Lag-Utskottets Utlutande i\:o 63.
i
N o 63.
Ank. till Kiksd. Kansli d. 6 April 1867, kl. 1 e. n>.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion, angående
afkortning i kronorakenskapen aj vissa slag af böter,
när tillgång till deras gäldande saknas.
Det ämne, hvarom Lag-! tskottet till följd af Första Kammarens remiss å
eu af Herr Grefve C. G. Miirner väckt motion (M 69) nu har att yttra sig, är
jemväl af Riksdagens Justitie-ombudsman vidrördt i hans till innevarande riksdag
afgifria embetsberättelse (pag. 108 och följande. På sätt derstädes, såväl som i
motionen, finnes anfördt, hade hos en Konungens Befallningshafvande tvekan upp¬
stått derom, huruvida böter för försummelse att inom stadgad tid aflemna prest-
betyg till vederbörande uti den ort, i hvilken man inflyttat, och för underlåtenhet
att meddela uppgift till mantalsskrifningsförrättning borde, vid bristande tillgång
hos den bötfällde, i likhet med stämmoböter afkortas eller med kroppsstraff af-
tjenas, och denna tvekan hade härledt sig deraf, att — innan nya Strafflagen
tillämpades, hvilken i dess 2 Kap. innehåller föreskrifter, huruledes i allmänhet
»den, som blifvit till böter fälld» men saknar tillgång till deras gäldande, skall
med fängelsestraff dem aftjena — i ett särskilt fall blifvit angående böter, ådömda
för uraktlåtenhet att aflemna uppgifter till 1845 års mantals- och skattskrifning,
genom Konungens Befallningshafvandes, Kammarrättens och Kongl. Maj:ts samman¬
stämmande utslag förklaradt, att, enär Bevillningsförordningen icke föranledde der¬
till, att vid bristande tillgång ifrågavarande böter skulle umgällas med förvandlir.gs-
straff, anledning saknades att sådant straff derå utsätta. Förstnämnde Befallnings¬
hafvande hade fördenskull hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning derom,
att nådig föreskrift i ämnet måtte varda meddelad; och har, vid pröfning häraf,
Kongl. Maj:t den 2 November sistlidna år, med afseende på innehållet af 8 § i
Kongl. Förordningen angående nya Strafflagens införande m. in. den 16 Februari
1864, funnit någon särskild förklaring i berörda hänseende icke vara erforderlig.
Bill. till Riksd. Prat. 1867. 7 ‘Samt. 11 Häftet.
- Lag-Utskottets Utlåtande N:o 63.
Med anledning häraf, och då ovisshet således förefunnes om rätta förfarings¬
sättet i fråga om förvandling af böter af förenämnda slag. samt den åsigt, som
förut i lagstiftningen gjort sig gällande, eller atl de böter och viten, hvarom nu
fråga vore, vid bristande tillgång hos den bötfällde borde afkortas, syntes med
billighet mest öfverensstämmande, har i ofvannämnda motion Herr Grefve Mörner
hemställt, »att Riksdagen må besluta eu författning, hvarigenom stadgas, att stäm¬
moböter samt de böter, hvilka enligt 5 och 6 §§ åt Kongl. Förordningen den
20 Juli 1861 angående mantals- och skattskrifningarne i riket kunna varda ålagda,
skola, i händelse af saknad tillgång hos den bötfällde till deras gäldande, i krono-
räkenskapen afkortas».
Så vidt motionen afser stämmoböter, synes icke något nytt stadgande i be¬
rörda hänseende påkalladt, enär det redan är uti Kongl. Brefvet den 2 November
1836 och Statskontorets derpå grundade kungörelse den 8 December samma år
uttryckligen föreskrifvet, att då utskylderna i laga ordning gå till afkortning, böter
för uteblifvande från uppbördsstämman ej må ega rum, och det icke ens blifvit
uppgifvet, att fall inträffat, då utskylderna utgått, men tillgång saknats till gäl¬
dande af böterna, hvilka uttagas samtidigt med de resterande utskylderna och
uppgå till högst obetydliga belopp.
Hvad åter angår de i öfrigt af motionären åsyftade böter eller de som ådö-
mas enligt stadganden i 5 och 6 §§ af Kong!. Förordningen den 20 Juli 1861, bör
Utskottet till en början erinra om dessa stadgande!^ innehåll. 5 § löreskrifver:
i mom. 2: »Det åligger hvar och en, som under året inflyttar uti en för¬
samling, att angående sig och medföljande personer ofördröjligen och inom fjorton
dagar efter inflyttningen samt i alla händelser före den 9 November samma år
hos pastor förete prestbevis från utflyltningsorten. Skulle någon under tiden
emellan den 8 November och årets slut hafva inflyttat i annan församling än den,
han förut tillhört, bör han sist på åttonde dagen efter inflyttningen hafva till
pastor aflemnat prestbeviset. Underlåter någon att fullgöra dessa föreskrifter, böte
2 R:dr SO öre».
i mom. 3: »Husbonde vare, derest inflyttadt tjenstehjon icke redan hos pastor
företett sitt prestbevis, pligtig att, vid vite af 2 R:dr SO öre, inom 14 dagar
sedan tjenstehjon^ inträdt i tjenst, affordra och till pastor aflemna sådant betyg.
Skulle hinder möta att på förenämnde sätt aflemna prestbevis, bör anmälan
derom hos pastor göras inom den utsatta tiden.
Undandrager sig någon att prestbevis sålunda tillhandahålla eller aflemna,
drabbar ansvaret den tröskande».
I mom. 4: »Böter för ådagalagd .tredska att fullgöra de i mom. 2 och 3
af denna § gifna föreskrifter förnyas med enahanda belopp för hvarje månad,
hvarunder prestbevisets aflemnande eller tillhandahållande fördröjes utöfver den be¬
stämda tiden».
Lag-Vt skot let s V tittande Aho 63.
3
I mom. 5: »innehafvare af fast egendom i stad eller på landet, eller den
hans ställe företräder, vare, vid vite af 2 R:dr 50 öre, förbunden att, efter det
husbonde eller annan person, med hvilken aftal om bostad afslutats, inflyttat från
annan församling till huset eller på egorne, derom underrätta pastor inom fjorton
dagar, såvida icke den inflyttande sjelf det tillkännagifvit»;
och 6 § föreskrifver, att vid mantalsskrifning hvar och en husbonde skall
uppgifva sig och alla dem, som till hans hushåll höra eller i hans tjenst anställde
äro eller som, boende å hans egor, äro i hans arbete antagne eller inhyses der
uppehålla sig; att handlande och näringsidkare skola uppgifva de i och för hans
rörelse eller näring anställde, men hos honom icke mantalsskrifne betjenters, ar¬
betares eller biträdens namn och bostad; att en hvar, som förvaltar fast egendom,
skall meddela uppgift å alla der boende personer, af hvilka särskilda mantalsför-
teckningar skola lemnas; att den, hos hvilken personer, tillhörande annat man-
talsskrifningsdistrikt, uppehålla sig då mantalsskrifningen förrättas, skall å sin man-
talsförteckning uppgifva dessa personers namn och mantalsskrifningsort; att egare
och hufvudredare af fartyg skall, jemte uppgifvande af fartygets lästetal m. ra.
jemväl uppgifva skeppare, styrmän och maskinister äfvensom dessas mantalsskrif¬
ningsort; att hvad som blifvit stadgadt rörande fastighetsegare m. fl., gäller äfven
bolagsdirektörer, förvaltare af verk och inrättningar, förmyndare, utredningsmän i
sterbhus, syssloman i gäldbumlet bo med flera, som vårda och förvalta annans
egendom; och att en hvar, som icke hos annan mantalsskrifves, skall lika upp-
giftsskyldighet i tillämpliga delar åligga, hvarefter samma § i mom. 9 stadgar:
»Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att vid mantalsskrifning med¬
dela sådan uppgift, som hiir ofvan omförmäles, böte 2 R:dr och, derest sådan
saknad uppgift honom genom Häradsskrifvaren eller annan vederbörande tjenste¬
man affordrats, men icke inom fjorton dagar derefter på angifvet ställe lemnats,
■i R:dr».
Nu ehuruväl de särskilda slag af försummelse, som här blifvit omförmälda
och hvilka ansetts böra med plikt beläggas, förete en viss likhet med försummel¬
sen att infinna sig vid uppbördsstämma, torde det dock vid närmare eftersinnande
befinnas tydligt, att till efterskänkande af plikten för de förra, då tillgång till bö¬
ter saknas, icke förefinnes enahanda anledning, som i fråga om s. k. stämmoböter.
Dessa sednare afkortas nemligen endast i det fall, att den försumliges utskylder i
laga ordning gå till afkortning; och på sätt Justitie-ombudsmannen anmärker, synes
en person, som ej eger medel att betala sin skatt, icke hafva vid uppbördsstäm-
mun någonting att göra och alltså ej billigtvis böra för bristande tillgång till
stämmoböterna lida straff, när sjelfva skatten efterskänkes. Deremot är det oftast
just i afseende på de mest obemedlade, som det är allra vigtigast, att föreskrif¬
terna om aflemnande i behörig ordning af prestbevis vid inflyttningar och af upp¬
gifter till mantalsskrifuingarne iakttagas, enär merändels deraf beror möjligheten
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 63.
för vederbörande att handhafva efterlefnaden af åtskilliga för samhällsordningen
vigtiga författningar; och Utskottet vill här såsom bevis på angelägenheten deraf,
att nämnda föreskrifter icke eftersättas, exempelvis erinra dels derom, att de mång¬
faldiga vidlyftiga och besvärliga undersökningar, som egt och ännu ega rum till
utrönande deraf, hvilket fattigvårdssamhälle eu person skall anses tillhöra, samt de
långvariga rättegångar, som stundom i sådana frågor uppstått emellan särskilda
kommuner, ofta varit föranledda just deraf, att merberörda föreskrifter icke blifvit
iakttagne, dels derom, att beväringsskyldiges uttagande och redovisande kan i följd
af samma föreskrifters åsidosättande alldeles omöjliggöras; i hvilket hänseende bhl-
vit för Utskottet vitsordadt, att beväringsynglingar uttagit sina tlyttningsattestei
från den församling, de tillhört, och afsigtligt underlåtit att uppte dem i någon
annan församling, i förhoppning att såmedelst lyckas undgå beväringsskyldigheten.
Om alltså nämnda föreskrifter äro af verklig vigt, torde man ej böra af den till¬
fälliga yttre likheten med den, hvars åsidosättande medför s. k. stämmoböter, låta
förleda sig till en åtgärd, sådan som motionären föreslår, hvarigenom, i strid med
hvad rättvisan kräfver, befrielse från ansvar för öfverträdelser af vissa ordningsstad-
gar skulle komma att bero deraf, huruvida man eger tillgång att gälda derför
fastställda böter eller icke, isynnerhet som en så beskaffad ansvarsfrihet icke tilläm¬
pas i fråga om en hel mängd andra föreskrifter, som lagstiftaren ansett nödiga,
och hvilkas åsidosättande, enligt grundsatsen om allas likhet inför lagen, medför
plikt såväl för den fattige som för den rike, t. ex. angående uteblifvande Irån
Hätta, uppropsförsuinmelse, åtskilliga ordnings- och politiemål särdeles i städerna,
vissa stadganden i Byggningabalken m. fl. dylika, der det bestämda bötesbeloppet
är ungefär lika med dem, som lör nu ifrågakomna förseelser äro fastställda eller
till och med ringare.
På dessa skäl finner Utskottet sig böra hemställa,
att Herr Grefve Mörners omförmälda motion ej må till någon
Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Mars 1867.
På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE
Stockholm, tryckt hos Joh. Beckman, 1867.