Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.
1
N:o 32,
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Febr. 1867, kl. 6 e. in.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning af Riksdagens
Justitie-ombudsmans embetsförvaltning.
Sedan begge Kamrarne till Lag-Utskottet remitterat Riksdagens Justitie¬
ombudsmans genom trycket offentliggjorda embetsberättelse för tiden från sistlidna
riksdags början, och Justitieombudsmannen till Utskottet öfverlemnat sina em-
betsdiarier och registratur för samma tid, har Utskottet, enligt föreskriften i 42
§ Riksdagsordningen, granskat nämnda handlingar och får härmed vördsamt
afgifva det i samma grundlagsbud påkallade utlåtande.
Då föga mer än ett år förflutit, sedan den af Justitie ombudsmannen sist
afgifna embetsberättelse för Riksdagen framlades, ligger det i sakens natur, att
icke något i väsendtlig mån från hans nästföregående redogörelse afvikande om¬
döme om lagskipningens tillstånd kan i den nu afgifna vara till finnandes.
Den ökade erfarenhet, som vunnits i afseende på tillämpningen af de mera
omfattande nya lagar, hvilka under de sednaste åren trädt i verksamhet, såsom
strafflagen och konkurslagen, har emedlertid gifvit Justitieombudsmannen anled¬
ning till en framställning rörande rätta tolkningen af åtskilliga bestämmelser,
som synts hafva framkallat tvifvelsmål och osäkerhet i tillämpningen; dervid
Justitieombudsmannen dels framhållit behöfligheten för lappmarkstingslagen af
någon författning, som för dem ej mindre stadgade längre fatalietid i de fall,
der konkurslagens tidsbestämningar i fråga om delgifning af ansökning om gälde¬
när försättande i konkurstillstånd m. m. visat sig, i anseende till befolkningens
kringirrande lefnadssätt och de bristfälliga kommunikationsanstalterna, omöjliga
att efterlefva, än äfven, med anledning af de kostnader urtima ting i dessa orter
förorsaka, medgåfve, att, då konkursmål skall af Rätten handläggas, sådant alltid
Bill. till Rilisd. Prof. 1867. 7 Sami. 1 Afd. 3 Häft, 1
2
Lag- Utskottets'- Utlåtande N:o 32.
bör ske å lagtima ting, derest icke urtima ting uttryckligen begäres och för
kostnaden ställes antaglig säkerhet; dels ock sökt ådagalägga behofvet deraf, att,
i öfverensstämmelse med hvad i Norge är förhållandet, landtdomaren alltid må
hafva eu ställföreträdare (i Norge kallad fullmägtig) utrustad med behörighet att
å embetets vägnar handlägga extrajudiciela angelägenheter, såsom intecknings-,
förmynderskaps- in. fl. ärenden, äfvensom de förberedande åtgärderna i konkurs¬
mål, enär dessa ärenden sannolikt komma att ökas i mängd, helst om, såsom
snart torde vara att förvänta, s. k. hypotheksböckers upprättande och förande
påbjudes. Men till någon förändring i lagstiftningen har Justitie-ombudsmannen
icke denna gång framlagt något nytt förslag utan endast hänvisat till några
äldre, af honom i sadant hänseende väckta frågor, hvilka han anser icke ännu
hafva erhållit sin lösning. Beträffande dessa förbehåller sig Utskottet att fram¬
deles få afgifva yttrande i sammanhang med de från Kamrarne till Utskottet
remitterade frågor, som dermed hafva gemenskap.
Justitie ombudsmannens diarier och registratur utvisa, att ingen, som påkallat
hans bistånd och haft verkligt skäl till klagan, lemnats utan hjelp; och redogö¬
relsen för Justitie-ombudsinannens embetsresor ådagalägger den omsorg, hvarmed
han aktgifvit uppå och förskaffat sig kännedom om alla de förhållanden, som
falla inom det vidsträckta omfånget för hans väktarekall.
Utskottet anser sig alltså ega fullt skäl till det förklarande, att Justitie¬
ombudsmannen fortfarande genom nit, oväld och skicklighet motsvarat Riksdagens
förtroende.
Stockholm den 6 Februari 1867.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.