Riksdagens underd. SImfvelse, N:o 91.
45
N:o 91.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1867.
— — - — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändringar i gäl¬
lande stadganden om prest- och pastoralexamen, samt om
andra vilkor för presterlig befordran.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 73.)
S. A. K.
Vid innevarande riksdag hafva särskilda framställningar blifvit gjorda
derom att nuvarande fordringar på prostens bildning, för såvidt donna genom
lag kan föreskrifvas och medelst examina pröfvas, måtte höjas samt att den,
som, efter aflagda prof och erhållna tillförlitliga intyg, blifvit ordinerad till
prest och inträdt i tjenstgöring såsom sådan, måtte befrias från undergående
af ytterligare examen såsom vilkor för befordran till kyrkoherde-embetet;
varande i sammanhang härmed förslag väckt, att den så kallade prestexamen
icke vidare må afläggas inför vederbörande domkapitel, utan vid universitetet
allena.
Riksdagen har efter omsorgsfull pröfning af donna vigtiga angelägen¬
het kommit till insigt af det högst önskvärda deri, att fordringarne på
prostens bildning måtte kunna höjas utöfver de nuvarande; men då Riks¬
dagen inhemtat, att donna angelägenhet helt nyligen varit föremål för E. K.
Maj:ts pröfning, i det att E. K. Maj:t, medelst nådig Skrifvelse till kan¬
sleren för Upsala och Lunds universiteter den 3 Mars 1865, förordnat: att
en förberedande theologico-filosofisk examen skulle vid Rikets universiteter
inrättas för dem, som villo egna sig åt presterliga eller theologiska studier
och icke ailagt filosofie-kandidatexamen, samt att de, hvilka donna examen
nöjaktigt genomgått, skulle vara berättigade till den i Kongl. Brefvet den 12
Mars 1831 medgifva förmån att, sedan de inträdt i prestembetet, få räkna
sig tillgodo ett tjenstår, såvida de ej, på grund af fullgjorda prof för filo¬
sofisk doktorsgrad, äro till ännu vidsträcktare förmån i detta hänseende be¬
46
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.
rättigade; så har Riksdagen ansett mindre lämpligt att, innan någon erfa¬
renhet vunnits beträffande den verkan, inrättandet af den omförmälda icke¬
obligatoriska preliminärexamen kan utöfva på prestbildningen, redan tillstyrka,
att samma examen måtte förklaras vara obligatorisk, helst som det kunde,
åtminstone under öfvergångstiden, inträffa, att prestbristen ökades, hvilket, i
anseende till de högst eftertänkliga olägenheter densamma mångenstädes re¬
dan medfört, torde höra med all omsorg undvikas.
Deremot synes ändamålet med sannolikhet kunna uppnås, derest
nämnda examen medförde större fördel i afseende på tjensteårsberäkning, än
för närvarande är händelsen; och Riksdagen har fördenskull velat under¬
ställa E. K. Maj:ts nådiga pröfning, huruvida icke afläggande af theologico-
filosofisk examen må berättiga till beräknande af tvänne tjensteår, i synnerhet
som för Riksdagen blifvit vitsordadt, att denna tid åtgår till studier för att
nöjaktigt absolvera samma examen.
Att åter de, som undergått thelogico-filosofisk examen, icke böra hafva
åliggande att undergå nytt förhör i samma ämnen inför vederbörande dom¬
kapitel, synes Riksdagen icke vara någon tvekan underkastadt. Det måste
för den, som börjat egna sig mera uteslutande åt vissa specialstudier — i
förevarande fall de rent theologiska — förekomma tungt att nödgas seder¬
mera återgå till studier af allmännare art. De sednare böra nemligen bilda
underlaget eller grunden, på h vil ka de förra skola fortgå; och onekligen ut¬
gör det en tidsförlust att, sedan man Magt examen i det, som för ens em¬
bete är det väsendtligaste, ånyo bereda sig till undergående af prof i ämnen,
som höra till den allmän-humanistiska bildningen. För en sådan anordning
hemtas ytterligare stöd deraf att, jemlik t Kongl. BrefVet den 21 Juli 1825
theologie-kandidater blifvit från undergående af prestexamen helt och hållet
befriade.
Emellertid blef genom Kongl. Brefvet den 13 Augusti 1751 förordnadt,
att theologie adjunkterne vid akademierna voro befriade från så val prest¬
inna pastoral examens undergående, en befrielse, som, enligt E. K. Maj:ts ut¬
slag den 16 April 1801, blifvit förklarad gälla öfver theologie licentiater;
och som i sjelfva verket innebär ett erkännande, att grundliga studier vid
universitetet icke blott äro lika göda som de upprepade prof på förkofran i
bildning, hvilka efter en framskriden embetsutöfning afläggas, utan äfven
innebära bättre borgen derför att studierna fortsättas, och i samma mån som
de för prestkandidat^! föreskrifna prof vid universiteten göras sådana, att
de lemna säkerhet för hans duglighet till utöfvande af det embete, åt hvil¬
ket han sig egnar, synes lika litet för honom, som för andra Statens embets¬
man böra ifrågakomma någon förnyad pröfning af hans insigter vid en mera
framskriden ålder, då icke allenast studier, idkade på det sätt, som för en
examen är nödig, af naturliga orsaker försvåras, utan äfven känslan af det
47
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 91.
förödmjukande i ett förhör inför yngre examinator er inställt sig och onek¬
ligen har ett visst berättigande.
Af hvad ofvan blifvit anfördt följer, att Riksdagen anser de gil¬
tiga anspråken på den prestviga bildningen i allmänhet icke vara fullt till¬
fredsställda, med mindre prestkandidaten undergått både den förut omförmälda
theologico-filosofiska och den vanliga s. k. dimissionsexamen, och att följ¬
aktligen icke under andra vilkor befrielse från pastoralexamen bör ega rum.
Men med samma åsigt instämmer äfven, att för dem, Indika, under sin em¬
betstid få tillfälle till förkofran af sina kunskaper, beredes en utväg att ådaga¬
lägga sina framsteg samt att medelst aflagda lämpliga prof och deröfver
erhållet betyg förbättra sina utsigter till befordran, helst som den sednare
på den prestviga banan är till hufvudsaklig del beroende af lärdomsmeriter.
Derjemte är det till en början nödigt att bibehålla pastoralexamen för deras
skull, Indika redan vunnit inträde i prestembetet utan att hafva Magt så¬
dana prof, att samma examen skäligen bör dem eftergifvas.
På grund häraf har Riksdagen för sin del beslutat den ändring af 19
Kap. 2 § Kyrkolagen och af hvad i öfrig! finnes stadgadt, rörande den i
samma lagrum omförmälda prestexamen, att den, som vid universitetet Magt,
jemte godkänd dimissionsexamen, antingen filosofie kandidatexamen eller
theologico-filosofisk examen, må, i likhet med hvad för theologie kandidater
och licentiater finnes stadgadt, vara befriad från afl vidare examen inför biskop
och domkapitel, än eu på eu gång före vigningen till det heliga embete! i
uteslutande praktiskt syfte anställd och med ett enda betyg vitsordad pröfning
af hans ståndpunkt, bildning och förmåga i och för utöfvandet af prestkål;
Och får Riksdagen, med anmälan härom, tillika hos B. K. Maj:t i
underdånighet anhålla,
att E. K. Maj:t täcktes meddela nådig föreskrift, att den, som under¬
gått den i E. K. Maj:ts nådiga skrifvelse till kansleren för Upsala och Lunds
universiteter den 3 Mars 1865 omförmälda theologico-filosofiska examen, må,
sedan han inträdt i prestembetet, räkna sig till godo bränne tjenstår, såvida
han icke, på grund af fullgjorda prof för filosofisk doktorsgrad, är till ännu
vidsträcktare förmån i detta hänseende berättigad;
att E. K. Maj:t täcktes förordna, att såväl theologie kandidater, som
de, Indika, jemte theologico-filosofisk eller filosofie kandidatexamen, Magt
dimissionsexamen, må, i likhet med hvad för theologie adjunkter är stadgadt,
vara befriade från skyldighet att undergå pastoralexamen; men att det må
stå den, som kommer i åtnjutande af sådan förmån, fritt att för vinnande af
ytterligare lärdomsmeriter antingen inför domkapitlet aflägga disputationsprof
i theologiskt ämne, eller ock insända eu af honom författad theologisk af¬
handling, samt att domkapitlet må vara förpligtadt att öfver dessa specimina
lemna vederbörligt vitsord;
48
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.
samt att E. K. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida, med af¬
seende å den befrielse från prest- och pastoralexamina sålunda skulle inträda
för dem, som vid universitetet ailagt ofvanberörda theologiska examina,
skärpta fordringar i de sistnämnda må vara af nöden, för att de uti dem
erhållna vitsord för kunskaper och lärdom må vid befordran till prestembete
räknas den sökande till godo och mätas på enahanda sätt och efter den
norm för jemförelse, som i afseende på betyg, erhållna i pastoralexamen, för
närvarande eger rum.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 14 Maj 1867.
N:o 92,
Uppläst, och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1867.
— — — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändrad lydelse af 54 §
Konkurslagen.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 79.)
8. A. K.
Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom, att 51 § Kon¬
kurslagen den 18 September 1862, dels kunde gifva någon anledning till
tvekan angående nämnda §:s rätta förstånd i fråga om försäljning af fast
egendom, som tillhör konkursmassa, enär stadgandet i nämnda §, det sådan
egendom, som vore intecknad, då den ej å offentlig auktion kunnat säljas med
bibehållande af inteckningarnas värde, borde ”försäljas i den ordning, som om
utmätt fast egendom vore stadgadt”, icke uteslöte möjligheten af den tolk¬
ning, att försäljningen kunde ske af sysslomannen med iakttagande af de
före-