Den 9 April.
Lag- Utskottet:
143
N:o 63, i anledning af väckt motion, angående afkortning i krono-
räkenskaperna af vissa slag af böter, när tillgång till deras gäldande
saknas;
Kansli-Deputerade:
N:o 5, angående textning och utskrifning af Riksdagsbeslutet.
Herr vice Talmannen: Jag får hemställa, att de i dag för första
gången bordlagda Betänkanden från Stats- och Bevillnings-Utskotten
måtte sättas främst å föredragningslistan till nästa sammanträde.
Detta förslag bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Tisdagen de» 9 April 1867.
Kammaren sammanträdde kl. 6 e. m.
Justerades 2 protokolls-utdrag för den 8 dennes och protokollet
för den 23 sistlidne Mars.
Föredrogs Stats-Utskottets den 8 dennes bordlagda Utlåtande N:o
61, i anledning af väckta frågor dels om anslag till fortsättande af
Statens jervägsbyggnader, dels om lån till enskilda jernvägsanlägg-
ningar.
Detta Utlåtande begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet; hvar¬
efter Herr Grefven och Talmannen hemställde, att detsamma skulle
företagas till afgörande nästa Fredag den 12 dennes, hvilket bifölls.
Den 9 April.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats¬
utskottets den 8 dennes bordlagda Memorial och Utlåtanden:
N:o 62, i anledning af Kamrarnes olika beslut, i fråga om sättet
för utseende af deputerade för markegångstaxornas upprättande;
N:o 63, i anledning af väckt motion, om eftergift af ett åt Kuckola
byamän beviljadt lån:
Ko 64, i anledning af väckt fråga, om ersättning till Herr Henrik
Hansson för resekostnad till och från riksdagen i sistlidne Januari
månad; och
N:o 65, angående inlösen af åtskilliga s. k. Riksgäldssedel’, hvilka
icke inom den bestämda preskriptionstiden blifvit till invexling företedda.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Be-
villnings-Utskottets den 8 dennes bordlagda Memorial och Betän-
kanden:
N:o 13, angående stämpelpappersafgiften:
N:o 14, i anledning af väckt motion, om öfverflyttande på kommu¬
nerna af rättigheten att debitera och uppbära folkskoleafgiften; samt
N:o 15, i anledning af återremiss af Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande Ko 10.
Föredrogs ånyo, och företogs punktvis till afgörande Riksdagens
Kansli-Deputerades den 22 och 23 sistlidne Mars bordlagda Utlåtande
Ko 4, i fråga om tryckning af Riksdagens protokoll.
lista punkten (nederst å sid. 2).
Friherre af Ugglas: Kansli-Deputerade hafva i denna punkt före¬
slagit, att båda Kamrarnes protokoll skulle tryckas i ett sammanhang,
så att för hvarje dag skulle förekomma i samma häfte först protokollet
för den ena och derefter protokollet för den andra Kammarens samman¬
träde. Jag vill icke bestrida, att det kunde vara af intresse att i samma
ämne kunna se båda Kamrarnes protokoll tryckta bredvid hvarandra,
men jag tror icke, att en sådan anordning är möjlig, och således icke
heller, att det åsyftade målet skall kunna vinnas, ty om man skulle
tänka sig, att Första Kammaren behandlade ett ämne under flera dagar,
än Andra Kammaren, så skulle den sistnämndas protokoll angående
annat ämne komma att afbryta Första Kammarens diskussion i det
ärende, hvarom fråga vore. Dessutom är det af vida större intresse för
hvar och en af Kammarens ledamöter, att se hvardera protokollet tryckt
för sig.
Såsom en fördel har man antydt, att, i fall protokollen komme att
tryckas i sammanhang, endast ett register skulle komma att behöfvas;
detta anser äfven jag såsom en god sak, som jag tror i allt fall icke
vara omöjlig att åstadkomma; man behöfde endast vid hvarje ämne
antyda, hvarest Första eller Andra Kammarens diskussion skulle åter¬
finnas.
Deri 9 April. I45
finnas. För min clel tror jag dock, att det vore lämpligast om äfven
tvänne särskilda register upprättades; och på grund häraf anhåller jag,
att, med a fe lag å Deputerades framställning, hvardera Kammarens pro¬
tokoll måtte för sig tryckas.
„ ^ref're Mörner, Carl Göran: Jag instämmer med den före-
gaende talaren i yrkandet, att hvarje Kammares protokoll måtte sär-
skddt tryckas, emedan jag tror, att en sådan anordning medför flera
röi delar, och ibland andra den, att man får hvar Kammares diskussion
1 ett sammanhang, hvaremot, om, på sätt nämndt är, öfverläggningen
angående ett ämne skulle hos den ena Kammaren upptaga flera da^ar,
sammanhanget. komme att afbrytas, derest båda Kamrarnes protokoll
skulle för hvarje dag tryckas tillsammans på sätt som blifvit föreslaget.
Ämnena skulle då troligen ganska ofta blifva huller om buller samman¬
blandade med hvarandra. Om man vill med hvarandra jemföra båda
Kamrarnes diskussioner i något visst ämne, torde sådant äfven vara
lättare, om Kamrarnes protokoll tryckas hvar för sig, och man således
kan lägga det häfte, som innehåller Första Kammarens öfverläggnino-,
bredvid det, som innehåller den Ahdras, än om de skulle tryckas i ett
sammanhang, då man tilläfventyrs måste oupphörligen bläddra i samma
,,.e- Vidare medför den särskilda tryckningen en fördel i afseende å
möjligheten att få protokollen mera skyndsamt till trycket befordrade.
Om båda tryckas tillsammans, så beror det på huru hastigt protokollen
justeras mke^ endast i den ena Kammaren, utan i båda, och så snart
något dröjsmål i detta hänseende skulle i någondera Kammaren inträffa,
skulle sådant inverka på möjligheten att fortsätta tryckningen af det
hela, hvaraf uppenbart följer, att kollisioner skulle lättare kunna uppstå.
Hvad åter angår frågan om utarbetandet af registret, tror jag, att
äfven 1 afseende derå ett misstag blifvit begånget. Då sådant upp-
lättas särskildt för hvardera Kammaren, kan arbetet dermed redan under
riksdagarne successivt verkställas af Kamrarnes registrator^’; men om
endast ett gemensamt register skall finnas, kan detta först efteråt upp-
rättas. På dessa skäl instämmer jag i det af Friherre af Ugglas fram¬
ställda förslag.
Herr Fröman: Emot det föredragna förslaget hafva åtskilliga an¬
märkningar blifvit gjorda. Deputerade hafva utgått från den åsigt, att
det skulle vara lättare för den, som ville taga kännedom om diskus¬
sionen 1 ett visst ämne, att finna den om Första och Andra Kammarens
protokoll trycktes i ett sammanhang, än om hvarje Kammares protokoll
törekomme i särskildt band, och att det skulle vara beqvämare för läsaren
att 1 ett register söka det ämne, hvarom han önskade upplysning än
on?„han. ™åste anlita två register och efter deras hänvisning på två
ställen inhemta den hos Riksdagen om samma ämne hållna öfverlägo--
mng. Man har vidare anmärkt, att svårighet skulle uppstå, om ett
ämne upptog MVerläggningar under flera plena, men jag föreställer mio-,
att denna svårighet, som åtminstone icke hittills under denna riksdag
yppat sig, kan afhjelpas genom registret, hvarest hänvisning kan lemnas
tran det ena stället till det andra. Äfven i detta fall skulle det likväl
Riksd. Prof,, 1 Aid 1 n
HB
Den 9 April.
blifva en lättnad att finna diskussionen för flera plena i samma pro¬
tokollsband och icke behöfva söka densamma i två band, helst fråga
väl icke lärer blifva att lägga de begge Kamrarnes protokoll bredvid hvar¬
andra och jemföra en talares yttrande i ena Kammaren med en annans
i Medkammaren. Hvad åter beträffar registret, skulle det medföra icke
så obetydlig kostnad, om det skulle upprättas särskildt för Första och
särskildt för Andra Kammarens protokoll, d. v. s. två i stället för ett
register, ty jag erinrar mig, att, när för hvart och ett af de gamla Riks¬
ståndens protokoll särskildt register upprättades, deraf föranleddes högst
betydliga utgifter för Riksgälds-kontoret. Och om hvardera Kammarens
protokoll särskildt tryckas, kan det sättas i fråga, om det skulle blifva
möjligt att hafva endast ett register. Dertill kommer, att det redan är
långt lidet på riksdagen. Detta Utlåtande har nemligen kommit i så
förnämt sällskap, att det fått hvila på bordet under mera än 14 (lagar,
under hvilka en dyrbar tid för tryckningen gått förlorad. Om nu Första
Kammaren stannar i olika beslut mot Andra Kammaren, der Utlåtandet
blifvit bifallet, så skulle än vidare uppskof med tryckningen deråt för¬
orsakas; och då jag icke kan tro, att den föreslagna anordningen skall
hafva någon menlig påföljd under denna riksdag samt frågan i allt fall
är en smaksak, så hemställer jag, om icke det ändamålsenligaste vore
att fatta lika beslut med Andra Kammaren, och icke ytterligare förhala
tiden under en eller annan vecka. Jag anhåller derföre om bifall till
Kansli-Deputerades förslag.
Friherre af Ugglas: Den siste talaren nämnde, att under inne¬
varande riksdag icke skulle förekommit någon diskussion, som varat
längre än en dag, så att någon svårighet i detta hänseende icke skulle
uppkomma. Jag erinrar mig dock ett särskildt exempel på ett ärende,
som diskuterats under olika dagar i båda Kamrarne. För fjorton dagar
sedan afgjordes nemligen i Andra Kammaren frågan om förändring af
skeppsmätningsreglementet, hvilken vi komma att behandla om två eller
tre dagar, då Andra Kammaren är sysselsatt med allmänna bevillningen.
Troligen komma liknade exempel att hända ganska ofta, och derför
tror jag icke, att Kansli-Deputerades förslag är lämpligt; dessutom hem¬
ställer jag, om icke i frågor, sådana som den förevarande, hvardera
Kammaren kan få besluta, som den anser bäst, och då ganska många
af Kammarens ledamöter önska, att Kamrarnes protokoll måtte tryckas
hvar för sig, fortfar jag i mitt yrkande.
Herr Fröman: Af den siste talarens yttrande finner jag, att jag
icke lyckats göra mig rätt förstådd. Min mening var nemligen, att, om
äfven diskussionen angående samma ämne på olika dagar förekom i
Kamrarne, man ganska lätt skulle kunna finna den genom registret,
äfven om man måste söka den på olika ställen i protokollen. Hvad
beträffar Kammarens rätt att fatta ett annat beslut i denna fråga, än
det Andra Kammaren fattat, är den otvifvelaktig, men jag hemställer,
om Kansli-Deputerade kunna underlåta att hos Riksdagen anmäla Kam¬
rarnes olika beslut, och om icke derigenom ytterligare dröjsmål med
protokollens tryckning måste förorsakas.
147
Den 9 April.
Herr Rydin: Ibland de skäl, som anfördes af Herr Fröman, lägger
jag synnerlig vigt derpå, att hvar och en, som studerar dessa protokoll,
måste finna olämpligheten deraf, att de tryckas i särskilda serier, enär
det derigenom blir otroligt svårare att få reda på hvarest hvarje ämne
återfinnes, synnerligen om, såsom förhållandet är med protokollen för
sista riksdagen, de olika Ståndens protokoll delvis ännu äro otryckta.
Emellertid är det helt och hållet en smaksak: man har försökt att trycka
dem v säl skilda serier, men det är oförsökt att trycka dem tillsammans;
om vi nu försöka detta, kunna vi vid nästa riksdag hafva en större
erfarenhet och fatta beslut om den ordning för tryckningen, som är den
lämpligaste.
Grefve Mörner: Om jag rätt förstod Herr Rydin, anmärkte han
såsom en olägenhet, att flera af sista riksdagens, protokoll, för nåo-ot
eller några af Riksstånden, ännu äro otryckta. Är detta icke en miss¬
uppfattning af hans yttrande, så frågas, huru det skulle sett ut om alla
protokoll för nämnda riksdag hade måst tryckas i ett sammanhang.
Jo, då hade icke protokollen för något af Riksstånden kunnat vara
tryckt alltifrån den tidpunkt, der han nu funnit något stånds protokoll
otryckt; och sådant lärer svårligen kunna anses såsom någon fördel.
Grefve Hamilton, Henning: Det har blifvit yttrad t, att det vore
en smaksak, huruvida man skulle trycka Kammarens protokoller i ett
sammanhang eller särskild!, men ehuruväl jag medgifver detta, måste jag
likväl instämma med den siste värde talaren och med Friherre afundas,
emedan jag för min del tror det beqvämare för Kammarens ledamöter
att uppsöka hvad man önskar, om man har protokollen tryckta hvar
för sig; i »ynneihet om hvad man vill uppleta finnes i den Kammarens
Protokoll, som man sjelf tillhör, man förvillas då icke af den andra Kam¬
marens protokoll angående andra ämnen. Dessutom är det en fördel,
att hvarje protokoll har sitt särskilda register, hvilket är lättare att
söka i, än ett, som skulle blifva dubbelt så vidlyftigt. Eu talare har
visserligen yttrat, att man icke skulle vinna något genom ett mindre:
men, om jag icke misstager mig, hafva redan Kamrarnes registratorer
under riksdagen börjat med förarbeten till dessa register, så att de
kunna utai betas slutligen, sa snart riksdagen upphört. Såsom en för¬
del, har han ytterligare anfört, att man skulle göra ett försök till led¬
ning för kommande riksdagar, men för min del tager jag heldre något,
som redan är försökt och befunnet tjenligt. Jag har åldrig hört att på
något ställe, der tvänne Kamrar finnas, icke hvarje Kammares proto¬
koll tryckas för sig; så är förhållandet i Danmark och äfven i Tysk¬
land, der, på de ställen jag haft tillfälle taga kännedom om förhållan-
det jag aldrig funnit Kamrarnes protokoll blandade, utan tryckta sär-
skildt, hvilket äfven bidragit till reda och ordning i det hela.
Herr Fröman: Grefve Mörners anmärkning, att man skulle vinna
tid genom att trycka protokollen särskildt för hvardera Kammaren, för-
tjenar utan tvifvel behörigt afseende. Vid denna riksdag tror jao-’ lik-
val icke att något dröjsmål skall förorsakas af desammas tryckning i
ett sammanhang, emedan Riksdagen redan är så långt framskriden &att
148
Den 9 April.
en betydlig del af protokollen äro uppsatta och till tryckning färdiga.
Vid en kommande riksdag åter, kan man från början ställa^ så, att
tryckningen af protokollen tidigare börjas och obehindradt fortgår. Jag
måste derför fortsätta mitt yrkande på bifall till förslaget, till dess er¬
farenheten visat, att de befarade olägenheterna öfverväga de väntade
fördelarne.
Herr Wsern: Då jag är viss, att det icke är möjligt så ordna
protokollen, att Kamrarnes diskussioner i samma ämne kunna före¬
komma på samma dag, synes mig, att man icke kan vinna den fördel
Kansli-Deputerade åsyftat, men att deremot man skulle gå miste om
åtskilliga andra fördelar, hvilka visserligen kunna anses såsom smaksa¬
ker, men i afseende å hvilka jag delar Friherre af Ugglas’ åsigt.
Hvad åter angår registret, vill jag helst hafva ett enda, då alla riks¬
dagshandlingar skola utdelas till hvarje riksdagsman; ett sådant regi¬
ster kan icke i väsendtlig mån blifva större i afseende på rubrikernas
antal än det, som skulle blott omfatta endera Kammarens förhandlingar,
och synes mig lätt nog kunna utarbetas.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Kansli-Deputerades ifrågavarande förslag, och dels utaf Friherre af
Ugglas, att Kammaren, med afslag derå, skulle besluta, att hvarje Kam¬
mares protokoll skall särskildt för sig tryckas; framställde Herr Grof¬
ven och Talmannen först proposition på bifall till Kansli-Deputerades
förslag, hvarvid svarades många nej jemte åtskilliga ja, samt sedermera
proposition på afslag derå och antagande af Friherre af Ugglas förslag,
då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarades
ja nu hafva varit öfvervägande.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes och justerades följan¬
de voteringsproposition:
»Den, som bifaller Kansli-Deputerades hemställan i l:sta punkten
af Utlåtandet N:o 4, röstar
Ja;
Den det ej vill. röstar
Nej;
Vinner nej, afslår Kammaren denna hemställan och beslutar, att
hvarje Kammares protokoll skall särskildt för sig tryckas.
Omröstningen verkställdes; och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 16;
Nej - 46.
Herr Fröman: Ehuru Kammaren genom sitt nyss fattade beslut
föreskrifvit, att hvardera Kammarens protokoll skall tryckas för sig,
hemställer jag om något hinder förefinnes, att dessa protokoll kallas
»Riksdagens protokoll» och fördelas i två serier: I. Första Kammarens
149
Den 9 April.
protokoll, och II. Andra Kammarens protokoll. Jag gör denna hem¬
ställan, emedan vi hafva ett »Bihang till Riksdagens protokoll» och det
derför vore oegentligt, om det icke funnes något, som benämndes »Riks¬
dagens protokoll.»
Herr Wajrn: Den framställning, som gjorts af den föregående ta¬
laren, rörer endast den benämning, som bör utsättas å titelbladen till
dessa protokoll, och i afseende derå synes Kansli-Deputerade kunna
göra såsom de finna för godt.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, yttrade Herr Grefven och
Talmannen, att Herr Fröman hade föreslagit, det Kammaren, i sam¬
manhang med det nyss fattade beslutet, skulle för sin del besluta, att
Kamrarnes protokoll, ehuru särskildt för sig tryckta/skulle samman¬
föras i en för dem båda gemensam Samling, benämnd Riksdagens pro¬
tokoll, och fördelas i två afdelningar, af hvilka den förra skulle inne¬
hålla Första Kammarens protokoll och den sednare Andra Kammarens
protokoll; hvarefter Herr Grefven och Talmannen hemställde, huruvida
Kammaren bifölle detta förslag.
Ropades ja.
2:dra punkten (öfverst å sid, 3).
Grefve Hamilton, Henning: Den anmärkning, jag vid denna
punkt har att göra, är icke af någon väsendtlig vigt. Jag vill blott upp¬
lysa att, på grund af ett beslut vid föregående riksdag, Riksgälds-kon-
toret redan anskaffat papper för tryckning af riksdagshandlingarne,
detta papper är af tvänne storlekar, dels af 19 tums längd och 16 tums
bredd och dels af 21 tums längd och 17 tums bredd, hvilken sednare
sort är afsedd till protokollen. Om man nu skulle använda samma
format till protokollen, som till Bihanget, så skulle deraf uppkomma
den olägenhet, att de 600 ris papper, som Riksgälds-fullmägtige dertill
anskaffat, icke skulle passa till detta format, utan blefve odugligt, och
att tryckningen af protokollen derigenom fördröjdes, till dess nytt pap¬
per kunde anskaffas. För min del skulle jag derför anse lämpligast,
om 2:dra punkten erhölle följande lydelse: »att formatet blifver stor
oktav.»
Herr Fröman: Kansli-Deputerades framställning i denna punkt
har blifvit gjord för att gå till mötes en från flera håll uttryckt ön¬
skan. Det förra formatet var mindre, och ehuruväl äfven detta är en
smakfråga, har man ansett, att det vore lämpligast, om protokollén
kunde få samma format, som Bihanget till dessa protokoll, och om äf¬
ven papper för detta ändamål skulle behöfva köpas, finnes det dock
*i staden, och det uppköpta kan lätt användas på annat sätt eller för¬
yttras. Jag anhåller derföre om bifall till förslaget.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr Grefven
och Talmannen yttrat, att derunder hade yrkats dels bifall till Kansli-
ISO
Bett 9 April.
Deputerades förslag oförändradt, och dels bifall till detsamma med den
förändring, att 2:drä momentet erhålle följande lydelse: »att formatet
blifver stor oktav;» framställde Herr Grofven och Talmannen proposi¬
tion på bifall till förslaget oförändradt; och blef denna proposition med
ja besvarad.
3:dje punkten (nederst å sid. 3.)
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande, Bevillnings¬
utskottets den 28 och 29 sistlidne Mars bordlagda Betänkande N:o 12,
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
§ 1.
Utskottets första hemställan.
Bifölls.
Utslcottets sednare tillstyrkande.
Herr Wtern: Om man granskar Utskottets skäl i denna punkt och
i den nästa, synas de vara hvarandra fullkomligt motsägande. I denna
punkt säger Utskottet, att, då förslag till förändring af detta stadgande
flera gånger blifvit förkastadt, derigenom blifvit bestämdt uttryckt, att
allmänna meningen är emot en dylik förändring. I det andra fallet
föreslår Utskottet sjelf en sådan förändring, ehuru någon motion derom
icke blifvit framställd och fastän, enligt hvad Utskottet sjelf säger, det,
oaktadt alla ändringsförslag, oförändradt förblifvit vid den bestämmelse,
som finnes i 1855 års författning.
För min del anser jag, att de många missbruken vid bränvinsför-
säljning till en stor del förorsakas genom det lägsta medgifna parti-
handelsbeloppets ytterligt ringa qvantitet, och jag har en gång motio¬
nerat, att det skulle bestämmas till 100, eller åtminstone til! 60 kannor,
hvilket jag fortfarande anser vara det rätta, men äfven ett höjande till
blott 30 kannor, såsom motionären föreslagit, vore en förbättring. Kon¬
sumenten bör alltid fylla sitt behof för hemmet hos minutören, och i
verklig partihandel förekommer aldrig så små belopp, som någotdera af
de nämnda, men 30 kannor skulle dock för den s. k. salningen utgöra
ett större hinder än blott 15 kannor, hvadan jag i denna punkt tillstyr¬
ker bifall till motionärens förslag.
Herr Hasselrot: Skälet till nu gällande stadgande är, att man
ansett billigt, att tillverkaren skulle kunna sälja en halfankare bränvin.'
Bestämmes nu partibeloppet till 100 kannor, skulle det inverka menligt
i detta hänseende, och som jag tycker att den gamla grunden är gan¬
ska lämplig, så anhåller jag att den måtte bibehållas.
Den 9 April.
15!
Friherre af Ugglas: Jag har icke hört, att några olägenheter
uppkommit af det nu bestämda partibeloppet. För min del har jag icke
något emot, om den föregående talaren velat höja detta belopp till 100 kan¬
nor, men jag hemställer om 30 kannor i sjelfva verket kan mera få
namn af parti, än 15 kannor, hvilket blifvit satt såsom minimum,
emedan det svarade emot en halfankare: och jag kan icke se något
skäl att tvinga en person, som behöfver bränvin, att köpa mera än han
behöfver. På dessa skäl anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr Heijkenskjöld: Då jag instämmer i Herr Wasrns förslag,
ber jag att såsom ytterligare skäl för detsamma få meddela några upp¬
lysningar, huru det tillgår vid dylik partihandel af bränvin. En köp¬
man, som har rätt att sälja 15 kannor, säljer detta belopp till en per¬
son, hvilken sedermera, när han väl kommit ut ur boden slår ut det¬
samma i en så, der Pål och Per komma och taga sin andel derutaf.
Ett sådant stadgande ingriper i den rätt, som utskänkarne hafva och
den, som tillåter sig en sådan fördelning, är utan tvifvel en lagbrytare,
men det är ytterst svårt att kontrollera dessa förhållanden, helst som
det egentligen är landthandlare, som uppmuntra dylika brott. Att höja
partibeloppet till 100 kannor tror jag icke vara Herr Wserns mening,
utan endast att han ville hålla sig till 30 kannor och den, som icke be¬
höfver mera än 15 kannor bränvin, kan gerna hålla sig till utskänk-
ningsställe.
Herr von Koch: Äfven jag har varit motionär i denna fråga och
det på grund af den erfarenhet, som jag haft deraf att i åtskilliga or¬
ter landthandlare, som icke haft rätt att sälja bränvin annat än i parti,
slå sig på så kallad bränvinssalning, och detta är ett skäl, hvarför man
borde få beloppet höj dt, då numera rättigheten att idka landthandel
blifvit i så betydlig mån utvidgad. Det är väl sannt, att, huru man än
skrifver lagar, de likväl kunna kringås, men detta torde likväl blifva
betydligt svårare, om partibeloppet höjes från 15 kannor till 30. Jag
förenar mig derför i det yrkande, som Herr Wasrn framställt.
Herr Wsern: Förekommen af de båda siste talarne, vill jag en¬
dast säga, att det icke finnes annat sätt att förekomma salning än att
bestämma partibeloppet högre, egentligen för svårigheten att kontrollera
landthandlarne och dem, som resa omkring och drifva handel med brän¬
vin; hvilket sätt att kringgå lagen skulle, om partibeloppet höjdes, be¬
tydligt försvåras.
Herr Lilliehöök: Jag skulle önska, att man kunde utfinna nå¬
got sätt, hvarpå de missbruk, som ske vid försäljning af bränvin, kun¬
de förbjudas, men jag tror icke att den nu föreslagna åtgärden skulle
tjena något till. År polisen så dålig, att den icke kan hindra bränvins¬
salning, då minsta partiet är 15 kannor, så lär den icke heller kunna
det, om detta belopp höjes till 30 kannor. Det skulle endast leda der¬
hän, att en hemmansegare, som behöfde endast 15 kannor, nödgas vända
sig till minuthandlaren; hvarför jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
15?
Den 9 April.
Friherre af Ugglas: Jag skall icke länge uppehålla Kammarens
tid, men vill blott erinra, att, då Andra Kammaren redan bifallit Ut¬
skottets förslag, någon förändring i detta stadgande vid innevarande -
riksdag icke kan ske, hvarföre jag hemställer, om icke Kammaren
skulle finna lämpligt bifalla den nu föredragna punkten.
Herr Almquist, Erik Victor: Jag får hemställa, om icke sal¬
ning kan verkställas, äfven om beloppet bestämmes till 30 kannor.
I öfrigt vill jag blott erinra, att då allmogen behöfver bränvin, är det
ofta en omöjlighet att kunna få det uti orter, som ligga aflägsna från
stad, på annat sätt, än att flere personer slå sig tillsammans och köpa
15 kannor samt sedermera dela det, när de komma hem; om beloppet
ökas till trettio kannor, ökas äfven svårigheten för allmogen att slå sig
tillsammans om ett så stort belopp, och de tvingas att köpa mera ände
behöfva eller ock beröfvas de möjligheten att få det bränvin, de under
vissa tider på året kunna behöfva. På dessa skäl anhåller jag om bifall
till Utskottets förslag.
Herr Holmberg: Jag anser mig böra instämma i det yttrande,
som afgifvits, angående olämpligheten af att bibehålla detta belopp af
femton kannor såsom gräns emellan parti- och minuthandel. Jag bor i
en ort, der jag haft tillfälle lära känna, huru en handlande årligen ut¬
minuterar flera tusende kannor, oaktadt han icke har rätt till annat än
patihandel. För min del tycker jag det är klart, att detta sätt att
kringgå lagen skulle försvåras, om beloppet höjdes till 30 kannor. Jag
beklagar, att Andra Kammaren fattat ett beslut, hvarigenom någon än¬
dring icke kan vinnas, men tror det dock vara lämpligast, att Första
Kammaren utan afseende derå fattar sitt beslut, på det man må kunna
hoppas att åtminstone vid nästa riksdag vinna ändring.
Herr Hasselrot:
Herr Ek en man: Att Andra Kammaren redan fattat sitt beslut
inverkar icke på mig, ty jag tror, att, om Första Kammaren anser det
nuvarande stadgandet medföra olägenheter, som böra undanrödjas, det är
godt, att en opinion i detta hänseende utaf Kammaren uttalas. För
min del anser jag, att gränsen emellan parti- och minuthandel är satt
alltför lågt; då man bestämt den tdl 15 kannor, har man ställt sig på
tillverkarens sida och man gör det svårt för minuthandeln att bära sig.
För ruin del anser jag det likväl vara skäl att uppmuntra minuthandeln,
för att motverka utskänkningen; och jag anhåller derföre om bifall till
det af Herr Wasrn framställda förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Utskottets förevarande hemställan och dels af Herr Wrern, att Kam¬
maren, med afslag derå, skulle besluta, att det lägsta tillåtna partihan-
delsbeloppet, vid försäljning af bränvin, skall bestämmas till 30 kannor;
framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition på bifall till
Utskottets hemställan, hvarvid svarades många ja, blandade med nej,
Deu 9 April. 153
och sedermera proposition på afslag derå och antagande af Herr Wterns
förslag då svaren utföllo med många nej, blandade med ja; hvarefter
och sedan proposition på bifall till Utskottets hemställan förnyats samt
med många ja, blandade med nej, besvarats, Herr Grefven och Talman¬
nen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes och justerades följan¬
de voteringsproposition: ' J
Den, som bifaller Bevillnings-Utskottéts i Betänkandet N:o 12 gjorda
sednare hemställan, rörande I § i gällande Förordning angående vilkoren
tor bränvmsförsäljmng, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej:
Vinner nej, afslår Kammaren denna hemställan och beslutar, att det
lägsta tillåtna partihandelsbeloppet vid försäljning af bränvin skall be¬
stämmas till 30 kannor.
-ffe*
Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröst¬
ningen; och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda-
Ja — 47;
Nej — 34.
§ 2.
i - w,errm?Xe: E^"r!1 Jag icke vil1 bestrida, att det finnes åtskilliga
skal för Utskottets förslag, hyser jag likväl ganska stora betänkligheter
mot att bifalla detsamma. Uti det län, som jag tillhör, finnes för när¬
varande pa landet icke mer än ett minuteringsställe. Om deremot ut¬
minuterar no hage lof att sälja sprit buteljvis, fruktar jag, att utminu-
teringsstallena skulle betydligt ökas, då kommunerna kanske icke hade
km t nog att motstå frestelsen, att, genom medgifvandet det utminuterings-
stallen finge anläggas, skaffa sig inkomster. Då jag således tror, att
genom bifall till Utskottets förslag konsumtionen af bränvin skulle till¬
taga, kan jag för min del ej godkänna samma förslå»-.
Herr Thorb urn; Då vid föregående riksdagar fråga varit att höja
minimum af det belopp, som utnnnuterare af bränvin egde försälja, och
. .ei?n® rlksdag någon motion om sänkandet af det nu i lag stadgade
minimibeloppet ej blifvit väckt, anser jag det af Utskottet nu framställda
förslag ej vara af något verkligt behof påkalladt. Utskottet synes huf¬
vudsakligen hafva fästat sig vid förhållandena i Stockholm, der eu ord¬
nad minuthandel med bränvin kan ega rum. Der kan det väl synas
ngtigt, att man pa ett utminuteringsställe skall kunna få köpa en i kanna
bränvin, ehuruväl jag icke inser något skäl, hvarför man icke med lika
skal kan sänka beloppet till l eller T<5 kanna. Men annorlunda gestaltar
sig förhållandet uti flera af vara småstäder. Der är bränvinshandeln
icke ofvertagen åt något bolag, utan nästan hvarenda köpman har skaffat
sig ratt att utminutera bränvin. Då man nu vet, att det i allmänhet
/
154
Den 9 April.
är en lönande affär att sälja bränvin, så inser man lätt, i fall nuvarande
förslag antoges, hvilken retelse det skulle blifva för köpmännen att söka
afyttra mycket bränvin. 1 den stad, som är den till min hemort närmast
belägna, finnas 18 utminuteringsställen och 4 krogar. Dessa sednare äro
under noggrann uppsigt af polisen. Men huru skulle det gå,^ i fall på
dessa 18 utminuteringsställena finge försäljas bränvin till så lågt belopp
som i kanna? Jag fruktar högeligen, att det skulle inrota sig ganska
stora missbruk på dessa utminuteringsställen. Väl är det möjligt, att
man, vid uppgörandet vid 1852—1853 årens riksdag af bränvinsförsälj-
ningslagstiftningen, gick något strängt till väga, men man bör taga sig
till vara för att vid reaktion som nu inträffat gå alltför långt åt andra
hållet. Vid denna riksdag har Bevillnings-Utskottet föreslagit, att man
skulle fä tillverka bränvin på hvilken tid af året och huru länge samt med
huru stor redskap som helst. Detta skall utan tvifvel öka produktionen af
bränvin. Lossar man nu jemväl på banden i fråga om bränvinsförsälj-
ningen, fruktar jag. att det skall öka superiet, hvilket ju enligt alla
kompetentes omdöme är det, som hufvudsakligen skapar brotten. Jag
får derföre afstyrka bifall till Utskottets förslag.
Friherre af Ugglas: Hvad Utskottet här föreslagit är icke något
uytt. Redan vid 1853—1854 årens riksdag, då minuthandeln först till
införande i lagstiftningen förekom, föreslog det för bränvinslagstiftningens
behandling' tillsatta särskilda Utskott att vid minuthandel med bränvin
skulle få säljas i stad minst J:dels och å landet minst en kanna. Rikets
Ständer stadnade i det beslut, att minsta försäljningsbeloppet skulle
öfverallt utgöra Jtdels kanna; men Kongl. Maj:t ansåg sig ej böra stad¬
fästa detta förslag, utan bestämde beloppet till ^ kanna, dervid det se¬
dermera förblifvit. Då förevarande fråga först förekom i Utskottet, fai
jag tillstå, att jag var mycket tveksam, huruvida jag borde understödja
det af Utskottet nu framställda förslaget; men af skal, som i Utskottet
anförts, har jag kommit till den tro, att detta förslag är ett sätt att
hämma utskänkningen, och att detsamma är af vigt synnerligen för, stä¬
derna. Också hafva stadsfullmägtige i Stockholm ansett en förändring
i berörda hänseende så önskvärd, att de sistlidet år ingått till Kong!.
Makt med en underdånig framställning om minimibeloppets sänkande
vid minuthandeln. Och huru går det till, Mine Herrar! i städerna med
handeln af starka drycker? Man vill köpa en butelj punsch dier cognac,
ty buteljen är det vanliga målkärlet, hvarför skall man aa tvingas att
köpa två buteljer, så framt man icke vill hemta varan från krogen. År
det ej bättre,' att en fattig, men ordentlig arbetare, som vill köpa eu
butelj af ena eller andra slaget, kan få detta på utminuteringsställena,
än att han skall nödgas gå till krogen och utsätta sig för alla de fre¬
stelser, den erbjuder. Jag tror derföre, att, om man ser saken från dess
båda sidor, man måste medgifva att man i sedlighetens intresse bör
uppmuntra till minuthandel, men söka hejda utskänkningen. Att för¬
slaget anses skola blifva gagneligt för landet slutar jag till deraf, att
flere landsbok' från olika delar af landet uttalat en liflig önskan att detta
förslag måtte antagas och deraf att Andra Kammaren utan voteringgodkänt
detsamma. På grund häraf och då i (ifrigt några skal mot förslaget ej
bl tf vit anförda, anhåller jag, att detsamma måtte af Kammaren antagas
Ben 9 April. )55
Herr Bennich: I likhet med den siste talaren har jag på de skäl,
som i Utskottet anförts, föranledts att bifalla Utskottets förslå»-. Man
måste nemligen medgifva, att, om nuvarande bränvinsförsäljningslao-
efterlefves, den föranleder mera besök på krogen äri som kunde°vara
behöfligt, och hvilket måste anses vara synnerligen skadligt, samt att,
derest icke lagen efterlefves, det väcker förakt för lagen. I hvilket fall
som helst måste den nuvarande lagstiftningen anses vara olämplig och
skadlig. Med anledning häraf har man ansett nödigt att framlägga
ifrågavarande förslag till lagförändring, hvilket jag anhåller måtte af
Kammaren godkännas.
Friherre Rank, Adam Christian; Vid 1853—1854 årens riksdag
hade jag den äran att vara ledamot i det särskilda Utskott, som till¬
sattes för behandling a f b rä n v in s 1 ags ii ft n ingen. Jag kunde då ej deltaga
i Utskottets beslut, att minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel på
landet skulle vara en kanna, utan ansåg, att det öfverallt borde uto-öra
Rdels kanna. Det är naturligtvis omöjligt att annat än gissningsvis
förutse resultaterna af den ena eller andra lagbestämmelsen. Men man
dömer af de nuvarande förhållandena. Man klagar allmänt öfver den
så kallade salningen. Nåväl, är det då icke bättre, när salning ändock
skall ega rum, att ett mindre belopp bränvin köpes, än ett större. Den
tanke, som i detta hänseende föresväfvat Utskottet, har naturligtvis varit
den, att ju mera minuthandeln ökas, desto mer skall utskänkningen min¬
skas, och att man derför, för att förekomma det förderfliga kroglifvet,
borde söka uppmuntra minuthandeln. Jag tror, att Utskottet bär rätt
i detta resonnement, och då jag icke funnit mig föranlåten att ändra den
åsigt, jag vid 1853—1854 årens riksdag uttalade samt icke tror, att det
skulle föranleda till. några missbruk, i fall Utskottets förslag godkändes,
yrkar jag bifall till detsamma.
Herr Ekenman: Äfven jag var ledamot i det vid 1853—1854 årens
riksdag för bränvinslagstiftningens behandling tillsatta särskilda Utskott
samt skiljde mig från Utskottets beslut, att minsta försäljningsbeloppet
vid minuthandel på landet borde bestämmas till en kanna, i det jao- an¬
såg, att beloppet öfverallt borde utgöra |:dels kanna. Jag har ej funnit
skäl att frångå denna min åsigt, och då jag ej vill upprepa de skäl,
som Friherrarne af Ugglas och Raab anfört för bifall till Utskottets för¬
slag, inskränker jag mig att, under åberopande af desamma, yrka, att
hvad Utskottet föreslagit måtte godkännas.
Grefve Sparre, Eric: Det var en tid, då Representationen upp¬
bjöd alla sina krafter för att söka hindra bränvinskonsumtionen. Den
energi, som sålunda ådagalades, har haft ett godt inflytande, ty det kan
icke nekas, att sedan den tiden åtgången af bränvin mycket minskats.
Nu ser det ut som om det uppstått en reaktion i åsigterna. Man tyckes
glömma, hvad man då tänkte. Man talar om det fördelaktiga för kon¬
sumenten att kunna fä köpa små portioner och för producenten att kunna
fä sälja stora. Vill man då verkligen gå tillbaka till de gamla för-'
hållandena? Hvarför vill man nedsätta minimibeloppet vid..försäljning
af bränvin vid minuthandeln? Jo för att underlätta köpet. Önskar man
156
Den ti April
då det? Då försökte vi att städja konsumtionen, genom att höja priset
på bränvinet. Med antagande, att en kanna bränvin kostar öfverhufvud
2 K:dr, behöfves det för inköp af ett stop 1 K:dr. Detta belopp är icke
så lätt umbärligt för den obemedlade. Men femtio öre kan han lättare
undvara; hvilket bidrager mest til! konsumtionen, antingen att man för
en liten penning kan få köpa på många ställen bränvin, eller att man
endast på några få ställen kan för samma penning anskaffa bränvin?
En talare har frågat, hvarför man skall tvingas att köpa två buteljer
punsch eller cognac, då man kanske icke önskar erhålla mer än en
butelj. Jag svarar, att för.den bemedlade, gör det detsamma, om han
köper en eller två buteljer, och att den obemedlade antingen kan köpa
en butelj, der den finne- till salu, eller ock. att han kan låta bli att
köpa.
Man talar om det sorgliga i att en arbetare skall, för att få köpa
sitt qvantum bränvin, punsch eller cognac, nödgas besöka krogen och
kanske sålunda frestas att oftare besöka den än under andra förhållan¬
den skulle inträffat. Men icke mindre sorgligt är det att se personer
stå på gatan eller i portar och supa, hvilken syn skulle mahända blifva
mera allmän, i fall Utskottets förslag antoges.
För de fattige, som hafva svårare att disponera öfver en-riksdalern
än femtio-öringen, skall det blifva mera frestande att köpa bränvin då
han på utminuteringsställena kan få köpa ^:dels kanna, och dertill kom¬
mer, att bränvinet der kostar mindre än på utskänkningsställena.
I städerna har man i sedlighetens och ordningens intresse sökt att
åt bolag öfverlemna hela bränvinsförsäljningen. Om man nu skulle
gorå den förändring, Utskottet föreslagit, nödgades man ock gorå för¬
ändring i de vilkor, under hvilka bränvinsförsäljningsrätten blifvit åt
bolagen upplåten. Sådana omkastningar i lagstiftningen äro icke nyt¬
tiga. Då Kammaren vid behandlingen af nästföregående punkten af
detta Betänkande beslutat att låta förblifva vid de gamla stadgandena,
och då vid sista riksdagen ett förslag af enahanda syftning som det
närvarande godkändes, men ej vunnit Kongl. Maj:ts bifall, samt det
väl ej kan vara i sin ordning att nu åter förnya samma förslag, får jag
yrka, att Kammaren, med afslag af hvad Utskottet hemställt, måtte
låta förblifva vid de gamla lagbestämmelserna jemväl i detta hän¬
seende.
Herr Caspersson: Af diskussionen visar sig, att åsigten om gag-
neligheten af den föreslagna förändringen är olika hos personer från
olika orter. Och då man icke bör bedöma frågan ur synpunkten af ett
lokalintresse, utan bör jemföra förhållanden på olika orter för att på
detta sätt fä en öfversigt af det hela, torde det ej vara utan intresse
att redogöra för förhållandena på den ort, hvarifrån jag är. På Öland,
som är närmare 18 mil lång, finnes endast tre ställen, der bränvin får
utminuteras och utskänkas, nemligen i Borgholm, på Färjestaden och i
Mörbylånga köping. På gästgifvaregårdarne, der fordom bränvin var
till salu, finnes icke numera sådan vara att tillgå, sedan taxeringskom-
mitteerne alltjemt höjt beskattningen, till dess försäljningen måste
upphöra. Det kan icke nekas, att öns innevånare funnit sig val af dessa
anordningar och att brottmålen betydligen aftagit. Om nu Utskottets för¬
Den 9 April.
157
slag antoges, fruktar jag, att bränvinsförsäljningen åter skulle komma att
florera i hvarje socken, och att de framsteg, man på sednare tiderna gjort i
sedlighet och ordning, skulle snart utplånas. På trakter, som äro lån »t
aflägsna från de ställen, der bränvin enligt lag får fösäljas, finnas lönkro-
gar, hvilka, ehuru de med all nit af kronobtjeningen förföljas, dock icke
kunna till fullo utrotas. Hvar sådana krogar finnas, har visat sig, att de för-
anledt brott och ökad osedlighet. Olyckligt skulle det vara, om vi skulle
få en hop bränvinsminuteringsställen spridda på landet, hvilket fruktar
jag skulle blifva förhållandet, derest Utskottets förslag antoges.
Man har sagt, att med Utskottets förslag afses att förminska be¬
söken på krogarne. Det är väl möjligt, att detta resultat kunde vin¬
nas, men säkert är, att superiet ej skulle aftaga, utan att man supé
hemma i stället för på krogarne.
Af dessa skäl förenar jag mig med dem, som yrkat, att hvad Ut¬
skottet tillstyrkt måtte afslås.
Friherre Bildt: Då man vid 1853-1854 årens riksdag sökte sätta
en dam för det omåttliga supandet, vidtog man flera åtgärder. En
bland dessa var att dela bränvinsförsäljningen i två delar, minuthan¬
deln och utskänkningen. Huruvida denna åtskilnad fortfarande skall
gälla, derom är nu fråga. Mången tror, att, om man medgifver minut-
handlarne rätt att sälja en fjerdedels kanna bränvin, man derigenom,
afviker från den princip, som vid nämnda riksdag följdes. Jag delar
icke denna åsigt, utan tror fästlig dre, att man genom antagandet af
Utskottets förslag går framåt och ej tillbaka på den en gång beträdda
banan. Den, som nemligen följt med uppmärksamhet de s. k. brän-
vinsmålen, lär ej kunna förneka, att superiet blomstrar mest på kro¬
garne genom den uppmuntran till dryckjom, som der eger rum, och att
jemförelsevis det mindre sällan kommer i fråga, att man köper bränvin
på krogarne, och sedan går hem och super upp hvad man köpt. Man
har hittills sökt att inskränka kroglifvet, genom att minska krogarnes
antal och genom föreskrifter, att krogrummen borde vara så öppna,
ljusa och snygga som möjligt. Och det är ur psykologisk synpunkt
eget, ^att, ju ljusare krogen är, desto bättre besökare får den; men att
deremot de mörka krogarne hafva en särskild attraktionskraft på de
mest förderfvade personer.
Det har emellertid mött och möter fortfarande stora svårigheter
vid att förminska krogarnes antal här i Stockholm. Genom stadgandet
att minuthandlare icke får försälja lägre belopp än eu half kanna hafva
desse handlande, för att kunna till den mindre bemedlade delen af be¬
folkningen, hvilken innehåller de flitigaste afnämarne och vanligtvis
icke vill köpa mer än en fjerdedels kanna i sender, ansett sig nödsa¬
kade, att, jemte minuthandelsrättigheten, jemväl förskaffa sig utskänk-
ningsrättighet. Derigenom hafva här i Stockholm uppstått en sär¬
skild sort krogar kallade gropar, emedan minuthandlarne oftast hafva
sina lokaler i jordvåningarne. Att vidmagthållande af ordning i dessa
lokaler är svårt, kan väl ej bestridas. Nu är det deremot uppenbart,
att de fleste af desse minuthandlare med glädje skulle afstå från kroo--
rättigheten, derest de ändock berättigades att sälja en fjerdedels kanna;
och det förefaller mig ock påtagligt, att, genom att medgifva dem denna
UlS
Den 9 April.
rättighet, superiet skulle icke befrämjas, utan snarare förminskas. Det
är derföre som jag hyser den öfvertygelsen, att antagandet af Utskottets
förslag skulle vara ett fortskridande på den vid 1853-1854 årens riks¬
dag beträdda banan.
Man bär uttalat den åsigten, att ifrågavarande stadgande val kunde
vara lämpligt för städerna och i synnerhet för somliga städer, men
icke för landsbygden. Icke heller denna åsigt kan jag dela. Det är ju
kommunerna sjelfve som bestämma, om minuthandel eller iskänkning
får inom de respektive orterna cga rum; och Konungens Befallnings¬
hafvande egen väl att inskränka bränvinsförsälinings-ställenas antal,
men icke att utvidga dem. Då man nu har den glädjande erfarenheten,
att kommunerna visat sig måna att stäfja bränvinskonsumtionen, så
vet jag ej, hvarföre man behöfver frukta att, genom bifall till ifråga¬
varande förslag, superiet skulle tilltaga. Att en sådan farhåga funnits,
ser man deraf, att vid 1853—1854 årens riksdag det för bränvinslag-
stiftningens behandling tillsatta särskilda Utskottet föreslog, att, vid
minuthandel med bränvin, skulle i stad få säljas minst en fjerdedel,
men deremot på landet ej lägre än en kanna. Erfarenheten har dock vi¬
sat, att hvad som i detta hänseende varit rätt och nyttigt för landet,
jemväl varit det för staden.
På dessa skäl får jag yrka bifall till Utskottets förslag.
Friherre af Ugglas: Skulle resultatet blifva sådant, som åtskil-
lige talare, hvilka ej velat godkänna Utskottets förslag, förespeglar,
skulle jag vara den förste att motsätta mig detsamma, ty, långt ifrån
att önska en reaktion i den vid 1853—1854 årens riksdag godkända
princip, har jag trott, att Utskottets förslag skulle bidraga att minska
superiet, och derföre har jag biträdt detsamma.
Man har sagt, att, om hvad föreslaget blifvit godkändes, skulle det
hafva till följd, att bränvins-minuthandeln på landet komrne att i be¬
tydlig mån tillvexa. Jag tillstår, att jag icke kan fatta detta resonne-
ment. Formaliteterna för inrättande af bränvinsförsäljningsställen på
landet skulle blifva desamma som förut, kommunalstyrelserna skola
först yttra sig i frågan, och derefter resolverar Konungens Befallnings¬
hafvande; och jag kan icke tro, att den ena eller andra myndigheten
skall visa sig mera släpphänd! i fråga om inrättande åf minuthandels-
ställen, än de förut vant i afseende på utskänkningsställena.
Hvad som i min tanke mest talar för bifall till Utskottets förslag
är, att derigenom den fattige, men ordentlige arbetaren, som anser sig
behöfva köpa sig en mindre qvantitet bränvin, icke mera tvingas att
besöka krogen, hvilket jag anser vara en synnerligen stor fördel.
Man har sagt, att bränvin kan fås för billigare pris på minuthandels-
ställena än på krogarne. Det är väl sannt, att minuthandlaren erläg¬
ger en afgift af blott 25 öre per kanna bränvin, då deremot utskänkaren
erlägger 40 öre; men hela skilnaden i priset för en butelj bränvin,
köpt på ena eller andra stället, utgör blott 3| öre, och hvad betyder
väl den, i jemförelse med de frestelser och faror, som krogen erbjuder.
Vidare har man sagt, att Riksdagen ej borde nu ånyo besvära
Kong!. Maj:t med begäran om fastställelse af ett förslag, sådant som
detta, då Kongl. Maj:t nyligen afslagit ett vid sista riksdagen god-
159
Den 9 April.
kändt enahanda förslag. Jag får dervid erinra, att, så vidt jag min¬
nes, godkände de sist församlade Rikets Ständer icke något °sådant
förslag som detta. Det är Stockholms stadsfullmägtige, "men icke
Rikets Ständer, som hos Kong!. Maj:t gjort underdånig framställning,
om nedsättande af minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel med
bränvin.
Då de anmärkningar, man mot Utskottets förslag framställt, icke
vid närmare granskning synas mig bestå profvet, får jag fortfarande
yrka, att berörda förslag måtte godkännas.
Den Almquist, Flik Victor: »lag har blifvit i det närmaste
förekommen af den siste värde talaren, och får derföre instämma med
honom. Jag kan ej föreställa mig, att den här föreslagna förändrin¬
gen skulle kunna hafva något menligt inflytande eller öka superiet,
hvarken i staden eller på landet. Jag är tvärtom öfvertygad, att den
skulle så val för staden som för landet vara fördelaktig. Jag har här
hört uppgifvas, att det skulle vara för det allmänna nyttigt, att ej min¬
dre qvantitet bränvin finge säljas än en half kanna, af den orsak, att
det vore svårare att förskalfa penningar till inköp af det högre belop¬
pet än till det lägre. Det har likväl i afseende på arbetarne i små¬
städerna visat sig, att derföre, att de ej fått köpa mindre än en half
kanna på minuteringsställena, de heldre gått till utskänkningsställena,
der de fått köpa så liten qvantitet som helst. Olägenheten häraf lig-
gei nu deiuti, att, då de komma pa krogen, träffa de der bekanta, och
blifva af dem frestade att intaga och förtära mer än de behöfva, och
råka på detta sätt in uti det supare!!!, som utgör den största fara och
olycka för arbetaren. Detta gäller, som jag nyss nämnde, egentligen
befolkningen i städerna. Bland landtbefolkningen är det åter rätt mån¬
gen, som kan anse sig behöfva en mindre qvantitet spirituösa, men en
half kanna är för dem ej något obetydligt belopp. För att kunna få
något mindre, nödgas de gå på krogen, och samma frestelser och fa¬
ror, som der möter stadsbon, kunna äfven anses gälla för landtbefolk¬
ningen. Jag tror, att dessa olägenheter blifva i väsendtlig mån hulpna,
om minuthandlanderne finge försälja mindre belopp; och lag får der¬
före yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Holmberg: Om jag lika med Friherre af Ugglas trodde,
att åtgången af bränvin skulle minskas derigenom, att minuthandlarne
finge rätt att sälja ett mindre parti deraf, skulle jag gerna instämma
med honom; men jag är tvärtom af den tanke, att ju lättare denna
vara är att åstadkomma, och i ju mindre qvantiteter den får köpas
desto mera åtgår deraf. Att priset derpå skall vara lägre på minut-
handelsställena, beror icke allenast derpå, att den skatt, som dessa be¬
tala, är lägre, utan äfven derpå, att krögaren nästan alltid nödgas be¬
tala en dryg hyra för sin lokal, då deremot minuthandlaren oftast har
bredvid sm bod endast ett litet kyffe, der bränvinet utlemnas; och får
minuthandlanden sälja ett halfstop, skall den, som vill köpa bränvin, lika
gerna gå till honom, eller till och med heldre, då han kan få bränvi-
net lör bättre pris. Förhållandet i Stockholm i detta afseende är helt
olikt förhållandet i landsortsstäderna och på landet. Jag har en gång
160
Deu 9 April.
härom talat med en Kronofogde, och han bad Gud bevara sig för mi-
nuthandelsställena, hvilka voro flera än krogarne, och derföre svårare
att kontrollera, och hvilka, enligt hans åsigt, gjorde fullt ut lika stor
skada, som krogarne. Jag får på dessa skäl förena mig med dem,
som yrkat utslag ä Betänkandet.
Friherre Raab: Den, som vill fästa sig vid auktoriteter, är illa
kommen i denna fråga, ty vi hafva här två iandshöfdingar på den ena,
och två Iandshöfdingar på den andra sidan, samt eu landtdomare för
förslaget, och en landtdomare emot det, och hvar och en af desse
kämpar för hvad han supponerar vara rättast och nyttigast. För min
del anser jag, att superiet skulle blifva mindre och sedligheten större,
om minuthandlarne fingo rätt, att sälja en fjerdedel kanna bränvin:
och jag skall bjuda till att gifva skäl för denna min åsigt. Det före¬
faller mig obegripligt, att man skall säga: jag vill, att ni skola supa
litet, men jag vill, att ni skola köpa mycket spirituösa. Det är ju att
råda till motsatsen mot hvad som åsyftas; vill jag, att folk skola för¬
tära eu liten qvantitet bränvin, skall jag väl ej tvinga dem att köpa
en stor. Blott den motsägelse, som ligger häruti, borde, enligt mitt
förmenande, vara tillräcklig, för att bestämma beslutet i denna fråga.
Man har talat om de bolag, som bildats för utskänkningen af bränvin i
åtskilliga städer; och med anledning af hvad åtskillig talare yttrat i
afseende härpå, vill jag fråga, om det finnes något hinder för att bo¬
lag bildas äfven för minuthandeln med bränvin? Jag tror, att intet
hinder möter den saken, liksom jag också tror, att minuthandeln bör
kunna lika strängt bevakas, som utskänkningen. Fn person inom Kam¬
maren, min värde granne här till höger, har uttalat åsigter, . olika
mina, anförande såsom stöd derför, exempel från den trakt, som vi båda
representera. Äfven jag känner och värderar hans folk, Olänningarne,
men jag vet, liksom han, att de älska att understundom taga sig en
tår på tand. När de komma till staden, hafva de ofta svårt att komma
hem igen med mössa och piska i behåll; och jag fruktar mycket, att
det vid sådana tillfällen är krogen, som förleda dem att blifva litet
ifrån sig, så att de ej föra hem i kassan med sig allt hvad de salt.
Och föra de med sig horn bränvin, så är detta kanske i större qvantite-
ter, än hvad som skulle hafva varit fallet, om.de fått köpa det i min¬
dre partier. Han bar sagt, att det på hela Oland ej funnes mera än
tre ställen, der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idka¬
des. Men jag får erinra, att Olänningarne ofta besöka fasta landet,
och ofta hafva bud inne i Kalmar, som köpa bränvin åt dem; men
det troliga är, att de vid dessa tillfällen köpa större qvantiteter, än de
skulle göra, om minuthandlanderne finge sälja mindre partier. Samme
talare har nämnt, att der förr funnos gästgifvaregårdar med bränvins-
försäljning, men att dessa, som ansågos skadliga, blifvit undertryckta
derigenom, att de åsätta en dryg beskattning. Om nu så är förhållan¬
det, hvad hindrar väl då Konungens Befallningshafvande från att un¬
dertrycka äfven en minuthandel med bränvin, om äfven den skulle be¬
finnas vara skadlig? För att en sådan handel skulle fa. ega runa, for¬
dras det ju ej blott kommunalstämmans tillstyrkande, utan äfven Ko¬
nungens
Den 9 April. |fl|
nungens Befallningshafvandes tillstånd, och jag föreställer mig, att dessa
båda auktoriteter borde kunna lägga hinder i vägen för en dylik lian-
dels fortsättande, derest densamma beiinnes hafva någon menligare in-
verkan på sedligheteten inom orten. Han har slutligen äfven sagt, att
på Oland skulle finnas åtskilliga lönkrogar, och det finner jag allde¬
les icke underligt ; ty ju större hinder man lägger i vägen för den lag¬
liga försäljningen, och ju omöjligare man gör densamma, desto mera
måste den olagligen florera. Jag tror derföre, att äfven ur denna syn¬
punkt en förändring måste anses vara af nöden. Ehuru jag således
lika mycket som den värde representanten ifrar för den orts väl, för
hvilken vi äro välde, måste jag dock förfäkta de åsigter, som äro mot¬
satta hans; och får jag för min dek yrka på bifall till Utskottets
förslag.
Herr C asp er sson: Hen anmärkning, som blifvit framställd mot
mitt påstående, att det pa landet skulle vara lättare att åstadkomma
minutnandelsställen än utskänkningsställen för bränvin, har redan blif-
yi*- vederlagd af en föregående talare, och jag anser mig derföre kunna
förbigå densamma. I allmänhet tyckas de af Kammarens ledamöter,
Ii vi lira talat för Utskottets förslag, utgått från den synpunkt, att eu lät¬
tad tillgång skulle åstadkomma en minskad konsumtion. Jag har der-
emot alltid varit af den tanke, att i allmänhet, och särskildt i afseende
på bränvinsförsäljning, den lättare tillgången till varan skulle göra att
mera af densamma köptes; och att motsatsen härtill skulle kunna in¬
träffa, derpå tvifla!- jag högeligen. Man har sagt, att, om författningen
visar sig vara skadlig, skulle man kunna undertrycka minuthandels-
ställena genom samma medel som man förut användt mot krogarne.
Men jag hemställer till Herrarne, hvilketdera kan vara lättare, att fö¬
rekomma ett befaradt ondt, eller att bota det, sedan det redan inträf¬
fat. Jag tror, att det förra är lättare och bättre. Man bar sagt, att
genom det nu gällande stadgandet tvingades man att köpa mycket.
Jag kan ej inse rigtigheten af ett sådant påstående; ty om än det på
minuteringsställena ej får säljas mindre än ett stop, så finns det ju an¬
dra ställen, der det får säljas huru litet som helst. Män har också
sagt, att^ förhållandet vore väsendtligen olika i staden och på landet,
häruti vill jag till alla delar instämma, och jag får med anledning
häraf föreslå ett amendement, hvarigenom, som jag tror, meningarne
kunna sammanjemkas, nemligen, »att det minsta försäljningsbeloppet
vid minuthandel med bränvin må bestämmas till en fjerdedels kanna i
stad, och eu half kanna pa landet»; och vågar jag hos Herr (trefven
och Talmannen anhålla om proposition på detta förslag.
Grefve Hamilton, Henning: Då förhållandet med bruk och
missbruk äf bränvinet är olika i stad och på landet, så är det också
klart, att de auktoriteter, hvilka här yttrat sig, och hvilka hvar för siir
förtjena Kammarens förtroende, likväl kunna meddela olika uppgifter,
och hafva olika omdömen. Jag vågar ej att skilja mellan dem; jag
vill endast i allmänhet taga saken i betraktande. Det förefaller mig
klart, att då bränvin, som säljes å utskänkningsställen, måste blifva
Riksd. Prot. 1 Aid. t t
162
Den 9 April.
femton öre dyrare på kannan, i!n sådant, som säljes på minuterings-
ställen, så skall man befordra konsumtionen af bränvin, ju mera man
underlättar försäljningen på de sednare, och att det således ur denna
synpunkt vore bättre, att vidblifva nu gällande stadganden, angående
utminutering af bränvin. En annan talare har fästat uppmärksamhe¬
ten derpå, att, ehuru kommunerna sjelfva ega rätt att bestämma anta¬
let både af minuterings- och försäljningsställen, så förefinnes dock ett
återhåll mot utskänkmngsställena, som ej finnes mot de andra, nemli¬
gen den omständighet, att det hvilar ett visst odium, jag ville nästan
säga förakt öfver krogarne, hvilket gör, att kommunerna helst skilja
från sig denna olycka, hvaremot minuteringsställena stå i något högre an¬
seende. Jag skulle derföre ej tro, att kommunerna skulle vara lika
färdiga att vägra anläggandet af ett nytt utminuteringsställe som af
ett nytt utskänkningsställe. Emellertid har ej detta verkat på mitt om¬
döme i denna sak. Dtt är ett annat förhållande, som jag ville fram¬
hålla, och hvilket ännu ej blifvit af någon föregående talare påpekadt.
Då den nu gällande författningen i detta ämne utkom, stannade man i
villrådighet i afseende på beskattandet af utskänkmngsställena. Denna
beskattning skulle visserligen utgöras efter det försålda kannetalet,
men ingen hade någon rätt föreställning om det verkliga beloppet,
och till och med krögarne sjelfve voro ovissa om, huru stor skatt de
skulle våga åtaga sig. Under tidernas lopp har emellertid erfarenhet
härutinnan blifvit vunnen, och saken reglerats så, att beskattningen
blifvit relativt rättvis både mellan utminuterings- och utskänknings-
ställen, och äfven för hvarje sådant ställe särskildt, och detta till följd
deraf, att några års erfarenhet ådagalagt det qvantum, som på hvarje
sådant ställe i allmänhet försålts. Nu år det klart, att af det qvantum,
som försålts påutskänkningsställena, en stor del utlemnats glasvis el-
ler supvis, men också ej så obetydligt pa halfva och hela buteljer, r å
nu utminuteringsställena den rättighet, som tillförene endast utskänk-
mngsställena haft, att nemligen sälja äfven mindre qvantiteter, så går
en del af försäljningen öfver från de sednare till de förra; och inom ett
år efter den nya författningens genomförande skola vi få höra en all¬
män klagan från utskänkmngsställena, att de äro för högt beskattade
och att minuthandelsställena dragit till sig en del af deras rörelse, och
man skall då nödgas att ånyo vidtaga en omreglering lika oviss och
lika obehaglig som den, hvilken måste ega rum under författningens
första period. Denna förändring skulle medföra ej blott en minsk¬
ning uti de inkomster, som erhållas af utskänkningsafgifterna, och hvil¬
ken för det mesta användes till allmänt nyttiga ändamål, utan äfven
åstadkomma alla de olägenheter, som en osäkerhet i beskattningen all¬
tid medför. Jag kan derföre för min del ej rösta för författningen, sådan
som den efter den nu föreslagna förändringen skulle blifva, helst de
olägenheter, som densamma hittills må hafva medfört på vissa ställen
inom landet, ej motväga de fördelar, som den åstadkommit på andra,
och jag får derföre yrka afslag på Betänkandet.
Grefve Sparre, Eric: Jag vill ej trötta Herrarne med att vara vid¬
lyftig; jag vill endast till hvad förut blifvit sagdt tillägga, att prisskil-
naden på en kanna bränvin på minuthandels- och utskänkmngsställena
f 63
Den 9 April.
år större ån det belopp, femton öre, hvilket här förut blifvit upp"ifvet; tv
den ökade hyran, det större obehaget och det snart sagdt förakt, hvar¬
med krogrörelsen är förenad, gör, att bränvinet på krogen blir propor¬
tionsvis ända mycket dyrare. Nu är det klart, att, såsom Baron Raab
?.:ysf j^D^de, man, vid beräknande af den nytta, som den föreslagna
förändringen skulle medföra, endast kan stöda sig på suppositioner.
deremot, som förfäkta bibehållandet af författningens nuvarande stad-
ganden, stödja oss ej på suppositioner, ty vi hafva erfarenheten till le¬
dare. Och jag kan ej föreställa mig annat, än att vi måste hafva öf-
vertaget; ty dessa suppositioner hvila på en grund, som jag åtminstone
ej kan anse hållbar. Det säges här, att superiet skall aftaga, om man
får köpa ett mindre parti bränvin för billigare pris; det är, Mine Herrar!
, 111alldeles omöjligt, att föreställa mig ett dylikt resultat. För¬
hållandet är nemligen, att de fattigare klasserna i allmänhet rätta sin
konsumtion af bränvin efter sina tillgångar; hafva de något att depen¬
sera, så supa^ de; och-hafva de ej något, så låta de bli. Om nu eu
arbetskarl förtjena!- 6 R:dr i veckan, så drar han sig litet för att kasta
ut 1 Rall-, men 50 öre anser han sig måhända stå ut med, och så
köpei han. heldre ett halfstop bränvin för 50 öre än ett stop för 1
K.dr, ty Riksdalern tar för djupt i kassan, den utgör ju sjettedelen af
hola hans arbetsförtjenst för veckan. Ett verkligt behof af bränvin finnes
ej, utan det är vanan och lyxen, som framkalla superiet; ju mindre till¬
fälle det derföre finnes till att få bränvin, desto mindre supes äfven. Hela
vår nuvarande lagstiftning i detta ämne, hvilken just går ut på att
minska superiet, hvila!- på denna förutsättning; jag tror ej, att det är
skäl att förändra den så, att vi lätta tillfället att åtkomma bränvin.
Jag vill dessutom ytterligare fästa Kammarens uppmärksamhet på en
omständighet, som redan Grefve Hamilton antydt. Om den nu före¬
slagna förändringen genomföres, hur går det då med de bolag, som
redan blifvit konstituerade i och för bränvinsutskänkning? Skall lagen,
gälla äfven för dem? Deras oktroj är fastställd för en viss tid; skola
deras skyldigheter under denna tid qvarstå, oaktadt att förhållandena
blifvit så väsendtligen förändrade genom den nya lagen? Jag ber Kam¬
maren noga betänka sig, innan den kastar sig in på dylika experimenter.
Då den nuvarande lagstiftningen onekligen haft välsignelsebringande
följder, låt den då åtminstone få litet stabilitet och förändra den ej
oupphörligt,^ så att vi ej veta hvar vi hafva den, ty eljest kan den ej
verka till någon förbättring! De bolag, som bildat sig för bedrifvande
åt bränvinsutskänkning, hafva verkligen försökt att göra krogarne litet
^y§8^'Sare) förädla smaken hos sina gäster och förminska rörelsen.
Jag befarar verkligen, att, om vi taga ett så fiendtligt steg mot dem,
som det nu föreslagna, blifva våra gator förvandlade till krogar, och
superiet, som varit på väg att förminskas, skall åter börja att°florera.
Herr Faxe: Jag har hufvudsakligen blifvit förekommen af de två
siste talarne. Jag vill medgifva, att det måhända i stad kan vara för¬
delaktigt, att minuthandlanden får sälja blott t kanna; men hvad landet
beträffar, tror jag, att ett sådant stadgande icke skulle vara fördelaktigt.
Inom det mig anförtrodda län har bränvinsförsäljningen så aftagit, att
på en yta af 96 qvadratmil det endast, finnes 8 å‘l0 på landet belägna
i«4
l)eii tf April
försäljningsställen af bränvin. Jag tager dock för gifvet, att kommu¬
nerna, hvilka i allmänhet visat sig ganska obenägna för inrättande al
utskänkningsställen, skulle vara vida mera böjda att medgifva minut¬
handeln. Om nu både kommunalnämnden och kommunalstämman till¬
styrkt inrättande af ett ifrågasatt nytt utminuteringsställe, samt Konun¬
gens Befallningshafvande, då frågan kommit under dess pröfning, ej
skulle hafva något annat skäl till afslag å en sådan anhållan, än sin
farhåga för en allt för långt sträckt förtäring, så fruktar jag, att ett
Konungens Befallningshafvandes utslag, innehållande ett på sådan grund
stödt afslag, skulle, om det öfverklagades, blifva upphäfdt. Den ovil-
korliga följden af den nu föreslagna förändringen skulle derföre, efter
mitt förmenande, blifva ett ökadt antal försäljningsställen. Man har
här sagt, att det vore mera vådligt att köpa mycket än litet. Jag vill
derpå endast svara, att det är vådligare att tillgång på bränvin beredes
eller underlättas, än att den alldeles saknas. Jag får för min del yrka
afslag å Betänkandet i denna del.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr Grof¬
ven och Talmannen, att derunder hade yrkats dels bifall till Utskottets
förevarande hemställan oförändrad; dels al Herr Caspersson bifall til 1
densamma med följande förändrade lydelse: »att minsta försäljnings-
beloppet vid minuthandel med bränvin må bestämmas till J:dels kanna
i stad och i kanna på landet»; och dels slutligen, ätt Utskottets hem¬
ställan måtte afslås.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till Utskottets hemställan oförändrad, hvarvid svarades många
ja och nej i blandning, sedermera proposition på bifall till samma hem¬
ställan med den förändrade lydelse Herr Caspersson föreslagit, då
svaren utföllo med många nej jemte åtskilliga ja, och slutligen propo¬
sition på afslag å merberörda hemställan, hvilken proposition besvarades
med många så väl ja som nej; hvarefter och sedan proposition på bifall
till Utskottets hemställan förnyats samt med' många både ja och nej
besvarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Efter förmälan, det Kammaren borde bestämma, hvilketdera af de
öfriga yrkandena skulle utgöra kontraproposition vid den blifvande vo¬
teringen, framställde Herr Grefven och Talmannen proposition derpå,
att afslag å Utskottets hemställan skulle intagas i kontrapropositionen,
och, då dervid svarades många ja, blandade med nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Friherre Bildt begärde votering om kontrapropositionens innehåll.
Uppsattes och justerades följande voteringsproposition:
165
Den 9 April.
Den. som vill att, vid blifvande votering om bifall till Bevillnings¬
utskottets i Betänkandet N:o 12 under § 2 gjorda hemställan, kontra¬
propositionen skall innefatta afslag å samma hemställan, röstar.
Den det ej vill, röstar
Ja;
Vinner nej, antager
votering bifall till Herr
beloppet vid minuthandel
och ^ kanna på landet».
N
ej;
Kammaren till kontraproposition vid nämnda
Casperssons förslag, att minsta försäljnings¬
med bränvin må bestämmas till } kanna i stad
Omröstningen verkställdes och vid dess slut befunnos rösterna hafv
utfallit sålunda:
J a—48;
Nej—25.
Upplästes och godkändes följande voteringsproposition för hufvud-
voteringen:
»Den, som bifaller Bevillnings-Utskottets under § 2 i Betänkandet
N:o 12 gjorda hemställan, att minsta föx-säljningsbeloppet vid minut¬
handel med bränvin må bestämmas till \ kanna, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår Kammaren denna hemställan».
Vid denna voterings utgång befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30;
Nej — 48.'
\ 10.
Herr Bennich: Mot Utskottets förslag i denna del har jag an¬
mält min reservation. Jag tror nemligen ej, att Utskottet lyckats att
på ett ändamålsenligt sätt lösa den uppgift, som förelegat detsamma. Å
ena sidan kräfver omsorgen för ordning, skick och moralitet, att myn-
digheterna få utöfva en sträng pröfning af de bolags lämplighet, hvilka
få sig anförtrodd bränvinsförsäljningen; å andra sidan hafva landstingen
och hushållningssällskaperna rätt att få njuta sin andel i vinsten af
försäljningen till godo. Genom det förslag, som Utskottet framställt,
sättas myndigheterna, i främsta rummet stadsmyndigheterna och i andra
rummet Konungens Befallningshafvande, i nödvändighet att på en gång
afse skiljaktiga intressen; de måste nemligen på samma gång pröfva
frågan om bolaget är ändamålsenligt och lemnar garantier för nykter¬
hetens befrämjande, och tillika fästa afseende vid de relativa anbud af
skatt, som blifvit afgifna af täflande bolag. Det ligger för öppen dag,
att vid denna pröfning olika åsigter skola gorå sig gällande hos olika
myndigheter. Den ena myndigheten, som i främsta rummet måste se
på moraliteten, antager helst det bolag, af hvilket den kan vänta den
största tillsyn öfver ordning och skick vid försäljningen och som er¬
bjuder den största säkerhet i detta afseende. På det andra stället åter
166
Den 9 April.
after den profvande myndigheten det anbud, som försäkrar landstinget
och hushållningssällskapet om den högsta inkomst, och åsidosätter så¬
ledes den vigtiga omständigheten, att bolaget må se ordning och sed¬
lighet till godo. Jag tror, att det är nära nog omöjligt, att på detta
sätt förena dessa stridiga intressen; hvad som vinnes på ena hållet, för¬
loras alltid på det andra. Det förslag, jag tillåtit mig att framställa,
går ut derpå, att ett bolag må kunna antagas med uteslutande fästadt
afseende på de garantier, som det lemnar för nykterhetens, ordningens
och moralitetens befrämjande; men att på samma gång landstingets och
hushållningssällskapets rätt tillgodoses på det sätt, att bolaget förbindes
att redovisa för den afgift, som på detsamma efter det verkligen för¬
sålda kannetalet bort belöpa, till utrönande af hvilket belopp bolaget
må vara skyldigt att förelägga räkningar öfver hvad det utminuterat
eller utskänkt. Jag kan ej föreställa mig annat, än att det bolag, som
i afseende på vilja och förmåga att upprätthålla ordning och sedlighet
förtjena!' det största förtroende, också skall vara det, som måste ingifva
största tillit till sin ärlighet. Jag tillåter mig således, att, under åbe¬
ropande af hvad jag nu anfört, och under förutsättning att de grund¬
satser, som jag i mm reservation uttalat, blifva af Kammaren gillade,
hemställa, att Kammaren måtte till Utskottet återremittera ifrågava¬
rande punkt.
Friherre af Ugglas: Man har länge klagat öfver, att, då bolag
för bränvinsförsäljnmg bildas, ofta sådana försäl jningsbelopp uppgifvas,
som betydligt understiga det verkligen försålda kannetalet, och att på detta
sätt hushållningssällskapen, landstingen och Staten undandragas de
inkomster af försäljningen, som med rätta borde dem tillkomma. Jag
erkänner, att thyvärr sådana missbruk egt ruin, och Utskottets nu före¬
liggande förslag, after derföre äfven deras afhjelpande. Herr Bennichs
förslag går ut derpå, att, om något bolag med magistraten i staden
uppgjort aftal, innefattande minimiafgiften för försäljningen, så skulle
det föreslagna aftalet underställas Konungens Befallningshafvandes pröf¬
ning, hvilken myndighet väl svårligen torde kunna annat än godkänna
detsamma, helst ej någon konkurrens kunnat ifrågakomma. Utskottets
förslag deremot innefattar, att, om fråga uppstår i eu stad om bildande
af ett sådant bolag, skall magistraten utfärda kungörelse derom och
lemna åt hvem som helst, att ingå i täflan; samtliga ansökningarne in¬
sändas derefter till Konungens Befallningshafvande, som pröfvar dem
alla, och egen rättighet att afslå dem, eller att antaga anbudet af det
bolag, som ger den största garanti för sedligheten inom samhället, på
samma gång, som det erbjuder ett skäligt kannetal i skatt. Jag tror,
att detta Utskottets förslag är ganska välbetänkt, och att stora skäl fin¬
nas att bifalla detsamma, Att deremot gå så långt, som Herr Bennich
åsyftat, anser jag ej vara rådligt. Hans förslag innefattar dels en verk¬
lig orättvisa mot bolaget, dels ock en begäran, att bolaget skall göra
något, som ej står i dess förmåga, Hvad först orättvisan beträffar, vill
jag be att med ett exempel få visa densamma. Om i en stad ett par
personer inropa utskänkningsrätten mot en afgift för 10,000 kannor, så
kan det ej komma annat i fråga, än att de betala sin skatt efter detta
kannetal: så kommer der ett bolag, erbjudande alla möjliga garantier
Den 9 April. 167
för ordning och sedlighet, och bjuder också 10,000 kannor. De enskilde
personerna hafva opåtaldt kunnat sälja mera än detta belopp och be¬
hålla vinsten för sig; bolaget åter skulle deremot redovisa för hvarenda
kanna, som det försålt. Man stiftar således härigenom en strängare
lag emot den, som handlar i ordningens och sedlighetens intresse, än
mot någon annan. Vidare fordrar man af bolaget en skyldighet, som
det ej är i stånd att ärligt uppfylla, det är nemligen att bolaget skall
redovisa för det kannetal bränvin, som det utskänkt och utminuterat.
Jag tror ej att det är möjligt för något dylikt bolag, att föra sina rä¬
kenskaper så, att det kan med bestämdhet säga, så och så många kan¬
nor hafva blifvit utskänkta, så och så många kannor utminuterade. Jag
anser således, att Herr Bennichs förslag, ehuru i många afseenden för¬
tjent af uppmärksamhet, likväl innefattar en orättvisa och något som ej
kan uppfyllas, och detta är anledningen, hvarföre jag anser mig ej kunna
bifalla detsamma. Deremot önskar jag all framgång åt Utskottets för¬
slag, öfvertygad som jag är, att detsamma skall vara i stånd, att häm¬
ma de missbruk, som hittills egt rum. Ifall detta försök ej är tillfyl¬
lestgörande, står det en kommande Riksdag fritt, att deruti vidtaga för¬
ändringar. Mig synes dock skal vara för handen, att åtminstone för¬
söka hvad inverkan detta förslag kan hafva, och jag får derföre tillstyrka
bifall till Bevillnings-Utskottets Betänkande.
Herr Wrern: Utskottets förslag synes mig vara mindre lämpligt
derigenom, att det försätter Konungens Befallningshafvande i en ställ¬
ning, som denna myndighet ej bör behöfva intaga. Enligt detsamma
skall nemligen Konungens Befallningshafvande, vid afgörande af hithö¬
rande frågor, skilja mellan olika intressen inom länet, i afseende på
hvilka det ofta måste möta svårigheter att afgöra hvad som är det rätta.
Om nu t, ex. å ena sidan blifvit bildadt ett bolag, hvilket i nykterhe¬
tens och sedlighetens intresse önskar öfvertaga bränvinsutskänkningen
och derför erbjuder eu summa, men man å andra sidan, vid betraktande
af landstinget och hushållningssällskapets intresse, måste anse detta
anbud vara för lågt, så blir resultatet slutligen det, att Konungens Be¬
fallningshafvande måste inlåta sig i en ordentlig handel, för att i pro-
vinsens intresse söka afpressa bolaget så stor afgift som möjligt. Jag
vet ej, huru Konungens Befallningshafvande skall kunna på annat sätt
fullgöra hvad som här blifvit föreslagit, I principen anser jag Herr
Bennichs förslag vara så godt, att det bör tänkas på. I Göteborgs
stad bär ett dylikt bolag sjelfmant bildat sig efter denna princip, och
i Uddevalla likaledes. På båda dessa ställen bar man sökt, att i yt¬
tersta mån befrämja ordning och sedlighet, utan att derföre eftersträfva
att ernå någon vinst på landstingets eller hushållningssällskapets be¬
kostnad. Jag skulle anse Herr Bennichs förslag vara rigtigt, om blott
något afdrag finge ega rum, såsom ersättning för det arbete, som bo¬
laget sjelf verkställer och den risk, som det underkastar sig. Bolaget
handlar nemligen ej för egen vinst, utan för kommunens bästa: och om
man i betraktande häraf, afdrog något mindre belopp, så tror jag att
principen skulle kunna ganska väl tillämpas och^ i sina verkningar visa
sig nyttig. Att åter ställa alltsammans under Konungens Befalinings-
hafvandes godtycke, anser jag, då i dessa frågor endast subjektiva me¬
168
Den 9 April.
ningar kunna hos denna myndighet gorå sig gällande, vara mindre
lämpligt. Jag får på grund häraf yrka, att Betänkandet måtte varda
återremitteradt.
Herr Faxe: Jag saknar ej erfarenhet uti ifrågavarande ämne, och
vet ganska väl, att kommunerna hittills, genom bolags bildande, erhål¬
lit eu högre behållning ån den, hvartill de varit berättigade, och att
landstingen samt hushållningssällskaperna härpå förlorat; men för min
del tror jag, att Herr Bennichs förslag är overkställbar!, dels derföre
att bränvinsförsäljningsbolag icke alltid bildas endast för ordningens
upprätthållande, för åstadkommande af nykterhet och sedlighet; och dels
derföre att det är otänkbart, att ett bolag, som bildas, hufvudsakligen
med afseende på vinst, skulle kunna åläggas redovisa för auktoriteterna.
Dessutom, huru stor vinst skulle bestämmas på hvarje kanna? Hvad
Utskottet föreslagit anser jag deremot vara fullkomligt tillräckligt. Man
har sagt, att Utskottets förslag skulle lemna rum för skiljaktig tillämp¬
ning, och att det vore svårt för Konungens Befallningshafvande att träffa
det rätta förhållandet; men genom den redan från de särskilda ställena
vunna mångåriga erfarenheten, lärer Konungens Befallningshafvande
utan svårighet kunna behörigen pröfva och derefter antaga eller för¬
kasta de gjorda anbuden. Vidare får jag emot hvad Herr Bennich
föreslagit anmärka, att han i sitt förslag gått längre än motionären, tv
denne har endast yrkat: »att magistratens pröfningsrätt, då anbud på
■v försäljningsrättigheter göras af flera bolag, må i så måtto begränsas,
att magistraten har sig ålagdt att sluta aftal med det bolag, som gör
högsta anbudet och i öfrigt ställer nöjaktig garanti för afgiftens erläg¬
gande och uppehållande af god ordning in. in., vid försäljningens utöf¬
vande.» Motionären fordrar således endast, att aftal skall slutas med
det bolag, som gör högsta anbudet och lemnar nöjaktig garanti, men ej
att bolaget skall redovisa för vinsten. Genom Utskottets förslag tror
jag deremot, att motionens syfte är uppfyldt, ty Konungens Befallnings¬
hafvande eger ju, enligt detsamma, förkasta anbudet, om det skulle
vara för lågt. Jag får derföre yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr von Kock: Jag tror, att den siste talaren haft rätt deri, att
Herr Bennich gått längre än motionären; men af denna anledning kan
jag icke finna, att Herr Bennichs förslag är oantagligt. Detta utgör
nemligen en modifikation af det förslag, Utskottet, som i en fråga af
denna beskaffenhet eger motionsrätt, framställt, och det motionären gjort.
Om jag fattat rätt, så afse såväl Utskottets som Herr Bennichs förslag
samma mål, fast på olika vägar. De hafva nemligen velat förekomma,
att bränvinsutskänkningbolag, som uppstått i städerna i moralitetens
intresse, skulle kunna, såsom hittills skett, opåtaldt begå brott emot
moraliteten, genom att skinna hushållningssällskapen och landstingen
på den försäljningsafgift, hvartill de åro lagligen berättigade. Då så¬
ledes begge _ dessa förslag afse att bota samma onda, kan, enligt min
tanke, fråga icke vara om annat, än hvilket af dessa som är det bästa.
Föi min del måste jag bekänna, att mycket är i Herr Bennichs förslag
bättre än i Utskottets; men jag kan icke fullkomligt öfverensstämma
med Herr Bennich, emedan jag liksom Friherre af Ugglas tror, att han
Dsn 9 April |(i9
träd t bolagens , rätt för nära. Det är ej sagdt, att bolag bildas endast
för städernas intresse; de kunna äfven inrättas för bolagens eget in¬
tresse. I d?tta fall är det svårt att kontrollera den vinst, som erhållits,
ty man kan icke vara säker på, att försäljningssumman rigtigt uppgif-
ves; och det är i alla fall odiöst att granska ett bolags räkenskaper.
Deremot tror jag, att syftemålet kan vinnas på en enklare och rättvisare
utväg; och det vore att, sedan man, efter de kommunala myndigheter¬
nas räkenskaper, hvilka, såsom varande föremål för offentlig granskning,
kunna kontrolleras, erfarit huru mycket till stadskassan influtit, derefter
uträkna huru stort belopp, som borde tillkomma landstingen och hus¬
hållningssällskapet. Jag anser derföre att i detta moment bör inflyta
följande stadgande: »Då bolag öfvertagit minutering eller iskänkning
skall landstingets och hushållningssällskapets andelar utaf afgifterna
beräknas efter hvad till .stadens kommunala behof och enligt de kom¬
munala myndigheternas räkenskaper omedelbarligen eller medelbarligen
från bolaget influtit»; och på det att Utskottet må komma i tillfälle att
taga i öfvervägande hvad jag nu föreslagit, förenar jag mig i yrkande
om återremiss.
Herr Holmberg: Man har anmärkt, att Konungens Befallnings¬
hafvande, som borde tillse både landets och städernas intressen, skulle
hafva svårt att pröfva de gjorda anbuden, och att det vore olämpligt,
att Konungens Befallningshafvande befattade sig härmed. Svårigheten
ligger dock endast i det obehag, som någon gång är dermed förenadt;
och det synes mig som ingen kunde vara lämpligare att pröfva anbu¬
den än just Konungens Befallningshafvande, som icke allenast har att
påakta hvad den allmänna ordningens upprätthållande fordrar, utan äf¬
ven är och bör vara lika mån om det ena som det andra af de stridiga
intressena. För öfrigt framgår det ingalunda af det föreslagna stad¬
gandet, att Konungens Befallningshafvande skulle underhandla eller
dagtinga med bolagen. Försäljningsbolagen skola göra anbud, hvilka
Konungens Befallningshafvande antager eller förkastar. Hvad beträf¬
far det af Herr Bennich gjorda förslag, så är det ej i allo verkställbar^
ty om, såsom det understundom händer, bolaget öfverlemnar försäljnin¬
gen åt enskilde personer emot viss årlig afgift samt förbindelse att iakt¬
taga vissa ordningsföreskrifter, så är det omöjligt för bolaget att fram¬
visa huru många kannor, som blifvit sålda, ännu mindre att skilja
emellan hvad som är utminuteradt och utskänkt. Dessutom är det i
hög grad olämpligt, att bolaget skulle betala skatt för hvarje försåld
kanna; ty, enligt min tanke, bör man icke fästa så stort afseende der¬
vid, att höga utgifter kunna erhållas, utan fastheldre dervid, att de, åt
hvilka försäljningen upplåtes, hafva hyggliga lokaler, icke söka befrämja
supandet, och upprätthålla ordningen. Om Herr von Kochs förslag-
skulle gå igenom, så tror jag icke att några bolag komma till stånd;
och följden häraf skulle endast blifva, att städerna förlorade alla de för¬
delar, som förut genom bolagen tillskyndats dem, men ingalunda skulle
landstingen och hushållningssällskapen derför erhålla någon ökad in¬
komst. Jag tror, att hvad man åsyftar bäst vinnes genom Utskottets
förslag, till hvilket jag derföre yrkar bifall.
170
Den 9 April.
Herr Rydin: Till de skäl, som blifvit anförda emot Herr Bennichs
reservation, ber jag att få lemna några upplysningar. Om det förslag,
som innehålles i reservationen, skulle gå igenom, kunde Iftt blifva följ¬
den, att hvarje bränvinsbolag för stad skulle misslyckas. Det kunde
nemligen inträffa att, om skatt skulle utgå för alla försålda kannor, och
från denna skatt komme att dragas d delar för hushållningssällskapens
och landstingens räkning, dessa sistnämnda skulle erhålla så mycket,
som bolagets hela inkomst. Om vi nu antaga, att ett bolag har 60,000
kannors minutförsäljning, så erfordras, att minuthandels-bolaget skulle,
sedan omkostnader blifvit afdragna, hafva 25 öres vinst på hvarje kan¬
na, för att det Tätta förhållandet emellan stadens och förenämnda kor¬
porationers andel i inkomsten skall blifva iakttaget, men då ett bolag,
som utminuterar och utskänker, icke kan bestämma priserna, så att en
sådan extra-vinst blir en nödvändig följd, och bär att konkurrera med
dem, 8om sälja partivis, från hvilka genom den s. k. salningen mycket
afyttras, som bort gå i minutförsäljning, kan bolaget nödgas sätta priset
lägre än varans värde, ökadt med skatten, och man måste vid hvarje bolags
bildande föreslå det kanne-belopp, som bestämmes till beskattning, lägre,
än hvad som försäljes, och beräkna, att det försålda beloppet, som un¬
derstigit beskattningen, ersättes deraf att skatt icke blifvit påförd hela
försäljningsbeloppet — om, säger jag, vi antaga att 60,000 kannor för¬
säljas under ett år, samt att, sedan alla omkostnaderna blifvit afräknade,
vinsten utgör 10 öre på hvarje kanna eller 6,000 Rall-, så, och orn^ alla
de försålda kannorna skulle beskattas, hvarigenom en skatt af 15,000
R:dr uppstode samt landstinget och hushållningssällskapet skulle erhålla
f:delar af denna beskattningssumma, fingo dessa institutioner således
6,000 R:dr, eller just bolagets hela behållna inkomstbelopp. Det är
derföre jag anser det vara betänklig! att stadga på sätt, reservanten
föreslagit, såvida man vill understödja bolags bildande. Hvad beträffar
den anmärkning, som är framställd emot Herr Bennichs förslag, att det
icke skulle vara verkställbar^ så tror jag ej, att den förtjena!- afseende; jag-
kan med kännedom af förhållandena, t. ex. i Upsala, nämna, att der¬
städes bddade bolag ur sina räkenskaper kan uppgifva huru mycket, som
är utskänkt och utminuteradt. Man har sagt, att bolagen »skinna lands¬
tingen och hushållningssällskapen»; men jag tror, att detta omdöme är
orättvist, emedan det belopp, som påföres bolag, ungefärligen utgör det
belopp, hvilket förut blifvit minuthandlare och utskänkare påfördt. Det
låga belopp, som vid bolags bildande blifvit bestämdt, beror derpå, att
minuthandlarne och utskänkarne påförts för ringa skattebelopp. Motsatta
förhållanden kunna ock uppgifva», så t. ex. åtog det i Upsala bildade
bolag sig en beskattning af 8,000 kannor högre ån den, som erbjudits
uf bandlanderne.
På grund af livad jag nu anfört får jag, med afstyrkande af det i
Herr Bennichs reservation framställda förslag, yrka bifall till Utskottets,
hvilket, om ock deremot kan göras anmärkningar, bättre än det i Herr
Bennichs reservation innehållna förslag, motsvarar det åsyftade ända¬
målet.
Herr Bennich: Man har, bland annat, anmärkt emot mitt förslag,
att ett bolag, som bildades med beräkning på vinst, icke skulle kunna
fri
Deu 0 April.
underkastas någon redovisningsskyldighet. Jag har icke förutsatt, att
ett bolag skulle, antagas med beräkning af dess enskilda vinst; syftet
skulle naturligtvis vara kommunens bästa; och af ett bolag, som bildas
med ett sådant syfte, behöfver man väl icke befara, att det ej redligt
redovisar. Äfven har man sagt, att jag, i min reservation, gått längre
än motionären. Denne afser dock, att hushållningssällskapen och lands¬
tingen skulle blifva betryggade; och det är just detta som, enligt min
tanke, bäst vinnes genom det af mig framställda förslag, som icke på
något sätt förnärmar städernas rätt till skyddande af deras högre in¬
tressen. Jag kan derföre icke finna, att mitt förslag strider, hvarken
emot motionärens eller Utskottets. Att förslaget icke är overkställbar^
har en af mina grannar redan upplyst. Af allt det, som blifvit anmärkt
emot mitt förslag, har jag icke blifvit öfvertygad om dess olämplighet;
hvarföre jag fortsätter mitt yrkande om återremiss.
friherre af Ugglas: Jag har begärt ordet i anledning af Herr
Wserns yttrande, att det vore orätt att åt Konungens Befallningshafvan¬
de uppdraga ifrågavarande pröfning. Jag önskar få fästa hans och Kam¬
marens uppmärksamhet derpå, att Konungens Befallningshafvande eger
redan nu pröfva gjorda anbud; och, genom Utskottets förslag, har häri
ingen annan förändring skett, än att, vid pröfningen, några närmare
omständigheter borde beaktas. Häraf kan således ingen anledning
hemtas att förkasta Utskottets förslag. Jag ber ock att få instämma
med Herr Holmberg deri, att, om någon myndighet bör pröfva dessa
anbud, är väl ingen dertill mera lämplig än den, som vakar öfver så¬
väl det ena, som det andra inom länet. Hvad beträffar Herr von Kochs
förslag, så tror jag icke, att man, genom detsamma, skulle vinna hvad
man åsyftar, men deremot skulle stadskommunerna förlora de fördelar,
deras bolag tillskyndat dem. Och jag vet verkligen icke huru man
kan förtänka bolagen, att de, då de, efter några års förlopp, finna sin
vinst vara stor, använda, af kärlek till de samhällen, de tillhöra, denna
vinst till byggande af sjukhus, anläggande af vattenledningar och dylikt.
Att ett bolag på detta sätt söker sjelf tillgodogöra sig vinsten och se¬
dan skänker resultaterna deraf til! samhället kan jag icke finna under¬
ligt.. Med afseende på yrkandet om återremiss ber jag få nämna, att,
då inom Utskottet tänkande voro temligen starka för Utskottets förslag,
samt detta blifvit af Andra Kammaren bifallet, en återremiss ej skulle
hafva till följd annat än att Utskottet vidblefve förslaget. Jag yrkar
fortfarande bifall till hvad Utskottet föreslagit.
Herr von Kock: Jag begär blott ordet med anledning af Herr
Holmbergs anmärkning, att, om bolagen skulle afstå äfven tid hushåll¬
ningssällskapen och landstingen belopp, motsvarande hvad som de lem¬
na till stadskommunerna, så skulle inga bolag bilda sig. Vid förra
tillfället nämnde jag, att jag trodde det vissa bolag med afsigt skinnade
landstingen och hushållningssällskapen; och detta är min erfarenhet.
Att sådant dock icke alltid eger rum hafva vi fått höra af Herr Wiern,
som upplyst att städerna Göteborg och Uddevalla ärligt gifva åt dessa
institutioner deras lagliga andelar. Det synes således, att städer finnas,
der kommunalandan sträcker sig icke allenast till boningsplatsen, utan
m
Den 9 April
till hela länet. I förmodan att äfven på andra ställen skulle finnas per¬
soner, hvilka så mycket älskade provinsen, att de icke skulle vilja
skinna den, trodde jag att mitt förslag skulle föra till åsyftade ända¬
målet. År bolaget åter så mycket fästadt vid lokalintresset, som Friherre
af Ugglas sagt, så fruktar jag visserligen, att det af mig föreslagna
stadgandet kan på ett eller annat sätt kringgås lika väl, som hvilket
annat stadgande som helst; men det bör väl antagas, att Konungens
Befallningshafvande tillser, att försäljningen icke uppdrages åt sådane
personer, hvilka göra några försök i detta hänseende. Jag pretendera!’
icke, att bolaget ej skulle hafva någon ersättning för sin möda; men
jag önskar endast, att den vinst, de vilja bereda, skall gå ut proportio¬
nerligt till de myndigheter, hvilka derpå ega anspråk, så att man ser
till hvad kommunen får, och derefter beräknar hvad landstingen och
hushållningssällskapen böra hafva. Då Andra Kammaren nu lär bifallit
Utskottets förslag, och då vi, genom återremiss, icke kunna hoppas på
någon omarbetning, afstår jag från mitt förra yrkande; men jag har icke
desto mindre velat yttra detta till protokollet.
Herr Wasrn: Friherre af Ugglas har missförstått mig, då han trott,
att jag skulle vara af den åsigt, att Konungens Befallningshafvande icke
förut egt, utan först genom Utskottets förslag erhållit rättigheten att
pröfva de gjorda anbuden. Jag har icke förbisett, att Konungens Be¬
fallningshafvande eger en sådan rättighet ; och har icke heller något att
härvid anmärka, men jag anser deremot, att det är svårt för Konungens
Befallningshafvande att afgöra och skilja emellan de olika grunderna
och intressena. Det stadgande, Utskottet nu föreslagit, är icke af be¬
skaffenhet, att Konungens Befallningshafvande kan kontrollera, att icke
underslef sker, så att landstingen och hushållningssällskapen undanhål¬
las hvad dem bör lagligen tillkomma; icke heller är Herr Bennichs
reservation, lika litet som Herr von Kochs förslag i detta hänseendet
tillfredsställande. För att Konungens Befallningshafvande skall kunna
hafva någon ledning för sin pröfning, måste de ega en tillförlitlig kän¬
nedom om bolagets vinst; och detta kan, enligt min tanke, icke ske på
annat sätt än att Konungens Befallningshafvande, sedan ett bolag er¬
hållit rättighet att under ett år utöfva försäljning, förordnar, att en re¬
visor utses för granskning af bolagets räkenskaper. Dä är Konungens
Befallningshafvande i tillfälle att bedöma, huruvida bolaget fortfarande
bör få utöfva försäljning. Med anledning häraf får jag yrka, att i detta
moment måtte inflyta: »att de gjorda anbuden skola underställas pröf¬
ning af Konungens Befallningshafvande, som eger utse en revisor till
granskning af bolagets räkenskaper; kunnande likväl afgiften ej bestäm¬
mas lägre än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra,
i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilde personer upplåtna. Jag
anhåller om proposition på detta mitt förslag.
Herr Holmberg; En talare har tillåtit sig yttra, att utskänknings-
och minuterings-bolagen i de mindre städerna, «åsom orden folio, till¬
kommit i afsigt att skinna hushållningssällskapen och landstingen samt
att vinsten blifvit illa använd. Detta är dock ingalunda fallet. De flesta
sådana bolag tillkommo långt förr än hushållningssällskapen och lands¬
it:;
(ten 9 April.
tingen fingo sig tillerkänd någon andel i den skatt, som för utskänk-
ningen och utminuteringen erlägges; och jag har icke ens förr än nu
hört ifrågasättas, att städerna illa användt deras andel i nämnda skatt
samt den vinst, som bolagen på rörelsens utöfning sig enskildt förvärf¬
va!; och funnit för godt att skänka åt'städerna. Många af dessa städer
och deribland Wexiö hafva anslagit denna inkomst till bidrag för åstad¬
kommande af bibanor till Statens jernvägar, deraf kringliggande lands¬
bygder och Staten hafva stora fördelar; och derutöfver hafva de enskil¬
de personerne i dessa städer gjort högst betydliga uppoffringar af egna
medel för samma ändamål. Jag kan dessutom icke finna, att landstin¬
gen och hushållningssällskapen ega befogade anspråk, att. om ett i stad
bildadt bränvinsutskänknings- och minuterings-bolag, hvilket hufvud¬
sakligen måste betraktas såsom ett vanligt bolag, önskar att af sin en¬
skilda vinst afsätta en del för stadens räkning, hushållningssällskapen
och landstingen skola derför erhålla eu proportionsvis lika stor andel.
Jag tror icke, att man bör söka åtkomma mer än rätt och skäligt är;
och detta ändamål kan man vinna genom Utskottets förslag, till hvilket
jag fortfarande tillstyrker bifall.
Herr Nord enfel t, Enar Wilhelm: Jag anser, att det af Herr
Wasrn framställda förslag icke är användbart, ty när bolag bildas i af¬
sigt att åstadkomma ordning och sedlighet, kan det icke åtaga sig för¬
säljningen, om den endast lemnas på ett år, ty de måste hyra särskilda
lokaler, lägga sig till särskild uppsättning och lega särskildt folk in. in.
Konungens Befallningshafvande lärer derföre icke kunna underlåta att
begagna sig af sin rättighet att upplåta försäljningen på 3 år. Hafva
de nu fått ett sådant kontrakt på 3 år, hvartill tjenar väl då en revi¬
sor? Jag kan sannerligen icke inse fördelen häraf. För min del tror
jag, att ändamålet vinnes genom Utskottets förslag, och jag förenar mig
derföre med dem, Indika yrkat bifall till detsamma.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr Grof¬
ven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Utskottets förevarande förslag, dels af Herr Wasni, att 2:dra mom. af
§ 10 i gällande förordning om bränvins försäljning skulle sålunda än¬
dras, att slutet af den första meningen erhölle följande lydelse: »hvilket
aftal dock för att vara gällande, skall underställas pröfning af Konun¬
gens Befallningshafvande, som eger att utse en revisor för granskning
af bolagets räkenskaper»; och dela slutligen, att förslaget skulle till
Utskottet återförvisas.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till Utskottets förslag, hvarvid svarades många ja jemte åt¬
skilliga nej, sedermera proposition på bifall till Herr W;erns förslag då
svaren utföllo med många nej jemte några ja, och slutligen proposition
på återremiss af förslaget, hvilken proposition besvarades med många
nej jemte åtskilliga ja; hvarefter och sedan proposition på bifall till för¬
slaget förnyats samt med många ja och några nej besvarats, Herr Gref¬
ven och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
>74
Den 9 April.
§ 12, § 24, § 33 och § 36.
Utskottets hemställanden biföllos.
§ 41.
Herr Hasselrot: Ehuru det är bekant, att denna punkt blifVit
af Andra Kammaren bifallen, och att Utskottets förslag således kom¬
mer att blifva Riksdagens beslut, kan jag dock icke underlåta att yttra
min åsigt, och den är, att, oaktadt sista Riksdagen fördubblade ansvaret
för denna förbrytelse, påföljden dock är för ringa. Enligt förut gäl¬
lande författning samt enligt Straff-balken, var straffet för första resan
dylik förbrytelse 15—30 R:dr, således i medeltal 20 R:dr, motsvarande
vid förvandling 12 dagars fängelse vid vatten och bröd; för andra resan
30—60 R:dr, medeltal 45 R:dr, motsvarande vid förvandling 22 dagars
fängelse vid vatten och bröd; för tredje resan 60—120 R:dr, medeltal
90 R:dr, förvandlade, 28 dygns vatten och bröd Enligt nya strafflagen
utgöra bötesbeloppens medeltal respektive 45, 90 och 190 R:dr, Indika
om de förvandlas, icke medföra mera än 7, 11 och 15 dagars fängelse
vid vatten och bröd; och med den erfarenhet jag såsom domare eger,
äro dessa påföljder icke på långt när tillräckligt afskräckande. Jag
skulle för min de! önskat, att motionen biifvit af Riksdagen bifallen,
men då detta numera icke låter sig göra, har jag, utan att vilja fram¬
ställa något yrkande, endast ansett mig böra till protokollet anföra min
tanke i denna fråga. / *
Öfverläggningen ansågs härmed slutad och Utskottets hemställan
bifölls.
Herr Grefven och Talmannen tillkännagaf, att, som det ansetts vara
af väsendtlig vigt, att de omröstningar, hvilka, till följd af Kamrarnes
stridiga beslut, jemlikt 65 § Riksdagsordningen, skulle ega rum, kom-
me att i båda Kamrarne samtidigt anställas, hade Talmännen öfverens-
kommit att utsätta samma dag för dessa omröstningars verkställande i
båda Kamrarne, och dertill bestämt nästa Måndag den 15 dennes; och
skulle de omröstningar, som möjligen ej å nämnda dag medhunnes, för¬
siggå nästföljande dag, eller Tisdagen den 16 dennes.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66, i anledning af Rikets Ständers
år 1866 församlade revisorers berättelse, angående granskning af Stats¬
verkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, sty¬
relse och förvaltning under år 1864; samt
Banko-Utskottets Betänkande N:o 19, med förslag till reglering af
Bankens låne- och kreditivrörelse.
175
De!! tf) April.
Herr vice Talmannen: Jag får föreslå, att de nu föredragna
Betänkanden och de, hvilka blifvit endast en gång bordlagda, måtte
8åttas främst på föredragningslistan till nästa plenum för att då kunna
andra gången bordläggas.
Detta förslag bifölls.
Kammaren åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem
O. Brakel,
Onsdagen den 10 April 1867.
Kammaren sammanträdde k. 10 f. m.
Justerades två protokolls-utdrag för den 9 dennes.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, Banko-
Utskottets den 9 dennes bordlagda Betänkande, N:o 19, med förslag till
reglering af Bankens låne- och kreditivrörelse.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, Stats¬
utskottets den 9 dennes bordlagda Utlåtande N:o 66, i anledning af
Rikets Ständers år 1866 församlade revisorers berättelse, angående gransk¬
ning af Statsverkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1864.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, Lag-
Utskottets den 6 dennes bordlagda Utlåtanden:
N:o 59, i anledning af väckta motioner dels af Herr L. J. Hierta,
om rättighet att utan vigsel ingå äktenskap, och dels af Herr A. W.
Uhr, om ändring af de lagrum, som för underlåtenhet att begagna dop
eller nattvard stadga påföljder i verldsligt afseende;
N:o 60, i anledning af väckt motion, om upphäfvande af sista punkten
i 2 § af 15 Kap. Rättegångs-balken; och