Det) 18 Mars.
JOS
N:o 180, ined delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga
Utskotts Utlåtande N:o 18, i anledning af väckt förslag, om underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående sådan ändring i 12 § Läroverks-
stadgan, att Grekiska språket må blifva ett valfritt läroämne; samt
N:o 180, med delgifvande af Kammarens beslut öfver lista punk¬
ten i dess Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20, angående Herr G. von
Proschwitz’ motion, om tillägg i stadgan för Rikets allmänna elementar¬
läroverk.
Herr vice Talmannen: Jag får härmed hemställa att de mål,
som i dag blifvit bordlagda för första gången, måtte uppföras främst
på föredragningslistan för nästkommande sammanträde.
Till detta förslag lemnade Kammaren, uppå gjord proposition, sitt
bifall.
Kammaren åtskiljdes kl. j 11 e. un.
In tidem
0. 'Brakel,
llåwdsigesi dm 18 Mars 1867.
Kammaren sammanträdde kl. 6 e. m.
Justerades 2 protokolls-utdrag för den 16 dennes och protokollet för
den 20 sistlidne Februari.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, Stats¬
utskottets nedannämnda, den 16 dennes bordlagda Utlåtanden och
Memorial.
N:o 33, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Första
Hufvudtitel;
N:o 34, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Andra
Hufvudtitel;
N:o 35, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Tredje
Hufvudtitel;
N:o 36, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Fjerde
Hufvudtitel;
204
Osa !$ Mara.
N:o 37, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Femte
Hufvudtitel; samt
N:o 42, angående beviljande af arfvode åt Notarien D. M. Sandahl
för hans bestyr med Riksdagens bibliotek och arkiv m. m.
Vidare föredrogs, men blef, på flere ledamöters begäran, ånyo bord-
lagdt Bevillnings-Utskottets den 16 dennes på bordet lagda Betänkande
N:o 9, angående t tillbe villningen.
Herr Grefven och Talmannen hemställde härefter, huruvida Kam¬
maren, i öfverensstämmelse med hvad Kamrarnes Herrar Talmän öfver-
enskominit att föreslå, behagade besluta att nästa Tisdag den 26 dennes
till afgörande företaga Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 33, äfvensom Ut¬
skottets Utlåtanden N:ris 34, 35. 36 och 37, allt i den män tiden sådant
medgåfve.
Ropades ja.
Vidare föreslog Herr Grefven och Talmannen, att Bevillnings-Ut¬
skottets Betänkande N:o 9 skulle företagas till afgörande nästa Onsdag
den 20 dennes, dock med undantag af de delar deraf, som rörde ar-
tiklarne Kaffe, Kaffe brändt, Kakao, Socker och Tobak, äfvensom § 9
i Taxeunderrättelserna, samt att dessa delar skulle förekomma till be¬
handling näst efter Ståts-Utskottets blifvande Utlåtande, angående regle¬
ringen af utgifterna under Riksstatens Nionde Hufvudtitel.
Jemväl detta förslag bifölls.
Herr Grefven och Talmannen förmälte, att det under så väl de
föregående riksmötena som ock den nu påbörjade riksdagen varit
vanligt, att ledamöterne samlats först någon stund efter den tid, hvartill
ett plenum blifvit anslaget, livilket åter förorsakat, att förhandlingarne ej
kunnat börjas vid den utsatta tiden, utan uppskjutits under |:dels och
stundom nära A timma, på det att ledamöterne i något större antal
skulle hinna ankomma. Då under den tid, som för Riksdagens sam¬
manvaro återstode, ärendena sannolikt komrne att hopa sig, och deras
afgörande följaktligen att medtaga längre tid än hittills, torde det blifva
nödigt, att Kammarens förhandlingar hädanefter utan något uppehåll
började vid den timma, som i anslaget blifvit bestämd; hvarföre Herr
Grefven och Talmannen nu ansett sig böra fästa Herrar Ledamöters
uppmärksamhet härå samt anhålla, att de behagade samlas något före
den i anslaget kungjorda tiden.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, Be¬
villnings-Utskottets den 16 dennes bordlagda Betänkande N:o 10, i an¬
ledning af en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion, om
framställning till Norges Regering och Storthing, angående ömsesidig
Deu 18 Mars.
HI5
förhöjning af tullen för tobak eller, i händelse sådan ej kan vinnas,
upptagande af accis vid all minutförsäljning af arbetad tobak.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Banko-
Utskottets den 16 dennes bordlagda Utlåtande N:o 15, i anledning af
väckta förslag om ändringar i Kongl. Förordnmgarne, angående en all¬
män hypotheksbank samt angående allmänna grunderna för hypotheks-
föreningars bddande och framtida verksamhet;
äfvensom Memorialet N:o 16, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut öfver Utskottets Memorial N:o 7, med förslag till förändrad ly¬
delse af texten å Bankens sedlar.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Andra
Kammarens den 16 dennes bordlagda protokolls-utdrag:
N:o 179, med delgifvande af Kammarens beslut öfver keta punk¬
ten i dess Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 17, i anledning af väckt
motion om upptagande i blifvande nådiga Propositioner, rörande Stats¬
verkets tillstånd och behof, af en särskdd kostnadsstat för jern väga rne;
om trafik- och byggnadsstyrelsernas sammanslående samt om den nya
styrelsens sammansättning;
N:o 180, med delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 18, i anledning af väckt förslag, om
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj.t, angående sådan ändring i 12 §
Läroverks-stadgan, att Grekiska språket må blifva ett valfritt läro¬
ämne; samt
N:o 180, med delgifvande af Kammarens beslut öfver lista punk¬
ten i dess Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 20, angående Herr von
Proschwitz’ motion, om tillägg' i stadgan för Rikets allmänna elemen¬
tarläroverk.
Föredrogs Banko-Utskottets den 13 och 14 dennes bordlagda Ut¬
låtande N:o 13, med förslag rörande användandet af den sedan 1865
års början upplupna bankovinst.
Herr Malmsten: Jag får anhålla, att den reservation,jagafgifvit
mot Utskottets hemställan, måtte blifva uppläst.
Sedan den begärda uppläsningen försiggått, yttrade
Herr Malmsten: Såsom jag redan i min reservation antydt, tror
jag icke, att man med skäl kan säga, det man vid bestämmandet öfver
bankovinsten förut gång efter annan alltför njuggt tillgodosett Bankens
konsoliderande. Banken eger för det närvarande en grundfond af 25
millioner R:dr, under det denna för mindre än 25 år sedan utgjorde endast
7| million, samt utöfver grundfonden ett öfverskott, hvilken äfven om
1865 års bankovinst derifrån afdrages, belöper till mer än 5 millioner
Deo !8 Msr».
20fi
R:dr. Detta visar sig redan af den korta framställning Utskottet lem-
nat, som upplyser, att vid 1865 års slut Banken egde ett grundfonds-
öfverskott af 5,295,000 R:dr. Af dessa hafva visserligen Rikets Ständer
anvisat 5,400,000 R:dr, att under åren 1866 och 1867 aflemnas till Riks-
gälds-kontoret, med hälften under hvartdera året, men under dessa ät¬
häfva ju tvenne nya bankovinster, ehuru de icke kunna till siffran upp-
gifvas, dock faktiskt influtit till Banken. Om hvardera af dessa icke
upptagas till högre belopp än 1,700,000 R:dr, hvilket är särdeles lågt
beräknadt, emedan erfarenheten visat, att bankovinsten i allmänhet kan
beräknas till 1,800,000 R:dr, så har ju under samma tid, som Banken
utbetalt den redan disponerade vinsten, 3,400,000 R:dr faktiskt influtit
till Banken, så att vid 1867 års slut Banken fortfarande har att röra
sig med ett öfverskott af samma belopp. Skulle Riksdagen besluta,
att den vid 1865 års slut befintliga bankovinst skall innan 1868
års slut för Statsverkets behof användas, så må vi icke glömma, att
innan 1868 års slut en ny bankovinst mflutit i Bankens kassa och att
således icke någon förändring i Bankens tillgångar uppstår. Jag er¬
känner gerna, att jag under vanliga förhållanden icke skulle hafva
motsatt mig, att bankovinsten reserverades för Bankens egna ändamål,
men under närvarande förhållanden kan jag icke tillstyrka det. Det
är ingen obekant, att, äfven med den största sparsamhet och med in¬
beräknande af 1865 års bankovinst, statsregleringen med svårighet går
ihop. Om icke 1865 års vinst inberäknas bland statsverkets tillgångar,
uppkommer eu brist, hvilken måste fyllas antingen genom upplåning
eller förhöjd beskattning, och jag hemställer, huruvida det ena eller
andra af dessa sätt är lämpligt. Det är ju i sjelfva verket samma
Svenska folk, som här i bankovinsten eget* en tillgång till sin disposi¬
tion, men på annat håll har utgifter att bestrida. Att nu icke medgifva,
att bankovinsten får användas till' bestridande af dessa utgifter af skäl
att Banken behöfver utvidga sin rörelse, men på samma gång vara
tvungen att genom upplåning eller förhöjd beskattning förskaffa sig
medel till utgifternas bestridande; jag frågar, om det är något annat,
än att genom upplåning eller förhöjd beskattning skaffa medel åt Ban¬
ken att utvidga sin rörelse.
Hvad angår Bankens soliditet, så är den enligt min fulla öfver¬
tygelse utom allt tvifvel, vore den det icke, så borde man i främsta
rummet afsåga sig frukterna af densamma; men man borde dock di¬
sponera vinsten så, att affärsrörelsen deraf erhölle något gagn. Jag
kan icke inse, huru Bankens förmåga att inlösa sina sedlar skulle kunna
ökas, ifall bankovinsten utlemnades i form af lån. Vill man öka Ban¬
gens förmåga att inlösa sina sedlar, finnes det icke mera än tvänne
alternativer att välja på; det ena att använda vinsten på det sätt, att
man derför uppköper consols eller andra utländska valutor, som äro
så beskaffade, att de när som helst kunna realiseras, och det andra
till skenet mera radikalt, men endast till skenet, vore att bränna upp
papperslapparne, ty då kunde man vara säker på, att de icke presen¬
teras i vexelluckan. Jag fruktar dock, att tryggheten icke skulle
räcka länge.
Hvad slutligen beträffar den af Utskottet föreslagna delningen af
bankovinsten, så är jag fortfarande af den öfvertygelse, jag uttalat i
Den 58 Mar*.
207
min reservation, eller att genom en sådan delning, hvarken i afseende
på Bankens säkerhet eller till lättnad för lånerörelsen, någon ens nämn¬
värd fördel vunnes, i jemförelse med de stora olägenheter vid stats-
regleringens uppgörande, Indika, i fall Utskottets förslag af Riksdagen
godkändes, måste blifva en följd.
På dessa skäl anhåller jag om proposition derå, att hela det till
jemna hundratusental uppgående belopp af 1865 års bankovinst, eller
1,800,000 R:dr. måtte till Rikgsälds-kontoret. öfverlemnas.
Herr Heij k ensköld: Med Kammarens tillstånd var jag frånva¬
rande från Riksdagen, då denna fråga förevar inom Utskottet, och jag
har således icke haft tillfälle att förut instämma i Herr Malmstens re¬
servation. Enligt min åsigt bör denna fråga betraktas från tvenne olika
sidor, nemligen dels med afseende å Bankens förmåga att inlösa sina
utelöpande sedlar med silfver, och dels med afseende på dess förmåga
att tillfredsställa det begär efter lån, som gör sig gällande. I förra
afseendet upplyser sednast församlade Revisorers berättelse, att Banken
eger en metallisk kassa af 15,600,000 R:dr, hvilken jemte Bankens ute¬
stående fordringar bildar eu tillgång af 100,608,400 R:dr, under det att
dess skulder, dels i lånebanksskuld, och dels i sedelskuld endast utgör
omkring 70,300,000 R:dr.
Om man hade så frisinnade åsigter, att man icke genom regle-
menterade föreskrifter stadgade, att Banken skall innehafva vissa
silfvervalutor för att fullgöra sin förbindelse att inlösa sina sedlar med
silfver, utan endast uppdroge åt Fullmägtige, att ombesörja, det Banken
härutinnan kunde uppfylla sina förpligtelse!-, så är min öfvertygelse,
att Banken skulle kunna utvidga sin lånerörelse. Det är nemligen
alltid olämpligt att reglementera för penningars användande, ty pen¬
ningar äro icke af den beskaffenhet, att de låta på något sätt tvinga
sig. Ett dylikt förfarande inskränker Fullmägtige» rätt att röra sig,
men man har ansett det vara nödvändigt för att betrygga allmänheten,
och jag vill icke fästa mig dervid. Jag tror mig dock hafva visat, att
bankovinsten icke behöfver bibehållas i Banken för att betrygga rea¬
lisationen. Derefter blir frågan, huruvida bankovinsten behöfves för
att utvidga Bankens lånerörelse. Jag har tagit del af den motion.
Herr Lefrén väckte vid 1862 års riksdag, hvaraf synes, att, om en dei
af bankovinsten, jag vill minnas att motionären föreslår en million, år¬
ligen öfverlemnades till Banken, så skulle inom 40 år Bankens behåll¬
ning kunna uppbringas till 100 millioner. Det är naturligt, att det
vore en stor fördel för Banken, om så blefve förhållandet, men det
synes som om Banken lika val skulle kunna utvidga sin lånerörelse
derigenom, att den lemnades fria händer att, på sätt den funne om¬
ständigheterna kräfva, bidraga till lättande af lånerörelsen i landet.
De för Bankens lånerörelse disponerade tillgångarne utgöra 39,400,000
R:dr, hvartill kommer en summa af 11,770,000 R:dr, som Banken eger i
obligationer. Det är naturligt, att dessa obligationer icke kunna be¬
gagnas för lånerörelsen, emedan de äro inlästa i Banken, men, om
Banken erhölle tillstånd att realisera dem och, på sätt en talare före¬
slagit, derföre inköpte Engelska consols, Indika äro de säkraste papper
i haadelsverlden och variera högst med 3 procent, så kunde Banken,
m
Den 18 Mars.
innehafvande sådana dokumenter, öka sin sedelutgifning, hvarigenom
lånerörelsen skulle kunna utvidgas och tillgången på lån, livilka man
nu vill etablera på den behållna bankovinsten, blifva större. Jag för¬
modar, att Riksdagen icke vill medgifva Banken denna frihet, men den
skulle vara till stor fördel för banken, tv. om banken finge på consols,
hvilka gå med endast 3 procents ränta, utgifva sedlar, kunde den derpå
erhålla öfver 5 procent. Då kunde Banken blifva stärkt i sin låne¬
rörelse och möjligen kunna, hvad man så gerna önskar, kommendera
den allmänna lånerörelsen och blifva en husbonde öfver privatbankerna,
hvilka man vid riksdagarne söker förqväfva, men som dock i landsorterna
äro ganska väl upptagna och lemna industrien god hjelp. Om den nu
upplupna bankovinsten användes till utvidgande af Bankens lånerörelse,
skulle derigenom uppstå eu lucka i statsregleringen, hvilken måste
fyllas på ett eller annat sätt, d. v. s. att hela landet skulle få åtaga
sig högre bevillning, för att. lemna lån till den betryckta industrien.
Man säger, att hufvudsakligast jordbruket är betryckt, men jag tror,
att flera andra industrier äro lika betryckta, ehuru de icke klaga så
mycket. Det är väl endast handtverkerierna, som för det närvarande
icke hafva skäl att. klaga, men jernhandteringen och andra industrier,
som icke få sälja sina produkter, hafva lika mycket skäl att klaga öfver
den nuvarande ställningen, som jordbrukarne. Skulle man emellan
jordbruket och alla andra betryckta näringar dela dessa 1,800,000 R:dr,
skulle man ändock icke kunna tillfredsställa någon, och jag anser der¬
före det icke vara skäl att öfverlemna dem till Banken, utan tillstyrker
att de måtte ingå till Statsverket för att fylla dess behof.
Herr Schartau: Då frågan är att fatta beslut angående summor,
torde det vara nödvändigt att först göra klar för sig dessa summors
beskaffenhet. Den högt ärade förste talaren och reservanten synes, —
jag vågar påstå det — icke hafva gjort sig full reda härför, då han i
sin reservation och, såvidt jag fattade det, äfven i sitt mundtliga före¬
drag uppgifvit, att Riksbanken, utom grundfonden af 25 millioner R:dr.
skulle ega ett öfverskott, hvilken äfven om 1865 års bankovinst från-
dragés, belöpte till mer än 5 millioner R:dr. Jemför man nu detta
med Utskottets Betänkande, så måste ett fel på ettdera stället vara be¬
gånget. Utskottet säger nemligen: (pag. 4) att behållningen å bankovin¬
sten för år 1863, utöfver hvad som erfordrades för grundfondens uppbrin¬
gande till nyssnämnda belopp (nemligen 25 millioner), utgjorde
omkring ...... ..........R:dr 1,512,000
vinsten år 1864 .......... ... » 1,922,000.
och vinsten år 1865 . •.......... . » 1,860,000.
Dessa poster, hvilka utgöra ett plus till grundfonden, uppgå tillhopa till
omkring 5,295,000 R:dr. Den värde reservanten har nu, såsom jag nyss
anförde, uppgifvit, att äfven med afdrag af 1865 års bankovinst, skulle i
reservfonden finnas ett öfverskott af mera än 5 millioner R:dr. Bort¬
tager man då nämnda bankovinst från förberörda summa, så. återstår
endast 3,400,000 R:dr, men jag förmodar meningen vara att äfven in¬
beräkna den vinst, som visserligen ännu ej är till beloppet känd, men
dock alldeles gifven, eller den för år 1866, och om jag antager den till
samma belopp, som 1865 års banko vinst, så återkomma vi till summan
Deu 18 Mals.
209
af 5,295,000 R:dr. Utskottet har emellertid ej underlåtit erinra, att
från denna summa ett ansenligt afdrag bör ske, enär såsom Utskottet
säger, »Rikets sistlidna år församlade Ständer beslutat, att af den sedan
1863 års början upplupna bankovinst skulle under åren 1866 och 1867
till Riksgälds-kontoret aflemnas, med hälften under hvardera året, till¬
hopa 3,400,000 R:dr». Frånräknas nu dessa redan disponerade 3,400,000
R:dr, så återstå ju endast 1,895,000 R:dr såsom behållning i Bankens
reservfond. Det vore intressant, om jag kunde härutinnan blifva veder¬
lagd, men jag tror det ej.
Jag har förutskickat dessa anmärkningar, emedan man bör vara
ense om sjelfva utgångspunkten, och vill härefter öfvergå till frågan i
(ifrigt. Jag har varit motionär i ämnet, och, ehuru jag aldrig hyst
illusioner om framgång för min motion, kan jag dock ej underlåta för¬
svara, hvad jag anser vara rigtigt. Motionen åsyftar ej, att bankovin¬
sten skall spridas, utlånas till höger och venster, utan att den i första
rummet skall reserveras för Bankens eget behof, eller, såsom jag i slut¬
meningen uttryckt mig, »användas för Bankens egna ändamål på det
sätt, som säkrast öfverensstämmer med hufvudgrunderna för dess verk¬
samhet och det allmännas väl.» Skulle åter ställningen inom landet
blifva så lycklig, att man ej längre behöfde hysa några bekymmer för
det nu så starka trycket å metalliska kassan, så skulle jag vilja använda
bankovinsten på ett sätt, att landets näringar deraf kunde hemta någon
must, någon kraft. Man har här gjort sig mycket besvär — och man
har behöft det — för att ådagalägga att Bankens relativa styrka är vida
större nu, än förut. Man har visat, att grundfonden är flera gånger
större, än den var för 30 år sedan; detta är sannt, men man bör ock
taga i betraktande att för 30 år sedan voro förhållandena helt annor¬
lunda, och tryckningen å den metalliska kassan relativt vida mindre.
Riksbanken egde nemligen då icke dessa rivaler, dessa enskilda ban¬
ker, hvilka befatta sig med enahanda rörelse, som Riksbanken, hvilka
utgifva sedlar till sammanlagclt vida större belopp, och öfver hvilka
Bankstyrelsen ej eger någon myndighet. Det var ett vackert testamente
i afseende å vården af Bankens angelägenheter Rikets Ständer lemnade,
då de vid en af de sista riksdagarne höjde grundfonden till 25 milli¬
oner R: dr, och det vore mycket att beklaga, om den nya Representationen
började sin verksamhet på ett diametralt motsatt sätt. Man bar äfven
talat mycket om Bankens starka konsolidation. Det är en lycklig egen¬
skap att snart kunna glömma olyckliga tidsmomenter, annars borde man
ej hafva förgätit den alldeles icke aflägsna tid, då Bankstyrelsen hyste
ganska stora bekymmer för Bankens ställning. Af revisorernes sista
berättelse finna vi, att den metalliska kassan, hvilken ej får sjunka un¬
der 10,000,000 R:dr, i September månad år 1866 nedgått till 10,674,000
R:dr (jag vill ej fästa mig vid att Bankens silfver- och guldförråd här
på platsen några gånger under sistlidet år till och med understigit det lag¬
bestämda minimum), och detta torde visa, att Bankens relativa styrka
ej är så stor, man velat påstå. Den metalliska kassan utgjorde, som
sagdt, 10,674,000 R:dr; den uppsteg visserligen snart till 14,800,000 R:dr
och detta tyckes vara en betydlig förökning. Ser man dock tillbaka på
förflutna tider, finner man att en metallisk kassa af 15,000,000 R:dr ej är
Riksä. Prof. 1 Afd. ii
210
Den 18 Mars.
mycket. Halfårsrapporterna öfver Bankens kassa under åren 1852—
1862 utvisa, att denna under nämnda tid aldrig understigit 16,550,000
R:dr, och att den vid 1862 års slut utgjort 18 millioner R:dr. Förmodligen
ansågo Rdcets ständer denna kassa vara för låg och förmåddes deraf
att höja grundfonden till 25 millioner R:dr; nu vill Riksdagen, vid en tid¬
punkt då kassan är vida lägre och då man fått nogsam erfarenhet om
huru densamma kan blifva föremål för spekulationer, öka den påtryck¬
ning, för hvilken kassan i följd af nuvarande förhållanden måste vara
utsatt. Jag kan ej opponera mig mot denna spekulation — all speku¬
lation som är laglig är ock loflig, men jag kan ej vara belåten med att
den metalliska kassan såsmåningom vandrar ur Riksbanken. Af dessa
skäl finner jag mig föranlåten — ehuru med tveksamhet, då jag väl
inser att mitt yrkande endast blir en from önskan — föreslå, att hela
bankovinsten måtte reserveras för Bankens egna ändamål.
Herr Wallenberg: Den föreliggande frågan anser jag verkligen
vara af den vigt, att man bör efter bästa förmåga söka utreda densam¬
ma, men jag skall dervid icke fördjupa mig i consols eller andra fun¬
deringar, hvilka tillhöra helt andra områden än detta och helt andra
brancher af bankfrågan än denna. Jag skall försöka att följa den sats,
som en utmärkt skriftställare i bankväsendet uttalat, att, om man icke
kan göra en bankfråga så klar, att hvar och en begriper den, förstår
man den icke sjelf. Nu är här fråga om bankovinstens användande.
Yi hafva härvid att taga i betraktande Banko-reglementet, hvilket icke
allenast lemnar föreskrifter för Bankstyrelsen, utan äfven innefattar
instruktioner för denna riksdags Banko-Utskott. I lista §:n af detta
reglemente läser man: »Och bör Utskottet, i sammanhang med det för¬
slag till reglering af Bankens låne- och kredit!vrörelse, som Utskottet
har att till Riksdagen afgifva, meddela yttrande och förslag om använ¬
dande af den sedan 1865 års början upplupna bankovinst.» Huruledes
har Utskottet fullgjort detta? Jas vill icke anmärka, att det icke skett
i sammanhang med förslaget till lånerörelsens reglerande, ty dertill har
särskildt tillstånd lemnats, men jag vill anmärka, att Utskottet talat en¬
dast om bankovinsten från 1865 års början till 1865 års slut. Yi skrifva
likväl nu 1867, och jag kan icke förstå, hvarföre Utskottet icke talat
om 1866 års bankovinst. Jag vet väl, att denna ännu icke är bestämd
på öret, men med den stora tjenstemannapersonal, som finnes i Banken,
borde bokslutet i denna inrättning kunnat vara uppgjordt innan denna
dag. Det förefaller mig alldeles klart, att, då vi nu stå på skiljovägen
emellan den gamla perioden af riksdag hvart tredje år och den nya af
sådan hvarje år, vi böra ställa så till, att vi kunna besluta öfver före¬
gående årets bankovinst vid efterföljande riksdag. Som jag är öfver-
tygad om, att bankovinsten för år 1866 med ungefär 70,000 Ridt" öfver¬
stiger den för år 1865, så tager jag denna siffra till utgångspunkt. Jag
sitter på Riksgälds-afdelningen af Stats-Utskottet och vet sålunda ganska
väl, att Riksgälds-kontoret icke likasom vid föregående riksdagar har
att glädja sig åt något öfverskott i sina tillgångar. Då sådana funnos,
kunde bankovinsten gerna få disponeras af Banken, men, då nu förhål¬
landet är motsatt, då Riksgälds-kontorets ställning är sådan, att i den
nu pågående statsregleringen förefinnes en brist af 7j million, då hem¬
Den 18 Mars.
2U
ställer jag, om det är rimligt att icke låta hela den befintliga banko-
vinsten före 1867 års slut ingå till Riksgälds-kontoret. Man har sagt,
att denna vinst icke borde utbetalas från Banken förr, än en ny vinst
uppstått. Detta var en nödvändig princip, så länge Bankens grundfond
var så obetydlig, att vinsten måste tagas i beräkning för att gifva till¬
räcklig' styrka åt Banken, men nu, då grundfonden är öfver 25 milli¬
oner, är förhållandet annorlunda, och det finnes ingen anledning att
tala om Bankens bristande soliditet. När mantalarom Bankens solidi¬
tet, far man icke endast fästa sig vid kassan för dagen, utan man må¬
ste äfven taga i betraktande Bankens öfriga tillgångar. Bankens kassa
utgör för det närvarande öfver 16 millioner R:dr, men den eger dess¬
utom 13ä millioner R:dr i obligationer, af hvilka 5 millioner äro i Svenskt
mynt, men de öfriga 8 millionerna fullt aktiva. Man har mycket ordat om
Bankens svåra ställning sistlidne sommar; jag vill kalla den med dess rätta
namn. Den bestod uti Fullmägtiges försigtighet att ickegöraförlustpåobli-
gationsförsäljning, men icke kan man väl åberopa detta förhållande så¬
som skäl för nödvändigheten af att åt Banken öfverlemna den redan
införtjenta bankovinsten, och jag kommer derföre att yrka, att den från
1865 års slut upplupna bankovinsten måtte till Riksgälds-kontoret öfver¬
lemna^ inom 1867 års slut och den som uppstår under detta år inom
1868 års utgång. . Den behöfves väl till utgifter, som komma att blifva
oundvikliga, och jag får i detta afseende upplysa, att jern vägsbyggnads¬
styrelsen anmält ett behof af 700,000 R:dr under innevarande år, hvil-
ket maste bestridas, sa vida icke arbetena skola afstanna. Jag vet myc¬
ket väl, att man icke behöfver behandla frågan annat än med afseende
å den statsreglering, hvaröfver det tillkommer denna Riksdag att be¬
sluta, men jag vet också, att man för löpande året nödgats ^assignera
störa, summor. År det förståndigt att, då en bankovinst finnes^ öka
nödvändigheten för Riksgälds-kontoret att upplåna penningar? Kan nå¬
gon visa, att bankovinsten är nödvändig för Bankens trygghet, skall jag
tystna, men, kan man icke det, så tror jag, att man icke bör hindra
Riksgälds-kontoret att taga hand om densamma, Om man bland Sta¬
tens inkomster för år 1868 kunnat upptaga bevillningen för år 1867, hvilken
icke inflyter förr än i Mars eller April 1868, så torde det vara ännu
större skäl att bestrida en del af utgifterna under år 1868 med medel,
som länge sedan mflutit, Jag tror icke, att med denna fråga behöfver
sammanblandas något tal om rivaler eller några andra här vidrörda
frågor. En värd talare har sagt, att han önskade bankovinstens öfver¬
lemnande till Banken, icke för lånerörelsens ökande, utan för Bankens
ändamål, men jag måste bekänna, att detta förefaller mig alldeles oför¬
klarligt, ty Bankens ändamål är väl att utlåna penningar; den kan väl
icke vara sitt eget ändamål. Ehuru jag icke kan instämma i det slut,
hval till Utskottet kommit, uttalar dock Utskottet i sin motivering åsi0*-
ter, hvilka jag fullkomligt delar. Så säger Utskottet, »att det antager,
att Riksdagen icke vill fatta något beslut, som har afseende på använ¬
dandet af framdeles blifvande bankovinst, utan hädanefter såsom hittills
inskränker sig till den vinst, som redan till Banken ingått»; vidare, att
Utskottet .»i öfverensstämmelse med föreskriften i Utskottets instruktion,
enligt hvilken Utskottet endast har att yttra sig angående den sedan
1865 års början upplupna vinst» etc., samt att Utskottet »jemväl förut¬
212
Den 18 Mars.
sättande att Riksdagen icke finner redligt frångå den hittills följda grund¬
satsen att disponera allenast öfver den del af influten vinst, som är till
beloppet känd» etc. Likaledes instämmer jag med Utskottet deruti, att af
den upplupna bankovinsten icke mera än 1,800,000 R:dr böra disponeras,
utan de återstående 60,000 R:dr öfverföras till 1866 års vinst- och förlust¬
konto. Val har jag uti Banko-reglementet sett ett stadgande derom,
att Banken bör gifva styrka åt myntvä rdet, men deremot har jag aldrig
hört omtalas Bankens skyldighet att bibehålla myntvärdet, såsom Ut¬
skottet i Betänkandet uttrycker sig, utan måste jag anse detta uttryck
tillhöra ett föråldradt språkbruk. Med anledning af hvad åtskillige
talare yttrat om Bankens behållning i reservfonden af 5 millioner R:dr, får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att enligt Banko-reglementet till den¬
samma under 1867 skola inflyta 207,000 R:dr från Filial-banken i Sunds¬
vall, 435,000 Rall- från den i Nyköping, 390,000 R:dr från den i Örebro
samt 400,000 R:dr från Allmänna hypotheks-banken, äfvensom under
år 1868 från Helsingborgs, Borås, Calmar, Carlshamns, Uddevallas och
Hernösands Filial-banker, hvilka börjat sin verksamhet 1858, 2,200,000
R:dr.
En värd talare har yttrat, att hans afsigt icke vore att öka låne¬
fonden och jag inskränker mig till att förklara, att min afsigt icke är
att minska densamma och att detta icke kommer att inträffa, derest det
förslag, jag härmed tager mig friheten framställa, af Riksdagen antages.
Jag får på dessa skäl anhålla, att Herr Grefven och Talmannen
behagade framställa proposition derå att — — — — — — —
Friherre Silfverschiöld: Om man betraktar förevarande fråga i
dess största allmänhet, synes den kunna uppfattas sålunda: skola vi för
bestridande af Statsverkets behof, hvilka, såsom hvar och en känner,
kräfva särskilda uppoffringar, ålägga en ökad beskattning, eller skola
vi för detta ändamål begagna oss af de tillgångar, vi ega i upplupen
bankovinst? Vore förhållandena sådana, att Banken verkligen vore i
behof af denna bankovinst, skulle det kunna ifrågasättas, huruvida den
ej borde användas för Bankens egna ändamål, men då meningarne nu
tyckas vara temligen ense derom, att något sådant behof ej förefinnes,
så synes det mig vara en absurd idé att öfverlemna denna vinst till
Banken, och i följd deraf nödgas öka den allmänna bevillningen endast
för att hjelpa de lånesökande. Jag tror sålunda, att Riksdagen handlar
fullkomligt rigtigt och bevakar sina principalers, Svenska folkets bästa,
om den använder bankovinsten till betäckande af Svenska folkets behof,
till minskande af dess utgifter.
I afseende å 1866 års bankovinst delar jag helt och hållet de af
en föregående talare uttryckta åsigter, eller att äfven denna bör stå till
Riksdagens disposition. Af Banko-Utskottets instruktion följer inga¬
lunda, att detta Utskott skall sysselsätta sig endast med 1865 års banko¬
vinst. Der säges tvärtom, att Utskottet skall föreslå användandet af den
upplupna bankovinsten, och bankovinsten för 1866 måtte väl vara upp¬
lupen nu, då vi skrifva 1867. Jäg föreslår sålunda, att 1865 och 1866
årens bankovinster måtte öfverlemnas till Riksgälds-kontoret att utgå,
Deu 18 Mars.
213
hvardera med ett jemnt belopp af 1,800,000 R:dr, den förra innan 1867
och den sednare innan 1868 års utgång.
Friherre Raab, Carl Adam: De många motioner, hvilka afgifvits
angående bankovinstens användande, visa huru de olika intressena an¬
mäla sig för att erhålla hvar sin del af denna vinst. Undersöker man
dessa motioners anda och mening, så kunna de indelas i tre klasser:
den första åsyftande att använda bankovinsten till Bankens konsolide¬
rande; den andra till Statsverkets behof; och den tredje till industriens
understöd. Hvad den första af dessa klasser angår, så är frågan om
Bankens konsolidering en vigtig och angelägen sak. Vi veta alla, att vår
handelsvåg lutar ofta till vår skada, och då åstadkommer svåra känningar
för Riksbanken; vi veta ock, att, om tiderna skulle blifva värre, så skulle
en påtryckning på privatbankerna uppstå, hvilken ovilkorligen skulle
återverka på Riksbanken. Det är således af yttersta vigt, att Banken
konsoliderar sig; men jag tror dock ej, att det för närvarande är nöd¬
vändigt, att bankovinsten dertill användes. Kunde man, på sätt här
föreslagits, för densamma inköpa goda utländska, lätt realisabla papper
och medgåfve man derefter Banken eu ökad sedelemission, så skulle
derigenom såväl åstadkommas en afgjord lättnad för allmänna rörelsen,
som ock Banken erhålla möjlighet att mera inverka på allmänna penninge-
förhållanden, än den för närvarande kan, men då någon motion i detta
syfte ej väckts, vill jag ej vidare uppehålla mig vid detta förslag.
Beträffande den andra klassen af motioner, eller de, som önska an¬
vända bankovinsten för Statens behof, så är detta ett sätt, hvilket, jag
medgifver det, har häfd för sig. Vid många föregående riksdagar har
man till Staten öfverlemnat öfverskotten från Banken, och detta ej blott
under tiden, då, såsom för närvarande är fallet, statsbrist stått för dörren,
utan äfven när Statens finanser befunnits fullt tillfredsställande. För
min del kan jag dock ej anse rigtigt, att Banken är en nödhjelpsanstalt
för Staten.
Fästa vi oss slutligen vid tredje klassen af motioner, de, som afse
att med banko vinsten understödja industrien, så har äfven detta sätt
häfd för sig. 1668 års Banko-reglemente stadgar nemligen i detta af¬
seende alldeles detsamma som det nu gällande af år 1866, eller att Banko-
verkets föremål är i egenskap af lånebank »att--på drägliga vilkor,
emot fullgod säkerhet, biträda lånebehöfvande med understöd och så¬
lunda, till befordrande af handelns och alla nyttiga näringars uppkomst
och förkofran, förebygga ocker.» Vi hafva äfven på sednare tider be¬
gagnat denna method. I Banken finnes ett kreditiv om 2 millioner R:dr
medgifvet åt manufakturerna, och man bar äfvenledes understödt jord¬
bruket med ganska stora summor, ända till 9 millioner R:dr. För några
riksdagar sedan, då man ansåg hypotheks-banken hafva kommit till
sitt flor, indrogs den för jordbrukarne afsedda lånefond, och dessa hafva
således i närvarande ögonblick ej ett enda fastighetslån i Riksbanken.
År det med rättvisa och billighet öfverensstämmande att så förfara mot
landets vigtigaste näring? Detta är ock anledningen, hvarföre jag mo¬
tionerat, att en million årligen af bankovinsten måtte i sex år, för mot¬
svarande Allmänna hypotheks-bankens obligationer, till den sistnämnda
öfverlemnas. Detta är visserligen icke mycket, då i ifrågavarande bank
214
Den !8 Mars,
för närvarande ligga låneansökningar för nära 30 millioner R:dr, men det
bör dock något minska den allmänna förlägenheten. För öfrigt är syftet
med min motion äfven ett annat, det nemligen att söka bana väg för
ett inhemskt fondsystem. Utskottet har emellertid icke fästat något
afseende vid min motion, och får jag af denna anledning yrka, att Be¬
tänkandet piåtte till Utskottet återremitteras.
Herr Malmsten: Med anledning af den anmärkning, som blifvit
framställd mot min reservation, får jag upplysa, att deri verkligen in¬
smugit sig ett fel, hvilket består deruti, att en femma står i stället föl¬
en trea.
Friherre von Schwerin: I afseende å bankfrågor står Sverige i
ett helt annat förhållande än andra länder, i det att Sverige är det enda
land, som har en statsbank, hvarmed är förenad den dubbla skyldig¬
heten att dels upprätthålla värdet å de sedlar, som för mynt utgifvas,
och dels tillse, att den vinst, som skördas af det allmänna, äfven till¬
faller det allmänna. I andra länder är lånerörelsen enskild, hos oss
står den i förhållande till Staten. Under sådana omständigheter anser
jag det vara rätt, att en del af hvad näringarne gifvit Staten äfven
återgår till näringarne, och det synes mig som om Utskottet i detta fall
träffat en vigtig proportion. Yi veta, att Statens behof äro stora, och
att, om de icke kunna fyllas genom bankovinsten, de måste fyllas genom
ökad bevillning. Ylan har sagt, att denna summa af 800,000 R:dr, som,
enligt Utskottets förslag, skulle öfverlemnas till Banken, är för obe¬
tydlig för att kunna användas till inköp af obligationer, och jag med-
gifver, att den för en gång icke betyder något, men den skulle dock
använd kunna blifva till mycket gagn, om den användes på det sätt,
Herr Mannerskantz föreslagit, ellerOill bildande af en fond, som hufvud¬
sakligen borde användas att befordra omloppet af på jordfastighets-
hypothek grundade obligationer. I ett kapitalfattigt land kan man er¬
sätta kapitalbristen _ genom ett hastigt omlopp af kapitalet. Hos oss
finnes ingenting åtgjordt härför, här finnes ingen obligationshandel, men
om de 800,000 Kull-, som äro föreslagna att öfverlemnas till Banken,
användas till upprättande af en obligationshandel, af ett inhemskt fond¬
system, så skulle, äfven om i början någon förlust uppstode, dock i
framtiden en mycket stor vinst deraf uppkomma. Ett inom landet an-
vändt kapital har den skilnad mot ett i utlandet lånadt sådant, att rän¬
torna verka ständigt ; de verktyg, jag använder i dag, nyttjas hos grannen
i morgon. Den fondbörs, som finnes inrättad här i staden, har visat
ett fördelaktigt inflytande på rörelsen och, om den på ett förståndigt
sätt underhjelptes med en fond af 800,000 Rall-, skulle resultaterna sä¬
kerligen blifva ännu bättre. Att deremot fastläsa dessa penningar i
obligationer, vore detsamma som att bortkasta dem. Det är en sanning,
att ofta indirekt hjelp är bättre än direkt, och så är äfven förhållandet
i _ detta fall. Om vi kunde få kapitalen rörliga och omsättliga, kunde
vi hjelpa oss med ganska litet; då kunde liqvider ske och bekymren
upphöra. Jag tror det vara skäl att behjerta de ord, jag nu sagt, och
låta Banken för sitt eget ändamål behålla 800,000 R:dr af den upplupna
bankovinsten. En talare har yttrat, att Banken borde uppköpa Engelska
Den 18 Mars.
215
consols. Jag har under föregående riksdagar någon gång hört denna
sats uppdyka, men jag har alltid förundrat mig deröfver. De som
förmoda, att vi för våra banksedlar kunna uppköpa utländska stats¬
papper, hafva icke gjort sig reda för beskaffenheten af vår bankrörelse.
Då vi sakna klingande mynt och göra våra liqvider med riksbanks-
papper eller, hvad som är ännu sämre, med privatbankslappar, är det
klart, att vi icke kunna uppköpa utländska statspapper, ty sådana
skulder betalas med det i utlandet gångbara myntet, hvilket af oss
endast åtkommes genom annan reel valuta, och om sådan felas, genom
det i Riksbanken "befintliga silfver. Och derpå finnes ej öfverflöd.
Jag får vördsamt anhålla om bifall till Utskottets förslag.
Herr Nordström: Till de för öfverlåtande af ifrågavarande banko¬
vinst till Statsverkets disposition anförda skäl, utbeder jag mig att få
tillägga några andra. Under de flera riksdagar, i hvilka jag haft den
äran att taga del, hafva alltid starka meningsstrider rörande denna fråga
förekommit, i thy, att en del likasom nu velat accumulera bankovin¬
sterna i Banken, dels till förstärkande af dess förmåga att upprätthålla
realisationen, eller för att konsolidera den, såsom man plägar säga, dels
för lånerörelsens förstärkande, och åter en annan del velat använda
dessa vinster såsom bidrag till statsutgiftsbehofvens fyllande. För min
del omfattar äfven jag den sednare meningen.
Riksbankens sedelutgifningsrätt är, såsom hvar man vet, begränsad
till trettio millioner R:dr utöfver det belopp, som motsvarar hvad såsom
metallisk kassa får anses. Allt hvad af Riksbankens sedlar utgår i rö¬
relsen måste således vara inberäknadt uti, eller utgöra en del af nu
nämnda maximum för utelöpande sedelstocken. Om således Riksbanken
till Riksgälds-kontoret öfverlemnar ifrågavarande bankovinst för år 1865
med 1,800,000 R:dr, återstå för dess egen rörelse 28,200,000 R:dr ut¬
öfver det belopp, som balanseras af metalliska kassan. Utgifter Riks¬
banken samma vinstbelopp sjelf på andra håll, såsom exempelvis, enligt
hvad man äfven ifrågasatt, för uppköp af räntebärande obligationer till
förstärkande af sin grundfond, blir dock resultatet detsamma.
Häraf följer, hvad Riksbankens lånerörelse angår, att densamma,
som äfven genom reservfonden kan förstärkas, kan bibehållas vid samma
kraft, ehvad ifrågavarande bankovinst öfverlåtes till Riksgälds-kontoret,
eller placeras i" obligationer, eller ställes till disposition för hvilket
annat ändamål som helst. Skulle åter bankvinsterna år efter år accu-
muleras i Bankens hvalf, för att der ligga räntelösa, blefve effekten
deraf densamma, som om de tillintetgjordes; men dertill skulle man
dock slutligen komma, enär utelöpande sedelstocken icke får öfverstiga
det fastställda maximum.
Beträffande åter Riksbankens säkerhet i afseende å dess metalliska
kassa och deraf beroende förmåga att upprätthålla sedelinvexlingen,
anvisar 11 § i Banko-reglementet de åtgärder, som skola vidtagas, derest
något äfventyr i detta hänseende vore att befara, och härtill kommer
dessutom, att Riksbankens så kallade grundfond, hvilken för det när¬
varande uppgår till 25 millioner R:dr och dervid skall uppehållas, äfven
för detta ändamål är disponibel. För realisationens säkerhet kan så¬
ledes icke heller bankovinsternas accumulerande anses vara ett behof.
?16
Den 18 Mars.
Vid stora finansiela kriser, då cirkulationen för någon tid kunde
hemta någon hjelp af ett större rörelsekapital än eljest, utgör sedel¬
stockens ofta nämnda maximum äfvenså för Riksbanken ett hinder att
medlande träda emellan, för att genom utvidgad verksamhet i den ena
eller andra af sina rörelsegrenar söka i någon mån afböja krisernas
följder. Tvärtom; sjelfva kombinationen af de förhållanden, hvari sedel¬
stockens maximum och metalliska kassan äro till hvarandra ställda,
påkallar vid sådana tillfällen och tider större försigtighet och återhåll¬
samhet vid sedelemissionen än eljest, och detta särskildt derföre, att -
största delen af cirkulerande penningekapitalet hos oss består af bank¬
sedlar, till och med af högst små och obetydliga valörer, och deremot
till en .ganska ringa del af metalliskt mynt. Men för att kunna rätt
bedöma en sedelbanks behof af större eller‘mindre metallisk kassa, bör
man dervid taga i öfvervägande icke blott denna banks egen ställning
och rörelse, utan ock massan af den metalliska valuta, som cirkulerar
inom landet och dennas förhållande till landets behof. Ju större denna
cirkulerande metalliska valuta är, desto mindre behöfver en sedelut-
gifvande bank hålla deraf förvaradt hos sig, emedan den då lättare kan
vid kritiska tillfällen deraf förskaffa sig hvad den behöfver.
Jag tillåter mig att i detta hänseende nämna några ord om Eng¬
lands Bank och Frankrikes Bank.
Enligt sakkunnige mäns beräkningar uppskattas den metalliska
penningestocken i England till omkring 1,500 millioner (= 1$ milliard)
francs (—- 60 millioner £ St.). I Frankrike deremot beräknas metalli¬
ska valutan uppgå till omkring fem milliarder francs (= 200 millioner
£ St.). Enligt bankakten af år 1844 är dessutom Englands Bank be¬
rättigad att utöfver sin metalliska kassa utfärda banknoter eller sedlar
till ett belopp af 14 1 millioner £ St., hvilket under vissa, i bankakten
bestämda förutsättningar kan blifva ökadt, och nu lärer uppgå till 15*
million. För Frankrikes Bank deremot är något maximum för dess
sedelutgifning icke bestämdt; men den metalliska kassa, denna bank
under vanliga förhållanden innehar, uppgår till omkring 400 millioner
francs, eller en tolftedel af hela den summa, hvartill den metalliska
penningestocken i Frankrike uppskattas, och hvilken tolftedel skulle
motsvara en fjerdedel af det belopp, den metalliska cirkulationen i
England anses utgöra. Emellertid är det ett i hög grad märkvärdigt
historiskt fenomen, att, i afseende å kreditcirkulationen, i England fluk¬
tuationerna^ äro större och mångfaldigare än i Frankrike, ja, att verk¬
liga pekuniära kriser i det förra landet inträffat, som på det sednare
haft jemförelsevis ringa inverkan. I England är det icke hufvud-
banken, som i första rummet håller handeln och industrien tillhanda
erforderliga medel; sådant ombesörjes företrädesvis, utom af bankirerne,
af de många bankbolag, eller jointstock-banks, som der existera, och
äfven innehafva sedelutgifningsrätt, dock till ett för alla tillsamman
begränsad t belopp af 16 millioner £ St, Yexlar och andra kreditpapper
underhålla till största delen kreditcirkulationen, och dertill komma de
storartade omedelbara afräkningsliqvider, som hvarje vecka i Clearing-
liouse försiggå; men förtroendet till alla dessa kreditpapper beror dock
i väsendtlig mån af förtroendet till hufvudbanken och dess förmåga
att upprätthålla penningevärdet.
Den 18 Mars.
217
Banksedlar och andra i cirkulationen förekommande kreditpapper
hafva emellertid det gemensamma, att de, så länge de åtnjuta fullt
förtroende, från rörelsen aflugna den metalliska penningstocken — jag-
talar ej nu om minuthandeln — och, om denna jemförelsevis redan i
sig sjelf icke är särdeles stor inom landet, blir hvarje betydligare, om
än öfvergående förändring deri så mycket mera kännbar. En export
från England af 8 å 10 millioner & St. för inköp af ull, viktualier
och dylikt, kan således ej undgå att betydligt inverka på vexelkursen
och diskonto, under det att effekten i Frankrike af en dylik åtgärd
skulle blifva relativt ganska litet kännbar; enär nämnda belopp i Eng¬
land utgör omkring en sjettedel af den beräknade metalliska penninge-
stocken, men endast omkring en tjugufjerdedel i Frankrike, hvars Bank
dessutom kan utan svårighet från den inhemska metalliska penninge-
stocken öka pina tillgångar i fall af behof. En blick på nyaste tiders
företeelser är ock i detta afseende ganska upplysande. Sedan till¬
komsten af 1844 års bankakt har England haft tre stora och flere min¬
dre finansiela kriser att genomgå: de förra 1847, 1857 och 1866. Pen-
ningestocken i England, äfven då deruti inräknas banknoternas belopp,
har vid sådana tillfällen visat sig vara otillräcklig. Kriserna gåfvo sig
tillkänna genom stegrad ränta och bankdiskonto, som tidtals från 4 å 5
uppgick ända till 10 procent, och medlen att söka afhjelpa krisen voro
suspension af den § i bankakten, som begränsade hufvudbankens sedel-
emissionsrätt till visst belopp, samt införskrifning af metalliska valutor
från utrikes ort. Båda verkade; men synnerligen anmärkningsvärd! är,
att den bank, som förnämligast kunde försträcka de behöfliga metalliska
valutorna, var Frankrikes Bank, i anseende till den relativt mycket be¬
tydligare metalliska penningestoc-k, som i detta land är i allmän cirkula¬
tion och utan olägenhet möjliggör sådana förstärkningar. Sedan sin
stiftelse år 1803 har för öfrigt Frankrikes Bank endast en gång måst
för en kort tid stoppa; och detta skedde det med politisk omstörtning
hotande året 1848.
Ehuru det nu i korthet anförda endast innehåller antydningar, vill
jag dock, så lärorikt ämnet än vore, vid detta tillfälle ej gå längre in
deri. Det torde dock äfven härigenom blifva klart, huru olika vår
Riksbanks ställning är, jemförd med nämnda två bankers. Hos oss är
den metalliska valutan, då man afräknar det i Riksbankens hvalf eller
under dess hand befintliga måttliga qvantum, särdeles obetydlig; och
så stor är vanans magt, att till och med afskaffandet af våra en Riks¬
dalers banksedlar, hvilka nu representera eu valör af öfver 4 millioner
R:dr, utan tvifvel skulle möta ganska starkt motstånd, om sådant nu
blefve satt ifråga. Den allra största delen af den i landet cirkulerande
penningmassan består sålunda hos oss af sedlar, och under tider af
finansielt betryck skulle vid sådant förhållande alltså den utväg, man
vid de stora kriserna i England vidtagit, nemligen att utsträcka huf¬
vudbankens sedelutgifningsrätt utöfver den normala, icke kunna i en
eller annanoform användas, utan att sätta hela den s. k. realisatio¬
nen i fara. Återhållsamhet i detta hänseende blir tvärtom bär en nöd¬
vändighet, och man skulle vid sådana förhållanden af accumulerade
bankovinster icke kunna draga gagn.
218
Den 18 Mars.
Friherre Bildt: I den fråga, som nu är föremål för öfverlägg-
ningen, har redan så mycket tänkvärdt blifvit yttradt, att jag endast
med några få ord ber att få uttala min åsigt i ämnet. Jag vill be¬
möta några irrig» föreställningar, som lätt kunna föra diskussionen och
i tankarne på sidan om saken. Här är sagdt, att Banken icke finge be¬
traktas som en nödhjelpskassa för Staten, utan att dess öfverskott borde
användas till näringarnes upphjelpande. År icke Banken en institution,
som tillhör Svenska folket, som af detta folk blifvit grundad på en
fond af 25 eller kanske rättare, 30 millioner R:dr? Sådant har skett för att
uppfylla vissa ändamål, nemligen först att förekomma tvångskurs, som
kunde vara farlig för eganderätten, och sedan för att understödja nä-
ringarne. Man har nu sagt, att Banken, för sin egen skull, skulle be¬
höfva eu ytterligare beskattning af Svenska folket. Det är ådagalagdt,
att en sådan konsolidering icke behöfves, och nog vore det besynner¬
ligt om en institution, som eger25 millioner R:dr och har rättighet att
utgifva sedlar till ett belopp af 30 millioner Ii:dr, skulle komma i sådan
förlägenhet. Jag har genomläst berättelsen om Bankens sista revision,
för att få anledning till ett omdöme, huru den är förvaltad, och jag har
deraf erhållit en viss känsla af trygghet. En talare har nyss uppgif¬
va Bankens silfverfond till 16 millioner; dertill kommer ytterligare 8
millioner, hvilket tillsammans gör 24 millioner, som kunna realiseras.
Den sista veckorapporten visar, att de utelöpande sedlarne utgöra 24
millioner R:dr, och sålunda synas dessa belopp motväga hvarandra. Nu sä¬
ger man äfven, att icke Banken, men i stället näringarne behöfva dessa
medel. Huru äro dessa behandlade af den institution, som eger rättig¬
het att utgifva sedlar till ett belopp af 30 millioner? Banken har rört
sig med en summa af 45 millioner och derpå haft en behållning af en¬
dast 1,800,000 R:dr, det vill säga endast 4 procent. Mig synes såle¬
des, att den del af Svenska folket, som icke lånar i Banken, skattar
till dem, som låna der mot billigare pris än på något annat ställe.
Det synes mig besynnerligt, att man vill förneka Svenska Staten
att för sina behof använda bankovinsten, och vill att Banken skall be¬
hålla sina medel för utlåning, under det bevillningen måste ökas för
att fylla behofven. Och denna ökning uppgår till två tredjedelar af
den nuvarande bevillningens belopp, som Svenska folket alltså måste
betala. Man kan då på debetsedlarne kalla detta: en skatt för ått öka
bankens lånefond. Jag anser detta vara en beklaglig väg, då vi hafva
en statsbrist på flera millioner, som måste betäckas.
Åtskilliga satser äro äfven framkastade om fördelarne af en obli-
tionshandel. Jag vill icke bestrida dessa; men jag hemställer om det
är skäl att åstadkomma en sådan handel genom ökad beskattning.
Frågan är endast, om Staten, såsom egare till Banken, bör efter¬
skänka sin rätt till vinsten. Staten kan icke göra det, emedan den är
i behof af denna vinst. Jag önskar derföre att vinsten måtte öfverlem-
nas för att användas till minskning af den brist, som redan finnes;
och jag skulle äfven vilja understödja förslaget att icke blott 1865, utan
äfven 1866 års bankovin.st måtte härtill användas. Men om man anser,
att förhållandet med 1866 års vinst icke är tillräckligt utredt, så för¬
enar jag mig med den siste talaren i yrkandet om återremiss, för att
på det sätt framgång måtte beredas åt ofvannämnda förslag.
Den 18 Mars.
219
Herr Hej ken s lej Öl d: Då jag förra gången hade ordet, talade jag
om behofvet att öfverlemna bankovinsten till Staten. Jag är nu före¬
kommen åt den siste värde talaren genom hans upplysning att vinstens
bibehållande för Banken skulle föröka bevillningen med tvåtredjedelar
af dess nuvarande belopp. Jag vill endast med några få ord besvara
några föregående talares yttranden. En talare har sagt, att vinsten borde
bibehållas för att förekomma den påtryckning, som privatbankerna kunde
utöfva på Riksbanken. Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att sed¬
lar äro utgifna till elt belopp af 24 millioner, deraf 10 millioner ligga
i de enskilda bankerna. Återstå således 14 millioner, som äro utelö¬
pande; och då den metalliska kassan är 16 millioner, så synes någon
fara deraf icke kunna uppstå. En annan talare har klandrat, att icke
1866 års bankovinst är upptagen i beräkningen. Vid början af riksda¬
gen klandrades Stats-Utskottet derföre att 1866 års bevillning blifvit
disponerad; nu klandras Banko-Utskottet derföre, att samma års banko¬
vinst icke blifvit beräknad. Hvilket är då det rätta? Bankovinsten är
icke borta och 1868 blir också riksdag, då det torde blifva godt att
finna denna besparing. Vidare är det sagt, att vinsten borde besparas
för att användas till ökade lån åt jordbruket. Hypotheksbanken har 3
millioner obligationer, som äro afsedda för detta ändamål, och 6 millio¬
ner äro anslagna till diskontrörelse och utlemnade till jordbrukare.
Detta tyckes vara nog. En talare har sagt, att för dessa papperslappar
får man icke silfver. Det förundrar mig, att han icke känner, att för
dessa lappar köper man vexlar, mot hvilka man kan indraga silfver.
Bågrund häraf anhåller jag om afslag å Utskottets Betänkande, och
tillstyrker bifall till det i en reservation framställda förslaget att 1,800,000
R:dr måtte till Riksgälds-kontoret öfverlemnas.
Herr Nordenfe It, Enar Wilhelm: Ämnet är betraktadt från så
många sidor, att något nytt knappast kan vara att tillägga. Jag vill
derföre endast tillkännage, att jag instämmer i den af Friherre Bddt
uttalade -åsigt, att då Banken tillhör Svenska folket, som har att tillse
det Statens behof blifva fyllda, så är det klart, att, om folket icke an¬
vänder tillgångarne från Banken, så måste det anskaffa sådana från
annat håll; och hvad som gömmes i den ena fickan, måste således ta¬
gas ur den andra. Då man icke kan påstå, att Bankens affärer behöfva
konsolideras, anser jag det icke vara skäl att för Bankens räkning bi¬
behålla vinsten; och jag instämmer alltså i förslaget att 1865 års banko¬
vinst måtte under år 1867, och 1866 års vinst under år 1868 till Riks¬
gälds-kontoret för Statens allmänna behof aflemnas.
Friherre Ter smeden: I början af Banko-reglementet finnes ett
gammalt stadgande, som tydligen visar, att det alltid varit meningen,
att bankovinsten skulle till Staten öfverlemnas. Om vi se efter huru
de senaste Riksdagarne derom beslutat, så finna vi, att för hvarje gång
nästan hela vinsten blifvit för Statens behof disponerad, och detta un¬
der tider, då Bankens ställning icke varit så lysande som nu. Om nå¬
gon större del af vinsten skulle för Bankens räkning reserveras, hvar¬
till ^skulle den då användas? Det måste vara antingen till utvidgning
af lånerörelsen, eller till uppköp af obligationer. I det förra fallet bere-
220
Den 18 Mars.
der man endast ett ökadt tillfälle att låna penningar, och i det andra
fallet kan visserligen mera silfver anskaffas, men vi veta, att Banken
redan nu liar tillräckligt deraf. Det har blifvit yrkadt, att Riksdagen
skulle disponera icke blott 1865 års, utan äfven 1866 års bankovinst;
och man har klandrat Utskottet derföre, att det icke tagit äfven denna
sednare i beräkning. Orsaken har varit att 1866 års vinst ännu icke
är till siffran känd, och Utskottet har icke velat föreslå denna Riksdag
att gå nästa Riksdag i förväg. Men nekas kan icke, att Riksdagen väl
kunde disponera denna vinst, då sista Riksdag beslutat endast om två
års vinst i stället för tre, och nästa Riksdag i alla händelser har 1867
års vinst att disponera. Under nuvarande förhållanden bör man göra
hvad man kan för att anskaffa medel; och detta kan icke sägas vara
att gå in på andra tiders rättigheter. Ilerr Wallenberg har i slutet
af sitt anförande föreslagit, att föreskrift skulle lemnas derom, att Ban¬
kens räkenskaper för hvarje år borde vara afsilande till den 15 Mars
derpå följande år. Jag delar denna åsigt, men jag hemställer om det
vore lämpligt att denna föreskrift lemnades af Riksdagen.
Grefve Hamilton, Henning: Under en nära trettioårig riksdags-
verksamhet har jag aldrig yttrat mig i någon bankfråga förr än under
sista plenum, då jag begärde en upplysning, som jag icke fick. Jag
vill icke heller nu ingå i någon längre undersökning af frågan, utan
har endast velat yttra, att, ehuru jag hyser den största aktning för de
åtgärder, man velat vidtaga för att betrygga Bankens ställning, så, då
jag af Utskottets Betänkande erfarit, att Banken icke är i behof af sin
vinst, och jag väl känner att Riksgälds-kontoret kan använda den,
skulle jag vilja tillstyrka bankovinstens öfverlemnande till detta sist¬
nämnda verk. Men då jag bär hört upplysningar, som gjort mig tve¬
kande å ena sidan för Bankens, och å> andra sidan för Riksgälds-konto-
rets ställning, så vågar jag, på det vi måtte hinna närmare betänka
saken, anhålla att Utlåtandet måtte till Utskottet återremitteras.
Herr Wtern: Under den, långa diskussionen anser jag frågan om
behofvet af Bankens konsolidering vara så utredd, att jag derom icke
vill vidare yttra mig. Hvad åter angår, att den vinst, som blifvit gjord
på näringarne, borde till dem återgå, så ber jag att få erinra, att de
medel, som lemnas till Statens behof, likaledes komma näringarne till
godo, nemligen dels direkte, genom de betydliga uppköp af en mängd
varor och materialier, som Staten gör, dels indirekte och, det oaktadt
i ännu väsendtligare mån, genom stora anslag och lån till s. k. all¬
männa arbeten, d. v. s. jernvägar, kanaler, vägförbättringar etc., samt
tekniska skolor, navigationsskolor, befrämjande af handel, jordbruk,
bergsbruk etc. Det skulle visserligen mycket underlätta skatternas in¬
betalande, om bankovinsten användes till lånefondernas förstärkande;
men detta underlättande kunde dock icke gå längre än, om hvar och
en skattskyldig anvisades att lyfta sin andel af beloppet i Banken, för
att derefter inbetala det till Statskontoret. Jag hemställer dock om
icke detta skulle bli en kostbar omväg, och om icke det aldra enklaste
sätt, att vinna nämnda yttersta medel till de skattskyldiges underlät¬
tande, vore just detsamma, som nu blifvit föreslaget, eller att bankovinsten
Den 18 Mars.
221
direkt öfverlemnades till Statsverket. Det är klart att, om Statsverket
icke erhåller dessa medel, måste det skuldsätta sig; men då vår kre¬
dit är i så hög grad rubbad, som nu tyvärr är förhållandet, är det högst
angeläget, att vi icke nu söka nya utländska lån, och böra vi äfven
på allt sätt söka minska behofvet af inhemsk skuldsättning; ty affärs-
lifvet skulle lida mer af den ökade konkurrens, Staten såsom låntagare
skulle göra andra lånesökande, än om bankovinsten på det föreslagna
sättet användes. Jag hade hoppats, att, då ordföranden för Riksgälds-
fullmägtige hade ordet, han skulle upplysa, om Riksgälds-kontoret be-
höfver dessa medel för innevarande år. En återremiss af frågan synes
mig vara utan ändamål, ty Banko-Utskottet kan icke lemna en sådan
upplysning; det skulle vara Stats-Utskottet. Jag anser det dock vara
omöjligt, att förhållandet skulle så hafva ändrat sig, sedan Fullmägtige
i Riksgälds-kontoret_ afgåfvo sin berättelse till Riksdagen, att icke
medlen behöfdes. Återstår då frågan, om Banken kan lemna dem.
Med den kännedom vi hafva om Bankens goda ställning, anser jag att
den utan svårighet kan göra det. Sedan detta blifvit utredt och då
Banko-Utskottets ordförande, som väl känner saken, icke funnit något
hinder för att antaga Herr Wallcnbergs förslag, så synes mig, att vi
hafva all anledning att bifalla detsamma. Skulle Kammaren dock, be¬
träffande 2:dra punkten, om räkenskapernas afsilande till den 15 Mars,
anse att Banko-Utskottet deröfver borde yttra sig, kan jag likväl icke
inse, att denna punkts remitterande till Utskottet behöfver förhindra
antagandet af förslagets lista punkt. För min del anhåller jag om bi¬
fall till förslaget i dess helhet.
Herr Tornerhjelm: Denna fråga inskränker sig till: hvadärnyt-
tigt för det allmänna, för samhället ? Jag tror det är, att göra vår Riks¬
bank så stark, som möjligt. Man talar om att snart skall det stadium
inträffa, då utomordentliga åtgärder måste vidtagas för att rädda Ban¬
ken. Den slutsatsen är då naturlig, att något bör göras för att konso¬
lidera Banken. Det förslag har blifvit framstäldt, att af 1865 års banko¬
vinst 800,000 Ridr måtte få för Bankens egna ändamål användas. Om
meningen vore, att med denna lilla summa öka lånerörelsen, då skulle
jag anse det vara ändamålslöst, ty dertill är den för obetydlig; men på
annat sätt använda, hvilket Bankostyrelsen väl förstår, tror jag att dessa
medel kunna utöfva en välgörande inverkan. Om, t. ex., dessa 800,000
Ridr användas till att inköpa våra obligationer, då de stå lågt och säljas
med förlust, skulle det vara af stor nytta och ett förnuftigt sätt att gå
tillväga.
Jag vill nu betrakta frågan från dess andra sida. Man säger att
denna summa, om den öfverlemnades till Statsverket, skulle minska den
direkta bevillningen. Det är visserligen sannt; men hvar och en, som
betalar skatt, kunde dock icke hafva någon stor direkt fördel af .detta
lilla tillskott; den indirekta fördelen, om medlen användas för Bankens
behof, vore mycket större. Jag för min del skulle gerna underkasta
mig denna lilla uppoffring för vissheten att Bankens ställning vore
säkrare. Det bästa sättet,att komma till ett godt resultat är att hus¬
hålla. Men huru vi räkna, komma vi dock till ett deficit, som uppgår
till millioner. Skall detta betäckas genom skatter? Yi måste svara:
222
Den 18 Mars.
nej. Då återstår den enda utvägen, att låna; jag hoppas det skall bli
mom landet, ty det vore oklokt, att nu försöka upptaga lån utomlands.
År det då rätt att, der vi behöfva 10 millioner, låna 9,200,000, om vi
kunna använda dessa 800,000 R:dr till ett så nyttigt ändamål som Ban¬
kens konsolidering? Jag tror icke det vore rätt att så gå tillväga.
Men en ledamot har velat gå ännu längre och äfven använda 1866
års bankovinst. Han har djerfts att på detta sätt vilja tillgripa medel,
hvars belopp vi ännu icke känna och som vi ännu icke hafva rättighet
att disponera. Vid förra riksdagen tillgreps en bevillning, som man
då icke borde hafva vidrört. År det politiskt och ekonomiskt rätt att
på detta sätt fråntaga kommande tider de medel, som det är deras be¬
hof och rättighet att hafva att tillgå? Jag kan icke instämma i dessa
åsigter och jag hoppas, att de icke skola vinna gehör inom en Kam¬
mare, der endast sansade beslut borde fattas.
Jag förenar mig i yrkandet om återremiss, icke derföre att jag kan
ändra min åsigt om det orätta i att tillgripa medel, hvars belopp vi icke
känna och som tillhöra framtiden, utan för att få det omdömet ännu
mer stadgadt, att vi böra använda en del af bankovinsten till Bankens
förstärkande.
Herr Ekenman: Banko-Utskottets förevarande Betänkande är af-
gifvet icke blott till följd af dess instruktion, utan äfven, såsom svar på
de flera motioner, som om sättet för bankovinstens användande äro
framställda. Alla dessa motioner gå ut på att reservera vinsten för att
användas till nytta för näringarne. Så väl motionärerne som Utskottets
ledamöter äro Svenska folkets representanter, och jag är säker, att de
noga hafva tänkt sig följden deraf, att dessa medel användes icke för
Statens, utan för Bankens ändamål, äfven om denna följd skulle blifva
att skatterna komme att något ökas. Huru man kan säga, att folket
skulle skatta till dem, som låna i Banken, förstår jag icke; de skulle
då hafva erhållit lån utan skyldighet att betala ränta, eller fått erlägga
lägre ränta än den allmänt gällande; men intetdera har varit fallet.
Jag kan icke tänka mig denna sak annat än, som om deltagarne i ett
bolag beslutade att reservera ett års vinst för något visst ändamål. Vi
veta ännu icke huruvida bankovinsten är för Statsverket behöflig. I
samma mån tillgångarne blifva rikare, pläga äfven behofven förstoras.
Jag har tänkt mig möjligheten att, med hänseende till den sparsamhets-
anda, som nu är gällande, budgeten kunde uppgöras så, att bristen icke
blefve så stor. Här är endast fråga om 800,000 Rall', som skulle un¬
dandragas Statsverket. Jag erkänner, att detta belopp vore alltför ringa,
om man afsåge att dermed förstärka lånefonden, men vi veta icke för
hvad ändamål denna summas reservering blifvit föreslagen. Jag vill
icke förlänga diskussionen, genom att ingå i besvarande af de framställ¬
da anmärkningarne. Jag förenar mig derföre i yrkandet om återremiss,
och det så mycket heldre, som jag icke kunnat undgå att finna Herr
Wallenbergs åsigt rigtig i det fallet, att bokslut i Bankens räkenskaper
för nästlidet år nu borde vara uppgjordt, och således nämnda års banko¬
vinst kunna tagas i beräkning. På det att denna fråga måtte blifva
utredd, anser jag Utlåtandets återremitterande till Utskottet vara nöd¬
vändigt, och jag får således derom anhålla.
Den 18 Mars.
223
Herr Wallenberg: Då jag sist hade ordet, yrkade jag bland an¬
nat, att styrelsen öfver Banken måtte anmodas, att framgent, sednast
den 15 Mars hvarje år, delgifva Banko-Utskottet nästförflutna årets
bokslut.
Detta yrkande har icke blifvit af någon motsagdt, och har till och
med blifvit af Banko-Utskottets ordförande i så måtto gilladt, att han
yttrat, det han trodde, att Utskottet skulle göra en framställning i denna
syftning till Banko-fullmägtige. Det är ju också alldeles klart, att bok¬
slutet bör vara färdigt vid denna tid, ty då Riksdagen sammanträder
vid årets början, måste den känna Bankens ställning. Emellertid, då
ändamålet på detta sätt kan vinnas, ber jag att få återtaga denna del
af mitt yrkande.
Jag vill fästa uppmärksamheten på, att vi för år 1868 hafva en
statsbrist af 7,800,000 R:dr. Ordföranden i Riksgälds-kontoret vill nog
icke lemna denna uppgift; men så lär verkligen "vara förhållandet. Det
kan således ej bestridas, att vi behöfva de inkomster, som vi kunna få,
ty för år 1867 kunna vi icke pålägga vidare skatt, utan vi måste taga,
hvad vi hafva, och låna det, som fattas. Tron I då, Mine Herrar! att
tidpunkten är rätt vald, för att samla kapitaler »på döda händer»? Det
är icke under en tid, som denna, man samlar fonder. Det vore derföre
en misshushållning att förfära på annat sätt, än jag föreslagit. Att det
icke kan vara någon fara, att besluta i enlighet med mitt förslag, är
klart deraf, att bankovinsten för år 1865 enligt Banko-Utskottets Be¬
tänkande egentligen utgör 1,860,359. R:dr 52 öre, således en större sum¬
ma än den, som jag föreslagit skulle år 1867 till Riksgälds-kontoret öfver-
lemnas. Jag får slutligen tillägga, att jag anser ganska vigtigt, att
Kammaren nu fattar ett afgörande beslut i denna fråga. Ty om här
beslutas en återremiss och Andra Kammaren beslutar i öfverensstäm¬
melse med Utskottets Betänkande, så blir följden den, att Utskottet
anser sig icke ega skäl att ändra sitt Betänkande, och härigenom blir
mitt förslag, som egentligen blott är ett kompletterande af Utskottets,
undanskjutet. Om deremot Kammaren bifaller mitt förslag, så sker
deraf ingen tillämpning i morgon, men det vore en opinionsyttring, hvil¬
ken af Utskottet måste tagas i betraktande.
Jag anhåller om bifall till mitt förslag.
Friherre von Schwerin: Jag vill icke förlänga diskussionen, utan
blott anmärka, att det är ett djerft påstående, att näringarne under¬
stödjas genom hvad Staten utbetalar. Om icke dessa 800,000 R:dr af-
lemnas till Riksgälds-kontoret, ökas skatterna, säger man. Det är sannt,
att, om denna summa efter mitt förslag användes till handel med obli¬
gationer, .skulle en för tillfället något större uttaxering deraf blifva'en
följd. Jag tror dock, att olägenheten häraf skulle obetydligt kännas i
jemförelse med de stora fördelar, som beträdandet af detta finanssystem
skulle bereda landet. Jag frånträder mitt förra yrkande och förenar mig
med dem, som yrka en återremiss, på det Banko-Utskottet måtte få till¬
fälle att närmare utreda, hvartill de 800,000 Riksdalerna skola användas.
Friherre Nordenfalk: Då Banko-Utskottets förevarande Betänkande
justerades, var jag icke närvarande; men då frågan om bankovinsten först
224
Den !8 Mars.
var före i Utskottet, framställde jag den åsigt, att Utskottet äfven borde
yttra sig öfver 1866 års bankovinst. Denna mening vann icke gehör
inom Utskottet; men då den blifvit uttalad här i Kammaren, kan jag
icke annat än instämma med dem, som yrka en återremiss.
Friherre Beckfriis: Ovedersägligt är, att med näringarnes ut¬
veckling en utvidgning af Bankens lånerörelse kan vara af behofvet
påkallad. Men å andra sidan utvisar Kongl. Maj:ts Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof en brist af 4 millioner R:dr. Häraf lär
dock Stats-Utskottet hafva afprutat 3,200,000 R:dr; men detta är ännu
ej Riksdagens beslut. Efter mitt sätt att se saken, bör denna fråga få
en helt olika lösning, om bristen är 4 millioner eller blott 800,000 R:dr.
Jag anhåller derföre, att frågan måtte återremitteras, på det att vi före
dess afgörande må hunnit granska Statsverkets tillstånd och behof.
Grefve Hamilton, Henning: Då jag vid Riksdagens början upp¬
lyste, att en brist af 7,800,000 R:dr skulle uppstå, väckte detta ett så
obehagligt intryck, att jag icke vidare velat vidröra denna omständighet.
Nu då jag af en ledamot af Stats-Utskottet, som känner denna sak lika
väl som jag, blifvit uppmanad att yttra mig, får jag vitsorda den upp¬
gift, som en annan ledamot lemnat, nemligen att bristen verkligen be¬
löper sig till minst 7,800,000 R:dr. Samma talare anmärkte, att, då man
känner denna brist, borde man icke yrkat återremiss, utan bifallit Herr
Wallenbergs förslag. Jag är dock ännu af den tanke, att en återremiss
är nödvändig, och för att motivera denna min åsigt, måste jag återgå
till frågan om Riksgälds-kontorets ställning. Den brist, som uppgafs
till Finans-departementet, är beräknad till slutet af år 1866 och den kan
icke af då kända förhållanden beräknas på annat sätt. Stats-Utskottet
har nu infordrat en annan uppgift, som skulle visa ställningen vid olika
tidpunkter af året och sluta den 31 December. En sådan uppgift kan
icke med fullkomlig noggrannhet Finnas, emedan Riksgälds-kontoret
icke kan på förhand veta, om reqvisitioner af åtskilliga anslag komma
att ske under en eller annan månad. Det är emellertid en omständighet,
som måste tagas i betraktande, nemligen att i de inkomster, som Riks¬
gälds-kontoret i December månad kunde uppgifva såsom inflytande för
år 1867, har uppstått en nedsättning af omkring 700,000 Rall’, hvilken
är en följd dels deraf, att i stället för beräknade 2,000,000 från jern-
vägstrafiken inflyta endast 1,400,000, och dels deraf att obligationer
blifvit sålda till lägre pris, än man beräknat.
Det skulle således blifva en ökad brist af 700,000 R:dr; men genom
upplysningar, som Riksgälds-kontoret inhemtat från vederbörande em¬
betsverk, om huru stora belopp af redan beviljade anslag komma att
under året utgå, har det blifvit möjligt, att bristen ej behöft upptagas
till större än först nämnda summa. Naturligtvis måste dock de belopp,
som under år 1867 icke äro behöfliga, drabba året 1868. Dertill kommer,
att, om Stats-Utskottet skulle reglera utgifterna för 1868, utan att den år
1869 inflytande bevillningen dervid tages i beräkning, behöfver Kontoret
en mot denna bevillnings belopp svarande större summa än den Kongl.
Maj:t föreslagit.
Nu
Den 18 Mars.
225
lvu är frågan, om vi böra reglera 1867 och 1868 års utgifter i
sammanhang med hvarandra. Jag tror det är bättre att låta bristen för
1867 vara sådan den är och betacka den med ett lån, men deremot
använda den dubbla bankovinsten, om Banken kan undvara densamma
att förekomma brist och lånebehof äfven för år 1868. Detta är en anled¬
ning, hvarföre jag önskar, att man icke måtte fatta något beslut om banko-
vinsten i detta^ ögonblick, utan dröja dermed, tilldess statsregleringen
är uppgjord. Så. vidt jag vet, hafva ej heller föregående Riksdagar
disponerat bankovinsten, förrän dess belopp varit kändt. Under sådana
omständigheter, och då jag tvekar att träda i sista Riksdagens fotspår,
som sopade bort alla medel för den kommande, fortfar jag i mitt yr¬
kande om återremiss.
Friherre af . Ugglas: Diskussionen har redan fortgått länge, och
jag vill derföre icke mycket taga tiden i anspråk. Jag delar deras åsigt,
som anse, att bankovinsten bör till Statsverkets behof användas, och ja<»
tror, att 1865 års vinst bör öfverlemnas 1867 och den för 1866 nästa år.
Med. sådana åsigter skulle jag kunna biträda Herr Wallenbergs förslå»-,
om icke deri förekomme en bestämd siffra på 1866 års vinst, och (få
beloppet af denna icke kan vara kändt, anser jag detta vara mindre
lämpligt. Jag får derföre hemställa, om icke Kammaren ville återremittera
denna punkt.
Man har yrkat återremiss derföre, att förutnämnda siffra icke är känd.
Jag anser det^ vara af vigt att fatta ett beslut och icke återremittera
tråg an, som då väl blefve föremål för ny diskussion och utgången
deraf oviss. ° °
Jag far derföre anhålla om bifall till Herr Wallenbergs förslag, med
den ändring som jag framställt.
Friherre Sprengtporten: Om Kammaren beslutar eu återremiss
af detta Betänkande, så tillåter jag mig uttrycka den önskan, att Banko-
Utskottet måtte uppskjuta sitt utlåtande, tilldess statsbristen blir känd,
på det vi icke må . behöfva afhandla en fråga, hvars beskaffenhet vi
icke känna. För öfrigt har jag icke begärt ordet för att yttra mig i
fiagan; det är endast en anmärkning i formelt hänseende, jag vill fram¬
ställa. En talare har yttrat, att Kammaren nu borde besluta icke blott
om den punkt som är framställd, utan äfven om en sak, som Utskottet
icke vidrört, nemligen om 1866 års bankovinst. Jag tror det icke vara
formelt rigtigt att fatta ett sådant beslut. Det finnes i Utskottets Be¬
tänkande endast ett förslag, nemligen: »att af Riksbankens behållna
vinst för år 1865 etc.», och när beslut är fattadt härom, så är hela
frågan afgjord. Herr Wallenbergs förslag anser jag enligt 63 § Riks-
dags-ordningen icke kunna komma under öfverläggning på annat sätt
än att förslaget åtföljer aterremissen af punkten. Jag afger derför min
reservation mot detta förslås:.
o
Friherre Bildt: Något formelt hinder för bifall till Herr Wallen¬
bergs förslag kan jag icke finna. Jag har begärt ordet för att förklara,
att den redaktion, som Friherre af Ugglas gjort af detta förslag, är i
ltiksd. Prof. 1 Afd. 6 ,5
226
Den 18 Mars.
mitt tycke den bästa, som blifvit framställd, och jag tror, att de, som
hafva den åsigten, att bankovinsten bör användas till Statsverkets behof,
göra bäst i att förena sig med Friherre af Ugglas i detta hans förslag.
Jag återtager derföre mitt yrkande om återremiss och instämmer i detta.
Herr Wajrn: Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof grundar sig icke blott på ett visst belopp af utgifter utan
äfven af inkomster. Stats-Utskottet har visserligen afprutat omkring 3
millioner på de förra, hvilket må beräknas, ehuru det ännu icke är
Riksdagens beslut. Men Utskottet shar å andra sidan måst tillstyrka
åtskilliga poster på Sjette och Åttonde Hufvudtitlarne, föranledde af
enskilda motioner. Jag tror att Riksdagen redan medgifvit en minsk¬
ning i inkomsten af 117,470 R:dr och eu ökning i utgifter af 190,100
R:dr på ordinarie statsregleringen. De summor, hvarmed Statskon¬
toret kan bidraga till Riksgälds-kontorets behof äro således mindre än
förut. För att fylla denna brist och lemna tillgångar till anslagen på
extra stat (hvilka af Utskottet blifvit tillstyrkta till ett belopp af
4,696,000 R:dr), har Kongl. Maj:t föreslagit vissa skatteförhöjningar,
och af dessa har Bevillnings-Utskottet tillstyrkt förhöjning på tullen å
vissa artiklar. Angående den begärda förhöjningen af bränvinsskatten
har Utskottet ännu ej yttrat sig; men lär endast föreslagit j af den
förhöjning, Kong], Maj:t ansett lämplig. Detta minskar med s den
summa Kongl. Maj:t har beräknat. Yi äro således icke ännu från
alla bekymmer, och då dessutom ordföranden i Riksgälds-kontoret upp¬
lyst om den stora brist vi hafva att vänta för år 1868, anser jag
klokast att använda bankovinsten, på sätt Herr Wallenberg föreslagit.
Hvad slutligen angår Grefve Hamiltons förslag, att man skulle
upptaga ett lån för att betacka hela bristen för år 1867 och använda
nu ifrågavarande bankovinst för att reglera 1868, så kan jag ej gilla
denna dubbelhet, att Staten lånar upp på ett håll, under det att den
lånar ut på ett annat.
Jag tillstyrker bifall till Herr Wallenbergs förslag med den af
Friherre af Ugglas deri föreslagna ändring.
Herr Ekenman: Då jag förut yrkat afslag å detta Betänkande,
skedde det derföre, att Utskottet icke deri föreslagit, huru de 800,000
R:dr, som för Banken borde reserveras, skulle användas. Ku kommer
såsom ett ytterligare skäl till detta mitt yrkande, att förslag blifvit väckta
om användande af 1866 års bankovinst, oaktadt denna fråga icke är i
Betänkandet vidrörd.
Jag tror äfven, att Herr Grefven och Talmannen skall finna be¬
tänkligheter vid att framställa proposition på Herr Wallenbergs förslag.
Jag vidblifver mitt yrkande om återremiss.
Grefve Mörner, Carl Göran: På de af föregående talare an¬
förda skäl, får äfven jag yrka återremiss.
Grefve Sparre, Eric: Jag anmälde mig med anledning af det
förslag, som framställdes, att Kammaren skulle omedelbart fatta beslut
om 1866 års bankovinst.
ben 18 Mars.
22 7
Jag tviflan att Kammaren är beredd att fatta beslut i detta fall och
redan derföre är en återremiss nödig.
Jag får tillkännagifva, att endast för det fall, att det visar sig vara
alldeles nödvändigt, vill jag medgifva bankovinstens öfverlemnande till
Statsverket. Herr Wallenberg yttrade, att man bör hafva allt klart, och
lör mig är det fullkomligt klart, att ju större fonder en bank har, dess
mera penningar kan den utlåna, och vi veta, att behofvet af denna vara
är för närvarande särdeles stort. Den höga räntefot, som trycker landet,
är en olycka och minska vi nu Bankens tillgångar med 3,j millioner,’
så blir det så mycket värre. Privat-bankerna kunde väl släppa ut nåu-ot
mera penningar; men då räntan skall nedsättas, är det alltid Riksbanken,
som tager första steget — derpå hafva vi nyligen sett exempel.
Jag är derföre af den åsigt, att, om bankovinsten ej är alldeles ound-
gänglig föi Statsverket, bör den användas för att öka grundfonden.
Men kunna vi icke hjelpa Statsverket på annat sätt, så måste vi använda
detta. Då emellertid detta ännu icke är utredt, då Stats-Utskottets
föreslagna reduktioner i utgifter lika litet som Bevillnings-Utskottets
förslag om _ bränvinstillverknmgs-afgiften ännu äro Riksdagens beslut,
och jag vill se, hvartill utgifterna belöpa sig, så instämmer jag i yr¬
kandet om återremiss.
»
Herr Wallenberg: Det har blifvit yttradt, att det vore önskvärdt
att kunna öka Bankens lånefond vid en tidpunkt sådan som denna.
Jag tillåter mig då säga, att detta nu är för sent. Det hade varit
bättre för ett år sedan. Men det är icke för sent att använda alla me¬
del, som stå oss till bud, att fylla bristen hos Riksgälds-kontoret. Man
talar om de reduktioner, som Stats-Utskottet föreslagit; men dessa äro
ännu icke Riksdagens beslut, och dessutom kan Stats-Utskottet icke
gäla nagra reduktioner i sju-millionersbristen, utan dertill måste tagas
bankovinsten, då Riksdagen icke är hugad upptaga utländskt lån. Jag
tror derföre, att vi icke böra så mycket tänka på de lånesökande som
på de skattdragande, och att vi måste tillse, att de medel, som stå till
Statens disposition, användas till Statens förmån. Af de förslag, som
bär blifvit framställda, vill jag gerna ingå på hvilket som helst, blott
ett beslut fattas, ty om vi icke fatta ett sådant, kan Utskottet icke frångå
sitt Betänkande, om det bifalles i Andra Kammaren. En talare har
yttrat, att det icke skulle vara tillständigt att behandla frågan om 1856
års bankovinst. Jag tror, att vi med lugn kunna öfverlemna denna sak
åt vår Talmans bedömande. Dessutom då det är fråga om bankovinst, anser
jag, att man har skål att yttra sig om all den i Banken behållna vinsten.
Många ledamöter hördes nu ropa på proposition.
Herr Faxe: Här är å ena sidan yrkadt återremiss och å den andra
beslut. Jag hemställer, om man icke kunde fatta beslut om 1865 års
bankovinst, och uppdraga åt Banko-Utskottet att inkomma med förslå^
till användande af 1866 års bankovinst.
Herr Ekman, Carl: Då det icke möter hinder att nu fatta beslut
om användande af bankovinsten för både 1865 och 1866, alldenstund det
228
Den 18 Mars,
heter, att Banko-Utskottet skall uppgöra förslag om användande åt
bankovinsten sedan 1865, men icke för huru lång tid; då, efter hvad
här i dag blifvit visadt, en brist förefinnes i Riksgälds-kontoret, om
hvars fyllande Riksdagen måste besluta; då det vidare tros, att en brist
kommer uppstå i fyllande af Statsverkets behof år 1868; då Banken för
sin konsolidering icke behöfver behålla denna vinst; och då man slut¬
ligen bör vara försigtig med att pålägga nya skatter, så får jag på grund
af alla dessa skäl förena mig med dem, som tillstyrka bifall till Herr
Wallenbergs förslag med de af Friherre af Ugglas gjorda modifikationer.
Herr Nordenfelt: Då jag funnit den uppställning till proposition
i denna fråga, som Friherre af Ugglas gjort, bättre än Herr W allen-
bergs, så får jag förena mig med bemälde Friherre.
Herr Schartau: Sedan min värde granne rönt så mycken fram¬
gång för sitt förslag att använda äfven den bankovinst, som Kammaren
icke ens känner till siffran, så undrar jag icke på, att han med ifver
yrkar på dess antagande. Jag måste likväl— gammal som jag är —
varna för förhastande. Jag kan icke se annat, än att frågan om an-
9 vändande af 1866 års bankovinst bör återgå till Utskottet för att der
noggrant pröfvas. Det är Utskottens skyldighet liksom Kamrarnes att
icke förhasta sig. Jag inser emellertid nu den fullkomliga fruktlösheten
att kämpa mot strömmen, och anhåller derföre att få återtaga mitt förra
yrkande och biträda det om återremiss.
Friherre Sprengtporten: Frågan om disponerande af 1866 års
bankovinst kan icke komma till Kammarens behandling på annat sätt,
än att motion derom blifvit väckt eller Banko-Utskottet framställt något
förslag. Motion får nu mera icke väckas, och således det enda sätt,
hvarpå denna fråga kan komma under Kammarens behandling, är genom
en återremiss.
Jag fortfar att yrka återremiss, men utan det af Friherre af Ugglas
gjorda tillägg.
Friherre Nordenfalk: Jag måste gifva luft åt de farhågor jag
känner vid att antaga Herr Wallenbergs och Friherre af Ugglas’ för¬
slag. Gå dessa igenom, så kommer detta år att från Banken utgå 3
ä 4 millioner R:dr. Det kan blifva svårt nog, och jag vill derför bedja att
man betänker sig väl, innan man säger ja till detta förslag, hvars kon-
seqvenser kunna blifva farliga.
Jag yrkar återremiss.
Herr Malmsten: Jag ber att få tillkännagifva, att jag icke vidare
önskar bifall till min reservation, utan instämmer i det yrkande, som
Herr Faxe framställt.
Friherre Silfverschiöld: Jag har endast begärt ordet för att gifva
tillkänna, att jag förenar mig i det af Friherre af Ugglas framställda
förslag.
Den 18 Mars.
229
Herr von Möller: Då jag icke anser nödvändigt att nu fatta
beslut om användandet af 1866 års bankovinst, så får jag för min del
yrka återremiss.
Herr Heijkenskjöld: Då jag från början önskat instämma i.
Herr Malmstens förslag, och denne nu förenat sig i Herr Faxes, så får
jag äfven härutinnan följa hans exempel. Jag instämmer i Herr Faxes
förslag.
Friherre af Ugglas: För att förminska propositionernas antal
anhåller jag att få förena mig med det af Herr Faxe framställda förslag.
Friherre Bildt: Då redaktören sjelf återtagit sitt förslag, måste
jag följa honom ännu en gång och med honom instämma i Herr Faxes.
Herr Ekman: Äfven jag instämmer i licrr Faxes förslag.
Herr W ;e rn: Jag ber att få förena mig med dem, som antaga
Herr Faxes förslag.
Grefve'Spar re, Eric: Jag kan icke underlåta att fästa uppmärk¬
samhet på den utomordentliga värma, hvarmed denna fråga diskuteras.
Här hafva blifvit framställda en mängd förslag, det ena kostligare än
det andra. Slutligen framlägger Friherre af Ugglas ett förslag, som
vinner stora sympatier; men öfvergifver sjelf detta, för att med flere andra
instämma i ett förslag af Herr Faxe, hvars innehåll jag vågar påstå
knappast någon af Kammarens ledamöter kunnat höra. Man bör väl
dock hafva så mycket lugn, att man hör efter jmopositionen, innan man
fattar ett beslut. Jag hemställer derföre, om ej det vore lämpligast att
återremittera frågan i hvad den rör 1866 års bankovinst.
Jag vill åtminstone med min röst söka motverka ett förhastadt. be¬
slut, och fortfar derföre att yrka återremiss.
Friherre Silfverschiöld: Med anledning af hvad den siste värde
talaren yttrat, får jag upplysa, att Herr Faxes förslag icke innehåller
något nytt. Jag har biträdt Friherre af Ugglas och Herr Wallenbergs
förslag och öfvergår nu med dessa Herrar till Herr Faxes.
Herr Faxe: På det att alla må höra mitt förslag, vill jag nu upp¬
repa detsamma.
Jag föreslår: att hela det tilljemna hundratusental uppgående belopp
af 1865 års bankovinst, eller 1,800,000 R:dr, skulle till Eiksgälds-kontoret
öfverlemnas, samt uppdragas åt Banko-Utskottet att inkomma med för¬
slag till användande af 1866 års bankovinst.
Friherre Sprengtporten: Med anledning af Herr Faxes förslag
får jag förklara, att jag anser det lika litet, som Friherre af Ugglas’,
kunna blifva föremål för Kammarens öfverläggning. Jag yrkar fort¬
farande återremiss.
230
Den ]8 Mars.
Friherre Bildt: Jag begärde ordet för att få Herr Faxes förslag
uppläst. Det har gjort ett obehagligt intryck att höra Grefve Sparre
yttra, att icke någon hört detta förslag. Om äfven Herr Grefven sjelf
varit upptagen på annat håll, så hade jag dock icke trott, att han skulle
framkomma med ett slikt påstående. Förslaget är att bifalla den åsigt,
som här är uttalad, att 1865 års bankovinst skall öfverlemnas till Stats¬
verket och att Banko-Utskottet skall uppgöra förslag till användande
af 1866 års vinst, Detta är således ett förmedlingsförslag, och synes
mig vara en lösning af frågan, hvarom de, som önska bankovinstens
öfverlemnande till Statsverket böra förena sig.
Jag anhåller om bifall till Herr Faxes förslag.
Friherre Tersmeden: Jag begärde ordet för att få höra förslaget.
Nu är det uppläst och —- — — — — — — — — — —
Herr Wallenhet-g: En talares uppmaning att icke förhasta sig
vid att fatta beslut i denna fråga synes mig efter 5 timmars diskussion
vara temligen opåkallad. Jag har endast begärt ordet för att säga detta
och tillkännagifva, att jag instämmer i Herr Faxes förslag.
Herr Nordenfelt: Då Friherre af Ugglas återtagit sitt förslag
och det af Herr Faxe framställda synes ännu bättre förmedla de olika
åsigterna, så får jag instämma i detta.
Herr Reuterswärd: Det förvånar mig, att Friherre af Ugglas
och Herr Wallenberg återtagit de af dem framställda förslag. Då det
emellertid visat sig att de framställda förslagen blifvit allt bättre och
bättre, tror jag det vara bäst att sofva på saken och återremittera frågan
till Banko-Utskottet. Jag yrkar derföre återremiss.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, förmälte Herr Grof¬
ven och Talmannen, att efter det åtskilliga, under öfvcrläggningens fort¬
gång gjorda yrkanden slutligen blifvit frånträdda, återstodo endast två
yrkanden, nemligen dels af Herr Faxe, att Kammaren måtte besluta,
att under närvarande förhållanden hela det till jemna hundratusental
uppgående belopp af 1865 års bankovinst, eller 1,800,000 Rall-, skulle
till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, samt uppdraga åt Banko-Utslcottet
att inkomma med förslag till användande af 1866 års bankovinst, dels
ock att Memorialet skulle till Banko-Utskottet återförvisas.
Härefter framställde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till Utskottets i förevarande Memorial afgifna hemställan, hvar¬
till svarades nej, sedermera proposition på antagande af Herr Faxes
ofvan omförmälda förslag, då svaren utföllo med många ja och nej i
blandning, och slutligen proposition på återremiss af Memorialet, hvilken
e-oposition likaledes besvarades med många såväl ja som nej; och för¬
ärade Herr Grefven och Talmannen sig nu hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Den 18 Mars.
231
Uppsattes och justerades följande voteringsproposition:
»Den som vill, att Banko-Utskottets Memorial N:o 13, med förslag
rörande användandet af den sedan 1865 års början upplupna banko¬
vinst, skall till Utskottet återförvisas, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar Kammaren, att under närvarande förhållanden
hela det till jemna hundratusental uppgående belopp af 1865 års banko¬
vinst, eller 1,800,000 R:dr, skall till Riksgälds-kontoret öfverlemnas, samt
uppdrager åt Banko-Utskottet att inkomma med förslag till användande
af 1866 års bankovinst.»
Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen, verkställdes omröst¬
ningen; och befunnos vid dess slut rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 30;
- Nej — 57.
Friherre Sprengtporten: Jag ber att få anmäla min reservation
mot nu fattade beslut.
Herr Schartau: Äfven jag anhåller att få anmäla min reservation.
Kammaren åtskiljdes kl. § 11 e. m.
In fidern
O. Brakel.