306
Den 23 Februari.
Lördagen den 23 Februari 1867.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades tre protokolls-utdrag för den 20 dennes och proto¬
kollet för den 26 sistlidne Januari.
Herr Lilliehöök: Jag får vördsamt anhålla om befrielse från
riksdagsgöromålen under tjugo dagar, räknade från den 26 innevarande
månad.
Till denna anhållan lemnade Kammaren, uppå gjord proposition,
sitt bifall.
Herr de Laval: Jag får hos Kammaren anhålla om ledighet från
riksdagsgöromålen på fjorton dagar, från den 27 i denna månad.
Äfven denna begäran bifölls.
Herr Heijkenskjöld: Jag anhåller om ledighet från riksdagen
från den 26 i denna månad på fjorton dagar.
Denna anhållan blef jemväl bifallen.
Upplästes ett af Herr Stålhammar ingifvet memorial af följande
lydelse: , . . , .
Undertecknad anhåller vördsamt om trenne veckors permission, tran
den 25 dennes, för företagande af en resa till Wexiö och hemorten.
Stockholm den 23 Februari 1867.
Kammaren biföll denna begäran.
Upplästes ett af Herr Ku ylen stjern a inlemnadt memorial, hvilket
lydde sålunda: . , „ ,
Vördsammast får jag äran anmäla behofvet för mig att tran den zo
dennes till och med den 12 Mars lemna riksdagen och begära Kam¬
marens tillstånd härtill.
Uppå gjord proposition, beviljade Kammaren den begärda ledig¬
heten.
Den 23 Februari.
307
Herr Nisse]*: Frånvarande vid protokollsjusteringen sistlidne Ons¬
dag, förlorade jag tillfället att instämma i den reservation, åtskillig
ledamöter då uttalade mot Kammarens beslut, angående väckt förslag
om ändring i 28 § Regeringsformen. Detta förkastande beslut har
åstadkommit en smärtsam sensation hos mången, jag tror mig nästan
kunna säga öfver hela landet. Icke derför, som skulle förslaget hafva
vant af någon synnerligen stor politisk vigt, utan derföre att ett bifall
tdl detsamma skulle hafva fört oss ett steg framåt på humanitetens
bana. Man hade hoppats, att den nya representationen skulle gå framåt
pa denna bana med säkra och fasta steg och ej låta uppehålla sio' af
några tillfälliga förhinder, och minst af sådana, som verkat afsina- å
draga vai ande förslaget. Detta förslag har nu fallit, men jag anser
detsamma höra återupptagas, och jag är öfvertygad om, att det skall
vinna framgång, då det afser att bereda politiska rättigheter åt personer,
hvilka äro lika med oss i allt utom det, att de ej bekänna sig till den
lära bland jordens elfvahundra religioner, som vi — kanske af högmod__
kalla för den enda sanna och saliggörande. Jag föranledes häraf att
hos Kammaren väcka följande motion:
Härefter uppläste Herr Nisser en motion N:o 75, angående ändring
i 28 § 1 mom. Regeringsformen.
Hänvisades till Konstitutions-Utskottet.
. Herr de La val: Jag får anhålla att mitt den 16 i denna månad
afgifna yttrande i fråga om förbud mot lotterier måtte få åtfölja de öf-
riga handlingarne i detta ämne till Lag-Utskottet.
Till denna anhållan lemnade Kammaren, uppå gjord proposition
sitt samtycke. 1 r
Företogs val af tre suppleanter i Särskilda Utskottet för behand¬
ling af Herr Hessles motion om åtgärders vidtagande för afhjelpande
af jordbrukarnes nuvarande finansiela betryck; och befunnos, vid val¬
förrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Brummer, Fredrik, med 61 röster.
» Thorburn, William, » 60 »
» Croneborg, Hjalmar, » 57 »
Företogs val af sex Revisorer för deltagande uti innevarande års
revision af Statsverkets samt Biksbankens och Riksgälds-kontorets till¬
stånd, styrelse och förvaltning; och befunnos, vid valförrättningens slut
dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Montgomery-Cederhjelm, Robert, Bruksegare, med 58 röster,
» Danielson, Eric Georg, Bruksegare, » 58 »
» Gjerling, Johan Victor, Kapten-löjtnant, » 58 »
Den 23 Februari.
308
Friherre Åkerhjelm, Johan Gustaf Nils Samuel, Godsägare, med 43 röster,
Herr Hallenborg, Washington Sven Adolf Philip Carl,
Ryttmästare, ” ”
Friherre Nordenfalk, Johan, Godsegare, » 20 B
Sedan valprotokollet blifvit uppläst, anmälde sig och yttrade:
Friherre Nordenfalk: Då det för enskilda angelägenheter ej är
mig möjli »t att mottaga det förtroende, hvarmed Kammaren behagat
hedra migf genom att välja mig till Statsrevisor, nödgas jag härmed af¬
såga mig sagda uppdrag.
I anledning häraf hemställde Herr Grefven och Talmannen, huru¬
vida Kammaren ville företaga val afen Statsrevisor i Friherre JNor-
denfalks ställe nästa Onsdag den 27 dennes; hvilket bifölls.
Företogs val af tre suppleanter för innevarande års Revisorer af
Statsverkets°samt Riksbankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus, Kapten, med 35 röster.
» Brusevitz, Fredrik, Bruksegare, » JO »
» Nordenfalk, Carl, vice Häradshöfding, » 2b »
Herr Fröman: anförde skriftligen:
Med anledning af en inom denna Kammare allmänt yttrad önskan,
att efter slutet af hvarje plenum föredragningslistan för det nästkom¬
mande till trycket befordras och Kammarens ledamöter ullhandahalles,
såsom hos Andra Kammaren redan sker, helst sådant, savida trycknin¬
gen verkställes genom s. k. öfvertryck, icke skulle medföra större kost¬
nad än vid pass 4 R:dr Runt för hvarje sådan lista i sa manga exem¬
plar, som erfordras, vågar jag härmed vördsamt föreslå: ^
att Kammaren måtte besluta, det, sa fort ske kan, efter slutet åt
hvarje plenum föredragningslistan för det nästkommande offentliggores
genom s. k. öfvertryck i 130 exemplar, och att kostnaden derför ma
utgå af de medel, som anslås till riksdagskostnadernas bestridande; samt
att åt Kammarens ledamöter, som hafva inseende öfver Riksdagens kansli,
måtte uppdragas att vidtaga alla de åtgärder, som för nyssnämnda be¬
sluts verkställande erfordras.
Till detta förslag lemnade Kammaren, uppå framställd proposition,
sitt bifall.
Jemnlikt Kammarens den 13 dennes fattade beslut, företogs nu till
pröfning Lag-Utskottets den 9 och 13 dennes bordlagda Utlåtande N:o
23, i anledning af Andra Kammarens remiss af motion angående _ till¬
sättande af antingen ett särskilt eller ett tillfälligt Utskott för revision
af gällande kommunallagar; hvarvid och sedan undertecknad tilfkänna-
gifvit, att, enligt ankommet protokolls-utdrag, Andra Kammarens a er-
Deu 23 Februari.
309
förvisat den ifrågavarande motionen till Lag-Utskottet, ofvanberörda
Utlåtande lades till handlingar^, med förklarande, att motionen borde
af Lag-Utskottet behandlas.
I enlighet med förut fattadt beslut, företogs nu till pröfning Bevill-
nings-Utskottets den 13 och 16 dennes bordlagda Memorial N?o 4, om
återlemnande af en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr Ä. Medin
vackt motion; hvarvid, och sedan undertecknad uppläst ett från Andra
Kammaren ankommet protokolls-utdrag, N:o 116, för den 20 dennes af
innehåll, att, vid föredragning af ofvannämnda Memorial, motionären med
Kammarens bifall återkallat den del af motionen, deruti han hemställt,
»att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att några nya oktrojer
eller förlängning af de nuvarande, för sedel utgifvande banker icke vi¬
dare må beviljas», samt att Andra Kammaren återförvisat motionen i
öfriga delar till Bevillnings-Utskottet; Första Kammaren lade merbe-
rörda Memorial till handlingarne, med förklarande, att motionen, med
undantag af den återkallade delen deraf, borde af Bevillnings-Utskottet
behandlas.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Stats-Utskottets den 16
och 20 dennes bordlagda Memorial IN :o 1, med den till innevarande
riksdag af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret afgifna berättelse.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets den 16 och 20 dennes
bordlagda Memorial N:o 2, angående riksdagskostnadernas bestridande.
Föredrogs ånyo ooh företogs punktvis till afgörande Stats-Utskot¬
tets den 16 och 20 dennes bordlagda Memorial N:o 3, angående bestäm¬
mandet dels af resekostnadsersättning till ledamöterne uti Riksdagens
Andra Kammare, dels af tiden och sättet för utbetalning af berörda er¬
sättning samt riksdagsmanna-arfvodet.
Utskottets forsta hemställan öfverst å sid. 4.
Herr Hallenborg: Jag har visserligen hört många medlemmar af
denna Kammare yttra, att Första Kammaren ej borde fatta något be¬
slut i denna fråga, förr än Andra Kammaren fällt sitt omdöme öfver
Stats-Utskottets ifrågavarande Memorial. Men då jag fått veta, att flere
ledamöter af Andra Kammaren önskade, att Första Kammaren ville
fatta sitt beslut innan Andra Kammaren företog ärendet till behandling,
och då jag dessutom anser det vara ganska rigtigt, att Andra Kamma¬
ren, der måhända betänkligheter uppstå vid att yttra sig först i en sak
som rörer eu hvar af dess ledamöter så nära, afbida!- Första Kammarens
beslut, så har jag ej tvekat att yttra några ord i detta ämne.
.. ^ör mi“ dfl kan jag ej neka till, att jag anser Stats-Utskottets
Betänkande i många afseenden opraktiskt och orättvist. Det är oprak¬
tiskt derföre, att, då det förutsätter tre olika sätt att färdas, det bere-
Och 23 Februari.
310
der olika ekonomiska fördelar, allt eftersom det ena eller andra åt dessa
sätt begagnas. Då en ledamot af Andra Kammaren begagnarjernvägs-
lägenhet och reser i första klassens vagn, kan lian deiaf ej påräkna
nå°’on vinst. Begagnar han deremot ångbåt, der hyttplatser finnas, be¬
spårar han sannolikt oftast den ena hyttplatsen, likasom om han färdas med
skjuts, han säkerligen besparar en eller kanske två af de tre hästarne.
Jag anser likväl att riksdagsmannens resekostnads ersättning bör till¬
tagas så knapp, att någon möjlighet för honom att derpå tillskyndas
ekonomisk vinst ej må finnas. Riksdagsmannakallet må ej vara en källa
till förvärf. Inom Utskottet har Herr Björnstjerna afgifvit en reserva¬
tion, i hvilken jag gerna skulle vilja instämma, ty i densamma uttalas
ett högsint förtroende till representationens ledamöter; men dels inne¬
håller densamma ej något om det antal hästar, med hvilket hvarje le¬
damot af Andra Kammaren får färdas, dels saknas i densamma bestäm¬
melsen om kontroll å de räkningar, riksdagsmännen skulle ingifva, nå-
o-ot som jag likväl anser alldeles nödvändigt. Herr Carl Ifvarsson har
äfven i sin reservation mot Utskottets Memorial framställt två alterna¬
tiva lösningar af frågan. Enligt den förra skulle kostnaden för skjuts,
jernvägs- eller ångbåts-biljett utgå med 50 procents förhöjning, hvilken
förhöjning skulle utgöra en godtgörelse för den resandes vivre. På detta
sätt blefve efter all anledning representanternes resekostnader rikligt
betalade, hvilket måhända äfven är billigt, men Statsverket drabbades
derigenom af en onödig utgift, Det andra förslaget åter, hvilket inne¬
fattar, att representanten skulle bestås skjuts med två hästar, beräknad
till två Rall’ 50 öre milen, eller för enkel hytt på ångbåt, eller ock en
plats i första klassens jernvägskupé, utan något vidare tillägg, anser jag
för det rättaste och mest praktiska af de väckta förslagen, och jag far
derföre för min del tillstyrka, att Kammaren biföll detsamma, likväl
med en något ändrad redaktion, hvilken skulle hafva följande lydelse,
»att den i 23 § Eiksdags-ordningen omförmälda ersättning för resekost¬
nad till och från riksdag, skall för den, som begagnar jernväg eller ång¬
båt, utgå, i det förra fallet med afgiften för en biljett till första klas¬
sens kupé och i det sednare med beloppet för enkel hytt eller salongs-
plats, hvaremot den, som till följd deraf, att intetdera af dessa fortskaff-
ningsmedel kan begagnas, nödgas resa med skjuts, eger att såsom godt¬
görelse beräkna 2 R:dr 50 per mil.»
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag far anhålla, att Kammarens
Sekreterare behagade lemna upplysning derom, huruvida Andra Kam¬
maren fattat något beslut i nu förevarande ärende.
I anledning häraf tillkännagaf undertecknad, att någon underrät¬
telse om Andra Kammarens beslut i förevarande fråga ännu icke an¬
kommit.
Grefve Mörner: Efter min åsigt både det vant bäst, om Andra
Kammaren yttrat sig först i denna sak, hvilken mest rör nämnda Kam¬
mare, med då så ej skett och Andra Kammaren ännu ej ingått i pröf¬
ning af förslaget, anser jag det vara kinkigt för borsta Kammarens
ledamöter att pröfva detsamma, utan ma vi heldre lemna denna piöf-
Deri 23 Februari.
311
lång åt Andra Kammaren, som nog skall söka att bereda Staten så ringa
utgifter som möjligt.
Friherre Silfverskiöld: Då grundlagen stadgar, att riksdags¬
man skall hafva ersättning för sin resekostnad till och från riksdagen,
har jag trott, att detta, liksom grundlagens öfriga stadganden, skulle
tolkas efter ordalydelsen. Då ärendet förekom i Stats-Utskottet, utta¬
lade jag derföre den åsigt, att riksdagsmännen borde vara berättigade,
att utfå denna ersättning efter ingifvande räkning. Jag kan likväl ej
till fullo instämma uti hvad General Björnstjerna i sin reservation ytt¬
rat i detta afseende, emedan denna reservation går ut derpå, att någon
kontroll öfver de af riksdagsmännen afgifna räkningarne ej skulle^ få
ega rum. Jag anser nemligen det vara alldeles nödvändigt, att dessa
räkningar kontrolleras; och, enligt hvad jag tror mig veta, eger en så¬
dan kontroll rum i vårt grannland Norge. Jag vidhåller nu denna min
i Stats-Utskottet uttalade mening och får anhålla om proposition derpå:
»att den enligt 23 § Riksdagsordningen riksdagsman af Andra Kam¬
maren tillkommande ersättning för resekostnad efter ingifvande räkning
utbetalas af Riksgälds-kontoret med förbehåll af granskning.»
Grefve Wachtmeister, Hans: Då jag variten af dem, som del¬
tagit i Stats-Utskottets i detta ärende fattade beslut, med hvilket jag
likväl ej är fullt tillfreds, anser jag mig böra yttra några ord derom.
Vid ärendets behandling utgick jag från den åsigt att Riksdagen borde
i denna fråga iakttaga samma sparsamhet, som den vill se uti andra
afseenden iakttagen. Jag framkom derföre i Utskottet med ett förslag
om lägre resekostnadsersättning än den, som Utskottet sedermera an¬
såg sig böra tillstyrka, och jag anförde som motiv för detta mitt för¬
slag den omständighet, att det ej vore tillständigt, att resekostnaden
beräknades så hög, att någon del deraf skulle uppenbarligen vara af-
sedd att såsom ren behållning stanna i representantens ficka. Detta af mig
framställda förslag var lika med det sednare af de utaf Carl Ifvarsson
alternativt framställda förslagen, likväl med det tillägg, att riksdags¬
männen borde få sig tillerkänd dessutom skälig ersättning för sitt vivre
under resan. Denna åsigt vann dock ej gehör inom Utskottet, utan
flere dess ledamöter yrkade till och med att utom den af Utskottet före¬
slagna ersättningen ytterligare tio Riksdaler om dagen för vivret borde
tillerkännas riksdagsmännen under resetiden. Det var blott för att för¬
minska antalet af de många förslagen inom Utskottet, som jag biträdde
dess nu föreliggande memorial. Jag vill deremot nu förena mig med
Herr Hallenborg uti det af honom framställda yrkande, likvisst med
det vilkor, att utom det ersättningsbelopp, som han förordat, represen-
tanterne derjemte tillerkännas ett visst dagtraktamente, så att de åt¬
minstone ej måtte hafva någon förlust på sin resa till och från riksdagen.
9
F riherre R a a b, Adam Christian: Obestridl igen har Herr Hallen¬
borg haft rätt uti de anmärkningar, hvilka han framställt emot Stats-
Utskottets ifrågavarande memorial, nemligen att riksdagsmännen skulle,
genom ett fortskaffningsmedel, skörda en vinst, men att de, genom ett
annat, skulle ådragas förlust, då icke något för dem vore öfver till be¬
312
Ben 23 Februari.
stridande af dagtraktamentet. Då Riksdags-ordningens 23 § tillerkänner
hvarje ledamot af Andra Kammaren ersättning af statsmedel för rese¬
kostnad till och ifrån riksdagen, måste häraf följa att, fastän han på
sin reseräkning icke skall skörda någon vinst, han dock fullt skall hafva
ersatt sin resekostnad, hvilken derföre skall inbegripa utgifter icke blott
för skjuts eller för biljett på jernväg eller ångbåt, utan äfven för dag¬
traktamente. Mig förekommer det derföre som om Ståts-Utskottets för¬
slag icke vore fullt tillfredsställande; men förmodligen önsken I Mine
Herrar! liksom jag, att, innan I fatten något beslut i denna fråga, som
egentligen rörer ledamöterne i Andra Kammaren, först få inhemta nämnda
Kammares beslut, hvilket otvifvelaktigt blir grundadt på så stor spar¬
samhet som möjligt. Till följd häraf synes det mig lämpligast, att Första
Kammaren till Stats-Utskottet återremitterar ifrågavarande memorial.
Under tiden kunna vi få erfara hvad Andra Kammaren för sin del be¬
slutat.
Herr Wsern: Enligt min tanke finnas endast tvänne sätt, hvarpå
resekostnaden kan bestämmas. Det ena består deri, att man öfverlemnar
åt riksdagsmännen sjelfve att, med eller utan revision, skrifva sin rese¬
räkning; det andra, att Riksdagen bestämmer en viss norm, hvarefter
ersättningen bör utgå, Det första synes vara det enklaste och bästa;
men, om man undersöker det närmare, finnes det vara förenadt med
praktiska svårigheter. Bland flera sådana tillåter jag mig nu att sär-
skildt nämna: Eu person reser med familj; han förer under resan mycket
noggran räkning öfver alla sina utgifter, men, när han, för uppgörande
af sin reseräkning, börjar skola skilja emellan hvad han utbetalt för sig
och för sin familj, lärer han säkerligen komma i valet och qvalet. Då
derföre Herr Björnstjernas förslag, såsom förenadt med praktiska svå¬
righeter, icke tillvann sig några sympatier, och då man ville hafva en
norm för reseräkningens uppgörande, syntes det mig vid diskussionen
om denna fråga i Utskottet — enär hvarken Stats-Utskottet eller Första
Kammaren lärer kunna uppgöra en rigtigt förnuftig norm, hvarmed alla
skulle finna sig belåtne, och enär vi egde tillgång på ett nyligen ut-
färdadt, lämpligt och bra resereglemente — att man endast borde be¬
stämma den plats inom detta reglemente, som borde tillämpas. Detta
har Stats-Utskottet gjort, men det har ansett sig hindradt af grund¬
lagens föreskrift att upptaga dagtraktamente —en åsigt, som jag dock
icke kan gilla, De orättvisor, några velat se vid tillämpningen af
Utskottets förslag, synas mig ganska små. Om en ledamot i Andra
Kammaren färdas på jernväg, så kan han ju gerna beqväma sig till att
endast begagna andra klassens vagn; jag tror icke, att han skulle finna
sig illa häri, och jag har i denna klass påträffat till och med ledamöter
i Första Kammaren. Högst få äro de ångbåtar, hvilka endast äro för-
sedda med salongsplats, och det är endast emellan orter, nära belägna
hvarandra, sådana gå. På grund af hvad jag anfört, och då behaget,
att uppbära ersättning för resekostnaden, icke lärer förminskas deraf,
att eu bestämd norm finnes för reseräkningens uppgörande, kan jag icke
finna Utskottets förslag oantagligt, ehuruväl jag för min del skulle ön¬
ska, att ledamöterne i Andra Kammaren fingo åtnjuta alla de fördelar
under resan till och ifrån riksdagen, hvilka tillkomma dem, sonl äro
Dan 23 Februari.
313
berättigade att resa efter tredje klassen i resereglemente^ och att der¬
före desse ledamöter, för reseräkningens uppgörande, helt enkelt endast
hänvisades till tredje klassen. Emellertid, och da jag hyser den åsigt,
att Första Kammaren icke bör fatta sitt beslut i denna sak, förrän den
blifvit afgjord i Andra Kammaren, hvars ledamöter den egentligen rö¬
rer, instämmer jag med den förre talaren, som yrkat, att memorialet
borde till Stats-Utskottet återremitteras, på det man skulle komma i
tillfälle få inhemta hvad Andra Kammaren för sin del beslutar.
Herr Selander: Jag delar de två siste talarnes åsigter och tror,
att stadgandet i 23 § Riksdags-ordningen om beloppet af det arfvode
en riksdagsman under riksdagen bör åtnjuta tydligen hänvisar till
hvilken klass i rese-reglementet en ledamot af Andra Kammaren bör
hänföras i afseende på åtnjutande af resekostnadsersättning. Jag tror
vidare, lika med Herr Wsern, att det vore mycket lämpligt att det be¬
stämdes, huru mycket hvarje ledamot bör i dylik ersättning bekomma;
och då denna ersättning enligt mitt förmenande bör omfatta godtgörelse
icke blott för sjelfva skjutshostnaden, utan ock för utgifter till mat, an¬
ser jag det icke vara obilligt, om, på sätt jag i min reservation före¬
slagit, nämnde ledamöter må under resan till och från riksdagen åtnjuta
jemväl det dagtraktamente af tio Rall-, som uti gällande rese-reglemen-
tes 1 § under tredje klass finnes upptaget.
Emellertid kan jag ej neka, att förslaget om återremitterande af
ifrågavarande Memorial, för att såmedelst få inhemta Andra Kamma¬
rens beslut i frågan, innan Första Kammaren yttrar sig i densamma,
har mycket skäl för sig. Jäg får dock dervid erinra att det genom
en sådan åtgärd dröjer något, innan frågan hinner blifva afgjord; och
flere ledamöter i Andra Kammaren hafva redan uttalat sin önskan att så
snart som möjligt kunna utfå den dem tillkommande resekostnadser¬
sättning. Likväl, och i betraktande deraf, att Stats-Utskottet snart åter
kan företaga frågan till behandling, får jag förena mig med dem, som
yrkat återremiss.
Herr Nordenfelt, Enar Wilhelm: För mig är det klart att,
när 23 § Riksdags-ordningen bestämmer, att ledamot af Andra Kamma¬
ren må åtnjuta ersättning för kostnaden för resan till och från riksda¬
gen, det med detsamma blifvit sagdt, att han ej bör undfå ersättning
för mera än hvad resan verkligen kostat. Ehuru det nu kunde synas
rättvist och billigt att, i fråga om berörda ersättning, hänföra Andra
Kammarens ledamöter under en viss paragraf i gällande rese-reglemente,
tror jag dock, att denna författning, såsom hufvudsakligen ämnad att
tillämpas på Statens tjensteman, ej skäligen bör tdlämpas jemväl på
ledamöterna i en lagstiftande församling. Derför, och då jag befarar
att, hvilken tariff man än må bestämma såsom norm för nämnde leda¬
möters räkningar i berörda hänseende, desamma ändock kunna blifva
antingen för höga eller låga, tror jag att det vore bäst att antaga det
af reservanten, Herr Björnstjerna, framställda förslag.
Man har sagt att, då man reser med familj, det ofta kan vara svårt
att urskilja kostnaden för en sjelf och familjen. Det är dock uppenbart
314
Ben 23 Februari.
att, vid resor på jernväg eller ångbåt, ett dylikt urskiljande mycket lätt
låter sig verkställa.
Man har vidare sagt, att det skulle vara lämpligt, att låta Andra
Kammaren först fatta beslut i frågan. Men om man stadgar, att man,
oberoende af några detaljerade bestämmelser, eger åtnjuta betalning för
hvad resan efter afgifven räkning kostat, så synes mig frågan vara
mycket lätt att afgöra. Måhända fruktar någon, att genom ett dylikt
stadgande åtskillige ledamöter i Andra Kammaren derigenom skulle
skrifva för störa räkningar. För min del hyser jag icke en sådan fruk¬
tan, utan tror fastheldre, att tonen i Andra Kammaren skall blifva i
detta hänseende allt bättre och bättre, och att förty det endast undan¬
tagsvis skall hända, att för höga räkningar komma att afgifvas.
Jag får, på grund af hvad jag nu anfört, yrka på bifall till det af
Herr Björnstjerna i hans reservation framställda förslag, dock med ute¬
slutande af den sista meningen deri, börjande med orden: »Någon re¬
vision etc.» Då missräkning lätt är möjlig, torde en revision af de
ingifna räkningarne ej vara olämplig; dock torde denna revision böra
verkställas, icke af något embetsverk, utan af Kammaren sjelf.
Herr Schartau: Den fråga, som nu är före, är ej af hög¬
vigtig, men af en viss grannlaga beskaffenhet. Jag har hört ifrågasät¬
tas att man, för att lemna Andra Kammaren, som saken närmast rörer,
tid att först fatta_ sitt beslut, borde återremittera Stats-Utskottcts Ut¬
låtande. Äfven jag anser detta vara lämpligt. Alen om man beslutar
sig derför, bör man dock i frågan uttala en mening till grund för åter-
remissen; och jag är för min del mest böjd att omfatta den, som Herr
Hallenborg har uttalat.
Emellertid förenar jag mig om yrkandet på återremiss. Utskottet
blir derigenom i tillfälle att söka sammanjemka de skiljaktiga menin-
garne; och, hvad som synes mig vara det hufvudsakligaste, genom en
dylik åtgärd sätter man Andra Kammaren i tillfälle att först uttala sin
önskan och åsigt i frågan, innan Första Kammaren slutligen yttrar sin.
Grefve af Ugglas: Jag vill ej förneka, att det af Herr Björn¬
stjerna i hans, reservation framställda förslag må vara det med bestäm¬
melserna i 23 § Riksdags-ordningen mest öfverensstämmande. Men jag
fruktar, att detsamma icke är praktiskt, och att, om det antoges, följ¬
den skulle blifva, att de respektive ledamöterne af Andra Kammaren
icke finge full godtgörelse för sina kostnader å resorna till och från
riksdagen, hvilket väl dock är meningen, att de skola erhålla. Det
kan nemligen icke förnekas, att det gifves många olika sätt att resa;
den ene anser det ingalunda med sina vanor förenligt att resa som den
andre. Nu fruktar jag att, om det öfverlemnas åt ledamöterne sjelfva
att bestämma kostnaden för resan, komme de ej att beräkna den till
högre belopp än hvad som nätt och jemnt åtgår för att på det billiga¬
ste sättet komma fram. Men derigenom komme kostnadsräkningen att
nedtryckas till ett obilligt lågt belopp. Af detta skäl kan jag icke in¬
stämma i Hen- Björnstjernas förslag.
Hvad de öfriga, från det af Utskottet framställda, afvikande försla¬
gen angår, så vill jag särskildt fästa mig vid det af Herr Hallenborg
Den 23 Februari.
315
väckta. Han har till en början anmärkt, att der funnes åtskilliga
ojemnhet er i Utskottets förslag och att frågan, huruvida ledamot af
Andra Kammaren under resorna till och från riksdagen må åtnjuta dag¬
traktamente, ej blifvit af Utskottet afgjord, utan undanskjuten, hvar¬
jemte han förklarat, att han på grund af ordalagen i 23 § Riksdags¬
ordningen kommit till den åsigt, att ledamot af Andra Kammaren icke
vore under nämnda resor berättigad till dagtraktamente. .
Hvad nu till en början den sist omförmälda omständigheten be¬
träffar, så, då 23 § Riksdags-ordningen säger: »Hvarje ledamot af An¬
dra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och
från riksdagen samt arfvode af 1,200 R:dr för hvarje lagtima riksdag,»
synes mig uppenbart deraf följa, att resekostnadsersättningen är ett och
arfvodet under riksdagen ett annat, och att förty grundlagen icke lägger
något hinder i vägen derför, att ledamot af Andra Kammaren må un¬
der resorna till och från riksdagen uppbära dagtraktamente.
Vid granskning af Stats-Utskottets förslag, finner man tydligen att
det är uppgjordt under förutsättning att ledamot af Andra Kammaren
ej skulle ega åtnjuta dagtraktamente. Man har derför sökt att på en
omvän- bereda ersättning för kostnaderna under resorna i och för vivre
och logis jemte en del öfriga för resan nödvändiga utgifter. Derför
har man föreslagit att, då resan sker med skjuts, ersättningen borde
utgå med 3 R:dr 75 öre milen, hvaremot, da. resan skei pa angfaityg
eller på jernväg, riksdagsman skulle ega såsom godtgörelse beräkna, i
förra fallet afgiften för dubbel hyttplats eller, när hytt ej förekommer,
en salongsplats, och i sednare fallet afgiften för plats i törsta klassens
vagn. För min del tror jag dock icke att det är rigtigt att sålunda
o-å till väga, utan tror, att man utan omsvep bör meddela ersättning
för hvad resan kostar. På den grunden kan jag derför icke heller in¬
stämma i Herr Hallenborgs förslag, hvilket synes mig vara obilligt
särdeles deruti, att, då han t. ex. ej vill medgifva dem, som resa efter
skjuts, ersättning för mera än skjuts efter två hästar, de, som nödgas
att färdas lång väg, på det sättet komma att vidkännas i och förresan
större utgifter än de, som kunna resa till större delen pa jernväg eller
med ångbåt. I betraktande häraf och då, såsom jag förut sagt, det.
oifves så många olika sätt att färdas, hvilka äro beroende af de olika
personernas olika lefnadsvanor, synes mig det enda rigtiga sättet att
tillvägagå vara att, såsom Utskottet föreslagit, Andra Kammarens leda¬
möter^ i fråga om resekostnadsersättningen, hänföras till en viss klass i
trallande resereglemente; dock att ledamöterna tillika må åtnjuta under
resorna traktamente med tio R:dr om dagen.
Jag skulle derför yrkat på bifall till detta förslag, om ej^ flere ta¬
lare förut uttalat, sin önskan, att ärendet måtte till Utskottet återremit¬
teras; och då de grannlagenhetsskäl, som föranledt eu dylik önskan,
synas mig vara giltiga, förenar jag mig i yrkandet på återremiss. Nå-
°'ot betydande dröjsmål med fragans afgörande behöfver icke derigenom
förorsakas, ty frågan kan på en eller annan dag i Utskottet afgöras.
Herr Ilallenborg: Innan jag inlåter mig i sjelfva ämnet, vill
jag upptaga ett af en annan talare fäldt yttrande, att han hoppades, det
«
316
Deu 23 Februari.
tonen i Andra Kammaren skulle blifva allt bättre och bättre. För min
del får jag då förklara att jag hyser det största förtroende för den ton,
som för närvarande råder inom denna Kammare och att jag anser alla
dess ledamöter hvar för sig så genomträngda af känslan för hvad som
är rätt, att mitt förslag på intet sätt haft sin upprinnelse uti något
misstroende till denna Kammares representanter.
^an ]iar yrkat l)a ärendets återremitterande till Utskottet. Det
år väl möjligt, att frågan derigenom kunde bringas på angenämare
ståndpunkt,, men jag för min del tror. att vi befinna oss i bättre ställ¬
ning, om vi afgöra frågan nu än afvakta Andra Kammarens beslut och
sedan nödgas förklara, att vi icke kunna deri instämma. Derför och
da jag dessutom vet, att flere af Andra Kammarens ledamöter önska,
att Första Kammaren nu måtte slutligen yttra sig i ämnet, får jao- för
mm del afstyrka återremissen. Jag har för min enskilda del visserli-
gen ej något emot att Andra Kammarens ledamöter må åtnjuta full er¬
sättning för sina resor till och från riksdagen och således jemväl dag¬
traktamente. Men jag har uppfattat ordalagen i 23 § Riksdags-ordnin-
gen på det sätt, att enligt densamma endast ersättning för resekostna-
den borde bekommas. Då der nemligen säges att tarf vodet för hela
riksdagen borde utgå med visst belopp, har jag trott, att de i paragra¬
fen förekommande ord: »ersättning för resekostnad» blott syftade på
kostnaden för att färdas fram och tillbaka.
Det af Herr Björnstjerna framställda förslag må väl i vissa afse-
enden vara lämpligt. Men jag tror, att det vore fördelaktigt, om man
både bestämda stadgande i berörda hänseenden. Jag håller mycket
pa den principen att en riksdagsman ej bör hafva utsigt på att förtjena
något på sin riksdags manna verksamhet. Derigenom kunna vi få riks¬
dagsmän, som uti sin önskan att blifva hugnade med detta förtroende,
ata leda sig endast af patriotism och icke af den lumpnaste af alla
bevekelsegrunder, egennyttan.
Herr Heijkenskjöld: Jag för min del kan ej godkänna det af Stats¬
utskottet framställda förslag, särskilt derför, att flera af Andra Kamma-
rens ledamöter deremot reserverat sig. Mig förefaller det deremot som
skulle bärI Ifvarsons i en reservation omförmälda förslag heldre böra
antagas. Då emellertid detta är bristfälligt deri, att det ej talar om
salongsplats, ehuru kändt är att på flera ångbåtar ej finnas hyttor, utan
blott salong, så kan jag icke heller gilla detta förslag, utan förenar mig
med dem som yrkat på ärendets återremitterande till Utskottet.
r ör Girigt får jag förklara, att de i 23 § Riksdags-ordningen före¬
kommande ord: »ersättning för resekostnad», efter mitt förmenande, icke
a se ersättning blott för skjutsen, eller platsen på jernväg eller ångbåt,
utan äfven för underhållet. 6
., ärendet, såsom jag hoppas, blir återremitterad!, vill jag nu icke
vidare inlåta mig i sjelfva saken.
Grefve Mörner: Då åtskilliga talare yrkat, att ärendet måtte till
Utskottet återremitteras, och derigenom vinnes det af mig åsyftade
ändamål, att Andra Kammarens beslut i ämnet måtte varda för oss
Den 23 Februari.
317
kändt, innan frågan af oss afgöres, så vill jag frånträda mitt förra yr¬
kande och instämma med dem, som begärt ärendets återremitterande.
I afseende på den uppgifna likheten i stadgandena i grundlagen
och gällande resereglemente, får jag erinra derom, att reglementet ut¬
kom tre år sednare än Kongl. Maj:ts förslag till ny representations-
ordning framlades till granskning, och att således i detta icke kunnat
tagas någon hänsyn till bestämmelserna i berörda resereglemente. Det
är tvärtom troligt, att man, vid nämnda förslags uppgörande, fastade sig
vid hvad andra delegerade af Svenska folket, såsom t. ex. Stats-
revisorerne, egde i resekostnadsersättning uppbära. De fingo då 6 R:dr
om dagen i dagtraktamente under resan och sitt vistande härstädes samt
ersättning för skjuts efter två hästar. Förr hade de fått beräkna sig
godtgörelse för skjuts efter tre hästar, men vid 1850—1851 års riks¬
dag borttogs den ene hästen. Detta var visserligen tarfligt; men det
torde ej vara oskäl att tänka på åtminstone ett tarflighetsminne från
de förra riksdagarne.
Grefve Sparre, Eric: Jag skulle icke begärt ordet, om jag ej
fruktat, att ärendet kunde komma att till Utskottet återremitteras. Men
jag ber er, Mine Herrar, låt oss slippa långa diskussioner i detta ämne.
Det finnes ingenting så odiöst, som att höra långa förhandlingar an¬
gående de emolumenter, som böra tillfalla en lagstiftande församlings
medlemmar. Ibland alla de ifrågavarande förslagen skulle jag vara
böjd att taga hvilket som helst, blott för att slippa höra vidlyftigt talas
om dem.
Hvad angår de grannlagenhetsskäl, som skulle bjuda att här upp¬
skjuta denna frågas afgörande, till dess Andra Kammaren deri uttalat
sina åsigter, så, om de verkligen vore så afgörande, som man låtit
förstå, vore det ju bäst att aldrig yttra sig i ämnet, utan blott invänta
Andra Kammarens beslut, och sedan tigande bifalla detsamma. Men
det lär väl här likasom i öfriga förekommande frågor vara vår skyl¬
dighet att uttala vår åsigt, oberoende af den, som den Andra Kammaren
må hysa. För öfrigt synes det mig som om grannlagenheten just skulle
bjuda, att vi borde yttra oss före Andra Kammaren, enär denna, som
skall besluta i sin egen sak, derigenom finge veta, hvad den opartiske
tänker i ämnet.
Redan har jag sagt, att jag är böjd att antaga hvilket förslag som
helst. Kanske är Herr Björnstjernas förslag lämpligt, kanske är Fri¬
herre Silfverskiölds det också; derom vill jag nu ej ingå i pröfning.
Men då vi nu hafva ett förslag af Stats-Utskottet, som synes vara
praktiskt, ser jag icke något skäl, hvarför vi skulle frångå detsamma.
Tycker någon, att den deri bestämda ersättning är nog låg? Nåväl,
hvad gör det. Då man vet hvad man får, rättar man munnen efter
matsäcken. Icke heller finner jag det obilligt att somliga anse sig be¬
höfva resa efter tre hästar, eller på första klassens jernvagn eller hafva
dubbel hyttplats. Om resenären icke vill hafva en granne på eller bred¬
vid sig i hytten, är derom väl icke mycket att säga. Beträffande yr¬
kandet, att äfven dagtraktamente bör- bekommas, så, då Stats-Utskottet
ej sådant föreslagit, tror jag, att det kan undvaras. Men håller man
mycket på detta, så skall jag ej krångla, utan medgifva detta också.
318
Den 53 Februari.
Med ett ord, jag går i förevarande fall in på hvad som helst.
Hufvudsaken är att vi icke länge gräla i frågan, utan hastigt afgöra
densamma.
Flere ledamöter hördes häri instämma.
Grefve Ham ilton, Henning: Då jag begärde ordet var det i
den öfvertygelsen att, om ock olika meningar inom Kammaren funnes
derom, till hvilken klass i gällande resereglemente Andra Kammarens
ledamöter rätteligen borde i fråga om åtnjutande af resekostnadsersätt-
ning hänföras, vi dock vore eniga deri, att man borde vid frågans af¬
görande rätta sig efter hvad Andra Kammaren deri beslutat. Det syn¬
tes mig nemligen, i fråga om beloppen af den resekostnadsersättning,
som borde Andra Kammarens ledamöter tillkomma, icke vara så stor
skilnad i de många olika förslagen, att man icke kunde bifalla hvilket
som helst; och att man således ej af sin pligt att öfvervaka användandet
af Statens medel kunde hindras att biträda Andra Kammarens beslut i
frågan, huru detta än måtte utfalla. Jag finner dock af den siste
talarens yttrande att min uppfattning i fråga om den enighet, som jag
trodde här råda, var origtig. Jag medger ock att, då man såsom han
icke har någon mening i frågan, en återremiss på intet sätt är lämplig.
Jag för min del vill bifalla hvad Andra Kammaren i ämnet be¬
slutar. Detta mål kan vinnas på två sätt, antingen genom en åter¬
remiss eller genom bifall till Stats-Utskottets förslag. Skulle nemligen
Andra Kammaren icke stadna i samma beslut som vi, så lär ej Stats¬
utskottet underlåta att inkomma med ett jemkningsförslag; och då kan
man här blifva i tillfälle att godkänna Andra Kammarens beslut. Ehuru
jag nu helst skulle önska, att Stats-Utskottets förslag måtte godkännas,
så och då jag ej finner någon synnerlig olägenhet vid att ärendet åter¬
remitteras, vill jag ej motsätta mig dem, som derom framställt yrkande.
Herr Bennich: Då jag har någon erfarenhet om svårigheterna
vid nya resereglementens uppgörande, tror jag det vara bäst att man
uti ifrågavarande fäll håller sig till nu gällande resereglementes före¬
skrifter; detta anhåller jag ock, att Stats-Utskottet måtte taga i öfver¬
vägande, ifall frågan dit återremitteras. Mot Herr Björnstjernas förslag,
så enkelt det än må förefalla, synes man med fog kunna anmärka,
att om det antages, effekten blir, att resekostnaden blir nätt och jemnt,
kanske icke ens till fullo godtgjord.
Friherre Silfverskiöld: Oaktadt mitt förslag ej tyckes vinna
sympatier, får jag dock vidhålla detsamma, såsom, efter min uppfattning,
mest öfverensstämmande med grundlagens lydelse. Man har hyst be¬
tänkligheter vid att kunna uppgöra reseräkningen i öfverensstämmelse
med detsamma. Jag tror dock ej, att åt dessa betänkligheter kan till¬
mätas stor vigt; och har man i öfver femtio år kunnat uppgöra rese¬
räkningar i enlighet med gällande resereglementes föreskrifter, kan väl
detta ske äfven framdeles. Jag får derföre fortfarande yrka bifall till
mitt förslag.
Den 23 Februari.
319
Herr Nordenfel t: En talare i mitt grannskap har yttrat, att jag-
sagt, det, enligt min förhoppning, tonen i Andra Kammaren skulle blifva
allt bättre och bättre, och att jag således icke anser den nuvarande
tonen der vara god. Jag vet icke bestämdt, hvilka ordalag jag begag¬
nade. Men säkert är att min tanke var och är, att tonen i Andra Kam¬
maren är så god, som man någonsin kan önska sig. Och har jag än
sagt, att tonen efter all sannolikhet blir bättre och bättre, så är det ju
sannt, ty då allt menskligt, enskilde såväl som korporationer, sträfvar
att allt mer fullkomna sig, så gäller väl denna lag ock för Andra
Kammarens ledamöter.
Hvad nu sjelfva saken angår och särskildt yrkandet på återremiss,
på det att man måtte få veta hvad Andra Kammarens åsigt i frågan är,
innan man här fattar beslut, så synes mig detta vara olämpligt, emedan
vi derigenom, så att säga, gifva på hand att vi skola antaga hvad Andra
Kammaren beslutar, om det icke står i för svår strid mot våra egna
åsigter. Och någon återremiss för. att få ärendet vidare utredt, torde
icke vara på något sätt behöfligt. Ärendet är verkligen så utredt som
det kan blifva. Jag yrkar derföre, att frågan nu må afgöras.
Herr T or ner hjelm: Jag vill ej i likhet med mina musikaliska
grannar tala om ton utan om form. Jag kan ej begripa, hvartill en
återremiss skulle gagna. Det brukades fordom, då man icke ville af¬
göra en fråga, att man återremitterade den till vederbörligt Utskott.
Men dessa minnen från gamla tider tror jag ej det vara skäl att åter-
upplifva. Då nu dessutom det är ett kändt faktum, att ganska många
af Andra Kammarens ledamöter önska att, innan de fatta sitt beslut i
frågan, få kännedom om Första Kammarens åsigter derutinnan, så yrkar
jag, att Första Kammaren nu må företaga frågan till hufvudsaklig
behandling.
Hvad sjelfva saken angår, anser jag, att Andra Kammarens leda¬
möter böra erhålla full ersättning för sin resekostnad till och från riks¬
dagen, men icke att man' skall bestämma denna ersättning till sådant
belopp, att derur må för ledamöterne uppstå en särskild inkomstkälla.
Jag har varit tveksam om hvilket förslag jag skulle omfatta; men då
jag hört, att flera godkänt Herr Hallenborgs förslag, så och för att und¬
vika splittring tillstyrker jag, att detta måtte antagas.
Herr Landgren: Det synes mig som skulle denna fråga icke
vara lättare att lösa efter en återremiss, emedan man väl då liksom nu
skulle anse sig förpligtad att invänta Andra Kammarens beslut i frågan,
innan man sjelf fattade sitt beslut, likasom äfven samma grannlagenhets-
skäl alltid qvarstår för Andra Kammaren att intaga en afvaktande ställning,
så att saken aldrig skulle kunna afgöras. Det förefaller mig som om
man visat Andra Kammaren all tillbörlig grannlagenhet derigenom att
man antoge Stats-Utskottets förslag, då denna Kammares representanter
i Stats-Utskottet enhälligt godkänt den inskränkning, som är föreslagen,
och den enda af dem, som reserverat sig, synes böjd att gå ännu längre
i hushållsamhet. På grund häraf och då de skäl, Stats-Utskottet för
sitt förslag anfört, synas mig fullt uppväga dem, som emot detsamma
320
Den 23 Febrnari.
blifvit andragna, får jag yrka, att hvad Stats-Utskottet föreslagit måtte
godkännas.
Grefve Sparre, Eric: Jag vidhåller den af mig förut uttalade önskan
att förevarande fråga nu måtte afgöras och får, med anledning af hvad
Grefve Hamilton yttrat, erinra, att, då Stats-Utskottet, i fall Andra Kam¬
maren stadnar i annat beslut än vi, inkommer med ett jemkningsförslag,
vi hafva tillfälle att visa grannlagenhet emot Andra Kammaren genom
att biträda dess beslut. Just derför att Andra Kammaren önskar, att
vi _ först måtte yttra oss i frågan, är det så olämpligt att dermed upp¬
skjuta och återremittera densamma.
Grefve Wach tm e is t e r, H an s: Jag är hufvudsakligen förekommen
af de två siste talarne. Lika med dem önskar jag, att förevarande fråga nu
måtte_ af Kammaren hufvudsakligen pröfvas. Detta är ock en önskan,
som jag tror mig veta hyses af ganska många ledamöter inom Andra
Kammaren. Jag kan derföre icke instämma med dem, som ansett
gannlagenheten kräfva, att vi dröja med att afgifva vårt yttrande i
ämnet. Och af de flera olika framställda förslagen får jag för min del
förorda Stats-Utskottets, så mycket heldre som flertalet af de ledamöter
af Andra Kammaren, som inom Utskottet behandlat det, godkänt det¬
samma. Om det än må vara bristfälligt i ett eller annat hänseende, bör
man dock komma ihåg, att det gäller blott för denna riksdag och att
ett lämpligare kan vid nästa riksdag framläggas.
Häri instämde Herr Wallenberg.
Herr Hasselrot: Jag har begärt ordet blott för att nämna, att
jag i likhet med Herr Bennich finner lämpligast vara att man i fråga
om den ersättning för resekostnaden till och från riksdagen, som bör
tillkomma ledamöter af Andra Kammaren, hänför dem till den klass i
gällande resereglemente dit de rätteligen höra, eller till tredje klassen.
Derigenom synes mig frågan vara löst på det enklaste och mest prak¬
tiska sättet.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, förmälde Herr
(trefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till Utskottets förevarande hemställan; dels af Herr Hallenborg, att
Kammaren skulle fatta följande beslut: »att den i 23 § Riksdagsord¬
ningen omförmälda ersättning för resekostnad till och från riksdag skall,
för den, som begagnar jernväg eller ångbåt, utgå, i det förra fallet med
afgiften för en biljett till första klassens kupé och i det sednare med
beloppet för enkel hytt eller salongsplats, hvaremot den, som till följd
deraf, att intetdera af dessa fortskaffningsmedel kan begagnas, nödgas
resa med skjuts, eger att, såsom godtgörelse, beräkna två R:dr 50 öre
för mil»; dels af Friherre Silfverskiöld, att Kammaren måtte fatta
ett så lydande beslut: »att den enligt 23 § Riksdagsordningen riks¬
dagsman i Andra Kammaren tillkommande ersättning för resekostnad
utbetalas af Riksgälds-kontoret efter ingifvande räkning, med förbehåll
af
Den 23 Februari.
321
af granskning»; dels af Herr Nord enfel t, att Kammaren måtte besluta,
att den i 23 § Riksdags-ordningen omförmälda ersättning för resekost-
nad tdl och från riksdag skall efter ingifvande räkning utbetalas af Riks-
gäl ds-kontoret, dels af Herr Bennich, att Kammaren skulle besluta,
att den ifrågavarande resekostnadsersättningen skall utgå i enlicdiet med,
bestämmelserna för tredje klassen i gällande rese-reglemente;°och dels
slutligen, att Utskottets hemställan måtte återförvisas.
, .ijRreber framställde Herr Grefven och Talmannen proposition på
pitall till Utskottets hemställan och, då dervid svarades starka ja jemte
åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utskottets öfriga i förevarande Memorial gjorda hemställanden.
Biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets den 16 och 20 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 4, i anledning af väckt fråga om ersättning
till förre Riksdagsmannen P. Engman för resekostnad till och från riks¬
dagen, samt om utbekommande af riksdagsmannaarfvode.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Stats-Utskottets den 16
och. 20 dennes bordlagda Utlåtande N:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga remiss å Kongl. Kammar-kollegii berättelse om Sala silfver-
verks ränte-ersättningsfond för redogörelse-året 1865.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utskottets den 16 och 20 dennes
bordlagda Utlåtanden:
N;0 6, i anledning af Kong], Maj:ts nådiga Proposition, angående
afsöndring af jord från sergeantsbostället Munkabo Anders Bussgården
till plats för en folkskola;
N:o 7, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
Arrendatorn C. A. Molins befriande från arrendet af Nyqvarns gamla bro;
N:o 8, i anledning af Kongl. Majrts nådiga Proposition, angående
upplåtande för all tid till Warola kyrka i Skaraborgs län af en krono-
tomt; samt
9, * anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
afskrifning ur räkenskaperna af de förre Lokomotivföraren G. A. Riex
adömd a, al allmänna medel bestridda ersättningar, in. in.
b öredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-Utskottets
den 16 och 20 dennes bordlagda Utlåtande N:o 10, i anledning af dels
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, dels af enskild motionärs framställ¬
ning, ej mindre om ersättning till Arrendatorn P. O. Hultén för förlust
genom en logebyggnads kullstörtande, än äfven om nedsättning af
Ritsa. Prat. 1 Afd. 21
Den 23 Februari.
322
arrendet å det af honom arrenderade indragna chefsbohemmanet Gett-
nabo N:o 1.
Utskottets första hemställan.
Herr Lagercrantz: Då Kong!. Maj:ts nådiga Proposition, hvaruti
föreslås att Ärrendatorn P. O. Hultén måtte dels få ersättning med 1,213
K:dr 10 öre för en kullstörtad logebyggnad, dels också eftergift uti det
arrende, som han utfå stat för chefsbostället Gettnabo, icke blifvit bi¬
fallen af Stats-Utskottet i vidsträcktare mån, än att Stats-Utskottet till¬
styrkt att för den förlust Hultén lidit genom logebyggnadens kullstör¬
tande honom måtte beredås ersättning medelst eftergift af ett års arrende,
så anhåller jag att få redogöra för de skal, som föranledt Kongl. Maj:t
att framställa den ifrågavarande Propositionen. Dessa skäl voro: först
och främst det missöde arrendatorn haft att en nybyggd loge blifvit
bortrifven genom en orkan och derigenom en förlust tillskyndats honom
af något mera än 1,200 K:dr, hvarför han icke kunnat pa annat sätt
erhålla någon ersättning. Det andra skälet för eftergift var, att arren¬
datorn, som emottog arrendet år 1856, då ännu de höga priserna å
landtegendom^- och landtmannaprodukter voro gällande, under åtskilliga
år varit hemsökt af missvext.
Vid öfvervägande af dessa skäl, har Kongl. Maj:t icke kunnat lemna
utan afseeende det fördelaktiga vitsord, som blifvit af Konungens Be¬
fallningshafvande tilldeladt arrendatorn såsom en redbar och arbetsam
man, äfvensom att han, efter hvad samma myndighet intygat, befunne
sig i en betryckt ekonomisk ställning till följd af de ansträngningar
han gjort för gårdens upphjelpande. Hänsyn har äfven tagits dertill
att kommunalstämman efter besigtning pa stället bestyrkt uppgiften om
hemmanets naturligt svaga beskaffenhet.
Då Kongl. Maj:t icke fann skäl att bifalla Hulténs ansökning om
nedsättning i arrendet, ansag man likväl att de förhallanden, jag nyss
omnämnt, utgjorde tillräckliga skäl för Kongl. Maj:t att föreslå Bisätt¬
ning till arrendatorn för den förlust han lidit genom olyckshändelsen
äfvensom eftergift af ett års arrende, och vid denna framställning mötte
så mycket mindre några betänkligheter, som stöd för densamma fanns
uti sammanstämmande uppgifter från kommunalstämman i orten och
från kronofogden samt den blifvit tillstyrkt af Konungens Befallnings¬
hafvande, Kammar-kollegium och Statskontoret.
Nu har det anmärkts, att i ett fall af liknande beskaffenhet blott
beviljats en ersättning, uppgående till två tredjedelar af den lidna skadan.
Detta är rigtigt, men jag anhåller få fästa uppmärksamheten derpå att
uti detta fall det icke var fråga om lidande af missvext eller att en
dylik missvext flera år efter hvarandra återkommit, att det icke heller
anförts att den ifrågavarande personen varit i någon betryckt ställning
eller att hemmanet varit af svagare beskaffenhet. Det ansågs således
att Kongl. Maj:t hade fullt skäl framställa den nådiga Propositionen
och, ehuru jag icke vill för närvarande framställa något bestämdt yr—
kande i frågan, har jag likväl trott mig böra lemna dessa upplysningar.
Herr F åh r :e u s: Fordom var det mycket vanligt, att arrendatorer
af kronohemman erhöllo eftergift af större eller mindre del af arrendet,
Deu 23 Februari.
323
dels på grund deraf, att de befunno sig i en betryckt ställning, dels
emedan hemmanet var af så svag beskaffenhet att en missräkning kunnat
ega rum och missvextår inträffat. Framställningar i dessa ämnen blefvo
likväl så talrika, att Stats-Utskottet fann det nödigt att iakttaga spar¬
samhet, och man har under de sista fyra riksdagarne såsom en princip
fasthållit att man icke borde fästa afseende derpå, att en arrendator
möjligen missräknat sig på inkomsten af hemmanet, hvarom han bort
förvissa sig, innan han antog arrendet. Icke heller har man ansett sig
böra medgifva större ersättning än två tredjedelar af den lidna skadam
Vid förra riksdagen beviljades äfven åt åtskilliga kronoarrendatorer en
dylik eftergift icke till högre belopp än två tredjedelar af den lidna
skadan och jag tror det vara nödigt, att man bibehåller denna princip.
Jag vill icke lemna oanmärkt det förhållande, att instrumentet öf¬
ver uppskattningen af skadan var så uppgjordt, att i detsamma inbegripes
icke allenast ersättning för husets värde, utan äfven den förlust, som
uppstått genom försämring af i ladan förvandt hö och säd. Jaglemnar
derhän om detta var en omständighet, som kunnat förebyggas, säkert
är, att byggnadens värde icke var så stort som det uppgifna och såle¬
des blir vid jemförelse med det fall, som förekom vid sista riksdagen,
fördelen i alla händelser hos det nu ifrågavarande. Jag anhåller derför
om bifall till Utskottets Utlåtande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd proposition,
blef Utskottets förevarande hemställan af Kammaren bifallen.
Utskottets sednare hemställan.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utskottets den 16 och 20 dennes
bordlagda Memorial N:o 3, angående sättet för behandling af frågan
om banko vinstens användande; hvarefter ett protokolls-utdrag rörande
detta beslut upplästes och godkändes.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats¬
utskottets den 20 dennes bordlagda Memorial N:o 11, angående godt-
görelse till Kamrarnes Herrar Talmän för de kostnader de i denna
egenskap få vidkännas.
Föredrogos och biföllos Stats-Utskottets den 20 dennes bordlagda
Utlåtanden:
N:o 13, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
försäljning af tvänne Kronan tillhöriga ödetomter i Carlskrona;
N:o 14, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
utbyte af komministersbostället i Lungsunds socken, bergskronotorpen
Ostra och Vestra Lindås emot jidels mantal kronoskatte Sundstad N:o i;
N:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
upplåtande åt Sandby församling i Malmöhus län under ständig besitt-
324
Den 23 Februari.
tingsrätt af ett tunnland jord från Fl vinge kungsgårds utmark, för upp¬
förande af en skolhusbyggnad; och
N:o 16, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
restitution till Kammarjunkaren H. de Damps’ konkursmassa af erlagd
afgift för anmäld, men ej utöfvad bränvinstdlverknmg.
Föredrogs Stats-Utskottets den 20 dennes bordlagda Utlåtande N:o
17, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående åtgärder
till behöfvandes undsättning vid inträffad missvext.
Herr Schartau: Jag anser att under närvarande förhållanden vi
icke hafva råd att låta i Riksgälds-kontoret innestå en reservfond af
865,555 R:dr 33 öre för möjligen behöfliga undsättningar, utan tror att
af denna fond ganska väl 500,000 R:dr kunna användas till de andra
stora utgifter, som för Statsverket förestå. Jag tager mig anledning
framställa denna åsigt deraf att erfarenheten visat att aldrig till und¬
sättningslån behöft på en gång användas ett så stort belopp som 365,000
R:dr och deraf att vi numera hafva årliga riksdagar, hvaraf följer att
reservationsanslaget för dylika ändamål kan utan olägenhet vara betyd¬
ligt mindre än fordom, då riksdagarne återkommo blott hvart tredje år.
På dessa skäl vågar jag påyrka, att den ifrågavarande fonden måtte ned¬
sättas med 500,000 R:dr.
Grefve af Ugglas: För min del vill jag icke ingå i någon gransk¬
ning, huruvida det belopp, hvartill ifrågavarande fond nu uppgår, verk¬
ligen för ändamålet behöfves, men jag tror icke heller, att Kammarens
ledamöter kunna utan föregående utredning på stående fot bestämma
med huru mycket denna fond kan förminskas. Skall något afseende
kunna fästas å den siste värde talarens yrkande, torde Utlåtandet böra
återremitteras, på det att Utskottet inå komma i tillfälle, etter utredning
af frågan, bestämma hvilken summa, som är för det afsedda ändamå¬
let nödig.
Herr Wsern: Då denna fond icke är särskildt afsatt, utan ingår
i Riksgälds-kontorets öfriga fonder, samt ett förminskande af densamma,
långt ifrån att öka Riksgälds-kontorets förmåga att bestrida sina ut¬
gifter, tvärtom skulle sätta det i ytterligare förlägenhet, enär dessa medel
tagas i anspråk för bestridande af Kontorets löpande utgifter, så anser
jag det lämpligast att bifalla Utskottets förslag. Jag anhåller derföre
att proposition på bifall till det föredragna Utlåtandet måtte af Herr
Talmannen framställas.
Herr Selander: Till en början får jag anmärka, att de ifråga¬
varande medlen icke ligga räntelösa i Riksgälds-kontoret. Jag tager
mig dessutom friheten fästa uppmärksamheten på, huruvida Riksdagen
eger rätt att ensam disponera öfver dessa medel. De äro nemligen
samlade på de så kallade spanmålstullarne och ehuru jag för närvarande
icke är i tillfälle att bestämdt uppgifva huru dermed förhåller sig, vill
Den 23 Februari.
325
jag likväl erinra mig, att de äro under vissa vilkor till Riksgälds-kontoret
öfverlemnade.
Grefve Hamilton, Henning: Lika med Grefve af Ugglas an¬
håller jag, att Kammaren icke måtte fatta sitt beslut i den af Herr Schartau
angifna syftning utan en återremiss till Utskottet. En sådan anser jag
icke otjenlig. Det är visserligen sannt, att dessa medel icke ligga
obegagnade eller räntelösa. Det har tvärtom varit ganska nödigt att
hafva dem tillgängliga för att kunna bestrida Riksgälds-kontorets ut¬
gifter, men jag tror det vara bättre om Riksgälds-kontorets ställning så
revideras, att bestämda inkomster finnas för att dermed bestrida utgif¬
terna, än att, såsom under det sista åren, man lemnar åt Riksgälds-kon¬
toret att bäst det förmår balansera utgifter och inkomster. För ord¬
ningen inom Kontorets förvaltning är det utan tvifvel lämpligare att
Riksdagen till betäckande' af utgifterna anvisar tillgångar, som verk¬
ligen kunna användas till utgifternas bestridande, än att man låter
utgifterna öfverskrida tillgångarne.
I afseende å den nu ifrågavarande fonden är det otvifvelaktigt att,
om icke någon stor landsolycka skulle inträffa, denna summa icke skulle
komma att utgå under loppet af ett år, och det synes mig att, om äfven
Kongl. Maj:ts bifall skulle i viss mån behöfvas för användande af fonden,
detta likväl icke borde föranleda till ett förkastande af Herr Schartaus
förslag. På grund häraf vågar jag anhålla att Utlåtandet varder till
Utskottet återförvisadt.
Herr Wsern: Med anledning af det yrkande, som framställts af
den siste talaren, får jag fästa uppmärksamheten derpå att, om Utlåtan¬
det återremitteras, det är omöjligt för Stats-Utskottet att inkomma med
ett nytt förslag i ämnet, om icke Kammaren vid återremissen tydligt
uttrycker sin åsigt om de grunder, som böra följas vid uppgörande af
detta nya förslag.
Hvad återigen angår de ifrågavarande medlen, ber jag att ännu en
gång få anmärka, att de icke ligga räntelösa eller ens finnas till såsom
en särskild fond. Riksgälds-kontoret har visserligen skyldighet att när
som helst på Kongl. Maj:ts anordning utbetala dem och de utgöra så¬
ledes en summa, som står till Kongl. Maj:ts disposition, men de bilda
icke någon afskild fond, som står under Riksgälds-kontorets vård; och
kunna således icke i någon mån bidraga till lindring i det allmännas
eller de enskildes nuvarande betryck.
Då vi numera hafva årliga riksdagar, medgifver jag väl, att icke
hela det belopp, som finnes innestående hos Riksgälds-kontoret, behöfver
reserveras för undsättningar, utan att en nedsättning i detsamma ganska
väl kunde ske, men jag måste dock fasthålla, att dessa medel, då de
ej utgöra någon afskild fond, icke heller utgöra någon tillgång, som
kan till fyllande af andra statsbehof användas, och jag fortfar derföre
i mitt yrkande på bifall till det föredragna Utlåtandet.
Herr Wallenberg: Jag ber att få fästa deras uppmärksamhet,
som påyrkat en annan reglering af den ifrågavarande fonden, derpå, att
om Kongl. Maj:t gjort någon framställning i ämnet, så kunde en annan
326
Den 23 Februari.
disposition blifvit gjord, men nu, då Kongl. Maj:t icke gjort någon
sådan framställning, kan jag icke inse, hvartill en återremiss skulle
tjena.
I afseende å fondens förminskande bör man likväl märka, att om
en allmännare missvext skulle inträffa, hvilket ty värr af de underrät¬
telser om grödans tillstånd, som ingå från landsorterna allt för väl kan
befaras, så skulle den blifva kännbarast på hösten och vinterns inbrott,
just då Riksdagen icke är samlad. Då dessutom dessa penningar icke
utgöra någon afskild fond eller ligga räntelösa, så drabbar icke någon
förlust Riksgälds-kontoret, och Herrar Fullmägtige hafva icke heller
gjort någon framställning i ämnet, hvilket äfven torde utgöra ett skäl,
hvarföre det skulle blifva svårt för Kammaren att fatta ett sådant beslut.
Af en talare har yttrats, att vi icke skulle hafva råd att låta detta
anslag qvarstå till oförändradt belopp, det förefaller likväl besynnerligt
att just samma ärade ledamot tyckes varit af olika mening då fråga
var om bankovinstens användande. Han har icke tvekat föreslå, att
bankovinsten icke måtte användas till Statens utgifter, utan dessa i stället
bestridas genom en ytterligare förhöjning i skatterna. Hafva vi råd
till det ena, tyckes det som skulle vi äfven hafva råd till det andra.
Jag anhåller derför om bifall till Utskottets förslag.
Ilerr Schartau: Då jag nämnde, att vi icke hade råd låta ifråga¬
varande anslag qvarstå oförändradt, trodde jag icke, att detta skulle
gifva anledning att afvika från det ämne, som nu utgör föremål för
öfverläggningen. Jag vill dock icke låta förleda mig att följa spåret,
utan skall uppskjuta att besvara den siste talarens anmärkning.
En talare har upplyst mig om hvad jag förr icke visste, att denna
fond icke finnes. Det är sannerligen bekymmersamt, men då jag anser
det bättre att för dylika hastigt påkommande behof som de, hvilka nu
äro i fråga, hafva att tillgå 300,000 R:dr, som finnas, än 850,000 R:dr,
som icke finnas, så fortfar jag att anhålla om återremiss.
Herr Waern: Ehuru jag finner det obehagligt att för tredje gången
uppträda i en fråga af så ringa vigt, som den förevarande, nödgas jag
likväl återigen taga Kammarens uppmärksamhet i anspråk. Då jag
sade, att fonden icke finnes, trodde jag icke, att man skulle kunna miss¬
förstå mitt yttrande ända derhän, att man kunde ens för ett ögonblick
misstänka att ju icke Riksgälds-kontoret skulle innehafva dessa medel
och att de der skulle finnas att tillgå. Jag sade dock uttryckligen en¬
dast att de icke utgjorde en afskild fond, stående under Riksgälds-
kontorets förvaltning.
Förhållandet är det att Riksgälds-kontoret eger både tillgångar och
skulder; ibland dess tillgångar ingår äfven detta anslag, såsom mankan
inhemta af Stats-Utskottets Memorial N:o, 1, pag. 9, der det finnes upp¬
taget till ett belopp af 828,731 R:dr 66 öre. A andra sidan har Riks¬
gälds-kontoret äfven skyldighet, att på Kongl. Maj:ts anordning utgifva
dessa medel. De förvaltas icke särskildt, utan hafva ingått i Riksgälds-
kontorets allmänna rörelse och deri ligger intet mystiskt, men deraf
följer likväl, att de icke finnas såsom särskiljd fond och att de således
Den 23 Februari.
327
icke heller utgöra någon tillgång, som kan användas för fyllandet af
andra statsbehof. Jag fortfar således i mitt yrkande om bifall.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
förevarande Utlåtande och dels återremiss deraf, framställde Herr Grefven
och Talmannen först proposition på bifall till detsamma, hvarvid svarades
många ja jemte åtskilliga nej, och sedermera proposition på återremiss
deraf, då svaren utföllo med många nej jemte åtskilliga ja; hvarefter
och sedan proposition på bifall till Utlåtandet förnyats samt med många
ja och åtskilliga nej besvarats, Herr Grefven och Talmannen förklarade
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Banko-
Utskottets den 20 dennes bordlagda Berättelse N:o 4, angående verk¬
ställd undersökning och granskning af Bankens tillstånd, styrelse och
förvaltning.
Föredrogos och biföllos Banko-Utskottets den 20 dennes bordlagda
Memorialer:
N:o 5, angående afskrifning af åtskilliga hos Diskont-kontoret upp¬
tagna lån; och
N:o 6, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid Låne-kontoret i Göte¬
borg balanserade öfverräntor å derstädes upptagna diskontlån.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Lag-
Utskottets den 20 dennes bordlagda Utlåtande N:o 36, i anledning af
väckt motion om indragning af åtskilliga helgedagar.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Utlåtanden och Memo¬
rialer:
N:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående
befrielse för Löjtnanten L. M. Törngren från honom ålagd ersättnings¬
skyldighet i följd af ångkorvetten Orädds sammanstötning med Ryska
handelsbriggen Fanny;
N:o 18, angående förskott å aflöningen för den hos Kamrarne och
Utskotten anställda betjening;
N:o 19, i anledning af Rikets Ständers år 1866 församlade Revi¬
sorers berättelse om granskningen af de under Kongl. Kommers-kollegii
förvaltning ställda fonder;
äfvensom Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 37, i anledning af väckt motion (N:o 56) om en underdånig
framställning till Kongl. Maj:t, att Kongl Maj:t ville för Riksdagen
framlägga Lagberedningens förslag till civillag; och
328
Dcu 27 Februari.
N:o 38, i anledning af väckta motioner om ändring i nu gällande
lag angående äktenskapsförord, mannens målsmansrätt för hustrun och
giftorätt i bo.
Kammaren åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem
0. Brakel.
Onsdagen den 27 Februari 1867.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. in.
Justerades åtta protokolls-utdrag för den 23 dennes och protokollet
för den 28 sistlidne Januari.
Herr de Lava! uppläste en motion, N:o 76, angående tillägg till
3 § i Tryckfrihets-förordningen.
Hänvisades till Konstitutions-Utskottet.
Herr Dickson, Axel, väckte en motion, N:o 77, angående ändring
i 26 § Riksdags-ordningen.
Hänvisades till Konstitutions-Utskottet.
Herr Dickson afgaf vidare en motion, N:o 78, angående ändring
i Riksdags-ordningens föreskrifter rörande sättet för omröstningars verk¬
ställande hos Kamrarne och Utskotten.
Begärdes på bordet.
Uppläses ett af Herr Petre ingifvet Memorial af följande lydelse:
Af enskilda affärer tvungen till hemresa, anhåller jag ödmjukligen
om permission från riksdags-göromålen under fjorton dagar, räknade från
den 28 dennes.
Denna anhållan bifölls.