30
Dan 22 Januari.
Tisdagen de» 22 Januari 1867.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. in.
Undertecknad tillkännagaf, att Herr Grefven och Talmannen samt
de Iierrar ledamöter, hvilka blifvit utsedde för att tillsätta Kammarens
Kansli, sistlidne dag till Kammarens tjensteman antagit: Kammarher¬
ren, Friherre Gösta Ehrenborgh, Kiddarhus-fiskalen Carl Lagerheim,
vice Häradshöfdingarne Carl Jesper Kuylenstjerna, Friherre Fabian
Wrede, Herman Odelberg, Walfrid Billing och Axel Gustafsson, Löjt¬
nanten Wilhelm Reutersvärd, e. o. Hofrättsnotarierne Edvard von Kru-
senstjerna och Friherre Jakob Stael von Holstein, Kongl. Sekreterarne
Johan Schröderheim och Wilhelm Bernhard Beskow samt e. o. Kam-
marskrifvarne Erik Wilhelm Liljeskjöld och Axel Theodor Lundberg.
Justerades 2 protokolls-utdrag för den 21 dennes.
Herr Björck: Såväl aktning för Kammarens ledamöter som för
mig sjelf uppmanar mig att tillkännagifva, det jag är i Stockholm icke
blott som riksdagsman utan äfven som konvalescent eller rättare patient,
och om jag derför ofta kominer att saknas pa min plats, utan att för
hvarje gång tillkännagifva sjukdomsförfall, torde sadant icke. tillskiif-
vas bristande intresse eller likgiltighet för uppfyllande af min pligt i
det vigtiga riksdagsmannakallet.
Företogs val af sju ledamöter i Kammarens tillfälliga Utskott för
uppförande af förslag till reglementariska stadganden för Riksdagen
och "arbetsordning för dess Första Kammare; och befunnos vid valför¬
rättningens slut dertill hafva blifvit utsedde:
Friherre Bildt
Grefve Hamilton, Henning,
Herr Wsern
Herr Ekman, Carl,
II. Exc. Herr Grefve Sparre
Herr Selander
Friherre af Ugglas
med 89 röster.
» 88 »
» 76 »
» 75 »
» 75 »
» 75 »
» 74 »
Den 22 Januari.
21
Friherre Sprengtporten uppläste en motion N:o 11, angående
ändringar i gällande tulltaxa.
Hänvisades till det blifvande Bevillnings-Utskottet.
Herr O del b er g afgå!’ två motioner:
N:o 12, angående en förändrad lagstiftning rörande bränvins till¬
verkning; och
N:o 13, angående förhöjning i afgifts-restitutionen vid utförsel af
bränvin.
Dessa motioner hänvisades äfven till det blifvande Bevillnings-
Utskottet.
Föredrogs Kong!. Maj:ts sistlidne dag på bordet lagda nådiga Pro¬
position angående Statsverkets tillstånd och behof.
Grefve Hamilton, Henning: Den korta tid, som förflutit sedan
Kong!. Maj:ts Proposition aflemnades, har icke gifvit mig tillfälle att
derom taga fullständig kännedom. Jag har dock velat redan nu derom
uttala några åsigter och i anledning deraf meddela några upplysningar,
som möjligen kunna vara al vigt att på förhand känna.
Det ligger i sakens natur, att med samhällsförhållandenas utveck¬
ling Statsverkets behof måste ökas, och att Regeringen således icke
kan göra sig döf för hvarje begäran om ökade anslag. Den måtta,
hvarmed sådana framställningar från dess sida skett, visar, att Regerin¬
gen lyssnat icke blott till dem, som begärt anslag, utan äfven till den
allmänna rösten om sparsamhet. Jag har velat förutskicka denna an¬
märkning, i händelse kanske ett och annat af hvad jag kommer att
säga, kan anses låta såsom ett klander, då jag icke i alla delar vågar
såsom tillförlitliga antaga de i Kongl. Maj:ts nådiga Proposition upp¬
giga siffror.
Det' är att beklaga, att den nya grundlagen icke beredt oss till¬
fälle att nu bland oss se Herr Chefen för Finans-departementet, till
hvilken mina anmärkningar egentligen äro ställda och hvilken skulle
kunna meddela de upplysningar, i saknad hvaraf ett misstag af den
enskilde riksdagsmannen alltid är möjligt.
Vid Första Hufvudtiteln är icke begärdt mer än T,000 R:drs till¬
ökning, och man kan icke annat än med glädje bevilja detta ökade an¬
slag åt eu älskad Prinsessa, för att sätta henne i tillfälle att, oberoende
och utan bekymmer, utöfva den välgörenhet, som är hennes ädla hjer-
tas behof. Vid Andra Hufvudtiteln är föreslagen en nedsättning, som,
ehuru icke stor, ger anledning till belåtenhet; och den Tredje Hufvud¬
titeln är oförändrad. Det är vid Fjerde Hufvudtiteln, som . den enda
väsendtligt tillökning blifvit begärd, men denna gäller ett ändamål,
som vi alla måste erkänna vara i hög grad nödvändigt. Min mening
är således icke att framställa den summa af 3 millioner, som är begärd
för gevär, såsom öfverdrifven; men deremot måste jag på det allvarli¬
gaste yrka, att Stats-Utskottet, om det tillstyrker 'beviljande af denna
22
Den 22 Januari.
summa, och att 1 million deraf redan i år skall utgå, äfven måtte före¬
slå, huru dessa medel skola anskaffas. Det är ett olyckligt sätt att
reglera Staten, då Stats-Utskottet endast säger det medel skola utgå,
utan att uppgifva hvar de skola tagas, och denna oförsigtighet kan
göra att Staten förlorar sin kredit. Resultatet af sådana åtgärder har
föranledt ett förhållande, som icke är omnämndt i den Kong!. Px-opo-
sitionen, emedan denna endast omfattar Statens reglerande för år 1868,
men som vi dock måste lära känna, nemligen att detta är kommer att
i Riksgälds-kontoret sluta med en brist, af 7,800,000 Rulle Den väsendt-
ligaste anledningen härtill är, att Stats-Utskottets vid sistlidne riksdag
i yttersta minuten afgifna Betänkande öfver finansernas ställning visade
en brist af 4,535,428 R:dr, hvilken Utskottet hemställde, att Rikets Stän¬
der måtte uppdraga åt Riksgälds-fullmägtige att på bästa sätt betacka.
Jag vågar emellertid hemställa, om det af Fullmägtige hade varit
försvarligt att under nuvarande tryckta omständigheter upptaga ett nytt
fonderadt lån, och i allmänhet att taga ett sådant till så litet belopp?
Sådan har åtminstone icke varit deras åsigt, utan hafva de i stället an¬
sett sig nödgade att uppehålla denna skuld sväfvande. T Kontorets ut¬
gifter äro icke heller för 1867 beräknade de summor, som nästa år i
Januari skola betalas i Hamburg och hvilka icke kunna erläggas an¬
norlunda än genom vexlar, hvilka måste redan under innevarande år
småningom anskaffas. Dessa uppgå till mer än 2,000,000 R:dr och ut¬
göra således tillsammans med ofvannämnda belopp en summa af emel¬
lan 6 och 7 millioner R:dr. Några andra mindre väsendtligt poster
utgöra fyllnaden i den nyss af mig uppgifna bristsumma, af Riksgälds-
kontoret förslagsvis beräknad till 7,822,000 Rall-. Om denna rörelse
fortsättes och man endast anvisar summor på Riksgälds-kontoret, utan
att, säga hvar de skola tagas, så hemställer jag, huruvida det kan vara
möjligt för detta verk att upprätthålla krediten.
Jag vill icke uppehålla mig vid de tillökningar, som å de ofri ga
Hufvudtitlarne blifvit föreslagna. Först då Stats-Utskottet deröfver
yttrat sig, är man i tillfälle att fatta en bestämd åsigt rörande deras
relativa nödvändighet. Att de afse ändamål, som i och för sig äro goda
och nyttiga, har jag redan förklarat mig antaga såsom för mig sannolikt.
De anmärkningar, jag har att framställa i första rummet, röra deremot
sättet för inkomsternas beräknande, hvilket vid de ordinarie inkomster¬
na dock skett med en försigtighet, som fordrar erkännande.
Tullinkomsterna äro i den Kongl. Propositionen beräknade till
14,600,000 R:dr; men frågan är, om de verkligen kunna antagas uppgå till
en så stor summa. Man har måst anse, att det icke finnes någon
särskild anledning, hvarför inkomsterna för år 1866 äro mindre än före¬
gående år, utan att detta berott endast på en tillfällighet. För min del
tror jag likväl, att denna nedsättning icke är någon tillfällighet utan
en naturlig följd af den förändrade ekonomiska ställningen i landet.
Enligt Kommers-kollegii berättelse (der tullinkomsterna för år 1865
äro beräknade till omkring 620,000 R:dr mindre än de i den Kongl.
Propositionen upptagas, emedan denna omfattar vissa inkomsttitlar, som
ej i Kollega berättelse ingå), hafva tullinkomsterna under de sednare
åren betydligt sjunkit, hvilket efter min uppfattning är eu följd deraf,
att då man icke har något att köpa för, måste man upphöra att köpa,
Den 22 Januari.
23
och derför kommer minskningen i detta afseende enligt min förmening
att fortfara icke blott under nästa år, utan äfven till dess tillgångarne
medgifva att åter köpa utländska varor i större mängd. Min åsigt om
tullinkomsternas jemnt fortgående minskning bekräftas äfven af sist¬
lidna års erfarenhet. Enligt Kongl. Maj:ts nådiga Proposition uppgå
nemligen tullmedlen under 1866 till omkring 13,200,000 R:dr, och kom¬
ma således, till följd af det olika beräkningssättet, att i Kommers-
kollega berättelse visa eu siffra af omkring 12,600,000 R:dr, emot
14,800,000 Tv,:dr under år 1863, samt omkring 13,300,000 R:dr under
hvartdera af åren 1864 och 1865.
I den Kongl. Propositionen förekomma äfven andra siffror, hvilka
ej kunna utan vidare upplysning godkännas. Sidan 56 äro Riksgälds-
kontorets behof för år 1868 uppgifna, och med ledning af Kongl. Maj:ts
nådiga förslag utan tvifvel rigtigt beräknade, men hvad Kontorets
beräknade tillgångar angår, är förhållandet efter min förmening olika.
Den första siffran 3,406,970 R:dr är i tvänne hänseenden en oviss till¬
gång för år 1868, ty i första rummet beror dess belopp derpå, att de
påräknade inkomsterna verkligen komma att någonsin inflyta, hvarom
jag redan uttalat mina tvifvelsmål, och för det andra beror det förmod¬
ligen af Statskontorets ställning, i hvad mån och på.. hvilka tider dessa
medel kunna till Riksgälds-kontoret öfverlemnas. Ännu ovissare för¬
håller det sig med de 2,600,000 R;dr upptagna bevillningsmedel.
Antingen menas här 1868 års bevillning, och i sådant fall ingå, dessa
medel icke förr än år 1869, så att de alldeles icke äro tillgängliga för
bestridande af Riksgälds-kontorets utgifter under år 1868, eller ock
afses 1867 års bevillning, hvilken under år 1868 till Riksgälds-konto¬
ret ingår, men i sådant fall är förhållandet ännu värre, emedan dessa
medel redan äro af Kontoret beräknade såsom en tillgång, hvarigenom
dess brist för år 1868 blifvit inskränkt till 2,211,000 R:dr.
En annan beräknad tillgång är slutligen bankovinsten, och kan icke
billigtvis någon anmärkning göras deremot, att den i Kong], Maj:ts
Proposition blifvit såsom sådan upptagen, hvaremot, då förslag till dessa
vinstmedels användande på annat sätt redan blifvit väckt, jag måste
bedja Stats-Utskottet, att icke i sina förslagsberäkningar antaga dem
såsom en säker tillgång. Att uppgöra sin utgifts-stat utan att hafva
blicken fästad på de säkra inkomsterna, är ett högst olyckligt sätt att
beräkna, som måste medföra ett vingleri, hvars följder vi snart få er¬
fara, och jag ber att få lägga Stats-Utskottet på hjertat att uppgöra
en ärlig statsreglering, hvarigenom först trygghet i finanserna kan
vinnas.
För åstadkommande af den summa, som behöfves för anskaffande af
vapen, har Kongl. Maj:t föreslagit en särskild skatt. Jag tror dock att
en sådan skulle väcka stort bekymmer inom landet, oaktadt hvar och
en är villig att göra stora uppoffringar för försvarsverkets ordnande,
och att det vore politiskt oklokt att, genom vidtagande af en sådan åt¬
gärd vid denna riksdag, väcka misstroende till den nya Representatio¬
nen. Bevillningen är icke rättvist fördelad och det vore derför en stor
olycka, om den skulle behöfva höjas. Dessutom äro vi icke berättigade
att pålägga en bevillning för år 1869, hvilket tillkommer‘1868 års Riks¬
dag. Slutligen är det min öfvertygelse, att, äfven om vi bifalla detta
u
Den 22 Januari.
förslag, skulle summan icke komma att utgå till det beräknade belop¬
pet, då den fasta egendomens taxeringsvärde snart måste nedsättas till
närmare öfverensstämmelse med egendomens verkliga värde. Till de
höga taxeringsvärdena har det beklagligen varit ett skäl, att möjlighe¬
ten af inteckningai-s belånande stått i ett visst förhållande till nämnda
värden, men detta skäl har förfallit, sedan inteckningar upphört att
såsom lånehandlingar vara begärliga.
Jag vill icke längre uppehålla Kammaren. Min afsigt har blott
varit att upplysa om siffror, som jag tror vara af vigt att känna, och
att uppmana Stats-Utskottet att uppgöra en sådan statsreglering, att
Riksgälds-kontoret, icke måtte behöfva uppehålla en sväfvande skuld af
flera millioner, som slutligen skulle kunna förringa förtroendet till dess
förmåga att fullgöra sina förbindelser, ett förtroende som hittills med
fullt skäl varit orubbadt.
Herr Tornerhjelm, Rudolf: Såsom ledamot af sista Riksdagens
Stats-Utskott ber jag att med några ord få besvara de skarpa anmärk¬
ningar, som af den förre värde talaren deremot blifvit framställda.
Det är förenligt med en klok hushållning att icke skaffa sig större
utgifter än man har inkomster; men icke desto mindre är det ibland
nödvändigt att göra skulder. Jag ber att. få genomgå Hufvudtitlarne
och frågar, om några anslag blifvit af Utskottet lättsinnigt föreslagna.
Vid Första Hufvudtiteln tillstyrktes anslag, som af alla 4 Stånden be¬
viljades och således måste hafva varit nödvändiga. Vid Andra Hufvud¬
titeln afslogos anslag, som nu åter äro af Regeringen begärda. Vid
Fjerde Hufvudtiteln afslogos alla tillökningar, och hvad jernvägarne vid¬
kommer kan man icke säga att Utskottet gick lättsinnigt till väga. Men
hvad skall man göra, om, sedan alla onödiga utgifter äro afprutade,
brist likväl uppstår. Jag kallar icke denna brist stor, men den måste
fyllas antingen genom lån eller genom anskaffande af utländska kredi¬
tiver och man måste i tysthet anticipera på framtiden och ej såsom
vi gjort alltsedan 1854 med buller och bång uppträda såsom lånesö-
sökande. Liksom den förre värde talaren tror jag, att det skulle väcka
ovilja i landet, om man med direkt beskattning sökte afhjelpa bristen.
Klandret mot sista Stats-Utskottet anser jag vara för strängt och att
det tillfälliga behofvet blifvit utmåladt såsom en alltför far lig sak.
Grefve Hamilton, Henning: Med anledning af den siste värde
talarens yttrande ber jag att få tillägga några ord. Om det är sannt, att
en börda blir lättare, då den af flere är delad, och det således kan
vara för honom en lättnad, om den anmärkning jag emot sistlidne Riks¬
dags Stats-Utskott framställt äfven rigtas mot några föregående Riksda¬
gars, så vill jag gerna medgifva, att han mellan sig och dem gör en
billig fördelning.
Herr Heijkenskjöld: Jag måste bestrida den gjorda anmärknin¬
gen, att förlidne Riksdags Stats-Utskott anvisat medel som icke funnos
tillgängliga.
Jag tror, att då Stats-Utskottet sista riksdagen gjorde sina be¬
räkningar, antog det, att Fullmägtige i Riksgälds-kontoret skulle upptaga
Den 22 Januari.
25
det utländska lån, som blifvit beslutadt, att bevillningen kunde ned¬
sättas med 75 procent, om några anslag till jernvägar ej beviljades.
Hvad vår utländska kredit beträffar är den icke så dålig, som
man velat påstå, ty om man jemför de särskilda ländernas olika
räntefot å utgifna obligationer, så synes att de Svenska obligationerna
stå i högre pris.
Jag ber att få yttra några ord om den Kongl. Propositionen, och
beklagar att tiden varit så kort för dess genomgående, då den nu en¬
ligt, grundlagens föreskrift måste remitteras.
Min åsigt är, att man måste rätta utgifterna efter inkomsterna, så
att någon högre direkt beskattning ej må ifrågakomma.
Att, om utländska lån behöfva upptågas för högst nödiga utgifters
bestridande, de inflytande medlen så användas att de stadna inom lan¬
det till förmån för industrien; ty får den på ett eller annat sätt under¬
stöd: t. ex. genom räntefria förskotter på åtagna beställningar, på sätt
som lemnades vid förra riksdagen, så är jag öfvertygad, att vi inom
landet kunna åstadkomma mycket af de behof som förr tagits från ut¬
landet.
Herr Bennich: I anledning af de mot Kongl. Maj:ts Proposition
framställda anmärkningar rörande beräkning af tullmedlen ber jag
att få yttra några ord. Om den värde talaren, söm i detta ämne först
uppträdde, hade genomgått den åberopade tabellen N:o 2 i Kommers-
kollegii berättelse för flera år än endast ett eller två, så skulle han hafva
kommit i erfarenhet deraf, att tullinkomsterna i allmänhet varit i sti¬
gande. Det är dessutom väl bekant att tulluppbörden i sin helhet,
åtminstone under de sednaste 20 ä 25 åren, nästan utan undantag blifvit
högre,' än som vid statsregleringarne efter enahanda grunder, som nu
i den Kongl. Propositionen äro följda, varit påräknadt. År 1866 gör
visserligen härifrån ett undantag, då, så vidt utan ännu verks t äldt bok¬
slut kan beräknas, en brist synes hafva uppstått till belopp af omkring
.300,000 R:dr. Tager man i betraktande den synnerligen tryckande
finansiela ställning, som under detta år varit rådande och som måste
hafva högst betydligt inskränkt folkets konsumtionsförmåga, så lärer den
jemförelsevis ringa bristen i påräknade tullinkomsten ingalunda kunna,
eller böra läggas till grund för underkännande af den beräkning^ tullin¬
komsten för år 1868, som Kongl Propositionen innehåller. Åren 1864
och 1865, då ställningen i landet ingalunda kan anses hafva varit gynn¬
sam, lemnade emellertid öfverskott af omkring en half million utöfver
den för hvartdera året beräknade tullinkomsten; och då Kongl. Maj:t,
det oaktadt, icke ifrågasatt en högre beräkningsgrund, än denvidsist-
förflutna tvänne statsregleringar antagna, synes någon skälig anledning
att befara öfver-uppskattning af den blifvande tullinkomsten icke före-
finnas.
Härvid förutsätter jag dock, att den af Kongl. Maj:t föreslagna
förhöjning i tullafgifterna ä socker, kaffe m. in. varder af Riksdagen
godkänd. Med dessa tullafgifter å stora konsumtionsartiklar, hvilka
icke produceras inom landet, är nemligen förhållandet helt annat, än
med de höga skyddstullar, som man stundom hört påyrkas i statskas¬
26
Den 22 Januari.
sans intresse. De förra inbringa verkligen ökade statsinkomster, under
det de sednare deremot just hafva till uppgift att hindra införseln.
Beträffande anmärkningarne vid den Kongl. Propositionen i öfrigt,
tillåter jag mig endast erinra, att hvad den Kongl. Propositionen inne¬
håller i afseende å Riksgälds-kontorets ställning synes vara grundad! på
de af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret uppgjorda beräkningar, hvarföre,
om något fel verkligen skulle förefinnas, detta torde återfalla på be-
mälde Fullmägtige.
Grefve Ha mil ton, Henning: Jag skulle icke ännu en gång hafva
besvärat Kammaren i denna fråga, om jag icke blifvit missförstådd i
en punkt af stor vigt. En talare tyckes nemligen hafva fattat mitt ytt¬
rande så, som skulle jag hafva sagt, att vår kredit blifvit störa till
följd deraf, att Riksgälds-kontoret med svårighet uppfyllt sina ahg-
ganden; men något sådant har ingalunda varit min mening. Jag gjorde
för någon tid sedan en utrikes resa, då jag af långifvare hörde, att de
vore benägne att lemna Sverige lån mot bättre vilkor än vissa andra
länder, som af naturen äro bättre lottade, och på min deröfver yttrade
förundran svarade, de, att andra stater behöfde medlen till att betacka
sina äldre skulder, då de deremot i Sverige användas till produktiva
ändamål, hvarföre vår kredit vore bättre. .
Då jag nu har ordet ber jag att få yttra något till svar pa den
siste talarens spetsiga anmärkning, att Kongl. Maj:ts Proposition är
grundad på Riksgälds-kontorets berättelse, som. således borde tillskrif¬
va s de i den förra möjligen förekommande fel. Det kan icke vara
Fullmägtiges fel. att i Kongl. Maj:ts Proposition finnas tillgångar be¬
räknade: för 1868, som icke inflyta förrän 1869. Den värde talaren har
betviflat rigtigheten af de konklusioner, som jag dragit åt Kommers-
kollegii tabeller, och sagt, att jag borde hafva gått längre tillbaka uti
dem. Jag är villig att göra så, och finner då, att redan ar lot>o tull¬
inkomsterna voro lika höga, som under de oss närmast liggande åien.
Deras stegring under sistförflutna tiotal ai år har följaktligen icke vaiit
sådan, att man på grund deraf måste tillskrifva den år 1866 inträffade
förminskningen endast en tillfällighet.
Grefve Mörner, Carl Göran: Jag begärde ordet, då jag hörde
en talare vilja lägga Stats-Utskottet på hjertat att med allmänna un¬
derstöd hjelpa industriidkarne, hvaremot jag, ehuru lika varm vän åt
den Svenska industriens utveckling och framgång, som den värde tala¬
ren, måste på det högsta protestera. Jag tror, att industrien bör under¬
stödjas på annan väg, nemligen genom stadga i var ekonomiska lag¬
stiftning, och att den i sådant afseende bär anspråk pa stabilitet synner-
lio-en i tull-lagstiftningen, samt att den icke må försättas i sämre ställ-
nino- än dem, med Indika den skall konkurrera. Den bör vara fredad
för ”sådana hastiga och nyckfulla omkastningar i åsigter, hvilka kunna
utsätta den för äfventyret att gå under; men att vilja anslå statsmedel
till dess hjelp, tror jag vara ett misstag. ... ..
Då jag nu har ordet, her jag att få med några uppgifter söka gifva
stöd åt den af eu talare uttryckta åsigten, att den allmänna bevillmn-
o-en sannolikt kommer att nedgå. Såsom ordförande i Kandi bruks-
skademien har jag, med ledning af Riksgälds-kontorets uppgifter i detta
Den 22 Januari.
27
ämne, uti den åt mig sistlidne sommar afgifna berättelse utredt för¬
hållandet med minskningen i detta hänseende. Jag har icke nu denna
berättelse till hands och kan således icke med säkerhet uppgifva siff¬
rorna, men jag tror icke att jag gör mig skyldig till någon öfverdrift,
då jag säger, att emellan åren 1864 och 1865 fanns en skilnad af mera
än fjorton millioner R:dr, hvarmed det jorden åsätta värdet nedgått.
Inkomsten af kapital och arbete hade äfven under denna tid minskats,
som jag tror, med eu million R:dr, och således hade sistnämnda år eu
betydlig nedsättning i jordvärdet och inkomstuppskattningen inträffat.
I afseende på Tullverkets inkomster lärer någon fördelaktig förändring
icke heller vara att motse. En föregående talare har uppgifvit minsk¬
ningen i denna inkomst för år 1866" i förhållande till 1865 till 300,000
R:dr, och yttrat den åsigt att en sådan minskning, om den antages
äfven komma att under år 1868 inträffa, är obetydlig, men den värde
talaren har dervid glömt, hvad dock den Kongl. Propositionen upp¬
lyser om, att, då artikeln salt nu mera är tullfri, försvinner den inkomst,
som deraf ingått, och hvilken utgjort 200,000 Rall- om året, så att den
kalkylerade minskningen i tullinkomst uppgår, icke till endast 300,000
R:dr,^ utan till en half million årligen. Till den betydliga tulluppbör¬
den år 1865 bidrog i öfrigt det allmänt kända förhållande, att till följd
af den väntade tullnedsättningen 1865 en mängd varor under slutet af
1864 la.des på upplag, Indika sedermera, efter det den nya tulltaxan
börjat tillämpas, blefvo, enligt densammas bestämmelser, förtullade.
Herr Heijkenskjöld: Det må vara förlåtligt, om man icke rätt
uppfattat Grefve Hamiltons anförande. Jag begagnar tillfället att be¬
ty»*1 honom min tacksamhet för de upplysningar, han nu sednast lem-
nat om. vår kredit. Jag känner icke Grefve Mörners anförande vid
förra riksdagen, då Rikets Ständer beviljade låneunderstöd för till¬
verkning af kanoner, men har lian nu ändrat åsigt, skall jag icke blifva
honom svaret skyldig, ehuru jag icke nu dermed vill upptaga Kam¬
marens tid.
Herr Schartau: Jag har för min del att beklaga tvänne för-
hallanden föi (lagen, det ena att tiden varit för kort för genomläsningen
af Kongl. Maj:ts Proposition, det andra att Kammaren saknar den leda¬
mot, som står närmast att upptaga de anmärkningar, som blifvit gjorda
mot Kongl. Maj:ts Proposition. Jag beklagar detta sednare, emedan
.lag anser det vara konstitutionel rigtigt. att föredraganden är på sin
?! ii’ • '^ (*en Proposition, som af handlår landets finanser för ett år,
skal föredragas. Det har gjorts ett försök att remplacera honom; med
hvad framgång, må hvar och en bedöma.
Jag kan icke neka till, att det första anförandet på mig giort ett
nedslående intryck. Det vore. väl, om förra Riksdagens Stats-Utskott
kunde gifva grundade skäl till ursäkt för dess misstag, men för min
del tror jag det vara bäst att icke allt för mycket röra upp det för¬
flutna. Man har här hänvisat på den vanliga utvägen att hjelpa sio-
genom lan samt pa Riksgälds-kontorets förmåga att vingla sio- fram,
och jag anser det derföre vara af vigt, att Kammaren gifver 'stöd åt
den varning, som 1861 års Stats-Utskott här erhållit, att icke gå till¬
28
Den 22 Januari.
väga på samma sätt som sednaste Riksdagens Stats-Utskott. I Kongl.
Maj:ts Proposition har man visserligen sökt anvisa utvägar för be¬
redande af tillgångar till de mest angelägna anslag, men det har här
förut anförts, huru beklagliga misstag i kalkyl i samma nådiga Propo¬
sition begåtts. Men hvad som icke är ett misstag det är, att den di¬
rekta beskattningen kommer att depopularisera Kamrarne hos Svenska
folket och att densamma kommer att befinnas fruktansvärd! så tryckande,
att den förfelar ändamålet. Enligt min tanke återstår icke annat än
att söka anskaffa tillgångar genom indirekt beskattning. Det ligger
möjligen i en och annans tanke, att man bör förfara på samma sätt
som förut eller låna; det kan hända att detta blifver en nödvändighet,
men det blifver då en sorglig nödvändighet. Jag vet ganska väl, att
mera än en är af den åsigt, att vidare lån icke skola upptagas, utan
att vi i stället böra spara och derigenom skaffa oss tillgångar. Detta
är mycket aktningsvärd!, och jag skulle önska, att vi kunde det, men
det besynnerliga är, att man ständigt såsom medel till förkofran åbe¬
ropar sparsamhet, på samma gång som man i lagstiftningen gör allt för
att undanrödja all tanke derpå; man söker göra sig stora inkomster just
på sparsamhetens bekostnad.
I den Kongl. Propositionen förekommer en post, som icke är den
minst vigtiga, den nemligen om anskaffande af vapen. Man kan med
skäl säga, att det är sorgligt, att vi efter så lång fredstid måste er¬
känna, det vi äro, om icke värnlösa, åtminstone vapenlösa. Det synes
mig som om den Kongl. Propositionen har samma sinnelag som Svenska
folket. Det är trögt ganska länge, men kommer något på, då är det
hastigt och då är det icke fråga om begrundande, utan då skall allt
vara färdigt i dag. Så har skett med afseende å våra jernvägar och
så skall ske nu. Innan man har klart för sig, hvilka slags vapen böra
anskaffas, vill man, att Svenska folket skall anslut tre millioner för
sådanas inköpande. Jag tviflar icke på, att afsigten är att vid behof
utsända en eller annan så kallad sakkunnig person för att för de äskade
tre millionerna, hvilka skola hopskrapas på ett för mig okändt sätt
eller ock upplåna^, uppköpa vapen. Sådana erhållas äfven, men, huru
mycken försigtighet och noggrannhet den utsände än må iakttaga, bär
jag en viss fruktan för att vi kanske slutligen erhålla sådana vapen,
som vid den efter hvad bekant är ytterst noggranna kassationen i Frank¬
rike och England icke antagits. Jag förutsätter, att afsigten är att gå
sålunda till väga, det vill säga låta verkställa uppköpen utrikes, men
jag skulle på det högsta beklaga det, och får derföre lägga Stats-Ut-
skottet på hjertat att vid ett tillstyrkande af det äskade anslaget så
lägga sina ord, att meningen blifver den, att Regeringen icke skall för¬
hasta sig.
Angående de inkomster, som skola tillfalla landet genom tull, är i
den Kongl. Propositionen antydt, att den för ögonen liggande minsk¬
ningen i' desamma skulle vara tillfällig. En föregående talare har
redan upptagit detta förmenande, och jag tror likaledes, att det är
ogrundadt, men enligt den gamla regeln, att man gerna hoppas det
man önskar, vill jag dock antaga, att Regeringen har skäl för sitt be¬
rörda förmenande. Jag fruktar dock, att så icke är förhållandet, utan
att den nu befintliga minskningen i tullintraderna endast är en »com-
Den 22 Januari.
29
mercement de la fin», ty i landets nuvarande betryckta ekonomiska
ställning, då förbrukningen af de med tull belagda varorna allt mera
och mera aftager, måste i följd deraf äfven tullintraderna fortfarande
förminskas. Besynnerligt är, att man ofta hört ett väldigt skryt öfver
dessa hittills ständigt tillvexande tullinkomster, då sådana enligt min
tanke _ ingalunda utgöra någon lycka för ett land eller bevis på dess
finansiela förkofran, utan endast derpå att förbrukningen och njutnings-
begärct äro stora.
Man har sagt, att det icke skulle vara så farligt med Sveriges
kredit, att de Svenska statspapperen icke kunna anses stå lågt. Härom
kunna vi hvarje dag bilda oss en föreställning, ty vi se i tidningarne
långa listor på Svenska statspapper. En reflexion, som icke kan'und¬
vikas, är, att statsobligationerna stå lägre än enskilda inrättningars.
Vi veta alla, att för ett lustrum sedan beslutade Rikets Ständer inrät¬
tandet af en rikshypotheksbank för att förbättra penningemarknaden
för jordegarne och, som det hette, minska det långa skuldregistret. Hvad
har följden häraf blifvit? Jo att listan blifvit några rader längre, men
ingalunda att Sveriges kredit blifvit bättre. Tager man i betraktande,
att Svenska Statens ooligationer löpa med högre ränta, nemligen 4 1U
än Hypotheksföreningafties, hvilka löpa med 4 %, så finner man,'att
dessa sednare stå bättre än Statens. Vi må derföre icke göra oss
några illusioner, icke blåsa upp oss. Det kan visserligen sägas, att vi
hafva kredit, och jag önskar, att så är förhållandet, men jag vågar
dock Öppet påstå, att vi icke hafva sådan i det land, som eger den
största tillgången på penningar, i England. Denna vore så väsendtlig
för oss, att vi icke må brösta oss, då vi sakna den.
Jag slutar med de bästa välönskningar för Stats-Utskottets verk¬
samhet men tillika med en allvarlig varning, att det icke må beträda
samma bana som sista Riksdagens.
Herr Wsern: Jag är af mycket olika tänkesätt med den siste
värde talaren, men har icke begärt ordet för att ingå i någon under¬
sökning om storleken af den nu befintliga statsbristen eller i detaljerna
af densamma, icke heller för att påpeka det sätt, hvarpå den skulle
kunna afhjelpas, utan för att fästa uppmärksamheten på de omständig¬
heter, som foranledt, att vår ställning är sådan den nu är. Vi minnas
alla, huru vi förr hade många skatter, hvilka hårdt tryckte på industrien,
så att den endast med långsamma steg gick framåt. Statsinkomsterna
voro högre än af behofvet påkallades^ och Riksgälds-kontoret hade så
stora behållningar, att desamma genom utlåning till enskilda personer
förräntades. Man började då att nedsätta skatterna, men det oak¬
tadt höja statsutgifterna, samt använda betydliga summor till all¬
männa arbeten, och hade nöjet se välståndet i landet hastigt ökas. Det
kom derpå en period, då man ansåg sig kunna gå ännu längre, och,
uppmuntrad af de framsteg landet i alla rigtningar gjorde, beslöt sig
för att, fortgående på samma bana, icke vidare skygga tdlbaka för landets
skuldsättning, utan upptog lån till stora belopp. Början härmed skedde
1854, och ställningen har sedan dess varit så gynnsam, att man i stället
för att pålägga nya eller ökade skatter till betäckande af ränta och amor¬
tering på statslånen, kunnat fortsätta att borttaga eller nedsätta skatter.
30
Ben 22 Januari.
Denna period vid hvars slut vi nu tyckas befinna oss, har sålunda fort¬
gått ganska länge. Det hade visserligen varit önskligt, att den fort¬
gått ännu längre, men, då vi med upplånade penningar anlagt. 100 mil
jernväg, utan att skatterna blifvit ökade, måste en annan period .nöd¬
vändigt inträffa, och jag kan icke finna något beklagligt deruti, att
Svenska folket måste åtaga sig skattebördor för att betala de förmåner
det erhållit. Lyckligare hade naturligtvis varit, om statsinkomsterna
stigit så, att, oaktadt utgifternas förökande, Kiksgälds-kontoret fortfarande
haft öfverskott på beräknade inkomster, och således icke råkat i förlä¬
genhet, men icke bör man tillvita sednaste Riksdagens eller förutvarande
Stats-Utskott att så nu icke är förhållandet, eller anse detta såsom
någon stor olycka. Hvad deremot Statens kredit angår, så är det vis¬
serligen högst beklagligt att densamma nu icke kan anses så god som
tillförene. Enligt min tanke ligger orsaken dertill i väsendtlig man i
den omständigheten, att vi, sedan statsskuldsbanan blifvit beträdd, icke
i en eller få poster fyllt vårt lånebehof, utan riksdag efter riksdag tagit
små lån, allt efter som behofvet kraft, tv detta förfarande har måst göra
våra obligationer mindre säljbara. Ingen långifvare tror, att Svenska
Staten är eller varit i förlägenhet för att betala sina räntor, men, om
det oaktadt våra statspapper falla, föranledes detta deraf, att hvart tredje
år nya Svenska statspapper utkomma på den utländska marknaden, tv
långifvaren kan icke påräkna att vid återförsäljning af sina obligationer
för dem erhålla samma pris som lian betalt, om han har att utstå kon¬
kurrens med låntagaren sjelf, i det denne ständigt bringar nya papper
i marknaden. Jag anser derföre ett annat system nödvändigt. Deruti
att man anticiperar på följande års inkomster, eller att man låter skatt¬
kammaren, eller efter Svenska förhållanden Riksgälds-kontoret, ombe¬
sörja penningebehofvens fyllande några månader tidigare än bestämdt
påräkneliga statsinkomster förfalla, kan jag icke finna något skadligt;
och detta förfarande iakttages för öfrigt i de flesta Europeiska länder,
så t. ex. i England, der i statshushållningen reguliert användes s. k.
exchequer bonds. Den förste värde talaren har yttrat, att vi kunna
taga i beräkning bevillningen för år 1868, men icke den för 1869. Detta
är sannt, men, om vi beräkna den för 1868, är ju all förlägenhet undan¬
röjd till nästa riksdag. Kan man då påfinna något bättre satt för be-
hofvens fyllande, må man göra det, men, derest man icke förmår det,
kan man ju förfara på samma sätt. Då samma personer utgöra Riks¬
dagens ledamöter, har man ju nu större anledning än tillförene att hop¬
pas på konseqvens i handlingssättet. Det har blifvit taladt om de olika
sätten att skaffa de behöfliga medlen för betäckande af räntor och amor¬
tering å de stora skulder, som hittills icke ökat de skattskyldiges bördor,
och för bestridande af de anslag, Regeringen nu äskat för Rikets försvar.
De flesta talare hafva strängt yttrat sig mot förhöjning af bevillningen
och velat, att man skulle kasta sig på den indirekta beskattningen, och
den förste värde talaren ansåg till och med att bevillningen skulle nedgå,
om en vapenskatt antoges. Det är visserligen sannt, att hvarje förhöj¬
ning i skatt har tendens att minska densamma; man söker att komma
från den, om man kan, vid bevillning genom att minska uppgiften om
sina inkomster, och vid konsumtionsskatt genom att minska sin förbruk¬
Den 22 Januari.
31
ning, men egentligen gäller detta endast om det sednare slaget af skatter,
enär vid ökad kontroll underslef i taxeringsuppgifter alltid bör kunna
förekommas. En inkomstskatt är sålunda till sin natur vida mera ela¬
stisk än andra skatter och tål derföre förhöjning. Jag kan icke undgå
att protestera mot den åsigt, som här yttrats, att man icke bör höja be-
villningen, emedan en sådan åtgärd skulle framkalla missnöje med det
nya statsskicket. Om någon tror, att representations-förändringen skett
för att minska bevillningen, kan lian icke nog tidigt blifva tagen uren
sådan villfarelse. Jag tror, Mine Herrar, att" Svenska folket i allmän¬
het är så upplyst, att,, om det finner, att de åtgärder, som vidtagas, äro
så kloka som möjligt, det också är belåtet med statsskicket.
Jag har icke velat < ingå i några detaljer, emedan jag har ansett
det vara för tidigt, men jag har velat tillkännagifva, det jag anser Kongl.
Maj:ts förslag, att dels genom direkt och dels genom indirekt bevill¬
ning fylla Statens behof vara det bästa.
Herr Tornerhjelm: I allmänhet är jag ej vän af diskussion vid
remiss af en Kongl. Proposition, emedan en sådan enligt min tanke ej
tjenar till mycket, men i detta fall, der man rigta! ett planmässigt anfall
mot förra Riksdagens Stats-Utskott, torde den dock vara på sin plats.
Man har här klagat öfver vår statsskuld, men jag frågar eder, Mine
Herrar, huru skulle vårt land sett ut, om vi ej lånat dessa kapitaler
utifrån? Vi hafva användt dem på produktivt sätt, byggt jernvägar, upp¬
hjelpa våra näringar o. d. Hvad åter vår kredit angår, medger jag
visserligen att den är mindre tillfredsställande, men jag frågar, hvems
är felet? Jo detta ligger till stor del hos några af våra landsmän, hvilka
inom utlandet i tal och skrift ständigt utskrikit var eländiga finansiela
ställning och derigenom uppskrämt kapitalisterna. Beträffande åter ge-
värsfrågan, har en talare uttryckt sin önskan, att Regeringen i denna
sak ej måtte gå° hastigt till väga, hvarjemte han beklagat att det äskade
anslaget varit så stort. Jag är af alldeles motsatta åsigter och önskar
att åtgärder i denna vigtiga fråga måtte vidtagas så snart som möjligt.
Snart är hela Europa rustadt, och vi kunna ej,, om vi vilja bevara vårt
oberoende, dröja längre, för öfrigt tillåter jag mig i detta fall endast
åberopa exemplet af Danmark, der Regeringen äskat sex millioners an¬
slag för gevärs anskaffande åt en armé, som är endast hälften så stor
som vår, och der oppositionen angående detta anslag blott anmärkt, att
det möjligen varit för litet.
Friherre af Ugglas: Då den värde representanten för Stockholms
stad, som nyss hade ordet, upptagit en här framkastad anmärkning, att
Stats-Utskottet och Rikets Ständer beräknat den brist, som i Riksgälds-
kontoret vid 1867 års slut vore att emotse, alltför lågt, och då jag tror
mig kunna nöjaktigt förklara anledningen härtill, tillåter jag mig att i
korthet meddela några faktiska upplysningar. Vid alla föregåend^ riks¬
dagar har så tillgått, att Stats-Utskottet. af Riksgälds-kontoret infordrat
en beräkning öfver Kontorets inkomster och utgifter under den tid, för
hvilken statsregleringen skulle uppgöras. Så skedde äfven vid sista
riksdagen. Enligt den beräkning, Fullmägtige då afgåfvo, skulle vid
1867 års slut en brist uppstå af omkring 1,231,000 R:dr, men de för¬
32
Den 22 Januari.
klarade tillika, att vid statsregleringens uppgörande något afseende derå
ej behöfde fästas, enär statsinkomsterna ansågos tillräckliga att bestrida
de löpande utgifterna under åren 1866 och 1867. Vid sådant förhållande
och då Stats-Utskottet ju endast följt den beräkning, som Riksgälds-
Fullmägtige sjelfve uppgjort, hemställer jag om man med billighet kan
förevita detsamma, att hafva i detta fall gått lättsinnigt till väga. Min
afsigt är dock ingalunda att derföre utkasta någon beskyllning mot
Fullmägtige, ty till grund för deras beräkning låg antagandet, — ett an¬
tagande, som då hade ganska stora skäl för sig — att det statslån, som under
riksdagen var afslutadt, skulle till fullo inflyta. Detta antagande slög dock
fel — jag tror mig nemligen icke vara orätt underrättad, då jag upp-
gifver att af sista statslånet återstå ännu obligationer osålda till ett värde
af omkring 2 millioner Thaler — och deri ligger till stor del orsaken
till den nu uppkomna statsbristen.
I den diskussion, som här egt rum angående vår finansiela ställ¬
ning, vill jag icke inlåta mig nu, då jag antager att vi under riksdagens
lopp få rikt tillfälle att derom orda. Jag vill endast förklara, att ehuru
jag instämmer med en föregående talare deri, att vi icke få gorå oss
några illusioner, utan böra se vår ställning fast och allvarligt i ansigte!,
så anser jag å andra sidan lika vigtigt, att vi ej visa något missmod,
något bristande förtroende till oss sjelfve. ty — hysa vi sjelfve ej
förtroende till våra krafter, huru kunna vi då begära att andra skola
göra det!
Grefve Sparre, Erik: Den diskussion, som här uppstått, angående
sista Riksdagens Stats-Utskott finner jag föga på sin plats, och det torde
derföre ursäktas mig, om jag genast öfvergår till egentliga föremålet
för öfverläggningen, eller Kongl. Maj:ts Proposition, angående Stats¬
verkets tillstånd och behof. Utan att inlåta mig i en utförlig gransk¬
ning af densamma, vill jag endast förklara, att en förhöjning i den
direkta beskattningen är en utväg, som om möjligt bör undvikas. Jag
uttalar icke något missmod, jag tar icke i betraktande, om ett sådant
steg kommer att menligt inverka på allmänna opinionen angående vår
Representation, men min öfvertygelse är att detta sätt att fylla behofven
är under nuvarande förhållanden det som sist borde tillgripas. Då grun¬
derna för jord-taxeringen för några år sedan förändrades, förklarade
man att afsigten dermed ingalunda var att öka bevillningen, endast
att fördela den mera rättvist; skulle redan nu, trots denna förklaring,
en förhöjning af icke mindre än 50 % beslutas, torde möjligen ett sådant
missmod' inom landet uppstå, hvarom en föregående talare ordat. Här¬
till kommer att den nya taxeringen ej ännu är rättvis. Yi veta alla
att den till en början skedde litet på höft; i allmänhet taxerades jord¬
egendomen, med afseende å de för några år sedan nog högt uppdrifna
egendomspriserna för högt, och sedan införandet af de nya taxerings-
grunderna har blott en jemkning egt rum. Den bör ske hvart tredje
år. Ännu mindre förtroende hyser jag för taxeringen af inkomst.
Under flera år ordförande i pröfningskomitéer, har jag kommit till
den erfarenhet att dervid tillgår nog summariskt. Allt säger mig
således att tiden ännu icke är inne att bygga på denna grund. Ett
ytterligare
Den 22 Januari.
33
ytterligare skal emot denna utväg finner jag i den allmänna förlägenhet
cell penningebrist, som för närvarande är rådande inom landet Men
7 . erkann0!n det’ en tillökning i statsinkomsterna är nödvändig och
det ar med anledning deraf, som jag — utan att vidare inlåta "ini o- i
°“ 8attet’ huru <lemja, skall beredas — vill ställa till Stats¬
utskottet en uppmaning att vid handläggningen af detta vigtiga ärende
något olika till vaga mot hvad hittills egt ~ ■
x. „ -y o.,. ....... ruin. Man kan med skäl
förevita vart finanssystem, att det är stäldt på en slump, att det saknar
1° HP!a\ 0Ci! 0rsakea dertdl har varit’ afl vid våra riksdagar
Stats Utskottet, ofverhopadt af kuranta göromål, först i riksdagens elfte
timma handlagt fragan, hvarifrån inkomsterna skulle hemtas, och då
WJnirt fd|tta ar,en!le lltan samråd med de öfriga båda Utskotten, som
handlagt finansiela, frågor, eller Banko- och Bevillnings-Utskotten. Denna
brist pa sammanhållning mellan dessa Utskott är orsaken att vårt finan¬
siela system saknat all harmoni. I dessa dagar har jag genomgått en
period i var historia, som erbjuder eu märkvärdig likhet med den när-
finansfid" ^ ^ rf i’ 7ksdag sammanträdde då under samma
finansiela kns som nu; likadan förlägenhet i den allmänna rörelsen, likadan
nod och oro inom landet. Man citerade såsom ett bevis på den för-
tviflade ställningen, att lagsöknmgarne inom Östergötlands län på ett
ap uppgått anda till 4,000; jag tror att min ädle vän Landshöfdingen i
Osteigotland kan upplysa, att under sista året antalet varit lika stort,
loi min del bär jag att uppvisa eu vida större numerär inom Elfsborgs
ä ett TTint oierlel tdl förlägenhet ens afhjelpande tillsatte man
la ett saiskildt Utskott Dä likasom nu trodde man sig finna orsaken
till penningebnsten i den öfverdrifna importen och förbrukningen af
utländska varor, underlättad eller framkallad af den nederlagsrätt, som
Unde|‘.|l< C’ föregående ar inträffade, stora Europeiska krigen medgafs
i åtskilliga Svenska hamnar; protektiomsmens talan inom detta Utskott
lön es af Schwerm, som förordade kraftmesyrer, jernbref, och dylika.
AönlT rdenS Md-a lktCvde a1tgärderi frihandelns åter af Wirsén och
Äld?m\nttTeill Vlf-nrllgen viU Jag ej föreslå, att ett sådant
sälskddt Utskott skal nu tillsattas, men jag vågar hemställa, att Stats-
, te. .v‘d handläggning af frågan angående medels anskaf¬
fande till statsutgifterna sammanträda med deputerade från Bevillnin«rs-
oämnTe ö?h \0tt^;imÖJttfge-n äfV6n’ 1 fråga om kredit-anstalternas
nät kj.edit-lagstiftningen - ty äfven denna sammanhänger
med den finansiela ställningen - med Lag-Utskottet, så att nödm
matte. ™' Tll :ka- tillst^ker jag, att denna fråga mått!
åt Utskottet snart företagas och ej, såsom hittills skett, först under riks¬
dagens sista dagar.
.... Hen von Greijer, Bror; En talare har, förmodligen med minnet
fastadt pa en celeber författares snillrika yttrande om Svenska nationen
?agt’ att V1. avo t^ega att besluta, men sätta i verket med brådstörtande
fatt; att vi sa forfarit vid anläggande af våra jernvägar, hvarföre han
^unat för förhastande vid anskaffande af de vapen till arméen, hvarom
Kongl. Maj:ts proposition innehåller framställning. Äfven med erkän-
Uan<&Ud Pro1åttlkAd föl f°rt tlU Väga med jernvägarnes anläggande,
j • ^
34
Den 22 Januari.
kart jag ej se att en varning emot förhastande är på sitt ställe, då fråga
är om” anskaffande af vapen till vårt försvar och vi, såsom talaren
sjelf sagt, äro, om ej värnlöse, så åtminstone vapenlöse; — då är ju
skyndsamhet särdeles att rekommendera.
I olikhet med samma talare är jag öfvertygad, att, om de begärda
medlen anslås, skall Regeringen skaffa oss vapen af bästa sort, som
står att erhålla, och att vi följaktligen ej böra befara att Svenska offi¬
cerare skola kontrahera om gevär, som andra nationer kasserat.
Att upptaga det för vapnens anskaffande erforderliga medelsbeloppet
på allmänna bevillningen skulle jag icke anse i och för sig olämpligt,
om grunderna för allmänna bevillningens utförande vore rättvisa och
billiga. Men i likhet med flere föregående talare tror jag att detta
icke är förhållandet och att derföre, intilldess bättre grunder för all¬
männa bevillningens utgörande blifvit utfunna, bör allmänna bevill¬
ningens ökande så vidt möjligt undvikas.
Grefve Mörner: Eu föregående talares yttrande har uppkallat
mig att med några ord belysa en och annan af de af honom lem-
nade uppgifter, hvilka synts mig vilseledande. Han yttrade, att, ge¬
nom de år 1866 införda förändrade grunder för den allmänna bevill¬
ningen, densamma blifvit betydligt nedsatt, nemligen från 2% af in¬
komsten till 1 % och derunder. Men, mina Herrar! huru förhåller
sig i sjelfva verket härmed? Het är icke den nominela procenten,
som är af vigt, utan man måste hufvudsakligen fästa sig vid det be¬
lopp, som den enskilde får betala. Det är den skattskyldige temligen
likgiltigt, om fastighetsvärdet sättes något lägre eller högre, hufvud-
saken är, hvad han skall betala, och då vid de nya grundernas til¬
lämpning fastighetsvärdet på landet i allmänhet höjdes från tre till sju
gånger emot hvad det förut varit, så kom fastighetsegaren^ icke, vid
den° efter dessa grunder gjorda taxering, i åtnjutande af någon ned¬
sättning å sjelfva afgiftens belopp.
Samma talare framhöll vidare att man under den förflutna tiden
kunnat minska eller borttaga åtskilliga skatter och ändå bevilja stöne
utgifter. Det är sannt att under tiden till och med 1857 års riksdag
åtskilliga jorden tryckande skatter borttogos, men sedermera hafva, med
undantag af qvarnräntan, högst få sådana blifvit afskaffäde. Det var
också vid förenämnda tid som den ofta omtalade blomstermålningen
gjordes. Det var, när den sednast afgångne finansministern tillträdde
sitt embete, som han framlade denna vackra tafla, som tillika hade
den förtjensten att framställa förhållandena sådana de då voro. Den
tafla, man nu i den Kongl. Propositionen framlagt för osa, visar oss
den 'nuvarande ställningen vid samme ministers afgång från sitt vig¬
tiga embete. Färgläggningen gör sig sjelf.
Oftanämnde talare har jemväl anmärkt, att d<j lån, vi upptagit,
varit för små, samt påstått, att, om vi gjort större sådana, skulle vår
kredit vara bättre. Jag vågar äfven i detta afseende vara af en annan
tanke och håller mig fortfarande vid den gamla enfalldiga regeln, att,
ju mera man lånar, desto mera blifver man skyldig. Olyckan ligger,
enligt min tanke, icke deruti att vi icke hvarje gång upptagit lån till
större belopp, än hvaraf oss gjorts behof, utan deruti att vi vid de
Den 22 Januari.
35
förnyade låne-transaktionerna mast upptaga lånen mot allt sämre och
sämre vilkor, emedan vi icke låtit de beslutade företagens utförande
blifva beroende deraf, huruvida penningar dertill kunnat erhållas för
skäligt pns, utan först bestämt utgifter, hvilka ovilkorligen måst be¬
stridas, och derefter, utan afseende å konjunkturerna, nödgats upptaga
lån. Talaren har äfven sagt, att det icke vore farligt att anticipera på
följande års inkomster, emedan så förfores i de största stater, t. ex.
England, och att man maste Unna sig uti det, som vore eu nödvändig¬
het. Men jag hemställer, om det, som är olyckligt för den enskilde,
kan vara ep. fördel för det allmänna. Den enskilde, som lefver på
ständig anticipation, befinner sig icke i en fördelaktig ställning, och
hinner han slutligen den gräns, då vidare anticipation icke är möjlig,
hans min gifven.. Mot den af mig gjorda uppgiften om den in¬
träffade _ minskningen i uppskattningsvärdet af jordbruksfastigheten
samt al inkomsten utaf kapital och arbete, har erinrats, att den skatte-
inkomst, som härigenom gått för Staten förlorad, utgör ett ringa
belopp. Jag är villig att erkänna detta, äfvensom att hela den all¬
männa bevil]ningen, hvilken icke uppgår till mera än 2 4. millioner
är eu jemförelsevis ringa del af landets skattebidrag och att den störa
apparat med berednings-, taxerings- och pröfningskomitéer m. m., som
erfordras för dess åstadkommande, ej vittnar om någon särdeles om¬
sorg för att spara kostnader och besvär, då en till denna summa upp¬
gående statsinkomst säkerligen med lätthet kunnat på annat sätt
vinnas. Orsaken till denna beskattnings bibehållande skulle jag tro
hufvudsakligen vara att söka deruti, att man måtte hafva någon grund
gifven, hvarefter man, i nödens stund, då andra utvägar tryta, kan åstad¬
komma inkomster för fyllande af Statens behof. Det är ganska säkert,
att, om så olyckligt skulle inträffa, att landet invecklades i fiendtlig¬
het^ med någon annan stat, tullintraderna skulle till betydlig del för¬
svinna, och då kan det blifva oundvikligt att i större utsträckning an-
yändsi denna beskattningsapparat såsom ett nödankare, men det vore
önskligt, att man sökte undvika denna nödfallsutväg under nuvarande
förhållanden.
Den välde talaren har slutligen yttrat, att, om den tanke vore
bland allmänheten gängse, att representationsreformen skett i syfte att
minska skattebördorna, vore detta ett misstag, hvarur samma allmänhet
icke nog tidigt kunde tagas. Om det också må anses innnefatta ett
misstag att hafva förutsatt detta ändamål med den nya representatio¬
nens införande, så torde å den andra sidan vara lika angeläget att söka
förekomma, det icke hos allmänheten det misstag må vinna insteg och
rotfästa sig att syftemålet med reformen icke varit att få ett redskap
för åläggande af nya skattebördor.
En annan talare har uttalat den öfver tygels en, att Arméförvalt¬
ningen skall med noggrannhet och omtanke använda det belopp, som
olif vit äskadt för anskaffande af gevär. Lika med den värde talaren
önskar äfven jag på det högsta, att erfarenheten måtte besanna hans
förmodan i detta hänseende, men då man nyligen i tidningarne läst
redogörelse för detta års gevärstillverkning och deraf funnit, att un¬
der årets lopp fabricerats minié-gevär och andra refflade gevär utan
kammarladdning, och hvilka gevär således varit af en, enligt Armé¬
36
Den 22 Januari.
förvaltningens egen åsigt, nu mera antiqverad beskaffenhet, torde det
kunna ursäktas, om man skulle önska, att för framtiden varsamheten
blefve ändå något större, så att penningarne sparades, tills dess man
sjelf visste hvad man ville hafva.
Grefve Hamilton: Ehuru ett löst ord, som jag under ett munt¬
ligt föredrag sine ira et studio framkastat, uppkallat åtskilliga försva¬
rare af förra riksdagens Stats-Utskott, vill jag dock ej genom ett be¬
mötande af deras genmälen vidare förlänga diskussionen. Endast med
anledning af min grannes påstående att, om nämnda Stats-Utskott verk¬
ligen begått ett fel, detta skulle härrört af en origtig uppgift från Riks-
gälds-kontoret, tillåter jag mig förklara, dels att jag, då denna uppgift
lemnades, icke var Fullmägtig i Riksgälds-kontoret, dels att, då jag be¬
räknat den vid 1867 års slut uppkommande statsbrist till sju millioner,
detta skett under antagande att de af honom omnämnda två millioner
thaler då äro realiserade, hvadan således ifrågavarande brist är all¬
deles oberoende af dessa två millioner.
Friherre Sprengtporten: Det är icke min afsigt att framställa
något klander, hvarken mot förra eller de föregående riksdagarnes Stats¬
utskott, med anledning af det sätt, hvaruppå staten blifvit reglerad.
Icke en gång mot principen att fylla en tillfällig statsbrist genom upp¬
tagandet af ett tillfälligt lån, anmärker jag något; men hvad jag på¬
yrkar är: att då en sådan utväg begagnas, detta endast må ske under
förhållanden, då den inhemska penningemarknaden är rikligt iörsedd;
och icke i en tidpunkt af allmän penningebrist, så att Riksgälds-kontoret,
för fullgörandet af föreskrifter, som hvarken kunna eller få åsidosättas,
underkastas nödvändigheten att antingen vända sig till utlandet för upp¬
tagandet, på ofördelaktiga vilkor, af smålån, hvilket skadar dess kredit
eller ock att söka dessa lån inom landet, till hvad pris som helst, hvil¬
ket leder till att öka förlägenheten i allmänna rörelsen, medelst upp¬
jagandet af den räntefot, som, under sådana förhållanden, kan antagas
hårdt trycka på industri och näringar.
Jag instämmer sålunda med den första värde talaren deri: att vid inne¬
varande riksdag, då penningeställningen är så tryckt, denna utväg att
anvisa anslag å tillgångar, som ej finnas, bör förkastas.
Hvad angår den frågan, huruvida en förhöjning af inkomst och
fastighetsbevillningen kan tillvägabringas under bibehållandet af nuva¬
rande taxeringsvärde, besvarar den, som det synes mig, sig sjelf vid
betraktande af det underpris, hvartill försäljningsvärdet, vid de tätt och
ofta förekommande exekutiva fastighetsauktionerna, nedgått.
Vid en statsreglering har man, oberäknadt föremålens nytta och
nödvändighet i sig sjelf, att taga i betraktande icke blott bibehållandet
af jemnvigt emellan utgifter och tillgångar, utan hvad som är likavig-
tigt, att det allmänna välståndet icke förnärmas.
Är det så, att landets ekonomiska ställning visar sig otillfreds¬
ställande, då är det en pligt att fördomsfritt uppsöka orsakerna och an¬
vända de medel, som motverka, och icke sådana, som gifva ny näring
åt de missförhållanden, som böra rättas.
Den 22 Januari.
37
Principiis obsta heter det, och det är denna regel, som jag hoppas
att Stats- och Bevillnings-Utskotten, vid fullgörandet af sitt grannlaga
uppdrag skola iakttaga. b
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, hänvisades den
Kongl. Propositionen jemte de i anledning deraf nu afgifna yttranden
till det blifvande Stats-Utskottet.
Föredrogs Friherre Eaabs, Adam Christian, den 21 dennes
bordlagda motion N:o 4, angående utgifvande af en Riksdagstidning;
och blef denna motion hänvisad till Kammarens tillfälliga Utskott för
uppgörande af förslag till reglementariska stadganden för Kiksdagen,
samt, uppå särskild af Herr Grefven och Talmannen gjord proposition
å bifall till motionärens derom framställda begäran, delgifven Andra
Kammaren.
Föredrogs Herr Hasselrots den 21 dennes bordlagda motion N:o 5.
Herr Hasselrot: Då jag i förra sammanträdet väckte den nu före¬
dragna motionen, förbisåg jag visserligen icke, att deri förekomma trenne
särskilda frågor, hvilka egentligen tillhöra lika många olika Utskotts
handläggning — den första punkten afser nemligen en fråga, som angår
Lag-Utskottet, den andra det gamla Ekonomi-Utskottet, och således nu
ett tillfälligt Utskott, och den tredje Stats-Utskottet — men jag ansåg,
att, då Riksdagen eger jemlikt 37 § Riksdags-ordningen tillsätta sär¬
skilda Utskott, samtliga dessa punkter, hvilka med hvarandra ega ett
oskiljaktigt sammanhang, kunde till ett sådant Utskott remitteras. Då
likväl något sådant Utskott ännu ej är tillsatt, får jag nu ändra min
anhållan derhän, att jag begär remiss af första punkten till Lag-Utskottet,
af den andra till ett tillfälligt Utskott och af den tredje till Stats-
Utskottet.
Herr Björck: I afseende å första punkten af den nu föredragna
motionen ma det tillatas mig att yttra några ord. Det har, tyvärr, visser¬
ligen visat sig på åtskilliga ställen i vårt land, att pastor såsom ord¬
förande i skolrådet icke med den drift och vaksamhet, som vederbort,
handhaft folkskolans angelägenheter, men jag tror, att detta redan hör till
undantagen, och att det i framtiden kommer att än mera sällan inträffa.
Uppsigten öfver folkskoleväsendet har nemligen i sednare tiden blifvit
fördubblad; den tillhör ej blott biskop och konsistorium, utan äfven
folkskole-inspektörerne, af hvilka i somliga stift finnas tvänne; och då
härtill kommer den allmänna rörelsen inom landet för folkskolans ut¬
veckling, torde man med skäl kunna hoppas, att våra pastorer skola
alltmera allmänt väckas till flit att i detta afseende fullgöra sin skyl¬
dighet. Jag anser derföre, att man i det längsta bör undvika att vid¬
taga en sådan åtgärd som den nu föreslagna, och detta i första rum¬
met af det skäl, att derigenom skulle rubbas den princip, som måste
ligga till grund för folkundervisningen, att nemligen denna skall Imf-
38
Den 22 Januari.
vudsäkligen och till sin rot vara religiös och kristlig. Genom ett bi¬
fall till det här väckta förslaget befarar jag, att de kristendomsfiendtliga
sträfvanden, som ock gå genom tiden och äfven i vårt land icke så litet
förspörjas, kunna underlättas i sina anfall äfven mot folkundervisningen,
om de egde tillfälle att beröfva pastor ordförandeplatsen i skolrådet.
Vi böra betänka oss, innan vi vidtaga en åtgärd, som på grund af hvad
jag nu sagt synes mig dels vådlig, dels ock onödig, då under påtryck¬
ningar från skilj dä håll pastorernes eget intresse för och aktgifvenhet på
deras pligter i detta afseende är mera skärpt, hvadan man kan hoppas, att
förhållandet blifver bättre och bättre. Jag anhåller vördsamt, att detta mitt
yttrande måtte få åtfölja vid remiss af motionen till vederbörligt Utskott.
Friherre Spr eng t port en: Då den nu föredragna motionen inne¬
håller flera skiljda yrkanden, hemställer jag, huruvida remiss deraf kan
ega rum, innan motionären i enlighet med grundlagens föreskrift af-
delat den efter dess olika innehåll.
Med anledning häraf förmälde Herr Grefven och Talmannen, att
den fråga, som nu utgjorde föremål för Kammarens behandling, just
bestod uti Herr Hasselrots begäran att få dela den af honom sistlidne
dag väckta motionen i tre särskilda motioner, enär motionen i dess ur¬
sprungliga skick icke kunde, till följd af stadgandet i sista mom. af 55
§ Riksdags-ordningen, till Utskott hänvisas; och komme Herr Grefven
och Talmannen således att först framställa preposition på Herr Hassel-
rots begäran om Kammarens medgifvande till motionens delning, och
sedermera, såvida Kammaren till denna begäran lemnade samtycke,
hvarigenom det för närvarande befintliga hindret för ärendets grund-
lagsenliga behandling blefve undanröjdt, göra särskilda propositioner å
remiss till vederbörande Utskott af de nya motioner, som till följd af
delningen uppkommit.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, hemställde Herr
Grefven och Talmannen, huruvida Kammaren bifölle Herr Hasselrots
anhållan att få dela den af honom sistlidne dag väckta motionen i tre
särskilda motioner.
Ropades ja.
Härefter blefvo, uppå särskilda propositioner, de tre sålunda upp¬
komna motionerna hänvisade:
N:o 5, angående ändring i 8 § af Kong!. Förordningen om kyrko¬
stämma samt kyrkoråd och skolråd, tillika med det af Herr Björck af-
gifna yttrandet-till det blifvande Lag-Utskottet;
N:o 14, rörande folkskoleväsendet, till ett tillfälligt Utskott; samt
N:o 15, angående öfvérlemnande af hela den personliga skyddsaf-
giften till folkskolornas behof, till det blifvande Stats-Utskottet.
Föredrogs Herr Hasselrots den 21 dennes bordlagda motion N:o
6, angående tillsättande af ett särskildt Utskott för behandling af alla
frågor rörand undervisningsväsendet.
Den 22 Januari.
39
Grefve af Ugglas: Jag hemställer till Kammaren, huruvida det
icke vore skäl att för närvarande, och till dess man får se huru många
motioner i skolfrågor komma att väckas, afslå den nu föredragna motionen,
alltid naturligtvis med rätt att sedermera, i fall så skulle behöfvas, till¬
sätta ett särskildt Utskott. Det blir då ock lättare att bestämma leda-
möternes antal i detsamma.
Flera ledamöter hördes häri instämma.
Herr Schal-1 au: Efter det af Kammaren nyss fattade beslut rö¬
rande en af Herr Hasselrots motioner, torde ett sådant Utskott, som det
nu föreslagna, nödvändigt böra tillsättas.
I anledning häraf fästade Herr Grofven och Talmannen Herr
Schartaus uppmärksamhet derå, att Herr Hasselrots omförmälda motion
hänvisats till ett tillfälligt Utskott, eller ett sådant, som, jemlikt 3:dje
mom. i 37:de §:n Riksdags-ordningen, af endera Kammaren tillsättes för
beredning af sådan fråga, som icke, tillhör ständigt Utskotts behandling,
hvaremot Herr Hasselrots nu förevarande förslag afsåge tillsättandet af
ett särskilclt Utskott, eller ett sådant, som, i enlighet med lista mom.
i nyssnämnda §, till följd af båda Kamrarnes sammanstämmande beslut,
tillsättes för upptagande af fråga, som tillhör ständigt Utskotts behandling.
Herr Hasselrot: Anledningen till min motion om tillsättande af
ett särskildt Utskott är, att jag ansett, det såväl de äf mig väckta mo¬
tionerna, som äfven andra motioner angående folkskoleväsendet, hvilka
komma att väckas i Kamrarne, borde behandlas i ett sammanhang och
icke, enligt hvad förr varit brukligt, remitteras till olika ständiga Utskott.
Herr von Geijer, Bror: Jag får erkänna, att jag är mycket
tveksam, om tydningen af grundlagens föreskrift i afseende å tillsättan¬
de af särskildt Utskott, men jag tror att, enligt 37 § Riksdags-ordnin¬
gen, bör sådan utskotts-tillsättning icke ske utan i sammanhang med
ett för handen varande förslag, och är jag således af den åsigt att, om
motionen icke, såsom förhållandet är, redan blifvit remitterad till Ut¬
skott, hade ett särskildt Utskott för upptagande af frågan kunnat till¬
sättas; såsom nu icke föranledd af någon särskild fråga anser jag mo¬
tionen böra afslås.
Friherre af Ugglas: Sedan den af Herr Hasselrot väckta frågan
redan blifvit remitterad till tillfälligt Utskott, finnes i närvarande ögon¬
blick intet ärende att hänskjuta till det af honom föreslagna särskilda
Utskott. Vid sådant förhållande torde det vara olämpligt att nu till¬
sätta detta Utskott, och förenar jag mig derföre med Grefve af Ugglas
i yrkande om afslag.
Herr Hasselrot: Jag hade föreställt mig att om ett särskildt Ut¬
skott blifvit tillsatt för att behandla frågor rörande folkskoleväsendet,
de af mig väckta motionerna i detta ämne bort dit remitteras, men som
motionerna redan remitterats till andra Utskott, återkallar jag min mo¬
tion om ett särskildt Utskotts tillsättande.
40
Deu 22 Januari.
Sedan öfverläggningeu härefter förklarats slutad, hemställde. Herr
Grefven och Talmannen, huruvida, vid det förhållande att Herr Has¬
selrot återkallat sitt förslag och dess antagande ej blifvit af någon an¬
nan ledamot påyrkadt, förslaget finge förfalla.
Ropades ja.
Föredrogs och hänvisades till det blifvande Lag-Utskottet Herr
von Geijers sistlidne dag bordlagda motion N:o 7, angående ändring
i 9:de §:n uti Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet.
Föredrogs och hänvisades till det blifvande Banko-Utskottet Herr
Schartaus sistlidne dag bordlagda motion Nio 8, angående användande
af Riksbankens vinstmedel för Bankens egna ändamål.
Föredrogs och hänvisades till det blifvande Bevillnings-Utskottet
Herr Schartaus sistlidne dag bordlagda motion N:o 9, angående förhöj¬
ning af införselstullarne å kaffe, socker och tobak.
Föredrogs Friherre Raabs, Carl Adam, sistlidne dag bordlagda
motion N:o 10, angående tillsättande af ett särskildt Utskott för behand¬
ling af frågor rörande försvarsväsendet.
Grefve af Ugglas: Då intet ärende finnes att remittera till det
här föreslagna särskilda Utskott, hemställer jag att Kammaren måtte,
i öfverensstämmelse med det nyss fattade beslutet angående Herr Has¬
selrots motion, afslå äfven Friherre Raabs förslag.
Friherre Raab, Carl Adam: Med anledning af Grefve af Ugg¬
las’ yttrande ber jag att få anföra grundlagens ord i 37 §, 1 mom.
Riksdagsordningen, der det heter: »ankommande på Kamrarnes sam¬
manstämmande beslut att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta sär¬
skildt Utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt Utskotts
behandling.» Det i Kongl. Maj:ts Proposition äskade anslag af 3 millioner
R:dr till gevärs anskaffande, ansåg jag höra till sådana frågor, som här
omtalas, och väckte derföre min motion. Då likväl denna ej inom Kam¬
maren tyckes vinna något understöd, vill jag ej påyrka bifall till den¬
samma.
Grefve af Ugglas: Af Friherre Raabs yttrande finner man, att
han ansett frågan om gevärsanslaget kunna remitteras till det särskilda
Utskottet. Hela Kongl. Maj:ts Proposition är dock redan, i enlighet
med hvad hittills alltid skett, remitterad till Stats-Utskottet, hvadan
intet ärende nu finnes att hänskjuta till det ifrågasatta Utskottet; och
vidhåller jag derföre mitt yrkande om afslag å Herr Friherrens motion
Deu 23 Januari.
41
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr Grefven
och Talmannen yttrat, att under densamma icke framställts något be¬
stämdt yrkande å bifall till Friherre Raabs förevarande förslag, hem¬
ställde Herr Grefven och Talmannen, huruvida Kammaren, i enlighet
med hvad Grefve af Ugglas yrkat, ansåge förslaget för närvarande böra
förfalla.
Ropades ja.
Kammaren åtskiljdes kl. 2 e. m.
In lideni
O. Brakel.
Onsdagen ilo» 23 Januari 1867.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. in.
Justerades 7 protokolls-utdrag för den 22 dennes.
Friherre af Ugglas: Uti den Kongl. Propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof förekommer, såsom i går anmärktes,
1868 års bevillningsmedel upptagna till 2,600,000 R:dr och beräknade så¬
som en Riksgälds-kontorets inkomst, hvilken enligt Kongl. Maj:ts förslag
skulle tagas i anspråk till fyllnad af behofven under nästa statsregle-
ringsperiod,
I den debatt, som vid remissen af den Kong], Propositionen i går¬
dagens plenum uppstod, yttrades af en talare, att denna summa redan skulle
vara af Riksgälds-kontoret beräknad uti det förslag öfver inkomster
och utgifter intill 1868 års slut, som till Kongl. Maj:t afgifvits, och
att, om denna summa nu åter tages i beräkning, Riksgälds-kontorets
af Fullmägtige uppgifna brist borde med ett motsvarande belopp tillökas.
Denna uppgift gjorde på mig ett ganska pinsamt intryck, enär den gaf
anledning till förmodan, att den i Kongl. Maj:ts Proposition intagna be¬
räkning öfver Statsverkets ställning icke skulle vara uppgjord med
den noggrannhet man eger rätt att fordra. Detta intryck delades af
många, och jag har derföre gjort mig förvissad om förhållandet samt
kan nu uttala den öfvertygelse, att den värde talarens uppgift grundade
sig på ett misstag.