706
Den 14 Maj.
N:o 12, om ändring i Kong!, förordningen den 26 Oktober 1858
angående gemensamma andaktsöfningar;
N:o 13, angående ändring i 16 Kap. 5 och 13 §§ i Jordabalken;
N:o 14, angående jordegares förmånsrätt till landbos lösören;
N:o 15, angående vilkoren för utmätning af växande gröda;
N:o 16, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin;
samt
N:is 17 och 18, angående statsregleringen.
§ 14.
Protokollsutdrag öfver de under denna dags sammanträde fattade be¬
slut justerades.
Kammarens ledamöter åtskiljdes kl. !/4 10 e. m.
In fidem
II. Husberg.
Tisdagen den 14 Maj.
Kl. 6 e. m.
§ I-
Upplästes och godkändes protokollet för den 6 uti denna månad.
§ 2.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 26, med för¬
slag till den af Riksdagen fastställda bevillningssummas utgörande.
Med anledning af Utskottets förslag under punkten 1 yttrade
Herr Rylander: Då, vid behandlingen af denna fråga under sam¬
manträdet sistlidne Söndag, åtskillige talare uttryckte den åsigt, att ringa
olägenhet skulle förorsakas deraf, i fall man genast tillämpade beslutet
om förhöjning uti bränvinstillverkningsafgift, så får jag emot denna åsigt
nedlägga min allvarligaste protest, då jag hyser den bestämda öfvertygelse,
att ett dylikt beslut skulle blifva ytterst olycksbringande till sina följder.
Én del bränvinstillverkare hafva redan, enligt hvad man med stor visshet
kan antaga, på förhand bortslutat sin utverkning, och dessa skulle genom
ett sådant påbud, som nu påyrkas, tillfogas förluster, som säkerligen för
många af dem blifva rent af ruinerande. Vidare tillåter jag mig påpeka
Den 14 Maj.
707
en annan sida af saken, och den är, att flere bränvinstillverkare, hvilka,
på grund af den författning i ämnet, som trädde i kraft från och med
detta års början, redan anmält sig till bränvinsbränning för återstående
delen af året, och derå erhållit Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes såväl
tillstånd till bedrifvande af tillverkningen, som äfven uträkning å den af¬
gift som derför skall erläggas, skulle genom den nu föreslagna förändrin¬
gen nödgas underkasta sig flera onödiga besvär och utgifter, då de redan
en gång förut gått i författning om vidtagande af alla de förberedande
åtgärder, som påkallas för handteringens bedrifvande. — Jag hemställer
således, om det af Utskottet föreslagna sättet till bevillningens förhöjande
är billigt och rättvist; och då jag för min del hyser härom en motsatt
tanke, vill jag reservera mig mot godkännande af hvad Utskottet härutin¬
nan föreslagit.
Herr A. A. Anderson: I likhet med den föregående talaren kan
icke heller jag gilla det förslag Bevillnings-Utskottet nu framställt, ty jag
anser det vara i högsta grad obilligt, ja orätt, att den beslutade förhöj¬
ningen af skatten skulle inträda redan under detta år, då de bränvins-
brännare, som under förlidne vinter begagnat sig af hela den medgifna
tiden, blefve oskäligt gynnade mot dem, som endast begagnat en månad
och uppskjutit bränvinsbränningen under de återstånnde tvenne måna¬
derna till hösten. Yi behöfva blott betänka att, enligt gällande författ¬
ning, bränvinstillverkare har rätt att under 3 månader, hvilka han kan
utvälja bland 5, tillverka sin vara mot en skatt af 60 öre per kanna,
men att han nu blir beröfvad denna rättighet, hvilket våldförande af hans
rätt kan för mången blifva ytterst kännbart. Den, som redan fått uträk¬
ning på den skatt han för året skall utgöra, har svårt att finna anled¬
ning i den förhöjning, som påföres honom under ett och samma skatteår,
och då jag anser ett dylikt förfarande icke stå i öfverensstämmelse med
grundlagarne, så finner jag naturligtvis i och med detsamma mig icke
kunna godkänna detsamma, hvarföre, och då jag nu yrkar afslag å den
föredragna punkten, jag anhåller det Kammarens Herrar ledamöter måtte
noga öfverväga och behjerta . detta för en stor del af vår landtmanna-
befolkning så ytterst vigtiga ärende.
Herr Grefve Pos so: Genom bifall till Stats-Utskottets Memorial
Nio 98 har Kammaren redan beslutat, att den vid innevarande riksdag
beslutade förhöjning i tillverkningsafgiften för bränvin skall, såsom tilläggs-
afgift till den nu gällande, jemväl för innevarande år utgöras, och då nu
derföre endast fråga kan uppstå om sättet för denna tilläggsafgifts utgö¬
rande, så inskränker jag mig, vid sådant förhållande, helt enkelt dertill
att yrka bifall å nu föredragna punkt.
Herr Ola Jönsson: Då Stats-Utskottets Memorial N:o 98 här till
handläggning förevar, begärde jag icke ordet, då så många talare derför-
utan yttrade sig i ämnet, men då frågan nu åter här förekommer, önskar
jag att i korthet derom få yttra några ord. Såsom IJerrarne förut hafva
sig bekant, har jag, då fråga här förevar om förhöjning af bränvinsskatten
äfvensom om högre tullafgift å här nedan anförda artiklar, motsatt mig
708
Den 14 Maj.
all dylik förhöjning, hvilken jag anser orättvis, och då jag tror att den
brist, som förefinnes, bättre bör fyllas genom direkt beskattning, men då
Riksdagen nu redan beslutat en dylik förhöjning, så kan någon förändring
ej vidare fås i detta beslut, utan är nu frågan endast om huru det bör
tillämpas. Jag medgifver att jag röstat för det beslut Utskottet i första
punkten föreslår, ty jag anser det vara en vinst både för producenten
Och landet, att den högre skatten å bränvinstillverkningen redan i år
kommer att utgå. Beträffande deremot högre tullsatser å kaffe och soc¬
ker, så hade jag trott att beslutet härom icke borde blifva gällande äfven
för detta år, men då man påstått, att det vore inkonseqvent att tillämpa
förhöjningen i det ena men icke i det andra fallet, då densamma egent¬
ligen vore beroende på ett och samma beslut, så har jag röstat för att äfven
denna förhöjning må nu genast, så fort ske kan, sättas i verket. Må det
ursäktas mig att jag sålunda på detta sätt yttrar mig om eu punkt, som
ännu icke är föredragen, men jag gör det för att sedermera icke vidare
behöfva härom begära ordet. Äfven har jag röstat för tillämpningen af
de högre tullsatserna redan i år af det skäl, att fördelen af lägre fullsat-
ser icke kommer allmänheten, utan endast importören, till godo, och då
frågorna härom nu redan utgöra Riksdagens beslut, Indika icke kunna
upprifvas, så kan jag icke annat än yrka bifall till såväl första punkten
i fråga om den förhöjda bränvinsskattens utgörande äfven detta år, som
till de i andra och tredje punkten föreslagna förhöjda tullsatserna å ar-
tiklarne bränvin, sprit, kaffe, kakao, socker och tobak m. m.
Herr Kallstenius: Utan att hysa den ringaste förhoppning
att kunna ändra Kammarens en gång i dessa ämnen fattade beslut, så
har jag dock ansett det vara min pligt, helst jag icke kan deltaga i det
koketteri, som här på sednare tider visat sig att efteråt komma med en
reservation mot ett beslut, man må nu hafva deltagit i detsamma eller
icke, att nu begagna min lagliga rätt att tillkännagifva, det jag icke p^
ringaste sätt kan gilla Utskottets hemställan i denna punkt, utan att jag
för min del finner mig föranlåten instämma med de tvenne talare, som
här först uppträdde efter föredragningen af nu ifrågavarande Betän¬
kande.
Herr Johannes Andersson: För min del kan jag icke gilla nå¬
gon förhöjning i afgiften för bränvinstillverkningen, och ännu mindre att
denna tillökning skulle tillämpas för det nu löpande året, ty det är all¬
deles icke rätt mot de mindre jordbrukarne, på samma gång som, enligt
min åsigt, Statens inkomster derigenom komma att förminskas. Då här¬
till kommer den ytterligare bevillning folket nu nödgas åtaga sig för åstad¬
kommande af vapenskatten, så finner jag mig föranlåten instämma i Herr
August Andersons reservation, under beklagande att lagstiftningen i dessa
ämnen nu tagit den vändning, som förevarande Betänkande utvisar.
Herr von Troil: De tvenne talare, som först uppträdde, hafva så¬
som skäl för afslag anfört, att flere personer, som ämna utöfva bränvins-
bränning i höst, redan sig dertill hos Konungens Befallningshafvande an¬
mält och redan också erhållit uträkning på skattebeloppet, allt efter hvad
709
Den 14 Maj.
den nu gällande förordningen härom stadgar. Jag vill visserligen icke
bestrida, att så på ett eller annat håll kan halva skett, men jag anhåller
få fästa uppmärksamheten derpå, att den gamla författningen bjuder, det
eu livar, som vill utöfva bränvinsbränning, skall derom hos vederbörande
göra anmälan sex veckor före bränningstidens början, och att, om jag icke
alltför mycket missminner mig, denna anmälningstid i den nu antagna
författningen är inknappad till en månad; jag må bekänna det jag icke
är fullt säker härpå, men jag tror förhållandet vara sådant jag nu sägt.
Då tiden således är (i veckor, är det föga troligt att många personer re¬
dan nu i Maj anmält sig att bränna under hösten, då de hafva så lång
tid på sig, och de ännu icke med någon säkerhet kunna beräkna priset
å de råämnen, som för dem blifva af nöden; men om ock en eller annan
redan skulle hafva anmält sig, så är detta helt visst ett sa enstaka och
sällsynt undantagsfall, att det alldeles icke bör inverka på det beslut vi
nu bär hafva att fatta. Jag anser således för min del ganska rigtigt, att
den beslutade förhöjningen i bränvinsbränningsafgiften genast träder i
verksamhet, ty om man dermed dröjer till nästa år, så komma sannolikt
att under höstens lopp hit införas dels massor af utländsk spanmal och
framför allt Ryskt mjöl, dels stora qvantiteter af utländskt bränvin, hvil-
ket sedermera nästa år skulle, för erhållande af drawback, åter exporue-
ras, hvarigenom Staten komme att lida en förlust af 10 öre per kanna.
Då jag således anser det vara fullkomligt rigtigt och med statsklokheten
mest öfverensstämmande att beslutet nu genast träder i kraft; sa iai jag
yrka bifall till punkten, så mycket heldre som Stats-Utskottets Memorial
N:o 98 redan är af Första Kammaren godkändt.
Herr W i gar dt: Ehuru jag voterat emot den förhöjda bran vins-
skatten, då denna fråga här afgjordes, anser jag ändock att Bevillnings¬
utskottets nu föreliggande Betänkande är ganska rigtigt, såsom stödjande
sig på ö# af Riksdagen redan godkända Stats-Utskottets Memorial i Ira-
gan, och att den föredragna punkten alltså nu bör bifallas Detta ar
nödigt dels för att i möjligaste måtto söka förekomma eu allt för stor
import åt spantnål från utrikes ort, hvarigenom landet skulle tillskyndas
en dubbel förlust, och dels för att så fort som möjligt förskaffa tillgångar
till de utgifter, som förestå Staten. Ett uppskof skulle möjligen
vara till vinst för eu och annan enskild person, men Staten skulle derpå
ofelbart blifva lidande, och af denna anledning yrkar jag bifall till Ut¬
skottets ifrågavarande hemställan.
Herr Rylander: En talare här framför mig har nyss yttrat, att
anmälningstiden skulle vara 6 veckor före den tid. bränvinstillverknmgen
tager sin början; jag tager mig dock friheten erinra, att denna tid ar
bestämd till 1 månad, och att förordningen innehåller det anmälan skall
ske sist inom en månad förut, till följd af hvilken ordalydelse intet, hin¬
der finnes att anmäla sig redan vid årets början, och att, mången sä
gjort och gör, det är säkert. Såsom exempel härpå kan jag åberopa mig
sjelf, som redan nu anmält mig, och jag får tillägga, att det icke är hvar¬
ken första eller enda gången jag gjort så. Jag hemställer huruvida en
dylik rätt kan mig fråntagas och jag yrkar fortfarande afslag å punkten.
710
Den 14 Maj.
Herr Jöns Pehrsson: I denna fråga lärer väl icke någon rät¬
telse vara att förvänta, då Riksdagen nu en gång antagit en sådan håll¬
ning, att den icke vidaie synes akta på hvad grundlagen bjuder och be¬
faller. Jag kan dock icke stillatigande so alla dessa mått och steg utan
att deremot nedlägga^ min allvarliga protest, och har denna, såsom jag
nog . kan föreställa mig, icke någon annan verkan, så må den åtminstone
påminna Kammaren att för framtiden mera akta på hvad lagen föreskrif-
ver än som hittills, ty jag tror att vi äro pligtige att hålla oss vid la-
gens bokstaf och icke tolka den hvar och en, snart sagdt, efter sitt eget
tycke. Jag kan icke bitiäda Utskottets förslag och vill derföre reservera
mig emot de beslut, som nu här komma att fattas.
Herr Friherre Alströmer: Jemte det jag påyrkar bifall till Ut¬
skottets hemställan, som är uppställd alldeles i öfverensstämmelse med
Kammarens i ämnet förut fattade beslut, ber jag tillika få upplysa, det
jag svårligen kan tro, att någoii ännu anmält sig till idkande af brän-
vinsbränning under höstmånaderna, då eu sådan anmälan behöfver in¬
komma. blott 6 veckor före bränningstiden, och ingen väl ännu kan göra
de beräkningar, hvarpå fördelen af en dylik näring bör grundas. Detta
skulle vara sällsynta undantagsfall, och om sådana verkligen skulle hafva
egt rum, så kunna de icke hafva annan påföljd än att, i fall någon icke
vidare vill bränna under de vilkor, som hädanefter blifva stadgade, han
då egen full frihet att afsåga sig denna rättighet, utan hinder af den
tillåtelse-resolution han af vederbörande auktoritet må derå hafva erhållit,
och att den, som fortfarande vill idka brän vins bränning, må betala lösen
för den förnyade uträkning åt skattebeloppet, hvartill den nya förordnin¬
gen gifver anledning.
Herr Friherre von Schulzenheim: Såsom jag förut haft äran här
tillkännagifva, anser jag det vara hvarken nationalekonomiskt klokt eller
principielt rigtigt att lägga skatt på näringarne, hvilka, enligt min åsigt,
böra beskattas ensamt medelst konsumtionsskatter, lagda på de genom dem
frambrägta artiklarne. Denna accis bör läggas på bränvinet, på suparen,
men icke på potatestunnan, ty just då träffar beskattningen dem, som
dermed äro åsyftade. Regeringsformens 61 § säger tydligen, att bevill-
nmgarne skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya
bevillningen af Riksdagen fastställd blifver, och då Konungen och Representa¬
tionen tillsammans är den enda magt, som kan besluta ändring i så väl
denna som andra grundlagsparagrafer, samt andemeningen dermed är, att
några dylika ändringar, till förekommande af förhastade beslut, icke kunna
ifrågakomma förr än efter tre års förlopp, så kan jag icke finna, att man
nu berättigad att tolka grundlagen så, att denna tolkning utgör en
ändring deri. Då paragrafen innehåller, att bevillningen skall utgå
intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen
blifvit fastställd, så kan det, efter mitt sätt att läsa paragrafen, icke vara an¬
nat än advokatur, en vådlig förvridning af meningen, att påstå att den ur¬
sprungliga bevillningen utgår, då den likväl blifvit i väsendtlig mån förhöjd.
711
Den 14 Maj.
Man har förändrat siffran från t. ex. en 3:a till en 5:a, men ändock på¬
står man, att en 3:a och eu 5:a är detsamma, derför att 3:an alltid finnes
qvar och inneslutes uti talet 5. Detta är en logik, som jag icke kan gå
in på, och i fall man ville förfara fullt konseqvent, så kunde man med
samma skäl, stödjande sig på en dylik logik, besluta att förhöjningen skulle
utgå retroaktivt, således äfven för dem som under årets lopp redan be¬
gagnat sin bränvinstillverkningsrätt. Men allt våldförande åt den enskildes
rätt kan jag icke gilla. Här finnes flere, som hafva Konungens Betäll-
ningshafvandes, å dess Herres och Konungs höga vägnar, utfärdade reso¬
lutioner på, att för detta år få tillverka bränvin på de vilkor som hittills
funnits bestämda. Bry tes nu detta t illstånd, så sker dem en stor orätt.
Äfven på många andra sätt skulle, genom ett dylikt beslut, många en¬
skilda gynnas, under det andras rättigheter sårades. Så skulle t. ex. de,
hvilka icke sålt sin vara utan gömt derpå, och således hafva sin sprit i
behåll, nu kunna genast göra en ofantlig vinst på de andras bekostnad,
ty om Herrarne behaga observera förhållandet på Stockholms börs under
de sist förflutna dagarne, så bär, sedan frågan om förhöjd beskattning å
bränvinet, äfven lör i år, kommit till tals, priset å denna vara, från och
med sistlidne Tisdag intill denna dag, d. v. s. under 8 dagars tid, stigit
med 14 öre på kannan, och således ser man att spelet redan är i gång.
Men kan detta vara rätt? Kan det vara rigtigt, att för eu möjlig vinst
af 4 å 500,000 R:dr bryta begreppen af rätt och orätt? Jag är öfvertygad
om, att icke så är. Då vi nu hafva riksdag hvarje år; då nu endast 8
månader eller 240 dagar hinna förflyta från den ena riksdagens slut till
den andras början; då vi redan beviljat så mycket vi ansett för Statens
behof erforderligt, och då Riksgälds-kontoret erhållit i uppdrag att efter
befogenhet och sig företeende omständigheter anskaffa hjelpmedel, så frågar
jag, om det är skäl att fatta ett beslut, som, så att säga, straffar sig
sjelft. Jag medger, att nöden bryter lag, och om stora och vigtiga hän¬
delser inträffa, om nöden står för dörren, då skulle jag kunna förmå mig
att skjuta å sido denna grundlag, hela samhällets grundval och fäste; då,
men icke förr! Den dyrbaraste och vigtigaste delen af våra grundlagar är
väl, utan gensägelse, Tryckfrihets-förordningen, och tryckfriheten må val
med skäl anses såsom vår dyrbaraste rättighet; men om ett krig står för
dörren och jag finner att tryckfriheten derunder missbrukades i ett eller
annat hänseende, så skulle jag genast ropa: stryp tryckfriheten, förqväf
densamma tills vidare, eller tag densamma i förvar till dess faran är
förbi! —- Men nu är icke någon sådan fara för handen, nu går allt sin
jemna gång, och då kan det icke heller komma i fråga att göra någon
inskränkning i grundlagens helgd. — Jag är icke brånvinsbrännare och
har aldrig spekulerat i bränvinsaffärer, lika litet som jag, med Guds hjelp,
hoppas hädanefter komma att befatta mig härmed, och jag tror mig der¬
före om att helt opartiskt, helt och hållet oberörd af alla enskilda intressen,
så i ena som andra fallet, kunna uttala min åsigt i detta ämne. h ör mig
står högst och dyrbarast utaf allt grundlagens helgd, och jag beder eder,
mine Herrar! allvarligt betänka, innan I fatten edert beslut, huruvida
icke genom detsamma grundlagen blir för nära trädd eller ej.. Jag för
min del kommer att rösta mot Utskottets förslag, och om det bifalles, så
712
Deu 14 Maj.
w ^e> so™ dertill röstat ja, äfven derför bära ansvaret, bvilket jag på
intet satt vill dela. J ö 1
li-f -Prrr ^eU ^>a’ som den siste talaren företrädesvis
blitvit framhållen, eller den om grundlagsenligheten af det förslag Utskottet
fiamlagt var redan föremål för utförlig diskussion vid sammanträdet i Sön¬
dags afton, och jag trodde, uppriktigt sagdt. icke att den vidare skulle
komma igen. Da så emellertid skeft, må det tillåtas mig att derom yttra
nagra ord. Jag tror att man skulle onödigtvis förspilla en dyrbar tid,
i fall man, såsom den näst föregående talaren, gifver sig in på en mängd
deklarationer af hvad som skulle ske och hvad man skulle tycka, om
grundlagen eluderades eller suspenderades. Undersökningen häraf torde
kunna lemnas, till dess man får so, huruvida den fråga och fara är för
handen att nu violera åberopade 61 §: ty detta har den ärade talaren
val för utsatt, men ej visat. Betraktar man nu denna §, dels med hänsyn
till de deruti begagnade ordalag, dels i sammanhang med de tre paragra-
er, som föregå densamma, så finner man af dessa paragrafer, att Konungen
för hvarje Riksdag skall uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar,
i iw"0Irvieri °Ch ^ifter m' m'; att’ i sammanhang härmed, Konungen
skall för Riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom bevillningar
fylla hvad Staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra, samt att
Riksdagen bestämmer hvad som skall i bevillning utgå. Sedan kommer
•• som sägen alla utgifter, som Riksdagen under de i föregående S
namnda titlar här beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen fastställd blifver. I sam¬
manhang med föregående paragrafer sedd tyckes således denna 8 otvety-
cigt innebära en garanti derför, att de åtagna bevillningarne icke skola
kunna upphöra före den tid do lagligen böra gälla, d. v. s. att, sedan
dessa utgifter en gång aro bestämda, eger icke Riksdagen rätt att genom
något nytt beslut bestämma, att bevillningarne skola upphöra före utgån-
1 ,de , r’ “varunder den nya bevillningen lagligen blifver fastställd,
båledes forekommes härigenom all inskränkning i tiden hvarunder de äro
gällande Betraktar man derjemte sjelfva ordalagen, eller att “dessa af-
gn er skola, utgöras intill slutet1-, etc., så innebära och utsäga dessa ord
ju tydligen en motsats till, att de skulle kunna inskränkas, upphöra eller
borttagas. Innehåller denna paragraf, att ifrågavarande utgifter skulle
utgå oforandrade, eller något härmed likartadt, då hade Friherre von
bchulzenheim rätt i sitt påstående, men nu står icke något dylikt i 8:n
utan endast att afgifterna skola utgöras, d. v. s. icke upphöra eller för-
mmskas Nu har Bevillmngs-Utskottet föreslagit, att förhöjningen skall
utgå i form af en tilläggsafgift, och om detta af Riksdagen bifalles, så
ställe1 sig frågan på följande satt: hafva bevillningarne upphört att ut-
goms derföre att man bestämmer en tilläggsafgift att, jemte dem, utgå?
Blår på kunna vi svara ett obetingadt nej; Riksdagen bär blott beslutat en
förhöjning, en tillökning i bevillningen, och något förbud häremot finnes
Q ä 6.1 §runcllagen- -Derföre kunna vi ock helt och hållet
rWf fn6 fr “ mne mec^ ^ 0m gr^ndlagens skjutande å sido i
densamma ^ ^ ar 1Cke fl'äga 0111 Ilvarken att tumma eller våldföra
Den 14 Maj.
713
Vidare har man talat om, huruvida det nu vore klokt eller icke att
antaga den föreslagna åtgärden. Den ärade talaren har förklarat sig för
den sednare åsigten och påstått, att under det man gynnade några få,
skulle det stora flertalet blifva lidande. Men jag tror att, i fall man upp¬
ställer frågan rigtigt, man hör komma till ett annat resultat. Hvilkas
fördel åsyftar denna förhöjning? Jo, först och främst Statens, som be-
höfver större inkomster för att betacka den brist, som uppstått i och för
fyllandet af alla dess behof. Genom vidtagande af denna förhöjning redan
i år skulle man vidare vinna ej allenast det ändamål att erhålla högre
inkomst, utan äfven att förekomma en så stor bränvinsbränning och im¬
port i år mot eu mindre skatt, att nästa års tillverkning derigenom be¬
tydligen nedginge i samma proportion. Derigenom skulle således icke den
kasus kunna inträffa, att, genom import och förminskad bränvinstillverk-
niug, Kronans vinst eller inkomst skulle nästa år förminskas i stället för
att tillväxa. Hvad som åter är Kronans vinst är i och med detsamma
alla de skattdragandes, då dessa annars på annat sätt finge fylla behofven.
Men den föreslagna åtgärden medför vinst icke allenast för Kronan och på
detta sätt äfven för de skattdragande, utan besparar derjemte äfven mera
direkt de enskilda en obillig utgift. I fall den ifrågasatta förhöjningen i
tullsatser icke beslutas att, så fort ske kan, träda i verket, skall en gan¬
ska betydlig import och bränvinsproduktion nu genast komma att ega rum,
så länge de lägre tullsatserna gälla. Deremot vågar jag påstå, attimpor-
törerne och producenterne nästa år komma att försälja sina varor efter
de högre pris, hvartill de förhöjda tullafgifterna kunna berättiga, oaktadt
de blifvit intagna eller producerade före de högre afgifternas tillämpning.
Irnportörerne således äro de, som skulle vinna, men alla de andra, d. v. s.
afnämarne af dessa varor, skulle ofelbart förlora. Men afnämarne äro flere
än importörer och producenter.
Ingen kan högre än jag beklaga, att omständigheterna nu en gång
äro sådana, att vi måste behöfva förorsaka dylika rubbningar i affärs¬
förhållandena; men jag kan icke se annat, än att vi måste finna oss vid
att bifalla hvad Utskottet föreslagit, synnerligast som det genom Riks¬
dagens föregående beslut, i fråga om beloppet af det ifrågasatta statslånet,
redan är så att säga af Riksdagen godkändt.
Herr Peter Andersson: Då jag vid sistlidne riksdag deltog i
bestämmande af såväl bränvinsafgiften som tullsatserna lör år 1867,
kunde jag icke föreställa mig, att någon rubbning deruti skulle komma att
ega rum under årets lopp, och jag tror, att knappast någon af Represen¬
tationen, säkerligen ingen af Svenska folket i allmänhet hade aning om
något dylikt. Också kan jag icke biträda det förslag, som Bevillnings¬
utskottet här afgifvit om den ökade bränvinsskattens och de förhöjda
tullafgifternas tillämpning redan under innevarande år. Det skäl som
härvid hufvudsakligen bestämt min uppfattning är, att en dylik åtgärd,
enligt min fasta öfvertygelse, befinner sig i fullkomlig strid med grund¬
lagens bud, och grundlagen vill jag, i hvad på mig ankommer, icke violera.
Jag får derföre på det kraftigaste protestera mot Bevillnings-Utskottets
här gjorda framställning och för öfrigt åberopa de skäl, Herr Friherre
von Schulzenheim anförde, då han nyss hade ordet, och hvilka synas mig
714
Den 14 Maj.
särdeles talande. Af den mening jag sålunda uttalat följer, att jag icke
kan godkänna Bevillnings-Utskottets Betänkande i dess nu föredragna del.
Herr Carl Ifvarsson: I likhet med Herr Ola Jönsson motsatte
jag mig tillökningen i bränvinsskatten och de äskade tullförhöjningar ne,
då fråga derom förra gången förevar i Kammaren, men jag anser likväl,
att man bör taga saken sådan den är. Sedan dess har genom allmän
omröstning blifvit bestämdt, att förhöjning i tillverkningsafgiften för brän¬
vin och i tullumgälderna i vissa delar skall ega rum för nästa år. Nu är
frågan, om Staten skall erhålla någon inkomst i följd af den beslutade
förhöjningen eller icke. Frågan är, om man vill, att kapitalisten skall
vara den enda, som har fördel af förhöjningen, hvilket skulle inträffa, om
man icke ville tillämpa den nu. Frågan är med ett ord, om denne före¬
trädesvis skall hafva rätt till inkomster eller Staten. Den som tror, att,
genom bibehållande af den lägre beskattningen å bränvinstillverkningen
intill början af det kommande året, denna näringsgren skulle tillskyndas
någon fördel, misstager sig säkerligen. Följden blefve endast den, att köp
om bränvin afslutades på förhand, att kapitalisten anlitades om nödiga
förlagsmedel och att tillverkaren nödgades sälja sitt bränvin till förlägga¬
ren mot lägre pris. Det är derföre såväl i Statens som i bränvins-
tillverkarens intresse, att den nu beslutade förhöjningen vinner tillämpning
redan i år, och jag vill tillägga, att jag för min del alldeles icke kan
finna, att en dylik åtgärd är på något sätt stridande mot grundlagen, ty,
säge hvad man vill, kommer dock den gamla afgiften i allt fall att ut¬
göras. Fördenskull anser jag också, att hvarken i ett eller annat afse¬
ende man bör draga sig tillbaka att sanktionera Utskottets förslag, och
för min del godkänner jag hvad Utskottet hemställt såväl i denna del
som i fråga om tullumgälderna.
Herr Ola Månsson: Då jag icke kan biträda det beslut, hvari
Bevillnings-Utskottet här stadnat och hvilket jag anser vara uppenbart
stridande emot 61 § Regeringsformen, yrkar jag utslag å Betänkandet och
instämmer i öfrigt med Friherre von Schulzenheim.
Öfverläggningen var slutad. Sedan Herr Talmannens proposition på
bifall till förevarande förslag blifvit med ja och nej besvarad samt vote¬
ring begärts, uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voterings-
p roposition:
Den, som bifaller, hvad Bevillnings-Utskottet hemställt i första punk¬
ten af dess Betänkande N:o 26,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är Utskottets hemställan i förevarande punkt af Kam¬
maren afslagen.
Omröstningen, som i vanlig ordning verkställdes, utvisade, att 111
ledamöter röstat ja och 33 nej; och var alltså denna punkt af Kammaren
bifallen.
\
Den 14 Maj. 715
Mot detta beslut reserverade sig Herrar Johannes Andersson, Ola
Månsson, Bylander och Anders August Anderson.
Punkten 2.
Herr A. A. Anderson: Äfven mot denna del af Betänkandet har
jag anmält min reservation. Jag anser det icke vara rättvist, att icke de
beslutade tullförhöjningarne alla tillämpas på eu gång. Utskottet tillstyr¬
ker att, hvad tuilen å spritvaror beträffar, tilläggsafgifternas tillämpning
skall ställas i sammanhang med promulgerandet af den nya förordningen
angående bränvinstillverkningen. Men då denna kan komma att utfärdas
sednare på året, kan ett dylikt beslut föranleda till införande i större
mängd af utländsk vara, till men för den redan nog tryckta inhemska
bränvinsindustrien. Att förekomma denna olägenhet har jag ansett det
vara billigt och rätt, att, då, tyvärr, det lärer blifva beslutädt, att tull¬
förhöjningen å alla här ifrågakomna artiklar skall tillämpas redan inneva¬
rande år, detta för dem alla bör ske lika tidigt. Af detta skäl kan jag
derföre icke godkänna hvad här blifvit föreslaget, utan får jag hos Herr
Talmannen anhålla om proposition derå att bestämmas måtte, att alla
tilläggsafgifter skall utgöras från en och samma tid.
Herr Biländer:
Herr Friherre Als tr om er: Med anledning af den siste talarens
yttrande vill jag erinra derom, att i den redan beslutade första punkten
förekommer en underdånig anhållan, att den nya förordningen angående
vilkoren för bränvinstillverkningen må utfärdas “så snart ske kan“. Det
är således all möjlig anledning antaga, att Kongl. Maj:t skall utfärda ifrå¬
gavarande författning samtidigt med kungörelsen om förhöjningen af tul-
larne i allmänhet. Följaktligen lärer Herr Rylanders anmärkning icke
förtjena något afseende. Jag yrkar bifall.
Öfverläggningen var slutad; och Utskottets under denna punkt fram¬
ställda förslag bifölls.
Punkten 3.
Herr A. A. Anderson: I öfverensstämmelse med hvad jag yttrat
i min reservation anser jag, att ifrågavarande tilläggsafgifter icke böra utgå
under innevarande år, emedan, såsom jemväl förut blifvit anfördt, ett dy¬
likt beslut, enligt min öfvertygelse, icke låter förena sig med grundlagens
föreskrift i detta fall. Jag anhåller derföre hos Herr Talmannen om pro¬
position å afslag.
Vidare anfördes icke; och blef jemväl detta förslag af Kammaren bi¬
fallet.
716
Den 14 Maj.
Punkten 4.
Härvid yttrade
Herr Friherre Liljencrantz: Fn ärad ledamot af denna Kammare
och jag hafva' med den rätt, som en paragraf i arbetsordningen lemnar åt
hvarje medlem af Kammaren, som önskar framställa något ändringsförslag,
tagit oss friheten att utdela ett sådant i afseende å fjerde punkten. Detta
ändringsförslag innehåller ingenting annat, än att i stället för att vapen¬
skatten redan under detta år skulle debiteras för att vid 1868 års upp-
bördsstämmor uppbäras, den skulle fördelas på tvenne år eller vid de un¬
der åren 1868—1869 infallande uppbördsstämmor. Sjelfva beloppet blir
oförändradt, men en lättnad bereddes de skattskyldige. Vi hafva nyss be¬
slutat tillämpningen af de förhöjda tullsatserna redan under detta år. För
artikeln socker uppkommer derigenom en förhöjning af 25 present, för
kaffe af 20 procent, för bränvin af 162/., procent. Det synes då vara bil¬
ligt, att äfven allmänna bevillningen höjes för hvartdera året med ena¬
handa belopp som tullsatserna, eller med 25 procent. Om Kammaren an¬
tager mitt förslag, blefve förhöjningen således lika för allmänna bevillnin-
gen och dessa artiklar. Jag anser dessutom, att det skulle vara ganska
klokt att på detta sätt med ens afskära möjligheten till eller åtminstone
försvåra framläggande af förslag till utgörande af ytterligare en vapenskatt.
De tillgångar den extra bevillningen och den ordinarie lemna torde ock
vara tillräckliga att, med iakttagande af nödig sparsamhet, äfven bestrida
kostnaden för anskaffningen af de vapen, som äro för landets försvar er¬
forderliga. Och om nu beslutas, att den ifrågavarande vapenskatten skall
utgöras under åren 1868 och 1869 är — jag upprepar det -— icke troligt,
att till nästa Riksdag framställning skall ske om utgående af ännu en
vapenskatt.
På dessa skäl anhåller jag om bifall till mitt förslag, hvilket torde
uppläsas.
Sedan det af Herr Friherre Liljencrantz och Herr Bergström afgifna
ändringsförslaget blifvit uppläst, fortsattes öiverläggningen af
Herr Grefve P o s s e: Det är visserligen sannt, att vid denna riksdag
Svenska Folket begagnat sin urgamla rätt att sig sjelf beskatta på ett så¬
dant sätt, att det väl vore önskligt, om någon lättnad kunde det beredas,
men den lättnad, som nu blifvit ifrågasatt, finner jag verkligen vara allt
för obetydlig. Då jag förvandlar till siffror det förslag, som innefattas i
amandementet, visar sig, att vapenskatten, enligt Bevillnings-Utskottets för¬
slag, skulle utgöra för en fastighet, taxerad till 10,000 R:dr, 1 Rall’ 50
öre, och jag vågar påstå, att för innehafvare!) af en sådan fastighet det
är likgiltigt, om han betalar på en gång 1 R:dr 50 öre eller 75 öre hvart¬
dera året. Om jag höjer denna summa till ett fastighetsvärde af 1,000,000,
blir yapenskatten 150 Rall1, och för egaren af 1,000,000 kan det icke
göra något, i fall han ger ut 150 Rall’ på en gång eller i tvenne hälfter.
Jag anser således den lättnad, som man här vill åstadkomma, allt för
ringa för att tagas i betraktande.
717
Den 14 Maj.
Den föregående ärade talaren har såsom motiv framkastat, att genom
denna beskattnings fördelning man skulle, om icke afskala all möjlighet
till, åtminstone försvåra utsigten att eu följande riksdag vi skulle åtaga
oss en ny bevillning för samma ändamål. Men jag tror, att vi alla i
gemen och hvar och en för sig icke hafva af nöden att kringgärda oss
med ett dylikt försigtighetsmått för att icke nästa år åtaga oss en be¬
villning, som icke behöfves. Men om förhållandena då äro sådana, att en
ny vapenskatt är behöflig, om de politiska förvecklingarna då gestalta sig
så, att vi måste anstränga våra yttersta krafter för att kunna försvara
oss, torde Svenska folket eller dess representanter af ett sådant i år fat-
tadt beslut icke finna sig förhindrade att då besluta, att vi skola värna
vår sjelfständighet.
Jag finner alltså intet af de skäl, som blifvit åberopade till stöd för
amandementet, vara sådant, att något afseende derå bör fästas; och jag
föreställer mig, att Kammaren med godt samvete kan antaga Bevillnings¬
utskottets förslag i denna del, hvilket jag yrkar.
Herr Med in: Då denna fråga förevar i Utskottet, motsatte jag mig
i sjeliva saken icke det beslut hvartill Utskottet kommit, men i af¬
seende å fördelningen af den särskilda beskattningen var jag af annan
åsigt än majoriteten. Utskottet föreslår att vapenskatten skall utgå blott
efter andra artikelns bevillning. Första artikeln vill jag naturligtvis icke
göra delaktig i vapenskatten, men jag anser olämpligt, att hela bördan
deraf skall trycka ensamt andra artikelns skattskyldige. Derföre var mitt
yrkande i Utskottet, att denna beskattning skulle fördelas mellan andra
och tredje artikeln. Jag har trott mig böra tillkännagifva den mening,
som jag då uttalade. Jag har icke förändrat åsigt sedan dess. Jag er¬
känner villigt, att bland de J4 skatterubrikerna under tredje artikeln fin¬
nes en hel del, som svårligen kan bära förhöjd bevillning, men deremot
gifvas många, som säkerligen hafva bättre tillfälle att bidraga till vapen¬
skatten än flera bevillningshafvare efter andra artikeln. Om något detal-
jeradt förslag icke från annat håll blifvit framlagdt, skall jag derföre, innan
proposition göres, uppgifva, hvilka poster, tillhörande tredje artikeln, jag
anser böra deltaga i vapenskattens utgörande.
Herr Sand sted t: Herr Medin har uttalat just min åsigt, Äfven
jag håller före, att både andra och tredje artikelns skattskyldige böra del¬
taga i den ifrågavarande beskattningen. Vid 1848 års riksdag, då krigs¬
gärden skulle utgöras, blefvo såväl första som andra och tredje artiklarne
påförda skattebidrag för detta ändamål. Jag biträder likväl den mening,
som den föregående talaren yttrat, att första artikeln nu icke bör ifråga¬
komma till förhöjd bevillning. Den tredje anser jag deremot böra del¬
taga i vapenskatten lika med den andra, och jag anhåller om propo¬
sition derå.
Herr Friherre Alströmer: I afseende å det af Herr Friherre Lil¬
jencrantz framställda förslag har jag åtskilligt att anmärka. Mig förefal¬
ler det, att, om vapenskatten skulle fördelas på tvenne år, den mycket
snarare kan komma att öfvergå till stadigvarande, än om den utgöres eu-
718
Don 14 Maj.
däst för ett år och icke debiteras det följande. Jag är visserligen af
samma åsigt som Grefve Posse, att Svenska Representationen icke skall
undandraga sig eu ny beskattning, som behofvet krafvel’, men jag befarar,
att, om den vi nu åtagit oss skulle utgå under 2 år, det otvifvelaktigt
skall blifva lättare, att vid sidan af en ny beskattning låta en sådan jem¬
förelsevis ringa skatt fortfara. Derföre tror jag ock, hvad Herr Friherre
Liljencrantz’ förslag beträffar — hvilket, efter hans förmenande, skulle leda
till frigörelse för framtiden från en sådan skatt som nu är i fråga — att
detsamma snarare skulle hafva en motsatt verkan.
Hvad åter vidkommer den af en annan talare och ledamot af Bevill-
nings-Utskottet gjorda framställningen, att till grund för vapenskattens ut¬
görande äfven borde antagas tredje artikelns bevillning, torde han hemtat
anledning till ett sådant yrkande af det förhållandet, att 1848 års riks¬
dag, då krigsgärden beslutades, den påfördes äfven tredje artikeln. Men
på den, tiden var tredje artikelns bevillning inskränkt till få rubriker —
egentligen var det karaktersfullmagter. Nu deremot tillhör denna artikel
en mängd olika beskattningsföremål af sådan beskaffenhet, att de med
största svårighet lämpa sig för en sådan beskattning. Bland dem före¬
kommer t. ex. testamentsbevillningen. Om denna bevillning skulle deltaga
i vapenskatten, finge beloppet balanseras i räkenskaperna ofta 10 å 12 år,
innan det bidraget inflyter. Och ser man på summan, som skulle tillfalla
budgeten, om tredje artikelns bevillning medräknades, blir den en sådan
obetydlighet, fördelad på alla skattskyldige, att den föga förtjenar att
tagas i betraktande. Vid sådant förhållande och då härtill komma flera
skäl, hvilka icke behöfva upprepas, men dem hvar och en, som tager be-
villningsförordningen i hand lätt kan inse, anser jag, att Bevillnings¬
utskottets förslag bör af Kammaren godkännas utan förändring och så¬
ledes utan antagande af Herr Friherre Liljencrantz’ amendement.
Herr Å. A. Anderson: Jemte det jag villigt erkänner det välme¬
nande i Herr Friherre Liljencrantz förslag, att vapenskatten skulle för¬
delas på tvenne år, anser jag mig böra redogöra för den åsigt, som i
detta hänseende gjorde sig gällande i Bevillnings-Utskottet. Till en bör¬
jan var den meningen allmän, att den ifrågavarande skatten skulle debi¬
teras 1868 och således utgå först 1869, men då man närmare tänkte
efter, fann man, att medel till vapen behöfdes under nästkommande år
och att således skatten måste utdebiteras redan det innevarande. Detta
är anledningen, hvarföre Betänkandet i denna del erhållit det innehåll,
som föreligger.
Hvad åter beträffar den af Herr Medin gjorda framställningen, att va¬
penskatten borde fördelas äfven på tredje artikeln, var äfven derom fråga i
Bevillnings-Utskottet, men då man å ena sidan beräknade den lilla summa,
som derigenom skulle inflyta, och å den andra det myckna besväret med
utdebiteringen och uppbörden, ansåg man, att olägenheterna vore öfver¬
vägande, ehuruväl man erkände det rättvisa i åtgärden.
På grund af hvad jag sålunda anfört, kan jag för min del icke annat
än tillstyrka bifall till Betänkandet i denna del. Jag tror, att Svenska Folket
gerna skall se, att det får afbörda sig afgiften till vapen så snart som möjligt,
föreställande jag mig dessutom, att vid en kommande riksdag Statsverkets
Den 14 Maj. 7^9
ställning icke skall nödvändiggöra ytterligare extra beskattning för detta
ändamål.
Herr Lönnberg: Den fördelningsgrund, som Utskottet föreslagit för
uttaxeringen af den extra bevillning, som under namn af vapenskatt Sven¬
ska Folket går att underkasta sig, är visserligen enkel i tillämpningen, men
att den är fullt rättvis kan jag deremot icke ‘medgifva. Det synes mig
verkligen, som skulle Utskottet hafva bort fästa något mera afseende å de
mång tusende arbetarefamiljer, der husfadren är uppskattad till en års¬
inkomst af 4 å 500 Rall’ och hvilka redan tryckas af jemförelsevis höga
utskylder till kommunen. Hvarje liten förhöjning — vore den också blott
SO öre — är för dem dryg. Jag skulle derföre gerna hafva sett, att Ut¬
skottet, för de fall, då årsinkomsten icke uppgår till 6—800 R:dr, till¬
styrkt befrielse från den ifrågasatta extra bevillningen. Jag tror, att än¬
dock skall inflyta omkring 900,000 R:dr. För Statsverket vore en sådan
eftergift ganska obetydlig, men för den fattige blefve den säkerligen kär¬
kommen. Då för öfrigt de tullförhöjningar, som blifvit beslutade, egent¬
ligen drabba den fattige, den störa förbrukande allmänheten, vore en
sådan åtgärd ännu mera billig och befogad. Jag vill dock icke framställa
något särskild! yrkande, då jag kannor tendensen inom Kammaren att
snart få slut på riksdagen och på Betänkandet samt bifalla detta sådant
det är. Emellertid har jag velat uttala mina betänkligheter.
Herr O. B. Olsson: Lika} med föregående talare anser jag rätt¬
visan fordra, att äfven de personer som erlägga bevillning enligt tredje
artikeln betala sin tribut till den s. k. vapenskatten. Och då man vet,
att bevillningen af denna artikel för närvarande uppgår till 145,000 Rall’'
blir 50 procent af denna summa icke heller en sådan obetydlighet, som
man här låtit påskina, Jag instämmer derföre med de talare, som fram¬
ställt yrkaliden i denna syftning.
Herr Ahlgren: Såsom kandi är måste medel genom lån upptagas,
för att under år 1868 kunna fortsätta arbetena på Nordvestra stambanan’
Skulle — hvad som icke är troligt - öfverskott uppstå å de belopp, som
genom vapenskatten kunna inflyta, komma dessa väl till pass för utgifter,
i och för hvilkas bestridande ovisst är om förslagsvis beräknade inkomster
lemna tillgång.
Uppmärksamheten har redan blifvit fästad derå, huru olämpligt det
vore, att, såsom grund för vapenskatten, upptaga bevillningen efter tredje
artikeln och förhöja den; hvadan jag icke behöfver derom fälla något om¬
döme; men då en föregående talare, om jag icke hörde orätt, ansåg denna
skatt ojemnt drabba åtskillige landets innevånare, på samma gång andre
blefve derifrån fria, ber jag att i Herrarnes minne få återkalla hvad här
under de sednare dagarne så mycket ordats om, att de som äro fria från
andra artikelns bevillning, eller falla under det s. k. strecket, tillräckligen
träffas af de beslutade tullförhöjningarne å sådana nödvändighetsvaror som
kaffe och socker. Frågas då, om det icke är med billighet öfverensstäm-
mande, att de, som stå öfver strecket, samt sålunda antagligen äro i tillfälle
att utan olägenhet en eller annan riksdaler undvara, böra i förhållande
720
Den 14 Maj.
till de mindre bemedlade högre beskattning vidkännas, hvilken skatt för
ett år i allt fall icke kan blifva särdeles betungande. Jag vill, då om-
nämndt är i hvad mån fastighetsegare af skatten betungas, anföra ett an¬
nat exempel: för en tjensteman med 5,000 R:dr lön blir vapenskatten
25 Rall-, och en dylik afgift kan icke kännas hardt. Denna särskilda be¬
skattning bör för öfrigt, enligt mitt förmenande, heldre utgå på ett år än
på två. I sednare fallet kunde den tilläfventyrs blifva permanent. Dess¬
utom anser jag, att Riksdagen bör sträfva till att, sfi snart möjligen ske
kan, Statens inkomster och utgifter — debet och credit — gå ihop; och
för att derför vinna detta ändamål, anhåller jag om bifall till hvad Ut¬
skottet här föreslagit.
Herr Key: Jag ber att få erinra, att jag icke med min röst bidra¬
git till beslutet om förhöjning i tullen å vissa artiklar, icke heller till
förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften. Men då nu sfi skett och fråga
är om dessa besluts tillämpning genast, förefaller det mig besynnerligt, att
Bevillnings-Utskottet föreslagit, att dessa tilläggsafgifter skola utgöras en¬
samt efter andra artikelns bevillning, en besynnerlighet som en annan
talare förut påpekat. Jag ber att få erinra något utförligare om 1848
års Riksdags beslut. Då fattades beslut rörande förhöjning i allmänna
bevillningen till ett belopp af 3,000,000 Rall-, hvilket, enligt Rikets Stän¬
ders underdåniga skrifvelse Nio 241 den 22 Oktober 1848, skulle utgå
med 300,000 R:dr B:ko sålunda: ‘ att i hvarje debetsedel skulle under
rubrik: årligen till gäldande af 1848 års krigsrustningskostnader, utföras
en sjettedel eller 162/., procent af summan utaf all den bevillning, som på
grund af första, andra och tredje artiklarne af bevillningsförordningen
förut å debetsedeln blifvit de skattskyldige påförd.“
Då man nu för enahanda ändamål lagt en tung börda på den stora
allmänheten, som konsumerar alla de nödvändighetsvaror, Indika drabbats
af tullfrirhöjningarne, men derutöfver, jemte andra utvägar, äfven nödgats
anlita den direkta bevillningen, allt till försonande af gamla arfsynder,
hade jag hoppats, att man skulle föreslå en förhöjd bevillning äfven efter
tredje artikeln. Jag erkänner visserligen, att denna förhöjning icke skulle
inbringa mycket. Bevillningen enligt tredje artikeln uppgår nemligen för
närvarande blott till något öfver 145,000 Rall’, och 50 procent derå ut¬
göra således allenast omkring 75,000 R:dr; men jag anser det vara ange¬
läget, att eu princip blir uttalad och, om möjligt, äfven tillämpad, den
nemligen att kapitalet i och genom bankerna, att lyx och nöjen genom
karaktersfullmagter och spelkort få i sin mån bidraga att bära de ökade
statsbördorna.
I afseende härå anhåller jag att få uppläsa några rader ur tidningen
Aftonbladet af dess kände ekonomiske författare. Han yttrar bland annat
följande:
“Sedan Riksdagen, såsom vi ansett vara nödvändigt, för denna gång
beviljat förenämnda förhöjningar uti indirekta skatter, anse vi jemväl bil¬
ligheten fordra, att, i närmaste öfverensstämmelse med Regeringens åsigter,
en förhöjning må ega rum i den direkta beskattningen. Detta är sa myc¬
ket angelägnare, som de stora industriela bolagen, företrädesvis bank¬
bolagen,
721
Den 14 Maj.
bolags, hvarken konsumera kaffe eller socker, och således icke sättas i
tillfälle att deltaga i skatteförhöjningen.“ Det vore ju rigtig skada, om
icke en så vacker patriotism finge “sättas i tillfälle“ att äfven hembära
fosterlandet sitt offer?
För öfrigt så, och då jag, i likhet med de ärade representanterne för
Stockholm och Christianstad, är af den mening, att vapenskatten hör för¬
delas på två år, desto heldre som jag för min del icke kan finna, att
man. bör uttaxera på en gång mera än hvad som behöfves, för att icke
onödigtvis lägga sten på eu börda, som är alltför tung ändå, får jag för¬
klara, att jag biträder det förslag, som dessa tvenne talare afgifVit, men
påyrkar derutöfver, att för år 1868 bevillningen efter tredje artikeln för-
höjes med 50 procent, och anhåller om proposition derå.
Herr Jöns Pehr sson: I likhet med föregående talare anser jag,
att vapenskåtten bör utgå efter både andra och tredje artikeln, under
hvilken sednare bankbolag med sedelutgifningsrätt finnas upptagna. Dessa
bolag, som skörda så mycken vinst, blifva helt och hållet befriade från
vapenskatt, om densamma skall utgå efter blott andra artikeln. Under
tredje artikeln . finnes äfven Dyka bruk, som har stor tillverkning och
derföre rättvisligen bör påföras vapenskatt. Lika med den siste talaren
anser jag, att denna särskilda beskattning borde upptagas under två år;
men om man nu i fjerde punkten efter ordet “andra11 tillägger “och tredje1'
artikeln etc., så behöfves icke mer för att vinna här uttalade önskningar.
Jag anhåller, att Herr Talmannen behagade härå framställa proposition.
Herr Per Nilsson från Malmöhus län: Jag finner det vara ganska
ledsamt, att åtskillige af Bevilluings-Utskottets ledamöter uppträda mot
förslaget i denna punkt, hvilket jag anser vara mycket rättvist. Plurali-
teten inom Utskottet _har, enligt min tanke, handlat mycket klokt, och jag
anhåller om bifall till punkten. Emellertid får jag hos Herr Talmannen
vördsamt framställa begäran om upplysning, huruvida underrättelse från
Första Kammaren ingått angående dess beslut i frågan.
Med anledning af Herr Per Nilssons yttrande upplyste Herr Tal¬
mannen, att någon underrättelse om Första Kammarens beslut i före¬
varande fråga ännu icke lut ankommit: hvarefter vidare yttrade
Herr Friherre Liljencrantz: En ärad talare, representanten från
Sundsvall, har invändt, att föredragna punkten icke borde afslås på den
grund, att allmänt kändt vore, det Statens behof kräfde upptagande af
den föreslagna vapenskatten under nästa år. Jag beklagar, att, då denna
sak skulle vara så. “allmänt bekant11, den icke kommit till min kunskap.
Jag har dock försökt att af personer, som hafva noggrann kännedom om
ifrågavarande förhållanden, få reda på ställningen, och dervid vunnit den
upplysning, att, sedan bankovinsten tagits i beräkning för att bestrida
innevarande års utgifter, samt förhöjning i tull- och bränvinsbrännings-
afgifterna bifallits, Eiksgälds-kontoret i början på nästa år har att motse
penningar till betydligt större belopp än som erfordras för att bestrida
utgifterna. Följden deraf blir, att Eiksgälds-kontoret kommer att bedrifva
Riksd. Prat. 1861. 2 Afd. 4 Band.
■16
722
Den 14 Maj
en liten diskontrörelse, och jag hemställer, huruvida det kan anses vara
rätt och billigt, att man ur det skattdragande folkets fickor tager pennin¬
gar samt tvingar Riksgälds-kontoret att utlåna dessa medel, för att icke
låta dem ligga räntelösa, Då man höjt tullen med 25 procent, har jag
föreslagit, att jemväl allmänna bevillningen borde under benämning vapen¬
skatt med enahanda procent höjas. Grefve Posse har deremot anmärkt,
att, om folket tål förhöjning med fjcräcdelcn, det äfven bör kunna tåla
förhöjning med hälften af den i debetsedeln påförda bevillning efter andra
artikeln. Detta påminner om den dagsverkare, som lassade ved på en
häst, under yttrande: “tål du det vedträdet, så tål du ett till1*, och af
sådan anledning fortsatte att lassa på så mycket, att, då hästen skulle
försöka att draga, han ej kom ur fläcken. Detta argument är tillräckligt
talande, och jag anhåller om bifall till det af mig och Herr Bergström
gjorda förslag.
Herr Statsrådet von Ehrenheim: Då åtskillige talare här ifrågasatt,
att den af Kong! Maj:t föreslagna och af Bevillnings-Utskottet tillstyrkta
särskilda beskattning under benämning “vapenskatt11 skulle utgå efter både
andra och tredje artikeln i bevillningsförordningen, men den Kongl. Pro¬
positionen, hvarmed Bevillnings-Utskottets förslag öfverensstämmer, icke
ifrågasatt att denna särskilda beskattning må utgå efter tredje artikeln,
anhåller jag att härom få yttra några ord. Man har såsom skäl för den
förstnämnda meningen åberopat exempel från 1848 års riksdag, då en till¬
fällig bevillning för krigsrustningars bestridande påfördes äfven tredje ar¬
tikeln i bevillningsförordningen. I anledning häraf ber jag att få fästa
uppmärksamhet derpå, att denna tillfälliga bevillning utgick enligt alla tre
artiklar ne, så att äfven den personela afgiften deraf drabbades, hvilket
ingen nu ifrågasatt eller torde finna lämpligt, och att den tredje artikeln
då upptog blott karaktersfullmagter. Denna artikel omfattar nu en mängd
olika föremål, nemligen bevillning för frälseegendomar, post- och lots¬
hemman, rättighet till skogsfång å alla änningar, enskilda bankers sedel-
utgifningsrätt, Dylta bruks tillverkningar, af utländske handlande och
handelsexpediter, utländingar för konserter och dramatiska eller andra
föreställningar, gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd, för spelkort,
tidningar och periodiska skrifter samt karaktersfullmagter. Dessa sins
emellan så olika beskattningar hafva alla det gemensamt, att de äro
undantagsbevillningar eller innefatta en afvikelse från den för öfrigt i
bevillningsförordningen erkända grundsatsen, att hvarje skattdragande bör
betala bevillning till Staten i förhållande till sina inkomster. Och häruti
ligger, efter min uppfattning, skälet, att man icke bör på dem tillämpa en
af finansiela skäl för en gång pålagd skatt, som man icke har för afsigt
att låta fortfara. Hvad särskildt beträffar enskilda banker med sedel-
utgifningsrätt, så träffas de af vapenskatten genom utgörande af bevillning
efter andra artikeln, och blifva således icke lottlösa vid den förhöjda be¬
skattningen.
Sedan det under den sålunda fortsatta öfverläggningen inkomna pro¬
tokollsutdraget rörande Första Kammarens i frågan fattade beslut blifvit
anmäldt och uppläst, yttrade dernäst
Den 14 Maj.
Herr von Troil:
Herr Key: Jag begärde ordet endast för att bemöta den talare, som
näst före den siste yttrade sig. Han anförde, hurusom under tredje ar¬
tikeln i bevillningsstadgan uppräknas en mängd poster, Indika, efter den
ärade talarens förmenande, ej utgjorde lämpliga föremål för den slags
beskattning, hvarom nu är fråga. Det är en gammal praxis i Sverige, att
sådana beskattningsföremål, som äro svåra att åtkomma, lemnas fria, un¬
der det man i beskattningsväg håller efter dem, som äro lättast att få
reda på, Det är vida beqvämare och lättare att i sådant afseende lassa
på bondens oxvagn än kapitalistens phaeton. Det anmärktes vidare af
samme talare — och jag anser detta yttrande så mycket märkligare som
denne talare tillika är en af Konungens rådgifvare — att de enskilda ban¬
kerna äfven efter andra artikeln erlägga bevillning och komma att utgöra
vapenskatt samt att detta kunde vara tillräckligt. Jag hyser icke alldeles
samma ömhet om dem, eller rättare, jag tror att de icke behöfva någon
dylik. De reda sig nog densamma förutan. Efter andra artikeln betala
bankerna, som bekant är, 1 procent bevillning å den beräknade vinsten.
Det högsta belopp någon af dem erlagt för år 1865 var 4,347 R:dr 54
öre r:mt.
Utom denna beskattning kunna bankerna ganska väl tåla vid en för¬
höjning i deras bevillning efter tredje artikeln med 50 procent, så att de
i stället för 2 R:dr per mille komma att utgöra 3 R:dr per mille för
högsta beloppet af deras på en gång utelöpande sedlar.
Jag tror, att vi representanter böra noga se till, att icke hemma¬
varande kommittenter få skälig anledning såga, att de förhöjda skatter
Riksdagen beslutat träffa egentligen lifsförnödenhet erna och drabba de
fattigare klasserna hårdast, under det att vi visat oss alltför skonsamma
och måna om lyckligare lottade samhällsmedlemmar och deras förehafvan-
den. Jag tror, att vi böra undvika att genom våra beskattningslagar gifva
arbetaren ökad anledning till en i öfrigt lättväckt afund öfver de rikares
lyx. Om än en jemförelse i allmänhet kännes honom bitter, må han icke
dertill få densamma uppblandad med den sorts bitterhet, som uppkommer
af ovilja öfver lidna orättvisor. Vi bär i främsta rummet, det Svenska
Folkets representanter, böra noga taga i öfvervägande, om vi ega rätt att
befria den menskliga fåfängan från äfven sin gärd i form af skatteförhöj¬
ning å karaktersfullmagter, och om icke billigheten krafvel* att sällskaps¬
nöjena, genom ökad stämpelafgift å kortpenningar, lika väl som det tunga,
det dagsläpande arbetet, få deltaga i dessa utgifter. För min del kan jag
ej annat än finna det orättvist, att beskattningsföremålen under tredje
artikeln icke blifva i samma mån belagda med högre utgifter som de un¬
der den andra, och yrkar följaktligen, att den bevillning, som under be¬
nämningen “vapenskatti; kommer att utgå, må äfven utgöras efter tredje
artikeln i bevillningsförordningen.
Herr Friherre Alströmer: Jag vill ej bestrida rigtigheten af den
siste talarens resonnementer, då fråga än om ständigt utgående skatter,
men då den beskattning, hvarom i denna punkt förmäles, är af eu till¬
fällig och öfvergående beskaffenhet och skall utgöras blott för en gång.
724
Dun 14 Maj
har U tskottet ansett det icke vara skäl att lägga bevillning äfven på
tredje artikeln, så mycket mindre som det obestridligen gifves flera poster
bland de i tredje artikeln uppräknade, som ej äro lämpliga föremål för
en beskattning af detta slag. Då det ej syntes vara skäl att göra skilnad
emellan de olika beskattningsföremålen inom denna artikel, inskränkte sig
Utskottet att föreslå bevillningens utgörande efter endast andra artikeln,
i den förhoppning att Svenska Folket gerna skulle ensamt bära den be¬
skattning, som afser dess beväpning och försvar.
Herr Ridderstad: Jag inser ganska väl, att hvarje ord, som inne¬
bär ett klander öfver den beslutade förhöjningen i skatterna, nu är utan
ändamål, och jag borde derföre kanske iakttaga helt och hållet tystnad,
men då det, enligt min uppfattning af representantkallet, är en skyldighet
mot det allmänna, att representanten gifven sina åsigter till känna i så¬
dana för hela landet betydelsefulla beslut som dem angående ökad be¬
skattning, tager jag mig deraf anledning afgifva den förklaring, att, då
Kammaren för två dagar sedan behandlade och afgjorde det så kallade
Finans-betänkandet, jag ej med min röst medverkade till de beslut, hvari
Kammaren då stadnade. Då liksom nu reserverade jag mig emot den
förökade beskattningen och kan ej annat än djupt beklaga densamma.
Många år har jag varit representant, men jag måste bekänna, att jag ej
återvändt från Riksdagen under sådana förhållanden, som nu måste blifva
händelsen, eller efter det folkets skatter i alla möjliga rigtningar blifvit
förhöjda. Det är i sanning med sorg och beklämdt hjerta jag nu måste
återse mina hemmavarande kommittenter och för dem göra den svåra be¬
kännelsen, att Riksdagen pålagt folket betydligt ökade skattebördor. Låt
vara att de kunna synas vara af bebofvet påkallade, men vi hafva hört
många röster höja sig för andra utvägar att fylla Statens behof än me¬
delst skatteförhöjningar, särdeles som den statsbrist som är anledningen
dertill tillkommit i och för jernvägarne, dem man hittills ansett böra
byggas med upplånade medel och ej med den närvarande generationens
besparingar och skatter. Om vi fasthållit denna grundsats och fortgått
på den sålunda hittills beträdda vägen, både vi, efter min öfvertygelse,
bättre uppfyllt vår pligt såsom representanter, än nu är händelsen.
Sedan majoriteten beslutat dessa skatteförhöjningar, må den ock af¬
göra, huru de böra fördelas. Jag måste buga mig för denna majoritets
beslut, men min egen ställning bjuder mig att deremot reservera mig,
aldrahelst som jag är djupt öfvertygad derom, att tidpunkten derför —
n. b. för skatternas förhöjning — är den mest olämpliga, man någonsin
kunde välja. Vid voteringen om den nu ifrågavarande punkten, skall jag
icke underlåta att i urnan nedlägga mitt nej.
Häruti instämde Herr Matts Pehrsson.
Herr Rön blad: Då nu all inkomst af arbete och kapital, hvarom
talas i andra artikeln, är föreslagen att beskattas, vet jag icke hvarför de
under tredje artikeln förekommande beskattningsföremål skola vara från
den ifrågavarande särskilda bevillningen befriade t. ex. de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt. Månne de som sofva sig till penningar skola undslippa
725
Den 14 Maj.
den beskattning, som de arbetande äro underkastade? För min del anser
jag det högst orätt att sedelutgifningsrätten finge åtnjuta en dylik be¬
frielse. Likaledes vet jag icke hvarföre dessa handelsexpediter, som öfver¬
svämma landet såsom Egyptens gräshoppor, skola undgå denna beskatt¬
ning. För min del yrkar jag på det lifligaste, att bankernas sedelutgif-
ningsrätt och handelsexpediterna må drabbas af denna beskattning i samma
förhållande som är föreslaget i afseende på den andra artikeln.
Herr Widell: En ledamot i Kammarens vestra del — (jag skulle
tro att detta sätt att uttrycka sig är fullkomligt parlamentariskt) — har
i anledning af den nu föreslagna vapenskatten beskärmat sig öfver att
han måste med sorg återvända till sina kommittenter och för dem göra
bekännelsen om ökade skatter, som Riksdagen pålagt folket. Jag har
tvärtom anledning tro att kommittenterne vid vår hemkomst komma att
skyldra gevär för oss, för det att vi satt vapen i händerna på dem. Att,
såsom flere yttrat, taga bevillning härtill äfven efter tredje artikeln, för¬
slår så litet i pungen, och jag tycker dessutom att vi, som skatta efter
andra artikeln, gerna kunna ensamma taga ännu på oss att bidraga till
arméens beväpning.
Öfverläggningen var slutad. Sedan Herr Talmannen redogjort för de
derunder framställda olika yrkanden samt å dessa yrkanden, hvart efter
annat, framställt propositioner, blef, då härtill svarades med så väl ja som
nej och omröstning begärdes samt jemväl med afseende å kontraproposi¬
tionens bestämmande votering äskades, först uppsatt, justerad och anslagen
en så lydande voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen öfver fjerde punk¬
ten af Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 26 antager det vid samma
Betänkande fogade, af Herr Friherre Liljencrantz och Herr Bergström af-
gifna ändr.ngsförslag,
1 röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är till kontraproposition antaget nyssberörda ändringsför¬
slag, med den förändring deri att de i samma förslag på tvenne ställen
förekommande orden “andra artikeln11 utbytas mot orden “andra och
tredje artiklarne“.
Omröstningen utvisade 61 ja mot 90 nej; i följd hvaraf det i nej¬
propositionen intagna förslag var antaget till kontra-proposition i hufvud¬
voteringen, hvilken derefter företogs enligt följande af Kammaren godkända
voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet hemställt i fjerde punk¬
ten af dess Betänkande N:o 26,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, har Kammaren med utslag å Utskottets hemställan anta¬
git det vid Betänkandet fogade, af Herr Friherre Liljencrantz och Herr
Bergström afgifna förslag, med den förändring deri att de i samma för¬
726
Den 14 Maj.
slag på tvenne ställen förekommande orden “andra artikeln11 utbytas mot
orden “andra och tredje artiklarne11.
Denna omröstning utföll med 103 ja emot 60 nej; i följd hvaraf
Kammaren bifallit Utskottets under denna punkt gjorda hemställan.
Utskottets å sid. 4 gjorda hemställanden.
Biföllos.
§ 3.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Memorial N:o 101, angående
den upprättade nya Kiksstaten.
§ 4.
Företogs ånyo till handläggning Lag-Utskottets Memorial N:o 83, i
anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 77, rörande väckt
motion om ändring i gällande grufvestadga.
Herr Ola Jönsson: Då den återremiss af förevarande ärende, som
af Kammaren en gång beslutats, icke föranledt något annat Utlåtande
från Lag-Utskottet än det nu föredragna, så lärer intet annat i saken
vara att åtgöra än att fatta beslut. Och ehuru lifligt intresserad jag är
för dessa nya grufföretag, så kan jag i frågans nuvarande skick icke yrka
annat än afslag. Jag vill nemligen ej bifalla de delar af Betänkandet,
som röra utmål vid stenkolsgrufvorna eller som bestämma tiden, inom
hvilken inmutare skall hafva påbörjat grufvearbete, enär dessa delar synas
mig allt för mycket ingripa i jordegande-rätten. Deremot biträder jag
den del af Betänkandet, som handlar om rättigheten att inmuta brand-
skiffer och andra kolhaltiga bergarter samt lager af leror, emedan denna
rättighet för inmutaren utgör en fördel, hvarförutan sjelfva kolgrufveföre-
taget svårligen skulle bära sig, samt den å andra sidan ej länder jord-
egaren till ringaste men.
Då jag emellertid, på sätt jag här i korthet antydt, icke kan bifalla
Utlåtandet i dess helhet, så måste jag begära proposition på afslag af
Lag-Utskottets Utlåtande Nio 77.
Herr Rosenberg: Jag tror, att det icke är välbetänkt af den siste
talaren att yrka afslag, då det just för hans hemort skulle vara af sär¬
deles vigt att bestämda stadganden rörande kolgrufveinmutningen före-
funnos. Då det likväl nu är Riksdagens elfte timme, samt det icke har
någon utsigt för sig att denna Kammare skall ändra sin åsigt, utan
Kamrarne alltså komma att stadna i olika beslut, lärer hela saken för¬
falla. För min del yrkade jag sista gången den förevar bifall till Lag-
Utskottets Utlåtande, och ehuru jag väl vet, att det gagnar till föga, så
må jag väl fortsätta med detta yrkande, och alltså begära proposition på
bifall till Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.
Herr Björck;
727
Den 14 Maj.
Öfverläggningen var slutad: och blef Utskottets i dess Utlåtande N:o
77 gjorda hemställan af Kammaren afslagen.
§ 5.
Herr Talmannen tillkännagaf, att, enligt honom tillhandakommen
skrifvelse från Hans Maj:t Konungens tjenstförrättande Ofverste-kammar-
herre, ankomma i morgon Onsdag, den 15 dennes, klockan half sju efter¬
middagen till Kammarens samlingsrum tvenne-Hans Maj:t Konungens
Öfverste-kammarjunkare för att, enligt det för riksdagens afsittande u -
färdade ceremoniel, inbjuda Kammarens ledamöter att följande dagen be-
vista gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig å Rikssalen.
§ 6.
Anmäldes och bordlädes första gången:
Första Kammarens protokollsutdrag N:o 284, rörande Andra Kam¬
marens Enskilda Utskotts Betänkande N:o 43;
Stats-Utskottets Memorial N:is 99, 100, 102 och 103.
Lag-Utskottets N:is 84—86.
§ '•
Föredrogos och godkändes följande af Kansli-deputerade afgifna för¬
slag till §§ i Riksdagsbeslutet, nemligen:
N:o 19, angående hyllande grundlagsförslag;
N:o 20, om befrielse för nämndemän från vissa dem åliggande tjenst-
barheter; „ .
N:o 21, om förändrad lydelse åt vittneseden;
N:o 22, rörande åtgärder till domstols-arkivens bevarande;
N:o 23, i fråga om förhöjning i afgiftsrestitutionen vid utförsel åt
bränvin till utrikes ort; f u
H:o 24, om åtgärder till utöfvande åt kontroll a afverknmgen åt Kro¬
nans skogar i Norrland; och
N:o 25, slutmeningen i Riksdagsbeslutet.
Sammanträdet afslöts kl. ‘/2 10 e. in.
In fidem
H. Husberg.