Den 1 Maj.
473
Onsdagen de» 1 Maj.
K. 10 f. in.
§ I-
Protokollen för flen 17 och 18 uti nästlidne April månad upplästes
och godkändes.
§ 2.
Herr Talmannen tillkännagaf, att, vid det talmanssammanträde som
förliden gårdag hållits och som bevistades af samtlige de ständiga och
särskilda Utskottens ordförande, sådana upplysningar lemnats om beskaf¬
fenheten af de återstående, på handläggning ännu beroende riksdags-
göromålen, att man ansett sig ega grundad anledning till det antagande
att, derest några nu oförutsedda hinder icke mellankomme, Riksdagens af¬
silande borde kunna försiggå den 15 i denna månad.
§ 3.
Anmäldes och bordlädes första gången Bevillnings-Utskottets Memorial
N:o 21, med förslag till voteringsproposition angående arfvodet för kon¬
trollörer vid bränvinstillverkning.
På framställning af Herr Talmannen beslöt Kammaren, att nyss¬
nämnda Memorial skulle å dagordningen för nästa sammanträde främst
uppföras och då till afgörande först företagas, på det att omröstning öf¬
ver den i Memorialet intagna voteringsproposition måtte kunna företagas
i sammanhang med de voteringar, som förut blifvit utsatta att, jembkt
65 § Riksdagsordningen, vid morgondagens sammanträde anställas.
§ 4.
Företogos, enligt derom förut fattadt beslut, val af dels tjugufyra
valmän för utseende, jemlikt 71 § Riksdagsordningen, af Fullmägtige i
Riksbanken och Riksgälds-kontoret jemte deras suppleanter, äfvensom af
Styrelseledamöter uti Bankens lånekontor i Göteborg, Malmö och Wisby,
dels äfven sex suppleanter för dessa valmän; och hefunnos efter valför¬
rättningens slut hafva blifvit utsedde till
Valmän:
Herr C. J. L. Lönnberg med............. 89 röster,
„ Kock....................... 88
„ Vice Talmannen Mannerskanlz......... 88 „
474
Den 1 Maj.
Herr Sven Nilsson med................ 88 röster,
„ Ählgren..................... 87 „
„ Bergman..................... 87 „
„ Grefve De la Gardie.............. 87 „
„ Benström..................... 87 „
„ Rosenberg.................... 87 „
„ Svensén...................... 87 „
„ Nils Andersson................. 86 „
„ Bltmche............ 86 „
„ Balter Sven Ersson............... 86 „
„ Dahm...................... 86 „
„ Lindström.................... 86 „
„ Schwarts..................... 86 „
„ Jonas Jonasson från Kronobergs län...... 86 „
„ Friherre Koskull............... 86 „
„ Wener...................... 86 „
„ Åmun....................... 86 „
„ Daniel Danielsson................ 85 „
B Olivecreuts........... 85 „
„ Ribbing .............. 85 „ och
„ Svanberg..................... 85 „
de fyra sistnämnde efter lottning med Herrar Gumselius, Hörnfeldt,
Rosenquist, Sköldberg, Beronius och Olauson, hvilka erhållit enahanda
antal eller 85 röster;
samt till Suppleanter:
Herr Anders Jonsson med..........
„ O. B. Olsson .............. .
„ Arfvedson ................
„ Eric Ersson från Jemtlands län . . . .
„ Hellerström................
„ Win Jer ans................
hvarom protokoll genast uppsattes och justerades.
83 röster,
83
82
81
81
81
»
))
och
§ 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 83, med förslag till
nya instruktioner för Riksdagens Revisorer af Stats- och Riksgäldsverkens
förvaltning och räkenskaper.
Kammaren godkände de tvenne uti förevarande Memorial omförmälda
instruktionsförslag samt biföll Utskottets hemställan om underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t i och för berörda instruktioners utfärdande.
§ 6.
Företogs ånyo till handläggning Lag-Utskottets Utlåtande N:o 68, i
anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande N:o 38, rörande bland
annat väckt motion om ändring i nu gällande lag angående äktenskaps¬
förord och mannens målsmansrätt för hustrun.
475
Den 1 Maj.
Med anledning af här framställda lagförslag yttrade
Herr Bergström: Illa handlar den domare, som utan att öfver¬
skåda lagen i hela dess sammanhang och harmoni företager sig att afgöra
en rättstvist, grundande sin dom på ett enstaka lagrum. Lika illa handlar
den lagstiftare, som utan aktgifvande på det sammanhang, hvari rätts-
systemets särskilda instituter och dessa sednares särskilda delar stå till
hvarandra. ett. sammanhang så innerligt att ändring af en del sprider
sina verkningar till många andra delar — företager sig att ändra enstaka
lagrum. Ju vigtigare grundsats den ändrade delen innehåller, desto större
blir. rubbningen i systemet. Ett sådant förhållande inträffar, enligt min
åsigt, med förevarande lagförslag. Uti en vid Lag-Utskottets Betänkande
fogad reservation har Utskottets ordförande lagt i dagen de särskilda de-
lar af rättssystemet, hvilka komme att röna inflytande af den föreslagna
lagförändringen, i den mån att man icke, utan kränkning af den utaf
uPPsfälMa grundsats för lagstiftning, kunde lemna anmärkta delar
oförändrade, utan borde bringa dem i öfverensstämmelse med den nya
rättsnorm, hvilken man i lagförslaget vill gorå gällande. Mycket mera
skulle i detta afseende kunna anföras; men jag fruktar att ingå i juridi¬
ska . enskildheter och derigenom trötta Kammaren. Villigt medgifves, att
motionärens syftemål är ädelt och godt och att det är magtpåliggande att
försöka skydda och betrygga qvinnan mot följderna af en slösaktig mans
misshushållning och lättsinne. Men detta syftemål kan icke nöjaktigt
vinnas på den väg, motionären anvisat och Lag-Utskottet beträdt. Lag-
f oi slaget är, enligt min åsigt, behäftad! med sådana brister, att Riks¬
dagen, om den antoge detsamma, visserligen icke skulle häfda sitt anse¬
ende såsom lagstiftare.. Skulle förslaget blifva af Riksdagen gilladt, vågar
jag förutsäga dess blifvande öde hos Kongl. Maj:t, det nemligen att der
förkastas.
för min del yrkar jag afslag å motionen och Lag-Utskottets tillstyr¬
kande Betänkande.
Herr H i e r t a: Då jag i detta ämne väckte motion, så väl vid förra
som vid innevarande riksdagen, kunde jag icke för mig dölja, att ett för¬
slag, grundadt på de principer jag uttalat, skulle förorsaka många svårig¬
heter i lagstiftningsväg, då jag sett med huru många svårigheter det i
andra länder vari.t förenadt att åstadkomma en reform till skydd för
qvinnan. Emellertid får jag hembära Lag-Utskottet min hjertliga tack¬
samhet..för det förslag, Utskottet nu för Kammaren framlagt.
Möjligt kan det väl vara, att Herr Bergström icke har så orätt deri,
att antagandet af förslaget skulle för domaren göra det svårt att skilja i
månget rättsfall, som i den föreslagna lagstiftningen hade sin grund. Möj-
°cki’ c!etta icke vinner Kongl. Maj:ts fastställelse till
följd åt. anmärkningar, som deremot tilläfventyrs komma att vid gransk¬
ningen i Högsta Domstolen göras. Detta bör dock icke från förslagets
antagande afhålla dem, ..som äro angelägna om att skydda hustrus egen¬
dom emot mannens slöseri och anse det vara af vigt att i denna fråga
lä en princip uttalad och erkänd. Antoge man nu, att Kongl. Makt bi-
iolle detta lagforslag, derest det af Riksdagen godkändes, så kunde man
476
Den 1 Maj.
ock taga för gifvet, att det icke skulle dröja alltför länge, innan erfor¬
derliga åtgärder vidtoges för att afhjelpa de brister, som i följd af detta
lagförslag kunde visa sig i andra lagstiftningens delär. Det lärer väl vara
nära nog omöjligt att framlägga ett lagförslag, så fullständigt att. vid dess
tillämpning i praktiken inga stötestenar någonstädes skulle tratta^; och
som det är af vigt att saken nu icke undanskjutes, hemställer jag att
Kammaren måtte bifalla hvad Utskottet föreslagit.
Herr Hess le: Jag är förekommen af den förste värde talaren och
instämmer fullkomligt i de åsigter han uttalat. Jag anser mig böra der¬
jemte tillägga, att min erfarenhet innebär en tydlig varning för antagande
af detta förslag. I egenskap af domare har jag ej sällan erfarit, att begge
eller endera af makarne varit ense om att förstöra samfälda boets förmö¬
genhet, samt att, då det gällt att göra tredje man rätt, det varit ganska
beqvämt för mannen att genom uppvisandet af ett till hustruns förmån
upprättadt äktenskapsförord skydda sig emot fordringsegarnes anspråk.
Publiciteten af sådana handlingar är ock så ofullständig, att det ganska
väl går an, att på en ort, dit makarne på långt afstånd från vigselorten
och der de först efter vigseln sig bosatt, flytta, hålla äktenskapsförordet doldt,
till dess det behöfts såsom skydd emot nämnda anspråk. Det förelig¬
gande lagförslaget ingriper dessutom djupt i våra familjeförhållanden, samt
är så stridande emot folkets seder och rättsbegrepp, att detta ensamt är
tillräcklig anledning för mig att ogilla detsamma. Det skulle, om det an-
toges, göra det hardt när omöjligt för en hvar att ingå i något affärs¬
förhållande med gifta män, emedan man alltid kunde befara, att ett
äktenskapsförord vore emellan makarne uppgjordt. Må man ej genom nya
lagbud öka medlen till vingleri och misstroende man och man emel¬
lan. Dessa finnas nog ändå och uppfmningshågen i den rigtningen hvi-
lar aldrig.
Illa är det jemväl, om ej inom hvai'je familj en person skulle vara den
dirigerande, utan hvardera maken handhafva och förvalta sin särskilda
förmögenhet. Visserligen har man anfört, att det skulle vara hårdt för
en till myndig ålder hunnen qvinna att vid inträde i äktenskapet nödgas
afsäga sig förvaltningen af sin egendom. Detta är dock ett förhållande,
som inträffar med hvar och en, som inträder i ett bolag. Han får icke
vidare enskildt råda öfver den egendom, han i bolaget insatt, utan till¬
kommer förvaltningen deraf den direktion, som i lagenlig väg blifvit
tillsatt. ,
Jag vill nu icke upptaga Kammarens tid genom framstailandet åt
flera anmärkningar mot förslaget, utan med åberopande åt de skäl Herr
Grefve Sparre i sin reservation anfört yrka afslag på Utskottets hem¬
ställan.
Herr A Ilig ren: Jag instämmer fullkomligt i det ädla syfte, som
ligger till grund för förslaget, hvilket jag dock anser föranleda till så stora
praktiska svårigheter, att jag icke kan skänka det mitt bifall. Förslaget
är verkligen ofullständigt och löser alldeles icke på ett tillfredsställande
sätt frågan. Särskilt vill jag fästa uppmärksamheten på 11 Kap. 3 §
477
Den 1 Maj.
Diftermålsbalken, deri Lag-Utskottet ej föreslagit någon ändring, men som
dock, enligt min tanke, nödvändigt erfordras, om förslaget skall blifva lag
Namnda § stadgar bland annat: “Nu kunna de båda eller endera hafva
gjort gäld i äktenskapet eller till fästnings- och bröllopskostnad, den skall
af bo oskifto i lösören och aflinge gäldas, så ock af begge deras hus och
egendom i staden. “ Det synes mig häraf vara uppenbart, att, derest icke
denna § erforderligen förändras, det lätt kan inträffa, att mannen genom
boets skuldsättande förorsakar, livad man dock velat förekomma, att hu-
struns enskilda egendom till betäckande af gäld, hvarifrån hustrun borde
vara fri, helt och hållet medtages.
Skulle ett förslag antagas, under förhoppning att det en gång skulle
blifva lag, så finge det vara vida fullständigare utarbetadt. På det att
det. göda syftemål^ emellertid ej måtte förspillas, så yrkar jag, att pro¬
position måtte, framställas derom, att Riksdagen i underdånig skrifvelse till
Kong!. Maja., jemte uttalande af den åsigt, att äktenskapsförord må göras
jemväl om förvaltningen åt makarnes egendom, anhåller, att Kongl. Mai-t
tacktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till dylik än¬
dring i 8 Kap. 1 § (xiftermålsbalken och de öfriga stadgande!!, som der¬
med ega sammanhang.
Detta .förslag öfverensstämmer med den mening Lag-Utskottets ord¬
förande i sin reservation uttalat; och jag föreställer mig att man genom
antagande åt detta förslag skulle få frågan på det lämpligaste sättet löst.
Herr Rosenberg; Jag har reserverat mig emot förslaget af den
anledning, att jag anser det vara alltför ofullständigt att på ett nöjaktigt
sätt lösa frågan. . b
Flera omständigheter hafva af Utskottet blifvit förbisedda, de der ef¬
ter min uppfattning inverka på frågan, och hvilket gör att förslaget ej
lämpligen kan antagas. Så har t. ex. icke den vigtiga frågan blifvft ut-
redd huru den gäld skall betalas, som makarne gemensamt åsamkat sig;
och Utskottet har lemnat oafgjordt, huruvida hustrun skall kunna undan¬
draga sig att deltaga i betalningen af denna gäld. Likaså saknas någon
föreskrift, huru afkomsten af makarnes egendom skall användas, om man¬
nen, skall vara pligtig att ensam underhålla familjen, och hustrun vara be¬
rättigad att oupphörligt upplägga eller taga å sido hela afkomsten af sin
egendom, hör sjelfva sakens skull är det alldeles nödvändigt att erhålla
fullständiga och nöjaktiga stadganden i dessa afseenden. Det är derföre
också bättre att vänta, till dess ett förslag kan erhållas, som lofvar bättre
resultat, an att nu antaga ett, dermed ingen gerna kan vara belåten.
Inom ganska många äktenskap kan det vara af vigt att genom ett
på förhand uppgjordt äktenskapsförord skydda hustruns förmögenhet, syn-
nerligast som, genom deri olyckliga utsträckning borgenssystemet i vårt
land erhållit, mannen, öfvertalad att hjelpa en annan af sina vänner, ger
nom en borgensförbindelse kan antingen förlora hela sin förmögenhet eller
ock familjens välfärd derigenom sättas på spel. Frågan är således af stör¬
sta vigt; och man hade derföre haft skäl att förmoda, det Utskottet på
dess lösning skulle nedlägga någon större möda, än nu varit händelsen,
h or min del hyser jag den föreställningen, att det lämpligaste sättet att
478
Den 1 Maj.
vinna målet vore, om Kongl. Maj:t framlade ett fullständigt lagförslag i
ämnet; och yrkar jag emellertid afslag på Utskottets hemställan.
Herr Bovin: Het är med anledning af de lifliga sympatier, som inom
denna Kammare uttalats för Herr Hiertas motion vid föregående tillfälle,
som Utskottet framkommit med detta förslag, hvilket, till följd af den
korta tid Utskottet åt dess utarbetande haft att egna, icke kunnat blifva
annat än ofullständigt i formelt hänseende. Emellertid hafva nu här åt-
skillige talare motsatt sig förslagets antagande, en talare till och med utan
att anföra några egna motiver för sitt ogillande. En annan talare har
yttrat den farhågan, att förslaget vid en granskning i Högsta Domstolen
icke skulle kunna bestå profvet. Detta är dock icke något skälty vill
man sjelfva saken, så bör man väl ej för en obetydlig formel brist för¬
kasta förslaget.
Detta förslag innefattar icke annat än en utvidgning af den redan i
lag grundade rätten att uppgöra äktenskapsförord. I de stadganden,
som derpå omedelbart syfta, har Utskottet ock föreslagit lämpliga förän¬
dringar, men hvad åter sådana angår, som dervid icke ega oskiljaktigt
sammanhang, hav Utskottet icke tilltrott sig framställa några ändringsför¬
slag. Så är också förhållandet med det åberopade stadgandet i 11 Kap.
3 § Giftermålsbalken.
Vidhållande hvad jag nyss yttrade hoppas jag, att de, som vilja komma
till något resultat i saken och som anse eu utvidgning i rättigheten till
äktenskapsförords uppgörande nödvändig, på det att den gifta qvinnans
ställning måtte i någon mån kunna betryggas, skola med mig instämma i
yrkandet om bifall till detta Utskottets förslag.
Herr H i er ta: Jag instämmer gerna med föregående talare deri,
att Utskottets förslag icke fullt uppfyller alla fordringar på, ett fullständigt
och väl genomtänkt lagförslag. Dock tror jag, att de betänkligheter, som
af en del talare med afseende på detsamma blifvit framställda, äro af in¬
gen betydelse; och jag skall söka att i korthet gifva skäl 1 öi detta mitt
antagande. .....
Man har sagt, att en utvidgning af rättigheten att upprätta äkten¬
skapsförord skulle göra det omöjligt att inlåta sig i någon afhandling med
en gift man. Visserligen kan det vara möjligt, att härigenom någon osä¬
kerhet kan vållas för den, som med honom inlåter sig i transaktioner, men
intet hinder är ju att, på f örhaud. vidtaga sådana åtgärder, som kunna
förebygga de ifrågasatta olägenheterna. Det är en bekant sak, att publika
verk icke utlåna några penningar mot pant af fast egendom, med mindre
än att, då låntagaren är gift, hustruns namn äfven står under skuldförbin¬
delsen och hon åtager sig att, jemte mannen, svara för densamma. Det
är också föga troligt, att någon skulle inlåta sig i affärer med mannen,
under spekulation på hustruns egendom, utan att dervid gorå sig under¬
rättad, om äktenskapsförord mellan makarne är uppgjordt eller icke. Före¬
skrifterna i förslagets första paragraf gorå det ock ganska lätt att erhålla
visshet i detta afseende. Finnes nu äktenskapsförord upprättadt, så un¬
derlåter väl icke eu affärsman att, derest han anser ytterligare säkerhet
behöfvas, skaffa sig hustruns godkännande af det aftal, han ingår med
Den 1 Maj.
479
Tim 3 ••f3'11' Sam.ma talare, som gjorde ofvannämnda anmärkning, fram¬
ställde afvep eu jemförelse emellan förhållandet mellan äkta makar och
uT*, Mrtg oc,h Päst5)d’ att>llka som för möjligheten att göra affärer med
fjolåret det erfordrades, att en direktion skulle handla i dess namn, det
SÄf m“ e,!sam talade och handlade å begge makames
vagnar \asendthga skiljaktigheter förekomma dock i dessa afseenden.
Om två^ personer stutat ett bolag, så, blir ju den ena bolagsmannens åt¬
gärder, icke bindande tor den andra, sanda de icke begge genom kungö-
relse ! tjdnmgarne tillkännagifvit, att begge äro berättigade att föra bola¬
gets talan och att den ena nojes med hvad den andra gör. Den som
ST m o TT 1.3fiarei1' med en delegare i ett bolag,?han måste, så
^umvdl tanda äfven den andra bolagsmannen, på förhand se till, om
tTJ nn> kungT1Se W.lfvit utfärdad> °ch, derest så icke är händelsen,
laga sa att begge bolagsmannen sjelfve åtaga sig att ansvara för de för-
bmdeiser s°m han affordra!- dem. Äktenskapet är deremot ett bolag, som
ingås, utan att något. sådant annonserande, som nyss angifvits, föregår.
■T ^SSer det oaktadt i äktenskapets begrepp, enligt nuvarande lagstift-
nmg att blott don ena bolagsmannen skall fora den gemensamma talan.
■ “U aget ,.äsTar att gora en inskränkning i mannens nuvarande
lagliga lätt, sä ar äfven i detsamma inrymd föreskrift, huru den ifrå¬
gasatta förändringen skall, enligt gifna formler, verkställas och allmänheten
deioni ega kännedom Den som sedermera vid aftal med mannen icke ser
sig f or, han må skylla sig sjelf.
T'", bliT klandradt, att man nu ifrån för att antaga ett
ofullständigt lagforslag, då man kan hoppas att från Kongl. Maj:t vid nä-
s a riksdag redan erhålla ett fullständigare och vida bättre uppstäldt för¬
såg. Jag hyser mina tvifvelsmål i sistnämnda afseende. Det ärickevan-
Tf-rf Kl+knda?en i108 KongL Maj:t gör framställning om framläggande
1 1,° slag tld förändring mom civillagstiftningens område; och jag före¬
ställer mig, att, derest vi nu antoge Utskottets förslag och Kongl Makt
vid dess profning skulle finna att det vore besväradt af bristrälligheter i
TiTTT8- 0MiV:t 1jedan.vid nästkommande riksdag skulle afgifva ett
nådigt förslag åsyftande bristfälligheternas afhjelpande och erforderliga
torandnngar i de lagens rum, som med frågan egde gemenskap.
-tull-, “jf™, tala£e kai- påpekat den svårighet, som genomförslaget
skulle vällas, beträffande liqviderandet af gemensam gäld, som makarne
!®a“kaf ®,lg l äktenskapet. Det ar dock icke nödvändigt, att gäld skall
S i akten*kap, och det forebygges, om ingen lemnar makarne
kredit. Lemnar någon deremot kredit, så tillhör det honom att på för-
hand gorå sig underrättad om huru makarne sins emellan hafva ordnat
TT!i T8 nhfSk’rLällanden- Hvad beträffar bidragen. till barnens un-
5 *7. °ck uppfostran inom ett Äktenskap, så har man väl hittills antagit,
a s , e d\lgg^ mannen i första hand att försörja barnen; och ge¬
nom det framlagda lagförslaget åsyftas häri ingen ändring. Man kan
dessutom förutsätta, att hustrun icke skall underlåta att i sin mån bi-
mofunfml barnenSf~ uppehälle Att tänka sig något annat är stridande
mot naturen, som för det mesta i modershjertat inplantat en större kärlek
till barnen och gifyit qvmnan en större förmåga att göra uppoffringar för
dem, hon håller kara, än som kommit mannen till del.
480
Den 1 Maj.
Jag tror mig nu hafva genomgått de hufvudsakligaste anmärkningar,
som blifvit framställda mot förslaget, och som jag finner dem. vara af allt¬
för ringa betydelse, att man med afseende på dem skulle finna sig föran¬
låten att ogilla förslaget, hemställer jag, att Kammaren måtte lemna det¬
samma sitt bifall.
Herr Björck:
Herr Staaff: Jag vill endast tillkännagifva, att jag, i likhet med en
föregående talare, vill afslå Utskottets förslag. Detta förslag berör så vig-
tiga delar af vår civillag och synes mig, med anledning deraf, vara alltför
litet genomlördt för att kunna godkännas. Antagandet af detta ofullstän¬
diga förslag skulle tvifvelsutan verka till många invecklade förhållanden
och rättegångar; och jag vill derföre, såsom jag redan sagt, icke antaga
detsamma. . ,..
Hvad den underdåniga skrifvelsen beträffar, anser jag ock, att vi hora
hushålla med dylika skrivelser; hvadan och då vi snart nog hafva att
förvänta en ny civillag, jag inskränker mig till att endast yrka afslag.
Herr Lemchen: Sedan jag begärde ordet, har Herr Björck afgifvit
ett yttrande, hvari jag till största delen instämmer. Jag vill derför en¬
dast göra några tillägg till hans försvar för Utskottets förslag. _ Emot
detta förslag har, enligt min uppfattning, några andra hufvudsakliga an¬
märkningar icke under diskussionen förekommit, än dem som innefattas
i Herr Grefve Sparres Utlåtandet bifogade reservation. Reservanten har
anmärkt, att Utskottets förslag icke läte sig förena med i öfrigt gällande
lagstiftning, utan erfordrade, för att kunna antagas, förändrade och nya
stadganden angående nedannämnda ämnen:
l:o) “Afkomsten af hustrus enskilda egendom11.
Enligt 10 Kap. 2 § Giftermåls balken skola årlig ränta och afrad åt
makes enskilda fästa egendom räknas under lösören och således ingå i
gemensamma boet, hvaröfver mannen egen råda. Reservanten förmenar,
att, om Utskottets lagförslag blefve godkändt, stadgande jemväl borde med¬
delas, att “hustru bör använda inkomsten af sin enskilda egendom till
boets gemensamma underhåll, till det belopp som boet fordrar och i för¬
hållande till det bidrag, mannen kan vara i stånd att lemna11. Ett så¬
dant stadgande anser jag deremot öfverflödigt och till och med dugtigt.
För närvarande och äfven efter Utskottets förslag kan genom äktenskapo-
förord stadgas, att den ena maken icke far giftorätt i afkastningen af den
andras enskilda egendom. Om detta ej sker, blir äfven efter Utskottets
förslag afkastningen af hustrus enskilda egendom, som mannen i följd af
äktenskapsförord ej skulle ega förvalta, boets gemensamhet och skall så¬
ledes användas till dess gemensamma underhåll; och det kan knappt an¬
tagas, att hustrun ens skulle vilja undandraga sig att, så mycket hon
förmår, med sitt enskilda gods bidraga till underhåll af man och barn.
I nu gällande lag finnes ej något uttryckligt stadgande, som åläggei rnän¬
ne n att med sin enskilda egendom underhålla maka och barn; och det
kan icke vara rätt att meddela en sådan särskild föreskrift för hustrun.
Den i Maj.
4SJ
,2:o. -‘Hustruns rätt att åt hända sig egendomen hvartill reservanten
anser mannens samtycke böra föreskrifvas.
På sätt Utskottet föreslagit, skulle hustru, på grund af äktenskaps*
förord, ega sjelf, oberoende af mannens målsmanskap i öfrigt, både förvalta
och försälja sin enskilda egendom, och detta synes mig mera öfverensstäm¬
mande med rättvisa och billighet, än att mannen, enligt nu gällande lag.
kan, utan hustruns bifall och till och med utan hennes vetskap förskingra
icke blott sin enskilda utan äfven all boets gemensamma gods.
3:o. -‘Hustrus behörighet att med gällande verkan ingå förbindelser11,
eller med andra ord “skuldsätta sig“.
I)å hustru skulle ega förvalta och fritt disponera sin enskilda egen¬
dom, kunde hon. visserligen i och för densamma komma att ikläda sig
förbindelser och äfven sätta sig i skuld; men sådan skuld, så vidt den ej
vore gjord för boets gemensamma behof utau till förbättring och förkofran
af hennes egendom, blefve hennes enskilda, hvarom något särskild t stad¬
gande icke synes vara nödigt.
4:o. -‘Makarnes ansvarighet för boets gäld."
Det må medgifvas, att mannen genom boets skuldsättning skulle kunna
förringa verkan af och motverka ändamålet med den lag, som bli hvit af Ut¬
skottet tillstyrkt, men hans magt i detta hänseende blefve dock betydligt
minskad och kan ej tillintetgöras, så länge någon egendomsgemenskap emel¬
lan makar bibehålies. Enligt 11 Kap. 3 § (iiftermålsbalken svarar hustru
med sin enskilda jord endast för hälften af boets gäld; och om mannen
alltför mycket missbrukar sin myndighet, måste hon tillgripa nödfallsutvä-
garne att söka boskilnad eller mannens ställande under förmyndare.
5:o. “Bevarandet af tredje mans rätt11.
Anmärkningen härom hafva Herrar Björck och Hjerta sa tillfreds¬
ställande vederlagt, att jag icke anser mig behöfva derom yttra något vidare.
Aflåtande af en sådan skrifvelse till Kongl. Maj:t, som förutnämnde re¬
servant ifrågasatt och en talare nu i Kammaren påyrkat, vill jag lika med
Herr Staaff afstyrka. Riksdagen har, enligt mitt förmenande, redan beslutat
alltför mänga skrivelser till Regeringen om nådiga Propositioner tillkom¬
mande Riksdag, och det av kanske i-allmänhet mindre lämpligt, att Repre¬
sentationen i speciela lagfrågor, deri hon sjelf har initiativ och lika beslu¬
tande-rätt som Regeringen, ingår till denna sednare med petitioner om
framläggande af förslag. _ I fall det af Utskottet tillstyrkta lagförslag
skulle inkomma från Riksdagen till Regeringen, och Kongl. Maj:t. finner
detsamma rigtigt i principen, men ofullständigt eller felaktigt i detaljerna,
hav ju Kongl. Maj:t full anledning att, utan särskild begäran från Riks¬
dagen, framlägga eu ändamålsenlig kontraproposition. Jag bifaller sä
mycket heldre det nu framlagda förslaget, som det öfverensstämmer med
de åsigter, som ganska många af Kammarens ledamöter med mycken
värma förfäktade, då frågan från Kammaren andra gången remitterades
till Utskottet.
Herr Blanche: Jag kan nog förstå meningen dermed, att juristerne
önska harmoni i ett lagsystem, men jag tror, att man bör söka bereda
en ännu vigtigare och högre harmoni, nemligen inom menskligheten och
Riksd. Prat. 4 Band. 2 Afd. 1867. 31
482
Den 1 Maj.
inom familjen. Råder der brist på harmoni, så uppstå deraf olyckliga
och sorgliga följder. Nu har ingen förnekat förslaget ega ett godt och
ädelt syfte; hvarföre då ej arbeta för och genomdrifva detsamma? Är
det alldeles nödvändigt att omgifva det uppgående ljuset med formalistiska
skeppor? För min del bifaller jag Utskottets förslag.
Herr Peter Andersson: Utan att vilja underskatta motionärens
och Utskottets goda syfte, kan jag dock icke godkänna förslaget, hvilket
jag, utan att vara jurist, anser mindre lämpligt. Det skulle otvifvel¬
aktigt föranleda till misshälligheter och krångel vid såväl boets förvaltning
som gäldandet af dess skulder. Vill man i förevarande fäll uträtta nå¬
got för betryggande af qvinnans rätt, så bör man gå längre än Utskottet,
och jag vill, om ett bättre förslag framdeles framlägges, icke undandraga
mig att . lemna detsamma mitt bifall. För närvarande instämmer jag i de
åsigter, Utskottets ordförande uttalat uti sin Betänkandet bifogade re¬
servation.
Öfverläggningen var slutad. Sedan Herr Talmannen redogjort för de
derunder yttrade meningarne, framställdes proposition på bifall till Utskot¬
tets förslag. Härtill svarades ja och nej och begärdes votering, med an¬
ledning hvaraf, och efter fättadt beslut att afslag å Utskottets hemställan
skulle uppställas såsom kontraproposition, en så lydande voteringspro¬
position uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som godkänner det af Lag-Utskottet i dess Utlåtande N:o 68
framlagda lagförslag,
röstar ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner nej, är ifrågavarande lagförslag af Kammaren afslaget.
Omröstningen utföll med 50 ja och 99 nej; i följd hvaraf Kammaren
afslagit förevarande Utlåtande.
§ 7.
Anmäldes och bordlädes Särskilda Utskottets för jordbrukets ange¬
lägenheter Utlåtande Nio 1 (i samlingen N:o 3) med anledning af Herr
B. W. HeSsles motion om afhjelpande af jordbrukares nuvarande finan-
siela betryck.
Sammanträdet afslöts kl. 2 e. m.
In fidem.
IL Husberg.