418 Den 11 April.
Betänkande i denna punkt innehåller, hvarför jag inskränker mig att yrka
bifall dertill.
Vidare anfördes icke; och Utskottets hemställan under jemväl denna
punkt bifölls.
§ 9.
Anmäldes samt bordlädes:
Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 66 och 67, och
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.
På framställning af Herr Talmannen beslöt Kammaren, att främst å
föredragningslistan för morgondagens sammanträde skulle för bordläggning
andra gången uppföras dels nyssnämnda nu anmälda ärenden, dels föl¬
jande å dagens föredragningslista upptagna, förut endast en gång bordlagda
ärenden, nemligen: Lag-Utskottets Utlåtanden N:ris 59—62 samt Andra Kam¬
marens Tillfälliga Utskotts (N:ris 5 och 6) Utlåtanden N:ris 35, 36 och 37.
§ io.
Upplästes och godkändes protokollsutdrag angående de beslut, som
Kammaren under denna dags sammanträde fattat.
Sammanträdet afslöts kl. ’/2 4 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Torsdagen den 11 April.
Kl. 6 e. m.
§ 1-
Protokollen för den 8 och 10 i denna månad justerades.
§ 2.
Kammaren beviljade Herr Lvthner ledighet från riksdagsgöromålen
under 8 dagar från den 17 i denna månad.
§ 3.
På Herr Talmannens framställning medgaf Kammaren, att, innan be¬
handlingen af bordlagda ärenden började, Herr Kolmodin, som för sådant
ändamål begärt ordet, nu fick afgifva en af honom sammanfattad motion
angående resekostnadsersättning åt Riksdagsmannen Herr O. Lagergren.
I
Den IT April. 419
Motionen, som i samlingen af motioner komme att erhålla N:o 285,
hänvisades till Stats-Utskottet. >U',!> fr' ' : • '■1-'ol'’o
§ 4. '^ "
: Föredrogos och bordlädes för andra gången:
Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 66 och 67,
Banko-Utskottets Betänkande fibb 19,
Lag-Utskottets Utlåtanden N:ris 59—62,
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtanden N:ris 35—37.
§ 5.
På framställning af Herr Talmannen beslöt Kammaren, att på mor¬
gondagens föredragningslista skulle sättas främst och till behandling alltså
först förekomma Stats-Utskottets Memorial N:o 67 och dernäst samma
Utskotts Utlåtanden X:ris 61 — 65, samt vidare Bevillnings-Utskottets Me¬
morial Anis 13—15 och Banko-Utskottets Betänkande N:o 19.
I anledning af detta beslut yttrade:
Herr de Maré: Då jag har anledning antaga, att under loppet äf
detta sammanträde till bordläggning inkommer Banko-Utskottets Memorial
med förslag till voteringspropositioner i anledning af Kamrarnes olika be¬
slut i fråga om bankovinstens användande m. m., torde det tillåtas mig
anhålla, att Kammaren nu icke binder sig genom ett beslut i afseende på
ordningen för föredragningen, hvarigenom hinder möjligen skulle uppstå
för företagande af nämnda voteringar på samma gång som de till nästa
Måndag bestämda.
Herr Talmannen erinrade, hurusom nu bestämda föredragniugsordning
icke dåde hinder i vägen för Kammaren'att. framdeles bestämma tjd för
behandlingen af det ärende Herr de Maré nu omförmält.
Företogs ånyo till handläggning Konstitutions-Utskottets Utlåtande
N:o 6, angående väckt motion om ändring i t § 5 mom. Tryckfrihets¬
förordningen, för vinnande af större frihet att anlägga, boktryckerier.
Utskottets hemställan rörande 1 § 5 mom. i nämnda förordning:
Herr Hedlund: Jag anhåller att få föreslå den redaktionsförän-
dräng i 5:te momentet, att, det må. erhålla följande lydelse: “Det stånde
hvar man fritt att anlägga boktryckeri i stad eller å landsbygd. “ Jag
anser detta alldeles tillräckligt och vet. icke. hvarföre man >behöfver tala
om gamla öfvervunna förhållanden, om privilegier och skråordning, hvilka
tillhöra en förfluten tid. Deremot tror jag det vara rigtigt att betona den
förändring, som blifvit föreslagen i afseende på forum. Enligt min'upp¬
fattning finnes icke uti näringslifvet mera än två slag af privilegier, nem¬
ligen , apothekareprivilegierna och privilegiet att utgifva almanaehan, hvit¬
het af WeteUskaps-akademien innehafves. Vill man gifva en vidsträckt
tydning åt ordet privilegium, kan man säga, att städernas boktryckare och
tidningsutgifvare ega privilegium att trycka böcker och gifva uf tidningar, och
Den 11 April.
*
420
att deraf följer för dem den rättighet, om privilegiet fråntaga dem, att de
ega blifva utlöste. Jag vill dock lika litet i afseende på boktryckerier
som angående privatbanker tillåta mig en sådan tydning.
På grund åt hvad jag nu anfört, yrkar jag återremiss till Utskottet.
Herr Dahm: Då denna fråga, i anledning af väckt motion, förekom
till behandling inom Konstitutions-Utskottet, hade Utskottet icke annat
att göra än att besluta angående den ifrågasätta tillåtelsen till boktrycke¬
riers anläggande äfven å landet. Vid alla tillfällen, då fråga uppstått att
göra ändringar i Tryckfrikets-förordningen, har man anmärkt, att, om
några ändringar skulle vidtagas, så borde en total omarbetning ega rum.
Utskottet stadnade derföre vid att yttra sig angående motionen och ansåg
sig ej hafva full befogenhet att gå längre, då icke någon bestämd motion
inom Kamrarne äfgifvits, samt trodde sig icke böra vidtaga partiela för¬
ändringar i andra fall, än som för ändamålets vinnande ansågos nödiga.
Om det än vore sannt, hvad den förste värde talaren sagt, att en del af
det, som 5:te momentet innehåller, är öfverflödigt, så är detta åtminstone
sådant, att det ej gör någon skada, om det står der. Jag anhåller om bi¬
fall till Utskottets förslag.
Herr Olof Olsson: Jag inskränker mig till att yrka bifall till Ut¬
skottets förslag.
Vidare anfördes ej; och Utskottets hemställan bifölls.
Likaledes biföllos de hemställanden, som i sammanhang härmed af
Utskottet blifvit gjorda i afseende å 5:te §:ns 6:te, 8:de och 12:te moment.
§ 7‘ V
Till förnyad behandling företogs Konstitutions-Utskottets Utlåtande
Nio 7, angående väckt motion om ändring i 18 och 22 §§ Riksdags¬
ordningen.
Härunder yttrade:
t'":'. V .(■■■.,. -V: -.'a-
Herr Johannes Andersson: Då sådana förhållanden vid elek¬
tors- och riksdagsmannaval, som jag uti min motion påpekat, inträffat
snart sagdt öfver hela landet, hade jag trott, att det skulle vara angeläget
att vid denna riksdag söka få undanröjda alla de olägenheter, som egt
rum. Jag vill dock nu icke göra något annat yrkande, än att Utskottets
ifrågavarande Utlåtande må med ogillande läggas till handlingarne.
Herr Nils Larson: Jag tror icke, att Konstitutions-Utskottet med
skäl kan förebrås, att det icke lemnat ifrågavarande ärende tillräcklig upp¬
märksamhet, ehuru Utskottet ansett sig sakna skäl att förorda motionärer-
nes framställningar.
Hvad angår den föreslagna förändringen i 18 § Riksdagsordningen,
hvilken afser, att klagomål, anförda öfver elektorsval, skulle hinna afgöras,
innan val af riksdagsman företoges, så enär grundlagarne icke gifva någon
anledning dertill, att besvär öfver elektorsval kunna ega rum annorledes
än i sammanhang med sådana öfver sjelfva riksdagsmannavalet, torde deraf
Den 11 April. 421
vara klart, att icke någonting skulle vinnas genom den i nämnda § ifråga¬
satta förändring.
Beträffande åter ändringen i 22 §, så innehåller motionärens förslag
två moment. Det ena innefattar, att, om någon är missnöjd med en vald
riksdagsman, han må kunna deröfver anföra besvär. Detta är ätt införa
en grundsats, som Riksdagsordningen icke erkänner. Man må tänka hvad
man vill om en vald riksdagsmans lämplighet till riksdagsmannakallet,
men man lärer väl icke kunna få öfver valet anföra besvär, derföre att
man anser den valde mindre lämplig till nämnda uppdrag. Skälen för
besvärs anförande måste grunda sig derpå, att den valde icke varit valbar
eller valet i öfrigt varit obehörigt. Det andra momentet åsyftar, att en¬
dast den, som tillhörde valkretsen, skulle ega ätt öfver riksdagsmannavälet
sig besvära, I 22 §, sådan don nu lyder, är detta visserligen ipke med
tydliga ord sagt, men det är väl lika fullt klart, att endast den, som till¬
hör valkretsen, kan anses för part i målet och således vara berättigad
att valet öfverklaga. Då motionären icke yrkat återremiss af Utlåtandet,
bär jag icke vidare att anföra, än att jag anhåller, ätt Kammaren, med
afslag å motionärens framställning om Utlåtandets läggande till handlin-
garne under uttryck af Kammarens ogillande, måtte bifalla Utskottets
förslag.
Herr Per Nilsson från Malmöhus län: Det synes mig, att man
kan vara fullt tillfredsställd med de motiver, på hvilka Utskottet grundat
sitt Utlåtande, och jag yrkar derföre bifall detsamma.
Herr Johannes Andersson: Då grundlagen icke bestämmer nå¬
gon gräns för rättigheten att anföra besvär öfver riksdagsmannaval, kar
jag ansett den af mig gjorda framställning fullt befogad. Jag förnyar mitt
förut gjorda yrkande.
Härmed var öfverläggningen slutad; och på Herr Talmannens propo¬
sition blef Utskottets hemställan bifallen.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bifölls Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8,
angående väckt motion om ett tillägg till 3 § Tryckfrihets-förordningen.
§ 9.
Företogs till förnyad behandling och bifölls Andra Kammarens Till¬
fälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 24, i anledning af väckta motioner
om utsträckning af kronolänsmännens fribrefsrätt, skolande detta beslut,
jemlikt 63 § 3 mom. Riksdagsordningen, Medkammaren, genom utdrag af
protokollet delgifvas.
§10.
* >
Förekom till behandling Andra Kammarens Enskilda Utskotts Betän¬
kande N:o 25, med “förslag till arbetsordning för Riksdagens Andra
Kammare. “ J': T
422
Den 11 April.
Härad förekommo först:
Utskottets hemställanden å skid. 2, 3, 4, 5 och 7 af Betänkandet.
Biföl los.
Vidare fortsattes föredragningen med det af Utskottet framlagda “för¬
slag till arbetsordning14.
Härvid begärdes ordet af
Herr de Maré: Då tre månader af riksdagen redan förflutit, utan
att, enligt hvad jag tror, Kammaren kunnat känna behof af en i form af
reglemente uppgjord arbetsordning, torde det val kunna ifrågasättas, om så¬
dant skall för den del af riksdagen som återstår, vara behöfligt. Jag tror,
att ju mindre man binder sig af reglementen, ju bättre. Då nu likväl
ett förslag till arbetsordning är uppgjordt och två gånger bordlagdt och
det således bör till afgörande företagas, hemställer jag, om icke Kammaren
skulle finna skäl at,t till Utskottet återremittera förslaget. För en sådan
åtgärd talar äfven den omständigheten, att de för båda Kamrame gemen¬
samma bestämmelserna böra, till afgörande förekomma, innan Kammarens
enskilda arbetsordning företages. Jag får derföre anhålla, att Herr Tal¬
mannen behagade framställa proposition på återremiss, och jag skulle ön¬
ska att, om denna proposition bifalles, Utskottet må finna sin tid så upp¬
tagen, att det icke vid denna riksdag hinner att ånyo till Kammaren in¬
komma med förslag i ämnet.
Herr Bergström: Det är mig icke möjligt tillbakahålla uttrycket
af den förvåning, Herr de Marés yrkande hos mig åstadkommit. Utan
att anföra någon enda omständighet, soni skulle, kunna lägga hinder i
vägen för Kammaren att antaga det af Enskilda Utskottet framlagda för¬
slag till arbetsordning i befintligt skick, begär Herr de Mara återförvis¬
ning af förslaget i klump. Jag kan icke utgrunda, hvartill en sådan åt¬
gärd skulle tjena. Vidtages den, komme ju Utskottet att vid förnyad hand¬
läggning af ärendet sakna all ledning vid besvarande af den naturliga frågan,
hvad Utskottet borde i anledninng af återremissen vidgöra, Att återremit¬
tera ett ärende till Utskott utan att låta denna åtgärd föregås af eu öfver-
läggning om hvad som bör rättas eller ändras i samma Utskotts framlagda
förslag, vore att drifva uppenbar gäck med Utskottet, Jag kan ej före¬
ställa mig, att sådant är grundlagsenligt. Herr1 de Marés yrkande innebär
ett. försök att förqväfva ett förslag, hvilket Kammaren sjelf framkallat,
derigenom, att Kammaren till Enskilda Utskottets behandling öfverlemnat
särskilda i ämnet väckta ombtioner. Kammaren har således otvetydigt ut¬
talat sin åsigt, att en arbetsordning för Kammaren är nödig. Riksdags¬
ordningen förutsätter detsamma. Nu är ett förslag till arbetsordning fram-
lagdt. Må Kammaren omsorgsfullt granska det och påpeka de brister, som
kunna finnas deri och föranleda eu återförvisning; men må man taga sig
till vara för att lyssna till det yrkande, som Herr de Mara framställt.
Jag motsätter mig detta yrkande på det kraftigaste och nödgas ännu en
gång uttala min stora förvåning, öfver, att ett sådant yrkande kunnat
framkomma.
Många ledamöter instämde med Herr Bergström.
Den 11 April.
423
Herr Rosenberg: Det kan icke nekas, att det förefaller något be¬
synnerligt, att, då ett Betänkande föredrages, en talare genast yrkar åter-
remiss, utan att yttra sig, huruvida han har några anmärkningar mot Be¬
tänkandet att göra. Jag skulle beklaga mig, om jag vore ledamot i Ut¬
skottet och dit återremitterades Betänkandet, utan att ändamålet dervid
angifvits. Jag anser att förslaget bör punktvis föredragas, och skulle det
då befinnas, att någon punkt är af beskaffenhet att den bör återremitteras,
skall jag gerna förena mig i beslutet derom. Jag tror äfven, att det är
Kammaren värdigast att på detta sätt gå till väga, likasom jag anser
grundlagen fordra det.
Herr de Maré: Det torde tillåtas mig att upprepa, att skälet för
mitt yrkande om återremiss hufvudsakligen var det, att de för båda Kam-
rarne gemensamma bestämmelserna borde afgöras, innan Kammarens enskilda
arbetsordning bestämdes. Då detta icke kan ske, med mindre Betänkandet
återremitteras, tror jag mig hafva anfört giltigt skäl för mitt yrkande.
Grundlagen föreskrifver icke, att arbetsordning för Kammaren skall
finnas. Den säger blott, att Kammare eger att sådan arbetsordning fast¬
ställa. Det ligger väl då i Kammarens skön att antaga arbetsordning
eller icke. _ '
Jag förnyar mitt yrkande om återremiss.
Herr Hörnfeldt: Herr de Maré har visserligen rätt deri, att vi
icke hafva särdeles behof af arbetsordning, men jag kan dock icke finna,
att hans yrkande om återremiss bör bifallas, då icke ens något skäl för
ett sådant yrkande blifvit af honom uppgifvet. Är det så, att man finner
en punkt icke böra antagas, så må den återremitteras, men icke bör man
derföre så förfara med hela förslaget. Jag yrkar, att detsamma må punkt¬
vis föredragas.
Herr Lem c hen: Den, som önskar att någon särskild arbetsordning
för denna Kammare icke må antagas, bör väl yrka afslag å det nu fram¬
lagda förslaget och icke dess återförvisning till Utskottet, i afsigt att frågan
icke skulle förekomma till vidare behandling i Kammaren. Detta sednare
synes mig innefatta ett förtäckt spel, som väl alltid borde undvikas. Innan
förnyad remiss till Utskottet sker, i fall sådan anses nödig, måste förslaget
genomgås och granskas, på det att Utskottet må erhålla upplysning, huru¬
vida eller i hvilka delar Kammaren godkänner eller ogillar detsamma; men
lika med den talare, som först yttrat sig i denna fråga, skulle jag anse
lämpligt och ändamålsenligt, om Betänkandet kunde blifva hvilande, intill¬
dess det från Första Kammaren ankomna förslag till reglementariska före¬
skrifter för riksdagsgöromålen i allmänhet blifvit af denna Kammare be-
handladt.
Sedan Herr Talmannen förklarat, det han funne stadgandet i 59 §
Riksdagsordningen lägga hinder i vägen för ett sådant uppskof med före¬
dragningen, som det af Herr Lemchen föreslagna, fortsattes öfverläggning
gen af
424
Den 1 1 April.
Herr Staaff: En föregående talare har uttalat sin förundran öfver
det af den förste talaren framställda förslaget om denna frågas undanskju¬
tande. Jag delar denna förundran, men jag hyser icke någon beundran
för förslaget. Det är särdeles besynnerligt, att på så ytliga skäl vilja qväfva
ett förslag, tillkommet efter Kammarens egen föreskrift. Att först uppgöra
ett förslag för begge Kamrarnes gemensamma arbetssätt, tror jag icke vara
rigtigt, och jag hemställer, huruvida något sådant må kunna konseqvent
genomföras, utan att Kamrarne möjligen råka i kollision med hvarandra.
Dessutom vill jag erinra, att den arbetsordning är den bästa, som genom
vana och praktik utbildas; och om Kammaren icke egentligen påbjudit, har
den åtminstone antydt hvad Utskottet skolat göra, och vid sådant förhål -
lande måste Kammaren, för att hålla sitt beslut i helgd, behandla frågan.
Försigtigheten krafvel’, att det framställda qväfningsförsöket, hvilket är
alldeles omotiveradt, förekommes, och jag yrkar, att Betänkandet nu ge¬
nast föredrages punktvis.
Herr Sven Nilsson: Lika med näst föregående talare yrkar jag
att Betänkandet nu måtte föredragas och för hvarje § pröfvas.
Herr Hedlund: Äfven med risk att blifva utsatt för den siste ta¬
larens förundran och beundran, anser jag mig böra fästa uppmärksamhet
deruppå, att Herr de Maré med sitt förslag icke afser annat, än att be¬
handlingen af förevarande Betänkande må tills vidare uppskjutas, för att
man må blifva i tillfälle att under riksdagens lopp inhemta ytterligare er¬
farenhet. Sedan riksdagen redan är långt framskriden och många vigtiga
frågor ännu återstå till behandling, synes det mig, som skulle förslaget till
Kammarens arbetsordning lämpligast kunna uppskjutas till början af nästa
riksdag; och det är af sådan anledning, som jag hemställer, att Betänkan¬
det icke måtte återremitteras utan läggas till liandlingarne, samt att frågan
om arbetsordningen vid nästa riksdag måtte i laga ordning pröfvas.
Herr Bergström: Jag har visserligen icke den äran att, såsom för¬
ste talaren, Herr de Maré, antydt, vara ordförande i Enskilda Utskottet,
som afgifvit detta Betänkande; men icke desto mindre finner jag mig så¬
som ledamot af samma Utskott uppfordrad att strida för att Utskottets
Betänkande får röna en grundlagsenlig behandling. Med anledning af Herr
de Marés förmenande, att Kammaren icke kunde eller borde till efterrät¬
telse antaga den enskilda arbetsordningen för Kammaren, förrän eu för
båda Kamrarne gemensam arbetsordning blifvit utarbetad och fastställd,
får jag upplysa, att Enskilda Utskottet, till hvars behandling den af Första
Kammaren beslutade gemensamma arbetsordningen blifvit remitterad, genom¬
gått samma arbetsordning och beslutat att föreslå Kammaren åtskilliga
ändringar deri. Utskottets Betänkande rörande denna fråga är emellertid
ännu icke uppsatt; och det står i vida fältet, huruvida Kamrarne ens
kunna vid denna riksdag sämjas om en gemensam arbetsordning. Vid så¬
dant förhållande lärer det icke kunna ifrågakomma att göra antagandet af
den enskilda arbetsordningen beroende af tillkomsten af en gemensam
arbetsordning. Om Herr de Maré bevärdigat Enskilda Utskottets nu fram¬
lagda förslag till arbetsordning med någon närmare uppmärksamhet och
Den 1 1 April.
425
granskning, lärer det icke kunna hafva undgått honom, att Utskottet med
den största sorgfällighet undvikit föreslå någon bestämmelse, som kunde
anses tillhöra en gemensam arbetsordning eller råka i strid med stadganclen
af beskaffenhet att böra i en sådan intagas. För ifrigt torde det vara i
denna Kammares välförstådda intresse att hafva sin enskilda arbetsordning
färdig, innan Kammaren öfvergår till pröfning af en gemensam arbets¬
ordning. Sedan en sådan blifvit af båda Kamrarne antagen, står det icke
vidare denna Kammare fritt att ensidigt besluta ändringar deri; och Kam-
rarnes fria sjelfbestämningsrätt är sålunda inskränkt.
Under åberopande af mitt första yttrande och hvad jag nu anfört,
yrkar jag, att Kammaren omsider måtte skrida till en speciel granskning
af det framlagda förslagets särskilda §§. Under den öfverläggning, som
dervid lärer förekomma, anhåller jag att sjelf få framställa anmärkningar
emot Utskottets förslag, hvilket jag icke i allo kunnat biträda.
Herr de Mar6: Att den förundran, som en värd talare yttrat öfver
det af mig framställda förslaget, icke steg till beundran, det förundrar mig
alldeles icke, och jag har dessutom aldrig begärt någon beundran af honom.
Icke dess mindre vågar jag hemställa, huruvida det icke är skäl att upp¬
skjuta med pröfningen af förevarande Betänkande i detalj, intilldess Kam-
rarnes gemensamma ordningsstadga hunnit utarbetas och pröfvas. Jag får
förklara, att äfven jag är beredd att göra åtskilliga anmärkningar emot
förslaget till arbetsordning, men då jag vet och tager för afgjordt, att en
detaljerad granskning af detsamma kommer att upptaga en icke så obe¬
tydlig tid, bär jag vågat framkomma med min framställning. Då emellertid
Ilerr Hedlund föreslagit ett annat sätt, som måhända är bättre, samt hvad
jag åsyftar äfven på det sättet vinnes, skall jag afstå från mitt förslag och
förena mig uti det af honom framställda, om det anses vara formenligare.
Herr Iiierta: Jag kan icke taga så hett vid mig som en föregående
talare öfver Herr de Marés förslag, i synnerhet som han vid framställnin¬
gen af detsamma begagnade samma form, som ex! usu hittills blifvit till-
lämpad. Då flere talare emellertid gjort anmärkning emot formenligheten
af Herr de Marés förslag, och Herr Talmannen fästat Kammarens upp¬
märksamhet på stadgandet uti 59 § Riksdagsordningen, anser jag, att
mån icke bör uppehålla tiden med en sådan allmän diskussion som den
förevarande. Om vi straxt börjat med behandlingen af sjelfva förslaget,
hade vi måhända redan hunnit pröfva hälften af detsamma. Om några
anmärkningar emot detsamma framställas, så kan man ju återremittera de
delar, som man icke gillar, och jag hemställer derföre, att vi nu börja
med behandlingen af § 1.
Herr Hess le: Jag har begärt ordet egentligen för att protestera
emot den tydning, som förste talaren, Herr de Märé, velat gifva åt 78 §
Riksdagsordningen. Det i nämnda § förekommande ordet “eper“ har annan
betydelse i lagstil än i allmänhet. På detta ställe innefattar det ej mindre
ett obligatoriskt bud, än att Kamrarne äro berättigade att utan den andra
Statsmagtens hörande uppgöra de i nämnda § omnämnda reglementariska
föreskrifter. För min del tror jag, att, om vid riksdagens början icke
426
Den 11 April.
bland Kammarens ledamöter funnits åtskillige, som förut deltagit uti riks-
dagsgöromål, vi skulle haft ganska svårt att komma till någon ordning med
våra arbeten. Och då en arbetsordning således måste uppgöras, yrkar jag,
att Betänkandet nu måtte företagas till pröfning.
Herr Björck: Jag kan icke till alla delar instämma med föregående
talare. Biksdags-ordningen stadgar uti 78 §: “De reglementariska före¬
skrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos Kamrarne och Ut¬
skotten anses till iakttagande jemte grundlagar™ nödiga, eger Riksdagen
eller, i ämne som angår Kammare enskilda denna Kammare att fastställa.11
Med anledning af hvad en föregående talare yttrat derom, att en
gemensam arbetsordning för begge Kamrarne bör först utarbetas och vinna
stadfästelse, innan Kammaren antager någon enskild arbetsordning, får jag
fästa uppmärksamhet deruppå, att hvarje Kammare först träder i verk¬
samhet för sig och att samarbetet först derefter ifrågakommer. Det är val
sannt, att praktiken är bättre än theorier och reglementerande, men jag
håller dock före, att åtskilligt finnes, hvarom det är nödvändigt att regle¬
mentera, och att en arbetsordning således bör uppgöras, ehuru det inga¬
lunda är någon ovilkorlig fordran af grundlagen, att arbetsordningar skola
finnas, vare sig enskilda eller gemensamma. Det är nödvändigt, att, då
nästa riksdag sammanträder, föreskrifter finnas, huru dervid skall förfaras,
och det är således olämpligt att öfverlemna dessa bestämmelser åt näst
sammanträdande Riksdag. Jag tror, att den, som genomläst detta Betän¬
kande, icke skall tveka att pröfva detsamma, derföre att någon gemensam
arbetsordning icke finnes, och jag yrkar derföre, att saken nu måtte hafva
sin gång oeh att Betänkandet punktvis föredrages.
Herr Meijerberg: Jag har icke hört något annat skäl egentligen
anföras för uppskof med denna frågas behandling, än att vi icke skulle
hafva tid dertill. Med anledning deraf anser jag mig böra erinra, att vi,
om den nu förda diskussionen icke uppstått, redan hunnit pröfva en icke
så obetydlig del af förevarande Betänkande.
Herr Rundbäck: Jag yrkar, att detta Betänkande måtte läggas till
handlingarne, i synnerhet som det visat sig, att det hittills gått ganska bra,
utan att vi haft någon arbetsordning. Dessutom kan hvad vi i dag an¬
taga ändras i morgon, och derföre instämmer jag med dem, som icke nu
vilja pröfva förslaget.
Herr A Ilig ren: Jag anhåller att få fästa uppmärksamhet deruppå,
att Kongl. Maj:t, då Riksdagen öppnades, tillkännagaf, hurusom Kongl.
Maj:t ansåge det vara en fördel att icke vid denna riksdag Kamrarnes
åtgärd påkallades med flera framställningar, än att derförutom jemväl
kunde ordnas Kamrarnes arbetssätt efter de nya formerna, hvaraf otvif¬
velaktigt följer, det Kongl. Maj:t förutsatt, att åtminstone någon del af
Riksdagens tid skall tagas i anspråk för pröfning af arbetsordningen; och
då Herr de Marés förslag icke afser annat än att få frågan undanskju¬
ten, förenar jag mig med dem, som yrkat, att Betänkandet nu måtte till
afgörande företagas.
427
Den 11 April.
Öfverläggningen 1 var härmed slutad. På Herr Hedlunds förslag att
utan vidare åtgärd lägga Betänkandet till handlingarne ansåg Herr Tal¬
mannen någon proposition icke kunna medgifvas, och förklarade Herr Talman¬
nen derjemte sig hafva så uppfattat Herr de Marés sednare yttrande, som
om den af honom först framställda begäran om återremiss sedermera blif-
vit frånträdd. I anledning häraf begärde åter
Herr de Maré ordet, och yttrade: Jag får ytterligare fästa upp¬
märksamhet, deruppå, att jag återkallar mitt förut endast vilkorligt gjorda
yrkande af återremiss, samt förenar mig med dem, som föreslagit, att Be¬
tänkandet måtte läggas till handlingarne.
Och, föranledde Herr de Marés sålunda fortsatta yrkande på återre¬
miss vidare yttranden af:
Herr Björck: Jag hemställer, huruvida det kan vara rigtigt eller
lämpligt att framställa proposition på återremiss, då jag och flere andra
ledamöter , påyrkat föredragning af Betänkandet punktvis. Herr de Marés
yrkande, af återremiss bör icke förtaga oss rättigheten att pröfva Betän¬
kandet i hvarje punkt, då han eger att begära återremiss särskild! för
hvarje föredragen punkt, hvarigenom äfven han njuter sin fulla rätt.
Herr Lemchen: Jag föreställer mig, att Herr Talmannens förkla¬
ring afsåg, att Betänkandet icke skulle kunna utan någon granskning
återremitteras; och om Herr de Marés yrkande om återremiss nu afslås,
möter väl ändock icke hinder, att, sedan förslaget blifvit § efter § genom¬
gånget och granskad t, i händelse af behof, återremittera de §§, hvilka
man anser böra omarbetas.
Herr Witt: Jag vill fästa Kammarens uppmärksamhet på 63 §
Riksdagsordningen, hvilken stadgar: “När fråga, hvaröfver Utskott sig ut¬
låtit, till afgörande förekommer, eger Kammaren att antingen genast, med
bifall till Utlåtandet eller utan afseende å hvad Utskottet föreslagit, fatta
sitt beslut, eller, om ämnet anses fordra ytterligare utredning, målet till
Utskottet återförvisa." Här har icke någon visat, att någon ytterligare
utredning är.behöflig, och således är icke heller något grundlagsenlig! skäl
för den påyrkade återremissen ännu anförd t. Då förslaget, icke ännu- är
uppläst, instämmer jag med Herr Björck och yrkar, att det måtte före¬
dragas, hvar och en ledamot öppet lemnadt, att deremot göra anmärk¬
ningar, hvarefter förslaget i behöfiiga delar kan återremitteras.
Herr de Maré: Jag vill endast förklara, att jag på förekomna skäl
afstår från mitt yrkande.
Sedan Hei’r de Maré numera afstått från sitt yrkande om återremiss,
beslöts att förslagets granskning skulle ske paragrafvis, och upplästes
.alltså nu § 1, hvars 1 och 2 moment bitöllos.
Mom. 3).
Herr Lemchen: Den arbetsordning, som vid denna riksdag kan
komma att antagas af Kammaren, bör, enligt min åsigt, icke innehålla
428
Den 11 April.
andra eller flera föreskrifter, än som äro nödvändiga och kunna blifva
gällande för en längre tid. Af sådan beskaffenhet är icke det nu före¬
dragna 3 mom. i 1 §. Säkerligen kommer ty förutan den vid nuvarande
riksdags början antagna placeringen af Kammarens ledamöter att tills
vidare bibehållas; och om några ledamöter skulle öfverenskomma att, på
grund af individuela, för.dem möjligen vigtiga omständigheter, byta plat¬
ser, skulle eu sådan öfverenskommelse icke kunna ske emot det föreslagna
stadgandet i arbetsordningen. Nu finnas väl icke några särskilda, be¬
stämda politiska partier inom Kammaren, men det är ej osannolikt, att
inom vår riksdag, likasom i de flesta, om ej alla andra representativa för¬
samlingar i verkligt konstitutionela stater, dylika partier i en icke aflägsen
framtid komma att bilda sig, och när detta inträffar, blir det väl lämp¬
ligt eller nödigt, att de, som tillhöra samma parti, intaga platser på en
och samma sida,
Jag hemställer, att detta moment må ur ai'betsordningen uteslutas.
Herr Sven Nilsson: Om ock det i förevarande mom. intagna
stadgandet icke egentligen hör till arbetsordningen, hemställer jag, huru¬
vida det icke lämpligen må bibehållas, ty det kan väl icke förnekas, att
det ju hör till god ordning, att hvar och en af Kammarens ledamöter vet
hvarest han vid sammanträden bör intaga sin plats. Jag bifaller för¬
slaget.
Herr Rosenberg: Lika med Sven Nilsson vill jag godkänna Ut¬
skottets förslag, på1 det att vid riksdagarnas början hvar och en ledamot
må veta hvad han har att rätta sig efter, ty om detta stadgande icke
finnes, söka alla att få intaga de beqvämaste platserna. Då enligt 27 §
af Utskottets förslag, Kammaren eger att framdeles besluta behöfiiga än¬
dringar och tillägg till arbetsordningen, ser jag icke någon fara att an¬
taga hvad Utskottet här föreslagit,
Herr Bergström: Först ber jag att få anmärka ett tryckfel, som
förekommer i den punkt af förevarande 3 mom., hvilken lyder sålunda:
“Består valkrets af flera städer, de der tillhöra särskilda län, varde sådan
valkrets räknad till det län, hvarest den stad är belägen, hvilkens magi¬
strat utfärdat fullmagten för valkretsens riksdagsman. Sistnämnda Ord
bör rättas till “riksdagsman"; ty en af flera städer bestående valkrets
eger icke att välja mer än en riksdagsman.
Hvad derefter angår Herr Lemchens anmärkningar, att bestämmelser
om den ordning, hvari Kammarens ledamöter skola intaga plats i sam¬
lingssalen, icke äro af beskaffenhet att böra inflyta i en arbetsordning för
Kammaren, äfvensom att det naturligaste vore, att ledamöterne finge grup¬
pera sig efter de olika meningsbrytningarne; så måste jag i fråga om för¬
sta anmärkningen medgifva, att den med afseende å rubriken “arbetsord-
ning“ är berättigad i formelt afseende, men också endast i formelt, En¬
ligt Riksdagsordningens 78 § eger denna Kammare fastställa de reglemen-
tariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos Kamma¬
ren anses nödiga. Så vidt jag kan förstå, utgör den föreslagna bestäm¬
melsen om ledamöternes placering ett dylikt reglementariskt ordningsstad-
Den 11 April.
429
gande, och har derföre bort inflyta i Utskottets förslag; men rubriken å
detta hade lämpligen bort blifva, icke “arbetsordning", utan, på sätt jag
både i Kammaren vid remissen af Herr Sjöbergs motion och i Enskilda
Utskottet föreslagit, “Reglementariska föreskrifter för riksdagsgöromålen och
ordningen lios Andra Kammar en. “
Vidkommande Herr Lemchens andra anmärkning om lämpligheten att
ledamöterne finge fritt placera sig efter partier; så håller jag före, att
placering efter partier vore skadlig, och att den ordning, hvari Kammarens
ledamöter nu sitta eller länsvis, har ett afgjordt företräde. Den tid kan
kolmila, att partierna inom Kammaren stå så skarpt mot hvarandra, att
deras åtskiljande, äfven hvad angår sittplatserna, skulle ännu mera stegra
partiförbittringen. Må man då, om man åtrår en sådan stegring, besluta
den placering, som bäst främjar splittringen; men må man för det när¬
varande lemna orubbadt hvad uti ifrågavarande hänseende faktiskt gäller.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr de Maré: På de skäl, som representanten från Jönköping an¬
fört, yrkar jag återremiss, ty jag anser detta moment innehålla flera regle¬
mentariska föreskrifter, än som äro behöfliga. Jag lernnar i sitt värde,
huruvida det kan vara lämpligt, att i en arbetsordning intaga eu föreskrift,
som väl egentligen endast är en smaksak, att Stockholms representanter
skola intaga de främsta och Norrbottens representanter de sista platserna
i Kammaren. Då några skäl för en sådan ordning icke blifvit anförda,)
yrkar jag återremiss.
Herr Per Nilsson från Malmöhus län: Jag begriper icke, hvar¬
est det här ifrågavarande stadgandet skall intagas, om icke uti den för
Kammaren uppgjorda arbetsordningen, och jag hoppas den tid vara så
långt aflägsen, då partierna skola här i Kammaren behöfva intaga sina
platser efter den* politiska åsigt, till hvilken de bekänna sig, att man i
händelse af behof dessförinnan hinner göra ändring uti den af Utskottet
föreslagna arbetsordningen. Om Kammarens ledamöter skulle i förekom¬
mande frågor placera sig efter den åsigt de deruti hysa, skola plat¬
serna säkerligen många gånger behöfva ombytas. Jag bifaller Utskottets
förslag.
Herr Rön blad: I anledning af Herr de Marés yttrande får jag
förklara, att jag är belåten med den plats, som inom Kammaren blifvit
mig anvisad, och jag tror, att mina länskamrater och öfriga grannar icke
heller äro m-ssnöjde med sina platser. „>
Ofverläggningen var slutad; och momentet bifölls.
Mom. 4.
Herr Lemchen: Jag hemställer, huruvida detta moment tillhör
eller behöfver intagas i arbetsordningen. För min del åtminstone anser
jag det vara alldeles öfverflödigt och hemställer, att det måtte uteslutas.
Det kan icke betviflas, att ju förteckningen öfver Kammaren ändock blir
till trycket befordrad.
430
Den XI April.
Herr Bergström: Då Herr Lemchen nu ånyo tager rubriken
“arbetsordning “ till utgångspunkt för sin argumentering, i ty att han
förmenar det i förevarande moment föreslagna stadgande icke vara af be¬
skaffenhet att tillhöra eu arbetsordning; så får jäg, för att undanrycka
Herr Lemchen detta argument och förekomma vidare bruk af detsamma
under den återstående öfverläggningen, vördsamt hemställa, att rubriken
måtte ändras från “Arbetsordning11 till: “Reglementarisk föreskrifter för
riksdagsgöromålen och ordningen hos Andra Kammaren11.
Hem Lemchen: Äfven om titeln på förevarande förslag skulle för¬
ändras i öfverensstämmelse med hvad Herr Bergström nu hemställt, anser
jag mig böra vidhålla mitt yrkande.
Herr Björck: Den af Utskottet föreslagna föreskriften anser jag
med skäl böra bibehållas, ty en hvar af Kammarens ledamöter bör känna
den andres namn och plats i Kammaren. Äfven anser jag Herr Berg¬
ströms hemställan vara förtjent af uppmärksamhet, men jag tror det lik¬
väl vara lämpligast att lemna benämningen af förslaget till sist och lämpa
densamma i öfverensstämmelse med de beslut, som Kammaren fattat.
Vidare anfördes ej. I anledning af Herr Bergströms yttrande beslöt,
på Herr Talmannens framställning, Kammaren, att frågan om den rubrik
eller benämning, som borde gifvas åt ifrågavarande stadgar, skulle, sedan
samtliga paragraferna blifvit genomgångna, särskild! göras till föremål för
Kammarens pröfning och afgörande.
Det nu föredragna 4:de mom. blef härefter godkändt.
§ 2.
Herr A hl gr en: Emot denna § har jag tvenne anmärkningar att
framställa. Första momentet af denna § lyder sålunda: “Vid första sam¬
manträdet ege ordföranden utse 12 ledamöter till den deputation, hvar¬
medelst Kammaren, jemlikt Riksdagsordningens 83 §, har att hos Konun¬
gen begära Talman eller vice Talman". Hot bär förekommande ordet
“ege“ kan möjligen tolkas på två olika sätt, antingen såsom innefattande
en rättighet eller en skyldighet. Om man läser längre fram i Betänkan¬
det, skäll man finna, att ordet “ege“ förekommer uti 13 och 22 §§ samt
innebär uti den förra § en rättighet, meii deremot uti den sednares 3:dje
mom. en skyldighet. Till förekommande af all tvetydighet hemställer jag
derföre, att 1 mom, af nu förevarande § måtte ändras sålunda: “Vid
första sammanträdet utses tolf ledamöter “ etc. : -
Andra momentet: “Vill någon af Kammarens öfrig* ledamöter sluta
sig till deputationen, vare sådant ej förment" anser jag böra uteslutas,
såsom varande alldeles öfverflödigt, då man uti första mom. af- samma §
begränsat antalet af deputationens ledamöter till tolf.
Herr Staaff: Då jag anser det i 1 mom. af denna § förekom¬
mande ordet “egcu icke kunna tilläggas annan bemärkelse, än att tolf le¬
damöter skola utses till den deri omnämnda deputationen, finner jagi icke
något skäl till ändring deri. Föregående talares anmärkning emot; andra
431
Den 11 April.
momentet kan jag ej fatta, helst, om det uteslutes, deputätionen kommer
att bestå endast af de tolf ledamöter, som dertill blifvit utsedde. Vid
frågans behandling inom Utskottet ansåg man det vara olämpligt att an¬
taga endast en sådan bestämmelse, som första mom. innehåller, enär vid
möjligen inträffande stora politiska brytningar det kunde vara vådligt att
lägga - alltför stor magt i ordförandens hand. bör att förekomma en slik
olägenhet tillkommer detta andra mom., hvilket jag, enär det icke innehål¬
ler något tvång för Kammarens ledamöter att uti deputätionen deltaga,
bifaller.
Vidare anfördes icke; och paragrafen bifölls.
§§ 3-5.
Biföllos.
§ 6 mom. 1.
Bifölls.
Mom. 2.
Herr Björck: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamhet der¬
uppå, att jag anser den i detta moment föreslagna föreskrift alldeles icke
vara nödvändig, enär Kammarens ledamöter icke ega någon rätt att pröfva
de här ifrågavarande deputerades tillgöranden. Om eu ledamot, som är
vald att deltaga uti kanslitjenstemännens tillsättning, skall till protokollet
anföra sina skäl, på grund af hvilka han vill antaga eller utesluta den
ene eller den andre åt de sökande, så uppkommer derigenom olägenheter,
som man helst velat undvika, utan att jag kan finna, att någon fördel
derigenom vinnes hvarken för Kammaren eller de sökande. Då sökan-
dernes antal i allmänhet uppgår öfver 100, kunna deputerade icke ingå
uti någon egentlig pröfning af de sökandes meriter och i det afseendet
uppgöra någon jemtörelsé dem emellan, utan man grundar sitt omdöme
eller förord på sin subjektiva öfvertygelse derom, att den person, som man
förordar, är lämplig, och att han söker till att noggrann! uppfylla sina
skyldigheter; men att till protokollet anteckna huru hvar och en af de
deputerade röstat, anser jag vara alldeles Utan ändamål. Att sekretera¬
rens röst gerna tages i betraktande vid valet af kanslitjenstemännen, lider
intet tvifvel, men valets utgång beror i alla fall af majoritetens beslut. Jag
yrkar, att förevarande 2 mom. måtte uteslutas.
Herr Magnell: Jag instämmer uti hvad Herr Björk yttrat i af¬
seende på sekreterarens rätt att deltaga uti kanslitjenstemännens tillsätt¬
ning och afstår ifrån att vidare yttra mig.
Herr Staaff: Om man tager saken i närmare betraktande, skall man
säkerligen finna, att detta moment tillkommit eller går ut uppå att skaffa
Kammaren så stor garanti som möjligt, att Kammarens fördel befrämjas.
Erfarenheten bär visat, att valet af kanslitjenstemännen icke alltid utfallit
så väl, som önskligt varit, och jag medgifver visserligen, att det ofta kan
vara ganska kinkigt att utse dessa tjensteman. Meningen med detta stad¬
gande är emellertid den, att man velat lemna Kammaren kännedom om,
hos hvilken eller hvilka af de deputerade man kan hafva att söka anled¬
432
Den 11 April.
ningen dertill, att, tilläfventyrs olämplig tjensteman blifvit antagen, och man
skulle, genom antagandet af detta moment, vinna den fördelen, att alla
konsiderationer lemnades åsido vid tillsättningarne. Då det är afvigt, att
Kammaren får duglige kanslitjenstemän, finner jag icke något ondt uti
att antaga detta moment, hvilket jag för min del godkänner.
Herr Per Nilsson från Malmöhus län: Vid uppgörande af ord-
ningsstadgar är det nödigt att tillse, att dessa blifva så korta och tydliga
som möjligt; och då jag anser det ifrågavarande 2 mom. vara alldeles
öfverflödigt, yrkar jag utslag å detsamma.
Herr Uhr: Vid första påseendet kan väl detta moment synas vara
öfverflödigt, då Kammaren icke eger rätt att ändra deputerades val, utan
protokollet, hvilket skall innehålla sekreterarens möjligen varande olika
åsigt, endast uppläsas för Kammaren. Jag hemställer dock, huruvida det
icke kan vara nödigt, att Kammaren får kännedom om huru valet utfallit
och åt de motiver, som för eller emot den ene eller den andre åt de sö¬
kande anförts.
Herr Bergström: På sätt siste talaren anmärkt, synes det snart
sagdt falla af sig sjelft, att de ledamöter, hvilka enligt Riksdagsordningen
35 § utses, för att .jemte Talmannen tillsätta Kammarens betjening, böra
låta i ett protokoll anteckna, hvilka personel- blifvit till tjensteman och
vaktbetjente utsedde. Enskilda Utskottet har med det i förevarande mom.
föreslagna stadgande ingalunda, såsom Herr Björck synes befara, åsyftat
att motivering för tillsättningarne skulle i protokollet intagas, utan endast
att, i händelse skiljaktiga meningar vid förrättningen yppas, i protokollet
måtte antecknas på hvilka personer de ledamöter, som varit af en med
pluraliteten skiljaktig åsigt, röstat. Förefinnes åter ingen skiljaktighet i
meningar, kommer protokollet endast att innehålla en enkel förteckning
öfver de utnämnde; och eu sådan förteckning måste ju i hvarje fall upp¬
rättas. Då Riksdags-brdningens 35 § bjuder, att tillsättningen af Kamma¬
rens betjening skall ske efter samråd med sekreteraren, och således in¬
rymmer honom ett visst inflytande på tillsättningen, har det ock synts Ut¬
skottet rigtigt och för Sekreteraren betryggande, att hvad han uti ifråga¬
varande afseende kan hafva tillstyrkt, men som blifvit af pluraliteten lem-
nadt. utan afseende, äfven varder i protokollet anmärkt. Det är af stor
vigt för Kammarens samtlig^ ledamöter, att befattuingame inom Kamma¬
rens Kansli, särdeles notariebefattningarne, blifva val besatta. Till följd
deraf är det ock nödigt, att de ledamöter, som erhålla det hedrande upp¬
draget att tillsätta kanslitjenstemännen, .underkasta sig moralisk ansvarig¬
het för sitt tillgörande. Utan tvifvel både det, med afseende å möjlighe¬
ten att göra en sådan ansvarighet gällande, varit bättre, att ifrågavarande
ledamöter blifvit färi-e än 8 till antalet; ty i samma män de äro många,
i samma män förtunnas och försvagas deras känsla af ansvarighet för be¬
sluten. Då emellertid Kammaren vid början af Riksdagen bestämde an¬
talet till så stort som åtta, bär det synts Utskottet desto angelägnare att
uppställa
433
De» 11 April.
uppställa den garanti mot en lättare känd ansvarighet, som kan beredas
genom den föreslagna protokollsföringen.
På dessa skäl hemställer jag, att Kammaren måtte gilla och antaga
förevarande moment.
Herr H e s s 1 e: Jag instämmer med Herr Uhr, men hemställer, huru¬
vida icke sista delen af förevarande moment, som innehåller föreskrift derom,
att protokollet skall vid Kammarens nästpåf oljande sammanträde uppläsas, må
blifva ett särskild! moment, ty derigenom skulle det blifva uppenbart, att
nämnda föreskrift skall tillämpas på hela paragrafen.
Herr Hi er ta: Jag tror, att de olika meningarne kunna samman-
jemkas, om Kammaren beslutar, att ifrågavarande 2 mom. af § 6 skall
erhålla sådan lydelse: “Vid tillsättande åt Kammarens betjening före
sekreteraren protokoll. Yppas dervid skiljaktiga meningar, eller finnes
hvad sekreteraren tillstyrker afvika från flertalets åsigt, varde sådant an¬
tecknad t i protokollet, som vid Kammarens nästa sammanträde uppläses. “
Att protokollet skall upptaga de särskilda meningarne synes mig falla af
sig sjelft.
Herr Sjöberg: Jag har egentligen icke annat att säga, än att åbe¬
ropa Herr Bergströms yttrande i ämnet. I Utskottet ansåg man, efter
mogen öfverläggning, det vara af vigt, att sekreteraren skulle afgifva sitt
omdöme om de sökande, och då grundlagen icke gifvit honom någon rätt
att bestämma utgången af tillsättningen, fann Utskottet lämpligt intaga
det nu omförmälda stadgandet, med hänsyn till det ansvar sekreteraren,
i egenskap af chef för kansliet, har för göromålens oafbrutna gång. Då
det är i Kammarens eget intresse, att sekreteraren, som redan blifvit be¬
klädd med Kammarens förtroende, äfven sättes i tillfälle att få lämpliga
biträden, så förstår jag icke, huru man med fog kan göra anmärkningar
mot detta moment. Hvad protokollets uppläsande beträffar, så hör det
till god ordning, och har praktiserats äfven vid denna riksdag. Jag kan
icke finna, att det förslag, som under diskussionen blifvit framstäldt, har
något företräde framför momentet i dess närvarande skick; hvarföre jag
yrkar bifall till den af Utskottet föreslagna lydelsen af detsamma.
Herr Staaff: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att Herr Hiertas förslag är alldeles olämpligt, då han yrkar, att icke
några motiver må i protokollet inflyta. Hafva skiljaktiga meningar icke
uppstått, så innehåller protokollet ej någon motivering; men deremot är
mycket vunnet med att veta, hvilka ledamöter bestämt antagandet af den
eller den tjenstemannen, derom kännedom vinnes genom antecknandet af
skiljaktiga meningar. I det fall här afses är det sålunda af yttersta vigt,
att §:n bibehålies med den ordalydelse den nu egen, hvadan jag för min
del godkänner densamma oförändrad.
Öfverläggningen var slutad; och momentet bifölls.
Riksd. Prot. 1867. 2 Afd. 3 Band.
28
434
Den 11 April.
§ 7 mom. 1.
Herr de Hare: Möjligen hafva tankarne kunnat vara delade derom,
huruvida de hittills antagna 6 paragraferna varit nödvändiga att uti arbetsord¬
ningen intagas, men jag hemställer huruvida tankarne någonsin kunna blifva
delade om behöfligheten åt 7 §, då han säger: “Val af ledamöter i de
ständiga Utskotten skola företagas i den ordning, hvari de i Regerings¬
formens 53 § och Riksdagsordningens 37 § finnas uppräknade. I ena¬
handa ordning utses derefter suppleanter till så stort antal Kammaren
beslutar, att vid inträffande förfall för Utskotts-ledamöter i deras ställe in¬
träda i Utskott, efter som dessa suppleanter vid valet undfått röster11. Lika
htet som i arbetsordningen kunna eller böra inflyta några stadganden,
som strida mot grundlagen, lika litet bör, enligt min åsigt, der upprepas
hvad grundlagen tydligen innehåller, och då 53 § Regeringsformen och
37 § Riksdagsordningen fullständigt föreskrifter, huru dessa val skola för¬
rättas, anser jag detta icke böra upprepas i arbetsordningen. På samma
sätt förhåller det sig med frågan om valet af suppleanter. Jag hemställer
derföre, huruvida icke lista mom. af denna § må, såsom helt och hållet
öfverflödig, uteslutas, ty det är väl ingen fördel att hafva arbetsordningen
mer vidlyftig än nödigt är. Jag yrkar utslag å denna del af förslaget.
Herr Bergström: Den siste värde talaren har läst grundlagarne
så, att han funnit Regeringsformens 53 § och Riksdagsordningens 37 §
innehålla bestämmelser om den ordning, hvaruti val af ledamöter och sup¬
pleanter i de ständiga Utskotten skola företagas. För min del må jag be¬
känna, det jag uti åberopade §§ icke kan finna några dylika bestämmel¬
ser. Säkerligen hafva icke heller Kammarens öfrige ledamöter på sätt
som nämnde talare förstått ifrågavarande grundlagsbud; ty. Kammaren
fattade vid Riksdagens början formligt beslut om den ordning, hvaruti
valen till såväl Utskotts-ledamöter som suppleanter skulle försiggå, och
hvilken ordning Utskottet tagit till efterföljd vid uppgörande af förslaget
till arbetsordning. Det var ju helt naturligt, att Utskottet skulle taga fasta
på den ordning, som vid denna riksdag vidtogs, och införa stadgande
derom i arbetsordningen. Det är godt och nyttigt, att det föreslagna
stadgandet får i arbetsordningen qvarstå, och jag vågar derföre hemställa
om Kammarens bifall till ifrågavarande moment.
Herr Uhr: För min del tror jag det vara både nyttigt och nöd¬
vändigt, att denna föreskrift influtit i arbetsordningen, ty litet hvar utaf
dem, som bevistat föregående riksdagar, känner nog till huru många olika
sätt man förut begagnat, för att få dessa val förrättade; den ena gången
har man valt ledamöter för sig och suppleanter för sig; den andra gån¬
gen ledamöter och suppleanter på samma lista o. s. v. Det är nog bra
att hafva detta afgjordt på förhand, för att slippa långa och tråkiga
diskussioner härom vid hvarje riksdags början, och derför yrkar jag god¬
kännande af den nu föredragna paragrafen.
Herr Staaff: Utom det jag åberopar hvad af de tvenne siste före¬
gående talarne blifvit anfördt, anhåller jag få fästa uppmärksamheten derpå,
435
Den 11 April.
att denna § innehåller något mer än grundlagens åberopade §§, nemligen
den ordning hvaruti suppleantvalen skola företagas, hvilken förut icke var
bestämd, och till följd hvaraf ock valen stundom förrättades mycket ore¬
gelbundet, så att ibland valdes ledamöter i alla Utskotten först och supp¬
leanter i desamma sedan, ibland åter hvarje Utskott, först ledamöter och
så suppleanter, för sig, och så vidare. Då nu meningen med en arbets¬
ordning _ är att hafva allt sådant på förhand bestämdt, för att icke vid
hvarje riksdags början behöfva härom öfverlägga och besluta, så frågar jag
vördsamt, huruvida icke ifrågavarande stadgande just är bland dem, som
främst erfordrades att få i arbetsordningen intaget; och då jag för min
del är härom fullt öfvertygad, yrkar jag ock, att den nu föredragna §:n
måtte godkännas.
Vidare yttrades ej; och momentet bifölls.
Mom. 2 och 3.
Biföllos.
10 §§■
Biföllos.
11 §■
Herr Witt: Jag anser det icke vara rätt att i arbetsordningen stadga,
det motionerna böra i 2 exemplar afiemnas, då grundlagen icke innehåller
någon föreskrift härom, ty det är tydligt, att, om en ledamot ej aflemnar
mer än ett exemplar, ehuru arbetsordningen föreskrifter tvenne, så måste
dock motionen i grundlagsenlig ordning handläggas; och då någon påföljd
eller något ansvar för uraktlåtenhet att åtlyda föreskriften icke finnes
stadgadt, så står ju påbudet der utan allt ändamål. Jag skulle dock möj¬
ligen icke påyrka dess borttagande, om detsamma icke mången gång kunde
medföra stora praktiska olägenheter, ty det kan ju hända, att under slu¬
tet af motionstiden någon motion förekommer, som föranleder en af Kam¬
marens ledamöter att väcka antingen en likartad motion eller ock någon
i motsatt syftning, och att tiden då knappast räcker, till att utskrifva ett
exemplar af motionen, men alldeles icke att kunna få två i ordning. Af
denna anledning yrkar jag afslag å ifrågavarande paragraf.
Herr Ahlgren; Jag är förekommen af Herr Witt och tillåter mig
endast erinra att grundlagen bjuder, att motion skall till protokollet skrift¬
ligen afiemnas; men om nu tvenne exemplar afiemnas och en miss-skrifning
i någotdera befinnes hafva egt rum, hvilket är då det rätta? Jag för min
del anser bäst vara, att denna § utgår ur förslaget.
HeiT Hierta: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att i §:n användes ordet “bör“ icke skall, så att föreskriften icke är ovil-
korligt bindande för motionärerne, men man har ansett det icke vara
olämpligt, om Kammarens ledamöter erinrades om nyttan af att åstadkomma
någon lättnad i det mångskrifveri, som isynnerhet vid riksdagarnes början
eger rum. Detta är ock anledningen, hvarför en dylik föreskrift var inta¬
gen i gamla Riddarhus-ordningen, och att densamma, ehuru icke i lag an¬
befalld, dock utöfvades såsom en plägsed i de gamla Stånden, åtminstone
436
Den 11 April.
i Borgare-Ståndet. Jag anhåller att ännu en gång få erinra, att föreskrif¬
ten icke är obligatorisk, och vid sådant förhållande torde den höra i ar¬
betsordningen qvarstå.
Herr Staaff: Ehuru jag medgifver, att det står i Kammarens skön
att afslå eller bifalla hvad i förevarande hänseende blifvit af Utskottet
hemstäldt, tror jag dock, att, innan detta sker, Kammaren bör noga be¬
tänka grunden för detta stadgande, då man lätteligen skall finna, att det
åsyftar en ganska stor fördel. Otvifvelaktigt är att vid riksdagens början
riksdagsår be tet och göromålens jemna gång i hög grad befrämjas, derige¬
nom att motionerna hastigt befordras till trycket, men detta kan svårligen
ske, om de icke aflemnas i tvenne exemplar, och jag är alldeles öfvertygad
derom, att riksdagarne härigenom skulle komma att förkortas mer än en
vecka, kanske dubbelt, men att, om denna föreskrift icke gifves, vi icke
komma från den gamla slentrianen. Dessutom är det ganska nyttigt och
nödvändigt att genom motionernas hastiga tryckning få visshet om, hvilka
och huru många äro väckta, så att man icke onödigtvis väcker t. ex.
flera i ett och samma ämne. I betraktande häraf och då vid denna riks¬
dag de flesta motionerna, hvaribland en särdeles omfattande och vidlyftig,
här inom denna Kammare blifvit aflemnade i tvenne exemplar, och det
sålunda visat sig, att sådant kunnat af ledamöterne åstadkommas, hemstäl¬
ler jag, om icke, genom bifall till hvad nu blifvit föreslaget, Kammaren
skulle vilja åtaga sig en slags skyldighet att aflemna dubbla exemplar,
aldrahelst stadgandet förekommer under den milda formen af ordet ubör“.
Något missförstånd om motionernas ordalydelse bör icke kunna uppstå
genom en tillfällig miss-skrifning, ty innan tryckningen komma naturligtvis
dubblettexemplaren att kollationeras mot hvarandra för undvikande af
möjliga misstag i detta fäll. Jag tager mig friheten anhålla om bifall till
stadgandet såsom åsyftande ett godt och nyttigt ändamål.
Herr Witt: Hvad angår skilnaden emellan det befallande “skall11
och det mildare uttrycket “bör“, som uti §:n förekommer, så synes den mig
vara alltför obetydlig för att förtjena ringaste afseende, ty den riksdags¬
man, som ej gör hvad han bör göra, den uppfyller icke sin riksdagsmanna-
pligt. Således gäller icke för mig det skälet, Ehuru jag tror, att vi icke
det aldra minsta behöfva bry oss om hvad som stod i gamla Riddarhus¬
ordningen, så förmodar jag, att orsaken, hvarföre detta stadgande der åter¬
finnes, var den, att detsamma då fanns i grundlagen föreskrifvet; men
oaktadt man på denna grund var ålagd att ingifva motioner i 2 exemplar,
så praktiserades dock, åtminstone i Borgare-Ståndet, temligen allmänt, att
endast ett exemplar aflemnades, och det andra exemplaret skrefs i kansliet.
Man bör göra stadgandena så lindriga som möjligt, men hvad som en
gång är stadgadt, det bör och skall ovilkorligen efterlefvas. Hvad vinsten
i tid med hänseende till motionernas tryckning vidkommer, så förefaller den
mig icke blifva särdeles betydlig, då det otvifvelaktigt drager så mycket längre
ut att sätta och trycka en motion än att afskrifva densamma, så att, me¬
dan några få äro utlemnade till tryckning, alla de andra kunna afskrifvas,
och jag tror, att i kansliet göromålen äro så fördelade och icke så betun¬
Den 11 April.
437
gande, att ju icke andra exemplaret af väckta motioner der kan hinna,
afskrifvas. Åt denna anledning och förnämligast af den orsak, att stad¬
gandet numera icke återfinnes i grundlagen, tror jag fortfarande att det
äfven bör utgå ur arbetsordningen.
Herr Sjöberg: Till hvad Herr Staaff anfört bar jag icke mycket
att lägga, men då den närmast föregående talaren nu, likasom då min
motion i ämnet remitterades till Utskottet, med mycken bestämdhet ogillat
förslaget i denna del; så tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
på ett ännu icke anfördt skäl för bifall dertill, och det är den besparing
i antalet kanslister, som kan vinnas genom antagandet af denna föreskrift.
Vi behöfva blott taga exempel från denna riksdag, då inom de första 14
dagarne bär väcktes motioner till ett antal af omkring 270 stycken; och
det vore obilligt begära, att det nuvarande antalet kanslister skulle på
denna tid hinna afskrifva ett exemplar af alla dessa motioner, likasom det
vore orimligt att för denna korta tid föröka personalen, för att icke få tryck¬
ningen af motionerna fördröjd. Derföre bär Utskottet ansett det vara af
vigt, att, till den kraft och verkan den kan hafva, denna föreskrift infiöte
i arbetsordningen; den ledamot af Kammaren, som ej vill aflemna mer än
ett exemplar af motion, kan naturligtvis ej tvingas dertill, utan då blir
förhållandet såsom förut, under den tid 1810 års riksdagsordning gällde,
då likväl uttryckligen var stadgadt, att två exemplar skulle afiemnas. Jag
ber få fgsta uppmärksamheten ännu en gång derpå, att kanslipersonalen
behöfver i högst betydlig mån förökas, i fall icke den ifrågavarande före¬
skriften iakttages, och under större delen af riksdagen skulle denna perso¬
nal sedermera icke hafva sysselsättning eller göromål, svarande mot den¬
sammas antal och aflöning. Jag unnar dessa unge män visserligen allt
godt, men inom Utskottet har man trott, att all sparsamhet, äfven i det
afseende hvarom nu är fråga, borde iakttagas, och detta stadgande leder
derhän. Då det dessutom icke står i någon strid med grundlagen, yrkar
jag, att det måtte af Kammaren godkännas.
Herr Rönblad: Ehuru någon arbetsordning hittills under riksdagen
icke varit gällande, så har man dock i allmänhet alltid aflemnat motio¬
nerna i tvenne exemplar, och jag tviflar alldeles icke derpå, att äfven un¬
der följande riksdagar kommer att tillgå på samma sätt, om Kammaren
uttrycker en dylik önskan, men då det icke är nödvändigt eller ens rigtigt
att i arbetsordningen inrymma ett stadgande, som icke medför någon
påföljd för den, som uraktlåter att rätta sig derefter, så instämmer jag
med dem, som önska att denna föreskrift må ur arbetsordningen uteslutas.
Herr H i er ta: Jag är förekommen af Herr Sjöberg och ber nu
blott att få fästa uppmärksamheten derpå, att det förorsakar obetydlig
kostnad och ringa besvär för hvar och en särskild motionär att skaffa sin
motion i tvenne exemplar mot den kostnad för det allmänna, som skulle
uppstå af en förökad kanslipersonal. Enligt min erfarenhet har det aldrig
nekats någon riksdagsman att i kansliet få sin motion afskrifven, så fort
tillräckliga arbetskrafter dertill funnits disponibla, så nog tror jag, att leda-
138
Den 11 April.
möterne icke skola sakna hjelp, i fall sådan behöfves, men då föreskriften
har nu blifvit lemnad i särdeles len form, så tror jag, att den gerna kan
af Kammaren bifallas.
Herr Bergström: Jag önskar få fästa min värde väns från Carls-
krona uppmärksamhet derpå, att i all lagstiftning förekomma ej allenast
så kallade absoluta lagbud, hvilka ovilkorligen böra efterlefvas, vid äfven¬
tyr att eljest inträda af lagstiftaren uttryckligen stadgade påföljder för
lagbudens åsidosättande, utan ock lagbud, de der endast innefatta upp¬
maningar till vederbörande att göra eller låta något, utan att tillika stadga
påföljder för underlåtenheten att ställa sig uppmaningarne till efterrät¬
telse. Den nu iöredragna §:n hör till sednare slaget lagstadganden. En
bestämmelse af likartad syftning innehölls i gamla Riksdagsordningens 52
§, som stadgade, att utaf alla memorial och anföranden, som voro af be¬
skaffenhet att böra till Utskott remitteras, skulle ingifvas två exemplar,
ett för att stadna vid protokollet och det andra för att afgå till Utskot¬
tet. Rågon påföljd för underlåtenhet att iakttaga hvad sålunda var före-
skrifvet, fanns dock icke bestämd. Då således en grundlag tillförene inne¬
höll bud af ifrågavarande beskaffenhet, tvekade icke Utskottet att i en
arbetsordning intaga en likartad bestämmelse, hvars nytta ligger i öppen
dag. Efterlefves denna bestämmelse, såsom är att vänta, komma ärendena
att, hvad angår skyndsam handläggning, vinna derpå. Inträffar det åter
någon gång, att bestämmelsen icke efterlefves; ja då inträffar intet annat,
än hvad som skulle hafva inträffat, om den föreslagna bestämmelsen ej
funnits. Det är vida mindre betänkligt, att i en arbetsordning meddela
föreskrifter, för lrvilkas åsidosättande påföljd ej stadgas, än att låta slika
fföreskrifter finna plats i en grundlag; jag hemställer om bifall till det
öreslagna stadgandet.
Herr Vougt: Utom de skäl, som här blifvit andragna för bifall till
förslaget, tager jag mig friheten påpeka ännu ett, och det är, att då, en¬
ligt föreskrift, en motion skall hvila på bordet från ett sammanträde till
ett annat, och således Kammarens ledamöter ega rättighet att under denna
tid taga kännedom om densammas innehåll, svårigheter alltid skola uppstå
att under samma tid kopiera motionen, då den för sådant ändamål måste
vara tillgänglig i kansliet; och skulle ledamöterne äfven der vilja läsa
densamma, så hindras den af tjenstemännen i kansliet, som med dess af¬
skrifvande är sysselsatt, uti detta sitt arbete. Af denna anledning är det
äfven nyttigt, att motionerna aflemnas i tvenne exemplar, och på grund så
väl häraf som af hvad i öfrigt blifvit yttradt, yrkar jag bifall till Utskot¬
tets förslag i denna del.
Öfverläggningen förklarades slutad; och §:n bifölls.
12 §.
Bifölls.
13 §.
Herr Jöns Pehrsson: I förevarande § förekommer ett stadgande,
som jag anser vara stridande mot innehållet af 52 § Riksdagsordningen.
Den 11 April.
4S9
Det heter nemligen att “Konungens rådgifvare ege dock att framför Kam¬
marens ledamöter erhålla ordet utan afseende å den ordning, hvari de
sådant begärt11, men i 52 § Riksdagsordningen deremot finnes stadgadt
att “En hvar yttrar sig i den ordning, han dertill sig anmält och upp¬
ropad blifver, och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet".
Regeringens medlemmar ega således, enligt min åsigt, icke något sig till-
försäkradt företräde framför Kammarens ledamöter, hvarföre ifrågavarande
stadgande i arbetsordningen bör utgå, helst Regeringens ledamöter efter
mitt förmenande icke någonsin borde tillåtas yttra sig här i Kammaren,
såsom ofta inverkande på Kammarens beslut.
Herr Staaff: Möjligen hörde jag något illa, men annars, om jag
rätt uppfattade föregående talarens yttrande, gick detsamma ut derpå, att
han vill hafva bort sista momentet i förevarande 13 §, såsom icke
stödt på giltig grund. Jag ber då att få erinra, att, såvidt mig är be¬
kant, icke något land med representativa former liknande våra finnas,
der icke Stats-Rådets ledamöter under debatter inom Representationen
erhålla ordet utan afseende å den ordning, hvari de anmält sig, och
är anledningen härtill uppenbart den, att de ofta äro i tillfälle med¬
dela faktiska upplysningar, hvarigenom en lång diskussion kan före-
kommas. Deremot har jag sjelf en anmärkning att framställa emot ifråga¬
varande §. Redan i Utskottet, då frågan derstädes var under behandling,
yrkade jag nemligen, att första meningen i §:n, nu lydande: “Ledamot, som
vill inför Kammaren sig yttra, begäre ordet af Talmannen," skulle ändras
derhän att efter “ordet“ tillädes “offentligen“, så att sista meningen blefve
“begäre ordet offentligen af Talmannen." Jag anser, att detta stadgande
skulle innebära en viss trygghet för Kammarens ledamöter, som annars
svårligen kunna beräkna, när de komma att erhålla ordet, och derjemte
medföra säkerhet derför, att icke talare uppropas, som möjligen anmält
sig, innan ännu den fråga, som är under handläggning, föredragits, hvar¬
förutan Talmannen härigenom skulle besparas obehaget af dylika, kanske
flera dagar före frågans behandling skeende anmälningar. Ofta nog
kan äfven utgången af en fråga bero af den ordning, hvari de olika ta-
larne erhålla ordet. Jag anhåller på sådana grunder om det tillägg till
ifrågavarande § jag nu haft äran föreslå.
Herr Renström: Jag vill erinra i afseende derå, att Herr Jöns
Pehrsson till stöd för sin åsigt åberopat 52 § Riksdagsordningen, att det
der af honom upplästa stadgandet åsyftar allenast Kamrarnes ledamöter,
och vill jag derjemte tillägga, att det företräde, som i förevarande afseende
blifvit tillagdt Stats-Rådets ledamöter, kan blifva till stor nytta för Kamma¬
ren sjelf, emedan derigenom mången gång en annars lång diskussion kan
undvikas. I öfrigt förehar jag mig med Herr Staaff om det af honom
föreslagna tillägg.
Många ledamöter instämde.
Herr de Maré: Emot det af Herr Staaff föreslagna tillägg af ordet
“offentligt“ får jag anmärka, att 52 § Riksdagsordningen, som afhandla!’
sättet för en diskussion inom Kamrarne, stadgar “Enhvar yttrar sig i den
440
Den 11 April.
ordning lian dertill sig anmält och uppropad blifver“, men häri anty-
des ingalunda, att man nödvändigtvis genom skrik skall tillkännagifva sin
önskan att erhålla ordet, utan att det står representanten öppet att der¬
om hos Talmannen gorå anmälan, och är det derföre mera tillständig! att
i arbetsordningen gifva en motsatt föreskrift. Det föreslagna tillägget är
dessutom alldeles öfverflödigt, ty vi skola hoppas, att icke någon kommer
att bekläda talmansstolen, som skulle tillåta en talare uppträda i annan
ordning, än den hvari han sig anmält.
Herr Witt: Jag begärde ordet allenast för att visa, att den tolkning
af grundlagen en ledamot här låtit höra icke är rigtig, men då jag nu i
detta afseende är förekommen af Herr Renström, så inskränker jag mig
till att instämma med honom.
Herr. Jöns Pehrsson: För min del åter kan jag icke finna, att
min tolkning af grundlagen är i något hänseende origtig. Emellertid kan
j.ag icke gå längre än att öfverlemna åt Talmannen att i hvarje särskildt
fall bestämma i fråga om Statsråds-ledamöternes företräde till erhållande
af ordet. Man kan ju annars tänka sig, att dessa Konungens rådmän,
som äro 10 till antalet, kunde allesammans vara tillstädes i Kammaren
och prata hvardera en timme, så att ingen annan under denna sammau-
lagdt långa tid erhölle ordet.
Herr Rosenberg: En sådan tafla, som sist föregående talaren upp¬
drog, eller att Stats-Rådets samtlig^ 10 ledamöter skulle infinna sig i Kam¬
maren samtidigt och derstädes tala hvardera en timmes tid, har jag i san¬
ning icke tänkt mig och icke heller lärer det inträffa. Nyttan af det före¬
träde i nu förevarande afseende, som man velat tillerkänna Stats-Rådets leda¬
möter, har redan blifvit påpekad, och vill jag icke särskildt erinra den förre
talaren derom, att det föreslagna stadgandet i arbetsordningen kanske i stäl¬
let kan bidraga .dertill, att man någon gång undslipper en flera timmars
lång diskussion, i hvilket afseende jag vill återkalla i minnet det tillfälle,
dä motioner rörande prygelstraffets afskaffande förevar till behandling
hos Kammaren och hvarvid en kanske annars lång diskussion afklipptes
just genom eu upplysning af ett bland Statsråden. Hvad åter angår för-
slaget derom, att ordet skall offentligt begäras, så anser jag ett stadgande
i sådan syftning vara rent af nödvändigt, ty såväl vid föregående som
denna liksdag har man ofta varit i tillfälle erfara, att talarne anmält sig
hos talmannen till erhållande af ordet, innan ännu den sak, som skall
behandlas, är vorden föredragen, hvilket synes mig stridande mot god
ordning.
?err Hseggström: 1 likhet med Herr Staaff och på grund af de
skal han redan anfört,, anser jag, att ordet offentligt bör inflyta i paragrafen,
i motsatt fall synes mig ifrågavarande § kunna utgå ur arbetsordningen, då
1 52 § Riksdagsordningen står, att enhvar yttrar sig i den ordning, han
dertill sig anmält och uppropad lufver, hvilket tydligen angifver, att, då
tvä eller flere ledamöter på en gång begärt ordet, Talmannen eger be¬
stämma ordningen dem emellan. Inflyter i första punkten ordet “offent¬
441
Den 11 April.
ligen“ synes mig i andra momentet af §:n i fråga eu förändring böra i så
måtto ske, att ordet “sådant“ uti följande mening: “I den ordning, hvari
ledamöter sådant begärt“ ändras till “detta sålunda.“
Ilerr Bergström: Till eu början ber jag att få instämma med
Herr Staaff uti hans yrkande, att första punkten af ifrågavarande § måtte
erhålla följande lydelse: “Ledamot, som vill inför Kammaren sig yttra,
begäre offentligen ordet af Talmannen“. Till de skäl, som redan blifvit
anförda till stöd för det i förevarande § af arbetsordningen föreslagna
stadgande, att Konungens rådgifvare ega framför Kammarens ledamöter
erhålla ordet, utan afseende å den ordning hvari de sådant begärt, vill
jag ytterligare lägga följande. Just deras egenskap af Konungens rådgif¬
vare tager deras tid så i anspråk, att de ofta nog kunna bliiva urstånd-
satte att öfvervara en debatt till slut. Derföre är det nödvändigt att be¬
reda dem tillfälle att genast lemna de upplysningar, som de i hvarje sär¬
skilt fall kunna anse lämpligt meddela, på det att de derefter, om för¬
hållandena sådant kräfva, må kunna aflägsna sig för att sköta sina vigtiga
åligganden.
Herr Jöns Pehrsson tillät sig under sitt föredrag att utmärka Konun¬
gens rådgifvare med benämningen “Rådmännen". Jag vill högst ogerna
antaga, att bemälde Herre dervid åsyftat att uttrycka någon missaktning
för Stats-Rådets. ledamöter. Det må således få anses hafva varit en miss-
sägning, ursäktlig derföre att vid ett förutgående tillfälle en annan leda¬
mot af Kammaren förmenat Konungens rådgifvare med afseende å deras
embetsåtgärder böra svara inför Stockholms Rådstufvurätt.
Herr H e d 1 u n d: I Göteborg har den af magistratens ledamöter,
som är närvarande vid stadsfullmägtiges sammanträden i kommunala
angelägenheter, alltid . rätt att yttra sig framför öfrige uppropade ta¬
lare, och har detta vid många tillfällen visat sig vara nyttigt i anseende
till de upplysningar, församlingen derigenom blifvit i tillfälle att inhemta.
Detta bör äfven och med ännu större giltighet ega sin tillämpning här.
Derest representanten från Sunnerbo vore Konungens rådgifvare och vid
något tillfälle här i Kammaren händelsevis skulle hafva någon vigtig upp¬
lysning att meddela, så är jag säker att det skulle kännas plågsamt för
honom att dessförinnan nödgas afvakta slutet på en lång diskussion.
Herr H i e r t a: Ehuru Herr Staaff möjligtvis icke i allo saknar giltig
grund för det af honom väckta förslag om tillägg af ordet offentligt till
första momentet af förevarande §, så nödgas jag likväl afstyrka ett sådant
tillägg. Något skäl finnes icke att förutsätta, det en Talman skulle brista
i grannlagenhet derhän, att han uppropade talarne i annan ordning, än
hvari de begärt ordet, och det finnes alltid ett sätt att kontrollera detta,
nemligen att en ledamot af Kammaren går fram till talmansbordet och
efterser den ordning, i hvilken namnen på dem, som begärt ordet, före¬
komma. Jag vet icke, att vid någon föregående riksdag, ehuru annars
klander emot en och annan Talman gjort sig gällande, någon anmärkning
i det fall, hvarom nu är fråga, förekommit. Deremot skulle Herr Staaffs
förslag medföra den olägenhet, att, om många högljudt på en gång begära
442
Den 11 April.
ordet, det torde blifva svårt för Talmannen att höra, hvilken begärde ordet
före den andra, och derefter uppropa dem. Det har ofta varit brukligt,
att man, för att icke afbryta en talare som har ordet, begifvit sig fram
till talmansbordet och der med låg röst hos Talmannen begärt ordet i
sin ordning. Jag anser derföre det af Herr Staaff föreslagna tillägg icke
vara nödigt, utan i vissa fall tjena till att åstadkomma olägenhet.
Herr Jöns Pehr sson: Jag vill allenast erinra representanten från
Christianstad, att jag icke begagnade benämningen Rådmän om Stats-Rådets
ledamöter, utan använde ordet rådgifvarepersonal, samt att, äfven om jag
skulle miss-sagt mig, på sätt han velat antyda, detta väl händt någon förut
och till och med äldre riksdagsmän än mig.
Herr Staaff: Herr Hierta har indragit frågan på ett område, der
jag icke velat ställa den, i det han betraktat den från den synpunkt, som
skulle mitt förslag i sig innebära något misstroende mot Talmannen eller
misstanke, att han skulle brista i grannlagenhet mot Kammaren. Jag an¬
ser mig i anledning deraf böra förklara, att hvarken jag eller, jag är
derom öfvertygad, någon annan bland Kammarens ledamöter hyser något
misstroende mot Talmannen, samt att mitt förslag icke innebär ens en
antydan i sådan syftning; men jag tror, att det skulle ligga en viss trygg¬
het för Talmannen sjelf att icke behöfva anteckna andra ledamöter än
dem som offentligen begärt ordet, och skulle genom ett dylikt tillväga-
gående Kammarens ledamöter betagas all anledning till misstanke, att upp¬
rop af talarne icke skedde i den ordning, hvari de sig anmält. Jag anser
mitt förslag betryggande både för Talmannen och Kammaren och vid-
blifver derföre detsamma.
Herr Sjöberg: För min del kan jag icke förena mig uti det af
Herr Staaff väckta förslag, att den Kammarens ledamot, som vill hafva ordet,
bör offentligen begära det af Talmannen, helst någon olägenhet hittills
icke visat sig deraf, att båda methoderna blifvit använda, d. v. s. att man
antingen framgått till talmansbordet och der enskildt hos Talmannen be¬
gärt ordet, eller ock att man gjort det högljudt från sin plats. Tvärtom
anser jag det ligga något stötande uti det vanligen använda sättet, att
genom ett högt tillrop begära ordet; och har man mer än en gång haft
tillfälle erfara, hurusom detta sker, under det en annan talare har ordet,
ja någon gång tyckes till och med vara anlagdt på att bringa denne ta¬
lare att komma af sig. Sverige är också det enda land, der, såvidt jag
har mig bekant, detta sätt att begära ordet vid Representationens sam¬
manträden begagnas. 1 flera länder, såsom Belgien, England och Preussen,
finnas särskilde skrifvare, hos hvilka representanterna anmäla sig för att
erhålla ordet, hvarefter skrifvarne anteckna representanterne på en lista,
i den ordning de anmält sig, samt öfverlemna denna lista åt ordföranden.
Alla äro vi ju ense derom, att Herr Staaffs ifrågavarande förslag, som för¬
modligen åsyftar att förekomma ett missbruk, icke kan vara föranledt af
något misstroende emot den, som nu innehar talmansstolen, ej heller emot
dem, åt hvilka ordförandeskapet framdeles kan komma att anförtros; och
kan jag derföre i sanning icke inse, hvartill det föreslagna tillägget skulle
Den 11 April. 443
gagna. Jag yrkar på sådan grund, att förevarande 13:de punkt måtte i
oförändradt skick godkännas.
Herr O. B. Olsson: Icke keller jag kan gilla det af Herr Staaff
föreslagna tillägg, ty ofta nog händer, att derå ledamöter begära ordet på
en gång, och då kan det blifva svårt om icke omöjligt för Talmannen att
uppfatta alla, hvarföre de också blifva hänvisade att framme vid talmans¬
bordet anmäla sig, och gäller detta i allmänhet de ledamöter inom Kam¬
maren, hvilka innehafva sådana platser, att de derifrån icke äro synlige
för Talmannen. Gerna medgifver jag, att det icke bör vara tillåtet att
anmäla sig till erhållande af ordet, innan den sak, som skall behandlas,
blifvit föredragen, men sedan bör det stå en hvar Kammarens ledamot
Öppet att begära ordet antingen från sin plats eller enskildt hos Tal¬
mannen.
Öfverläggningen var fulländad. Med afseende å de olika yrkanden, som
derunder blifvit gjorda, förklarade Herr Talmannen sig anse nödvändigt,
att paragrafens särskilda punkter gjordes till föremål f ör särskilda proposi¬
tioner; och sedan, i enlighet härmed, proposition blifvit framställd på bi¬
fall till första punkten samt denna proposition besvarats med ja, skedde
dernäst framställning om bifall till 2:dra punkten, då
Herr H mg g strö in yttrade: Sedan det af Herr Staaff f öreslagna til¬
lägg till 1 mom. i förevarande § numera blifvit ogilladt, så afstår jag
från mitt yrkande om ändring af 2 mom. i så måtto, att ordet sådant
skulle utbytas emot ordet '■'■detta sålunda*.
Härefter blefvo såväl denna andra punkt som jemväl 3:dje och 4:de
punkterna hvar efter annan bifallna.
§ u.
Herr Kundbäck: Då Utskottet uppgjort förslaget till lydelse af
denna §, så vill det synas som både den tanke föresväfvat Utskottet, att
hvarje talare borde uppträda på en talaretribun, ty Utskottet bar satt i
första rummet hvad som egentligen borde hafva sin plats i det andra. Det
heter nemligen, att ledamot skall tala antingen från den särskilda plats,
som kan vara för talare bestämd, eller ock, om han det heldre vill, från
den plats, han i samlingssalen innebar. Jag deremot skulle önska, att §:n
finge den förändrade lydelse, att ledamot skall tala antingen från den plats,
han i sambngssalen innebar, eller ock från den enskilda plats, som kan
vara för talare bestämd.
Herr U h r: Med anledning af den siste talarens yttrande vill jag
erinra, att meningen väl icke kan vara att taga denna föreskrift så noga.
Det synes mig klart, att talaren eger att göra hvilket han vill, att fram¬
träda till den särskilda plats, som kan vara bestämd för talare eller tala
från den plats han innehar. I öfrigt anser jag det vara af vigt, att ta¬
laren bemödar sig om, att höras af alla i samlingsrummet. För några
dagar sedan yttrade jag mig om, huru jag för min del tyckte, att man
borde vända sig, då man talade. Jag blef då kallad till dagordningen och
detta var rätt. Nu torde dock min framställning vara behörig; och jag
bar derföre icke velat underlåta att förnya min uppmaning till Herrarta¬
444
Den 11 April.
lare, att de vända sina anleten så, att ljudet af talet framtränger till så
många af Kammarens ledamöter som möjligt.
Härmed var öfverläggningen slutad; och godkände Kammaren para¬
grafen.
ir> §.
1—3 mom.
Biföllos.
4 inom.
Herr Björck :
Herr O. B. Olsson: Lika med Herr Björck anser jag, att den tid
som blifvit afmätt till justering af de till protokollet afgifna yttranden, är
alltför knapp. Det kan icke vara annat än obilligt, att en ledamot, som
yttrat sig i en fråga och sedermera af sjukdom eller annat laga förfall
blifvit hindrad att justera yttrandet inom fyra dagar efter dess utlemnande
i kansliet, skall, genom en dylik ofrivillig underlåtenhet, betagas denna
rättighet. Jag kan likväl icke biträda Herr Björcks amendement, att dy¬
lika ojusterade yttranden icke skulle tryckas, ty jag befarar, att mycken
villervalla och mycket osammanhang i protokollet derigenom skulle föran¬
ledas. En föregående talare har t. ex. fällt ett yttrande, som jag nödgats
besvara, Om nu hans anförande icke skulle förekomma i protokollet, men
mitt, som utgjorde ett svaromål på hans, står der, vill jag hemställa till
hvar och en, huru sådant skulle taga sig ut, och om det vore öfverens¬
stämmande med det ändamål, för hvilket Riksdagens protokoll lemnas till
offentligheten. Jag önskar derföre ingen annan förändring i paragrafen,
än att justeringstiden bestämmes till åtta dagar i stället för fyra.
Herr Staaff: Jag ber att få fästa herr Björcks uppmärksamhet
derå, att yttrandena i sjelfva verket äro integrerande delar af protokollet.
Detta är en sats, som icke borde kunna bestridas, och deraf följer, att
utan yttranden protokollet faktiskt är omöjligt. Och då man måste ju¬
stera protokollet, är det således nödvändigt, att yttrandena äfven justeras.
Sker detta ej, blir blott en del af protokollet justeradt. Jag fruktar ock,
att Herr Björcks förslag, att yttrande, som icke justerats, skulle anses så¬
som helt och hållet dödt, alldeles afviker från grundlagen, då man enligt
denna icke får tala utom protokollet; och visste jag med mig, att hvad
jag yttrade kunde undandragas samtidens och framtidens dom genom un¬
derlåten justering inom stadgad tid, skulle jag kunna tillåta mig att fram¬
ställa hvad som helst med vett och vilja, enär jag icke talade till proto¬
kollet. Nu stadgar emellertid 52 § Riksdagsordningen, bland annat, att
“enhvar yttrar sig i den ordning, han dertill sig anmält och uppropad
blifver: och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet.“ Då
nu en ledamot afgifvit ett yttrande, men underlåter att justera detsamma,
och det icke tryckes, finnes det icke i protokollet och är de facto borta.
Följaktligen kan jag icke finna annat, än att det nu i Kammaren väckta
förslagets antagande icke medgifves af grundlagen. Hvad åter beträffar
frågan, om tiden för justeringen är för kort, vill jag icke bestrida, att
Den 11 April.
445
detta för en och annan kan synas vara förhållandet, men naturligtvis böra
de, som blifvit hedrade med förtroendet att deltaga i Representationens
öfverläggningar, uteslutande egna sin tid deråt, och då tror jag nog, att
inom den här bestämda terminen justeringsarbetet kan vara fullgjordt.
Och någon annan grund för en ordningsbestämmelse i detta fall lärer icke
finnas, än att yttrande skall anses genomläst utan anmärkning, om denna
termin öfverskrides.
I öfrigt befarar jag, att den praktiska påföljden af Herr Björcks för¬
slag kan blifva ganska vådlig. Ty om det skulle kunna gå för sig och
blifva en vana att så der tala utom protokollet, då tror jag, att Kamma¬
ren skall få större skäl än hittills att klaga öfver utsträckta diskussioner.
Såväl med hänsyn till grundlagen som uppfattningen af sakens för¬
hållande och den praktiska nyttan, anser jag alltså nödvändigt att god¬
känna Utskottets förslag, synnerligast som de, hvilka under nya represen¬
tativa reformer utarbeta en arbetsordning, enligt mitt förmenande böra
taga steget ut, så att man för alltid kommer ifrån det oefterrättlighets-
tillstånd, som förut egt rum, då det berott på den ena och den andra
nära nog att göra och låta efter behag, i hänsigt till justering af sina
yttranden. Jag vill slutligen påpeka, hurusom under en diskussion den
talare, som af en eller flera anfalles, skulle förnärmas i sin rätt, derigenom
att de ledamöter, af hvilka han anser sig angripen, kunde undandraga sig
allt ansvar, endast de sade: “vi hafva icke haft tid att justera våra yt¬
tranden.11 Jag hemställer vördsamt, att stadgandet må godkännas.
Herr Rosenberg: Om den åsigt, som uttalats af den aktade repre¬
sentanten från Göteborg, vunne bifall af Kammaren, tror jag, att man
skulle komma till ganska besynnerliga slutsatser. Behöfdes icke mera än
att underlåta att justera ett yttrande för att vara förvissad, att det icke
skulle blifva tryckt, föreställer jag mig, att vi skulle låta bli det litet hvar,
ty i allmänhet åtgår icke liten tid att justera yttrandena.
Jag anser således, att det väl tål att fasthålla den grundsatsen, att
det är talarens pligt att justera sitt yttrande; och någon annan påföljd
för underlåtenhet deraf lärer icke kunna bestämmas, än att yttrandet, så¬
dant det befinnes, d. v. s. sådant det blifvit uppsatt af notarien, befordras
till trycket jemte det öfriga.
Många andra olägenheter skulle kunna inträffa. Jag vill icke upptaga
tiden med dessas uppräknande, men jag yrkar på det allvarligaste, att
Kammaren icke godkänner den åsigten, att, om ett yttrande icke blifvit
justeradt inom viss tid, det icke får tryckas. För min del anhåller jag om
bifall till Utskottets förslag.
Herr Hedlund: Jag biträder Utskottets åsigt, att en kort tid bör
vara bestämd för justeringen, och detta äfven af den anledningen, att, om
ett offentligt blad skulle vilja utförligt redogöra för en diskussion, det må
kunna göra det efter protokollet. För öfrigt kan det vara helsosamt för
oss, som hafva långa luntor att genomläsa, att vi hafva kort tid på oss, ty
det går gemenligen bättre med en sak, då tiden är knappt tillmätt. Der-
Den 11 April.
448
emot anser jag det vara alldeles origtigt, att eu Kammarens tjensteman
skulle ega att påskrifva ett icke genomläst yttrande, att det är justeradt.
Tvärtom anser jag, att han bör skrifva på yttrandet, att det är ojusteradt.
Herr Hierta: Jag är en bland dem, som vid flera riksdagar mest
ifrat för skyndsam uppsättning af protokollen och en hastig justering,
emedan jag tror, att de riksdagsförhandlingar hafva större intresse för all¬
mänheten, som publiceras först efter hållen debatt, hvaremot det är med
dem som med delikata varor, att de förlora sin arom, om de ligga och
gömmas. Jag må likväl tillstå, att jag härvid tänkt mig möjligheten att
vinna det önskningsmål, som föresväfvat mig och andra, att åstadkomma
protokollens förande af snabbskrifvare. Så länge detta emellertid icke
skett, kan det måhända erfordras att lemna vederbörande någon längre
respit att justera protokollen, hvilka, på det sätt de nu uppfattas, natur¬
ligtvis måste vara mera ofullständiga och, om de icke blifva justerade, torde
befinnas mindre tillfredsställande. Jag vill derföre gå in på det förmed-
lmgsförslag, som Herr Olsson framställt, hvarigenom skulle lemnas en latitud
för justeringen af åtta dagar. Möjligen vore äfven icke origtigt att antaga
det amendement, Herr Hedlund föreslagit i afseende å icke justerade pro¬
tokoll.
Herr Björck:
Herr Bergström: Om man jemför 52 och 76 §§ i Riksdagsord¬
ningen, finner man, att nämnda grundlag betraktar protokollet som ett
sammanhängande helt, upptagande såväl den öfverläggning, hvilken föregår
beslutet, som detta. Vid sådant förhållande lärer det icke gå an,' att den
del af protokollet, som föres af sekreteraren, eller den så kallade stommen,
justeras på en dag, men de af Kammarens ledamöter afgifna yttranden,
om nemligen justering deraf inför Kammaren ifrågakommer, å en annan
dag. I och med detsamma sekreteraren inför Kammaren justerat protokol¬
let, måste alla de till samma protokoll afgifna yttranden anses såsom ju¬
sterade. *
Hvad angår värdet af det egentliga diskussionsprotokollet, så kan jag
icke uppfatta detsamma såsom endast åsyftande kontroll. Värderika upp¬
lysningar och utredningar framkomma ofta under diskussionen och bestäm¬
ma utgången, hvadan de förtjena att i protokollet bevaras. Grundlags-
enligt få afgifna yttranden icke heller i allmänhet i protokollet saknas.
Till följd deraf motsätter jag mig det af representanten för Göteborg, Herr
Björck, nyss väckta förslag, att yttranden, hvilka vederbörande ledamöter
lemnat ojusterade, skulle få från protokollet uteslutas. Riksdagsordningens
76 § medgifver väl, att ett yttrande må vid justeringen med Kammarens
bifall och den talandes begifvande ur protokollet uteslutas; men åberopade
tillåtelse förutsätter eu speciel pröfning af Kammaren, i hvarje särskild!
förekommande fall. Icke lärer man ur samma §:s stadganden kunna här¬
leda någon rättighet för Kammaren att i en arbetsordning meddela all¬
männa bestämmelser om, hvilka yttranden må kunna från protokollet ute¬
slutas.
Den 11 April.
447
Herr K i cider st ad: Jag gillar i hufvudsaken det föredragna momen¬
tet, men jag anser att det tål vid modifikationer. Det står i detsamma att
diskussionsprotokollet skall vara färdigt andra dagen och derefter ligga till
justering endast 4 dagar. År det tänkbart, att, om plenum räcker till kl.
tre qvart till ett på natten, protokollen skola kunna vara färdiga till kl.
10 dagen derpå. Detta är ju en ren omöjlighet. Jag kan icke finna,
hvartill det tjenar att göra för stora anspråk. Om man beslutar något
sådant, så måste protokollsuppsättningen blifva derefter, kanske till mindre
tillfredsställelse för flere talare. Det heter vidare, att hvarje yttrande skall
ligga till justering i 4 dagar. Men om man har plenum i 8 dagar efter
hvarandra, huru skola yttrandena då kunna hinna att blifva justerade inom
4 dagar. Jag tror icke att man bör lassa så, att man icke orkar draga.
För öfrigt instämmer jag med Herr Hedlund deruti, att ett yttrande, som
icke inom stadgad tid är af vederbörande talare justerad t, må läggas till
handlingarne, med påskrift att det är ojusteradt, Af de skäl, jag här an¬
fört, yrkar jag återremiss.
Herr Sjöberg: Jag anser mig icke böra lemna oanmärkt, att den
här förevarande paragrafen gjort Utskottet mera bekymmer än nära nog
alla de öfriga tillsammantagna. Alla de betänkligheter, som här yttrats,
hafva blifvit inom Utskottet öfvervägda, och det är först efter mogen pröf¬
ning af desamma, Utskottet kommit till det resultat, som förslaget i denna
del innehåller. Hvad beträffar den till justering anslagna tiden af fyra
dagar, som af några talare anses alltför kort, så föreställer jag mig, att
medhinner man icke att justera sina yttranden på fyra dagar, så förslå
dertill icke åtta, nej, icke ens fjorton dagar. Hvad åter angår tiden för
protokollens uppsättning, så hyser Utskottet den åsigten, att, så vida icke
tiden deriör tilltages allt för kort, ett för berörda ändamål så inskränkt
som möjligt anslaget tidsmått är till vinst både för notarierne och för
beskaffenheten af diskussionsprotokollet i och för sig. Hvilken orimlighet
skulle det ligga deri, att ett af ledamot afgifvet yttrande skall af protokolli-
sten vara uppsatt andra dagen derefter. Med andra dagen menas nemligen
icke, såsom Herr Ridderstad synes hafva antagit, dagen efter det yttrandet
i Kammaren förekommit, utan först den derpå följande dagen. Yi hafva
visserligen nu haft en period, jag menar statsregleringen, då det varit svårt,
om icke omöjligt, att punktligt efterkomma ett slikt stadgande; åtminstone
torde dertill fordrats en tillökning af arbetskrafter; men vi veta icke, om
framdeles ett sådant hinder kan komma att ega rum. Det blir i alla
händelser då undantagsfall. Genom samspråk med vederbörande Herrar
tjenstemän har jag emellertid kommit till den öfvertygelsen, att, under
riksdagens vanliga gång, den föreslagna tiden för protokollsuppsättningen
icke innebär någonting orimligt. Jag får för öfrigt fästa uppmärksamheten
på hvad redan Herr Bergström har antydt, att alla dessa tidsbestämmelser
stå i ett noga afpassadt förhållande till och i sammanhang med hvarandra.
Den del af protokollet, för hvars uppsättning sekreteraren är ansvarig,
eller det så kallade stomprotokollet, skall, enligt Utskottets förslag, å sjunde
dagen efter hvart sammanträde, eller, om sådant då icke hålles, vid Kam¬
marens näst derefter inträffande sammanträde, uppläsas till justering. De
under öfverläggning afgifna yttrandena böra då vara af vederbörande ge¬
nomsedda, på det att vid protokollsjusteringen hvarje ledamot må hafva
sig obetaget, att, om han så önskar, få annan ledamots yttrande uppläst.
Särskildt måste jag bestrida Herr Hedlunds förslag, att på sådant yttrande,
som icke blifvit af vederbörande talare justeradt, skulle tecknas ordet
ojusteradt. Det vore i sanning ett beqvämt sätt för en talare, som icke
ville stå vid sina ord, att, med stöd af ett sådant stadgande, undskylla sig
med det förklarande, att hans yttrande icke vore justeradt. Heldre än att
instämma i bifall till paragrafen med denna ändring, förenar jag mig i det
framställda yrkandet om återremiss af förslaget i denna del.
Herr Uhr: Den nu pågående diskussionen visar svårigheten att
skrifva så att det begripes. Så som jag läser paragrafen hafva vi 5, ja
6 dagar på oss, innan ett yttrande skall vara justeradt. Det vi tala i
dag skall vara uppsatt icke i morgon, utan i öfvermorgon, andra dagen,
som det heter, och derefter hafva vi 4 dagar att justera på. Det synes
mig vara en tillräckligt lång tid. Med afseende på den sista punkten är
jag icke af samma åsigt som Herr Sjöberg; jag anser icke, att på ett af
talaren icke justeradt yttrande bör påtecknas justeradt, utan det bör
heta, att ett sådant yttrande anses som justeradt. Med denna ändring
bifaller jag paragrafen.
Herr Witt: Då det blifvit ifrågasatt, att på hvarje yttrande, som
af vederbörande talare icke blifvit inom den stadgade tiden justeradt,
skulle påtecknas ordet ojusteradt, så får jag erinra derom, att, då det står
i grundlagen, att protokollet skall justeras, så går det icke an att förse
någon större eller mindre del deraf med den påskriften, att det icke är
justeradt. Det vore emellertid önskligt, om Andra Kammarens protokoll
måtte få ett annat utseende än Borgare-Ståndets protokoll under sista
riksdagarne, i livilka man här och der påträffar en *) och under texten
den upplysningen, att “N. N:s yttrande, som vid tryckningen ej blifvit af-
lemnadt, återfinnes i slutet af denna torn/' Men när man ser efter i
slutet af tomen finner man — ingenting.
Herr Rosenberg: Jag skulle icke uppstigit för att yttra mig, om
icke den ärade representanten från (föteborg talat om protokollets ända¬
mål. Jag skulle just med afseende derpå vilja, att man förde memorial -
och icke diskussionsprotokoll, och att vid justeringen af de nuvarande
protokollen den eller den öfverläggningen skulle kunna uteslutas. Att en
enskild talare deremot skulle få efter behag utesluta sina yttranden, det
måste jag bestrida. Hvad hindrar, att icke derigenom att en talares
yttranden äro borta, allt det andra, såsom utan sammanhang, också skulle
få uteslutas. Jag yrkar återremiss, på det att Utskottet må, med ledning
af hvad som blifvit sagdt, kunna omredigera punkten.
Herr Hedlund förenade sig med Herr Rosenberg.
Herr Bergström: Till de skäl, hvilka redan anförts till stöd der¬
för, att alla yttranden, som under en diskussion afgifvas, böra i protokol¬
let förvaras, vederbörligen justerade, ber jag att få lägga följande, som,
åtminstone
Ben 11 Åprjii. 44g
åtminstone i ett specielt fall, ådagalägger nödvändigheten af hvad Utskot¬
tet föreslagit. Intet är mera vanligt, än att ett af Utskott handlagdt
ärende varder af Kammaren dit återförvisadt. I hvarje sådan händelse
maste Utskottet ega. tillgång på alla de talares yttranden, som påyrkat
återförvisningen, så framt Utskottet icke skall lemnas utan säker ledning
för sitt omdöme om hvad Utskottet i anledning af återremissen hör vidare
i ärendet åtgöra och hvilka omarbetningar måste vidtagas.
Kammaren har redan gillat och antagit ifrågavarande §:s 2 inom.,
innefattande bestämmelse, att den af sekreterarne förda del af protokollet
skall å sjunde dagen efter det sammanträde, protokollet afser, inför Kam¬
maren justeras. Deraf följer nödvändigt, att de vid detta sammanträde
afgifna yttranden måste vara färdiga att jemväl å sjunde dagen inför
Kammaren justeras, om nemligen någon ledamot sådant påkallar. 2:dra
och 4:de momenten ega med hvarandra ett så oskiljaktigt och noga af-
vägdt. sammanhang, att, sedan det förra blifvit antaget, det sednare icke
kan lida någon ändring, utan att harmonien emellan båda momenten på
ett högst betänkligt sätt störes.
Herr Ry lan der; Jag vill endast upplysa, att det inträffat, att 8
dagar föi flutit, innan protokoll blifvit färdiga, emedan dermed icke hunnits
fortare af vederbörande notarie.
Herr Per N il sson från Malmöhus län: Det är väl tydligt, att
protokollen måste vara uppsatta på ett sådant sätt, att sammanhang fin¬
nes, och derföre är det ock nödvändigt, att alla yttranden äro i proto¬
kollen upptagna. Det kan eljest lätt hända, att en talare syftar på hvad
en föregående sagt, men att yttrandet blir obegripligt, derföre att den
föregående talarens yttrande är uteslutet.
Herr Itid der stad: I anledning af Herr Bergströms yttrande får
jag upplysa, att praxis är, att vid återremiss alla yttranden justerats.
För min del yrkar jag återremiss af förevarande paragraf, då flera åsigter
blifvit yttrade.
Öfverläggningen förklarades slutad. Sedan Herrar Björck, O. B. Ols¬
son och Hedlund afstått från sina särskilda yrkanden och förenat sig om
återremiss, framställdes propositioner dels på bifall till och dels på åter¬
förvisning af ifrågavarande moment. Begge dessa propositioner besvarades
med ^ blandade Ja och nej, och då derjemte votering begärdes, anställdes
omröstning enligt följande proposition, som blef uppsatt, justerad och
anslagen.
Den, som godkänner 4 mom. i 15 § af det “förslag till arbets¬
ordning för Riksdagens Andra Kammare “, som blifvit framlagdt i denna
Kammares Enskilda Utskotts Betänkande N:o 25,
röste ja;
Den, det ej vill,
röste nej ;
Vinner nej, är ifrågavarande moment till Utskottet återförvisadt.
Riksd. Prot. 1867. 2 Afd. 3,Band. 29
450
Den 11 April.
Denna omröstning utföll med 67 ja mot 48 nej; och hade Kammaren
följaktligen godkänt momentet.
5:te och 6:te mom.
Godkändes.
16-20 §§.
Biföllos.
21 §.
Herr Kund bäck: Jag tror, att Utskottet gått något för långt i
förevarande fall. Jag kan icke finna det vara rätt, att Kammaren skulle
kunna förqväfva ett spörjsmå! Om en fråga är på dagordningen och Ko¬
nungens rådgifvare äro närvarande, så hemställer jag, huruvida icke spörs¬
mål till dem må kunna muntligen framställas. Om de vilja och kunna
genast lemna upplysningar, så inlåta de sig i svaromål, och i motsatt fall
får man skylla sig sjelf, som muntligen framställt spörj smålet.
Jag föreslår derföre, att §:n må erhålla denna lydelse:
“Äskar utom dagordningen ledamot att få till Konungens rådgifvare
framställa spörsmål i en fråga, som ej är föredragen eller då Konungens
rådgifvare äro närvarande, afiemne detsamma skriftligen uppsatt och af
bestämdt innehåll."
Något annat anser jag §:n icke höra innehålla. Skulle Kammaren ej
vilja godkänna mitt förslag, anhåller jag om återremiss.
Herr Jöns Pehrsson: Jag anser mig äfven befogad att göra an¬
märkning mot §:n. Om Kammaren gillar densamma, skall man ofta kom¬
ma i kollision med Riksdagsordningen och ofta besvära Konstitutions¬
utskottet. Då Konungens rådgifvare ej äro skyldige att inlåta sig. i
svaromål, så hemställer jag, huruvida icke hela paragrafen är öfverflödig.
Herr Björck: Enligt min uppfattning har Utskottet troligen me¬
nat, att, endast i det fall, att någon vill framställa spörjsmål i en fråga,
som står utom dagordningen, förfaringssättet skall vara sådant, som Herr
Rundbäck påpekat, ehuru Utskottet icke så fullständigt gifvit meningen
till känna, att icke misstag kan ega rum. Såsom det mig synes, har
Utskottet, genom uppställning af ifrågavarande § velat tillerkänna Kam¬
marens ledamot en fördel och ansett diskussion om frågan, huruvida spörjs-
mål skall framställas till Konungens rådgifvare, då de äro frånvarande
eller då spörj smålet angår ett ärende, som står utom dagordningen, vara
mindre tjenlig och tidsödande samt icke motsvarande ändamålet. Jag vill
icke bestrida, att rättigheten till sådant spörjsmål bör med varsamhet
behandlas; men jag hemställer, om icke Utskottet gått något för långt
genom förslaget, att majoriteten i Kammaren skall ega bestämma, huru¬
vida spörjsmål må göras eller icke. Man kan ju tänka sig, att partibild¬
ningar komma att uppstå, och man kan då med skäl ifrågasätta, huruvida
det är rätt, att minoriteten skall blifva undertryckt i en dylik, fråga.
Saken kan ju vara af ganska stor vigt, ehuru det ligger i majoritetens
intresse att undertrycka frågan. Man bör val ställa saken så, att en en¬
451
Hett 11 April.
skild ledamot af Kammaren, som oroar och framställer spörjsmål utan
ändamål, ej lår sin vilja fram; men icke skall man fördenskull helt och
hållet undertrycka minoriteten. Jag tror, att man borde gå en medelväg,
och hemställer derföre, huruvida det icke skulle vara lämpligt att före¬
skrifva, det interpellation må af ledamot utom dagordningen göras, derest
han vunnit understöd af ett visst antal ledamöter. Så har man stadgat
i Preussen och Frankrike. I det förra landet skall nemligen en inter¬
pellation göras, så vidt ett bestämdt antal ledamöter af Kammaren derom
förenat sig, och i det sednare landet skall interpellanten hafva vunnit bifall
af 4 bland de der befintliga 9 så kallade byråer, deruti Kammarens leda¬
möter äro fördelade för ärendenas förberedande handläggning. Jag vill
således föreslå, att §:U erhåller efter första punkten i densamma detta
innehåll:
“Blir hans framställning ej bestridd eller är den understödd af 30
ledamöter, så underrätte Talmannen vederbörande rådgifvare ofördröjligen
om spörjsmålet.“
Herr de Maré: Äfven jag gillar första punkten i §:n, men kan icke
med min röst biträda den andra, eller tillåta, att Kammaren skall be¬
stämma, huruvida spörjsmål må göras eller icke. Den siste talaren har
tydligen visat, hvarthän en sådan föreskrift kunde leda. Om jag kunde
föreställa mig, att Herr Björcks förslag, att interpellanten hör vara under¬
stödd af 30 ledamöter, för att spörjsmål skall till Konungens rådgifvare
framställas, vore erforderligt, skall jag gerna biträda detsamma; men jag
tror, att om en ledamot anser sig höra för landets säkerhets skull göra
spörjsmål och frågan verkligen är af vigt, skall vederbörande rådgifvare
icke undandraga sig att svara eller lemna äskade upplysningar. Yore
deremot spörjsmålet af obetydlighet, så är det klart, att rådgifvaren icke
besvarade detsamma, och då hade nu ingen skada skett. Det vore san¬
nerligen beklagligt, om Kammarens ledamöter afsade sig den rätt till in¬
terpellation, som nu finnes ocli som tillkommit just på Herr Justitie¬
ministerns framställning. Två gånger har man tillämpat grundsatsen och
funnit fördelar deraf. Hvarföre skulle Kammaren nu genom ett regle¬
mente inskränka denna rätt och för en majoritet göra beroende huruvida
den skall kunna utöfvas?
Jag hemställer, om icke Kammaren skulle vilja återremittera §:n i
den syftning, att andra punkten i §:n skall utgå och i anledning deraf
den tredje omredigeras.
Herr Hedlund: Denna § påminner oss om en rättighet, som vi
nyligen eller vid riksdagens början helt oförmodadt fingo. Hans Excellens
Herr Justitie-statsministern, som väl äfven väger sina ord, förklarade gan¬
ska tydligt, att interpellationsrätten var medgifven. Vi veta alla, att denna
är en konstitutionel rättighet af grannlaga beskaffenhet, och såvidt man
vill gifva interpellationsrätten dess rätta betydelse, bör man naturligtvis så
ställa, att den icke missbrukas. För min del tror jag det vara rättast,
att interpellation endast kommer i fråga utom dagordningen. Interpella¬
tion får nemligen icke anses vara liktydig med förfrågningar under diskus¬
sion, då Konungens rådgifvare äro närvarande i Kammaren.
452
Oen 11 April.
Herr Björck har anmärkt eller påpekat det orimliga deri, att Kam¬
marens majoritet skulle besluta, huruvida interpellation finge göras eller
icke, och föreslår, att den bör understödjas af minst BO ledamöter. Jag
befarar dock, att stora omvägar skola dermed uppstå, och anser det böra
vara Kammaren förbehållet att pröfva, huruvida den vill hafva eu inter¬
pellation framställd. Det torde ock vara nödigt, derest man vill vinna det
vigtiga ändamålet, att Konungens rådgifvare vid framställningen fästa be¬
hörigt afseende.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Sjöberg: Till hufvudsakligaste delen instämmer jag i Herr
Hedlunds anförande och hemställer, huruvida det icke kan vara under-
kastadt rätt mycket tvifvel, om interpellationsrätten blir bättre bevarad,
derigenom att interpcllanten skall, på sätt Herr Björck föreslagit, vara
understödd af minst BO ledamöter. Efter en ganska noggrann och om¬
sorgsfull pröfning af vilkoren för interpellationsrätten i främmande länder
kom Utskottet till den slutsats, att hvarje representants rätt vore bäst
bevarad genom det af Utskottet i denna § uppställda förslag. Herr Björck
nämnde, att interpellationsrätten är i Frankrikes representantförsamlingar
medgifven på det sätt, att interpellation skall ega rum, derest ett visst
antal så kallade byråer understödja en derom framställd begäran, och
detta låter visserligen mycket liberalt; men i verkligheten lärer detta vil¬
kor för interpellationsrättens utöfvande i Frankrike snarare inskränka än
befordra denna rättighet, och jag öfverlemnar till hvar och eu att bedöma,
huruvida det kan sägas vara mindre liberalt, att majoriteten inom en
Kammare beslutar interpellation. Det kan derjemte ifrågasättas, huruvida
interpellationsrätten vinner mera stadga och betydelse derigenom, att en
ledamot skulle skaffa sig en mängd underskrifter på ett skriftligt spörj s-
mål, såsom vilkor för rättigheten att anmäla detsamma, än om han utan
ett sådant understöd framställer detsamma till Kammarens pröfning. Jag
tror, för min del, att Kammaren tryggt kan lemna sitt bifall till §:n,
sådan den blifvit af Uskottet uppställd. På Konungens rådgifvare må det
ju, sedan Kammaren beslutat interpellation, ankomma, huruvida de vilja
inlåta sig i svaromål eller icke.
Herr Ridd er stad: Jag vill erinra Herrarne om, att den princip, som
ligger till grund för ifrågavarande §, redan blifvit af Kammaren tillämpad.
Detta skedde, då, under behandlingen af den sfi kallade militärorganisa¬
tionsfrågan, en talare uppträdde och ville interpellera Krigsministern. Det
plenum, då interpellationer! begärdes, var eu Lördag, och följande plenum
skulle blifva Måndagen derefter. Att då förutsätta det Krigsministern under
denna korta mellantid skulle hinna bereda sig att besvara en interpellation
rörande ett reorganisationsförslag, så djupt ingripande i hela vårt försvars-
väsendes både grunder och detaljer som det då i fråga, föreföll mig så
orimligt, att jag då tillät mig härå fästa uppmärksamhet, hvarefter Kam¬
maren, på Herr Talmannens proposition, afslog interpellationens framstäl¬
lande. Detta sätt att förfara tror jag vara rigtigt, och lika med Herr
Hedlund anser jag interpellationsrätten vara en af våra vigtigaste konsti-
tutionela rättigheter, som vi skola särdeles vårda oss om. Men om den
453
Den 11 April.
ofta i tid och otid, med eller utan skäl komme att begagnas, skulle den
sjunka i värde och betydelse. Vi so huru högt den uppskattas i andra
länder. Det omtalas i tidningarne såsom ett betydelsefullt evenement, att
den och den ministern i den och den frågan blifvit interpellerad och be¬
stämt flera dagar derefter för att besvara interpellationen, hvilken motses
med största spänning och nyfikenhet af tidningarne och hela landet.
En sådan tilldragelse anses med rätta såsom något så afgörande och
vigtig^ att den med största uppmärksamhet följes af allmänheten. Så för¬
håller det sig åtminstone i Danmark, England, Frankrike ocli Tyskland,
hvarom vi ofta få läsa i tidningarne.
• /ag tror, att, om vi icke antaga denna §, sådan den är uppställd och
hvarigenom det skall bero af Kammarens majoritet att besluta en ifråga¬
satt interpellation, så kommer denna rättighet att sjunka i betydelse. Då
majoriteten i alla andra frågor har afgöranderätten, vet jag ej hvarföre
den icke skall hafva samma rätt i fråga om en af våra vigtigaste rättig¬
heter. Det är sagdt, att Konungens rådgifvare förklarat sig vara villige
att i allmänhet besvara interpellationer, men det är icke för deras skull
utan för hela det konstitutionel lifvet och dess ande, som det är mig
angeläget att denna en af våra dyrbaraste rättigheter på det omsorgs¬
fullaste vårdas och utöfvas. Jag anhåller om bifall till hvad Utskottet i
denna § föreslagit.
Herr Witt: Då här är så mycket taladt om interpellationsrätt,
torde det vara i sin ordning erinra, att en sådan rätt icke finnes medgif-
ven i våra grundlagar. Riksdagsordningen innehåller blott stadgande om,
att Statsråden ega tillträde uti båda Kamrarne och rättighet att deltaga
i öfver läggningar ne, men någon skyldighet för dem att besvara interpel¬
lationer finnes ej med ett ord omförmäld i grundlagen. Hvad beträffar
den interpellationsrätt, som under denna riksdag begagnats, så beror den
helt och hållet på ministrarnes göda vilja. Justitie-statsministern har en¬
dast tillkännagifvit, att det vore ensidigt, att den minister, till hvilken man
vill framställa ett spörjsmål, på förhand finge veta något derom, så att, om
han vill besvara det, han må dertill hafva tid att bereda sig. Dermed är
ingalunda gifvet, att Statsråden, om de interpelleras, behöfva derå inlåta
sig i svaromål. Då nu en interpellationsrätt i egentlig mening ej finnes,
så bör det så mycket mindre vara eu ledamot i Kammaren tillåtet att
utan Kammarens medgifvande gorå interpellationer. Det blir dock icke
Kammaren, som gör interpellationen, utan Kammaren blott tillåter en af
sina ledamöter att framställa den fråga, som han för sin del funnit nödig
eller nyttig. Utskottets förslag i denna § anser jag i det hela välbetänkt,
men deri förekomma några ord, som jag för min del ej finner grundlags-
enliga. Det är nemligen orden “utan föregående öfverläggning11. Då grund¬
lagen säger, att hvarje Kammarens ledamot eger rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, vet jag icke hvarföre denna rätt
skall vara honom förmenad, när fråga är om att interpellera någon mini¬
ster. Jag föreslår derföre, att dessa ord må utgå, desto heldre som deras
kvarstående. mången gång kan medföra olägenhet, emedan vi lätt kunna
tänka oss. interpellationer göras, som, om de diskuterades, dervid skulle
befinnas ej blott onyttiga utan rent af skadliga.
454
Den 11 April.
Herr Friherre Liljencrantz: Jag sätter ej mindre värde på denna
rätt än den ärade representanten från Göteborg och tror det vara skäl
inlägga några garantier mot dess missbrukande, så att Konungens råd¬
gifvare ej föranlåtas att fästa mindre afseende å gjorda interpellationer, än
händelsen blir, om den ej alltför ofta begagnas. Dock vill jag icke gå
så långt, att interpellationsrätten skall blifva beroende af Kammarens ma¬
joritet, utan tror jag lika med den talare, som föreslog att interpellanten
borde vara understödd af 30 ledamöter, att det skulle innebära tillräcklig
garanti mot missbruk, om det stadgades ett begränsad! antal såsom 30
eller någon annan siffra, som fordrades för att interpellationen skulle få
framställas. Om jag ej missförstod denne talare, var det ej hans mening,
att interpellanten skulle gå omkring och samla 30 ledamöters namnunder¬
skrifter, innan han finge framställa spörjsmålet, utan han uppgaf detta vara
ett sätt för interpellanten, att på förhand försäkra sig om framgång åt sin
interpellation. Ville han det icke, skulle det stå honom fritt att vid det
tillfälle, då han framställde sin begäran om interpellation, begära och
erhålla votering. Är minoriteten kompakt, torde icke en votering behöf-
vas. Lika med samma representant anser jag det betänkligt att lemna
majoriteten rätt att undertrycka interpellationer. Man kan lätt tänka sig
en majoritet, som af tacksamhet eller andra känslor är ministéren så be¬
vågen och tillgifven, att den undertrycker hvarjehanda interpellationer, som
kunde medföra upplysningar af stor vigt och nytta för landet.
Jag tillstyrker derföre en ändring af denna § i det syfte Herr Björck
förordat.
Herr Hedengren: Jag vill ej vara mångordig, ehuru den rättighet,
hvarom här är fråga, är en af de vigtigaste, som tillhöra ett konstitutionelt
samhällsskick. Jag tror det vara något vågadt att låta denna rätt vara
beroende af Kammarens majoritet, som under vissa tidsförhållanden kan
vara ministéren så devouerad, att den ej tillåter någon enda interpellation,
som kan synas den mer eller mindre misshaglig. Huruvida interpellanten
bör vara understödd af 30 ledamöter eller något annat mindre antal, har
jag svårt att bedöma, men lika med Herr Björck önskar jag ett lämpligt
korrektiv, så att minoritetens rätt icke undertryckes. Jag föreslår derföre
återremiss af paragrafen, i det syfte att något sätt måtte af Utskottet ut¬
finnas till vinnande af nämnda vigtiga ändamål, hvilket synes mig så
mycket angelägnare, som här är fråga om en af representanternes vigti¬
gaste rättigheter och friheter, hvilkens utöfvande kan vara af den största
betydelse för landet under brydsamma förhållanden, då folket på intet
annat sätt kan få kännedom om ftegeringens afsigter och planer, för så vidt
de kunna öfverlemnas åt offentligheten.
Herr Bergström: Då någon ledamot af det Enskilda Utskott,
som afgifvit förslaget till arbetsordning, hittills icke yttrat sig rörande det
i förevarande § behandlade ämne, ber jag såsom Utskottsledamot att få
säga några ord i anledning af de emot samma § gjorda anmärkningar.
Beträffande således först de af Herr Rundbäck framställda invänd¬
ningar, så hafva dessa, på sätt redan Herr Björck påpekat, uppenbarligen
tillkommit, till följd deraf att Herr Rundbäck råkat alldeles förbise, att
Den 11 April.
455
21 § icke handlar om andra interpellationer, än dem hvilka framställas
“utom dagordningen". För den, som i olikhet med Herr Rundbäck, vet
att betona dessa ord förlorar Herr Rundbäcks invändningar all vigt och
betydelse.
Vidare har Herr Jöns Pehrsson från Kråkeryd förmenat, att det före¬
slagna stadgandet skulle stå i strid med grundlagen. Hetta kan så myc¬
ket mindre vara fallet, som, på sätt Herr Witt erinrat, grundlagar^
icke innehålla ett enda ord om interpellationsrätten. Emellertid då Stats-
Rådets ledamöter jemlikt Riksdagsordningens 53 § ega tillträde i Kam¬
maren med rättighet att deltaga i dess öfverläggningar, samt då grund¬
lagen icke stadgar något förhud mot interpellationer, lärer deraf otvunget
följa rättighet att framställa sådana, helst i detta liksom i andra fall gäl¬
ler att frågan är fri. Men å andra sidan gäller ock, att svaret är fritt.
Konungens rådgifvare ega derföre att å framställda spörjsmål fästa det
afseende, hvaraf dessa spörjsmål må anses lörtjenta, och således, om de så
för godt finna, undandraga sig allt svaromål.
Den föreslagna §:n afser således att normera icke den enskilde ledamo¬
tens rätt att under en öfverläggning, som Konungens rådgifvare öfvervara,
af dessa begära en eller annan upplysning rörande det ämne, hvarom öfver-
läggningen handlar, utan interpellationer utom dagordningen. I sistberörda
afseende torde för hvarje oförvillad t omdöme framstå orimligheten deri, att
hvilken enskild ledamot som helst skulle ega att medelst framställande af
hvilka interpellationer honom behagade rigta en uppfordran till Rikets
högste emhetsmän att besvara dessa. Inrymmande af en slik rättighet åt
enskild ledamot skulle alltför ofta gifva bekräftelse å det gamla ordspråket,
att en tok kan fråga mera, än tio ldoke män kunna besvara; ty det låter
ju icke förneka sig, att en eller annan, utrustad med sådan frågvishet,
möjligen kan få plats i Kammaren. Vid sådant förhållande lärer Kamma¬
ren icke kunna tillerkänna enskild ledamot rätt att få utom dagordningen
framställa spörjsmål till Konungens rådgifvare. Mera afseende förtjenar den
af Herr Björck framställda åsigt, att hvarje interpellation utom dagordnin¬
gen, hvarom ett visst antal, t. ex. 30 ledamöter, sig förenade, skulle få
delgifvas vederbörande rådgifvare. Men dels lärer ett stadgande i sådan
syftning icke låta förena sig med grundlagen, hvilken för giltigheten af be¬
slut förutsätter pluralitet, dels ock torde de yttrade farhågorna, att, om
§:ns af Utskottets föreslagna ordalydelse hlefve af Kammaren antagen,
majoriteten kunde komma att undertrycka minoritetens interpellationer,
vara ogrundade. I detta afseende åberopar jag exempel från Danmark,
hvars folk och representation lika noggrannt som vi vårda sig om frihet
och konstitutionela rättigheter. Enligt såväl Folkethingets som Lands-
thingets Forretnings-orden erfordras thingets samtycke, så vida en ledamot
skall ega utom den allmänna dagordningen framställa spörjsmål till Rege¬
ringens medlemmar. Sist tillåter jag mig påpeka, hurusom interpellationen,
om den af Kammaren understödjes och beslutas, erhåller en ojemförligt
större kraft och betydelse, än om den får framställas af eu enda ledamot
eller ett fåtal ledamöter.
På grund af hvad jag sålunda anfört, yrkar jag bifall till Utskottets
förslag i denna del.
456
Ben 11 April.
Herr Björck: Under diskussionen har jag kommit till insigt om, att
de förut af mig framställda förslag till interpellationsrättens ordnande äro
olämpliga. När jag sist yttrade mig, hade jag nemligen ej kommit att
tänka på, att hos oss icke finnes i grundlagen stadgad någon interpella-
tionsrätt. Om den funnits. bestämd i grundlagen, kunde det icke hafva
ifrågakomma att derom införa några bestämmelser i arbetsordningen, och
å andra sidan ega vi icke stifta region för eu sådan rätts begagnande, utan
att noga följa grundlagens allmänna bestämmelse]' om ärendenas behandling.
Formen för interpellationsrättens begagnande kan i allmänhet vara
tvåfaldig. Den ena är, att den enskilde representanten, såsom i England,
bär rättighet att interpellera, och att ministern, som interpelleras, kan
vägra att besvara den gjorda interpellationer!, och det andra sättet är, att
interpellationer är beleende af majoriteten inom Kammaren, så att, om en
ledamot bestrider interpellationer majoriteten eger afgöra, om den får fram¬
ställas eller icke.
Då nu. grundlagen fordrar, att hvarje inom Kammaren väckt fråga
beror af majoritetens bifall, lärer det icke gå an att neka majoriteten af¬
görande rätten i. denna liksom i alla andra frågor, som komma under
Kammarens pröfning, eller att förbjuda diskussion derom, på sätt i denna
§ är föreslaget. Lika med Herr Witt anser jag derföre att orden “utan
föregående öfverläggning“ ur grundlagens synpunkt icke kunna försvaras.
På dessa skäl anhåller jag, att ifrågavarande § antingen måtte helt
och hållet uteslutas ur arbetsordningen eller ock åtminstone så Omredigeras,
att nyss citerade ord utgå.
Herr Kund bäck: Om det ej här vore fråga om en af de vigtigaste
konstitutionela rättigheter, som finnas, skulle jag ej vidare upptaga Kam¬
marens tid. I anledning af en talares yttrande, att mitt förut gjorda
ändringsförslag vore opåkallad!, då i §:n, hvarom nu afhandlas, finnas in¬
ryckta orden “utom dagordningen11, ber jag att få erinra, att det synes
mig vara af nytta, att i arbetsordningen upptaga föreskrifter om äfven det
slag af interpellationer, som få ske muntligen, och hvarom ej något stad¬
gande i föreliggande förslag nu finnas.
Här bär. blifvit ordadt om interpellationsrätten i andra länder, men
man bör härvid ihågkomma, att den utvecklats derstädes under helt andra
representativa formel' än vi hafva. Eu jemförelse mellan de olika sätten
för interpellationsrättens begagnande i främmande länder torde vid sådant
förhållande ej höra tjena oss till någon ledning; och vidare svar å an-
märkningarne om interpellationsrätten i andra länder, der den är helt an¬
norlunda ordnad, torde ej erfordras.
Då det aldrig ifrågasatts, att ministrarne, till hvilka spörsmål fram¬
ställas, äro skyldige att derpå svara, äfven om hela Kammaren beslutat
interpellation, synes det mig icke vara att befara något missbruk af inter¬
pellationsrätten, sådan den för närvarande är hos oss ordnad.
Pa sådana grunder och sedan Hans Excellens Justitie-statsministcrn
förklarat, ^att interpellationer gerna besvaras, så snart de blifvit för veder¬
börande Statsråd i god tid förut tillkännagifna, förnyar jag mitt yrkande
om återremiss af donna §, för att omredigeras i det syfte, hvarom jag
förut gjort framställning.
Den 11 April.
457
Herr Sven Nilsson: Jag vill blott tillkännagifva min åsigt derom,
att det borde föreskrifvas, att, då någon utom dagordningen äskar att få
till Konungens rådgifvare framställa spörsmål, sådant må ske, om minst en
tredjedel af Kammarens ledamöter dertill samtycker.
Herr Eric Er sson: För min del anser jag denna § alldeles öfver¬
flödig och böra ur arbetsordningen uteslutas. Riksdagsordningen innehåller
ej ett ord om interpellationsrätten, och den, som vi ega, är helt och hållet
frivillig. Att med några föreskrifter inskränka denna rätt, finner jag hvar¬
ken nödigt eller nyttigt, hvarföre jag yrkar afslag å denna §.
Herr Aloe Andersson jemte flere ledamöter förenade sig med Herr
Eric Ersson.
Herr Sjöberg: Jag anser mig böra fästa Herrarnes uppmärksamhet
derå, att interpellationsrätten är ett alldeles nytt moment i våra konstitu-
tionela förhållanden, om hvilket Riksdagsordningen svårligen kunnat inne¬
hålla några bestämmelser. Det är först sedan den främste ledamoten i
Regeringen tillkännagifvit, att det vore önskligt, att den Statsråds-ledamot,
hvilken man ville interpellera, torde derom underrättas genom eu bestämd
uppgift om spörjsmålets innehåll, som vi kunna säga, att denna rätt vunnit
erkännande. Då så är, bör den väl på något sätt regelbindas, så att
missbruk och olägenheter af dess begagnande om möjligt förebyggas. Att
detta, vid det förhållande att grundlagen icke innehåller någon föreskrift
i ämnet, måste ske genom ett stadgande i arbetsordningen, tyckes mig
äfven vara naturligt och klart.
Hvad beträffar det under öfverläggningen ifrågasatta förslaget, att
minst en tredjedel af Kammarens ledamöter borde understödja interpeflan-
ten, innan spörjsniålet finge framställas, fruktar jag att ett dylikt vilkor
skulle snarare skada än gagna. Det är tydligt, ätt om 120 ledamöter
afslå och 60 ledamöter biträda en anmäld interpellation, dess betydelse
ganska väsendtligt försvagas genom det stora antal, som motsatt sig fram¬
ställningen; och jag kan icke inse, att ifrågavarande rättighet löper någon
fara genom det nu föreslagna stadgandet, att Kammaren härom, liksom i
andra frågor, beslutar på vanligt sätt med enkel pluralitet.
Vidkommande de i §:n förekommande orden “utan föregående öfver-
läggning11, så synes det mig klart, att en diskussion hvarken bör eller till
någon vinst kan uppstå, om en interpellation skall framställas eller icke.
I andra länder är ock det bruk antaget, att härom icke får diskuteras,
för hvilket bruk ganska goda skäl ligga till grund. Det låter ganska väl
tänka sig, att sådana politiska förhållanden kunde förefinnas, som skulle
göra en öfverläggning, om en interpellation finge framställas eller icke, till
och med vådlig för landets säkerhet och bästa.
Jag tillstyrker bifall till Utskottets förslag.
Herr Lem c hen: Då grundlagen icke innehåller något stadgande om
den så kallade interpellationsrätten, måste en sådan fråga af Riksdagen
behandlas och beslut deri fattas likasom i andra frågor, hvarom några
särskilda föreskrifter icke förefinnas i grundlagen. Det är således för mig
uppenbart, att Kammarens majoritet oger afgöra, huruvida en interpellation
458
Den 11 April.
får framställas eller icke. Ett stadgande i arbetsordningen, hvarigenom
minoriteten tillerkändes beslutande rätt, vore stridande mot grundlagen.
Om någon föreskrift rörande denna fråga skall intagas i arbetsordningen,
måste den i anmärkta delen vara sådan, som Utskottet föreslagit.
Herr Jöns Pehr sson: Sedan jag nu kommit till insigt derom, att
interpellationsrätten saknar stöd af grundlagen, yrkar jag afslag å Utskot¬
tets förslag i denna §, som jag önskar måtte helt och hållet utgå ur arbets¬
ordningen.
Öfverläggningen var fulländad. Sedan Kammaren, på Herr Talmannens
framställning, beslutat, att Herr Witts förslag finge efteråt göras till föremål
för särskild proposition, framställdes nu törst proposition på öfriga yrkan¬
den, som blifvit gjorda. Härtill svarades med ja och nej, hvarjemte vote¬
ring begärdes, och då jemväl i fråga om kontrapropositionen åsigterna voro
delade samt omröstning äfven derom äskades, blef först uppsatt, justerad
och anslagen en så lydande voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvud voteringen öfver 21 § af
.Enskilda Utskottets “förslag till arbetsordning för Riksdagens Andra Kam¬
mare11 antager deras mening, som yrka återremiss,
röste ja;
Den, det ej vill,
röste nej;
Vinner nej, ställes kontrapropositionen på §:ns uteslutande ur förslaget.
Voteringen utföll med 31 ja mot 77 nej, hvadan Kammaren till kontra¬
proposition i hufvudvoteringen antagit §:ns uteslutande ur förslaget.
Hufvudvoteringen, som härpå företogs enligt nedanstående proposition:
Den, som godkänner 21 § af det “förslag till arbetsordning för Riks¬
dagens Andra Kammare11, som blifvit framiagdt i Kammarens Enskilda
Utskotts Betänkande N:o 25,
röste ja;
Den, det ej vill,
röste nej;
Vinner nej, har Kammaren beslutat, att den ifrågavarande §:n skall ur
förslaget utgå;
utföll med 56 ja mot 56 nej, hvadan Herr Talmannen öppnade den för¬
seglade sedeln, som befanns innehålla ett ja, och var följaktligen af Kam¬
maren beslutadt, att ifrågavarande § skulle bibehållas. På fråga dernäst,
huruvida ur §:n skulle, på sätt Herr Witt föreslagit, utgå orden: “utan
föregående öfverläggning11, blef denna proposition besvarad med öfver¬
vägande nej, och förklarade alltså Herr Talmannen, att Kammaren beslutat
§:ns bibehållande i oförändradt skick.
Mot detta sednare beslut reserverade sig Herrar Witt, Bundbäck, Jöns
Pehrsson, Ola Månsson, Grenander och Lemchen.
§ Il-
Till bordläggning anmäldes
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:is 10—12,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16,
Den 12 April, f. m.
459
Banko-Utskottets Memorial Nås 20—24,
Lag-Utskottets Memorial N:o 64.
§ 12.
Kammaren beslöt att de i nästföregående § omförmälda Betänkanden
och Memorial skulle uppföras främst på dagordningen för nästa samman¬
träde, för att då till bordläggning andra gången anmälas.
Sammanträdet af slöts kl. '/2 12 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Frcdagcu den 12 April.
Kl. 10 f. m.
§ 1.
Upplästes och godkändes protokollsutdrag angående de beslut, som
under gårdagens sammanträde blifvit åt Kammaren fattade.
§ 2.
Beviljades ledighet från riksdagsgöromålen åt Herr Sederholm från
och med den 17 till och med den 27 uti innevarande månad.
§ 3.
Följande, förut en gång bordlagda och, enligt Kammarens i nästföre¬
gående sammanträde fattade beslut, främst på dagordningen uppförda Ut-
skotts-Utlåtanden, Betänkanden och Memorial, blefvo nu ånyo föredragna
och för andra gången bordlagda, nemligen:
Konstitutions-Utskottets Näs 10—12,
Bevillnings-Utskottets N:o 16,
Banko-Utskottets Näs 20—28, och
Lag-Utskottets N:o 64.
§ 4.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Memorial N:o 24, i anledning af
Kamrarnes olika beslut rörande bankovinstens användande.