Den 23 Februari.
343
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36;
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 3 Utlåtanden N:is 1 och 2;
Protokollsutdrag från Första Kammaren (N:o 85) angående dess Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande N:o 8.
§ 16.
Protokollsutdrag angående Kammarens under dagens sammanträde
fattade beslut upplästes och godkändes.
Sammanträdet slutade kl. '/4 4 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Lördagen den 23 Februari.
Kl. 10 f. m.
§ 1-
Protokollet för den 20 uti denna månad upplästes och godkändes.
§ 2.
Uppå derom gjord begäran beviljades ledighet från riksdagsgöromålen
åt Herr Liljenmark och Herr Wallén under 14 samt åt Herr Vougt
under 6 dagar, räknade från den 27; åt Herr Harald Ericsson under
10 dagar från den 25 samt åt Herr Eric Olsson under 14 dagar från
den 28, allt uti innevarande månad.
§ 3.
Enligt Kammarens förut fattade beslut företogs nu val af sex Revi¬
sorer för deltagande uti innevarande års granskning af Statsverkets, Riks¬
bankens och Riksgälds-kontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.
Under voteringssedlarnes uppräknande uppstod, af förekommen an¬
ledning, fråga, huruvida så beskaffade sedlar borde godkännas, hvilka
utan tillagd titel eller förnamn upptogo sådana tillnamn, som innehafvas
af Kammarens egna ledamöter, då dessa sedlar i öfrig^voro fria från tvetydig¬
het i anseende till den eller de ledamöter af Kammaren, hvilkas namn på
detta sätt angifvits. Vid den öfverläggning, som härom uppstod, yttrade:
344
Den 23 Februari.
Herr Staaff: Jag har begärt ordet för att till Kammarens leda¬
möter hemställa, huruvida, vid nu pågående omröstning, valsedel, som
innehåller endast tillnamn, utan att detsamma blifvit närmare bestämdt
genom utsatt förnamn, titel eller hemvist, kan anses gällande. Här före¬
komma nemligen t, ex. namnen Stråle, Posse, Siljeström med flere; men
det är tydligt, att då valbarhet till revisorsbefattning icke uteslutande
tillkommer Kammarens ledamöter, utan är utsträckt till hela Riket, så
kan ej af en sådan valsedel med bestämdhet slutas, hvilken person af den
väljande åsyftats. _ För min del anser jag det således vara ostridigt att
sådan sedel hör ogiltig förklaras.
Herr Ridd er st ad: Det må vara rigtigt, hvad den föregående
talaren andragit, att valbarheten vid nu förevarande omröstning är ut¬
sträckt till hela Riket; men jag tviflar likväl, att detta bör gifva anled¬
ning till underkännande af de valsedlar, som upptaga namn å en eller
annan Kammarens ledamot, utan att namnet är beledsagadt af titel, för¬
namn eller dylikt. Någon tvetydighet kan härvid så mycket mindre
ifrågakomma, som Kammarens medlemmar, nästan utan undantag, grup¬
perat sig kring tvänne listor, och man således med lätthet bör kunna
sluta sig till, att med namnen Posse, Siljeström, Stråle på den ena röst¬
sedeln afses just de personer, tillhörande Kammaren, hvilkas förnamn eller
titlar blifvit å den stora mängden af sedlar tydligen utsatte. Jag får
derföre hemställa, att Kammaren ville låta sådana sedlar förblifva
giltiga.
Herr de Maré: Jag kan för min del ej instämma i den af sed-
naste talaren framställda åsigt. Just af det skäl, hvars vigtighet han ej
kunnat förneka, att nemligen valbarheten i detta fall är utsträckt till hela
Riket, måste ovilkorligen, efter min uppfattning, följa, att namnen å de
under omröstning komna personer utmärkas på ett sätt, som gör all för¬
vexling med andre personer, äfven utom Kammaren, omöjlig. Men då
sådant icke här blifvit iakttaget, måste jag förena mig i Herr Staaffs
yrkande.
Herr Reutercrona: Jag anhåller endast att få förklara, det jag
till alla delar instämmer med Herrar Staaff och de Maré. Om en annan
uppfattning af frågan gjorde sig gällande, skulle vägen vara öppnad för
osäkerhet och misstag, hvilket likväl är af högsta vigt att förebygga.
Herr Witt: Med anledning af den nu väckta diskussionen ber jag
att endast få fästa uppmärksamheten vid grundlagens tydliga stadgande:
att vid alla tillfällen, då personer komma under omröstning, böra namn-
sedlarne, så framt de skola blifva gällande, vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria såväl ifrån all tvetydighet i anseende till personernas
namn, som från ovigtighet i anseende till deras antal.
I anledning af hvad sålunda blifvit anmärkt tillkännagaf Herr Tal¬
mannen, att åtskilliga voteringssedlar af den beskaffenhet, hvarom här
vore fråga, redan förekommit och blifvit tagna till protokollet, alldenstund,
enligt Herr Talmannens uppfattning, dessa sedlar, såsom uppenbarligen
Den 23 Februari.
345
hänvisande på Kammarens egna ledamöter, icke företedde någon tvetydig¬
het i afseende å de personers namn, som derå blifvit upptagne. Då
likväl härom hystes en annan mening af de talare, som nyss haft ordet,
funne Herr Talmannen, för den händelse desse talares åsigt af Kammaren
godkändes, något annat sätt för frågans algörande sig icke erbjuda än
medelst nytt vals anställande. Herr Talmannens derefter framställda pro¬
position på de ifrågavarande sedlarnes godkännande besvarades med blan¬
dade ja och nej, under det att derjemte begärdes votering. För undvi¬
kande af den tidsutdrägt, som en dylik votering, derest densamma utfölle
nekande, skulle medföra, hemställde Herr Talmannen huruvida Kammaren,
med undanrödjande af det började valet, skulle finna skäligt nu genast
anställa nytt val.
Härom yttrade sig:
Herr Key: Jag tar mig friheten föreslå, att, derest Kammaren, i
enlighet med Herr Talmannens derom framställda förslag, skulle besluta
sig för ett nytt val, dermed må anstå till ott annat plenum, hvilket
kanske lämpligast kunde anslås till eftermiddagen. Man är måhända ej
allmänneligen beredd att nu genast anställa nytt val.
Herr Lemchen: Då ifrågavarande valförrättning en gång blifvit
utsatt att hållas vid början af detta plenum, måste jag för min del mot¬
sätta mig allt vidare uppskof dermed. Mig förefaller också frågan om
valets laglighet eller olaglighet på intet sätt tvetydig; och får jag derföre
påyrka bifall till Herr Talmannens förslag samt ofördröjligt företagande
af nytt val.
Herr Ahlgren: Jag hemställer, då diskussion uppstått om redan
aflenmade och uppräknade röstsedlar, huruvida icke den enklaste åtgärd,
som kan vidtagas, för att bringa reda i saken, på en gång bevara deras
rätt, som afgifvit giltiga voteringssedlar, samt undanrödja all inverkan af
de felaktiga sedlarne, vore att bland de till protokollet uppräknade och
sedermera aflagda röstsedlarne uppleta och aftaga alla, som innehålla en¬
dast kandidaternes tillnamn, hvarefter Kammaren kunde besluta, huruvida
dessa sedlar skulle anses såsom gilda eller ej. På så sätt skulle, åtmin¬
stone efter min tanke, valet kunna åter bringas i form- och grundlags-
enligt skick, utan att en besvärlig ny omröstning, hvars laglighet kan
ifrågasättas, behöfde företagas.
Herr Rosenberg: Så vidt jag kunnat följa förhandlingen, befinner
sig frågan för närvarande på den ståndpunkt, att, efter det Herr Tal¬
mannen framställt proposition derå, huruvida de ifrågavarande röstsed¬
larne skulle anses gilda, samt denna fråga blifvit med blandade oja och
nej besvarad, votering äskats, hvilken alltså nu bör företagas. Åtmin¬
stone .synes det mig, som om detta vore det enda grundlagsenliga sättet
att komma till något bestämdt slut i frågan. Jag yrkar, att utan vidare
omgång votering om den framställda propositionen företages.
Herr Rundbäck: Jag anser det sednaste valet icke höra upprif-
vas, åtminstone ej förr än Kammaren fått tillfälle att besluta rörande
346
Den 23 Februari.
röstsedlarnes giltighet. Sedan votering härom blifvit vederbörligen an¬
ställd, kan det vara tid att afgöra, huruvida valet i dess helhet eller
blott några särskilda röstsedlar må underkännas. Likaså måste jag mot¬
sätta mig det af Herr Key gjorda förslag om uppskof med valförrättnin¬
gen till eftermiddagens plenum. Valet är utsatt att i dag vid pleni bör¬
jan hållas; och man får ej godtyckligt afvika från en sådan bestämmelse.
Herr Eric Er sson: För att förebygga alla misstag synes mig
lämpligast, att nytt val må företagas. Och på det man ej å någondera
sidan skulle ega anledning att förebrå hvarannan för någon slags öfver¬
rumpling, så tror jag, att det vore nyttigt om valförhandlingen uppskötes
så lång tid, att nya valsedlar kunna sltrifvas. Aldraminst kan jag förlika
mig med den här föreslagna utvägen att ur de redan upplästa röstsed-
larne plocka fram de tvetydiga. Det är klart, att en sådan åtgärd skulle
göra hela valet i hög grad osäkert och dess resultat misstänkt.
Herr Bergström: Efter min uppfattning ställer sig frågan mycket
enkel. De röstsedlar, hvilka, då Herr Staaff framställde sin anmärkning,
redan blifvit upplästa och fullständigt antecknade, utan att anmärkning
deremot förekommit, måste anses hafva blifvit godkända; om desamma
kan icke lagligen vidare blifva fråga. De kunna ej genom omröstning
göras ogilda. Den gjorda anmärkningen, som tydligen afsett en viss, be¬
stämd röstsedel, bör derföre ej föranleda till en votering af vidsträcktare
syftning än den, huruvida Kammaren anser denna bestämda röstsedel böra
ogillas eller godkännas. Sedan beslut härutinnan fattats, återstår, efter
min tanke, intet annat än att fortsätta med de återstående röstsedlarnes
uppläsande och antecknande, dervid Kammaren naturligtvis, i den mån
nya anmärkningar framkomma mot sedlar, hvilka kunna vara felaktiga,
har att i hvarje särskildt fall meddela yttrande i anledning af gjorda anmärk¬
ningar.
Herr Hi er t a: Sedan Herr Talmannen tillkännagifvit, att åtskilliga
redan uppräknade valsedlar innehållit endast tillnamn, utan att vidare
bestämma den person, som åsyftades, och Herr Talmannen i anledning
deraf framställt proposition derom, huruvida dessa sedlar borde gillas
eller icke, tror jag, sedan votering derom blifvit begärd, saken grundlags-
enligen böra så behandlas, att denna votering försiggår, vare sig den kan
komma att utfalla till förmån för det rätta eller det orätta. Efter vote¬
ringen får man sedan se, huruvida det redan påbörjade valet bör fortgå
eller nytt val företagas.
Herr Sven Nilsson: Jag delar fullkomligt Herr Hiertas åsigt, att
vi nu icke hafva annat att göra, än att, då proposition blifvit framställd
derom, huruvida de redan uppräknade valsedlarne af den beskaffenhet
här blifvit anmärkt skola gillas eller icke, och votering derom begärd,
denna votering nu företaga, för att sålunda erhålla frågan löst.
Herr Staaff: Jag her endast få nämna, att min anmärkning icke
var rigtad emot de redan uppräknade sedlarne, utan föranleddes endast
Den 23 Februari.
347
af den valsedel, hvilken Herr Talmannen vid tillfället just hade öppnat
och höll i sin hand, när ordet af mig begärdes.
Hvad nu åter angår de redan antecknade valsedlar, med hvilka Herr
Talmannen upplyst att ett likartadt förhållande egt rum, tror jag Herr
Bergström hafva rätt i sin åsigt, att, då någon anmärkning icke hlifvit
emot dem framställd vid deras antecknande, de måste anses hafva hlifvit
gillade och någon åtgärd i anledning deraf således icke böra nu vidtagas.
Herr Bergström: Jag upprepar mitt nyss framställda yrkande,
att voteringen måtte inskränkas dertill, huruvida den valsedel, emot hvil¬
ken Herr Staaff framställt anmärkning, hör gillas eller icke.
Sedan Herr Talmannen härpå förklarat, att, då Kammarens ledamö¬
ter ej enhälligt antagit hans sednare förslag, den begärda voteringen kom-
me att försiggå; samt vidare, med anledning af Herr Staaffs sednaste
yttrande upplyst, att någon sedel af den beskaffenhet, hvarom här vore
fråga, icke funnits i Herr Talmannens hand eller utgjort föremål för upp¬
räkning till protokollet i den stund, då Herr Staaff framställde sin an¬
märkning, men att deremot, på sätt Herr Talmannen redan erinrat, åt¬
skilliga sådana sedlar då redan hlifvit i protokollet intagna, yttrade
vidare:
Herr Staaff: I strid mot Herr Talmannens sednaste yttrande tager
jag mig friheten nämna, att, då jag nyss stod framme vid talmansbordet,
under det Herr Leffler öppnade och till Herr Talmannen framlemnade
valsedlarne, jag fastade min uppmärksamhet vid en sedel af ifrågavarande
beskaffenhet, hvarföre jag ock, just då densamma lemnades till Herr Tal¬
mannen, begärde ordet och genast begärde ordet. Min anmärkning var
således åtminstone i början rigtad emot en viss sedel, ehuru, sedan Herr
Talmannen upplyst att flera dylika funnits och utan anmärkning anteck¬
nats, mitt sedermera afgifna yttrande möjligen inblandade äfven de äldre
sedlarne.
Herr Reutercrona: Jag vill endast gifva till känna, att äfven jag
uppfattade Herr Staaffs anmärkning på samma sätt som Herr Talmapnen,
eller att den afsåg äfven de förut antecknade sedlarne af ifrågavarande
beskaffenhet.
Härefter uppsattes samt justerades en voterings-proposition, så lydande:
Den, som godkänner sådana voteringssedlar till nu pågående Revisors-
val, hvilka utan tillagd titel eller förnamn upptaga sådana tillnamn, som
innehafvas af ledamöter inom Kammaren och ej kunna anses otydliga i
fråga om de Kammarens ledamöter, som dermed varit afsedde,
röste ja;
Den det ej vill,
röste nej;
Vinner nej, anses dessa sedlar kasserade, och kommer, i följd deraf,
nytt val att anställas.
Herr Friherre Alströmer: Den nu upplästa voteringspropositionen
föranleder, enligt min åsigt, icke till någon annan anmärkning än i fråga
348
Den 23 Februari.
om sista delen af densamma, som innehåller, att nytt val skulle komma
att anställas. För min del måste jag nemligen, för att bevara Kamma¬
rens ledamöters rätt, motsätta mig att, sedan ett val är börjadt och åt¬
skilliga valsedlar redan uppräknade, man företager sig att kassera de an¬
tecknade sedlarne och derigenom gör hela valet ogiltigt, så att nytt val
måste anställas. Jag anser det vara af så mycket större vigt att mot¬
sätta sig ett dylikt förfarande, som det är ganska vanligt, att, sedan val-
sedlarne blilvit aflemnade, en stor mängd ledamöter aflägsna sig och åter¬
komma först, när valet anses slutadt, för att efterhöra resultatet. Skulle
man nu under deras frånvaro annullera valet och företaga ett nytt val,
förnärmade man icke obetydligt dessa frånvarande ledamöters rätt. Der¬
före anser jag såsom det rätta att låta de redan uppräknade valsedlarne
föiddifva gällande och tillämpa anmärkningen endast på de ännu oöppnade.
Skulle emellertid Kammarens beslut utfalla annorlunda, kan jag ej
annat än deremot nedlägga min reservation.
Herr Bergström: I öfverensstämmelse med den åsigt jag förut
yttrat, kan jag ej gilla den nu upplästa voteringspropositionen, utaxr före¬
slår en annan, mera konkret, af ungefär följande lydelse: “Den, som
godkänner den valsedel, emot hvilken Herr Staaff framställt anmärkning,
röstar ja; den det icke vill, röstar nej; vinner nej, har Kammaren under¬
känt samma valsedel. “
OfVanintagna voteringsproposition blef härefter godkänd samt vote¬
ring i vanlig ordning anställd. Denna votering utföll med 101 ja emot
52 nej; i följd hvaraf Kammaren godkänt ifrågavarande valsedlar.
Med anledning af detta beslut begärdes ordet af och yttrade:
Herr Lindström: Jag önskar endast att få tillkännagifva, att det
efter min uppfattning tillkommer Herr Talmannen ensam att afgöra, huru¬
vida en. valsedel, som till sitt innehåll förefaller tvetydig, skall kasseras
eller icke. Öfverensstämmer denna Talmannens mening ej med Kamma¬
rens, kan tvisten blott slitas på det sätt grundlagarne stadga, nemligen
genom Konstitutions-Utskottet, men någon votering om sjelfva saken eller
huruvida nytt val skall ega rum kan lagenligt ej ega rum. Jemte det
jag anmäler min reservation mot det beslut, som nyss blifvit fattadt, an¬
håller jag få i protokollet antecknadt, att jag icke deltagit i den nyss
hållna voteringen, emedan jag icke anser det tillständig! att votera om,
huruvida grundlagen skall efterlefvas eller icke.
Herrar Chenon och Hedengren Äfvensom Herr A. Ericsson
instämde med Herr Lindström.
Herr Witt: Jag tillåter mig fästa uppmärksamheten derpå, att det
står den ledamot, som uti ett beslut eller en votering icke deltagit, fritt
att reservera sig mot beslutet, men att han icke eger rätt att tala på
deras beslut, som i voteringen deltagit.
Herr Friherre Alström er: Min begäran är endast att få i proto¬
kollet antecknadt, att jag ansett mig förhindrad att i den nyss verkställda
voteringen deltaga.
Den 23 Februari.
349-
Efter sålunda slutad öfverläggning fortsattes valförrättningen. Sedan
återstående valsedlar blifvit uppräknade och till protokollet tagna, befun-
nos till Revisorer för innevarande års statsrevision hafva blifvit utsedde:
G.
|
H. Stråle med ....'.
|
.... 161
|
röster,
|
C.
|
-/. L. Lönnberg.....
|
.... 115
|
|
C.
|
Ifvarsson........
|
.... 108
|
|
A.
|
R. F:son Posse. . . , .
|
.... 101
|
|
V.
|
M. Beronius......
|
.... 95
|
|
P.
|
A. Liljeström ......
|
.... 92
|
yi
|
och
Om den hållna öfverläggningens uteslutande ur protokollet väcktes
förslag af
Herr Hierta, som yttrade: Det företagna valet af Statsrevisorer
har nu blifvit verkstäldt, och då det försiggått efter pluralitetens af Kam¬
maren beslut, kan det naturligtvis ej heller klandras. Det har i sjelfva
verket ej haft stort att betyda, att åtskilliga valsedlar förekommit, derå de
upptagne personernas förnamn och titlar ej varit utsatta, emedan blott
två vallistor varit uppgjorda, och man således lätt kunnat inse, hvilka
personer de väljande åsyftat.
Jag finner mig dock föranlåten att reservera mig mot hela detta åt¬
görande i saken, hvilket jag hoppas icke måtte blifva något prejudikat för
framtiden, på samma gång jag icke kan gilla den åsigt, Herr Lindström
uttalat, att det skulle bero på Herr Talmannen att bestämma, om en val¬
sedel skall gillas eller kasseras. 75 § Riksdags-ordningen gifver icke
något sådant vid handen. Dess stadgande är af följande lydelse: “Vid
alla val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tve¬
tydighet i anseende till personernas namn, som från origtighet i anseende
till deras antal. “ Uppstår nu fråga om, huruvida en valsedel är origtig
eller ej, så afser denna fråga icke en tolkning af grundlagen utan en
utredning af ett faktiskt förhållande, och hvar och en, som i sistnämnda
afseende gör en anmärkning, eger rätt att få den af Kammaren pröfvad.
Herr Talmannen står visserligen öppet att förklara, huru han anser saken,
men hans mening är icke bindande för Kammaren, och först i den hän¬
delse Talmannen vägrar att framställa proposition på eu af Kammaren
gillad anmärkning, antager frågan karakter af en grundlagsfråga, som kan
komma att hänskjutas under Konstitutions-Utskottet. Men Kammaren
kan ej gerna betagas sin rätt att få pröfva den gjorda anmärkningen.
Slutligen hemställer jag, huruvida Kammaren ej skulle finna lämpligt
att låta hela diskussionen i denna fråga ur protokollet utgå, i hvilket fall
detta mitt yttrande ej heller borde deri intagas. Allmänheten torde dock,
genom de närvarande tidningsreferenternes försorg, icke blifva okunnig om
hvad nu förelupit.
Med Herr Hierta instämde Herrar Astrand, de Maré och Berg-
m a n.
Med anledning af hvad Herr Hierta sålunda anfört i fråga om Herr
Talmannens befogenhet att afgöra, huruvida en valsedel borde gillas eller
850
Den 23 Februari.
förkastas, ansåg Herr Talmannen sig böra tillkännagifva, att i detta fall
hans egen tolkning af grundlagen icke vore någon annan än den af Herr
Hierta nu framställda, samt att, i öfverensstämmelse med denna åsigt,
Herr Talmannen, i alla de fall der han funnit någon valsedel vara tvety¬
dig, alltid underställt Kammarens pröfning och afgörande densammas god¬
kännande eller förkastande.
Härefter företogs val af tre suppleanter till ofvannämnde Stats¬
revisorer.
Med anledning af yppad fråga derom, huruvida en till detta val af-
gifven sedel, å hvilken, jemte tvenne andra namn jemväl förekom namnet
“E. Jäderholm från Södermanlands län", skulle kasseras, yttrade:
Herr Y o u g t: Jag vill endast, med anledning af den nu ifrågava¬
rande valsedeln, upplysa, att inom Södermanlands län finnes en person,
till yrket stadsfiskal, som bär namnet E. Jederholm.
Herr Rosenberg: Då det inom Södermanlands län möjligen kan
finnas mer än en person med namnet E. Jederholm, och valsedeln således
i allt fall är tvetydig, yrkar jag, att den måtte kasseras.
Herr Hierta: I ett fäll sådant som detta anser jag det enligt
grundlagen tillkomma Herr Talmannen ensam att pröfva, huruvida han
finner någon sådan tvetydighet förefinnas i afseende å de på valsedeln
upptagne personernas namn, att sedeln på grund deraf bör kasseras.
Herr de Maré: Innan Herr Talmannen beslutar sig för att god¬
känna eller kassera valsedeln, törde först böra upplysas, om den af en
föregående talare omnämnda stadsfiskalen Jederholm heter Erik eller har
ett annat förnamn, som börjar med bokstafven E.
Öfverläggningen var slutad och den ifrågavarande sedeln godkändes.
Sedan samtliga valsedlarne blifvit öppnade, befunnos hafva blifvit till
suppleanter utsedde:
Riksdagsmannen Herr J. A. Bovin med..........101 röster,
,, „ E. Olsson från Örebro län..... 94’ „ samt
„ „ E. M. Sederholm.......... 76 „
Om dessa val skulle underrättelse genom utdrag af protokollet veder¬
börande meddelas.
§ 4.
Föredrogs ånyo Första Kammarens Tillfälliga Utskotts, genom utdrag
af nämnde Kammares protokoll N:o 73, hit öfverlemnade Utlåtande N:o
7,' i anledning af väckt förslag till indelning af Bihanget till Riksdagens
protokoll.
Kammaren fann godt bifalla ifrågavarande Utlåtande, hvilket beslut,
jemlikt’ 3:dje mom. i 63 § Riksdagsordningen, skulle, genom utdrag af
protokollet, Med-kammaren delgifvas.
Den 23 Februari,
851
§ 5.
Vid nu förnyad föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:o 1, med
den till innevarande Riksdag af Fullmägtige i Riksgälds-kontoret afgifna
berättelse, yttrade:
Herr Ola Lasson: Ingen bör väl betvifla rigtigheten af en Berät¬
telse, som Fullmägtige i Riksgälds-kontoret afgifvit och som blifvit af Stats¬
utskottet granskad; men jag har likväl vid genomläsning af densamma,
funnit den innehålla en missräkning på icke mindre än 100,000 R:dr.
På pag. 20 af detta Memorial heter det nemligen:
“Då härtill läggas de under föregående år från Riksgälds-kontoret
för dels Statens, dels enskilda jernvägsbyggnader utbekomna medel utgö¬
rande ............................Ralr 75,213,454: 87.
visar sig, att de lån och anslag, som af Riksgälds-
kontoret utbetalts för Svenska jernvägsanläggningarne,
uppgå till en summa af................ „ 97,376,756: 20.
Utaf denna summa hafva för Statens jernvägsbyggnader reqvirerats och
utbekommits ett belopp af...............R:dr 81,427,826: 54.
och för enskilda jernvägars anläggande....... „ 15,848,929: 66“.
Ehvad jag adderar eller subtraherar dessa summor, uppstår en skilj¬
aktighet på 100,000 R:dr, hvarföre jag hemställer, att någon af de Full-
mägtige i Riksgälds-kontoret, som möjligen är här närvarande, måtte upp¬
lysa, hvarest felet ligger.
Vidare anfördes icke och ifrågavarande Memorial lades till hancllin-
garne.
§ 6.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 2, angående riksdags-
kostnadernas bestridande.
Första momentets alla punkter biföllos och godkändes jemväl Memo¬
rialets andra moment.
§ 7.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 3, angående bestäm¬
mandet dels af resekostnads-ersättning till ledamöterne i Riksdagens Andra
Kammare, dels af tiden och sättet för utbetalning af berörda ersättning
samt riksdagsmanna-arfvodet.
Utskottets första hemställan, angående bestämmande af resekostnads-
ersättning.
Herr Witt: Mig synes det, som Stats-Utskottet skulle i viss mån
visat sig för mycket frikostigt, då det bestämt skjutskostnadsersättningen för
de representanter, som begagna sig af landväga skjuts, att utgå efter 3
hästar, med 3 R:dr 75 öre milen. I detta fäll synes den inskränkningen
kunna och böra göras, att beräkningen bör ske efter 2 hästar och således
skjutsersättningen utgå med 2 R:dr 50 öre milen, isynnerhet som en riks¬
dagsman vid sina resor vanligen begagnar endast 2 hästar. Deremot och
i ett annat hänseende förefaller det mig, som Utskottet varit alltför spar¬
Den 23 Februari.
353
samt, då det ej ifrågasatt någon traktaments-ersättning under resan. Att
resa 50 å 60 mil utan föda, logis in. in. är ej gerna möjligt. Orsaken,
hvarföre Utskottet icke bestämt något härom, ligger förmodligen i den
omständigheten, att i Riksdags-ordningen står “ersättning för resekostnad
till och från riksdagen0, då deremot 1865 års resereglemente omtalar
resekostnad ocli traktaments-ersättning. Det synes dock vara klart, att
uttrycket “ersättning för resekostnad11 bör inbegripa jemväl godtgörelse för
föda och boningsrum under resan, och det lider intet tvifvel, att om en
enskild person uppdrager åt någon att, å hans vägnar, företaga en resa
samt förbinder sig att betala resekostnaderna, han måste deruti jemväl in¬
begripa ersättning för lefnadskostnad och husrum in. m., äfvensom att, i
händelse tvist uppstode, han af domstol blefve ålagd att sådan ersättning
utgifva. I 1851 års resereglemente benämnes en sådan ersättning, hvarom
nu är fråga, “skjuts- och traktaments-ersättning11. 1 det nya reseregle-
mentet af år 1865 åter var det meningen att förändra detta uttryck der¬
hän, att det stod i öfverensstämmelse med sednare tiders sätt att lärdas,
såsom på ångfartyg, jern vägar m. m. Derföre måste ordet “skjutsersättning11
utbytas mot något annat och då insattes “resekostnads-ersättning11. Bättre
hade det dock varit, att man i sistnämnda reglemente talat om fortskaff-
ningspenningar och traktaments-ersättning, helst det måste medgifvas att
ordet resekostnad enligt vanligt språkbruk betyder både fortkomst- och
lefnadskostnad under resan, samt det således är ett oegentligt uttryck att
tala om resekostnads- och traktamentsersättning. Såsom förhållandet nu
är, kunna vi icke rätta oss efter sistberörda reglementes ordalydelse, och
vi behöfva det icke heller, ty Riksdagen eger sjelf att bestämma den grund,
etter hvilken denna ersättning skall utgå. Då Rikets Ständer tillförene
bestämde resekostnadsersättning, så skedde det icke efter något reseregle¬
mente, utan efter hvad för tillfället fanns lämpligt, hvarpå såsom exempel
kan anföras, att Statsrevisorerne beräkna skjuts efter 2 hästar samt 6 R:dr
i dagtraktamente, hvilken bestämmelse icke öfverensstämmer hvarken med
nya eller äldre resereglemente!, utan är alldeles oberoende af dem. Häraf
är påtagligt, att äfven vi böra beräkna särskild traktamentsersättning un¬
der resan, och jag hemställer derföre, att proposition måtte framställas
först derpå, huruvida någon traktamentsersättning skall ega rum eller ej,
och för det andra till huru stort belopp den bör utgå. Det torde vara
nödigt, att propositioner på detta sätt framställas, ty bestämmer Kamma-'
ren sig för att icke tillerkänna representanterne ersättning för nödigt
uppehälle m. m. under resan, så torde det blifva orättvist att inskränka
hästantalet.
Herr Staaff: För min del kan jag ej finna, att resereglemente! i
förefallande fråga något inverkar. Det ser verkligen ut, som skulle Ut¬
skottet, derföre att resereglementet gör skilnad emellan resekostnads- och
traktamentsersättning, men Riksdags-ordningen talar endast om resekost¬
nadsersättning, dragit den slutsats, att representanterne icke skulle vara
berättigade till någon traktamentsersättning. Det torde dock vara nödigt,
att vi göra klart för oss den frågan: äro vi berättigade till traktaments-
ersättning, eller äro vi det icke ? Äro vi berättigade dertill, så böra vi få,
äro
Den 23 Februari.
äro vi det icke, så böra vi icke få någon dylik ersättning. Efter mitt
förmenande finnes det högst få ibland oss, som begagna 3 hästar, och jag-
anser derföre godtgörelsen för vårt personliga fortskaffande tillräcklig efter
beräkning af 2 hästar; men jag anser oss jemväl vara berättigade till
traktamentsersättning under resan, och denna vill jag, med ledning af
Riksdags-ordningens föreskrift i fråga om vårt riksdagsmannaarfvode, be¬
räkna till 10 R:dr om dagen. Skulle Kammaren vilja nedsätta detta be¬
lopp till likhet med det, som efter resereglemente! bestås för dem, som
ega rättighet att resa efter 2 hästar, eller till 7 R:dr om dagen, skall jag
icke hafva något att deremot erinra, på samma gång som jag dock för¬
menar, att 10 R:dr per dag i traktamentsersättning föresväfvat författaren
af vår Riksdags-ordning. Jag hemställer derföre, att vi måtte bestämma
såsom rese- och traktamentskostnadsersättning för representanterna 2 R:dr
50 öre i skjuts per mil samt 10 R:dr i dagtraktamente, derest Kammaren
anser något sådant böra under resan till och från riksdagen åtnjutas; men
deremot motsätter jag mig på det bestämdaste, att, om vi ej äro berätti¬
gade till traktamente, sådant må oss på snedvägar tillgodokomma såsom
skjutsersättning för en tredje häst, den vi ej begagna.
Herr Nils Andersson: Jag måste medgifva, att svårigheter förete
sig för att i förevarande fråga komma till något rättvist resultat. Det
förslag, som Utskottet afgifvit, kan jag dock icke gilla. Mig förefaller det,
som skulle det förslag, Herr Carl Ifvarsson i sin å pag. 6 af Memorialet
intagna reservation afgifvit, vara lämpligare, der det heter: “Detta, hvi-
lande på grundsatsen att alla resekostnaderna böra ersättas, afser: att resa
med skjuts bör i ett för allt godtgöras, såsom Utskottet föreslagit, med 3
R:dr 75 öre milen; att för resa på ångbåt enkel hyttplats med 50 pro¬
cent förhöjning bör ersättas; samt att för resa på jernväg ersättning för
en plats i första klassens kupé, likaledes med 50 procent förhöjning, skulle
utgå; och antagas, enligt nämnda förslag, att af samtliga dessa ersättnin¬
gar två tredjedelar åtgå för den personliga transporten och en tredjedel i
och för alla öfriga omkostnader. “
Detta förslag synes mig ligga rättvisan så nära som möjligt. Hvad
jag hufvudsakligast har att anmärka emot Utskottets hemställan, är det,
att, om man reser på ångbåt, man skall få beräkna tvänne hyttplatser,
men endast en salongsplats. Om jag tager exempel af kommunikationen
per ångbåt emellan Stockholm och Carlstad, så inträffar, att jag får betala
en enkel hyttplats med 20 R:dr; en dubbel hyttplats är således värd 40
R:dr, då deremot en salongsplats kostar endast 15 R:dr. Kan det nu vara
med rättvisa öfverensstämmande, att den ena erhåller en ersättning af 40
R:dr och den andre endast af 15 R:dr. Jag är derföre helst böjd att in¬
stämma uti den del af Herr Ifvarssons motion, som jag nyss uppläst.
Herr A hl gr en: Utgående från den åsigten, att all sparsamhet med
Statens medel är önskvärd och gagnelig, särdeles i en fråga, deruti Kam¬
maren sjelf fattar beslut, som angår dess egna ledamöter, kan jag icke bi¬
träda Utskottets förslag. Nu gällande Riksdags-ordnings 23 § innehåller
nemligen: “Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel
ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af 1,200
Riksd. Frat. 1861. 2 Åfd. 23
354
Pen 23 Februari.
R:dr för hvarje lagtima riksdag. “ Detta stadgande innefattar godtgörelse
för hvarken dagtraktamente under resan eller för transport af bagage,
hvilka sednare kostnader torde betydligt variera med afseende på olika
personers lefnadsvanor. Af sådan anledning och för att bereda likställig¬
het emellan representanterne, de må nu begagna hvilket fortskaffnings-
medel som helst, föreslår jag, att Kammaren måtte bestämma för hvarje
ledamot skjuts efter 2 hästar, beräknad till 2 It:dr 50 öre för milen, eller
en plats i första klassens jernvägskupé, eller ock enkel hyttplats å ångbåt,
men, om sådan icke finnes att tillgå, salongsplats, att utgå allt efter de
olika sätt, hvarunder färdandet skett; och instämmer jag alltså hufvud¬
sakligen uti Herr Ifvarssons sednare förslag.
Herr Rönblad: Jag är närmast förekommen af Herr Ahlgren och
instämmer med honom deruti, att representanter, som resa efter skjuts, må
få beräkna skjutsersättning för två hästar med 2 R:dr 50 öre för milen.
Begagnas åter jernväg, synes det mig, som borde man erhålla en plats i
andra klassens kupé med 50 procent förhöjning samt på ångfartyg salongs¬
plats med likaledes 50 procent förhöjning. Får man ersatt för de verk¬
liga kostnader resan orsakat, så bör man dermed vara belåten, helst all
möjlig sparsamhet med statsmedlen är af nöden.
Herr Peter Andersson: För min del anser jag mig icke kunna
bifalla hvarken Utskottets eller Herr Carl Ifvarssons förslag. Sedan jag
begärde ordet, hafva Herrar Witt och Staaff uttalat åsigter i ämnet, uti
hvilka jag vill instämma. Skjutsersättning för två hästar hör tillerkännas
den representant som begagnar skjuts, den som reser på jernväg första
klassens vagnskupé, och den som reser med ångbåt en hyttplats. Huru¬
vida han tillika hör få traktamentskostnadsersättning är något, hvaröfver
jag ej vill mig yttra. Denna fråga anser jag dock höra först afgöras. Jag
påyrkar emellertid all möjlig sparsamhet med Statens medel äfven i denna
fråga.
Herr Hörnfeldt: Då jag inom Utskottet bidragit till det beslut,
hvartill Utskottet kommit, så anser jag mig vara skyldig att redogöra för
mina åsigter i förevarande fall, helst Utskottets hemställanden icke synas
hafva sympatierna för sig inom Kammaren. Utskottets pluralitet har tänkt -
sig, att man vid bestämmandet af ifrågavarande ersättningar bort taga i
betraktande skilnaden i tid för de olika fortskaffningssätten, och med
hänsyn härtill har man kommit till det resultat, som i Memorialet finnes
framlagdt. Låtorn oss exempelvis tala om resan från Göteborg till Stock¬
holm, deremellan våglängden är 42"/,0 mil. En biljett å första klassens
snälltåg kostar 34- R:dr. Eu till andra klassen 25 R:dr 50 öre. Skilnaden
mellan dessa båda belopp utgör 8 R:dr 50 lire, hvilket, då resan göres på
en dag, bör blifva tillräckligt föj; utgifterna till de oundgängligaste behof-
ven, såsom vivre m. m. Reser man med blandadt tåg, så blifver skilna¬
den i kostnaden mellan första och andra klassens platser 10 R:dr 65 öre,
samt emellan första och tredje klassen, i hvilken sistnämnda man åker lika
beqvämt som med gästgifveriskjuts 21 R:dr 30 öre, eller då till resan åt¬
går tvänne dagar, 10 R:dr 65 öre per dag. Reser man samma våglängd
Den 23 Februari.
355
med skjuts, och under förutsättning att kunna inbespara den tredje hästen
eller 1 R:dr 25 öre per mil, så visar sig, med beräkning af 6 dagars resa,
att man för hvarje dag har i besparing 8 R:dr 75 öre, till betäckande af
utgifter för vivre m. m. Jernför man nu härmed kostnaden för resa på
ångbåt, så blifver förhållandet ungefärligen enahanda som att resa med
jernväg eller med skjuts, för att begagna den väglängd, hvarom man har
talat, den nemligen emellan Carlstad och Stockholm. Dubbel hyttplats
kostar 40 R:dr. Reser jag med enkel hyttplats kostar den 20 R:dr,
hvilket, med beräkning att resan göres på tvänne dagar, gifver mig 11 R:dr
50 öre öfver per dag till traktamentskostnad m. m. Man har således per
dag, om man reser med snälltåg 8: 50, med blandadt tåg 10: 65, med
skjuts 8: 75, med ångbåt 11: 50. Skilnaden emellan dessa belopp är ej
särdeles stor, och jag anser förthy att Utskottet i sitt förslag kommit bil¬
ligheten och rättvisan så nära som möjligt, hvarför jag bifaller Utskottets
hemställanden.
Herr Jöns Pehr sson: Jag är förekommen af de talare, som yrkat
sparsamhet med Statens medel, helst i förevarande fall, då det gäller våra
egna fördelar, och jag föreslår derföre följande ersättningsbestämmelser,
nemligen för dem, som begagna sig af skjuts 3 R:dr för milen; af jernväg
biljett till första klassens kupé; af ångfartyg salongs-eller hyttplats. Efter
denna beräkning kunna nog besparingar ske, så att man får vivre m. m.
utan särskilda kostnader. Att spara allt hvad sparas kan medför hvarken
skam eller skada.
Herr H ier t a: Inom Utskottet gjorde sig tvänne olika meningar i
förevarande fråga gällande, och jag slöt mig der till den af Herr Carl
Ifvarsson förfäktade, och hvilken finnes återgifven uti hans Memorialet bi¬
fogade reservation. En tredje mening uttalades äfven, den nemligen af
Herr Staaff nu framställda. Men under diskussionen om detta förslag fann
man det mindre lämpligt, hufvudsakligen derföre, att vid antagande af
detsamma jemväl borde utsättas minimum af den väglängd, som för hvarje
resedag borde tillryggaläggas. Man höll sig slutligen dervid, att det lämp¬
ligaste skulle vara att bestämma ersättningen till 3 R:dr 75 öre per mil
eller skjuts för 3 hästar, då på sådant sätt skulle kunna inbesparas ett
belopp, motsvarande skjuts för en häst, eller 1 R:dr 25 öre milen.
Med någon liten afvikelse från Herr Carl Ifvarssons anhåller jag att
nu få framhålla ett förslag, som jag anser vara lämpligt, nemligen: att
den i 23 § Riksdags-ordningen omförmälda ersättning för resekostnad till
och från riksdag skall, intilldess annorledes af Riksdagen varder förord-
nadt, då resan sker med skjuts utgå med 3 R:dr 75 öre, och då den sker
på jernväg med 1 R:dr 20 öre milen, hvaremot då resan sker på ång¬
fartyg ersättningen utgår för en hyttplats eller, der hytt ej förekommer,
en salongsplats, samt i dessa båda sistnämnda fäll, då resan sker sjöledes,
med 50 procent förhöjning; skolande ersättningen utgå efter det eller
de här angifna olika sätt att färdas, som för resan verkligen begagnats.
Herr Ostman: Det är med anledning af tvänne föregående talares
yttranden,, som jag begärt ordet. Dessa hafva yrkat, att skjuts skall be-
Den 23 Februari.
356
stås ledamot af Andra Kammaren, efter 2 R:dr 50 öre milen, utan att
denne ledamot derjemte skall åtnjuta något vidare till sitt underhåll under
resan. På detta sätt skulle representanterne, som hafva längsta vägen
från sina hemvist till riksdagsorten, t. ex. de från trakten af Haparanda,
hvilka behöfva en half månad för sin resa, förlora betydligt. Att till¬
erkänna Kammarens ledamöter skjuts efter 2 hästar samt i traktamente
10 R:dr om dagen under resan, skulle, enligt mitt törmenande, vara stri¬
dande mot Riksdags-ordningen, hvarföre jag, sedan Herr Hörnfeldt upplyst
derom, att äfven de, som resa på ångbåtar och jernväg, böra kunna vara
belåtna med hvad Utskottet tillstyrkt, yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Otterström: Utan tvifvel har det skattdragande.Svenska fol¬
ket sin synnerliga uppmärksamhet fästad vid det beslut Andra Kammarens
ledamöter i förevarande fråga gå att fatta. Andra Kammarens ledamöter
äro här domare i egen sak. Grannlagenheten och försigtigheten bjuda,
att vårt blifvande beslut står i lämpligt förhållande till hvad en represen¬
tant skäligen kan behöfva, och hvad landet i afseende å sparsamhet har
att fordra. Första frågan, vi hafva att afgöra, skulle väl vara den, huru¬
vida Andra Kammarens ledamöter hafva rättighet att af statsmedlen ut¬
bekomma traktamentsersättning under resorna från och till Riksdagen.
Jag kan ej finna att vi hafva en sådan rätt. Riksdags-ordningen talar om
ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arfvode af 1,200
R:dr för hvarje lagtima riksdag, men utan någon tillökning i detta arfvode,
om äfven riksdagen skulle räcka i åtta månader i stället för fyra.
Det resereglemente, från hvilket Utskottet utgått, då frågan förevarit
till behandling derstädes, bestämmer särskildt hvad som hör till rese- och
särskildt till traktaments-kostnader, men då Riksdags-ordningen ej nämner
något om traktamentsersättning under resorna till och från riksdagen, så
håller jag före, att vi böra stadna vid bestämmandet af endast fortskaff-
ningskostnaden för våra personer, och i detta afseende vill jag företrädes¬
vis hålla mig till det förslag, Herr Carl Ifvarsson i sin reservations sednare
punkt afgifvit, nemligen att bestå skjuts med 2 hästar, beräknad till 2 R:dr
50 öre milen, en första klassens plats på jernväg samt enkel hytt- eller
salongsplats på ångbåt utan något vidare tillägg. Min tanke är att, om
vi besluta i öfverensstämmelse' härmed, hvarje ledamot likväl skall i de
flesta fall kunna, om han så finner för godt, göra besparing och dymedelst
få något öfver till betäckande af traktaments- m. fl. kostnader. En Norr-
länding reser i Januari månad hit på klingande slädföre efter en häst,
hvarigenom han bereder sig ersättning för den inbesparade eller icke be¬
gagnade hästen. Den, som åker på jernväg, nedsätter icke sin ära genom
att taga plats i andra klassens kupéer, och icke heller den, som i utbyte
mot hyttplats å ångbåt väljer salongsplats. Man kan således göra bespa¬
ring, om man är böjd dertill, hvilket kommunikationssätt man än väljer.
Den, som önskar resa efter resereglementet, må oj vara betagen rättigheten
dertill, endast statskassan undgår att tillsläppa medlen. Jag förordar Carl
Ifvarssons sednare förslag eller det som finnes intaget å pag. 7 af Memorialet.
Herr Anders Jönsson: För min del anser jag, att Stats-Utskottet
varit alltiör frikostigt med resekostnadsersättningen. \7i behöfva att vara
Den 23 Februari.
357
sparsamme, och jag anser Herr Carl Ifvarssons sednare alternativ i sin re¬
servation eller 2 R:dr 50 öre milen landväg vara tillräckligt samt instäm¬
mer derföre med den näst föregående talaren.
Herr Carl Ifvarsson: Såsom det syi.es af min, Memorialet bifo¬
gade reservation, har jag ej biträdt Utskottets majoritet i förevarande
fråga, icke så mycket derföre, att jag sett på ersättningsbeloppets storlek,
utan snarare på den ojemna fördelningen riksdagsmännen emellan, som ett
bifall till Utskottets förslag skulle föranleda. I min reservation har jag
också påpekat åtskilliga oegentligheter, som skulle blifva en följd af nämnda
förslags antagande; och då en af Utskottets ledamöter uppträdt för att
försvara dess åtgörande, vill äfven jag något närmare redogöra för mina i
reservationen uttalade åsigter.
I första hand vill jag då anmärka, att då Utskottet vid fattandet af
sitt beslut hänfört sig till 1865 års resereglemente, detta ej skett konse¬
qvent, eller i den ordning reglementet föreskrifver. Endast i fråga om att
resa efter skjuts synes Utskottet hafva följt reglementets föreskrifter, men
icke då det varit fråga om att resa på jernväg eller ångbåt. Reglementet
föreskrifver nemligen, då man begagnar jernväg eller ångfartyg, att sär¬
skild ersättning för transport af den resandes effekter till och från jernvägs-
stationerna eller hamnplats må lemnas, äfvensom plats för en medföljande
betjent. Denna ersättning är inberäknad uti skjutskostnaden för 8 hästar,
och om Utskottet alltså varit konseqvent, skulle följden deraf blifvit, att
en ersättning, som skulle tillkomma dem, som begagna jernväg eller ång¬
fartyg, komme att uppgå till minst 50 procent utöfver hvad Utskottet
föreslagit. Meningen med den ifrågavarande ersättningen är väl dock
egentligen, att en riksdagsman skall hafva hvarken förtjenst eller förlust
på sina utlagda resekostnader; och med afseende härpå tror jag, att Herr
Hiertas förslag är det bästa och det enda, som innehåller, i förening med
enkelhet, rättvisa. Jag hemställer derföre, att Kammaren måtte antaga
Herr Hiertas förslag.
Herr Lemchen: Det är en ganska ömtålig fråga, hvarom vi nu
öfverlägga. Den rörer vår enskilda rätt, och vi skola således fatta beslut
i egen sak. I anledning af stadgandet i sista momentet af 53 § Riksdags¬
ordningen skulle det ock kunna ifrågasättas, huruvida några andra af
Kammarens ledamöter än dem, som äro bosatte här i Stockholm, ega del¬
taga i beslutet; men detta stadgande torde ej vara tillämpligt i föreva¬
rande fall.
Utskottets förslag motsvarar, enligt mitt förmenande, icke rättvisans
och billighetens kraf. Resultatet af dess antagande blefve, att de, som
begagna skjuts för resa till eller från riksdagen, skulle komma att, skörda
en icke obetydlig vinst, hvaremot de, som begagna jernväg eller ångbåt,
skulle förlora. Jag håller före, att sparsamhet med Statens medel skulle
mest befordras samt rättvisa och billighet iakttagas genom godkännande
af det förslag, Herr Björnstjerna framställt i sin, Memorialet bifogade, re¬
servation, hvilken är af följande lydelse:
“Enligt min åsigt bör resekostnadsersättningen utgå till det belopp
resan betingat, ehvad skjuts, jernväg eller sjölägenhet begagnats. Denna
ii58
Don 23 Februari.
ersättning skulle derför rättvisast och lämpligast utbetalas, om den af
Riksgälds-kontoret godtgjordes enligt den räkning, hvarje ledamot af Riks¬
dagen, som är till resekostnadsersättning berättigad, aflemnar. Någon
revision eller anmärkning mot dylik räkning bör ej ega rum, emedan
beloppet, som skall utbetalas, ej kan vara för högt upptaget, då räknin¬
gen underskrifves af en Riksdagens ledamot. “
Till denna reservation får jag således yrka bifall, och jag tänker nog
högt om Kammarens ledamöter, för att antaga, att icke någon skulle af¬
gifva en ovigtig räkning eller fordra större ersättning, än som motsvarade
verkliga resekostnaden, hvartill uppenbarligen äfven utgifterna för uppe¬
hälle och nattqvarter böra räknas.
Om möjligen, emot all sannolikhet, det skulle inträffa, att någon enda
beräknade sig och fordrade öfverdrifven ersättning eller mera än verkliga
kostnadsbeloppet, så komme utan tvifvel kamraternes och allmänna opinio¬
nens skarpa klander att innefatta ett fullt tillräckligt korrektiv mot för¬
nyande af sådant prejeriförsök.
Herr Rudberg: Jag instämmer i det närmaste uti Herr Nils An¬
derssons yttrande, men önskar, för likställighetens skull, att ordet salongs-
plats på ångbåt måtte från förslaget uteslutas. Det skulle då komma att
heta: “Då resa sker på ångfartyg eller på-jernväg, ege riksdagsman att
såsom godtgörelse beräkna i förra fallet afgift för dubbel hyttplats och i
sednare fallet afgift för plats i första klassens vagn.11 Då emellertid lik¬
ställighet påyrkas så mycket, torde det kanske vara rättast att, i likhet
med hvad Herr Lemchen föreslagit, antaga Herr Björnstjernas reservation.
Herr Eric Er sson: På den Stats-Utskottets afdelning, der denna
fråga behandlats, uttalade jag den åsigten, att en ledamot äf Andra Kam¬
maren bör ega rätt att beräkna sig, utom skjuts, traktamente under resan
till och från riksdagen, och då något hinder derför, enligt mitt förmenande,
icke finnes i Riksdags-ordningen, ansåg jag det hafva varit bättre att be¬
stämma ett visst dagtraktamente och i stället nedsätta skjutsersättningen.
Då emellertid pluraliteten var af annan åsigt, lät jag min mening falla.
Under den här nu förda diskussionen hafva flera förslag blifvit fram¬
ställda, af hvilka jag icke funnit något fullt tillfredsställande, och det är
derföre, som jag härmed föreslår, att dels ett visst dagtraktamente, beräk-
nadt för den tid resan fordrar per dag, bestämmes för alla Kamma¬
rens ledamöter utan afseende på hvilket fortskaffningssätt de begagna,
dels ock skjuts för 2 hästar efter taxa för dem,' som begagna gäst-
gifvareskjuts, plats i andra klassens jernvägskupé samt enkel hyttplats för
dem, som resa på jernväg eller ångbåt. Skulle detta mitt förslag icke
antagas, vill jag godkänna hvad Utskottet hemställt.
Herr Rosenberg: Till en början kan jag ej underlåta att uttala
min förundran öfver den tolkning af ordet resekostnad, man här söker göra
gällande, såsom skulle i detta begrepp icke innefattas annat än ersättning
endast för skjutsen eller fortskaffningskostnaden. I sådant fall hade grund¬
lagen ock säkerligen användt ordet skjutsersättning i stället för resekost¬
nad, ty enligt vanligt språkbruk inbegripas väl under denna rubrik alla de
Den 23 Februari.
359
utgifter en resande har för att förflytta sig från ett ställe till ett annat,
eller med andra ord kostnaderna för resan, såsom den värde representan¬
ten från Carlskrona redan så tydligt har utredt. Detta synes emellertid
icke hafva varit fullt klart för Stats-Utskottet sjelft, då det föreslår att
resekostnadsersättningen, då resan sker med skjuts, skall utgå med 3 R:dr
75 öre milen. Meningen är väl icke att riksdagsmannen sjelf skall åka
efter 3 hästar, utan att han skall kunna på den ersättning för fortskaff-
ningen kunna göra besparing för att bestrida andra med resan förknippade
kostnader. På samma sätt synes man hafva beräknat ersättningen, då
resan sker på ångfartyg, i det att riksdagsman då skulle ega räkna sig
till godo afgift för dubbel hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongs¬
plats, och när resan företages på jernväg, då riksdagsman skulle ega be¬
räkna afgift för plats i första klassens vagn. I alla dessa fall är skjuts-
kostnaden så rundligt tilltagen, att något kan blifva öfver till öfriga kostna¬
der. Men man kan ju tänka sig att resan sker t. ex. på en ångbåt, der
icke funnes hyttplats utan endast salongsplats, huru vill man då att han
skall kunna göra någon besparing, huru skall han då få något öfver att
lefva på under färden? Han erhåller ju icke mer än precis hvad pas¬
sagen kostar, så vida han icke skulle taga däcksplats, och detta måtte väl
icke Stats-Utskottet hafva menat?
Härutinnan anser jag Utskottets förslag vara orättvist och kan såle¬
des icke ingå derpå. Visserligen är jag lika stor vän af sparsamhet som
någon annan, men jag är ock mycket angelägen derom, att rättvisa veder¬
fares alla, så att icke somlige riksdagsmän blifva lidande på sina resor till
och från riksdagsorten, under det att andra derpå hafva god behållning.
Ty en ganska god behållning har den för visso, som reser 90 mil norrut
efter en häst, då han eger beräkna skjutspenningar för tre hästar, likasom
den hvilken begagnar salongsplats vid en längre sjöresa, men tillgodoräknar
sig ersättning för dubbel liyttplats, hvaremot skilnaden mellan en första
och en andra klassens plats på jernväg icke blifver synnerligen stor, helst
man har någon ersättning för den dryga utgift man måste erlägga för
bagage. För att komma till något verkligt resultat, önskar jag att Kam¬
maren måtte förena sig om antagande af Herr Hiertas förslag, hvjlket jag
för min del påyrkar.
Herr Åke Andersson: Donna fråga, Mine Herrar! ställer oss för
första gången på prof inför våra kommittenter, inför det folk, som utvalt oss
till sina ombud, och vi ega nu tillfälle att visa den sparsamhet med Sta¬
tens medel, hvarom så mycket förut blifvit ordadt. Vi böra nu öfvergå
från ord till handling, och dervid hålla oss inom de gränser, som omgärda
billighetens område, samt söka, såsom ordspråket lyder, ställa kyrkan midt
i byn, så att vi icke genom visad egennytta orsaka det skattdragande
folket alltför stora utgifter. Herr Kyrkoherden Otterström har fullkomligt
utredt frågans natur, och, instämmande med honom, påyrkar jag antagande
af Herr Carl Ifvarssons sednaste alternativ. Skulle Kammaren dock, till den
af honom föreslagna ersättningen vilja lägga ett lågt beräknadt dagtrakta¬
mente, har jag ingenting att deremot anmärka, ty detta väcker icke så
mycket uppseende som beräkningen efter tre hästar, dubbel hyttplats o. s. v.,
hvilken jag ingalunda kan gilla.
Den 23 Februari.
360
Herr de Maré: _ Sparsamhet, den strängaste sparsamhet med Statens
medel hoppas jag alltid skall blifva denna Kammares lösen, och jag anser
att densamma nu företrädesvis bör tillämpas, då vi gå att döma i egen
sak, såsom en värd talare här midt emot nyss erinrade. Af alla de för¬
slag, som jag i detta ämne hört framställas, anser jag det bäst på samma
gång befordra sparsamhet och motsvara alla billiga fordringar, som finnes
intaget i Herr Carl Ifvarssons reservation, sednare alternativet, och då flere
talare förut synas vara af samma mening, förenar jag mig äfven med dem
och anhåller, det Herr Talmannen måtte framställa proposition å samma
förslag.
Herr Witt: Jag hade ämnat att, sedan diskussionen om denna punkt-
förklarats afslutad, och med anledning af ordalydelsen i 53 § Riksdags¬
ordningen, som- bjuder: “i mål, som personligen rörer någon ledamot i
Kammare, må han väl öfverläggningarne, men ej beslutet, öfvervara11, fram¬
ställa det yrkande, att ingen, som vore häri intresserad, borde i beslutet
deltaga, soin således skulle komma att afgöras af hufvudstadens fullmäg-
tige inom Kammaren, och ehuru en talare förklarat, det han ansåg att
sådant icke skulle kunna gå an, tror jag, att detta förfaringssätt är det
enda, som verkligen går an, såviclt nemligen Riksdags-ordningens bokstaf -
liga föreskrift bör efterlefvas. Vidare har en talare påyrkat antagande af
Herr Björnstjernas reservation; men detta måste jag på det bestämdaste
motsätta mig, icke derför att jag tror det någon riksdagsman skulle till¬
godogöra sig ett öre mera än han gifvit ut för resan, utan på den grund,
att beräkningen kunde blifva så högst betydligt olika för olika riksdags¬
män, allt efter hvars och ens sätt att färdas mer eller mindre beqvämt.
Jag tillåter mig i detta hänseende nämna, det jag vid uppresan till riks¬
dagen betalade en åkare från Carlskrona 50 R:dr för färden mellan nämnda
stad och Wexiö jernvägsstation, en väglängd af 117, mil, men det kan
naturligtvis aldrig falla mig in att vilja härför debitera Staten en dylik
summa, ehuru den verkligen är använd i och för bestridande af skjuts¬
ersättningen å nu uppgifna väglängd.
Herr Me ij er berg: Då jag tillhörer deras antal, som af denna frå¬
gas afgörande icke hafva hvarken nytta eller skada, så önskar jag att derom
yttra några ord. Jag tror nemligen, att det icke kan förnekas, det ju all
tillbörlig sparsamhet är iakttagen, ifall traktamentsersättningen utgår på det
sätt, Herr Carl Ifvarsson i sitt första alternativ föreslagit, eller att resa
med skjuts bör i ett för allt ersättas med 3 R:dr 75 öre milen; att för
resa på ångbåt enkel hyttplats med 50 procent förhöjning bör ersättas,
samt att för resa på jernväg ersättning för en plats i första klassens kupé,
likaledes med 50 procent förhöjning, bör utgå. Detta förslag är det enk¬
laste och mest rättvisa af dem, som här blifvit framställda, isynnerhet om
den ersättning, som sålunda föreslås, tages i betraktande och jemföres med
hvad Statens embets- och tjenstemän ega att för sina embetsresor uppbära.
Jag förenar mig alltså i detta förslag och yrkar att detsamma måtte af
Kammaren godkännas.
Herr Per Nilsson i Espö: Då jag väckte den motion, som ligger
till grund för det nu föredragna Memorialet, undvek jag just med afsigt
Den 23 Februari.
361
att deruti framlägga något visst förslag, ty det var lätt att förutse det
mycket delade tankar härom skulle uppstå. Törhända vore det ock med
rättvisa och billighet mest öfverensstämmande att öfverlemna afgörandet
häraf åt Första Kammaren, då Andra Kammarens ledamöter till största
delen äro al utgången intresserade. Inom Utskottet voro tankarne mycket
delade, så att det var särdeles svårt att komma till något resultat, då på
sistone det beslut fattades, som i Memorialet nu föreligger, och svårighe¬
terna tyckas vara här lika stora att finna ett förslag, hvarmed alla kunna
vara belåtne. Enligt hvad som för mig blifvit uppgifvet, har Första Kam¬
maren utan votering nyss godkänt Utskottets förslag, hvilket jag ansett
mig böra till Kammarens kännedom meddela.
Herr Re ut er er o na: Jag förenar mig till alla delar uti den af
Herr Witt uttalade åsigt om olämpligheten deraf, att öfrige ledamöter af
Kammaren, förutom representanterne från Stockholms stad, afgöra denna
fråga, deruti vi öfrige allesamman äro intresserade, åtminstone afsäger jag
mig för min del att deltaga i det blifvande beslutet. Emellertid tager jag
mig friheten att framställa ett helt enkelt förslag, och det vore att följa
gällande resereglementes bestämmelser, utan den förhöjning, som af åtskil-
lige talare blifvit föreslagen, och då onekligt är, att under resekostnads-
ersättning inbegripas åtskilliga andra utgifter än dem, som utgå i och för
sjelfva fortskaffningen af den resandes person, anser jag äfven billigt att
något traktamente bestämmes för resedagarne, dock icke till så högt be¬
lopp, som grundlagen tillerkänner riksdagsman i dagsarfvode för hans vi¬
stelse å riksdagsorten, ty detta vore alltför drygt, utan t. ex. hälften min¬
dre, eller 5 R:dr, ty vi böra vakta oss att taga till mer, än att utgifterna
blott blifva någorlunda godtgjorda. Yi böra undvika till och med skenet
af den ringaste egennytta, då det här gäller att så att saga döma i egen
sak, och härför skall ingen billigtvis kunna framkasta någon beskyllning,
ifall ersättningen utgår med 2 R:dr 50 öre milen, i fall skjuts begagnas;
med afgiften för plats i andra klassens vagn, i fall resan sker på jernväg,
samt med afgiften för en enkel hyttplats eller för salongsplats, der hytt
ej förekommer, i fäll den resande färdas sjöledes, hvartill då skulle komma
5 R:dr om dagen i arfvode till bestridande af öfriga utgifter. Härmed
borde en hvar finna sig belåten, och en sålunda afpassad reseersättning
öfverensstämmer äfven med den, som finnes i sjette klassen af reseregle¬
mente! föreskrifven.
Herr Gumaelius: Jag vill gerna instämma i de yrkanden på spar¬
samhet med Statens medel, som här blifvit försporda, och jag vill visa
detta derigenom, att jag inskränker mitt yttrande till några få ord, ty så
länge en vidlyftig diskussion både tager bort en dyrbar tid, och i öfrigt
icke heller aflöper utan kostnad, kan man visa sparsamhet äfven på det
sätt jag påpekat. En talare har redan upplyst derom, att Första Kam¬
maren redan fattat sitt beslut genom att utan votering godkänna Utskot¬
tets förslag, och jag hemställer huru det, vid sådant förhållande, skulle
taga sig ut, om vi här komma fram med 8 å 10 förslag, alla medförande
mer eller mindre fördelar för denna Kammares ledamöter. Derföre anser
362
Den 23 Februari.
jag bäst att äfven vi godkänna Utskottets hemställan och derigenom få
ärendet på en gång och på samma sätt afgjordt.
Herr Nils Andersson: Jag har förut yttrat, det jag instämde i
det af Herr Carl Ifvarsson här inom Kammaren förfäktade förslag i ämnet,
men då Herr Carl Ifvarsson numera öfvergått och anslutit sig till Herr
Hiertas förslag, samt jag anser detta sednare mest antagligt och fotadt på
rättvisa grunder, så får jag gifva till känna det äfven jag ansluter mig till
Herr Hiertas förslag; dock hemställer jag huruvida icke Herr Ilierta
skulle vara benägen att borttaga det i hans förslag förekommande ordet
“salong11.
Herr Beronius: Att Utskottet haft ganska mycken svårighet att
lösa sin uppgift vid pröfningen af förevarande fråga torde icke af nå¬
gon jäfvas, ty, oafsedt det förhållande att åtskillige bland Utskot¬
tets ledamöter voro så att säga både domare och part i egen sak,
ådagalägga de många inom Utskottet framlagda förslag i ämnet, att man
endast med svårighet kunnat bestämma sig och ernå ett resultat. Af den
diskussion i ämnet som nu pågår samt de olika här inom Kammaren
väckta förslagen synes jemväl, att äfven Kammaren har svårighet att lösa
frågan, och bör detta lända Stats-Utskottet till ursäkt, för den händelse
det icke skulle lyckats Utskottet att komma till ett resultat, som om¬
fattas med mera allmän belåtenhet. För min del kunde jag icke gilla
hvad Utskottet i saken tillstyrkt, emedan jag ansåg representanterne böra
tillkomma godtgörelse icke blott för fortskaffningskostnaden utan äfven för
utgifterna till uppehälle under resan, och anslöt jag mig derföre till det
af Herr Carl Ifvarsson framlagda förslag i första alternativet af hans reser¬
vation, hvilken åsigt jag så mycket heldre, nu vidhåller, som, då tvifvel
tyckes hos många förefmnas, huruvida Riksdagens ledamöter i Andra Kam¬
maren äro berättigade till dagtraktamente under resan till och från riks¬
dagen, det synes mig häst att antaga Herr Carl Ifvarssons berörda förslag,
som icke omnämner något dagtraktamente utan låter detta ingå i det
förhöjda hästantalet. Man har sagt att Utskottet icke kommit på det
klara med frågan, emedan det af Utskottet bestämda antal hästar vore
större, än vederborde och som komme att begagnas, men af hvad jag nu
yttrat rörande Herr Carl Ifvarssons förslag, framgår äfven hvarföre Utskot¬
tet tillstyrkt reseersättning efter ett sådant större antal hästar. Äfven¬
ledes har man anmärkt, att Utskottet icke bort, i Iråga om ersättning för
resa å ångfartyg, upptaga godtgörelse för salongsplats utan allenast till¬
styrka ersättning för hyttplats, men i detta fall her jag att få erinra om
det troligen för många kända förhållandet, att ångbåtar finnas, hvilka
icke hafva några hyttplatser, hvarföre det var nödvändigt för Utskottet
att jemväl tillstyrka ersättning för afgift för salongsplats. För min del
anser jag riksdagsman berättigad jemväl till dagtraktamente under resa
till och från riksdagen, och hemtar jag stöd för denna åsigt äfven deruti,
att förut då kommunerna betalade resekostnaden för de välde representan¬
terne, densamma beräknades till så högt belopp, att deruti äfven ingick
dagtraktamente; jag tror derföre icke att vi med skäl kunna beskyllas för
egennytta, om vi bestämma resekostnaden så pass hög, att deruti äfven
Dcu 23 Februari.
363
ingår godtgörelse för dagtraktamente, hvarföre jag påyrkar bifall till det
i första alternativet af Herr Carl Ifvarssons reservation framlagda förslag,
samt anhåller att Herr Talmannen derpå ville framställa proposition.
Herr Jan Andersson: Sedan numera Första Kammaren godkänt
hvad Stats-Utskottet i sitt förevarande Memorial i ämnet tillstyrkt, så
yrkar jag att äfven Andra Kammaren måtte härtill lemna sitt bifall, helst
Utskottets hemställan är fotad på rättvisa och billighet.
Herr H i er t a: Då icke synnerlig skilnad förefinnes emellan mitt
förslag i ämnet och det som Herr Carl Ifvarsson framlagt i första alter¬
nativet af sin reservation, så föreställer jag mig att meningarne härom
utan svårighet skulle kunna sammanjemkas. Då enligt mitt förslag vid
resa på jernväg ersättningen skulle beräknas efter 1 R:dr 20 öre per mil
i ett för allt, men enligt Herr Ifvarssons förslag samma ersättning borde
utgå efter beräkning af en plats i första klassens kupé med 50 procent
förhöjning, i hvilket fall godtgörelsen komme att uppgå till 1 R:dr 35 öre
milen, så blefve enligt mitt förslag ersättningen något mindre, än hvad
Herr Ifvarsson påyrkat. Således skulle till exempel den utöfver fortskaff-
ningskostnaden beräknade extra ersättning för resa emellan Stockholm och
Göteborg utgöra enligt Herr Carl Ifvarssons förslag 18 R:dr 90 öre samt
enligt mitt förslag 12 R:dr och några öre. Hvad beträffar anmärknin-
garne derom, att ersättning för skjutskostnaden upptagits till 3 R:dr 75
öre milen, så ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att, om resan
sker efter gällande skjutsordning, deruti 1 '/2 timme beräknas åtgå för fär-
dandet af en mil, kunde man ej gerna antagas tillryggalägga mer än 8 mil
om dagen. Med beräkning af ersättning för skjuts efter tre hästar blef
då det belopp som kan inbesparas 10 R:dr på dagen, hvilken summa, då
i betraktande tagas utgifter till drickspenningar in. in., just icke kan anses
vara så öfverdrifvet tilltagen. Då derföre mitt förslag synes fotadt på
största billighet och Herr Carl Ifvarsson numera anslutit sig till detsamma,
hemställer jag om icke äfven Kammaren för sin del skulle vilja godkänna
samma förslag.
Herr B e r o n i u s: Efter de upplysningar Herr Hierta numera lemna!
derom, att hans förslag är föga afvikande från hvad Herr Carl Ifvarsson
hemställt i första alternativet af sin reservation, så afstår jag från mitt
yrkande om proposition på bifall till detta sednare samt förenar mig med
Herr Hierta; och detta desto heldre som jag anser det vara af vigt, att i
en fråga som denna undvika alltför stor splittring i åsigterna.
Herr Murén: Då, efter hvad jag hört, Första Kammaren numera
lärer antagit hvad Stats-Utskottet i ämnet tillstyrkt, så hemställer jag
huruvida icke denna Kammare kunde fatta enahanda beslut, i hvilket fall
vi för detsamma hade två auktoriteter, nemligen Utskottet och Första
Kammaren; och anser jag dessutom detta vara så mycket lämpligare som,
bland alla de förslag här blifvit framlagda, jag icke funnit något .enda
bättre än det som innefattas i Utskottets Memorial.
.
364
Den 23 Februari.
Herr Per Nilsson i Espö: Då det synes som skulle Andra Kam¬
maren vara sinnad att i fråga om resekostnadsersättningen till riksdagsmän
åstadkomma större besparing än hvad Utskottet föreslagit, så vill äfven
jag förena mig i de åsigter, som i sådan rigtning uttalats, och vågar jag
tillika hemställa att, för den händelse Kammaren stadnar i ett sådant
beslut, inbjudning sker till Första Kammaren att om samma beslut sig
förena.
Herr John Ericson: Jag vill ytterligare fästa uppmärksamheten
på hvad Herr Staaff redan yttrat derom, att det är stor skilnad emellan
resekostnadsersättning och godtgörelse för dagtraktamente. Antingen hafva
vi rätt till dylikt dagtraktamente eller icke, och i sednare fallet, eller att
vi dertill icke äro berättigade, böra vi väl icke söka insmuggla detsamma
i fortskaffningskostnaden. Jag anhåller derföre att dessa frågor icke måtte
sammanblandas, utan betraktas hvar för sig. Då man här så mycket ordat
om sparsamhet, synes det mig som borde vi i detta fall göra början med
oss sj elfva och föregå med godt exempel. De förslag i ämnet, som blifvit
framlagda såväl i Stats-Utskottet som här inom Kammaren, föranleda till
vida större utgifter för Statsverket än, enligt min tanke, vederbörligt är, hvar¬
före jag för min del ansluter mig till Herr Hiertas förslag i ämnet. Slutligen
vill jag erinra, att Första Kammarens bifåll till hvad Utskottet i saken
hemställt möjligen kan hafva tillkommit allenast af grannlagenhetsskäl.
Herr Kosenberg: En föregående talare yttrade bifall till den före¬
dragna punkten, på den grund att vi hade två auktoriteter för oss, nem¬
ligen Stats-Utskottet och Första Kammaren. I anledning deraf vill jag
förbehålla mig rättighet att utan afseende på dessa auktoriteter få yttra
mig på egen hand, och anser jag ganska antagligt, att vi under loppet af
riksdagen mer än en gång komma att fatta beslut alldeles oberoende af
hvad bemälda auktoriteter besluta. På sätt sist föregående talaren yt¬
trade, är det ganska möjligt att Första Kammaren vid fattandet af beslut
i denna fråga handlat af grannlagenhetsskäl emot Andra Kammaren, och
anser jag just detta förhållande ålägga oss att vara grannlaga och iakt¬
taga den yttersta sparsamhet, samt således nedsätta den ifrågavarande
resekostnadsersättningen under hvad Utskottet tillstyrkt och Första Kam¬
maren beslutat. Att endast tala om sparsamhet men icke utöfva den
är ej mycket värdt. Jag skall till och med vilja ingå på Herr Carl
Ifvarssons sednare alternativ, hvarigenom ingen ersättning erhålles för
traktamente, blott rättvisa vederfares så väl den ena som den andra.
Ofverläggningen var slutad, och sedan Herr Staaff för frågans förenk¬
ling afstått från sitt under ofverläggningen gjorda, yrkande, framställde
Herr Talmannen proposition på bifall till Utskottets förslag. Härtill sva¬
rades ja och nej, samt begärdes votering; och då äfven i afseende å kon¬
trapropositionens bestämmande meningarne visade sig delade samt votering
derom äskades, blef i afseende å denna kontraproposition en så lydande
voteringsproposition uppsatt, justerad och anslagen:
“Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen öfver Stats-Utskot-
tets Memorial N:o 3 mom. 1 antager det af Herr Hierta framställda för¬
Den 23 Februari.
365
slag eller: att den i 23 § Riksdags-ordningen omförmälda ersättning för
resekostnad till och från riksdag skall, intilldess annorledes af Riksdagen
varder förordnadt, då resan sker med skjuts utgå med 3 R:dr 75 öre, och
då den sker på jernväg med 1 R:dr 20 öre milen, häremot då den sker
på ångfartyg ersättningen utgår för en hyttplats eller, der hytt ej före¬
kommer, en salongsplats samt i dessa båda sistnämnda fall, då resan sker
sjöledes, med 50 procent förhöjning; skolande ersättningen utgå efter det,
eller de här angifna olika sätt att färdas, som för resan verkligen begagnats;
Den detta vill, röste ja;
Den det ej vill, röste nej;
Vinner nej, har Kammaren till kontraproposition i hufvudvoteringen
antagit det i Herr Carl Ifvarssons vid Utskottets Memorial fogade reser¬
vation uppställda sednare alternativ.“
Voteringen, som anställdes i vanlig ordning, utföll med 72 ja emot
55 nej; i följd hvaraf Herr Hiertas förslag var antaget till kontrapropo¬
sition vid den blifvande hufvudvoteringen, för hvars anställande nu upp¬
sattes, justerades och anslogs en voteringsproposition af följande lydelse:
“Den, som bifaller Stats-Utskottets hemställan i första momentet af
dess förevarande Memorial N:o 3,
röste ja;
Den, det ej vill,
röste nej;
Vinner nej; har Kammaren beslutat, att ifrågavarande ersättning skall
utgå enligt det af Herr Hierta framställda förslag. “
Voteringen utföll med 70 ja emot 54 nej; och var således Stats-
Utskottets ifrågavarande hemställan bifallen.
Herr John Ericson: Min uppmärksamhet har blifvit fästad derå,
att jag under diskussionen rörande den nu afgjorda delen af Betänkandet
skall hafva förklarat mig instämma i Herr Hiertas amendement. Sådan
var emellertid icke min mening, utan ville jag blott tillkännagifva, att jag
biträdde Herr Carl Ifvarssons förslag — hvilket jag nu ber att få rätta.
Utskottets öfriga hemställanden i förevarande Memorial biföllos.
§ 8.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande Nio 4, i anledning af väckt
fråga om ersättning till förre Riksdagsmannen P. Engman för resekostnad
till och från riksdagen samt om utbekommande af riksdagsmannaarfvode.
Utskottets första hemställan angående utbetalande af resekostnads-
ersättning och riksdagsmannaarfvode bifölls.
Rörande Utskottets andra hemställan angående handlingarnes i frå¬
gan öfverlemnande till Justitie-ombudsmannen yttrade sig:
Herr Lindström: Jag tager mig friheten att yrka afslag å denna
del af Stats-Utskottets Utlåtande, först och främst derför att jag icke an¬
ser något Utskott hafva grundlagsenlig rätt' att kommunicera med Justitie¬
ombudsmannen, och vidare derför att hela saken angår en obetydlighet.
Den gäller hvad som af vederbörande, såsom det här heter, skall utsökas
* 366
Den 23 Februari.
med anledning deraf, att tvänne riksdagsmän i stället för en från samma
valdistrikt inställt sig vid riksdagen. Det belopp, som här är i fråga, be¬
löper sig kanske på sin höjd till 200 R:dr, och jag hemställer, om det kan
vara skäl att besvära Justitie-ombudsmannen med ett ärende af så ringa
beskaffenhet, helst det torde blifva svårt för något livar att säga hvem den
“vederbörande11 är, mot hvilken åtalet skall anställas. Ty de tvänne ve¬
derbörande, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet och domhafvanden i
orten, synas båda haft rätt i sitt förfarande. Möjligen kunde man säga,
att det varit domhalvandens skyldighet att intaga en afvaktande ställning,
tills det hållna valet vunnit laga kraft, men en dylik förbidan står åter i
strid med Riksdägs-ordningens bestämda föreskrift att “ofördröjligen11 efter
valet utgifva sådan fullmagt, som äfven blifvit för den välde utfärdad,
hvarföre ock Herr Engman förfogat sig hit utan att uppehålla sig i hem¬
bygden, till dess valfrågan blifvit slutligen afgjord.
Enär således jag är fullt förvissad, att Justitie-ombudsmannen icke
kan åläggas att på uppdrag af ett Utskott anställa åtal, och hela saken
är obetydlig, tillstyrker jag afslag.
Herr Sven Nilsson: Jag tror icke, att det går an att betrakta
saken såsom obetydlig. Det är väl ingen obetydlighet, om en embetsman
gör sig skyldig till ett sådant fel, att tvänne riksdagsmän derigenom för¬
anledas att inställa sig vid riksdagen från samma valkrets. — Utskottet
har icke heller gifvit till känna någon önskan eller afsigt att kommunicera
med Justitie-ombudsmannen, utan endast ansett sig böra föreslå Riksdagen
att göra det, och dertill torde Utskottet hafva varit lika befogadt som vi
äro berättigade att i enlighet med förslaget lätta beslut; hvarföre jag för¬
ordar bifall till Betänkandet.
Herr Lindström: Jag har blott emot den siste talaren velat .er¬
inra om innehållet af Stats-Utskottets framställning i denna del. Der
yttras, “att de denna sak rörande handlingar skola af Utskottet till Ju¬
stitie-ombudsmannen öfverlemnas11 — och således icke af Riksdagen. Om
det blifvit föreslaget, att öfverlemnandet skulle verkställas t. ex. af Riks-
gälds-kontoret, hade möjligen derom varit mindre att säga, men att Ut¬
skottet skulle kommunicera med Justitie-ombudsmannen, anser jag fort¬
farande vara lika olämpligt som olagligt.
Hvad åter beträffar frågans betydlighet eller obetydlighet, torde man
för att komma till en åsigt derom böra mera se på summan än derpå, om
fel möjligen blifvit begånget af “vederbörande11. Men är män så säker i
saken och är man förvissad, att någon felaktighet här egt rum, må man
då säga rent ut, hvilka vederbörande menas, på det att Justitie-ombuds¬
mannen må veta, hvem Riksdagen önskar, att han skall tilltala.
Herr L e m c h e n: Öfvertygad att någon ersättningsskyldighet icke
kan åläggas så kallade vederbörande, instämmer jag med Herr Lindström.
Om fel blifvit begånget, är det måhända af den riksdagsman som rest,
fastän han visste, att valet var öfverklagadt.
Den 23 Februari.
367
Herr Rön blad: Utskottets förevarande förslag skulle grunda sig
derpå, att Utskottet funnit, det någon vederbörande vid bär åsyftade riks¬
dagsmannaval handlat uppenbart orätt. Den oegentlighet, som inträffat,
då från samma valdistrikt tvänne riksdagsmän inställt sig vid riksdagen,
antages nemligen hafva uppkommit derigenom, att Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i länet förordnat om nytt val, oberoende deraf att det första
icke blifvit slutligen ogilladt, och detta förfarande skulle icke stå i, öfver -
enstämmelse med hvad Riksdagsordningen i sådant hänseende innehåller.
Det kan vara en möjlighet, att så är förhållandet. Men någon bestämd
föreskrift finnes dock icke, och jag hemställer fördenskull, om det kan vara
lämpligt att väcka åtal mot vederbörande för en åtgärd, som icke kan be¬
visas vara olaglig. För min del yrkar jag, att punkten afslås.
Herr Östman instämde med sistnämnde talare.
Herr Rosenberg: Då jag icke känner annat, än att hvarje Svensk
man och qvinna eger rättighet att vända sig till Justitie-ombudsmannen,
för den händelse att någon nytta skulle kunna åstadkommas genom hans
medverkan, torde ej heller något hinder förefinnas för Riksdagen att upp¬
draga åt Utskottet att öfverlemna hithörande handlingar till denne sin
embetsman i och för den åtgärd Betänkandet angifver; — för egen del
tager jag mycket mindre hänsyn till summans storlek, än dertill att veder¬
börande embetsmän tillhållas att fullgöra sina skyldigheter. Häremot invän¬
des, att man först bör vara förvissad, om någon felat. Jag tror dock icke,
att det tillkommer Riksdagen att anställa en dylik undersökning, utan att
Justitie-ombudsmannens nu begärda medverkan just har en sådan under¬
sökning till föremål. Om det då visar sig, att ingen liar felat, så, blifver
naturligtvis ingen åtalad. Och kan det åter ådagaläggas, att någon
förgätit sin pligt, blifver lian väl derför icke behandlad annorlunda än
lag förmår. Jag anhåller alltså om bifall till Stats-U tskottets hem¬
ställan i denna del, såsom efter mitt förmenande af omständigheterna rätt
väl påkalladt.
Herr Lithner: I afseende på Herr Lindströms anmärkning om Stats¬
utskottets obefogenhet att kommunicera sig med Riksdagens Justitieom¬
budsman, så har Herr Rosenberg redan derpå svarat, då han sagt, att det
är till Kammaren Utskottet öfverlemnat att taga saken om hand. Hvad åter
sjelfva denna sak beträffar, så synes det mig, att densamma visserligen är
• af den beskaffenhet, att den icke bör få passera utan anmärkning. Tvänne
personer kunna icke hafva rest till riksdagen såsom representanter för
samma kommun, utan att något misstag blifvit begånget å någon embets-
myndighets sida. Oafsedt den utgift som derigenom skulle drabba det all¬
männa, i händelse man icke genom anställd undersökning får utrönt, hos
hvem misstaget ligger och hvilken det i följd deraf åligger att vidkännas
ersättningsskyldigheten, är ett sådant fruktlöst resande och tillbakaresande
ett obehag, för livilket medborgare med skäl kunna fordra att vara skyd¬
dade. En sak som den ifrågavarande måtte väl således med allt skäl
kunna göras till föremål för beifran af Justitieombudsmannen, och att
Stats-Utskottet i sådant afseende gjort till Kammaren en hemställan, der-
363
Den 23 Februari.
uti finner jag alldeles ingenting orätt eller oformligt. Jag yrkar bifall till
Utskottets framställning.
Herr Jöns Pehrsson: Jag kan icke finna annat, än att Utskottets
hemställan bör bifallas, ty eljest skulle vid hvarje riksdagsmannaval sådan
oreda kunna ega rum, och jag hemställer till Kammaren, om detta skulle
kunna anses som en sak af mindre vigt. Jag påyrkar derföre bifall till
Utskottets hemställan.
Herr Hess le: Frågan vänder sig hufvudsakligen derom, huruvida
grundlagen blifvit rätt tolkad eller ej. Svårligen torde man väl kunna
ålägga en embetsman ansvar, derför att han tolkat en grundlagsparagraf
annorlunda än Högsta Domstolen, såvida det icke skett med uppsåt eller
af oförstånd. Kammaren är den ena Statsmagten och kan genom sig sjelf
framskaffa en lagtolkning, när en sådan anses behöflig, men att söka
genom ett åtal åvägabringa utredning uti en dylik fråga, är ett förfarings¬
sätt som är Kammaren ovärdigt. Jag yrkar på dessa skäl afslag å Ut¬
skottets hemställan.
Herr Per Nilsson i Espö: Af de i Stats-Utskottet tillgängliga
handlingarne kunde Utskottet icke sätta sig. ned att döma hvar felet låg.
Det är för att få reda derpå, som Utskottet hos Kammaren gjort hem¬
ställan derom, att Justitie-ombudsmaunen måtte erhålla i uppdrag att
skaffa utredning i saken. Utskottet har derigenom icke upphäft sig till
någon auktoritet, och kan så mycket mindre göra det, som det icke har
någon domsrätt. Emellertid förblifver det alltid en oförsvarlig förseelse,
att en kommun kunnat till riksdagen afsända tvänne representanter. Jag
yrkar bifall till Utskottets hemställan.
H^rr Rönblad: I anledning af Herr Lithners yttrande om obe¬
haget för tvänne personer att genom vederbörandes misstag föranledas att
båda till riksdagen afresa, så vill jag fästa uppmärksamheten derpå att
säkerligen ingendera af de ifrågavarande personerna voro i okunnighet
derom, att valet vid deras afresa från orten var öfverklagadt och berodde
på Högsta Domstolens afgörande. På grund såväl häraf som af hvad jag
redan förut yttrat får jag upprepa mitt yrkande om afslag å Utskottets
hemställan.
Herr Beronius: Några talare hafva yttrat, att Stats-Utskottet öfver-
skridit sin befogenhet, enär det genom sin hemställan i och med detsamma
uttryckt en bestämd mening, att åtal skulle genom Justitie-ombudsmannen
väckas. Detta är likväl en origtig uppfattning af Utskottets mening. Ut¬
skottet anser, att Kammaren bör åt Justitie-ombudsmannen uppdraga att
undersöka, om åtal bör ega rum eller ej, och att först om han finner ett
sådant böra ske, då anställa detsamma. Och att i sådant afseende hän¬
skjuta saken till Riksdagens egen embetsman, dertill måtte väl Kammaren
vara oförhindrad.
Herr
Den 23 Februari.
369
Herr Staaff: Med anledning af ordställningen i Stats-Utskottets Ut¬
låtande får jag förklara, att en sådan uppfattning af Utskottets yttrande,
som den af den siste talaren framställda, icke är antaglig, ty det står i
Utlåtandet “att de denna sak rörande handlingar skola af Utskottet till
Justitie-ombudsmannen öfverlemnas, för att i laga ordning söka bereda
Riksgälds-kontoret godtgörelse för den utgift, som Kontoret, i följd af ofvan
anförda förhållanden, får vidkännas, äfvensom för vidtagande i öfrigt af de
åtgärder, hvartill Justitie-ombudsmannen kan finna omständigheterna för-
anleda“. Men som ett sådant “beredande i laga ordning11, som här om¬
talas, icke kan ske utan laga åtals anställande, är det efter min uppfatt¬
ning faktiskt, att Utskottet löreslagit Kammaren att öfverlemna handlin-
garne åt Justitie-ombudsmannen icke för att pröfva om åtal skall anställas,
utan för att verkligen anställa sådant. Jag anser det af vigt att fästa
uppmärksamheten härpå, på det att man måtte veta hvarom fråga är; men
vill för öfrigt i saken ingenting vidare yttra.
Öfverläggningen förklarades nu vara afslutad, och Utskottets hemstäl¬
lan bifölls.
§ 9.
Herr Jöns Pehrsson erhöll på begäran ordet samt afiemnade ett skrift¬
ligt anförande så lydande:
Mot det beslut, som fattats af Riksdagens Andra Kammare rörande
resekostnads-ersättningen för dess ledamöter till och från pågående riks¬
dag, anser jag mig manad nedlägga min lifliga reservation. Under öfver¬
läggningen om frågan försökte jag få ett af Herr Carl Ifvarsson, i sednare
alternativet af hans mot Stats-Utskottets tillstyrkande gjorda reservation,
väckt förslag antaget — upptagande 2 R:dr 50 öre milen för landsvägs-
skjuts, ersättning för törsta plats å jernväg, och på ångbåt en hyttplats
elier, der sådan ej finnes, en salongsplats; hvilket allt varit billig ersättning
för alla — då i betraktande tages dagliga arfvodet 10 R:dr under riks¬
dagens lopp; men tyvärr visar icke Kammaren vilja att spara på Statens
medel, oaktadt detta så väl behöfdes.
§ io.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Stats-Utskottets Utlåtande
K:o 5, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss å Kongl. Kammar-kol-
legii berättelse om Sala silfververks ränte-ersättningsfond för redogörelse-
året 1865.
§ 11.
Föredrogos ånyo Stats-Utskottets nedannämnda Utlåtanden:
N:o 6, i anledning af Kongl. Maj:: - nådiga Proposition, angående af¬
söndring af jord från sergeants-bostället Munkabo Anders Bussgården till
plats för en folkskola;
Bifölls.
N:o 7, i anledning af Kongl Maj:ts nådiga Proposition, angående Ar-
rendatorn C. A. Molins befriande från arrendet af Nyqvarns gamla bro;
Bifölls.
Biksd. Prot. 1861. 2 Åfd.
24
370
Den 23 Februari.
N:o 8, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående upp¬
låtande för all tid till Warola kyrka i Skaraborgs län af en krono tomt;
Bifölls. _
N:o 9, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående af¬
skrifning ur räkenskaperna af de förre Lokomotivföraren Gr. A. Riex ådömda,
af allmänna medel bestridda ersättningar, m. m.;
Bifölls.
N:o 10, i anledning dels af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, dels af
enskild motionärs framställning, ej mindre om ersättning till Arrendatorn
P. O. Hultén för förlust genom en logebyggnads kullstörtande, än äfven
om nedsättning af arrendet å det af honom arrenderade cliefsbohcmmanet
Gettnabo N:o 1;
Begge momenten biföllos.
§ 12.
Föredrogs ånyo och bifölls Banko-Utskottets Memorial N:o 3, angå¬
ende sättet för behandling af frågan om bankovinstens användande.
§ 13-
Vid nu skedd föredragning af den i Kammarens sammanträde den 16
dennes väckta och i protokollet för nämnda sammanträde under § 34 an¬
tecknade fråga, angående sättet för utdelning af biljetter till den läktare,
som för åhörare vore inom Kammaren upplåten, begärde följande leda¬
möter ordet och yttrade:
Herr Sjöberg: Mot Herr Talmannens förslag torde det tillåtas mig
att uppställa ett annat, eller atf åt Herr Talmannen sjelf måtte uppdra¬
gas att meddela erforderliga föreskrifter till iakttagande vid den ifråga¬
varande biljettutdelningen.
Herr Rosenberg: Jag instämmer häruti med Herr Sjöberg, men
vill endast dessutom göra den lilla hemställan, att någon inskränkning
göres uti rättigheten att teckna antal af biljetter, ty om hvarje ledamot
kan taga så många biljetter han vill, uppstår deraf olägenheter för dem
som sednare anmäla sig.
Herr Sjöberg: Just den af Herr Rosenberg nu påpekade omstän¬
digheten synes mig innefatta skäl för bifall till min hemställan, enär det
torde vara obestridligt, att Herr Talmannen bäst är i tillfälle att lämpa
sina förfoganden och föreskrifter i ämnet, efter som omständigheterna både
i allmänhet och i särskilda fall kunna föranleda.
Ofverläggningen förklarades vara slutad; och beslöt Kammaren att till
Herr Talmannen öfverlemna att om sättet för ifrågavarande biljettutdel¬
ning meddela de bestämmelser som kunde finnas erforderliga.
§ 14.
Föredrogos men bordlädes ånyo följande, af nedannämnda Utskott
afgifna Memorial och Utlåtanden: Stats-Utskottets N:ris 11 samt 13—17;
Den 23 Februari.
371
Banko-Utskottets N:ris 4—6; Lag-Utskottets N:o 36 samt Andra Kamma¬
rens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) N:ris 1 och 2 äfvensom protokolls-utdrag
från Första Kammaren, N:o 85, angående dess Tillfälliga Utskotts Ut¬
låtande N:o 8.
§ 15.
Följande tvänne motioner aflemnades och bordlädes, nemligen:
Af Herr J. Ånclersson från Elfsborgs län, N:o 279, om ändring i 18
och 22 §§ af gällande Riksdags-ordning; och
Af Herr P. A. Siljeström, N:o 280, om rättighet för lärare vid så¬
dana enskilda läroanstalter, som äro jemförliga med femklassiga elementar¬
läroverk, att åtnjuta tur och tjensteårsberäkning, samt om maturitets-
examens afläggande vid enskilda läroverk.
Derjemte hade jemväl Herr Ridderstad anmält sig till afgifvande af en
motion, men förklarade, då ordet, af sådan anledning, honom nu lemnades,
det han, som önskade låta ifrågavarande motion i dess helhet komma till
Kammarens kännedom, vid den nu långt framskridna tiden icke ansåg en
uppläsning af berörda, nog vidlyftiga motion vara lämplig; utan förbehöll
sig Herr Ridderstad att vid ett annat sammanträde få meranämnda
motion aflemna.
§ 16.
Vidare bordlädes:
Stats-Utskottets Memorial och Utlåtanden N:ris 12 samt 18 och 19;
Lag-Utskottets Utlåtanden N:ris 37 och 38.
§ 17.
Upplästes samt godkändes protokolls-utdrag, angående Kammarens un¬
der detta sammanträde fattade beslut.
Sammanträdet slutade kl. '/2 4 e. ra.
In fidem
H. Husberg.