230
Den 13 Februari,
Onsdagen den 13 Februari.
Kl. 10 f. m.
§ I-
Det vid för- och eftermiddags-sammanträdena den 9 i denna månad
förda protokoll upplästes och godkändes.
§ 2.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena
begärde ordet och yttrade: Uti denna Kammares sammanträde den 29
sistlidne Januari framställdes af tvänne Kammarens ledamöter ett par frå¬
gor, med afseende å hvilka jag nu begärt ordet. Jag var då icke här
närvarande, men genom Herr Talmannens benägna försorg har jag sist¬
lidne Thorsdag erhållit ett protokollsutdrag, af hvilket jag, närmare än
genom allmänna tidningarne, inhemtat lydelsen af nämnda frågor. Den
första af dessa framställdes af en representant för Stockholms stad, hvil¬
ken, i sin egenskap af ledamot i Stats-Utskottet, önskade erhålla upp¬
lysning rörande de till Utrikes-departementet anslagna hemliga medel.
Så som jag uppfattat den sålunda till mig ställda fråga kan den
icke innefatta önskan om annat än den formela behandlingen vid använ¬
dandet af dessa medel; och denna upplysning är jag lika villig som skyl¬
dig att lemna.
Vid 1856—1858 års riksdag, då utgifterna under Tredje Hufvud-
titeln bestämdes till det belopp, med hvilket de nu utgå, anslogos till extra
utgifter af alla slag 70,000 R:dr, hufvudsakligen mot redovisningsskyldig¬
het endast inför Kongl. Maj:t. På grund af en utaf Rikets Ständers
Revisorer framställd anmälan rörande redovisningssättet, beslöt Kongl.
Maj:t den 14 Oktober 1862, på af mig derom gjordt underdånigt förslag,
att detta anslag borde i likhet med öfriga utgifter redovisas och räken¬
skaperna i vanlig ordning till Kammarrätten öfverlemnas, med undantag
af en till hemliga utgifter afsedd summa, hvars belopp bestämdes till högst
34,000 R:dr årligen, — hvartill ingingo från Svenska Statsverket 24,000
R:dr, — hvilka fortfarande, till följd af utgifternas natur, endast inför
Kongl. Maj:t borde i detalj redovisas. Hvad Kongl. Maj:t i samma syft¬
ning vid aflåtande af Sin nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof till 1862 års riksdag föreslagit, blef också af Rikets Ständer i un¬
derdånig skrifvelse den 17 September 1863 till alla delar gilladt och
bifallet.
Att om dessa medels användande offentligen lemna någon närmare
upplysning är jag, af de lätt förklarliga skäl, hvilka sjelfva benämningen
hemliga utgifter antyder, förhindrad. Enskildt kunde jag gerna åt de
Herrar riksdagsmän, som sådant önska, meddela vissa allmänna anty-
danden, som kunna tjena till bedömande af sjelfva anslagets oundgäng¬
Den 13 Februari.
231
lighet. Att i hvarje Stat, och särdeles med afseende å utrikes förhållan¬
den, utgifter af denna egenskap uppstå, torde lätt säga sig sjelf. Också
tror jag icke, att någon Stat tinnes, der ej dylika medel, ofta till ganska
betydligt belopp, äro anslagna. I England, der de benämnas secret
service money, uppgå de till 32,000 £. Att anställa någon jemförelse
mellan England och Sverige kan icke falla mig in; men också har den
årliga utgiften hos oss icke uppgått till högre summa, än som motsvarar
ungefär 1,200 £.
Den formela behandlingen vid dessa medels användande är följande:
Anmälan om ifrågakommande utgifter gcres af Utrikes-ministern hos
Kongl. Maj:t, som för hvarje särskildt fall meddelar sitt beslut. Härom
utfärdas protokollsutdrag, som lenmas till Chefen för kameral-afdelningen,
hvarefter, och sedan anordning blifvit af mig undertecknad, utbetalningen
af honom verkställes. Vid hvarje års början uppgöres en räkning å de
utgifter af detta slag, hvilka föregående år egt rum, och denna räkning
framlägges för Kongl. Maj:t med de verifikationer, som kunnat anskaffas;
ty det faller af sig sjelf, att icke alla sådana utgifter kunna verificeras.
Derefter erhåller Chefen för kameral-afdelningen Kongl. Maj:ts décharge
för dessa medels förvaltning under det föregående året.
Beloppet, såsom nämndt är, faststäldt till 34,000 R:dr, har i mån af
olika förhållanden varierat olika år, men har aldrig öfverskridit den be¬
stämda summan. Vanligen har det hållit sig emellan 18,000 och 24,000
R:dr, med undantag af ett år, då, till följd af alldeles exceptionela för¬
hållanden, det steg högre, men dock icke utöfver den fixerade summan.
Under de nio år, jag haft äran förestå Utrikes-departementet, har belop¬
pet af de hemliga utgifterna utgjort i medeltal ungefär 20,000 R:dr; och
således hafva utgifterna i sin helhet icke stigit till mycket mera än hälf¬
ten af det belopp, jag varit bemyndigad att kunna använda.
Detta bemyndigande utgör ingen afundsvärd förmån; men den måtta,
hvarmed det varit begagnadt, torde tjena till bevis på den grannlagenhet,
hvarmed denna fond varit förvaltad. Ett vida större belopp skulle kunnat
med verklig nytta användas, och jag ber att få förklara, att det vore till
Statens skada att i detta anslag göra en nedsättning, hvilken jag, för min
del, hoppas att Riksdagen icke beslutar.
Väl kan man saga, att då fulla beloppet icke blifvit användt, det
gerna kan nedsättas; men, då sådant är förhållandet, kan jag icke heller
inse, hvilken skada genom dess bibehållande inträffar, då deremot en gan¬
ska stor skada genom nedsättningen kunde ega rum, då användandet af
detta anslag, mera än något annat, är beroende af oförutsedda och obe¬
räkneliga omständigheter, och tillfallen lätt kunna inträffa, då Chefen för
Utrikes-departementet af pligt och samvete ser sig föranlåten att i under¬
dånighet föreslå användandet af hela det anslagna beloppet.
Jag ber nu att få Öfvergå till den andra frågan, hvilken blifvit af
representanten för Wifolka, Walkebo och Gullbergs härader framställd.
Han yttrade vid ofvannämnda sammanträde följande: “För den händelse
Kammaren skulle lemna sitt bifall till den af Herr Hierta begärda inter-
pellationen, anhåller äfven jag, att vid samma tillfälle få begära upplys¬
ning i ett ämne, som är afhandladt uti en af mig förut väckt och till
Utskott redan hänvisad motion. Min önskan är nemligen att få veta
202
Den 13 Februari.
hvad inkomst bvenska Staten kan hafva af Svenska Statens egande hus
och tomt i Konstantinopel, om hvilkas afyttrande till ett pris af omkring
en half million Riksdaler fråga lärer varit å bane för några år sedan, då
ett Engelskt bolag derå gjort anbud, men h vilket köp icke lärer kommit
till fullbordan.1-
Det ärende, hvarom upplysning sålunda blifvit begärd, är till sitt
ursprung och sin föregående behandling till fullo kändt af de ledamöter,
som bevistat föregående riksdagar; men då det möjligen är obekant för
en stor del af Kammarens öfrige ledamöter, torde det tillåtas mig att i
korthet yttra mig rörande de med denna sak gemenskap egande förhål¬
landen.
Redan för öfver ett århundrade sedan, eller år 1757, kom dåvarande
Svenska beskickning i Konstantinopel genom Envoyéen von Celsings för-
tjenstfulla bemödanden, utan något af Svenska Statsverket dertill lem-
nadt anslag, i besittning af en fastighet i förstaden Pera, hvilken fastig¬
het derefter varit, känd under namnet Svenska palatset. Detta palats var
dock ej annat än ett träslott, bygdt på sätt nästan alla byggnader i
Konstantinopel och Pera på denna tid voro uppförde. Det delade samma
öde som de flesta husen i dessa trästäder, der eldsvådor höra till ordnin¬
gen för dagen, och nedbrann till grunden redan år 1818, under den tid,
då den utmärkte fornforskaren Palm var Svensk minister i Konstantinopel.
Sedan dess hafva flera förslag tid efter annan varit väckta om återuppförande
af denna byggning, men hafva, i brist på tillgängliga medel, icke vunnit
Kongl. Maj:ts bifall. Efter branden återstod af detta så kallade palats
ej annat än en kiosk, uppförd af ler och korsvirke samt beslagen med
bräder, hvilken lemnat en nödtorftig och knappast tillräcklig bostad för
beskickningens tjensteman; och om så inträffat, att ministerplatsen be-
klädts af en gift person, har hela beskickningen icke kunnat der inrym¬
mas. Detta förklarar nogsamt, att några inkomster af egendomen icke
kunnat påräknas, äfvensom att underhållet af densamma varit förenad!
med icke obetydliga kostnader. Huset har i och för sig sjelf icke något
värde, och det första en enskild egare gjorde, vore att nedrifva det.
Tomten, som sträcker sig från Stora Peragatan till stranden af Bospho-
ren, midt emot det s. k. Guldhornet, den skönaste delen af staden, har
deremot ett ganska högt värde. Uti nådig Proposition den 29 September
1863 till Rikets Ständer äskade Kongl. Maj:t medgifvande att med denna
egendom vidtaga de förfoganden, som befunnos bäst ledande till att, utan
särskild kostnad för Staten, bereda dess beskickning i Konstantinopel en
passande och riket värdig bostad. I underdånig skrifvelse den 20 No¬
vember samma år tillkännagåfvo Rikets Ständer, att de för sin del velat
medgifva Kongl. Maj:t att vidtaga de förfoganden, som af Kongl. Maj:t
kunde finnas lämpliga i ändamål att bereda en ny, tillräcklig och med
rikets värdighet öfverensstämmande byggnad, som uti Konstantinopel icke
lärer kunna umbäras.
Ar 1864 anmäldes, att en i Pera bosatt företagsam Grek, hvilken
stod i begrepp att i förening med Engelska kapitalister bilda ett bolag
för uppförande i denna stadsdel af ett större hotell för resande, önskade
att komma i besittning af Svenska beskickningens egendom. Härom för¬
des en lång och vidlyftig brefvexling, oob fråga uppstod dels att försälja
Den 13 Februari.
233
hela tomten och inköpa en annan fastighet, och dels att endast afyttra
en del af tomten, och för försäljningssumman uppföra ett nytt hus på
den återstående delen. För hela tomten bjöds en summa, som, efter af¬
drag af mäklare-arfvode med flera kostnader, hvilka i Orienten gå till
högre belopp än annorstädes, skulle lemna i behåll 60,000 i'. Detta an¬
bud togs af Kongl. Maj:t i öfvervägande och den 12 Augusti 1864 lem-
nade Kongl. Maj:t bifall till försäljningen. Under tiden hade emellertid
penningevärdet i Konstantinopel betydligt stigit, och den finansiela kris,
som hemsökte hela Europa, gjorde det svårt att i England finna kapitali¬
ster villiga att tillskjuta de medel som erfordrades. I Augusti månad
1865 gjordes af samme man ett nytt anbud, hvilket, med anledning af
dåvarande förändrade förhållanden i afseende på penningevärdet, ned-
sattes till 60,000 turkiska pund, hvilket ungefär motsvarar 54,000 £ sterling.
Med anledning deraf att de vilkor, som erbjödos, i öfrigt syntes tillfreds¬
ställande, samtyckte Kongl. Maj:t till egendomens försäljning äfven till
detta belopp. Efter långa underhandlingar tillkännagafs slutligen i Fe¬
bruari månad 1866, att, då det tillämnade bolaget ännu icke blifvit bil-
dadt, en viss tid blifvit förelagd, inom hvilken köpet skulle afslutas, och
en summa af 1,000 £ fordrad såsom garanti för köpets uppgörande inom
bestämd tid, hvilken summa, i händelse köpet icke komme till stånd,
skulle vara till Svenska Kronan hemfallen. På detta vilkor strandade
förslaget. Dock förklarade den Grekiske köpmannen, att han vore benä¬
gen att fortfarande mot 54,000 £ köpa egendomen, men att konjunktu¬
rerna då icke vore för affären gynnsamma.
År 1866 gjordes ett nytt anbud af en Grekisk bankir, bosatt i Kon¬
stantinopel och, enligt mig lemnade tillförlitliga uppgifter, egare af en be¬
tydlig förmögenhet. Flan erbjöd ett byte och ville mot erhållande af
ifrågavarande tomt lemna ett hus i staden och en landtgård i Terapia
samt 12,000 £ sterling i Turkiska fem-procents statsobligationer. Vid
underdånig anmälan häraf fann Kongl. Maj:t anbudet icke antagligt, sär¬
deles af det skäl att landtegendomens vård och underhåll ansågs skola
komma att medföra alltför stora kostnader. Ministern i Konstantinopel
erhöll derföre befallning att afbryta underhandlingarne.
Så står saken nu, och jag betvifla!- att jag under loppet af riksdagen
blir i tillfälle att i ämnet meddela några vidare upplysningar, såvida icke
det första köpeanbudet kommer att ånyo upptagas. Emellertid torde
Kammaren af hvad jag nu anfört hafva funnit, att Staten af egendomen
i fråga icke haft några inkomster och att sådana under nuvarande för¬
hållanden icke äro att påräkna.
Något vidare förekom icke; och skulle ofvanintagna yttrande genom
protokollsutdrag Stats-Utskottet meddelas.
§ 3.
Fl vald efter annat företogos val af två Revisorer till förrättande af
granskning utaf lånekontorets i Göteborg förvaltning för år 1866; —
234
Den 13 Februari.
af likaledes två Revisorer för enahanda granskning af lånekontoret i
Malmö; samt af en Revisorssuppleant för hvartdera af dessa lånekontor;
och blefvo för dessa granskningsgöromål, som den 1 instundande Mars
komma att taga sin början, af Andra Kammaren utsedde:
Till Revisorer af lånekontorets i Göteborg förvaltning:
Landtbrukaren Oskar Evers på Ström, med 56 röster.
Grosshandlaren Maurits Bergman i Göteborg, med 51 röster.
Till Revisorer af lånelcontorets d Malmö förvaltning.
Rådmannen A. Falkman i Malmö, med 64 röster.
Förre Riksdagsmannen Nils Persson i Reslöf, med 62 röster.
Till Revisorssuppleant för lånekontoret i Göteborg:
, Grosshandlaren A. E. Wikström i Göteborg, med 29 röster.
Till Revisorssuppleant för lånekontoret i Malmö:
Konsul J. Bieden i Malmö, med 26 röster.
§ 4.
I stället för Herr P. A. Bergström, som på skäl, dem Kammaren
godkänt, erhållit entledigande från sin plats såsom ledamot i Lag-Utskot-
tet, blef, vid nu anstäldt val, till ledamot i nämnda Utskott utsedd:
Herr A. Grenander med 54 röster.
§ 5.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 1, om återlem¬
nande af en af Herr Jöns Pährsson inom Riksdagens Andra Kammare
väckt motion, Nio 11.
Med godkännande af Utskottets åsigt beslöt Kammaren att hänvisa
den ifrågavarande motionen till behandling af Kammarens Tillfälliga Ut¬
skott N:o 2.
§ 6.
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 2, om återlemnande af en af Herr
Ö. P. Rylander inom denna Kammare väckt motion, N:o 46, föredrogs ånyo.
Herr Björck: För min del är jag tveksam, om Bevillnings-Utskottet
förfarit rigtigt, då det till Kammaren återlemnat ifrågavarande motion.
Den innehåller nemligen förslag till förändring i sättet för debiteringen
och uppbörden af den -kommunerna till folkundervisningens befrämjande
beviljade halfva personliga skyddsafgiften. Huru debitering af personliga
skyddsafgiften i dess helhet skall ske, derom innehåller just Bevillnings-
stadgan föreskrifter, hvilka Bevillnings-Utskottet i sammanhang med för¬
slaget till den allmänna bevillningens utgörande vid föregående riksdagar
plägat föreslå. Med afseende härå anser jag motionen böra behandlas af
Bevillnings-Utskottet, dit jag anhåller att densamma må återremitteras.
Den 13 Februari.
235
Herr Rylander: Förekommen af Herr Björck förenar jag mig med
honom i yrkandet att min motion må till Bevillnings-Utskottet återskickas.
Herr Friherre Alströmer: Jag tror icke, att Bevillnings-Utskottet
saknat skäl för motionens återlemnande till Kammaren. I motionen är
förslag framstäldt icke om medels beviljande utan om förändring i sättet
för debitering och uppbörd af en skattetitel, hvarföre Utskottet ansåg det
tillkomma icke sig utan Stats-Utskottet att behandla en dylik fråga. Men
anser Kammaren den böra af Bevillnings-Utskottet beredas, vill jag för
min del icke sätta mig deremot.
Herr Björck: Om nu ett särskildt Utskott skulle behandla denna
motion, hemställer jag, huruvida Bevillnings-Utskottet kan framlägga för¬
slag till bevillningsstadga utan att äfventyra konflikt med detta andra
Utskott och den behandling det möjligen egnat motionen. Framställer
Bevillnings-Utskottet förslag till enahanda föreskrifter uti ifrågavarande
afseende, som hittills varit gällande, men det andra Utskottet, efter om¬
pröfning af motionärens framställning funnit sig ega skäl föreslå förän¬
drade föreskrifter i fråga om debiteringen och uppbörden af den person¬
liga skyddsafgiften, så är en konflikt mellan begge Utskottens förslag gif¬
ven, hvilken kan medföra obehagliga följder. Jag tror derför det vara
klokast att återremittera motionen till Bevillnings-Utskottet.
Öfverläggningen var slutad, och Kammaren, som fortfarande ansåg
denna motion tillhöra Bevillnings-Utskottets handläggning, beslöt att till
bemälda Utskott återförvisa motionen, skolande nu afgifna yttranden jem¬
väl till Utskottet öfverlemnas.
§ 7.
Föredrogos men bordlädes ånyo protokollsutdrag från Första Kam¬
maren, N:is 55 och 63.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af den med Första Kammarens protokolls¬
utdrag N:o 65 öfverlemnade berättelse af Rikets Ständers år 1866 för¬
samlade Revisorer, om granskningen af Riksgälds-kontorets tillstånd och
förvaltning, blef samma berättelse, hvaraf tryckta exemplar redan medde¬
lats Stats-Utskottet, lagd till handlingarne.
§ 9.
Föredrogos men bordlädes ånyo protokollsutdrag från Första Kam¬
maren N:o 67 och Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.
§ 10.
Vid föredragning ånyo af Lag-Utskottets Utlåtande N:is 1—31 be¬
gärdes ordet af
Herr Rosenberg som yttrade: Jag skulle vilja hemställa till dem,
som begära dessa Utlåtanden på bordet för 2:dra gången, att de måtte
236
Den 13 Februari.
taga tillbaka detta yrkande. Riksdagen har nu varit samlad snart en
månad, hvilken åtgått till endast förberedande åtgärder. Tiden är dyr¬
bar. Jag tror att de flesta af dessa frågor komma att återförvisas till
Lag-Utskottet; det är derföre större skäl att nu genast företaga dem till
öfverläggning, och jag förnyar min hemställan, att de som begärt deras
bordläggning måtte återtaga detta yrkande.
Något vidare anfördes ej, och ofvanberörda Utlåtanden blefvo på
flere ledamöters begäran för andra gången bordlagda.
§ 11.
Föredrogos ånyo och biföllos Riksdagens Kansli-deputerades Memo¬
rial N:is 1 och 2.
§ 12.
Riksdagens Kansli-deputerades Memorial N:o 3 i fråga om prenume¬
ration och försäljning af Bihanget till Riksdagens protokoll m. m. före¬
drogs ånyo.
Herr Hierta: Det är visserligen mycket godt, om riksdagstrycket
kan utlemnas till så billigt pris. Jag anser dock att prenumeranterne
kunna betala 2 öre per ark lika väl som köparne. De förre hafva i alla
fall fördelen att få uttaga samlingen häftevis. Då endast femtio exem¬
plar äro bestämda för prenumeranter, så komma dessa exemplar att genast
erhålla afsättning, i händelse priset sättes till endast 1 öre per ark. Det
blifver sedermera omöjligt för flera prenumeranter att erhålla exemplar till
detta pris. Priset var förut 3 öre per ark. Jag tillstyrker att priset på
hela upplagan sättes till 2 öre per ark.
Herr Sjöberg: Orsaken, hvarföre Deputerade förslagsvis satt priset
på riksdagstrycket så lågt, har varit den erfarenhet man gjort af allmän¬
hetens ringa håg att förskaffa sig denna litteratur. Endast Kongl. Maj:ts Pro¬
position samt Lag-Utskottets Utlåtanden och Expediti ons-Utskottets förslag
till underdåniga skrifvelser hafva tillförene haft någon afsättning. Det öfriga
riksdagstrycket har i allmänhet fått ligga orördt. Deputerade hafva der¬
före ansett sig böra föreslå priset så lågt som möjligt, så mycket heldre
som forskare finnas, hvilka utan tvifvel skulle vilja förskaffa sig samlingen
fullständig, men hvilka rygga tillbaka för en alltför stor utgift. Jag får
nemligen fästa uppmärksamheten derpå, att med det gamla priset af 3 öre
för hvart ark gick kostnaden för inköpet af ett exemplar af hvarje riks¬
dags förhandlingar till omkring 40 å 50 Riksdaler. Med 1 öre för arket
blifva pappers- och tryckningskostnaderna öfverhufvudtaget betäckta. Kö¬
parne åter kunna väl betala ett något högre pris, då det är dem obetaget
att i bokhandeln efter eget val af riksdagstrycket köpa hvad de spe-
cielt önska.
Herr Hierta: Jag vill icke uppehålla Kammaren, men tillåter mig
betvifla att pappers- och tryckningskostnaderna betäckas af 1 öre per ark.
Om papperet beräknas till 4 R:dr riset, gör detta fyra femtedels öre per
ark; tages så tryckningskostnaden till 3 R:dr riset, går den till tre fem¬
Den 13 Februari.
237
tedels öre per ark. Genom det föreslagna prenumerationspriset af 1 öre
per ark blifva således kostnaderna för papper och tryck icke betäckta.
Dock vill jag för min del icke vara envis.
Herr Sjöberg: I anledning af den af Herr Hierta framställda an¬
märkning mot beräkningen af pappers- och tryckningskostnaderna tår jag
upplysa, att, enligt Kansli-deputerade meddelade uppgifter, kan kostnaden
för papperet beräknas till omkring sju tiondedels öre för hvart ark och för
tryckningen till tre tiondedels öre likaledes för ark, således sammanlagdt
till 1 öre.
Herr Bergström: Det förnämsta motivet till Herr Hiertas ändrings¬
förslag är farhåga att prenumerationsexemplaren genom det alltför lågt
satta priset skola hafva alltför hastig afgång, så att tillgång på sådana
exemplar snart skulle komma att saknas för dem som något sednare an¬
mälde sig vilja prenumerera. Detta motiv synes mig snarare hafva bort
föranleda till yrkande, att antalet af prenumerationsexemplar måtte ökas,
än till föreslående af ett högre pris derå för prenumeration. För min
del tror jag benägenheten att, vare sig genom prenumeration eller köp,
förskaffa sig tillgång till Riksdagens tryckta förhandlingar i väsendtlig mån
bero derpå, att priset i ena eller andra afseendet icke sättes högre, än
Kansli-deputerade föreslagit. Detta låga pris kommer forskningen till
godo. Den ökade lusten att prenumerera eller köpa bereder bidrag till
betäckande af tryckningskostnaden. Jag yrkar derför bifall till Betän¬
kandet.
Öfverläggningen var slutad och ifrågavarande Memorial N:o B bifölls.
§ 13.
Herr Reutercronas den 9 i denna månad bordlagda motion, N:o 271,
hänvisades till behandling af Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 2.
§ 14.
Herr Matts Pehrson begärde och erhöll ledighet från riksdagsgöro-
målen under 5 dagar, räknade från den 15 i denna månad.
§ 15-
Herr Friherre Gripenstedt hade i nu uppläst skrifvelse dels anmält,
att han vore af sjukdom hindrad att öfvervara dagens sammanträde, dels
ock anhållit, att, då Herr Friherrens helsotillstånd, enligt hvad bifogad t
läkarebetyg utvisade, icke för den närmaste framtiden medgåfve honom
att deltaga i det mera ansträngande arbete, som Utskottsgöromålen erfor¬
drade, Herr Friherren måtte erhålla entledigande från det honom gifna
uppdrag att vara ledamot i Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 2.
Den af Herr Friherre Gripenstedt sålunda framställda begäran bevil¬
jades; i sammanhang hvarmed Kammaren, på Herr Talmannens förslag,
beslöt att vid sammanträde nästa Lördag företaga val till återbesättande
af den genom Herr Friherre Gripenstedts afsägelse ledigblifna ledamots-
plats i ofvannämnda tillfälliga Utskott.
238
Den 13 Februari.
§ 16-
Herr Orre väckte motion, N:o 272, om utsträckning af kronoläns-
männens fribrefsrätt, hvilken motion bordlädes.
§ 17.
På derom gjord anhållan beviljades Herr R. Arfvedson ledighet från
riksdagsgöromålen under 4 dagar, räknade från morgondagen.
§ 18.
Herr Olof Olsson från Wermlands län väckte motion, Nio 273, om
ändring i 1 § 5 mom. af gällande Tryckfrihets-förordning.
Motionen bordlädes.
§ 19-
Bordlädes:
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 3, samt Memorial N:is 4 och 5,
äfvensom Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 32—35.
§ 20.
Herr Bovin begärde ordet och anförde: Sedan Herr Grenander,
hvilken förut varit suppleant i Lag-Utskottet, nu mera ingått såsom ordi¬
narie ledamot af nämnda Utskott, får jag hemställa, att val af en ny
suppleant i Herr Grenanders ställe med det snaraste måtte anställas.
Herr de Maré: Jag fruktar högeligen, att Kammaren aldrig skall
hinna så långt som till verklig handläggning af ärendena, derest hvarje
uppkommande ledighet ibland Utskotts-suppleanterne genast skall fyllas
genom nytt val. För min del skulle jag vilja hemställa, att Kammaren
låter med alla dylika val anstå, till dess verklig nödvändighet påkallar det,
och att således Herr Bovins framställning i förevarande fall icke må föranleda
till någon åtgärd.
Flere af Kammarens ledamöter hördes med de Maré instämma.
Vidare, anfördes icke, och blef, på Herr Talmannens framställning, af
Kammaren förklarad!, att någon annan suppleant i Lag-Utskottet för när¬
varande icke borde i Herr Grenanders ställe utses.
§ 2L
Protokollsutdrag angående de under §§ 3, 4, 5 och 13 i detta pro¬
tokoll antecknade ärenden upplästes och godkändes.
Sammanträdet afslutades kl. ‘/2 1 e. m.
In fidem
H. Husberg.