18
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
N:o 24.
Ank. till Riksd. Kansli d. 29 Jan. 1867, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition till Riksdagen angående med¬
gifvande af tullrestitution för raffineradl socker vid ut¬
försel jemväl till Norge]; Gifven Stockholms Slott den
22 Januari 1867.
Uti underdånigt utlåtande den 2 Mars 1863, afgifvet i fråga om ratifikation
af den emellan Sverige och Norge, å ena, samt Frankrike, å andra sidan, deri 1-1
förutgångna Februari afslutade handelstraktat, har med anledning af den i samma
traktats 8:de artikel intagna bestämmelse, enligt hvilken de förenade rikena för¬
bundit sig att från den 1 Januari 1866 icke i någotdera riket pålägga »raffine-
radt socker» en införseltull, som med mera än 30 procent öfverstege stadgad
medeltull å råsocker, Kongl. Norska Regeringen, under åberopande af sitt rörande
detta ämne den 9 November 1864 afgifna underdåniga yttrande gjort framställ¬
ning derom att, i följd af nämnda bestämmelse, förändring måtte ske i Mellan-
rikslagens föreskrifter angående förtullning af socker, som, efter alt hafva blilvit
raffinerad t i det ena af de förenade rikena, införes till det andra.
De af Kongl. Norska Regeringen härvid afsedda föreskrifter innefattas i
3, 6 och 31 §§ af den s. k. Mellanrik slagen eller Kongl. Maj.ts angående de
förenade rikenas ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden förnyade och i Sverige
den 24 Maj 1823 utfärdade nådiga Förordning, genom hvilka §§, jemförda med
Förordningen åtföljande förteckning Kitt. C, stadgas att, bland andra i Sverige
eller Norge tillverkade varor, raffinerad! socker må land- och sjövägen från det
ena till det andra riket införas mot erläggande af hälften utaf den i allmänhet
för sådan vara bestämda tull.
Uti .ofvanberörda underdåniga betänkande den 9 November 1864 har af
Kongl. Norska Regeringen hufvudsakligen anförts: att om man, såsom Regeringen
ansåge rigtigt, i fråga om traktaten betraktade Sverige och Norge i förhållande
till den med dem dervid kontrollerande magt såsom en enda stat, Mellanrikslagens
stadgande!! om förtullning af socker, gentemot en traktatsbestämmelse, sådan som
den o införmälda, måste anses betyda detsamma som ett stadgande om att råsocker,
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
I,villigt införes till raffinering, skall åtnjuta en nedsättning i den enligt traktaten
fastställda införselstullen, lika med hälften af den äfvenledes enligt traktaten be¬
stämda införselstullen på raffmeradt socker under vilkor, att den raffinerade pro¬
dukten transporteras till och förbrukas i en annan del af det genom traktaten
bundna området, än den der införseln och förädlingen egt rum; att en sådan
nedsättning icke vore förenlig med en »lojal» uppfattning af ofvanberörda traktats¬
bestämmelse, hvars ord och mening kunde uppfyllas allenast såvida det skydd, som
tillerkändes inhemska sockerraffinaderier, blefve begränsad! i enlighet med samma
bestämmelse i dess tulla tillämpning; att vidare stadgande! om half tull å raffi¬
nerad! socker, som från det ena till det andra riket infördes, skulle, såvida det
icke genom andra bestämmelser gjordes overksamt eller derest icke den allmänna
tullen på sådan! socker vore minst dubbelt så hög som på råsocker, medföra det
abnorma resultat, att raffmeradt socker kunde till riket inkomma mot lägre
tull, än den, för hvilken det vore möjligt att derstädes få råsocker infördt; att
tullen på råsocker visserligen för närvarande vore både i Sverige och Norge mycket
högre än halfva tullen på raffmeradt socker, men att förhållandet emellertid, så¬
som nyss blifvit antydt, reglerades derigenom att dels i 9 § af Underrättelserna
till bär gällande Tulltaxa vore uttryckligen förklarad!, att vid utförsel till Norge
af socker, som i Sverige undergått raffinering, den vid utförseln af sådan vara
till annat land medgifna restitution af erlagd tull för råämnet icke eger rum,
dels ock att i Norge för närvarande icke funnes något sockerraffinaderi i verk¬
samhet samt att sedan den 1 Juli 1857 uti samma land varit iakttaget, att den
vissa industrier tillerkända restitution af tull för råvaran icke utgår vid utförsel
till Sverige; att dessa förhållanden emellertid kunde när som helst förändras, enär
det i Sverige gifna stadgande, att tullrestitution icke medgåfves vid utförsel till
Norge, endast gällde för den tid, eu här utfärdad tulltaxa tjenade till efterrättelse,
samt, hvad Norge beträffade, icke ens någon allmän bestämmelse i detta hän¬
seende der vore meddelad, utan blefve endast för hvarje gång beslut om tull-
restitutions beviljande fattades, undantag gjordt för utförsel till Sverige, hvarför¬
utom sådant beslut icke gällde för längre tid än till budgetterminens slut; att
oberoende af omförmälda traktatsbestämmelse den uppfattning sedan lång tid gjort
sig gällande i Norge, att det äfven af andra skäl vore ensidigt att få de rörande
förtullningen af raffmeradt socker och sockersirap, som föres de förenade rikena
emellan, gällande undantagsbestämmelser häfda och att för tillvägabringande af detta
resultat från Norges sida åtgärd redan vidtagits genom en under den 31 Juli 1854
utfärdad lag af innehåll, att de i Lagen om Sveriges och Norges ömsesidiga han¬
dels- och sjöfärtsförhållanden meddelade bestämmelser, enligt Indika raffmeradt
socker och sockersirap af svensk tillverkning kunde införas från Sverige mot
hälften af den för dessa varor i allmänhet stadgade införselstull, skulle upphöra att
gälla från den tid, då motsvarande bestämmelser i den för Sverige gällande För¬
20
Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 24.
ordning angående rikenas ömsesidiga handel och sjöfart blefvo upphäfda; att
denna lag emellertid icke kunnat tråda i kraft i följd deraf, att det i lagen
förutsatta vilkor af ett motsvarande stadgande i Sverige icke inträdt samt att det
derföre kunde ifrågasättas,
antingen att söka få donna angelägenhet under förnyadt öfvervägande här i
riket för att der tillvägabringa det sålunda från Norges sida önskade stadgande,
eller ock att söka utverka ett lika med Mellanrikslagens föreskrifter bestån¬
dande stadgande om att, så länge någon vara som i det ena af de förenade
rikena vore i allmänhet belagd med införselstull, Unge till det andra riket införas
tullfritt eller mot halfva beloppet af den i allmänhet bestämda tull, skulle vid
utförseln till samma rike al sådan vara icke beviljas någon godtgörelse af erlagd
införselstull för det till den förädlade varan använda råämne.
Häröfver hafva ej mindre General-Tullstyrelsen än Kongl. Maj:ts och Rikets
Kommers-kollegium blilvit härda, dervid General-Tullstyrelsen i underdånigt ut¬
låtande den 20 Februari i 866 anfört, bland annat, hurusom det icke behöfde
genom närmare utredning ådagaläggas, att samma menliga inflytande på den af
sockertullen påräknade statsinkomst, som, enligt Norska Regeringens nyssberörda
betänkande, skulle för Norge uppstå genom medgifvandet af båll' införselstull å
härifrån dit inlördt raffincradt socker, såvida icke vid sidan af detta medgifvande
raffineradt socker, som till Norge utfördes, vore genom Tulltaxe-underrättelserna
undantaget från åtnjutande af den vid utförsel af sådant socker eljest medgifva
drawback, äfven skulle uppkomma för Svenska Statsverket, derest sockerbruks¬
rörelse åter började bedrilvas i Norge och raffineradt socker derifrån blefve, efter
åtnjutande i Norge af drawback, hit infördt mot half tull. Begge statskassornas
trygghet mot en sådan tullförlust under Mellanrikslagens nu gällande stadgande
berodde således helt och hållet of det i hvardera riket, utan ömsesidigt bindande
altal, hittills stadgade undantag från drawback för tillverkningar, som från ena
riket utfördes till det andra. Visserligen gåfves föga anledning till det antagande,
att någotdera riket, ehuru icke genom aftal derifrån förhindradt, skulle vilja genom
drawback uppmuntra eu utförsel, som för det andra rikets statsinkomst blefve så
förlustbringande. Men då frågan bär gällde en af de för begge rikena, med hän¬
sigt till tullinkomsten, vigtigaste artiklar, borde man icke nöja sig med sannolik¬
heter, utan å ömse sidor finna angeläget att bringa frågan till sådan läsning, att
hvardera landet för sig kunde öfver tull-lagstiftningen i afseende å denna artikel
fritt förfoga.
Dessutom gåfves ett annat för begge ländernas industriel intressen icke
mindre vigtig! skäl att söka tillvägabringa rättelse af ifrågavarande och likartade
stadgande», rörande varubytet emellan de förenade rikena. Det läge nemligen för
öppen dag, att det nuvarande förhållandet, i strid mot Mellanrikslagens mening
att främja och gynna ett sådant varubyte, helt och hållet motverkade detsamma
21
Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition AV o 24
hvad an gin ge sådana tillverkningar, hvilkas råämnen drogo större tullafgift i det
land, der förädlingen verkställdes, än som motsvarade hälften af denförädlad e
varans tull i det land, dit införseln skulle ske. Och då, äfven om den med
Frankrike afslutade handelstraktat icke kommit till stånd, hvarken Sverige eller
Norge rimligen skulle kunnat belägga ralfineradt socker med råsockertullens dubbla
belopp, enär de inhemska fabrikerna derigenom skulle blifvit gynnade med alltför
öfverdrifven rätt att beskatta sockerförbrukningen, vore det i sjelfva verket icke
från Franska Handelstraktatens bestämmelser utan från redan derförinnan i Sverige
och Norge existerande förhållanden, som behofvet af rättelse i de för dessa län¬
ders samfärdsel hinderliga nu ifrågavarande föreskrifter härledde sig.
Beträffande de utvägar till vinnande af detta syftemål, som Norska Rege¬
ringen, utgående ensamt från synpunkten af statsinkomstens betryggande, angifvit,
af hviilka utvägar den ena åsyftade att genom ömsesidigt aftal från drawback
undantaga sockerfabrikater, som från ena riket tillfördes det andra, och den andra
att upphäfva Mellanrikslagens stadgande om half införselstull för dessa fabrikater,
så vore i fråga om det förstnämnda alternativet en omständighet, om än icke
sannolik, likväl tänkbar, som skulle gorå detta alternativ, i händelse det valdes,
mindre verksamt, nemligen: att någon mycket stor olikhet i de förenade rikenas
sockertullar af en eller annan orsak komma till stånd. Derest åter, i öfverens¬
stämmelse med det sednare alternativet, blefve härstädes antaget ett likartadt stad¬
gande med ofvanberörda i Norge den 31 Juli 1854 utfärdade lag, hvarigenom
svenska och norska sockerfabrikater komma att vid införsel från ena till andra
riket beskattas lika med samma artiklar, införda från hvilket annat land som helst,
skulle naturligen också bortfalla det under annan förutsättning nu stadgade undan¬
tag från tullrestitution eller drawback vid utförsel af dylika fabrikater från det
ena till det andra af de förenade rikena. Härigenom skulle den Norska mark¬
naden, från hvilken Svenskt raffmadsocker, i strid mot Mellanrikslagens syfte, nu
i sjelfva verket genom förhållen drawback vore alldeles utestängd, åter öppnas för
åtminstone jemnlik täflan emellan raffmadsocker från Sverige och från andra länder,
en täflan, som, i mån af förbättrade kommunikationsmedel och mångfaldigade
handelsförbindelser, icke torde blifva utan förmån för den svenska industriel,.
Denna utsigt till en vidgad marknad för Svenska produkter gåfve åt det sednare
af omförmäla alternativer ett bestämdt företräde framför det förra, genom hvit¬
het de begge statskassorna väl kunde under vanliga förhållanden betrygga sig
emot förluster, men endast med uppoffring af möjligheten till ett liggare varu¬
byte emellan de förenade rikena. Härvid ansåge sig General-Tullstyrelsen likväl
icke bära lemna obemärkt, att hvad densamma sålunda anfört val egde tillämp¬
ning på ralfineradt socker men icke på sockersirup, för hvilken artikel, sfi vidt
Styrelsen hade sig bekant, icke vid utförsel från något land tullrestitution med-
gifves, men för hvilken, införd till Norge från Sverige, endast half införselstull nu
22
Kong/. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24
skall erläggas. Val hade enligt Kommcrs-kollegii berättelse någon utförsel till
Norge af svensk sockersirap hittills icke, åtminstone under sednare åren, egt rum,
oaktadt den stadgade tull-lindringen, och det kunde således synas timligen likgil¬
tigt, om donna tull-lindring än vidare bibehölles eller uppoffrades, men med
borttagande af donna tull-lindring skulle dock ur Mellanrikslagen uteslutas en
förmån, som, ehuru hittills obegagnad, möjligen kunde i en framtid lända den
Svenska industrien till verkligt gagn.
Kommers-kollegium bär uti sitt underdåniga utlåtande den 13 Mars 1866
erinrat, hurusom Kollegium och General-Tullstyrelsen redan den 22 Mars i 853
uti utlåtande, afgifvet i anledning af ofvanomförmälda i Norge den 31 Juli 1834
utfärdade lag, tillstyrkt det nådiga förklarande, att den genom Mellanrikslagen
medgifva rättighet att mot nedsatt tull från Norge införa raffineradt socker och
sockersirap skulle upphöra från och med den dag, Kong!. Maj:t kunde finna för
godt i nåder bestämma. Sedan likväl Kong!. Maj:t vid pröfning af detta ärende
Inunit skäligt att uppskjuta dess afgörande, samt den 5 Oktober 1855 uppdragit
åt eu komité af Svenske och Norske män att afgifva betänkande angående de
förändringar, som kunde vara nyttiga uti gällande stadgande!! rörande de förenade
rikenas inbördes handels- och sjöfartsförhållanden, Idel' jemväl frågan om upp¬
hörandet af tull-lindring för raffineradt socker, som fördes rikena emellan, tagen
i öfvervägande af donna komité, hvarvid af de norske komiterade uttalades den
önskan och framställdes det förslag, att socker, tillverka^ i det ena riket, måtte
vid införsel land- eller sjövägen till det andra beläggas med full tull; till stöd
för hvilken jemväl af de Svenske komiterade biträdda, förslag förnämligast åbe¬
ropades, att socker vore i begge rikena ett af de vigtigaste föremålen för tull¬
beskattning; att erfarenheten ådagalagt, det Mellanrikslagens stadgande angående
donna artikel ledt till betydlig förlust än för den ena, än för den andra statskassan
samt till de obehagligaste förvecklingar emellan rikena; att det norska Stortinget
två gånger beslutat framställning om att socker skulle undantagas från Mellan¬
rikslagens stadgande angående tull-lindring; att i afseende å sockertillverkningen
lörekomme, det råämnet vore utländskt och att den arbetskraft, som användes
till förädlingen, äfvensom den dervid uppkommande tillökningen i varuvärdet vore
jemförelsevis mindre än vid de dosta andra fabrikater samt att från donna syn¬
punkt socker således vore mindre berättigadt att hänföras under den eljest antagna
grundsatsen; att varor af det ena rikets tillverkning herde kunna tullfritt införas
till det andra. I enlighet med dessa åsigter blefvo ock uti det af komitén af¬
glida underdåniga förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges
ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden införda stadgande!! derom, att för
socker och sockertillverkningar, som från det ena till det andra riket land- eller
sjövägen infördes, full tull skulle erläggas. Omförmälda förslag till Förordning,
hvilket i sin helhet antogs af Sveriges åren 1856—1858 församlade Ständer,
23
Kongl, Maj:ls Nåd. Proposition N:o 24.
kunde likväl till följd af Norska Odelstingets i ämnet fattade beslut icke bifallas.
Emellertid blef uti 13 § af Underrättelserna till den för Sverige under den 18
December 1837 nådigst fastställda Tulltaxa stadgadt, att restitution af erlagd tull
för vissa af utländskt råämne inrikes tillverkade varor och deribland raffineradt
socker, hvilken restitution dittills varit medgifven vid utförsel sjöledes från stapel¬
stad till hvad land som helst, icke vidare skulle ega rum vid utförsel till Norge;
och hade detta stadgande bibehållits uti hvarje bär i riket sedermera utfärdad
Tulltaxa.
Sedan dels genom sistnämnda stadgande och andra gällande allmänna tull-
bestämmelser rörande socker inom begge de förenade rikena ett väsendtligt hin¬
der för utförsel af raffineradt socker från Sverige till Norge blifvit lagdt, hvadan
äfven sådan utförsel, oberäknadt hvad som i mindre partier på grund af medgif¬
ven tullfrihet enligt 8 § af Mellanrikslagen kunde vid resor öfver gränsen med¬
föras, för närvarande icke i någon nämnvärd omfattning förekomma, dels ock ett
år 1831 uti Fredrikshald i stor skala utvidgadt och med särskilda privilegier
gynnadt sockerraffinaderi år 1837 nedlagts, hvarefter någon sockerförädling icke i
Norge egt rum, hade ock tillsvidare undanröjts de olägenheter och de anledningar
till förvecklingar, som, på sätt ofvan anförts, af ifrågavarande i Mellanrikslagen
gifna tillåtelse att från det ena till det andra riket mot half tull införa raffineradt
socker förut vant framkallade. Men då å andra sidan under sakernas nuvarande
skick det ändamål att underlätta och befrämja handelsgemenskapen emellan de
förenade rikena, som med Mellanrikslagens bestämmelser om tull-lindring för Het
ena landets till det andra införda tillverkningar varit åsyftadt, icke, med hänseende
till omförmälda artikel, i någon män uppfylldes, och hvarje åtgärd till lossande af
de band, som för närvarande förhindrade tillämpningen af samma bestämmelser,
hvad berörda artikel anginge, sannolikt skulle föranleda nya missförhållanden och
förvecklingar, ansåge Kollegium så mycket heldre giltigt skål fortfarande förefinnas
att, enligt den af Kollegium förut yttrade åsigt, den genom Mellanrikslagen med¬
gifva rättighet att mot half tull från det ena till det andra riket införa raffine¬
radt socker herde upphöra, som en sådan förändring, jemte det den lemnade fritt
tillfälle att i hvartdera landet, på sätt för detsamma funnes ändamålsenligast, reglera
tullbeskattningen å donna artikel, dessutom skulle, såsom General-Tullstyrelsen
anfört, hafva till följd, att nu stadgade undantag från tullrestitution vid utförsel
till Norge af sådan Svensk tillverkning komma att bortfalla och sålunda en af¬
sättning af dylik vara å den Norska marknaden kunna utan förlust för den Norska
statskassan ega rom.
Vid pröfning af detta ärende har Kongl. May t, lika med ofvannämnda myn¬
digheter, funnit det menliga inflytande å tullinkomsten af den vigtiga artikeln
socker, som kan för begge de förenade rikena uppstå till följd af Mellanriks¬
lagens bestämmelser rörande denna artikel lämpligast afhjelpas derigenom, att
24
Kongl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 24.
raffineradt socker icke vidare får mot half tull införas från det ena landet till
det andra; men då genom eu sådan förändring den med nu stadgade tull-lindring
åsyftade samfärdsel emellan båda länderna beträffande ifrågavarande handelsartikel
icke skulle blifva möjlig, såvida ej samtidigt dermed det för närvarande enligt
9 § i Tulltaxeunderrättelserna gällande undantagsstadgande, enligt hvilket eljest
vid utförsel sjövägen medgifven tullrestitution icke eger rum vid utförsel till
Norge, varder i afseende å raffineradt socker upphäfdt, vill Kongl. Maj:t, med
tillkännagifvande af sin nådiga afsigt att, så snart omförmälda undantagsstadgande
blifver i berörda hänseende upphäfdt, vidtaga sådan ändring i Mellanrikslagen,
att raffineradt socker icke vidare må kunna emot allenast hälften af den för
samma artikel eljest bestämda tull införas från det ena till det andra af de
förenade rikena, härigenom föreslå Riksdagen att för dess del medgifva upp-
häfvandet af ifrågavarande undantagsstadgande, i hvad det afser artikeln raffine¬
radt socker, så att jemväl vid utförsel till Norge af denna artikel må tillgodo¬
njutas den derför i allmänhet medgifna tullrestitution.
De till denna fråga hörande handlingar skola tillställa det Utskott, till
hvars handläggning frågan varder af Riksdagen öfverlemnad; och Kongl. Maj:t
förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
CARL.
C. G. Lagercrantz
Utdrag
Kongl. Maja» Nåd. Proposition N:o 24.
25
Utdrag af Protokollet öfver Finans-Ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den
22 Januari 1867.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitle-Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärendena Grefve Manderström,
samt Statsråden: Grefve von Plåten,
Lagerstråle,
Bredberg,
Reuterskiöld,
Lagercrantz och
von Ehrenheim.
Chefen för Finans-departementet Statsrådet Lagercrantz uppläste till juste¬
ring ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga till¬
styrkande, förut fattade beslut, uppsatt förslag till nådig Proposition till Riksdagen
angående medgifvande af tullrestitution för raffineradt socker vid utförande jemväl
till Norge.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande fann Kongl.
Maj:t godt i nåder gilla berörda förslag samt befallde, att
nådig Proposition i enlighet dermed, på sätt bilagan till detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen allåtas.
Ex protocollo
C. F. Smerling.
Bill. till Riksd. Prat. 1861. i Sami. 1 Afd. 4 Höft.
4