20
Motioner i Första Kammaren, N:o 52,
Mso 52»
Af Herr de Laval. Paine Patrik, om tillagg till Kongl. För¬
ordningen den 21 Mars 1844, angående förbud mot lotteri-
inrättning ar. in. rn.
Med fullt erkännande deraf, att frihet bör råda i handel och näringar
samt att enskildes lofliga företagsamhet icke må hindras genom lagstiftarens
mellankomst, torde anspråket på handlingsfrihet likväl icke rimligen böra
utsträckas ända derhän, att spel eller sådana företag, som afse att genom
förespeglingar om möjligheten af en större vinst för en eller några få,
förleda en mängd personer, oftast mindre upplyste och obemedlade, att
äfventyra sina tillgångar. Behofvet af sparsamhet och återhållsamhet i
utgifter synes för närvarande vara hos oss allmänt erkändt och från Thronen
har nyligen erinrats om angelägenheten af sorgfälligt iakttagande deraf.
Med denna sunda grundsats äro icke fortgången af de in- och utländska
lotteriföretag, till Indika lotter alldagligen i allmänna tidningarne utbjudas,
förenliga. Dessa må icke anses såsom enstaka undantagsfall af mindre
betydenhet, då bland dem förekomma klass- och industrilotterier med 6
till 10,000 lotter; andra till bortlottning af jemväl utländska konstalster
med ända till 50,000 lotter ä 1 R:dr, samt lotterier å fast egendom med
ändafill 6*0,000 lotter, ä 15 R:dr, motsvarande 900,000 R:dr för egendom,
som svårligen kunde finna köpare till en sjettedel af detta belopp. Efter
hvad tillgängliga officiela handlingar utvisa, är nu ifrågasatt i skydd af
Aktielagen den 6 Oktober 1848 bereda framgång åt ett alldeles enahanda
företag, och vi hafva i dessa dagar i offentliga tidningarne sett uppmaning
till Riksdagen att upphäfva allt förbud mot lotterierna. Att en hvar i sin
betryckta ställning söker utväg till sin x-äddning, är ganska förklarligt; men
det tillhör lagstiftaren att tillse, att det icke må ske genom obehöifiga
medel och på den stora oerfarna allmänhetens bekostnad.
I följd af Rikets Ständers framställning vid 1840 års riksdag har väl
genom Kong!. Maj:ts nådiga Förordning den 21 Mars 1844 blifvit stad¬
gadt, att vid viss ansvarspåföljd lotteri ej må af några inrättas eller öppnas
Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
21
för allmänheten, äfvensom att lotter till penningars, eller annan lös eller
fast egendoms bortlottande inom eller utom riket ej må utbjudas eller
afyttras, utom beträffande lösören för välgörande ändamål, eller konstsaker
till Svenska konstidkares understödjande eller uppmuntran, efter pröfning
af Konungens vederbörande Befallningshafvande. Att, oaktadt denna Lag
ännu är bestående, lotteriföretag af betydlig utsträckning för allehanda
ändamål tillåtits, har väckt ej ringa uppseende, och icke bidragit till akt¬
ning för myndigheterna och författningens föreskrifter.
Vid betraktande af förhållanden, om hvillca annonser i tidningar^
dagligen bära vittne, lärer berörda förbud väl numera i tillämpningen ega
allenast eu ganska svag betydelse, men äfven denna befinnes dock, efter
hvad ofvanberörda fakta antyder, hinderlig för den tilltagande industrien
att spekulera på en lätt lockad och missledd allmänhets vinstbegär, och i
eu tid som vår, der det enskilda intresset ej sällan har framgång framför
det allmännas, skulle de mångfaldiga sträfvanden i denna rigtning ej osan¬
nolikt vinna sitt mål, derest icke lagstiftande magten ånyo egnar denna
fråga sin uppmärksamhet.
Ekonomi-Utskottets Betänkande i detta ämne vid 1840 års riksdag
utreder, att lotterier för enskild räkning till försäljning af fast och lös egen¬
dom sedan medlet af förra århundradet, med ett ringa undantag, varit
förbjudne, men att sådane spelföretag vid förstnämnda tid ändock öppet
bedrefs. I motionen anföres: att alla äfventyrliga spel redan vore alldeles
förbjudna och att lotterier af hvad beskaffenhet som helst vore att anse
såsom de mest äfventyrliga spel, enär dertill icke erfordras den ringaste
skicklighet, utan spelets utgång endast berodde af slumpen: att hoppet, att
för eu lägre penningeinsats göra en betydlig vinst, ofta förledde äfven helt
och hållet obemedlade personer att på lotterispel uppoffra tillgångar, nöd¬
vändiga för egna och deras familjers oundgängligaste behof; att erfarenheten
jemväl ådagalagt, att vid enskilde lotterier svek och bedrägeri understundom
egt rum, oftast på det sätt att den brottslige vore oåtkomlig för lagen,
samt att beträffande utländska lotterier, hvilka draga betydliga kapital
utur landet, oftast utan annan valuta än sviken förhoppning om vinst,
kontroll å desamma här ej vore verkställbar.
Dessa skäl äro ännu lika talande, och behofvet af lagstiftarnés mellan¬
komst är för närvarande så mycket större, som den allmänhet, på hvars
inledande i spelet, äfvensom den kapitalskörd, hvarpå nu göres beräkning,
många gånger öfverstiga dem, hvilka då voro i fråga.
I stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, samt då erfarenheten visat, att
Kongl. Förordningen den 6 Oktober 1848, angående aktiebolag, anses ega
tillämpning jemväl för att lofliggöra företag, att bereda några få personer
22 Motioner i Första Kammaren, N:o 52.
vinst på det stora flertalet lottegares bekostnad, eller att befrämja sådana
tillställningar som annars skulle hindras af Kongl. Förordningen den 21
Mars 1844, angående förbud för lotteriinrättningar, tager jag mig friheten
vördsamt anhålla,
det Riksdagen måtte för sin del besluta och i underdånig skrif¬
velse hos Kongl. Maj:t anhålla: att lotterier samt utbjudande
och försäljning af lottsedlar icke i något fall må utsträckas ut¬
öfver de undantagsfall Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844
medgifver, att det tillägg till samma förordning måtte meddelas
att fast egendom, i afseende å hvilken lotteri i en eller annan
form eger rum, skall, likasom i fråga om lösegendom redan är
stadgadt, dömas förbruten;
att, om, såsom af förhållandena vill synas, det förbud som för¬
fattningen innehåller mot utbjudande af lotter till egendoms bort¬
lottande ej skall vara tillämpligt å tidningar, den förklaring måtte
meddelas, att samma ansvarspåföljd hädanefter skall vara gällande
för tidningar eller deras utgifvare, som för en hvar annan, som
utbjuder, eller till salu håller lotter af nyssnämnda beskaffenhet;
äfvensom besluta den lagförklaring: att Kongl. Förordningen an¬
gående aktiebolag den 6 Oktober 1848 icke må anses tillämplig
å associationer, som afse några slags lotteriföretag eller sådana,
der endast en del lottegare njuta fördel, men andra, utan någon
försummelse å deras sida, äro förbundne taga en mindre lösen
för sina lotter.
Jag anhåller om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott, dit
handlingar till närmare upplysning i ämnet skola blifva af mig öfver-
lemnade.
Stockholm den 29 Januari 1867.
P. de Lamt.