Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
17
N:o 23.
Af Herr von (ieijer, Bror Bengt B it staf. angående förändrad lydelse
af 9 § i Kongl. Förordningen om Landsting.
De uti nionde paragrafen af Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 om
Landsting gifna föreskrifter rörande Täljande af landstingsman äro ofullständiga och
icke afpassade för fall; som lätteligen kunna inträffa. Den ifrågavarande paragrafen
lyder som följer:
“Då landstingsmän genom medelbara val utses, eger hvaije valman en röst,
“och skall omröstningen med slutna sedlar verkställas. Hvarje valsedel bör innehålla
“lika många namn som antalet af de landstingsmän, Indika skola från valdistriktet utses.
“d7 id första omröstningen är den vald, som erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna.
“Har ej hela det antal landstingsmän, Som väljas skall, vid första omröstningen blifvit
“utsedt, upprättar valförrättaren eu förteckning, hvarå upptagas, derest ingen blif-
“vit vid första omröstningen utsedd, de som erhållit flesta rösterna, men eljest, som
“näst den eller de vid berörda omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. För¬
teckningen hör upptaga två gånger så många namn, som landstingsmän då äro
“att välja. Den omröstning, som derpå företages, må icke afse andra, än de i för¬
teckningen uppförda personer; och äro de valde, som då de flesta rösterna er¬
hållit. Emellan lika röstetal afgör lotten. “
Enär uti paragrafen kategoriskt stadgas, att “vid första omröstningen är
den vald, som erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna11 lärer lagstiftaren här
icke tänkt sig det fallet, att flere personer än antalet, som skall väljas, erhållit
hvardera vid första omröstningen mer än hälften af de afgifna rösterne. Detta
händer dock ganska lätt. Antag t. ex. att ett härad med 15,000 innevånare består
af tio kommuner, hvardera med en folkmängd af 1,500; enligt landstingsförfattnim
gens 3 § är då antalet landstingsmän som skall väljas tre, och enligt 5 §:n val¬
männens antal tjugo. Hälften af de röster som skola afgifvas är följaktligen tio.
Antag vidare att vid första omröstningen enligt 9 §:n endast sex personer A. B.
C. D. E. och F. varit i åtanke, och rösterna emellan dem på följande sätt för¬
delade:
Bill. till Riksd. Prof. 1867. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft.
3
IN
Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
lista
|
valsedeln A.
|
B.
|
—
|
D.
|
—
|
—
|
2:dra
|
|
A.
|
B.
|
—
|
D.
|
—
|
—
|
b:dje
|
»7
|
A.
|
B.
|
—
|
—
|
E.
|
—
|
fide
|
|
A.
|
B.
|
—
|
—
|
E.
|
—
|
5:te
|
|
A.
|
—
|
C.
|
—
|
E.
|
—
|
6:tc
|
|
A.
|
—
|
C.
|
—
|
E.
|
—
|
7:dc
|
|
—
|
B.
|
—
|
D.
|
—
|
F.
|
8:de
|
|
—
|
B.
|
—
|
D.
|
—
|
F.
|
9: de
|
|
A.
|
B.
|
c.
|
—
|
—
|
—
|
10:de
|
|
A.
|
B.
|
c.
|
—
|
—
|
—
|
ll:te
|
|
A.
|
B.
|
0.
|
—
|
—
|
—
|
12:te
|
|
A.
|
B.
|
c.
|
—
|
—
|
—
|
K3:dc
|
|
—
|
B.
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
Hide
|
|
—
|
B.
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
15:de
|
|
—
|
B.
|
c.
|
D.
|
■-
|
—
|
16:de
|
|
—
|
B.
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
17:dc
|
|
A.
|
—
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
18:de
|
|
A.
|
—
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
19: de
|
|
A.
|
—
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
20: de
|
|
A.
|
—
|
c.
|
D.
|
—
|
—
|
Summa 14-f-14+144-12 —(— 4 -)— 2 = 60.
Fyra personer, nemligen A. B. 0. och D., hafva således hvardera fatt mer
än hälften af de afgifna rösterna; men endast tre af dem kunna blifva landstings¬
man. Huru 9 § skall för detta fall tydas, är icke lätt att säga. Att D. med
blott tolf röster skall utan vidare falla undan för A. B. och 0., som hvardera
fått fjorton röster, kan ej mod skäl yrkas, alldenstund, i fråga om hvilken eller
Indika äro valde när blott en omröstning skett, icke är gifven någon annan före¬
skrift, än att den är vald, som dervid erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, —
ett vilkor, som lika väl är vordet uppfyldt för D. som för A. B. och C. Icke
heller hör det kunna påstås, att för det föresätta fallet skall hänsyn tagas till stad¬
gandet i slutet af 9 §, att “emellan lika röstetal afgör lotten“. Ty då måste af A.
B. och C., som fått lika röster eller fjorton hvardera, en utlottas, men deremot D.,
som erhållit, blott tolf röster, stå qvar såsom vald landstingsman.
Att landstingsförfattningens 9 § behöfver omarbetas, tror jag mig nu hafva
visat Eu omredaktion har jag ock försökt åstadkomma, och får vördsamt föreslå,
att, med stöd af 57 § Regeringsformen, Riksdagen för sin del beslutar, att 9 §
i Kong! Maj:ts nådiga Förordning om landsting af den 21 Mars 1862 får följan¬
de lydelse:
“Då landstingsman genom medelbara val utses, eger hvarje valman
en röst, och skall omröstningen med slutna sedlar verkställas. Hvarje
valsedel bör innehålla lika många namn som landstingsmän äro att välja.
Talet afgöres genom röstpluralitet, dock att för ett giltigt val vid
första omröstningen erfordras mer än hälften af de afgifna rösterna. Har
ej det antal landstingsmän, som från valdistriktet väljas skall, vid första
omröstningen blifvit utsedt, upprättar valförrättaren en förteckning, hvarå
upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen utsedd, de som er¬
hållit flesta rösterna, men eljest de, som näst den eller de vid berörda
Motioner i Första Kammaren, N:o 24.
19
omröstning- utsedde erhållit högsta röstetalet, hörande förteckningen upp¬
taga tyå gånger så många namn som landstingsmän då äro att välja.
Den omröstning som derpå företages må icke afse andra personer ån de
å förteckningen uppförde.
Mellan lika röstetal skiljes genom lottning när så erfordras. “
Stockholm den 21 Januari 1867.
B. von Geijer.
N:o 24.
Af Herr Haniffiarhjelm, angående antagande af en författning, an¬
gående sättet för utseende af deputerade för marlcegångs-
taxornas upprättande.
Enligt 75 § Regeringsformen åligger det Riksdagen att ordna sättet för de
årliga markegångstaxornas upprättande. Detta har, som bekant är, hittills skett
genom 2:ne deputerade från hvardera af de fordna Riks-Stånden, hvilka uppå Lands-
höfdingens kallelse sammanträdt uti länets residensstad, under Landsköfdingens
ordförandeskap och med Landskamreraren eller Länsbokhållaren såsom sekreterare.
Att nu låta dessa stadganden qvarstå torde vara mindre lämpligt, sedan Ståndsförfatt-
ningen blifvit upphäfd. Ändamålsenligare synes det deremot vara, att de respektive
orternas Landsting blifva de valkollegier, genom hvilka deputerade för markegångs-
sättningarne komma att utses. Det är på dessa skäl, som jag vördsamt föreslår, att
Riksdagen måtte besluta en författning, byggd på följande grunder:
Hvarje landstingsområde bildar minst ett markegångsdistrikt.
Der tvänne eller liera markegångsdistrikt finnas, utse landstingsman¬
nen från do härader, som hvarje distrikt omfattar, särskilde deputerade.
För hvarje markegångsdistrikt väljas 5 deputerade och 3 suppleanter,
och sammanträda de förstnämnde på Landshöfdingens kallelse i länets
residensstad, eller å den ort han, med afseende på lokala förhållanden,
anser lämpligast.
Desse 5 deputerade utse sig emellan ordförande och erhålla till deras
sekreterare Landskamreraren eller Länsbokhållaren, hvilkendera Lands-
liöfdingen dertill förordnar.
Hvad desse deputerade besluta, galle såsom länets eller distriktets
maidregångstaxa, tills ändring deri sökes och vinnes.
Om remiss till Stats-XJtskottet får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 25 Januari 1867.
C. Harnmarhjelm.