6
Motioner i Andra Kammaren, JV:is 276 och 277.
N:o 276.
Af Herr A. i. Myrtiii: Om ändring % 42 § 1 mom. Riksdags-ord-
ningen.
Sedan jag uti ingifven motion, som blifvit till Konstitutions-Utskottet remit¬
terad, framställt förslag om ändring uti och tillägg till 87 § Regeringsformen i af¬
sigt, ibland annat, att på ett ställe inrymma de frågor, hvaröfver Lag-Utskottet skall
meddela utlåtanden och jag ansett att till nämnda § borde förflyttas hvad som i
42 § 1 mom. Riksdags-ordningen förekommer om krigslagarne m. m., så får jag
vördsamt föreslå,
att från sistberörda § måtte uteslutas följande: “Börande un¬
der civil- och kriminallag äfven förstås de delar af krigs¬
lagar och författningar rörande krigsväsendet, som ega tillämp¬
ning till medborgare utom krigsstaten. “
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.
Stockholm den 16 Februari 1867.
A. M. Myrtin.
N:o 277.
Af Herr J, E- JolUUI.VSOlH: Om. ändring i Kongl. Förordningen den
11 Juni 1862, angående allmänt ordnande af Pr ester skåpets in¬
komster.
På grund af 55 § i Riksdags-ordningen, och då i laga ordning motion
inom Kammaren blifvit väckt, om ändring uti Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af
Motioner i Andra Kammaren, N:o 277.
7
den 11 Juni 1862, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster, ta¬
ger jag mig friheten, att hos Riksdagen anhålla om ändring af 6, 8 och 11 §§
uti sagda Kongl. Maj:ts förordning. Vid verkställda regleringar af presterskapets
inkomster och uppgjorda förslag till dess afiöningar hafva de derföre tillsatta
Nämnder på de flesta ställen gått helt godtyckligt tillväga, hvarigenom församlin-
garne blifvit ålagda högst betungande löneförhöjningar till sina själasörjare, ehuru
dessa förut haft efter ordalydelsen i Förordningens 1 § eu fullkomligt “anständig
bergning”. Och då genom gällande kommunal-författning besväret med kommu¬
nala befattningar blifvit från presterskapet öfverflyttadt å kommunerna att sjelfva
besörja, hvarföre särskilda ersättningar måste af kommunerna utbetalas; tyckes icke
skäl finnas för öfverdrifna löneförhöjningar åt presterskapet. Och på det eu gräns
måtte sättas för reglerings-nämndernas godtyckliga beteenden vid uppgörandet af
löne-förslager; vågar jag föreslå följande lydelse af
6 § 2 mom. Vid bestämmande af dessa afgifter, lika¬
som af dem, hvilka böra utgå från bergverk, q varnar, fabri¬
ker och andra inrättningar, har nämnden att ställa sig till
efterrättelse de för Riket i allmänhet eller särskilda för vissa
orter gällande författningar och stadganden; men i synnerhet
att fästa afseende på de af församlingen till dess presterskap
enligt af Kongl. Maj:t fastställda konventioner förut utgående
bidrag.
8 § 2 mom. Persedlarne utgå efter tioårig medelmarke-
gång, men der deras levererande, till större eller mindre del,
in natura kan varda med afseende på särskilda förhållanden
af församlingen äskad, må nämnden derom uppgöra förslag
tillika med sättet, hvarpå lefvereringen skall ega rum, hvilket
underställes Kong]. Maj:ts pröfning.
11 § 1 mom. För uppbörden af församlingens afgifter
till presterskapet eger den utse en eller flera persöner, hvilka,
mot två (2) procents ersättning af de uppburna medlen, upp¬
taga och under dess gemensamma ansvar till presterskapet af¬
lemna och redovisa dessa afgifter.
2 mom. Uppbörden af de afgifter, som blifvit bestämda
i penningar eller efter tioårig medelmarkegång, verkställes
sednast till den 1 Februari; men de afgifter, hvilka blifvit
bestämda att utgå in natura, sednast den 1 November; kom¬
mande å alla, som inom utsatt tid icke betalt, restlängd att
genast upprättas, å kyrkostämma granskas och, sedan den blif¬
vit godkänd, tillställas vederbörande kronofogde på landet
8
Motioner i Andra Kammaren, Nio 278.
eller under-exekutor i stad, hvilka lemna omedelbar hand¬
räckning till resternas indrifvande.
Och anhålles om remiss till det Utskott, dit Lag-Utskottets Utlåtande N:o
22, hvarmed detta eger gemenskap, kan blifva remitteradt.
Stockholm den 16 Februari 1867. i
J. E. Johansson,
från Westmanland.
N:o 218.
Af Herr G. YOIl PrOSCllWitzOm tillägg i Stadgan för Rikets allmänna
elementarläroverk.
Utan att klandra den obestämdhet i kursernas anordning, som i betydande
mån blifvit föranledd genom nu gällande lärokurser för elementarläroverken, hvilka
äro ämnade att blott tjena till hufvudsaklig ledning vid uppställande af kursindel¬
ningen för hvarje läroverk och hvilken större frihet i anordningen af kurserna
troligen medför väsendtliga fördelar; så måste man likväl beklaga att äfven svåra
olägenheter uppkommit genom den ofta betydande och mången gång blott på in-
dividuela åsigter hvilande olikhet, som sålunda uppstår i kursernas anordning inom
olika läroverk.
Vid öfvergång från ett läroverk till ett annat är nemligen lärjungen under¬
kastad pröfning vid det läroverk, der han söker inträde, och på denna pröfning
beror, huruvida han får intaga den plats, som det medförda betyget utvisar att
han innehade vid det läroverk, hvarifrån han utgått. Då nu kurserna kunna vara
olika anordnade, så föranleder en sådan pröfning beständig osäkerhet och ofta tra¬
kasserier, i det en gosse med fullgiltiga betyg från ett läroverk likväl vid ankom¬
sten till ett annat nedsättes, emedan han i det eller det ämnet läst något mindre
eller något annat än vederbörande lärare vid det mottagande läroverket fordrar;
äfven om han ej kan nekas innehafva den insigt i ämnet, som Kongl. Skolstadgan
fordrar, så får jag, till förekommande af nu påpekade olägenheter, vördsamt före¬
slå, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,
l:o