30
Motioner i Andra Kammaren, N:o 260.
eger rum, och landssekreterare tillerkännas bestämd lön af
Statsverket.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1867.
G. von Proschwitä.
N:o 260.
Af Herr J. ÄstriUld; Om ändring a/ 51 § I inom, i gällande Kon¬
kurslag, rörande försäljning af konkursmassas fasta egendom.
I slutet af första momentet i 51 § af nu gällande Konkurslag af den 18
September 1862 förekommer, sedan momentet förut afhandlat sättet för försäljning
af eu konkursmassas fasta egendom, följande stadgande: “Kan försäljning sålunda
ej ske; ege borgenärerne äska försäljning i den ordning, som om fast egendom,
den der utmätt blifvit, särskildt är stadgadt". Meningen med de här förekom¬
mande orden ”i den ordning” har emellertid af underdomstolarne olika blifvit
tolkad, anseende somliga, att med försäljningen bör till alla delar förhållas såsom
vid den af utmätt egendom, samt således från början till slut gå genom Konun¬
gens Befallningshafvande. Der en sådan uppfattning af lagen gjort sig gällande,
hafva konkursmassorna emellertid blifvit oskäligt betungade med utgifter, enär
arfvode för den fasta egendomen sålunda måst utbetalas ej mindre till vederbö¬
rande exekutor, än till sysslomännen. Då emellertid med de här ofvan citerade
orden: “i den ordning“ rimligtvis ej gerna kan förstås annat, än att vid egendo¬
mens försäljning skall förhållas såsom vid försäljning af utmätt egendom med af¬
seende på sättet för auktionens kungörande m. m., men alldeles ej, att Konun¬
gens Befallningshafvande skall förrätta sjelfva bortauktioneringen, så får jag här¬
med vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för sin del besluta samt i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att 51 § första momentet Konkurslagen måtte
i slutet erhålla denna lydelse:
Kan försäljning sålunda ej ske; ege borgenärerne äska för¬
säljning i den ordning, som om fast egendom, den der ut-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 261.
31
matt blifvit, särskildt är stadgadt; allt dock med iakttagande
deraf, att försäljningen verkställes af sysslomannen.
Om motionens remitterande till Utskott anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1867.
J. A. Åstrand.
«
N:o 261.
Af Herr J, \, Åst['<!!)(I: Om ändring i iG § eif Jagtstadgan den 21
Oktober 1864.
16 § sista momentet af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Jagtstadga af den
21 Oktober 1864 innehåller: “finare giller eller snaror må ingenstädes undertiden
från och med den 16 Mars till och med den 10 Augusti utsättas eller, derförin-
nan utsatta, bibehållas". Af detta negativa stadgande framgår således, att giller
eller snaror få under eljest för jagt tillåten tid för det vildas fångande användas,
och författningen har äfven i denna anda blifvit tolkad. Följden häraf har äfven
blifvit den, att de vilda fogelarterna, tjäder och orre i flera orter af Rikets sydliga
provinser blifvit utsatta för en lika energisk, som verksam utrotning, och om ifrå¬
gavarande fångningsmethod fortfarande af Jagtstadgan såsom loflig omgärdas, kan
med visshet förutsägas, att ofvannämnda fogelarter skola i redan antydda delar af
Riket nära nog alldeles försvinna. Det är derföre hög tid, att föreskriften uti
1808 års förut gällande Jagtstadga i berörda hänseende upplifvas, eller att all
fångst med giller eller snaror varder året om förbjuden utom Norrland, i hvil¬
ken provins helt andra förhållanden böra tagas i betraktande vid jagträttens ord¬
nande.
Med anledning häraf får jag vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte i un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att sista momentet af 16 § i nu gäl¬
lande Jagtstadga måtte få följande lydelse:
finare giller eller snaror må icke för det vildas fångande be¬
gagnas utom Norrland, och der endast under eljest för jagt
lofgifven tid.
Vördsamlingen anhålles om remiss till Lag-Utskottet af denna motion.
Stockholm den 29 Januari 1867.
J. A. Åstrand.