22
Motioner Andra Kammaren, N:o 254.
öfver Avesta i stället för rakt på Storvik och att i samman¬
hang härmed nödiga medel må anslås till bestridande af kost¬
naderna för denna omväg.
Jag anhåller vördsamligen om remiss af denna motion till Stats-Utskottet.
Stockholm den 29 Januari 1867.
Jan Andersson
från Stora Kopparbergs län.
N:o 254.
Af Herr Ola Månsson: Om ändring i gällande författning angående väl¬
boren för bränvinstillverkmng.
Det är snart sagdt en gifven sak, att hvarje riksdag skall lagstifta om
bränvinshandteringen i vårt land, ehuru, så länge tillverkningen i viss män
sammanhänger med jordbruket och dess vigtigaste intressen, sådant är i hög
grad origtigt. Man har en följd af föregående riksdagar mycket framhållit att
det vigtigaste målet man sträfvade för, med hänseende till bränvinstillverknin¬
gen, vore att hämma bränvinsfloden.
Månne någon på fullt allvar fortfarande tror att detta är det egentliga
målet? troligen icke. Man bör nemligen nu vara temligen ense derom att
det är för att få skatten såsom en större statsinkomst, som handteringen får
bedrifvas.
Eu handtering sådan som bränvinstillverkningen. genom hvilken man uti
statskassan indrager så många millioner i skatt, är dock jemförelsevis med
andra handteringar i vår tid, bra stjufmoderligt behandlad, och man kan der¬
för icke undgå att påyrka att skråmessigheten, med afseende på brän vins-
tillverkningen, må borttagas.
Har man gjort sig rigtig reda för hvilka inom samhället, som egent¬
ligen få betala de många millioner, som ingå till statskassan. Naturligt¬
vis bränvinstillverkarne och suparne. Men har man också tänkt på att
Motioner i Andra Kammaren, N:o 254.
23
Öfverhufvud taget äro tillverkarne att finna ibland de mindre landtbrukarne
och suparen allmänligast bland den fattigaste delen af landets befolkning.
Således är det icke egentligen vi, som stå oss någorlunda godt, som
få göra de stora insatserna i statskassan under form af bränvinsskatt, utan de
som jemförelsevis äro i mindre goda omständigheter. Om den ekonomiska
ställningen för eu hränvinstillverkare är någorlunda dräglig, sä blifver den
dock snart sämre om handteringen fortsattes under en lagstiftning, som verk¬
ligen är mera mustutsugande än handteringen sjelf. Lagstiftningen är nemligen
rent af ställd på att förderfva bränvinstillverkarne, dä man hos inånga ej kan
förutsätta att de ega så enorma förlagskapitaler, som dertill egentligen fordras,
icke heller den erfarenhet och skicklighet, som kräfves för att handteringen
skall med fördel kunna utöfvas. De kunna icke heller ega allt det förutseende
som betingas blott af föreskrifterna uti §§ 6 och 7 af nu gällande författning
angående vilkoren för bränvinstillverkning. Att dessa föreskrifter om de
mänga iakttagelserna för anmälningar och förändringar deruti äro i hög grad
hårda, finner hvem som vill tänka derpå.
Man tänker sig, att bränvinsredskapen blifver, utan någons egentliga
förvållande, bristfällig, så att tillverkningen i följd deraf måste afstanna; att
man ej hinner fä tröska den säd, man velat i bränvin förvandla, och förden¬
skull behöfde några dagars uppehåll; och att genom tillstötande oförutsedda
hinder, man ser sig ur stånd att tillverka det kannetal, för hvilket man an¬
mält sig. Att Staten under många likartade förhållanden dock uttager skat¬
ten är rent af rättsvidrigt, jag åsyftar derför med denna framställning, att
fä den förändring uti nu gällande författning, att skatt icke bör erläggas för
hvad som icke tillverkas, utan att skatten skall utgå efter det kannetal af
bränvin, som tillverkas.
Det hittills följda tvångssystemet bör väl någon gång upphöra jemväl
för bränvinstillverkarne; och man bör ej förbise att penningeställningen under
de sednare månaderna sä förändrats att öfverallt besparingar påkallats.
Man är väl också derför tcmligen ense om att den afgift af 60 öre,
som nu är bestämd i bränvinsskatt, bör nedsättas åtminstone till 50 öre, enär
man väl kan med bestämdhet påstå att 50 öre nu äro lika mycket värda,
som 60 öre voro, när denna siffra bestämdes som tillverkningsskatt för hvarje
kanna bränvin.
Eu stor del bränvinstillverkare tror jag skulle gerna gå in på att till
Staten lemna, såsom skatt, hälften af all tillverkning, om de deremot utan af¬
kortning fingo sjelfva behålla den andra hälften, och jag frågar af hvilken nä¬
ring och handtering kan Staten vänta att fä hälften af hela tillverkningen?
Troligen af ingen annan näring. Till följd häraf får jag föreslå,
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 255.
att, med ändring af §§ 6, 7 och 17 i gällande författ¬
ning, angående vilkoren för bränvinstillverkning, Riksdagen
för sin del må besluta att allt reglementerande i fråga om
anmälningar och afsägelse!' vid bränvinstillverkning må läm¬
pas mera efter bränvinstillverkarens beqvämlighet och till
hans fördel; och
att afgiften för bränvinstillverkning må nedsättas till 50
öre för hvarje tillverkad kanna bränvin, eller, om denna
nedsättning icke skulle vinna tillbörligt afseende, att till¬
verkaren aflemnar hälften af det tillverkade bränvinet till
Staten som skatt, och erhölle den andra hälften skattfritt.
Om vederbörlig remiss anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1867.
Ola Månsson
från Blekinge.
Uii ofvanstäende motion förena vi oss:
P. Andersson. 0. F. Brunberg.
J. Sjögren.
N:o 255.
Af Herr Ola Mnsson: Om anskaffande af fabriksbolaget Siemens &
Halskes i Berlin palenterade apparat för kontroll af brånvins-
lillverkning.
En hvar af oss känner nog de stora, snart sagdt oerhörda kostnader, som
drabba Staten i och för kontrollen vid bränvinstillverkningen; och den enskilde
tillverkaren slipper ej helt och hållet ifrån denna börda.
Genom