Motioner i Andra Kammaren, N:o 139.
21
\:o 139.
Af Herr P. Siljeström: Om skjutsskyldighetens och brefpostförin¬
gens skiljande från jordbruket samt anvisande af postverkets
besparingar till ytterligare utsträckning af postdiligensväsendet.
Eu stående riksdagsfråga har under långliga tider varit den om jordbru¬
kets befriande i större eller mindre mån från tungan af skjutsskyldigheten.
Det skulle ock vara fullkomligt öfverflödigt att yttra ett enda ord om allt
det obilliga, ja kränkande uti denna slags hofveriskyldighet, som så länge
hvilat tungt öfver Svenska jordbruksnäringen. Deremot torde med skäl
både kunna och böra sägas, att nu, om någonsin, tiden är inne att rätta
ett så oerhördt missförhållande, ja att omsider fullkomligt afskaffa denna
qvarlefva från en tid af allmogens förtryck under de rådande klasserna.
Dels synes nemligen det bekymmersamma tillstånd af den ifrågavarande
riksvigtiga näringsgrenen, hvaröfver ej utan skäl klagas — man må rörande
orsakerna dertill resonnera hur man behagar — ändock böra mana att göra allt
hvad som rimligen kan göras till lindrande af den förhandenvarande för¬
lägenheten; och ingenting kan väl i det fallet vara mera på sin plats än
aflyftandet af hårda och orättvisa skattebördor. Dels bör ock jordbruks¬
näringen med rätta kunna fordra, att sedan den numera genom statsmag-
ternas beslut blifvit för sin del ställd på den fria täflans grund — hvar¬
emot, efter mitt förmenande, ingenting kan vara att invända — och ej
åtnjuter några särskilda förmåner, densamma åtminstone bör befrias från
de särskilda olägenheter, som tillkommit genom samma statsmagters åt¬
göranden. Och slutligen kunna ej heller några allvarsamma praktiska svå¬
righeter sägas möta genomförandet af en fullständig och till grunden gående
reform i detta hänseende. I sjelfva verket kan allting sägas vara väl för¬
bereda sedan numera under större delen af året ångbåtsfart eger rum kring
våra kuster och på våra inre vatten, — sedan jernvägar genomkorsa landet
i åtskilliga af de för samfärdseln vigtigaste rigtningar, — sedan post¬
diligenser blifvit inrättade på ett betydande antal kommunikationslinie!' äfven
22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13'J.
af mindre vigt, och sedan slutligen den i lag bestämda skjutslegan omsider
stigit så högt, att det på de aldra flesta ställen icke torde möta några hinder
att till ungefärligen detta pris genom frivilliga ackorder föranstalta om skjuts-
befordring. Under sådana omständigheter synes ingenting annat återstå
än att, med upphäfvande af ett sekelsgammalt våld — ty våld är det i
grunden, om än vordet lagligt — förklara jorden fri från alla slags skyl¬
digheter i detta afseende, och i stället erkänna den grundsatsen, att skjuts¬
ning, likasom hvarje annat arbete, må köpas till det pris, som genom fri
täflan kan betingas; — att ingen annan än den, som betjena!- sig af skjut¬
sen, bör betala detta pris; — och att i detta fall, lika så väl som i andra,
ingen må kunna tvingas till ett arbete, om hvars förrättande till öfver-
enskommet pris ej förut aftal blifvit träffadt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag ödmjukligen föreslå:
att jorden befrias från alla lagliga skyldigheter, af hvad namn de vara må,
i afseende på fortskaffandet af personer, bref eller fraktgods; — att veder¬
börande myndigheter må åläggas att på de ställen, der det kan finnas be-
höfligt, genom frivillig entreprenad samt till de lägsta priser och i öfrigt
bästa vilkor, som kunna erhållas, föranstalta om inrättande af skjutsstationer
och herbergen för resande, äfvensom på enahanda sätt vidtaga nödiga an¬
ordningar för postbefordringen; — att jordens befrielse från dessa skyldig¬
heter må inträda i den mån sådant kan ske, dock med förbehåll att re¬
formen bör fullständigt vara genomförd inom högst fem år från den dag,
då förordningen derom utfärdas; — samt slutligen att, till lättnad härvid,
postverkets besparingar, i fall sådana uppstå, må, så vidt möjligt är, an¬
vändas för ytterligare utsträckning af postdiligensväsendet.
Om remiss af denna min vördsamma motion till vederbörligt Utskott
får jag ödmjukast anhålla.
P. A. Siljeström.