Motioner i Andra Kammaren, N:o 136.
13
Härigenom uppkommer för Svenska Statsverket dels eu omedelbar
besparing al 41,629 R:dr 18 öre, dels en eventuel af indragningsstateus
belopp 129,388 R:dr 8 öre, som småningom kommer att ur statsreglerin-
gen försvinna.
För Norska Statsverket, som för närvarande bidrager med 50,000
Speciel-, i räkenskaperna uppförda med 198,000 R:dr, blifver den omedel¬
bara besparingen 25,678 R:dr 82 öre och den eventuela 53,911 R:dr 92
öre. Vid sådant förhållande lärer den omständigheten, att det Norska
bidraget är af Storthinget beviljadt äfven för nästa Svenska statsreglerings-
period, icke utgöra hinder för en omedelbar tillämpning af en från Svensk
sida beslutad reglering af departementets utgifter i ofvan föreslagna syft¬
ning; och det synes ur mera än eu synpunkt vara lämpligt att initiativet
till eu indragning på de gemensamma diplomatiska utgifterna tages från
Svensk sida.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsam ligen.
Stockholm den 29 Januari 1867.
Johan Liljencrantz.
i\-!o 136.
Af Herr And. Iwlldllllilld&MMl? derom att. af Riksbankens me¬
del en särskild fond matte afsätta,- och användas till utlåning
företrädesvis mot inteckning i fast egendom eller mot obliga¬
tioner.
Det är icke någon ny tanke, som ligger till grund för det förslag jag
går att väcka. Sjelf jordbrukare och som sådan bäst kännande jordbru¬
kets behof bör det ej förvåna någon, om denna landets hufvudnäring städse
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 136.
legat mig varmt om hjertat och att jag, så vidt jag förmått, sökt verka
för dess bästa. Denna näring kan ej heller räknas till gruppen af de en¬
skilda intressena. Största delen af landets befolkning hörer till den jord-
bruksidkande klassen, och af dennas vara eller icke vara beror hela lan¬
dets väl eller ve. Sanningen häraf har också blifvit erkänd af Represen¬
tationen, sednast uti skapandet af den anstalt, Hypotheksbanken, som för
jordbruket skulle blifva förläggare; men det är allmänt bekant huru denna
anstalt nästan ifrån skapelsestunden varit urståndsatt att uppfylla ända¬
målet med sin skapelse. Följden har äfven blifvit den, att jordbruket icke
blott förblifvit ohulpet, utan äfven dess ställning genom sednare lagstift¬
ningsåtgärder än ytterligare försämrats.
Jag tänker ej att ingå uti en kritik af banklagstiftningen, men vågar,
utan att kunna anses vilja förringa tron på dess förträfflighet, påstå, att
om något skall i grund ruinera jordbrukaren, som söker förlagskapital, så
är det nuvarande utlåningssättet på kort tid och mot hög ränta den gina¬
ste vägen dertill. Innan Hypotheksbanken stiftades, fanns uti Riksbanken
en säker, om än ringa tillgång för jordbrukaren att erhålla ouppsägbara
lån, ställda på amortering och emot måttlig ränta. Jag menar landtfa-
stighetsfonden. När Hypotheksbanken tillkom, förklarades denna anstalt
blifva för framtiden alldeles obehöflig samt indrogs, och med densamma
försvann den sista resursen för jordbrukaren att erhålla lå^försträckning
på drägliga återbetalningsvilkor.
Den försäkran att verksammaste hjelpen för de svårigheter, hvarmed
våra modernäringar haft att kämpa, beror mindre af åtgärder från det all¬
männas sida än af den enskilda omtankan, innehåller för mig ej tillräck¬
lig tröst. Jag tror deremot att någon positiv åtgärd måste vidtagas. Om
nu ingen vill eller kan bestrida mig sanningen att jordbruket är landets
vigtigaste näringsgren, lika litet som påståendet att denna näringsgren be¬
finner sig uti ett oafvisligt behof af understöd från det allmännas sida,
så framstår som naturlig följd den frågan: hvar skall denna hjelp sökas?
Jag svarar, att under närvarande förhållanden ej finnes någon annan hjelp¬
källa än Riksbanken. Visserligen vet jag att vid denna, likasom vid fö¬
regående riksdagar, många förslag komma att väckas för användande af
dess tillgångar, men jag tror att intet föremål är så förtjent af erkän¬
nande som det af mig framhållna, och att Riksbanken eger tillgångar åt¬
minstone till det nu uppgifna ändamålet lärer väl ingen bestrida. Den
eger, utom en stor reservfond, obligationer, så kallade lätt realisabla pap¬
per, till minst 12 millioners nominelt värde. Den eger den annuitet, som
från Hypotheksbanken ingår som ränta och kapital-afbetalning för den af
bemälda bank öfvertagna landtfastighetsfonden, och från de upphörande
Motioner i Andra Kammaren, N'.o 137.
15
filialbankerna inflytande medel. Den eger dessutom bankovinsten. Det
är af dessa tillgångar jag önskar att en särskild fond till belopp af fem mil¬
lioner R:dr afsättes för utlåning åt jordbrukare. Tiden för lånens inne¬
hafvande, säkerheten för dess erhållande och öfriga lånevilkor vill jag ej
detaljera, aldra helst sedan kändt är, hvilka stora insigter stå det nyvalda
Banko-Utskottet till buds; men jag lägger detta Utskott varmt på hjertat
att det måtte välvilligt upptaga mitt förslag, icke för min, utan för lan¬
dets hjelplösa jordbruksbefolknings skull.
Hos Riksdagen vågar jag derföre vördsamt föreslå,
»att af Riksbankens medel antingen en särskild fond till belopp af
fem millioner R:dr afsättes att användas till utlåning, företrädes¬
vis mot säkerhet af inteckning i fast egendom å landet, eller till
inköp af Hypotheksbankens af begge statsmagterna garenterade
femprocents-obligationer.
Om remiss till Banko-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1867.
And. Gudmundsson.
Xso
131.
Af Herr I*. Siljet*tl*öili; Angående folkskoleunder visning en.
Att den allmänna bildningen — eller, om man vill, folkbildningen —
endast i fria samhällen kan uppnå någon högre grad af utveckling, är på¬
tagligt ; men för så vidt denna bildning är beroende af offentlig undervis¬
ning, kan man äfven i sådana slags samhällen icke motse några fullt till¬
fredsställande resultater i detta hänseende, med mindre undervisningsvä¬
sendet är ordnadt på ett sätt, som öfverensstämmer med folkets politiska
och sociala förhållanden. På grund af denna sanning och med fästadt af¬
seende på de flera betydande förändringar i våra samhällsförhållanden,
som inträffat under de sednast förflutna åren, får jag vördsamt föreslå nå¬
gra få modifikationer i de allmänna grunderna för ordnandet af vår of-