Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.
25
egenskapen af lös eller fast, synes mig vara hvarken konseqvent eller nyttigt.
Deremot är denna lagstiftning verkligen skadlig, enär den ofta ger upphof till
invecklade rättegångar emellan parter, som af skyldskapens band borde och säker¬
ligen eljest kunde sammanhållas i lycklig enighet, då deremot nu vår lag, i af¬
sigt att inom familjerna bevara dithörande egendom, förbiser, att just under och
genom bemödandet härom den föranleder split och tvister inom familjen, hvari¬
genom familjens bästa egendom, dess endrägt och inbördes kärlek, skamlöst,'slmflaa
synes att, da makarne äro att betrakta såsom eu personlighet, också
fullkomlig gemensamhet i egorätts-förhållande bör ega rum; och får jag med an¬
ledning häraf föreslå att, med upphäfvande af öfriga stadganden i 10 Kap. Gif-
termåls-balken 1 § af samma Kap. hädanefter måtte få följande förändrade orda¬
lydelse:
“När man och hustru äro sammanvigda, då eger hvardera
giftorätt till hälften i så väl den lösa som fasta egendomen
i boet."
Om remiss till Höglofliga Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1867.
P. O Hörnfeldt
från Wester-Norrlands län.
N:o 119.
Aj Herr Heller,ström: Derom att Riksdagen för sin del måtte besluta,
att varor, som afsändas med inrikes orter emellan trafikerande
ångbåtar måtte befrias från skyldigheten att vara åtföljda af
förpassning, samt att, i fråga om sprit och bränvin, dm s. k.
för segling eu måtte af skaffas.
Enligt Kongl. Förordningen af den 7 December 1860 2 Kap. 63 8 äro
med undantag af kaffe, socker, tobak, vin, bränvin och sprit, såvida dessa ar-
l>ih. till Riksd. Prot. 1867. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 8 Höft.
4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 119.
tiklar öfverskrida en viss uppgifven qvantitet, alla varor, när de afsändas med
inrikes orter emellan trafikerande ångbåtar, befriade ifrån skyldigheten att vara
åtföljda af förpassning.
Att denna förmån ej blifvit utsträckt äfven till ofvannämnda, särskildt
uppgifna, varor kan jag ej rigtigt fatta, om icke dermed skulle vara afsedt att
genom en strängare kontroll försvåra och förebygga en oloflig införsel, eller ock
för att lemna ett bevis öfver att varan inkommit till Riket och erlagt föreskrif-
ven tull, eller äfven är af inländsk produktion. — Låt så vara; -— men jag hem¬
ställer då, huruvida icke andra varor, som draga eu relativt högre tull, t. ex.
väfnader med flera, och hvilkas insmuggling bestämdt lättare verkställes, i främsta
rummet borde ha upptagits bland de föremål, som skulle underkastats förpass¬
ning. Att bibehållandet af denna förordning medförer ej så ringa olägenheter
för afsändaren, tillåter jag mig härmed bevisa. Nästan alla ångbåtar, som trafi¬
kera inrikes orter emellan, ombesörja såväl person- som varutrafik. I den förra
egenskapen äro de, så vidt som möjligt, skyldiga att inträffa och afgå på be¬
stämda tider af dygnet. Antag nu att denna ankomst och afgång blir utsatt till
en tid, då tulltjenstemännen ej kunna åläggas att meddela förpassning, så faller
det af sig sjelft, att ofvannämnda varor ej få följa med; är det nu tillfälligtvis
den sista lägenheten för året, så kan man finna hvilka stora obehag, som deraf
kunna uppkomma. Den anmärkningen ligger visserligen nära till hands, att man
genom en tidigare angifning å tullkammaren kan förebygga den uppgifna olägen¬
heten, men huru mången gång inträffar det ej, att en beställning i sista stunden
ingår per telegraf, som fordrar en skyndsam expedition.
Att en oloflig införsel omöjligen kan bedrifvas genom ifrågavarande ång¬
båtar är mer än påtagligt, ty förutom det, att de föra stora besättningar, hvari¬
genom hvarje försök dertill lätt skulle blifva röjdt, så stå de på sätt och vis
ständigt under medföljande passagerares uppsigt. Skulle slutligen förpassningen
tjena såsom ett intyg öfver att varan blifvit behörigen tullbehandlad, så lärer hvar
och en kunna inse att dermed ingenting vinnes, ty om ett varuparti införskrifves,
så kunna delar deraf afsättas på stället, och rättigheten till förpassning å det
hela qvarstå.
Olägenheterna af denna förordnings bibehållande äro många; fördelarne
inga. — Jag tillåter mig derföre föreslå,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att alla varor, utan
undantag, som afsändas med inrikes orter emellan trafikerande
ångbåtar, må befrias ifrån skyldigheten att vara åtföljda af
förpassning, samt att, hvad särskildt artiklarne sprit och brän¬
vin beträffar, den så kallade förseglingen derjemte måtte
afskaffas.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 120.
27
Jag anhaller vördsamt, att denna min motion måtte till vederbörligt Ut¬
skott remitteras,
Stockholm den 28 Januari 1867.
5. A. Hell er ström.
N:o 120.
Af Herr llclICFStrÖIin Om uppflyttning af femklassiga Elementarläro¬
verket i Carlshamn till fullständigt Elementarläroverk, samt om
anvisande af härtill erforderliga medel.
Ehuru Rikets Ständer vid det sednaste riksmötet ej funno anledning fästa
afseende vid det då väckta förslag, att Carlsliamns femklassiga läroverk måtte
till fullständigt upphöjas, så vågar jag likväl, med fästadt afseende på den utom¬
ordentliga vigt denna frågas gynnsamma lösning egen för ifrågavarande samhälle,
och under åberopande i öfrigt på de sakrika utlåtanden i ämnet, som finnas upp¬
tagna uti åtföljande bilagor, föreslå:
det Riksdagen ville för sin del besluta, att Carlshamns fem¬
klassiga elementarläroverk måtte till fullständigt elementarläro¬
verk, på såväl den klassiska som den reala linien, upphöjas,
samt nödiga medel för ändamålet dertill anslås.
Jag anhåller vördsamt om motionens remitterande till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 28 Januari 1867.
8. 4. Hellertslröm.