Motioner i Andra Kammaren., N:o 112.
13
N:o 112.
Af Herr IledeilgTCFl; Om gästgifveri-, håll-, reserv- och postskjutsens skil¬
jande från jordbruket och öfvertagande af Staten.
Af alla de bördor, som hårdt och uteslutande trycka jordbruket, tinnes väl
ingen orättvisare än skjutsningsbesväret. Härledande sig från våldgästningens
mörka tider, då den resande med våld kunde tilltvinga sig af bonden natther¬
berge, föda och skjuts, har denna svåra tunga småningom genom vanans magt och
lagens bud blifvit så hårdt fästad vid jorden, att dess innehafvare knappt vågat
hysa den tanken ens såsom ett önskningsmål, att få denna börda lättad, mycket
mindre aflyttad från jorden, ehuru densamma genom trafikens med hvarje år sti¬
gande utveckling och nya farvägars öppnande ej allenast mer och mer ökats utan
äfven utöfvat en ojemnare tryckning.
Kan någonting orättvisare tänkas än att jordbrukaren endast derföre att
han är närmast till hands och för sitt yrkes skull mer än andra samhällsklasser
behöfver hålla hästar, skall tvingas ej allenast att ensam underhålla de otaliga vä-
garne utan äfven att slita dessa vägar genom att mot en ringa och otillräcklig
ersättning fortskaffa resande och post, oaktadt han sällan sjelf begagnar sig af
detta fortskaffningsmedel, hvarföre man väl kan säga, att denna af så många bör¬
dor tyngda samhällsklass, på hvars ekonomiska bestånd dock hela landets styrka i
hufvudsaklig mån beror, har fått till uppgift att till en stor del bekosta ej alle¬
nast andra samhällsklassers fortskaffande till alla delar af vårt vidsträckta land,
utan äfven brefvexlingen dem emellan.
Visserligen måste det med tacksamhet erkännas, att den svåraste tungan,
att när som helst nödgas spänna hästarne från plogen eller hövagnen och sätta
dem för den resandes vagn, väglaget måtte vara aldrig så svårt eller brådskan
med skörden aldrig så stor, blifvit genom skjutsentreprenaders inrättande och
skjutslegans förhöjande lättad; men så länge entreprenader ej öfverallt kommit till
stånd och de, som finnas, äro uppgjorda för hvarje skjutslag särskild! och ej tillika,
äfven omfatta gästgifverihållningen, så äro de skjutsningsskyldigas bidrag till de¬
samma dels i högsta måtto olika, dels ock till en stor del omättligt höga, så att
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 112.
då enligt officiela uppgifter uti den af Kong!. Maj:t den 31 Augusti 1859 för skjuts-
ningsbesvärets ordnande i nåder tillsatta komités betänkande man måste på en
ort betala ända till 480 Riksdaler per helt hemman såsom bidrag till skjutsentre¬
prenören, så finnes det ett eller annat ställe, der intet sådant bidrag erfordras.
En ytterligare lättnad i skjutsningsbesväret har äfven inträdt utefter de kom¬
munikationsleder, der jernvägar blifvit anlagda och der skjutsen till följd deraf
mycket minskats och på några ställen så godt som upphört, men i stället har
skjutsen högst betydligt ökats på de vägar, som leda till och ifrån jern vägsstatio¬
nerna, och skjutsningstungans ojemnhet har derigenom ännu ytterligare ökats. Nyli¬
gen lärer Kongl. Maj:t hafva i nåder beslutat, att skjutslegan skall förhöjas i städerna
till en Riksdaler 50 öre och på landsbygden till en Riksdaler 20 öre, hvarigenom en ned¬
sättning i entreprenadbidragen bör kunna erhållas och skjutsningen för den, som
sjelf in natura vill eller måste bestrida densamma, blir bättre betalad, dock hvad
landsbygden beträffar icke fullt ersatt. Den rättskänslan sårande ojemnheten i
skjutsningsbördans tryckande på de särskilda skjutslagens medlemmar står dock
qvar, äfvensom orättvisan af denna bördas läggande uteslutande på en samhälls¬
klass, hvilken minst af alla begagnar sig af de fördelar, som skjutsnings- och
postanstalterna medföra. Då jordbruket ej allenast måste draga den drygaste de¬
len af samhällsbördorna utan äfven under flera år varit tryckt af svåra konjunk¬
turer och nu sednast genom räntans frigifvande och derutaf föranledda uppsäg¬
ningar af inteckningar i förening med den tryckta penningställningen i landet rå¬
kat i en särdeles svår ställning, så skulle det både vara rättvist att helt och hål¬
let aflyfta skjutningsbördan från jordbruket och äfven för hela landets förkofran
förmånligt, då det väl ej kan nekas, att om landets modernäring förer ett tynan¬
de lif genom ensidigt pålagda tunga skattebördor, så måste deraf landets förkof¬
ran i sin helhet nödvändigt hämmas.
Hvad sjelfva skjutsningsväsendet beträffar, så kan detta omöjligen utvecklas
så att det motsvarar tidens kraf och de resandes beqvämlighet, ej heller sättas i
det samband med postväsendet, som behofvet af sparsamhet och säkerhet mot post-
röfverier fordrar, om ej skjutsningsbesväret aflyftes från jordbruket och öfvertages
af Staten. Detta framhålles med stort eftertryck i ofvannämnda komités betän¬
kande, hvaraf äfven synes, att de skjutsningsskyldiga inom hela landet, derom till¬
frågade, allmänt yttrat denna önskan.
För att genom upphörandet af de skjutsningsskyldigas bidrag skjutsnings¬
besväret ej må medföra någon tunga för Staten,, bör man enligt min tanka vid
skjutslegans bestämmande utgå från den grundsatsen, att den resande sjelf bör er¬
sätta den kostnad, som hans fortskaffande medför, hvilket kan ske derigenom,
att ett sådant medelpris för en häst per mil fastställes, att de skjutsentreprena¬
der, hvilka naturligtvis måste åvägabringas öfver hela landet, kunna bära sig utan
särskildt tillskott af Staten i det hela d. v. s. att de bidrag, som vid en del gäst-
Motioner i Andra Kammaren, N;o 112.
It
gifverier kunna erfordras, ersättas genom de belopp, som skjutsentreprenörerna på
andra ställen erbjuda sig att betala för rättigheten att få skjutsa. För att åstad¬
komma så stor täflan som möjligt vid entreprenad-auktionerna böra enligt komi-
téens förslag, hvaruti jag fullt instämmer, gästgifverierna vara flyttbara jemte de
dem tillerkända förmåner, så att den, som bor vid landsvägen och har sådana
hus att han deruti kan logera resande, må kunna täfla med gästgifveriinnehaf-
varne, hvilka hittills haft monopol, ej de jure men de facto, på entreprenadernas
öfvertagande snart sagdt till det pris, som de sjelfva funnit för godt att bestäm¬
ma. Den kalkyl komitéen uppgjort för att utröna verkliga kostnaden af så väl
gästgifveri-, håll- och reservskjutsen som postföringen efter det skjutsningspris per
häst af en Riksdaler Riksmynt, som var gällande då komitébetänkandet afgafs, har
visat, att hela kostnaden för resandes befordran uppgår till 720,516 Riksdaler.
Detta belopp öfverensstämmer bra nära med, ja öfverstiger till och med, det som
uppkommit, då komitéen beräknat kostnaden vid jemförelse med hvad den i verk¬
ligheten utgjort i de delar af landet, der entreprenader kommit till stånd, så att
man bör kunna antaga detta kostnadsbelopp såsom fullt tillräckligt, helst stora
sträckor jernväg sedan den tiden blifvit upplåtna för trafiken och sålunda kostna¬
derna för befordrandet af resande och post utefter dessa stråkvägar medelst skjuts
blifvit i högst betydlig mån förminskade.
Komiterade hafva på följande sätt beräknat kostnaden per år af resandes
och postens befordran med skjuts, då stad och land tagas tillsammans:
5,010 skjutshästar i inköp och amortering samt fodring å 350 R:dr 1,753,500.
2,505 skjutsdrängar (hälften mot skjutshästar) å 350 R:dr .... 876,750.
Skjutsbudning vid 1,473 gästgifvaregårdar å 100 R:dr..... 147,300.
samt för postskjutsen, den del nemligen, som bekostas af jordbruket:
523 hästar...........å 350 R:dr 183,050.
262 skjutsdrängar.........å 350 ,, 91,700. R:dr 274,750.
hela skjutsningskostnaden R:dr 3,052,300.
Om för skjutsade 2,271,183 mil beräknas såväl för landet som för
städerna en skjutslega af Riksdaler 1: 50 erhålles en skjuts¬
ersättning af................. 3,406,774,
hvilken med 354,474 Riksdaler öfverstiger hela skjutsningskostnaden för resande
och post och sålunda lemnar ett ej obetydligt bidrag för åstadkommande af ett
ändamålsenligt ordnande af skjuts- och postväsendet.
På grund af ofvanstående motivering och kalkyl, hvilka äro fotade på den
för skjutsningsbesvärets ordnande tillsatta komités betänkande, får jag vördsamt
föreslå, att Riksdagen måtte vidtaga åtgärder i den rigtning:
l:o att skjutsningsbesväret för såväl gästgifveri-, håll- och reserv¬
skjuts som postskjuts helt och hållet och utan ersättning
måtte aflyftas från jordbruket och öfvertagas af Staten mot
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 113.
det att posthemmanen hädanefter deltaga gemensamt med an¬
dra hemman i utgörandet af de onera, hvarifrån de blifvit
för postföringens skull befriade; samt
2:o att skjutslegan såväl för land som stad bestämmes till en Riks¬
daler 50 öre per mil samt att entreprenader, omfattande både
gästgifverirörelsen och skjutsen, uppgöras för alla de gästgif-
varegårdar, som oundgängligen erfordras för skjutsning af re¬
sande och post, hvarvid gästgifverierna med desamma åtföl¬
jande förmåner kunna vara flyttbara.
Stockholm den 26 Januari 1867.
O. Hedengren.
N-.o 113.
Af Herr KjellsOIU Om underdånig skrifvelse till Kong! Maj:t' angående ut¬
arbetande och framläggande af förslag till reglering af samtlige
embets- och tjenstemäns aflöning.
Under en tid, då allmän klagan förspörjes öfver tryckande skattebördor,
manas man att söka efter orsakerna dertill, och medlen att afhjelpa det öfver-
klagade onda.
Ehuruväl jag endast i ringa mån tilltror mig kunna bedöma dessa förhål¬
landen, vill jag dock framhålla en i ögonen fallande sak, hvilken torde förtjena
komma under behandling; detta är embets- och tjenstemannakorpsens aflöning.
Vi veta t. ex. att en tullförvaltare eller en packhus-inspektor kan årligt tjena
12,000 å 15,000 Riksdaler, häradshöfdingar uti vissa domsagor för ännu mera, och
landssekreterare för ända till 35,000 å 40,000 Riksdaler.
Om nu Staten bestämde en fix aflöning till embets- och tjenstemännen,
så vanns icke blott den förmånen, att lönerna i förhållande till tjenstegrad och
göromål blefve jemnare fördelade, utan äfven Staten åtnjöt en betydlig besparing,
ithy att de extra inkomsterna inginge till densamma.
Man invänder måhända, att kontrollen häröfver blefve svår, men jag tror
det icke. Allt hvad som utgår under namn af provision, uppbörds-procent, re-
miss-lage,