12
Motioner i Andra Kammaren, N:is ,9 och 10.
N:o 9.
Af Herr Friherre y, SciHlIZCHllCHH : Angående extra bevillning å dm
privatbankerna medgifva sedeluigifningsr ätt.
Då, såsom Kongl. Majrts Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och
behof utvisar, omständigheterna erfordra förökade skattebidrag för åstadkommande
äf jemvigt i budgeten och det är af vigt, att vid skattebidragens uttagande afse¬
ende göres å de näringar och förvärfskällor, hvilka lemna den största och lätta¬
ste inkomst, jemförde med dem, som föra ett mer eller mindre tynande lif, får
jag vördsammast föreslå, att den privatbankerna medgifna sedelemissiousrätt bäf¬
ver belagd extra bevillning, sålunda, att en stämpelafgift af 5 eller åtminstone 3
öre för hvarje riksdaler af sedelns valör, blifver å privatbankers sedlar åsatt.
Att framställa vidlyftiga motiver för denna min motion torde vara öfverflödigt, då
rättvisa, billighet och klokhet tillräckligt tala för densamma; och anhåller jag vörd¬
samt om remiss af denna min motion till Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 23 Januari 1867.
David von Schuhenheim.
N:o 10.
Af Herr Jons PälirSSOIl från Kronobergs län: Angående användande af
En million Riksdaler af bankovinsten till utlåning åt jordbrukare.
Det är ett bedröfligt kändt förhållande, som icke behöfver beskrifvas el¬
ler bevisas, huru svår ställningen blifvit för Sveriges fleste jordbrukare: sedan
dels räntan blifvit. frigifven och penningen blifvit åsatt för hög ränta eller
värde, är det numera omöjligt för en jordbrukare att kunna förbättra sin lilla
Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.
13
torfva, enär intet förlagskapital kan erhållas utan från våra många privatban¬
ker. och detta med knapp nöd, och endast mot vexlar och andra korta betal¬
ningstider. Den jordbrukare som beträder denna låneväg är snart nog ruine¬
rad. Privatbankerna äro icke inrättade för jordbrukets bästa utan tvärtom. Hypo-
teksbankerna skulle visst blifvit till jordbrukets basta, sade man; men så kom
snart en tid att man beviljade lån, som ännu icke blifvit utbetalde, om icke
eu och annan gång till de store egendomscgarne, som väl medhunno anamma
det som kunde utlemnas, och eu massa andra smärre jordegare måste förgäfves
vänta på lån och under tiden har deras egendom måst säljas och äro de nu
bland de utfattiges antal. Deremot har man under tiden haft penningar att
bevilja och utlemna i störa summor till andra arbeten och företag; men för
jordbrukarens behof har ingenting blifvit öfrigt, mer än det lilla som stått att
erhålla från Banko-diskontverket, hvarifrån de enda lån stå att erhålla, som
en landtman kan betjena sig utaf, men de fylla icke behofvet eller vilkoret
för en jordbrukare, då de måste, sä att säga, betalas eller omsättas tvenne gån¬
ger af eu skörd, eller på ett är. Jag tvekar icke fritt påstå att det måste vara
alla de Riksdagsmäns heligaste pligt, som föregifva sig vara Svenska folkets
ombud, att, i hvad på lagstiftning kan ankomma, så stifta lagar att vår rnoder-
och hufvudiiäring jordbruket blir tillgodosedt med sådana billiga anspråk, att
dess arbetare och idkare kunna ega bestånd; tv har icke jordbrukaren och
arbetaren något, så lär köpmannens och fabrikantens'rörelse snart nog aftyna:
det lär icke hjelpa i längden att årligen äskade förhöjda skatter indrifvas,
hvilka åter utdelas till tjenstemännen, som sedan för det mesta, nemligen hvad
de högre vidkommer, använda dem till luxeriösa utländska öfverflödsvaror,
hvilka det nu ock är blifvet modernt att införa utan vidare tullafgifter, något som
snart nog torde gifva dödsstöten åt Svenska industrien, lika som denna förut
gjort med hus-och hemslöjderna, och oaktadt Svenska allmogen betalar de stora
tributerna till Statens tjensteman återfår han litet eller intet tillbaka deraf af
dem. Jag har icke den förmätenheten tilltro mig gifva det bästa förslag för
afhjelpande af jordbrukarens beklagliga belägenhet i allmänhet, men jag är
lifligt öfvertygad derom att något kraftigt måste vidtagas, på det att icke
hvarje arbetsför person, som kan skaffa sig så mycket reskapital, tvingas söka
sig sitt bröd i annan verldsdel. Jag tror derför, det är båda Statsmakternas,
såväl Riksdagens som Regeringens, oafvisliga pligt att så lagstifta, att eu snar
förbättring må inträda. Jag framlägger således ett förslag, som jag tror skall
i någon man hjelpa förhållandet, och för framtiden undanrödja olyckorna och
säkert om den anda gjorde sig rådande, att man måste arbeta och spara, det
vore önskligt att denna grundsats uppginge från Regeringen som en god impuls
åt hela folket, men tyvärr lär oss en bedröflig erfarenhet motsatsen, men må¬
hända är jag ensam om denna tanke. Jag anför ock grunder i mitt förslag, som
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 10.
måhända anses förnärmande för behöfvande låntagare, men jag vill att man
måste liksom en lydig son mot sin fader visa, hur man användt de erhållna
lånen, derför att Svenska jorden skall ovilkorligen blifva förbättrad och Sven¬
ska fattiga arbetare få sysselsättning och föda, summan är visst icke stor som
jag påräknar, men det är dock något och med nödig sparsamhet till andra
onödiga utgifter, såsom anslag till präktiga och dyra byggnader, som icke åter¬
gifva något bröd, kan nog summan inbesparas och öfverlåtas som jag föreslår,
Jag har måhända i mina motiver blifvit alltför vidlyftig, men sakens vigt for¬
drar något och som nykommen på Riksdagsmannabanan torde Riksdagen der¬
för ursäkta mig.
Förslag ocli yrkande.
1 :o. Att Riksdagen beslutar att af bankovinsten En million
Riksdaler Riksmynt ärligen utlemna» till Banko-diskontvcr-
ket under rättvis fördelning emellan länekontoren i Stock¬
holm, Göteborg och Malmö till utlåning åt endast jordbru¬
kare, dervid jag vilie, att minsta lånesumman vore 500
Riksdaler Riksmynt och den största 4.000 Riksdaler Riks¬
mynt för eu låntagare, derjemte att. lånerörelsen börjar så
fort som möjligt;
2:o. Att lånen beviljades mot möjligaste lägsta ränta icke öf¬
ver 5 procent och en tioårig omsättning med en tionde¬
del hvarje år jemte ärlig belöpande ränta;
3:o. De som erhålla dessa så kallade jordbrukslån skola inom
tre år efter lånets emottagande hos Bankofullmägtige styrka
med godkända bevis och räkningar att ett lika belopp
blifvit användt på låntagarens egande jordbruks förbättring;
försummades detta skulle hela lånet återfordras och skulle
af denna lånefond utlemnas endast mot revers med borgen
och icke mot vexel; och att de smärre sökta lånen måtte
få företräde framför de större, äfvensom att lånerörelsen
bestrides af Banko-diskontverket så att inga förökade tjen¬
steman i och härför böra uppkomma.
4:o. De öfriga reglementariska föreskrifter, som betrygga Ban¬
kens säkerhet för alla förluster torde böra upprättas af ve¬
derbörande utskott.
Jag begär vördsam remiss på denna min motion till Banko-Utskottet,
dit jag anser den höra.
Stockholm den 23 Januari 1867. Jöns Pährssun.