2
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
om tillåtelse att, utan hinder af föreskriften i 1 § 2 mom.
af den för Utskottet gällande instruktion, få, i likhet med
hvad vid 1859—1860 årens riksdag egde rum, särskildt be¬
handla och afgifva utlåtande om användandet af den sedan
1865 års början upplupna bankovinst.
Stockholm den 14 Februari 1867.
N:o 4.
Ank. till Riksd. Kansli d. 15 Febr. 1867, kl. 8 e. m.
Berättelse, angående verkställd undersökning och granskning af
Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning.
Till fullgörande af föreskriften i 4 § af Utskottets instruktion, får, efter
verkställd undersökning och granskning af Bankoverkets tillstånd samt huru det¬
samma efter nästförflutna riksdag styrdt och förvaltadt blifvit, Utskottet härom
afgifva följande berättelse, omfattande tiden från och med den 16 Oktober 1865,
intill hvilken dag decharge vid sistlidne riksdag meddelats Banko-full mägtige, till
och med slutet af år 1866.
Vid den verkställda undersökningen har Utskottet genomgått den af Revi-
sorerne till granskning af Bankoverket år 1866 afgifna och från Kamrarne till
Utskottet remitterade berättelse, äfvensom Banko-fullmägtiges med Utskottets
Memorial N:o 1 Riksdagen meddelade berättelse med deri åberopade bilagor,
hvarjemte Utskottet tagit kännedom af fullmägtiges såväl allmänna som särskil¬
da protokoll för den tid granskningen omfattar; och som nyssnämnde berättelser
omförmäla det väsendtligaste af hvad vid Bankens förvaltning förekommit, in¬
skränker sig denna berättelse till allenast de ärenden, i fråga om hvilka särskildt
yttrande ansetts erforderligt.
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
§ 1.
3
(Rev.-ber. § 4, Fullm. ber. § 1 sid. 6.)
Anförde §§ i berättelserna omförmäla det af Banko-fullmägtige i April må¬
nad förlidet år fattade beslut att för Bankens räkning öfvertaga obligationer för
1,103,500 thaler preuss. kurant, tillhörande det af Riksgälds-kontoret år 1865
med Nordtyska Banken i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt, m. fl. afskräde
lån å nio millioner thaler, utan att likväl hvarken i revisorernes eller fullmägti-
ges berättelser någon utförligare redogörelse blifvit meddelad för de skäl, som
vid fullmägtiges öfverläggningar i detta vigtiga ämne blifvit såväl för som emot
den ifrågasatta åtgärden anförda.
Då emellertid densamma i flera afseenden innebär en ganska stor betydelse,
har Utskottet ansett sig icke böra underlåta att meddela Riksdagen en så om¬
ständlig framställning af detta ämne, som genom de för Utskottet tillgängliga
handlingar kunnat åstadkommas, vid hvilken framställning Utskottet derjemte
torde få hänvisa till hvad i samma ämne förekommer å sid. 71 och följande i
den af revisorerne år 1866 afgifna berättelse angående granskningen af Riks-
gälds-kontorets förvaltning.
Den 19 April 1866 anmäldes i Banko-fullmäktiges sammanträde en af full-
mägtige i Riksgälds-kontoret den 17 i samma månad aflåten skrifvelse, deri sist-
bemälde fullmägtige, med tillkännagifvande att, utaf ofvan omförmälda, med
Nordtyska Banken i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt, m. fl. kontraherade lån
å nio millioner thaler, endast fyra millioner thaler blifvit öfvertagna, och att
således, af de för lånet utgifna, med 5 procent ränta löpande obligationer, ett
belopp af fem millioner thaler efter den 1 Oktober 1866 blefve för Riksgälds-
kontoret disponibelt, hemställt, huruvida Banko-fullmägtige vore benägne att för
Bankens räkning öfvertaga större eller mindre del af sistnämnda obligationer,
samt att, i händelse afseende å denna framställning fästades, underhandling om
de närmare vilkoren för ett sådant öfvertagande måtte ske genom deputerade.
Vid den öfverläggning, som i anledning häraf hos Banko-fullmägtige före¬
kom, upplystes till en början, att den gjorda framställningen stode i sammanhang
med det förslag Skandinaviska Kreditaktiebolaget, på sätt en af bolaget hos
Fullmägtige vid deras förra sammanträde föredragen, nu på bordet hvilande
framställning i likartad syftning omförmälde, haft för afsigt att afgifva och hvil-
ket förslag nu blifvit till Riksgälds-kontoret framstäldt.
Tillika förekom, att möjligheten af detta förslags bringande till verkställig¬
het väsendtligen skulle bero deraf, om Riksbanken ville understödja detsamma
genom att öfvertaga någon del af det ifrågavarande beloppet, fem millioner Thaler.
Endast under förutsättning att Riksbanken öfvertoge omkring en million Thaler,
Angående
inköp för
Bankens
räkning af
Riksgälds-
kontoret*
obligatio¬
ner.
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
vore nemligen Skandinaviska Kreditaktiebolaget villigt att öfvertaga fast två
millioner Thaler och i option, att bestämmas inom någon viss tid, återstående
två millioner Thaler.
Beträffande sjelfva saken yttrades bland Banko-fullmägtige skiljaktiga menin¬
gar. Å ena sidan anmärktes, att då genom den ifrågasatta operationen eu del
af Banken tillhöriga, för uppfyllandet af dennes egna ändamål afsedda medel
komme att till Statsverket öfverlemnas emot dess skuldförbindelser, densamma
innebure ett sammanblandande af Bankens och Statsverkets affärer, hvarpå före¬
gående tider lemnat flera exempel, som varnade emot ett förnyande. Sådant
sammanblandande hade, vid inträffade trångmål för Statsverket, haft till följd
icke allenast förlust för Banken af de till Statsverket lemnade förskott, utan
äfven rubbningar i landets hela penningeväsende och alla deraf beroende för¬
hållanden. Oafsedt detta, skulle, enär erfarenheten hitintills visat, att Banken
icke kunde påräkna att, åtminstone utan fara för betydlig förlust, vid inträffan¬
de behof realisera innehafvande obligationer, de medel, som komme att användas
till det ifrågasatta obligationsköpet, blifva bundna på ett sådant sätt, att Ban¬
ken icke kunde åter få dem disponibla, om och när behof deraf uppstod.
Utsigterna för en icke aflägsen framtid vore sådana, att denna omständig¬
het ej borde förbises. Den allmänna politiska ställningen i Europa hotade med
förvecklingar, hvilkas verkningar lätt kunde sträcka sig äfven till Sverige; lan¬
dets handelsställning vore föga gynnsam; Bankens metalliska kassa vore låg och
kunde sannolikt snart komma att erfara påkänningar, då vexelkurserna vore
höga och konjunkturerna för afsättningen af landets hufvudprodukter föga lof¬
vande; hvarförutan icke heller borde lemnas ur sigte, att de betydliga belopp,
som innestode på upp- och afskrifningsräkning, hufviulsakligast tillhörande en¬
skilda banker, synnerligen under sådana förhållanden, som de nu antydda,
kunde komma att till stor del på en gång uttagas; och då, efter hvad uppgif¬
va Riksgälds-kontorets ifrågavarande obligationer icke kunde till Banken öfver-
leipnas, eller åtminstone icke finge af Banken afyttras förr än i nästkommande
Oktober månad, så vore Banken under hela fem månader alldeles urståndsatt att
för andra, om än aldrig så trängande behof, använda de medel, som för dessa
obligationer afs&gos. Det vore dessutom käudt, att inom Banko-Utskottet fråga
väckts om användande af vissa Bankens medel till operationer, som afsåge un¬
derstödjande af jordbruksnäringen, och äfven med afseende härpå borde fullmäg-
tige icke nu ingå i ett så beskaffad! förfogande som det ifrågasatta.
Å andra sidan åter erinrades, att då, enligt 4 § i Banko-reglementet, Banko¬
fullmäktige vore berättigade att använda reservfondens medel till liqvid af obli¬
gationer, som Banken på grund af uppgjordt kontrakt eller eljest öfvertoge eller
inköpte, fullmägtige vore af reglementet lika oförhindrade att med Riksgälds-
kontoret ingå aftal om obligationsköp, som att på annan väg inköpa sådana.
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
5
Den invändning, som grundar sig på betänkligheten mot en sammanblandning
af Bankens affärer med Statsverkets, vore alltså utan stöd i livad angick full-
mägtiges befogenhet enligt reglementet att besluta den ifrågasatta operationen.
Farhågan för de möjliga följderna kunde ej heller härledas från de nuvarande
förhållandena. De förluster, Banken tillförene måst genom Statens förlägenhet vid¬
kännas och de rubbningar i penningeväsendet deraf följt, hade uppkommit ej
allenast genom allmänna och stora svårigheter, i hvilka landet hade råkat genom
långvariga krig, som tagit alla dess tillgångar i anspråk, utan måhända äfven
derigenom att insigten om vigten af myntvärdets bevarande mot rubbningar då
ännu icke hade gjort sig tillräckligt gällande. Den numera allmänna öfverty-
gelsen om nödvändigheten häraf kunde med skäl antagas förebygga en sådan
fara. Men huru man än ville betrakta landets ställning och utsigterna för fram¬
tiden, borde några så beskaffade ytterligheter, vare sig i ekonomiskt eller poli¬
tiskt afseende, knappast vara att frukta. Om man ville betrakta den ifrågava¬
rande operationen såsom en sammanblandning af Bankens och Statens affärer, så
hade en sådan redan skett, då Banken öfvertog icke mindre 1,600,000 Thaler
af det år 1860 afslutade statslån och det kunde ej nekas, att jemförelsen mellan
lån från Banken till Riksgäldskontoret och inköp af obligationer, hvilka öfver-
tagas af enskilda penningeinstitutioner samt ansåges realisabla, vore origtig.
Äfven i detta sednare hänseende kunde Svenska Riksbanken icke undandraga sig
förpligtelse!-, som andra Statsbank^’ i vida högre mån måst underkasta sig. Den
föreslagna åtgärden måste vara af stor nytta, om den kunde bidraga dertill att
Riksgäldskontorets lånebehof blefve hufvudsakligen genom inhemska penninge-
inrättningars biträde uppfyldt, synnerligen då anskaffandet af statslån hos utländ¬
ska kapitalister visat sig förenadt med så stora svårigheter, att försök dertill
sannolikt för närvarande icke skulle lyckas under andra vilkor än sådana, som
blefve mycket betungande och batydligt nedsatte Statens kredit i utlandet.
Bankens ställning vore sådan, att den ganska väl tilläte användandet af en
del utaf dess medel för det ifrågasatta vigtiga ändamålet. Reservfonden hade en
behållning af mer än 8,600,000 R:dr, metalliska kassan stode visserligen snarare
lågt än högt, men deremot funnos utöfver densamma sedlar effektivt utelöpande
endast till omkring nio millioner R:dr, och då detta belopp till det hela
läge uti de enskilda bankernas kassor samt af dem alltjemt måste hållas i be¬
redskap. för vexling af deras egna sedlar, kunde det sägas, att Riksbanken för
hvarenda af dess i rörelsen verkligen utelöpande sedlar innehade klingande va¬
luta. Härtill komme, att Diskont-kontorets handels- och näringsfond icke särdeles
häråt anlitades för lån och diskonteringar, så att under en längre tid merendels
medel, som kunnat utlånas, legat obegagnade. Betraktadt såsom en placering af
Bankens medel vore inköp af de ifrågavarande obligationerna ganska fördelaktigt,
då dessa obligationer lemnade en ränta af omkring 5l/2 procent.
6 Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
I afseende på de förändringar reservfonden, hvilken för
tillfället utgjorde..............R:dr 8,668,466: 58
under den närmaste tiden komme att undergå, såvidt de be¬
rodde af inkomster, som skulle densamma tillgodoföras, eller
af utbetalningar, hvilka derifrån borde utgå, vore förhållandet:
att vinsten för det löpande året kunde beräknas till R:dr 1,800,000: —
att å den 15 Januari 1867 från Allmänna Hypotheksban-
ken inginge i vidare afräkning å liqviden för öfvertagna fastig¬
hetslån .................„ 400,000: —
och att af filialbanker, som år 1866 upphörde, vore att på¬
räkna omkring............... „ 1,200,000: —
Sgr Rulr 3,400,000: —
Deremot skulle, till följd af Rikets Ständers redan fattade
beslut, före årets utgång till Riksgälds-kontoret utbetalas
1,700,000 R:dr, som, efter afdrag af den liqvid Banken å äldre
kapitalfordran erhölle med 132,000 R:dr, föranledde en utgift af „ 1,568,000: —
hvadan reservfonden under första månaderna af år 1867 kunde an¬
ses erhålla en tillökning af...........R:dr 1,832,000: —
och den genom det ifrågavarande obligationsköpet föranledda minskning i
fondens belopp alltså blifva endast omkring 800,000 R:dr, hvilken minskning
reservfonden kunde, om utbetalningarne skedde på lämpliga tider, bära, utan
att derigenom hvarken denna fond utöfver hvad försigtigheten bjöde försva¬
gades, eller någon rubbning i de för lånerörelsen vidtagna förfoganden behöfde
ske. För öfrig t kunde, om behofvet påkallade eller omständigheterna sådant
medgåfve, försäljning ske af andra innehafvande obligationer och jemväl Riks-
gälds-kontorets med 4V2 procent ränta, hvilka icke utan olägenhet för Riksgälds-
kontoret kunnat utbjudas, så länge Riksgälds-kontoret sökt placering för ytterli¬
gare obligationer, men borde kunna afyttras, då Riksgälds-kontoret icke vidare
uppträdde såsom lånesökande på de penningemarknader, der dessa papper äro
kända och finna afnämare.
Ett skäl emot den ifrågavarande affärens ingående kunde väl tyckas ligga
deri, att obligationerna icke af Banken finge disponeras förrän i nästkommande
Oktober månad, men om, såsom det ville synas, man skulle varit benägen att
ingå i operationen, ifall obligationerna genast fått användas, så vore denna in¬
vändning af ingen betydenhet, då fråga icke uppstått att under mellantiden på
annat sätt binda de ifrågavarande medlen, och Banken i allt fall hade andra
obligationer, hvilka i händelse af behof kunde användas och framför dem borde
afyttras.
Hvad beträffade det förslag, som inom Banko-Utskottet varit å bane att an¬
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
7
vända Bankens medel till inköp af obligationer, som skalle utställas till under¬
lättande af jordbruksnäringens behof, så både den närmare beskaffenheten af om-
förmälda förslag, så vidt kändt vore, ännu icke ens blifvit utvecklad och ännu
mindre vore afgjordt om och i hvad mån detsamma kunde komma att af Rikets
Ständer godkännas. I vanliga fall borde väl fullmägtige, när frågor om särskild
användning af Bankens medel hos Banko-Utskottet vore under öfverläggning, icke
lemna sådant ur sigte vid sina åtgärder, men såvidt någon jemförelse kunde ega
rum rörande vigten af det ändamål, som det inom Banko-Utskottet förevarande
förslaget afsåge, och det, som skulle ernås genom Bankens medverkan dertill
att Riksgälds-kontoret utan utländsk mellankomst erhölle medel, hvilka*måste an¬
skaffas till utförande af redan beslutade, för landets ekonomiska intressen vigtiga
och välgörande arbeten, kunde det icke förnekas att Bankens åtgärd härvid borde
blifva af en öfvervägande nytta för det allmänna äfvensom för Banken sjelf, och
då beslutet i denna fråga icke, utan att hela frågan förfölle, kunde uppskjutas,
borde fullmägtige icke heller af denna omständighet föranledas att lemna utan
afseende den från Riksgälds-kontoret gjorda framställningen.
Som den mening, för hvilken här ofvan sist är redogjordt, bland fullmäg¬
tige öfvervägde, beslutades, att deputerade till underhandling med Riksgälds-kon¬
toret skulle utses, och valdes dertill Bankens vexeldeputerade, Professor Selander
och Grosshandlaren Schwan; mot hvilket beslut likväl reservation anmäldes af
tvänne bland fullmägtige, nemligen Presidenten Åkerman och Doktor Nordlund,
hvilka, då utväljandet af deputerade för den ifrågasatta underhandlingen inne-
bure en förutsättning att Banken vore villig inlåta sig på det föreslagna obli-
gationsköpet, men de för sin del på under öfverläggningen emot förslaget an¬
förda, ofvan refererade skäl, funno sig icke böra dertill lemna sina röster, an-
sågo något val af deputerade icke hafva bort ega rum.
Frågan förekom ånyo vid sammanträde fyra dagar derefter, den 23 April,
då de utsedde deputerade anmälde, att, enligt dem, vid sammanträde med de
från Riksgälds-kontorets sida utsedde deputerade, meddelade upplysningar, till
ränta och amortering af lånet voro anvisade 5 % procent af lånesumman 9,000,000
Thaler under 65 år och att lånet vore öfvertaget till ett pris af 90,6136 procent
af nominela beloppet, hvilket pris jemväl skulle gälla för de obligationer Banken
öfvertoge.
I afseende på frågan om realiserande af de fem millioner, hvilka uti det med
Nordtyska banken, von Erlanger, m. fl. afslutade lånekontrakt varit ställda på
option, som af dem icke begagnats, hade Riksgälds-fullmägtiges deputerade upp¬
lyst, att om Banken öfvertoge obligationer för ett värde, motsvarande en million
Thaler effektivt, Riksgälds-kontoret hade förhoppning, det Skandinaviska Kredit¬
aktiebolaget, som i sådant afseende till Riksgälds-kontoret framställt anbud, skulle
öfvertaga dels två millioner fast, dels återstående två millioner i option, med skyl¬
8
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
dighet att i sistnämnda afseende inom någon kortare tid bestämma sig samt att
inbetalningarne för obligationer, som Banken inköpte, kunde mottagas på de
tider, som för Banken voro lägliga, och obligationer till det mot inbetalningarne
svarade belopp samtidigt med dessa aflemnas, allenast med förbehåll att obliga¬
tionerna icke af Banken i marknaden utbjödes före följande Oktober månad.
Frågan om den kurs, hvartill thalern skulle beräknas, hade af deputerade ansetts
böra blifva föremål för underhandling först sedan det blifvit afgjordt huruvida
Banken komme att öfvertaga obligationer.
Efter inhemtande af dessa upplysningar, togo fullmägtige frågan i ytterligare
öfvervägande, hvarvid förekom, hurusom, af de upplysningar Riksgälds-fullmägtiges
deputerade meddelat, framgick, att Bankens medverkan påräknades såsom en för¬
utsättning vid det af Skandinaviska Kreditaktiebolaget gjorda erbjudande, att,
enligt de uppgifna lånevilkoren, Banken för en million Thaler, om denna summa
öfvertoges, skulle erhålla 5-procents-obligationer å ett belopp af 1,103,500 Thaler,
å hvilka obligationer den effektiva räntan utgjorde fulla 5 V2 procent, och att
Banken kunde, om densamma inginge i transaktionen, få ställa sina utbetalningar
efter sin egen beqvämlighet.
Möjligheten för Riksgälds-kontoret att träffa en efter förhållandena gynnsam
uppgörelse i och för anskaffandet af dess penningebehof syntes alltså i väsendtlig
mån bero af det beslut Banko-fullmägtige kunde komma att fatta, och om full¬
mägtige öfvertoge en del af de oftaberörda obligationerna, komme denna åtgärd
sannolikt att i flera afseenden medföra den största nytta för det allmänna. Vid
det förhållande att icke mindre än 5 V2 procents ränteafkomst erhölles på de
använda medlen, vore denna placering vida fördelagtigare än den, som skett uti
inköp af Bankens innehafvande hypotheksförenings-obligationer, och tillgång till
den ifrågasatta summan af omkring 2,600,000 Rulr R:mt kunde påräknas dels
af reservfonden, dels genom inbetalningar af förstärkningar till filialbanker, som
anmält sig komma att upphöra. Då det lemnats Banko-fullmägtige öppet att
efter Bankens beqvämlighet lämpa inbetalningarne till såväl tid som belopp, och,
efter hvad erfarenheten visat, ställningen i detta afseende merendels vore fördel¬
aktigast i Maj, Juli och November månader samt vid 1867 års ingång åtskilliga
för ändamålet disponibla medel inginge, kunde inbetalningarne lämpligast för¬
delas så, att omkring 250,000 Thaler nominelt hvarje gång inlöstes vid nyss¬
nämnda tidpunkter af år 1866, samt återstående omkring 353,000 Thaler före
utgången af Februari månad år 1867. Bestämmandet af kursen för beräkning
af thaler i riksmynt borde lämpligast uppskjutas, intilldess sig visat om trans¬
aktionen, som borde göras beroende deraf, huruvida öfverenskommelse träffades
med Skandinaviska Kreditaktiebolaget om öfvertagande af återstående fyra millioner
Thaler, verkligen komme till stånd;
Och beslöto fullmägtige, på de vid förra sammanträdet anförda samt nu
antydda
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
9
antydda skäl, att, under förutsättning det fullmägtige i Eiksgälds-kontoret lyc¬
kades med Skandinaviska Kredit-aktiebolaget afsluta då inledda underhandlingar
om öfvertagande af återstående delen utaf det lån, Eiksgälds-kontoret till belopp
af 9 millioner Thaler Preussisk Courant kontraherat med Nordtyska Banken i
Hamburg, von Erlanger i Frankfurt m. fl., att för Bankens räkning af Biks-
gälds-kontoret inköpa obligationer, tillhörande berörda låneåterstod, efter pris af
90,6136 procent och efter kurs pr thaler, hvarom vexeldeputerade hade att med
deputerade af Eiksgälds-kontoret aftala och till Banko-fullmägtiges pröfning hem¬
ställa, till effektivt värde af en million Thaler och således till nominelt belopp
af omkring 1,103,500 Thaler, hvaraf i hvarje af Maj, Juli och November månader
år 1866 komme att infrias obligationer till nominelt värde af omkring 250,000
Thaler, och återstoden i obligationer till nominelt värde af omkring 353,500
Thaler sednast före utgången af Februari månad år 1867; hvarvid fullmägtige ville,
i anledning af det å Eiksgälds-kontorets sida gjorda förbehåll, förbinda sig att
icke före den 1 Oktober år 1866 försälja någon af de derförinnan inköpta obliga¬
tionerna.
Emot detta beslut anmäldes reservationer dels af Doktor Nordlund, under
åberopande af hvad som blifvit till stöd för hans åsigt anfördt till protokollet
den 19 April, dels af Presidenten Åkerman, som yttrade hurusom den beslutade
transaktionen visserligen icke, då deråt gifvits formen af inköp af räntebärande
obligationer, kunde sägas stå i strid med Banko-reglementet, men dock innefattade
i verkligheten ett Bankens deltagande i ett Eiksgälds-kontorets lån, samt i allt
fall, huru man än ville rubricera operationen, en sammanblandning af Statens
och Bankens affärer, och således en åtgärd, emot hvars vidtagande Bankens
historia lemnade varnande exempel. Väl borde densamma verka gynnsamt för
befrämjande af Eiksgälds-kontorets låneföretag och således medföra nytta för det
allmänna, men såsom Fullmägtig i Bikets Ständers Bank ansåg Herr Presidenten
sig i främsta rummet böra tillse Bankens säkerhet och intresse, samt huruvida
icke åtgärden kunde medföra vådor för fullgörandet af dess förbindelse att med
silfver vid anfordran inlösa dess utelöpande sedlar.
Enligt det beslutade aftalet skulle Banken efter hand till Eiksgälds-kontoret
aflemna omkring 2,600,000 B:dr i sedlar, men icke ega rätt att ens försöka
realisera de härför erhållande obligationer, utställda i Preussisk Courant, förrän
efter den 1 nästkommande Oktober, alltså mera än fem månader derefter, om än
Bankens behof af att anskaffa metallisk valuta blefve än så stort.
I afseende på möjligheten af ett sådant behof, borde man fästa uppmärk¬
samhet på följande omständigheter:
att Bankens metalliska kassa, som i Februari månad 1865 öfversteg 17,000,000
Bih. till Riksd. Prof. 1867. 6 Sami. 1 Afd. 3 Raft. 2
lo
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
R:dr, sedermera intill slutet af nästlidne Mars månad oafbrutet nedgått, men
ökades då genom köp från Riksgälds-kontoret af en million mark banko, hvar¬
efter densamma, på den korta tiden af omkring en månad, åter minskats med
ett tillökningen i Mars motsvarande belopp, och nu utgjorde föga öfver femton
millioner Riksdaler;
att kursen på Hamburg vore hög;
att utsigterna för export och derigenom uppkommande tillgång på vexlar
icke syntes gynsamma, hvarken för jern- eller trävaror, och ej heller för span-
mål, då förlidet års skörd ej var god utan på sin höjd kunde kallas medelmåttig
och en god del, af hvad som ansetts kunna till utlandet afyttras, torde hafva dit
afgått under den blida vintern, som tillåtit en oafbruten sjöfart från hamnarna i
Rikets vestra och södra provinser;
att hos Riksbanken privatbankerna hade på upp- och afskrifningsräkning inne-
stående omkring 3,000,000 R:dr, som när som helst kunde uttagas, hvilket möjligen
i betydlig mån kunde komma att ega rum, i händelse vid en inträffande pen-
ningekris de enskilda bankerna måste öka sin valuta för inlösen af egna utelö¬
pande sedlar;
att den politiska ställningen i Europa icke vore tillfredsställande, särdeles
då ett inbördes krig fruktades i Tyskland, der Sverige kunde sägas hafva erhållit
alla de stats- och hypothekslån, som förskrifvits i metallisk valuta; samt slut¬
ligen
att en fråga i Banko-Utskottet väntades innan kort förekomma om anvi¬
sande af fonder från Riksbanken till befordrande af låneoperationer till jordbru¬
kets understödjande, och att denna plan ansåges kunna påräkna gynnsamt emot¬
tagande i Utskottet och hos Rikets Ständer.
Det på ofvan omförmälda sätt fattade beslutet trädde sedermera i verkstäl¬
lighet, sedan Riksgälds-fullmägtige den 28 Maj anmält, att det derför uppställda
vilkor om aftal med Skandinaviska Kredit-aktiebolaget blifvit uppfyldt; hvarvid
tillika, i afseende på betalningen af obligationerna bestämdes en kurs af 262
R:dr pr 100 thaler, hvilken borde beräknas äfven när obligationerna samt dertill
hörande räntecouponer, så länge de af Banken innehades, förföllo till betalning
och skulle af Riksgälds-kontoret inlösas, äfvensom Banko-fullmägtige förbundo sig
att, derest någon försäljning af obligationerna före utgången af 1867 ifrågakomme,
först hembjuda desamma till Riksgälds-kontoret.
Förutom denna redogörelse för förloppet vid Banko-fullmägtiges öfverlägg-
ningar och underhandlingar rörande omförmälda obligationsköp, anser Utskottet
sig ytterligare böra, till ledning för omdömet öfver detta beslut, erinra om några
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
11
af de omständigheter, hvilka voro för handen närmast före och efter beslutets
fattande och kunna anses dermed hafva sammanhang.
Sålunda torde få anmärkas, dels:
att Bankens metalliska kassa, hvilken från början af Oktober 1865 till samma
års slut på det hela nedgått med omkring 550,000 R:dr och då stod på 15,657,828
R:dr 69 öre, i medeltal utgjort: under Januari och Februari 1866 omkring
15,550,000 R:dr, under Mars månad omkring 15,840,000 R:dr; under de första
tre veckorna af April, som föregingo beslutet, omkring 15,990,000 R:dr, samt
under återstående delen af April jemte Maj månad omkring 13,760,000 R:dr, hvar¬
efter densamma under sommaren intill slutet af September månad efter hand
ytterligare betydligt nedgick;
att Bankens verkligen utelöpande sedlar, d. v. s. efter frånräknande utaf
afdragsposter och depositionsskuld, utgjort i medeltal: under Januari och Februari
1866 omkring 26,980,000 R:dr; under Mars månad omkring 26,273,000 R:dr; un¬
der de tre första veckorna af April 25,430,000 R:dr; under återstående delen
af nämnda jemte Maj månad omkring 24,840,000 R:dr;
att beloppet af utelöpande sedlar utöfver innehafvande metallisk valuta i
medeltal för samma perioder utgjort respektive 11,400,000; 10,400,000 ; 9,500,000
och 11,100,000 R:dr;
att beslutet fattades efter en från Riksgälds-kontorets fullmägtige gjord
framställning;
samt att den händelse, hvilken i England föranledde en äfven hit sina verk¬
ningar sträckande rubbning i krediten, inträffade först inemot medlet af påföl¬
jande Maj månad;
dels:
att Banken redan vid 1865 års slut innehade ett betydligt belopp i obli- ,
gationer, nemligen till ett inköpsvärde af 10,713,941 R:dr 65 öre;
att fullmägtige, efter fattandet af nu ifrågavarande beslut, redan den 9 Maj
funno sig föranlåtna föreskrifva ej allenast inskränkning till tre månader af tiden
för diskontering och utlåning, utan äfven att diskonteringen och utlåningen jemte
kassakreditivrörelsen borde efterhand minskas samt att diskont- och lånekontoren
skulle, i mån som deras kontanta kassabehållningar det medgåfvo, till Banken
återbetala inflytande medel;
och slutligen att redan den 24 Maj och den 14 Juni ifrågasattes förhöjning
af Bankens utlåningsränta, hvilken förhöjning från sex till sju procent ock den 19
Juni ansågs böra beslutas.
Hvad rörande detta vigtiga ärende sålunda förekommit
har Utskottet ansett sig böra för Riksdagen anmäla.
n
Banko-Utskottets Memorial N:o i.
§ 2.
(Rev.-ber. § 7; Fullra. ber. § 5.)
Angående i anförda § af deras berättelse hafva revisorerne anmält den afvikelse från
Dänkons
silfver- och föreskriften i Banko-reglementets 6 §, som egt rum derutinnan, att Bankens för-
^ddförråd i råd af silfver och guld här på platsen, hvilket enligt nämnda reglementes stad-
m’ gande ej må bibehållas vid ett belopp, som understiger tio millioner Riksdaler,
sedan detsamma vid medlet af Juni månad sistlidet år nedgått till omkring 9 '/2
millioner Riksdaler, fortfarande och ännu vid tiden för berättelsens afgifvande fått
förblifva vid ett lägre belopp, än det nyssnämnda minimum.
Vid denna anmälan hafva likväl revisorerne yttrat, hurusom en närmare un¬
dersökning af Bankens ställning och af fullmägtiges förvaltning under den ifrå¬
gavarande tiden öfvertygat derom, att det omförmälda förhållandet icke inneburit
anledning till någon farhåga beträffande Bankens förmåga att uppfylla sina vig¬
tiga åligganden, samt att fullmägtiges underlåtenhet att med Bankens å utrikes
orter befintliga tillgångar fylla det härvarande metallförrådet, fastän ej enlig med
reglementets ordalydelse, i sjelfva verket öfverensstämt med Bankens fördel; och
Banko-fullmägtige hafva, i 5 § af deras berättelse, med hänvisande på metalli¬
ska kassans ställning på det hela under den ifrågavarande tiden såsom förkla¬
ring öfver anledningen till den anmärkta afvikelsen från reglementets föreskrift,
anfört, att då någon fara för realisationens bestånd icke kunde uppstå deraf, att
Bankens här på platsen varande metalliska kassa något understeg 10,000,000
R:dr, fullmägtige ansett den ringa tillgången i fordringar på utrikes ort böra,
så vidt möjligt, reserveras, för att användas till motarbetande af kursens alltför
starka stegring och deraf följande ytterligare silfverexport.
Enligt hvad 3 § af fullmägtiges berättelse upplyser, utgjorde, vid tidpunk¬
ten för det härvarande metallförrådets sjunkande under tio millioner, eller om¬
kring medlet af Juni månad, metalliska kassan i sin helhet endast mellan 11
och 12 millioner R:dr samt nedgick sedermera från slutet af Juni oafbrutet ända
till omkring medlet af September månad, då densamma åter började småningom
ökas.
Den 11 Oktober beslöto fullmägtige införa guld för omkring 10,000 Pund
Sterl., hvilket ankom i medlet af November; och den 18 i sistnämnda månad
beslöts att indraga silfver till värde af omkring 50,000 Pund Sterl., om ankom¬
sten hit af hvilket silfver anmälan hos fullmägtige skedde den 22 och 29 No¬
vember, och hvarigenom det härvarande metallförrådet uppbringades till något
öfver 10,200,000 R:dr.
Med erinran att, på sätt Banko-Utskottets vid sistlidna riksdag Memorial N:o
3 i § 1 upplyser, ett dylikt förhållande jemväl under hösten år 1864 egt ruin,
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
13
men af sednast församlade Ständer lemnats utan påföljd, har Utskottet ansett sig
icke böra underlåta att omförmäla den nu skedda afvikelsen från Banko-regle¬
mentets bokstafliga föreskrift; hemställande likväl Utskottet för sin del att, enär
denna afvikelse i sjelfva verket ej för Banken medfört skada,
densamma icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
§ 3.
(Rev.-ber. §§ 56 och 57; Fullin. ber. §§ 8 och 29.)
De oregelbundenheter och svårigheter inom affärsverksamheten och penninge-
förhållandena, hvilka under sednast förflutna år förefunnits, hafva föranledt Banko-
fullmägtige att i flera afseenden tillämpa de bestämmelser, reglementet för sådana
händelser innehåller, med hänsyn till metalliska kassans upprätthållande samt
Bankens ställning i öfrigt; och ofvan anförda §§ i berättelserna omförmäla de
på Bankens utlånings- och kreditivrörelse direkt inverkande beslut, som härut¬
innan af fullmägtige fattats.
För att sätta Riksdagen i tillfälle att bedöma såväl lämpligheten af de redan
vidtagna åtgärderna, som de föreskrifter, hvilka kunna för framtiden i dessa hän¬
seenden böra meddelas, har Utskottet velat lemna en något utförligare redogörelse
för skälen till berörda åtgärder.
Härvid torde till en början få erinras, att räntan vid diskontering och utlå¬
ning från handels- och näringsdiskontfonden — för lån med omsättningsrätt är
räntan oföränderligt faststäld till 5 procent — under år 1865 utgjorde 5 procent
från sednare delen af Juli till början af Oktober, 5 V2 procent intill den 25 No¬
vember samma år och derefter 6 procent intill den 20 Juni 1866, då densamma
höjdes till 7 procent.
Emellertid hade fullmägtige den 9 Maj 1866 funnit sig, då metalliska kas¬
san under de sednaste veckorna betydligt nedgått och anledningar förekommo
att befara dess ytterligare sjunkande, böra anmoda Styrelserna öfver diskont- och
lånekontoren dels att inskränka tiden för diskontering och utlåning, så att sådan
icke måtte ske på längre tid än tre månader, dels ock att efter hand minska
diskonteringen och utlåningen samt kassakreditivröreisen, äfvensom att, i den mån
de kontanta kassabehållningarne sådant medgåfvo, till Banken återbetala medel,
tillhörande handels- och näringsdiskontfonden.
Frågan om den nyss omförmälda, den 19 Juni 1866 beslutade ränteförhöj-
ningcn förevar redan förut vid flera tillfällen hos fullmägtige. En sådan ränte-
förhöjning ifrågasattes nemligen, efter hvad protokollen utvisa, den 24 Maj, med
anledning deraf att såväl i utlandet räntan nästan öfverallt betydligt stigit, som
de enskilda bankerna här i landet höjt sin räntefot. I fullmägtiges protokoll
för nämnda dag anföres emellertid att, då höjning af Riksbankens ränta sanno-
Angående
utlånings-
räntans hö¬
jande, in¬
skränkning
af utlänings-
tiden samt
höjande af
kreditivaf-
giften.
14
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
likt icke i någon väsendtlig grad skulle minska efterfrågan på lån, utan den
föreskrifna indragningen af utelöpande sedlar ändock måste åstadkommas genom
vägran att utlemna lån emot äfven goda säkerheter, samt dertill komme, att
åtgärden skulle gifva de enskilda bankerna anledning till en ytterligare stegring
af räntan utöfver den, som redan inträdt, hvaraf icke allenast rörelsen skulle
utomordentligt betungas, utan äfven på orter utom landet väckas misstroende till
den härvarande penningeställningen, så ansågo fullmägtige att Riksbanken bäst
tillgodosåge landets affärs och penningerörelse på det hela, genom att icke då
företaga någon ändring i de dittills gällande räntebestämmelserna.
Samma fråga väcktes emellertid ånyo den 14 Juni, i anseende till den fort¬
farande starka minskningen i metalliska kassan samt öfriga sedan någon tid
inträdda förhållanden.
Under den nämnda dag hållna öfverläggning anfördes: hurusom den vid
medlet af Maj månad inträffade rubbning i kreditförhållandena på flera utländska
platser så till vida sträckt sina verkningar äfven hit till landet, att deraf fort¬
farande föranleddes starka påkänningar på Bankens metalliska kassa, till följd
hvaraf, förutom den redan beslutade inskränkningen i tiden för och minskningen
i beloppet af diskonteringar och utlåningar från handels- och näringsdiskontfonden,
ytterligare åtgärder syntes blifva af nöden för motverkande af metalliska kas¬
sans ytterligare fall och för denna kassas förstärkning. I förra afseendet vore
väl höjning af räntan att anse såsom en kraftig åtgärd, som tillika, konseqvent
tillämpad, bland annat, ej allenast innehure en maning för affärsmännen att
inskränka begagnandet af krediten, utan äfven, med detsamma som hvarje för-
sigtig affärsman följde denna maning, gjorde bankernas tillgångar mera tillräck¬
liga att motsvara lånebehofven, utom det att räntans höjande under vissa förhål¬
landen kunde föranleda ett kapital tillflöde, som bidroge till ökande af rörelse¬
medlen och återställande af jemvigten mellan tillgång och efterfrågan. För så
vidt räntans höjande kunde antagas åstadkomma verkningar i nyss antydda rigt-
ning, syntes de närvarande omständigheterna vara sådana, att eu dylik åtgärd
vore berättigad och påkallad, då på de flesta utländska handelsplatser räntan
stode vida högre än den för Banken bestämda, samt inom landet enskilda ban¬
ker och diskontörer äfven höllo betydligt högre räntesatser.
Den höga räntan på utländska marknaden påkallade ock i det hänseendet
förhöjning af utlåniugsräntan härstädes, att endast derigenom ersättning kunde
beredas för de sannolikt dryga kostnader, som under dåvarande förhållanden må¬
ste blifva förenade med anskaffning af medel för metalliska kassans förstärkning;
men å eu annan sida borde ej heller förbises, att det knappast kunde väntas att
eu förhöjning af Riksbankens utlåningsränta skulle behöfvas för att stäfja eu
öfverdrifvet utsträckt spekulation, vare sig i näringar eller handel. Importhan¬
deln berodde alltför mycket af den utländska krediten, att nya spekulationer
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
15
inom denna nu vore att befara, och för liqviden af de genom varuinförseln ådragna
skulder skulle räntans höjande icke utgöra hinder. Lika litet kunde nya före¬
tag inom de inhemska näringarna under för handen varande förhållanden komma
i fråga, utan syntes hvarje ytterligare maning till inskränkning i dessa hänse¬
enden vara obehöflig. Deremot skulle räntans förhöjning kunna medföra något
inflytande till förbättring af penningeställningen, om genom densamma åstadkom¬
mes ett kapitaltillflöde från utlandet. Men då räntan der i allmänhet stode högre
än den, som, åtminstone tillsvidare, här kunde ifrågakomma att bestämmas,
blefve ett sådant tillflöde utifrån efter all sannolikhet icke att påräkna. Det
allmänna misstroendet utgjorde dessutom ett hinder för ett sådant kapital inflöde,
hvilken bäst visade sig deraf, att förlägenheten i England icke blifvit afhulpen
genom den förhöjda diskonton, oaktadt diskonton i Frankrike stod ganska låg.
Det vore egentligen liqviden af försträckningar från utlandet, som föranledde
tryckningen på metalliska kassan, under det tillgången på goda vexlar vore in¬
skränkt, dels derföre att, utländska krediter af hvad slag som helst icke kunde
eller finge begagnas, dels derigenom att afsilande försäljningar icke kunde utan
allt för stort äfventyr verkställas, och dels möjligen af misstroende till vexel-
gifvares och acceptanters förmåga att uppfylla sina förbindelser. Under sådana
förhållanden skulle en förhöjning i räntan sannolikt leda endast till rörelsens
ytterligare betungande, intilldess möjligheten att verkställa försäljningar och på
grund deraf göra indragningar ökades genom någon förbättring i de utländska
kreditförhållandena. I mån som en sådan inträdde, skulle en ränteförhöjning
visa sig verksam, emedan den då kunde föranleda affärsmännen att påskynda
realisationen af sina varor, likasom de då blefve i tillfälle att verkställa de in¬
dragningar, hvartill de sålunda eller eljest kunde bereda sig utväg.
Emellertid ville fullmägtige vid nästa sammanträde närmare öfverväga skä¬
len för och emot utlåningsräntans förhöjning och läto fördenskull frågans slut¬
liga afgörande anstå.
När denna fråga, den 19 Juni, ånyo förekom, yttrades hurusom, bland annat,
metalliska kassan ytterligare sedan sista sammanträdet minskats och än vidare
påkänning deraf vore att motse, så att fullmägtige icke osannolikt blefve, till
följd af 28 § i Banko reglementet, nödsakade att vidtaga särskilda åtgärder för
densammas förstärkning. Vidare upplystes, att ensamt vid Diskont-kontoret här¬
städes utestodo i lån mot vågförda effekter icke mindre än 4,160,000 R:dr, i
hvilket betydliga belopp minskning icke vore att motse så länge låntagarne tillä¬
tes att alltjemt omsätta sina lån och dervid funne sin fördel, till följd af den
jemförelsevis låga räntan, hvilken gåfve dem anledning att heldre fortfarande
belåna sina lager, än att sälja dem till närvarande pris. Härigenom vore emel¬
lertid en högst betydlig del af Bankens utlåningstillgångar bunden, så att Ban¬
kens öfriga utlåningsrörelse måste i hög grad inskränkas, om icke alldeles in-
16
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
ställas; och clå numera anledning vore för handen att förhållandena i utlandet
skulle medgifva indragning af medel derifrån, ehuru under sådana förhållanden,
att den icke komme att ega rum, derest penningar här kunde erhållas billigare,
beslöto fullmägtige, att räntan vid diskontering och utlåning från handels- och
näringsdiskontfonden skulle från och med den 20 Juni och tills vidare utgöra sju
procent.
Denna räntesats förblef oförändrad till den 18 Oktober, då fullmägtige,
efter att vid föregående sammanträden hafva öfverlagt om nedsättning af Riks¬
bankens ränta, beslöto en sådan från sju till sex procent.
Derförinnan hade likväl den 4 Oktober uti nu ifrågavarande afseenden en
annan åtgärd beslutats, i det att fullmägtige så till vida medgifvit jemkning af
deras den 9 Maj fattade, här ofvan omförmälda beslut, att tills vidare och utan
hinder af samma beslut, i hvad det innefattade föreskrift om minskning af diskon¬
teringen och utlåningen samt kassakreditivrörelsen, diskont- och lånekontorssty-
relserna skulle ega att för nämnda ändamål använda till Banken icke återbetalda
samt andra tillgängliga medel; hvarjemte en förstärkning af 300,000 R:dr med¬
delades lånekontoret i Göteborg, samt 500,000 R:dr utbetaltes till Riksgälds-kon-
toret i afräkning å den del af 1863 års bankovinst, som för år 1866 skulle till¬
komma nämnda Kontor.
I dessa frågor voro likväl åsigterna bland fullmägtige delade, och anfördes
å ena sidan hurusom, vid tidpunkten för fattande af beslutet om minskning af
diskonteringen och utlåningen samt kassakreditivrörelsen, metalliska kassan ut¬
gjorde 14,260,141 R:dr 12 öre, men nu hade nedgått ända till 10,802,126 R:dr
64 öre. Sedelstocken åter hade icke minskats i samma proportion som metal¬
liska kassan, och vid sådant förhållande vore icke rådligt att genom tillökning
af utlåningsfonderna förstora den utelöpande sedelmassan, helst utsigten att en
ökad vexeltillgång skulle lemna tillfälle till metalliska kassans förstärkning voi’e
ganska osäker. Förhoppningen derom berodde i väsendtlig mån derpå, att den
nu inhemtade skörden vore af sådan beskaffenhet, att den kunde i utlandet till
någorlunda fördelaktigt plus afyttras; men anledningar att befara ett motsatt för¬
hållande saknades icke; och om äfven genom spanmålsutförsel någon betydligare
vexeltillgång vore att påräkna, komme denna i allt fall att tagas i anspråk för
liqvider af annuiteter å utländska lån med flera utgifter. Den närvarande ställ¬
ningen vore alltså icke sådan, att den kunde medgifva återtagande af beslutet
om minskning af diskonteringen och utlåningen samt kassakreditivrörelsen och
än mindre tillökning i lånefonderna.
Å andra sidan åter androgs, att Bankens ställning nu vore i flera afseenden
tryggare, än vid den ofvannämnda tidpunkten. Metalliska kassan stode visser¬
ligen mycket låg, men med detsamma hade en icke obetydlig minskning i sedel¬
stocken egt rum, så att, då rapporten för den 5 Maj upptoge en sedelstock af
33,174,298
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
IT
33,174,298 R:dr 02 öre, denna den 29 September utgjorde endast 28,032,329 R:dr
35 öre. Sedelstocken hade alltså minskats med omkring 5,100,000 R:dr, under
det metalliska kassan nedgått med endast 3,400,000 R:dr, utvisande en minsk¬
ning i sedelstocken af 1,700,000 It:dr utöfver den, som föranledts af vexlingen,
Ehuru skilnaden mellan de verkligen utelöpande sedlarne vid de ifrågavarande
tidpunkterna endast utgjorde en million, vore dock depositionsskulden så min¬
skad att öfverflyttning från depositionsskulden till sedelskulden icke vore att be¬
fara, hvaraf följde, att omsättningen nu vore vida mera beroende af fullmägtiges
åtgärder för bestämmande af sedelstocken, bvilka, efter hvad erfarenheten visat,
icke ledt, till målet förrän depositionsskulden äfven minskats. Derjemte före-
komme, att de till Bankens disposition befintliga behållningarne i Kassa-kontoret
jemte reservfonden utgjorde den 5 Maj 11,085,843: 10 och den 29 sistlidne Sep¬
tember 12,769,797: 29, oaktadt Riksgälds-kontoret sistlidne månad af reservfonden
erhållit 500,000 R:dr. Något tvifvel kunde alltså icke förefinnas derom att rörel¬
sen nedgått, så att fullmägtige nu hade i sin magt att förekomma större silf-
veruttag, om anledning till sådana skulle visa sig; men de vore icke att befara,
enär i sjelfva verket de orsaker, som vållat metalliska kassans nedgående, icke
vidare syntes vara för handen. Den utländska kredit, som för rörelsen vanligen
begagnas, vore sannolikt icke tagen i anspråk till samma belopp som förut, men
finge under nuvarande förhållanden med säkerhet fortfarande begagnas, sedan det
visat sig att landet förmått under en brydsam tid återgälda en stor del af*de
erhållna förskotten. Utan särdeles farhåga kunde man motse all den vexling,
som kunde ifrågakomma, och tiden syntes sålunda vara inne att kunna småningom
öka sedelstocken och framförallt att befordra den omsättning, som utgjorde vil-
koret för en ökad vexeltillgång.
Nu, då årets skörd vore på väg att komma i marknaden, påkallades mer
än förut all lättnad. Kunde sådan icke beredas, så skulle landtmannen sanno¬
likt, i följd af brist på medel hos köpmännen, få bibehålla osåld en del af den
spanmål, som eljest kunde utföras, hvaremot, om omsättningen mera obehindradt
kunde verkställas, dymedelst, i mån som skeppning kunde försiggå, en vexel-
tillgång uppstode, hvaraf åtminstone något kunde komma Banken till godo för
förstärkning af dess metalliska kassa.
Att betydliga qvantiteter spanmål verkligen i södra och vestra delarne af
Riket funnes att under den närmaste tiden kunna utskeppas, vore anledning att
med temlig visshet antaga, då dels väderleken under skördetiden der i allmänhet
varit mindre ogynnsam, dels flera stora sädesrior åtminstone i och omkring Göteborg
finnas. Enär således beredandet af en ökad penningetillgång i rörelsen vore af
stor vigt och Bankens ställning syntes utan fara medgifva sådant, borde man
icke låta de betänkligheter, som metalliska kassans ringhet kunde ingifva, hindra
en mildring i beslutet om indragningar på lånerörelsen samt beviljandet till
Bill, till Riks/l. Prot. 1867. 6 Samt 1 Afd. 3 Saft. 3
18
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
Låne-kontoret i Göteborg, inom hvars distrikt företrädesvis eu tidig spanmålsexport
kunde påräknas, af en förstärkning; och hvad angick utbetalningen till Riks-
gälds-kontoret utaf någon ytterligare del af bankovinsten, så vore det så mycket
svårare att vägra detta, som Kontorets behof vore särdeles trängande och denna
utbetalning i alla fall måste inom året göras.
I de tvänne frågorna angående mildring af beslutet om minskning af diskon¬
teringen och utlåningen samt om förstärkning till Göteborgs lånekontor anställdes
voteringar, vid hvilka Herrar G. Nyqvist, Björck, Hierta, Selander, Friherre Skog¬
man och Grefve Lewenhaupt röstade för, men Herrar Eric Ersson, A. W. Uhr,
Lundberg, Nordlund och Åkerman emot omförmälda mildring och förstärkningens
meddelande, hvaremot utbetalningen till Riksgälds-kontoret bifölls af samtlige full-
mägtige, med undantag af Herr Nordlund, som reserverade sig mot samtliga de
fattade besluten.
Såsom redan är omförmäldt, beslöto fullmägtige derefter den 18 Oktober
nedsättning af utlåningsräntan från 7 till 6 procent.
Såsom skäl härför anfördes hurusom, efter hvad vid frågan om den kort
förut beviljade förstärkningen till Göteborgs lånekontor utredts, Bankens ställ¬
ning otvifvelaktigt undergått en förändring till det bättre sedan den tid, i medlet
af sistförflutna Juni månad, då räntan uppsattes till 7 procent. Sedelstocken
var då, såväl i och för sig som i förhållande till metalliska kassans belopp, större
än den 18 Oktober, och sistnämnda kassa var då alltjemt underkastad starka på-
känningar för vexelförsäljning och uttagning af silfver, hvaremot numera icke
allenast dylika påkänningar upphört, utan vexeltillgången medgifvit att uppköp
för Bankens räkning kunnat ega rum.
Så vidt en hög ränta afsåge att föranleda inflöde hit till landet af utländska
kapital, syntes bibehållandet af en så hög räntesats som 7 procent numera icke
behöflig,' då, med den diskonto af 4 till 4V2 procent, som vore gällande på de
förnämligare utländska handelsplatserna, de affärsmän här i landet, hvilka egde
tillfälle att erhålla utländska krediter, sannolikt hade fördel af att begagna dessa
äfven vid en räntefot härstädes utaf 6 procent.
En annan anledning till räntans höjande hade varit att åstadkomma minsk¬
ning i jernbelåningen genom att förmå egare till jerneffekter att försälja sina
lager. Endast i ringa män hade detta syfte uppnåtts, då de vid Diskont-kon¬
toret utestående jernlån blott minskats ifrån 4,160,000 R:dr i medlet af Juni till
3,880,000 R:dr, men detta skäl kunde i alla fall icke numera gälla för bibehål¬
lande af hittillsvarande höga ränta, då sjöfarten för året och således äfven jern-
skeppningen snart komme att upphöra.
Då räntan åter kunde och borde höjas, om indragning af sedlar ånyo visade
sig nödvändig, syntes den inträdda, mera gynnsamma ställningen böra medföra den
lättnad för rörelsen och industrien, som högt påkallades, helst förhållandena i
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
19
allt fall vore sådana, att någon eggelse till vågsamma företag icke derigenom vore
att befara. Frågan gällde dessutom endast nedsättning af räntan till (1 procent,
hvilken räntefot före sista förhöjningen varit den högsta Banken bestämt, och
tillgångarne medgåfve otvifvelaktigt den tillökning i utlåningen, som kunde anses
motsvara en nedsatt, men ändock hög ränta.
Slutligen borde icke heller förbises det fördelaktiga inflytande en räntened-
sättning skulle utöfva på åsigterna i utlandet om den härvarande ställningen,
hvilket vore af så mycket större vigt, då, efter hvad man hade anledning för¬
moda, Kiksgälds-kontoret hade behof att uppnegociera penningar och i sådant af¬
seende just nu förehade underhandlingar.
Vid samma tillfälle togs äfven i öfvervägande huruvida anledning vore för
handen att, på grund af den, enligt gällande Banko-reglementes 56 §, fullmäg-
tige medgifna rätt, bestämma olika ränta för olika säkerheter och lånetider, hvar¬
vid förekom, att fastställandet af en lägre räntefot för vissa hypothek främst
syntes böra afse sådana, som ansåges innebära den största säkerhet, dertill före¬
trädesvis måste räknas vågförda effekter, men att räntans uppsättning till 7 pro¬
cent hufvudsakligen haft till syfte att åstadkomma en minskning i det höga be
lopp, hvartill jernbelåningen uppgått. Då emellertid lånen på vågförda effekter
ännu voro så betydliga, att ytterligare uppmuntran till anlitande af Bankens fon¬
der för lån mot dylik säkerhet icke borde genom en särskild rånte -nedsättning
för detta slags säkerheter lemnas, samt, hvad angick bestämmandet af olika ränta
för olika lånetider, detta icke kunde ifrågakomma, då fullmägtige ansågo någon
utsträckning af lånetiden utöfver hittills bestämda tre månader ej under för han¬
den varande förhållanden böra ega rum, funno fullmägtige skäl icke förefinnas att
i berörda afseenden för tillfället meddela andra föreskrifter än de förut gällande.
Förutom den redogörelse Utskottet nu lemnat för fullmägtiges åtgärder i
förevarande hänseenden intill slutet af nästlidne år, eller den tidrymd som egent¬
ligen utgör föremål för Utskottets granskning, bör slutligen omförmälas, att de
nu afhandhule frågorna äfven under den sistförflutna tiden samt sednast den 10
och 17 Januari detta år varit föremål för fullmägtiges öfverläggningar.
Vid dessa tillfällen förekom nemligen till öfvervägande dels huruvida öf¬
verhufvud då gällande ränta vid diskontering och utlåning från handels- och
närings-diskontfonden borde nedsättas, dels i samband dermed huruvida icke nå¬
gon utsträckning af diskonterings- och utlåningstiden lämpligen kunde ifråga¬
komma, dels ock huruvida anledning förefunnes att, i enlighet med det i Banko¬
reglementets 56 § numera lemnade medgifvande, bestämma olika ränta för olika
betalningstider och säkerheter.
I dessa afseenden anfördes, hurusom, då fastställandet af olika räntesatser
för försträckningar på längre och kortare tider förutsatte en ändring af det beslut,
fullmägtige den 9 Maj sistlidne år fattat om inskränkning af diskonterings- och
20
Banko-Utskottets Memorial N:o i.
utlåningstiden till tre månader, och då behofvet att genom indragning af ute¬
stående fordringar förstärka Bankens ställning och att göra de utlånta medlen
hastigare tillgängliga lätt kunde ånyo inträda, samt erfarenheten visat, att stora
svårigheter möta verkställandet af så beskaffade indragningar, syntes det icke
rådligt att, åtminstone för det närvarande, i vidsträcktare mån medgifva utsträck¬
ning af utlåningstiden utöfver den nu bestämda, än att styrelserna tillätes un¬
dantagsvis meddela försträckningar på högst 4 månader; hvaraf följde att olika
ränta för särskilda lånetider icke lämpligen kunde stadgas.
Skulle åter olika ränta bestämmas för särskilda slags säkerheter, så syntes
Banko-reglementet föranleda, att den lägre räntesatsen borde tillämpas för vexlar
och jernbelåningen. Dessa utlåningsgrenar vore nemligen deruti gynnade, att,
enligt 2 mom. af 53 §, utlåning mot pant af vågförda effekter och vexeldiskon-
tering skall ske företrädesvis framför annan utlåning. Dock som, hvad särskildt
angick vexlar, dessa icke innebure någon realsäkerhet och måste, lika med lö¬
pande förskrifningar, bedömas allenast efter de betalningsskyldiges personliga
kredit, samt beträffande jernbelåningen, att just denna utlåningsgren under de
sednaste åren tagit Bankens utlåuingstillgångar i anspråk till en högst betydlig
del samt vore den, i hvilken man hade svårast att åstadkomma eu större och
hastigare indragning, ansågs anledning icke vara för handen att för dessa rörel¬
segrenar särskildt fastställa en lägre ränta än för de öfrige.
Deremot och som dels metalliska kassan numera icke obetydligt ökats, samt
någon påtryckning å densamma icke syntes för den närmaste tiden vara att be¬
fara, dels penningeställningen i allmänhet undergått förändring till det bättre,
så att åtskilliga enskilda banker redan nedsatt sin utlåningsränta, och då utlå-
ningstillgångarne i Diskont-kontoret under sednare tiden varit i jemförelse till
ansökningarne ganska betydliga samt jemväl, i händelse räntan i Banken hölles
lika hög som hittills, anledning vore att befara, det endast säkerheter af mindre
god beskaffenhet komme att erbjudas, ansågo fullmägtige skäl vara för handen
att för samtliga utlåningsgrenar något nedsätta diskonterings- och utlåningsräntan,
och beslöto fördenskull att, med bibehållande af 6 procent ränta för de sum¬
mor, som lyftas eller insättas å kassakreditiv, tillsvidare nedsätta räntan vid
diskontering och utlåning från handels- och näringsdiskontfonden till 5 V2 procent.
Sedan, beträffande den särskilda afgift för rättighet att begagna kassakre¬
ditiv, som utgår med viss procent å kreditivets hela belopp, vid sistlidne riksdag
beslutats, att densamma, som tillförene vant fastställd till en half procent, finge
af styrelsen bestämmas, förekom hos fullmägtige den 26 Juni förlidet år fråga
om icke den dittills varande, nyss nämnda afgiften skäligen kunde anses böra
höjas; oeh då numera icke någon bank inom landet åtnöjdes med en så låg
kreditivafgift, som en half procent, samt icke allenast den omständigheten att,
till följd af lagens stadganden, högre ränta än 6 procent å kreditiv, som beviljas
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
21
på längre tid än sex månader eller emot inteckning i fast egendom, icke kunde
tagas, utan äfven den stora fördel åtnjutandet af kreditivrätt innebär berättigade
Banken till skälig ersättning, beslöto fullmägtige, med stöd af 61 § 2 mom. i
Banko-reglementet, att för kreditiv, som dädanefter i Banken och Lånekontoren
beviljades, kreditivafgiften tills vidare skulle utgöra en procent för år räknadt,
hvilket beslut ännu fortfarande är gällande.
Öfverlemnande till Riksdagens bepröfvande de fullmägtiges beslut och åtgär¬
der, för hvilka nu blifvit redogjordt, får Utskottet för egen del tillkännagifva,
att, med hänsyn till de brydsamma förhållanden, hvilka under
det sistförfluten året förevarit och utöfvat ett starkt infly¬
tande på Bankens metalliska kassa samt dess ställning i öf-
rigt, Utskottet visserligen ej funnit något skäl till missbilli¬
gande af fullmägtiges åtgärder att höja utlåningsräntan öfver
6 procent och kreditivafgiften till en procent, eller att in¬
skränka utlåningstiden till högst tre månader; men anser sig
böra framhålla den åsigten, att dylika åtgärder böra endast
i högsta nödfall af Riksbanken vidtagas.
§ 4.
(Rev.-ber. § 51.)
Den granskning af Diskont-kontorets förvaltning och räkenskaper, som, jem-
likt det vid 1862—1863 årens riksdag fattade beslut, numera åligger revisorerne
öfver Stats-, Banko- och Riksgäldsverken, har för år 1865 blifvit verkställd af
bemälde, år 1866 församlade revisorer, på sätt ofvan anförde § af deras berät¬
telse upplyser.
Som emellertid instruktionen för revisorerne icke berättigar dem att med¬
dela decharge, utan endast att för Riksdagen anmäla, huruvida något varit att
emot Bandens förvaltning i ena eller andra delen erinra, men Styrelsen öfver
Diskont-kontoret hädanefter som hittills torde böra frikallas från framtida ansvars¬
skyldighet för godkänd förvaltning; så och då revisorerne anmält, att vid ifråga¬
varande granskning någon anledning till anmärkning icke förekommit, får Utskot¬
tet tillstyrka,
att åt Styrelsen öfver Bankens Diskont-kontor må meddelas
decharge för Kontorets förvaltning under år 1865.
§ 5.
Den Utskottet, enligt 4 § i instruktionen, åliggande skyldighet att, vid dess
undersökning och granskning af Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning, med
synnerlig uppmärksamhet följa de Banko-styrelsens åtgärder, som afse silfverut-
Decharge
för Styrel¬
sen öfver
Bankens
Diskont¬
kontor.
Åtgärder för
metalliska
kassans _ för¬
stärkning.
22
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
Frågor, som
framdeles
skola be¬
handlas.
Decharge
för Banko-
ful lm äg tigc.
vexlingens fortgång och bestånd, har Utskottet vid detta tillfälle desto omsorgs-
fullare sökt iakttaga, som särdeles ogynnsamma och svåra förhållanden inträffat
under den tidrymd, hvilken utgjort föremål för Utskottets granskning.
Utskottet har vid denna granskning funnit, att fullmägtige med oaflåtlig
uppmärksamhet följt metalliska kassans vexlingar samt i öfverensstämmelse med
de i Banko-reglementet gifna föreskrifter och anvisningar vidtagit åtgärder för
att, i händelse af behof, hafva i beredskap utvägar till densammas förstärkande;
i hvilket afseende fullmägtige, bland annat, dels varit betänkte på afyttrande af
Banken tillhöriga obligationer, dels beredt Banken tillfälle till begagnande af
kredit på utländsk ort.
Med tillkännagifvande att dessa utvägar likväl icke behöft anlitas för me¬
talliska kassans upprätthållande,
har Utskottet ansett sig endast böra om fullmägtiges här¬
utinnan vidtagna åtgärder göra anmälan.
§ 6.
Nedanstående, i fullmägtiges berättelse omförmälda frågor kommer Utskot¬
tet att framdeles företaga till behandling, och skall derefter rörande dem till
Riksdagen göra de framställningar, som kunna finnas nödiga:
§ 6 angående ändring i Banko-reglementets 25 § i fråga om deltagandet å
Bankens vägnar i inventering å Kongl. Myntverket;
§ 9 om förändring af texten å Bankens sedlar;
§ 19 om uteslutande ur Banko reglementet af 41 § rörande ett numera åter-
betaldt lån till Kongl. Myntverket;
§ 28 om sättet för utseende af revisorer till granskning af Lånekontorens
förvaltning;
§ 44 angående förändrad sammansättning af Styrelserna öfver Diskont-kontoret
samt Lånekontoren i orterna.
Som Utskottet, vid den nu verkställda granskningen, funnit att Banko-full-
mägtige med oaflåtlig uppmärksamhet och omsorg fullgjort det dem anförtrodda
vigtiga uppdrag, tillstyrker Utskottet vördsamt,
att decharge må meddelas fullmägtige för de af dem från
den 15 Oktober 18G5 till och med utgången af år 1866 vid
Riksbankens förvaltning vidtagna beslut och åtgärder.
Stockholm den 15 Februari 1867.
Banko- Utskottets Memorial N:o 4.
23
Reservationer:
vid § 1:
af Herr Schartau, som ansåg Utskottet hafva bort till sin anmälan om
fullmägtiges beslut i April månad 1866 rörande Bankens öfvertagande af obliga¬
tioner för 1,103,500 Preussiska thaler af det lån å nio millioner, hvarom Riks-
gälds-kontoret under hösten år 1865 hade kontrahera! med Nordtyska banken i
HamburgochHerrvonErlangeriFrankfurtm.fi. -äfven foga ett eget omdöme i
saken, och att detta omdöme bort innehålla, att, ehuru bevekande skäl för den
beslutade åtgärden må hafva förefunnits i Riksgälds-kontorets behof af Bankens
medverkan till lånetransaktionens genomförande, denna åtgärd likväl ifrån Banko¬
styrelsens ståndpunkt och i betraktande af dels den metalliska kassans då redan
försämrade tillstånd, dels den nära liggande omsorgen att icke genom ett större
kapitals fästande uti ouppsägbara, efter hvad sig visat, till sitt rätta värde mindre
lätt realisabla papper, sjelf bidraga till ett snart derefter jemväl inträffadt tvång
att inskränka den för landets näringar synbart behöfliga tillgången på rörelse¬
medel, dels ock det betänkliga uti hvarje annan inblandning af Bankens pen-
ningeförhållanden med Riksgälds-kontorets, än den som Riksdagen sjelf pröfvat
och godkänt — vore icke tillrådlig att upprepa vid likartad! tillfälle i fram¬
tiden.
Uti denna reservation hafva instämt Herr Reutersvärd och Herr De Maré
samt i den hufvudsakliga syftningen af reservationen Herr Friherre Nordenfalk.
af Herr Mannerskantz: “Då, enligt den för Banko Utskottet utfärdade in¬
struktion, det åligger Utskottet, att afgifva yttrande öfver det sätt, hvarpå Riks¬
banken styrd och förvaltad blifvit, anser jag ett anmärkande omdöme hafva bort
af Utskottet uttalas öfver Herrar Fullmägtiges den 23 sistlidne April fattade
beslut, att låta Riksbanken med nära 2 % millioner deltaga i en till Riksgälds
kontoret lemnad låneförsträckning.
Genom detta beslut anser jag fullmägtige hafva något öfverskridit den rätt
att anordna medel ifrån Bankens reservfond, som, — efter en rätt tolkning af
innehållet i 4 § 3 mom. af Banko-reglementet, — blott med vilkor af ett noga
iakttagande af Bankens säkerhet och allmänna rörelsens fordringar, har blifvit
dem lemnad, samt finner, för min del, den beslutade åtgärden vara anmärknings¬
värd i följande tvänne hufvudsakliga afseenden, nemligen:
dels med hänseende till Riksbankens egen säkerhet, derföre att då det nu
är första gången sedan silfverutvexlingen i Banken åter började, som Banko¬
styrelsen, utan sina principalers, Svenska folkets representanters, uttryckliga be¬
gifvande, lemnat försträckning af Bankens medel till Riksgälds-kontoret, och som
andra Bankens tillgångar än dess emellan hvarje riksdagsperiod upplupna och
24
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
behållna vinst, blifvit till fyllande af Statsverkets behof ifrån Riksbanken ut-
anordnade, jag måste frukta, att, om detta förfarande lemnas utan anmärkning,
fullmägtige derigenom skola anse sig berättigade, att få fortgå på samma bana,
med den påföljd, att utan Representationens vetskap eller tillåtelse allt större
andelar af Bankens fonder successivt skola kunna fastlåsas till användning inom
Riksgälds-kontoret, samt att derigenom oförmärkt skall återinföras den samman¬
blandning emellan Statens och Bankens affärer, som för den sednare ansågs sär¬
deles förderfbringande under tider, hvilkas förhållanden nu tyckas hafva fallit i
glömska; — och
dels med hänseende till allmänna rörelsens fordringar, derföre att det
under tider — sådana som de närvarande — då förlagstillgångarne länge och
ihållande visat sig vara alltför otillräckliga för jordbrukets och andra landets
hufvudnäringars behof, det måste verka i hög grad skadligt och hämmande för
den rörelse, som af dem bedrifves, att Riksbankens till utlåning inom dessa nä
ringar förut disponerade eller disponibla fonder successivt med allt större belopp
dragas ifrån eu sådan användning, samt att faran att blottställas för skadan af
denna förlust utaf af dem förut disponerade, Riksbanken tillhöriga förlagsmedel,
för de näringsidkande klasserna måste blifva så mycket större, om oanmärkt
får försiggå — att Banko-styrelsen, utan föregående hemställan till Representa¬
tionen och i förväg för dess anordningar, kan besluta om sådana betydliga in¬
skränkningar i den förlagsrörelse, som förut af Riksbanken blifvit bedrifven,
hvarigenom Bankens samlade fonder för längre tid eller för alltid komma att
för statsbehof fästas eller förskingras."
af Herr Indebetou: “Då fråga inom Banko-Utskottet förekom rörande full-
mägtiges åtgärd att inköpa obligationer af Riksgälds-kontorets år 1865 kontrahe-
rade jernvägslån till effektivt värde af en million tlialer Preussisk courant samt
att dertill använda något mer än 2 V2 millioner R:dr af Bankens reservfond, fat¬
tades inom Utskottet, med en pluralitet så knapp som möjligt, det beslut, att
nämnda åtgärd skulle för Riksdagen anmälas, utan att åtföljas af något omdöme
från Utskottets sida, huruvida Utskottet fann ifrågavarande åtgärd ändamålsenlig
eller icke.
i- Enär jag tillhörde den minoritet, som ansåg, att Utskottet bort
i nämnda afseende för Riksdagen uttala sin mening, återstår för mig endast den
utvägen att i form af reservation anföra min åsigt i ämnet.
Dervid förekommer i främsta rummet anmärkningsvärd^ att Banko-fullmäg-
tige, utan att underställa frågan Rikets då församlade Ständers bepröfvande,
disponerat af Bankens reservfond ett så betydligt belopp, som ofvan blifvit nämndt,
eller utöfver 2 V-> millioner R:dr, en summa, som Ständerna möjligen kunnat finna
skäl att på annat sätt till landets fördel använda.
Då Banken år 1860 öfvertog eu del af det jernvägslån, som Riksgälds-kon-
toret
Banko-Utlcosttets Memorial N:o 4.
25
toret nämnda år kontraherade, skedde detta på grund af Ständernas beslut, och
det synes varit med god ordning öfverensstämmande, att äfven sistlidet år ett
sådant beslut hade föregått, innan Bankens reserverade medel för ifrågavarande
ändamål användes.
Ehuruväl Banko-fullmägtige äro utsedde att förvalta Riksbankens medel och
tillhörigheter, så följer dock icke deraf, att de ega använda dessa medel efter
eget godtfinnande, en rättighet, som Ständerna städse plägat förbehålla sig, och
som allt framgent synes böra vara utaf Riksdagens beslut beroende. Ett mot¬
satt förfarande skulle leda derhän, att då Riksdagen vore sinnad använda någon
del af Bankens reserverade medel till landets fördel, kunde desamma tilläfventyrs
redan på förhand, Riksdagen oåtspord, vara af fullmägtige för helt andra ända¬
mål disponerade, ett förhållande, som äfven under sistlidna riksdag inträffade.
Sådant torde dock icke böra för framtiden ega rum, och med afseende härpå
har jag trott det icke finnas olämpligt, om Riksdagens uppmärksamhet fästades
vid nu omförmälda af Banko-fullmägtige vidtagna åtgärd.
Huruvida det nämnda inköpet af obligationer varit med Riksbankens fördel
öfverensstämmande, är eu annan fråga, som äfven torde förtjena undersökas.
I detta hänseende kan man ej underlåta fästa sin uppmärksamhet vid det
förhållandet, att en minskning af Bankens metalliska kassa visade sig omedelbart
efter den med Riksgälds-kontoret uppgjorda transaktionen, en förminskning, som
föranledde Banko-fullmägtige att kort derefter icke allenast inskränka tiden för
diskontering och utlåning, utan ock minska utlåningen samt förordna om indrag¬
ning af en del utaf de medel, Indika varit för handels- och närings-diskonten
anvisade.
Om än det kan antagas, att metalliska kassans förminskning icke var någon
ovilkorlig följd af den med Riksgälds-kontoret afslutade transaktionen, utan be¬
rodde på andra orsaker, så måste det ändock medgifvas, att de 2 V2 millioner
R:dr i Riksbankens sedlar, hvilka i följd af nämnda transaktion småningom från
Banken utlemnades, skulle i viss mån utöfva en ofördelaktig verkan på den
metalliska kassan samt att det för Banken hade varit fördelaktigare, om en så¬
dan utjemning af sedlar icke egt rum under sistlidne år, då tryckningen på Ban¬
kens metalliska kassa fortfarande under flera månader var stark och förorsakade
dess nedgående här på platsen under det i Banko-reglementet derför bestämda
minimibeloppet.
Ehuruväl det må anses hafva legat utom Banko-fullmägtiges förmåga att förutse
händelser, som inträffade sednare än beslutet om inköp af Riksgälds-kontorets obli¬
gationer, så förefaller det ändock klart och obestridligt, att följderna af detta
beslut icke voro för Banken fördelaktiga under de förhållanden, som sistlidet år
egde rum.
Det kan icke vara min afsigt att mot Herrar Banko-fullmägtige i detta af-
Bih. till Biksd. Prot. 1867. 6 Sand. 1 Åfd. 3 Häft. 4
26
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
seende framställa något klander, helst jag är fullkomligt förvissad, att de handlat
efter bästa öfvertygelse, och det icke heller kan förnekas, att den omförmälda
åtgärden medförde för Riksgälds-kontoret en betydlig lättnad vid uppgörelsen af
det sednaste jernvägslånet, en omständighet, som icke bör lemnas utan behörigt
afseende; men det har synts mig vara i sin ordning, att någon uppmärksamhet
egnas åt sådana förhållanden, som med förenämnda inköp af obligationer kunna
ega sammanhang eller deraf möjligen varit i viss mån beroende. “
Uti denna reservation har Herr Anders Gudmundsson instämt,
af Herr Lönnberg,
vid § 3:
af Herr Aqardh: “Då af de begagnade ordalagen måste blifva en följd, att
fullmägtige skulle nödgas åter nedsätta inträdesafgiften för kreditiv ifrån 1
procent (hvartill med stöd af sednaste Banko-reglemente den blifvit förhöjd) till
V2 procent (hvartill den i föregående Banko-reglementen varit bestämd); och då
höjandet af inträdesafgiften synes mig vara en åtgärd af helt annat syfte än
höjandet af räntan, så kan jag icke biträda Utskottets yttrande i denna del.
Det måste vara tydligt, att i samma mån å beviljade kreditiv större belopp
äro uttagna, i samma mån blir rörelsen för Banken inbringande och kreditiv-
lånen för låntagaren billiga. Är hela kreditivbeloppet användt, så lider Banken
ingen ränteförlust på någon kassa, som ligger väntande på uttagning; och kan
den enskilde använda hela kreditivbeloppet, så kommer inträdesafgiften att för¬
delas på hela detta belopp, hvarigenom lånet blir mindre dyrt än då inträdes¬
afgiften skall läggas på en mindre del af kreditivsumman. Är t. ex. folioafgiften
V2 procent och räntan 6 procent, så kostar ett kreditivlån, om hela kreditivsum¬
man är använd, låntagaren 6 V2 procent, och Banken tar denna ränta på sina
penningar; men om halfva summan endast är använd, så kostar lånet låntagaren
7 procent, och Banken skulle endast hafva 3 V2 procent för sin försträckning, om
nemligen de till kreditiv anvisade medel icke på annat sätt kunde delvis an¬
vändas. Det ligger sålunda i både Bankens och kreditivhafvarnes intresse, att
icke större del af den åt kreditiv anvisade fonden ligger obegagnad, än som
med ett klokt användande af denna art försträckning är nödigt.
Nu måste det vara tydligt, att om inträdesafgiften är låg, så förledes den
enskilde, för att ständigt kunna disponera penningar, att söka högre kreditiv än
hvarmed han oftast kunde vara hulpen; är åter inträdesafgiften hög, så inskränker
han sig till det han oundgängligen behöfver, helst tillfälliga behof kunna genom
andra slags lån afhjelpas. Då således en högre inträdesafgift bör hafva den
verkan, att de gamla kreditivinnehafvarne minska sina kreditivbelopp, så blir den
till kreditiv anvisade fonden mera tillräcklig och tillgänglig för andra sökande,
som förut icke kunnat erhålla dessa, de förmånligaste af alla slags försträck¬
ningar. I samma mån fonden blir fördelad på flera kreditivtagare, som hvardera
Banko-Utskottets Memorial N:o 4.
27
icke disponera högre kreditivbelopp än de lämpligen använda, skola uttagningarne
blifva större och jemnare — och både Banken och de enskilde derpå vinna.
Så länge det händer, att många kreditivsökande ifrån Diskont-kontoren år¬
ligen afvisas, hvilka i stället erhålla sina kreditiv i de enskilda bankerna, måste
jag, på anförda skäl, anse det vara med både Bankens och den större allmän¬
hetens intresse öfverensstämmande, att inträdesafgiften hålles någorlunda hög.
Anser man att de sålunda fördyrade kreditiven verka menligt på rörelsen, så
synes det vara klokare att det åt fullmägtige öfverlemnades att minska kreditiv-
räntan, då anledning dertill kunde förefinnas. “
af Herr Lindström, som reserverat sig emot Utskottets i slutmeningen gjorda
framställning.