Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21.
1
n o ®i.
Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ro 6) Betänkande Ro 3
med anledning af återremiss af andra punkten i Utskot¬
tets Betänkande Ro /.
_ , Utskottet har uti sitt Betänkande N:o 1 föreslagit, det Riksdagen måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla:
1:0 att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda en ny förordning an¬
gående mätning af handelsfartyg, innehållande sådana be¬
stämmelser, att det lästetal, som påföres fartygen, må vara i
möjligaste öfverensstämmelse med deras verkliga storlek och
lastdryghet samt att en gång uppmätt fartyg icke må vara
underkastadt . ommätning oftare, än då det undergått någon
pa lästetalet inverkande förändring;
2:o att Kongl. Maj:t täcktes förklara, det nu gällande förordnin¬
gar om skeppsmätning icke må tillämpas för fartyg, som
äro uppmätta före den 1 Juli 1866, utan dessas egare till¬
erkännas rättighet att af vederbörande auktoriteter erhålla
bevis öfver fartygens lästetal, enligt den före nämnda tid
verkställda mätningen, samt sådana bevis få tjena till efter¬
rättelse vid skeppsumgälders erläggande, intilldess ett nytt
skeppsmätnings-reglemente blifver faststäldt.
Af förenämnda hemställan har första punkten blifvit i Andra Kammaren
bifallen, men andra punkten återremitterad, såsom det af diskussionen öfver frå¬
gan vill synas, på den grund att Kammaren ej ansåg det vara tillräckligt
Bih. till .Riksd. Prot. 1867. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 10 Höft. 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21.
bevisadt, att fartyg blifvit, vid uppmätning enligt nu gällande förordning, påförda
för stort lästetal. Utskottet har, sedan förra Betänkandet afgafs, blifvit i till¬
fälle att meddela de kraftigaste bevis i detta fall och har äran här införa dylika,
uti hvilka af erfarne och trovärdige män intygas, att fartyg blifvit i enlighet
med den öfverklagade författningen uppmätta till ett så högt lästetal, att det
icke står i något rimligt förhållande till fartygens verkliga lastdryghet.
Af skrifter.
Undertecknad, befälhafvare på ångfartyget Svea, intygar härmed att den
största last i tyngd som hon intager utgör högst 2,000 centner.
Med detta, vatten i pannorna, behöfliga stenkol för resan, proviant, pas¬
sagerare med deras effekter, ligger Svea vanligen 10 % till 11 fot djupt, d. v. s.
Va fot djupare än hon borde ligga.
Konstruktören Herr Kapiten O. E. Carlsund har, enligt kontraktet med
rederiet, bestämt att Svea med full last, och allt om bord, får ligga endast
101/2 fot djupt. Med detta djupgående är hon i alla afseenden ett dugligt sjö¬
ångfartyg, och uppfyller alla fordringar som ett passagerarefartyg bör hafva.
Enligt nya mätarebrefvet af den 29 Juli 1866, som tillämpades den 1
Juli detta år, är Svea mätt till 108 5/io nyläster, och deruti bestämmes äfven
att hon skall inlasta i tyngd 10,800 centner, således 8,800 centner mera än som
ofvan är anfördt. Skulle 10,800 centner inlastas i Svea, sjunker hon så djupt,
att det gör henne till ett fullkomligt odugligt sjö-ångfartyg, både i afseende på
last och passagerare, och man gjorde då bäst att ej släppa henne lös från land.
Af ofvan anförda sakförhållanden synes klart, att det nya mätare-reglementet ej
kan tillämpas på ångfartyget Svea.
Stockholm den 17 September 1866.
P. G. Nylén.
Halmstad den 7 September 1866.
S. H. T.
Kapitenen och Riddaren H. Herr O. E. Carlsund.
Motala.
Den nya förordningen om skeppsmätning håller på att undergräfva Hal¬
ländska ångbåtsbolaget så väl som en del andra ångbåtar. Halland har blifvit
mätt till 24,5 nyläster i stället för förr 1,15, Ellida 25,0 i stället för förr 9,01
och Najaden 25,5 i stället för förr 9,01 nyläster; och i samma orimliga propor¬
tion hafva icke allenast umgälderna till Kronan, lastpenningar och fyr- & båk¬
afgift, utan äfven hamnpenningar, sjömanshus-afgifter och dylika blifvit förhöjda.
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21.
Hvarthän detta för oss skall föra behöfver jag icke påpeka, helst våra fartygs-
turer måste vara sådana, ati 2:ne inklareringar och 2:ne utklareringar ega rum
hvarje resa, emedan fartygen anlöpa Köpenhamn under vägen mellan' Malmö ocli
Landskrona, och således afgifterna till Kronan erläggas dubbelt.
Den nya mätningen är också för våra ångbåtar origtig, enär den bestämt
eu lastdryghet, som betydligen öfverstiger verkligheten. För att visa det så är
förhållandet, hafva vi låtit Najaden vid Göteborgs våg inlasta bestämda last-
tyngden, och resultatet visade sig då i enlighet med närlagda bevis. Besigt-
ningsmännen hafva väl inskränkt sig till att förklara det vådligt med sådan last
gå till sjös och hålla sjön, men det torde tryggt kunna tilläggas, att så lastadt
vore det rent omöjligt gå framåt under sjögång eller storm, i ett farvatten så¬
dant som Kattegat.
Vi måste alltså hos Regeringen söka rättelse uti mätningen och lindring i
de öfverdrifna utgifterna.
För att i förstnämnda hänseende kunna gifva skäl för oss, beder jag
ödmjukligen, att H. H. godhetsfullt ville vara oss behjelplig, genom att lemna
ett bevis, innefattande huru djupt hvartdera fartyget enligt dess konstruktion bör
och får ligga på last, och huru stor lasttyngd hvartdera fartyget (sedan det inne¬
har kolförråd och vatten) verkligen kan intaga för att blifva nedtryckt till rätta
lastlinien. Detta skulle ju då blifva fartygens rätta lastdryghet; och vid sidan
af beviset att Najaden, i stället för att ligga på rätt lastlinie, af den tyngd mät-
brefvet angifver nedtryckts så, att hjulvingarne ligga blott 8 1/i tum öfver den
In gna vattenytan, tyckes det mig, som om tvekan ej borde hos Regeringen upp¬
stå om rätta förhållandet. Huru H. Flis bevis bäst bör ställas, eller hvad det
närmare bör innehhålla för att mest gifva stöd för vår ansökan om upphäfvande
af de lästetal, som nu blifvit fartygen åsatte, och fastställande af skäliga och
rättvisa lästetal, förstår icke jag, och vill derom icke försöka att inlåta mig, men
jag lemnar saken i allt tillitsfullt till H. H., förvissad att den då ställes på sätt
som befinnes mest ändamålsenligt. Jag ber endast att få tillägga, huru det för
oss vore önskvärdt, att snarast möjligt få mottaga det bevis H. H. täcks
lemna oss, för att derefter kunna låta framställningen till Regeringen afcå. Af
Najadens mätbref bilägger jag en afskrift, och emotseende H. H:s ärade med¬
delanden, tecknar jag,
med största högaktning,
Ödmjukligen
./. P. Dillberg.
På begäran af Herr Kapiten O. Lagerberg, befälhafvare på ångfartyget
Najaden, hafva undertecknade, sedan fartyget intagit en mot dess enligt skepps-
mätare-reglementet bestämda lästetal motsvarande tyngd af 2,550 centner jern,
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21.
å fartyget infunnit oss för att bedöma, huruvida fartyget med en denna tyngd
motsvarande last kan gå till sjös.
Enligt oss förevisad vågattest, som här bifogas, innehar fartyget 2,550
centner jern, och befanns det med denna last hafva följande läge:
Djupgående akter.................9 fot 3 tum.
Dito för.................9 „ 1 „
Däckets höjd öfver vattnet vid förkant af vingen 2 „ 2 „
Underkant af hjulvingarne öfver vattnet.....— 8Y2 „
Med anledning häraf, och i betraktande af detta fartygets hårdt nedtryckta
läge, få vi, såsom vår åsigt förklara det vara för fartyget vådligt att så hårdt
lastadt gå till sjös eller hålla sjön. Göteborg den 1 September 18 66.
A. R. Leuliusen, J. E. Gadelius,
Chef för vestra lotsdistriktet. Kapiten-löjtnant vid K. M:ts flotta.
Carl E. Norrman, A. Trygg er,
Ingeniör vid Lindholmens verkstad. Premier-löjtnant vid flottans
konstruktions-korps
Rätteligen afskrifvet
./. P. Dillberg.
Undertecknad, som för Halländska ångfartygsbolaget konstruerat och byggt
ångfartygen “Halland", “Kattegat“, “Najaden" och “Ellida", får härmed på
begäran intyga:
l:o att ångfartyget “Halland" blifvit enligt kontrakt af den 15 Januari
1851 konstrueradt att ej ligga djupare än 7 l/2 fot med last och passagerare,
och blef samma fartyg uppmätt till 12,25 läster, då det levererades år 1852.
2:o att ångfartyget “Kattegat“ blifvit enligt kontrakt af den 1 September
1853 konstrueradt att icke ligga mer än 7 fot djupt med last och passagerare;
under uttryckligt förbehåll i kontraktet, att samma fartyg icke fick öfverstiga
14,50 läster; och mätningen som skedde i Norrköping 1854 öfversteg ej heller
detta lästetal.
3:o att ångfartyget “Najaden" enligt kontrakt af den 6 December 1856
blifvit, under uttryckligt förbehåll deri, konstrueradt att ligga 7, högst 7 l/% fo t
djupt med last och passagerare.
4:o att ångfartyget “Ellida“ enligt kontrakt af den 25 Juli 1861 blif¬
vit konstrueradt och bygdt till alla delar hufvudsakligen lika med ångfartyget
Najaden.
Och får jag derjemte förklara, att anledningen till att dessa fartyg blifvit
konstruerade att ej nedlastas djupare än 7 y2 fot varit den, att inloppet till
Halmstad ej medgifva ett större djupgående vid vanlig sjösättning; samt att
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21. 5
anledningen till det gjorda förbehåll, att lästetalet efter då varande mätningssätt
icke fick öfverstiga 141/2 läster, var mig veterligen den, att då gällande tull¬
reglemente vid Öresund och tullkonventionen med Danmark medgaf tullfrihet
för kustfarare under 15 svenska läster derstädes.
Då numera, enligt nya målningssättet, ångfartyget Najaden blifvit mätt
till 25Ya nyläster, motsvarande 2,550 centner last och fartyget dermed blifvit
proflastadt och enligt mig förevisade intyg dermed nedtryckt till 9 fot 3 tum
akterut och 9 fot 1 tum förut, så att underkanten af hjulhusvingarne icke låg
mer än S1/^ tum öfver vattnet och däcket blott 2 fot 2 tum öfver vattnet, an¬
ser jag, som varande detta fartygs konstruktör, detsamma så nedlastadt och
djupgående, icke sjövärdigt.
Ångfartyg, som blifvit byggda för att gå till sjös och föra 14*^ å 15
läster efter gamla mätningsreglementet, borde ej i lag inedgifvas rättighet att
föra 25Va nyläster; eller skyldighet att erlägga afgifter för en så betydligt större
last. Det öfverensstämmer ej med de föreskrifter och åtgärder, som blifvit till
allmänhetens betryggande och säkerhet förut påbudne.
Motala verkstad den 1 Februari 1867.
O. E. Carlsund.
Såsom bevis på origtigheten af det nya mätningssättet, i hvad som huf-
vudsakligast rörer hjulångfartyg, får jag äran upplysa, att det af mig förda ång-
fartyget “Sten Sture“ är uppmätt till 31 nyläster; måste således erlägga afgif¬
ter för en last af 3,100 centner, då det i verkligheten ej kan lasta mer än
2,350 centner, hvilket af nedanstående uppgift synes.
Ängfartyget “Sten Sture“ innehade, på resa ifrån Gefle till Stockholm den
24 Oktober 1863, följande last, nemligen:
Under däck: Svafvel i lådor...........Centner 542.
Koppar i tackor......... „ 600.
Vitriol i tunnor . . . . •...... „ 150.
Rödfärg i tunnor.......... „ 225.
På däck:
Svafvel i lådor............
Stål i lådor.............
Rödfärg i tunnor..........
J ern.................
Tomfat, paketer m. m.....circa
Centner
»5
348.
294.
75.
25.
91.
833.
Summa centner 2,350.
och var fartyget med då innehafvande last så djupt tryckt, att hjulhusvingarne
nästan tangerade vattnet.
c5
Stockholm den 3 Januari 1867.
J. W. Lundgren.
6 Andra Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21.
Till
Herrar Ivomiterade, som i anledning af sammankomsten den 20 inneva¬
rande December godhetsfullt åtagit sig uppsättandet af petition till Kongl. Maj:t,
angående förändrad mätning för Svenska ångfartyg.
Närvarande vid sammankomsten den 20 December underlät jag yttra
mig om sak i fråga. Jag anser mig dock böra på detta sätt gifva H. Herrar
Komiterade del af hvad som rörer det fartyg, jag har förtroende att föra och
om det ej medför olägenheter, få detsamma upptaget i protokollet — hvarom-
icke torde det likväl lända till någon upplysning i sak.
Ångfartyget Carlstad, bygdt vid Motala mekaniska verkstad år 1859, som
paketångfartyg på Göta kanal, enligt då gällande lagar för fartygsmätning och
deraf beroende taxering, har nu, efter sjutton års oafbruten verksamhet på Göta
kanal, blifvit ommätt och befunnits innehålla icke mindre än 21 nyläster, och
då gamla mätarebrefvet angaf 11,21 nyläster, har fartyget derigenom blifvit större
9,79 nyläster.
Fartygets djupgående med last är, så väl af byggmästaren, som ock en¬
ligt gamla mätarebrefvet bestämdt till 8 fot. Den största last fartyget kan in-
taga är 120,000 €é. viktualievigt eller 12 fiyläster och sjunker då ned till 91/2
fot och derutöfver; hvadan fartyget icke i trångt farvatten kan manövrera.
Och då reglementet för Göta kanal bestämmer, att fartyg, som ligger
öfver 9‘/a fot, icke får passera Göta kanal, så har detta fartyg blifvit utdömdt
från sin bestämmelse att som paket- och passagerare-ångfartyg befara Göta
kanal.
Skulle, försöket vågas att inlasta 21 nyläster — 210,000 ff. viktualievigt,
är troligt att fartyget sjönk långt förr än det blifvit inlastadt, men då ett så¬
dant experiment icke lärer kunna företagas, i strid mot Kongl. Förordningen af
den 16 November 1849, angående hvad till allmänhetens betryggande emot
olyckshändelser genom ångbåtsfarten, bör i afseende på passagerareångfartygs
byggnad, utrustning och begagnande iakttagas; så får jag härmed anhålla, att
i den petition, som till Kongl. Maj:t kommer att ingå, äfven upptagas propeller¬
ångfartyg så väl som skofvelhjulångfartyg. Jag anser, att det nya mätnings-
systemet icke bör tillämpas på paketångfartyget Carlstad, som blifvit bygdt un¬
der förutsättande, att de lagar, som då voro gällande, skulle allt framgent blifva
tillämpade, samt att då fartyget icke kan lastas till mera än cirka hälften af
hvad mätarebrefvet bestämmer, det icke heller bör vara mätt större.
Stockholm den 27 December 1866.
C, E. Blixt.
Befälhafvare å ångfartyget Carlstad.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 24. 7
Ångfartyget Skåne är enligt mätebref af den 1 Juli 1866 i Göteborg
nyläster 66,5, utgörande sex tusen sexhundrafemtio centner. Fartyget är beräk-
nadt att med full last ligga 9,5 fot akter och 8,5 fot förut.
År 1864 den 2 December afgick ångfartyget Skåne från Stockholm till
Liibeck med svår last af jern och diverse till en sammanlagd vigt af 4,600
centner och låg då HV2 fot akter och 93/4 fot förut. Samt anser jag, som
varit fartygets befälhafvare under 6 år, att större last än 4,600 centner kan ej
utan stor risk inlastas.
Stockholm den 7 Januari 1867.
Fredr. Malmberg.
År 1856 hade ångfartyget Götha på sig till last cirka 1,600 centner
och var då mycket hårdt lastad eller hvad man kallar krabbad.
Full bränvinslast har jag haft uti henne, hon lastar i båda rummen
140 hundrakanns-kärl bränvin, val stufvade, man antar att hvarje kärl väger
brutto 7 centner högst, hvilket utgör under däck en last af 980 centner, läg¬
ger man nu till 60 fat, som möjligen kunna läggas på däck, så utgör dessa 60
fat 4 20 centner och hela lasten således 1,400 centner, hvilket fartyget kan
bära, men då är hela däcket belamradt med fat och ligger fartyget nära nio fot
för. Uti spanmål lastar hon cirka 500 tunnor korn under däck, om man då
antar att hvarje tunna väger 13 lispund, gör det en tyngd af 1,300 centner
och ligger då fartyget 8Y2 för samt 8Y4 akter. Detta är med vilkor att ej
fullt kolförråd innehafves (utan cirka 130 tunnor). Om man nu skulle lägga, vi
antaga 200 centner gods på däcket, så skulle fartyget innehafva 1,500 centner,
men skulle då ligga 9Y4 fot för och 8Y2 styfva akter, så att intet skulle jag
önska vara uti någon sjögång med henne, utan vore bäst att hålla sig i smult
vatten, och farten skulle blifva mycket dålig.
Obs. Sedan år 1856 har fartyget blifvit tyngre, dels genom nya för-
stärkningsplåfar och stöttor på sidorna samt ett tvärskeppsskott till, samt allting
surt och vått i hjulhusen. När fartyget ligger nio fot för, så ligga vingarne
2 fot och 8 verktum öfver vattnet.
Nils Aug. Djurberg.
Att förestående åtta afskrifter äro öfverensstämmande med de oss före¬
tedde originalen, intyga
Ludv. Fredliolm.
C. Engel
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 6) Betänkande N:o 21.
Då förestående bevis tydligen angifva, att något misstag föranledt stad-
gandena i den öfverklagade författningen, kan Utskottet ej finna billigt, att de
fartyg, som voro lagligen uppmätta, innan nämnda författning blef gällande,
skola vara i saknad af sina på laglig väg bekomna mätbref. Andra Kammaren
har redan, genom antagande af första punkten i Betänkandet, uttalat den grund¬
sats, att det endast är förändring af fartygen, således icke förändring af mät-
ningssättet, som bör förbinda till ommätning. Riksdagen har redan, genom
begge Kamrarnes bifall till Stats-Utskottets Betänkande N:o 20 Litt E., beslutat
en underdånig skrifvelse med begäran att de fartyg, som före nya skeppsmät-
riingsförordningens tillämpning voro fria från fyr- och båkafgifter, hädanefter må
åtnjuta samma frihet, hvilket är alldeles detsamma som att gifva deras gamla
mätbref gällande kraft. Af dessa anledningar finner Utskottet fullt skäl att till¬
styrka de gamla mätbrefvens gällande kraft äfven för andra fartyg, och vågar
således ännu en gång vördsamt hemställa, det Kammaren måtte besluta, att uti
den underdåniga skrifvelsen jemväl anhålla:
Bo att Kongl. Maj:t täcktes förklara det nu gällande förord¬
ningar om skeppsmätning icke må tillämpas för fartyg, som
äro uppmätta före den 1 Juli 1866, utan dessas egare till¬
erkännas. rättighet att af vederbörande auktoriteter erhålla
bevis öfver fartygens lästetal, enligt den före nämnda tid
verkställda mätningen, samt sådana bevis få tjena till efter¬
rättelse vid skeppsumgälders erläggande, intilldess ett nytt
skeppsmätnings-reglemente blifver faststäldt.
Stockholm den 11 Mars 1867.
På Utskottets vägnar :
ti. C. WITT.
Utskottets ordförande.
Herrar Rönblad och Hellerström åberopa sin vid Betänkandet N:o 1 af-
gifna reservation.
N:o 22.