Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 0.
I
\ « 9.
Ank. till Eiksd. Kansli d. 13 ilars 1867, kl. 2 e. m.
Betänkande, angående tullbevillningen.
Jemlikt föreskriften i 40 § Riksdags-ordningen får Bevillnings-Utskottet
härmed afgifva Betänkande angående de från Kamrarne till Utskottet hänvisade
frågor, som angå förändring i nu gällande föreskrifter om tullbevillningens ut¬
görande, samt i sammanhang dermed redogöra äfven för de förändringar, som
Utskottet i detta afseende funnit billiga och nyttiga. Utskottet önskar likväl
härvid få anmäla, att, då nu gällande tulltaxa varit tillämpad en alltför kort tid,
för att erfarenheten skulle förmått afgifva något bestämdt vittnesbörd om dess
inverkan såväl på Statens finanser, som på landets ekonomiska välstånd, och då
dessutom nödig stadga i denna del af lagstiftningen måste anses såsom ett vä¬
sendtligt vilkor för handelns och näringarnes ostörda utveckling, så har Utskot¬
tet vid granskningen af tulltaxan utgått från den åsigt, att endast få och mera
oundgängliga förändringar böra deri vidtagas. Utskottet har således, ehuru det
visserligen inser, att de i tulltaxan numera antagna grundsatser i flera fall kunna
erhålla er. mera konseqvent och genomförd tillämpning, endast velat tillstyrka
eller föreslå sådana förändringar, som i följd af Statsverkets behof ansetts nö¬
diga, äfvensom sådana af mera formel beskaffenhet, som bort vidtagas, enär nu
gällande rubriker eller uppställning deraf dels föranledt svårigheter och förveck¬
ling vid taxans tillämpning, dels äfven ledt till uppenbara oegentlighet^-.
Bill. till Riksd. Prot. 1S67. 5 Sami. 1 Afd. 6 Häft.
1
2 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
Då såväl de nådiga Kong!. Propositioner angående tullbeviilningen, som
Utskottet fått emottaga, som äfven en del af de inom Kamrarne väckta motioner
i detta ämne, endast afse speciela tullbestämmelser, så bär Utskottet företagit
dem till behandling i sammanhang med granskningen af tulltaxans särskilda
stadganden, och anhåller att få för dem närmare redogöra vid de artiklar de
angå och vid hvilka de blifvit tagna i ompröfning. Angående de motioner åter,
som åsyfta en mera genomgripande förändring i grunderna för tull-lagstiftningen
och i tulltaxans bestämmelser, torde Utskottet här få främst och i ett samman¬
hang afgifva yttrande. Dylika motioner hafva blifvit väckta:
inom Första Kammaren (motion N:o ll) af Friherre Sprengtporten, J, W.,
som föreslagit, “att med undantag för oarbetad! silfver och guld, apotheksvaror,
resförnödenheter och gångkläder till resandes och sjöfarandes eget bruk, en fast¬
ställd och i taxan utförd inregistreringsafgift, beräknad efter högst fem procent
af medelvärdet, må vid införseln i riket åsättas alla varor, som i tulltaxan äro
antecknade såsom tullfria och icke åtnjuta denna tullfrihet på grund af traktater
med fremmande magter eller [konventionen med Norge“. Och har motionären
öfverlemnat åt Bevillnings-Utskottet, “att i hvarje särskilt fall föreslå den ned¬
sättning i den föreslagna afgiften, som af förekommande anledningar anses böra
ega rum, dock att alltid någon afgift bibehålies “ ;
samt inom Andra Kammaren (motion N:o 216) af Herr Jöns Pährsson,
som föreslagit, dels “att för alla slags utländska arbetade fabriks- och handt-
verksvaror af hvad slag som helst måtte åsättas en införselstull af 25 procent af
värdet11, dels äfven “att alla råämnen och naturprodukter, som vårt land icke
kan producera, och hvilka införas till bearbetning och förädling, måtte åsättas
en ganska låg tullafgift af fyra å fem procent af värdet11, dels slutligen “att
alla jordbruks- och boskaps- samt ladugårdsalster må vara fria till in- och ut¬
försel utan afgifter“.
Den förstnämnda af dessa tvänne motioner uppgifver sig åsyfta att, på
det för landet minst tryckande sätt, bereda Statsverket tillgångar för “fullkom¬
nandet af Eikets försvar". Ehuru Utskottet visserligen ej vill bestrida, att ge¬
nom den i motionen föreslagna åtgärd Statens inkomster möjligen kunde i nå¬
gon mån stegras, måste Utskottet likväl uttala den åsigt, att denna vinst sanno¬
likt blefve endast alltför ringa för att förmå uppväga alla de bördor och nya
hinder, hvilka derigenom skulle åläggas handeln och industrien, och hvilka dess¬
utom naturligen i sista hand måste inskränka nationens förmåga att tillfreds¬
ställa Statens behof, och sålunda direkt motverka det åsyftade ändamålet. Ge¬
nom den nu medgifna tullfrihet å en mängd varor, har det blifvit möjligt, att
ej obetydligt minska bevakningspersonalen vid tullstationerna, att göra kontrol¬
lerna mindre tidsödande och besvärliga, att tillåta lossning af införda varor i
hamnar och på tider, som annars varit förbjudna sa*mt att i allmänhet vidtaga
flera åtgärder, som direkt tjenat att lätta omsättningen och minska bördorna för
Bevillnings-Utskottets Betänkande N‘.o 9.
8
deraf beroende industrigrenar. En återgång i det förra afseendet skulle ound¬
vikligen medföra en återgång äfven i det sednare, och dessutom göra nödvändig
en förstärkning af tullbevakningen och af kontrollerna såväl för tullbehandlingen
af de beskattade artiklarne, som äfven för debiteringen och uppbörden af afgif-
terna, hvarigenom måste uppstå nya kostnader för tullverket, hvilka åter i ej
ringa mån skulle reducera Statens nettobehållning af de nya tullsatserna. Re¬
dan i och för sig sjelf innebär förslaget dessutom en återgång från flera af de
grundsatser vår tullagstiftning en längre tid sökt tillämpa, genom hvilka den
äfven till någon del lyckats lösa det svåra problemet, att förena sitt eget ända¬
mål, att bidraga till fyllande af Statsverkets behof, med det afseende på om¬
sättningens otvungenhet och konsumtionens lättnad, som ingen sund lagstiftning
får förlora ur sigte. Vår tulltaxa har sålunda temligen konseqvent sträfvat, att
alltmera inskränka antalet af tullpligtiga artiklar, och deremot söka afvinna det
återstående fåtalet en större inkomst, genom att till beskattning företrädesvis
välja sådana, som utgöra föremål för en vidsträckt förbrukning, utan att likväl
vara för denna alldeles oundgängliga. Att Statsverket genom ett dylikt system
funnit sina på tullbeskattningen beroende inkomster i ej ringa grad tillvexa,
torde väl erfarenheten få anses hafva ådagalagt, likasom äfven att dels den all¬
männa förbrukningen funnit sig mycket lättad genom befrielsen från tull på de
flesta dess nödvändigaste artiklar, dels slutligen näringarne i ej mindre grad
gynnats genom upphäfvandet af tullsatserna å såväl de råämnen de bearbeta,
som de redskap och maskinerier de för denna bearbetning ’ använda. En åter¬
gång från detta system anser sig Utskottet ej böra tillstyrka, men den blefve
dock, såsom antydts, en sjelfklar följd af en lag i motionens syfte, enär denna
skulle komma att underkasta, med få undantag, alla varor en afgift, som det
för öfrigt kan vara likgiltigt om den benämnes tull- eller inregistreringsafgift.
Af hvad redan blifvit anfördt torde äfven få anses följa, att nu gällande tull¬
frihet för en mängd artiklar ej skäligen kan anses, enligt motionärens uttryck,
såsom “ett verkligt premium för den privilegierade importören på bekostnad af
andra importörer och konsumenter", men väl deremot såsom ett erkännande af
rörelsens behof, att ej utan tvingande skäl betungas med afgifter och hinder, på
grund af hvilket erkännande äfven lagstiftningen länge sträfvat att gorå tull¬
friheten till regel, tullbeskattningen till undantag.
Utskottet anser sig slutligen äfven böra framhålla, att förslaget ganska
kännbart angriper det skydd, som tull-lagstiftningen ansett billigt att ännu med¬
gifva landets industri. En tullafgift af äfven endast fem h tre procent af rå¬
varans värde måste naturligen i de flesta fall ej obetydligt höja tillverknings-
priset för industrien, och sålunda i samma mån förringa det skydd, som för
hvarje särskild industri-partikel blifvit beräknadt och i tulltaxan utfördt under
förutsättning af tullfrihet för råvaran. För att behålla detta skydd oförändradt,
måste man följaktligen höja tullen å fabrikatet, men från en sådan åtgärd år
Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 9.
dock lagstiftningen i många fall förhindrad af såväl gällande traktater, som af
omtanke för förbrukningens behof. Men äfven om en dylik förhöjning kunde
ske, skulle dock industrien genom den föreslagna råvarutullcn beröfvad hvarje
föihoppning att kunna utsträcka sin afsättning till fremmande länder, hvilken
afsättning likväl bör anses såsom ett lifsvilkor särdeles för vår industri, som, i
följd af den ringa marknad landet förmår erbjuda, vid hvarje rikare utveckling
hotas med ögonblicklig förqväfning i sitt eget öfverflöd.
På grund af hvad sålunda här ofvan blifvit anfördt, får Utskottet vörd¬
samt hemställa,
att Friherre Sprengtportens omförmälda motion N:o 11 ej
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Den sednare af dessa motioner af mera allmän natur, eller Herr Jöns
Pährsons, förklarar sig egentligen afse en förminskning i importen af utländska
öfverflödsvaror, eller, om en sådan ej kan vinnas, åtminstone vilja ålägga dem
en högre beskattning. Hvad nu angår det första af de i motionen förekom¬
mande, ofvan omnämnda yrkanden, nemligen att åsätta alla utländska fabriks-
och handtverksvaror en införselstull af 25 procent af värdet, så torde dels lag¬
stiftningen i ej så få fall vara från en dylik åtgärd förhindrad genom gällande
traktater, dels äfven i öfrigt de nu åsätta tullafgifter för dessa slags varor få
anses tillräckligt höga, med afseende såväl på den allmänna förbrukningens för¬
måga att bära skatter, som pa det modererade skydd lagstiftningen medgifver
vår industri. Hvad dernäst angår förslaget att bestämma “en ganska låg tull-
afgift“ för alla utländska råvaror, som införas till förädling, så har lagstiftningen
^ falf gått längre än motionären sjelf, och, der Statsverkets behof så
tillåtit, alldeles frigifvit sådana artiklar, hvilket dessutom äfven redan skett med
alla. egentliga jordbruksalster. Utskottet torde sålunda ej behöfva ytterligare
motivera sin vördsamma hemställan,
att ifrågavarande motion (N:o 216) i de delar deraf,
som här blifvit omförmälda, ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Angående öfriga i motionen förekommande yrkanden vill Utskottet dels
här nedan, dels i särskildt utlåtande sig yttra.
Sedan sålunda blifvit redogjordt för de förslag af en allmännare omfatt¬
ning, som till Utskottet inkommit, vill Utskottet i den ordning, nu tulltaxans upp¬
ställning föranleder, afgifva yttranden rörande såväl de Kong]. Propositionerna,
som öfriga från Kamrarne emottagna motioner, och derjemte anmäla de förslag
till ändringar, som Utskottet funnit sig böra tillstyrka.
Betalnings-Utskottets Betänkande N:o 9. 5
lnförscls-tarifcn.
Enär tull-lagstiftningen för artikeln bränvin och sprit är i väsendtlig mån
beroende af de beslut, Riksdagen kommer att fatta angående beskattningen af
den inhemska bränvinstillverkningen, har Utskottet funnit sig böra hemställa,
att pröfningen af tullbestämmelserna angående ifrågava¬
rande artiklar må få uppskjutas, intilldess att Riksdagen i
nyssberörda hänseende fattat beslut.
I den nu till 10 öre per skålpund bestämda tullen för kaffe har Kong].
Maj:t, under åberopande af hvad i den nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof redan blifvit vid beräkning af tullinkomsterna för år 1868
yttradt, föreslagit en förhöjning af 2 öre, hvarjemte Herr Schartau, Frans, inom
Första Kammaren i väckt motion (N:o 9) föreslagit en förhöjning af 3 öre.
Utskottet erkänner visserligen att artikeln kaffe, såsom utgörande en allmän för-
brukningsvara, utan att likväl egentligen kunna hänföras till oumbärliga lifsför-
nödenheter, och såsom ej heller varande föremål för någon inhemsk produktion,
bör, när Statsverkets behof så fordrar, lämpligen kunna åsättas en högre tull¬
sats. Då likväl hvarje stegrad beskattning af en så betydande förbruknings¬
artikel måste vara för allmänheten särdeles betungande, har Utskottet ansett sig
icke böra under några förhållanden föreslå Riksdagen att förhöja tullen å kaffe
med mera än Kong]. Maj:t ansett för Statsverkets behof oundgängligen nödigt,
och får sålunda, under förutsättning att denna förhöjning vid en stundande stats¬
reglering visar sig vara af behofvet påkallad, med afstyrkande af Herr Schartaus
förslag, hemställa,
att nu gällande tullsats å artikeln kaffe, förhöjes till 12 öre
per skålpund.
För den händelse, att den af Utskottet tillstyrkta förhöjningen af tullen
å kaffe skulle af Riksdagen bifallas, har Utskottet funnit sig böra föreslå,
att äfven den nu till 15 öre per skålpund fastställda tullen
å “kaffe, brändt och alla till kaffesurrogat användbara brända
vexter“ måtte efter samma proportion höjas, och sålunda
bestämmas till 18 öre per skålpund.
Då artikeln kakao hittills i allmänhet varit i afseende på tullafgiften lik¬
ställd med kaffe, och äfven för närvarande drager lika tull, eller 10 öre per
skålpund, så har Utskottet funnit skäligt att föreslå en förhöjning af 2 öre äfven
för denna artikel, så mycket heldre, som den egentligen endast af de mera väl¬
mående klasserna i samhället förbrukas. Utskottet hemställer aliså
att tullafgiften å artikeln kakao bestämmes till 12 öre per
skålpund.
Genom 1866 års tulltaxa förhöjdes tullen å karkassband från 50 till 75 öre
skålpundet, emedan man funnit att införseln af dessa artiklar var i starkt stigande, och
Bränvin och
Sprit.
Kaffe.
Kaffe, brändt.
Kakao.
Karkasstr och
Karkassband.
Metaller,
sammansatta.
6 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
genom en lämplig tullförhöjning derå sålunda borde vinnas en icke obetydlig
tillökning i Statens inkomster. Samma taxa bestämmer likväl äfven, att “krino¬
liner, förfärdigade af fjedrar, med tråd eller garn omspunna eller omväfda, och
sammanhållna genom vidsydda band, förtullas såsom “kläder“ af band; äro de
af tyg, försedda med fjedrar, tullbehandlas de såsom “kläder11 af det tyg hvaraf
krinolinen består“. I enlighet med dessa stadganden erlägga sålunda krinoliner
sammansatta med t. ex. bomullsband en tull af 50 öre jemte 20 procent förhöj¬
ning, tillsammans 60 öre; krinoliner af t. ex. bomullsväfnad erlägga 40 öre
jemte 20 procent förhöjning, tillsammans 48 öre, under det att sjelfva fjedrarne
eller karkasserna betala 7 5 öre, allt per skålpund. Deraf måste naturligen följa,
dels att den inhemska industrien för tillverkande af färdiga krinoliner omöjlig-
göres, dels äfven, att den genom förhöjningen å karkasser och karkassband åsyf¬
tade vinsten för Statsverket icke erhålles, enär det naturligen blifver billigare att
införa färdiga krinoliner, som draga en lägre tull. Ett annat förhållande för-
tjenar derjemte att härvid tagas i betraktande, nemligen att karkasser, eller krino-
linfjedrar kunna mot vida lindrigare afgift hit införas öfver Norge, der tullen
endast utgör omkring 11 öre, och hvarifrån varan får införas mot half tull,
eller 87Y2 öre. Utskottet har äfven erfarit, att handeln med denna artikel
redan vidtagit åtgärder för att begagna denna mera billiga och fullkomligt lof-
liga, ehuru för statsintraderna ofördelaktiga, omväg. Under sådana förhållanden
har Utskottet, särdeles med fästadt afseende å Statsverkets behof af ökade in¬
komster, ej kunnat undgå, att finna sig böra hos Riksdagen föreslå,
att tullen å karkasser och karkassband nedsättes till den i
förut gällande tulltaxa bestämda, 50 öre per skålpund.
För vinnande ai mera enkelhet och system i uppställningen af rubriken
Metaller, sammansatta, äfvensom för att äfven här få genomförd den grundsats,
att ämnen, som införas till ytterligare bearbetning, böra vara tullfria, har Ut¬
skottet funnit sig böra föreslå en ny redaktion i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den för artikeln koppar nu gällande, af följande lydelse:
Metaller, sammansatta:
Oarbetade.........................fria.
Arbetade :
plåtar, latun och trådband, äfvensom andra ämnen för ytter¬
ligare bearbetning..................fria.
bleck och spik till fartygs förhydning.........fria.
andra slag, oäkta lahn och metallduk derunder inbegripna:
mer eller mindre förgylda försilfrade, eller pläterade eller
med s. k. guldfernissa öfverstrukna 1 tf . . SO öre.
utan sådan beläggning eller bestickning 1 . . 15 öre.
skrot samt gammal och brukad metall, sammansatt, endast
tjenlig till omsmältning...............fria.
Bevillnings- Utskottets Betänkande N'.o 9. 7
I nu stadgade tull för artikeln socker har Kongl. Maj:t i nådig Proposition,
(N:o 23) och med afseende på Statsverkets behof, föreslagit en förhöjning af 2 öre
per skålpund, eller för oraffineradt af mörkare färg till 10 öre, och för ljusare,
oraffineradt samt raffineradt till 14 öre, allt per skålpund; hvarjemte Herr Schartau
Frans, i motion (N:o 9) föreslagit en förhöjning för det förra slaget till 11 öre,
och för de sednare till 16 öre per skålpund; samt slutligen Herr Jons Pährsson
i motion (N:o 216) yrkat, att artikeln socker icke må förhöjas öfver den tull,
den nu drager. Under åberopande af hvad vid artikeln kaffe blifvit yttradt
angående denna artikels lämplighet för tullbeskattning, hvilket i sin helhet äfven
torde få gälla för socker, och då derjemte iakttagits, att äfven socker redan
förut burit lika tunga utgifter, som de nu föreslagna, utan att förbrukningen
deraf märkbart aftagit; hvadan man således eger anledning antaga, att den med
förhöjningen åsyftade tillökning i Statens inkomster verkligen skall derigenom
vinnas, anser sig Utskottet, under förutsättning att en stundande statsrecderincr
visar behofvet deraf, icke kunna undgå att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition. Utskottet erkänner likväl fullkomligt alla de olägenheter,
som äro oskiljaktiga från en ökad beskattning på en af landets allmännaste för¬
brukningsartiklar, och skulle således gerna hafva sett om Statsverkets tillstånd
och behof medgifvit, att, på sätt af en motionär blifvit yrkadt, ingen förhöjning
i tullen på socker nu behöfc ifrågasättas, hvaraf åter å andra sidan torde följa,
att Utskottet ej heller anser sig böra tillstyrka någon förhöjning utöfver hvad
detta behof oafvisligen krafvel-. Genom den af Kongl. Maj:t föreslagna lika
förhöjningen af 2 öre såväl å råsocker som å raffineradt socker kommer visser¬
ligen någon, ehuru ringa, förminskning i det skydd, den inhemska socker-
raffineringsindustrien hittills åtnjutit, att inträda; men då genom sednaste Tull-
komités utredning kan anses ådagalagdt, att äfven detta så förminskade skydd
uppgår till något öfver 32 procent af tillverkningskostnaden, så vågar Utskottet
antaga, att någon svårighet för industriidkare icke bör uppkomma att än vidare
med oförminskad kraft och framgång uppehålla den inhemska sockerförädlingen,
och har sålunda af denna betänklighet ej bordt finna sig förhindradt att så i
ena som andra hänseendet tillstyrka den af Kongl. Maj:t ifrågasatta tull¬
förhöjning. Med afstyrkande såväl af Herr Jöns Pährssons som af Herr Schartaus
ifrågavarande motioner i alla delar, får Utskottet alltså vördsamt föreslå,
att tullen å oraffineradt socker, till färgen mörkare än N:o
18 af den i handeln gällande Holländska standard bestämmes
till 10 öre, samt å raffineradt, alla slag, äfvensom oraffineradt,
icke mörkare än ofvannämnda nummer, till 14 öre per skålpund.
För säckar, nya, tomma, utgår tullen för närvarande med 5 procent för¬
höjning utöfver den å väfnaden. Då likväl dels sömnadskostnaden i förhållande
till varuvärdet icke kan vara af någon synnerlig betydenhet, dels äfven andra
jemförliga artiklar, såsom t. ex. segel, få införas utan någon förhöjning utöfver
Socker.
Säckar.
Tobak.
8 Bevittnings-Ulskottets Betänkande N:o 9.
tullen å väfnader, så liar Utskottet ansett denna förhöjning äfven för ifråga¬
varande, för landtbruket och industrien angelägna artikel böra bortfalla, och den
således endast draga lika tull med den väfnad, hvaraf den består. Då dessutom
äfven säckar, gamla eller brukade, för såväl industrien som särdeles jordbruket
utgöra eu ganska vigtig artikel, och nu gällande taxerubrik lemnar obestämdt,
om, och på hvilka vilkor, dylika få i riket införas, så vill Utskottet derjemte
föreslå, att ett tillägg måtte i rubrikens sednare afdelning göras, som stadgar, att
säckar, synbart brukade, få införas utan tullafgift; rubriken skulle sålunda komma
att lyda:
Säckar, nya, tomma, tullbehandlas lika med den väfnad,
hvaraf de bestå;
med varor fyllda, såsom emballage, äfvensom tomma, syn¬
bart brukade.....................fria.
För artikeln tobak, oarbetad, blad och stjelk, har Kongl. Maj:t i nådig
Proposition (N:o 23), och under åberopande af sin Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, föreslagit en förhöjning i nu gällande tullafgift af 1 öre
per skålpund; derjemte har Herr Scharlau, Frans, i motion (N:o 9) föreslagit
en förhöjning för oarbetad tobak af 5 öre, för cigarrer af 20 öre, samt för öfrig»
i tulltaxan specificerade slag af arbetad tobak äfvenledes en förhöjning af 5 öre,
allt per skålpund.
På till en del samma skäl och grunder, som redan vid artiklarne kaffe
och socker blifvit anförda, och under enahanda förutsättning, att statsregleringen
visar densamma af behofvet påkallad, anser sig Utskottet äfven i ifrågavarande
fall böra tillstyrka bifall till den af Kongl. Mnj:t föreslagna förhöjning. Att
deremot, såsom en motionär föreslagit, i betydligare mån höja tullbeskattningen
å tobak torde möta flera svårigheter, särdeles med afseende derpå, att, då nu
gällande tull å denna vara i Norge endast utgör 25,04 öra per skålpund, hvarje
större tullförhöjning måste ytterligare stegra den redan nu befintliga böjelsen
till oloflig införsel öfver vår mot detta land vidt utsträckta landgräns.
I afseende på den föreslagna förhöjningen i de olika tullsatserna å arbetad
tobak, torde Utskottet endast dermed behöfva motivera sitt afstyrkande, att in¬
förseln af dylika varor redan nu är ytterst obetydlig och genom den föreslagna
förhöjningen skulle till Statsverkets förlust ytterligare komma att förminskas,
samt att enligt sednastc Tullkomités utredning t. ex. artikeln cigarrer genom nu gäl-
lande tullafgifter åtnjuter ett skydd af mellan 50 — 60 procent, karfvad tobak
af omkring 100 procent o. s. v., allt af tillverkningskostnaden, hvarföre, äfven
om den af Utskottet tillstyrkta förhöjningen å oarbetad tobak bifalles, någon
dylik å “arbetad" icke torde böra ifrågakomma. Med afstyrkande af Herr
Schartaus omförmälda motion i här berörda delar, får Utskottet alltså hemställa,
att tullen å artikeln tobak, oarbetad, blad och stjelk be¬
stämmes till..............26 öre per skålpund.
Angående
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
9
Angående en inom Första Kammaren af Friherre Sprengtporten väckt
motion (N:o 30) om på öfverenskommelse med Norge grundad ömsesidig för¬
höjning af införselstullen å tobak, eller i händelse sådan förhöjning ej kan vinnas,
införande af accis vid all minutförsäljning af arbetad tobak, kommer Utskottet
att genom särskildt utlåtande sig yttra.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 216) har Herr Jöns Vin alla »lag
Pährsson bland annat yrkat, “att alla utländska viner och spritvaror, af hvad
slag som helst, med undantag af Malaga eller kommunionvin, åsättes en tull-
afgift af 20 procent af värdet.“ Då likväl tullen å dylika varor är beroende
dels af gällande handelstraktater, dels äfven af bestämmelserna angående vilkoren
för den inhemska bränvinsbränningen, torde
Herr Jöns Pährssons förslag i dessa hänseenden få förfalla.
Då den tull, som bör utgå för ättika, är beroende af den tullsats, som Ättika.
kan komma att bestämmas för bränvin, hemställes,
att frågan om tullen å ättika må få uppskjutas, till dess Ut¬
skottet kommer i tillfälle att afgifva förslag till införseltull å
bränvin och sprit.
Taxe-underrättelserna.
Taxe-underrättelsernas § 8 inskränker rättigheten att tillgodonjuta restitu- f n.
tion af erlagda införselsafgifter för vid skeppsbyggnad använda materialier och
förnödenheter till vid Svenskt skeppsvarf nybyggda fartyg. Utskottet har ej
velat undertrycka den anmärkningen, att denna inskränkning torde böra anses
för något mera än en blott oegentlighet, då den beröfvar en ganska betydlig
del af skeppsbyggnadsindustrien en fördel, som den medgifver åt en annan.
Derigenom skadas likväl i ganska hög grad den näringsgren, som sysselsätter
sig med förbyggnad och i allmänhet reparation af fartyg. Utskottet får således
vördsamt föreslå,
att rättigheten till sådan tullrestitution, under i öfrigt samma
vilkor och förpligtelser, som i paragrafen stadgas, utsträckes
äfven till vid Svensk hamn repareradt fartyg, och att § 8
i följd deraf må erhålla följande lydelse: Egare af fartyg
som vid Svensk skeppsvarf repareras eller nybyggas äro
berättigade, att — — — — — — — — — — —-
få tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för de
Bill. till Riksd. Prot. 1861. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. 2
10
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9,
materinlier och skeppsförnödenheter, dem egaren genom be¬
höriga intyg visat hafva varit till fartygets reparering, byggnad
Då genom ifrågasatt förhöjning af tullen å råsocker till 10 öre per skål¬
pund, den tullafgift tillverkaren erlägger för i ett tf. raffineradt socker ingående
råsocker, efter ett beräknadt “rendement“ af 8Sy3 procent, hvari sirap, som ej
tillgodonjuter någon tullrestitution, ej är inberäknad, kommer att ökas till 12
öre, så har Utskottet bort föreslå,
att den restitution af tullmedlen § 9 medgifver må för raf¬
fineradt socker, alla slag, höjas till 12 öre per skålpund.
Stadgandet i sista momentet § 9, att den i samma § medgifna tull¬
restitution icke eger rum vid utförsel till Norge, har tillkommit egentligen för
att undanrödja det menliga inflytande på Norska Statsverkets tullinkomster, som
i annat fall kunde uppstå till följd af det i mellanrikslagen af år 1825 inrymda
medgifvande, enligt hvilket flere i Sverige och Norge tillverkade varor få från
det ena landet till det andra införas mot endast half tull, och har derjemte
äfven i Norge med afseende på Svenska Statsverkets trygghet ett dylikt undan-
tags-stadgande blifvit tillämpad!. Då likväl å ömse sidor sådant skett fritt och
utan gemensamt bindande aftal, så har helt naturligt inom båda rikena uppstått
den önskan, att åtgärder måtte vidtagas, genom hvilka någon större trygghet för
hvarderas på tull-lagstiftningen beroende inkomster, kunde vinnas. Särdeles har
denna önskan gjort sig gällande hvad angår artikeln socker, som i båda rikena
utgör en af de förnämsta kassa-artiklar, och för dess vinnande föreslagits dels
att genom ömsesidigt aftal undantaga artikeln raffineradt socker från rättighet
till drawback vid utförsel från ena riket till det andra, dels äfven att upp¬
häfva mellanrikslagens bestämmelser rörande denna vara, så att raffineradt socker
icke vidare må mot endast half tull föras från det ena riket till det andra. Då
likväl genom antagande af det förra förslaget hvarje utbyte mellan de båda län¬
derna af denna artikel skulle fortfarande omöjliggöras, och Svenska sockerför-
ädlingsindustrien således ännu längre finna sig utesluten från den marknad
Norge kan densamma erbjuda, så har Kong]. Maj:t behagat fästa sig vid det
sednare förslaget, och, med tillkännagifvande af sin nådiga afsigt, att, så snart
omförmälda undantagsstadgande blifver i afseende å artikeln raffineradt socker
upphäfdt, äfven vidtaga nödiga åtgärder för att denna vara icke vidare må mot
half tull kunna införas från det ena till det andra af de förenade rikena, före¬
slagit Riksdagen i nådig Proposition (N:o 24), att för dess del medgifva upp-
håfvandet af ifrågavarande undantagsstadgande i hvad det afser raffineradt socker,
så att jemväl vid utförsel till Norge af denna artikel må tillgodonjutas den der¬
för i allmänhet medgifna tullrestitution. Utskottet, som fullkomligt inser, att
genom upphäfvande af ifrågavarande stadgande, samfärdseln mellan rikena bör
kunna erhålla en ökad liflighet och betydenhet, skulle visserligen gerna hafva
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 9.
11
sett om åtgärder kunnat vidtagas för att bereda samma fördel äfven åt andra
alster af Svensk industri, hvilka nu genom samma stadgande finna sig afstängda
från all afsättning i Norge, men kan dock af denna önskan ej finna sig för-
hindradt att tillstyrka bifall åt Kong!. Maj:ts Nådiga Proposition, och får alltså
föreslå,
att sista momentet § 9 må erhålla följande lydelse: Den här
ofvan medgifna tullrestitution eger icke rum vid utförsel till
Norge, utom i afseende å artikeln socker, raffineradt, alla slag.
Stockholm den 1 1 Mars 1867.
På Utskottets vägnar:
Gast. af Ugglas.
Reservationers
l:o af Friherre af Ugglas: “Uti ingressen till sitt Betänkande om tull-
bevillningen har Utskottet uttalat den åsigt, att då nu gällande tulltaxa, som är
utfärdad den 16 November 1866, alltför kort tid varit tillämpad, för aftal dess
verkningar någon erfarenhet hunnit samlas, samt dessutom nödig stadga i tull¬
lagstiftningen måste anses såsom ett väsendtligt vilkor för handelns och näringarnes
ostörda utveckling, Utskottet endast bort föreslå sådana förändringar, som i följd
af Statsverkets behof eller af rent formela skäl ansetts nödiga.
Denna åsigt har Utskottet också i allmänhet tillämpat. Endast i några
få fall har Utskottet, enligt min uppfattning, derifrån afvikit, och då jag är af
den mening att hvarje, äfven den minsta rubbning i förhållanden, som af tull¬
lagstiftningen äro beroende, såvida den ej föranledts af Statsverkets behof, bör
vid denna Riksdag undvikas, får jag emot Utskottets tillstyrkanden i nedan-
nämnda punkter anmäla min reservation.
l:o. Metaller, sammansatta.
Den tullfrihet, som för närvarande är medgifven “Marinmetall eller annan
komposition i form af bleck och spik till förhydning af fartyg11 och “andra slag:
oarbetade, latun och trådband derunder inbegripna", har Utskottet utsträckt jem¬
väl till “plåtar “ och “ andra ämnen för ytterligare bearbetning. “ Då bleck och
spik till fartygs förhydning äro vid införsel tullfria, ansågs inom Utskottet att
12
Bevillning»-Utskottets Betänkande N:o 9.
ett annat till fartygsbyggnad nödigt ämne, eller skeppsbult, som af sammansatta
metaller tillverkas, af samma orsak icke borde draga tull. Då emellertid egare
af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, enligt 8 § i tulltaxe-underrät-
telserna, redan nu äro berättigade att, sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick,
tillgodonjuta restitution af erlagda införselsafgifter för vid fartygets byggnad
m. m. använda materialier, och Utskottet ytterligare föreslagit, att enahanda för¬
mån skulle beviljas vid fartygs reparation, synes den eljest fullt berättigade om¬
sorgen för skeppsbyggnadsindustrien icke nu påkalla en rubbning i bestående
förhållanden, desto mindre som Utskottet icke kunnat i någon mån utreda hvad
inverkan den af Utskottet föreslagna tull-lindring kan komma att utöfva på den
industri, som inom landet kan vara sysselsatt med tillverkning af dylika metall¬
arbeten, enär utom valsade stänger, användbara till skeppsbult, enligt Utskottets
förslag jemväl alla andra ämnen tjenliga till vidare bearbetning skulle blifva tull¬
fria. Helt och hållet torde under närvarande förhållanden icke heller böra för¬
bises den minskning i tullinkomster, som af Utskottets förslag nödvändigt blir
en följd; en minskning, som dock icke kunnat med bestämdhet angifvas. Jag
hemställer sålunda, att Riksdagen behagade besluta,
att nu gällande tulltaxas bestämmelser angående metaller,
sammansätta, må förblifva oförändrade.
2:o. Socker.
I afseende å denna artikel har Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:t8 nådiga Proposition, föreslagit, att tullen å oraffineradt socker måtte från
8 öre förhöjas till 10 öre samt tullen å raffineradt från 12 till 14 öre. Genom
en sådan lika förhöjning' af 2 öre såväl å råsocker som raffineradt socker upp¬
kommer, enligt Utskottets eget medgifvande, en förminskning i det skydd den
inhemska sockerraffinerings-industrien hittills åtnjutit. Att denna näring kan bära
en sådan förminskning, vill jag icke bestrida, men all undersökning derom är
för min uppfattning af frågan alldeles främmande. För mig gestaltar den sig
helt enkelt sålunda: Skulle, om Statens behof för närvarande icke kraft en för¬
höjning i sockertullen, någon rubbning i nu bestående förhållanden ifrågasatts?
Att så icke skett, derom tror jag att alla äro ense, och om så är; bör man väl
då begagna tillfället af ett ögonblickets behof för att uttaga ett steg, som man
eljest icke hade tagit? Utan allt inflytande vid bedömande af denna fråga,
torde heller de omständigheter icke vara, att nu gällande tullsats å raffinad,
12 öre, först tillämpats från den 1 Januari 1866, hvadan dess verkningar icke
kunna vara officielt kända; att före denna tid tullen å den raffinerade varan
utgjort 13 öre, allt med en tullsats å råsockret af 8 öre, och att äfven med
den högre tullbestämmelsen af 13 öre, hvilken vidtog med år 1858, importen
af raffineradt socker, som år 1857 utgjorde 2,068,033 skålpund, år 1865 upp-
13
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.
gått till 7,972,198 skålpund, under det att tillverkningen vid de Svenska raffi-
neringsverken, som år 1857 utgjorde 24,697,846 skålpund, år 1865 uppgått
till 28,859,253 skålpund, af hvillta siffror tydligen framgår, att redan tullsatsen
af 13 öre icke lagt hinder i vägen för denna närings, för den Svenska konsu¬
menten gagnelig täflan med utlandet.
På de skäl jag nu anfört, anser jag att den nya tullsatsen å raffineradt,
socker bör, i förhållande till den föreslagna råsockertullen af 10 öre, ställas så,
att den innefattar samma skydd, som nu gällande tullsats af 12 öre lemnar vid
eu råsockertull af 8 öre, — och får, med tillämpning af denna åsigt, föreslå,
att Riksdagen behagade besluta,
att tullen å oraffineradt socker till färgen mörkare än N:o 18
af den i handeln gällande Holländska standard bestämmes
till 10 öre skålpundet eller per centner 10 R:dr, samt å
raffineradt, alla slag, äfvensom oraffineradt icke mörkare än
ofvannämnda nummer till 14,40 öre per skålpund, eller per
centner 14 Riksdaler 40 öre.
Till grund för detta förslag åberopas följande beräkning, dervid jag anta¬
git ett rendement af 83,38 skålpund socker och 16,40 skålpund sirup af 100
skålpund råsocker, eller samma rendement, som, enligt de af Tullkomiterade
lemnade uppgifter från tre särskilda sockerbruk, derstädes i medeltal erhållits:
Nuvarande förhållande:
100 skålpund råsocker å 8 öre införselstull......... 8 R:dr
Produkten af 100 skålpund råsocker är nu åsatt föl¬
jande tullafgifter:
83,38 skålpund raffineradt socker h 12 öre .... 10,0056.
16,40 „ sirup å 4 öre........... °»6560- 10 R:dr 66,16 öre.
Skilnad 2 R:dr 66,16 öre.
Föreslaget förhållande:
100 skålpund råsocker ä 10 öre införselstull........ 10 R:dr.
Produkten af 100 skålpund råsocker åsättes följande
af gifter:
83,38 skålpund raffineradt socker ä 14,40 ...... 12,0067.
16,40 „ sirup å 4 öre...........• Q)6560- 12 K:dr 66,27 öre.
Skilnad 2 R:dr 66,27 öre.
14
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 9,
3:o. Säckar.
Jemte det Utskottet ansett säckar, nya, tomma, icke böra underkastas
den förhöjning af fem procent utöfver tullen å väfnaden, hvaraf de äro till¬
verkade, som nu finnes stadgad, har Utskottet i sista momentet af taxe-rubriken
intagit en bestämd föreskrift derom att 11tomma, synbart brukade säckar “ skola
vara tullfria. Då endast nya säckar nu äro underkastade tull, synes väl Ut¬
skottets förslag endast innefatta ett förtydligande och sålunda, då svårighet vid
tillämpningen uppgifvits hafva egt rum, vara på sin plats; tnen Utskottets för¬
slag skulle, om det antages, sannolikt leda derhän, att framdeles ingå nya utan
endast synbart brukade säckar till införsel ifrågakomma, tv svårigheten att bi¬
bringa en säck utseendet af att vara synbart brukad är icke stor. Värdet af
införda nya säckar ar 186o uppgick till öfver 34,000 Riksdaler, och den ned¬
sättning i tullinkomst, som af Utskottets förslag kan föranledas, är väl icke af
behofvet påkallad, synnerligast som jordbrukets och industriens behof af denna
artikel antagligen kan till billigt pris inom landet fyllas.
Jag hemställer sålunda,
nu gällande bestämmelser rörande säckar må förblifva
oförändrade. “
Uti denna reservation hafva instämt Herr E. V. Almqvist och, i hvad den¬
samma angår metaller, sammansatta, och säckar, Friherre J. Ahtrömer.
2:o af Herr P. Muren: "Emot Utskottets förslag att åsätta raffineradt socker
en införselstull af 14 öre och medgifva samma eu drawback eller restitution vid
utförsel af 12 öre per skålpund, får jag, på här nedan i möjligaste korthet an¬
förde grunder, vördsammast nedlägga min reservation.
Utskottets förslag om införselstullen stödjer sig visserligen på Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition af den 22 sistlidne Januari, men deruti yttrar dock
Kongl. Maj:t äfven, att “enligt den utredning af ämnet, som den sednast tillsatta
Tullkomiteen meddelat, eu mot i 0 öre tullsats å råsocker svarande tull f 3,5 öre för
raffinad, synes lemna den inhemska raffineringen ett fullt tillräckligt skydd.*
Någon vederläggning af denna Tullkomitéens utredning förekommer icke
hvarken i den nådiga Propositionen eller i Utskotts-betänkandet, men det oak¬
tadt föreslås dock i begge tullsatsen högre, än hvad som för “ett fullt tillräckligt
skydd“ erfordras.
Såväl af den Kongl. Propositionen som af Utskottets Betänkande synes
det som skulle enda skälet till denna öfvertaxering härleda sig derifrån, att
skyddet för raffineringen tillförene varit och för närvarande är, mera än * fullt
tillräckligt . Något annat skäl för den föreslagna tullsatsen förefinnes sannerli¬
gen icke heller, och detta borde väl billigtvis kunna tillerkännas vara alldeles
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 9,
15
otillräckligt, hvarföre jag vågar hoppas, att Riksdagen, om den gjorda framställ¬
ningen om råsockertullens förhöjning till 10 öre bifalles, på skäl som af sed-
naste Tullkomité efter omsorgsfull utredning blifvit anförda, åsätter det raffine¬
rade sockret en införselstull af 13Y2 öre per skålpund, men till undvikande af
half-öre-beräkningen, på sätt nämnda komité äfven föreslagit, utsätter vigten i
centner och således
socker, raffineradt, alla slag &c..............1 centner R:dr 13: 50.
„ till färgen mörkare &c.............. „ „ 10: —
Denna, visserligen till utseendet obetydliga nedsättning, skulle likväl be¬
reda landets innevånare en minskning af 180 å 190,000 R:dr i den förökade
beskattning, som nu ålägges dem medelst två öres förhöjning i sockertullen af
öfver 800,000 R:dr, och iakttages icke denna på fullt giltiga skäl grundade be¬
stämmelse nu, då en så kännbar tillökning i sockertullen pålägges, så lärer väl
föga hopp förefinnas derom, att rättelse sedermera kan åstadkommas.
Angående drawback eller restitution af erlagd införselstull, vid utförsel af
raffinadsocker, namnes intet i den nådiga Propositionen, men oftanämnda Tull¬
komité har på grund af anförda noggranna beräkningar föreslagit densamma,
vid en införselstull å råsocker af 10 R:dr, till 11 R:dr 25 öre per centner. Att
all den tull, som blifvit för råsockret erlagd, härigenom vid utförsel af raffinerad
vara blefve återställd, visar komitén medelst beräkning af att 100 skålpund
råsocker lemna 89 skålpund raffinad, “inberäknadt sirup, hvaraf 3 skålpund
ansetts i värde motsvara ett skålpund raffineradt socker11, men hvilket förhål¬
lande måhända ännu enklare visar sig af beräkningen att 100 skålpund råsocker
i införselstull betala 1,000 öre och att derutaf erhålles 83 skålpund raffinad
samt 17 skålpund sirup samt att vid utförsel al' dessa 83 skålpund raffinad
erhålles en restitution af ll1/* öre per skålpund.......... 9333/4 öre
och då införselstullen å sirup är 4. öre per skålpund, lemnar denna 68 „
Summa l,0013/4 öre
och då det ej kan vara afsigten att medelst drawback bereda en utförsels¬
premie och någon anledning att betvifla rigtigheten af Tullkomitéens här anförda
beräkning icke förefinnes, så måste den af nämnda komité föreslagna bestäm-
melsen vara rigtig och för sitt ändamål tillräcklig, hvarföre jag vördsammast
anhåller om densammas fastställande, så att drawback eller restitution vid ut¬
försel af raffineradt socker bestämmes till 11 R:dr 25 öre per centner".
3:o af Grefve H. A. Hamilton samt Herrar C. Storckenfeldt, W. Thorburn
och A. Medin: “De genom Kong!. Maj:ts nådiga Proposition äskade anslagen afse
hufvudsakligen fyllande af tillfälliga behof, hvilkas omfång dock icke kan be¬
stämmas, förr än dessa anslag blifvit af Riksdagen beviljade. Bevillnings-Utskot-
tet har under detta förhållande, enligt vårt förmenande, bort uppskjuta föreslå
förhöjning i tullarne äfvensom i beskattningen å bränvin, tilldess hela omfånget
af den beviljade skatteförhöjningen blifvit kändt, hvarefter Utskottet med vida
16 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
större säkerhet kunnat bedöma, om och til] hvilken grad den direkta eller den
indirekta beskattningen bort eller behöft anlitas.
Asigterna kunna vara delade i afseende på företrädet af det direkta eller
af det indirekta beskattningssättet, då fråga är om tillämpning af det ena eller
af det andra under en följd af år. Då likväl fråga är om fyllande af ett till¬
fälligt statsbehof, torde den direkta beskattningen hafva ett bestämdt företräde,
enär derigenom undvikas alla de rubbningar, som äro en oundviklig följd af
den indirekta beskattningens tillämpning.
Om likväl den indirekta beskattningen måste tillgripas, torde en tullför¬
höjning å nödvändighetsvaror, till hvilka kaffe och socker med fullt skäl kunna
hänföras, blott i yttersta nödfall böra anlitas.
På grund häraf få vi vördsamt föreslå, att Riksdagen måtte antaga de tull¬
satser, som hittills varit bestämda för kaffe och socker, med förbehållen rättig¬
het att, sedan den beviljade skatteförhöjningen blifvit känd, antaga den förhöj¬
ning i tullen å dessa voror, som anses behöflig till fyllande af den statsbrist,
som icke lämpligen på annat sätt kan betäckas, och hvarom Bevillnings-Utskot-
tet bör anmodas afgifva förslag samtidigt med förslaget om bevillningsbeloppet."
4:o af Herr A. J. Sandstedt: “Den sorgfälliga behandling af tulltaxan,
som såväl inom Afdelning som Bevillnings-Utskott alltid egt rum, har denna
riksdag uteblifvit. Anledningen är helt enkelt att söka uti Bevillnings-Utskottets
sammansättning, der stor pluralitet råder för frihandels-idéernas tillämpning och
således vanmägtigt att göra andra tänkesätt gällande. Jag begagnar nu derföre
min rättighet att reservera mig mot Utskottets förfarande, att icke besluta
behörigt eller likställigt skydd åt hvarken jordbruket eller andra näringar; utan
förgäfves klagar landtmannen öfver sin betryckta ställning, hos Bevillnings-
Utskottets pluralitet finner han ingen skonsamhet.
Vid framställningar om förhöjdt. ehuru billigt skydd för näringar i all¬
mänhet hafva frihandels-förfäktarne alltid framhållit nödvändigheten af låga eller
inga tullsatser, emedan motsatsen skulle endast gifva anledning till smuggling
och tullförsnillning; nu finner dock sagda fraktion i sitt intresse för godt att
yrka förhöjda tullar å några de mest behöfliga förnödenhets-artiklar. Denna
inkonseqvens i handling förefaller besynnerlig, men är dock ett faktum. De
förhöjda tullar å kaffe, socker, tobak, som Bevillnings-Utskottet föreslagit, måste
jag på det högsta bestrida. Hvar och en vet ganska val, att kaffe numera ut¬
gör en nödvändighetsvara, och att fördyra för den arbetande klassen dessa lif3-
förnödenheter står icke väl tillsammans med de tullnedsättningar, man föregående
riksdag beslutat och äfven nu låter opåkallad! fortfara för lyx, öfverflöd och
läckerheter för de förmögnare samhällsklasserna. Jag begär att nu gällande
tullar å kaffe, socker, tobak måtte blifva oförändrade; varande detta endast ett
på rättvisa och billighet stödt yrkande för de arbetande klassernas behof."
Förslag
Bevillning s- til skottets Betänkande N:o 9.
17
¥ ti r s 1 a g
till
ändringar i gällande tulltaxa.
Tarif för Införselstullen.
|
Qvantitet för
|
Införsels-
|
|
tullberäk-
|
tull.
|
|
|
ningen.
|
Riksmynt.
|
Kaffe.............................
|
1 skalp.
|
|
12
|
brändt och alla till kaffesurrogat användbara, brända
|
|
|
|
vexter.......................
|
1 skålp.
|
—
|
18
|
Kakao.........................
|
1 skålp.
|
—
|
12
|
Karkasser och Karkassband............
|
1 skålp.
|
—
|
50
|
Metaller, sammansatta:
|
|
|
1
|
oarbetade.......................
|
—
|
Fria.
|
|
arbetade:
|
|
|
|
plåtar, latun och trådband, äfvensom andra ärn-
|
|
|
|
nen för ytterligare bearbetning........
|
—
|
Fria.
|
|
|
bleck och spik till fartygs förhydning......
|
----
|
Fria.
|
|
andra slag, oäkta lahn och metallduk derunder
|
|
|
|
inbegripna:
|
|
|
|
mer eller mindre förgylda, försilfrade, eller
|
|
|
|
pläterade, eller med s. k. guldfernissa
|
|
|
|
öfverstrukna................
|
1 skålp.
|
—
|
30
|
utan sådan beläggning eller bestrykning . .
|
1 skålp.
|
—
|
15
|
skrot samt gammal och brukad metall, samman-
|
|
|
|
satt, endast tjenlig till omsmältning.....
|
—
|
Fria.
|
|
-- - *- - - - -' - ------ -
|
|
|
|
|
Bih. till Riksd. Prot. i867. 5 Sami. 1 Afd. 6' Höft.
8
18
Bevillningå- Utskottets Betänkande N:o 9.
|
Qvantitet för
|
Införsels- 1
|
|
tullberäk-
|
tull.
|
|
ningen.
|
Riksmynt.
:
|
Socker:
raffinera^, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-, I
samt krossadt eller pulveriseradt socker.....| 1 skålp.
oraffineradt:
a) till färsen icke mörkare än N:o 18 af den
i verldshandeln gällande Holländska standard,
hvarå normalprof genom General-tullstyrelsens
försorg hållas vederbörande tullkammare till-
hända.....................1 skålp.
b) till färgen murkalk än nämnda standard¬
nummer, äfven om varan inkommer i upp- j
löst eller flytande tillstånd..........j 1 skålp.
Anm. Derest — — —---hela innehållet.
14
14
10'l
Säckar.'
nya, tomma; tullbehandlas lika med den väfnad,
hvaraf de bestå.
med varor fyllda, såsom emballage, äfvensom tom¬
ma, synbart brukade ...............
Fria.
Tobak:
oarbetad, blad och stjelk
2fi
Bevillning$-Ut skoitets Betänkande N:o 9.
19
Underrättelser
om hvad vid Taxans tillämpning iakttagas bör.
§ 8-
Egare af fartyg, som vid Svenskt skeppsvarf repareras eller nybygges, äro
berättigade att, sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick, och sådant inför Gene¬
ral-tullstyrelsen styrkt blifvit, få tillgodonjuta restitution af erlagda införsels-
afgifter för de materialier och skeppsförnödenheter, dem egaren genom behöriga
intyg visat hafva varit till fartygets reparering, byggnad, tackling och utredning an¬
vända och för sådant ändamål från utrikes ort införda.
§ 9.
Vid utförsel sjöledes — — — — — — — — — — — — — — ■
beviljas restitutionsvis af tullmedlen — — — — — — —- — — — —
för 1 skålpund raffineradt socker, alla slag...............12 öre.
Den här ofvan medgifna tullrestitutionen eger icke rum vid utförsel till
Norge utom i afseende å artikeln raffineradt socker.
20
Beoillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.
Tabell,
utvisande den tillökning i Statsverkets på tull-lagstiftningen beroende inkomst,
hvilken, så vidt den kunnat beräknas, torde komma att härflyta af de utaf Be-
villnings-Utskottet föreslagna förändringar i gällande tullbestämmelser för nedan-
nämnda artiklar.
|
Under åren
1863-1865 i
medeltal införd
|
Beräknad tillökning
i inkomst.
|
1
|
qvantitet.
|
|
|
!
|
it
|
R:dr.
|
öre
|
: Kaffe (från 10 till 12 öre för 1 få.).....
|
10,184,784
|
323,695
|
68
|
brändt och alla till kaffesurrogat använd-
|
|
|
|
bara brända vexter (från 15 till 18 öre)
|
7,005
|
210
|
15
|
j Kakao (från 10 till 12 öre för 1 få.).....
Socker: raffinerad t, alla slag (från 12 till 14
|
39,746
|
794
|
92
|
öre för 1 få.)......
|
6,622,859
|
132,457
|
18
|
oraffineradt: till färgen icke mörkare
|
|
l
|
|
än N:o 18 (från 12 till
14 öre för 1 få) ...
|
69,396
|
1,387
|
92
|
mörkare än N:o 18 (från
|
|
|
|
8 till 10 öre för 1 få)
|
35,300,734
|
706,014
|
68
|
Tobak, oarbetad (från 25 till 26 öre för 1 få.)
|
5,089,592
|
50,895
|
92
|
Summa Bunt R:dr
|
|
1,215,456
|
45
|