Bevillning a- Utskottets Betänkande N:o 'i 0.
21
Nio fi®.
Ank. till Riksd. Kansli d. 14 Mars 1867, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af en inom Riksdagens Första Kammare
väckt motion, om framställning till Norges Regering och
Störtning, angående ömsesidig förhöjning af tullen för
tobak eller, i händelse sådan ej kan vinnas, upptagande
af accis vid all minutförsäljning af arbetad tobak.
Uti en inom Riksdagens Första Kammare af Friherre Sprengtporten, J. W.,
väckt och till Bevillnings-Utskottet hänvisad motion (N:o 30) har blifvit före¬
slaget, “att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t till Norges Regering och Storthing göra framställning om en ömse¬
sidig förhöjning i tobakstullen, samt att för den händelse detta från Norges sida
icke skulle bifallas, Kongl. Maj:t då ville vara betänkt uppå, att efter behörig
utredning för nästkommande Riksdag framlägga ett förslag till införandet af en
accis vid all minutförsäljning af arbetad tobak, ehvad densamma inom riket till¬
verkats eller blifvit utifrån införd. “ Till stöd för detta förslag har motionären
hufvudsakligen anfört, att Statens inkomster behöfva förstärkas, så framt landet
icke skall förblifva försvarslöst eller stillastående i sin ^moraliska och materiela
utveckling, och att af alla beskattningsformer för detta ändamål torde i allmän¬
het den indirekta genom afgifter på förbrukningen, och särskildt på förbruknin¬
gen af tobak, vara att föredraga. Äfven med fullt erkännande af motionärens
yttrande, “att all beskattning är i afseende å”dess inflytande på det allmänna
välståndet relativ," torde det ej kunna förnekas, att hvarje skatt är för'^nationen
en börda, emedan huru den än må uppbäras, den dock måste,1 tagas af den all¬
männa produktionen, således minska nationens behållning deraf och dermed äfven
verka hämmande på dess deraf beroende, såväl moraliska, som materiela ut¬
veckling. Följaktligen bör äfven hvarje skatt påläggas endast för fyllande af
de Statens behof, som anses oundgängliga, och derjemte först efter noga be-
22
Bevillninys- Utskottets Betänkande N:o 40.
profvande, huruvida den lättare och med mindre verklig tunga för nationen kan
utgöras, än hvarje annan. Då Statsregleringen ännu ej är afslutad, saknar
Utskottet tillräcklig grund för att kunna bestämdt yttra sig, om den föreslagna
“betydliga förhöjningen“ af beskattningen å tobak kan vara af behofvet påkallad,
men vågar dock hoppas, med stöd af Kong!. Maj:ts nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof, att någon dylik förhöjning utöfver den af
Kongl. Maj:t föreslagna, och af Utskottet i dess Betänkande om tullbevillningen
tillstyrkta, ej skall befinnas erforderlig. Ehuru Utskottet visserligen vill erkänna,
att tobak skäligen kan betraktas såsom en i allmänhet och i viss mån företrädes¬
vis lämplig beskattningsartikel, anser dock Utskottet, att en ökad beskattning
deraf måste dels möta stora praktiska svårigheter, dels äfven, ur den allmänna
synpunkten af landets trefnad och välmåga, endast ytterst försigtigt böra till¬
gripas. Utan att kunna yttra sig i hvad mån förslaget om en öfverenskommelse
med Norge kan hafva utsigt till framgång, vill Utskottet i förstnämnda hänseende
endast anmärka, att, äfven om en dylik öfverenskommelse kommer till stånd,
skulle likväl faran för oloflig införsel öfver vår vidsträckta och nästan obevakade
landgräns mot detta rike ganska hotande qvarstå, enär redan nu, trots den i
Norge något högre tullsatsen å tobak, eu ej obetydlig oloflig handel med denna
vara lärer bedrifvas, hvilken sannolikt komme att stegras i bredd med ökade
tullafgifter.
Lämpligheten åter att medelst en saluaccis till Statens förmån höja be¬
skattningen å tobak, torde med skäl kunna ifrågasättas, och Utskottet för sin
del vagar ej hoppas, att denna nya skatt skulle kännas mindre tung än de flesta
andra, då bruket af denna vara numera så införlifvats med våra vanor, att den
nästan kan anses såsom en förnödenhetsvara. Då dertill kommer, att tobaken
egentligen för de mindre bemedlade klasserna utgör en särdeles begärlig förbruk¬
ningsartikel, skulle förhöjd beskattning deraf möjligen kunna anses såsom obillig,
emedan den komme att stå i motsatt förhållande till förmågan att genom skatt
bidraga till Statens upprätthållande. En dylik accis på en artikel, som är före¬
mål för så allmän förbrukning, skulle dessutom betinga flera reglementariska
föreskrifter, ett öfvervakande och en kontroll på handeln, hvilka Svenska natio¬
nen, sedan länge derifrån befriad, säkerligen endast ogerna skulle underkasta sig-,
och derjemte betunga omsättningen med åtskilliga kostnader, af hvilka endast en
del komme Statsverket till godo. Bästa exemplet derpå torde kunna hemtas från
Frankrike, så mycket heldre, som motionären sjelf anfört detta lands förhållan¬
den till fördel för sitt förslag. Genom det monopol å såväl odling som försälj¬
ning af tobak, Staten der förbehållit sig, har den visserligen lyckats uppdrifva
sin inkomst af denna artikel till det höga belopp motionären uppgifvit, men det
bör dock observeras, att detta endast angifver bruttoinkomsten, hvarifrån böra
dragas Statens utgifter för produktionen, försäljningen m. m. Dessa utgifter
uppgingo för ej så särdeles länge sedan till ett belopp, som motsvarade 30—40
23
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
procent af bruttobehållningen, och ehuru de numera äro reducerade till 20—25
procent, har dock den uppgifna stora inkomsten endast derigenom kunnat vinnas,
att Regeringen bestämt försäljningspriset för de ordinära tobakssorterna till 6 a 7
gånger produktionspriset, och att det just är af dessa ordinära sorter, det fatti¬
gare folkets förbrukning, som öfver 4/5 af hela inkomsten erhålles. Utskottet
våo-ar ei afo-öra om Svenska folket kan vara hugadt att underkasta sig en dylik
beskattning, men anmärkas kan, att ehuru tobaksmonopolet existerat i b ranlmke,
med endast få undantag, sedan snart 200 år, har man dock der så föga för¬
mått vänja sig dervid, att oupphörligen nya förslag till dess upphäfvande före¬
komma, och att endast Statens ständigt vexande behof hafva tvungit till dess
bibehållande.
Slutligen önskar Utskottet få vördsamt erinra, att man hos oss redan gått
länore i beskattningen af tobak än man i flera andra länder, äfven i dem, som
upptaga afgifter deraf såväl vid införseln som vid försäljningen, ansett sig kunna
våga, och att äfven ur denna synpunkt försigtighet och billighet således tyckas
bjuda, att ej nu ytterligare beskatta denna vara, åtminstone ej utan särdeles
tvingande skäl. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vörd¬
samt hemställa,
att Friherre Sprengtportens omförmälda motion icke må till
någon särskild Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Mars 1867.
På Utskottets vägnar:
(lust. af Ugglas.
Reservationer:
Ilo af Herr E. W. Almqvist: “Delande de åsigter, hvilka ligga till grund
för den af Friherre Sprengtporten, J. W., inom Första Kammaren väckta motion
N:o 11, angående åsättande af inregistrerings eller viss mindre afgift å alla till
Riket inkommande tullfria varor, der sådant af gällande traktater eller konven¬
tioner ej hindras, har 'jag icke kunnat biträda Utskottets beslut att afstyrka bifall
till den af motionären föreslagna åtgärd.
Ehuru landets tull-lagstiftning för närvarande hvilar på den grundsats, att
några få mera allmänt förbrukade varor böra åsättas så höga tullsatser, att Stats¬
24
Bevillnings- Utskottets Betänkande JSf:o 10.
verkets af tullrnedlen beräknade inkomster derigenom kunna erhållas, under det
att öfriga importartiklar, allt efter som detta mål uppnås, frigifvas från alla tull-
afgifter, vill dock synas, då för inregistrering samt undersökning och kontroll
angående beskaffenheten af alla tullfria varor, som till Eiket införas, kostnader
icke kunna undvikas, att billighet och rättvisa talar derför, att dylika varor
åläggas en sådan lägre afgift, som här blifvit ifrågasatt, till betäckande af de
omkostnader, som för deras tullbehandling gifvet måste uppstå.
Påståendet derom, att landets industri och materiela utveckling skulle
komma att lida af en sådan ringa afgift, kan jag så mycket mindre tro, som
på sätt motionären antydt, den ifrågasatta afgiften borde efter omständigheterna
modifieras, och en del näringar derigenom komma att erhålla ett för deras be¬
drifvande välbehöfligt, om än ringa skydd.
Huruvida något hinder af nämnvärd beskaffenhet för handeln och indu¬
strien, eller väsentligt höjda omkostnader för tullbehandlingen och uppbörden af
den ifrågasatta afgiften skulle vållas, torde först efter en närmare opartisk utred¬
ning kunna med bestämdhet besvaras, men då både i England och Frankrike,
der eljest en ganska vidsträckt tullfrihet eger rum, en motsvarande afgift lärer
finnas bestämd, är påtagligt att principen utan alltför stora svårigheter äfven
hos oss skulle kunna genomföras14.
Uti ofvanstående reservation har Herr A. Medin till alla delar instämt.
2:o af Grefve H. A. Hamilton samt Herrar Carl Storckenf'eldt, W. Thorburn
och B. Meijer: “Då vi icke anse Utskottet hafva på ett tillfredsställande sätt
vederlagt de skäl, som Friherre Sprengtporten anfört för sin motion, i fråga om
en ömsesidig förhöjning af tullsatserna å tobak i så väl Sverige som Norge, få
vi reservera oss emot Utskottets beslut, och tillstyrka vördsamt antagande af
Friherre Sprengtportens förslag44.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARGUS, 1867.
Rättelse
uti
Bevillniugs-Ltskottets Betänkande flit» 9,
Uti Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9, angående tullbevillningen, har
genom förbiseende Herr E. V. Almqvists reservation emot Utskottets yttrande
öfver en af Friherre Sprengtporten i Första Kammaren väckt motion (N:o 11)
rörande inregistrerings-afgift å tullfria varor (sidan 4 i nämnda Betänkande) blif¬
va införd, vid slutet af bemälda Utskotts tryckta Betänkande N:o JO, i stället
för att densamma bort intagas bland reservationerna vid Betänkandet N:o 9;
hvilket till rättelse anmäles.
Bill. till Biksd. Prot. 1867. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft.