Bilagor
till
Högloflig**
Ridderskapets och Adelns
Protocoll,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1025.
Femte Bandeti
STOCKHOLM,
Tryckt hos Olop Grahn, 1825.
Bilagor
till PleniProtpCollet fpr den 3 Junti;
ISko Ii
Herr Anckarsvärd, Ailgujix
Då Economi- och BesvärsUtsköttet ej fä¬
stat mera afseende, än sorn nu af dess Betän¬
kande synes; å ded af Iderr von Wahrendorff
väckte Motion rörande ändring af nii gäilande
formaliteter Vid resande fiämlingars insläppan*
de i Riket, så anhåller jag ätt ytterligare få
fästa Höglofl. Ridderskapets öch Adelns upp¬
märksamheten vid vigten af detta ämne} soni
jag med Motiooairen och de Herrar, hvilke
Born med honom förenat sig, fullkomligen delar.
Vid betragtande af de Förordningar, sorn.
gifvit anledning till Herr von Wahreödorffs
motion, skäll man lätteligeri finna, att denna
åtgärd tillkommit under utvecklingen af eri
stör och allman politisk crisis, då vissa för¬
siktighetsmått säkerligen äro nödvändiga och
böra gillas; trien att forsigtighetsmåtten fortfa¬
ra, sedan behofvet af dem upphört och syn-
rierligäst sättet huru de förledit år med för-
åcdringar och tillägg åter upplifvais, kan ej
4
Den 5 Junii,
annat äf» väcka uppmärksamhet och oro, då
det genom Circulaire af Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes ärenderne, blifvit
Herrar Landshöfdingar anbefaldt, att verk¬
ställa denna Policeordre, hvarutinnan såle¬
des saknas den form, som 38 Regeringg-
Formen bjuder, för att göra gällande alla ifrån
Konungen utgående expeditioner och befall¬
ningar; men dådet visserligen varit utom grän*
sen för EconomiUtskottets befattning, att ingå
i pröfning om lagligheten af denna sednare
åtgärd, så lemnar jag äfven den delen deraf,
för att vid detta tillfälle ensamt uppehålla
mig v«d sjelfva olägenheterna i tillämpningen
och derutaf, efter min tanke, följande behof
af ändring. Sverige är nu mera efter olyck¬
liga krig och derigenom beredde förluster af
flere provincer, satt uti ett så1 stort isolerings-
tillstånd, att det samma visserligen icke af oss
sjelfva ännu mer borde förökas. Våra förhål¬
landen till främmande Stater måtte för det
närvarande till det mästa inskränkas till blott
commerciella; och synes det mig som vi såle¬
des voro i största behof af en lätt och obe¬
hindrad communication med utlänningen till
handelens orubbade bedrifvande, hvilket vis¬
serligen ej kan äga rum så länge resande han-
dels-aeenter flere månader kunna uppehållas
vid gränsorterna, i afvagtan på pass, för att
slippa in i Landet. Det är för mig omöjligt
att nu förstå behofvet eller nyttan af denna
formalitet. Är det för att förekomma misstänkta
eller illasinnade personers resor genom landet, så
förutsätter det, då alla nationer ej i detta fall äro
Den 5 Junii,
S.
lika behandlade, ett misstroende som jag fruk*
tar svårligen kan rättfärdigas. Vi äro i fred
och vänskapliga förhållanden med hela verl-
den och hvarföre då i ett fall som detta ej
behandla alla våra vänner lika; hvartill tjenar
dessutom våra Ministrar vid främmande Hof
och våra Consuler i de största Handelsstäder-
ne, om de ej kunna ombetros att få utgifva
gällande pass till resor igenom det Iand de
representera. Utan tvifvel bör det äfven för
dessa Herrar Embetsman vara lättare stt be¬
döma de passökandes uppsåt och afsigter, än
det kan vara för en i Stockholm resideran-
de StatsMinister och beträffande de miss-i
bruk af vår gästfrihet, sorn främmande re¬
sande möjligen kunde tillåta sig, så underhåll
la vi en talrik Policebetjening, 6om skulle å-
d?galägga en oförlåtelig oskicklighet, omden
ej viste upptäcka och tillintetgöra de stämplin-
gar, hvilka med något sken af betydenhet kun¬
de förehafvas emot Fäderneslandet eller dess
interessen; ty att små och i mörkret förda in¬
triger skulle synbarligen kunna oroa, anser jag
under värdigheten af ett fritt och sjelfständigt
Folk och dess Regering, hvars politik är och
bör vara fred med aila Nationer, och som un^
der närvarande allmänna förhållanden, säker¬
ligen skall mötas med samma ärlighet och
fredliga tänkesätt, som vi öppet ådagalägga,
utgöra grunden för våra åtgärder i afseende
på främmande magter och deras undersåtare.
Men troligen skall äfven em vi fortfara med
denna stränga åtgärd vid resande främlingars”
insläppande i Riket, reciproqva Författningar
Den 3 Junii,
tagas emot oss i de Stater, hvars individuel
pä detta vis med misstroendets formaliteteR
mötas vid våra gränsor, och jag tror med af-
seendet å vårt från continenten skiljda läge
och vårt större behof af ostörda handelsrela-
tioner med andra Stater, ån de kunna äga att
bibehålla dem med oss, att vi under ett så¬
dant förhållande ojemnförligt skulle förlora
mer än de, om Reciprocitet i detta fall öfva-
deg emot oss. Alla dessa skäl hade jag trott
bordt kunna leda det Höglofl. Utskottet till
ett motsatt resultat, än det som nu meddelats
Ridderskapet och Adeln; Utskoitet har endast
uttryckt sin öfvertygelse om Konungens öma
omvårdnad för bibehållande af d^n aktning.
Svenska Folket hos andra Nationer förvärf-’
yat sig genom sitt gästfria och välvilliga be¬
mötande mot främlingar, och att således gemen¬
skapen med utlänningen ej vidare skall för¬
svåras, än sorn med afseende på S.tatens sä¬
kerhet kan vara nödigt. Mig förefaller det å-
ter, sorn att Utskottet kunnat fästa afseende å
Sveriges behof af en ostörd communication
med andra länder, samt stadgat den öfverty¬
gelse, att Statens säkerhet ej kan äfven-
tyras genom upphäfvande af den nu för re¬
sande främlingar gällande stränga passförfatt¬
ning, äfvensom Hans Excellenee 'S tatsMi ni-
sterns sednaste circulaire i detta fall, mera kun¬
nat anses som ett uttryck af dess enskildt»
godtycko, än som ett Hans Majus Konungens
bud, och att således en underdånig önskan
från Riksén Ständer om denna författnings
saara upphörande till kraft och verkan, vöre
vid detta tillfalls det minsta Nationen vöre
skyldig sig sjelf, för att vårda sitt rykte af
gästfrihet och välvilja mot främlingar, äfven¬
som för vården af den Constitution, vi äga ogh
de förmer, den föreskrifver.
Jag anhåller i anledning af hvad jag
haft äran yttra om återremiss af Utskottets
Betänkande.
N:o 2.
Herr von Wahrendorff Martin:
Utskottet har, med undantag af de reset-
yationer, som blifvit gjorde, ansett sig ej kun¬
na fatta de politiska förhållanden, som gifva
anledning till närvarande Författningar i an¬
seende till Utlänningar, och synes äfven före¬
se en lika resignation hos Riksens HögloQ.
Ständer, samt af sådan anledning afstyrkt den
underdåniga framställning i önskningsväg,som
jag haft äran föreslå.
Med ali agtning för Utskottets blygsam¬
het, måste jag anmärka, att all kännedom
fordrar någon möda, och hade Utskottet ve¬
lat använda någon sådan uppå detta ämne,
tror jag det hade stått i dess förmåga att vinna^
den grad af allmän politisk öfversigt, det Ut¬
skottet kunnat bedöma när var anda fråga.
|atg, ådit fullkomlig t»e$ é#*
Den a Junii
mäst oinskränkta förtröstan och öfvertygelse
om Kongl. Maj:ts personliga vishet och om¬
tanka i alla Riksärender, men jag anser dere¬
mot som den mäst obilliga och förmätna vän¬
tan, att Konungen utan biträde skulle upp-
fa tta och uppfinna alla ds förbättringar och
nya regleringar, sorn tidernas skick och hän¬
delsernas lopp kräfva. Då nu Konungens Råd¬
gifvare, StatsRådet, endast äro negativt ver¬
kande, torde det så mycket mera tillkom¬
ma Riksens Ständer, att ej med liknöjd tyst¬
nad lemna allt oanmärkt, utan häldre följan¬
de den ledning till omtanka och nit för Ri¬
kets fördelar, Konungen Sjelf med Sitt Eget
exempel lemnar oss, med fog och undergif¬
venhet anmäla alla de upplysningar, som kun¬
na lända till Konungens och Nätenens sanna
ära och fördelar.
Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag ej
anse de närvarande Författningarne för det
mäst tjenliga försigtighetsmått, då det ej är
tänkbart att StatsMinistern för Utrikes ären-
derne kan förena de vidsträckta kunskaper,
hans Embete påkallar med den police egenskap
att hafva sig bekant aila individuers morali¬
tet i större delen af Europa. Rättvisan eller
skadligheten af StatsMinisterns beslut i anse¬
ende till vägran eller bifall af pass skulle
sålunda blifva ett lyckskott, och just den per¬
son som insläppes i Riket, torde snarast böra
uteslutas. Att sådane misstag verkeligen ägt
rum, kan bäst bevittnas af Policens Journaler,
då mången som ankommit med SlatsMinisterns
Den 3 junii.
9
pass, korrt derefter blifvit förvisad härifrån.
För min enskilta tillfredsställelse skull, torde
Höglofl. Ridderskapet och Adeln tillåta mig
förklara, att om jsg förmodade att min motion
möjeligen kunde beröfva Hans Excellence
StatsMinistern ett prerogativ, som i något af¬
seende kunde vara honom angenämt, skulle min
enskilta tacksamhet möjligen kunnat förlama,
mina åtgärder i denna fråga, men jag har denna
gång varit lycklig nog finna mina önskningar
för det allmänna vara i fullkomlig harmoni
med de enskildte, ty hvad kan väl vara mera
motbjudande för en högt uppsatt Embetsman,
än att som skyldighet nödgas utföra, hvad som
endast af en slump kan blifva väl eller illa
verkställda
Hvad undantagen för de favoriserade Nai
tionerne beträffar, är det temmeligen klart äf¬
ven för den mäst korrtsynte, att tillfällighe¬
ten mera än någon stor politisk anledning, för¬
skaffat dessa nämnde fördel, och att vissa an¬
dre Nationer derifrån blifvit uteslutne. Till
exempel härutinnan får jag anföra, att Treus-
sare, Hanoveranare och Ryssar äga fritt in¬
träde i Riket, men ej deras grannar, Polackar,
Mecklenburgare, Lybeckare och Hamburgare,
och hvad ovilja eller stämplingar hafva vi
väl att vänta af desse senare framföre de
förra?
Jag tror att det i allmänhet bör falla den
resande Utlänningen besynnerligt, att han först
ser Statens portar på det strängaste tillbomma*
10
Deri 5 Junii,
de ock sedan finnér den privata mannens dörr j
ständigt öppen En sådan skiljaktighet meljap
Regeringens åtgärder och Nationens böjelse,
bör väl serdeles i en representativ Stat, så myc*
ket som möjligt undvikas, ty mången skulle
derigenom kunna komma till den slutsats, att ,
antingen Folkets representanter föra en allt
för svag röst, eller att Regeringen alltför litet
lyssnar dertill. *
Om våra Utriket Beskickningar jemte full¬
ständiga instryctioner fingo sig uppdragit att
utfärda pass, såsom till en del blott är ve¬
dertag?!, Herrar Lanöshöfdingar och Plats-
Commeödånter äfven erböllo sina behörige in-
structictner och vår Police tillika använde me- \
ra vaksamhet och min dref försigtighet, så
tror jag att alla önskade ändamål säkrast kun¬
de vinnas, aldrafiälst under en tidepunkt, då
Nationens tillgifvenhet forsin Konung och dess
Dynasti aldrig torde varit mera allmänne och
större och banden emellan Regeringen och
Folket således äro på det säkraste befä-
stade.
Af alla nu anförde skäl får jag hos Herr
Grefven och LandtMarskaiken samt Höglefh
Ridderskapet och Adela vördsamt anhålla om
|terremiss af Utskottets Betänkande, och är
|ag nog lycklig att härutinnan vinna bifall,
smhåller jag ödmjukast hos Utskottet, att det;,
pmma måtte med mindre sjelfförsakelse och,
f^era alfver å nyo behandla detta |mne, äf¬
vensom jag får hembä/^ uttryck af m.ie ser-
Den 3 Junti.
IX
deles tacksamhet för de Herrar Ledamöter af
ytskottet, sorn behagat understödja min motion,
Ho 3v
Grefye Hårdt Carl Gujlaf;
Då Höglofl. Besvärs- och EcqnomiUtskot.’
tet förklarar , det Utskottet vid närvarande
iörhåiiande ansett sig icke böra på annat sätt
tillstyrka något åläggande tor Städerne, att
plantera Hampa, Lin eller dylika växter, än
att detta borde verkställas å den?jord, som till
dylikt ändamål blifvit donerad, delar jag Ut¬
skottets åsigt af frågan; men om Utlåtandet
bifalles, uppstår deraf intet resultat, enär Ut¬
skottet icke föreslagit någon åtgärd att vid¬
taga för ändamålets vinnande, eller denna
jorde användande till dylik plantering. Ett
afslag åter skulle innefatta ett ogillande af den
meningen, att plantering af ofvannämnde väx¬
ter borde verkställas å den jord, sorn till dy¬
likt ändamål blifvit donerad, jag hemstäjler
alltså, om icke Utlåtandet torde böra återre-
mittaras,
Isbo 4».
Friherre Stjerncrona, David;.
Vid Höglofl. StatsUtskottets rni upplsb^
Betänkande, anhåller jag ödmjukeligen att
12
Den 5 Junit.
göra några anmärkningar, hvilka jag vördsamt
får underställa Ridderskapets och Adelns pröf¬
ning, huruvida de kunna föranleda till återre-
miss af nämnde Betänkande.
StatsUtskottet hsr medgifvit både billig¬
het och rättvisa påkalla en sådan rättelse,
att likhet i räntornes utgörande, ej mindre inom
ifrågavarande provincer, än mot hvad som äger
runi i andra orter, blefve återställd. Efter
detta medgifvande är det för dem som i loa
uppbära ifrågavarande räntor, lika ovänfadt,
som smärtande, att finna StatsUtskottet föreslå
Riksens Ständer att med afgörande af deras
på billighet och rättvisa gjorde anspråk upp¬
skjuta till nästa Riksdag, hvilken möjligen icke
inträffar förr än om fern år. De skäl hvar^
uppå StatsUtskottet grundar denna sin fram¬
ställning, torde vid närmare skärskådande icke
vara af den beskaffenhet, att de böra antagas
som grund för ett Riksens Ständers beslut.
StatsUtskottet föreslår, att räntegifvarne
skola blifva hörde uti frågan innan något be¬
slut derom af Riksens Ständer fattas. Detta
är likväl uti skattläggningsfrågor en ny pra¬
xis. Uti frågor af enahanda beskaffenhet och
lika, om icke större vigt än denna, följdes åt¬
minstone vid 1809 års Riksdag icke denna me¬
thod. Beslutet om roterandet af all oroterad
jord, med flera, äro häruppå ojäfaktig» bevis.
Vid de föregående Riksdagar, då denna fråga
varit väckt, hafva Riksens Ständer icke heller
ansett sig böja höra räotegifvarne3 innan de
Dm ?> Juni i. l5
Fattat sitt beslut i saken. Under 1766 års Riks^
dag tillstyrkts så väl Kongl. Maj:t och Rådet
som Secrete Utskottet, att löbingsräotorne skul¬
le utgå in natura, och Ridderskapet och A-
deln gaf genom gillande af Secrete Utskottets
3 ämnet afgine Betänkande tillkänna, att de
ansågo löningstagarne böra förhjelpas till de¬
ras lagliga rätt. De uppburo likväl då i silf¬
ver, hvad de nu uppbära i papper, eller 150
procent mera än nu- Som skäl för räntegif-
varnes hörande, åberopar StatsUtskottet, att det
sätt hvaruppå räntorne nu utgöras tillkommit
i behörig ordning och blifvit laststäldt, samt
att äganderättens helgd skulle härtill göra dem
berättigade. Jag deremot föreställer mig att
då Riksens Ständer äga rätt att pålägga nya
skatter utan någons hörande, så måtte äfven
deraf följa att Riksens Ständer äga rätt, att u-
tan någons hörande besluta om en gammal
skatts utgörande efter förändrade tiders för¬
ändrade kraf.
Om allt hvad som i behörig ordning till¬
kommit och blifvit faststäldt, icke 1 behörig
ordning kunde ändras, så blefve ju skadan
permanent af hvarje åtgärd , som ehuru god
och ändamålsenlig då den vidtogs, genom o-
förutsedde omständigheter upphört att vara
gagnelig.
I anledning af hvad StatsUtskottet anfört
angående helgden af räntegifvarnes ägande
rätt, bör man noga ihogkomma, att dervid är
fästadt det vilkor, att de skola utgöra 6ine
Den 3 Junii,
räntor; men med nu för tiden mera ällmänt
rådande upplysning och nied den tendens sorn
hu är gifven att befrämja hvad som är rätt oell
billigt, misstager man sig icke emellan utgöran¬
det af en utskyld och erläggandet af en så tillsä-
gandes blott nominal skatt. Jag kallar Skånska
räntegifvarnes utgörande a.f sina räntor blott hö-
minalt, jemförelsevis med Rusthållarnes beskatt¬
ning och med Räntegifvarnes i de öfrige Ri¬
kets Provincef. Ett helt mantal af ränteheth-
manen löser sia 60 Dalers ränta med 20 R:dr
Banco, då ett mantal Rusthåll för sine 60 Da¬
lers ränta, nödgas underhålla häst och kari
nied mundering &c. Ett sådant missförhållande
»mellan hemman af enahanda natur, vågade
jag tto skulle blifva rättadt under detta Riks¬
möte, då nödvändigheten af denna rättelse re¬
dan insågs vid 1766 års Riksdag, så väl lf
Konungen och Rådet, sorn af Secreta Utskot¬
tet och Ridderskapet och Adeln.
Enligt den kännedom om förevarande
ämne, sorn jag af flere skäl varit satt i nöd¬
vändighet att förskaffa mig, hyser jag den full¬
komliga öfvertygelse att de, genom Regerin¬
gens åtgärder, StatsUtskottet meddelade upp¬
lysningar ärö af den fullständighet, att Stats-
Utskdttet visserligen kan vara i tillfälle, at£
med deras begagnande, bereda målet till StäfiJ
dernes bifall eller afslag, isynnerhet örn Stats-
Utskottet begagnar sin rätt att från Collegier-
iié infordra de utgifter sorn kunna anses fé~
Den 5 Junii,
i5
lände i afseende på den i sednare tider tillköra-;
ftd Roteringsskyldigheten.
Sedan jag sökt ådagalägga att förevaran¬
de fråga utan olägenhet kan upptagas till slu¬
telig! afgörande vid detta Riksmöte, utbeder
jag mig att få göra eri framställning, hvartill
jag medgifver mig hafva hämtat anledning
uti StatsUtskottets nu afgifne Betänkande. Jag
inser nemligen att löningsräntornes utgörande
in natura på billiga grunder, icke torda låta
Blg göra med bibehållande af den i sednare ti¬
der löningshemmanen åiagde permariente Ro-
teringsskyldigheteri. Således utbeder jag mig
få föreslå, att löningsräntome hädanefter måtté
utgå med den förändring i myntvärdet, sorn
Krigs- och KammarCollégierne uti sitt afgifné
Betänkande föreslagit, såsom grundadt på o-
vilkorlig billighet och rättvisa. Löntagarné
skulle genom denna i sig sjelf obetydliga för¬
höjning vinna någon förbättring i deras löne-
vilkor, utan att Räntegifvarne ägde skäl att
klaga öfver någon tryckande förökning af de¬
ras utskylder.
jag önskar att Högloft Ridderskapet och
Ådeln äfvensom de öfrige RiksStånden icke
måtte hysa den tanka, att hela motivet för
väckande af denna fråga varit att söka för¬
bättra redan drägeliga lönevilkor- Sådant är
icke förhållandet; ty vid de indeldte SkårisMé
Cavallerie-Regementerne åtnjuta blott någiå
få löntagare passande lönevilkor, de nemligari
fevilk^s boställen vid indelningen vöro af gä
10
Den 3 Junii.
god beskaffenhet att löoingsräntorne hufvud-
sakligast indeltes i sjelfva bostället. De åter
af befälet, hvilkas boställen vid indelningen
voro af mindre god beskaffenhet och hvilka
såsom supplement uppbära desto mera räntor
af andre hemman, befinna sig derigenom uti
den mäst beklagansvärda belägenhet. Som e~
xempel häruppå får jag anföra, att vid Skån¬
ska DragonRegementet Ryttmästare finnas, som
icke tjena för mera än omkring 300 R:dr Ban¬
co. Ett sådant förhållande existerar i alla gra¬
der, och Underofficers indelningar finnas af så
usel beskaffenhet att ingen sökande infinner
sig”då ledighet yppas. Vid sådana förhållanden
har jag trott min pligt, som Regementschef
ovilkorligen fordra, att jag deruti skulle söka
rättelse. Härvid har jag likväl, då jag väck¬
te frågan, icke ensidigt fästat mig vid räntor-
nes förhöjning såsom det enda alternativet, u~
tan har äfven, i händelse Riksens Ständer icke
skulle anse densamma tjenlig, hemställt löne
förhöjningens tillvägabringande genom bevil-,
jade anslag.
Af alla dessa anledningar får jag hos
Herr Grefven och LandtMarskalken, samt
Högloflige Ridderskapet och Adeln anhålla
om återremiss if StatsUtskottets Betänkande*.
N;o 5.
Herr Danchvardt, Magnus Georgi
På sätt det uppläste Betänkandet innehål;
ler
Den 5 Junii,
17
ler, har StatsUtskottet ansett denna fråga icke
vara i det skicksJa(t Utskottet derå kunnat tillstyr-
ka något hufvudsakligt beslut. Utskottet har fun¬
nit >n närmare undersökning nödig för att utröna,
i hvad mon den ständiga Rotering, sorn i sed
rare tider skett i Skäne Bnnes medföra ett ö~
kade åliggande för denna Province serskildt och
utöfver hvad andra orter af deri allmänt an¬
tagne extra Roteringens utgörande Under krigs
tider vidkännas. 1 hvad mon den i Skåneisedoara
tider ålagde ordinarie Rotering medför ett ökadt
besvär för prbvinceh är tämmeligeii kändt, och
kan dessutom af RiksdagsFullmägtigé från Skåne
bestämdt upplysas. Man vet att den fått f ;dels
nedsättning, emot den allmänt åiagde extra
Roteringen och den haf således mindre betun¬
gande ordinarie Rotering än andre provincer.
Efter Konungens Befallnängshafvandes uppgif¬
ter i Tabellerne till deras Fern års Berättelser
uppgår detta onus till omkring 30 R.-dr på
mantalet. Hvad större tunga denna Rotering
må medföra, än extra Rotering i allmänhet i
andre provincer, kan omöjligen bestämmas, då
denna sednare endast under krigstid utgöres,
och ali grund för beräkningen således saknas.
Vidare har Utskottet velat hafva utröndt, hu¬
ruvida i den händelse räntornp skulle utgå in
natura, sådant må föranleda till lindring i Ro-
iteringsbesväret. Detta synes icke bero af nå¬
gon undersökning, ty att hemmanen icke skul¬
le kunna bära den ifrågavarande förhöjningen
i räntan, är så mycket mera utom all fråga,
Bil. till Ridd. v. Ad, Pr. V B md. 3
3.8
Den 3 Junii,
sorn dels Rusthållshemman i Skåne, hvartill en
del af de nu ifrågavarande hemmanen ävo Aug-
menter, hålla häst och karl och derigenom äro
vida mera betungade än af SoldatRotering och
Augmentsskattens utgörande med förvandling,
hälst denna skatt på sådant sätt utgjord, endast
uppgår till ett tredubbelt belopp emot nu, eller
omkring 30 R:dr, hvaremot Rustningskostna¬
den i Landshöfdingarnes Tabeller äro upptag¬
ne till omkring 140 R:dr på hemmanet, dels
ock Skattehemman på andra orter med få un¬
dantag sämre än dem i Skåne, få både vid¬
kännas ordinarie Rotering och utgöra hem-
mansräntan, vanligen öfver 6 gånger beloppet
af Kronovärdiet, eller dubbelt mot hvad den
i Skåne på det ifrågavarande sättet skulle ut¬
gå. Huruvida hemmabsräntans utgörande in
natura må leda till lindring i Roteringshesvl-
Tet beror således helt och hållit på öfverty-
gelsen om billigheten af en sådan lindring vid
sakens nu varande förhållande 3 och om någon
lindring skulle böra komma i fråga, synes den
nu mera snarare böra bestämmas i afseende på
sjelfva räntan, än å Roteringen. Utskottet har
slutligen ansett hemmansägarne hafva en grun¬
dad rätt, att i ämnet höras, för att lemnäs till¬
fälle att utveckla sina skäl mot den yrkade
förändringen i räntornes utgörande. För min
del tror jag ej infodrandet af Hemmansägarnes
förklaring nödigt, eller deras rätt i annat fall
kunna anses kränkt. I dylike frågor måste
man underkasta sig hvad Riksens Ständer fö¬
reskrifva och det har aldrig varit vanligt att
höra hela ptovjtscer i beskattniogsfrågor, sora
Dsn 3 Junit,
af Riksens Ständer afgöras. Också tror jag ej,
att någon förklaring af hemmansägarne infor¬
drades, innan Riksens Ständer vid 1766 år*
Riksdag afgjorde detta mål. Hvarken hafva
Riksens Ständer vid sista Riksdag, eller Lands-
höfdingar och Collegier, som i ämnet blifvit
hörde, ansett sådant nödigt och RiksdagsFulL
mägtige från Länen äro i öfrigt att anse somt
hemmansägarnes ombud och hafva tillfälle att
bevaka deras rätt, så mycket mera, som det
sedan sista Riksdag varit kändt, att frågan un¬
der tiden utredd, åter skulls vid denna Riks¬
dag förekomma. Alla nödige upplysningar om
förhållandet äro meddeldta och hvad hem¬
mansägarne kunna hafva att anförs, komma
troligen att inskränka sig till ett bestridande
af förändringen. Med samma skäl skulle man
då kunna säga, att frågan borde i laglig väg
pröfvas och afgöras. Då således efter min tan¬
ka de af Utskottet tillstyrkte åtgärder icke
leda till erhållande af någre för sakens afgö¬
rande nödige upplysningar, eller i öfrigt kun¬
na anses ovilkorligen nödvändige, ut2n snarare
synas vara af Utskottet föreslagne för att från¬
komma saken, hvilken i sanning ock måste ani
ses betänklig, kan jag ej annat än finna desse
åtgärder öfverflödige och böra undvikas, såsom
endast medförande ytterligare besvär för Em¬
betsman och Ständer. Jag tillstyrker derföre
att Betänkandet må återremitteras, med före¬
skrift till Utskottet, att i målet afgifva ett
hufvudsakligt Utlåtande.
t)cn 3 .halli.
N:o 6.
Hörsamste Memorial!
Sedan Ridderskapet och Adeln under deft
17 Februarii och den 7 Mars detta år behagat
till RiddarhusUtskottet remittera, dels ;Herr
vorr Qvantens, Carl, väckta motion om en så¬
dan förändring i 24 § RiddarhusOrdningen,
att Elecfor, som blifver vald till UtskottsLe-
damot, icke må i annat fall upphöra att vara
Elector, än då han samma befattning sig åtager;
delsock Friherre Boijes,Ludvig;gjorde framställ¬
ning om den ändring: 1:0 Att det missbruk,
sorn i sednare tider inträngt sig vid begagnandet
*f Riddersktpetg och Adelns representationsrätt,
att hufvudmanskapet för flere ätter ansetts
kunna af en och samma person innehafvas,
måtte aldeles afekafFss och i stället det stad¬
gande meddelas, ätt om flere hufvudmanskap
sammanträffa hos eo person, han dock icke må
flere än ett sjelf utöfva; och att derest hatt
ägde omyndige söner, deras representations¬
rätt skulle ligga nere, intill dess de uppnått
den ålder, att de kunna af densamma sjelfve
sig begagna; ssn t 2:0 att den föreskrift i nu
gällande Riddai husOrdniing, som sätter en blott
anklagad perfou i lika predicament med en för
brott lagligen dömd, mätte upphäfvas, samt
förklarng medddas hvad med de i Riddarhus-
Ordningen nyttjade oden nesligt brott rätteligen
förstås; och RiddarhusUtskottet derjemte för
egen del ansett 1818 års Riddarhusordning
tarfva förändring och föityd.igande i Vissa
D.en 5 Junii.\
&X
Söadganden; har Riddarhusutskott^ al dessa
orsaker, samt med stöd af 52 §. uti berörde
Riddarhusordning företagit sig utarbetandet af
en ny sådan stadga, dertill Utskottet, i afseende
på upptagandet till granskning af de ämnen,
hvilka äga gemenskap med grunderne för Rid-
derskapets och Adelns representation jemväl
hämtat anledning af den omständigheten, att
frågan örn ett förändradt representationssätt
blifvit vid sista Riksdag till den nuvarande
uppskjuten, hvlket Utskottet tros t sig icke
böra alldeles förbise, ehuru ett sådant upp-
skjntinde, sorn dst ifrågavarande, icke låre? kun.
na betragtas såsom ett verkeligt hvilande på
bordet, enar detta sätt att tillvägagå, icke fin¬
nes i Riksdagsordningen medgifvet för Rid-
derskapets och Adelns gnskildta angelägen¬
heter.
Tnnan Utskottet skrider till en närmare re-,
dovisning för de skäl, som ledt Utskottets öf¬
vertygelse, rörande d$ förändringar Utskottet
föreslagit i RiddarhusQrdn ogen, torde Ut¬
skottet först få anmäla de åsigter, som vid
granskningens företagande blifvit följde- Ut¬
skottet h*r nemligen trott sig uti de serskildta
bud, som Riddarhusordning eninnefattar, upp¬
täcka sådan skiljaktighet i afseende |på be¬
skaffenhet och föremål, att det synts Utskot¬
tet angeläget både Intill vinnande af ordning
och till föreskrifternes lättare igenfinnande då
tillämpning deraf borde^äga rum, att dessa
olika ämnen blefvo från hvarandra benämdt
åtskiljde, samtj från de serskildta ställen det;
19cu 3 Junit,
t
de nu funnos i Författningen spridda, på ett
enda sammanförde, äfvensom Utskottet funnit
den nu gällande RiddarhusOrdningen på flere
Ställen innehålla stadganden. hvarmed afsigten
väl varitatt ur Riksdagsordningen anföra sådane
föreskrifter, hvilka bordt i RiddarhusOrdnin¬
gen inflyta, men hvilket dock skett på ett sätt,
hvarigenom samma föreskrifter med bibehål¬
lande af meningen i allmänhet, likväl antin¬
gen blifvit paraphraserade då de ofta förlorat
i tydlighet, eller ock erhållit tillägg, hvilka
lemnat åt tillämpningen en utsträckning, som
i Riksdagsordningen icke varit åsyftad, och
hvarigenom inträffat, att olika stadganden upp¬
kommit i samma ämne för olika RiksSiånd.
Af dessa anledningar har Utskottet såsom
allmänna grunder för den nya RiddarhusOrd-
niogens utarbetande antagit.
iso. Att RiddarhusOrdningen borde för¬
delas i s:ne hufvudafdelDingar, nemligen;
Den förra, angående utöjningen af Ridder-
skåpet och Adelm representationsrätt med hvad der¬
till hörer, hvilket afhandlas i j:sta till och med
jg;de §. §. samt i en del af 51 i nu gällan¬
de Riddarhusordning.
Den Jenan, angående Ståndets organifation
celi fättet för öfver läggningar nes förande under
Riksdag'. Om de val sorn derunder böra af Rid-
derskåpet oeh Adeln verkställas, samt om Riddar-
hnsUtskottet och dess göromål• hvilket allt inne¬
fattas i 19 till och med 50 §. i slutet af 51
Den 3 Junii•
*5
samt i 52 till och med 55 §. §. och borde å den*
na Riddarhusordning, sålunda intcättad, Kongl.
Maj:ts nådiga sanciion i underdånighet sökas.
2:0. Att i den nu varande ordningsstad-
gan* hvilken finnes anslagen i Riddarhussalen
och icke är i behof af någon annan faststäl¬
lelse , än den Ståndet sjelf meddelar, borde
upptagas de Reglemeotariska föreskrifter, som,
under Ridderskapets och Adelns sammankom¬
ster, borde följas-
3:0. Att i de fall der RiksdagsOrdnin-
gens stadganden borde intagas i Riddarhus¬
ordningen, sådant skulle, så mycket möjligt
vore, ske genom hänvisning till det stadgan¬
de som skulle anföras, hvilket medförde både
tydlighet och korrthet, samt att, der enahan¬
da grundsatser för utöfningen af de 3:ne O-
frälse Ståndens representationsrätt kunde å
Ridderskapet och Adeln tillämpas, utan rubb
ning af de grunder hvarpå Adelskapet i Sve
rige hvilar, samma grundsatser jemväl borde
vid RiddarhusOrdningens författande följas.
Och då Utskottet efter denna allmänna plaa
gådt till väga, har Utskoitet trott, att derige-s
nom skulle vinnas den dubbla fördel, både att
Utskottet med mera sammanhang kunde utar¬
beta hvarje serskild del, och att Ridderkapet
och Adeln kunde med mera noggrannhet fö¬
ret >ga granskningen deraf helst om hvarje
afdelning i den mohn densamma hunne utar¬
betas blefve Ståndets skärskådande underställd;
och det är af sådan anledning som Utskottet,
*4
Den 3 Junii.
under anmälan, att Herr von Qvantens ofvan®
berörde motion tillhör senare afdelningen, nu
får till Ridderskapet och Adeln vördsamt öf¬
verlemna ett härjemte bifogadt Förslag till
RiddarhusOrdningens första Afdelning, eller
stadgan om Ridderskapets och Adelns repre¬
sentation.
I afseende på dessa stadgandens uppta¬
gande i en egen Afdelning har Utskottet ta¬
git i betragtande jämväl den omständigheten,
att då de frågor , sorn med detta ämne äga
gemenskap, äro till större delen af enahanda
bäskalfenhet med de, hvilka redan finnas ut¬
redde i yissa §. §, af Riksdagsordningen, som
angå de 3:00 öfrige Ståndens representation,
sammanförandet af de bestämmelser sorn idet»
ta afseende, röra Ridderskapet och Adeln en¬
skildt, skulle, om, dervid följdes likartade grun¬
der med hvad för de öfrige Stånden redan
vore stadgadt, bereda en möjlighet, att derest
i en framtid den önskan blefve allmän, att de
lagar, hvilk# utstaka sättet hvarpå Ridder¬
skapet och Adeln äga, att afgifva yttrande i
allmänna ärender, borde genom deras införan¬
de i Grundlagen omgifvas af enabande helgd
och orubblighet, sorn nu, tillkommer de öfrige
Ståndens representationsstadgar, sådant kunde
utan svårighet verkställas^
Då en fullständig utveckling af skälen till
alla de förändringar Utskottet ansett sig bö¬
ra göra i den gamla redactionen af Riddarhus-
Ordningen skulle medföra betydlig vidlyftig-
Den 5 Junii.
het samt för deras genomgående fordra en
tid, som Utskottet, i anseende till de manga
vigtiga ärender, som fordra Ridderskapets och
Adelns pröfning, är skyldig att sparsamt förslg
påkalla, samt orsaken till de mindre rättelser»
ne dessutom vid blotta jemförelsen emellan
den nya och gamla redactionen, lätt kunna
' upptäckas, har Utskottet trott det vara till¬
räckligt, att i detta Betänkande endast upp¬
gifva motiven till de rättelser eller tillägg,
hvilka äro af merg hufvudsaklig beskaffenhet,
hvarvid Utskottet skall följa den ordnn g, pa-
ragraferne i det nya Förslaget äga.
Sedan Utskottet stadgat sin öfvertygelse,
att 2 och to §. i den hittills gällande Rid¬
darhusordning, såsom begge afhandlande ena¬
handa ämne, nemligen om hufvudnaar»narätt,och
dess öfvergång frän en till annan ättemän,
borde till en §. sammanföras, har under öf¬
verläggning kommit mängden gf de särskilta
hinder för en enkel redaction af ett stadgande
härom, som olika successionslagar inom olika
ätter af Sveriges Adel förorsaka. Tvenne ser-
skilta meningar hafva härvid inom Utskottet
uppstått, af hvilka den ena varit för den re¬
daction, förslaget innehåller, och den andra,
att lemna nuvarande 2 §. alldeles oförändrad,
och blott vidfoga den i.ojde, till dess att del*
opinionen om behofvet, dels en sedermera t
ordentlig constitutionell väg, tillkommen för¬
klaring af det i 37 § af Regeringsformen in¬
nefattade stadgande om den hädanefter blif¬
vande Adeln, kan hinna beredas; att, innan
s6
Den 5 Junti.
sadan ändring vunnits, svårligen någon reda-’
elion af Riddarhusordningen kan uppgöras,
Borr icke i flera oförutsedda fall bl ifver brist¬
fällig; och att således den ändring som nu
gjordes, skulle ske under hopp, att snart få,
efter erhållen förklaring af 37 §. göra en an-
nan åter; hafva Utskottets Ledamöter icke
kunnat för sig dölja, och hafva derföre en¬
hälligt ansett sig böra öfverlemna detta För¬
slag till Ridderkapets och Adelns pröfning,
att emedlertid den närvarande redactionen bor¬
de tills vidare oförändrad qvarblifva, men til¬
lika trott sig, al den Utskottet i 52 §. Rid¬
darhusordningen ålagda skyldighet vara be¬
stämdt uppmanadt, att för Ridderskapet och
Adeln uppgifva de brister Utskottet ansett
vara för handen, och de förändringar, som i
fall nämnde 37 §. skall förblifva i sitt närva¬
rande skick, synas vara de mäst lämpeliga till
återbringande af ordning och redighet. Ut¬
skottet tror sig härvid visst icke hafva un¬
danröjt alla svårigheter, men dock mångå fle¬
re, än som i den nuvarande Riddarhusordning
gen äro ens förutsedda.
Det första Momentet af nu gällande 2 §.
i RiddarhusOrdningen är, hvad de äldre ätter,
ne angår, icke serdeles utsatt för förtydningar;
det innefattar likväl en alldeles onödig me¬
ning, nemligen orden 5få länge någonlejver, som
jr ån äldfle fonen på manslinien hcirflammar £*
det der åsyftade stadgande om hufvudmanna-i
rättens succession inom hela den äldsta gre¬
nen, är först och främst olämpligt, der det
Dtn 5 Junti,
2?
nu slår, i sammanhang med orden ”äldste so¬
nen och efter honom hans äldste son, och så
vidare man efter man,” hvilka ord hänvisa
tid en fortgående kedja af endast de först¬
födda inom äldsta grenen. För det andra är
det ock onödigt, ty de efterföljande orden
”derefter närmaste ättemän af äldsta qvarlef-
vande grenen,” kunna med lika lätthet tilläm¬
pas till frågan om hufvudmannarättens öfver¬
gång på en sidoutgrening af första hufvud-
grenen, sorn på huru förfaras skall, sedan den
sednare utgått. Men just i detta bestämman¬
de, att hufvudmannarätten efter första gre¬
nens utgång öfvergår på närma/le ättman, lig¬
ger en stor obestämdhet ty sjelfva begreppet,
närmare ättemän, är icke i närvarande Riddar¬
husordning utveckladt på något ställe meräö
i 3idje § der det heter; ”Hufvudmannarätten
närmare ättemänEgenskapen att vara närmare
eller fjärmare ättemän skulle således vara stad¬
gad att bero på mer eller mindre aflägset hopp
att blifva hufvudman, och sjelfva successio¬
nen till hufvudmannarätt likväl grundas på,
hvilken som voro närmare ättemän eller ej.
Att praxis har till fullkomligt afhjelpande här¬
af redan stadgat sig finner Utskottet ganska
väl, och befarar i synnerhet för de äldre ät¬
terna icke någon olika tolkning af den när¬
varande §:s redaction, men den för alla så¬
dana cirkeldefinitioner oundvikliga egenskapen,
att blott genom praxis kunna erhålla betydel¬
se, är sjelf ibland de största fel en Lagreda-
ction kan äga.
28
Den 3 Junit,
Den af Utskottet föreslagna §. börjar med
definitioner, sorn upptaga första Momentet, och
hvari Utskottets egenteiiga åsigt af frågap
innehåiles; andra momentet innefattar un¬
dantag från reglorne; och i det tredje har
Utskottet til! närmare utveckling framställt de
mäst förekommande fallen. I §,ns närvaran¬
de skick innefattar andri momentet blott den
ena af de händelser då Utskottet ansett un¬
dantag från principen, ehuru den än må stad¬
gas, vara nödvändig, nemligen när frågan är,
om de enligt diplomen, ined särskildt arfs-
ordning för den förlänsde titeln försedde, ät¬
terna. 1 en del af dessa föijer värdigheten
tvenne eller flere «? Stamfaderns barns grenar,
efter förstfödslorätt.; i en del innehafves den
af Far och Son, eller Far och flera Söner, på
en gång, och åter i andra följer den ägande¬
rätten till testamenterade gods, och i detta
sednare fall är des? öfverlåtande från en till
annan bestämdt en domstolsfråga. Oaktadt
hela denna variation af stadgar, har frågan
c in hu.fvudmannarätt för den upphöjda ätten
visat sig temligen enkel, emedan den vanligt^
vis består af få personer, men för den qvar-
blifna delen af samma ursprungeiiga slägt,
har denna fråga varit merendels så mycket
mer invecklad. Hittills gällande Riddarhus¬
ordning har afhuggit knpten genom stadgan¬
det, att ”Hufvudmannarätten för de icke upp¬
höjde ättegrename, kommer att gå i rått ned¬
stigande linea från den, hvilken nu hufvud¬
man är,” men först kan ordet nu gifva anled¬
ning lill olika tolkning af en lag, som med.
Den 5 Junii.
2 9
bibehållande af detta ord blifvit 3:ne gånger
promnlgerad, två gånger under loppet af 18 ro,
och sluteligen i8i8, och sedan är det i alla
fall otydligt, hvem sorn bör blifva hufvud¬
man, då deos gren, sorn var det på den ut¬
märkta tiden, hunnit att utdö. Det är nem¬
ligen icke bestämdt sagdt, örn, i händelse då
någon tredje gren finneg, som är yngre än bå¬
de den upphöjde ättens Stamfaders, och dens,
sorn sedan blef hufvudman, hela denna gren,
på samina sätt, skulle hafva företräde till huf-
vudmänharätt framför alla den upphöjda gre¬
nens ätteläggar, ehuru dessa efter förstfödslo-
rätten äto Stamfadern närmare. Det synes
principstridigtj att till exempel den till Fri¬
herre upph jde förra hufvudmannens andra Son,
som oin Fadren och hans äldre bröder ej med
Friherrlig värdighet benådadts, varit den tre¬
dje i ordningen att inträda i hufvudriianhärätt,
skulle, genom Faderns och Fränderhes upp¬
höjelse, sednare komma dertill inom Adels-
rätten, än alla öfriga af samma Stamj således
i stället för skäligen stor anledning ätt tid en
Riksdag kunna såsom närmaste närvarande
ättemän intaga säte och stämma, erhålla nästan
intet hopp att någonsin kunna göra det: och
detta oagtadt kunde hans hopp örn Friherr-
liga värdigheten Vara mycket aflägset, om den
äldre brodern finge många barn. Sådant ha¬
de åtminstone behöft vara bestämdt stadgadt,
men den nu gällande lagen nämner blott att
hufvudmannarätten fortgår inom dens gren,
sorn en gång erhållit den, och afgör således
5o
Den 3 Juntti
egentligen endast, att de öfrige ättemännen
så länge förblifva stående såsom expectanter.
Efter öfverläggning härom får Utskottet
framställa ett Förslag, att lemna ofvannämnde
icke till högre värdighet upphöjde ätteläggar
af den upphöjda ättens stamfader, rättighet,
att såsom ättemän kunna i sin ordning intaga
sjelfva den upphöjda ättens plats, och på grund
deraf vara från ättemannarätt till den lägre
nummer, på hvilken de för öfrigt qvarblifvit,
med full billighet uteslutna. Utskottet tror
sig i detta förslag, och den derpå grundade
definitionen af ättemannarätt, icke hafva öfver-
skridit den gräns, som Regeringsformen ut¬
stakar, emedan 12 §. Riksdagsordningen be¬
stämdt hänvisar hela Ridderskapefs och Adelns
representation, således äfven hvarje fråga om
hufvudmanna- och ättemannarätt, till Riddar¬
husordningen, hvilken åter Ridderskapet och
Adeln, om Kongl. Maj:ts stadfästelse erbålles,
ager lagligen förändra j ej heller kan härigenom
den högre värdighet, som enligt diplomen,
tillhör blott de äldre sönerne, sägas vara lem-
nad åt yngre ätteläggar derföre, att dem lern-
näts rätt att representera på Riddarhuset sina
äldre fränder. Ursprungliga grunden till ätte¬
mäns representationsrätt ligger just deri, att
de kunna ärfva hufvudmannarätt, och Utskot¬
tets Förslag synes således äfven dermed vara
i afgjord öfverensstämmelse. Anmärknings-
värdt är ock, att ordet ättemän, som föröfrigt
i de nu gällande 2 och 3 §. §. synes tillämpad!
endast på de afkomlingar af stamfadern, som
Den 3 Junit.
^
5e
verkligen 'afrätt i ättens värdighet', just på
detta ställe användes i aldeles samma vid¬
sträcktare mening, hvari Utskottet, efter gifven
definition, ansett sig kunna nyttja det. Det
talas nemligen om öfrige ättemän af de till hö¬
gre värdighet upphöjde grenar, hvars ordning
att inträda i d*n högre värdigheten ännu ej
inträffat. Af dessa ord kunde man otvunget
draga den slutsatts, att sjelfva den nu gällan¬
de RiddarhusOrdningen arnat åt nämnde ätte¬
läggar ehuru de i afseende på värdigheten
blifvit kallade expectanter, likväl, i afseende
på representationen, full ättemannarätt för den
upphöjda ättens nummer.
Att Uskottets gifne definition af ordet ät.
teman medför mycket enklare förhållanden,
visar sig ännu tydligare, vid betraktandet af
de ätter, som efter den 6 Junii 1809 blifvit i
Adeligt stånd eller till högre värdighet upp¬
höjde; att inom de förra, eller de nya Adels-
slägterne, alla yngre söner och ätteläggar äro
ofrälse, till dess de äldre grenarne utgått, el¬
ler de sjelfva genom egna förtjenster banat sig
väg till egen upphöjelse på annan nummer,
är i RegeringsFormen stadgadt, och Utskottets
förslag öfverskrider ej denna gräns, då det he¬
ter ”ättemän är hvar och en af ättens värdig¬
het lagligen delagtig blifven och dessutom
hvarje manlig bröstarfvinge af ättens stamfa¬
der, få fnart han fjelf är introducerad Svenfk A-
delsman, och ättens värdighet ärfva kati. ”Men,
i afseende på de redan förut adlade, men efter
den 6 Junii 1809 i högre värdighet upphöjde
53
Den 5 Junii.
stferne, stadgar väl 10 §. i nu gälhnde Rid¬
darhusordning, att hufvudmannarätten för deri
i lägre värdighet qvar b lrfna delen af slägten
skall öfvergå på närmaste ättemän, och det på
sätt 2 §. serskildt föreskrifver; men just om
dessa efter 1809 upphöjde ätter innehåller 2
§. ingenting annat, än ett åberöpandé af 37 §.
i RégeridgsFormen, hvilken åter icke kan näm¬
na ett ord om hufvudmannatätteh, såsom va¬
rande ett ämne blött för Ståndets representa¬
tionslag. Det är således i sanning icke be¬
stämdt sagdt i nu gällande Riddarhusordning,
om på dessa slag af ätter, tiilkomme fefter 1 809,
kan användas den för förutnämnde ,si sedna¬
re tider före antagandet af den hu gällande
Regeringsformen till Grefvelig eller Friherre
värdigheten upphöjde ätter,” gifna föreskrift^
att ”hufvudmannarätten för de ännu icke upp¬
höjda ättegrenarne går i rätt nedstigande lined
från den, hvilken nu hufvudman är.” Äfven
om detta antages, blir dock, för f»llen af upp
höjelseir efter 1809, en ökad svårighet, utötn
de redan anförde, sorn torde böra anmärkas;
De personer af äldre ätter, som under serskildt
stadgad arfsordning under de sednare årin före
1809 till Grefve och Friherrevärdighet upp¬
höjdes, voro nemligen alla samtelig© förut huf¬
vudman i sin förra ätt; der blef således, vid
upphöjelsestunden,ett ombyteaf hufvudman,och
inom den nyas gren kunde således den rättig,
heten fortgå. Efter 1809, hafva åter redan
fall uppstått, och kunna dagligen förnyas, att
en Adelsman af gammal slägt men yngre gren»
blifver
Den 5 Junii.
55
blifver till Friherre upphöjd. Skall då, se¬
dan alla de äldre grenarne af adelsätten utgått,
hufvudmannarätten gå förbi Friherrens alla
ätteläggar till en annan ännu yngre gren, eller
ejV Derom finnes i nu gällande Riddarhusordning
.intet stadgande; tvärtom, om det ena antages,
bryter man mot de reglor om närmaste ätte¬
män af äldsta qvailefvande grenen, som 2 §,
x Mom. innehåller; om det andra åter anses
rigtigare, har man följt olika princip vid den
händelse då en hufvudman, och i den då en
blott ättemän, upphöjdes; och anmärknings-
värdt vore, att den upphöjde personens yngre
ätteläggar 6kulle vara mäst vanlottade och
komma längst ner i ättemannaordningen, just i
den händelse, då den upphöjde personen, från
hvilken de härstamma, verkligen varit ättens
hufvudman.
Ännu en annan händelse har blifvit möj¬
lig, sedan den urgamla ordningen , att adelig
värdighet på alla barnen öfvergick, frånträd-
des, den nemligen, att flere ätters värdighet kan
komma att på ett hufvud ärfvas. Om detta
fall innefattar den nu gällande RiddarhusOrd-
ningen icke ett ord mer, än hänvisningen i
slutet af 2 §., till 37 §. i RegeringsFormen:
denna §. säger åter ingenting bestämdt härom.
Möjligheten af den händelse, att två eller
flera bröder inom samma slägt af gamla
Adeln blifva i Friherrlig värdighet serskildt
upphöjde, att hufvudmannarätten således, ef-
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. V Band,
u
Den 3 Juniil
ter analogi med den i medlersta delen af 2
§. för de fä der nämnde ätterna stadgade prin**
cip, i fall man anser r.nalogi här lämplig, öf*
vergår på en yngre gren, än alla de nämnde
brödernas, men att denna gren derefter dör ut,
och hvar och en af brödernes vid den tiden, består
icke blott af en person, utan af flere så kalla¬
de expectanter på högre värdighet, visar, ge¬
nom svårigheten att säga, om hufvudmanna-
rätten då bör öfvergå på äldsta grenens yngJ
te ätteläggar, enligt den princip om förstföds-
lorätt, räknad från Stamfadern, som i i Mo¬
mentet af nu gällande §. synes vara uttryckt,
Och sorn i alla enkla fall gäller för hufvud-
manna rätts tillträdande, eller på den person,
som enligt Arfdabalken är närmast den, som
sist varit hufvudman, enligt deri princip om
arf efter sednaste hufvudmannen, hvarefter 3
Mom. i samma är uppgjord, ytterligare, hu¬
ru nödvändigt det är att stadga en enda öf¬
verallt conseqvent princip.
Men vid bestämmandet af dessa nya grun¬
der, har, såsom Högloft. Ridderskapet och A-
deln lätt torde finna, det för Utskottets Leda¬
möter varit nödvändigt, att förut för sig stad¬
ga, hurudan den verkliga meningen af 37 §i
RegeringsFormen är; ty, innan den är bestämd,
famlar man i alla fall i mörker. Orden lydas
’*Ej må adelsskap eller värdighet, som hädan¬
efter förlänas, tillfalla flere, än den, som ad¬
lad eller upphöjd blifvit, och efter honom hans
äldste manlige bröstarfving,” och så vidares
Hvar och en torde ihogkomma, att dermed
Den 3 Junii.
§5
åsyftädes 1309 en minskning i Adelns per¬
sonal*
Orden "efter honom” hafva hittills, emel¬
lan och vid flera Riksdagar, blifvit ansedda,
att betyda så väl ”efter hans död,” som, ”ef¬
ter hans upphöjelse till högre värdighet.” Om
detta varit rätt, eller stridande mot ordens rät¬
ta mening, hafva, som sagdt är, Utskottefs le¬
damöter, vid afgörandet af dessa frågor, hafi
för sig uppgöra, och pluraliteten har, efter
lång öfverläggning, stannat i den tankan att
det varit orätt. D6di eller och förverkande af
adelig värdighet, har synts Utskottets ledamöter
vara de enda fall, då orden ’*efter hönom”
språkenligt kunde tillämpas, så mycket mer>
som diplomet icke omtalar, att den första A-
deliga värdigheten frånträdes, då man till en
annaa upphöjes. Utan att på något sätt vilja
usurpera på den rättighet, att göra förklaring
af en §. i RegerifigsFormen, för hvilken ser¬
skildt förfaringsmethod finnes stadgad, har Ut.
skottet ansett sig böra framställa denna sin å-
sigt för Ridderskapet och Adeln , och ar be-
hofvet af ett bestämdt stadgande i Regerings-
Fortnen härom, i fall ett sådant saknas, det
hufvudsakliga skäl, hvarföre Utskottet, oag-
tadt sin öfvertygelse om olägenheterne af
närvarande 2 och 10 § §. i RiddarbusOrdnin-
geo, ansett sig böra föreslå alternatift, nämn¬
de §.§:s oförändrade bibehållande, för det fal¬
let, att Ridderskapet och Adeln verkligen
anser 37 §. i RegeringsFormen i detta afse¬
ende otydlig, och ingen ändring i nå-;
IS
Den 3 Junit,
got derpå beroende stadgande vara mödan
värdt, innan närmare förklaring vunnits. Skul¬
le åter Ridderskapet och Adeln anse 37
§. tydlig, och i all synnerhet oin Ridderska¬
pet och Adeln anser sig böra förstå den lika¬
som Utskottet gjort, eller ock, i händelse den
tidsutdrägt af mänga Riksdagar, som möjligen
kan blifva, innan en Grundlagsändring vinnes
om den ock vid hvar och en föreslås, af Rid¬
derskapet och Adeln anses så stor, att äfven
under tiden, för undvikandet af olägenheter
vid närvarande stadgandens användande, en re¬
digare och conseqventare redaction bör upp¬
göras, då tillstyrker Utskottet antagandet af
den nu föreslagne förändrade §:n. Skulle Rid¬
derskapet och Adeln, i afseende på betydel¬
sen af orden, ”efter honom” i 37 §., stadna i
motsatt mening emot Utskottet, torde några
mindre jemnkningar blifva nödiga, men alde¬
les ingen förändring torde vara lämplig, innan
endera tolkningssättel blifvit af dem, som öf¬
verlägga om förändringen, bestämd, att i de¬
ras tanka vara den rätta.
Sluteligen får Utkottet, i afseende på det
sammanhang, som dessa frågor äga med Fri¬
herre Boijes motion, om den nu befarade möj¬
ligheten att en Fader kunde representera på
en gång sjelf, och genom fullmagts utgifvan-
de för omyndiga barn, erindra, att, i händel¬
se Utskottets tolkning af 37 §. RegeringsFor-
men är rigtig, uppstår, genom en persons upp¬
höjande hädanefter succesift i Adlig, Friherr¬
lig ocb Greflig värdighet, endast en nummer.
Den 5 Junii.
Att, i händelse Utskottets föreslagne redaction
af §. antages, i alla fall blott en represente¬
rad ätt finnes, och att för öfrigt genom det, se-i
dermera förekommande stadgandet om bortta¬
gandet af Förmyndares rätt att utgifva Full-
magt, de flesta af Friherre Boije befarade vå¬
dor undvikas.
Då första vilkoret för rättigheten, att in¬
träda såsom representant i en nationalförsam¬
ling, måste vara, att den person som sådant
önskar, skall hafva på ett tillfredsställande
sätt uppfylldt sina förbindelser så väl emot
det allmänna, sorn emot den enskildte, hvar¬
under det, att göra rätt för sig i penningeväg
jemväl hörer, samt sålunda visat sig värdig
ett medborgerligt förtroende, och Riddarhus-
Oidningen af sådan anledning redan ansett
Adelsman, hvilken afstått sin egendom till
borgenärerna och ej blifvit befriad från deras
framtida kraf, icke var behörig, att hvarken
för egen eller annans ätt å Riddarhuset intaga
säte; har RiddarhusUtskotter trott, att af sam¬
ma grund äfven borde följa det bud, att A-
delsman, som tvungit en Borgenär att sig i
bysättningshäkte inmana, icke eller kunde, så
länge denna hans belägenhet fortfar vara be¬
hörig Riksdagsman; och har ett sådant stad¬
gande blifvit i 6 §. infördt. Det skulle väl vid
första påseendet kunna synas, sorn ett förbud
härom skulle vara öfverflödigt, enär ordet häk^
te vanligen innefattar begreppet om skyldig¬
het att vistas pä et t ställe utan att få derifrån
sig[aflägna och att följaktligen bysatt person ej
Den 5 Junit,
borde kunna å Riddarhuset anmäla sig pjjj
Pollet. Men härvid torde Utskottet få upp->
lysa, att den Auctoritet sorn utöfvar högsta
uppsigten vid bysättningshäkteq, äger lof, att
i visea fäll tillåta gäldenär, sorn der förvar
ras, att någon stund på dagen vara ute i fria
luften, och det kan således icke vara omöjligt,
att en bysatt person begagnar sig afen sådan
tillåtelse, för att å Riddarhuset sig infinna och
Pollet utbegära,
Vid granskning af 7 §• i gamla redactioJ
nen har Utskottet funnit, att samma §., bland
hinder för representationsrättens utöfvande iq-
Behåller, utom de händelser, sorn i i8§. Riks¬
dagsordningen uppräknas jemväl det stadgan-
de, att en Adelsman ej får sitta på Riddar¬
huset, om han är för nesligt brott ställd under
tilltal, ehuru Utslag i saken ej ännu är fäldt,
uti hvilket stadgande Friherre Boije, Ludvig,
genom sin ofvanberörde motion begärt ändring,
Utskottet har väl å ena sidan trodt sig i det,’
ta förbud upptäcka en ridderlig åsigt af 4-
delskapet som icke är klandervärd, mena deq
andra funnit, dels att en så beskaffad före¬
skrift måste anses stridasde mot Riksdagsord¬
ningens både bokstaf och anda, enär denn$
Grundlag bestämdt fordrar, att ett Domstols be¬
slut, som afgör den felandes brottslighet skall
vara gifvet, innan en person kan fråntagas rät¬
tigheten att vara Riksdagsman: dels ock att
detta förbud kunds i sin tillämpning, på det
mäst eftertänkliga sätt blottställa en Adels¬
mans representationsrätt genom def tillfälle till
Pen 5 Juntif 5cf
chican och förolämpning, som den öppnar för
illviljan och partisinnet, och hvarföre en sent
vunnen upprättelse, om den erhålles, ej kan
lemna någon ersättning. Qch då således ett
slikt stadgande endast skulle tjena att tillfreds¬
ställa en ömtålig hederskänsla, måhända i det»
ta fall för långt drifven, men deremot gifva
skydd åt företag, som voro vådeliga för den
enskildte Riksdagsmannens säkerhet; har Ut-*-
skottet på dessa skäl uteslutet detta stadgande
ur 6 §. af den nya redactionen,
I öfrigt får Utskottet i anledning af Fri¬
herre Boijas yrkande om ett närmare bestäm¬
mande af hvad med nejjigt brott förstås, an-*-
mäla, att då detta uttryck finnes infördt i ig
§, af Riksdagsordningen, som Utskottet vid
redactionens uppgörande till 6 §. i ny3 Fött-
6laget endast åberopat, och det icke är Ut¬
skottet tiliständigt, att ingå i tydning af Grund¬
lagens mening i detta fall, kan en närmare
förklaring öfver omförmäla uttryck af Utskott
Set icke meddelas.
Uti 6 §. har Riddarhusutskott jemväl
gjort den förändring mot gamla redactionen,
att Utskottet uteslutit förmyndare för sin pu-
pil och en gäldenär som gjort concurs, utan
att blifva fri från sine borgenärers framtida
kraf, från rättigheten att utgifva Fullmagt till
annor man att intaga säte å Riddarhuset, J
afseende på förre omständigheten, har Utskot¬
tet trott, att en Förmyndares eller målsmans
befattning, för den omyndige, efter de derför
4©
Utn o Junti.
re i Lag bestämde gränsor, endast inskränker
eig dertill, att bära omsorg för den omyndiges
person och att sköta hans enskilda angelägen
heter, som denne antingen för minderårighet
eller för bristande urskiljning icke sjelf utan sin
skada fötmår vårda. Det torde icke kunna kal¬
las en angelägenhet, som rör pupillen enskilt,
att deltaga i nationalrepresentation och att der
yttra sig i allmänna frågor; tvertom synes huf-
vudmannen, som derstädes för sin ätt intager
säte, icke böra annorledes betragtas, än såsom
ättens gemensamma ombud, och alldeles icke
såsom förande blott sin enskifta talan, ehuru
han för hvarje serskillt tillfälle icke kunnat
i detta ändamål af slägtens medlemmar erhål¬
la något formligt uppdrag, såsom i verkstäl¬
ligheten icke möjligt att åstadkomma, hvadan
man funnit lämpeligt att, till afböjande af
tvister och vidlyftigheter, en gång för alla
stadga, att denna Ombudsmannabefattning skul¬
le tillhöra den äldsta manliga afkomling af
äldsta grenen i hvarje slägt. Om dessa grun¬
der äro rigtiga så föijer ock deraf, att För¬
myndare och målsmän, som utgifva Fullmagt
till annor person, att utöfva den omyndiges
representationsrätt, vid detta tillfälle icke me¬
ra uppträder såsom vårdare af pupilens en¬
skilta rätt, utan såsom en person hvilken
handlar å slägtens vägnar i en allmän ange¬
lägenhet, men hvartill, enligt hvad här ofvan
blifvit utredt, hans befattning icke på något
sätt berättigar honom, hälst det icke kan på¬
stås att den omyndige hufvudmannen till sine
Den 3 juna.
enskilta fördelar något lider derigenom, att
ättens plats på Riddarhuset står ledig.
Beträffande åter förbudet för Cessionant,
att fullmagt utgifva, har Utskottet vid infö¬
randet af denna föreskrift endast tillämpat den
allmänt antagna regeln, att den som sjelf ej
har någon rätt ej heller kan öfverlåta den på
en annan, och har Utskottet i båda förevaran¬
de händelser ansett den omständigheten, att
antingen den omyndige eller Cessiocanten vo¬
re den enda af sin ätt icke förtjena något
serskildt afseende till undantag från en allmän
grundsats.
Utskottet har trott, att såsom princip
borde antagas, det en och samma person icke
finge på två sätt deltaga i Nationalrepresen¬
tationen, helst han i annat fall skulle erhålla
en fördel framför sine öfrige medrepresentan*
ter, som icke med något gilltigt skäl kan för¬
svaras. Och ehuru i afseende på Herr Landt-
Marskalken och Talemännen för de trenne öf¬
rige Stånden, ibland hvilka den för Preste-
Ståndet kan vara och äfven för närvarande
är Adelsman, det velat erindras, att dessa per-
söner i egenskap af Talmän, icke hafva någon
röst i det Stånd de anföra, hvilket måste med-
gifvas; likväl och då det icke kan bestridas,
att en Talman äger flere i lag gifna anlednin¬
gar att verka på besluten, serdeles då man i-
hogkommer hans deltagande i Talmäns confe-
rencerne, der öfverenskommelse träffas huru må¬
len skola behandlas och propositioner uppgöras,
42
Ben 5 Junit,
samt hans skyldighet att leda Ståndets ofveri
läggningar; och Talemannens inflytande p|
besluten således torde böra anses vara åtmin¬
stone lika stort med en Ledamots, i synner¬
het hos Ridderskapct och Adeln, der Ståndet
vanligen utgöres af 4 å 500 personer; har Ut¬
skottet, på grund af dessa asigter, infört de
nya stadganden, hvilka innefattas i 7:de §. af
Förslaget.
Vid 8:de §. har Utskottet tillagt den fö¬
reskrift, stt om Adelsman som råkat i fiendt¬
lig fångenskap och med främmande Öfveshets
tillstånd vistas i Fäderneslandet, intagit säte
å Riddarhuset, han då bör, i händelse någon
sak der skulle förekomma, som angår den
magt, emot hvilken han förbundit sig att ej
bära vapen intill dess fred blifvit sluten af¬
hålla sig ifrån att bevista de i ett sådant ämne
förefallande öfverläggningar och beslut, vare
sig in Pleno, Utskott eller Nämnd. Grunden
för detta stadgande har Utskottet hämtat der¬
ifrån, att då krigsfånge genom det löfte
han i ofvanberörde måtto ifrån sig gifvit,
skäligen kan anses vara i ett lika beskaffadt
förhållande af beroende, som den person , hvil¬
ken med Tro- och HuidhetsEd emot främ¬
mande magt sig förbundit, och denne af gill-
tig orsak fått sig ålagdt att ej deltaga i sådane
mål, hvilka kunna röra samma magt; har Ut¬
skottet, trott att enahanda förbud jemväl bor.
de för hemförlofvad krigsfånge vara gäl¬
lande-
Ben 3 Junii.
45
Då det synts Utskottet behöfligt, att en
pröfning föregick innan afkomling af utflyt¬
tad Adelsman i fjermare led än son, åter fin*
ge inträda i utöfning af rättigheten att delta¬
ga i National-representationens öfverläggnin-
gar om Rikets allmänna ärender, har sådant
varit föranledt af dan omständighet, att en
sådan afkomling alltid är född utomlands, och
det således icke alltid kan inom Sverige vara
kändt, huru dels hans eget, dels ock fadrens
uppförande efter utflyttningstiden, varit be-
skaffadt; och då sådant i väsendtlig mån ver¬
kar på tillgodonjatandet af de rättigheter, en
Svensk Adelsman tillkommer, har det synts
angeläget, att förhållandet härutinnan blefve
styrkt genom företende af Auctoriteters intyg
från de Utrikes orter, der afkomlingen och
hans Förfäder vistats, innan han å Riddar¬
huset får inträda, samt att dessa betyg varda
till deras rigtighet pröfvade* Denna pröfning
har Utskottet ansett böra uppdragas åt högsta
Magten såsom rörande ett ämne af den mäst
grannlaga beskaffenhet och hvarigenom en
persons dyrbaraste Medborgerliga rättighet,
den, att äga en röst i Nationalförsamlingen,
komroe att bestämmas. Pe af Utskottet i öf¬
verensstämmelse härmed författade stadganden,
igenfinnas i Förslagets 9;de §.
Enär RiddarhusDiregtionen, enligt Ridder-
skapets och Adelns beslut vid sista Riksdag
pch hvari Utskottet för sin del icke finner
anledning tillstyrka ändring, bör, äfven under
Riksdagar, i sin befattning fortfara, samt Rid-
44
Den 5 Junii.
darhusDirectionens Ledamöter synas af alla
bäst vara i tillfälle, att på grund af de vid
Riddarhuset förvarade Gene3logiska samlin¬
gar och de särskildta för deras completteran*
de årligen inkommande förteckningar från Ri¬
kets Consistorier, meddela Herr LandtMarskal-
ken de upplysningar i genealogiskt afsseende,
som vid anteckningarne kunna erfordras; har
RiddarhusUtskottet ansett det i 14 §. af iSiS
års Riddarhusordning befintelige stadgande,
att Herr LandtMarskalken skulle utse 3 ne
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln sorn,
jemte 3'.ne RiddarhusDirecteurer, skulle under
Herr LandtMarskalkens ordförande sammanträ¬
da för att börja anteckningen, såsom nu mera
icke lämpeligt böra förändras sålunda, att Rid-
darhusDirectionen borde vid samma anteck¬
ningar ensam vara Herr LandtMarskalken till
biträde; hvarförutan Utskottet, som funnit ali
föreskrift i nu gällande Riddarhusordning sak-i
nas, huru förhållas borde i händelse olika me¬
ningar emellan de antecknande Ledamöterne
uppstod, låtit i litte §. inflyta ett särskildt
bud derom. I öfrigt har Utskottet sökt att
på ett mera tydligt sätt än hittills i Riddar¬
husordningen skett, uttrycka hvad med an¬
teckning förstås och huru dermed bör tillgå.
Såsom en brist i nuvarande Riddarhus¬
ordning har Utskottet jemväl ansett, att nå¬
gon föreskrift ej är meddeld, huruvida Herr
LandtMarskalkens jemte de vid anteckningen
biträdande Ledamöternes, och sedermera Rid-
darhusUtskottetg beslut i frågan om hinder
I
Den 3 Junii,
45,
för begärd anteckning vore af den beskaffen¬
het, att i händelse af missnöje, klagan deröf¬
ver finge föras och hvarest sådan borde an¬
mälas. Dylika frågor kunna likväl uppkom¬
ma och närvarande Riksmöte har lemnat exä
empel derpå, att de Herrar hvilka verkställte
anteckningen icke ansett sig kunna utlemna Pol-
let åt en person, som derom gjorde anhållan,
utan blef frågan af Herr LandtMarskalken i
Ståndet anmäld och der afgjord. Utskottet har
derföre uti en ny §. under N:o 18 föreslagit
huru i dylika fall borde förfaras, dervid Ut¬
skottet dock ej gjort det tillägg, att de beslut
Ridderskapet och Adeln i sådane mål fatta,
icke må såsom prejudicat anses eller framde¬
les kunna i sådan egenskap åberopas, hälst
det i annat fall möjligen skulle kunna inträf¬
fa, att genom dylika beslut en Codex bilda¬
des, sorn vore för de fleste Ståndets Ledamö¬
ter okänd och hvarigenom förklaringen öfver
eller tillägg i RiddarhusOrdniogen kunde upp-
komma på en väg, som vöre stridande mot
det sätt, hvilket för dylikas tillvägabringande
redan finnes föreskrifven.
Stockholm den 9 Maji 1823;
På RiddarhusUtskottets vägnar
C- G. Spens.
N. Snoilsky.
46
Oen 3 Juni i.
Fårfla Afdelningen af Riddar husOrdnirtgeil i
eller angående utöfningen af Ridderskapetg
Och Adelns representationsrätt under Riksdag.
i §— Se i §. j 181s års
Riddarhusordning.
få Riddarhuset eller vid Ridderskapets
Och Adelns sammankomster under Riksdag, ä-
ge hvar och en introducerad ätt, efter den
vid i8oy års Riksdag stadgade nummerföljd >
Säte och Stämma, på sätt denna Riddarhus¬
ordning föreskrifver.
§.2* Se 51 §. första pe^
riodedi
Hvad som till Introductions vinnande for¬
dras, är i Kongl. Förordningen den 8 Maji
1775 och Kongl. Brefvet den 11 Februarii
1800 bestämdt; äfvensom att den, som af Kongl,
Majit blifvit till Greflig eller Friherrlig vär¬
dighet upphöjd, eller med Adelskap benådad
men inom .tvenne år efter utnämnandet ej hat?
sig till vinnande af Introduction å Riddarhu¬
set! anmält, har all vidare rätt dertill förlo¬
rat, så framt ej Kongl. Maj:t täckes genom
serskild Nådig resolution den försutna tiden
återställa.
§. 3. _ Se 9 §.
Alla de Commendeurs ätter^ hvilka till-
Den 5 iJuni,
4 f
kommit före den dag, då den nu gällandeRe-
geringsFormen blef af Kongl. Maj:t och Rik¬
sens Ständer fastställd, äga s 11 bibehålla det
högre säte å Riddarhuset, som dem blifvit lör
detta tillagdt} men under ingen förevändning
må hädanefter någon n
heller någon ätt ur sin
§■ 4.
i\Ha Allernativet.
i;o. Stamfader för
en ätt är den, som sam¬
ma ätt på Riddarhuset
börjat. Ättemän är hvar
och en af ättens vär¬
dighet lagligen delag-
tig blifven och dessu¬
tom hvarje manlig bröst-
arfving af ättens Stam¬
fader, så snart han sjelf
är introducerad Svensk
Adelsman, och ättens
värdighet ärfva kan.
Hufvudman -är den ätte¬
män, hvars ättegren,
från och med eget led
till och med Stamfa¬
derns barns led i hvart
och ett varit och är
äldre, än någon af de
öfrigas. Fjermare eller
yngre i Ätten är den ät-
f sådan ätt bildas, ej
ordning flyttas.
§ 4'
2'. dra Alternativet.
2 §< Till undvi¬
kande af ali irring ät-
temännen emellan, hvil¬
kendera för ättens huf¬
vudman bör anses*
skall, såsom förr va¬
rit vanligt, äldste so¬
nen, och efter honom
hans äldste Sön, och
så man efter man, så
länge någon lefver,
som ifrån äldste so¬
nen ifrån manslinien
härstammar, alltid vara
ättens hufvudman, men
derefter närmaste ät¬
temän af äldsta qvar-
lefvande grenen, och
hans manniiga efter¬
kommande, på lika sätt
efter hvarannan. För
de i senare tider, före
48
Den 5 Junii.
teman, som sednare,
eller icke utan fleres
bortgång', kan blifva
hufvudman, närmare el¬
ler äldre i ätten den sorn
förr skulle blifva det.
2:0 Undantag här¬
ifrån uppstå inom de
Ätter, hvilkas då för
tiden varande hufvud-
män före den 6 Junii
1SC9 blifvit, jemte
större eller mindre del
af slägten, och med
serskilt stadgad arfs-
ordning tili Friherrlig
eller Greflig värdighet
upphöjde, hufvudman-
narätten förden ätt,som
utgörslägtens icke upp¬
höjda del, är blifven
tillagd den ättemän,
som, af de enligt di¬
plomen i lägre värdig¬
het qvarblifvande, var
närmast den eller de,
hvilka i den högre in¬
trädde och förblifver
inom nämnde parsons
gren till dess den ut¬
går; annat undantag
utgöre den ättemän,
sorn
antagandet af den nu
gällande RegeringFor-
men af den 6 Junii 1809
till Greflig eller Fri¬
herrlig värdighet upp¬
höjde ätter, kommer
hufvudmanna- rättighe¬
ten för, de yngre och
icke till högre värdig¬
het upphöjde ättegre¬
nar, att gå i rät neda
stigande lineapå svärds¬
sidan från den, hvilken
nu hufvudman är; men
de öfrige ättemän, af
de till högre värdighet
upphöjde, att stå såsom
expectanter, till dess
deras ordning i den
högre värdigheten in¬
träffar. Hvad åter vid¬
kommer de ätter, hvil¬
ka, efter Regerings-
Formens antagande,
blifvit med Adelskap
eller Greflig, eller Fri¬
herrlig värdighet för-
länte, så förhålles med
dem efter det, som i Re-
geringsFormens 37 §,
finnes stadgadt.
10 §. Efter hufvud-
vud-
Den 5 Junii'.
.49
isöm mera a q en sär¬
skild ätts värdighet ärf
Va kan. Hail räkne
sig, i afseende på Säte
Och Stämma å Riddar¬
huset, till den ätt från
hvars Stamfader han
närmast härstammar,
samt enär denne varit
gemensam för Hera af
dessa ätter, till den
sorn främst på Riddar¬
huset Sitter»
3:0 Uti ytterligare
utveckling af ofvan¬
stående följer således:
att hufvudmanekapet
för de äldre Adliga;
Commsndeurs, Friherr-
liga och Grefliga ät¬
terna äffvas efter först-
födslorätten, uti rät
nedstigande linea på
Svärdssidan.
Att utaf de med
stadgandet af serskilt
ArfsOrdning före deli
6 Junii 1809 till hö¬
gre värdighet upphöj¬
de ätter är Hufvud¬
man för Adlig ätt, sorn
till Friherre upphöjd
blifvit och introduction
erhållit, tillträda när¬
maste ättemän, derest
sådan finnas hufvud-
mannarätt för Adelig»
ätten. På samma sätt
förhåiles äfven när
Friherre till Greflig
värdighet upphöjd blif*
vit: dock iagttage6 all¬
tid härvid hvad 2 §ö
serskildt föreskrifvért
Bil. tili Ridd. o. Ad. Pr. V Band. 4
56
Dch 3 Jutiii.
man den, som äldst äf
af dem , hvilka i vär¬
digheten inträdt, och
ättemän alls de, till
hvilka hans rätt, eller
nämnde värdighet, öfj
vergå kan. För den
icke upphöjde delen af
slägten tillkommer å-
ter Hufvudmanakspet
den, sorn artingen sjelf
var närmast af de, när
upphöielsen skedde,
qvarblifvande ättemän-
nen, eller tom äldst
Sr af en sådan persons
gren. Först efter den¬
na kan platsen intagas
af de i sig sjelf äldre
grenar, sorn genom yn¬
gre bröstarfvirgar af
dera, som beklädt den
högre värdigheten kuni
na hafva uppkommit;
och bufvudmansk apet
bestämmes då alldeles
sorn i de äldre ätterna.
Att för de sedan
dfB 6 Ju"ii 1803 till¬
komne atter är huf¬
vudman den, som en-
li nt 37 § i Rt gerings-
Formen ättens värdig¬
Dal 5 Junin
St
het innehafver och
Stamfadrens aila öfriga
manliga bi östarlvingar
stå, de ofrälse såsom
expectanter, och Adels»
männen såsom ättemän^
att vid hufvudmannens
död, efter hvars och
fens ålder i ätten, ärf¬
va dess värdighet»
Ått om, enligt gäl¬
lande stadgar hilfvud-
manskäp för mer än
en ätt tillfaller enoch
samma, då må den ät¬
ten, som efterstå Sätet
på Riddarhuset äger,
anses såsom , irinebe-
gripen, éå framt ej
andra ättemän finnas,
än de, som tillika ärö
det af den främre ät¬
ten. Ärö åter andra
lefvande grenar af den
tillfallande ätten, må
val tlé öfvannämda
hufvudmanskapen an¬
ses förenade äf den,
sorn värdigheterna för¬
enar; men deras frän-
der vare ättemän, en¬
ligt i och 2 morneli-
tet af denna §• hvaf
Den 5 Juniii,
och en af den ätt, från
hvars Stamfader han
närmast härstammar.
Att hufvudman hvil-"
ken förenar flere ade-
liga värdigheter, så¬
som i detta 3;dje mo-i
mentet säges, må ut-
ötva sin rätt endast för
den ätt, som främsta
Sä*et på Riddarhuset
äger,
§. 5- — Se 3 §,
När Riksdag hällas skall, 5ge huFvud*
man, som vid den första eller andra af d®
anteckningar hvarom nite och i*:te § §,
handla dertill sig anmäler, ovilkorlig rätt, att
säte för ätten intaga. Har hufvudmannen vid
andra anteckningen sig icke anmält, åge annan
ättemän simma rä.t och bland flere den, som
är Hufvudmannarätten närmast. Har någon
Arteman icke haller sig anmält, må säte för
ätten intagas af Fullmägtig, sorn sjelf är af intro¬
ducerad ätt och sorn Hufvudmannen eller den
hans rätt utöfvar, på sätt här nedan föreskrift
ves, förordnat. Under Riksdagens lopp var®
Hufvudman, Ättemän eller Fullmägtig, som
sig först anmäler berättigad > att säte för ätten
intaga. Af de som på en gång sig anmäla
njute hufvudman framför ättemän, hufvud-*
snanoarätten, närmare Ättemän, framför fjerma*
Den 3 Juntti
re, samt Ättemän framför Fullmägtig före»
träde.
§, 6* „ Se 4, 7 och S §• §.
samt en del af id
Fiån rättighet stt äga säte och stämma
på Riddarhuset vare de personer uteslutna, hvil*
ka enligt i8 §. i Riksdagsordning icke kunna
såsom Riksdagsmän i något Stånd godkännas.
Lag samma vare med bysatt person- Är Å-
delsman, hvilken för nesligt brott blifvit in¬
för Domstol tilltalad, genom behörigt utslag»
som dock ej ännu vunnit laga kraft, förklarad*
antingen till straff skyldig eller med mer ära
halfva bevis, besvärad, så att domarea funnit
saken böra til! framtiden lemnäs då den kunde
uppenbar varda» då vare han intill dess sam*
ma Utslag lagligen upphäidt blifvit, från Rid*
dårhuset utesluten. Ej må Fullmagt antagas*
derest ulgifvaren icke fyllt 21 ir, samt i öf¬
rigt är till säte och stämma på Riddarhuset
berättigad. Får hufvudman enligt denna Rid¬
darhusordning icke utgifva fullmagt, inträde
närmaste ättemän» på hvilken sådant icke in¬
träffar för tillfället i full hufvudmannarätti fin¬
nes ingen sådan vare då ättens plats på Rid¬
darhuset ledig,
§. 7* — Ny Si
Är Adelsman t något annat Riksstånd
röstägande ledamot, eller Taleman, eller är-
•lian LandtMarakalkj då må han föx den-Rike-
S4
Den 5 Junii,
dagen hvarken sjelf eller gerom Fullmägtig
sin Riksdagsmannarätt på Riddarhuset utöfva.
§. 8» Se sista delen af
11 §. samt den t 2 §.
Är Hufvudman utrikes rest antingen i
Konungens ärender, eller med vederbörligt
tillstånd för enskildta angelägenheter, vare
hans rätt bibehållen att full magt utgifva. A-
delsman, som fått Konungens tillstånd, att gå
i främmande Herrskaps tjenst, eller att sig e-
mot främmande Öfverhet med tro- och huld¬
hetsed förplikta, oagtadt han fast egendom el¬
ler embete här i Riket innehafver, äge, så vi¬
da han för sin person här i Riket skattskrif-,
ven är, rättighet att säte på Riddarhuset inta¬
ga j dock em någon ssk förekommer der, som
angår det Herrskap i hvars tjenst han är, må
han ej få öfvervara hvarken pfverläggningar-
ne eller beslutets fattande» hvarken in Pleno,
Utskott eller Nämnd. Med Adelsman, som är
i fiendtlig långenskap och med främmande öf~
verhetstilistånd vistas i fäderneslandet vare
lag samma i afseende på det herrskap, mot
hvilket han sig förpliktat.
§. 9. _ Se 13 §.
Flyttar Adelsman sitt bo och hemvist ut¬
rikes, på sätt 32 §. i 1723 års adeliga privi¬
legier omförmäler, kåfve han och hans efter¬
kommande, sorn utrikes äro förlorat säte och
stämma bland Ridderskapet och Adeln, än-
Dgi 5 Junii.
55
skönt han eller de fast egendom har 1 Riket
iga. Inflytter i Riket sidan adelsman åter el-
ler hans son och lagligen styrker, att hans för-
bindelse emot främmande herrskap upphört,
samt att han med ny tro- och huldhetsed e-
mot Konungen sig törpligtat, då må han af
det utrikes vistandet icke vara hindrad, att in¬
träda i alla rättigheter såsom Svensk Adels¬
man. Afkomling i fjermare led anson, af dea
inflyttade Adehmannen, må icke återfå sin rätt
till säte och stämma på Riddarhuset förr, än
han dertill erhållit Konungens serskildta nå¬
diga tillåtelse, samt i öfrigt företedt sådane be-<
vis, som här ofvan foreskrifne åro^
6. ig, _ Se första delen
*f 11 §,.
Adelsman, sorn utur Riket afvikit, häfver
förverkat rättighet till säte och stämma på
Riddarhuset. Återkommer han, utan att blif¬
va till brott förvunnen,, inträde han i alla si.;
na förra rättigheter.,
§. 1 u —.. Se 14. §..
Så snart LandtMarskalk, enligt 52 §. af
Regeringsformen och 23 § af Riksdagsordning
gen blifvit af Konungen i nåder utnämd , och
af de 2tne äldsta nårv*tande Grefvar, till hvil¬
ka Kongl. Maj:t honom öfverlemnar, till Rid-
dårhuset beledsagad, emottages han derstädes
Vid ingången af RiddarhusDirectionen, Ric|--
(JarhusSecreteraren och de öfrige till Riddarhus*
JDen 3 Jami.
CanzFet hörande personer. Derefter satnmsmd
träder dsn följande dsgen å utsatt timma, ef¬
ter fö.egsnget anslag RiddarhusDirectionen un-
der LandtMarskalköos ordförande, för att för¬
rätta anteckningen. Med anteckning förstås
den åtgärd, hvarigenom en Adelsmans begä¬
ran cm inträde å Riddarhuset såsom Riksdags»
man varder, i grund af denna Riddarhusord¬
ning Geneslogiska Tabeller och andra tillför¬
litliga handlingar pröfvad: hans namn och vär¬
dighet, derest något hinder icke möter, införd
i e:i för sådant ändamål på alla lefvande atter
inrättad uppropslista* samt honom tillställd en
med Riddarhusets sigill påtryckt Pollet, med
påskrift af ättens nummer och namn, med den
afteckna des förnamn, samt nummer på den,
hank, der hans ställe är honora anordnadt»
Skulle emellan de personer hvilka antecknin¬
gen hålunda förrätta, olika meningar uppstå
Otn en söicandes rätt att IntiädesPoHet erhålla,
afgöres frågan genom fleste rösterne, hvarvid,
i händelse åf ett lika antal, LandtMarskalkea
äge den afgörande,
§. 12.. — Se fortsåttniar
gen af 14 §-
Sådane anteckningar^ hvarvid det åligger-
RiddarhusSecreteraren, RiddarhusFiskalen och
Riddarhusets tvenne ordinarie GanzHsteratt all¬
tid vara tillstädes, för att lemna upplysningar
Och biträde, böra vara tvenne och förrättas
hvardera med e:ne upprop, som af Riddarbus-
Ftskalea verkställas, skoiaades {önsta anteck-
Den 3 Junit:
57
aingens tvenne upprop ske på sarskilcJfe dagar
men efter hvarandra, så framt ej helgedag in-
träffar, då det sednare uppropet blifver nästa
Söcknedag derefter- Andra anteckningens beg¬
ge upprop ske på en dag, hvilken bör vara
den närmast föregående helgfria innan Kon¬
ungen i nåder kallar Ständerna på RiksSslen.
Vid sednare uppropet af denna anteckning ut-
lemnas Polletter åt Ättemän och Fullmägtige,
hvilka sådant ej vid den första kunnat beviljas.
§• 13. ?e 15 §,
Sedan må icke någon anteckning tillåtas
förr, än RiddarhusUtskottet är förordnadt,
hvilket genast ske bör, så snart Electorerne
äro valde. Detta Utskott bör och sedermera
endast för anteckningar sammanträda en half
timme för hvarje utsatt plenum. Ej må någon
af PJddaihusBetjeningen utan RiddarhusUtskot-
tets samtycke, till någon, eho det vara må,
Pollet utgifva vid ansvar efter Ståndets be-
pröfvandej bärandes i öfrigt noga tillses, att
den som Pollet ordentligen erhåller, äfven ge¬
nast och' ofelbart varder i uppropslistan an¬
tecknad. Ej må någon till anteckning anmälas,
som sig vid Riksdagen icke personligen infua-r.
»it, eller Pollet för honom utgifvas.
§. 14. Se 6 §.
klafver Ättemän i, behörig ordning anteck¬
nad blifvit, äge i sådant fall hufvudman rät—,
tighet, att i grund af behörig ful Irna g t Säta 15$
58
Den 3 Junti,
annan ätt intaga. Har hufvudman fullmagt uN
gifvit vare han för den Riksdagen skiljd från
utöfningen af sin Riksdagsmannarätt, utom i
den händelse, att Fullmägtig sin rätt förlorat,
eller och utrikes rest, eller sin Pollet till Rid-
darhusUtskottet återlemnat Dör under påstå¬
ende Riksdag hufvudman, som Fullmagt ut-
gifvit, lemne Fullmägtig det Säte han på grund
deraf ionehaft. Blifver under påstående Riks¬
dag Fullmägtig genom hutvudraannens afgång
sjelf hufvudman., intage han säte för sin egen
ätt, utan att skiljas från egenskap af Eiector9
Utskotts eller Mäinnds ledamot,
§• 15* — Stf 16 §.
Den, hvilken första gången såsom Riks-*
dagsman sig anmäler, åligge, att om sin ålder,
ifåll sådant äskås, uppte bevis genom utdrag
af Kyrkoboken, ifrån d^n församling der han
född är. Finnes ej Kyrkobok, galle då bevis,
af någon Konungens Embetsman i orten. Fö¬
reter sig anledning att inlemnadt betyg är o-
tigtigt, blifve inlemnaren genast tilltalad i la¬
ga ordning och erbålle ej inuädespollet innan
han sig inför Domstol rättfärdigat, och må han
t händelse betyget finnes faUkt, hafva förlo¬
rat för den då påstående Riksdagen ali rätt till
Säte och Stämma bland Ridderskapet och A-
deln. Innehålla de i Riddarhuset befintlige ge¬
nealogier fullständig underrättelse om den sö¬
kandes ålder med dag och dato, är ej- annat
Sevis sf nöden; mea påstår den sökands, at|
genealogiens uppgifter äro origdge, hvile fråi
Den 3 Junti,
%
gan om pollets erhållande till dess han anskaf-
}ar bevis. Anmäla sig på en gång flere, sorn
göra anspråk på hu.fvudmannarätt, för samma
ätt, eller på närmare ättemapnarätt, eller kla¬
gar någor öfver utlemnad Ppllet, i grund af
påstådd origtig genealogi^, då blifve, eller
fortfare att vare antecknad den, sorn enligt
genealogien är närmast berättigad, till dess
den andra sin bättre rätt med antaglig* bevis
inför vederbörlig Domstol styrkt.
§. j6. — Se 17 §•
Ej må någon Fullraagt för gällande anses
och antagas, sorn icke ättens verkliga huf¬
vudman, eller den dertill efter depnq Riddar}
JiusOrdning, berättigad är, blifvit utgifven. Bö-
randes Fullmagten, antingen irjed utgifvarens
stil öfver allt, skrifven och underskrifva, el¬
ler lagligen bestyrkt, ovilkorligen vara förfat¬
tad efter följande formulair.
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag, som
i N. skall hållas och tager sin början den (dag
och år) befullmägtigas härmed (caracter och
namn) att för
GrefveJigs .
Friherrlig»
Commendeurs
Adeliga
intaga Säte och Stämma på Riddarhuset^
hvarvid han ovilkorligen förpligtas. att ställa
Ätten N- N., N:o oo^
Den 3 Juniii
Big till efterrättelse den af Kongl. Majit och
Riksens Ständer antagne och besvurne Rege»
ringsForm af den 6 junii 1609, jemte Riks¬
dagsordningen af den 10 Februarii 1810 och
Öfrige gällande Grundlagar, Qrt och datum»
Namn.
Sigill
Ca racler,
17. _» Se 18 §.
Uppvisas vid en och samma anteckning
tvenne eller flere Fulhnagter för en och sarn^
taa ätt, varde de alle, ehuru af behörig man
utgifne, ogillade. Anmälas sådaqe Fullinagter
vid olika anteckningar, galle den sorn först
uppvisad blifvit. Den sot» med obehörigt ut-
gifvaede af en eller flere Fullmagter beträdes,
komtner för ett sådant förhållande, hvilket uti
RiddarhusUtskottet, uppå RiddarhusFiskalens
anmälan upptagas och undersökas bör, att an¬
ses Säle och Slämma på Riddarhuset för län¬
gre eller kort*re tid förlustig, allt efter hvad
Ridderskapet och Adeln iu Rieno derom kaa
lättvist pröfva.
§• is- —, Ny §.
Den hvars anhållan ora InträdesPollet an¬
setts icke kunna beviljas, äge när afslaget ho--
nom tillkännagifves, äska förhållandets anmä¬
lande af Ordföranden hos Ridderskapet och
Ben 3 Junii.
Ådein in Plena, på hvars slutelig® afgörande
ftågan kommer att bero, utan att likväl det
beslut, som af sådan anledning i Ståndet fat¬
tas, må såsom prejudicat anses eller framdeles
kunna i sådan egenskap åberopas. Såsom all¬
män grundsatts gäller, att den, hvilken enligt
denna Riddarhusordning blifvit ansedd obe¬
rättigad aft sjelf intaga Säte och Stämma på
Riddarhuset, under samma tid ej eller får Fuil-
iuagt utgifva,
BilagoP
till PleniProto collet för den 6 Juni!,
förmiddagen,
N:o i«
Grefve Hard, Carl Guftajfi
Vore fråga hår otti en inrättning, som icke
iedan existerade, skulle jag troligen afstyrka
NummerLotteriets införande, men ett olika
förhållande kan vara, att inrätta något nytt
Och att afskaffa Ȍgot gammalt, Nummer-
Lotteriet har för det mästa lemnat Staten ess
betydlig behållning. Detta är en allmän för-
62
Den 6 Juni i f. m.
moa, och frågan är då att undersöka orri deti¬
na förmon öiverväges af någon deraf härfly-
tand« allmän skada. Man säger att Staten upp¬
muntrar till HazardSpei och derigenom felat
mot sin egen värdighet och moral-lagens for¬
dringar. Jag inser ej hvad undt är deruti, ati
Staten lemnar étt tillfälle till speculatioaer
på lyckans gunst och drar en vinst af miss¬
räkningen, då det, efter ingen rättsgrund, kan
förbjudas den enskilde, Och då genom denna
allmänna inrättning itian är garanterad möt
svek öch bedrägeri, hvars lättare användande
vid enskilda HazardSpei föranledt förbudet
mot detri. Vilkoren ärö bestairide och de upp¬
fyllas noggrant. Det beror af hvar och en att
deruti ingå eller icke. Man kan icke med skäl
säga, att Staten uppmuntrar till misshushåll¬
ning, orri någön beröfVar sin Famille ett nö¬
digt underhåll, för att göra en insatts i Lotte¬
riet. Icke heller att Staten uppmuntrar till
Lagbrott, om någon genom olofliga utvägar
6öker lörskaffa sig rriedlen härtill, lika litet
som i allmänhet Staten kan gifvas skuld för
de oordningar och brott, som menskligt pas¬
sioner åstadkomma. Icke heller här ritan sett
mångå famillers undergång beredd genom Lot¬
teriet, eller många förbrytelser derigenom för¬
anledde, utan kan titan taga nästan för afgjordt
att de menliga verkningar, som någon gång
tillskrifvas denna inrättning, äfven utom den¬
samma icke uteblifvit. Man må da anse Statens
Vinst af Lotteriet, såsom en beskattning på
misshushållningen, och den synes mig icke
mera omoralisk, än den, 60tn oklandradt ägeif
Den 6 Junii j. m,
63
stum på fåfängan och luxen, eller på idoghe¬
ten och industrien.
Jag tillstyrker i följd häraf? bifall till Stats*
Utskottets Betänkande,
N:o i»
Herr Rothlieb, Axeli
I en tidpunkt, då både jordbruk, närin¬
gar och snart sagdt allt sorti kan tåla beskatt¬
ning ej saknar en ålagd bevillning, och då det
bevillningsbelopp, som nu inflyter från Num^
merLotteriet skulle försvinna, om inrättningen
upphörde, hvarigenom en ökad flinga uppkom
för dem, som i bevillningsväg måste uppfylla
bristen, så anser jag betänkligt upphäfva den.:
na inrättning, och med lemnad rättvisa åt de
värde talare, söm påstått NumnaerLötteriets
upphäfvande, får jag likväl på deh grund jag
anmält, yrka dess fortfarande, jag tror dess¬
utom att ingen bevillning till Staten utgår lät¬
tare eller med mera höje, än den sorn härfly¬
ter från NummerLotteriet. jag tillstyrker der^
före bifall å StatsUtskottets Betänkande.
N:o 3.
(Srefve Hård, Carl Guftaf:
Åft den af gammalt bibehållna grunden för
64
t)en 6 Janii f. ml
stängfelskyldighetens utgörande, hemmantal och
ägorymd samt egenskapen af odalägor elier
utmark, upphört att vara lämpelig, har man
efta erfarit, serdeles derj genom skifte eller
odling, hemmanagrämor och ägors beskaffen*
het undergått förändring; och det torde varå
öfverflödigt att anföra de mångå fall der til»
lämpningen af vår nu gällande stängselförord¬
ning blir orättvis, hinderlig för jördens frid
begagnande och ledande till tvister. Att hem¬
mantalet tagits till grund för skyldighetens
bestämmande j härör naturligtvis deraf, att
större hemmantal supponerats medföra större
ägorymd; men om än detta förhållande alltid
inträffade äf dock grunden i sig sjelf icke rig-
tig. Der hemmanen möta eller i sjelfva skill»
naden, är den angränsande linien af hvarderas
ägor lika och derefter bör deras deltagande i
hägnaden bestämmas lika. Om ett större hem¬
mans eller flere hemmans ägorymd möter, hör
sådant icke komma i beräkning ty gränslinien ar
den^ söm af grannarne gemensamt skall fredas*
och hvad derinom ligger, tillhör hvar och en för
isig, att efter behag afskilja i större eller mindro
afdelningar. Att den skillnad i deltagande,
som grundar sig på jordens olika egenskap af
från ålder odlad eller icke odlad bör försvin¬
na, faller af sig sjelft. jag anser aiitså stänga
SslFörfattningen bora efter d<?sga grunder ändras
och det ju förr desto heldre. Denna fråga kan ser¬
skildt behandlas, utan sammanhang^ed grud-
derne för lagstiftningen i allmänhet och ju
förr man kommer till det resultat, att stäng-
selskyl*.
Den 6 Juni i f, m.
63
selskyldigheten blefve oföränderlig, ju bättre
vore detj emedan hägnadsdelningar, som nu
icke kunna fastställas, derföre kunna när som
hälst förnyas.
*
Det stadgande anser jag böra i allmänhet
bibehållas, att den äger vitsord, som stänga
vill, men jag anser dess tillämpning inom
byelag böra närmare bestämmas- 1 en by, der
skifte ägt rum och möjligen blifvit fast-
ställdt, men likväl flere ägoskiften bibehållits
än Författningame tillåta, skulle det föranleda
till oredor och orimlig kostnad, om hvar och
en skulle kunna tvinga grannarne att stänga
för hvarje serskildt skifte.
jag hemställer, på grund af det anförda,
att detta Betänkande måtte till Besvärs- och
EconomiUtskottet återremitteras.
Bilagor
till PLeniProtocollet för den 6 Junti,
eftermiddagen.
N;o i.
Herr Stjernjlam, Ludvig:
Sedan Lag- och StatsUtskottens i samman-
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. V Band. $
66
Den 6 Junii t, m,
hang med frågan om den för Skåne och Ble¬
kingen inrättade Hofrätt, afgifne utlåtande äf¬
ven rörande den AdvocatFiscalen i Götha
HofRätt tillagde ersättning för sakoad af sport¬
ler, för 2;ne Plenidagar sedan föredrogs, har
jag haft tillfälle förskaffa mig bilagde handlin¬
gar i sistberörde ämne, hvilka jag ödmjukast
anhåller måtte förenämnde Utskott till upp¬
lysning meddelas. .
För min enskildta del anser jag högst o-
rättvist att vilja fråntaga AdvocatFiscalen,
hvad Kongl. Maj:t efter inhämtad kännedom,
om ej mindre den obestrideliga förlust i på-
aäknade lagliga inkomster AdvocatFiscalen ge¬
nom ofvannämnde Provincers söndrande från
Götha HofRätts juridiction fått vidkännas, än
om Herr Lagmannen och AdvocatFiscalen
Hedenstjernas utmärkta skicklighet och drift i
den honom anförtrodde trägna tjenst, funnit i
Nåder för godt, att såsom ersättning honom
tillerkänna; och iag vågar tro det vara lika
stridande emot Höglofl. Ridderskapets och A-
delns ädla tänkesätt, som emot den rätt, hvar¬
vid Kongl. Maj:ts för Herr Lagmannen och
AdvocatFiscalen utfärdade Nådiga fullmagt ho¬
nom betryggar, att någonsin anse AdvocatFi¬
scalen förbunden, att, utan en sådan ersätt¬
ning, frånträda de inkomster, hvilka genom
den Nådiga Fullrriagten blifvit honom försä¬
krade. Det torde vara öfverflödigt erindra,
att den ifrågasatte ersättningen är personel,
men till Högloflige Ridderskapets och Adelns
behjertande öfverlemnar jag huruvida det vore
Den 6 Junii e. m.
förenligt, å ena sidan med det anspråk på en
aldrig hvilande tjenstekraft, det allmänna kräf-
ver, och å den andra med tjenstemannens li¬
ka billiga fordran på en oberoende bergning,
om man nu skulle fråntaga denne hvad han
för egen hustrus och 7 uppväxande barns ut¬
komst och uppfostran icke kan sakna*
Afskrift,
ProMemoria.
Till Hans Excellence Justitia StatsMinistern
m. m. Herr Grefve Gyllenborg, den 31
Julii 1820.
Det är en känd sanning, att AdvocatFi-
scalens göromål ökas i lika förhållande sorn
HofRätlens.
Af denna anledning och sedan Rättegångs-
ärendernas mängd fordrade, att Götha Hof-
Rätts arbete blef fördeladt på 2 Divisioner,
tillsattes derstädes, för omkring 80 år sedan,
en vice AdvocatFiscal, sOm skulle vara ordi-
narien behjelplig att bestrida göromålen vid
Contoiret. Ända till år 1800, då jag befor¬
drades till mitt innehafvande Embete, sköttes
det af bemälte 2 personer gemensamt.
Från den tiden och ehuru ärendernes myc¬
kenhet så tilltagit, att HofRätten sedan år
1802 arbetat på Tre, och efter år 1815 på
Fyra samt sedan början af år iS2o på Fena
68
Den 5 Juniie. m.
Divisioner, har jag likväl enfam bestridt alla
till Embetet hörande göromål, utan att någon¬
sin påfordra eller nyttja biträde af vice Ad-
vocatFiscalen , hvaraf följden blifvit att denne
tjensteman, i stället att sysslosättas inom Ad-
vocatFiscalsContoiret, varit allt jämt oförhin¬
drad att tuorvis med HofRättsFiscalerne före¬
draga brottmål, och förlatta dertill hörande
expeditioner m. m.
Ända till år 1809 njöt jag allenast 250
R:drs lön, som fleste åren utgick i Riksgälds¬
mynt } berörde år ÖK.ades den till 3337 R:dr.
Detta oagtadt och fastän AdvocatFiscalen i
Svea HofRätt, hvars jurisdiction lärer varit
ftdel mindre än Götha HofRätts, uppbar 400
R drs lön, blef jag ändå förbigången då Kongl.
Maj:t år 1812 gaf öfrige HofRättbetjeningen
50 procents förhöjning i dess vigtigaste in¬
komster nemligen Expedtior.slösen, jemte en
förr saknad rättighet till insinuationsafgift och
lösen för communicationsResolutioner. Lika¬
ledes förglömdes jag år 1813, då Kongl. Majit
behagade i Nåder tilldela HofRättens Leda¬
möter och Betjening 35 procents förhöjning å
ordinarie lönerne.
Med desse, mig öfvergångne missöden pl
Embetsmannabanan, har omsider förenat sig
det hårdaste af alla, att nemligen större delen
af mine sportlar gått förlorade, genom stift—
ningen af en ny HofRätt i Skåne.
Jag har tillförene aldrig beklagat mig; men
Den 6 Junit e. ni.
jag gör det nu med upprörd känsla, efter sorn
jag finner den belägenhet förkrossande, att »
stället för uppmuntran och belöningar, som
blifvit andre tilldelade, mista omkring hälben
af de inkomster, som åtföljde mitt Embete den
tid jag derå erhöll Kongl. Maj.ts Nådiga Full
magt; och detta slag har träffat mig då jag
redan inträd t på ålderdomens gibiet och sedan
jag genom öfverspända ansträngningar i Sta¬
tens tjenst förlorat hälften (Lit. A.), och för¬
summat allt hvad som tillhört vården af min
enskilta hushållning.
Jag har, må hända, icke uppfyllt hela
vidden af de pligter, som åligga m'g; men
mitt samvete säger mig, att jag gjort allt hvad
jag förmått; och i öfrigt vågar jag åberopa
de vittnesbörd som ej mindre Kongl Hof-
Rätten (Lit. B.), än äfven Hans Excellence
f. d. JustitiaeCanzleren m. m. Herr Grefve
Trolle Wachtmeister behagat meddela (Lit. C ).
Jag dristar och hoppas, att nu tjenstgörande
JustitiaeCmzleren, om han tillfrågas, täcktes
lemna intygande, sorn icke motsäger, att jag,
på uppsåtets sida, äger någon förtjenst.
Enligt allmän Lag och serskildte Författ¬
ningar, njuter AdvocatFiscalen |:de 1 af Tre¬
skiftes samt hälften af Tvåskiftes och Er.saksbö
ter, som falla i HofRätten. Hosfogade utdrag af
Saköreslistan för de sist framflutna 6 åren visar,
att min anpart uti Sakören från Skåne, Bie-
70
Den 6 Junti e. m.
kingen och Halland *), bestigit sig öfver huf¬
vud räknadt till 426 R:dr i 6k. 6 r. Banco
årligen.
Härförutån har AdvocatFiscalen från ur-
mianestider varit berättigad att uppbära en
annan redan den 21 December i 675 af Kongl.
Majit i Nåder authoriserad inkomst under
namn af Dombokspenningar, dem Lagmän, Hä-
radshöfdingar och Städernes Domstolar erlägga
såsom ersättning och vedergällning för Advo-
catFiscalens omsorg att emottaga, transporter
låta inbinda och i ordninghålla handlingar,
Protocoiler och Domböcker, som från nämn¬
de Embetsmyndigheter insändas. Det tillhör
mitt oblida öde, att nu icke kunna uppgifva
beloppet af denna inkomst för flere år, eme¬
dan jag, sorn icke trott mig komma i behof
deraf förlagt anteckningarne derom. Jag har
dock händelsevis återfunnit sådane för åren
18'5 och 1816. Dessa sammandragne under
Lit. E. upplysa att Dombokspenningarne från
berörde Provincernas 41 serskilte Domsäten
uppgå till 330 å 360 R:dr årligen, eller öf¬
verhufvud till 345 Rldr Banco.
Då jag nu redligen uppgifvit min årliga
förlust, sorn efter lägsta beräkning 6tiger till
Då detta s"kreis i Julii Månad 1820, gick ryk¬
te, att äfven Halland skulle skiljas från Götha
Holft ätt,
Den 6 Junii e. m.
7\
771 R:dr Banco, skulle jag misskänna Kongl.
Maj:ts Nåd och rättvisa, om jag tillät mig
tvifla att få den ersatt. Kongl. Maj:ts ädel¬
modiga hjerta kan icke medgifva, attén man,
som genom uppoffringar af kropps- och själs¬
krafter under loppet af 20 år besparat åt Sta¬
ten en Tjensteman *), skulle vid gränsen af
6in bana se sig frånryckt utan ersättning de
fördelar, om hvilkas bibehållande han genom
sin Konuogs Fullmagt vunnit den mäst hög-
tideliga försäkran.
Klyfningenaf HofRättens jurisdiktion min¬
skar väl mine göromål; men jag vågar hoppas,
att icke sådant lånas såsom skäl till afsiag å
min ansökning, enär jag hvaiken beklagat mig
öfver göromålens mängd eller afsagt mig be¬
stridandet deraf. Fördelen af ett minskadt ar¬
bete är utan värde för den som sällan sma¬
kat hvila och sorn måste önska att få arbeta
för att skaffa bergning åt sig sjelf och en tal¬
rik Famille. Jönköping den 31 Julii 1820.
O- Hedenstjerna.
*) Jag liar troell mig kunna nyttja detta uttryck,
emedan, i fall jag likasom mina företrädare,
sysslosatt vice AdvocatFiscalen i AdvocatFi-
scaJs-Contoiret, en annan tjensteman måste
halva förordnats och aflönats till brottmålens
föredragning.
73
Den 6 Junii e, m.
Afskrift.
Lit. A.
Lagmannen Välborne Herr O- Heden¬
stjerna har genom stillasittande och trägit arbete
ådragit sig åtskillige svåra hemorroidilplågor,
som länge hotat med fistulösa åkommor i sä¬
tet och alla dermed förenade plågsamma följ¬
der. Som förändrad regime, diet, btunsdrick-
ning och jämn rörelse äro enda vilkoren för
desse, för lif och helsa vådeliga åkommors
botande eller lindring, anser jag Herr Lag¬
mannen vara i största behof af en längre tids
tjenstledighet, för att under ingående sommar
få tillfälle iagttaga och begagna de föreskrif-
ter» jag, såsom dess Läkare, i detta afseende
lemnat och hvilka omöjeligen kunna verk¬
ställas under utöfningen af Herr Lagmannens
mödosamma Embetsbefattning. Detta varder
härigenom på aflagd EmbetsEd intygadt. Så
sannt mig Gud hjelpe till lif och själ- Jön¬
köping den 12 Maji 1820.
Frans Eneroth.
M D. Chir. Mag. Prov. och
HofRätts Medicus.
(Sigill).
Afskrift.
Lit. B.
Kongl. Maj;ts cch Rikets Götha HofRätt
Den 6 Jun ii e, rn.
gör vetterligt, att AdvocatFiscalen i denna
Kongl. HofRätt, Herr Lagmannen Välborne O.
Hedenstjerna begärt vittnesbörd om sitt för¬
hållande såsom tjensteman under loppet af den
tid han AdvocatFiscalsEmbetet innehaft} och
får Kongl. HofRätten i anledning häraf med¬
dela, att Herr Lagmannen sedan inträdet på
tjenstebanan härstädes den i November 1800,
oafbrutet ådagalagt en på säkra kunskaper,
ljus urskilning, rättsinnighet, nit och mångå¬
rig öfning grundad Embetsmanna skicklighet,
och såmedelst ej allenast fullkomligen upp¬
fyllt allt hvad Kongl. HofRätten i afseende
på AdvocatFiscals-Embetets värdiga förvalt¬
ning kunnat önska, utan ock derunder tillvun-
nit sig den uppmärksamhet, hvilken, oskilj¬
aktig från ali sann förtjenst med dubbel rätt
ägnas åt den anspråkslösa öfverlägsenhetenj
och är det med särdeles nöje Kongl. Hof¬
Rätten omfattat tillfället att lemna Herr Lag¬
mannen Hedenstjerna, denna offentliga gärd af
sin välvilja och agtning. Jönköping den 18
Julii 1820.
På Kongl. HofRätten# vägnar,
(Ledamöternes underskrifter).
L. S. Adrian.
Afskrift,
Lit. C.
Af den anledning att Herr Lagmannen O.
Hedenstjerna begärt att af mig erhålla betyg
Den 6 Junii e. rn.
öfver dess förhållande i utöfningen af det ho¬
nom anförtrodde AdvocatFiscals Embete i
Kongl. Maj:ts och Rikets Götha HofRätt, var¬
der härigenom bemälte Herr Lagman det väl-
förtjente vittnesbörd lemnadt, att under den
tid jag JustitiaeCanzlersEmbetet innehaft, jag
alltid funnit Herr Lagman Hedenstjerna uti
uppfyllandet af sina pligter hafva ådagalagt
det oförställda nit och den utmärkta skicklig¬
het, sorn tillhöra en värdig Embetsman och
hvarigenom rättighet vinnes till förmärs agt-
ning och förtroende. Hvilket jag med särde¬
les tillfredsställelse nu finner ett tillfälle att
härmedelst intyga. Årup den 15 Mars 1820.
\
Trolle Wachtmeister.
(Sigill.
Anmärkning. Originaierne till ofvanstå¬
ende afskriften jemte Bilagorne Lit. D. och E.,
lära finnas ibland handlingarne till det Con-
seilleProtocoll, som fördes, då Kongl. Maj;t i
Nåder beviljade den sökta sportelersättningen
med 500 R:dr Banco.
Otto Hedenstjerna,
N:o 2.
Herr Cederfchjöld, Per Gu/laf:
Sedan BancoUtskottet upplyst, att före¬
gående Riksdagars EancoUtskott på eget be¬
Den 6 Junii c. m.
75
vig och utan Riksens Ständers vettskap, vid¬
tagit serskilta dispositioner af Bankens silfver-
fond får jag vördsammast föreslå, att ingen
sådan disposition må af nuvarande BancoUt-
skott äga rum, utan Riksens Ständers vettskap
och samtycke.
N:o 3.
Gr*fve Gyllenborg, Johan Henning'.
Då under en flygtig läsning af Oecono-
mie- och Besvärs Utskottets Betänkande, i an¬
ledning af flere Bonde-Ståndets Ledamöters
motioner om inrättande af BeklädnadsDirectioner
vid Indeldte Cavallerierne, jag trodt mig finna
att med ledning af förhållandet af Beklädnads-
Directions inrättningar vid indeldte Infante-
rieme, Utskottet tillstyrkt enahanda inrättning,
vid indeldte Cavallerierne, får jag i egenskap
af både Rust- och Rotehållare anmärka , att
förhållanderne i desse afseenden äro af ganska
skiljagtig beskaffenhet. Vid indeldte Jnfante-
rierne, äro årliga bidrag af Rotarne, till Sol¬
dats beklädnad, i grund af Författningar be¬
stämde, både till belopp och tid för deras ut¬
görande, och då förbindelserne i desse afseen¬
den, äro för alla Rotar lika, äfvensom behof-
ven, och Kronan, genom BeklädnadsDirectio-
nen, besörjer beklädnaden, saknas icke för des¬
se BeklädnadsDirectioner hvarken penningar
att använda eller anledningar till disposition
deraf. Deremot vid indeldte Cavalleriet, åt¬
7 6
Den 6 Junii e. m.
minstone vid UfRegementets HussarCorps, där
jag är Rusthållare är åter förhållandet helt an¬
norlunda: där är ingen förbindelse, genom Con-
tract till årliga bidrag. eller beklädnads an¬
skaffande, å bestämda tider, utan beror sådant,
på behofvet deraf, hvari sig mycken olikhet
iöreter, dels i följd af Cavalleriets mera eller
mindre begagnande , dels af Hussarers eller
Dragoners mer eller mindre agtsamhet , att
Munderingarne vårda; och då behofvet af en
större beklädnad, möjeligen icke visar sig förr
inträffa, än efter flere års förlopp, tror jag,
att förtroendet till inrättningar af Cassör, icke
i allmänhet är så gynnande, att man skulle i
förväg, för flere aflägsne års behof, dertill vil¬
ja göra sammanskott. Det kunde således hän-
da att BeklädnadsDirectionen blef overksam, i
saknad af medel, hvilken overksamhet i alla
fall förekommer mig skola inträffa, då de smär¬
re detaillerne af Rusthållare» utgifter, som fö¬
rekomma flere gånger om året, i afseende på
de så kallade mindre defecter, såsom lagning
af mundering, linne, skor, stöflor m. m. äro
sådane till deras beskaffenhet, att jag icke
anser lämpeligt, icke en gång verkställbar^
att en aflägse varande BeklädnadsDirection,
skulle vara i tillfälle, att hvarje förekomman¬
de serskildt behof kunna ombesörja, utan att
desse små detailler, nödvändigt måste, som
hittills, komma att Rusthållarne besvära. Då
jag således ej allenast förmodar att ingen Rust¬
hållare, emot sitt bifall kan förpligtas till be¬
redande af en Cassa för framtida Beklädnads-
behof, utan äfven, som anmärkt är, hyser den
Den 6 Junii e. m.
77
öfvertygelse, att de besvärligaste detaillerne,
för beklädnadens årliga underhållande, icke
kunna annorlunda, än af Rusthållare, ombe¬
sörjas ; anser jag mig äga anledning till det ora-
domej att föreslagne BeklädnadsDirectioner
vid indeldte Cavalleriet, åtminstone LifRege-
mentets HussarCorps, skulle blifva utan allt
ändamål och utan all befattning; börande frå¬
gan derom förfalla, så vida icke, hvarom lik¬
väl icke nu fråga är framställd, passevolance
för rustningsskyldigheten för häst och karl
blef, i ett för.allt, träffad; anhållande jag vörd¬
sammeligen att geuom återremiss af Betänkan¬
det få anmoda Utskottet, att meddela närma¬
re upplysande omdöme i detta afseende, äf¬
vensom utveckling af hvad efter Förslag bor¬
de blifva BeklädoadsDirectionernes åligganden,
och huruvida i mindre detailler, någon om¬
sorg icke dessmindre borde Russthållare till¬
komma, hvarom Utskottets tanke icke kan af
Betänkandet inhemtas; så vida, vid nu varan¬
de förhållanden Utskottet icke inser att Be-
klädnadsDirectionerg inrättning vid IndeldteCa-
vallerier, åtminstone LifRegements Husarcorps,
vore olämpclig, och således utan ändamål att
föreslå.
N:o 4.
Herr af Lehnberg, Carl Magnus:
Det är ej i afseende på systemet af den
allmänna undervisningen vid Rikets Läroverk,
73
Den 6 Jiiniie. Wj
eller på bestämmande af dithörande ämnen 5
dessas indelning samt methoderne för deras
bibringande, som jag för ett yttrande af mig
utbeder ett rum uti Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Protocoll.
Jag skall blott fästa mig vid en detaille
af ämnet, hvaruti jag tror den medfödda rättar
känslan och tankan på medborgares ömtåliga¬
ste rättighet vara tillräckliga att skapa ett om¬
döme och att ålägga ett yttrande.
i:sta Sectionens 5 Cap. 4 §. SkolOrdnin-
gen innehåller; ”Ej må den etill Lärjunge) an¬
tagas som icke kan för Läroverkets Rector
styrka, att han genom egna tillgångar, eller
andras understöd kan sig vid Läroverket up¬
pehålla.”
Jag vill ej misskänna motivet för detta
stadgande, så vidt som det innefattar en Sty¬
relsen värdig omtanka att förebygga vådorna
af en obetänksam utöfning utaf menniskans
ädlaste begär till moralisk förkofran och der¬
på grundade relativa anspråk i samhället. Jag
vågar deremot ifrågasätta billigheten och
lämpligheten af detta stadgandes oundvikeliga
resultat.
Den åberopade §. gör en skillnad emellan
den bemedlade och den medellöse till den
grad, att den ena eller andra af dessa egen¬
skaper berättigar till eller utesluter ifrån be¬
gagnandet af samhällets allmänna anstalter till
Den 6 Junii e. m;
kunskapers meddelande, Dea sätter dea ärfda
eller tillfälliga lyckan till domare emellan med.
borgares anspråk redan inom de första bere-
delseåren för användbarhet och förtjenst. Den
sträcker prohibitivsystemet, såsom tiilämpadt
emot moraliska anspråk, in på ett gebiet, der
det står främmande för billiga förnuftsgrun-
der, och', har genom ett för den obemedlade
redan i förväg lagdt hinder att tillgodonjuta
de förmoner, hvartill utmärktare natursgåfvor
och dessas värdiga användande synas berättiga,
trädt för nära medborgarens ädlaste rätt.
De’missbruk, som af en bibehållen jemn¬
likhet i allas rättigheter, att begagna allmän¬
na Läro-anstalterne kunna uppkomma, böra
lika litet afskräcka derifrån, som möjliga un¬
dantag från en gifven regel bevisa regelns o-
rigtighet.
Den möjliga beräkningen, att genom för-
svåradt inträde vid Rikets Läroverk vända en
mängd meddellöse ynglingars verksamhet till
handtverk och näringar , tillåter jag mig emotse
ouppfylld. Jag tror, att endast förmonligheten af
dessa sednare och beredde hjelpemedel till inhäm¬
tandet af nödige kunskaper för deras bedrif¬
vande, medföra ett sådant resultat. Jag fö¬
reställer mig ej, att ett snillé (yngling eller
man) i harmen öfver att ej få utbilda sig till
Lärdomsidkare eller Statsman, blir en duglig
Handtverkare, och ej att denna sednare, genom
bristande skydd eller allmänna hjelpemedel
för sitt handtverk skapas till en god författa¬
8o
Den 6 Junii e, nu
re eller en daglig embetsman. Det tillhör Sta¬
ten att bereda och vidmagthålla medel till ut¬
bildande af olika anlag till olika slags gagn i
Samhället; ej att genom tvångsmedel, truga
den ena medborgaren till ett mål, den andra
till ett annat.
Då den af Högloft- Allmänna Besvärs-
och EconomiÖtskottet, uti dess nu upplästa
Betänkande, föreslagne redaction af stadgandet
uti ifrågavarande § i långt ifrån att åsyfta nå¬
got förändradt resultat vid stadgandets tillämp¬
ning, endast bestämmer en vilkorlig föreskrift
för vederbörande SkolLärare att för meddel-
lösa ynglingar, som önska inträde vid Läro¬
verken, söka bereda tillgångar för underhåll
under läroåren, så vågar jag, uppå de skäl,
jag åfvan haft den äran anföra, vördsamt an¬
hålla om Betänkandets återremitterande.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Junti,
förmiddagen.
N:o i»
Grefve Spens, Carl Guftaft
Att den hvara ägande befattning icke til¬
låtit
Den 11 Junit f. m.
s«
låtit honom samla någon egent-elig juridisk kun—
skap, uppträder för att tala ienLagfråga, torde
i ock för sig sjelf behöfva ursågtas; jag vågar
s detta afseende anhålla om Ridderkapets och
Adelns öfverseende, stöder serskilt hoppet
derom på nödvändigheten, serdeles i denna
tid, grunda alla beslut i creditfrågor, der Sta.,
ten på ett eller annat vis deltager, på oom-
kullstötliga principer. Vöre det i närvarand®
ställning antingen verkligen mindre, eller min»
dre erkändt, vigtigt, hvad utgång de serskild
ta frågorna om Realcredit, hvilka vid denna
Riksdag äro anhängige, kunna taga, skulle jag
ej med mina anmärkningar upptaga Ridder-
skapet och Adelns dyrbara tid; nu har j*g
trott, att då vidden af ämnet är stor och
icke allt lätt ihogkommes af en ock samma,
det vore hvars och ens skyldighet, att i detta
mål anmäla de brister, han trodde sig se i
den deraf gjorda framställningen. Lagutskot¬
tet har utveckladt sin åsigt af inteckning i
fast egendom i sex serskildta Betänkaoden;
det kan hända, i fall jag i anledning af flera
deribland än detta, kommer att yttra några
ord, att jag då nödgas åberopa hvad som för¬
ut blifvit anfördtj äfven för den händelsen ut¬
her jag mig Ridderskapets och Adelns benägä
na öfverseende. Ett sådant åberopande är åt¬
minstone bättre, än om hufvudåsigten skulle
för hvart tillfälle vidlyftigt framställas. Jag är
äfven ganska öfvertygad, att LagUtskottets
Herrar Ledamöter, innan de yttrat sig Öfver
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr. V Band. 6
ti
Den 11 Junit j. m.
<3e serskilt» lrågorne, stadgat sin öfvertygelse
derom, hvad inalles inteckning är, efter när-^
Varande förmer, och likaledes om hvad den
borde och kunde vara; och betragtandet af
dessa sex Betänkfinden såsom ett helt, bör så¬
ledes åtminstone ej af Utskottets Ledamöter
misslyckas.
Det Er ostridigt att hvar medborgare, en¬
ligt theorien, bör vara lika oförhindrad att
grunda ett förtroende för sig hos andra, på
hvarje egendom, sora han i samhället är er¬
känd att äga, och med hvars tillhjelp hail
kan realisera löften. Den form hvarunder Sta¬
ten underlättar för enskillt man ett sådant
grundande af förtroende, eller, som är detsam¬
ma, genom sin åtgärd gör realiserandet af den
enskildes löfte oberoende af hans enskilt» och
just derföre möjligen föränderliga, vilja och
förmåga, kan vara tvåfalldig och antingeö
bestå i fästandet af ansvar vid ouppfyllda
förbindelser, i en bestämd påföljd för den per;
son som brister, ellet ock i ett serskillt åtal
gande att besörja uppfyllandet om så behöfs,
i serskillt försäkran om tvunget eller frivil¬
ligt användande af de medel, hvarmed peri
sonen förmält sig ärna, i fall han ej annor¬
lunda kan, verkställa det som han utfäst sig
till. Det förra löftet af Staten anses i icke o-
betydlig mohn grunda perfoncilcrediten, det sed¬
nare är den enda grunden för Realcredit. Lamp*
ligheten af Statens åtgärd i det sednare afse-
endet mates likväl hufvudsakligen efter föl¬
jande omständigheter; först, huruvida den sy
Den ii Jilnii j. ni i
85
{Ténddm eller det medel att realisera löftet j
tor hvars användande Staten uti det uppgifna
fallet ansvarar, är noga bestämdt och beskrif-
tit, och för det andra huruvida Slaten sjelf är
mer eller mindre|säker att kunna verkställa sitt
åtagande och derföre kan lemna »in försäkran
mer eller mindre ovillkorlig. Ty allt hvad
Staten gör obestämdt, eller med villkor, är
olämpligt, åtminstone så framt vilkoret sjelf
icke är ytterst tydligt angifvit; duobelhet
passar Staten mindre än något annat;
Om således, som sades, det visserligen är
én ostridig rätt för hvarje samhälls medlem,
att på all den egendom han erkännes äga, fä
grunda förtroende under tillhjelp af en sådan
Statens garanti, följer dock, att denna offent¬
liga afsättning i prakt.ken mäste inskränkas till
endast de egendomsarter, som kunna bestämdt be-
skrifvas och ovilkorlig! anvisas till pant. Beg¬
ge dessa egenskaper har , mer än något annat
den löfa pantén, ty dess natur kan beses, ock
behöfver således ej beskrifvas, äfvensom ett
betydligt vilkor för verkställandet af pant-
gifvarens löfte, genast blifver genom dess
omedelbara ofverlemnada eller disposition verk¬
ställda Men näst efter, och utom den lösa
panten, har åter endast Jiillkomlig faftighet des¬
sa egenskaper, som göra pantsättning under
Statens skydd lämplig. Jag menar med full-:
komlig fastighet här den fasta egendom, till
hvilken äganderätten är så fullkomlig, Sorn dea
kan vara; en sådan kan med få ord beskrif-
vas, ty hvar medborgare är skyldig att känns
84
B>en 11 Junii /; m,
och vet också ganska säkert, hvad full ägan¬
derätt betyder. Ansvaret, som af Staten åta-
ges, att panten skall blifva använd i det ut¬
satta fallet, behölver likaledes icke vara det
ringaste vilkorligt, ty blotta transporterandet
af äganderätt till egendom, som ej kan bortför
ras, är alltid i Statens magt, och det egente-
ligen enda fall, då ofian Strinde ansvar mäste
blifva vilkorligt, är när Staten förut åtagit sig
något annat ansvar för transporterandet af ä~
ganderätten till samma egendom i vissa uppi
gifDa fall till större eller mindre del.
Uppstår åter frågan om pantsättning af
fast egendom, till hvilken pantgifvarens rätt
sjelf är vilkorlig eller ofullkomlig blir be-
skrifningen i pamsättningsdocumentet, af alla
dessa äldre vilkor, vanligtvis svårare- Men,
utan att den blifver noggrann, är sjelfva åt¬
gärden icke sådan den borde, och pantägaren
blir på visst sätt bedragen. Bedömmandet af
nu i synnerhet ifrågavarande fall, är efter
dessa grunder icke svårt. Om förhållandet är,
såsom jag i äanning vill tro, att hus på ofri
grund, utgöra en hel betydlig dass af i sam¬
hället tillåten egendom, och för hvilken alla
de vilkor, hvarigenom pantgifvarens ägande¬
rätt är inskränkt, kunna begripligt för hvar
och en uträttas med de korrta och bestämda
orden, att egendomen är på ofri grund, hälst
så vida årliga torntörens belopp äfven i do-
cumentet upptagas? då medgifves visserligen,
att inteckningen af sådan egendom icke egent¬
ligen är olämplig; men just dessa utsättanden
Den ii Junii f. m.
i inteckningsdocumentet borde då äfven vara
bestämdt föreskrilna i sjelfva intecknings-
Lagen.
Man har vid denna Riksdag mycket talat
om att en värdering på fast egendom alltid
borde åtfölja inteckningen, på det att pantä¬
garen, och den hvarpå han sin rätt öfverlåta
kan, må hafva utväg för sig öppnad, att lära
känna värdet af panten. Men ehuru angelä¬
get detta är, förekommer likväl, att nämn¬
de värdering, äfven med hvad värderings-
grunder man följa vill, icke kan blifva
mer än approximativ rigtig, och alldeles ej
kan af Statsmagter garanteras, utan att Sta¬
ten frångår med detsamma sitt egenteliga
ändamål. Äganderätten är deremot just i det¬
ta ändamål angifven att böra skyddas, sådan
den tillhör hvar och en-, och hurudan den är,
måste kunna af offentliga handlingar inhemtas,
sä vida denna rätt nu mera endast uppstår
genom fång, som i sådana handlingar blifvit
förvarade. Naturen af hvarje äganderättens
villkor måste således kunna beskrifva®, och
åliggandet för Domaren, att låta ett sådant
beskrifvande inflyta i pantsättningsdocumentet
är så mycket lämpligare att stadga, som det
är i all sin vidd möjligt, och till och med
lätt, att verkställa. Under vilkor deraf, skul¬
le jag således för min del tillstyrka inteck-
ningsrätt af hus på ofri grund, men jag hem¬
ställer, om icke, när detta anlages, äfven fle¬
ra andra classer af ^vilkorlig egendom borde
få på lika sätt pantsättas. Jag ser intet hin¬
ÖS
V.en ii Junit f. mi
der» att man enligt samma raisonement skulle
kunna rada till infeckningsan§taltens utsträck¬
ning, på lika skäl ock under samma torine?.,
tili flera andra egendomsclasser, till och med
arrend' rättigheter, lifstidsconirapter, och gå vi¬
dare med ständigt iagttagande deraf, att pantr
tagaren finge hvarken mer eller mindre rätt
kos sig pantsatt, än den pantgifvaren verkli¬
gen äpde och kunde öfverlåta, samt att dessal
rättigheters beskaffenhet klefve i pantsättniogs-
docqmentet noga beskrifven.
Jag tror således att första Momentet af
Jnteqkning$Förordningens 12 §., antingen bör
efter förr godkänd princip ännu ytterligare ber
Stännnas genom en kortare, och *å lydande
redaction: £j må inteckning beviljas i annan egen¬
dom, än hvar till gäldenär tn ager juli ägande, rätt.
JEiler ock, att den bör lyda; Säker inteck¬
ning i egendom, hvartill, gä Idenår ens ägande rätt ej
är fullkomlig, åligge Domaren, atj före inteckr
ilingens beviljande infordra uppgift på, och vid be.
yiljandet anföra, de villkor, hvaraf denna ägande,
rätt 'är, eller efter redan gjorde ftadganden kan
blifva infkränkt. Med den sednare redactionen
blelve inteckningsrätt medgilven för hus å o-
Iri grund, ipclu^iye pred «H annan vilkorlig
egendom*
Dock skulle jag för min del tycka, att
formen för pantsar*tingsrätt af all otullkom-
lig egendom bör, till undvikande af alla miss¬
tag vara bestämdt skild från samma forin fö?
den fullkomliga. Dä det således icke nng
Den 11 Junii, f. ml
*7
yetterligen är något hinder, att icke t. ex- af-»
ven rättigheten, att mot ett vistt arrende,
under vissa år, innehafva en annans egendoms
med andra förmer, än inteckning, skulle kun¬
na pantsättas lagligen i alla de fall, då den
kan säljas och öfverlåta®, ser jag ej, hvar¬
för icke hus på ofri tomt, som också är
en vilkorlig egendom, kunde mod begagnaru
4e af dessa från inteckning bestämdt skiljda
utvägar pantsättas; så mycket mer som lagen
fpr öfrigt fästar, och alltid fästat, den serskil¬
da formen för öfverlåtelse af» lagfart och fa¬
sta, endast vid de egendomar, hvaraf ägande¬
rätten är fullständig. Jag tillstyrker således
af de två nyssnämnde redactionerne företrädes¬
vis den första. Inträffar det, som Herr Hjert¬
ström anfort, att friköpandet af hus på ofri
grund aldrig är underkastadt någon serdeles
svårighet, ser jag ännu mindre något skäl, att
undandraga denna serskilta art af ofullkomlig
egendom från en allmän regel,
På dessa grunder anhåller jag om åter-
remiss af Utskottets Betänkande, under åbe~;
ropande af Herr Hjertströms reservation; \
N:o 2.
Herr Ehrenborg, Ca/per %
De terskilte motioner, sorn vid detina
Riksdag blifvit,3 gjorde om förändring dels af
4en genast? under^den 13 Julli i$i8 utfärda¬
88
Deri ii Junit f. nr.
de förordningen om inteckning i fast egendom,
dels af hvad 17 Cap. HandelsBalken i frågan
om förmonsrätt inteckningshafvare och andre
Borgenärer emellan stadgar, synas nvg hafva
isyftat, å ena sidan, att inteckningshafvarens
rätt att erhålla betalning ur den till hans sä¬
kerhet pantförskrifne fastigheten skulle tryg¬
gas och göras oberoende af annan slags för—
monsrätt, som han ej är i tillfälle att känna
eller beräkna, samt att såmedelst underlätta
möjligheten att, emot nöjaktig säkerhet, er¬
hålla försträckningar, och göra intecknade
skuldebref till bestämdt samt efter intecknin-
garnes ordning och fastighetspriset lätt beräk-
neligt värde vid afhandlingar man och man
emellan gällande, samt att å den andra un¬
danrödja svårigheten för fastighetsägare, att få
de jure håfne sådane inteckningar, 60m redan
i sjelfva verket upphört att gravera hans e-
gendom, och derigenom sätta honom i till¬
fälle, att, vare sig genom afsalu, eller ny pant-
förskrifning, fritt disponera samma egendom.
Att Högloflige Lagutskottet utur dessa all¬
männa åsigter, uppfattat och dervid i ett sam¬
manhang afvägat alla i detta ämne gjorde
framställningar, hade varit så mycket önskli-
gare, som ett väl ordnadt hupotheksystemo
är af så väsendtligt inflytande på allmänna
crediten Och penningeväsendetj men då detta
icke skett, utan Utskottet öfver samma fram¬
ställningar meddelat partielle utlåtanden, af
hvilka väl flere, men dock icke alla, och der.
ibland icke ett af de hufvudvudsakligaste,
nemligen öfver Herr Peresvetoff Moraths an¬
Deri i r funii f. m.
%
gående upphörande af förmonsrätten för arf-
vemcdel i Förmyndares egendom och samma
medels tryggande mot förskingring genom in¬
rättning af Förmyndarekammare i Landsor-
terne, ännu till Ridderskapet och Adeln in¬
kommit, nödgas man serskildt för hvaije af
berörde utlåtaden, framställa de anmärkningar
sorn deraf föranledas, likväl med den önskan,
att om äterremiss skulle på grund deraf be¬
slutas, en allmän och från ofvannämnde åsigt
utgående bearbetning af dessa ämnen måtte af
Utskottet i ett sammanhang företagas.
Hvad nu särskildt angår den fråga, hvarå
Höglofl. LagUtskottets nu uppläste memorial
har afseende, eller huruvida inteckning skulle
få beviljas i Stadstomter på ofri grund; så
har Utskottet, genom sin tillstyrkan deraf i
min tanka väsendtligen afvikit från de både
i allmänna Lagen, och ännu bestämdare i 12
§ at Kongl. Förordningen den 13 Julii 13i8
lagde grunder, hvilka påtageligen innebära ,
ätt för pantförskrifning och inteckning af fast
egendom fordras ej allenast besittningsrätt, sorn,
i händelse pantägaren icke fullgör de vid
pantförskrifningen åtagne åligganden, kan ge¬
nom behörig lagfart på långifvaren öfverflyt-
tas Deremot skulle, efter hvad en Ledamot
af Utskottet, Herr Borgmästaren Hjertström
upplyst, ej allenast någon sådan lagfart å ofrie
tomter ej kunna äga rum, utao en långifvare,
ofta okunnig om slike egendomars rätta natur
och egenskap, någon gång kunna äfventyra, att
deD pantförskrifne fastigheten genom uteblif-
9©
Deri u JuniijJ', m.
ven betalning af "tomtören återfölle från in-S
pehafvaren till Staden, och någon betalning af
den emot pantförskrifningen försträckte sura»,
man således ej k«nde derutur utsökas.
Vid sådant förhållande och då inteckning
om den skall innebära den dermed åsyftade
säkerhet, alltid måste förutsätta något fast,
oflyttbart och orubbcligt, hvarutur, utan afse¬
ende på Ombyte af ägare, och utan behof för
längifvaren att, vid förgträckningen för sin sä¬
kerhet beräkna annat än giltigheten af sitt
fordran, värdet af fastigheten och beloppet af
äldre inteckningar, betalningen må kunoa ut¬
sökas samt ett motsatt förhållande skulle
föranleda till en olämplig förbländning af in¬
teckning i fast egendom, med pant af lös e-
gendom, hvarunder besittningsrätt alltid an¬
setts inbegripen, och i hvilken sisstaämnde e-
gendoins flyttbara egenskap ligger orsaken
hvarföre säkerhet deruti, vid skeende pantför-
skrifningar, endast genom sjelfva öfverlemnan-
det ansetts kunna gifvas, får jag, instämman¬
de med hvad ofvanbemält* Utskotts Ledamot
i sitt serskilta votum anfort, vördsammeligen
tillstyrka återremiss af Betänkandet.
N:0 3,
Herr Ehrenborg, Co/per:
Af de frågor rörande inteckningsväsendeti
vid innevarande Riksmöte förekommit.
Ijcn ti Juni i /■ nu
9*
äro otvifvelaktigt de, öfver hvilka Högloft.
Lagutskottet uti det nu upplästa memorialet
sig utlåtit, bland de vigtigare, då förslagen
åsyfta att åt inteckningar och inteckningshaf-r-
vare bereda en större säkerhet än hittills, och
ined detsamma, en större lätthet att emot pant*
förskrifning af fast egendom kunna erhåll»
psnningeförsträckningar. Sedan i de anmärka
ringar jag vid ett föregående utlåtande af
Lagutskottet haft äran framställa, haj- jag yt¬
trat mig anse bland de hufvudsskliga vilkorca
för en InteckniugsLags fullkomlighet att In-
teckningstagareo, eller den sorn sederme¬
ra öfverfager hans rätt vid beräkningen
af sin säkerhet endast behöfver afse for¬
dringens giltighet, den intecknade fastighetens
värde, och beloppet af förut tagne inteckning
gar. Lagen bör trygga honom mot förmons-
rätt i och för alla sådane gravationer, sorn ic¬
ke af ett, utaf. Domstolen ineddeladt, Grava¬
tionsbevis kunna inhemta®: qch hos Domaren
bör han äga säkerhet derföre, att inteckning
icke beviljas i anaan fastighet än sådan, sorti
innehafvare»!, på grund gf full ägande rätt,
äger pantföjskrifva.
De gjorde motionerna syfta osfridigt till
detta mål. Den oväldige" må döma, om, föe
311 befrämja det, Höglofiige Lagutskottet i-
agttagit hvad på dess åtgärd kunnat an¬
komma.
RiksdggsFuUmägtigen Ruthberg bar an¬
märkt, huruledes manga inteckningar
92
Den xi Junti f m.
utan kraft och verkan derigenom, att den
pantförskrifvande Jordägaren korrt efter pant-
förskrifningen öfverlåter den pantförskrifne
egendomen å någon annan, hvilken, så vida
han iagttager hvad Författningarne rörande
Lagfart föreskrifva, undandrager sig ansvarig¬
het för gravationer, tillkomne utan hans be¬
gifvande sedan äganderätten till egendomen
öfvermått till honom. Lagutskottet har sett
det stadgande, sorn innefattas i 13 §. af
Kongl förordningen den 13 Julii »8 • 8,1 det¬
ta afseende göra tillfyllest. Nämnde §. lyder
sålunda: ”Försummar den som egendom för-
värlvat genom fång, derå Lagfart ske bör, att,
i Staden inom Tre månader och å landet sist
vid det Ting, som infaller näst efter sex må¬
nader, sedan han lörvärfvade, uppbud taga,
och kommer då eller framdeles (N- B ickedåeller
dess förinnan, i fall af hvilken lydelse LagUt-
skottets tydning varit riktig) innan uppbud
sökt är, förre ägarens borgenär med skulde¬
bref eiler annan handling, derföre inteckning
tilläten är håfve rätt »tt den erhålla; och sö-
ke nye ägaren, för den intecknade skuldens
belopp, skadestånd af sin fångesman.” Häri¬
genom är dock, som mig synes, endast förord-
nadt angående inteckningsrätt för förre äga¬
rens skulder idet fall, dä nye ägaren försum¬
mar att i behörig tid taga uppbud, men icke,
huruvida den inteckning, 50m lör sådana skul
der kan varda beviljad emellan den tid då
köpet skett och 6lutet ai procscriptipn^tiden,
för lagfarten skall gälla emot egendomen i den
nye ägarens hand. Motsatsen synes kunna
Den 11 Junii J. m,
93
slutas af 17 Cap. 12 § HandelsBalken, som
stadgar att ”ej gifver inteckning förmonsrätt,
utan i fast egendom, den gäldenär ägde då in¬
teckningen fktdde” ett stadgande, hvilket, lika
med hela berörde capitlet, lärer, enligt 16 §.
af ofvannämnde Föroidning, få anses gällande
i alla de delar, der undantag derifrån ej blif¬
vit gjordt. Då likväl en i laglig ordning sökt
och beviljad inteckning härigenom skulle kun¬
na förlora all kraft och verkan, utan att hvar¬
ken inteckningstagaren är i tillfälle sådant
förese och förekomma , eller Domaren annor¬
lunda än på grund af ågången lagfart, kan
till tryggande af den förres rätt, utöfva den
enligt Förordningens 12 §. tillkommande pröf¬
ning, huruvida gäldenär verkeligen är ägare
af den pantförskrifne fastigheten, samt änteli-
gen den olägenhet för köparen, som kunde
vållas genom sådane inteckningars mellan¬
komst, lätt kan förekommas i de flesta fall
genom skyndesam Lagfart och i alla genom
innehållning af köpeskilling till dess uppbud
och vid samma tillfälle gravationsbevis er¬
hållas, samt torde böra tålas emot den stör¬
re fördelen för fastighetsägare i allmänhet,
att tå inteckningars gällande egenskap byggd
på säkra grunder, tvekar jag för min del icke
att tillstyrka, det ali inteckning må vara gäl¬
lande, sorn, på grund af jordägarens pantför¬
skrifning, sökes hos vederbörlig Domstol å
den pantförskrifne egendomen, innan annor ä-
gare derå sökt uppbud, och då elier sederine?
ra i behörig ordning beviljas.
Deri il Junii J, iiu
Af Bastan anna större vigt för inteck-'
mings-Säkerheten är hvad Riksdagsmannen
Ruthberg och jemväl Herr StadsMsjoren Lim¬
nelius yrkat, att ingen slags rätt till fastig¬
het i följd af Skuldfordran, Testamente, Arf>
Arrende, Fördel, Undantag, Förläning ra. m;
inå, utan att varö mtecknad, gälla till förfång
för inteckning. Utskottet har härom yttrat
iig, att enär uppå långifväréns egen omtanka
och försigtighet ankommer, att genom grava¬
tionsbevis och åtkomst-handlingar göra sig
försäkrad om gälderiära ägande rätt till den
fastighetspant, som erbjudes och den sä¬
kerhet, den kan medföra innan lån utletnnas,*
hvartill kommer att vid uppbuds meddelande,
Domaren åligger infordra förre fastighetsäga¬
rens åtkomsthandlingar, hvarigenom dess rät¬
tighet att sälja ellef öfverlåta fastigheten skall
bestyrkse; så har Utskottet funnit något nytt
stadgande i ämnet icke vara af bshofvet på-
kalladt. Utskottet hade visserligen, för ett så¬
dant omdöme, kbnnat äga tillräckligt stöd af
la §. inteckningsFörordningen, enligt hvilken
inteckning ej må beviljas i annan egendom g
än d^n, gäldenären vetterligen genom laga
fång förvärfvat, och deraf han ägare är, då
inteckning sökes så vida nemligen dels man
kunde förutsätta, att säker kännedom om
égendomarnes natur alltid vöre hos Domaren
ätt tillgå, eller ens alltid kunde af åtkomst-
handlingarne inhämtas, dels Ock frågsn vöre
Endast om pantföiskrifvarnes fulla och oin:
skränkta äganderätt till de fastigheter, hvari
Se lemna inteckning, och ej tillika om undan?
Beti ii Juni i f.thi
95
följande af sådan slags förmonsrätt, sorn, ef¬
ter nu gällande Författningar, stuadom kan
blifva för inteckningstagaren menlig, utan att
ban, hvarken af gravationsbevis eller åtkomst^
handlingar, kan derom inhemta kännedom el-j
ler deremot förvara sin rätt.
Frågan angående Inteckoingstagarnes sä¬
kerhet öm inteckningsgifvarens ägande rätt
till den pantförskri/ne egendomen, och om
samma egendoms så beskaffade natur, att dea
med laglig påföljd må kunna intecknas*
samt frågan om undanrödjande af sådan för¬
monsrätt i fast egendom, hvilken, ehuru
icke intecknad, kan leda till den intecknades
eftersättande, torde derföre hafva bordt ser¬
skildt betragtas.
I förra afseendet borde, på sätt ofvanbe-1-
iördt är, inteckningstagaren kunna trygga sig
vid Domarens pröfning* Men Domaren sak¬
nar ofta, eiler kan åtminstone icke utan svå¬
righet erhålla, kännedom om fastigheternas
natur. Man har flere exempel på Kronohem¬
man, hvilka i egenskap af Skattehemman, blif¬
vit uppbudnej samt lagfart derå beviljad och
med fastebref bekräftad, äfvensom intecknin¬
gar deri meddelade, innan det efter lång tids
förlopp blifvit upplyst, att Samma hemman al¬
drig blifvit till skatte löst, eller rätteligen kun¬
nat disponeras, annorlunda än efter den suc¬
cessionsordning, som för åboer å Kronohem¬
man serskildt är stadgad. Med en FideiCom-
anissegendom vet jag hafva inträffat samma för*
g6 Den \ i Junii f. m.
hållande, deri resning förgäfves blifvit sökt.
Om nu ock detta bärrört af en mindre sorg¬
fällighet hos Domarne, att ex nobiIi offtcio
söka, eller ålägga vederbörande förskaffa de
upplysningar, sorn i sådane fall varit erforder-
lige, men hos Domstolarne saknats; så synes
dock lagstiftningen böra vara omtänkt att de,
till allmän och enskild säkerhet, måtte i ett
sammanhang och utan omgång derstädes blif¬
va att tillgå. Sådant skall hufvudsakligen vin¬
nas, om Häradsskrifvarne åläggas tillställa Hä*
radshöfdingarne fullständige Jordeboksextracter,
samt vid hvarje års slut meddela dem upp¬
gifter å de genom skatteköp eller på annat
sätt inträffade förändringar. Likaledes borde
HofRättefne, hos hvilka alla FideiCommiss
Författningar, såsom innefattande Adelns te-
stamentariske dispositioner, måste vara beva¬
kade och t dfinnandes, lemna Häradshöfdin-
garne uppgift å de egendomar, som under den
af sådane Författningar föranledde inskränk¬
tare dispositionsrätt innehafvas. Om Härsds-
höfdingarne derjemte tillförbundos, att, i afseJ
ende på alla fastigheter, som med full och o-
inskränkt ägande rätt innehafvas, derå upprät¬
ta förteckningar, som upptogo ägarnes namn,
vöre upplysning deraf vid skeende intecknings-
aosökningar lätt inhämtad, och de misstag,
man i detta afseende velat afböja antingen fö-
rekomne, eller ock, om de begingos, ledande
till bestämd ansvars och ersättningsskyldighet
för Domaren.
I af-
Dftt 11 Juni i /. m,
I afseende åter på den förmonsrätt, sorti
kan komma i collision med inteckningsrätten,
men angående hvilken Lagutskottet synes haf-
va undgått att sig hufvudsakligen utlåta, är
visserligen den väsendtligast och oftast föran¬
ledande till inteckningshafvares mindre säkerj
het, som omtalas i 17 Cap. 8 §. HandelsBal.
ken; men då sättet att få denna förmonsrätt
håfven och inteckningssäkerheten i samma mon
tryggad, utgör föremål för Herr Moraths ser¬
skildta motion, deruti detta ämne blifvit utför¬
ligen och i detaille utredtj så torde all an¬
märkning derom vara olämplig, till dess Lag-
Utskottet öfver samma motion sig utlåtit. Der¬
emot synes Utskottet af Riksdagsmannen Rut¬
bergs förslag att ingen slags rätt till fastighet
1 följd af Skuldfordran skulle, utom på grund
af inteckning, äga rum, hafva haft anledning
att yttra sig öfver tvenne slags förmonsrätter,
hvilka, ehuru ej bestämde i 17 Cap, Handels-
Balken, (hvilket både efter rubriken och in.
teckniagslagens föranledande borde utgöra en.
da och rätta grunden lör borgenärers rätt och
företräde) likväl äro stadgade, den ena genom
besividfven lag, och den andra genom antagen
och jemväl i Konungens Högste Domstol följd
praxin. Jag menar nemligen dels den förmons¬
rätt, som säljare af fast egendom enligt 11 Cap.
2 JordaBalken, i samma egendom äger för
köpeskillingen, ända till dess laga stånd åkom-
mer köpet, och således framför de nya äga¬
rens borgenärer, hvilka, sedan han å Fastig-
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. VI Band. 7
93
Den n Junit f. m.
heten erhållit första uppbudet, låta sin rätt
deruti inteckna, deh den förmonsrätt, sorn, då
fast egendom blifvit i mät tagen, blifvit til¬
lagd dem, för hvilkas fordringar utmätningen
skett, framföre sedermera beviljade intecknin¬
gar, på den grund, att äganderätten till e-
gendomen ansetts hafva genom förstnämnde
åtgärd från gäldenären till dess borgenärer öf-
vergått. Begge desse slags förmonsrätter sy¬
nas kunna undvaras, eller rättare sagdt, för¬
knippas med vilkor af inteckning; i förra fa !■*
let synes nemligen säljaren lika snart kunna
vara i tillfälle att taga inteckning, som köpa¬
ren att taga uppbud; i senare fallet bör ock
borgenär, för hvilken utmätningen skett, va¬
ra obetagen at låta dess kraft och verkan vid
Domstolen inteckna, på sätt LagConiiténs För-;
slag till UtsökningsBalk i 4 Cap 20 och 21
§. §. omförmäler, och hvilket äfven instämmer
med äldre Författningar, såsom Kongl. Placa-
tet den 24 Januari 1684, samt Kongl. Bref¬
vet den 1 Februarii 1700; enligt hvilka se¬
qvester, till och med för Kronofordringar, icke
utom inteckning ansågs i fast egendom gällan-'
de. Om också i förra fallet säljaren, och i det
senare borgenären, som utmätning erhållit, ge¬
nom lag tillerkändes förmonsrätt framför de
borgenärer, hvilka vid samma Ting låto in¬
teckna sina fordringar, en förmonsrätt som skä¬
ligen synes böra de förre tillkomma i afseen¬
de på fordringarnes upphof, voro dock de se<
nare, hvilka i det gravationsbevis, som de vid
samma Tings slut ägde erhålla, om förhållan¬
det bibragtes underrättelse, icke blottställde
Den 11 Junii f, m.
99
för de opåräknade förluster, som nu, genom
sådane för både dem och Domstolarne okändo
gravationer, ofta kunna inträffa.
Jag bar förr haft den äran tillkännagifva
min åsigt, att då ett nytt Lagverks gransk¬
ning och antagande snart förestår, partielle
Lagförändringar böra ske sparsamt och endast
i de fall, då de af synnerlig angelägenhet på¬
kallas-, men jag anser en sådan angelägenhet
inträffa i afseende på inteckningslagarne, hvil¬
kas, så väl, som executionslagarnes förbättring
i vissa delar, ostridigt lärer utgöra en af de
åtgärder, som för creditens återställande och
befästande, så vidt den af lagstiftningens om¬
sorg beror, erfordras; och jag anhåller förden¬
skull om återremiss till Lagutskottet, på det
motionerne och de Författningar, till hvilka de
hänvisa, måga i ett sammanhang komma un¬
der närmare öfvervägande.
N:0 4«
Grefva Spens, Carl Gttjiafi
Såsom skäl för återremiss af detta Betän¬
kande torde jag få åberopa, så Väl det som deri
anföres, sorn äfven reservationerna af Grefve
Wachtmeister och Herr Ribbing. LagUtskot-
tets satts, om jag rätt fattat den, att borgenär
bör kunna få inteckning i gäldenärens förra e-
gendom, ända till dess den nya köparen sö¬
ker uppbud tror jag vara ganska principenlig
lorn
Den 11 Junii f, m.
om blott denna mening kunde af Författnin¬
gens ord utan stora ändringar härledas. Gref¬
ve Wachtmeister® påstående, att denna LagUt-
skottets tolkning, är just motsattsen till hvad
som står i 13 §, af närvarande inteckningsför-
ordning, synes mig nemligen obestridlig. Få
grund deraf förenar jag mig med Herr Rib¬
bing i hans tanka om nödvändigheten af en
förordning, som fastställde och kungjorde Lag¬
utskottet® i Betänkandet framställda tanka}
men kan aldeles icke såsom Herr Ribbing kal¬
la denna framställning för tolkning af Inteck*
ningsFörordningen.
InteckningsFörordningens 12 §:s 2 Moment
stadgar såsom vilkor för Intecknings beviljan¬
de i egendom, ”att gäldenären den veterligen
genom laga fång förvärfva!, ”och att han der¬
af ägare är, då inteckningen sökes;’’ samt så¬
som vilkor för intecknings fastställande att
”uppbud bör vara tagit, i fall egendomen är
kommen i gäldenärs hand genom fång, som
lagfaias bör." 13 § i samma förordning bör¬
jar med framställandet af underlåtenhet utöf¬
ver viss utsatt tid att taga uppbud, såsom en
försummelse å köparens sida. Denna tid är å
landet och i staden serskildt bestämd, och å
landet till nästa Ting efter 6 månader, sedan
förvärfvandet skedde, alltsammans i enlighet
med Kongl. Förordningen af den 13 |unii
1800 och 1798 års Concursstadga 20 § 3 Mom.
I sammanhang med denna framställning af ett
uragtlåtet uppbud, såsom en köparens försum¬
melse, stadgar §:n vidare, att i sådant fall för*
Den fl Ja ni i f. m.
101
re ägarens borgenär häfver rätt att erhålla in¬
teckning, under hänvisning åt köparen att af
fångesmannen erhålla skadestånd och nyttjar
härvid ordens ”Kommer då eller framdeles, in-
nan uppbud sökt är, förre ägarens borgenär;”
orden då eller framdeles utgöra det egente-
liga enda nya tillägget till 1800 och 1798 års
redactioner af ämnet.
Vid ventilation härom bör förekomma
först, att Kongl. LagComitén med frångående
af nämnde äldre Författningar, ansett sig bö-
ra i x §. 3 Cap. JordaBalken, enligt det år
1818 tryckta förslaget fastställa prmscriptions-
tiden för uppbudens tagande på landet, be¬
traktad såsom en köparens skyldighet, genom
orden: ”sist vid det Ting, som infaller näst ef¬
ter tre månader sedan gåfvan, köpet eller by¬
tet skedde.” Att man så länge frågan om
denna praescriptionstids bestämmande till fren¬
ne eller till sex månader, ännu är under ven¬
tilation, hvilket man väl kan säga vara fallet
med LagComiténs förslager, dröjer med att gö¬
ra förändring i inteckningsförordningens 13 §.,
är visserligen icke orätt, men då fråga derom
blifvit väckt och att man för öfrigt icke vill
rubba de grunder, hvarpå de äldre stadgan¬
deo grundas, hemställer jsg om ej den om¬
arbetning af 18 » 8 års| Inteckrungsförordniug
som LagComiténs Förslag till Jordabalk längre
fram innehåller Cap. 13 §. 1 2 innefattar en re-
daction, som med skäl kunnat af Lagutskottet
föreslås, såsom icke nnderkastad behof af om¬
arbetning, i fall den omnämnde praescriptioosr
toj
Den ii Junii f. rn.
tiden af sex månader förkortas till trenne. Der
står nemligen i 13 Cap. 12 §. ”Försummar
den som egendomen förvårfvat genom fång
derå lagfart ske bör, att inom laga tid med sitt
Fångesbref lagfara, och kommer då eller fram¬
deles innan lagfart sökt är, förra ägarens bor¬
genär,” och så vidare. Denne redaction kan
möjligen qvarstå oförändrad, ehvad beslut i
frågan om praescriptionstidens längd tages.
Men efter denna anmärkning förekommer
frågan om sjelfva denna praescriptionstids lämp¬
lighet efter lag-princip, eller om lika eller o-
lika skydd bör tillerkännas det KöpeContract,
på grund hvaraf köparen påstår egendomens
öfverlemnande utan flere gravationer, än som
derå vid köpestunden häftade , och det lika
bestämda contract, af skuldförskrifning eller
annan dylik handling, sorn lagen tillerkänt med¬
förande rättighet för borgenärer, att förvara sin
säkerhet, när han så behagar, genom inteck¬
ning i gäldenärens kända egendom. Lag-Ut¬
skottet har i detta afseende ansett den närva¬
rande InteckningsFörordningen klar, att köpa¬
re, som underlåter taga fasta, får skylla sig
sjelf, om förra ägarens skuld intecknas i hans
egendom. Sjelfva Lag-Utskottets åsigt häraf
är till en del dunkelt framställd , men skulle
meningen vara, såsom man det förmoda kan,
af Herr Ribbings yttrande då han säger, att
detta tolkande behöfde i serskildt Lagförkla¬
ring kungöras, och ännu mera af Grefve Wacht-
meisters, i dess reservation, anförda tanka, sorn
framslälles såsom Utskottets emotsatt, så har
Den 11 Junii, f nu
Lagutskottet ansett 13 §. stadga det den
borgenär, sorn vid ett Ting före sex månader
efter köpet, på grund af en fordran hos säl¬
jaren, ville söka inteckning, också skulle äga
rätt att den erhålla. Det torde väl knappt
behöfva bevisas, att i sådant fall skulle de
ord, sorn angå köparens försummelse att taga
uppbud, äfvensom orden, ”då eller framdeles.-
vara högst meningslösa. Der lagen talar om
försummelse af viss tid, kan den väl omöjli¬
gen häfta samma påföljd vid fallets inträffan¬
de innan samma tid tilländalupit, som efteråt;
orden dä elter framdeles måste anses innebära,
en ännu tydligare motsatts, mot det fall som
kunde uttryckas med ordet innan. Jag åtmin¬
stone kan icke annaise, än att närvarandein-
teckningsförordning bestämdt utsätter en viss
tiderymd, hvarunder borgenär ej kan erhålla
någon inteckningsrätt, som mot köparens åtal
kan blifva beståndande. Det torde vara nöd¬
vändigt här, att litet närmare utveckla hvart
detta leder.
Efter min tanka är deraf en tydlig följd i
att, vid allt inteckningsdocument ovilkorli¬
gen skall fästa sig ett frö till total tvekan, om
säkerheten är någon eller ingen. Intecknings-
inrättningen i ett land åsyftar möjligheten, att
förtroende man och man emellan må kunna grun¬
das pä egendom, ej på person, och blifver ej
denna möjlighet fullständig, så är den nästan
ingen; behöfver långifvarens opinion, om den
real säkerhet han äger, sjelf grunda sig på
hans personalsäkerhet, så kan åtminstone det
Den i i Junit f. rn.
ofta inträffa, att realcrediten enligt sin natur
upphör. Det är väl en afgjord sanning, att
på blott realsäkerhet till en obekant person,
sällan någon creditoperation grundas, utan
tvärtom pantgifvarens personlighet merendels
ganska mycket afses, men der realpanten for¬
dras och emottages, der förutses möjliga fall
då det nämnda på personlighet grundade hop¬
pet skulle försvinna. Finnes det således inga
i lagen tydligen angifna tecken på hvilka den
credithandling med full säkerhet kan igen¬
kännas, hvars realsäkerhet, alldeles oberoende
af personliga förhållanden , är afgjordt gifven
till den grad, hvarpå den utfärdade försäkrin¬
gen lyder, så har Lagstiftaren förfelat hela sin
plan, åtminstone, så snart möjeligheten af risque
i trotts af utlofvad säkerhet, blifvit allmänt
känd.
Om och så länge det år lagligt, att kö¬
parens uppbud, tagit på ett efterföljande Ting,
endast det infaller inom viss tid efter köpet,
häfver giltigheten af den inteckning, som för¬
ra ägarens borgenär på Tinget förut, också
senare än köpet skedde, har sökt på god tro,
och hvarmed Domaren likaledes på god tro
förfarit, aldeles i enlighet med hvad om an¬
dra fall stadgadt finnes, således äfven genom
utfärdadt gravationsbevis intygat hvad före¬
trädesrätt till panten , som handlingen med¬
för; så länge synes mig det nämnda gravations*
beviset sjelf utmärka en falsk åtgärd af Sta¬
ten. Får köparen dröja med köpets anmälan¬
de inda till nästa Ting efter sex månader,jså
Den 11 Junii J. nt,
kunna möjligen till och med a:ne Ting emel¬
lan köpet och upbudet försiggå; den anförda
osäkerheten drabbar då så väl de inteck¬
ningar, som beviljas på grund af förut skedt
medgifvande å gäldenärens sida, som äfven
de hvilka vid det ena Tinget sökas, och vid
det andra fastställas, efter antingen lörsummad
inställelse eller afgifven förklaring af gälde-
nären. Har då i en sådan förklaring gälde-
nären underättat om köpet så får väl inteck¬
ningens innehafvare del deraf, men har han
icke nämnt derom, så fortfar möjligheten af
risque lika stor och kan endast vederläggas af
personlig opinion om gäldenärens caracter, att
hans hederskänsla icke tillåtit honom fördöl¬
ja förhållandet. Blifver åter LagComittéens
Förslag om inskränkning till tre månader an¬
tagit, häftar sig väl detta misstroende aldrig
eller högst sällan med samma skäl vid de in¬
teckningar, som sökts vid det ena Tinget och
beviljats vid det andra, men det måste likväl
orubbadt fortfara, för alla dem, som grunda
sig på ett gäldenärens eget begifvande, hvil¬
ka mycket väl kunna hinna fastställas under
den tid, som mellan köpet och uppbudet för¬
flyter. Och just dessa inteckningar äro de,
på hvilka realcreditens deltagande, såsom ett
af elementerne för liflig afFairesrörelse, skulle
grunda sig, ty de papper, hvilka tillika på
visst sätt äro prosesshandlingar blifva aldrig
lika löpande.
Fullkomlig säkerhet mot den här omför-
mälta faran af förlust skulle således ej vinnas
Den 11 Junii f. tn '.
annorlunda än genomett nytt domstols bevis, ut-
färdadt efter ett slutadt Ting, eller en Rätte¬
gångsdag, som infallit sex el ler åtminstone tre
månader sednare ätjsjelfva inteckningens bevil¬
jande och af innehåll att under tiden ingen
köpare sökt uppbud. Jag lemnar att döma
hvad Financielt värde en inteckningslag äger,
enligt hvilken först 6 månader eller mera, efter
affairens första påtänkande," den åsyftade sä¬
kerheten kan sägas vara vunnen. Mig synes
att der detta dröjsmål finnes, skall Statens an-
stallt hvarken hjelpa gäldenären till det för¬
lag han för ögonblicket kati behöfva eller
borgenären den till säkerhet han kan önska, i
fall hans tanka om gäldenärens personlighet ha¬
stigt rubbats, och han6 af fruktan för bråd¬
störtande af mannens hela aftäirs ställning, ej
vågar drifva in sin fordran genast.
Jag föreslår på denna grund att 13 §. i
1818 års inteckningsförordning, sorn svarar e-
mot 12 §. i 13 Cap. af LagComittéens För¬
slag till JordaBalk, må erhålla följande re-
daction.
”Hav någon egendom förvar]veit genom fång,
hvarå lagfart Jke hör, och kommer innan uppbud,
fokt är, förre ägarens borgenär till Rätten med
Jkuldebref eller annan handling, derföre inteckning
tilläten är, vare en sådan inteekningsanfokan i allo
lika gällande forn om inköpet icke fkedt, och foke
nija ägaren fm fångesman,v
Om denna redaction aniages,, så blir det
Ben ii Juni i f. in.
107
gravationsbevis sora utfärdas på hittills van-i
ligt sätt, i Staden dagen efter inteckningens
beviljande, och å landet sedan Tinget slutats,
åtminstone befriadt från denna anledning till
misstroende.
Dock, saken bör, innan den kan kallas
till alla delar öfvervägd, ej blott från en fi¬
nanciel synpunkt, utan som ofvan sedes från
den af rättsgrunder, betragtas. Man synes
hafva ansett köparens rätt att emottaga sits
förvärfvade egendom graverad, blott till det
belopp, hvafom han vid köpet kunde vara
underrättad, vara mera angelägen att förvara,
än borgenärens rätt till sin fordrans försäkran¬
de. Har denna tanka någon grund i allmäna
rättsprinciper^ så böra de financiella skälen att
etablera realcredit i landet, utan vidare om¬
svep gifva vika. Ty någon tvekan i valet
emellan hvad rättsprincip, och hvad finance-
åsigt fordrar, tror jag för min del, sällan el-J
ler aldrig böra uppstå. Men just här före¬
kommer den högst anmärkningsvärda omstän¬
digheten, att köparen kan, så snart detta stad¬
gande blifvit i offentlig lag infördt, förvara
sig mot svek å säljarens sida genom innehål¬
landet af köpeskillingen, till dess han erhållit
uppbud, och att om han förut utbetalar något,
är det en act af serskilt psrsonlig credit, för
hvars följder han får skylla sig sjelf, så snart
Lagstiftaren så tillställt, att han kunnat för¬
utse dem. Borgenären deremot, som aflemnat
sitt Capital på personlig credit, men i tanka
att när hälst han ville, kunna söka sig realsä¬
Deri 11 Jun!i /’. m.
kerhet, har deremot ingen utväg att undgå
den fara han skulle, vara underkastad.
Ville man till ofvan föreslagne § göra
följa nde tillägg: "Är inteckning, forn Jatunda f-tk-
ies af den art, att genom clest fastställande, köpe¬
vilkor kunna rubbas, och är tiden jer uppbördsfo—
kande efter lag, ännu ej af köparen för juten, gån.
ge köpet åter, der forn kyparen det påjlår och falja-
ren ej gitter vifa, att inteckningsanfökan blifvit ål
tertagen, eller till 'öfverensflämmelfe med kpevilko.
ren förändrad” Då synes mig all erforderlig
billighet iagttagen. I fall af försuten skyldigt
het att inom stadgad tid söka uppbud, är det
rättvist att köparen får skylla sig sjelf om
någon olägenhet för honom uppstår.
Det är med dessa anmärkningar jag an¬
håller om återremiss af Betänkandet.
N:o 5.
Herr Ehrenborg, Cafper:
Uti det nu uppläste utlåtandet öfver af
mig och flere gjorde motioner om rättighet
för den som åUtmätnings- eller Concursauction
iDropat fastighet, att, då han styrker sig haf¬
va erlagt köpeskillingens belopp, vid veder¬
börlig Domstol erhålla dödande af de inteck¬
ningar, sorn kunna samma belopp öfverstiga,
har Högloft. Lagutskottet funnit skäl att till¬
styrkt en sådan rättighet, dock har Utskottet
Den 11 Junii f. m.
109
ansett kungörande i allmänna Tidningarne bö¬
ra föregå en sådan åtgärd, till underrättelse för
dem, hvilkas rätt kunde vara derunder beroende,
äfvensom Utskottet funnit de af mig föreslag-
ne åtgärder till möjeligaste förekommande der¬
af, att sådane inteckningar under tiden emot
den deri påräknade men upphörde säkerhet,
blifva bclänte, icke uppfylla sitt ändamål.
I förstnämDde afseende, eller i hvad an¬
går den åtgärd, som Utskottet ansett böra fö¬
regå dödandet, har jag endast trott mig, med
instämmande i Herr Ribbings serskilta yttran¬
de, böra hemställa om en köpare skäligen
kan underkastas en sådan omgång, eller om
ej, emot hans skyldighet att erlägga köpe¬
skilling, bör svara hans rättighet att oföidrö-
jeligen komma i så oinskränkt disposition af
den köpte egendomen, att han när som hälst
skulle kunna densamma emot full köpeskil-
ling afyttra, utan någon innehållning deraf i
och för förre ägarens förbindelser. De öfver-
skjutande inteckningarnes omedelbara dödande
hade jag ock trott af det skäl kunna utan be-
tänkelighet äga rum, att fordringsägande in-
teckningshsfvare, så väl vid concurser som
utmätningar, kallas och äga tillfälle att beva¬
ka sin rätt i afseende på alla de åtgärder,
hvarigenom deras inteckningssäkerhet kan för¬
loras eller förminskas.
Hvad åter beträffar försigtighetsmåtten
emot sjelfva Inteckningsdocumeniernes använ¬
dande till beläning, sadan de upphört att så-
110
Den 11 Juni i f. m.
.dane innebära någon säkerhet, så förekommer,
äfven för mig, betänkligheten deraf vida min¬
dre, än jag hört flere andra hysa den. Den
som lånar på inteckning, kan om han vill i-
agttaga nödig försigtighet, i intet fall undgå
att göra sig underrättad om fordringens gil¬
tighet, om äldre eller samtida inteckningar,
och om den intecknade egendomens värde.
Då till grund för omdömet i sistnämnde afse¬
ende hufvudsakligen hörer beloppet af den
vid om egendomen sednast afslutadt köp er-
lagde köpeskillingen, bör han icke eller un¬
derlåta att taga kännedom, om, när och i hvad
ordning sådant köp blifvit afslutadt, hvarige¬
nom han utan svårighet kan komma det för¬
hållande på spåren, som man i ofvannämnde
hänsigt skulle söka att för honom fördölja.
Dock inser jag icke, hvarföre Utskottet ratat
det oskadliga försigtighetsmåttet att alla re¬
verser, som vid liqvidation efter fastighets
utmätning och försäljning företes, borde af
-Konungens Befallningshafvande påtecknas, om
och till hvad del de utur fastigheteten blifvit
guldne, eller till hvad del de fortfara att en¬
dast emot gäldenärens person och öfriga egen-;
dom gälla och hvarföre ej Utskottet, häldre än
att förkasta detta correctif, som åtminstone
kin åstadkomma någon nytta, då vanligtvis
de fläste intecknade reverser vid sådana li-
qvidationer företes förstärkt det med någre fle¬
re, såsom t. ex. att alla intecknade reverser,’
som i concurs bevakas, borde 1 original före¬
tes och bevis derom af Domaren påtecknas:
att vid liqvidation af köpeskilling för utmätt
Den n Junii J. m.
lil
fastighet, inteckningshafvande borgenärerne, så
vida de blifvit bevisligen kallade, borde, lika¬
ledes i hufvudskrift, inför Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande förete reverserne , vid förlust
af all betalningsrätt för desamma: och att, om
någon inteckning , som på ofvannämnde sätt
blifvit ogiltig, al innehafvaren utprånglades till
utlåning, denne ej allenast skulle vidkännas
den påföljd, som 4 Cap. 6 §. UtsökningsBalken
bestämmer om gifven invisning ej blifver in¬
friad, utan ock ansvara såsom för bedrägeligt
förhållande.
Änteligen får jag ock anmärka, att om å
ena sidan Lagutskottet velat lemna intecknings-
hafvare, vid ifrågavarande tillfällen, ett i min
tanka onödigt tillfälle att yttra sig angående
inteckningarnes dödande, har dock å en annaa
sida Utskottet så föreslagit prasscriptionstiden,
att detta tillfälle i vissa fall icke möjligen skall
kunna begagnas. Att nemligen desse skulle hos
Domstolen aflemna sitt genmäle, å landet vid
Hasta Ting ejter den dag kungörelsen sista gången
funnes i Tidningarne införd, blifver väl omöjligt,
om t. ex. annoncen stöde införd i dag i Tid¬
ningarne, Tinget börjades i morgon vid någon
Domstol i Skåne, och fordringsägaren bodde i
Norrland, eller till och med , om Domstolen
och inteckningshafvaren voro hvarandra när¬
mare, Äfven för Staden är terminen af en
månad efter sista kungörelsen i Tidningarne
nog knapp; och torde derföre en lämpeiig
jämkning af praescriptionstiden böra äga rum,
oin eljest principen skall bibehållas, samt åter-
113
Den li Junii J. m.
remiss, åtminstone i detta afseende finnas vara
behöfvelig.
N:0 6.
Grefve Spens9 Carl Gustaf:
Emot den af Lagutskottet föreslagna re-
daction, torde det tillåtas mig få göra följande
anmärkningar:
Orden: ”eller, i händelse af klander, fast¬
ställd blifvit” synas mig vara öfverflödige och
meningen innelattas i det föregående: ”så snart
Auctions förrättningen vunnit laga kraft.”
Stadgandet: ”att Auctions förrättaren bör af¬
gifva bevis så väl om Auctionens laga kraft¬
vunna egenskap, som ”i hvad mohn köpesum¬
man till gäldande af de uti fastigheten inteck¬
nade fordringar varit tillräcklig och inteck-
ningshafvarne emellan blifvit fördeladj’> synes
mig egenteligen passande endast till utmätnings-
förrättning. Auctionsförrättaren är der alltid
en i lag bestämd Embetsman och fördelnings-
grunden är obestridlig, eller åtminstone van¬
ligtvis obestridd. Deremot finnes intet hinder,
att vid Auction för concursmassas räkning, an¬
taga hvilken enskilt man som hälst till Au-
ctionsförrättare, och utbetalnings- samt fördel-
ningsåtgärd och ansvar åligger Sysslomännen,
efter ConcursDomarens föreskrift. Concursfrågan
kan
Den i r Junti j. m.
kan också fortfara att vara anhängig vid Domstol,
många år efter sedan egendomen blifvit både
försålld och betald, och den föreslagna ordaly¬
delsen skulle kunna tydas till svårighet för
köparen , att under hela den tiden få sin lag¬
ligen förvärfvade egendom gravationsfri. Au-
ctionsförrättaren är i alla fall icke den aucto-
ritet, som kan intyga, i hvad mohn köpesum¬
man blifvit fördelad. Att köparen jemte Au-
ctionsförrättarens omförmäite betyg, skall upp.
visa för Rätten ett serskillt gravationsbetyg,
synes blott leda till onödig Protocollslösen, så
mycket mer, som detta gravationsbetyg är sjelf
ett utdrag af samma Rätts handlingar.
prasscriptionstiden för obetalta intecknin¬
gars innehafvare, att anmäla hvad de emot in-
teckningarnes dödande kunna hafva att påmin¬
na, synes mig både för korrt och för obestämdt
stadgad, i fall sådan inalles stadgas bör. En
månad i staden är för korrt tid , ty med den
natur af på visst sätt offenteliga papper, som
sjelfva intecknings-anstalten åsyftar , är idéen
om en löpande egenskap förenad, hvarigenom
hufvudhandlingen när som hälst kan Vara i en
aflägsen persons haad- Sådant bör lagen, visst
icke genom någon direct åtgärd uppmuntra,
men än mindre deremot lägga något hinder.
Orden ’’å landet vid nästa Ting efter den dag
kungörelsen i Tidningarne sista gången finnes
införd,” innefatta en högst vådlig obestämdhet.
Det är egentligen ingen stämningstid utsatt,
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. V Band, 8
Pen i i Junii f ni»
<;å länge ej minsta tidsförloppet, emellan åistä
kungörelaedagen och Tinget fastställa; såsom
orden no lyda , finnes intet hinder för den ,
som ville tillställa, fett stämningar i hufvudsta¬
dens Tidningar infördes tre dagar ä rad, då
Tinget i en Provins börjades deli fjerde. En
sådan stämningsmethod vöre likväl en öffent-
Iig gjord redicul af både lag och lagstiftare.
Sjelfva nyttan af hela anstalten om ser¬
skilt instämmande genom allmänna Tidningar
af de personer, hvars ägande inteckningar 6kd
la dödas, synes mig vara tvifvel underka¬
stad. Det har blifvit föreslaget , att kungöra
de dödade säkerhetspapperens beskaffenhet, se¬
dan dödandet skedt, (ill allmänhetens åtvar¬
ning. Samma ändamål har Lagutskottet ansett
kunna vinnas genom den af det föreslagne åt¬
gärd. Men med rätta kan sägas, och har äfven
i reservationen blifvit anfördt, att vådan för
sådana ogiltiga documenters fortfarande gång¬
barhet och bedrägliga öfverlåtande, icke und-
vikes, utan genom en anstallt, hvarigenom ett
tecken blir på sjelfva hufvud-documentet satt;
som tydligen utvisar, att emottagaren skall ta¬
ga sig till vara. Jag hemställer, om ej för
den dass af händelser, hvarigenom de flästa så¬
dana ogiltiga papper uppstår, en dylik påteck-
ningsanstalt redan finnes; älla så väl inteck-
nsde sorn ointecknade skuldebref, skola nemli¬
gen vid concurser uppvisas i hufvudskrift tili
bevakning. Denna påskrift, i synnerhet om
noga tillsyn blefve hållen, att den aldrig sked¬
de å sådane ställen på papperet, hvilkas bort¬
Deli 11 Junii f. rit.
klippande kan döljas, innehåller efter miö tan¬
ka en aldeles tillräckelig åtvarning till all¬
mänheten. Också lärer väl den erfarenhets-
6atts vara gifven, att äfven säkra intecknin¬
gar, sedan blott orden: ”uppvist vid edgång
till bevakning i N. N. concursmäl” linnas där,
Icke hafva någon löpande egenskap. Hvad
fallet af utmätningssaken angår , är det val
gaant, att de inteckningar, hvarom här frågaja
ar, i sådana händelser, icke behöfva uppvisae
i hufvudskrift , och således kunna undandra¬
gas allt åtecknande t men just för dessa fall
är likväl bestämdt, att, der sorn ej ioteck-
ningshafvaines personer redan äro af utmät-
hingssökanden kände, skola de genom kungö¬
relse i allmänna Tidningarne kallas; de inteck¬
ningar för hvilka allmänheten skall varnas ,
blifva således redan kungjorde, och den enå
kungörelsen läses och ihogkommes icke mer
än den andra. Äfven dessa inteckningar i e-
gendom, hvarå offentlig Auction redan blifvit
kungjord, torde enligt hvad erfarenheten sä¬
ger, icke vara serdeles löpande. Äro åter in*
teckriingshafvare så kände, att ingen kungö¬
relse i allmänna Tidningarne införes, blifva de
i det stället personligen af utmätningssökanden
kallade emot bevis, som sedan på behörigt ställe
företes, och hvaruti den person, söm då har ini
teckning, sjelf erkänner detta förhållande. Det
synes således som skulle Vedetbörande . i de
fall, där en mindre köpesumma än intecknin-
^arnes belopp, ger anledn ng till en ogiltig in¬
teckning alltid hafva vägen sig anvist, att ef¬
terfråga hvar den finnes. Methoden dertill sJ-
Deri ii Junti f. m.
nes icke tillhöra inteckningslagen ensamt, utan
j allmänhet lagarne om pant, och torde ett
stadgande derom lämpligast kunna i Utsök-
ningsFörfattningarne införas. Om t. ex. derstä¬
des blifver stadgadt ’’att der som pantsättning
till flere personer af samma pant upplyses va-
rafskedd, Konungens Befallningshafvande må
äga, så snart genom pantens laga försäljning
blifvit utrönt , att panten icke medfört säker¬
het för afla dem sorn uti den innehaft pant¬
rätt, förelägga alla dessa panträtts innehafva¬
re, lika tid som för stämning utsatt finnes, att
med uppvisande af hufvudskriften styrka, det
förhållandet blifvit å sjeifva hufvudskriften till
undvikande af missbruk antecknadt,” synes mig
ändamålet mera säkert vara vunnet. Utom det
att man då utsträckt åtgärden äfven till det
möjliga fallet af samma art, då lös egendom
blifvit i taka händer deponerad , och emotta-
garen förbundit sig tillhandahålla dess salu¬
värde för utsatta fall i första rummet åt en
person, oqh öfverskottet sedermera åt någon
annan, har man äfven dåden fördelen, attin-
tet serskilt frö till misstroende, på grund af
någre få möjligheter, fäster sig vid den för ri¬
kets penningerörelse vigtiga classen af offent¬
liga papper, som inteckningar innefatta. Jag
säger ännu en gång att de fall, der den häc
befarade vådan skulle kunna uppstå , äro få,
emedan , så snart en intecknad egendom vid
skeende utmätning, icke uppgår till alla for-
dringarnes belopp, uppstår merendels concurs,
och den påskrift å hufvudskriften, som inne¬
Den 11 Juniif. m.
fattar den egenteligen verksamma åtvarningen
för allmänheten, är då ofelbar-
Ändteligen förekommer ock i Utskottets
redactions förslag ordet dödande af intecknin¬
gar, utan det till undvikande af ali misstyd¬
ning nödiga tillägget, att endast deras gällan¬
de kraft, såsom pantbref i egendomen, men icke
deras inbördes förhållande vid köpeskillingens
fördelning har upphört. Herr Ribbing har gan¬
ska rigtigt sagt, att alla inteckningar i lagli¬
gen försa lid egendom, endast åro i köpeskil¬
lingen, m;n just detta hade kanhända i För¬
fattningen bordt vara utsatt, med afseende på
möjligen återstående oafgjorde tvister, och e-
medan alla annorlunda dödade inteckningar,
hvarom just samma 24 §. handlar, äro upphäf-
na till all kraft och verkan.
I sammanhang med denna §., och vid om¬
arbetningen deraf, synes mig en annni icke
obetydlig omständighet, som förekommer vid
salu af intecknade egendomar, böra ihogkom-
mas. Den af Lagutskottet föreslagne redactio-
nen skulle, om den blefve antagen, tvinga
hvarje köpare, om också de fläste äldre ioteck-
ningshafvare ville låta sina fordringar qvarstå,
att underkasta sig ny inteckningskostnad. Kan
hända anéer man denna utgift som obetydlig,
och åser dessutom äfven någon gång, att den
betydligaste delen af inkomsten , elier charte-
ringskostnaden, kommer Staten till godo , och
den andra delen okar Embetsmännens sportler.
Mea obetydlig är ingen utgift, som kunde va¬
Den lx Jun i i f. m .
rit onödig, och det är icke serdeles enligt med
Statens ändamål, att genera rörelsen inom Ian-;
det, för egen ögonblicklig vinst, elier ökande
af Embetsman» inkomster. Ali skatt på tran-
sactioner, är kanske drygare än någon annan,
och följderne af dsss åläggande såra en ömtå¬
ligare sida af samhället , än följderne af dess
uteblifvande. 17 §■ i InteckningsForordningen
har derföre ock ifrågasatt, att inteckningar
skulle kunna komma att fortfara, sedan egen¬
domen kommit i annan mans hand, än första
gäldenärens; men sammanhanget visar tydligt,
att der endast talas om egendom sorn blifvit
frivilligt törsålld; det synes nemligen att lag.:
stiftaren där han afsett en fortfarande rätt i
egendomen, för alla deri varande inteckningar,
och blott fiån personligt ansvar för dem som
icke serskilt åtagits, frikalla! den nya ägaren,*
Här är deremot fråga om fall, då en del in¬
teckningar enligt lag skola förlora »in rätt i
egendomen , och blifver det i Författningen,
infö.rdt, att äfven för desse det ät möjligt att
betala köpeskillingen genom åtaget ansvar för
inteckningar, samt LagUtskotiets redaction o-
fprändrad, så frugtar jag stora hinder mot
ytt sådant betalningssätt.
Till undvikande af nämnde LagUtskottets,
förslag, efter min tanka vidlådande brister, och,
till nödigt iagttagande af sistnämnde omstän¬
dighet, torde tillägget böra få ungeiär följan-
cle lydelse:
JfÖpare till fnflighet, forn ejler fkedd utmål-
Den 11 Junit /. in.
ning, elier under concurs af borgenärer, genom of¬
fentligt utrop för fald är, ege att, få fnart försälj¬
ningen vunnit laga kraft, förhållandet inför Dorna-
ren i orten anmäla. Styrker han derjemte, att kö¬
pe fillingen, på fått derom förefkrijvet finnes , blif¬
vit ertagd. förklara Dom folén, det alla i ja/tighe¬
ten iniecknade fordringar, forn ej af köpe fil Ingen
kunna och böra utgå, hafva förlorat ali rätt till an-
jpråk på egendomen, och införe denna förklaring'i
Protocollet. Äfåmjas vederbörande, att köpefkilling
erlägges, genom af köparen åtagit anfvar för ni-
tecknad fuld, och varder fidan t å handlingens huf¬
vudfrift bevisligen tecknadt, fortfare inteckningens
gällande kraft, fedan den i laga ordning blifvit för¬
nyad-, och varde förbindelfen i allo anfedd forn kö¬
parens egen. Utbetalar köparen, eller den, hos hvil¬
ken köpe filling ned/att är, förre eller mindre dd
deraf till innehafvare af intecknad fordran, utan att
på hufvudfkriften varder antecknadt det egendomen
genom offentligt utrop lagligen blifvit förfålld, fylle
ali den fada, forn genom missbruk federmera kan
uppkomma”
Med dessa anmärkningar anhåller jag ona
återremiss af Betänkandet.
N:o 7,
Herr Ehrenborg, Cafper:
Högloflige Lagutskottet, som insett vig-*
ten af hvad RiksdagsFullmägtigen Eric Nds-
fon Cederborg andragit, angående den.'edighef
120
Den xi Junii /. nu
sorn skulle vinnas derigenom, att flere hem¬
man ellef egendomar icke intecknades för ett
och samma lånebelopp annorlunda, än att
hvarje hemman serskilt pantförskrefs för viss
del af berörde belopp, har likväl, med un¬
dantag af Herr Häradshöfdingen Ribbing som
sig reserverat, funnit skäl afstyrka motionen,
på den grund att jordägares rätt till fri di¬
sposition af sin egendom såmedelst skulle in¬
skränkas.
Det synes härvid hafva undfallit Höglofl.
Utskottet, det rättigheten, att bestämma vilko-
ren lör penningeförsträckningar, i allmänhet
ansetts tillkomma Staten; och att, om det är
en naturlig rättighet för en jordägare, att bru-
ka sin jord sjelf eller genom någon annan, och
att sålunda äfven lemna en annan införsel deri
emot försträckningar, afgifter eller tjenstbar-
heter, är deremot hela det så kallade hypo-
theksystemet en samhällets anstallt, icke stri¬
dande emot rättsbegrepp; men icke eller så o-
vilkorligen härledd derifrån, att man ju kan
tänka sig ett samhälle utan inteckningslag, el¬
ler utan rätt att i fast egendom lemna säker¬
het på annat sätt än i lös egendom, d. ä. ge-
norn öfverlåtelse. På sådan grund bör ock en
modification i nämnde lag lika litet kunna an¬
ses förnärma äganderätten, som det t. ex. fin¬
nes strida deremot, att man icke utom öfver¬
låtelse får pantförskrifva och låta inteckna lös
egendom, lika med fastighet. Ändamålet med
inteckningslagen är att befordra rörelse- och
penningecirculation; att bereda åt Capitalisten
Den 11 Junii J. m.
121
säkerhet för de medel han utlånar, och åt fa¬
stighetsägaren en utväg till understöd mot er¬
bjudande af denna säkerhet i det, sorn utgör
hans redbaraste egendom, men som han ändå
i de fleste fall undgår, att från sig öfverlåta.
Frågan synes mig derföre i förevarande fall
blifva, om dessa fördelar, genom ett stadgan¬
de, förändradt på sätt motionairen föreslagit,
skulle minskas eller ökas= eller om den olä¬
genhet, som kunde inträffa derigenom, att en
och annan Capitalist, som väl bedömde hela
massan af en lånesökandes egendom, såsom
motsvarande en begärd försträckning, men ic«
ke om de serskilte delarne deraf, ägde den
6peciella kännedom, hvarpå ett omdöme om
hvarderas serskilta värde kunde grundas, af
sådan anledning tvekade eller undandrog sig
att lemna försträckningen annorlunda, än emot
samfällt inteckning i hela massan af egendo¬
men; om denna olägenhet, säger jag, öfver-
väger eller understiger dem, som erfarenheten
visat hafva inträffat genom egendomars eller
flere hemmans samfälta intecknande, i de fall
då de sedermera antingen hvar för sig blifvit
med inteckningar graverade, eller ock kommit
i serskilte ägares händer.
I afseende på förstnämnde fall har väl
genom Kongl. Förordningen den 13 Julii 1818
blifvit i 19 § bestämdt, att borgenär, somför
sin fordran fått inteckning i flere fastigheter,
må^ej, til! minskning af annans rätt, som å samma
tid, ellerefter honom, låtit dess fordran inteck--
nas, i endera fastigheten njuta ur,denna sednare
betalning för mera än som ideandre fastigheternö
132
Hen r I Junii f. m.
brister; men härigenom är likväl icke bestämdt,
huru i det fall då flere för en och samma fordran
samfält intecknsde fastigheter sedermera blifva
tili. serskdte personer försållde, utan den först¬
nämnde samfälta inteckningens dödande och
samma faststigheter derefter gemensamt i mät
tagas och försäljas, det möjeligen blifvande
pfverskottet af köpeskillingen skall med be¬
räkning af den inrecknade fordringen till stör¬
re eller mindre del å dpn ena eiler andra hem*
niansdelen, fördelas de särekilte ägarne emel¬
lan. Föreskriften i ofvannämnde 19 §. kan äf¬
ven, aå billig den ock synes i synnerhet till
vårdande af senare inteckningshafvares rätt,
dock ganska ofta, åtminstone för den enfaldi¬
ge, leda till stort lidande. Om, hvaraf man
haft exempel, en ägare af en större egendom
jned underlydande hemman, först låter inteck¬
na hela egendoms massan för en betydelig sura»
ma, derefter säljer någre mindre hemmansde¬
lar till underhafvande eller andrs bönder, som
sätta tillit till den förres försäkran, att inteck¬
ningen ej skall gravera desse hemmansdelar, samt
i alla fall förmoda att den till obetydligaste
delea skulle derpå kunna belöpa, och ändteli¬
gen derefter pantförskrifver och låter inteck¬
na återstoden af egendomen för ytterligare
betydliga summor} så biifver ju den för de
enfal!d'ge köparne kännbara följden, att den
förste inteckniagshafvaren tvingas af de sed¬
nare, att utsöka sin fordran ur ds försålde
iiemmansdelarne, till deras ägares ofelbara
undergång, innan någon del af öfrige egen¬
domen får tillgripas. I de fall, då en iateck-
Den 11 Junii f. m.
aingsbafvare, som har samfält inteckning i fle¬
re fastigheter} söker utmätning, men desse
hvar för sig sedermera blifvit med serskilte
inteckningar besvärade, synes stadgandet i of¬
vannämnda 19 §. icke kunna vinna tillämp¬
ning, utan hela intecknade fastigheten böta
gemensamt säljas; men i sådant fall bänder of¬
ta, att samma hemman eiler några deribland
äfven blifvit sedermera intecknade gemensamt
med andra hemman sorn icke bland de först-
nämde äro inbegripne, hvaraf, sä väl sorn i
alia dylika fall, då för skuld blifvit utmätt ett
hemman som gemensamt med annat icke ut¬
mätt hemman häftar för annan intecknad skuld,
yppas mycken oreda genom frågan, till huru
stor del sistnämnde skuld skall utur förstnämn*
de hemman innehållas. Derföre har ock Sty¬
relsen af Riksens Sländers Bank, utom hvars
begifvande något i Banken pantsatt hemman
icke får utmätningsvis för annan skuld för¬
säljas, ej lemnat tillstånd till sådan försäljning
i de fall då hemmanet, hvarå utmätning blif¬
vit sökt, gemensamt med annat hemman varit
intecknadt för Bankens fordran. Men rättig¬
heten till ett slikt veto är lika litet öppen för
andra fordringsägare än Banken i lika predica¬
ment, sera de borgenärer, hvilka näst efter
Banken hafva inteckning i något hemman,
äro belåtne med utöfningen af den Bankens
rättighet, sorn förhindrar dem sstt någonsin
göra sin senare inteckningsrätt gällande.
En flerårig erfarenhet af alla dessa oredor,
och än flere från gemensamma inteckning».
124
Ben 11 Junti J, ni,
härrörande, har hos mig stadgat) öfvertygel-
sen, att olägenheterna deraf vida öfverväga
dem som kunde inträffa genom antagande af
Herr Cederborgs Förslag, det jag ej tvekar
att biträda, med föreslående likväl, såsom al-
ternativ, att deräst rättigheten att för samma
fordran låta inteckna flera fastigheter, utan
att uppgifva för huru stor del af beloppet
hvarje fastighet serskildt häftar, äfven hädan¬
efter skall fortfara, liqviden inteckningshaf-
vande borgenärer äfvensom serskilte hemmans¬
ägare emellan måtte i ofvannämnde fall ske
efter hemmanens taxeringsvärde, så att, med
upphäfvande af meranämnde 19$. i 1818 års
Författning, Fordringsägare, som hade sam¬
fäld inteckning i flere hemman, icke ägde att
utur någotdera, som vid samma tid eller se¬
dermera för annan fordran blifvit intecknadt,
uttaga större del af fordringen, än på detsam¬
ma, i jemförelse af dess och öfrige hemma¬
nens taxeringsvärde, belöpte: att då tvenne
gemensamt intecknade, men i serskilte ägares
hand varande fastigheter för den samtällta in¬
tecknade skulden utmättes Och försåldes, öf-
verskottet af köpeskillingen efter samma grund
fordringsägarne emellan fördelades, eller ock,
om hemmanen såldes i serskilte utrop, en ef¬
ter jemförelse af taxeringsvärdet lämpad andel
af intecknade fordringen innehölls afhvarderas
köpeskilling: och att då ett utmätt hemman
befanns graveradt med inteckning gemensamt
med annat hemman för annan icke utsökt skuld, så
stor del af samma skuld innehölls af köpeskillingen
för det förstnämnde, som efter jemförelse af hems
Den Ii Junii f. rn.
1.25
manens taxeringsvärde kunde derpå belöpa ,o.
8. v. Jag hemställer ödmjukast om Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln skulle täckas genom åter-
remiss till Lagutskottet öfverlemna att yttra
sig, hvilketdera af desse begge alternativer
må anses bäst uppfylla ändamålet eller, om de
begge förkastas, huru de anmärkte oredorne
måga lämpeligare på annat sätt kunnat före-
kommas.
Bilaga
till PleniProtocollet för den n Junii,
eftermiddagen.
N:o i*
Grefve De la Gardie, Jacob:
Som jag i sista Plenum var den första,
hvilken af Eder godhet, Mine Herrar, he¬
gärde på bordet hvilande den nya redactio-
nen af Riddarhusordningen j och jag alltid
skall anse som ett fel mot Ridderskapet och
Adeln hvarje ny onödig utdrägt af tid för
Riksdagens gång, är det min ovilkorliga pligt,
126
I)cli ti Juni i e, hi.
att uppge de skäl, som föranleddde derinå
min begäran.
Dä dst vid hvarje Riksdag* liksom Vid
denna ansetts för både behöfligt och nödvän¬
digt, att göra mer eiler mindre betydlige jemk*.
singar och förändringar i RiddarhusOrdnin-
gen, öch då de no af Riddarhusutskott^ fö-
icslagrie, äro på en gång mångfaldige* magt-
påliggande, och af behotvet och erfarenheten
påkallade, torde det äfven tillåtas tnig, att fä¬
sta Ridderskapets och Adelns uppmärksam¬
het på förändringen af den § BOin otvifvelag-
tigt är en af de vigtigasie, då detta Stånds
representationsrätt derpå grundar sig, och der¬
ifrån härleder sig derjemte dess mer eller min¬
dre ändamålsenliga sammansättning, Och mani
6kulle, i afseende på framtiden, utan förmä¬
tenhet, kunn3 tillägga dess mer eller mindre
vördnadsbjudande bestånd. Jag menar § 2 a£
gamla RiddarhusOrdningen eller §. 4 af deri
ftu föreslagoe redaction. Mängden af de miss¬
tydningar och olägenheter som deraf upp¬
kommit och framdeles ännu mera skola upp¬
komma, är icke afsigten, icke ändamålet att,
upptagande Ridderskapets och Adelns dyrba¬
ra tid, nu anföra, minst att omständeligen här
utveckla. Må mig blott tillåtas att nämna
de hufvudaakligaste. Den forsta som otvif-
velaktigt länge af hvar och en inom detta
Stånd blifvit anmärkt är den stridighet mot
Lagstiftarens anda och mening i 37 §. R?ge-
iingsForraen genom den nyssnämnde §;s i Rid-
darhusOrdoingen mindre bestämda ordalydei-
Deli ii junit e. m.
Ös, nemligen* då den löne åsyftar minskning,
den f ednare deremot tiUvägabragt en ganska
betydlig förökning i antalet af Ridderskapetg
Och Adelns representetandd Hafvudmän i-
nom en och samma Famiile. En förökning 1
detta fall synes mig icke öfverensstämmande
med Lagstiftarens åsyftning, icke med urgam¬
mal häfd och icke med billigheten. Emedler.
tid har kunnat inträffa, att en och samma Fa-3
mille, hvars fader sedan .1809, till Friherre
och Grefve blifvit upphöjd, då han ägt t. ex.
trenne söner och tillika hört till de 1778 in¬
förde Commendeursätter, kunnat, säger jag,'
om han det önskat, representera inom detta,
rum genom fyra serskilta personer nemligen;
sjelf som Grefve, äldste Sonen som Friherre,
den dernäst för Cömmendeitrs och den yngfte
för Adeliga ätten; behöfver jag väl, Miné
Herrar, för personer så upplyste sorn J äran,
Vidare ådagalägga olämpligheten häraf. Den
ligger för öppen dag; den visas för alla: den
kännes af alla så inom sorn utom detta Stånd.
Det förutan hvilka olägenheter och förvillel¬
ser deraf uppstå i genealogisk hänseendef,
har redan visat sig och måste i en framtid
föröka sig till den grad, att ingen ord¬
ning, ingen reda inom de öya Famillerne ens
blir tänkbar, ännu mindre möjlig att iagttaga;
ty RiddarhusDirectionen måste dä ovilkorligen
utsträcka de genealoglske antecknicgarne äf¬
ven till de ofrälsegrenarne af de sedan 1809,
adlade Famillerne, emedan de inom samma
Famiile, oftast inom sjelfve bröderne och sö-
aerite, stå på en gång i ett skiljagtigt och
12 S
Den 11 Juni i e. tit.
sammanhängande förhållande med hvarandra.
Det gränslösa förblandande och förvillande
blott härutinan är redan någonting så inveck-
ladt, att man inom få år icke kan utreda det
rätta. När härtill lägges Familier, som före
1809 fått Grefliga-och Friherrevärdigheter med
andra, skiljagtige, tillfällige eber personlige, mer
eller mindre utsträckte eller inskränkte vilkor,
så uppkommer af allt detta så mångartade
oredor och svårigheter, att RiddarhusDirection
med högsta förmåga, bästa vilja och renaste
afsigter, omöjligen kan, såsom sig bör, hand-
hafva och tillse, att öfver Famillernes utgre-
ningar och rätt, nog upplysande och nog redi¬
ga genealogier finnas.
Inom samma Stånd finnas nu fern slags
1:0 De, som med ovilkorlig rätt för alla
sine medlemmar äga Säte och Stämma , men
endast af en enda för Famillen kunna repre¬
senteras.
2:0 De, hvarestfinnas 2:ne eller 3:nehufvud-
män för Grefvelige, Friherrlige och Adelige
Ätter af samma namn.
3'0 De, hvarest äldste Sonen, äfven flere,
under Fadrens lifstid bära denna värdighet och
som Ättemän kunna inträda i dess rätt.
4:0 De, som i samma person utgöra huf-
Adel.
vi '
Den ii Junit e. hi,
129
Vildmanskapet för 3 å 4 här representeran¬
de Ätteri
5:ö Dej hvarest endast hufvudman är A-
delsmaiij och ingen tf dess barn* föirän etter
dess död äldste Sonen inträder i dess ratti
Det rum jag genom Edert förtroende mine
tderrar nu i 5 år innéhatt uti RiddarhusDire-
fctionen, ålägger mig skyldigheten att härå fästa
Eder uppmärksamhet. Det har mer än något
ännat öfvertygat mig om svårigheten* jag vå¬
gar säga omöjligheten, att i en framtid här¬
utinnan bibehålla den ordning som bör vara
och sorn är oumgängeligeh nödvändig; så nä¬
ra den tid; då de fleste och de hufvudsakli-
gaste af desse förändringar ägt rum, synes kari
hända för mångå svårigheten mindre, men om
so å 30 år skäll villart ej kunna undvikas. I
hvad mohn skali deri éj ökas, och jag bekla¬
gar upprigtigt dem; sorn i det chaos hvil¬
ket då skall uppstå, blifva ålagde j att ut¬
leta ättegreriarrte och slita de otålige tvister
emellan näfmares och fjärmares rätt till säte
Och stämma inom detta rum* sorn otvifvelag-
tigt då skola uppstå.
Dessutom då det ofvérerisstämmer med dea
härvarande upplysta tidens kraf, med tidens an¬
da , och med de yrkanden man tind r nuva¬
rande Riksdag i sndre afseenderi så enstäm¬
migt gjordt, att det nemligen bör finnas jemn*
Bil. till Riddi o. Ad, Pr, V. Bind* 9
Den 11 Junii e. m'.
likhet i rättigheter och skyldigheter, sa få
dantag i Lagar som möjligt, så litet olikheter
sorn görligt är, åtminstone inom ett och sam¬
ina Stånds privilegier, men deremot enhet och
sammanhang i Grundlagens tillämpning och för-;
klaring;så har jag, af så mångakraftigäoch talande
skäl, pligt och böjelse enligt, skolat, (hvilket
jag härmed trott mig böra vördsamt tillkän¬
nagifva} hos Högloft. ConstitutionsLJtskottet ha
den äran derom väcka motion: att nemligen
alla till AdHigt, Friherre och GrefveligtStånd
upphöjde personer 6å väl före som efter i 809,
äfvensom de hvilka hädanefter dertill varda
upphöjde , måtte komma i åtnjutande af lika
rättigheter i det afseende, att adelskapet och
den högre värdigheten för dem en sådan er¬
hålla må, öfvergå till alla manliga bröstarf-
vingar utan undantag led efter led, i fritt öf¬
verensstämmande med hvad afeåjder inom Sven¬
ska Riddarhuset alltid och innan desse förän¬
dringar uppkommit, brukeligt varit. Derige¬
nom skulle alla de olägenheter, jag nyss upp¬
räknat, undvikas. Lagstiftarens åsyftning om
inskränkning i de representerande* antal inora
och för en och samma Famille åstadkommas;
likstämmighet, sammanhang och enhet i rät¬
tigheter och företräden vinnas , jemte ordning,
redighet och med detsamma bestämdhet i Fa-
millernas Genealogier, oberäknadt de naturlige
fördelarne som äro oskiljagtige ifrån lika rätt¬
visa. Genom slumpen och ödet tillhörande
en ätt, hvilken i mer än 2:ne secler, ifrån Sven¬
ska Riddarhusets första organisation ägt äran
och förmon att för alla sine medlemmar här
Dea 11 Junii e. m.
hafva haft inträde, kan jag ej i min väckte
motion misstänkas för väld eiler egennytta;
nogsamt har jag oha hördt omtalas den storå
Företrädesrätt äldre ätter genom stadgandet
af 1809 års ordning tillkom, den förlust
de skulle känna vid en förändring, nödvän¬
digheten att söka bibehålla nu varande or*
ganisation; men j^g delar ej denna åhåga af
ett orättvist förträde om den verkeiigfrn ägde
rum. Min rättskänsla säger mig att inom samma
Stånds medicin mar böra rätiigheterne äfvensom
pligterr.e vara lika, vara gemensamme, och jag
sr glad finna ett tillfälle högt yrra desse mitt
hjertås uppriktige tänkesätt för sednare inkom-
ne ledamöter åf detta Stånd. Det är undan-
rödjandet af de skiljagtigheter sötn Sednare ti¬
ders missförstådde politik tillskapat , och en
kanhända fortfaraode afvund till vårt bestånd;*
vår enighet allt städse underhållen, som jag
yrkar. Det är knytandet af ett närmare sam¬
band Ståndsbröder emellan, till uppehållande
af ett gemensamt fo ferlanda val, jag begär,
och förnekande med nöje formoner, sorn kan
hända månge Här änriu fästa vid nu varande
siuljagtigheter emellan äldre och nyare Adeln,
skall mitt bjerta känna en ljuf tillfredsställelse
att hafva yrkat hvad jag tior vara rätt , att
hafva begärt lika förmoner för frånvarande
som nu ej här äga någon talan, att balva ut¬
sträckt till alla våra Ståndsbröders bm Rid-
dersnsannens pligter och rättigheter > att ha ia
berndt för blifvande ätflingars söner samma till-
fälle, att här försv ra hvad hvarje Svensk Fri¬
boren man äger heligastr Konung, frihet, fe-
Den 11 Junii c, ni.
sterland; och min högsta ära blifva, se rättvi¬
sa skänkt åt dem, på samma gång den skan-
kes åt denna min lika oegennyttiga som med
min sanna öfvertygelse för fäderneslandets båt-,
nåd och väl, grundade motion.
Det är på alla här förut anförde skäl och
grunder jag anhåller om hvilandet på bordet af
denna 4 §. i RiddarhusUtskottets föreslagne
redaction af Riddarhusordningen till dess Con-
stitutionsUtskottets utlåtande öfver denna min
motion och flere andra af Ridderskapet och A-
deln i samma ämne gjorde motioner och som
med denna §. äga ett oskiljagtigt samman¬
hang hinner till Ståadet inkomma och till öf¬
verläggning företagas.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 14 Junii.
förmiddagen.
N;0 Ii
Herr Ehrenborg, Casperi
Frågan om hvad Lagen stadgar; torde i
detta som i alla dylika fall, noga böra skiljas
Den l‘i Juni i f. m.
i53
från hvad lagen kan anses börs stadga. Jag
är fullkomligen er.se med Högiofl. Lagutskot¬
tet derom, att då, enligt 17 Cap. 10 §. Rätte-
gångsBalken, så qvinna som man är vittnes-
bär, vore det enligt med denna och de i öf¬
rigt uti berörde Capite! iagde grunder, att qvin¬
nor och alla de, som äro behörige att vittna,
godkändes såsom Testamentsvittnen; men der¬
före kan jag ej ingå på Utskottets mening #
att under benämningen gode män, som ordaly¬
delsen af 16 Cap. 1 §. ArfdaBalken innehåller,
kunna förstå* qvinnor och omyndige. Lag-
Utskottet har ej kunnat uppgifva något ställe
i lag eller laga stadgar, der denna benämning,
hv ilken förutsätter ej allenast personer af man¬
könet , utan ock män af känd redbarhet och
trovärdighet, förekommer i så vidsträckt be¬
märkelse, som Utskottet deråt velat gifva. An-'
nät är ordet man, der det svarar emot det fran¬
ska ordet on, eller det af lagen, då fråga är
om personer af bägge könen, oftast nyttjade
svenska ordet någor. Men på samma grund
som Utskottet enligt ordalydelsen eller i 16
Cap. 1 §. ÄrfdaBalken och utan behof af föM
klaring deröfver, ansett qvinnor och omyndi¬
ge kunna antagas som laggilde Testamentsvitt-
nen, skulle de äfven bunna enligt 24 Cap. 2
§ RättegångsBalken af Domstolarne uppdragas
granskning af stridiga räkningar, eller utses
till förvaltare i Concurser, eller till biträdan¬
de vid Enskiften, allt enligt de derom gällan¬
de srrskilte stadganden, i hvilka benämningen
gode män, efter min tanka i samma bemärkel¬
se, som uti ifrågavarande Lagrum, förekommer.
Dm i4 Junti f. m.
Mig synes som hade lagen icke afsigtslöst lågt
en sers Kild vigt på Testamenlsvittnes kända
trovärdighet, derföre att de icke sällan kunna
aflida, in an edelig bestyrkelse af deras vitt¬
nesmål inför Domstol kommer i fråga, och som,
i följe deraf, undanrödjandet af detta lagbud
stöde i sammanhang med bestämmelserne, hu¬
ru i så ds ne fall de der föranledt till ganska
manga tvister, T-stamentens giltighet må
full ygas. E. t efter mitt omdöme väl lyckadt
fö sia^ dertill innehåller nya Lagprojectet i 10
Cap, Ärfd* Balken; men om detsamma icke
annorlunda, än i sammanhang med öfriga de-
larne af nya lagen, finnes lämpeligt att antaga,
hvilket dock utan olägenhet torde kunna ske,
endast med förändring af en anvisning i 17
§:n tili ett Lagrum i jordaBalken; sä lära
likväl icke Riksens Ständer , genom godkän¬
nande af Lagötskottets utlåtande, böra gifva
åt det nu gällande Lagbudet, nemligen > 6.
Cap* 1 §. ÄridaBalken, en med dess lydelse o-
förenlig och äfven i andra afseenden lörvillan--
de tydning.
Otn återremiss af Betänkandet uppå ni|
%nfprde skäl, anhåller jag vördsammast.
Dea io Junii f, m.
Bilagor
till PleniProtocollet för den iS Junii,
förmiddagen-
N:o i.
Herr Ehrenborg, Ca/per:
Om den ifrågavarande Lagförändringen
är af den angelägenhet, att den måste föregå
den under utarbetning varande nya Lagens
allmänna antagande, och ett blott upplifvande
af det endast ex usu åsidosatta stadgandet i i
Cap- i § RättegångsBalken om menighetens
valrätt till Nämndemän icke under tiden kan
göra tillfyllest; så kan vid samma förändring
visst icke vara något att erindra, endast atfc
erforderlig tydlighet och bestämdhet dervid
iagttages.
Härtill har jag för min del trott höra,
dels, att då det föreslagne stadgandet innehåL
ler, att vid en Nämndemans afgång val bör
ske i de Socknar för hvilka ledigheten skett;
men sådant förutsätter hvarje Härads- eller
Tingslagsindeloing i vissa Nämndemans Distri-
cter, en uttryckelig föreskrift intages så väl
om en sådan indelning, som angående nu
varande Nämndemäns fördelning på sam¬
ma Districter, så att, när någon af dem afgår,
man må veta för hvilket Dist rict ledigheten
skall anses vara inträffad; dels att det tyde-
ligen bestämmes, om rättigheten att välja
*3$
Den i g Junii f. m.
Nämndemän skill tillkomma endast de B8fl^
der som ngn hemman, eller äfven, dem, sorn
innehafva hemman under nyttjanderätt. Ut-*
trycKen i Lagförslaget; bofatte händer, och haf¬
var hemman gifva i detra afseende, åtminstone
för mitt inskränkta omdöme, anledning till
någon tvetydighet- B*sr,ämdare är LagComi-
téens Förslag i nya RättegångsBalkens 2 Cap,
2 §. att Nämndemän skola vara redlige och för¬
ståndige män, som i Domsagan bo och hem-?
man under ägande- eller nyttjanderätt der innet.
hafva. Det lärer ock, så vida Nämnden tills
vidare skall utgöras endast af Bönder, och
Ledamöter deraf inväljas från alla, eller åt-
nnnsiOne de fläste so knar, vara angeläget, att
äfven hemmansbrukare blifva valberättigades
och yalbare, helst i mångå Socknar på vissa
orter af Riket endast finnes Frälsegods, sorn
ägar» if Adel eller Ståndspersoner.
Så vida, i anledning häraf, Förslagets
förtydligande anges nödigt, torde Höglofh
Rsdderskapet ^och Adelö besluta örn åte?-,
remiss.
N:o 2.
Herr Munck eif Rofenfchjäld, Eberhard'.
Till de många motsägelserne i vår Stats-*
författning hörer, att Rikets menige Allmoge,
scm sjelf får välja Representanter till Lag¬
stiftande Magten, hvilka der utgöra ett ser-
Ben 18 Junii f m.
Skildt Stand och sjelf får på de flesta ställen
tillsätta sina själasörjare, icke fått öfverallt,
välja Nämndemän eller Bisittare i Härads-
Rätterne, utan desse hafva der blifvit tillsatte
af Härads löfdingarne alltid efter godtycko
och väl ej så sällan af egennytta. Nästan än¬
nu besynnerligare är det, att (mig vetterlig^)
aldrig förslag om ändring häruti blifvit, åt¬
minstone i senare tider framställd från Riksens
Ständers sida. Det förundrar dock icke mig,
att vår nuvarande Konung gjort Förslag oin
en så vigtig förbättring uti Domaremagteng
organisation. Men sedan vid denna Riksdag
?:ne Stånd afslagit Konungens Nådiga propo¬
sition , om en förut saknad bestämd gräns
för commandomål, eller en inskränkning i den
fnilitaira maktens område, och sedan Riksens
Ständer äfven afslagit Hans Majus Nådiga
proposition om mildring i straffet för smäde^
ligt tal mot Konungen (hvarvid Riksens Stän¬
der i synnerhet iörsummat tillfället att få be¬
stämdt d«n väsendteliga skillnaden emellan
smädeligt tal om Konungens gerningar och
om Dess Rådgifvares åtgärdar) sedan dessa
i Svenska lagstiftningen, ja jag vågar säga {
hela den Europeiska Lagstiftningens Analcc
märkvärdiga beslut föregått, vore det ej för¬
vånande, ty det vore conseqvent, om ifråga¬
varande Nådiga proposition, icke eller blef
antagen. Jag vågar dock ännu hysa det hopp
att hos Ridderskapet och Adeln råda samma
tänkesätt för sanna förbättringar af vår Stats-.
Författning, sorn förr alltid utmärkt detta Rj-*
>58
Den iS Junii f. m.
hets första Stind och jag föreslår derföre bi¬
fall till Betänkandet.
Visserligen hade ett och annat i det Nå-
diga Lagförslaget kunnat närmare bestämmas,
Klen det kan, om så erfordras, ske genom en
Lagfö klaring. Af det hela synes att blott
sjeifägande Bönder fä deltaga s valet, men
också att alli sådana det få, äfven de, som ej
äro berättigade att deltaga i val till Riksdags¬
män. Det hade visserligen varit mest enligt
med lagskipningens theon, att älven andra än
booder fått välja och väljas till Nämndemän.
Men sorn hittills blott Bönder fått bilf va Namn»
deman, är Konungens Förslag mäst enligt med
praxis och med vår ännu hibebållna Stånds
fördelning samt således för närvarande kan¬
hända det bästa som kunde göras!, för att äf¬
ven af BondeStåndet med odeladt bifall och
oinskränkt tccksamhet blifva emottagit. I
allt fall är det föreslagna stadgandet vida bät;
tre än det hittills varande. ,
Hvad den serskildta Ledamotens i Ut¬
skottet tankar beträffar, så är det för Fäder
neslandeis vän en stor tillfredsställelse, att i
Konungens Förslag finna liberalare tänkesätt,
an i denna medborgares yttrade reservatioe
emot Utskottets antagande af det samma»
Den 18 Junii, f. ml
Nio 3;
Friherre Fick, Berndt Willhelm•
Då Höglofl. SrafsU kottets Betänkande
om Allmänna Mag&znsliirattningcms förvalt¬
ning, i följd af revisiontrne åien 1820 och
1822 och efter Utskottets egen gr nskning v'd
denna Riksdag, nu förekommer till afgörande,
är det både af böjelse Och plikt jag vid det¬
ta tillfälle in kränker mitt anspråk pä HöglofL
Ridderskapets och Adelns benägna uppmärk-*
samhet, emedan det ej år på detta rum man
må gifva långa anföranden i egen sak, anhåh
lande vördsammast att blott få yttra några
få ord,
Anmärkningarnc vid revisionen 1820 blef*
vo af Kongl. Maj;t i Nåder communicerade
med Direct onen, som deröfver afgaf Utlåtande.
Dessa handlingar äro tryckte och med allmän*»
na Tidningarne utdelade,
Öfver anmärkningarne vid revisionen 1822,
har enahanda förhållande ägt rum* ehuru utdel¬
ningen af de tryckta exemplaren icke förr ån
nu kunnat ske, i följd af Kongl, Maj:ts Nådiga
befallning under den 4 i denna Månad.
Öfver StatsUtskottets nu gjorda anmärk¬
ningar, så vidt som de af Riksens Ständer
antagas, förmodar jag att Directionen af Kongl,
Majit i Nfder erhåller’ enahanda tillfälle att
sig förklara.
i4o
Den i 8 Junit mi
Allt anförande af mig i den enskifta
genskapen af Ridderskap-ts och Adelns med¬
lem, vöre i dubbelt fall olämplig; först eme¬
dan j»g i ansvar för collectiva Embetsmanna-
åtgärder, icke må skilja mia förklaring frän
mina Collegers; och sedermera, emedan 90 §.
af Regeringsformen anvisar gränsome, så wäl
för den enskifta Riksdagsmannens communica-
tioner, som för R ksStåndens egen befattning
med dylike Styrelseärender,
Mitt uppdrag såsom Ordförande uti Kongl.
Allmänna MagazinsDirectionen, har under de
6 år det snart fortfarit nästan oafbrutit Varit
förbundet med mångå och svåra bekymmer.
Naturen af denna befattning gör förmodeligen
ett sådant förhållande oskiljaktigt , äfven från
större förmögenheter än mina; tillfälliga om¬
ständigheter liggande utom beräkningarnes om¬
råde, och brister uti egne krafter hafva ser¬
skilt ökat anledningarne dertills men jag ser
dock tillbaka på det förflutna med myc¬
ket lugn,
Ridderskapets och Adelns bifall måste
skattas högt af hvar medborgsman och jag
fcekäoner, att jag dervid fästat ett stort värde;
att jag ansett det bland målen för mina hand¬
lingar. Men det gifves dock ett högre, som
jag ojåfvadt och oklandradt besitter och som
förmodeligen blir min egenteliga behållning,
den enda öfverlåtelsen jag har att göra åt en
talrik Famille , sorn jag åt behofvet af andras
Omvårdnad efterlemnar, det är, Mine Herrar!
Den 18 Junii J. mi
bifallet af mitt samvete, att, med en gräns¬
löst god vilja, med en aldrig hvilande verk¬
samhet och jag tillägger tryggt, med upp¬
offring *f helsa, lugn och förmögenhet, haf¬
va redeligen utlört ifrågavarande förtroen¬
de kall.
Administrativa inrättningar, af så proble¬
matisk natur, som den ifrågavarande, lemna-
de, så tillsägande* åt sitt öde, som denna, un¬
der det att de sins emellan mäst stridiga for¬
dringar derå göras, öfverensstämmande i ge¬
mensamma öfverdrifter och i gemensamt klan¬
der vid deras utebiifne uppfyllelse; såda-
ne Inrättningar Mine Herrar, kunna ej undgå
att gifva anledning till erindringar. Den ena
tillfällighetens lysande påföljder, den andres*
sorn utfalla med brist eller skada, kunna
bägge i planen vara uppställde med lika klok¬
het, och i utföringen omfattade med samma
nit, omtanka och heder. De mellankomne
yttre omständigheterne allena, afgöra utgången
och bestämma skillnaderne dem emellan. De
samme Riksens Ständers Revisorer, som uppJ
gjorde calculer öfver Magazinsverkets ställning i
December 1822, skulle i Junii 1823 hafva
uppgjordt andre calculer, och från den ena da-
gen till den andra, lefva vi i ovisshet, om vi
balancera mellan begge dessa extremer, eller
om vi komma till än ytterligare. Kan det gif¬
vas något mera till saken talande, något evi¬
dentare, men ock något mera varnande för¬
hållande än detta? Hvem kan väl stiga fram
Och i fråga om ett så vigtigt Statseconomiski
lia
Den )8 Juni i f. nit
Sttine, deraf folkets nytta ellef skada ga vaJ
sendteligen beror, uppställa något osviiteligfc
uti en ytterlighet?
Må dessa allmänna reflexioner, vid detta
tillfälle forlåtas mig. Df? äro framkallade af
saken, utan tillämpning till mig eller Maga-1
Einsinrättningen.
Svenskmannarätt består inför Sveriges
Konung och Sveriges Folk. MagazinsDirectio-
nen behöfver ej annat än rättvisa. Men i följd
af det behof deraf, hvaruti bon blifvit satt,
genom Revisorernes och StstsOtskottets sätt
att bedöma en del af hennes Embetsåtgärder ,
har jag blott en ynnest att begära, nemligen
den: att personer sorn icke tält tillfälle att
sig förklara, ej helier må i förhand varda
dömde.
D t är utan tvifvel smärtande blifvastälid
t bevisningens nödvändighet; men en hyllning
åt lagen, äskad af Folkets ombud, är et» gärd
åt friheten och samhällsordning-n, den hvar
redlig medborgare man knot gerna lemnar, äfa
Ven då han nödgas uppträda, att sig försvara5
och det på samma gång, som han kan känna
både förundran och ledsnad, öfver den syn¬
nerliga fogning af tidens egenheter, att just
en de! sådana hände lser, dervid omsorg och
önskan att biträdande gagna, varit enda drif—
fjedern för åtgärderna, nu hafva blifvit före¬
mål för klander, under det att andre, svårare
i sine påföljder, om de icke blifvit undanröjde,;
Den iS Junti f. m.
derigenom fallit bort, och icke mert ligga oppi
ne för något bedömmande..
Jag beklagar mig icke öfver detta bedo-
mande efter utgången, icke öfver detta klan¬
der; hvar och en må behålla sina åsigter och
sin öfvertygelse, och jag skall icke ens vid
detta tillfälle här framställa, hvad jag med hand¬
lingar kunde utreda vara orätt fattadt, eiler med
zififror kunde bevisa vara i calcul origtigt upp-
stäldt och sålunda äfven factiskt kunde åda¬
galägga, att resultaterne icke vore uthållande
en lugn pröfning.
Jag vet att Höglofl. StatsUtskottet ansett
sig gå fram i sin pligt mot fäderneslandet och
mot sina Committenter, och dessa grunder äro
mig vördnadsvärde; men jag vet ock, att Ma~
gazinsDirectionen handlat med samma åsigter,
och jag vet sluteligen äfven, att emellan Ut¬
skottets och Directionens olika bedömmande,
6tår Lagen i rättsfrågor och framtidens ut¬
vecklande ojäfaktiga bevisning i opinions-
frågor.
Då jag nu efter 40 §, af Riddarhusord¬
ningen mig afiägsnar, sker det med full öf¬
vertygelse , att Höglofl. Ridderskapet och A-
delo med sine vanliga upphöjda tänkesätt, med
lugn och rättvisa, detta ämne omfattar.
ben 18 Junii f. m.
N:o 4-
Herr Brakel, Gastaf Antom
Dea Direction, rörande hvars förvaltning
det sednast uppläste betänkandet handlar, för¬
tröstar sig uppl medvetandet;
1:0 Att tittdef 6n allmän finaticiell bryt¬
ning hafva sammanhållit qvarlefvoma af ert
förstörd Discontlnrättning, och att småningom
hafva consoliderat dessa qvarlefvof.
2:0 Att hafva förbättrat DiscontVerketÉ
Ställning till flere tunnor gulds värde.
3:0 Att medelst begagnande af för hållan—
den som vecklade sig in i Discontväsendet $
hafva med framgång motarbetat för mycket
bedröfliga verkningar för landsorten af deni
försvundoe crediten. Och
4:0 Att iöont ett år, nemligen ifrån dea
1 October 1817 till dea 1 Öctober 1818 un¬
der ofvanstående förhållanden hafva indrifvit
en summa af 348,328 R;dr 43 sk. 2 nst, eller
något mera än |:del af Verkets tillgångar, sorti
voro påräknade att kunna inflyta.
Då en djup tystnad om desse omständig¬
heter finnes iagttagen, och icke ett ord är
nämnt om den brydsamma belägenhet, hvar¬
under interims Directionen varit satt att ver¬
ka
litti l8 Junii /, fh.
ka , eller om och huruvida densamma upp¬
fyllt det hufvudsakliga af sitt vigtiga ända¬
mål, så hår jag, i egenskap af ledamot isam¬
ma Direction, ansett mig i korrthet bora göra
desse uppgifter, under förklarande, det jag är
beredd att bevisa hvad jag sagt, ehuru jag icke
ansett mig böra upptaga Häglof!. Ridderska-
pets Och Adelns tid med vidlyftige bevisnings-
detailler. Åstundas sådane antingen enskilt
uppgifna eller publikt framställde, är jag der¬
till beredd, och yrkar för öfrigt på ingen åter-
Iremiss af Betänkandeti
K:ö 5;
Herr Ehrenborg, Casper:
Af skälen för och emot det hittills stad¬
gade sättet att genom upp- och afslag förrät¬
ta UtmätningsAuctioner å fastighet, anser jag
för min del, lika med Lagutskottet, de förra
öfvervägande, icke ens öfvertygad om mot¬
satsen af hvad LagComittén i motiverne till
4 Cap. UtsökningsBalken af nya Lagförslaget
anfort. Det synes nemligen efter vanlig be¬
räkning gifvet, att, vid försäljning i afslag, då
fett enda bud afgör handeln, köparen skall er¬
bjuda det högsta som han för egendomen vill
gifva, helst han i annat fall befarar ett under¬
bud , som hohöm icke är tillåtit öfverbjuda;
men att han deremot, vid en Auction endast
Bil. till Ridd. 0. Ad, Pr. V. Band. 1®
Dun 18 Junit /, ni,
1 uppslag, icke uppgår till sin högsta fixerade
summa, annorlunda än i den mohn andra bud
ochöfverbud dertill föranleda. Men då LagUtskot-
tet uti nu varande stadgar angående nämnde
Auctionssätt föreslagit åtskilige väl beräkna¬
de modificationer, begagnar jag tillfället att
hemställa, om icke en föreskrift i sammanhang
dermed vöre nödig för det fall, att tvenne el¬
ler flere bjudare på en gång ropa ordet mitt.
I sådant fall borde, efter min tanka, Auctionen
dem emellan i uppslag fortsättas och högsta bu¬
det afgöra köpet. Deremot kunde utropet i
uppslag vid början af Auctionen aldeles und¬
vikas, och början genast ske med utrop i af-
slag, efter någon viss fastställd grund, t. ex.
att den summa , som utgjorde trenne gånger
fastighetens uppskattade värde först utropades
och småningom minskades tills någon ropade
ordet mitt.
Till Högloft. Ridderskapet och Adeln hem¬
ställes vördsammast om detta förslag angåen¬
de tillägg vid hvad Lagutskottet tillstyrkt, må
till återremiss föranleda.
N;0 6.
Herr Ehrenborg, Casper:
Med Höglofl. Lagutskottet kan jag icke
instämma deruti, att befattningen med promo-
torialer skulle leda till åsidosättande af Kon¬
ungens Befallnicgshafvandes oväld och anse-
Den 18 Junti f, mi
enda. Det måtte vara något helt annat, atC
pröfva giltigheten af en fordran, eller att lem¬
na handräckning till en communication , eller
att handhafva, det en genom Utslag fastställd
fordran varder behörigen indrifven. De sed¬
nare åtgärderne kunna så mycket mindre, i min
tanka, föranleda till någon jäfvighet vid den
förra, eller till något anseende af väld, sorn
det i allmänhet åligger Konungens Befallnings¬
hafvande, att, i anledning af till dem inkom¬
mande utmätningsDiarier, tillse, att Domar
och Executorialer i behörig ordning befordras
till verkställighet, utan att Landshöfdingarne,
i och för denna controllerande åtgärd, någon¬
sin blifvit ansedde såsom de enskilde Borge¬
närers commigsionairer. Det synes icke eller
lämpeligt, att, i en tid, då bland andra åtgär¬
der till creditens återställande, äfven åsyftas
sådane, genom hvilka långifvare måga påräk-;
na att utan svårighet eller tidsutdrägt återbe¬
komma sina försträckningar , upphäfva en ut¬
väg dertill, hvilken åtminstone vid de fläste
LandshöfdingeEmbeten hittills begagnad, i syn¬
nerhet varit af vigt för 6ådane borgenärer, de
där å aflägse orter måst göra fordrings-anspråk
anhängige.
Det kan emedlertid icke bestridas, att
Konungens Befallningshafvandes af många all¬
männa och vigtiga Embetsgöromål upptagna
tid kunde behöfva ledighet från den promo¬
torial målen tillhörande serskilte uppmärksam¬
het, såsom egenteligen åsyftande enskild nytta}
*48
Dea 18 Ju ni i f. jin
Och ur denna synpunkt vore ett stadgande bfe-
höfligt, som dels ti i 1 enhet sammanförde hvad
j detta ämne blifvit olika praktiseradt, dels
ock thed bibehållen lätthet för borgenärer at£
å främasande ort, äfven utom tillgång å kändt
Ombud, få lagsökningsärender utförde, befria-1
de Konungens Befallningshafvande från om¬
sorgen att följa den med lika oafbruten upp¬
märksamhet som allmänna åtgärder. Ett så¬
dant stadgande har LagComittén föreslagit
i 1 Cap. 7 §. UtsöKningsBalken i nya lagför¬
slaget, så lydande: "Borgenär, som vill lag¬
söka gäldenär i annat Län, må gifva in lag-
sökningshandlingarne till Konungens Befall¬
ningshafvande i det Län, där Borgenär vi¬
stas, och 6ände han dem till Konungens Be¬
fallningshafvande i det andrs Länet. Sedaö
förcrdne den Befallningshafvande skicklig och
säker mån, att målet å Borgenärs vägnar,
för skäligt arfvode bevaka och utföra.” Och
jrg anhåller att Lagutskottet, genom åter-
remiss, måtte få tillfälle yttra 6ig om icke
de olika åsigterne, skulle genom antagande af
nämnde förslag kunna förenas.
Den 18 Junii e. m.
Bilaga
till PleniPfotocoUet för den x8 Junii,
eftermiddagen.
N:o i«
Herr Ehrenborg, Casper;
Med erkännande att det nu uppläste UH
låtandet i de fleste delar hvdar på de billiga
grunderne af frihet i handtering och undan¬
röjde tillfällen till chican, utbeder jag att en-~
dast få framställa 2:ne anmärkningar, som vid
genomläsningen af samma Betänkande mig fö-
rekommit.
ko. Utskottet har föreslagit bibehållande
af det stadgande, som den nu gällande Författa
ningen härom innehåller, att nemligen hrän-
vinsförsäljning, för dem som icke erhållit roi-
nuteringsrätt, ej må vara tillåten i mindro pär»
tie än en kaana. Deraf har ofta föranletts en,
utöfver hvad eljest skulle inträffat, ökad eller
påskyndad Bränvinsconsumtion, då t. ex. dage*
verkare eller betingsarbefare vid en egendom,
som velat förskaffa sig’ någon förfriskning*
icke kunnat erhålla det mindre bränvinsqvan-
tum, hvarmed de för tillfället ansett sig be~
låtne, utan nödgats taga det ofvannämnde stör¬
re 3 deraf Djutningsbegäref sällan mtdgifvSl
Den 18 iunii e, m.
någon besparing till morgondagen. Jag tror
mig derföre böra föreslå, antingen att ett stop
måtte blifva fastställdt såsom minimum för
Bränvinsförsäljning i allmänhet) likväl under
fortfarande af det nu gällande och på före¬
kommande af krogsittning beräknade förbudet
emot Bränvinets förtäring på stället där det
köpesj eller ock att från föreskriften, det de,
som icke erhållit minuteringsrätt, ej må för¬
sälja mindre partie än en kanna, måtte göras
undantag för hvad som å landet eller i Staden
-Ȋljes till underhafvande, eller till betingade
och legda arbetare.
2:0. Då Utskottet förut ansett LandsFi-
Scalerne, hvilka ostridigt ägä en större verk¬
ningskrets och nyttigare befattning än de så
kallade BränvinsFiscalerne, böra indragas, Sy-
nes mig som Utskottet icke ägt anledning till¬
styrka desse sistnämndes bibehållande. De
förordnades egentligen vid ett serskildt till¬
fälle eller år 1812, då det, i anseende till fel¬
slagen skörd och deraf föranled total indrag¬
ning af den förut vidsträckta bränvinsrättighe-
ten, ansågs nödigt att samma förbud med yt¬
tersta stränghet och sorgfällighet handhafva.
Dit hörde ock det sedermera upphäfne påbu¬
det, att öfverträdarnes namn skulle i allmän¬
na Tidningarne kungöras. Under vanliga om¬
ständigheter fordras ej sådane ansträngde an¬
stalter, hvarpå ock grundas min öfvertygelse,
att tillsynen af Kronobetjening och LandsFi-
scaler, hvilka sistnämndes bibehållande jag för
min del ansett nödigt, i nu varande tid bör
Den 18 Junii s. rut jjl
kunna göra tillfyllest till ifrågavarande För¬
fattningars handhafvande, och deremot de så
kallade BränvinsFiscalerne hvilka, oftast sak¬
nande insigt och pålitlighet, torde åstadkom¬
mit mera oreda och chican än verkelig nyt¬
ta, kunna indragas på de ställen, der de än¬
nu finnas förordnade.
Änteligen tror jag det ock vara nödigt
att vid detta tillfälle föreiå ett närmare be¬
stämmande, huruvida genom de uti frågava-
rande ämnen hittills gällande, och, i deras huf-
vudsakeligaste delar, äfven hädanefter till bi¬
behållande föreslagne Författningar, endast
försäljning af bränvinet i minut, eller äfven
annan utdelning deraf, t. ex. såsom undfägnad,
skall anses förbuden. Orden: Jörfciljning och
utdelning som i Författningen förekomma, haf¬
va gifvit anledning till denna tvetydighet,
och det är bekant, att de som utdelat Brän¬
vin, utan att halva blifvit öfvertygade om
uppburen vedergällning derföre, hafva, äf¬
ven i Konungens Högste Domstol blifvit sak-
fällde, synnerligen om utdelningen skett vid
något allmännare tillfälle såsom marknad eller
auction. Härmed företer sig å ena sidan det
för känslan af naturlig billighet och urgam¬
mal Svensk gästfrihet motbjudande deraf, att
man för en gifven undfägnad, i eller utom sitt
hus, skall underkastas bötesansvar, och å den
andra svårigheten att styrka, när utdelningen
skett emot betalning, hvilken vanligtvis i en¬
rum emottages. Det förra kan ej undanröd¬
ja annorlunda än genom ansvarets inskränk¬
152
Ben 18 Junii e. nt.
ning endast till den Bränvinsminuiering sorn fkefi
emot penningar eller annan vedergällning , vare fig
genom vantbyte eller tjpiftbarhetj det sednare, el.
ler underlättad bevisning om den ansvar un¬
derkastade minuteringen, torde kunna vinnas,
om, i likhet, med hvad 18 >2 års Författning
i ämnet innehöll, köpare tillåtar vittna angående det.
bränvin de sig tillhandlat. Den olägenheten att
någon skulle anmäla sig såso,rn köpare af Brän¬
vin, i uppf åt att sedermera blifva angifvare,
synes mig åtminstone mindre, än att den,
hvilken åt en vän eller gäst gifvit undfägnad-,
skulle kunna på sätt efter tillämpningen af
Författningens ordaförstånd verkeligen hittills
skett underkastas ansvar lika med lönnkrö-
garen.
Bilagor
till PlcniProtoeoIlet för den 2.5. Juni*;,
förmiddagen.
N:0 L.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hindric:
Då jag, i en motion som Högloft. Econo*.
tniUtskottet i eitfc nu afgifne Betänkande be-s
Den 25 Junit f. m.
iSj
svarat, Framställde en tanka till en mera verk¬
sam allmän stadga för publika examina före
inträdet i Rikets tjenst; då jag trodde en ön¬
skan nödig att få hafna de Författningar, sorn nu
kunna hindra bildandet af privata assosiatio-
ner emellan lärda till offentlig undervisning
i vettenskaperne; åsyftade jag i sanning en hö¬
gre fördel än den, som Utskottet velat göra
till skäl för Riksens Ständers underdåniga ön¬
skan inför Thronen, att nemligen tillfälle för
Uppfo$tring6Comittéen måtte beredas, att till
nästa Riksdag uppgöra Förslag till civila ex->
amina, såsom redan skedt är med Studentex¬
amen. Mitt syftemål var beredandet af en
möjlighet, att den massa af vettenskaplig kun¬
skap, som finnes i hufvudstaden och må hän¬
da äfven i andra Rikets Städer än i Lund och
Upsala, matte kunna komma landets uppväx¬
ande ungdom till godo på en annan väg, ijo
genom tryckpressen. Min afsigt var att öf-
verflyttandet af förvärfvade kunskaper från
den bortgående generationen uppå den upp¬
växande, skulle få bli en fri handtering, att
den individuella förkofran i vettenskap äfven
skulle få bli en loflig inkomstkälla; att
den högre vetenskapliga bildningen såme¬
delst skulle kunna komma att framdeles un¬
derhålla sig sjelf, och att i denna del åtmin¬
stone de lägre, med tunga arbeten sysselsatta
Folkclassernes gärder till de bättre lottades-,
njutningar och behof småningom, skulle kun¬
na upphöra. Jag föreställde mig att på detfc^
sätt, hvad rasti förr förstod med vettenskap-
iiga Republiker, åter skulle kanna bilda si^
Den 25 Junit f. ut.
midt ibland Statens öfrige institutioner; att
de mot förfall skulle skyddas genom andra
frivilliga vettenskapliga assosiationers medtäfla¬
re genom ett inre oberoende. Jag hoppades
att de midt igenom Europas politiska stormar
skulle cbehindrade kunna gå sitt höga mål
till mötes, då de å ena sidan, ställdes frie för
inflytelsen af administrationernes periodiskt
växlande åsigter af mensklighetens anspråk på
högre bildning, och å den andra, stäng¬
des från all rättighet och ali möjlighet att få
anse de arbetande Folkclasserne såsom skatt¬
skyldige åt deras tillvarelse och deras anspråk;
och jag förmodade att blotta möjligheten af
en täflan skulle verka förmånligare på våra
högsäten för vettenskap, än alla de högre au-
thoriteternes bemödanden, att genom andra fö¬
reskrifter afhjelpa de öfverklagade bristerne.
Hela syftningen af mitt Förslag var dessutom
framkallad af erfarenhetens öfvertygelse om
nödvändigheten att för den i hufvudstaden be¬
fintlige massa af ungdom, bilda en möjlighet
till vettenskaplig utbildning, älven under för¬
sta utöfningen af allmän tjenstgöring. Om ti¬
den ännu icke är inne för ett allmännare om¬
fattande af den idée jag framställt, så hvarken
är jag, eller torde jag blifva den sista som
gjort den erfarenhet att idéer långsamt mog¬
na; men det skulle i sanning smärta mig, om
min motion icke fö ra o 1 ed t till annat, än att
ytterligare i 5 år förlänga (JppfostringsComit-
téens tillvarelse Jag är ingen vän al stadig¬
varande Comitiéer. De utgöra Embetsverk,
dem Grundlagen icke känner, sorn ej sällan
Deri 25 Junii /. nu
15?
betungs StatsCassan och synas öfverflödige,
när Departementerne äga Chefer, sotn äro sitt
kall vuxne- Utskottets förslag att Riksens
Ständer skulle i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhålla, att det project till civila exa¬
mina, som UppfostringsComittéen torde erhål¬
la uppdrag att till nästa Riksdag utarbeta ,
måtte då församlade Ständer communiceras,
måste jag af dubbla skäl ogilla; först: emedan
det leder att göra en Comitté till ett perma¬
nent Embetsverk; för det andra; emedan det
synes migobehörigt att Ständerna vid frågan om
ett project till civila examina, skulle för sjelfva
detaillerna vilja påtruga Kongl. Maj:t sina råd och
upplysningar,ellerlägga hinder i vägen för Kongl.
Maj:t, att tidigare än efter 5 års förlopp, verk¬
ställa en åtgärd på hvarsbehof-Ständerne i un¬
derdånighet fästar Kongl. Majhs uppmärksamhet.
Om Utskottet icke vid mitt Förslag fästadt
det afseende jag hade önskat, äger jag dockan*
ledning att vara nöjd, då jag omsider bidragit
att framkalla ett yttrande för nödvändigheten,
att vid Rikets högre Läroverk Grundlagens fö¬
reläsande måtte anbefallas såsomen skyldighet;
och lärer min motion således icke varit allde¬
les onyttig om den också ej mägtat medföra
den ännu betydligare verkan, som utgjorde
dess egenteliga föremål. Jag öfverlemnar åt
andra att afgöra, huruvida dessa anmärkningar
böra föranleda till återremiss af Utskottets Be¬
tänkande; för min del yrkar jag den icke.
Den 25 Junii f m«
N:o 2.
Herr Mund af Rosenschöld, Eberhard:
Af alla kända allmänna Inrättningar hat
väl ingen så rakt motverkat sitt ändamål a
nemligen, då ändamålet varit att göra gagn,
som vår Allmänna Magaginslnrättning, i syn¬
nerhet de senare åren. Man har val förr hört
omtalas Allmänna Inrättningar, sora varit skad¬
liga, åtgärder, sorn åstadkommit mycken ska-
da; mea de ha åtminstone gagnat en del per-
söner, åtminstone någon, om ock aldrig så li¬
ten klass af medborgare. Men denna har gag¬
nat ingen, åtminstone, mig veterligen , ingea
utanom sitt eget område ■, utan tvertom den
har skadat på en gång både producenter och
consumenter, både säljare och köpare. Den
har åstadkommit låga priser för säljare och
höga tor köpare, osäkerhet i speculationer för
handlande, så väl som för jordbrukare, samt
till en stor del förstört, eller åtminstone för-
lamat den enskilta industrien, uti denna en Stats
första näringsgren. Ja, denna Inrättning har
ådragit på en gång undsättningstagare och sig
sielf förluster. Bevis på a Ht detta' äro så
mångfaldige och så väl kända, samt åfvan till
en d<4 af flere motionairer anförde , att de ej
böra upprepas nu och borttaga Ridderskapets,
<pch Adelns dyrbara tid. Man behöfver till
«p.ch med blott läsa Directioneas eget nu tryck¬
fa försvar, för att inse dess misstag, och man
hämtar af detta försvar nya uppgifter och.
ftya skäl till klagan öfver dess åtgärder. Jag
Dtn 25 Junit e. ris.
Vill blött med ett enda exempel visa detta.
För att urskulda den stora förlusten på bräti-
vinsbränningen år 1820, andres , att man då
brände säd af flere års gammalt kger, till och
ihed af de året 1817 föregående årens. Man
gäger således här, att man gömt på säd äfven
de åren da årsvexten var klen och man in-
förskref spannemål utifrån. Bättre hade ju varit,
att låta utlänningar få sin säd sådana åt öfver¬
läggande, än att inrättningen skulle få det.
Blotta tillvarelsen af en så styrd Maga-
ainslnrättning, har ibland nedsatt priserne för
producenten Och höjt den för de som lidit
brist på spannemål. Således då missväxt 1821
i Norrland inträffat, afhöllos Köpmännen i
Skåne ifrån att i tid skicka dit spannemål ge¬
nom den förmodan, att MagazinsDirectionen
skulle skicka dit af sitt förråd mot lägre pri.
ser, än man från Skåne kunde så långt bort
skaffa den för. Men MagazinsDirectionen be¬
gagnade nöden i Norrland för att få inköps-
priserne för sina gamla sädeslager ersätta, och
lät betala sin säd med så höga priser, att Köp¬
männen i Skåne gerna sållt den där på stället
för j;del lägre. Hade samma Direction några
månader förut velat gifva i Skåne 7 R.dr för
rågen och 5 i 6 R:dr, allt Riksgäldssedlar,
för Kornet tunnan, så hade den sedan ej be-
höft taga nära 3 gånger så mycket af Norr¬
länningen, och den hade på en gång något höjt
priserne i Skåne samt betydligen nedsatt dem i
Norrland. Men den hade då ej fått sina garni
la lager 6å väl betalta,
Den ao Junti f, m.
Det är nu ej fråga om eller i hvad mohn
en Allmän Magazinslnrättning, sådan som den
här i Sverige är organiserad, kan vara nyttig
för Staten. Men det kan man med säkerhet
påstå, att så länge denna Inrättning finnes, bör
den användas på ett för Staten så nyttigt sätt
som möjligt och enligt det ändamål, för
hvilket Riksens Ständer till denna Inrättning
anslagit så betydeliga medel. Dess första än,
damål har onekeligen varit, att när grödan va.
rit ymnig, köpa spannemål, nemligen inom
landet, för att ett- följande år , när grödan
mer och mindre slagit felt, hålla det fruktba-,
ar årets ölverskott de behöfvande tillhanda.
Härvid borde naturligtvis iagttagas , att af de
sädeslag, som mäst lyckats, köpes mäst, men
allsintet af det, hvarpå varit klen årsväxt, el¬
ler aldeles missväxt, samt att intet köpes i de
orter , där grödan slagit felt och således intet
öfverskott blifvit. Häraf blir det en följd, sorn
en del origtigt anse för Inrättningens första
ändamål, att för höga och för låga priser före-
kommas, samt att ett medelpris till en viss grad
beredes , och derigenom äfven mindre osä¬
kerhet i köp af landtegendomar och deras
producter.
De flesta eller åtminstone betydligaste af
Magazins-Directionens örverklagade misstag
härleda sig derifrån , att den handlat tvärte¬
mot dessa grundsatser. Om derföre fråga nu
vöre om en Instruction för den, kunde den helt
enkelt innefattas i de fä orden: Handla aläde*
tvärtemot hvad ni hitlillr gjortj eller, som vill
Den 25 Junii f m.
säga dafsstnma: köp upp blott af den öfver-
flödiga grödan, ej af den som slagit felt, be-
fatten er ej med handel med utlänningen, ty i
detta fall fördyrar ni spannemålen för consu-
menter, utan gagn för producenter; men der¬
emot till allas skada och till förlust för hela
Riket.
Om Directionen bandlat enligt dessa enk¬
la, redan af Joseph i Egypten godkände grund¬
satser, så bade den nu ej behöft redovisa för
någon stor förlust. Den hade icke en gång
då behöft något förutseende; ty man kan ej
risquera förlust på inköp emot låga priser,
xnen bör vänta sig den på inköp emot höga.
Första grunden till den stora förlusten
lades genom för liten upphandling af Skånes
ovanligt ömniga gröda år 1815, då något
köptes af allmogen, men nästan intet af pos-
sessionater och jordbrukande Ståndspersoner.
Hade betydlig upphandling skett den tiden ,
då Inrättningen hade en betydlig contant , än
ej disponerad fond, att tillgå, så hade mindre
behöft göras de följande klena åren 1816, 17,
.18 och 19. Genom upphandling de sistnämn¬
de åren, och äfven a! utländsk säd, i synner¬
het 1819, (då utomlands upphandlades öfver
60 000 tunnor af MagazinsDireclionen, utom
öfver 400,000 tunnor af enskilte speculan-
ter), och genom undsättning på credit, med¬
togs den contanta fonden så betydligt, att det
följande ovanligt yinniga året 1820 föga upp¬
Den iS Junii f. in.
handling, och det äfven i en del provincér
det sädesrika året 1821 , alis ingen skedde;
När nu Inrättningen skulle sälja och äfven
bränna af ett dyrt köpt lager, blef, oaktadt
den inomlandet sållde så dyrt, förlusten ound;
Vikelig. Detta misstag har varit det betyd¬
ligaste som Directionen begått och medfört så
Vigtiga följder, att intet af de misstag som R.63
visorerne anmärkt, dermed kan jemförasi
N:o 3*
Friherre Ankarsvärd, Carl Hindric:
Vid nu ifrågavarande Statsutskottets Utlå¬
tande öfver åtskillige af Riksens Röglofl. Stän¬
ders Revisorer åren 18.20 och 1822 framställ¬
de amnärkningspunkter, rörande Allmänna Ma-
gazinslnrättningens förvaltning, torde mig tillå¬
tas få anföra följande: Jag hade föreställt migj
att ett i bland Utskottens förnämsta åliggan¬
den vore, målens utredande till sådan tydlig¬
het , att omdömet öfver ämbets verkliga be¬
skaffenhet derigenom skulle afklädas all egen¬
skap af tvetydighet, då de till Riksens Stän¬
ders Flena öfverlemnadeSå Och måtte det så¬
ledes tillåtas mig att yppa mina betänklighe¬
ter i de fall, der de åtminstone för min slut¬
förmåga icke genom Utskottets Betänkande blif¬
vit undanröjde.
Vid anmärkningen rörande de 30,000 R*df
Banco
Den 25 Junii /. m.
Banco, hvilka åren" 1816 och 181 7 af Herr Pre¬
sidenten Baron Fock i egenskap af Landshöf-
dinge för Upsala Län blifvit lyftsde till spaa-
nemåls upphandling , finner jagj skäl att an¬
nia! ka, det Presidenten Baron Fock icke ännu
vid denna tidpunkt var Ordförande uti Kongl.
MagazinsDirectionen, hvilken omständighet vis»
seriigen i och för sjelfva hufvudsaken kan va¬
ra likgiltig j men då den för det första allmän¬
na omdömet betydligen förändrar sakens natur,
hade jag trott att detta individuella förhållan¬
de, bordt med mera ömtålig varsamhet uti Ut¬
skottets Betänkande ådagaläggas; utaf Betän¬
kandet kan näppeligen inhämtas någon annaa
mening, än att Herr Presidenten Baron Fock.
i och för delina sak vore den ansvarsskyldige
i sin dubbla egenskap af MagazinsDirectio-
nens högsta Chef och den af Landshöfdinge
öfver det Län, för hvilket ifrågavarande span-
nemålsuppköp blifvit verkställt. För mig visar
det sig åter, såsom skulle hela ansvarigheten
hvila å den Magazinsförvaltning , sorn till en
Landshölding så handlöst utlemna! en så betyd¬
lig penningesumma, utan någon i förväg gif¬
ven föreskrift, hvarken rörande medlens an¬
vändande eller redovisning. Jag finner således
skäl, att i denna punkt yrka återremiss af Be¬
tänkandet, på det att Utskottet måtte blifva i
tillfälle att öfver denna omständighet lemna
Riksens Ständer så fullständig upplysning, att
de icke måtte äfventyra att misstaga sig om
det sannskyldiga föremålet för det ansvar, som
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. V Band, 11
162
thil 2 5 Juni i f. tnl
hos Kongl. Maj:t i anseende till ^den eller de
felagtige, bör begäras.
N:o 4.
Friherre Ankarsvärd, Carl Hmvic\
Ifrågavarande Betänkande, innefattande
Statsutskottets Utlåtande, öfver Riksens Stän¬
ders Revisorers anmärkning , angående den
till Italien år 1221 verkställde export af Korn,
och Hafre, lemnar mig anledning till den huf¬
vudsaklig* anmärkning, att jag finner i hög¬
sta måtto besynnerligt, att ansvaret för en det
allmänna tillfogad sä högst betydlig förlust af
mera än 200,000 R.dr, uti Utskottets Betän¬
kande finnes i min tanka aldeles för ytligt be-
handladt. Garantierne för det constitutionella
samhället skulie vara alltför opålitlige , om uti
Grundlagen icke funnes stadgat ansvarsskyldig*
het för allmänna medlens förvaltning, och Stats¬
författningen medgifver mig vetterligen icke
allmänna medlens användande i Handel af den¬
na art. Jag kan härvid icke tillbakahålla min
förundran deröfver, att StatsUtskottet i denna
så vigtiga Stats angelägenhet, icke funnit sig
befogadt att framlägga någon annan ansvars¬
skyldighet, än den af underlåtenhet bos Kongl.
Allmänna MagazinsDirectionen att fullständigt
utreda och till Kongl. Majit anmäla alla om¬
ständigheter af omkostnader, möjlig förskäm¬
ning m. m. som vid detta exportföretag bordt
sättas i fråga. Jag kan ej neka att jag vid det¬
ta tillfället inser att StatsUtskottet icke bordt
Den g5 Junti f* nis
165
Sakna anledning, att i denna fråga underställa
ConstitutionsUtskottets pröfning, hvad nit s
skicklighet och drift, som vid beredandet af
beslutet till denna så olyckliga exposition, ägt
rum. MagazinsDirectionen framställer sig lör
mig vid detta tillfälle, såsom en så underord¬
nad Authoritet, att ansvaret måtte skola drab¬
ba flera högre uppsatte , innan det kan ned-
hinna till Allmänna MagazinsDirectionen. Jag
saknar uti Utskottets Betänkande den högst
vigtiga omständighet , att icke upplyst är „
huruvida detta exportföretag blifvit diifvit ge¬
nom Allmänna MagazlnsDirectionens fonder,
hvilka jag af de allmänna berättelsferne trott
mig finna, vid den tidépunkten, så medtagne,
att inga för Directionen användbara medel då
för spannemåls uppköp voro för handen; mig
synes det, såsom skulle exportföretaget vara
verkställt medelst det anslag , som Riksens
Ständer till myntbara metallers uppköpande
lemnat till Kongl. Maj:ts disposition; och äf¬
ven härigenom synes mig ansvaret helt och
hållet på administrationen bordt ifrån Allmän¬
na MagazinsDirectionen öfverflyttas.
Jag kari ej dölja huru StatsUtskottefs Be¬
tänkande för mig framvisar, att det icke sak¬
nat aningen, om de rätta föremålen för an-
svarsskyldigheten uti denna fråga. Jag kan ej
föreställa mig huru en Statsförlust, beräknad
till mera än 200,000 R:dr, tillvägabragt ge¬
nom én speculation af den illa beräknade egen¬
skap, att Korniasterne icke voro mera än väl
afgångne ifrån Sverige, innan bref ifrån Itå-
i64
Den 2 5 Junii /. m.
lien ankommo, att sådan vara der uti landet
icke vöre afsättlig. Då det nu icke lärer vara
MagSzinsDirectionens bestämmelse, att uti Kon-*
ungens Conseil inverka på det definitiva be¬
slutet, då verlJs-statistikens kännedom äfven
troligen lärer vara en rnind.e oumbärlig vetten,
skap uti Konungens Rådkammare, än hos Ma-
gazinsDirections personal, så framställer sig så
påtagligen för mig, att det ej kan eller bör
blifva MagazinsDirectionen sorn i och för den¬
na skada i första rummet bör träffas af till¬
talet.
Jag tror mig icke böra eller kunna dju¬
pare ingå uti ämnets behandling; jag anhål¬
ler om återremiss utaf Utskottets Betänkande
i det hopp, att Utskottet vid ett närmare sa¬
kens betragtande, torde kunna komma att fin¬
na, det någon ändring i behandlingssättet i
detta mål, icke är en obillig fordran för iagt-
tagandet af det allmännas rätt." Jag har vid
detta tillfälle äfven varit förd af dea känslan,
att alla administrativa felsteg böra klan¬
dras uti deras rätta upphof, och att man all¬
tid bör föredraga att träffa den högre ansvars-
skyldige, där en sådan finnes, och att icke lå«
ta de underordnade myndigheteroe få uppbära
olägenheterne af bristande nit, skicklighet och
drift hos sjelfva Styrelsen i de händelser, där
ett sådant förhållande möjligen kunnat ä-
ga rum.
Då jag vid Revisorernas Berättelser tog
mig friheten göra några anmärkningar, var det
Ren 25 Juni i f. m.
165
1 det hopp och i den mening, att SfatsUtskot-
tet skulle täckas dervid fästa någon uppmark^
samhet; Utskottet yttrar äfven uti sitt Betän¬
kande, att ett sådant lärer vara att förvänta i
anseende till mine gjorde anmärkningar. Jag
tager mig härvid friheten anmärka, det jag ic¬
ke inser, hvarföre icke desse mine anmärkning
gar kunnat upptagas och behandlas i ett sam¬
manhang, då flere punkter just voro de sam¬
ma , som nu varit föremål för Utskottets gransk¬
ning och jag hemställer vördsammeligen om
icke, i händelse af återremiss utaf Betänkan¬
det, mine anmärkningar då kunde få förekom¬
ma i ett sammanhang vid den förnyade före¬
dragningen af ämnet.
Herr af Wingårdh, Johani
Mot StatsUtskottets anmälan rörande mitt
tilltalande för oredoviste Magazinslnrättnin-
gens medel, har jag naturligtvis ingenting att
invända. Tror mig dock nu böra tillkänna¬
gifva, att redan för flere månader sedan, den
yrkade redovisningen utgjorde ett föremål för
anbefalld laga undersökning i orten och att
målet är anhängig* uti Kongl. Svea HofRätt,
der förmodeligen upplysning skall vinnas,
huruvida ett otillbörligt förtroende å min si¬
da ägt rum till personer, som ej med ärendet
haft att göra. Vid den i orten hällne under¬
sökningen, är äfven af rätta personen erkandt,
Nto 5.
166,
Den 2f Junti f, nu
att redogörelsen var i anledning af underly-,
dande tjenstemän* aflemnade uppgifter och iör-
klaringar , färdig och upprättad, ehuru den
icke kunnat tillrättask-tias, sedan personen
sorn skolat besörja expeditionen , under fidén,
blifvit1 tilltalad för hvarjehanda andrr tjenste¬
fel. Det missödet att kanske fä gälda en un-
derlydandes tillgrepp, motser jag med så myc*
ket lugn man kan, då välfärden är i fråga;,
in en jsg hoppas att mina domare äfvensom
StatsUtskottets Herrar Ledamöter icke skola
finna skäl till anmärkningar träffande den, för
hvarje rättskaffens man dyrbaraste egendomen.,
hedern,
N;:o 6.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Högloft. StatsUtskottet anser den afslutade.
Eldqvarns handeln för Allmärna Maguns In¬
rättningen i visst afseende menlig; StatsUtskot¬
tet befarar, ej utan temmelig visshet, som or¬
den lyda: att Eidqvarnsköpet kommer att åt¬
följas af mer eller mindre dryga förlufter. Stats.
Utskottet tadlar nuvarande Magasins Directio.-
nens underlåtenhet, atti likhet med Magasins:
Directionem år 1817, då Eldqvarnen utbjöds
till lägre pris än för hvilket det nu blifvit in,
köpt, hos Kongl. Maj;t anmäla de skadliga,
följder, sorn en slik handel, skulle för AU*
manna Magazmslnrättningen tillvägabringa,
Den 2 5 Junit', f. mi
Deffa oaktadt anser StatiUtskotfe^ sig sak¬
na tillräcklig anledning, att hänföra Eldqvarns-
handeln till sa beskaffade åtgärder, soot kan¬
na frräjva en /brängare beijran och deiuisd för¬
knippade ansvarighets påståenden.
Och såsom orsak hvarföre de af Utskot¬
tet uppställda stränga premisser sakna en moU
svarande slutsats, uppger Utskottet, att fram¬
lidne Herr Presidenten Friherre Edelcran'z’s
arfvingar väckt anspråk uppå en, för uppfin¬
ningen af den vid Eldqvarnen anbragte tork-
jnrättning, efter dess utmärkta egenskap och
gsgneliga följder afpassad belöning, samt att
de i följd af det afslutade köpet, afstått från
sina anspråk,
Ridderskapet och Adeln torde finna burn
litet premisserneoch slutsatsen motsvara hvaran¬
dra, och då jag för min del finner vådligt att:
Ridderskapet och Adeln af en så beskaffad lo¬
gik låter sig i sina handlingar bestämmas, an¬
håller jag att få uppgifva de skäl, sora synas
snig påkalla Betänkandets remitterande.
Jag bestrider icke Friherre Edeicrantzs&
arfvingar den förmån, att komma i åtnjutande
af en belöning, som för uppfinningen af tork-
inrättningen, kan anses blifva passande. Upp¬
finningen är förträffelig. Men innan någon
belöning kan af Riksens Ständer tillerkännas
arfvingame, eller innan Rikets Ständer fatta
ett beslut, som på vigst sätt ssnctionerar deri
4enj redan tilldelade belöningen, bösa vål
i68
Den ’i5 Junii f. m.
Ständerne veta, om Friherre Edelcranfz sjelf
genom utlofvadt premium, ägt någon rättighet
sstt fordra belöning, eller om han, i händelse
icke något premium varit utsatt, sjelf i lifsti¬
den gjort anspråk på belöning.
Har ej något premium varit utsatt, så tor¬
de Friherre Edelcrantz’s anspråk, hvilka från
honom gått i arf uppå aflägsna slägtingar, för
hans namns äras skull föras under titel af
kostnadsersättning. En man, hvilken för sitt
snille och sine kunskap a blifvit upphöjd tili
Adelig och Friherrlig värdighet, blifvit Pre¬
sident för ett af Rikets Collegier, blifvit Com-
inendeur af Kongl. Maj:ts Nordstjerne Orden,
hvilken såsom medlem af alla lärda och vit¬
tra Academier och såsom Directeur af Landt-
bruksAcademien, var i tillfälle att verka me¬
ra till allmänt gagn än mången annan, och
således ofelbart ansåg sig högre dertill för¬
pliktad än mången annan, kan väl begära att
hans kostnad må honom godtgöra!!, men ej att
han må hugnas med uppfinnarelön; och ej hel-
ler lärer det passa att en sådan mans namn
ställes i bredd "med en Herr von Siemen’s
Det finns ingen mera som bär Efihrrre Edel-
crantz’s namn. Såsom medlem af Ridd.erska-
pet och Adeln anhåller jsg om Betänkandets
återremitterande och får jag, i händelse att
detta beviljas, för Utskottet framställa den
önskan, att arfvingames anspråk, i händelse
de icke grunda sig på ett utlofvadt premium
och således på ett ingånget Contract, måtte
Den 25 Junii f. m.
till Ständernes beslut framställas, under titel af
anspråk på kostnadsersättning.
Men U'sko^tets uppmärksamhet får jag
derjemte underställa, om denna utbetalning,
vare sig i följd att rättmätiga anspråk , på
grund af contract eller b ott en på grund af
billighet beviljad kostnadsersättning, rätteli¬
gen bör kunna förås Magazirislnrättningen till
last; om den icke snarare bör föras på 9.de
Hufvudtiteln, och Magazinslnrättningen från
denna titel för kostnadsbeioppet godtgöras.
Så har ju Utskottet i den anmärkta frågan,
om den Magazirislnrättningen tillhörande köp -
pär, som blifvit b. gagnad till taktäckning af
Hennes Kongl. Höghet prinsessans Palats, an¬
sett enligt med ordning, att Magazinslnrättnin-
gen skulle få kopparens värde af en annan in«
komsttitel sig godtgjord.
Skulle Utskottet finna denna anmärkning
grundad och rättelse i följd deraf nödig, så tor¬
de också Utskottet vara betänkt uppå, att från ett
förnyadt Betänkande antingen utesluta, de, i
det nu afgifne, uppställda premisser, ellei ock¬
så af dem draga en annan slutsats, än Utskot¬
tet gjort.
Jag är icke böjd för stränga räfster. Be¬
sluta Rikets Ständer att Spannemåls Maga-
zinslnrättningen skall upphöra, hvartill mer
än mångå bevekelseskäl finnas, så blir det
icke mig emot om dst förflutna glömme*. Men
skall Inrättningen fortfara, så tror jag det ic¬
170
lien 25 Junit f. nti
ke vara ratt gjort, att på en gång tadla och
ursägta. Jag ser ingen annan garanti för en
framtida bättre Styrelse, än att så beskaffade
åtgärder, dem Utskottet, såsom orden lyda,
anser kunna kräfva en strängare beifran och
dermed förknippade ansvarighets påståenden,
också verkligen varda beifrade.
Vid den mängd af mål, som StatsUtskot-
tet har att handlägga, har det lätteligen kun¬
nat undfalla Utskottets uppmärksamhet, stt den
form som detta mål erhållit, mer än sjelfva be¬
slutet skulle kunna tillvägabringa för Natio¬
nen icke mindre dryga utgifter, än Utskottet
ansett E!dqvarnsköpet kunna tillvägabringa
dryga förlufter för Magazinslnrättningen; och
det är /not formen egenteligen, som min an¬
märkning för denna gång är riktad.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 25 Ju ni i,
eftermiddagen.
N:o i*
Herr Rofenblad, Bernhard:
Hvarje grundligt och rättvist tänkande
Riksdagsman lärer icke behöfva mycken öf-
Den 2 ‘j Junii e, m.
verläggningstid för stt finna den nu föreva¬
rande frågan angående inlösning och uppgif¬
vande af S.äteriers och Frälsejords hittills åt-
Xiiutne rättigheter vara lika litet angelägen, sora
nyttig och väl passande vid en Riksdag, der
d.t aldrabetydhgast och Svenska Folkets he-
der och välgång både inom och utom Riket
mäst pårörande äthne, d i angående stadga i
niyntväsendet icke ännu hunnit efgöras, o gtadt
all vår Nådige Konungs dera riktade riksvår¬
dande omsorg och flere vördnadsvärde Herrar
och Mäns använde långvariga möda. M d
all billig aktning för andras tankefrihet och.
yttrande rätt, kan jag icke finna någon all¬
män eller ens S.tåndsfördel af denna frågas bi-
fallande, ty den af Frälsefriheterne följande
skillnad i Kronans räkenskaper är såsom af ål-
der stadgad och vanlig, så obetydlig, att Kro-
nobetjeningen nu har deraf föga arbete , men
skulle deremot få gtt högst betydligt af för-
slägerna till nämöde friheters inlösande. Bå¬
de äldre och nyare erfarenhet bar stadgat den
politiska sats, att hvad soia länge befunnits
rättvist, billigt och oskadligt, icke'1 böt utan
fle starkaste nya och tydliga skäl förändras, och
sådane finnas inga för denna frågas bejakande.
Frälsefrihetern» äro stadgade och försäkrade,
uti hvarje Svensk Konungaförsäkran utgifven
under de sednast förlidna 300 åren och Högst¬
salig Konung Gustaf lilis SäkerhetsAct stadga¬
de under dea för Frälsejordens j innehafvare
mäst ogunstig* ställning tydeligt, att Frälse¬
jorden icke skulle förändra gin natur och hittills,
varande skattläggning. Samma slutföljd bpq-
172
Den 2 5 -Tunn e. m.
äfven billigt och rimligtvis fattas af flera §.§ i
vår nu varande RegeringsForm» Enär Hedervärda
BondeStåndet så länge njutit den fördel att få
för 6 års räniebelopp lösa Kronans hemman
till ärftelig skattejord, den största, som blifvit
förunnad någon Svensk medborgartklass, så
bör det icke* och alle förståndige män kurn?
na ic&e missunna Frälsejordens inneha!vare de¬
ras ännu ägande, af dem eller deras Förfäder
dyrt förvärfvade få rättigheter», Ännu mindre
borde förmodas, att någon eminent och erfa¬
ren nian af HögVÖrdiga Rresterskapet, som
val bör känna hvad ali slags mera och min¬
dre väl grundad opinionshäfd verkat och än¬
nu mera framdeles kan verka å all medborger¬
lig och således äfven haas egen ställning, till¬
styrka arbets- och kostsamma nyheter, sorn*
utan båtnad för någon, röra rätt granlaga
Siånds, äganderätts och i visst afseende pri
vilegiiförhållaoden. Vid Urtima Riksdagen i
Örebro år i8to, gjorde en Riksdagsman af
Hedervärda BondeStåndet en efter ali sanno3*
likhet väl grundad motion, angående upphäf*
vandet af skillnaden i Kyrkoutskylder emellan
förmedlade och oförmedlade hemman, hvars
rättvisa är så mycket tydligare, som Kyfko-
och Prästegårdsbygitnaden icke kunna äga rätt
till större utskylder i tillbörlig proportion,
än Konungens och Rikets behofver, men Hög»
vördige PresteStåndet lärer, ehuru denria fråga
föga eller icke rörde dess embetsrättigheter,
hvilka böra bero af hemmannens beskaffen¬
het till skörd och kreatur, derå med del t det
evasiva svar, att bifall härtill icke kunde gif—
Den 2.' Jtinii e. m.
173
vas förr, än den ofta vid vära Riksmöten om-
tade och nästan beslutne allmänna hc-mmans-
relningen i Riket blifvit fullbordad och det
häruti ännu bristande, lagger o'elbart ännu
större hinder i vägen för Fräisefriheternas
inlösande. Således tyckes vara lika rättvist,
so ii! rådeligt, att denna inlösningsfråga får
förtälja. Och enär äganderätten till Krono-
,skattehemmanen i Riket utgör förnämsta grun¬
den för BondeStåndes val- och represcnta-
tionsrättighet vid våra Riksdagar, så skulle i-
geoom tillkomsten af ett nytt Kronoskatte
med lika mycken naturlig och billig rättighet
de mäst vidt utseende och tili gina följder o-
säkra forändringsfrågor komma å bane.
N:o 2.
Herr Rothlieb, Axel:
Höglofl. Economi- och BesvärslJtskottet
har i dess Betänkande af grundade skäl före¬
slagit, det Städerne ej böra bränna annorlun-
dare än efter innehafvande jord och icke ef¬
ter personal. Den utvidgade bränvinsrättig-
het som Städerne hittills åtnjutit, den nemli¬
gen att bränna efter personalen, och som öf-
vergått ända derhän, att flera städer, genom
sammansättningar, Fabriksmässigt idkadt brän-
vinsbränniog, har för landet och jordbruket
medfört en högst menlig verkan och ofta hin-
dradt Landtmannen från föryttrandet af sin
vahra, till det mäst nedsatta pris. Det är så:
Den 25 Junii e. ni.
jedés efter min tanka både billigt och rätt vist
att jorden kommer i åtnjutande af ds fördelar
sorn jordbruket bör tillkomma; om ock Stä~
derne måste köpa säd och spanmål till deras
bränneners bedrifvande af jordbrukaren, så
förlorar likväl den senare vinsten af rudima-
teriens förädlande, och på sådan grund till¬
styrker jag, det bränvinsbrännäng för Städerné
ina äga rum, enligt Utskottets Betänkande ef¬
ter jord, men ej efter personalen. Men görti
troligen tvist och mångfalldiga förklaringar
skulle uppkomma, om skillnad göres emellan
ägande och donerad jord, på sätt Utskottet
föreslagit, så tili förekommande af stridighet
i detta ämne, får jag ödmjukast tillstyrka det
Städerne måtte upplåtas rättigheten att brän¬
na för all deras innehafvande jord till de-t be¬
lopp efter hemmantal och derå åsatt värde, i
samma mohn de deltagit i afgift till Saltpeter-
Fonden eller årlig Saltpeterskatt och i öfrigt
efter lika method sorn föreslagits för landet.
Jag kan ej finna annat, än att detta är före¬
nadt med högsta rättvisa, då derigenom de
Städer, som innehafva betydligare jord och
hvars hudvudyrke eller egenteligä näringsgren
är jordbruk, få i mohn deraf begagna brän-
vinsbränningsxättigheten, då deremot de Stä¬
der, som hafva ringa eller snart sagt ingen jord
och hvars nädngar bestå i handel och andra
rörelser, ej biiligtvis kunna göra anspråk på
en dem ej tillkommande rättighet. Skulls ej
detta förslag antagas, så tillstyrker jag att
hvarje jordinnehafvare i Städerne matte få
biänna för innehafvande jord efter uppskatt-
Den 25 Junii a. in.
17#
hlhgsvärdet och ingen skillnad göras å ägande
elier donerad jord.
I händelse af återremiss, anhåller jag öd¬
mjukast det denna min anmärkning måtte få
åtfölja.
N:d 3.
Grefve Härd , Carl Gu/lajt
Så länge Författningar grundas, icke på
allmänna principer utan på godtycke eller
ögonblickets opinion, måste det inträffa, sorni
fråga om husbehofs bränvinsbränningen blifvit
öfverklagadt, att nemligen Författningarne der¬
om nästan vid hvarje Riksdag undergått för¬
ändring. De mångfalldiga, mot hvarannan stri¬
dande motioner, som i ämnet vid denna Riks¬
dag blifvit väckte, de olika meningar, 60m in¬
om Allmänna Besvärs-och Oeconomie Utskot.
tet blifvit yttrade, och de motsägelser sorti
sjelfva Beiänkandet innefattar, bevisa, att äf¬
ven saken nu blifvit ensidigt betragtad, att
man uppsökt de grunder, som synts bäst pas¬
sa för de resultat, man önskade , i stället för
att af allmänna grunder härleda resultatet.
Ut6kottet synes utgå från den princip, att
bränvinsbränningen är för jordbrukets upp¬
komst nödvändig, men drager deraf den vid¬
sträckta slutföljd, att denna näring bör uteslu¬
tande af jordbrukare få utöfvas, då likväl in¬
176
Den 25 Juni i e. m,
tet annat deraf härflyter, än att jordbrukaren
icke bör betagas rättigheten att tillverka brän¬
vin- Formonen för jordbruket af bränvins-
bränningen består, dels i deo hjelp vid utfo¬
dringen, sorn af dranketi kan hämtas, dels i den
besparing i transport , som uppkotntnsr deri¬
genom , att jordbrukets productioner bringas
till en mindre volym, ock denna förmon till¬
flyter jordbruket , om än bran vinsbränningen
får af andra än jordbrukare utöfvas- En an¬
nan sak är den förmon, sorn jordbrukaren kan
hämta utaf bränvinsb-'änningens utöfning så¬
som monopoiium, hvarigenom hsn sättes i till¬
fälle att stegra priset å tillverkningen utöfver
hvad det naturligen borde vara Men en för¬
mon för vissa, grundad på inskränkning i con-
curence, står likväl tillsammans med de libe¬
rala grundsatser, som nu yrkas, och genom
hvilkas kloka tillämpning endast nationens
trefnad och välstånd skal! beredas.
Från den framställde grundsatsen afviker
Utskottet, då det förklarar sig icke kunna ti 11>
styrka, att Torpare skola få bränna, och, så¬
som skäl för denna afvikelse, anförer den för¬
modan, att Torpare sällan producera mera
spannemål, än de sjeifve behöfva, och att de¬
ras jordbruk, mindre än hemmansbiukarens,
skulie vara i behof af det understöd vid ut-
fordringen, som bränvinsbränningen lemnar.
Utskottet erkänner likväl, att Torp finnas, som
äga större åkerbruk , än hemmansdelar; och
dä detta icke kan bestridas, lärer det vara o-
rätt,
Den a5 funt'i é. m»
fratt* att i afseende pä Torpare ensamt vilja
tillämpa en serskild princip, att nemligen rät¬
tigheten att br-änna bränvin, skulle grundas pi
öfverskott af spannemål, en princip, sorn in¬
skränker den förut antagna, och som, allmänt,
tillämpad, skulle utesluta en mängd hemmans¬
brukare från rättigheten att bränna. Lika o-
rigtig synes mig den meningen vara, att en
Torpare mindre skulle behöfva dranken till
hjelp vid utfordringen, då det är naturligt, att
den, som af en mindre jordrymd skall hämta
sitt upphälle , måste använda större delen af
sin jord till sädesproduetion, och således skall
mera vara i behof af annat födoämne för sine
kreatur, än hö- och halmfodret.
Utskottet tillstyrker den inskränkning t
rättigheten för Städemes innevånare att bran¬
tt* bränvin, att sådan rättighet endast skulle
få utöfvas för den jord, som tillhör dem med
fri dispositionsrätt. Då Utskottet förut upp¬
lyst, att icke ali den jord, Städerne innehafva,
är dem med vilkor donerad , och att af den
vilkorligt donerade jorden, endast 2:ne Kappe-
land af hvarje tunneland äro bestämd* till od¬
ling af Lin, Hampa m. m-, synes denna in~
skräkniog vara så obetydelig , att den knappt
Skulle löna mödan af en undersökning, hvil¬
ken jord skulle vara undantagen. Då för öf-*
ligt på landet pannerynidén beror af hem-
mans-taxeringsvärde, och deri äfven ingår vär3
det af Trädgårdar, kostbar åbyggnad , oskatt-
Sil till Ridd. o. Ad. Pr. V. Band. 12
*?8
D*n a5 Junit, e. m.
lagde Qvarnar, Sågar, Tegelbruk m m. synes
det högst obilligt, att vilja bestämma Städer-
nes bränningsrättighet efter värdet endast af
den jord, som till sädesproduction får an¬
vändas.
I afseende på Bruk, Qvarnar, Sågar m.
m. uppstår en skillnad emellan desse Verk, då
de finnas anlagde å något visst hemmansägor,
och då de utgöra lägenheter för sig. Jag fin*
ner intet skäl, att betaga de senare rättighe¬
ten att bränna, i synnerhet Qvarnar, hvilkas
afkastning är spannemål, och denna oftast ge*
nom blandning otjenlig till annat än bränvins-
bränning.
Om man skulle i allmänhet anse den in¬
skränkning nödig, att icke större pannor få
nyttjas, än om 90 kannors rymd , lärer dock
intet skal finnas, att inskränka pannornas an¬
tal till blott 2:ne. Då hemmansvärde tages
till grund för pannerymden , värdet åter huf-
vudsaklig-n och allmännast bestämmes efter
spannemalsproductionen , är det orimligt, att
vid ett hemman, som afkastar 2000 tunnor säd,
icke skall fä tillverkas mera bränvin, än vid
ett, som afkastar 4 a 500. Det ena får bran-
na för hela sitt värde, det andra blott för fjer-
dedelen deraf.
Det är väl sagdt, att tillverkning med stör¬
re pannor och i sammansatt Verk är förmon-
ligare, än med mindre; men om detta förhål¬
lande ägde rum den tid, då temporaira förbud
Dea 25 Junti e. m.
179
gjorda denea handtering; mera lönande, och
det i moa af möjligheten att under den tillåt¬
na tiden tillverka större qvantum, tror jag lik¬
väl icke att det nu inträffar, utan torde den,
som nu bränner med en 20 kannors panna,
kunna sälja sin tillverkning till samma pris,
som den, som begagnar en eller flera 90 kan¬
nors, äfven om beskattningen vore beräknad
lika för hvarje kanna af pannerymden , ente
dan sjelfva inrättningen och dess drifvande är
kostsammare i samma mohn tillverkningen är
större och skyndsammare kan verkställas. Ef.
ter nu gällande författning inträffar, att ett
hemman, fördehdt emellan 20 Åboer, får bran
na med pannor om sammanlagdt 4C0 kannors
rymd, dä ett annat med större afkastning, i en
agares hand, endast får bränna med 180 kan¬
nors rymd.
Hvad jag nu anfort, torde bevisa, att Ut¬
skottets Betänkande icke grundar sig på nå¬
gon, helt utförd princip, utan att de serskilda
Stadganden, sorn blifvit föreslagne, äro sig e-
mellan stridiga.
För min del anser jag bränvinsbrännin-
gen böra få fritt utöfvas af den som är bo¬
fast, eller att med dispositionen af hvarje fa¬
stighet följde rättigheten att tillverka brän¬
vin, så att ägare eller arrendator af fastighet
på landet, Boställsinnehafvare, ägare eller ar¬
rendtor af tomt eller jord i Staden vore be¬
rättigad, att efter värdet af hvarje hemman m.
m., utöfva denna näring; att, sedan panne-
Den 25 Junti e, m.
rymden för hvarje hemman, lägenhet eller tomt
vOre gifven, ägare, arrendatorer eller boställs¬
innehafvare finge begagna denna pannerytnd,
sammanslagen eller i flere delar, dock ej med
panna öfver 90 kannor, att han finge ut.
öfva bränningen sjelf helt och hållet , eller
fösdela den mellan sig och underhafvande och
hyresmän, efter eget godtfinnande, dock att
icke det ena hemmanets brännirsgsrättighet
finge utöfvss på dtt andras område, utom där
flera hemman voro i sambruk, eller med egen
a vel brukades, icke heller flere ägares tomter
och jord samfält beräknas.
I afseende på beskattningen, hvilken frå-
ga|likväl ej 'orde böra nu komma under af¬
görande, anser jag den grund böra följas, att
kannetalet lika beskattas, så att t. ex. 5 pan¬
nor om 16 kanror beräknas lika med en pan¬
na om 80 kannor, eller att åtminstone den
progressiva förhöjningen blir högst obetydelig,
Frågan om försäljning i större eller min¬
dre qvantutH bör vara lätt afgjord. Den, som
får tillverka sa litet som helst, måste ock få
försälja så litet som hälst. Mnn har aldrig
hört omtalas att icke Bruksägare få sälja 1
skålp. jern, eller Klädesfabrikant gtdels aln
kläde; jag inser således icke, af hvad skäl en
btänsvinstillverkare skulle förbjudas att sälj*
en jungfru bränvin. De mångfaldiga och oli¬
ka medel, sorn blifvit använda att inskränka
tillverkning och consnmtion af bränvin , har
ingenting utiättat. Annu har icke tillgång
Den 25 Junti e. m»
saknats för den, sora haft medel att köpa för,
och annu har ingen sakaat tillfälle art öfver¬
lasta sig, sora dertill hatt håg.
jag anhåller om återremiss af Utskottats
Betänkande, derföre att jag anser detsamma
icke böra gillas och icke hellar den nu gäl¬
lande författningen böra fortfara; men jag gör
det utan hopp om den ändring jag önskar.
N:o 4.
HÖrsamste Memorial?
Genom Pro.ocollsUtdrag af den t i i den¬
na månad har Höglofl Ridderskapet och Adeln
behagat till RiddarhusUtskottets Utlåtande re¬
mittera en af Herr Grefve von Schverin, Fre¬
dric Bogislaus, samma dag gjord hemställan,
om icke, sedan tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocollur tor innevarande Riks¬
dag, nu mer» kommit 3 månader efter, det
vore bättre, att dela tryckningsarbetet sålunda,
att Mars, April och Maj månaders P^otocoller
trycktes långsammare; men att deremot början
genast gjordes med att trycka Juoii månads
Protocoller. Och har Herr Grefven såsom skäl
härföre anfort, att de ämnen, som nu förekom¬
ma voro för allmänheten af vida större inte¬
resse än de, som under den förflutna tiden af-
handlats, och att det vore för den , sam vet
mtd sig sjelf, att b*n gör hvad i hans för¬
måga står för att tjena sitt fädernesland, på*s
182
Ben 25 Junii e, m.
kostande att se, att hans bemödanden , ehuru
fruktlösa de än torde vara, skola förblifva o-
kände för allmänheten-
RiddarhusUtskottet har tagit i öfvervägan¬
de hvad sålunda blifvit anfördi; och som utom
det, att Boktryckaren Grahn enligt trälfadt con-
tract har både rättighet och skyldighet att
trycka Ridderskapets och Adelns Protocoller
vid innevarande Riksdag från början till slut,
någon fördelning af samma Protocollers tryck¬
ning emellan flere Boktryckare i allt fall icke
kan verkställas, hälst allesammans för närva¬
rande äro med andra arbeten i ock för Riks¬
dagen fullt sysselsatte; och den utvägen Herr
Grefve von Schwerin föreslagit, att låta tryck¬
ningen af de redan tillryggalagde månadernes
Protocoller ske långsammare, ejler må hända
aldeles afstanna för att befordra tryckningen
af Junii och de derefter följande Månadernes
Protocoller, synts Utskottet betänkligt dels af
den orsak, att ehuru några prenumeranter till*
äfventyrs kunna vara af lika tanka med Herr
Grefve von Schwerin i detta afseende, andra
deremot lika troligt kunna finnas, hvilka häl*
dre läsa debatterna i de ämnen , hvilka före¬
varit under den tid som skulle förbigås, och
derföre anse sig mera belåtne att utbekomma
Protocollerne i ett sammanhang och ej stym¬
pade, hvilket ock är deras ostridiga rätt, ifall
fråga derom skulle uppstå; dels ock derföre,
att med den vidlyftighet som discussionerne i
■ett ämne o ta å Riddarhuset erhålla, den följd
ovilkorligen måsta inträffa, att Protocollstryck*
Dtn 25 Junii t, m.
i85
ningen, äfven om den nu framflyttades till när.
varande tid, skall inom tiderymden, af en må¬
nad, enär tryckningen icke kan vidare force¬
ras än till 12 ark i Veckan, stå nära 14 dagar
efter sista Plenidagen , hvilket afstånd seder¬
mera skall under tidens framskridande blifva
med hvarje dag allt mera betydlig , då man
snart åter befinner sig på samma punkt som
tillförene utan att hafva genom förändringen
vunnit något väsendteligt mera, än en för när¬
varande defect samling af Protocoller; alltså
och då Redactionerne af atskillige Tidnings¬
blad, enligt hvad erfarenheten visat, icke un¬
dandragit sig, att så väl till Talarnes som all¬
mänhetens tillfredsställelse genast i sine Blad
meddela sådane anföränden, hvilka för deras
innehåll ansetts framför andra i ett eller annat
afseende märkvärdiga och hvarigenom nyhets¬
begäret för dagen skäligen torde vara upp-
fyldt , har Utskottet på dessa grunder ansett
sig icke kunna å ofvanberörde hemställan till¬
styrka bifall; hvilket jemte en ledamots yft
rade serskildta mening,' Höglofl Ridderskapets
och Adelns vidare pröfning vördsamt under
ställes.
Stockholm den 20 Junii 1823.
På Riddarhusljtskotets vägnar
C. G. Spens.
N< Snoilsky;
J9e>a 2 5 Juni i e-, m.
Utdrag af Protocollet, hållit i Riddarhus^
Utskottet Onsdagen d. 25 Junii 1823.
S. D. Vid justeringen af Riddarhusutskott-
tets Betänkande i anledning af Herr Grefve
von Schwerins, Fredric Bogislaus, gjorde hero»
ställan oro en skyndsammare tryckning af
Ridderskapets och Adelns Protocoller vid in¬
nevarande Riksdag , förklarade Herr Treffen¬
berg, Curry Gabriel, sig vara skiljagtig tan¬
ka, och yttradej
De skäl på h vilka Högloft. Utskottet grua.
dat sitt affiag å Grefve von Schwerins väckta
motion, om vidtagandet af någon ändring i af¬
seende på tryckningen af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid denne Riksdag, anser ja,g
för min del icke, vara så talande som d«, den,
värde root ooairen framställt > till vinnande af
bitall åt dess förslag».
Af det antal prenumeranter å dessa Pra-
tocoll, som jsg hört sägas vara omkring 8.0
a 9®s tror jag mängden hafva hestämdt sig för
denna utgih, mera i hopp om, att med gör¬
ligaste första, ur de samma hämta utvecklad#
tankar i väsendteliga nationalirågor, innan be¬
sluten deröfver fattades, än af begär, att efter
hand finna i hvad ordning och huru Riksdags-
angelägenheterrie inom Ståndet förekommit och
afgjordts; och då jtg härtill lägger, det (om
jag så får säga) surrogat, de i detta sednare
fall äga , i de deröfver i Tidningsrne införda
Bulletiner, är jag öfvettygad om, att hvar och
Den 2S Junit e. rn.
en af dem låogt ifrån att misstycka en sådan
åtgärd af Ridderskspet och Adeln, hvarigenom
dem tidigt meddelades Ståndets digcussioner, ide
denna Riksdag till afgörande .ännu återstående,
och för medborgare af alla Classer vigtiga6te
gmneo, skulle de, på det högsta gilla och med
tacksamhet emottaga, detta bevis af Ridder&ka-
pets och Adelns uppmärksamhet för allmänhet
ten, hälst om Ståndet dertill i Tidningarne,
äfven lät införa motivcrne för dess beslut i
detta fall.
Om ock icke ett Protoeoll möjligen skul¬
le kunna lemna prässen förr, än 14 dagar ef¬
ter hvarje Plenictag, anser jag ändamålet lik¬
väl vara vunnit, enär troligen de fläste huf-
vudfrågorne blifva till Utskotten återremitte¬
rade; ty innan desse då hinna granska anmärk-
liingarne öfver deras första utlåtanden , och k
nyo expediera sine yttranden, samt derefter
målen hvilat på bordet hos Ståndet, åtgår tro¬
ligen mera än 14 dagar, då emedlertid pie-
numeranterne å sin sida, äfven redan hunnit få
del af hvad som föranledt återremigsea och så¬
ledes ägde tillfälle att meddela sina tankar,
Bamt kunde lemna nyttige upplysningar öfver
ämnena till representanterne, innan målen slu-
teligeq afgjordes.
I afseende på tiden , ifrån hvilken efter
Herr Grefve von Schwerin» plan tryckningen
nu mera horde fortsättas, tror jag mig dock,
böra yttra den mening, att, då under Ståndets
Plena innevarande månad och sedan motionen
i86
Den 25 Junii c, ni,
väcktes, icke förevarit ämnen af så allmänt
interesse, och troligen icke eller innan måna¬
dens slut många sådane förekomma, vore det
lämpligare och ändamåls-enligare, att ifrån och
med den i nästkommande Julii låta börja, och
sedan oaibrutit till Riksdagens slut fortsätta
tryckningen af Protocolierne för denna tid.
Om, vid förleden Riksdag en dylik motion
som den ifrågavarande blifvit väckt och an¬
tagen , hade den både dä och nu varit af en
otvifvelagtig nyttaj och så länge icke någre,
till skyndsammare tryckning af Protocolleine
mera befordrande anstalter, än de hittills va¬
rande finnas, borde efter min öfvertygelse,
vid hvarje Riksmöte samma method som den
föreslagne följas, ty gemenligen förekomma
först vid slutet af Riksdagarne Finance- och
Beskattnings-ämnen, hvilkas afgörande så di-
rect verkar på den enskildte och det allmänna,
sorn således borde beredas tillfälle att äfven
hafva (som ordspråket lyder) ett ord med
i laget.
Och skulle denna serskildta mening Be¬
tänkandet åtfölja. Ut Supra.
Ex Protocollo
N* Snoilsky.
Den 2 8 Junii /, lii.
Bilagor
till Pleni-Frotocollet för den 28 Juno,
förmiddagen.
N;o n
Grefve von Schverin, Fredric Bogislaus:
En af Kongl. Maj:t eller af Regeringen
framställd proposition, är lika som en enskild
Riksdagsmans motion en allmän fråga. Då
den till Utskotts handläggning remitteras, står
det, enligt RiksdagsOrdningens 49 §., hvarje
Stånds Ledamot öppet att sig deröfver yttra,
börandes hans yttrande äfven till Utskottet
remitteras.
Med det yttrande, som jag anhåller att få
bifoga remissen, åsyftar jag att ådagalägga,
att efter min öfvertygelse, Rikets Ständer
skulle blottställa sig för ett rättvist tadel af
Nationen, om det an-pråk på undsättningslån
godkändes, sorn Regeringen med sitt promo¬
torial beledsagat.
Af alla de anspråk på undsättningar och
biträden, som, under loppet af denna Riksdag,
blifvit för Rikets Ständer anmälte, och hvar¬
af högst få varit af den beskaffenhet att de
kunnat interessera Nationen, har ingen till den
grad upprört min känsla3'som den öfver hvil*
i88
Den 23 Junii /, m.
ken Ridderskapet och Adeln nu går att höra
sitt BancoUtskott.
Upsala Academie, som framfsrne tiders
Konungar och Magnater, som så många lef¬
vande och döende af alla stånd och vilkor,
under mer än tvenne secler bemödat sig att
göra, icke allenast oberoende utan äfven rik,
som i alla tider varit nordens Loretto; Upsa¬
la Academie, den nkaste possesionat i Sverige,
som i sednare tider jämväl för sina besparin¬
gar inköpt nya fastigheten Upsala Academie
anmäler sig hos Rikets Ständer till erhållande
af undsättningslån, ställer sig i bredd med af-
brända Städers nödstäldte invånare, med bo-
lagsinteressenter, som bönfalla att man ej må
låta den ensamme få vidkännas följderna af
felagtiga kostnadsförslager, sorn varit Rege¬
ringens pröfning underställa, och Upsala A-
cademie, sora gonom flere af sm Corps, tillika
medlemmar af Ridderskapet och Adeln eller
af det Högvördige PrestcStiadet, hade kunnat
frambära sin önskan samt uppgifva de om¬
ständigheter, som till dess uppfyllande kunna
eller böra göra Rikets Ständer, har föredragit
den utvägen att beit enkelt framställa sin
begäran, beledsagad af Regeringens promo¬
torial.
Och under hvilken tidpunkt framställe*
denna begäran? Under en tidpunkt, då hvar¬
je Riksdagsman, ehuru sjelf mer eller mindre
kännande den allmänna förlägenhetens tyngd,
afsäger sig alla anspråk uppå att sjelf bli und-
Den 28 Junii f m;
nttj förrän den allmänna rättskänslan blifvit
ti 1 ItiedsstälIdj förr än frågan om utvägarne
till stadgande af Sedelmyntets värde förevarit;
fbir än, om det skulle bli omöjligt att lemna
ett billigt afseende åt de äldre Ca pitalägares
anspråk, åtminstone de nya rike blifvit ytter¬
ligare förvissade att ett lika oblidt öde icke skall
d m vederfaras, för hvilket ändamål och för
att öfvertyga Nationen om a! 1 varligheten af
deras vilja, Rikets Ständer redan borrryckt den
h< mlighetssiöja , hvarunder BancoVerket varit
höijd och som måste anses såsom hufvudor-
sak, till alla de kränkningar »f äganderätten,
som under de förflutna tiderna ägt rum.
Hvad gom, utom myntets obestämda vär¬
de, mest medverkar till den gäldbundne fastig¬
hetsägarens förlägenhet, bristen på dugliga
inteckningslagar, och det ringa hopp man ä-
ger att under loppet af denna Riksdag få den-
na brist afhjelpt det lider Upsala Academié
leke utaf. Hvar man Vet att Upsala Acadsime,
så utrikes sorn inrikes, kan få upplåna gå myc¬
ket penningar, sorn den finnér sig behöfva*
Hvarföre skall då, under Ögonblicket af
en öfvergångsepok, då både långifvare och
läntagare ännu sväfva i ovisshet; då, under
vilkor att icke förringa Sedelmyntets värde,
Rikets Ständer måste till inproduetiva före¬
tag anvisa större delen af sina disponibla
tillgångar Upsala Academie framträda och
med de Näringsidkare på hvilkas skuldror
19°
Den 28 Junti f. nu
Statsbördati hvilar, täfla otti lånerätt till de få
fyrkar sorn återstå.
Det torde sägas: När Ständerna kunna
bereda utväg för 4 till 5 millioner , hvad be¬
tyda då 50,000? . 50,000 betyda föga, men
det betyder mycket att de skäl , talande emot
en sådan begäran, uppå hvilka jag fästat
Ridderskapets och Adelös uppmärksamhet och
hvilkas rigtighet icke lärer kunna bestrida»,
att desse skäl säger jag, i Konungens Råd¬
kammare icke funnit någon organ; det bety¬
der mycket för alla dem, hvilka kännt en an¬
nan kallelse till denna Riksdag, än nyfikenhetens
på kärlighet och Jlåt, och hvilka, utan att foka
en ära uti att tyfa i tal och fkrift, likväl, enär
de tala, aldrig glömma af hvilkens hand och
för hvilket ändamål de talegåfvan undfått.
Detta mitt yttrande anhåller jag måtte åt¬
följa remissen, Utskottet torde deri finna ett
promotorial för allmänhetens rätt och för Ri¬
kets Ständörs anseende.
N:o -2.
Friherre Boije, Ludvig'.
Det Förslag RevillningsUtskottets Betän¬
kande gör oss, att utbyta vårt nu existeran¬
de, visserligen allt för långt utsträckta pro-
hibitivSystéme emot en handelsfrihet af fördel j
sorn man hoppas, att öka våra Tullintrader;
Den 28 Jani i f. m.
detta Förslag har synts mig innebära en för¬
villelse af största fara: och jag uppfyller min
pligt då jag försöker att för Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln framlägga faran
Handelsfriheten måste erkänna sitt vilkor
i allmänna nyttan; och i frågan åter om den*
na nytta, måste hvarje Natioa erkänna de vil¬
kor, som sjelfva Naturen förelagt. Åt Sven¬
ska Folket anviste Naturen ett hårdt klimat
långa, kalla och mörka årstider, och, i följe
deraf en Svag jordmohn och, må hända, äfven
en trögare arbetskraft. Beläget på ett långt
afstånd från de Länder, med hvilka handeln
ger Rikedomar, saknar Sverige Capitaler; och
Svenska producenten skall ännu länge nödgas
Vidkännas en högre förlagsränta, än man i an¬
dra länder vet utaf. Alla dessa orsaker, som
Icke konna hvarken förnekas eller ur,danröd¬
jas, medföra den naturliga verkan att produ-
ctionen måste i Sverige vara mindre och dyra¬
re än i andra länder, lyckligare lottade, och
så rika att de kunna gifva högre exportpre¬
mier än beloppet af den tullafgift vi skäligen
pålägga.
Att vid ett sådant förhållande gifva ett
påbud till handelsfrihet utan correctiv, vore
att med uppoffring af vår egen produetion in •
bjuda utlänningen till större vinst än våra egne
producenter kunde äga. Påföljden skulle nem¬
ligen snart blifva, att utländska produetionen
skulle här undersäljas vår egen} att våra Fa¬
briker krossades; att tusendtais idoge arbetar»
Den 2 i Junii J, m.
Ulja gades Ur landet; och binäringarnes fäll
skulle snart efterföljas af åkerbrukets, då ut*
ländsk Spannemål, Tyskt Bränvin och Tyska Vi-
ctualier påfördes oss i massor, för lägre priser,
än våra egna. I handeln Nationer emellan
gä lier samma tegel som melian individer,-nem¬
ligen att, för att kunna köpa, måste man för¬
ut hafva något att sälja, som ger tillgång att
köpa förj men när med egna productiosens
aftagande denna tillgång dagligen förminska¬
des, så »kulle också dagligen importen öfver¬
stiga exporten; och hvem inser då icke, både
att handelsfrihetens första verkan blef ett
uppjagande af vår cours till oändlighet; med¬
förande en med hvarje dag ökad myntförsäm¬
ring; och äfven att yttersta resultatet skulle
gifva blott fattigdomens sista beklagansvärda
nödvändighet, att allt umbära.
Det olyckliga tillstånd af ett economiskt
beroende af utlänningen if inre vanmagt, hvar¬
utur den Store Konung Gustaf bste upplyffade
Sverige, skulle återkomma; och 300 års bemö¬
danden att i all slags idoghet upphinna Ut¬
länningen skulle gå till spillo för Tidsandans
Nyhetsbegär, förvillelsen att experimentera
med nya theoder.
Är nu denna teckning af påföljderna för
oss, af en handelsfrihet utan correctiv verke-
ligen sanrt, icke öfverdrifven, så måste ju möj¬
ligheten af Förslagets allmänna nytta erkänn»
sitt vilkor i Correctivets egenskap af mer el¬
ler
Den u 8 Juni i J. m.
ler mindre pålitlig ofelbarhet; och correctivet
bör då pröfvas. Nå väl! Pröfningens första frå*
ga blir då: hvari består väl det ofelbara cor¬
rectivet P Jo blott och bart i Tullafgifterne.
Men när man då besinnar huruledes ända hit¬
tills, lurendrägeriet varit omöjligt att hindra;
när Utskottet i Betänkandet, sjelf medgifyer
dess skadliga verkan; oeh när man vidare ef-
tersinnar huru mångfaldigt lättare det är att
tullförsnilla, än att lurendräga; ja, när man
måste medgifva att tullförsnillning icke kan,
med juli fcikerhet förhindras , så öfvertygas
man också fullkomligen om Correctivets opå¬
litlighet. Den tid, då, för icke många år se¬
dan Ryskt Bränvin var tillåtet till införsel,
emot tull, och alla våra hamnar öfverflödade
ej mindre på denna vara, än på utländsk Span-
nemål, hade, vi minnas det ännu, vissa om¬
ständigheter med sig, om hvilka, man må
hända, dömde för strängt; men en sanning är,
att derefter har man varit mera benägen än
förut, att tro på tullförsnillning: och förlåt¬
ligt torde det vara, i händelse de Schäferiägare,
som för några år sedan, erhöllo 2 R:dr 24 sk.
Riksgäldssedlar för marken fin Ull; men sist—
ledit år, måste åtnöjas med mindre än hälften
deraf och i år sakna all afsättning, skulle,
under det de sett klädesproductionen icke sär¬
deles förminskas, också öfvergå till någon
fallenhet åt den tanka, att tullförsnillning på
Utländsk fin Ull, innebär ett oemotståndligt
sätt, att så lågt nedtvinga priset på den Sven-
Bil. lill Ridd. o. Ad, Pr. V. Band. 13
S*n 28 Junii /, nti
eka Ullen, att Schäferiägaren icke mera, roed
egen båtnad, kan behålla Schäferiet. Visst är
åtminstone, att desse omständigheter under¬
stödja icke den nya föreställningen att tull¬
försnillningen och dess verkan skulle hädan¬
efter uteblifva; och vid correctivets lall torde
också, i den oförvillade granskareiis öfverty¬
gelse, förslagets fara qvarstå, med rätt, att,
till sin stora vigt, väl betänkas.
t
Jag vet att Författare gifvas som skrif—
vit förledande för theoriens antagande; men
utom att dessa Författare hafva synts mig för«j
utsätta en allmän receprocitet, alla Nationer
emellan, som svårligen är att förmoda; vet jag
också, atti sjelfva de Länder der desse annars
ansedde Författare lefvat och skrifvit, hafva
Regeringarne icke tilltrott sig att åt Theorien
gifva verkställighet.
Utskottet åberopar exemplen af Danne¬
mark och Norrige, der handelsfriheten är an¬
tagen; men med en smula granskning af ds
omständigheter, uti hvilka samma Länder be¬
finna sig, öfvertygas man dock, att hvad sora
skulle vara förderfligt hos os« kan der vara
dels nyttigt, dels mindre skadligt.
Dannemarks belägenhet för transitohan¬
del, och den fördel som deraf drages, ger
mera vinst än något prohibitivsysteme der
Den 28 Junii /. m.
195
skulle kunna gifva; och Dannemark® naturli¬
ga handelsicterepse är således rakt motsatsen
af vårt. Norrige äger väl icke samma fördel*
men har åter inga Fabriker att beskydda, och
har för sina nödvändigaste behof icke nog i
sin egen produetion. Den lyckligaste tarflig¬
het som jemnar Notriges handelsvåg, gör ock¬
så handelsfriheten der mindre farlig:
Och om i alla fall, det är en sanning,
att Norrige är fattigare än Sverige, just der¬
före, att Norrige icke hvarken uppkommit
till den förkofran i Näringar, ellertill den befolk¬
ning som Sverige, så kan jag icke heller in¬
se Norriges tillstånd just vara ett exempel för
oss, att eftersträfva.
Jag har också hört omtalas såsom exem¬
pel Norra Amerikas förenade Stater, som äga
kraftfulla Näringar, blomstrande Fabriker, och
dock skola äga handelsfrihet; men må man dere¬
mot betrakta det företräde i belägenhet som dessa
Stater äga; en belägenhet, som försäkrar dera
om så rik, så outtömlig afsättning af alla de¬
ras produeter, icke blott på Americanska Con-
tinenten, utan äfven på Indiske öarne, stt den
Europeiska concourrencen aldrig kan blifva
för dem skadlig.^För dessa Stater torde alltså
handelsfriheten lämna blott fördel, men ingen
fara; och förhållandet är då motsatsen af vårt.
Sedan jag sålunda granskat de exempel som
man åberopar, för theorien, 6å torde d t ic¬
ke vara alldeles ur vägen att också begära
en uppmärksamhet åt de exempel, som bevisa
196
Den Uo Junit f. m,
faran af att lemna för mycket insteg åt utländ¬
ska handelsinteresset, och faran af att för litet
vårda den inhemska idogheten såsom exempel
talande emot theorien. Hurudan är väl Por¬
tugals Economiska belägenhet, efter att hafva
i mer än ett hundrade år tillåtit England att
öfversvämma landet med utländska Fabrika¬
ter och småningom bemägtiga sig af dess han¬
del? Huru utfaller väl jemförelsen mellan
Spanien fordom och Spanien nu? När man i
historien ser hvad Spanska idogheten var i de
tider då Spanien försåg verlden med de fina¬
ste kläden och dyrbaraste arbeten och nu er¬
far, att dessa länder, så af naturen gynnade
så rika af metaller deras Colonier lemnat dem;
likväl stå vida efter många andra Länder i
Nationalvälmåga, så tvingas man att med¬
gifva, icke blott att handelsfrihetens verkan
på den inhemska idogheten visserligen icke
varit dem nyttig, utan älven att idogheten
hos ett folk betyder mera än alla skatter.
På alla dessa skäl tillstyrker jag, det han¬
delsfriheten, sådan den nu föreslås oss, aldrig
må bifallas; och såsom yttersta varning dere¬
mot, får jag erindra att försöket, om det slog
olyckligt ut skulle fordra Secler för att upp¬
rätta skadan. Men jag är dock långt ifrån
att gilla allt, af vårt nu gällande prohibitiv-
Systeme. Den förebråelse man gör Systemet,
att produetionen har de senare åren aftagit,
kan jag väl icke godkänna; dels derföre att
vi veta, det Systemet var alldeles detsamma
som det ännu är, på den tid, då produetionen
Den 28 Jani i /, m.
197
var i tilltagande, hvilket tillräckligen ve¬
derlägger förebråelsen; och det dels derföre, att
då vi katina den sanna orsaken ligga i pen-
ningebristen, så kan jag icke tillåta mig ett
sådant misstag 0111 orsaken; men jag anser
dock systemet äga behof af mycken rättelse,
dertil också, jag medger det gerna, Utskottet
lemnat goda bidrag, i de grunder Utskottet
föreslår för den blifvande Tulibevillningen.
Jag tillstyrker alltså, att i én/kningsväg må
i underdånighet föreslås:
1:0. Att alla sådana varor, som kunna i
tillräcklig mängd och godhet, här i landet,
åstadkommas, och såiedes icke behöfva inför-
skrifvas , måga, så länge detta förhållande ic¬
ke ändras, förblifva förbudne.
2:0. Att de varor åter, som bruket och
vanan förvandlat till behof, eller äro, förvis
sa tillfällen, anbefallde att ägas, men icke
kunna här i landet åstadkommas, samt nu äro
förbudne, måge hädanefter varda till införsel,
emot tull tillåtne; och
3:0. Att hvad som derefter blifver för¬
budet till införsel, må också förblifva förbu¬
det till försäljning och bruk.
Men åter, fåfum St änder nes Bejlut:
1:0. Att för sådane varor, som kunna
bär tillverkas, till erforderlig godhet, men
198
Den 2 5 Junit J, m.
icke i tillräcklig mängd, och derföre konna
varda tillåine tili införsel, tullbevillningen
måtte blifva så hög, att den inbemske produ-
cententen icke må kunna undersäljas.
a:o. Att öfrige Utländske producter, Co-
lonialvaror, råämnen, samt sådant, som vanan
och bruket gjort till^behof, må med lägsta
tull beläggas.
3to. Att tullen å utländska varor må be¬
räknas på sätt Utskottet föreslagit; samt
4:0. Att som handelsförändringar kunna
uppstå, de der fordra jemkning och förändring
i tuUumgälderne, till Kongl. Maj;t må öfver-
lemnas, att i sådane fall, emelian Riksdagarna
derom förordna.
Jemte anhållan om återremiss på Betän¬
kandet, begär jag, att dessa anmärkningar må
Remissen åtfölja.
Nto 3.’
Herr af Klintberg, Carl:
Det Betänkande och förslag, hvarmed
Högiofl. Bevillningsutskottet inkommit röran¬
de förändrade grunder i afseende på Tullaf-
gifternes beräknande, bar gifvit m’g anledning
till några anmärkningar dem jag utbeder mig,
Ben !§ Junii f.m.
*tt få vörds&mt underställa Högloft. Ridder-
ekapsts och Adelns upplysta bedömande.
Frågor angående Tullafgifternes höjande
eller nedsättande stå i ett nära sammanhang
med rikets allmänna economiska författningar,
hvilka, såsom erfarenheten visar, ofta tarfva
förändringar,beroende af serskildte omständig¬
heter och oförutsedda händelser; och som Ri¬
kets interesse för öfrigt ej sällan fordrar, att
afgifterne på både utgående och inkommande
varor, vid underhandlingar med Utrikes mag-
ter, lämpas efter de förhållanden, sorn der
vid kunna äga rum; så hafva af desse consi
derationer Rikets Ständer vid flere framfarne
Riksdagar efter Regementsförändringen, funnit
nödigt, att, under visse förbehåll, låta regle¬
ringen af det ena och andra få bero af Kongl.
Msj:ts Egen Nådiga pröfning. Genom 27 § af
Riksdagsbeslutet under den a Maj j8io, blef
det till Kongl. Majjt öfverlemnadi, att utan
hinder af 60 §. i RegeringsFormen till påföl¬
jande Riksdal» efter omständigheterna förhöja
stora Sjötullsafgiften med högst 5c procent ut¬
öfver taxan, samt att äfven, då sådant lunnes
med Rikets bästa förenligt, tillåta motsvarande
nedsättning af SjötuUsafgifterne på sådane va¬
ror , som borde deruti vinna en billig minsk¬
ning, hvarefter 1812 å s Sönder, som, enligt
deras underdåniga skrivelse af den 16 Augu¬
sti sistnämnde år, förklarat sig icke hafva nå¬
gon ändring i då gällande Sjötullsafgifter att
föreslå, likaledes till Konungen öfverlemnade
att intill nästa Riksdag, efter förekommande
200
Den 2o Juni i f. m.
behof ej mindre i politiskt än ceconomiskt hän¬
seende, stadga de förhöjningar å vissa och ned¬
sättning i andra artiklar , dem Kongl. Maj;t
kunde anse nyttiga och nödiga , dock att en
såden förhöjning ej måtte sträckas utöfver 100
procent. Vid 1815 års Riksdag blef äfven det
beslut fattadt, att det skulle få ankomma på
Konungens Nådiga godtfinnande, att angående
Sjötullsafgifternes höjande eller sänkande till
nästa Riksdag förordna, som Kongl. Maj t godt
syntes, och då Rikets Ständer vid sist hällne
Riksdag fastställde allmänna grunder förTull-
afgifternes beräknande på utgående varor, blef
den rätt Konungen förbehållen , att intill det
påföljande Riksmötet förändra Tullafgifterne
på inkommande varor, i öfverensstämmelse med
hvad Kongl. Majit sjelf funne i nåder lämp¬
ligt. De skäl som föranlåtit Rikets Ständer,
att på detta sätt besluta, fortfara alltid till
deras kraft och verkan, och då det lärer böra
antagas som otvifvelaktigt, att det nu anmärk¬
te förhållandet under förre Riksdagar icke ägt
rum, så framt ej Rikets Ständer sjelfve funnit
sig öfvertygade, att det allmänna ändamålet
med mera säkerhet befordras, då de speciella
detaillerne i ett så beskaffadt hushållsmål, sorn
detta , få ankomma på den styrande makten
och icke bero ensamt af Rikets Ständer, hvil¬
kas inskränkta tid ej möjligen kan medgifva
sådane noggranna undersökningar, som till äm¬
nets fullständiga utredande fordras; så blifver
det visserligen svårt att finna någon giltig an¬
ledning, att vid nu varande Riksmöte afvika
från en grundsats, hvars rigtighet förut vid så
Den 28 Junii J. m.
201
mångå tillfällen blifvit erkänd; åtminstone sy¬
nes Höglofb Bevillningsutskottet ägt föga skäl,
att, såsom nu skett, åberopa desse af Rikets
Ständer fattade beslut till stöd för de åtgärder,
som det samma föreslagit.
Att vid en speciel reglering af TullTaxor
på inkommande och utgående varor misstag
kunna äga rum, bör så mycket mindre före¬
falla oväntadt, som det någon gång inträffat,
att ej ens allmänna grunder, som till ofelbar
efterföljd i dylika frågor blifvit fastställde och
på hvilkas osviklighet man således bordt kun¬
na göra sig rättmätiga anspråk, kunnat i hvar¬
je fall med påräknad förmon tillämpas, utan
tvärtom befunnits leda till resultat, som varit
menliga för Staten. Man äger derpå ett ej
tvetydigt bevis uti verkan af de allmänna fö¬
reskrifter, som i frågan om Tullafgifterne på
utgående varor stadgades vid sista Riksdag,
då Rikets Ständer beslöto, att ”alla varor fram-
bragte inom Sverige af Svenska rå-ämnen,
äfvensom alla af Utländska rå-ämnen in¬
om Sverige förädlade varor, skulle få fritt
utföras, när det skedde med helfritt fartyg, e~
mot erläggande hälst af recognitionsafgift, men,
när skäl vore för handen att derutöfver öka
en sådan afgift emot erläggande af export-tull,
hvilken dock i allmänhet ej finge öfverstiga
5 procent af den till export anmäldte varans
verkeliga försäljningsvärde och icke ökas för
någon Svensk product till mer än dubbelt vid
export med främmande skepp.” Detta beslut
grundades på den princip, att låga Tullafgif-
ten voro verksamt bidragande till exportens
202
Deit 2 5 Juni i f. m.
befordran och i följd deraf till den inhämcka
productionens uppmuntran. Att likväl detta
förhållande icke alltid Och utan undantag äger
rum, derom vittnar en mångårig erfarenhet,
som medfört den öfvertygelse, att StatsVeirket
kan utan menlig påföljd för exportrörelsen så
mycket hälldre draga fördel af visse utrikes
begärlige varors utskeppning, som uppoffrin¬
gen af en dermed förenad betydlig inkomst
vore i de fläste fall utan ändamål och skulle
ej tjena till annat än lätta utvägarne för an¬
dre länder, att höja importafgifterne för sam¬
ma varor och derigenom på Svenska Stats-
Verkets bekostnad ensam skörda fördelen af
en anstalt, hvars afsigt likväl varit att främ¬
ja exporten af de Svenske producterne. Ock^
så har import-tyllen på Stångjern blifvit upp¬
satt i Nederländska hamnar, sedan ifrån och
med år 1819 de af Rikets Ständer vid 1818
års Riksdag fastställde grunder för Tullafgif-
ternes bestämmande på utgående varor börjat
tillämpas; och det är likaledes en känd san¬
ning, att Statsverket, såsom en följd af denna
sistnämnde anstaUt, fått sedan berörde tid vid¬
kännas en ganska betydlig årlig förlust genom
förminskade Tullinkomster på utgående skogs*
effecter, under det att den allmänna förde! , sorn
med så mycken säkerhet påräknades af nätting
de Tullreglering, eller trävahru-exportens för*
ökande, nästan aldeles uteblifvit, oagtadt den¬
samma sedan början af år 1S19 varit och än¬
nu är älven i det afseendet gynnad, att, då
enligt förr gällande Tulltaxor, utskeppning af
bräder med utländske Fartyg varit förbu-;
Den 28 Junii f. m,
2C*5
den, undantagande då hufvudlssten bestått af
jern, i hvilka fall vissa inskränkta qvantite-
ter lått medföras emot ofri Tull, hvilken, li¬
kasom den för bjelkar och balkar, beräknades,
med få undantag, till tredubbelt belopp emot
hvad för samma varor eriades, då utförseln
skedde med Svenska Fartyg, äro, sedan nyss¬
nämnde tid, alla sådane trävaror, tom iå med
Svenska skepp exporteras, tillåtne till utskepp¬
ning äfven med främmande fartyg, utan någon
annan skillnad dervid, än att Tuliumgälderne,
i de fall, då Tull och ej blott recognitions-
afgift äger rum, utgöras för de förre efter 5 och
för de sednare efter 10 procent af varans vär¬
de. Då Tulluppbörden med skäl bör anses
som en ibland Statens förnämste käl'or till in¬
komst, vöre det visserligen ej väl beräknarit,
att utöfver behof och nödvändighet nedsätta
de afgifter, som genom densamma inflyta; och,
Om denna anmärkning är af vigt i frågor örn
Tullregleringar för utgående varor, blilvrrden
det ännu mera i afseende på import-tullens
bestämmande, serdeles för sådane artiklar, som
äga hufvudsakligt inflytande på Tulluppbör¬
dens belopp och derå afgi.fternes nedsättning
följakteligen skulle blifva för Statsverket i syn-
nerhet känbar. Ibland desse bör synnerlig upp-'
märksamhet lemnäs åt Vin och Caffe, hvilka
varor ej allenast utgöra ganska betydliga fö¬
remål för rikets import , utan äfven kunna,
mera än de fläste andre, draga höga tullafgif-
ter,\utan att deraf någon menlig verkan på
den utrikes handeln är att befara. Då likväl
Höglofl. Bevillningsutskottet föreslagit en icke
2o4
Den 28 Juni i f. rn.
obetydlig nedsättning i afgifterne på nyssnäm-
de varor, torde alsigten härmed hafva varit,
att genom en slik anstalt förekomma afgifter-
nes försnillande och således, genom det att för-
tullningen i det hela med mera redlighet och
noggranhet verkställdes, bereda Staten en lika
stor om icke större inkomst, än den som kun¬
nat påräknas, under det att afgifterne varit
till högre belopp fastställde. Om denna ver¬
kan kunde med någon sannolikhet förväntas
af en medgifven lindring i Tullen på de im¬
portartiklar, som nu äro belagde med höga af-
gifter och till betydliga qvantiteter inkomma,
förtjente ofelbart en sådan anstalt att försökas;
men att ett slikt resultat icke vore att förmo¬
da, derom vittnar den erfarenhet man i den¬
na väg redan förvärfvat.
Rikets hela importhfindel besörjes till nä¬
ra f:delar af Städerne Stockholm och Göthe¬
borg, der således en vidsträckt och kostsam
Tullbevakning kan med förmon underhållas,
och den säkerhet vinnas emot underslef, sorn
saknas i de fläste andre. I afseende på in-
skeppningen af några de betydligaste och med
högre Tullafgifter mäst betungade varuartik-
lar, finnes följande förhållande hafva ägt rum,
nemligen:
Förledit år förtullades:
Aj Arrcic och
Vin-, I Stockholm och
Götheborg - 3761 Åhra.
Den 28 Junti f m.
205
I ds öfrige Sta-
pelstäderne - 139 Åhm.
Caffebåner: I Stockholm och
Götheborg - 1,034,152 Skalp.
I de öfrige Stapel-
städerne - 23,914 —
Rått Socker: I Stockholm och
Götheborg - 6,407,856
I de öfrige Stapel-
städerne - 73°, 369 —
Tobaksblad
och Stjtlkar: I Stockholm och
Götheborg - 1,964,680
I de öfrige Stapel-
städerne - 316,680 .—.
I anseende till Rikets öfrige importer in¬
träffar äfven enahanda förhållande, hvilket
kan inhemtas deraf, att förledit års uppbörd på
inkommande vahror utgjorde i Stockholm och
Götheborg i vexlar och silfver 81,937 R;dr6sk.
och i Svenskt Banco . 976,067; 37. 1.
samt i de öfrige Stapelstäder-
ne i växlar och silfver . 3j36°: 25. —
och i Svenskt Banco . i68,4t°; 19, 5»
Det torde härvid anmärkas, att den obe¬
tydliga inkomst som Tulluppbörden således
lemnat i Rikets Stapelstäder utom Stockholm
och Götheborg, vore en följd af de på visse
vahror utsatte höga Tullafgifter, hvilka loc¬
Ben 2 g Junii f, m.
kat till Tullförsnillning. Om denna anmärk¬
ning skulle kunna anses grundad, borde väl
i sådant fall ett annat förhållande, än som nu
verkeligen äger rum, visa sig i fråga om va¬
ror, hvilka draga en modererad eiler så låg
Tull, att densamma endast utgör 2, 3 å 4 pro¬
cent af varans värde,- men äfven i anseende
till desse är resultatet alldeles enahanda, hvil¬
ket ådagaiägges af följande utdrag af Tull-
räkenskaperne.
Sistledit år infördes:
Bomull. Till Stockholm och
Götheborg „ 273,057 Skålp.
Till de öfrige Sta-
pelstäderne . 6,543 .
Ull af alla /lag. Till Stockholm och
Götheborg . 44,437 Lisp.
Till de öfrige Stä-
derne . . 10,200 _
Indigo. Till Stockholm och
Götheborg . 99,852 Skålp,
Till de öfrige Stä-
derne . . 9,592
Cochenille. Till Stockholm oeh
Götheborg . 1,695
Till de öfrige Stä~
derne . 38
Hvad som således är uppgifvit angående
Den 28 Junii f. m, *07
inskeppningen och Tulluppbörden under sist—
ledit år, instämmer hufvudsakligen äfven med
reäultatet af flere föregående års erfarenhet,
och det är följakteligen utom all fråga, att i
afseende på den synliga importen af varor i all¬
mänhet, och således äfven i anseende till Tull-
intradernes belopp en högst betyddg skillnad
verkeligen äger rum i Stockholm och Göthe¬
borg å ena och Rikets öfrige Stapelstäder å
ahdra stefan, Om ordsaken dertill undersökea,
torde man ej sakna skäl till den slutsats, att
der handeln drifves i storf,der ingår ej i beräk¬
ning den olofliga vinst, sorn kan beredas ge¬
nom afgifternas försnillning, men att deremot
i de städer gom ej äga förmåga att underhål¬
la reda och „ båtande handelsrelationer, med
andre länder, rörelsens bestånd egenteiigen be¬
ror af möjligheten för de trafiquerande, att genom
underslef vid varans införsel sättas i tillstånd att
undersälja den större importetiren, som redligea
förtullat sin vara, och genom denna utväg åt¬
komma en obehörig vinst på Statens och
medborgares bekostnad. Huruvida -dylike miss-;
bruk kunna, mera hädanefter än hittills, ute¬
stängas i ett land, hvars vidsträckta öppna
kuster och skärgårdar alltid mäste göra äfven
den mäst vaksamma tillsyn otillräcklig, är ea
fråga, hvars besvarande torde hälst böra öf-
verlemnas åt den, som i allvarsamma ämnen
anser det vara sin pligt, att heldre förtro sig
It erfarenhetens vittnesbörd, än att låta ut¬
slaget få ankomma på en förmodad verkan af
anstalUer, byggda på osäkra grunder och pro¬
blematiska beräkningar. Hvad sorn emedler-
208
Den 28 Jurlii f. m.
tid kan antagas som fullkomligen säkert, är
att kostnaden vid en ännu mera utvidgad Tull¬
bevakning skulle i en stor del af Rikets min¬
dre Stapelstäder vida öfverstiga den inkomst
för Staten, som genom en slik controll kunde
beredas, och vid detta förhållande måste det
vara påtagligt, att Tullafgifternes nedsättning
på Rikets förnämsta importartiklar, skulle o-
undvikeligen medföra en betydelig förminsk¬
ning uti Tullnppbörden i det hela, då det ej
ens under de lyckligaste omständigheter kan
rimmeligen förväntas att den minskning i Tull-
uppbörden i Stockholm och Götheborg, hvar¬
till en dylik nedsättning skulle föranleda, mö-
jeligen kunde ersättas genom en mera nog¬
gran förtullning i de öfrige Städerne, der med
få undantag, handelsrörelsen af naturliga ord¬
saker, alltid måste blifva inskränkt och obe¬
tydlig.
Huru högst ofördelaktig verkan på Tull-
uppbörden den af Bevillningsutskottet före-
slagne reglering af Tullafgifterne på inkom-
mande varor skulle medföra, kan slutas äfen-
dast följande 2:ne exempel.
Förledit år förtullades, öfver hela Riket
t,o58>o66 Skålpund CafFebönor, som i helfri
Tull, enligt nu gällande taxa renderade 66, r 29
R:dr Hamburger Banco, eller efter endast 120
skillingars cours, 165,322 R:dr Svenskt Banco.
Om nu Tullvärdet på Caffe, regleradt efter
det .Högled. Utskottets Förslag, antages till
högst
Den 28 Juni i f. m:
209
högst 2S sk. Banco skålpundet; sa utgör helJ
fria Tuilen, beräknad efter 20 procent af detta
värde, för ett lika partie 123,441 R:dr och
StatsVerkets förlust på denna artikel allena
skulle således uppgå årligen tili minst 41,881
R:dr.
Af Vin inkom och förfullades eistledit år
3j459 Åhm, hvilka i helfri Tull inbragte
83,016 R.dr Hamburger Banco, eller efter 120
spillings curs, i Svenäkt Banco 207,540 R:dr.
Om man, efter Utskottets Förslag, antager
tullen forén Åhm Vin till 30 R;dr Banco, ut*
gör tullbeloppet för ofvanstående qvantum
107,229 R;dr och årliga förlusten således
100,311 R:dr. Då endast på desse 2 ne Ar¬
tiklar ett årligt deficit uppkommer af icke min^
dre belopp än 142,192 R:dr;så kan utan öfverdrift
och efter mycket sannolika anledningar årliga
förlusten på Tulluppbörden å alla till införsel
nu tillåtne varor upptagas till 500,000 R:dr
och således till nästa Lagtima Riksdag till ic¬
ke mindre än 2,500,000 R:dr. Kan det väl
med något sken af sannolikhet förmodas, att
en så betydBg minskning i Tulluppbörden
skulle, i händelse en oinskränkt förtullnings-
frihet blefve medgifven för sådane varor, som
nu äro till införsel förbudne, kunrra ersättas ge¬
nom Tullafgifterne på den såluoda ökade im¬
porten; och om Kongl. Maj:t skulle finna en
dylik till alla varor utsträckt förtullningsfrihet
ej stå att förena med Rikets sannskylldiga in-
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, V Band, 14
210
Den 28 Junii f. m.
teresse, och af sådan anledning, begagnande sig
af den rätt, sorn i Grundlagen är Konungen
förbehållen, vägrade Sitt bifall till den fram¬
ställning, som af Rikets Ständer kunde i det¬
ta afseende göras, huru skulle då bristen i
Tulluppbörden annorlunda fyllas, än genom
en direct bevillning? och vore det väl billigt
och öfverensstämmande med ett klokt hushåll—
ningssysteme, att genom allmänna skatter, på-
lagde massan af nationen, söka ersättning för
hvad man utan ändamål bortskänkt åt con-
sumenter af öfverflödsartiklar; hvilkas förbruk¬
ning väl ej förtjenar att gynnäs och uppmun¬
tras på StatsVerkets och menighetens be¬
kostnad.
Dessa considerationer torde ådagalägga
angelägenheten deraf, att ej utan vigtiga skäl
besluta Tullafgifters nedsättande, serdeles då
fråga är om sådane varor, som, utan att egen-
teligen kunna hänföras till nödvändighetsar¬
tiklar, i 6törre mängd consumeras inom landet
och, såsom en följd deraf, huivudsakeligen verka
på Tulluppbördens belopp.
Att för desse afgifters beräknande fast¬
ställa säkra och bestämda grunder, och att, så
vidt möjligt är, förekomma godtycklig be¬
handling vid verkställigheten, är äfven ett fö¬
remål, som förtjenar synnerlig uppmärksamhet.
Vid frågan om TaXeregleringen har man, så¬
som Utskottet äfven anmärkt, hittills ansett
StatsVerkets säkerhet och de trafiquerandes
rätt fordra Tullafgifternes utsättande efter
Den Jo Junii /, m.
21 I
matt, mål, vigt och stycketal i alla de fall,
där sådant later sig göra, men deremot afgif-
ternes beräknande till vissa procent af varu vär¬
det högst osäker och äfventyrlig och derföre
ej böra begagnas i andre fall, än då någon
annan utväg ej kunnat lempeligen användas.
Troligen hade det Höglofl. Utskottet ej före¬
trädesvis antagit denna sistnämnde methode,
så framt Utskottet insett de olägenheter och
brister, sorn oundvikeligen måste blifva dermed
förenade, i fall densamma skulle komma att
tjena till efterföljd. Då de af Rikets Ständer
vid sista Riksdag meddeldte föreskrifter an¬
gående sättet att utröna rätta värdet på ut¬
gående varor, funnits i tillämpningen föga
svarande emot ändamålet och ej sällan ledt
till ofördelaktiga resultat vid Tullafgifternes
bestämmande på Rikets egne producter, hvil¬
kas värden bordt kunna med någorlunda på¬
litlighet bedömas, hvad säkerhet vore väl då
att förvänta, om vid Tullens reglerande på
utländske varor, hemtade från aflägsne hamnar
både inom och utom Europa, enahanda me¬
thode skulle ovilkorligen följas och beräknin-
garne komma att grundas hufvudsakeligen
på uppgifter af utrikes vistande Tjenstemän,
som, till stor del, sjelfve äro handlande eller
importeurernes ombud? 1 allt fall torde den
omständighet förtjena afseende, att i samma
mohn som Tullafgifterne från det ena året
till det andra förändras, måste äfven han-
delsspeculstionerne underkastas hinder och
tvång, då vid skeende införskrifningar Tul¬
2X2
Den 28 Juni i f m.
lens rätta belopp ej kan med tillförlitlighet
calculeras.
Icke mindre opålitlig blefve den af Ut¬
skottet föreslagne anstallt, att genom besigt-
ningsmäns tillkallande, genom JuryDomstolars
pröfning och sluteligen äfven genom offenteli-
ga Auctioner bestämma Tullafgifternes belopp
på sådane varor, hvilkas värde ej kunde på
ofvan anförde sätt utrönas, eller som ej voro
i Taxan specificerade, I Stockholm och Gö¬
theborg, der under seglationstiden angifningar
och förtullningar måste utan uppehåll fortgå,
så framt ej alltför stora hinder i handel och
sjöfart skola uppkomma, skulle svårligen en
controll kunna verkställas, som medförde så
mycken omgång och tidsutdrägt, och i de fle¬
ste mindre Stapelstäderne, der en inskränkt rö¬
relse gjorde densamma verkställbar, blefve den
säkerligen i de fleste fall utan åsyftadt ända¬
mål, i synnerhet vid de tillfällen, då Besigt-
ningsmännen saknade den kännedom, som for¬
drades för att bedöma varans verkeliga be¬
skaffenhet, hvilket fall troligen skulle på fle¬
re ställen inträffa. Den mångåriga erfaren¬
het man äger om förhållandet i denna del
vid förekommne frågor om värderingar af för¬
brutne dömde, till införsel ej tillåtne, varor,
skulleidetta ämne kunna tjena till någon upplys¬
ning för alla dem, som, med nit för saken,
draga i betänkande, att alltför mycket räkna
på verkan af en opinion, med hvars grund¬
satser det anses öfverensstämma, att Tullför-
snillarens företag med stränghet beifras, un¬
Den 28 Junii f. m.
2i5
der det att Lurendrägaren gynnas eller atmin;
stone med skonsamhet behandlas. Hvad an¬
går den slutliga controll, som skulle vinnas
genom de föreslagne Auctionerne; så torde
sammansättningar i afsigt att ej uppdrifva va¬
rans pris utöfver det af godsägaren angifne
värdet, med så mycket större skäl kunna för¬
modas i de mindre Städerne, som exempel ej
saknas, att sådant verkeligen ägt rum i en af
Rikets förnämsta handelsplatser vid Auctio-
ner, der Tullverkets rätt varit i fråga.
Emot det Höglofl. Utskottets Förslag, att
i de Städer, der uppbörden uppgår till minst
14,000 R:dr, ett års Creditupplag skulle få be
gagnas för råämnen och alla andra i Taxan
till upplag tillåtne värr- förekommer den be¬
tänklighet, att första årets Tulluppbörd efter
det att en sådan anstallt befordrades till verk¬
ställighet, skulle ofelbart i den mohn förmin¬
skas att Statens inkomster, deruti Tullmedlen
till så hufvudsaklig del ingå i beräkning, ej
annat kunde än blifva otillräcklige för de o-
undviklige utgifterne; och lärer följaktligen i-
frågavarande tillåtelse ej kunna medgifva» un¬
der annat vilkor, än att Rikets Höglofl. Stän¬
der i sammanhang dermed anvisa ett efter om-
ständigheterne lempadt creditiv, för att vid
förefallande behof kunna för Statsverkets räk¬
ning förskottvis tillitas.
Åtskilligt vore visserligen ännu att til¬
läggs i anledning af det Höglofl. Utskottets
Förslag angående sättet tili Tuilatgifternes re¬
Den 28 Jnaii f. m.
glerande för varor, som efter nu varande För;
fattningar äro iofgifne tili införsel. Jag tror
mig likväl bora undgå, att genom ytterligare
anmärkningar i detta ämne öka vidden af ett
anförande, sorn i allt fall torde komma att
pröfva Höglofl. Ridderskapets och' Adelns tå¬
lamod, då jag nu vördsamt utbeder mig, att
få fästa dess uppmärksamhet på en til! äfven¬
tyr® ännu mera vigtig del af det Höglofl. Ut¬
skottets Betänkande.
Då, enligt RegeringsFortnens 60 §. Tull¬
medlen räknas bland de Statsinkomster, som
ingå under namn af Revillning, är det ofel¬
bart Rikets Siänder obetagit att fastställa all¬
männa grunder för Tullafgifternes beräknande,
men att dermed skulle åtfölja någon rätt att
afgöra, huruvida införseln af den ena eller an¬
dra varan må tillåtas eller förbjudas, är en
slutsats, som ej står att förena med samma Grund¬
lags 89 §., der det uttryckeligen stadgas, att i
frågor om förändring, förklaring och upphäf-
vande af Lagar och Författningar, som röra
Rikets allmänna hushållning, Rikets Ständer
icke äga magt, att annat eller mera besluta,
än föreställningar och önskningar, att hos Kon.
ungen anmälas till det afseende, sorn Kongl.
Majit finner för Riket nyttigt. Den af Höglofl.
Bevillningsutskottet nu gjorda framställning
om frihet till införsel af utländske Fabriks-
och Slöjdevaror, innefattar således ett ämne,
som ankommer ensamt på Konungens Nådiga
pröfning} och att frågor af denna beskaffenhet
hittills ej eller blifvit annorlunda af Rikets
Den 28 Junii J. m.
Ständer betragtade än såsom önskningsmäl,
att bos Konungen i underdånighet anmälas,
derom vittna flere vid framfarne Riksdagar af
dem fattade beslut i dylike ämnen. Således
finnes ibland anttat, att sedan vid 18*2 års
Riksdag förslag blifvit gjorda om förtullnings-
frihet för alla till nyttjande tillåtne utländ¬
ske Fabrikater och Manufacturvaror, Rikets
Ständer, efter att deröfver hafva inhemtat
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Economi-
Utskottens Betänkande, inskränkte sin åtgärd
dertill, att, jemte anförande af de skäl, sorn
blifvit framställde både för och emot den fö¬
reslagna förtullningsfriheten, hänskjuta frågan
derom till Kongl. Majtts egen pröfning; att vid
1815 års Riksdag, i anledning af åtskillige
dä väckte motioner om serskildta anstalter till
förmon för den inhemska productionen, Rikets
Ständer funno sig böra låta bero dervid, att i
underdånighet tillstyrka vissa derpå syftande
ändringar uti då gällande TullFörfattningar,
samt ändteligen att, då vid sista Riksdag öf¬
verläggning förekom om medel till öfverflö-
dets hämmande, hvarvid synnerlig uppmärk¬
samhet fästades på den i sammanhang dermed
framställda frågan om tillåtelse att emot höga
Tullafgifter få införa sådane utländska alster
eller Fabrikater, som till större delen, men ej
tillräckligt kunde tillverkas inom Riket, Ri¬
kets Ständer stadnade i det beslut, att i under¬
dånighet uppgifva de grunder, som de för sin
del ansågo för ändamålet lämplige, samt att
till Kongl. Maj:t öfverlemna, att efter pröfning
Den 28 Juni i f. m.
deraf stadga de åtgärder, sorn Kongl. Majit
kunde finna nödige.
På detta sätt hafva frågor hörande till
Rikets allmänna hushållning, hittills, under til¬
lämpning af 89 §. i Regeringsformen, blifvit
af Rikets Ständer behandlade. Någon mera
hufvudsaklig och till sina följder mera vigtig
förändring uti nu gällande hushållslagar, lärer
val svårligen kunna komma under öfverlägg¬
ning, än den af Höglofl. Bevillnings Utskottet
föreslagna, sorn ej åsyftar något mindre, än en
fullkomlig omstörtning af ett sedan äldre tider
af Konung och Ständer hylladt systeme, som
grundlagdt våra Manufacturers och slöjders till¬
varelse och hittills försäkrat deras bestånd. Om
Utskottets förslag i dettagranlaga ämne möjligen
kunde iklädas egenskapen af ett bevillningsmål
och såsom sådant handläggas af Rikets Stän¬
der, hvilka, i följd af Grundlagen , äga rätt,
att utan någon Konungens medverkan öfver
dylika frågor besluta; så skulle derigenom det
högst betänkliga förhållande inträffa, att frå¬
gan om en så vigtig hushållslag som denna,
komme att behandlas på ett sätt , såsom vore
den ensam beroende af en Statsmagt, till hvars
beslutande pröfning den likväl, enligt Grund¬
lagens uttryckliga stadgande, ej hörer, och
deremot juft den magt anses böra dervid för¬
blifva overksam, åt hvilken enfam den cecono-
miska lagstiftningen är genom samma Grund¬
lag förbehållen. Utan uppoffring af en för
Regeringssättets bestånd vigtig grundsats, skul¬
le väl en så beskaffad tolkning af Grundlagers
Dea 28 Junii f. m.
217
ej kunna medgifvas; och jag tviflar ej, att
Höglon. Ridderskapet och Adeln lärer , med
ogillande af Höglofl. Bevillningsötskottets å-
sigter, inse, att förevarande fråga icke kan af
Rikets Ständer annorlunda behandlas, än iden
ordning, som i Regeringsformens §9 §■ utsta¬
kas. Innan Rikets Ständer besluta , att hos
Konungen göra någon underdånig framställning
i ett så granlaga ämne, som detta, måste det
utan tvifvel blifva ett angeläget föremål för
deras uppmärksamhet, att alla omständigheter
dervid noga undersökas och pröfvas. En så¬
dan förberedande undersökning tillhör icke
Bevillningsutskottet, hvars åliggande det, en¬
lig4 53 §• 1 Regeringsformen och 31 §. af
Riksdagsordningen, är att uppgifva de all¬
männa grunderne för den blifvande Bevillnin-
gens fördelning samt med tillämpning deraf
författa förslag till bevillningens utgörande,
Bedan summans belopp blifvit fastställd , men
icke att föreslå allmänna hushålls-anstalter och
förändringar deruti eller att upptaga de hos
Rikets Ständer uppkomne frågor om förän¬
dring, förklaring och upphäfvande af lagar och
författningar, som röra Rikets allmänna hus¬
hållning, — föremål, som likmätigt 53 och 89
§§• i Regeringsformen, och 34 §. i Riksdags¬
ordningen tillhöra Allmänna Besvärs och Oe-
conomieUtskottet, till hvars yttrande flere med
förevarande ämne gemenskap ägande frågor
äfven blifvit vid denna Riksdag remitterade.
Att Bevillningsutskottet icke äger att med dy¬
lika frågor sig befatta, synes Utskottet äfven
för sin del hafva insettj då detsamma förkla¬
3i8
Ben 28 Junit f m,
rat sig ”icke tillkomma, att ingå i granjkning af
nyttan och nödvändigheten af de författningar, font
till de Svenne Fabrikernes fördel blifvit vidtagned’
Då Högloft. Utskottet likväl, i uppenbar stri¬
dighet med detta erkännande, sträckt sin hand¬
läggning härvid utöfver den gräns, som i
Grundlagen är utstakad för dess verksamhet,
lärer val Utskottets förslag i denna delafäin-
net ej förtjena något afseende. Emedlertid
torde det mig tillåtas att vid detta tillfälle få
vördsamt underställa Höglofl. Ridderskapet och
Adeln någre ytterligare anmärkningar, hvartill
Utskottets Betänkande gifver anledning.
Ifrån den stund, då Sverige började inse
angelägenheten, att, elter andra välbeställda
Staters exempel, söka befordra dess egne slöj¬
ders tillväxt och förkofran; fann man äfven
nödvändigheten af serskildte anstalter till den
inhämske slöjde-idkarens skydd emot utländsk,
medtäflan. I detta ändamål hafva förbud tid
efter annan blifvit utfärdade emot införsel af
sådane tillverkningar, hvilkas åstadkommande
inom landet man velat uppmuntra. Det Stats
hushållningssysteme, som legat till grund för
desse anstalter, och hvilket man under nu va¬
rande Riksmöte ej sällan hört utmärkas såsom
en olycklig följd af sednare tiders närings-
grundsatser, har i mångfalldiga år, ehuru stun¬
dom underkastadt mer och mindre väsendtlig»
förändringar, likväl alltid till sin hufvudprin-
cip blifvit i Sverige tillämpadt, och i det hela
medfört en välgörande verkan till Manufactu-
ternes befrämjande. Då den välsinnade med¬
Den 2 8 Junii f. rn,
borgaren i desse nyttige näringars framsteg och
trefnad funnit ett ämne för sin tillfredsställelse,
har han ej eller lemnat utan uppmärksamhet
de olägenheter, som mea det antagna förbuds-
6ystemet varit förenade. Det är naturligt att
en nation , som i fordna tider nödgats tillita
utlänningen om nästan alla sina förnödenheter
och slöjdevaror, ej kunnat hastigt och i sam¬
ma stund, som beholvet deraf upphöit, beseg¬
ra de fördomar , som bidragit att underhålla
dess böjelse för främmande kram. Också har
man i alla tider sett den olofliga handeln med
utländska varor oförsynt utöfvas, under det att
Staten saknat den inkomst, som vid deras lofli-
ga införsel och förtullning kunnat vara att
påräkna. Man har funnit sig mer och mer
öfvertygad om svårigheten att afvärja luren-
drägerier från våra vidsträckta sjökuster och
skärgårdar, och denna erfarenhet har vid flere
tillfällen föranledt till den fråga, om icke det
vore med Statens fördel mera öfverensstäm¬
mande, att medgifva förtullning af Fabriks¬
varor, hvilkas hemliga införsel cj kunde för¬
hindras, än att bibehålla ett förbud, som lem-
nade lagbrytaren utvägar, att skörda en obe¬
hörig vinst på StatsVerkets och den idoge nä¬
ringsidkarens bekostnad? Vid de granlaga
öfverläggningar, som både i äldre och sedna¬
re tider ägt rum i detta ämne, har man fun¬
nit stora betänkligheter emot en sådan anstalt.
Man har antagit som grundsats, att för ett
land, hvars Oeconomiska ställning oundvike-
ligen fordrar, att alla de medel till förkofran
med omsorg 6Ökas, som möjligen kunna vin¬
220
Den 28 Junii f\ m,
nas genom en försigtig hushållning, det alltid
måste vara af vigt, att främja de productiva
näringarnes trefnad och tillväxt; och man har
såsom en följd deraf ansett Manufacturer och
Slöjder förtjena hägn och uppmuntran, ej al¬
lenast för den directa nytta de tillskynda Sta¬
ten, utan äfven i anseende till deras verkan på
Rikets öfrige näringsgrenar. Vid frågan om
förändiingar i de hushållsanstalter, som blif¬
vit vidtagne till förmon för den inhämska in¬
dustrien, har man derföre trott den största var¬
samhet nödvändig, och man har funnit oråd-
ligt, att under tillämpning af osäkra theorier i
Statshushållningsläran, åt slumpen öfverlemna
Rikets vigtigaste interessen, och att lättsin¬
nigt blottställa detsamma för vådan af miss¬
tag, hvilkas följder i en framtid ej stått att
afhjelpa. Man har ansett det ej utan obillig¬
het kunna fordras, att den Svenske Slöjde-
idkaren , hvilken haft att strida emot alla
de svårigheter, sorn äro oundvikeliga följder
af en mer och mer försämrad credit, ett osta,
digt Penningeverk och en vacklande växel-
cours, skulle under en tillåten införsel af an¬
dre länders Fabrikater emot en sådan skälig
afgift, som ej lockade till Tullförsnillning, kun.
na underhålla medtäflan med den främmande
Fabrikanten, hvilken, utom andre fördelsr
framför den Svenske, alltid kunde, uti den hos
nationen rådande smak för allt hvad som är
utländskt, äga säker borgen för en lätt och
förmonlig afsättning. Då man eftersinnat, att
en till införseln tillåten, men Tullen undan¬
snillad vara med vida mindre svårighet änden för-
Den 28 Junii f. ml
221
budna och hemliga inpracticerade, kan undgå
den controll, som i bägge desse fali är nöd¬
vändig, så framt ej vägen skall lemnäs öppen
för missbruk och underslef, dem vinningslyst¬
naden aldrig lärer underlåta att försöka , har
man med skäl befarat, att en medgifven in¬
försel emot hög Tull eller emot sådana afgif-
ter, som voro afpassade efter den inhämske
Näringsidkarens behof af skydd emot främ¬
mande concurrence , ej skulle tjena till något
annat, än att förvandla lurendrägeriet till Tull,
försnillning. Hvad man vid sådant förhållan¬
de trott sig med säkerhet kunna förutse, har
varit att en fri införsel af utländske tillverk¬
ningar skulle oundvikeligen leda till en mer
och mer utvidgad förbrukning deraf och i
samma mon till förökade införskrifningar från
främmande orter; och då man vidare funnit
det vara stridande emot Statens sanna intresse
att söka främja en tillökning i dess inkomster be-
räknad på en med inhäraske^näringars bestånd
oförenlig tillökning i Rikets importer, har man ej
tvekat yttra den öfvertygelse, att lurendräge-
riet, så vidt det möjligen ej kan afvärjas, är,
oaktadt Statens saknad af Tullinkomsten der¬
vid, likväl af vida mindre förderfliga påfölj¬
der, än en anstalt, hvarigenom utlänningen
skulle inbjudas, att påföra landet sine tillverk¬
ningar, oförhindrad i sitt bemödande, att om¬
sider bereda de Svenske Maaufacturernes un¬
dergång.
Skulle ej enahanda considerationer äfven
för det närvarande föranleda till enahanda re¬
Den 2!? Junii j. m.
sultat, serdeles i en tid då Sverige är så nära
att uppnå det ceconomiska oberoende, som af
Manufacturernes patriotiske stiftare åsyftades,
och som fram färne regeringar genom betydli¬
ga uppoffringar af allmänna medel under en
lång följd af år sökt befordra? Det lärer ej
utan orättvisa kunna bestridas, att de inhäm- ,
ske Fabrikerne, med få undantag , gjort sig
förtjente af den omvårdnad de hittills åtnjuti;.
Sedan i sednare tider åtskillige förbättrade red¬
skap och förut okände kostbara mechaniske ma-
chiner blifvit införde och vid Fabrikerne använ¬
de samt utmärkt skicklige Utländske Manufac-
turister med kostnad införskrifne, hvilka här
etablerade , inöfvat Svenske arbetare i flere
grenar af Fabriksrörelsen , hafva i synnerhet
sådane tillverkningar , som allmännast behöf-
vas och förbrukas, uppnått den grad af full¬
komlighet, att de i godhet och anseende kun¬
na jemföras med de bättre utländske. I förli¬
tande på helgden af uttrycklige Författningar
har en mängd idoge och trefne medborgare
ingått i desse näringar och i dyrbara inrätt¬
ningar nedlagt betydliga capitaler, under hopp
att dervid finna sin utkomst. Flere Väfveri-
slöjder lemna lämplige försörjningsmedel åt
en myckenhet personer af qvinnokönet , som
sakna andra utvägar till bergning. Oagtadt de
motgångar , för hvilk* desse näringar varit
blottställde, hafva til!verkningarnes mängd un¬
der de sednare åren betydligen tilltagit, hvil¬
ket kan inhämtas af de deröfver årligen
upprättade Tabeller, sorn utvisa, att, då
totala värdet af de under HallRätterne ly¬
Den 28 Junii f. rn.
2*3
dande Fabrikers tillverkningar år igro utgjorde
en summa af endast 3,657,489 R:dr 2 skillin-
gar 5 runst., detsamma år r8ai uppgick till
7,559)602 R;dr 7 sk. 5 r-, oberäknadt värdet
dels af de säkerligen icke obetydliga qvanti-
teter väfnader af Ull, Bomull och Linne, som
mot arbetslön blifvit förfärdigade för enskild-
tes räkning af arbetsämnen, som i sådant af¬
seende inlemnats till Fabrikerne och hvilka
väfnader ej undergått Hailstämpling, dels de
Bomulls , Ylle och Linnetillverkningar, hvil¬
ka åstadkommas i enskildte hushåll både i
Städerfle och på Landet. Ibland industrigre¬
nar sorn under de sistiörflutne åren gjordt vä-
sendteliga framsteg, förtjenar Bomnllsväfveri-
slöjden ett utmärkt rum. Man ertnre sig, i
hvad skick densamma befants före år 1817,
då genom Kongl Majit Nådiga Kungörelse af
den 5i Mars lörbud utfärdades emot införsel
af Bomullslärfter och Nettelduk, med undan¬
tag endast af de Bomulsväfoader, sorn dircete
från Westindien med Svenska skepp inkomma.
Det är allmänt kändt, att en öfverdrifven im¬
port af finare och gröfre utländske Bomulsty-
ger, då redan i flere år nästan helt och hål¬
lit utträngt den huslig* väfnadsindustri, sorn
förut var rådande öfverallt i landet, och att
ibland de Folkklasser, som förr till klädsel
åtnöjde sig med hvad de sjelfve tillverkade,
större delen fants klädd i utländska Bomuls-
väfnader, hvita eller tryckta. Öfvertygad om
nödvändigheten att sätta en gräns för detta
förstörande offer åt en främmande Nations
konstflit, beslöt Konungen att låta utlärda i¬
Den 28 Juni i j, nu '
frågavarande importförbud, det enda sf någon
vigt, som under de sist föxflutne 6 åren ema¬
nerat, och verkan deraf biet, att omtankan
med förvånande hastighet riktades på Bomuls-
väfverislöjden, hvilken sedermera nästan öf¬
verallt i Riket haft den mest tillfredsställande
framgång och hufvudsakligen bidragit att ge¬
nom inhemske tillverkningar fylla behofvet af
hvad sorn fordras för qvinnokönets klädsel.
ÅtskiIlige betydliga Bomullsväfveri - Fabriker
hafva inom korrt tid blifvit anlagde, och vid
en enda, der för det närvarande omkring 400
arbetare sysselsättas, åstadkommos år 1821
tillverkningar tili ett värde af 105,990 R:dr
21 sk. Sammanräknade värdet af de vid Fa¬
briker i Städerne tillverkade Bomulls- och
Linnevaror, som utgjorde år 1S J 6 — 47.822
R:dr 7 sk. 4 r. och år 1817 5o?7o8 R=dr
32 sk., uppsteg redan år 1818 till 206,994
R:dr xo sk. 8 r. och har sedermera successive
tilltagit, så att detsamma år r8er uppgick till
ett belopp af icke mindre än 584,038 R:dr
36 sk. 3 r.j hvarvid bör anmärkas att af
dessa sammanslagne Bomulls-, och Linnetill¬
verkningar, ej mera än ungefärligen —idel kan
hänföras till Linr.eväfnad, en industri, som
egenteligen finner trefnad å landet, der den,
i förbindelse med Linculturen kan med mesta
fördel idkas.
Angående mängden och värdet af de Boms
ullsväfnader, som i enskildte hushåll förfärdi¬
gas, äger man väl ej några säkra upplysning
gar
f)en 28 Junit {. nu
625
gar; men det är utom all tvifvel att denna
tillverkning nästan i alla landsorter med hvar*
je år ganska betydligen tilltagit, och man har all
anledning till dea förhoppning, att densammi
rätteligen vårdad, skall snart, i förening med
Linneväfnaden, komma att utgöra föremål för
en ännu mera utsträckt Nationalindustrie,
vigtig i synnerhet för ett land, under hvars
långa vintrar jordbrukarens arbeten måste
till stor del hvila Och der det föjaktel gen
måste vara af allmän nytta, att för lands¬
bygdens invånare öppna tillfällen till lärnpe-
lige binäringar, genom hvilka de kunna vin¬
na den nödtorftiga bergning, som deras egen
teliga yrke ej sällan nekar Med den kännedom
Höglofl. Utskottet säkerligen inhetntat om ofvan
anförde förhållande, som så fördelaktigt vitt¬
nar om de framsteg de inhemske slöjderne,
genom det dem medgifne skydd emot utländsk
medtäflan, tid efter annan vunnit, synes Ut¬
skottet hafva ägt föga anledning, att yttraden
tanke, som förekommer i dess Betänkande, att
”de emot lurendrågerier och Tullfnrfniltningnr vid¬
tagne ftraffanjlalter ingenting uträttatHvad
man med skäl bordt kunna förvänta, ar att
Utskottet, då det ansett sig befogadt att till¬
styrka upphäfvandet af Författningar, som till
fördel för en hel Nations slöjdeindustrie äro
Utfärdade, ej skola låta bero dervid, att en¬
dast undersöka, i hvad mer eller mindre mön
”desse åtgärder ländt Statens inkamjler till afsak¬
nad” utan att tillika fästa tillbörlig uppmark»
Bil. till Ridd. o. Ad, Pr, V. Band. 15
225
Den 28 Junii f, rn.
samhet på den i sanning mera vigtiga och
magtpåliggande fråga, huruvida det vore för¬
enligt med rättvisa och med Statens verkeliga
båtnad, att vidtaga en anstallt, hvarigenom
ej allenast de tillfredsställande utsigter man
äger om desse näringars ytterligare tillväxt
och förkofran skulle alldeles försvinna, utan
äfven de inhemske slöjdernes vanmagt och
fall beredas, de personer som deri blifvit in¬
lockade, se sig bedragne i sitt hopp om berg.
ning och de betydliga summor, som af publi¬
ka medel blifvit på desse inrättningar använ¬
de, vara frugtlöst förspillde, samt Sverige i
afseende på dess behof af slöjdevaror, sluteli-
gen sättas isamma olyckliga beroende af främ¬
mande Nationers konstflit, hvaraf det for¬
dom varit tryckt, och som, enligt äldre pu¬
blike handlingar, i sekler utgjort ett ämne
till klagan.
Men, invänder man, desse consideratio-
ner hafva ej undfallit Utskottets uppmärksam¬
het, och åtgärder äro föreslagne, hvarigenom
all anledning till farhåga för dylike olägenhe¬
ter böra kunna undanrödjas. Under det att
Höglofl. Utskottet dels medgifver verklighe¬
ten af lurendrägerihandelns menliga inflytande
pa de inhemske Fabrikerne och dels såsomen
ibland felagtigheterne i nu gällande Tullstad-
gar, anmärker, att "flere ftorre och mindre, varu-
artiklar font äro till inf årfel tillåine, finnas helag de
med så dryga umgälder, att Tullförfnillaren, ong-
tadt äfventyr et, fimer fin räkning vid deras ^prak¬
ticerande'" tillstyrker Utskottet såsom ett osvi-
Den 28 Junii f. ut.
227
keligt medel till manufacturernes upprätthål¬
lande, att belägga de främmands tillverkning
garne med sådane afgifter eller en sa beskaf
fad skyddstull, som å ena sidan gjorde det
för den Svenske idkaren möjligt, att vinna af¬
sättning på sin vara i bredd med den utländ¬
ska, men tillika å den andra hindrade honom
att grunda en oskälig vinst på andre medbor¬
gares bekostnad; och såsom bevis på ofelbar¬
heten af den satts, att de inrikes Fabriker-
nes bestånd skulle kunna val förenas med en
medgifvenobehindrad frihet tillinförsel af främ¬
mande Fabrikater af hvilka de fleste inom en
inskränkt rymd innehålla ett betydligt värde
och, gynnade af Nationens tycke alltid skulle
med begärlighet efterfrågas, har Utskottet an¬
fört, attifednare tider, få forn en följd af höga Tulhfgif¬
ter, importen af fpanmål upphört och införseln af Lin
aftagit. Utan att behöfva ingå i någon gransk¬
ning hvarken af olämpeligheten af en jemfö¬
relse, emellan artiklar af så alldeles skiljaktig be¬
skaffenhet, som desseJ ellerafden motsägelse,som
för öfrigtröjes iUtskottets åsigter at ämnet, anser
jag mig endast böra öfverlemna till Höglofl.
Ridderskapets och Adelns upplysta bedöman¬
de, huruvida det ens vore tänkbart, att, vid
det förhållande, som jag redan haft tillfälle
anmärka, kunna handhafva en controll, som
medförde tillräcklig säkerhet att de påbundne
afgifterne blefvo verkeligen erlagde vid inför¬
sel af varor, som så lätt kunna undgå äfven
den mäst verksamma bevaknings uppmärk¬
samhet. 1 afseende på farhågan för missbruk,
ar en väsendtlig skillnad emellan lurendräj
Den 28 Juni i f. m.
geri och tullförsnillning. Frestelsen att hem¬
ligen inpraktisera förbudet gods, hvilket, äf¬
ven efter dess införsel fortfar att vara under-
kastadt confiscations anspråk, hvarigenom in-
nehafvarens äfventyr ej upphör förr än va¬
ran blifvit använd till förbrukning , måste na¬
turligtvis ej äga lika styrka, sorn frestelsen,
under lockande utsigter till vinst, att undan¬
snilla tullen på en vara, som, sedan den i
oloflig väg inkommit, kan såsom tillåten in¬
om Riket lofligen transporteras och till salu
hållas, utan att dervid något annat säkerhets¬
mått erfordrades, än att använda den tillföre¬
ne ofta med framgång begagnade utväg, att
med falska Tullstämplar förse sådane varor,
sorn äro af den bekaffenhet, alt de kunna stäm¬
plas. Under eådane omständigheter som desse
skulle, vid en tillåten fri införsel af främman¬
de slöjdevaror lurendrägeribrotten väl försvin¬
na,. men deremot Tullförsnillningarne i ännu
större mängd tilltaga och Staten derigenom ej
allenast sakna påräknade Tullinkomster för
den hemligen införda varan, utan äfven förlo-
ra större delen af hvad som, under förbuds-
systemets bibehållande, kunnat inbringas genom
Tullatgifter för utländske råämnen, hvilka, i
brist på afnämare, skulle småningom uteslutas
från Rikets importhandel, sedan, med de in-
hemske slöjdernes förfall, behofvet deraf mer
och mer aftagit och 6luteligen alldeles upphört.
Huru lätt misstag kunna äga rum, då,
för att bereda Statens tillökning i dess inkom ¬
ster, införsel tillåtes af sådane tillverkningar,
Den 20 juni i f nt.
329
hvilkas åstadkommande inom landet utgör fö¬
remål för ordenteliga med kostnad anlagda
ManufacturVerk, der en mängd arbetare fin¬
na sysselsättning och nödig bergning, derom
lemoar förre tidens erfarenhet upplysande
vittnesbörd.
År 1782 blefvo de allmännaste brukliga
Sidentyger tillåtne till införsel emot Tull, under
det att till inrikes Fabrikernes uppmuntran vissa
premier meddeltes. Vid en derefter år 1784
anställd undersökning utröntes, att inom 11
månader 151 väfstolar voro nedlagde och 219
arbetare, dels Mästare, dels Gesäller och Lär¬
lingar blifvit antingen förafskedade eller upp¬
sagde samt således, utom Hustrur och Barn,
redan voro eller snart skulle blifva brödlösa.
Kongl. Maj t ansåg likväl den fria införseln
kunna fortfara och Fabriksidkarnes klagan
tilltog TullDirectionen uppgaf uti underdå¬
nigt Betänkande af den 13 Öctober 1791, att
år 1789 alldeles inga och 1790 blott ett rin¬
ga qvantum Sidentyger voro förtullsde, ehuru
alla salubodar innehade ett rikt förråd af sår
dane varor. Tullafgifterne blefvo derefter ned¬
satte från 20 till ro procent af värdet. Änd¬
teligen befanns den fria införseln så högst o-
fördelagtig för Fabrikerne och så alldeles u-
tan påräknad förmon för Stats-Verket, att
Kongl. Majit ansåg sig föranlåten, att genom
Kongl. Förordningen den 1 Januarii 1794, å-
terställa Förbudet.
Genom en år 1790 utfärdad Författning blef
a5o
Den a 8 Junii f. m.
det förklarad* att utrikes tillverkadt Topp¬
socker skulle få emot tull inkomma under i-
agttag3nde af åtski II i ge säkerhetsmått emot
missbruk och underslef. Denna anstallt, till¬
äfventyrs påkallad af allmänna opinionen vid
en då inträffad stegring i sockerprisen, befants
snart motverka det dermed åsyftade ändamå¬
let, hvarföre ock densamma år 1792 upphäf-
des på de i Författningen derom anförde mär¬
keliga skäl, att Kronan icke vunnit man förlorat
i Tullen pä Socker, och lur enärägeriet med varan
icke aftagitj utan fnarare ökats.
I fall desse af mig anförde skäl och om¬
ständigheter, beledsagade med bestämda upp¬
gifter och bestyrkte af en flerårig erfarenhet
ej sakna allt anspråk på uppmärksamhet, tor¬
de det föranleda till närmare eftersinnande,
med hvad mer eller mindre sannolikhet det
vore att förmoda, att en oinskränkt ioförsels
frihet skulle för Statsverket blifva af den
fördelagtiga påföljd som dermed åsyftades. För
min del bör jag erkänna, att jag ej äger rin¬
gaste anledning till förhoppning att detta än¬
da mål skulle kunna nöjaktigt uppfyllas. Der¬
emot tviflar jag ingalunda, att Rikets import¬
rörelse, befriad från de band, hvarmed den¬
samma anses under prohibitivSystemet vara
fjettrad, skulle, efter Utskottets afsigt, kraf¬
tigt uppmuntras och införseln af främmande
Manufacturvaror komma att utgöra ett före-
mäPför täflan emellan Städernes handlande;
äfvensom att sådant skulle, åtminstone till en
tid, bidraga, till nedsättning i prisen på Fa-
Den 28 Juni i /. m.
brikstillverkningarne. Då jag således; lika
med det Höglo!!. Utskottet inser, att desse re¬
sultat kunna med säkerhet påräknas, kan jag
likväl ej dela Utskottets öfvertygelse om deras
nytta och nödvändighet. Mig förekommer det
tvärtom klart och otvifvelagtigt, att det vore
mera ledande till det allmänna ändamålet att
söka medverka till den inhemska näringsfli¬
tens befrämjande, än att föreslå anstalter,
hvarigenom densamma skulle försvagas och
förtryckas samt för vinningslystnaden tillfällen
öppnas för sådana beqvämlighets speculatio-
ner, som afvände hågen från redbara och för
Riket |bålande entrepriser och förvandlade
Svenske handlande till utländske commissio-
nairer, hvilkas omtanka 8kulle, i förbindelse
med främmande interressen , hufvudsakeligen
riktas på importen af Luxartiklar, hvaraf lan¬
det till förfång för en nyttig nationalindustri,
snart skulle öfversvämmas. Jag tror mig äf¬
ven äga grundade skäl till den tanka, att nå¬
gon egenvillig stegring i prisen på de inhem-
ske Fabrikernes tillverkningar icke bör vara
att befara, då rörelsen ej är inskränkt till nå¬
gon viss dass af medborgare, utan deremot
fullkomligt fri och öppen för personer af alla
stånd och vilkor, sorn åstunda att i densam¬
ma ingå, så att följakteligen erforderlig con-
currence vid dess bedrifvande aldrig kan sak¬
nas, så framt idkaren njuter säkerhet i För-
fattniogame och kan vara förvissad att ej blott¬
ställas för ,de äfventyr och förluster, som äro
oundvikliga följder af vacklande och föränder
lige economiske Systemer, och att i allt fall
Dt,n 28 Junii f. m.
de Svenske Slöjdenäringarnes Upprätthållande
är ett föremål af allmän vigt och utan all
tvifvel mera förtjent af en liberal och för
landets sanna fördelar nitälskande Nationalre¬
presentations behjertande, än den tilltälliga
förmon, som möjiigen kunde för en korrt tid
tillskyndas ett antal varuförbrukare enskildt.
Under tillämpning af dessa grunder, tor¬
de Höglofl. Ridderskapet och Adeln finna,
att en så beskaffad anstallt, 60tn de nu före¬
slagna, icke skulle kunna förenas hvarfen
med billighet och rättvisa eller med Rikets
sannskyldiga båtnad, aldraminst på en tid, då
andra nationer, och deribland den Engelska
och Franska, som säkerligen äro nog upplyste,
för att utan fördom bedöma sina economiska
fördelar och hvilkas Manufacturer redan för
längre tid tillbaka, uppnått den stadga och
fullkomlighet, att de vida mindre än de Sven¬
ske slöjdenäringarne ägde att äfventyra vid en
medgifven främmmande concurrence, ännu
draga i betänkande, att med bifall till senare
tiders högst beprisade läror i Statshushållnings-
vettenskapen, tillåta en rubbning af ett nä-
ringssystéme, hvars värde och redbarhet Se¬
ders erfarenhet btkräftat, och det vid sådant
förhållande utan tvifvel vöre för en Stat med
Sveriges inskränkta resourcer högst orådligt,
att öppna för främmande Fabrikanter tillfäl¬
len till en medtäflan, som i andra länder är
den Svenske Slöjdeidkaren förnekad.
jag har ansett det vara enligt mia
Den 28 Juni i f. m.
233
pligt sorn medborgare och representant, att ge?
nom detta vördsamma anförande , som tillika
innefattar en framställning af de grundsatser,
dem jag, i egenskap af Embetsman trott mig
böra taga till rättesnöre för mina handlingar
och åtgärder, söka fästa Höglofl. Ridderskapet
och Adelns uppmärksamhet på de flere vigti¬
ga skäl och considerationer, som efter min öf¬
vertygelse förekomma till öfvervägande vid
detta ömtåliga ärendets granskning; och får
jag sluteligen tillägga, att, ihändelse det skulle
anses nödigt att införsel tillåtes af visse Ma-
nufacturtillverkningar, som hittills ej varit före.
mål för den inhämske slöjde-industrien och
dem modet och luxen i sednare tider till äf-
ventyrs gjort nödvändige, Kongl. Majit ej lä¬
rer underlåta att i detta afseende vidtaga de
åtgärder, som omsländigheterne kunna fordra.
Jag anhåller om återremiss af Högloflige
Bevillningsutskottets Betänkande och att detta
mitt vördsamma yttrande må ej allenast öfver-
lemnas till bemälte Utskott, utan äfven med¬
delas Allmänna Besvärs- och OeconomieUt-
6kottet, i det fall att Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna godt , att den väckta
frågan om förtullningsfrihet för främmande till
införsel nu förbudne varor må till sistnämnde
Utskotts granskning remitteras.
254
Ben 28 Junti f. mi
N:o 4.
Herr Lefrén, Johan Pehr:
Bevillningsutskottet har bland andre grun¬
der för den blifvande Tulibevillningens ut¬
görande i främsta rummet föreslagit: Att fri
införsel af alla främmande varor hädanefter skulle
äga rian mot erläggande af Tull.
Emot det Statshushållningssystéme ur hvil-;
ket denna grundsats härstammar , har jag redan
den 15 sistledne Februarii, ehuru aldeles obe¬
redd, yttrat mig.
Af skyldig agtning för Ridderskapet och
Adelns billiga fordran, att ej i otid blifva be¬
svärad med öfverläggning i detta ämne och
för att ej trötta Ridderskapets och Adelns tå¬
lamod, har jag alltsedan afhållit mig från att
vidröra detsamma, ehuru ofta jag dertill kändt
mig lifligt uppmanad afl åtskilige yttranden
hvilka tid efter annan tillfälligtvis ägt rum,
då dermed närslägtade frågor förevarit, och
vågar derföre nu vördsamt anhålla om Rid¬
derskapets och Adelns tålamod.
Jag erkänner Utskottets obestridliga nit
för allmänt väl i ser och känner att jag vågar
mig fram mot kunskapsrika motståndare; men
den fastaste öfvertygelse att Utskottet i den¬
na fråga varit ledt af ett för Sverige skad¬
ligt systéme befaller mig att ej misströsta, då
jag ärligt och med värma uppmanar Utskottets
Den 28 Junii f. m,
235
härvarande ledamöter att med den skarpsinnigt
het sorn synes dem egen, inlåta sig i en gransk¬
ning af detta systéme, hvarvid jag anhåller att
som uttryckeligt förord, få fastställa den grund¬
sats för öfverläggningen, att ingen tillämpning
på personer inom eller utom detta Hus må gö¬
ras, af hvad som i allmänhet rörande sjelfva
de olika systémerne, kommer att yttras.
Ämnet är vigtigt, det rör samhällets grund-
val; frågan är icke mindre än den: om man
skall förkasta den gamla läran, som anser sam^
hållet för ett hushåll, en gemensam Jamilie, eller
bibehålla denna åsigt af Stat, sorn visserligen
har sina olägenheter, men likväl ej utan alf—
varlig undersökning får antagas såsom allmänt
förkastad, eller allmänt förkastlig, ehuru det
agtningsvärda Utskottet för sin del så synes
anse den.
Under de sednaste åren hafva vi sett dels
i 6tröskrifter, dels i våra dagblad, en mängd
artiklar, i hvilka man mer eller mindre utför¬
ligt och utur serskildte synpunkter sökt bevi¬
sa nyttan och nödvändigheten af en oinskränkt
frihet i den utrikes importhandeln och till styrka
för systemet dermed förblandat frihet i inre
handeln och näringar ne, glömmande att dessa äm¬
nen, såsom hvarandras motsatser icke tåla för¬
bländning, utan måste serskildt till sina grun»
der och verkningar betragtas.
Men sedan man hunnit derhän att allvar¬
samma ämnen, långt ifrån att väcka ledsnad,
236
Deri 2o Junti f. nt.
tvärtom med begärlighet omfattas, torde äf¬
ven något som icke innehåller lofqväden öf¬
ver den oinskränkta handelsfriheten få uppta¬
ga några ögonblick.
Jag har för min del längre tid hyst den
öfvertygelse och står ännu fast dervid, att vå¬
ra inhämska afhandlingar öfver allmänna hus¬
hållningen med få undantag äro; antingen
nakne utdrag ur utländska theorier, uppställ¬
de antingen i fullkomlig cosmopolitijk anda, eller
med enskildt hänseende till de länder der För¬
fattarena lefvat; eller ock hafva de varit ef-
tersägningar af yttranden inom Utländska lag¬
stiftande församlingar , eller till deni ingifne
böneskrifter, bägge slagen påkallade, dels af
samma cosmopolitiska anda, dels af landernes
serskilta läge och beskaffenhet , eller tillfälliga
ställning. Sällan hafva vi skådat någon ori¬
ginal-artikel, som oberoende af alla mer eller
mindre moderna eller vidt beryktade utländske
theorier, utur vårt eget lands beskaffenhet och
läge, samt med calla iligt hänseense till vår
nationalitets och sjelfständighets bevarande,
uppfattat grunddragen till cn theori för Svenjk
Statshushållning.
Gränsen för detta yttrande, måhända äf¬
ven min förmåga, medgifver ej någon egentlig
utveckling af ämnet i hela dess vidd och in¬
skränker mig således för denna gång till de
allmännaste åsigterne, hvilka jag likväl skall
försöka gifva all den omfattning, sorn fordras
Ben 28 Junii f. mi
för att tydligt utmärka det hushålls-systéme,
jag vågar anse för vårt land vara det lämp¬
ligaste.
Statshushållningens ändamål är det första
som bör angifvas, det kan enligt min tanke ej
vara annat än:
1:0. Beredandet af Statens bestånd och sjelf-
ständighet.
2:0. Beredandet af så mycken och så beskaf.
fad enskild njutning, sorn ined bibehållandet af Sta¬
tens sjelf ständiga bestånd är förenligt.
Måhända igenfinner man grundorsaken till
alla de efter min tanka felagtiga theorier för
Sveriges Statshushållning som tid eber annan
blifvit yrkade deri, att man vid bestämmandet
af Statshushållningens ändamål icke i främsta
rummet ställt nationalitetens och Statens sjelf-
ständiga bestånd, utan den enskiltas, på egoisme
grundade förmenta oinjkrStikta rättighet till allt
slags så kallad loflig njutning.
Detta, efter mitt begrepp origtiga sätt att
bestämma sjelfva grundvalen till den lärobygg¬
nad man velat uppföra, härleder sig troligen
hos somliga ifrån ett origtigt begrepp om Stat
i allmänhet och om beskaffenheten af Europas
närvarande Stats-systéme i synnerhet; hos någ¬
ra från verldsborgerliga lärosatser uppkomne
af ett oklart begrepp om en sann frihets vä¬
sende; hos andra åter från en sorgelig förment
238
Den 28 Junii f ni.
erfarenhet om tidehvarfvets sede- och carac-
terslöshet och från en omanlig misströstan af
möjligheten att genom en god lagstiftning och
en ändamålsenlig nationaluppfostran, kunna å-
terföra nationen till det allvarsamma lefnads-
och tänkesätt, sorn utgjordt grunden till dess
fordna välstånd, urgamla frihet och förvärf-
vade ryktbarhet.
Denna frågas utredande är af yttersta vigt,
hvarföre jag förnyar min vördsamma anhållan
om benäget öfverseende med en vidlyftighet,
som det ej står i min magt att afhjelpa, eme¬
dan ämnets vigt påkallar den.
En stor strid pågår i Europa mellan de
tänkare, som härleda Staten från hushållet och
dem, som härleda den från ett så kalladt fördrag.
Det förra systemets män härleda utur fa-
dersväldet, husbondeväldet och ifrån desse tvenne
förutsättningar i rak följd hela feodal-läran med
alla dess ärfteliga rättigheter och i arf gående
underdånighetsförhållanden ända ned till det
ärftliga slafveriet, der alla rättigheter upphöra
och bara ovilkorliga skyldigheter återstå.
Det sednare systemets män antaga såsom
grund för samhället mennijkans medfödda mora¬
li/ha värde och ett ömsesidigt verkligt eller i
sakens natur grundadt tyst, fördrag, ur hvilka
2:ne förutsättningar de sedan härleda: alla sam¬
hälls medlemmars likhet inför lagen; lika rätt
till åtnjutande af alla samhällets fördelar, (följ-.
Den 28 Junii J. m.
akteligen äfven äganderättens) gemensamma
skyldighet att, i förhållande till de fördelar
som njutas, böra de för samhällets upprätthål¬
lande oundvikeliga bördor, samt ingens rättig¬
het, ännu mindre skyldighet, att frånkänna sig,
eller sin afföda, stämpeln af menniska, den att
födas fri och lefva fri under lagens hägn oell
lagens straff.
Så ofta man vid behandlandet af ämnen
som röra Staten och dess grundförhållanden
finner sig föranlåten att ingå i betragtelser öf¬
ver dessa tvenne skarpt åtskiljda theorier, må¬
ste man , för att ej råka i ensidighet, genast
höja tankan ända upp till källorna af den strid
som nämndes och, med stadig åsigt af ämnet
i hela dess vid, vid tillämpningen varsamt
nedstiga från begreppet om Stat i allmänhet
till den Stat i synnerhet, hvars medlem man
är och för hvars välgång man lifvas.
Om man sålunda genomvandrar verlds-
historiens rika område och skådande i menni-
skonaturens och menniskoslägtets framfarna öden
funnit: att det patriarkaliska väldet ehuru väl¬
görande så länge samhället varit inskränkt och
sederna rena, dock alltid burit uti sig fröet
till ömsom despotiskt, hierarkiskt eller aristo-
cratiskt förtryck; så berättigar detta likväl ej
en klok man att oförväget kasta sig med sitt
bifall mot denandra ytterligheten, der han träffar
anarkien och demagogväldet, eller, hvilket vo¬
re ännu mer ytterligt, sträcka sitt bifall åt
cogmopolitismen, den farligaste af alla, erne-
Den 28 Junti f. m.
dan den, under form af allmän menniskokärlek
och allmän menniskorätt icke annat är än egois¬
men, uttryckt i sitt vidunderligaste förhållan¬
de och rakt ledande till menniskans sättande
utom allt samhälle, följagteligen utom all sam¬
hällslag och alla samhällsdygder.
Nedstiga vi från verldshistorien till den
verldsdels enskilta som vi bebo, finna vi: att
Europa, så långt tillbaka vi med säkerhet
kunna sträcka våra forskningar, varit en tum¬
melplats för striden mellan de aristocratiska,
monarkiska och democratiska principerne. Vi
finna att den aristocratiska principens välde se¬
dan korstågen varit i ett beständigt sjunkan¬
de; att den monarkiska deremot sedan samma
tid varit i ett beständigt stigande, att den de¬
mocratiska principen varit det monarkiska väl¬
dets kraftigaste stöd , och sluteligen att han-
delsandan sedan trenne århundranden, fästande
sig liksom en parasit växt vid friheten och
de republikanske dygderne, småningom under-
gräft alla de öfrige och i våra dagar, med
köld för all nationalitet och stundom trottsan-
de, hyllar och bekänner cosmopolitismen samt
hotar att nedtrycka icke allenast Europa, utan
hela den kända verlden, under ett. hittills o-
kändt verldsok: egoismens och sinliga njut-
ningarnes.
Sådan är den hopträngda tafla verldshi-
sforien erbjuder: inom detta Hus vöre utförlig¬
het öfverflödig.
Men
Den 28 Junit f. rft.
Men hurudant har vårt Fäderneslands för¬
hållande varit under de nämnde stora Euro¬
peiska epokerne? är en fråga som måste vid¬
röras.
Den allmänna caracteren af Svenska histo-’
rien i detta’ fall, tror jag kan uttryckas med
följandet Vi hajva aldrig brådjlWtat oss i de
hvirjlar och fy(lerner, Jör hvilka förre delen af Eu¬
ropa varit ett offer-, vi hajva bemödat oss att upp¬
växa från egen rot; vi hafva gått långfammare
jr am än det öflig a Europa, derigenom undvikit yt.
terligheterne fanit bibehållit en nationalitet, forn alltid
upprätthållit oss då andra flörtat.
Då Europas öfrige nationer nödgats med
grufliga uppoffringar strida mot ytterlighcterne
af ett systeme för att inkomma till ett annat
bättre, hafva vi ännu ej hunnit till ytterlighet
terne af det förra och således lugnare kunnat
fortskrida till det nya, med ett ord: vi hafva
väl ej kunnat undgå att deltaga i Europas öden,
emedan vi tillhöra Europa, men vi hatve all¬
tid gått fram med hofsamhet och ej utgjordt
ett experimentfält för alla de former af för¬
tryck och lidanden, som magten och listen tid
efter annan sökt göra gällandej jag nödgas
förklara mig närmare.
Då Romerska oket tryckte verlden som
Starkast, lefde vi, upplyftare än öfrige Germa
niska folkstammar, i skygd al gamla sedvanor
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr, V, Band. 16
242
Den 28 Junti f. m.
och en renare ehuru hednisk religion. Då
Germaniska folken störtade Rom, antogo dess
förderfvade seder och grundläde det förhatliga
feodalväldet i utbyte mot sin urgamla Folkfrihet,
bibehöllo vi vår; då feodalväldet upptog hier-
archien till biträde mot friheten., öfvergingo
vi till Christna Kyrkan under uttryckligt för¬
behåll att den skulle vörda samvets- och folk¬
friheten; då Europa började sina fåfänga för¬
sök att lösrycka sigur hierarchiens ytterlighe¬
ter , voro vi redan mogna att mottaga refor¬
mationen; då folkens åter väckta frihetskänsla
i det öfriga Europa bidrog att hjelpa regen-
terne till enväldet, har den hos oss sträfvat
att åter införa de glömda constitutionella för-
hållanderna; då det tyranniska illsluga Hanse¬
förbundet sträckte sin jernspira öfver Europa
och hade ordenteliga factorier i Nowogorod,
Bergen, ja i sjelfva London , medgaf Svenska
frihetssinnet och sjelfständighetslynnet ej hos
oss införandet af detta colonialförtryck till
samma ytterlighet; då England , lösryckande
sig från detta onaturliga tvång, uppsteg på
sina fordna förtryckares thron, begynte våra
upplysta Konungar att vårda inhämska närin¬
gar och skydda dem i sin barndom mot utri¬
kes concurrence; då Europas öfriga nationer
änteligen genom verldshandeln lärt sig känna
ett ytterligare behof af främmande veridsdelars
producter och med få undantag djupt känna
den osjelfständighet, som är en följd af ytter¬
lig förfining och genom vanor uppkomne yt¬
terliga behof af främmande länders alster,
stå vi Gudi vare lof qvar på en temmelig
Den 28 Junit f. m.
943
sjelfständig ståndpunkt, med inrikes näringar
som gå i jemt tilltagande och som befinna sig
i ett sådant skick att, blott inrikes concurrencen
blir fri, de otvifvelaktig! inom korrt tid icke
allenast skola fylla våra närvarande behof,
utan äfven förskaffa oss nya njutningar, om de
ändteligen behöfvas, och derutöfver måhända
lemna artiklar för export till främmande aflägs¬
na länder, der industrien ännu ej hunnit stän¬
ga afsättningen.
Sådan ar taflan af vårt närvarande till*
stånd, sidan den väg på hvilken vi framskri¬
dit. Den är efter hvad mig synes mer till¬
fredsställande än oroväckande, och om alla för¬
hållanden vägas mot hvarandra, torde på goda
grunder kunna påstås; att vi äro närmare målet
än mången tror och att vi med stora steg än
vidare skola gå framåt, om vi, i stället att ge¬
nom ett enda krafthugg slå till jorden det icke
origtiga systeme i hvilket vi sedan Gustaf I:s
tid arbetat, söka att genom varsamt beräknade
lugna åtgärder, undanrödja möjliga felagtighe-
ter i detaillerne, men genom hufvudgrundsat-
sernes fredande och upprätthållande framkalla
de, säkerligen för det allmänna båtande verk¬
ningar, som detta systeme otvifvelagtigt med¬
förer.
Mig är ej obekant att det prohibitiva sy¬
stemets motståndare sedan någon tid tillvällat
sig rättigheten att dictatoriskt döma alla dem
såsom illiberala, hvilka våga försvara detsam¬
ma. Men jag har icke ett ögonblick tvekat
244
Den 28 Junit f, mi
att öppet blottstSlla mig för detta omdöme;
jag har ansett liberalt att ifra för ett interesse
sorn jag tror Vara allmänt fofterländfkt, ehuru
det icke så kallas af dem, som synas glömma
att näringarne nödvändigt måste vara hvar¬
andras grund, att summan af product icke en-
famt utgör skalan hvarefter en Stats oecono-
miska tillstånd af Statsmän bedömes, ehuru
Statistikern så får döma , utan att äfven och
hufvudsakeligen i beräkningen måste intagas,
huruvida Statens sjelfständighet dervid är be¬
hörigen ihogkommen.
Man vill gemenligen påstå, att de grund¬
satser, jag försvarar äro stridande mot våra
handlandes intresse. Jag medger att så är, så
vidt de vilja yrka Jina ögonblicks fördelar på
Statsintressets bekostnad. Men jag har ej un¬
derlåtit att äfven söka kännedom om tänke¬
sätten inom denna agtningsvärda medborgare-
class i denna del och förklarar tacksamt och
till deras ära, att jag der funnit sådana, som
långt ifrån att rubba mina grundsatser, i gan¬
ska hög grad bidragit att stärka dem och med
detsamma ingifva mig en förökad agtning för
ett stånd, som vet att skilja emellan det egna
tilljälliga och det nationliga fortfarande intresset
och som säkerligen skall ogilla hvad som icke
står i öfverensstämmelse med det sednare, hälst
dessa män framför alla andra äro i tillfälle att
inse de för nationen i det hela menliga följ-
derne af de nu föresiagne åtgärderne.
Skadligheten af den föresiagne fria inför-
Den 28 Juni i f. m.
sein emot Tull af alla utländska varor, har jag
nu i allmänhet sökt bevisa. Vid de säkerligen
ej uteblifvande munteliga öfverläggningarne blir
tillfälle att med serskildta facta bemöta de an¬
märkningar i detaillerne som kunna göras; hvar-
före jag nu endast får anmäla, att jag till alla
delar instämmer i Herr af Klintbergs grund¬
satser, emedan de äro en följd af erfarenhet
om hvad som i verkligheten äger rum och ej
af öfverdrifne theorierj som ej hålla profvet i
verkställigheten.
Men en anmärkning återstår ännu att gö*
ra, nemligen: huruvida den af Utskottet före-
slagne åtgärden betragtad såsom Bevillnings-
grund, kan anses vara enlig med Grundlagar-
nes anda.
Konungen äger ensam rätt att stifta lagar
i oeconomiska mål, Riksens Ständer att ensamt
beskatta sig. Häraf följer klart att Riksens
Ständer ej få så utöfva den del af lagstiftnin¬
gen dem ensamt tillhör, att Konungen directe
eller indirecte blifver bunden i sin lagstift¬
ningsrätt, i de mål der Konungen är ensam
lagstiftare. Jag vågar betvifla att Utskottet
iagttagit hvad Grundlagens anda häri utstakar,
och väntar att denna omständighet blifver fö¬
remål för serskild öfverläggning.
*46
Den 28 Junii /. m,
Nio 5.
Herr Rotlieb, Axel;
Hänförd af Englands lifliga handel, blom¬
strande Fabriker och derigenom förvärtvade
nationalrikedom, har man i flere Suter och
deriblaod Sverige trott sig kraftigt skola be¬
främja allmänna välmågans tillväxt, genom in¬
förandet af ett Handels- och Fabriks-systeme,
sådant som det, hvilket i förstnämnde landan)
togs för något öfver ig seculum tillbaka.
Nästan vid inträdet af den så kallade fri¬
hetstiden, eller för omkring etthundrade år se¬
dan, började man i Sverige följa Englands ex¬
empel, utan att betänka Sveriges och Englands
olika läge, olika folkstyrka, olika tillgång på
capital och olika afsättningstillfällen. Högljudt
och djerft smickrade man sig likväl, att snart
uppbringa Sveriges Fabrikation till samma höjd
som Englands. Om man läser åtskilliga Riks-
dagsBerättelser och andra allmänna handlingar
på 1770 talet ända till Konung Gustaf lilis tid,
finner man så öfverdrifna uppgifter om den
vinst Riket emellan Riksdagarne tillskyndats af
sina Fabriker , att man snart vöre frestad att
tro, det berörde inrättningar nämnde tid va¬
rit mera riktande, än om Riket ägt guld och
silfvergrufvor, jemförlige med dem i Peru och
Mexico,
Då emedlertid, oagtadt ett i långliga ti¬
der fortsatt förbud emot utländska Fabrikater,
Den 28 Junti f. m.
den mängd till införsel förbudne varor , som
efter hvad allmänt är kändt , årligen inkom¬
mer till Sverige, synes vittna huru litet in¬
hemska Fabrikerne uppfylla deras ändamål,
och då Rikets allmänna penningeförlägenhet
äfven tycks utmärka, att den genom Fabriks¬
systemets införande, påräknade stora national¬
rikedom hittills uteblifvit, anser jag det icke
längre vara tid , alt blindt följa gamla läror,
utan att Fäderneslandets väl tvärtom fordrar
en alfvarlig undersökning, huruvida icke öfver-
gången till ett annat systeme vore instämman¬
de med landets sanna bästa och fördel.
Hvarken vore det lämpligt vid detta till¬
fälle eller kan det af mig begäras, att jag skall
uppgöra en fullständig historia öfver Rikets
Fabriker. I korrthet skall jag endast fram¬
ställa hvad jag inhämtat rörande de uppoffrin¬
gar Staten gjordt och ännu gör för Fabriker-
nes fortkomst och trefnad, samt verkningarne
af dessa uppoffringar, dels på sjelfva fabrica-
tionen, dels ock på Statens economiska ställning
i allmänhet.
Sällan har man sedt allmänna medel sa
ändamålslöst och lättsinnigt förslösade, som
de, hvilka på 1750 och 1760-talen användes
till premier , gåfvor och lån åt alla möjliga
slag af Fabriker och Handtverk. Man ut¬
sträckte sin omtanka i denna väg stundom till
de mäst onaturliga och minst lönande företag.
Så finnér man till exempel betydliga summor
använde till anläggning af Mullbärs-plantager,
248
Ben 28 Juni i f m,
för införandet af Silkesmaskar, och Angoriska
Getter, för Perlfiskeriers bedrifvande med me-
ra$ man uppoffrade för vissa Fabriker någon
gång mera än deras sannolika värde, hvarpå
såsom bevis kan anföras de ryktbara Ahlströ-
merska Fabrikerne, af hvilka knappast mera
än blotta minnet återstår. Man aflönade fem-i
väl en serskilt stat af Embets- och Tjen¬
stemän i Kongl. CommerceCollegium, som ha¬
de sig uppdragit, att ombesörja detta öfver-
drifna raseri af understöd för Fabrikerne. Man
fortgick på detta sätt , ända till dess under
Konung Gustaf den III:s tid, mera ordning in¬
fördes i förvaltning af Statens styrelse, och
kunnoge Embetsman började inse huru föga
de hittills gjorda uppoffringar bidragit till Fa-
brikerneg uppkomst och förkofran. Man trod¬
de sig böra söka detta mål på ett annat sätt,
och vidtog i detta afseende år 1779 inrättnin¬
gen af Manufactur DiecontFonden, för hvars
förvaltning ett Reglemente utfärdades, som man
förmodade skulle utestänga de missbruk, hvilka
man befarat förut hafva ägt rum med de pen-
mnge-uppoffringar, som blifvit gjorda för Fa¬
brikerne, utan att de lofvade stora fördelarne
deraf inträffat. I nämnde Fond, sorn ännu står
under Kongl. CommerceColiegii vård, och i
början af detta år utgjorde öfver i§ milion
R;dr Banco , äga alla VäfveriFabrikanter och
flere andre Idkare Lånerättighet mot 3 a 4
procent i förhållande till värdet af sin årliga
tillverkning. Efter hvad jag inhämtadt, lära
för detta år, Fabriksidkare i allmänhet äga
omkring 29 procents Lånrättighetj för finare
Den 28 Junii j. m,
2^9
JernManufacturer från Eskilstuna, skall denna
Lånrättighet alltid utgöra 73|;de]s procent,
och för Svensk Ull> som af Fabriksidkare upp¬
handlas, 75 procent , hvilken sednare Lånrät¬
tighet sammanlagd, med den för Klädet utgör
för KlädesFabrikanten, som nyttjar Svensk Ull>
104 procent.
Jemte dessa betydeliga penningeunderstöd
äro till förmohn för Svenska Fabrikerne nä¬
stan alla utländska Fabrikater till införsel för-
budne och den controll, som erfordras för
handhafvande af detta förbud, har föranledt
till en stor och för Riket högst betungan¬
de Tullbevakning, hvilket kan slutas derutaf,
att omkostnaderne för Tullbevakningen sistle-
dit år skall uppgådt till omkring en half Mi¬
lion R:dr Banco, samt att personalen af tull-
betjeningen, enligt Tabellverkets sista berät¬
telse utgör öfver 9oo:de. Men dessa uppoffrin¬
gar äro icke de enda som Nationen måste
vidkännas, för Fabrikernes skull vida stör¬
re, vida vigtigare är den beskattning, hvilken
drabbar hvarje Svensk man vid inköp af
Svenska Fabrikater, hvilka vanligen kosta 25,
50 till och med 100 procent mera, än hvar¬
till utländska, om de mot måttlig tull voro
till införsel tillåtna, skulle kunna erhållas.
En nu mera afliden af Sverige högst för¬
tjent Embetsman, Friherre Edelcrantz, har i ett
för några år sedan tryckt Betänkande visat o-
foget af den beskattning, som hela samhället
måste vidkännas till fördel för någon viss cor-
2^0 Den 28 Junii f. m.
poration, och för min del är jag öfvertygad;
att hvar och en som sliter Svenska Fabrika¬
ter, betalar mera i bevillning till Fabrikanten
än till Staten.
Detta är en kort men sann teckning af
Landets uppoffringar för Fabrikerne; nu före¬
kommer att tillse verkan deraf på Fabrikernes
bestånd och tillväxt.
Att man, då den så kallade frihetstiden
upphörde, insåg, att de till samma tid vidtag¬
ne anstallter, icke medförde åsyftad verkan,
har jag förut omnämnt. Att Fabrikerne, o-
agtadt det mera lämpeliga understöd de se¬
dan den tiden åtnjutit, likväl icke vunnit nå¬
gon tillväxt eller förkofran under sist för¬
flutna 40 år, tror jag ej endast bevisas deraf,
att, efter hvad hvar och en lärer medgifva,
oloflig införsel af utländska Fabricater ej är
mera sällsynt, nu, än i förra tider; utan ock
kan inhemtas genom jemförelse af de Statisti¬
ska Tabeller, som äro att tillgå öfver Sven¬
ska Fabrikstillverkningarne. De första någor*:
lunda fullständiga uppgifter i detta ämne, som
jag kunnat förskaffa mig, från den tid Manu-
factur-DiscontFonden inrättades, äro af 1783.
Dessa uppgifter upptaga likväl icke varuqvan-
titerne, och då sedan berörde tid, dels mynt¬
värdet betydligen försämrats, och varupriser-
ne högst betydligt förändrat sig, harjagtrodt
lämpligast att, utan att vidröra varuvärdet,
såsom ingenting bevisande, exempelvis anföra
antalet af de arbetare, sorn varit sysslosatte och
de stolar som funnits åren 1783 och 1821 vid
Den 23 Junii /. nu
Rikets VäfveriFabriker, såsom de hvilka i
allmänhet ansetts förtjena största uppmärksam¬
het. Vid klädes- ylle- och stohsFabrikerne
funnos år 1783 Femhundradenittioen stolar,
som sysslosatte 4646 arbetare: deremot agde
nämnde Fabriker år 1821 endast 411 stolar
med 1729 arbetare. Å Bomulls- och Linne-
Fabrikerne är antalet af stolar år 1783 upp¬
gifvit till 603 och arbetarnes antal till 2710
__ vid 18a 1 års slut funnos å samma Fabri¬
ker väl 605 stolar, eller 2:ne mera än 1783»
men å dessa stolar sysslosattes endast 823
personer. BandFabrikernes stolar utgjorde år
1783 — t24 och dervid antagne arbetare vo¬
ro 193J år 1821 funnos å dessa Fabriker 126
stolar samt 188 arbetare. Å Siden-Fabri¬
kerna voro år 1783 SexhundradeTrettioåt-
ta stolar inrättade, 6aint 1121 arbetare syslo-
satta; år 1821 funnos å samma slags Fabriker
endast 464 stolar och 634 arbetare. Om man
nu jemförer antalet af stolar och arbetare vid
ofvanuppräknade väfveriFabriker åren 1783
och 1821 skall man finna, att förstnämnde år
funnos 1956 stolar och 8670 arbetare, 6amt
det sednare året endast 1606 stolar och 3374
arbetare eller 350 stolar och 5296 arbetare
mindre än år 1783-
Att de under sednare 25 åren införde ma-
chinerier bidragit att minska arbetarnes antal,
utan att deraf följer, att tillverkningen varit
mindre, är visserligen möjligt: men i samma
mon är äfven en af hufvudafsigterne med Fa-
' brikernes införande i Landet förfelad, dea
Den 28 Junii /, m.
nämligen, att för Landtmannen öppna till¬
fälle till en ökad afsättning af sina producter.
Hvad Fabriksväfsfolarne beträffar, drifvas
de ännu icke här i Riket med machineri, och
samma ordsak till deras sorn arbetares för¬
minskning, förekommer således icke- Jag för¬
modar äfven, att hvar och en, som ej före¬
satt sig att förfäkta motsatsen, medgifver
sannolikheten deraf, att med det betydligare
större antal stolar och arbetare, sorn funnos
år 1783 en större product af Vara än jgei
blifvit å VäfveriFabrikerne förfärdige. Denna
förmodan vinner äfven 6tyrka deraf, att Klä-
desfabricationen under de sednare 20 åren till
qvantiteten betydligen aftagit. År 1S00 till¬
verkades Fembundradesex tusende Niohundra¬
de åttatio Alnar Kläde och år 1821 endast
Trehundradefemtiosex tusende Tvåhundrade^
femtioen Alnar.
Af hvad nu blifvit anfördt angående
förhållandet med väfverierne, och hvilket för¬
hållande hufvudsakligast gäller i anseende till
de fleste öfrige betydliga Fabriker, synes med
säkerhet kunna slutas, att den så kallade e-
genteliga fabrikationen, oagtadt de derföre gjor¬
de uppoffringar, under sist förflutna 40 år, ic¬
ke varit i tilltagande utan snarare aftagit.
Att de Fabriksvaror, som nu tillverkas i god¬
het öfverträffa förra tiders, gäller ej i anseen¬
de till alla fabricater, och bevisar i allt fall
endast bättre redskap och ökad arbetsskick¬
lighet.
Den 98 Junii f. m.
Jag förutser jemväl, att man kan invända,
att ehuru ej fabrikationen ökats, den vida vigti-
gare husslöjden betydligen förkofrat sig, i följd
af de FörbudsFörfattningar, som till förmon
för Fabrikerne, blifvit vidtagna. Denna slut¬
följd tror jag likväl mindre pålitlig än mån¬
gen yrkar och påstår. Husslöjder och Fabri¬
ker äga efter alla tiders och länders erfaren¬
het, ej någon ovilkorligen bestämd och direct
beröring med hvarandra. Långt innan Sve¬
rige ägde Fabriker, tillverkade den arbetande
Classen hvad den behöfde af Vadmal och
Linne. Norrska bonden i allmänhet gör det
under en oinskränkt importfrihet, och i Ryss-
Hand, har, under tillåten införsel af utländska
Fabricater, Linneväfnadsslöjden uppkommit
och lefvererar varor vida öfver landeis eget
behof. Att tänka sig det arbetande Classen,
öfver hufvud tagit, under hvad hushållssy-
steme som hälst, ej skall finna för sig mest
fördelagtigt, att tillverka sina kläder, anser
jag mindre väl grundadt; arbetaren saknar van¬
ligen penningar, han undviker i följd deraf
contanta utgifter, så vidt han kan, och anser
för sig förmonligare, att om han kan, sjelf
åstadkomma den vara han behöfver, än att
vända sig till köpmannen, äfven om denne
lefvererade varan till bättre pris än arbetaren
sjelf kan åstadkomma den. Exemplet af Sven¬
ska Allmänhetens ökade hog för tillverkning
af Bomullsväfnader i följd af Förbudet mot
införsel af dylika tillverkningar bevisar föga,
när man betänker, att smaken för de mera
redbara och för Riket naturligare linnetill-
=54
Den 28 Junii j. m,
verkningarne aftagit; att då Inhemska Bom-
ullsspintierierne ej kunna på långt när till¬
verka så mycket garn som behöfves, högst
betydliga qvantiteter af denna vara nu årligen
måste införas; att Riket i följd häraf helt och
hållet i afseende på rudimaterien för Bomulls-
väfnadsslöjden, beror af England och att vid
ett sådant förhållande vinsten af Bomullsslöj-
dens införande synes både högst problematisk
och osäker.
Jag har nu sökt framställa Fabrikssyste¬
mets verkan på Landets fabrication. Det å-
terstår nu sluteligen att visa samma Systems
verkan på Rikets economiska ställning i all¬
mänhet.
1 Stater der ej någon gren af allmänna
hushållningen finnes våldförd eller rubbad i
sin gång, är det gifvit, att i samma mohn
Landet odlas och folkaummem tilltager bör
Stadsmannarörelsen utvidgas, och i följd der¬
af personalen i Städerne okas, och välmågan
derstädes, tilltaga. Oagtadt Sveriges stigande
i Odlingsföretag och tillväxt i Folknummer
under sednare decennier, hafva likväl Städer-
nes välmåga aftynat och Folknummern der¬
städes minskats, sjöfarten aftagit, äfvensom an*
talet af handtverkare och handlande blifvit
betydligen mindre än i förra tider; hvilket
kan slutas deraf att, enligt Bevillningsläng-
derne, år 1821 voro de vid handeln sysslo-
Satte personer 1200 mindre än år 1819, handt¬
verkare och deras betjening omkring 5oo:d«
Den 28 Junii /. rn.
255
mindre än sistnämnde år, och arbetare i Stä—
derne omkring iooo:de mindre än år 1819,
hvartill kommer, att ifrån samma år till 1821,
Svenska till Utrikes sjöfart nyttjade Fartyg
förminskats ifrån 899 till 786 och sjömännens
antal ifrån 6486 till 5736.
Ordsaken till detta stadsmannarörelsens
förfall, som ej annat kan än högst ofördelag-
tigt verka på afsättningen af landtmannapro-
ducten, bör visserligen till någon del tillför—
skrifvas ett osäkert myntvärde; men utan tvif¬
vel hafva några FörbudsFörfattnlngar äfven i
märkelig mohn dertill bidragit,
All handel är i sig sjelf ej annat än ett
varubyte, och det är således naturligt, att i
samma mohn som ett land minskar sin efter¬
frågan efter främmande producter, skola an¬
dra länder nödgas minska sin efterfrågan ef¬
ter våra, och i stället antingen inom sig sjelf
söka åstadkomma en vahra, sorn den förut
hämtadt utifrån, eller köpa den från ett annat
Land, der ett friare vahrubyte äger rum. Så
hafva vi öfverlefvadt den tid, då England ej
mera koper Svenskt jern, utan för några fä
vissa behof, och då Frankrike, som fordom
årligen hemtade Mässing från Sverige för öf¬
ver en half Million R:dr, ej köper Svensk
Mässing för 50,000 R:dr om året. Om man
aldrig i Sverige förbudit införsel af En¬
gelska och Franska Fabricater eller belagdt
dylika Vahror med högre Tull än dessa vah-
ror skäligen kunnat bära, skulle nämnde han¬
256
Dm 28 Junit J. m,
dels förhållande säkert aldrig inträffadt, och
fördelen deraf hade troligen varit vida stör¬
re än den inbillade vinst man hämtadt af
våra Fabriker, som tills vidare här i landet ej
kunna anses för annat än parasitväxter. En¬
dast under en fri handel kan man vänta en
större efterfrågan och ett högre pris på Lan¬
dets producter. Endast vid ett sådant förhål¬
lande kan Landels Fartyg och Sjömän finna
sysselsättning och bergning, och endast un¬
der dessa vilkor kan man vänta att se lif och
rörelse återkomma i Städerne och en större
fokmängd derstädes vinna sin utkomst.
Men det är ej endast på Rikets handel,
som FörbudsSystemet visat ett skadligt infly¬
tande 5 verkan deraf på Folkets moraliska värde
förtjenar kanske än mera uppmärksamhet. En lång
erfarenhet har visat omöjligheten, att å Sveriges
vidsträckta kuster förekomma oloflig införsel
af främmande vahror. Enskildta, lockade af
vinsten hafva i alla tider begagnat tillfället,
att antingen tullförsnilla Iofgifna vahror, be¬
lagda med hög tull, eller insmyga förbudit
gods. Köpmannen, säker om en hastig och
lönande afsättning, har ej underlåtit att be¬
främja dylika företag, och allmänheten, som
i valet af en vara, endast rådfrågat egen for¬
del, eller fåfängans fordringar, har med be¬
gärlighet tillhandladt sig de vahror, som blif¬
vit inpractiserade och hviika, i anseende till
deras redbarare nytta eller vackrare utseende
än
Den 28 Junti f. tn.
*57
än de inhemska, ett allsmägtigt, w ehuru
snart öfvergående mode gjort till behof för
den mera bildade verlden, särdeles af qvinno-
könet.
på detta sätt har en stor del af Nationen
befrämjat lagstridiga företag, och lärdt sig,
att med liknöjdhet åskåda dessa economiska
lagbrott, för hvilka samvetet så lätt lemnar
absolution Djupt är emedlertid helgden af
Lagarnes värde såradt, och lätt skall det Folk
som vänjer sig att förakta en Lag, äfven öf¬
verträda en annan Må vi derföre ej, obe-
gränsadt, yrka fortfarandet af ett Systeme,
som, utan att uppfylla hvad man deraf vän-
tadt, kostar Staten betydliga penningeupp-
offringar, medför en obehörig beskattning på
en stor del af Statens medlemmar, hämmar ut¬
vecklingen af den naturliga nationalindustrien,
förstör loflig handel och Stadsmanna-rörelss
och högst menligt verkar på hela Nationen*
moraliska värde.
Sedan jag nu såsom medlem af Ridder-
skapet och Adeln framstäldt mina åsigter af
det ämne, som utgör föremål för öfverlägg-
ningen, anser jag mig, som blifvit hedrad med
förtroendet att vara Ledamot af Bevillnings¬
utskottet, slutligen, i anledning af de gjorda
påståenden, att Utskottet öfverskridit gränsor-
ne af dess befattning, då Utskottet i det skick
sorn skedt, till Rikets Höglofl. Ständers pröf-
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. V Band, 17
5 38
D«n 'jo JurUi /, mi
ning öfverlemnat det Förslag till Bevillning
af Sjötullen, som är i fråga, böra anmäla, det
Utskottet trott, att då, enligt 60 § af Rege¬
ringsformen Sjötullen utgör eller tillhör en
del af Bevillningea, Utskottets åliggande vo*
re, att till Rikets Ständers granskning och be-
pröfvande föreslå grunderne för denna Bevill¬
ning; att Utskottet utan anspråk på ofelbar¬
het, sökt efter förmåga utfinna och föreslå en
med rättvisa förenlig, på billighet grundad
och både det enskilta och det allmänna bå¬
tande Tullbevillning; att Utskottet ej på minsta
sätt velat genom de föreslagna grunderna förnär¬
ma eller inskränka Kongl. Maj;ts höga rätt, att
förbjuda eller tillåta vahror att införas till,
eller utföras från Riket; att, likasom Kongl.
Maj:f, utan afseende å den Tullbevillning å
utgående varor, som nu vid förra Riksdagen,
af Ständerne beslöts, ägt att förbjuda utförsel
af hvilken vahra sorn hälst, af de i Förslaget
till samma tullbevillning uppräknade vahror,
Kongl. Maj:ts höga rätt ostridigt, äfven nu
är, att, derest Utskottets Förslag vunne Rik¬
sens Höglofl. Ständers Bifall, förbjuda till
införsel de varor Kongl. Majit i Nåder kunde
finna för godt; att om åter Kongl. Maj:t i Nå¬
der gillade den i underdånighet föreslagna för¬
ändringen i Rikets Tullsysteme, blefve deraf
en gifven följd, att Rikets Höglofl. Ständer
ägde att bestämma Tullen; och att vid sådant
förhållande Utskottets Förslag skulle saknadt
nödig fullständighet, i händelse det ej blifvit
uppgjordt pä sätt som skedt.
Dm 28 Junii f. m,
25g
För öfrigt hyser jag den öfvertygelse, att
om man vill enkelt betänka, det annat är att
föreslå Tullafgifter, och annat är att förord¬
na om varor få införas eller utföras, att det
ena tillhör Ständerne och det andra beror a£
Konungen utan afseende å hvad Riksens Hög-
loflige Ständer i underdånighet tillstyrka, Ut¬
skottet icke bör tillvitas att hafva öfverskrida
gränsorne af sin befattning.
N;o 6.
Friherre Skjöldebrand, Pehr Erif.
I anledning af Bevillningsutskottets uppi
rättade Förslag tillen ny TullTaxa, byggd på
den antagne grundprincipen att alla Jordklo¬
tets Handels- Fabriks- och Manufacturvaror
kunna i Rik^t få införas och blott begränsas
af högre eller lägre Tullafgifter, utber jag mig
att för en stund få upptaga Ridderskapets och
Adelns dyrbara tid med en framställning, rö¬
rande detta vigtiga ämne.
Allmänna rösten synes vara enstämmig,
att ett förbud mot införfel af fådane varor forn icm
ke tillika äro förbudne till bruk och nyttjande, in¬
nefattar, blott, å ena sidan, en uppmuntran
för lurendrägaren till rikt lönande ehuru våg.
samma företag och, å den andra sidan, be-
röfvar Staten en betydlig Tullinkomst af all¬
mänt förbrukade varor j mea framförallt fä¬
star man sig vid det anmärkningsvärda för¬
Den 2% Juni i J. m.
hållandet att, hos oss, en del af till införsel
förbudne varor, till drägter och uniformer va¬
rit förskrifne; och synes man hafva fattat den
öfvertygelse, att alla Prohibitiv Sy /lerner är o fkad-
lige och böra afskaffas- Med fördomsfri sak¬
kännedom, lärer väl icke heller någon kunna
bestrida, att sådane systemer, i hvad de äro
felaktige, och för öfver drif ne, böra rättas, lika¬
som att näringsfrihet inom ett land bör befräm¬
jas, så långt det med framtida förmohn och
bestånd är förenligt; men liks obestridligt är,
att de skadligaste af alla följder uppkomma af
en för hastig, och en ej nog väl öfverlagd öf¬
vergång. från en ytterlighet till en innan af
motsatt förhållande.
Erfarenheten bevittnar, att intet land vid
första uppkomsten af Fabriker, Manufacturer
och Näringar, genast uppnått fullkomligheten:
Huru har då denna vunnits? till exempel i
det märkvärdiga England, hvars Fabriksvaror
väcka vår beundran, huru har man uppkom¬
mit till denna fullkomlighet? Jo derigenom,
att det Engel fia, af en fann patriotisme lifvade
Folket, jemte det de med en dem utmärkande natio-
naljlolthet, gifvit företräde ät fine egne producter,
framför andra landers, änskönt de i sin början
icke ägde lika förträfflighet och ett lika ned¬
satt pris, som sedermera vunnits; och att under en
längd af tid man gillat och godkänt Jin reprefen-
tations- och fn Styf elfes oförändrade principer och
åtgärder, att medelst alla möjliga slags upp¬
muntringar belöningar och exportpremier sö¬
ka befordra en inrikes täflan till uppnående af
Den 28 Junii f m.
261
högsta konstfärdighet, afvan under tillåtelsen
af rudimateriers och vissa oumbärliga handels¬
varors införande från abia verldsdelar, men
deremot strängare prohibitiva systemer än vi
någonsin haft, och med hårda straff belagde
Förbuder mot dels införsel af umbärlig*-*, an¬
dra Länders Fabriks- och Manufacturvaior,
dels utförsel af egne behöfhge ruditiiaterier ,
hvarigenom man grundlagt en varagtig fram¬
gång för egna Fabriker, och beredt den indu-
strieusa och driftiga Fabrikantens framtida sä¬
kerhet att, genom oafbruten afsättning, vinna
ersättning för de stora kostnader , han i för¬
sök, machinerier och föriager nedlagt, och
hvilket man utsträckt ända till beviljande af
uteslutande patentprivilegier. Och sjelfva de
Nord Americanske förenade Staterne hafva nu
likt England insett nödvändigheten af, och
vidtagit stränga prohibitiva Författningar, för
att bereda egna Fabriks- och Manufacturln-
rättningar* uppkomst och framgång, hvilka
under en förtidig concurrence med utlännin¬
gen, omöjligen skulle kunna äga bestånd. Fle¬
re Europeiske Stater, såsom Spanien, Portu.
gal, Preussen med flere, hafva tid efter annan
fått iona de skadande följderna af att icke an¬
skaffa och upprätthålla egne Fabriker.
Hvilken som återgår till forskningen af
vara egna Fabrikers och Manufacturers upp¬
komst och framgång, lärer icke kunna bestri¬
da att, om deras mtal och ofullkomlighet än¬
nu skulle befinna sig i samma förhållande som
för too år tillbaks, skulle säkerligen, under
en hos alla classer medborgare tilhagande
26j
Dtn 28 Junii f. m.
luxe i klädsel vi nu skulle vidkännas, en för¬
färlig undervigt på vår handelsvåg och en¬
skilda förmögenheten vara ännu mera sällsynt,
än den nu befinnes; ty ehuru jag stundom
hört den satsen försvaras, att ett Land icke
kan importera mera än det exporterar, eme¬
dan det sednare uppgifves vara enda utvägen
för betalandet af det förra, tror jag likväl,
att denna theoretiska sats är byggd på en gan¬
ska vacklande grund. Första utvägen att betala
importerade varor, är visserligen med vexlar
för valutan af de exporterade; men då hos oss
en stor del af, från närbelägna länder impor¬
terade varor, betalas med Bancosedlar, hvil¬
ka emottagas i Norrige, Finland, Dannemark
och flere Östersjöhamnar, då guld och silfver
med ännu större begärlighet af utlänningen e-
mottagas, och man vet huru den tiden våra
silfver Riksdalrar voro tillgänglige, de till an¬
dra länder utsmygdes, inses häraf att, oberäk-
nadt crediten, man med annat, än valutan för
exporten kan betala importen. Skadligheten af
crediten blir dock ännu större; ty då en stor
del af sådane 0«s påtrugade varor skulle blif¬
va corn missi onshandel och öfversvämma Lan¬
det innan till utlänningen betalningen behöft
utgå, skulle denna betalning långsamt utsuga
alla under lyckliga conjuncturer blifvande till¬
gångar och borttaga den förhoppning att, om
vår export en gång kunde komma att öfver¬
stiga vår import , Utlänningen med Guld och
Silfver skulle betala öfverskottet. Det är ige¬
nom sådane medel som coursen, hvilken i en
längd af lid, annorlunda icke kan styras, små;
Den 28 Junii f. m*.
ningom skulla förbättras, och en realisation
blifva verkställbar, utan att, för en stor del,
redan i förlägenhet varande medborgare blif¬
va förstörande.
Sedan införseln af en vara, en gång blif¬
vit tillåten, skall man förgäfves igenom hög
Tull söka begränsa qvantiteten af dess inkom¬
mande i landet eller förekomma Tullförsnill¬
ning, med en så vidsträckt öppen kust som
vår och under omöjligheten af en tillräcklig
kustbevakning, eller uppsättning af en Tull¬
betjening fri från ali frestelse af egen vin¬
ning, och fruktlöst skall man sedan söka in¬
skränka allmän förbrukning af sådant, till in¬
försel och bruk tillåtit modkram; ty modets
välde är stort och mas6an af Nationen lockad
af det omvexlande och utvändigt lysande,
skall lätt förledas att bortlägga sin, i de sed¬
nare åren, öfver hela landet tilltagande konst¬
flit och smak för egne tillverkningar, upphof-
vet till inhemsk luxe, hvilken i alla länder
bör uppmuntras, såsom befrämjande varuväx-
ling och penningens rätta circulation, samt le¬
dande till allmänt välstånd.
Skadiigheten af ofta förändrade Författ¬
ningar bestyrkes af aila tiders erfarenhet. Må
jordbrukaren blott erinra sig-den tid, man snart
sagdt vid hvarje Riksdag, jemte en hög brdn-
vinspanneafgift, förändrade panoerymden och
tillverkningsrättighsten; eller dess billiga knot,
då för fullkomnade inrättningar till besparing
af ved och tid, som bordt belösas med pre¬
264
Den 28 Junii f, m,
mier, han blifvit ålagd högre afgifter eller
confiscation', må, vid hög afsättning, till ned-
fallne priser, på landtmannaproducter och
Städernes ingrepp i jordbrukarens yrken och
förädlingsrätt af sine producter, man der¬
jemte icke förglömma, att Städerne och i syn¬
nerhet Fabriks- och HandtverksClasserne äro de
säkraste afnämare af hvad jordbrukaren har att
afyttra, och att, om efter vidtagande af såda-
ne åtgärder, som bereda deras undergång, alla
dessa armar äfven hänvisas till jordbruket,
man sluteligen torde sakna köpare af landt-
manna producter. Vid närmare betänkande
häraf torde man finna, att dessa medborgare-
clasfers forkojran och förökande Jlår i famband med
landtmannens egen förmohn.
Under våra Fabrikstillverkningars tillta¬
gande och fullkomnande, skall äfven sluteli¬
gen den nedsättning i priserne vinnas, hvilken
somlige så otålmodigt yrka, förgätande att pa¬
triotismens pligter kräfva tålamod, och äfven
enskildte närvsrande uppoffringar till vinnan¬
de af ett framtida, hela landets oberoende
välstånd.
Våra KlädesFabrikers allt mer förbättrade
tillverkningar torde kunna redan bevittna att,
för vår klädsel vi icke äro i behof af finare
kläden, än dem vi sjelfve äga, och om jord¬
brukaren rättar ett hittills existerande misstag,
att i större Schäfferier icke äfven underhålla
grofullige, för vårt klimat mera passande Får,
kan äfven den, nu för Arméens behof stun¬
Ben 28 Juni i f, m.
265
dom öfverklagade brist på gröfre kläden^ in¬
om Riket af egne rudimaterier fyllas.
Åtskilliga öfrige Fabriksinrättningar af
mångialldige slag så väl inom sjelfva htif-
vudstaden, som andra Rikets städer, torde äf¬
ven lörtjena en närmare granskning, då af de
fläste man torde erfara närvarande tillfreds¬
ställelse och framtida förhoppningar.
Af Konungens Befallningshafvande i Gö¬
theborgs och Bohus Läns afgifne Fem års Be¬
rättelse befinnes huru, under det nu, i några
år oförändrade för Fabrikerne förmonliga för¬
hållande, tvenne i och invid Götheborgs Stad, se¬
dan 1817 anlagde och utvidgade Fabriker, gijvit en
öfvervigt ä berörde Stads handelsvåg af minjl en
half million Riksdaler Banco årligen, hvarjemte
Portertillverkningen och öfrige Fabrikers kraft¬
yttring gifvit en nära lika summa , hvarmed
förenas den hugneliga underrättelsen , att Fa¬
briksvarorna redan utmärka sig för lika pris
och godhet med de utländske, samt den väl¬
grundade anmärkning, att om des fa Fabriker af
brijlande biflånd [kalle för flör as, följden /kulle blifva,
att tufendetals p/rfoner bringades till tiggarflaf-
ven och att fördubblade anledningar lemnäs hiren-
drägaren till bedrägerier och roflystnad.
Af Kongl. CommerceCollegii underdåniga
berättelse om Fabrikers , Manufacturers och
Näringars tillstånd i riket äret 1821, inhäm¬
tas upplysning om Fabrikerces framsteg och,
huru Städernes tillverkningar af blott ylle,
26§
Den s8 Junii f. m.
bomull och silke för sagde år, enligt ds lågt
åsatte HallRättspriserne , uppgått till ett be¬
lopp af 3,140,930 R:dr Banco, eller kläden till
1,605,000 R:dr, Bomullstyger och Cattuner till
916,828 R:dr, Siden och halfsiden till 522,286
R;dr och Band till 96,809 R:dr, hvilket allt,
om det ej inom riket hade tillverkats, från ut-
länningen skulle hafva tagits; och detta obe-
räknadt allt hvad 60m icke blifvit stämpladt
af Städers och alla landsorters tillverkningar ,
hvilka, om de beräknas till deras i senare åren
så ansenligen tilltagande belopp skola bevisa,
att inrikes Fabrikstillverkningar icke ahagit
som m*n vill påstå, utan äro uti en beständigt
fortgående tillökning.
Då inom en icke mångårig tiderymd, vå¬
ra Städers Fabriker gjort så oförväntad© fram¬
steg, hvad kunna vi icke af dem för en fram¬
tid hoppas, om blott, igenom en för hastig öf¬
vergång i principer och Fötfattningar, vi icke
undergräfva möjligheten af deras bestånd? Men,
icke ensamt våra Städer utmärka sig af denna
Riksgagneliga förtjenst; en lycklig erfarenhet
bestyrker, att, i de fläste Rikets landsorter, inom
få år, hos snart sagdt alla klasser medborgare,
smaken för egne tillverkningar och en allmän
täflan till fullkomnandet deraf, gjort framsteg,
hvilka böra väcka lika mycken tillfredställelse
som förundran, då man återkallar i minnet det
motsatta förhållandet under det så kallade con-
tioentalsystemet och den då beviljade neder-
lagsfriheten i Carlshamn och Götheborg. Det
inträffade då, hvad man förut bordt förmod*,
Den 20 Juni i f. 0i.
2S7
Tullförsnillning verkställdes på mångfalldigt
sätt, nederlagsvaror till en ringadel förtullades
eller åter utfördes, och till största delen insmyg-
des, oförtullade, öfverhopade hela landet och in¬
förde utländsk lux bland massan al nationen,
ända till de lägsta klasserne, och igenom den
förlägenhet, hvaruti England då var bragt af
de fleste Europeiske hamnars stängning förde,
ras varors afsättning, påtrugades man sådana
till priser, troligen vida under deras tillverk¬
nings- och transportkostnad. 1 de fläste Rikets
landsorter sågo tjenstepigor och allmogens hu¬
strur och döttrar klädde i oftast bräckliga ut¬
ländska bomullstyger, förrätta sine gröfre sy-
slor; de afvändes frän egen konstflit, och e«
huru man kände att i Rikets norra Provin-
cer, Linculturen utgör en hufvudnäring , som
hos en del af allmogen grundlagt välstånd och
tillskyndat hela landet en betydlig vinst, öf-
vergaf man äfven denna, för den öfriga delea
af Riket, till binäring så passande och så nöd¬
vändiga handtering och vinterns långa aftnar
förnöttes i en maklig overksamhet. Sjelfve den
idoge Svenske Bonden nödgades ofta aflägsna
sin önskan att inköpa en behöflig häst eller
oxe, för hustruns mode-lydande begär att, för
sig eller någon dotter, få en ny schawl eller
klädning af utländsk tillverkning. Ett sådant
förhållande, om det längre tid fått fortfara,
skulle för allmogen, liksom för mindre be¬
medlade Ståndspersoner, blifvit helt och hållet
förstörande.
Att Hans Majit Konungen personligen
268
Den 38 Junii f. m.
önskat befrämja och kraftfullt uppmuntrat in¬
rike» konstfärdighet, hafva flere landsorter med
underdånig tacksamhet fått erfara, och bevitt¬
nas af flere vid Rosersberg och Rosendal med
inom Riket tillverkade tyger draperade rum;
likasom Hans Kongl. Höghet Kronprinsens, till
meublerande af Dess rum i Kongl. Slottet, nu
gjord» reqvisitioner afinhämske tyger och från
Södermanland af en klädning åt Dess höga
Gemål, utgöra en ny och för framtiden lofvan-
de uppmuntran; och må det äfven tillåtas mig
att här göra rättvisa åt de enskilta personer
inom det Län, hvars styrelse blifvit mig an¬
förtrodd , hvilka gifvit den mäst verkande
framgång åt väfnads-skicklighetens allmännare
utbredande och åt den hastiga öfvergången i
tillverknings- och förbrukningsmodet. Fruar
af de högre klasseme hafva jemte sine döttrar,
gjort sig ett nöje af att med egen hand i sine
vätstolar tillverka väfnader, som tillvunnit sig,
äfven utlänningars beundran , och dessa pris¬
värda efterdömen, för hvilka hvarje sann pa¬
triot bör hemböra dem en gärd af tacksamhet,
hade på deras tjenstehjon och allmogen en
omskapande kraft, i återupplifvandet af arbets¬
hågen, och i tilldanande af smak och skicklig¬
het och snart såg man utländska Klädseln af-
läggas, och qvinnan i de lägre klasserne, {äflan¬
de i väfnader af till största delen inhämske
rudimaterier, skrytsamt bära egna tillverknin¬
gar. Ett sådant återiörande tili industri och
konstflit hos massan af nationen , kan på ri¬
kets handelsvåg gifva en öfvervigt af flere
millioner R:dr, och har för Södermanland en¬
Den i 8 Junii f. m.
samt, gifvit en årlig besparing i inköp af ut¬
ländske tillverkningar af minst 300,000 R:dr
Banco.
Vid öfvervägande af alla dessa förhållan¬
den vågar jag tro, att, inom detta RiksStånd,
hvilket i alia tider utmärkt sig för en sann
pstriotisme och upprätthållande af allmänt väl,
äfven med uppoffring af enskildte fördelar,
man icke kan önska återkasta nationen under
utländska luxens ok; och då hvar och en lä¬
rer inse nödvändigheten af att med all möjlig
varsamhet företaga de förändringar, som kunna
pröfvas nödvändige, torde vid en sådan öfver¬
läggning böra komma i beräkning, att den ut¬
ländske, ofta så högt beprisade, varan icke
alltid äger den förträfflighet, som ytan utlof-
var; och torde man erinra sig, att fjelfva de ut-
ländfke Klciden, hvarmed en del af arméen varit
beklädd, stundom både i afseende på färgen
och styrkan bevittnat svekfull sammansättning,
och då tillfällen torde hafva inträffat när den
Svenske Fabrikörens anbud till stora lefveran-
cer blifvit förkastade, och ett icke alltid för¬
tjent företräde blifvit gifvet åt den utländske
varan, bör man väl icke förundra eig, om det¬
ta föranledt den förmodan , man någon gång
hört yttras, att den enfräldta vinning, forn af an¬
vändandet kunnat tillfalla dm eller dem, forn in för-
/kajfa fädam varur, varit den hemligen mera verkan¬
de drijjfedern, än den uppgifne brijlen eller oduglig¬
heten af den inhämfke, samt att en sådan brist tro¬
ligen enart skulle upphöra, om säkerheten för
en varagtig afsättning lemnade hopp åt Fabri-
Den 28 Junii f. tn.
körerne att vinna ersättning för de, 1 annat
fall äfventyrlige stora förlager, de till an¬
skaffande af grof Ull måste vidkännas, och
denna säkerhet skulle äfven försätta dem i be¬
lägenhet att bättre kunna betala den inhäm-
ske Ullen.
Utskottets afsigt har visserligen varit god,
ur den åsigten betragtad, att man, till lättan¬
de af andra bördor, önskat förskaffa Staten en
större Tullinkomst. Äfven jag delar med Ut¬
skottet samma önskan, och säkerligen skall en
på rätta grunder byggd förändring i Tulltaxan
kunna åstadkomma en förökad Statsinkomstj
men om densamma icke skulle uppgå till hela
det belopp Utskottet påräknat, vågar jag tro,
att ingen patriotiskt tänkande Nationens repre,
sentant skulle vilja tillköpa 6ig en sådan hög¬
sta möjliga närvarande Tullinkomst, med en
så oersättelig framtida förlust, som den att un}
der en för tidig concurrence med utlänningen,
inom få år se alla våra Fabriks- och Manu-
factur-inrättningar förstörde, och coursen upp¬
gå till 2 å 300 skil för 1 R:dr Hamburger
Banco; och jag är öfvertygad att, om i Eng¬
land, der man ofta under försvårade conjunc-
turer, för att vinna afsättning på ofantelige
varulager och frälsa sine Fabriker och handeln
från total undergång, sökt påtruga andre na¬
tioner 6ine varor, med ända till 50 procents
förlust å tillverknings eller inköpspriserne,
man kände att ett sådant project för tillåten
införsel af alla deras Fabriks, Manufactur och
Handelsvaror mot de nu föreslagne Tullafgif-
t) en 28 Juni i /, m\ af t
ter, voro under öfverläggning hos Sverige*
Stäoder, skulle sjelfve Engelske M'nistéren,
för antagandet af detta så kallade liberala sya
steine, eller rätteligen för utförandet af dett*
slags krig mot all vår inhämska industri och
alla våra Fabriks och Manufactur-inrättningar,
icke befinnas obenägen, att bevilja oss en an¬
senlig subsidiesumma , hvilket äfven vore en
utväg till en ny Statsinkomst, men hvars fram-
tida följder jag öfverlemnar åt hvarje sakkun-
nog och sann patriot att bedöma.
Den store Konungen i Preussen Fredric
den 2:dra, efter att på allt sätt hafva befräm^
jat Fabriksinrättningar i sitt Rike, trodde sig
böra göra ett dylikt försök att, till vinnande
af prisernes fällande och täflan till fullkomnan¬
de , sätta Fabrikörerne i concurrence med de
utländske; men snart erfor han sitt misstag,
och återsatte allt i sitt förra skick, likväl elter
flere Fabrikers, under denna mellantid inträffa¬
de undergång. Vare det dock långt ifrån mig
att vilja försvara en mängd , under vårt när¬
varande förhållande existerande missbruk, olä¬
genheter och felagtigheter, och må man ej gö-
ra mig den orättvisa att tro, det icke äfven
jag lifvas af liberala principer, 6å långt de u-
tan hela landets skada och vissa medborgare-:
klassers förstörande kunna utsträckas.
Jag bestrider visserligen icke, att hos oss
finnas Fabrikörer, som af 3 å 4 Väfstolar pre¬
tendera en så stor vinning, att deraf hämta
tillgång till bekostande af eleganta våningar,
Ven 28 Junii f. m.
lysande eqvipsger och ett yppigt lefnadssätt;
jag gillar icke eller, att utan bemödande att
fullkomna sina tillverkningar, man skall tro
sig äga rätt att tvinga oss att dyrt betala för¬
fuskade varor; Nej, mine Herrar! jag under¬
låter icke att opartiskt lasta hvad lastbart ärj
jag erkänner äfven att vi hafva stora fel i nu
gällande Författningar, dem vi böra önska få
rättade, men det är igenom dessa rättelser vi
böra söka närma oss till något fullkomligare
än det vi nu äga, icke igenom att hoppa från
en felagtig cxtravagance till en annan af blott
motsatt art men med större framtida faror.
Må vi mot låg Tull tillåta införsel af icke
blott alla oumbärlige varor, utan äfven en del
andre nu ansedde öfverflödig© och helt och hål¬
lit förbudne, såsom t. ex. Bombasin, en nyttig
tillfällig modevara, sorn icke i Riket tillverkas,
som till lindrigare priser kan erhållas och i
modets verld snart får en öfvergång, och lika¬
ledes med flere dylika varor, alltid mot en låg
Tull, till consumenternes förmon, dä hög Tull
blott skulle befrämja lurendrägeriets fortfaran¬
de eller Tullförsnillning , och i sila fall icke
kan användas på andra varor, än sådane, som
icke kunna insmygas; ty emellan förbuder och
hög Tullafgift på de varor man ville utestän¬
ga, är ingen annan skillnad än att det sedna¬
re befrämjar ett privilegieradt lurendrägeri. Må
vi äfven rätta ett stort misstag, sora gjort he¬
la södra delen af Rikets kust till ed depot af
lurendrägerivaror, det att underhålla en kost¬
sam och onyttig land it ull- bevakning i det inre
af
Den 28 Juni i f, nu
2?5
af landet, hvais sållsamma beslager, efter af¬
drag af beslagareandelen och öfrige umgälder,
icke lemnat Staten någon vinst och i stället
förstärka Sjötulls och kustbevakningen , samt
aflöna de dervid emplojerade så, att de ej sät¬
tas i nödvändighet, att på Statens bekostnad
låta köpa sig; men deremot med Schawott och
Fästning bestraffa deras brottsliga underslef;
och då skulle troligen det hittills oförsynt ut-
öfvade lurendrägeriet kunna hämmas, hälst, om
tillika samma nyssnämnde straff drabbar den,
som beträdes med att införa eller försälja, hvad
Konung och Ständer samfäldt förbjudit till in¬
försel i Riket; och må vid mogna öfverlägg-
ningar i detta ämne, hvarvid icke må förglöm¬
mas, att Konungen arden förste personen, som
i underdånig önskningsväg bör rådfrågas, det
blifva bestämdt hvilka varor böra få införas
eller icke, hvarefter, och sedan man af en så¬
dan till en del på försök utsträckt tillåtelse
fått röna följderne, kommande Ständer kunna
sättas i belägenhet, att bedöma, huruvida de
böra ännu mera utsträcka eller inskränka en
sådan tillåtelse. Efter sådane föregående åt¬
gärder, men icke förr, är det som Bevillnings¬
utskottet , på helt nya principer, kan upp¬
rätta ett antagligt förslag till en ny Tulltaxai
Jag tror således, att Utskottet hade bordt
väcka samtelige RiksStåndens uppmärksamhet
på nödvändigheten af att i önskningsväg, och
med egne underdånige hemställanden i ämnet,
Bil till Ridd. 0. Ad. Pr. V. Baad. 18
V4
Den 28 Junii f. m,
dem EconomiUtskottet kunnat föreslå., från
Kongl. Maj:t söka inhämta Dess höga och af-
görapde yttrande, förande hvilka Fabriks-
Manufactur- och Handelsvaror kunna anses
behöfbge eller icke behöflige, hälst Utskottet
nu 1 dess Betänkande medgifvit, att det är och
bör vara Konungens högsta rätt, att efter om-
ständigheterne och våra förhållanden med an¬
dra nationer bestämma Tullafgifterne ^ samt
hvilka varor böra till införsel tillåtas eller
förbjudas.
Ett förbud mot förbrukning af till inför¬
sel ej tillåtne varor, ehuru kraftfullt det vid
första åsigten må synas, anser jag likväl al¬
drig böra föreslås; ty lagar hvilka, fåfom för en
del af nationen förhatliga , man kan förut.fe troli¬
gen Jkulle komma att fakna alf varlig efterlefnad,
kunde bereda ett större ondt, än det man ville
söka förekomma.
I händelse Ridderskapet och Adeln skulle
anse detta mitt vördsamma anförande förtjena
något afseende , torde det samma vid den å-
terremiss, jag anser mig böra yrka, få till Be¬
villningsutskottet åtföja och jemväl serskildt
till Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottet
remitteras.
N:o 7.
Herr af Ekenjiam, Ifrael:
Då jag i hufvudsaken är fullkomligen en-j
Den 28 Junii J. m:
se med de Herrar som redan önskat återremis9
af BevillningsUtskottets Betänkande, gå anser
jag mig böra gifva en ytterligare styrka åt
någre af dem i denna sak, anförde skäl, ge¬
nom framdragande af verkliga factaj och vill
derföre till denna samling af oomkullstöteliga
6anningar bifoga några detailler som äga ett
nära sammanhang med ämnet.
Man har i tryck sett uppgifvit och åbe-
repadt, huruledes det endast är Enväldiga Re¬
geringar som tillåta Handelsfriheten att under¬
gräfva Folkens välstånd och oberoende, då
deremot constitutionela Stater veta att flytta
äfven det Economiska beroendets gränsor, utom
deras egen verkningskrets; sådant är visserli¬
gen enligt med sanningen och med sakens na¬
tur; men sedan den Constitutionela andan med
hvarje stund griper omkring sig, och med sto¬
ra steg alstrar det omvända förhållande, nu
emot fordom, att Regeringarnes styrka ligger
uti Folkets välstånd och ej i deras uselhet,
så har äfven Ryssland under senare tider gif-
vit oss oväntade Phenomasner uti frågan om
Handelsfrihet. Då vi med beundran och blyg¬
samhet göra bekantskap med Engelska Fabri-
kerne, så kunna vi deremot utan förödmjukel¬
se anställa en träffande jemförelse emellan det
Ryska Manufacturväsendet, och vårt eget. Att
af andras skada blifva vis, lärer i alla afseen-
den vara fördelagtigare, än att bereda oss en
inländsk olycklig erfarenhet; och att samma
orsaker ej underlåta att medföra samma verk^
Den 28 Junii /. m,
ningar, under lika förhållanden, är ej mindre
otvifvelagtigt.
Ryska Regeringen, som gjorde stora upp¬
offringar för att ur askan uppdraga Fabriker-
ne i Moscau efter senaste Ödeläggelsen under
Franska kriget, var icke desto mindre år j8i6
af samma tanka som vårt Bevillningsutskott
för närvarande: trodde nemligen, att hög Tull
skulle, under tillåten införsel af Utländska Fa¬
brikater, leda säkrare till ändamålet än totala
förbud. Kejserliga Tulltariffen utfärdad 1817
verkades deraf. Följden blef de nyfödda Ry¬
ska Fabrikernes fall, under en utomordentelig
Tullförsnillning, svårare att upptäcka än lu-
rendrägeriet, derigenom att varan, sedan den
en gång på förra sättet är bedrägligt inkom¬
men, går sedermera fri uti handeln; när der¬
emot dan lurendrägade varan fortfar att vara
confiskabel ända till dess den ingått i för¬
brukning.
Emedlertid hoppades nian, att kunna bibe¬
hålla sin princip genom förbättrade controller.
Derpå användes all den speculation som kun¬
de föranledas af den vundna olyckliga erfa¬
renheten: år 1820 den 1 Januarii, utkom der¬
före en ny Kejserlig TullTariff, som hufvud¬
sakligen skiljde sig från den föregående deri,
att vigt uti de fläste fall nyttjades i stället för
Mått, Mål och stycketal, med afseende på lätt¬
het i Controll: man vägde till och med hand¬
skar och band. Emedlertid förblef resultatet
det samma. Man fann slutligen sjelfva huf-
Den s8 Junit f. m.
vudprincipens felagtighet; hvilket genom skrif¬
velse!! från St. Pettersburg den 30 Januarii
i8a2, inlörd i Stockholms PostTidningsr N:o
49 samma år, uttryckes sålunda: då erfaren¬
heten visat, att den sedan tvenne år gällande
oinskränkta tillåtelsen att införa utländska Fa-
bricater och Manufacturproducter icke medfört
de förväntade lyckliga följderna, hvarken för
landets Handel eller för Nationalindustrien,
utan tvertom haft en ganska förderflig verkan
på dem och på National-välmågan, samt vål¬
lat en mängd fallisementer och flerfalldiga o-
redor, så skall nu en ny HandelsTariff anbe¬
fallas, byggd på grunder, som säkrare befor¬
dra Nationens industri och allmänna välstånd.”
Uti påföljande Mars månad utbyttes ver-
keligen den fria införseln med hög Tull, emot
bestämde förbud, medelsten ny tullförordning,
och denna har under förlidaa året äfven blif¬
vit anbefalld till efterlefnad i Finland. Ryska
Fabrikerne hafva derefter varit i ett fortsatt
tilltagande; i denna stund anlägges genom as¬
sociation en betydlig KlädesFabrik uti Åbo,
med requisita härifrån, och vår Stockholmska
Machinist Hero år nu brådskande sysselsatt
med Machir.er som i samma ändamål äro be-
stälde för Borgo.
Våra Fabrikers fall skulle medföra en dy ¬
lik verkan på en otalig mängd andra industri¬
grenar, hvilka väl ej vanligen benämnas säsorn
Manufacturer, men som likväl alla äro consu-
menter af landtmanaetis produeter, Följden der-
Den 28 Junii j. m.
af för Landtbruksnäringen synes äfven gifven,
utan att behöfva framställas i ytterligare sam¬
manhang med den allmänna förbistring, som
med säkerhet kan förutses , om de nu af Be¬
villningsutskottet föreslagne åtgärder vidtagas.
Man ifrar emot de höga inhemska Fabriks-
priserne, och sådant i många afseenden med
skäl; men correctivet deremot ligger uti den
allmänt önskade Näringsfriheten; och denna
skulle bli en skugga utan kropp ett ord utan
mening, i samma stund en absolut Handels¬
frihet blef besluten. Huru införlifva någon del
af Ståndspersoners uppväxande afkomma uti
en näringsklass som utrotade sig sjelf? Hvad
skulle blifva af den Handtverkspersonal, som
för Fabriksväsendet redanär bildad? Tillkom¬
men utan näringsfrihet består den till större
delen af personer , hvilka till kropp och själ
fastvuxit vid ensidiga handteringar och idéer,
hvarvid de af vanan så ovilkorligen fasthålla®,
att de omöjligen till något annat duga. En¬
dast vane att arbeta i rum , bestående dess¬
utom till stor del al ålderstegne , af Krymp¬
lingar och Barn, gifves för dem, under andre
näringsförhållanden, ej-annat alternativ än öf¬
vergång till en total sysslolöshet, med andra
ord, till tiggeri och brott. Sedan vi således
genom Handelsfriheten lemnat utlänningen ett
medel att sätta oss i ett fullkomligt beroende
och att upplösa sjelfva märgen i vår Stats¬
kropp, tarfligheten och den enskildta idoghe¬
ten, så skola äfven vi öfversvämmas af desse
Den 28 Junii f. m.
279
Lazaroni; äfven Sverige få en Pöbel, hittills
endast till namnet Känd af. Svenska Folket.
Söke vi deremot, uti den inhemska Nä¬
ringsfriheten, ett correctiv emot Fabrikaternes
dyrhet och sämre beskaffenhet så skola nu
varande Fabriksarbetare, till en början, äga
sitt uppehälle genom deras redan förvärfvade
skicklighet; och det beror af dem sjelfva att
oafbrutit bibehålla detta försprång , under det
att hela Nationen, på ett välgörande sätt spor¬
ras af inhemsk täflan. Då vi derjemte böra
påräkna höga exempel af tarflighet och Na¬
tionalitet, hvarigenom sådant blir en heder
som nu är en skam, då är jag fullkomligen
öfvertygad , att det välstånd som Bevilln ngs-
Utskottet afsedt med Förslaget till Han¬
delsfrihet, ovilkorligen skall vinnas, utan att
vår arbetsförmåga och vårt beroende gifves
till sköflings åt utländningen.
Ingen som ej vill, kan vara okunnig om
Fabrikernes framsteg i Sverige, intill närva¬
rande penningeförlägeohet: att anföra specifika
exempel skulle blifva alltför vidlyftigt. Nä¬
stan i all näringsvag hafva vi vunnit en för¬
kofran och en utsträckning, som med införsel¬
frihet och under ombyten af Economiska För¬
fattningar, hvarken står att vinna eller behål¬
la Bristande afsättning gör väl för ögon¬
blicket en stagnation öfverallt; men dertill
lärer penningebristen eller, med andra ord, den
enskildta Creditens beskaffenhet vara grund¬
orsaken, och dernäst det inhemska Skråtvån-
Den s8 Junii f, mi
get, som belastar vahran med både öfver¬
drifven productionskostnad och Monopolist
vinningslystnad. Derjemte äro fortgående ex-
empel af håg för utländsk yppighet ej att
förtiga, bland verkande orsaker till Svenska
varulagrens hopande, och sådana exempel
skulle genom införselfriheten öfvergå till ett
allmänt sträfvande.
Såsom erinran vid en värd Ledamot, Fri¬
herre Boijes, uppgift rörande Americas han¬
delsfrihet får jag äran nämna att den är en
rest från det oundgängeliga behofvet deraf,
och att desse Constitutionela Stater äro så nä¬
ra på trappan till Prohibitivsystem, att man
der, efter oupphörligt ökade, overksamma, an¬
svar för Tullförsnillning, ändteligen upphun¬
nit till Strafflagar för densamma, sorn ej länge
hos ett fritt Folk kunna handhafvaa eller bi¬
behållas. Bland sådane onaturliga Lagar måste
väl den intaga ett obestridligt rum hvilken an¬
befaller att hvarje person i Samhället, som äger
förmågan att gå och ej genast, på tillfällig
kallelse af Tullbetjent biträder vid beslagera
anställande, gör sig förfallen till böter af 200
Dollars och Fängelsestraff. Hvad kan ett Pro-
hibitvSysteme skarpare föreskrifva? Under så¬
dane förhållanden försvinner den contradiction
som vid första påseendet tyckes finnas uti Fri-
herrarne Boyes och Skjöldebrands uppgifter om
Americas Handelslagar.
Ur dessa synpuncter yrkar jag vördsamt
iterremiss sf Utskottets Betänkande,
Deri 28 Junii J. m,
Nso 8.
Harr von Becker, Carl Johan'.
Under erkännande af det nit och den o-
förtrutne möda som ledt Bevillningsutskottets
åtgärder vid och behandling af förevarande
ämne, får jag ödmjukast hemställa, om icke
Höglofl. Utskottet blifvit af detta dess nit hän-
fördt öfver gränsen af dess område, då det ingått
undersökning om nyttan af ett förändradt
HandelsSystéme, och då det efter en slik un¬
dersökning trott sig böra tillstyrka upphäf-
vandet af alla importFörbud och föreslå: att
inga utlåndjka varor j,kola anfes Jörbjudne, utan alla
hinna mot tull här injöras.
Utan att nu ingå i någon granskning af
denna Utskottets grundsats, får jsg äran en¬
dast anmärka, att frågan, huru liten eller hu¬
ru stor handelsfrihet, som bör äga rum, utan
tvifvel torde vara ett bland de StatsEconomi-
ska ärender, hvars behandling tillhör Economi-
Utskottet, samt att Bevillningsutskottet endast
bordt befatta sig med föreslåendet af en Tull-
Taxa, sådan Utskottet den lämpelig ansåg, i
händelse de deruti uppförda varor skulle blif¬
va till införsel tillåtne.
Visserligen möter härvid den svårigheten,
att BevillrsingsUtskottet vid bestämmandet af
den blifvande Allmänna Bevillningen icke kan
påräkna det bidrag, sorn sk,ulle kunna erhål-
2^2
Den 28 Junii f, m.
lat genom Tullafgifter för de nu till införsel
förbudne varor, derest de till en del eller helt
Och hållet skulle framdeles få importeras; mea
för min del tror jag det en sådan Tull, äfven
under de förhållanden ifrågavarande Betänkan¬
de förutsätter, skulle gifva en eå osäker och
vacklande inkomst, att den svårligen kan upp¬
tagas i någon säker calcule. Mensklig» för¬
utseendet synes ej på förhand kunna beräkna
verkningarne af den föreslagne nya Tulltaxan.
Det skulle kunna hända, att den å visse va¬
ror förelagne Tullafgiften vore så hög, att de
ej kunna importeras, i hvilket fall äfven Tull¬
afgiften uteblef; det skulle å annan sida va¬
ra möjligt, att Tullafgiften å andra varor
vore allt för låg, för att skydda inhemska pro¬
ducenter och att Regeringen alltså, till följe af
dess rätt fann för godt, att slike varor till
införsel förbjuda, då Tullafgiften med detsam¬
ma i lika mohn försvann.
Vid ett sådant, i sakens natur grundadt för¬
hållande torde det synbart leda till missräk¬
ning, om Bevillningsutskottet å införväntade
högre Tullinkomster grundade en nedsättning
af vår Bevillning, med hvars bestämmande
Utskottet alltså torde kunna fortskrida, utan
afseende på utgången af den väckta frågan om
större Handelsfrihet, hvars behandling tillhör
ett annat Utskott.
Utaf dessa skäl får jag ödmjukeligen fö¬
reslå återremiss af Betänkandet, i den form
det nu äger, samt att Höglofl. Utskottet må
Den 28 Junii e. m.
283
anmodas inkomma med en efter dess åsigter
uppgjord Tulltaxa, under det enkla förutsät¬
tande, att den kommer att gälla, i afseende på
alla de artiklar Konung och Ständer, genom
serskildt beslut, finna för godt till införsel
tillåta.
Bilagor
till Pleni-Protocollet för den 28 Juna,
eftermiddagen.
N;o 1.
Herr Silfverberg, Magnus Diedrich
Vid det af Höglofl. Bevilln. Utskottet utar¬
betade Förslag till en förändrad Tulltaxa,utbeder
jag mig vördsamt, att få afgilva några anmärk¬
ningar, föranledde af de betänkligheter, sorn
äfven vid en blott flygtig pröfning deraf fram¬
ställa sig emot användbarheten af flere grund¬
satser, hvarpå Höglofl. Utskottets Utlåtande
h vilar, så länge närvarande organisation af
Tullverket och bristande controll öfver Tull-
Författningarnes handhafvande och efterlefnad
284
Den a8 Junii e, m.
äger rum; ehuru jag för öfrigt ej vill bestrida
deras theoretiska rigtighet. Dageliga erfarenhe¬
ten bevittnar, att tillgång ej saknas på en mängd
artiklar, Sorn till införsel äro förbudne, och
flere orters import, jemförd med deras sanno¬
lika consumtion, göra det åtminstone icke o-
troligt, att tullförsnillningar antingen med el¬
ler utan tullbetjeningens vettskap i betydlig
mån torde äga rum; under sådane omständig¬
heter synes väl icke rätta tiden vara, att till
verksällighet befordra den af Bevillningsut¬
skottet gynnade idée; ”att inga utländska va¬
ror skola anses f-orbudne, utan alla emot hö¬
gre eller lägre tull kunna införas-' en så kal¬
lad skyddstull ifrån 30 till 100 procent af vär¬
det är väl föreslagen, för sådan® varor sorn
äro landets egne producter, eller kunna till
erforderlig godhet och tillräcklig mängd här
alstras eller tillverkas; men detta correctiv
skall ostridigt endast föranleda dertill, att sam¬
ma på heder och moralitet blottade personer,
som hittills af oloflig vinningslystnad retade,
vetat att bereda sig tillfälle till förbudne va¬
rors införsel, oagtadt dermed förknippade äf¬
ventyr, hädanefter och så längeTullbetjeningens
opålitlighet elier brist på tillsyn ej kan före¬
komma», tullförsnilla de samma, enär de äro
med så höga tullafgifter belagde; hvarförutan
genom den oinskränkte importfriheten dem en
betydlig fördel tillskyndas genom en minskad
risque, ty sedan varorne en gång äro i Riket
inkomna, kunna de ej såsom till införsel lof-
gifne underkastas confiscation, som förr då de
blifvit lurendräjade,
Ben 2S Junii e, tn4 285
Exempelvis torde det tillåtas mig att an¬
föra en artikel: bränvin, hvars import enligt
Förslaget skulle beläggas med 100 procent tull,
till skydd för den inhemsk® producenten; men
om nu vid en inträffande mindre god årsväxt,
spannemålen och i följd deraf bränvinet inom
Riket äro dyra, deremot den sednare varan
billig t. ex.i Danmark, huru skall i sådant fall
en oloflig införsel utan Tullafgifternes er¬
läggande kunna förekommas? Enahanda för¬
hållande skulle jag tro till en stor del, kom¬
ma att äga runi med en det af de varor och
Fabrikater som beläggas med 25 och 30 pro¬
cents tull, så vida de med en ringa tyngd för¬
ena ett större värde, således med obetydlig
kostnad kunna transporteras, i synnerhet nu,
sedan förpassningsskyldighetens upphäfvande
i allmänhet, ökat lättheten för afsättning och
kringspridande af tullförsnilladt gods.
En förändring 1 nu gällande Tulltariff,
synes mig ostridigt vara af behofvet påkallad;
men den torde efter min öfvertygelse kunna
inskränkas till arne puncter:
i;o. Att de öfverdrifne Tullafgifterne
från 50 till och med öfver 100 procent af flere
varors värden nedsättes, och hvarvidden grund
synes böra följas, att alla lättare varor som
halva ett större värde beläggas med en lägre
procent i tull än de tyngre, hvarigenom jag
tror att Tullförsnillning betydligt skulle före¬
kommas, emedan vinsten afen försnillad lägre
Tull blifver för ringa, och en dryg transport!
kostnad uppväger fördelen af en högre.
Dan 28 Junii e. m.
2:0. Att sedan, genom en noggrann un¬
dersökning blifvit utredt, hvilka Fabrikatsr
dels alldeles icke, dels icke i tillräckelig mängd
och godhet, eller ock endast till ett öfver¬
drifva pris emot de utländske här kunna till¬
verkas; men hvilka antingen äro till nyttjande
anbefallte, eller genom vanan blifvit ett slags
behof, desse må emot 10 å 12 procens tull
till införsel tillåtas; men alla andra deremot,
så väl till införsel som bruk och nyttjande
förbjudas. Jag anser detta vara mera conse-
qvent, än en oinskränkt importfrihet emot hö¬
gre tull; ty om dennes erläggande kan élu-
deras, blir föreskriften derom naturligtvis u-
tan all verkan till de Fabrikers upprätthål¬
lande, som icke i någon mon kunna täfla med
de utländske. Jag tror dessutom, att man ej
bör se så noga derpå, om inhemske Fabrika¬
ter äro något dyrare än de utländske, så framt
prisskillnaden ej är alltför betydlig; emedan
arbetslÖnerne stadna inom landet och tillverk¬
ningen sysselsätter ett betydligt antal arbeta¬
re. Med all aktning för närvarande tids li¬
berala principer, kari jag likväl aldrig gilla den
sats, att en till hela nationen spridd luxe kan
vara nyttig i ett penningefattigt land, som en-
dast genom sparsamhet, flit och arbetsamhet
kan vinna förkofran och blifva lyckligt i eco-
nomiskt afseende, men hvilket enligt min öf¬
vertygelse skulle blifva följden af ökade till¬
gångar och lindrige pris på sådane utländska
öfverflödsvaror, som kunna umbäras. Högst
önskvärdt är det således, att en vis modera¬
tion måtte iagttagas vid öfvergångan från ett
Den 2S Junii e.m.
287
ytterligt prohibitivsystéme till ett med tidens
lynne mera öfverensstämmande och liberalare,
så att ytterligheten vid det sednare må und¬
vikas, såsom för nationens välstånd mera
skadligt.
Att förtullningarne böra ske efter värde,
är en princip så enkel till sin grund, att jag
önskar den måtte blifva gällande^ men jag
skulle deremot tro, att åtminstone för de va¬
ror som hittils varit till införsel tiilåtne, vär¬
det efter 2 å 3 års medelpris på de orter
hvarifrån de vanligen importeras, kunde i
Tulltaxan fastställas, till undvikande af den
obestämda reglering Höglofl. Utskottet före¬
slår, grundadt på Svenske Consulernes qvar¬
taliter insände priscouranter och Mäklarnes
attester på partiprisen å otullade varor i
Götheborg och Stockholm, hvarvid jag får
anmärka att härstädes med undandantag af 5
till 6 artiklar som kunna otulladt för export
till Finland försäljas, inga sådane försäljnin¬
gar af otullade varor, åtminston ehögst sällan,
äga rum. Genom den af mig nu föreslagne
värdebestämning i Tulltariffen, skulle natur¬
ligtvis differencer genom prisens fluctustioner
någon gång uppstå, emot deras verkeliga för¬
hållande; men detta anser jag både för Sta¬
ten och den enskilte vara af mindre betyden¬
het än det obestämde enligt Höglofl. Utskottets
Förslag.
På anförde grunder anhåller jag om åter-
remiss af Betänkandet och att dessa mine
288
Den 28 Junii e, m,
vördsamma anmärkningar må densamma bi¬
fogas.
N;0 21
Grefve Lagerbjelke, Axeli
Grundidéen för Utskottets Betänkande, är
ett tillstånd af naturlig rättighet i handelsför¬
hållanden, satt i stället för artificielt Systéme
af Förbud: det vill säga,friheten ansedd såsom
princip, samt förbud eller modificationer såsom
undantag, då deremot i sakernas nu varande
skick, förbud lärer vara principen, och frihe¬
ten ett undantag. Med denna grundidée me¬
nar således Utskottet icke, att ej något skulle
kunna förbjudas, utan har tydeligen uttryckt
att sådant uppå Kongl. Maj;t ankommer. Ut¬
skottet har blott funnit naturligare, att förut¬
sätta allt ting tillåtit till införsel emot Tull i
vissa proportioner, då Regeringen förblifver
obehindrad att göra nödige förbud eller in¬
skränkningar, häldre än att utgå från en upp¬
gjord lista å en mängd förbudne varor, för att
sedermera efter behag frigifva den ena eller
andra. I förra fallet, då efter princip allt an¬
ses tillåtligt, blefve inskränkningen en följd
af den allmänna nyttans kraf, i det sednare
åter, eller då allt efter princip är förbudit,
kunde vissa artiklars frigifvelse lätteligen ur¬
arta till enskild mans nytta: det förra bör
följakteligen icke kallas ett obegrånsadt frii
hets-,
Ben 28 Junii e. ta.
2*9
hets-, utan ett FortullningsSys'émc, ämnadt
att i vissa fall medföra sjelfva proöibitionens
resultater: det sednare är ett Förbuds- och.
LicenceSysteme, men som erfarenheten har vi¬
sat ofta nog kunna frambringa alla den obe¬
gränsade frihetens skadliga verkningar.
Efter att hafva så tydligen jag förmått,
uppgjordt definitionen af förevarande ämne,
grundar j»g derpå min öfvertygelse, att sam¬
ma ämne, hvilket af flere Riksstånd blifvit till
Bevillningsutskottet remitteradt, rätteligen och
i det skick, det uti Utskottets Betänkande är
framstäldt, utgör en verkelig Bevil ltringsfråga.
Herr Tham synes 111ig hafva fullkomligen ä-
dagalagdt, att BevillningsUtskottet lika litet
behöft rådpläga med ett annat Utskott, angå¬
ende grunderae för denna TullBevillning, sora
rörande grunderné för dea allmänna Bevill-
ningen. De olägenheter som kunna uppstå af de
hya föreslagne TullBevillning6grunderne , eller
af en Tulltariff, ämnad ätt antingen lätta, inskrän¬
ka eller omöjlig göra införseln, hafva icke af
Utskottet blifvit förbisedda; men Utskottet,
sorn erkänner ofullkomligheten af sitt arbete
(en ofullkomlighet tor hända oundviklig, sa
länge erfarenhetens lätor icke hunnit tjena
till rättelse) förväntar sig med visshet, att af
Riksens Höglofl. Ständers högre upplysning
erhålla de anmärkningar som skola bidraga
till en möjlig fullständighet. Utskottet har
äfven i sitt Betänkande tydeligen ådagalagdt
Bil. till Ridå. o. Ad. Pr. V Band. 19
Den 28 Junii e. m.
sin underdåniga tillförsigt till Kongl. Maj:ts
vishet och Landsfaderliga omvårdnad, att en¬
ligt Sin Kongliga rätt i nödiga fall vidtaga de
åtgärder Hans Maj:t funne lämplige Detta
underdåniga förtroende, utan tvifvel äfven hyst
af Riksens Höglofl. Ständer, lärer i deras till
Kongl. Maj:t afgifvande skrifvelse kunna fram
ställas med ali erforderlig utveckling, och då
vet jag i sanning icke huru det skulle kunna
sägas, att hvarken Ständer eller Utskott ej
med skyldig noggrannhet lästat afseende på
Kongl. Majas höga rätt.
Beträffande den anmärkning en vard Le¬
damot gjort, att ifrågavarande Systeme ej skul¬
le vara antagligt förr, än tvenne andra ämnen
af högsta vigt blifvit afgjorde; så är onekeligt
att dessa, nemligen: Stadga i Rikets fenninge-
verk och Näringsfrihet, ej mindre äro hufvud-
saksligt bidragande till handelns flor än till
enskildt och allmän välgång. Men då Riksens
Höglofhge Siänder snart torde komma att äf¬
ven derom öfverlägga, äga Riksens Ständer
tillfälle, att i likställighet bringa alla dessa
Fäderneslandets största angelägenheter, hvar¬
vid jag hoppas att den af Bevillningsutskottet
nu framställte icke skall åsidosättas, utan er¬
hålla eo säkrare framgång af de förenämdes
Hillvägabragte lyckliga förhållanden.
Den ^8 Juni i e. m.
zgt
M:o 3.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans'.
Jag skall icke länge uppehålla Ridderskap
pet och Adeln. Jag skall genast uppgifva
den ståndpunkt, hvarifrån jag sett Utskottets
arbete, eiler den sats hvarifrån jag ansef theo-
rierna lör alla menskliga befattningar böra
utgå, vare sig i handel, i industri, i vetten¬
skap eller i konst från den erfarenhets¬
sats nemligen, att tnenniskan ingenting förmår
uträtta, hvarken till gagn för sig och andra,
eller til! glädje och njutuingar för sig och andra,
om hon icke vet att begränsa sig. Denna sats
gäller lör samhället likasom för individen.
Begränsningen är antingen tvungen eller
frivillig; den är en verkan antingen af nöd¬
vändighetens bud eller af förståndets lagstift¬
ning Isamma mot» som antingen nödvändig¬
heten viker eller också förståndet, och den
förra viker alltid för det sednare, kunna och
böra också de tömmar gifvas efter, som tygla
viljan^ i samma mon, men i den mon allena,
kunna och böra äfven gränsorna för menni-
skans sysselsättningar och njutningar flyttas
längre och längre bort. Detta tillåter indevi-
den sig} detta fordrar samhället af det förstånd
som 6tyr dess vilja.
Efter denna åsigt finner jag mig böra för¬
klara, att den sats, från hvilken Utskottet ut¬
går, att nemligen inga varor skola vara till in¬
försel förbjudna, i Sveriges närvarande ställ-
Dtn 2 g Junii e. ni.
niftg icke kan gillas. Den är för absolut och fot
tidig. Jag föistår väl, att Utskottet icke i sitt Be¬
tänkande upp tällt den, såsom eit lagbud till
skydd för hvarje samhällsmedlems rätt, utan
blott råtom en theorctisk princip, från hvil¬
ken Utskottet harleder de stadganden söm det
föreslår; tr.en äfven såsom theoretisk, måste
jag, elter mih åsigt al Statslifvet, ogilla den.
Än mera likväl mäste jag ogilla sila ut¬
färdade Förbud för sysselsättningar och njut¬
ningar, när de i afseende på tiden äro obe¬
gränsade. Hvarje sund individ ogillar hos en
annan en sådan Viljans träldom under hans så
kallade förstånd; det finnes intet samhälle som
icke mer eller mindra högljudt ogillar sin lag*
stiftare, när han underkastar detsamma såda¬
na begränsningar som skola räcka evigt, el¬
ler dem förståndet i andra afseenden icke kan
godkänna*
Jag ogillar det nu rådande Systemet* men
jag önskar en försigtig och långsam öfver¬
gång till ett friare och bättre— försigtig och lång¬
sam icke derföre att jsg, med en annan
värd Ledamot anser tillvarelsen af konstflit,
af näringsfrihet och af stadga i myntväsendet
vara *tt vilkor för möjligheten af denna öf-;
vergina; utan derföre att det ligger i mänsk¬
liga naturen, och således äfven i samhällets
natur, att gränser skola långsamt utflyttas:
att brist på försigtighet skulls kunna förråda
blist på ledande förmåga, och brist äfven pa
välvilja och billighet, der, såsom här förhåle
Ben 38 Juni i e. m.
landet varit, onödigt strängt begränsande lagar
funnite, på hvilkas tillvarelse likväl mången
grundat Isina beräkningar och sina bemödan¬
den att komma till välstånd*
Den andra satsen som Utskottet uppställt,
att nemligen landets local, Sjöstädernas stora af¬
stånd från hvarandra och deras ringa befolk¬
ning göra det omöjligt att här införa en så
hög införsel, elier skyddande tull, som i an¬
dra länder kan äga rum, emedan, såsom er¬
farenheten visat, förlust för Staten och immorali¬
tet hos Folket deraf är en följd, synes mig
vara den uppå hvilket det nya Systemet bör
byggas.
Omöjligheten7 nämligen, satt kunna hindra
lurtndrägeriet, gör det absolut nödvändigt,
att sådane varor sorn icke kunna i landet till¬
verkas, också måste till bruk och nyttjande
förbjudas, om man förbjuder deras införsel} el.
ler också att deras införsel bör tillåtas, när de»
ras bruk icke kan hindras.
Då svårigheten att bevaka kuster och att
göra Isgarne åtlydd*, utgör hufvudsakliga hin¬
dret, hvarföre man ej hår såsom i andra län¬
der genom en hög införseltull hägnar de Fabri-
cationer som ännu behöfva hägnas, torde än¬
nu för vissa fabsikationer Intörielförbud blif¬
va nödvändige.
Men dessa Förbud efter den sata sorn jag
ef vanföre uppställt, böra icke uthfrdas sibom
Den 28 Juni i e, m.
för beständigt gillande, de böra anse? såsom
premier på bestämda tider; såsom temporai-
ra suspensioner i utöfningen af andra Stats-
borgares rätt. Då RegeringsFormens 60 §,
uppställer den grundsats: ”Ej må Konungen
till vinning för sig och Kronan elier enskilta
personer och corporstioner några monopo!iej>
fastställa,” synes Lagstiftaren hafva handlat
enligt ofvannämnde åsigt. Ett absolut och
för beständigt varande införselförbud uppå ert
vara, är ett Monopol till förmon för den som
inom landet tillverkar dylik vara. Huru lätt
kan icke hända, inom ett Land som vårtt
tued ringa befolkning och ringa capitaler, att
en enda person, ehuru flere kalias berättigade
att drifva samma handtering, och att täfla om
varans godhet och pris, genom öfvervigten af
sitt Capital, drar till sig ali den vinst som
denna näring ger, Och genom införselförbud
på den vahra som han tillverkar, kommer i
tillfälle, att höja priset efter behag, att efter
behag skattlägga sina medborgare, och att ut¬
öfva ett för andra förderfligt monopol,
Pröfningen af införselförbuds behof bör
naturligtvis tillhöra verkställande magten, men
jag tror att de ej borde utfärdas, utan att
Konungen vid allmän Riksdag deröfver hort
Rikets Ständer och att de ej borde gälla län¬
gre än från Riksdag till Riksdag.
Jag tror att man hvarken bör eller be-
hofver inlåta sig i en vidlyftig undersökning
»f den fragen, huruvida gränslinierna emellan
t
Den 28 Junii c. nr.
Konungens economiska lagstiftningsrätt, och
Folkets beskattnings blifva rubbade genom
Utskottets behandling utaf ämnet. Ofvanlöre
citerade sista moment af RegeringsFormens 60
§ torde göra osäkert huruvida ett, i afseende
på tiden illimiteradt införselförbud, lagligen
kan af verkställande magten utfärdas.
Står den sats fast, att Ständerna icke kun¬
na garantera den Sutsintrad, som genom Tull¬
uppbörd påräknas, med mindro icke Tariffen
nedsättes, så gör ofelbart en anmälan deraf
jemte nödvändigheten att afskaffa Lsgar som
mana till brott, tillfyllest, för att bestämma
Kongl» Majlts beslut.
Om Utskottet, sedan d« gjorda anmärk¬
ningar blifvit pröfvade, bibehåller sina nu
framställda åsigter, så måste naturligtvis när
Betänkandet återkommer, motiverne från Tull'
tariffen skiljas. Denna senare hlir ett föremål
för Ständernas beslut; rnotiverna för Ständer¬
nas beslut, Kongl. Maj-.t i underdånighet med¬
delade, lära sedan ofelbart erhålla det afseen¬
de, som Kongl. Majtt vid pröfningen af före-»
kommande casus, kan pröfva nödig.
- Beträffande Tariffen, får jag fästa Utskot¬
tets uppmärksamhet på nedannätr.nde puncter;
Höfrö torde böra beläggas med högre inför¬
seltull, än för frön t allmänhet blifvit föreslagit.
Höfröhandeln har redan blifvit cu inhemsk
handtering.
Vien 28 Junti c, m,
Tullen på Mascowade synes mig vars nog
hög i förhållande tili tullen på Toppsocker.
Dea lärer förr ha varit 6 procent af varans
varde, nu skulle d«n förhöjas till to procent.
Utskottet föreslår att Styrelsen matte be¬
rättigas att efter omständigheterna moderera
införseltullen för SpanBemål. Jag tror att;
maximum af de i landet gångbara Spannemåls-
pris borde bestämmas, innan Tull, på ut¬
ländsk Spannemål bör kunna helt och hållet
upphä fvas.
På Malt, Hvete och Ärter bör Tullen all¬
tid vars högre äo på Råg och Korn.
N:o 4.
Herr Lefrén, Johan Pehr
Man anmärker mot ProhibitifSnJlemet chss o.~
verh/lällbarhet. i anfeende till en jorm enad omöjlig-
het att vidniagthålla dertill nödig bevakning.
Gerna medgifver jag att denna omstän¬
dighet är ganska betydande, men jag kan der¬
före ej medgifva systemets förkastlighet. Är
åndamålet som sökes godt , så, måste man ej,
misströsta örn dess ernående för det medlen äro
besvärlige.
jag medgifver. äfven , att huru ock Tull-
bevakningen må regleras oc-h styras, likväl lu-
Den 28 Junit e. rrt,
rmdräjeri skall äga rum ; ty den äreförgetne
lagbrytaren, är alltid till reds att begagna hvarje
tillfälle, då egennyttan kan tillfredsställas; men
jag medgifver dermed ej, alt 1 arend; sjerier, då
en god bevakning finnes, kunna drif vas till den
betydenhet, att ProhibitifSystemets verkan idet
hela deraf lider.
Jag vet att lurendräjaren nu är mindre
Vanärad än han bprde vara, men jag vågar tro
att detta yrke skall återtaga sin naturliga stäm¬
pel af föraktlighet om vi af erfarenhet fortfa¬
rande lära inse, att Lurendrä jaren är en äre¬
förgäten bof, sorn trottsar nationalintressef j i
Stället att sotn nu sk«r, hylla liana bandtverk,
derigenom att man anser detsamma ej kunna
utrotas Detta förefaller mig tämmeligen lik»
atåmrnigt med den åtgärd i vissa landar, att
negociera med stråtröfvare, sedan man af svag¬
het i anstallter och sömnsgiighet kommit der¬
hän, att man ej tror sig kunna uthålla öppen
fegd med våldsverkarne och slutligen utrota
dem Deltagandet för iurendräj.erieyrket, hvil¬
ket stundom kallas förlåtligt, och om icke mo¬
raliskt, åtminstone ej omoraliskt, undergräf¬
va i betydlig grad Regeringens anstallter och
förlamar deras verkan. Jag föreser förhopp¬
ningsfullt den dag då vi skola se de såkalla¬
de bildade och bättre Folkclassernes barn 5
verksiäderne sysselsatte med att bidraga till
egen och det allmännas förkofran i stället att
öka deras Glass som täres af anspråk och lät-
js; och jag hoppas att när vi finna våra barns in¬
tresse i sirid mot Lurendräjarens, vi åtminsto-
Den 38 Junii e* m.
ne då skola inse hvad vi nu synas vilja lön-
ligen förbise. Denna tidpunkt är må hända
närmare, än man i allmänhet vågar hoppas,och
det beror af nu församlade Ständers åtgärder
att påskynda dess inträffande. Dessa åtgär¬
der äro redan föreslagne af Friherre Franc
Sparre och med allmänt bifall mottagne, och
jag vågar hysa den bestämda öfvertygelse, att
ProhibitilSystemets bibehållande är ett oefter-
gifligt vilkor för en lycklig utgång af denna
synnerligen stora och hedrande Plan, hvilket
jag till lugnt och fördomsfritt behjertande tror
inig böra vid detta tillfälle framställa»
Dessutom torde i fråga om nödvändighe¬
ten af en alfvarlig Tullbevakning få anmär¬
kas: att en af Ledsmöterne i BevillningsUt'
skottet sjelf öppet uttalat, att det föreslagne
nya så kallade TariffSystemat är alldeles o-
dugligt i händelse Tullbevzkningen ej allvar¬
ligen i öfverenstämmelse dermed inrättas, så
att Tullförsnillning i stort blir omöjlig samt
att han ej misströstar om möjligheten att så
inrätta densamma. När nu detta är medgif-
vit, så frågar j»g om det ej med samma åt¬
gärder är möjligt att hindra Lurctidrä/eriet sorn
erkändt är lättare att förekomma än Tull för-
smärting; och om således det skäl mot Prohi-
bitdSystcmets bibehållande, som hämtas från
otillräckligheten af Tullbevakning, i allmänhet
ej nu mera kan anses såsom vederlagt af dem
sjelfva, hvilka förkasta detta systeme?
Hvad åter vidkommer den förmenta de¬
Den 28 Junii <% rn.
299
moralisation som skall vara en följd af Pro-
hibitifSystemet, så medgifver jag gärna att de¬
moralisationen verkeligen äger rum; men an¬
märker sorn jag tror med skäl, deremot, att
demoralisationen inom nationen blifver både
större och hvad värre är, sträckt längre ner till de
mindre upplyste Folkclasserne, om det fria im-
portsystemet skulle införas. Vi hafva erfarit
en försmak deraf såsom en följd af våra för¬
hållanden, från 1811 till 1815 och jag anser
afgjordt att hvarje husfader både kändt och
ännu känner följderne af denna period. Jag
anser ej något vunnit dermed att utbyta en
demoralisations anledning mot en annan, och
tror att ProhibitifSystemet rätt vårdadt, är det
som minst förderfvar sederne och verksammast
bidrager att förekomma anledningarne till de¬
moralisation, emedan det hyllar såsom grund¬
sats nationalflit och nationalitet i åjigter Och såle¬
des har en ovedersägeligen god syftning, sorn.
alltid skall verka på det stora hela af Folket,
medan minsta delen, jag menar dem som låta
fåfängan dåra sig, blir ett offer för dess skugg¬
sida; hvaremot det fria importsystemets syft¬
ning är antinatioml, emedan det i längden dö¬
dar konstsinnet och konstfärdigheterne, gör
landet till en Provins af verlien i stället för ett
oberoende Rike i verlien, samt Folket till ett ros-
niopolitifht afskum i stället för en högsint fojler-
landf t tänkande brödra familj.
Man fäger att confnmenten bår få kåpa
varor af hvilken nation forn hälft, och ef få,
under Statens för myndor ef ap,
Den 28 Junii c, na
Odet Förmyndare/kap är nu ett af dessa
fältrop för dagen, genom hvilka man söker stt
imponera- ett af dessa, ord utan bestämd be¬
märkelse, med hvilka man tror sig kunna lösa
alla förefallande svårigheter. Möd det går ej
mera an att herska genom trollrunor: man mår
ste öfvertyga med skäl och fada.
Hvilka äro då dessa coasumenter af ut¬
ländska luxartiklar?
Hvilka äro de som tillfälligtvis skulle vin-;
oa på införseln af de utländska kramvaror?
Hvilka de olycklige resultatcrne för defc
allmänna, »af denna oupphörliga fortgång i sinn¬
liga njutningar?
Consumeoterne äro för det närvarande de
bildade classerne, som till stor del lefva af
Statscassan och utan blygsel ej kunna tillåta
sig att fortgå i stigande fordringar, och utan
samvetsagg ej kunaa tillåta sig, att fortfarande
gifva elakt exempel och derigenom smitta
nationen.
De sorn tillfälligtvis, och intill dess ali
förmögenhet i landet vöre uttömd, skulle vin¬
na på utländska kramhandeln existera ej ännu
egenteiigen att tala, \ty några uslingar, Luren-
dräjare, som, trottsande lagarne, idka en sådan
handel i smyg, räknar jag ej) d# herrliga följ-
dertie af en så ian handel och *n sådan con¬
sultation, äro att tillskapa nya behof utan grän.-
Den 28 Junii e. rn.
301
sor, nya beskattningar, nya läster och att slu-
teligen alldeles utplana utur kärnan af natio¬
nen all Physisk och moralisk kraft, all känsla
för storhet i tanke- och handlingssätt, ali för¬
måga till uppoffringar och försakelser för ali—
ment väl, och dä! hvar finna stöd för Stats-
föibundet? hvar armar till försvar? hvar den¬
na urgamla Svenska sinnes styrka som aldrig
misströstat, som växt med farorne och mer än
en gång visat Verlden, ett man är stark i sam¬
ma inon som man är dygdig, och att dygd är
ett tomt ord der nationalmåttlighet saknas.
jfg kati ej afhålla mig, ätt viddetta till¬
fälle anföra några drag af den olika anda sorn
råder i olika länder* i frågor eom röra natio-
nalintressena.
En Svensk, som ägde ett större Manufac-
turverk, hade under sina resor i England ge¬
nom urval, samlat, modeller för sina verkstä¬
der af det bästa slag som i England kunde ut¬
letas och uppställt dem i ett Cabinett. Denna
Modellkammare visades en gång för en sam¬
ling Svenska Hetrar och Fruntimmer. Ägaren
fick det infallet att utgifva modellerne för
Svensk tillverkning. Det omdömesrika säll¬
skapet fann pjeserne mycket vackra, men kun¬
de dock ej undgå att anmärka, att de, likväl
hade någonting som utmärkte att de ej voro
Engelska. Ägaren log åt dess - patrioter; men
besparade dem, såsom artig värd, förödmjukel¬
sen af en närmare förklaring. Vid samma tid
för circa ao år sedan reste en Svensk Handels-
Den 28 Junii e. m.
expedit öfver Götheborg till London. Han
köpte sig i Götheborg ett slags der tiUverka-
de utmärkt vackra stålknappar. Ankommen
till London frågade en Engelsman hvar han
köpt dessa sköna knappar, och försäkrade att
de vore af en helt ny patent-tillverkning i
Birmingham. Men då Svensken sade att de
voro gjorde af en Klensmed i Götheborg, sva¬
rade Engelsmannen, jag har blott velat försöka
er contenance; ty vid första blick såg jag att
de ej voro gjorde i England.
Dageligen finna vi ty värr anledning till
reflexioner, öfver sådane olika tänkesätt.
Jag vågar äfven nu återkalla i minnet den
sköna ägta Engelska anecdoten då en rik En¬
gelsman samlade Londons förnämste Män till
en måltid och lät i en Mortel sönderstöta en
Perla af stort värde, hvilken Drottning Elisa¬
beth ej haft råd att köpa, emedan hon användt
sine skatter till inrikes industriens upphjelpan-
de, och sedan i en Vinpocal blanda gruset af
denna Perla, för att dricka Drottningens skål.
Der medborgaren värderar sin regerings bemö¬
danden att upphjelpa landet, och med hänryck¬
ning omfattar det allmännas intresse, der visar
sig sådana resultat, som vi se i England och
i alla länder, der verklig lyftning i tänkesät¬
ten finnes: och att det tillhör nationalrepre¬
sentationen att häri föregå nationen, kan ej
betviflas.
Den 28 Junii c. m.
N:o 5.
'Grefve Spens, Carl Guflaf:
Då mot Utskottens nu på bordet lagde
Betänknnde jag går att göra några anmärk¬
ningar, som jag anhåller må jemte detsamma
få hvila på bordet, och om återremiss bevil¬
jas, få till Utskottet åtfölja , ledes jag dertill
visst icke af den tankan, att mitt yttrande
skulle äga den förtjenst, att det för sakep vo¬
re af någon serdeles vigt, om det under den¬
na tid underställes Ridderskapets och Adelns
pröfning, utan helt enkelt af det skäl, att de
förfall som jag för Herr Grefven och Landt-
Marskalken omnämnt , möjligen innan detta
Betänkande till pröfning egentligen företages,
tvinga mig att afresa på någon korrt tid från
Riksdagsorten. Då under denna tid frågan kan
blifva afgjord genom bifall på Betänkandet,
och jag anser hvarje Representant göra orätt,
om han försummar att yttra sig i de frågor,
der hans öfvertygelse hunnit stadga sig till
olikhet med den ä bane varande afgöringen,
har jag velat till Protocollet säga mina tankar,
att de må kunna stå der som en reservation
för min räkning, i händelse Utskottens För¬
slag blifvar bifallit.
I likhet med hvad flere gånger under
denna Riksdag handt, anhåller jag derföre att
få begagna detta tillfälle som för mig är det
enda, och då Betänkandet ostridigt är före, så
Den 28 Junti e. m.
att hvar och en närvarande lika ostridigt hat
rätt att yttra sig-
Jag skulle harvid otillbörligt upptagå
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid, öar jag
ej genast öfvergick till sjelfva propositioner¬
nas granskning; recensionen af theorier och
motiver hsr jag ofta funnit icke uträtta myc¬
ket, och det fordras dertill en längre tid, och
vida större kunskaper* än jag har kunnat an¬
vända.
ltsta Afdelningen!!
irsta Momentet innefattar ett afstyrkande
af nu genast företagen realisation. Sjukdom
hindrade mig under Riksdagens första måna¬
der att afhöra de interessanta debatter, som då
rörande detta ämne föreföllo; jag vill derföre
nu blott i korrthet yttra mig öfver denna frå¬
ga, eftersom den är den egenteligen preliminai-
ra, och efter som, oagtadt jag på det hela in¬
stämmer med Utskotten i afseende på s<ken,
skälen dertill äfven i mina egna ögon äro af
en serskild art, och sådana, att jag aldrig skulle
förlåta mig dem, om icke det förevarande må¬
let vors en creditfråga.
Riksdagsmannens hufvudskyldighst är nem¬
ligen vanligen helt ovilkorligt den , att blött
följa sin egen öfvertygelse och opåkallad med¬
ger jag, och begär tili min säkerhet, då en
gång alla yttranden i dessa ämnen skola blif¬
va
Den 28 Junii e, m.
va underkastade allmänhetens och framtidens
pröfning, att nu få till Protocollet förklara, att
jag har ansett sjelfva denna realisationsåtgärd,
som jag afstyrker, så väl lämplig som möjlig.
Frågan är likväl af den besynnerliga art, att
jag icke tvekar, att afstyrka samma åtgärd,
just derföre och endast derföre, att den af aå
många bestrides.
Vid 6ista Riksdag hade jag tillfälle mer
än en gång yttra mig i financefrågor, och var
då liksom flere andra , afgjordt öfvertygad om
olämpligheten att då vidtaga några steg till
realisation eller silfverutväxling. Den plan,
eller rättare tendens (ty icke vill jag åtaga
mig att uppsöka conseqvens i den kedja af
åtgärder jag här menar,) som vid 1812 års
Riksdag förbereddes genom diverse reactioner
mot de förra besluten, och 1815 inträngde i
Financegebietet genom stadgandet, att Banken
hädanefter för egen räkning skulle drifva en
den betydligaste del äfven af landets lånerö¬
relse på namncredit, denna tendens hade före
1818 ännu ej framträdt i full dag: under Riks¬
dagen var det ännu oafgjordt, hvad resultat
det våldsamma störtandet af FilialDisconteme
skulle komma att få; och möjlighet fanns än¬
nu, att söka bibehålla det gamla , eller åter¬
ställa det, innan någon betydligare vådlig följd
af rubbningen uppstått. Knutarne afhöggos
genom det i Financiel! afseende så högst märk¬
värdiga RiksdagsBeslutet, en seger vanns der-
Bil. till Ridd. 0,' Ady Pr, V. Band. 20
3oS
Den 28 Juni! e. m.
vid af den ofvannämnda indragare- eller re-
actionstendenseo, ehuru grundadt hopp hvar
och en med Sveriges historia bekant kunde ä-
ga, att 1760-talets varnande exempel ännu ej
skulle vara glömdt. Sjelf är jag den första
att påminna, huruledes följderne häraf icke al¬
deles blifvit så hotande för hela samhället, som
dem jag, enligt min reservation af den 7 Junii
1S18, J hvilken åtskilige med mig instämde,
befarade. Jag lager mig friheten omnämna
denna reservation här, ehuru vederbörandes
mot Grundlagen stridande försummelse har
gjort vår ostridiga rättighet, att äfven för des¬
sa yttranden i ett tryckt Protocoll erhålla ett
rum, nu redan i fem år successivt om intet.
Hvilka följder som af indragningssystemet upp¬
stått, har emedlertid af tusendes ruin blifvit
vitsordadt, och förgäfves försökte man vid bör¬
jan af denna Riksdag tysta ropet om landt-
boens olyckliga belägenhet; den som då hörde
det kraftfulla sätt, på hvilka dessa olyckor af-
målades, kunde hoppas, att vid blifvande be¬
sluten, skulle enighet finnas, eller åtminstone
bestämda öfvertygelser.
Det kan nu med stort skäl ifrågasättas,
om icke en så kallad realisation nu vore läm-
pelig. En sådan åtgärd äger alltid det stora
företräde att vara hel, eller kunna blifva det;
och vvgten för en representation af allt hvad
som i detta meningsfulla ord innefattas, skulle
vid början af denna Riksdag säkerligen hafva
bringat mig att rösta för rcalisationeo nu? se^
Dtn 28 Jun i i t. rn.
307
dan invecklingen hunnit den grad , att detta
ändå förr eller sednare blir resourcen.
Men Creditfrågor medföra den besynner¬
liga egenskapen, att samma åtgärd , som i sig
Bjelf är den rätta, och som är möjlig der fasM
het finnes i en sammanstämmande vilja, i mot¬
satt fall kan blifva skadlig. Jag begär till
Protocollet, att grunden hvarföre jag instäm¬
mer i Utskottens afstyrkande af genast företa¬
gen silfverutväxling , är det sätt, på hvilket
realisationsprojectet vid denna Riksdag fram-
trädt. Icke understödt af något tillstyrkande
från den authoritet, sorn bäst är i tillfälle att
känna utsigterne för framtiden, och vid hvars
tankar Svensken så gerna hvilar, framställdes
detta project i det stället af en comitéj ingen
detaillerad utarbetning medföljde, och förfat-
tarne sjelfve discrediterade sitt förslag, då det
förenades med det ai lån eller actier i Ban¬
ken. Samma förslag har nu efter långvariga
öfverläggningar blifvit afstyrkt af förenade Ut¬
skotten , Riksens Ständers valda deputerade;
Riksdagen är eller kan vara nära sitt slut, och
det finnes icke ens tid , att nog fullständigt
och sorgfälligt utarbeta förslag till alla de de-
taillesteg, som med en realisation borde sam¬
fält företagas, än mindre kunna desse förslag
utarbetas af ett Utskott, hvars ledamöter sjelf¬
ve äro öfvertygade om hufvudstegets olämp¬
lighet. Åtgärder» skulle derigenom blilva o-
fullständig, och än ofelbarare anfet blifva det;
den skulle kunna anses ligga i strid med of-
vannämnde icke officielt uttryckta öfvertygel-
Den 28 Juni i e. m,
se, och i strid tillika med ett stort inom lan¬
det supponeradt parties interessen och planer,
och denna åtgärd är till sin natur sådan, att
om dess snara omintetgående förutses , så går
den ovilkorligen snart omintet. Mången skul¬
le till och med kunna tro, att ett bland huf¬
vudsaklig» skälen till bifallet varit enskilda
personers önskan, att draga sin enskilda un¬
der förutgående period till stor del förvärfva-
de egendom ur spelet och sättet för afgörnin-
gen skulle innefatta full anledning att vänta
ett helt annat resultat än som åsyftades. När
en gång allmänna viljan af Regering och Stän¬
der mera öfverensstämmande tolkas till bifall
af detta förslag , då först anser jag det vara
tid, att uppgöra den liqvid, och uppgöra det
nya Conto i Financeafseende, som nu mera se¬
dan Creditsystemets grundvalar hafva blifvit
skakade, icke i längden kan undvikas.
Jag för min del kan icke instämma i den
tanka, som Utskotten i det med detta moment
sammanhängande Betänkandet Ut. B. fram-
siälldt, att realisationens möjlighet med något
skäl kan fästas vid antingen det uppgifna för¬
hållandet af tvåtredjedelar, eller något annat
sifferförhållande emellan Bankens företrädes¬
vis så kallade reela fond, och dess skulders
belopp. Silfverutväxlings åtgärden kan i ett
land, hvats alla penningeförhåilanden så län¬
ge hafva haft en enda medelpunkt, misslyckas
och blifva högst vådlig, äfven om den så kal¬
lade reela tillgången vore lika jior med Ban¬
kens utgifna sedelstock. Jag vet väl, att den¬
Den 28 Junti e. m.
na paradoxa satts skall nekas af dem, som stå
eiler vilja stå, endast på synpuncten af Bank¬
utredning; den är icke destomindre ostridig.
Sjelfva silfrets bibehållande sorn mynt i rörel¬
sen beror på creditförhållande i vissa atseen-
den äfven så väl som pappersmyntef. Är na¬
tionen van att uppgöra sina beräkningar i ett
egentligen så kalladt Creditmynt, är det af¬
gjordt erkändt, att sjelfva afståndet medbor-
garne emellan i ett vidsträckt och mindre folk¬
rikt land gör pappersmyntet alltid användba¬
rare än ett metalliskt, och finnes det således
skälig anledning, att förutse ett snart återta¬
gande af Statspappemystemet och dervid möj¬
ligen öfvergång till ytterlighet genom enskil¬
da interessens inverkan, så leder realisationen,
eller kan. leda sjelf, till speculationer på en
sådan supponerad framtida händelse, och dessa
speculationer kunna och måste kunna åstad¬
komma möjligen, att den åtgärd, som till ett
godt ändamål var vidtagen , slutar med att
fråndraga landets rörelse allt mynt, emedan
pappersmyntet utbytes mot silfvermyntet, och
silfvermyntet upphör att äga myntnatur, för
att i stället bli en vara , som sjelf är föremål
för handelsspeculationer, och, lika länge dess¬
utom , är en i national-economiskt afseende
oproductiv egendom, ty silfret såsom vara, är
vid nästan ingen production af vigt snvände-
ligt. Correctiv häremot, så snart misstroende
hunnit fästa sig vid realisationsidéens fortfa¬
rande burskap inom landet, finnes aldeles icke
deruti , alt denna idées verkställighet för ö-
gonblicket kan med zifftor bevisas vara möj¬
31Ö
Den a8 Junti c, m.
lig; speculationerne blifva endast derigenom
mera säkra, de kunna så mycket mindre ute¬
blifva, och ju större allmänna förlägenheten
blir, ju mer vidsträckta blifva de.
Deremot är det aldeles ingea möjlighet,
utan vitsordas tvärtom af många länders er¬
farenhet, att Banker kunna realisera, äfven med
en i proportion mindre metallisk fond, än Sven*
ska Bankens närvarande. Borgen för möjlig¬
heten af en framtida för landet formenlig rea¬
lisation finnes således på långt när icke i det
successiva närmandet till så kalladt bättre för¬
hållande mellan reel fond och sedelstock, den
ligger ensamt i upphörandet af den häftiga
kamp emellan motsatta finsnciela interesse?!
inom landet, som antingen är verklig , eller
sorn med skäl befaras, och hvaraf man, li¬
kaledes med skäl, grundade på theori och er¬
farenhet, förutser att följden blir ett ständigt
vacklande i idéer. Det är härvid af ganska
liten betydenhet, om, såsom mången yrkat, man
i Grundlagen intager bibehållandet af ett vist
system, eller fäster stora svårigheter vid från¬
gåendet deraf; crediten fäster sig icke vid ord*
stadganden , och det närvarande fosterlandets
Grundlag, lemnar icke åt penninge-juden nå¬
gon antaglig borgen , ty hans rätta fosterland
är hans Casaakista , och ciet lås , hvartill han
sjelf förvarar nyckeln, är den i hans tanka
högsta säkerheten,
Det enda sättet att minska striden emellan
partier, eller der man tror, att en sådan befa¬
Den 28 Juni i e, m.
ras, speculationerna på dess utgång, ligger i
afväpnandet af dessa verkliga eller möjliga
antagonister, derigenom , att sannolikheten för
dem minskas, att kunna vinna något betydligt
med lätthet, eller genom begagnandet af en
momentel seger. En sådan probabilitets be¬
räkning galler nemligen äfven från myntspe-
culantens synpunkt, ty Köpmannen tilltror och
måste tilltro, det enskildta interesset allt , och
således äfven den klokheten, att icke utsträc¬
ka sin verksamhet åt andra håll, än der vin¬
sten är probabel. Jag tror således för min del,
till exempel, att långt ifrån det möjligheten att
återbringa det förhållande, till hvars försäk¬
rande inom landet Bankens inrättning var af-
sedd , skulle påskyndas genom hvarje åtgärd,
som gör Bankens tillgångar, utöfver den 6å
kallade reel», lättare disponibla, sorn man sä¬
ger; vore tvärom det rätta medlet, att fästa dem så
mycket möjligt är, på det att en allvarlig vil¬
ja, att utföra det som angifves, må vara för
allom synbar, och lättheten minskas, att efter
ögonblickets ingifvelse i en framtid ändra sy¬
stem. Detta är efter min åsigt den egenteli-
gen enda myntbestämningen , när alla de för¬
hållanden, som med penningeverket äga sam¬
manhang, äro så innerligt sammanflätade med
en sådan mängd menniskors serskilta interes-
sen , att rubbningsprojectets genomdrifvande
kan anses vara en orimlig förhoppning. Det
är i det afseendet, jag finner Utskottens mynt-
bestämningsförslag, att i ett RiksdagsBeslufc
fixera ett silfverväxlings agio , och att köpa
litet silfver årligen s högst halfva och otili-
Den 38 Junii e, m.
räckeliga, när man vid samma Riksdag vidta?
ger åtgärder till Bancotillgångarnes större dis¬
ponibilitet , till rörelsecapitalets indragning,
med flere detailler, och så snart man derige¬
nom lemnar rum för den förmodan, att dolda
planer äro vid beslutens tagande verksamma,
sådana man hittills med skäl trott sig se, om
också kanske ingen plan rätteligen varit, eme¬
dan resultaterne, efter hvilken allmänheten må¬
ste döma, varit de samma, som om dessa pla¬
ner funnits.
2\dra Momentet innefattar förslag om årligt
silfverköp af en del af Bankens behållna åril»
ga vinster, och 3:dje Momentet, om illimite¬
rad silfverinväxling genom utvidgande af Ban¬
kens sedelrörelse , äfven utöfver det belopp,
hvarföre Banken enligt 2:dra Momentet skall
köpa silfver. Betänkandet Bilagan Lit. B. upp¬
lyser, att Utskotten anse 266,666 j:dels R:dr
Banco vara det minsta, som af Bankens inkom-
Jler årligen bör användas. Utskotten hafva
således både föreslagit att köpa silfver för en
del af Capitalintraderne, och för en del afrän-
torne, tillsammans minst 266,666§:dels R;dr.
Serskildt är i Betänkandet Lit. D. föreslagit ,
att använda en ingående Capitalintrad från
Statsverket af 150,000 R;dr årligen till silf¬
verköp efter samma grunder som för Bankens
silfverköp af dess vinstmedel bestämmes. Det
synes tydligt, att om således alla Utskottens
beslut bifallas nu, är summan för silfverköpet
fastställd till 150,000 af capitalintrad och minst
116,666|:delar af räntemedel eller vinster. För
Den 2$ Junii e. m.
313
växlingen är enligt Bilagan Lit. A. ett agio
faststäldt. Jag anhåller att öfver dessa ämnen
få yttra mig i ett sammanhang, efter som de
verkligen äga ett ganska intimt sins emellan.
Ändamålet, hvarföre Banken köper silfver,
och bör köpa det, måste, efter min tanka, li¬
kasom vid all åtgärd afen RiksBank, åtmin¬
stone innan något egentligen definitift beslut
om fullständig in- och utväxling tages , vara
näringarnes trefnad och nationens bibehållan¬
de vid financiel välmåga; en ensidig Banco-
förkofran kan möjligen aflägsna tidepunkten
mer, än den ens kan anses närma den. Så
snart derföre Bankens ställning redan är sådan
att äfven med afdrag af alla de fonder, hvars
afskrifning framdeles kan komma i fråga , e-
medan de icke innefatta någon verkelig till¬
gång, ett betydligt öfverskott ändå finnes, ser
jag för min del icke något skäl, att använda
någon del af Bankens behållna vinster till silf¬
ver köp ; den ställning, som deraf skulle upp¬
komma till slut, vore att Banken , under sin
jernbrefsperiod , hann samla så stor tillgång,
att, då dess skulder en gång inbatalas, den ha«
de alla sina fordringar hos enskildt3 öfver, och
detta öfverskott blefve sjelf ett betydligt ondt,
såsom det för ett land alltid kan anses vara,
när en större del af den verkliga egendomen
rätteligen är utan ägare och således länder till
ingens båtnad. Olägenheten af ständigt växan¬
de Cassör, har vid denna Riksdag blifvit an¬
märkt och bevisad, och jag tror på grund af
514
Ben 28 Junii e, m\
dessa bevis, att det vore bättre, att till det
föreslagna silfverköpet för någon del af Ban¬
kens intrader , endast använda medel sorn af
capitaler inflyta*
Ordsaken, hvarföre den ofvannätnnde
dubbla methoden att inskaffa Silfver i Ban¬
kens hvalf nu kan och bör antagas, synes
mig hufvudsakeligen vara den, att tillfälle för
silfvers förvandlande till Svenskt mynt, icke
må felas, äfven när conjuncturen sjelf inställer
den egentliga Silfverinvexlingen, hvilken så¬
som illimiterad till sitt belopp, i det stället
måste begränsas genom en viss bestämd ziffra
af agio. Silfvervinst är, så länge Silfvermynt
är det, hvaruti verldshandelns serskilt» kuster
afsluta sina transactioner, det egentliga feno¬
menet af ett Lands vinster på utlänningen; kan
således den omnämnde SilfverafsättningeD try¬
ta, så kan man med skäl säga, att landets
egna näringar, alla tillsammanstagne, drifvas
utan ändamål, och att, oagtadt många en-
skildta kunna hvar för sig förkofra sig, det
hela likväl alltid skall vara stillastående, och
således vid första åverkan af en menlig con-
junctur vara i aftagande. Bankens Sdfverin-
samling är således att anse som en slags Spar-
banksinrättning för Nationen; då conjuncturen
medför det agio, som för realisationsperioden
iillärnas, är således med skäl silfverväxlingen
obegränsad till belopp; i motsatt fall bibehåi—
les den, på det att äfven då, utvägen, att con-
sumera det man kunde använda till capital-
Dm *8 Jiitiii e. m:
3i5
förkofran, icke må blifva för Rikets alla med-;
borgare tillsammans den enda.
Om således vid denna serskilt* anstalt,
som genom benämningen silfverköp skiljes
från den egentliga silfverinvexlingen, belop¬
pet af det, som ovilkorligen årligen skall kö¬
pas, fastställes högre, än hvartill man med
skäl kan anse, att landets årliga vinst alltid
minst uppgår, åstadkommer blott en onaturlig
silfverhandel, som likasom allt onaturligt
straffar sig sjelf och hvars följder på coursen
snart skola göra den ihogkomrr.en af dera, som
nu icke påminna sig hvad den medför eller
kan medföra. För min del tror jag, att 150,000
R,dr Banco är det högsta, hvartill i lar.deta
närvarande ställning, viosteme på utlänningen
kunna säkert förmodas uppgå, så framt ej inJ
dragningssystémet äfven vid denna Riksdag
följes; ty då skall man snart hinna hanhända
den tid, då Rikets hela sammanlagde rörelse
aflöper utan förkofran, eller i de mästa åren
med förlust, till dess, genom en ny brytning
och rubbning, ett annat förhållande förberedes.
Helt annorlunda kunde man fortgå till det än¬
damål som åsyftas, om önskan att förkofra
Banken kunde få vara den enda, eller i något
afseende annat än underordnad. Men då vore
åter insamlandet af 100,000 å 200,000 R;dr
årligen mycket för litet, emedan hoppet om
en Financeställning icke det minsta verkar på
crediten, då perioden för förändringen är hela
mansåldrar aflägsen.
3i6
JOen 2 g Junii t, m.
I sammanhang med dessa silfverinsam-
lingsanstallter är föreslagit, ehuru icke inom
Utskottet bifallit, att tillåta insättaren af silf¬
ver enligt det fastställda agiot, att sjelf eller
genom ombud återtaga lika stort belopp emot
Bancotransportsedlar af motsvarande värde.
Detta Förslag, kanske det mäst genialiska af
alla under denna Riksdag framstäldta mynt-
bestämningsplaner, synes vid första påseen¬
det hvila på mycket goda grunder. Man an¬
för, att sjelfva önskan att försäkra sina capita-
ler skulle bringa en högst obetydlig mängd
capitalister, att begagna denna utväg, att så¬
ledes derigenom, och endast derigenom, man
kunde anse sig säker, att något silfver kom
in i Banken, och att det befarade allmänna
uppsägandet af Capitaler skulle kunna undgås
genom successivt användande af ett högst litet
Capital, som flera gånger och så länge som
silfver fanns att köpa, successivt omsattes från
metall till sedlar och tvertom, och på 6ådant
sätt försäkrade ett mångdubbelt större be¬
lopp. Man har härvid icke märkt, att just
denna succsessiva åtgärd ensamt af Stockholms
Stads ständige invånare kan begagnas, och att, då
misstroendet till ett icke genomsilfverinsättnings-
attest försäkradt Capital, nödvändigt snart skulle
utsträckas till Rikets öfrige invånare, så snart de
fingo höra talas om ett annat sätt, att hafva ca¬
pitaler placerade, som hettes vara förmonliga-
re, nödvändigt förr eller sednare dessa silf-
verinsättningsattesler skulle bli en egen art af
transportabel egendom, mycket efterfrågad af
alla gäldenärer inom provincerna, för att der-
Den 28 Junii e. m>
317
igenom tysta ropet om promptbetalning å si¬
na fordringsägares sida. Hela silfvcrinvex-
lingsanstalten skulle härigenom äfven i de o-
naturligaste missförhållanden kunna fortfara,
utan att innefatta sitt eget conrectiv, och he¬
la landets alla penningeafhandlingar skulle
blifva beroende af, eller sättas i sammanhang
med steg, företagna inom Stockholm. Sjelfva
Hufvudstadens Capitaler skulle härigenom, till
icke ringa mehn för dess egentliga näringar,
dragas in i en af inga naturliga förhållanden
påkallad handelsgren med silfver, och till en
speculation på myntsorter, som, då den ona¬
turligt griper ikring sig, är lika farlig för
landet, som den kan vara riktande för den
enskilda.
Jag kan vid detta tillfälle icke afhålla
mig, att påminna de Herrar och män, hvilka,
likasom jag, bevistade förra Riksdagen, om det
öde ett financielt förslag då fick, sorn Herr
Grefve von Schverin väckte, och som af
mig sedan utvecklades under namn af Förslag
till CreditCassor i provincerne. Hypotheks-
Systemet förkastades då , utan att man ens
ansåg mödan värdt, att söka förbättra det vis¬
serligen bristfälligt uppgifna reglementariska ;
vid detta Riksmöte har samma system redan
haft flera, ehuru ännu ej nog många, försva¬
rare. Men ibland skälen, hvarpå detta För¬
slag förkastades, var äfven, att det skulle va¬
ra dermed åsyftadt en tillökning af Rörelse-
Capitalet hastigt med en tredjedel af hola lan¬
dets fastigheters värde, som beräknades till
Den 28 Junii e. ni.
75 millioner R:dr Banco, om jag mins rätt. Då, en:
ligt tryckta uppgifter, i Sverige nu finnes inteck¬
nade lån till icke mindre belopp, §1156,567,000
R:dr, torde jag för min del få hemställa nu,
hvad belopp samma Rörelse-Capital skulle
få, om för hvar och en af dessa inteckningar
gäldenärerne skulle anmanas, att hastigt för¬
säkra Capitalerne för sina borgenärer genom
den silfverinsättning sorn blifvit föreslagen,
hvilken anmaning skulle fortgå allt ifrigare
och ifrigare till dess fullkomlig omöjlighet
genom orimligen uppjagade silfverpris ändteli¬
gen sätter någon gräns för silfverinsättnin-
garne, men ej för pretentionerna och misstro¬
endet fullkomlig omöjlighet genom orimligen
uppjagade Silfverpris, ändteligen sätta någon
gräns. Om också aldrig så successivt, skulle
ingen summa hel och hållen kunna försäkras,
utan att lika stort belopp silfver alla gånger-
ne tillsammanstaget, vore anskaffadt, och lika
stort belopp så kallade nya sedlar utkomne i
landets penningerörelse, utan att vara påkal¬
lade af någon productiv näring, som genast
uppfattade dem.
Dock jag vill icke längre uppehålla mig
vid detta Förslag, då det af Utskotten är af¬
styrka jag har emedlertid för min räkning ve¬
lat hafva infört i Protocollet •, att efter min
tanka Stockholms Stads invånare skulle kom¬
ma, eller kunna komma genom nämnde För¬
slags antagande, i densamma ställning till det
öfriga af Sverige, i hvilken man länge påstådt
Judame vara till hela den näringsidkande
k
Den 28 Junii e, m.
srg
verlden; och att just derföre man aldrig skul¬
le kunna lita på det således insatte sil frets
qvarblifvande i Bankens hvalf, emedan aliade,
som genom dessa anstalter hunnit samla en
betydlig förmögenhet, likasom alla de, som på
penningevingel riktat sig, skulle af litet eller
intet band vara fästade vid sina fattigare fä¬
ders land, utan, så snart Riksdagskallelsen el¬
ler något annat, bragte dem att befara förän¬
dringar i landets financiela ställning, skynda
sig med den här förvärfvade rikedom tili an¬
dra länder, för att draga nytta af andra lag¬
stiftares misstag; att vidare de sorn egenteli-
gen eller med största lätthet kunde på ofvan¬
nämnda vis vara landtboernes mäklare istock¬
holm, under det successiva silfverköpet, icke
ens behöfde vara personer med egen egendom
utan ContoirsBokhållare, CassaFörvaltare med
flera sådane, hvilka alla så länge silfver fanns
att köpa, kunde lika lätt, utan risque och till
och med klanderslöst, vinna på de sedlar, som
de nu så ofta i sitt namn på Bancotransport-
räkningen insätta; och sluteligen att denna an-
stal It icke skulle corrigera sig sjelf förr, än
6ilfverpriset genom häftig efterfrågan, blifvit
alldeles orimligen uppstegradt, då likväl med
detsamma hela den till utmärkande af 1823
års Riksdag föreslsgne myntbestämningsåtgär-
den, voro gjord alldeles Om inter.
4:de Momentet. Af d« här föreslagne al¬
ternativer, tillstyrker jag för min del antagan¬
det af det första. Åtgärden af myntbestäm¬
ningen utan full lilfverväxling, är väl i sig
520
Den 28 Junii e. m.
sjelf en ganska obetydlig åtgärd, men dea
innefattar åtminstone något mer, i händelse
detta alternativ , än i händelse det andra, an-
tages, hvilket sednare icke ens gör pretention
på namnet myntbestämning.
Då dessutom, efter hvad jag tror, ända¬
målet med alla Financeåtgärder, sådana som
de nu föreslagna; endast kan vara, att minska
hettan af den kamp, sorn nu i flera år pågått,
dels emellan oliks interressen, dels med nä¬
stan samma resultat emellan olika åsigter; och
detta ändamål, så snart man ej kan göra en
egentlig realisation, endast kan vinnas i den
mohn, som sannolikheten minskas för begge
partierne att kunna vinna något genom stri¬
dens fortsättande; är det i sanning af stor vigt,
att man fixerar något, om ock i det hela för¬
hållandet kunde påstås vara, att man blott
tror sig fixera. Jag skulle likväl på det if-
rigaste afstyrka att bestämning, så väl vid 120
som 128 skiliingars agio, om jag ej i sanning
ansåg som högst sannolikt, att Svenska Stän-
derne kunna och skola uppfylla den nu till
åtagande föreslagna nya förbindelsen, att li¬
qvidera Bankens sedlar efter 128 skiliingars
agio. Bankens nu offentlig gjorda ställning,
och öfverskottets oberoende af hvarje osäker
fordran, så snart man tager detta förhållande
till grund för Silfverfondens beräkning till
värde, lemnar till detta hopp full anledning;
utan sådan anledning vore första alternativets
antagande högst olämpligt, emedan ju flere
gånger
Den 28 Junii e. m.
32t
gånger Statens representanter utgifva löftent
som sedan till någon del lemrtas ouppfyllda*
ju mer bryter Staten emot sin egen öVilkorli-
ga skyldighet emot medbofgarne.
Härvid åberopar jag likväl, hvad jag för¬
ut bar till Protocollet förklarat: att det är
näringarnes och landels förkofran, ickä Ban¬
kens ensidiga, som ensamt kart göta verkställ¬
bar den lofvade liqviden, så väl i händelse
120, som i händelse 128 skillingars agio anä
tages; emedan ett alldeles serskildt förhållan¬
de inträffar vid utredningen af en gäldenärs
affairer, då samma gäldenär redan har ett till
tiden obegränsadt jernbref, och dess interes-
ien tillika tili alla delar äro sammanflätade
med de authöriteters inom Fäderneslandet p§
hvilka fortfarandet, eller icke fortfarandet af
detta Jernbref anses komma ätt bero och äf¬
ven ovilkorligen måste bero. Den egenteliga
garantien för den föreslagna myntbestämninr
gen hör således till stor del till de ämnen, sorti
förekomma i Betänkandets andra afdelning, elj
ler den om penningertirelfeti• Det är alldeles
ofelbart, att ingen myntbestämniag lyckas, så
framt på samma gång näringarne afmattas Och
välmågan aftager; sådant är den Ovilkorligen
säkraste grunden för vacklande i alla förhål¬
landen. Så vida således, sorn tillräckligt Rö-
relseCapital är ett vilkor för sjelfva rörelsen,
är det bland myntbestämningens oumgängli-
Bil. till Riddt &. Ad. Pr. V* Bandt st
Den 2'S Junii t. tn.
g&te vilkor, att man ej vid samma tid min¬
skar RöieiseCapitalets belopp.
Andra Afdelningcns
Första Moment, ”att de allmänna lane*
anstalterne komma att fortfara till den summa,
med de vilkor, och på de orter, som Rikets
Ständer för hvarje serskildt del deraf kunna
finna skäl att förordna;” kan icke blifva nå¬
got ämne för klander, emedan det innefattar
nästan ingenting; det är emedlertid icke illa,
att Utskottens Ledamöter erkändt denna sats,
och den kunde med skäl åberopas, vid gransk¬
ningen af de efterföljande föreslagne, hvilka
efter allt hvad jag kan se, strida mot denna
ofelbart rigtiga princip.
De begge sista momenterne torde böra i
ett sammanhag omnämnas. I det föregående har
jag sökt framställa min öfvertygelse, att den
■törstajförbättringiBankensställningsom kan vin.
nas i närvarande ögonblick, år minskad häftighet
iden kamp, som föres, eller anses föras, emel¬
lan 2me i Gnancielt afseende hvarandra mo>s«tta
partier. Äro alla Bankens Fonder så ställda, att
det partie, som supponeras vilja indraga ett
hittills rådande Creditsysteme, kan göra det
med stor framgång, så snart det för ögonblic¬
ket vinner seger, så är retelsen för detta in¬
teresse, om det är vaket, såsom vanligtvis all¬
tid interessen icke underlåta att vara, allt för
stortj äro Bankens Fonder fixerade för längre
T) en ‘28 Junti e. m.
323
tid, så kan man hoppas, att äfven det mot¬
satta partiet, 01x1 det skulle anses en gång kun¬
na segra, betänker sig, innan creditrörelsen än¬
nu ytterligare okas. Jag kan i sammanhang
härmed, tor min del icke anse något förfaran¬
de vådligare för allmänna penningerörelsen i
ett land, äa om erfarenheten af lagstiftande
magtens beslut flera gånger efter hvarandra
och af de verkställande auctoriteternas åtgär¬
der dess emellan, skulle gifva anledning till
den förmodan, att en dold plan fanns, som
ihärdigt och klokt följdes af män, utrustade
med stor verkningsförmåga, och åsyftande nå¬
got annat, än det mål, som de »ngåfvo. Jag
skulle tro att man sorgfälligt bör undvika äf¬
ven skenet, att, i anseende till innehåll och
ordning hafva uppställt förslagerne så, att, i
fall det först förekommande blifver afgjordt,
hafva de som antagit det, bundit händerne på
sig sjelfve i afseende på det återstående, och
att verkligen vigtiga frågor hafva blifvit upp-
skjutne till det så kallade reglementariska.
Likaledes synes det mig framför allt nödvän¬
digt, att ställa anstalten, så att dea verke! gen
till fullo blifver af och att icke en stor del
deraf uppdrages åt personer - eller- authorite-
ters pröivanden after personliga öfvertygel-
ser och åsigter; ty i alia dessa fall kan miss¬
tänka möjligen uppkomma örn beslutarne
allvarsamt velat, hvad de angifvit vara å-
syftadt.
Hafva nu förenade Utskotten uppfylldt
alla dessa billiga önskningar? I motivern# står
a24 Den 28 Junii é. m.
det, att ”å ena sidan måste man undvika, aft
det allmännas lånebiträden tili enskilda icke
ytterligare störa Bankens egen credit, hvari¬
genom den förmenta hjeipen skulle hafva en
alldeles motsatt verkan mot den sorn åsyfta»;
å den andra måfte man tala de nuvarande Iåne-
inrättningarnes fortgående på det för ändamå¬
let fjerdigafite sätt men med hänsigt derå, att
en återgång må vara möjlig, i den mån en¬
skilda förtroendet kan varda återställt, och be*
hofvet af dessa lånebiträden således minskadt.’*
Alltså, äfven från en annan åsigt än den, att
man ej vill störa Bankens Credit, tål man. en¬
dast derföre, att man måfte tålat sjelfva det
ändamålsenliga fortfarandet af låneanstalterna.
Kunde uttrycket väl hafva varit skarpare, om
Författarne varit personligen lidande på låne-
anstalterne? I Förslagen innefattas, att en
Sedelstock bör bestämmas, att utgöra 30,000.000
R:dr Banco, då den på ett visst sätt beräk¬
nas. Följer det icke med denna Financeplan
en uppställning, som visar möjligheten, att
sjelfva de beslut som nu föreslås kunna lemna
efter dessa beräkningsgrunder, redan de en¬
samme, ett resultat af 29,702,000, som, då det
föreslagna creditivet till Riksgälds-Contoiret
tillägges, för hvilket i propositionerne äronyt-
tjade alldeles enahanda ordalag, som för alla
de sndra icke från beräkning undantagna sum-
morne, reducerar sig till 30,202,000? Dere¬
mot följer ingen anvisning om åt hvilket håll
någon latitud är lemnad åt Riksens Ständers
framtida beslut, i afseende på mål, som ännu
icke ens af de föreslående Auctoriteterne blif-s
Den 23 Junii e. m,
325
vit afgjorda? Här förekomma likväl, enligt
min tanka, trenne sådana mål.
I motiverna till Bil- Lit. B. framställes, att
:,före dea Jlutliga Financ er eg leringen kan man vil
ej bestämdt yttra sig öfver det belopp silfver
som kunde köpas ” Sedermera är frågan om
MagazinsDirectionen uppskjuten oagtadt dess
creditiv är icke mindre än 2,000,000 R:dc
Banco, som ehuru, jag medger det, på ett vid¬
under! gt sätt, likväl bestämdt äro anslagne
till landets bufvudnäring, jordbruket, och o-
agtadt af detta creditiv är uttagit 1,887,000
R:dr, hvilken »ummas indragning eller bibe¬
hållande i rörelsen väl icke måtte anses lik¬
giltigt. Derefter är på samma sätt frågan om
användet af Capitalinflader af odlingslånen
uppskjuten, hvilka intrader uppgå till,573,000
R;dr Banco under 5 år, hvartill bör sägas Od-
lingslåneFondens 1822 outtagna del 135,000
R:dr Banco. Då nu äfven med de nu före-
slagne partiella anstalterne bela summan af
30,000,000 är upptagen, hvad skall man då
säga om dessa uppskjutanden.? Ser det icke
ut, som vore det åsyftadt, det Ståndens för¬
troende till sina deputerade skulle bringa dem
att tro, att, när summsn 30,000,000 uppgif-
ves, och på samma gång detailleFörsUger
aflemnas i en del ämnen, jemte underrättelse
om tillernade sådane i andra mål, är det hål¬
lit öppet för principalerne att afgöra dessa
mål på mer än ett vig; såsom vöre det åsyf-
tadt att på grund af detta förtroende åtskilli¬
ga personer skulle rösta för Utskottens Beläst
Den 28 Junii c. m.
ksnde, forn sedan fåfängt skulle ångra sig,
efter erhållen upplysning om verkHga förhål¬
landet? att en sådan plan legat till grund för
detta Utskottens Betänkande, tror jag för min
del ej , men mycken anledning till en sådan
förmodan finnes då man betragtar Betänkandets
beskaffenhet i afseende på målens förerfrag-
ningsordningj och det är derföre jag vågar
bestrida dess antagande, ty redan skenet af en
slug oligarchies tillvaro, som leder bakom lju¬
set Nationens verkliga lagstiftare, är det som
i en constitutionel Stat med serdeles omsorg
bör undvikas. Det bör ske än sorgfälligare
bär, der intressena äro så spända och fjedrar-
ne som spänna dem nästan öfver allt, äro in¬
genting mindre, än medborgarnes hela person-
lighet.
Idet stället tror jag Utskotten hafva bordt
framställa hela förslaget fullständigt på en
gång, ty det är just den fullständiga Finance-
reg! nngen, som Ständerne isin remiss af Ut¬
skotten begärt. Jag tror stt den summariska
sedelstock, hvilken som beräkningsgrund fixe¬
ras, borde hafva varit ett resultat af anslagen,
och icke en inledning tili dem, och att således
dessa moment i denna afdelning af huivud-
betänkandet hade, bordt lyda ungefärligen:
”att , sedan Riksens Stander fastställt de ser-
skilta grunderne för Bankens penningerörelse
till nästa Riksdag, bör till orubbligt iagttagan-
de för Herrar Bancofullmägtige blifva fast¬
ställt det belopp, hvarvid Banco- och Riks-
gäidssedejstocken j sedan deta afräknats hvad
Den 28 Junit e. m.
32f
sorn genom inväxling af myntbare metaller J
genom lån på exportabla effecter och på Lane
Banco Capitaler samt genom creditiver till Jern*
Contoret, ManufacturDisconten och Riksgälds-
Contoiret kan hafva kommit att vid hvarje tid
utgå." Genom denna redaction, hide vid pre-
liminairfrågans afgörande, ingendera opinion
nens anhängare bundit händerne på sig sjelf
för de återstående besluten. Ingen ziffra had«
då i bufvudbetänkandet ingått, och det enda,
som hade blifvit fastställt, hade heträffat en
grund för Bancoförvaltningen, hvilken just är
den för myntbestämningen egentligen nödiga,
att en summa må finnas i Instructionen för
nämde förvaltning, så att det, så litet möjligt
är, ankommer på individers åsigter, att bettäm*
ma hvad som anses angeläget Deremot sy¬
nes ziffran 30,000,000 med lika mycket skäl
hafva förtjenst en plats bland bilagorne , sorn
sjelfva frågan om agio-ziffran 128, hvilken sy*
nes röra den aldra hufvudsakligaste delen a£
myn t bestämningen.
Det är väl och tydligen princip-vidrigt,
att låta anslag, hvars begagnande beror på
JemContoirets förvaltning, sorn är ett under
Ständerne icke lydande Verk, på Manufactur¬
Disconten, som åtminstone ej hör under Banco*
styrelsen , eller på alla de incalculabla förän¬
dringar i conjunctur, sorn kunna bestämma
RiksgäldsContoirets och Effectbelånarnes behof*
ingå för någon ziffra i sedelstocken, sådan den
nu bestämmes bland grundeme för Bankens
förvaltning. dessa anslag |ro af Utskog
3?3
Den 28 Junii e. m.
ten beräknade til! 3267,091 R:dr Banco, och
enligt Jon medföljande tabellen skulle sedel¬
stocken utgöra, då RiksgåldsCoutoireis Creditiv
till fullo anses uttagit, 30,202,703 R:dr; mårn
ne dst då icke hade varit bättre, om man uU
satt den bestämda zi Ifrån till 26,935,692, och
låtit allt det tili sin natur obestämda vara dess3
utom. Jag finner väl af Tabellen, att Utskot¬
ten ansett RiksgäldsContoirets uttag icke san¬
nolikt behöfva ske för någon längre tid ; men
oagtadt jag hyser samma öfvertygelse , ser jag
ej, huruledes, då detta creditiv ej i sjelfva pro-
positionen är intagit hland deni, som till stör¬
re eller mindre del äro oberäknada i den fix*
sedelstocken, man kan undgå att intaga det i
calcul såsom uttagit. Också de andra Cre-
difiverne torda nemligen bli till en stor del
obegagnade,• och i synnerhet torde man med
skäl kunna påminna härvid , att af BancoDis-
rontens fond till publika pappers belåning, som
tili sitt hela belopp är i calculen upptagen,
har erfarenheten visat, huruledes mången gäng
icke tiondedelen varit uttagen. Jig vill icke
ens nämna det stora Discontanslaget, hvarvid
erfarenhet n har intygat, att det går an för
en Discont Direktion, att hålla millioner inne
o<"h ute ömsom, utan att sedermera ens kunna
klrndras; Utsko ten hafva härföre föreslagit
det äfven i min tanka enda möjbga correcti-
vet, att fördela Discon.trörelsen på flere orter,
och till flera. om ock under gemensam styrelse
»atta, administrationer.
Dock frågan, om sedelstocken bör bestäm-
Den 28 Junii e. rn.
329
jtjas till 30,000,000 eller till omkring 27 mil¬
lioner, med tillägg af flere eventuella anslag,
som högst kunna uppgå till 3 millioner, rör
blott en skillnad i uttrycket; ordningen af be¬
sluten, att summan icke bestämmes förr än de-
taillerne, är vida vigtigare; men dessutom bör
äfven sorgfälligt undersökas och om möjligt är
afgöras, huru stor sedelstock enligt landets be¬
hof af rörelse, i den erkändt oförmonliga be¬
lägenheten , att ali rörelse blott med Bankens
papper bestrides, bör. anses vara den lämpli¬
gaste? |ag tror denna fråga, lika såväl sorn
alla de ofvannämnde om den egentliga mynt-
bestämningen, höra bestämmas hufvudsakligen
med det syftemål, att, då tvenne partier be¬
faras hvarandra motsatta, och myntvärdet an¬
ses sorn ett af der*s hufvudsaktigare tviste¬
ämnen, på grund hvaraf misscredit vid myn¬
tet fäster sig 5 afvagtan på stridens ovissa ut¬
gång, minska sannolikheten för bägge partier¬
na att vinna någonting genom striden , och
sorgfälligt undvika, att gifva minsta anledning
till den tanken, att någondera partiet influerat
på lagstiftningens beslut¬
jag hemställer om till detta angelägna än¬
damåls vinnande finnes något bättre medel, än
att man, oagtadt alla särskilta bedömanden om
sist* RiksdagsBeslutet, öfverenskommer att ta¬
ga det till grund för sina åtgärder och fästa
ställningen vid hvad som innefattas i hittills va*
rande stadganden, utan andra förändringar äu
att man, der det be hofs, coi rigevar det regie-*
mentariska, till ständig ofelbarhet af det Iqc
33®
Den 28 Juni i e. mi
hvarje gång angifna målets verkliga åsyftan¬
de , på det att intet tvifvel må kunna fästas,
att jag så må säga, vid ärligheten af besluten.
Är detta obestridligt , synes äfven medeltalet af
hvad sedelstocken under fem år utgjordt efter
samma beräkningsgrunder som för framtiden
föreslås) vara den enda ledaingen vid denziff-
ras bestämmande, som Utskotten föreslagit bö*
ra bli 30,000,000, utan att underrätta Riksens
Ständer om de till detta antagande haft någon
anledning, än mindre hvilken de haft. Jag
åberopar här hvad som förut blifvit sagdt, att
anslagens bestämmande först, efter serskilt be-
tragiande af hvart behof, och sedelstockens
utsättande derefter, såsom ett resultat af alla
dessa 6erskilta beslut, vore det rätta förfarings¬
sättet; men vill man icke antaga det, vill maa
på förhand disputera om en ziffra, mer ange¬
lägen,. att få ett tvisteämne som i votering kan
afgöra, hvad som hade behöft flere, än att i
sanning få bygga på säker grund, då måtte
ziffran blifva i hvars och ens ögon billigast
bestämd , om man som norm tager hvad som
1 det förra RiksdagsBeslutet varit stadgadt att
vara landets rörelsecapital. Jag har i bilagds
tabell sökt visa hvad detta permedium utgjort,
och jag utber mig att få väcka Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet härpå. Man tor¬
de nödvändigt böra rätta sig efter ett medium
af flera år, ty annars har man egenteligen icke
rättat sig mer än efter en dags ställning, hvil¬
ket väl, med afseende på alla de tillfällighe¬
ter, som för dagen kunna influera, måste an¬
ses vara olämpligt.
Ben 28 Juni i «. m.
33*
Den bilagde tabellea omfattar, för att
vinna större fullständighet , tvenne Riksdags
perioder. Sammanfattar man uppgifterne för
slutet af åren 1815, 1816 och 1817, så belin-
nes medeltalet af ställningen hafva varit:
Utgifvit Sedelbelopp från Banken
och RiksgäldsContoiret - 27,101,000
Outtagna Creditiver som enligt Stän-
dernes beslut, när som hälst kun¬
de öka sedelstocken - - 2,516 000
Summa 29,617,000
Hvarå afgår enligt Utskottens be¬
räkningsgrunder för lånen å guld
elier silfverpant samt LåneBanco
Capitaler - 416,000
Rester 29,201,000
Discontpapper af löpande natur, assigna-
tioner och 3 procents obligationer, ©kade emed¬
lertid denna summa med 5,304,014, och dess¬
utom funnos vid samma tid inom landet vid¬
sträckta anstalter af RiksgäldsContoirets upp¬
låningar mot ränta samt Götha Canal Disconts-
afskrifningsräkoing, som gjorde ofelbart, att så
liten del sorn möjligt af landets rörelsecapital
hvilade i allmänna eller enskildta Cassör. De3-
sa anstalter voro per medium begagnade lör
4,037,000.
Under loppet af de sista fem åren har
331
Den 28 Junit c, mt
den i Tabellen så kallade summan A. eller se¬
delstocken , beräkcsd efter den method sorn
Utskotten föreslagit till iagttagande vid den
tili 30*000,000 R;dr Banco bestämda summans
calculering, ständigt minskat sig från 32,272,000
till 31» 145,000, och medium har utgjort
31,786,000; af dessa har, genom dels felagti-
ga reglementariska föreskrifter, dels enligt hvad
man frestas att supponera , då man betragtar
summorne , genom vederbörandes sätt att be¬
gagna aila de utvägar, som nämnde reglemen¬
tariska föreskrifter erbjödo successivt allt mer
och mer från 2,137,000 till 3,029,000 legat
outtagit af creditiverne, hvilket inneliggande
visserligen var tvärtemot Ständernss Beslut i
Financefrågan vid sista Riksdag, och som, i
synnerhet då man betänker huru stor del der¬
af skall ursägtas genom bristande tillgång för
BancoDiscomen att få säkra låntagare, före¬
faller högst besynnerlig. Utom detta hafva un¬
der dessa fem år 3,942,000 R dr Biscontpapper
försvunnit ur rörelsen, elier minskats till 7000.
Och aosfalterne till utbringande af hvilanda
cassamedel, hafva minskats likaledes först un¬
der året 181S med 1,330,000 och sedan succes¬
sivt med 644000. Anser man derföre sådan»
anstalter, till det mindre belopp åtminstone
sorn de 1818 ägde i jemförelse med 1815, va¬
la oundvikeligen nödiga, om béla Bankens
sedelstock skall kunna kallas utelöpande, så
uppenbarar sig, af denna tabell följande an¬
ledningar till den vid Riksdagens början så
Stycket omtalta symptom, om hvars benäm-*
ning på ren Svenska, och dock med bibéhål-
Den 28 Juni i e. m.
333
lande af full loijalitef, så många vigtiga debatt
ter då föreföllo, och hvarvid uttrycken: Nöd,
penningenöd, lörlägenhet och penningeförlä-
genhet ömsom försvarades och bestriddes, af
skickliga talare- Man finner nemligen.
Att under dessa 5 år har Och att alla 5 å-
rörelse-capitalets minsk- rens medeltal öf¬
ning bestått uti: verstiger 1822 års
Minskning af summan A. förhållande med:
eller den af Bankens
och RiksgäldsContoirets
myntrepresentativer, så-
dane de kunnat vara ut;
gångna - - 1,126,000 641,000
Större inöehållningar på
Creditiven - - 893,000 660,ooö
Derutöfver 1 rörelsen be¬
fintliga FilialDiscont-
papper - - 3,935,000 —1,386,00*
samt uti mindre möjliga
het, att i allmänna rö¬
relsen utbringa all den
betydliga hvilanda Cas;
6a egendom, sorn består
af penningar - - 644,000— 469,000
Summa 6,598,000 — 3,156,00 o
Det synes mig som dessa zifFrör kund?
föranleda till åtskilliga beiragtelser.
334
Den 28 Juni i <*, rn.
Jag ingår med flit ej i någon utaf dessa;
min tanka är, sorn ofvan sades, att, då 1818
års Beslut medförde en brytningsperiod, och
då under loppet af 5 år dessa ställningar kun¬
na fortfara, kan man möjligen, med afseendet
på det ena interessets pretentioner anse sig böra
bibehålla den ställning , som mot meddeltalet
för dessa år svarar; men också bör man icke
gå längre , eftersom det är Riksens Ständers
skyldighet, att lyssna, så väl till det ena som
det andra intresset* röst, och sjelfva Bankens
credit mer än något annat fordrar, att man
fäster sig vid en medelväg, hälst enligt hvad
förut varit, i hopp att ju längre, och ju syn¬
barare, en och samma plan fortfar, ju säkrare
skola medborgsrne blifva om dess orubblig-
het. Hvad angår de med C. utmärkta sum-
morne i Tabellen, eller anstalterne att utbrin¬
ga hvilande capitaler, finnér jag de hittillsva¬
rande anstslterne enligt Utskottens Finance-
förslager ersatta genom de nya RiksgäldsCon-
toirs obligationerne j funnos dessa ej, så skulle
efter min tanka , en stor brist vara i Betän¬
kandet, och gillar det derföre i denna del,
ehuru mot detaillerne af förslaget i afseende
på dessa obligationer mer än mycket kunde
vara att påminna , hvilket jag äfven förmodar
icke blifva underlåtit. Men hvad som jag har
hört enskilt yttras, att dessa papper skulle
komma att ersätta de för öfrigt åstadkomna
indragningarna , tror jag kunna vederläggas
lätt, då man betänker att, enligt 1822 års
Revisorers Berättelse, förfalla innan slutet af
1825, 8683ooo R;dr af fem procents lånen och
Den 28 Juni i e. m, 5.O.)
nästan alla tioårs lånen, hvadan jag tror, att
verkan af detta förslag i afseende på rörelsa-
capitalet endast blir, att ökandet af Riksgälds-
Contoirets rörelse åt ett håll ersätter minskan¬
det af samma rörelse åt ett annat. Skillnan
den emellan Utskottens förslag och denna be¬
räkning, visar sig således i summorne A och
B. tilbammanstagne, och utgör enligt Tabellen
omkring 3 millioner Riksdaler Banco. Så vi¬
da dessa tilläggas till Utskottens förslag af
30.000.000, finnes det äfven latitud för Stän-
derne gifven, att yttra sig öfver användandet
af de medel som skolat ingå, om i 3 i S års an¬
slag af 2,000:000 till MagazinsDirectionen och
708,000 till Odlingslån icke stadgas att fort¬
fara Då man besinnar, att Utskottens förslag
redan uppgår i sjelfva verket till 3o,202,000,
finner man lätt , att nämnde stadgande af
3.000.000 större sedelstock, än i Utskottens
förslag, är enda utvägen att bibehålla denna
Riksens Ständers yttranderätt öfver de upp¬
skjutna frågorne.
Efter dessa allmänna anmärkningar, an¬
håller jag, att få, i största korrthet och under
åberopande af ofvan snförde grunder , yttra
mig öfver några detailler, som Utskotten dels
upptagit, dels efter min tanka hade bordt upp¬
taga, vid öfverläggningen om dessa hufvudfrå-
gor i financielt afseende.
Utskotten hafva föreslagit ett sammanlagt
anslag till Discontrörelser, visserligen icke al¬
deles lika stort 3 men dock i närmaste likhet
336
Den 28 Junii e. m.
med 18x8 års Ständers stadgande!!. Tillstyr¬
kandet af DiscontContoir i Landsorterne, och
af Disconträntans nedsättning, utvisar för mig
säkrast, att Utskotten icke varit så bestämdt
ledda af den ensidiga indragningsåsigten , som
jag, enligt hvad ofvan sades, påstår, att det
finnes anledning att tro , då man granskar de
öfriga förslagen. DiscontContoir i landsorternej
är i synnerhet ett stort bevis på, att nian
verkligen ernar låt* detta anslag till PiScont-
röreise, blifva mer än ett anslag på papperets
Men jag hemställer, om icke det hade varit
ett annat stort steg till samma ändamål, om de
serskilta DiscontContoiren fått tillåtelse, att, i
stället för borgens säkerhet, emottaga säkra
inteckningar såsom hypothek med för öfrigt
lika vilkor för afbetalning och ränta. Jag le-
des härtill icke blott af det i sig sjelf stora
skälet, att i en tid af ömsesidigt misstroende är
borgen ofta svårare att skaffa » i synnerhet i
glesare bebodda provincer, utan hufvudsakli¬
gen deraf, att jag anser inteckningars pröfning
vara ett lämpligare föremål för allmänna Verks
ädrtiibistrationer, än den egeftteliga namncre-
diten- Omöjligt är det i sanning, att för deö
Senäfe utfärda bestämda instriictäoner, i det
dubbla skick som målet har, att det å ena si¬
dan bor anses som en olycka för landet, om
de fastställda anslagen icke utgå, och å den
ändra som en lika stor, om BaöcöDisconten ej
får tillräckliga säkerheter. Man måste således
bär öfverlemna mer än, som i sanning torde
Väta lämpligt j åt BancoFullmägtiges och Dis¬
cont-
Den 28 Junii c. m,
)
337
contstyrelsernes samveten, och obilligt blifvec
alltid, att klandra den Discontstyrelse, sorn å-
beropar sin enskilda öfvertygelse, såsom grund
för cassationen al ett lån på namncredit , oiu
också afshget vöre tydligen stridande emot
alla de öfrige medborgarnas öfvertygelse. Hvad
stadgandet om öfverräntans nedsättning angar,
synes mig en öfverränta af 8 procent vara nä¬
stan det samma som ingen , emedan den af-
skräcker ingen försumlig låntagare , och mot
dessa i synnerhet är öl verrän teanstalten ärnad
till correctiv. Deremot skulle med mycket skäl
kunna föreslås, att öfverränta aldrig finge ta¬
gas för längre tid än t. ex. ett år, hvarefter
DiscontVerket endast beräknade sig den lag¬
ligen högsta räntan i landet till godo. Öfver-:
räntan för Discontslån som utestå tio månader,
sedan omsättningsrätten föriorats , och lagsök¬
ningen oåterkalleligen är börjad, är olämplig
på den grund, att den icke längre verkar så¬
som correctiv, den drabbar vanligen endast
outredda Sterbhus, eller rättsinnehafvaren för
det öfverskott, som i Concursmassor kan uppj
stå, med flere egentligen oskyldiga personer
och betalningen inflyter då lika långsamt;, e-
hvad vitén eller öfverräntor som stadgas. På
endast Discontens vinst bör åter ett stadgan-*
de af denea art ej vara beräknadt. Kan inbe¬
talningen &f ett lagsökt lån fördröjas längre tid
än ett år, så är det DiscontEinbetsmännens,
eller ock sjelfva lagarnes fel, och deraf syne-*
ej någon vinst böra förberedas åt en allmän
inrättning.
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. V Band. 22
330
Ben 28 Junii e. m.
/
Vid granskningen af grunderna för lån på
exportabla effecter, torde det mycket noga bö¬
ra betragtas, huru vida ej många andra varor
äro lika med jern och metaller lämpliga till
Bancopanter; men äfven vid lånerättens bibe¬
hållande endast för vågeffecter , förekommer
den omständigheten, att en serdeles betydlig
del af dessa exporteras från andra hamnar än
Stockholm, och i synnerhet från Götheborg,
och betragtandet d“raf att redan den korrt*
tid, som åtgår för en i Götheborg liggande,
och i Stockholm belånad, varas lossning före
exporten, kan föranleda till sjelfva exportens
försvårande, och i mer än mången conjunctur
undandraga landets näringar en nyttig och nöd¬
vändig afsättning, tvärtemot ändamålet af ex¬
port varulånen. Det synes som tillåtelsen för
DiscontLåneContoiret i Götheborg, att emot¬
taga betalning för lån af derstädes varande
exportvaror, och bevilja deras lossning genast,
hade förtjent ett rum bland förslagen till den
egentliga Financeplanen, äfven så väl som så¬
dant, i mitt tycka, utan hvarken svårighet el¬
ler olägenhet, hade kunnat stadgns, i sam¬
manhang med Götheborgs LåneContoirs in¬
rättning.
I en egen Bilaga hafva Utskotten afhand-
lat de anslag, hvilka , sedan fördelningsprin¬
cipen af lånebeloppen serskilt för hvarje nä¬
ring begynte drifvas så långt, som i de sed¬
nare åren, vanligen hafva blifvit benämnda
såsom ärnade till jordbruk ares under flöd. Att od~
lingslånefonden icke till det belopp, hvartill
den 1818 stadgades, kunnat utgå, bevisar en¬
dast att reglementet för denna låne-inrättning
Den 28 Junii e. m.
varit bristfälligt. Snarare torde man kunnat grun*
da afstyrkandet af stora årliga odlingslån på den
fruktan , att i näringarnes nu varande skick
och under det att indragningssystemets seger
befaras, är det högst osannolikt , att serdeles
mycket odlingar göra». Att upphöra med he¬
la odlings-låneanslaget, synes mig likväl vari
en motsatt ytterlighet.
Angående räntan på fastighetslånen haf¬
va Utskotten, i sammanhang med de hufvud-
sakliga Financefrågorne yttrat sig: jag skulle
tro att detta, mer än mycket annat, som har
blifvit uppskjutit, hör till det reglementariska.
I min tanka vore mycket verksammare me-
thoder möjliga att föreslå, till förhindrande
af det i sanning olämpliga förhållande, sorn
man befarar, att Fastighets låne-anslagen skul¬
le begagnas af personer, som inga lån be-
höfde.
Det bästa correctivet och mot de flesta
missbruken i detta afseende, ligger efter min
tanka deri, att inga fastighetslån af Banco-
styrelsen beviljas, utan att gravationsbeviset ser¬
skilt utvisar, det egendomen i minst s:ne fö¬
regående år varit lagligen intecknad för minst
eller 2 gånger så stor summa, som det sökta
Bancolånet, och dessa äldre inteckningars in¬
nehafvare, med iagttagande af alla till full
säkerhet nödige former, beviljat Bancointeck-
ningens prioritet, att man på det sättet ome¬
delbart åstadkommer, hvad som annars ome¬
delbart skulle göras, och att ett lika ofelbart
correctiv icke annorluDda kan sättas, synes
mig vara tydligt.
Den 2J Junii e, in.
Sluteligen hafva Utskotten i serskilt Bi¬
laga afstyrkt den af FinanceComittéeo och fle¬
re enskilda motionairer, föreslagna Hypotheks-
inrättningen. I detta ämne komma förmodli¬
gen mångå att tala inom Ståndet, hvilka med
iner erfarenhet och mer kunskaper än jag, sko¬
la utreda frågan. Den är i sanning en af de
vigtigaste som vid denna Riksdag förevarit.
Är HypotheksSystemets införande i vårt land
möjligt: har medborgaresinnet nog mognat, för
att den åsigt, sorn ligger till grund för den¬
na anstallt, verkligen må kunna uppfattas, då
först visar sig för alla medborgarne tillsam¬
mans, och för hvar och en enskild i synnner-
het, hvad detta Förslag egentligen innebär.
Försöker man deremot före denna tid, att
ställa det i verket, då måste, enligt naturen
af saken, endast uppstå en så kallad Hypoteks-
inrättning, sorn medför alla olägenheter af Sta¬
tens inblandningar i det enskilta lifvet, och
HypotheksSystemet sådant det hade kunnat
blifva, blir derigenom endast aflågsnadt.
Jag förnyar min anhållan, att dessa mina
anmärkningar må få hvila på bordet tillsam¬
mans med Betänkandet, efter som jag ej kan
vara närvarande, då det till afgörande eller
återremiss företages, samt att i fall återremiss
beviljas, de må åtfölja till Utskotten och i an¬
nat fall intagas i Protocollet för denna dag
såsom en min enskilta reservation emot allt
bifall pä dessa Betänkanden utan betydliga
förändringar.
%
(Tillhör Bil. til! Ridd. seli Ad Pr et, V Band pig 543.
Jemförelse-Ta bell emellan Riksens Ständers Beslut vid i8i5 och 1818 årens Riksdagar, samt verkställigheten deraf, och sluteligen 182a års Stats- och Baneo-Utskotts Förslag, i afseende
egentligen på Rörelse-Capitalet.
Dec. 5i
Banco- och Riksgälds-S edel.s tock enligt Öanco-Utskottets uppgift _
Sedlar emellan Växel- och Läne-Banken, samt Lane-Bankens Cassör -
B-iksgälds-Contoirets vid dato oinlösla Assignationer på Banken
Summa Bankens- och Riksgälds-Contoirets utgifua myntrepresentativer
Af de belopp, sorn Riksens Ständer anslagit att kunna utgå .till vissa utsatte
ändamål, var vid dato outlagit:
Af Brandförsäkrings-Contoiret _______
Al Riks-Diseonten och Banco-Discönlen, inberäknadt Ronden för publiqtie
pappers beläning - -_ -
Af Commerce-Col legium - _ _ _ ~ _ _ ”
Af Jern-Contoiret
)ID.
30,466,560
48,681
19,350
Af Magazins-Dir edion en - -_ -
Fastighels-Låne-Fonden _
Ödlings-LåneFonden _ ~
Lånen på Jern och exportabla Metaller undersiego 1,167,001 — med
b alu Bergslags Kopparian är härvid mräknadt ’
Sedelstocken var således ärnad alt, vid detta dato, vara större än nyss
utsatte belopp med
Summa —
Härifrån afgår, da samma beräkningsgrund följes,som af Utskotten är före¬
slagen vid Sedelstockens bestämning till _ _ _ sjo nno ono
Guld- och 1 Sill vernant-lånens belopp - _ _ _
I.åncns på Länc-Banco-Capitaler dito -
EiFectiånens dito utöfver det föreslagna medium - - 1,147.091
Summa som afgår
Sedelstockens belopp således efter tillämpning af Utskottens beräk¬
ningsgrunder till i8i5 och 1818 arens Riksdag b osin t - A.
Vid samma tid funnos utelöpande;
Filial-Disconternas Assignationer
•du10 -i t r’dlt? ' , Ob^gationer med 5 procents ranta -
Riksgalds-Contoirets Obligationer till Disconiutredning -
Summa B.
Dessutom funnos vid samma tid till motstående belopp begagnade följande
anstalter till utbringande 1 rörelsen af de penningar, sorn annars legat o-
iruktbara 1 allmanna Lassor, eller enskilt* dito, för ögonblicket dragna
ur rörelsen; , °
Götha Canal-Disconts afskrifnings-räkning - _
Riksgälds-Contoirets lån ä 5 procent
Dito Obligationer på 10 år ä 5 procent J ' 3
Dito lån ä 6 procent -
Summa insatte medel C.
Medium under de fem år, hvarunder sista Riksdagsbeslutet aälli, af:
Summorna A. h _ 31,786,066
B. - 1,090,074
C. _ 1,836,736
hvilket sistnämnde belopp Riksgälds-Contoirets upplåningar enligt Utskot¬
tens förslag, då man iakttager, att alla dess äldreobl Smma al!
under nästpåföljande år inlösas, icke torde kunna be& ^öfverstJa;
Summorne A och B äro således de, som af Ve*el-Bankens rörelse behöfva
ersattas, utgörande tillsammans „
33,33.3
258,120
119,922
1,661,735
500.000
100.000
098,440
26,534,791
61,898
567,99"
2,062.228
3,994,42 5
2,9*5,999
1,547,075
300,779
167,000
*,97**555
28,566,i46
369,89
a8,i56,255
6,o46,653
4,g55,653
1816.
|
1817,
|
1818.
|
*819*
|
1820.
|
1821.
|
26,854,660
16,850
62,884
|
|
23,770,830
21,207
60.733
|
|
30/136,760
48.47b
48,428
|
•9
|
30,685,680
40,226
6,692
|
|
30.080,020
56,413
41,832
|
|
29,778,630
22.287
79,149
|
|
|
*6,934,297
|
|
28,832,770
|
|
3o,553,653
|
|
30,632,598
|
|
30,177,266
|
|
29,880.066
|
33,533
|
|
33*333
|
|
33*333
|
1
|
33-333
|
|
53,553
|
|
33,333
|
|
429.365
160,262
1,625,853
91,816
423.365
|
-
|
367,640
x 45,5 2 2
1,191,746
11,5*6
63,5i4
|
|
586,370
53**676
600,000
62,763
64,831
6,78»
252,184
|
|
884,932
*46,671
46o,2o5
69,322
1*361
27,662
311,068
|
|
1,301,276
174,463
37S,o92
14,066
67,881
43,77°
|
|
1,932,938
160,156
295,595
200,373
28,012
|
*
|
|
1
2,760.944
|
|
1.8*3,171
|
|
2,1.66,929
|
|
2,034.324
|
|
2,002,870
|
|
2,65o,4o7
|
|
29,698,241
|
|
3o,645,g4i
|
|
32,670,682
|
|
32,666,922
|
|
02,180,136
|
|
32,630,473
|
30,8.23
302,068
|
|
27,833
4iS.Ö24
4".3oi
|
|
29,819
|
|
146,997
|
|
197,062
|
|
182,099
|
|
382,941
|
|
369,164
|
|
331,146
|
|
349,8i2
|
|
3-02,994
304,708
|
|
|
|
493,758
|
|
398-963
|
|
477,443
|
|
546,844
|
|
839,801
|
|
29,3l5,3oo
|
|
30,i52,i83
|
|
32,27i,599
|
|
32,189/179
|
|
31,633,291
|
|
31,690,672
|
2,052,788
B,7i5,9'5
|
5,768,703
|
1,246,270
2,800,417
|
4,096,687
|
768, i5i
691,937
2,512,270
|
|
17,879
i5,55o
1,691,180
|
|
897,836
|
|
393,185
|
|
|
|
|
3,94*,?58
|
|
1,724,609
|
|
897,831
|
|
393,*85
|
1,913,257
1,606,5*7
006,579
157,000
|
3,982,* 93
|
1,475,366
1/107,912
3*4-998
146,ooo
|
|
55,284
1,506,962
314998
137,000
|
|
3*4
i,64o,242
314,998
124,000
|
|
1,626,23*
314,998
111,000
|
|
*,*55,818
3*4,998
99,000
|
|
|
|
3,344,276
|
|
2,oi4,244
|
|
2,079,554
|
-
|
2,062,230
|
*
|
1,669,816
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1 —
|
|
1822.
28,849,080
31.000
69,143
16,667
2,327,718
164,£34
*72,553
*12,389
135,272
28,9^9,223
3,029,433
178,272
400,070
266,017
7,38*
969,8^3
314*998
83,000
3*,978,656
833,857
3Li45,299
7,382
*,357,84i
33,I79,i4©
/' •
; •