Dell 5 Martil.
sf Konung Carl X, aom likväl endast i egen¬
skap af ArfFurste, år i646, besökte denna
Province då han genast insåg dess intrinsequa
värde.
Sedan jag nu haft åran att för Höglofl.
Ridderskapet och Adeln framlägga det Histori¬
ska af ifrågavarande ämne, fortskrider jag vida¬
re, att enligt min ringa förmåga utveckla skå¬
len till Portofrancofrihetens eller åtminstone en
fri Nederlags-råttighets meddelande, antingen åt
hela Gottland, elier blott åt vissa Hamnar deraf.
Trenne hufvudomståndigheter förete sig,
synnerligast vid stiftningen af en slik inrättning
hvarå torde böra göras afseende nemligen: i)
Gottlands locala och andra förmåner, samt
dess egna pr o duell v a resourcer: 2) dess coni-
jnerciella förhållanden till det öfriga Sverige
och andra Nationer, samt o) den fördel en
sådan rättighet skulle förskaffa Svea land i
Statsoeconomisk och politisk hänsigt.
x) Gottlands locala och andra förmåner samt
dess egna produetiva resourcer kunna förnämli¬
gast betraktas med afseende å dess tillgångar på i)
födoämnen och förfriskningar så väl för de der
sig bosättande inflyttingar, som ock, för dem
som kortare eller längre tid nödgas på Ön qvar¬
stanna, eller blifva vinterliggare; 2) goda och
säkra Hamnar, danade så väl af naturen som
konsten; och 3) niaterialier till Magaziner och
andra byggnader, på det ej afskråckande hyror
tnå för mycket stegras för varu-upplag och i
orten inträffande speculanter.
302
Den 3 Martii>
Hvad först födoämnen beträffar, är brist
på spannmål icke att befara, enär Gottland i
vanliga år, utan afsaknad för egna innevånare;
exporterar minst 10,000 tunnor deraf, hvilken
production, derest de på ön befintliga Myr-jor¬
dar behörigen odlas, de då kunde uppdrifva till
160,000 tunnor och derutöfver; sorn nu, genom
ett felaktigt skattläggnings system, icke rendera
Staten det allraminsta; äfven dessutom skulle i
alla fall alltid resourserne af sig sjelfva danas,
genom en fri handel; sch skulle äfven om brist
på spannmål och victualier, medelst en alltmer
tilltagande population yppas, dessa behof ifrån
Skåne och Småland ganska lätt kunna afhjelpas,
utan att behöfva imponera det minsta deraf
från utlänningen, Fisket har i sednare tider äf¬
ven varit tåmmeligen betydande, och skulle vin¬
na ännu mera utvidgning och säkerhet om or¬
dentliga Bolag danades, försedde med lämpliga
Bolagsreglor, farkoster samt tjenlig redskap; och,
ehuru på victualier icke ännu år tillräcklig till¬
gång, med undantag af Fårkött (som till och
reed redan utgör en exportartikel), skall detta
behof, äfven om det icke alltid lika säkra fisket
skulle i en framtid städse vara att påräkna, lät¬
teligen förekommas då man tager i öfvervägan¬
de Gottlands vidsträckta rikhaltiga myror, som
år 181g, af den på Kongl. Majds och Kronans
bekostnad hitsände sakkunnige Engelsmannen
Steffens, befanns upptaga ett omfång af ej min¬
dre än 47,930 geometriska tunnlands arealinne,
håll, (kitt förtiga en ansenlig mängd smärre,
med ringa kostnad, ganska odlingsbara myrjor¬
dar som icke yifyit upptagas i denna beråk-
Den 5 Martill,
liing); Si vilken ansenliga rymd åfvpn med de
nästan likartade så kallade betes- och ängs¬
marker, i deras närvarande skick föga annat ån
alldeles våxtlöse, kan minst fördubblas. Om
dessa myror, hvilkas jordmån, art och natur
skall vara af en sällsynt god och förmånlig be¬
skaffenhet befunnen, skulle medelst VatfUäftapp.
ningar göras prodUctiva, (hvilket troligen icke
medförde särdeles stora omkostnader) blefvo der¬
jemte äfven landets redan i bruk befintliga sid-
låndte åkrar, ångar och betesmarker förbättra¬
de, samt Boskapsskötseln, synnerligast Fåraf-
veln, dermedelst mera lönande och i den mån
förkofrad, att tillräcklig tillgång å de måst be-
höfliga vicfualier derigenom förbereddes; hvar¬
medelst äfven ullen befordrades till en betydlig
exportproduct. Lin- och Hampodlingen skulle
förmodligen likaledes då kunna drifvas till den
höjd, att till och med export deraf kom att id¬
kas, synnerligast å Lin, i början af dessa myr-
jordars upptagande, och Hampa å Stadens till¬
hörige mark, hvars omkrets, jemte Hospitals-
ågornés område, innefattar en sträcka af circa
85o geometriska tunnland, ('ängar och hagar o-
beråknade).
Inköptes ombemålte myror af Kronan (som
troligen i deras närvarande skick erhöllos för fa¬
cilt pris), och odlingskostnaden af Statsmedlen
förskottsvis bestriddes så år jag fullkomligen
öfvertygad, att äfven oberäknad den tillökningp
Kronan, genom dessa myrors skattläggning skul¬
le årligen tillflyta i dess intrader 3 om de seda»
Den 5 Marlit.
i smärre stycken försålides, eller i egenskap af
så kallade farmers utarrenderades; Staten ieke
allenast ej skulle sakna fullkomlig ersättning för
sitt förskott, utan äfven deraf snart nog skörda
en ansenlig vinst, som klefve ån betydligare, örn
mera bemedlade utländska speeulanter etable¬
rade sig på Gottland; hvilket otvifvelaktigt sked-
de om det förunnades Portofranco-frihet eller
för handeln gynnande privilegier, Ett annat
alternatif vore äfven, att dessa myrqrs äga¬
re ålades, att, antingen, inom en viss tid,
tillbörligen upparbeta dem, emot af Staten pä
vederhäftig borgen, tillgodonjut ande förskott
samt begagnandet af fixerade frihetsår; eller
ock att afflå nyttjorättigheten, emot skäligt
vederlag, till Kongl. Maj\t och Kronan. Både
meri hänsigt till sådesproduclions ökande, som
Kronans och den individuelle sig derifrån deri-
verande förmån, samt förekommandet af Fråss-
febrar och andra intermittente sjukdomar, hvil¬
ka af dessa kärrs och myrors osunda dunster
uppkomma och underhållas, synes det allmänna
bästa högt påkalla en sådan vidtagande oför¬
dröjlig åtgärd. Att jordmånen verkligen år så
bördig som Steffens uppgifvit, styrkes af den
erfarenhet Handlanden Grubb hämtat å dess
odlade nsyror, hvilka redan andra året produ¬
cerat i afkastning till och med tionde kornet.
Jag inser icke eller något skäl hvarföre Gott-
länningen skall vara mera frikänd för en all¬
mänt antagen behörig skattrefning, så vål be¬
höflig, än de öfrige Sveriges Provincer; och
torde Enskiften för denna ö, med hänsigt till
Hem-
Den 3 Martiii
Hemmanens spridda ägor samt Otipphärligt ske~
ende utbrytningar och utflyttningar vid Allmo-
gens ingående giftermål, pröfvas mäst lämplige.
Ingen kunde vål mera högljudt yttra sitt knot
och missnöje med denna åtgärds anbefallande
än för detta Svenska Finlands Allmoge, men
inom få år, insåg den tydligt dess välgörande
Verkan och välsignade ttpphofsrtiannen, hvilket
afven Gottlanningen snart nog troligen skulle
komma att göra. Aflidne Presidenten m in.
Friherre Wetterstedts för längre tider tillbaka
ingifne Skattlåggningsproject, utgående synnei-
ligast från den synpunkten, att all terrain bör,
i förhållande lill dess inre halt beskattas, sy-
lies åtminstone mig så mästerligt uttänkt och
Uppmuntrande för industrien och arbetshågen,
att intet deremot kan biiligtvis invändas; och
torde således förtjena ett ytterligare skärskådan¬
de, hålst sorn StatsVerket af de i5a stycken
Sågqvarnar sorn å Gottland finnas, icke ordi¬
narie räntor tillgodonjuter större summariskt
belopp ån gö R:dr 44 sk. 6 r:«t.; som tyd¬
ligen bevisar den godtyckliga och felaktiga ta¬
riffen för deras så kallade beskattning.
Vidkommande dernäst goda och säl ra harti-
fiaty har Gottland flere sådana. Så vida ej alla
dess nu tili anlöpande tillåtne Hamnar, skulle
anses böra blifva fria Nederlagsplatser, såsom
äskande åtskillige förberedande, för StatsVerket
på en gång kanske nog kostsamma anstalter,
(hvilka likväl troligen blefvo snart ersalTe och
Bil. lill Ridd. o. Ad. Pr. 2 Band. ao,
5o6
Den 5 Martil,
i alla fall i intet hänseende kunde jemföras med
de StatsCassan i en framtid tillflytande betydli¬
ga intrader), får jag vördsamt till en början en¬
dast föreslå irenne Hamnar, nemligen en på
Norra, en på Östra och en på Västra kusten.
På Norra sidan af Gottland kunna tvenne
Hamnar dertill komma i fråga: Kappelshamn
och Fährösund; men ehuru den förre, 4 mil
från Wisby, mera Nord vestligt belägen, är gan¬
ska rymlig, har god ankarsättning på yttre red¬
den på ett djup af 36 fot och längre in i vi¬
ken i4 fot, samt har ett grundfritt och äfven
i det längsta isfritt inlopp; tror jag dock mig
företrädesvis böra föreslå Fahr osund, 5f mil
från Wisby, som har 1) en för vindkast och
Stormar mera fredad hamn, hvaruti de största
fartyg kunna ligga lika så säkra som uti en
skeppsdocka; 2) är tillräckligt rymlig för den
talrikaste Escadre; 5) såsom Nordligast situerad,
år mäst lockande för Rysslands norra orters
och hela Finlands Östersjöfarare, för hvars vin¬
terliggare den också blir en förträfflig och lämpa
lig tillflyktsort; och 4) medför förmånen af
tvenne inlopp (som Kappelshamn saknar); hvar¬
medelst man i dess hamn kan inlöpa och utgå
med snart sagt alla vindar, och hvaraf det sö¬
dra vid Skarfgrundet lätteligen kan befästas, om
någon inträffande oförutsedd händelse det skulle
åska. Det Nordliga inloppet saknar vål ej grund,
men högst sällan afhöres någon olycka derstä¬
des, då dessutom den nödfalls-resourcen mer-
åndels står öppen, att medelst en omväg taga
södra inloppet, som öfver allt år minst 16 fot
Den 5 Martiin
§07
djupt. Det Ostliga grundet af sjelfva den dju-.
pa rännan, är så synbart att ingen deraf kan
något äfventyra. Utom alla ofvan åberopade
skål för Fåhrösunds apterande till fri Neder-
lagshamn, kommer äfven det, att den dertill er¬
forderliga kostnaden blir föga betydlig, då der¬
vid endast hufvudsakligast komma i fråga Bryg¬
gans förlängning samt stenkistors och duc d’al-
bers uppförande.
Uppå Östra sidan år valet af Slitehamn ,
5 och en half mil från Wisby, så obestridligt
att ingen tvist derom kan uppstå, såsom den
båsta på hela Gottland; och sorn, med afseen¬
de på dess local, rymlighet, pålitlighet, djuphet
och goda ankarsättning, torde tåla jemförelse
med de bästa i hela Europa, Denna hamn har
fordom varit försvarad af Fästningen Carlsvärd,
till detta ändamål högst lämplig, men nu mera
i grund förstörd. Enligt ett från Konung
Carl XII från Render i Turkiet émanerat nå¬
digt bref, skulle vid Slitö äfven byggas en stad,
hvilket beslut dock efter dess frånfälle kom i
glömska. Jag år ock fullkomligt öfvertygad att
Statsverket, i afseende på de redan nämnde Landt-i
Kammarnes upphjelpande, ej skulle synnerligen
behöfva anlitas, då, i fall omförmåldte förmån
beviljas, så vål vederbörande Handlande som
Härader troligen gerna skulle ikläda sig den
dertill erforderliga kostnad; inseende deras egen
framtida vinning deraf.
Uppå Vestra kusten möter för det närva¬
rande gtörre gvårighet att decidera «ig i valet,
Den 5 Martil,
dock torde dervid allraförst böra komma i frå¬
ga JVisby Stad, så vida hamnen blir behörigen
upphjelpt; i) emedan denna stad fordom ågt
Portofrancofrihet och förlorat den endast af
vanmagt, hvartill den hvarken sjelf directe va¬
rit vållande, ej heller någonsin förverkat, afsagt
sig eller blifvit denna rättighet fråndömd; 2)
såsom utgörande Gottlands medelpunkt, och då
blifvande en Concentrationsort för landets pro-
ducter och tillgångar; samt 3) ägande ett }rm~
nigt förråd af byggnadsmaterialier, synnerligast
af sten, Öfverallt i Wisby nejder, och tjenlige
ämnen till de största Magaziners apterande
af dess flera, nu utan tak stående ÖdeKyr-
kor; jemte nårbelågenheten af en mängd go¬
da kalkungnar, m. m. Alla dessa skål synes
mig tala högt för valet af Wisby till en Porto-
franco- eller fri Nederlagshamn; men då man
derjemte considererar att dels dess nu i dåliga¬
ste författning befintliga hamn blott kan rymma
högst 30 fartyg, hvilka inlöpa på g å 10 fots
djup och som i alla fall blir äfventyrlig vid
Vestliga stormar; dels ock, att dess yttre redd,
en åttondedels mil längre ut belägen, hvilken
har ankarsättning för 16 fots djupgående fartyg,
icke kan anses nog säker; så blir högst nödigt
att hamnen först förbättras och utvidgas. Det
i nämnde afsigt af Grosshandlaren derstädes N.
J. Schvan uppgjorda project, att ej allenast upp¬
hjelpa den gamla hamnen, utan äfven, att i
sammanhang med den, genom dess förlängning
af omkring 1300 fot, formera en ny hamn,
tyckes mig förtjena största uppmärksamhet.
Provisionel! har Grosshandlaren Schvan härtill
Den 5 Martil,
uppgifvit 100,000 R:dr B:co kostnad, på tven-
ve år fullåndadt genom en arbetscnmrnendering
af tvenne Compagnier; men ehuru Wisby fram¬
för andra Svenska ståder torde, af hvad anfört
blifvit, böra äga förrnånsrått att hjelpas, tror
jag dervid något för StatsVerkct mindre be¬
tungande medel dock kunna uttänkas, Månne
ej till exempel, ett rämt fritt lån på en lungre,
vits bejtåmd tid, med lixerad årlig afbetalning,
kunde af StatsCassan förskottsvis bestridas; el¬
ler ock JVisby, emot förmonen af Portofranco,
eller Nederlagsråttigheten, som i en så betydlig
mån bidrog till en för dess Handlande så högst
indrägtig fri Transitohandel, dlåggas, utt till
Statsutgijternes underlättande , kostnadsfritt
lefverera pråmar samt erforderliga materialier
af timmer, sten, fyllningsgrus, m. m. till af-
håmtriing vid stranden. Dessutom blefve äf¬
ven ett tredje alternatif, enligt min tänka verk-
ställbart, nemligen: att inrätta den nya hamn-
anläggningen på adier, då i en slik artad cote
junctur, inflyttande speculanter blefvo säkre actie-
lagare och rike utlänningar ditlockades genom
gynsamma privilegiera utfärdande; hvilket tro¬
ligen likaledes skulle hafva det Riksgagneligaste
inflytande på vår financiella ställning. Wkby
stad som enligt urårldriga privilegier, uppbär
alla Hamn- och Bropenningar på hela Gott¬
land, kunde då bibehållas vid den andel deraf
de i sista åren erhållit, då till norin toges ett
medium af sist förflutna 5 årens intrader; men
öfverskottet, äfven gom olla för nya Ham¬
nen ingående medel ensamt tillfalla Acikägar-
ue i sistnämnde fallet, elier i föregående
5x0
Den 3 Miirtiit
alternativet till delnings emellan Kronan och
.Wisby.
Skulle åter ej piöfvas för ändamålet lämp¬
ligt att bevilja Wisby denna dess förut ägda
rättighet, återstår för mig på Vestra kusten in¬
gen annan fri Nederlagshamn att föreslå ån
Klintå, aflägsen från Wisby tre åttondedels mil,
hvilken för 4o år tillbaka då redan ansågs tjen¬
lig till Köping. Ehuru försedd med en mera
Öppen redd, har den dock pålitlig ankarsättning
för ganska djupgående fartyg, fastän vid häftiga
vindstötar och Vestliga stormar, i Hamnens nu
befintliga skick undeikastad mycken tidsutdrägt
vid loss- och lastningar; ett hinder som likväl
till en stor del afhjelptes om dess nu existeran¬
de 2Öoo fots långa brygga, ån ytterligare be¬
hörigen förlängdes och iståndsåttes. För öf¬
rigt år denna af alla Gottlands Landtharnnar
bäst bebygd; liar ett eget Skeppshvarf, samt
kunde med föga, ändamålet motsvarande, kost_
nåd, till Nederlagshamn apleras.
Beträffande Gottlands förråd af mate-
rialier till magaziner och andra byggnader,
får jag äran nämna att, ehuru Öns skogar, me¬
delst eq hittills öfvad oförsvarlig misshushåll¬
ning vid deras fållande, på åtskillige ställen i
hög grad blifvit medtagne, är dock, dels till¬
räckligt förråd deraf till detta behof m. m. än¬
nu qvar, dels ock, af erfarenheten nogsamt
styrkt dess högst sällsamma productionsförmåga
i en dertill, på de flesta ställen tjenlig jordmån,
sorn genom kloka försigtighetsmått och författ-
Ben 5 Martil,
ningars vidtagande, snart skulle ändamålsenligt
befrämjas. På använbar åmnesten och en för
sin godhet beryktad kalk, finnes för öfrigt så
öfverfiödiga tillgångar, att säkert ej inom Bal¬
tiska Hafvets grånsor, någon ort gifves som, ur
dessa synpunkter betraktadt, har så mångfalldiga
gynnande, sammanlänkande förmåner.
Hvad Gottlands öfriga fördelar vidkom¬
mer, får jag nu vidare utveckla i andra hufvud-
afdelningen, nemligen: Gottlands commerciella
förhållanden till det öjriga Sverige och an¬
dra Nationer.
En enda blick på Chartan och Gottlands
för handel och sjöfart fördelaktiga läge år så
ögonskenligt, att föga eller derom behöfver or¬
das; dock torde det tillåtas mig något uppehåll
vid det som synnerligen fäst min uppmärksam¬
het, och torde så mycket mindre anses olåmp-i
ligt, som förmodligen andra vissa städers skef¬
va åsigter och sig derifrån hårflytande falska
slutsatser, kan hända äfven till och med deras
obehöriga och till egen skada grundlösa afund¬
sjuka, hufvudsakligen motarbetat beviljandet af
en fri nederlagsråttighet för Gottland; dock då
det år ovedersägligt påtagligt att, ehuru
ofattligt det ån synes, endast vissa Corporatio -
ners och Individers låga egennytta och skråanda
lyckats uti, att ända hittills motverka en så
obestridligt Riksgagnelig inrättning, smickrar sig
hvarje redligt sinnad, från sophismer och egen-
sidiga åsigter fri Svensk, att den nu åndtligen
måtto realiseras, som med hänsigt till Europas
Den 3 Martti.
tnomenfuplla ställning, torde åska den ofördröj-
hgaste åtgärd •
Att ingen ai.nan Svensk ort åger de mång¬
faldiga talande skål, sorn Gottland inom sig fÖr-
enar, till Portofrancofrihets erhållande, lärer
icke möjligen kunna vederläggas. Hvad Stock-
hohn i synnerhet beträffar, kan i) så mycket
mindre jemförelse i localt hänseende äga rum,
sorn det ej ligger i segelleden samt har en lång
Skärgård, alltid sujette för snarare inläggning,
och kan således icke med lika lätthet med
Gottland belägen mitt i gapet för alla östersjö¬
farande, af dem besökas; 2) står det ju öppet
för Stockholms- och andra Svenska Köpmän,
alt antingen directe flytta till Gottland och be¬
gagna sig af dess privilegier, eller ock endast
derstädes etablera HandeJsContoir och Facto-1'
rier; samt med deras ägande Köpmannavaror,
såsom Koppar. Jern, Tjära, Beck m. m, i be¬
tydligare mån bidraga dertill att sorterade skepps-
laddningar kunna expedieras, som år grundva¬
len för ali Nederlags- och Transitohandel; 3)
förmånen af att på en så närbelägen ort kun¬
na drifva en fördelaktig byteshandel, och dels
föryttra egna f xporfproducter, dels för dem till¬
byta sig sina behof; hvarvid äfven bör tagas i
öfvervägande den mindre kostnad och risque
deras fartyg derigenom löpa, då de eljest i och
för sina förnödenheters afhåmtande nödgas un¬
derkasta sig dryg kostnad, med äfventyr, att
som oftast förlora både last oah fartyg, på ett,
ej alltid af Skepparen så vål kändt farvatten,
blottställde för våldsamma vindkast, kaperier
Den 5 Martti.
313
m. m.; 4) att de medelst besparing af en för
da umbärlig blifvande Assurance-afgift å skepp
och gods, lå skörda större vinst af sina ladd¬
ningar, och kunna under tiden med sina ägande
eller befragtade fartyg, företaga sig flerfaldigt
tätare, föga kostsamma resor; 5) att de derme¬
delst äfventyra mindre af Cours-förhållanden,
och icke så ofta blottställas för växel protester,
samt äfven till en del försättas i cas att i de¬
ras idkande köpmanskap kunna använda våra
egna obligationer; samt G) den stora fördelen
att finna lätthet för befraktningar. Den vigtiga
förmon detta medför, askar ingen' vidare förkla¬
ring, och bevittnas af erfarenheten bäst dermed,
att så ofta frakthandeln hos oss varit i tillta¬
gande har Växelcoursen fallit och till och med
understundom inbragt gediga sil Ivertackor.
Om en viss modique naturalisations-afgift
ålades alla utländska inflyttningar, hvilken lika¬
som recognitions-afgiften alltid skulle erläggas i
silfver, så blefve detta en ny källa till ökad ri¬
kedom för Staten, då derjemte stadgades, att
intet utländskt på Gottland etableradt Handels¬
hus finge åter utflytta från Sverige under en
kortare dervaro än minst 10 år, och då ålades
erlägga en låg, lämplig pröfvad afgift af ägande
förmögenhet, så synes mig alla nödiga försigtig¬
hetsmått vara iakttagne till Statens bästa och
säkerhet.
Gottlands mercanfila förhållanden till an¬
dra Nationer har för öfrigt så nära samband
med hvad jag får äran i Statsoeeonomiskt afse -
3i4
Den 5 Martti,
ende omnämna, att jag blott får hänvisa till
tredje Hufvud-momentet, nemligen den fordel
porto franco friheten frulle meddela Sverige i
Stats-aeconomisk och politisk åsigt.
Hvad clet Statsosconomiska vidrör, får, med
åberopande af hvad redan nyss ofvan yttrat
blifvit, jag derjemte vördsamt fästa Högloflige
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derå,
att medelst denna rättighet skulle, efter allsan_
nolikhet, Gottland blifva en depot för ej alle¬
nast de östra Europeiska produeter, som redan
befinna sig concentrerade i Ryssland, utan äfven
för dem, hvilka öfver detta land äro att förvänta
från Asiatiska Staterne; hvilken tanka torde vin¬
na än mera styrka, då man med noggrannhet
följer tidens gång och vågar en gissning i fram¬
tiden. När man tillika, skärskådande närbelä¬
genheten af Götha Canal, hvars fullbordande
snart är att förmoda, betänker, att, utom Sven¬
ska produeter, äfven alla slags utländska efie-
cter denna vägen kunna förväntas, lärer väl ,
Gottlands företrådes-rätt till den projecterade
porto-franco- eller fria nederlags-rättigheten,
så i mercantilt som stats-occonomiskt och poli¬
tiskt afseende, framför andra Svenska orter icke
kunna någonsin med skäl bestridas.
Det blefve icke heller osannolikt förmoda
att Orientaliske, Qst_ och West-Indiske varor
fingo då en upplagsort i Götheborg, som skulle
troligen blifva af ännu större betydenhet för
Sveriges Stats-intrader och välmåga, om specu-
lanler uppmuntrades att expediera slika varor
Den 3 Martil.
5i5
eanalvägen till Östersjö-platserne, medelst stad¬
gandet af låga expence-umgälder, så val vid Ca-
nalens mångfaldiga Slussar som vid Tullberäknin¬
gen ; hvilka torde bora endast erläggas efter
fartygets lästetal, per colly, bal eller stycketal,
men ej efter godsets värde; hvarmedelst äfven
undveks så väl den höga Danska Sunds afgif-
ten, som alltid utgöres efter factura, som ock
de dryga Assurance-premierne, hvilka synnerli¬
gast höst- och vintertiden, vid Cattegatts passe¬
rande äro högst känbarare för Assurance-tagar-
11 e. Om till exempel Götheborg och Söderkö¬
ping utsagos till depot-orter för hela Östersjöns
transito-handel, Götha Canal-vägen, kunde ju de
den passerade fartyg obehindradt emellan dessa
hägge städer, få fortsätta resan, då de blifvit
försedde med vederbörande Tullkammares inse¬
gel å fartygens luckor, skott och colly m. m.,
hvarå vigten likaledes bestämdes. Dermedelst
risquerades ej större tullförsnillning, eller un¬
derslef, än eljest, som, om liberalare prin¬
ciper för handeln stadgades, än mera före¬
byggdes.
Hvad förmon detta skulle tillföra Svea land,
förnämligast de af Canalen traverserade på
spannmål och victualier så rikhaltige provincer-
ne Östergöthland och Småland, äfvensom med
hvilken skyndsamhet Götheborgs åter uppkomst
och välmagt derigenom specielt befrämjades, kan
ej undgå uågons uppmärksamhet, så vida den¬
na min vågade idée eljest pröfvas vara plan¬
mässig.
Den 5 Martil.
För öfrigt då man betänker att Sverige oin-
gifvawcle Stater hafva i senare tider genom libe-
rälare maximers stadgande skaffat sig så ansen¬
liga förråder af allehanda sorterade producter,
ali de blott utlura en tjenlig moment att på¬
truga oss dem; torde afven detta blifva ett skäl
att uppmana oss försöka mota slika förhållan¬
den, sorn underminera vår handelsbalance.
Äfvenledes torde det tillåtas mig 3rttra den
tanken, att aldrig hitintills en för Sverige så
lycklig conjunctur sig företedt till stadgandet af
Gottlands porto- franco-frihet, sorn under vår
nu varande Konungs spira, och kan aldrig, san¬
nolikt mera inträffa. Skulle ej derföre Sverige
böra vara betänkt på att ofördröjligen deraf
draga fördel, innan svårigheter tillskapas.
Hvad det egentligen politijka vidkommer,
har, vid nogare eftersinnande, jag ej funnit det
lämpligt och mig tillständigt, att här våga en
vidare framställning, eller en mera omständelig
utveckling, som ock är mindre nödvändig inför
statskunnige Riks-representanter och en Konung,
hvilken är i lika hög grad Statsman, som Hjelte
och Menniskovän.
Man har såsom motskäl för ifrågavarande
pcrto-frasico-rättighet anfört, dels att Gottland,
sedan den hunnit till en viss höjd af välmagt
endast skulle 'agga eröfringslyjinaden att åt¬
komma denna Ö med dess /katter; dels ock,
att lättheten der me delji Jkulle fårjioras till
tnfmuglande af Jörbjudne och tull] or snillad"t
Deri 5 Martu.
varor på kujierne af Sveriges fajla land; ina
vändningar, som endast synas mig vara foster
af egensidiga och andra hemliga ränkefulla rno.
tiver. Hvad jörfta inkallet beträffar, så anser
jag det tvärtom vara vida lättare för en eröf-
ringslysten Regering, att i Gottlands nuvarande
skick conquetera ön, än sedan den erhållit por¬
to-franco-frihet, som nödvändigt skall öka dess
folkmängd, styrka och försvarsmedel, och som
med Sveriges egna stridskrafter samt locala
hjelpkällor, nog skall veta afvärja alla slikarta.
de planer; hvarförutan det likaledes bltfve an¬
dra Nationers interet att i detta hänseendet bi-
stå Sverige, om det emot förmodan deraf, i en
mera aflägsen framtid, kom i behof. Hvad å-
ter den andra invändningen angår torde sä¬
kraste medlen att förekomma och afhjelpa ofvan
supponerade lag-förbrytelser förnämligast blifva
att i) gifva Lagar och Författningar en sådan
grundprincip och syftning att de ej genom för
mycket betungande bördor och genom inveck¬
lade, motstridiga collisioner, locka till deras ilu-
derande och öfverträdande; 2) att vara upp¬
märksam vid valet af de Tjenstemän sorn vår¬
den af deras handhafyande och verkställande
blir ombetrodd, hvilka endast böra hafva till
norm för sina handlingar samvetsgrannhet samt
heders- och rättskänsla, derjemte begåfvade med
erforderliga kunskaper och verksamt nit för Sta¬
tens allmänna väl; och 3) (så vida ett, enligt
min tanka, riksskadeligt illiberalt handelssystem
än längre skall äga bestånd) genom noggranna
visitationer med alla från Gottland ankommande
318
Den 5 Murtii,
fartyg som anlöpa det öfriga Sveriges kustorter;
sorn då torde böra behandlas i likhet med utri¬
kes ifrån anländande, och som äfven ytterligare
eoutr oller ad es af den nu existerande kustbevak¬
ningen, hvilken, i slik händelse ej torde blifva
onyttig att bibehålla längs Sveriges fasta kust-
orter. Den som i öfrigt icke föresatt sig att
blunda för tillgången nu för tiden, skulle i alla
händelser ej hafva att befara stor skillnad mel¬
lan det närvarande och tillkommande, äfven om
ej liberalare principer för handelns och finan-
cernas upphjelpande, som redan kostat Hans
Maj:t Konungen så oafbruten möda, mångfal¬
dige bekymmer och egna uppoffringar, enligt
Nationens länge fördröjda väntan, eredan år 1812
af Kongl Majit så högst upplyst insedt och af
allmänna rösten kraftigt yrkadt, skulle lemna en
snar' oell tillfredsställande förhoppning om upp¬
lösandet af flera ännu gällande tvångsförfatt-
ningar, samt stadgandet af mindre eontradictoi-
ra, mera gynnande och ändamålsenliga.
Skulle åter icke detta project om porto-
franco-frihets meddelande åt Gottland, emot
all billig förmodan vinna bifall, får jag vörd¬
samt föreslå, att åtminstone försök på vissa år,
med dylika friare handels-principer, så högljudt
önskade, må med nämnde ö få göras, och skola
resultaterne bäst afgöra tvisten emellan de mera
liberale och illiberale stadganden; varandes jag
i öfrigt alldeles förvissad att Statscassan skulle
i den för nederlags-rättigheten tillfallande re-
cognitionen, komma att tillgodonjuta vida moj
Den 5 Martil.
ra inkomst än af de nu inflytande tullmed”
len.
Ganska mycket hade jag än i ämnet att
anföra, men för att ej genomen alltför stor vid¬
lyftighet ytterligare upptaga Högl. Ridderskapets
och Adelns för allmänt val, äfven i andra hän¬
seenden, oumbärliga ansträngning, får jag sluta
detta andragande med den varma önskan, att
dessa mina patriotiska åsigter må väcka en mera
skicklig och öfvad hand att ljusare och krafti¬
gare skildra ett så vigtigt ämne; anseendes mig
lycklig om mitt välmenta, fastän svaga, bemö¬
dande att gagna en kär fosterbygd, för hvars
sanna val mitt Svenska hjerta aldrig upphör
att känsligt klappa, vinner ädelmodigt öfver¬
seende.
Slutligen anhåller jag vördsamt, att dessa
mina tankar måtte med de öfrige RiksStånden
behörigen communiceras, samt till vederbörande
Utskott remitteras; varande jag städse bered--
villig att meddela de upplysningar och vidare
förklaringar i ämnet, som nämnde Utskott kan
för sig finna behöllige, men som jag ej här trott
mig böra mera omständligt utveckla.
N=0 2.
Herr Dahlman, Lars Johan:
Anspråkslöst och under öppet erkännande,
åttj vara noyiee i den djupast® af alla läror,
Den 3 Martti,
Sfats-financens, anhåller jag vördsammast få
meddela mina enfaldiga åsigter i detta vigtiga
ämne, och dymedelst göra, äfven jag, ett ringa
bidrag vid öfverläggningarne. Jag utgår ifrån
den grundsats, att medlet till afhjelpande af den
största förlägenheten, hvarförutan ej något grund¬
ligt kan göras vid denna Riksdag, är och evigt
blir förtroendets äterjiällaride. Jag yrkar så¬
ledes absolut reda i vårt myntförhållande. Ban¬
ken bör, såsom hvarje individ, hvilken ej mäg-
tar vid uppvisandet infria dess förbindelser med
hvad utlofvadt är, uppgifva sin flat. En bor¬
genär är ej pligtig nöja sig, vid anfordran af
specie, med hypothekerande effecter, _ då upp-
hörde ju ali rörelse !
Jag understöder alltså fullkomligt den för¬
ut gjorda motion om Bankens publicitet. Vidare
föreslås t
1) BancoUtskottet afgifver dess betänkande
om den del Banken, på grund af dess otvif-
velaktiga silfverfond, kan invexla af dess utelö¬
pande sedlar med minst 5o, högst bo, procent
rabatt; så att, om t, ex. sex millioner finnas i
Bankens hvalf, kunna åtminstone femton millio¬
ner papper inlösas, helst många förkomne Ban-
eosedlar ännu äro bokförde.
2) Banken öfverfiyttar alla dess intecknade
eller hypothekerade fordringar, samt alla dess
ägande Statsanslag på RiksgäldsGontoiret, som
kunde hädanefter kallas CreditBank. Deremot
åtager
Den 5 Martiin
Stager sig CreditBanken för framtiden alla de
DepositionsB anken under sednare åren påbör-
dade heterogena lån- och andra invecklade o-
perationer: båda Bankernes oundgängliga be¬
tjening aflönas af CreditBanken.
5) Hela nuvarande Rörlesecapitalet i pen¬
ningar omsattes på så sätt, att inom viss in-
och utrikes behörigen kungjord praescriptionstid,
vid presentation af-minst loo Riksdaler Bancoi
sedlar} SilfverBanken utvexlade så stor del nya
fanna depcsitions-attester till minst 10 Riksda¬
lers valeur som kunde belöpa sig derå, enligt
devaluationsgrunden. Dessa nya sedlar lingö i
den större rörelsen fullt, orubbadt silfvervärde.
För resten förmodligen hälften lemnades invis¬
ning på CreditBanken, som derå skulle utgifva
utan afdrag resten i sedlar, med den enkla på¬
skrift: Sveriges Rikes Credit-sedel pd En Riks¬
daler o. s. v., hvilka sedlar med stadgadt värde
circulerade jemte Silfversedlarne, likasom Riks—
-gäldssedlarne sedan 1800 gjordt det bredevid
Bancosedlarne i lika valeur som pappers Banco,
sedlarne nu äga. Den gamla Riksgälds-se¬
deln fick en tredjedels förminskning i nume-
rairen.
Banken skulle såmedelst för evigt återställas
i dess primitiva egenskap af Depositions-anstalt
eller National-Skattkammare: dess sedlar, så¬
som fullt aequivalerande mynt, blefvo orubbad
norm för alla framtida transactioner. Jag kan
Bil, till Ridd, 0. Ad. Pr. 2 Band. 21.
522
Den 5 Martil,
ej föreställa mig, att med ärligt iakttagande af
dessa mesurer Banken ännu skulle behöfva å~
läggas låta silfrét ur hvalfvén komma i rörel¬
sen, som i nuvarande ställning visserligen vöre
betänkligt. CreditBankens sedlar circulerade,
på den lika kraftigt snbsisterande hypothek- och.
gar antie-f onden, i allmänna rörelsen och Kro¬
nans uppbörd, med samma om ej större säker¬
het än nu. De amorterades småningom, dels i
mon SilfverBanken utgaf nya depositions-atte-
ster på privat eller genom silfverskatt i bevill¬
ning insatt silfver, dels genom att CreditBanken
köpte och insatte silfver för dess behållne rän-’
tor, dels ändtligen ock i mon att de nu så vidt
utsträckte lånanstalter mindre behöfde anlitas.
I alla dessa fall skulle Fullmägtige, i enlighet med
Pikets Ständers eller dess Revisorers föreskrif¬
ter, operera. I öfrigt måste fredslugnet, bibe¬
hållit, näringsfriheten, klokt etablerad, en väl
uttänkt hushållsplan, ett allvarligt sparsamhets-
systeme, upprigtigt tillvägabragt, uträtta betyd¬
ligt till resultatets vinnande, så att SilfverBan_
ken en gång kunde öppnas till utvexling af silf¬
ver, då äfven troligen en Riksdaler Svenskt Spe¬
cie borde i skrot och korn sättas i paralelmeden
Riksdaler Hamburger Banco — hvarefter Cre¬
ditBanken förnämligast reducerade sig till Riks-
discont-anstalt för handeln och de näringar,
hvilka oftare kunna omsätta deras product,
men låneanstalter för Landtbruket afrådas i för-
hand på det högsta, såsom verkande till dess
skada, hvilket erfarenheten nogsamt visat. För.
medelst betydliga inskränkningar på jordbrukets
onera, och uppmuntrande exempel till enskilt
Den 3 Martil.
22.3
sparsamhet kan enda/i landtmanna-yrket hjel-
pas och bestå. Genom den af Herr Lager¬
hjelm föreslagne nya rrsilitaire organisation bor¬
de creditiver till krigs utförande för framtiden
undvikas.
Genom denna enkla, rättvisa, syftesenliga
mesure finge man omsider veta det verkliga rö.
relsecapitalets nu varande numeraire, fick bas
för egendomshandel och andra affairer, fick be¬
grepp om hvad man i sjelfva verket åger, e-
jnotsåg stadga och mod i sina företag. Vårt
finance-systeme skulle, efter hvad mig synes;
sålunda fixt kunna retableras och det hittills lands-
förvista allmänna förtroendet omsider åter¬
komma.
Att detta förslag må med de andre Riks-
Stånden communiceras och till Stats- och Ban-
coUtskotten remitteras, anhålles ödmjukast.
N;o fi.
Grefve JVachtmeifter, Flans-.
.Blekinge Län, ehuru vid pass femton mil
långt har likväl endast en Provincial-Låkare.
Hans station borde vål rätteligen vara i Carls¬
crona, der Landshöfdinge-Residenset år, der
ständiga besigtningar på Lånsfångar påkalla
hans närvaro och eler han vore tili hands att
emottaga och genast i verkställighet sätta de
befallningar om Embetsresor, som Konungens
5'A
Den 3 Biar t ii.
Befallningshafvande icke sållan nödgas till Pro-
yincialLåkaren utfärda, men Carlscrona belä¬
genhet vid ena ändan af Länet har vållat, att
dessa fördelar af ProvincialLäkarens vistande i
Recidenset måst försakas, och att han blifvit
anbefalld att bo i Runneby köping, som är i
medelpunkten. __ Från detta ställe har han väl
kortare väg till de vestra delarne af Länet, men
en ofta dyrbar tid förspilles derigenom, att or-
derne om en besigtning, om skyndsam Läkare-
vårds meddelande i de östra delarne först må¬
ste gå till Runneby, hvarifrån Läkaren förbi
Residenset, der han rätteligen borde vistas, skall
färdas åt öster till det anbefalla stället. Genom
Provincial-Låkarens vistande utom Carlscrona
saknar Konungens Befallningshafvande äfven nö¬
dig kunskap om orten der lian kan anträffas,
ty resor inom Lånet kunna hafva påkallat hans
aflågsnande från Runneby, och Konungens Be¬
fallningshafvande år alltic} i förlägenhet då be-
sigtningar å Lånsfångar skola ske inom Carls¬
crona, ty det är icke tänkbart, att vidtaga den
kostsamma och tidödande utvägen att vid hvarje
sådan ofta inträffande händelse från Runneby
requirera den enda i följd af sin tjenstebefatt¬
ning till besigtningens verkställande skyldiga
personen, ProvincialLåkaren och Låkarne vid
Amiralitetet, ehuru de hittills af god vilja och
för att afhjelpa förlägenheten dermed bifrådt
hafva uttryckligen förbehållit sig, att hädanef¬
ter från detta besvär blifva befriade.
Jag nödgas således hos Riksens Hög-
loflige Ständer anhålla om anslag af lön till
Den 3 Martil,
525
ytterligare en ProvincialMedicus i Blekinge Lån,
då Konungens Befallningshafvande kommer i
tillfälle att gemensamt med SundhetsColIegiurn
förordna, att den ena ProvincialLåkaren blefve
boende i Carlscrona och den ändra i Carlshamn,
då all olägenhet i denna våg derigenom vore
olhjelpt.
Skulle denna nain vördsamma anhållan icke
bifall as, hvilket jag likväl på det högsta påyr¬
kar, måste jag inskränka min begäran derhän,
att åtmindstone nödiga medel måt,te blifva Ko,
nungens Befallningshafvande i händer lemnade,
att aflöna en Läkare, sorn inom Carlscrona stad
verkställer de der behöflige besigtningar, på det
Konungens Befallningshafvande hädanefter måtte
undvika att stadna i personlig obligation hos
den Läkare, som fullgör hvad Konungens Be¬
fallningshafvande borde kunna anbefalla.
Jag anhåller att denna motion måtte till
StatsUtskottet varda remitterad.
N:o 4.
Grefve JVachtmeifter, Hans:
I sammanhang med det förändrade sått för
kungörandet af allmänna påbud, som jag inför
Högloflige Ridderskapet och Adeln föreslagit,
utbeder jag mig, att få fästa Högloflige Ridder^
skupets och Adelns uppmärksamhet på nödvän¬
digheten af sådane påbuds utgifvande från trye-
326
Den 5 Martil.
ket på ett sått som gjorde dem med liten kostJ
nåd för enskilte personer tillgänglige. Det så
kallade Års-trycket kan väl nu af hvem sorn
helst inköpas, men många förskräckas för den
stora volume det vanligen utgör, och många
klaga ej utan skål, att dervid nödgas betala
vidlyftiga ceremonieler, som ingen har någon
nytta af och kungörelser af ÖfverStåthållare-
Embetet och Magistraten i Stockholm, som en¬
dast gälla för Hufvudstaden. Jag föreslår så¬
ledes, att till någon publik autoritet inom Huf¬
vudstaden, JustitieCanzlersEmbetet till exempel,
måtte successive från Expeditionerne af Kongl,
Majts Canzli samt från samtlige Collegierne
och HofRåtterne insändas de allmänna påbud,
som från dessa verk expedieras och att de se¬
dermera måtte ord för ord hvad sjelfva påbu¬
den angår, men endast med korta rubriker för
hvarje, af trycket utgifvas i häften, som vid
hvarje månads eller hvarje fjortonde dags för¬
lopp skulle utkomma, till Allmänna Verk och
Embetsmån på vanligt sått afsåndas samt i Bok-
lådorne till uppköp för Allmänheten öfver¬
lämnäs.
Jag förmodar, att kännedom om de ut¬
kommande författningarne skulle på detta sått
blifva för Allmänheten mera tillgänglig, ån dem
för enskilte personer, åtminstone i Landsörterne
nu år, ty prenumerationskostnaden för dessa häf¬
ten och kostnaden för deras nedsåndande från huf¬
vudstaden till Requirenten kunde visserligen icke
blifva betydlig, och afsändandet i vanlig post¬
väg verkställbar!, hvilket det nu svårligen år.
Den 3 Martil,
Ehuru detta ämne endast såsom önsknings,
mål lärer kunna af Riksens HÖgioflige Ständer
behandlas, anhåller jag likväl om remiss af det¬
ta Memorial till StatsUtskottet, på det nödiga
medel till verkställande af mitt förslag, om det
godkånnes, måtte anslås.
N;0 5.
Grefve TVachtnuiJier, Hans:
Vid flera Riksmöten har ett förbättradt satt
för publicerandet af allmänna påbud varit ett af
föremålen för Riksens Stånders öfverlåggningar.
Om hitintills ingen förändring härutinnan vun.
nits lärer sådant böra tillskrifva* endast svårig.
heten, att uppfinna något båttre sått för detta
kungörande och icke bristande öfvertygelse hos
Riksens HÖgioflige Ständer om olämpligheten a£
kungörelsernas upplåsande på predikstolarne,
samt om ofullståndigheten af ett sådant kungö¬
rande. Förr eller senare torde dock ett lämp¬
ligare sått kunna påhittas, och det år i sådant
afseende jag anhåller, att Riksens HÖgioflige
Ständer äfven vid denna Riksdag täcktes åt detta
ämne lemna uppmärksamhet, hvarvid jag vågar
föreslå;
j) Att all uppläsning på Predikstolen af
författningar och kungörelser af hvad slag de
vara må, hädanefter må upphöra och å Pre¬
dikstolen endast tillkännagiivas, hvilka så be¬
skaffade handlingar till församlingen ankommit.
3a8
Den 5 Martii,
2) Att efter Gudstjenstens slut klockaren
eller en fjerdingsman må på gången i Kyr¬
kan upplåsa de ankomne författningarne och
kungörelserne, och
o) Att dessa, hvaraf ett exemplar skall till
hvarje Kyrka eller Capell afsända®, sedermera
böra på något lämpligt ställe inom Församlin¬
gen städse vara att tillgå för dem sora önska
att dem genomläsa, och skulle till de mindre
detaillerne af detta stadgande bland annat höra,
att en förteckning på de sålunda kungjorde på¬
buden skulle hos nämnde personer alltid finnas,
och att det skulle vara hans skyldighet, att för
bibehållande af ordning inhäfta dessa handlingar
så fort de ankomma.
Jag hyser visst icke den tanken, att det af
mig nu föreslagne sätt för allmänna påbuds
kungörande är det båsta eller det enda råtta,
men då mig vetterligen denna fråga ej ännu
under denna Riksdag blifvit väckt, har jag an¬
sett mig böra framställa den till öfverläggning,
och det år i sådant afseende jag anhåller om
remiss af detta Memorial till vederbörligt Ut¬
skott.
N:o 6.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Med anledning af den erfarenhet vi, genom
händelsen med SkolOrdningen, vunnit, huru fö¬
ga ett enskildt Stånds pröfning, i dess enskilta
Den 5 Martii,
029
Utskott uttalad, betyder, oell förmår, vågar jag
föreslå, att samtlige Stånderne måtte uppdraga
sitt Oeconomie- och BesvårsUtskott granskning
gen af det nyss utkomna Projectet till den nya
EvangeliiBoken. Denna Bok, som enligt sin
natur, på den allmänna folkstämningen mäste
hafva ett så betydligt inflytande1, bör vål af
Folks-Representanterne gemensamt skärskådas,
innan den till allmän sanction åt Regeringen öf-
verlemnas. Den år icke ensamt för Presten
beräknad, och dess pröfning kan således icke
vara nog inom PresteStåndets Pastoral-Utskott.
Religion och Christendom år en National- icke
blott ett Stånds angelägenhet. Och dessutom
bekänner jag, att jag anser det för saken af yt¬
tersta vigt och gagnelighet, om isynnerhet den
Svenska Bonden, med sin redliga, klarsinniga
fromhet, öfver den också uppmanas att höja
sin röst.
Att detta Memorial med de öfrige Stån¬
den må communiceras, anhåller jag ödmju¬
kast.
N:0 7.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Hittills har det i LåneBanken varit öfligt,
att den silfverpant, på hvilken lån, till 4o skil—
lingar Banco period, blifvit lemnadt, så vida icke
detta å förfallodagen år vordet återbetaldt eller
omsatt, ansetts såsom till Banken hemfallen och
3J0
Den 5 Martil,
utan all vidare lösningsrätt för låntagaren. Der¬
igenom måste flerfaldiga förluster för den en-
skilte beredas, äfven för den sorn föresatt sig
att vara accurat. Man behöfver blott föreställa
sig, hvad säkert flere gånger inträffat, att en
Landtbo belånt sitt silfver i LåneBanken, att
detta lån på e'n Lördag förfaller; att då pen¬
ningar i råttan tid borde med Posten hit an¬
komma, men att denna blir genom menföre
uppehållen, eller att Commissionairen är bort¬
rest på en dag eller annars hindras att på be¬
stämd timme utfå brefvet, och genom denna
oförvållade tillfällighet går låntagaren miste om
att kunna återfå sitt silfver. I betraktande häraf
vågar jag föreslå, att detta bruk måtte ändras,
och att en viss lösningstid af fjorton dagar eller
en månad efter förfaljodagen, likväl mot en bil¬
lig straffränta, måtte låntagaren förunnas, och
först sedan äfven denna lösningstid vore för-
lörsummad, Banken äga rätt att panten såsom
sin tillhörighet anse.
Denna min motion anhåller jag måtte blif¬
va BancoUtskottets ompröfvande underställd.
N:o 8.
Herr Hammarschöld, Lorenzo:
Då samtelige RiksStånden beslutat att Bi¬
hang et till RiksStåndens Protocoll, under den¬
na Riksdagen skall redigeras alldeles på samma
sått, sorn vid den föregående, år det naturligt,
■Den 5 Martil,
att för närvarande deri ingen ändring kan vid¬
tagas. Mig knn det ej heller synas tillständigt,
att en sådan åsyfta. Men då naturligtvis Stan.
derne om en förändring för framtiden nu kun¬
na stadga sitt beslut, och jag anser både nödigt
och nyttigt, att hvad härvid bör iakttagas på
förhand är fastståldt, så att, vid en börjande
Riksdag, nödtvånget att begynna med tryck¬
ningen af nämnde Bihang, icke må hindra den
lugnare öfverläggningen härom, vågar jag yt¬
tra några tankar till en för det tillkommande
förändrad, eller rättare sagdt, något jemkad re-
daction af Bihanget. Ändamålet dermed år att
göra tryckningen af detsamma något mindre
kostsam, och Bihanget tillika mera afsåtteligt.
För närvarande indelas Bihanget i tio sam¬
lingar. Af dessa innehåller den andra samlin¬
gen: Riksens Ständers Revisorers, Justitice-
Ornbudsmannens m. fl. Berättelser, samt de
RiksStåndens Protocolls Utdrager, hvilka in¬
nefatta Remisser. Skulle denna ganska arkdry-
ga samling icke alldeles kunna borflärnnas? Då
de, som egentligen köpa Bihanget till RiksStån¬
dens Prolocoll, åro Riksdagsmän, hvilka bekom¬
ma dessa Berättelser särskildt tryckte förut, så
torde de fleste finna det mindre behagligt att
köpa in det, hvad de redan äga. Och hvartill
gagnar det att trycka om, hvad redan nyss för¬
ut blifvit tryckt? Åtminstone år det stridande
mot den gamla godkände husliållsregeln, att icke
göra om precist detsamma hvad man gjort för¬
ut, allraminst når det förordsakar dubbel kost¬
nad. Hvad åter RiksStåndens ProtocolIsUtdrag
Deli 5 Martii,
innefattande Remisser angår, bekänner jag upp¬
riktigt att att jag icke kan inse hvad nytta och
nöje dessa magra upprepanden af ett och det¬
samma skola bereda. Att Stånden sinsemellan
böra underrätta hvarandra, till hvilket Utskott
hvarje särskildt Stånd remitterat förekommande
mål, år naturligt, men tryckta tillsammans i bok,
kunna af dem omöjligen uppstå annat ån den
vid all låsning odrågligaste egenskap, nemligen
tavtologie. Troligen år det också denna, som
vållat att, det annars i sig sjelft så vigtiga 'Hi¬
llänget blir så föga låst; ty denna tavtologi upp»
kommer äfven af vissa andra egenheter vid den
nu öfliga Redactionen. Så t. ex. bruka vissa
Utskott, i synnerhet år detta inom StatsUtskot-
tet, nästan alltid vanligt, att, då de hafva att
afgifva utlåtanden öfver någon Konungens Nå¬
diga Proposition , först införa denna samma
Proposition in extenso, och enligt den nu bruk¬
liga Redactionen af Bihanget, tryckes den efter
tillika med Utlåtandet i de samlingar, som in-
nehåjla Utskottens Betårikanden. Men då för¬
sta samlingen innehåller Konungens Nådiga Pro¬
positioner, så blir följden af nämnde bruk, att
ett och detsamma tryckes, omedelbart på sam¬
ma tid tvänne gånger. Vidare, så händer det
ganska ofta att tvenne eller till och med alla
Stånden öfver en och samma sak fatta samma
beslut. Enligt nu gällande bruk, skola alltså, i
g:de samlingen, hvilken innehåller RiksStåndens
ProlocollsUtdrag, som innefatta Beslut, dessa
omtryckas två, tre ända till fyra gånger tätt
efter hvarandra, ungefärligen affattade i samma
ordalag. Så t, ex. i Bihanget för denna Riks¬
Den 5 Mart ii.
S55
dag, låses Hedervärda BondeStåndets beslut om
tryckningen af Protocollen, straxt efter Yållofl.
BorgareStåndets ProtocollsUtdrag, på hvilket det
förra icke allenast grundar sig, utan ord för ord
upprepar. Den som vill studera Bihanget, får
således vid bladets omvändande läsa om igen
på sednare sidan, hvad han nyss låste på den
förra.
Jag föreslår således i) att den nu i ordnin¬
gen 2:dra Afdelningen af Bihanget, för framtiden,
alldeles måtte försvinna; 2) att då i ett Utskotts
Utlåtande, en Konungens Nådiga Proposition in¬
föres, endast Rubriken, i den tryckta samlingen
af Utskottets Betänkande, måtte referas, men i
stället för sjelfva texten blott derunder orden:
se 1 :a Samlingen, och derefter Utskottets ytt¬
rande öfver frågan; 5) att då flere Stånd öf¬
ver ett förekommande inål stannat i samma be¬
slut, ProtocollsUtdraget derom mätte in extenso
anföras från det Stånd, som sig först yttrat öf¬
ver frågan, men i afseende på de öfriga blott
en angifvelse, att de öfver ämnet fattat lika
beslut, t. ex. om öfver ett mål Högloflige Rid-
derskapet och Adeln först stadgat sin tanke,
och sedan något af de öfrige afgjort målet på
samma sått, så i stället för att aftrycka detta
Stånds ProtocollsUtdrag, föreslår jag att man
nyttjade denna formel, t. ex. ”Hedervärda
B o nde Siandet. S, D. Föredrogs det och det
målet. Afgjordes i likhet med Höglofl. Ridder-
skapet och Adeln. Se ofvanföre.”
Skulle Höglofl. Ridderskapet och Ädeln
334.
Dea 3 Marlit,
tycka sig i dessa mina förslag finna några skål
och anledningar, vågar jag anhålla, att detta
mitt Memorial måtte till Riksens Stånders
Expeditionsutskott blifva remitteradt, och af det¬
ta Utskott, som närmast år i tillfälle att pröf¬
va halten af mina anmärkningar, ett utlåtande
öfver dem, med project till jemkad Redaction
af Bihanget infordras, som i fall RiksStånden
det godkänner, för nästa Riksdag blefve gäl¬
lande,
N:o g;
Herr Hammar schjöld, Lorenze.
Inför Höglofl. ^Ridderskapet och Adeln vå¬
gar jag ödmjukast hemställa, om det ej skulle
synas tjenligt att upphäfva den så kallade Canzli-
Styrelsen: en inrättning, alldeles öfverflödig, då
hvarje Expeditionschef sjelf inom sina underly¬
dande expeditioner kan hålla den ordning och
besörja de angelägenheter, hvilka nu, med för¬
ökad omgång af CanzliStyrelsen skola behand¬
las. Dessutom skulle upphåfvandet af denna
inrättning visserligen genast, men ännu mera
framdeles bereda en inskränkning och förminska
ning i Statsutgifterna.
Detta mitt vördsamma Memorial anhåller
jag ödmjukast måtte till vederbörligt Utskott
blifva remitteradt.
N;o 10.
Herr Brummer, Carl Magnus:
Enligt Hans Maj:t, Konung Gustaf III:djes,'
Den 3 Martil.
Glorvördigst i åminnelse, meddeldte, och uti
bestyrkt afskrift härvid bilagde Nådiga resolu¬
tion den 25 Junii 1786, åro nu mera framled-
ne CommerceRådet Herr Arvid Schau, e och
dess rätts innehafvare nådigst förundte 5o års
förlängning, utaf det emellan Kongl. Maj;t och
Kronan, samt Herr CommerceRådet den 1 Maj
1761 påbörjade contract, angående arrendet af
Uranienborgs KungsLadugård på Ön Hvéen,
så att dessa ytterligare beviljade frihetsår, be¬
räknas Herr CommerceRådet och dess rätts in¬
nehafvare tillgodo ifrån den 1 Maj 1811, då
förra contractet lupit till ända, till samma tid
år 1861.
Detta Kongl, beslut, försedt med behörig
contrasignation af framledne Herr StatsSecrete-
raren E. Schröderheim, år en afhandling, som, i
min tanka, ej godtyckligt kan eller får upphåf-
vas till tredje mans förfång.
Sveriges allmänna Lag, 16 Cap. 6 §. sista
momentet JordaBalken, stadgar sålunda: Leger
man ut, eller till lego tager Gods och Gär¬
dar med vilkor, rätte sig a båda sidor efter
thef, som ajtalt är.
Denna Lag befmnes inom Sveriges område
ännu gällande- men sådant oaktadt, och ehuru,
jemlikt medföljande handling den 27 Maj 1787,
Handlanden i Landscrona Herr Johan Anders
Tauson år verklig innehafvare af Herr Com¬
merceRådet Schaus rått till prolongerade arren¬
detiden af Uranienborg, har samma Kungsgård
=556
Den 5 Murtu,
likväl blifvit honom och dess afledne Broder
Directeuren P. O. Tauson afhånd.
En så beskaffad åtgärd förmenes vara grun¬
dad på Riksens Högloflige Stånders beslut af år
18 i o, men att så i sjelfva verket förhåller sig
år mer ån otroligt, och ganska svårt, att fatta
af i5 §. uti HÖgbemålte Lagtima Riksdagsbe¬
slut, hvarest, i afseende på Uranienborg, verba
Formalia åro dessa håfve vi,
ined afseende på contracters bestånd, i före¬
ning med Kronans rått och fördel beslutit, att
Innehafvaren af Uranienborg,
må begagna den återstående Co ntract stiden,
mot vilkor, att den fastställda arrendesum¬
man erlägges, reducerad till spannmål efter
det årets markegång, då penninger antan be¬
stämdes , eller arrenderättigheten beviljades,
och att detta således fixerade tunntal spann¬
mål ärligen betalas efter gällande Marke-
gängspris.
Denna föreskrift, som Riksens Höglofl*
Ständer behagat lämna, i hänsigt till förvalt¬
ningen af Uranienborgs Kungsgård, år öfverens¬
stämmande med RegeringsFormen ”den 6 Junii
1809, hvars 77 säger: att KungsLadugårdar
med flere Lägenheter skola förvaltas efter de
grunder, Riksens Ständer derom föreskrifva;
dock med tillägg, att de personer och me¬
nigheter, sorn, efter hittills gällande Författ¬
ningar, sådane Kronans tillhörigheter nu inne¬
ll af-
Den 5 Martii.
337
hafva eller nyttja, må njuta laglig rått derå
tillgodo.
Att CommerceRådet Schau, och dess rätts
innehafvare disponerat Uranienborg under loppet
af 5o år, eller från 1761 till 1811, år oemot-
sågligen i grund af Hans Maj:t Konung Adolph
Fredriks nådiga rescript till Röglofl. Kongl.
KammarCollegium af den 9 October 1759, samt
Högbemålte Kongl. Collegii, i följd deråt, upp¬
rättade Contract den 16 April 1761, hvars för¬
sta punkt bjuder, att vid hvarje arrendeårs bör¬
jan, eller inora den 1 Maj, uti gångbart mynt
prenumerera bela arrendesumman, hvaraf följer,
att sista årets arrende, efter det äldre contractet,
redan var betalt före Riksens Ständers beslut
den 2 Maj 1810, hvilket alltså, då Uranienborg
specielt finnes nämnd, måste absolut hafva af¬
seende på sednare contractet, för hvars bibe¬
hållande, vilkorligen blifvit utförligt stadgade,
nemligen: ,Jatt den fastställda arrendesumman
erlägges, reducerad till spannmål efter det årets
markegång, då räntan bestämdes, eller arrende-
rättigheten beviljades, och att spannmålen beta-
talas efter markegångspris.”
Att RegeringsFormerne den 2 Maj 1720*
och 2i Augusti 1772, tillika med förenings- och
Såkerhetsacten af den 21 Februari och 3 April
1789, varit gällande Grundlagar ifrån sistnämn¬
de Konungs Regering till Regementsförändrin¬
gen 1809, år äfven så obestridligt, som att
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. 2 Baad. a%
558
Den 5 Martu.
dessa lagar försäkrat hvarje Svensk man om
oryggiigt ti!!godonjutrinde af sina fri- och rät¬
tigheter, och framför ålit, att ingen, utan före¬
gången laga ransakning och dom, kunde något
Gods afhandas, vare sig löst eiler fast.
Vål stadgar 2 Cap. i KonungaBalken,
Lands-lagen: ”att Kronans Gods ej må förmin»
skås, utan att den Konungen, som efterträder,
åger våld det återkalla och taga 3 likväl med det
uttryckliga förbehåll, eller som orden lyda; Otti
lian gitter ”
Att sådant ej får ske efter godiyeko, utan
i stöd af lag, säger samma KonungaBalk uti 4
Gap 5 § således: "Ej skall Han (Konungen!
något Gods, fast eller löst, af någon taga eller
afhända låta, utan efter lag och laga dom.
Om, oansedt tillvarelsen af sådana håde
äldre och nyare Grundförfattningar, i förening
med Sveriges allmänna kraftågande lag, det än¬
dock skulle vara tänkbart, och, till råga på all
ofullkomlighet, möjligt, att arbiträr», så atf hvad
den ena Regenten contraherat, får upphäfvas
och ogillt förklaras af den andra, så är förhål¬
landet dermed vida skiljdt från den ordning,
som samhållslifvet påkallar för corporationers
och enskiita personers säkerhet.
Ett contract desse emellan, förnyadt så
ofta som hålst, måste otvifvelaktigt äga bestånd,
så långe detsamma fullgöres.
lien 5 Marlit.
5.-9
Huru år det då görligt, att ett dylikt con4
tract, gndkåndt under 5o år och prolongeradt på
lika lång tid, kan, utan hvarken löregifven, eller
bevislig underlåtenhet i skyldigheter, annulle—
ras, endast derföre, att Konungen eller ett dess
Collegiura år den ene contraherande.
Supponeras nu, hvad äfven bevises, att Arj
rendafor sjelf, eljer dess rätts innehafvare icke
allenast fullgjort sina åligganden, utan derutöf¬
ver på ett berömligt och hedrande sått, nedlagt
kostnader för arrenderade Egendomens istånd-
såttande till byggnad och häfd, så att Arrenda¬
torn blifvit tillerkänd ersättning för 2 20-^|:dels
öfverbyggnadsår å 29 R;dr 8 sk. årligen med
6522 R:dr 4 sk. B:co, jemte qvittningar, obe¬
räknade oersatte a4g8 R.dr a5 sk. till odling
och förbättringar, tillika med Herr Commeree-
Rådet Schaus Sterbhusskuld i5y4 R-.dr 56 sk.
8 r:st., eiler tillsammans lo,5g5 R dr 17 .sk. 8
r:st. Banco, samt dessutom särskildta skulder,
som här förbigås, så måste det vara dubbelt på¬
kostande, att, sedan man anvåndt alla egna till¬
gångar, och derjemte fördjupat sig i skuld,
allt i förlitande på en långvarig rolig besitt-
ringstid, blifva på en gång nödsakad en lagligen
åtkommen egendom afträda ungefärligen så, soni
då biet drifves ur sin boning, att lämna fruk¬
ten af sina mödor endast för Ofvermagten, men
blottadt på allt, utom instincten, att genom nytt
släp söka rådda ett uselt lif.
Denna tillämpning får med råtta göras,
ej endast på Herr Direcleuren Tauson, hvars
34°
Den 5 Martii.
Sterbhus år under Concurs, ån äfven på Brö¬
dren, Herr Handelsman Tauson, som tillsatt,
snart sagt, hela sin timmeliga välfärd i och för
ifrågavarande arrende.
På sätt förut vordet nåmndt och bevist, Si¬
den sednare rätter innehafvare »f Herr Corn-
merceRådet Schaus öfverlåtelse utaf Uranien¬
borgs Kungsgård , hvilken Herr Directeuren
Tauson, nied sin Broders samtycke, i lifstiden
begagnat, enligt öfverenskommelse och association
dem emellan, som bagge halt till föremål, att upp¬
bygga Ladugården och odla jorden, hvilket, ehuru
icke utan mycken uppoffring, skedt, synnerligast
i tillit att de sednare femtio årens arrende
skulle ersätta deras förut utiagde obeskrifiiga kost¬
nader; men till stor afsaknad, fråntages dem
ohördan, sagde egendom, hvilken den oo April
1811 blef på ett år arrenderad till HofMar-
skalken Högvålborne Herr Baron A. von Pla¬
ten, som, underrättad 0111 den af Högstsalig Ko-
mmg Gustaf IILs lemnade prolongation, afsade
sig arrendet, hvarefter Konungens Befallnings¬
hafvande, enligt föreskrift, lät för Kongl. Maj;ts
och Kronans räkning, bruka och förvalta Ura¬
nienborg till den 1 Maj 1812, hvilket af Krono-
Betjeningen verkställdes med förlust, då, under
tiden, emot formelt bestridande, Auction på 30
års arrende utlystes.
De ;sa åtgärder, följder af Kongl. Brefven
den 10 December 1810, samt 4 och 18 Februa¬
rii 1811 till Kongl. KarnmarCollegium, åro emot
Riksens Höglofl. Ständers hår förut åberopade
Och verbotim införde beslut i uppenbar colli-
Den 5 Martil.
sion, så vål i anseende till Expeditionernes mot¬
satte lydelser, som deras ordaförstånd och tyd¬
ning, af hvilka de Kongl. Brefven haft för
Herrar Tausöner en heterogen och beklaglig
verkan, på sätt nåmndt vordet.
Det torde icke förtydas, om man begagnar
tillfället , att utreda, huruledes missförstånd
(misstag vill man icke såga) härvid förelupit.
Riksens Höglofl. Ständer, hafva med mogen
urskiljning vetat att bibehålla en hvar vid sin
lagliga rått, och fördenskull uti 13 § , af Lag¬
tima RiksdagsBeslutet den 2 Maj 1810, först
specielt föreskrifvit, huru med vissa Kronolä¬
genheter, och deribland Uranienborg komme, att
förhållas, samt sedermera generelt stadgadt, att,
i afseende på förvaltningen ef de då ledige va¬
rande, eller framdeles ledige blifvande Kongs-'
och KungsLadugårdar, skulle de samma till den
måstbjudande på offentlig Auction till skatte försäl¬
jas uti sådane större eller mindre Hemmantal och
delar, sorn, efter hvarje egendoms särskildta be¬
skaffenhet och locala omständigheter finnas mäst
passande; hvilket till Kongl. Maj:ts Nådiga pröf¬
ning och stadfästelse vordet i underdånighet an¬
mält. Hvaremot åter, och sedan Kongl. Maj;t I
Nåder täckts förklara sin vägran till Kronogod-
sens försäljning, Riksens Höglofl. Ständers vid
påföljde Urtima Riksdag uti sitt allmänna be¬
slut den 12 Nov. 1810, §. 8 förordnat: att
Kongs- och KongsLadugårdar borde på allmän
Auction till arrende utbjudas, i enlighet med de
grunder, som i Kongl. Förordningen den 17
Den 5 Martil*
D^c. 1792 finnas utstakade, enar något con-
tract tillåndulupit.
Härunder kunde omöjligen, förstås, pller
inbegripas Uranienborgs KongsLadugård, hvars
Arrendator blifvit vid den återstående Con-
tractstiden uttryckligen bibehåilen, emot särskil¬
ta här förut upprepade vilkor, nemligen primi-
tira arrendesunimaris reducerande^ efter da.
varande Markegång till spannmål, och den¬
nas betalning efter nu gällande M årke gångs¬
pris*
Mo ti verne bärtil! hafva, å ena sidan, varit
lagligen ingårsgne och fastställde contracters helgd
och bestånd, samt, å den andra, Statens ökade
behof, hvai igenom de arrenden, som lör längre
tider tillbaka, och under ett flerfaldigt lägre
varupris blifvit alslutne om en viss årlig pen-
uingeafgilt, som vid arrendets beviljande var
afpassad efter egendomens afkastning i varupro-
ducter, men nu icke svarar deremot, skola till
samina numeraire ulgå; samt emedan Arrende-
innehafvarne icke ht lier synas hafva skål, att be¬
klaga sig, om de vid deras arrenden blifva bi—
behållne, emot erläggande af det varubelopp,
sorn, med penningeråntans bestämmande koni i
beräkning.
En större utveckling vore, måhända, allt
för vidlyftig, och icke hår passande; men för
den, som åslundar en dylik, lämnas anvisning
till Högloll, StatsUtskottets Betänkande af den
Den 5 Martu.
343
29 November 180g, till RiksStåndens Utlåtan¬
den, samt slutligen, och såsom följd deraf, till
sjelfva Riksdagsbeslutet den 2 Maj 1810.
Om nu härtill kommer, hvad med sanning
år öfverensstämmande, att, på sätt prote¬
sten, bevisligen styrker, Herr Tauson erbu-
dit sig, att den förhöjda arrendeafgiftén för
Uranienborg erlägga, utan att det minsta afse¬
ende derå blifvit gjordt, så må ingen neka, att
ju han åger allt skäl till klagan öfver en be¬
handling, hvilken bragt honom nära till armo¬
dets gråns.
Emot den utlyste Auctionen protesterades
förgäfves, så att, oaktadt alla bemödanden, för¬
frågningar och resor äfven till 181 a års Urti¬
ma Riksdag i Örebro, der Herr Tauson tillsa¬
des, att med ärendet vänta till nästa Lagtima
Riksdag, egendomen aflågsnades honom, samt
nu innehafves af de till gården lydande Åboer,
sedan Herr Tausons arrende-inrop, den ytter¬
sta ansträngning för lågenhetens bibehållande,
ej möjligen kunde fullgöras, utan hans befrielse
derifrån måste hos Konungen sökas, och såsom
en nåd anses,
I högsta grad blottställd, har Tauson va¬
rit nödsakad afbida denna Lagtima Riksdag, för
att, i egenskap af Svensk undersåte och med¬
borgare, få anropa Riksens Högloll. Ständer'
om behjertande af hans lidande,
VA
Den 3 Martil.
Allt för vål inser man svårigheten af ar-
reride-contractets- upplösning med förenämnde
Åboer; men i detta fall, år en och hvar sig
sjelf närmast, och Herr Tauson kan icke från¬
träda den öfvertygelsen, äfvensom jag håller
före, att laglig Svensk mannarått ej blifvit ho¬
nom förunnad genom den Kongl. Prolongatio-
nens upphåfvande utan föregånget hörande,
samt vederbörlig Domareåtgård, enär dessutom
samma upphåtvande år rakt stridande mot or«*
dainnehädet af Riksens Stånders beslut ej min¬
dre af den 2 Maj än 12 November a 810, grun¬
dade uti 77 <jj. af RegeringsFormen den 6 Junii
1809, allt på sått förut blifvit visadt.
I alla afseenden år hans rått förnärmad,
hvarföre hos Riksens Höglofl. Stånder ödmju¬
kast anhålles så vål om lagbehörigt blifvande
deraf, som att, i öfrigt, Herr J. A. Tauson,
antingen må återkomma i full disposition af
arrenderade KongsLadugården Uranienborg på
resterande 5o åren, emot de i 1810 års Lagti¬
ma Riksdag föreskrefne vilkor, eller att åtmin¬
stone undfå billig ersättning för aftrådandet der¬
af, med jemkade 25,000 R:dr Bancomynt, hvil_
ka på nyssagde tid utgöra allenast 5oo R:dr
om äret.
Att detta Memorial måtte få med de öf¬
rige Stånden communiceras och till vederbör¬
ligt Utskott remitteras, derom anhålles vörd¬
sammast.
Den 3 Martti,
545
N:o il.
Herr Nurclenfalck, J.:
Under ett Riksmöte, då NationalRepresen-
tationens uppmärksamhet år fästad på de mer
och mindre grundade klagomålen öfver de skatt¬
dragandes allmänt bekymmersamma ställning,
synes det icke vara olämpligt, att i de delar,
der sådant påfordras, bereda en jemkning af
tyngder emellan de olika classer af skatt-
skyldige.
Postföringen i Sverige har ifrån äldre ti¬
der tillbaka blifvit verkstäld af Aboerne å vissa
dertill anslagne Hemman och innehafvarne af
sådan jord hafva, tid efter annan, erhållit åt¬
skilliga friheter och förmåner, hvilka, genom
Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti 1801,
blifvit till beskaffenheten närmare bestämde,
Dessa fördelar, tilläfventyrs vigtige för Post-
Hemmanen i de provincer, der localen gjort
mera tryckande de besvär, hvarifrån samma
Hemman undantagits, åro likväl i de norra
landsorterne på långt når ej svarande emot
Postföringens verkligen stora besvärligheter. Af
de Postbönder, hvilkas tankar i detta ämne jag
haft tillfälle att höra, finnes ingen enda som
icke gerna åtager sig ett Skattehemmans onera
emot befrielse från Postföringen', hvilken isyn¬
nerhet i sednare tider, af förändrade omstän¬
digheter blifvit tryckande. Jag vågar ej bestämdt
påstå, huruvida förhållandet i Rikets öfriga el¬
ler södra provinser kan vara detsamma, men
3-16
Den 5 Martii,
med tillbörlighet kanner jag, att Postförings-
skyldigheten i Norrland år högst tung al an¬
ledningar, sorn igenfinnas mera i ortens läge och
och i clunatetj ån i sjelfva Postväsendets orga¬
nisation.
Afståndet imellan Post-stufionerna år i all¬
mänhet mycket långt i Norrland, oftast tvenne
och på flere ställen trenne mil. Afven som¬
martiden år detta kånbart, reen isynnerhet un¬
der vintern, då i denna landsort, svåra snöfall
sorn oftast inträffa och under de årstider, då
vågarne under öfvergången ifrån höst till vinter
och ifrån v' 'rr tili vår, åro, om icke ofaibara,
dock för hö.tkr aUiren , förderfvande; halst
Postilion*», mm rut mera alltid beledsagar Po¬
st n, ide är, såsom andre resande, funden vid
nåron föreskrift om tiden, hvarpå en ir.il bör
ti'i rygga! äggas, hvarföre man eick af honom säl¬
lan h r någon skonsamhet att påräkna, och följ*
den af detta förhållande år, att Postbonden,
hvars häst aldrig uthärdar långe, måste, oftast
med Jänta penningar förse sig med nya dyrköp¬
ta dragare. Af det längre afstå tide t emellan
Post-stationerne följer oek en ökad kostnad för
föda åt hästar under den tid Postbonden år
borta hemifrån och flå Pos t föringen fyra gånger
i hvarje vecka inträffar, år äfven denna kost¬
nad icke obetydlig. Hvad som likväl måst af
allt trycker Postföringen, år snöplogningsskyl-
digheten, hvarifrån Posthemmanen ej åro befria*
de. Snöplogningen, sorn i Norrland utgör en
ibland Hemmansägarens större besvärligheter,
inträffar för en Postbonde ofta på samma gång
Den 5 Martii.
547
med Postföringen, då han för endera nödvän¬
digt måste betala en dryg lega.
Dessa en Postbondes betänkliga tyngder
motsvaras visst icke af friheten frän Rotering
och Hållskjuts, sorn, i min hemort, äro, ibland
Postbönders friheter, de enda af ve.-ändtiighet.
Jag har ännu icke nämnt den omständig¬
heten, som visserligen ock«å förtjenar uppmärk¬
samhet, att jordbruket å Posthemman alltid van¬
skötes, fy det medhinnes icke, af hvilket allt
följer, hvad erfarenheten ock visat, att Post-
bönderne i de norra provinserne åro af fattig¬
dom tryckte.
Jag får derföre vördsammast föreslå, att
Posten hädanefter må, i likhet med fångförin-
gen, fortskaffas med Gästgifvarskjuts åtminsto¬
ne i de norra provinserne, emot det att inne¬
hafvare af de Hemman, som varit till Postfö-
ringen anslagne, åtaga sig alla de onera, hvari¬
från Posthemmanen varit fritagne eller reduce¬
ras till fullkomlig likhet med andre Kronoskat¬
tehemman, oc:h öfverlemnar jag tili dem, af
hvilka mitt förslag kommer att granskas, att af¬
göra huruvida enahanda förändring öfver hela
Riket må vara lämplig och nyttig.
Genom den Rotefrihetsafgift, som Kronan
erhöll af de från Postföringsbesvåret entledi¬
gade Posthemmanen,' kunde Kronan, i fall sam¬
ma Hemman icke till rotering indelades, erhål¬
548
Dea 5 Martil.
la i penningar ett bidrag till dea förhöjning i
skjutslegan., sorn naturligtvis blefve en följd af
Postens forslande med Gästgifvarskjuts; och
skillnaden eller den Ökade kostnaden till Post-
fölingen skulle blifva rätt obetydlig.
Det vanliga antalet af Hållhåstar vid Gäst.
gifvaregårdsrne skulle också naturligtvis ökas
med en häst för hvarje af de dygn, då Posten
färdas, hvilken tillökning kotrnne, orri ej helt
och hållet, dock till största delen att utgöras
af de till hållskjuts, efter sin skatt indeldte
Posthemmanen.
Att postföringen, genom den föreslagna
föråndringen, icke förlorar i säkerhet, men der¬
emot vinner i skyndsamhet, är ofelbart, ty der¬
igenom att posten nu på längre eller kortara
afstånd afviker från landsvägen för att komma
till de, icke alltid invid densamma belägne
Postgårdarne, förorsakas ett uppehåll, sorn för¬
svinner, när posten GSstgifvaregårdarne emellan
får färdas alltid efter stora landsvägen.
Skulle af skål, dem jag ej kan inse, detta
förslag ej vinna bifall, så får jag, såsom ett
alternativ föreslå, att Postlegan, som i fordna
dagar, då Postförings-skyldigheten var en obe¬
tydlighet, emot hvad den nu år, alltid var lika
med Skjutslegan, måtte åtmindstone till likhet
med densamma höjas och postförarne framför
allt befrias ifrån snöplognings-skyldigheten, hvil.
ken, jemte postföringen, år alldeles förderf¬
vande.
Den 3 Martil,
Jag anhåller arn remiss af detta Memorial
till vederbörligt Utskott. „
N;o 12.
Friherre Boije, Ludvig:
Förd af min rättskänsla, och önskande hö¬
geligen, att de fel i vår Riddarhusordning, som
Allmänheten med skäl ogillar, må undanrödja®;
har jag den åran föreslå, att en ny och förbåt.
träd Riddarhus-Ordning må varda, vid denna
Riksdag utarbetad, för att vid nästa Riksdag
blifva gällande: och begär jag ändring och rät¬
telse förnämligast i nedanstående omständighe¬
ter, nemligen:
1) Att Bånkmansval må alldeles försvinna,
och Ridderskapet och Adeln förunnas den billi¬
ga rått, att, sjelf och omedelbarligen välja eine
Electorer.
2) Att det missbruk, som i sednare tider
inträngt sig i en del af Adelns Representations¬
rätt, derigenom, att Hufvudmanskapet för flere
Åtter, blifvit ensedt kunna af en och samma
person utöfvas, må alldeles afskaffas; ett miss¬
bruk som varit så mycket mera besynnerligt,
som detsamma, emot alla rättsbegrepp, skänker
ät den yngre Adeln sådane prerogativer, som af
den äldre Adeln aldrig kan delas. För att här¬
om öfvertygas behöfver man blott påminna sig,
•tt om en Grefve Brahe också har flere söner,
55o
Den 5 Martil,
kan dock ej mera ån ett Hufvud man skap af en
Grefve Brahe, på Svenska Riddarhuset utöfvas,
då deremot en Grefve Lagerbring, om han öf-
verlefvat denna Riksdag och hans helsa tillåtit
honom att sjelf taga såte för Grefliga Ätten
Lagerbring, kunnat derjemte utfärda Fullmagter
för trenne andra Ätter, nemligen Friherre At-
ten Lagerbring, CommendeursAtten Lagerbring
och Adeliga Attén Lagerbring; det vill såga,
att en och samma Adelsman har kunnat utöfva
fyrafaidig representations-rått,
,Tag har mig icke bekant huruvida Herr
Grefve af Ugglas begagnat sig af en så beskaf¬
fad ratt; men den Iian, i följe af detta miss¬
bruk, kunde utöfva att sjelf taga säte för sin
Grefliga Ätt, och tillika, i egenskap af förmyn¬
dare för sina söner, utfärda fullmagten för Iren-
ne andre Ätter af Ugglas, kan aldrig förenas
med något rättsbegrepp. Och till undanrödjan-
de af sådane missbruk, föreslår jag, att nya
RiddarhusOrdningen må innehålla följande stad¬
gande: ”Sammanträffa flere hufvudmannaskap
hos en och samma person, må lian dock icke
mera än ett sjelf utöfva: och ligge hans söners
Representations-rätt nere, intill dess de uppnå
aldren att densamma sjelfve utöfva.”
3) Att det emot all moralitet stridande
bud, sorn nu varande Riddarhusordning gifver,
och sorn försätter en blott anklagad person i
lika predikament med en för brott lagligen
»lömd, må^alldeles afskaffas; samt att der ordet
Den 5 Mart ii.
351
nesligt brott nyttjas, tillika må bestämmas, hvad
med ordet nesligt rätteligen lörstås.
N:o i3.
Herr Tham, Wollrath:
Som redan flera Memorialer äro i Riks-
Stånden ingifna, angående Bran vins-forfättnin.
garne, och antingen äro eller snart blifva re-
mitterade till Bevillraings- och Oeconomie-Ut-1
skotten, och dessa Utskott således i hela sin
vidd måste granska dessa författningar, anhåller
jag vördsamt få föreslå, att alla nu gällande
stadgar, som angå försäljningen af bränvin äfven
till pröfning företagas. Till sedlighetens bibe¬
hållande böra krogars antal så vidt ske kan vis¬
serligen inskränkas, deremot hemställer jag, om
det är riktigt, atthen Hemmansägare, Som sjelf
har rättighet bränna, icke skall äga lof att till
egna arbetare få sälja mindre än en kanna
bränvin, och att om flere af desse, vare sig un¬
derhafvande eller legda arbetare, under varel¬
sen hos Hemmansägaren, sammansätta sig att
till deras behof af honom handla en kanna
brännvin, det icke är samma ägare medgifvit,
att låta dem förtära bränvinet inom hans hus.
D etta orimliga förbud brytes dagligen, likasom
det, att på ställen der mat hålles till salu, ingen
resande rätteligen får köpa en sup emellan mål¬
tiderna. Ingen författning bör finnas, som o-
straffadt får brytas, derföre böra inga andra
utgifvas än sådana, som allvarsamt kunna hand-
302
Den 5 Mcirtii.
hafvas. Vid alla tillfällen som Lagstiftaren felar
emot denna regel, lägger han sjelf grund till
Lagbrottet, och åstadkommer derigenom förakt .
för Lagarne; ty värr innehålla våra oeconomi.,
ska författningar allt för ofta detta fel, och det
vore en välgerning emot Nationen, om dessa
Lagar vid denna Riksdag derifrån kunde be¬
frias.
Om remiss till vederbörande Utskott an-
hålles.
N:q i 4.-
Herr Tham, Wollrath-
Att de Författningar, som nu äro gällande
för all Svensk in- och utrikes handel, äro af-
passade efter Landets behof eller fylla de kraf
medborgaren deraf billigen kan göra, har jag
svårt att tro; detta var anledningen, att jag i
början af motionstiden väckte fråga om förän¬
dring af det i afseende på Handeln införda
prohibitiv-systemet, samma systems skadlighet
och nödvändighet af dess afskaflånde.
Jag hoppades då, att någon mer kunnig
skulle utveckla denna fråga, men enär sådant
icke inträffat, och då jag tror, att Landets väl
att våra financers bestånd och möjligheten att
erhålla ett bestämdt myntvärde, till hufvudsaklig
del beror deraf, att Landet äger en handel så
fri, som med dess läge, dess egna alster och.
nyttiga
Den 5 Martti.
555
nyttiga Manufaeturers bestånd öfverensstämmer,
anhåller jag att ännu en gång få vid frågan
härom fästa Högloflige Ridderskapets och A-
delns uppmärksamhet.
Enligt våra Grundlagar är det Riksens
Stander, som äga bestämma den, såsom ut- och
inrikes tull, utgående bevillningen det måste så-i
ledes äfven tillhora dem att föreslå och stadga
bestämda grunder för hela området af de för-
forfattningar, som skola ordna handelns mer
eller mindre frihet och för den inkomst Staten
deraf må kunna påräkna. Efter dessa grunders
stadgande, tillhörer det Rikets Ständer att hos
Konungen underdånigst anhålla om Dess åtgär¬
der, att genom underhandlingar med utländska
Magter, söka förskaffa Nationen sådane reci-
proka förmoner, som kunna bereda framgången
af de föreslagne författningarne och ernåendet
af det mål som sökes.
Såsom anledningar för vederbörande Utskott
att med allvar och i liela dess vidd bearbeta
detta vigtiga årende, utbeder jag mig få föreslå
följande grunder, hvarpå ett friare handelssy¬
stem tilläfvenstyrs kunde byggas.
1) Allt hvad som till införande i Riket för-
bjudes, bor också utan undantag förbjudas till
bruk och nyttjande.
2) Vid dessa förbud böra inga artiklar korn;
Bil, till Ridd. 0. Ad. Sr, 2 Band. 2 5,
554
Den 3 Martil,
ina i fråga, i afseende på hvilka missbruk vid
deras nyttjande kan ske, utan författningarna bö¬
ra noga afse möjlighet oell säkerhet vid verk¬
ställigheten, ty om man förbjuder hvad som
icke till förbrukning kan hindras, eller må hän¬
da till och med till nyttjande är befallt, så rå¬
kar författningen genast i förakt.
3) Som våra egentliga egna eller Svenska
jiroducter merendels äro tunga och volumineusa,
samt således icke lätt eller med stor förmon kunna
©lofligen inpractiseras, bör derå läggas så hög
tull, att deras införande icke skadar eller un-
dergräfver vår egen produetion.
4) För att skydda och upprätthålla alla
sådane inhemska Manufacturer, som bero af
våra egna alster, eller kunna upprätthållas utan
konstlade biträden, bör vid Införsel tullens stad¬
gande noga öfvervägas, hvad tillverkningen hos
oss nödvändigt skall kosta mer, än hos den Na¬
tion från hvilken införseln af samma artiklar är
tillåten, och tullen på varorna derefter bestäm¬
mas så att våra egna fabrikanter kunna genom
förnuftiga anstalter vid sina företag, täfla med
iutländningen.
5) Hvad åter angår införsel af sådane till
bruk och nyttjande lofgifne, utländska varor,
som hos oss, antingen alldeles icke, eller också
icke utan förlust eller allmänna uppoffringar,
och konstlade hjelpmedel, kunna alstra och till¬
verkas, hör tullen derå göras så lindrig, attLu_
téndreijaren icke kan täfla med den redeliga
^köpmannen, eller Tullförsnillaren finna sin ut-
Den 3 Martin
5 55
rakning förenad med den fara oloflig införsel
medförer.
6) Nationens vinst består deruti, alt afla
varor,som införas, erhållas till bästa pris, och mod
andra dermed förknippade vilkor, sorn befrämja
dess allmänna fördel; derföre och då det icke
är nödvändigt, att utländska varor skola få in¬
föras från alla Nationer utan undantag, torde
Rikets Ständer hos Hans Majit Konungen un-
derdånigst böra anhålla, det Honom täcktes, i
enlighet med de af Ständerne föreslagne grun¬
der, erbjuda fri införsel af tillåtne varor till
den eller de Nationer, som deremot ville lemna
Sverige reciproka fördelar. Då en del oss när¬
mast belägna Länder ännu bibehålla prohibiti-
va författningar, kunde man förmoda, att en
eller flera af de Nationer, som äga utvidgad
handel, med nöje skulle emottaga ett sådant
anbud, hvarigenom en transitohandel skulle kun¬
na beredas igenom Scandinavien, till förmon
både för oss och de Nationer, som uti sådaue
handels-relationer nied Sverige ville ingå.
7) Då en del af Svenska Stapelstäderna
hafva så obetydlig utrikes handel, att Tullum -
gälderne icke förslå till aflöning för der statio¬
nerade Tullbetjenter, torde införseln af hittills
fÖrbudna varor böra inskränkas inom de större
dertill bäst belägna städer, samt de städer hvar¬
till erfarenheten visat, att det mesta lurendrä¬
geri införes, och hvarifrån det sedan landvägen
transporteras omkring Rikets öfriga Provinser;
556
Den 5 Martti,
härigenom torde bevakningen kunna blifva båd®
mera säker Och mindre kostsam.
8) Som de ännu gällande Norrska Tull*
författningar torde göra den lika kostsammA
som obehagliga Tullbevakningen nödvändig e-
mellan båda Brödrafolken , så borde Rikets
Ständer hos Konungen Underdånigst anhålla om
dess medverkan till förändring uti samma Tull¬
författningar, hvilket, då Svenska Handeln en¬
ligt dessa förslag blefvo någorlunda eller allde¬
les lika fri sorn den Norska icke torde mota
några oöfvervinneliga hinden
'9) Bland orsaberne till hu Varande Finska
handelns ofördelaktiga verkan för vårt Land,
torde bora undersökas, om bland de i afseende
på denna handel utkomna författningar, det
icke finnes någon, som förbjuder öppna Finska
fartyg eller skutor, att härstädes taga hvad ä-
terlast de åstunda, ty om så är, hvilket jag fruk¬
tar, torde orsaken vara lätt funnen, hvarföre de
härifrån afsegla tomina till Pommerska och
Preussiska städerne och derifrån hemlöra sina
behofver.
10) Att noga måtte undersökas öm dert nU
anbefallte tullen på utgående Svenska varor, be¬
främjar eller förhindrat exporten, samt huruvida
några förhttningar för öfrigt försvåra utförseln
af Svenska produeter och således böra Undergå
nödig rättelse; och
11) Noga undersökas om det så kallade Pr».
Deri 5 Martil'.
35?
ductPlacatet verkar lill skada eller förmon för
Svenska Handeln, och i sammanhang dermed
alla författningar om utländska och inhemska
fartyg, deras beskaffenhet, storlek och rättighet,
att med eller utan laddningar, inhemska eller
utländska, in- och utlöpa vid Svenska hamnar,
för att i alla dessa fall föreslå rättelser uti hvad
som finnes felaktigt och stadgander uti hvad af
Riksens Ständer beror, samt dc ansökningar,
som hos Konungen i underdånighet böra göras
i alla sådane händelser, deruti Han äger ensamt
beslutande rätten,
Om våra grannar i Danmark och Norrige,
genom författningar, som till Landets väl äro
bättre afpassade än våra, uppmuntrat och under¬
hållit en nyttig handel, hvarigenom Danmark
hemtat medel, att återhjelpa sig till välstånd ef¬
ter de svåra olyckor det samma undergått, och
Norrige kunnat upprätthålla och förbättra sina
fmaneer, så må väl ingenting kunna afhålla oss
att af samma författningar använda hvad deraf
med vår ställning kan öfverensstämma, och hvad
sorn kan bidraga till ökad inkomst utan landets
betungande eller ock till besparing af såda¬
ne utgifter, som genom felakt författningar
äro utsträckta öfver rätta behofvetj ibland så¬
dane författningar, torde isynnerhet böra unders
sökas dem, som stadga om beräknandet och uppå
hördén af till Danmark införande främmande
varor. Jag hade önskat att detta ämne blifvit
behandlat af någon, med mer kunskap än jag ä-
ger kan hända, hvilket jag högeligen önskar,
att proposition om en lämplig handelsfrihet från'
558
Den g Martil.
Hans Maj:t Konungen under Riksdagen till Stän-
derne ailemnas, men i okunnighet härom, må
det ursägtas mig, alt åter hafva gif vit anledning
till undersökning uti frågor, hvilka så directe
verka på Fäderneslandets väl.
Den öfverklagade förlägenheten är icke till¬
kommen på en gång; tidens händelser sedan
a 8 i 2, och jag tror det åtminstone våra egna
misstag hafva grundat den, och i5 års förlopp
utan verksam hjelp deremot, har lemnat råd-,
rum för dess tilltagande; fåfängt hör man hop¬
pas på en hastig radicalcour, den sker hvarken
genom realisation, genom penningestockens för¬
minskande, eller genom pappersmyntets förö¬
kande; hvilken financeplan som än antages må¬
ste den verka långsamt till förbättring, om den
dertill skall verka med säkerhet, denna säker¬
het vinnes ej, om ej Landets hjelpkällor öppnas
och dessas öppnande tror jag åtminstone till
hufvudsaklig del deraf beror, att våra oecono-
iniska handels- och närings-författningar lämpas
efter tidens kraf oell Nationens behof, Åkerbruk
ket har hastigt blifvit uppbragt till en ovanlig
höjd, skall det dervid kunna uppehållas, än mer,
skall det ytterligare förkofra?, så fordras lif i
handel och rörelse, och frihet i näringar; utan
handtag af dessa skall Åkerbruket åter förfalla,
ty hvem kan odla ejler försöka producera, då
afsätlnings-tillfälle saknas.
Att detta mitt Memorial enligt min vörd¬
samma anhållan, remitteras till Oeconomie-samt
Bevillningsutskotten, önskar jag, äfvensom attmig
Den 3 Martil-,
-mätte lemnäs tillåtelse, att directe till dessa Ut¬
skott adenina de ytterligare upplysningar i dessa
angelägna frågor det tilläfventyrs torde lyckas
mig att anskaffa,
N;0 »5.
Friherre Ridderstolpe, Fredrici
•
Mycket har blifvit sagt om allmänna för¬
håll an der nes art, _ bekynnersam nu mot förr,
må det tillätas mig att dertill uppsöka en
orsak:
Ehuru hvad jag nu ämnar säga, ej erkän¬
ner någon motionstid, gör jag mig en pligt af
att tidigt yttra tankar, hvars verkningar bestäm¬
mas af Försynens nåd och af Landsmäns delta¬
gande.
Det Utskott hvartill jag önskar se detta mitt
Memorial remitteradt, finnes i hvarje ädlings
själ. Måtte det der upptagas med känsla för
det ingående tidehvarfvets lynne, med ansvarig¬
het för begagnandet af de medel Försynen lagt
i hvarje individs handlingssätt, och dettas ver¬
kande på det allmänna.
Jag ser omkring mig en mängd hoppgif¬
vande unga män, hvilka ej lära misstyda upp¬
maningen ifrån en Landsman, som . ej för
ung att aga erfarenhet, och ej för gammal att
ju känna med hela ungdomsyärman __ vågar
56o
Den 5 Murtu,
erinra dem om vigten af den national-caractere
som deras handlingssätt går att för den ingående
epoken bestämma.
Vi vörda Gustaf Wasas tarflighet, förvarad
igenom uttrycken i dess bref till siua söner —-
då Studerande i Upsala __
Vi yfvas öfver den tid af storhet som Bält-
tågets Skald beskrifver med denna rads
5*Den tid att heta Svensk var mer än heta Prins.*'
Ännu förvarad, kan ses den simpla träd¬
stol som bar Axel Oxenstjerna då han sam-
manskref gruuderne till Westphahska freden.
Carl XII:s oförgyllda värjfäste, hvem
mins ej det!
Svenskar!
Återtagom vår nationalitet!
Återblifvom hvad vi varit före 1718*
Måtte fördomsfrihet, duglighet och kraft
blifva igenkänningsord för den generation, ge¬
nom hvars verkande anda vårt tidehvarf skall
caracteriseras!
Om vi, åtskiljde efter detta Riksmötes lyck¬
liga slut, i alla Svea Landsändar sprida tarflighet,
omtänksamhet och brödrakärlek, skall denna
Den 5 Martti,
-hjeltejord åter skryta med att bära söner, som,
-fria från prål, veklighet oell orosinne, än en
gång igenkännas på den erikla blå rocken, svär¬
det och sjelf-försakelsen. Det är sålunda vi
'skola belöna den XIV:de Carl för att åt oss
hafva återvunnit hvad den Xlhs olyckor berof-
vat vårt national-lynne.
Jag önskar oss att nästa Riksmöte, återför¬
enade linder dessa minnesdigra hvalf hafva be¬
visat att: några hundrade själar som förstå nor¬
dens kraf af kraft hos sina söner, och —_ som
förstå hvarandra _ förmå mera än flera för¬
flutna Riksdagars beslut.
N;o 16.
Herr Gripenfvärd, Fredric Adolph:
Jag anhåller ödmjukeligen få upptaga Rid-
derskapets och Adelns tid, med en anhållan
som jag nu går att hos Riksens Ständer göra.
Wermdön inom Stockholms Län, hvilken
ensamt utgör ett helt Härad eller Skeppslag, och
som består af 211 Mantal, till största delen in-
nehafde af Ståndspersoner, Kr circa 6 och en
half mil lång och nästan lika bred. Detta Hä¬
rad eller Skeppslag är med tvänne så kallade
Häradsvägar fördelt, men i mistning af Gästgif-
varegårdar, hvilket vid flerfaldiga tillfällen med-
fördt för Skeppslagsboerne en utomordentlig
depence i synnerhet, som vår Tingsbyggning
Den 5 Martil,
ligger trenne mil inpå Ön, <lit som oftast vitt¬
nen och Rättegångsombud få kallas från Stock-
holm.
Det tyckes äfven billigt att denna, ehuru
ringa del af det hela, måtte äfven få komma i
åtnjutande af den allmänna beqvämligheten.
Anhålles derföre ödmjukligen det Skepps¬
lagets nuvarande Hållskjuts vid Fittja, måtte
derifrån förflyttas till Vermdön der tvenne
Gåstgifvaregårdar kunde och borde Bnlåggas.
Att detta vördsamma Memorial måtte till
Besvärs- och OeconomieUtskottet remitteras, an-
hålles ödmjukligen.
N:o 17.
Grefve Cronstedt, Claes:
Riksens Ständers anslagssummor till Flot-
torne äro delade i särskildta ordinarie Stater,
samt dessa sednare år under rubrik Nybygg¬
nads- och UnderhållsStat af 5oo,ooo R:dr år¬
ligen på tredje hul vudtiteln. Genom erfaren¬
heten öfvertygad om, att materiella anskaffnin¬
gar för Flottorna böra grundas på en plan
på en säker och bestämd årlig fond som éj un¬
dergår förändringar kan jag ej annat ån på
det högsta önska och hemställa, det Riksens
Ständers Statsutskott anmodas att uppgöra och
förelägga Riksens Ständer en så kallad: Budget
Den 3 Martii,
563
eller Utgiftsförslag för Flottorna som fortfar
årligen till nästa Riksdag. Ledning i denna
väg finnes redan i de documenter som Utskot¬
tet åger rörande Flottorne. Eln väl uppstäld
Budget, år en redig och utförlig framställning
af behofven och medlen för den tjenst den in¬
nebår och bt hofvet af en sådan år desto tyd¬
ligare, då Flottornas kostnad i fredstid består
synnerligast i uppköp af materialier för närva¬
rande och tillbommande behofver och då uti
ingen gren af allmän hushållning så mycket som
i denna, en illa förstådd temporoir administra¬
tion slutligen framtvingar en större betydlig
kostnad. Till en Flottas material, fordras för¬
beredelser af år; men då dess styrelse är in¬
skränkt inom gränsen af årliga men osäkra an¬
slag, hvaruppå följer kostsamma anskaffnings-
och auctionspriser, jemte mistning af tillfällen
till erhållande af effecter för godt pris så
synes hushållningens kraf fordra, att detta blir
hulpit och jag tror att det ej på annat vis
kan hjelpas, ån genom det förslag jag vågat
framlägga,
N=o 18.
Grefve Cronjtedt, Claes:
All utveckling till slutlig skicklighet och full¬
komlighet fordrar en lärotid och deruppå följd
bestämd och fortsatt öfning detta fordras i
alia grenar, men säkerligen uti inges till den
grad som i sjömetien. Af all publik tjenst är
Marinen den, som förenar högsta behofvet och
56*
Den 5 Martii.
bruket af de flesta vetenskaper; utsatte priser
i England af dess Longitudsbyreau till 20 000
Pund Sterling åt den som meu säkerhet kart
bestämma såttet att finna Longituden inom en
half grad på sjön, jemte mångå andra mindre
pris, vittna tillräckligt om det råtta af denna
slutkonst. Då det i följd häraf år nödtänr
digt för SjöOfficern och Undei Officern alt äga
betydligt utvidgade theoretiska kunskaper, år det
af ån mera vigt att dessa, blifva val fortsatta i prä-
ctiskt hänseende. Grunden till all präctisk med-
delning och tjenstutöfning ligger deruti, att man
alltid framgår uti regelmåssighet, liksom det vöre
ingen tid, ingen kraft att förlora, för att inom
kortaste tiden utföra det båsta möjliga. Då
detta aldrig kan åstadkommas utan genom öf¬
ning, må Ridderskapet och Adeln benäget ur¬
säkta ait jng framlägger följande proposition.
Arméen årligen öfvad, så till froupp som be¬
fäl, genom Compagniemöten, Befälsmöten, Re¬
gementsmöten och som oitast sammandragne
Läger, kan skatta sig lycklig att härtill åga en
fond i Passevolance-medlen nära 200,000 R:dr år¬
ligen, och genom hvilken den sättes således i ett
högst tjenstbart tillstånd. Flottorne åga in¬
gen ting till detta ändamål och jag hågar vål
i farans stund, i krigets, utbrott åt hvem
anförtros dyra försvarsvapens framförande i
striden talrika besättningars bevarande till
hälsa och lif djerf va företags utförande __
till hvem säger jag jo „ till ett befäl som
kanske ej på 10 år, ja ån flera år, aldrig plöjt
vågorna __ hvad kan vål då af dem fordras an¬
nat ån försigtighet och svaga företag; om detta
Den 3 Martu,,
365
befäl det oaktadt skulle bibehålla nog kunskap
af förra tiders erfarenhet, för att ej bortsätta
den honom dyra anförtrodda egendom. Om
det år visst att Sverige skall och måtte försva¬
ras genom sitt sjövapen, år det lika visst att
detta vapnets befål fordrar öfning, Aldrig
har någon summa blifvit härtill anslagen, men
man har aldrig tånkt med all vara på denna sak,
och det kunde vaiit förlåtligt innan Sverige blef
en Ö, men efter detta förhållande vore (Set
oförlåtligt, Efter sednare vidtagne åtgärder,
har en årlig ktistbevaknings-expedition af små
men seglande fartyg verit i jåmn activitet, __
dessa expeditioner hafva kostadt omkring 45 k
5o,ooo R;dr Broo årligen, och dessa medel har
för det måsta utgådt från Tullinkomsterna, för
hvars förökande egentligen expedition varit, __
Ganska liten militairisk och sjöitiansenlig Öfning
hafva dessa expeditioner frambringat — och
om som det år alt förmoda, det sådana än¬
dringar i Tullsystemet komma att vidtagas, att
dylika kustbevaknings-expeditioner hädanefter ej
mera komma att utföras och således Flot-
tornes befäl blifva återsatta till sin förra passi¬
va tjensteutofning, får jag såsom högst makt¬
påliggande hemställa till Ridderskapet och A-
deln att en summa af minst 30,000 R:dr B:co
må af Tullmedlen årligen anslås til) exercice
på sjön för Flottornes befål och manskap, med
uttryckligt föi behåll om dess användande endast
dertill och mot fullkomlig redovisning derföre
denna summa må ej anses stor, då Pssse-
volancemedlen för 5 och en åttondedels Rege¬
mente allena det åstadkommer.
Deri 5 Martil,
N;o ig.
Grefve Cronstedt, Claes:
Då summan af inqvarteringspenningarne, som
af Riksens Ständer åro anslagne till Officerare
vid örlogsFlottan sorn Arméens Flotta år grun¬
dad på det antal Officerare efter Stat, sorn
nämnde Corpser bestå utaf, och dessa inqvar-
teringspenningar enligt gällande Författningar
allt efter den lön hvar och en har på Stat,
bekotnmes till fullt belopp af den gifta Officern,
men för den ogifta blott för den tid han gjort
tjenstj. synes det liksom dessa penningetillskott
tillhörde den lön och tjenstebefattning hvarje
Officer inom Flottorne njuter eller utförer j mera
då nu, de Officerare som tjenstgöra inom Båta-
mansCompagnierne i Landsorterne Refter en sed-
nare vidtagen åtgärd tili både Rothållares och
Trouppens båsta) har förlorat sina inqvarte-
ringspenningar genom besparing deraf till Sta¬
ten och de ej njuta inqvartering in natura, s<å
hemställer jag till Ridderskapet och Adeln att
dessa Officerare må i likhet med sina kamrater
under sin tjenstebefattning utbekomma sin in¬
qvartering i contant. För att ej vara vidlyf¬
tig, vill jag ej framföra de många skål som hår-
för tala, då sjelfva saken tyckes vara så billig
och rättvis.
N:o 20.
Grefve Cronstedt, Claes:
Då Kronan äger kopparränta, tionde och
Den 3 Marlit.
hammarskattsjern liksom tiondespannmål och då
Kronan uttager in natura denna sin spannmål, eme¬
dan Kronan till sinabehofver fordrar densamma
tyckes vara en följd att då Kronan äfven år i
behof af koppar och jern, Kronan in natura bör
uttaga sina behofver deraf. Dessa behofver for¬
dras till Flottorne om ej till det betydliga qvan¬
tum som skatten utgör, dock ändå så stort, att en
betydlig förlust nu uppkommer derigenom, att Kro-
nan å Auction i Landsorten försåljersin koppar och
sitt jern till ett lågre pris (emedan ingen bjuder
högre) ån hvad Kronan måste på vågen eller
Auctioner betala. Jag får derföre vördsamt
hemställa till Ridderskapet och Adeln att Flot-
tornes öfverstyrelse måtte årligen få requirera
sitt behöfliga qvantum koppar och jern in natu¬
ra då dessutom en vinst både för Kronan
och Bruksägare åstadkommes om dermed före¬
nades, att de Bruken som årligen in natura lef-
vererade, fingo uppgifter å de jernsorter som
behöfdqs, hvarvid Bruksägaren finge arbetsvin-
sten, som utgjorde skillnaden å pris å vanligt
Stångjern och det af olika smide reqvirerade.
N:o 21,
Grefve Grönstedt, Claes:
Riksens Ständer som sednaste Riksdag fannö
nödvändigheten utaf en anslagssumma till Bevärin¬
gen» beklädnad och exercice och dertill anordnado
8o,ooo R:dr B:co hafva derigenom visat sin fulleii-
ga nationalkänsla för egen kraft. Då denna summa
troligen hädanefter äfven kommer att fortfara, får
|ag fästa Ridderskapets ceh Adelns uppmärksam¬
368
Den 5 Martil,
het dervid: attingen skillnad år gjord på Landt-
och SjöBeväringen ; att ingen Sjö-Bevärings-
exercire har derföre ägt rum, ty kostnaderna
dertill hafva icke kunnat erhållas af denna fond,
utan skulle tagits af andra. Kongl. Maj:t
har förledit år anbefallt, att dessa bägge classer
Beväring hädanefter skola exercera tillsammans
men då en gång vid behofvets stund och
Bevåringens begagnande, SjöBeväringen ej lärer
blifva uppklådd aF KrigsCollegiuin eller af den
nu omnåmde summa; utan måste då af Flottans
medel dermed förses, utan att några anslag der.
till blifvit hittills gifna, synes min framståjlning
ej kunna missbilligas. Jag hemställer derföre
till Ridderskapet och Adeln att såsom Bekläd-
nadsbidrag till ett förråd af SjöBeväringen (der¬
till ovilkorligen anvåndt och redovisadt) af dessa
80,000 R:dr eller särskildt må anslås 8000 R;dr
B.co årligen.
N:o 22.
Grefve Cronstedt, Claes:
Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition till Rik-“
sens Ständers Statsutskott, angående Lots- och
Båkinrättningens afsigtsenliga inrättande, har gif~
vit mig anledning till denna min framställning,
— Lots- och Båkafgifterna åro en pålaga å sjö¬
farande, att förlikna vid vägpenningar man
betalar för att å vissa ställen på kusterna få råtw
telser för sin segling, antingen genom mårken
«m dagen synliga, eller fyrar örn nätterna, och
dy-
Den 3 Martti,
dymedelst med trygghet fortsätta sin väg för
att i hamnar ha ringar att förtöja vid _ för
att få goda Ciiartor till köps och lör att erhål¬
la Lots når man så åskar; lika så betalaa
vågpenningar för att åka på god väg, att genom
vägvisare och milpålar få anvisning för resans
fortskyndande. Dessa till ett visst ändamål
utgående afgifter, kan jag ej finna, kunna dis¬
poneras till armat ån hvartill de åro gifna, och
ej som nu upptagas såsom en Statsinkomst. _
Då dessa afgifter hafva uppgått till 60 å 70,000
R:dr B.co de sednaste åren, utom de 35oo R:dr
Hamburger Banco som Danmark inbetalar i och
för underhållandet af de i Cattegatt och på
Norrska kusten varande fyrar, men hvarföre de
i utbyte också taga tull af våra Handelsfartyg;
och aflöningen å Lotsstaten eller personalen vid
Lotsverket uppgår till något öfver 21,000 samt
FyringsStaten eller underhållandet af fyrar, hå¬
kar och mårken m. m. uppgår till nära 18,000
R:dr eller tillsammans nära 4o,ooo R:dr, har
en ren behållning af 20 å SojOoo R;dr å dessa
afgifter till Kronans andra utgifter blifvit be¬
gagnade.
Då till seglations fullkomliga trygghet långa
Svenska kusterna å följande stållen ytterligare
fordras nya Fyrbåkars anläggande, nemligen på
Ulands Norra udde, på utklippan utanför Ble-
kinge-vallen, på Våderöarne i Bohuslånsskåren;
då Korsö och Landsorts fyrbåkars inköp från
piivat man till Kronans äQo är nödvändigt; _»
Bil, till Ridd, 0. dd, JPr, z Band- 9 4.
Den 5 Murtu,
då de flesta Äldre fyrars ombyggande enligt ti¬
dens kraf af förbättring och en framtida hus¬
hållning af lysningsomkostnader fordras, __ då
Underhållandet af märken årligen behöfves 5 då
framdeles försåkringsanstalter för sjöfarande vid
inånga ställen kunna yppas blifva nödvåndige;
då pligtningsexpeditioner och mätningar till för-
Bättringar af nu och framdeles varande sjöchar-
tor, hittills dels sparsamt inträffat, dels af an¬
dra titlar och medel blifvit anordnade, åro högst
VlÖdiga hemställer jag till Ridderskapet och
Adelil om ej denna å Stat nu upptagne summa
under titel Lots- och Båkafgifter må endast och
allenast begagnas till dessa ofvan anmälte behofver
och af Flottornes öfverstyrelse disponeras och
redovisas intilldess framtida Ständer finna att
till dessa behofver ej hela summan fordras och
då först en indragning till StatsCassan kan äga
rum. Uti intet land ingår dessa medel i Statss
'dassan, de användas till sjöfarandes trygghet och
Och säkerhet, å hvilket man aldrig nog kan visa
ömvårdnad. Sjömannen betalar nog dyrt sitt
tnåttliga bröd genom en för tidigt utsliten kropp,
utan ett man äfven skall frånkänna honom den
rått han fordrar (då han betalar) för sitt lifs
säkerhet.
N:o a5.
Grefve Cronstedt, Claes:
Alla städer i Riket hafva sig tilldelt större
och mindre men på alla ställen betydlig areal
af jord och besynnerligt nog alldeles icke i nå¬
got förhållande till deras storlek, utan snarare
Den 5 Maitii,
äga de mindre en vidlyftigare areal än de stör¬
re, hvarigenom man kan verkligen misstaga sig
på Byar, och dessa mindre Städer. Hvad
orsaken härtill varit, kan uti inga handlingar
återfinnas nog af att det så är. Dettä,
missförhållande har haft den menliga följd med
sig, att dessa mindre Stieler genom deras sig an-
slagne stora, ägande jordrymd, öfverlåtit sitt
arbetskraft och omtanka (iil Landtmannaproduk-
ters frambringande för lifvets första uppehälle, och
ej tili Stadsmannaidogheten jag säger de menliga
följder, ty hvar och en som bor nara dylika Städer,
känner förhållandet att derstädes ingen afsättning
finnes för Landtmännavaror. Ändamålet med
dessa donationer af jord har varit, dels lönings-
vilkor, dels någon ersättning för det å handeln
åtagne Båtsmanshåll af Städerna, men synnerli¬
gen för att i Sverige införa och producera ailä
de slaga växter som till förädling vid Fabriker
hår i landet kunde framdragas och hvilka pä
Landsbyggden i brist af nog arbetskraft, af nog
gödningsämnen och borttagning af den båsta
jorden, ämnad till säd och andra till jordbruket
hörande produkter ej gerna derstädes kundé
frambringas. På Stadsjorden borde således
endast planteras lån, Hampa, Tobak, Färggräs,
Kardborrar m. fl, dylika alster — men hvar
sker detta? ingenstädes endast Tobak plan*
teras något allmänt å vissa ställen och å db
öfrige endast Landtmannaalster. Då Sverigé
åger en så betydlig Handelsflotta, då Scandi-
naviens enda och rätta försvar ligger i dess sjö¬
vapen, tyckes att Sverige inom sina egna omrä-
dien bör skaffa sig materialier till dessas underh
Den 5 Martii,
hållande. Ett af de betydligaste’ dertill år
Hampa, och säkert skulle Sverige genom ökad
odling deraf få sitt eget behof fyldt jemte ett
öfverskott till förädling och afyttring. Jag får
derföre hemställa till Ridderskapet och Adeln
att skatten och bevillningen af Städernas jord
bör utgå in natura af Hampa, i likhet med Ham¬
marskatt- och Tiondejernet.
Grunderna till denna min begäran ligger
ej allenast i det oeconomiskt nyttiga utan i för¬
ut varande Lagar och Författningar som detta
bjuda, men som af vanlig slapphet kommit un¬
der rubrik af dem som ej mera behöfva föl¬
jas. Då dessa antyda specielt att minst 2
kappland af hvarje tunnland böra besås med To¬
bak en mängd fördelar för dem som göra
plantager af förenämnde sorter alster, öfvergå-
ende äfven till arfvingars fördelar. Dylika plan-
teringars tillgodon/utning af Manufacturfondens
förmåner och bidrag. flnbefallningar att flot¬
tans styrelse skall köpa dylik i Sverige växt
Hampa betydliga premiers utsättande för dy¬
lika odlingar så synes att styrelsen gifvit
nogsamma anledningar och befallningar fast
de i sednare tider blifvit förgätne. _ Förord¬
ningar och Kungabrefven af den 15 Febr. 17.Ö7,
25 Junii 1745, 14 September 1752, 28 Julii
1756,4 November 1772, 18 October 1774 jem¬
te 31 §. i 1739 års ManufactursPrivilegier bju¬
da detta och vittna om den tidens anda för
allmänt vål, om den tidens åsigter af våra
Flottors underhållande. Måtte vi i detta tide¬
hvarf ej sakna samma vilja samma förmåga.
Dea 3 Martil.
Vi
N:0 24.
Herr af Borneman, Johan Aron:
År 1800 blef Flottornes Constructionseorps
reorganiserad och dess löningssfat ställd på sam¬
ma fot och till samma belopp i graderna, som
då redan för Fortification, eller Arméens In-
genieurCorps, var stadfåstadt. Vid i8i5 års
allmänna lönereglering för Flottornes Stater, blef
denna af Kongl. Maj:t år 1800 för Constru-
ctionscorpsen bestämda parité med Ingenieur-
corpsen, i så måtto förbisedd, att dess löneför¬
höjning vida nedsattes, icke allenast under Ar-
méens Ingenieurcorps, utan äfven under den
som för Flottans öfrige Militairecorpser anslogs,
då, når man beräknar dessa sednares bi-prero-
gativer af Compagni inkomster och den förres
utomordentligt trägna göromål.
Af Staten ålagde pligter, Corpsens grunda¬
de behof, och dess känslighet mot orättvis be¬
handling , påkallade underdåniga framstållan-
den till rättelse, och Konungen, rättvisande
denna lilla Corps förtjenster, billigade dess
klagan.
Kongl. Brefvet af den i5 December 1818;
uttrycker Kongl. Maj;ts Nådiga åsigt och vilja,
att vid denna Riksdag förelägga Riksens Hög-
lofl. Ständer billigheten af Constructionscorpsens
åter inställande i dess, mera af förhastande ån
af skål, förlorade löneparité med Arméens In¬
genieurcorps \ men, som motionstiden med den';
Den 3 Martil,
na dag år tillåndalupen, utan att, mig VPtterligt,
ännu en sådan Kongl. Maj;ts Nådiga Proposi¬
tion ingått, så. med kännedom om mina kam-j
raters förtjenster, om deras och mitt rättvisa
kraf, skulle min tystnad i detta ämne der an¬
dras rätt ingår med ett icke likgiltigt inilytande
på tjensfekraltens utveckling, lika mycket ut¬
trycka efter låtenhetens stämpel, som en illa an¬
vänd sjelfförsakelse.
Jag anhåller således vördsammast, att Con-
structionsCorpsens löningsstat må åter uppsättas
♦ill parilé med IogenieurCorpsen vid Arméen
och, att detta mitt vördsamma anlörande, med
Öfrige RiksStånden blir communiceradt samt till
StatsUtskottet remitterad!; förbehållandes mig, att
till berörde Utskott närmare lå framställa de
bevekelsegrunder och ytterligare förhållanden,
denna act kan påkalla.
N:o 2Ö.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus'.
Jag har höft framställas behofvet utaf att
föröka Embetsmäns löner. Jag vill ej bestrida
rättmätigheten af denna fordran. Måtte tillgån¬
gar kunna beredas, som sätta Staten i tillfälle
att handla rättvist mot sina tjenare!
Emellertid får jag göra en motion, syftan¬
de uppå att göra slut på en, mot Embetsmän i
långliga tider begången orättvisa. Jag föreslår
att den del af Embetsmannens lön som vid tjen-'
Den 3 Martii.
575
gtens tillträdande, afdrages, för att såsom be¬
grafningshjelp återställas dess maka och barn,
och hvarigenom hittills en inkomsttitel för Sta-
ten uppkommit, måtte efter de grundsatser som
åro antagne för Sparbankslnråttningarne, admi¬
nistreras, sålunda att fördelen deraf tillfaller
allena den, hvilken derpå allena åger rättmätiga
anspråk.
N:o 26'.
Herr Gyllenheirn, Eric Guftaf:
Till beredande af tvånne förenade Rikens
gemensamma förmon har en vis och välgörande
Styrelse, jemte andra vidtagna goda anstalter,
låtit anlägga en ny allmän landsväg vid vestry
districtet af Dahlsland förbi Gesålers och Töf¬
tedals kyrkor till så kallade Högssundet, eller
Norrska gränsen, och hvarifrån åter våra Na-
boer fortsatt företaget, så att beqväm framfart;
till Fredricshall år banad och fullkomnad. Ehu.
ru denna våg-anläggning å Svenska sidan ut¬
gjorde i längden 1 och tre åttondedel mil öfj
ver den mest besvärliga bergs- och skogstrakt
med nästan bottenlösa myror och måsar, blef
den dock genom Lånets IlÖfdinges särdeles kraft¬
fulla nit och verksamhet färdig första året efter
dess beslutande, eller 1821; och detta nyt¬
tiga arbete spridde förtjenst och penninge- tilbj
gång i en fattig och aflägsen provins, som der¬
af befant sig i yttersta behof, och, utan någon
motsvarande ersättning, fått vidkännas svåraste
576
Den 5 Martil,
tyngden af de föregående krigs-orobgheterna,
Bägge grånsorternes innevånare orh äfven an¬
dra långväga resande begagna nu denna pas¬
sage och genled med mycken fördel, och de fle¬
ste af Vestra Dahls Hemmansbrukare hafva 3,
4 ä 5 mil närmare till Fredricshall ån någon
annan stad, och få der tillfälle att afsätta sina
Landtmanna-producter lättare och emot högre
betalning, samt återskalla sig sina förnödenhe¬
ter af salt, sill, fisk m. m. Visserligen möter
mycken olägenhet härvid af den på grånslinien
anställde tullbevakning och de i följd deraf ske»
ende åtal med ringa, eller ofta utan, grund in¬
för Råtter, hvilkas organisation på intet sätt
gifver borgen för nödig insigt, oväld och rätt.
visa, till pröfning af medborgares handlingar,
frihet och vällärd. _ Vid första uppställningen
häraf gjorde man sig genast hopp om detta on¬
das snara upphörande, och man lofvar sig fast¬
mer att se denna önskan fullbordad, efter de
många under förevarande Riksmöte emot sam.
ma inrättning väckta anmärkningar, på stadgad
erfarenhet om den ringa båtnad den medförer
för Staten, men om de stora missbruk och vå-
sendtliga hinder hvartill den för enskilta för¬
anleder.
Annu återstår dock ett annat hufvudsak-
ligt hjelpemedel å Statens sida, till närmare
föreningsband och lifligare handelsgemenskap e-
melDn dessa trafiquerande, och för befordrande
af den vinst, läge, natur och beskaffenhet er¬
bjuda. _ Vilkoret för ett båttre ernående här¬
af innefattas ofelbart i en ^äker och snabb bref-
Dea 5 Martil.
vexling, Ilår så mycket mer nödig och låmpe-
lig, som många stora Bruksegendomar och åt¬
skilliga Pogsessionater finnas i nejden och inora
det kringliggande Svenska territorium.
Af skyldig pligtkänsla, såsom Embetsman
från samma ort, vågar jag derföre vördsammast
anmäla nödvändigheten och yppa motion om en
ordinarie postgång öfver Norra Dahls land och
Wedbo Hårad, samt att i sådant afseende Post-
Contoir måtte inråttas å Alltorps Tingställe och
Gästgifvaregård, liggande helt nära vid Läger¬
platsen ÖdsköldsMoar, för att fortställa icke al¬
lenast den inom omförmålte område förefallan¬
de correspondance, utan ock de paketer som
kunna ankomma, dels från Wenersborg och dels
från Åmåls PostContoir, på Norrige och Fre-
dricshall, hvarigenom mycken besparing vinnes i
tid och omgång emot desammas afskickande, an¬
tingen öfver Svinesund eller åt Kongsvinger
och sålunda icke eller något tvifvelsmål kan å-
ga rum att ju ej å Norrska sidan samma för¬
slag med nöje och bifall emottages« Försven¬
ska Kronan kan förskottet härtill ej blifva stort,
helst å omförmålte Tingsplats tillfälle kunde
gifvas för den blifvande Postmästaren att tills
vidare hyra rum; __ och i framtiden böra in-
komsterne ej allenast kunna hålla Staten ska¬
deslös, utan ock lemna kanske en icke så obe¬
tydlig behållning att påräkna. _ I alla fall sy¬
nes, utom andra talande skål, billigheten på¬
kalla, att en så stor landsträcka som Vestra el*
ler Norra Dahl, der stor Bruksrörelse och vig¬
tiga handels-speculationer idkas och ännu vida.
Den 5 Martii,
re mycket kunna utvidgas, ej bör äfventyra sä¬
kerheten för brefs och penningars fastställande
med löspost på 7 å 8 mil; äfvensom att icke
såsom hittills för starkt besväras af den högst
öfverklagade tryckande extra brefbåringen för
Kronobetjening och Embetsmån, som, i fall fö¬
restående project blir godkåndt, i betydlig raon
kommer att lindras.
Denna min ödmjukaste framställning torde
blifva communicerad Respective Med-Stånden,
och till vederbörligt Utskott öfverlemnad.
N:o 27.
Herr Gyllenheitn, Eric Guflaf: ■
Hos Lagstiftaren bör, vid påbud i allmän-
ne frågor af bötesansvar otvifvelaktljgen tagas
under noga och ömt Öfvervägande, dels att det¬
samma varder lämpadt efter felaktighetens be¬
skaffenhet, dels att detsamma, utom behof för
den åsyftade ordningen eller skyldigheten, icke
må tjena till missbruk för mindre grannlaga el¬
ler egennyttiga Tjenstemän* riktande, och dels
att föreskrifter i dylika ämnen icke sakna nö¬
dig tydlighet, sammanhang och bestämdhet.'
Flere af dessa omständigheter tyckas lik¬
väl vara förbisedda uti 4 §. af Kongl. Förord¬
ningen den 3o September 1812, der det stad¬
gas, att den som ej infinner sig med behörig
anmälan vid mantalsskrifning, skall plikta 2 Riks¬
Den o Martil, 579
daler. Häraf hafva åtskilige Skattskrifvare ta¬
git sig ett gynnande tillfälle att skaffa sig ett
särskilt bidrag till sina inkomster, och andra å-
ter äro bekymrade att i detta fall infinna sig i
valet emellan tjenste-pligt orh misstanka för
mannamon. Det år ej mantalsskrifvaren före-
lagdt huru eller hvar han bör börja och sluta upp¬
repandet af mantalsförteckningen. Man har
ock derföre hört att samtlige Aboerne i flere
Byalag, fastän till förrattningsstället anlände,
men icke straxt i sjelfva samlings-rummet in¬
komma, hafva utan skonsmål blifvit hvarje per¬
son till omförrnålte dryga böter uppförde och
fålde. Detta strider dock säkert mot syftnin¬
gen och ändamålet af en vis Lagstiftnings åt¬
gärder, sorn böra leda till allmänt bästa men
icke till folkets skada och förnärmande. För
mången öfverstiga nämnde böter hela dess skat¬
tebelopp j och en så svår påföljd synes nu fast
mindre nödig, som med den controll och nog¬
grannhet i husförhörslångder nu iakttages, svår¬
ligen något underslef vid mantals-uppgiften hä¬
danefter torde äga rum.
Från förestående synpunkt dristar jag
Blltså vördsammast föreslå den ändring i ofvan-
nämnde författning, jemförd med 5 Art. i §.
5 mom. i nu gällande BevillningsFörordning att
pligten för vfteblifvande eller första gången un¬
derlåten anmälan vid mantalsskrifning liedsättes
till tolf skiliingar, i likhet nied hvad Kongl.
Brefvet den i5 Januari 1806 innehåller: att in¬
nan någon till dylika böter uppföres skola tvån-
»e upprop föregått, och den ej dertill vara för¬
38o
Den 5 Martii.
fylleri, som innan skattskrifningens slut aflemnaf
sin uppgift; och att uttryckligen bestämmes
huru och hvar ändrings sökande i dessa och de
flera i högstberörde 1812 års författning om¬
nämnde vitesböter, som af Konungens Befall¬
ningshafvande kunna åläggas, fullföljas må.
Om communication till Respective Med-
Stånden och remiss till behörigt Utskott af det¬
ta Memorial anhålles i all ödmjukhet.
N:o 28.
Herr Rosenblad, Bernhard'.
Redan har ett Riksstånd stadgat offentlig¬
heten vid sina sammankomster, och framdeles
kunna de öfriga följa detta Borgare-Ståndets,
efter min öfvertygelse hedrande efterdöme. __
Jag delar visserligen icke elen farhågan, att o-
ordningar genom offentlighetens införande blifva
sannolika dertill år både det förflutna och
det närvarande mig en för säker borgen;
men jag tror att en lagstiftnings-omsorg äfven
bör sträcka sig inom möjlighetens gråns. Jag
tror också, att 110 och 111 (jj. RegeringsFormen
och den deri upprepande 77 §§. Riksdagsord¬
ningen ej omfatta sådane mindre förbrytelser
eller snarare förseelser, hvilka till en del endast
genom offentlighetens införande blifva möjliga,
och hvilkas beifran National-representationens
åra och säkerhet fordra. Det år äfven min öf¬
vertygelse, att Riksens Ständers värdighet kråf3
Den 5 Martu.
58 r
ver en ändrad Rättegångsordning för afdöman-
det af alla vid deras eller ett enskildt RiksStånds
Plena, af främmande personer begångne förbry-?
telser.
Med anledning af hvad jag nu anfört, får
jag vördsammast föreslå, att Lagutskottet måtte
i öfverensstämmelse med 55 §. Riksdagsordnin¬
gen uppdragas utarbeta, för att sedermera en¬
ligt 87 §. RegeringsFormen till antagande an¬
mälas En Lag rörande förbrytelser under
Riksens Ståriders Plena Plenorum eller ett
RiksStdnds Plenum, begångne af ej till Rik¬
sens Ständer eller detta RiksStänd hårande
personer.
Såsom några grund-ideer för denna Lag
torde jag få uppgifva:
1) Ått den som vid dessa tillfällen tillåt
sig oljud eller något buller, straffades med kor¬
tare eller längre fängelse.
2) Att ett strängare fängelsestraff ålades
den, som ej genast åtlydde en å Riksens Stän¬
ders eller ett RiksStånds vägnar lemnad befall¬
ning.
5) Att den sorn med våld satte sig emot
verkställigheten af en sådan befallning, eller ut-
for i förolämpande utlåtelser mot Riksens Stän¬
der, ett RiksStånd eller enskilt Riksdagiman,
•liw våldförde någon ef desta, bestraffades i
382
Den 5 Marlit.
enlighet med jio och m §, §. RegeringsFor-
men samt 77 §. Riksdagsordningen.
4) Att Forum för afdömandet af de under
denna Lag hörande förbrytelser, blef Riksens
Stånder, om de under ett Plenum Plenorum blif¬
vit begångne, samt eljest det Riks-Stånd, under
hvars Plenum de föröfvats. I förra fallet tor¬
de Actionen böra utföras genom Justitiae Om¬
budsmannen, i det senare genom Ståndets Fi¬
scal, eller om sådan ej finnes, af särskildt utaf
Justitiae Ombudsmannen förordnad Actor.
5) Att då samtlige Stånden formerade Dom.
stol, de sammanträdde på RiksSalen, der målet
inför dem samlade utagerades, men afgåfvo si¬
na röster Ståndsvis; då frenne Stånds öfverens¬
stämmande vota fordrades för att fälla den å-
klagade.
6J Att då ett Stånd utgjorde Domstol, må¬
let utfördes inför detta Stånd i dess vanliga
Sessionsrum och att då dubbel pluralitet for¬
drades för den anklagades fållande.
Den vördnadsbjudande åsynen af ett Riks-
Stånd eller alla fyra, dömande icke majori¬
teten öfver minoriteten icke ett politiskt
parti öfver motsatta åsigters försvarare, utan
höjde öfver ovidrörda enskifta passioner, dö¬
mande förbrytelser begångne mot NationalRe-
presentatiönen såsom sådan och ej såsom en
samling af enskilta, tror jag, skulle en gång
framställd, djupt i Folkets minne inprägla akt¬
Den 3 M art ii.
583
ning för Bina lagstiftares sessioner och före¬
komma behofvet af förnyade upprepanden.
N;o 29.
Herr Reenstjerna, Nils Svante:
Jag har i det längsta väntat med denna
motion, i hopp att blifva förekommen af nå¬
gon skickligare; det dr i afseende på Låne-
undsåttning för de landtbrukare, som hafva full¬
god säkerhet, jag menar Hypothek af Jord,
som jag vågar projectera att Banquen ytterlin
gare borde utlåna, efter samma method, som
nu följes, en million, eller minst 5oo,ooo R.dr
B:co om året, intill nästa Riksdag, att denna
summa fördeltes på de provinser, sorn mäst
deraf voro uti behof, att ingen fick låna, öfver
en tredjedel af egendomens värde, emot första
intekning, och att således högsta summan ej som
nu vore fixerad till 6,000 R:d B:co. Härigenom
vore vunnit, att endast den som hade säker¬
het fick låna, och att den skyldige kunde beta¬
la sin 6kuld, genom en del af sin production.
En landtman, som lånar ett Capital, kan aldrig
på en gång återbetala det samma, utan att sät¬
ta sig uti ny skuld eller afyttra sin Egendom,
en proportionerad årlig afbetalning år således
första vilkoret för lån på Jord. Jag tror äfven
att dessa Lån skulle framlocka de skrinlagda
penningar, sorn nu sägas hvila, kanske stundom
för att med deni till underpris inköpa fastighet.
jDenaa Bankens utlåning motsvarade de aum-
534
Den 3 Martil.
mor, som genom Filial-Disconternes fall indro¬
gos utur rörelsen, och hvars åter lifgifvande år
så nödvändigt ej allenast för underhållandet af
de genom dessa penningar gjorda anläggningar,
utan äfven för utgörandet af de utskylder sta¬
ten har rätt att fordra.
N:o 3o,
Herr Printzensköld, Axel:
Uti en tid då man så ifrigt, må hända ej
utan skål, yrkar på indragningen af tjenster
för att derigenom minska statens utgifter, turde
det synas mindre låmpeligt att framställa För¬
slag, som går ut på att öka så vål de förra
som de senare. Men, om det år en sanning
att en klok sparsamhet år berömlig, är det lika
säkert, att en sparsamhet sorn liar ett menligt
inflytande på statens tjenst, blir för denne me¬
ra skadlig ån gagnelig.
En aktningsvärd Ledamot af detta stånd
har sistledne Pleni-dag väckt Ridderskapet och
Adelns uppmärksamhet på det missförhållande
som år emellan det anseende, det inflytande
och den magt Grundlagen tillagt de 4 Stats-
Secreterare som , enligt denna Grundlag böra
finnas, och de dem i stat anslagne löneförrno-
ner, samt har derföre föreslagit att de måtte
aflönas lika med Stats-Ministern för Utrikes
érenderne. Jag kan ej neka att icke jag äfven
fin-
Ben 3 Marthi
385
finnér billigheten häraf5 men då man så friko¬
stigt vill belöna dessa vigtiga och ansvarsfullal
tjenstebefattningar, hoppas jag att man ej helt
och hållit lemnar ur sigte de under Stats-Secre-
terarne inom de 4 Stats-Expeditionerne tjenst¬
görande personers belägenhet; och det är på
denna belägenhet som jag utbeder mig att ett
ögonblick få fästa Ridderskäpets och Adelns
Uppmärksamhet.
Inom hvarje af ofvannämnda Expedition
Öro på stat anslagne åtta löner, nemligen 1 Ex¬
peditions- Secreterares, 2 Protocolls-Secreterares,
1 Registrator 2 Canslist- och sine Copist-lö-
ner. Otillräckligheten af detta antal Embets- och
Tjenstemän inom verk der görotnålen dagli¬
gen ökas och der de åro af den beskaffenhet
och vigt att de Omöjligen kunna anförtros åt
andra än verkets Tjenstemän och der det till
och med år förbjudit att låta en expedition
renskrifvas af en läjd hand, har länge varit
känd och af erfarenheten styrkt. För att i en
hast och utan tunga för Staten afhjelpa detta,
har man befordrat till ordinarie befattning Ut¬
öfver stat, med lika tjenstgörings-skyldighet som
den löntagande; denna utväg var visserligen
ej att klandra och dess verkningar skulle icke
eller hafva blifvit skadliga om man stadnat vid
att befordra 5 å 4 utöfver det föreskrifna an¬
talet, intill dess man åt dem kunnat anslå lö¬
ner-, men detta missbruk, om jag så får kalla
det, har gått så långt, att tid efter annan Tjen-
Bil. till Pudel. 0. Ad, Pr. 2 Band. 25.
389
Den 3 Martil»
stemånnens antal inom Expedition ökats till
20 å 5o; då ej iner ån 8 af dessa hafva lön,
kari man lätt föreställa sig burn långe de yngre
få vänta på den inkomst, hvaraf de genom sitt
Bibete göra sig förtjenta. Denna tid soto ofta
Varit 12 a j5 år, fördröjes ålven mycket der¬
igenom att många Tjenstemän dels få ständig
tjenstledighet, med bibehållande af lönen , dels
förordnas till andra befattningar utom Canzliet
ratan att derigenom från detta verk skiljas.
Man invänder att det år hvar och ens fel sorn
ingår i ett sådant verk och som emottager eu
sådan befordran; den förra invändningens be¬
svarande lemnar jag åt den kännedom man bör
hafva om en ynglings erfarenhet och förutse¬
ende vid första inträdet på Tjenstemanna-banan;
den andra åter besvaras af ett gammalt ord¬
språk, bättre något än intet, och en Full-
inagt år dock något; vidare kunde man såga;
når staten af så många tjernäs frivilligt, för in¬
tet; så kunna flere löner vara onödiga-; ingen
enskildt man vill låta tjena sig för intet, Ur
det då staten värdigt att begagna sig af denna
hushålls-princip; Jag tror det icke.
Med anledning af hvad jag nu haft den
äran anföra, och då jag af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof, inhämtat att Kongl Majit redan bevil¬
jat och nu till Riksens Ständers anslående på
Stat föreslagit 2:ne Protocolls-Secreterare, och
2:ne Csnzlist-löner vid Kongl. Justitiee-Revi-
sions-Expedition, har jag ansett min pligt fordra
att till Riksens Ständers behjertande framställa
Den 3 Martti. 387
behofven inom de öfriga fördelningarne af det
Verk på hvars Embets- och Tjenstemäns större
eller mindre skicklighet och nit Rikets inre an¬
gelägenheter så våsendteligen bero; Jag får
derlöre nu ödmjukeligen föreslå: det matte de i
hvarje Stats Expedition anslagne löners an¬
tal ökas med fyra eller en inom hvarje grad:
andra tjenster torde i det stället kunna indra¬
gas, såsom Riks-Historiograf, Riksgeogrnf, Riks-
Heraldici samt de så kallade Translatores Regii
Tjensterne, Fäderneslandet komme säkerligen
ej att sakna män som arbetade i nämnde vet¬
tenskaper, om ån staten icke lönade dylika Em»
betsmån.
Den af mig nu föreslagne utgift blefve ej’
för Statsverket mycket betungande, men skulle
i dess nytta säkert uppväga mångå mycket dry¬
gare omkostnader.
Om Remiss af denna min motion till Stats-»
Utskottet anhåller jag ödmjukast,
N:o 3i
Herr Elgenstjerna, Johan:
Bland ämnen för öfverläggning vid ett
Riksmöte, synas mig icke uti sista rummet bö¬
ra räknas de , som angå missbruk af Domare-
magten eller dennas obehöriga sammanblandan¬
de med hvad man på tidehvarFvets nya språk
kallar administration. Det ttiå således billigt
rinna vår uppmärksamhet att m gällande eller;
588
Den 5 Martti.l
sednast utkomne författning af elen 46 Febru¬
arii 1817, om Socknestämmor och KyrkoRåd
innefattar och medgifver den mest godtyckliga
doms- och decisions-rått åt ett Stånd, som med
det heliga ändamålet att befordra Kyrkans till¬
växt på jorden och i förening dermed, vårt
slå gtes moraliska förbättring, genom en och
annan medlem någon gång förfelar detta vigti¬
ga ändamål och ådrager Ståndet en ovilja hos
lägre Classen af medborgare, som några få
medlemmar endast förtjena. Lagfarenheten och
de egenteliga Polhie-Författningarhes tillämpad
de till serskildta Casus ligger , enligt sakens na¬
tur, icke till dem, som, obekante med de spe¬
cielle stadganden, och kallade till ef t, må hän¬
da; till sin syftning högre vårf, icke böra sam¬
manblanda verldsliga förbrytelsers utredande och
bestraffande med den andeliga inflytelsen på
statskroppen. __ Ostridigt ar, att PråsteStån-
det i nyare tider fått, synnerligast uti Oeco-
nomiska årender, så många förökade göromål,
på hvars bättre eller sämre utförande till en
hufvudsaklig del beror, det värde vi vanligen
lämna och medgifve åt Kyrkans Tjenare.
Lika ostridigt år ock, att i samma mån arbetet
eller verkningskretsen för en Embets- eller
Tjensteman utvidgas, måste ock mindre tid
blifva öfver eller kunna användas åt hvarje
gren af denna verksamhet, Ju korrtare tid
till ett företag, desto mindre våt blir det i all—
mänhet utfördt, så vida nemligen icke snillets
eldkraft förmår att uppfylla bristen uti tid till
vårfvets utförande, eller företaget tillhör ögon¬
blicket, såsom på slagfältet; men Presternes gö-
jDen 3 Martil,
583
romål uti Embetet åro af en annan art, de an¬
gå den andeliga striden emellan verlden och
det heliga, icke förbrytelser emot Borgerliga
Lagarne annorledes ån med syftning åt brottets
förekommande innan, och dess försonande, se¬
dan det år begångit.
Jag ville härmed till en början visa, att
hvarje inkräktning, Preste-Ståndet gjort eller
gör uppå Domaremagtens eller den verldsliga
administrationens områden , blifver fel och lyte
i statskroppens organisation och kan, likt andra
lyten, icke leda till annat ån vanskaplighet. Nå¬
gon närmare bevisning härutinnan skulle vara
öfverflödig för de aktningsvärde medlemmar af
detta Stånd , som inom sig kånna vårdet af,
och ändamålet nied deras upphöjde plats uti
samhället. Det år ej eller af dem, vi be¬
fara några missbruk af en usurperad magt, och
vi förklara högtidligt, att vi icke misskänna
Ståndets höga eller dessa dess medlemmars san¬
na värde, då vi påkalla en förändring och rät¬
telse uti ofvannåmnde författning som en icke
längre, ån sex-årig erfarenhet redan visat vara
nödvändig.
Denna nödvändighet år det, som jag nu
går att ådagalägga , utbedjande mig den upp¬
märksamhet åmoet om ån ofullkomligt utfördt,
har ostridig rått att påkalla.
Vid Sockneståmma heter det, skall Ordfö¬
randen, Kyrkoherden eller den , hans ställe fö¬
reträder,, föra ordenteligt och redigt Protocollj
Den 5 Martti.
att Soolnestämma upplåses ensamt af Ordfö¬
randen', att det beror pä Ordf branden att af¬
stå eller bevilja sådan , i alla andra fall , ån
då Konungens Be fallningshafvande åskar elen j
att det jemväl beror på honom eller den sub~
jectiva möjligheten för honom, att låta justera
eller kanske rättare justera Protocollet, genast,
eller å åttonde eller å fjortonde dagen derefter»
och att Ordföranden år för dess riktighet an¬
svarig. I hvarje af desse stadganden påskiner
ofullkomligheten: den allmänna , att något an¬
svar för försummelse och underlåtenhet af ho¬
nom ej finnes stadgadt , kanske derföre att man
af förhastande trodt Gudalärans alla förkun¬
nare lika ofelbare, sorn sjelfva läran i sin ren¬
het. Betragtar man åter serskildt hvardera af
dessa pnncter, så röjer, sig snart samma ofull¬
komlighet; ty hvem har gifvit Jernbref derföre,
att hvarje Prest vill och kan föra ett ordent¬
ligt Protoeoll, att han icke upplöser en Sock-
nestårnma, lör att afbryta en öfverläggning
sorn synes fä en obehaglig vändning; att han
icke afslår en anhållan om Sorkneståmma , som
borde bifallas, och således, under det Besvär
deröfver anföras, förmår uppleta nya hinder
emot det gagneliga företag, någon vårdig med-
iem af Församlingen vilie föreslå; att han icke
förändrar författningens åsigt af möjcligheten
utaf Protocolls-justering å samma, åttonde eller
fjortonde dagen till lämpligheten och beqvåm-
ligheten för honom att justera, då de åro
frånvarande, hvars emot hans, stridiga tänkesätt
han befarar eller att han utom något stadgadt
ansvar, skall stådse ihogkomma, huru dyrt
Den 5 Martii,
tians kall bjuder, att i den minsta omständighet
föra en riklig sanningsenlig anteckning öfver
alla förekommande ämnen.
Vid Socknestärnma förekomma bland myc¬
ket annat, frågor om byggnader af Sochnens
hus, hvaribland uppräknas Preste- Fattig- och
Socknestuga, och så heter det i 7 $. att rö-
sterne beräknas såsom vid Prestval. Nu finneg
väl få , sorn äro obekante med en slik beräk¬
ning, eller vid jemförelse icke inse, att då Pre¬
stön, sorn skall tillsättas, icke deltager uti val
af sig sjelf, förhållandet icke år enahanda med
de,t, då Presten har decisions-rått vid lika rö¬
ster. flan deltager uti sednare fallet i någon
mån i det beslut om sin egen fördel, som ex-,
empelvis, vid de oupphörlige Prestegårdsbygg-
naderne och reparationerne, eller sorn är det¬
samma , han år Domare i sin egen sak,
I afseende på verkställigheten af Sockne-
ståmme-beslut, heter det att Kronobetjeningert
skall , på Pastors begäran , dertill lämna hand-
räkning, deröfver Konungens Befallningshafvan¬
de hand håller. Om man nu erindrar sig, att
Pastor må, om han så för godt finner an¬
svarslös af slå en kronobetjentes begäran om
Socknestärnma, så skall man med någon billig
harm fråga , hvarföre å den ena sidan, skall
gifvas så mycken egen pröfningsrått och å den
andra, så oinskränkt pligt att efterkomma nå¬
got , som vål kallas begäran , men då det ej
får vägras , åger alla egenskaper af en befallning,
393
Den 3 Martii,
Åter en ofullkomlighet i denna ensidiga
författning; den yppar sig uti 4 $. sorn stadgar,
att rättigheten att inställa sig vid Socknestäm^
ina och att där yttra sina tankar, tillkommer
endast dem , som inom Församlingen äga fa¬
stighet, med tillägg af de personer, sorn hafva
rösträtt vid Prestval , men med undantag åter
af dem , som efter afhandlingar, bruka enskildte
personers jord , så vida de icke åro med äga¬
rens fullmagt försedde. __ Härigenom utestån-
ges ju en betydlig andel af medborgare från
en rättighet, som synes icke böra fråntagas dem,
hvilka skola utgöra onera af jorden. Ingen
år mera behörig att öfverlägga om åtgärder,
gom medföra arbete och kostnader, än just de,
som skola bestrida dessa arbeten och utgifter,
Härtill fordras ingen djup insigt, utan endast
kännedom om landtmanna-yrken ; omöjeligen
kan det vara lagens mening , att de, som minst
kånna det ämne, som förekommer, skola be¬
sluta om utförandet deraf. En illa sinnad jord¬
ägare skulle dessutom , om han träffade en
Prest af lika låga, eller egennyttiga tänkesätt,
lätt kunna förordsaka sine Landtbönder eller
Arrendatorer det mest oerhörda lidande. Con-
tracter om hemman och jord träffas vanligen
med förbehåll, att Arrendatorn eller landtbon¬
den skall utgöra alla onera af hemmanet eller
Jorden. Sålunda förpliktad att ansvara allt,
bindes han af jordägarens egennyttiga föran¬
staltande, att alla allmänna byggnader blifva
företagne under arrende elier besittningstiden,
och besväras eller betungas med utgifter, som,
må hända, öfvergå hvad han i sittjo-rått för¬
Den 3 Martii,
393
bundit sig alt utgifva, och mången 5r genom
detta förfarande bragt till tiggarestafven?
Detta allt vore förekommit genom det enkla
Stadgande, att den, sorn efter Contract ansva¬
rade alla en fastighets onera, vore berättigad
deltaga i ajla Afveriåggningar om nya besvär,
sorn ålågo fastigheten att utgöra.
Man har till och med velat utestänga alla,
sorn vid Socknestämma ej äga talan föra, från
rättigheten, att sig där intränga, och sådant
vid Äfventyr, att derifrån varda afviste, Sock¬
nens angelägenheter blifva hemligheter för dem
de egenteligen angå, intill dess det faller Kyr¬
koherden in, att låta kungöra Beslutet vid ett
tillfälle, då de, som djupast kånna sin ofördel-
agtiga belägenhet, åro frånvarande. Man frågar
Utan förbehåll; hvarföre denna hemlighetsprin-
cipe , då en livar Socknens invånare icke bör
vara i okunnighet om hvad i Socknen uti Qe-
conomiskt afseende sker?
I en tid, då man vill på allmän bekostnad
sprida dagbladen till allmogen i alla Rikets
Provineer för att utbreda upplysning , skall
man vara i okunnighet om hvad sig tilldrager
i den Socken, deri man bor, och sådant endast
derföre, att man ej år jordägare. Huru låter
sådant förena sig till enhet i medvetandet, el¬
ler huru är det möjeligt, att vid en tidpunkt,
då Stånderne öppna sina Pleni-rum för offen-
teligheten , skall hemlighetsfulla auetoriteter fin¬
nas i Landsorterne? Motsägelsen emellan
Deri 5 Martil,
Författningen och tidens anda år uppenbar och
fordrar ingen skarpsynthet att urskilja.
Bland exemplen, som ådagalägga Prester-
nes förhållande i detta fall kunde nårn nas ett i
Strengnäs Stift, der Bönder försedde med Jord¬
ägarens fullmagt, dock blifvit förmente rättig¬
heten att föra talan för de hemman, de bruka
och bebo. Huru illa skyddas icke medborgares
rättigheter} då förolårnpanden emot helgden
deraf ansvarslösa få äga rum? Kyrkoråd
tillsatte för handhafvande af Kyrkodisciplinens
och Religionens samt sedernas vård, utgöra
Domstolar, som äga att Slägga böter, föreläg¬
ga vitén, döma till arbeten och stockstraff.
Hår framträder Prestmarinen såsom Do¬
mare , och dä man icke får lemna utan upp¬
märksamhet , att Ledamöterne, mindre skyd¬
dade ån Presten , vanligen i Landtförsamling^
bestå af den Cjass, som sällan känner annan
Lag ån den medfödda , så år ostridigt att Pre¬
sten , om han annars åger någon förmåga att
leda sina åhörare, blifver ensam Domare och
Verldslig Sorkne-Administratör, eller som år
detsamma, han öfvergår från Religionens Tje¬
nare och väktare på Sions murar, till den
förhatligaste af alla spioner på enskildta lifvet,
och dömer deröfver sjelf. Det fordrar i san¬
ning ingen djup forskning att inse, att af de
ämnen, som enligt Förordningen tillhöra K yr-
koRåd, åro en del sådane, att de älven till¬
höra Domstolarne och att, ehuru man velat
inskränka Kyrkoråds verksamhet, dymedelst,
Dan 5 Martil.
395
att man tillagt det egentliga lagbrott, eller så-
dane mål, sorn tillhöra Domstols handläggning,
böra undgå Kyrkorådets Domsrätt, torde det
dock vara svårt, att uppdraga linien emellan
livad, som af d< t Dgstridiga år lagbrott eller
icke. Denna svårighet har ej längesedan ver¬
kat derhän , att ett Kyrkoråd ålagt öfvermaga
qvinna ris för stöld eller snatteribrott, sorn o~
vedersägeligen icke böra komma under denna
nya Domstols pröfning.
Det måste antagas, att synnerligast på Lan¬
det , allmogen och dess barn åro egenteligen
de, sorn komma under tilltal inför KyrkoRåd,
och att desse mindre hyfsade, uti Naturens o-
konstlade enfald lefvande medborgare icke haf¬
va sinnet och tankan öppne för fataillers be¬
räknande och bevarande.
Då nu Förordningen bjuder, att den som
åt KyrkoRåds beslut ej nöjes, skall innan nä¬
sta dag efter dess afkunnande tillåndagår, sitt
missnöje hos Ordföranden anmäla, följer, att,
om KyrkoRåd upptagit, pröfvat och afgjort
ett mål, som icke egenteligen ingått uti kyrko-
disciplinen, eller inom Religionens eller sed¬
lighetens områden, om Kyrke Rådet fällt sitt
godtyckliga beslut så, att en yngling, hvars
första felsteg ofta år éfverilningens, stånplas
med vanäran af ett stockstraf, eller om Kyrko-
Rådet på ett eller annat sålt annars trådt in
uti den egenteliga Domare-magten, men före¬
målet för dess beslut, af okunnighet underlåtit
formaliteten, att innan nästa dag tillåndagått
596
Dea 5 Martii,
gifva sitt missnöje tillkänna; så skall detta be¬
slut, så lagstridigt det ån må vara, ovågerligen
anses laga kraftvunnit, och verkställigheten der¬
af ovilkorligen följa, synnerligast som Pastors
requisition derom hos Kronobetjeningen ej får
vågras.
Denna korrta tid för missnöjes anmälande
synes ej eller öfverensstämma med hvad i all¬
mänhet år stadgadt för Besvärs anförande i
brottmål, hvartill förbrytelser emot Religion
och sedlighet måste räknas; ty brottslingen,
missnöjd med underrättens utslag, behöfver ej
anmäla dess missnöje för att hafva sin appel-
lations-rått öppen. Det år endast uti såkal¬
lade preliminajre frågor, sorn viss tid för miss¬
nöjets tillkännagifvande år föreskrifven, och
denna föreskrift härleder sig derifrån, att man
funnit sig föranlåten att förekomma Advocatu-
rens försök att obehörigen uppehålla* slutliga
pröfningen af en sak. Villkoret af anmälan om
detta missnöje om Kyrkoråds definitiva beslut,
år således onödigt, och alla onödiga band på
medborgare eller inskränkningar af deras med^
födda rättigheter, äro obehöriga.
En vigtig del af granskningen i detta äm¬
ne återstår ännu; den afser det olika skydd,
som Lagen lemnar åt Ordförande i KyrkoRåd
och Soeknestämma, och åt Ledamöter i dessa
med Domsrätt försedde autoriteter.
Att Embetsmannen, under utöfningen af
sitt embete bör njuta skydd framför andra, be-^
Den $ Martii.
39?
Strider endast den, som blindt hatar alla sty¬
relsens organer 3 men att man i Lagen ej kan
upptäcka, lavad straff eller ansvar honom för
öfvertrådelser af Lagens bud skall drabba eller
hvar han derföre får och bör lagföras , år en
oförlåtelig ofullståndighet, som måste råttas.
Ingenstädes uti den författning, sorn år målet
för vår granskning igenfinnes något ansvar, vid¬
lådande Presten för underlåtenhet eller öfver¬
trädelse uti denna hans blandade verldsliga ad¬
ministrations- och domare-magt. Ar det der¬
före, att man anser en andans man så höjd öf¬
ver jordiska ting, att man tror honom icke
kunna af hat, afund, egennytta eller obetänk¬
samhet öfverträda lagen; så år principen falsk
och alla tiders erfarenhet, allt ifrån Munkarnes
mest gynnande period i medeltidens mörker och
intill denna dag, svär deremot. Vi se ej säl¬
lan Prester anklagade och dömde för brott.
Det år sannt, ,att oin ock dessa icke åro åt-
kommelige för lagen, så gifves i vissa Stift,
denna nödiga och berömda tillsyn, att hvarje
oordning afhjelpes, så snart den förspörjes; att
Religionens högsta väktare låta sig vara ange-
lågit att utöfva etn strång a Ifvars am het emot
dem, som i gerning och förhållande ohelga
deras aktningsvärda stånd; men så går det be¬
klagligen ej till öfverallt; missbruk inrota sig och
ålderdomen förmår ej hämma mannaåldrens vål
Öfverlagda företag.
Det heter, Presten gore så och så, men
icke; gör han det ej, ari sv are med böter,
Embets-förlust på viss tid eller för alltid. Öf-
Ben 5 Martil,
verfaJIer man honom med ord eller gerning j
straffas enligt iSCap. 8 §, Missgernings Balken och
Kongl. Förordningen den 20 Januarii 177g. __
I dessa svåra straffrum talas icke om annat ån
lifvets förlust, ärelöshet, spö- och risstraff,
offentlig afbön samt höga penninge-böter allt
efter olika gradation af brott. Förgripelser
emot det Högsta Väsendet, eller den Högsta
verldsliga Öfverhet kunna icke beläggas med
hög re straff; och likväl finnes sådan olikhet,
att Presten för ett smådeligt ord, som, om det
fålles emot honom , kostar Tvåhundrade daler
och årans förlust, efter allmän Lag, som, i
brist af något serskildt stadgande, hår måste
tillämpas , knappt pliktar sina Tre daler.
En annan nog besynnerlig olikhet uti stad-
ganden röjer sig i frågan om ansvar för Ledamö-
ternes öfverfallande; g §. af nyssnämnde Cap,
och Balk skall då tillämpas, eller som år det¬
samma, sådant år en mindre förbrytelse, som
med penningeböter kan försonas. Aro icke alla,
Ordföranden och Ledamöterne i samma förhål¬
lande till de öfrige i ett KyrkoRåd, gemensamt
skola de vaka öfver sedligheten; hvarföre år
den ena mer helig och inviolabel än den andra?
Lika kall, kräfver lika helgd. Presidenten
uti Konungens Högsta Nämnd år ej mera skyd¬
dad ån den yngste Ledaanoteff deri. Hvar¬
före då denna olikhet inför lagen?
Men min ifver och värma för saken hafva
kanske gjort denna Uppställning för vidlyftig;
jag vill derföre afbryta i det glada hopp, att
Den 5 Martii,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ej skall tveka
o■ n nödvändigheten att låta öfverse och för¬
bättra den ifrågavarande Författningen, i den
mån, att gränsen emellan disciplin och domare-
xnagt med verldslig administration grundligen, ej
af ögonblickets lättsinne, bestämmes, att miss¬
bruken förekommas, ansvar utsattes, der det ej
finnes utsatt, men måste stadgas, att jemnlikhet
inlör lagen må blifva, äfven i detta fall, grun¬
der för dessa förbättrade stadganden, och slut¬
ligen att PresteStåndet må tå sin verkningskrets,
så vidt möjligt, skiljd ifrån verldslig» omsor¬
ger och spioneriet på enskilta lefnaden,
N;o 32.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric:
”Öfvertygade om den allmänna uppfostrans
vigt för Samhällets vål och med kännedom 0111
de i detta afseende inom Fäderneslandet vid¬
tagne anstalters mindre användbarhet i närva¬
rande tid,” samt nied ådel förtröstan till sin
Regerings upplysta omsorg ”om den styrelsegren,
som skall underhålla närvarande och bereda
kommande slågters förstånds- och kunskapsod-
ling, pstriotisme och sedlighet” anhöllo Riksens
Ständer, uti skrifvelse af den 2 April 1810 (in¬
förd i Ridderskapets och Adelns Protocoll för
April 1810, sid. 5j) att ”Kongl. Maj:t genom
kunnige och erfarne män täcktes låta undersås
ka Läroverkens närvarande tillstånd, på. det
att dessa Inrättningar mätte erhålla ett efter
400
Dan 3 Martil.
tidens upplysning mera låmpadt skick. Denna
Riksens Stånders begäran föranledde val, sorn
jag tror, UppfostringsComittéens tillsättande kort
tid derefter* men att Camittéen,-under den tid
af 11 eller r 2 år, som den sedermera med be¬
tydlig kostnad för Staten existeradt, verkligen
anställt den önskade undersökningen om harö—
verkens tillstånd, för att utröna huruvida de
uppfyllde den Co n s t i tutio n elle Sa m Ji alls or dt lin¬
ge ris och den närvarande vetenskapliga bildnings¬
gradens kraf, huruvida de behöfde någon för-
bättring, och i sådant fall, af hvilken natur,
detta år åtminstone för mig ett okändt factum.
Jag har tvärtom anledning att tro, det en sådan
undersökning aldrig blifvit afComittéen anstäld,
och af hvad som för några dagar sedan hår
yttrades om saknad Undervisning i Grundlagar-
ne vid Universiteten, bör jag med visshet kun-
na sluta,, att en sådan undersökning, om den
ägt rum, åtminstone ej sträckt sig till Högsko¬
lorna, hvilka likväl i första rummet bordt blifva
föremål för desamma, då den en gång påkalla--
des, emedan det år från dessa Läroverk, som
de organer måste erhållas, genom hvilka de
möjligen tilltänkte förbättringarna vid de lägre
Undervisningsverken skola verkställas och ut¬
föras; och det lärer vara påtagligt, att alla re¬
former vid Gymnasier och Skolor blifva Utan
ändamål, så långe man ej förut genom Högsko¬
lornas förbättrade skick, försäkrat sig om till¬
gång på Lärare för de lägre Undervisningsver¬
ken, mecj de egenskaper, som fordras för att
tued
Den 5 Martil.
med framgång bereda verkställighet åt de för-;
ändringar, sorn man vid dessa sednare åsyftat.
Det är ett bedröfligt förhållande, att Sven¬
ska ungdomen vid Rikets Universiteter ännu 10
år efter en Statshvälfning* som återgaf Natio¬
nen sin värdighet såsom ett fritt Folk, hålles i
okunnighet om de lagar, som innehålla denna
frihet. __ I det Constitutionella Samhället år
likväl Grundlagarnes kännedom för den blifvan¬
de Medborgaren ett lika ovilkorlig! behof, sona
kunskapen om Christna Religionens hufvudgrun-
der år för den uppväxande ungdomen ett vilkor
för dess upptagande såsom medlemmar uti Christ"
ina Kyrkans samfund.
Om detta förhållande verkar förvåning, så
Sr det likväl ej blott det enda, som påkallar
Uppmärksamhet. Jag har varit i tillfälle att er¬
fara huru ungdomen, åtminstone vid den Hög¬
skola som är Hufvudstaden närmast belägen*
saknar tillfälle, att genom de offentliga förelås-
hingarna förskaffa sig insigfer i en mängd andra
ämnen, föga mindre vigtiga och nödvändiga att
kånna ån sjelfva Griindlagarne.
Ej blött den närvarande StatsFörfattningens
utan ock Svenska lagarnes och sedernas Historia,
Sveriges Statistik och Geographi, ienhögre mening,
Svenskanåringarnes ochhandelnsutvecklingshisto-
ria* Svenska språkets och Litteraturens häfder^
kunna anföras bland de för en Svensk med¬
borgare nödvändiga kunskaper, hvilka ej lära
yara ämnen för särskildta föreläsningar* och
Bil, till Ridd, o. Ad, Pr, s Band- a 6.
402
Den 3 Martil.
om man blott efterfrågar förhållandet med Fä¬
derneslandets Historia i allmänhet; huru myc.;
ken insigt kan vål vinnas i den, genom de of-
fentlige föreläsningarna, så långe hon och Uni-
versalHistorien blott äga en enda lärostol till¬
sammans vid Universitetet, hälst når dertill kom¬
mer, dels att Statshushållningsvetenskapen på
ett så högst ofullständigt sått ingår i planen
för den Academiska undervisningen, att den ej
kan tagas i beräkning, dels att utom den så kal¬
lade Naturråtten, alla andra politiska vetenska¬
per, deras Litteratur och deras Historia åro
okände förelåsningsåmnen, lika så okända, sorn
de comparativa löreläsningarne mellan främman¬
de folkslags StatsFörfattningar och Lagar, och
de fosterländska. Om man nu dessutom skul¬
le kunna påstå, att våra Universiteter lika litet
erbjuda tillfälle för inhämtandet af Naturveten-
skapernes tillämpning till en mängd industriella
yrken o. s. v. att Techneologien och att de in¬
skränkta undantantag som härifrån ägt rum, i
frågan om Bergsvetenskapen och Landtbruket,
ej vederlägga denna anmärkning så frågar jag
tryggt: kan väl vid våra Högskolor Medborgerlig
bildning vinnas af den ungdom, som der infin¬
ner sig utan något bestämdt syfte på embets-
mannavårf? Och vidare: huru skall vål den
merborgerliga bildningen i allmänhet bli beskafj
fad i Landet, då en solide grundläggning i dessa
kunskaper ej kan inhämtas vid Universiteterna,
och kan någon Litteratur i dessa ämnen, hvil¬
ken förtjenar namn af Litteratur, vål vara att
hoppas, så länge förhållandet vid Universiteterna
i detta hänseende fortfar som det år?
Den 5 Martn,
4o5
Jag har straxt från början förutsedt den
invändningen att Universiteterna ej direct åro
anstalter för utbildning af medborgerlighet;
att det år Individens ensak att sjelf, på båsta
såft han gitter, förskalFa sig kunskap i dithö¬
rande ämnen, och att Staten af Högskolarna
blott fordrar hvad som år statens eller som
man säkert vid detta tillfälle distinguerar
Styrelsens behof , nemligen tjenstemännen ut¬
rustade med Tjenstemanna-fårdighet, sådane
som de behöfva» för statens offentelige vårf
och sysslor. Men om denna invändning åg-
de grund och detta vore verkeliga fallet; så
frågar jag blott; hvilka kunskaper åro då för
den blifvande civile tjenstemännen mer nödvän¬
diga, ån just dem jag nyss uppräknat? Är det
ej för den tillkommande Embetsmannen mera
nödigt ån för medborgaren, i allmänhet, att
hafva gjordt framsteg i dessa kunskapsgrenar,
och kan , med saknad deraf, den insigt i Öfriga
lärostycken,som vid högskolan sökes såsom villkor
för inträdet i Statens tjenst, blifva grundlig till¬
fredsställande och fullständig? Jag tror det ej; och
jag tror ej att någon , som med den aldrarin-
gaste sakkännedom förenar opartiskhet och upp-
rigtighet skall på dessa frågor ge ett nekande
svar. Svenska Universiteterna, i början till¬
komne för att dana tjenstemän och stöd för
Kyrkan, ha i det sist förflutna århundradet fö¬
reträdesvis fått en vigt för Staten, såsom un-
dervisnings-anstalter för den myckenhet Civila
tjenstemän, hvaraf samhället oell dess styrelse
ha behof till besättande af den efter hand tillska¬
pade ofanteliga mängden af sysslor och befattning
Den 5 Martil»
gar, som gjordt förvårfvandet af Sfatens bröe!
styckeii till en ordentlig Närings att ej såga
handelsgren. — De flesta ynglingar sorn besö¬
ka Universiteten, infinna sig också der i afsigt
att så snart som möjeligt taga de examina och
sk;*fFa sig de betyg, sorn skola åt deni öppna
vägen till den Civila Embetsmanna-nåringen.
Men om förhållandet verkeligen år sådant
hvilket det visserligen någorlunda borde va.;
ra __ att staten förnämligast anser sig vara i
behof af Universiteterna såsotn låro-anstalter för
Civila Embetsmån, och om den hufvudsakligen
betraktar dem som sådana, hvarvid Universitet
ternas andra och högre bestämmelser få stå
tillbaka, så frågar jag åter: har Staten sörgt
för att detta enda behof måtte af Universite-
terne tillfredsställas, då, på sått jag redan
nåmt, tillfälle der saknas till offentlig under¬
visning i vissa de vigtigaste och mest nödvän¬
diga kunskaps-ämnen, samt någon pröfning
deruti följagteligen ej heller kan komma i frå.
ga; dels åter den insigtsgrad i andra lärostyc-
ken, som kan bestå vid de föreskrifna Kansli—
hofrätts- och Cameral-Examina år tillräcklig,
för att berättiga till inträde i statens tjenst?
Öfver otillräckligheten för statens behof af deri
grundläggning till Civilistiska kunskaper, som van¬
ligtvis, ___ kan hända till och med utan undantag
anses fullt vittsordade genom de öfver dessa
examina utgifna betyg, lärer jag ej behöfva
ingå uti någon undersökning , utan anser mig
i den punkten tryggt kunna åberopa erfaren¬
hetens vittnesbörd,
Den 5 Martti,
4o5
Jag har uppgifvit ett samhållsondt, och der¬
på vågat fästa Eder uppmärksamhet, mine Her¬
rar, och jag fruktar ej att misstaga mig, orri
jag anser clet får ett större ondt än någon
annan af de olägenheter och sarnhällsbrister,
som vid detta Riksmöte blifvit föremål för
Edro. öfver läggningar. Men då jag framställt
det onda , så skulle det vål , enligt bruket här»-,
slädes , äfven tillhöra mig, att föreslå bote¬
medlet. Gerna erkänner jag likväl ofullkom¬
ligheten af min insigt i detta hänseende, och
att jag vid valet af de utvägar, som öppnat
sig för min forskning öfver detta åmnej ofta
känt mig villrådig.
Nya Lärostolars tillskapande , ökade kun-
skapsfordringar, samt skärpta villkor och strän¬
gare Controlier i afseende på de ofvannämde Aca-
demiska examina, framställa sig lättast och vid för¬
sta påseendet såsom de naturligaste botemedlen,
och nekas kan ej heller, att de öfverensstämma
med de vanligast tillgripna, Men jag hoppas att
erfarenheten redan nogsamt visat otillräckelig-
heten af dylika correctiver, för att ej ån en
gång missleda till nya försök dermed. Vaknar
deremot efter hand behofvet af ifrågavarande
kunskapsämnen, till alimånlighet, och jag
tror denna tidpunkt ej vara långt aflägsen,
då skall detta väckta behof snart nog, och utan
direct åtgärd från statens sida, medföra sitt eget
tillfredsställande, ooh jag för min del önskar
derföre, att man ej hår ville göra mera, ån,
blott undanrödja hindren för den enskildt® om-
tankans fria verksamhet, Mitt förslag år sålei
406 Den 3 Martil,
i f-
des : att inträdet i de civila Embetsverben, t
Konungens kansli, Hofr åtter och Rikets Cal-
legiér, såsom Auscultant, och de derifrån här¬
ledda rättigheter, matte förklaras öppet för
hvar och pn, efter undergången och godkänd
pröfning i det särskildta Verk, hvartill den
sökande sig anmäler, utan nödvändighet af
någon vid Universiteterne föregången exa¬
men eller der tillbragt lärotid; samt att Rik¬
sens Ständer måtte hos Konungen i underdå¬
nighet anmäla deras önskan, att, så vida nå¬
gon eller några nu gällande Författningar hin¬
dra billdandet af privata assosiationer mellan
Lärde till offentelig undervisning i vettenska¬
perna , Konungen då allernådigst måtte upp¬
häfva dessa Författningar.
Utarbetningen af de nya reglementariska
föreskrifterna för examina i verken, hvilka till
följd af detta förslag blefvo nödiga, synes mig
ej innefatta några särdeles svårigheter. Det
sätt på hvilket jag föreställt mig lösningen af
detta problem innehålles i följande Förslag som
jag i ödmjukhet underställer Ridderskapets och
Adelns upplysta pröfning.
Förslag till Reglemente för Examina.
i:o Regeringen utfärdar en föreskrift, som
utstakar de kunskaps-åmnen i hvilka den sö¬
kande bör hafva gjort framsteg, hvilken före¬
skrift naturligtvis bör vara offentliggjord,
a:o Examen hålles 2 gånger om året på
Deli 3 Martii.
4o7
bestämda tider, och de Sökande böra en viss
tid förut till Examens undgående hafva sig
anmält.
3) I anseende till de civilistiska kunska¬
pernas sammanhang och nödvändigheten att kån¬
na dem i system, bör Examen till Rättegångs¬
verken, Canzliet och de administrativa Embets-
verken ej vara mer ån ett och samma kunskaps-
qvantum affordradt alla, med undantag af må¬
hända Bergscollegium.
4) Examinatorerne utgöras ex officio af 2
eller 3 Ledamöter af hvarje Verk, 4 Ledamö¬
ter af VetenskapsAcademien, 4 af Historie-,
Antiquitets- och Vitterhets-Academien. Dess¬
utom bör hvar och en känd Författare äga rått,
att efter gjordt tillkånnagifvande vid examen
framställa ett visst antal frågor.
5) Pröfningan huru examen blifvit full¬
gjord, och om den sökande i följd deraf bör
beviljas det sökta inträdet, uppdrages åt en Jury,
som består af samma beståndsdelar, men alla
Ledamöterne samfällt af det verk, till hvilket
den sökande specielt anmält sig; Juryn afgör
frågan helt enkelt med Ja och Nej, utan gra¬
dation.
6) Examina hållas offentligt.
Dessa idéer hafva till det mesta framkal¬
lade af Friherre Frank Sparres Memorial, och
Ben 3 Martil.
anhåller jag att dessa raina tankar måtte til|
Oeconomie- och BesvårslJtskottet remitteras.
Njo 55.
Herr Hammarhjelm, Carl Fredric.
Af de många motioner, sorn under nårva-,
rande Riksmöte från detta rum blifvit fram¬
ställde, hafva de fleste afsett, dels klagomål öf¬
ver den allmänna penninge-förlågenhetendels
önskningar om besparingar, dels nedsättning a£
Landets skatter.
Den förde klagan öfver förlägenhet i de
fleste Landsorter och öfver lamhet i näringar-
nes lif år så allmänt och högt yttrad, att man
bör taga för afgjordt att densamma befmnes
grundad, hvilket ock min erfarenhet från hem¬
bygden besannar.
Af dc uppgifna botemedel mot en sådan
öfverhandtagande oförmåga och förlägenhet,
synes mig intet kunna leda mera rakt till målet,,
ån oin någon betydlig förminskning i skatterna
skulle kunna äga rum. Bland de utgående,
skatter, anser jag den hvarje år återkommande
och i contant utgående Bevillningen isynnerhet
bortsopa penningen från landet, och hvarje år
efterlemna allt större och större saknad deraf*
hvilket åter verkar de olägenheter som öfver-
klagas.
Den 5 Martii.
Här hafva blifvit föreslagna indragningar
af öfverflödige ansedde Tjenstemän, besparin¬
gar och utgifter, reductioner af försvarsstyrkan
in. m. Ehuru jag visserligen hoppas, att, under
loppet af detta Riksmöte, alla möjliga och med
Rikets värdighet öfverensstämmande besparin¬
gar mätte iakttagas, så fruktar jag dock att
detta ej skulle verka lika hastigt till en minsk¬
ning i skatterna, som behofvet synes påkalla,
Ovisst ar äfven, om, vid närmare Utredning
under denne Riksdag, någon betydande för¬
minskning i och genom besparingar kan vinnas,
så att detta med något »Ifvar kan komma atfe
verka på skatterna.
Jag begagnar den anvisning, som Finance-
Comittéens nu tryckta och meddelade Betän¬
kande innefattar, att föreslå, det Riksens Stän¬
der måtte förordna, att den årlige afbetalnin-
gen nppå Statsverkets gamle skuld til! Banquen^
utgörande en half million årligen , matte intill
nästa Riksdag uppskjutas och sålunda komma
att afgå på Rikets utgörande Bevillning , hvar •
igenom densamma till en femtedel skulle mind-
skås.
Sedan efter 1808 års krig, då Banquen
biträdde Statsverket med lån af något mera ärr
11 och en half millioner, numera 6 och en half
millioner blifvit afbetaldta , synes stunden vara
inne att njuta någon lindring. , Vår genera¬
tion kan ej uthärda med allt.
Hittills har blifvit tagit som grnndsattsa
410
Den 5 Iflartii,
att hvad Banquen på en sida inkråfde i Capi¬
tal och Räntor, det skulle i en annan våg sorn
lån utgå. Opinionen har under de förra Riks¬
dagar ej annorlunda kunnat tillfredsställas, men
ofelbart lånder det mera direct till hvarje skatt¬
skyldigs nytta och förmån, att han besparar
en dryg del af beskattningen, ån att han emot
ränta får göra nya lån. Dessutom komma
dessa lån ej mängden till godo, minst den för-
lågne och redan med Intekningar på sin egen¬
dom besvärade Landtmannen. Denna förmån
tillfaller merendels dem, som hafva fri och
ograverad egendom att pantsätta, hvilka således
njuta fördelarne af alla de låne-anstalter som
inråttas, hvaremot den förlågne deraf drager
ingen eller liten vinst, orättvisan häraf år
klar och påtaglig.
Så vida denna inkomst från Statsverket
under loppet af 5 år skulle afgå, äger dock
Banquen betydliga öfverskott genom sine af
räntor inflytande Gevinster att kunna besörja
de bidrag, hvilka för Landets nytta Riksens
Ständer skulle finna af oundgängligt behof.
N:o 54.
Herr Grönhagen, Gustaf;
Att inom hvarje samhälle, visa och klokt
författade Lagar, hvilka bokstafveligen efter-
lefvas, vårdas och tillämpas, ovillkorligen utgör
hufvud-grunden för Folkens sällhet, välstånd
Den 3 Marlit,
4n
och upprätthållande, lärer vara så allmänt kändt,
att det ej i något afseende kan motsägas.
Sverige har i längre tider fått skatta sig
lyckligt att äga Lagar: 1704 års Lag såsom i
det mesta ännu till efterlefnad följes, kan väl
onekeligen ej annat, ån anses såsom ett mä¬
sterverk af den tidens, upplysning, hedrande
dess stiftare; men den år derföre icke utan
niånga bristfälligheter, orsakade af då varande
tids anda, och det Aristokratiska välde som var
rådande då denna Lag upprättades, antogs och
stadfästades.
X denna Lag synes tydeligen, att Domare
och Executorer för sig och efterträdare lagt
sådana bommar, hvarigenom ansvar och straff
för deras Embetsfel och olagliga förfaranden
svårligen skulle kunna åstadkommas: likväl tror
jag, att om denne Lag efter bokstafven tolka¬
des och tillämpades, skulle hvarken de lägre
IDomstolar, ej eller de högre, och än mindre
Executorer, kunna så ansvarsfritt densamma
Öfverträda.
Senare tidshåndelser hafva lemnat ojefak-
tiga prof, det medborgares säkerhet till per¬
sonlig frihet och egendom, ligger i Domare-
magtens händer, och beror på deras godtycko ;
hvarå exempel visst icke saknas.
DomstoJarnes sått, att i anseende till tids¬
utdrägt vid Rättegångars undersökning och af¬
görande handla, har väckt mycken uppmärk-
Den 5 Martti,
samhet, hvartill jag såsom exempel anförer
tvånne Rättegångar såsom mäst märkvärdige,
nemligen, JDårmdö-målet, hvilket vid medio
af år 1819 vid Domstol gjordes anhangigt, och
fastän crimineit, samt af svårare beskaffenhet,
ännu icke till slut blifvit afgjordt: samt Håll¬
ska Råttegången, hvilken ungefär 16 års tid
varit under Domares handläggning, men ännu
år oafgjordt, och hvilket oerhörda dröjsmål,
försatt en bland Sveriges rikaste medborgare i
den aldrastörsta förlägenhet, samt yttersta ar¬
mod, Desse rycktbara Råttegångs-mål, för¬
anleda, icke allenast hos Svenska allmänheten,
Utan ock hos Utländska hjationer, till ett min¬
dre fördelaktigt omdöme om vår Lagskipning,
Till befordrande af en med Grundlagen
mera förenlig lagskipning, anser jag oundvikligt,
att, några högst nödiga ändringar och tillägg j
allmänna Lagen böra vidtagas, intill dess, Lag-
Committéen till fullo densamma hunnit utarbe¬
ta , och Riksens Ständer den antagit och fast—
ställdtj för hvilket åndamålj jag följande änd¬
ringar föreslår!
I Missgårnings_Balken . att yrde. §, i 20,
Capitlet bör förändras, och fä följande lydel¬
se! Eho det para må, Domare, Excecutorer,
Etnbets- eller Tjenstemän, eller annor, sorn
genom arrestering, beröfvar någon hvilken ej
till brott förvunnen år dess personliga frihet9
eller utan uppenbar missgerning ther han md
gripas och håcktaä före, eller utan halfva
bevis om föröfvadt brott; straffas med Eti-
Den 5 Martil,
hundrade Riksdalers böter, tu års arrest d
fästning, jämte, Tjenstens förlust, och af¬
sätta den lidande för hvarje dag han oskyl¬
digt häcktad hållits, med Sexton Riksdaler
och Trettiotvå skillingar. Hålles någon häck¬
tad längre tid än lag och därpå grundad
jjom utstakar, vare för den eller dem, eho
det vara må sorti dertill varit vållande, lag
samma: dock icke innebegripandes den tid
någor under Råttegången i urbota mål häck¬
tad varit.
8. i samma Balk och Capitel, bör äfven
Jörå ndras och få följande lydelse: Eho det va¬
ta må, som med pinande antingen genom
pl ågsam arrest eller på annat sätt söker tvinga
någon till bekännelse i någon sak: bote Två¬
hundrade Riksdaler till den lidande, miste
Embete eller tjenst sin, och sitte Två år i
Fängelse å Fästning ' har såramål dertill
kommit, plickte derföre serskildt Etthundrade
Riksdaler som äfven den lidande tillfaller.
Hvar som emot desse nämnde 7:de och 8'.de
paragrafer sig f örbryter, skall, utan afseende
till personen , genast, vid Rättegångs början
härom, i häckte träda, till förekommande af
rymning och straffets undgående.
Anmärkning'.
Med anledning af desså båda §§:rs tydliga
föreskrifter , bör således tillämpningen af 9 Cap;
b §. Utsöknings-Balken och 1 Cap. 12 §. Rät-
tegångs-Balken j i hvad som rörer de i 7:d©
4i4
Den 3 Martil,
och 8:de §§. Missgernings-Balken utstakade brott
alldeles försvinna.
Härads- och Kåmners-Råtternes organi¬
sation, anser jag böra undergå nödig förån^
dring och förbättring.
Härads-Rätterne böra utgöras af en i Lag¬
kunskap skickelig och examinerad person, som
må kallas Häradshöfding eller Justitiarie, jem¬
te 8 ä 12 Ledamöter, som af alla besuttne
jnån inom Tingslaget för hvarje år våljes; vid
sådane val utses kloka och upplyste mån af
hvad Stånd som helst, till hvilka Tingslaget
har mesta förtroendet; dessa Ledamöter böra i
besluten hvar och en för sig äga en röst; Hä¬
radshöfdingen eller Justitiarien ehvad man må
nämna honom, bör likasom vid KrigsRåtterne,
vara ansvarig att Lagen rätt tolkas och tilläm¬
pas, hvarföre han ock i besluten bör äga två
röster. En sådan väl organiserad Nämnd
bör vid i:sta och andra Råttegångs-dagarne af
hvarje Ting, endast befatta sig med, att söka
genom förlikning förmå parterne att från Rät¬
tegång afstå , hvaraf följden ovillkorligen skul¬
le blifva,, en betydlig minskning af de Rätte¬
gångsmål som till Häradsrätten blifvit ingifne
att utageras; samt äfven, att inga särskilta för-
liknings-domstolar behöfva tillsättas vid Under-
råtterne. — På samma sått bör ock Kåmners-
råtterne organiseras; I följe häraf, bör således
i:sta och 3;dje §§, i Råttegångs-Balkens i:sta
Capitel förändras.
Den 5 Marlit,
4i5
Följande tillåggningar i allmänna Lagen,
anser jag äfven nödvåndige, till vinnande af en
förbättrad lagskipning.
1) Att alla urbota brottmål böra till und¬
vikande ef tidsutdrägt, genom personlig instäl¬
lelse muntligen inför Dornstolarne utageras, så
vida den klagande parten sådant åskar, (Högsta
Domstolen derifrån undantagen) ; parterne lik¬
väl obetagit att äfven i sådane fall, sine för¬
klaringar och anmärkningar skriftligen författa
och upplåsa eller upplåsa låta: sådane mål böra
hädanefter vid strängt ansvar af tjenstens för¬
lust, vara vid alla instanser till slut afgjorde,
inom 6 månader efter den tid de till Domares
handläggning inkommit, så vida brotten blifvit
begångne tolf mil från dithörande HofRätt, och
inom g högst 10 månader, om afståndet från
HofRåtten längre år.
2) Att alla Domstolars och PolisSessioner
böra för öppna dörrar hållas, så att Allmän¬
heten eller hvem som helst åger att de samma
öfvervara och afhöra, hvarigenom våld, manna-
mon, oqvådins ord, samt ali misstanka om Pro-
tocollernes riktighet säkerligen försvinner.
3) Att Konungens Befallningshafvandes be-
tjenter, så väl i Hutvudstaden som i Landsort
terne, om de i deras tjensteutöfning öfverträ¬
da sina undfådda ordres, och såmedelst, ge¬
nom sjelftagen, myndighet företaga en förtidig
eller annan arrestring, som ej med orderne öf¬
verensstämmande år, eller på godty eko stöl er
Den o Martil,
hus- Och hemfriden, eller ock, på étt eller arU
flat sätt olagligheter utöfvar; bör den lidande
eller förolämpade, åga rättighet, att utan om¬
svep, af anmälan derom hos deras förmån och
i afvaktande af deras utlåtanden, dem, för så-
dane brottsligheter, genast vid vederbörlig Un-*
derDomstol till laga ansvar instämma.
4) Domare åligga att tolka och tillämpa
lagen efter dess bokstafliga föreskrift, samt der¬
efter döma, men ej efter eget godtjcko, och
då sådana mål förekomma; sorn i lagen ej så
tydligen utsatte åro huru med deni förhållas
bör, skall Domaren likväl, efter båsta förstånd;
Samvete och förnuftsskäl rättvisligen döma; ve¬
tandes, att han icke allenast år sin Konung deli
sine ÖfverDomare samt Folket, utan äfven, den
Allvetande och Allsmågtige Domaren derföre
ansvarig; hvarföre ock alla Domar som af Hög¬
sta Domstolen upphåfvas, böra anses för orätt
dömde, och i följe derafs så väl Domare som
DivisionsLedamöter, hvilka sådane Domar elled
Utslag utfärdat, icke kunna eller böra undgå
att af Högsta Domstolen till ansvar och sträft
derföre fållas, på det sätt, att, för mål af be¬
tydligare vigt, straffas med tjenstens förlust, de
af mindre betydligare, med suspension på 5 a
6 månader, och de minst betydlige, med böter,
från 25 till 100 R:dr för hvarje Domare eller
DivisionsLedamot som ej emot ett orätt beslut
eller en orätt Dom sig reserverat; lifssaker här¬
ifrån undantagne, med hvilka bör förhållas, som
? allmänna lagen stadgadt är.
Dessa
Den 3 Martil.
41?
Dessa mine anföranden unhersfålles vörd*
samt Höglofl. Ridderskapets och Adeins högt
upplysta bepröfvande; och anhålles ödmjukast,
att detta mitt memorial matte till Lagutskot¬
tet blifva remitteradt, och med de öfrige respe-
ctive RiksStånden communiceradt.
N:o 35.
Herr Grönhagen, Gujlaf:
Att bestraffningssättet i Sverige efter min
öfvertygelse visserligen icke är öfverensstäm¬
mande , hvarken med vår tids upplysning, ej
eller med de moraliska, ädla och religbusa
grundsattser som bör utgöra nationalcaracteren
i detta constitutionella samhälle, lärer ej kun*
na bestridas.
De grymma, rysliga och med barbariska
lagar föreniige spöstraffen och uppenbara kyr-
kopligtea, bär ej ännu hunnit afskaffas; vid
de sednare Riksmöten har väl frågor derom
blifvit väckte, men utan önskad framgång.
Fem års erfarenhet sammanlagd med den
vi förut ägt, tror jag kan fullkomligen öfver-
tyga oss, att dessa harda, oinenskliga och af-
skyvärda forntidens lämningar icke tillbakahål—
lit brotten: tvärtom liar följderna deraf varit,
och blir, att den sorn en gång lidit sådatie
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr. 2 Band* a 7
Den 3 Martil.
nesliga straff, och derigenom förlorat all käti.
sia för ära och heder, kan sedermera be^å
än vida svårare brott, då deremot en brotts¬
ling genom arrestering på corrections- eller
arbetshus, möjligen kan blifva en förbättrad
Och förädlad menniska, samt dermedelst en nyt¬
tig medlem i Samhället. Vår medfödda känsla
för medmenniskor, vårt sunda förnuft jemte
Religionen bjuder oss till afläggandet af dessa
straff, hvarföre jag underställer Högloft. Rid-
derskapets och Adelns upplysta ompröfvan-
de, om icke dessa tvänne omnämnde straff,
hädanefter må försvinna, och arrest paarbets¬
dier correctionshus, deremot måtte antagas för
det mäst tjenliga straff.
Till obillig bestraffning hörer äfven by¬
sättning för skuld då låntagaren af oförutsed¬
da händelser kommit på obestånd och aldrig
med uppsåt velat försumma sin skulds gäldan¬
de, och då man följagteligen aldrig kan hop¬
pas att genom bysättning framlocka några dol¬
de skatter.
Ett välbestäldt samhälle kan aldrig anta¬
ga en lag sorn är verkan af låg och onyttig
hämndelystnad , stridande emot deri offentliga
Religionens hela anda, och sorn ändamålsstri-
d'gt plågar menniskor af ädla grundsatser.
Hår kan äfven vara stället att anmärka, det
f|ere tusende menniskor i Sverige blifvit stör¬
tade i nöd och uselhet derföre, att den i Po¬
len antagna indult, ej blifvit i Sverige antagen,
hvarigenom den skyldige fått fyra år6 anstånd
Den 3 Martil'
419
med betalningen, då en fjerdedel afbetalas år¬
ligen. Om denna indult hade här blifvit an¬
tagen, hade största delen af de många concurser
kunnat undvikas, igenom hvilka så många gäl—
denärer med hustru och barn blifvit störtade
i yttersta nöd. Hvarje Domare i executive mål,
bör hafva magt att från bysättning beskydda
den, 60tn enligt all sannolikhet hvarken upp¬
såtligen velat skada sina borgenärer ej heller
har några undangömda tillgångar till betalning.
Det synes ock vara högst orimligt, att den
som inga tillgångar äger att afbörda sin skuld
med, skall genom bysättningsarrest med sin
person plikta; hvarigenom icke allenast honom
betages alla utvägar till förtjenst genom ar¬
bete, att försörja sig och familj, utan äfven
att dermedelst kunna hopsamla till skuldens af-
betalande, utom det, att genom en sådan ar¬
rest, helsa ja till och med lif derigenom ofta
förloras. Jag hoppas således, att någon än¬
dring härutinnan vidtages; hvarföre detta ock
till Idöglofl. Ridderskapets och Adelns upp-r
märksamhet till ompröfvande underställes.
Att detta memorial måtte till Lagutskot¬
tet blifva remitteradt, och med de öfriga Ri ks«
Stånden communiceradt, derom anhåller jag
ödmjukast.
Nto 36.
Grefve von Rosen, Carl Åxe\\
De fleste talare, sorn under närvarande
'42®
Den 3 Martil,
Riksdag gjort motioner rörande myntvärdets
bestämmande, och lindring i skatterne, haf¬
va ansett, att Bankens årliga behållning,
vore det lämpligate medel, sorn, tillvinnande
deraf, kunde dertill användas. Säkrast ledes
man till detta stora ändamål derigenom , att
denna behållning i productif väg, såsom den
säkraste grund lör all realisation, begagnasj
och de andag, som vid föregående Riksdagar
dertill blifvit lemnade , saint till uppbjelpan-
de af näringar, och biträde åt enskildte, vid
Större ekonomiska företag, hafva redan visat
väsendtlig nytta. I främsta rummet bland des¬
sa anslag, står det credit-:! på 100,000 R;dr
Banco, som blifvit lemnadt regeringen, tili
strömrensningar och lättade transporters öpp¬
nande, med hvad mera som kan leda till upp¬
muntran och befrämjande af en ökad produ-
edon m. m, Jag tror ej att något tillskott af
allmänna medel, kan vara mer fruktbärande.
Det är allmänt kändt hvilka skatter i metall-
och skogseffecter ligga obegagnade i det nor¬
ra Sverige, endast derföre, att inga vägar lör
deras transporterande finnas, och de större
strömmarne, i anseende till täta vattenfall, ej
kunna dertill begagnas. Genom dessa försvå¬
rade transporter, fjättras i högsta grad all ut¬
veckling af industrien, då sällan enskildtes
förmåga är tillräcklig att undanrödja hindren.
Den ökade produetionskostnad de förorsaka ,
borttager betydligaste delen af den vinst på
varan, som varit påräknad att fylla producen¬
tens egna behof, äfvensom dess andel i stats¬
bidragen, och hindra honom att undersälja
Den 3 Martti. 421
utlänningen. Detta har visligen blifvit af fö¬
regående Ständer ingett, och denna sanning
torde ej af de närvarande misskännas.
Det är af sådan anledning jag får proponera:
att det anslag af 100,000 R:dr Banco hvilket
blifvit lemnadt, måtte än vidare, till befräm¬
jande af economiska företag, af ett större om¬
fång och allmän nytta, fortfara; och an¬
håller jag vördsammast, att detta mitt memo¬
rial, måtte till vederbörande Utskott remitte¬
ras, och med de andra Stånden comnmniceras.
N;o 37.
Grefve von Rosen, Carl Axel;
En af de mäst välgörande inrättningar för
Brukshandteringen, är den af Ständerne lem-
nade rättighet att emot 3 procents ränta, få
beläna, på våg inkommit jern och andre me¬
taller. Vissa brister i Reglementet härför, gö¬
ra likväl att denna anstallt är af en inskränk¬
tare nytta, än den till Bankens och den en-
skiltde Bruksägarens fördel kunde vara, och
som Ständerne säkert velat åsyfta. Jag anhål¬
ler derföre, att på detta ämne få fästa Högl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Reglementet för dessa utlåningar föreskrif-
ver nemligen att efter den 1 Junii, (eller från
den tid då skeppningen anses vara öfverallt
börjad), få inga nya lån lemnäs, förr än efter
42»
Den 3 Martti.
den i’sta November, då skeppningen anses va=
ra allmänt slutad, och hvarförinnan den sum¬
ma som på hvarje Skeppund kommer att utlå¬
nas, af Banquens styresmän bestämmes-
Detta stadgande i Reglementet, medför
den olägenhet, att en Bruksägare snart sagt
är tvungen, att sälja den vara han, äfven på
eget förlag, tillverkat under loppet af vintern,
och som han under sommaren på stapelstads-
vågen införer, nästan till hvad pris, som efter
olika handelsställen, kan erbjudas, emedan gane
ska få Bruksägare äro i tillfälle att, i specu-
lation på högre priser, hvilka vanligen vid
skeppningens början äro låga, belasta sig med
ett inventarium af mer än ett halft års tillverk¬
ning, och ur sin rörelse umbära den betydli¬
ga försäljningssumman för flere hundrade Skepp,
jern. Hade han deremot den rättighet, att då
han fann priserne för låga, och varan miss-
bjudas, genast kunna beläna densamma till §
af det gångbara priset, och emot lindrig rän¬
ta, erhöll han derigenom den dubbla förmån,
att bekomma förlag till vidare drifvande af
sin rörelse och till sin förmån kunna begagna
den höjning i priser, som vanligtvis äger rum i
slutet af sommaren. Man klagar allmänt, att
vårt goda jern köpes af utlänningen till allt¬
för lindriga priser; men sättet att afhjelpa den¬
na olägenhet, är ej det, att betaga producen¬
ten och äfven den inrikes köpmannen, som med
Bruksägaren kan dela fördelen af en sådan be-
läningsrättighet, utväg att kunna hålla på sia
vara, utan snart sagt tvinga honom tili för¬
Den 3 Martil,
4=3
säljning, och derigenom fastställa det låga pris»
hvaraf utlänningen ensamt profiterar.
Vidare stadgar Reglementet: att da länen
förfalla, skola de fullt inbetalas. Man utfår väl
samma summa efter en korrt tid, men en Bruks¬
ägare, sorn belänt ett inventarium af t. tx 1500
Skepp, jern , måste emedlertid gå i författning
om anskaffande af 15,000 R:dr Banco, utgö¬
rande efter närvarande fastställde belänings-
pris, hela beläningssumman, hvilket, ehuru
blott för ett par veckor, medförer en ganska
stor olägenhet för jerntillverkaren, i synner¬
het under närvarande allmänna penningeförlä-
genhet. Om deremot det 6tadgades: att blott
skillnaden i det pris, som af BancoFullmägtige
vid hvarje Bruksårs början bestämmes, skulle
jemte upplupen ränta erläggas, vore denna
olägenhet helt och hållet afhjelpt.
1 anledning häraf, får jag föreslå:
l;o Att på våg inkomne metaller och
manufacturer som åtnjuta beläningsrätt, må un¬
der loppet af hela året kunna belänas, emot
den af Ständerne fastställde ränta.
2-0 Att dessa lån kunna blifva stående,
med villkor, att vid hvarje Bruks års förlopp,
den upplupne räntan betalas, och ny vågat¬
test, jemte revers inlemnas; samt, i händelse
BancoFullmägtige skulle minska lånebeloppet,
bör difiVrencen på gamla och nya summan ge¬
nast erläggas. Funno deremot BancoFullmäg-
424
Den 3 Martil.
tigs att den kunde höjas, bör denna förmån af
Bruksägaren kunna begagnas.
Då detta förslag kan komma att få ge¬
menskap med den allmänna finance reglerin¬
gen, får jag vördsammast anhålla, att det¬
samma, så väl till Stats- som BancoUtskot-
ten remitteras, och de andre RiksStånden med»
delas.
N:o 3«.
Herr von Wahrendorff, Martint
På en tid då allmänna rösten påkallar fri-J
het i Handel och Näringar, vågar jag vörd¬
sammast fästa Hnglofl. Ridderskapets och A-
delns uppmärksamhet vi 1 ett ämne, sorn med
denna fråga står i närmaste samband} jag
menar: vidsträcktare frihet för personer.
Jag vågar tro, att våra närvarande pass*
författningar, i anseende till utlänningar, i
betydlig mån, strida emot landets commerci-
ella fördelar, utom det att de ej stå i harmo¬
ni med andan af vår CoDstitution och med
Nationens lynne.
Det är allmänt bekant att utlänningar,
som önska inträde i Riket, böra vara försed-
de med Hans Excellence Stats-Ministerns för
utrikes ärendernes pass- Detta erhålles på
sätt, att den resande derom gör anmälan, an«
Deri 3 Martil»
425
tingen hos den från hans hemvist närmast vi¬
stande Svenska legationen, eller ock hos sitt
eget lands representant här i Riket, men van¬
ligast likväl förskaffar sig det genom något
Handelshus häri hufvudstaden, som derom
gör ansökan till passfördelningen af Hane Ex«
cellence Stats-Ministerns för utrikes ärender-
nes bureau.
Dels til! följe af sakens comparativt ringa
vigt om den går ministeriel väg, dels till föb
je af ett ombuds mindre activitet och dels till
följe af sjelfva afståndet af den resandes hem¬
vist härifrån, händer ej sällan att en, ja flere
månader åtgå, innan den resande kan lemna
sin hembygd, ifall, nota bene om passet blifvit
honom beviljat, och hans tålamod, eller sjelf-,
va motivet af resan tillåtet honom att invän¬
ta det. Skulle den resande, af en eller an¬
nan anledning, försumma att förskaffa sig of-
vannämnde pass, blifver han å gränsorten up»
pehållen och måste afbida våra posters lång¬
samma fram- och återresa, och forinaliteternes
marche, innan han blifver satt i tillfälle att
fortsätta resan, eller kanske nödgas återvänds
till annan ort, med oförrättadt ärende.
Resande af några få nationer, som med
oss stå i de närmaste handelsförhållanden,
hafva genom Kongl. Maj;ts visa och nådiga
medgifvande, sedan någre år tillbaka, erhållit
tillstånd i Riket inkomma med pass af de
Svenska Legationerne, eller med pass af dem
yiserade, eller ock med Stats-Ministerns i d«H
4s6
Den 3 Martii,
ras eget lands pass, men äfven desse gynna¬
de natiorer äro understundom underkastade
åtskilige uppehåll. I alla fall vågar jag
tro, att Kongl. Maj ts Nådiga medgifvande kun¬
de, med ej ringa fördel lör Svenska handeln
och till än större ära för Svenska namnet ut¬
omlands, tåla en långt vidsträcktare omlatt-
ning.
Hvem inser ej den skyndsamhet som er¬
fordras i de fleste handelsföretag, om de sko¬
la lyckas, hvem inser ej den misscredit Na¬
tionen vinner i aflägsne länder genom frendin-
gar, sorn återvända till sioa hem efter miss¬
lyckade handelsföretag, till följe af vexatori-
ska policelagar, och kanske någon gång med
minnet af ett mindre vänligt bemötande.
Min afsigt är dock, egenteligen ej, att cen¬
surera utöfningen af lagen, utan principen af la¬
gen i och för sig sjelf. Hans Excellence Stats-
Ministerns för utrikes ärenderne milda caractere
och öfrige egenskaper, böra redan göra mig för¬
vissad, att Hans Excellence så sällan som mö-
jeligt utöfvar sin magt att utestänga främlin¬
gar, och då det anses nödvändigt, det alltid
sker med en viss grad af motbjudelse, hviket
dessutom ej är mig obekant; då jag ej många
år tillbaka hade förmånen tjena i den utrikes
bureaun; men jag tror mig ej lika lätt kun¬
na förbigå hvad som är förhållandet i anseen¬
de till policens rättighet att bortskicka utlän¬
ningar. Det inträffar stundom och för¬
söken att göra det äro än talrikare, att Stock-
Den 3 Martti.
4=?
bolms Stads policekammare anbefaller sådan®
utlänningar, som på god tro hitkommit med
Stats-Ministerns pass, att, inom 24 timmar,
elior något längre, lemna hufvudstaden. Man
bör förmoda, i anseende till desse händelsers
ofta förekommande, att de ej sällan äga rum,
utan tillräcklig undersökning af nödvändighe¬
ten och, någon gång, till följe afen nog sträng
granlagenhet.
Det talrika antal af detta samfunds vär¬
de Ledamöter, sorn de sednare åren genom-'
rest främmande länder skola, som jig bör för¬
moda, med mig instämma deruti, att man nu
för tiden obehindrad och med intet eller gan¬
ska ringa uppehåll insläppes och kan förblif¬
va i de fleste länder på Continenten, de O-
sterrikiske Staterne likväl undantagne.
Då England är det land som i närvaran¬
detider tjenar till mönster för alla fria Staters
fullkomnande, anser jag ej öfverflödigt att för
Högloflige Ridderskapet och Adeln framlägga,
hvad som i detta land är allmänna lagen, i
anseende till fremlingar: Ingen vägras inträde,
ingen kan förvisas derifrån? Sådan är, säger
jag, allmänna lagen, som likväl i sednare ti¬
der, under Continentalkrigen till följe af Fran¬
ska revolutionen, undergått den modication,
att ministéren, med Parlamentets medgifvande,
äger rättighet att på eget ansvar aflägsna så-
dane främlingar, som på goda grunder kunn*
misstänkas för stemplingar mot staten. Detta
provisoriska medgifvande blef ej långt tillba*
•428
Den 3 Märtii,
ka förnyadt för 3;ne kommande Sr, men ej
utan mycket motsånd, ehuru ministéren endast
i 3*.ne fall, under loppet af flere år, gjort bruk.
af sin rättighet.
Det är kan hända, mine Herrar, ett bland
de vackraste drag af Engelska friheten, attmar»
då Londens gator ser den lilla Savoyardgos-
sen, under bar himmel, visa sitt Marmottedjur,
med samma beskydd för sin industri, som den
förste handelskrämaren i sitt rika magazin ut¬
breder sina dyrbarheter.
Med anledning af de skäl och anmärkning
gar, jag nu i ämnet haft äran anföra, vågar
jag till Högloflige Ridderskapets och Adelns
bifall hemställa, om ej i önskningsväg hos
Hans Maj;t Konungen kunde i underdånighet
anhållas, om någon allmän Och bestämd mo-
dilication af närvarande passförfattningar till
möjeligen största frihet och förmån för resan¬
de handlande af främmande Nationer, med
hänseende likväl å Statens säkerhet, som na¬
turligtvis i alla, detta Ståndets, önskningar gåE
framför allt annat.
Under 'nopp att Höglofl. Ridderskapet och
Adeln instämmer i mina åsigter, anhåller jag
att detta mitt memorial må till vederbörligt
Utskott remitteras.
\Den 3 Martil,
Nto 39.
Herr Ehrenborg, Carger:
I sammanhang med de af Grefvarne De
la Gardie och von Rosen väckte motioner om
vissa förmoner för Stockholms och Götheborgs
Sparbanks inrättningar egenteligen genom med-
Jens insättning i Banken eller Discontverket
till förräntande, får jag till enahanda förmån
anmäla den vid 1822 års början i Mariaestad
organiserade Sparbank, hvilken under loppet
af samma år 6amlat en fond af omkring 5000
R:dr Banco , och som fortfar att begagnas till
insättningar af arbetsclassen och andra både i
Staden och kringliggande ort; hvarjemte hem*
ställes, om ej samma förmån borde med lika
skäl tilläggas alla de inrättningar af nämnde
egenskap, som hittills blifvit eller hädanefter
blifva organiserade, på det sätt, att deras rät¬
tighet att genom något af berörde penninge-
verk få sine fonder förräntade bestämdes an¬
tingen till viss andel af samma fonder, såsom
hälften eller tredjedelen, eller ock till någon
viss summa för hvarje Sparbank, lämpad ef¬
ter dess nu varande fond, hvilken för Mariae*
stads Sparbank framdeles skall till vederbör¬
ligt Utskott närmare uppgifvas.
N:o 40.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Icke utan anledning öfverklagas pennin-
43Q
Den, 3 Martti*
geförlägenhet och inskränkta penningetillgån*
gar, men, ibland orsakerne dertill (ror jag
icke att man fästadt uppmärksamhet vid de
större summor, som årligen utgå till främman¬
de länder i synnerhet till Finland för victualie
och andra varor, som vårt eget land bör kun¬
na producera, och hvilken, utan beräkning af
allmän nytta, utsträckta importhandel, medver.
kat att minska tillgångarne i den inhemska
penningerörelsen. Det medgifves att för vid¬
tagande af prohibuiva författningar, eller så
höga tullafgifter, som medföra samma följder,
betänklighet kan skä'igen i allmänhet uppstå,
men då fråga är om inhemska producter och
deras uppdrif vande till en sådan production,
att den kan uppfylla landets behof, påkallar
likväl vidtagande af de stadganden , som be¬
reda ett så vigtigt ändamål, och om, i fölgd
af tractater med Ryssland, sorn flere gånger
blifvit förnyade, det blifvit Finland tillåtit att
för obetydlig tull, hitföra sina producter, och
riket derigenom måst vidkännas flere år en
betydlig underballance i Finska handeln, beräk¬
nad till minst en half million Riksdaler årli¬
gen sorn i Finland qvarstadnat, så torde det
vara att förmoda, att desse för Sverige i detta
afseende icke förmånliga handelsförbindelser
måtte snart erhålla ett önskadt slut. Med af¬
seende härpå och då iandtmannanäringen, icke
fordrar några kostsammare, och för Staten be¬
tungande anstalter för de<-s upprätthållande,
utan blott trygghet för afsättning och skälig
betalning, torde jag icke sakna anledning fö¬
reslå, att underdånig anhållan måtte göras det
Den 3 Martil.
sådane victualie och andre varor sorn Sverige
till eget behof kan producera med undantag
af ved allena, antingen efter en viss föreskrif-
ven tids förlopp, förbjudas till införsel, eller
beläggas med sådane tullafgifter, att de icke
kunde här säljas under de pris hvartill de, i
jemförelse till öfrige förhållanden, här böra
uppgå Om skäliga pris å landtproducter kun¬
na med trygghet påräknas, skola innan kort
tid behofven af iobemsk production fyllas oc,h
förhållandet blifva enahanda, tom med span-
nemålen, hvarå den för några år sedan, säkra
alsättningen, och skäliga betalningen, beredt
en sådan production att brist derå, och öfverdrif-
na pris, aldrig mera blifva att befara-, och om i
följd af höjda Tullafgifter, de öfriga Landtman-
navarorne skulle för någon tidstiga i pris, skall
deremot, innan kort en ymnogare tillgång
nedsätta prisen, som det händt med spanne-
målen och det på säkra grunder, då det blif¬
vit en följd af ökad production, samt Riket
dessutom vinna, i finnacielt afseende, då pen¬
ningar derföre icke behöfva till främmande
länder utgå} hvaremot, om nu varande ha'i-
delssystéme får fortfara, att Landtmannapro-
ducter såsom potates, bränvin, kreatur, kött,
fläsk, humla, ull m. m. få mot en obetydlig
tull från Finland och andra främmande län¬
der hitföras och säljas till underpris emot hvad
vara borde, skall inhemska productionen ännu
mera aftaga och följdernederaf fallatungt på han¬
delsvågen, och Rikets financielle förhållanden,
Hvilken Landtman skulle val, under sine hus-
hållsföretag och beräkningar, hafva anat, att
432
Den 3 Martii,
ullproduction, hvilken man i förflutne tider
med prsemier uppmuntrat skulle genom con-
currance af utländsk import af ull förmodeli-
gen till icke mindre, än omkring femtiotusen*
de pund årligen, blifva för Landtmannen så
ringa lönande att knappt tredjedelen, nu för
spansk ull betalas af hvad den för trettio år
sedan gälde, som har den påföljd att fårafveln
inskränkes, och ett större behof af utländsk ull
derigenom torde uppkomma, hvilket behof
deremot aldeles icke korner att äga rum, om
genom förbud eller högre tull, ullvärdet åter¬
kommer i sitt förra skick. Jag anhåller vörd¬
sammeligen att detta anförande må till Oeco-
nomie- och BesvärsUtskottet remitteras.
N:o 4i.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning:
Då det bör vara Lagstiftarens åliggande
att, så vidt möjeligt är, inskränka kostnader
och besvär för rättsökande, vid rättegångars
utförande, med hänsigt till olika locala för¬
hållanden, äfvensom att undanrödja, de svå¬
righeter och hinder, som, för desammas, be.
höriga fullföljande uppstå, torde jag icke sak¬
na anledning att föreslå, så vidt lämpeligt vo¬
re, några ändringar i den nu, i allmänna la¬
gen, stadgade rättegångs ordning, i följande
omständigheter. Det har icke undfallit all¬
männa uppmärksamheten, att föreskrifter för
civila måls behandling i Rättegångars upp-;
komst
Den 3 Martii,
433
komst tarfvade förändring, i afseende hvarå
fiågor uppstått om inrättning af förliknings—
domstolar, äfvensom om psrmanente Härads¬
rätter, men, då förslag i förra afseendet sak¬
nat en önskad framgång, och dåafgörandet af
den sednare frågan, beror pä en aflägsnate
tids pröfning, hemställer jag vördsammeligen
om icke föreskrifter först kunde vidtagas, sorn
inskränkte besvär och kostnader, i synnerhet
för dém, hvilka genom stämning blifva tvung-
ne till svaromål, i tvistemål, som understäl¬
las HäradsRätts pröfning. Till åtydnad af nu
gällande stadgar, böra alle som stämt eller
blifvit stämde till HäradsRätt, genast vid tin¬
gets början sig infinna; en mängd af folk samlas
således, för obestämd tid, utan att känna ti¬
den då, dem angående mål kunna förekomma,
och utan sysslosättning; och af detta förhål¬
lande skall ofelbart uppstå en betydelig mo¬
ralisk skada hvartill kommer att den rättsö¬
kande allmogen måste, med dryga kostnader
söka biträde på stället af halflärde och olärde
sakförare, kostnader som en svarande part al¬
drig kan få ersatte, dä rättegångskostnadser-
sättningen beror pä HäradsRätten och nästan
aldrig uppgår till verkliga kostnader, som en
svarande part, under ofta uppskjutne tvister
vid HäradsRätten mäste vidkännas. Med an¬
ledning deraf, och föreslående af det tillägg
till 11 Cap. i §■ RäiregånesBaiken, att i stärn,
ningen, skulle piiståendet fullständigt tune fat/as, ti 11-
styrkes vidare, att föreskrifterne till person-
Bil, till Ridd. «. Ad, Pr. 2 Band. 2 8
434
Den 3 Martil,
lig inställelse eller fullmägtiges ställande vid
Domstolarne torde undergå en sådan gransk¬
ning, att i de fleste fall, inställelse för sva¬
rande parter personligen, eller genom full-
mäktige kunde undvikas, och parterne vid
HäradsRätterne vara berättigade, att efter, af
svaranden vid uppropet afgifveo stämning och
ikrifteligt eller munteligt yttrande till besva¬
rande deraf, kunna, utan ansvar vara ifrån
tinget frånvarande, med förbindelse likväl, om
HäradsRätten i afseende på vittnesmål eller
nödige upplysningar ansåg begge parternes
närvaro nödig, för svarande parten att på
HäradsRättens kallelse, och på kärandens
förskjutande kostnad, sig inställa. Då rätts¬
frågor kunna förekomma hos Landshöfdingar
och i Rikets Collegier, af lika så grannlaga
och invecklad beskaffenhet, som vid Härads¬
Rätterne, synes, med undantag af de förre
fall, då HäradsRätt kan finna personlig instäl¬
lelse nödig, att en svarande icke mera bör
besväras med personlig inställelse vid vite,
vid underdomstolarne än hos Landshöfdingarne
och Collegierne, utan målen kunna afgöras på
för handen varande skäl, om ej svaranden
sjelf vill bevaka sin, på målets behandling,
beroende rätt. I sammanhang härmed före¬
slås vidare att tiden för vads erläggande emot
och besvär öfver HäradsRätt och Lagmans-
Rätts dornar, samt för anmälan i Hof-Rätt att
få hos Kongl Maj;t söka ändring i HofRätters
dom och utslag, måtte förändras, och den vin¬
nande parten, i alla Instantier vare pligtig på
Den 3 Martil,
43S
lämpeligt sätt lemna vederparten del af det
meddeldte beslutet, samt, fatalietiden till vade-}
penningars erläggande och ändringssökande j
beräknas ifrån detta delfående, och icke blif¬
va mycket inskränkt, äfvensom, att, i anse¬
ende till tidsutdrägten, för höjda vadepenningar,
kunde i Landtränteriet i provincen få nedsättas,
samt beviset öfver den i föreskri fven tid verkställ te
nedsättning bifogas de, till nästa Instantien,'
ingifvande handlingar. Vidare och till bere¬
dande af nödigt rådrum och trygghet för rätt¬
sökande , föreslås, att den kortare tid, sorn f
25 Cap. Rättegångsbalken är töreskrifven för
ändringssökande hos HofRätten, måtte beräk¬
nas ifrån delfåenclet af dom eller utslag, mea
icke ifrån dagarne af dess utfärdande: Jag har
kändt en händelse för flera år sedan, då par¬
ten så sent erhöll HäradsRättens utslag, atfc
rådrum ej var öfrigt till ändringssökande £
HofRätten och då ingen controll tili förekom¬
mande deraf kan äga rum mot domare, somt
stundom icke utgifva expeditioner och utslag
förr än en längre tid efter tingets slut, så sy¬
nes det nu föreslagne stadgande, i flere afseende»
vara nyttigt och nödigt. Ytterligare, får jag, till
förändrings föreslående, anmärka det stadgande
I 30 Cap 1 §. RättegångsBalken, ”att dea
sorn söka vill, att Konungen må pröfva Hof-
Rätts dom och utslag, sorn i hufvudsaken
fallit, gifve det skriftligen tillkänna i Hof¬
Rätten innan klockan tolf å sjunde dagen,
den oräknad då utslaget föll, och sätte der
tillika ia stoa daler, eller så mycket i guld el^
436
Dcu 3 Martil,
ler silfver sorn deremot svarar.” Då man besih
nar vigten af, att kunna fullfölja sin rättegång ,
till pröfning i högsta Instantien och kostnader-
ne dervid, genom nedsättning af Revisionsskil¬
ling, och jämförer dermed det korta rådrum j
som i detta lagstadgande dertill lemnäs, torde
man icke sakna anledning till en billig för¬
undran, att en sådan föreskrift, utan att vara
af nödvändigheten påkallad, kunnat i längre
tid få förblifva oförändrad och då man jäm¬
förer principer för rättsfrågors behandling, sorn
allestädes böra vara enahanda, förekommer det
värkeligen anmärkningsvärd^ de skiljägtige fö¬
reskrifter, att för rättsfrågors dragande till Kon¬
ungens pröfning uti KammarCollegium här den
tappande partens dertil fyra månaders tid, neni.
ligen ejter delfåendet af utslaget, utan kostnader,
xnen deremot HofRätten blott sex dagar nem¬
ligen ejter anslag, med förbindelse derjemte
till nedsättning af revissionsskilling; då lik¬
väl förbindelserne i lika instaritier böra vara
lika, och är det svårt att inse skälen hvar¬
före icke en vinnande part i HofRätten skall
stå i samma förbindelse till sin vederpart, son»
en vinnande part i KammarCollegium. Jag
hemställer derföre om man saknar anledning
till den öfvertygelse att flere föreskrifter till
förbindelser och fatalieberäkning efter anslag,
för ärenders behandling i HofRätt mera till¬
höra forntidens rättegångs-formaliteter än de
af nödvändigheten äro påkallade och hvari så
mycket mera inskränkning och förändring sy¬
nes vars nödig, som föreskrifterne synas vars
Den 3 Martti,
43?
fpr rättsökande stundom högt besvärande, då
de, för egen säkerhet, nödgas dageligen efter¬
se anslagens innehåll, och det under en obe¬
stämd tid, hvaremot det på HofRätts godtfin¬
nande beror, att förr eller sednare, vid ett
mål någon åtgärd vidtaga, och vill det synas,
att till sådane mindre nödige anslag, skulle
äfven kunna hänföras föreskriftprne vid vitén,
för svarande parter, i 27 Cap. 1 och 2 §. §.
RättegångsBalken, hälst den mindre vidlyftige
procedure till completterande af ett mål, sorn
i Collegier följas, synes äfven kunna i Hof-
Rätt tillämpas, utan inskränkning i någons
rätt} eller för målens utveckling. Då före¬
målet för denna motion hufvudsakligen är att,
genom meddelande af ett säkert och längre råd¬
rum betrygga rättsökande, för försittande af fa¬
talier, efter erhållen kännedom oni domars
innehåll, får jag i sammanhang dermed fästa
uppmärksamhet å föreskriften i Kongl. För¬
ordningen den 2 Februarii 1807 om enskiften
att nemligen fatalieme af sextio dagar, tilian,
drings sökande i Landshöfdingen utslag, be¬
räknas ifrån utslagets datum enär det likväl
kan hända att denna korta fatalietid, framskri¬
der under utslagets qvarliggande i LandsCan-
celliet, och hvarom den tappande partén icke
äger kännedom, särdeles sorn, någon Författ¬
ning icke föreskrifver att äldane utslag efter
anslag vid LandsCancelljet skola utgifvas. I
anledning deraf föreslås den ändring att fata-
lietiden af sextio dagar, äfven måtte efter
delfåendet beräknas; äfvensom, i anseende tilli
43*
Dm 3 Martti«
föreskriften, att den sora i KammarCollegii
utslag, hos Konungen ändring söker bör be¬
svären bilägga bevis, när han?» af Collegii
utslag del erhållit, den synes i så måtto böra
ändras att denna förbindelse bör åligga den
vinnande partén, hälst den tappande parten,
om han till exempel får utslaget sig tillsändfc
ä ett recomenderadt bref, derom icke erhåller
bevis, men saknar möjelighet att verkställa
Lagens föreskrift; och känner jag en sådan
händelse, som lagt hinder för en saks fullföl¬
jande till högsta Instantien. Sluteligen anser
jag mig böra nämna att visse delar af denna
motion blifvit, alve» sista Riksdag, framställ-
te, men af Lagutskottet afslagne, dels såsom
Tubbande nu stadgade rättegångsordning, dels
såsom innefattande ämnen, som lämpeligast
böra komma under pröfning vid omarbetning
af allmänna lagens stadganden, sorn af en Co*
mittée nu förenafves, hvarvid jag får anmär¬
ka, i förra afseendet att rubbning af det gam¬
la icke bör allena antagas såsom skäl till af—
slag, utan vederläggning, om man kan före¬
slå något bättre i stället; varande då, sorn
nu, hufvudsakliga föremålet för min motion,
till beredande af Enhetspriuciper vid alla högre och
lägre. Embetsverk i förening med trygghet för rätte
sökande till bevarande af fatalier och rådrum att
hinna jn kännedom af ett utslag och dom innan de
voro förpligtade dori söka ändring; att delfående af
dom eller utslag, skulle gonom ett allmänt stadgan¬
de blifva tiden ifrån hvilken fatalier borch beräk¬
nas, i stället för doms eller utslags ut gifning s dag,
Den 3 Martti^
439
hvarjemte jag, i anseende till LagUtskottets
förenämnde hänvisning till LagComitéens om¬
arbetning af lagen, får yttra den öfvertygelse,
att nyttiga lagförändringar icke böra uppskju¬
tas till en aflägsen framtid, i afseende på Lag¬
Comitéens åtgärder, helst nu vidtagande stad-
ganden, icke kunna lägga hinder i vägen, för
kommande generationer att njuta fördelarne af
Lagsystemets omarbetning. Jag anhåller vörd¬
sammeligen att detta anförande må till Lag¬
utskottet remitteras.
N:0 42i
Grefve Sparre, Erici
Bland de medel man föreslagit till af-
bjelpande af penningeförlägenheten i handel
och rörelse, ha nästan alla hittils åsyftat ett
förökande af Bankens myntrepresentativer, an¬
tingen omedelbart, genom utgifvandet af flere
Bancosedlar,eller påen omväg medeistutgifvan-
de Diseontassignationer, grundade på lånerät-
tighet i Ranken; med ett ord, Banken dess fond
och dess credit, har nästan alltid lagts till
grund för förbättringarne, och dessa merendels
föreslagits på bekostnad af Bankens Fond och
Credit» Jag ärnar ej nu ingå i någon under¬
sökning öfver nyttan och nödvändigheten af
hvarken Banken eller Riksens Häglof]. Ständers
derigenom etablerade Credifrörelsej men om
Den ri Martii.
afsigten är att på ett eller annat satt realisera
Bankens obligationer, så är det klart att des¬
sas antal ej vidare, utan ny fond, bör ökas,
hvarken medelbarligen eller omedelbarligen.
Jag tror också att mot penningeförlägenheten
finnes ett annat botemedel, nästan lika verk¬
samt, men onekeligen säkrare. Detta medel
består blott i undanrödjandet af hindren för
den enkildta Creditrörelsen. Jag kan icka finna
denna rörelse obehindrad, så länge t. ex. den
af allmänna lagen, i 4 Cap. 6 §. Utsöknings-
Balken förutsatta assigncringsrätt, är genom
andra Författningar inskränkt till skrifna invis-
ningsr eller assignationer; och jag kan å en
annan sida ej heller ar. ? den obehindrad, så
länge all uttryckeligen föreskri/ven ränta är till
sitt maximi belopp bestämd af lagen; men
jag är öfvertygad att om dessa och andra hins.
der bortskaffades, så skulle denna rörelse,
ensam och snart afhjelpa penningeförlägenhe¬
ten, blott genom lossandet af det stora belopp
i Bancosedlar, som nu, för att ersätta bristen
på privat Creditrörelse ligger fjettradt i köp¬
mannens och Capitalistens Cassakistor. Hjel'3
pen vore således gifven utan behof, att föröka
Bankens Sedeibelopp eller tillskapa nya Di-
scont-sedelmassor.
I anledning af denna öfvertygelse anser jag
för min pligt, att föreslå det Riksens Höglofl.
Ständer måtte hos Kongl, Majit i underdånig¬
het anhålla om sipp häfvande af alla de Lagar sch
-Författningar, som lägga något hinder\i vägen för
enskildt man, att, ensam eller i holeg, och på hvad
Den 3 Martu.
sålt han vill och mägfar, begagna dm credit han
äger.
Jag får den äran utbedja mig remiss till
vederbörande Utskott af denna motion.
N:0 43.
Herr Stjernstam, Ludvig'..
Enligt äldre stadganden böra sådana upp.
bördsmanna räkenskaps-handlingar som benäm¬
nas afkortningslängder af redogöraren ingif-
vas till Tingsrätterne, för att derstädes upp¬
läsas, granskas och medelst Domarens påskrift
verificeras.
Denna anstallt om än annan väsendtlig
nytta, än säkerhet emot möjlig förfalskning,
dermed ej vunnits, medger jag varit nödvän¬
dig, på fen tid då någon annan controll icke
medförde denna magtpåliggande säkerhet i re*
dogörelseverket.
Men då Riksens Höglofl. Ständer uti nu
gällande Bevillningsstsdga etablerat en con¬
troll, sorn i alla afseenden uppväger den förr
omnämnde, nemligen derigenom, att afkort-
ningslängderna böra i Socknestämma granskas
och af Sockneberednings Taxerings ledamöter
verificeras och underskrifva, så anser jag den
förra ännu qvarstående handläggningen af sli¬
ke räkenskaper vid Tingsrätterne aldeles onö-,
'442
Den 3 Martil.
dig och öfverflödig, särdeles någon dubbel
cootroll nu mera än förr icke synes behöflig.
Denna min anmärkning anhåller jag må
till Bevillningsutskottet remitteras, på det Ut¬
skottet i den blifvande nya redactionen af Be-
villningetadgan , må, efter pröfning häraf, kun¬
na intaga ettupphäfvande af förberörde äldre
föreskrift*
N:0 44*
Grefve Snoilsky t Nilt:
Vid bestämmandet af ansvar äfvensom vid
förvandling af böter för vissa fall af qvalifice-
rad tjufnad, hafva Under-Domare icke sällan
råkat i villrådighet huru lagen och de deröf¬
ver till förklaring eller tillägg utfärdade För-;
fattningar rätteligen skola förstås och tilläm¬
pas; och erfarenheten har visat, att skiljakti—
ea meningar i dessa frågor, äfven inom Öfverg
rätt ägt ium.
Det är af sådan anledning, jag trott mig
såsom föremål för en lagförklaring böra an¬
mäla 2:ne händelser, där bestraffningens qvan:
titet icke synts mig vara i lagen nog bestämdt
uttryckt och dessa händelser äro; då en per¬
son hvilken lidit straff för enkel tjufnad se¬
dermera begår stöld från husbonde j samt då
någon föröfvar sistnämnde brott andra gången.
42 Cap i § Missgerningsbalken stadgar;
Ben 3 Martil,
443
stjäl, snattar, eller uppsåtliga förfar, eller un-
dandöljer tjenstehjon eller annan betjent, nå¬
got af dess husbondes egendom; det ligge allt
i tveböte mot annat snatteri och tjufnad. 40
Cap 3 §. i samma Balk. Varder tjuf för stöld
andra gängen lagförd, bote fyradubbelt tjuf-
nadens värde. Orkar han ej böta, plikte med
kroppen som sagdt är (i 1. §) och då ökes
straffet med fem pär spö eller fyra par ris 3
och Kongl. Brefvet den 20 December 1737,
meddeldt i anledning af underdånig förfrågan
om rätta förståndet af 42, .43 och 46 Cap.
MissgerniogsBalken, innehåller, att då lagen
ansett hustjufnad svårare än annan tjufnad och
stadgat, att de böra ligga i tveböte emot
annan stöld, så kunde derafj ej annat följa,
än att när böterne vore dubbla, kroppsplikten
jemväl borde för den sorn ej orkade böta för¬
dubblas.
I afseende på den första händelsen, har
det understundom inträffat, att Domare, under
åberopande af dessa stadganden, fällt den brotts¬
lige att böta 8 gånger tjufnadens värde, eller
i brist af böter, att, utom kroppsplikt, uträk¬
nade efter tjufnadens dubbla belopp, undergå
straffet för iteration, utgörande 5 pär spö,
dubbelt med 10 par, hvaremot andra Domare
ansett böterne för hvad som från husbonden
blifvit tillgripit, ej kunna bestämmas till me¬
ra än 7 gänger, eller 4 för andra resan stöld,
och 3 gånger, såsom dubbelt mot enkel tjuf¬
nad första gången, samt att ansvaret för ite¬
ration ej kunde fördubblas, och har denna se¬
444
Den 3 Martil.
nare straffbekännelse synts mig mäst öfvered-,
stämmande med lagstiftarens mening, hälst deri¬
genom iagttages ett rättvist förhållande i be¬
straffningens stränghet mot hvad för enkel
stöld i allmänhet äger rum.
Rörande andra händelsen, eller straffets utn
sättande för den person, sorn begår hustjufnad
andra gången hafva meningarne hos Domare
varit ån mera delade, så att somlige, med an¬
tagande al den grundsats, att den bot lagen
för iteration af tjufnad bestämdt icke kunde,
genom det tjufudden jemväl i öfrigt vore qva-
lificerad, undergå någon förändring eller till¬
ökning, utan sjudubbla böter för ifrågavaran¬
de förbrytelse, och om dessa ej kunde erläg¬
gas, dubbel kroppsplikt efter stöldens värde,
med tillägg af fern par spö eller 4 par ris för
iteration, en del åter förklarat de i 3 §. af 40
Cap MissgerningsBalken omförmälte böter böra
fördubblas, men i händelse af bristande till¬
gång, iterations-ansvaret i spö eller ris icke
skulle förändras3 andre åter ansett både kropps-
plikten efter stöldens värde och iterationsstraf-
fet böra fördubblas; samt ändteligen några Dorna-
re trott, att böterna böra blifva dubbla emot
för hustjufnad första gången och således 12
gånger stöldsumman, samt enahanda förvand¬
ling sorn sistnämndt är, böra iägttagas.
Af dessa meningar synes mig den vara
rättast, sorn, äfven, för andra gången hustjuf¬
nad, fastställer blott 7 dubbla böter och in¬
gen tillökning i iterstionsansvaret, i händelse
Den 3 Martti.
445
ftifed kroppen pliktas skall: ty den bot, som
särskildt blifvit bestämd för det ett brott för¬
nyas, bör skäligen ej vara underkastad förän¬
dring för det, att samma brott, i anseende till
stället der det blifvit föröfvadt, eller tjufvens
förhållande till den person hvarifrån tillgrep¬
pet skedt kan vara qvalificeradt;
Jag vågar derföre vördsamt föreslå, att
fett bestämdt stadgande matté meddelas i af¬
seende på bestraffningsgrunden för ifrågava¬
rande erne särskildta händelser, till beredande
af enhet i Lagskipningen, hvarvid jag tillika
får hemställa, att sådant äfven måtte afse de
uti 43 och 46 Cap. MissgerningsBalken befin-
teliga med hustjufnad lika bestraffade brott-
Och anhåller jag, att detta mitt memorial
må till Höglofl. LagUtskottets Utlåtande va-r-
dä remitteradt.
N:0 45*
Friherre Stjerncrona, David'.
Vid Kongl. Skånska DrägonRegementet
åtnjuta 13 SubaltérnÖfficerare af Statsmedlen
penningelön med 200 R:dr Banco. Häruti in-
begripes likväl to tunnor Spannmål beräkna¬
de i värde efter årets markegång, hvarigenom
en obetydlig förhöjning åstadkommas. Otill¬
räckligheten af en sådan lön tören Cavailerie-
Ofticer uti närvarande tid, är så påtaglig, att
Dea 3 Martiin
jag anser den icke behöfva ledas uti bevis,’
StabsCornetteme vid Hans Kongl. Höghet Krone
Prinsens HusarRegemente som är stationeradt
uti samma provins, erhålla uti lön 405 R:dr
16 sk. Banco oberäknadt den förhöjning som
uppkommer genom uti lönen inräknade 20
tunnor Spannemål, hvilka utgå efter Riksmar-
kegångspris. Fänrickarne vid de tvenne uti
Skåne befintlige Indelta JnfanterieRegementer-
ne åtnjuta enahanda lönevilkor med penninge
löntagarne vid Skånska DragooRegementet, e-
huru tjenstgöring vid Cavallen nödvändigt
medförer större utgifter. Genom denna jem¬
förelse synes till hvad grad SubalternOfficera-
rena vid Skånska DragonRegementet äro van¬
lottade.
På dessa skäl får jag göra den motion,
att penningeLönerne vid Skånska DragonRe¬
gementet måtte blifva förhöjde till 300 Rtdr
B:co, samt häruti inberäknas 15 tunnor Span-
nemål som böra utgå efter Riksmaikegåog. Jag
får vördsamligen anhålla att denna motion
måtte till StatsUtskottet blifva remitterad.
N:o 46.
Herr Ankar sparre, Ingemar Augusti
Vid 1815 års Riksdag ingofvos åtskilliga
förslag till förbättrande af den då gällande
Bevillningsförordning, hos Ridderskapet och
Adeln i synnerhet af Friherrarne Rudbeck;
Den 3 Martil.
447
Wrangel’, Cederström och Herr von Törne,
jemte anmärkningar af Friherre Wrangel. I
anledning deraf fattade Riksens Ständer, på
Bevillningsutskottets tillstyrkan, det beslut,
att förslagen borde allmän göras, för att vid
en kommande Lagtima Riksdag kunna bedö¬
mas till sin användbarhet, och skulle alla med
Bevillningsämnet gemenskap ägande handlingar
på Statens bekostnad uttagas samt af en bland
de värde Ledamöter som då åtog sig det be¬
sväret till allmänt tryck befordras. Nu då
det är af nöden att få se beslutet värkställt
tprde vara skäl få upplysning huruvida den
värde Ledamoten, som åtagit sig det nämnde
besväret, erhållit de nödiga bandlingame och
bör redovisning af honom äskas för hvad åt-
gjordt blifvit och huru Statsanslaget för detta
ändamål blifvit användt.
Detta memorial jemte bilagde tryckte Be-
villningsförslag och anmärkningar dervid an-
hålles må till vederbörligt Utskott remitteras.
N:o 47.
Herr Gyllenram, Berndt Fredric:
I den händelse att hädanefter som till¬
förene Bränvinspannor som skola begagnas bö¬
ra af tillförordnade Justerare uppmätas och
stämplas, så får jag föreslå, det ansvaret för
dessa Justerarnes förrättningar, bestämdare måt¬
te dem åläggas, än uti nu gällande författ-
448
Den 3 Martti.
ringar, på det att ej tillverkare af Brännvin,}
må stanna i ansvarsskyldighet för hvad de för¬
ra af siurfaktighet och vårdlöshet, uragtlåta.
Jag har sjelf en obehaglig erfarenhet deruppå,
att så kan tillgå, och till förekommande af
dylika olägenheter föreslår jag, att. intet an¬
svar, och ingen förlust af Brännvinsredskap
må i något afssende tillskyndas den tillver¬
kare af Brännvin som har sin panna lagligt
stämplad och krönt, utan må allt sådantdrab-
ba Justeraren, utan att pannan confiskeras el¬
ler Cörseglas, blott åter uppmätes och oni-
kroncs»
Om remiss af detta till vederbörligt Ut¬
skott anhåller jag ödmjukast.
N.*o 48.
Friherre von Roxendorff, Carl Gustafi
Jag har visserligen hört och skulle rara
böjd att tio, det den för handen varande sto¬
ra Financeoperation, skulle, med flera, äfven
medföra indragningen af det anslag Kongl.
Maj t och Riksens Ständer gjort såsom fond
för Bancolån till understöd för nyttiga uppod¬
lingar i landsorterne, och att i följd deraf den¬
na lånerättighet skulle upphöra; men då detta
troligen först skall komma under Riksens Stän¬
ders öfverläggning, och en sådan förändring
kanske ick? så snart kan för sig gå, har jag*
Den 3 Martti''
449
för den tid som denna lånerättighet ännukan
vara öppen, ansett Åtskilligt ändringar och til¬
lägg i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga kungö¬
relse i detta ämne af den 3 November 1819
af högsta nödvändighet, hvarjemte jag före¬
nar deri ödmjuka anhållan, att de re olutionec
och instruetioner, som Herrar Bancofullmägti-
ge kunna meddela Herrar Commissarier i Rik¬
sens Ständers Bank i afseende å tillämpnin¬
gen af förordningen och hvartill näriaggde a:na
FrotocollsUtdrag gifva anledning, måtte, (så
framt Herrar BancoFullmägtige äga rättighet
att i någor måtto ändra Kongl. Maj:ts nådiga
Kungörelser) blifva offentliggjorde till lånesö-
kande odlares efterrättelse.
Jag anhåller vördsamligen att detta mitt
memorial, jemte bilaggde föreslagne ändringar
i Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse angående
vilkoren vid beviljandet af Bankolån för nyt¬
tiga odlingsföretag, samt de åtföljande a:ne
ProtocollsUtdragen, måtte till vederbörande
Utskott blifva remitteradu
Nto 49.
Herr Gripenstedt, Jacob;
Följande stadganden i våra bröttin ålslagar
anser jag fordra Höglofl. Ridderskapets och A-
delns granskning.
Bil, till Ridd. 9. Ad. Pr. II Band. 29
45°
Den 3 Martii,
uo Domstolarnes Protocoller innehålla
ständiga exempel, att brottslingar återkalla den
bekännelse om brottslighet, hvilken de förut
gjordt i vittnens närvaro eller inför autorite-
ter; Och det afseende som fästes vid en slik
återkallelse, bereder ofta de brottsligas digif¬
vande, ställande under framtiden samt insät¬
tande på bekännelse, hvilka åtgärder hafva ett
menligt inflytande på Folkets moralitet, per¬
sonlig säkerhet och ägande rätt.
Utan att spilla tiden med ett öfverflödigt
motiverande af lagens bristfällighet i närvaran¬
de fall föreslår jag, att 17 Cap. 37 §. Rätte-
gångsBalken måtte få följande lydelse:
”Varder någon i brottmål bunden till sak
med klara skäl och fulla bevis, äntå att han
ej kan förmås till bekännelsether galle ej
hans nekande. Och vare jemväl ogild åter¬
kallelse eller förnekande af bekännelse, som
den tilltalade gjort i närvaro af ojäfvige perso¬
ner, inför Domstol, eller annan embetsmyndig¬
het, derest icke den tilltalade, med minst halft
skäl, kan styrka, att han till bekännelsen blif¬
vit tvungen eller lockad. Ej må Domare el¬
ler Konungens Befallningshafvande låta någon
till bekännelse pinas och plågas: gjör der nå¬
gor, plikte som saken är till. I grofva brott¬
mål må Domaren försöka med svårare fängel-
6e, att tå sanningen i ljuset ther bindande lik¬
nelser och omständigheter finnas ernet den som
anklagad är: förfare dock dermed varsamme¬
liga.”
Den 3 Murtii.
45*
2:0 Lagen innehåller i 17 Cap. 7 §. Rät-
tegångsBalken att eget husfolk, och enskildte
tjenare, tå de i tjensten äro, ej må vittna, ti¬
tan så är, 311 groft brott inom huset skedt och
andra ej hafva när varit,' och detta stadgande
tillintetgör nästan alldeles möjligheten af be-
visning om tjufnad, jag föreslår detföre, att
eget husfolk och enskiita tjenare, så väl hos
målsägaren, som hos den tilltalade, böra få
vittna i tjufnadsmål, om de för öfrigt äro o-
jäfvige.
3:0 Kongl. Brefvet den 24 April 1754 bju¬
der, att hvarken böra vittnen i mål, som an¬
gå brott, vittna om sådant, sorn emellan fyra
ögon säges, eller bör något afseende göras å
sådane vittnesmål , tiar de ej med laga skäl
bestyrkas eller af parten vidkännas.
Detta stadgande bidrager i märkelig mån
att försvåra bevisningen mot tjufvar och an¬
dre missdådare; och emedan den moraliska
skyldigheten mätte stå fast, alt man är plig¬
tig upptäcka brottet, oaktadt man emellan fyra
ögon tätt veta det; så yrkar jag, att törenäum-
de Kongl. Bref till all. verkan upphälves.
40 Bland orsakerna till tidsutdrägt med
Brottmålsrans knirigar, äro brouslingars falska
uppgiftet om btott, begångtle på andra orter,
dit de af såd>n anledning förås, för att un¬
dergå ransakning, till kostnad för Kronan,
Domarens gäckande och Protocollernas fyllande.
Detta i lagen omnämnde brott borde utan af?
452
ijtin 5 Martii.
räkning på den kroppsplikt, hvartill den till¬
talade för öfrigt vore förfallen, straffas nied
spö eller ris allt efter lögnens beskaffenhet och
längden af den derigenom förorsakade trans¬
porten, hvilken, jämte Domarearfvodet, där
sådant ägde rum, borde ersättas af den tillta¬
lade, i fall han dertill hade tillgång.
Nto 50.
Herr Gripenstedt, jfacob:
Den sedan sista Riksdag förhöjda insäft—
ningSsumma för StiftsFröknar, har haft den
följd att färre personer begagnat denna inrätt¬
ning, som ofta räckt en hjelpsam hand åt beJ
hofvet och ålderdomen. Om den således för¬
felat sin ändamål, vore det önskeligt om nå¬
gon minskning af insättningsbeloppen kunde
vinnas eller åtminstone utlösen af stjerna och
band undvikas-
N:0 512
Herr Haij t Albrecht:
Som vid första anläggningen af segelfar¬
tens öppnande förbi Trollhättan en damm fanns
vara nödig, som betydligen influerat till vatt¬
nets stigning i Götha Elf, emellan Trollhättan
och Wenern, hvarigenom de omkringliggande
Den 3 Martil.
455
Hemmansägare och Boställsinnehafvare blefvo
genom vattnets uppstigande på deras ägor myc¬
ket lidande, så hafva de så om ersättning för
detta lidande af Staten, från längre tider till¬
bakars njutit vattuskade-ersättning till ett visst
belopp för hvarje hemman, tills nu på sune
år då den ej utfallit, och som deras lidande är
nu lika stort som förr, så vågar jag vördsamt
anhålla att desse jordägare och Boställs-inne-
hafvare måtte få tillgodonjuta vattuskade-er¬
sättning till lika belopp de förut erhållit, äf¬
vensom ersättning för de 2:ne passerade åren
som ej någon bekommits. Om denna min mo¬
tions remitterande till StatsUtskottet anhålles
vördsamt.
N:o 52.
Herr Uggla t Carl Fredric:
Då jag nu för första gången yttrar mig i
denna vördnadsvärda Samling af Rikets ädle
utbeder jag mig Herr Grefvens och Landt-
Marskalkens samt HöglofligeRidderskapets och
Adelns benägna öfverseende med bristerna i
mitt framställningssätt. Om jag ej ansåge hvad
jag nu kommer att föreslå, såsom verkeligen
gagneligt, skulle jag ej våga dermed bortta¬
ga en dyrbar tid eller framlägga detsamma för
en så insigtsfull pröfning, och då jag haft an¬
ledning förmoda, att denna motion skulle väc¬
kas af en värd ledamot inom detta stånd,
hvars sakkännedom är ojemnförligt större än
45 4
Den 5 Martil.
den jag äger och utaf hvilken jag inhämtat
första idéen tiU densamma, har jag i det läng,
gta dröjt med min framställning af ämnet.
Flere värda ledamöter af detta Riksstånd,
hsfva här yttrat sig öfver den verkeliga för
handen varande svårigheten af skatternas ut¬
görande t II Kronan; månne ej derföre äfven
hvarje utväg att lätta denna svårighet, borde
söka vinnas? Det är med anledning af ett
förmodad! jakande svar härtill , som jag vågar
ödmjukast underställa, otn ej till lättnad i Kro-
EoUtlagornes utgörande, den contanta uppbör¬
den deraf framdeles, i likhet med hvad i Frank¬
rike brukligt är, kunde komma att ske genom
så kallade Coupons,
Hvar och en skattskyldig ärhölle en Cou¬
pon, på hvilken summan af hans bidrag till
Staten för året, upptoges i ett visst antal, till
penningebelopp lika stora delar. En eller fle¬
re af dessa delar, kunde då, allt efter sora
penningar hos den skattskyldige inflöto , till
Krortobetjfnmgen, eller någon annan till upp¬
börd föiordnad, hqvideras, mot erhållande
qvitto och dtp betalde delen afsk iljas från det
hela.
En viss tid borde likväl bestämmas, inom
hvilken hela summan af årsbidraget , skulle,
till undvikande al lagsökning, vara betald.
Hvilken ti 1 rom härtill vore den lämpligaste,
lempar jag åt den sakkunnigare att bestämma,
Den 3 Martti.
455
Fördelarne af detta uppbördssätt vöre
mångfalldiga, jag nämner för kortheten skull
blott: att man i mindre summor på obestäm¬
da tider fick erlägga sine Kronoutlagorj så¬
ledes ej Speculanten vara i tillfälle att uträk¬
na när och huru mycket penningar som be-
höfdes, såsom nu till de vanliga uppbörds-
stämmorna stundom sker, till den penninge-
behöfvandes präjande.
Dessa Coupons skulle i grund af be vill—
ningen upprättas och deras belopp blefve i
det närmaste lika hvarje år emellan Riksda-
garne. De skulle så tidigt som möjligt på å-
ret tilldelas de skattskyldige, så att de deref¬
ter kommo i tillfälle att bedöma sina behof
till uppbörden.
Skulle uppbörden för Kronobetjeningen
försvåras, så tror jag likväl, att desse olägen¬
heter skulle vida öfvervägas af de förmåner
som detta uppbördssätt äger.
Om remiss till vederbörligt Utskott och
communication med de öfrige respective med-
stånden, anhålles vördsammast, och i händel¬
se den beviljas, ärbjuder jag mig, att till Ut¬
skotten närmare uppgifva sättet och verkstäl¬
ligheten af förslaget, i fall så äskas.
Dtn 3 Martil,
N:o 53.
Herr Wallqvijl, Gustaf :
I anledning af den märkvärdiga rättegång
emellan Herr Friherre Anckarsvärd och ett
indeldt CavallerieRegemente, hvilken rättegång
genom allmänna tidningarne är nogsamt känd,
har jag i det längsta väntat en motion som
skulle ge anledning till bestämdare Författ¬
ningar emellan Kongl. Maj:is och Kronans for¬
dringar och de Rostandes vid Indelte Cavalle»
riet skyldigheter} men då en sådan motion
lyckes uteblifva och jag anser den uppkomne
rättegången vara synnerligast föranledd från
de» löga bestämdhet emellan Konungens for¬
dringar och de Rustandes åligganden, finnér
jag min skyldig fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på att så väl till de Rustan¬
des framtida säkerhet som äfven för att bestämd
ina deras tillbörliga åligganden, något så kal¬
ladt knecktecontract borde med Indelte Ca-
valleriet upprättas, sorn bestämde excercitie-
tider, en ny munderings slitningstid m. m.
ländande till både Kronans och de Rustandes
gemensamma fördelar och säkerhet, och ön¬
skade jag att Ridderskapet och Adeln tilli¬
ka med de öfrige MedStånden måtte i under¬
dånighet anmäla denna önskan för att från
Konungen erhålla project till knecktecontract
samt bestämdare Författningar för hvarje In¬
delt CavaHeriRegemente, äfvensom jag anhål¬
ler att denna min motion måtte bli de öfrige
Dr.it 3 Martil.
457
MedStånden communicerad och till StatsUtkot-
tet remitteras.
N:0 54-
Herr Gyllensvan, Hindric Adolph.
Äldre och nyare tiders ärfarenhet besan¬
nar, att ju mera handel och rörelse äga rum
i en Landsort, dess mer tilltager den i förkof¬
ran och välstånd} om denna thése är riktig,
så måste det också vara naturligt, att man ej
utan att tillfoga en ort förlust, kan inskränka
eller borttaga dess så kallade årsmarknader.
Sådant har likväl för vid pass 20 år tillbaka,
då en allmän ny marknads-reglering öfver
hela Riket verkställdes, på åtskilliga ställen
inträffat, äfven i den del af landet der jag är
bosatt. Grenna stad hade efter gamla regle¬
ringen flera års-marknader, hvika vid den nya
inskränktes till 2:ne, så mycket mera obilligt
som Jönköping belägit blott 3 och 5 inil der¬
ifrån fick 5 marknader, Ekesjö 3me o. s. v«
Det är i stöd af hvad jag anfört, och till rät¬
telse af den orrättvisa, som jag tror vara be¬
gången vid den omnämnde marknads-regle-
ringen i Jönköpings Län, sorn jag tager mig
friheten föreslå: att Grenna stad måtte återfå
rättigheten att hålla 3:ne årsmarknader. On
de nu varande 2tne marknads terminerna, hvil¬
ka inträffa i början af Maji och emot slutet af
October månad bibehållas, och den 3telje el¬
ler nya marknads termin kunde bestämmas till
458
Den 3 Marlit,
medio af Februarii månad alla år, tror jag det
vara för Grenna stad och landsbygden der¬
omkring af mycken båtnad. Locala omstän¬
digheter, dem jag nu häraf fruktan att trötta
Ridderskapets och Adelns tålamod med en så
simpel affaire sorn den i frågavarande, ej vå¬
gar detaillera, gifva hopp om ett för ofvan-
nämnde stad och landsort ganska fördelagtigt
resultat, i händelse min motion vinner bifall.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma anfö¬
rande måtte blifva till vederbörligt Utskott re-
mitteradt.
N;o 55-
Herr duk ar sparre, Ingemar Angnst'.
Till ändring uti de Reglementariska stad-
ganden för Riks-BancoDisconten , hvarom jag
förut haft äran väcka motion, föreslås vörd¬
samt följande:
I stället för Domarebevis, vid ansökning
och omsättning af lån, hvilka i synnerhet för
allmogen äro kännbare så väl i anseende till
kostnad sorn tidsspillan då Domaren bor på
längre afstånd, föreslås att alla Jordägare och
Bruksidkare å landet af Ståndspersoner ochallmo.
ge som anse det mindre b; qvämt prestera Dorna-
af rebe vis, tå v^d iå eansökningarne bifoga bevis
afsisitförlidne års pröfningsComitée öfver sin jords
elier bruks andelar värde, presenteradt på ali-
Den 3 Martti.
459
män Socknestämma för att dervid förena Pa¬
stors och atne redliga Socknemäns vitsord om
sökandens husbållsaktighet, flit och arbetsam¬
het, då äfven rröfningsComittéens bevis om
Cantionisternes fasta Egendom eller om sådan
ej finnes, Socknestämmoprotocoll som intyga
annan säker egendom bör åtfölja- Desse
handlingar qvarblifva vid lånet till dess det¬
samma är till folio inbetalt, likväl med ålig¬
gande! för låntagaren, att vid hvarje om¬
sättning genom ett nytt Socknestämmopro¬
tocoll bevisa ders behöriga 'säkerheten än¬
nu befinnes och att icke någon mindre gyn¬
nande förändring föregått med så väl hans e-
gen som vCautionisternas egendom, och böra
alltid sådane protocoll utgifvas i den Socken
der i ena fallet den fasta Egendomen är belä¬
gen och i andra fallet den för säkra tillgån¬
gar kände personen är bosatt.
Billigheten tyckes äfven fordra att lån¬
tagaren, efter uragtlåten inbetalning på för-
falfotiden, befrias, från högre ränta än 6 pro¬
cent, äfvensom vid inträffande lagsökning, från
Charta Sigillata-afgiften, enär den på förhand
vid låås erhållande och omsättning afdragne
räntan gifvet verket ersättning för denne kost¬
nad. Ehvad Lagsökningen är på större eller
mindre lån bör kostnaden derlöre till Lands-'-
Canceliier och andre ställen vara bestämd för
aila lån lika, emedan det ä,r reversens af¬
skrift och communicertng som besvära men
ej summan^ storlek. Då Disconten undfår sin
lätt, ar ändamålet med lagsökningen vunnen
Den 3 Mar t ii.
och bör låntagaren icke genom dryga och o-
nödige utgifter utarmas.
Valet och tillsättandet af Directeurer bör
vara sådant att dessa ej bero af någon Em-
betsmannamagt eller myndighet, på det att
omröstning vid lånens beviljande må ske efter
hvars och ens egen öfvertygelse och ej af
främmande inflytelse eller andra likhaltiga mo¬
tiver. I anledning häraf böra alla nya låne-
ansökningar för hvarje vecka, i den tour de
inkomma af Kammereraren vid Discontea öf-
veriemnas till Bankens 12 Herrar Fulimägtige
som samfäilt hafva att dem i sitt Sessions-
rum inom lyckta dörrar bevilja eller afslå.
Den högsta lånesumman bör så mycket
ttlöjeligt är, ej för allmänt och till flere på en
gång utgitvas, på det att de som äro hjelpte
med mindre lån ej må skäligen möta vägran
för det flere uttagit den större summan. Ver¬
ket 6om är inrättadt til] hjelp åt alla, befordrar
derigenom bättre sitt ändamål; när säkerheten
är god för hvad som äskas äro alla lika be¬
rättigade. Dä tillgångarne ej medgifva bevil¬
jandet af alla sökte och säkre befundne lån ,
böra de som ej förut såsom låne-innehafvare
äro antecknade hafva första rummet framför
dem hvilka redan för skuld häfta o-ch äfvenså
den som är mindre antecknad, framföre den
som är det till ett större belopp.
Som Discontens förvaltning för hvarje år
bör ligga i full dag för Revisorernes gransk¬
Den 3 Martii,
ning, tyckes det vara nödvändigt för framti-
den, att en bok upprättas, hvaruti i indelte
columner noga och bestämdt upptages icke al¬
lenast antalet af lånsökande under året, utan
äfven för hvarje vecka hvar och en inkom¬
men låneansökning med den sökandes och
dess cautionisters namn, caractere, citerade fa¬
stighet och säkerhetsbevis, samt de egne lån
eller cautioner hvarför de enligt uppsats från
Registratorn förut äro tecknade, och bör en
af Directeurerne på föredragningsdagen uti en
bred collumne i denna bok, i fall lånet afslåsj
i korthet inskrifva ordsaken dertill, hvilken
mening äfven bör påtecknas den afslagne re¬
versen om så skulle äskas, dock utan rätt att
en sådan påskrift till någons mehn lagligen el¬
ler annars begagna.
Detta anförande anhåller jag vördsamt m»
till Banco-Utskottet remitteras,
N:0 56.
Friherre Sparre, Sixten:
Om vårt Fäderneslands välstånd, skynd¬
sammare och sätirare befordras genom skat¬
ternas nedsättande än genom förökad närings¬
flit, sparsamhet och ordning, är visserligen en
enkel fråga, likväl tyckee många heldre vilja
undvika en ringa utgift, än med någon möda
vinna betydlig förtjenst, och kanske ligger
deri grunden till de ifrig» rop om nöd, bry¬
462
Den 3 Marth.
deri och reductioner sora hörts från åtskilliga
häll vid detta Riksmöte.
Må det vara mig tillåtit att inför Högl.
Ridderskapet och Adeln yttra den önskan att
vårt Stånd, sorn härleder sin ä;a och sina rät¬
tigheter ifrån kärlek till frihet och ett oemot-
ståndeligt hat till utländskt vakt, aldrig måt¬
te bidraga till undergräfvandet af de hittills
så säkra krafter, vi kunna använda, för att bi¬
behålla Fäderneslandets lugn och sjelfständig¬
het, nemligen vår indelta armée.
Stige den fram som kan bestämma med
hvad styrka en främmande fientelig magt kati
öfverträda våra gränsor, om de en gång öf-
verträdas! troligt är, att vi vid en dylik o-
lyckshändelse, för att kunna göra motstånd må¬
ste använda betydliga stridskrafter _ och då,
är hvarje öfvad och vid sitt stånd och dess
mödor vand soldat ett förträ fiel ig t och må
hända oumbärligt stöd för den unge nykom¬
ne krigaren, sorn ännu aldrig vek ifrån fa¬
ran då han såg den trottsas af härdade va¬
penbröder. Jag åberopar till stöd för detta
påstående hvar och en af Ståndet som sjelf
fört troupp emot fienden Träde den fram
som nu känner bättre än Konung Carl XI och
Hans Embetsman kände Sverige Statskraber
och behof, då Han i öfverensstämmelse här¬
med danade vår Indelta armée. Man torde
invända, att omständigheter förändrat sig se¬
dan nämnde Konungs regeringj men det vöre
en skam för ett fritt folk, med alla den Con-
Den 3 Martn.
463
stitutionella frihetens förmåner, om det, på
ett hundrade femtio år sä fallit att det, af
brist på tillgångar nödgades rubba grundva¬
len för dess sjelfbestånd och krigsära. xViå
åtminstone vi mine Herrar, snarare tillstyrka
uppoffringar för bibehållandet af denna grund¬
val, och aldrig, förledde af egennytta och en¬
sidighet eller genom försummelse tillåta den
att förfalla, än mindre medverka till dess upp.
lösning.
Några Rusthållare hafva, genom en Rust¬
hållare® organ, här yttrat deras önskan om
ännu en del af det återstående Cavaileriets re¬
ducering till fot, såsom bland annan enskildt
förmon, äfven såsom förmonligt för provincen,
Nerike är den province 60m deraf skulle skör¬
da en sådaa förmån.
De Raductinner som hittills skedt af Ca-
vallerie till Infanteri, genom särskilta öfver-
enskommelser mellan Regeringen och de ru¬
stande hafva dels varit grundade på iaktta¬
gande af ett lörmodadt riktigt förhållande e~
mellan vapnen, dels med afseende å förmo¬
dade ekonomiska fördelar; men, då vårt ln-
fanterie nu mera genom Beväringens tillkomst
blifvit betydligen ökad torde man snarare f|
vara omtänkt att bereda medel till Cavai-
leriets förökande i förhållande till detta In-
fanterie, än tala om ytterligare förminskning;
och den af dylika indragningar för Statsver¬
ket påräknade vinst, svarar ej mot de betyd¬
liga förluster de provincer fått vidkännas in¬
464
Dea 3 Martti,
om hvilka dessa indragningar skjedt. Och jag
lyckönskar provincen Nerike att detta afseen¬
de icke äga mera än 240 Rusthållare sorn ön«
ska sådant, hvilka således icke kunna upp¬
träda såsom Fullmägtige för hela provincens
samfälta önskan.
Det är icke troligt att denna province
kan vara okunnig 0111 det öde densamma fö¬
restod, så framt den skulle till SfatsCassan
inlemna ett årligt Capital af ungefärligen
J2,000 Riksdaler, såsom ren tillökning uti öf¬
rige utskylderne, utan att i samma förhållande
återfå något motsvarande. — En sådan okun¬
nighet hos folket är nu mera icke att förmo¬
da, sedan ifrån äldre till nyare tider provin-
cerne Bohus Län, Östergöthland, Westman¬
land, Södermanland, Westergöthland och Små¬
land lemnat, och hvarje år lemna så ojäfak-
tiga bevis på dessa provincers förlust och må¬
hända med tiden nära undergång, endast i och
för de inom dem grundlagde Cavalleriers re¬
ducering till fot och de deraf följande vacance-
afgiftcr.
Efter sednare årens spannemålspriser haf¬
va utgått från dessa provincer årligen till
Statsverket.
Från Bohus Län « 1 . 16,000 R:dr
Östergöthland . . 2 60,000
Transport. 76,000 R:ds
Från
Den 3 Martu.
4®5
Transport. 76,000 R:dt
Från Westmanland
— Södermanland
Westergöthland
och från Småland
. 24,000
. ■ 6,000
, 6q,oco
. 30,000
af hvilka tillsammans årliga 196,000 R:dr,
ifrån Statsverket till dessa provincer, intet å-
terkommer.
Billigt torde derföre vara att Rikets alla
öfriga provincer i lika mån häruti bidroge till
Statsverket, så framt denna summa skulle an¬
ses såsom aldeles oumbärlig, eller i annat fall
att medel söktes för dess återgående till sam¬
ma provincer} hvilket lättast kunde skje ge¬
nom alla de reducerade Cavalleriernes återupp-
sättande. Dessa provincer skulle ovedersägo-
ligen skatta sig lyckliga att återfå sina Ca-
vaileriehästar Och behålla 6ina penningar in¬
om sig.
Konungarne Gustaf lil och IV samt Carl
XIII, hafva ansett arméens vapen, efter deras
krigssätt vara proportionerade med mindre Ca-
' vallerie än hvad landet då ägde och i följe der¬
af hafva de gjort dessa reduceringar, medelst
särskilta öfverenskommelser med de rustan¬
de. Konungen måtte derföre nu äga, att med
Rusthållarnes bifall, inom den accorderade re-
ductionstiden, bryta dessa Contracter och åter
uppsätta, sä 6tor del af gamla indelningsver-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. Ii Band. 30
466
Den 3 Martil,
kets fonderade Cavallerie, som Konungen fin¬
ner nödvändigt för sin nuvarande années sä¬
kerhet och brukbarhet efter närvarande eller
och mä hända ett nytt krigssätt, hvarvid vi
med fullkomlig trygghet kunna liliförlita oss
på Konungens egen erfarenhet och krigskonst}
och Ständernes omtanka bLir vid detta till¬
fälle att belacka den derigenom uteblifvande
vacanceafgiften.
Efter den kännedom jag äger om Små¬
land, dess fattigdom, nu varande penninge-
brist och dess vanliga behof af Sp^nnemål,
men deremot dess tämmeligen betydliga till¬
gång på bete och utfordrhig för så väl hä¬
star som boskap, jemte de underrättelser jag
kunnat inhemta om Rusthållarnes uti denna
province tänkesätt i allmänhet, så är jag öf-
vertygad, att om de Rustande för den redu¬
cerade Bataillonen af Smålands Cavallerie, ha¬
de hopp om, det afseende gjordes å deras ön
skan, så skulle större delen af dem finna sin
enskilt» fördel vara enlig med provincens,
och de anhålla om red uct ion ens upphäfvande,
dä de återfingo sina hästar med samma vilkor
de dem afkmnat.
Oaktadt vid denna reduetion en del af
dessa hästar blifvit använde till andre Rege-
menters behof, hvarigenom då sparades för Kro*
nan en betydlig afgift, skulle .dock äfven nu
hästarne årer kunna uppsättas utan någon sär¬
skilt utgift för Kronan, om uppsättningstiden
för Bataillonen att åter vara complette Caval-
Den 3 Martti,,
tf?
lerie, bestämdes ske efter 2tne års förlopp, då
under denna tid vaeanceafgifterns ansiogos till
hästarnes uppköp.
Jag har anledning förmoda att samma
förhållande är uti Bohus Län med den ena8a*
taillonen af Bohus Läns Regemente, der da
Rustande verkligen betala nog dryga redu-
ctionsafgifter till Kronan, särdeles i förhållan¬
de till hvad den andra Batstilionet) inom sam¬
ma Regemente erlägger, och hvarest sparne-
målsproductionen är vida sämre än uti Små¬
land, men penningebristen lika stor, just i följd
zfdeunder en längre tid utgående reducerings-
tnedein, som utan ersättning ur provincen år¬
ligen försvunnit. Lika förhållande amer jag
böra vara med minst fyra Compagnier af West-
götha Regemente som 1'gga fördeite inom
den minst Spannemålsrika trakten af Wester¬
göthland; lika sä med LifRegementets Ba-
tai I Ion uti Westmanland, der krinliggande
Bergslagen och Dsfarne ständigt höja priseme
å provinsens Spannemål och con6umera hela
dess produetion.
Vid Smålands InfanterieBatailion voro re¬
dan år 1818 omkring 250 Rusthållare miss¬
nöjde med reduetionsContractet och sinnade att
få bryta detsamma för att åter få rusta} att de
i denna ptovince kunna det med verkligen
egen fördel, derom är ingen tvifvel; ty uti
foderberäkningen vid ett hemman, ar tillök-
ningr . af en hästs utfordring in natura min¬
dre känbar än tillökningen uti contanta ut-
468
Den 3 Martil,
«kylder, medelst vacanceafgifter af circa 60
R:dr Banco; oaktat i större beräkning en Ca-
pitulant genom passevolance visserligen icke
uti garnizon eller på ett ställe kan under¬
hålla ett större antal hästar för samma pris.
Ett annat förhållande anser jag, kanske
kunna vara uti de mera Spannemålsrika pro-
vincer, der det måhända skulle anses nu så¬
som mera tryckande lör de rustande att un¬
derhålla nummerhästarne; och der kunna gerna
dessa hästar sättas på passevolance och derigenom
på värfvad fot. N. B-inom samma provincer,
på det att de derifrån utgående passevolance-
medlen pä detta sätt måtte återkomma.
FörreCavalIeri-Inspecteurerne[Fri herre Ce¬
derström och Grefve Lövenhjelm hafva ic¬
ke allenat ansett ett sådant Cavallerie med
Indelt manskap och värfvade hästar vara
till alla delar lika godt och brukbart med van¬
ligt värfvadt Cavallerie, men äfven hvad troup-
pens stadga beträffar, till ock med pålitligare,
6amt värfningen utan all särskilt kostnad, då
man betraktar att indelta Regementerne recru-
tera sig kjelfve; och har Friherre Cederström un¬
der sin fnspectionstid, till Kongl. Majit ingif¬
va ett Förslag öfver en sådan reform för de
Skånska indelta CavallerieRegementerne, och
om än under en sådan Conjuncture som den
närvarande, icke Regementernas fulla antal
hästar, på detta sätt medelst vacanceafgifter-
ne skulle kunna underhållas, så lemnar jag till
Konungens och andre ärfarne Generalers be¬
dömande, vinsten för vår aruiée, att i denna
Den 3 Martti,
4S9
stund kunna tillbyta sig tretusende man sä-
dant Cavallerie och på detta sätt beridet in¬
delt artilleri?, emot äfven något större antal
lofanterie.
Men de särskilta Provincernas totala för¬
lust vid sakernas nuvarande skick, är det sorn
jag, inför Ridderskapet och Adeln, vågat
framvisa, och anropar Riksens Ständers behjer?
tande lör deras lidande, och i detta afseende
verkeligen bekymmersamma ställning.
Vidare får jag i följe af förenämnde re-
ductioner, enskilt för Smålands InfanterieBa-
taillon gifva tillkänna: att Statsverkets till
gångar nekat fulla verkställigheten af det Kon¬
ungabref af år 18it, sorn bestämde staten för
denna Bataillon vid dess reducering; dess in¬
nehåll var: att Bataillonen skulle organiseras
till lnfanterie, efter samma grund och med
6amma vilkor som LifRegementets Grenadier¬
corps; icke dess mindre felar denna Bataillon
ännu till sådan likhet.
1 Major .....
1 RegementsQvartermästare .
1 Regementsläkare
I Regementsskrifvare
1 RegementsPrest
I Fahnjunkare ....
1 Bataillons Adjutatant .
Äfvensom Befälets aflöning, till ganska
betydlig skiidnad icke uppgår emot den andra
47°
Den 3 Marti:.
Corp ens med hvilken det skulle blifva till al¬
la delar lika aflönt.
Genom detta vördsamma anförandes Com-
municanon med de öfrige RikStånden , anhåller
jag ödmjukeligen det Riksens Höglofl. Ständer
täckes uppfinna medel att förse Smålands In-
i3nterieBatail!on med dess oumbärliga behof
af fullt Befäl och dertill hörande öfriga tjen¬
stemän, samt fullkomlige lönevillkor enligt
det åberopade Nådiga Konungens bref, intill
dess Rataillonen åter blir uppsatt tili häst.
Jemt» communicationen häraf till de öf¬
rige Stånden, får jag ödmjukast anhålla om
remiss till vederbörligt Utskott.
Bilagor
tilt PleniProtocolIet för den 5 Martil,
förmiddagen.
No r.
Herr Trafvenfelt, Carl;
Vid den väckta frågan, om upphäTvande af
Medicotheologiska Stipenrlii-fonden och dess
användande till andra behof för Medicinalver¬
Den 5 Martti.
471
ket, anser, jag mig si mycket mera skyldig
att inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
vördsamt meddela mina tankar, som jag rö¬
rande detta ämne hvarken bör sakna känne¬
dom eller erfarenhet.
Då i anledning af mitt Förslag om Läka¬
revårdens förbättrande för Landtfolket samt för
arméen och flottorna, Riksens Höglofl. Stän¬
der år 1810 anslogo 5,000 R:dr årligen till
50 Stipendier vid Rikets Universiteter fär så¬
dana ynglingar, hvilka ämna att blifva Pre¬
ster och tillika vilja inhemta nödiga kunska¬
per uti Läkarekonsten , för att dermed i brist
af egenteliga Läkare och intill dess deras bi¬
träde hinner anskaffas, kunna gå föisamlin-
garnas Innevånare tillhanda vid förefallande
sjukdomshändelser, samt utsågo början tili ert
särskild fond till inrättande ai ett instutit för
att bilda Fältläkare och i lörening dermed
ett allmänt Garnizons-sjukhus, var (förhållan¬
det helt annorlunda emot hvad det nu är.
Antalet af ProvincialLäkare var mycket
mindre än nu; de voro högst illa lönta (med
100 R:dr om året och saknade allt annat bi-^
träde än så kallade medhjelpare , hvilka endast
beviljades dem som voro sjuke eller ålder¬
stigna- Fäderneslandets försvarare saknade till-
räckeligt antal skicklige Läkare då, i anseen¬
de till ringa lönevilkor och öfrige förmåner
(33 högst 50 Rdr om året), till Bitailions-
och Under-Läkare endast obildade personer
kunde anskaffas, hvilka dels saknade en för
472
Den y Marlit,
ali Läkare-bildning nödig underbyggnad, dels
jnåste i hast och på några månaders tid der¬
till beredas ifrån att förut oftast hafva sys¬
selsatt sig med helt andra yrken, Det olyck¬
liga kriget hade medfört en vanlig och icke
snart öfvergående inflytelse äfven på de hem¬
mavarandes helso-tillstånd. Allt påkallade
xiämnde Förslag och rättvisade det bifall hvar¬
med det emottogs.
Sedermera hafva uti åtskillige Län flera
ProvincialLäkare blifvit anställda och uti nä¬
stan alla, 2:ne BataillonsLäkare stationerade,
som äro legitimerade och de flesta både Chi—
rurgiaeMagistrar och Medicinae-Doctorer, af
hvilka, enligt FältLäkareCorpsens nu varan™
de förträffliga organisation, icke allenast all¬
mänheten har att påräkna en beqvämligare
sjukvård, utan och Provincial-Läkarne ett be¬
tydligt biträde uti sina Embetsbefattningar.
På Landtbyggden finnas~nu alltså, några
få ställen undantagna, nästan så många legiti¬
merade och skicklige Läkare som bunna be-
höfvas. Lsziretter och sjukhus äro äfven, ef¬
ter hvarje orts behof, inrättade och utvid¬
gade.
Hvar och en, som hsr aldrig så liten er¬
farenhet af helsovården på landet vet huru
svår och nästan overkställbar den dock vore,
om ej Presterskapet skulle följa denna så väl
som andra sina åhörares angelägenheter med
sin ömma uppmärksamhet, besörja angifvande!
Den 3 Martil.
af de sjuke i tid och befordra verkställighe¬
ten af Läkarens föreskrifter. Visserligen kan
en Prest, som inhemtat en så grundelig kän¬
nedom uti Läkarevettenskapen som vanligen
fordras af ChirurgimMagistrar eller Medicinae-
Doctorer, ännu mera och vidsträcktare g3gns;
men så är ock en sådan kännedom för den nu
mera mindre allmänt nödig, sedan antalet af
kunniga Läkare blifvit til Jr äckel igare och i
synnerhet när de af Kongl. Majit i Nåder an¬
befalla helsovårdsanstallter inom hvarje Soc¬
ken hinna blifva organiserade, då, enligt min
tanka, Församlingens Pastor kan af det förut
inrättade kyrkorådet, som med nya Ledamö¬
ter kan förstärkas efter omständigheterna, utan
att några nya inrättningar eller utgifter be¬
höfva föreslås, påräkna ett verksamt biträde
vid verkställandet af redan påbudna Författ¬
ningar och vid efterkommandet af underrättel.
ser angående farsoters och smittosamma sjuk¬
domars hämmande, samt med tillfredsställelse
medverka, att i förening med de redan vid¬
tagna eller vidtagande anstallter till befordran*
de af ordning och sedlighet, Barnens och
Ungdomens fysiska och moraliska uppforsttan,
m. tn., äfven förekomma sjukdomar och, åt¬
minstone lör det uppväxande slägtet, bereda
en större både fysisk och moralisk trefnad-
Hvarje yngling, som af någon invärtes
kallelse ämnar blifva Frest af rent alfvar väl¬
jer detta dyrbara kall att upplysa och gagna
sina likar, lärer under den Presterliga bild¬
ningen icke underlåta att förskaffa sig, i före¬
474
Den y Martti,
nämnde afseende, nödig kunskap om Läkare¬
konstens preserverande del och om det som
bidrager att förekomma alla tor hälsan, skad¬
liga inflytelser att i tid iakttaga och häfva
deras verkningar samt att kunna fatta och be-
gr pa Läkares föreskrifter och med nytta läsa
ocii begagna de i sådant afseende utgifna Lä¬
kare-böcker, utan att just dertill nödvändigt
be höfves att bevista medicinska föreläsningar.
En och samma'har väl icke så ofta, som
man önskat, jemte de presterliga studierna äf¬
ven idkat de medicinska med den grundlighet
att däri kunna gradmras, men så har erfaren¬
heten likväl visat, att orsaken dertill ej så
myrket legat uti svårigheten af dessa studiers
förening, som icke mer och egentligen uti
saknad billig uppmuntran och belöning för en
sådan uimärktare kunskap och förmåga att gag-
na, enär, enligt Kongl. Brefvet den 31 Mars
1S 13, generelt för alia Prester som studerat
medicin stadgas, att •de endast skola vid för¬
slag och befordringar hafva företräde för dem,
hvilka med dem hafva lika många tjenste-år.
Visserligen blir det en förlust för den
vid Universiteterna studerande ungdomen att
jakna detta understöd, som alltid skulle gag¬
na genom det tillfälle under ett längre aca-
demiskt vistande derigenom bereddes en blif¬
vande, eller nyligen ordin: råd, Prest, till yt¬
terligare förkofran, icke allenast uti den för
en bildad menniska så nödiga och nyttiga kän¬
nedom uti natuivetenskaperna, utan äfven uti
Den 5 Martil,
de Presterliga studierna; ra^o, då den allmän¬
na ställningen snarare förutsätter besparingar
än den msdgifver ökade anslag, kan jag, för
min del, icke annat iin med Herr Cederschjöld
instämma deruti, att Medico-theologiska sti—
pendiilonden ans ås till de nya behof för Me¬
dicinalverket som vid denna Riksdag kunna
pröfvas mera angelägna , och hvaribland i syn¬
nerhet Veterinärinrättningen påkallar allt det
biträde, som nied tillgångarne möjligen kan
förenas.
N;o 2.
Herr Hjärne, Carl Jacob:
Vid det af Stats- och BancoUtskotten af-
gifne betänkande rörande förlängning af ut¬
redningstiden för f- d. Filialdisconterne, som
af RiksStandens flere Ledamöter blifvit påyr¬
kad, får jag göra några anmäikningar till Rid-
derskapets och Adelns högt upplysta bepröf-
vande.
Ilo Uppgifves såsom under Concurs va¬
rande lån, och sålunda icke kunna komma
under den ifrågasatte omsättningsrätten icke
mindre] än en summa af 97 7,404 R;dr 10 sk. B;co.
Då jag såsom handläggande vid utrednings-
contoiret lått erfarenhet deraf, att vid inträffan.
de concurser, vanligen någon af Borgersmän-
nen fått ikläda sig lånet, och varit berättigad
dervid till omsättning om än längre tid åtgått
4?S
Den 5 Martii.
innan öfvertagningen skedt, och denna casus
troligen vid de flästa concourser inträffat, så
torde icke kunna förnekas en sådan Borgers¬
man att lika med de andre låntagarne , få till¬
erkännas rättigheten till omsättning, hvilket
jag således får äran tillstyrka, och hvarige¬
nom summan af de lån som till omsättning an¬
ses berättigade torde ansenligen förökas.
2:0 Då jag ej kan inse något annat hin¬
der för omsättningar på kortare tid i likhet
med BancoDisconten, än något obetydligt ö-
kadt besvär för verkets Embetsmän, vågar jag
ytterligare yrka derpå att detta må tillätes åt¬
minstone på 3 månader, föranledd dertill af
dén kännedom jag har, att i Götheborg, fin¬
nes en mängd af mindre förmögne och fattige
handtverkare och andre personer, som skulle
anse det för en värkelig välgerning, att deri¬
genom för ögnablicket vara hulpne med en
mindre summas anskaffande och jag är full¬
komligt öfvertygad att om det bifalles, erfa¬
renheten skall bevisa att jag haft rätt-
3:0 I Herr Friherre Wirséns med Utskot¬
tets betänkande särskildt åtföljande tanka rö¬
rande Öfverräntans försvinnande ifrån den 1
Januarii till den 1 Julii 1823, förenar jag mig
fullkomligt såsom på värkeliga skäl Och goda
isigter grundadt; men då jag äfven förenar mig
med Herr Friherren rörande uiredningsconto-
ren, såsom för kostsamma ansedde, och att en
förmodad blifvande BancoDiscontsContor i Gö¬
teborg må åläggas att emottaga omsättningar
Den 5 Martil.
477
och inbetalningar af f. d. FilialDisconfernes
Låneliqvider, sker det dock med det tillägg,
om en sådan inrättning ej skulle äga rum, el¬
ler någon tid skulle framflyta innan den bör¬
jades, anstallt då måtte fogas att sådane liqvi¬
der måtte något i Göteborg varande Embets¬
verk uppdragas att emottaga, hvarigenom or.
tens fattigare invånares beqvämlighet, i syn¬
nerhet befrämjades, och som genom utred-
ningscontorens inrättande af i 8 i S års Ständer
endast åsyftades, då skyldig uppmärksamhet
lemnades till de ökade kostnader, som en så¬
dan liqvid endast i Stockholm skulle påläg¬
gas de fattigare låntagarena.
I anledning af föregående anmärkningar
anhåller jag om återremiss af Utskottets be¬
tänkande åtföljdt af dessa anmärkningar.
N:0 3.
Herr af Wingårdh, Johan:
Med Herr Lagerhjelm» förslag om utsträck¬
ning af hvad lagen bjuder i 25 Cap. 1 §.
Byggningabalken till de vägar som erfordras
för varutransporter, förenar jag mig till alta
delar.
Denna fråga är i högsta grad vigtig för
den ort hvars styrelse nådigst blifvit mig an¬
förtrodd, och skulle visserligen af mig hafva
blifvit väckt vid denna Riksdag om ej Herr
4?3
Den 5 Mur t ii.
Lagerhjelm hade förekommit mig. Med en ö-
kad industri, går alltid i bredd en mängd hin¬
der som hämmar den, och salbin har styrelsen
behof af andra åtgärder för att befordra ett
lands förkofran, än att upphäfva dem som med
stöd af äldre författningar kunna läggas i dess
väg Herr Lagerhjelm har ganska val insett
dem och ehuru korrt, pä ett bestämdt sätt upp.
löst en fråga , som troligen har ett vida stötre
inflytande pä allmänt väl än mången som fått
en vidlyftig debatt. Må den obemärkt gå sin
väg-och vinna gillande: Jag känner nogsamt
hvaithän den leder och skall med största del¬
tagande löija dess utveckling.
Några tillägg önskar jag dock få göra
och sorn jag hoppas af Lagutskottet må kun¬
na upptagas då det går att upphäfva de be¬
tydligare hindren för Sjö-transporter inom lan¬
det, nemligen: 1:0 att på de ställen af en båt¬
led där strömdrag kräfver frätning, trälvägar
obehindradt må tå efter laga syn utstakas och
kostnadsfritt af trafiquerande begagnas, äfven¬
som kappståndares upprättande där de fordras
till lättnad i arbetet. 2:0 Att lucka ovilkorli¬
gen bör göras på aila broar öfver båtleder vid
hädanefter skeende ombyggnader eiler repara¬
tioner.
Vid slutet af projecterade Lag-paragraphen,
föreslår jag den förändring att den slutas med
”kan vara af nöden” i stället för ”af angelä¬
genhet”, samt att för öfrigt bestämmes huru
med sidane vägars anläggande och indelning
Den 5 Martil,
479
skall tillgå då ds icke af ålder funnits, nica
nu synas för trafiquen nödvändige. Och siu~
teligen om icke alla de algifter som strand¬
ägare kunna fordra för begagnandet af såda¬
na inrättningar, hvilka antingen bidraga tili
trafiquens lättnad, större säkerhet eller b. qvam*
lighet vid varornes vård &c-, må efter vcder-
börandes hörande vid Tingen tili följe af ut¬
färdade allmänna kungörelser, stadgas för viss
tid såsom till exempel 5 år eller något dylikt.
Vid en ökad trafique väckes äfven industrien
hos de kringboende att på en ganska lödig
väg deltaga i de fördelar den synes lämna,
genom till bjuda ndct af sådan hjelp locHenkan
påkalla. Alla sådana äro icke alltid prejerier.
Värdshus, Ångbåtar och Forvagnar vo»e det
då äfven, men egenmäktiga-taxationer äro det
deremot och synnerligen om man af omstäo-
digheterne är tvingad begagna dem.
N o 4.
Friherre Anckarsvärd, Carl Hinric'.
Jag kan ej neka mig, att yttra min för¬
undran, öfver den väg hvarigenom framställ¬
ning blifvit gjord, om medels anslående; till
ersättande af Hans Kongl Höghet Kronprin¬
sens resa; till dels redan inträffade, dels ännu
återstående kostnader för Högstberörde förmäl¬
ning; till Hennes Kongl, Höghet Prinsessan
Josephinas ankomst till Riket och Hufvudsta-
den, till uppsättande af Hans Kongl. Höghet
Den 5 Altrlii,
Kronprinsens nya etablissement • till inrednin¬
gen af den våning i Kongl. Slottet, hvilken
af Hans Kongl. Höghet och dess blifvande
Höga Gemål kommer att bebos; samt sluteli-
gen till de kostnader hvilka i anledning af
den höga förmälningsacten på vanligt sätt er¬
fordras.
Jag hade trodt, att så högst betydlige pen-
ningeanslag i fall de af behofvet verkligen på¬
kallas bordt genom nådig proposition ilrån
Konungen, till vissa bestämda summor af Rik¬
sens Ständer begäras. jag kan för min del
icke inse det vara det rätta att den enskildte
motionairen förelägger folkets ombud kostnads-
anslag af så vidsträckt och tillika obestämd
beskaffenhet. Jag anser det för min dei vara
origtigt, att den ene Representanten genom dy¬
lika framställningar, sätter den andra uti dea
obehagliga ställning, att nödgas visa sig min¬
dre angenäm, dä dess pligtkänsla vid dylika
omständigheter befaller honom, att yppa de
betänkligheter hvartill ämnet kan gifva an¬
ledning, Det är ett fält af oändligt oiika be¬
skaffenhet; att föreslå millioner, såsom nöd-
vändige offer af Folkets kärlek och tacksam*
het till ett älskadt Konungahus, emot att på¬
stå hushållning uti utgifterne för Folket och
derigenom ett möjeligt beredande af minska¬
de statsbördor, såsom det rätta medletatt kny¬
ta de säkraste band mellan Styrelse och Folk-
Jag tror att grundlagen visligen velat afböja
en sådan obehaglig ställning representanterne
emellan.
Den 5 Martil,
4ar
emellan, derigenom att grundlagen berättigar
Konungen att efter dess Rådgitvares hörande
utaf Riksens Ständer begära sådane bidrag sorn
pröfvats oundvikligen nödvändiga. Om Kon¬
ungen begagnat denna rättighet, i fall Han
vid detta tillfälle ansedt sig behöfva påkalla
den, skulle den enskildte representanten und.
gått det obehagliga valet emellan en forsum
mad pligtyttring, och äfventyret att blifva
misstydd, derföre, att han vid propositioner
af så obestämd art, som den nu ifrågavarande
finner betänkligheter. Ibland dem som vid
detta tillfälle främst framställa sig, är den
omständighet, att Konungariket Norrige otvif-
velaktigt både bör deltaga och troligen ej un:
dandrager sig att bestrida åtminstone jtdel uti
dessa kostnader, men jag hemställer huruvida
en sådan proposition en gång skall kunna Norr¬
ska StorTinget göras^ då hela denna betydli¬
ga Statsutgift endast grundar sig på en enskildt
motionairs föredragning utaf ämnet, och hvari¬
genom det mera får anseende afen från Sven¬
ska Folket hemburen frivillig gåfva, än af ett
af nödvändigheten på kalladt Statsbehof: Jag
anser framställningen vara oformlig, ochanser
StatsUtskottet som sådan böra an-e den, hva¬
dan jag tror detta vigtiga ämne icke kunna ta¬
gas i öfvervägande för än det i form af en
Kongl. Proposition, bl ifver Ständerna ordentli¬
gen förelagdt. I fall remiss blifver beviljad,’
anhåller jag att desse mina anmärkningar måt¬
te få åtfölja.
Jdil. till Ridd o. Ad. Pr. II Band, 31
482
Den 5 Martin
N:0 5.
Friherre Toll t Gustaf Philip t
Med sann agining för den rätt lagert
skänkt oss alla att äfven önskningsvis framläg¬
ga vira åligganden , samt uti Lagstifrnincens
omvårdnad innesluta våra enskildta angelägen¬
heter för att medverka till Konungens nådiga
afgörande; vågar jag endast anhålla om Högh
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet å
principen, häruti, då jag vördsamt underställer
följande:
Vid Lagstiftningens medverkan är jag Öf-
vertygad man icke kan åsidosätta den grann¬
laga omtankan, huru samma medverkan kan
lemnäs individuel^ då genom utverkade för¬
måner för en viss del, man skulle göra orätt
att icke deruti kunna inbegripa de, hvilka o-
stridiga rättigheter äro enahanda; att man då
icke på fullkomlig rättsgrund handlar om nå¬
gon enskildts derigenom förnärmas; att den
i Grundlagen Konungen förvarade lycklige
och för ändamålet högst nödiga rätt att ensam
besluta i allt hvad uti dylika fall Arméen
vidkommer äfven uti dess rättvisa och välgö¬
rande hägn öfvcrlemnat fäderneslandets försva¬
rares rättigheter; härom behöfver jag icke vi¬
dare orda på detta runi, där detta än aldrig
varit i fråga att förnärmas. Må det endast
tillåtas mig biträda högtidligen allt hvad Fri¬
herre Däbens värdiga motion i denna del in¬
nehåller. Måhända skulle en ensidig önskan
Den 5 Martil.
433
af Rikets Ständer det LifRegementets Hussar-
Corps skulle afsitta och iaförlifvas med Infan¬
teriet sätta Konungen i den för hans faders¬
hjerta emot sine trogne undersåtare så högst
beklagansvärda belägenhet att nödgas afslå de¬
ras underdåniga önskningsmål ? och på hvad
säker grund skulle väl fäderneslandets försvar
stödja sig? huru vöre ' äl alla de medel an¬
vände som på bildningen rf Cavallen dess full¬
komnande i sitt vapen genom Exercitie-inrätt-
ningar och annat sedan indelningsverkets pre:
mitiva inrättning af Staten blifvit påkostade?
om detta, verk genom enskiltas lidna förluster,
genom det betryck af penningeförlägenheten,
som i sin mån besvärar Rustningen och af hvad
annan orsak som hälst än Konungens beslut^
eller contract mellan Kronan och de rustande
gillade af Konungen, kunde till sine delar för¬
ändras. Då allmänt anföres besvär öfver rust¬
ningens tyngd för landtmannen vill jag äfven
deruti kunna förena mig med den förklaring^
att jag anser ett sådant förhållande grundadt uti
den allmänna olägenhet att vare produetioner
icke hafva värde i goda åren, lika säkert som
de brista i de svåra samt att i följd häraf Rust-
hållen icke finnas sämre lottade än alla de
öfrige. Jag går att såsom grund för denna
min öfvertygelse lägga ett korrt sammandrag
af indelningsverket sedan dess första uppkomst
till närvarande tid Alla hemman sorn tili
Rust- och Rotehåll indeltes blefvo ålagde att
hålla karl, men dem som bestämdes för Ryt¬
teriet tillädes uti Indelte Stam- och Augmems-
täntor ett tillskott för hästen moaderjngen ocfi
484
Den 5 Martil.
trossen, hvarmed utgifterna ökades i jemfö¬
relse med Infanteriet, hvars beklädnad Kronan
påkostade. Uti så beskaffadeéräntof ärhöll Lif-
Regementet innehållande 1505 hela Rusthåll
ett årligt Stats-anslag af 107,386 daler 17 öre
silfvermynt, utgående i persedlar efter för¬
vandling, Som denna summa år svår att be¬
stämma till persedelantalet torde för jemnare
beräkning, och såsom ett öfverslag lämpeli-
gast vara att förvandla alltsammans till säd ef.
ter a daler 8 öre tunnan j hälst äfven derföre
att större delen deraf i säd utgår efter nämode
pris, derigenom uppkomma 47,727 tunnor
som de rustande uti rustningsbidrag årligen
åtnjuta. Tages en ungefärlig tredjedel deraf för
LifRegementsHus6arer utgör deras andel 15,909
tunnor, som efter 10 års medelpris på säd kun¬
de förvandlas efter 7 R:dr Bo tunnan hvadan
det betydliga Rustningsbidraget af 1 r 1,363 R;dr
B:co uppkommit, det Vill säga att för nämnde
10 år hafva de rustande sammanräknadttillgo-
donjutit 1,113,630 R:dr B:co, huruvida utgifter¬
na sammanräknadt uppgått eller öfverskridit be¬
loppet till denna stora summa vill jag lika li¬
tet bestrida söm jag det kan bedöma. Att Tor¬
pet och karlens lega icke får tagas uti beräk¬
ning erindras, emedan Rustningshemminen i
fall de blifvit Rotehåll fått utan minsta ersätt¬
ning vidkännas detta onus. För hvarje Rust¬
håll uppgår således Stam- och Augtnentsrän-
»an till 317II tunna som efter 7 R:dr gör 22st
R:dr 32 sk. io r:st. Banco.
Ar 1788 (om jag ej minnes orätt) åtogo
Den 5 Martil,
stg samtelige de rustande att till fäderneslandets
tjenst så väl under krig sam i fred uppsätta
och underhålla en Rsservcorps under namn af
Vargering. 1812 års Ständer som beslöto en
oy skatt-läggning öfver hela Riket medelst ex¬
tra rotering till lika princip så väl å frälse,
sorn Krono- och Skattehemman, ansågo den¬
na vargerings underhållande på Rusthållet»
svarande deremot; jag tror mig icke fela i upp¬
gifen då jag ville minnas det var kort der¬
på sorn denna vargering upplöstes, och hvar¬
ken Rusthållen eller fördelshemmanen mig vet-
terligen ålades något svarande emot Extraro-
teringsskyldigheten, hvilken skattläggning i an¬
seende till sin principe var den svåraste sorn
sedan Konung Carl den Xhs räfst drabbat Sve.
rige. Förhållandet med denna Extra rotering
i piovincen Skåne der den beslöts att på en
gång utgöras i likhet med Rikets förut rote¬
rade provincer, har i anseende till sin dryga
kostnad och olägenheterna deraf varit mig för¬
ut tillåtit inför Höglofl. Ridderskapet och A-
deln framlägga. Man ansåg sig icke kunna
klaga, ty billigheten låg till grund emedan
man allt sedan Danska tiden der blott skattat
till landets försvar med ett finga bidrag. Jag
vördar vår constitutionella frihet; Försynen up¬
pehälle den, men må hända är varsamheten att
noga bevara den ett lika ömmande som skyl¬
digt föremål! Det är en dold kUppa uti okändt
farvatten der man kastad af händelsernas vå¬
gor så lätt befarar stöta sig. Må den som
deruti (åsidosättande rygtbarhet och enskildta
fördelar} ej fores af annat än värdig foster
486
Den 5 Martiin
landskänsla beifra folkets rättigheter till och
medi ringaste omständigheter gärna och med skäl
äga min oinskränkta högagtning, men må han
å andra sidan aldrig glömma att det finnes
deremot svarande lika skyldigheter, Må man
endast uppmäiksamt vagta nationen från sön¬
dringar uti begreppen och öfvertygelsen, sora
splittra den enighet, hvilken befäster consti-
tutionens lycka, och tro det man in(ör fäder¬
neslandets Domstol gör sig saker till följder¬
na derutaf; med uteslutande rätt att åtala för¬
brytelser i allt, då endast hålla sig till saken
icke utmärka någon tanka af stridiga intressen
ty kan hända finnes änou i Sverige den gam¬
la vana att tro sig lida, så snart någon om¬
nämner det, och i hopp att genom klagomåls
anförande vinna ensidiga fördelar, (följd af den
mindre upplystes sämre bildning), utan att ens
forrska till grunderna af rättighet, billighet och
må hända stundom möjlighet. Efter hvad jag
sålunda haft den äran anföra, hvaruti jag vo¬
re lycklig om Högiofl. Ridderskapet och Adeln
täcktes gilla ett det renaste och varmaste nit
för fäderneslandets lika dyrbara och heliga
rättigheter och skyldigheter; vågar jag un¬
derställa ITöglofi. Ridderskapets och Adelns
pröfning samt den värda ledamotens (Herr Anc-
karsvärds) egit godtfinnande, om icke den än¬
dring af motionen borde tillåtas nemligen: att
i stället för bestämdt afsittande af LifRege-
mentets HussarCorps och dess införlifvande med
Xnfanterie, den jag icke finner på någon rätt¬
vis grund mig kunna understödja, att Konun»
Den 5 Martil.
gen täcktes i nåder låta för Rustningstjenstens
utgörande i allmänhet till Rusthållarnes fria
antagande utarbeta ett lämpligt Passevolance-
contract, som uti sig innefattade ej mindre år¬
liga Rustnings- och mötesafgiften, än hästsr-
nes remontering och årliga underhållande. Att
detta mitt vördsamma anförande må åtfölja
remiss af Herr Anckarsvärds memorial, anhålles
ödmjukeligen,
N;o 6.
Herr Adler creutz, Gujlaf:
Vid den motion Herr Anckarsvärd väckt,
om en del af Kongl. LifRegementets Husarers
afsittning, utber jag mig få göra några anfö¬
randen.
Såsom motiv till motionen, har Herr Anc¬
karsvärd anfört;
1:0 Att olikheten af Skattehemmanens
vilkor, för utgörande af lika bördor, är upp¬
kommen, dels genom okunnighet, bristande
noggrannhet och understundom väld vid de ur¬
gamla skattläggningarna &c., hvaraf händt atfc
det hemman sorn för 100 år sedan ansågs godt
nu är dåligt och tvärtom.
Så länge hemmanen voro i deras händer*
hvilka innehade dem vid första skattläggnin¬
gen, kunde den okunnighet, bristande nog?
Den 5 Martu,
grannhet och väld, sorn anföres, hafva utgjort
en orättvisa; inen sedan de nu gått i arf ellef
Köp, så uppstår ett helt annat förhållande. Nu
varande Rusthållare hafva säkerligen i arf e-
mottagit, eller i köp betalt Rusthållen, i pro¬
portion efter deras godhet; härigenom är olik¬
heten i Rusthållens vilkor, fullkomligen håf¬
ven qch existerar icke mer. Men skulle Rust-
Rållarne varit tvqngne mottaga Rusthållen till
ett lika värde, då vore deras olika vilkor för
ptgörande af samma Statsbidrag, en skriande
prättvisa, mot hvilken äfven jag skulle höja
min röst. I alla fall finner jag icke huru den
föreslagpa aLittningen, på något sättskall kun¬
na verka till förmån för de svagare Rusthål¬
let i fall Herr Anckarsvärd icke haft för af¬
sigt , att vid hästvacance-afgiftens utgörande,
få de bättre lottade Rusthållarne att åtaga sig
£n större aodej deri. Om så vore, är Herr
Anckarsvärds project lika herömvärdt som
ovanligt. Likväl lärer Riksens Högloflige
Ständer, icke på något sätt dertill kunna med¬
verka.
Utan den föreslagna afsittningen, gifves
en annan utväg till befrämjande af den ädla
afsigten, nämligen: att Nerikes rusthållare öf¬
verenskomma att ställa Remonteringen på skåf,
indela Rusthållen i classer efter deras mer el¬
ler mindre godhet samt att 6edan i proportion
derefter, insätta penningar i den gemensamma
passan till hästars inköp. Derigenom försvin¬
ner allt partielt lidande, om än flere hästar för
Den 5 Martu.
485
en Nummer skulle störta inom året, och för¬
lusten delad på alla, blifva föga känbar.
2:0 Anför Herr Ankarsvärd att ingen¬
ting är mera lika 60m dst var då Rusthållnin-
gen inrättades, att allt fått ett förändradt skick,
hvarigenom hela inrättningen aldeles kommit
pr sitt, vid ursprunget beräknade förhållande,
till de skattdragandes förmåga att upprätthålla
den, att militairtennuens fordringar nu mot
förr, äro för val kände för att kunna betvif-
las, att de deraf ökade bördorna äro lika ögon¬
skenlig?, som Rusthållarnes deraf värkade obe¬
stånd är obestridligt.
Nog har jag vettskap att flere Rusthål¬
lare gjort bankrutt, men ännu har jag aldrig
hort någon uppgifva rustningen såsom orsak
till deras obestånd. Månne man icke med me¬
ra skäl kan tro, att det obestånd Hörr Ankar¬
svärd förnenar nu hota Nerikes Rusthållare,
härleder sig från samma orsak, som i allmän"-,
het vållar landtmannens bryderi?
Efter nin öfvertygelse är Rusthållen för
närvarande åtminstone af all skattejord i Sve¬
rige, den bäst lottade, i synnerhet de som ly¬
da under Kongl. LifRegementet och derföre
hafva större Augmentsränta än andre. Jag
skulle anse nig lycklig att på passevolance
få öfvertaga hela rustningen, mot rättighet att
få uppbära kosthållens Jordebok* och Aug-
mentsräntor, samt 4 R:dr 8 sk. såsom Värf-
ningsmedel cch a R;dr som Husarlön årligen.
49®
Den 5 Martil.
och dessutom de nu utsynfe torpen, hvarige'
nom Rusthållarne ändå vore bättre lottade än
Rothållare sorn utom allt detta bekosta halfva
Soldatens beklädnad.
Om militair-tennuensfordringar stigit nu,
mot förr så kan jag också svårligen föreställa mig
att något Rusthåll nu existerar som icke blif¬
vit förbättradt. Jag är öfvertygad att de flest©
nu gifva en mångdubblad afkastning mot förn
I motsatt fall skall man åtminstone icke kun¬
na säga att desse Rusthåll åstadkommit den
öfverproduction sorn nu tros besvära Sverige.
T alla fall är Rustningens fullgörande för¬
sta vilkoret för att få besitta Rusthåll. Innan
någon såsom innehafvare af Krone- Rusthåll
får i Rullan införas, skall han ställa borgen
för uppfyllandet af Rustningen. SkatteRust-
hållet utgör sjelft borgen och går i mät för
eftersatt Rustningsutgörande, framför all annan
gäld hos innehafvare. Och om Rusthållen vo?
re så ofördelagtige som de nu framställas, hvar*
före har man förvärfvat sig eller mottagit
dem? Hvarföre skola Rusthållen jast i nu va-
varande innehafvares hand, tillskyndas eo
förmånligare natur, än de agde vid desas till¬
träde ?-
Herr Anckarsvärd har i sin motion icke
eller uppgifvit någon bestämd ny tunga, sorn
i sednare tider skulle tillkommit, och jag för-
modar icke, att han med sin klagan åsyftas
de några dagars längre slitning af beklädna¬
Den 6 Murtii.
den blef bloquerad, och således Svenska skä¬
ren skyddad. Jag kan' likväl ej här lemna o-
nämdi att hade Örlogsflottan haft nationalopi-
bionen mera för sig, och af Regeringen varit
bättre vårdad så hade troligen ej en sjöcam-
pagne blifvit företagen nied skepp sorn ej vo-
fro förhydde i botten, kanske ej heller varit
iså blottad och illa utrustad och då hade tro¬
ligen den Ryska flottan, med all den faveur
den ock hade af vindkasten, ej kunnat undgå
en strid som säkert tillagt ett vackert blad i
Fäderneslandets historia. Förut sade man, vi
skola alltid vara underlägsne Ryssarne, vi kun¬
na ingenting uträtta* men ett tillfälle yppade
sig likväl som väl ktinnat begagnas* nu säger
man måhända äfven detsamma, men hvad en
gång handt kan åter inträffa, dessutom torda
den ref! ction här vara på sitt ställe, att 2:ne
utländska skepp gaf en deciderad öfvervigt åt
den Svenska flottat]* och häraf töide äfven
finnas att man med mera lätthet kati erhålla
hjelp af 6 h 8 skepp, än af i§ å 20* och man
ligger ej heller så i häiiderna på erl hjelpsän-
dande vän, som oftast endast afsef sine egne
politiska angelägenheter.
I denna sjöcampagrie har det således in¬
träffat* att i följd af en Örlogsflotta* blotta
existence, prnviöcén Skåne bittida på våren
kunnat skyddas för eri tillämnad landstigning;
ätt en Ö Bornholm kunnat tagas* att Ön Gott¬
land verkehgeri återtogs och slutligen att den-
fiä Örlogsflotta ganska betydligt tjenade »itÉ
59=
Den 6 Martil.
Fädernesland både som bloquerad och bioque^
rande.
Denna berättelse visar, som jag vågar tro
att en Örlogsflotta ej allenast har varit nyttig,
utan är nu mera högst nödvändig, sedan Skan¬
dinavien är en halfö, hvars vidlyftigaste ku¬
ster och rikaste provincer med Öland och Gott¬
land ej kunna försvaras utan genom en Ör¬
logsflotta, och äfven den mindre eller verke-
liga skärgårdskusten kan ej ensamt på alla
puncter af ett skärgårdsvapen försvaras, om
den attaqueras af större skepp och Skärgårds¬
vapen gemensamt. Äfven i detta fall är det så¬
ledes nödvändigt att, likasom närgränsande na¬
tioner, hafva en Örlogsflotta, hvilken, om ock
bloquerad, åtminstone hindrar fienden från an¬
dra företag och le.ntiar möjeliga tillfällen att
i detalj kunna slå honom, Härtill må läggas
att Norriges kuster och dess inbyggares Na-
tionalopinion kraftigt fordra detta vapen, som
således stärker och befäster föreningen. Men
dermed vill jag ej hafva sagt att den i min
tanka orätt kallade arméens flotta, ej är nöd*
vändigj den skapades vissserligen, för att un¬
der det vi ägde Finland, på arméen? flank a-
gera i Finska Skärgården, men ehuru något
sådant nu mera ej kan äga rum på Svenska
sidan, är vapnet likväl ett ganska nödvändigt
bidrag till sjöförsvarets fullkomnande och Sve¬
riges Örlogsflotta bör bestå af Skepp, Fregat¬
ter, mindre Fartyg och Canonslupar. Deremot
är jag decideradt af den opinion att ett stort
misstag
Den Ö Martti,
misstag begicks då Regeringen i fordna tider
upprättade aine Sjöcorpser med allt tillbehör
af civil personal, hvilket ökat ett penninge-
fattigt lands kostnader utan att öka dess styr¬
ka i fartyg; detta misstag skulle jag anse som
ett fei om jag ej vöre öfvertygad att det snart
upphörde. Med måttlig tanke på sjelfva äm¬
net och någon omtanka för landets sanna val,
skiljd från aine corpsers enskilta fördelar, skall
det nogsamt finnas vara nödvändigt, ej alle¬
nast att desse corpser förenas, utan ock att
stationerna sammandragas på det alla de in¬
skränkningar måga ske sorn möjligen kunna
äga rum. Jag anser som en gifven, en bestämd
sanning, den tiden ännu mer skall bekräfta
att nationens opinion, skall stadna dervid, atti
följd af Scandinaviens local sedan frederneåren
1809 och 18 r 4, desskraft och omtanka skalf vän¬
das på et sjöförsvar, att detta sjöförsvar skall
bestå af skepp, fregatter och canonsiupar, och
att nationen vill ha all kostnad osparad till
detta stora mål, samt dess enda villkor härvid
bli att se resultaten svara emot kostnaden. 2tne
dryga corpser, stor civilbetjening, många sta¬
tioner tillfredsställa den ej, då allt detta upp¬
tager största kostnaden, förråden aro tomma,
och slutligen summan sorn till fartygen kunna
användas blir så obetydlig, att man svårligen
äger hopp att hinna till ett visst föresatt mål,
ännu mer, jag tror, att man skall blifva öf¬
vertygad, att ett fattigt land orngifvit af vat¬
ten med mera lätthet och mindre kostnad, skall
Bil. till Ridd, o. Ad. Pr, II Band, 38-
3S4
Den S Martil,
genom ett sjöförsvar kunna binnä till deri be¬
tydenhet som erfordras för fredens bibehållan¬
de, än om denna summa användes på något
annat sätt, och detta emot ett land, sorn ge¬
nom aine omgifningar, må hända sina försto-1
ringsprojecter, i följd af sakens natur kostar
ali sin styrka på sina Arméer och liknöjt ani
ser sin flotta. Jag tror att vi kunna hiniia
denna angränsande magt i sjöstyrka rrieri ej i
Arméer, och om någon gång nationalfriheten
botas af dess öfvermagt, skall, likasom fordom
Grekeland, äfven Scandinavien finna ett Sala¬
min, utan att, soni jag vågar troj behöfva dess
Termopylen
jag har nämnt stationer i sarrimandrag-
ding, detta torde fordra en, explication hälst
min mening ej kan vara att flytta Örlogsflot-
tan till Stockholm* emedan detta innefattar
en orimlighet. Jag menar således att jag tror^
det skärgårdsvapnet både från Götheborg och
Stockholm bör flyttas till Carlscrona, där det
mycket val kan bevaras i öfveftäckta dockor.
Med huru skall då Stockholm försvaras ropar
man? dertill svarar jag, att vid hvarje sig yp¬
pande orolighet skail en Skärgårdsflotta, sorn
naturligtvis först bör utrustas, med yttersta
skyndsamhet blifva färdig i Carlscrona, der
medlen äro stör* och förråden, i följd af bättrd
tillgångar genom förbättrade ärengeménter, må¬
ste vara fulla; allt som deésa fartyg blifva färj
diga afgå de med ordres att rendeVöusera hvar
sorn hälst Och distatlcen kati ej anses stor då
dtftta vapen erhåller dea rörlighet hvartill del
Den 6 Martil,
595
kari hinna. Jag vågar tro, att vid en sådan
regering skall Skärgårdsvapnet vara i Stock¬
hol msskären val utrustat och redan öfvat förr
än riu, aå ty värr sorn.jag förut haft äran att sä¬
ga, medlen gå åt tili corpser och stationers
Underhåll och lemnar litet öfrigt för fartyg
och förråder. Dessutom är jj»g af deri tanka,
att en flottas stationerande i hufvudstaden sät¬
ter sjelfva hufvudstaden i fara för ett fiendt¬
ligt anfall emedan det för fiende kan anses
åå betydande och af så vigtiga följder för he¬
la kriget, att förstöra flottan med dess förråder
ätt man vågar en betydlig expedition äfven med
risque af betydlig förlust , för att hinna detta
mål, och då mäste äfven hufvudstaden i mer
eller mindre mån lida. Vår tids historia visar
2:ne sådane exempel. Engelsmännen attaque-
yade Köpenhamn år 1807, ej för att hafva det
sorgeliga nöjet att tagå denna Stad, nej en¬
dast emedan Danska flottan låg der, flottan
togs och varfven och förråden plundrades; men
hufvudstaden led rnsr eller mindre dock gan¬
ska betydligt. År 1814 attaquerade Engels¬
männen också Washington, ej i afsigt att en¬
dast förstöra en stad, ehuru stor ock bitterhe¬
ten kunde vara emellan Engelsmännen och A-
mericanarne, utan i afsigt att förstöra bäddar,
yarf[ och förråder för Americas uppväxande
flotta. Förevändningens rigtighet måste erkän¬
nas, ehuru staden led eller förstördes i utfö¬
ringen. Jag skulle äfven kunna tillägga att
om det i våra upplysta dagar ingår i någon
patiens hufvuden att med långsamma, men sä¬
kra och jemna stag vilja uppstiga till univery
Den f Martil.
tal monarki, kan det ock ingå i dess inferna¬
liska politik att under den speciösa pretexten
att förstöra en Skärgårdsflotta, dels förstöra
den i sjelfva verket, dels ock under samma
förevändning förstöra hufvudstaden och sedan
employera en eller 2:ne campagner att härja
Rikets kuster till flera mil inåt landet, för
att då nationen rätt känner krigets rysligheter,
taga det afgörande steget till en slutelig con-
quet, i det hopp att ett förtviflande folk ej
6k#U känna bojans tyngd, då krigets ryslighe¬
ter ännu stå i så friskt minne, och då man se¬
dan så lätt, med tillbud af nationens svett till
krigets onda följders afhjelpande, kan skaffa
en slags välsignelse äfven åt den svartaste po¬
litik.
Herr Lagerhjelm® jemförelse emellan skepp
och canonslupar, ej antagelig till sin princip,
emedan svårligen dessa vapen kunna jemföras,
dä deras verkningskrettsar äro olika, är äfven
felagtig i sjelfva uppsattsenj ett 74 canon-
skepp som likväl förer So canoner, kostar
335,000 R;dr B:co och 44 canonslupar med
chefsfartyg, kokslupar och förrådsfartyg efter
nu varande Reglementen kosta 337,000 R:dr
B;Co. Det förra eller skeppet har 40 canoner
i linien, hvilka jag anser svara emot de sed-
nares 44 canoner, t följd af den lifligare eld ett
skepp kan underhålla. Men skeppet behöf-
ver endast 7 officerare med 660 mans besätt¬
ning, de sednare deremot 44 officerare med
inalles 2,840 mans besättningar: häraf kan sy¬
Den 6 Martti.
597
nas att en skärgårds-campagne är oändligt dy¬
rare än en campagne med större fartyg, kan¬
ske till den grad att a a 3 campagners öfver-
kostnad skulle betala uppbyggandet af hela
örlogsflottan.
Af allt detta, kan jag för min del, tydli¬
gen fatta, att Sverige måste hafva en örlogs¬
flotta bestående af skepp, fregatter och ca-
nonslupar, och att sjön är det element der hä¬
danefter nationalfriheten bör befästas. En miss¬
förstådd egenkärlek drifver mig ej till detta
yttrande, ty kan jag leda skepp och fregatter,
så kan jag äfven blifva nyttig för Konung
och Fädernesland i ett Skärgårdskrig på Skär¬
gårdsfartyg; lika litet drifver mig en missför¬
stådd Esprit de Corps, emedan hvad jag 6agdt
om flottors sammanslagning är misshageligt för
största antalet af den. Nej fäderneslandets
sannaste intercssen eldar mig då jag här inför
Höglofi. Ridderskapet och Adeln talar i ett
af de vigtigaste ämnen som på det lifligaste
bör röra nationen, och jag är öfvertygad att
alla tider skall erkänna sanningen af hvad jag
fast mycket ofullkomligen sagdt.
D n é Martti,
X A ' . ,
N:o 6.
Grefve Cronjledt, C/as;
Anmärkningar vid Herr Lagerhjelms Memorial^
Herr Lgaerhjtlmi anfö- Undertecknadi anmärk-
runden. ningar dervid.
Att Rikets försvar Det historiska äro
till isin sammansättning våra Förfäders brag-
fcör tillskrifvas snarare der och de voro vidt
en historisk härkomst, omfattande; likväl ha¬
an någon consequent de Gustat I, Eric XIV,
uttänkt idé. Gustaf Adolph och
Carl XI, grundlig? i-
déer hvad sjö-vapnet
angick och först under
detta sednare seculum
kan tillskrifvas incon-
sequencc, då ensidiga
åsigtcr blefvo verkande
ocfi 2 sjö va pen inrätta¬
des med dermed följan¬
de ielaktiga åtgärder.
Att Sverige ej bör Jag tror att Sverige
eller kan ha tvenne kan och måste lia, ba-
fulländade försvarssy- de sjö- och landtför-
stem nemligen tillsjöss svar; men som sjöför-
och lands sorn hvart svaret motstår lörsta
för sig fordrar full- anfaliet af fienden, må-
Den 6 Martil',
59$
JcomHghet och kanske ste det vara af den Ha¬
llvar tar sip. upptager tur och den kraftattdet
sila de tillgångar sorn både kan vara offen-
kunna lemnäs till för- civt och defencivU
svaret.
Att för länder som Sveriges skärgård är
omgifvas af skärgård en af helt olika beskaffeo?
örlogsflotta egentligen het än Finlands, den
är ett offencivt krigs-, var trång och grund i
medel. djup, vår är deremotöp-
pea af djupt vatten,
följa kteligen fordras
ka vapen att a densamme
agera, måste bägge vap-*
nen förenas och måste
vara så kraftige att 4$
innebära fullkomlighet.
Sjöförsvaret fordrar Derföre bör vi ej hft
befästade hamnar och mer än ett sådant stäD
sjö-fästningar hvilkas le, som försvarar sig
garnizon minska Ar- sjelf och detta, hafva V*
jcpéen och draga Armé- förmåga till,,
ens operationer i otid
från det inre till gräg-
sorna.
Herr Lagerhjelm meri.
gifver dock att en till¬
räcklig örlogsflotta i.
sjön sätter Riket i ver¬
kelig sjelfständighet.^
$siär yi kunna åstAjtr-
6c»
Den g Mar lii.
Att Sverige ej för¬
mår på en gång hålla
örlogsFlotta och skär-
gårdsFlotta, och att
det medför halfhet i
åtgärder och förmåga.
Vill ha undersök¬
ning huruvida Rikets
försvar är sammansatt
efter högste fordringar,
om uppbörd, förvalt¬
ning m. m. ej tarfvar
förändringar m. m.
Man har sagt(honom
att kostnaden i under¬
hållet af kraften i stri•
den canonelden skall
vara så betydlig 6kilj»
aktig då medlen an¬
vända på logsFlot-
tor att ett 80 canon-
skepp utredes (monäs
komma den, hvarföre
ej ha den så?
På det sätt vi nu ha
dem hr.r han nästan
rätt; men, om de för¬
enas på eti punkt, fär-
förenas genom samma
intresse så kunna vi
förmå detsamma och
vi skulle få en öfverflyt¬
tad summa af 150,000
R:dr från underhålls-
och personal-kostnaden
till materialsfond.
Detta liksom annat
är skärskådadt och upp-,
gjordt af Comittéer rö¬
rande Flottorna, och
troligen kommer snart
att tillvägabringa® vid
en skeende allmän reg,
lering af Flottorna.
Detta är alldeles o-
rätt och en dylik jem¬
förelse har aldrig kun¬
nat i verkligheten be-
stämmmas; ty ännu haf¬
va aldrig Canonslupar
tagit något Linieskepp,
väl attaqueradt dera
men ej mer.
Den é Martil.
val byggnad och allt)
kostar 400,000 R dr
Banco och hvarigenom
blott 40 canoner hållas
i linie, förslår att brin¬
ga 200 till 400 canoner
i spel på öppna ca-
nonslupar och jo! lar.
Ett skepp kostar
ej mer än omkring
320/100 R;dr.
Denna uppgift får
jag tacka för, och be
att få veta hvem som
kan åstadkomma En
Canonslup för 1,000
R.dr Banco. Jag räk¬
nar Canoner och ej 2
å 3 Lisp. Nickor bland
antalet af de uppgifne
4coj då man jemför i
ett fall måste det va¬
ra i allt och då är des¬
sa nickor utan verkan
mot större fartyg hvil¬
ka ej hafva andra Cano¬
ner än 36, 24, 18 å
12 Lispunds Canoner.
Jag tviflar dock, både
på möjligheten af kost¬
naden och på antal ca-
noners aptering på far¬
tyg till detta belopp.
Herr Lagerhjelm an* Herr Lagerhjelm ur-
för dessa sine ^uppgif-. säktar att jag får apli-
602
Den $ Martil,
ter, för att tillkänna- pera i motsats förhåll
gifva att ingen lätt- lande dess egna yttran-
sinnig eller ^ytlig re» den om ytlighet m. m.
flexion förmått detta på den person somgif-
hans anförande. yit Herr Lagerhjelm
dessa uppgifter ochksn
ej annat än på det hög¬
sta billiga Herr Lager-
hjelms nit för saken
och dess ändamålsen¬
liga proposition om en
Krig&cassas samlande.
I förening härmed
får j*g äran anföra föl¬
jande:
Jag vågar betragta sjöförsvaret såsom nyt¬
tigt och högst nödvändigt, för Sveriges obe¬
roende, såsom Scandinaviens naturliga försvar,
penna tro 6ynes kanske parodon för mångå;
men då jag betraktar de olikheter i opinioner
som härvid kunna alstras, härflutne, af de or¬
saker, som alltid verkar då saker af stort in;
tresse skola bedömmas och sorn alltid vid dy.
lika fäll äro de rådande nemligen passioner¬
nas, intressets och allmänna misstagens åsik¬
ter, så finner jag lätt uppkomsten af desse ö.
Ijka meningar; men åter då man med upp¬
riktighet söker den enkla sanningen skall man
^inna att Sverige liksom England , genom sitt
georgrafiska läge, måste försvaras på sjön,
snåste med Flottor till yttre försvar bibehållas
i sjelfständighet» dä motssisen vi^ar att ifrån
Den 6 Martti.
den slund en stat åsidosatt, upphört att äg*
eller bibehålla dess naturliga försvar, är den¬
na stat säker att alltid någon ^eröfrare, an¬
kommer för att begagna tillfället af dess för-
svarslöshet. I 10 Secler är England deruppå,
ett exempel, ty från den stund detta land med
alfvar vinlade sig om sitt naturliga försvar
sin Flotta — har det stigit i välmåga och
makt och på de. tider det försummade densam¬
ma, var det ett rof för inkränktnirgar. När
innehafvaren af en publique autoritet och hvar*
je medborgare i Staten, rätt förstått deras ge¬
mensamma intresse; då fruktar ej den förre
att medgifva ansvarighet i utbyte emot makt
och den sednare makt i utbyte mot ansvarighet;
derföre måste i en constitutionel stat så väl den
militaira sorn den civila makten vara populair
för att stödja sig på säkra grunder. De kunna
ej länge fortfara att vara, så vida ej de upp-'
lystare classer af medborgare* förr eller sed¬
nare verkande på allmänna opinion, erkänt
derigenom, den verkeliga fördelen af en dylik
makt. Denna popularitet godkänd genom det
ölverlägsna begreppets röst har placerat i
första rummet de moraliska orsaker som med
täflan af de physiska frambringat Engelia
Marinen till dess öfverlägsenhet Den harsatt Na¬
tion i samband med sina naturliga försvarare till
den grad, att det i poesiens målande språk men
iden mäst vanliga familiair.a conversation som
Engelsmän, då de omtala sina skepp, sin Flot¬
ta, med enlusiasme kallar dem, våra bålverk,
våra t råd val lar. Jag har framkastat dessa re’
flexioner för att anhålla det Ridderskapet och
Adeln och samtelige RiksSftåaden med stadga¬
Den 6 Martii.
de begrepp ocb uppmärksamhet tänka på vårt
sjöförsvar. Länge varman på sjön okunnig om
den rätta kraft som var concentrerad inom
sjövapnet och först inom det sednare seculum,
men synnerligast dessa senare 5o åfen har
denna kraft blifvit helt och hållit utvecklad.
Man ansåg bland annat för omöjligt att passe1»
ra förbi Fästningar eller batterier, långt mindre
att våga attaquera dem; och man har derefter
6edt nästan otroliga saker utföras af dylika atta-
quer. Genom alla Historiska facta framvi¬
sas, hvilken betydlig materiel- och personal¬
kraft finnes sluten och sammanhållen så till
anfall som försvar inom hvarje slags Krigsfar»
tyg, allt i proportion efter dess storlek, och
bland mängden är sorn exempel Engelske Coj
modor Sidney Smits Escader bestående af i
Linieskepp och några mindre fartyg som und¬
satte St. Jean d’Acre och tillintetgjorde Franska
Arméens attaque derå, genom deras Canoners
och Besättningars transporterande i land: ett
fullkomlig bevis. Då man sedt England un¬
der dessa sednare 30 åren med en Flotta af
180 Linieskepp af 500 större och mindre Fre¬
gatter , Briggar och armerade Fartyg, beman¬
nad med högst 145,000 matroser och sjösol¬
dater, bloquera hela verlden, inkräkta fa¬
sta punkter öfver hela jordklotet hvarigenom
det är blifvit mästare på håfven, öka sine
undersåtares antal från 30 till 80 millioner,
så har man åter i tidernas häfder ännu ej
sedt någon Continental-makt förmå kufva el¬
ler styra flera Folkslag än mindre få herra-5
välde i cn verldsdel. Detta vittnar om det
Den 5 I\Iarlii.
stora inflytande sjövapnet: baft på Folksla¬
gens öden. Gamla verldens öde afgjerdes vid
Actium & Salamis. Den nya verldens vid
La Honge 1692, vid Trafalgar 1805. Härutaf
vill jag draga bevis, hvad Scandinavien med
ett antal af 20 Linieskepp i öppna sjön och
ett tillräckligt antal små fartyg i skärgården,
bemannade med 20 å 25,000 man sjöbesättnin•
gar kan till sitt försvar åstadkomma; och jag
tilltror mig yttra, att detta försvar sker heldre
med denna Flotta än med 100,000 man' Man
bär tillskrifvit orsaken för omöjligheten att
hindra herjningarna 1718 19 20 af Rys¬
sarna på Sveriges kuster, det vi ej då hade
någon SkärgårdsFlotta och deraf dragit den slut-
satts att en ÖrlogsFlotta (som vi då ägde i
sjön af 12 Linieskepp utom 16 Engelska så¬
som allierade) ej kan försvara våra kuster.
Detta raisonement är falskt, då man, N. B.
med uppmärksamhet och opartiskhet betraktar
då varande tid och händelser. När samma
Armée som ena dagen hade stormat skantsen
Gyldenlöf och dager» derpå säkert under Carl
XII:s egit anförande sjelfva Fredricshalls mu¬
rar, drogs tillbakars efter det olyckliga skot¬
tet och blef modfäld men brukades synnerli¬
gast som ett medel till partiehatets och egen-}
nyttans afsigter, i stället för att fullfölja det
påbegynta verket, så kan man lika lätt inse
om ej samma verkningar hade icdividuelt in¬
tryck på Flottans befäl,| åtminstone verkade
det från högre ort på dens3mmas overksamhet
och stillaliggande; jemte att Engelska Flottans
jpgrvaro var mer att anse som pockande till flen
6o 6
'Den 6 Martii.
. ' , ‘i , . ’ , f : ■■ -t,
dens hjelp änsöm bidragande till vårt understöda
Efter denna tid har flottan i 1740 och 50arens
krig i 1788 och 90, jemte de deruppå följande
visat att inga härjningar, utan trefnad Och sä¬
kerhet varit rådande långs Sveriges kuster*
och det olyckliga resultatet i anseende till för¬
lusten »f så manga linieskepp, fregatter och
skärgårdsfartyg vid utgången från Wiborgs vi-,
ken 1790 vittnar om en örlogsflottas krafter
och beskydd, utoni hvilket beskydd aldrig Gu¬
staf III med skärgårdsflottan kommit derifrån
och utom hvilket (sedan detta beskydd för ut¬
gången var gifvitj bataljen vid Svensksund al¬
drig kommit i fråga.
Jag anhåller att få beropa mitt memorial
under den 19 Januarii 1818 och att det må in¬
för Utskottet uppläsa, hvaruti jag gifvit me¬
ra utveckling åt detta magtpäliggande ämne,
än jag nu framstäldt;
N:0 7.'
Herr von Francken, August:
Uti Herr Königs den i:sta dennes gjorde
motion att Rotehållare för en soldat skäll be¬
tala 25 och för en båtsman 20 R:dr för hvart
krigsår 60m öfvergår det första mot det att
Rotehåliaren under kriget skall vara fri för
nummerns completterande och monderingens.
Underhåll, kan jag aldeles icke instämma, af
Seri enkla orsak att R^tehållarne redan af åH
Den 6 Martiin
'der varit befriade från monderihgs underhåll
l krigstid samt att alltsedan Beväringsskyldig-
heten i Sverige öfverenskoms hafva Rotehållarne
älven varit fiie frän completterande af soldat
tinder krig, hvilken vid inträffad vacance un¬
der ofredens påstående af Beväringen fylles,
och kan jag derföre ej anse nödigt ätt vi på-
taga oss en utgift till undvikande af åliggande;
isom oss hvad hellre som är ej tillkomma,
men deremot hvad Rusthållarne beträffar före¬
nar jag mig fullkomligt med Herr König, att
sedan häst Och karl vid krigets början blifvit
aflämnad så för hvarje år sorn öfverskrider det
första erlägga 50 R:dr Banco oöh deremot blif¬
va frikänd från recrutering, remontering och
monderings underhåll medan kriget påstår samt
vid dess slut af Kronan återfå häst, karl och
mondering i fullgodt stånd;
Att Kronan genom den betydliga pen¬
ningsumma som blir af 50 R:dr årligt bidrag
af hvarje Rusthålls nummer rikligen under
kriget bör kunna åtaga sig underhållet, äfven¬
som att Rusthållarrie härvid ej kunna förlora
då augmenterne alltid uppgå tili den föreslag-
ne afgiften kan lätt inses, samt att Cavailerie-
befälet genom detta säkra contanta bidrag bör
iättäs i sina omsorger för Regementets bruk-i
barhet tyckes ej heller böra betviflas. ]ag
förmodar derföre att hvarje härvarande indelt
CavallerieOfficer med nöje skall söka tillsyrka
denna del af Herr Königs väckte motion, som pi
én gång åstadkommer förmån för Kronan och Re-t
Ben 6 Martil.
gementerne samt befordrar de rusfandes säker-'
het och väl.
Att detta mitt anförande måtte få åtfölja
Herr Königs motion till vederbörligt Utskott
är hvad jag slutligen vördsammast får anhålla.
N:o 8.
Herr af Schmidt, Georg Lars’.
I anledning af Herr Montgomeries gjorde
motion, rörande Vester- och Norrbottens läns
återförenande under en Länsstyrelse, får jag
äran till Högvälborne Herr Grefven och Landf-
Marskalken samt Höglofl. Ridderskapet och
Adeln följande anmäla. Den skyldiga känne¬
dom jag om desse vidsträckte landskap äger,
förvissar mig om, att ehuru välment Herr
Montgomeries åsigt i ekonomiskt afseende för
staten synes vara, då dermed någon contant
besparing kunde vinnas, så tror jag icke att
denna lilla stats-fortune, svarar emot hvad dessa
landskap, hvilka utgöra tillsammans något öf¬
ver 1,300 qvadrat mil, ehuru dess folkmängd,
fast i betydligt tilltagande, för det närvaran¬
de endast uppgår till 77,000 menniskor, deri¬
genom skulle förlora.
Herr Montgomerie uppger, att fordna sty¬
relsers områden sträckte sig ifrån Gefle till
Torneå; hvad denna punkt beträffar, känner
Herr
Din 6 Martti,
609
Herr Montgomeri lika väl som jag, ordsaken
till denna vidsträckta fördelning, hvilken i be-
gyneelsen af Lärisstaternas inrättande i de nord¬
liga provincerne, blefvo deni tilde 1 te^ och
kunna sålede| icke nu med skäl åberOpasj se¬
dan man funnit dem äga ett för den tiden 0-
kändt värde.
Vidare uppger Herr Montgomeri, att eh
lättnad skulle för Inbyggarne vinnas, otti
Landshöfdinge-sätet blefve flyttadt till Piteå
Stad. Beträffande denna punct, kan jag icke
neka mitt medgifvande, att om båda Lanenj
emot hvarje sakkunnigs öfvertygelse skulle
förenas, Piteå vöre väl då den ungefärliga
medelpunkten; men oberäknadt hvad sö¬
dra delen af det nedre Landet härvid skul¬
le förlora, i anseende till betydlig förläng¬
ning af väg; skulle Inbyggarne, i de till
betydlig grad redan odlade, Lycksele och Å-
fcelé Lappmarker, utgörande sju större Pasto¬
ratet, se sig högst vanlottade genom en till¬
ökning af 23 mils förlängd väg, då de hos
Konungens Befallningshafvande skulle anföra
aine åliggandem Äfven yttrar Herr Montgo¬
meri, att Norrbottens Län, är att jemföra med
ett lagligt iFögderi. Hvad detta beträffas
känner jag väl icke om sådane finnas, söm
innehafva 37,000 menniskor; men försäkrad är
jag, att icke något Fögderi finnes, som i vid¬
sträckthet liknar Norrbottens Län, hvars area*
la innehåll utgör 750 qvidratmd.
Bil, till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 39
Den 6 Mart.ii;
Herr Montgomeri säger, att de deladé
Länen förOrdsaka besvär för Regementsbefälet,
då Vesterbottens Regemente är förlagdt i bå¬
da. Hvad den punkten vidkommer, tror jag
nämde Regementer icke vara det enda inom
Sverige, sorn får rådslå och corfespondera med
flere Landshöfdingar; dessutom har jag aldrig
hört Befälet häröfver klaga.
Hvad styrelsen beträffar, så känner Herr
Montgommeri säkerligen., att om desse onn-
talte vidsträckte trakter skola blifva hvad na¬
turen tycks för en framtid danat dem till, och
om tillsyn och uppmuntran af styrelsen skall
rätt verkställas, till odlingar, röjdningar, ström¬
rensningar, Bergverksanläggningar, med flerd
näringar som der bjudas och hvilka en gång
säkerligen komma att gifva Fäderneslandet
tacksamma gärder för gjorde uppoffringar så
öfverstiger allt detta, jemte de lagligå målens
afgörande, den mäst verksammes förmåga';
men kanske skulle återkallandet af de uråldri¬
ge tidernas sätt att styra dessa trakter, anses
dämpligare! då ett beständigt lika kunde opå¬
talt råda, och då medvetandet om uppfylld®
plikter redan tillfredsställande den styrande,
då han å Embetsruromet förrättade sin tjenst,
och sällan annorstädes än der i anseende till svit—
righeter att öf verfara de nästan ömäteliga rytm
der, gaf rätt åt de lidandes klagan.
Att detta, jemte Herr Montgomeris mer
moria! må till vederbörligt Utskott remitteras;
Den 6 Martil;
511
och med de öfrige RiksStånden communiceras,1
derom anhåller jag ödmjukast.
Js-O g,
Herr Kling fl ed 11 Gnflaf Fredric:
Med den kännedom j?g, under en flerårig
bosättning inom Norrbottens Län, hunnit före*
värfva angående denne Rikets nordligaste del;
kan jag icke undgå att göra följande anmärk¬
ningar emot den af Herr Montgomerij väck¬
te motion, om sammanslående af Norrbottens
och Westerbottens Län.
Ville jag antaga, att desse begge Lån» in.r
nehållande nära ett tusende fyrahundrade qva-
dratmil i arealrymd, hade uppnått deras mö-
jeliga höjd af odling och befolkning} så skul¬
le jag dock icke anse troligt att 4e mångfal¬
diga och granlaga ärender, sorn tillhöra Läne-i
styrelsprne i allmänhet, kunde* med tillbör¬
ligt iagttagande af Statens fördelar samt Lä^
rens Invånares rätt oeh bästa, skötas af en
enda Landshöfding, hälst sedan desse Etnbets*
mäns åligganden nu mera blifvit mycket utsträcka
ta emot förra tider, då allmänna hushållningen
och Policen fordrade mindre omsorger, åtmint
stone mindre vårdades. Exempel hämtade från
desse tider torde således vara föga bevisande
i och för sig sjelfve; men en hvar sorn närma¬
re känner huru Proy.incen Westerbotten, med
dess enda Lånestyrelse i Umeå,, då förvalt^
Den 6 Martu,
åéé, tefnnad nästan åt sitt öde, och Kronobe-
tjeningens ensamma vård, finner utan tvifvel
att Provincens delning i Tvenne Län var en
upplyst och al omständigheterne påkallad
åtgärd.
Ännu äro likväl, Sveriges ifrågavarande
hegge nordligaste Lätt , endast ett halifärdigt
Land, begåfvadt af Naturen nied tnånga obe¬
gagnade förmåner. Befolkningen, för närva¬
rande tillhopa omkring 75,000 persöner, be¬
finner sig i jemt och betydligt tilltagande, och
i samma mån sorn utkomst för Folkstockert
beredes, genom tjenlige anstalter för Landets
Vidare odling och bebyggande samt Närings-
tillfällenas utvidgande, skall folkökningen o-
felbart blifva ån starkare Och folkmängden tro-’
ligen finnas fördubblad efter en mansålder.
När detta hunnit inträffa och de 1,400 qvi-
dratmilen bebos af 150,000 menniskor, linnes
förmodeligen ingen, som ur någon synpunkt
tkulle ogilla Provincens skedde delning.
fimedlertid bör man besinna, att det städse
ar Konungens Befallningshafvande Och ofta
Landshöfdingen personligen, som miste uttän¬
ka, framställa, förbereda och utföra de all¬
männa economiska företag Och anstalter, som
skola leda till nyssnämnde stora och mö-
jeliga resultat, hvilket framför allt annat, boJr
bibehållas i sigte när man vill ordna Lindt-
Kegeringt-n; och upplysningsvis får jag här
nämna några af de vigtigaste omsorger, som I
Den 6 Ulartit.
detta afseende åligga Landshöfdingen uti Norr¬
botten^ de äro:
1:0. Afvittringars befordrande, med hän ¬
sigt äfven till allmänningstrakters afskiljande
från enskiites områden, och dessa trakters in-
delande för Landtbruk, Bergshandtering, eiler
andre näringsgrenar-
2:0 Storskiftes ärendernes befrämjande.
3:0 Landets befolkande, medelst befor¬
dran af bosättningar å ödetrakter och jemn
tillsyn å Nybyggare.
4:0. Nya vägars anläggande uppåt landet,
- .-.».v..-.-
5 0. De allt för stora Socknarnas klyfning
och fördelning i smärre Pastorat, samt kyr¬
kors byggande uppåt landet.
6:0. Strömrensningars befordrande, för att
öppna tillgången till landets outtömliga Jem-
malmsberg, stora skogar och flere resourcer.
7:0, Införande och stadgande af en sjelf¬
ständig bergshandtering inom Länet, med afse¬
ende tillika på Jernmahnernes begagnande för
andre orter inom Riket..
8:0. Städers eller Köpingars anläggande
för att lifva rörelsen inom det vidsträckta^
Landskapet.
Ben 6 Martil.
Jag vet att att älla dessa vigtiga företag
Sto började och under utförande, eller nu i
fråga att verkställas, Den arealrymd, hvar
inom de skola utföras, utgör föga mindre än
750 qvadratmiU och då härtill kommer att
Norrbottens Län, med en vidsträckt gräns e-
mot Ryssland, fordrar jemnare uppmärksamhet,
till lugnets och ordniogens bibehållande, än
annorstädes, tror jag det vara ostridigt, att
Landshöfdingen i Norrbotten hvarken kan eL
ler bör erhålla någon utvidgad verknings¬
krets. Jag afstyrker således i allo bifall till
motionen derom, öfvertygad att den besparing
i Statsutgifterne, som derigenom åsyftas, skul¬
le å stället medföra stora förluster för Staten,
oberäknadt de svårigheter och den osäkerhet,
sorn genom Länens sammanslående skulle å
nyo blifva deras Invånares lott.
Nu> 10.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland i
Med anledning af Grefve Cronhjelms mo¬
tion, om sammanslående af Artilleriets och In¬
gen eurcorpsens Läroverk, har jag erhållit till¬
stånd att upplysningsvis tillkännagifva, hvad
inför Hans Kongl Höghet KronPrinsen i egen¬
skap af bögte Befälhafvare för Artilleriet, i
detta ämne blifvit discuteradt. Samma fråga hac
nemligen blifvit väckt, men man har icke kun^
nät finna att nå^on synnerlig nytta af ett en¬
kelt sammanslående af desse Läroverk kunde
Den 6 Martil'
uppkomma, hvarken i anseende till under¬
visningen eller till kostnaderne. Icke i an¬
seende till undervisningen emedan begge
Corpsens Elever skulle fordra en vidare sträckt
undervisning i hvarderas särskilta, ehuru hvar-
andre nära liggande yrken. Icke i anseende
till kostnaden, emedan Ingeneurcorpsens Lärer-
verk endast kostar 1,200 R:dr pä ordinarie»
Stat, hvaraf så mycket mindre någon indrag¬
ning skulle kunna äga mm, som Professorer
för sine 1000 Rdrs lön, äro pligtige att verk¬
ställa Triangelmätningarne, och för de 200
R;dr som äro anslagne till Lectionsarfvoden,
äfven bestrides våtden af Archiveroe. Dere-^
mot bär man funnit att sammanslagningen
skulle medföra mycken olägenhet, dels i an¬
seende till IngeneurElevernes individuella för¬
hållande, emedan de icke skulle kunna begag¬
na undervisningen vid Marieberg utan att bo
på stället, dels ock hufvudsakeligast i anseen¬
de till de olika grundprinciper, sora i afseen¬
de på Corpsernes särskildte förhållanden vid
de begge Skolorne nu följas, nemligen att Ar-
tillerieEleverne, sammandragne från 3.ne Re¬
gementet flytta till Marieberg och bo der oaf-
brutit till dessCoursen är slutad, hvaremotIn-
geneur-Eleverne endast arbeta vid SkoleVerket
vintern, och under sommarmånaderne, öfvas
och begagnas i verkelig tjenstgöring vid bygg¬
nader eller Topografiske arbeten Af desse
skäl har idéen om Läroverkens sammanslåen¬
de blifvit förkastad, ehuru jag derför hvarken
vill påstå att någotdera äger all den fullkom¬
lighet det kan och bör .erhålla, och icke hel-
616
Deri 6 Martil.
Jer att TngeneurLäroverket i längden kap er¬
hålla den fullkomligare utbildning hvartill
det framgår, utan någre tillökte bidrag från
Staten.
iv - ~ • - '*
Men då den väckta frågan om desse bag?
ge läroverks enkla sammanslående, såsom i
intet afseende gagnelig förfallit, har deremot
uppstått en annan fråga, om nemligen icke.
alla de särskildte grenar af publike tjenster och
äfven enskildte näringsyrken, sorn fordra kun¬
skaper i Mathematiske, Physiske och Chemi»
ske vettenskaper, skulle kunna med för¬
del få sine elever underviste i en gemensam
skola, uppställd på de principer sorn den Fran¬
ska Polyteckniska. Artilleriet, Militaira ln-
genieurverket, Flottorne, Hydrauliska och Våg-
byggnadsverken, Skepps- och Dockbyggnads-
Staterne, Bergväsendet och Öfverintendentem¬
betet, skulle alla derifrån kunna draga sine
elever, hvarjemte till alla produetive yrken,
som fordra högre kunskaper för inrättandet af
gående verk, Machinerier och Chemiske ope¬
rationer, äfven private skulle kunna bildas i
denna högskola för undervisning med praktisk
tendens i ofvannämnde vettenskaper. Man har
icke ansedt omöjligt att om alla de medel sam-
manslogos som nu äro använde till särskildte
mindre undervisningsanstallter för ofvanupp-
nämnde tjensteverk, och som alla mer eller
mindre nu måste vidkännas olägenheten af bri¬
stande sammanhang med Rikets allmänna lä-
roanstallter, skulle kanjke dermed, utan serdeles
tillökt kostnad kunna åstadkommas, ett stort
Den 6 Hjarti, ]
och allmänt centralverk, sen genom sin före-
pade kratt skulle kunna brnga undervisningen
till en vida högre grad In af de nu isolera¬
de, så mycket af tillfällig vilja och förmåga
hos deras ledare, beroendt särskildte läroan-
stalterne kan vänt3s. Attnärmare bär utreda
desse ämnen medgifver icte rummet och tiden,
men de hafva inför Hansiongl. Höghet Kron¬
prinsen blifvit discuterade och Hans Kongl.
Höghet, som med nådig tmtanka för' allt sorn
kan befordra Fäderneslanets val, sjelf före¬
nar så ovanligt säkert oidöme och så säll¬
synte insigter i de strängare vetenskaperna,
har täckts deröfver höra lere, både embets¬
man och lärde och någrt steg hafva blifvit,
vidtagne till idéens närmre utarbetande. Re¬
sultatet häraf har blifvit itt tankan ej blifvit
ogillad, men ansedd af den beskaffenhet att
den fordrade mycken monad, mycken tid att.
i allt sitt sammanhang md öfrige Stats- och
Uppfostringsförhållanden ietraktas, och fram¬
för allt mycken öfverläggning för att ej bråd¬
störtad! rubba hvad mamgde, innan man med
full säkerhet visste hvai man satte i stället;
ten försigtighet i synnerht nödig i penninge-
fattige länder, der man ej har råd att göra
försök sorn kunna misslykas. För egen del
3ag tillägga, att de lere anföranden jag
vid denna Riksdag hört göras om allmänna
uppfostran, öfyertygat mg att man i allmän¬
het är böjd att leda den till mera samman¬
hang med det practiska orgerliga lifvet, en
tanke som torde vara en öljd af vår fortgå-
«nde xonatitutionella utbilniog, men hvilken
€ 18
Dn 6 Martu,
kanske fordrar nSgjn tid att mogna och ge¬
nom publikt bearbetande erhålla en bestämd
och säker rigtning Jag är derför nu mer än
förr af den tankan, att inrättandet af en sådan
Polytecknisk skola sorn jag omtaladt, torde
böra hvila, till des en allmän öfversigt af
alla publika underisningsverk kan på en gång
företagas, och de stp egentligen äro ämnade
för den theoretiske »ch speculative lärdomen,
kunna sättas i nödi{ öfverensstämmelse med
dera som äro eller lifva inrättade för practi-
ske yrken: och hysr jag fullkomligt tillför¬
sigt till Regeringen tt något sådant blir fö¬
retagit, då det genoi allmänna tankens ut¬
veckling hunnit blita tillräckligt förbereda
Jag anhåller slusligen att få begagna till¬
fället att tillägga näjra ord om KrigsAcader-
inien på Carlberg.
Utan att ogilla ivad Herr Montgomerie
och Grofve Cronhjein anfört, om möjligheten
att vid andra lärovei bilda militairer, hvil¬
ket jag anser både löjligt och som theorie
rigtigt, tror jag iikvä att man gjorde ganska
illa, att rubba inrättrngen af KrigsAeademien
förr, än man hat nåpt annat som säkert uppj
fyller ändamålet.
Jag anser KrigAcademien hafva gjordt
mycken nytta för Araéen, och hyser för mi¬
ne yngre till största Jelen där bildade vapen*
broder, en hög gradaf aktning, som jag är
glad att offentligen i uttrycka. Sjelf bland
Den 6 Martil',
de äldre har jag med innerlig fägnad sedt hu¬
ru kunskaper i allmänhet tiltagit, och huru ett
kunskapsbegär utbildat sig, som i min ung¬
dom alldeles icke var så allmänt som nu. O-
tviivelagtigt har inrättningen af KrigsAkade-
mien, om icke ensamt, åtminstone i betydlig
mån härtill bidragit. Eosidig är visserligen
nppfosiran vid ett lärvoverk, inrättadt uteslu¬
tande för ett yrke, men ingalunda har Jetta
hos de yngre generationerne bildadt någon en¬
sidig anda i allmänhet; den omsorgsfulla om¬
vårdnad, hvarmed conscriptionsclasserne blif¬
vit emottagne, behandlade och bildade, torde
bäst vittna att Arméens befäl ingalunda är lif-
vadt af någon ensidig, skråaktig anda, utan af
den allmänna medborgerliga, som bör finnas
hos alla classer.
Med desse anledningar till tacksamhet för
den sednast afledna Konungen, som stiftade
KrigsAcademien, tror jag icke att Riksens
Ständer hafva skäl, att i underdånighet i den*
na stiftelse önska någon rubbning, åtminstone
icke förr än en fullkomlig ochsammanhängaw
de öfversigt, af alla allmänna läroverk kan
komma att företagas, för att bringa dem till
fullkomlig öfverensstämmelse sins emellan, och
för att uppfylla de luckor som tidens fortgåen¬
de fordringar, i de gamla inrättningarne kunna
upptäcka.
Jag aahåller att detta mitt yttrande må i
620 Den 7 Martil,
remissen fa åtfölja Grefve Cronhjelms 51^
morial.
Bilagoi»
till PleniProtocollet för den 7 Maltin
N:0 1.
Grefve Ridder stolpe,, Cark
Skyldigheten att icke för Ridderskapet
pch Adelö upptaga någon dyrbar stund , kaa
jag fägna mig att vid detta Riksmöte hafva
obrottslig^ uppfyldtj men det är äfven en pligt
att yttra sig då man af så ömma åligganden,,
som kamraters tillstånd, dertill föranledes; och,
vågar jag derföre hoppas Ridderskapets och
Adelns öfverseende då också jag meddelar mi¬
na tankar och mini känslor i ett ämne, där
någre värdige medbroder på ett hedrande sätt
beredt mig vägen, och en Statsutskottets egen
forskande ledamot så mycket snarare kan an¬
ses hafva uppmuntrat mig, som det är troligt
att han, utan hopp om tillgångar till förbättring
af det mindre indelte befälets löner, aldrig ha¬
de gjort den framställning, hvarigenom han rätt-
visat redan erhållen gärd $f aktning och fört¬
roende-
Deri, 7 Martti*.
621
Med den slutsätt» jag således anser mig
befogad att draga af motionen, hoppas jag icke
förgäfves vädja till detta Rikets först* Stånd,
då jag utan att plåga med detailler, som ligga
för öppen dag uti Regementernes Stater, an¬
mäler otillräckligheten att de inkomster, sorn
likväl skola påstås tillräcklige för indelte compagj
ti i eoffi cerare, icke! allenast till sina accorder och
räntor för dem, samt Underhållet för sig sjelt-
ve och sin, fastän icke kostsamme, uniform,
utan ock till bestridande af andre tjensten åt¬
följande skyldigheter, såsom resor för visitatio-
per, undersökningar, transporter, auctioner >
bésigtningar, 0. s. v.
Att fordra desse, uti ständigt åberopade
Reglementen, och tjenstfäfdige, deraf lefvande
änmärkares författningar, strängt föréskrefne
pligter, då det fattas tillgång på medel att dem
uppfylla, är smärtande för en befallande, Mi¬
ne Herrar! och lidande känslor uppkomma
derigenom äfven hos de lydande! ! Huru skul¬
le Väl desse kunna uteblifva när, med de nu
taline Sädespriser, 75, 72 ja icke mer än 52
JR:dr 21 sk. 2 r.jl. ofta Utföra, jemte 20 tunnor
Spannmål af bostället, en SubalternOfficerg
hela åfligä inkomst, samt Capitainer finnas, som
tjena Konung och Fädernesland med 191 R;dr
37 6k. 8 rist. oberäknade icke tillfyllestgöran¬
de 20 sälUn 30 tunnor af sine innehafvan-
dé, getiotti bristen uti anslagen till ersättande
af utdömde caräcters hus, mindre emot ända¬
målet svarande, böställen« Då understundom
iuisslyckadd författningar och afsigter tued dem,
622
Den i Martil'.
antingen genom arrendatorer eller vederbort
ligen godkände löftesmäns bristande ansvars-
förmåga, ytterligare minska de påräknade små
inkomsterne och förordsaka alltid kännbare ef¬
terräkningar, såsom för husröta med mera dy¬
likt, ökas tyngden af de efiersinningar jag lern?
nar en hvar att med mig dela, fastän jag, för
att ej för länge pröfva edert tålamod mine Her¬
rar! icke vidare utvecklar dem.
Må likväl den enda tillåtas mig, att tje¬
nare i allmänhet och sådane dagdrifvare, som
man i vissa förhållanden icke kan vara utan,
i synnerhet, oansedt flere varors minskade pris
måste vedergällas af enskildte mera än dub¬
belt emot medborgare, sorn, drsfne af, i vårt
land alltid kraftigt verkande, känsla för heder
och fosterland, aldrig tveka när det gäller att
med lif och blod trygga det sednares ära och
säkerhet, skola icke desse oegennyttige, äfven
i yngre graderna äga rätt att fordra åtminsto¬
ne sä bsrgelig utkomft att de icke ovillkorligen
trugas uppsök* utvägar, sorn i förtid beröfva
Arméen ail medverkan af deras mod, nit och
Skicklighet, samt för dem sjeifve alldeles/ör-
inta den framtida befordran, hvarom hop;
j>et ensamt kan väpna emot förevarande lidel¬
ser till dess sådan j ofta dyrköpt, belöning
vankar.
Må äfven i anledning af allt detta den
sluteliga anhållan icke vägras mitt deltagande
i vanlottade vapenbröders ställning, att detta
anförande får .åtfölja Herr Hjertås memorial
Den 7 Martiin
623
till Vällofl, StatsUtskottet, htars välvilja och
urskiljning, att, så vidt tillingarne medgift
va, behjerta föreslagne omstäriigheter, vare sig
med jemnkningar af andra liner eller rent af
tillökningar, jag icke kan msskanna.
N.O 2.
Herr Boij, Johan Fredrid
Fråga har väckts uti deta stånd om, att
Riksens Ständers revisorer kulle äiven gran¬
ska den under Kongl. Krig>’ol egii vård stäl-
de PassevoianceCarsa-. det är ned afledning der¬
af jag tager mig friheten at underställa det¬
ta vördade samfund, mine åsigter uti ämnept.
År 1778, inrättades mötespsSevblanceCass^n
för Indelta Cavalleriet och 18(2 den för In¬
delta Infanteriet. Dessa båla Cassör äro nu
förenade och utgöra för möt;na ett belopp af
340 0^0 , efter dem ur.gdärligen 25©;Ooo
R=dr Banco, vid hvilken suncna Cassan bibe¬
hållit sig under de sednare iren.
Mötas PassevolanceCassat är stäld under
Kongl. KrigsCollegium. Den rtvideras äfven af
det samt undergår vidare åiyo granskning
uti KammarRätten.
Mig synes, *ft en sådan Controll är till-
yäckelig och ali vidare öfverflödig om ej jhcd-
grunderne för ett sådant förslag kunna ej
helier af mig gillas, då Cassans uppkomst och
624
Din 7 Martil,
närvaro är framlallad genom en enskilt öf¬
verenskommelse, med Kongl. Maj.t och Kronan
I ena, och rust-och rotehållare å andra si¬
dan, samt på samaagrund som Riksens Ständers
Revisorer skulle örses med rättighet att gran¬
ska denna Cassa, rnrde de äfven öfverallt kun¬
na intränga på Pssevolancens område och tilt
och med komma uti befattning med Ecsqva-
drons- och ComptgnicChefers egna Cassör.
jag tror att Riksens Ständers Revisorers
vida och besvärja omfattning ej bör tröttas
vid ändamålslösa öfversigter, och är äfvert
öfvertygad att det säkerhet denna för Landt-
arméen så angelä;na Cassa nu äger, beståen¬
de deri: att ej lin på annat sätt beviljas, än
litt de som bifallt dessa Lån, äro äfven an¬
svarige att balanc‘r ej få uppstå, skulle ge*
norn förenämde ågård af Riksens Ständer för¬
svinna. Denna 3assa bidrager till Arméens
rörlighet, och få af denna natur, hafva under
dess närvarande orm, varit mera gagnande»
inom deras bestända gränsor; dess styrelseoch
förhållande utgöt ingen hemlighet.
Contracten ör dess bestånd, stalde under
15 år upphöra 1827.
Under Mötespavolence Cassati, har Hans
Maj;t Konungen i nåder funnit för godt att
tills vidare ståla LÖDingsCassan, Utgörande ep
fond af 100,000 R-.dr Banco, som af Hans Majtts
injkiltå uppoffride tillgångar, är uppkpmm;en0-
Häraf
Den 7 Murtii.
Häraf utgå årligen 6,000 R:dr Baned, till får,
ökande af 6 särskilte Kegementers aflöning.
Att det;ta mitt vördsamma anförande får
åtfölja Herr von Hartmansdorff* memorial an<»
håller jag ödmjukast.
No 3.
Herr Hegardt, Christian Bernhard',
I anledning af Herr Gripenstedt* yttran¬
de om följderne af en i frågastäld Realisation
af Bancosedlarne, utber jag mig vördsamt att
få göra några erinringar.
Om med Realisation förstås endast och
allenast en bestämning af BancoSedelns värde,
^enligt dess nu varande förhållande till det me^
-talliska mynt den skall föreställa, samt en an¬
stalt, syftande att upprätthålla det, och före¬
bomma dess ytterligare försämring, så väl
aom dess förhöjning, så synas ingalunda de
olägenheter deraf vara att befara, uppå hvil¬
ka Herr Gripenstedt velat fästa uppmärksam¬
het. Han befarar att capitalisten eller för.
dringsägaren skulle deraf föranlåtas, att till
betalning uppsäga sina utlånte penningar. Jag
tror att just motsatsen bör efter all sannolik¬
het förväntas, och att Capitalisten, genom se*
Bil. till Ridd. o. Ad. Pr. II Band. 40
Den 7 Martil.
delvärdet* bestämning tryggad emot den för¬
lust» för hvilken han nu genom dess obe¬
stämdhet och ombytlighet är blottstäld, skall
deraf fast mera hemta en nu och länge sak¬
nad anledning både att låt* sina penningar
innestå hos låntagaren, så framt de för öfrigt
äro säkert placerade, och att äfven utlåna så¬
dan» penningesummor, som han för närvaranJ
de låter ligga ofruktbara; enär han kan hysa
en grundad förhoppning att de vid återbetal¬
ningen skola äga lika redbart värde sorn vid
utborgningen. Jag fruktar tvertom, att om
den ifrågavarande så önskliga myntbestämning
ej sättes i verkställighet, sä torde man snart
få förnimma att betydeliga penningelén upp¬
sägas; emedan Capitalisten då måste blifva be¬
tänkt på, att i tid rädda sin förmögenhet, och
på ett eller annat sätt realisera sina fordrin¬
gar, innan myntrepresentativerne ytterligare
försämras och, närma sig till likhet med vär¬
delösa assignater.
Beträffande vidare den yttrade farhåga;
att, i följd af VexelBankers öppnande till
sedlars invexling, Bankens silfverfond skulle
utömmas och föns ur landet, samt de oinlö¬
ste i omlopp qvarblefne sedlarne derefter sakna
allt värde eller åtminstone betydligen förlora
i värde; så får jag först och främst anmärka,
att om Realisationsoperationen blifver någor¬
lunda väl beräknad, hvilket jag har någon
anledning att förmoda, skall den händelse ic¬
ke inträffa att Bankens silfverfond till den
grad uttömes, att Banken icke förmår fortfara
Drn 7 Martii,
627
med sedlars invexling vid anfordran; och så
länge denna invexling fortgår eller icke vä¬
gras» kan sedlarnes silfvervärde icke förmin¬
skas. Hvartill skulle det då båta atttillvexla
sig silfvermynt emot sedlar som, så beskaffa¬
de, äro ett vida beqvämbgare och lättare by¬
tes- och circulationsmedel? Men antagom,
hvad jag ej anser för sannolikt, att misstroen¬
de till Bankens förmåga, och fruktan för, att
den i längden ej skulle kunna uthålla prof-
vet, föranledde till dess nu varande silfver-
fonds uttömning. Låt denna Silfverfond ut¬
göra till exempel 5 millioner R:dr Specie, och
Bankens sedelstock, må hända något högt be¬
räknad, 30 millioner R:dr Transportsedlar.
Banken hade då efter 120 sk. Cours invexladt
J2§ million R:dr sedlar, och således voro 17%
millioner i rörelsen qvarblefne. Icke sak¬
nade desse ett verkligt värde? Agde icke
Banken såsom underpant alla de hypothequer,
hvaruppå dess till 28 millioner beräknade sä-,
kra fordringar nu grunda sig, att förtiga Rik¬
sens Ständers garantie: och skulle med en så¬
dan egendom, så mycket öfverstigande dess
skuld, Banken icke vara i stånd att förskaffa
sig det silfver som ytterligare till sedlars in¬
vexling erfordrades? Förutsatt till och med,
hvad som ej bör förutsättas, att Banken icke
i förväg dragit försorg derom, utan väntat på,
och låtit det komma derhän, att hela dess nu
varande silfverförråd blifvit uttagit. Vore ic¬
ke i värsta fallet, hvilket blott såsom en
möjlighet är tänkbart, de öfrig blefne I7f mil¬
lioner R:dr i förhållande åtminstone lika myc¬
Ben f .1Anr t ii.
ket värde 10m hela den nu utelöpande sedel¬
stocken sf 30 millioner R:dr, och har denna
kunnat, utan utvexling af silfver, så länge bi¬
behålla ett värde sällan lägre än efter en
Curs af 120 sk.: så vet jag ej hvarföre en till
a7§ millioner R:dr minskad sedelstock skulle
vara underkasted ett större äfventyr att till
sitt värde försämras. Tror man dä att hela
vår sedelstocks värde grundar sig blott på
den mening man hyser, att Banken äger i si¬
na hvalf ett silfverförråd af 5 millioner Spe-
cieRiksdaler, som aldrig kan utbekoinmas, och
som således nästan lika så nyttigt kunde lig¬
ga outbrutit i grufvorne?
Jag är fullt och fast öfvertygad, att den
här blott suponerade händelse, att Bankens
silfverfond aldeles uttömdes, icke skall inträffa,
då nemligen, jag, såsom ett oumgängligt vil¬
kor för myntbestämningen och den fria silfver-
utvexlingen, förutsätter, att Banken erhåller
en sådan organisation som skyddar den för
missbruk af dess Credit, och som för alltid
frånskiljer den sådane befattningar som äro o-
förenlige med naturen af en sedelbank, hvars
ovilkorliga åliggande och första syftemål är
och måste vara att noggrannt uppfylla sina
förbindelser. Det skall då icke hända, att
man till någon betydlig del uttager dess silf¬
verförråd; ty hvad skulle man väl göra med
speciemyntet? återgifva det såsom mynt i han¬
del och vandel? Man skulle då blott hafva
gjort sig ett onödigt besvär att tillvexla sig
det. Nedsmälta dst för att deraf lita tillver¬
Dtn 7 Mttrtii.
ka Bordsilfver och dylikt arbete? Sådant In¬
nes detförutan och kan köpas af den som har
råd och lust dertill, utan utvexling af Ban¬
kens mynt; och att uttaga det i denna afsigt
vore en illa beräknad speculation. Slutligen;
det sorn man mest befarar; man kunde sända
speciemyntet ur landet.
Man medgifver, hoppas jag, att det icke
sändes ut för ro skull och för intet. Alltså
för att betala en ökad import af utländska si
kallade öfverfiödsvaror. Men all import har
sin gräns och bestämmes af afsättningen, och
denna åter af en verksam efterfrågan, nemli¬
gen Consumenternes åstundan och förmögen¬
het att köpe; och jag ken icke inse huru deti¬
na verksamma oller effectiva efterfrågan skul¬
le ökas genom tillåtelsen att i Banken tillvex-
la sig Speciemynt för Bancosedlar. Deraf
okas icke Consumenternes inkomst; om si
hände voro dst lyckligt och bevisade Natio-
nalvålmågang tillväxt. Men torde man säga,
våre Cepitalister skulle utsända Speciemyntet
för att insättas uti främmande Statsfonder. Vi
håfve ganska få rika Capitalister, och jag tror
icke att de skulle vilja äfventyra sin förmö¬
genhet på desse vidtutseende speculationer, el¬
ler att utländske Statsobligationer skola fram¬
deles mer än hittills i Sverige vinna någon
synnerlig credit, utan snarare ivertom.
Att yttra den tanka, att vi skulle kunne
utan realisation upprätthålla silfvervärdet af
våre mynttecken, Bancosedlarne, endast vi
Den 7 Martil,
kunde bibehålla jemvigt eller vinna öfvervigt
i utrikes handeln j är 1 det närmaste att på¬
stå, att vi kunna efter behag tillskapa pen¬
ningar och i oändlighet öka Sedelstocken, utan
att dess värde skulle i förhållande till egendo¬
mar, produeter och arbeten inom Landet för¬
ändras och minskas; endast vi icke behöfde
köpa vexlar, eller kunde umbära utländske
öfverflödsartiklar. Orimligheten häraf är på¬
taglig. Vår höga vexelcours är icke en följd
af väre handelstransactioner eller af det tankspö¬
ke, som under namn'af Handelsbalancejförbryl-
lat så många hjernor ochalstratså många onyttiga
och skadliga författningar. Hvad som kallas Curs-
skillnad är i sjelfva verket intet annat än skillnad
emellan Bancosedel och silfverRiksdalern, emel¬
lan myntet och mynttecknet} det är agio. Så
snart förhållandet dem emellan blifvit stadgadt,
måste också VexelCursen blifva jemn; det vill
säga, sällan afvika mer än några procent öf¬
ver eller under pari, som då, nemligen i hani
delse af den i frågavarande myntbestämniog,
blefve 120 sk. per R;dr Hamburger Banco;
undantagne få tillfällen och utomordentlige
händelser, som kunde för kort tid verka en
betydligare Cursförädring; hvilket hvarken
kan förutses eller förekommas; men i alla fall
icke medföra någon varaktig inflytelse på pen»
ningeverket inom landet. Huruvida vi håfve
hvad man kallar öfvervigt eller undervigt i
utrikes handel, är mycket omtvistadt. Det
torde vara omöjligt att med visshet utröna,
och föga nyttigt vore att veta det. Dessutom
bestämmes icke ens den egentlig» VexelCur-
Deri 7 Martti'.
sen af handelstransactionerne allena. Mång-
falldiga omständigheter medverka till dess
stegring och sänkning, och man kan deraf ic¬
ke draga någon slutföljd till en Nations till*
tagande eller aftagande välmakt och rikedom.
Jag ber om benägit öfverseende för det jag
uppehållit Höglofi. Ridderskapet och Adeln
med dessa reflexioner och om jag misstagit
mig i »nina åsigter. Jag vet ganska väl att det
ämne jag vidrört ir af en så stor omfattning
och af en så invecklad beskaffenhet, att de
skarpsinnigaste och sakkunnigaste tänkare åro
deröfver af olika meningar; och att ingen har
anspråk på ofelbarhet.]
Frågan om en Realisation bör ske, lär för
öfrigt vid ett annat tillfälle i hela sin vidd
förekomma; och jag tviflar ej att talare då
skola uppträda, för att med öfvertygande skäl
yrka den moraliska nödvändigheteten och e-
konoroiska nyttan af denna realisation, samt
på ett tillfredsställande sätt visa medlen till
dess verkställighet, och;mer än sannolikheten
af dess framgång.
N:o 4.
Herr Lefren, Johan Pehr:
Sedan Friherre Franc Sparre i snledning af
Grefve Cronhjelms motion om förändringar i
nu varande militairundervisningsverken redan
lika klart som sakrikt utredt ifrågavarande äm¬
ne och jag till %lla delar instämmer i Herr
Peli 7 Martii.
Friherrens åsigter, aamt med honom pa nära
håll baft tillfälle att lära känoa styrelsens
fortsätta bemödanden att låta äfven militair-
undervisningen framskrida till förbättringar
enligt tidehvarfvets fordringar; så anser jig
öfverflödigt att i anledning af Herr Mont-
gomeries motion orda något i hufvudfrågan.
Jag utbeder mig blott att få anföra nå¬
gra ord i anledning af åtskilliga i motionen
förekommande allmänna yttranden.
Från längre tid personligen bekant med
den värde talaren, skall det visserligen ej
blifva jag som i några dess, som det vill sy¬
nas mig, mindre valda talsätt, vill uppleta nå¬
gon afsigt att förnärma någons billiga ömtå¬
lighet; men den som ej äger annan led¬
ning för sitt omdöme än ordalydelsen kun¬
de möjligen misstaga sig om Författarens
mening.
Jag uppträder ej för att, vore det äfven
i vänskapens namn, söka förmå talaren att å-
tertaga ett ord af hvad han sagt, ty jag har
ej rättighet att förnärma hvarken hans egen,
eller deras sjelfkänsla hvilka han synes strängt
hafva bedömt.
Men då talaren sedan han först påstått,
”att ingen uppfostringsanstalt i så hög grad
”sorn Krigs \. ademien bär stämpel af ensidighet
*'i bildning,” i allmänna ordalag yttrar sig:
”att den falska äran, flärdcn och fåfängan,
Deri f Mart ii.
*33
"äro redan från barndomen, genom ynglinga¬
åren, ofta, till Konungs och Fäderneslandets
”föga båtnad, äfven vid mannaåldern, de kraf.;
"tigasfe , de mest lockande driffjädrar till vå.
”ra sträfvanden och företag: länge hänförde af
”desse bländverk, finna vi ej »ällan för sent
”vår sanna bestämmelse: men hvad annat är
”oraken dertill än den oss meddelade ensidiga
”uppfostran? passionerne. omdömet, ja sjelfva
”grundsattserne, få vanligen under vår första
”och i afseende på följderna vigtigaste lefnads-
”period, en förfelad rigtning. Våra naturliga
”anlag undersökas icke, utvecklas icke till det
"beståndandesanna och ädla, och om denägon
”gång hos en kraftfull yngling det oaktadt yttra
”sig, qväfvas de likväl under deras utveckling,
"ofta i sjelfva gryningen, genom föräldrars och
”lärares miodre uppmärksamma ledning, ej sälj
”Ian af stånds intresse, fördomar, fåfänga och
"sådan slags ensidig bildning som den blott
"militairiska.” Och då han sedan tillägger:
"Hvilken (nemligen ensidiga bildning) icke
"blott enskildt olyckliga utan äfven för Staten
"vådliga följder deraf ägt och äger rum, är
"lätt insett och behöfver icke en kanske smär-
"tande, ota icke sårande bevisning;” så vågar
jag tro att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ej skall anse en förklaring i eget och vapen¬
bröders namn vid detta tillfälle otillbörlig.
Mine Herrar! Äfven jagar uppfostrad vid
det ifrågavarande läroverket och känner mig
derföre i detta ögonblick ganska brydd. Men
det gifves vissa tillfällen i liivet då det ät en
634
Den i Mar lii.
skyldighet att gifva sina känslor fritt utrymme,
och jag känner att ett sådant för mig nu är
för handen.
Nära f:dels århundrade är förflutit sedan
jag ifrån en aflägsen, nu för Sverige förlorad
Provins, inträdde i den glada ynglingakretsen
sorn jemte mig delade det allmännas om¬
vårdnad.
Jag förstod då ej hvad ordet Fädernesland
betydde, men jag lärde det. Våra rum voro
prydd# med bilderne af Gyllenhjelmar , Bané-
rer, Engelbrechtar, Oxenstjernor, Dahlbergar,
Torstensöner, Wränglarp ^Helmfeldtar, Hornar
Stenbockar, Königsmarkar, våra lärare tydde
deras bedrifter och värmde våra bröst, och san¬
nerligen! vi fingo en ensidig uppfostran, men
Fäderneslandet var föremålet för denna ensi¬
dighet.
Många af mina fosterbröder hafva stupat
på ärans bana, de efterlefvande skola anse sig
lyckliga att i fall det gäller, följa dem och
denna enda, den må vara ensidig eller ej, har
icke utslocknat, och skall icke utslockna så
länge nationen förstår att värdera sina förfä¬
ders bedrifter och ej med vanvördnad för de¬
ras stoft med isade sinnen trampar deras graf¬
var*
Min Konungs förtroende som lemnat mig
närmaste vården öfver det ynglingalag i hvil¬
ket jag fordom deltog, min bestämda öfvertyg
Dea 7 Martti.
£35
geise att alla mina vid KrigsAcademien upp¬
fostrade vapenbröder med mig dela outsläcklig
kärlek till Konung och Fädernesland och lika
bestämd afsky för all söndring i tänkesätt med-
borgareclasser emellan, hafva uppmanat mig
till denna varma, men, som jag vågar hoppas,
förlåtligt varma förklaring, hvilken jag an¬
håller måtte få motionen åtfölja.
N:o 5.
Herr Nordenankar, Gujlaf;
Rusthållen i Småland äro, jag tror ej att
jag deruti misstager mig, i allmänhet goda
Hemman, och Augmentsräntorne, med måhän*
da ganska få undantag, så tillräcklige, att nå¬
gon billig anledning till missnöje eller klago¬
mål öfver tryckande rustningsskyldighet i de
provincerne aldrig varit, och troligen aldrig
förekommer. Friherre Sparre nämner om att
återuppsätta den afsuttne Bataillonen af Små¬
lands Dragonregemente och att de fleste af
Rusthållarne önska det: jag medgifver gerna
att mångå af dera dermed skulle vara väl be¬
låtne; men säkerligen äro för närvarande äfven
mångå, som ej deruti skulle finna någon för¬
del. Rusthållarnes vinst eller förlust genom
comractet om efsittningen, beror endast på
Spannmålspriserne. År Markegången hög så
är vinsten ingen, är den åter låg, torde nå¬
gon fördel dervid var»; likväl förenar jag mig
med Friherre Sparre i den anmärkningen, att
6g 5 Den 7 Marlii,
de summor sorn för Hästvacancesafgiften utgå,
ej i någon väg återkomma, utan äro för pro-
vincen förlorade. Men någon vidlyftig discus-
sion i detta ämne anser jag ej vara lämpelig.
Det var genom öfverenskommelse med de ru¬
stande, contractet uppgjordes om Bataillonens
afsittande för 30 års tid; hvaraf jag me»ar att
x2 nu äro förflutne. Skulle Kongl. Maj:t i
nider för godt finna desses återuppsittande in-
nan de 30 arens förlopp är jag fullkomligt öf-
vertygad om, att det ej anbefalles utan lika¬
ledes Rusthållarnes samtycke och begifvande
dertill; hvadan jag finner denna fråga ej an¬
norlunda kunna anses, än som endast hepoea—
de af Kongl. Maj;t, och de rustande sjaIfve»
N:o 6.'
Herr Rothlieb, Axeli
Både med anledning af egen kännedom»,,
såsom boende i den ort der Smålanda Infante-
rieBataillon, till följd af indelningsverket är
föriagd, och äfven genom de upplysningar jag
hämtat af samtal i ämnet med Riksdagsman
från Calmar, Kronobergs och Jöaköpings Län,
kan jag icke medgifva, att en uppfattning,
af Smålands InfanterieBataillon, till Gawallerie,
skulle, för närvarande tillskynda de rustande
någon båtnad, helst öfverklagade pennin ge för¬
lägenheten, är i nämnde ort, så sto», om. ej
större än i någon annan i Riket, och jag vet
sannerligen ej, hvar medel skulle koa&fe åo-
Den 7 Martti.
<$37
tias till uppsättande af häst med mundering
äfvensom ny beklädnad för karl. Jag tror för
min del att den af Herr Friherre Sparre pro-
jecterade uppsittningen' ej för närvarande vore
för Rusthållarne förmånlig utan snarare en
motsatts deraf, men jag tror derjemte, att då
contracter blifvit slutade emellan Kongl. Majit
och Kronan och de rustande, och då de sed¬
nare säkrast sjelfve kunnat bedömma hvad för
dem kan vara fördelagtigt elltr menligt, och
då tiden icke är tilländalupen då nämnde Ba~
ta ilion åter bör remontera, utan contracterne
ännu äro gällande, så förmodar jag det vara
en serskildt sak Kongl. Maj:t och Kronan och
de rustande emellan, låta contracterne äga be¬
stånd eller ock genom ny afhandling förän¬
dra eller upphäfva dem.
N:0 7*
Herr von Heijne, Georg:
Då flere värda ledamöter trodt, att bland
de åtgärder som kunde lätta landets bördor,
och Konungens bekymmer för beredandet af
försvarsanstallter utan nya anslag för detta
beredande , vore någon indragning af indelta
Arméens nummertal under fredstid, och då
Herr Haij, Friherre Sparre, jemte flere afRid-
derskapets och Adelns ledamöter häröfver
yttrat sina tankar, torde det tillåtas mig att
äfven framställa mina åsigter i denna fråga.
638
Den 7 Murtu,
Tidigt beträdde jag den militaira banan och
fortsatte den under krig och fred i 20 år in¬
till dess en svår Blesurs följder nödgade mig
att blott till jordbruksyrket inskränka min
verkningsförmåga. Jag vågar dock tro, att
jag uti mitt första eller det militaira yrket ej
saknar all erfarenhet. Denna har öfvertygadt
mig att recruter kunna ganska snart danas, om
ej till utförande af eleganta paradmaneuvrer,
dock till goda och tappra försvarare af sitt
fosterlands ära och sjelfständighet. Men jag
vågar åberopa en himmelsvidt större| erfarenhet
som ligger för Europas ögon. Napoleonsoch Ber¬
nadottes härar huru förvånade de icke verlden
med sina segrar, och huru liten del af desse
härar voro gamla soldater. Men anförarne vo¬
ro snillen och hjeltar, det högre så väl som
lägre underbefälet hade kunskaper, erfarenhet
och öfning. Carl Johan, den älskade och frej¬
dade fältherren, har en sednare tid fört extra
roteringens och beväringens oexercerade Ba-
tailloner under ett kunnigt och öfvadt befäl
till segrar och ära, på samma gång som den
gamla Arméen af hvilken ett ganska stort an¬
tal äfven då bestod af recruter. Det torde må
händaäfven af mångå minnas att recruter utgjorde
en stor del af den Armée hvarmed Gustaf III
vann 1789 och 1790 årens segrar. Af dessa
korrta uppsattser torde finnas att en indrag¬
ning af Arméens nummertal lätt kan i behof*
vets stund ersättas, men att lika lätt åstadkom¬
ma det saknade i materialer, jag menar flottor,
fästningsverk och andra krigsbehofver borde
väl anses omöjligt. Att genom indragning af
Den 7 Martti,
639
manskap under fred bereda en möjlighet för da¬
nande af flottor och andra krigsbehof, anser jag
således långt ifrån att minska, uti betydligaste
mån öka Sveriges försvarskrafter vid ett ut¬
brytande krig. Att Rust- och Rotehållare med
nöje skulle ingå uti ett sådant förslag vågar
jag tro, då ingen lärer kunna bestrida att Rust¬
nings- och Roteringsbesväret är det tungaste
af Landet* onera, synnerligast desse sednare
tider då så många uniforms- och andra för¬
ändringar, fäster en beständig omtanka för
desse ämnen vid Landtmannens Öfrige tunga
omsorger. Sveriges läge i ekomiskt och fy¬
siskt afseende är ej det fördelaktigaste; vi haf¬
va att kämpa med ett hårdt climat som for¬
drar större ansträngning för frambringandet af
jordens alster än många andra länder. Men i
Geografiskt afseende äro vi ojemförligt lyck¬
ligare ani de fleste Europas Folk, och Scandi-
navien skall må hända sist af alla behöfva
blanda sig i de strider, som synas färdige att
utbryta i andra Länder till frihetens förtryck
och dess försvar.
Jag och de fleste inom denna vördnads¬
värda samling, lärer icke kunna förse aflägsen-
heten af de faror som kunde hota vår sjelf¬
ständighet och påkalia vårt försvar. Konun¬
gens vishet kan förutse denna aflägsenhet, och
jag vågar hysa den förhoppning att, om in¬
dragning af Indelta Arméen under fredstid är
som jag sökt korrt utreda ledande till förö¬
kade stridskrafter vid ett utbrytande krig Hans
Maj:t lärer taga i nådig beräkning s& väl
640
Dm 7 Martii,
denna som öfriga utvägar hvilka Representa¬
tionen föreslagit till minskandet af landets
bördor och befordrandet af dess välstånd.
N:o 8.
Herr Silfverberg, Magnus Didric •
I anledning af den väckte motionen angå¬
ende etablerandet af Privatbanker, anhåller jag
att få utveckla de grunder, hvarföre jag tror
att inrättandet af sådane Banker, icke med
grundadt hopp om bestånd är verkställbar ,
och icke eller förmår åstadkomma det dermed
åsyftade ändamål, att till någon del afhjelpa
den öfverklagade penningefiörlägenheten.
All Discont eller LäneBank-inrättning som
grundar sin hufvudsakliga rörelse på emotta-
gacdet af penningar till låg ränta emot ovil¬
korlig återbetalningsskyldighet vid anfordran,
samt åter utlåning emot högre ränta, men på
bestämdt terminer, bär inom sig fröet till un¬
dergång, hvartill ej mera behöfves än ett för
dess credit ofördelaktigt rygte, eller minsta
misstroende med eller utan grund. Det gif¬
ve» således enligt min öfvertygelse, endast
2:ne utvägar för möjligheten af en sådan in¬
rättnings bestånd, men desse äro alltför be-
tänklige att kunna tillstyrkas: den första vöre
en lånerättighet i Rikets Ständers Bank emot
lag
B$n 7 Martti,
64*
låg ränta, men hvem garanterar i sådant fall
att denne endast begagnades såsom en nöd¬
falls resouree och icke till återutlåning? Den
andra vore att en sådan PrivatBank autorise-
rades att utgifva obligationer på emottagne
penningar, eller andra myntrepresentativer i
likhet meddylika inrättningar! EnglandochNord-
America och hvarförutan desse aldrig skulle kun¬
na existera, samt såsom ett nödvändigt vilkor
derföre, ägde den credit att desse i allmänna
rörelsen kunde circulera, men hvarken tror
jag att det dertill behöflige förtroendet kan
vinnas etter den bedréflige erfarenheten af f.
d. FilialDisconternes öde, ej eller skulle jag
anse det vara nyttigt, emedan följderne i hän¬
delse af desse Bankers möjligen inträffade o-
bestånd skulle blifva de olyckeligaste, då Sta¬
tens mellankomst dervid ej kunde eller borde
komma i fråga. Då man således får taga för
afgjordt, att PrivatBankerne hvarken kunna el¬
ler böra utgilva några myntrepresentativer, så
tror jag ej, alt de främmande penningar, som
torde der insättas emot ef å 5 procents ränta,
blifva så betydelige, eller så länge innestäen-
de, att dermed något väsendtligt kan uträttas.
Man synes räkna på Capitalisters så kallade
skrinlagde Capdaler, men hvarken lära dessa
till särdeles stort belopp finnas, ej eller är det
sannolikt att den egentelige Capitalisten, sorn
hvarken är jord- eller bruksägare, handlande
eller fabrikant, äfven med fullt förtroende till
PrivatBankernes soiidité, åtnöjer sig med att.
Bil, till Ridd, 0, Ad. Pr, II Band, 41
Den 7 Martu,
der insätta sine penningar emot högst 3 pro-
cents ränta, för längre tid än som kan behof,
vas att emot nöjaktig säkerhet få dem place¬
rade till 6 procent. De penningar som vissa
tider af året ej kunna i handelsrörelse använ¬
das, torde väl af PrivatBankerne kunna på¬
räknas, men det blefve i alla fall på så korta
och obestämda tider, att de dermed synas vara
föga belåtne.
För det andra tror jag ej, att den öfverkiä-
gade penningeförlägenheten genom desse Bank¬
inrättningar till någon betydlig dol, skulle
kunna minskas; den är väl mäst tryckande för
jordbruket Emot intekningar eller reverser
med säkerhet utstälde på längre tider, hvar¬
med jordbrukare endast kunna vara belåtne,
kunna PrivatBankerne enligt sin plan ej lem¬
tia lånebiträden; således finner jag för deni
derigenom alldeles icke någon lättnad beredd»
Förhållandet för det närvarande är dess¬
utom, att för solide låntagare och goda hy-
potheker penningar icke saknas, hvilket i ett
motsatt fall nu och hädanefter alltid skall in¬
träffa med eller utan PrivatBanker.
Slutligen får jag tillägga, hvad den sök¬
te rättigheten för desse PrivatBanker vidkom-i
mer att få sig tillerkänd växelrätt för belånte
accepterade invisningar, att jag anser dea
orättvis och,' skadlig, orättvis om den skulle
blifva en uteslutande rättighet för PrivatBan-
keroe, ty icke bör någon fordringsägare äga
Den 7 Martii,
64?
mindre rätt till sin gäldenär derföre, att han
ej är i behof att belåna dess accept; en följd
af denna rättighet utsträckt till alla acceptera¬
de in visningar, blefve otvifvelagtigt, att desse
skulle intaga reversernes stäile, hvilka derige¬
nom skulle försvinna. Det syne* dessutom
vara en högst besynnerlig motsägelse, att på
en tid då allmän förlägenhet medgifves, sorn
väl ej annat kan betyda, än svårighet för gäl-
denärer att vid förfsllotiden uppfylla ingång-'
ne förbindelser, vilja yrka vexelrätt för ac¬
cepterade) invisningar, grundade på Varuhan¬
del, och hvilket blefve högst skadligt och ru¬
inerande för alla Näringsidkare och minut¬
handlande, som utan någon betydligare för¬
mögenhet, genom arbetssamhet, flit och red¬
lighet kunna aga sin bergning, genom det hit¬
tills gällande mera vidsträckta Creditsystem man
Och man emellan. Möjligheten för desse att
på förfaUodagen betala beloppet af handlade
Varor, beror dels på mera eller mindre afsätt¬
ning, dels på den omständigheten att af si¬
ne debitorer kunna få sine fordringar i rattan
tid inbetalte, till hvilka de ej äga samma
vexelrätt, som de sjelfve skulle blifva under¬
kastade.
Dessa mina anmärkningar underställas
Höglofl. Ridderskäpet och Adelns upply6te
bedömande och får jag vördsamt anhålla om
remiss häraf till vederbörligt Utskott.
644
t>en 7 Hfartii.
N:0 9.
Herr Ehrenstam, Samuel Gurtaf:
Vid ifrågavarande motion, påminner jag
mig hafva åberopat verificationer till uppgif¬
ten om Statens förluster, genom ojemn Spao-
nemåismätning: och jag anhåller nu, att få
desse verificationer bestående uti allmänna
MagazinsDirectionens KammarContoirs s:ne o-
riginal intyg, öfverlemna, med den ökade upp¬
lysning i ämnet, att1 då nästlidne 1822 års
Magazinsräkenskaper blifva tillgänglige för
granskning, lärer det årets lika beskaffads
föiluster ändock öfverstiga dem jag redan
anmärkt.
Under det min omtanka sysselsatt sig att
kunna undanrödja ojemn Spannemälsmätning ,
såsom rätta upphofvet till Transportförlusterne,
har äfven min tanke varit fästad, vid Spanne-
målens blotta beräkning efter vigt. Men då
jag icke kunnat utestänga de stora hinder,
hvilka sjelfmant erbjuda sig deruti: att Sven¬
ska Jordeboksräkningen då skulle komma att
omskapas: att SpannemAlens godhet väl kan
erfaras af dess tyngd; men aldrig gradvis be¬
stämmas uti jemförelse med något mål: att
Spannemålsvägning, utan förutgången mät¬
ning påkallar dubbelt mera tid och arbets¬
kostnad: att särdeles den oriade Spannemålen,
varierar så mycket uti vigten efter olika ålder och
årstider, att knappast någon rättskaffens grund,
Den 7 Martti.
för uppbördsmannens skyldighet dervid skulle
kunn* bestämmas: att blotta vigtens antagan¬
de uti Spannemålsrörelsen obestrideligen för¬
anleder den snikne, att underhålla och kan¬
ske möjeligen tillsätta Spannemålen med sand-
aktiga tunga ämnen; och ändteligen, att Sve¬
riges allmoge, skulle påtvingas, emot deras
vana, att förskaffa sig våra kostsamma våghål-
lancer och vigter» si har jag vid öfvervägande af
allt detta, ansett mätning af Spannemål böra
företrädesvis bibehållas, med det absoluta h»n:
der för missbruk, som jag redan föreslagit, och
som (jag bör hoppas denna rättvisa) icke lä¬
rer dömas, innan det varder undersökt.
N:o io.
Herr von Heijnet Georg:
Friherre Ridderstolpe har nied värma och
Fosterlands känsla framställt 6in öfvertygelse
om vådan af prål och veklighet och uppma¬
nat Nationen, och synnerligast sine yngre
lindsmän att aflägga detta prål och denna
flärd. Jag föreställer mig att Friherren der¬
med afsedt den stora lux uti en del uniformer
som nu råder och hvilken äfven betager mån^
gen skicklig yngling hoppet att kunna be¬
träda dem militairiska banan, äfvensom den
sätter mången famille uti förlägenhet vid be¬
räkning «f tillgångar till uppfyllandet af si¬
ne Söners behofver i detta afseende. Herr
Friherren har icke begärdt remiss af dess fraim
646
Den 7 Martti,
ställning till något Utskott, men då jag, de.
lande med Friherre Ridderstolpe en lika varm
önskan för bortläggandet af luxOch flärd fram¬
ställt en ny motion i likhet med den underdåniga
önskan,1818 års Ständer i Riksdagsbeslutet in-
togo om afskaffande af Guld Och Silfver på en
del uniformer och denna motion blifvit till Eko¬
nomie och BesvärsUtskottet remitterad,hemstäl¬
ler jag till Herr Friherre Ridderstolpe sjelf samt
Herr Grefven och LandtMarskalken och Hög-
loflige Ridderskapet och Adeln om icke Fri-
herre Ridderstolpe* anförande såsom under¬
stödjande min motion må till EkonomieUt-
akottet jemte detta mitt yttrande blifva remit¬
terad: hvarigenom de af Herr Friherren yt¬
trade värdiga tänkesätt kunna meddela sig åt
flere* än Höglofl. Ridderskapets och Adelns
hjertan.
No ii*
Herr Hallencreutz, Sten Engelbrecht:
Uti Plenum den 3 i denna månad, har
Herr Hammarsköld väckt motion om indrag¬
ning af Cantzlistyrelsen, såsom i hans tanke
öfverflödig då hvarje Expeditionschef kunde
hålla den ordning, och besörja de angelägen¬
heter hvilka med förökad omgång skola at'
CantziiStyrelsen behandlas, och hvarigenom
en inskränkning och förminskning i Stats-
utgifterne skulle kunna beredas. Jag ingår ej
i någon pröfning af CantzliStyrelsens mer el¬
Deri 7 Martil.
<47
ler mTndre umbärlighet, icke eller vill jag
vidlyftigt inlåta mig i någon vederläggning
af de förmenta skäl hvarpå ifrågavarande
motion sig grundar, emedan, om någre såda¬
na ens deri finnas, de äro af den beskedliga
beskaffenhet, att de sjelfmant förfalla, och jag
tror det icke eller vara af nöden, enär jag är
öfvertygad att CantzliStyelsen hvilar- på fasta¬
re grundvalar, än att de skulle kunna skakas
af den värde Ledamotens lösliga framställning,
eller falla på vinken af dess yttrade vilja*
Lika litet vill jag ingå i någon undersökning,
emedan det kan vara mig likgiltig, om orsa¬
kerna hvarföre den värde Ledamoten ifrar för
upphäfvandet af just detta Embetsverk, antin¬
gen af egen drift och åstundan att b“frias från
det inseende, och den till äfventyrs någon
gång obehagliga tillsyn öfver Kongl Biblio-
theket, CantzliStyrelsen har sig uppdragen, el¬
ler af någon främmande impuls Jag vill blott
inför Höglofl. Ridderskapet och Adeln fram¬
ställa otjenligheten af berörde motion, enär
Kongl, Maj;t i Nåder förordnat en Comitté
till Teglering af Rikets Styrelseverk i allmän¬
het, hvilken troligen icke lärer förbisett Cantz¬
liStyrelsen; men om Herr Hammarsköld, sorn
förmodeligen icke varit i okunnighet om be¬
rörde Comitté* tillvarelse, hyst någon farhåga
i sistnämnde afseende, hade den i fråga varan¬
de motionen mera lämpligt såsom en angelä¬
gen erinran till berörde Comitté bordt in-
lemnas.
På det aätt Herr Hammarsköld föreslå-
Den 7 Martii.
git CintzliStyrelsens indragning, skulle man
äfven kunna sätta nyttan och nödvändigheten
af hvarje annat verk i fråga, i hvilken hän¬
delse jag tror Kongl. Bibliotheksbetjeningen
snarast och möjligast kunna blifva öfverflödig,
emedan det icke är otänkbart att det kunde
firmas dillettanter med egna tillgångar, hvil¬
ka, utan anspråk på lön af Staten, af ren vet*
tenskapslust och nit för Bibliographien och
djupare forskningar, och för att äga ett full¬
komligt och obehindradt tillträde till det rika
Bokförråd som ej utan svårigheter är för all¬
mänheten tillgängligt, skulle vilja åtaga sig de
skyldigheter, hvilka nu åligga Kongl. Biblioteks-
betjeningen, sorn derigenom kunde indragas.
Då nu Kongl Majus Nådiga proposition om
en allmän reglering af Statens Styrelseverk
till Högloft Ridderskapet och Adela ankom¬
mit torde Herr Hammarskölds ifrågavarande
motion såsom helt och hållit öfverflödig, bö¬
ra, dela lika lott med dess framställning rö¬
rande EvangeliiBokens granskning och endast
till honom sjelf remitteras.
N:o 12»
Herr Printzensköld, Axeli.
Då jag uti Plenisessionen den 3 Mars tog
mig friheten anhålla om Höglofl., Ridderska-
pcts och Adelns ynnestfulla uppmärksamhet å
behofvet af en förändrad reglering af lönerne
iaorn Konungens Canzli och StatsExpeditionerj
Den 7 Martil.
649
var det med föranledd öfvertygelse om ett alli
minnare deltagande tor Statsadministrationens
möjligaste fullkomnande och med förutsättan¬
de att detts ämne i Rikets Ständers upplysta
och rättvisa omdöme kunde finnas, i viss mån,
nied samhällets behof och angelägenheter äga
gemenskap. Vid detta högtidligt vigtiga Riks¬
möte, utmärkt af stora förhoppningar och före¬
nade bemödanden till betryggande af Fäder¬
neslandets ära och vällärd, torde ingen en¬
skild tanke, som ingår bland föremålen der¬
före böra undertryckas, eller uttalad, omildt
bedömmas, då den har redlig syftning, om än
bristande insigter och erfarenhet icke medgifva
en skickligare utveckling. Angelägenheten och
rättvisan deraf, att å ena sidan mindre behöf-
lige ijenstebefattningar inskränkas och att å
andra de för Statsorganisationen och allmänna
ärenders behandling nödvändiga sysslor med
skäliga löningsvilkor förses, har jag trott
mig finna vid föregående Riksdagar fullkom¬
ligen bevisad och erkänd; men sättet huru en
sådan reglering öfver hela Riket lämpligen må
kunna verkställas, kan , ehuru upplysande åt¬
gärder härföre blifvit, beredde, fordra en lång
och omfattande prölning. Emedlertid torde de
rättelser och förbättringar som närmast af er¬
farenheten, Statsinteresset, och billigheten på*'
kallas, hufvudsakligen inträffa vid de högre
administrativa verken, Med förutgifven anled¬
ning, med min pligt och min förmåga har jag
ej trott förenligt att i detta hänseende våga
ett omdöme, sträckt vidare än till det embets¬
verk, sorn. utgör första och närmaste organen
65*
Den f Martil,
af en Kornings och Regerings riksvårdande om¬
sorger, öfvertygsd att dervid ansvarigheten och
samhällets fordringar äro i en högre mån fä¬
stade, att derifrån emanera de principer, den
anda och ordning som i alla förvaltningens
grenar böra råda; samt att en fullständigare
granskning af desamma styrelsefördelning till¬
kommande skyldigheter, ärenden och göromål
skall utvisa det resultat att detta verk i jem¬
förelse till löningsinkomster och förmåner är
af alla det mest vanlottade-
*
Det har funnits en tid, utmärkt genom
grundliga lärdomsinsigter och lysande med¬
borgerliga dygder, då Sveriges förnämsta äd¬
lingar skattade för en heder att företrädesvis
i Kongl. Canzliet använda sin ungdomstid, då
Rikets yppersta Fältherrar och Statsmän der
inbemtat sin bildning till skicklighet i allmän¬
na värf och ärofulla förtjenster, Vexlade för¬
hållanden under tidernas lopp, ombytta för¬
mer hafva inträdt, utmärkningen och belönin¬
gen hafva gäldats af strängare fordringar, öka¬
de mödor och bekymmer. Under vår lyckli¬
ga Statsförfattning måtte ej samtidens ojäfaktig
ga företräden och framtida förhoppningar nå¬
gonsin skuggas af den tanken, att en gång
blott den arbetsamme medellöse ynglingen
skall af böjelse och ädel kraft hänföras på en
verkningsbana för Statens tjenst, der snillet och
fortjensten kunde umbäras, eller obemärkte
borttvina!
Den sednast af Kongl. Maj.t för De6s och
Den 7 Martil.
651
Rikets Canzli utfärdade ordning, jemte Kongl.
Maj:ts vid Riksdagarne till Rikets Ständer med-
delte berättelfer om styrelsen, angifva och upp.;
lysa till en väsendtlig del de magtpåliggande,
flerartade och ökade befattningar expeditionerne
af Canzliet åligga och tillhöra; deribland torde
såsom en allmän öfversigt få nämnas och åbe¬
ropas att uti detta embetsverk alla Kongl.
Maj;ts egna bud och befallningar, Riksens
Ständers beslut och hemställanden handläggas
och till behörig verkställighet befordras, jemte
alla Konungens Beslut, hvilka ytterst bestäm¬
ma hvarje medborgares pligt och rätt; att der
mål i sista instancen ingå och till pröfning upp¬
tagas, hvilka af alla vederbörande Domstolar,
Verk eller Embetsman blifvit behandlade, samt
tillämpning derstädes göres af lagar och för¬
fattningar i alla grenar af Riksstyrelsen under
ompröfning af andras åtgärder; att der Författa
ningar och allmänna föreskrifter skola utarbe¬
tas, stiftelser och publike inrättningar till be¬
skaffenhet och nytta skärskådas och sanctio-
neras, äfvensom deras egenskaper och förtjen-
ster jemföras och pröfvas, hvilka till Rikets
sysslor eller till särskilta vedermälen af Kongl,
nåd kunos komma i fråga.
Religionens fordringar, en stigande upp¬
lysning, vidgade Statsintressen och behof, nya
inrättningar och industri-grenir, tillkomne la¬
gar och författningar, hafva i den mån de för-
anledt ökade Regeringsomsorger och åtgärder
verkat i årlig progression på göromålerjs mängd
6|2
Ben 7 Martti,
och svårighet inom Konungens CanzliExpedi-
tioner.
Jemlikt Kongl. Maj ts uttryckliga bud och
befallning skola alla hithörande tjenstebefatt-
ningsr så skötas och förrättas att de dermed
åsyftade ändamål Konungens och Rikets nytta,
heder och välfärd, med säkerhet vinnas må.
Såsom ovedersägligt villkor följer häraf att
skicklighet, nit och redlighet böra utmärka
hvarje embetsgrad, och att icke genom omöj¬
ligheten att under trägen tjensteutöfning och
flerårige mödor ernå nödig utkomst, håg och
skicklighet måga förslöas, verksamheten från-
ledas till bitjenster och skicklige ämnen afi
lägsnas.
Sysslorne i Canzliet måste ock oafbrutit
förvaltas och medgifva alldeles icke någre fe¬
rier såsom vid Collegier och andra Publika
verk, hvartill i öfrigt kommer det mera upp¬
märksamma och representativa i tjenstgöring
inför Konungen och Rikets högre Embetsmän
samt ett dyrare vistande i Hufvudstaden, som
bidrager att öka den lönlöse eller svagt lönte
tjeostemannens förlägenhet och bekymmer. Då
det alltifrån de 4 Statsexpeditionernas inrätt¬
ning varit omöjligt att åstadkomma göromålens
bestridande med de få till lön å stat uppförde
sysslor, hafva cheferne, såsom jag haft äran
anföra, funnit sig nödsakade att till nådigt för¬
ordnande anmäla och antaga ett vida deröfver
öka dt antal tjenstemän,
Den 2 Martil.
653
EcclesiastikExpeditionen, derom jag såsom en
af dess tjenstemän, äger en närmare kännedom,
och hvilken har under sin befattning 4 ser¬
skildta förvaltningsgrenar, har icke förr än ef¬
ter år 18 16 kommit i fullt åtjnutande af dess
8 i stat anslagne löner, utom det att StatsSe-
creterare lönen till nämnde tid helt och hållit
och sedermera till största delen varit för Stats¬
verket besparad. Beräknadt för sistkdit år
gjorde hela beloppet af nämnde Expeditions
löner 3652 R;dr, derifrån likväl centonal och
bevillning borde afgå. Den enda deribland be¬
stådda ExpeditionsSecreterare-lönen utgjorde
S60 R:dr, hög6ta inkomst titeln dit en verkets
tjensteman i vanlig befordrings väg och efter
en lång följd af år möjligen kan hinna. Den¬
na Embetsgrad åtföljer jemväl, utom alla öf¬
rige ansvarige göromål skyldigheten att vid
vissatillfällen deltaga i StalsSecreterareEmbetets
utöfning och inför Konungen föredraga alla
mål, hvilkas handläggning icke af Expeditions¬
chefen kan medhinnas, ingen extra lön har
varit i någon grad beviljad och således måste
tvåtredjedelar af med Fullmagt förseclde ordi-
narier tjenstgöra utan den ringaste löninkomst
eller ersättning äfven utan någon egentlig be-
fordrings-rätt eller utsigt til! lyckligars em¬
ploj utom verket. Efter sannolik beräkning
skall härefter fordras minst 15 å 20 års oaf¬
bruten tjenstgöring att såsom ordinarie ens
komma till åtnjutande af copist lön, 179 R:dr.
De eventuella inkomster eller så kallade
sportler af Kongl, Resolutioner och lösen för
654
Den 7 Martii.
några få Fullmagtcr, grundad på 1720 års TaXa,
äro, åtföljande de bestämda lönerne, för obe¬
tydlige att äfven med högsta Lönbeloppet tor*
säkra om anständig bergning. Hufvudsakligen
lärer detta förhållande uti de öfrige trenne
StatsExpeditionerne vara enahanda. Lofvande
skicklige ynglingar, hvilke såsom Extra ordi-
narier inträdt aflägsna sig mer och mer, och
må hända skola redan till arbetsförmåga, och er¬
farenhet mognade ordinarie Tjenstemän icke
länge äga mod och styrka att, med ångrade
uppoffringar och obelönta mödor framgå på
en bana hvarest, om ock den nyttigaste verk¬
samhet, de redligaste åsigter kunna ådagaläg¬
gas, icke en tryggad tillräcklig utkomst slut¬
ligen kan ernås. Denna teckning är visserli¬
gen mörk med det torde af kunnigare och er-
farne män kunna vitsordas, att den icke är upp¬
dragen med de mörkaste 6anna färgor.
Till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
upplysta och rättvisa bedömmande, vågar jag
ytterligare hemställa:
Huru skola, vid omförmälte förhållanden,
StatsSecreterarne vara Konungen och nationen
ansvarige för den deras departementer ålig¬
gande, tjenstgörings rätta och fullkomliga fort¬
gång; huru tjenliga ämnen för högre och vig.
tigare sysslor tilldanas, samt den utmärkta vär¬
digheten i tänkesätt och handlingar underhål¬
las och lifvas? Och då jag, förd af min öf¬
vertygelse som medborgare Och på min inne-
hafvande Tjecstemannaplats afläg6nad från en?
Den 7 Martii.
skild beräkning, vågat till Höglofl. Ridderska-
JJet och Adeln framställa det förslag att vid
de 4 StatsExpeditionerne af Konungens Canzli
endast en lön i hvarje grad kunde å Stat tillö¬
kas och anslås, hvilket tillskott för hvarje Ex¬
pedition icke lärer komma att gravera Stats¬
verket med mera än omkring 2,400 R;dr, hat
jag hyst den tillfredsställande förhoppning, att
detta ärende förtjente afseende och ompröfning
hos Rikets Höglofl. Ständer, hvilka ibland
mångå och stora föremål för deras upphöjda
tänkesätt och Riksgsgrteliga omsorger icke
sakna utvägar till rättelse- och förbättring der
de, med nationens värdighet, Statens nytta
Och rättvisans fordringar, stå i förening.
Bilagor
till PleniProtocollet för den 11 Martii.
N:o 1.
Grefve De la Gardie, Jacob:
Då jag nu anhåller att få några ögonblick
Upptaga! Ridderskapet och Adelns tid, sk*u!le
jag anse mig sjelf straffbar om jag ej lifligt
Den II Martti,
vöre öfvertygsd det J upprigtigt delen med
mig lika känslor, lika nit för den framställning,
jag går att göra. Jag är fast försäkrad att in¬
gen Riddersman finnes inom dessa murar, som
ej af den på Predikstolarne i Söndags och i
allmänna papperen i går lemnade Kungörel¬
sen, med afsky, förakt och harm inhämtat da
lika nedrige som straffbare företag, dem af-
grundsfoster kringsändt i afsigt att slita de he¬
ligaste af alla band, de som fästa förtroendet
emellan Sveriges Konung och Svenska Folket}
jag har ej sedt desse brottslige bref, men per
söner som dertill haft tillfälle hafva försäkrat
mig och hvad Herr Grefven och LandtMar-
skalken nu behagat säga oss, är för mig den
säkraste borgen om sannfärdigheten af desse
uppgifter, att de innehålla mordiska hotelser
mot Konungen, KronPrinsen och Kongl, huset,
att deras syftning är öfveråndakastandet af nu
varande Styrelseformer, Regering och Regerings¬
sätt, att uttrycken äro sådane att de hvarken
kunna eller böra framläggas, att man faiskli-
gen nyttjat namnet af en hög Embetsman i af¬
sigt att förleda autoritefer till deras kungö¬
rande, att det vore på Konungens höga befall¬
ning sådant skedde, med ett ord en samman¬
läggning af de största brott. Jag vädjar till
Ridderskapets och Adelns rättskänsla, till den
i hvarje ädlings bröst högt talande känsla af
pligt, af tillgifvenhet för Konungen, för Foster-,
landet, för Friheten, för Regeringssättet, om vi
med liknöjdhet kunna eller böra upptaga försök
rigtade emot dem alla} om vi ej böra med den
värma „
Den il Martu.
657
.värma, med det nit sorn ifrån Secler utgjort
nf stämpeln af Svenske Riddersman af hvarje fri
/ Svenskman, hastaatt för Thronen nedlägga ut¬
trycken af vår rättvisa afsky för, vår billiga för¬
trytelse öfver nidingens lika brottsliga sora
vanmägtiga försök mot Nationens heder, la-
garnes helgd och allmänna säkerheten. Om
någon gång inom oss skilgde meningar kun¬
nat upp-tå i medlen till befrämjandet af all¬
mänt väl, om olika tankar kunnat vara om sä¬
kraste sättet att ernå fullkomligheten derutin¬
nan, är jag likväl öfvertygad att J alle in¬
stämmen i den önskan, pligt och erkänsla,
gemensamt af oss kräfva, den att utan up¬
pehåll till vår Konung och vår Kron-Prins
frambära uttrycken af vår vördnad , vår
kärlek och vår tillgifvenhet, och visa Euro¬
pas samlade nationer, om de erhålla tidning
af de låga försöken, med detsamma en för¬
nyad och kraftig öfvertygelse, att Sveriges fria
folk känner sin största, sin varmaste sällhet i
upprätthållandet af sin Regering, i försvaret af
sin frihet och i närmaste samband med denFurste,
det enhälligt kallat till Högsta vårdarenaf sin ära
och sin sjelfständighet, som genom sin om¬
sorg för båda förvärfvat sig dertill nya an¬
språk och till hvars försvar hvarje bröst är
eldadt och hvarje arm här är ägnad. Det är
i anledning häraf jag till Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln får framställa den anhållan, att vi
genast genom Deputerade inbjude våra Med-
Bil, till Ridd. o. Ad, Pr. II Band. 42
658
Den 11 Martiin
ständer sig med oss förena, att till Hans Majd
Konungen och Hans Kongl* Höghet KronErin-J
sen genom en stor Deputation frambära sine
uttryck af Svenska Folkets tänkesätt och tro-
het, samt anmoda ExpeditionsUtskottet skynd-
sammeligen uppsätta en adress, som jemte des¬
se af hjertat och pligterne gemensamt påkalla¬
de uttryck innehålla en underdånig begäran
det Hans Maj:t täcktes anbefalla de Embets¬
man som dermed befattning hafva, att använ¬
da all omsorg och alla medel för upptäckan¬
det af den, hvilken så brottsligt velat fläcka
Svenska namnet och den ifrån Sedernas längd
vitsordade trohet och tillgifvenhet för de Re-
gonter, hvilka i likhet med Carl Johan om¬
sorgsfullt vakat för dess ära och dess väl och
i tacksamma undersåtares kärlek hemtat sin
största belöning.
H:0 2*
Herr Coijet, Carl Fredric •.
Då Herr Lagerhjelms yttrade betänklig¬
heter angående svårigheten att bidraga till för—
svätsverkets stora behofver, gifvit anledning
till anmärkningar, som flere Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln framstält i frägan om
Sjöförsvaret särskildt j torde mig som användt
nära 40 års tjenst vid det vapen, som egen¬
tligen tillhör Skärgårdsflottan, äfven åligga,
att framföra några åsigter i detta vigtiga ära*
Den II Martil,
659
ne, hvilket icke nu för första gången syssel*
sätter mitt eftersinnande.
Skärgårdskriget befinnes vara det äldsta
stridssätt innom Scandinavien'; anskaffandet af
de dertill nödige och förr brukelige fartyg,
utgjordes af de i skeppslag fördelte Strand¬
boar; bidragen till Sjöförsvaret är alltså äldre
än någon annan rustningsskyldighet och äldre
än Indelningsverket, hvari det af Carl XI er-:
höll sin andel,, genom det roterade Båtsmans?
hållet.
Samma vatten skölja ännu Sveriges strän¬
der, som i förra tider, och dess mägtigaste el¬
ler farligaste granne, äger Flottor, och under¬
håller dem för äran att befalla öfver Öster¬
sjön, och tvekom ej derpå, för att i sinom tid
vara i tillstånd att ovänligt besöka oss; sjelf—
ständigheten kräfver försvar och hederskänJ
elan hos Nation, liksom böfligheten, fordrar
möjligheten af contrabesök, hvilka i militairi-
ska företag dessutom ingå i hvarje försvars-
plan ; vi torde således snart vara öfverens om;
att Sjöförsvarsanstailter ära af en absolut nöd-J
vändighet, så mycket mer, gom inga fiendtlig*
anfall emot Sverige med något allvar kunna
utföras med andra medel än Flottor. Således lä¬
rer det vara obestridligt, att äfven vi måste
underhålla dem. Landets innebyggare skulle
dessutom röna den bästa verkan af sina bi¬
drag och uppoffringar för krigsbehofvens an¬
skaffande om försvaret kunde vinna den full¬
komlighet på sjön, att all landsättning af fh
Den n Martil,
endtligt krigsfolk på Svensk jord blefve ge¬
nom sjövapnen förekommen.
Krigskonstens utveckling i sednare tider
har hos oss åter gjordt Skärgårdskriget till en
icke obetydlig omständighet; uti så ojämt för.
hållande af krafter, stater emellan, uppkom¬
mer sällan ett sådant resultat som freden vid
Verelä, afslutad på hedrande vilkor för det,
emot Rysslands ölvermagt ojemförligt svaga
Sverige. Historien öfver 1790 års krig, skall
tekna några vackra blad till efterkommande
Svenskars tillfredsställelse, hvilka mera opar¬
tiskt än vi som ännu lefva skola bedomina
händelserne, och huru skärgårdsflottan under
sin benämning af arméens Flotta uppfyldt sin
bestämmelse, då den till denna lred så huf¬
vudsakligen bidrog. Detta erindras i anled¬
ning af hvad en värd Ledamot Grefve Cron¬
stedt anfört i sine anmärkningar vid Herr La-
gerhjelms motion rörande det beskydd, hvil¬
ket af Örlogsflottan lemnades. Åtskilige än¬
nu lefvande personer, af Landtarméens befäl,
här närvarande kunna vitsorda om så behöf-
des, att det var Skärgårdsflottan ensamt sorn
stridde i Svensksund, hvarmed kriget fick ett
förmånligt slut. Den del af arméen som der.
vid deltog om bord på skärgårdsflottans får.
tyg lärer aldrig kunna anses illa använd om
lika märkeliga resultat derigenom vinnas. Det
vöre att träda Konungens höga rätt för nära,
att, innom Riddarhuset, vilja besluta, eller af¬
göra något om hvilkendera af Flottorne bör
njuta förmånsrätten vid fördelningen af de
Dea i I martil,
knappa bidrag Staten förmår att lemna till
Sjöförsvaret; den önskan vågar jag dock fram¬
lägga vid alla tillfällen der mitt utlåtande i
ämnet fordras, att så länge vi icke förmå
tillfullo förse Sjöverket med alla erforderliga
anslag af medel, den Flottan som på en gång
är både minst dyrbar, och vid krigstillfäl-
len först påkallas, och vid alla militaira före¬
tag måste utgöra avantgardet, också borde
först sättas i complett och för ändamålet nö¬
digt skick, om än deraf skulle föranledas ett
uppskof med vidare skeppsbyggnadj Calcu-
lerne öfver kostnaden till ett nybygt Linie¬
skepp , må utfalla inom eller utom de upp-
gifne och i frågasatte summor, så blir likväl
visst, att minst 5 Batailloner Canonslupar för
samma summa sorn till ett Linieskepp åtgår,
kunde anskaffas, och att saknaden af ettLinio-
skepp i Örlogsflottans Linie, alltid är vida rin¬
gare, än nyttan af 5 Batailloners tillökning
i skärgårdsflottans, och så vidare.
Våra åsigter må vara så olika som helst,
6kola de alltid, som jag hoppas, sammanstäm¬
ma, vid frågan om Fäderneslandets kraftiga¬
ste försvar, så väl deras som dertill bidraga
med skatternes erläggande, som deras hvars
skyldighet blifvit att personligen uppoffra sin
möda, och sjelfva lif vet. Med någon känne¬
dom om Svenska kusternes beskaffenhet, till
längd Och farvatten, inom skärgården öfver-
tygas man snart att tillökning i försvarsmedel
vid Skärgårdsflottan är af största nödvändig¬
het och att dess otillräcklighet, i behofvets
Den II Martn*
stund, icke af något kunde ursäktas. Sedan
detta vapen ändamålsenligt blifvit fullkomnadt,
måste och borde medel tili Linieskeppsbygg-.
Baden, som jag förmodar icke uteblifva.
Det är icke tänkbart, om än Nationens
hela inanbara styrka ställdes under vapen,
att vederbörligen, utan Flottor, försvara detta
land ; öfverflödigt vore derföre, att, med yt¬
terligare reliexioner, angående sjöförsvarets
nödvändighet i allmänhet, eller med kustför¬
svarets, i synnerhet, uppehålla Ridderskapet
och Adeln. Vi äga en dyrköpt erfarenhet t
dessa ämnen, jag vädjar till den, och till Kon¬
ungens vishet, som skall bereda oss tid, till
alla våra Militaira ansta!Iters planmässiga för¬
kofran, i mån af de tillgångar sorn Rikets
Ständer härtill kunna anvisa. Jag vill blott dröja
ett ögonblick vid den af Herr Noröenschöld
framställde tanka, att Flpttornes sammanslag¬
ning till en Corps, snart vore att förvänta,
och att ett sammanflyttande af alla Sjöstation er¬
ne till Carlscrona deraf skulle blifva en följd,,
till besparing genom Stockholmska och Gö-
theborgska Escadernes établisseraenters in¬
dragning.
Att sammanslagning af dessa begge Corpsen
länge varit tillämnad, är bekant; vi afbida
Kongl. Maj;ts nådiga befallning om verkstäl¬
ligheten deraf med all undersåtlig vördnadjoch
undergifvenhet, såsom bland annat ledande
till begagnande af hela den militairpersonal,
som finnes vid Örlogsflotta» a och dervid nu
Den ii Martii,
663
icke är fullt behöflig för den så betydligen
minskade Flottan hvilken sjöförsvaret i hela
dess vidd så väl fordrar; men att deraf häm¬
ta skäl till hela sjöstyrkans sammanförande
på en punct, torde vara mindre förmånligt
och högst betänkligt att tillstyrka. Dervid
framställer sig genast:
i;o. Att Carlscrona är för långt aflägse
från centralpunkten på försvarslinien af Östra
kusten, i Uplands skärgård der fiendtliga an¬
fall från Åland, med största lätthet med skär¬
gårdsfartyg kunna försökas; än längre är afstån-
det till Quarken, hvarifrån en bakom Umeå-
elf stående ArméeCorps, sorn icke ägde sin
mot stranden af sjön stödde flank betäckt af
skärgårdsfartyg, snart tvingades från sin ställ¬
ning; afståndet till Vestra kusten kan, genom
möjeliga hinder i sundet, blifva artificielt län,"
gre, än det Geografiska.
2:0. Om än förtnodas skulle att isens
tidigare bortgång vid Carlscrona', skulle gö^
ja möjeligt för en derifän utsänd Skärgårds-
Escader, att hinna fram till de norra farvatt¬
nen i rättan tid, hvilket om våren myc¬
ket försvåras af då rådande nordanvindar, så
bör likväl ej förgätas, att en mot fienden
tjenstgörande SkärgårdsFlotta, efter hvarje
krigshändelse, eller] träffning, har ett säkert
behof af Reparationer på sina svaga Fartyg,
hvilket gjorde en återresa till Carlscrona lika
nödvändig sorn oläglig om ändamålet är, att
uthärda tjenstgöring^!! under en hei Campagne^
6U
Den 11 Martii.
och icke blott för ett enda drabbningstill-
fälie.
3;o. Vådan att samla all till sjöförsvaret
hörande material på ett'ställe är med Danska
Flottans öde i Köpenhamn tydeligen ådaga¬
lagt; Carlscrona är ännu icke i vederbörligt
försvarsstånd, och skulle omän härtill gjordes
allt hvad göras kan i fullkomlighet, icke der¬
före i alla händelser vara ointaglig; det kom
då till pass, att äga sjöförsvarets anstalter,
fördeldte på flera stationer, utan att härtill
af en ångerfull erfarenhet öfvertygas; genom
misstag i en så angelägen del.
4:0. Så länge arbetsstyrkan förnämligast
till flottornes behof, måste tagas ifrån det ro¬
terade Båtsmanshållet, som sträckes till Vester¬
bottens södra gräns, inser man lätt., hvilken
ofantlig tunga för hela landet skulle förorsa¬
kas, genom Norrländske Båtsmännens skjuts¬
ning, ifrån Nordmaling till Carlscrona, och att
deras användande vid Stockholms stationj, är
vida drägligare och mindre tidspillande vid
sjelfva uppfordringen.
Utan att hysa den förmodan, att hufvud-
staden under krig snarare skulle hafva skada
än gagn af den der förlagde Skärgårdsescader,
hvilket en ledamot Herr Nordensköld yttrat;
tror jag, att, som ett Rikets hufvudort i alla
fall har tillräck lige retelser för en fiendens för¬
sök, att dittränga, den der förlagde del af
Skärgårdsflottan icke äger all erforderlig sä-
Den ii iMartii,
kerbet, när Stockholm nu befinnes så nära
gränslinien. Det vore derföre ändamålsenligare
att ett nytt Sveaborg i Stockholms skärgård
anlades, till försvarsverkets osvikeliga nytta.
Grannskapet af hufvudstaden skulle lämna till-
fälle att från dess Sjömanshus, det största i
Riket, liksom från dess Coopvaerdievarf, lem¬
na den der stationerade escader, nödigt bi¬
träde vid hastiga utrustningar.
Med mindre kännedom om Statens klena
tillgångar, skulle jag icke tillbakahålla mina
tankar och min öfvertygelse i dessa ämnen,
och visserligen icke uteblifva med fullständi¬
ge förslager, angående sjöförsvarets fullbordan,
de, dem Sveriges local anvisarj och framtiden
säkert kommer att behöfva.
Till förekommande af en origtig tydning,
som kunde uppstå af en här gjord jemnförelse
emellan Linieskepps och Canonslupars militaira
nytta, hvilken oförtjent skulle nedsätta det för¬
troende vi i alla fall måste hysa, för dessa
sednare; nödgas jag erhindra om det historiska
factum, att Svenska Canonslupar, både förstört
och eröfrat fiendtliga SkärgårdsFregatter af 40
Canoners styrka, samt att Engelska Linieskep-
pet Africa i sundet af några Danska Canon¬
slupar var nära att förstöras, om ej en gynn¬
sam vind uppkommit till dess räddning, en
utväg som ganska sällsamt i vår Skärgård
6kulle blifva gagnelig för svåra skepp, som
der 6Ökte att agera.
665
Den ii Martil.
Vid frågans handläggning i det Utskott,
till hvilket Herr Lagerhjelms motion blifvit
remitterad, får jag vördsamt erinra om en till¬
gäng ehuru obetydlig, som finnes i de till
Statsverket årligen inflytande 25,000 Rsflr B:co,
för Städernas vacanta Båtsmän, hvilken inkomst
med sin benämning, tillkännager sin bestäm¬
melse vara ett bidrag till flottornes behof.
N:o 3.
Herr af Tibell, Gastaf Wilhelm:
En värd Ledamot har i ett tilL Högloft.
StatsUtskottet remitteradt Memorial yttradt
den förmodan, att en dal af detf så kallade
lilla creditivet mäst ur RiksgäldsContoiret ut¬
tagas, emedan Passevolancemedlen och. andra
af KrigsCollegium eller Förvaltningen af Sjö—
ärenderne disponerade fonder varit otillräckli¬
ge att bestrida de läger, marcher och rustnin¬
gar, hvilka ägt rum sedan sista Riksdag, an¬
seende till följe deraf såsom billigt, att om
Riksens Höglofl. Ständer skola betala hvad
som brister i de redan anslagne tillgångarne,
deras revisorer först få tillse huru dessa till¬
gångar blifvit förvaliade och använde, samt,
om de med bättre hushållning icke kunnat va¬
xa tillräckligen i anledning häraf får jag den
äran anhålla, att följande upplysningar i äm¬
net, måtte till samma Höglofl. Utskott få re¬
mitteras.
Den il Martu,
667
Sedan Kongl. Maj:t genom nådig propo¬
sition till Riksens Högloft Ständer af den 22
Maij 1812, framställt nyttan af en mötespas-
sevolance afgift, i stället för den kostnad Ro-
tehållarne för matsäckar, diickespenningar och
skjuts vid mötestiden åt den indelta Soldaten
vanligen bestå, aflemnade Riksens Högloflige
Ständer under den 19 derpåföljande Julii de¬
ras i ämnet fattade beslut. Med erkännande
af nyttan att under mötestiderne i fred, under¬
hålla Soldaten på samma sätt som i krigstider,
hvaraf Riksens Ständer ansågo otvifvelaktigt
följa, att Soldaten vänjes vid fältlefnaden, samt
den stora mortaliteten borde förminskas, sorn
vid kriger.s början härflyter af ombytt lefnads¬
ordning och Soldatens ovana att tillreda dea
mat honom då tilldelas, sammanstämde Rik¬
sens Höglofl. Ständer i enhälligt bifall till
Kongl. Maj.ts nådiga proposition på de i un¬
derdånighet uppgifne villkor, hvilka Kongl.
Majit genom nådigt bref af den 1 December
1S12, till sine hufvudgrunder gillade och se¬
dermera äfven i anseende till detaillerna som
rörde locala förhållanden i nåder stadfästade, ef¬
ter det Rotehållarne, i anledning af Riksens
Ständers underdåniga hemställan, blifvit hör¬
de. Desse stadganden rörde väl endast det In*
delta Infanteriet och de till lnfanterie förvand¬
lade Indelte CavallerieCorpser; men underlopp
pet af år 1813, blefvo sedermera förnyade con-
tracter äfven med de Indelte CavallerieRege-
menterne afslutade, i anledning hvaraf Kongl.
Maj:t och Kronan åtog sig att emot en stad¬
668
Dea 11 Ularlii.
gad afgift, under mötestiderne underhålla karl
och häst vid desse corpser.
I anledning af hvad i detta ämne således
stadgadt blifvit, åligger Passevolanceverket,
att besörja underhåll och sjukvård för så väl
indelte Soldaten sorn för indelta Cavalleriets
harl och haft under mönstringar, möten, tåg
och marcher, eller hvad annat tillfälle som
häist, der Rust- och Råthållare, enligt förra
författningar ålegadt skyldigheten att bestå
underhållskostnaden, och detta åliggande har
Passevolanceverket under alla de förflutne åren
för så väl Regements- som de större öfnings-
möten af egna tillgångar till alla delar bestridt,
utan något tillskott af Statsverket.
Det ligger i sakens natur, att truppens
marchekostnader till och från öfningsställena,
måste genom Konungens Befallningshafvande,
af under händer hafvande medel förskjutas,
men desse hafva alltid i vederbörlig ordning,
så fort RänteriFörskottsräkningarne hunnit in¬
komma och granskas, blifvit ersatte; och då
mötena hållas sommartiden, men afgiften ej
inflyter förrän om vintern, kunna visserligen
ögnablickliga behof vid inträffande större ut¬
gifter uppkomma; men Inrättningen har all¬
tid vid hvarje års slut-liqvid befunnits hafva
fullgjordt alla sina förbindelser. Om således
till de marcher och rustningar, som den vär¬
da ledamoten omförmält, några Statsmedel blif¬
vit anordnade, har sådant aldeles icke skedt
för Passevolance-inrättningens föremål, sorn är
Den ii Martii,
669
att besörja de IndelteRegementerneg manskaps
och rustningshästars underhåll och sjukvård
under mönstringar och öfningsmöten samt mar-
cherne dit och dan, hvartill, som jag redan
haft äran anmäla, inga Statsmedel blifvit an¬
vände; Passevolariceverket kan i detta fall ej
anses annorlunda än i likhet med en enskildt
Entrepreneur, hvilken skulle med|hvarje Re¬
gementes Rust- eller Rotehållare slutit contract
att emot en viss betalning, vid stadgade till¬
fällen, föda deras Soldater; lika så litet som
denna vid uppkommen brist i sina tillgångar
kunnat yrka bidrag af Statsverket, lika litet
bör och kan Passevolanceverket fordra ett dy¬
likt understöd, men och å andra sidan, lika
litet sorn Statsverket kunnat afen enskildt En¬
trepreneur fordra det öfverskott som genom ett
års tillfälligt lindrigare priser kunnat för ho¬
nom uppkomma, och som han måste förvara,
för att dermed betacka ett möjligtvis inträffän-
desvårare års förlust, hvars priser öfverstiga hans
Entreprenadssumma; lika litet kan och Statsver-
ket fordra PassevolanceCassans öfverskott det
goda året, då det icke äger förbindelse att er¬
sätta bristen , de svårare. Denna jemniörelse
och detta förhållande torde vara den bil¬
ligaste ledtråd vid den väckte frågan om Pas*
sevolance-verkets Revision. Mig torde dock
tillåtas att dela denna fråga i två delar. Re¬
vision omfattar dels den högre disposition,
dels förvaltningen och redogörelsen. Den hö¬
gre disposition fastställer, hvilka Regementer
och Corpser under årets lopp, böra hafva mö¬
ten och mönstringar; huru länge öfnings-mö-
Den il Martil.
tena skola påstå, om de skola Regements-vis
eller i större läger förrättas, och hvarest des-i
se sednare då skola hållas. Desse dispositio¬
ner, som endast af Konungen kunna gifvas,
bestämma PassevoianceCassans utgifter för å-
xet. Då Riksens StändersReVisorer vid gransk¬
ningen af Statsmedlens disposition aga till led¬
ning Riksens Ständers gjorde anslag och fast¬
ställde Stater, som vid medlens anordnande sko¬
la följas; så , saknas deremot för revision af
Passevolance-Cassans dispositioner ali sådan
grund. Revisorerna kunna härvid endast an¬
märka, om vissa möten bordt inställas eller
förkortas, eller något närmare belägit Läger¬
ställe kunnat begagnas, men härtill fordras att
känna huruvida Regementerne för deras mili-
taira tjenstbarhet varit i behof af längre ellet
kortare öfningstid; af öfning i detaille-exerci-
cen eller i de större rörelserne; om de be¬
gagnade öfningsfäiten svarat emot det åsyf¬
tade militairiska ändamålet m. m- Att med sak¬
kännedom bedömma de i dessa afseenden an»
befaldte åtgärder, fordras åter att RevisOrerne
erhålla Protocollerne. som i Commandomål in¬
för Konungen blifvit hällne, hvaraf grunder-
ne till besluter, kunna inhämtas; men desse
har RegerjngsFormen ansedt böra så hemiiga
bållås, att ej en gång ConstititutionsUtskottet,
utom i vissa fall, äger att dem fordra. Nå¬
gon Revision i afseenee på hvad jag här
kalladt de högre dispositionerna lärer således
hvarken varit åsyftad eller kunna äga rum.
Hvad åter den sednare delen af Revision
Den i x MartU,
671
ilens föremål beträffar, eller huruvida Kongl.
j\laj.ts höga Dispositioner och Beslut blifvit
med tillbörlig hushållning verkställde och
PassevoianceCassans tillgångar efter föreskrif¬
ter och med omtanka och uppmärksamhet förd
valtade, samt medlen behörigt redoviste,
skulle val synas som nödig controll i detta
afseende redan vöre stadgad, då Kongl Majtts
och Rikets KammarRätt åligger ej allenast att
till siffran granska ejelfva redogörelsen, utan
äfven, enligt Kongl. Brefvet den 10 Septerna
ber 1731, att tillse det KrigsCollegii disposi¬
tioner och Förvaltningen af medel och hvad
dertill hörer, äro med Författningarne och en
god hushållning öfverensstämmande, samt,
om några anmärkningar dervid göras, dem ge-,
nast till Kongl. Maj:t i underdånighet ingifva,
som säkert med högsta onåd, skulle se sig nöd¬
sakad att inskränka sine truppers öfningstider,
genom cassans oskickliga förvaltning; men då
jag i hvad sorn rörer denne sednare del af re¬
visionen, befinner mig vära en redovisande
Embetsman, deltagande i Passevölanceverkets
styrelse, så får jag blott framställa den ön¬
skan, att den noggrannaste och offentligasts
granskning, som Konung och Ständer kunna
pröfva nödig, må äga ruta.
Nso 4.
Herr von Qvanten, Carl;
I anledning af Herr Cocks Memorial af
6 72
Den XI Martti.
den 28 Februarii går jag att vördsammast göra
några anmärkningar.
Herr Cock benämner Bankens räntor, öf¬
ver 700,000 R:dr, som ett öfverskott 6amladt
på medborgares bekostnad , och säger att mycket
nyttigt till allmänt bästa, borde med detta öf¬
verskott kunna uträttas, jag erkänner detta;
men huru stridande mot denna framställning,
är ej Herr • Cocks förslag, att Banken skall öf¬
vertaga Götha Canal, och evärdeligen försäkra
dess actieägare 5 procents ränta. Kan man väl
då säga, att ett samladt öfverskott, är till all¬
mänt bästa användt, då dessa actier likväl
äro en aldeles enskildt förmögenhet, hvilkas
tecknande alltid berodde på fri vilja, och för
hvilka det allmänna redan gjordt så stora upp¬
offringar? Jag säger det allmänna, ty på sam¬
ma grund som Riksens Ständer kunna förordna
om Bankens sedelfabrik, dess utvidgning, och
derpå följande ränteökning, på samma grund
kunna äfven Ständerne besluta, att dessa rän¬
tor skola användas till landets väl, och detta
ändamål vinnes bäst, om de användas till lät*
tandet af den medborgerliga statsbördan Om
Herrar Actieägare blifvit förledde och på god
tro som orden lyda öfverlemnat sig åt detta
företag, så böra de vända sin klagan mot dem
sorn egentligen varit vållande till deras gjorda
förlust; ingalunda mot dem, som genom stora
uppoffringar gjordt allt, för att återföra värde
å desse actier. Den omtalta gärd nation skulle
vara dem skyldig , som tecknade sig till ac¬
tier,
Den ii Martil.
tier, tror jag å nationens sida lifligare skulle uttryc*
ka sig nu, öm aldrig denna actieteckning skedt.
Om detta stora företag gifvit anledning till en
fästningsbyggnad, sorn den värda talaren yt¬
trar, om denna fästningsbyggnad skulle gifva
anledning till än flere byggnader, uppgående
till millioner, så bör nyttan af dessa byggna¬
der ställas i bredd med, kostnaden och vara
denna kostnad vida öfverlägsen; på ändra vil¬
kor antager jag icke den Statslära, att stora
arbeten och stora kostnader ofelbart äro nyt-
fige, emedan de sprida en välgörande verkan
i landet. Skaraborgs Län har väl uppburit
dessa fördelar, men den sanna teckning Herr
Ehrenborg gjorde för några dagar sedan härå,
Vittnar, ätt Götha Canal ej förmår en gång
sträcka sin välgörande verkan på välmågan
till ett helt Län; blott |trakten omkring Ca-
nalen betalte sina utskylder utan räst, då en
annan trakt af samma Län rester för hälften
af utlagorne med 20 å 25,000 R;dr om jag rätt
minnes.
Jag bestridef högeligen Herr Cocks gjor¬
de motion, men förenar mig likväl i den å-
sigten att Bankens räntor böra användas till
allmännytta, då om de anvärtdas till bevillnin-
gens nedsättaöde, detta goda ändamål bäst tor¬
de vinnas. Detta mitt anförande torde få åt¬
följa Herr Cocks Memorial till behörigt Ut¬
skott.
Bil. till Ridd. 0. Ad. Pr. II Band. 43
67 4
Ben 11 Martil,
N:o 5.
Hörsamste Memorial!
Under den 27 Januarii detta år har Hög¬
loft Ridderskapet oell Adeln till Riddarhus-
Utskottets Utlåtande remitteradt en af Friher¬
re G- F. Åkerhje'm den 20 i samma månad
väckt motion, rörande tillåtelse för främmande
personer, att få såsom åhörare öfvervara Ridder-
skåpets ock Adelns sammankomjler, jemte ett af
bemälte Friherre den 27 i samma månad upp¬
läst tillägg, äfvensom de i detta ämne sist¬
nämnde dag af flere värde ledamötor, så väl
muntligen som skriftligen, afgifne yttranden.
Innan Utskottet ingår i Utlåtande öfver
sjelfva saken, har Utskottet trott sig böra, så¬
som en ledning vid frågans bedömande, fram¬
ställa ett sammandrag af det hufvudsakligaste,
sorn under debatten blifvit yttradt, så väl för,
som emot motionen; hvarvid Utskottet äfven
tillåtit sig egna reflectioner så ofta sådant an-
setts kunna till förhållandets utredande bi¬
draga.
Då motionens idée är enkel och de skäl
som till stöd derföre blifvit anförde, låta, e-
huru med olika uttryck af olika talare, hän¬
föra sig till ett enda kufvudsakligt, men dere¬
mot de anförds mer eller mindra vigtiga mot-
skälen varit af ganska olikartad natur, har Ut'
skottet ansett lämpligast clässificera de afgifne
yttranden efter de hufvudsakligaste motskälen.
Den i,i Marlii.
675
Dessa kunna innefattas under följande ru--
briker:
i:o. Närvaron af åhörare skulle afskräcka
ovane talare, och således många nyttiga yttranden
gå för Ståndet förlorade.
Man har emot detta inkast anfört, att dett
som talar inför 500 personer, till en stor del
okände och vanligen utgörande det mest upp¬
lysta och vördnadsbjudande fäderneslandet ä-
ger, kan tala inför io<? till, dä dessa i alla fall
en gång kunna läsa hans tal tryckt. Man har
å ena sidan sagt, att talareskickligheten är i
Sverige för litet uppöfvad; man har påmint
om saknaden af undervisningsan»tallter för ta¬
larekonst; att här ej, såsom i England, någon
debattering af allmänna ärenden hör till det
offentliga lifvets bruk; att således svårligen
inom en menniskoålder klanderfrie irnprovisa-
törer vöre att förvänta. Men deremot skulle
å den andra kunna svaras, att det enda rätta
sättet att tala, är, då sak och sanning fram¬
ställas, och att det är just känslan deraf, sorn
både hos Representanter och allmänhet bör
utbildas, innan det constitutionella samhälls-
lifvet kan visa hvad det förmår åstadkommaj
att de pvane Dalarne sjelfva icke äro ens dug¬
lige Representanter, om de tiga med en nyt¬
tig sakåsigt derföre, att de misstro sin talare-
konst; och dessutom kan, efter lemnadt tillträda
af åhörare, så väl den vane som ovane Tala¬
ren, emellan tvenne särskildta debatter öfver
samma amne, inhämta vigtig» upplysningas
toen II Martil,
af medborgare utom Ståndet, som nu ofta forst
lära känna hvad sorn förefallit, sedan beslut
redan är fattadt.
2:6* Lemna dt tillträde åt åhörare skulle stå
i strid med de talandes justerings-rätt.
58 §* Riksdagsordningen förvarar Riks¬
dagsmannen rätt, att vid Protocollets juste¬
ring göra tillägg, hvarigenom ingen ändring
i beslutet uppkommer, samt stadgar, att med
Ståndets bifall, och den talandes eget begif¬
vande, må uteslutas dess egna uttryck och
äfven deliberationer, som deraf följdt. Man
har sagt, att om dagens debatt, för dagen in¬
tressant, före justeringen gjordes allmän, vore
denna sedermera för sen, i synnerhet om yt¬
trandet blifvit i Tidningar infört, och man
har på den anförda grund, att Riksdagsord¬
ningens 58 §. härigenom skulle mista sin kraft
och verkan, stödt det påstående, att Friherre
Åkerhjelms hela motion bordt väckas i likhet
Sied grundlagsfrågor.
Ehuru RiddarhusUtskottet, såsom enskildt
förordnadt af Ridderskapet och Adeln, ej an¬
ser sig tillhörigt granska grundlagsenligheten
af en motion, som genom Ridderskapets och
Adelns formeliga beslut blifvit till Utskottet
remitterad, tror Utskottet likväl undersöknin¬
gens fullständighet fordra ett upptagande af
hvad Sere varda talare sig yttrat om dennfe
Ben ix Martii.
motionens, af dem förmodade, egenskap utaf
grundlagsfråga.
Härvid förekommer först hvad som äfven
under debatten blifvit anfört, att grundlagen
ingenstädes nekar en Ståndsledamot, att sjelf
vara både snällskrifvare och tidningsutgifvare,
och att således äfven, utan främmande åhö-
rare, ett utdrag af debatterne kan lika fort
blifva allmänheten meddeladt, med samma ut¬
vägar och anspråk på fullständighet och för-
troende, som nu, samt med samma ansvar för
utgifvaren, i händelse af öfverbevisning om
lögnaktiga uppgifter och vrängda framställnin¬
gar till allmänhetens förvillande. (Se Tryck-
frihetsFörordningen $. 3. Morn. 12.) Att den¬
na möjlighet af debatters tidiga meddelande
redan ofta blifvit begagnad opåtald, och sjelf¬
va dess tillvarelse bevisar, att Grundlagen i
58 §• Riksdagsordningen ej haft afseende här¬
uppå. Riksdagsmannen är såsom sådan un¬
derkastad 3:ne olika arter af omdömen. Två
af dessa äro opinionens, samtidens och framti¬
dens, det tredje är lagens, följdt af det juridik
ska ansvaret. Man har vid debatten om detta
mål, fäst sin uppmärksamhet endast vid sam¬
tidens opinions dom: trott, att det var deri¬
från som Grundlagen genom medgifvande af
justeringsrätten ärnade undandraga allt, hvad
den lugna öfverläggningen icke godkände.
Men månne icke då sammi Grundlag hade
förbudet hvarje Representant, att omtala och
utsprida det, sorn inom Ståndet förefaller, samt
Tryckfrihetslagen hvarje tidningsskrifvare, ali
Ben Ii Martil,
meddela hvad som ej ännu gersom Protocolls'
justeringen vunnit häfd? men ett sådant för»
bud igenfinnes likväl ej i någon af Grundla-
garne. Deremot stadgar 78 §■ Riksdagsord¬
ningen en bestämd form, under hvilken juri¬
diskt ansvar för Riksdagsmannens yttrande kan
åläggas Vid fråga om detta ansvar äger blott
Frotocollet vitsord, och enligt 58 § Riksdags¬
ordningen, är Protocollet endast den justerade
uppfattningen af hvad som förefallit. Hvad
framtidens dom angår, som är den tredje, sä
äger tydligen en officiel act mera vitsord in¬
för den, än ett tidningsblad, sorn sällan upp¬
når framtiden, 1 två fall således njuter Riks¬
dagsmannen, om motionen antages, lika skydd
som förut af justeringsrätten3 i det tredje har
han aldrig njutit någon sådan-, det torde såle¬
des icke kunna med skäl påstås, att 58 §.
Riksdagsordningen genom denna motion blir
till sin kraft och verkan upphäfven.
Men icke blott frågan huruvida den i
Grundlagen stadgade justeringsrätten, skulle,
genom offentlighetens införande, förnärmas,
tillhör Utskottets undersökning; Utskottet an¬
ser sig äfven böra upptaga frågan huruvida i
samma justeringsrätt, sådan den nu begagnas,
och bör begagnas, härigenom skulle ske nä-j
got intrång,
Frågor om förändringar i yttranden upp¬
står vid och för Protocollsiusteringen i tre lall i
dictionens förändring till det som 1 Talarens
tanka är uter vältaligt; uteslutandet af per¬
Ben ii Martti.
679
sonliga invectiver, och uttagandet af för strän¬
ga omdömen om sak; i båda sednare fallen
äfven möjligen uteslutandet af en hel debatt,
uppkommen i anledning af hrad som skulle
ur Protocollet utgå.
Dictionens förändring till vältalighet har
Grundlagen ganska visligen icke omnämnt. Ej
derföre, att den nu brukliga, förmodligen ali-
tid fortfarande praxis, att Talaren om han så
önskar, enskildt hos Secrete-raren öfverser sitt
yttrande, i sig sjelf skulle vara attfördömma;
men emedan hela Irågan om vältalighet, så¬
som något hufvudsakligt, är ett för litet ämne
för en Grundlag, för hvilken det, som med
sak äger sammanhang, är det enda vigtiga.
Och obestridligt kommer aldrig en snällskrif-
vares flygtiga uppsättning, att äga vitsord in¬
för någon allmänhet emot ett officielt proto-
coll, innehållande samma sak, sagd med an¬
dra ord.
Att personliga invectiver ofta mer, än de
borde, ådraga sig samtidens uppmärksamhet,
är lika sant som, att, ehvad ,publicitet de er¬
hålla, de sällan uppnå framtidens. Personliga
förolämpningar äro i Riksdagsordningen ser¬
skildt förbudne; de borde således aldrig före¬
komma. Kunde de debatter, som genom af¬
steg härifrån uppstå, blifva för framtiden dol¬
da, endast genom uteslutande af främmande
»hörare, så föranledde visserligen den ifråga¬
varande motionen en förändring, om icke i det
nu stadgade, likväl i det nu varande, för håll an-
6g*
Deri II Cilart ii,
det. Men erfarenheten visar oss motsattsen.
Tvärtom då kännedomen af det verhligen pas¬
serade genom offentligheten underlättas, skulla
derigenom de representanter, hvars personlig¬
het desse debatter serskildt rörde, vinna den
stora förman, att förhållandet ej vidjlr Hektor et
eller annorlunda kom till allmänhetens kunskap,
än sådant, som det verkligen förefallit. Man
bör äfven ihågkomma, att desse debatter när
de ådraga sig den stora allmänhetens uppmärk¬
samhet, ej eller undgå den mindre inom Stån¬
det, så vida ej detta skulle vara högst fåta¬
ligt, och tillika mera ändamåisvidngt organi-
seradt, än man af ett Svenskt Riksstånd kan
förmoda. Hos Ridderskapet och Adeln, hvars
stora antal och mångartade sammansättning,
säkrast förekommer all skråsktig anda, kan
man åtminstone taga för afgjordt, att det be¬
gifvande på en gång af hela Ståndet, och til¬
lika af hvarje talare särskildt, som enligt 5S
§, Riksdagsordningen fordras, för hela debat¬
tens uteslutande, sällan erhålles. Vanliga re¬
sultatet blir således endast, att den förste ta¬
laren får ändra uttryck, hvaraf man i alla fall
lätt kan upptäcka spåren i sedermera afgifne
yttranden, och hvarigenom Protocollet möjli¬
gen b!ifver halft obegripligt för den, som ej
sjelf öfvervarit debatten. Denna följd af ju-
steringsrätten var troligen ej den, sorn med
denna rätt åsyftades, och det är just vid så-
dane tillfällen som samtiden alltid dömmer en¬
dast efter första ordalydelsen, hvarom den,
jped eller utan offentlighet, säkerligen blir på
Dei ii Martil.
ett eller annat sätt, och mer eller mindre'full¬
ständigt, upplyst,
Ilv*d angår de allt för stränga omdömen
öfver sak, som någon gång fällas, och i afse¬
ende hvarå möjligen fråga kan uppstå om u-
teslutande ur protocollet, så väl af uttrycken,
som af hela den deraf föranledde debatten j
sä gäller härom egenteligen detsamma, som
om de personliga invectiverne är sagdt, utom
det, att den sakrikhet, hvilken merendels
utmärker detta slag af debatter, gör ännu me¬
ra osannolikt, att hela Ståndet och hvarje ta¬
lare serskildt, ingå på deras uttagande ur Pro¬
tocollet,
Det torde således i allmänhet vara tvif¬
velaktigt, om, åtminstone i ett talrikt Riks¬
stånd, skillnaden emellan ett justeradt och o-
justeradt Protocoll kummer att sträckas till an¬
nat än obetydeliga detailler, hvilka väl tym¬
na intressera lör dagen, men då också aldrig
undgå samtiden, och som inom en kortar? ti-
derymd äro i det närmaste förgätna.
3:0. Tillträdes lemnande åt allmänheten kun¬
de , föranleda vanställda och stympade meddelan¬
den i Tidningar, «/» innom Ståndet ajgifne yt¬
tranden.
Flera varda Ledamöter hafva ansett Tryck-
frihetsLagen ej innefattatta något lämpligt
stadgande emot en sådan förbrytelse, samt så*
ledes hela motionen, såsom fordrande ändring
632
Den I r Mar lii.
j Tryckfrihets-Förordningeo, vara en Grund¬
lagsfråga; andra hafva deremot trott, att i
der förut anförda 12 morn. af 3 §■ nämnde
Förordning; finnes ett straff stadgadt på detta
brott. Ostridigt är ett vanstäldt och tili sak¬
innehållet stympadt meddelande af en Repre¬
sentants yttrande en vrängd framställning till
allmänhetens förvillande, och således är detta
brott redan förutsett i TryckfrihetsLagen. Ej
eller lär kunna nekas, rtt falska uppgifter,
rörande ett RiksStånds debatter, redan kunna
inflyta i Tidningarne utan annan påföljd än
den TryckfrihetsFörordningen i sitt nu varan¬
de skick utstakar. Men emot sjelfva dessa
förfalskningar skulle offentlighetens införande
lemna en controli, sorn för det närvarande ic¬
ke finnes. En Tidningsskrifvare kan nu ge¬
nom prefixerne: att dea eller den yttrat sig så
eller så; den eller den lärer hafva anfört
följande, sedermera gifva sjelfva yttranderna
hvilket» vrängd framställning han behagar och
likväl freda sig för det juridiska ansvaret ge¬
nom den förklaringen, att han endast infört
det åtalade såsom ett löst njgte, utan anspråk
på trovärdighet och utan tillgång till att sjelf
göra sig underrättad om verkliga förhållan¬
det. Om han nu meddelar isolerade anföran¬
den, utan att uppgifva dem som föranledt el¬
ler besvarat desamma, så äger hars inför all¬
mänheten den ursägfen att han ej kunnat er¬
hålla kännedom om mer än hvad han anfört.
Deremot då en Tidningsskrifvare sjelf kunde
bevista ett Stånds debatter, agde allmänheten
ostridigt anspråk på att han skulle sjelf öf-
I) c/l ii Mar lii.
683
vervara och efter eget åhörande meddela de
debatter han införde. Gjorde han sig då skyl¬
dig tiil någon vrängd framställning eller vig-»
tig afstympning, så, utom det juridiska straf¬
fet, underkaätade han sig det honom ännu
vigtigare: förlusten af allmänhetens förtroende
och intresset för hans Tidning.
4:0. Främmande åhörares närvaro skulle. ge„
nom oljud eller vald kunna störa Ståndets öjvert
läggningar eller imponera uppå detsamma.
Åtskilliga Talare hafva framstält, såsom
Levis härpå, flere i historien förvarade händel¬
ser, bland dem Franske Revolutions stormiga
uppträden. Deremot är anfördt Englands ex¬
empel, der publiciteten af Parlaments debat-
terne, under en lång kedja af decenier, små¬
ningom häfd vunnen, aldrig medfört några 0-
lägenheter, äfvensom Frankrike nu i en lugnare
tid, oaktadt en häftig brytning af partiåsigter
framställer samma skådespel af den högsta offent¬
lighet i Lagstiftningen under ledning af ord¬
ning, och utan upptedt exempel af missbruk.
Man har derföre förmodat orsakerne tili de under
Revolutionsyran öfverklagade offentlighetens
missbruk varit andra än sjelfva offentlighets¬
principen, och man har trott sig igenfinna dem,
visserligen ej utan skäl , i det inflytande, som
en tili alla menniskolifvets verkningskretsar
utsträckt gäsning i tänkesätten Utöfvade på det
lättast upprörda af Europas folk. Man har
ansett användandet af en från dess historia
abstraherad regel på Sveriges alfvarliga iova-
684
Ben 11 Afart ii,
narne vara olämplig. Till stöd härföre har
man anfört det olika förhållande, som nödvän*
digt måste äga rum, emellan ett folk, sora,
under secler ovandt vid alla offenteliga sam¬
mankomster, då det för första gången såsom
Lagstiftande sammanträder, börjar med att un¬
der krossande af hvarje enskildt intresse, för
söka, att efter obepröfvade thcorier omstöpa
alla samhällsförhållanden; och ett annat folk,
som från urminnes tider vandt vid lagbunden
frihet, visat sig förtjena offentlighet vid sina
domstolar och möten, och som oagtadt de in¬
skränkningar senaste århundraden medfört, än-
nu i lagskipningens nedre instancer bibehåller
detta, både såsom rättighet och såsom pläg¬
sed. Den menighet sorn åhör våra närvaran¬
de ting, utgöres vanligtvis af de minst bilda¬
de medborgsclasser; likväl åtlyda desamma nå¬
gra få personer, underlägsna dem i physisk,
styrka; hvad bör man då hafva att befara af
en mera vald samling af Åhörare, som man
med den minsta omtanka kan i hufvudstaden
erhålla?
Såsom ett ytterligare stöd mot all fruk¬
tan i detta fall har en värd talare anfört ex¬
emplet af det med oss i så många hänseenden
samslägtade Norrige, sorn då det, elter 3:ne
århundradens envälde, återfick en constitio-
nel frihet, stadgade offentlighet vid lagstiftnin¬
gens sammanträden, utan att de hittills förflut-
Tie Storthing kunnat uppvisa någon olägenhet
deraf. Man kunde invända mot det från vå¬
ra Tings offentlighetjör motionen hämtade stöd*
Ben 11 Martti.
685
ätt de större och mera spända driffjädrar, som
Vid politiska machinationer användas, kunde
göra ytterligheter möjliga för en, vid lag¬
stiftningens debatter närvarande, menighet,
som icke kunna förekomma vid de lagskipan¬
de domstola rnes.
Detta inkast besvaras af dén genom histo¬
rien bekräftade sanning, att der jäsningen är
sådan i begreppen och viljorne, att, vare sig
den redan med makt beklädda regeringen,
eller ett förtryckt Folk, som med skäl lösbryter
eller ändtligen en yrande massa som vågar sät¬
ta sig mot grundlag och ordning; der är det
sällan, utan för ett stort öppet våld, som, lag.;
forirternes physiskt svaga väktare duka under.
Den som velat angripa dem, har ej förr kun¬
nat våga något, än han med hopp om fram¬
gång kunnat våga allt. Så slutades just det
revolutionaira Frankrikes representativa tid, ej
genom Galleri-åhörarnes stoj eller anfall, utan
genom Nepolftons Grenadierer, hvilka utdref-
vo de 50o:des Råd. Emot de krafter, sorn,'
der detta kan ske, äro i rörelse, hjelper ej att
tillsluta Salen, Så förvara Svenska Ridderska-
pets egna Protocoller, och dessutom ännu mån¬
ga lefvandes minne hugkomsteo af en stormig
månad, då tonen i hela Europa emot adel och
inhemskt split uti sinnena, satte en Svensk Kon.
ung i stånd, ätt ur Rikssalen utvisa Sveriges
första Riksstånd, att genom omotiveradt öppet
våld beröfva dess utmärktaste Ledamöter yt¬
trande rätten, och att med torget utanför,’
fullt af pöbel, påstå ca proposition vara bi¬
636
Ben 11 Martil,
fallen, om hvilken Protocollerne sedan förvarat
att den blifvit besvarad med blandade ja och
nej samt votering yrkad. Visade sig då med
dörren tillstängd, med, såsom nu, åtskilliga
Soldater utanför, Ståndets physiska styrka
och säkerhet större, än den skulle varit, om
på Läktaren funnits åhörare? Dess morali¬
ska styrka var mindre och derföre måste det
vika,
5to- Demagoger Jkiille, om motionen bifalles
lättare hunna verka pä sinnesstdmmningen i landet,
och derigenom verka farliga oordningar
I ett land såsom Sverige, der den consti-
tutionella formen icke genom vulcaniska ut¬
brott och på ruinerna af enskiltas dyrbaraste
intressen, uppkommit, utan samtidig med na¬
tionen, fortgått i utvickling och utbildning
fastän må hända med något långsammare steg,
der har Nationen med Regeringen genom
Grundlagen, bildat den starkaste legitimitet;
ömsesidigt behof och stöd af hvarandras kraft och
intressen.
I ett sådant land måste i varliga tider
Demagogers stämplingar vara vanmägtiga, ty
de revolutionaira gnistorne måste slockna der
inga bränder finnas att antända. Mea äfven i
detta land kunna tidepunkter inträffa, då en met
än vanligt stark jäsning i sinnena, och spänning
af de enskilta passionerna måste uppkomma,
och söka alla utvägar att verka på Lagstiftnin¬
gens organer, Sådane äro de i Riksdagsord¬
Den ii Mart ii.
ningens 4 till och med 7 §. §. förutsedde hän¬
delser , och vår Grundlag har visligen för
dem utstakat särskilta försigtighetsmått. Deras
inflytande på våra ötverläggningars offentlig¬
het, i händelse af dess införande, torde Ut¬
skottet längre fram få tillfälle vidare omnäm¬
na. Men äfven under förutsättande, att De¬
magoger skulle kunna verka farliga oordnin¬
gar inom landet, hvilka kraftigare medel dertill
lemnar dem den föreslagne publiciteten? Må hän¬
da det inflytande en förförande vältalighet kun¬
de äga på åhörarnes sinnen? Detta inflytande
måste likväl vara af en vida farligare egen¬
skap på 500 beslutande representanter, än på
100 åhörare; och det förra inflytandet kan äf¬
ven nu finnas. Må hända upptagandet i nå¬
gon tidning af de nämnde förförande talen,
skulle kunna lemna tillfäien att missleda all¬
mänheten? Men är icke detta na också öp¬
pet och med så mycket mera fara, som den
tidning, hvilken införde nämnde tal, och som
genom det sken af Folkintressenas försvarare,
hvarunder alltid Demagogen i början döljer si¬
ne stämplingar , troligen förvärfvat en höggrad
af popularitet kunde isoleradt meddela de för¬
förande talen, då deremot, när debbatterna ä-
ro offenteliga, han måste för att undgå Publi-
quens misstroende, äfven meddela hvad som
emot dessa tal blifvit yttradt, och sorn om det
än skulle sakna deras vältalighet, likväl ägde
den för det lugna bepröfvandet mera verkan¬
de kraften af sanning och rätt.
638
Den ii Martil.
6:0» O fint eliga sammankomster * skulle icke
hunna införas, utan af alla 4 Standell i Öfver-
em/lämmelse, ocÅ Publicitetens införande hos ett
Stånd, jlulle gifva de andre Ståndens Protocolkut■“
-drag en offentlighet, desse Stånd icke medgijvit.
Den enda föreskrift Grundlagarné inne¬
hålla hvad vid Ståndens sammanträden iagtta-
gas bör, eller om de så kallade StåndsOrdnin-
garne, är stadgandet i i* §. Riksdagsordnin¬
gen, att dessa böra vara i öfverensstämmelse
med Grundlagen författade. På intet ställe i
Riksdagsordningen, hvarken tillåtes eller för-
bjudes denna offentlighet vid öfverläggningar-
ne. Detta beror således af Ståndets eget stad¬
gande. Dessutom har Vällofl. BorgareStåndétS
redan i detta ämne fattade beslut de facto unj
danröjt denna invändning.
Hvad Prötocollsutdragen beträffar, Så med¬
delas de MedStånden först sedan de blifvit
justerade, och i samma förm som de enligt 59
§. Riksdagsordningen ovilkorligen skola ge¬
nom trycket meddelas allmänheten. Om ge¬
nom åhörares tillträde vid ett Stånds samman¬
komster en skyndsammare publicitet gafs åt
MedStåndens Protocölisutdrag, så vöre ju följ¬
den deraf endast en hastigare Verkställighet af
hvad Grundlagen Uttryckligen befaller , och
kunde således ej atises Btå i strid med den-
samma.
7:o, Bt-
Den il Martu.
689
7:0. Bestraffandet af möjliga oordningar, be-
gangne af främmande åhörare vid ett Stånds sam¬
manträde /hulle fordra en ny lagdiftning i detta fall,
och en förändrad Rättegångs ordning.
Häremot kan anföras hvad äfven flere
värde Talare till en del yttrat,.^ att ilo och
lii §. §. Regeringsformen i förening med 77
§. Riksdagsordningen innefatta ett nog tydligt
stadgande, rörande beifrande och bestraffning af
hvarje sådant företag, som på närmare eller
fjärinare håll knnde anses störa ett RiksStånds
öfverläggningar, eller ofreda enskild Riks¬
dagsman.
8:0. Om hvarje af de 1296 åtter, som för
det närvarande äga rätt till säte och stämma på
Riddarehuset, derflädes inträda, lennar Ridder [hopet
och Adelns närvarande Sessionsnm ingen plåts öf¬
rig Jör främmande åhörare.
Härpå kan svaras, hvad som äfven till
en del af en värd Talare blifvit anfört, att
sällan flere Ledamöter af Riddcrskapet och
Adeln torde hafva blifvit antecknade, än som
kunnat inrymmas på de 52 neder i Riddarhus-
Salen varande Bänkar; att äfven i händelse af
bifall till motionen, nödvändigt förbehåll må¬
ste göras af inskränkning till den händelse,
då rummet sådant tillåter, och slutligen att,
derest aila lefvande ätter skulle begagna de-
Sil. till Ridd. o. Ad, Pt. II Band. 44
Ége
Den n Martiii
fas ratt till inträde å Riddarhuset* de nu va¬
rande platserne i allt fall äro otillräckliga,
hvadan RiddarhusUtskottet torde blifva föran¬
låtit, att framdeles inkomma med Förslag till
vinnande af ett större utrymme, vid hvilket
förslags uppgörande utan olägenhet afseende
kan fästas äfven på utrymme för främmande
åhörare,
Sedan Utskottet nu fulländat framställnin¬
gen och undersökningen af de hufvudsakliga-
Ste skäl, som blifvit anförde mot motionen,
äfvensom af hvad till stöd för densamma blif¬
vit yttrat, fortgår Utskottet till afgifvande af
sitt utlåtande i hufvudsaken eller huruvida Fri¬
herre Åkerhjelms motion bör bifallas eller ej.
Hvarje StatsFörfattning hämtar sitt star¬
kaste stöd från det samband, som vid den fä¬
ster nationens Interessen och deltagande- Ju
närmare det offentliga är införlifvadt med det
enskildt*, ju lifligare folket omfattar dess all¬
männa förhållanders lefvande fortfarande hand¬
ling och verksamhet, desto starkare är Stats-
byggnaden; den hvilar på en grundval, sam¬
manfogad af hvarje enskild skraft och Interesse
inom Samhället. Deremot ju mindre deltagan¬
de de enskildta äga för det allmänna, ju min¬
dre interesse detta äger för det förra, desto svag
gare är Staten: den stödjes då endast af toma,
kraftlösa former. Det är också detta det all¬
männa interessets införlifvande i det enskildta,
som skapat Fosterlandskärleken, samt alla de
medborgerliga dygderne, och hvars närvaro,
Den ii Martiin
trottsande alla faror, bibehållit, hvars frånva¬
ro tillintetgjort Stater. Men olika tide—
hvarfs och folks bildning, politiska och eco-
nomiska, förhållanden m. m. hafva fordrat oli¬
ka vägar till ernående af detta införlifvande
; gifvit olika uttryck åt dess yttringar. Der
en mindre vidd och folkmängd, eller en min¬
dre grad af odling, och således af politiska
behof tillåtit ett Folk i massa deltaga i sina
lagstiftande rådplägningar, der uttrycker hvar¬
je allmän handling ett resultat, af alla en-
skildtas, der sker beröringen af det offenteli-
ga och det enskildta omedelbart. Men i ett
land, der en fortgående odling utvecklat det
irepresentativa Systemet, detta i politiskt hän¬
seende, kanske närvarande tidens högsta före¬
träde för deri förflutna, der fordras andra sam¬
band emellan det offentliga och det enskildta
1 ifvet; och dessa igenfinnas i (representationens
föreställande af alla slag utaf enskildta interes-
äen och i den lifligaste återverkan af Lagstift-
jiingen på Folketj samt af detta tillbaka pä
denna. Det förra ligger nu utom Utskottets
bedömande: I det senare igenkänner det en i
I809 års Grundlag öfver allt uttryckt princip.
Men denna vexelverkan af stöd och inflytan¬
de fordrar Folkets kännedom af lagstiftningens
handlingar, fordrar offentlighet; också anbe¬
faller 1809 års Regeringsform i dess 59:de §.
meddelandet genom Trycket åt allmänheten af
RiksStåndens samtelige handlingar, och i 86
§. införer den Tryckfriheten, såsom, en Sven¬
ska Folket tillkommande Constitutionell rättigJ
bet. Men haf det åsyftande af offentlighet
692
Dm ii Martii,
Grundlagen sålunda öppet uttalat, genom des«
sa hittills varande medel vunnit sitt syftemål?
eller fordras nya utvägar för detta mål, och
igenfinnes sådane kraftfulle och verksamme i
Friherre Åkerhjelms motion? På den itsta af
dessa frågor lärer erfarenheten svara nej. Lång¬
samheten ?f Protocollernes utgifvande, ögon¬
blickliga interesset för de handlingar, de inne¬
hålla, är längesedan försvunnit innan de ut¬
komma och deras voluminösa innehåll, göra
dem hufvudsakeligen användbare såsom källor
för framtida forskning. Tidningsskrifvaren, en¬
ligt hvad ofvanför är utredt, äger, under när¬
varande förhållanden, all förmåga, om han sä
vill, att missleda allmänheten om dess Lag-
stiftningshandlingar, otillräcklige, att jull/ländigt
upplysa den derom. Är första frågan afgjord,
så är äfven den andra. Den tredje frågan,
eller huruvida kraftfulla och verksamma ut¬
vägar för den i Grundlagen anbefallte offen-
teligheten igenfinnas i Friherre Åkerhjelms
motion torde böra besvaras med ja. Genom
offentlighet vid Lagstiftningens öfverläggoin-
gar erhåller den enskildte paedborgaren tillfäl¬
le att sjelf göra sig underrättad om sine re¬
presentanters åtgärder och Tidningsskrifvaren,
denna vigtiga organ för all ögonblicklig upp¬
lysnings spridande bland den stora allmänhe¬
ten, sättes i tillstånd att kunna fullständigt
meddela Lagstiftningens handlingar medan de
ännu äga dagens interesse, och under en star¬
kare controll, att dervid iagtaga nödig nog-
granhet. Är denna åsigt af den utaf Friherre
Den n Martii,
695
Åkerhjelm föreslagne publicitét rigtig, derom
Utskottet åtminstone är fullt öfvertygadt, så
försvinner en värd talares inkast, att Publici-
tens införande ej skulle stå i förening todden
öfriga Statsbyggnaden. Tvärtom är den då
endast en fullständigare och mera ändamåls¬
enlig utveckling af den offentelighet 1809 års
Grundlag anbefallt, och påkallad af Tide-
hvarfvets kraf.
Således kan Utskottet för sin del ej annat
än för Höglofl. Ridderskapet och Adeln till¬
styrka bifall å Friherre Åkerhjelms motion
till dess hufvudsakeligaste delar, det vill säga,
att tillträde vid Ridderskapet och Adelns
sammankomster må beviljas främmande åhöra¬
re, så vidt utrymmet och blifvande stadgar
sådant tillåta.
För beredandet af verkställigheten deraf
har Utskottet funnit tillägg i nu gällande
Riddarhusordning vara nödige, hvilka i enlig-,
het med 52 §., i samma grundLag böra be¬
handlas; i händelse af Höglofl. Ridderskapet
och Adelns bifall å sjelfva motionen och god*
kännande af denna Utskottets åsigt, torde Ut¬
skottet få sig uppdragit, att i dea förändra¬
de redaction af Riddarhusordningen, som Ut¬
skotttet framdeles lärer komma att föreslå,
älven intaga de Paragrapher, som för Publi¬
citetens införande kunde finnas nödige; dock
tror Utstkottet sig nu böra underställa Hög-
loflige Ridderskapet och Adelns bepröfvan-
694
Ben r I Martil,
de de grunder Utskottet ansett böra dervid
följas.
i.*o. Den befintlige Läktaren upplåtes vid
Ridderskapet och Adelns sammankomster för
främmande åhörare med de undantag och vil¬
kor som här nedan föreslås.
2:0. Ett Plenum kan vara slutet med fä-
stadt afseende pä utrymmet, så ofia detta e|
medgifver främmande åhörares närvaro}
pä målens befkaffenhet}
Härvid har Utskottet ansett endast un¬
dantag böra göras för de i 4 till och med ^
§• §. Riksdagsordningen omnämnde ärenden;
för Ståndets egna oeconondca och för den i 2
morn. af 39 §. Riddarhusordningen omförmälte
händelse. Med undantag af detta sistnämnde
fall, bör, så ofta utrymmet eller målens be¬
skaffenhet fordra ett slutet Plenum, detta till—
kännagifvas å anslaget, medelst orden slutet
Plenum.
Debattens gäng eller ähörarnes uppförande.
Utskotttet föreslår att ett plenum måkun-J
na förvandlas: till slutet så vida under va¬
rande session, LandtMarskalken eller en Le¬
damot från sin plats äskar slutedt Plenum, och
LandtMarskalken jemte en annan Ledamot el¬
ler ock 2:ne andre Ledamöter med honom deri
instämma, utan att de, på tillfrågan af Landt-
Dm ii Marlii,
695
Marskalken från en dylik begäran vilja afstå;
Utskottet har, å en sida, i denna, Ridderska-
pet och Adelns ordförande och Ledamöter,
Jemnade rätt trott sig finna ett Correctiv emot
all möjligen befarad olägenhet af offentlighet
vid Ridderskapet och Adelns sammanträden,
och å en annan sida, i offentligheten af den-
pa rätts ntöfvande funnit skydd emot des*
missbruk.
I den senare tanke styrkes Utskottet af
hvad erfarenheten visat i ett annat land, der
offentlighet vid Lagstiftningens sammanträden,
ej genom Lag, utan tvärtemot Lag vunnit
häfd, der således blott en enda rösts påmin-
nelse om Lagens verkställighet behöfves, för
att aflägsna alla åhörare, och der likväl den¬
na röst så sällan höres.
3:q. Att för ordningens lättare vidnwgthal-
laude, platserne på Läktaren böra numereras och
ett lika antal nnmererade Billeter vara att \tillgå
som platser,
4;0. Att en Billett, gällande för hela
Riksdagen, öfverlemnas åt Redactionen af hvaN
je utkommande Tidning, då denna Redaction
sig derom anmäler.
Genom denna företrädesrätt för Tidnings-;
redactioner att erhålla tillträde vid Ståndets
sammankomster tror Utskottet sig hafva un¬
danröjt de inkast, som blifvit väckte mot ma*
tionen deri, att den föreslagna publiciteten va?
Den 11 Martii,
re för inskränkt att förtjena detta namn och.
att kunna medföra den dermed åsyftade nyt¬
ta. Då Tidningsskrifvarne kunna ock på visst
sätt förbindas, att taga kännedom om det huf-
vudsakligaste i Debatterne, komma dessa åt¬
minstone till sitt vigtigaste innehåll, att blifva
den läsande allmänheten meddelade.
5:0. Rörande utdelningen af de öfriga
billeteme, som borde gälla endast för 14 da¬
gar, hvarefter de skola utbytas mot nya, kun¬
de Ridderskapet och Adeln, förbehålla sig
rättigheten förordna vid hvarje Riksdags
början.
Förslagsvis hemställer Utskottet, at ert
Billete kunde lemnäs åt hvarje Bänkmans af¬
delning och de återstående öfverlemnas till
LandtMarskalkens disposition.
De Bdleter TidningsRedactionerne er¬
hållit, äfvensom de hvilka torde böra blifva
olika så väl si»s emellan, som med dem Rid-
derskapets och Adelns egna Ledamöter be¬
gagna.
Riddarhus-Utskottet anser sig sluteligea
böra anmäla, att Läktaren med bibehållande
af den ena befinteliga uppgången rymmer öfver
i 00 personer, och att utifrån en uppgång der¬
till kan öppnas utan vanprydnad eller olägen¬
het hvarigenom åhörarne erhålla en särskilld
Den if Martii. 697
ingång, skiljd ifrån dem som af Ridderskapet
och Adelns egna Ledamöter begagnas.
Åtskilige Ledamöters till Protocollet af-
gifne serskildte meningar äro betänkandet bi¬
fogade. Stockholms den 25 Febr. 1823.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
C. F, Horn,
N. Snoilsky.
Utdrag af Protocollet, hållet i Högloft.
Riddarhusutskott^ den 25 Februa¬
rii 1823.
S. D. Vid afgörandet af den utaf Friherre
G- F. Åkerhjelm hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckte, och till RiddarhusUtskot-
jets Utlåtande remitterade motion, angående
tillåtelse för främmande personer, att såsom
åhörare bevista Ridderskapets och Adelns öf~
verläggningar, voro följande Herrar Ledamö-;
ter af serskild tanka och yttrade sig:
Herr af Malmborg: ”Under de 42 år jag
förestått DomareEmbetet har jag haft oräkne¬
Den 11 Martti,
liga tillfällen erfara nödvändigheten och nyt¬
tan af offentlighet vid UnderDomstolarne, der
medborgares rättigheter och skyldigheter mun.
teligen afhandlas. Den måste således medgif-
vas af en hvar, som icke med flit vill blunda
för rätt och sanning. Derföre är det ock en¬
ligt med våra lagar, att medborgare af alla
Stånd få der fritt inträde, att, utom i en enda
händelse, som jag tror mig nu icke böra näm¬
na, bevista alla rättegångar och undersöknin¬
gar. Någon har häraf velat sluta till nöd¬
vändigheten och nyttan af någras tillträde yid
öfverläggningarne på Riddat huset, och flere
hafva, under jemförelse af hvad som skall ske
uti Norrige, England och Frankrike, sökt härn-
ta styrka för denna slutsatts; men jag vågar
fråga, kan någon jemnförelse emellan Förhå 1-
landerne härutinnan äga rum? |ag åtminstone
kan icke finna det. Vid UnderDomstolarne
får, såsom sagt är, en. hvar som vill bevista
Sessionerne. Något missnöje kan således der
aldrig uppkomma eller föranledas af något
godtyckeligt vägrande, som å Riddarhuset,
vid nu varande förhållande, skulle ofta möta
dem, sorn der ville inträda. Ett sådaat vä-,
grande skulle med skäl anses såsom en verke,
lig orättvisa, hvilken, såsom mig synes, all¬
tid skall medföra menliga följder, dem man
sned stäista omsorg torde böra undvika.
Uti ofvannämnde länder äro hvardera na-i
tionens Representanter, vid deras öfverlägg-
»ingar, samlade uti ett rum. Här åter samlas
de på 4 serskildta ställen. Så länge detta exH
Den iT Mar lii,
699
Sterar ksn någon allmännare ofientlighet icke
Vinnas än den, som redan är beslutad, och er-
hålles genom Protocollernes skyndsamma tryck;
ning, samt al de bulletiner, som dagligen
komma att utfärdas. Sådant lärer icke ske
uti ofvannämnde länder. Jag kan derföre icke
fatta anledningarne till jemnförelse af förhål¬
landet der, med det närvarande hos oss ; hvar¬
före jag ej eller tror mig böra, under saker¬
nas nu varande skick, tillstyrka den föreslagne
gå kallade publiciteten, hvaraf jag icke kan
finna minsta nytta, men väi att en godtycklig
tillåtelse för vissa personer, till inträde på Rid¬
darhuset, kan gifva mångå anledningar till miss¬
nöje, och följderna deraf kunna sannolikt icke
blifva goda eller nyttiga. Således synes mig
nyttigast, att man låter förblifva vid den nu
gällande och med lag befägtade ordningen intill
dess en fullkomlig offentlighet kan vinnas; och
då skall ingen ifrigare än jag, om jag då lef¬
ver, yrka dess antagande. Halfmessurer haf¬
va alltid ansetts onyttiga om icke rent af ska-
deliga. Jag kan således icke tillstyrka dem.
Skulle någon derföre anse mig vara illH
beral, skall jag finna det mindre sårande, än
en rättmätig förebråelse, att hafva lättsinnigt
med min röst understödt antagandet af en in¬
rättning, hvilken efter mina åsigter, vid nu¬
varande förhållande, är aldeles ändamålslös
och icke kau blifva nyttig, eller nu påkallas,
af nödvändigheten.
I öfrigt är det så mycket^skrifvit och ta*
70®
Den ii Martn♦
ladt uti detta ämne, att jag tror mig icke bö¬
ra uppehålla med vidare tilläggningar, som
icke kunde blifva annat än repetioner af hvad
flere förut sagdt.
Friherre Pojfe: ”Utan att vidröra verk-'
ställigheten af publicitetsförslaget, hvilken lä¬
rer möta nog många hinder, torde det tillå¬
tas mig att yttra mina tankar om principen
för den projecterade offentligheten.
Publiciteten, stödd på öfvertygelsen om
allmänna opinions ofelbarhet, är ett lån från
England. Men publiciteten i Sverige vore icke
jemnföriig med publiciteten i England, der en
roägtig och rik aristocratie, så väl af Adel som
af Banquierer, åtminstone hittills motvägt folk
inflytandet.
Det ifrågavarande projectet härleder sig
från opinionen och vår tids förmenta företräde
framför förflutna tider. Låtorn oss derföre när¬
mare betragta tidehvarfvets lösen; den all¬
männa opinionen. Dess valspråk är frihet och
rättskänsla, men, vilseförd af ensidigt nit, är
den väpnad att siörta allt, som äger mod att
resa sig mot dess kraft.
Sådan förekommer mig den allmännamode-
liberaliteten. Men den sanna liberaliteten be-