Den 8 Juni.
601
hvarken finna oriktigt eller öfverflödigt, om revisorerne,
jemte det att de granska siffror, äfven påpeka de brister,
som förefinnas och som kunna afhjelpas med de medel
R. St:r hafva till sitt förfogande.
Nu lärer icke kunna nekas att Stats-Utsk:t i sitt Be¬
tänk. icke andragit något annat skäl för sitt afstyrkande
än att K. M:t icke ansett sig böra framställa Propos. här¬
om den 12 sisth Oktober. Men som Hr v. Francken sade,
skedde detta af ekonomiska skäl.
Lika med Hr v. Francken anser jag det vara ange¬
läget att anmärkningar, framställde af revisorerne, icke
undertryckas, och får derföre förena mig i hans yrkande.
Hr Huss, Magnus: Såsom ledamot af Stats-Utsk:t
ber jag få lemna några upplysningar om huru saken der
blef behandlad. Hr v. Francken har här anmärkt att ré-
visorernes anmärkning icke blifvit upptagen derföre att
K. M:t icke gjort någon framställning i detta hänseende,
samt tillagt att detta härledde sig af ekonomiska skäl.
Men af K. M:ts nåd. beslut af d. 13 Okt. 1865, till svar
på Sekundchefs-Embetets vid Svea Garde gjorda hem¬
ställan om anslag för ifrågav:de om- och tillbyggnader,
kunde Utsk:t icke finna den ringaste hänsyftning på att
afslaget grundade sig på ekonomiska skäl. Under sådana
förhållanden kail det icke vara lämpligt att R. St:r ånyo
framställa samma sak, utan att kunna framlägga några nya
skäl; men då sådana icke finnas, torde förslaget tills vidare
böra hvila, hvarföre jag anhåller om bifall till Betänk:t i
denna punkt.
Hr von Francken: Då här blifvit yttradt att revi¬
sorerne gått utöfver gränserna för sin verksamhet, och då
man tyckes vilja beskylla mig att vara upphofvet härtill,
ber jag få nämna att revisorerne icke gått längre än före¬
gående statsrevisioner. Föreg:deR. St:r hafva också genom
3 Stånds beslut förklarat, att revisorerne rätt förfarit då
de på ort och ställe tagit kännedom om saker och ting.
och det är just detta som nu ifrågav:de revisorer gjort.
Jag vill nu endast att man skall fästa K. M:ts upp¬
märksamhet på förhållandet. Då Utsk:t ansett det vara
af sådan vigt att göra anmärkning på ett par toffsar och
ett par stolar, anser jag det vara ännu större skäl att
göra anmärkning då trupper äro illa kasernerade; och då
mitt förslag är så lindrigt som möjligt, anhåller jag att
R. o. Ad. ville bifalla detsamma.
Frih. af Ugglas: Vid förra riksdagen beslöt Stats-
Utsk:t att revisorerne skulle erhålla en liten erinran om
att icke befatta sig med resor o. s. v. Det är visserligen
602
Den 8 Juni.
sannt att detta förslag föll i 3 Stånd, men det uttalades
dock icke derföre att revisorerne gjort rätt. Så måste
dock Hr von Francken hafva uppfattat frågan, ty sedan
dess hafva de rest allt mer och mer, såsom till Carlskrona
m. fl. ställen.
Jag instämmer med Hrr Montgomery och Huss, ty
sedan K. M:t så nyss på Chefs-Emb:ts hemställan svarat,
att någon framställning icke borde ske, vore det orimligt
att begära, att R. St:r skulle ingå med en ny påminnelse.
Dessutom är jag öfvertygad att K. M:t tillser, att kaser¬
nen blir bättre ordnad, då tiden blir inne och tillgångar
finnas. - Jag anhåller om bifall till punkten.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats
dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels att R.
o. Ad., med afslag derå, måtte för sin del besluta, »att
R. St:r, som funnit de af Revisorerne gjorda anmärknin-
garne rörande Kongl. Svea Lifgardes kasern välgrundade,
hafva ansett sig böra ytterligare derå fästa K. Mits nåd.
uppmärksamhet»; framställde Hr Gr. o. Landtm, propos.
på bifall till Utskits hemställan och, då dervid svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
§ 13.
Hr von Francken: Den reservation, jag vid denna
punkt afgifvit, lyder sålunda:
»Till svar på en af R. St:rs år 1865 församlade Re¬
visorer gjord framställning om nödvändigheten att tillse,
det i närheten af Kronan tillhöriga byggnader anläggnin¬
gar af eldfarlig beskaffenhet, så vidt möjligt är, må före-
kommas, har Ofverintendents-embetet afgifvit det utlåtande,
att sådant lämpligast kunde ske genom föreskrifters med¬
delande härom uti den under utarbetande varande nya
byggnadsordningen för hufvudstaden, och på grund af detta
utlåtande har Stats-Utsk:t ansett den gjorda framställnin¬
gen icke påkalla någon R. St:rs åtgärd.»
»Då revisorernes anmärkning icke ensamt gäller Kro¬
nans byggnader i hufvudstaden, utan i hela riket, och jag
ej kan dela Ofverintendents-embetets åsigt, att en byggnads-
förordning för Stockholms stad skall vara betryggande för
Kronans byggnader hvar som helst inom riket, så har jag
ej kunnat instämma i det slut, hvartill Utsk:t kommit, utan
hemställer vördsamt, att R. St:r måtte till K. M:t aflåta
underd. skrifvelse med begäran om föreskrifters utfärdande
för Ofverintendents-embetet att foga anstalt om åtgärders
vidtagande i berörda afseende.»
Den 8 Juni.
1)03
Då nu Stäts-Utsk:t tyckes godkänna revisorernes an¬
märkning, men afslagit densamma endast på den grund
att Öfverintendents-embetet lofvat ändra nu gällande före¬
skrifter, så vågar jag hoppas att R. o. Ad. ville instämma
i den af mig gjorda framställningen, och anhåller om
propos. derå.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Jag anser
denna anmärkning vara af den beskaffenhet, att den icke
erfordrar något särskildt åtgörande. Ar det fråga om att
för framtiden förekomma eldfara, så lärer väl det säkraste
sättet vara att Staten lägger sig till tomter omkring sina
byggnader och på så sätt bringar dem i säkerhet. Men
som nu Staten sannolikt icke har medel att inlösa alla
de byggnader, som derför skulle behöfva rifvas, så torde
åtskilliga oöfvervinnerliga svårigheter dervid uppstå.
Om åter det. åsyftade ändamålet skulle vinnas genom
reservantens förslag, lemnar jag derhän, men kan dock
icke instämma i hans åsigt om det besynnerliga i Öfver-
intendents-embetets åtgörande. Och som jag anser saken
vara af den beskaffenhet att Regeringen utan påstötning
tillser att densamma på bästa sätt ordnas, så får jag an¬
hålla om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Francken: Som Hr Skogman betraktar
saken från samma inskränkta synpunkt som Öfverinten¬
dents-embetet, oller att frågan blott berör Stockholms stad,
så vill jag ännu en gång fästa hans uppmärksamhet vid
att revisorerne icke blott afsett Kronans byggnader i liuf-
vudstaden, utan i hela landet.
Hr Skogman: Det kunde visserligen synas öfver¬
flödigt att svara Hr von Francken, men jag vill dock göra
honom uppmärksam på slutorden i mitt yttrande, nemi.
att Regeringen i allmänhet tillser hvad som fordras för
byggnaders säkerhet, utan att man gör några påminnelser
derom.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är visserligen en
vacker tillförsigt till Regeringen sorn Hr Skogman hyser,
och jag delar den af hela mitt hjerta, men hvartill skulle
väl revisionens anmärkningar tjena, om man en gång för
alla antager som princip, att de icke böra föranleda till
något åtgörande. Det är visserlgen sannt, att endast en
stor eldsvåda inträffat i närheten af Statens byggnader;
men denna lyckliga omständighet bör väl icke föranleda
att vi insöfva oss i säkerhet, ty flera olyckshändelser kunna
när som helst inträffa.
604
Den 8 Juni.
Slutligen liar Stats-ITtsk:t för sitt afslag endast åbe¬
ropat Ofverintendents-embetets löfte, men då detta endast
omfattar området för Stockholms stad, finner jag deruti
ett ytterligare skäl att förena mig med Hr von Francken,
och får sål. anhålla om bifall till hans reservation.
Hr F å h r te u s, 01 o f I m m a n u e 1: En föreg: de talare
har apostroferat Stats-Utsk:t för det att frågan blifvit be¬
traktad från en alltför inskränkt synpunkt. Jag får härvid
anmärka, att TJtsk:t sett saken precist från samma in¬
skränkta synpunkt, sorn den, från hvilken Revisorernas
anmärkning utgått. Änskönt deras förslag fått en större
utsträckning, så har det väl varit Stats-Utsk:ts både rät¬
tighet och pligt att återföra frågan till de dimensioner,
den synvidd, som anmärkningen ursprungligen haft. En¬
dast garnisonssjukhuset i Stockholm har anmärkningen
angått, och frågan har derför icke bordt betraktas från
vidsträcktare synpunkt. Jag yrkar alltså bifall till Utsk:ts
hemställan.
Hr von Francken: Jag ber blott få upplysa om
att Stockholms stad icke ens finnes nämnd i revisorernes
anmärkning, som endast talar om Kronans byggnader i
allmänhet.
Hr Fåhrajus: Jag har icke bestridt, att revisorer¬
nas hemställan om åtgärd har ett vidsträcktare syfte, utan
endast att föremålet för deras anmärkning var inskränkt
till eldfaran för garnisonssjukhuset i Stockholm. Reviso¬
rerna hafva icke förmält ett ord om någon befunnen fara
för allmänna byggnader i landsorterna. Anser man deras
förslag ändock böra föranleda särskilda åtgärder äfven i
afseende på dessa, så kan med samma skäl fordras, att
dessa åtgärder äfven böra utsträckas till de allmänna
byggnaderna å ön S:t Barthelemy.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels
af Hr von Francken, att R. o. Ad., med afslag derå, måtte
för sin del besluta, »att R. St:r skola till K. M:t aflåta
underd. skrifvelse med begäran om föreskrifters utfär¬
dande för Ofverintendents-embetet att foga anstalt om
åtgärders vidtagande i berörda hänseende»; framställde
Hr Gr. o. Landtm, jjropos. på bifall till Utsk:ts hem¬
ställan och, då svaren utföllo med många ja jemte åt¬
skilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr von Francken begärde votering.
Den 8 Juni.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Stats-Utskrts hemställan i 13 § af
Utlåtit N:o 127, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och
bifaller Hr von Franckens i ämnet afgifna reservation.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 19.
§§ 14-17.
Utsk:ts hemställanden biföllos. ,
§ 18.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Kevisorerne hafva ansett
att stuteriernas ändamål skulle i viss grad varn förfeladt,
»emedan till beskällare tjenlige hingstar, hvilka från stu-
terierne afginge, icke såsom beskällare spriddeg.» Hvad
revisorerne här ansett som nödigt, har i många år varit
praktiseradt. Hingstar säljas till högst billigt pris i afsigt
att få dem spridda kring landet. Förr betalades de med
500 rdr, men priset har nu stigit till 750 rdr, men med
det fördelaktiga vilkoret att endast i af köpesumman år¬
ligen behöfver afbetalas. Ja, jag tror mig till och med
veta att hingstar utlemnas till enskilda personer utan
betalning och blott mot skyldighet att föda dem under
tiden.
Under sådant förhållande anser jag den föreslagna
skrifvelseri öfverflödig, och får således anhålla om propos.
på afslag å denna punkt.
Hr Montgommerie-Cederhjelin, Robert Nils
Germund: Dä denna punkt föredrogs i Stats-Utsk:t,
skedde det så hastigt att jag icke fick tillfälle yttra mig
om densamma. Jag är dock af alldeles samma mening
som Frih. af Ugglas. Skälet härför är att Iv. M:t bäst
är i tillfälle att bedöma frågor af förev;dé beskaffenhet,
hvarföre jag anser den ifrågasatta skrifvelsen både onödig
och olämplig.
Jag förenar mig således med Frih. af Ugglas i an¬
hållan om afslag å punkten.
Hr Fåhraeus: Vid frågans behandling i Utsk:t var
äfven jag tveksam om lämpligheten af den hemställan,
606
Den 8 Juni.
hvaremot anmärkning nu egt runi. Då likväl flerahanda
omständigheter i vederbörande Utsk:s-afdelning anfördes,
som syntes ådagalägga, att i åtskilliga orter man hade
en otillfredsställande erfarenhet af stuteri-styrelsens åt¬
gärder i anmärkta hänseenden, Och då här icke vore frå¬
ga om något bestämdt tillstyrkande, utan endast ett öfver-
låtande till K. M:ts pröfning, huruvida någon åtgärd i
omförmäld syftning borde vidtagas, ansåg jag mig icke
böra motsätta mig det förslag, som Utsk:t framställt, och
om bifall hvartill jag anhåller.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts förev:de hemställan och dels af-
slag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, forst propos.
på bifall till densamma, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå, då sva¬
ren utföllo med många ja jemte några nej; och förklara¬
des ja nu hafva varit öfvervägande.
§ 19.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: 1 likhet med hvad
Frih. äf Ugglas nyss yttrade, anser jag att K. M:t icke
bör besväras med onödiga skrifvelser, och till deras antal
räknar jag denna. I motiverna säges nemi. att »t. f. Che¬
fen för nämnde byrå emotsåge K. M:ts Nåd. befallning
om en sådan årsberättelses afgifvande.»
Under sådana förhållanden anser jag orätt att K. St:r
aflåta denna skrifvelse, och får således anhålla om afslag
å punkten.
Hr Huss, Magnus: Denna revisorernas framställ¬
ning grundar sig derpå att Statistiska Tabellkommissio¬
nen, i likhet med alla andra embetsverk, torde böra till
K. M:t ingifva årsberättelse öfver sin verksamhet. Då
K. M:t ännu icke gifvit befallning härom, anser jag det
ganska lämpligt att R. St:r härom göra underd. fram¬
ställning, och får således anhålla om bifall till punkten.
Frih. Leuhusen: Med anledning af den upplysning
Hr Huss nu lemnat, afstår jag från mitt yrkande.
Öfverläggningen förklarades fulländad och Utsk:ts
hemställan bifölls.
§{j 20-24.
Ut,sk:ts hemställanden biföllos.
I)en 8 Juni,
607
§ 25.
mom. a.
Frih. Liljencrantz, Johan: Jag kan icke lemna
oanmärkt det opassande skrifsätt General-tullstyrelsen
med anledning af revisorernes anmärkning tillåtit sig.
Den säger nenR.; »hemställande styrelsen att revisorernes
anmärkning i denna del icke borde till någon åtgärd för¬
anleda.» Sådana ord anser jag icke öfverensstämma
med den vördnad K. St:r hafva rätt att fordra af ett em¬
betsverk.
För öfrigt yrkar jag bifall till punkten.
Ofverläggningen förklarades fulländad och Utsk:ts
hemställan bifölls.
mom. b och c.
B iföl los.
§ 26.
Lades till handlingarne.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. -j 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Ö08
Din 9 Juni.
Lördagen den 9 Juni 1866.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 2 prot.-utdrag för d. 8 dennes samt prot:t
för den 23 sistl. April e. m.
Föredrogs en af Kapitenen vid K. M:ts Flotta Sven
Adolf Lagerberg ingifven skrift af följamde innehåll:
Sorn jag tillfölje af sjökommendering ser mig förhin-
grad att mottaga det val till Statsrevisor, hvarmed R. o.
Ad. hedrat mig, får jag härom vördsamt göra anmälan.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.
behagade nästa Onsdag d. 13 dennes företaga val af en
Statsrevisor i Kapiten Lagerbergs ställe: hvilket bifölls.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 132, ang:de sammanbindningsbanans ledning öf¬
ver den med Riksg.-Kontorets hus förenade tomt;
N:o 133, om anvisande af de i R. F:s 63 § föreskrif-
na kreditiv-summor;
N:o 134, med förslag till stadganden i det nya reg¬
lementet för Riksg.-Kontoret ang:de de under sistförflut-
na riksdag för jernvägsbyggnaderna beviljade, ännu in-
nestående anslag och lån; samt
N:o 136, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om inlösande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarhe-
ter till Dylta bruk;
äfvensom Bevilln.-Utslcts Betänk. N:o 20, ang:de be¬
räkningen af tullmedlen, postmedlen, stämpelpappers-
afgiften och bränvins-brännings-medlen.
Upplästes
Den 9 Juni. 009
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-
förslag:
N:o 71, ang:de stämpelpappers-afgiften;
N:o 72, i fråga om indragning af de s. k. prebende-
pastoraten;
N:o 73, ang:de ömsesidig frihet för undersåter inom
Sverige och Norge att vistas och bosätta sig inom ena
eller andra riket, äfvensom att derstädes idka handel eller
vissa andra yrken;
N:o 74, i fråga om utvidgande af qvinnans medbor¬
gerliga rättigheter; och
N:o 75, i fråga om tillämpningen af nu gällande stad¬
gande ang:de ersättning åt militie-boställs-innehafvare för
å bostället för Kronans räkning huggen ek.
Företogs val af 26 ledamöter och 4 suppleanter i för¬
stärkt Lag-Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut,
hafva blifvit utsedde till
Ledamöter:
N:o 83. Gr. Cronstedt, F., med 32 röster.
» 86. » Hamilton, H., med 32 röster.
» 139. » Wirsén, A. E., med 32 röster.
» 62. Frih. Mörner, fullm. Gr. Mörner, C. G., med
32 röster.
» 140. » Leuhusen, F. O., med 32 röster.
» 262. » Klinckowström, K., med 27 röster.
» 381. » Hjerta, F. Ph., med 32 röster.
» 15. Ilr Ribbing G., med 32 röster.
» 135. » Hammarsköld, fullm. Gr. Taube, H., med
32 röster.
» 215. » Ramsay, A. H., med 32 röster.
» 258. » Svenske, fullm. Frih. Cederström, R., med
32 röster.
» 313. » Drakenberg, S., med 30 röster.
« 382. » Sass, fullm. Hr Printzensköld, A., med 30
röster.
» 661. » Klingstedt, fullm. Gr. Sparre, G. A., med
32 röster.
» 687. » von Post, S. G., med 25 röster.
» 830. » von Vicken, fullm. Frih. Leijonhufvud, C.
G., med 32 röster.
» 1960. A.» Montgommerie, R., med 32 röster.
» 1092. » Leijonmark, E. G., med 32 röster.
» 1430. » Gyllengahm, fullm. Hr Lagerheim, C.,
med 32 röster.
H. V. 39
filo
Den 9 Juni.
N:o
|
1479.
|
Hr
|
))
|
1606.
|
»
|
»
|
1749.
|
B.»
|
»
|
1885.
|
))
|
|
2883.
|
))
|
))
|
2317.
|
|
|
2331.
|
»
|
N:o
|
2144.
|
Hr
|
))
|
311.
|
Fri
|
»
|
601.
|
Hr
|
»
|
2017.
|
»
|
32 röster.
Flach, J., nied 32 röster,
von Ehrenheim, P., med 23 röster.
Arnell, fullm. Hr Gyllenram, H., men 32
röster.
Gripensvärd, J. O., med 32 röster.
Fåhraus, O. J., med 32 röster.
Ros, A. E., med 32 röster.
S u p p le a n ter:
med 23 röster.
Björnstjerna, R., med 21 röster;
sedan genom lottning mellan de 4 ledamöter, som erhållit
23 röster, blifvit bestämdt, hvilken af dem, sorn skulle
ingå som ordinarie ledamot, och i hvilken ordning de
öfriga borde såsom suppleanter inträda.
Föredrogs ett från Vallo il. Borgare-St. ankommet prot.-
utdrag N:o 267 för den 8 dennes, innehållande nämnde
Riks-Stånds beslut rörande Stats-Utsk:ts Mern. N:o 125,
med förslag till de stadganden i Riksg.-Kontorets regle¬
mente, som angå detta verks skulder och fordringar, äf¬
vensom inbjudning till de öfriga Riks-Stånden att förena
sig i hvad Bcrgare-St. beslutat om ett tillägg vid slutet
af § 24 i reglements-förslaget.
Hr Montgommerie-Cederhjelm, Robert Kils
Germund: Jag vågar vördsamt anhålla attR. o. Ad. be¬
hagade bifalla den nu föredragna inbjudningen. Den här¬
leder sig från ett tryckfel, hvilket blifvit rättadt medelst
det blad, som i dag blifvit inom Ståndet utdeladt, och
som endast utgör ett fullständigande af det beslut, som
blifvit fattadt med afseende å 23:dje §:n af Riksg.-Konto-
rets reglemente.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., blef Borgare-Strts ifrågav:de inbjudning af R. o.
Ad. antagen.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 6 och 7 dennes bordlagda Utlåt. N:o 6, i ani. af K.
T)en .Tuni.
611
M:ts Nåd. Propos. ang:de förändrad grund för uttaxering
af landstingsmedel; hvarjemte anmältes ett från Hederv.
Borde-St. ankommet prot.-utdrag N:o 342 för den 8 den¬
nes, innehållande inbjudning till R. o. Ad. att biträda Bon-
de-St:ts beslut om afslag i ifråga v: de Utlåt.
Utsk:ts öfverst å sid. 3 afgifna hemställan.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: För min del
är jag ganska tacksam, för det Utsk:t föreslagit bortta¬
gande af sista punkten i Irsta mom:t och första punkten
i 3:dje moinrt af 47 §. Dessa bestämmelser äro nemligen
af den mest våldsamma natur, man kan föreställa sig, uti
ett konstitutionelt samhälle, i det de medgifva en nästan
oinskränkt makt att disponera öfver de enskildtas egen¬
dom; och jag är förundrad, huru dessa stadganden någon¬
sin kunnat vinna R. Stms bifall. Deremot är jag så mycket
mindre belåten med Utsk:ts öfriga i Betänk:t afgifna för¬
slag. Det hufvudsakligaste skäl, som blifvit af Utsk:t
åberopadt och som äfven torde ligga till grund för Kongl.
Majrts Propos., är, att jordbruket betalar sina utskylder
endast efter den del af sina onera, som utgöres genom
bevillning, under det att öfrige skattskyldige, som utgöra
alla sina onera till Staten genom bevillning,1 derigenom
få sig påförd högre bevillnings-taxering och således del¬
taga uti kommunal-utskylderna till ett vida högre belopp
än hemmansegare. Att så är förhållandet, kan väl vara
möjligt; men man bör ihågkomma, att dessa onera inga¬
lunda med tillfredsställelse af jordbruket utgöras; och jag
får uppriktigt förklara, att det förefaller mig högst besyn¬
nerligt att, på sätt Utsk:t gjort, åberopa dessa onera
såsom ett skäl att pålägga jordbruket ännu hårdare be¬
skattning.
Hvad beträffar Utsk:ts argumentation, som har till
ändamål att ådagalägga, att landstingens utgifter hittills
företrädesvis varit afsedda att tillskynda jordbruket för¬
delar, så nödgas jag bekänna, att jag inom det län, jag
tillhör, gjort en motsatt erfarenhet. Nu är meningen att
lägga en ny tunga på jordbruket och att samtidigt der¬
med förminska städernas bidrag till landstingskassan. Dessa
sednare skulle under sådana omständigheter ej komma
att erlägga skatt annorlunda än efter bevillning. Man an¬
för dervid, att de åtgärder, som af landstingen vidtagas,
ej så mycket komma städerna sorn landsbygden till godo.
Jag tror ej så vara händelsen. Se vi t, ex. på sjukvår¬
den, sorn utgör ett af hufvudföremålen för landstingens
verksamhet, så hemställer jag till en hvar, huruvida icke
städernas innevånare lika väl äro i behof af sjukvård som
landsbygdens; och erfarenheten har visat, att de förra i
612
Den 9 .Tuui.
vida högre proportion befolka sjukvårdsanstalterna än de
sednare. Enahanda är äfven förhållandet i de län, der
medel uttaxeras för anläggande af jernvägar. Månne det
väl är landtbefolkningen, som företrädesvis befar dessa
jernvägar? Jag tror det, ej; men det oaktadt villman, att
jordbruket skall beskatta dubbelt emot andra beskattnings-
föremål. Helt annorlunda skulle förhållandet gestalta sig,
om här vore fråga om kommunalbeskattningen. Det är
nemi. obestridligt, att en inom kommunen boende landt¬
handlare eller fabriksegare måste anses vida mera rörlig
än en jordegare, hvarföre det äfven är billigt, att denne,
hvilken i längden bär mera nytta af de uttaxerade med¬
len, äfven lemnar ett större bidrag än de förstnämnde.
Jag måste uttrycka min förvåning deröfver, att 16
landsting kunnat uttala sig till förmån för ifråga v: de förslag;
och jag kan ej förklara det på annat sätt, än att dessa
landsting ej rätt förstått hvarom frågan egentligen är.
Annu flere skäl skulle kunna anföras, men jag tror,
att de nu påpekade tillräckligt ådagalägga det mindre
välbetänkta uti den föreslagna förändringen; och får jag
således anhålla, att B. o. Ad., med bifall till Bonde-St:ts
inbjudning i denna del, ville afslå Utslcts hemställan uti
den nu föredragna punkten.
Hr von Koch, Nils Samuel: Den nu föredragna
punkten behandlar endast frågan, huruvida jordbruks¬
fastighet skall af landstingsskatt drabbas dubbelt så hårdt
som annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskatt-
ningsföremål. 1 likhet med den siste talaren anser jag,
att så ej bör ega rum, åtminstone ej på det af Utsk:t
föreslagna sätt. Såsom jag vid remissen af den Kongl.
Propos:n yttrat, skulle jag kunna medgifva, att skatten
utskrefves efter dylik grund inom landt-kommunerna,
derest först en fördelning emellan landsbyggden och stä¬
derna i detta hänseende blefve uppgjord enligt hvar-
deras hela bevillnings-belopp, men att nu, på sätt bär
blifvit föreslaget, vältra en del af landstingsskatten från
städerne på jordbruket, tror jag ej vara skäl. Inga kla¬
gomål hafva försports öfver den hittills varande fördel¬
ningen mellan stad och land, oell några motiver för ilen
häri föreslagna förändringen har jag förgäfves sökt såväl
i Betänk;t, som i den Kongl. Proposm. Jag fruktar så¬
ledes, att förslaget tillkommit till följd af ett förbiseende;
och då under närv:de förhållande det icke torde vara
värdt att söka åvägabringa några modifikationer deruti,
tror jag intet annat vara att göra än att afslå denna punkt.
Frih. Cederström, Budolf: Ehuru jag uppriktigt
tillstår, att denna frågas inre beskaffenhet är mig mera
i)eu 1) Juni.
främmande, än åtskilliga andra, uti hvilkas utredande jag,
till följd af R. o. Ad:ns mig visade förtroende att göra
mig till ledamot af Ekon.-Utsk:t, deltagit, så. och då Ut-
sk:ts förslag ej synes hafva någon försvarare på detta
rum, torde det tillåtas mig att med några ord förorda
detsamma.
Att något förbiseende skalle falla Utsk:t till last, vå¬
gar jag besrida; tvärtom har frågan der blifvit under flere
timmar med största omsorg behandlad. Det är ett fak¬
tum, att af alla våra landsting endast 6 afstyrkt den före¬
slagna förändringen, men deremot 16 godvilligt ingått
derpå, att, om landstingsskatt blefve af nöden, den skulle
utskrifvas efter de här föreslagna grunderna. Någon så¬
dan uttäxeriug har emedlertid i allmänhet ej egt rum, i
anledning deraf att landstingen haft en del af bränvins-
medlen till sin disposition. Då den förändring i grun¬
derna för kominunalutskylderna, som vid sednaste riksdag
vidtogs, egde billigheten så mycket för sig, och lands¬
tingens områden enligt min tanke äro att betrakta såsom
större kommuner, hvilka i sig innesluta de mindre, har
jag trott, att grunderna för landstingsskattens och kom¬
munalskattens utgörande böra ställas i harmoni med hvar¬
andra. En sådan tanke torde hafva ledt K. M:t och de
16 landsting, som tillstyrkt frågan, äfvensom Utsk:ts ma¬
joritet. Visserligen var denna majoritet ej synnerligen
vördnadsbjudande, ty, om jag minnes rätt, bestod den af
endast 1 röst; men dervid torde afseende ej böra fästas.
Af dessa i största korthet anförda skäl får jag yrka
bifall till Utskits förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: Att en förändring egde
rum uti grunderna för kommunalskattens uttaxering, hade,
enligt min tro, sin kufvudsakligaste anledning deruti, att
då genom nya kommunallagen åtskilliga onera, hvilka
förut ensamt drabbat jordbruket, blefvo gemensamma för
kommunens alla medlemmar, ansåg man billigheten for¬
dra att jordbrukarne skulle något gifva efter, på det kom¬
munens öfriga medlemmar ej mätte af utskylderna allt
för tungt drabbas. De som åtogo sig högre skatt, erhöllo
dessutom äfven en vedergällning derför uti det större in¬
flytande på kommunens beslut, som, till följd af dem på-
fördt större fyrktal, kom dem till del. En jemkning egde
således rum emellan kommunens medlemmar i det de
icke jordbrukande afstodo från en del af sin makt att be¬
stämma kommunens beslut emot befrielse från en del af
utskylderna, hvaremot jordinnehafvare återfingo en del
af den nästan uteslutande beslutande rätt i kommunens
angelägenheter, som de förut innehaft, emot det de under¬
kastade sig att fortfarande i större proportion bidraga till
filt
Den 9 Juni.
kommunens utgifter. En sådan ömsesidig utjemning af
rättigheter och skyldigheter kan deremot i förev:de fall
ej komma i fråga; man vill här endast fördubbla skyl¬
digheterna. Såsom skäl för en sådan åtgärd anför man
att jordbrukaren redan är betungad med en mängd onera,
deruti kommunens öfriga medlemmar icke deltaga, och af
hvilka en del icke äro på hans debetsedel synliga. Det
förvånar mig högeligen, huru man, med åberopande af
billighet, kan taga den omständighet, att en person är i för¬
hållande till sin förmögenhet högre beskattad än andra,
till grund för att ytterligare öka hans beskattning. Grun¬
den för beskattning borde väl vara den inkomst man eger
och ej den omständighet, att man har en mängd utgifter,
sorn ej stå i förhållande till inkomsterna. Emellertid be¬
skattas jordbrukaren nu ej ens i fråga 0111 bevillningen
efter sin inkomst, utan efter det kapitalvärde, som blifvit
hans egendom åsatt. Om en fabriksegare eller ett bolag,
som har ett till flere millioner uppskattadt verk, ådaga¬
lägger, att under ett år rörelsen bedrifvits utan behållning
eller med förlust, så medgifves på grund deraf befrielse
från bevillning. Så är deremot ej förhållandet med landt-
mannen; han måste skatta, äfven om hans egendem ej
gifvit någon inkomst. Att nu till råga på detta missför¬
hållande vilja fördubbla skatten för jordbrukarne i för¬
hållande till öfriga personer, hvilka endast skatta efter
verklig åtnjuten inkomst, synes mig vara i hög grad in¬
konseqvent. Om man anser någonting oriktigt ligga uti
den grund, hvarefter skattebidragen till Staten utgå, så
bör naturligtvis rättelse ske uti bevillningsförordmns be¬
stämmelser i detta hänseende, men ingalunda på det nu
föreslagna sätt.
Hur jag således ser Utsk:ts förslag, kan jag ej finna
det välbetänkt, hvarföre jag förenar mig med dem, som
derå yrka afslag.
Gr. von Rosen, Fredrik Carl: Såsom afBetänkit
synes, har jag reserverat mig mot det slut, hvari Utsk:t i
denna fråga stadnat. Jag är vid detta tillfälle förekom¬
men af Gr. Mörner och anser i likhet med honom, att
inkomst är den enda rätta grunden för beskattning. Om
t. ex. en jordbruksfastighet har ett kapitalvärde af 100,000
rdr, men endast ger en afkastning al 3 proc., så bör en¬
ligt min tanke egaren ej skatta för mer än den inkomst,
egendomen verkligen ger. Om beskattningsgrunden i
något hänseende befinnes orättvis, så bör, på sätt Gr.
Mörner anförde, rättelse ske uti bevillningsförordn:n.
Af dessa skäl, och då, enligt min tro, kommunalskat¬
ten och landstingsskatten utgå till helt olika ändamål.
O ~
Deu 9 Jnni.
615
kan jag ej gilla Utsk:ts förslag, hvarföre jag derå yrkar
afslag.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Då Blekinge
län är ett bland de 16, hvilka tillstyrkt ifrågav:de förslag,
och jag var närv:de vid de inom landstinget i ani. deraf
hållna öfverläggningar, så har jag för mig fullkomligt
klara de skäl, hvilka förmått landstinget till antagande af
förslaget. Landstingets ledamöter erkände, att egentliga
anledningen till den skedda förändringen i grunderna för
uttaxering af kommunalskatt lag deruti, att det inom åt¬
skilliga socknar visat sig, att en eller annan der boende
person, som egde stora inkomster, fick en sådan röstöf-
vervigt, att han snart sagdt ensam kunde diktera beslu¬
ten. Under sådane omständigheter var det naturligt, att
man temligen allmänt önskade en förändring. Men en
sådan kunde ej åvägabringas på annat sätt, än att åt
jordbruket gafs en större vigt, hvilket å andra sidan na¬
turligtvis måste medföra en högre beskattning. När nu
landstingsman väljas på kommunalgrund, ansåg man det
helt naturligt, att då val skedde på grund at en högre
bevillning af inkomst, borde äfven de utgifter, hvilka af
landstinget beslutades, utgå efter enahanda grund.
Ett ytterligare skäl anfördes äfven inom landstinget,
att nemligen de vanliga utgifter, hvilka föranledas af
landstingens beslut, äro af en mera fortfarande natur, så¬
som t. ex. uppförande af nya lazaretter; —hemmansega¬
ren äfvensom lians efterkommande, hvilka efter honom
ärfva hemmanet, komma att åtnjuta fördelarne af en dy¬
lik åtgärd. Så är deremot ej förhållandet med en lönta¬
gare eller en fabrikant. Huruvida han till sin död kom¬
mer att qvarbo inom kommunen, är mycket tvifvelaktigt;
och att hans barn komma att göra det, är ej att räkna på.
Nu anförda skäl verkade derhän, att landstinget utan
votering antog den nya taxeringsgrunden och dessutom,
på framställning af ordföranden, fattade det beslut att ge¬
nast tillämpa den, för den händelse uttaxering af lands-
tingsmedel komine i fråga. Nämnda skäl hafva på mig
verkat öfvertygande; och får jag derför tillstyrka bifall
till Utsk:ts förslag.
Gr. Cronstedt, Fredrik: Jag anhåller att få fö¬
rena mig med dem, som yrka afslag å nu föredragna
punkt.
Utsk:t har, såsom förnämsta skälet för sitt tillstyrkande
anfört, att »flertalet af de vid landstinget förekommande
frågor så öfvervägande synes angå jordbrukets angelä¬
genheter, att dess derigenom företrädesvis afsedda intresse
jemväl rättvisligen torde böra för dess innehafvare med¬
<>16
Den fl Juni.
föra en i samma förhållande utsträckt andel i landstings¬
skattens utgörande». — Emellertid torde de af Husets
ledamöter, som deltagit i landstingens förhandlingar, hafva
gjort den iakttagelse, att dervid icke företrädesvis före¬
kommit ärenden, sorn afsett jordbrukets intressen, ty de
allmännaste ärendena hafva angått sjukvården, undervis¬
ningen och anslag till skarpskytteväsendets befrämjande,
och hafva bort intressera alla samhällsmedlemmar i lika
hög grad. Visserligen har man sökt att utsträcka deli-
berationen jemväl till föremål, sorn höra till nationalre¬
presentationens gebit, samt velat åstadkomma förändrin¬
gar i väghållnings- och skjutsskyldigheten m. m.; men
som dessa ärenden legat utom landstingens befogenhet,
har man icke med afseende derå kunnat komma till något
resultat.
Då nu ett annat förhållande eger rum inom de sär¬
skilda kommunerna, ty der förekomma frågor, sorn mera
specielt intressera jordbruket, kan man icke säga, att
konseqvensen fordrar, att landstingsskatten skall utgå ef¬
ter samma grunder som kommunalskatterna.
På grund häraf och under åberopande af de skäl,
som utaf flera andra talare blifvit anförda, anhåller jag
att punkten mätte afslås.
Hr von Koch: Jag anser visserligen, att beskatt¬
ningen bör stödja sig på samma grund som rösträtten,
men ber att i anledning pf hvad Hr Nordenfelt i detta
afseende anfört få erinra, att städerna välja landstingsman
med dubbel rätt emot landkommunerna, och då i städerna
finnas fastigheter, som rätteligen borde skatta i likhet
med landfastigheter, men sorn icke göra det, är förslaget
obilligt, hvarföre jag fortfarande yrkar afslag.
Hr Nordenfelt: När före v: de förslag behandlades
af landstinget i Blekinge, ansåg man detsamma hafva bil¬
ligheten för sig, emedan man antog, att de af landstingen
beslutade företag snarare skulle komma landet än stä¬
derna till godo. Jag kan också nämna, att landstinget i
Blekinge, bland annat, beviljat anslag till undersökningar
af ifrågasatta jernvägsförbindelser. Om dessa förbindel¬
ser komma till stånd, erhålla naturligtvis äfven städerna
deraf profit, men hufvudsakliga gagnet tillkommer dock
landet, såsom varande den egentliga producenten, och
nämnda anslag hafva således i främsta rummet afsett lan¬
dets intresse.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda
yrkanden, dels att K. o. Ad. skulle bifalla Utsk:ts före-
Den 0 Juni.
v:de hemställan och lägga Bonde-St:ts inbjudning i denna
del till handlingarne, och dels att Utskrts hemställan
måtte afslås och inbjudningen antagas, framställde Hr
Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till Utsk:ts hem¬
ställan och inbjudningens läggande till handlingarne, hvar¬
vid svarades mångå nej jemte några ja, samt sedermera
propos. på afsiag å Utskrts hemställan och inbjudningens
antagande, då svaren utföllo med många ja jemte några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Utskrts å sid. 3 gjorda hemställan rörande uteslu¬
tande af dels sista punkten i Irsta momrt af § 47 i För-
ordnrn om Landsting, dels ock ett i Irsta punkten af 3:dje
momrt i samma § förekommande stadgande.
Hr von Koch: När förslaget till förordning om
landsting vid en föregrde riksdag debatterades på detta
rum, förkastade K. o. Ad. de i förevrde punkt afhandlade
stadgan demi och från alla håll yttrades de allvarligaste
betänkligheter emot dessa stadganden. Då emellertid de
3 andra Stånden i denna del fattade ett motsatt beslut,
hafva dessa stadganden dock inkommit i förordnrn. Det
nu föreliggande förslaget till deras uteslutande anser jag
vara synnerligen välbetänkt, och förordar derföre bifall
till Utskrts hemställan i denna punkt.
Gr. Liljencrants: Jag är förekommen af den siste
värde talaren och ber att få med honom instämma i yr¬
kandet om bifall till Utskrts förevrde hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos. bifölls Utskrts förevrde hemställan och Bonde-
Strts inbjudning i denna del lades till handlingarne.
Utskrts förslag till förändrad lydelse af § 47.
Irsta momrt.
Hr von Koch: Denna punkt innehåller dels en
redaktionsförändring, som föranledts at Utskrts hemställan
i första punkten, och dels en sakförändring, nemligen att
sådane fastigheter, för hvilka bevillning ej utgöres, skola
deltaga i de utgifter, som af landstinget blifvit till ut¬
taxering beslutade. Denne sednare förändring anser jag
vara lämplig och rättvis, och då jordbruksfastighet af
omförmälda beskaffenhet utgör ungefär -,'s af hela landets
jordbruksfastighet, hade derigenom för de öfriga uppkom¬
mit en skälig lindring. Till följd af det beslut, som blif¬
vit i afseende å första punkten fattadt, lärer emellertid
den nu föredragna punkten icke kunna i sin helhet bi-
fils
Den 9 Juni.
fållås, och då således den omnämnda nyttiga förändrin¬
gen icke torde kunna vidtagas, med mindre punkten till
lits k: t återremitteras, hvilket åter icke, i anseende till
riksdagens snara slut, kan vara lämpligt, anser jag klo¬
kast vara att antingen afslå punkten eller lägga den till
handlingarne.
Gr. Mörner: Den siste värde talarens yttrande
måste innefatta ett misstag, ty endast första mom:t, men
icke punkten i sin helhet, är nu föredraget, och då lydel¬
sen af detta mom. är alldeles densamma som den, hvil¬
ken första monut i 47:de §:n redan har, kan jag ej finna
annat än att det bör bifallas.
Gr. Liljencrants: Jag anmälde mig endast för att
meddela den af siste värde talare lemnade upplysning.
Hr von Koch: Jag trodde, att hela punkten vore
föredragen, men finner nu att jag misstagit mig.
Ofverläggningen ansågs härmed slutad och det före-
v:de moimt bifölls.
2:dra mom:t.
Gr. Liljencrants: Ehuru detta morn. i vissa delar,
såsom redan förut blifvit nämndt, innefattar rättvisa och
nyttiga bestämmelser, torde det dock, vid det förhållande,
att redaktionen jemväl innehåller förändringar till följd
af Utsk:ts förutsättning om bifall till första punkten, hvil¬
ken blifvit af K. o. Ad. afslagen, nu icke kunna bifallas.
Som en återremiss icke torde vara lämplig, måste jag
derföre, för den händelse icke någon af R. o. Ad:ns le¬
damöter kan framställa ett antagligt redaktionsförslag,
yrka afslag å det föredragna monut samt bibehållande af
det uuv:de stadgandet.
Hr von Koch: Mitt yttrande förra gången afsåg
egentligen detta mom. Jag anförde då de skäl, hvarför
jag, oaktadt vissa af de föreslagna förändringarne äro
mycket tjenliga, ansåg monut nu icke kunna bifallas, och
yrkar i öfverensstämmelse dermed afslag å monut samt
vidblifvande af nu gällande bestämmelser.
Frih. Alströmer, Oscar: Då Utsk:ts första hem¬
ställan blifvit afslagen, synes mig rättast vara att afslå
äfven den förev:de hemställan och således bibehålla §:n
oförändrad.
Den 9 Juni.
fil 9
Efter härmed »lutad öfverläggning och uppå gjord
propus, afslog R. o. Ad. det förev:de morn:t, med förkla¬
rande, att det deremot svarande, nu gällande stadgandet
skulle bibehållas oförändradt.
Maije mom:t.
Gr. Liljencrants: Sedan K. o. Ad. beslutat, att
första punkten af 3:dje mom:t i 47 § skall utgå, hemställer
jag, huruvida något annat återstår, än att godkänna ly¬
delsen af Utsk:ts förevarande förslag.
Gr. Mörner: Mom:t lyder sål.: »Framställes inom
landsting påstående, att företag, hvarom förslag blifvit
väckt, är af den beskaffenhet, att endast stad eller endast
landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta, och
att förthy i förra fallet landsbygden och i det sednare
städerna, vare sig samfäldt eller en eller flera bland deni..
må från bidrag till det företaget befrias eller med sådant
bidrag i jemförelsevis mindre mån betungas, då skall jem¬
väl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan
till afgörande företages.»
Sedan nu till följd af R. o. Ad:ns beslut sista punk¬
ten i l:sta mom:t af 47 § skall utgå, så har, såsom mig
synes, det i det nu föredragna 3:dje monr.t af samma §
förekommande ordet »jemväl» icke någon anslutning till
det öfriga innehållet i §:n, och jag får derföre anhålla, att
det måtte ur texten uteslutas.
Ofverläggningen förklarades fulländad och monr.t bi¬
fölls, med uteslutande af ordet jemväl.
Utsk:ts förslag till förändrad lydelse af § 48.
Hr von Koch: Till följd af R. o. Ad:ns beslut i
afseende å första punkten, torde ifrågav:de redaktions-
förändring hafva förfallit, hvarföre jag anhåller, att den
måtte läggas till handlingarne.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos. blef Utsk:ts förev:de förslag af R. o. Ad. afslaget.
Hr von Koch: Jag tager mig friheten hemställa,
huruvida icke R. o. Ad. nu, i sin ordning, skulle vilja
inbjuda Bonde-Ståndet att biträda R. o. Ad:ns beslut i
afseende å Utsk:ts hemställan i andra punkten.
Till detta förslag leinnade R. o. Ad., uppå gjord
propos., sitt bifall.
620 Den 9 Juni.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
6 och 7 dennes bordlagda Utlåt. N:o 7, i ani. af dels
gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock Rike¬
ts tandens skiljaktiga beslut i afs:de å andra delar af Be¬
tänka N:o 1, ang. vilkoren för bränvins tillverkning.
§ 2.
Utsk:ts yttrande godkändes.
§ L
Utsk:ts första och sista yttrande godkändes och det
andra lades till handlingarne.
o
§§ 5 och 41 samt § 6.
Hvad Utsk:t i afseende härå yttrat, lades till hand-
lingarne.
§§ 8 och 9 (6 och 7 i förslaget).
Utsk:ts hemställan bifölls.
13, 14 och 39 (11, 12 och 36 i förslaget).
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
§§ 20 och 22 (18 i förslaget).
Utsk:ts första och tredje hemställanden biföllos; och
lades punkten i öfrigt till handlingarne.
§ 21 (19 i förslaget).
R. o. Ad. biföll Utsk:ts hemställanden.
§ 23 (20 i förslaget).
Utsk:ts första hemställan lades till handlingarne och
den sednare bifölls.
§ 25 (22 i förslaget), § 24 i förslaget samt § 28 (25
i förslaget).
Utsk:ts yttranden lades till handlingarne.
§ 43 (40 i förslaget) och § 51 (48 i förslaget).
Utsk:ts yttranden gillades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 6 och 7 dennes bord¬
Den 9 Juni.
lagda Betänk. N:o 96, i ani. af väckta motioner om än¬
dringar i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd d. 21 Mars 1862, äfvensom i Kongl.
Stadgan ang. folkundervisningen i riket d. 18 Juni 1842.
Utsk:t.s hemställanden å sid. 4.
Biföllos.
Utskfls första hemställan å sid. 5.
Frih. Alströmer: Då jag låtit anteckna mig såsom
reservant emot Utsk:ts förevarande förslag, anser jag mig
böra i korthet redogöra för skälen dertill.
I allmänhet anser jag, att man icke bör begära för¬
ändringar i gällande författningar, med mindre ett verkligt
behof deraf förefinnes. Ett sådant behof synes mig icke
i förevarande hänseende vara för handen. Motionärens
hufvudsakliga syfte tycks hafva varit, att ifråg: vde Kongl.
Förordning skulle bringas till öfverensstämmelse med K.
Förordningen om kommunalstyrelse å landet. Enligt sist¬
nämnda Förordn. skall kommunalnämnd bestå af minst 3
och högst 11 ledamöter, hvarjemte skola utses hälften så
många suppleanter, sorn de valde ledamöterna, eller, då
dessas antal icke är jemnt, det antal, som är närmast öf¬
ver hälften; och är för ledamots förfallolösa uteblifvande
stadgadt ett äfventyr af 2 rdr. 1 K. Förordn:n om kyrko¬
stämma m. m. är deremot i afseende å kyrkorådets och
skolrådets ledamöter endast stadgadt, att deras antal icke
får understiga 5. Det är sål. församlingen obetaget, att
välja ett obegränsadt antal ledamöter. Om nu suppleanter
skulle väljas, blefve följden, att ledamöterna, enär för
deras uteblifvande icke finnes stadgadt något äfventyr,
aldrig skulle komma tillstädes och deras platser komma
att intagas af suppleanter.
Man invänder, att det vore beqvämt, att hafva sup¬
pleanter i närheten att tillgå för att fylla uteblifne leda¬
möters platser, men detta behof skulle uppstå vid de flesta
sammanträden och olägenheten kan afhjelpas derigenom,
att församlingen utser till ledamöter personer, som hafva
sina hemvist i närheten af stället, der sammanträdet skall
ega rum.
Åtskilliga andra institutioner finnas, der icke några
suppleanter utses. Lazarettsdirektioner t. ex. ega inga
suppleanter och kunna hjelpa sig mycket väl dessförutan.
På grund af hvad jag sål. anfört, anhåller jag, att
R. o. Ad. ville afslå Utsk:ts förevarande förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först pro-
pos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades nej,
622 Deri fl Jun!.
och sedermera propos. på afslag derå, som med ja be¬
svarades.
Utsk:ts sednare hemställan å sid. 5.
Frih. Alströmer: Till följd af R. o. Ad:ns nyss
fattade beslut, torde äfven denna punkt böra afslås.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., afslogs Utskrts ifrågav:de förslag.
Utskrts hemställanden å sid. ti och 7.
Biföllos.
Föredrogs och bifölls sammans. Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 7 dennes bordlagda Mein. Nro
15, ang. aflöning till Sekreteraren i sammans. Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet under innevrde riksdag.
Föredrogs och godkändes sammans. Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 7 dennes bordlagda Mern. N:o
27, i ani. af återremiss utaf en i Utskrts Meni. Nro 19
föreslagen voteringspropos.
Föredrogs och lades till handlingarne sammans. Lag-
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d. 7 dennes bordlagda
Mern. N:o 28, i ani. af återremiss utaf Utskrts Betänk.
Nro 13, öfver väckta motioner om förändring af gällande
föreskrifter ang. tiden för fullföljande af besvär i ekono¬
miska och administrativa mål.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utskrts
d. 8 dennes bordlagda Mern. Nro 131, ang. verkställd om¬
röstning i åtskilliga till statsregleringen hörande frågor.
Föredrogs Gr. Oxenstjernas, Axel, d. 7 dennes bord¬
lagda motion om öfverlemnande till Kongl. Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets-Akademien af den s. k. Landt-
marskalksstolen.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Det var med stor
förvåning jag hörde Gr. Oxenstjerna uppläsa sin ifråga¬
varande motion, enär jag icke trodde, att man kunde vilja
Den l.) Juni.
623
från detta ruin skilja den stol, hvarpå B. o. Ad:ns Hrr
Landtmarskalkar presiderat. Att förflytta Landtmarskalks-
stolen till nationalmuseum, synes mig icke skola uppfylla
det ändamål, Gr. Oxenstjerna dermed torde hafva afsett,
ty der skall icke många åt densamma egna uppmärksam¬
het eller uppskatta dess värde, hvaremot stolen, om den
förblifver på detta rum, der så många andra minnen af
R. o. Ad. äro förvarade, torde blifva ett monument af
stort värde.
Om Gr. Oxenstjerna varit närvarande, skulle jag hem¬
ställt, att han måtte återtaga sin motion, men nu måste
jag hos Hr Gr:n o. Landtmm anhålla om propos. på afslag
å motionen.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är hufvud¬
sakligen förekommen af den siste värde talaren och kan
verkligen icke förstå, hvarföre icke Gr. Oxenstjerna lika
gerna begärt, att vapensköldarne skulle öfverlemnas till
ett museum, Landtmarskalksporträtterna åt ett annat, o.
s. v. Men då R. o. Ad. icke, så vidt jag vet, kommer
att upphöra, kan jag icke finna någon anledning dertill,
att vi nu i förskott skulle plundra vår sal, hvarföre jag
instämmer i yrkandet om afslag å motionen.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos.. blef den ifrågavarande motionen af R. o. Ad. af-
slagen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. A 4 e. m.
In fidem,
0, Brakel.
624
Den 11 .Tuni.
llåndageii deu 11 Juni 1861).
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 7 prot.-utdrag för d. 9 dennes samt. protrt
för den 25 sistl. April f. m.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 9 dennes
bordlagda Mem:r:
N:o 132, ang:de sammanbindningsbanans ledning öf¬
ver den med Riksg.-Kontorets hus förenade tomt;
N:o 133, om anvisande af de i R. F:s 63 § föreskrifna
kreditiv-sammor; och
N:o 134, med förslag till stadganden i det nya reg¬
lementet för Riksg.-Kontoret ang:de under sistförflutna
riksdag för jernvägsbyggnaderna beviljade, ännu innestå -
ende anslag och lån.
Föredrogs och lades till liandlingarne Stats-Utsk:ts
den 9 dennes bordlagda Mern. N:o 136, i ani. af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om inlösande af de
s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta bruk.
Föredrogs och bifölls Bevilln.-Utsk:ts den 9 dennes
bordlagda Betänk. N:o 20, ang:de beräkningen af tullmed¬
len, postmedlen, stämpelpappers-afgiften och bränvins-
brännings-medlen.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Banko- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ts:
Mern.
Den 11 Juni.
Mern. N:o 1, ang:de arfvode åt Utsk:ts Sekreterare;
samt
\
Utlåt. N:o 2, i ani. af väckt motiom om vidtagande
af åtgärder, för beredande af lättnad i myntcirkulationen
mellan Sverige och Norge;
äfvensom Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 60, i ani. af väckta
motioner om förändring i stadgandena ang:de giftomanna-
rätt; och
Mein. N:o 61, i ani. af Rik,s-Ståndens skiljaktiga be¬
slut vid förehafvande af Utskrts Betänk. N:o 57 och Meni.
N:o 59, öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning
ang:de panträtt i lös egendom.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 3 e. m.
In fidem,
O. Brahe].
11, Y
40
026
Den 12 Juni.
Tisdagen den 12 Juni 1866.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades två prot.-utdrag för den 11 dennes samt
prot:t för den 25 sisth April e. m.
Föredrogs och bifölls Sammans. Banko- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 11 dennes bordlagda Mern.
N:o 1, angrde arfvode åt Utsk:ts Sekreterare.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Sammans. Banko- samt Allm. Besv.- o. £kon.~
Utsk:ts den 11 dennes bordlagda Utlåt. N:o 2, i ani. af
väckt motion om vidtagande af åtgärder för beredande af
lättnad i myntcirkulationen emellan Sverige och Norge.
Föredrogs, men begärdes af flere ladamöter ånyo på
bordet, Lag-Utsk:ts den 11 dennes bordlagda Betänk.
N:o 60, i ani. af väckta motioner om förändring i stad-
gandena ang:de giftomannarätt.
Föredrogs Lag-Utsk:ts den 11 dennes bordlagda
Mern. N:o 61, i ani. af Riks-St:ns skiljaktiga beslut vid
föreh:de af Utsk:ts Betänk. N:o 57 och Mern. N:o 59,
öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning ang:de
panträtt i lös egendom.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Vid 2:ne före-
g:de tillfällen, då detta ämne förevarit, eller frågan om
ränteaftal; ty, ehuru ej direkt, rörer dock den nu före¬
dragna inbjudningen ett ytterligare lossande på den före
utgifvandet af K. Förordnm den 13 Sept. 1864 bundna
räntan, — har jag af grannlagenhetsskäl ej yttrat mig:
första gången den 1 Maj och andra gången den 6:te
innev:de Juni, tvenne tillfällen då man, för dagarnes be¬
tydelse, önskade att plenum ej skulle räcka alltför länge.
Den 12 Juni.
fi 27
Frägan förekommer nu åter; och för närv:de nödgas
jag låta grannlagenheten vika, samt anhålla om benägen
ursäkt för det jag vågar upptaga tiden med den fram¬
ställning jag, efter hvad jag tagit mig friheten antyda,
för länge sedan (redan den 16 Maj) upj)satt uti detta så
vigtiga ämne: räntans frigifvande, enligt mitt förmenande,
ett ibland de för landet i dess helhet, således icke blott
för serskilda delar, vissa klasser eller individer, mest
olycksbringande beslut, ehuru penningemännen, så att
säga, representerade af privat-bankerna (ansedda af Gr.
Bogislaus von Schwerin, en rörande finansväsendet såsom
en stor auktoritet känd man: »såsom de giftigaste svam¬
par uppvexta å fäderneslandets jord» etc.) och dylika
låneanstalter, samt köpmännen, såsom vanligt nu för tiden,
dervid blifvit gynnade.
Räntans frigifvande för s. k. korta papper är redan
en fait accompli; detta kan således icke hjclpas (uti Preus¬
sen deremot, hvarest man i öfrigt plägar gå raskt'till¬
väga, har räntan nyligen, blott på försök, för ett år blif¬
vit frigifven); Men att vidare utsträcka detta ockrande,
dertill ega vi, hvilka ej gilla detsamma, ännu rättighet
att söka förhindra; och har jag ock derföre, så godt jag
förmått, sökt göra det vid de tillfällen då frågan före¬
kommit, serdeles som jag befarar att räntans frigörande
skall leda till först enskildes och sedan det allmännas
ruin; uti hvilket afseende jag tager mig friheten åberopa
en artikel uti Nya Dagligt Allehanda för den 31 nästl.
Maj: »Ekonomiska funderingar för dagen», hvaraf synes
att »Sveriges fastighetsegare på landet mistat sin förmö¬
genhet, eller blifvit fattigare, hvilket man vill, — på ett
enda år, med 24 millioner och på de 2 senaste åren med
56 millioner. Detta är då ett af bevisen på den i landet
allmänt rådande välmågan, som blomstermålarne — stän¬
digt och jemnt föra på tungan.»
Vidare påpekar artikeln »de kända förhållandena rö¬
rande lagsökningar, utmätningar och konkurser, samt
deraf föranledda fastighetsförsäljningar i 18 län»; slutande
med dessa ord: »och samtidigt härmed har räntan steg¬
rats, så att diskonton härstädes på de bästa papper på
kort tid för närv:de är 7 ä 8 proc. Dessa förhållanden
synes verkligen vara förtjenta af allvarligare uppmärk¬
samhet på flera än ett håll.»
Ytterligare belyses penningeställningen för när v: de
uti en artikel uti samma tidning för den 23 Febr. inne-
v:de år, ang:de »pantlånarne i Stockholm», till hvilken
jag uti min skriftl. uppsatta framställning vidare skall
komma. Härvid vill jag blott göra 2:ne korta utdrag, de
der äro alltför påfallande i afseende å hvad som ytterst
628
Deri 12 Juni.
åsyftas med den förev:de lagstiftningen om förlagslån,
eller ytterligare utvidgande af ränte-aftal:
»Pantlånarne äro sålunda i sjelfva verket ingenting
annat än den förnämare kapitalistens handtlangare eller
verktyg, och det var bland annat med fästadt afseende på
att om möjligt hämma detta ofog, som Rikets sednast för¬
samlade Ständer frigåfvo räntan, ehuru, som vi finna, åt¬
gärden i detta afseende ländt till föga båtnad»; och vi¬
dare: »Men ehuru rörelsen är lönande» (enligt uti arti¬
keln detaljerade uppgifter uppgående till 144 proc. och
uti för den oförskämde pantlånaren lyckligaste fall —
ända till 595 proc., för år räknadt), »så skulle de likväl
icke i början slå sig ut på sitt egna lilla kapital. Af
hvem få de då hjelp? Jo, af sådana kapitalister, som
icke sky att ockra på sina medmenniskor, men ej hafva
nog hård panna att sjelfva framträda.»
Månne ej någon likhet förefinnes härutinnan med de
öfverallt nu mera inom landet uppvuxna »giftigaste svam¬
parna», såsom Gr. von Schwerin benämnde privatbanker,
enskilda banker och hvad de i öfrigt kallas, dessa så att
säga förnämligare pantlåneanstalter?
Frih:ne von JSchulzenheim och Klinckowström samt
Hr af Trolle hafva vid flere föreg:de tillfällen behandlat
detta ämne, serdeles med afseende å de menliga följderna
för jordbrukaren, att jag egentligen blott behöfde härtill
hänvisa. Jag kommer likväl att uti mitt skriftliga an¬
förande närmare beröra nämnde Hrrs framställningar här¬
utinnan: äfvensom till livad jag för länge sedan yttrade
rörande ifrågav:de förhållanden, helst det nu är sista gån¬
gen sådant är mig förunnadt och frågan, enligt mitt för¬
menande, är kanske en ibland dem, som vigtigast kom¬
mer att inverka på, ej blott den enskildes, utan äfven
Statens väl. I afseende å jordbrukarens ställning skulle
jag äfven vilja hänvisa till Frih. Carl Raabs »förtroliga
bref om Frihandels-systemet», — 4:de Brefvet sid. 19 — 22.
Ett ej ringa försök att ytterligare frigifva räntan är
nu gjordt genom förev:de 2:ne §§ uti den tillämnade för¬
fattningen om förlagslån; hvarföre jag, då Betänkt N:o
59 förevar uti plenum den 6 dennes, hade ämnat mot¬
sätta mig antagandet af densamma, hvars djupare syfte
man ej tyckes vilja bemärka, — eller att åtminstone, ge¬
nom bifall till Hrr Petrellis och Säves reservation (ett ej
så oväsendtlig^ tillägg, som det vid första påseendet vill
synas), söka att göra §:n så oskadlig som möjligt. Hå
likväl någon diskussion ang:de detta Betänk, härstädes
icke uppstod, hvilket åter var förhållandet inom de 3:ne
respektive Med-Stm, — och jag ansåg det vara förgäf¬
ves att, genom uppläsandet af mitt åberopade skriftliga
Den 12 Juni.
629
yttrande, föranleda en sådan, fästade jag min förhoppning
dervid, att §:n ej inom de 3:ne andra St:n skulle godkän¬
nas samt saken således vinnas utan att besvära R. o. Ad.
med ett längre anförande, ehuru jag på förhand anmält
för Hr Gr. o. Landtm, min önskan vara att begära ordet
vid diskussionen ang:de 2:dra §:n, hvarifrån jag dock af-
stod, då Betänk:t ej föranledde till någon diskussion.
Preste- och Borgare-St:n hafva nu afslagit 2:dra <j:n
med antagande af reservationen, samt Bonde-St:t åter Be¬
tänka i dess helhet; hvad jag således åsyftade kommer
alltså troligen att vinnas; och jag skulle visserligen kunna
inskränka mig till att endast vördsamt anhålla om bifall
till den nu gjorda inbjudningen; men då jag önskar att
få mina tankar uti detta vigtiga ämne uti Högloft. E. o.
Åd:ns prot. intagna, nödgas jag besvära med uppläsandet
af mitt besagde anförande, till en början ämnadt såsom
reservation vid justeringen af prot:t för den 1 Maj, då
Lag-Utsk:ts Betänk. N:o 48 förevar samt äfven utan nå¬
gon diskussion bifölls, hvarföre jag ej heller ansåg mig
hafva kunnat vinna något för sjelfva saken genom att
upptaga den redan framskridna tiden besagda högtidsdag,
då det var uti allas intresse att förkorta plenum så myc¬
ket som möjligt.
Förhållandet torde visserligen vara enahanda nu,
serdeles då fråga egentligen är örn en inbjudnig; men då,
enligt min uppfattning, saken har en djupare betydelse,
än man vill gifva densamma, nödgas jag utsätta mig för
obehaget af att, medelst uppläsandet af den skriftliga
framställningen, upptaga tiden och att af mången anses
göra detta onödigtvis. Den lyder sålunda:
Den bundna räntans frigifvande för s. k. »korta pap¬
per», särdeles uti en tidpunkt då en kris nyligen (1857)
varit och ytterligare var att förvänta, synes mig vara ett
ibland de mest olycksbringande beslut, som på sednare
tider blifvit fattadt, ehuru man redan förut så väl plane¬
rat för detsamma genom Privat-banks-nätets utbredande
öfver hela landet : anstalter de der gynna den enskilde
penninge-egaren under sken af att vara särdeles den be¬
tryckta jordbrukaren och affärsmannen i allmänhet till
hjelp och skydd emot oskälig räntas tagande, eller s. k.
procenteri, i stället för att det hela hade gynnats medelst
inrättandet af Biksbanks-filialbanker.
Hvad har väl vunnits med denna räntefrihet? Hvarest
äro de utländska kapitaler, de der skulle strömma in till
det öfver höfvan, jag medgifver det, skuldsatta kära fä¬
derneslandet, som således hade behof af att få in pennin¬
gar, och detta efter en mera än 50-årig fred, och för hvil¬
ket utländsk skuldsättning tillförene varit en styggelse?
830
Ben 12 Juni.
Men tyvärr! mycket sorn så ansetts bedömes efter nuti¬
dens moral helt annorlunda.
Icke en gång de inhemska kapitalerna hafva kunnat
framlockas, utan för att uti de vinstgifvande bankerna
insättas: dessa banker äro för de mera bemedlade unge¬
färligen detsamma, som pantlåne-anstalterna för de fattige:
men härom utförligare här nedan.
Inteckningar, vare sig uti jord eller stadsegendom,
kunna knappast belånas, emedan härvidlag den lagliga
och af billighet till endast 6 proc. föreskrifna räntan ej
får öfverskridas, ehuru sådant likväl understundom sker,
utan att den, som äfven nu, kringgående lagen, i så fall
tager högre ränta, anses för ockrare eller att öfva pro¬
centeri, en tillförene städse med rätta bränmärkt handte¬
ring; nej icke en gång pantlånarens usla yrke, derom jag
längre fram torde blifva i tillfälle närmare yttra mig, —
klandras, utan till och med, såsom förhållandena nu blif¬
vit, kan åstadkomma godt, derest han åtnöjer mig med
en skälig förtjenst. Är väl detta statsvinst?
Ingalunda, men köpmannen, den ende, som kan utan
förlust gifva den högre räntan på s. k. »korta papper»,
gynnas, och penningemannen, kapitalisten, privatbanks-in-
tressenten förtjenar (den sednare utan allt besvär eller
risk, hvilket väl ej är fallet med köpmannen, fabriks-
egaren, o. s. v.); och blott köpmannen samt kapitalisten
skördar vinst, synes man föga vårda sig om att flertalet
af jordbruks- och andra fastighetsegare förlora, ruineras,
ja att konkurser, osäkerhet i penningeväg, misstroende
och missnöje: med ett ord allmän- obelåtenhet uppstår
uti landet. Detta är den gyllene skörden, uppkommen
af den medgifva friheten i ränte-aftal, till följd af Kongl.
Förordningen den 13 September 1864, och hvilken Lag-
Utsk:t ansett ännu mera skulle åstadkommas medelst »den
bundna räntans upphäfvande äfven för inteckningar», så¬
som orden lyda i Utsk:ts Betänk. En i sanning märkelig
slutsats, eller att för en intecknings-gifvare skulle en lyck¬
ligare framtid stunda, om penningemannen äfven af in¬
teckningar skulle kunna lagligen betinga sig högre ränta
än 6 proc.: med andra ord, att lyckan skulle bestå uti
att. kunna få penningar för allt högre ränta?
Frih:ne von Schulzenheim och Klinckowström hafva
vid flera föregående tillfällen så tydligt och med skarpa
drag framställt skuggsidan af den för hela landet af ve¬
derbörande exponerade ljusa taflan, äfven vår financiel a
uti verkligheten tyvärr! högst beklagliga ställning i all¬
mänhet; och Hr’ af Trolle" (alla 3 "desse Hrr förmögne
jordegare), har uti sin reservation vid det s. k. décharge-
betänkandet så utförligt visat huru den bundna räntans
Angifvande skadligt inverkat på jordbrukarens ställning,
Den 12 Juni.
631
detta dock icke blott för jordbrukaren samt den, som för
sitt handtverk eller yrke ofta behöfver lånta penningar,
utan för snart sagdt en hvar, då uti samma mån, som pen-
ningarne blifva dyra och svårare att erhålla, allt fördyras,
såsom vi just i denna tidpunkt fått erfara, då lifsförnö-
denheterna (köttet t. ex. närmare fördubblats, dertill den
gynnande kreatursexporten naturligtvis mycket bidrager)
med .! ökats emot under vintren och befaras att ytterli¬
gare stiga, att för mig ej borde vara något vidare att till-
lägga; men dä äfven jag vid ett annat tillfälle sökt, efter
min ringa förmåga, framställa enahanda bedröfliga förhål¬
landen för så väl stad som land, måste jag vördsamt an¬
hålla om ursäkt, att jag dertill återkommer samt dermed
belastar protokollet, citerande premisserna af min motion
(N:o 68) i afseende på åtskilliga förändringar uti bevill-
nings-förordningen, hvilken på förev:de fråga har sin fulla
tillämpning:
»De omstörtande förändringar, hvilka nyligen blifvit
vidtagna uti kredit-lagstiftningen och dermed samman¬
hang egande och af densamma helt och hållet beroende
ämnen, hafva till sina följder gjort en rubbning uti en
mängd förhållanden, ja äfven, till en del, försökt att kull¬
kasta sådana moralens sanningar, de der tillförene ansetts
såsom axiomer och särdeles hos oss egt rotfäste uti na¬
tionens innersta; samt med en skamfläck bränmärkt dem,
hvilka i praktiken låtit komma sig till last hvad af mo¬
ralen så strängeligen förbjudits: jag åsyftar härmed syn¬
nerligast ocker med penningar, eller hvad som i dagligt
tal benämnes procenteri.
Att fritt och obegränsadt drifva köpenskap med pen¬
ningen, såsom med en annan handelsvara, har nu blifvit
legaliseradt i hvad denna handel rörer s. k. »korta pap¬
per.» och tyvärr! är denna rörelse redan uti fullt flor och
anseende, dragande med sig, hvad värre är, äfven de fasta
papperen, eller inteckningar.
Någon förändring härutinnan torde för närv:de vara
lika omöjlig att vinna, som det är för den febersjuke att
upphöra med sina feberfantasier; spehulations-raseriet är.
såsom ali febers begynnelse, för närv:de så uppdrifvet, att
detsamma icke kan hejdas annat än af sig sjelf och sedan
otaliga offer fallit för detsamma, hvilket ock bäst förspör-
jes utaf myckenheten af lagsökningar samt mängden af
konkurser, och dessa till oerhörda belopp emot tillförene
(den Holmska i främsta rummet på omkring 17,000,000
rdr uti ett såsom fattigt städse åberopat land); icke att''
förgäta den ohejdade njutningslystnadens många offer:
oftast en följd af, eller ett ondt, som åtminstone plägar
åtfölja spekulations-raseriet.
632
Ben 12 Juni.
Men då nu de, som magten ega: Representationen
och Regeringen, i afseende å denna lagstiftning gifvit vika
för tidsandans s. k. kraf, då deras, som utgöra samhällets
flertal, de s. k. »stilla i lundena» — tankar ang:de denna
maktpåliggande fråga icke gifvit sig tillkänna och således
ej heller kunnat följas (i fall detta flertalets åsigter skulle
hafva härutinnan, såsom ock uti mången annan vitalfråga,
varit med skränets olika) — torde dock, hvad på repre¬
sentationen beror, någon motvigt böra söka åstadkommas,
för att icke de, hvilka ej ega penningar, eller också icke
älska denna nya penningehandel, skola allför mycket drab¬
bas utaf den motsatta sidans spekulationsanda.
Jag förmodade att ett af de möjliga botemedlen, kan¬
ske väl homöopatiskt, skulle kunna förefinnas uti bevill-
nings-förordningens betydliga förändrande.
För landet och staden torde enahanda bekymmer¬
samma tid hafva inträdt, till följd af den förändrade kre¬
dit-och penninge-lagstiftningen; och icke blott på de höga
egendomsköpen och skuldsättningarne all anledning till
det allmänna betrycket och den allestädes (äfven uti våra
rikaste provinser, såsom Skåne och Östergötland t. ex.)
rådande penninge-förlägenheten kastas.
Så väl å landet, som i städerna, fordra ständigt nya
behof ökade inkomster, med deraf följde drygare pålagor
för dessa lands- och stads-behofs tillfredsställande; huru
skall det blifva möjligt att bära dessa efter nuvde be¬
räkningen af den så högt uppdrifna taxeringen på såväl
landt- som stadsegendom, äfvensom å kapital och arbete?
Som sagdt är: grunderna för denna beräkning ansåg
jag böra förändras och anspråken på de skattdragande
något nedsättas; så framt icke den riksbankrutt vill fram¬
manas, sorn af djupsinniga tänkare å det financiela om¬
rådet för länge sedan befarades?
Jag vill blott uti detta hänseende åberopa hvad an-
i;år inrättandet af de enskilda bankerna, i stället för filial—
janker af riksbanken; dervid i främsta rummet torde böra
ihågkommas (för att icke uti diskussionen neddraga en
stor och ädel tänkare, som för icke länge sedan var prydd
med Sveriges och Norges dubbel-kronor) — Gr. Fredrik
Bogislaus von Schwerin och hans beklagligen besannade
spådom i afseende å dessa bankers, i stället för riks-
banks-filialbanker, riksförderfliga grundande: »Såsom de
giftigaste svampar uppvexa» etc., Gr. von Schwerins egna
ord. Dock icke om orsakerna till det för närv:de olyck¬
liga förhållandet, utan om medlen och försöken att bota
eller åtminstone lindra detsamma, är oss nu af nöden att
diskutera; ty såsom det beklagligen uti mångå fall nu är
bestäldt med samsället, hvarinnom icke allenast moralens,
Den 12 Juni.
633
utan äfven religionens sanningar äro i fara att betänkligt
rubbas af den s. k. tidsandan, känna vi oss nära nog
främmande
I våra fäders land med sina enkla seder,
Der sann gudsfruktan fanns och allt var tro och hederia
Kongl. Förordningen af d. 13 Sept. 1864 har härtill
i sanning stor del; och huru räntan vid minsta anledning
f. n. höjes, se vi af ett nyligen inträffadt förhållande vid
banken i Göteborg, detta köpmännens rätta hem inom
Sverige, hvilket haft till följd att äfven andra banker gjort
sammaledes.
Huru är det väl med vår lagstiftning i afseende på
konkurser? Gynnas icke der vidlag cessionanten genom
s. k. tvångsackord, dervid cessionanten i förening med
några af fordringsegarne kunna svekfullt bete sig emot
en annan borgenär.
Huru förhållandet i exekutions-väg? Gynnas icke
härvid oftast den lagsökte, genom tillerkändt anstånd med
skuldens betalande.
Öfverallt osäkerhet, trassel och svekfullhet, allt till
följd af en slappad moralitet.
Jag nödgas äfvenledes anhålla att få göra ett ytter¬
ligare citat rörande ett förhållande, som med denna fråga
eger ett oskiljaktigt sammanhang, eller angående pantlå-
narne, derom tidningen Nya Dagligt Allehanda för d. 23
Februari inncv:de år hade en artikel af följande lydelse:
»Stockholms Pantlånare.
Det torde vara på tiden att egna någon uppmärk¬
samhet åt denna samhällsohyra, som under de senare tjugo
åren vuxit upp likt svampar ur jorden och hvars antal
dagligen blir allt större, likasom deras oförskämdhet och
prejerier mot de fattige, som behöfva anlita dem, dag¬
ligen bli allt värre. Icke nog med att pantlånaren be¬
räknar sig till godo den oskäligt höga vinsten af 3 sk.
på riksdalern i månaden, således 75 procent pr år
(han är klok nog att ej räkna procenten i öre, eme¬
dan 6 öre på rdrn i månaden utgör blott 72 proc.), och
detta emot en pant, i värde motsvarande minst två gånger
lånesumman, utan dertill kommer äfven magasineringsaf-
gift, tilltagen i proportion af procenten. Låtom oss antaga,
att en fattig qvinna för att anskaffa bröd åt sina hung¬
rande barn bär till pantlånaren det enda plagg, hvax-med
lion anständigtvis kan skyla sin nakenhet och pantlånaren
derpå förskotterar henne t. ex. 1 rdr rint, så kan hon se¬
nast en månad derefter återfå panten emot erläggande af,
förutom kapitalet, i ränta 6 öre och i magasinshyra 6 öre,
summa 12 öre i månaden, hvilket pr år räknadt utgör 144
Den 12 Jani.
proc. Detta är ju oerhördt, eller hur? Men ännu oför¬
skämdare blir den fattiga qvinnan prejad, om hon icke är
i stånd att inom en månad återlösa panten. I sådant fäll
skickar nemi. pantlånaren den af honom förskotterade varan
till assistansen för att derstädes för hans räkning belånas,
hvarvid han ytterligare debiterar hvarje pant, den må vara
af högt eller ringa värde, en belåningsafgift af 50 öre.
Samma belopp betingar han sig för hvarje omsättning.
Låtom oss nu vidare antaga, att den fattiga qvinnan först
en vecka, sedan panten blifvit af pantlånaren skickad till
assistansen, är i tillfälle att återlösa den. Huru hög ränta
får hon då betala? Den gränsar sannerligen till det fa¬
belaktiga. Först ränta och magasinshyra 12 öre, dertill
belåningsafgiften 50 öre, summa 62 öre för 100 på en tid
af en och en fjerdedels månad, hvilket, för år räknadt, ut¬
gör 595 procent, som pantlånaren stryker i sin ficka. På
dessa orimliga vilkor utlemnar pantlånaren assistanssedeln,
hvarefter den fattiga qvinnan får sjelf hemta panten å as¬
sistansen och ytterligare erlägga den derstädes stadgade
afgiften, som dock i jemförelse härmed är en obetydlig¬
het*). Att denna vidunderligt höga procentsiffra icke är
diktad, utan grundad på verkliga fakta, kunna tusentals
arbetarefamiljer bestyrka.
Om någon frågar: huru har denna, så att säga, in¬
dustrigren af det menskliga eländet uppkommit och huru
uppehälles den, så svara vi: den är ett barn utaf lättjan
och uppehälles genom åtskilliga kapitalisters snikenhet och
begär efter slem vinning. De fleste pantlånare hafva nem¬
ligen från början varit drängar, betjenter och dylikt. Det
är icke vår afsigt att säga detta såsom någon mot dem
rigtad förebråelse. Bort det! Det vore för dem vida he¬
derligare och mera aktningsbjudande, om de fortfarande
förblifvit i dessa värf. När nu dessa personer efter några
års tjenst samlat ett litet kapital, så tänka de: hvad be-
höfver jag mera släpa och träget arbeta, jag vill ha ett
makligt lif; och så bli de pantlånare. Det är således i
första rummet lättjan, som förmår dem att inträda på en
sådan bana. Men ehuru rörelsen är lönande, så skulle
de likväl icke i början slå sig ut på sitt egna lilla kapi¬
tal. Af hvem få de då hjelp? Jo, af sådane kapitalister,
som icke sky att ockra på sina medmenniskor, men ej
hafva nog hård panna att sjelfva framträda. Desse bi¬
springa pantlånarne med större eller mindre summor mot
*) Den af assistansen hestitiuda räntan utgör icke fullt. 1 öre
(f) på relm i månaden. Dessutom ombesörjer assistansen numera
välvilligt och, som vi tro, utan afgift pantens omsättning', så vida
kapital och ränta inom 12 månaders förlopp erläggas. Begge dessa
omständigheter förtjena i hög grad allmänhetens uppmärksamhet.
Den 12 Juni.
635
un ränta, varierande från 25 till 50 proc. Såsom stöd för
detta påstående behöfva vi blott åberopa förhandlingarna
i den sorgligt, ryktbare pantlånaren Palmqvists och hans
yrkesbroder Östbergs konkurser.
Pantlåname äro sålunda i sjelfva verket ingenting
annat än den förnämare kapitalistens handtlangare eller
verktyg, och det var bland annat med fäst afseende på
att om möjligt hämma detta ofog, som Rikets senast för¬
samlade Ständer frigåfvo räntan, ehuru, sorn vi finna, åt¬
gärden i detta afseende ländt till föga båtnad.
Pantlånarne demoralisera samhället derigenom att de
tillskapa tjufvar. Yore det ej så lätt att hos pantlånarne
få belåna det stulna, så skulle tjufven betänka sig tvenne
gånger, innan han förgrepe sig på nästans gods. Men nu
kan han ögonblicket efter stöldens begående, och innan
den bestulne hunnit anmäla saken för vederbörande polis¬
tjänsteman, härför skaffa sig penningar. Denna lätthet att
afyttra det stulna godset bidrager i ej så ringa grad att
mångfaldiga brotten och öfverfylla fängelserna, hvarigenom
sä väl staten som individen kommer att lida, den förre
genom förökade bidrag till fångvårdens underhåll och den
senare genom moralisk och borgerlig död.
Det här öfverklagade onda skulle väl kunna afhjel-
pas, om drätselnämnden toge saken om hand och, sedan
det visat sig att allmänna pantlåneinrättningen å Riddar¬
holmen är otillräcklig att betjena allmänheten, genom in¬
rättande af 3:ne filialkontor, ett på Söder och två på Norr,
gjorde det möjligt för arbetarne att vid förefallande behof
få belåna sina effekter, så att han ej blefve tvungen att
för en spottstyfver, snart sagdt, sälja dem till pantlånaren,
ur hvars hand låntagaren får återköpa dem till fulla värdet.»
Reflexionerna i afseende på tillämpningen af ifråga¬
varande artikel på privat- och dylika banker torde göra
sig sjelfva.
Anhållande jag slutligen blott få hänvisa dertill, att
Hederv. Bonde-St:t, ombuden för dessa j'-l(:delar af Sven¬
ska folket, hvars röstvigt så ofta åberopas, afslagit ifråga¬
varande Betänk. (Lag-Utsk:ts N:o 48) och gillat motionä¬
rens framställning, eller att Kongl. Förordnrn d. 3 Sept.
1864 måtte upphäfvas; vid hvilket förhållande, för att an¬
vända Lag-Utsk:ts egna ord, ehuru till beredande af emot
hvad detsamma åsyftat aldeles motsatt resultat, — »och
då en återgång till den bundna räntan» skulle vara, en¬
ligt mitt förmenande, en rättvisa för det stora hela, fastän
för kapitalisterne, jag medgifver det, mindre behagligt
(medelst uppgörandet af det, genom nämnde Kongl. För¬
ordning, legaliserade procenteriet) — mitt vördsamma slut-
yrkande följaktligen blifvit afslag å Höglofl. Lag-Utsk:ts
Betänk. N:o 48 och bifall till motionen. Men då, såsom
Den 12 Juni.
jag tagit mig friheten att vid början häraf nämna, jag af
grannlagenhetsskäl ej vid frågans allt för knapphändiga
behandling den 1 Maj framställde denna min begäran,
hvilken i alla fall till ingenting skulle hafva gagnat, och
för mig ej återstod något annat, än att vid protokolls-
justeringen, uti form af reservation, få dessa mina af den
fullkomligaste öfvertygelse dikterade tankar uti Högl. K.
o. Ad:ns protokoll intagna, har jag nu hellre begagnat
mig af tillfället att vid föredragningen af denna inbjud¬
ning direkt få göra den framställning, hvilken annars i
form af reservation hade måst göras. Tilläggande jag så¬
som slutyttrande, att en snar framtid beklagligen nog
kommer att besanna hvad man så allmänt befarar, eller
att räntans frigifvande skall komma att medföra allt värre
och värre oredor och bekymmer uti våra affärsförhållanden.
Jag yrkar vördsamt, att inbjudningen måtte antagas.
Hr Nordenfalk, Carl: Här är icke, såsom den
örre värde talaren tycks hafva ansett, fråga om räntans
frigifvande, utan endast om ett tillägg till 2 §:n, i enlighet
med hvad Preste- och Borgare-Stånden beslutat; och får
jag, då detta tillägg skulle göra §:n tydligare, anhålla att
TI. o. Ad. måtte, för undvikande af votering härom i för¬
stärkt Utsk., antaga Lag-ITtsk:ts gjorda inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., antogs Utsk:ts inbjudning; och ansågs till följd
häraf den föreslagna voteringsproposm hafva förfallit.
Anmäldes och bordlädes:
Banko-Utsk:ts Meni. N:o 33, med anmälan om en
verkställd omröstning i förstärkt Banko-Utsk.; samt
Riddarh us-IJtsk:ts Betänkm:
N:o 12, med förslag till ny Instruktion för Riddarh.-
Direktionen och Riddarhusets tjenstemän; samt
N:o 13, med förslag till Ordningsstadga vid Adels-
möte.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. f 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Den 13 Juni.
637
Onsdagen den 13 Juni 1800.
Plenum kl. 1 e. ni.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 12 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-
lörslag:
N:o 76, ang:de reglering at utgifterna under Riks-
Statens Sjette Hufvudtitel;
N:o 77, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de för¬
ändring i gällande bestämmelser om godtgörandet af
kostnader vid laga skifte å boställe;
N:o 78, ang:de upplåtelse till Göteborgs stad af Elfs¬
borgs kungsladugård med dertill hörande lägenheter;
N:o 79, ang:de beviljadt anslag för jernvägens emel¬
lan Orebro och Arboga fortsättande till Köping;
N:o 80, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de för¬
ändrade bestämmelser i fråga om upplåtande åt enskilde
af Kronans mark i Norrlands och Kopparbergs län samt
om dispositionen af stubböresmedlen; och
N:o„81, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Åttonde Hufvudtitel.
Företogs val af en ledamot att å R. o. Ad:ns väg¬
nar deltaga uti innev:de års revision af Statsverkets samt
Bankens och Riksg.-Kont:ts tillstånd, styrelse och förvalt¬
ning, i stället för Kaptenen i K. M:ts flotta Sven Adolf
Carlsson Lagerberg, hvilken nämnde uppdrag sig afsagt,
och befanns, efter valförrättningens slut, dertill hafva blif¬
vit utsedd:
Hr Ankarcrona, Johan Henrik, Kapten-Löjtnant i K. M:ts
Flotta, med 35 röster.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utsk:ts Mem:r:
N:o 135, med förslag till stadganden i det nya reg-
lermtet för Riksg.-Kont., ang:de de under nuv:de riksdag
anvisade statsutgifter, äfvensom ang:de de för jernvägs-
byggnader och jernvägsmateriel beviljade anslag; och
638
Ben 13 .Tnni.
N:o 137, ang. den under innev:de riksdag verkställda
statsreglering samt anskaffande af de för Riksgäld skonto¬
rets utgifter erforderliga medel;
äfvensom Exped.-Utsk:ts Menur:
N:o 6, ang. rättighet för Utsk:ts kanslipersonal och
vaktbetjening att åtnjuta aflöning någon tid efter riksda¬
gens slut samt om anvisande af medel till gratifikationer
åt extra biträden inom kansliet, m. m.; och
N:o 7, ang. acceptering efter riksdagens slut af räk¬
ningar å tryckning och häftning af Bihanget till Riks-
Ståndens protokoll.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Sammans. Banko- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts d.
11 och 12 dennes bordlagda Utlåt. N:o 2, i ani. af väckt
motion om vidtagande af åtgärder för beredande af lätt¬
nad i myntcirkulationen emellan Sverige och Norge.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Frih. Liljencrants, Johan: Då denna fråga före¬
var inom Utsk:t, framställdes det yrkande, att ifrågav:de
åtgärd måtte tillämpas jemväl med afseende å Danskt
mynt. Detta förslag vann dock icke Utsk:ts godkännande,
hufvudsakligen på den grund, att man ansåg det vara
mindre lämpligt att bereda Danmark en sådan fördel.
Minoriteten, som önskade åtgärdens utsträckande äfven
till Danskt mynt, ansåg, att någon fördel ej derigenom
bereddes Danmark, utan att den endast afsåg att åstad¬
komma en lättnad för cirkulationen i Sverige, derigenom,
att man i uppbörden finge emottaga Danskt mynt. Det
är bekant, att i landets södra provinser cirkulerar en stor
qvantitet af nämnda myntslag; och naturligtvis skulle åt
allmänheten beredas en stor lättnad derigenom, att det
Danska myntet erhölle samma gångbarhet som det Svenska.
På grund häraf får jag anhålla om afslag å Utsk:ts
hemställan och bifall till riksdagsfullmägtigen Lönnbergs
förslag.
Frih. Alströmer, Oscar: Såvida man icke har
desto vigtigare skäl att andraga emot det af riksdagsfull¬
mägtigen Lönnberg framställda förslag, så tror jag, att
man gör rättast uti att med Frih. Liljencrantz förena sig
uti anhållan om bifall till detsamma. Då meningen är,
att det Danska myntet skall i Sverige gälla icke efter
myntvärdet utan efter silfvervärdet, så synes det mig vara
en stor fördel att kunna förvärfva silfver från detta land.
Att något egentligt gagn genom ifrågavarande åtgärd be-
Ben 13 Juni.
639
redes Danmark, tror jag icke, utan är det, enligt min tanke,
Svenska allmänheten, som deraf skördar nytta.
Jag yrkar således bifall till riksd.-fullmägtigen Lönn¬
bergs reservation.
Gr. Posse, Arvid: Då det icke kan medföra någon
våda, om i uppbörden emottagas Danska speciel- efter
deras verkliga silfvervärde, eller enligt samma grund som
Utsk:t föreslagit med afseende å Norska speciel-, och då
jag af erfarenhet har mig bekant, att under vissa tider af
året, synnerligast under höstetiden, en myckenhet Danskt
silfver skulle kunna inflyta i landet, såvida man vore i
tillfälle att få det an vändt efter dess silfverhalt, så vill jag
för min del understödja deras mening, sorn yrka bifall till
riksdagsfullmägtigen Lönnbergs förslag. Väl är det sannt,
att, om åtgärden inskränkes derhän, att Danska specier
emottagas endast vid uppbörden, är den icke fullt till¬
fredsställande, emedan derigenom icke kan vinnas, hvad
man egentligen skulle önska. För landets kommerciella
rörelse skulle det vara af vida större vigt, om man kunde
komma derhän, att Danska speciel- emottoges uti Riks¬
banken och dess kontor i provinserna. Detta är en fråga,
hvilken, enligt hvad jag hoppas, vid ett annat tillfälle
skall blifva föremål för representationens uppmärksamhet.
På grund häraf får jag anhålla om bifall till riksdags¬
fullmägtigen Lönnbergs hemställan.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten på den formella sidan af saken. En
motion har blifvit väckt af Frih. Cederström, deruti lian
yrkar, att åt Norskt mynt måtte beredas gångbarhet i
Sverige. Men vid frågans behandling i Utsk:t behagar
en reservant gifva nämnda yrkande en annan lydelse och
föreslår åtgärdens utsträckande jemväl till Danskt mynt.
Om reservanten velat hafva sitt förslag genomfördt, så
hade han inom laga tid bort derom väcka motion; men
att vid slutet af riksdagen göra sig till motionär och söka
få sin hemställan af R. St:r antagen, kan, enligt min tanke,
ej vara formenligt. Jag tror, att reservanten sträckt sitt
förslag utöfver det ämne, som utgjort föremål för Utsk:ts
behandling. Till XJtsk:t var nemi. öfverlemnad Frih. Ce-
derströins motion; och denna motion, sorn angick endast
Norskt mynt, har blifvit af Utsk:t tillstyrkt. Att nu till
följd af en reservants framställning gifva Utsk:ts hem¬
ställan en förändrad lydelse, tror jag ej vara öfverens¬
stämmande med våra former, ehuru ett Riks-Stånd annor¬
lunda bedömt saken.
Det nu anförda anser jag vara tillräckligt för att
motivera min anhållan om bifall till Utsk:ts förslag.
640
Den 13 Juni.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru den af mig i
ämnet väckta motion icke af Utsk:t ansetts föranleda ett
i alla dess detaljer ingående, omedelbart bifalls tillstyr¬
kande, har dock, till min glädje, grundtanken uti den¬
samma blifvit af Utsk:t med välvilja omfattad och, på sätt
vi här finne, för R. St:r framställd. Det är ock för mig
tillfredsställande, att de ledamöter hos R. o. Ad., hvilka
yrkat afslag å ITtsk:ts hemställan, icke gjort det af miss¬
nöje med denna grundtanke, utan allenast emedan de
fastmera velat utsträcka dess tillämpning jemväl till Danskt
mynt. Jag kunde gerna deruti förenat mig, om jag från
början trott att motionens framgång derigenom befordrades
och att icke tilläfventyrs ett afslag derå kunde vara att
befara. Jag föresåg följande invändning: — om nemligen
en sådan utsträckning borde ske, hvarföre stadna med
Danmark? Hvarföre icke låta åtgärden tillämpas äfven
med afseende å Finnland med flere våra grannländer,
hvilka äfven ega ett ordnadt myntsystem? Bör icke i
främsta rummet likställighet beredas åt förhållandet emel¬
lan de med hvarandra politiskt förenade rikena, enär dessa
rikens samband i följd häraf är af helt annan natur, än
gemensamheten i affärsförhållanden kan emellan vårt fä¬
dernesland och andra grannlandet innefatta? Den ledande
tanken i mitt förslag har visserligen varit en åsyftad lättnad
uti myntcirkulationen för Sverige, och kan den mera full¬
ständigt vinnas på det sätt, reservanten yrkat, vore det
mig naturligtvis ej emot, utan tvertom, men jag har ansett
företrädesvis angeläget att sådan åstadkommes emellan
Sverige och Norge, just till följd, dels af dessa länders
särskilda förhållande till hvarandra, dels ock af den stora
svårighet, som i det praktiska, dagliga lifvet nu sig företer
uti alla de närmast riksgränsen belägna provinser, i af¬
seende på Norskt mynts emottagande, enär dess, om än
ringa, skiljaktighet från det Svenska vållar osäkerhet, hu¬
ruvida det kan med skäl vara hos oss gångbart. Min
mening är ingalunda att i uppbörden besagde mynt emot-
tages annat än enligt dess verkliga silfvervärde, och jag
vill att detta skall vara allmänt kändt; men med dessa
begge vilkor, vore det en verklig välgerning mot hela
gränsbefolkningen och långt in i landet, om brödrarikets
mynt finge gälla i rörelsen för hvad det är. I afseende
å Danskt mynt åter har jag af personer, till hvilkas ut¬
sago jag ansåg mig böra hysa tillit, inhemtat att dylik
olägenhet ej af det närvarande förhållandet alstrades, enär
besagde mynt kurserade al pari i hela södra Sverige med
det Svenska, dervid vi ingenting förlorade, emedan Dan¬
ska specien är en liten mån mera värd än vår. Emed¬
lertid och om än sålunda icke alla de samma olägenheter
vidlådade
Den 13 Juui.
bil
vidlådado myntförhållandet med Danmark, som med Norge,
och jag sålunda trott angelägnast vara att dessa sistnämnda
först afhjelpa, nekar jag icke att åtgärden torde framdeles
böra utsträckas; dock, och med hänsigt till frågans nu¬
varande formella skick, finner jag mig vara tacksam för
det understöd idéen från flere talare fått, åtnöjandes jag
mig med att, på grund af det ofvansagda, anhålla om
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Frih. Cederström har
motsatt sig ett beslut i öfverensstämmelse med riksdags-
fullmägtigen Lönnbergs förslag. Enligt min tanke borde
dock Frilén med glädje se, örn hans motion kunde gifva
anledning till ett beslut, som utan tvifvel skulle komma
att medföra största praktiska nytta. Frilen har äfven
sagt, att om åtgärden skulle tillämpas med afseende å
Danmark, borde den jemväl utsträckas till våra öfriga
grannländer. Dervid glömmer dock Frilen, att myntenheten
i de Skandinaviska länderna är densamma, nemi. specien,
hvilken till sitt värde i alla tre länderna är i det när¬
maste lika.
Det visar sig stundom, att silfverstocken i vårt land
nedgår. Detta skulle i icke ringa mån komma att mot¬
verkas, om den här föreslagna åtgärden kunde åväga¬
bringas. Afven den Svenska handeln, synnerligast span-
inålshandeln, skulle komma att deraf skörda betydande
fördelar. De personer, hvilka drifva spanmålsaffärer, skulle
då kunna emottaga Engelska vexlar ställda på Köpen¬
hamn. Dylika kunna nu ej släppas ut i rörelsen just till
följd deraf, att Dauskt mynt ej eger gångbarhet i Sverige.
Detta förhållande är så opraktiskt och medför så många
olägenheter, att jag hade hoppats, att ingen röst skulle
på detta rum höja sig emot en förändring i nämnda hän¬
seende.
Hvad beträffar den af Gr. Mörner framställda anmärk¬
ning rörande det formella af saken, så tror jag det vara
ganska vanligt, att en motionärs framställning inom Utsk:t
undergår förändringar och modifikationer. Enligt min
tanke lägga således våra sedvanliga former ej något hin¬
der i vägen för ett besluts fattande i öfverensstämmelse
med reservanten Lönnbergs hemställan.
Af dessa skäl och i betraktande af den praktiska nytta
för landet, ifrågav:de åtgärd utan tvifvel komme att med¬
föra, får jag anhålla örn bifall till riksdagsfullmägtigen
Lönnbergs förslag.
Frih. Alströmer: Jag vill visserligen icke bestrida
riktigheten af den formella betänklighet, Gr. Mörner fram-
H. V. 41
642
Den 13 Juni.
ställt; men jag tror, att om saken är i och för sig god,
så kan man i detta fall låta formen vika, synnerligast som
man kan sätta tillit till reservantens uppgift, att frågan
om åtgärdens utsträckande till Danskt mynt inom Utsk:t
föll på allenast en röst. Den omständighet, att i södra
Sverige Danskt silfvermynt temligen allmänt användes i
liqvider, är en ytterligare anledning till besluts fattande
i syfte, att det efter sitt silfvervärde måtte få emottagas
vid uppbörden; ty det är klart, att då en stor mängd af
detta silfver finnes hos allmänheten, så utgör det en olä¬
genhet, att nämnda silfver ej vid uppbörden emottages.
Då det ej är meningen, att det Danska silfret skall gälla
lika med det Svenska, utan efter sitt silfvervärde, så skulle
en icke ringa fördel ernås genom åtgärdens utsträckande
jemväl till nämnda mynt.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Till alla delar
instämmer jag med Gr. Mörner uti den af honom fram¬
ställda anmärkning rörande den formella delen af frågan.
Det är oss alla bekant, att Banko-Utsk:t eger motionsrätt:
men denna rätt har Utsk:t vid detta tillfälle ej velat be¬
gagna. Enligt lemnade upplysningar har det emellertid
berott på endast en röst, att Utsk:t ej gjort framställning
i enlighet med riksdagsfullmägtigen Lönnbergs förslag.
Hvad beträffar sjelfva saken, så synas de skäl, hvilka
tala för bifall till nämnda förslag, vara kraftigare än de,
hvilka begrunda Frih. Cederströms motion. Gemensam-
heten med Danmark är nemi. måhända ännu lifligare än
med Norge i afseende å myntcirkulationen. Då detta är
den enda gång, jag hittills varit i tillfälle att ådagalägga
sympathier för skandinavism, och ett dylikt tillfälle kanske
för mig aldrig mer erbjuder sig, så är jag glad att nu
kunna i min mån bidraga till framgången af ifrågava¬
rande förslag. För min del kan jag omöjligen inse, huru
några vådliga följder skulle kunna uppkomma deraf, att
den föreslagna åtgärden utsträcktes äfven till Danmark;
tvertom tror jag, att en betydande fördel derigenom skulle
uppstå. Det förhållande, som sålunda skulle uppkomma,
saknar ingalunda sitt motstycke i andra länder. Det är
t. ex. bekant, att den Preussiska thalena eger gångbarhet
öfver nästan hela Tyskland.
Jag kommer således att rösta bifall till riksdagsfull¬
mägtigen Lönnbergs förslag; och ber jag att få tillägga,
att enär frågan kommer att öfverlemna» till Kongl. Maj:t,
och således undergå en noggrann pröfning, så torde man
deruti kunna se en anledning till den förhoppning, att åt¬
gärder komma att vidtagas i syftning att få de tre Skan¬
dinaviska rikenas silfvermynt med hvarandra öfverens¬
stämmande till skrot och korn.
Den 13 Juni.
643
Gr. Posse: Af diskussionen synes framgå, att fler¬
talet af K. o. Ad:ns ledamöter anser det vara en obestrid¬
lig fördel, att främmande silfver flyter in i landet, oafsedt
hvarifrån det kommer. Deremot har i afs:de å den for¬
mella sidan af saken blifvit af Gr. Mörner framställd en
anmärkning, hvilken jag skulle tillerkänna full giltighet,
såvida riksdagsfullm:n Lönnbergs förslag afsåg ett defini¬
tivt beslut. Då emellertid nämnda förslag endast afser en
skrifvelse till Kongl. Maj:t, så tror jag, att man väl kan
öfverse med den brist på iakttagande af formen, som skulle
kunna läggas R. o. Ad. till last, för den händelse R. o. Ad.
bifölle berörda förslag.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Efter hvad Gr.
Liljencrants anfört behöfver jag ej vara vidlyftig, utan in¬
skränker jag mig till att i allo instämma i de åsigter, som
blifvit af honom uttalade. Jag ber endast att få tillägga,
att under de sista 20 åren, då jag nästan årligen besökt
Danmark, har jag erfarit, huruledes anmärkningar der
blifvit framställde i anledning deraf, att det Danska silf-
vermyntet ej är gångbart i Sverige. Uti Köpenhamn åt¬
minstone emottages åter det Svenska myntet lika med det
Danska; sammaledes borde väl, särdeles uti de till Dan¬
mark gränsande Svenska provinserne, förhållandet vara
med det Danska myntet. Genom ett bifall till riksdags-
fullmägtigen Lönnbergs förslag skulle vi äfven, synes det
häraf, gå våra Danska bröders önskan till mötes.
Sedan ofverläggningen härefter förklarats fulländad,
förmälte Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats dels bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad och
dels bifall dertill med följande förändrade lydelse: »att
R. St:r hos K. M:t i underdånighet anhålla, att K. M:t
täcktes låta utreda, huruvida icke, till fördel för rörelsen
och gemenskapen emellan de Skandinaviska rikena, den
åtgärd vore lämplig och borde vidtagas, att vederbörande
auktoriteter, som hade uppbörd af statsmedel om händer,
berättigades och förpligtades att vid uppbörden emottaga
hvilketdera landets silfvermynt som helst efter dess rätta
silfvervärde samt, om så pröfvas nödigt, till en kommande
Riksdag afgifva nådig framställning i ämnet.»
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till Utsk:ts hemställan oförändrad, hvarvid sva¬
rades många nej jemte några ja, och sedermera propos.
på bifall till densamma med ofvanomförmälda förändrade
lydelse, då svaren utföllo med många ja jemte några nej:
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
644
Den 13 Juni.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Dag-Utsk:ts den 11 och 12 dennes på bordet lagda Be¬
tänk. N:o 60, i ani. af väckta motioner om förändring i
stadgandena ang. giftomannarätt.
Utsk:ts å sid. 4 afgifna författningsförslag.
Hr Ramsay, Anders Henrik: I likhet med åt¬
skilliga af de Hrr, hvilka antecknat sig såsom reservanter
emot Utsk:ts förev:de förslag, anser jag detsamma hvar¬
ken vara behöfligt eller nyttigt. Det hufvudsakligaste
skäl, som för detsamma blifvit af Utsk:t anfördt, är, att
då qvinna vid viss ålder eger råda öfver sig och sitt gods,
bör hon äfven vara berättigad att vid samma ålder råda
öfver sig i afseende å ingående af äktenskapsförbindelse.
Enligt min tanke förefinnes emellertid en betydlig skilnad
emellan dessa båda fall. Genom knytande af äktenskaps¬
förbindelse kan nemligen qvinnan komma att ingå förhål¬
landen, hvilka medföra verkningar på öfriga medlemmar
af familjen; och så länge man anser familjebandet medföra
förpligtelser, måste man äfven betrakta familjen såsom
berättigad att tillse, att äktenskapsförbindelser af dess
medlemmar ej lättsinnigt ingås. Någon anledning till
missbruk af nu gällande stadgande tror jag icke kunna
med skäl anföras; och någon grund förefinnes således icke
att antaga en förändring, som djupt ingriper i den bestå¬
ende lagstiftningen. Förevarande förslag, likasom åtskil¬
liga andra, som under innevarande riksdag afgifvits, inne¬
bär ett sträfvande att mer och mer verka till familj eban-
dets upplösning. De bestämmelser af ifrågavarande art,
som förefinnas uti R. o. Ad:ns privilegier, äro visserligen
af föga betydelse; men så länge de finnas, bör man väl
verka för deras upprätthållande.
Af nu anförda skäl får jag anhålla om afslag å Ut-
sk:ts förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran: Uti det förslag till för¬
ändring i ifrågav:de hänseende, som vid sednaste riksdag
afläts, bibehölls rättighet för fader att vara sin dotters
giftoman, utan afseende å hvilken ålder dottern uppnått;
och, i händelse af faders frånfälle, var en dylik rättighet
bibehållen för moder. Detta band anser jag ega god grund
för sig; och jag kan ej gilla, att man nu vill upplösa det
förhållande emellan föräldrar och barn, som derigenom
Den 13 Juni.
645
vidmakthölls. Denna omständighet anser jag vara ett till¬
räckligt skäl att yrka afslag å Utsk:ts förslag.
Frih. Armfelt, Magnus: Det Betänk., som nu före¬
ligger till behandling, utgör på det hela taget en kom¬
promiss af Betänkm, som TJtsk:t vid olika riksdagar aflåtit.
Vid sista riksdagen inkom Utsk:t med ett förslag af gan¬
ska egen art, hvilket vid votering i förstärkt Utsk. blef
R. Stms beslut. Detta förslag bibehöll giftomannarätt för
föräldrar, äfven sedan mö uppnått 25 års ålder, men skiljde
sig från det nu förevarande förslaget hufvudsakligen der¬
uti, att det bestämde, att, derest föräldrarne voro döde,
skulle giftomannarätten innehafvas icke af de i 1 kap. 3
§ G. B. omnämnda skyldeman, utan af en af Rätten för¬
ordnad person. Emot detta förslag framställde Högsta
Domstolen åtskilliga anmärkningar, och flere af Utsk:ts
ledamöter ansågo derför det vara bäst, att Utsk:t sökte
att, med bibehållande af den vid sednaste riksdag uttalade
princip, endast rätta redaktionen sålunda, att den blef öf¬
verensstämmande med Högsta Domstolens åsigt. Andra
åter — och till dessa bekänner jag mig — ansågo, att
giftomannarätten borde bibehållas oförändrad, sådan den
nu är, för mö, till dess hon fyllt 25 år. Att bibehålla
giftomannarätten för mö, för den händelse föräldrarne
lefde, men låta henne vara derifrån fri, om de voro döde,
fann Utsk:t vara en inkonseqvens; och det finnes väl icke
någon giltig anledning, hvarför en mö, på grund af den
omständighet, att hennes föräldrar lefva, skulle vara min¬
dre skicklig att välja sig en make, än om dessa äro döde.
Jag vet väl, att såsom skäl för att bibehålla giftomanna¬
rätten hos föräldrarne har anförts, att det vore nödvän¬
digt, icke på det att fader och moder skulle tillråda qvin-
nan att taga den bäste och förhindra henne att taga den
sämste, utan på det pietetsförhållandet inom familjen måtte
bibehållas oförkränkt. Nu är det emellertid en sak att
taga råd af sina __ föräldrar, och en annan att tvingas att
rådfråga dem. Är qvinnan sådan, som hon inom en sed¬
lig familj bör vara, så tager hon sina föräldrars råd utan
att dertill behöfva tvingas af lagen. Detta med afseende
derå, hvarför jag anser ingen skilnad böra göras emellan
qvinna, hvars föräldrar lefva, och qvinna, som saknar för¬
äldrar, när hon uppnår 25 års ålder.
Hvad åter beträffar frågan, huruvida den föreslagna
förändringen är nödvändig och nyttig, så måste detta bero
på den erfarenhet, hvar och en kunnat förvärfva derom,
huruvida giftomannarätten missbrukas. I detta hänseende
får jag förklara, att inom min erfarenhet ligga högst få
fall af sådan beskaffenhet. Deremot måste ett helt Riks-
Stånds — nemi. Bonde-St:ts — erfarenhet vara ganska vik
646
Dea 13 Juni.
på dylika exempel. Detta Stånd uttalade sig ock vid sed-
naste riksdag för bifall till Utskrts i ämnet då afgifna för¬
slag, emedan dess ledamöter hade sig bekanta många fall,
då giftomannarätten blifvit missbrukad, icke allenast af
aflägsnare skyldemän, utan till och med af föräldrar. Med
en sådan erfarenhet fann Ståndet således en förändring
nödvändig och nyttig.
1 principielt hänseende synes det mig billigt och rätt¬
vist, att en mö, som af lagen är förklarad berättigad att
sjelf råda sig och sitt gods, —• endast detta medgifvande
innebär, enligt min tanke, ett upphörande af giftomanna¬
rätten för henne, — bör få råda sig i den för henne vig-
tigasto angelägenhet, nemi. i val af make. Att åter säga,
att en qvinna, som uppnått 25 års ålder, icke är mogen
att utöfva en sådan rättighet, är ett påstående, som jag i
sanning ej kan fatta. Huruvida hon vid denna ålder kan
vara skicklig att sköta affärer, derom kunna tankarne wara
delade; men deremot torde det knappast kunna sättas i
tvifvel, att lion då är mogen att bedöma, hvad till hennes
framtida lycka erfordras, äfvensom att hon är berättigad
att, om ödet så fogar sig, taga miste i detta hänseende.
Ett ytterligare skäl för bifall till LTtsk:ts förslag har
jag funnit uti den omständighet, att det är stäldt i när¬
maste öfverensstämmelse med det beslut, som fattades vid
Finska landtdagen 1863—64. Såsom bekant var den Fin¬
ska lagstiftningen i denna del alldeles lika med den Sven¬
ska omkring 1809. Derefter inträdde en stagnation uti
nämnda lagstiftning, under det vi sökte åt vår gifva be¬
hörig utveckling. Då finska landtdagen sammanträdde år
1863, fick den emottaga proposition ang:de förändring af
den del af lagstiftningen, sorn rörde qvinnans myndighet
och giftomannarätten. Enligt nämnda propos., hvilken
efter vederbörlig granskning af landtdagen antogs, be¬
stämdes för qvinna tvenne myndighetsåldrar, nemi. en,
som motsvarar den hos oss föreskrifna med afs:de å man,
och en fullständig myndighetsålder, som inträder vid fyllda
25 år. I öfverensstämmelse härmed beslöts, att qvinna vid
fyllda 21 år skulle vara fri från giftomannarätten; och här¬
uti stadgades endast den inskränkning, som jemväl Utsk:t
nu föreslagit, att hon ställdes i likhet med son eller dot¬
ter, som under de i 6 kap. 2 § G. B. nämnda omständig¬
heter gifter sig emot föräldrars vilja, Enligt min tanke
vore det oss föga värdigt, om vi nu år 1866 underläte
att fatta ett beslut i denna del, som våra Finska bröder
redan år 1864 ansågo sig böra fatta. I anseende dertill
att vi endast hafva en myndighetsålder och först vid denna
ålder lemna qvinnan frihet från giftomannarätten, taga vi
dock ej steget så fullt ut som de.
Den 13 Juni.
647
Med stöd af dessa skäl anhåller jag om bifall till
Utsk:ts förslag.
Hr Tersmeden, Per Reinhold: Ehuru jag i den¬
na fråga är hufvudsakligen förekommen af den siste vär¬
de talaren, anhåller jag dock att derom få yttra några ord.
I vår lag gällande stadganden rörande giftomanna¬
rätten hafva alla hufvudsakligen utgått från en princip,
nemi. slägtens absoluta välde öfver den ogifta qvinnan,
eller, såsom hon i lagstil kallas, mö, till skilnad från
enka, hvilken man i detta fall gifvit full frihet, med det
undantag allenast, som återfinnes i 6:fe kap. 2:dra §:n
Gifterm.-Balken. Sednaste Riksdag hade, såsom bekant
är, för sin del beslutat en inskränkning i giftomannarätten
derhän, att densamma bibehölles endast för föräldrar,
ehvad dottern var myndig eller omyndig, samt att, om
föräldrarne vore döde, rätten skulle förordna giftoman för
mö, som ej till myndig ålder kommit, då deremot myn¬
dig mö skulle vara från giftomannarätten fri. Sedan K.
M:t å detta förslag vägrat sin sanktion, har Utsk:t nu
framlagt en reform, hvarigenom enahanda frihet, som re¬
dan är förunnad qvinna att förfoga öfver sin egendom,
skulle lemnäs henne att förfoga jemväl öfver sin person,
och jag kan, i likhet med Frih. Armfelt, ej finna detta
Utslcts förslag annat än i högsta grad billigt, rättvist och
tidsenligt. Att samma person, som redan eger laglig rätt
att sjelf sköta sina ekonomiska angelägenheter, skulle för¬
hindras att. i den för henne vigtigaste angelägenhet, nemi.
lifvets och hjertate, sjelf utöfva sin bestämmelserätt, är
någonting som enligt min tanke icke allenast är en vid¬
underlig brist på följdriktighet i lagstiftningen, utan jem¬
väl innebär ett ingrepp i de naturliga rättigheterna. Att
det moraliska tvång, sorn föräldrar och slägt nu kunna
utöfva, kan medföra ganska menliga följder, torde icke
kunna förnekas. Man har sett förhållanden uppkomma,
hvilka man någon gång gifvit den besynnerliga benäm¬
ningen ogifta makar; andra förhållanden af ännu sämre
art, hvilka man skulle kunna kalla gifta omakar, äro kan¬
ske icke så sällsynta. För min del kan jag icke inse, att
genom den ifrågav:de åtgärden några menliga följder skulle
kunna uppkomma, synnerligast om man tager i betrak¬
tande att det moraliska inflytande, som af goda föräldrar
utöfväs på välartade barn, innebär ett vida bättre skydd,
än man kan inlägga uti ett lagstadgande. Saknas nämn¬
da garanti, så båta alla öfriga åtgärder föga.
Hvad slutligen beträffar det förhållande, som blifvit
af den förste talaren vidrördt, vill jag nämna, att jag hop¬
pas och är öfvertygad, att 29:de §:n i R. o. Ad:ns privi¬
legier icke skall komma att härvid utgöra något hinder.
648
Den 13 Juni.
Jag hoppas det af eder rättskänsla och eder ridderlighet.
Mina Hrr! och att således den sista Stånds-riksdagen skall
kunna värdigt afslutas derigenom, att man hembär en hyll¬
ning, icke åt qvinnan, såsom bruket är vid vissa större
festligheter, utan åt en stor grundsats, en grundsats,
som kan utöfva ett mäktigt inflytande på hela det sociala
lifvet.
Jas: röstar bifall till Utsk:ts förslag.
O ~
Hr von Gegerfelt, Herman Georg: Att en lag¬
förändring i det ifrågarde syftet står i konseqvens med
den nuv:de lagstiftningen om qvinnans myndighet, kan
icke förnekas. Då lagen tillerkänner en person rättighet
att råda öfver sin egendom, synes mig nemi. deraf vara
en följd, att personen jemväl må råda öfver sig sjelf.
De skäl, som emot lagförändringen blifvit anförda,
äro af mera praktisk än theorotisk natur, och äfven såsom
praktiska torde de icke ega giltighet. Man må nu klaga
öfver slägtbandets upplösning, men ett obestridligt faktum
är det dock, att individen allt mera och mera sträfvar
efter sjelfständighet. En lagförändring i den ifrågav:de
syftningen är ock ett steg på denna bana.
De fall, då giftomannarätten blifvit, på grund af egen¬
nytta, missbrukad, äro icke få, och äfven om de det vore,
är dock säkert, att de fall, då giftomannarätten blifvit be¬
gagnad i ett godt syfte, för att afvärja skada, äro vida
färre. Det högsta, man i sådant afseende kunnat åstad¬
komma, har också vanligen varit blott en tidsutdrägt.
Allt sedan 1809 hafva vi gått framför våra Finska
bröder i afseende å lagstiftningens utveckling. I föreva¬
rande hänseende hafva de dock redan hunnit före oss,
och jag kan då icke finna något skäl, hvarföre vi längre
skulle förblifva på den ståndpunkt, vi i detta fall för när¬
varande intaga.
Jag instämmer med dem, som yrka bifall till Utsk:ts
förslag.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik: Jemte det jag
i allo instämmer i Frih. Armfelts anförande, som synes
mig så tillfyllestgörande, ber jag att få fästa uppmärk¬
samheten derpå, att det synnerligen är från Bonde-St.,
som klagomål öfver den i ifrågav:de ämne för närv:de
gällande lagstiftningen försports. Motionärerna i ämnet
äro vid denne riksdag Carl Johan Svensén och Josef
Oscar Almqvist. Den förra är från ett af rikets sydliga¬
ste och den sednare från rikets nordligaste provins. Den¬
na omständighet är, i min tanke, af icke ringa betydelse.
Bonde-St. har också nära nog enhälligt biträdt tJtsk:ts
förslag, och då jag anser detta vara både rättvist och
Den 13 Juni.
649
nyttigt, anhåller jag att R. o. Ad. måtte fatta enahanda
beslut.
Gr. Mörner: I den recit, Utsk:t gör af K. M:ts Nåd.
Skrifvelse i anledning af det beslut R. St:r för sin del
vid föreg:de riksdag i ämnet fattat, förekommer, att K.
M:t förklarat den »grundsats, att ogift qvinna, som fyllt
25 år, ej vidare skulle stå under giftoman, så vida hen¬
nes föräldrar voro döda, men deremot, om någondera af
dem lefde, fortfarande vara underkastad målsmansskap i
berörda hänseende, kunna, med afseende å grunderna för
giftomannarätten, anses i och för sig följdriktig.» Att K.
M:t, sedan Högsta Domstolen afgifvit utlåtande och Stats¬
rådet blifvit hördt, uttalat denna åsigt, må för oss, som
förfäkta nämnda grundsats, vara hugneligt, enär deraf
torde befinnas, att vi icke så alldeles, som man här emot
oss framkastat, talat emot rättvisa, billighet, m. m.
För öfrigt vill jag anmärka, att det sällan torde in¬
träffa att en mö, hvars föräldrar lefva, erhåller något arf.
Hon har således i vanliga fall icke någon förmögenhet
att råda öfver, och då hon derföre i allmänhet måste vistas
hos föräldrame och af dem åtnjuta underhåll, torde hon
äfven böra fortfarande till dem stå i det förhållande, som
egnar en dotter.
En föreg:de värd talare har omnämnt förhållandet
med s. k. »ogifta makar.» Jag tror, att, om man närmare
söker upplysning om anledningen till föreningen emellan
sådana personer, skall man finna, att dylika föreningar
icke i allmänset varit föranledda at giftomans vägran af
samtycke till mös giftermål. Orsaken torde snarare ligga
å motsatta sidan eller uti mannens obenägenhet att låta
föreningen iklädas behörig form, och i allt fall lärer nämn¬
da missförhållanden icke kunna afhjelpas genom ett stad¬
gande i det föreslagna syftet.
En annap värd talare har ansett, att hufvudsakliga
påföljden af g i ft o m a n n a - r ä 11 e n s begagnande vore, att der¬
igenom en tidsutdrägt kunde vinnas. Ja, Mina Hrr!
äfven om bibehållandet af giftomannarätten icke hade an¬
nan påföljd, än denna, vore dock ensamt deri en, i min
tanke, icke ringa fördel, ty tiden framkallar ofta efter¬
tanke oell eftertanken skingrar många synvillor. Denna
tidsutdrägt kan äfven stundom förekomma bedrägerier.
Jag tror således, att ensamt den omständighet, att ett råd¬
rum till öfverläggning och en uppmaning till granskning
gifves genom giftomannarättens bibehållande, utgör en
kraftig anledning ap vid detta tillfälle gå varsamt tillväga.
Om Lag-Utsk:t, vid afgifvandet af sitt förslag, följt
det yrkande, som blifvit framstäldt af tvenne motionä¬
rer af Bonde-St., att nemi. de anmärkningar, som blifvit
650
Den 13 Juni.
i afseende å B. St:rs vid förra riksdagen fattade beslut
gjorda i Statsrådet och Högsta Domstolen, skulle i för¬
slaget iakttagas, då hade åtminstone för mig en stor del
af betänkligheterna blifvit undanröjd; men Utsk:ts åsig-
ter synas hemtade, icke från nämnda motioner, utan från
en motion, sorn blifvit väckt inom detta Stånd. Det är
Hr Ulfsax, som liar äran af att hafva framställt de grun¬
der, hvarpå Utsk:t byggt. Hr Ulfsax’ motion åter stöder
sig vid den nya Finska lagstiftningen i ämnet, hvars följ¬
der dock, i min tanke, äro väl färska för att kunna för
oss tjena till ledstjerna.
Då Utsk:t så sent framställt sitt förslag, att en åter-
remiss numera icke skulle hafva någon påföljd, och då vi
hafva utsigt att om 8 månader se den nya riksdagen för¬
samlad, samt denna bör blifva i tillfälle att utarbeta ett
förslag, vare sig i denna eller i en modifierad riktning,
tror jag, att ingenting äfventyras af ett uppskof, och fort¬
far derföre att yrka afslag.
Hr Kamsay: 1 afseende å det ifrågavrde förslaget
hafva skäl blifvit anförda, både för och emot, men oak¬
tadt alla de vacka saker, som blifvit andragna för den
föreslagna förändringen, kan jag dock icke finna anled¬
ning att vilja medverka till en förändring i den nu be¬
stående lagstiftningen. Denna är öfver 100 år gammal
och afser att sammanhålla familjebandet.
Afven om, såsom Frih. Armfelt anfört, anledning skulle
förefinnas * till klagomål öfver missbruk, måste dock exem¬
plen vara ganska få, och jag åtminstone har under praktik
på juridiska banan icke deraf kommit i erfarenhet. Jag
vill dessutom åberopa, att 3 af Preste-St:ts ledamöter i
Lag-Utsk:t reserverat sig emot förslaget, såsom »hvarken
behöfligt eller nyttigt». Dessa ledamöter måste, i min
tanke, anses ega väl så mycken erfarenhet som ledamö¬
terna af det Stånd, inom hvilket, enligt Frih. Armfelts
uppgift, yrkandet på förändring skulle vara synnerligen
starkt.
Hvad i Finland blifvit beslutat, synes mig icke kun¬
na tjena till ledning vid våra beslut, ty utom det att för¬
hållandena i de båda länderna torde vara något olika,
bör man besinna, att förändringen vidtagits i Finland på
grund af framställning från regeringen, hvilken framlagt
sitt förslag efter noggrann pröfning.
Om ock, såsom Hr von Gegerfelt anfört, en full kon¬
seqvens kunde fordra eftergifvande af giftomannarätten,
sedan ogift qvinna erhållit utsträckt rätt att blifva myn¬
dig, kan jag dock icke finna, att man bör så slafviskt följa
konseqvensen, att man för dess skull vidtager förändrin¬
gar, som man anser icke skola blifva gagneliga. För öf-
Den 13 Jnni.
651
rigt är det ännu icke afgjordt huruvida den utsträckta
myndigheten för qvinnan medfört synnerligen goda frukter.
Jag vidblifver mitt yrkande om afslag.
Gr. Liljencrants: Då förevarande fråga, efter min
uppfattning, är af den beskaffenhet, att den mindre kan
betraktas såsom en rent juridisk fråga än såsom en för
hela samhället i praktiskt hänseende vigtig angelägenhet,
anser jag mig berä ttigad att, oaktadt jag saknar juridiska
insigter, i ämnet yttra några ord.
De af Husets ledamöter, som understödt Utsk:ts för¬
slag, synas mig utgå från den åsigt, att när man kan an¬
förtro qvinnan att vid viss ålder sjelf förvalta sin egen¬
dom, bör man äfven tillerkänna henne rättighet att råda
öfver sin person. Jag ber Hrr:ne härvid besinna, om dessa
saker äro med hvarandra jemförliga och om de stå i det
oskiljaktiga samband med hvarandra, som man här för¬
menat. , Det är obestridligt, att qvinnan, mera än man¬
nen, är omtänksam i afseende å handhafvandet af de an¬
gelägenheter, som kunna härröra af myndigheten, men
helt annorlunda förhåller det sig, när qvinnan skall di¬
sponera öfver sin person, ty då ledes hon uteslutande af
hjertats känslor, och hennes omdöme vilseföres då lätt i
afseende å föremålets värde. Jag tror icke, att någon,
som har erfarenhet att det menskliga lifvet, kan påstå,
att qvinnan med samma lugn kan afgöra om sin hand,
som om sin förmögenhet. Jag har sett flera fall, då qvin¬
nan gift^ sig emot sina föräldrars råd, men i alla desea
fall har också äktenskapet blifvit ytterst olyckligt och qvin¬
nan har under hela sitt lif måst ångra, att hon icke litat
till föräldrarnes lugna och pröfvade omdöme.
Man har sagt, att, synnerligast bland allmogen, gifto-
mannarätten ofta blifvit missbrukad. Jag tror, att så är
händelsen, förnämligast till följd af högfärd och olika för¬
mögenhets vilkor; men det är väl icke bevist, att någon
skada deraf skett, och äfven om någon gång deraf för¬
orsakats ett hjertelidande, är dock detta af mera öfver-
gående natur, än det lidande, som oundvikligen måste
uppstå till följd af förbiseende af föräldrars vilja, ty
detta lidande räcker hela lifvet.
Hvad som i förslaget synes mig aldra bedröfligast,
är, att enligt detsamma stadgandet skulle bihehållas der¬
om, att föräldrarne äro berättigade att göra sin dotter
arflös. I mili tanke är det en särdeles svår inkonseqvens
att berättiga föräldrarne till vidtagande af en sådan åt¬
gärd, när man förut förklarat, att dottern är berättigad
att gifta sig utan föräldrars hörande. Huru kan man vilja
stadga en straffpåföljd för en handling, som icke skulle
652
Den 13 Juni.
vara brott! Inkonseqvensen häraf synes mig vara alldeles
uppenbar.
För öfrigt torde det sällan inträffa, att föräldrar göra
sina barn arflösa, derföre att de gift sig mot föräldrarnes
bifall, ty om, såsom alltid sker, ett sådant äktenskap blir
olyckligt, då förbjuder föräldrarnes hjerta dem att genom
arflösheten föröka sina barns olycka.
Man har anfört, att Finland gått förbi oss. Det är
möjligt, att de Finska qvinnorna äro mindre lättrörda än
de Svenska, men i allt fall tror jag, att vi icke skulle
göra den Svenska qvinnan något gagn genom förslagets
antagande, och jag kan derföre icke annat än instämma
i yrkandet om afslag.
Hr Nordenfalk, Carl: En föreg:de värd talare har
anfört de ordalag, hvari K. M:t meddelat sitt beslut i af¬
seende. å R. St:rs skrifvelse i ämnet vid sistlidne riksdag.
Då det deri heter, att »om än den af R. St:r antagna
grundsats —— — kunde anses i och för sig
följdriktig» etc., har Utsk:t deraf icke kunnat finna, att
K. M:t ogillat de af Utsk:t i förev:de Betänk, uttalade
åsigter, och Utsk:t har på den grund tilltrott sig att fram¬
lägga ett förslag, som torde kunna anses vara en konse-
i ®
qvens af lagstiftningen i afseende, å qvmnans myndighet.
Dertill har Utsk:t dessutom föranledts dels deraf, att det
icke visat sig, att genom qvinnans myndighet familjeban-
dets upplösning förorsakats, och dels deraf, att ett land.
som visserligen lyder under Rysk spira, men sorn har
fullkomligt Svensk kultur, redan medgifvit qvinnan att
vid 21 års ålder utan giftomans samtycke ingå äktenskap.
Mig veterligt, finnes icke något, land, der icke qvin¬
nan i mer eller mindre mån i förev:de hänseende eger
bestämningsrätten. Man åberopar ofta Frankrikes lag¬
stiftning och äfven i nämnde land behöfver qvinna, som
uppnått viss ålder, endast anmäla sitt tilltänkta giftermål,
hvilket derefter snart nog kan försiggå. Det torde dock
för oss vara lämpligare att taga exemplet från stamför-
vanters lagstiftning, än från de nationers lagstiftning, som
stödja sig på den Romerska rätten. Den Engelska lagstift¬
ningen synes mig derföre böra ega mera tillämpning på
de Svenska förhållandena, och, utan att vilja afgifva nå¬
got absolut omdöme, vill jag anmärka att den Engelska
qvinnan, oaktadt den stora frihet lagen tillerkänner henne,
är väl så god maka och moder, som qvinnan i andra länder.
Familjebandet är grundadt i naturen, men slägtens
åtgörande i afseende å qvinnans giftermål bör icke sträc¬
kas längre än till gifvande af råd, ty man måste lägga
det slutliga afgörandet i dens hand, som sjelf får upp¬
bära följderna af sin handling.
Den 13 Juni.
653
Jag tror ook, att åsigten hos den bildade klassen i
vårt land är sådan, saint att således Utsk:ts förslag inne¬
bär att i lagen införa hvad, som redan allmänt vunnit
tillämpning.
Att Utsk:t bibehållit stadgandet om arflöshet, härrör
deraf, att de barn, som icke brytt sig om föräldrarnes
råd i afseende å deras giftermål, icke ega att beklaga sig,
om de icke få föräldrarnes förmögenhet. Att detta är
rättvist, torde icke kunna förnekas.
Jag yrkar bifall till Utskits förslag.
Hr Anckarsvärd, Theodor Wilhelm: Då K. o.
Ad. vid alla tillfällen visat sig ridderligt sinnadt, hoppas
jag, att Utsk:ts tidsenliga förslag på Riddashuset skall
tillvinna sig bifall. Hvar och en, som i detta ämne talat
med gifta qvinnor, torde hafva funnit, att ingen sådan
qvinna dragit i betänkande att förklara, att den ogifta
borde vid 25 års ålder ega rättighet att afgöra om sin
hand. Detta torde äfven vara en konseqvens af rättig¬
heten att vid nämnde ålder fritt råda öfver sin egendom.
Dessutom förekommer i den nuv:de lagstiftningen den
oegentlighet, att enkor icke behöfva giftoman, samt att
således en 20-årig enka sjelf afgör om valet af make,
under det den ogifta qvinnau, som är betydligt äldre, be-
liöfver inhemta giftomans samtycke.
Jag instämmer i yrkandet om bifall till Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad
samt Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yr¬
kanden å dels bifall till Utslcts förev:de förslag och dels
afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till detsamma, hvarvid svarades många nej, blan¬
dade med ja, och sedermera propos. på afslag derå, då
svaren utföllo med manga ja, blandade med nej; och för¬
klarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Votering begärdes; hvarefter uppsattes och justera¬
des följ:de voterings-propos.:
»Den som bifaller Lag-Utsk:ts i lista punkten af
Betänk:t N:o 60 afgifna författningsförslag ang:de mös
rätt att i visst fäll sjelf utöfva giftomanna-rätten, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
NeJ;
Vinner nej, afslår R. o. Åd. detta författningsförslag.»
Sedermera företogs voteringen och vid dess slut be-
funnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 27.
654
Den 13 Juni.
Utsk:ts nederst å sid. 4 gjorda hemställan.
Frih. Armfelt: Jag anhåller, att Hr Eiddarh.-Se¬
kreteraren ville lemna upplysning om de beslut, som i afs.
å denna punkt blifvit af de öfriga Riks-Stånden fattade.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon un¬
derrättelse om de öfriga Riks-Ståndens beslut i frågan
ännu ej ankommit.
Frih. Armfelt: Då det icke är kändt, att något af
de öfriga Stånden förkastat Utsk:ts förslag i första punk¬
ten, samt det sål. är en möjlighet, att R. St:rs beslut blif-
ver i öfverensstämmelse med Utsk:ts berörda förslag, får
jag hemställa, huruvida icke R. o. Ad., oaktadt Ståndet
afslagit Utsk:ts första förslag, skulle vilja antaga den nu
föredragna punkten.
Såsom R. o. Ad. behagade finna, är punkten uppställd
hypothetiskt, så att Utsk:ts hemställan afser, att om R.
St:r beslöte, att mö vid 25 år skall vara fri från gifto-
mannarätt, skulle R. o. Ad. förklara de adliga privelegi-
erna icke utgöra hinder för adlig jungfrus likställighet i
detta afseende med andra qvinnor.
Jag kan icke tro, att R. o. Ad., som d. 7 December
1865 ansåg sig böra på fäderneslandets altare nedlägga
offret af sin sjelfskrifvenhet, nu skulle vilja införa en klass-
skilnad, som förut icke funnits, och jag vågar derföre
hoppas, att min framställning skall vinna R. o. Ad:ns bifall.
Hr Liljenstolpe: Jag vill endast hafva antecknadt,
att jag instämmer med Frih. Armfelt.
Hr Ramsay: Då jag yrkade afslag å den nyss af-
gjorda delen af Utsk:ts Betänk., gjorde jag det icke blott
med afseende å adliga qvinnor, utan med afseende å alla
qvinnor. Jag kan derföre icke finna annat, än att jag, i
konseqvens med mitt förra yrkande, nu måste anhålla, att
R. o. Ad., i enlighet med det nyss fattade beslutet, måtte
afslå Utskits förslag jemväl i denna del.
Frih. Armfelt: Innan R. o. Ad. bestämmer sitt vo¬
tum i denna fråga, ber jag att ännu en gång få erinra
derom, att om R. o. Ad., i enlighet med Hr Ramsays
yrkande, afsloge punkten, blefve följden den, att, derest
de öfriga Stånden antoge Utsk:ts förslag i första punkten,
adlig mö, sorn fyllt 25 år, skulle vara underkastad gifto-
mannarätt, under det alla andra mö’r, som fyllt 25 år,
vore derifrån befriade.
Den 13 Juni.
655
Gr. Liljencrants: I så måtto instämmer jag med
Frih. Armfelt, att jag icke vill, att, derest det blifver lag,
att mö, som fyllt 25 år, icke skall vara underkastad gifto-
mannarätt, adlig jungfru skall komma i en undantagsställ¬
ning; men då jag icke vet hvad beslut de öfriga Stånden
i frågan fattat, kan jag icke finna huru R. o. Ad., efter
att hafva afslagit denna förra punkten, skulle kunna bi¬
falla den nu föredragna. Kan någon uppgifva ett sätt,
huru man, med iakttagande af det nyss fattade beslutet,
skall kunna bifalla denna punkt, då skall jag förena mig
med honom, men i annat fall måste jag instämma med
Hr Ramsay i yrkandet på afslag.
Frih. Armfelt: Med anledning af Gr. Liljencrants’
yttrande, för jag bedja Hr Gr:n närmare genomläsa Ut-
sk:ts förslag. Detta förslag är uppstäldt vilkorligt och
grundar sig på förutsättningen, »att ofvan intagna författ-
ningsförslag varder af R. St:r bifallet.»
I min tanke vore det fördelaktigt, om R. o. Ad., ehvad
beslut de öfriga Stånden än må i hufvudfrågan fatta, nu
afstode från sitt privilegium i detta fäll, så att icke frå¬
gans afgörande må behöfva hänskj utås till ett blifvande
Adelsmöte, utan samma rätt gälla för alla qvinnor, när
Statsmakterna beslutat giftomannarättens afskaffande.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Jag kan icke fin¬
na annat, än att man, för att å ena sidan icke handla in¬
konseqvent, och å den andra icke införa ett möjligt un-
dantagsförhållande för de adliga jungfrurna, bör återre¬
mittera punkten till Utsk:t, enär under tiden underrät¬
telse kan ingå om de öfriga Ståndens beslut i sjelfva
hufvudfrågan.
Jag anhåller derföre om återremiss.
Hr Nordenfalk, Carl: Då det icke torde vara
lämpligt att här framställa ett nytt redaktionsförslag, samt
punkten, till följd af det nyss fattade beslutet, nu icke
torde kunna bifallas, förenar jag mig med Frih. Leuhusen
i yrkandet om återremiss.
Jag vill för öfrigt nämna, att det kan vara ganska
tvifvelaktigt, huruvida R. o. Ad:ns privilegier i förev:de
fäll äro tillämpliga.
Gr. Liljencrants: Jag förenar mig med Frih. Leu¬
husen i begäran om återremiss.
Hr Ramsay: Afven jag biträder yrkandet på åter¬
remiss.
Den 13 Juni.
Efter härined slutad öfverläggning gjordes först pro-
pos. på bifall till Utsk:ts hemställan, hvarvid svarades
nej, och sedermera propos. på återremiss deraf, som med
ja besvarades.
Föredrogs och lades till handlingarne Banko-Utsk:ts
den 12 dennes bordlagda Mern. N:o 33, med anmälan
om en verkställd omröstning i förstärkt Banko-Utsk.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Riddarh.-Utsk:ts d. 12 dennes bordlagda Betänkm:
N:o 12, med förslag till ny Instruktion för Biddarh.-
Direktionen och Riddarhusets tjenstemän; samt
N:o 13, med förslag till Ordnings-Stadga vid Adels-
rnöte.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel
Thorsängen
Den 14 Jnni.
657
T horsdalen den 14 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 4 prot.-utdrag för d. 13 dennes.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts d. 13 dennes bord¬
lagda Meni. N:o 135, med förslag till stadganden i det
nya reglementet för Riksgäldskontoret, ang. de under nu¬
varande riksdag anvisade statsutgifter, äfvensom ang. de för
jernvägsbyggnader och jernvägsmateriel beviljade anslag.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Stats-Utsk:ts den 13 dennes bordlagda Mern. R:o
137, ang. den under innevarande riksdag verkställda stats¬
reglering samt anskaffande af de för Riksgäldskontorets
utgifter erforderliga medel.
Föredrogos och biföllos Exped.-Utsk:ts d. 13 dennes
bordlagda Mem:r:
N:o 6, ang. rättighet för Utsk:ts kanslipersonal och
vaktbetjening att åtnjuta aflöning någon tid efter riksda¬
gens slut samt om anvisande af medel till gratifikationer
åt extra biträden inom kansliet m. m.; samt
N:o 7, ang. acceptering efter riksdagens slut af räk¬
ningar å tryckning och häftning af Bihanget till Riks-
Ståndens protokoll.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
Riddarhus-Utsk:ts d. 12 och 13 dennes bordlagda Betänk.
N:o 12, med förslag till ny Instruktion för Riddarh.-Di¬
rektionen och Riddarhusets tjenstemän.
§§ 1-19.
Biföllos.
H. V. 42
658
Den 14 Juni.
§ 20.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Jag får fästa uppmärk¬
samheten å en oegentlighet, som förekommer i sista mom:t
af nu föredragna §. Den är visserl. ordagrannt afskrif-
ven ur den gamla instruktionen, men man har dervid för¬
bisett, att denna författades under en tid, då Bankoräk¬
ningen var den gällande, och i följd deraf har den summa,
Direktionen eger till Kamreraren assignera, blifvit ned¬
satt. Den var enl. gamla Instruktionen 2 å 300 rdr bko
och är nu föreslagen till 2 å 300 rdr, d. v. s. riksmynt.
Då något skäl till nedsättning i detta fall ej förefinnes,
får jag derföre föreslå, att assignationsbeloppet måtte be¬
stämmas till högst 500 rdr rmt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., bifölls §:n med utbyte af orden: »200 å 300 rdr»
emot orden: »högst 500 rdr rmt».
§§ 21—40.
Biföllos.
§ 41.
Gr. Oxenstjerna: Vid denna §, som är afskrifven
ur gamla instruktionen, har insmugit sig ett tryckfel, ithy
att der står »Mars», då det borde heta »April», och hem¬
ställer jag, att detta måtte rättas.
§:n bifölls med rättelse af ordet Mars till ordet April.
§§ 42—55.
Biföllos.
Utsk:ts i slutet af Betänk:t gjorda hemställan.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Riddarhus-Utsk:ts d. 12 och 13 den¬
nes bordlagda Betänk. N:o 13, med förslag till ordnings¬
stadga vid Adelsmöte.
Frih. Cederström, Rudolf: I det sista mom:t af
det nu föredragna Betänkt förekommer ett stadgande, som
med skäl torde böra förändras. Der föreskrifves nemi.,
att de ifrågavarande bötesmedlen skola fördelas »mellan
de fattiga adliga enkor, hvilka ordföranden finner vara i
största behof». Då ogifta adliga damer lika väl kunna
vara i behof af understöd, som enkor, torde det vara lämp¬
Den 14 Juni.
65D
ligast, att Ordf:n får ega valet fritt, och ej behöfva fästa
afseende vid huruvida de behöfvande tillförene inträdt
eller icke inträdt i det heliga äkta ståndet. På denna
grund får jag vördsamt hemställa, att K. o. Ad. ville be¬
sluta den Iilla ändring i det nu föredragna monut, att or¬
den »fattiga adliga enkor» utbytas möt »fattiga adliga
enkor eller fröknar», och får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. å detta mitt förslag.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Då de böter,
hvilka vid blifvande Adelsmöten komma att erläggas,
sannolikt blifva ganska obetydliga, torde det ej vara skäl
att utsträcka utdelningen alltför långt, och hemställer jag
derföre att detta ur den nu gällande ordningsstadgan
hemtade mom. måtte oförändradt bibehållas.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det förefaller mig som
om den skörd af bötesmedel, som kan hemtas vid Adels-
mötena, kommer att blifva mycket obetydlig, och det sy¬
nes mig derföre icke vara skäl att utsträcka kompetensen
till erhållande af understöd utaf dessa medel, hvilka redan
nu uppgå till ett högst obetydligt belopp. Jag anhåller
derföre, att §:n måtte bibehållas oförändrad.
Frih. Cederström: Anledningen till min framställ¬
ning är just den, att mig blifvit sagdt, att vid ett föregå¬
ende tillfälle en Landtmarskalk ganska gerna velat tilldela
ett för honom kändt, ogift adeligt fruntimmer någon del
af det samlade bötesbeloppet, men ansett sig icke kunna
göra det på grund af ordalydelsen, i afs. å medlens dis¬
ponerande, i den hittillsvarande ordningsstadgan. Gr.
Mörner har anmärkt, att Adelsmötena sannolikt skola
blifva så korta, att skörden af böter icke kan blifva stor;
men jag antager, att R. o. Ad. äfven hädanefter kommer
att lifligt intressera sig för sina angelägenheter och talrikt
infinna sig på Adelsmötena. Det skulle ju då kunna
hända, att hela den öppna gången en och annan gång
oförvarandes blir uppfylld af personer; vipps kominer deti
nitiske Fiskalen, sin skyldighet likmätigt, fram till dessa
herrar och inskördar penningar, att till damernas gagn
och bästa inlägga i messingslådan. Om man medelst ett
penndrag kan sätta Ordföranden i tillfälle att mera oin¬
skränkt utdela beloppet till dem, som han vet vara i största
behof af understöd, inser jag icke, hvarföre man icke må
göra det nu.
En värd ledamot har enskildt fästat min uppmärk¬
samhet derå, att jag uttryckt mig tautologiskt, då jag
föreslog, att bötesmedlen måtte jemväl kunna tilldelas
»Adeliga Fröknar». Jag erkänner tacksamt rigtigheten
Den 14 Juni.
af denna anmärkning, och ändrar derföre min framställ¬
ning sålunda, att R. o. Ad. måtte besluta att i ifrågav:de
mom. efter ordet: »Enkor», insättas orden: »och Jungfrur»;
hvarpå jag hos Hr Gr. o. Landtm, får anhålla om propos.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till Utsk:ts ifrågavide förslag oförändradt och
dels bifall till detsamma med införande af orden Jungfrur
eller emellan ordet Adliga och ordet Enkor i sista mom:t;
framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på bifall till
förslaget oförändradt, hvarvid svarades flere nej och några
ja, samt sedermera propos. på bifall till detsamma med
ofvanomnämnda förändring, då svaren utföllo med flere
ja och några nej; och förklarades ja nu hafva varit öf¬
vervägande.
Frih. Alströmer, Oscar: Då Bonde-St:t, i likhet
med R. o. Ad., i afs. å l:a punkten af santmans. Banko-
samt Ekon.-Utsk:ts Utlåt. N:o 2 antagit det i riksdags-
fullmägtigén Lönnbergs reservation framställda förslag, men
de öfriga båda Stånden bifallit Utsk:ts hemställan oför¬
ändrad, blir en sammanjemkning nödvändig, och får jag
derföre föreslå, att R. o. Ad. ville inbjuda Borgare-St:t
att förena sig i det af R. o. Ad. fattade beslut.
Gr. Mörner begärde detta förslag på bordet.
Anmäldes och bordlädes:
Sammans. Bevilln.-, Lag- saint Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ts
Utlåt. N:o 9, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut i afseende å vissa delar af Betänkt N:o 5, ang. vil-
koren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distiljerade spirituösa drycker; samt
Mern. N:o 10, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut ang. vilkoren för bränvins tillverkning;
äfvensom Riddarhus-Utsk:ts Utlåt:n:
N:o 14, ang. förändrad lönereglering för en del Rid¬
darhusets tjenstemän; och
N:o 15, äng. ordnandet af Riddarhusets gårdsplan.
Gr. Mörner, Carl Göran: Jag får hemställa, att
sammans. Bevilln.-, Lag- samt Ekon.-Utsk:ts Betänk:n
N:ris 9 och 10, hvilka innehålla förslag till voteringspro-
Den 15 Juni. 661
positioner, måtte sättas först å föredragningslistan till
nästa plenum.
Detta förslag bifölls.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Fredagen den 15 Joni 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag^ för den 14 dennes.
Vid punktvis skedd föredragning af sammansatta
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
14 dennes bordlagda Utlåt. N:o 9, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut i afseende å vissa delar af Betänk:tN":o
5, ang:de vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade sprirituösa drycker, godkände
R. o. Ad. de af Utsk:t i afseende å §§ 18 och 41 före¬
slagna voterings-propos:r, antog inbjudningen rörande §
45, till följd hvaraf det för motsatt fall afgifna förslag
till voterings-propos. förklarades hafva förfallit, och lade
Utlåtit i öfriga delar till handlingarne.
Föredrogs sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 14 dennes bordlagda Mern.
662
Den 15 Juui.
N:o 10, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut ang:de
vilkoren för bränvins tillverkning.
Den föreslagna voterings-propos:n godkändes och
Mem:t i öfrigt lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo oell bifölls Stats-Utsk:ts den 13 och
14 dennes bordlagda Mern. N:o 137, ang: de den under
innev:de riksdag verkställda statsreglering samt anskaf¬
fande af de för Riksgälds-Kontorets utgifter erforderliga
medel. • •
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Frih. Alströmers, Oscar, den 14 dennes bordlagda
förslag om aflåtande af inbjudning till Vällofl. Borgare-St.
att förena sig i R. o. Ad:ns beslut rörande lista punkten
i sammansatta Banko- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
Utlåt. N:o 2, i ani. af väckt motion om vidtagande af
åtgärder för beredande af lättnad i myntcirkulationen
emellan Sverige och Norge.
Härefter förekom Riddarh. -Utsk:ts d. 14 dennes bord¬
lagda Utlåt. N:o 14, an g: de förändrad lönereglering föl¬
en del af Riddarhusets tjenstemän, öfver hvilket Utlåt,
särskildt protokoll fördes.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, Riddarh.-Utsk:ts fortsatta Utlåt. N:o 15, ang:d.e
ordnandet af Riddarhusets gårdsplan.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utsk:ts Mein. N:o 138, med förslag till stad-
ganden i Riksg.-Kontorets reglemente ang:de de med or¬
dinarie statsregleringen gemenskap egande utgifter samt
de på Kontoret anvisade kreditiver och derifrån utgåen-
ende riksdags- och revisions-kostnader, aflöningar m. m..
äfvensom ang:de Riksg.-Kontorets inkomster samt upp¬
börden af dit ingående bevillnings- med flere medel;
Sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ts Alem. N:o 11, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i fråga om föreslagen förändrad grund för uttaxe¬
ring af landstingsmedel; och
Den 15 Juni.
663
Lag-Utsk:ts Mern. N:o 62, ang:de verkställda om-
rörtningar i förstärkt Lag-Utsk:t, i ani. af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut ang:de åtskilliga lagfrågor.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 7 e. ra.
In fidem,
O. Brakel.
Särskildt Protokoll
Fredagen den 15 Juni 1866.
Sedan Riddarh.-Sekreteraren afträdt och underteck¬
nad, Riddarh.-Fiskal, på befallning af Hr Gr. o. Landtm.,
öfvertagit protokollsföringen, föredrogs Riddarh.-Utsk:t6
den 13 dennes bordlagda Utlåt. N:o 14, ang:de förändrad-
lönereglering för en del Riddarhusets tjenstemän.
lista—4:de punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Sista punkten.
Frih. Cederström, Rudolf: Såsom ledamot af Rid-
darh.-Direktionen vågar jag inför R. o. Ad. förklara mig
vara öfvertygad om att det anslag af 300 rdr, som R. o.
Ad. ställt till Direktionens förfogande, varit af stor nytta
för det Höglofl. Ståndet. Derigenom har man kunnat
uppamma en personal, som sedan vikarierat för de ordi¬
narie tjenstemännen.
Det hittills beviljade anslaget har visserligen icke
till hela sitt belopp blifvit användt, hvarföre jag också
anser att man kan nedsätta summan till 200 rdr, men
detta nedsatta belopp vågar jag anhålla att R. o. Ad. ville
anslå, och således, med afslag å Utsk:ts hemställan, be¬
stämma att en summa af 200 rdr rmt ställes till Direk¬
tionens förfogande.
664
Den 15 Juni.
Gr. Oxenstierna, Axel Thure Gabriel: Dä ge¬
nom antagandet af detta Betänk. Riddarhusets tjenstemäns
löner blifva reglerade och göromålen betydligt minskas
mot hvad de förut varit, hade Utsk:t föreställt sig att
dessa 300 rdr icke vidare skulle vara behöfliga. Som
detta också fortfarande är min öfvertygelse, får jag an¬
hålla om bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Frih. Leuhusen, Frans Oscar: Utsk:t har visser¬
ligen ansett att denna summa icke vidare borde utgå,
men har dock hänskjutit frågan härom till R. o. Ad:ns
eget afgörande. Lika med Frih. Cederström anser äfven
jag, att det är af vigt för Direktionen att hafva en min¬
dre summa till sitt förfogande, ty, om ett sådant extra
anslag icke finnes, kan man med skäl befara att inga per¬
soner skulle anmäla sig till tjenstgöring i Riddarh.-Kan¬
sliet, men det torde dock vara vigtigt, att unga personer
der arbeta, för att vid en ordinarie tjenstemans afgång
hafva förvärfvat nog insigt i hvad till tjensten hörer, för
att kunna finnas behörig att till tjensten utnämnas.
Jag förenar mig derföre med Frih. Cederström.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad samt Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Ut-
sk:ts ifrågav:de hemställan och dels af Frih. Cederström,
att med afslag derå ett från 300 till 200 rdr årligen ned¬
satt anslag till arfvoden åt extra biträden vid Riddarh.-
Kansliet och Kontoret skulle ställas till Riddarh.-Direk-
tionens förfogande, framställde Hr Gr. o. Landtm, först
propos. på bifall till Utsk:ts förev:de hemställan, hvartill
svarades många nej jemte några ja, och sedermera pro¬
pos. å antagande af Frih. Cederströms förslag, då svaren
utföllo med många ja blandade med nej, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, det han funnit ja nu hafva varit
öfvervägande.
In fidem,
Carl Lagerheim.
Deu 16 Juni.
665
lördagen (leii 16 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 15 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att uti en från Kongl.
Vetenskaps-akademiens Prseses till Hr Gr. o. Landtm, af-
låten skrifvelse R. o. Ad:ns Hrr ledamöter blifvit inbjud¬
na att bese de till Naturhistoriska Riksmuseum hörande,
i Yetenskaps-akademiens hus N:o 94 vid Drottninggatan
förvarade samlingar, samt att tiden för detta besök blif¬
vit utsatt till nästa Måndag den 18 dennes kl. 5 e. m.
Föredrogs, men begärdes på bordet, Exped.-Utsk:ts
skrifvelse-förslag N:o 85, ang:de tullbevillningen.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-
förslag :
N:o 82, ang: de beräkningen af Statsverkets inkom¬
ster; och
N:o 86, ang:de förändradt röstberäkningssätt vid prest¬
val, äfvensom vid tillsättande af folkskolelärare, orgelni-
ster, klockare och annan kyrkobetjening.
Anmäldes och bordlädes:
Sammansatta Banko- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ts Mern. N:o 3, med ani. af Riks-Ståndens olika
beslut ang:de Utsk:ts Utlåt. N:o 2, i ani. af väckt mo¬
tion om vidtagande af åtgärder för beredande af lättnad
i myntcirkulationen emellan Sverige och Norge.
Föredrogs och bifölls Stats-Utsk:ts den 15 dennes
bordlagda Meni. N:o 138, med förslag till stadganden i
Riksg.-Kontorets reglemente, ang:de de med ordinarie
statsregleringen gemenskap egande utgifter samt de på Kon¬
toret anvisade kreditiver och derifrån utgående riksdags-
666
Den 16 Juni.
och revisionkostnader, aflöningar m. m., äfvensom ang;de
Riksg.-Kontorets inkomster samt uppbörden af dit ingå¬
ende bevillniugs- med flera medel.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o.pSkon.-
Utskts den 15 dennes bordlagda Mern. N:o 11, i ani. af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om föreslagen
förändrad grund för uttaxering af landstings-medel.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag-Utsk:ts
den 15 dennes bordlagda Mern. N:o 62, ang:de verkställ¬
da omröstningar i förstärkt Lag-Utsk., i ani. afRiks-Stän-
dens skiljaktiga beslut ang:de åtskilliga lagfrågor.
Frih. Cederström, Rudolf: Då till Riks-Stånden
i dag inkommit ett af sammansatta Banko- o. Ekon.-
Utsk:t afgifvit Mern. med förslag till sammanjemkning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å den fråga,
med anledning hvaraf Frih. Alströmer framställt det in-
bjudningsförslag, som nu närmast i ordningen förekom¬
mer på föredragningslistan, får jag vördsamt hemställa,
huruvida icke R. o. Ad. behagade besluta, att nämnde
inbjudningsförslag må tills vidare hvila, för att företagas
till afgörande i sammanhang med berörda Mern.
Detta förslag bifölls.
Föredrogs ånyo Riddarh.-Utsk:ts d. 14 och 15 den¬
nes bordlagda fortsatta Utlåt. N:o 15, ang:de ordnandet
af Riddarhusets gårdsplan.
Frih. Leuhusen, Frans'Oscar: Riddarh.-Utsk:t
har i sitt förevtde Utlåt, afgifvit tvenne hemställanden, det
första med afseende å förslagen om uppförande af bygg¬
nader å Riddarhusets gårdstomt och det andra med afse¬
ende å gårdsplanens inhägnande och planerande m. m.
Denna fördelning synes mig olämplig, enär båda frågor¬
na torde vara beroende af hvarandra. Jag får derföre
hemställa, att R. o. Ad. behagade besluta, att båda punk¬
terna må samtidigt föredragas.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., härtill lemnat
bifall, samt Utsk:ts båda hemställanden blifvit uppläste,
anmälte sig och yttrade
Den 16 Juui.
Frih. Bennet, Carl: Då jag åt förev:de fråga un¬
der en lång följd af år specielt egnat min uppmärksam¬
het, har jag ansett mig böra begära ordet, för att i min
mån söka motverka det vådliga beslut, hvari Riddarh.-
Utsk:t tillstyrkt 11. o. Ad. att stadna. Jag måste dock
anhålla om ursäkt för föredragets brister, enär jag icke
är van att yttra mig offentligen.
Det är en känd sats, att »det hus, som skall byggas
efter hvar mans rå’, der kommer aldrig tak uppå.» För¬
slag till ordnande af Riddarhusets gårdsplan hafva visser¬
ligen icke saknats, men Utsk:t har funnit lämpligt att
söka komma ifrån hela frågan genom att föreslå ett totalt
nedrifvande af de på gårdsplanen befintliga byggnader och
dessas ersättande, icke med nya sådana, utan med en park¬
anläggning. Detta förslag må nu anses ganska förmånligt
för Stockholms stad, som derigenom beredes tillfälle att för
snart sagdt ingenting tillhandla sig en för staden sannolikt
behöflig del af Riddarhusets tomt, men så mycket mindre
fördelaktigt är det för Riddarhuset, hvars kassa derige¬
nom tillskyndas en förlust af kanske 100,000 rdr.
Riddarh.-Direktionen har efter moget bepröfvande
afgifvit ett utlåtande, deri Direktionen förklarat sig gilla
den af Slottsarkitekten Söderlund uppgjorda byggnads¬
plan. Denna plan erbjuder, bland annat, fördelame der¬
af, att lämplig bostad beredes åt Riddarh.-vaktmästaren
och att eldstaden fortfarande icke behöfver inrymmas i
sjelfva Riddarhuset. Dessutom skulle en betydlig hyres¬
inkomst kunna påräknas, och för min del har jag trott,
att, derest i en framtid Ridarhusets tillgångar medgåfve
att icke upptaga denna inkomst, bostadslägenheterna skulle
kunna användas såsom ett slags stipendier åt behöfvande
adliga ynglingar.
Nu har lJt.sk:t velat stryka bort detta, och i stället fram¬
lagt ett förslag, enligt hvilket värmeapj>araten skulle inflyt¬
tas i Riddarhusets källare, der också vedförrådet och hus-
hållskällare skulle inrymmas, hvarjemte Utsk:t velat för¬
störa den vackra klubblokalen, för att i dess s. k. inre
rum bereda bostad åt Riddarh.-vaktmästaren. Det fatta¬
des bara, att Utsk:t föreslagit, att de der för närv:de be¬
fintliga Landtmarskalksporträtterna skulle säljas eller på
annat sätt förskingras!
Utsk:ts förslag torde i och för sig vara så beskaffadt,
att det icke bör kunna af R. o! Ad. antagas, men härtill
kommer, att genom eldstadens förläggande inom Riddarhu¬
set eldfara lätteligen kan uppkomma, helst vester om förstu¬
gan icke finnes någon brandbotten. Dessutom blefve det gan¬
ska tungt, om en skorsten, såsom nödigt vore, skulle uppföras.
Gerna såge jag, om det af Direktionen antagna för¬
slaget bifölles; men framför allt önskar jag att Utsk:ts
068
Den 16 Juni.
förev:de förslag måtte af K. o. Ad. afslås, och jag ber att
få lägga E. o. Ad. på hjertat, att aldrig lemna sitt sam¬
tycke till förstörande af klubblokalen, endast för att der
bereda bostad åt vaktmästaren.
Frih. Alstömer, Oscar: I likhet med den föreg:de
värde talaren, anser äfven jag, att ett bifall till Utsk:ts fö¬
revarande förslag skulle medföra stora olägenheter och
bland andra den, att den nuvarande vackra klubblokalen
komme att förstöras. Jag kan derföre icke tillstyrka bi¬
fall till detta förslag.
I afseende å tomtplatsens ordnande, afgaf Eiddarh.-
Utsk:t för några dagar sedan ett utlåtande, med anled¬
ning hvaraf E. o. Ad. förklarade sig icke vara hågad att
för det närvarande afstå hela eller någon del af den norr
om Eiddarhuset belägna, E. o. Ad. tillhöriga tomt, Detta
förklarande utgjorde emellertid endast ett svar på en från
Stockkolms stads drätselnämnd inkommen förfrågan om
E. o. Ad:s beredvillighet att efterskänka tomten eller en
del deraf, och torde icke hindra E. o. Ad. att fatta ett
beslut, som afsåge ett möjligt afträdande under vissa om¬
ständigheter af en del utaf tomten, derest fråga derom
skulle uppstå innan E. o. Ad. sammanträdde till Adels-
möte. För att inhemta huru den ifrågasatta strandgatan
utmed Mälaren skulle komma att gestalta sig, hafva åt¬
skilliga af E. o. Ad:s ledamöter under de sednare dagar-
ne tagit platsen i skärskådan, dervid man funnit, att cell¬
fängelset och Eådhuset ligga i rät linie med hvarandra
och att, om en strandgata skulle anläggas, denna borde
komma att följa långs utmed nämnda byggnader och der¬
efter fortsätta i rät linie till Eiddarholmskanalen. För
detta ändamål skulle erfordras, att från Eiddarhusets tomt,
som på denna sida utgör vid pass 95 qv:t-alnar, afskilja 40,
så att återstoden skulle blifva 55. Nu bjuder försigtig¬
heten, att E. o. Ad. icke gör något medgifvande att af¬
stå någon del af sin tomt förr än Stockholms stad vidta¬
git sådana åtgärder i afseende å tomterna mellan s. k. Myn¬
tet och Eiddarhusgränd att man kan finna, att planen med
anläggandet af en strandgata kommer till utförande, och
jag Ear derföre trott, att om staden före nästa adelsmöte
skulle borttaga de vanprydande byggnaderna nedanför
Eiddarhuset, borde E. o. Ad. å sin sida medgifva, att den
nödiga delen af Eiddarhusets tomt skulle kunna emot er¬
sättning och under vissa vilkor få af staden öfvertagas.
I sådant afseende har jag tagit mig friheten uppsätta
ett förslag till beslut, som jag får underställa E. o. Ad:ns
pröfning, och hvilket förslag jag gerna skall modifiera i
enlighet med de inkast, som kunna komma att deremot
göras och finnas skäliga, Jag får således hemställa, att
Den 16 Juni,
669
R. o. Ad., som redan förklarat sig icke vara hågad att
Riddarhusets tomt eller någon del deraf för närvarande
afstå, måtte besluta, att, derest Stockholms stad, för an¬
läggandet af en strandgata utmed stadens Cellfängelse och
Rådhus, innan R. o. Ad. till Adelsmöte sammanträder,
borttager de nedanför Rådhuset uppförda vanprydliga
byggnader, Riddarhus-Direktionen må ega att så stor del
af Riddarhusets tomt jemte derå varande byggnader, som
erfordras för framdragande af en sådan gata i rät linie
med Cellfängelset och Rådhuset till Riddarholmskanalen,
till Stockholms stad upplåta emot den ersättning i kapital
eller viss årlig afgift, som skäligen kan betingas, och un¬
der förbehåll att den del af tomten, som afstås, genast af-
rödjes och icke någonsin får till annat ändamål än gata
användas, samt att, i händelse en så beskaffad upplåtelse
kommer att ske, eller någon del af tomten och byggna¬
derna kommer att exproprieras, de å Riddarhusets gårds¬
plan qvarblifvande byggnader må, till de delar desamma
genom borttagande af de öfriga byggnaderna skadas, så
till vida genom Riddarh.-Direkt:ns försorg iståndsättas, att
de för nu afsedda ändamål kunna begagnas, intilldess R.
o. Ad. blifver i tillfälle att besluta om platsens ordnande
för framtiden.
Frih. Leuhusen: Orsaken, hvarföre jag, såsom min
reservation utvisar, icke kunnat biträda Utsk:ts beslut, är
förnämligast den, att genom antagande af Utskffs förslag
R. o. Ad:ns å nedre botten belägna klubblokal skulle
komma att förstöras. R. o. Ad:ns tillvaro såsom ett po¬
litiskt Stånd upphör inom kort, och det synes mig derföre,
att vi åt efterverldens minne böra öfverlemna detta hus i
ett oförändradt skick. I klubbvåningen förvaras porträt¬
terna af de män, som under en lång följd af år ledt R.
o. Adms öfverläggningar och beslut. Dessa porträtter äro
der ordnade i historisk följd och kunna i ett sammanhang
betraktas. Mig synes då, att det skulle vara R. o. Ad.
föga värdigt att skingra denna lysande samling och tvinga
betraktaren att uppsöka den på skiljda ställen.
Vidare ville jag emot Utskffs förslag anmärka, att det
icke rätt väl låter sig utföra. Det torde vara R. o. Ad.
bekant, att nedgången till det brandfria hvalf, hvari kassa-
handlingarne förvaras, är belägen mellan klubbrummen
och den längre in befintliga lokalen. Om nu den af Utsk:t
föreslagna förändring vidtoges, skulle ingången till kassa-
hvalfvet leda genom vaktmästarens bostad, och då skulle
Direktionen, för att komma till hvalfvet, nödgas taga vä¬
gen genom nämnde bostad. Detta synes mig icke lämp¬
ligt, och dessutom torde den tilltänkta vaktmästarebo¬
staden blifva väl trång.
670
Den lf) Juni.
Efter att i korthet hafva angifvit de skäl, som för¬
hindra mig att biträda Utsk:ts förslag, ber jag få nämna
några ord om de olika förslagen till gårdstomtens be¬
byggande.
I sådant afseende har Intendenten Scholander fram¬
ställt tvenne alternativer, deraf det ena afser uppförandet
af tvenne flyglar, beräknade att kosta något öfver 220,000
rdr, i sammanhang hvarmed Professor Haverman fram¬
ställt ett något afvikande projekt, slutande sig å en kost-
nadssumma af 250,000 rdr. Emot dessa förslag vill jag
anmärka, att de dels icke torde motsvara skönhetssinnets
fordringar, enär de skulle komma att bortskymma en stor
del af Riddarhusets norra fa<jad, och dels äro olämpliga
i så måtto, att det icke torde vara R. o. Ad. värdigt att
för förtjenstens skull uppföra sä stora byggnader.
Direktionen har förordat ett af Slottsarkitekten Sö¬
derlund upp gjordt förslag, enligt hvilket i hvardera af de
två gårdsholmen skulle uppföras en paviljon, hvilken ge¬
nom låga uthusbyggnader skulle förenas med Riddarhuset.
Icke heller detta förslag har jag kunnat biträda, ty de
ifrågasatta uthusbyggnaderna torde komma att stöta skön-
hetssinnet och bortskymma den föreslagna vackra gårds¬
planen; och den inkomst, som enligt detta förslag skulle
komma att tillskyndas Riddarhuset, kan icke komma att
uppgå till mera än 4 proc. under lyckligaste förhållanden.
Jag har deremot biträdt Intendenten Scholanders an¬
dra förslag, som afser uppförandet af tvenne mindre pa-
viljoner, gårdens planerände och anbringandet af ett jern-
staket. Detta förslag anser jag, derest den i min reser¬
vation framstälda modifikation iakttages, bäst motsvara
byggnadsstilen i Riddarhuset samt det syfte, sorn före-
sväfvat Riddarhusets Arkitekt De la Vallde, enligt hvad
det vill synas af teckningen i Dahlbergs »Svecia antiqua
et hodierna». Jag har dock ansett, att ett par modifika¬
tioner borde göras i berörda plan. Den ena vore den, att
den stora stenportalen, som skulle komma att kosta en
ganska betydlig summa, icke skulle behöfvas, då i stället
jernstaketet skulle fortsättas mellan båda paviljonerna och
midtelpartiet förses med en prydlig jernport med pelare.
Härigenom torde utseendet blifva lika godt, men kost¬
naden minskas med kanske 8 k 10,000 rdr. Den andra
modifikationen skulle bestå deri, att då de föreslagna pa¬
viljonerna ansetts allt för låga i förhållande till Riddar¬
huset, borde fotmuren något höjas. I dessa soubasse-
menter skulle vedförrådet kunna inrymmas, och utrymmet
i paviljonerne kunde sål. helt och hållet användas till
bostadslägenheter, deraf följaktligen en förökad inkomst
kunde vara att påräkna. Då jag emellertid icke är bygg¬
mästare ex professo, har jag icke kunnat framlägga ett
Den Kl Juni.
671
noga detaljeradt förslag, oell det torde derföre vara nödigt
att åt Direktionen öfverlemna att bestämma de förän¬
dringar, som böra komma i fråga. Likaledes torde vara
nödigt att åt Direktionen uppdraga att, derest byggandet
beslutes, anskaffa medel, och jag har i sådant afseende
uppgjort ett förslag, som jag tager mig friheten fram¬
ställa i sammanhang med mitt yrkande i afseende å gårds¬
planens ordnande. Jag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. derå, att K. o. Äd. måtte besluta, att
Riddarhusgården, sedan alla derå nu uppförda byggnader
blifvit borttagna, bör omslutas med ett på granit-sockel
uppfördt jernstaket, afjemnås, grusas och planteras;
att två paviljoner, sådana de blifvit af Intendenten
Scholander föreslagna, dock med höjda fotmurar, uppföras
i gårdstomtens nordvestra och nordöstra hörn;
att staketet bör förses midt på norra fronten med en
prydlig jernport med jernpelare samt på östra och vestra
sidorna med grindar;
att värmeapparaten bör flyttas ned i källaren under
Riddarhuset;
att åt Riddarh.-Direktionen lemnäs rättighet dels att
vid utförandet af byggnaderna och i öfrigt göra de detalj¬
förändringar, som må finnas nödiga, dels ock vidtaga så¬
dan inredning af paviljonerna, att de på en gång uppfylla
det med dem afsedda ändamål att inrymma bostad för
Riddarhusets vaktmästare samt erforderliga uthuslägen¬
heter, och tillika lemna den möjligen största inkomst;
samt slutligen att åt Direktionen uppdrages, att R.
o. Adms beslut på lämpligaste sätt till verkställighet be¬
fordra;
äfvensom att, i afseende å medlen till bestridande af
byggnadskostnaderne m. m., R. o. Ad. ville bemyndiga
Riddarhus-Direktionen att för bestridande af de kostnader
till gärdens ordnande och bebyggande, som ej af Riddarh .-
underhållsfondens tillgångar kunna betäckas, upptaga lån
från andra Riddarhusets fonder att, jemte sex proc. ränta
derå, återgäldas i den mån förstnämnde fonds ställning
sådant medgifver.
Hr v. Francken, Georg Wolfgang: Frih. Bennet
har redan tydligt och klart visat, att Utsk:ts förslag är
det sämsta af alla, hvarföre jag inskränker mig till att
instämma med Frih. Bennet i yrkandet om afslag å
nämnde förslag.
Det yrkande, som blifvit framstäldt af Frih. Alströ¬
mer, öfverensstämmer hufvudsakligen med den åsigt, jag
vid ett föregående tillfälle uttalat, och jag biträder derföre
Frih. Alströmers yrkande.
672
Den 16 Juni,
Hr Edelsvärd, Adolf Wilhelm: Den förevarande
byggnadsfrågan liar varit synnerligen svår att få utredd.
Mångå projekter hafva blifvit framställda och många vil¬
jor hafva sökt göra sig gällande, men man sväfvar ännu
i fullkomlig ovisshet om hvad som bör göras. Under så¬
dana omständigheter och då ingen plan blifvit framställd,
med hvilken man kan vara fullkomligt belåten, anser jag
klokast vara att icke uppföra något nytt hus. Deremot
tror jag, att goda skäl förefinnas, att besluta borttagandet
af de å gårdstomten nu befintliga vanprydande och för¬
fallna husen.
Utsk:ts förslag afser icke att förstöra den nuvarande
klubblokalen, utan meningen är endast att använda det
s. k. inre klubbrummet till vaktmästarebostad i förening
med de längre in belägna lokalerna. Någon eldfara af
uppförandet af en eldstad torde icke kunna uppstå, om
eldstaden anlägges på ett förståndigt sätt, och i allt fall
kan faran icke blifva större än för den nuv:de värme-
apparaten.
Med afseende ä placeringen af de i det inre klubb¬
rummet f. n. befintliga porträtterna, vill jag endast an¬
märka, att dessa torde få en mycket lämpligare plats i
Rid d arh. -13 ir e k ti onell s sessionssal, der Gustaf Wasas byst
redan befinner sig.
Jag anhåller att få understödja IJtskits förslag.
Gr. Oxenstjerna, Axel: Den öfverdrift, hvarmed
den förste värde talaren yttrade sig, torde berättiga mig
att icke punkt för punkt söka vederlägga honom, utan att
allenast hålla mig vid några särskilda mom. i hans an¬
förande.
Hvad först beträffar påståendet, att staden skulle få
köpa tomten för ingenting, måste jag bekänna, att jag icke
kan fatta huru man kan komma till ett sådant resultat,
ty vid expropriation skall inlösen ske efter mätismanna
ordom, oell jag har uträknat, att om endast några smala
remsor af tomten, nemi. 3 alnar i bredd utmed gatan och
kanalen samt 7 alnar långs utmed den tillämnade kajen,
skulle exproprieras efter 10 rdr pr qvadratfot, hvilket icke
kan anses vara ett högt pris, skulle derför erhållas en
summa af 31,000 rdr, d. v. s. mera än som skulle erfor¬
dras för utförandet af Utsk:ts förslag.
Utsk:t har blifvit hårdt klandradt för sitt förslag att
inreda det s. k. inre klubbrummet till vaktmästarebostad.
Jag kan verkligen icke förstå, hvarifrån den stora förkär¬
leken till det inre klubbrummet, eller, såsom det lika
gerna kunde kallas, restaurationslokalen, kommit, ty ung¬
vid det synas som om detta rum vore en ovärdig plats
för
Den 16 Juni.
673
för Hrr Landtmarskalkärs porträtter, hvilka med mycket
mera skäl borde placeras i Riddarh.-Direkt:ns sessionssal
i sällskap med Gustaf Wasas byst än i restaurationslo-
kalen, der det ganska lätt kan hända, att restaurations-
mamsellen med sin armbåge stöter hål på Gr. Hamiltons
eller Frih. Gyllenhaals porträtter.
Om Utsk:ts förslag bifölles, komme dörren emellan
de båda klubbrummen att igenmuras, hvarigenom plats i
det stora klubbrummet bereddes för ytterligare ett por¬
trätt, nemi. Landtmarskalken Gr. Brahes, och på så sätt
skulle porträtterna af alla Landtmarskalkarne före 1809
komma att inneslutas i klubbrummet och de efter 1809
i Direktionens sessionssal, hvilket, i min tanke, vore en
särdeles lycklig fördelning.
Den förste värde talaren antydde såsom en framtids-
önskan, att hyran af den utaf Direktionen förordade stora
byggnaden skulle, när Riddarhusets tillgångar det med-
gåfvo, anslås till stipendier åt fattiga adliga ynglingar.
Mig synes emellertid, att det vore tjenligare att icke bygga
så dyrt och i stället anslå kapitationsafgiften till det an¬
tydda ändamålet.
Hr Edelsvärd har redan besvarat den tekniska delen
af frågan, och i likhet med honom tror jag, att man utan
svårighet kan inlägga en kakelugnspipa.
Frih. Alströmers förslag alser anläggandet af en rak
strandgata förbi Cellfängelset och Rådhuset. Jag kan dock
icke inse nödvändigheten af att strandgatan lägges i rak
linie, ty då strömmen kröker, torde naturligast vara att
gatan någorlunda följer dess bugter, helst ett annat förfa¬
rande skulle ådraga staden en utgift af kanske 130,000
rdr i och för inlösen af den del af Riddarhusets tomt, som
skulle er.ordras, om gatan blefve förlagd i rät linie.
Jag måste dessutom ogilla den del af Frih. Alströ¬
mers förslag, enligt hvilket de nuvarande vanprydande
husen skulle delvis qvarstå och repareras. Jag tror, att
de stått länge nog, till föga heder för Ståndet. Riddarh.-
Direktionen har i sin berättelse påpekat, att de nödiga
reparationerna skulle uppgå till högst betydliga belopp
och mig synes då, att man icke bör uppoffra dessa medel
i och för några hus, om hvilka man med bestämdhet kan
förutsäga, att de inom kort måste rifvas ned.
På det högsta uppmanar jag R. o. Ad. att fatta ett
hastigt beslut i denna fråga, ty det är en skam för R. o.
Ad. att dessa ruckel fått qvarstå, och då staden på sed¬
nare tider blifvit mycket förskönad och jernvägen snart
kommer att passera förbi Riddarhusets tomt, bör icke R.
o. Ad. tillåta, att anblicken störes af dessa vanprydande hus.
Frih. Leuhusen har ansett olämpligt, att vaktmästaren
ulle hafva sin bostad utanför det brandfria kassahvalfvet.
H. V. . 43
674
Den !6 Juni.
Mig vill det deremot synas vara en fördel, emedan in¬
brottsstöld derigenom försvåras, då vaktmästaren och hans
folk kan tjena till skydd.
Man har sagt, att Utsk:ts förslag vore af alla det
sämsta. Ja, detta är en smaksak; men åtminstone i eko¬
nomiskt hänseende är det icke det sämsta, ty det är det
billigaste, och hela den erforderliga kostnaden kan fyllas
derigenom att staden exproprierar några smala remsor af
tomten.
Frih. Leuhusens förslag skulle, efter beräkning af 6
proc., årligen kosta 1,800 rdr mera än Utsk:ts förslag, och
detta vore, i min tanke, att köpa dessa grindstugor för
allt för högt pris.
Jag vill icke längre upptaga 11. o. Ad:ns tid, utan
slutar med anhållan om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Trolle, Carl Axel: I likhet med flere af de
föregående talarne anser jag, att Utsk:ts förslag icke bör
af K,, o. Ad. bifallas. Jag tror lika med Frih. Alströmer,
att R. o. Ad. denna gång icke bör åtskiljas, utan att hafva
gifvit Riddarh.-Direktm ett bemyndigande, som sätter den
i tillfälle att på ändamålsenligt sätt ordna Riddärhusgår-
den. I anledning deraf ber jag att få instämma uti första
afdelningen af Frih. Alströmers förslag, nemi. att Direk¬
tionen skulle ega att med stadens myndigheter öfverens¬
komma om upplåtelse och ordnande af gårdsplanen. Der¬
emot torde det ej vara skäl att nedlägga några kostnader
på de för närvarande der befintliga hus, enär de enligt
min tanke ej äro deraf förtjente. Likaledes tror jag det
ej vara skäl, att R. o. Ad. befattar sig med att gifva så
detaljerade föreskrifter, som åtskillige talare föreslagit,
utan torde det vara lämpligare att, med fullt förtroende
till Riddarh.-Direktm, åt densamma uppdraga att i frågan
besluta, såsom den bäst synes. Ett ytterligare stöd för
denna åsigt hemtar jag deraf, att så väsendtligen olika
förslag under diskussionen blifvit framställde, hvaraf sy¬
nes, att R. o. Ad. svårligen torde kunna förena sig uti
ett i sina detaljer fullt lämpligt beslut. I anledning häraf
tager tager jag mig friheten att i sednare delen af Frih.
Alströmers hemställan föreslå följande förändrade lydelse:
samt att, i händelse en så beskaffad upplåtelse eller
ock expropriation kommer att ega rum, Riddarh.-Direktm
vöre berättigad att ordna återstående gårdsplatsen antin¬
gen genom nybyggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af Direktionen understödda förslag, eller ock
annorledes, dock så att sammanlagda kostnaderna icke
må öfverstiga det kostnadsbelopp, Direktionen för ny-
byggnad beräknat.
Den 16 Juni.
675
Frih. Bennet: Efter hvad jag vill minnas, förordade
jag uti mitt föregående anförande Riddarh.-Direktms för¬
slag till reglering af gårdstomten; men jag hegärde icke
Hr Cfrms o. Landtm:ns propos. derå, emedan jag först
ville komma i tillfälle att förnimma, huruvida något lämp¬
ligare förslag skulle framställas. Det af Frih. Alströmer
uppgjorda förslag med det af Hr Trolle dertill gjorda
tillägg finner jag ganska antagligt och instämmer deruti,
under anhållan, att Hr Gr. o. Landtm, ville derå fram¬
ställa propos.
Hr Edelsvärd har ansett, att hela den förev:de frågan
sväfvade i ovisshet, enär man vore osäker, huru de före¬
slagna byggnaderna komme att se ut. Ja, man kan ej
sträcka sitt omdöme längre, än ens fantasi tillåter; men
när man sett ritningar och modeller, torde omdömet deraf
kunna hafva tillräcklig ledning. Hr Edelsvärd har äfven
förklarat sig gifva företrädet åt det förslag, enligt hvilket
större, med Riddarhuset sammanhängande, flyglar skulle
uppföras. Detta har verkligen varit ifrågasatt; men för
min del tror jag det vara bäst, att inga flyglar uppföras,
synnerligast emedan derigenom tvenne fönster å hvardera
ändan af Riddarhuset skulle komma att borttagas och en
stor del af utsigten att undanskymmas. Hvad beträffar
anbringande af den af Utsk:t föreslagna eldstad, så har
samme talare förklarat något hinder derför ej möta. Jag
får då erinra, att uti denna del af huset för närvarande ej
förefinnes någon eldstad, hvadan ej heller någon skorstens¬
pipa finnes uti någondera muren anbragt. Som Hrr:ne
veta, uppvärmes nemi. detta rum medelst rör, hvilka upp¬
hettas från en på Riddarhusgården belägen värmeapparat.
Gr. Oxenstjerna har ansett klubbrummen, af hvilka
det ena användes till restaurationslokal, vara en ytterst
olämplig förvaringsplats för Landtmarskalksporträtterna.
Jag får emellertid påminna derom, att det endast är till¬
fälligtvis det ena rummet är till restaurationslokal upp¬
låtet, hvadan enligt min tanke deruti icke ligger någon
anledning att afbryta den kronologiska följd, hvari nämnda
porträtter nu äro ordnade.
Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Vid denna
fråga måste man, enligt min tanke, fästa sig vid tvenne
förhållanden, hvilka, ehuru de kanske kunna stå i strid
med hvarandra, dock ej få förbises. Det ena är, att man
måste söka tillgodose prydligheten så mycket som möjligt ;
det andra, att behörigt afseende måste fästas å kostna¬
derna. Jag tror, att alla de för ifrågav:de ändamål fram-
lagde förslag, med undantag af det, som vill anlägga
större, med hufvudbyggnaden sammanhängande, flyglar,
äro antagliga hvad prydligheten angår, men deremot ej
676
Den 16 Juni,
i afseende å kostnaderna. Utsk:t synes ej hafva haft nå¬
gon tanke på vår ekonomiska ställning, enär den i Be¬
tänka föreslagna anordning ej skulle komma att gifva den
ringaste inkomst. Med de uti ett annat förslag omnämnda
små paviljonerna är förhållandet ännu värre; de skulle
nemi. komma att föranleda dryga kostnader, utan att lemna
någon deremot svarande inkomst. De föreslagna större
paviljonerna, hvilka jag just ej tror skulle blifva prydli¬
gare än de små, erbjuda åter den fördel, att de komma
att gifva en inkomst af emellan 4 och 5,000 rdr — ungefär
den inkomst, Riddarhuset har af de på gårdsplanen för
närvarande befintliga byggnader. Detta är den siffra, till
hvilken jag skulle vilja komma, ty enligt min tanke tillå¬
ter icke R. o. Ad:ns ekonomiska ställning att afstå från
en sådan summa. Riddarhuskassan har visserl. hittills
gifvit öfverkott, men detta har varit synnerligen litet och
skulle blifva fullkomligt otillräckligt, derest kapitations-
afgiften indrogs. För min del önskar jag, att vi så myc¬
ket som möjligt försäkra vår ekonomiska ställning, på det
vi ej, om till följd af en tillfällig opinion vid ett Adels-
möte kapitationsafgiften skulle aflysas, må blifva urstånd-
satte att sköta våra angelägenheter. Enligt min tro är
planen om uppförande af de större paviljonerna ur eko¬
nomisk synpunkt den bästa, enär dessa paviljoner komma
att lemna en icke obetydlig revenu. Jag har derför inom
Direktionen förordat detta förslag, och jag står ännu fäst
vid denna min åsigt, ehuru jag ej vill framställa bestämdt
yrkande derå. Men på det ifrigaste motsätter jag mig
bifall till Utsk:ts förslag, enär det enligt min tro är rui¬
nerande. Om nemi. de nu befintliga husen, hvilka afkasta
temligen betydligt, borttoges, hvarifrån skulle man seder¬
mera få in motsvarande inkomst? Om de åter finge stå
qvar ännu någon tid, komme de sannolikt snart att expro-
Erieras, och derigenom tror jag skulle erhållas ett kapital,
vars ränta motsvarade det belopp, byggnaderna för när¬
varande afkasta. Hvad beträffar Utsk:ts förslag att inreda
ett af klubbrummen till vaktmästarebostad, så anser jag,
i likhet med Frih. Leuhusen, att det vöre högst olämpligt
att förstöra nämnda rum. För den händelse inrymmande
af bostad åt vaktmästaren i sjelfva hufvudbyggnaden verk¬
ligen är af nöden, så tror jag det lämpligare kunna ske
uti de rum, som för närvarande användas af R. o. Ad:ns
Sekreterare och öfriga kansli, enär nämnda rum hädan¬
efter torde kunna undvaras.
I afseende å Frih. Alströmers förslag ber jag att få
nämna, att jag ej anser det vara skäl, att R. o. Ad. tager
initiativet till att afstå den för en blifvande strandgata
möjligen behöfliga delen af gårdsplanen. Vid det förhål¬
lande, att denna strandgata måste anläggas i krökningar,
Deli 16 Juni.
677
kan det nemligen lätt hända, att någon del af tomten ej
blir för densamma behöflig; och ur denna synpunkt anser
jag, att man bör låta staden taga första steget i ifrågav:de
hänseende. Hvad slutligen angår förslaget att hela frå¬
gan skulle öfverlemnas till Riddarh.-Direkt:ns afgörande,
så anser jag, i motsats härtill, att R. o. Ad. sjelf bör fatta
ett definitivt beslut. Om afgörande! öfverlemnades åt Di¬
rektionen, skulle det nemligen kunna hända, att R. o. Ad.
inleddes uti ett företag, hvarifrån det, derest kapitations-
afgiften upphörde, vore svårt att reda sig annorlunda än
genom tillgripande af utomordentliga medel, t. ex. sub¬
skription.
Af nu anförda skäl yrkar jag afslag å Utsk:ts hem¬
ställan och förenar mig i hufvudsaklig del uti det förslag,
som blifvit af Hr Trolle framstäldt.
Hr v. Kraemer, Anders Robert: I början af sitt
Utlåt, har Utsk:t så klart framhållit olämpligheten af att
nu fatta ett bestämdt beslut i frågan, att jag ej kan annat
än deruti instämma. Utsk:t framställer det ovissa öde,
som för närvarande sväfvar öfver den del af tomten, som
är närmast strömmen, i anseende dertill att en strandgata
skall der framdragas, och att man i följd deraf ej kan
veta, huru stor del af tomten kommer att återstå, sedan
expropriation är verkställd; och på grund häraf kommer
Utsk:t till det enligt min tanke fullkomligt riktiga resultat,
att något bebyggande af gårdsplanen ej bör ifrågakomma.
Men det förvånar mig högeligen, att Utsk:t, efter ett så
riktigt raisonnement i Utlåt:ts första del, gjort en deremot
stridande hemställan uti den sista. Utsk:t tillstyrker nemi.,
att gårdsplanen skall afrödjas och planeras samt inhägnas
genom ett på granitsockel upprest jernstaket, detta sed¬
nare approximativt beräknadt till en kostnad af 22,500 rdr.
Mig vill det synas, att då man icke kan uppföra några
byggnader, emedan man icke vet, huru mycket af platsen
kommer att efter expropriationen återstå, är det ej skäl
att nedlägga en så betydlig kostnad på inhägnaden af
denna plats, om hvars framtid man är så oviss. Enligt
min tanke hade Utskit bort stadna med det tillstyrkande,
att platsen skulle afrödjas och planeras, samt öfverlemna
frågan om inhägnaden till ett kommande Adelsmötes beslut.
Jag delar den siste talarens betänkligheter i afseende
å den ekonomiska sidan af den föreslagna åtgärden. Det
är nemi. icke en ringa sak, att på en gång och utan er¬
sättning afstå en inkomst af omkr. 5000 rdr. Enligt min
tanke är således det bästa att helt enkelt afslå Utskits
förslag. Jag är öfvertygad, att det blifvande Adelsmötet
ej skall blifva så öfverhopadt med göromål, att man icke
med trygghet kan öfverlemna frågan till dess afgörande.
678
Dea 16 Juni.
Ett sådant uppskof synes äfven påkalladt af den ovisshet,
hvari man för närvarande sväfvar i afseende å gårdsplanen.
Då nu denna ovisshet ej förrän i en framtid kan höfvas, synes
det äfven vara skäl att vänta med besluts fattande i före¬
varande fråga. Beträffande Utsk:ts förslag om klubbrum¬
mens apterande till bostad åt vaktmästaren, så är det åt¬
minstone för mig motbjudande att tänka, att nämnda lokal
skall styckas. Mig synes bäst vara, att densamma får
förblifva i oförändradt skick, på det Landtmarskalkspor-
trätterna må få bibehålla den kronologiska följd, hvari
de för närvarande äro ordnade.
Hvad angår Frih. Alströmers förslag, så skulle jag
icke hafva någonting deremot, såvida man icke derigenom
bunde sig allt för mycket. Man säger, att enär den om¬
nämnda strandgatan kommer att dragas i rak linie, så
nödgas man i alla händelser afstå en del af tomten. Jag
vill emellertid erinra derom, att först och främst det ännu
icke är afgjordt, att någon strandgata skall anläggas, och
vidare att det i följd deraf omöjligen kan vara bestämdt,
att den skall dragas i rak linie.
Hur jag än ser saken, finner jag den vara så oviss,
att det är allt skäl att åt framtiden öfverlemna dess afgö¬
rande. Jag får således anhålla om rent afslag å Utsk:ts
hemställan.
Frih. Cederström, Rudolf: Då jag vid många fö¬
regående tillfällen lifligt nitälskat derför, att de vanpry¬
dande byggnader, som på Riddarhusets gårdsplan för när¬
varande finnas, måtte borttagas, och gården på ett lämp¬
ligt sätt ordnas, är det med ledsnad jag vid detta tillfälle
finner mig förhindrad att biträda det af Utsk:t i sådan
syftning afgifna förslag. De invändningar, som deremot
blifvit af flere talare sakrikt framställde, anser jag icke
kunna bestridas. De äro hemtade dels från ekonomisk
synpunkt och dels från svårigheten att sätta förslaget i
verket, utan att allt för mycket rubba klubbrummen. Jag
har mycket tvekat, huruvida jag skulle deltaga i denna
diskussion, emedan det tillkommer Riddarh.-Direktm att
verkställa R. o. Adois beslut i frågan; och då Direktionen
såsom en persona moralis afgifvit sitt förslag, anser jag
det ej fullt lämpligt, att någon af dess ledamöter fram¬
kommer med något deremot stridande. Men den menings¬
skiljaktighet, som i afseende å denna angelägenhet gifvit
sig tillkänna, torde förklara mitt uppträdande vid detta
tillfälle.
Jag finner mig dervid först och främst föranlåten att
anhålla 0111 afslag å Utslcts hemställan, i öfrigt hafva
tvenne förslag blifvit väckta, det ena af Frih. Alströmer
och det andra af Frih. Leuhusen. Det förstnämnda af
Den 16 Juni.
679
dessa förslag närmar sig ganska mycket de åsigter, jag
inom Direktionen förfäktade, vid det tillfälle då Direk¬
tionen egde att afgifva utlåtande i anledning af Stadsfull¬
mäktiges hemställan om afstående af en del af Riddarhus-
gården. Nämnda hemställan blefaf R. o. Ad. underkänd.
Nu har Frih. Alströmer framkommit med ett förslag i
något när enahanda syftning, hvilket dock ej torde vara
så stridande emot R. o. Ad:ns berörda beslut, att icke Hr
Gr. o. Landtm, kan derå framställa propos. Emellertid
lemnar det saken i ovisshet, och allra minst kan jag god¬
känna det med det amendement, Hr Trolle föreslagit. Det
är visserligen mycket förtroendefullt emot Direktionen, och
den bör derföre vara mycket tacksam; men vi böra ihåg¬
komma, att Direktionen i frågan är delad i tre särskildta
fraktioner, och att majoritet åt Direktionens beslut vanns
endast genom Ordförandens votum. Häraf torde framgå
olämpligheten af att öfverlemna frågan till Direktionens
afgörande; ty majoritet är inom den, i denna sak, byggd
på splittring i åsigter hos adelar af antalet.
Under sådane omständigheter, och då jag lifligt ön¬
skar att åtgärder måtte vidtagas till ordnande och pry¬
dande af gårdsplanen, samt Frih. Leuhusens förslag står
närmast den åsigt, Direktionen hyllat, får jag till detta
förslag ansluta mig. För den händelse R. o. Ad. ej skulle
vilja bifalla detta förslag, torde enkelt afslag å Utsk:ts
hemställan vara det lämpligaste; åtminstone af de hittills
nu afgifne, särskilda hemställanden.
Hr Ramsay, Anders Henrik: Jag är i hufvud¬
saklig del förekommen af Hr v. Krsemer. Det är bekant,
att sammanbindningsbanan kommer att framgå på vestra
sidan om Riddarhusgården; på dess östra sida torde san¬
nolikt en bro komma att anläggas öfver Mälaren till Te¬
gelbacken, och, enligt hvad vi hört uppgifvas, lärer det
vara ifrågasatt att framdraga en strandgata utefter Mä¬
larens södra strand. Man finner således, att åtskilliga
förslag äro uppgjorda med afseende å ordnande af de
platser, som omgifva Riddarhusgården. Förr än detta
ordnande försiggått, torde det vara svårt för R. o. Ad. att
bestämma, huru gårdstomten lämpligast bör regleras och
användas.
Hvad den ekonomiska sidan af saken beträffar, så
ber jag att få erinra derom, att för R. o. Ad. ännu åter¬
står en skuld af 10,000 rdr i anledning af den sista stora
reparation, som öfvergick detta hus. För ränta och amor¬
tering af denna skuld äfvensom för gårdsplanens ordnande
är kapitationsafgiften beräknad. Nu är det emellertid
ovisst, till hvad belopp nämnda afgift kan komma att ut¬
gå, och torde detta vara ett skäl att låta anstå med alla
080
Dea 16 .Tuni.
förslag till gårdens ordnande, till dess sig visat, huru
stora tillgångar dertill äro att påräkna. För min del fin¬
ner jag det således svårt, att för närv:de ingå i pröfning
af frågan; och anser jag den derför böra hvila till näst
sammanträdande Adelsmöte. För den händelse Stock¬
holms stad dessförinnan skulle vidtaga några arbeten i
närheten af Riddarhuset, hvilka göra nödigt, att staden
förvärfvar någon del af tomten, så eger staden en sådan
rättighet, äfven om R. o. Ad. nu ej skulle fatta något
särskildt beslut derom, enär expropriation af större eller
mindre del alltid kan ega rum. Om emedlertid sådan
expropriation skulle ifrågakomma före nästa Adelsmöte,
och således någon del af tomten komme att frånhända^
R. o. Ad., så är det nödvändigt, att några åtgärder vid¬
tagas för den återstående platsens ordnande. På grund
häraf får jag således anhålla om propos. derå, att R. o.
Ad., med afslag å Utsk:ts förslag, måtte besluta, att med
afgörande af nu förev:de fråga måtte få anstå till ett kom¬
mande Adelsmöte; men att, derest dessförinnan, till följd
af expropriation från Stockholms stads sida, större eller
mindre del af den ifrågav:de tomten skulle frångå. Rid-
darh.-Direktionen må ega rätt att vidtaga de åtgärder,
som i anledning deraf kunna erfordras.
Frih. Alströmer: Man har emot mitt förslag an¬
märkt, att R. o. Ad. ej annorlunda än emot full ersätt¬
ning bör afstå sina byggnader. Jag får då erinra, att
mitt förslag ej innefattar något sådant, utan tvertom att
R. o. Ad. bör erhålla full ersättning. Man har vidare
anmärkt, att R. o. Ad. ej bör taga intiativet till afstående
af större eller mindre del af sin tomt. Något sådant har
ej heller blifvit af mig ifrågasatt, utan mitt. förslag åsyf¬
tar, att initiativet skulle tagas af staden. Genom ett bi¬
fall till detta förslag skulle ett omdöme från R. o. Ad:ni¬
sida uttalas derom, huru en reglering i förevarande hän¬
seende lämpligast bör ske, och jag tror, att, då fråga är
om försköning af staden och ett ordnadt tillvägagående
dervid, det är R. o. Ad. värdigt att uttala sin åsigt, och
detta sker, för den händelse R. o. Ad. för afträdande af
en del af tomten framställer sådane vilkor, att staden ej
kan dermed förfara huru den behagar.
Man har ansett, att åt Riddarh.-Direktionen borde
öfverlemnas att på den del af tomten, som kan efter en
expropriation återstå, uppföra några passande paviljonger,
och Hr Trolle har i sådant hänseende uppgjort ett amen¬
dement till mitt förslag. För den händelse R. o. Ad.
skulle derom sig förena, vill jag afstå från mitt förslag i
denna del och förena mig med Hr Trolle. Jag vill en¬
dast tillägga, att om R. o. Ad. fattade sitt beslut i öfver-
Ben 16 Juni.
681
ensstämmelse med mitt förslag, så skulle derigenom den
stora fördel ernås, att icke blott stadens innevånare, utan
jemväl de resande, som besökte Stockholm, skulle säga.
att det är stadens oell icke K, o. Ad:ns fel, att platsen
bakom dess palats har ett så vanprydande utseende.
Många ledamöter hördes nn ropa på propos.
Gr. Oxenstjerna: Det löfte, den siste talaren uti
slutet af sitt anförande uttalat, skulle visserligen vara
mycket lockande, för den händelse allmänheten vore rätt¬
vis, men vi se tyvärr vanligen, att så ej är fallet, och att
ofta helt oriktiga motiver anföras för personers handlin¬
gar. Jag tror derföre, att om byggnaderna fortfarande
få qvarstå, skjutes hela skulden på R. o. Ad ; och torde
häruti ligga ett tillräckligt skäl att söka få dem bort så
snart som möjligt. Hr von Kraemer har funnit början af
Utsk:ts Betänk, vara stridande mot dess slut, samt att
deraf, att vi ådagalagt, att några byggnader ej borde på
platsen anläggas, följde, att ej heller något annat borde
der uppföras. Utsk:t ansåg emedlertid, att platsen ej
kunde eller borde lemnäs fullkomligt öppen, och detta
var anledningen till Utsk:ts hemställan i denna del. Sam¬
me talare har äfven klandrat, att det föreslagna staketet
med fot af granit skulle komma att kosta 22,500 rdr, samt
antydt, att som en del deraf skulle till följd af skeende
expropriation borttagas, så vore den derför utlagda sum¬
ma bortkastad. Jag tror dock ej, att så behöfver blifva
förhållandet. Om nemi. expropriation af en del af plat¬
sen kommer att ega rum, så blir enda följden deraf, att
den derpå varande delen af stakeket måste flyttas något
längre in än tillförne.
För min del kan jag ej tro, att ett blifvande Adels-
möte, till följd deraf att det är fritt från andra göromål,
skall komma till ett bättre resultat i denna fråga, än det
hittills varit för R. o. Ad. möjligt. Just med anledning
deraf att Adelsmötet ej kommer att hafva mycket annat
att göra, komma enligt min tro så många olika förslag
att uppgöras, att resultatet sannolikt blir lika litet tillfreds¬
ställande som nu. Jag yrkar således fortfarande bifall
till Utsk:ts förslag. Det låter modifiera sig efter förhål¬
landena, och genom ett bifall till detsamma ådagalägger
R. o. Ad. sin afsigt att vidtaga åtgärder till ordnande af
den plan, som omgifver dess palats.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Francken: Då Frih. Alströmer, med hvil¬
ken jag förenat mig, så till vida ändrat sitt förslag, att
682
Deu 16 Juui.
han instämt uti Hr Trolles amendement, så får jag äfven
i detta hänseende förena mig med honom.
Man har talat om den skam, som skulle komma att
vidlåda JR. o. Ad., för den händelse ifrågav:de byggnader
finge ännu någon tid qvarstå. Enligt min tanke drabbar
dock denna skam i första hand dem, som hafva med nämn¬
da byggnader att göra och som ställt så till, att förev:de
förslag till afgörande förekommer först 6 dagar före riks¬
dagens slut. Hvad beträffar mitt yttrande, att Utsk:ts
förslag vore det sämsta af dem, som för ifrågav:de ända¬
mål blifvit afgifne, så får jag förklara, att jag vidhåller
denna min åsigt.
Hr Ramsay: Jag ber endast att i korthet få nämna
några ord i anledning af hvad Gr. Oxenstjerna och Hr
von Francken sednast anfört.
I motsats mot Gr. Oxenstjerna tror jag, att man med
fullt förtroende kan öfverlemna denna angelägenhet till
ett blifvande Adelsmöte. Detta möte kommer troligen ej
att blifva upptaget af flere göromål, än att det temligen
uteslutande kan egna sig åt denna fråga och till och med
nedsätta ett särskildt IJtsk. för dess behandling. Hvad
angår den förespeglade skammen, sorn skulle komma att
drabba R. o. Ad., för den händelse ifrågv:de byggnader
ännu någon tid finge qvarstå, så tror jag, att man med
lugn kan bära den. Jag och flere med mig hafva fram¬
ställt våra åsigter i afseende å lämpligaste sättet att få
platsen ordnad och prydd; men i sista stund hafva yppat
sig så mångå svårigheter, att det nu är för R. o. Ad.
hardt när omöjligt att fatta något definitivt beslut; och
dessa svårigheter skulle hafva omöjliggjort antagande af
något förslag, äfven om detta förslag blifvit framlagdt 6
dagar efter riksdagens början.
Jag yrkar fortfarande uppskof med frågan till ett kom¬
mande Adelsmöte.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad,
förmälte Hr Gr. o. Landtm., att under densamma hade
yrkats:
dels att Utsk:ts Utlåt, måtte bifallas;
dels af Hr Trolle, att R. o. Ad.,; med afslag å Ut¬
låtit, skulle besluta: att, derest Stockholms stad, för an¬
läggande af en strandgata utmed stadens cellfängelse och
rådhus, innan R. o. Ad. till Adelsmöte sammanträder,
borttager de nedanför rådhuset uppförda vanprydliga bygg¬
nader, Riddarh.-Direktionen må ega att så stor del af
Riddarhusets tomt jemte derå varande byggnader, som
erfordras för framdragande af en sådan gata i rät linie
med cellfängelset och rådhuset till Riddarholms-kanalen,
Den 16 Juni.
683
till Stockholms stad upplåta mot den ersättning i kapital
eller viss årlig afgift, som skäligen kan betingas, och
under förbehåll att den del af tomten, som afstås, genast
afrödjes och icke någonsin får till annat ändamål än gata
användas; samt att, i händelse en så beskaffad upplåtelse
eller ock expropriation kommer att ega runi, Riddarh.-
Direktionen må vara berättigad att ordna återstående
gårdsplatsen antingen genom nybyggnad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af Direktionen understödda
förslag, eller ock annorledes, dock så att sammanlagda
kostnaderne icke må öfverstiga det belopp Direktionen
för nybyggnad beräknat;
dels af Frih. Leuhusen, att R. o. Ad., med afslag
å Utlåtit, måtte besluta att Ridd arhus gården, sedan alla
derå nu uppförda byggnader blifvit borttagna, bör om¬
slutas med ett på granit-sockel uppfördt jernstaket, af-
jemnas, grusas oell planteras;
att två paviljonger, sådana de blifvit af Intendenten
Scholander föreslagna, dock med höjda fotmurar, uppfö¬
ras i gårdstomtens nordvestra och nordöstra hörn;
att staketet bör förses mitt på norra fronten med en
prydlig jernport med jernpelare samt på östra och vestra
sidorne med grindar;
att värme-apparaten bör flyttas ned i källaren under
Riddarhuset;
att åt Riddarh.-Direktionen lemnäs rättighet dels att
vid utförandet af byggnaderne och i öfrigt göra de detalj¬
förändringar, sorn må finnas nödiga, dels ock vidtaga så¬
dan inredning af paviljongerne, att de på en gång upp¬
fylla det med dem afsedda ändamål att inrymma bostad
för Riddarhusets vaktmästare samt erforderliga uthuslä¬
genheter, och tillika lemna den möjligen största inkomst;
samt slutligen att åt Direktionen uppdrages, att R.
o. Ad:ns beslut på lämpligaste sätt till verkstälighet be¬
fordra;
äfvensom att, i afseende å medel till bestridande af
byggnadskostnaderne m. m., R. o. Ad. ville bemyndiga
Riddarh.-Direktionen att för bestridande af de kostnader
till gårdens ordnande och bebyggande, som ej af Riddarh.-
underhålls-fondens tillgångar kunna betäckas, upptaga
lån från andra Riddarhusets fonder att, jemte 6 procent
ränta derå, återgäldas i den mån förstnämnde fonds ställ¬
ning sådant medgifver;
dels af Hr Ramsay: att R. o. Ad., med afslag å
Utskits förslag, skulle låta afgörandet af frågan anstå till
ett kommande Adelsmöte; dock att, derest derförinnan
till följd af expropriation ifrån Stockholms stad större
eller mindre del af tomten skulle Riddarhuset frångå,
68 i
Den 16 Juni.
Riddarh.-Direktionen må ega att vidtaga de åtgärder,
som deraf kunna påkallas; och
dels slutligen afslag å Utlåtit.
Härefter framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos på
bifall till Utlåtit, hvarvid svarades många nej jemte några
ja, sedermera propos. på antagande af Hr Trolles förslag,
då svaren utföllo med många nej blandade med ja, vidare
propos. på antagande af Frih. Leuhusens förslag, hvilken
propos. besvarades med många nej och åtskiljaga ja, yt¬
terligare propos. på bifall till Hr Ramsays förslag, hvar¬
vid svarades många ja och nej i blandning, och slutligen
propos. på afslag å Utlåtit, då svaren likaledes utföllo
med blandade ja och nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, yttrade Hr Gr. och
Landtm., att R. o. Ad. egde att bestämma kontraproposins
innehåll vid den blifvande voteringen; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, först hemställde, huruvida R. o. Ad. till kon-
trapropos. antoge Hr Trolles förslag, hvartill svarades
många nej jemte åtskilliga ja, och sedermera föreslog, att
Hr Ramsays förslag skulle intagas i kontraproposin, då
svaren utföllo med många ja jemte åtskillga nej; och för¬
klarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Votering! om kontraproposins innehåll begärdes;
hvarefter och sedan Hr Gr. o. Landtm, hemställt att Hr
Trolles förslag skulle utgöra nej-propos:n vid den nu
begärda voteringen, samt, då dertill svarades många ja
jemte några nej, förklarat ja haft öfvervigten, en så ly¬
dande voteringspropos. uppsattes och justerades:
«Den som vill, att vid blifvande votering om afslag
å Riddarh.-Utskits fortsatta Utlåt. Nio 15, angide ordnan¬
det af Riddarhusets gårdsplan, kontraproposin skall inne¬
fatta antagande af Hr Ramsays i frågan framställda för¬
slag, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. till kontrapropos. vid
denna votering bifall till Hr Trolles förslag.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 58.
Nej — 11.
Ben 16 Juni. 685
Uppsattes och godkändes följ:de voteringspropos. i
hufvudfrågan.
»Den som afslår Riddarh.-Utsk:ts fortsatta Utlåt. N:o
15, ang:de ordnandet af Riddarhusets gårdsplan, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. Hr Ramsays i frågan
afgifna förslag.»
Vid denna voterings åtgång befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 29.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 4 e. m.
In fidem,
ö. Brakel.
686
Den 17 Juni.
Söndagen den 17 Juni 1860.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för den 16 dennes.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utskottets Mem:r:
N:o 139, med förslag till de sista afdelningarne af
det nya reglementet för Riksg.-Kontoret;
N:o 140, med förslag till aflönings- och pensions-
stater vid Éiksg.-Kontoret samt expentansstat vid f. d.
General-assistans-kontoret;
N:o 141, med förslag till en § i det nya reglementet
lör Riksg.-Kontoret;
N:o 142, ang:de en gratifikation åt Hr Stats-kommis-
sarien O. F. af Sillén;
N:o 143, ang:de särskilda gratifikationer till åtskilliga
af Stats-Utsk:ts tjenstemän;
N:o 144, ang:de den upprättade nya Riks-Staten; och
N:o 145, ang:de öfverlemnande till K. M:t af det
nya reglementet för Riksg.-Kontoret;
äfvensom sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 29, ang:de särskildt arfvode åt
den person, hvilken i egenskap af Sekreterare biträdt sam¬
mansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, enligt hvad Riks-
Ståndens Hrr Talmän blifvit meddeladt, riksdagens af-
slutande, som varit utsatt till den 21 dennes, blifvit upp¬
skjutet till den 22.
Föredrogs Exped.-Utsk:ts den 16 dennes bordlagda
Skrifvelse-förslag N:o 85, angående tullbevillningen.
Den 17 Juni.
Gr. Mörner, Carl Göran: Det af Exped.-Utsk:t
uppgjorda förslag till K. St:rs underd. skrifvelse ang:de
tullbevillningen börjar med en recit, som går tillbaka ända
till R. St:rs framställning vid sista riksdagen och äfven¬
ledes omnämner, huru K. M:t låtit till B. St:r aflemna
kommitterades förslag till tulltaxa. Hela denna recit tor¬
de vara alldeles öfverflödig, och är dessutom i så måtto
felaktig, att den säger, att K. M:t på grund af nämnde
framställning låtit tillsätta den s. k. tullkomitén. Det är
nemi. R. o. Ad. väl bekant, att Chefen för Finans-Dep:t
uttalat en helt annan åsigt, eller att det ingalunda var
med godkännande af R. St:rs framställning, som ifrågav:de
komité tillsattes, och vid sådant förhållande torde R. S.t:r
icke i sin skrifvelse böra intaga något härom, för att icke
derigenom uttrycka ett godkännande af denna åtgärd.
Den ifrågav:de skrifvelsen innehåller vidare en om¬
ständlig redogörelse för alla i nu gällande tulltaxa vid¬
tagna förändringar. Om äfven det kan anses lämpligt
att meddela en sådan redogörelse i de delar, der R. St:r
antingen åsatt nya tullsatser eller höjt de hittills bestäm¬
da, finnes deremot intet skäl att upptaga motiver för de
beslut, hvarigenom R. St:r fastställt tullnedsättningar.
Dessutom förekommer i skrifvelsen åtskilliga uttryck, som
äro ganska lämpliga, då ett Utsk. hemställer en fråga till
R. Stms bedömande, men som deremot synas mindre på
sin plats i en skrifvelse, sådan som den ifrågav:de: så sä-
ges i fråga om restitution för utförsel af bomulls väfnader,
att »R. St:r ansett restitutionen för den exporterade väf-
naden böra jemkas», och beträffande väfnader af linne och
jutegarn, att »restitutionen för nämnde väfnaders utförsel
äfven synts böra bestämmas till respektive belopp.» Jag
tror, att R. St:r fattat bestämda beslut i dessa frågor.
Då slutligen R. St:r beslutat, att någon skrifvelse till
K. M:t icke skall afgå för att åtfölja tulltaxan, synes en
så omständlig redogörelse för allt hvad, som i denna frå¬
ga förekommit, icke stå rätt väl tillsammans med det för¬
ut fattade beslut, om än slutmeningen lyder »hvilket allt
R. St:r få i underdånighet anmäla». På grund af hvad
jag nu anfört, hemställer jag, att det nu föredragna för¬
slag till skrifvelse måtte till Exped.-Utsk:t återremitteras.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., blef Exped.-Utsk:ts ifrågavtde skri fvel s c-fö rs 1 a g
återrcmitteradt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande
sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts
den 15 och 16 dennes bordlagda Mern. N:o 11, i ani. af
688
Dc*n 17 Juni.
Riks-Stms skiljaktiga beslut i fråga om föreslagen förän¬
drad grund för uttaxering af landstingsmedel.
Utskits å sid. 2 gjorda inbjudning.
Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik: Då man
från början tagit ett felaktigt steg derutinnan, att man lå¬
tit ett ärende, sådant som detta, behandlas af ett sam¬
mansatt Utsk., kommer man till ett så vidunderligt re¬
sultat, som att i förstärkt Bevilln.-Utsk. skulle voteras
om en fråga, som alldeles icke är af bevillnings natur.
Alla frågor ang:de våra kommunallagar hafva hittills all¬
tid handlagts af Ekon.-Utsk:t, och att nu göra dem till
bevillningsfrågor, derföre att nämnde Utsk. i sin vishet
behagat sammanträda med |Bevilln.-Utsk:t, kan icke vara
annat än origtigt. Det skulle dessutom vid detta tillfälle
leda till den inkonseqvens, att man skulle i förstärkt Be¬
villn.-Utsk. söka genomdrifva en fråga, som efter grund¬
lagens bud redan är förfallen. Två Stånd hafva nemligen
stannat mot två, och då måste ett ekonomiärende vara för¬
fallet. På denna grund yrkar jag afslag å Utsk:ts hem¬
ställan.
Frih. Cederström, Rudolf: Det sammansatta Ut-
sk:t har icke underlåtit att åt detta ärende egna en syn¬
nerlig uppmärksamhet ; och har dervid funnit, att då här
är fråga om förändring af grunden för en beskattning,
öfverlåten af R. St:r på landstingen, och då bevillnings-
ärenden fordra alla fyra Stms bifall, så synes detta ären¬
de, der två Stånd stannat mot två, rätteligen böra blifva
föremål för votering i förstärkt Bevilln.-Utsk. Att. koin-
munallagarne i sin helhet vid stiftandet ansågos af eko¬
nomisk natur, är ett prejudikat, som i detta fall icke kan
ega någon afgörande betydelse, ty här är ur dem just
den § till serskild behandling så till sägandes utbruten och
företagen, som gör detta ärende till en bevillningsfråga.
För min del kan jag icke finna annat än fullt skäligt att
ärendet erhåller den behandling, dess inre beskaffenhet
synes mig tydligen kräfva. I jemförelse med denna for¬
dran, synes här mindre böra vara fråga om hvad som
skett vid en föreg:de riksdag, ej heller om hvad som vid
en blifvande riksdag kan komma att ske; utan här hafva
vi endast att fästa oss vid hvad med fullgörande af gäl¬
lande lag vid frågans nuv:de ståndpunkt iakttagas bör;
och ur denna synpunkt hemställer jag om bifall till Ut-
sk:ts nu föredragna förslag till voteringspropos.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Jag är i denna fråga
hufvudsakligen förekommen af Gr. Liljencrants, men an¬
håller
Den J7 Juni.
689
håller dock att i anledning af Frih. Cederström* yttrande
få tillägga några ord. Hr Frih:n har yttrat, att frågans
inre beskaffenhet ovilkorligen kräfver att den behandlas
såsom bevillningsfråga. Det förefaller mig likväl som om
E. St:r, då de vid föreg:de riksdagar handlagt likartade
frågor, sjelfva bäst bort vara i tillfälle att bestämma, huru
sådana frågor böra anses, och genomgår man då förhand-
lingarne ang:de kommunallagarne, så linner man, att E.
St:r hittills aldrig ansett dylika frågor vara af bevillnings-
natur. Hvad särskildt den 47:de §:n i landstingslagen be¬
träffar, så visa förhandlingarne vid 1859—60 årens riks¬
dag, att den ingalunda är att hänföra till bevillningsfrå-
gor. Nämnda § var då föremål för långvariga och häf¬
tiga strider inom St:n. Slutligen stannade två Stånd mot
två; propos. för votering inom förstärkt Ekon.-Utsk. var
redan uppställd och godkänd, då Borgare-St:t, på grund
af inbjudning, öfvergick på den åsigt, som två andra Stånd
hyllat, och derigenom åstadkoms tre Stånds beslut i frågan.
R. o. Ad. vidblef deremot sin mening, men detta föran¬
ledde icke någon votering i förstärkt Utsk., utan R. St:r
ansågo frågan vara afgjord genom tre Stånds beslut. Om
nu R. St:r vid denna riksdag skulle förklara en fråga om
ändring i ofvannämnde 47:de§ vara afbevillningsnatur, skulle
således en sådan åsigt icke ega något stöd i den af före-
g:de Skr uttalade. Ej heller skulle den kunna grund¬
lägga någon praxis för framtiden, ty enl. 57 § R. F., så¬
dan den nu blifvit af R. Skr ändrad, komma alla frågor
ang:de ändring i kommunallagarne att handläggas såsom
vanliga civillags-frågor. Inginge man på Frih. Ceder¬
ström* åsigt, skulle man således fatta ett beslut, som hvar¬
ken egde rot i det förflutna eller gagnade för framtiden,
och detta är orsaken, hvarföre jag instämmer i Gr. Lil¬
jencrants’ yrkande.
Gr. Mörner, Carl Göran: För min del trorjag,
att det för det närv:de endast är fråga, om Skt vill an¬
taga Utsk:ts inbjudning att biträda Preste- och Borgare-
Skns beslut och att, först sedan Skt häröfver fattat sitt
beslut, voteringsproposma blifva föremål för öfverläggning.
Hvad då angår inbjudningen, finner jag icke skäl att an¬
taga den, utan hemställer, att R. o. Ad. måtte afslå den¬
samma. Sedan voteringsproposma blifvit föredragna, får
jag tillfälle att yttra mig om dem.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Som föredrag¬
ningen af detta Betänk, blifvit afbruten i sin början, må¬
ste jag anse antingen hela Betänk:t eller också ingen del
deraf vara föremål för öfverläggning. De föreg:de talar-
H. Y. " 44
m
Den 17 Juni.
»e hafva ansett sig berättigade att yttra sig öfver frågan
i sin allmänhet, och derföre tillåter jag mig att göra det¬
samma.
För mig har det alltid legat klart, att den, som har
rätt att stifta en lag eller gifva en föreskrift, han och in¬
gen annan är berättigad att ändra denna föreskrift. Här
är ju icke fråga om något annat än ändring af en § i
landstingslagen. Denna lag är stiftad på ekonomisk väg,
och formen af ekonomisk lag synes den mig icke kunna
förlora derföre, att här är fråga endast om en viss § deraf.
Jag förenar mig med dem, som yrka afslag.
Frih. Cederström: Jag erkänner, att ett förbise¬
ende blifvit af mig begånget, på sätt Gr. Mörner upp¬
märksammat, derigenom att jag i mitt förra föredrag
egentligen omhandlade voteringspropos:na. Likväl och
då den först behandlade frågan om inbjudningen i sig
innesluter nödvändigheten att behandla sjelfva hufvudfrå-
gans natur och jag förmodar, att detta står oss öppet,
emedan, om frågan, såsom en reservant förklarat sig anse,
vore förfallen, någon inbjudning icke kunnat ifrågakomma
att antagas, och jag är öfvertygad om, att vi erhålla pro¬
pos. å inbjudningens antagande, hvilket icke heller mött
hinder i de andra St:n, anser jag mig befogad att ytter¬
ligare ingå i sjelfva frågan med några få ord. Jag får
då blott erinra örn de skäl, hvarpå Utsk:t förra gången
stödde sin anhållan om bifall till Iv. Mits Propos., till
hvars innehåll jag hänvisar, samt derom, att innan K.
Mits Propos. framställdes, frågan varit liänskjuten till
samtliga Landstingens bedömande och att af dem den
stora majoriteten af 16 funnit billigt att ingå på hvad K.
M:t föreslagit. Landstingen måtte väl teinligen uoggrannt
känna hvad landsorternas väl kräfver.
Jag tycker, såsom bekant, i allmänhet icke om in¬
bjudningar, men den ifrågav:de angår en fråga af ganska
stor vigt och har icke öfverrumplande kommit öfver oss,
utan har utgått från ett Utsk., hvars Mern. blifvit tryckt
samt utdeladt; inbjudningen, sålunda allmänt känd, före¬
ligger oss till bedömande, hvarföre ock, med åberopande
af dess motiver samt af allt hvad härom hos R. o. Ad.
till stöd för innehållet yttrats, jag vördsamt får anhålla,
att den måtte af R. o. Ad. antagas.
Gr. Liljencrants: Jag kan icke sträcka min ar¬
tighet så långt, att jag medgifver, att jag gjort mig skyl¬
dig till ett förbiseende, då jag tillåtit mig att yttra mig
om sjelfva frågans beskaffenhet eller giltigheten af Utskits
tillgörande, hvartill jag funnit så mycket mera skål som
det i det föredragna mom:t heter »men, om denna hem¬
Den 17 Juni.
ställan icke vinner bifall, lärer denna fråga böra afgöras
genom omröstning i förstärkt Banko-Utsk., för hvilket än¬
damål Utskrt får föreslå en så lydande voteringspropos.»
Det är just härom som jag i sammanhang med sjelfva
frågan tillåtit att yttra mig, och jag anser mig derigenom
ingalunda hafva öfverskridit formen.
Hvad angår sjelfva saken, så tillåter jag mig att er¬
inra, att den siste värde talaren förra gången grundade
hela sin motivering egentligen på den förutsättning, att
saken skulle hafva skäl för sig derföre, att R. St:r till
kommunerna öfverlåtit en del af sin beskattningsrätt. Det
må så vara, att R. St:r gjort det, och framtiden må visa,
om det varit nyttigt, men samma förhållande eger ju rum
med af kommunalstämma ålagda skatter. De äro äldre
än kommunalförfattningen, men ingen har tänkt på att
draga de af socknen ålagda skatter under Bevilln.-Utsk:ts
pröfning. Jag fortfar i min anhållan om afslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder hade yrkats dels att
R. o. Ad., med frånträdande af förut fattadt beslut, skulle
antaga Utsk:ts ifrågav:de inbjudning, dels ock att det förra
beslutet måtte vidhållas samt inbjudningen läggas till hand-
lingarne; framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos. på
det förra beslutets frånträdande och inbjudningens anta¬
gande, hvartill svarades nej, och sedermera propos. på det
förut fattade beslutets vidblifvande samt inbjudningens läg¬
gande till handlingarne, hvilken propos. med ja besvarades.
Utsk:ts nederst å sid. 2 och öfverst å sid. 3 afgifna
förslag till voteringspropos.
Frih. af Ugglas: Till en början får jag under åbe¬
ropande af de skäl, jag förut anfört, hemställa, att Utskits
förslag till voteringspropos. måtte afslås.
Gr. Mörner: Med den åsigt, jag i sjelfva hufvud-
frågan hyser, skulle jag vara mycket benägen att instäm¬
ma med Frih. af Ugglas, emedan i sådant fall den me¬
ning, jag gillar, skulle blifva den segrande; men detta kan
likväl ej förmå mig att uppfatta den formella sidan af
frågan ur annan synpunkt, än den jag anser vara den rätta.
Här är nu fråga om en förändring i den § i landstings¬
lagen, som bestämmer grunden, efter hvilken af lands¬
tinget ålagda skatter skola uttaxeras. Det är visserl. sannt,
att vid den riksdag, då nämnde lag på ett egendomligt
sätt tillkom, ifrågavarande § antogs genom tre Stånds be¬
slut, men R. o. Ad. gillade aldrig detta, och såsom ett
bevis, huru saken då framställdes för R. o. Ad., tillåter
692
Den 17 Juni.
jag mig uppläsa en del af Hr Dalmans yttrande, ang. just
den §, sorn nu är i fråga. Sedan Hr v. Koch, jag och
flera andra förklarat oss anse frågan röra ett beskattnings-
ärende, yttrade Hr Dalman: »om fråga här varit att fatta
ett beslut i ett bevillningsäi-ende, är det gifvet, dels att
densamma skulle behandlats af Bevilln.-Utsk:t, dels att
den ej beböft underställas K. M:ts pröfning, ty K. M. har,
som vi veta, icke rätt att pröfva bevillningsfrågor. Men
efter min tanke är det icke fråga om något definitivt gäl¬
lande beslut, utan R. St:r begagna endast sin rätt att af¬
gifva svar uti en fråga, derom K. M. begärt få veta R.
St:rs tanke, för att sedan derefter handla. Jag är lika
öfvertygad som någon annan att detta jemkningsförslag
är i åtskilliga delar felaktigt; men just derföre att Rege¬
ringen skall få svar på sin Propos. för att vid nästa riks¬
dag kunna för R. St:r framlägga ett möjligen mera ända¬
målsenligt förslag, har jag ansett oss böra antaga denna
47:de §, med uteslutande af sista perioden af l:sta mom:t.»
Så framhölls förhållandet af flera talare. Man påstod, att
fråga nu endast var att meddela K. M:t R. St:rs åsigter
i ämnet, hvarefter vid följande riksdag ett nytt förslag-
skulle framläggas till R. St:rs granskning och godkän¬
nande. Knappt hade dock riksdagen åtskiljts, förrän en
annan ton började uppstämmas, framför allt af tidnin-
garne. Man dref den satsen, att K. M:t icke beliöfde
framlägga något förslag för R. St:r, utan borde, med be¬
gagnande af den omständighet att kommunallagförslagen
blifvit ensamt af Ekon.-Utsk:t handlagda, anse dem vara
af rent ekonomisk natur och utan R. St:rs vidare hörande
utfärda de nya kommunallagarne. Så skedde ock snart.
Vid den omröstning, som ang. 47 § i Landstingslagen egt
rum å detta hus, hade emellertid R. o. Ad. vidblifvit sin
från Utsk:ts förslag afvikande åsigt, och detta, ehuru det
upplystes, att tre Stånd redan antagit förslaget. Hr Dal¬
man hade då afgifvit en reservation, hvari han beklagat,
att frågan blifvit begrafven. Hans sorg fick således snart
förbyta sig i glädje. Likasom jag då hyllade den åsigt,
att här var fråga om ett öfverlåtande af R. St:rs beskatt¬
ningsrätt å en ny auktoritet, så anser jag äfven nu, att
denna i kommunens hand lagda magt endast är en dele¬
gation af R. St:rs beskattningsrätt, och att således förslag
till förändringar i densamma böra vara föremål för Bevilln.-
Utsk:ts handläggning. Jag yrkar bifall till Utsk:ts
hemställan.
Frih. Cederström: Under åberopande af de utaf
mig förut andragna skäl, till hvilka Gr. Mörner lagt en
sakrik utredning af frågan, får jag hemställa, att R. o. Ad.
ville godkänna voteringsproposm.
Den 17 Jnni.
693
Frih. Alströmer: Inom Ekon.-Utsk:t har jag pro¬
testerat mot denna frågas dragande under Bevilln.-Utsk:ts
pröfning, emedan hvarken frågans inre natur eller grund¬
lagens bud gifva någon anledning till att den skulle vara
ett bevillningsärende; och får jag således förena mig i
Gr. Liljencrants’ yrkande.
Frih. af Ugglas: Af Gr. Mörners yttrande kunde
man tro att R. St:rs beslut vid 1859—60 årens riksdag
endast utgjorde en af R. St:r uttryckt önskan, å hvilken
K. M. egde fästa det afseende, han behagade. Ser man
likväl på R. St:rs underd. skrifvelse i frågan, så finner
man att R. St:r förklarat sig anse den ifrågav:de 47 § i
Landstingslagen böra erhålla den lydelse, den sedan fått,
och, så vidt jag kan erinra mig, skedde icke från R. o.
Ad:ns sida någon protest mot den uppfattning, som då
gjorde sig gällande, eller att §:n var genom 3 Stånds be¬
slut afgjord. Gr. Mörner har visser], uppläst ett yttrande,
som talar för hans åsigt; men vill lian genomgå proto-
kollerna för nämnde riksdag, skall han finna att många
aktade talare förfäktade den satsen, att frågan ej var af
bevillningsnatur. Skulle hvarje skatteärende vara en be-
villningsfråga, så frågar jag hvarföre i afs:de å grund¬
skatter m. m. tre Stånds beslut utgöra R. St:rs. Af det
förhållande att R. St:r öfverlemnat sin beskattningsrätt åt
en delegation, är man likväl ej berättigad sluta, att denna
nya beskattning erhållit arten af bevillning. Och, om vi
äfven antoge Gr. Mörners åsigt, hvartill skulle detta tjena?
Vi äro ju ense om, att kommunallagarne vid deras stif¬
tande handlades af Ekon.-Utsk:t och afgjordes genom 3
Stånds beslut, äfvensom att frågorna om ändring i de¬
samma vid sista riksdagen äfven behandlades af Ekon.-
Utsk:t, och att R. St:r således hittills icke ansett dessa
frågor vara af bevillnings natur. För framtiden komma
åter dessa frågor i följd af 57 §:ns R. F. nya ordalydelse
att anses såsom civillagsfrågor. Vid sådant förhållande
skulle vi ju således antaga en grundsats, som, på sätt jag
förut yttrat, hvarken eger någon rot i det förflutna eller
medför någon nytta för framtiden. Jag fortfar i mitt yr¬
kande om afslag.
Gr. Liljencrants: Jag vördar den åsigt, Gr. Mör¬
ner uttalat, och jag skulle vara benägen att instämma med
honom, derest det kunde föra oss till det åsyftade målet,
men vi skulle då komma in på en väg, motsatt praxis och
den natur, frågan haft under hela den tid, den varit be¬
handlad. Här är icke fråga om något annat än, huruvida
grunden för de af landstingen uttaxerade skatter skall
undergå någon förändring. Man har åberopat, att R. St:r
694
Den 17 Juni.
skulle till en delegation öfverlåtit någon del af sin be¬
skattningsrätt, men detta påstående anser jag halta, ty den
beskattningsrätt, R. St:r hafva, angår hela riket, och den,
sorn här är i fråga, rörer endast en kommun, visserligen
en stor, men dock en kommun. R. St:r hafva icke afträdt
någon rätt, som de förut haft, utan en kommunalrätt, som
förut icke funnits, har blifvit skapad. Jag vet icke, att
annat än utgifter någonsin varit föremål för beslut i för¬
stärkt Bevilln.-Utsk.; och det mål, som Gr. Mörner ön¬
skar vinna, kan icke vinnas i annan händelse än att Lands¬
tingens beslut underställas R. St., men något stadgande
härom finnes icke i Landstingslagen. — Jag yrkar afslag.
Gr. Mörner: Hvad angår den erinran, att i afs:de
ä vissa skatter Stats-Utsk:t har rätt att framställa förslag
och att de afgöras genom 3 Stånds beslut och K. Mits
bifall, har jag icke något annat svar att lemna än att, då
grundlagen så bjuder, det är naturligt, att R. St:r ställa
sig densamma till efterrättelse. Den förevarande frågan
berör icke Statens ordinarie inkomster, utan endast, huru¬
vida utom R. St:r det skall finnas en auktoritet, som efter
en eller annan grund skall hafva rätt att till obegränsadt
belopp ålägga en del samhällsmedlemmar skatter eller icke.
Det är en stor skilnad emellan denna fråga och den af
Gr. Liljencrants vidrörda om de gamla sockenstämmorna.
Vid de gamlå sockenstämmorna kunde ingen inom kom¬
munen bosatt person åläggas någon slags utgift utan att
han, om han ville, hade rätt att sjelf deltaga i beslutet
derom; det är en helt annan sak, om man sjelf får del¬
taga i frågans afgörande, än om rätten att besluta ligger
endast i några få personers händer. Om man anser lämp¬
ligt och rigtigt, att denna fråga behandlas såsom ett rent
ekonomiskt ärende, hvarföre har man då ieke redan på¬
bjudit förändringar i ifrågav:de afseende. Jo, det finnes
något, som heter känslan af det rätta, hvilken man icke
gerna sårar, och jag tror, att just på grund af denna hafva
några förändringar icke blifvit vidtagna. Dessutom anser
jag, att, enär R. St:r i denna fråga varit af så skiljaktiga
åsigter, att 2 Stånd stadnat mot 2, det vara rätt och bil¬
ligt, att Ständerna få med den magt, som tillkommer dem
i beskattningsfrågor, rösta öfver, hvilken mening har plu¬
ralitet för sig. Denna min åsigt är dock icke grundad på
någon önskan, att någon annan mening än den Frih. af
Ugglas förfäktat, måtte vinna pluralitet, ty jag har alltid
stridt för, att icke större rättigheter, än för närvarande
finnas, måtte Landstingen medgifvas; men för detta än¬
damåls vinnande kan jag icke förbise hvad jag anser vig-
tigare, nemligen sjelfva grundsatsen.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall.
Den 17 Juni.
695
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt
Hr Gr. o. Landtm, upptagit de derunder gjorda yrkanden
å dels bifall till den föreslagna voteringspropos:n och dels
afslag derå, framställde Hr Gr. o. Landtm, först propos.
på bifall till densamma, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, och sedermera propos. på afslag derå, då svaren
utföllo med mångå ja jemte några nej; och förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uppsattes och justerades följande voteringspropos.:
»Den som godkänner det af sammans. Bevilln.- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t i Mem:t N:oll framställda
förslag till voteringspropos. i frågan om förändrad grund
för uttaxering af landstingsmedel, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågavarande förslag.»
Voteringen företogs och vid dess slut befunnös rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 5.
Nej — 19.
Utsk:ts nederst å sid. 3 afgilna förslag till vote¬
ringspropos.
Frih. af Ugglas: I öfverensstämmelse med den af
R. o. Ad. i sista voteringen uttalade åsigt, torde det vara
så mycket mera skäl att afslå Utsk:ts hemställan i den
nu föredragna punkten, som angående de i densamma om-
handlade punkter af 47 § i Landstingslagen 3 Stånd fattat
sammanstämmande beslut.
Gr. Liljencrants: Innan jag yttrar mig ang. denna
punkt, får jag anhålla om upplysning, huruvida Bonde-
St:t antagit den af Utsk:t framställda inbjudning.
I ani. häraf tillkännagaf undertecknad, att någon un¬
derrättelse om Bonde-St:ts beslut i frågan ännu ej an¬
kommit.
Gr. Liljencrants: Vid sådant förhållande, får jag
instämma med Frih. af Ugglas; men jag skulle dock ön¬
ska, att det uttrycktes, att R. o. Ad. ansåg, att, enär 3
Stånd fattat sammanstämmande beslut, Utsk:ts nu före¬
dragna hemställan icke kunde föranleda till något yttrande.
696
Dea 17 Juni.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först propos.
på godkännande af den förev:de voteringspropos:n, hvar¬
till svarades nej, och sedermera propos. på afslag derå,
som med ja besvarades.
Utskits slutliga hemställan.
Bifölls.
Föredrogs sammans. Banko- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts d. 16 dennes bordlagda Mern. N:o 3, med
anledning af Riks-Ståndens olika beslut ang:de Utskits
Utlåt. Nio 2, i ani. af väckt motion om vidtagande af åt¬
gärder för beredande af lättnad i myntcirkulationen emel¬
lan Sverige och Norge; och i sammanhang härmed Frih.
Alströmers, Oscar, d. 14 och 15 dennes bordlagda förslag
om inbjudning till Borgare-St:t att biträda R. o. Ad:ns
beslut rörande lista punkten i ofvannämnde Utlåt.
Frih. Cederström, Rudolf: Höglofl. Ståndet täck¬
tes finna, att emellan Ståndets i detta ämne fattade be¬
slut och Ut skits nu aflåtna sammanjemknings-förslag icke
finnes någon skillnad åsyftad i sak. Som dock Utskits
förslag eger fördelen af större tydlighet, får jag hemställa;
att R. o. Ad. ville antaga detsamma; och, derest så sker,
förmodar jag, att Frih. Alströmer icke laar något emot,
att Fi’ili:ns förslag om inbjudnings utlåtande lägges till
handlingarne, derom jag, under berörde förutsättning,
vördsamt hemställer.
Efter häi’med slutad öfverläggning och uppå gjord
propos., bifölls förevide Mern., till följd hvaraf Frih. Al¬
strömers förslag till inbjudning ansågs hafva förfallit.
Frih. af Ugglas, Gustaf: Sammansatta Bevill.-,
Lag- samt Allna. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t har i Utlåtit Nio
9 framställt voterings-proposir i afseende å de olika be¬
slut, hvari Stånden stadnat angide bötesbestämmelser för
oloflig utskänkning af bränvin, och dessa hafva af alla 4
Stånden blifvit godkända, xaaen deremot hafva 2 Stånd.
R. o. Ad. samt Preste-St., godkänt Utskits åsigt, att vo¬
teringen bör verkställas i förstärkt Bevilln.-Utsk., under
det att de öfriga Stånden beslaatat, att den bör försiggå
i förstärkt Lag-Utslr. För att få denna fråga, hvilken,
efter min uppfattning, är af ganska stor vigt, afgjord, får
jag hemställa att R. o. Ad. ville besluta att till Borgare-
och Bonde-Stin ställa en inbjudning att, med frångående
af deras beslut, instämma i R. o. Adins. Detta är det enda
Den 17 Juni.
697
sätt att medhinna lösningen af denna fråga, ty eljest skulle
den hänvisas till Konst.-Utsk:t och blir då olöslig.
Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att Frih. af Ugglas
hade föreslagit, att R. o. Ad. skulle inbjuda Borgare-
och Bonde-Stånden att biträda det beslut, som R. o. Ad.,
i likhet med Preste-Ståndet, fattat derom, att votering i
förstärkt Bevilln.-Utsk. skall ega rum öfver den af sam¬
mans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t
i Mern. N:o 9 föreslagna, af samtliga Riks-Stånden god¬
kända voteringspropositionen, i fråga om lydelsen af § 41
i förslaget till förordning angående vilkoren för bränvins
försäljning; och hemställde Hr Gr. o. Landtm., huruvida
R. o. Ad. behagade härtill lemna bifall.
Ropades ja.
Sedan 2 protok.-utdrag för dagens plenum justerats,
åtskiljdes R. o. Ad. kl. A 4 e. ni.
i
In fidem,
0. Brakel.
698
Den J8 Juni.
Händagen den 18 Juni 1866.
Plenum kl. 2 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för den 17 dennes.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utsk:ts skrif-
velse-förslag:
Nio 83, angide statsbidrag för vägars anläggning och
förbättring, hamnbyggnader och kanalarbeten, äfvensom
sjösänkningar och andra vattenaftappnings-företag med
flera dylika föremål;
Nio 84, ang:de allmämna vilkor och stadganden i
afseende på de under denna riksdag beviljade statsbidrag
för väganläggningar och vägförbättringar, hamnbyggna¬
der och vattenkommunikationer;
Nio 87, ang:de ersättning för sådana af Stats-Konto-
ret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag
ej blifvit beviljade;
Nio 88, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. angide kost¬
nadsfri utdelning af Post- och Inrikes-Tidningar till alla
kommuner i riket;
N:o 89, angide fortfarande anslag för Kamereraren
C. Sandberg;
Nio 90, angide föreskrifter rörande ersättningar i hän¬
delse af olyckfall vid jernvägs-trafiken;
Nio 91, i ani. af år 1865 verkstäld revision af Stats¬
verkets m. fl. allmänna fonders förvaltning under år 1863;
Nio 92, angide den Staten tillhöriga, till Riksarkiv
tillförene begagnade f. d. Ridderstolpeska egendomen vid
Skeppsbron;
Nio 93, rörande åtskilliga frågor i ani. af den under
innevarande riksdag verkställda statsreglering;
Dea 18 Juni. 899
N:o 95, ang:de förändring af nu gällande stadganden
rörande förlagslån;
N:o 96, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de för¬
ändring i grunderna för beväringsinrättningen samt om
bildande af en landstorm;
N:o 97, ang:de regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Nionde Hufvudtitel; och
N:o 98, ang:de ändringar i de för allmänna hypo-
theksbanken samt hypotheks-föreningar gällande stad¬
ganden.
Föredrogos och biföllos Stats-Utsk:ts den 17 dennes
bordlagda Mem:r:
N:o 139, med förslag till de sista afdelningarne af
det nya reglementet för Riksg.-Kontoret;
N:o 140, med förslag till aflönings- och pensions-
stater vid Riksg.-Kontoret samt expentansstat vid f. d.
General-assistans-kontoret;
N:o 141, med förslag till en § i det nya reglementet
för Riksg.-Kontoret;
N:o 142, ang:de en gratifikation åt Hr Stats-kommis-
sarien O. F. af Sillén;
N:o 143, ang:de särskilda gratifikationer till åtskilliga
af Stats-Utsk:ts tjenstemän;
N:o 144, ang:de den upprättade nya Riks-Staten; samt
N:o 145, ang:de öfverlemnande till K. M:t af det
nya reglementet för Riksg.-Kontoret.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den 17 dennes bordlagda Mern.
N:o 29, ang:de särskildt arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekreterare biträdt sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:t.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.
behagade besluta, att, på sätt förut tillgått, de hos R. o.
Ad. under innev:de riksdag hållna prot., som ej blifvit
inför Ståndet justerade, skulle justeras inför Riddarhus-
Direktionen.
Ropades ja.
700
Den 19 Juni.
Anmäldes och bordlädes:
Bevilln.-Utsk:ts Betänk. N:o 21, med förslag till be-
villningssummans utgörande; och
Mern. N:o 22, i ani. af verkställda omröstningar an¬
gående ifrågaställda förändringar i förordningarne om vil-
koren för bränvins tillverkning och försäljning.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Tisdagen dea 19 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 2 prot.-utdrag för <1. 18 dennes.
Föredrogs och bifölls Bevilln.-Utsk:ts den 18 dennes
bordlagda Betänk. N:o 21, med förslag till bevillnings-
summans utgörande.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.-Utsk:ts
den 18 dennes bordlagda Mern. N:o 22, i ani. af verk¬
ställda omröstningar ang:de ifrågaställda förändringar i
förordningarne om vilkoren för bränvins tillverkning och
försäljning.
Anmäldes och bordlädes Exped.-Utsk:ts Meni. N:o
8, till Vällofi. Borgare-St., i ani. af återremiss å skrif-
velse-förslaget N:o 81.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. k 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 20 Juni.
701
Onsriitgrn den 20 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 19 dennes.
Upplästes och godkändes Exped.-Utskits skrifvelse-
förslag:
N:o 94, med öfverlemnande af ny bevillnings-stadga;
N:o 99, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. angide folk¬
skolelärares pensionering;
N:o 100, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. angide dis¬
position af kronobonden på Gotland för dervarande pre-
sterskaps aflöning;
N:o 101, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. i fråga om
inlösande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta
svafvelbruk;
Nio 102, angide de i 63 § R. F. föreskrifna kreditiv-
snmmor;
Nio 103, med ny riksstat;
Nio 104, angide upprättadt nytt reglemente för Riks -
gälds-Kontoret;
Nio 105, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. angide ned¬
sättning i bevillningen för reseagenter;
Nio 106. med reglemente för bankens styrelse och
förvaltning;
Nio 107, i fråga om ändring af lagens bestämmelser
angide tiden för fullföljande af vad och besvär emot ut¬
slag, meddelade af underrätt å Gotland;
Nio 108, angide föreslagen ändring i gällande stad¬
gande om skyldighet att deltaga i kyrkobyggnad;
Nio 109, angide grunderna för upprättande af förslag
till kyrkoherdelägenheter samt till kapellans och andra
sådana beställningar;
Nio 110, angide förändring af gällande föreskrifter om
tiden för fullföljande af besvär i ekonomiska och admi¬
nistrativa mål;
702
Den 20 Juni.
Nio lil, om ändring af 13:de §:n lista mom. i Kongl.
Landtmäteri-instruktionen den 6 Augusti 1864;
Nio 112, angide ändring i Kongl. Förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd d. 21 Mars 1862;
N:o 113, angide förrättadt nytt val af suppleant för
Just.-Ombudsmannen;
Nio 114, Förordnande för Advokat-Fiskalen m. m.
C. M. Rydqvist att vara R. Stirs Just.-Ombudsmans
suppleant;
Nio 115, angide restitution af bränvinstillverknings-
afgift vid export till utrikes ort;
Nio 116, angide upphörande i vissa fäll af nu stad¬
gade transito-afgift för transito-gods; samt
Nio 117, angide ändring i Kongl. Förordningen om
fattigvården i riket.
Vidare upplästes och godkändes Exped.-Utskits ne-
dannämnde förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
Nio 8, angide verkstäldt val af Just.-Ombudsman och
hans Suppleant samt Kommitterade till Tryckfrihetens
vård;
Nio 9, angide val af Fullmäktige i Banken och Riks-
gälds-Kontoret;
Nio 10, angide hvilande grundlags-ändrings-förslag;
Nio 11, angide Bankoärenden;
Nio 12, angide rättighet att i vissa brottmål svara
genom fullmäktig;
Nio 13, angide förändradt sätt för doms eller utslags
utgifvande i Rådstufvu-rätt och hos Öfverståthållare-em-
betets kansli;
Nio 14, angide antagande af en författning rörande
arfsrätt för oäkta barn; och
Nio 15, angide åtskilliga ändringar i domstols-in-
rättningen på landet.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.-Utskits
den 19 dennes bordlagda Mein. Nio 8, till Vällofl. Bor¬
gare-St., i ani. af återremiss å skrifvelse-förslaget Nio 81.
Anmäldes och bordlädes:
Bevilln.-Utsktis Mern. Nio 23, rörande verkstäld om¬
röstning i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga
om ansvarsbestämmelser för oloflig bränvins-försäljning;
och
Dea 21 Juni f. m. 703
Exped.-Utsk:ts Mern. N:o 9, i ani. af erhållna åter-
remisser å Utsk:ts skrifvelse-förslag N:o 85.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. } 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Thoralageu ilen 21 Juni 1866.
Plenum kl. f 1 e. m.
Justerades 1 prot.-utdrag för den 20 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit ut-
färdadt till fortsättande af plenum kl. 7 e. m.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln.-Utsk:ts
d. 20 dennes bordlagda Mern. N:o 23 rörande verkställd
omröstning i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om ansvarsbestämmelser för oloflig bränvins-för-
säljning.
Föredrogs och bifölls Exped.-Utskts den 20 dennes
på bordet lagda Mern. N:o 9, i ani. af erhållna återremis-
ser å Utsk:ts skrifvelse-förslag N:o85; hvarefter ett prot.-
utdrag härom upplästes och godkändes.
Anmäldes oell bordlädes:
Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.-Utsk:ts Mern. N:o 12, i ani. af erhållna återremisser å
tvenne i Utlåtit N:o 9 föreslagna voteringsproposir; och
704
Den 21 Juni f. m.
Sammansätta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:ts Mern. N:o 13, i ani. af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i fråga om af K. M:t föreslagen förändrad grund
för uttaxering af landstingsmedel.
Anmäldes och inbeledsagades Ofverste-kammarjun-
karne, Gr:ne Robert Axel von Rosen och Johan Alexan¬
der Arthemis Sparre, hvilka på K. M:ts Nåd. befallning
bjödo och kallade Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad. att
i morgon bevista Gudstjensten i Storkyrkan och derefter
infinna sig å K. Slottet för att åtfölja H. M:t Konungen
till rikssalen och öfvervara riksdagens afslutande.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, svarat, att R. o. Ad. kom-
me att ställa _sig K. M:ts Nåd. befallning till efterrättelse,
blefvo Hrr Ofverste-Kammarjunkare utbeledsagade.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till R. o. Ad:ns
förfogande blifvit öfverlemnade 60 biljetter till Storkyrkan
för afhörande af riksdagspredikan och ett lika antal in¬
trädeskort till Rikssalen för bevistande af ceremonien der¬
städes vid riksdagens afslutande, samt anmodade de med¬
lemmar af Ståndet, som åstundade erhålla dessa biljetter,
att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
Upplästes och godkändes Exped.-Utsk:ts skrifvelse-
förslag:
N:o 118, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning;
samt
N:o 119, om förändring i vissa delar af Kongl. För¬
ordningen d. 18 December 1863, ang:de vilkoren för för¬
säljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Vidare upplästes och godkändes följ:de frånExped.-
Utsk:t inkomna förslag till §§ i riksdagsbeslutet, nemi.:
N:o 16, ang:de statsregleringen, m. m.;
N:o 17, ang:de aflåtna underd. skrifvelser, rörande
stats-regleringen, m. m.;
N:o 18, ang:de aflåtna underd. skrifvelser i frågor,
rörande rikets allmänna hushållning, m. m.;
N:o 19, ang:de förändrade föreskrifter i afseende på
sättet för kommunikation af besvär, som blifvit till Hof¬
rätt ingifna;
N:o 20,
Deu 21 Juui e. ni.
705
N:o 20, angille ändring i Kyrkolagens föreskrift rö¬
rande tiden för barnaqvinnas kyrkogång;
N:o 21, angille kärande parts skyldighet att gifva
vederparten del af uppskofs-beslut; samt
Nio 22, angide förändrade stadganden i afseende på
vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos Hofrätterna och
Högsta Domstolen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. JJ 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Thorsdag?» den 21 Juni 1866.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 1 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Anmäldes och bordlädes sammansatta Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskits Betänk. Nio 30, i ani. af
väckt motion om upphäfvande af de i 24:de kap. 32:dra
§:n Kyrkolagen förekommande stadganden angide klocka¬
res brefbärings-skyldighet.
Upplästes och godkändes Exped.-Utskits skrifvelse-
förslag Nio 120, angide åtgärder för beredande af lättnad i
myntcirkulationen emellan Sverige, Norge och Danmark.
Vidare justerades samma Utskis förslag till §§ i
riksdagsbeslutet;
Nio 23, angide en författning om förslagslån;
Nio 24, angide förkortning af tiden för fullföljande af
vad från Gotland till Svea Hofrätt;
H. V. 45
706 Ben 21 Juni e. m.
N:o 25 a), ang:de bevillningsmedlen;
N:o 25 b), ang:de allmänna bevillningen;
N:o 26, ang:de tullbevillningen;
N:o 27, ang:de stämpelpappers-afgiften;
N:o 28, ang:de vIIkoren för bränvins tillverkning och
försäljning;
N:o 29, ang:de åtskilliga i bevillnings-frågor aflåtna
underd. skrifvelser; samt
N:o 30, ang:de slutmeningen i riksdags-beslutet.
Hr Gr. o. Landtm.. tillkännagaf, att, enligt från K.
M:ts tjenstförrättande Ofverste-Kammarherre ankomna
skrifvelser H. M:t Konungen och den Kongl. Familjen
täcktes emottaga R. St:rs underd. afskeds-uppvaktningar
i morgon kl. 3 e. m. efter ceremoniens slut å Rikssalen,
i K. M:ts våning 1 trappa upp från vestra slottshvalfvet,
samt att till samlingsrum för R. St:rs deputationer voro
utsedde de s. k. rådsrummen 1 trappa upp från nämnde
hvalf, äfvensom att 50 ledamöter af R. o. Ad. jemte Rid-
darh.-Sekreteraren vore inbjudna att efter slutad ceremoni
å Rikssalen intaga middag å Kongl. Slottet vid den för
R. o. Ad. serverade taffel, 2:dra våningen uppgången från
östra livalfvet; och anmodade Hr Gr. o. Landtm, de le¬
damöter af Ståndet, som af den Nåd. inbjudningen ville
sig begagna, att anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 18 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 22 Juni f. m.
707
Fredagen den 22 Juni 1866.
Plenum kl. £ 10 f. m.
Föredrogs och lades till handlingarne sammansatta
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ts den
21 dennes bordlagda Mern. N:o 12, i ani. af erhållna åter-
remisser å tvenne i Utlåtit N:o 9 föreslagna voterings-
proposir.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskits d. 21 dennes bordlagda Mern. N:o 13, i ani. af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om af K. M:t föresla¬
gen förändrad grund för uttaxering af landstingsmedel.
Föredrgos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på
bordet, sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Utskits den 21 dennes bordlagda Betänk. N:o 30, i ani.
af väckt motion om upphäfvande af de i 24:de kap. 32:dra
§:n Kyrkolagen förekommande stadganden angule kloc¬
kares brefbäringsskyldighet.
Justerades ett prot.-utdrag rörande sammansatta Be¬
villn.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon. Utskits Mern.
N:o 12.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit ut-
färdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Med förmälan, att H. Exc. Hr Gr. Sparre benäget
åtagit sig att anföra R. o. Ad:ns afskedsdeputation till
de öfriga Riks-Stånden, anmodade Hr Gr. o. Landtm, de
ledamöter af Ståndet, hvilka önskade deri deltaga, att
anmäla sig hos Riddarh.-Fiskalen.
708
Den 22 Juni f. m.
Sedan anmäldt blifvit att de öfriga Riks-Stånden af-
gått från sina samlingsrum samt gingo förbi Riddarhuset,
afgick Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. Ad., företrädde af
två härolder, kl. i 11 till Storkyrkan, hvarest riksdags-
predikan hölls af Biskopen i Lunds stift, Doktor Wil¬
helm Flensburg. Efter Gudstjenstens slut uppgick R. o.
Ad. till Kongl. Slottet samt deltog i den Kongl, proces¬
sionen till Rikssalen, hvarest Hr Gr. o. Landtm, jemte
de öfriga Riks-Ståndens Hrr Talmän till H. M:t Konun¬
gen öfverlemnade R. St:rs underd. skrifvelse i ani. af K.
M:ts Nåd. Propos. om antagande af ny Riksdags-Ordning
och dermed sammanhängande ändringar i Regerings-For-
men, jemte dervid fogade R. St:rs beslut angalo antagan¬
de af ny Riksdags-Ordning.
Härefter afslutades riksdagen under öfliga ceremo¬
nier samt R. St:r hemförlofvades.
Sedan R. o. Ad. uti procession återvändt från Riks¬
salen upp till samlingsrummen i Kongl. Slottet, åtskilj¬
des Ståndet derstädes, enligt före afgången från Riddar¬
huset fattadt beslut, kl. 2 e. m.; hvarefter Ståndets depu¬
terade, anförde af Hr Gr. o. Landtm., fingo aflägga un-
derd. afskedsuppvaktningar dels hos H. M:t Konungen,
hvarvid H. M:t Drottningen, DD. KK. HH. Hertigarne
och Hertiginnorna af Östergötland och Dalarne, Herti¬
garne af Wermland, Gotland och Westergötland samt
Prinsessan Lovisa voro närvule, dels ock hos H. M:t Enke-
Drottningen.
In fidem.
O. Brakel.
Den 22 Juiri e. m.
709
tredagen den 22 Juni 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes och inbeledsagades en Deputation från He-
derv. Bonde-St:t, anförd af Riksdagsfullmägtigen Anders
Wilhelm Uhr från Orebro Län, som uppläste följ:de tal:
Vid hvarje riksdags början likasom vid dess slut har
Bonde-St:t med känsla af aktning och tillgifvenhet fram¬
burit sin helsning till R. o. Aa.; mångå äro äfven de
ämnen, som mäste af de båda Stånden omfattas med sam¬
ma värma och deltagande; såsom odlare af Sveriges jord
dela Adelsman och Bonde samma rättigheter och skyl¬
digheter. Afven då emellan dessa båda Stånd olika me¬
ningar yppats om medlet, har dock målet oftast varit det¬
samma, Vid ett tillfälle sådant som detta höfves det dock
i främsta rummet Bonde-St:t att ihågkomma R. o. Ad:ns
medverkan för lösningen af nationens stora lifsfråga, och
det är derför endast en enkel gärd af rättvisa att med
oskrymtad och varm tacksamhet erkänna den storartade
handling, hvarigenom R, o. Ad. förvarat sig ett oförvansk-
ligt minne i Sveriges historia, som är rik på vittnesbörd
om det Högh Ståndets idrotter i både fredens och kri¬
gets värf.
Den nu fulländade förändringen af Svenska folkets
representation måste äfven så mycket lifligare kännas och
uppfattas af Bonde-St:ts medlemmar, hvilka tillhöra det
antal jordbrukare, som hädanefter, utan hinder af de skran-
kor, ståndsinrättningen uppställt, får uti Adelsmannen före¬
trädesvis se medborgaren samt tillegna sig och det all¬
männa hans större vetande och högre insigter.
Vår afskedshelsning innefattar sålunda tillika en väl¬
komsthelsning till hvarje ädel och god Riddersman att
fortfarande deltaga i det stora arbetet för ett älskadt fo¬
sterlands framåtskridande, för utvecklingen af dess krafter
för befordrande af sanning och rätt.
Med uttalande af dessa känslor, dessa förhoppningar,
anhåller Bonde-St:t genom oss, dess deputerade, att hos
Eder, Hr Gr. o. Landtm., samt en hvar af Eder, ädle Hrr
af R. o. Ad., få vara i vänlig hågkomst inneslutet.
710
Ben 22 Juni e. m.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
För Bonde-St:ts vänskapsfull afskedshelsning afläg-
ger R. o. Ad. en upprigtig tacksägelse.
Vi inträda nu i ett nytt tidskifte, då nya lagar gifvit
nya former för lagstiftningen. Formen är dock endast
det yttre skalet; men att äfven den inre kärnan är frisk,
derför ege vi en borgen deruti, att denna kärna är Sven¬
ska folket. »Det folket, det är godt i sin innersta rot»,
säger en af våra skalder; och den roten har lif och kraft
att låta uppspira ett träd med hållfast stam och lummig
krona, ett träd, i hvars skugga kunna blomstra frihet och
endrägt, lag och rätt. Med dessa förhoppningar och un¬
der en liflig önskan om lycka och välsignelse för Konung
och fädernesland anhåller R. o. Ad., att Deputerade ville
till Hederv. Bonde-Stit återföra uttrycken af R. o. Ad:ns
vänskap och tillgifvenhet.
Deputationen blef härefter på vanligt sätt utbeledsagad.
Emottogs en Deputation från Vällofl. Borgare-St:t,
anförd af vice Talmannen, Grosshandlaren Pehr Murén,
hvilken höll ett tal af följande lydelse:
Borgare-St:t, hvilket i dag slutar sin sekelgamla till¬
varo, sänder genom oss sina utsedde deputerade Ilöglofl.
R. o. Ad. sin sista vördsamma och hjertliga afskedshels¬
ning. Borgare-St:ts städse uttryckta fasta tillit till Höglofl.
R. o. Ad:ns nit och uppoffringar för fäderneslandets väl¬
gång har under den nu slutade riksdagen vunnit sitt full¬
komligaste berättigande uti R. o. Ad:ns högsinnade beslut
att på fäderneslandets altare offra sitt urgamla privilegium
af medfödd representationsrätt. — Borgare-St:t känner i
skilsmessans stund ett oafvislig! behof att hembära Höglofl.
R. o. Ad. ett uttryck af den djupa högaktning, som detta
af ädel omtanke för landets välgång förestafvade, samt på
mogen öfverläggning grundade beslut framkallat.
Till följd af den lyckliga lösningen af den vigtiga, så
länge förberedda representationsfrågan har tiden för det
nu slutade riksmötet kunnat förkortas derigenom att till
den om några månader sammanträdande nya representa¬
tionen lämpligast öfverlemnats åtskilliga meia omfattande
frågor.
Inom denna nya riksförsamling — derom är Borgare-
St:t fullt öfvertygadt — skola ledamöter af Sveriges R. o.
Ad. med sina af lång erfarenhet och vana vid allmänna
ärendens behandling förvärfvade insigter i statsmannavärf
komma att intaga en lika utmärkt och aktningsbjudande
Den 22 Juni e. m.
711
ställning, som under den nu upplösta ståndsrepresenta¬
tionen alltid tillhört detta första af de fyra Stånden.
Under dessa af erfarenheten framkallade förhoppnin¬
gar om det högt älskade fäderneslandets framtida lycka och
välgång är det, som Borgare-St:t nu i sista stunden af sin
tillvaro inför Högloft. R. o. Ad. nedlägger sin vördsamma
och hjertliga tacksägelse för så väl den upplysta medver¬
kan i de allmänna ärendenas behandling som ock för den
värderika vänskap och välvilja, som Högloft. R. o. Ad.
städse egnat Borgare-St:t, en vänskap, som för det afgå¬
ende Borgare-St:t utgör ett af dess dyrbaraste minnen.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. anhåller att för Borgare-St:ts vänskapsfulla
afskedshelsning få aflägga en uppriktig tacksägelse.
Under den tid af mer än ett halft århundrade, som
förflutit sedan vårt statsskick år 1809 grundlädes, hafva
icke vid någon riksdag beslut blifvit fattade, som uti vigt
och betydelse för fäderneslandet kunna jemföras med den
nu afslutade riksdagens. Hvad man redan 1809 fram¬
ställde som en önskan, men då ansåg sig böra till fram¬
tiden uppskjuta, har denna riksdag fullbordat — national¬
representationens ombildning. Mätte detta stora beslut —
en följd af fri samverkan mellan Konung och folk — blifva
så välsignelserikt, som vi alla önska, för fäderneslandet,
detta fädernesland, hvars sanna väl är det höga målet för
våra sträfvanden. Lifvadt af sådane känslor anhåller R.
o. Ad., att Hrr Deputerade ville till Vällofl. Borgare-St:t
återföra en uppriktig försäkran om R. o. Ad:ns förtro¬
ende och vänskap.
Deputationen afträdde.
Infördes en Deputation från liögv. Preste-St:t, anförd
af Biskopen i Wisby stift, Doktor Lars Anton Anjou, som
uppläste följande tal:
Efter slutade riksdagsval-!' får Preste-St:t till Högloft.
R. o. Ad. frambära genom oss, dess deputerade, sin sed¬
vanliga afskedshelsning. Den är dock, denna afskeds¬
helsning, i denna stund mera betydelsefull än vanligt, då
det är sista gången de särskilda Riks-Stånden så helsa
hvarandra.
Yi håfve dermed antydt den nu afslutade riksdagens
vigtigaste beslut. Man har ansett den författning, enligt
hvilken R. St:r i århundraden fört Svenska folkets talan,
böra och kunna upphöra. Man har ansett tiden vara inne,
fäderneslandets utveckling vara mognad för den förän¬
712
Dea 22 Juni e. ui.
dring, att den representation af särskilda samhällsinteres-
sen, sorn hittills egt ruin, ej mera behöfves. Att denna
åsigt är den rigtiga, manar oss kärleken till fäderneslan¬
det att hoppas och önska, och af Gud, som leder folkens
öden, bedja om fullbordan af vårt hopp och våra önsk¬
ningar. De hittills varande R. St:r skola då med tillfreds¬
ställelse nedlägga det uppdrag de hittills innehaft.
De kunna göra det med ära. Ty det skall erkännas,
att de fostrat fäderneslandet till den frihet, genom hvil¬
ken utan våldsam skakning denna förändring blifvit möjlig.
Det skall icke kunna utplånas ur fäderneslandets minnen
huru detta folk under denna vård först ingått i skenet af
den nya civilisationens dag, huru det, enigt inom sig sjelft
i kristlig tro, kämpat och segrat för folkslagens frihet att
om sin tro och bekännelse sjelfva bestämma, huru det till
antal ringa folket genom sin krigsära och sina statsmäns
vishet kunnat lägga sin röst i vigtskålen af verldens öden,
och i all odling lemnat värderika bidrag till mensklighe-
tens gemensamma bildningsarbete, hura, under vexlande
öden och en någon gång störd jemnvigt, hvilken aldrig
ibland något folk kunnat orubbad bevaras, medborgares
frihet bringats till mognad och de rättigheter, som under
olika tidsförhållanden samhällejs väl och utveckling for¬
drat att i större mått tillerkänna en del af medborgare,
efter hand blifvit fleres, huru slutligen denna representa¬
tion ändar sin bana efter att, under fridsälla konungars
visa ledning, och visserligen i den ofullkomlighet som
vidlåder allt menskligt, hafva genomlefvat en fridens guld¬
ålder, sådan sällan eller aldrig något folks minne vet att
den omtala.
Hvilken stor andel i detta fosterländska arbete tillhör
R. o. Ad., behöfver icke skildras. De lysande minnen af
statsmannavishetens och de krigiska bedrifternas ära den,
med sig införlifvande det ädlaste af folkets krafter, har
inskrifna på hvarje blad af våra häfder, så långt tillbaka
deras röst hörbart förnimmes, bära vittne derom. Preste-
St:t kan, såsom Riks-Stånd, icke på detta rum hafva sagt
sitt sista ord utan att hafva uttalat ett tacksamhetens ord
för hvad R. o. Ad. såsom rikets främsta Stånd för fäder¬
neslandets väl verkat och varit. Må det ock tillåtas vårt
embete att tillägga ett önskningens och förhoppningens
ord, att fädernes ära och fosterlandskärlek skall af deras
namns arfvingar, ehuru under olika förhållanden, städse
bevaras. Må det tillåtas oss att af dessa tänkesätt få med
tillförsigt städse hoppas deltagande och stöd för vårt em-
betes fortfarande arbete att genom gudsfruktan, genom
kristlig sanning och frihet bevara och befästa den enda
varaktiga grundvalen för det älskade fäderneslandets sanna
ära, lycka och frihet.
Den 22 Juni e. m.
713
Med uttalandet al dessa önskningar och förhoppningar
säger Preste-St:t på detta rum sitt sista farväl, anhållande
dess ledamöter, att i E. o. Adn:s fortfarande välvilja och
förtroende få vara inneslutne.
Härpå svarade Hr Gr. o. Landtm.:
Med liflig tacksamhet emottager E. o. Ad. det Högy.
Preste-St:ts vänskapsfull afskedshelsning.
Den nu afslutade riksdagen har uti Sveriges Grund¬
lagar infört förändringar större, än som uti något annat
land måhända någonsin blifvit beslutade fritt och på fred¬
lig väg. Att dessa förändringar måtte lända till fäder¬
neslandets sanna väl, är för oss alla en uppriktig önskan.
För att det menskliga samhället skall fullt uppfylla sin
bestämmelse, äro lagar dock icke ensamme tillfyllest; sann
och lefvande gudsfruktan måste dertill bereda en högre
välsignelse. Djupt genomträngdt af sanningen häraf är
det med verklig tillförsigt, som E. o. Ad. uti religionens
vårdare ser ett fast stöd vid arbetet för ett älskadt foster¬
lands välfärd och lycka; och E. o. Ad. anhåller att Hr
Biskopen och Hrr Deputerade ville till det Ilögv. Preste-
Ståndet återföra uttrycken af dessa E. o. Ad:ns oförän¬
derliga tänkesätt, dess sanna högaktning och vänskap.
Deputationen utbeledsagades.
Härefter afgick, uppå anmodan af Hr Gr. o. Landtm.,
IL Exc. Hr Gr. Sparre jemte E. o. Ad:ns Deputerade
för att till de öfriga Biks-Stånden framföra E. o. Ad:ns
afskedshelsningar.
Frih. C e d er s t r ö m, Eu do 1 f: Vid våra förflutna riks¬
möten har E. o. Ad. för sed haft, att i sina handlingar
intaga hvad våra vördade Landtmarskalkar vid riksdags
afslutande å rikssalen yttrat, äfvensom sedermera till be¬
tygande af E. o. Ad:ns vördnad inför Konungen och Dess
Familj anfört, samt de höga Personernas svar derå. Of-
vertygad, att E. o. Ad. äfven i dag hyser enahanda ön¬
skan, förvissad, att vi alle, i hvad på oss beror, vilje åt
minnet öfverlemna och bevara de ädla, värdiga ordalag,
hvaruti Hr Gr. o. Landtm, tolkat E. o. Ad:ns trogna väl¬
önskningar för vårt dyra fosterland, samt uttryckt sin för¬
hoppning om en fosterländskt ridderlig andas fortlefvande
hos nationen och hos dess adel; äfvensom för H. M. Ko¬
nungen och Dess höga Familj, enligt grundlagens bud,
nedlagt uttrycken af B. o. Ad:ns undersåtliga vördnad,
vågar jag vördsammast hemställa, att dessa, om en så varm
714
Den 22 Juni e. m.
känsla för fosterlandets framtid, för dess trygghet pä
grundvalen af frihet och lag, vittnande tal, och DD. MM:s
nåd. svar likaledes här måtte blifva upplästa, så ock att
R. o. Ad. under dessa sista högtidliga ögonblick af vår
sammanvaro såmedelst behagade bereda ett rum i våra
förhandlingar åt nämnda, af mig nu uppgifna yttranden.
Och jag beder, det täcktes Hr Gr. o. Landtm, härtill in¬
hemta R. o. Ad:ns benägna samtycke; hvarom, likasom
äfven om Hr Gr:ns o. Landtmms eget begifvande, jag vörd¬
sammast anhåller.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., till detta för¬
slag lemnat bifall, upplästes följande tal, nemi.:
l:o det af Hr Gr. o. Landtm, å Rikssalen hållna tal,
hvilket lydde sålunda:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Det gifves ögonblick i nationernas lif, då tidens steg
likasom höras, och ett sådant ögonblick är det, som nu
är inne, då Svenska folkets urgamla representation, Sve¬
riges Rikes Ständer, för sista gången stå församlade om¬
kring Konungens thron. Ifrån denna stund blir samhälls¬
byggnaden en annan, dock endast byggnaden, ty grunden
förblifver densamma — lagbunden frihet. Det var denna
grund, på hvilken det Svenska samhället först uppväxte:
det var den, på hvilken detta samhälle utvecklade sig till
ära, makt och storhet; det var den, som i tider af olycka
blef landets räddning; och den förtröstan, hvarmed Sve¬
riges folk nu går det nya samhällsskicket till mötes, hvilar
på förhoppning, att detta samhällsskick skall befordra fri¬
hetens utveckling och lagens välde. Dessa samma känslor
hafva ledt R. o. Ad:ns beslut i denna stora fråga; och af
innersta hjerta instämmer hvarje Svensk Adelsman i liflig
önskan om enigt förbund mellan Konung och Folk, mellan
frihet och lag. Den rättighet, hvilken R. o. Ad. af ålder
egt och nu nedlägger, att sjelfskrifvet deltaga i lagstift¬
ningen, var för Ståndet dyrbar, icke som rättighet, men
som tillfälle att verka för fäderneslandets väl. Medlet
kan dock icke blifva det förnämsta; målet förblir alltid
hufvudsak. R. o. Ad. har afstått från sin sjelfskrifna rätt;
men R. o. Ad. har icke frånträdt och skall aldrig från¬
träda den sjelfskrifvenhet, som utgöres af pligter mot fä¬
derneslandet. Denna sjelfskrifvenhet, gemensam för hela
Svenska folket, och lika kär för oss alla, öfvergår i bety¬
delse alla rättigheter. När framtidens dom öfver våra be¬
slut faller, måtte fäderneslandets lycka beteckna den stund,
då Carl XV framlade och R. St:r antogo förslaget till
Svenska Nationalrepresentationens ombildning.
Den 22 Juni e. m.
715
Bredvid denna stora fråga måste .riksdagens öfriga
beslut jemförelsevis träda i skuggan. Afven dessa beslut
hafva dock i flere afseenden berört ämnen af stor bety¬
delse för fäderneslandet. Den handels- och sjöfartstraktat,
hvilken Eders Kongl. Majit afslutat med Hans Majit Frans¬
männens Kejsare, och bland hvars bestämmelser det in¬
går, att den skulle underställas Nationalrepresentationen,
har erhållit B. Stirs godkännande. Till den jernväg, som,
fullbordad, är afsedd att förena brödrafolkens hufvudstä-
der, hafva anslag blifvit beviljade för färdigbyggande till
den första hufvudsta tionen från Norska gränsen, samt till
påbörjande af dess fortsättning genom Wermland. Den
förlägenhet i penningerörelsen, som gjort sig kännbar äf¬
ven i rikare länder, har för vårt land gjort den noggran¬
naste hushållning med Statens medel till en nödvändighet.
R. Stir hafva derföre vid statsregleringens uppgörande
sökt att i möjligaste måtto inskränka utgifterna. För flere
särskildt vigtiga ändamål hafva dock betydligt ökade an¬
slag blifvit gifna. Sålunda har, vid denna som vid före¬
gående riksdagar, undervisningsväsendet utgjort ett före¬
mål för R. Stirs frikostiga omtanke.
Under en tid, då krigets stormar öfver vår verldsdel
utbrutit, har det varit Norden förunnadt, att egna sin hyll¬
ning åt fredens välsignelser, och att genom en industri¬
utställning åt de Skandinaviska folken häfda det aktade
rum, de intagit på den industriella utvecklingens vädjo¬
bana. Hvad framtiden bär i sitt sköte, om lycka och med¬
gång, om pröfning och sorg, vet ingen; men det vet Svea
folk, att under alla skiften skola frihet och upplysning
blifva målet för dess sträfvanden, lag och rättvisa dess
bundsförvandter. Alltid skall Sveriges Konung finna ett
troget och fast stöd i Sveriges folk; alltid skall detta folk
se en skyddande vän i sin Konung.
Lifvadt af sådane känslor anhåller R. o. Ad. under¬
dånigst att i Eders Kongl. Majits nåd och ynnest städse
fä vara inneslutet.
2:o det vid afskedsuppvaktningen hos H. M. Konun¬
gen hållna tal af följande lydelse:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Innan R. o. Ad. nu återvänder från denna riksdag,
den sista vid hvilken lagstiftarekallet utöfvas af R. Stir,
anhåller R. o. Ad. underdånigst, att få till Eders Kongl.
Majit frambära uttrycken af djup undersåtlig vördnad,
trohet och tillgifvenhet för Konung och Konungahus.
Dessa känslor lifva hvarje Svenskt bröst, och skola alltid
af R. o. Ad. från slägte till slägte såsom ett dyrbart arf
bevaras.
716
Den 22 Juni e. m.
Vid denna riksdags början yttrade Eders Kongl. Maj:t
från tlironen till E. St:r i afseende på nationalrepresenta¬
tionens ombildning: »Jag tänker högt om Eder, då jag
»uttalar mitt hopp, att J skolén antaga detta förslag, i
»hvars framgång jag ser en ökad trygghet för samhällets
»lugna utveckling.» Denna Eders Kongl. Maj:ts för¬
hoppning hafva E. St:r motsvarat; hvad som då var för¬
slag, är nu Sveriges Grundlag. Denna Grundlag har en
löftesrik uppkomst, föreslagen af en folkkär Konung, och
antagen af ett fritt folk. Måtte den alltid, trogen denna
sin uppkomst, förblifva ett fast föreningsband emellan
konungamakt och frihet; måtte ett älskadt fosterlands
framtid blifva så ljus och lycklig, som dess söner kunna
det bäst önska; måtte Gud bevara Eders Kongl. Maj:t,
Dess höga Gemål och Konungahuset.
Med dessa från hjertat gående önskningar anhåller
E. o. Ad. underdånigst, att i Eders Kongl. Maj:ts nåd
och ynnest fortfarande få vara inneslutet.
3:o H. M. Konungens svar:
Gode Herrar af Eidderskapet och Adeln!
Om uppriktigheten af de tänkesätt, som af Eder för
Mig och mitt lius blifvit i dag åter yttrade, är jag öfver-
tygad. J håfven ärft dem af Edra förfäder, och skolén
lemna dem i arf åt Edra efterkommande. För dessa
tänkesätt, äfvensom för det ädla och högsinnade offer J
vid detta riksmöte på fäderneslandets altare nedlagt, hem¬
bär Jag Eder min tacksamhet; den skall delas af Svenska
folket, sorn icke skall förgäta hvad E. o. Ad. för foster¬
landet varit, är och skall förblifva.
Säker att alltid återfinna Eder, då fråga är om lan¬
dets väl och ära, ber jag Eidderskapet och Adeln vara
förvissad om min ständiga välvilja och bevågenhet.
4:o Hr Grais o. Landtmma tal vid afskedsuppvakt-
ningen hos H. M. Enke-Drottningen:
Stormäktigsta, Allernådigsta Drottning!
Då E. o. Ad. nu, vid riksdagens slut, inför Eders
Kongl. Maj:t aflägger sin underd. afskedsuppvaktning,
anhåller Ståndet, att dermed fä förena uttrycken af djup
vördnad och undersåtlig tillgifvenhet. Det är sista gån¬
gen R. o. Ad. såsom Riks-Stånd tolkar dessa sina kän¬
slor, men allestädes, der en Svensk Adelsman får sin
verkningskrets, skola dessa samma känslor af honom be¬
varas. Allestädes, der ett Svenskt hjerta klappar, skola
Eders Kongl. Maj:ts höga Konungsliga dygder lefva i
ett troget minne. Lifvadt af sådane känslor anhåller
Den 22 Juni e. m.
717
R. o. Acl. underdånigst, att i Eders Kongl. Maj:ts nåd
och ynnest fortfarande få vara inneslutet.
5:o H. M. Enke-Drottningens svar:
Mina Herrar!
Med djup rörelse mottager jag i dag dessa uttryck
af R. o. Ad:ns tänkesätt, dessa löften om fortfarande till¬
gifvenhet för mig.
Jag kan ej bättre besvara dem, än genom försäkran,
att de förändrade förhållanden, som nu skola inträda, al¬
drig kunna utplåna minnet af det förflutna, aldrig minska
min tacksamhet för edra välvilliga tänkesätt. Måtte alla
de uppoffringar, sorn bragtes på Fosterlandets altare, be¬
lönas med åsynen af Sveriges framtida lycka, hvartill J,
Mina Herrar, säkert skolén ännu ofta blifva kallade att
bidraga.
Mina bästa välönskningar följa Eder i Edra hem,
och beder jag R. o. Ad. vara försäkrad om min fortfa¬
rande välvilja och bevågenhet.
Sedan R. o. Ad:ns afskeds-deputation återkommit,
anmälte sig och yttrade H. Exc. Hr Gr. Sparre;
Den deputation, som fått sig uppdraget att till Med-
Stånden frambära R. o. Ad:ns afskedshelsningar, har nu
fullgjort detta uppdrag och får från de öfriga Riks-Stån-
den återföra uttrycken af deras högaktning, vänskap och
förtroende.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Sedan H.
Exc. Hr Gr. Sparre samt R. o. Ad:ns öfriga deputerade
tillbakakommit, får jag äran hemställa att H. Exc. beha¬
gade uppläsa de tal, som af honom blifvit hos de öfriga
Riks-Stånden hållna, på det att dessa tal måtte erhålla
en plats i R. o. Ad:ns protokoll.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Exc.
Hr Gr. Sparre uppläste följande tal.
Till Högvördiga Preste-Ståndet:
Vid fullgörandet af det uppdrag, vi af R. o. Ad:n
erhållit, att vid detta tillfälle, det sista, då Sveriges gamla
national-representation, dess fyra Riks-Stånd, ännu äro
församlade, till Högv. Preste-St. framföra R. o. Ad:ns
vänliga ocb hjertliga afskedshelsning, måste stundens vigt
718
Den 22 Juni e. ni.
och allvar frammana känslor af djup betydelse och hög¬
tidlighet. Under sekler hafva Stånden representerat Sve¬
riges folk, i tider så väl af storhet och makt som ock ej
sällan af betryck och vanmakt. Historien i sin ohöljda
sanning skall belysa denna representations ärofulla tider,
så ock dess felsteg och brister; mycket af detta ligger
oss allt för nära att redan nu kunna lugnt bedömas. För
R. o. Ad:n är det en sann tillfredsställelse att, sedan 1809
års hvälfning återgifvit Sveriges folk rätt att fritt utveckla
sina inre förhållanden, hafva med Högv. Preste-St. stått på
samma sida i vårdandet af Konungens rätt och lagbun¬
den frihet, i månhet om utvecklingen af sann odling och
af allmänt väl. R. o. Ad. känner i detta afseende sina
förbindelser till det Högv. Ståndet och har gladt sig åt
ali endrägtig och vänskaplig samverkan.
Alle önska vi, att den representation, som nu kom¬
mer att intaga vår plats, må i enighet och lugn utveckla
sig till det älskade fosterlandets sällhet, ära och förkof¬
ran. Måtte sann gudsfruktan och vördnad för allt högt
och heligt i kyrka och samhälle fortfarande bestå och för-
kofras — det är vårt hopp, vår förstöstan för framtiden.
R. o. Ad. förenar dermed en varm och uppriktig önskan
af framgång, lycka och välsignelse för Sveriges prester¬
skap och lärostånd samt för en hvar af dess aktade med¬
lemmar.
Till Vällofliga Borgare-Ståndet:
Till Vällofliga Ståndet fä vi frambära R. o. Ad:ns
vänliga och aktningsfulla afskedshelsning efter slutet af
det riksmöte, som gifvit en ny form åt sammansättningen
af Svenska folkets representation. Då R. o. Ad. lemnat
sitt samtycke till en så vigtig förändring, hvarigenom
Adelns dyrbara, sjelfskrifna rätt och pligt att i riksda¬
gens öfverläggningar och beslut deltaga upphört, har detta
offer på fäderneslandets altare skett i öfvertygelse om hvad
Sveriges väl kräfde. Vi förtröste ock på en mild Försyn,
att den skall leda allt till det bästa, och vi känna lifligt
vår pligt att hvar i sin mån bidraga till hvad, som kan
för fosterlandets sjelfständighet och utveckling i andligt
och materielt hänseende vara nyttigt och godt. Med glädje
hafva vi i dessa dagar kunnat skönja de stora framsteg
Svensk industri och konstflit gjort och deras fortgående
betydliga utveckling; vi skola hoppas, att fortgången der¬
af, beledsagad at våra varmaste önskningar, ej må störas
af en nu hotande, mörkare penningeställning, utan att
mörkret, så här som annorstädes, måtte hafva en snar
öfvergång, äfvensom att landets materiella krafter kunna,
Den 22 Jnni e. m.
719
oansedt de moln, som skymma den politiska horisonten,
få i ostördt lugn fritt utveckla sig och förkofras.
Tillönskande Hrr ledamöter af detta Vällofl. Borgare-
Stånd, som ej mera skall under denna form uppträda,
allt godt och en lyckosam verksamhet under kommande
tider, innesluter sig R. o. Ad. i eder Mina Hrns välvilliga
hågkomst.
Till Hedervärda Bonde-Ståndet:
Sedan denna minnesvärda riksdag nu är afslutad och
den af Konung och R. St:r antagna nya Riksdags-Ord-
ning inträdt i kraft, hafva ock dessa Ständers verksam¬
het upphört, och för dem återstår ej annat än att, innan
de för sista gången åtskiljas, säga hvarandra ett vänskaps¬
fullt farväl. R. o. Ad., som sjelfvilligt afstått från sin
rätt och pligt att med Svenska folkets öfrige representan¬
ter deltaga i besluten om det älskade fosterlandets väl,
känner sig dock fortfarande manadt att uppbjuda sina
bästa krafter för utvecklingen och fortgången af det ädla,
det för landets framåtskridande och sjelfbestånd nyttiga
i alla rigtningar. Med Hederv. Bonde-Ståndet har Adeln
alltid delat pligten om fosterjordens skydd och försvar,
äfvensom landtmannens fredliga yrke; åt bevarandet af
vår sjelfständighet, åt jordbrukets förkofran må vi ock
fortfarande gemensamt egna våra varmaste omsorger och
en hvar i öfrigt efter sin förmåga söka befrämja allt hvad
som för Sveriges väl och sjelfbestånd kan vara önskvärdt.
Då den representation, som nu efterträder oss, har dessa
mål till ledning för sina handlingar, skall den ock af alla
rättsinniga medborgare understödjas.
R. o. Ad. får, med uttrycken af aktningsfull tillgif¬
venhet samt under förhoppning att i eder välvilliga håg¬
komst fortlefva, tillönska en hvar af eder, som nu efter
fullbordade värf till hemorten återvänden, allt godt och
lyckosamt under kommande tider, förvissad att Sveriges
allmoge äfven framgent skall genom gudsfruktan, redbar¬
het och arbetsamhet vara en föresyn för andra länders
jordbrukare.
Hr Gr. o. Landtm, uppstod och afslutade R. o. Ad:ns •
sammanträden med ett så lydande tal:
Ilögvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friher¬
rar, Ridders- och Adelsmän.
Innan vi nu afsluta våra gemensamma arbeten, an¬
håller jag att få frambära en vördnadsfull och hjertlig
tacksägelse för den vänskap och det förtroende, hvilka
R. o. Ad. låtit komma mig till del. Om de år, jag ännu
720
Den 22 Jani e. m.
har att i lifvet tillryggalägga, blifva flera eller färre, kan
denna tacksamhet dock aldrig förblekna, ty den skall
städse i mitt minne återkalla den högsinthet, hvarmed
R. o. Ad. vid mitt bedömande glömt förmågans brister,
för att skänka redliga afsigter och god vilja ett gifmildt
erkännande. Och skulle, i denna högtidliga stund, det
äfven vara för mig tillåtet, att framställa en önskan från
det innersta af mitt hjerta, den vore, att äfven för fram¬
tiden få ega en vänlig hågkomst hos eder, Mina Hrr!
En pligt, en enda, återstår för mig ännu i egenskap
af Landtmarskalk, den att, på grund af 42 §:n Riddarh.-
Ordningen, förklara R. o. Ad:ns sammanträden afslutade
under denna riksdag och för alltid. R. o. Ad. har af ål¬
der egt rätt, att, såsom rikets första Stånd, sjelfskrifvet
deltaga i lagstiftningen. Denna, den sista och högsta af
Ståndets rättigheter, har nu upphört — dock icke den
sista, ej heller den högsta; ty ännu eger den Svenska
Adeln en rättighet, hvilken den skattar högre än alla an¬
dra, och från hvilken den aldrig skall afstå, en rättig¬
het, icke Ståndets, men Svenska folkets, den att älska
och ära sitt land, den att i fäderneslandets välgång och lycka
se det högsta målet för sin ärelystnad, den bästa belö¬
ningen för sina sträfvanden. Lagar kunna förändras, rät¬
tigheter kunna upphöra; men qvar står pligterna mot fä¬
derneslandet, och, blifva dessa pligter väl uppfyllda, föga
bekymrar det den sanna Adelil livar, uti samhället, dess
plats ställdes.
Hr Gr. o. Landtm, öfverlemnade härefter Landtmar-
skalks-stafven till den främste närvarande ledamoten, Gr.
Oxenstjena, Axel, samt yttrade dervid:
Till Eder Hr Gr. Oxenstjerna öfverlemna!1 jag nu
den staf, som utgjort kännetecknet på den ärofulla be¬
fattningen, att under riksdag föra ordet vid R. o. Ad:ns
sammanträden. Då Hr Grefven i Konungens händer åter-
lemnar densamma, säg Konungen, att om H. M:t ej mer
finner R. o. Ad. såsom rikets första Stånd vid riksdagar-
ne, skall Han dock alltid återfinna denna Adel der den
kan verka för ett älskadt fosterlands väl; denna Adel,
hvars varmaste önskan alltid skall blifva till Konungs och
fäderneslands ära och lycka.
Gr. Oxenstjerna svarade:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk!
Då det efter gammal häfd åligger mig, såsom den
till nummern äldste bland de närvarande, att uttrycka
R. o. Ad:ns känslor och tänkesätt vid detta allvarliga och
djupt
1)ch 22 Juni e. m.
72!
djupt gripande tillfälle, intages jag af icke ringa förlä¬
genhet, både derför att jag i anseende till min börd nöd¬
gas intaga ett framstående rum, som jag personligen icke
förtjenar, och derför att jag inser svårigheten att rätt och
på ett värdigt rätt tolka de känslor, som nu uppröra hvars
och ens bröst. Men då sannolikt ingen af eder, Mina
Hrr, så misskänner mig, att ni icke tron, att känslan af
denna stunds betydelse är hos mig fullt så djup som hos
hvar och en af eder, skolén I säkert skänka mig edert
undseende för det bristande i framställningsformen.
Då det är för sista gången, som en Svensk Adels¬
man får af en Landtmarskalk emottaga denna, för hvarje
medlem af det Höglofliga Ståndet dyra och oförgätliga
staf, för att återlemna den i de höga händer, af hvilka
den åt eder, Hr Grefve, anförtroddes, kan ni, som sjelf
bär smärtan af att vara den sista Landtmarskalken, dju¬
past och innerligast af alla känna, huru de hjertan äro
af vemod intagna, som antingen äro här närvarande eller,
spridda i landsorten, tänka på hvad nu tilldrager sig
inom dessa murar. Det var ännu med glada och förhopp¬
ningsfulla känslor, som R. o. Ad. emottog underrättelsen
att H. M:t Konungen för andra gången behagat öfver¬
lemna åt eder, Hr Grefve, det dyrbara förtroendet att
leda R. o. Ad:ns öfverläggningar. Alla de minnen och den
rika ärekrans, som omgifva eder, så väl från den sista
riksdagen, då vi ook hade den glädjen att se eder intaga
Landtmarskalksstolen, som från flera föregående riksda¬
gar, då ni såsom representant deltagit i våra öfverlägg¬
ningar, kunde icke göra detta H. M:t Konungens val an¬
nat än högst kärt för R. o. Ad. och gifva alla dess med¬
lemmar en fullkomlig borgen, att icke värdigare, rättrå¬
digare och för detta svåra kall skickligare man kunde
dertill hafva blifvit utsedd. Att denna riksdag derpå
lemnat de kraftigaste bevis, behöfver jag icke tillägga;
och likväl har mer än ett tillfälle under denna riksdag
förekommit, mer än en fråga blifvit afgjord, då så väl
för vår ädle ordförande som för oss sjelfva opartiskhet
och sjelfbeherrskning varit mer än vanligt svåra att bibe¬
hålla. Hvem minnes icke de stormar, som upprört allas
bröst? Hvem kan väl glömma dem? Inga år kunna ut¬
plåna deras minne! Men hvem har icke tillika i minnet
bevarat, att detta Stånd, detta folk vid denna betydelsefulla
tidpunkt skördar en ny ära? Hvarhelst annorstädes än hos
oss skulle väl dylika förändringar kunnat ega rum under
bibehållandet af fullkomligt yttre lugn? Hvar annorstädes
än hos oss skulle mäktiga samhällskorpser sett sig för¬
lora dyrbara rättigheter, som de i århundraden utöfvat,
man säqe hvad man vill, till fosterlandets nytta och sin
H. V! 46
722
Den 22 Juni e. m.
ogen ära, utan att en enda af deras medlemmar öfverträdt
gränsen af det tillbörliga eller öfvergifvit den lugna håll¬
ning, som tillkommer den värdige representanten, den
ädle medborgaren!
I en sådan sinnesstämning, men med en sådan sjelf¬
beherrskning blef det ödesdigra beslutet fattadt. En frukt
deraf skörda vi nu — en bitter frukt, då vi gå att skil¬
jas för att aldrig mera såsom Riksstånd återförenas! Men
möjligen är det blott skalet, som är hårdt, bittert och mot¬
bjudande. Kanske — och Herren i höjden gifve dertill
sin nåd — gömmer detta bittra skal en kärna, som i en
snar framtid skall mogna och utveckla sig till en ljuf och
behaglig frukt, som åt det älskade fäderneslandet skänker
helande, närande och välsignelrik balsam! Jag får icke
glömma, att jag i detta afseende bör frambära icke blott
min egen tro, mina egna åsigter; jag måste tala på samt¬
liga R. o. Ad:ns vägnar och ihågkomma, att dess pluralitet
uttalat sig för den ödesdigra förändringen. Men huru
olika åsigterna i öfrigt må vara, i tvenne afseenden öfver¬
ensstämma alla: det ena i en oskrymtad kärlek till Ko¬
nung och fädernesland, det andra i vördnad och tillgif¬
venhet för eder, Hr Grefve, och i ett redligt och öppet
erkännande, att ni fört Landtmarskalksstafven som få,
ötverträffad af ingen, och, hvad kanske mera är, att ni
förstått tillvinna eder allas högaktning, kärlek och förtro¬
ende. Ett vet jag, och det är, att jag häri icke missta¬
ger mig — icke kan misstaga mig.
Emottag derföre, Hr Grefve, af det Stånd, ni tillhör
och för hvilket ni är en prydnad, den varmaste och in¬
nerligaste tacksägelse för det värdiga och utmärkta sätt,
hvarpå ni anfört detsamma; för allt hvad ni både som en¬
skild man och Landtmarskalk bidragit till förhöjande af
den ära rättvisligen tillkommer R. o. Ad. vid alla de riks¬
dagar, hvarunder ni haft en plats på Riddarhuset.
Riddarhuset! — Ja, blifve nu detta hus ej mera en
skådeplats för strider till försvar för det älskade fäder¬
neslandets ära, sjelfständighet och förkofran! må det med
det storartade monumentets tysta, men mäktiga språk till¬
tala efterkommande, och oföräridradt genom århundraden
qvarstå som en påminnelse om hvad Sveriges Ridderskap
och Adel en gång varit, manande hvar och en af dess
medlemmar att, så länge Allmakten bibehåller dess lifs¬
tråd, rastlöst och oförtrutet deltaga i alla värf, som lända
till fäderneslandets nytta och förkofran, utbildning, ära
och försvar!
I yngre, mån I genom förvärfvande af grundliga och
mångsidiga kunskaper, genom duglighet och redbarhet
söka tillvinna eder alla goda medborgares förtroende och
på grund af detta förtroende gagna fäderneslandet; och
Den 22 Juni e. m.
723
må alla, så väl äldre som yngre, genom en stark bibeltro
och en derpå grundad oskrymtad gudsfruktan vara lik¬
som ett salt, som förhindrar samhällskroppens förruttnelse,
och hvarigenom endast I kunnen vara rätta och värdiga
uppfostrare af edra egna och andras söner.
Ni, ädle Hr Grefve, som med ett så godt exempel
förelyst de yngre vid deras vandring på statsmannabanan,
må ni förblifva dem en ledande stjerna, och måtte de
länge få sluta sig kring eder såsom en föresyn, antingen
ni qvarstår på eder nuvarande embetsmannaplats eller
intager en mera lysande i följd af eder Konungs eller
medborgares förtroende. Vi veta, att denna stund aldrig
kan gå ur edert minne, liksom icke ur vårt, och det är
oss en glädje, en hugnad i dess bitterhet att veta oss
derigenom hafva en plats i edert hjerta samt med eder
ett samband, som åren icke kunna slita.
Med eder ännu i spetsen vare det Sveriges Ridder¬
skap s och Adels, såsom Riks-Stånd, sista utrop från detta
oförgätliga rum, sista afskedsord till eder och till hvar¬
andra:
friid bevare Konung och Fädernesland!
Sedan Gr. Oxenstjerna jemte 6 deputerade af R. o.
Ad. härefter afgått till Kongl. Slottet, för att till H. M:t
Konungen i underdånighet återlemna Landtmarskalks-
stafven, blef Gr. Lagerbjelke af R. o. Ad:ns Hrr Leda¬
möter utbeledsagad kl. 9 e. m.
In tidem,
O. Brakel.