Den 22 Juni.
301
Föredrogos, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utskrts d. 16 d:s bordlagde Memoria], nemi.:
N:o 33, med förslag till ändring i 14 §:n, 1 mom. Riksd.-
Ordn.;
N:o 34, med förslag till tillägg uti 73 § Riksd.-Ordn.,
ang:de förstärkning af sammansatt Utsk.;
N:o 35, med förslag till åtskilliga ändringar i Riksd.-Ordn.,
ang:de R. o. Ad:s representationsrätt; samt
N:o 3 6, med voteringspropos. rörande det af Konst.Utsk:t
uti Mern. N:o 11 framställda förslag till ändring i 15 g Riksd.
Ordn. om hemmansegares representationsrätt.
Föredrogs och lades till handlingarne Konst Utsk:ts den 16
dennes bordlagde Mern. N:o 37, i ani. af RiksStms beslut rör:de
det af Konst.Utsk:t i Mern. N:o 23 framställda förslag till tillägg
i 109:de gm Reg.Form. och 80:de g:n Riksd.Ordn.
Föredrogos, men blefvo, på flere ledamöters begäran, ånyo
bordlagde, nedannämnde den 16 d:s på bordet lagde Utlåtanden,
Betänkanden och Memorial, nemi.:
StatsUtsk:s Utlåt. N:o 120, ang:de föreslagne statsbidrag för
vägars anläggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader samt
kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag
m. fl. dylika föremål;
Samma Utsk:s Mera. N:o 121, med förslag till allmänna vil¬
kor och stadganden i afs:de på de under denna riksdag beviljade
statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar samt hamn¬
byggnader och vattenaftappningar ra. fl. arbetsföretag;
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv. och Ekon.Utsk:ts Be¬
tänkanden :
N:o 14, i ani. af väckt motion om rättighet för Westra hä¬
rad inom Jönköpings Län att, för underhållandet af Sunds bro up-
bära roteringsfrihetsafgiften för hemmanet Hallsnäs inom Ramquilla
socken; och
N:o 15, i ani. af väckt motion om rusthållares befriande
från underhållande af trossvagnar och från aflönande af trosskuskar;
LagUtsk:ts Betänk. N:o 29, i ani. af vackt motion om en
lagförklaring af innehåll, att löreskrifne upbud af fast egendom å
landet ovilkorligen skola meddelas å ting, som å rad följa hvar¬
andra ;
Samma Utsk:s Mern. N:o 30, i ani. af återremiss af Betänk:t
N:o 21 öfver ej mindre K. M:s Nåd. Propos. med förslag till
förordningar ang:de dels ändringar i gällande bestämmelser om
ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, del*
ock främmande trosbekännare och deras religionsöfning, än ock en¬
skilda motioner i samma ämnen;
Konst.Utsk:ts Mern. N:o 38, med förslag till ändring i Riksd.-
Ordms föreskrifter ora PresteSt:ts representationsrätt;
302
l)«n 83 Juni.
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- oell Ekon.Utsk:ts Be¬
tänk. N:o 14, i ani. af väckta motioner om ändringar i nu gäl¬
lande Skiftesstadga.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, lät upläsa följande skrifvelse:
»Strömsholms nya Kanalbolags direktion får, å bolagets väg¬
nar, härmed vördsamt framställa den önskan och anhållan, det be¬
hagade Högh R. o. Ad. utse någon af sina ledamöter, att Thors-
dagen den 5:te nästinstide Juli, då öppnandet af det ombyggda
kanal- och slussverket kommer att. i H. M. Konungens höga öf¬
vervaro, ega rum, hedra bolaget med sin närvaro, samt att deref¬
ter under nämnda och påföljande tvänne dagar färdas upför kana¬
len till Smedjebacken och derifrån åter till Ramnäs bruk och We¬
sterås.
Afresan till Strömsholm sker med ångfartyg från Riddarbolms-
hamnen den 5 Juli kl. ’/2 7 f. m.
Stockholm den 19 Juni 1860.
W. F. TERSMEDEN.
Carl RydqvUt. Ollo II. Fontell.
C. F. af Ström.»
Härefter hemställde H. Exc. huruvida R. o. Ad. behagade
företaga val af den Ledamot, som å St:ts vagnar skulle öfvervara
ifrågav-.de högtidlighet, uti det nästa Onsdag den 27:de d:s inträf¬
fande plenum och sedan valet af Deputerade vid DD. MM. Konun¬
gens och Drottningens kröning i Norige försiggått.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Bildt: Mig förefaller det, med allt tacksamt erkännande
af bolagets välvilja och upmärksamhet, som om det vore temligen
besynnerligt, om val skulle med slutna sedlar företagas af en leda¬
mot, för att på R. o. Ad:s vägnar representera vid det ifrågav:de
tillfället. Jag tror derföre att det vore lämpligast, om H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, behagade sjelf utse denne ledamot.
Sedan R. o. Ad. till detta förslag lemnat bifall, åtskiljdes
St:t kl. '/j 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 27 J nni t. m.
303
Onsdagen den 27 Jani 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för den 20 och 22 dennes, ett prot.-
utdr. för sistnämnde dag samt pleni-prot. för den 11 sistl. April f. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
Mern,, Utlåt. o. Betänk., nemi. från
Konstitutionsutskottet:
N:o 39, med voter.-propos. rörande det uti Konst.Utsk:ts Mern.
N:o 13 afgifna förslag till ändring i 11 och 12 ggma R. F. j
N:o 40, med voter.-propos. rörande det af Konst.Utsk:t uti
Mern. N:o 14 framställde förslag till ändring i 21 § R. O.;
N:o 41, med voter.-propos. rörande den i Konst.Utsk:ts Mera.
N:o 15 föreslagne ändring i 28 § R. F.;
N:o 42, med voter.-propos. i fråga om Konst.Utsk-.ts i Mern.
N:o 16 väckta förslag till ändring i 18 § R. O.;
N:o 43 med voter.-propos. i fråga om Konst.Utsk:ts i Mern.
Nio 17 afgifna förslag till ändring i 5 § 3 mom. Tryck frih.Förordn.;
N:o 44, med voter.-propos:r i anledn. af RiksStändens beslut
rörande det i Konst.Utsk:ts Mern. N:o 19 framställda förslag till
ändring i 5 3 § R. O.;
N:o 45, i anledn. af RiksStändens beslut rörande det uti
Konst.Utskits Mern. N:o 32 framställda förslag till ändring i 14 g
3 mom. R. O.;
StatsUtskottet:
N:o 122, i anledn. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de Jemt¬
lands roteringskassas befrielse från allt bidrag till anskaffning och
underhåll af beklädnaden vid Jemtlands Ilästjägarekorps;
Lagutskottet:
N:o 34, i anledn. af väckt motion ang:de antagande af ny lag
om 10-årig prsescription och om årsstäraning.
Företogs val af tre deputerade vid D.D. M.M. Konungens och
Drottningens kröning i Trondhiem; och befunnos, vid valförrättnin¬
gens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. af Ugglas, C. F. L., Öfverste, R. S. O., mod 71 röster;
SOi
Den 27 Juni t. m.
Frih. Tersmeden, W. F., Brukspatron, K. m. St. K.afW. O.,
med 78 röster;
Hr Lilliehöök, C. B., KommendörKapiten, B. S. O., med 25
röster.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:ts deri 10 och 22 dennes på bor¬
det lagde Mern. N:o 33, med förslag till ändring i 14 g 1 mom.
R. O.
Hr Munck af Rosenschjöld, Thomas: Då jag inom
Utskrt icke var niirv:de, då detta Betänk, justerades, har jag icke
kommit att antecknas såsom reservant mot detsamma, ehuru jag an¬
sett den föreslagna förändringen hvarken nödig eller nyttig, och till
följd deraf icke inom Utsk:t med min röst bidragit till dess fram¬
läggande för R. St:r. Det är sannt att nuv:de redaktionen af 14 g
R. O. icke är särdeles lycklig, men sedan numera så väl ett Riks¬
stånd som Högsta Domstolen på enahanda sätt tillämpat densam¬
ma, torde all tvekan om dess tolkning för framtiden kunna anses
håfven. Deremot förutser jag, att, om den nya redaktionen anta-
ges, samma osäkerhet i afs:de å dess tillämpning skall upstå som
förut egt rum i fråga om den nu gällande, innan praxis derom
uttalat sig. Hvad uttrycket »mantalsskrifven och tillika verkligen
boende» angår, blefve ganska svårt att afgöra, hvad dermed egent¬
ligen menas. Mautalsskrifningsorten är ingen svårighet att utreda;
men om en person, till följd af den rörelse, han bedrifver, är nöd¬
sakad att företaga ouphörliga resor, är det icke lika lätt att be¬
stämma, hvar han bör anses boende.
Förslaget innefattar äfven en annan förändring, nemi. att en
magistratsperson nödvändigt, för att kunna väljas, skall vara bo¬
ende i den stad, der han utöfvar sitt embete; men då det är före-
skrifvet, att man skall vara mantalsskrifven, der man har sin tjenst,
torde denna förändring vara alldeles öfverflödig. Jag anhåller der¬
före att R. o. Ad. behagade förkasta nu ifrågav:de af Konst.Utsk:t
framställda grundlagsändringsförslag.
Gr. Sparre, Erik: För min del instämmer jag med den
siste värde talaren deruti att det är olämpligt att i grundlagen in¬
sätta att mantalsskrifningsorten bestämmer hvarest en person bör
anses vara bosatt. Det är visserl. sannt att orden »bosatt», »bo¬
ende» antagits lika betydande med ordet »mantalsskrifven»; men
en sådan princip finnes ännu icke i lagstiftningen uttalad. Det är
blott i ett enda fall då mantalsskrifningsorten är grunden för en
persons bostad, och det är i afs:de på konkurs, i afs:de hvarpå
också en ändring är ifrågasatt i det förslag till ny konkurslag, sora
snart kommer att framläggas till R. St:rs pröfning. Det kan ofta
hända att en person ingenstädes blifvit mantalsskrifven och det är
derföre egentligen den ort, inom hvilken han är boende, som inom
lagstiftningen i alla länder bestämmer en persons forum. Således
torde ordet »bosatt» vara alldeles tillräckligt, för att tydliggöra i detta
afseende.
Hvad
r>pi) 27 Juni f. m.
30ft
Hvad ordet »magistratsperson» angår, instämmer jag i hvad
Hr Munck af Rosenschöld derom yttrat oell anhåller med honom
0111 afslng å Betänkit.
Hr Dalman, Wilh. Fredrik: Jag instämmer desto heldre
med de tvenne siste värde Iniarne, som jag icke anser något skäl
förefinnas att inskränka valrätten, utan att man tvärtom bör utvidga
densamma. Hvad den af Utsk:t föreslagna ordalydelsen af 14 g
vidkommer, finner jag den icke riktig, och då Högsta Domstolen
på fullt tillfredsställande sätt förklarat ordet »bosatt», torde icke
någon anleda, til! förändring förefinnas, hvarföre jag tillstyrker att
11. o. Ad. måtte förkasta Konst.Utskits förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef i fråga Vide grundlagsändringsförslag af R. o. Ad. förkastadt.
Föredrogs ånyo Konst.Utskits den 16 och 22 dennes bord-
lagde Mern. N:o 34, med förslag till tillägg uti 73 g R. 0., an-
g:de förstärkning af sammansatt Utsk.
Hr Hjärne, Harald: Förmodligen har den grundlagsför¬
ändring, vi för 2:ne riksdagar sedan antogo, att nemi. sammansatt
Utsk. skulle ega rättighet att afgifva Betänkm direkte till R. St:r,
föranledt till den nu föreslagna förändringen af 73 g R. O. Min
öfvertygelse är, att om vid samma riksdag, som denna förändring
antogs, någon fråga, som blifvit af sammansatt Utsk. handlagd, be-
höft afgöras genom votering i förstärkt Utsk., hade det Utsk., hvar¬
till frågan egentligen hörde, blifvit förstärkt. Enligt mitt förme¬
nande äro ordalagen i 73 § af R. O. så tydliga, att intet tvifvel
vid tillämpningen bör upstå. §:n lyder sålunda: »Stadna Riks-
Stånden i sina beslut öfver någor, fråga uti hufvudsakligen eller
till vissa delar skiljaktiga meningar, då skall hvarje Stånds beslut
genom prot.-utdr. remitteras till det Utsk., som med målet befatt¬
ning haft, hvilket åligge, att meningarne, så nära möjligt är, sam¬
manjemka och med förslag öfver denna jemkning inkomma till R.
Strrs plena, som öfver den yppade frågan sedermera definitift be-
slute. Skulle detta försök till jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje
R. St:r i sina särskilda plena, genom allmän omröstning, till en
Nämnd, att förstärka det Utsk., till hvars handläggning målet hört,
så att ledamöterne blifva trettio af hvart Stånd, hvilka samfäldt
röste, såsom 53 § föreskrifver, öfver den tvistiga frågan, och ege
att densamma med R. Stirs rätt afgöra.» När det är stadgadt
att det Utsk., till hvars handläggning målet hörer, skall förstärkas,
är det väl klart att nu, då sammansatta Utsk. äro permanenta,
det sammansatta Utskit bör förstärkas, då något af ett sådant Utsk.
handlagdt mål sådant klöfver. Då likväl någon osäkerhet i detta
afside, hvad angår sammansatt Utsk., förefinnes, torde något tillägg
eller förtydligande af 73 § böra ske, hvarigenom bestämdare utta-
H. VII. 20
Den 2? Juni f. m.
las, hvilket Utsk., som bör förstärkas. Ser man efter, hvilket Utsk.,
som borde förstärkas med afside på förev:de fråga, är det klart att,
då man sagt att i statsregleringsfrågor är det blott StatsUt$k:t, i
bevillningsfrågor Bevilln.Utskit, som bör förstärkas, man dermed velat
gifva tillkänna, att det Utsk., som handlagt frågan, och till följe
deraf eger största sakkännedom ang:de densamma, borde förstär¬
kas, för att besluta med R. St:rs rätt. Jag anser derföre att
det vore onekligen i princip rättast att förstärka det Utsk., som
handlagt frågan; och Konst.Utskit har vissell, icke motsatt sig detta,
ehuru det såsom skäl deremot anfört att deraf skulle blifva en följd
att allt för mångå Utsk. behöfde en tillökning i personal. Om äf¬
ven detta skulle inträffa, att 3:ne Utsk. behöfde förstärkning för
att votera med R. St:rs rätt, och om dertill användes samma per¬
soner, så är detta enligt mitt förmenande icke elt fullgiltigt skäl.
Det kan ju t. ex. hända att Ekon.Utskit i en invecklad ekonomisk
fråga behöft sammanträda med StatsUtsk:t, med anledn. deraf att
någon millin behöfts för utförandet af ett af Ekon.Utskit tillstyrkt
företag, och då, ehuru StatsUtskit på grund af sin plats före Ekon.¬
Utskit nämnts först, är det dock Ekon.Utskits ledamöter, som hand¬
lagt ärendet och således haft största kännedom derom.
Hvad beträffar bränvinsförsäljnings-lagarne, så behandlas dessa
af sammansatt Bevilln.-, Lag o. Ekou.Utsk.; men det är alldeles
odisputabelt att det hufvudsakligaste af frågan rörer Ekon.Utskit.
Det är endast vid bränvinsskatten, som Bevilln.Utskit har att i
främsta rummet skaffa. Eör min del anser jag derföre att det Utsk.,
som i första rummet handlagt frågan, borde förstärkas; och detta
torde nu vara högst nödvändigt att bestämdare uttrycka, så myc¬
ket mera som en viss tveksamhet gjort sig gällande t. o. m. bland
Konst.Utskits ledamöter.
Jag skulle derföre vilja föreslå att R. o. Ad., med afslag å
Konst.Utskits Betänk., antoge såsom sin gemensamma tanke att efter
orden »att förstärka» insattes orden »det af de i 28 § upräknade
eller af två eller flere sammansatta Utsk., det Utsk., till hvars hand¬
läggning målet hört, så att etc.»
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det gifves ett
annat sätt för åstadkommande af det utaf Hr Hjärne afsedda än¬
damål, hvilket jag anser mig böra till föremål lör diskussion up-
gifva, ehuru jag icke för min del yrkar, att detsamma må såsom
R. o. Adins gemensamma tanka antagas. Detta sätt vore att,
såsom Konst.Utskit föreslagit, det främsta af de i sammansätt¬
ningen ingående Utskott förstärktes, men att, på det inga af
det sammansatta Utsk:ts ledamöter skulle utestängas från del¬
tagande i en der behandlad frågas slutliga afgörande, så mångå
af de sista ledamöterna i det förstärkta Utskit uteslötos, t'att rum
blefve för de ledamöter af annat eller andra Utsk., som tillhöra
det sammansatta Utskit, att i de uteslutandes ställe ingå i det
Förstärkta Utskit.
Hr Munck af Rosenschjöld: Det af Hr Hjärne fram-
Ren 27 Jani f. m.
307
stälda förslag, att om ett sammansatt Utsk. handlagt ett ärende,
sorn bör i förstärkt Utsk. afgöras, det sammansatta Utsk:t bör för¬
stärkas, kan visserligen synas i principen riktigt, men det skulle
medföra den praktiska olägenhet, att alltför många förstärkta Utsk.
komme att vid hvarje riksdag tillsättas. Dessutom visar det sig,
att då riksdagen så långt framskridit, att förstärkta Utsk. sam¬
manträda, vanligen en sådan förändring af ledamöter, åtminstone
från vissa Stånd, inom Utsk:n egt ruin, att icke med någon sä¬
kerhet kan påräknas, att de som förut handlagt det ifrågavrde ären¬
det, komma att derom rösta i det förstärkta Utsk:t. Den rang¬
ordning emellan Utskm, som grundlagen upställer, synes mig vara
betingad af vigten af de ärenden de handlägga, och då ett främre
Utsk. sammanträder med ett annat och det ifrågav;de ärendet så¬
ledes måste vara ett sådant, som utgör föremål jemväl för det
främre Utsk:ts behandling, lärer det väl vara rättast, att detta
förstärkes.
Hvad Frih. Alströmers förslag angår, att nemligen det främ¬
sta Utsk:t af de i 28 g upräknade borde förstärkas, men att Irån
Utskits ledamöter skulle uteslutas så många, sinn svarade mot le-
damöterne af det andra Utsk:t, som i sammansättningen ingår, tror
jag icke heller detta vara lämpligt. Huru skulle det bestämmas
hvilka ledamöter i förstärkta Utsk:t borde uteslutas? Skall det
ske genom lottning? Eller huru bör det tillgå? Vinsten af för¬
slaget blefve dessutom endast den, att af 30 ledamöter från hvarje
Stånd, raan erhölle 2, som förut sysselsatt sig med det ärende,
som skulle afgöras, en fördel som, då man betänker, att någon
diskussion i förstärkt Utsk. ej eger rum, är alltför obetydlig, att
man, för dess vinnande, skulle ännu mera inveckla vårt förut allt¬
för invecklade riksdagsmachineri. För min del tror jag således,
att det förslag, Konst.Utskit upställt, är det bästa och anhåller om
bifall till detsamma.
Gr. Sparre: Läser man uppmärksamt den 73 §:n R.Ordin,
erkänner jag att man ovilkorligen kommer till den åsigt. Hr Hjarne
uttalat. Men meningen är icke att tillsätta ett permanent Utsk.,
utan, åtminstone efter min åsigt, endast att för särskilda fall till¬
sätta ett Utsk., då frågan ej kan på annat sätt afgöras. Det blir
då icke ett förstärkt Utsk., utan endast en nämnd, som R. St:r
tillsätta. Detta är grundtanken af 73 §:n. Emellertid har ge¬
nom praxis de s. k. förstärkta Utskm blifvit permanenta och af-
gjort så väl den ena som den andra frågan. Då jag nu å ena
sidan anser den tolkning, Hr Hjärne gifvit denna §, riktig, kan
jag dock å andra sidan icke annat än anse lämpligt att vidtaga
den åtgärd, Utsk:t föreslagit, att nemi. förstärka någotdera af de
ursprungliga Utskm, till hvilkas behandling frågan förut hört, och
jag har derföre ingenting emot, att i fall R. o. Ad ej fäster det,
afseende på Hr Hjärnes mening, att R. o. Ad. återremitterar §:u
i den af honom angifna syftning, den åtgärd vidtages, som Utsk:t
här föreslagit. Likväl tror jag att förslaget innehåller ett fel; det
står nemligen: »Ar sådan fråga handlagd af sammansatt Utsk.,
308
Den 27 Juni f. m.
skall bland de Utsk., som deruti ingå, det Utsk. förstärkas, som i
28 § främst upräknas.» Det är nemi. temligen klart, att om en
fråga af Ständerna remitteras till ett Utsk., så är det på grund
deraf, att Stånden anse frågan böra hufvudsakligen behandlas af
detta Utsk. och ligga inom delsammas verksamhets-sfer. Nu kan
det hända, att detta Utsk. anser sig böra förstärka sig med ett
annat Utsk., och vänder sig då till ett Utsk., som står framför
detsamma i RiksdagsOrdin. Då anser jag det vara oriktigt att
detta Utsk., till hvars behandling frågan egentligen icke hörer, bör för¬
stärkas. Jag ber att såsom exempel få anföra förhållandet med K.
M:ts Propus, angide räntans frigifvande. Denna Propos. remittera¬
des med skäl af alla fyra Stånden till LagUtskit, hvilket ansåg sig,
när frågan tillika är af financiel natur, böra rådföra sig med
BankoUtsk:t. Det är nu tänkbart, att det förslag, dessa Utsk. af-
gåfvo, antogos af 2:tie Stånd, men af de öfrige 2:ne med någon re-
daktionsförändring, för att ännu bättre uttrycka meningen, eller
modifiera densamma. En sådan redaktionsförändring i lagfrågor
tillkommer ovilkorligen snarare LagUtskit att i sista hand afgöra,
än BankoUtskit-, som egentligen icke har något dermed att göra.
BankoUtsk:t är af LagUtskit tillkalladt endast för det financiela
hänseendet, och att då, i fall det kom i fråga att med U. Stirs
rätt afgöra mellan de 4 RiksStånden, förutsatt att 2 Stånd stanna
mot 2, öfverlemna denna redaktionsfråga åt BankoUtskit, synes mig
ur ingen synpunkt kunna försvaras.
Jag tror derföre att det vore lämpligast och vågar derföre
derom hemställa, att Ut.skits ordalag i någon mån förändrades,
nerol, så att, i stället för orden »det Utsk. förstärkas, som i 28
g främst upräknas», det hette »det Utsk. förstärkas, till hvilket
ärendet blifvit remitteradt eller, om det blifvit remitteradt till flere
Utsk., till det sora i 28 § främst upräknas». Om en fråga af R.
St:r anses så gemensam för flere Utsk., att den remitteras till flere
Utskis behandling, anser jag det vara likgiltigt, hvilket Utsk. som
förstärkes; men om en fråga remitteras till endast ett Utsk., bör
det Utsk. förstärkas, till hvilket frågan först blifvit remitterad, och
ej något annat, som endast blifvit tillkalladt till rådplägning af
det Utsk., dit frågan egentligen hörer.'
Jag hemställer derföre att, om R. o. Ad. ej antager Hr Hjärnes
förslag, hvilket, jag erkänner det., kan innebära vissa oegentlighe-
ter, E. o. Ad. ville återremittera denna fråga i den syftning jag
föreslagit.
Hr Munck af Ro sen sch j öl d: Jag vill visserligen icke be¬
strida, att den tolkning af 73 § R.O., Gr. Sparre framställt, är
riktig, men då praxis gått en annan väg, torde densamma numera
svårligen kunna göras gällande. Gr. Sparre har föreslagit att, om
en fråga är handlagd af sammansatt Utsk., det bland de Utsk.,
som deruti ingå, skall förstärkas, till hvilket ärendet blifvit remit¬
teradt, eller, om det blifvit remitteradt till flere, det, som i
28 § främst upräknas. Jag skulle visserligen icke hafva något
emot detta förslag, om man kunde antaga, att remiss alltid skedde
Den 27 J n ni f. m.
309
från alla Stånden till det Utsk., till hvars behandling frågan huf¬
vudsakligen hörer; men vi hafva sett att åtminstone från ett och
annat Stånd remiss skett till oriktigt Utsk.; och mången gång, då
ett Utsk. ansett sig böra sammanträda med ett annat, har det till¬
kallade Utsk:t varit det, som egentligen bort handlägga ärendet.
Gr. Sparre har i sitt sista anförande framställt ett ganska talande
exempel i ifrågav:de hänseende, nemi. ang:de K. M:ts Propos. i
fråga om räntans Ingifvande, men har, såsom mig synes, drifvit
detta exempel något för långt, då han ifrågasatt att en olika re¬
daktion skulle kunna blifva föremål för förstärkt Utsk. För min
del tror jag icke, att en redaktionsförändring i och för sig är af
den vigt att förstärkt Utsk. kan ifrågakomma, utan under den¬
samma döljer sig då alltid en skiljaktighet i sak; och under sådan
förutsättning anser jag icke orätt, att, i afseende på det exempel
Gr. Sparre framställt, frågan handlägges af förstärkt BankoUtsk.,
emedan densamma otvifvelaktigt är af financiel natur. Jag kan
således icke inse någon fördel af hvad Gr. Sparre föreslagit, utan
vidblifver mitt förra yrkande om bifall å Betänkit.
Gr. Lagerbjelke: Enligt mitt förmenande upfyller detta
ifrågav:de förslag till förtydligande af Grundlagen i afs. på för¬
stärkning af sammansatt Utsk. icke det dermed åsyftade ändamå¬
let. Allt sedan R. St:r beslöto att sammansatta Utsk. skulle finnas,
har icke någon annan förändring deruti skett, än att dessa Utsk.
bestå af mindre antal ledamöter än förut; i afs. på deras förstärk¬
ning har allt förblifvit på samma fot. Erfarenheten visar äfven
att egentligen aldrig någon tvist upstått om sammausättningeu af
det Utsk., som skall förstärkas. Det har visserligen någon gång
handt att ett KiksStånd varit af olika mening i dylika frågor,
men mig veterligen har aldrig någon sirid i detta afs. upstått.
och således synes mig ej någon förändring af denna § vara af nö¬
den. Ser man på följderna af detta förslag, i fall det antages,
finner man, att, då man är bestämdt bunden att taga det Utsk.,
sorn står först nämndt i Grundlagen, då ett sammansatt Utsk. skall
förstärkas, det Utsk:t, till hvars behandling frågan egentligen hörer,
ofta icke kommer att förstärkas, utan i stället ett annat Utsk.,
som tillkommit med anledning af en biomständighet. Denna olä¬
genhet har man sökt undanrödja derigenom att man skulle såsom
en gemensam tanke uttrycka, att det Utsk. borde förstärkas, till
hvilket ärendet blifvit reraitteradt. Detta förslag torde dock möta
vissa svårigheter, alldenstund det icke sällan inträffar att 2 Stand
remittera en fråga till ett och de 2:ne andra Stånden till ett an¬
nat Utsk. Om nu frågan är af den beskaffenhet, att sammansätt¬
ning af Utsk. bör ega rum, så, då sammansättning ändock mäste
ske, brukar icke nägou slitning af denna tvist ega rum, utan
de begge Utsk:n sammanträda och alla 4 Stånden fa sin vilja
fram.
Det vill således synas mig, att, vare sig man antoge Utsk:ts
förslag eller de under diskussionen här framstälda, skulle man
310
Den 27 Juni f. m.
komma in på en mängd svårigheter, hvilka en lång erfarenhet vi¬
sat att den nu gällande grundlagen icke medförer.
På grund al hvad jag anfört, får jag således vördsammast an¬
hålla oin alslag å förslaget.
Hr Dalman: Jag anhåller att till alla delar få förena mig
med Gr. Lagerbjelke i hans vikande på afslag å detta Betänk.
Hr Munck af K o se n se h j öl d: För min del får jag be¬
känna att, ifall jag mäste valja mellan de 2:ne förslag, som äro
framstälda af Hr Hjärne och Frih. Alströmer, och förkastande af
den föreslagna grundlagsförändringen, på sätt Gr. Lagerbjelke yrkat,
jag föredrar det sednare. Jag tror dock icke att Konst.Utsk:t eger
någon rättighet att bestämma li v i I ket dera Utsk. som skall förstär¬
kas, om 2 Ständ i afs. härå stanna mot 2; och då jag icke hel¬
ler finner något annat sätt att lösa en sådan förveckling, tror
jag att, för alt iörekomma möjligheten deraf, det är rättast att
godkänna Konst.Utskrts förslag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Sparre: Jag började mitt förra yttrande med att er¬
känna, att jag ansåg det meningen uti grundlagen ej står fullkom¬
ligt öfverens med något annat förslag än Hr Hjärnes; och då jag
pä samma gång erkände att hans förslag i tillämpningen kom att
möta många svårigheter och olägenheter, så iir jag af samma me¬
ning som Gr. Lagerbjelke, att man icke bör antaga Utsk:ts förslag
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, och anhåller der¬
före om afslag å detsamma.
Hr Hjärne: Sedan Gr. Sparre, som i sitt första yttrande
förordade mitt förslag till grundlagsförändring, nu återtagit detta
tillstyrkande, och anser det bättre att g i dess nuv:de skick afslås,
saknar jag alldeles understöd för min anhållan och afstär derföre
iian densamma, så mycket heldre som det vore orätt att på detta
runi framkalla ett alslag på ett förslag, som möjligen vid ett annat
tillfälle kan anses ändamålsenligt och hvilket It. o. Ad. då ej skulle
antaga, på det it. o. Ad. ej måtte beskyllas för inkonseqvens.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Grin o. Landtm., att sedan de förslag till gemensam tanke,
hvilka i början af diskussionen algifvits, blifvit återtagna, återstodo
endast yrkanderne, dels att förslaget måtte förkastas och dels att
detsamma mätte blifva hvilande till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag.
Härefter blef propos. å förslagets förkastande framställd och
med ja besvarad.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:ts d. 10 och 22 denues på bordet
Den 27 Juni f. m.
311
labile Meni. N:o 3 5, med förslag till åtskilliga ändringar i lt.Om,
angule.R. o. Adriis representationsrätt.
Hr Munck af Rosen schjöld: Då jag icke var närvide
inom Konst.Utskrl vid justeringen af detta Betänk., och således
icke varit i tillfälle att afgifva skriftlig reservation emot detsamma,
anhåller jag att nu få tillkännagifva, att jag i förev:de fråga icke
varit af samma mening som Utsk:ts pluralitet. Jag hyser nemi.
ännu samma öfvertygelse som jag uttryckte under förra riksdagen,
då samma fråga i Konst.Utsk:t handlades, eller den, att till en
början icke annan förändring i 12 § li.O. bör göras, än att deri
stadgas »att R. o. Ad. representeras genom ombud, valda på sätt
Riddarh Ordmn föresklifver». Det skulle då blifva öfverlemnadt
till R. o. Ad. att sjelf besluta om valsättet, ledamöternes antal
rn. tn. och dymedelst bereddes en möjlighet att få förslaget anta¬
get, hvarom, med den utsträckning det nu har, jag icke hyser nå¬
gon förhoppning. Jag tror visserligen att det skulle vara en vinst
för Adeln att med sig få förena ofrälse jordegare, men Utsk:ts för¬
slag, sä vidt det går härpå ut, är nu allt för omoget. Man sak¬
nar all uplvsning om antalet ledamöter i den nya valklass af ofrälse
jordegare, som skulle med Adeln förenas, man har förgäfves sökt
sådane i Statistiska Central-Byrån; men, sådant oaktadt, har Utsk:t
trott sig kunna beräkna den billiga andel, de böra ega i represen¬
tationen. För min del tror jag att den nya valklassen skulle blifva
ganska fåtalig. Dessutom är redan förslag afgifvet om just desse
jordegares inrymmande i BondeSt-.t, och jag finner det icke lämpligt
att på en gång föreslå deras inrymmande i 2 Stånd. Jag hyser
derjemte mycken tvekan derom huruvida Utsk:t träffat det rätta
vid bestämmande af de qvalifikationer, som skulle berättiga den
ofrälse jordegaren till representationsrätt gemensamt med R. o. Ad.
Mig synes att jordegendomens storlek snarare än den omständighet
att innehafvaren varit embetsman bort afses. Egenskapen af em¬
betsman eller f. d. embetsman är i min tanke en föga lämplig
grund för representationsrätt.
Hr Dalman: Man kan i de flesta delar instämma i de af
Konst.Utsk:t i dess nu föredragna Betänk, uptagna resonnemanger
och anförda motiver, utan att derföre komma till enahanda omdö¬
me, som Utsk:t i fråga om beskaffenheten af den reform, hvarige¬
nom de öfverklagade bristerna och olägenheterna i R. o. Ad:ns nu-
v:de representation skulle afhjelpas. Ingen är villigare än jag att
erkänna orimligheten af den princip att börden skall berättiga till
sjelfskrifvenhet såsom folkrepresentant. Men deraf följer alldeles
icke, att denna princip kommer att utöfva ett mindre förderfligt
inflytande på det allmänna derföre, att de till lagstiftare sjellskrifna
inom sig välja ett mindre antal att vid riksdag representera Stån¬
det. Ty så länge R. o. Ad. skall utgöra ett särskildt Stånd vid
rrksdagarne, hvilket jag önskar måtte uphöra ju förr desto hellre,
syne? mig garantien för Ståndets politiska sjelfständighet, finnas
just i rättigheten för Adelns medlemmar att, utan afs:de på deras
a 12
iDen 27 Juni f. m.
politiska öfvertygelse eller yttre samhällsställning, kunna talrikt
samlas till riksdag. Detta är en historisk grund för Adelns repre¬
sentation, som jag tror icke böra bortryckas, med mindre Adeln
uphör att vara ett särskildt element, skiljdt från det öfriga folket.
Det fanns en tid i vår historia, då Adeln egde icke blott den stör¬
sta förmögenheten utan äfven den högsta politiska bildningen, och
då deu tillika utgjorde en nödig motvigt mot Konungamaktens
inkräktningar. Adelns betydelse var då en helt annan än f. n.,
men dess styrka låg äfven då just. i talrikheten af lepresentanter.
Också var det länge nog som vår politiska frihet hufvudsakligen
värnades af Adeln, och man kan utan öfverdrift säga, att det var
hon som bröt enväldet bade vid inträdet af den s. k. frihetstiden
och vid den statshvälfning, som lör 50 år sedan räddade landet.
Ja! ännu vid innevide riksdag har R. o. Ad. just genom sin tal¬
rikhet och sin endrägt i en nationel fråga åt denna gifvit en vigt,
som den möjligen eljest saknat. I samma stund åter som den
historiska grunden för K. o. Ad:ns representation undanrycktes och
Ståndet komme att bilda en egen sluten korporation, som valde
ett mindre antal representanter, skulle Adeln, vida mer än nu ar
förhållandet, komma att utgöra en särskild klass eller korporation,
som till folket och de öfriga EiksStm komme att finna sig vida
iner isolerad än det nuv:de rörliga elementet, och den mångsidighet
i åsigter, som just utgör ett af Riddarlus företräden, komme då
småningom att försvinna och lemna rum för en stel konservatism
eller ett allt för stort byråkratiskt inflytande, som skulle försätta
Ståndet i en allt mer och mer fiendtlig ställning till den öfriga
nationen. Den nyare tiden aflägsnar sig i allt från s. k. korpora-
tiousval och jag tror således det icke vara välbetänkt att R. o. Ad.
på detta siitt reorganiseras, åtminstone så länge R. St:r äro fördelade
i 4 kamrar med särskild beslutanderätt.
Den enda fördel, som skulle kunna vinnas genom R. o. Ad:ns
representation af ett visst antal valda ledamöter, vore den, att
Ståndet vissa tider under riksdagen blefve mindre fåtaligt än som
nu understundom inträffar. Men, Mine Hrr! hvad är anim till
denna fåtalighet? Utan tvifvel förnämligast de nuv:de riksdagarnes
långvarighet. Om således man finner en utväg att, till det all¬
männas båtnad äfven i öfrigt, förkorta riksdagarne, så komme utan
tvifvel jemväl R. o. Ad. att der infinna sig både talrikare och
mera stadigvarande. Ett förslag i denna syftning är iniemnadt till
Konst.Utsk:t, nemi. om riksdag hvart år med en begränsad tid af
högst 4 månader från medlet af Jan. till medlet af Maj. Och
vinner detta förslag framgång, så lider det intet tvifvel, att R. o.
Ad. skulle både till större antal och mera nitiskt än nu egna sig
åt riksdagsärenderna, och att isynnerhet den oberoende landtadeln
skulle komma att utgöra en tyngdpunkt inom representationen,
som troligen icke kunde tillvägabringns genom de föreslagna valen
och med fortfarande af de årslånga riksdagarne.
Beträffande Utsk:ts förslag om R. o. Ad:ns förstärkning mgå
ett nytt element af ofrälse jordegare, som äro försedda med. K.
Fullmakt, så dels möter detta stora svårigheter vid verkställigheten,
Den 27 Juni f. m.
313
dels synes mig i sanning att Statens embets- och tjenstemän redan
äro mer än tillräckligt representerade ej mindre genom sjelfskrif¬
ven Iieten inom R. o. Ad., endast de äro försedda med ett adels¬
namn, än genom valrätt och valbarhet inom både Preste- och Bor-
gareStm. Vida mera af rättvisa påkalladt skulle det således vara,
om, i likhet med hvad Frih. Raab vid förra riksdagen föreslog, sådana
jordegare, som icke innehafva beställningar i Statens tjenst, men
ändock nu sakna representationsrätt, skulle erhålla rätt att inom
sig välja representanter med säte och stämma på Riddarhuset.
Men utom det att ett förslag om dessa medborgares inrym¬
mande i BondeSt:t, som enhälligt bifölls af 3 RiksStfind, seder¬
mera blifvit vid innev:de riksdag förnyadt och af Konst.Utsk:t till¬
styrkt, bet vidar jag på det högsta, att R. o. Ad., såsom Stånd
betraktadt, genom en sådan reform skulle vinna hvarken i anseende
eller politiskt inflytande, enär grundfelet eller sjelfva ståndsfördel-
ningen ändock qvarstode.
Nu, som alltid tillförene, benägen att när som helst upoffra
min sjelfskrifna representationsrätt åt Svenska folket, kan jag lik¬
väl lika litet nu som vid föreg:de riksdagar rösta för den nu
ifrågaställde reformen, eller R. o. Ad:ns décimation genom val, hvilka
mer än sannolikt skulle befordra ensidigheten och hufvudsakligen
förstärka det byråkratiska elementet inom Ståndet, hvilket redan
synes mig vara alltför inycket öfvervägande.
Jag anhåller således om propos. pn förkastande af Konst.Utsk:ts
nu framställda förslag.
Hr von Koch: Att antaga till hvilande ett förslag, hvilket
man med säkerhet vet skola förkastas vid nästa riksdag, förefaller
mig särdeles olämpligt; och att detta verkligen vid nästa riksdag
blir förkastadt, derom tror jag knappast att tankarne kunna vara
delade. Således om man icke har något bättre förslag än detta
att bjuda på, torde det vara bäti re att genast förkasta detsamma.
Jag känner icke huruvida tänkesätten inom de andra Stånden äro
sådane att någon sammanjemkning i detta förslag eger sannolik¬
het att vinna framgång. I fall sådant vore möjligt, vill jag fram¬
ställa på hvad sätt jag anser det vara lämpligt att taga ett steg
på den bana, vi beträdt, hvarigenom vi så småningom kunde för¬
bättra vår representation. Jag har förut vid flere tillfällen yttrat
att R. o. Ad. äfven borde söka att gå de orepresenterade klasser¬
nas önskningar i viss mån till mötes. Här finnes nemi. flera stora
och uplysta klasser, som ännu icke äro representerade. Bland desse
borde jordegare, som antingen varit eller äro embetsmän, få in¬
träde bland R. o. Ad. och BondeSt:t, hvaremot i tjenst varande
ofrälse embetsmän böra få representationsrätt i PresteSt:t. Pluru
detta skall tillgå är en annan sak. Skulle nu R. o. Ad. komma
att allmänt representeras genom val (hvilket jag f. n. dock kom¬
mer att motsätta mig), torde äfven val böra ske af de jordegare,
som skola inympas på R. o. Ad. Skulle R. o. Ad. åter icke
komma att välja sina representanter, tror jag att man i detta afs:de
borde utfinna ett med R. o. Ad:ns nuv:de representationsrätt mera
314
Den 27 Juni f. ui.
likartndt representations-sätt för ofrälse jordegares inträde på R'd-
darliuset. Om nu af de utom representationen stående landtniännen,
det egentligen vore de större jordegarne, som skulle lemnäs in¬
träde på Riddarli., vill jag nämna, huruledes jag trott det vara
möjligt att pä laglig väg förändra li. o. Ad:ns representation. Man
borde icke betaga någon Adelsman någon annan dess rättighet,
än den att utgifva fullmakt, liättigheten för hufvudman eller ätte¬
män att representera slägten, skulle lemnäs oförkränkt; men på
samma gång borde alla de ättemän, hvilka icke hugo inträda i
hufvudmans ställe, berättigas att välja riksdagsmän, antingen di¬
striktvis eller helst så att t. ex. 10 Adelsmän, hvar de bodde, tingo
förena sig om en representant. Pä det sättet skulle alla menings-
fraktioner, såsom sig vederbör, kunna blifva i lämpligt förhållande
hörda. Skulle åter valen ske distriktvis, blir det svårt att inrätta
valen så att icke hela meningsfraktioner under vissa tider komma
att blifva uteslutna från Riddarhuset.
Får ett visst antal ättemän utse en representant, kunde samma
rätt tilläggas ett lika antal ofrälse jordegare, sorn t. ex. innehaft
eller innehafva tjenst med K. M:s fullmakt. För öfrigt måste
man väl erkänna att R. o. Ad. bildar en af de bästa Adelskam-
mare som finnas. Englands nuv:de och Frankrikes förra pärer
hafva visserligen så stort personligt inflytande att den enskilda
Svenska Riddarh.-ledamoten icke kan jemföras med dem, men så¬
som ett helt betraktadt tror jag att Svenska Riddarhuset kan anses
hafva uträftat fullt ut lika mycket som Franska Pärskammare!! eller
Engelska Ofverhuset. Detta tror jag härflyta deraf att bland R.
o. Ad. finnes ett så stort demokratiskt element, hvilket åter gör
att R. o. Ad. bibehåller sympathier och inflytande hos nationen.
Jag kan f. n. icke föreställa mig, att der Adeln väljer represen¬
tanter, dessa blifva bättre än när de äro sjelfskrifne. Aro väl
Skottlands och Irlands valda pärer uplystare, mera oegennyttiga
och fosterländskt sinnade än Englands sjellskrifna? Jag tror icke
att detta någonsin ens blifvit påstått. — Emellertid skulle någon
vinst icke upstå derigenom att hela Riddarhuset valdes. Att deremot
öfverlåta åt 10 eller 20 Adelsmän att utse eller välja en represen¬
tant, i stället att låta en välja en sådan, det torde lätt medgilvas
vara förbättring. Det är dessutom en sannolikt möjlig förbättring.
Sjelfskrifvenhetens uphörande, annat än i sammanhang med en un¬
der särskilda politiska förhållanden skeende fullständig representa¬
tionsreform, är deremot endast en skuggbild. Skall man vänta
derpå såsom det första steget till representationsreform, torde det
andra steget aldrig komma att tagas. Men jag uprepar än en gång att
lt. o. Ad. skulle blifva bättre representerad, om man bibehöll hufvud-
männen vid deras rätt och lät nttemännen välja sina ombud,
hvarigenom fullmakters utfärdande helt och hållet afskaffades.
För min del skulle jag ock kunna medgifva att af ofrälse jord¬
egare endast de som egde jord af ett visst värde, t. ex. 1 00,000
rdr, och hvilka innehaft tjenst med K. fullmakt, finge rättighet att
välja och blifva valda till representanter inom R. o. Ad. Det vore
enl. mitt förmenande i många afs:den ganska nyttigt att jordbru¬
Dan 27 Juni f. m 315
kets intressen blefve lisir mera representerade än nu är fallet, oell
detta tror jag skulle lämpligast ske på det af mig föreslagna sätt.
Således anser jag, på grund af hvad jag anfort, antingen att
liela förslaget, i dess nuvide af Utsk:t framställda skick, helt och'
hållet hör förkastas, eller också att den mening, jag framställt, eller
någon annan i samma riktning, hvarefter jag må kunna jemka mitt
förslag, måtte antagas. Mitt förslag är nemi., såsom jag redan
nämnt, att hufvudmiinnen skola representera slägterna och ättemän-
hen välja ett visst antal omlmd, hvarjemte all fullinaktsutgifuing
bör uphöra; samt vidare att större jordegare med K. fullmakt
måtte få genom val inträde i representationen och der inympas
bland K. o. Ad.
Gr. Lagerbjelke: En föregide talare har yttrat att han är
af samma tanke som Utsk:t i afs. på motiveringen, men ej i afs.
på resultatet. Han stöder denna sin mening derpå, att lian ej vore
någon vän af sjelfskrifvenhet eller val inom vissa korporationer.
För min del är jag af alldeles motsatt tanke med honom. Jag
ogillar en del af Utsk:s motivering, men deremot icke det resultat,
hvartill Utsk:t kommit. Då vår representation är fotad på stånd,
måste man, så länge denna grundval finnes, utgå från val inom
korporationer. Jag anser således ganska riktigt att Konst.Utsk:t
fästat sig vid denna vår grundlags allmänna regel. Jag är en
ganska stor vän af sjelfskrifvenhet och tror att den kan vara gan¬
ska nyttig; men då jag det är, kan jag ej neka att den nuvrde
organisationen af R. o. Ad:ns representation tarfvar förbättring, och
det är just derföre, att jag är en varm vän af R. o. Ad., som jag
önskar densamma.
Dessa förbättringar äro egentligen 2:ne. Den ena, att då det
antal af R. o. Ad:ns ledamöter, som om sommaren förefinnes vid
riksdagarne, är ganska ringa, R. o. Ad. borde laga så, att under
denna tid af året ett större antal representanter vore närvarande
vid riksdagen. Den andra att, då de öfriga RiksSt:n alltjemt för¬
stärka sig med nya, med dem befrynciade elementer, R. o. Ad.
borde göra på samma sätt. Hvad det vidkommer, att R. o. Ad.
ofia är alltför fåtaligt, kan detta svårligen hjelpas annorlunda än
genom val. Man har sagt att denna olägenhet skulle afhjelpa»
genom antagaudet af förslaget om årliga riksdagar, hvilka blott
skulle räcka 4 månader. Men må mati då något närmare fästa sig
vid, att det icke går an att säga att en riksdag ej får räcka mer
än 4 månader. Man kan visserligen ställa så till, att den blir i
möjligaste måtto kort, men att föreskrifva, att den ej får räcka mer
än 4 månader, är icke tänkbart. Det är alldeles omöjligt, att un¬
der denna korta tid afgöra alla vigtigare frågor, likasom det kan
finnas sådane politiska förvecklinger, som tarfva att representatio¬
nen är samlad, och denna svårighet, som man just velat afhjelpa,
komme då att qvarstå. Om man således anser af bchofvet påkal-
ladt, att åtminstone ett visst antal af R. o. Ad:us ledamöter funnes
närvarande vid riksdagarne, kan detta ske antingen derigenom att
man ställer hela Ståndet på val eller föreskrifver att åtminstone en
310
Den 27 Juni f. ra.
del af Ståndet skall så vara. Sålunda är Engelska öfverhuset sam¬
mansatt af sjelfskrifne och valde ledamöter.
I detta afseende finnes således tvänne sätt att gå tillväga, och
det hade derföre varit önskligt att Utsk:t undersökt både det ena
och andra förhållandet, emedan det finnes skäl för både det ena
och andra. Emedlertid lärer väl icke kunna nekas, att val korpo-
rationsvis är enligt med nuv:de inrättningar ock nödvändigt, på det
att Riddarhuset alltid må hafva ett visst antal ledamöter.
Hvad det vidare beträffar, att R. o. Ad. bör förstärkas genom
något nytt element, torde detta icke böra möta någon svårighet.
Desse jordegare stå jn ungefär på samma bildningsgrad som Ad:n;
hafva ungefär samma förmögenhetsvilkor; deras upfostran, deras hela
förflutna lefnad är jemförlig med R. o. Ad:ns; de iiro, om jag så
får uttrycka mig, politiskt slägt med Adin. Förslaget är således
till sina grundprinciper ganska riktigt och för det allmänna af stor
nytta; men har likväl ett fel, och det är att vara mycket nytt.
Det har väl en gång förr varit ganska allvarsamt på tal, men är
dock ganska litet i allmänhet öfvertänkt; man har icke gjort sig
reda för hvart det skulle leda. Och då sjelfva saken, såsom jag
nyss nämnde, är af vigt, då grundtanken i och för sig är riktig,
och då felet egentligen ligger deri, att man gjort sig allt för litet
reda för saken, så vore ej lämpligt att affärda saken med afslag;
utan, om jag så får uttrycka mig, man bör sätta saken främst på
sina tankars föredragningslista och således låta förslagot hvila till
nästa riksdag. Jag vågar således motsätta mig förslaget till ge¬
mensam tanke om sakens undanskjutande och anser att R. o. Ad.
gjorde bäst i att låta frågan hvila till nästa riksdag, för att intill
dess utarbetas i Ståndets öfvertygelse.
Frih. Raab, Adam Christian: Man behöfver icke åberopa
alla de motiver, Utskit framställt, för att komma till den öfverty¬
gelse, hvartill de talare, som här yttrat sig, äfven kommit, nemi.
att R. o. Ad. behöfver förstärkas. Detta förslag är icke heller
nytt. Gr. Lagerbjelke vet det bäst, hvilken gaf initiativet till
denna fråga, och det är derföre ingen under att samme talare yr¬
kat frågans hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa riks¬
dag. För min del kan jag dock icke dela hans tankar, att försla¬
get bör hvila till nästa riksdag, ty jag tror att detsamma hvarken
kan eller bör antagas vid nästa riksdag. Om man nemi. önskar
en förbättring i representationssättet, måste man också antaga så-
dane hvilande grundlagsförändringar, om hvars framgång man kan
hafva någon förhoppning.
Förslaget innefattar tvänne delar; den ena att R. o. Ad:ns
sjelfskrifvenhet skall uphöra och R. o. Ad. representeras genom
valde ledamöter. Denna del af förslaget tror jag icke ega något
hopp om framgång, och jag för min del kan icke bifalla denna
del af förslaget. Det är möjligt att Hr von Köchs förslag är rik¬
tigt, att nemi. till en del bibehålla sjelfskrifvenheten och att de
ledamöter, som ej egde denna rättighet, skulle välja ombud. Då,
sorn jag sade, deuna förbättring möjligen är nyttig, vill jag sus¬
D en 27 Juni f. m.
317
pendera mitt omdöme i detta afs. och öfvergår till den sednare
delen af förslaget, ang:de inpassande af andre medborgare bland
R. o. Ad., och detta så mycket heldre, som jag vid 2:ne riksdagar
inom Konst,Utsk:t yrkat detsamma. Det fägnade mig att se, att
Utsk:t icke har något emot, att K. o. Ad. förstärkes genom nå¬
got nytt element, och det förhåller sig på sätt Gr. Lagerbjelke
yttrat, att nemi. intet element bättre an de jordegare, som varit
eller iiro embetsman, är lämpligt att få inträde hos Adeln.
Om nu bland R. o. Ad:us representanter äfven funnes 20 å 30
valde större jordegare, tror jag att desse skulle utöfva ett ganska
stort inflytande genom sin kraft och sin förmåga, icke genom sina
personer. R. o. Ad. skulle möjligen derigenom få en sporre att
bättre representera sitt stånd än de f. n. göra; och för min del är
jag fullt öfvertygad derom, att, ifall R. o. Ad. låter de andra St:n
gå sig förbi, derigenom att desse förstärka sig med nya elementer,
R. o. Ad. sä småningom förlorar det inflytande och anseende, som
R. o. Ad. nu eger inom samhället.
Jag vill icke längre uptaga tiden, utan anhåller att få sluta
mig till den sednare delen af Hr von Köchs förslag, alt nemi.
ofrälse större jordegare, hvilka varit eller äro embetsman, måtte få
inträde bland R. o. Ad., öfverlemnande till Utsk:t att upställa för¬
slag, huru detta skall tillgå.
Hr Printzensköld, Carl: Det är visserl. sannt, att de
gamla odalmännen, sora befunno sig vid Allshärjartingen, voro att
anse såsom ett slags Adel; men den egentliga Adeln har utveck¬
lat sig på helt annat sätt. Den adliga värdighet, som f. n. fin¬
nes i Sverige, härleder sig från Magnus Ladulås’ tid. Man måste
således, då frågan om R. o. Ad:ns representationsrätt förekommer,
betrakta densamma från den enda riktiga synpunkten, nemi. från
dess ursprung och sådan den nu existerar. Då finner man att ad¬
liga värdigheten utgör ett privilegium, hvarigenom det i äldsta tider
tilläts personer att frälsa sin jord. Om nu icke denna rättighet
qvarstår, står dock den adliga värdigheten som ett personligt pri¬
vilegium qvar; och således behöfvas alldeles icke de vidlyftiga de-
duktioner, man framdragit för att bevisa att ofrälse personer böra
få inträde bland R. o. Ad. Jag kan för min del icke finna att
R. o. Ad. kan upblandas med något annat främmande element.
Antingen skall R. o. Ad:ns representationsrätt på grund af person¬
liga rättigheter uphöra eller också förblifva sådan den är. Man kan icke
tänka sig något mera besynnerligt än att på samma bänk, på hvil¬
ken jag, till följe af mitt från mina föräldrar ärfda namn, utöfvar
min riksdagsmannarätt, sitter en person derföre att han råkar att
hafva fast egendom till ett visst värde.
Den § i R. F., som säger att Konungen eger att uphöja per¬
soner i adligt Stånd, måste först utstrykas, innan någon förändring
i R. o. Adrns representation, på sätt här är föreslaget, kan ske.
Jag yrkar således att förslaget måtte helt och hållet förkastas. Det
blir tids nog att, då frågan ang:de ättemäns rättighet att få in¬
träde på detta rum förekommer, gifva sin tanke derom tillkänna.
318
Den 27 Jani f. m.
För min del ar jag ingalunda hågad för några inskränkningar i
detta sednare afs:de, emedan en mångårig riksdagsmanna-erfarenhet
har öfvertygat mig derom, att de största kapaciteter, de yppersta
ledamöter af 11. o. Ad. mången gång varit ättemän, och på grund
af den fullmakt, de förskaffat sig, vunnit inträde på Riddarhuset.
Hr Dalman: Jag begärde ordet endast med anledn. af Gr.
Lagerbjelkes yttrande ang:de omöjligheten att begränsa tiden för
riksdagarne lill 4 månader. Jag tror visserl. att händelser kunna
inträffa i följd hvaraf alla riksdags-ärendena icke medhinnas på 4
månader. Men i sådant fall blefve det icke värre än att ett eller
annat ärende upskjötes till den 8 månader derefter inträffande
riksdagen;, och om ärendet vore af sådan vigt att det ovilkorligen
icke tålde upskof, eger ju K. M:t att sammankalla urtima riksdag,
som kunde taga sin början omedelbart efter den lagtima och en¬
samt taga det upskjutna ärendet i öfvervägande. Då emellertid
frågan om årliga riksdagar nu icke är föremål för R. o. Adtns pröf¬
ning, vill jag ej eller vidare dermed uptaga tiden, utan fortsätter
endast mitt yrkande om afslag å nu förevtde förslag.
Frih. Raab: Hr Printzensköld har, såsom sitt enda motiv
för afslag å det framställda förslaget ang:de ofrälse större jordega-
res representationsrätt bland R. o. Ad., anfört att det icke skulle
gå an att bredvid honom, som till följd af ärftlighet har plats på
Riddarhuset, sutte en ofrälse större jordegare. Flere gånger har
jag varit kamrat med Hr Printzensköld i särskilda Utsk., men al¬
drig har jag der funnit honom generad af sina ofrälse Utsk:s-kam-
rater, utan städse lika talför som på detta rum.
Hr Dalmans motivering går egentligen ut derpå att motsätta
sig val af R. o. Ad:ns ledamöter. I denna del instämmer jag med
honom och hoppas att hans motion om årliga riksdagar mätte vinna
framgång; men det hindrar icke att den förstärkning, Betänk:t
föreslår, kan medlöra stor nytta.
Jag vågar derföre anhålla om propos. på hvad jag i mitt förra
anförande yrkade, d. v. s. att ofrälse större jordegare, som varit
eller äro embetsmän, måtte få inträde bland R. o. Ad.
Hr Printzensköld: Att R. o. Ad. har behof af förstärk¬
ning är sannerligen för mig en nyhet. Ett Stånd, som består af
flere hundrade ledamöter, är så talrikt att all förstärkning är öfver¬
flödig. Hvad Frih. Raabs skäl beträffar, ber jag blott att få er¬
inra, att hvad han yttrade icke innefattade något svar på hvad jag
anförde. En representation bör hafva vissa grunder, på hvilka deu
hvilar. De öfriga RiksStånden grunda sig på val enligt vissa qva-
lifikationer inom samhällslifvet; och der låter det sig göra att taga
eganderätten till grund för representationsrätten; men att vilja in¬
föra dessa grunder bland R. o. Ad., der den adliga värdigheten
ger rätt till inträde, är ett oting. Skall jag representera såsom
adelsman, är det på grund af det namn, jag bär, eller också med
anledn. af den värdighet, K. M:t skänker mig genom att uphöja
D e ii 27 Juni f. m.
312
mig i adligt stånd. Denna rättighet liar ett helt olika ursprung
jin den att jag kan förvärfva mig penningar och derigenom förskaffa
mig en fastighet.
Vill man, lika med Frih. Baab, inympa sådane kategorier, som
han föreslagit, så vet jag icke hvar det skall sluta; ty då skulle
man kunna få in i våra representant-kammare allehanda folk. Så-
länge icke någon annan rättighet än adlig värdighet medger inträde
på Riddarhuset, kunna väl icke andra klasser der få inträde. Jag
har aldrig hört att en fullmakt är liktydig med ett adelsdiplom.
Gr. Lagerbjelke: Jag har begärt ordet med anleda, af
tvenne talares önskan att gå in på Utsk:ts förslag att intaga jord¬
brukare bland 11. o. Ad., men att icke göra någon annan förän¬
dring i representationssättet bland Adeln sjelf. Mot detta förslag
har jag begärt ordet, dertöre att genom intagande af nya medlem¬
mar inom ett Stånd måste också tillställas så att dessa inedlemipar
kunna sammansmälta med det gamla elementet, så att begge blifva
ett gemensamt helt. Det är gifvet att, om också desse jordegare,
som skulle få representationsrätt bland Adeln, stå på samma bild¬
ningsgrad sora R. o. Ad., komma de att med R. o. Ad. samman¬
smälta, såvida man gör deras organisation så lika Adelns som möj¬
ligt. Men om man ställer så till att desse jordegare representeras
genom val och till ett visst antal, men R. o. Ad. deremot äro sjelf-
skrifne, är det fara värdt att stor skiljaktighet dera emellan kom¬
mer att upstå. Således, om desse föreslagne ledamöter skulle blifva
en organisk del af R. o. Ad., måste man så ställa till atl det fin¬
nes någon del af R. o. Ad„ hvilken, om äfven sjelfskrifvenhet till
en del bör bibehållas, likväl väljes.
Frågan, på sätt Utsk:t framställt den, är af en ganska vigtig
beskaffenhet och af behofvet påkallad, såsom utgången från en gan¬
ska riktig grundsats. Deilöre är det nödvändigt att man söker att
utarbeta densamma, för att erhålla ett lyckligt resultat. Jag an¬
håller derföre att frågan må hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag.
Hr von Koch: Som jag icke funnit något understöd förden
del af mitt förslag, som alser en förändrad organisation af R. o.
Ad., har jag ani. att förmoda, att det är f. n. för tidigt att fram¬
komma med ett sådant förslag. Det är också möjligt att man
icke utan stora förändringar i Riddarh.Ordmn kan vidtaga dessa
förändringar i afseende pä R. o. Ad:ns representationsrätt.
En talare har yttrat, att det icke skulle gå au att insläppa
bland R. o. Ad. en vald klass af större jordegare. Med anledn.
deraf får jag erinra, att, då jag första gången yttrade mig, förkla¬
rade jag, att om man ej vill omorganisera R. o. Ad. genom val,
torde det icke heller vara lämpligt att välja de större jordegarne,
utan att man då borde begagna samma princip, sorn ligger till
grund lör R. o. Ad:ns reprensentationsrätt, nemi. sjelfskrifvenheten.
I afs. derpå att de större jordegarne skulle få plats i representa¬
320
Den 27 Jnni f. m.
tionen, har raan varit ense derom, ehuru man om sättet, huru det
skall tillgå, varit af olika mening.
För min del anhåller jag således att få afstå från mitt första
yrkande om Ad:ns omorganiserande, men anhåller deremot om bifall
dertill att större jordegare må få plats bland K. o. Ad. såsom re¬
presentanter.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Frih. Raab
och Hr Dalman, med anleda, af H. Exc. Hr (thiis o. Landtmms up-
tagande af deras under diskussionen gjorda yrkanden, förklarat sig
derifrån afstå och instämma uti Hr von Köchs förslag, förmälteH.
Exc., att Hr von Koch hade yrkat, att R. o. Ad. såsom sin ge¬
mensamma tanke måtte förklara, att ifrågav:de grundlagsändrings-
förslag borde inskränkas dertill, att större ofrälse jordegare bered¬
des inträde hos R. o. Ad. som riksdagsmän; att Hr Printzensköld
hade påyrkat förslagets förkastande, samt att Gr. Lagerbjelke begärt,
att detsamma måtte få hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
H. Exc. framställde härefter propos. derå, att Konst.Utsk:ts
förev:de Mern. skulle till Utskrt återförvisas med förklarande såsom
R. o. Ad:ns gemensamma tanke, att det deri framlagda grundlags-
ändrings-förslag borde inskränkas dertill, att större ofrälse jordegare
bereddes inträde hos R. o. Ad. såsom riksdagsmän; och då denna
propos. besvarades med starka nej jemte åtskilliga ja, förklarade H.
Exc. sig hafva funnit nej öfvervägande.
Votering begärdes, hvarjemte anmälte sig och yttrade
Hr Printzensköld: Som jag är villrådig hvilket som bör
blifva kontrapropos. vid den förestående voteringen, får jag till Hr
Gr:n o. Landtrmn hemställa huruvida icke afslag borde blifva kon¬
trapropos. Skulle Hr Gr. o. Landtm, anse lämpligare att Hr von
Köchs förslag blefve kontrapropos., underkastar jag mig naturligtvis
den meningen, men har dock velat framställa denna fråga, på det
man må blifva viss om huru man skall votera.
I anledn. häraf förmälte H. Exc., att någon tvekan i afs:de å
proposms innehåll vid den nu begärda voteringen icke torde böra
förefinnas. Det syntes nemi. H. Exc. vara alldeles gifvet, att den
ena propos:n borde innefatta Hr von Köchs förslag till gemensam
tanke, samt att förkastande af samma förslag skulle i den andra
proposm uptagas. Utfölle voteringen så, att ifrågav:de förslag till ge¬
mensam tanke blefve afslaget, komme propos. att framställas på för¬
kastande af Konst.Utsk:ts förslag, och skulle det då genom proposms
besvarande eller votering afgöras, att förslaget ej blefve förkastadt,
komme detsamma att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag.
Härefter upsattes och justerades följande förslag till voterings-
propos.:
»Den som anser, att Konst.Utskrts Mern. N:o 35 må till Utsk:t
återförvisas med förklarande såsom R. o. Ad:ns gemensamma tanke,
att
Pen '21 Juni f. m.
321
att det af Utsk:t framlagda grundlagsändringsförslag borde inskrän¬
kas dertill att större ofrälse jordegare beredas inträde hos R. o. Åd.
såsom riksdagsmän, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, förkastar R. o. Ad. förenämnde förslag till gemen¬
sam tanke.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda.:
Ja — 12.
Nej — 38.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Hr von Köchs
förslag till gemensam tanke numera vore af It. o. Ad. förkastadt,
återstode det för Ståndet att afgöra, huruvida Konst.Utsk:ts grund¬
lagsändringsförslag skulle förkastas eiler icke förkastas; hvarefter IL.
Exc. framställde protos, å förkastande af oftanämnde förslag och,
-då dervid svarades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Sedan Gr. Lagerbjelke begärt votering, upsattes oehjusterades
följande voter.-propos.:
»Den som förkastar det af Konst.Utsk:t uti Mern. N:o 35 fram¬
lagda förslag till åtskilliga ändringar i R. O. ang:de R. o. Ad:us
representationsrätt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder förenämnde förslag icke förkastadt, till följd
hvaraf detsamma, jemlikt 81 § R. E., kommer att hvila till grund¬
lagsenlig behandling vid nästa riksdag.»
Efter denna voterings utgång hade rösterna utfallit som följer:
Ja — 28.
Nej — 10.
Slutligen föredrogs Konst.Utsk:ts den 16 oeh 22 dennes bord-
lagde Mera. N:o 36, med voter.-propos. rörande det af Konst.Utsk:t
uti Mern. N:o 11 framställda förslag till ändring i 15 g R. O., om
hemmansegares representationsrätt.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, huruvida R. o. Ad.,
med bifall till hvad Utsk:t uti Mem:t yttrat, behagade godkänna
den deri föreslagna voter.-propos:n.
Ropades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/% 3 e. m.
In fidem,
O. Ur akel.
H. VII
21
f)« ii 27 J u n i e m.
Onsdagen den 27 Jani 1860.
Plenum kl. 6 c. m.
Justerades 2 prot.utdrag för förmiddagens plenum.
Föredrogs oell begärdes på bordet ett från Vällofl. Borgare¬
ståndet ankommet prot.utdrag N:o 31.2, innefattande dels nämnde
BiksStånds beslut rörande BankoUtsk:ts Betänk. Nio 25, med för¬
slag till reglering af Bankens lane- och krediti»-rörelse samt om
användande af uplupen odisponerad bankovinst, dels inbjudningar
till MedStånden att uti åtskilliga af de fattade besluten sig förena.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
den lfi och 22 d:s bordlagde Utlåt. N:o 120, ang:de föreslagna
statsbidrag för vägars anläggning och fortsättning, bro- och hamn¬
byggnader samt kanaler, äfvensom sjösänkningar och andra vatten-
aftappningsföretag, m. fl. dylika föremål.
lista—Gite punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
7:de punkten.
Hr Hjärne, Harald: På sätt af förevide Utlåt, in-
hemtas, har StatsUtskit hemställt att de af Hr Staaff och ltiksdags-
fullmäktigen Hedström väckte motioner angide beviljande af nödige
medel till en väganläggning från Sollefteå genom Jemtland till
Norige, icke må till någon åtgärd föranleda. Såsom skäl här¬
för har Utskit andragit, att de redan år 1858 påbörjade under-
sokningarne ronde ifrågavide väganläggning ännu icke blifvit af-
slutade. Man kan visserligen anföra en sådan omständighet såsom
ett slags skäl att afstyrka anslag; men detta skäl är endast sken¬
bart och bortfaller vid närmare skärskådande. Jag är öfvertygad,
att Utskit, om det funnit för godt att skaffa sig mer detaljerade
underrättelser i denna fråga, icke skulle ansett ett sådant skäl
vara tillräckligt, för att afstyrka ett så vigtigt anslag. Ifrågavide
farled är nemi. af den svåra beskaffenhet att man derstädes icke
kan använda annat åkdon än kärra. Stycktals måste man färdas
sjöledes i båt. Vill man således komma fram i den riktningen,
Den 2/ Juni e. m.
mäste man följaktligen flera gånger ombyta sätt att färdas. Under
de 30—40 år, som denna farväg varit mig bekant, har likväl
trafiken derstädes, oaktadt de många svårigheterna, varit temligen
liflig. Förhållandet är nemligen att alla, som komma från trak¬
terna norr om Hernösand och ämna sig till Jemtland, måste an¬
tingen frakta sig denna väg eller ock resa till Sundsvall samt der¬
ifrån stora landsvägen framåt. För de resenärer, som äro från
trakten af Sollefteå och Nylands lastageplats, samt från landet of¬
van om Angermannaelfven, medför dock den sistnämnde bättre och
större vägen en tillökning i väglängd af icke mindre lin 10 k 12
mil. Denna trakt kring Ångermanriaelfven och Sollefteå är en
ganska rikt befolkad trakt. Till följd deraf eger äfven en särdeles
liflig trafik rum dersammastädes. För denna trakts innebyggare
blir vågen öfver Sollefteå till Ostersund endast 18 mil. Villman
åter, för att komma till samma ort, taga vägen öfver Sundsvall
och Hernösand, så har jag väl den fördelen, att jag undviker en
nästan obanad väg och hvilken vissa tider på året är nästan in-
pra k t i kabel, men måste oek, för att hinna samma mål, tillrygga¬
lägga en väglängd, sorn icke upgår till mindre än några och 30
mil. Att den förra vägen, oaktadt dess stora svårigheter, likväl
blifvit trafikerad, synes dock ådagalägga, att denna väg verkligen
fordrar understöd af statsmedel. Ett sådant understöd är ovilkor¬
ligen nödvändigt för att denna väg skall kunna sättas i sådant
skick, att den blir allmän landsväg. Hvad man dessutom måste
taga i betraktande är, att en stor mängd resande till Norige fara
den vägen.
Med hänsigt till dessa förhållanden anser jag att St.atsUtsbt
hvarken skulle hafva gjort sig skyldigt till inkonseqvens eller något
slags klander, om nämnde Utsk. tillstyrkt R. St. att nu bevilja ett
mindre anslag för att så fort som möjligt — oaktadt vägunder-
sökningen icke ännu blifvit fullbordad, samt något kostnadsförslag
ännu ieke inkommit och blifvit af Väg- och VattenbyggnadsStyrel-
sen granskadt — få denna väganläggning bragt till stånd. För
min enskildta del är jag förvissad derom, att de nu pågående un-
dersökningarne skola i allo gifva stöd åt de af mig i ämnet -med¬
delade upgifter, samt att de skola föranleda dertill, att K. M:t
kommer att till Rikets näst sammanträdande St:r aflåta en Propos.
med begäran om ett anslag för denna väganläggning, hvilket vida
skall öfverstiga det nu ifrågakommande. Mig synes ovilkorligen
denna väganläggning vara af större vigt än den väg från Luleå
socken uppåt Lappmarken, för hvars utförande K. M:t vid denna
riksdag af lt. St:r äskat en summa af 40,000 rdr rmt.
På dessa skäl, och oaktadt jag befarar att StatsUtsk:ts leda¬
möter skola å detta rum erhålla mer gehör än jag kan lyckasvinna,
upkallas jag likväl af min bestämda öfvertygelse om det ovilkor-
liga behofvet och den verkliga nyttan af detta anslag, att hem¬
ställa, det R. o. Ad. måtle nu bevilja 50,000 rdr till denna väg¬
anläggning, på det K. M:t måkomma i tillfälle att, sedan kostnads¬
förslag inkommit samt vederb:de blifvit i ämnet hörde, öfver nämn¬
de belopp till företagets början disponera.
D t n 27 J » ni e. ni.
Hr Hild t, Didrik Gillis: För min del skulle jag tro,
att R. o. Ad., utan afseende deruppå, om ett förslag understödjes
af den ena eller andra ledamoten, kommer att bevilja de anslag,
som det Högloft. Ståndet kan finna saken, i och för sig, förtjena.
Det är således med fullt förtroende till R. o. Adis goda omdöme,
som jag vågar bestrida de af den siste värde talaren framstälda
anspråk på ett anslag af 50,000 rdr för en väganläggning från
Sollefteå öfver Jemtland till Norige. På sätt äfven samme talare
vidgått, inhemlas af Utskits Utlåt., att undersökningar, som från
och med 1858 fortgått för denna väganläggning, ännu ieke blifvit
afslutade. StatsUtskit kan således, lika litet som den värde tala¬
ren, för It. St. framlägga den siffra; hvartill omkostnaderne för
denna väganläggning skulle sig belöpa. leke heller har på något
sätt blifvit ådagalagd tr huruvida ortens innevånare skulle kunna
bidraga till denna väg. Att bevilja anslag för ett sådant företag
syntes StatsUtskit. uti frågans nu vide outredda skick, vara stri¬
dande mot all förut följd praxis; likasom jag, för min del, icke
kan finna det öfverensstämmande med det sätt, på hvilket stats¬
medel böra anvisas. Jag tillåter mig fråga Hr Hjärne, på hvad
grund han antager, att just 50,000 rdr rrot är en lämplig sum¬
ma att här gifva såsom statsbidrag. Samme talares önskan tyckes
endast och allenast vara, att nämnde summa skall gifvas på för¬
hand. Man skall likasom taga på hand, att ifrågavide företag
med detta belopp skall sättas i verket. Jag hemställer till M, o.
Ad., om det kan vara lämpligt, att på detta sätt begagna statens
kassa. Den är verkligen icke så rik, att man kan kasta ut 50,000
rdr hit och 50,000 rdr dit i ändamål att upmuutra företag, be¬
träffande hvilka man icke har mer insigt än här blifvit nämndf,
eller att en väg mellan Sollefteå och Norige skulle vara ganska
önskiig att erhålla, emedan för närvide en rörelse i denna rigt-
ning fortgår, hvilken måste bedrifvas dels med färga dels med åk¬
don. StatsUtskit har redan uti lista punkten, uppå K. Mits i
ämnet gjorda Nådiga framställning, tillstyrkt R. St., natt 50,000
»rdr årligen må, utom den andel af det öfriga årsanslaget, som,
»efter hittills tillämpade grunder, å rikets 4 nordligaste län belö-
»per, till vägars anläggning och förbättrande inom nämnde land-
»skaper uteslutande användas.» Utskit har nemligen ganska väl
insett, att det behöfves kommunikation med dessa provinser, för
att derstädes frammana en industri, hvilken efter all sannolikhet
derstädes bör blifva ganska blomstrande. Att handla i öfverens¬
stämmelse härmed grundar sig således på en ganska rigtig stats¬
ekonomi; men att utkasta penningar liksom på försök till företag,
om hvilka man vet nästan ingenting, det har StatsUtskit icke vå¬
gat; och jag förmodar, att icke heller R. o. Ad. lärer vilja under¬
stödja ett sådant mått och steg. Det skulle visserligen kunna
vara mycket att sägn med anledning af de anspråk, som af den
siste talaren blifvit framstälde; men då Utskit för sin del iakttagit
den försigtighet, att det icke ens vidrört denna väganläggnings be¬
skaffenhet, äa mindre utlåtit sig öfver innevånarnes i orten ådaga¬
lagda mer eller mindre beredvillighet att dertill bidraga, så har
Rn ii 27 Juul e. m.
detta berott på den yra ti ti logen het, hvilken en offentlig myndighet
bör hafva till sitt ögonmärke; och äfven jag anser mig, vid sådant
förhållande, endast behöfva anställa en allmän betraktelse öfver de
tili frågan hörande omständigheter.
På dessa skäl, och då jag förmodar att K. o. Ad. icke kan,
utan någon kännedom i denna sak, vilja bifalla ett sä betydligt
anslag, som det, hvilket förutgående talare föreslagit för detta före¬
tag, hvilket jag i närvide stund icke anser förtjena något anslag,
så får jag vördsammast anhålla om bifall till den nu föredragna
punkten.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Då jag i hufvudsaken
blifvit förekommen af den siste talaren, uti hvars yttrande jag till
alla delar instämmer, ber jag endast att få tillägga, att då Ii. o.
Ad. vid 4:de punkten afslagit anslag till en väganläggning i Da¬
larne, »emedan de angide berörde arbetslöretag uprättade och till
»Utsk:t atlemnade kostnadsförslag hvarken blifvit af Styrelsen för
»Allmänna Väg- och Vattenbyggnader granskade, eller vederbide
»myndigheter afgifvit yttrande öfver dessa arbetens vigt och ange¬
lägenhet i förhållande till andra arbeten af samma slag,» skulle
det väl obestridligen vara i högsta måtto olämpligt att, då hvar¬
ken de nu omhandlade undersökniugarne blifvit fullbordade eller
förutbemiilde Styrelse granskat hithörande kostnadsförslag, bevilja
det af Hr Hjärne begärda anslag.
På dessa skäl anhåller äfven jag om bifall till Slats-Utskits
förev:de framställning.
Hr Hjärne: Hr Bildt har förmält, att StatsUtsk:t handlat
rätt och försigtigt, då samma Utsk., på sätt Utlåtulet utvisar, icke
ingått i närmare granskning och bedömande af frågan. Detta yt¬
trande framkallar hos mig den förmodan, att möjligen, vid detta
ärendes behandling i Utsk-.t, icke någon person der tillstädesvarit,
som verkligen intresserat sig i frågan eller som varit i tillfälle att
lemna några detaljerade upgifter i ämnet. Dessa upgifter äro icke
så lätta att erhålla, ty, på sätt kändt är, ligger denna vägstriick-
ning på ett ganska betydligt afstånd härifrån. Min tro är dock,
att om Utsk:t inlåtit sig i någon närmare granskning af frågan och
icke gått så försigtigt till väga, så skulle det för frågans rigtiga
lösning varit vida fördelaktigare. Om man nemi. uti Utsk:t sökt
vederlägga de skäl, som möjligen derstädes framställdes för ifråga-
v-.de anslag, så skulle man uti de respektive RiksStånden bättre
varit i tillfälle såväl att granska denna vederläggning som att kom¬
plettera de för väganläggningens utförande framlaggde skäl. Utsk:t
åter har endast anfört, att undersökningarne ännu icke blifvit full¬
bordade. Detta oaktadt känner Utsk:t, atl desamma redan fortgått
under 2 somrars tid, och Utsk:t borde, till följd deraf, haft ali an¬
ledning att förutsätta, att de under loppet af detta år blifva full¬
ändade. Vid sådant förhide skulle jag tro att Utsk:t haft skäl att
ingå i något närmare bedömande af frågan, i stället för att afvisa
den på ett så snöpligt sätt, som nu skett. Jag är för mia enskilda
i» 20
Den 27 Juni e. m
det uti denna fråga i intet hänseende intresserad, och har inga rela¬
tioner i den orten; men jag har för många år sedan under flere
somrar vistats i dessa trakter och sjelf rest den nu omhandlade då¬
liga vägen mellan Sollefteå och Ostersund. Jag är förvissad derom,
att StatsUtslcts respektive ledamöter, för den händelse de måst fär¬
das denna väg, icke skulle hafva följt en sådan princip, att man
ovilkorligen skall se ett kostnadsförslag innan man beviljar ett an¬
slag. Billigtvis låter den frågan höra sig, hvarföre icke dessa un¬
dersökningar förr blifvit verkställda. Man kan icke annat än be¬
klaga att så icke blifvit händelsen. Att befordra detta företag hade
ovilkorligen tillhört Landshöfdingarne i Jemtlands och Hernösands
län; och man kan icke på något sätt förklara det förh:de att alla
åtgärder härför hittills blifvit åsidosatte, så vida man icke vill så¬
som skäl dertill antaga att vederböraude auktoriteter i dessa orter
varit så uptagna med andra förslags utförande att de måst skjuta
denna högst vigtiga frågan ät sidan. Behofvet af denna vägan-
läggning är så i ögonen fällande, att man icke gerna bör kunna
förutsätta att någon glömska i det hänseendet varit vållande dertill,
att frågan icke förr blifvit bragt å bane. Från allmänhetens sida
åter har man antagligen af den orsak icke försport några högljud-
dare klagomål öfver denna vägs svårigheter, att större delen af
den menighet, som färdas denna väg, numera blifvit sfi van vid
alla dessa besvärligheter, att man uphört klaga. Jag är dock öf-
vertygad att denna väganläggning kommer att blifva ett af de före¬
mål, vid hvilka den ny tillsatta Landshöfdingen i Jemtlands län före¬
trädesvis kommer att fästa sin upmärksamhet. Då den stora lands¬
vägen från Ostersund till Norige nu är färdig, så lärer väl ingen
kunna bestrida den oundgängliga nödvändigheten utaf, att resande
erhålla en fortsättning af näbande väg till Sollefteå och Hernösand,
för att kunna undvika den omkring 20 mils långa omvägen.
Med full tillförsigt motser jag det förh:de, som jag redan uti
mitt förut afgifna anförande omnämnde, eller att, sedan kostnads-
förslaget blifvit fullbordadt samt Mag- och VattenbyggnadsStyrelsen
deröfver sig yttrat, K. M:t. kommer att tillstyrka, det K. Stir måite
för detta företags utförande anvisa en långt större summa än jag
nyss föreslagit; — ty ingen, som eger någon kännedom om denna
farleds beskaffenhet, och allra minst llegeringen, kan anse, att de
medel, som beviljas för denna kommunikation, äro bortkastade.
Hvad derefter beträffar Hr Bildts anmärkning, det jag skulle,
liksom på höft, begärt ett anslag, stort 50,000 rdr, för il'rågav:de
väganläggning, så torde det för en hvar böra vara tydligt, att jag
icke kunnat anse nämnde belopp blifva tillräckligt för bestridande
af härför ifrågakommande kostnader; men att jag dermed likväl
afsett, att en bestämd summa skulle vara tillgänglig, att, omedel¬
bart efter kostnadsförslagets uprättande och granskning, kunna för
ändamålet disponeras. Till grund för min framställning i ämnet
ligger således min allvarliga önskan att arbetet måtte kunna börja
så snart som möjligt. Med hänsigt härtill anser jag ock att samme
talare varit ganska orättvis uti det yttrande, att jag synes vilja
kasta 50,000 rdr hit och 50,000 rdr dit, utan att dervid hafva
1)« ii 27 J tm i e. in.
327
någon tanka på statsverkets tillgångar. Till svar härå tillåter jag
mig genmäla, det jag fruktar att Hr Bildt sjelf under senaste riks¬
dagar mer än jag gjort sig skyldig till förebråelser att kasta åt¬
skilliga tusental riksdir hit och dit.
Jag vidhåller således inin förut i ämnet gjorda framställning.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke förmoda att det.
förh.de, a't B. o. Ad. för närv:de å detta rum representeras af ett
ringa antal personer, skall leda derhän, att denna fråga kommer
att afgöra» på ett annat sätt än StatsUtsk:t föreslagit. Att i det
outredda skick, hvari frågan sig befinner, tillstyrka detta anslag,
skulle, efter mitt förmenande, ieke allenast icke varit närande Utsk. till-
ständigt, utan tvertom vittnat om ganska ringa förtänksamhet vid
behandlingen af StatsKassans tillgångar.
Jag tillstyrker således att B. o. Ad. måtte bifalla den nu före¬
dragna punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts hem¬
ställan och dels att B. o. Ad., med afslag derå, måtte bevilja eft
anslag af 50,000 rdr, för att, stöldt till K. M:ts disposition, an¬
vändas till det ifrågav:de vägarbetet, sedan kostnadsförslag deröfver
blifvit uprättadt samt Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader
i frågan afgifvit Utlåt.
Härefter framställdes propos. å bifall till Utskits hemställan
och besvarades med ja.
8:de punkten.
Utskits hemställan bifölls.
!):de punkten.
Hr Ros, Anders Emanuel: Utsk:t har i denna punkt
grundat sitt afstyrkande till Hr Kistners motion hufvudsakligen på
den omständighet, att anförde besvär öfver Kong:s Befh:de i We¬
sterbotten utslag, ang:de ifrågav:de väg, ännu icke blifvit af Kongl.
KammarCollegium pröfvade. Till en början får jag erinra, att deu
väganläggniug, hvarom är fråga, hör till Norrbottens, icke till We¬
sterbottens län, såsom Ut.skit origtigt upgifver, samt att det åbe¬
ropade utslaget är meddeladt af Kong:s Befh:de i det förra länet.
Detta förlnde är mig så mycket säkrare kändt, som sig sjelf i egen¬
skap af då varande K. Beflnde utfärdat detsamma. Hvad ater an¬
går sjelfva frågan, så får jag uplysa att sfi väl ang:de väganlägg-
niugen till Piteå lappmark, som dylika anläggningar till öfriga lapp-
markerne i Norrbotten, fullständiga vägplaner och kostnadsförslager
finnas att tillgå och att dessa blifvit af vederbörlig domstol samt
K. Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader granskade och god¬
kände, likväl med erinran också af nämnde styrelse, att frågans al¬
görande ansågs beroende af de omförmälda besvärens slutliga pröt-
328
D e ii 27 Juni e. m.
ning. Sora emedlertid desse besvär icke gå derpå ut att vinna
någon ändring hvarken uti vägplanen eller kostnadsförslaget, utan
endast innefatta det yrkande, att utslaget, hvarigenom Arvidsjaurs
och Piteå häraders hemmansegare förpligtas, att ovilkorligen fullgöra
vägbyggnaden, såsom för orten nyttig och nödvändig, måtte uphäf-
vas för så vida något stats-bidrag till arbetets utförande icke be¬
viljades, förekommer det mig, som Utsk:t varit oförhindradt att
nu pröfva de skäl och omständigheter, som tala för motionen. J-ag
understödjer densamma också desto heldre, som kostnaden för väg¬
arbetet verkligen öfverstiger de vägbyggnadsskyldiges förmåga att
utgöra densamma, äfvensom derföre att för saken dessutom talar
den omständighet, att Piteå lappmarks-boer, hvad kommunikation
med kustlandet beträffar, äro långt mera vanlottade än andra lapp¬
markers innevånare. Underlättande af handelsförbindelsen emellan
Piteå lappmark och stad, är också magtpåliggande för denna stads be¬
stånd och förkofran, sedan den mistat en hop fördelar, som den egt
före residensets och skolans flyttning derifrån till Luleå; och hem¬
ställer jag alltså af dessa skäl vördsamt att Höglofl. fl. o. Ad. ville
återremittera denna punkt till Utsk:t, sorn torde, med behjertande
af hvad jag anfört, blifva i tillfälle att för meranämnde ändamål
särskildt anslå 50 ä 75,000 rdr rmt, eller också föreslå en under¬
dånig skrifvelse till K. M:t med förord, att af de 150,000 rdr,
som enligt Utskds förslag skola komma norra länen till godo för
kommunikationers öpnande och förbättrande, ett skäligt belopp före¬
trädesvis måtte användas för väganläggningen emellan Arvidsjaur
och Piteå.
Hr Bildt: Ehuru det är högst ogerna, som jag upträder
emot den siste värde talaren, hvilken på ett så förtjenstfull och
utmärkt sätt fört styrelsen i ett af rikets nordligare län eller just
det, för hvilket denna väg är ifrågasatt, så måste jag likväl, i min
egenskap af representant, vid detta tillfälle, såsom vid manga andra,
helt och hållet göra våld på mig sjelf samt undertrycka mitt eget
tycke för en eller annan sak, samt, vid bestämmande af mitt votum,
således endast från representantens synpunkt bedöma, hvad som
företrädesvis är rätt eller icke.
Till förslag, som, med afseende å StatsKassans behof samt
statsregleringens fullständiga upgörande, måste åsidosättas, hör äfven
ifrågav:de väganläggning. Jag åtminstone har ansett att StatsUtsk:t
icke borde till pröfning uptaga några andra arbeten än sådane, som
voro i fullt utredt skick, öfver hvilka vederb:de auktoriteter afgifvit
tillstyrkande Utlåt., och om hvilka man derjemte egde den bestämda
tillförsigt, att de skulle kunna utföras genom bildande af bolag.
Då man har i minnet att StatsKassans tillstånd är sådant, att den
icke på långtnär lemnar tillgång till behofvens fyllande, kan man
icke billigtvis nedlägga statsmedel på sådane arbeten, som icke
kunna tillförsäkra oss nyssnämnda garantier.
Det är rätt förargligt att ordet »Westerbotten» i Utlåhdet in¬
flutit i stället för »Norrbotten.» Denna omständighet har emeller¬
tid icke haft något inflytande på frågans bedömande i StatsUtskit,
D en 27 Juni e. m.
fy nämnde Utsk. Tiar naturligtvis icke fäst sig vid om det kust¬
land, som denna väg skulle genomgå, tillhörde Wester- eller Norr¬
bottens län, utan endast vid det förh:de, att något fullständigt kost¬
nadsförslag icke fanns uprättadt, att väganläggningen för närvide
vore föremål för tvist, samt att K. Be Hudes utslag i berörde fall
blifvit understäldt en högre auktoritets pröfning. Detta har Stats-
Utskrt funnit för sig vara tillfyllest, att deruppå grunda en hem¬
ställan till R. St:r, att ifrågavide väganläggning icke må vid detta
riksmöte erhålla något anslag. Då likväl StatsUtskrt, med afsrde
på de nordliga provinsernas behof af understöd, jemlikt hvad förut
blifvit nämndt, till K. M:ts disposition för denna statsreglerings-
period beviljat en summa af 15 0,000 rdr utöfver hvad K. M:t för
samma ändamål äskat, så torde icke något hinder förefinuas, att,
sedan den nu förevide frågan blifvit af KammarCollegium behand¬
lad och utredd, K. M:t uptager frågan om väganläggningen till
omedelbart afgörande. Härigenom violeras ingalunda den rätt, de
nordligare länen kunna hafva att erhålla sin anpart af det belopp,
300,000 rdr, sorn K. M:t begärt och R. St:r jemväl beviljat för
väganläggningar inom hela riket. Då man ytterligare erinrar sig
att R. Stir, med bifall till K. Mits Nåd. framställning, föranlägg¬
ning af väg emellan Storbacken i Ofver-Luleå socken och sjön Wai¬
kijaur beviljat ett särskildt statsanslag af 40,000 rdr rmt, så kan
jag för min del sannerligen icke finna, att StatsUtskrt gjort sig
skyldigt till den förebråelsen, att hafva med afvoghet behandlat de
nordligare länen. Jag känner med visshet att ingen sådan stäm¬
ning inom Utskit funnits; utan att Utskits alla ledamöter, uti allt
hvad uppå dem berott, försökt gå samma läns utförbara anspråk
till mötes. StatsUtskit eger nemligen nogsam kännedom derom,
att lättade kommunikationer äro enda vilkoret, för att få dessa pro¬
vinser uplvftade till den ståndpunkt, som de böra innehafva.
På de af mig nu anförda skäl anhåller jag om bifall till denna
punkt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts afslufad samt H. Exc.
Pir Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels
bifall till och dels återremiss af Utskits ifrågavide hemställan, fram¬
ställde H. Exc. propos. å bifall dertill och, då svaren utföllo med
många ja och några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
10:de—13:de punkterne.
Utskits hemställanden biföllos.
1 4ide punkten.
Hr von Knorring, Erik Oscar: StatsUtskit har ansett,
att goda skäl blifvit framlaggda för ett anslag till den ifrågavide
hamnbyggnaden vid staden Grenna. Vid det förhide, att såväl Sty¬
relsen för Allm. Väg- och Vattenbyggnader som öfrige vederbide
auktoriteter Utlåtm afgifvit samt att K. Mit täckts aflåta Nådig
330
D e n 27 Jn n I e. m.
Propos. i ämnet, hor samma Utsk. ansett frågan väl och i bellö
rig ordning utredd. Det är således icke för att framställa något
klander mot Utsk:t, som jag nu begärt ordet, utan för att erhålla
Utskits förslag i så måtto ändradt, att K. St:r må, i stället för det
lån af 90,000 rdr, som Utskit föreslagit, bifalla den af K. M:t, uti
Dess Nåd. Propos. i ämnet, gjorda framställning, d. v. s. 75,000
rdr, deraf hälften anslag och hälften såsom lån. Til! ytterligare
stöd för denna min anhållan får jag nämna, dels att en af Stats-
Utskrts ledamöter, som tillika är ledamot af Väg- och Vattenbygg-
nadskorpsen, Major Leijonancker, har reserverat sig ungefärligen i
denna syftning, dels att åtskilliga personer från Grenna eller der¬
omkring liggande ort meddelat mig, att det med summan, såsom
lån, icke skulle vara möjligt för detta lilla samhälle att begagna
sig af nu föreslagne understöd, huru önskligt det än i och för sig
må vara.
Då jag nyss hörde en talare anmäla sig, hvilken jag förmodar
skall komma att uttrycka sig i samma riktning som jag, samt der¬
jemte troligen kan fullständigare utveckla frågan, så vill jag afstå
från ordet samt endast anhålla, att R. o. Ad. ville, med afslag å
StatsUtsk:ts hemställan, lemna sitt bifall till hvad K. M:t uti Dess
Nåd. Propos. föreslagit.
Hr Hjärne: Pörmodligen har StatsUtsk:t, innau det ingått
i pröfning af alla dessa frågor ronde hamnbyggnader, på förhand
fattat det beslut eller såsom princip antagit, att inga anslag utan
återbetalnings-skyldighet skulle vid denna riksdag förordas.^',! an¬
nat läll kan jag icke förklara det förhållande, att StatsUtsk:t, som
jag tror, tillstyrkt alla dessa anslag endast såsom lån, — ett för¬
hållande, som vid (öreg:de riksdagar endast varit undantagsvis till-
lämpadt. Det är således en åsigt, som på sednare tider gjort sig
hos R. St:r gällande. Då man vill hjelpa kommuner att företaga
vigtiga arbeten, på hvilka stora summor måste användas, bör man
ock noga öfverväga, huruvida ett lån med ränte-och återbetalnings-
skyldighet är för den kommunen möjligt att emottaga, ty om frå¬
gan rör en mindre kommun, som behöfver ett större lån, hvilket
i detta fall är händelsen, så finnes nästan ingen utsigt för ett så¬
dant litet samhälle att begagna sig af det erbjudna lånet. Ränte-
betaluingarne upgå nemi. till så betydliga belopp, att desamma icke,
utan de aldrastörsla upoffringar, kunna af en sådan kommun ut¬
göras. Det blir således nödigt att tillse, huruvida icke, såvida man
verkligen vill hjelpa kommuner i sådane fall som detta, det blir
oundgängligt för R. St:r att icke allenast anvisa lån, utan äfven
en del af kostnadsbeloppet såsom bestämdt anslag utan återbetal¬
nings skyldighet. Min öfvertygelse är, att staden Grenna måste
hänföras till sådane samhällen, som äro i behof af ett sådant un¬
derstöd. Jag kan icke finna annat, än att nämnde stad står uti
fullkomlig paritet med staden Hjo. För båda dessa städer är hamn
behöflig. De hafva begge ungefärligen samma trafik af landtbor,
som till dessa hamnar vilja föra sina produkter. Båda hafva nära
nog samma förmögenhetsvilkor, lika stor, eller, rättare sagdt, lika
Den 27 Juni e. in.
liten förmåga att gora sin skyldighet. Vid 1851 års riksdag funno
dåvide E. St:r skäligt bevilja staden Hjo ett anslag utan återbe-
talnings-skyldighet af 50,000 rdr rmt eller bko. Då detta veder¬
farits Hjo, skulle jag anse det vittna om stor afvoghet mot sta¬
den Grenna, hvars behof af hamn blifvit, tydligen och klart ådaga-
lagdt, om det anslag, som varder sistnämnde stad beviljadt, icke
tilldelas densamma på lika goda vilkor, som tillförne blifvit, i afside
å staden Hjo, tilliimpade. Min fordran vill jag likväl icke ut¬
sträcka ända derhän, eller, i likhet med den siste talaren, yrka,
att den uti K. M:s Nåd. Propos. för berörde hamnbyggnad gjorde
framställning må till alla delar bifallas; utan tillåter mig endast
hemställa, att staden Grenna för detta ändamål måtte erhålla en
summa af 90,000 rdr rmt eller ett lika stort belopp som Stats-
Utsk:t föreslagit, dock, med dervid fogadt tillägg, att 30,000 rdr
eller */3 af nämnde belopp må beviljas utan återbetalnings-skyl-
dighet. Jag anser mig kunna med så mycket större skäl begära
detta, som StatsUtsk:t verkligen, i afs:de på andra arbeten, tilläm¬
pat det af mig nu föreslagna sätt för anslags beviljande.
1 likhet med föreg:de talare får äfven jag erkänna, att Stats-
Utsk:f, uti dess Utlåt., på ett förtjenstfullt sätt utrett denna fråga
och sjelf påpekat såväl nödvändigheten af denna hamnbyggnad
som billigheten att genom bidrag af allmänna medel understödja
företaget. Utsk:t har nemi., bland annat, erinrat, att då på den
korta sträckningen från Motala till Hästholmen, inom Östergöth¬
land, trenne hamnar med bidrag af statsmedel tillkommit, så funnos
deremot på den vida längre sträckan från Hästholmen till Jönkö¬
ping, vid Vetterns östra kust, icke någon hamn, der behöfligt
skydd kunde erhållas. Vid sådant förhållande torde väl detta an¬
slag böra beviljas på så sätt, att den lilla kommunen kan sig
deraf begagna. Afven jag är, i likhet med den förre talaren, öf-
vertygad att detta icke blir händelsen om. anslaget icke till någon
del beviljas utan återbetalnings-skyldighet; och jag kan icke frångå
deu åsigt, att ett motsatt förfaringssätt skulle ådagalägga favorit¬
skap för en kommun och obenägenhet för en annan. Då nemi.
staden Hjo erhållit sitt hamnanslag på ännu bättre vilkor än de
nu ifrågasatte, skulle ett afslag på denna min begäran sannerligen
vara, minst sagdt, ganska besynnerligt. Mig synes att hvar och
en kommun i vårt land bör för oundgängliga behof hafva lika
rättighet till understöd af statsmedel. Jemlikt verkställd omarbet¬
ning af den förut upgjorda kostnadsberäkningen erfordras för den
påbörjade hamnanläggningens fullbordande ett belopp af 114,679
rdr rint, eller ungefärligen 24,000 rdr utöfver de 90,000,rdr, som
StatsUtskit föreslagit. Med afside å anläggningens vigt för kring¬
liggande ort, hyser jag dock det hopp, att traktens possessiooater
och öfrige mer förmögne innevånare möjligen skola vilja och kunna
tillskjuta, hvad som sålunda brister. Att deremot en så stor
summa, som 1 14,000 rdr, skall på så sätt anskaffas, anser jag
nära nog overkställbart.
På dessa skäl hemställer jag, att R. o. Ad. mätte bevilja
90,000 rdr rint till hamnbyggnaden vid staden Grenna, samt att
Den 2t Juni e. tn.
af nämnde belopp 60 000 rdr matte utgå såsom lån och 30,000
rdr såsom anslag utan återbetalnings-skyldighet.
Hr Bildt: leke heller jag vill bestrida att den ifrågavide
hamnbyggnaden iir förtjent af upmiirksamhet och att, i följd deraf,
de i ämnet väckte motioner böra behjertas; men den siste värde
talaren har likväl, enl. min upfattning, med alltför bjerta färger
utmålat ställningen, såväl hvad staden Grenna i allmänhet beträf¬
far som ock särskildt i alside å dess behof af denna hamn. Man
har här hört samma talare, bland annat, yttra, att det är en skyl¬
dighet för statsmakterna att så utdela statsmedlen, att hvarje kom¬
mun erhåller ungefär lika stor anpart af statsbidrag. — Denna
sats kan förefalla ganska rigtig, om man allenast betraktar saken
från teoretisk synpunkt; men praktiskt sedt bör man väl sa gå till¬
väga, att man företrädesvis fäster sig vid, huruvida Staten i sin
helhet har mer eller mindre nytta af dylika företag. — Jag hem¬
ställer, huruvida det kan vara välbetänkt att utgå från den åsigt;
att, derföre att en kommun vid Vetteru, Hjo, erhållit 50,000 rdr
bko till siri hamnbyggnad, derföre skall ock en annan kommun
dersammastädes, Grenna, undfå 50,000 rdr s. m. Kan man väl
med skäl påstå: derföre att 10,000 rdr blifvit beviljade till hamn¬
anläggning vid Hästholmarna, derföre skall ock enahanda belopp
anslås till enahanda företag vid staden Grenna? Vid Vettern fin¬
nes en mängd hamnar; men derföre att detta förhållande eger rum,
bör detsamma väl icke framkalla anspråk på nya hamnanläggnin¬
gar dersammastädes. — Jag har icke deltagit uti behandlingen af
StatsUtskds nu föredragne Utlåt. — Det har nemi. synts mig att
Utsk:t uti förev:de täll alltför hastigt ingått på en bana, hvars
rättvisa och riktighet jag dock icke vågar bestrida. — Då Utsk:t,
pu sätt den siste talaren omnämnt, följt den grundsats att icke
gifva annat än lån till allmänna företag, anser jag att ett sådant
beslut är ganska befogadt; men då R. St:r till en början och för
någon tid tillbaka endast gåfvo anslag och sedermera öfvergingo
dertill att dels med anslag dels med lån understödja allmän-nyttiga
arbeten, så har jag, för inin del, icke kunnat alldeles gilla det af
Utsk:t följda förfaringssätt, att, vid frånträdande af sistnämnde
från föreg:de riksdagar följda grundsats, just å sådana här små
samhällen tillämpa den nya åsigten, att endast gifva lån såsom
understöd. Dessa kommuner kunna nemi. icke i och för sig sjelfva
vara af den betydenhet, att de endast genom lån kunna framkalla
de arbeten, som äro verkligen behöfliga för kommunens framåt-
gående.
I öfrigt ber jag ntt få tillägga att StatsUtsk:t i allmänhet
fördelat ifrfigav:de hamnanläggningar uti 2:ne särskildta kategorier,
nemi. de hamnar, som tillhöra den större sjöfarten, och de, som
tillhöra den mindre. I afs:de på den större eller yttre sjöfarten
har icke vid denna riksdag, för densammas bättre bedrifvande,
ifrågakommit att anlägga några nya hamnar, eller vidtaga några
andra förändringar, än den vid staden Helsingborg ifrågaställda.
För den inre sjöfarten åter hafva anslag redan blifvit tillstyrkte
t) m 27 Jd lii e. m.
för Grenna och Åmål. Nu är kändt att B. St-.r stiidse, hvad den
yttre sjöfarten beträffar* med större frikostighet dertill gifvit dels
anslag dels lån. Dessa understöd hafva ofia upgått till högst be¬
tydliga belopp. 'Vidkommande åter den inre sjöfarten, har man
alltid mer sökt hålla anspråken tillbaka, emedan man ansett att
denna sjöfart i sjelfva verket är en produkt af den rörelse och
industri, sora finnes i orten, och först när denna industri hunnit
någon större utveckling, har man funnit den böra med statslån
upmuntras, för att sedermera kunna underhålla sig sjelf'uti den
mer utvidgade form, hvartill den kommit. Afven jag har trott att
detta sätt att gå till väga, som StatsUtsk:t sedan flera riksdagar
följt, är ganska riktigt, ehuru jag på samma gång måste erkänna
att jag fruktar att StatsUtsk:t verkligen vid detta tillfälle något
öfverskrida gränsen för det praktiskt rätta. Utskit har nemi., för
att icke frångå den princip, sorn det gjort gällande, endast med
lån velat understödja dessa allmänna arbeten och ansett sig heldre
höra öka beloppet till 90,000 rdr, än gifva ett anslag af 37,500
rdr och den återstående delen af de uti K. M:s Nåd. Propos.
äskade 75,000 rdr såsom lån.
Med stöd af hvad nu anfördt blifvit anhåller jag att. det
Högloft. Ståndet måtte afslå hvad St.atsUtsk:t föreslagit och bifalla
K. M:s Nåd. Propos. i ämnet.
Hr Nordenfelt, Enar: Sedan jag anmälte mig, har den
siste värde talaren så fullständigt utvecklat detta ämne, att för mig
nästan endast återstår att instämma uti det af honom afgifna an¬
förande. Det är allenast för att med en sifferkalkyl ådagalägga
sannolikheten deraf att det ifrågav:de lilla samhället, Grenna, svår¬
ligen kan begagna sig af ett sådant lån, som jag ytterligare vill
uptaga 11. o. Ad:s tid. Staden har nemi. nu redan en skuld af
20,000 rdr för den hamnbyggnad, hvilken derstädes först utlades,
för att åvägabringa det för fartygen oundgängligen erforderliga
skydd samt således söka åstadkomma någon sjöfart till denna stad.
Om man härtill lägger det belopp af 1 14,079 rdr rmt, hvartill
arbetet enl. upgjordt kostnadsförslag skulle upgå, så kommer detta
samhälles skuld för ifrågav:de företag att utgöra 134,079 rdr.
Vill man deremot, på sätt K. M:s Nåd. Propos. innehåller och
äfven Hr Bildt tillstyrkt, bifalla 37,500 rdr, så blir stadens skuld,
inberäknadt det lån, som Staten till samma belopp beviljat, likväl
97,179 rdr. — Det torde icke vara svårt att inse att för ett så
litet samhälle, som staden Grenna, redan en skuld af sistnämnde
storlek bör blifva graverande, då statsverket derjemte, f. o. m. detta
låns beviljande, fordrar ränta derlör. Tillförne har man för sådane
lån beviljat vissa års räntefrihet. Att emottaga sådane lån är
obestridligen mycket lättare; men då räntan i detta lall skall ge¬
nast ifrån början erläggas, så kan lånet icke annat än förefalla sta¬
den betänkligt.
Jag skulle icke så ifrigt förorda denna sak, om det endast
vore Grenna stad och den deromkring liggande ort, som hade för¬
del och nytta af detta företag; men då det är kändt att det rael-
334
Den 27 Juni e. m.
ian Hästholmarne och Jönköping på "Vettenis östra kust icke fin¬
nes någon hamn, samt en hvar, och särskildt jag, som bott flere år
i denna trakt, måste inse huru en befälhafvare en stormig dag
skall tveka att begifva sig ut från Motala, då hail besinnar att, för
den händelse lian icke före natten upnår Jönköping, icke någon
hamn ar att tillgå vid södra delen af Vettern, så kan man icke
undgå att erkänna att hamnanläggningen vid Grenna är af största
vigt för hela seglationen på denna sjö. Denna seglation blir af
större betydenhet i den mån jernvägen från Malmö ilärmar sig
Jönköping, tv trafiken på nämnde stad måste, till följd deraf, ovil¬
korligen betydligt ökas. Detta gäller isynnerhet den tid på hö¬
sten, då kanalen ligger tillfrusen och passagen derstädes således är
stängd.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. täcktes, med afslag
å StatsUtskits hemställan, bifalla hvad K. M. uti dess Nåd. Pro-
pos. äskat.
Hr Ros: Jag är hufvudsakligen förekommen af Hrr Bildt
och Nordenfelt, uti hvilkas yttranden jag således till alla delar
instämmar. Såsom chef för skogsstyrelsen och af intresse för den
å Wisingsö varande ekeskogs-anläggning, har jag emellertid sär¬
skildt velat fästa Högh R. o. Ad:s upmärksamhet å den fördel,
sorn genom den ifrågav:de hamnen i Grenna äfven kommer eke¬
planteringen å Wisingsborgs kungsgård till del, enär i en framtid
ekevirke skall derifrån utskeppas. Som tjenliga landningsställen
för större fartyg icke finnas vid kungsgårdens strand och icke hel¬
ler annorstädes å ön, måste ekvirket på mindre farkoster öfverföras
till Grenna för inskeppning till andra orter. Också synes mig den
omständighet tala för någon upoffring å statens sida för Grenna och
Wisingsö, att Konung och Ständer år 1811, efter mitt förmenande
utan all giltig rättsgrund, genom den alltid anmärkningsvärda åt¬
gärden att indraga det å Wisingsö genom enskild stiftelse anlagda
gymnasiet och de dertill anslagna donationernas användande till
understöd för statens läroverk i Jönkoping och Wexiö, fråntogo
Wisingsö och Grenna fördelar, som kunnat i icke ringa mån bi¬
draga till deras ekonomiska förkofran. Jag röstar således för att
Grenna må till sin hamnanläggning bekomma 37,500 rdr rmt så¬
som anslag utan återbetalnings-skyldighet, och ett lika belopp så¬
som lån.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt Hr Hjärne,
med anledn. af H. Exc. Hr Gr:s o. Landtnäs uptagande af hans
under diskussionen gjorda yrkande, begärt ordet och förklarat sig
derifrån afstå, framstäldes först propos. å bifall till Utsk:s hem¬
ställan, dervid svarades många nej jemte några ja; hvarefter propos.
gjordes derå, att R. o. Ad., med afslag å Utskrts hemställan,
skulle bevilja det af K. M. för hamnbyggnad vid Grenna äskade
anslag, 75,000 rdr, hälften såsom anslag och hälften i egenskap
af lån; och sedan denna sednare propos. blifvit med mångå ja
Den 27 Juni e. m.
jemte åtskilliga nej besvarad, Förklarades ja nu kafva varit öfver¬
vägande.
15:de, 16:de och 17:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden bil ollos.
18:de punkten.
Gr. Sparre, Erik: Sedan R. o. Ad., genom dess beslut
vid den föreg:de 14:de punkten ang:de staden Grenna, ådagalagt,
att det Högloft Ståndet icke gillar en oeftergiflig tillämpning af
den grundsats, StatsUtsk:t vid detta riksmöte omfattat, att nemi.
icke bevilja några anslag utan återbetalnings skyldighet, vågar jag
hoppas, att R. o. Ad. äfven i detta fäll skall följa samma princip.
Det torde vara så mycket mer skäl dertill, som den lilla staden
Amål redan nedlagt betydlig kostnad på detta arbete, men icke
förmått att utan understöd fullfölja detsamma. Den första mer
dyrbara planen för denna hamnanläggning upgick till en kostnad
af 43,063 rdr rmt. Jemlikt ett, efter något förminskad plan, up-
gjordt förslag, upgår samma kostnad till endast 24,616 rdr rmt.
Af sistnämnde summa är nu ett understöd, stort 16,000 rdr, he¬
gardt; och K. M:t har, uti dess vid innevide riksdag aflåtna Nåd.
Propos. om Statsverkets tillstånd och behof, tillstyrkt, att R. St.
måtte för omförmälde arbetsföretag anvisa nämnde summa, deraf
hälften utan återbetalnings-skyldighet och hälften såsom lån. Obe¬
räknat den omständighet, att detta lilla samhälle, som redan måst
vidkännas ganska stora utgifter för allmänna arbetslöretag, är i
verkligt behof af understöd för detta arbete, tillåter jag mig fästa
upmiirksamhet vid det förhållande, att vid denna kust i allmänhet
goda hamnar saknas, äfvensom att den nuv:de hamnen vid Amål
är så liten, att den vid storm icke kan rymma de fartyg, som
derstädes vilja inlöpa.
Det torde i öfrigt vara kändt, att StatsUtskit icke städse vid
denna riksdag följt grundsatsen, att till allmänna arbeten endast
lemna anslag med äterbefcalningsskyldighet. Man behöfver i detta
utlåtande icke gå längre tillbaka än till 12:te punkten, der Utsk:t
tillstyrkt, att R. St:r, för utförande af en brobyggnad öfver Umeå
eif, måtte till K. M:ts disposition anvisa ett statsbidrag af 82,500
rdr rmt, att utgå med 27,500 rdr såsom anslag utan återbetal¬
nings-skyldighet, samt 5 5,000 rdr i egenskap af lån.
Med hänsigt härtill och då Norrland redan tillförene erhållit
betydliga anslag, men den ifrågavrde trakten, mig veterligen, inga,
så ock då denna fråga vid 2:ne föreg:de riksdagar blifvit väckt,
men icke då lyckats vinna bifall, enär K. M:t icke aflåtit Nåd.
Propos. i ämnet, tror jag mig nu, dä denna begäran blifvit till
R. St. af K. M:t framstäld, och då samma skäl, som af en af
8tatsUtsk:ts ledamöter blifvit anförde för staden Grenna, äfven
tala för staden Åmål, kunna, med hopp om framgång, hemställa,
3;s«
Den 27 Juni e. m.
att 11. o. Ad. ville, med afslag å Utsk:ts förslag, bifalla K. Mits
Propos.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt propos. å bi¬
fall till Utskits hemställan först blifvit framstäld, men med nej
besvarad, gjordes propos. på afslag derå och bifall till K. Mits
förslag, att till hamnbyggnad vid Åmål skalle beviljas 16,000 rdr,
hälften såsom anslag och hälften i egenskap af lån; och då denna
sednare propos. besvarats med mångå ja jemte ett eller annat nej,
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
19ide—J23idje punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
24:de punkten.
Hr Nordenfelt: Ehuru jag borde vara tacksam mot
Utskit, emedan det beviljat ifrågavcde lån å 10,000 rdr rmt, an¬
håller jag dock att få fästa E. o. Adis upmärksamhet på histori¬
ken af denna fråga, hvilken, enligt min åsigt, torde förtjena mer
afseende än Utskit behagat deråt skänka.
Redan vid 1840—41 års riksdag var behofvet af ifrågavide
arbetes utföraude kännbart. Kostnadsförslaget upgick då till 20,000
rdr biko eller 30,000 rdr rmt. E. St. funno då skäligt bevilja
köpingens innevånare ett lån af 15,000 rdr rmt, dock med för¬
bindelse, att inom en viss kort tid hafva arbetet färdigt. Som
köpingens innevånare likväl icke kunde ega någon förhoppning att
hinna, inom den förelagda tiden, fullborda arbetet, så förblef detta
lån obegagnadt. Vid efterföljande riksdagar förnyades dessa fram¬
ställningar om understöd för detta arbete, men med alldeles ena¬
handa resultat. Då emellertid köpingens innebyggare verkställt åt¬
skilliga af de arbeten, som i kostnadsförslaget varit uptagna, så
kunde, i följd deraf, kostnaden nu nedsättas till de uti Utlåtit up-
gifne 20,000 rdr rmt. Vid denna riksdag har jag väckt den mo¬
tion, att E. St., för byggande af en vågbrytare vid Eottneåns ut¬
lopp och upmuddring af samma å, måtte bevilja Eonneby köpings
innevånare ett anslag för en gång, utan återbetalningsskyldighet, å
10,000 rdr rmt, motsvarande hälften af den för företagets utfö¬
rande beräknade kostnad; men Utskit har, i följd af en antagen
grundsats, afslagit denna begäran och i stället beviljat ett lån till
samma belopp. Hvad som särskildt dertill synes hafva föranledt
Utskit, är, att Utskit af de i motionen åberopade och till Utskit
sedermera aflemuade handlingar inhemtat, att köpingens innevånare,
som blifvit hörde i ämnet, yttrat, att de önskade erhålla dessa
medel, helst såsom anslag, men äfven som lån på billiga vilkor.
Härmed förstodo de naturligtvis samma vilkor, som tillförene varit
beviljade, eller räntefrihet för vissa år, vanligen 3 år, och derpå
följande amortering. Då nu åter lånet beviljas på vida hårdare
vilkor,
Den 27 Juni e. m.
vilkor, så motser jag möjligheten deraf, att detta lilla samhälle icke
heller nu kan af ifrågav:de understöd sig begagna.
Till stöd för min anhållan får jag, i likhet med Gr. Sparre,
åberopa det förhållande, att Utsk:t i 2:ne fall frångått den an¬
tagne grundsatsen, att heldre lemna lån än anslag till likartade
arbeten.
Jag vill således nu endast begära, att R. o. Ad., med afslag
å Utsk:ts hemställan, ville bevilja samma belopp, som Utsk:t före¬
slagit, på de vilkor, att hälften erhålles såsom anslag och hälften
såsom lån. Jag vet visserligen att det är ganska vanskligt att tala
om så små summor. Det är mycket lättare, att tala för större
summor; men hvad som är litet eller stort är endast relativt till
ändamålet och till de samhällen, som skola använda penningarne.
För Ronneby köping är verkligen 5,000 rdr en ganska betydlig
summa. Detta förhållande ber jag R. o. Ad. behjerta, samt att
det Höglofl. Ståndet icke måtte afslå en så billig begäran som
denna. •
Hr Bildt: Det kan visserligen, på sätt den siste talaren
anfört, vara en sanning att den summa, hvarom här är fråga, är
obetydlig; men den är icke så obetydlig, då man tager i betrak¬
tande konseqvensen af dess beviljande. Jag har redan förut haft
äran nämna, att både StatsUtsk:t omfattat och R. St. synts god¬
känna den grundsats, att man företrädesvis bör upmuntra den
större sjöfarten. Rottneåns upprensning och Ronneby köpings redd
tillhöra otvifvelaktigt den mindre sjöfarten och detta i en ganska
liten skala. Det är således ett ganska stort afseende, som relativt
blifvit fästadt vid detta arbete, då StatsUtsk:t, på grund af en en¬
skild motionärs begäran, tillstyrkt ifrågavide lån, stort 10,000 rdr.
Detta lån är icke tilltaget på en höft, och man har icke, som det
heter, -afskurit en bit för att stilla hungern till nästa riksdag.
Utsk:t har nemi. beviljat hela den begärda summan, ehuru i form
af lån. Detta har skett på grund af en handling af den 28 Okt.
1859, deruti köpingens innevånare förklarat, att om de icke fingo
ett billigt lån, så skulle de vara hugade att sjelfve utföra detta
arbete. Vid sådant förhållande hemställer jag, huruvida staten
bör, i vidsträcktare mån eller med högre belopp än köpingens inne¬
vånare förklarat sig för detta arbetes utförande åstunda, företaget
understödja. Man kan visserligen tycka, att vilkoren för detta
lån icke äro så ofantligt billiga — derför utgöres nemi. 4 procents
ränta; — men det måste väl medgifvas, att om företaget är nyttigt
och nödvändigt, så bör väl staten icke skänka köpingens inne¬
vånare något eller gifva dem likasom ett slags premium för detta
arbete. Dylika arbeten böra af staten understödjas; dock icke i
större mån, än att staten gör möjligt för innevånarne, att sjelfve
utföra arbetet. Om arbetet verkligen är af behofvet påkalladt, så
skall det sedermera sjelft betala sig. Då i öfrigt detta arbete icke
kan vara för någon annan kommun eller samhället i sin helhet
nyttigt, utan endast och allenast gäller kommunen Ronneby kö-
H. VII. 22
838
1)eii 27 Junie. m.
ping, sA synes mig att Utskit ganska välvilligt gått motionärens
önskan till mötes, då Utskit, bland så många motioner, fäst sär¬
skildt afseende vid denna. Skälet, hvarföre Utskit gjort detta
undantag, härleder sig derifrån, att E. St. för icke mindre än 20
år sedan till ifrågavide arbete beviljat den i Utlåtit omförmälde
summa af 10,000 rdr, ehuru densamma, i anseende till de dervid
fastade vilkor, då blef obegagnad. Nu hafva köpingens innevånare
ånyo uttryckt en bestämd önskan att erhålla detta lån; och i följd
deraf har StatsUtskit ansett sig icke böra förvägra detsamma. Man
aDsåg nemi att denna fråga redan tillförene blifvit af E. St. be¬
hjertad. I annan händelse skulle åtminstone icke jag med min
röst hafva förordat detta arbete; ty jag får öppet tillstå, det jag
anser många af de företag, hvilka vid detta riksmöte blifvit un-
derstälde B. Stirs pröfning, vara af större vigt än detta, ehuru
desamma måst stå tillbaka just för detta understöd till Eottneåns
upprensning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utsk-.ts
hemställan och dels afslag derå, samt att, för upprensning af Eottne-
ån och Eonneby köpings redd, måtte beviljas en summa af 10,000
rdr, hälften såsom anslag och hälften som lån, framstälde H. Exc.
propos. å bifall till Utskits hemställan och, då dertill svarades
många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
25:te, 26:te och 27ide punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
28:de punkten.
Gr. Sparre, Erik.- Eedan vid sista riksdagen yttrade
StatsUtskit, i fråga om denna segel-led, att Utskit erkände det stora
behofvet och den allmänna vigten af förbättring i kommunikations-
anstalterna inora den ifrågavide, i anside till betydliga bergshöjder
och mångfaldiga vattendrag, för landtransporter mindre tillgängliga
del af riket, samt att Utskit ansåge en efter dervide lokala för¬
hållanden lämpad kommunikationsled, hvarigenom de skogrika och
vidsträckta trakter af Dalsland och Vermland, som omgåfve Stora
Lee och dermed sammanhängande sjöar, komme att förbindas med
Wenern och derifrån utgående segelbara vattendrag, utgöra ett ibland
de många företag, hvilkas utförande, med afside å tillgodogörandet
och afsättningen af landets produkter, borde genom bidrag från
det allmännas sida befrämjas. Efter ett sådant erkännande från
StatsUtskits sida och sedan icke mindre K. Befhide i länet än
äfven direktin öfver seglationen på Wenern gjort framställning om
det nu ifrågavide kanalarbetet; sedan styrelsen öfver väg- och vat¬
tenbyggnader såväl vid sista som innevide riksdag på det varmaste
förordat denna kanalanläggning; sedan det blifvit uplyst att under
1) en 27 Juni e. m.
närviJe förhållanden och med afs:de på de olyckliga år, som nu en
lång tiderymd plågat eller minskat folkmängden på Dal, något
bidrag derifrån ieke är att förvänta, —hade jag icke trott att Stats-
Utsk:t skulle afslå eller vägra allt afs:de på denna motion. Denna
segel-led är, Mine Hrr! ett af de vigtigaste företag, som vid denna
riksdag blifvit ifrågasatte; det är fråga om att genom ett anslag
af 1,120,000 rdr bana sig väg in i landet 12 mil till en sjö, 4
mil lång i utsträckning och som tillika är gräns-sjö mot Norige,
der en kanalanläggning, motsvarande den här, nära Fredrikshall är
påbörjad. Således är här meningen att från Wenern få en direkt
kanal eller segel-led till Fredrikshall och således en sammanbind¬
ning med Norige. Utsk:t har icke i denna fråga, likasom i den
näst föregide, kunnat säga att utredning icke är gjord; jag har
redan nämnt att väg- och vattenbyggnads-styrelsen på det ampla¬
ste förordat denna kommunikation; Utsk:t har icke kunnat säga
att K. Befhide icke tillstyrkt densamma, — K. Beflnde hafva på det
varmaste gifvit den sitt förord; R. St:rs StatsUtsk. vid sisth riks¬
dag har tillika erkännt att den är af största behof påkallad, men
Utsk:t säger: att då företaget måste ombesörjas af ett enskildt
bolag och det saknades uplysning om i hvad mån detta bolag kan
bidraga, så har man icke kunnat ett sådant anslag tillstyrka. Afven
härom meddelar K. Beflnde uplysning i de handlingar, som varit
Utskrt tillgänglige. K. Beflnde yttrar: att redan vid sisth riks¬
dag försök blifvit gjorda att bilda ett bolag, men det har icke
lyckats, derföre att folket i den ifrågav:de trakten består af all¬
moge, hvilken är svår att förmå till bidrag för sådana företag.
Det har således så mycket mindre kunnat ske, som i följd af miss¬
växtår tillgångarne äro så medt.agne, att sammanbringandet af pen¬
ningar icke är möjligt; af sådan orsak har K. Bef'h:de hemställt
derom att en början skulle ske med den del,* sora ligger närmast
Wenern och som sålunda kunde betraktas såsom ingående i den
allmänna segel-leden; att det icke vore lämpligt att för trafiken
der taga afgifter, emedan de trafikerande hittills varit befriade från
sådana; — och föreslår derföre att ett anslag måtte beviljas utan åter-
betalnings-skyldighet af 185,000 rdr, för att tränga ett stycke
längre in i landet från hamnen vid Hattefura, men att sedermera
af det erforderliga beloppet, 6 9,000 rdr, till en sluss för att komma,
ändå längre in, skulle endast x/3 anslås och de öfrige 2/3:ne utgå
såsom lån. Detta har, enl. de uplysnitigar man fått inom orten,
ansetts möjligt åstadkomma; och likväl fordras ännu 1 mill.! Vi
måste besinna, Mine Hrr! att under det vi strö milhr för anläg¬
gande af jernvägar i öfrige delar af landet, är här fråga om en
landsort, som aldrig kan komma att åtnjuta fördel af desse jern¬
vägar, ty ingen har tänkt på att draga en jernväg från de stora
banorne till Dalsland; att detta är den enda kommunikation, som
der rimligen kan ifrågasättas, som på samma gång utgör ett sam¬
band mellan den södra sädesrika delen af landet och den norra
bergsbruksidkande, och sorn öpnar en förbindelse mellan hela den
inre delen af landet öfver Wenern med Norige. Jag tror icke att
flere talande skäl kunna framställas,- än jag nämnt, för bidrag till
340
Den 27 Juni e. m.
ett så stort, synnerligen med afs:de på denna landsorts närvale be-
dröfliga tillstånd nästan nödvändigt företag, och jag hoppas att
om E. o. Ad. nu beviljar en återremiss af denna punkt, skall
StatsUtskit, vid sammanräknandet af sina tillgångar, måhända finna
utväg att fylla detta behof.
Hr Bildt: Den kommunikationsväg, som den siste talaren
så varmt förordat och som drager sig från Hattefura hamn vid We¬
nern till sjön Stora Lee vid Norska gränsen, är otvifvelaktigt för
denna ort ganska vigtig och betydande. Den sträcker sig, såsom
han nämnde, nära 12 mil in i landet och genom flere sjöar, sorn
upräknas i StatsUtsk:ts Betänk., hvilka sjöar genom sin sträckning
i nordlig och sydlig riktning komma på det viset att förbinda en
stor del af kringliggande län med sjön Wettern. Kommunikationens
vigt och betydenhet har äfven vid denna riksdag blifvit erkänd.
Den är, på sätt den siste talaren uplyst, varmt förordad af K. Be-
fh:de ex officio, och äfven här af Gr. Sparre såsom enskild repre¬
sentant och verkande i denna ort; den är äfven understödd utaf
Väg- och VattenbyggnadsStyreisen; men det har hittills visat sig
att det varit omöjligt att bilda ett bolag för detta ändamål. Att
bilda ett sådant är dock nödvändigt, ty att statsverket skulle helt
och hållet bekosta denna kommunikationsdel, kan icke rimligen be¬
gäras. Här är nemi. icke, efter min upfattning, fråga om en del
af den stora segel-leden, ty jag tror icke att den stora segelfarten
kommer att taga denna väg, utan det är endast de, som hafva sin
handelsrörelse direkte på denna ort, som trafikera den; och derföre
måste den endast betraktas såsom en enskild kommunikations-led
af stor betydenhet och äfven derföre af allmän nytta. Eedan förut
hafva bolag framställt sina önskningar rörande dylika kommunika¬
tioner till statsmakterna, och då hafva dessa, med någon visshet
om att förslaget verkligen kunde blifva utfördt, också gifvit de bi¬
drag, som man ansett att -staten kunde ge utan upoffring af andra
nödvändigare och nyttigare ändamål. Vid denna riksdag saknar
man, likasom vid den förra, all ledning för hvad orten vill göra,
antingen derföre att det endast är allmoge, som bor der, eller der¬
före att man är van att låta staten ensamt betala och icke sjelf
verka för hvad man sjelf egentligen skördar. Detta kan Gnn bättre
bedöma än jag; nog af, det finnes icke något bolag bildadt, ehuru
möjligheten deraf är antydd, om nemi., såsom Gr. Sparre här om¬
nämnt, statens mellankomst för den del, som anses tillhöra den all¬
männa segel-leden, kunde erhållas. Emellertid har Väg-och Vatten¬
byggnadsStyreisen för sin del icke kunnat förorda den af K. Be-
fh:do och Gr. Sparre här äfven framställda önskan att ett stats¬
anslag skulle beviljas för utförande af kommunikations-leden mellan
Hattefura och Rågvarpen, utan ansett det belopp, som vore ifråga,
vara allt för högt tilltaget. Dessutom är det enligt min upfattning
bestämdt oriktigt att man beviljar ett statsanslag, genom hvilket
man utför en del af en kommunikation, utan att på samma gång
förbinda de enskilda att utföra kommunikations-leden i sin helhet.
Det är gifvet, att om det vore fråga om att utföra kommunikations-
I) en 27 J u lii e. m.
ieden frun Hattefura hamn till Hofverud vid Rågvarpen — en
sträcka af 12 mil, — så är det ett stort företag; men om staten un¬
derstödjer en mindre del af detsamma, så har det förlorat den be¬
tydelse för staten, som det skulle haft, om det i sin helhet blifvit
verkställdt. Det är nemi. klart att de bruksegare, som bo mellan
Hattefura och Rågvarpen, lära icke, sedan de en gång hafva sin
kommunikation färdig, då vilja bekosta något för att komma till
Rågvarpen. Jag kan i detta. afs:de åberopa ett exempel från förra
riksdagen, då det var fråga om en kommunikations-led från Karls¬
hamn ända upp till Asa-sjön i Småland — dels jernväg, dels vat¬
tenkommunikation. De personer, som bodde vid den ändan af sjön,
som jernvägen först berörde, ville väl vara med om jernvägen, men
icke om kanalanläggningen från Asa-sjön; men just derföre att R.
St:r vid sisth riksdag förbundo frågan om kanalanläggningen med
den om jernvägen, tvingades de att intressera sig äfven för kanali-
seringen från Asa-sjön ända ner till Karlshamn, hvilket de annars
icke gjort, och vi veta hvilka lifliga strider, som egde rum i detta
afs:de såväl här som i de öfrige Stånden mellan desse 2:ne skiljda
partier. Att icke detta arbete blef utaf, berodde på den förändrade
riktning, som Jernvägskomitéen gaf åt den vid sista riksdagen be¬
slutade sträckningen för södra banan. Säkert är att samma mo¬
raliska krafter komma att verka äfven med afs:de på denna kom¬
munikations-led, men jag tror att man kan vidtaga varsammare mått
och steg deremot än som skedde i fråga om den af mig nyss ex¬
empelvis anförda. Dessutom har, såsom Gr. Sparre sagt, R. St:r
vid denna riksdag med alltför mycken frikostighet understödt sta¬
tens jernvägsbyggnader, då de åtagit sig en jernvägssträckning, som,
åtminstone enligt mitt omdöme, kunnat göras många milhr billigare
än R. St:r beslutat; men då nu så skett, tror jag det är så myc¬
ket mer nödvändigt att vara sparsam, när det gäller de öfrige an¬
slagen. Att dessa 1,200,000 rdr aldrig kunna blifva en obetydlig
summa, som man gerna kan bortgifva, det ber jag R. o. Ad. ihåg¬
komma, enär verkligen de medel, som vi hafva att dispouera, äro
så trångt begränsade och till och med redan öfverskridne, att jag
sannerligen icke vet huru man skall få hop budgeten, om man här
bifaller hvad den ene eller andre motionären begär för företag, som
jag gerna medger äro nyttiga, men likväl icke böra företrädesvis
påkalla understöd från R. St:rs sida. På anförde skäl anhåller jag
om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr von Schéele, Frans Adolf: Utan att kunna veder¬
lägga den föreg:de falaren, anser jag mig dock böra instämma med
Gr. Sparre och ber att få tillägga några uplvsningar. Bland de
härader i Wermland, som skulle komma att draga en ganska stor
nytta af denna segel-led, i händelse den kommer till stånd, är äf¬
ven Nordmarks härad, hvilket befinner sig i ett så olyckligt läge
att det icke har någon utväg åt Wenern genom sina vattendrag,
utan endast landvågen österut för att råka Byelfven. Detta härad
har visst icke någon god jord, men ganska odlingsbar; der har varit
stora skogar, vissell, hardt anlitade, men som kunna återvinnas i
■Ai 3
Den 27 Juni e. m,
godt skick. Nu hafva de likväl ingen möjlighet att blifva af med
sina effekter, utan att köra dem på vagn. I Nordmarks harad fin¬
nas likväl åtskilliga vattendrag, som verkligen äro af stort värde
för orten, emedan de äro långa och segelbara, men det fordras ka¬
naler och slussar för att förbinda dem med hvarandra oell Wenern.
Jag förenar mig med Gr. Sparre.
Gr. Sparre: Jag anhåller att till svar å Hr Bildts ytlande
få göra några tillägg till mitt förra anförande. Försöket att bilda
ett bolag har strandat dels mot den föga utsigt, man hade om un¬
derstöd, och dels mot svårigheten att bilda ett bolag för ett företag,
som upgick till 1,200,000 rdr utan bidrag af allmänna medel.
Detta har föranled t att man ansett lämpligt fördela företaget i 2:ne,
och man måste erkänna att en sådan fördelning är synnerligen lämp¬
lig. Den ifrågasatta summan upgår til! 260,000 rdr för anbrin¬
gande af en segel-led från Hattefura till Upperud, och denna del
kan betraktas såsom ett helt för sig. Svårigheten att bilda ett bo¬
lag har dessutom ökats genom några fallissement af ett par stora
jernvägsbolag i den trakten. Dessa fallissement äro så kände, att
jag icke behöfver omnämna dem. Den stagnation i rörelsen, som
deraf bief en följd,- har omöjliggjort alla försök till någon större
aktieteckning, emedan det är just nämnde bolag, som äro de mest
intresserade. Nu när desse fallissement äro utredde och bolagen
öfvergått till andra händer, är det all anledn., att, i händelse ett
anbud gjordes och man hade hopp om statsmedel, ett bolag på de
vilkor, jag omnämnt i min motion, skulle kunna bilda sig. Slut¬
ligen vill jag nämna i af's:de på Hr Bildts yttrande, att om man
sönderdelar ett kommunikationsföretag i flere smärre delar, skulle
de, som ligga vid ena ändan, icke vara intresserade af företagets
fortsättning, samt att detta argument icke passar in här vid lag,
emedan alla de, som bo invid denna tilltänkta kommunikations-led, äro
lika intresserade af att genom kanalanläggningens fortsättande komma
till Norige som till Wenern; ty om de personer, som ligga när¬
mare Wenern, skulle föra sina effekter först och främst ner till
Wenern, sedan öfver Wenern till Götha-elf och så ner till Göthe¬
borg och Nordsjön, så hafva de en betydligt längre väg än om de
förde dem den andra vägen. Jag ber att få uplysa att kanal-ar¬
betet på Norska sidan vid Fredrikshall redan är påbörjadt, så att
man endast väntar på beslut från Svenska sidan för att verkställa
en sammanbindning.
Hr Printzensköld, Carl: Man bör väl antaga såsomen
regel, från hvilken man icke utan särskilda vigtiga omständigheter
bör afvika, att anslag, vare sig under låneform eller utan återbetal-
ningsskyldighet, till beredande af förbättrade kommunikationer inom
landel, böra från Begeringen föreslås tili E. St:r. Jag anser åtmin¬
stone för min del denna väg vara den hufvudsakligen riktiga, och
först sedan K. M:t noga öfvervägt alla de omständigheter, som ligga
till grund för en framställning om anslag af allmänna medel till
kommunikationers öpnande och förbättrande, böra B. St:r taga en
Den 27 Ju ni e. m.
343
sådan fråga i öfvervägande. Här har, så vidt jag kunnat inhemta
af StatsUtsk:ts Betänk., en sådan väg icke blifvit följd, utan fram¬
ställning om anslag är gjord af enskild motionär, och StatsUtskit,
som erkänt behofvet af ifrågav:de kommunikations-led, har likväl
icke velat understödja densamma, emedan någon framställning i
ämnet icke blifvit gjord af K. M:t. Vid sådant förh:de kan jag
icke annat än förena mig med Hr Bildt och anhåller att Stats-
Utsk:ts tillstyrkan i förev;de puukt måtte af K. St:r bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bi¬
fall till och dels återremiss af Utsk:ts ifrågavtde hemställan, fram¬
ställde H. Exc. propos. å bifall till densamma och, då dervid sva¬
rades många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öf¬
vervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsUtsk:ts hemställan uti 28:de punkten
af Utlåtit Nio 120, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej>
Vinner nej, varder nämnde hemställan återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 5.
29:de—37:de punkterna.
Utskits hemställanden biföllos.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskits den 16 och 22 den¬
nes bordlagde Mern. Nio 121, med förslag till allmänna vilkor och
stadganden i afside på de under denna riksdag beviljade statsbidrag
till väganläggningar och vägförbättringar samt hamnbyggnader och
vatten-aftappningar m. fl. arbetsföretag.
Föredrogos ånyo och biföllos Sammansatta Stals- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 16 och 22 dennes bordlagde Betänkin :
Nio 1-4, i anledn. af väckt motion om rättighet för Westra
härad inom Jönköpings län att, för underhållandet af Sunds bro,
upbära roteringsfrihets-afgiften för hemmanet Hallsnäs inom Ram¬
qvilla socken; och
Nio 15, i anledn. af väckt motion om rusthållares befriande
från underhållande af trossvagnar och från aflönande af trosskuskar.
344
Den 27 Jun i e. m.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskits den 16 och 22 dennes
på bordet lagde Betänk. Nio 29, i anledn. af väckt motion om
en lagförklaring af innehåll, att föreskrifne uppbud af fast egendom
å landet ovilkorligen skola meddelas å ting, som å rad följa hvar¬
andra.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtskits den 1G och
22 dennes bordlagde Mern. N:o 30, i anledn. af återremiss af Be¬
tänka N:o 21, öfver ej mindre K. Mits Nåd. Propos. med förslag
till Förordningar angide dels ändringar i gällande bestämmelserom
ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, dels
ock främmande trosbekännare och deras religionsöfning, än ock enskilda
motioner i samma ämnen.
Föredrogs ånyo Konst.Utskits den 20 och 22 dennes på bor¬
det lagde Mern. N:o 38, med förslag till ändring i K. Ois före¬
skrifter om PresteStits representationsrätt.
Hr Munck af Rosen schjöld: Då jag står antecknad så¬
som reservant emot det nu föredragna Betänkit, men icke upgifvit
min från majoritetens skiljaktiga mening, anser jag mig nu skyl¬
dig att framställa den. Jag tror att ett bland de första mål, man
bör afse, då man föreslår en grundlagsförändring, är att den¬
samma har någon utsigt att blifva antagen; men så är, efter mitt
förmenande, icke förhidet med den nu ifrågavide. Utskit bar nemi.
föreslagit att jemte kyrkoherdar, som nu ensamt äro berättigade
att sunda representanter från stiften, skola alla ordinarie prester ega
samma rätt. Jag vill först anmärka att detta uttryck »ordinarie
prester» är temligen obestämdt, ty man kan med skäl ifrågasätta
om icke dermed menas alla som äro prestvigde och inom stiften
anställde, således äfven pastorsadjunkter. Emellertid tror jag att
Utskit med dessa ordalag menat att kyrkoherdar, komministrar,
regementspastorer, sockenadjunkter m. fl., som innehafva ordinarie
beställning, skulle i valet deltaga; men det faller sig temligen klart
att PresteStit icke kan antaga en sådan förändring, derigenom kyr-
koherdarne, som nu äro ensamt röstegande och hafva rätt att skicka
representanter från stiften, skulle kunna helt och hållet öfverröstas
af de nya valmännen. I flera stift är nemi. komministrarnes antal
större än pastorernas. Jag tror dessutom icke att det är lämpligt
att låta komministrarne, som i allmänhet icke innehafva den bild¬
ning som kyrkoherdarne och derjemte till största delen torde få
anses såsom tjenstsökande d. v. s. såsom sökande till pastorater,
bilda en majoritet. Inom Utskit yttrade jag den mening, att man
borde föreslå sådane förändringar i nuvide valsätt för riksdagsmän
inom PresteStit, att ordinarie lärare vid elementar-läroverken skulle
med kyrkoherdarne bilda en valklass och gemensamt med dem välja,
hvarigenom ett ganska nyttigt element skulle inympas på Ståndet
och äfven någon utsigt förefinnas att PresteStit skulle antaga ett
sådant förslag, emedan kyrkoherdarues antal är större inom hvarje
stift än elementar-lärarnes. Jag hemställer derföre till R. o. Ad.,
Den 27 Juni e. m
345
huruvida icke Ståndet skulle vilja förkasta ifrågavide förslag, men
deremot förklara såsom sin gemensamma tanke, att en sådan för¬
ändring i 13 <§:n R. O. borde vidtagas, att de ordinarie lärare vid
rikets elementarläroverk, som ega presterlig befordringsrätt, må ge¬
mensamt med kyrkoberdarne i stiften välja riksdagsmän; och att
komministrarnes valrätt må blifva oförändrad såsom den hittills
varit. Hvad läkare beträffar, så torde, om man undantar Stockholms
stad, deras antal inom stiften vara så ringa, att af dem icke
lämpligen kan bildas en egen valklass; och vid gemensamma val
komme de att blifva utan inflytande på valens utgång. Jag anser
det derföre icke vara skäl att för deras skull nu ifrågasätta någon
grundlagsförändring.
Hr Printzensköld: Jag hade önskat att mera upmärk-
samliet blifvit fästad vid D:r Rundgrens reservation. Plan har på
ett fullständigt sätt ådagalagt olämpligheten af att välja riksdags¬
män inom PresteSt:t på det sätt Utsk:t föreslagit; han har visat,
huruledes af nuv:de 5 klasser skulle 2:ne komma att försvinna, och
han har tillika på ett, som mig synes, öfvertygande sätt framhållit
att genom den föreslagna förändringen i valsättet skulle kunna in¬
träffa att alldeles ingen kyrkoherde komme in i PresteStit, utan
tvertom en mängd läkare och komministrar. För den skull anser
jag att R. o. Ad. bör såsom sin gemensamma tanke förklara att
R. o. Ad. väl erkänner grundsatsen, att nemi. de af Utsk:t här om-
förmälde kathegorier af medborgare, tillhörande det lärda Ståndet,
må inkomma i representationen, och härom förena sig med det
Högv. PresteSUt, men det må ske på det sätt som D:r Rundgrens
reservation innehåller, nemi. klassvis; och att således i grundlagen
bör bestämmas att inom dessa klasser ett visst antal inom Preste-
St:t böra väljas. Jag anhåller om propos. i denna syftning.
Gr. Lagerbjelke: Att det förslag, Konst.Utslct här fram¬
ställt, icke kan i oförändradt skick antagas, har redan den l:ste
talaren ådagalagt. Det är sämre än den nuv:de grundlagen, derföre
att detsamma är otydligt. Det kan icke nekas, att hvilken adjunkt,
hvilken sådan icke befordrad prest som helst dock är ordinarie prest;
han skulle således enligt detta förslag erhålla valrätt, hvilket san¬
nolikt icke varit Utsk:ts mening, utan de prester som innehafva
ordinarie beställning, fastän Utsk:t olyckligtvis kommit att begagna
uttrycket »ordinarie prester.» Vidare är det väl sannolikt att en
valmannakorps, så sammansatt som den Utsk:t föreslagit, af pasto¬
rer, men dertill också af alla stiftets komministrar och öfrige obe¬
fordrade prester, väl icke skulle utgöra en särdeles förbättrad val¬
mannakorps mot den som f. n. finnes. Deremot är det att be¬
märka att för komministrarne är det alldeles icke nödvändigt att
företaga någon förändring, enär de redan äro representerade. För¬
slaget är således enligt mitt förmenande icke antagligt i det skick
det förekommer; men derföre att detta förslag, sådant Konst.Utsk:t
upställt detsamma, icke är nöjaktigt, så följer alldeles icke deraf
att saken icke kan till många delar vara ganska riktig. Det väck¬
tes vid förra riksdagen'ett föislag, att elementar-lärare, hvilka i och
346
Den 27 J un 1 e. m.
för sin befattning ega presterlig befordringsrätt, skulle erhålla plats
i PresteSt:t, på det sätt, att de indelades i 5 distrikter, af hvilka
hvart och ett sände en representant till Ståndet. Detta förslag tror
jag var godt och det hade varit rätt om det blifvit antaget. Pre-
steSt:t hade derigenom vunnit en ganska väsendtlig förstärkning
och många utan tvifvel väl qvalificerade personer hade inkommit i
representionen. PresteStit var äfven af samma tanke och antog
förslaget, men olyckligtvis föll det i 2:ne Stånd, nemi. Borgare- o.
BondeSt:n. Det är fara värdt att, ehuru saken i och för sig sjelf
är riktig, man likväl, om man återkommer med samma förslag oför-
ändradt, stöter på samma svårighet, att Borgare- och BondeSt:n
icke vilja detsamma antaga. Ehuru jag således helst skulle vilja
förblifva vid det förslag, som förra riksdagen väcktes och vid denna
antogs af K. o. Ad. och PresteSt:t, så och då de 2:ne öfriga St:n
afslagit detsamma, tror jag det vore klokast, om man vill hafva
ett resultat, som möjligen blir antaget af de 2:ne andra Stånden,
att göra afs:de å detta afslag. Möjligen skulle saken kunna vändas
på det sätt Hr Munck af Rosenschöld yttrat, och man vinner då
i alla fall hvad man egentligen afser, nemi. elementar lärarnes up-
tagande i representationen, men man stöter icke på den klippan,
på hvilken förslaget i Borgare- och BondeSt:n strandat. Då saken
således är riktig, men dels af Utsk:t felaktigt upställd dels alltför
vidlyftig, vågar jag anhålla om bifall på den gemensamma tanke,
Hr Munck af Eosenschjöld framställt.
Hr Munck af Rosenschjöld: Jag är till stor del före¬
kommen af Gr. Lagerbjelke. Vid förra riksdagen afgafs ett förslag,
som afsåg att inrymma representationsrätt åt elementar-lärare. Detta
förslag föll i Borgare- och BondeSt:n, och då frågan förevar, trodde
jag mig tydligen finna att dessa Stånd icke skulle ingå på något
förslag, som åsyftade att införa ännu flera valklasser inom PresteSt:t.
Af detta skäl och då jag icke eller i allmänhet sjelf är någon vän
af många särskilda valklasser inom Stånden, öfvergick jag på den
mening, jag yttrat, att man af elementar lärare och kyrkoherdar skulle
bilda en valklass.
Hr Printzensköld: Det skäl, som Hr Munck af Rosen-
schjöld här anfört för det förslag han framställt, synes mig jemförel¬
sevis med de skäl, D:r Rundgren åberopat i sin reservation, icke böra
vinna afs:de. Derföre att 2:ne Stånd, hvilka älska den allmänna
valrätten, vilja nedrifva alla skrankor utaf klasser inom samhället,
huru omöjligt detta förfarande än är, skall man väl icke upoffra klas¬
sernas valrättighet till representanter inom PresteSt:t. Icke kan
det vara med rättvisa öfverensstämmande att, emedan 2:ne Stånd
icke vilja höra talas om klassval, beröfva en klass inom PresteSt:t
sin nu i grundlagen erkända rätt och införlifva den med ett antal
personer, hvilka, efter hvad jag kan finna, skulle komma att inom
valkretsen utöfva nära nog pluralitet, så att vi slutligen bragtes
derhän att inga kyrkoherdar komme in i PresteSt:t, utan detta
Stånd skulle inskränka sig till endast och allenast elementar-läro-
Den 27 Juni e. m.
347
verkens tjenstemän. Man bör, såsom mig synes, bära aktning för
redan lagligen bestående rättigheter och icke borttaga eller tillin¬
tetgöra dem, derföre att 2:ne Stånd äro af motsatt mening. Må
dessa 2:ne Stånd rifva ner alla skrankor inom sig sjelfva; det har
BorgareSt:t redan gjort, och följderne må vara goda; ännu hafva
de likväl icke visat sig så enligt min åsigt; men icke bör man
tillstyrka att grundlagen skall göra det med afs:de på de öfrige
2:ne Stånden. Derföre vidblifver jag min framställning.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har helt och hållet
sammanblandat Utskits förslag med Hr Munck af Rosenschjölds för¬
slag till gemensam tanke. Hr Rundgrens reservation angår nemi.
Utsk:ts förslag, och då man talar om detta, har Hr Rundgren onek¬
ligen rätt, hvilket Hr Munck af Rosenschjöld också erkänt. Han har
nemi. sagt, att om man autoge Utsk:ts förslag oförändradt, så skulle
derigenom det förlude upstå, att de nya tillkommande valmännen kun¬
de helt och hålles öfverrösta kyrkoherdarne, hvilket man icke
gerna kan begära att desse sednare skola medgifva. Således är
fullkomligt afseende gjordt å detta förhållande. Men enligt det för¬
slag till gemensam tanke, som här blifvit af Hr Munck af Rosen¬
schjöld framstäldt, skulle komministrarne icke komma att rösta till¬
sammans med kyrkoherdarne, icke eller öfrige prester inom stiftet, hvilka
äro dels obefordrade, dels innehafva mindre presterliga lägenheter,
ej eller läkarne, utan det vore endast ifrågasatt, att sådana ele¬
mentarlärare, som för sina befattningar åtnjuta presterlig befordrings¬
rätt, skulle komma att jemte kyrkoherdarne rösta, och då försla¬
get inskränkes på det sättet, blifva kyrkoherdarne i alla fall det
öfvervägande antalet, så att allt hvad som här omtalts skola hän¬
da, eller att ingen kyrkoherde t. ex. komme till riksdagen, skedde
då till följd af kyrkoherdarnes egen fria vilja, efter de utgjort
majoriteten vid valet. Då Hr Printzenskölds yttrande således sy¬
nes grundadt på ett misstag, vågar jag fortfara i min anhållan.
Hr Printzensköld; Det vore ursäktligt af Gr. Lagerbjel¬
ke, om han anser att något misstag i min upfattning af Hr Munck
af Rosenschjölds förslag legat till grund för min framställning, men
jag får förklara, att så icke är; jag vet alltför väl att Hr Munck
af Rosenschjöld icke vill inrymma läkare i PresteSt:t, men deremot
vill han inympa ett annat element, nemi. elementar-lärarne, och jag
tror icke att kyrkoherdarne med denna inblandning blifva belåtne.
Jag anser dem ega rätt att rösta för sig, och de nya elementerna
må rösta för sig, de må ega presterlig befordringsrätt eller icke.
Ännu mindre tror jag, att på de skäl, Hr Munck af Rosenschjöld
anfört, man kan bereda framgång åt saken inom Borgare- och
BondeStm; det vissa är att den går igenom hos PresteSt:t, då de¬
ras rätt är både billig och rättvis.
Hr Munck af Rosenschjöld: Hr Printzenskölds yttran¬
den, särdeles då han först hade ordet, synas gå ut på att göra
nästan alla förändringar af grundlagen, åtminstone hvad represen¬
348
Den 27 Juni e. ru.
tationssättet angår, omöjliga. Han ansåg nemligen att R. o. Ad.
icke skulle ega rätt att påtvinga PresteSt:t ett nytt element, som
det icke ville antaga; mea han glömde, att i fråga om grundlags¬
förändringar ett Stånds afslag ar tillräckligt för att förhindra för¬
ändringen och att således JR. o. Ad. icke kan påtvinga PresteSt:t
den ifrågav:de, om den är för Ståndet misshaglig. Då jag omfat¬
tat dea meningen att elementarlärarne borde rösta gemensamt med
kyrkoherdarne, har det skett icke blott derföre, att jag förutsåg
ett bestämdt afslag af Borgare- o. BondeStm för ett förslag i motsatt
syftning, utan äfven i den förhoppning att PresteStit skulle god¬
känna denna förändring, och jag vet, att åtminstone en och annan
af PresteSt:s ledamöter är benägen derför. Såsom jag förut yttra¬
de, kommer inom alla stift kyrkoherdarne ändå att utgöra flertalet
och hafva således i sin makt att skicka såsom representanter till
riksdagen kyrkoherdar, ehuru jag är fullt förvissad om, att åtmin¬
stone en elementarlärare från hvarje stift kommer att väljas, samt
att de nya valmännen skola utöfva ett välgörande inflytande på
valen i det hela.
Gr. Sparre, Erik: Jag instämmer så mycket heldre i Hr
Munck af Rosenschjölds förslag till gemensam tanke, som det för¬
slag, hvilket låg på bordet sedan sistl. riksdag, hade .den olägen¬
heten med sig, att då man icke gerna kunde stadga att lärare i
hvart stift skulle sända en representant, hvilket blefve en alltför
stor förstärkning för Ståndet, hvarföre man måste vidtaga den åt¬
gärden att sammanslå flera stift, så blef följden att man måste
förena stift, som i afseende på folkmängden passade ihop. Derige¬
nom hände att stift, som vore långt aflägsna från hvarandra, skulle
komma tillsammans, hvarigenom de väljande icke skulle hafva nå¬
gon kännedom om hvarandra, och således stiftsvalen utfalla högst
besynnerligt. Sålunda skulle Strengnäs stift t. ex. förenas med Gott¬
land, och jag hemställer, hvad kännedom skola lärarne i Strengnäs
stift kunna hafva om dem på Gottland. Hr Rosenschjölds förslag
deremot är ganska passande, ty i den lärda verlden har man i
allmänhet temligen noga kännedom om hvarandra. Jag anser så¬
ledes Hr Munck af Rosenschjölds förslag till gemensam tanke haf¬
va bestämdt företräde och instämmer med honom.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afseende å Konst.Utsk.-ts förev:de Mern.,
blifvit yrkadt, dels af Hr Munck af Rosenschöld m. fl., att Mem:t
skulle till Utsk:t återförvisas, med förklarande såsom R. o. Ad:ns
gemensamma tanke, att 13 § Riks.Ordn. borde undergå en sådan
ändring, att de ordinarie lärare vid elementar-läroverken, som ega
presterlig befordringsrätt, komme att gemensamt med kyrkoherdarne
välja riksdagsmän inom PresteStit, och dels af Hr Printzensköld,
att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke måtte förklara, att
Ståndet, som erkände riktigheten af den åsigt, att lärare vid ele-
raentar-läroverken och läkare borde erhålla representationsrätt inom
PresteStåndet, ansåge denna rätt böra dem beredas sålunda, att de,
Den 30 Juni.
310
såsom särskilda valklasser, komme att sända riksdagsmän till nämn¬
de RiksStånd; och ville H. Exc. först framställa propos. å Hr
Munck af Rosenschjölds förslag till gemensam tanke, samt, för den
händelse att detsamma ej komme att antagas, sedermera göra Hr
Printzenskölds förslag till föremål för R. o. Ad:s beslut.
Härefter framstälde H. Exc. propos. å bifall till Hr Munck
af Rosenschjölds ofvanberörde förslag till gemensam tanke och, då
dervid svarades många ja jemte ett eller annat nej, förklarade sig
hafva funnit ja öfvervägande.
Sedan Hr Printzensköld anmält sin reservation emot det så¬
lunda fattade beslutet, åtskiljdes R. o. Ad. kl. omkring 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 30 Juni 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdrag för den 27 dennes e. m.
Uplästes följande, af Hr Cederschiöld, Rob. Teofron,
inlemnade mern.:
Som jag för min helsås vårdande nödgas under någon längre
tid vara fullkomligt ledig, ser jag mig föranlåten härmedelst af¬
säga mig det förtroende, hvarmed Höglofl. R. o. Ad. hedrat mig,
att vara ledamot i Konst.Utsk:t; anhållandes jag dock, att vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill bifall och Ståndets Hrr Elektorer
anmodades att utse en ledamot i Konst.Utsk:t efter Hr Cederschiöld.
Hr Munck af Rosenschjöld, Thomas: Då af Konst.
Utsk:ts Hrr ledamöter 2:ne erhållit permission och 2:ne af supple-
anterne nu äro förhindrade att bevista Utsk:ts sammanträden, blir
det omöjligt att hålla R. o. Ad:3 ledamöter inom Utskit fulltaliga,
så vida icke flera suppleanter blifva invalde. Jag får derföre an¬
hålla att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
om val af ytterligare 2:ne suppleanter.
350
Den 30 Jo ni.
Sedan propos. å bifall till denna hemställan blifvit gjord, och
med ja besvarad, anmodades Elektorerne att välja ytterligare två
suppleanter i Konst.Utskit.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utskm inkomne
Betänkin, nemi. från
Sammansatta Banko- och LagUtskit:
N:o 1, i anledn. af dels K. M:ts Nåd. Propos. om antagande
af en författning angide ränta vid försträckning på viss kort tid,
dels ock enskild motion i enahanda ämne;
LagUtskit:
N:o 31, i anledn. af väckta motioner om föreskrifter till be¬
tryggande af besittningsrätt till fast egendom och af intecknings-
säkerhet;
N:o 32, i anledn. af väckta förslag om meddelande af före¬
skrift derom, att arfskiften skola till förvar vid domstol ingifvas;
N:o 33, i anledn. af väckt motion om antagande af ny kon¬
kurslag samt nya lagar angide boskillnad och urarfvagörelse;
Nio 35, i anledn. af väckta motioner dels om förändrad lag¬
stiftning angide förlag, dels ock om rätt till underpant i lösegen¬
dom i allmänhet;
N:o 36, i anledn. af väckta motioner om uphäfvande eller
revision af K. Förordnin i afside på handel om lösören, som köpa¬
ren låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 Nov. 1845;
Nio 37, i anledn. af väckta motioner om förändrad lagstift¬
ning angide förmyndarevården;
Nio 38, i anledn. af väckt motion om ändring i vissa delar
af 17 kap. HandelsBalken och andra författningar, rörande borge¬
närers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom;
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit:
Nio 19, i anledn. af väckt motion om medgifvande af rättig¬
het för församling i regalt pastorat att till komministratur kalla
fjerde profpredikant;
Nio 20, i anledn. af väckta motioner om utfärdande af ett
allmänt vitesförbud tili egors fredande mot åverkan och annat
intrång;
Nio 21, i anledn. af väckt motion om meddelande af före¬
skrift rörande sättet för vissa s. k. Socken- och PastoratsAdjunkters
tillsättande, deras rättigheter m. m.;
Nio 22, i anledn. af väckt motion om ett tillägg till 4 Kap.
1 § eller 25 Kap. 11 § ByggningaBalken med föreskrift angide
skyldighet att underhålla väg, som leder till afsides belägen kyrka;
Allmänna Besv.- o. Ekon.Utskit i
N.o 103, i anledn. af väckt motion angide rätt för arfvingar
Den 30 Juni.
351
efter förut varande åboer å sådane kronohemman på Öland, hvilka'
blifvit anslagne till boställen, att få skatteköpa samma hemman;
N:o 104, i anledn. af väckt motion ang:de den ort, hvarest
kommunalafgifter af hvarje skattskyldig rätteligen böra erläggas;
N:o 105, i anledn. af väckt motion i fråga om föreskrifter
rörande personer, som utvandra från hemorten för vinnande af ar¬
betsförtjenst;
N:o 106, i anledn. af väckta motioner om åtgärders vidta¬
gande till förekommande af vårdslöshet vid behandling eller byg¬
gande af orgelverk;
N:o 107, i anledn. af väckt motion om förändring i sättet
för revisionen af kyrkornas i vissa delar af Sverige räkenskaper;
N:o 108, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af för¬
budet mot skådespels upförande i en del städer under vissa tider
af året;
N:o 109, i anledn. af väckt motion i fråga om ändring af
19 § i Landtmäteritaxan;
N:o 110, i anledn. af väckt motion i fråga om rättighet att
skatteköpa de domkyrkan i Lund tillhöriga hemman;
N:o lil, i anledn. af väckt motion i fråga om skyldighet för
egare af frälseränta, att mot lösen afstå dispositionsrätten till ekeskog;
N:o 112, i anledn. af väckt motion om uphörande af kloc¬
kares skyldighet att fortskaffa domkapitlens och kyrkoherdarnes em¬
betsbref, samt öfverflyttande af detta åliggande på allmänna post¬
verket ;
M:o 113, i anledn. af väckt motion om befrielse från roterings-
skyldigheten för åtskilliga fisklägen inom Norrvikens fögderi af
Götheborgs och Bohus län;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om allmogens i Garpen¬
bergs socken befrielse från skyldighet att utgöra tjenstbarheter åt
Garpenbergs bruk samt uphörande af socknens roteringsfrihet;
N:o 115, i anledn. af väckt motion om anläggning af en
elektrisk telegraflinia från Öregrund till Gefle eller annan lämp¬
lig förbindningspunkt på den närmast gående telegraflinien;
N:o 116, i anledn. af BiksStåndens beslut öfver Betänk:tN:o
25, ang:de befrielse för rikets stapelstäder från åliggandet att år¬
ligen införa och på ständigt upplag hålla vissa qvantiteter salt.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag får vördsamt
afsäga mig förtroendeupdraget att vara suppleant till Fullm:ge i B.
St:rs Bank.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan Frih. Alströ¬
mer nu afsagt sig befattningen att vara suppleant till Fullm:ge i
B. St:rs Bank, nytt val dertill borde anställas; och hemställde H.
Exc., att detta val skulle företagas Onsdagen d. 11 nästk:de Juli;
hvilket bifölls.
352
Den 30 Juni.
Härefter tillkännagaf H. Exc., att talmannen vid hållet sam¬
manträde öfverenskommit att, sedan EiksSt:n godkänt voter.-pro-
pos:r för dels förstärkt Bevilln.Utsk. och dels förstärkt Konst.-
Utsk., göra hemställan om utsättande af dagar för val af ledamö¬
ter i dessa Utsk.; och finge H. Exc., i enlighet dermed, nu före¬
slå, att val af ledamöter i förstärkt Bevilln.Utsk. skulle företagas
Onsdagen d. 4 nästk:de Juli, samt af ledamöter i förstärkt Konst.-
Utsk. Lördagen d. 7 i nämnde månad.
Sedan B. o. Ad. härtill lemnat bifall, förmälte H. Exc., att
utom det i grundlagen föreskrifna antal ordinarie ledamöter, nemi.
18 till förstärkt Bevilln.Utsk. och 14 till förstärkt Konst.Utsk.,
12 suppleanter i det förra och 6 suppleanter i det sednare Utsk:t
vanligtvis blifvit utsedde vid samma tillfällen som val af ordinarie
ledamöter förrättats, så att val-listorna innehållit, vid det ena va¬
let 30, och vid det andra 20 namn; och hemställde H. Exc., att
vid de nu förestående valen det finge på samma sätt tillgå.
Bopades ja.
Föredrogs Vällofl. BorgareSt:ts d. 27 dennes bordlagde prot.-
utdr. N:o 312, innehållande, bland annat, inbjudningar till Med-
St:n att förena sig uti 4 af BorgareSt:t vid föredragning af Banko-
Utsk:ts Betänk. N:o 25 fattade beslut; och skulle, i enlighet med
derom gjord framställning, dessa inbjudningar särskildt företagas
till afgörande.
lista inbjudningen, ronde 27:de punkten, 2:dra mom.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då B. o. Ad. efter en temligen
vidlyftig diskussion kom till det beslutet att det skulle vara 5
eller 6 %, och det i allmänhet icke torde vara särdeles nyttigt
att ändra beslut, som en gång blifvit fattade, då icke några sär¬
skilda omständigheter eller uplysningar under tiden tillkomma,
hemställer jag om icke E. o. Ad. skulle vilja vidblifva sitt redan-
fattade beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd pro-
pos., beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande af förut fattadt be¬
slut, afslå BorgareSt:ts ifrågav:de inbjudning.
2:dra inbjudningen, ronde 35:te punkten, 1 :sta mom.
Hr Lilliehöök: Då den ifrågav:de inbjudningen icke inne¬
fattar någon ändring i beslut, utan endast i allmänna ordalag ut¬
trycker, hvilka jern- och metalleffekter, som finnas uplagde på vå¬
gar och balanser, och man möjligen skulle tänka, att en jernsort,
som icke står upräknad i denna specifika upsats, icke skulle kunna
erbjudas till belåning, tror jag det icke vara förenadt med någon
fara att ingå på den modifikation af lydelsen i l:a mom. af 35
punkten, hvarom BorgareSt:t gjort hemställan.
Hr
De ii 30 Juni.
Hr von Schéele, Frans Adolf: Jag anser mig sa myc¬
ket heldre höra instämma med Hr Lilliehöök, som i det förslag,
hvilket hit blifvit afgifvet och innehåller en specifik upgift på de
artiklar, som kunna belånas, en artikel finnes nämnd, som numera
icke produceras och således icke kan vara belåningsbar, hvarjemte
en artikel finnes utesluten, som vi få belåna, nemi. jerntråd. Jag
tillstyrker således att lb o. Ad. bifaller BorgareSt:ts inbjudning.
Sedan öfverläggniugen ansetts slutad, hemställde H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., huruvida lt. o. Ad., på sätt yrkadt blifvit, be¬
hagade frånträda sitt förra beslut och antaga den ifrågav:de in¬
bjudningen.
Hopades ja.
3:dje inbjudningen, rör:de 43:dje punkten, lista mom.
Hr Lilliehöök: Jag är icke fullt säker om E. o. Adin
fattade beslut i denna punkt, eller om den återremitterades. I
hviiketdera fallet tror jag att diskussionen lutade åt den mening,
som BorgareStit här antagit såsom sin, och det blir så mycket
lättare för Utsk:t att sammanjemka de olika besluten, om B. o.
Ad. behagade bifalla hvad BorgareSt:t nu föreslagit, synnerligen
som ingen fara dermed kan vara förenad.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva, att, hvad
den nu förev:de frågan beträffade, E. o. Ad. fattat enahanda be¬
slut sorn BorgareStit, yttrade H. Exc., det E. o. Ad. torde finna,
att vid sådant förhållande inbjudningen ej föranledde till någon
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne; hvartill svarades ja.
4:de inbjudningen, rör:de 43:dje punkten, 6:te mom.
Hr Lilliehöök: Jag är i samma ovisshet huruvida denna
punkt biet' af E. o. Ad. antagen eller återremitterad; men diskus¬
sionen gick ungefärligen ut på det yrkande, 30m nu af Borgare-
St:t blifvit gjordt, och jag får derföre hemställa att BorgareSt:ts
inbjudning mätte godkännas, då den innefattar just hvad man här
söker åstadkomma, nemi. att ett lån icke skall blifva afslaget, då
insättning skett i vederbörlig tid, men det åtföljande reversalet är
behnftadt med något formfel, såvida ett nytt reversal inlemnas
inom loppet af en månad elter insättningen.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, med ani. af detta yt¬
trande, tillkännagifva, att ifrågav:de mom. blifvit af E. o. Ad.
återremitteradt, hemställde H. Exc, huruvida Ståndet ansåge öf-
verläggningen i frågan afslutad; och sedan dertill svarats ja, fram¬
ställde H. Exc. propos. på Hr Lilliehööks yrkande, att den förevide
inbjudningen måtte af E. o. Ad, med frånträdande af förut fattadt
beslut, antagas; hvartill jemväl svarades ja.
H. VII.
2 3
354
I)en 30 Juni.
Uplästes och godkändes nedannämnde, från Exped.Utsk:t an¬
komne förslag till R. St:rs underd. skrivelser till K. M., nemi.:
N:o 81, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om ytterligare stats¬
bidrag för reparationsarbeten å Westerås domkyrka;
N:o 82, ang-.de eftergift af 1857 och 1858 årens återstående
arrende för Kungsladugården Borgholm på Oland;
N:o 83, ang:de kostnadsfri uplåtelse af Kronan tillhörig jord
åt Gellivare blifvande bolag, för anläggning af en jernväg emellan
Gellivare malmfält och Bottniska viken;
N:o 84, ang:de uphörande af den åtskilliga hemman och
lägenheter åliggande arbets-skyldigheten till kungsgårdar och bo¬
ställen ;
N:o 85, ang:de indragning till Kronan af det Kronofogden i
Gottlands läns södra fögderi på lön anslagna bostället Luxe, mot
kontant ersättning till boställsinnehafvaren;
N:o 86, ang:de den för H. M. EnkeDrottning Josefina under
innev:de statsregleringsperiod anslagna hofhållnings-summa;
N:o 87, ang:de uphäfvande af den allmogen i 7 härader af
Elfsborgs län samt städerna Borås och Ulricehamn beviljade sär¬
skilda handelsfrihet;
N:o 88, ang;de rätt för .lagstadd dräng, som till båtsman an-
tages, att genast komma i åtnjutande af lön och rättigheter såsom
båtsman;
N:o 89, om uphäfvande af de stadganden, enl. hvilka båts¬
man, sedan han i tjenst inträdt, förverkar sin lön till Amiralitets-
krigsmanskassan;
N:o 90, om förändring i K. Förordmn ang:de handelsböcker
och handelsräkningar d. 14 Maj 1855;
N:o 91, om uphäfvande at förbudet för gemenskapen att gifta
sig utan vederbide befäls samtycke; samt
N:o 92, om befrielse för rotehållare vid kavalleriet i Jemt¬
land från skyldigheten att bidraga till sadelmunderingens anskaf¬
fande och underhåll m. m.
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att genom supple¬
anters utväljande till ordinarie Utsk:s-ledamöter följande suppleant-
platser blifvit lediga, nemi. en i Konst.Utsk:t efter Hr Törne¬
bladh, en i StatsUtsk:t efter Hr Wrangel och två i Eiddnrh.Utsk:t
efter Hrr Stråle och Lagererantz; och anmodade H. Exc. Ståndets
Hrr Elektorer att dessa ledigheter återbesätta.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts d. 20 och 22 dennes bord-
lagde Betänk. N:o 14, i ani. af väckta motioner om ändringar i
nu gällande SkiftesStadga.
Sedan Utskits hemställanden i ani. af motioner rör:de 1 kap.
af ifrågavule stadga blifvit föredragne och bifallne, förekom:
Den 30 J un i.
355
Utskits hemställa ii i ani. af llr von Knorrings, Erik Oscar
motion om ändring i 2 kap. 1 § af samma stadga.
Hr von Knorring: Jag anser mig skyldig niimna, att då
denna motion förevar i Sammans. Lag- samt Alim. Besv.-o. Ekon.-
Utsk:t, hade jag ännu icke der inträdt såsom ledamot, hvilket jag
sedermera gjort i följd af K. o. Ad:ns förtroende; annars skulle jag
hafva reserverat mig mot beslutet. Då jag nu icke fått tillfälle
att göra detta och icke tror att lt. o. Ad. skall fästa afs:de en¬
dast vid min reservation, har jag blott velat nämna detta och
tillika be att få reservera mig mot ett yttrande i Utsk:ts resonne-
tnang, som jag straxt skall visa icke håller stånd. Utsk:t har sagt
det jag föreslagit att det borde öfverlemnas »helst åt K. M:s Be-
flnde att, sedan förste landtmätaren i länet blifvit hörd, bestämma,
hvilken landtmätare vore till den ifrågakommande förrättningen
lämpligast». Der har Utsk:t ganska riktigt citerat det ord, jag
begagnat. Sedermera säger Utsk:t att »skiftes-sökande, hvilka i
god tid vändt sig till en för duglighet känd och mycket anlitad landt¬
mätare, på hvars åtgärd de måhända hellre vänta någon tid än de
äfventyra att få att göra med en person, för hvilken de sakna för¬
troende, skulle blifva illa betjenade med ett stadgande, på grund
hvaraf vederb:de ofta skulle nödgas att till förrättande af det sökta
göromålet förordna den person, som för tillfället vore ledigast».
Der begagnar Utslct ordet »ledigast», ehuru Utsk:t sjelft citerat
ordet »lämpligast» på föreg:de ställe. Derigenom förfaller också
hvad Utskit säger sid. 6, »att det icke är det inställsamma väsen¬
det hos landtmätaren, som förskaffar honom de många updragen,
utan lärer det väl kunna med visshet antagas att de skiftes-sökande
i en för dem så vigtig angelägenhet anlita deri, hvars ådagalagda
nit och skicklighet i sitt yrke framkallat förtroende för honom».
Detta har jag aldrig sagt vara hufvudsak, utan att det är en följd
af de balanserade målen. Jag har nemi. citerat ur årsredogörelsen
för ett af rikets vestra län, »att under det en landtmätare derstä¬
des hade, såsom balanserade förrättningar till J859, endast ett
laga skifte och tio div. förrättningar, och en annan 20 laga skif¬
ten och 2 div. förrättningar, hade deremot en tredje landtmätare
till påföljande året balanserat 134 laga skiften och 154 div. för¬
rättningar». Genom detta citat, som kan kontrolleras i General-
iandtmiiterikont., synes ofelbart att det ligger en oriktighet uti det
närvide förhållandet och att således skiftes-stadgan i detta fall
tarfvar någon förändring. Det torde således icke vara utan skäl
som jag väckt denna motion, hvarå Utskit likväl icke fästat afs:de.
Jag hade tänkt utsträcka den längre och föreslå att l:a landtmä¬
taren alldeles icke skulle befatta sig med några sådana förrättnin¬
gar, utan få så stor lön att han kunde vara en slags kontrolle¬
rande myndighet under eller vid sidan af K. Befb:de öfver länets
landtmätare, men då jag fick veta att kostnaden skulle komma att
gå till 70 å 80,000 rdr, så inskränkte jag mig till denna motion,
genom hvilken de olägenheter ovilkorligen skulle förekommas, som
nu ega rum, t. ex. att om en by består af Here åboer, den etie
Den 30 Juni.
vändel' sig till en landtmätare, som han vet icke har tid på flere
år att verkställa förrättningen, hvarigenom orätt tillfogas de andre
åboerna. Såsom sagdt är, jag har endast velat nämna detta och
anmäla min reservation mot det resultat, hvartill Utsk:t kommit.
Gr. Sparre, Erik: Då den siste talaren icke framställt
något yrkande i motsats till Utsk:ts avstyrkande, så borde jag
egentligen icke hafva något att anföra, men med ani. af hans yt¬
trande beträffande landtmätaren, får jag dock anmärka att fram¬
ställningen i detta afs:de, såvidt jag kunde fatta, innebar ett full¬
komligt missförstånd om landtmätarens ställning till de personer,
på hvilka hans tillkallande beror. Landtmätarne bilda en slags
embetsmanriakorps, men af den beskaffenhet att det beror på in¬
dividen, som behöfver dem, att kalla den han önskar. På samma
gång det är billigt att en för jordegaren så vigtig befattning som
landtmätarens finnes, bör det äfven bero på jordegaren att i någon
mån bestämma åt hvilken denna befattning bör updragas, och jemte
detta skäl, som var grunden för landtmäleri-inrättningen, är det
äfven nödigt att landtmätaren genom ådagaläggande af godt up-
förande och skicklighet söker att skaffa sig det förtroende, hvarpå
hela hans existens hvilar. DA man vid bestämmande af hela landt-
mäteriväsendet utgått från denna grundsats, så vore naturligtvis
falskt och mot densamma stridande att yrka, det K. Beflude skall
utnämna till landtmäteriförrättningar den som honom godt synes
och att jordegaren icke skall hafva ett, ord att säga derom. För
att förekomma de olägenheter, som kunna inträffa derigenom att
en och annan landtmätare samlar på sig så många göromål att
han icke kan dem fullgöra, är K. Beflnde genom instruktionen
rnedgifven en vidsträckt myndighet att förhindra sådana förrätt¬
ningars updragande åt landtmätare, när de icke genom skicklighet
eller tillräcklig verksamhet visat sig motsvara det förtroende, som
lemnats dem. K. Befhide hafva äfven »rättighet och skyldighet
att vidtaga alla de åtgärder, som i ett eller annat afsule till landt-
mäteriförrättningarnes fortgång och behöriga verkställighet leda
kunna och med gifna föreskrifter öfverensstämma, samt dervid tillse
icke allenast att de i ämnet gällande författmr efter deras rätta
förstånd och mening må blifva följda och tillämpade, utan ock att
landtmätare sina skyldigheter med flit och noggrannhet upfylla
samt tillförordnade förrättningar, så fort ske kan, företaga och full¬
borda». Jag tror således att man vidtagit nödig varsamhet i skif¬
tes-stadgan, och om det enl. diarium kunnat inträffa ett sådant för¬
hållande, som motionären omnämnt, så är det K. Befludes fel att
stifta lagar, som äro omöjliga för embetsmyndigheterne att iakttaga.
Hr von Knorring: Jag ber att få nämna att jag före¬
slagit först en ansvarig myndighet i allmänhet; men att jag trott
att K. Befh:de vore den lämpligaste härtill. Gr. Sparre sade att
enl. mitt förslag jordegaren icke skulle hafva ett ord att säga med
i laget; det har han visst, ty jag har ju föreslagit att K. Beflude
bland skiftes-sökande skulle utse den lämpligaste.
I) e ii 30 J u ii i.
357
Efter härmed slutad öfverläggning oell uppå framställd pro-
pos., blef Utskits ifrågav-.de hemställan af B. o. Ad. bifallen.
Sedermera föredrogos och biföllos alla öfrige hemställanden
och förslag, som Utskit uti före vide Betänk, afgifvit.
Pöredrogos och biföllos Sammans. Stats- samt Allm. Besv.-
o. Ekon.Utskits d. 22 dennes bordlagde Betänkm i
N:o 16, i ani. af vackt motion om lindring i de Båtsmans-
Botehållare åliggande skyldigheter;
Nio 18, i ani. af väckt motion om inrättande af en diligens¬
förbindelse emellan Stockholm och Carlskrona utefter östra kusten;
och
Nio 19, i fråga om förändring af bestämmelserna i K. Brit
d. 5 Febr. 1808 och K. KammarCollegii derpå grundade kungörelse
d. 29 i samma månad, röride företrädesrätt till besittning af kro¬
nojord; hvaremot samma Utskis d. 22 dennes bordlagde Betänk.
N:o 17, i ani. af erhållne återremisser å Betänkit Nio 3, i fråga
om anläggande af en fyr å klippan Bonden, om anslag till fyr-
fartyg vid Sydostbrotten och vid Kallegrundet m. m., blef, på flere
ledamöters begäran, ånyo bordlagdt.
Vid föredragning af Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskits d. 22 dennes bordlagde Betänkm i
Nio 15, i ani. af väckt motion om förändrade bestämmelser
ronde successionsrätten till under bruk skatteköpta hemman;
N:o 16, i an), af väckt, motion om uphörande för framtiden
af den stängjernsbrnken åliggande skyldighet att deltaga i kyrko-
och prestgårds byggnad;
Nio 17, i ani. af väckt motion om utfärdande af förbud emot
elgjagt under tio års tid; samt
Nio 18, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
röride tillsättandet af klockare, organister och folkskolelärare, m. ro.;
blefvo Betänkme Niris 15, 16 och 18 bifallne samt Betänkit
Nio 17. på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Vid föredragning af Konst.Utskits nedanuämnde, d. 27 dennes
bordlagde Mern., neml.i
Nio 39, med voter.-propos. ronde det uti Konst.Utskits Mern.
Nio 13 afgifna förslag till ändring i 11 och 12 §§ R.F.;
Nio 40, med voter.-propos. ronde det af Konst.Utskit uti
Mern. Nio 14 framställda förslag till ändring i 21 § R.O.;
Nio 41, med voter.-propos. ronde den i Konst.Utskits Mern.
Nio 15 föreslagna ändring i 28 § R.F.;
Nio 42, med voter.-propos. i fråga om Konst.Utskits i Meni.
Nio 16 väckta förslag till ändring i 18 § R.O.;
N:o 43, med voter.-propos. i fråga om Konst.Utskits i Mern.
3;>«
l)eii 30 J Ulli.
Nio 17 afgifna förslag till ändring i 5 § 3 inom. Tryckfrihets-
Förordmn; och
Nio 44, med voter.-proposir i ani. af RiksStins beslut rör.de
det i Konst.Utskits Meni. Nio 19 framställda förslag till ändring
i 53 § K.O.; blefvo samtlige i desse Mera. löreslagna voter.-pro-
posir af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs och lades till handiingarne Konst.Utskits d. 27
dennes bordlagde Mern. Nio 4 5, i ani. af lliksStms beslut ronde
det uti Konst.Utskits Mern. N:o 32 framställda förslag till ändring
i 14 g 3 mom. R.O.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtskits d. 27 dennes bordlagde Utlåt. Nio 122, i ani. af K.
M:s Nåd. Propos. angide Jemtlands roteringskassas befrielse från
allt bidrag till anskaffning och underhåll af beklädnaden vid Jemt¬
lands Hästjägarekorps.
Vid skedd föredragning af LagUtskits d. 27 dennes bord¬
lagde Betänk. N:o 34, i ani. af väckt motion angide antagande
af ny lag om tioårig prsescription och om års-stämning, begärdes
detta Betänk, af flere ledamöter på bordel, hvarjemte anmälte sig
och yttrade
Gr. Sparre, Erikl Jag måste bekänna att detta Betänk,
af misstag kommit att bordläggas i sista plenum. Meningen val¬
ett det skulle följa med alla de öfrige LagUtskits förslag, som i
dag blifvit bordlagde. Då bland dessa särskilda förslag det nu
föredragne, som handlar om årsstämning, icke gerna bör föredragas
förrän Betänkit Nio 33 angide förändringar i nu gällande kon¬
kurslag förevarit, emedan det utgör en del af denna lag, vågar jag
hemställa, att Utskits Betänk. Nio 34 mätte sättas på föredrag¬
ningslistan näst efter Betänkit N:o 33, då det kommer i sin rätta
ordning och misstaget rättas.
Gr. Lagerbjelke: Den framställning, som Gr. Sparre gjort,
är otvifvelaktig! ganska riktig, men då ifrågavide Betänk, nu är
bordlagdt andra gången, ehuru det LagUtskits Betänk., efter hvil¬
ket det skulle sättas på föredragningslistan, i dag bordlägges för¬
sta gången, så skulle kunna hända att detta sednare, äfven om
det blir bordlagdt 2:ne gånger, kommer att föredragas efter det
förra. Jag anhåller derföre att få instämma i Gr. Sparres förslag,
men med det tillägg, att jemte det R. o. Ad. beslutar att sätta
det i dag föredragne Betänkit efter det som nu blifvit första gån¬
gen bordlagdt, R. o. Ad. äfven bestämmer att, i händelse detta
sednare blir 2:dra gången bordlagdt, det då skall föredragas före
det nu föredragne, men 2:dra gången på bordet begärde Betänkit.
Den 30 Juni.
3 59
Efter tillkännagifvande, att LagUtsk:ts nu ifrågav:de Betänk,
komme att, till följd af flere ledamöters begäran, ytterligare hvila
pä bordet, framställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. derå,
att samma Betänk, skulle å målslistan upföras näst efter LagUtsk:ts
Betänk. N:o 33 och icke förekomma till behandling förr an sist¬
nämnde Betänk, blifvit afgjordt; hvartill svarades ja.
Uplästes en utaf Frih. Wrede, Fabian, ingifven motion
af följande innehåll:
Med stöd af R.Oms 50 § får jag härmed till R. St:rs behjer¬
tande vördsamt göra en deraf förtjent hemställan, omedelbart för¬
anledd af en under riksdagens lopp inträffad händelse. Redogöra¬
ren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, Nicolai, som tjenat K.
M. och Kronan i olika befattningar under 32 år, och sednast un¬
der 19 år med drift och skicklighet bestridt den honom anförtrodda
tjensten vid faktoriet, afled under sisth Mars månad, efterlemnande
en till åren kommen, sjuklig enka och en äfvenledes sjuklig dot¬
ter, utan ringaste tillgångar till bestridande af deras underhåll.
Ett härjemte bifogadt utdrag1 af boupteckningen utvisar nemi. att
hela behållningen i boet upgick till 181 rdr 62 öre. Med ani.
af dessa bevekande omständigheter får jag vördsamt hemställa, att
R. St:r måtte bevilja Nicolai enka en årlig pension, som jag får
föreslå till 450 rdr, eller till samma belopp, som varit åt Nicolai
företrädares enka tillagdt.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Slutligen föredrogos och lades till handlingarne från MedSt:n
ankomne prot.-utdr. för tiden fr. o. m. d. 9 sisth Maj t. o. in. d.
27 dennes.
R. o. Ad. åskiljdes kl. | till 1 c. m.
In fidem,
O. Brakel.