PROTOCOLL,
H Å L L N A
HOS
HÖ GLOFLIGE
VID
Hilwi agen i ^iadUjtrlm,
ÅR 1859-1800.
Af (h-4i Häfte C.
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖRENINGENS BOKTRYCKERI,
1860.
3
Thorsdagen den 1 December 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
H. Exc Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Stjerusvärds,
Gustaf Mauritz, den 26 sistl. Nov. mundtligen afgifna motion om
åtgärders vidtagande, på det att de utaf Kapitenen B. Cronstrand ut¬
förda ritningar öfver Egyptens fornlemningar ej matte gå för Stats¬
verket förlorade, numera blifvit af motionären skriftligen aflemnad;
Oell hemställde H. Exc., att denna motion fiuge till StatsUlskit re¬
mitteras, hvilket af JR. o. Ad. bifölls.
Vidare anmälde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att från R. St:rs
Just.Ombudsman hade till Riddar!).Kansliet öfverlemnats ett skrift¬
ligt mein., utgörande tillägg till den förut afgifne EmbetsBerättel-
sen till iunevrde Riksdag och innefattande förslag till ändring uti
K. Förordmn ang. inteckning i fast egendom d. 13 Juli 1818;
och beslöt R. o. Ad., uppå af H. Exc. "jord framställning, att det
nu föredragna mem:t skulle kommuniceras MedSt.-n och remitteras
till LagUtskit.
Anmäldes och lades på bordet följande från Bevillu.Utsk:t in-
komne mein., nemi.:
N:o 3. Om återlemnande af en utaf Johan Persson från Up¬
sala län inom BondeSt:t väckt motion;
N:o 4. Om återlemnande af en utaf C. G. Cederskog från
Östergöthlands län inom BondeSt:t väckt motion; samt
N:o 5. Om återlemnande af en utaf Hr Alfred Grenander
inom BorgareSttt väckt motion.
Föredrogs men begärdes på bordet ett från Vällofl. BorgareSt:t
ankommet Prot.Utdrag för d. 30 sistl. Nov., innefattande inbjud¬
ning till MedStin att förena sig uti ett af BorgareStit fattadt be¬
slut om RiksStåndens sammanträdande till gemensamma öfverlägg-
ningar ang. de hvilande grundlags-förslag, som afse tillökadt antal af
StatsRådets Ledamöter och inrättande af ett nytt StatsDepartement.
Gr. Taube, Henning Adolf, upläste följande motion:
Hushållning kan i vissa fall blifva misshushållning, så för
Staten som för den enskilde. Finner Staten utur Statsekonomisk
synpunkt det vara gagneligt för Riket att medelst jernvägars an¬
läggande underlätta kommunikationen orter emellan, och derigenom
4
Den 1 December f. m.
framkalla en för hela Riket, så uti industrielt som merkantilt hän¬
seende, gagnelig verksamhet, måtte det äfven vara fördelaktigast
om dessa anläggningar så fort som möjligt kunna åstadkommas —
ju längre detta fördröjes, ju större blir förlusten för landet —: ej
nog att de redan påbörjade jernvägarna ingalunda kunna påräknas
att gifva någon egentlig inkomst förr än de blifva till något helt
fullbordade, — och således under byggandet ej obetydlig ränte¬
förlust, årl. göres å de till flere mill. på dem nedlagde summor—,
utan all den industri, all den verksamhet oell rörelse, desamma, så¬
som varande de kraftigaste häfstängerna till landets utveckling och
välstånd, afse att framkalla, fcrdröjes.
Om det kunde ske, så vore det otvifvelaktigt för Riket det
lyckligaste, att ett system upgjordes och antogs för alla de jern¬
vägar, Staten skulle bygga, och att dessa sedan inora några år full¬
bordades. Men då detta, dels af brist på dertill disponibla arbets¬
krafter, och dels, ja mest, af en ännu hos de flesta varande öfver¬
tygelse, att Staten cj bör på en gång uptaga de stora summor,
som i så fall skulle erfordras, ej kan låta sig verkställas; så bör
dock alltid vara för lliket gagneligt, att, så vidsträckt och skynd¬
samt som möjligt, kunna utan för stora uppoffringar åstadkomma
jernvägars byggande.
Utgående från dessa åsigter, och förutseende att mången,
lyssnande till det, som det börjar synas utan skäl, på modet va¬
rande talet om Rikets dåliga finansiella ställning, vid detta Riks¬
möte skulle komma att lägga sin röst emot en stamjernbanas an¬
läggande norr ut från Stockholm, beslöto Upsala stads och derom¬
kring varande ortens invånare att, genom aktieteckning och under
förutsättning af en från Staten erhållen mindre räntegaranti, för¬
söka åstadkomma en jernvägsförbindelse emellan Stockholm och
Upsala uti den af K. M:t vid sednaste Riksmöte nådigst föreslagne
rigtuing, Uå 625,900 Rdr voro tecknadeT bildades bolaget, och
underd. ansökan gjordes hos K. M. om erhållande af nåd. propos.
till Rikets nu församlade Ständer om erhållande af den nödigt an¬
sedde räntegarantien. Sedan K. M. häröfver infordrat Dess Jernvägs-
Kommités underti betänkande, har nämnde Kommité, efter att åt
alla de frågor, som röra denna jernvägs-förbindelse, egnat ett vid¬
lyftigt och noggrannt utredande, till alla delar tillstyrkt den underd.
ansökningen.
Till Kommitéens yttrande dervid skall jag här nedan åter¬
komma.
Då K. M. ej ansett sig vid denna Riksdag kunna framställa
nåd. propos. om den af bolaget begärda och af K. JernvägsKom-
mittéen tillstyrkta räntegarantien, men uti Dess nåd. prop. om jern¬
vägarna sagt, det K. M:t »lifligt erkänner det påtagliga behofvet
och den stora vigten af en jernvägsförbindelses snara tillvägabrin-
gande från hufvudstaden till de norr om Mälaren belägna orter;»
så är min fasta förhoppning och öfvertygelse, att om R. St. för
sin del besluta den äskade räntegarantien, samt anvisa medel till
dess utgörande, detta ingalunda står i strid med K. Mits uttalade
åsigter om hvad som för Riket är bäst och gagneligt.
Den 1 December f. m.
5
Att nu utförligt anföra alla de skäl, som tala för denna jern¬
vägs snara anläggande, torde ej vara behöfligt, men må det dock
tillåtas mig omnämna några.
SA viii Upsala stad, som den omkringliggande orten, nödgas
nu landvägen transportera större delen af på orten till omsättning
befintliga och behöfliga varor, hvarigenom allmogen, synnerligast
vintertiden, nödgas sysselsätta sig med forsling, hvilken, genom en
jernvägs-förbindelse emellan Stockholm och Upsala, skulle uphöra,
det foder och den arbetskraft, som nu förspilles på forslingen, kom¬
ma provinsens modernäring, jordbruket, till godo, en mängd nu
ofruktbar mark otvifvelaktigt göras fruktbärande, ladugårdsskötsel
höjas från sin uuv:de jemförelsevis låga ståndpunkt samt odalfikerns
produktionsförmåga deraf i ej ringa mån ökas; och får jag uplys-
ningsvis nämna, att endast inom Erlinghundra, Semminghundra och
Långhundra härader uti Stockholms län äro 3,500 tunalund redan
under påbörjad odling och ytterligare otnkr. 3,000 tunni, till odling
tjenlig mark finnes inom detta distrikt; —äfvenså finnes uti Odensala
socken och den trakt, der jernvägen skulle komma att framgå, en större
torfmossa, för hvars tillgodogörande aktiebolag är påtänkt att bildas.
Visserligen kan det invändas, att Upsala under en tid af året
har sjökommunikation med hufvudstaden, — men nu visar det sig,
enligt de räkningar Kongl. JernvägsKommitéen låtit verkställa, att
trafiken vid Rotebro nptager den betydliga andelen af anda till
46,4 proc. af sammanräknade antalet hästar passerade vid Fittja,
Rotebro och Stäket, och således är den lifligaste någon af de till
hufvudstaden löpande vägar kunna förete, samt, om de återstående
2:ne månaderna antagas lika med den sednast räknade, utvisande
en nuvarande trafik på axel upgående till den otroliga summan af
147,650 hästar pr år. — Månne någon ort i Sverige kan uppvisa
något dermed jemförligt? — Och då trafiken under vintern visat
ända till 18,932 hästar uti månaden, samt ingen sommarmånad
understigit 7,466 hästar; så lärer vara svårt att förneka den lifliga
landtrafik, som finnes på denna väg och gifvet påkallar behof af
underlättade kommunikationsmedel, eller, med andra ord, af jernväg.
Till svaromåls afgifvaude för Upsala stad å de af K. Jernvägs
Kommitén till Länens innevånare framställde frågor, nedsattes uti
Upsala en Koramité. För att åskådliggöra det betydande tillopp
uti trafik, en Stockholm—Upsala-bana kunde hafva att påräkna i
anseende till att många vägar sammanstöta uti Upsala, lät nämnde
Kommité utarbeta en karta, som uti geometrisk progression utvisar
trafiken emellan Stockhom och Upsala, och får jag nu öfverlemna
ett exemplar af denna karta samt fästa uppmärksamheten derå, att
denna karta geometriskt utvisar i det närmaste samma proportion
emellan Stäkes- ochRotebro-trafiken, som den K. JernvägsKomitéen
funnit genom räknandet af vid båda ställena passerade hästar. Af
denna karta synes vidare, det vid Upsala sammanstöta ej mindre
än (7) sju, norr, öster och vester ifrån kommande större landsvägar.
Då uti Upsala stad Rikets första universitet finnes, som årl.
besökes af omkring 1,000 studerande, skulle en jernvägsförbindelse
med hufvudstaden, derifrån jernväg söderut snart blir för trafiken
Den 1 December f. m.
öpnad, otvifvelaktig medföra det för den studerande ungdomen
högst gagneliga förhållande, att lättare och med mindre kostnad
än nu kunna, dels under mellanterminerne komma tili föräldrahem¬
men och dels under terminerna uti Upsala erhålla besök af föräl¬
drar och målsmän.
En jernvägsförbindelse mellan hufvudstaden och Upsala skulle
derjemte i väsendtlig mon inverka fördelaktigt för Sveriges norra
provinser; så har t. ex. den betydliga Norrlandshandeln sedan ur¬
minnes tider haft sin stråkväg öfver Upsala till Stockhom; men
nu vet en hvar, som om orten har känuodom, att under vinter¬
månaderna kan i vanligaste fall påräknas godt väglag norr ifrån
till Björklinge kyrka eller till 1 */t mil från Upsala, då deremot sådant
är sällsynt derifrån och fram till Stockholm. Huru menligt detta
inverkar på Norrlandshandeln. tror jag hvarje Norrländning kan in¬
tyga, och är derföre ej ovanligt uti Upsala få höra Norrländningar
säga, att de anse det svåra väglaget eller s. k. mehn föret från
Upsala till Stockholm utgöra ett hinder, som gör att Norrlands¬
handeln snarare minskas i stället för att ökas.
Stockholm, såsom varande Sveriges hufvudstad — med säte
för Regeringen, Banken, de vigtigaste Embetsverken och de i all¬
mänhet största samt inflytelserikaste inrättningarne i landet — med
eli befolkning större iin den sammanlagde i de dernäst (6) sex
folkrikaste, samt till och med. större än den sammantagna befolk¬
ningen uti 64 stycken af de mindre städerna, bör, just i följd af
denna relativt större folkmängd, uti merkantilt och industriel! hän¬
seende kunna teioligen vidt omkring sig utöfva en proportionaliter vida
större och mera välgörande inverkan å både städer och landsbygd,
än någon annan ort inom Riket. Det synes mig således vara med
en sund statsekonomi öfverensstämmande och ligga i hela landets
intresse att. i hvad på det kan ankomma, medverka till denna
stads förkofran.
Sedan jag nu anfört några af de hufvudsakligaste skälen för
denna jernvägs-förbindelses snara fullbordande, torde jag få anföra
en del af hvad Kgl. JernvägsKommitén uti denna fråga yttrar: så
säger Kommitén sid. 91. »En sådan förbindelse emellan hufvudsta-
»den med 100.000 invånare och Upsala stad med nära 10,000,
»hvilka ömsesidigt hafva behof af en liflig kommunikation sins-
»emellan, kan ej annat än åstadkomma den måhända största passa-
»geraretrafik, som på någon lika lång jernväg i Sverige upkommer;
»Genom de manga vägar, sorn från flera sidor leda till Upsala
»och äfven från den östra delen af Stockholms län träffa samma
»linie vid Rotebro oell Norrsunda samt flera ställen, måste denna
»traflk dessutom väsendtligen ökas.» — och sid. 96: »Att stam-
»banan i nordlig rigtning från hufvudstaden med förslå må kunna
»komma till utförande, är säkerligen ett mål, dit icke allenast huf-
»vudstaden och de norra provinserna, utan hela landet hoppas hin -
»na, och om Staten, i anseende till de betydande jernvägsbyggna-
»der, som redan blifvit påbörjade och väl i första rummet böra ut-
»föras, saknar medel att snart bygga denna bana, så synes det vara
Den 1 December f. m.
I
»alla skäl att understödja de bemödanden, som från ett privat bo-
»lags sida nu erbjuda sig för påbörjande och verkställighet af detta
»för det allmänna gagnande arbete.
»Kommitén får derföre i underd. tillstyrka, att sökandenas
»underd. anhållan af Eders Kongl. Majit måtte bifallas, och nådig
»framställning till R St. göras derom, att Staten mätte, med den af
»sökandena begärda räntegaranti. understödja deras tillämnade löre-
»tag, så mycket hellre, som ifrågavarande jernväg, efter Kommiténs
»underd. tanke, är ibland dem, hvilka genom blifvande trafik sanno-
»likt komma att gälda derpå nedlagda kostnader, hvarigenom Sta-
»tens risk, till följd af en, till det belopp sökandena föreslagit,
»lemnad räntegaranti, icke synes böra blifva synnerlig stor».
Af allt, hvad jag nu anfört, torde inses den ofantliga fördel,
som skulle tillskyndas Hufvudstaden, Upsala, större delen af Stock¬
holms och Upsala län samt hela norra Sverige, om en Stockholm-
Upsala jernbana snart kunde anläggas; jag öfvergår nu derföre och
beder att få anvisa sättet, hvarpå detta lämpligast under nuvaride
förhållanden torde kunna ske. Men derförinnan får jag bedja sö¬
dra Sveriges representanter, att ej förundra sig öfver norra Sveriges
representanters sträfvanden, att till denna betydliga del af Rikets
utveckling erhålla nutidens kraftigaste bistånd — jernvägar —, och
att ej med ordet »lokalintresse» söka afböja desamma, utan, trofast
räckande handen, med oss ingå uti en noggrann pröfning af hvad
som är bäst och gagneligt för vårt gemensamma mål — fosterlan¬
dets bästa! — Måtte man ihågkomma, att norra Sverige nu san¬
nolikt står färdigt att rösta för betydliga anslag till fullbordande
och fortsättande af det inom södra Sverige updragna jernvägsnätet,
— och måtte äfven ihågkommas att för norra Sveriges jernvägar
ej begäres millioner, utan endast obetydligheter — ja endast några
smulor från den rike mannens bord!
Sedan K. Jernvägs-Komitéen granskat det på Upsala stads
bekostnad uprättade kostnadsförslaget för Stockholm-Upsala-jern-
vägens anläggande, har Komitéen uptagit kostnaden till 5,004,867
rdr rint. Att erhålla hela denna summa genom aktieteckning inom
Riket, torde vara mindre tänkbart, roen om Staten lemnade 4 proc.
ränta å detta belopp, så kunde bolaget uptaga ett amorteringslån
och genom aktieteckning endast behöfva fylla återstoden. Hvar och
en måste således finna, det räntegarantien ej begäres för att till¬
försäkra aktie egarne ränta å af dem inbetalte medel, utan endast
för att möjliggöra låns uptagande och företagets lyckliga fullbor¬
dande, — den enskildte aktie-egaren riskerar, åtminstone till en
början, räntan på af honom inbetaldte medel.
Då jag redan uti April månad d. å. utarbetade en probabili-
tetskalkyl öfver sannolika inkomsten af trafiken på nu ifrågasatta
jernbana, så skall jag hafva äran aflemna densamma till det R. Stis
Utskott, dit denna min motion varder remitterad, och vill jag der¬
före nu endast nämna, att denna kalkyl blifvit uprättad på grund
af från Hushålls-Nämnder, Kronofogdar, Magistraten, Hrr Hand¬
lande och enskildte lemnade uplysuingar. Af denna kalkyl inhem-
tas: att sedan 117,500 rdr blifvit afdragne för sjötransporten, samt
8
Den 1 December f. m.
232.500 rdr för drift- och underhållskostnad, återstå, genast efter
jernvägens öpnande, 228,200 rdr eller 4,56 proc. på anläggnings¬
kostnaden. och, sedan den uti kalkylen supponerade ökningen in¬
gått, 300,000 rdr eller 6 proc. på nämnde kostnad, allt för år räknadt.
Att denna beräkning i intet hänseende är för hög, gifver er¬
farenheten i dylika fall vid handen.
Södra Stambanan har från d. 1 Okt. 1858 t. o. m. Sept. 1859
inbringat 220,556 rdr. Och då nu denna bana, som har en längd
af 5 mil, med en banraijon af 29 qv.mil och en befolkning af
6,600 personer på qv.milen samt Malmö med 1 5,800 invån. till
ändpunkt, inbringat 226,556 rdr, så skulle Stockholm-Upsala-bauan
af 6 mils längd med 35 qv.mils banraijon, 2,100 personer på
qv.milen, och Stockholm med 10 1,500 personer till ena ändpunk¬
ten, inbringa årligen 670,674 rdr. I kalkylen är den uptagen,
genast efter banans öpnande, och då deruti inbegripes de 117.500
rdr, som sedan får afdragas för sjötransporten, till endast 578,172
rdr, och först sedan trafiken ökats, till 650,000 rdr, allt rmt.
Drift- och underhållskostnaden utvisar för södra stambanan en sum¬
ma af 205,181 rdr, och skulle således för Stockholm-Upsala-banan
blifva 246,222rdr, hvaremot den uti kalkylen blifvit? beräknad till
232.500 rdr; men dels har denna summa, fördelad per mil, visat
sig vara tillräcklig vid Gefle-Fahlu-banan och dels måste driftkost¬
naden blifva större vid en bana, som, lika med södra stambanan,
är meningen att utsträcka.
Statens risk vid att lemna den äskade räntegarantien torde
således kunna antagas blifva ringa, om ens någon. Det är endast
under bygnadstiden eller under omkr. 3 år, som Staten behöfde
utgifva räntegarantien med tillsammans högst 600,000 rdr, eller
200,000 rdr årligen; och torde, till denna summas fyllande, i fö¬
sta hand kunna anslås den behållning, Statens redan öpnade stam¬
banor lemna; — det vore ju för södra Sverige ett tillfälle, att på
något vis uttrycka sin erkänsla till norra Sverige för dess bered¬
villighet att skaffa dem deras betydliga jern vägs-anläggningar.
Af en och annan har jag hört den farhågan yttras, att bola¬
get begär räntegaranti, endast för att kunna indraga utländingar
med i bolaget. Detta är ett fullkomligt misstag, ty endast för att,
utan utländska kapitalers anlitande för mera än hvad till ifrån
utlandet behöflig materiels upköpande är behöfligt, kunna anskaffa
medel till företagets fullbordande, är det som räntegarantien be-
gäres; och kan som bevis derföre nämnas, att bolaget från Eng¬
land erhållit anbud om byggandet af jernvägen och tagande af
aktier till 2/3delar af anläggningskostnaden, samt att bolaget ej
har velat fatta denfinitivt beslut i frågan förr än det får se om
dess nu gjorda begäran om räntegaranti af Ständerna bifalles, eme¬
dan i så fall det Engelska anbudet ej kan ifrågakomma att antagas.
Vidare har jag hört framkastade förutsättningar, dels att, »om
Staten äfven lemnade räntegaranti, det ändå ingenting skulle blifva
utaf med byggandet af jernvägen», och dels »att Staten inom kort
kommer att bygga denna jernväg, samt detta då med större bespa¬
ring än om enskildt bolag nu skulle göra det». — Hvad första an¬
Den 1 December f. m.
9
märkningen beträffar, så skulle detta endast kunna blifva förhållan¬
det, för så vidt bolaget ej lyckas erhålla lån mot af Staten garan¬
terad ränta, hvilket väl ingen på allvar kan tro behöfver befaras;
men skulle mot förmodan så blifva, — hvad värre då, än att dea
enskildte aktie-egaren gjorde förlust på det af honom inbetalte be¬
loppet och Statens risk blefve ingen; — ett tydligt bevis på
att ortens invånare äro färdiga riskera upoffringar för den af
dem så vigtigt ansedda jernvägens åstadkommande. Beträffande
åter den andra förutsättningen, så hafva vi sett, att Gefle-Fahlu-
bolagets bana, under i allo missgynnande omständigheter, blifvit
till allmän belåtenhet och lör en billig kostnad färdigbygd; hvartill
kommer, att det med säkerhet kan antagas, det ett enskildt bolag,
för banans anläggande, får kostnadsfritt uplåten en stor del jord,
som, derest Stalén bygger banan, måste ganska dyrt exproprieras.
Bolaget föreslog och begärde, att dess underd. anhållan om
Nåd. Propos. till It. St:r, bland annat 4 proc. räntegaranti på hela
anläggningskostnaden, med rättighet för Staten i så fall få lösa
banan mot de vilkor, jag här nedan skall hafva äran föreslå, eller
mot erläggande af hela anläggningskostnaden med 6 proe. förhöj¬
ning, om lösningen sker under de lörsta 5 åren, och med 4 proc.
förhöjning under derpå följande 5 år; att dessa vilkor ej kunna
anses annat än högst billiga, synes derutaf, att K. JernvägsKomi-
téen, sid. 40, säger: »Slutligen torde Staten alltid böra förbehålla
sig, att när som helst få inlösa dylika banor, efter värdering af
byggnaden, med tillägg af högst 25 proc. derutöfver af värderings-
suminan».
Med anledning af allt, hvad jag här ofvan anfört, får jag derföre
nu vördsammeligen föreslå och anhålla, att B. St:r måtte besluta:
A) att det bolag, som bildat sig för anläggande af jern-
vägsförbindelse emellan Stockholm och Upsala, uti den
af K. M. vid sedtiaste Riksmöte Nådigst föreslagna rigt-
ning, tillförsäkras 4 proc. årlig räntegaranti ä den till
ett belopp af 5,004,867 rdr rmt beräknade anläggnings¬
kostnaden, mot nedannämnde vilkor och förbindelser:
1 :o) att bolaget eger uptaga ett amorteringslån, mot¬
svarande den af Staten lemnade räntegarantien;
2:o) att bolaget tecknar sig minst för skillnaden
emellan förutnämnde låuesumma och anläggningskost¬
naden ;
3:o) att aktieegarne först inbetala hälften af nämnde
skillnad;
4:o) att derefter lånet mot den af Slaten garante¬
rade räntan får uptagas, hvarefter aktieegarne inbetala
hvad af dess återstående teckningsbelopp kan finnas
behöfligt att för bolagets räkning använda;
5:o) att å hela den erhållna lånesummah beräknas
1 proc. årligen till kapitalafbetalning;
6:o) att af hvarje års nettobehållning för trafiken
först afgår hvad som erfordras till ränta och amortering
af lånet;
10
Den 1 11 eoamber f. m.
7:o) att derefter återstoden af nämnde behållning
utdelas till aktieegarue;
8:o) att då aktieegarne erhålla 6 proc. å af dem
inbetalte medel, öfverskottet af den årliga behållningen
skall användas: ‘/3del till ytterligare amortering af lå¬
net och 2/3delar till utdelning på aktieegarne;
9:o) att Statens räntegaranti ttphör, så snart lånet
är till fullo betald t;
10:o) att bolaget förbinder sig anlägga jernvägen
efter upgjorda och af K. M. godkända ritningar uti
den för Statens jernbanor och enkel bana bestämda
spårvidd; och
liro) att Staten erhåller rättighet lösa banan, när
den det vill, root erläggande af hela anläggnings¬
kostnaden med 6 proc. förhöjning, om banan löses
under de första feni åren efter den dag, då densamma
till hela dess längd blifvit för trafiken öpnad, och med
i proc. förhöjning, om den löses under derpå följande
fem åren, samt derefter utan förhöjning; hvarjemte,
derest nettobehållningen af trafiken på jernvägen ej
lemnat aktieegarne 5 proc. årlig ränta å af dem in¬
betalte medel, Staten erlägger fyllnaden uti dessa 5
proc.
B) att bolaget erhåller samma skattefrihet, som blifvit be¬
viljad Köping-Hults och Fahlu-Gefle jernvägs-, Götha
kanals och andra dylika bolag; och
C) att bolaget beviljas samma rättigheter, som uti § 151,
punkt. 12 af 1853 och 1854 årens Regkte för 11.
St:rs Riksg.Kont., blifvit Fahlu-Gefle jern vägs-bolaget
lemnade.
Då jag nu vördsammast anhåller, att denna min motion måtte
blifva till vederbörligt Utskott remitterad samt de öfriga Stånden
delgifven, — för hvilket ändamål jag härjemte får öfverlemna det
i grundlagen bestämda antal exemplar —, vågar jag än en gång
uttala den förhoppningen, att R. St:r måtte behjerta alla för han¬
den varande förhållanden och omständigheter, som till sakens af¬
görande kunna lända, och ej så omhulda södra Sveriges intressen,
att det norra Sveriges derigenom blifva styfmoderligt behandlade.
Sannt är yttradt: »Man bör aldrig så klappa det hvita barnet, att
man glömmar det svarta.»
Hr Wästfelt, Nils; Den nu föredragna motionen är i
alla delar så väl utförd, att jag har ingenting deremot att anmärka.
Motionären yttrar endast i sitt anförande, att de norra orterna äro
stjufmoderligt behandlade jemförelsevis med de södra; jag var vis¬
serligen en bland dem, som förordade, jernvägens dragande norr om
Mälaren, men sedan en gång ett beslut blifvit fattadt, så instäm¬
mer äfven jag deruti, att den södra banan skall fullföljas. Jag
gillar fullkomligt Regeringens beslut att ej bevilja några anslag till
Den 1 Dece mber f. m
11
enakilta företag. Statens finanser äro i sådant skick för närv:de,
att ett sådant tillstädjande vore i aldra högsta grad oriktigt.
Talaren afbröts här af H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., som er¬
inrade. att endast den af Gr. Taube nyss väckte motionen nu vore
föremål för föredragningen.
Hr Wästfelt: Efter den uplysning, jag af Hr Gr:n o.
Landtm, inhemtat, har jag ingenting vidare att tillägga.
Sedan H. Exc. i ani. häraf förklarat, att derest Hr Wästfelt
vore sinnad att väcka någon motion, han skulle i sin ordning
blifva dertill upropad; framställdes och bifölls propos. å remiss af
Gr. Taubes motion till StatsUtsk:t och densammas kommunicerande
med de öfriga RiksStm.
Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm, upläste två så ly¬
dande motioner:
l:o.
Hå, ur Statsekonomisk synpunkt sedt, det omöjligen kan vara
någon fosterlandsväns mening, att förhindra landets modernäring,
jordbruket, på förmånligaste sätt använda dess alster, derest nemi.
detta icke sker till skada för landets intressen i allmänhet, och då
otvifvelaktigt bränvinsbränning så till vida utgör en förädling af
råvara, som bränvinet är ojemförligt mycket lättare och billigare
att transportera, än spanmål och potates; hvartill kommer, att dran-
ken, hvilken alltid med säkerhet bör utgöra vinsten af bränneri-
handteringen, förtärd af gödkreatur, lemnar ett. ypperligt kött och
den mustigaste gödsel, hvilken sednare är af stor vigt för jord¬
bruket, så bör, enl. min åsigt, ur sannt nationelt intresse önskas,
att Sverige skall bränna betydligt med bränvin, men konsummera
deraf så litet, som möjligt.
Flera land i Europa, såsom t. ex. Preussen, Holland och Dan¬
mark. hafva långt före detta insett fördelen af ett slikt förfarande. —
De hafva, med berömlig månhet om sitt lands finanser, sökt på
allt sätt underlätta bränvinsbränningen. men på samma gång sökt
åstadkomma utförsel af den skadliga varan, medelst s. k. dravback,
upgående till samma belopp som skatten.
Sålunda har Preussen årligen utfört många milhr kannor sprit
till Westindien, Australien in. fl. länder, ja t. o. m. något till
England, der dock tullen å denna vara är så hög, att den gränsar
till förbud. På så sätt har Preussen årligen fått så betydliga par¬
tier med silfver.
Vi Svenskar hafva, tyvärr, inslagit en annan väg och följderna
af vår moderna, enl. min tanke, allt för litet fosterländska tull¬
lagstiftning hafva icke dröjt, att visa sig. — I st. f. att, likt
Preussen, skaffa oss silfver för bränvin, hafva vi skaffat oss brän¬
vin för silfver. — Detta låter otroligt, men är dock sannt. Brän¬
vinsbränningen har blifvit belagd med ännu högre skatt, under det
förbudet mot införsel af blända drycker, tillverkade af säd och
12 De u 1 December f. m.
potates, är vordet borttaget. — Samtidigt härmed, har man arran¬
gerat tullfri införsel af spanmål, hvaribland äfven af mjöl. —
Detta sednare har föranledt en högst betydlig införsel af Ryssmjöl,
hvaraf bokstafligen handt, att man i Sverige supit up sitt silfver,
ty detta har gått direkte till Ryssland i det nyss omnämnda mjö¬
lets ställe.
Som de fakta, jag nu upgifvit, omöjligen till riktigheten kunna
bestridas, vågar jag tillförse mig IiiksStms bifall, då jag nu går
att vördsamt föreslå:
l:o) att en utförselspremie å inom landet bevisligen tillver¬
kad sprit och bränvin må bestämmas, lika hög, som den
skatt, hvilken R. St:r, vid denna Riksdag, komma att
pålägga bränvinsbränningen, så att nemi. bränvinsbrän-
uaren må återfå hela den af honom för slik tillverkning
erlagda skatt, så snart han styrkt, att bränvinet blifvit
å utländsk ort levereradt; oell
2:o) att införselstullen å alla slags spritdrycker må förhöjas,
icke allenast i samma proportion, som skatten för in¬
hemsk tillverkning af bränvin och sprit kan varda vid
denna Riksdag förhöjd, utan ock med tjugufem öre pr
kanna enl. sexgradig beräkning derutöfver.
Erkännande helt öppet, att jag långt heldre skulle väckt mo¬
tion om förbud mot införsel at' ifråga vide varor, hvilka, enl. mitt
förmenande, aldrig bordt blifva tillåtne till införsel, får jag lika
öppet bekänna, att den af mig nu föreslagne förhöjda tull å sprit¬
drycker blifvit så lågt, ja alldeles för lågt tilltagen, på det min
motion må kunna påräkna framgång äfven hos dem, hvilka, för¬
underligt nog, stundom synas månare om de utländska bränvins-
brännarnes, än om våra egne producenters intressen.
2:o.
Het Svenska NummerLotteriet, har för flera år sedan uphört.
Att förbudet emot alla slags lottospel i Sverige strängt tillämpas,
har ock nyligen visat sig, då en stackars Magiker här i Stockholm
i dessa dagar blifvit fälld till betydliga böter, enär han, för att
göra sina trollkonster ännu smakligare, vid hvarje representation
bortspelade en gammal dålig häst.
Delta allt är förträffligt; men, på samma gång man sålunda
sörjt för, att något lottospel inom landet icke kan drifvas, har man
uraktlåtit att, så vidt görligt är, förhindra Svenska spelare ifrån,
att med desto större ifver begagna sig af de utländska mångtaliga
lotterierna. Att fullkomligt hindra detta, är naturligtvis omöjligt;
men gifvet är ock, att, skall folk årligen bortspela stora summor,
så är det vida bättre, om de stadna här i landet, än att vårt silfver,
på grund af en slik olycklig passion, går ur landet.
För fosterlandsvännen måste det följaktligen vara en upgift,
att söka lägga hinder i vägen för detta ännu skadligare spel, nemi.
det på utländska lotterier.
Detta kan, så vidt jag förstår, icke ske på annat sätt, än att
svårigheter läggas för de i Sverige utkommande tidningar, att i
deras spalter intaga annonser om utländska lotterier.
I)en 1 December f. m.
13
Jag får således vördsamt föreslå:
att en särskild stämpel må beslutas för de tidningar,
hvilka vilja intaga annonser om utländska lotterier,
samt att stämpelafgiften för slika tidningar må blifva
dubbelt större, än den stämpelafgift, som nu eger rum,
och hvilken sednare mindre afgift således torde bibe¬
hållas endast för de tidningar, hvilka afsäga sig rättig¬
heten att annonsera om utländska lotterier.
Dessa motioner blefvo till Bevilln.Utskit remitterade.
Hr Printzenskjöld, Carl, upläste följande motion:
Då K. KammarRätten afgaf det underd. förslag tjll reorgani¬
sation af detta embetsverk, som sedermera låg till grund för K.
M:s i samma ämne gjorda nåd framställning till R. sednast för¬
samlade St:r, och hvilken framställning af Ständerna äfven hufvud¬
sakligen gillades, så blef den tjensteman, som af hela personalen
inom K. KammarBätten, ledamöterne icke ens undantagne, har den
trägnaste och mest ansvarsfulla befattningen, nemi. Advokatfiskaleu,
icke blott, hvad beträffar arbetsbiträdet åt honom, utan äfven i
afs:de på de löneförmåner, han borde erhålla, i högsta grad van¬
lottad, och, jag säger det rent ut. orättvist behandlad. Ty på
samma gång man indrog vice Advokatfiskalsplatsen, hvarigenom hela
tungan af alla de vigtigare göromål, som tillhöra Advokatfiskals-
kontoret, skulle ensamt falla på kontorets föreståndare, Advokatfi¬
skal, föreslog man minskning af dennes sportler med */6 samt
åt honom en lön på stat, som till beloppet understeg de löner,
andra KontorsChefer inom K. KammarBätten ansågos böra åtnjuta,
ehuru Advokatfiskalen hade i fråga om löneförmåner bordt, jemfö¬
relsevis emellan KontorsCheferna, ställas främst och t. o. m. gå i
bredd med embetsverkets egna ledamöter.
Jag uttalar denna åsigt i stöd af sjelfförvärfvad erfarenhet, ty
jag har i 23 år förestått K. KammarKättens Advokatfiskals-embete
och sedan 2:ne år tillbaka bekliidt en ledamotsplats derstädes. Min
rättskänsla upmanar mig derföre att, i hvad på mig ankommer,
söka afhjelpa den orättvisa, hvarför ifrågavule tjensteman, vid sed-
naste lönereglering inom K. KammarBätten, sålunda varit föremål;
och det är i följd häraf, sora jag härmedelst vördsamt föreslår,
att nuv:de lön på stat för K. KammarRättens Advo¬
katfiskal måtte förhöjas med Ett tusen r:dr eller till
4,000 r:dr r:mt, såsom det minsta lönebelopp, hvarmed
denna tjensteman kan vara belåten, då de honom ålig¬
gande många och olikartade göromål, hvilka i sednare
tider blifvit i hög grad förökade, så uteslutande taga
hans tid och hans krafter i anspråk, att han saknar
all möjlighet, att på enskild väg kunna förskaffa sig
ens det ringaste bidrag till sitt uppehälle och sportlerna
i hans tjenst äro allt för osäkra och obetydliga, för att
de böra tagas i någon slags beräkning.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk:t anhålles.
Remitterades till StatsUtsk:t.
14
i) en l December f. m
Hr Oxehufvud, Anders Rolf, afgaf en motion af följande
innehåll:
Med förundran har jag hört, att ingen röst höjt sig för spar¬
samhet, hvad jeruvägsanläggn ingen vidkommer. Jag vågar alltså
höja min, den må nu blifva den ropandes röst i öknen eller ej.
Vid förra Riksdagen viicktes på detta rum en motion, hvars
underkännande jag intet annat kan än beklaga. Vi hade genom
dess antagande sannolikt förekommit, att flera milhr gått ur landet.
Gr. A. Rosen föreslog då, att R. St.:r skulle anslå 500,000 rdrs
lån för den, som ville anlägga mekanisk verkstad för förfärdigande
af lokomotiver och rails. Månne icke landet- vunnit, om vi nu, i
st. f. att köpa alla dessa materialier från England, hade fått dem
inom Riket? Det iir ännu tid, och jag får vördsammeligen föreslå,
att R. St:r måtte anvisa eli summa af 500,000 r:dr
r:mt, för att utlemnas såsom lån till den, hvilken vill
åtaga sig tillverka sagde materialier till lika billiga
priser, som betalas för de utifrån införda, och derjemte
erbjuda nöjaktige garantier för ett sådant antagandes
fullgörande.
Jag har af en allmänt aktad och känd fabriksegare erhållit
den uplysning, att han hos Ofverste Ericson gjort förslag, att för¬
ändra sin mekaniska verkstad till endast förfärdigande af lokomo¬
tiver, så vida han kunde få någon garanti att de sedan antogos i
st. f. de Engelska; Hr Ericson kunde då icke gifva annat svar
än i allmänna ordalag att, om de blifva lika bra som de Engelska,
så skulle hail visst icke motsätta sig deras antagande. Men om
riktigheten i detta svar erkännes, så torde det tillika böra medgif-
vas, att det vore klokt af Staten att, serdeles under nu vale peu-
ningeförhållande, i någon mån underlätta den inhemska företagsam¬
heten i täflan med utlandet; eller vore det icke skäl, att med up-
offring af några 100,000 r:dr, få flera milhr att stanna inom lan¬
det och således uphjelpa och upmuntra vår egen industri?
Låt vara att dessa Engelska rails äro hårdare och mindre dyra
än våra; den odisputabla fördelen är dock, att våra kunna, sedan
de blifvit utslitna, omsmidas, då de andra duga till intet.
Af de 25,000,000, enl. K. M:s Nåd. Propos., skall ju nu åter¬
igen 8 å 9 milhr utkastas till Englaud; hvarföre ej då söka hejda
detta?
Likaväl, som vi nu vid våra verkstäder kunna mäta oss med
hela Europa, hvad ångbåtsmaskiners förfärdigande vidkommer, lika¬
väl skulle vi kunna innan kort göra det med lokomotivers och
rails.
Och får jag vördsamligen anhålla om detta mitt anförandes
inlemnande till StatsUtsk:t.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm, väckte
följande motion:
Den 1 December f. m.
15
Att allmänna vägarnes rödjande och underhållande väl är en
af ålder den oprivilegierade jordegendomen allena åliggande skyl¬
dighet, men som rättvisligen borde antingen fördelas på alla skatt¬
skyldige personer, eller ock bekostas af dem som begagna vägen,
torde vara obestridligt. — Min mening är likväl icke, att nu for¬
dra en så genomgripande förändring, utan vill jag blott yrka, att
detta ej obetydliga onus måtte blifva underlättadt derigenom, att
grunden för vägdelning förändrades och förenklades. — Efter nu
gällande författmr sker denna vägdelning häradsvis, hvarigenom
många olägenheter upstå, hvilka
1:0, öka kostnaden vid utförandet, derigenom att endast en
mindre del af de väghållningsskyldige då kunna få sina vägstycken
på egna ägor eller i närheten deraf, utan på mer eller mindre
långa afstånd derifrån, stundom flera mil från egna hem, då således
mycken dyrbar tid onödigtvis förspilles på de långa resorna fram
och åter, samt foder till dragarne m. m. förslösas, hvarjemte äfven
ofta stridigheter och rättegångar upstå emellan jordegare och viig-
hållningsskyldige, ang:de rättigheten att taga nödige materialier till
vägens grusning der de tjenligaste finnas och med minsta tidspillan
stå att få, samt stundpm äfven hvar jord och sten, som vid väg-
dikenas upgräfning eller uprensning uptagas, skall få läggas;
2:o, minska intresset för vägens hållande i godt skick, enär
det stycke deraf, som blifvit hvar och en i detta afs:de tilldeladt,
icke alltid, snarare sällan tillhör den väg han dagligen begagnar,
utan oftast tvärtom är så beläget, att han sällan, kanhända aldrig,
deraf kan draga någon direkt fördel, och han dessutom icke är i
tillfälle, att, då någon bristfällighet derå upstår, genast få känne¬
dom derom, och kunna afhjelpa den så snart som möjligt, hvilket
då alltid aflöper med minsta kostnad; samt
3:o, försvårar indelningen af vägstyckena, när nya vägar, ge¬
nom vederb:de myndigheters beslut, förklaras vara för den allmänna
rörelsen nödvändiga, och hvilkas anläggning således skall på de
väghållningsskyldige fördelas. När denna fördelning sker häradsvis,
måste då antingen ny delning ske af alla allmänna vägar i hela
häradet, hvilket är förenadt med mycken kostnad och tidsutdrägt,
eller ock den nya vägen särskildt indelas, då olägenheten af det
långa afståndet biifver för de flesta svårare än förut.
Dessa olägenheter skulle efter min tanka till större delen und¬
vikas, om vägdelningen skedde inom mindre distrikter. Derigenom
skulle hvar och en väghållningsskyIdig få sitt vägstycke sig när¬
mare, och kostnaden för underhållet blefve mindre och tillsynen
lättare, — interesset för god väg blefve större, och nya vägdel-
ningar lättare verkställdes. Emot detta kan man visserligen an¬
föra, att ojemnheten i bördan kunde blifva mycket stor, distrikterna
emellan, och möjligen så stor för ett eller annat deraf, att det ej
skulle kunna utgöra desamma, då andra deremot skulle kunna blifva
alldeles befriade derifrån.
Sådant skulle visserligen kunna hända, men först och främst
är bördan redan nu mycket ojemnt fördelad, häraderna emellan,
hvilket är lika orättvist, och för det andra kunde och borde denna
16
Ilen 1 December f. m.
ojemnhet, om den på ett eller annat ställe blefve alltför betungande,
lindras och underlättas genom bidrag af allmänna medel, i likhet
med hvad som nu eger rum i afs:de å Skollärares aflönande, kyr¬
kors nybyggnad, och flera andra kommunala åligganden, och hvad
det tredje fallet beträffar, anser jag det icke vara obilligt, att om
en eller annan mindre del af landet skulle finnas, som icke är ge¬
nomskuren af någon allmän väg, hvilket förutsätter att den har ett
mycket afskiljdt läge, är föga bebodd och föga bördig, den då ge¬
nom detta delningssätt blir befriad från deltagande i de allmänna
vägarnes underhåll, helst den då har vidsträckta utfartsvägar att
rödja och hålla vid makt, för att kunna framkomma till de nuv:de
allmänna vägarna, och deraf draga någon fördel.
Jag får derföre föreslå följande:
l:o) Att indelning af allmänna vägar sker socknevis;
.2:0) Att det skall åligga hvar och en jordegare, att rödja
och underhålla alla de allmänna vägar, som genomlöpa
hans ägor, emot åtnjutande af ersättning efter värdering
af de jordegare inom socknen, som icke kunnat få sina
vägstycken sig tilldelade på egna ägor för den del af
vägstycket, som öfverskjuter hvad som vid vägdelningen
utgör hans egen andel, hörandes, vid vägens taxering,
fördelen att få sitt vägstycke på egna ägor, tagas i
beräkning;
3:o) Att om någon socken skulle genom detta delningssätt
blifva utöfver billighet betungad med vägauläggning
och underhållning, skall den, då sådant blifvit veder¬
börligen undersökt och bestyrkt, erhålla nödigt under¬
stöd, hvilket utgår af allmänna medel, eller fördelas på
häradet.
Om remiss häraf till Lag- och Allm. Besv.Utsk:t anhålles
vördsamligen.
Remitterades till LagUtsk:t.
Hr Silfverstolpe, David Ludvig, upläste en motion af
följande lydelse:
Bland personer, sora, både genom blixtrande genialitet och ett
rastlöst nit för sitt yrke, tillvunnit sig en väl förtjent ryktbarhet,
intog frami. ÖfverDirektören Sven Adolph Norling ett urmärkt
rum. Hans verksamhet vid ordnandet af Veterinär-undervisningen
i vårt land lemnar ett bevis uppå, huru en kraftfull och uplyst
vilja segrande kan gå ur striden emot knappa penningetillgångar
och ett hos allmänheten ännu icke vaknadt intresse för en ny in¬
rättning. De framsteg, Veterinär-vetenskapen hos oss under de
sednare tiotal år vunnit, var det mål Norling sökte, och af hvars
ernående största förtjensten med skäl kan tillerkännas honom. —
Norling delade det snillrike män icke sällan vidlådande felet: att
icke kunna samla förmögenhet. Hans efterlemnade bo företer be¬
viset derpå.
Af
Den 1 December f. ni
17
Af Norlings 4 efterlefvande barn, en son och frenne döttrar,
finnes ännu den äldsta dottren, M:ll Louise Norling oförsörjd. Det
är för henne, den utmärkte mannens ålderdomsstöd och vårdarinna,
jag tager mig friheten föreslå
en årlig pension af Fyra Hundrade R:dr R:mt, gläd¬
jande mig af hoppet, att R. Högh St:r, såsom ett er¬
kännande af fadrens förtjenster, bevilja dottren den¬
samma.
Om remiss af denna motion till StatsUtskrt har jag äran an¬
hålla.
Remitterades till StatsUtskrt.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, upläste följande motion:
En blick på vexlingarne i Riksbankens metalliska fond skall
visa, att allt sedan 183 4 års realisation, eller i fulla 25 år, med
få undantag förefunnits en betänklig benägenhet hos de ädla me¬
tallerna att strömma utrikes. Detta beklagansvärda förhållande har
i verkligheten varit vida mera jemnt fortfarande, än hvad af Ban¬
kens redogörelser synes; ty äfven under de år, då dessa uptaga en
förhöjning i det metalliska förrådet, skall man oftast finna, att en
sådan skenbar förbättring endast härflutit från indragandet af stora
utländska lån, lrufvudsakligast genom hypotheks-föreningarne. Dessa
från utlandet lånade penningar hafva genom silfver- eller vexelköp
kommit att någon tid inräknas bland Bankens metalliska kassa
och upväckt den glada förhoppning, att en förmånlig handel ökat
vår rikedom, men deras hastiga försvinnande har fulleligen ådaga¬
lagt, huru föga grundad denna föreställning varit.
Fyra år tillbaka, eller vid slutet af år 1855, hade sällsynt
gynsamma förhållanden upbringat Bankens metalliska fond ända
till 52 mill. rint. Af dessa äro redan 37 mill. försvunna, oaktadt
under samma tid en minst lika stor summa blifvit indragen en¬
samt genom Statens eller hypotheks-föreningarnes lån, så att den
uppenbara förlusten under dessa fyra år torde kunna upskattas till
några och 70 mill. Jag vill dock ej fästa mig härvid; på några
ovanligt lyckliga år följde några särdeles missgynnande; må de båda
lemnäs ur räkningen. Af förhållandet under en dylik kortare tid
kan ingen tillförlitlig slutsats dragas, utan måste undersökningarne
omfatta en längre tiderymd, om något derpå skall kunna byggas.
Bankens guld- och silfvertillgång utgjorde d. 1 Okt. 1834,
eller vid realisationen, förvandlad i rmt, 26,300,000 rdr. Den
upgår nu till omkr. 15*/j mill., och har således sedan dess under¬
gått en förminskning af nära 11 mill. Af dessa 11 mill. torde
likväl omkr. 4 vara inom Riket spridda i form af mynt, och de
öfriga 7 förmodas i det närmaste motsvara den summa, som utgått
till Finland för inlösen af Bankens der utelöpande sedlar. Ställ¬
ningen skulle följaktligen kunna anses såsom temligen oförändrad,
om ej en närmare undersökning tydligen ådagalade ett motsatt
förhållande.
H. II. 2
18
Den 1 December f. m,
En gifven följd af de ädla metallernas allmänna gångbarhet
såsom varumätare är, att de sjelfmant inflyta, när handeln med
utlandet varit förmånlig, men äfven, att de i motsatt fall ieke
kunna hindras att utströmma. Banko- och kredit-lagstiftning må
vara aldrig så utmärkta, de skola dock icke förmå qvarhålla pen¬
ningen i landet, så länge förhållandet mellan import och export år
efter år, under en längre tidföljd, äro ogynsamma. Hvad som ej
betäckes genom andra varuvärden, måste i sista hand betalas med
metallisk valuta, och denna kan, under dylika förhållanden, ej för¬
stärkas annorlunda, än genom lån, i brist på varor att lemna i
utbyte. Dessa äro alltför väl kända sanningar, att jag skulle be¬
höfva vidare desamma utveckla.
Det är visserligen sannt, att till utrönandet af hurudant för¬
hållandet mellan in- och utförsel i verkligheten varit hos oss, kunna
de af Tullverket eller KommerseCoIl. upgjorda, om än aldrig så
omsorgsfulla, beräkningar icke gifva någon tillförlitlig ledning
Vanligen anses året godt, när dessa beräkningar uptaga utförseln
till högre belopp än införseln, men flerfaldiga omständigheter kunna
göra dessa beräkningar, i hög grad vilseledande. En annan, vida
tillförlitligare mätare på den vinst eller förlust, som genom han¬
deln tillskyndats landet, är att finna i de ädla metallernas till- eller
aftagande. — I Sverige, der dessa metaller till så ringa belopp
inom landet frambringas, der så obetydligt guld och silfver är
spridt i form af mynt, och der hela återstoden af det till utbyte
afsedda förrådet finnes på ett ställe samladt hos Riksbanken, kan
dennas metalliska fond, säkrare än i andra länder, anses såsom den
barometer, som utvisar vår financiella ställnings stigande eller sjun¬
kande i förhållande till utlandet. Siffror måste dock varsamt be¬
handlas; så äfven här, då man lätt kunde inledas på villovägar,
om man ej noga undersökte, huru stor del af den metalliska va¬
lutan i Bankens hvalf är landets verkliga egendom, och huru
mycket deraf endast är länegods.
Det torde få antagas, såsom allmänt bekant, att vi sedan rea¬
lisationen skuldsatt oss till utlandet för ganska betydliga belopp.
Huru stora dessa i närvarande stund äro, lärer ej vara möjligt att
bestämma, och detta gör föga till saken, då några få kända siffror
torde vara tillräckligt betecknande för vår hushållning.
Hypotheks-föreningarnes indragande af utländska penningar bör¬
jade år 1835. Deras sammanlagda återstående skuld till utlandet
upgick, enligt tillförlitlig underrättelse, vid slutet af år 1858 till
rdr rmt 60,000,000.
Jeruvägslånet utgör nu „ „ 20,000,000.
Statslånefondens återstående skuld „ 8,800,000.
Summa rdr rmt 88,800,000.
Dessa 88,800,000 rdr må nu antagas såsom den siffra,
hvarmed vi sedan realisationen skuldsatt oss till utlandet, ehuru
det ej lärer för någon vara obekant, att den i verkligheten är
vida betydligare. — Frågas nu: hvart hafva dessa många millioner
tagit vägen ? — Att de icke finnas qvar i landet, är uppenbart,
efter Riksbanken för närv:de på siu höjd eger lika mycket silfver,
Iven 1 December f. m.
1!)
sora vid realisationen, och vi väl veta, att de icke heller äro såsom
mynt spridda inora riket. — Om det således måste erkännas, att
dessa mill. ej längre finnas inom landet, lärer väl ej heller kunna
bestridas, att de åter gått utrikes. Man svarar måhända, att ej
ringa del deraf qvarstaduat i utlandet eller dit åter utgått för ma-
chiner till våra fabriksanläggningar, jernvägsbehof och dylikt; jag
vill dertill och till räntor, som ännu ej med den ökade afkastnin-
gen kunnat betalas, anslå ända till 38 mill.; men frågar åter, hvart
hafva de återstående 50 mill. tagit vägen? — Det finnes blott ett
svar härtill: de hafva utgått att betacka vår förlust på handeln,
eller, med andra ord, vår alltför stora import.
Det är ingalunda min mening, att uttala ett ogillande öfver
de utländska lånens uptagande, väl vetande, att endast med till¬
hjelp af dem har det varit möjligt för vårt åkerbruk, våra fabriker,
vår industri, våra kommunikationsanstalter att vinna den glädjande
utveckling, som obestridligen egt rum; de hafva mäktigt bidragit,
att öka Sveriges afkastning och utförsel; jag medgifver gerna, att
mycket återstår för landets förkofran, hvartill de utländska kapita-
lerua äro behöfliga, och, som dem förutan, måste blifva ogjordt.
Jag klandrar således på intet vis det främmande myntets indra¬
gande, i och för nyttiga arbeten; men hvad jag högeligen beklagar,
är, att de uplånta penningarna ingalunda vilja i landet qvarstadna,
till dess de behöfvas för gäldens betalande; att vårt rörelsekapital,
oaktadt de alltjemt inkommande lånen, icke förökes; att lånebehof-
vet, långt ifrån att förminskas, blifver alltmer trängande, hvilket
ingalunda vore händelsen, om ingen främmande orsak funnes, hvari¬
genom de uplånta kapitalen afleddes. Vore detta icke förhållandet,
skulle dermed kunnat uträttas mångdubbelt gagn. Dessa 50 mill.,
om de fått ostördt användas till de dermed afsedda ändamålen,
borde ännu funnits qvar i landet, och skulle höjt vårt rörelsekapi¬
tal från några och 3 0 mill., som det för närv:de utgör, til! några
och 80 mill. De hade säkerligen lifvat månget nu slumrande före¬
tag samt updrifvit afkastning och verksamhet vida utöfver hvad
nu eger rum.
Väl hafva många kloka förslag till det ondas motverkande
blifvit vid innev:de Riksdag väckta; men huru mycket än deraf
torde vara att hoppas, är likväl anledning befara, att vår'metalli¬
ska valuta icke skall kunna qvarhållas i Riket, så länge ingen damm
sättes i den ström, som nästan oafbrutet förer den med sig till
utlandet. Denna ström, sora hindrar kapitalen att qvarstanna till
landets förkofran, är den öfverdrifna importen, som undergräfver
oss, och förr eller sednare skall bringa oss på obestånd, om intet
göres, för att ställa den i bättre öfverensstämmelse med våra till¬
gångar.
Det verksammaste medlet att åstadkomma en förändring här¬
uti, vore visserligen en allmän förhöjning af tullsatser; men en
dylik åtgärd skulle obestridligen medföra många olägenheter, och
torde så mycket mindre vara af behofvet påkallad, sorn en tillök¬
ning i tullen å egentligen blott fyra artiklar, måhända blifver till¬
fyllestgörande. Den friare tullagstiftning, som under sednare åren
20
Den 1 December f. m.
gjort sig gällande, liar utan tvifvel i många, måhända de flesta
fall, visat sig välgörande. Grundsatsen får dock ej drifvas ända
derhän, att den fullföljes, äfven när den visar sig innebära fara för
vårt ekonomiska välstånd. Det ständigt uprepade påståendet, att
missförhållande mellan import och export nödvändigt måste rätta
sig sjelf, håller ej streck, så länge krediten står till hands med
utländska penningar att betacka balancen. Det är först sedan
bankrutten blifvit gjord och krediten tagit slut, som påståendet
blifver sanning.
En här bilagd tabell*), sammandragen efter »KommerseColhii
underd. berättelse om Sveriges utrikes handel och sjöfart», visar
den ofantliga tillvext, införseln af bränvin, kaffe, socker och tobak
vunnit under loppet af de sistförflutna 25 åren, öfver hvilka redo¬
görelse blifvit offentliggjord, nemi. för åren 1833 t. o. m. 1857.
Jag vill derur endast anföra följande siffror, hvarvid alltid det åter-
utförda blifvit frånräknadt.
') 164,000 kannor.
gånger,
gånger,
gånger,
gånger.
Af Kaffe-surrogatet Cicoria, okändt i tullupbörden ända till år
1848, inkom år 1857 ej mindre än 1,300,000 H., samt af Sirap,
som första gången infördes det nyssnämnda året, inkom år 1857
500,000
Delas de nyssnämnda 25 åren i 5 lika delar, visar det sig,
att införseln under hvarje qvinqvennium stigit på följande sätt.
Den utgjorde årligen i medeltal
1838-42.
År
|
1833
|
infördes Bränvin
|
**) 164,000
|
kannor.
|
|
1857
|
,, d:0
|
968,000
|
,, eller nära 6
|
>*
|
1833
|
Kaffe
|
3,248,000
|
€L
|
>>
|
1857
|
„ d:o
|
13,800,000
|
,, eller mer än 4
|
>*
|
1833
|
„ Socker
|
11,469,000
|
a
|
|
1857
|
,, d:o
|
36,811,000
|
,, eller mer än 3
|
|
1833
|
„ Tobak
|
2,698,000
|
a
|
»»
|
1857
|
„ d:o
|
4,315,000
|
„ eller nära 12/3
|
åren 1833-37.
1843-47. 1848-52. 1853-57.
Bränvin: k:r 169,000. 217,000. 270.000. 398,000. 922,000.
Kaffe: ® 3,864,000. 5,012,000. 6.706,000. 9,290,000. 13,375,000.
Socker: % 11,384,000. 13,916,000. 17,159,000. 24,069.000. 32,903,000.
Tobak: % 2,898,000. 3,273,000. 3,498,000. 3,870,000. 4,740,000.
Häraf synes, att införseln af dessa varor fortfarande varit i
hastigt stigande, och vanligen för hvarje qvinqvennium ökats till
vida högre belopp, än under det näst föregående. Sålunda har,
när det återutförda frånräknas, medel-införseln per år under hvart-
dera qvinqvenniet ökats utöfver det näst föregående qvinqvenniets
med följande belopp:
") Se Tab. Litt. A. i slutet af häftet.
••) Som Bränvin i vanlig mening var förbjudet till införsel under hela
denna tid, utgöres det under denna titel uptagne belopp uteslutande
af Arrac, Cognac, Genever, Rumm och Sprit. Att införseln betydligt
stigit med år 1868, då äfven annat bränvin blef till Införsel tillåtet,
är mer än troligt, ehuru upgift derom saknas.
Den 1 December f. m.
21
åren 1838—42. 1843—47. 1848—52. 1853—57.
Bränvin 48,000. 58,000. 123,000. 534,000 k:r.
Kaffe 1,148.000. 1,694,000. 2,584,000. 4,085,000 fä.
Socker 2,532,000. 3,243,000. 6,910,000. 8,834,000 fä.
Tobak 375,000. 225.000. 372,000. 870,000 fä
Jemföres den första med den sista af dessa femårs-perioder,
visar sig, att under den sistnämnde tiderymden införtnllades:
Bränvin: nära 5i/i gånger så mycket,
Kaffe: 3V2 gånger,
Socker: nära 3 gånger, samt
Tobak: nära 2 gånger så mycket.
Ensamt under de sednaste 10 åren hade införseln af alla dessa
varor nära nog fördubblats.
Efter de i KommerseOolhii Berättelse uptagna, å Stockholms
börs gällande medelprisen för år 1857, hade samma år införts till
nedanstående värde i R:dr R:mt.
Kaffe för 7,170,000.
Socker » 13,248,000.
Tobak » 4,187,000.
Summa 24,611,000.
Allt socker är härvid beräknadt efter det lägsta priset, eller
såsom Moscovad, och all tobak, inbegripet cigarrer, endast såsom
blad. För bränvin, hvarmed menas arrac, rumm, cognac m. m., fin¬
nes intet medelpris i CommerseColhii Berättelse angifvet, men om
detta beräknas sfi lågt som 2 r:dr kannan, npgår hela summan,
som införseln af kaffe, socker, tobak och bränvin kostat landet år
1857, till icke mindre än 26,547,000 r:dr r:mt eller minst 4,000,000 ‘)
mer än värdet af vår sammanlagda utförsel under samma år af
jern och spanmål, då jernet beräknats ända till 30 r:dr Skepp:t och
spanmålen efter de i Stockholm angifna medelprisen. •— Nära nog
enahanda var förhållandet år 1856.
Om inga förändringar vidtagas i tulltaxan, är all ani. förmoda
att införseln af dessa fyra artiklar kommer fortfarande att ökas på
samma sätt som hittills. — Utan att taga i beräkning den stän¬
digt ökade progression för denna tillvext under hvarje quinquen-
nium, skulle således, endast med lika förhöjning, som under åren
1853—57, importen af dessa varor under nu löpande quinquenni-
um (1858—62) i medeltal erfordra en årlig summa af öfver
34,000,000 r:dr eller 7‘/2 mill. r:dr årligen utöfver hvad denna
införsel kostat under sednaste quinquennium 1
Man invänder måhända, att den sålunda ökade importen bevi¬
sar stigande välstånd inom landet, eller att dessa varor äro nöd¬
vändighetsartiklar för den stora mängden, hvarför de böra kunna
säljas till billigt pris. — Erkännande det sanna häruti, torde å
andra sidan få medgifvas, att en klok hushållning fordrar, det man
') I brist på upglft rör;de prisen på inköpsorterne, har beräkningen skett
på ofvannämnda sätt, men för att siffran ej må blifva för hög, uptages
skillnaden blott till 4 milhr i st. f. 5J, som den rätteligen ntgör.
2i
Den I December /. m.
ej årligen köper mer än som kan betalas, och att följden af ett
motsatt förfarande måste, förr eller sednare, ådraga Staten, likaväl
som den enskilde, ekonomiskt obestånd. Om det nu visat sig, på
sätt jag ofvan sökt framställa, att vi under % sekel nära nog år¬
ligen importerat till större värde än vi kunnat betala, och att detta
missförhållande alltjemt ohejdadt fortfar, lärer äfven få medgifvas
att något bör göras för att afhjelpa en så olycksbringande omstän¬
dighet. Att produktion och export i främsta rummet måste be¬
fordras är gifvet, men då det visat sig att konsumtion och im¬
port ständigt vuxit i lika, om ej högre grad, lärer föga hopp vara
förhanden att det onda skall på denna väg kunna bättre botas
hädanefter än hittills. Någon annan utväg torde då svårligen åter¬
stå, än att söka hjelpen i importens minskande. Det är i detta
ändamål jag vågar föreslå en förhöjning i tullen å ofvan upräknade
fyra artiklar, hvilka företrädesvis dertill synas lämpliga. Tvenne af
dem: socker och kaffe, äro i hög grad betungande för vår han¬
delsvåg och kunna så mycket lättare draga en högre tullsats, som
de äro af beskaffenhet att ej gerna kunna till större mängd luren-
drejas. Utländskt bränvin och tobak torde onekligen få räknas till
öfverilödsvaror, hvilka gerna kunna af förbrukaren något högre be¬
talas.
England, som så ofta blifvit åberopadt, då fråga varit om friare
handel och lägre tullsatser, må äfven nu tagas till mönster. Om¬
kring 9/io l'e!a tullupbörden utgå der från artiklarne bränvin,
socker, thé, tobak och vin. Hvad kaffet är hos oss, är théet i
England. Vin skulle visserligen äfven här kunna draga högre tull,
men då införseln deraf ej är särdeles betydlig och mången anser
det nyttigt för att motverka bränvinsförbrukningen, har ingen för¬
höjning i tullen derå blifvit föreslagen. — Tullen å tobak är i
England många gånger högre än hos oss; för blader erlägges om¬
kring 2x/2 r:dr; för cigarrer och röktobak 7 h 8 r:dr <t(. Kaffe
betalar der något öfver 20 öre $f„ således dubbelt mot här, och
socker äfven högre tull än i Sverige, ehuru skillnaden derå ej är
så betydlig. — Tullinkomsten i frihandelns hemland, England, up-
gick år 1856 till 24 milhr £ sterb, hvilket, fördeladt på folkmängden:
28 milhr, belöpte på hvarje innebyggare i tullafgift e/7 £ eller om¬
kring 15 r:dr, under det i Sverige samma år tullinkomsten 8,889,000
r:dr icke upgick till 21/2 r:dr på hvarje innevånare eller mindre
än >/6 af hvad i England betalades.
I Frankrike är tullen å kaffe och socker 2 till 3 gånger så
hög som i Sverige. Raffineradt socker från utlandet är der alldeles
förbjudet till införsel. Tobak, som icke får införas för enskild räk¬
ning, drager der, såsom bekant, en särdeles dryg beskattning genom
tobaksmonopolet.
Med stöd af det ofvan anförda vågar jag vördsamt föreslå
nedanstående förändringar i nu gällande Tulltaxa:
Bränvin, derunder inbegripet Arrac, Cognac, Rum, Sprit
m. m., hvarå f. n. tullen är 45 öre pr <lt., föreslås till
en med 5 öre förhöjd tullafgift och skulle således komma
att erlägga 50 öre pr ff.
Den 1 December f. m.
23
Kaffe, som jemförelsevis med andra länder är i Sverige
ganska lågt beskattadt, och som af läkare allmänt an¬
ses mindre hälsosamt att till större mängd förtära, före¬
slås till en förhöjd tullafgift af 5 öre if., eller från
10 öre till 15 öre.
I sammanhang dermed, och då det ej kan vara skäl att up-
muntra införseln af en sämre vara, hvilken hufvudsakligen lärer an¬
vändas till den bättres förfalskande, föreslås att tullen å kaffesur¬
rogatet
Cichorie-rot måtte höjas från dess nuvide belopp 2 öre
till 8 öre ff.
Socker, som jemförelsevis mest förbrukas, på samma gång
som det innehåller större mängd hälsosamma födoämnen,
föreslås till en förhöjd tullsats af blott 2 öre pr <t(.
eller för;
Raffineradt, alla slag, från 13 till 15 öre.
Andra slag, från 8 till 10 öre.
I sammanhang härmed torde tullen till lika belopp böra höjas å
Sirap, eller från 4 till 6 öre.
Tobak: Cigarrer föreslås till 20 öres förhöjd tullafgift
och borde således i st. f. 1 r:dr 80 öre komma att
erlägga 2 r:dr fé
A Tobak, andra slag föreslås en stegrad afgift af 18 öre
€(., hvilken följaktligen kommer att utgöra för
Blad och stjelk, i st. f. 22 öre 40 öre fif.
Karfvad: » 50 » 68 » »
Halen eller snus, » 55 » 73 » »
Spunnen eller Negerhead, » 35 » 53 » »
Stänger eller Karotter, » 60 » 78 » »
En dylik förhöjning i tullsatser skulle, om införseln antages
lika med den som år 1837 egt rum, inbringa följande ökade in¬
komst för Staten
å Bränvin, omkring 200,000 Rdr.
» Kaffe och Cichoria, » ....... 741,000 »
» Socker och Sirap, » 747,000 »
» Cigarrer 6,000 »
» Tobak andra slag » .... 771,000 »
Summa 2,465,000 Rdr.
Svårligen lärer kunna förnekas att en dylik åtgärd skulle i
väsendtlig mån bidraga till såväl förbättrandet af vår finansiella
ställning i allmänhet, som särskildt till förstärkandet af RiksBan-
kens metalliska fond.
Minskas importen kommer en motsvarande summa att bespa¬
ras landet, medan tullinkomsten, till följd af den förhöjda afgiften,
bör blifva oförminskad.
Fortfar införseln i samma skala som hittills, eller kommer
den än mer ali tillvexa, måste äfven tullen årligen inbringa ett
visst antal milbr mer än f. n.
I detta sednare fall skulle det åsyftade målet, vår finansiella
ställnings förbättrande, ernås genom dessa milhrs anslående till jern-
Den 1 December f. m.
vägsarbetena, då följaktligen den summa, som torde i och för dem
komma att från utlandet uplånas, blefve med motsvarande belopp
minskad. I hvarje händelse lärer man af den föreslagna åtgärden
kunna hoppas en icke så obetydlig nedsättning i denna alltmer till¬
tagande utländska skuldsättning, som ej kan undgå att väcka oro
och bekymmer.
Det inkast, som troligen göres, att tullförsnillning genom en
dylik åtgärd komme att befordras, synnerligen från gränsstaterna
Norige och Danmark, besvaras dermed: att den gällande tulltaxan
å bränvin och tobak, de enda af dessa varor, som i någon större
mån lära kunna undandragas tullbehandling, redan gör försöket gan¬
ska lockande för den som dertill finnes hågad; att för bränvin,
som bäst lämpar sig för en dylik industri, har jag föreslagit i det
närmaste samma tull, som K. M. ansett nödvändig i händelseskat¬
ten å inhemskt bränvin blifver i enlighet med den nåd. propos:n
förhöjd; att i andra länder, exempelvis England och Frankrike, an-
tages icke detta skäl såsom giltig ani. att frångå en klok tull-lag¬
stiftning; samt slutligen att, i händelse V20 ^en ökade tullin¬
komsten anslås till förbättrad bevakning, torde förspillningen icke
blifva af större betydenhet än den i nuvide stund är.
Om remiss till Bevilln.Utsk:t anhålles vördsamt.
Begärdes på bordet.
Hr Cederschjöld, Gustaf, afgaf en så lydande motion:
Enligt de fastställda staterne, utgå lönerne för Professorerne
vid Upsala Universitet samt vid Lunds, för dem, som hafva pen-
ningelön, med ett belopp af 4,500 rdr rmt hvardera. Ifrån denna
allmänna regel finnes ett enda undantag, nemligen Professorn i Ny-
Europeisk Linguistik, hvars lön är bestämd till blott 4000 rdr rmt.
Då för ett sådant undantagsförhållande någon giltig grund icke före¬
finnes och, utom det obilliga deri, jemväl åtskilliga förvecklingar
föranledas, vågar jag till B. St:r hemställa
det lönen för Professionen i Ny-Europeisk Linguistik
vid begge Universiteten måtte fastställas till 4,500
rdt rmt hvardera.
Om remiss till StatsUtsk:t anhålles.
Remitterades till StatsUtskit.
Hr af Robsahm, Carl Reinhold, uppläste följ. motion:
Då jag nu går att väcka en motion af alldeles eget slag, i
det att den afser att skaffa Staten en inkomst, sker det i bredd
med den vördsamma anhållan, att StatsUtsk:t ville handlägga den,
så fort möjligt ske kan, emedan jag saknar medel att mig här vid
Riksdagen en längre tid uppehålla, för att kunna Utsk:t tillhanda¬
gå med alla de uplysningar, som härvid blifva af nöden, enär en
fullständig relation om allt hvad till denna sak hörer, skulle med¬
taga en alltför dryg del af R. 0. Adis dyrbara tid. Jag inskrän¬
ker mig alltså nu, att meddela, det vid Uplands K. Reg:te finnes
en Kassa, som i denna/stund bör utgöra omkr. 112,000 rdr bko,
och hvars tillkomst skett genom mina mångåriga bemödanden, sträf-
Den 1 December f. m.
25
vanlien och ej obetydliga kostnader dervid. Den har sin uprin-
nelse uti de fordringsanspråk och efterräkningar jag å Begds väg¬
nar uppställt mot K. KrigsCollegium på ersättningar för åtskilliga
effekter och munderingspersedlar, hvarmed underofficerare och sol¬
dater under krigen 1808 och 1809, samt 1812, 13 och 14, sig
sjelfva måste anskaffa och bestå i följd af GeneralOrder, men ut¬
öfver hvad Kongl. Maj:ts och Kronans 1808 års och sedermera af
d. 5 Febr. 1812 års BeklädnadsFörordningar bestämma. Ändtligen
efter många anmärkningar och skriftvexlingar utbetaltes dessa for¬
dringsanspråk af K. KrigsCollegium i flera portioner med tillsam¬
mans omkr. 17,000 rdr bko, om jag rätt minnes; handlingarne skola
i öfrigt finnas vid Reg:tet, såsom ock i K. KrigsCollegii archiver.
Emellertid har denna Kassa, som jag är öfvert.ygad om utaf Reg:t
blifvit väl förvaltad och medlen års- och halfårsvis utlånta,
med ränta på ränta, upgått till en så betydlig summa.
Kassans rätta fordringsegare, nemi. de underofficerare och det man¬
skap, som bevistade förenämnde krig, hafva ännu ej bekommit ett
öre, icke ens jag, hvarken för hafde kostnader i och för sagde
kassas samlande, eller mina 2:ne munderingar, en grå och en
blå. Hr BegementsChefen eller RegementsBefälhafvareu torde såle¬
des blifva ålagd denna utdelning genast verkställa, icke allenast till
de ännu lefvande rätte fordringsegarne, utan äfven de aflidnes möj¬
ligen befintliga descendenter, hvilka måste vara högst få, om än
det existerar någon. Utaf lefvande sedan den tiden finnes ej mer
än 2 officerare, som då voro underoff., 1 eller kanske 2 underoff.
och 4 soldater. Och fullt säker är jag derför, att, efter godtgö-
relsen af deras anspråk, kassan skall ega ett öfverskott af minst
100,000 rdr bko, hvilka jag föreslår måtte såsom Statens tillhö¬
righet ingå till Riksgäldskontoret eller användas till pensioner åt
fattiga enkor och barn, gamla militärer eller sådana lärarinnor,
hvilka sig vid barnauppfostran för ärbarhet, ädelhet och oegennytta
utmärkt, eller ock till något militärbehof, om K. M. så i nåder för
godt finner.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Vidare upläste Hr af Robsahm en så lydande motion:
Gående på grafven» brädd, såsom menniskan vanligen gör, då
hon öfverlefvat 70 år, och såsom den, hvilken aldrig lant och aldrig
tänker låna ett öre utur någon privatbank, ej eller deruti någonsin
egt eller kan få någon aktie, så är jag af eget interesse obehin¬
drad, att uti det allmännas få yttra min mening om privatbanker¬
nas ställning och organisation, samt det gagn eller den skada, de
utöfvat för landets prosperitet.
Det skall ingalunda förefalla mig oväntadt, om jag, vid mina
tankars meddelande härutinnan, påstöter ett så starkt och mäktigt
intresse, som ej skyr några medel för att nedsätta deras värde;
dock är jag berättigad hoppas, att . alla de Riksdagsmän, hvilka ega
någon enskildt fördel af privatbankerna, det desse, mera seende på
landets än sitt eget väl, skola anse sig jäfviga att deltaga uti alt
öfverläggning, som rörer privatbankerna.
2fi
Den X December f. m.
Att privatbankerna, vid deras första, ehuru felaktiga och brist¬
fälliga stiftelse, verkat mycket godt, emedan rörelsekapitalet då ej ut¬
gjorde 24 mill., vill jag ingalunda förneka, men att de sedermera
och i det hela mera skadat än gagnat, vill jag försöka göra tydligt —
och skall jag härvid taga den så sädesrika som i allt annat väl lottade
provinsen Östergöthland till exempel; — denna provins har, utom
sin rättighet till lån utur Riks-diskonten och manufaktur-diskonten,
blifvit lyckliggjord med ej mindre än 3 privatbanker och på köpet
en hypotheks-förening och en sparbank. — Före dessa privatban¬
kers tillvaro bemärktes öfverallt förmögenhet, välstånd och belåten¬
het; genom Götha kanal var der spridt ett behöfligt och måttligt
rörelsekapital, och den egendom, bonden brukade, var hans och
utan skuld. Privatbankerna upstodo, och hurudant är väl förhål¬
landet nu? Jo, de flesta egendomar intecknade till !/2, 2/3 och 3/4
af deras värden, samt en och annan vida derutöfver! — slutligen
lagsökningar, som pågå till ett belopp af omkr. 1 00,000 rdr, då
deremot, när fordom sådane upgingo till 3 å 4,000 rdr, det ansågs
högt! Nå viii, vill någon bestrida, att icke detta har sin grund
i det öfverflöd på penningar, som legat i privatbankernas interesse
att utsprida? — Och härigenom hafva alla, såväl stads- som landt-
egendomar, stigit vida utöfver deras normal-värden — och lyx hos
allmogen blifvit framkallad till en alldeles oerhörd höjd, medelst
ett inbilladt behof af än den ena, än den andra lyx-artikeln, i mon
af den inbillade rikedomen, upskattad efter egendomens stigande i
värde. Plär torde väl någon fråga mig: hvem kan väl bestämma
en egendoms regelrätta värde? Jag svarar då, att när landtmannen
får 10 rdr öfverhufvud för tunnan råg och korn, och 3 rdr för pota¬
tes, och det oaktadt ej kan komma tili mer än 4 å 4*/2 proc. å
köpeskillingssumman, så är den öfver normalvärdet — och detta oaktadt
Regering, Styrande och hushålls-sällskaper genom anslag, upmuntrin-
gar och omsorger af alla slag gjort och göra för denna moder-
näringens uphjelpande och förkofran. — Vidare är det med all både
theori och praktik öfverensstämmande, att ett stort rörelse-kapital höjer
varu- och egendomsvärdet, då ett inskränkt sänker detsamma.
Rättvisan kräfver således, att rörelse-kapitalet, så mycket som möj¬
ligt, bibehålles vid den norm, som uprätthåller värdet lika ungefärl.
med granstaternas och hvad som legat till grund för enskilda
transaktioner, arfskiften, boupteckningar, dagsverks- och lifsmedel-
priset under loppet af några decennier. På detta sätt sker alla
rätt, och ingen orätt, och dermed kommer man, som jag tror,
det rätta och sanna närmast.
Om således någon behållning af jordegendom i Sverige skall
erhållas, måste rörelsekapitalet vara lika stort med värdet af den
afkastning, alla egendomar i Sverige tillsammans gifva, och detta
träffas närmast, om man uptager, såsom jag gjorde vid 1834
års Riksdag, då jag yrkade förökning af rörelsekapitalet, enligt Forsells
Statistik, alla egendomars värden, som då utgjorde nära 388 mill.
och lägger dertill de sedan den tiden skedda möjliga
förbättringar med 25 proc 194 d:o.
Summa 582 mill.
Den 1 December f. m.
27
b:ko eller i rmt 873 mill., utgörande upskattningsvärdet eller 2/3
af verkliga värdet, alltså nu i rmt 1,309,000,000, samt derå räk¬
nar 5 proc. afkastning, så skulle det erforderliga rörelsekapitalet blifva
65,450,000 rdr rmt — och detta aldra högsta, som erfordrades,
och således hvad derutöfver finnes, mera skadar än gagnar. Undan¬
tag härifrån äro, då sådana storverk måste utföras, som under jern¬
vägars anläggning, och hvartill alltid ett utländskt län blir en nöd¬
vändighet. Emellertid, då efter mitt beräkningssätt högst 65 mill.
rörelsekapital erfordras och Riksbankens råed alla de andra banker¬
nas tillsammans lärer utgöra omkr. 110 mill., så blir ju en gåta,
att penningebrist och en verklig kris förefinnes. Jag, för min del,
kan dock icke lösa denna gåta annorlunda, än att de många mill.
i silfver och vexlar, som hvpotheks-föreningar och privatbanker er¬
hållit för inteckningar i Sveriges jordegendomar, hafva återgått,
såsom ock silfret ur banken, till utlandet för krinoliner, strumpe¬
band, shaletter och klutar af alla fasoner samt leksaker, smådockor,
trumpeter och bronsskräp m. m. Skulden, eller inteckningarne med
ränta å dessa, står qvar, och allt af det utländska skräpet, som
ännu ej fått sin plats på sopbacken, — men penningar, penningar, de
saknas och icke eller finnas några i privatbankerna att få, just då
de som bäst skulle behöfvas, deremot för att rikta sig och göra
olyckan så mycket värre, utgifves obligationer med 5 proc. att in¬
lösa på viss tid; men som dessa icke gå såsom penningar, belånas
de af låntagaren till 92 proc., och hvarpå banken alltså vinner
räntor och låntagaren förlust. Efter mitt sätt att se, skulle ban¬
ken, i brist af penningar, kunna visa sina gäldenärer det goda,
och dermed sjelf bespara sig besvär med lagsökning, om den med-
gåfve de gäldskyldige omsättningsrätt uti små, små portioner tills
bättre tider inträffar. Utaf Sveriges största financier och djupt-
tänkande man, aflidne Exc. Björnstjerna, har jag hört beskrifvas
alla de fördelar, ett väl ordnadt bank- eller fondssystem skulle
medföra, , och då nu derom förslag blifvit väckt och ett sådant
om ett eller par år torde komma till stånd, blifva alla privatbanker
öfverflödiga, och böra således hvar och en vid oktrojernas slut in¬
dragas samt nu genast förbjudas att utgifva sedlar, åtminstone ej
under 10 rdrs valör.
Remitterades till BankoUtsk:t.
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, upläste följande mo-,
tion:
Om ock den tid, hvaruti vi lefva, ej kan sakna sina lyten,
synes det mig likväl, som densamma ensamt derföre förtjenar före¬
träde framför de tider, som äro förgångne, att nutiden ihärdigt sträf-
var att i verkligheten bereda tillämpning åt den stora sanning, att,
i allmänhet taladt, alla menniskor äro lika berättigade. [ den mån
denna upfattning af menniskovärdet blifver bygd på rent kristlig
grund, skall ock det svalg fyllas, som den förmenta dygden, den
sjelfbelåtne och egenrättfärdige nu antager förefinnas mellan sig sjelf
och en i brott och laster fallen like, man skall icke mera med
28
Den 1 December f. m.
förnämt förakt se ned på dessa arme, såsom vore de ohjelpligen för¬
lorade. Nej, fastmera hafva vi af vår tid anledning hoppas, att allt
flera och flera hjertan skola, af Kristi kärlek tvingade, finnas bered¬
villiga att besöka, undervisa och trösta dem, som äro i häktelse,
eller bemöda sig att på en bättre väg leda dem, som, ännu fria,
ligga nedsuddlade i grofva laster.
Till antalet af lasternas offer hörer ock den stora mängd af
fallna qvinnor, som företrädesvis finnes inom hufvudstaden, och det är
till förmån för dessa olyckliga medmenniskor jag nu vågar påkalla
R. H. St:rs och hvarje menniskoväns varma deltagande.
Redan länge har man insett vigten deraf, att inom hufvud¬
staden måtte anordnas en tillflyktsort, der man för någon kortare
tid kunde uptaga dels sådana, i frihet varande, fallna qvinnor, sorn,
ehuru komna till medvetande af sin olyckliga belägenhet, men i
brist af möjlighet att på redlig väg bereda sig utkomst, likasom
tvingas fortsätta sin lastbara lefnad, dels sådana från fängelserna
frigifna qvinnor, hvilka för tillfället sakna utväg att förskaffa sig
försörjningsmedel; hvarföre ock den allt mera påträngande nödvän¬
digheten att åstadkomma en inrättning af förberörda beskaffenhet,
föranledde några ädla och menniskovänliga fruntimmer att, hvar för
sig, uprätta en anstalt för nyssnämnda ändamål, af hvilka likväl
den ena sistförflutna vår uphörde. Under loppet af omkring sju
år hafva oftanämnde inrättningar, såsom härefter skall visas, verkat
med mycken välsignelse, understödda af några få fromma medmen-
niskors gåfvor och innerliga förböner. Sålunda hafva under sagde
tid 198 qvinnor blifvit å de särskilda anstalterna intagna och
vårdade, rörande hvilkas lefnadsförhållanden följande omständigheter
må anföras:
Födde i landsorterne . . .159.
D:o i Stockholm 39.
Summa 198.
Straffade för barnamord, stöld och lösdrifveri 137.
Skökor eller försvarslösa 61.
Summa 198.
Rörande dessa qvinnors sednare lefnadsöden anmärkes:
Att laga tjenster blifvit beredda för 87.
Af slägtingar hämtade eller till hemorten försända .... 28.
På fattig- eller försörjningshus intagne 6.
Gifta . . 5.
Uti laster återfallne, eller åter häktade 25.
Ifrån anstalten afgångne, utan att underrättelser ronde dem,
derefter vunnits 30.
Döde 8.
Qvarvarande å inrättningen, eller det s. k. Magdalenahemmet 9.
Summa 198.
Förestående siffror gifva ani., bland annat, till följande vigtiga
erinringar, nemi.:
l:o. att af de här förut omnämnda qvinnor 4/5 tillhöra
landsbygden och blott */,. Stockholms befolkning, samt att alltså
ifrågav:de angelägenhet icke annat, än i viss mån, kan anses angå
Den 1 December f. m.
29
Stockholms Kommun, och detta så mycket snarare, som den stora
delen af nämnda qvinnor, som från landsbygden hitkommit, vanligen
voro i ett eller annat hänseende fallne, förrän de hitflyttade; hva¬
dan det alltså måste anses af rättvisa påkalladt, att samhället i sin
helhet väsendtligen bidrager till det ändamål, som åsyftas;
2:o, att af de qvinnor, som å anstalterne varit intagne, och
om hvilkas vidare lefnadsöden, efter deras afgång derifrån, under¬
rättelser kunnat erhållas, ej fullt l/6 åter beträdt lasternas väg,
hvaraf alltså den slutsats synes kunna dragas, att samma inrättningar
på ett tillfredsställande sätt upfyllt sitt ändamål; och
3:o, att, genom tillvaron af ifrågav:de inrättningar, Statskassan
beredts högst betydliga besparingar, ty om också antagas skulle,
hvad föga sannolikt är, att af förenämnde antal qvinnor, endast
20 årligen funnits häktade, så upkommer likväl, efter beräkning af
100 rdr rmts underhållskostnad för hvardera, en utgift af 2,000
rdr pr år, hvaraf åter synes följa, att, om Staten anslog en emot-
svaraude summa såsom understöd för ifrågav:de inrättning och möj¬
lig utvidgning af densamma, sannolikt är, att Staten derigenom
skulle tillskyndas ej allenast besparing af utgifter, utan, hvad vig-
tigare är, en väsendtlig moralisk vinst.
Slutligen må ej lemnäs oanmäldt, att, till följe af det verk¬
samma deltagande, som ej mindre Hr OfverStåthållaren, än ock
Stadens Polismyndighet i öfrigt, egnat det s. k. Magdalenahemmet,
DrätselKommissionen under sednaste tiden till hyresfritt begagnande
för obestämd tid öfverlåtit en mindre lokal, sora likväl ingalunda
emotsvarar hvad ändamålet kräfver.
För dettas vinnande vore nu tvifvelsutan det enda fullt lämp¬
liga, om R. St:r kunde finna utväg att anslå 40 å 50,000 rdr
rmt. till inköp och inredning af lämplig lokal, eller upbyggande å
inköpt tomt af ett lämpligt lius; men då jag för min del icke vå¬
gar, att f. n., då Statens tillgångar för andra vigtiga ändamål sy¬
nas erforderlige, framkomma med en dylik begäran, anser jag mig
böra inskränka min framställning till den vördsamma anhållan:
att R. H. St:r ville, för den tidrymd, nästa Statsre¬
glering kommer att omfatta, anslå årligen 2,000 rdr
rmt såsom bidrag till hyra och understöd i öfrigt för
ett s. k. Magdalenahem inom Hufvudstaden.
Ett af Direktören vid Straffanstalten å Norrmalm utfärdadt in¬
tyg, ronde det inflytande förenämnde inrättningars verksamhet ut-
öfvat till de fallna qvinnornas uprättelse, bifogas vördsammast.
Remitterades till StatsUtskrt,
Hr af Georgii, Evert, väckte en motion af följande in¬
nehåll :
Under en tid, såsom den närv:de, då man, bättre sent än al¬
drig, vid de sanitära frågorne i allmänhet börjar fästa den vigt och
det afs:de, som de onekligen ur alla synpunkter förtjena, och då
ingen numera lärer vilja förneka att kroppens helsa är ett vilkor
för själens, så torde måhända, vid tillämpningen af dessa åaigter,
30
Oen 1 December f. m.
lagstiftningen böra vara angelägen om att, för sin del, med blicken
fästad på den allt mera svaga och sjukliga upvexande generationen,
för hvilkens framtida väl vi ju på samma gång som för ett älskadt
fosterland i alla andra afsiden arbeta till utveckling och förkofran,
söka använda något medel för uphäfvande af orsakerne till denna
försvagning, detta sjukliga tillstånd, eller åtminstone föreslå någon
hjelp mot deras följder. — Orsakerne kunna vara mångahanda,
såsom dels förutgångne generationers omåttlighet och oförstånd,
bränvinets missbruk, landsbygdens allt mera tilltagande ohelsosam-
het, på de trakter der skogarne utrotas, utan att man genom un-
dersilning af jorden samtidigt varit betänkt på att bortleda de der¬
igenom upkomne öfverflödiga och ohelsosamma vattensaralingarne,
städernes tillväxt utan plan i afs:de på behofvet af mera utrymme
och luft för den tillökade befolkningen, och utan att i öfrigt med¬
föra några förbättrade sanitära åtgärder i jemna steg med denna
tillväxt i menniskomassa och i förhållande till tidens större mått
i vetande, — samt dels, slutligen och icke minst, den brist på up-
lysning i dessa hänseenden och den okunnighet, som nu förefinnes
ronde ett ämne, som likväl ligger oss så nära och mera borde up-
märksatnmas, nemi. vår kropps rätta vård och riktigare behandling,
redan från barndomen, under de mest allmänna och vanliga för¬
hållanden, i motsats hvaraf nu i stället, på grund af nämnde
okunnighet, osnygghet och osedlighet med dess många följeslagare
af fysiskt och moraliskt elände framalstras, frodas och utvecklas.
Ehuru mycket vore att säga om alla dessa anförde samver¬
kande orsaker, så vill jag likväl f. n. hålla mig blott vid den sista,
nemi. den stora massans okunnighet i dessa frågor; och jag är öf-
vertygad derom att, genom densammas afhjelpande, ett stort och
vigtigt steg framåt till förbättring i dessa hänseenden skulle ut¬
tagas. För hvar och en, som varit i beröring med de mindre be¬
medlade klasserne i samhället, med arbetsklassen i städer och på
landet, måste detta mitt påstående vara en påfallande sanning;
och jag vågar tro derjemte, att den uplysning, hvarom jag talar,
skall, i stort, åstadkomma långt hastigare och vackrare resultat än
man nu förmår åvägabringa, i smått, genom t. ex. ett enstaka up-
förande i städerne af en och annan sund arbetarebostad, från större
synpunkt endast ett tillfälligt mål relatift till det vidt omfattande
ändamålet i allmän uplysning och förädling. Då man betraktar de
ouphörligt ökade och oroande utgifterne för den allmänna fattig¬
vården, så tror jag grunden dertill vara att söka, till stor del åt¬
minstone, uti den okunnighet och det oförstånd, hvarmed vi från
första ungdomen vanvårda vår kropp och det fysiska lifvets organer,
och sålunda, förr eller sednare, men alltid i förtid, undergräfva vår
helsa och framkalla denna svaghet och sjuklighet, hvilken förlamar
och bryter både arbetskraft och arbetsdrift, likasom de, till en del,
från samma orsaker härflytande moraliska lyten nu bidraga att be¬
folka våra fängelser. För hvar och eu menniskovän, i synnerhet,
blir det allt mera tydligt, likasom hos hvar och en mera bildad
menniska, i allmänhet, den öfvertygelsen gör sig allt mera gällande,
att man måste genom bibringandet af bättre insigter och uplysning
Den 1 December f. m.
31
i dessa afs:den söka afhjelpa ofvan antydde olycksbringande löljder
af den stora massans af folket okunnighet uti de mest allmänna
och enkla sanitära förhållanden, vid åsynen hvaraf man ofta för¬
vånas öfver huru en menniskas lifskraft icke genast dukar under
för så många dåliga och ohelsosamma inflytelser, så grofva felsteg
mot naturens enklaste lagar, som deras äro; och om detta allt är
sannt, som jag vågar anse, så hemställer jag, huruvida icke både
vår pligt och det trängande behofvet påkalla i dessa hänseenden
det medel till förbättring, hvilket här ofvan af mig blifvit om¬
nämndi, nemi. den upväxaude generationens bättre uplysning, från
ungdomen, uti alla dylika frågor. — På grund af hvad jag nu
anfört, får jag derföre vördsamt föreslå,
att E. St:r ville hos K. M. anhålla, det K. M. beha¬
gade låta anbefalla SundhetsColl. att i sammandrag ut¬
arbeta en lättfattlig allmän Sundhetslära, med särskildt
fästadt afs:de på de båda könen och deras olika yrken
och sysselsättningar i lifvet, hvilket arbete, tryckt på
Statens bekostnad, derefter borde kostnadsfritt, och så
fort ske kan, utdelas till och inom alla skolor inom
Eiket, både för gossar och flickor, med föreskrift för
hvarje lärjunge om nämnde Sundhetsläras studium, och
således dess ingående bland antalet af de offentliga
läroböckerne.
Om remiss till vederb. Utsk. får jag anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Bkon.Utsk:t.
H. Exc. Hr. Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Härefter afgaf Hr af Georgii följande motion:
Uti nu gällande Tulltaxas Tariff för Införselstull finner man,
pag. 33, under rubriken Sall följande bestämmelser:
»Oraffineradt, Införseltull, Ernt.
»Kok-, Berg- och Glauber-, vattenfritt, 1 Kubikfot ... 10 öre.
»Raffineradt 1 <#. 3 öre».
Oberäknadt förhållandet att detta s. k. raffinerade salt, som
inkommer eller, rättare sagdt, förut hit inkommit från Liverpool,
före dess användande här på platsen ytterligare mäste omarbetas,
d. v. s. rensas, sigtas, stötas m. m. innan detsamma kan ingå i
handeln och till allmän förbrukning i och för dess ändamål, så
torde dessutom vara nödigt fästa upmärksamhefen på hvilken orimlig
skillnad och mindre rättvisa, till hvilka ord jag straxt skall åter¬
komma, som ofvanstående tullsatser sålunda innebära och upställa
för tvenne, från förädlingens synpunkt, i sjelfva verket nära nog
lika uttryck af samma vara, hvilken likväl 'numera måste erkännas
och anses såsom en nödvändighetsartikel, och hvarigenom på detta
sätt, i strid med under sednare tider lyckligtvis allt mera allmänt
gillade friare åsigter i dessa hänseenden, försök blifvit gjordt till
32
Den 1 December f. m.
eli så öfverdrifvet hög beskattning af ett dagligt behof för landets
innevånare. — Dock, före tillämpningen, eller bevisningen i siffror
af detta mitt påstående, anhåller jag lå återkomma till mitt ofvan
anförde uttryck om »mindre rättvisa» i alside fi beloppet af ifrågav:de
tullsats. Då nemi., under sednaste Riksdag, denna höga tullsats
för så kalladt Raffineradt Salt fastställdes till belopp af 3 öre
rmt pr 1 <fl. i införsel, på samma gång som Införselstullen för
Koksalt bestämdes till 10 öre rmt pr 1 Kubikfot, lärer anlednin¬
gen dertill varit att söka uti det skydd, som vederbide, riktigt
eller oriktigt, ansågo böra gifvas åt ett inhemskt bolag, samtidigt
bildadt i närheten af Götheborg, i och för raffinering af salt; ty
förut hade allt matsalt under samma tullsats blifvit hänfördt.
Utan att nu fästa mig vid lämpligheten eller icke af detta skydd,
vill jag blott f. n. anföra det faktum, att detta bolags verksamhet
redan uphört, sedan företaget, det höga skyddet oaktadt, icke in¬
bringat annat än förlust. Dä sålunda, f. n. åtminstone, mig veter¬
lig! intet sådant inhemskt raffinaderi af salt förefinnes, som kan
förebära sitt behof af skydd såsom giltigt skäl för den stora kon¬
sumerande allmänhetens högre beskattning, så torde väl en orätt¬
visa mot denna allmänhet fortfarande begås genom ett längre bi¬
behållande af detta lika tillfälliga som litet tillförlitliga skyddsme¬
del, så mycket mera som de enda frukterne af detsamma visat sig
bestå uti omöjligheten att under tiden hit kunna införa detta s. k.
Raffinerade Salt, hvarföre vi, i dettas ställe, måste till dagligt bruk
åtnöja oss med en relatift sämre vara, utan vinst för Staten, som
på anförde skäl icke heller haft någon inkomst af denna tullsats.
Nu till siffrorne och dess bevisning. Efter beräkning af un¬
gefärligen 6 Kubikfot pr tunna, blir införselstullen för en tunna
koksalt 60 öre rmt, då deremot, efter 3 öre rmt pr <ti. af så kal¬
ladt Raffineradt Salt, hvilket gör 60 öre pr lisp., hvaraf omkring
16 gå på tunnan, införseltullen för en tunna af detta sednare ut¬
gör 9 rdr 60 öre rmt, hvartill bör läggas ökade utgifter för tull¬
behandlingen genom tillkommande vågpenningar m. m. till belopp
af 1 rdr 60 öre rmt, så att summan i tullafgifter för hvarje tunna
Raffineradt Salt, frakten således oberäknad, upgår till 11 rdr 20
öre rmt,, då samma lunna fritt ombord i Liverpool endast kostar
omkring 2 rdr 25 öre rmt. Orimligheten uti detta förhållande
ligger i öppen dag för en och hvar, utan att vidare behöfva om¬
ordas.
Då således, före bildandet af, numera uphörde, ofvannämnde
bolag för raffinering af salt, allt matsalt under en enda tullsats
blifvit upfördt; — då enda följden af förändringen blifvit, som jag
förut anmärkt, den, att allmänheten varit tvungen köpa en sämre
vara, ty äfven Liineburgersaltet, som nu inkommer såsom koksalt,
och såsom surrogat nu användes i handeln, är dåligt, ojemnt och
icke torrt, så får jag, på grund af hvad jag här ofvan anfört, och
åberopande behandlingen af med salt jemnförlige artiklar, t. ex.
Salpeter, ehuru densamma numera är fri under hvarje form, vörd¬
samt föreslå,
att
Den l December f. m.
33
att rubriken »Raffineradt Salt», jemte dess nuv:de tull¬
sats, måtte ur Tulltaxans Tariff för Införseltull få all¬
deles utgå, och att, med undantag af medicinskt salt,
allt annat salt, rnatsalt eller koksalt m. m., måtte un¬
der en enda rubrik och med en enda tullsats af 10
öre rmt pr 1 kubikfot i nämnde taxas tariff blifva up-
fördt.
Om remiss till vederb. Utsk. får jag anhålla.
Begärdes på bordet.
Frih. Posse, Johan August, upläste följande motion:
Om man insett, att förbättringar i vår kyrkoförfattn. äro af
nöden, så medgifver man ock, att de i närv:de tidpunkt äro nöd¬
vändigare än någonsin, derest andra kyrkobekännelser erhålla en
förut i vårt land saknad frihet. Det inses lätt hvilken ofördelaktig
ställning vår kyrka skall intaga om, sedan andra kyrkosamfund er¬
hållit .'rättighet till verksamhet, vårt deremot, hindradt af föråldrade
lagars tvingande band, icke förmår att fritt utveckla inneboende
krafter. Då nu förbättringar i många delar synas nödiga, blir
första frågan den, hvilka som i främsta rummet fordra skyndsam
handläggning. — Detta synes mig vara förhållandet med sättet
för presternas aflöning samt befordringslagarne.
Uti vår tid kännes djupt behofvet af förbättrade lagar både
för stat och kyrka; men första frågan blir dock alltid, huruvida
man eger, eller huruledes man skall kunna erhålla dugliga personer
att både handhafva de gamla föråldrade och stifta nya förbättrade
lagar. För att en kyrka skall kunna utveckla ett kraftfullt lif, är
det vigtigare än allt annat, att lärarne äro fromma och begåfvade
män, att det finnes trogna arbetare i den myckna säden. Men om
vi nu med glädje och tacksamhet skönja att en välsignelse kommit
vår kyrka till del derutinnan, att vid universiteten ungdomen hand-
ledes i de theologiska läroämnena af flera utmärkte lärare, och
många unge män känna sig manade att tjena församlingen; så är
det ett förfärligt ansvar, som drabbat* oss, om vi ej begagna denna
välsignelse, ej emottaga dessa erbjudna gåtvor. Desse unge män
skola nemi. afskräckas ifrån att inträda i församlingens tjenst om
de nu gällande befordringslagarne fortfarande blifva gällande, hvilka,
då de afse endast den i siffror hopsummerade döda lärdomen eller
tjensteåren, tillintetgöra möjligheten af det personligas fria fram¬
trädande. — Lika afskräckande är ock det innev:de aflöningssättet,
som medför antingen rikedomens eller fattigdomens frestelser, drager
själasörjaren ifrån sitt egentliga kall till ekonomiska bestyr och
sätter honom i en beroende och falsk ställning till sin församling.
— Båda nu nämnda frågor hafva ock vid denna Riksdag ådragit
sig en synnerlig upmärsamhet. K. M. har nemi. afgifvit Nåd.
Propos. om en förändring i sättet för utgörande af presterskapets
aflöning, hvilken innehåller flera ändamålsenliga förslag, och som,
jemte dertill i Stånden afgifna yttranden, borde kunna bidraga till
ernåendet af ett lyckligt resultat. — Frågan åter om ändring i de
H. II. 3
Den 1 December f. m.
presterli^a befordringslagarne liar utgjort föremål för flera enskilda
motioner. Emot några af dessa motioner skulle jag dock vilja an¬
märka, att dels innefatta de ett för obetydligt steg i reformatorisk
riktning, dels innehålla de förslag, som, antingen icke liro princip¬
enliga, eller ock äro af så vidtomfattande art, att de vid denna
Riksdag icke kunna genomföras. Då man sålunda väckt förslag
om förändring uti valsättet icke endast för konsistoriella, utan äf¬
ven för regala gäll, så har man derigenom åsyftat rubbning i Ko¬
nungens grundlagsenliga rätt, hvarigenom frågan blifvit undanskju¬
ten till en oviss framtid. Mig synes deremot, att likaså vigtig
denna fråga är, lika nödvändigt är det, att någon lösning deraf
vinnes vid denna Riksdag, [bland de väckta motionerna synes
mig likväl en förtjent af synnerlig upmärksamhet, nemi. den i
PresteSt:t af Biskop Anjou framställda. Då denna motion i de
väsendtligaste stycken öfverensstämmer med det sätt, hvarpå jag
trott frågan böra lösas, kunde det anses öfverflödigt, att ytterligare
motionera i ämnet; men då emot samina förslag möjligeu komma
att göras anmärkningar, hvilka med några förändringar kunna höf¬
vas, har jag velat, i form af särskild motion, framställa förslag om
några ändringar och tillägg till detsamma.
Nämnde motion innehåller i korthet följande: att då prest.er-
lig lägenhet är ledig, för hvilkens återbesättande förslag af Dom¬
kapitel uprättas och val hålles enl. K. Förordmn d. 1 Apr. 1843,
församlingen, om den så önskar, må vara berättigad att kalla tre
prestman eller ett mindre antal, att under valet komma; att sedan
dessa af församlingen kallade emottagit kallelsen och insändt sina
ansökningshandlingar till Domkapitlet, detsamma pröfvar deras kom¬
petens och upför på församlingens förslag en eller flera, som finnas
behöriga, att den lediga tjensten emottaga; att Domkap. härvid
är berättigadt, att ifrån detta förslag utesluta en af de kallade,
utan att derföre behöfva upgifva något skäl; att Domkap. seder¬
mera pröfvar deras kompetens, hvilka direkte hos Domkap. sökt
den lediga platsen, dervid om dessa. enl. nu gällande befordrings¬
grunder, ej äro jemngoda med eller ega företräde framför de å
församlingens förslag upförde, något vidare förslag af Domkap. icke
uprättas; men att om en eller flera af de hos Domkap. sökande
äro berättigade till förslagsrum framför de på församlingens förslag
upförda, så uprättar Domkap. ett särskildt förslag med så många
sökande, högst tre, som enl. nyssnämnda grunder böra föredragas
dem på församlingens förslag; att om ingen eller blott en eller två
anmält sig 6om sökande, så uteblifver Domkap:s förslag eiler ock
innehåller det blott de, som pröfvas kompetente; at,t sedan Domkap:s
förslag vunnit laga kraft, aflägges prof, hvarefter val i vanlig ord¬
ning anställes, då församlingen genom röstpluralitet utväljer en af
de på församlingens eller Domkap:s förslag upförde; att då för¬
samlingen utöfvar kallelserätt, för hvarje röstberättigad person be¬
räknas en röst, såsom redan är stadgadt vid kallelse till 4:de prof¬
predikant, eni. 30 § i K. Förordmn d. 1 Apr. 1843, men att vid
det slutliga valet rösträtten beräknas, såsom nu, efter egendom.
Del) 1 December f. m.
Såsom häraf synes, innefattar detta förslag förändringar en¬
dast uti kallelserätten vid de gäll, hvartill nu förslag af Domkap.
uprättas; men icke någon rubbning uti valrätten vid de regala
gällen, hvarföre detta förslag kan vid denna Riksdag blifva lag.
Vidare gifver den åt församlingen en nu saknad möjlighet, att på
förslaget få upförda dem, de hafva förtroende till, utan att dock
nu gällande lagar för. kompetens och ansökningsrätt upbäfvas för
dem, som derutaf vilja sig begagna; äfvensom Domkap. erhållit en
nödig kontroll på sättet, huru församlingen begagnar sin kallelse¬
rätt. Under det alltså förslaget gifver församlingen nya rättighe¬
ter, beröfvar den deremot ingen sin nu innehafvande rätt att, enl.
gällande befordringsgrunder, upföras å förslaget till en ledig lä¬
genhet. Ehuru jag medgifver, att detta är ganska ändamålsenligt,
för att ieke beröfva någon den rätt. han möjligen kan anse sig
ega, så inses dock, att Domkap. icke erhållit någon väl behöflig
utvidgad makt, för att kunna helsosamt inverka på de presterliga
befordringarne. Under sistförflutna Riksdag voro meningarne de¬
lade emellan dem, som vid prestval ville utvidga församlingens,
och dem, som ville utvidga Domkapitlens rättigheter och inflytande.
Mig synes det riktiga vara, att utvidga inflytandet åt båda sidor,
på bekostnad af bokstafvens och ziffrans nu allsmäktiga välde.
Ehuru jag således medgifver, att it'rågav:de motion såsom öfver-
gångs- och förmedlingsförslag är ganska ändamålsenligt, så kunde
man dock, för att undvika olvannämnde anm., nu taga ännu ett steg,
äfvensom uti detaljerna några föreskrifter torde kunna förenklas; och
jag får alltså vördsamligen framställa den motion, att LagUtskit
måtte till R. St:rs pröfning och antagande framlägga ett lagförslag,
som, med godkännande af de flesta punkterna uti ofvanomförmälda
motion af Biskop Anjou, deruti dock gjorde följande ändringar och
tillägg: »Derest minst hälften af församlingens röstegande ledamö-
»ter förenat sig i önskan, att kallelserätten utöfva, ege hvar och
»en rätt att afgifva kallelse å tre prestman. Om vid denna om-
»röstning ingen eller mindre än tre personer erhållit halfva antalet
»röster, böra de, som erhållit röster, komma under ny omröstning,
»i den ordning de erhållit flera röster; så att tre personer kunna
»upföras å förslaget. Om vid denna andra omröstning blott två
»eller en erhåller halfva antalet röster, upföres blott två eller en
»å förslaget; men om härvid insren erhåller halfva antalet röster,
»så förfaller församlingens kallelserätt för den gången.»
»Sedan de af församlingen kallade till Domkap. insändt sina
»ansökningshandlingar, piöfvar Domkap. dessa och upför, på för-
»samlingens förslag, de sökande, som finnas behörige, vare sig 3
»eller 2 eller endast en, hvarvid Domkap. är berättigadt att ute-
»sluta en, utan att derföre behöfva upgifva skäl.»
»Sedermera granskar Domkap. deras handlingar, hvilka derstädes
»omedelbart sökt, och utaf de sökande, som befinnas enl. nu gäl-
»lande beforingslagar behöriga till det lediga pastoratet, upför
»Domkap. trenne, hvilka genom sin fromma vandel och gudsfruk-
»tan, goda gåfvor, skicklighet och nit samt t.heologiska insigter
»pröfvas vara de lämpligaste eller gifva säkert hopp om sig, att
36
Den 1 December f. m.
»de till församlingens sarina bästa skola utöfva en trogen herda-
»värd.»
»Sedan Domkapis förslag vunnit laga kraft, aflägges prediko-
»prof i den ordning, Domkap. utsätter, hvarefter församlingen utaf
»de å dess eller Domkapis förslag upförda utväljer en, hvilken se-
»dan i embetet af Domkap. stadfästes. Vid regala gäll insändas
»både Domkapis och församlingens förslag i anderd, till K. M.,
»hvilken sedan utöfvar sin i grundlagen bestämda utnämningsrätt.»
Jemte dessa tillägg skulle jag oek vilja ytterligare föreslå, att
i afseende å rösträtten, såväl vid kallelse sorn val, hvarje i för¬
samlingen bosatt välfrejdad familjefader, som icke lyder under
tjenstehjonsstadga!!, skulle ega en röst. Det är bekant, att vid
Domkyrkoförsamlingen i Göteborg en än mera utvidgad rösträtt
eger rum, och har icke medfört några vådor, utan tvärtom befun¬
nits särdeles ändamålsenlig. Att rösta efter förmögenhet, är rätt
och billigt, när fråga är om landsvägar, tingshusbyggnader m. m.,
eller när i allmänhet det gäller politiska rättigheter och skyldig¬
heter; men det hr icke rätt i fråga om en själasörjares val, eme¬
dan den fattige har lika stort behof af själavård och kan hafva
lika stora andliga insigtor som den rike. Men ehuru en sådan
utvidgad rösträtt icke har något att skaffa med de politiska rättig¬
heterna, ifrån hvilka den är vida åtskild, torde det dock vara
många, som af sådan ani. och andra skäl frukta en sådan utvidgad
rösträtt, och som jag icke vill låta förslagets framgång i öfrigt
härpå vara beroende, så framställer jag detta sista tillägg endast
alternativt.
Remitterades till LaglJtskit.
Frih. Posse upläste vidare en så lydande motioni
Under sistlörflutna Riksdag väcktes förslag om ändring uti
nu gällande lagar ang. sabbatsbrott; men man kom ej till något
beslut härutinnan, utan ansåg bäst att låta denna fråga förblifva
orörd. Ibland de skäl, som anfördes emot dem, som önskade en
förändring af dessa stadgar, äro dock de obehöriga, som innefattade,
att man ej kan genom lagar och straff tvinga någon till guds¬
fruktan; ty derom var fråga. Tvertom var det just deras afsigt,
som önskade en revision af sabbatslagarne, att alla olämpliga stad-
ganden i nämnde hänseende skulle borttagas, och deremot de före¬
skrifter desto strängare hållas i helgd, hvilka kunna och böra finnas.
Bland dessa äro i synnerhet de, som innefatta, att ingen bör kunna
tvingas till arbete om söndagen, samt att intet får företagas, som
störer eller hindrar den allmänna offentliga sabbatsfriden. Jag
fruktar dock, att vid denna Riksdag, lika litet som vid den förra, det
skall vara möjligt, att genomdrifva någon ändamålsenlig lagstiftning i
detta ämne, och jag inskränker mig alltså till att fästa upmärk-
samheten endast på en ny mäktig företeelse, som hotar att all¬
deles utplåna ifrån vårt land allt begrepp om sabbat och sabbats¬
frid; jag afser härmed tillåtelsen för jernbantågen att vara i rörelse
äfven om söndagarne.
Den 1 December f. m.
37
Liksom (let är ett erkändt faktum, att i bredd med en sti¬
gande nationalvälmåga och yttre civilisation alltid gått en tillvexande
njutningslystnad, så visar sig ock, att jernvägarne, i samma mån
de äro en häfstång för materiel utveckling, mäktigare än någon
tillförene, i samma mån kunna de ock blifva de vådligaste medel
till förstöring af ett folks sedliga kraft och utveckling, af ett obej-
dadt, ifrån alla band frigjordt begär efter njutning och sinnlig för¬
ströelse. Detta blir i synnerhet fallet, då jernvägarne fa begagnas
på söndagarne. Vårt land med sitt hårda klimat fordrar att bebos
af ett idogt, tarfligt och försakande folk, och den stränga foster¬
modren liar ock sökt lura sina söner dessa dvgder; men af natu¬
ren äro vi benägne för omåttlighet och njutning, och det är våd¬
ligt, att | å ett oförsigtigt sätt framkalla dessa laster. Intill sed¬
nare tider har, under det sedesiöshet.en tillvext i städerne, vår all¬
moge i de aflägsnare bygderna merändels bevarat forntida allvar,
måttlighet och försakelseförmåga. Jernvägarne borttaga nu allt afstånd,
sätta med ens de aflägsnaste byggder i den närmaste beröring med den
högsta civilisation och högsta sedeslöshet. Under söcknedagarne,
då den idoge måste arbeta i sitt anletes svett, kan han dock merän¬
dels undvika de genom jernvägarne honom nalkande frestelserna;
men om söndagarne och då varande ledighet blifva frestelserna öf-
vermiiktiga. Då hastar städernas befolkning ut på landsbygden,
att der få nya fält för sin sedeslöshet, eller ock der vinningslystet
utbjudande sitt gyckelverk och sitt kram, att dermed locka ett
förut fiärdlöst folk; och då hvarje station blir en hemlig eller up¬
penbar krog, så kunna städernas och landets inbyggare der förena
sig i dryckeslag och orgier. I följd af de om söndagarne nedsatta
jernvägspriserna lockas landets inbyggare, att i tusental fara in i
städerna, att der frossa af allt, som der utbredes för den skåde-
och njutningslystne.
Det finnes säkerligen ingen redlig fosterlandsvän, som icke
måste erkänna verkligheten af nu förespeglade vådor. Men de fle¬
ste torde anse det omöjligt, att tillgripa en radikal utväg, utan
tillstyrka endast palliativer. Så t. ex., för att det icke må heta,
att man arbetar å söndagen, inställas då godstågen, och endast per¬
sontrafik tillåtes. Men af det ofvan sagda inses, att det just är
denna om söndagarne ökade persontrafik, som utgör det vådliga,
då derigenom all sabbatsfrid tillintetgöres, och söndagen, ifrån att
vara bestämd till en hvilodag för kroppen från jordiskt arbete, och
för själen från verldslig omtanka, förvandlas till en förströelsens
och njutningens dag, då alla band och bommar lossas, för att begä¬
ren må otygladt kunna tillfredsställas. Ungdomen på landet, förut
upfödd i stränga seder, med aktning för mensklig och gudomlig
lag, ser nu, att dessa lagar öfverträdas af alla, fattiga och rika,
unga och gamla, höga och låga, befallande och lydande; den finner
icke mera den stilla sabbatsfriden, som fordom så mäktigt talade
till känsla och förstånd, utan ständigt blir sinnet öfverfylldt af
detta lifvets företeelser, om söcknedagarne rastlöst arbete, om sön¬
dagarne otyglade nöjen; inga yttre anledningar mana numera kraf¬
tigt till allvarliga tankar och lyfta sinnet ifrån det förgängliga.
3S
Den 1 December f. m.
Frestelsen blir alltså för stark, ungdomen gifver vika och kastar
sig tanklöst i nöjenas och berusningens floder. Ett annat palliativ
ar, att bantåg om söndagarne endast gå om morgnarne och efter-
middagarne; men dels afhjelpas derigenom de af mig framställda
vådor, dels iir detta overkställbar^ emedan, om ock ett inskränk¬
tare antal bantåg gå om söndagarne, så måste dock ett tåg, som
en söndag går ifrån Stockholm till Göteborg eller Malmö, komma
att under vägen passera vissa trakter under gudstjensttiderne. Vi¬
dare siiges, att för postens befordran det åtminstone är nödigt, att
ett tåg går om söndagarne. Men då posten genom jernvägarne
så skyndsamt befordras, är det förenadt med inga svårigheter och
desto mera behöfligt, att en dag hvila förunnas icke endast för post-
tjenstemännen, utan äfven för alla affärsmän, hvilka också böra
vara tacksamma för en hvilodag ifrån sitt jägtande arbete.
Då man försvarar jernvägarnes och andra förlustelsemedels be¬
gagnande om söndagarne, förebär man ofta behofvet för arbetsklassen,
att på den enda lediga dag, de ega, få tillfälle till nöjen och ve¬
derqvickelse ; men man besinnar ej, att, för att några skola bere¬
das nöjen, så tvingas andra till arbete, såsom jernvägs- och post¬
tjensteman m. fl.
Vidare kan anmärkas, att ångbåtarne gifva samma tillfälle till
förströelser som jernvägarne. Men dels är detta kommunikations¬
medel icke så omfattande och verksamt som jernvägarne, dels äro
ångbåtarne enskild egendom, hvaremot jernvägarne, såsom Statens
tillhörighet, borde skötas efter sedliga och för landet icke förderf-
liga grunder. Jag ledes härmedelst till en vigtig omständighet,
förtjent af den största upraärksamhet. Vår Svenska statsförfattning
och våra lagar hvila på den grund, att Staten icke allenast är en
rättsanstalt, utan skall äfven befrämja sedlighet och afse menni-
skans högre andeliga väl. Våra lagar vilja icke innehålla något
stridande emot sedlighet och kristendom. Vår öfverhet vill vara en
kristelig öfverhet. Detta är rätt och tillbörligt och öfverensstäm-
mer med hvad uppenbarelsen och historien framställa såsom det
riktiga. Bibeln och verldshistorien visa nemi., att den allsmäktige
Styresmannen icke talar och handlar endast med individer, utan
äfven med folken. Flan tillförsäkrar och tilldömer de folk välsig¬
nelse, som akta Hans ord och lyda Flans vilja; deremot ofärd
och slutlig tillintetgörelse åt de stater, som öfvergifva Hans vägar
och förfalla i sedeslöshet och irreligiositet. Om så är förhållandet,
så måste Statens styresmäns upgift vara, att, huru mycket än se¬
deslösheten och gudlösheten i ett samhälle gripa omkring sig, dock
aldrig af svaghet, fruktan eller modlöshet försumma att, der Staten
sjelf handlande upträder, ställa sig till efterrättelse sedelagens och
kristendomens bud. Det går ej an, att lagar och lagtillämpning,
ord oeh handling härvid komma att stå i den mest skärande mot¬
sägelse. Det går ej an, att Konungen, såsom summus episcopus,
utfärdar bönedagsplakat, der alla anbefallas att hålla söndagar och
fastedagar i helgd, under det han tillåter de under hans befallning
stående jernvägsstyrelserna, att på det mest uppenbara sätt öfver¬
träda dessa bud. Denna förfärliga motsägelse måste nödvändigt
Den 1 December f. m.
sa
tillintetgöra all tillit till ordets sanning, uplossa alla lydnadens
band. Ettdera måste således ske: antingen måste Staten sjelf så¬
som handlande' efterfölja sina egna på kristendomen grundade
lagar och förordnanden, eller ock måste den afstå ifrån all kristelig
karakter, blifva en blott rättsanstalt, och stat och kyrka fullkom¬
ligt ifrån hvarandra åtskiljas. Då väl få äro de, som i sina ytter¬
sta konseqvenser vilja förorda detta sistnämnda alternativ, så för¬
modar jag ock, att det icke må anses orimligt uttala den åsigt,
att på alla jernbanor, som af Staten eges eller blifvit upbygda med
understöd af Staten, någon rörelse icke borde få ega rum om sön-
dagarne.
Jag vet väl, att jag härmed uttalat en mening, som af många
anses löjlig, eller orimlig och fantastisk; men jag vet ock, att jag
uttalat en åsigt, sorn delas af en icke ringa hop i landet, hvilkas
innerligaste öfvertygelse det är, att landet måste utvecklas, icke
endast i materielt hänseende, utan äfven i sedligt, intellektuelt och
religiöst, så vida icke just denna materieha rikedom skall på¬
skynda landets undergång; att huru mycket man än söker klokt
ställa sina finansiela beräkningar och öka inkomsterna af jernvä¬
garna, dessa dock aldrig skola bära sig, om man söker förskaffa
sig vinst genom omoraliska och irreligiösa medel. Har icke Gustaf
IILs tidehvarf blifvit i historien brännmärkt med en outplånlig
fläck, derföre att det sökte upmuutra bränvinsbränningeu och blott
traktade efter vinning och ökade statsinkomster, obekymradt om
att folket derigenom förderfvades? Skola icke vi med förskräckelse
få bevittna likartade företeelser, endast olika deruti, att nutidens
bemödanden att förstöra folket för en tillfällig vinnings skull
skola få en mera kolossal karakter, blifva än mera allmänna och
kring sig gripande, då på landets jernbanor hvarje station blir
en sämre eller bättre krog, och då i synnerhet om söndagarne stora
folkhopar på dessa banor resa fram till njutning och förderf? Det
är min fullkomliga öfvertygelse, att liksom den enskilde personen,
som rätt använder söndagen, derigenom att lian då uphör med ar¬
betet, icke tager någon ekonomisk skada, utan tvertom derigenom
bereder välsignelse åt sitt arbete, så skulle också våra jernbanor
blifva till välsignelse och möjligen gifva tillräcklig inkomst, derest
om söndagarne all rörelse på dem uphörde. I Skottland finnas 21
banor och i England 8, som alla icke befaras på söndagarne, och
bära sig ändock. Hvad är det, som gör Storbrittanniens styrka,
om icke det, att, under en högt updrifven industri, der finnes en
minoritet, nog mäktig, att framhafva de gudomliga budens giltig¬
het och vigt.
Jag vill dock icke inskränka mitt förslag endast till nu nämnda
fall, då Staten handlar såsom förvaltande jernbanorna, utan jag ville,
af ofvan anförda skäl, utsträcka det till alla -de fall, der regerin¬
gen omedelbart eller genom sina tjenstemän upträder handlande;
och jag får alltså vördsamt föreslå,
att E. St:r till K. M. måtte ingå med den underd.
anhållan, att Eegeringen måtte hålla noga hand der¬
öfver, att dess tjenstemän och underlydande myndig¬
40
Den 1 December t. m.
heter, så vål civila som militära, vid sina offentliga förfo¬
ganden, måtte, så vidt möjligt är, iakttaga^Söndagens
helgd, så att under dem lydande icke må tvingas eller
förledas att bryta emot Sabbathsbudet, utan alla i Sta¬
tens tjenst varande denna dag kunna få åtnjuta hvila
och sabbathsfrid; samt att isynnerhet måtte iakttagas,
att alla bantåg om Söndagarne inställas å de jernvägar,
som Staten anlagt eller hvilka medelst understöd ifrån
Statskassan blifvit upbyggda.
Begärdes på bordet.
Gr. Adlersparre, Carl August, väckte följande motion:
Då det visat sig att läroverket uti Christinehamn är i högsta
behof af ännu en lärare, så vida undervisningen der nöjaktigt och
i längden skall kunna bestridas; och då det specielt är mig bekant
att kommunen icke är i tillfälle att göra vidare upoffringar forsin
skola, såsom betänkt att oförtöfvadt låta upföra ett kostsamt skol¬
hus, anhåller jag vördsamt
att Rikets Ständer ville behjerta saken, medelst att an¬
slå nödiga medel till ännu en lärare vid nämnde läro¬
verk.
Handlingar, som intyga det af mig påpekade förhållandet, med¬
följa. Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Vidare afgaf Gr. Adlersparre en motion af följande inne¬
håll:
Enligt hvad enhvar känner, är det nu församlade St:rs afsigt
att vid bestämmande af statsutgifterna söka inskränka dessa så
mycket som möjligt, och iakttaga den sparsamhet, som man förebrår
den förra Riksdagen att hafva allt för mycket lemnat ur sigte. Till
följe af dessa lofvärda föresatser hafva också denna gång jemförel¬
sevis tå motionärer stormat in på Statens tillgångar och tagit dem
i anspråk för mer eller mindre enskilda ändamål. Det föremål, för
hvilket jag nu ämnar påkalla R. St:rs upmärksamhet och medverkan,
kan dock ingalunda hänföras under denna rubrik, och jåg hoppas
med säkerhet bereda min motion ett välvilligt mottagande genast
från början, då jag säger att den rörer undervisnings-väsendet.
Ordnandet af detsamma var en af den sista riksdagens vigti-
gaste, om ock ej mest bemärkta åtgärder. Jemte det att R. St:r
med storartad frikostighet anvisade ena hälften af den s. k. per-
tonliga skyddsafgiften till folkskolorna, faststäldes då för Elementar¬
läroverken definitiva lönestater till sådana belopp, att man väl kan
se, att detta föremål, främst af alla, jernvägarne endast undantagna,
låg R. St:r om hjertat. Också har K. M. skyndat att gå R. St:rs
afsigter till mötes: de nya eller utvidgade läroverken äro redan på
de flesta ställen i full gång, och de återstående vänta, för att blifva
det, endast på det erforderliga antalet af lärare. Men i det man
Den 1 December f. m.
41
sålunda egnade så mvcken omsorg åt hvarje särskildt läroverks or¬
ganisation, och beredde tillfälle till fullständig undervisning i alla
landsändar, tyckes man hafva i viss mån förbisett behofvet af en
gemensam ledning och upsigt öfver densamma.
Biskopen i hvarje stift är, tillfölje af denna sin befattning,
Ephorus, eller den som har upsigten öfver alla inom stiftet belägna
Elementar-läroverk. Detta updrag lemnades Biskoparne på den tid,
då skolan ännu var helt och hållet underlagd kyrkan, då pre-
sterne hade åt sig uteslutande anförtrodd icke blott hvad man i
inskränktare mening kallar själavård, utan äfven det upväxande släg-
tets hela bildning och upfostran, då de hade till upgift icke blott att
böja viljan till det rätta och goda, utan äfven att utbilda omdömet,
gifva förståndet klarhet och minnet kunskaper. Men denna upgift
var för omfattande, och i sednare tider har äfven frågan om skolans
och undervisnings-väsendets frigörande blifvit löst på ett tillfredsstäl¬
lande sätt. Det är också icke min afsigt att söka uplösa det sam¬
band mellan de båda institutionerna, som kan synas ligga deri, att
kyrkans högsta målsman inom hvarje stift äfven är skolans; men
jag tror, att den närvarande tillsynen öfver Elementarläroverken blir
svår för Biskopen att fullständigt utöfva, sedan numera sådana
finnas i hvarje stad, som icke alltförmycket liknar en by, då det
deremot fordom fanns blott ett gymnasium i hvarje stift, och detta
var beläget i den stad, der h. högvördighet sjelf residerade. Un¬
der Biskopens i Lund upsigt stå t. ex. f. n. alla läroverk i Malmö¬
hus, Kristianstads och Blekinge län, 5 högre och 5 lägre, med till¬
sammans 81 lärare. Då dessa bildningsanstalter tillika äro förlagda
på stort afstånd från hvarandra, inom ett så vidsträckt område, torde
en och hvar finna, att äfven den bästa Biskop, med den bästa vilja
och kraft, icke kan med sådan noggrannhet, som vederbör, följa un¬
dervisningens gång och företeelserna inom hvart och ett af de sär¬
skilda läroverken. Detta synes mig så mycket klarare, sedan jag
nyligen på detta rum hört framställas vigten och mångfalden af de
åligganden, som i öfrigt åligga Biskoparne. Också har man på
sednare tider hört talas om besynnerliga oordningar i en och an¬
nai) skola, utan att det förnummits, att den högkyrkliga auktori¬
teten dervid något väsendtligen åtgjort.
Men icke nog med, att, ephors-embetet icke längre synes kunna
ensamt motsvara det ändamål, som dermed afsågs vid den tid, då
det inrättades: en särskild tillsyn torde äfven vara nödig deröfver,
att de föreskrifter, som af K. M. gifvas rörande undervisningsvä¬
sendet, blifva inom alla de olika stiften på ett likformigt sätt till-
lämpade. Denna tillsyn kan nu icke åligga någon annan än Eck-
lesiastikMinistern. Men man kan icke begära, att denne, som har
att utreda och inför Konungen föredraga flera tusen särskilda mål
årligen, som skall utarbeta alla från den högsta magten utgående
författningar och föreskrifter angående kyrkan, undervisningen, fat¬
tigvården och helsovården, att han skall tillika kunna egna nödig
upmärksamhet åt alla detaljerna inom den ena fjerdedelen af det
område, öfver hvilket den högsta ledningen är honom anförtrodd.
Inom de öfriga Departm eger äfven det förhållande rum, att hvarje
42
Den 1 December f. m.
vigtigare administrationsgren står under upsigt af en särskild Sty¬
relse eller person, som sorterar under vederbörande Minister. leke
ens Landshöfdingarne lyda i alla afseenden omedelbart under Civil-
Ministern, utau under KammarColhm; Landtmäteriet har sin sär¬
skilda General-Direktör; Tullväsendet likaså; Telegraf-verket och
Statistiska tabellväsendet hvardera en fristående chef; och nu sed¬
nast har man äfven, för att gifva kraft och enhet åt åtgärderna
för de svenska skogarnes vidmagthållande och tillvext, tillskapat en
särskild General-Direktör. Men den Svenska ungdomen låter man
vexa upp så, sora den lokala myndigheten finner för godt, utan
att nödig kontroll på dennes förfarande är möjlig, utan att det
finnes någon med tillräcklig myndighet, som har sig särskildt up-
draget att vaka öfver huru vederbörande i detta afseende fullgöra
sina pligter. Nödvändigheten af en sådan tillsyn, som den jag-
åsyftar, synes dunkelt hafva föresväfvat R. St:r, då de vid sista
riksdagen anvisade lön på EcklesiastikDepart:ts stat åt en Byrå-chef
för handläggning af ärender rörande allmänna upfostran och under¬
visningen; men det är nu tid, att den dunkla föreställningen om
ett sådant behof vaknar till klart medvetande. I instruktionen för
denna tjensteman är det visserligen föreskrifvet, att han skall på
EcklesiastikMinisterns befallning företaga inspektionsresor, för att
utöfva en granskande upsigt öfver läroverken; men dels torde den
administrativa ledningen af rikets 69 Elemen.tar-läroverk med 528
lärare, samt de tusentals folkskolorna gifva en embetsman tillräck¬
ligt att sköta och icke lemna någon tid öfrig för kringresande, dels
torde hans egenskap af Exped.Sekret, icke gifva honom en tillräck¬
ligt oberoende och imposant ställning, för att hans myndighet skulle
alltid kunna göra sig gällande, isynerhet om det vore vis å vis en
Biskoplig Ephorus. Man har ej heller förnummit, att någon sådan
inspektion hittills egt rum.
Hvad jag nu haft äran anföra, vinner naturligtvis ännu större
betydelse, om E. Stur skulle bifalla den af mig i en föregide mo¬
tion föreslagna successiva indragning af åtskilliga biskopsembeten.
Man har mot min då gjorda framställning bland annat anfört, att
jag icke antydt, på hvad sätt de indragna biskoparnes funktioner
skulle förrättas, och jag vågar tro, att genom hvad jag nu går att
föreslå, skulle blifva tillräckligt sörjdt för vården om undervisnings¬
väsendet, äfven om Biskoparnes antal inskränkes till frenne, såsom
jag förut föreslagit.
På grund af hvad jag nu yttrat, och oberoende af det öde
min motion om 9 biskopslöners indragande kan komma att röna,
får jag vördsamt föreslå,
att R. St:r måtte under 8:de hufvudtiteln anvisa en
årlig utgifts-summa af 6,000 rdr rmt, jemte resekost-
nads-ersättning, till lön åt en Generalinspektör öfver
Elementarläroverken, hvilken skulle af K. M. i nåder
utnämnas, och räknas bland de embetsmän, som inne¬
hafva förtroendesysslor, samt hvars åliggande skulle
blifva:
att utöfva noggrann tillsyn öfver undervisningens gång vid
Rikets Elementarläroverk och pedagogier, vaka öfver uprätthållandet
af tukt och god ordning inom desamma, och tillse att Rektorer
och lärare upfvlla sitia åligganden;
att vaka deröfver, att alia från K. M. eller Chefen för Eckles.-
Depart:t utgående föreskrifter ronde läroverken riktigt och likfor¬
migt tillämpas;
att under årliga inspekt.ionsresor personligen besöka åtminstone
alla högre läroverk och, såvidt sig göra låter, närvara vid den af-
gångsexamen, som är föreslagen att vid dessa anställas för dimit-
terande till Universitetet;
att, i händelse oordningar eller förvecklingar af mera betydande
art skulle vid något läroverk yppas, personligen på stället under¬
söka förhållandet och detsamma hos Eckles.Minist.ern anmäla;
att så väl till K. Ml på nådig befallning afgifva utlåtande i
alla frågor rör:de läroverkens organisation och administration i all¬
mänhet, äfvensom ang:de behofvet af ökade lärarekrafter; som ock
hos K. M. anmäla och föreslå de åtgärder, hvilka Generalinspek¬
tören kan finna nödiga och lämpliga; samt
att vara Ordförande i en lärare-konferens, som. i likhet med
hvad skolkomitén föreslagit, borde hvarje år under ferietiden sam¬
manträda i Stockholm, för att till K. M. afgifva betänkande, och
förslag ang:de nya läromethoders stadgande, pröfning af läroböcker,
m. m. Jag anhåller vördsamt om remiss till vederb. Utsk.
Denna motion bordlädes.
Hr Montgomery, Gustaf, upläste en motion af följande
lydelse:
De gamla lifvas af sina minnen. Om dessa någongång äro
tillfredsställande, så kunna de förtjena både att uprepas och lända
yngre medvandrare till föredöme. Det är derföre nu må nämnas
att jag för nära 40 år sedan på detta rum väckte några vörd¬
samma motioner, hvilka då, att börja med, mottogos med föga
svmpathier. ja t. o. m. med ovilja; och dock, uprepade under
flere efterföljande Riksdagar, omsider lyckades att vinna ej mindre
R. St:rs än Regeringsmaktens gemensamma bifall. Ibland dessa
må mig tillåtas att omtala: General Asistans kontorets, K. Nummer-
Lolteriels, och Dykeri- och BergningsKompagniets uphörande samt
Bränvinsbränningens beskattning med SO öre pr kanna. Samtidigt
väckte jag då motionen om Krigs Akademiens å Carlberg uphö¬
rande eller förvandling till en högre applikativ Militär Läroanstalt,
lik den nuv:de å Marieberg.
Denna min vördsamma framställning, vid flere påföljande
Riksdagar uprepad, har dock ännu icke lyckats att tillvinna sig
hvarken Ständernas eller Regeringens gehör.
■Visserligen har från denna såkallade Akademi en eller annan
lägre elementär läroklass blifvit borttagen, så att ej alltför unga
och späda ynglingar numera der vinna inträde, för att alltför ona¬
turligt tidigt liksom stöpas i den Militära samhällskasten. Men
44
Den 1 December f. m.
då hela återstoden af denna Läroanstalt likväl går hufvudsakligen
ut derpå, att bilda endast och allenast Militära tjenstemän ifrån
ynglingar, hvilkas olika naturanlag ännu ej hunnit och än mindre
haft tillfälle att utveckla sig, så uppenbarar detta förhållande en
ensidighet, som af rättsbegreppet och all upfostrans egentliga än¬
damål ej kan försvaras. Det är af denna orsak jag ej kan uphöra
att fortfarande påyrka, att Krigs Akademien å Carlberg mätte up¬
höra ali vara en elementär läroanstalt och i och med detsamma
förvandlas lill en applikativ, lika den å Marieberg, hvarmed den
kunde förenas, för alt gemensamt verka för samma ändamål;
Krigarebildningens vetenskapliga utveckling och, om möjligt, tids¬
enliga [ullkomning; den ena afdelningen eller den Mariebergslca
i alside på Artilleri, Ingeniör och GeneralSlabsOfficerares, samt
den andra afdelningen eller Carlbergska på Kavalleri, Infanteri
och Flottans Officerares vetenskapliga och så vidt ske kan, äfven
praktiskt fullständiga bildning. Men på det den förut inhemtade
ynglingabildningen icke måtte komma att sakna den elementära
militära, lika litet som elementerna inom vetandets område i all¬
mänhet, bör ali upfostran så ordnas att den medborgerliga, veten¬
skapliga och militära bildningen blir gemensam. I vårt samhälle,
der bevärings- eller med andra ord sjelfförsvarssj/sfemef är infördt
och mer och mer vinner förtroende och utveckling, der bör upfo¬
stran vara gemensam för alla samhällsklasser och ingen kastskillnad
i bildningssättet söndra samhälls-medlemmarna.
Ofvertygelsen att medborgaren är soldat och soldaten med¬
borgare, en naturlig, sann och ädel förening i sjelfförsvarets grund¬
tanke, utgör — alla fria samhällens lifsprincip. Derlöre bör up¬
fostran vara gemensam vid alia skolor, gymnasier och universite¬
ter. — Öfverallt böra Mililärlärare finnas. I de lägre läroan¬
stalterna, i folkskolor och pedagogier för gymnastik, bajonettfäkt¬
ning, marsch och handgreppen; vid gymnasierne tillika i målskjut¬
ning, kompani- och bataljonsmanövrer medelst stångexercis, om an¬
talet lärjungar ej medgifva annat. I Folkskolor kan en utmärkt
korporal, i pedagogierna en skicklig underofficer, inom Gymnasi¬
erna en lika beskaffad SubalternOfficer och inom Universilelerna
en Kapiten eller RegimentsOfficer ifrån närmast belägna Regimente
eller Korps, mot arfvode, mellan mötestiderna dertill användas. Vid
sistnämde läroanstalt borde tillika, jemte den praktiska undervis¬
ningen, de nödvändigaste theoretiska krigsvetenskaper meddelas åt
de studerande, som hade håg och lust att dem inhemta.
På detta sätt skulle nationalförsvaret, i behofvets stund lika¬
som dessemellan, hvad jag förut uprepat, ej sakna tjenliga ämnen
till Officerare och underofficerare, och om några af dessa ville ute¬
slutande egna sig åt krigsyrket, så hade de tillfälle att i den högre
applikativa Mililärläroanstallen å Carlberg utbilda sina kunskaper
både i praktiskt och theoretiskt hänseende.
Derigenom skulle det ensidiga och skråmessiga i krigsyrket
helt och hållet försvinna, samt den allmänna och offentliga upfostran
blifva, hvad den i fria samhällen bör vara, på engång vetenskaplig,
krigisk och medborglig.
Den 1 December f. m.
4 A
Denna gemensamhet ■ i upfostran skulle förena och förbrödra
alla samhällsklasser, mångdubbla deras verksamhet, sammansmälta
de enskildta åsigterna, lifva och utvidga deras krafter, hvarigenom
åter nalional-andan och nalional-försvaret, dessa ädla tvillings-sy¬
skon, säkrast underhållas, näras och stärkas.
När man, på detta sätt, ifrån den offentliga upfostrans under¬
lag, Folkskolan, till dess högsta spets, Universitetet, bildar ynglingar
till medlemmar i national-torsvaret, utan att åsidosätta något af
den medborgerliga och vetenskapliga bildningen, så har man på
fast grund byggt ett system, som inom sig utvecklar ett sjelfstän-
dighetsbegrepp, hvarifrån åter sjelfmant utspirar mod, vilja och
kraft till ett orubbligt försvar af Konung och Fosterland
Detta heliga försvar, hvartill hvarje god medborgare i
ett fritt samhälle bör anse sig oeftergifligen kallad, beror dock
mindre, i våra dagar, på de iörsvarandes i allmänhet konst- och
regelmessiga utbildning, eller deras stora, alla motståndare öfver-
stigande antal, än på medborgares fosterländska anda och öfver¬
tygelse att pligten och nationaläran fordra ett tappert, kraftigt och
uthålligt sjelfförsvar *), hvarförutan ingen sjelfständighet, intet na-
tionelt oberoende kan ega rum.
Till detta begrepp, till denna öfvertygelse bildar den upfostran,
hvarom jag här förut framställt en lika enkel, som allmänt använd¬
bar och föga kostsam plan. Den alser den hufvudsakliga och vig¬
tiga fördelen att ifrån all upfostrans första stadium, folkskolan,
genom pedagogien och gymnasium t. o. m. universiteten, lemna ung¬
domen tillfälle och göra dem till pligt att öfva sig i och få, redan
från spädare åldern, känsla och kärlek för sjelfförsvarets idé och
dess praktiska färdigheter, utan att ovilkorligen bestämma och ut¬
bilda dem till krigsyrket, men dock göra dem användbara, äfven i
mannaåren, att vara underbefäl och officerare, väl vetande att allt
försvar med massor beror hufvudsakligast på befälets mod och dug¬
lighet.
De ynglingar, som visa bestämda anlag för krigsyrket, kunde
då, efter inhämtade allmänna, humanistiska kunskaper, ifrån Gym¬
nasium och Universiteter, kunna förflyttas till Carlberg-Marieberg,
att der vidare praktiskt och theoretiskt utbildas i de högre Mili¬
tära Vetenskaperna till tands eller vatten, efter hvars och ens olika
lust och fallenhet. ,
Om Carlbergs 2ine högre eller blott en högsta klass, såsom
en öfvergångsåtgärd, må kunna bibehållas för detta ändamål, öfver-
låter jag till sakkunnigare detalj-organisatörers närmare bepröfning
och afgörande, likasom på hvad syftes-enligaste sätt Mariebergs
och Carlbergs läroanstalter kunna och böra förenas och möjligen
tillika förenklas och förbättras.
) Derom vittnar under 1808 års krig Wasa Reg:te, i hast upsatt och
blott någon vecka exerceradt, både vid Kuopio d. 18 Juni, då endast
100 man af denna ungdom försvarade sig mot ett mångdubbelt antal
flender till häst och fot och kanoner, med en ordning, en kallblodighet
och ett mod, som väckte sjelfva Veteranernas beundran. Sådant var
ock detta unga Reg:tes förhållande vid Wirda bro d. 27 Oet. samma år.
46
Den 1 December f. m
Äfvenledes torde det förtjena en mogen och noggrann utred¬
ning, om ej en särskild läroanstalt i närheten och i samband med
någon af Flottans stationer, vore ändamålsenligare än den nuv:de
derifrån skiljda vid Carlberg för utbildandet af befäl till sjöför¬
svaret.
Hufvudidéen- af denna min vördsamma framställning, utgången
af ett för fosterlandets ändamålsenligaste försvar brinnande hjerta,
är: ali alla allmänna upfoslringsanslalter mätte förses med till¬
fälliga i arterna befintliga Militärlärare ifrån och med Folkskolan
t. o. m. Universitetet, och att Carlbergs och Mariebergs Lärdoms-
skolor så förenas och ordnas, att de ynglingar, hvilka från Gymna¬
siernas högsta klass eller från Akademierna i Upsala och Lund
önska fortsätta sina förut inhemtade militärelementära kunskaper,
för att uteslutande egna sig åt krigsyrket, måtte lia tillfälle att
utbilda och fullkomna sig derstädes.
De åter, hvilkas lust och anlag föra dem på andra vägar, på
Vetenskapens, Embets- och tjenstemännens. Industriens eller andra
medborgerlighetens hanor, hafva dock inom de förut genomgångna
Läroanstalterna hunnit inhemta så mycket af krigsyrkets — ele¬
mentära, theoretiska och praktiska kunskaper, att de, i behofvets
stund, så snart sjelfförsvaret påkallar en folkbeväpning eller bevä-
ringsklassernas sammankallande eller en allmän landtstorm, då kunna
användas till Befäl, till Officerare eller Underofficerare, hvilkas
tillgång är oundviklig för bildandet af ett användbart, nyttigt och
kraftigt Nationalförsvar, alla fria, folk och penningefattiga, sam¬
hällens hufvud- och lifssak.
Om remiss anhålles.
Motionen begärdes på bordet, hvarjemte Gr. Anckarsvärd,
Carl Henrik, anmälde sig och yttrade, att han till alla delar
instämde uti den nu afgifna motionen.
Hr von Qvanten, Emil: Oaktadt jag ogerna ökar mäng¬
den af de motioner, som vid innevide Riksdag redan blifvit väckta,
måste jag dock anhålla att få fästa R. o. Ad:s npmärksamhet på
ett ämne, som, ehuru onekligen af största vigt, dock i vårt land
blifvit allt för länge förbisedt.
Llärefter upläste Hr von Qvanten följande motion:
Då för närv:de hos oss hvarken uti sed eller i lag finnes nå¬
got verksamt skydd för den artistiska förlagsrätten med alside å
originalarbeten i bildande konst af inhemska artister; och då detta
förhållande är menligt,
1 :o) för konstverkens spridning till en större allmänhet och
väckandet och odlandet af sinnet för konst, emedan originalarbetena
måste blifva dyrare, då hvilken som heldst har rättighet att kopiera
dem, och denna rättighet således icke för konstverkets uphofsman
har något specielt värde och icke kan af honom mot vedergällning
öfverlåtas på annan man, hvarigenom konstverkets pris skulle kunna
minskas med den summa, som för öfverlåtelsen af rättigheten till
Den 1 December f. m.
47
kopiering i flere eller färre exemplar eller under viss bestämd tid
efter aftal erhölles; och enär konstverks mångfaldigande genom
kopiering till försäljning, för så vidt kopieringen gäller samtida
inhemska artisters arbeten, med skäl icke anses såsom en ärbar
industri, då den utan särskildt tillstånd utöfvas, hvadan den van¬
ligen icke heller företages af artister med ömtåligare ambition och
rättskänsla, men så mycket oftare af parasiter på det konstnärliga
området, upmuntrade af förläggare, hvilka söka det billigaste priset;
och af denna sakernas ordning upstått det resultat, att kopieringen
af goda originaler hvarken blifvit så allmän eller så ansedd, som
den under andra förhållanden kunnat blifva, till båtnad för konst¬
odlingen, derest den artistiska eganderälten blifvit respekterad och
de originalproducerande artisterna funnit sin fördel vid att sjelfva
låta kopiera sina arbeten, hvartill de då, förmådda af ambitionen,
tvifvelsutan skulle utsett skickliga personer eller låtit kopieringen
utföras, under sin egeu ledning, genom elever, hvilka derigenom
erhållit både öfning och utkomst, i stället att, genom en förtidig
sträfvan att åstadkomma sjelfständiga arbeten, gå miste om begge
delarna;
2:o) för artisternas utkomst, på hvilken konstodlingen i så
väsendtlig mån beror, enär en vansklig ekonomisk ställning och
undanryckandet af den verkliga förtjenstens lön gör artisten bero¬
ende af arbetet för dagen, tvingar honom att skatta åt dagens tyc¬
ken och hindrar honom från företagandet af större arbeten, hvilka
erfordra långvarigare studium, då deremot, om han egde förlags¬
rätten till sina arbeten, han deraf skulle finna sig upfordrad att
mera se på idéen och kompositionen och sorgfälligare vårda utar¬
betningen, då kopiornas begärlighet och popularitet så väsendtligen
derpå berodde;
af dessa skäl, till hvilka skulle kunna läggas ännu många
andra, hvilka högt tala för stiftandet af en lag, hvarigenom en
konstnärlig industri, som nu till konstens skada är både obehörig
och försummad, skulle kunna förvandlas till en allmännare anlitad
och för konstnärer och publik lika välkommen tjenarinna åt kon¬
sten —, af dessa skäl och då litteratörens eganderätt till alsterna
af sin penna är skyddad af tryckfrihetslagen, och industri-idkarens
upfinningar äro af patentlagen skyddade mot plundring, och då de
länder, som gå i spetsen för konstodlingen, redan tagit ut steget,
för att genom lag bereda garantier mot den artistiska eganderättens
våldförande, vågar jag föreslå E. St:r,
att till K. M. ingå med underd. framställning om!ned-
sättandet af en komité af sakkunniga män för utarbe¬
tandet af förslag, till lag ronde förlagsrätten till origi¬
nalarbeten i bildande konst af inhemska artister, för att
till behandling vid näst sammanträdande Kiksdag före¬
tagas ;
och anhåller jag att denna motion måtte till Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:t remitteras.
Lades på bordet.
48
Den l December f. m.
Gr. Hamilton, Malcolm Walter, upläste följande mo¬
tion :
En bland de få export-tullar, som ännu qvarstå i tulltaxan, är
den å ved.
Det är mig obekant hvilka förnuftiga skäl vid sista Riksdag
kunde förmå det förstärkta Bevilln.Utsk:t att mot 3:ne stånds be¬
slut låta denna qvarstå. Enligt mitt förmenande är emellertid sa¬
ken i hög grad obillig, såsom endast afs. att, till fördel för åtskil¬
liga stadsinnevånare, på en del skogsegares bekostnad, priset å ved
skall hållas lägre på vissa orter, än det, export-tullen förutan, skulle
vara. En gifven följd häraf är dessutom att, till skada för landet,
i sin helhet skogarne icke så vårdas och tillvaratagas, som ske kunde
och skulle, om ej en af deras hufvudprodukter genom lagstiftning
hölles i underpris och vanvärde.
Jag får för den skull vörssamt föreslå:
att R. St:r uphäfva export-tullen å ved.
Om remiss till Bevilln.Utsk:t anhålles.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Hr Gyllenram, Carl, uppläste en motion, så lydande:
Det torde icke kunna bestridas, att en bland samhällets ange¬
lägnaste pligter är att tillse, det icke dess tjenare, sedan de för
det allmänna förbrukat sina krafter, vid slutet af lifvets bana skola
sakna åtminstone hoppet, att när de gått härifrån, deras efterlef-
vande icke varda lemnade i bekymmer för fyllandet af de ound¬
gängligaste lefnadsbehofven. Visserligen är gränsen för denna Sta¬
tens pligt ganska svår att bestämma, emedan den är beroende af
mångfaldiga omständigheter, hvilka icke alltid kunna på förhand
beräknas; men såsom grundsats har den dock, i alla stater meden
ordnad förvaltning, varit hyllad och antagen.
Äfven i vårt fosterland, der välgörenheten, blott såsom sådan,
af ålder varit aktad och ärad såsom en naturlig följd af menni-
skans egenskap af samhälls-medlem, har denna grundsats aldrig va¬
rit betviflad och derföre aldrig saknat tillämpning.
Vid hvarje Riksmöte hör man således ej allenast från thronen,
utan äfven från enskilda, framställningar göras om understöd eller
pensioner åt efterlefvande nära anhöriga till hädangångne män, som
i ett eller annat afseende gagnat eller hedrat fäderneslandet. Det
är i synnerhet på den gryende horisonten af innev:de sekel, som
ofta blödande gestalter framträda, och aldrig ohörda anropa välvil¬
jan och menniskokärleken.
Äfven nu framträder en sådan gestalt: afl. Kapitenen vid K.
Wermlands Fältj;igareReg:te Göran Gustaf Uggla, som vid sin död
efterlemnade enka och barn i de torftigaste omständigheter. Kapi¬
tenen Uggla, som föddes år 1784, inträdde i krigstjenst 1804,
befordrades till StabsUnderlöjtnant vid nämnde reg:te d. 9 Okt. sagde
år, samt till 2:dra Löjtnant med lön d. 16 Eebr. 1808. Utnämn¬
des till Kapiten i Arméen d. 8 Maj 1810, erhöll afsked d. 7 Jan.
1812,
Den 1 December f. m.
1812, men inträdde ånyo i tjenst vid Wermlands Fältjägare 1815.
Kapiten Uggla bevistade fälttågen 1807' i Pomern samt 1808 och
1809 i Norrige. Deltog i affären vid Chverud 1808, der han er¬
höll kontusion, och benådades samma år med tapperhetsmedaljen,
samt 1809 med SvärdsOrdeu. Denna korta lefnadsteckning inne¬
fattar visserligen icke något ovanligt. Det är den välkända melo¬
dien i den Svenska krigarens lif, då han utkallats till fosterlandets
försvar: att strida, och strida manligt.
Den år 1818 aflidnes enka, Frilnn Maria Antoinette Hjerta,
emottog såsom enda arfvet ett dyrbart och aktadt minne. Men
minnet, M. Hrr, det må vara huru rikt som helst, är dock icke
nog i den torftiges boning, i synnerhet när det enda guld, hvari
det innefattas, utgöres af strålarne från den nedgående solen på
lifvets aftonhimmel. Frilnn Uggla, nu 65 år gammal, har af all¬
männa medel under flera års tid icke uppburit mer än 5 4 rdr rmt
å allmänna anslaget för fattiga militär-enkor, samt 45 .rdr s. m. i
gratifikation från anslaget till extra utgifter å 7':de Hufvudtiteln.
Det är för denna åldriga enka efter en förtjent man, sorn jag
vågar påkalla It. St:s hjelpsamhet, vördsamt hemställande
att hon må å Allmänna IndragningsStaten varda upp¬
förd med en årlig pension för sin återstående lifstid
af 600 rdr rmt.
De vidare uplysningar, som kunna erfordras, skola af mig
pligtskyldigast lemnäs, och anhåller jag, att denna min motion
måtte varda till StatsUtskit remitterad.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, upläste följ:de motion:
Som det är mig bekant, att i Ljusdals socken af Vestra
Helsingland, uppå kallelse af derv:de Hushållningssällskap, ett all¬
mänt sammanträde hölls d. 5 Maj innev:de år mellan invånare
uti Norra och Vestra Helsingland, i ändamål att fatta beslut om
en jerubanas byggande emellan sjön Södra Dellen och Ljusne-elf,
för att derigenom fullborda eller till Ljusne-elfs lugnvattenyta i
medelpunkten af provinsen Helsingland utsträcka den lättare kom¬
munikationen med hafsviken vid Hudiksvall, hvilken kommunikations¬
led, genom den emellan Hudiksvall och Dellarnes vattendrag vid
Forssa kyrka nu anlagda jernväg, tillika med uti nämnde vatten¬
drag byggde 2:ne slussar af huggen sten, samt med begagnande
sedermera af Dellsjöarne, redan till 2/3 at' ®*n längd är åvägabragdt,
samt att vid bemälde sammankomst i Ljusdal den önskan och åsigt
enhälligt uttalade sig, att landsbygdens invånare nu skulle allvar¬
ligt och enigt upbjuda sina krafter för att deltaga uti samt söka
åstadkomma sagde jernväg mellan sjön Södra Dellen och Ljusne-elf,
till följd hvaraf en Bestyrelse också blef utsedd för att sätta aktie¬
teckning för jernvägens byggande i gång, samt ingå till K, M:t
med underd. ansökning, att detta nyttiga företag måtte af K. M:t
varda till Rikets nu församlade Ständer i nåder anmäldt till låne-
H. II. i
Den 1 December f. m.
understöds erhållande, och då till slut jag jemväl funnit, att K.
M. -icke behagat till R. St. låta göra den nåd. propoe., hvarom
den utsedda Bestyrelse!! i underd. anhållit, — så föranledes jag, på
grund af den bekantskap, jag om provinsen Helsingland' eger, och
särskilt föranledd utaf den betydliga och allmänt gagnande utveck¬
ling inom denna landsort samt den för Riket ökade ärliga export,
som den redan till Dell-sjöarne öpnade kommunikations-leden fram¬
kallat, att för denna kommunikations-leds utsträckande till Ljusne-elf,
Herjeådalen» och Helsinglands gemensamma stora pulsåder, och dess
i medelpunkten af provinsen Helsingland belägna stora lugnvatten¬
yta påkalla R. St:rs synnerliga upmärksamhet; enär, genom denna
kommunikations leds öpnande, de rika tillgångar på odlingsbar jord
samt skog, som Vestra Helsingland och Herjeådalen, tillsammans
uptagaude 150 qvadrat-mil, ega inom sitt sköte, genom vidgade
odlingar och en tilltagande befolkning samt betydligen ökad årlig
export, utan allt tvifvel snart och mångfaldigt skola till Riket åter¬
gifva det låneunderstöd, hvilket den enskildta företagsamheten nu
icke kan undvara, för att mäkta utföra det, relativt till denna
landsorts förmåga, storartade företag.
De speciella förhållanden och skäl, som så högt tala för bifall
til! det sökta låneunderstödet, aro anförde dels uti den ofvanberör-
de underd. inlagan till K M:t, dels uti en motion, som en leda¬
mot utaf BorgareSt., Hr Brun, d. 26 nasti, månad afgaf, hvadan
jag får hänvisa till dessa handlingar, af hvilka afskrifter här bifogas.
Uppå de stora anledningar och bevekande skäl, som förefinna»,
får jag, — som anser att det vore en misshushållning för Riket,
att icke understödja ett så produktivt företag som detta, efter både
beräkning oell sannolikhet måste blifva, — anhålla
det R. Höglofl. St;r behagade, till byggande af en Jern¬
väg från den mot vester utskjutande viken af sjön
Södra Dellen i Norra Helsingland til! den invid Ljusne-
elf belägna och i niveau med elfven varande Hybo-
sjön samt med fortsättning derifrån till lugnvattnet
nedom fallet vid Ede by i Jerfsö socken af Vestra Hel¬
singland, bevilja låneunderstöd af allmänna medel på
möjligast billiga vilkor till två-tredjedelar (2/g) af den
beräknade anläggningssumman 1,250,000 rdr rmt, eller,
såsom K. Väg- o. Vattenbvggnads-Styrelsen jemte sitt
förord åt denna jernvägsbyggnad tillstyrkt, med ett
jemt belopp af 833,000 rdr rmt.
Den här ofvan omförmälta Bestyrelsens inlaga till K. M.
jemte de, densamma åtföljande, tor Jernvägsbyggnaden upriittade
kartor och beskrifuingar m. m., torde genom reqvisition af Höglofl.
StatsUtskottet från K. CivilDepdet utbekommas.
Hr af Geijerstam, Olof: PA grund af den närmare kän¬
nedom, jag eger om provinsen Helsingland, anser jag mig böra yttra
några fä ord öm den af Frih. Tersmeden yäckta motion.
Ljusne-elfs floddal är den bördigaste och folkrikaste trakten af
hela provinsen Helsingland, men har brist på lättare kommunika¬
Den 1 December f. m.
ftl
tionsmedel. Den framställning, Frih. Tersmeden härom gjort, har
till syftemål att afhjelpa detta, och jag tror äfven att företaget i
en framtid skall komma att motsvara de förhoppningar den värde
Frihin hyser, synnerligast som elfven är omgifven af stora obegag¬
nade skogar, och genom förbättrade transportmedel en betydande
trävaruhandel äfvensom bergsbruk kunde der uppstå.
Jag anser saken ur statsekonornisk synpunkt vara af ej obe¬
tydlig vigt och begagnar derföre detta tillfälle, att för min del på
det högsta förorda den af Frih. Tersmeden väckta motion.
Motionen jemte yttrandet remitterades till StataUtskit,
Frih. Tersmeden afgaf vidare en motion af följ. innehåll:
Annu qvarstår i vår Iagstifning ett stadgande, som beröfvar
vissa Svenska medborgare rättighet att förvärfva eganderätt till
Svensk jord! — K. Mits nåd. Förordning af d. 30 Juni 1838
innehåller, uti dess 2:a §, förbud för Mosaiska trosbekännare att,
utan K. Mits särskilda tillstånd, köpa fäst egendom på landet! -—
Detta stadgande är både stridande emot sunda rättsbegrepp och
emot Svenska Jordbrukets väl förstådda intresse; å ena sidan be¬
tager det vissa medborgare en naturlig rättighet i ett fritt land,
och å den andra förhindrar det en viss del af kapitalen att ned¬
läggas på landets hufvudnäring, och dymedelst bidraga till denna
närings förkofran. — Judarne hafva i alla tider varit mer eller
mindre förföljda i de kristna staterna, men under de sednare tider-
ne hafva dock deras meuniskorätt oqh menniskovärde blifvit allt
mer och mer erkända, och man har insett, att det ej var med en
stigande uplysnitig förenligt, att hålla dem instängda inom vissa
qvarter eller stadsmurar; —Konung Oscar har äfven, enl. K. Stirs
derom gjorda anhållan, förklarat, i Kungörelsen af d. 9 Nov. 185 4,
de i Sverige födda Mosaiska trosbekännare berättigade att, utan
behof af serskild nådig tillåtelse, bosätta sig i hvilken stad inom
riket som helst. Detta visar att både Sveriges Konung och Sveriges
folk insett nödvändigheten utaf att bereda denna fredliga, sparsamma
och industriösa folkstam en utvidgad verkningskrets, och är det för
att fortsätta den redan beträdda banan, som jag härmed får föreslå
att It. St:r må hos K. M. anhålla att en Förordning
måtte blifva utfärdad, som, med upphäfvande af 2:a
§ 1 Mom. af K. Förordningen d. 30 Juni 1838, stad¬
gar att »Mosaiske trosbekännare, födde i Sverige eller
»af K. Majit till Svenske undersåter uptagne, ega, utan
»béhof af särskld Nådig tillåtelse, rättighet att köpa
»och besitta läst egendom å landet.»
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit.
Frih. Hermelin; Carl Samuel, upläste följande motion:
Genom sednaste K. Förordning om Expeditions-lösen har en
länge efterlängtad förändring vid Expeditionernes renskrifning vun¬
nits, och hvilken man också med all tacksamhet bör erkänna, —
52
Den 1 December !. m.
Vederbörande domare, om också icke i början allmänt nöjde, tyc¬
kas dock sedermera funnit sig belåtne. Medelst den förhöjda lösen
har likväl äggelsen och fördelen att uppskjuta målens afgörande
ifrån ett ting till ett annat blifvit ökad; och om också påståendet
om denne bevekelsegrund kan ofta bestridas, så saknas likväl icke
anledning till misstanke i detta ämne. Man må icke förebära, att
beloppet är så ringa, att det icke kan till frestelse föranleda, ty ofta
förnyade, frambringas ett belopp, som icke är af likgiltig storlek.
Till minskande af detta förhållande och med afseende på den
högre lösen för l:sta och 2:dra arken, som torde få antagas snarast
bidraga till hvad som blifvit anmärkt, tager jag mig frihet vörd¬
samt få föreslå
att den stadgade högre Expeditions-Iösen för f.-sta och
2:dra arken, måtte allenast en gång få beräknas uti
hvarje mål, ehvad detsamma må förekomma vid ett
eller flere ting å landet, vid en eller flere rättegångs-
dagar i stad.
Skulle man anse, att domrarnes inkomst eller aflöning betyd¬
ligt eller obehörigt härigenom förminskas, så borde man hoppas
att, för ett så önskvärdt ändamål som rättegångstidens förminskan¬
de, medel kunde utfinnas till deras lämpliga vedergällning.
Om remiss till vederb. Utskott anhålles.
Remitterades till Allm. Besv-. o. Ekon.Utskrt.
Erih. Silfverschjöld, Carl Otto, upläste en så lydande
motion:
Ehuru bränvinet är ett ondt, så alldenstund det dock ännn
är ett nödvändigt ondt, och dess tillverkning tillskyndar Statsverket
en betydlig inkomst, som väl behöfves, måste man, om ej helt och
hållet blunda, åtminstone något tillsluta sina ögon för dess skadliga
inflytande; men på det man ej, uti sin ifver att rikta Statsverket,
skall kunna göra detta alltför mycket på bekostnad af Svenska fol¬
kets moralitet och helsa, och då man äfven bör unna sina grannar
godt, samt för att ej sjelfva helt och hållet dränkas uti den möj¬
ligen blifvande stora bran vinsfloden, så får jag, som ett medel der¬
emot vördsammast motionera, det E. nu församl. St:r ville besluta,
det hvar och en, som ur landet utförde bränvin, skulle
per kanna erhålla en så kallad »drawback» lika stor
med tillverkningsskatten, men ej förr än qvittenset på
utländska tullbehandlingen och Svenska Konsulns der¬
städes certifikat blifvit å ställe och till myndighet, som
vederbör, här upvisade och godkände;
härigenom hoppas jag, att de hittillsvarande olägenheterna af »draw¬
back» skola så betydligt minskas, att det goda och nyttiga deraf
blir fullkomligt öfvervägande.
Remitterades till Bevilln.Utsk:t.
Dan 1 December f. m.
53
Frill. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, afgaf följande
motion:
I samma mån, som det statshushållnings-system, som inora
ett land är iakttaget, innebär ett frö, vare sig till dess lyck?,
makt och rikedom, eller till dess svaghet, armod och förfall, ligger
der vigt uppå, att, emellan stridiga och hvarandra motsägande
grundsatser, välja och derefter följa den rätta; ty ombytlighet är
i sig sjelf ett stort ondt, men fortgåendet i en felaktig riktning
ett ännu större.
Statshushållnings-läran är en vetenskap, och det egnar sig
icke väl, att inom rådslående församlingar behandla vetenskapliga
ämnen och satser, som i mer än ett århundrade ömsom försvarats
ömsom bekämpats, stundom jemkats, och icke sällan såsom ohåll¬
bara öfvergifvits af de djupsinnigaste tänkare, som verlden skådat.
Det är icke heller min afsigt, mine Hrr! att förflytta våra
öfverläggningnr inom detta område; men då jag trott mig förmärka,
att man hittills i allmänhet egnat för ringa upmärksamhet åt de
erfarenhetsrön, som statshushållnings-läran i sin tillämpning erbju¬
der, vare sig inom vårt eget eller fremmande länder, är det till
ett sådant betraktande af ämnet, ur en ren praktisk synpunkt,
som jag velat upmana dera, som i dessa frågor hafva en mera af¬
görande röst. Men innan detta sker, tillåter jag mig erinra derom,
att verlden i detta ögonblick är delad emellan två alldeles motsatta
handelssystemer:
Frihandels- och SkyddsluUs-Systemet.
Frihandeln anvisar nationerna att söka sin lycka genom undanröd-
jandet af alla de hinder, som upställa sig emot utbytet af deras
ömsesidiga produkter på verldsmarknaden. I denna häfstång har
den allt. Skyddstulls-systemet upmanar dem att söka samma lycka
inom sig sjelfve genom uprättandet af en inhemsk näringsflit och
en deraf upkommande liflig inre varuomsättning.
Frihandelns tendens är att nedtrycka priset å råvarorna, genom
de dryga transportkostnader och den ovissa afsättning, som de äro
underkastade, då denna i det väsendtligaste måste sökas på verlds-
tnarknaden.
Skyddstullssvstemets tendens är att hålla råämnen i pris, till¬
följd af deras afsättlighet på nära håll, under ömsesidiga förmån¬
liga utbyten emellan stad och land, jordbruk och fabrik.
Skyddstullssystemet utesluter icke möjligheten af en liflig
utrikes handel och sjöfart, hvars naturliga grundval det inrikes
varuutbytet är; men Frihandelssystemet kan hindra utvecklingen af
den inhemska näringsfliten, om det för denna upställer sådane vilkor
eller underkastar den en sådan täflan, som den icke kan motstå.
Se der i korthet grunddragen af de båda stridiga systemerna.
England har, i känslan af sin öfverlägsenhet i kapitalstyrka
och i allt, som utgör handelns och industriens villkor, upträdt så¬
som frihandelssystemets skapare, och den utmaning till de öfriga
handlande nationerna, som detta mäktiga land på detta sätt fram¬
kastat, kan det tvifvelsutan vidhålla, så länge det ännu besitter
sina kolonier och herraväldet öfver hafvet. Få äro likväl de stater,
Den 1 December f. 111.
utom Sverige, som antagit utmaningen. En adept af betydenhet
har det likväl förvärfvat i de Nordamerikanska Staterna, under det
ett annat lika rikt och mäktigt land som England fortsätter det pro-
tektioual-system, som inom detta land grundlädes af Colbert.
Jag har trott, att en jemförelse emellan de olika verkningar,
som af de stridiga grundsatserna framkallats inom dessa båda län¬
der, Nordamerika och Frankrike, kunde vara uplvsande och möjli¬
gen för oss innehålla någon lärdom, som kunde vara af värde, och
går derför att meddela några utdrag af den berömda nationaleko¬
nomen Caregs bref till Presidenten i Förenta Staterna, hvaraf det
sista är dateradt i Mars 1858, och hvilka, då de icke äro utkomna
i Svensk öfversättning, hos oss äro föga kända.
Hr Careg. som äfven besökt vårt land, yttrar sig om tillstån¬
det i Amerika, hans fädernesland, som följer.
Från 1807 till 1815 voro vi utestängda från hafvet, i följd
af våra förhållanden till England och kontinentalmakterna, och
tvungna att söka vår ersättning i det inre varuutbytet. Fabriker
och manufakturer växte hastigt. Jordbrukaren var välmående och
Regeringen stark. Vår statsskuld afhetaltes med skyndsamhet; men
pä mindre, än två är var allt förloradt. Frihandeln hade funnit
landet i ett blomstrande tillstånd; men lemnnde detsamma till
hälften ruineradt.
1824 inträffade en lindrig återgång, åtföljd 1828 af en ännu
verksammare till protektiönalsystemet. Följderna blefvo snart syn¬
liga. Fabriker och manufakturer upstodo åter. Jordbrukets pro¬
dukter funno en liflig afsättning. Siltret inströmmade och stats¬
skulden kunde slutligen till hela sitt belopp afbetalas.
1834 förändrade Centralregeringen åter sina statshushålluings-
grundsatser, genom öfvergången frän protektiönalsystemet till an¬
tagande af en tulltaxa, som endast var beräknad på statsinkomst
eller en s. k. Finans-tulltaxa. En mängd banker upväxte nu oeh verk¬
ningen af förändringen visade sig snart i bankernas iråkade obestånd,
de handlandes konkurser, jordbrukets betryck, sil frets försvinnande
och Statskassans bankrutt-tillstånd, så att Regeringen måste taga
sin tillflygt till ett pappersmynt, som icke kunde utvexlas mot
specie, såsom den enda utvägen att uprätthålla statsmaskineriet i
verksamhet.
Annu en gång 1842 förändrade Regeringen system. Ensträng
prote-ktionel tariff hätte blifvit införd i stället för den finans-tull¬
taxa, som gällde intill denna tid. På banker upstodo nu. Den
utländska skulden på euskilda händer afbetaltes. De handlande
förvärfvade förmögenhet. Silfret inströmmade, Statens inkomster
växte hastigt, och under ingen tidpunkt i vår historia hade man
i högre grad, än under denna, skäl hoppas på en lycklig framtid
för vårt land, då åter
1846 protektional-systemet öfvergafs och en tulltaxa, grundad
uteslutande på statsinkomst, åter infördes. Följderna häraf hafva
ock visat sig under de 11 år, som detta system fortfarit. De hafva
varit: osäkerhet i alla handelsaffärer, prisernas hastiga fluktuationer,
upkomsten af otaliga konkurser, våra egna exportvarors nedtryckta
Den 1 December f. m.
55
värde, samt iHom de industriella yrkena, arbetslöshet och slutligen
nödtvånget för Regeringen att åter taga sin tilfflygt till ett pappers¬
mynt utan förtroende, oansedt i dess skattkammare influtit, hundra¬
tals millioner Kaliforniskt guld.
Den slutsats, som författaren drager af denna historiska fram¬
ställning och af sin sammanställning af orsaker och verkan, är, att,
så ofta Regeringen rört sig i riktningen al ett protektionalsystefti,
har allmänna välmågan med sina följeslagare af förtroende, samhälls¬
kraft och sedlighet gått framåt. Under de perioder åter, då Cen¬
tralregeringen fortgått i en motsatt riktning, hafva följderna varit:
upkomsten af en otalig mängd banker utan solidilé, spekulationer¬
nas upjagande ända till vingleri och dårskap, myntets försvinnande,
manufakturisters, handlandes och jordbrukares ruin, statsinkbmster-
nas nedgående nästan till intet, så att Förenta Staterna numera
framställa bilden af ett folk, hvars politiska makt och materiela
välstånd äro i ett fortsatt aftagande.
Den skildring, som HV Careg derefter gör af sitt fäderneslands
belägenhet i politiskt, materielt, finansfelt och sedligt hänseende,
är utförd i så mörka drag, att man voro böjd antaga att, häri lage
någon öfverdrift, så framt icke det stora anseende han njuter i för¬
ening med de obestridliga fakta, hvarpå lian stödjer sig, ställde
hans trovärdighet utom tvifvel.
Ifrån denna blick på NordAmerikas ställning, vända vi oss nu
till Frankrike såsom protektionist-systemets förnämsta representant.
Inom detta land har spanmåls-produktionen st.igft två gånger
hastigare än befolkningen. Det föder nU 20 mill. menurskor med
hvete, då det förut endast föd.de 7.
Silkesproduktionen liar från 1812 upgått till -15 mill. kilo-
grammer i cocons från 5 mill.
Dess manufaktur-industri producerar nu årligen1 tor 4 milliarder
francs värde, hvarai endast V5 af främmande råämnen.
För 40 år sedan behöfde Frankrike för sina fabriker .OOfOOO
balar bomull, nu 400,000.
Sidenfabrikerna tillverkade då för ett värde af 100 mill., tiii
för 400 millioner. Kolgrufvorna lemnade då 800,000 totra stenkol,
nu 5 millioner.
1836 var Frankrikes export 500 millioner, 20 år deref^gr,
1856, 1 milliard 893 millioner.
1821 upskattades värdet af dess jord och anläggningar till
39 milliarder francs, 1851 tiM 83 milliarder 744,000 francs, o. s. v.
Och härmed slutar jag, M. Hrr, denna' jemförelse emellan två
stora stater, hvaraf den ena hyllat frihandelns grundsatser och den
andra bibehållit protektionist-systemeit, öfverlemnande åt dem, som
befinna sig på den plats der de kunna utöfva något inflytande i‘
dessa frågor, att häraf göra den tillämpning, som de möjligen-kun-
de anse den ega på vår ställning.
På det de ord jag här uttalat och hvilkas Väsebdtligaste än¬
damål varit, att väcka en allvarlig upmärksamhét fi dessa frågor,
icke må vara forspilda, får jag, på grund af det ofvan anförda,
väcka den motion:
f>6
Den 1 December f. m.
att Bevilln.Utsk:t, vid aflemnandet af sitt förslag till
Tulltaxa, måtte på det bestämdaste uttrycka sin mening,
huruvida denna lag uteslutande skall betraktas som en
Finans-lag, hvars enda ändamål är att bereda Staten
inkomster, eller om densamma derjemte bör anses ega
egenskapen af en lagstiftning, som har för ändamål att,
i hvad behöfligt är, beskydda den inhemska närings¬
fliten och befordra jemnvigt och likstämmighet, rättig¬
heter i handelsförhållander emellan Sverige och andra
länder, så att landet må veta, om det hyllar ett fri¬
handels- eller ett skyddstulls-system.
I ingen fråga finnes det för en nationalrepresentation en större
fatt och en större pligt att uplysa Regeringen om sina tänkesätt,
än i fråga om riktningen af det statshushål Inings-system, af hvilket
det väntar båtnad för landet; ty detta innebär i sig sjelf fröet till
allt, och i ingen fråga är det af mera vigt, än i denna, att R.
St:r uttala en bestämd och tydlig mening, på det en Regering,
som sträfvar för landets bästa och omisskänneiigen vill dess väl,
icke måtte blifva, af aldrig tystnande fordringar och anspråk, föran¬
ledd, att bevilja sådane tullfriheter och tulländringar, som förrycka
ett system och äfven kunde utöfva samma inflytande å antagna
eller förestående Statsregleringar.
Begärdes på bordet.
Gr. Wrangel, Tönnes Reinhold, upläste följande motion :
Bland de tå ännu qvarlefvande Svenske män, som egt hedern
att åt fäderneslandets tjenst få erbjuda lif och blod i strid mot
rikets fiender, befinner sig en numera grånad man, på hvilken
jag anhåller att få fästa Högh Ståndets oell R. Stms upmärksamhet.
Ritmästaren vid Upsala Universitet, Professorn Waij tillhörde
såsom ung det vapen, som under General von Cardells ledning till¬
vann Svenska namnet så mycken heder, samt egde utmärkelsen att
under 1813—1814 årens fälttåg hos denne !Ffi It Artilleriets utmärkte
Chef tjenstgöra såsom StabsAdjutant, i hvilken egenskap Under-
Löjtnant Waij 1813 bevistade bataljerne vid Grossbeeren, Denne¬
witz, Elbstranden, Dessau och Leipzig samt 1814 fälttåget i Norige.
1819 begärde Waij, drifven af intresset för det vapen, han
tillhörde, och den vackra talang, han egde och ville utbilda, K.
permission att på utrikes ort studera »Krigs- och Målarekonsterna».
Hans underd. begäran afslogs och Waij tog afsked, samt hugnades
härvid med Löjtnants anciennitet.
De båda konster, åt hvilka Waij velat sig egna, reducerades
således till en och han hamnade också omsider som Ritmästare
med Professors värdighet i Upsala med 75 t:r spanmål i lön och
boställe. De privata lektionspenningarna voro beräknade att fvlla
bristen, men genom de Rikets Gymnasier och Upsala Katedralskola
numera tilldelte Ritmästare-tjenster, finner ungdomen den åldrige
Ritmästaren vid Universitetet allt mera umbärlig; och den fördel,
Waij härigenom vinner, att mera ostörd egna sin omvårdnad åt
sin mycket sjukliga familj, kan kännas bitter nog, så mycket hel-
Den 1 December f. m.
57
dre sorn ingen löneförhöjning vid sednaste reglering kom hans till
indragning afsedda tjenst tillgodo.
Från sina fälttåg har väl Professor Waij inbragt en varaktig,
ja! rik skörd, ty han hemkom med medaljen för tapperhet i fält
och med ett utmärkt hedrande vitsord af General Cardell. Men
den fiendtliga kula, som en gång vid Leipzig var på väg att äfven
göra Waij kompetent till en liten efterskörd ur R. St:rs pung,
nöjde sig med att genomborra hans rockskjört, och Waij blef utan
kompetens till blessyr-pension. Då denna kompetens emellertid
hängde på så litet, och då nu snart ett halft sekel gått förbi, samt
vådan af ett ynnest-prejudikat således icke är farlig, vågar jag vörd¬
sammast hemställa huruvida icke It. Ilögl. St:r skulle täckas finna
skäligt att tillägga Professor Waij pension i likhet med blesserade
Officerare, hvilken min ödmjuka hemställan jag anhåller måtte till
vederb. Utsk. remitteras.
Itemitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Ribbing, Conrad, upläste följande motion:
Utarbetandet af den stora mängd motioner, som inkommit och
ännu kanske inkomma, af större eller mindre vigt och värde, torde
kanhända ej blifva för mycket ökadt af dessa få rader, hvilka jag
tager mig friheten föredraga; och att dermed trötta R. o. Ad:s
tålamod, torde ursäktas mig.
Då fyrfaldiga klagomål upstått öfver det dåliga pappersslag,
och den lätthet att efterhärmas, hvarpå R. Stms Banks sedelvalörer
äro tryckta, äfven då det redan visat sig att i VexelBanken in¬
kommit ett icke obetydligt antal redan odugliga sedlar, så torde
det ej vara utur vägen, och sålunda ursäktas mig, att jag till R.
Stms behjertande, hemställer: Om ej angeläget vore att Hrr
Bankofullm. förständigades att anskaffa eller gå i författn. om nytt
pappers anskaffande till sedelblanketter, hvilka vore af bättre be¬
skaffenhet, och sålunda bättre motsvarade sin promenerande bestäm¬
melse hand i hand. För detta ändamåls vinnande, tager jag mig
friheten att bifoga, ej vidfästa, ett prof af sedeltryck på cn bättre
sort papper, och äfven bättre text och vattustämplar, och torde
det tillåtas mig nämna att upfinnaren häraf är Svensk, och att
det icke torde vara olämpligt att denne upfinnare, som nu i ut¬
landet söker sin utkomst, finge i sitt fädernesland sedeltrycken ut¬
föra, Sveriges Bank till nytta och upfinnaren till fromma och gagn.
Om remiss häraf till BankoUtsk. anhåller jag vördsamligen.
Remitterades till BankoUtsk:t.
Hr von Koch, Nils Samuel, upläste en motion af följande
lydelse:
Jag föreslår att export-tullen på kopparmalm borttages.
Vid Östersjökusten finnas många smärre koppargrufvor med
fattiga malmer, hvilka icke kunna afsättas inom landet till sådant
pris att brytning lönar sig. Men dessa malmer innehålla bestånds-
58
Den 1 December f. m.
delar, hvilka äro särdeles tjenliga till blandning med de rika Ame¬
rikanska malmer, som särdeles vid ett stort kopparverk i Hamburg
användas. Våra fattiga kopparmalmer blifva derför der osmälta,
nästan med hela värdet af den koppar, de innehålla.
Under den tid, malmutförsel var förbjuden, tillät K. M. vid
dera särskilda tillfällen export emot tull af 9 sk. per Skepp. v. v.
Nu, sedan tullen blifvit bestämd till 2 rdr pr Skepp. v. v., lärer
icke någon nedsättning deruti af K. M. beviljas, och denna tull,
jemte den dryga transportkostnaden för malm, som oftast icke in¬
nehåller mer än några proc., gör all export omöjlig; följden är att
malmen till stor del qvarligger vid grufvorna, hvilkas bearbetning,
under sådane förhållanden, snart måste uphöra.
Jag tror icke att egarne till kopparverk äska bibehållande af
export-tull å malm. Det var den om koppartillverkningen sanno¬
likt mest förtjente bland dem — Hr Bergmästaren Bredberg —,
som först erhöll tillstånd att utföra malm ..mot lag tull, till Ham¬
burg.
Jag anhåller om remiss till Bevilln.Utsk:t.
Bemitterades till Bevilln.Utsk:t.
Gr. Sparre, Erik, upläste följande motion:
Den ifver, hvarmed man i sednare tider omfattat jernvägsan-
läggningarne, har vållat förbiseende af de enklare och oändligt min¬
dre kostbara kommunikationsleder, hvartill vårt af stora segelbara
sjöar upfyllda, af vattendrag genomskurna, lands egendomliga natur
gifvet- anvisning. Alltsedan anläggningen af Götha kanal, ett före¬
tag, som genom den oupskattbara nytta, det beredt vårt fädernes¬
land, synes bordt hafva manat till efterföljd, hafva några större
nya kanaliseringsarbeten icke kommit till stånd, och under det man
vid hvarje Riksdag till förmån för några få gynnade provinser
voterar milkr, redan upgående till 5 0, glömmer man eller öfverser
de billigaste anspråk på några tusen rdr af provinser, som af sär¬
skilda skäl torde vara mera än de förra förtjenta af understöd,
och derjemte aldrig hafva utsigt att få den ringaste nytta af de
milhr i hundradetal, som beviljats eller tillämnas för Statens jern¬
vägar.
Det är på en sådan af naturen sjelf anvisad, jemförelsevis föga
kostsam kommunikationsled, hvarom fråga redan i l/4 århundrade
varit å bane, som jag tillåter mig fästa R. St:rs upmärksamhet,
en kommunikationsled så mycket vigtigare som den, oberäknadt
det oändligt stora gagn, den medför för den provins, genom hvilken
den skulle gå, tillika på en gång för det inre af Riket öpnar en
ny väg till Vesterhafvet och bereder en förbindelse så väl mellan
särskilda delar af Riket som äfven med brödrafolket, emellan hvil¬
ket och oss bandet skall lättare sammanknytas genom öpnade för¬
bindelser, än genom revision af Riksakten.
Af hvad jag haft äran anföra synes redan, att jag afser Rikets
vestra proyinser och deribland den, som, ehuru af naturen i flera
afs;den gynnad, likväl till följd af sitt Täge, under århundraden
D e» 1 December f. m.
5»
ställd till sköld för det öfriga landet mot Norrige och derigenom
blottställd för ständigt förnyade fiendtliga infall och gräsliga förö¬
delser, deraf hämmades i sin naturliga utveckling och numera, se¬
dan lugn inträdt, kunde ega anspråk att, till underlättande af denna
hämmade utveckling, få något understöd af det allmänna, men
detta oaktadt allt hittills deraf varit i den fullkomligaste saknad,
jag menar Dalsland.
Detta jemförelsevis starkt befolkade landskap, som i sanning
förtjena!' något mera upmärksamhet, jin man hittills till följd af
dess aflägsna läge skänkt detsamma, är af naturen deladt i 2:ne
stora hufvuddelar, den södra emellan Wenern och Bohus län be¬
lägna, ett stort slättland med den bördigaste jordmån, men till-
bakasatt dels af -ofvan antydda förhållanden, dels i sednare tider
genom fleråriga missvexter, svårare just derföre, att jordbruket här
ej nått den högre fullkomning, hvarigenom inflytandet af en ogyn-
sam väderlek något förmildras; samt den norra emot Norige an¬
gränsande delen, mera bergbunden och skogbärande, samt i följd
deraf bergbruksidkande, genomskuren af flera större och mindre
sjöar och vattendrag, som ungefär vid midten af landet flyta ut i
Wenern vid den s. k. Köpmannabro, hvarest jemväl en god, men
liten hamn vid Hattefura erbjuder skydd åt de af Wenerns stormar
hotade seglarena.
Denna punkt, som således af naturen sjelf anvisats till mötes¬
plats för det bergsbruksidkande Dalsland och den sädesproducerande
delen deraf, samt tillika för de flera till Wenern angränsande land¬
skap, hvilka ega dels spanmål dels malmer eller tackjern att er¬
bjuda det skogrika, men på malmer fattiga Norra Dalsland, har
likviil ej blifvit, hvad den borde vara, genom försummelse att bi¬
behålla vattendraget vid erforderligt djup, som till följd af det låga
vattenståndet i Wenern alltmera förminskats. Ofvanför Köpmanna¬
bro finnas flera efter hvarandra liggande, genom mer eller mindre
branta fall sammanbundna och ända till 12 mil in i landet sig
sträckande sjöar benämnda Höljen, Bogvarpen, Aklången, Laxsjön,
Lelången och Stora Lée, hvilken sistnämnde till en del utgör grän¬
sen mot Norrige. Invid eller på föga afstånd från dessa sjöar
ligga de flesta större jernverk på Dalsland, äfvensom några i Werm¬
land, såsom Upperud, Hofverud, Billingsfors, Cathrineholm, Len¬
nartsfors, Gustafsfors, Krokfors, Christinedahl, Lisefors och Bäcke¬
fors, hvilket sistnämnde bruks effekter ensamt stundom upgått till
10,000 Skepp, årligen, samt dessutom Cathrineholms, Billingfors,
Skåpafors, Sulleds, Långeds, Bengtfors m. fl. sågverk. All den för
ofvanberörde jernverk erforderliga malm och spanmål, som, den
förra från Wermland och den sednare från Westergöthland, öfver
Wenern föres till Hattefura hamn, måste numera derstädes omlastas
i pråmar, för att föras genom sundet vid Köpmannabro. Här sam¬
manträffa 2:ne kommunikationsleder, af hvilka den ena öfver Snäcked
förer in i sjön Animmen och derifrån genom en af några bruks¬
egare för flera år tillbaka anlagd, numera af ålder förfallen, trä¬
sluss i sjön Ärren; den andra åter går till Upperud, hvarest va¬
rorna å uyo måste urlastas, för att forslas ett kort stycke öfver
BO
Den 1 December f. m.
Iand förbi vattenfallet samt inlastas i fartyg och föras öfver sjön
Itogvarpen till Hofverud; derstädes ännu en gång urlastas, för att
föras öfver land oell åter inlastas, samt sjöledes transporteras till
Långed, der för 4:de gången omlastas och föras öfver land tili
Laxsjön, öfver densamma till Skåpafors, der lör 5:te gången om¬
lastas, för att föras öfver Lelången och vid Sudan af denna sjö
vid Gustafsfors ytterligare omlastas, för att komma till Stora Lée.
På samma väg måste den till jern förädlade malmen äfvensom såg¬
verkens produkter återföras till Hattefura, lör att inlastas till Göthe¬
borg och derifrån exporteras. Det är uppenbart, att detta obe-
qväma transportsätt, till undvikande hvaraf bruks- och sngverks-
egarne nödgas lora sina produkter flera mil på hjuldon, lemna pro¬
ducenten en ringa behållning på hans vara, och följden har varit,
att jernverken på Dalsland, oaktadt den goda skogstillgången och
de jemförelsevis ytterst låga kolpriserna, som i sin ordning lemna
allmogen föga eller ingen behållning på koltillverkningen, kämpa
emot för dem oöfvervinnerliga svårigheter och, oaktadt alla ansträng¬
ningar af deras egare, stå tillbaka i utveckling.
De stora skogssträckor i norra Dalsland och Nordmarks Härad
af Wermland, från hvilka den årliga averkningen beräknas till
40,000 tnlfter blockar, som nu till en stor del kastas i sjöarne,
för att utför de sjöarne sammanbindande vattenfallen nedgå till
Köpmannabro, derstädes inlastas och föras till Wenersborg samt
der åter störtas i Götha eif, för att flottas till sågverken vid Troll¬
hättan, lida äfven genom detta transportsätt kännbara förluster, i
det skogsegarne nödgas till de aflägsna sågverken till underpris
afyttra sina alster, af hvilka en stor del under vägen gå förlorade.
Slutligen lider ej mindre jordbruket, till hvars utvidgande ge¬
nom högst betydliga odlingstillfäilen ej mindre i Wedbo, än i Nord¬
marks Härad af Wermland, utsigter äro för handen, än äfven bo¬
skapsskötseln, till hvars bedrifvande i större skala den, i förhållande
till sädesproduktionen, ymniga hötillgången och rika beten å de vid¬
sträckta utmarkerna erbjuda tillfälle genom bristen på lätta kom¬
munikationsmedel; jordbrukarne nödgas nemi. nu att öfver ytterst
backiga vägar och på stora omvägar föra sina varor till det flera
mil aflägsna Fredrikshall i Norige såsom enda afsättningsort.
Det torde vid nu i korthet antydda förhållanden icke vara af
nöden att vidare utveckla af hvilken utomordentlig vigt en kom¬
munikationsled genom anläggande af slussar vid ofvanangifna sam-
manbindningspunkter emellan sjöarne är såväl för det derpå helt
och hållet vanlottade Dalsland, hvars befolkning numera upgår till
omkring 70,000 innevånare, som äfven för Nordmarks Härad, der
folknummern öfverstiger 20,000.
Men icke nog härmed. Den förbindelse, som sålunda vunnes
med alla de till Wenern angränsande provinser och vestkustens för¬
nämsta exportort Götheborg, är af den allmänna nytta, att före¬
taget icke kan anses lända till gagn ensamt för Dalsland och
Wermland, eller öfriga nyssnämnda provinser, men för hela landet
genom det ökade antalet och beloppet af för Rikets exporthandel
användbara artiklar, och förminskande af transportkostnaden för dem.
Den 1 December f. m.
61
Ännu större ur statsekonomisk och jemväl ur politisk synpunkt
vigtigare blir företaget genom sambandet med en i Norige ifråga¬
satt och till en del redan påbörjad kanal-led från Fredrikshall ge¬
nom sjöarne Arevandet och Aspern till ofvanomförmäld? gränsesjö,
Stora Lée. Denna ända till 4 mil långa, till större delen inom
Svenska området belägna, sjö har jemväl i Norige ådragit sig up-
märksamhet och efter att redan i flera år hafva vid Fredrikshall
bedrifvit kanal-arbetet, afbidar man blott beslutet om öpnande af
kanal-led på Svenska sidan för att vid Othei, der redan på enskild
bekostnad en provisorisk slussledning är anbragdt, öpna kommuni¬
kationen emellan samma sjö och nyssnämnde på Norrska sidan be¬
lägna vattendrag, hvarigenom således vunnes en ny förbindelse
med brödrafolket, och derjemte en ny kommunikationsled emellan
Wenern och Nordsjön.
De mångfaldiga fördelarne af, dels att i Fredrikshall vinna
en ny afsättningsort för betydliga partier spanmål och landtmanna- .
produkter, som, efter hvad kändt är, Norige måste importera, och
som nu för att hinna dit, måste gå ända ned till Götheborg, der
omlastas och öfver Nordsjön föras till Norrska kusten, dels att
våra behof af fiskvaror m. m. från Norige kunde gå samma väg,
äro allt för ögonskenliga, för att behöfva framhållas. För att kunna
fortgå på den bana, vi redan beträdt att exportera spanmål, måste
vi söka att åt denna skrymmande och tunga vara bereda den ge¬
naste och derjemte billigaste väg till konsumtionsorten, och ur så¬
dan synpunkt torde knappt en bättre väg kunna upsökas, än den
ifrågav:de. Jag vågar hysa den förmodan, att då R. St:r sisth
Riksdag beviljade 244,000 rdr för en förbindelse dels land- dels
sjövägen emellan Jemtland och Norrska kusten, den nu ifrågav:de,
såsom ojemförligt vigtigare och omedelbart gagnande större delen
af landet, skall vinna R. Stms godkännande.
Hvad som likväl nu torde emot saken anföras, är Statens re¬
dan för andra ändamål i anspråk tagna tillgångar. Under med¬
gifvande häraf, är det en pligt, då företaget torde böra erkännas
vara af den vigt, att vidare upskof ej kan ifrågakomma, inskränka
anspråken på Statens bidrag till det minsta möjliga.
Enl. af Chefen för Vestra Väg- och VattenbyggnadsDistriktet,
Majoren D. W. Liljehööks upgjorda kostnadsförslag, godkända af
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som i dess till
innev:de Riksdag afgifna generalförslag uptagit och tillstyrkt ifråga-
v:de arbete, är kostnaden för kommunikationsleden på Svenska si¬
dan beräknad att upgå till 805,578 rdr bko, eller 1,208,367 rdr
rmt.
För att, under nuv:de förhållanden, undvika att begära större
belopp, anser jag företaget böra delas i tvänne, af hvilka det ena
skulle omfatta uptagandet af en segelled till 9 fots djup från Hat¬
tefura hamn förbi Köpmannabro till Hofverud, hvartill kostnaden,
enl. ofvan åberopade förslag, upgår till 175,129 rdr bko eller
262,693 rdr 50 öre, och det andra återstoden af arbetet, hvartill
kostnaden beräknats upgå till 630,449 rdr bko eller 945,673 rdr
50 öre rmt.
Den 1 December f. m.
Det är endast för den förra delen, hvilket med afs:de å lokal-
ocli ortförhållanden kan anses utgöra ett helt för sig, som jag nu
önskade få föreslå beviljandet af statsanslag. Ehuru gagneligt, ja
nödvändigt, hela företaget, på sätt jag sökt ådagalägga, obestridli¬
gen är, så tilltager vigten ju mera man närmar sig utloppet till
Wenern, emedan icke allenast de i grannskapet deraf varande jord-
oeh bruksegare derigenom hafva full fördel, men äfven de aflägs-
nare in i landet belägna verken åtminstone undvika två omlast¬
ningar.
Af det sålunda af mig nu förordade företaget, anser jag ut¬
vidgandet af hamnen vid Hattefura och uprensning af segelleden
förbi Köpmannabro till Upperud, böra helt och hållet bekostas af
statsmedel, dels i ans:de till det trängande behofvet, ej mindre af
en utvidgning af hamnen vid Hattefura, som för närv:de endast
rymmer 8 ä 9 fartyg, och hvaraf, enär omlastningen och trans¬
porterandet af varorna från hamnen till Upperud eller tvärtom
fordrar lång tid, ofta händer, att seglare på Wenern i svåra stor¬
mar icke kunna inlöpa i den redan af fartyg uptagna hamnen, utan
nödgas hålla ut till sjös, än äfven af uprensning af allmänna segel¬
leden förbi Köpmannabro, der segellederna dela sig till Upperud
eller Snäcked, och hvars bibehållande, likasom hamnens utvidgande,
således ej bör göras beroende af den tillfällighet, att teckning af
enskilda till större eller mindre belopp kan erhållas; dels äfven
derföre att, då seglationen härstädes hittills varit fri, det skulle
väcka ovilja och harm, om, derest denna del af arbetet blefve ge¬
nom ett bolags försorg förrättadt, band och kostnader derigenom
lades på den hittills fria trafiken; dels slutligen derföre att, om
erforderliga bidrag för deltagande i återstående delen af det stora
företaget skulle kunna upbringas af innevånarne i den till större
delen af allmoge bebodda orten, Statens mellankomst åtminstone
för den del, som anses tillhöra den allmänna segelleden, är oefter-
gifligen nödvändig.
Men om således den allmänna gemensamma segelleden förbi
Köpmannabro till Upperud eller Snäcked bör af Staten ensam vid¬
makthållas, så är förhållandet olika med den projekterade nya se¬
gelleden genom den föreslagna slussen vid Upperud. Detta arbete,
likasom fortsättningen deraf ända till sjön Stora Lée, anser jag
kunna och böra blifva föremål för den enskilda företagsamheten,
om det af Staten understödjes, och af det för slussen vid Upperud
erforderliga kostnadsbelopp, 66,183 rdr bko, eller 99,274. rdr 50
öre, torde, derest 2/s erhållas af statsmedel, återstående ’/s kunna
inom orten sammanbringas.
Jag får således vördsamt föreslå:
att K. St:r bevilja, till förbättrande af den allmänna
segelleden från Hattefura hamn förbi Köpmannabro till
Upperud, 163,419 rdr, samt, för uptagande af en sluss
vid Upperud, 2/3 af det dertill erforderliga belopp, eller
66,183 rdr 50 öre rmt, under tillämpning af de all¬
männa föreskrifter, som i afs:de å statsbidrag för vat¬
Den 1 December f. m.
tenkommunikationer och väganläggningar vid innev:de
Riksdag varda meddelade.
Remitterades till St.atsUtsk:t.
Vidare upläste Gr. Sparre en så lydande motion:
Då vid 1853 —1854 årens Riksdag på K. M:s derom gjorda
framställning R. St:r beslöto, att stamjernbanor skulle genom Sta¬
tens omedelbara försorg anläggas, fattades tillika det beslut: »att
företagandet och utförandet af smärre jernvägsanläggningar skulle
ankomma på den enskilda industrien och företagsamheten, samt att
pfi särskild pröfning i hvarje fall skulle bero, om och i hvad mån
dylika företag borde af Staten understödjas, hvarvid företräde borde
tillerkännas anläggningen af sådana jernvägar, som Icomme att
stå i direkt förbindelse med någon af Slaten anlagd jernbana».
Detta sistnämnda tillägg är ur tvänne synpunkter förtjent af
särdeles afs:de; först nemi. ur synpunkten af Statens gagn, som,
då den sjelf bekostar anläggningen af stambanorna, afsedda till
pulsådrar för den allmänna rörelsen, måste vara interesserad för
anläggningen af bibanor, utan hvilka, särdeles i vårt folkfattiga
land, erforderlig tillförsel till stambanorna uteblir; och för det an¬
dra, ur synpunkten af de särskilda orternas interesse, hvilket rätt
upfattadt pckså ingår i Statens. Det är nemi. uppenbart att, sär¬
deles der jernvägarne ej anläggas vid de gamla stråkvägarne, en
revolution genom dem upstår i de industriella förhållanderne, i det
att de till jernvägarne angränsande orter gynnas till mehn för de
aflägsnare, och det är således till förmildrande af de mehnliga följ-
derne för de sednare, som sålunda försättas i ett oförutsedt och
oförvåliadt trångmål, af vigt, att åtminstone utfartsvägar beredas
dem, på det att de ej må vid täflan med de förra ligga allt för
mycket under.
En sådan i direkt förbindelse med en af Slaten anlagd jern¬
väg stående bibana år den, som blifvit föreslagen att dragas från
den vestra stambanan till Borås, en väg gående in i hjertat af ri¬
ket till en ort, som, från urminnes tider känd för sin näringsflit,
derigenom häfdat sig ett vackert rum i våra näringars historia; en
ort, som, följande den nya tidens industriella utveckling, på samma
gång den alltmera utvidgar väfnadsindustrien såsom huslöjd, tillika
för denna industri anlägger fabriker till den mängd och i den skala,
att den i vårt land ensam kan förtjena namn af fabriksdistrikt;
en ort, som, onekligen lidande af sednare tiders förändringar i tull¬
lagstiftningen, för att uthärda konkurrensen med utlandet, kämpat
med den berömvärdaste energi, fastän under missgynnande förhål¬
landen till följd af bristande kommunikationer; en ort, som med
numera särdeles dryga forsellöner måste icke allenast på axél en
väg af sju mil föra rudimaterierne för en tillverkning af 8 till 10
milhr alnar väfnader, hvilka åter på axel mäste föras 33/4 för
att nå en större kommunikationsled, utan äfven från andra orter
på hjuldon hemta en stor de! af dess lifsförnödenheter af spanmål,
utom andra behof; en ort, som hiwi.'ls, oaktadt denna isolering, på
61
Den 1 December f. m.
den måhända magraste och torftigaste delen af Sveriges jord, en¬
dast genom en exempellös idoghet närer V30 Sveriges befolk¬
ning, men hvilken, om den ej genom Statens mellankomst i någon
ringa mån understödjes, vid den konkurrens, som Staten genom en,
erkännom det, nog hastig omkastning i tull-lagstiftningen ålagt,
måste duka under; en ort slutligen, som, ehuru den af ofvan an-
gifna grunder kunde egt anspråk på understöd af det allmänna,
hittills mindre måhända än någon annan njutit sådant understöd.
Det måste i sanning hafva varit till följd af särdeles egna
förhållanden, som denna bibana, för hvars utförande ett bolag redan
före sisth Riksdag sammanbringat 850,000 rdr och deraf samman¬
skjutit 15 %, då icke kunde erhålla ett understöd, som beviljades
dels flera andra bibanor, de der icke stodo i förbindelse med Sta¬
tens jernvägar, dels för andra kommunikationsleder, till hvilkas ut¬
förande erfarenheten sedan visat den betingade återstoden i kost-
nadssumman icke kunnat åstadkommas, utan de dertill disponerade
medlen fått ligga oanvända; och då härtill kommer, att ortens be¬
hof vid sisth Riksdag af tvänne RiksSt. behjertades, samt icke alle¬
nast JernvägsKommittéen satt denna bana i främsta rummel bland
ifrågasatta bibanor, utan äfven K. M. i Dess aflåtna Nåd. Propos.,
med erkännande, af dess synnerliga vigt, endast af bristande till¬
gångar funnit Sig förhindrad att intaga densamma i Dess Nåd.
Propos., förmodar jag, att R. St:r skola finna utvägar för ett be¬
hof, hvars upfyllande icke vidare kan upskjutas.
Man bör nemi. i fråga om öpnandet af nya kornmunikations-
leder iakttaga den högst väsendtliga skillnaden emellan angelägen¬
heten deraf för ett jordbruksidkande och ett fabriksidkande distrikt.
Det förra kan i saknad deraf visserligen till någon tid hämmas i
sin utveckling, men dess förnämsta rikedomskälla: jordens alstrande
förmåga eller skogens produkter uphöra icke, återstå alltid, då kom¬
munikationen en gång öpnas. Helt olika är förhållandet med ett
fabriksdistrikt. Den i saknad af oundgängligen nödvändiga kom¬
munikationer, i täflan med deraf gynnade likartade anläggningar
underlägsna näringen aftynar, utdör och kan måhända, oaktadt alla
bemödanden, icke mera komma till lifs. Ett nära exempel hafva
vi i Alingsås, hvars genom Alströmers nit anlagda fabriker till
följd af okloka mått och steg under frihetstiden spårlöst försvunnit.
Det är således, för att återgå till nu förev:de fråga, uppen¬
bart, att sedan numera icke allenast utlandets väfnader dels mot
lägre tull införas, dels från import-orterne på de redan iståndkomna
kommunikationslederne med lätthet transporteras, utan äfven de
närmare kommunikationslederne belägna fabriker kunna obehindradt
öka sin tillverkning och undersälja de mindre gynnade, under det
att alla lifsförnödenheter på dessa samma kommunikationsleder
strömma till de större afsättningsorterne, den ifrågav:de från kom¬
munikationsleden aflägsna orten skall dels förlora på sin tillverkning,
dels gå i mistning af den vanliga tillförseln från sitt naturliga
handelsterritorium, som på den öpnade jernvägen försänder sin span-
mål till andra håll. Detta är också hvad erfarenheten i nämnde
ort
Den 1 December f. m.
65
ort redan gifvit vid handen, och jag förutser, om ej den ifrågnv:de
vägen, i förhoppning hvarom niiringsidkarne hittills, afven med up-
offring, fortsatt sin rörelse, snarligen kommer till stånd, de bedröf-
ligaste förhållanden redan i den aldra närmaste framtiden.
Vi hafva sett med hvilka oerhörda upoffringar Belgien måst
bereda sysselsättning åt och slutligen bortflytta den vätveriidkande
befolkningen i Flandern, som efter skiljsmessan från Holland till
följd af förändring i industriella förhållanden var nära att gå under.
Må vi, varnade af exemplet, icke dröja att åt den med samma in¬
dustrigren sysselsatta befolkning i vårt land, som på ett så för¬
tjenst fullt sätt bemödar sig att uthärda den konkurrens, som blifvit
dem ålagd, räcka en hjelpsam hand.
Men det är ;cke allenast ur synpunkten af ett lokalintresse,
ehuru, på sätt jag haft äran anföra, detta är af den betydenhet,
att det icke rätteligen så bör benämnas, frågan måste betraktas.
Det sammanfaller, efter hvad redan blifvit antydt, med Statens.
Det är ett faktum, som ty värr icke kan bestridas, att den redan
öpnade delen af vestra stambanan icke lemnat de resultater i fråga
om trafiken, sorn man väntat, och det är att befara, att resulta-
terna af den icke ännu byggda delen icke blifva bättre. Orsakerna
härtill torde ligga deri, ätt densamma genomgår trakter, der nä¬
ringsfliten icke är synnerligen utvecklad, och som för sina tunga
och skrymmande produkter, särdeles då de måste föras längre väg,
nödgas upsöka billigare transportmedel, än jernvägen erbjuder. Så
mycket mera skäl blir det dä att med en jemförelsevis högst ringa
upoffriug bereda stambanan förbindelse med en bygd, som, i saknad
af alla andra kommunikationsmedel, mäste anlita jernvägen, och
dessutom såsom fabriksidkandc har att till transport å jernvägen
erbjuda varor, som kunna bära en längre transport och redan under
nuv:de förhållanden spridas öfver hela riket. Få grund häraf ytt¬
rar också JernviigsUndersökningsKommittéen: »att ifrågav:de bibana,
som sätter en af landets mest befolkade och industriella orter i be¬
röring med stambanan, kan ej annat än så väl för landet i all¬
mänhet som för berörde trakter i synnerhet blifva af utomordent¬
ligt gatrn. Kovumittéen är också förvissad, att denua bana skall,
» • o
genom den person- och varutrafik, som till och tran densamma
kommer att utgå, mer än fördubbla rörelsen och inkomsterna på
stambanan emellan Götheborg och den 7% mil derifrån belägna
punkt, der bibanan kommer att afvika. När dertill lägges den
stora varurörelse, som Borås och trakten deromkring drifver upåt
landet och behofvet af spanmål från Skaraborgs till södra delen af
Elfsborgs Län, så kan ej Kommittéen annat än anse den tillämnade
bibanan emellan Borås och Härljunga såsom en af de nyttigaste
bibanor i landet».
Såsom stöd för denna Kommittéens åsigt må anföras, att enl.
de noggranna beräkningar, som upgjorts öfver trafiken på denna
bana, genom den deraf alstrade trafik bruttoinkomsten å Statens
jernbana ökas med icke mindre än 450,000 rdr rmt årligen, en
siffra, som skulle kunna synas öfverdrifven, men om hvars tillför-
H. II. 5
Den 1 December f. m.
liflighet man genom (le i ämnet meddelade faktiska uplysningar
kan vinna kännedom oell hvartill den nyligen vunna erfarenheten
om trafiken på GefloDala-jernvägen, som lika med den ifrågavrde
öpnar en väg till en helt och hållet instängd landsort, lemnar ett
motstycke. Då för erhållandet af nämnda bruttoinkomst de vanliga
utgifterna för trafikens underhåll å stambanan icke i någon särdeles
märkbar mån komma att ökas, så iir. det uppenbart, att Staten på
det belopp af t,700,000 rdr, sorn af bolaget begäres såsom fany
skördar, oberäknadt deu ränta, som för detsamma kommer att er¬
läggas, en omedelbar vinst af 25 % ärligen.
Några vidare eller mera talande skäl ur synpunkten af Statens
eget omedelbara interesse för förslaget kunna icke anföras. Det
vore deu uppenbaraste misshushållning med Statsmedel att/då ett
bolag erbjuder sig att utan egentlig upoffring från Statens sida,
emot erhållande endast af ett låneunderstöd, åstadkomma ett arbete,
hvarigenom inkomsterne å ett af Staten gjordt företag, som synes
vilja knappt bära sig, mer än fördubbfas, vägra att antaga detta
anbud, heldst eljest kunde å nyo upstå den fråga, som redan varit
å bane, att från det förnämsta fabriksdistriktet, Marks Härad, söka
en gennie väg till Vestkusten vid Warberg, hvarigenom Staten för
sina jernvägar ginge miste om denna rika inkomstkälla.
Då dessutom till den omedelbara vinst, som såmedelst beredes
Staten, bigges den medelbara, som åstadkommes genom underlät¬
tande eller rättare räddandet från undergång af en temligen utbredd,
men f. n. tryckt industrigren, då för det norr om Borås belägna
spanmålsproducerande landet härigenom beredes ett tillfälle till ut¬
byte af produkter, oell då slutligen genom den vidare utsträcknin¬
gen af Boråsbanan öpnas ytterligare kommunikationsleder just i det
inre af landet, så torde befogenheten af det af JernvägsKummi téen
meddelade omdöme ora denna banas vigt inses, och det förslag
vara motiveradt, jag härmed får framställa:
att R. St:r till det bolag, som bildat sig för åstad¬
kommande af en bibana emellan Borås stad och vestra
stambanan, måtte bevilja ett lån af 1,700,000 rdr rint
på enahanda vilkor, som blifvit GefleDala Jernvägs-
Bolag medgifna.
Hr Printzenskjöld, Carl: De upplysningar, Hr Grefve
Sparre meddelat till stöd för den motion lian vackt, äro af den
fullständiga beskaffenhet, att föga eller intet återstår att tillägga.
Jag har nyligen gjort ett besök i staden Borås oeh dervid kommit
i tillfälle att lära närmare känna alla förhållanden i afs. på ifrågavide
bibanas ändamål, hvilket ingifvit mig den fasta öfvertygelsen, att
anläggningen deraf skall icke blott för staden Borås samt omkring¬
liggande orter medföra en utomordentlig nytta, utan äfven, på sätt
Styrelsen öfver Viig- och Vattenbyggnader antagit, blifva den för
Staten mest inkomstgifvande af alla de bibanor, för hvilka anslag
vid den.ua Riksdag äro äskade. Jag vill till den uppgift, |om mo¬
tionären gjort derom, att, i följd af kommunikationens underlättan¬
de mellan Götheborg och Borås, inkomsten på stambanans vestra
Dén 1 }»e c. eni.b er f. m.
87
fiel skulle fördubblas, bigga den uplysning, att äfven östra delen
af denna stambana skulle på samma gång få en ökad förtjenst,
emedan pa densamma da kommer att (ill bibanan transporteras en
stor myckenhet af den spanmal, hvaraf de trakter äro i behof, som
gränsa intill Borås, såsom Marks och en del af Kinds Härad. Och
det är med afseende a detta allt, som jag tillåter mig på det hög¬
sta anhålla
att Högloft. StatsUtsk:t. vid pröfning af alla de mo¬
tioner, som här blifvit väckta rörande dels anslag, dels
låneunderstöd af Statens medel för jernvägsanläggnin-
gar, ville toga i noga öfvervägande huruvida icke un¬
derstöd borde företrädesvis lemnäs till den bibana, som
har är i fråga, äfven om detta skulle ske på bekost¬
nad af några delar af de stambanor, om hvilkas an¬
läggning propus, från K. M:t blifvit afgifveu.
Hr Hjärne, Harald: Man hnr redan så fullständiga ma-
terialier för att bedöma ifrågavrde bana, att man alldeles ej här.
behöfver diskutera huruvida den skall komma att få ett sådant in¬
flytande, som den värde motionären påstå! t.
Jag deltog under förra Riksdagen i den diskussion, som då
föreföll i detta ämne, och jag är af samma tanke nu som då,
nemligen, att jag bör gifva mitt förord för denna bibanas anläg¬
gande; synnerligast son» jag under många år bebott den trakten,
och i följd deraf är förvissad, att, genom densamma, trafiken på
vestra stambanan korame att fördubblas. Det är således ej tvifvel
underkastadt, att denna bana bör af Staten understödjas. Men
fråga är, om det är klokt, att vid denna Riksdag bevilja det der¬
till begärda anslaget. Om medel funnes, så anser äfven jag, att
man borde gifva anslag dertill. Men då K. M:t i sin nåd. Propos.
till R. St. endast begärt 25,000,000 rdr rmt till jernbanor, och
föreslagit att dessa medel skulle uteslutande användas på de redan
påbegynta stambanorna, hvilkas fullbordande är otvifvelaktigt det
vigtigaste, så borde man väl i främsta rummet arbeta på att dessa,
så skyndsamt som möjligt, blifva färdiga. Jag anser derför, att
det förslag, K. M:t afgifvit ang:de jernvägs-arbetena, var ett bland
de klokaste Reg. någonsin meddelat R. St., då man tager betrak¬
tande dels landets närv:de finansiella ställning, dels opinionens ut¬
talade önskan i afs. på jernvägsarbetena. Reg. har således, efter min
öfvertygelse, tydligen visat, det den ej gillar något anslag, som
har annat ändamål, än stambanornas fullbordande, och det är min
öfvertygelse att just denna bestämda förklaring af K. M. hufvudsakligen
bidragit till att K. M:ts nåd. Prop. om jernvägarne blifvit så gynn¬
samt emot.tagen i alla 4 Stånden. Men ora nu den ena väcker
motion om ett, den andra om ett annat, vare sig anslag eller lån
af Statens medel, till enskilda Bolags jernvägar, så befarar jag, att
diskussionen härom uprifver de enskilta intressena, för hvilkas skuld
vi beklagligtvis vid förra Riksdagen hade så många strider att ut¬
kämpa; och just derför, att vi skola i endrägt komma öfverens om
att- fullborda de stambanor, som alla borde åtminstone önska, att
68
Den 1 December f. m.
de ju förr dess heldre blefvo afslutade, är det som förmodligen Reg.
på förhand velat undanrödja de enskilda intressena genom den af-
gifna förklaringen.
Det är af dessa skäl, som jag anser det hade varit bättre,
om de af Frih. Tersmeden och af Grefve Sparre väckta motioner¬
na icke nu hade framkommit, utan att dermed hade väntats tills
dess vår finansiella ställning blifvit bättre och medel hade funnits
till dessa begärda anslag, ty att anhålla derom nu, det anser jag
vara förhoppningslöst och utan andamål i anseende till opinionen
både inom Riksdagen och utom densamma.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionen
till StatsUtsk:t.
Hr Printzenskjöld: Den fråga, Hr Hjärne till mig fram¬
ställt, är ingalunda svår att besvara. I händelse Staten nu hade
tillräckliga tillgångar för att kunna fortsätta södra banan ända upp
till Jönköping, men deremot saknade medel att anslå till anläggan¬
de af bibanan från Borås, så skulle jag, med afseende å de öfver¬
vägande fördelar, som denna sednare bana med visshet kan påräk¬
nas tillskynda både Staten och den enskilte, bygga densamma ge¬
nast och i stället upskjuta anläggandet af så stor del af södra
stambanan, som hade kunnat byggas för hvad omförmälte bibana
komme att kosta, och det så mycket heldre, som något hvar har
sig bekant, att den del af Småland, hvarigenom stambanan kommer
att gå, innesluter stora ödemarker, samt derföre hvarken uti indu¬
striel hänseende eller i afseende å jordbruket derstädes, befinner
sig på den ståndpunkt, att någon synnerlig inkomst för Staten ge¬
nom trafiken å denna bana är att förvänta, under det att den för¬
ökade trafik, som på vestra banan skulle, genom anläggning af bi¬
banan från Borås, upkomma, sannolikt blef en så betydlig inkomst¬
källa för Staten, att medel derifrån kunde samlas för den södra
stambanans fullbordande.
Jag förblifver således vid hvad jag yttrat, att ett anslag bör
beredas för anläggande af denna bibana, äfven om fortsättningen af
en del utaf södra stambanan derigenom skulle till nästa Stats-
reglerings-period komma att upskjutas.
Hr Hjärne: Hr Printzenskjöld har föreslagit, att man skulle
taga medel från södra stambanan och lemna detta anslag till Borås¬
banan; han har sagt att på sådant sätt skulle Slaten snart få er¬
fara den stora ekon, fördelen deraf.
Det är klart att fortsättningen af linien från Finjasjön några
mil in i Småland ej kan öka trafiken på vestra banan, och att an¬
läggandet af bibanan mellan Borås och vestra stambanan ej kom¬
me att öka trafiken på den södra. Men nu är det ej fråga, att södra
banan skall fullbordas för detta ändamål, utan principen, hvarför
anslaget till densamma är hegardt, hvilar derpå, att man så fort
sora möjligt måtte komma till Jönköping. Och jag tror, att det
är lika vigtigi, att så fort som möjligt sammanbinda Malmö och
Jönköping, sorn: det är att sammanbinda Borås med vestra stam¬
Den 1 December f. m.
ea
banan. Ju längre man dröjer med den förra, desto mer förlorar
Staten, och när så verkligen blir förhållandet, inser jag icke något
enda skäl, att icke använda alla nu tillgängliga medel till fortsät¬
tande af de påbegynta stambanorna.
Men om man nu skulle framställa till Hr Printzenskjöld den
frågan, att 0111 K. M. funnit tillgångarne så stora, att man kunde
på samma gång anslå medel till fullbordande af hela Malmö—
Jönköping-banan, månne Hr Printzenskjöld då äfven kunde svara,
att det vore biitf re att stanna nere i Småland och företrädesvis gif¬
va en del af anslaget till Boråsbanan; jag tror att Hr Printzen-
skjölds nyss anförda argument då blefve svårt att försvara.
På grund af de undersökningar, jag haft tillfälle att göra, så
ock i stöd af JernvägsKomiténs många och fullständiga upplysnin¬
gar, har jag kommit till den öfvertygelsen, att Borås-banan visser¬
ligen är af den vigt, att ett anslag till densamma borde gifvas;
således finner Hr Printzenskjöld, att jag visst icke motsätter mig
nyttan af denna sammanbindning, men jag talar bestämt mot att vid
denna Riksdag bevilja detta anslag. Jag uprepar således hvad jag
förut har sagt, att hufvudsakliga orsaken, hvarför K. M:ts prop.
om jern vägsarbetena blifvit så gynsamt upptagen i alla i Stånden,
är den att K. M:t uteslutande åsyftar stambanornas fortsättande.
Hr Printzenskjöld: Jag tillåter mig förklara, att jag icke
tror, det Ilr Hjärne kan hafva så fullständig kännedom om opinio¬
nen här i landet, att hans omdöme härutinnan må anses vara af
det tillförlitligaste slaget. Opinionen i ett land, såvida man anser
den utgången från klokt och förståndigt folk, kan svårligen undgå
att uttala sig för verkställande i främsta rummet af sådana för¬
bättringar, som medföra största gagnet för så väl den enskildte
som Staten, och i följd deraf skola de förbättringar, som i begge
dessa hänseenden genast lemna en direkt vinst, alltid förr vinna sym¬
patier hos den stora massan af nationen, än sådana, af hvilka nå¬
gra verkliga fördelar först i en aflägsen framtid äro att förvänta.
Jag respekterar Regeringen i alla afseenden och äfven i det system,
den iakttagit i afseende på jernvägsarbetena. Det vill dock synas
mig, som Regeringen, för fullföljande af detta sitt system, upoffrat
en större förmån för en mindre, i det Regeringen föreslagit fort¬
sättande af södra stambanan, och dertill begärt ej obetydligt anslag,
ehuru, på sätt under öfverläggningen härstädes, i ani. af väckta
motioner rörande jernvägsbyggnader; blifvit anmärkt och bevist, denna
stambana ej kan komma att på lång tid inbringa så stor vinst
hvarken för Staten eller för den enskildte, som de bibanor och i
första rummet den här föreslagna kunna göra, om de blefvo an¬
lagda för de medel, som äro afsedda till den södra stambanans
fortsättande.
Jag hyllar ej något förslag, det må vara framstäldt af hvilken
som helst, utan att förut hafva öfvervägt de fördelar, det kan med¬
föra. Och just derföre, att en sådan allmän nytta ej vinnes af
den södra stambanan, jemförelsevis med det gagn, som de bibanor
skulle bereda, hvilka af Prih, Tersmeden och Gr. Sparre här på f.
70
Den 1 December f. m.
m. blifvit föreslagna, är det urin öfvertygelse att, orri, i aus:de till
bristande tillgångar, byggnmlsanslag för stambanan oell dessa biba¬
nor icke kan på en gång ifrågakomma, de sednare då böra lemnäs
företräde framför den förra, hvarigenom Regeringen snart skulle få
erfara hvilken stor ekonomisk fördel en sådan afvikelse frän Rege¬
ringens förslag komme att medföra, ej bör ega framför dessa något
företräde i alside på tillämpningen af det begärda anslaget.
Hr Hjärnes framställning torde således icke böra vinna något
afseende, utan fastheldre önskar och hoppas jag, att del Högh Stats-
Utskit skall taga i det noggrannaste öfvervägande så väl Statens
som den enskildes intresse; och derefter inkomma till R. Stil- med
de framställningar, Utskit lämpligast finner.
Gr. Hamilton, Henning: Jag var ej tillstädes, da Gr.
Sparre väckte sin motion, som nu utgör föremål för R. o. Adis
öfverläggning; men jag tror mig finna, att den har åsyftat en bi¬
banas anläggande mellan Borås och Statens vestra stambana.
Huru mycket Gr. Sparre för densamme har begärt, vare sig
att utgå sorn lån eller räntegaranti. det är mig deremot obekant.
Jag ber således att. få yttra mig öfver ej sjelfva motionen, utan
endast öfver det af Hr Printzenskjöld gjorda yrkande, att, för up-
tyllaudet af det ändamål, som blifvit ai' Gr. Sparre sökt, medel
måtte tagas från dem, som blifvit af K. M. föreslagna till fort¬
sättande af jprnvägsarbetena i Riket, och företrädesvis af dem till
Statens södra stambana afsedda. Detta förslag måste jag motsätta
mig.
Vid en föregående öfverläggning i detta ämne, bar jag fram¬
ställt några af de skäl, hvarför jag anser det vara orätt att afbryta
arbetet på den södra stambanan. Det är visserligen sannt, att jern¬
vägen från Finja-sjön kommer omedelbart att gå genom den föga
bördiga delen af norra Skåne, men obestridligt är väl, att det vore
en stor misshushållning att icke fortsätta banans indragande i Små¬
land till sjön Salen, hvarest man, genom der befintliga stora sjöar,
kom i förbindelse med en betydlig del af provinsen, ty i motsatt
fall skulle all den kostnad, man nedlagt på södra stambanan, än
längre blifva nära utan frukt.
Jag instämmer alldeles icke med Hr Printzenskjöld deri, att
icke industrien och odlingarne i Småland skola komma att draga
väsendtlig nytta af jernvägen; tvertom anser jag, att jordbruket
derstädes går en vacker framtid tillmötes, och detta just genom
de stora fördelar, jernvägen kommer att tillskynda. Dessutom tror
jag, att det ligger en stor allmän ekonomisk fördel deruti, att
stambanorna, som redan äro påbörjade, i en ej allt för långt afläg¬
sen framtid blifva afslutade, nemi. de mellan Stockholm och Götheborg,
Malmö och Jönköping samt den dem förenande vestra stambanan
mellan Jönköping och Götheborg. Och jag önskar och hoppas, att
R. Stil', under det dessa arbeten fortgå, ej måtte använda de me¬
del, som möjligen finnas att tillgå, till anläggandet af bibanor,
hvilket blott skulle antingen förorsaka statsskuldens allt för hastiga
ökande eller ock en dyrbar tids förspillande.
Den 1 December T. tn.
71
Jag kan således ej annat, än motsätta mig det sätt att bringa
motionen i verkställighet, som af Hr Printzenskiöld blifvit fram-
etäldt
Gr. Sparre, Erik: Jag ber att få erinra, att jag ej nämnt
ett ord om K. M:s Nåd, Propos., ännu mindre föreslagit hvarken
inskränkning eller förändring af densamma. Jag har framställt ett
förslag, som jag anser för Staten ur ekonomisk synpunkt vara högst
fördelaktigt. Men hvarifrån medel dertill skulle tagas, derom har
jag ej yttrat mig. Det blir StatsUtsk:ts sak att bedöma den frågan.
Det torde val ej vara första gången, som R. Sl:r beräkna Stats¬
verkets tillgångar något olika med K. M. och afse dem till före¬
tag, hvilka K. M. ej kunnat föreslå, emedan den af K. M. upgjorda
beräkning af tillgångarna ej sådant medgifvil.
Hr Printzenskjöld: Jag anser mig böra, i ani. af hvad
Hr Gr. Hamilton anfört, förklara, det jag icke såsom Hr Gr:n an¬
tagit, gjort framställning derom, att de medel, som K. M. i sin
Nåd. Prop. äskat till fortsättning af södra stambanan, skulle dra¬
gas från sitt ändamål. Jag besvarade blott Hr Hjärnes fråga, hved
jag skulle hafva gjort, i dén händelse tillräckliga medel funnits till
den södra stambanans fullföljande från Finja-sjön ända upp till
Jönköping. Svaret var det, att, om annan utväg ej funnes, jag
ej skulle tveka, att, för fullbordande af bibanan mellan Borås och
vestra stambanan, taga af dessa medel hvad sorn erfordrades, äfven
om det skulle ske på bekostnad af södra stambanan. Hvad sålunda
Gr. Hamilton funnit klandervärd! mot mitt anförande, grundar sig
helt och hållet på en oriktig upfattning af detsamma.
Flere ledamöter hördes nu ropa på propos.
Hr Hjärne: I ani. af hvad Hr Printzenskjöld sednast yttrat,
att det varit endast för att svara på min till honom ställda för¬
frågan, som iian framkommit med sitt förslag om medels anskaf¬
fande till Borås-bibanan, så måste jag erinra Hr Printzenskjöld, att
så ej var förhållandet.
Jag hade i det stället aldrig yttrat mig andra gången, om ej
Hr Printzenskjöld föreslagit, att om medel sa.knades på annat håll,
man gerna kunde taga af dem, som yoro anslagna til! södra stam¬
banan. Jag vädjar i detta fall till protd, när det blir juste rad t.
Uppå framställd propos., blef den förevide motionen, jemte de
deraf föranledda yttranden, nemitterad till StatsUtskd.
Härefter upläste Gr. Sparre Iva så lydande motioner:
1:0.
Ett af de förnämsta vilkor för ett lands framåtskridande och
näringarnes utveckling är ett starkt skydd af lagen lör eganderätt
och realkrediten. Sannolikt skulle den kris, hvaraf vi för närv:de
7-2
Den 1 December f. m.
lida, vara mindre tryckande och tillgången på penningar för jord¬
egare vera rikligare, om utländningen kunde, i förlitande till våra
real-kredit-institutioner, härstädes placera de penningar, hvarför han
i sitt land upbär en så högst ringa ränta.
Ett steg till förbättring i detta afseende innefattas i det af
säskilda Komiterade i sammanhang med förslaget lill ny konkurs¬
lag afgilne förslag till förändring i lagens stadganden om förmåns¬
rätt i fast egendom. Men härmed är ändamålet icke till fullo
upuådt, så länge de med andra hinders jemförliga institutioner sak¬
nas, hvarigenom full trygghet i äganderätten till fast egendom och
realsäkerheten garanteras, nemi. ordentliga s. k. grund- och hypo-
theksböcker. Bland Komiterade, som i beskaffenheten af det dem
meddelade updrag sago ett hinder för afgifvaude af ett förslag i
berörde hänseende, erkändes likväl behofvet deraf obetingadt. Jag
vågar således föreslå:
att B. St-.r för deras del besluta antagandet af det af
Lagberedningen i dess förslag till Jordabalk. 9 kap.
19 § samt 10 kap. 52 § intagne stadganden om så¬
dana grund- och hypotheksböcker, samt hos K. M. i
underdånighet anhålla om vidtagande af erforderliga
åtgärder för institutionens införande.
Om remiss till LagUtsk:t anhålles.
2:o
Med fara att misskännas, men i fast öfvertygelse om riktigheten af
min åsigt, får jag härmed föreslå uphiifvande af K. Förord 11:11 d. 10 Juni
1841 o. K. Förordmn d. 19 Maj 1845 ang. bysättning, såsom ettslags
straff för gäldenär, som saknar tillgång, men icke af den i 8 kap. Utsökn.-
Balken omtalade bysättning till förekommande af att gäldenär må vika
undan. Jag kan icke annat än i bysättningen, såsom straff för hvarje
gäldenär, af hvad orsak hans obestånd än upkommit, finna en
qvarlefva från de tider, då med ännu icke fullt utbildade begrepp
om personligheten, man förblandade fordringsegarens rätt till gälde-
närens egendom med en rätt öfver hans person, sorn högre lagar
än samhällets förbjuda. Må man med förtjent straff belägga be¬
dragaren, ja äfven den med denne jemförlige öfverdådige slösaren,
som med en till upsåt gränsande likgiltighet förskingrar af andra
lånad egendom, den han bör kunna inse sig icke förmå återgälda,
men må man icke med förbrytaren förblanda den genom tillfälliga
olyckor på obestånd komne redlige gäldenären.
Genom denna förblandning, denna, såsom man föreställer sig,
nyttiga stränghet i lagstiftningen, inträffar hvad erfarenheten så
ofta gifver vid handen, att man nemi. skjuter förbi målet. Då
nemi. den allmänna meningen ogillar och måste ogilla denna qvar¬
lefva af fordna tiders barbari, så blir nemi. följden, att .lagen en¬
dast anlitas af den läge, för allmänna meningens rättvisa dom lik¬
giltige borgenären, hvaremot den rättsinnige fordringsegaren tvekar
att emot förbrytaren yrka tillämpningen af en lag, som träffar den
oskyldige lika med den skyldige. Då man tyckes föreställa sig,
att bysättningen i affärslifvets interesse är nödvändig, så må dervid
erinras, att detta straff inom affärslifvet aldrig förekommer, men
Den 1 December f. m.
73
att det deremot uteslutande användes af s. k. procentare, som se¬
dan de, i förlitande till detta af lagen tillåtna tvång, lemnat lån
åt personer, hvars oförmåga att gälda lånet de mer än väl inse,
använda det såsom ett medel att aftvinga slägtingar en hjelp, hvar¬
med vanligen likväl föga uträttas.
Då derjemte fråga nu upstår om räntans Digifvande, visarjsig
häraf] ytterligare nödvändigheten af bysättningens uphäfvande, på
det densamma icke må användas såsom medel att på berörde sätt
uttvinga ett oskäligt ocker.
För den händelse, att för bifall till förslaget om bysättuiu-
gens uphäfvande. en revision af utsökningslagarne och dervid sär¬
skildt den exsekutiva verkan af proprieborgen framför annan bor¬
gen skulle anses erforderlig, så torde en underd. framställning derom
böra göras.
Om remiss till LagUtsk:t anhålles.
Dessa motioner blefvo till LagUtsk:t remitterade.
Hr Tham. Sebastian Mathias, upläste följande motion:
Utgående från den åsigt, att allt, hvad ett fattigt land, såsom
Sverige, importerar, bör med tull beläggas, får jag föreslå: att de
artiklar, som i gällande tulltaxa för inkommande varor nu ii ro tull¬
fria, måtte påföras tull efter det förslag till tullsatser, som jag
härmed får äran öfverlemna. Dessa tullsatser hafva blifvit uptagna
efter en ganska låg beräkning, i de flesta fall icke öfverstigande 5
proc. af varans värde, men väl betydligt derunder.
Vid sednaste eller den nu gällande tulltaxans upgörande gjorde
sig visserligen den mening gällande: att alla inkommande råämnen
borde från tull befrias, för att derigenom dels befordra och ut¬
veckla den inhemska industrien, dels bereda tillfälle att kunna
lemna den mindre bemedlade en del fabriksvaror, såsom t. ex. bom-
ullsväfnader, till möjligaste billiga pris. Denna sednare afsigt kan
likväl vinnas, utan att råämnet derföre behöfver vara alldeles tull¬
fritt; ty om en ringa tull åsättes råvaran, lärer sådant hvarken
komma att förhindra industriens upblomstring eller i någon väsendt¬
lig mån stegra varupriset för den mindre bemedlade, men deremot
tillskynda Staten betydliga intrader. Om t. ex. det af mig före¬
slagna 1 öre för 1 <tl. bomull antages, så skulle denna tull komma
att öka inköpet af en bomullstygskläduing med 4 eller högst 5
öre, och kan den mindre bemedlade anskaffa 4 rdr, som det sim¬
plaste bomullstyg till en klädning nu kostar, så torde han också
utan ringaste kännbar upoffring kunna tillägga dessa 4 å 5 öre;
men denna tull af endast 1 öre på <lt. bomull inbringar dock Sta¬
ten öfver 50 0,000 rdr årligen.
I sammanhang härmed anser jag mig böra föreslå uphäfvande
af de för trafiken betungande föreskrifter, som berättiga en del
stapelstäder till upbärande af vågafgift för från utrikes ort inkom¬
mande varor, och stämpelpenningar för utländska varors stämpling,
samt att den gemensamhet — en qvarlefva från gamla tiden —,
som förefinnes emellan städernas drätselverk och tullverket, måtte
74
Den 1 December f. m.
helt och hållet uphöra. Här i Stockholm t. ex. eges alla af tull¬
verket begagnade byggnader till %del af Kronan och 3/4delar af
Staden, och hvilka besvärligheter häraf upkomma, torde lätteligen
inses.
Både nämnda gemensamhet, och vågafgiften hafva troligen
tillkommit under den tid, då tullintraderna förpaktades åt några
enskildte personer, hvilkas mål endast var, att af förpaktningen
draga den största möjliga vinst, obekymrade om, i hvilka lägenhe¬
ter denna vinst upbars eller hvad attiralj, som för varubehandlin-
gen erfordrades.
Kommunerne passade då på tillfället, klokt beräknande, att
deraf framdeles kunde dragas, som det sig ock visat, en betydlig
vinst, erbjudande sig att emot en s. k. stads-tolag anskaffa tullhus-
och packhuslokaler, samt att hålla vågattiralj emot rättighet till våg¬
penningar, som allt genom deras egne tjenstemän skulle upbäras
af de trafikerande, och till hvilka rättigheter städerne sedan skaffade
sig K. M:s fastställelse. På denna tid voro de flesta varor för¬
bjudna till införsel, så att de ringa afgifter, städerna i vågpennin¬
gar upburo, ungefär], motsvarade kostnaderne för vågattiraljens an¬
skaffande och årliga Underhåll, hvilket väl också var det med öfver-
låt.elsen afsedda ändamål. Förhållandet är likväl numera helt an¬
norlunda, då alla varor äro tillåtna till införsel, och största delen
skola viigas. Rättigheten att upbära vågpenningar står dock
ännu qvar, men skyldigheten, nemi. den för vågarnes underhåll
belöpande kostnaden, har likväl icke blifvit betungande i förhål¬
lande derefter, ty t. ex. i Stockholm och, som jag tror, äfven i
Götheborg upgår brutto-vågafgiften årligen till omkr. 80 å 90,000
rdr, och underhålls-kostnaden för vågattiraljen kan väl icke för
hvarje år uptagas till högre än 1 å 2,000 rdr. Men derjemte
gifvet- i öfrigt upbärandet af denna vågafgift ani. till en mängd
olägenheter och orimligheter. Så nödgas den trafikerande för hvarje
gång, endast och allenast för upbörden af dessa vågpenningar, skrifva
och till stadens tjensteman aflemna en särskild inlaga på det gods,
han inbekommit, och tulltjenstemannen är skyldig tillse, att varan,
fastän tullen är betald, icke utlemnas, förrän den trafikerande visar
sig hafva betalt stadens vågafgifter. Skulle under varornas packhus¬
behandling vågarne på något sätt blifva skadade och obrukbara, så
afstannar tullbehandlingen, emedan tullverket icke kan gå i befatt¬
ning med reparationsåt.gärden, utan måste packhustjenstemannen
först inrapportera förhållandet till Tullstyrelsen, och Styrelsen der¬
efter brefvexla med Drätselkommissionen, som, sedan ärendet blifvit
behörigen föredraget, beslutar om reparation; detta och mera så¬
dant endast i följd af en vågattiralj, som måste i Kronans packhus
finnas, och som tillkommit för beräknandet af Kronans tullupbörd,
men alldeles icke för utrönande af stadens vågafgift.
Beträffande stämpelafgiften, hvilken troligen på samma sätt,
som förut nämndt är, kommit i städernas händer, så upbäres denna
afgift numera endast i städerne Stockholm och Götheborg. I Ri¬
kets öfrige stapelstäder sker varustämplingen afgiftsfritt genom Tull¬
verkets försorg. I Stockholm — och troligen äfven i Götheborg
Den 1 December f m.
7ft
■— utgör det bruttobelopp, som stadens Drätselverk af de trafike¬
rande för stärnplingen upbär, omkr. 30 å 35,000 rdr årligen, ehuru
likväl Tullverket, utan att derföre erhålla någon ersättning i och för
samma afstämpling, bekostar de dyraste materialierne, såsom stämpel-
byr och graverade stämpelsedlar.
Med anledning häraf får jag alltså föreslå:
att antingen de stadgauden, som berättiga städerna
till upbärande af vågafgift, och särskildt för Stockholm
och Götheborg af stämpelpenningar för från utrikes ort
inkommande varor, måtte uphäfvas, eller ock, i hän¬
delse det skulle finnas, att förlusten af denna för stä-
derne Stockholm och Götheborg, som hafva stora ut¬
gifter att bestrida, påräknade inkomst skulle blifva
kännbarare för dessa, än öfrige städer, der inga stämpel¬
penningar finnas och vågafgiften utgör en obetydlighet,
att R. St:r, mot vilkor, att våg- och stämpelpenningar
uphöra och städerna afstå från den rätt till och andel
uti Tullverkets byggnader, med 20,000 rdr åt hvardera
af städerne Stockholm och Götheborg öka det åt dessa
städer af tullmedleu, under namn af tolags-ersättning,
årligen utgående belopp. Blifvande häraf en följd, att
städerne skulle befrias från skyldigheten att bygga och
underhålla tullhus, anskaffa och underhålla vågattiralj,
stämpelbetjening m. rn., hvilket bestyr komme att på
Tullverket öfverflyttas.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Frih. von Duben, Gustaf, inlemnad motion
af följ. lydelse:
Med ani. af R. St:rs underd. hemställan d. 10 Dec. 1857,
om nedsättande af en Komité för utarbetande af förslag till ord¬
nande af den medicinska undervisningen inom riket, förordnade K.
M., d. 4 Febr. d. å., en sådan Komité, hvilken d. 30 sisth Juni
afgaf det af R. St. begärda förslaget. Detta af fyra bland de fem
komiterade framstälda förslag går derpå ut: »att, med indragande
»af såväl de vid universiteterna i Upsala och Lund befintliga me-
»diciuska fakulteter, som Carolinska rqediko-kirurgiska Institutet,
»ett enda medicinskt läroverk inrättas i Stockholm, för hvars behof
»således alla de vid ofvannämnde undervisnings-anstalter befintliga
»inrättningar och materiela hjelpmedel, så vidt möjligt är, skulle
»komma att användas.»
Men, »med afseende på de möjliga svårigheter eller oförutsedda
hinder, som kunna komma att verka fördröjande på verkställigheten
»af detta förslag, hafva komiterade älven ansett sig böra framställa
»ett interimsförslag», hvilket afser uphätvandet af de trenne medi¬
cinska undervisningsverkens sjelfständighet, men med deras qvar¬
stående och utvidgning, med gemensam studieplan, till en viss grad
gemensamma examina, och så att Institutet fullsthndigade Fakulte¬
terna och tvärtom.
76
Den 1 December I. m.
Det förra utgör komiterades lnifvudförslag, det sednare deras
interimsförslag. Begge förutsätta förändringar i nuvarande lärare¬
personal vid läroverken, oell, ehuru väsendtligen olika i de flesta
andra hänseenden, tillstyrka dock dessa begge förslag vissa tillägg
i lärarepersonal vid undervisningsverket i Stockholm.
Så förordas i hufvudförslaget inrättandet härstädes af en Adjun¬
ktur i Paediatrik och en profession Psykiatri, och, under förutsätt¬
ning att interimslörslaget skulle en tid komma till utförande, haf¬
va komiterade föreslagit inrättandet härstädes af en Adjunktur i
Paediatrik och en i Psykiatri. Ehvad således K. Mit bifaller det
ena eller andra förslaget, är det att förvänta, att nya lärarebefatt¬
ningar i dessa nu nämnda läroämnen vid det mediko-kirurgiska
läroverket komma att inrättas.
Universitets-fakulteterna, hvilka, om interims-förslagets utföran¬
de anses lämpligt, äfven behöfva förstärkning i lärareantal, hafva
genom underd. framställning utverkat sig K. Propos. till nu för¬
samlade St:r om beviljande af anslag för en Profession i Medicinsk
Kemi vid Fakulteten i Lund, för en Adjunktur i Kirurgi och Ob-
stetrik, samt för en Profession i Fysiologi vid Fakulteten i Upsala.
Carolinska Institutet har, i afvaktan på en K. Propos. om den
medicinska undervisningens ordnande i dess helhet, icke velat ge¬
nom någon underd. framställning gå K. M:ts beslut i förväg, hvar¬
för ock K. Mits Propos. om Statsverkets tillstånd och behof icke
för några nya lärare vid Institutet äskar något anslag.
Då emellertid handlingarna, rörande frågan om den medicinska
undervisningens ordnande, ännu icke äro fullständigt till Eckles.-
Departit ingångne, då denna vigtiga och ingripande fråga utan
tvifvel kommer att kräfva en grundlig pröfning af Regin, och då
således möjligen saken icke hinner att före Riksdagens utgång af
K. M. afgöras, så torde skäl vara, att åtminstone på enskild väg,
låta Institutets behof af understöd och utveckling komma till R.
Stirs kännedom och behjertande. För sådant ändamål, och för att
i alla händelser hålla frågan öppen, anhåller jag vördsamt att få
anföra följande:
Från de tvenne Universitets-fakulteterna hafva, under det sed¬
nare decenniet, elever till ett antal af omkr. 50 årl. infunnit sig
vid Institutet för att studera Anatomi och Fysiologi, utgörande
dessa 50 omkr. halfva antalet af dem, som i Sverige, efter genom¬
gångna preliminära examina, bereda sig till medicinae-kandidat-examen.
Så kommer väl ock fortfarande att ske, äfven om komiterades in¬
terimsförslag befordras till verkställighet, och komiterade hafva i
sitt betänkande äfven påpekat detta förhållandes sannolikhet, ja
nödvändighet. De af Hr Eckles.Ministern i StatsRådet framförda
skäl för inrättandet af en särskild profession i Fysiologi vid Upsala
medicinska fakultet, tala följaktligen lika mycket för inrättandet af
en sådan profession i Stockholm, hvarest den i alla fall förr eller
sednare kommer ett inrättas, då komiterades förslag sättes i verket.
Jag kan således icke annat än för min del skatta en profession i
Fysiologi lika mycket af behofvet påkallad för skolan i Stockholm,
som för Universitets-fakulterna, om jag äfven icke under nuv:de
Den 1 December f. m.
77
obestämda tillstånd vid läroverken, anser mig böra speeielt föreslå
dess inrättande härstädes.
»I hög grad af behofvet påkalladt» hafva komiterade ansett
inrättandet i Stockholm af en ny profession i Medicinsk och en i
Kirurgisk klinik. De äro oell hafva länge varit nödvändiga, så
framt den mediko-kirurgiska undervisningen härstädes skall hela
året om oafbrutet fortgå, hvilket den ock bör göra, på det att de
unga läkarnes undervisning icke må till deras skada fördröjas. De
studerande hafva länge, och med skäl, klagat öfver skeende afbrott,
och lärarne vid Institutet hafva sökt hjelpa saken så godt de kun¬
nat. Behofvet af dubbla Lärareplatsers inrättande är således klart,
men i anseende dertill, att begge nuv:de Professioner i dessa äm¬
nen ega Adjunkter, och då desse, genom LazaretlsDirektionens väl
beräknade frikostighet, äro anstälde såsom biträdande Öfverläkare
vid SeraphimerOrdens Lazarettet, torde skäl icke vara att för närvrde
påyrka de if'rågav:de Professionernas inrättande.
Såsom »oundgängligen nödvändiga», antingen komiterades huf-
vudförslag eller interimsförslag antages. äro de nya Lärare-befatt-
ningarne i Paediatrik och Psykiatri af komiterade erkända.
Beträffande den förra, eller Adjunkturen i Paediatrik, så stö¬
der sig nödvändigheten at dess inrättande på följande skäl: —•
Vigten af kliniskt specialstudium i Barnsjukdomarna är allmänt,
och äfven af K. St:r särskilt erkänd, då de inrättat härvarande Pro¬
fession i Paediatrisk klinik, och jag vågar tro att nyttan af densamma
redan i ganska vidsträckt mån visat sig. Men äfven denna klinik
lider, och i ännu högre grad än den medicinska och kirurgiska, af
brist på dubbla lärare; den kan omöjligen fortgå hela året om,
utan att lärarens krafter öfveransträngas och i förtid brytas; den
nu gifna undervisningen af 12 timmar i veckan under 8 månader,
är redan alltför ansträngande. Att denna, mer än de öfriga klini¬
kerna, behöfver sålunda oafbrutet fortgå, beror derpå, att tjenst-
göringen dervid skall föregås af 6 månaders tjenstgöring vid Sera-
phimerLazarettets kliniker; att tjenstgöringen derstädes af medicinae
kandidater oftast börjas i Oktober eller November månader och af*
slutas i April—Maj, stundom sednare; att de tjenstgörande omedel¬
bart derefter vilja boria sin tjenstgöring på Psediatriska kliniken,
som för denna orsak måste hållas äfven under sommaren; samt att
en del Licentiater, som vid universiteterna aflagt examina vid vår¬
terminens slut, önska och böra la tjenstgöra under sommaren, för
att icke förlora en dyrbar tid. Härtill kommer, att den Paedia-
triska kliniken icke kan insläppa ett obegränsadt antal tjenstgöran¬
de, utan att det antal, som på Lazarettet tjenstgör på en gång,
måste på Barnhuset fördelas i två å tre grupper, hvarigenom de
tjenstgörandes tillträde till den psediatriska kliniken under hela året
annu mera nödvändiggöres.
Visserligen eger professorn till sitt biträde en amanuens. Men
amanuensbefattningen innehafves, af flera skäl, sällan eller aldrig
af samma person mer än 1 å 2 fir, således knapt så länge, att in-
nehafvaren hinner förvärfva sig nog insigt och erfarenhet, att kun¬
na på egen hand leda den kliniska undervisningen, hvilket han un¬
78
Den 1 December f. m.
der tiden varit långt ifrån vuxen. Knapt har han nått denna
ståndpunkt, förr än han lemnar sin befattning åt en efterträdare,
hvilken, alldeles ovan vid göromålen, i sin ordning skall af profes¬
sorn instrueras, o. s. v. För undervisningens oafbrutna gång for¬
dras således nödvändigt något mera, eller att vid den psediatriska
institutionen fästes en person, som på grund af de förmåner, hvilka
åtfölja tjensten, finner det med sitt intresse förenligt, att åt detta
läroämne uteslutande egna sina studier och krafter, ej blott för att
alternerande med professorn sköta den psediatriska undervisningen,
utan för att, vid professorns tillfälliga förhinder eller bortgång,
kunna vara tillgänglig för denna undervisnings uppehållande.
Beträffande åter lärareplatsen i Psykiatrien, hvilken af komite-
rade ansetts vara vid Läroverket härstädes »oundgängligen nödvän¬
dig», så torde icke många ord behöfvas för ådagaläggandet deraf.
Anda till allra sednaste tider har undervisning i sinnessjukdomar-
nes vård och behandling saknats i vårt land. Denna saknad har,
genom anställandet af en lärare i detta ämne vid fakulteten i Upsala,
börjat alhjelpas. Men det är icke nog. Komiterade hafva uttalat
behofvet af en sådan lärares anställande vid hvarje af de tre un¬
dervisningsverken, om de skola bibehållas. Han behöfves allra mest
i Stockholm, derföre att dit samlas de studerande från alla läro¬
verken, att der lemnäs undervisning vid öfriga specialkliniker, hvar¬
till skulle fördelaktigt ansluta sig den i Psykiatri, och derföre, att
i Stockholms granskap det snart färdiga hospitalet vid Conradsberg
erbjuder ett tillräckligt stort antal patienter, och derjemte är enligt
tidens fordringar ordnadt, hvilket sistnämnde förhållande visat sig
vara fett för psykiatrien högst vigtigt moment. Nödvändigheten
af en sådan undervisning i psykiatrien har visat sig allt mera
trängande, ju klarare man börjat inse sinnessjukdomarnes nära
samband med och beroende på kroppsliga och materiela förän¬
dringar, hvarföre ock de generela psykologiska theorierna på den¬
na förlorat sin tillämplighet, och individualiseringen, följaktligen ock
det kliniska studiet, blifvit ett kraf. Detta från de sjukas sida. —•
Från Statens sida visar sig denna nödvändighet deruti, att hvarje
praktiserande eller i Statens tjenst anstäld Läkare kan påkallas
att gifva intyg om sinnesbeskaffenheten, ej blott för möjligen be¬
höflig vård, utan ock för afgörandet af legala frågor, ofta af gan¬
ska vigtig beskaffenhet. Han behöfver derföre undervisning i ämnet,
samtidigt med, eller rättare vid slutet af den kurs i de speciela
sjukdomarnas klinik, hvilken han vid härv:de sjukinrättningar
genomgår.
Då, såsom nyss antyddes, denna undervisning i psykiatri bör
vara klinisk, och då tillfälle till sådan lätt och i vidsträckt mån
kan vinnas på det nya hospitalet vid Conradsberg, så synes klini¬
kens förläggande dit äfven vara lämpligt och en förening af Öfver¬
läkare- och Klinikchefs-befattningen derstädes önskvärd. Direktio¬
nen för detta hospital bör så mycket mindre hafva något att emot
en sådan anordning anmärka, som dels derigenom vunnes en för¬
stärkning af Öfverläkarens lön, dels Direktionen uti de prof, en sådan
Lärare före sitt antagande nödvändigtvis komme att undergå, egde
Dea l December f. m.
79
säkerhet att för hospitalet vinna skicklig Öfverläkare, och slutligen
undervisnings-skyldigheten är den bästa sporre för fortfarande ve¬
tenskaplig utveckling.
På grund af hvad jag sålunda haft äran framställa och med
stöd af hvad de för den medicinska undervisningens ordnande till¬
satte komiterade tillstyrkt, får jag vördsamt afgifva följande tvenne
motioner, hvilka jag anhåller måtte varda till Höglofl. StatsUtsk:t
remitterade:
1 :o) att Pikets nu församlade Ständer måtte anslå Ett tu¬
sende femhundrade (1,500) Rdr Rmt, att årligen utgå
såsom lön åt en på Carolinska MedicoChirurgiska Insti¬
tutets stat upförd Adjunkt i Barnsjukdomarnas klinik
(Psediatrik), med skyldighet för denne att, efter den plan,
som af läroverket kan finnas lämplig, deltaga i under¬
visningen i detta läroämne;
2:o) att Rikets nu församlade Ständer måtte anslå Ett tu¬
sende femhundrade (1.500) Rdr Rmt, att årligen utgå
såsom lön åt en på Carolinska MedicoChirurgiska In¬
stitutets stat upförd Lärare i Psykiatri, hvilken tillika
skall vara Öfverläkare vid hospitalet på Conradsberg och
derstädes lemna klinisk undervisning i sinnnessjukas vård
och behandling.
Grefve Hamilton, Henning: I allmänhet har jag ansett
det vara min skyldighet, att, då K. M:s nåd. Propos. blifvit upgjord
sfi väl med afseende på de tillkännagifna oundgängliga behofven,
sorn ock på Statsverkets tillgångar, motsätta mig de enskilda mo¬
tioner, som här hafva väckts rörande frågor, som förut blifvit af
K. M. pröfvade.
Hvad åter angår denna motion, anser jag det vara min pligt
att understödja densamma.
Förhållandet är nemi., att den Komité, som på R. St:s begä¬
ran blef af K. M. nedsatt till ordnande af den medicinska under¬
visningen inom riket, ej hann afsluta sina arbeten, förr än vid
slutet af sisth Juni månad. Derefter måste dess betänkande tryc¬
kas, och sedan drog det ytterligare ut någon tid innan vederbö-
randes utlåtanden inkommo, enär såväl universitetens, som Carolin¬
ska institutets lärare till en del befunno sig på resor. Till följd
häraf hafva ännu i dag alla vederb:des utlåtanden icke fullständigt
inkommit; och det torde ännu draga något om innan frågan kan
blifva understäld K. Mits pröfning.
Komiterade hafva, i afseende på lärarepersonalen vid de sär¬
skilta läroverken, hemställt, att, för den händelse det s. k. Interims-
förslaget af K. M. godkändes, vissa nya platser matte vid desamma
tillsättas. Komiterade hafva i sitt betänkande särskildt anmärkt,
hvilka af dessa platser, som de anse vara:
l:o) ytterst nödvändiga;
2:o) önskvärda, eller
3:o) med hvilkas tillsättande man ännu en längre tid kunde
upskjuta.
80
Den l December f. m.
Bland dem, som de ansågo vara af största behof påkallade,
voro de af motionären föreslagna nya lärare-befattningarne i Paedia-
trik och Psykiatri.
Man skulle kunna såga, att det är alldeles för tidigt att yttra
sig i denna fråga, innan den blifvit af K. M:t pröfvad, och då man
ännu är oviss, hvarest förslaget kommer att stanna; men oberoen¬
de af hvilket beslut, som än kommer att fattas, vare sig i stöd af
komiterades första förslag eller af interims-förslaget, eller af ett
tredje, så förblifva dock dessa platser alltid nödvändiga att tillsätta.
Den kliniska undervisningen måste nemligen i alla hänseenden
inhämtas i Stockholm, der materialier för sådant ändamål finnas i
fullständigare mått, än vid universiteten. Sålunda, antingen ett
läroverk skulle blifva inrättadt i Stockholm, eller de trenne blifva
förenade till ett enda med gemensam lärarepersonal, måste dock, i
afseende på den kliniska undervisningen, Stockholm blifva hufvud-
orten, hvarest ynglingar från alla håll skulle församlas. Häraf inses,
att, oberoende af frågans slutliga afgörande, det i alla fall blir nöd¬
vändigt att besätta de af motionären föreslagna och i sjelfva verket
mest af behofvet påkallade platserna.
Motionären har vidare antydt, att det är omöjligt för en en¬
da lärare att bestrida den kliniska undervisningen i barnsjukdomar,
emedan den är så ansträngande, att ingen kunde åtaga sig att der¬
med fortsätta hela året igenom, och förhållandet skulle då blifva,
som det hittills varit, att föreläsningarne endast komme att hållas
under 8 månader af året och upphöra under sommarmånaderna, till
stort mehn för de unga läkare, som vilja omedelbart efter sin tjenst¬
göring på SerafimerLazarettet eller Kurhuset fortsätta densamma
på Paediatriska kliniken, hvilken för den orsakens skuld borde hållas
tillgänglig äfven om sommaren.
Hvad särskildt beträffar undervisningen i Psykiatri, tror jag,
att anslag till denna blir af så mycket större vigt nu, då den tidpunkt
nalkas, när det stora sjukhuset vid Conradsberg når sin fulländning
och hvilket jag har all anledning förmoda skall blifva så ordnadt,
att en ändamålsenlig undervisning der kan komma att meddelas.
Onskvärdt vore äfven, att, i en ej allt för långt aflägsen framtid,
dårhuset i Upsala biifver så utvidgadt och förbättradt, att under¬
visning i detta amne äfven der måtte komma att, fullständigare än
hittills varit möjligt, ega rum. Ty att ega insigt i Psykiatrien är
af högsta vigt, icke blott för dem, som egna sig åt denna speciella
gren af läkarekonsten, utan äfven för alla, som kunna komma i
tillfälle att bedöma vissa medicolegala frågor.
Skulle således vederbörandes utlåtande öfver komiterades be¬
tänkande föranleda någon framställning från K. M. till R. St., och
vederbörahdes utlåtande deröfver inkomma så tidigt under Riksda¬
gen, att en K. M:ts propos. i ämnet kunde R. St. meddelas, så
vågar jag hysa den förhoppning, att K. M., i denna sin nåd. pro¬
pos., kommer att föreslå inrättandet af ofvannämnde lärostolar, åt¬
minstone är jag bestämd, att, i hvad på min underd. tillstyrkan
kan bero, bereda K. M:ts nåd. bifall till en sådan framställning, så
vida
Den 1 December f. m. 81
vida ej densamma genom ett bifall till motionärens framställning
förekommes.
Motioner, jemte det afgifna yttrandet remitterades till StatsUtsk:t.
Härefter npplästes och remitterades till StatsUtsk:t en annan
af Frih. von Duben inlemnad motion, som hade följande lydelse:
Sedan under loppet af år 1856 laboratoriilokalen vid Caro¬
linska MedicoChirnrgiska Institutet, hvilken då befanns i ett högst
förfallet skick och af otjenlig beskaffenhet, genom K. Öfv.lntend.-
Embetets försorg blifvit, hvad sjelfva rummen och deras lämpliga
anordning beträffar, iståndsatt, iugiugo Institutets professorer den
14 April 1857 till K. M. med en underd. framställning om an¬
visande af erforderliga medel till godtgörande af den kostnad, stor
1,731 rdr 28 sk. b:ko, hvilken, sedan sjelfva laboratoriilokalen på
sätt, som ofvan är nämndt, blifvit iståndsatt, varit nödvändig för
en ny inredning i densamma; och fann K. M. i nåder godt bifalla,
att ofvannämnda summa skulle af allmänna medel utbetalas. På
samma gång som professorerne till K. M. gjorde denna underd.
framställning, anmälde de äfven, att en väsendtlig brist dessutom
egde rum i hvad rörde åtskilliga, för hvarje till undervisning äm-
nadt laboratorium nödvändiga instrumenter, hvilkas anskaffande
omöjligen kunde åstadkommas med det årliga för laboratorn behof
Och de kemiska föreläsningarne utgående statsanslaget, och anhöllo
professorerne underdånigst, det måtte för den sagda bristens fyl¬
lande för en gång beviljas ett extra anslag af 2,000 rdr rint; men
hvad denna underd. anhållan beträffade, faun K. M. i nåder frågan
derom tillsvidare böra upskjutas.
Sedan denna tid hafva nu snart frenne år förflutit, under
hvilka den då redan högst kännbara bristen på iustrumenter och
apparater i laboratorium qvarstått och tillväxt i samma man, som
förbrukningen af dem, som funnos, fortgått, under det att det otill¬
räckliga årsanslaget ej tillåtit deras reparation eller nyås anskaffande.
En annan omständighet har dessutom gjort, att denna brist
för närvarande är mer kännbar än förr. ljuder en lång följd af
år hafva nemi. det Pharmaceutiska Institutets elever, i saknad af
egen laboratoriilokal, med vederbörandes tillåtelse, fått begagna sig
af Carolinska Institutets laboratorium; men sedan numera af Apo-
thekare-Societen ett eget laboratorium blifvit inrättadt, hvarest
pharmaciae studiosi erhålla sin undervisning, hafva ock dit förflyt¬
tats alla de, Pharmaceutiska Institutet tillhöriga, förut på Carolin¬
ska Institutets laboratorium befintliga instrumenter och apparater,
hvilka der kunde påräknas för gemensamt bruk af såväl Carolin¬
ska som Pharmaceutiska Institutets elever. I anledn. af denna
förflyttning, och i följd deraf, att Institutets laboratorium numera
blifvit försedt med gasledning, har ock en omflyttning och förenk¬
ling af der befintliga eldstäder blifvit nödvändig.
Carolinska Institutet har i årligt anslag 3,662 rdr 58 öre rmt
till vård, underhåll och förökande af sina samlingar, till egendo-
H. ii. e
I)«n I December f. m.
mens underhåll, till eldnings- och lysningsämnen, till anatomisalerr
och laboratorium, hvaraf' särskildt 300 rdr rmt för det sistnämnda.
Då dessa ringa tillgångar måste tagas i anspråk för fyllandet af
de med dem afsedda "behofven, och då, äfven för det fall att 11. St:r
skulle bevilja den i K. M:s nåd. Propos. begärda förhöjning i det
årliga anslaget för Institutets laboratorium, denna likväl icke skulle
förslå till att betacka kostnaden för laboratoril tidsenliga iordning¬
ställande, så får jag härmed vördsamt föreslå,
att B. 8t:r måtte för en gang bevilja ett anslag, stort
fi.OOO rdr rmt, till ordnande af laboratoriet vid Caro¬
linska Med.Chirurg. Institutet och dess förseende med
nödiga instrumenter m. m.
II. o. Ad. åtskiljdes kl. */j 11H 4 e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Tliorsdagen den 1 December 1859.
Plenum kl. 6 e. ro.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den utaf H. Ex.
‘Hr Gr. Löwenhjelm d. 26 sisth Nov. mundtligen afgifna motion
om det s. k. bevillningsafdragets uphörande numera blifvit till
protokollet skrift), affattad; och hemställde H. Ex., att densamma
finge till Bevi 11n.XJtsk:t remitteras, hvilket af IL o. Ad. bifölls.
Frih. Cederström, lindolf, upläste en motion af följande
innehåll:
Ett betydligt antal fastighetsegare, embetsman och jordbrukar©
inom Wermland hafva lil! provinsens riksdagsmän vid innev. Riks¬
dag aflåtit en adress af följande, såsom jag är innerligen öfverty-
gad, högt behjertansvärda innehåll, sorn. om det ock icke till hela
siri omfattning befinnes förenligt med hvad R. St:r skulle pröfva
omständigheter och förhållanden medgifva, likväl torde gifva an¬
ledning till fjenliga åtgärder, bland hvilka jag, efter meddelandet
af adressen, utbeder mig att få anföra dem, jag anser mest ange¬
lägna och verkställbara. Adressen lyder sålunda:
»Hvarje kyrkans ooh fosterlandets värr kan icke utan bekym¬
mer se, huru med hvarje år antalet af Ordets tjenare inom vår
Deli 1 December e. m.
83
Kyrka förminskas och huru derigenom det snart sagdt blir omöj¬
ligt, att, såsom sig borde, uprätthålla gudstjenst och själavård inom
församlingarne. Detta förhållande är så mycket mera bekymmer¬
samt, som Kyrkan, i anseende till den religiösa oro, som genom¬
går vår tid, väl behöfver fulltaliga och nitiska tjenare.
Orsakeu till denna alltmer tilltagande prestbrist torde böra
sökas icke endast i tidsandan och tidsförhållandena, utan äfven till
väsendtlig del i rent yttre omständigheter. Såsom en sådan orsak
till prestbristen bör i första rummet sättas det lägre, ordinarie
presterskapets (komministrarnes och deras vederlikars) ringa löne¬
inkomster. Att dessa i allmänhet äro högst otillräckliga, tro vi
vara så allmänt insedt och erkäudt, att vi derföre ej behöfva an¬
föra några bevis. Ett sådant förhållande måste verka afskräckande
på de unga män, sorn eljest kunde hafva håg och böjelse att ingå
i Kyrkans tjenst Man kan icke undra på, om de vända sin håg
från den på försakelse och, nära nog, nöd rika presterliga tjenste-
lnannabanan och beträda en annan, som bereder dem ekonomiskt
oberoende och mera hoppgifvande utsigter för framtiden. Rättvisa
och billighet synas fordra, att ifrågavarande ordinarie prestmans
löneinkomster bestämmas till minst lika belopp, som de embets-
mäns på landet, med hvilka komministrarne äro i samhällsställning
och lefnadsvilkor jemföriige, såsom kronofogdars och häradsskrif-
vares. En sådan löneförhöjning bör dock ingalunda sättas i något
samband med, eller beroende af den ifrågasatta omregleringen af
det högre presterskapets löner, ty dels kommer det att dröja allt
för länge innan en sådan omreglering kan upgöras och sättas i
verket, dels komma, utan tvifvel, de möjligen blifvandeöfverskotten
af det högre presterskapets löner att blifva alldeles otillräckliga
för åstadkommandet af någon väsendtlig förbättring i de talrika
kommistraraes lönevillkor.
Nästan alla andra tjenstemän, som deraf varit i behof, hafva
i sednare tider erhållit löneförhöjning; och då Elementarläroverkens
lärares lönevillkor blifvit så betydligen förbättrade, hvilket icke
kan annat än på det, högsta glädja hvarje vän af fosterlandet och
dess läroverk, så vore det väl ock tid, att behjerta Kyrkans ange¬
lägenheter och med välvilja tänka på de lärare, som arbeta i för¬
samlingen. Hafva vi tillgångar, att med rikliga bidrag befrämja
landets förkofran i alla materiella riktningar, äfvensom att, på
värdigt sätt, aflöna Rikets öfriga embetsman, nog hafva vi då ock
förmåga att aflyfta fattigdomens tunga börda från den embets-
mannaklass, som onekligen står folket närmast, och som har ett
oändligt stort inflytande på dess andeliga utveckling och förädling.
En annan orsak till prestbristen torde ligga i nu gällande
befordringslagar, enligt hvilka, vid förslag till komministraturer,
uteslutande afseende göres på tjenstår. Derigenom blifva utsigterna
till och förhoppningarne om ett eget, om ock torftigt, hem för¬
lagda i ett allt för aflägset fjerran, och duglighet och skicklighet
dragna åt andra håll, der de förr kunna göra sig gällande. Vid
ledighet till komministraturer borde derföre hvar och en prest,
sorn varit så länge i Kyrkans tjenst, att han kan anses hafva
84
Den 1 December e. m.
hunnit förvärfva sig förmåga och insigt att vårda en församlings
angelägenheter, ega rätt att få aflägga prof och komina under
omröstning.
Undertecknade, som dela ofvan antydda åsigter, anhålla vörd¬
samt hos provinsens riksdagsmän, att de ville vid det tillstundande
Riksmötet söka göra deni gällande, så att det kleive genom lag
bestämdt:
l:o att lönerna vid komministraturer och med dem jem-
förliga lägenheter icke finge understiga ett visst mi¬
nimum, äfvensom huru lönen skulle utgöras, i fall god¬
villig öfverenskommelse derom icke kunnat träffas;
2:o att vid tillsättningen af ifrågavarande tjenster, en större
valfrihet finge ega rum.
It. Cederström. Carl Nordenankar. F. Helin. Carl 0. Löwenhjelm
P. v. Rosen. C. Wikström. .). v. Eckstedt.. C. G. Weinberg.
B. A. Geijer. G. F. Lilliehöök. D. Nilsson. Th. Brelin.
Nils Jonsson. Anders Nilsson. Anders Nilsson. B. Unger.
G. Ullman. A. Renström. P. Ericsson. J. H. Groth. John Ahlström.
Franz v. Schéele. A. F. Björlin. J. O. Geijer. Götrik Myhrman.
C. J. Wallroth. J. M. Planting-Gyllenbåga. A. R. Olander.
J. P. Carlström. A. L. Sundqvist. H. G. Geijer. A. M. Brattén.
P. G. Vict. Pallin. Fr. Wångenberg Carl Rhodin. Svante Fleetwood.
J. M. Blomén. L. Bengtsson. A. F. Åberg. A. M. Lagerlöf.
J. v. Axelsson. C. H. v. Axelsson. D. W. Lilljehöök. A. Örtendahl.
Gust. Lilljehöök. Carl M. Bratt. C. Montgomery. Sv. Mattsson.
P. A. Nilsson. Johannes Mattsson. Jonas Persson. Nils Andersson.
Joli. Nilsson. Lars Olsson. Petter Andersson. Johannes Olsson.
Anders Mattsson. L G. Larsson. A. G. Wallman. N. Wimnell.
O. Th. Lennartsson. L. G. Carlmark. L. G. Bengtsson. C. F. Uggla.
J. H. Åberg. Oscar Örn. Otto Olof Stenström. A. Jonsson.
J. H. Huss. C. G. Widström. Chr. N. Schröder. P. Wåhl.
Petter Jönsson. Jöns Jonsson. Magnus Jansson. And. Fryxell.
G.A.Wall. H. V. Montgomery. Bernh. Pettersson, G. F. A. Adelsköld,
Bruksegare. Kapiten.
G. Sundin, Alex. Friberg, 0. Johnsson, A. H. Nisbeth, Ö. Pärsson,
Landtbr. Landtbr. Handlande. Löjtnant. Nämndem.
C. Andersson. O. L. Geijer. Chr. W. Geijer. Er. Göthlin. A. Myrin.»
Sådant är innehållet af den ingifna, af 91 personer underteck¬
nade skriften. Tillåten mig få, i anledn. deraf, vidare anföra följande
framställning:
Efter upsiittandet af denna adress, men innan densamma, för¬
sedd med dessa talrika underskrifter utaf personer af alla stånd och
villkor, men förnämligast egare och brukare af jord, hunnit till
riksdagsorten afgå och ankomma, hafva de i denna deras skrift
öfverklagade förhållanden blifvit i en ej ringa mån upmärksammade
och, såsom jag hoppas, närmade till en framtida tillfresst.ällande
lösning, deL genom I\. M:s nåd. Propos af d. 4 sisth Nov. ang:de
grunderne för utgörande af presterskapets aflöning, dels ock genom
åtskilliga inom RiksStm redan väckta motioner. Så återfinnes uti
högstberörde förslag, i Usta punkten, att »presterskapets inkomster
Deri 1 December e. m.
85
fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande prestman erhåller en efter
tjenstegrad och embetsåliggande lämpad, anständig bergning»; —
i 3:dje punkten, att »reglering af presterskapets löner skall ske i
den mån, sådant, utan förnärmande af innehafvares rätt, kan verk¬
ställas, således oviilkoriigeu vid törst, efter författningens utfärdande,
inträffad pastorsledighet, eller, om derförinnan fastställd pastoralie-
konvention längre tid är gällande, så snart denna tid tilländagår.
Sådan reglering må ock tidigare försiggå, derest en församling och
dess presterskap i önskan derom sig förena, eller vid inträffande
pastorsledighet församlingen påyrkar gällande konventions uphöran-
de»; samt i 10:de punkten, jemte bemyndigande för nämnden, att
till K. M. göra framställning om »öfverflödiga» komministraturers
indragning, — att, »vid reglering af pastorslön, eger nämnden jem¬
väl tillse, huruvida komministerslönen, der sådan tinnes, står till
den förra i ett billigt förhållande, och i annat fall, att skälig jemk¬
ning dem emellan föreslå efter de grunder, som för sådan åtgärd
varda, med afseende på särskilda orters olika förhållanden, bestäm¬
da.» — Så 8ro ock motioner framställde derom, att, för en af be-
hofvet påkallad löneförbättring för komministrar, under den tid,
som hinner förflyta innan en sådan definitiv reglering må komma
till stånd, ett anslag ställes till K. M:s disposition, men hvilket,
åtminstone till största delen, förmodas kunna uphöra, sedan före-
nämnda allmänna reglering försiggått, — så äro slutligen fram¬
ställningar vid Riksdagen motionsvis gjorda derom, att vid presler-
liga lägenheters tillsättning i konsistoriella pastorater, församlingen
må ega rösta på en, utan afseende på tjensteålder an. m., tillkallad
4:de profpredikant, allenast att han eljest vore till tjensten kompe¬
tent o. s. v., hvilket sistnämnda förslag, derest det röner fram¬
gång, torde i högst väsendtligt mån motsvara hvad petitionens sed¬
nare punkt åsyftat, och hvaraf jag derföre anser mig här icke böra
i någon närmare utveckling ingå.
Genom ofvanuämnde framställningar och förslag torde säker!.,
i den mån de vinna bifall, väsendtliga steg vara tagna till ett fram¬
tida a (hjelpande af de missförhållanden, sorn uti den af mig nyss
uplästa skrift finnas antydda. Men då dessa olägenheter redan i
den närv:de tiden onekligen äro kännbara, och hota, att i den när¬
maste framtiden blifva allt mera tryckande, föreställer jag mig,
att R. St:r ega skäl tillse, huruvida icke ytterligare föreskrif¬
ter skulle kunna utfinnas, till befrämjande på ett än verksammare
sätt af det önskade målet: betryggande af Kyrkans gagn, dess tje-
nares väl och församlingens dermed sammanhängande sanna intressen.
För det första synes det mig, att den i 3:dje punkten af de,
utaf K. M. föreslagna, grunder till presterskapets lönereglering före¬
kommande tidpunkt för sagde förrättning skulle kunna, tillvinnande
af mera skyndsamhet, tagas omedelbarligen efter författmns utlär¬
dande, å alla de ställen, der icke redan stadfiistade konventioner
göra nödvändigt, att tiden för deras tilländalöpande, eller rättare
sagdt för deras annalkande utgång, atnidas. Det bör fullkomligen
gillas, att, såsom K. M., i egenskap af villkor, förutsatt, regleriu-
Dea 1 December e. m.
gen endast skall ske i den mån, sådant, utan förnärmande af inne-
hafvares rätt, kan verkställas. Men en sak är regleringens upgö-
rande, en annan dess trädande i verkställighet. Om med den för¬
sta dröjes till inträffande pastorsledighet, synas mig häraf 2:ne olä-
genheter härflyta. Den ena är, att, i följd af sjelfva denna förrätt¬
ning, tillsättningen kan i mer eller mindre tidslängd fördröjas, sär¬
deles i händelse af anförde besvär öfver nämndens regleringslörslag.
Den andra olägenheten är den. att hugade sökande icke, vid tjen-
sternes ledigblifvande, veta hvad de uti inkomst dervid må ega att
påräkna, af hvilken ovisshet torde alstras den påföljd, att försam¬
lingen någongång går miste om sådane skicklige och förtjente sö¬
kande, som den eljest kunnat erhålla, men som afskräckas genom
farhågan, att i den ledigvordna lägenheten ieke finna den förkofran
i sin utkomst, hvaraf de tilläfventyrs för sig och de sina äro i be¬
hof, och som kunnat erbjuda dem skälig godtgörelse för en, kanske
långväga flyttning och andra, kostnad medförande, besvärligheter i
och för ifrågav:de tjenstbefattnings öfvertagande.
För det andra ville jag anmärka, att, då K. M:s förslag, obe¬
stridligen ganska rigtigt, upställer den grundsats för lönereglerin¬
gen, att »hvarje prestman erhåller en efter tjenstegrad och embets-
åligganden lämpad anständig bergning», så torde, i afseende å kom¬
ministrar och deras vederlikar i embetsbefattning, ännu en annan
omständighet böra tagas i betraktande. Jag menar den oändligt
skiljaktiga utsigt till belordra», de i olika stift ega. Må jag exem¬
pelvis få anföra förhållandet i Carlstads stift. Der finnas 42 pa¬
storater, bland hvilka 4 äro praebenden, men deremot omkr. DO komini-
nistraturer eller (med dem jemförlige) socken-adjunkturer oeh ka-
pellpredikantsplatser. Man inser häraf tydligen, att besagde, lägre
aflönade tjenster måste i de flesta fall vara den punkt, hvarå tjenste-
mannen stadnar, och hvarifrån upflyttning till högre lönevillkor och
till en fullt sjelfständig verksamhet endast undantagsvis kän in¬
träffa, aldrig påraknas. I de fäll alltså, då dessa tjenster icke få
betraktas såsom exspektansplatser, der hoppet om någonting bättre
kan hjelpa att bära det närvrdes svårigheter och försakelser, synes
billigheten fordra, att lönevillkoren stadgas till det belopp, att
tjenstemannen dervid må för hela sin återstående lifstid ega sin
tarfliga, men ej otillräckliga inkomst, till fyllande af sin och sin
familjs oundgängliga lefnadsbehof. Jag önskar i följd häraf, att
uppå ofvanbesagde förhållanden måtte vid den blifvande regleringen
uttryckligen föreskrifvas ett billigt afseende.
Hvad beträffar det minimum, hvarom petitionärerne framställt
sin önskan, så torde det, på sätt nyss blifvit antydt, i olika stift
böra blifva ganska skiljaktigt. Att öfverallt stadga detta, i hän¬
seende till komministrars aflöning, lika med kronofogdars och hä-
radsskritvares, lärer, enligt hvad jag, efter adressens utfärdande, för¬
nummit, möta flerehanda inkast och betänkligheter. Men om detta
alltså icke får upställas såsom en allmän regel, qvarstår dock, un¬
der vissa förhållanden, denna billighetsfordran i sin fulla kraft,
nemi. i de stift, der socknarnes storlek och folkmängd göra befatt-
ningarne besvärligare, der lefnadskostnaden tilläfventyrs jemväl är
D e n 1 1) e c « m b «i
$7
dyrare i följd af naturförhållanden, och der tillika utsigten till be¬
fordran är svagast. I sådana stift anser jag rättvist, att lönen ej
sättes lägre än 2,000 rdr rint., oro än, i andra stift, under gynn¬
sammare förhållanden, lönen torde kunna bestämmas till kanske en¬
dast hälften af besagde belopp.
Slutligen vill jag fästa upmärksamheten på eti omständighet,
som jag tror vara, för de ifrågavide tjenstemänuen, af synnerlig
vigt, och sora, derest förbättring derutinnan kunde vinnas, skulle
bereda dem en lättnad, måhända i värde för dem, öfverstigande
hvarje annan pekuniär fördel. Jag syftar härvid på den, för dessa
ringa aflötiade tjenstemän så högeligen betungande skyldigheten, att
sjelfve bygga och underhålla sine boställshus, under det att pasto-
rerne, som dock äro hugnade med gemenligen vida högre lönein¬
komster, erhålla hjelp af församlingen i förberörde hänsigt. Kunde
icke en jemkning i dessa hänseenden jemväl företagas vid de skeende
löneregleringarne; eller, der så kunde öfverenskomrnas, en utsträck¬
ning af församlingarnes åtaganden till de mera vanlottade af Kyr¬
kans ordinarie tjenstemän ega ruin? Ty jag föreställer mig, att
detta biträde, fördeladt på de inom församlingen byggnadsskyldige.
ej skulle behöfva blifva för dem särdeles kännbart; hvaremot skyl¬
digheten nu är för boslällshafvaren ofta ganska betungande, ned¬
trycker hans ekonomiska ställning redan vid tjenstens lörsta till¬
trädande, hvaraf tyngden förnimmes under hela hans tjenstetid, och
sedermera stundom försätter hans efterlemnade, fattiga enka och
barn i de mest tryckande bekymmer och svårigheter.
Med auledn. af allt det ofvansagde, torde jag vördsammast
få föreslå,
att vid besvarandet af den K. Propm i detta ämne,
och med anförande dervid af de öfriga i samma ärende
väckta och af mig härofvan omnämnda motioner, i den
mån, de vunno K. St:rs godkännande, K. St:r måtte
för sin del anhålla:
1 :o) att de af K. M. i Dess aflåtna nåd. Propos. omför-
mälde regleringar af presterskapets aflöning må, på
det i öfrigt föreslagna sätt, till upgörande företagas,
så snart ske kan, och utan afbidan af inträffande pastors¬
ledighet, dock att verkställighet ej derå följer, förrän så¬
dant, utan förnärmande af innehafvares rätt, sig göra later;
2:o) att, vid reglering af komministrars, socken-adjunkters
och kapell predikanters aflöning, ett tillbörligt afseende
fästas, ej allenast å de i K. M:s Propos. omförmälde
förhållanden, men äfven å dessa tjenstemäns olika ut¬
sigt till befordran inom olika stift;
3;o) att ett graderadt minimum dervid för besagde tjensters
aflöning bestämmes, som inom vissa stift må stadgas till
2,000 rdr rmt, men i intet fall lägre än 1,000 rdr rmt;
4:o) att, vid skeende löneregleringar, frågan om biträde till
byggnad och underhåll af boställshus för besagde tjenste¬
män må tillika förekomma och handlägga*.
Begärdes på bordet.
88
Den 1 December e. m.
Föredrogs ett från Högv. PresteSt:t ankommet Potok.utdrag
för d. 26 sist!. Nov., med öfverlemnande af en utaf Prosten Sö¬
derberg väckt, till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t remitterad samt de
öfriga RiksSt:n kommunicerad motion, om en Diligence-förbindelse
mellan Stockholm och Carlskrona, utefter östra kusten.
Sedan den ifrågav:de motionen blifvit upliist, beslöt lt. o. Ad.,
uppå derom gjord framställning, att motionen, såsom icke erfor¬
drande någon åtgärd från lt. o. Ad:ns sida, skulle läggas tilljhand-
lingarne.
Frih. Creutz, Steffan, upläste tvenne motioner af följande
innehåll:
1:0.
Ehuru jag viii förutser, att en och annan skall finnas, som
med ovilja skall höra, att jag ännu en gång uptager en stunds
upmärksamhet härstädes, i afsigt att ånyo framhålla den princip,
för hvilken jag anser mig böra höja min röst i denna Riksförsaml.,
så vill jag dock begagna det tillfälle, som erbjuder sig. Afven nu
är det nemi. min önskan och afsigt, att inför lt. o. Ad. framställa
en motion, hvars syfte är, »att slita ett af de många onaturliga
och förderfliga band, som hvila öfver individen och samhället.» Må
den eller de, sorn så vilja oell finna sin räkning dervid, att stämpla
hvarje försök att lösgöra samhället i allmänhet och dess medlem¬
mar hvar för sig ifrån de tjettrar, som okunnighet, vidskepelse,
maktmissbruk och skråanda lagt uppå dem, såsom ett bemödande
att »öfverändakasta lag och samhällsordning»; (ör min del vill jag,
så långt min förmåga sträcker sig, skilja emellan två så skiljda
saker, som det är, »att någonting är lag och att något bör vara
lag.» Just derföre att det är min oförgripliga tanke, att det icke
blott är, utan alltid bör vara Representationens rätt och pligt, att
använda sin lagstiftande myndighet, icke för att konservera det
föråldrade, olämpliga och skadliga, utan fastmer, med uphäfvande
deraf, sätta sådant i stället, som öfverstämmer med den närvarande
tidens fordringar, hvilka grunda sig på vetenskaplig forskning, sann
uplysning, frihet och rättvisa, så får jag vördsammast föreslå, att
K. M:s nåd. Reglemente för skyddskoppympning i. Riket af d. 29
Sept. 1853 matie så till vida till all gällande kraft uphäfvas, att
det icke blir bindande för någon annan än den, som sjelf vill för
sig eller barn underkasta sig dess förordnanden.
Denna min motion står i närmaste sammanhang med den,
som jag redan haft aran inför R. o. Ad, afgifva, ang:de inrättandet
af en klinik lör vattenläkekonstens utöfvaude i hufvudstaden. Då
jag hoppas, att vid denna frågas återlemnande från vederbörligt
Utsk. komma i närmare tillfälle att öfver densammas befogenhet
framlägga mina åsigter, så vill jag nu blott, för att icke uptaga
mer, än högst nödigt är, at den tid, som återstår för motioners
afgifvande, anföra såsom motiv för detta mitt förslag följande:
l:o Enligt de utmärktaste både hydropatiska och homöopa-
tiska läkares samstämmiga utlåtanden, är vaccineringen icke något
Den 1 December e. m.
89
ofelbart preservativ emot koppsjukdomen. Detta bestyrkes ock af
erfarenheten.
2:o Utsattes den, som skall vaccineras, för möjligheten att,
jemte de artificiella kopporna, få på sig öfverflyttade alla de sjuk-
domsämnen, hvilka kunnat ligga förborgade uti dens organism,
ifrån hvilken koppympningsämnet blifvit taget.
3:o Ar det lika absurdt, som orimligt, att vilja tvinga en
menniska att i detta enda fall begagna sig af ett föregifvet prse-
servativ-medel, om hvilket man sjelf möjligen är öfvertygad, att
det ovilkorligen skall medföra mer eller mindre ondt, utan att
verka något godt. I alla andra sjukdomsfall, tillockmed då »döden
står för dörren», har menniskan frihet att välja eller förkasta de
läkemedel, hvilka man räcker henne; och skulle hon äfven nödgas
med våld att öfverlemna sig åt en läkares behandling, till hvilken
hon saknar förtroende, samt att emottaga medikamenterna af hans
hand, så kan dock ingen tvinga henne att intaga dem.
•4:o Ar det numera en inkonseqvens i vår lagstiftning, att
halva stadgandet qvar om tvångs-ympningen såsom skyddsmedel
mot en sjukdom, som haft så lång tid på sig att »modifieras» och
»acclimatiseras», sedan man insett behofvet af att uphäfva karan¬
täner och gränskordonger emot choleran, hvilken upträdt såsom en
lika härjande, men vida yngre epidemi, än kopporna.
Om Statsmakterna finna det för godt, att för den eller de,
som anse skyddskoppympningen såsom sanitärt nyttig, bibehålla
de anordningar, som redan vidtagits för att tillhandahålla vaccin,
äfvensom, efter redan stadgade grunder, förordna, om hvilka de
äro, som dermed hafva rättighet att sig befatta, så må detta gerna
fortgå; men må de icke längre fortgå på den lika enfaldiga som
orimliga vägen, att vilja påtvinga någon sin välmening. Jag och
alla de, hvilka upfattat och tillegnat sig, om ock blott de första
elementerna af vattenläkekoustens grundsanningar, skola med största
vedervilja anse en sådan tillbjuden tjenst, af hvilken, för oss och
våra barn, ingenting annat kan väntas, än ett dubbelt ondt, först
nemi. det, att, mer eller mindre hårdt ansättas och försvagas af
vaccinkopporna, och sedermera det, att möjligen få för hela lifvet
pligta för detta onödiga koppningsförsök, med att få öfverflyttade
de mest vederstyggliga och obotliga smittoämnen, hvilka möjligen
kunnat ligga förborgade hos den, ifrån hvilken ympnings-matiérn
blifvit tagen.
Fritt och onödd må derföre hvar och en bestämma sig i detta
fall, och må det lagtvång, som i denna sak nu trycker på alla
och en och hvar, och hvilket redan tvifvelsutan förorsakat otaligt
mycket ondt, och i sina följder kostat Staten oräkneligt både i
lif och penningar, helt och hållet försvinna.
Att denna min motion måtte till vederbörl. Utsk. få afgå, får
jag således anhålla.
2:0.
Då jag inför It. o. Ad. går att aflägga den motion, som i ef¬
terföljande innehålles, måste jag på förhand nämna några ord till
deras lugnande, hvilka äfven deri vilja spåra någon mormonism eller
»0
Den 1 December e, m.
annan svår villfarelse-, såsom snart sagdt, i allt annat-, som icke ge¬
nast låter inpassa sig inom den synkrets, der de för tillfallet be¬
finna sig.
Under den närvande religiösa rörelse, som under olika benäm¬
ningar och yttre former genomgår icke blott vårt land, utan hela
den Europeiska oell Nord Amerikanska kristenheten, hafva manga
nya, förut under vanans, fördomarnes och okunnighetens påtryckande
och förlamande inflytelse undertryckta behof framstått och oemot¬
ståndligt gjort sig gällande.
Många i sig sjelfva ganska enkla och för det sunda förnuftet
och den oförvillade religiösa känslan lätt fattlig» sanningar, hafva
dykat upp utur det djup, hvarest menniskomeningar och den hierar¬
kiska fyndigheten under århundraden hållit dem fördolda. Bland
dessa sanningar, hvilka nu redan i de flesta protestantiska länder,
till trots af presterskapets motstånd och bigotteriets fanatiska ifver,
tilltvingar sig ett fullt erkännande och tillkämpat sig ett eget ge¬
biet i det praktiska lifvet, är läran om äktenskapet.
Val har det icke lyckats de protestantiska theologerna att in¬
pressa i det hos oss antagnn lärosystemet den papistiska dogmen
om »vigselns sakrament», med i sjelfva verket har man dock lyckats,
att, både i läran och lagstiftningen, ställa denna saken så, att man
gjort af äktenskapet en sådan handling, hvilken icke skulle få an¬
ses giltig hvarken i andligt eller rent borgerligt hänseende, utan
att presten och kyrkan lagt sina händer dervid och genom dessa
heliga kanaler himmelens välsignelse skulle tillströmma de respektive
kontrahenterna.
l)et är emot detta grofva våld på naturen, denna alldeles för¬
vända upfattning af det verkligt sanna förhållandet, som både krist¬
na, tänkare och jurister hafva framstått i andra länder, och, om ock
efter mycket motstånd, lyckats kalla till lif den sunda och i sina
följder så högst vigtiga läran om civil-äktenskapet.
Som jag förbehåller mig att framdeles få till Höglofl. Ståndet
aflemna en fullständigare utredning af denna sak, så vill jag nu,
för tidens vinnande, endast andraga skälen, hvarföre jag önskar, att
institutionen om civil äktenskapet äfven hos oss måtte vinna fast
fot, med några få ord.
1:0 Skulle derigenom mycket trassel, onödiga omsvep och be¬
kymmer, hvilka, under nuvarande tvångslagar om lysning och vig¬
sel, icke blott försvåra, utan tillockmed omöjliggöra äktenskaps in¬
gående, helt och hållet uphöra.
2:o Ble.fve sjelfva theorien om äktenskapet ställd på sin rätta
punkt, då den icke längre inginge, såsom en för kristendomen karak¬
teriserande beståndsdel, i dess troslära och kyrko-lagstiftningen.
3:o Skulle den Svenska lagstiftningen och lagskipningen erhålla
en lika så nyttig som nödvändig förenkling, ett mål, till hvilket
jag hoppas och är öfvert.ygad om, att hvarje jurist ex professo
sträfvar med oförtröttadt allvar och nit.
4:o Skulle derigenom statskyrkans egna tjenare blifva befriade
ifrån många olägenheter och ganska betänkliga evenementer, hvilka
Deri 1 December é. riri
VI
hittills ej sällan inträffat, så länge presten skulle haft hand om och
ombestyrt en i sig sjelf helt och hållet borgerlig fråga.
5:o Skulle det vara ytterst påkalladt i sedlighetens, — icke i
pruderiets och koketteriets — intresse, om civil-äktenskapet inträdde
i fullt gällande kraft, jemte och bredvid den bestående kyrkliga
lysningen och vigseln, likasom i England, Danmark, Frankrike och
flera Tyska stater och derstädes bevisat sig på det högsta nyttigt
och för folkets bästa ändamålsenligt.
Ur anförda grunder får jag derföre anhålla om remiss till ve¬
derbörligt Utsk. å denna min motion, att med det snaraste äfven
hos oss, en efter vårt lands förhållanden afpassad lag om civil-äkten¬
skapet måtte utarbetas och inträda i fullt gällande kraft.
Dessa motioner bordlädes.
Vidare upläste Frih. Creutz följande motion:
Ett gammalt ordspråk säger: »den som vill lefva val, börock
betala väl.» Detta kunna vi äfven med all rätt tillämpa på ett
annat likartadt förhållande: »den som älskar och vill bestå sig lyx,
må ock derföre betala.»
Då jag hyllar handeln och det fria utbytet af allt, som kan
befordra dess intressen, så är det icke min mening att här uttala
någon förkastelsedom öfver dem, hvilka hafva håg, råd och lägen¬
het att bestå sig detta lifvets komfort framför mängden både i
mat, dryck, kläder och annat mera.
Hvad jag nu ernar säga, åsyftar egentligen att inför E. o. Ad.
framhålla vigten och nödvändigheten deraf, att den beskattningsrätt,
hvilken E. St:r har makt att utöfva, mätte framförallt drabba der,
hvarest lyx och öfverflöd eges och njutes. Att den lagstiftande mak¬
ten i mångå fäll tillämpat denna grundsats, erkänner jag gerna till
dess berömmelse och heder. Återstår derföre att tillse, om icke en
lyx finnes, som fått gå och ännu går temligen befriad ifrån den
ersättningsskyldighet, som i andra fall blifvit lagd derpå.
Jag tror att så förhållandet är, alldenstund vi ännu hafva i
vårt land den gamla Tyska besmittelsen, titelsjukan, såsom en fort¬
gående farsot.
Vår aflidne, högt älskade Konung Oscar erkände denna san¬
ning och sökte bota den derigenom, att han högst sparsamt utde¬
lade karaktersfullmakter, och begge statsmakterna hafva också bjudit
till att minska begäret och åtrån derefter, derigenom att de belagt
karaktersfullmakter med årlig skatt. Skada blott att detta, så i
grunden billiga och rättvisa förfarande icke drabbat allmänt, utan
lemnat ett betydligt undantagsfält. Ehuru högt detta än är beläget,
så tror jag dock att Stats-kassau bör deraf skörda sin tribut såväl
soto af de lågländtare. Detta fält är nemligen tillfinnandes i de
begärliga hoftitlarna. Då dessa titlar medföra en rang och värdig¬
het, hvilken är lika orimlig soto stor, helst de rättvisligen icke borde
ega någon sådan i det offentliga eller från hofvet akiljda privata
samhällslifvet, så får jag härmed föreslå såsoto alternativ:
»2
Den 1 December e. m.
antingen att alla titlar måtte uphöra, såvida ej fullmakt
finnes å inneliafvande stats-tjenst eller embete;
eller, om de skola fortfara, att å ena sidan en revision
af nuvande rangordning måtte företagas, samt å andra
sidan, att hvarje med rang förenad titel, af hvem eller
hvarhelst den än må innehafvas, måtte med årlig skatt
beläggas.
Om remiss till vederbörligt Utsk. af denna min motion får
jag anhålla.
Remitterades till Bevilln.Utsk:t,
Ytterligare upläste Frih. Creutz en så lydande motion: ,
En ledamot af R. o. Ad. har redan motionerat om uphäfvan-
de af passväsendet i vårt land. Att på nytt uptaga R. o. Ad:s
tid med samma sak, kunde således synas olämpligt, men som jag
anser densamma af så stor betydelse, att ingenting bör åsidosättas
för att upnå detta mål, så får jag för min del framställa ytterli¬
gare motion i samma ämne, med anhållan, att densamma måtte till
vederbörligt Utsk. hänvisas. Orsaken hvarför jag anser lagen om
behofvet för resande att vara försedda med pass, bör uphäfvas, är
tvåfaldig. A ena sidan är denna lag i våra dagar alldeles otill-
lämplig, hvilket ock bäst kan bevisas deraf, att den ouphörligt
och af tusenden ostraffadt qfverträdes. Såsom exempel torde en¬
dast behöfva nämnas de resande, hvilka årligen göra sina turer
från det ena hållet af landet till det andra på ångbåtar och dili¬
genser. Å andra sidan torde det vara nog, att besinna huru genant
elen närvtde passlagen är, och till hvilka följder den kan föranlåta.
Att en hederlig person, derföre att det finnes skälmar och skurkar
i landet, skall vara exponerad för spörsmålet af hållkarlar, gästgif¬
vare, länsmän och andra poliskarlar »hvem man är» och detta ej
sällan med det hånande och råa tillägges: »kanske ni är någon
förklädd tjuf eller rymmare», är ju redan något så motbjudande och
innefattande skandal, att jag tror mig kunna antaga för gifvet, att
hvar och en af Ståndets ledamöter, som deraf kunde träffas, skulle
anse detta såsom giltig orsak nog, att önska hela passväsendets
uphörande. Skulle nu till på köpet inträffa, som ej sällan i verk¬
lighet torde ske, att en person råkade att begifva sig oförpassad
öfver länsgränsen och någon kittslig person visste derom och ville
begagna tillfället för att tillställa skandal, så kunde ju lätt hända,
att den, som fördristat sig till ett sådant steg, kunde först och
främst blifva attackerad af polisen, sedermera i sin ordning fram¬
dragen inför länsman eller rådstugurätt och sist möjligen blifva
med »tjenliga medel» hemforslad.
Man skall måhända häremot invända: »men detta sker ju
icke» och derföre kan påbudet om passinnehafvande fortfara, eme¬
dan det lemnar Statskassan någon inkomst. Jag missunnar icke
Staten hvad den på hederligt sätt kan vinna, men likasom Staten
afstått förtjensten på toma titlar och lotterier, emedan de under-
höllo fåfängan och vinningslystnaden, så bör den äfven afsäga sig
Den 1 December e. m.
alla sådane inkomster, hvilka endast kunna vinnas genom den en¬
skildes kränkning, så mycket mer, som Statens egen fasthet beror
ej litet på bevarandet af individernas hederskänsla. Men just denna
ambition såras på det allra djupaste, då den måste vara försedd
med andras videtur, om hvad och hvem jag är, för att fritt få
passera såsom en ärlig menniska. Ur dessa skäl anhåller jag att
hela passväsendet måtte uphäfvas, och ingen, hvarken hög eller
låg, fattig eller rik, blifva antastad af främmande personer, eller
någon vara förbunden till skyldighet att för sin person, ålder, stånd
eller vilkor göra redo, förr än man genom ett brottsligt upföran-
de dertill gifvit anledning. Ur detta skäl har också England bort¬
tagit »förpassningen» och i det fria Amerika skulle ett försök, att
roed pockrätt få veta hvem eller hvad en resande är, så länge han
hederligt upför sig, blifva betraktadt såsom den grofsta förolämpning.
Remittérades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Slutligen upläste Frih. Creutz följande C motioner:
1:0
Att R. St. måtte besluta uphäfvande af det uti Tjenstgörings-
Reglementet för Arméen, l:a Delen, anbefalda tvånget för Soldater
»att Söndagligen bevista den allmänna Gudstjensten i sina Socken¬
kyrkor», hvilket nu är till ett allmänt missnöje, och mera i den
mån, som på sednare tider åtskilliga Reg:ten så strängt tillämpa
denna regleinentariska föreskrift, att det med skäl kan kallas för
Soldatens största onus.
2;o.
Att R. St. måtte ingå till K. M. med underd. anhållan, att
en Komité af sakkunnige män, till hälften jurister och hälften
militärer, måtte tillsättas för omarbetande af nu gällande Krigs-
Lagar i enlighet med tidens anda, på det att krigaren inom sitt
yrke, i likhet med hvarje annan samhällsmedlem inom sitt, måtte
blifva värnad emot egenmägtighet och förtryck, och, i konstitutionel
öfverensstämmelse med den öfriga nationen, erkännas rätt till ett
oväldigt och skoningsfullt handhafvande af rättvisan, i enlighet med
efter mensklighetens och tidehvarfvets anda förmildrade lagar, och
att bland principerne i dessa lagar måtte ingå: att Krigsmannen
oaflåtligen står under Krigslagarne, så länge trupp är sammandra¬
gen för krig, öfningar, eller andra ändamål, och i allmänhet så
länge krigsmannen till ena eller andra ändamålet anses kommen¬
derad; men deremellan, och då han från effektiv tjenstgöring är
befriad, måtte stå under den allmänna lagen i likhet med öfrige
Svenska medborgare.
3:o.
Att K. Krigs-HofRätten, i likhet med den gamla Kämners-
Rätten och Slotts Rätten, måtte alldeles uphöra, och i stället en
ny Afdelning i HofRätterna inrättas, för att utgöra andra instan¬
sen i militärmål; och att Ledaraöterne i denna Afdelning skola,
jemte de prestanda, som af öfrige HofRättens Ledamöter äskas,
särskildt hafva egnat sina akademiska studier åt MilitärLagstiftnin¬
Den 1 December e. m.
gen, på det äfven Arméen måtte komma att dömas af sakkunnige
och opartiske domare. Samt vidare: att ingen MilitärLedamot från
Arméen eller Flottan, det vare sig för längre eller kortare tider
vald, måtte inom HofRättens Afdelning för Militärmål inrymmas,
då alla nödiga uplysningar rörande brottmål inom Militären kun¬
na erhållas frän KrigsRätterne.
4:o
Att K, KrigsAkademien vid Carlberg måtte komma att up-
höra och en MilitärFakultet vid Universiteterne inrättas, der yng¬
lingar från alla samhällsklasser, som vilja egna sig åt militäryrket,
och deribland den unge soldaten, om han har råd och fallenhet
för studier, raå kunna inhemta de kunskaper, som till yrket höra
och följaktligen till befordran medverka.
5:o.
Att R. St. mätte besluta uphäfvande af alla de uti Kyrko¬
lagen och dess tillämpning i den allmänna Lagen gällande stad-
ganden, hvarigenom Nattvardsgång gäller såsom vilkor för utfär¬
dande af lysningar till äktenskap, vinnande af burskap eller inträde
på,' det vare sig den ena eller andra näringsgrenen eller tjenste-
befattningen inom landet.
C: o.
Att R. St:r, för att förmildra den halfgarnisonering på landet
med deraf följande stora olägenheter, som Indelningsverket medför,
måtte för sin del besluta: att intet hinder måtte läggas för armé-
ens befäl och manskap att vistas hvar sorn helst inom Riket mellan
mötestiderna och den aktiva tjenstgöringen, för att kunna deltaga
uti nationela eller enskilda arbetsföretag, eller sjelfva egna sig åt
de producerande yrkena. Detta likväl med den inskränkning tills
■vidare, att tredjedelen af manskapet bibehåiles på sina rotar eller
stationer för användande vid hastigt påkommande oförutsedda mili-
täriska förhållanden. Samt att: arméens befäl måtte, genom billiga
lönefördeluingar på de tjenstgörande, sammalunda kunna permitteras,
och, beträffande Indelta arméen, endast det befäl, hvilka, enligt
1833 års lönereglering, äro bibehållna vid och innehafva boställen,
skola kunna förbindas att mellan möten och kommenderingar hålla
,sig inom regementernes och kompagniernas ståndorter, staberne obe¬
räknad!; samt slutligen: att expeditions-föringen på roten, som re¬
dan nu är en obetydlighet för deni, som i alla lall äro bosatta inom
kompagniernas ståndorter, måtte mera förenklas, på det Kompagni-
cheferne med Fahnjunkares biträde måtte med lätthet kunna den¬
samma sköta, och sålunda, enl. Indelningsverkets gamla idé, mellan
mötestiderna vara så mycket som möjligt oförhindrade att egna sig
åt landtbruket och sina boställens skötsel.
Samtliga dessa motioner bordlädes.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne, väckte följande motion:
Sedan decimal-systemet blifvit hos oss antaget i mått, mål och
vigt, äfvensom i penningeräkning, kan man icke undgå att känna
såsom en olägenhet eller brist, om detsamma icke finner tillämp¬
I)en 1 December e. ro.
ning på alla t förhållanden. Ett sådant fall eger rum i fråga om
beräknande utaf afstånden utefter våra allmänna landsvägar, hvilka
ännu fortfara att vara upmätte och indelade i fjerdedels mil, sedan
likväl å Statens jernbanor taxan bestämts efter tiotalsräkningen.
Något hvar, som rest i landet, känner huruledes skjutshållen stun¬
dom öfverskjuta miltalet med vidunderliga bråkdelar, hvarpå serdeles
i de norra orterna, talrika exempel gifvas; och när detta inträffar,
samt skjutslegan för hållen icke finnes 'utsatt i dagböckerna, hvilket
icke öfverallt är förhållandet, upstår ofta ej blott rätt mycken svå¬
righet att kunna i hast beräkna skjutspenningarna efter den nya
taxan, utan ock att liqvidera dem, helst i aflägsnare delar af lan¬
det skiljemynt af öres valör ännu ingalunda är allmänt att tillgå.
Såsom bevis på de höga bråkdelarne kan jag nämna, att mellan
nedanstående gästgifvaregårdar afstånden äro som följer:
mellan
|
Ersnäs
|
och
|
Rosvik
|
l 31/
1 ras
|
mil
|
»
|
Roswik
|
»
|
Öyeby
|
1 23/
1 /2*
|
»
|
»
|
Piteå
|
»
|
Ja fre
|
^7/4S
|
»
|
|
Innervik
|
|
Bureå
|
i9/32
|
»
|
»
|
Bureå
|
»
|
Daglösten
|
1*732
|
* »
|
»
|
Grimsmark
|
1)
|
Gumboda
|
1/24
|
»
|
»
|
Gumboda
|
»
|
Rikleå
|
l23/48
|
»
|
»
|
Afva
|
»
|
Önska
|
lXVl2
|
»
|
Af resande torde icke flertalet kunna i hast säga huru 3l/96
mil skall betalas efter 80 öre för milen, och huruledes, i händelse
öresmynt icke finnes, liqviden skall upgöras efter banko- eller rgs-
räkning.
Onekligen är detta en ej ringa olägenhet, hvilken det synes
vara skäl att afhjelpa. Medlet dertill kan ook, så framt man vill
saken, vara ganska enkelt.
Om den nu varande milen indelas i 10 delar, så blir det
mycket lätt att liqvidera skjutsen för hvarje sådan tiondedel med
8 öre eller 4 sk. rgs efter landskjuts, 10 öre eller 5 sk. rgs efter
entreprenad och 12 öre eller 6 sk. rgs efter stadsskjuts. Skillna¬
den mellan öre- och rgs-räkningen är i dessa småtal utan all bety¬
delse. Derjemte och då gästgifvaregårdarnes läge på ganska många
ställen lika litet skulle inträffa jemnt med tiodeluingen som förut
med Ijerdingsvägen, skulle det enligt min tanka bereda lättnad och
enkelhet i liqviderne, om allt, hvad skjutshållet understege hälften
af Vio »dl, bortfölle ur räkningen, men deremot, när våglängden
öfverstege denna hälft, liq viden upgjordes såsom för full tiondedel.
Ingen, som befarit våra landsvägar i serskilda delar af Riket,
har kunnat undgå att bemärka mycken ojemnhet i upmätningen af
desamma, utvisande mindre noggrannhet dervid i förra tider. En
förnyad längdmätning af vägarne är således högst önskvärd, och en
sådan herde äfven kunna ganska lätt åstadkommas, om i hvarje län
ordinäre och kommissions-landtmätare finge sig ålagdt att hvarje år
hafva nymätt och updelat ett visst antal mil. Emellertid kan den
bär ifrågasatta tiodelningen verkställas oberoende af en sådan vä-
garnes förnyade och fullständiga upmätning samt utan synnerligt
besvär och kostnad. De redan befintliga hel- och halfmils-stolparne
a 6
Den 1 December e. m.
kunna naturligtvis utan förändring dervid begagnas, och det behöf-
ves endast att emellan dem uprätta nya märken till utvisande af
de öfriga tiodelarne, hvilka märken kunna, intill dess den fullstän¬
diga nymätningen hunnit förrättas, bestå af endast nedslagna trä¬
stolpar af en viss höjd och form.
I anledning af denna min åsigt, tager jag mig friheten före¬
slå en underd. anhållan hos K. M. af It. St.:r derom,
att ett sådant indelande af landsvägarne, som här blif¬
vit ifrågasatt,, måtte varda i nåder anbefalldt, i eller
utan sammanhang med en förnyad fullständig upmät-
ning af dessa vägar.
Om remiss till Ekon.Utsk:t af denna min motion får jag
vördsamt anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.Utskrt.
Härefter anförde Gr. von Rosen:
Ehuruväl, såsom bekant är, jag ingalunda för min del gillade
den riktning söder om Mälaren, som vid sista Riksdag genom-
drefs för vestra stambanan, kan jag dock, betraktande denna sak
såsom »un fait accompli», icke annat än vara Reg. högst erkänsam
för den kraft, hvarmed hon sträfvat till hufvudstadens förbindande
med Vesterhafvet samt de södra orterne.
Då emellertid K. M., i sin nåd. Propos. till R. St. vid innev:de
Riksdag rörande stambanornas fortsättande, bestämt för södra stam¬
banan genom Småland en annan rigtning, än förut varit antagen,
så att denna bana skulle dragas, icke i Lagaå-dalen och rakt på
Jönköping, utan i stället med ett östligare läge fram till sjön Salen,
medförande en tillökning i längd af vid pass 2% ra>l 0°h en för¬
höjning i kostnaden af 3,126.136 rdr rmt, samt K. M. sålunda
frångått den grundsats, hvilken vid sista Riksdagen alltid framhölls
såsom det hufvudsakligaste skälet, hvarföre vestra stambanan borde
läggas söder om Mälaren, i stället för norr om sagde sjö, och
hvilket i mina ögon var det enda med någon giltighet, nemligen: att
för stambanorna alltid den riktning borde väljas, som gåfve det kor¬
taste afståndet mellan ändpunkterne; och dessutom JernvägsKomitén
i dess, såsom af alla omständigheter vill synas, i allo af K. M. gilla¬
de, betänkande visar sig hafva varit ledd af den å sid. 6 o. 7 i
det tryckta betänkandet uttalade princip, att linierne finge böjas i
det fall, att »beröringen med vigtigare handelsplatser, samt rikare
»och mera befolkade orter till ögonskenlig fördel för rörelsen på-
»fordrade en sådan åtgärd»; så och då jemväl Chefen för Statens
Jernvägsbyggnader vid särskilda tillfällen medgifvit, att transito-
farten mellan Stockholm och Götheborg icke kunde väntas blifva
af synnerlig betydenhet, kan jag icke annat än deraf föranledas att
framställa följande alternativa förslag för vestra stambanans fort¬
sättande, nemligen:
att banan antingen drages från Töreboda rakt på Örebro,
samt derifrån sedermera i kortaste sträckning till Ca¬
thrineholm; eller ock
. att
Den 1 December e. m.
att denna bana, i öfverensstämmelse med hvad K. M:t i nå¬
der föreslagit, färdigbygges från Töreboda till Halsberg
och derifrån till Orebro, men den föreslagna delen,
Halsberg-Cathrineholm, deremot får anstå till en fram¬
tida Statsreglerings-period, samt i dess ställe jernbanan
från någon tjenlig punkt i Cathriheholms-trakten ledas
öfver Qvicksund till närheten af Wendle och vidare till
Köping.
I båda fallen inträffar det förhållande, som i JernvägsKo-
mitéens betänkande å anförda ställe förutsattes. Vid det sednare
alternativet kan intet tvifvel vara, att en mycket lifligare och mera
inbringande trafik skulle upkomma å vestra stambanan, då Söder¬
manland och Östergötland finge en direkt och ganska kort förbin¬
delse med Vestmanlands och Nerikes bergslager samt Dalarne, och
de tre provinserne Södermanlands, Westmanlands och Nerikes in¬
vånare hade, snart sagd t, .från alla punkter måttliga afstånd till jern¬
banan. Äfvenledes blefve sammanknytningen med hufvudstaden lätt
norr om Mälaren genom de enskilda banor, för hvilkas anläggande
bolag äro under bildning i Stockholm, Upsala och Westerås län.
Med anledning af dessa och andra inom fäderneslandet före¬
slagna privata jernbanor, och då min åsigt är, samt alltid varit,
att de kommuner eller provinser, hvilka äro i behof af jernvägar
och önska bekomma sådana, böra sjelfva göra upoffringar derför,
men icke, såsom nu, erhålla dem till skänks af Staten, hvaremot
de, så snart de gjort dessa upoffringar, borde kunna påräkna, att
Statsmakterna sträcka dem en hjelpsam hand, så tager jag mig fri¬
heten ytterligare föreslå:
att, så snart bolag bildat sig med tillräcklig kapital¬
styrka för jernbanors byggande i sådana rigtningar, att
derigenom provinsens handel och rörelse i hufvudsaklig
mån utvecklas och befordras, eller ock i den sträckning,
att de framdeles kunna af Staten inlösas, för att utgöra
en del af Statens bestämda linier, skola sådana bolag,
sedan deras regior jemte planer och ritningar blifvit af
K. M:t i nåder gillade och fastställde, erhålla under¬
stöd af statsmedel, i förhållande lika med hvad Gefle»
Fahlu-banan och andra jernvägsanläggningar af enskilde
bolag redan erhållit.
Förbehållande mig att framdeles få inkomma till SiatsUtsk:t,
med vidare utveckling af ämnet, anhåller jag vördsamt att denna
min motion måtte till nämnde Utskott remitteras, samt derjemte de
öfrige RiksStånden kommuniceras.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan den af Gr,
von Rosen nu väckta motion blifvit till Prot. skriftligen aflemnad,
den skulle inför R. o. Ad. föredragas.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz, upläste följ:de motion;
H. II. 7
Den 1 December e. m.
Förra Riksdagens LagUtsk. oell dess Sekreterare använde vid
behandling af dit remitterade ärenden ieke sällan den method, att
antingen hänvisa dem ifrån sig, eller oek så länge upskjuta slut¬
liga behandlingen deraf, att Riksdagens afblåsning emellertid in¬
träffade. Detta sednare förhållande har, så vidt jag förmått inhem¬
ta, egt rum med en då väckt motion rörande utfärdande af en
Civilstats-Boställsordning, hvarföre jag nu tager mig friheten för¬
nya motionen, så lydande:
Bristen på en Civilstats-Boställsordning har länge erfarits. På
K. M:ts befallning har ook af sådan orsak för mera än 15 år se¬
dan ett förslag till afhjelpande af denna brist blifvit uprättadt.
utan att det oaktadt någon vidare åtgärd mig veterligen ännu här¬
af följt.
Med afseende emellertid på ifrågav:de ärendes allmänna vigt i
närv:de tid, då ett mera rationelt jordbruk, boskapsskötsel och skogs¬
hushållning med hvarje dag blifva allt mera populära och tillämpa¬
de, får jag derföre vördsamt föreslå:
att det redan år 1844 utarbetade särskilda förslag till
lag rörande de Statens egendomar, hvilka blifvit såsom
boställen till Civilstatens embets- och tjenstemän up-
låtna, måtte af det Utsk., till hvilket denna motion re¬
mitteras, från vederb:de infordras, undergå noggrann
granskning och pröfning i sammanhang med 3 Kap. af
Skogskomitéens till K. M:t afgifna underd. förslag till
förordn. om skogarne i Riket, samt, med den förändring
nämnde förslag innehåller och närv:de tids förhållanden
synas påkalla, antagas till efterlefnad i afs:de på vår¬
den och skötseln af ifråg:de boställen med allt hvad
dertill hörer.
Om remiss häraf till LägUtsk:t anhålles.
Hr Gyllenram, Carl: Så vidt jag icke missminner mig,
har från vederb:de myndighet und. utlåt:de redan innev:de år af-
gifvits, rörande den af Hr Palmcrantz nu väckta motionen; och
anhåller jag, att denna uplysning måtte få till Utsk:t medfölja.
Då PI. Exc. Hr Gr. o. Landtm, härefter framställde prop. å
remiss af den ifrågav:de motionen till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t,
anmälde sig och yttrade
Hr Palmcrantz: Jag hemställer, om icke denna motion nu
likasom vid förra Riksdagen bör försändas till LagUtsk:t. Om
detta Utsk. ansett densamma icke böra utgöra föremål för sin pröf¬
ning, hade det säkert icke mottagit den, utan sandt den tillbaka.
Jag anhåller således, att motionen måtte varda remitterad till Lag-
Utsk:t.
I ani. häraf yttrade H. Exc., att som Hr Palmcrantz’s motion
icke afsåg stiftande af eller ändring i allmän Civil-, Kriminal- eller
Kyrkolag, utan åsyftade utfärdande af en helt och hållet ekonomisk
Den 1 December e. m.
förordn., ansåg H. Exc. motionen tillhöra Ekon.Utsk:t, hvilket
Utsk:t, såvida det aktade nödigt att för motionens behandling sam¬
manträda med LagUtsk:t, naturligtvis vore dertill oförhindradt.
Härefter förnyades och bifölls propos. å motionens remitterande
till Ekon.Utsk:t.
Sedermera upläste Hr Palmcrantz 2:ne så lydande motioner:
l:o.
Att gällande lagar och författmr ronde jagt och djurfångst i
många afs:den tarfva förbättringar och för öfrigt mångenstädes illa
handhafvas och efterlefvas, är ett påstående, sorn, efter mitt förme¬
nande, icke lärer möta särdeles motsägelse. Följden af dessa be¬
klagliga omständigheter är ock att tillgången på nyttigt villebråd
inom landet allt mera förminskas. Så t. ex. är förhållandet med
nordens ädlaste vilda djurslägte, Elgen, som är i fara att, snart
sagdt, alldeles utödas och således innan kort dela samma öde som
i vårt land för en mansålder eller något mera sig uppehållande’
Hjortar och Rådjur. Jag får derföre, i likhet med hvad tillförene
understundom föreskrit vits, vördsamt föreslå,
att dödande, förföljande eller fångande af Elg, nordens
yppersta villebråd, varder under en tid af 10 år, räk¬
nade från och med år 1860, förbjudet, och att för
öfverträdelse af detta förbud stadgas tredubbla böter
emot hvad nu gällande författmr föreskrifva i fråga om
jagt å nämnde villebråd under våren, sommaren och
hösten hvarje år.
2: o.
I sednare tider har i en del landsorter folket sjelft, utan in¬
blandning eller biträde af maktens representanter, til 1 vägabragt in¬
rättningar, som oemotsägligt förtjena en större upmärksamhet äf¬
ven ifrån representationens sida. Bland dessa intaga förliknings*
komitéerue äfven ett rum. Att dessa inrättningar öfverallt uträttat
mycket godt, är ett faktum, som ej kan förnekas, och innefattar,
såsom jag vågar tro, detta förhållande ett bevis för en alltmera
vaknande kommunalanda, hvilken måste medföra ett helsosamt och
lyckobringande inflytande på hela vårt samhällslif och leda till för¬
minskning och uphörande af den tvedrägt, split och osämja, hvilka
under vexlande öden försvagat vår kraft och hvarpå, bland andra,
väre egne en del domare genom förvändheten af deras aflöningssätt
kunnat, der de velat, strafflöst ockra till beredande af egne peku-
niära fördelar. Hvad som emellertid ganska ofta lägger hinder i
vägen för en förliknings-komité att göra sina goda afsigter frukt¬
bringande, är den menliga omständigheten, att vår lagstiftning ännu
ej på något sätt legaliserat dylika inrättningars verksamhet eller
lemnat i deras hand rätt till utöfning af ens den ringaste makt.
Till förändring i detta förhållande tager jag mig derföre friheten
föreslå att lt. St:r för deras del besluta utfärdande af en lag, hvari¬
genom stadgas, dels
att der, hvarest förliknings-komité eller domstol finnes
inrättad, alla till laga domstolen i orten instämda tvi¬
100
Den 1 December e, m.
stemål och mindre brottmål, som icke tillhöra allmän
åklagare att beifra, böra, innan de derstädes undergå
behandling, ovilkorligen förut vara af vederb:de förlik¬
nings komité inom den församling, der endera eller
båda parterne bo och hafva sitt hemvist, handlamde,
och dels
att för uraktlåtenhet att åtlyda förliknings-komitéens
kallelse till inställelse vid dess sammanträde, ett vite
af 5 rdr rint kan af komitéen ådömas hvarje part, som,
oaktadt erhållén kallelse, derifrån förfallolöst uteblifver.
Dessa motioner remitterades till LagUtsk:t.
Vidare upliiste Hr Palmcrantz följande motion:
Genom 1809 års statsfördrag har Svenska nationen tillförsäk¬
rats att icke varda betungad med vidare eller andre grundskatter
än dem, som då funnos jorden åsatte. Utan als:de härpå hafva
likväl genom våra domstolars benägna tillgöranden sådane skatter
sedermera tillkommit; och det är desse, som jag fortfarande vrkar
att R. St:r måtte eftergifva. Det är skatterne å de inom Riket
befintlige och emellan intressenterne skiftade socken-allmänningar,
som jag yrkar mätte rättvisligen uphöra; — och utbeder mig få
derom förnya motionen, så lydande:
Då de skogstrakter, som under namn af socken-allmänningar
egas och disponeras af de socknar, inom hvilkas områden de äro
belägne, enl. gällande författmr i allmänhet icke äro med någon
särskild skatt eller ränta till Staten belastade, tvifvelsutan af det
skäl, att desse skogar, afsedde till nödig lättnad och understöd för
skoglösa eller eljest svaga hemmans skattebördor, blifvit vid sjelfva
hemmanens primitiva skattläggning i dessas egen skatt inberäknade;
men det likväl i sednare tider inträffat, att någre få dylika all¬
männingar af misstag kommit att från den för socken-allmänningar
i öfrigt behörigen iakttagna skattefriheten utgöra högst obilliga un¬
dantag, härledde deraf att verklige jordegarnes rätt till nämnde all¬
männingar råkat i förgätenhet, och K. M. och Kronan, som vid
sådant förhållande förment sig vara egare, på grund af detta orik¬
tiga förmenande, till åtskillige nybyggare uplåtit deraf större eller
mindre delar, emot derföre åsatt skatt och ränta, utan att rätta
jordegarne, sedan de, efter anställde rättegångar, från Kronan åter¬
vunnit omförraälde allmänningar och dem sig emellan skiftat, ändock
lyckats vinna befrielse från den sålunda oriktigt och utan deras
hörande åsatte skatt, så får, till undanrödjande af denna orättvisa
olikhet i afs:de på skatteförhållandet, och då alla socken-allmännin¬
gar rättvisligen böra få åtnjuta enahanda skattefrihet, jag vördsamt
yrka att, enär den särskilda skattläggning af vissa under namn af
odlingslägenheter eller intägter uplåtne delar af ifrågav:de allmän¬
ningar, till förfång för vederb:de sockenintressenter, obestridligen
utgör en ny, högst obillig tillökning i hemmanens grundskatt, vid
hvars bestämmande naturligtvis beräknats hemmanens alla tillhörig¬
heter, och följaktligen jemväl sockenmarkerne, det måtte således i
Dea 1 December e. m.
101
aila de fall, der ofvanomförmälda förhållanden liro för handen, K.
M:s och Kronans anspråk på den i sednare tider, utan K. St:rs
hörande, sålunda tillkomna skatt å socken-allmänningar utaf R.
St:r förklaras obillig och derföre eftergifvas, så att alla dylika all¬
männingar, vare sig skiftade eller oskiftade, hädanefter måtte få
tillgodonjuta den dem i gällande författmr tillförsäkrade rätt till
skattefrihet.
K. Förordmn om skogarne i Riket d. 1 Äng. 1805, hvilken,
enl. tydliga ordalydelsen i dess 1 §, uphäfver alla dittills om sko¬
garne utkomne föreskrifter, stadgar, bland annat hit tillämpligt, i
9 §: »Att den lott, sorn vid delning af socken-allmänning tillfaller
hvarje hemman, ikläder sig samma hemmans och bolstads natur,
vare sig frälse-, skatte- eller krono-». Således är klart att hvarje
lott af en sådan allmänning är ansedd efter delningen utgöra en
integrerande del af det hemman, den tillfallit, och att någon sär¬
skild skatt derå följaktligen icke bör finnas, enär sjelfva hemmanet
förut påförts denna. Det torde väl dessutom icke kunna bestridas,
att om vederb:de sockenmenigheters eller hemmansinnehafvares
eganderätt till ifrågav:de allmänningar blifvit af dessa behörigen
bevakad, Kronan icke eller utan öppet våld kunnat, på sätt nu
skett, åt nybyggare uplåta och skattlägga den ringaste del af samma
allmänningar. Hade således Kronan icke förmenat sig vara egare,
så vore otvifvelaktigt ifrågav:de allmänningar icke betungade med
någon särskild grundskatt, utan ännu, såsom lag föreskrifver, alla
fullkomligen skattefrie.
Det är jemväl klart och torde lika litet af någon skäligen
kunna motsägas, att skattläggningen af omförmälde allmänningar,
hvilken skett i förutsättning af Kronans eganderätt, hade bordt
uphöra att gälia i samma moment, denna förmenta rätt blifvit under¬
känd. Sedan misstaget om eganderätten blifvit utredt, hade ock
skattläggningsåtgärderne ovädersägligt bordt blifva en nullitet. Den
omständigheten, att sjelfva förrättningarne skett i behörig ordning,
eller med iakttagande af föreskrifne former, kan omöjligen lända
desamma till något stöd, då den erforderliga grunden, nemi. laga
rättighet att skattlägga, saknats.
Genom 1809 års statsfördrag är Svenska folket tillförsäkradt,
ott inga nya grundskatter skulle åsättas förut beskattad jord; men
<lå sådant, efter hvad jag tror mig hafva visat, ändock skett i fråga
om en del socken-allmänningar och lägenheter derå, så torde det
vara R. St:rs oeftergifliga pligt att rätta detta missförhållande.
Alla i samhället böra visserligen bidraga till statsbehofvens fyllande,
men dock ej annorledes eller mera, än gällande föreskrifter be¬
stämma.
Skulle emellertid R. St:r äfven vid 1859 och 60 årens Riks¬
dag anse att tiden ännu icke är inne att medgifva hvad billig¬
heten så tydligt kräfver, får jag yrka att R. St:r för deras del
mätte medgifva att omförmälde allmänningar med derå varande
lägenheter få ,på jordegarnes anmälan och bekostnad undergå för¬
nyad refning och skattläggning utan afs:de å hvad gällande för-
fattmr stadga i fråga om förmedling af förut bestämd skatt å jord.
102
Den 1 December e. in.
Upgift på alla inom Riket befintliga hit hänförliga socken-
allmänningar anhåller jag att det Utsk., till hvilket denna motion
remitteras, måtte från vederläde auktoritet infordra; men skulle
denna min anhållan ieke vinna afs:de, utbeder jag mig att, innan
frågans afgörande, få till Utsk:t ingifva särskild förteckning å ifrå-
gav:de allmänningar, hvilka, så vidt jag hittills kunnat inhemta,
utgöra ett särdeles inskränkt antal.
Det årliga skattebeloppet, som genom den föreslagne eftergiften
frångår Statsverket, är icke eller af någon vigt.
Remitterades till StatsUtsbt.
Ytterligare upläste Hr Palmcrants följande motion:
Jag föreslår vördsamligen antagande af Lag-komitéernas för-1
slag till Notariatsinrättning vid under-domstolarne, och åberopar
hvad som i fråga om införande af en dylik institution vid Härads-1
Rätterne under förliden Riksdag anfördes.
Efter upläsandet häraf yttrade
Hr Palmcrantz: Jag anhåller att framdeles, då denna mo¬
tion kommer att remitteras, få med större vidlytighet framställa
detta förslag.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan motionen
nu blifvit väckt och skriftligen aflemnad, måste den till remiss fö¬
redragas, såvida den ej lades på bordet; och vore det, om remiss
nu egde rum, Hr Palmcrantz obetaget, att, vid ett följande ple¬
num, gifva förslaget den utveckling, lian önskade.
Härefter blef motionen på flera Ledamöters begäran bordlagd.
Hr Palmcrantz upläste sedermera två så lydande mo¬
tioner:
1:0
Jag lår vördsamt föreslå antagande af Lag-komitééns sär¬
skilde förslag i fråga om införande af jury i brottmål, och åbero¬
pa de motiver, som för detta förslag blifvit anförda.
2.o
Då vid föregående Riksdag hästan alla Statens embets- och
tjenstemän, till följd af K. M:s derom då afgifria förslag och med
åberopadt stöd af då tillfälligt existerande högre lefnadskostnader,
erhållit högst betydliga löneförhöjningar, utan att, der bostads-
boställen af dem innehafvas, dessa boställens upskattningsvärden
undergått någon föränding, äfven då nämnde värden funnits vara
uppenbarligen missledande, så ock då en återgång till förut gällan¬
de aflönings-stater för embets- och tjentemän, oaktadt de närva¬
rande särdeles brydsamma finansiella förhållandena och lefnadskost-
nadernas, i följd deraf, upkomna minskning bordt af Regeringen
beaktas, svårligen lärer i något afs. kunna förväntas, så länge ett
Den 1 December e. m.
annat Statshushållnings-system, jin sorn hittills omfattats, icke lyc¬
kas göra sig gällande, får jag vörsamt föreslå och hemställa:
att It. St:r lili underd. skrifvelse till K. M. anhålla,
det måtte alla de boställen, hvilka innehafves af civile
eller militäre embets- och tjenstemän undergå en för¬
nyad, med närvarande tidsförhållanden mera öfverens¬
stämmande upskattning och värdering af dertill tjen-
liga, ojäfviga värderingsman, dertill företrädesvis torde
böra användas ledamöter af länens Landthushålluings-
sällskaper, på det att visshet må erhållas derom, att
hvarje tjenstemans löneförmåner icke finnas hvarken
högre eller lägre, än hvartill de i Staten äro uptagne,
samt att K. M. täcktes sedermera om detta ärendets
slutliga utredning meddela R. St:r erforderlig kän¬
nedom.
Begärdes på bordet.
Slutligen upläste Hr Palmcrantz följande motion:
Jag tager mig friheten vördsamt föreslå, att R. St:r för de¬
ras del besluta:
att sportelsystemet inom de embetsmanna-brancher, der
det ännu är bibehållet, måtte alldeles uphöra emot fixa
kontanta löner att utgå af Chartse-Sigillatae-medlen
och att R. St:r i underd. skrifvelse till K. M. anhålla
om nådig Propos. till nästa Riksdag i ärendets hela
omfång.
R. St:r hafva vid en föregående Riksdag förut gjort underd.
anhållan rörande detta ämne; och jag får vördsamt åberopa då an¬
förda motiver.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t.
Hr Anckarsvärd, Theodor, upläste följande motion:
Som jag hyser den nsigten, att hvarje individ i samhället
bör känna den lag, han skall efterlefva, känna hvad samhället för¬
bjuder och huru öfverträdelsen bestraffas, får jag vördsamt föreslå:
det någon åtgärd måtte vidtagas till spridande af en
allmännare kännedom af MissgerningsBalken och Straff-
Balken, s&dane dessa blifvit af nuv:de R. St:r beslu¬
tade och af Konungen stadfästade.
Hitintills har litet eller intet derför blifvit åtgjord!, enär en¬
dast, då någon lagparagraf undergått förändring, densamma från
predikstolarne i Rikets kyrkor allmänheten kuniggjorts, dock blott
för en enda gång.
Man kan visserligen säga, att hvar och en, som fått Krist¬
lig upfostran, val vet hvad som är brott eller icke, och har deraf
nog: men — dygden är tyvärr sällan så fullkomlig eller så fast,
att ej frestelse, öfverilning, obetänksamhet och lättsinne öfverflyg-
lar densamma, särdeles då det icke utgår på gröfre brott, som
10-1
Dan 1 December ©. m.
mord, rån och stöld, men då det utgår på sådane, hvars betydelse
ofta nog hos den mindre bildade är mindre klart i begreppet up-
fattad, som t. ex. stadgandena mot svordom och sabbatsbrott,
förfalskning, bedrägeri och missbruk af annans namn och skrifter*
mot att oqväda och slå föräldrar eller husbonde, kyrkofrid, herrn
frid, mot hugg och slag i olika fall, om huru sår skall vårdas, om
fynd och hittegods, huru man skall sitt återtaga, om den som lju¬
ger å annan, mot till tjufnad lockad, mot stöld på marken, mot
köp af stulet gods, mot legning till missgerning m. m. — hvar¬
om manga hafva orediga begrepp, och för hvilka lagkunskapen
skulle verka helsosamt och stärkande för den moraliska kraften.
Min öfvertygelse är, att mången, som beträdt brottets väg,
skulle, om harr haft förbud och påföljd starkare fästade i minnet,
bättre besinnat sig och egt mera styrka att mosta lasten, ty
fruktan för straffet skulle göra en stor motvigt.
För verkställigheten af mitt förslag får jag vördsamt hem¬
ställa :
det K. St:r ville bevilja medel till utarbetande och
tryckning af nämnde LagBalkar i sammandrag, enkelt
och lämpligt redigerade, så att vissa paragrafer icke
alltför mycket sårar anständigheten, och till så stort
antal exemplar, som tolf till femton gånger antalet af
kyrksocknar i Biket; och, i afs. på spridningen, att 1
proportion till socknens folkmängd tillsändes årligen
dess pastor ett antal exemplar, att kostnadsfritt utde¬
las bland den manliga ungdomen efter dess konfirma¬
tion, den tid, då ynglingen inträder på samhällsbanan
och sjelf ansvarar för sina gerningar, eller ock må
det bero af anmälan hos pastor, som det bör åligga
att tillkännagifva det exemplaren kostnadsfritt er¬
hållas.
Om det kan antagas att 25,000 exemplar årligen erfordras,
qph hvarje exemplar i tryckningskostnad upgflr till 15 öre, skulle
3,750 rdr rmt vara den summa, sorn behöfves, hvilket belopp för
sagde ändamål torde årligen ställas till K. M:s disposition.
Bemitterades till StatsUtsk:t.
Frih. Cederström, Anders, upläsle en så lydande motion:
Grunden för ett val styrdt samhälle är lagbunden frihet. Der¬
före bör lagstiftaren, med ögonmärke härå, vid nya lagars stiftande,
gamla lagars uphäfvande eller förändrande, alltid tillse, att de äro
menige man till skydd och nytta, så att den lagbundna friheten
befrämjes, ej inskränkes. Till ernående af detta ändamål fordras, att
lagar och författmr äro af dem kända och förstådda, för hvars räkning
de äro utfärdade, så att ingen villrådighet om deras tillvaro eller
rätta mening bör kunna förefinnas; ty enl. 3:dje domare-regeln ärö
lagarne till för menige mans bästa, ej för domarens, som blott eger
tillämpa lagen. Dessa sanningar äro allmänneligen erkända, men i
de flesta stater förbisedda och i fäderneslandet tyvärr till stor skada
De ii 1 December e. m.
105
för inenige man i praktiken alldeles förnekade. Nu för tiden finnes
ingen lakbok mer, ty 1734 års lag, som till namnet ännu är gäl-*
lande, är så stympad och förändrad, att snart ingen lapp af den
gamla urkunden finnes hel qvar.
För sjelfva domaren erfordras ett ouphörligt studium och stor
skarpsinnighet att i alla förekommande fall veta hvad af den ur¬
sprungliga lagen finnes i behåll eller ej j huru mycket svårare då
för menige man att leta sig fram i denna labyrint!) af nya lagar,
lagförändringar och författn:r4 ofta utan systematiskt sammanhang
emellan de gamla ännu gällande och de nya tillkomna lagarne,
Att en mängd lagbrott sker och måste ske af ren okunnighet
om hvad lag är, faller sålunda af sig sjelft, och detta till stor skada
för dem, till hvars skydd lagarne äro till. Att numera hoppas
framgång åt ett nytt systematiskt lagförslag, sedan 2:ne komitéer
derpå arbetat i flera decennier förgäfves, lärer med vår nuvar:de
representation böra till de fromma önskningarne. Hvad som under
dylika omständigheter kan och bör göras, är att åtminstone göra
det nuvide lappverket så tillgängligt och lättfattligt för allmänhe¬
ten som möjligt, så att menige man för framtiden må veta hvilken
lag är gällande eller ej.
För att åstadkomma detta, fordras att vid utfärdande af nya
lagar och författn:r, hvilka i större eller mindre grad förändra
redan gällande lag, ej, som hittills plägat vara fallet, blott skrifves
»med ändring af den eller den g, eller den eller den delen, förord¬
nas etc. etc.», utan att vid en dylik förändring tillkännagifves, att,
»med uphäfvande af hvad hitintills gällande varit, K. M. vill hafva
förordnat etc.», och att hela den äldre författningen eller lagen, med
beslutade ändringar, skall i den sednare intagas. Nyttan af detta
förfaringssätt faller en hvar i ögonen, — för domaren är det en
lättnad att hafva hela lagen på ett ställe, och ej ringa tidsbespa¬
ring, då han ej behöfver leta igenom en mängd luntor och författn:r;
för menige man, som sällan eller aldrig har tillgång på lagsam¬
lingar, utan hemtar sin lagkunskap ur lagboken och från prediksto¬
len, hvarest K. M:s nåd. förordna' kungöras, är det oundgängligen
nödvändigt att i ett sammanhang veta hvad genom den nya för»
fattnin blifvit uphäfdt och hvad som af den gamla ännu är gäl¬
lande. För dem, sorn till allmänhetens nytta utgifva lagsamlingar,
vore det äfven en stor vinst, ty både arbetsbesvär och trycknings¬
kostnad blifva minskade, enär då ej både den gamla och nya lagen
behöfde införas, utan blott den sednare. Alla, med undantag af för»
fattnms redigerare, skulle således vinna härpå, — för honom blefve
visserligen besväret något förstoradt, men embetsmannen är aflönad
för det allmännas skuld, och mäste således underkasta sig det ar¬
bete, som det allmänna bästa af honom krafvel-. Förliden Riks¬
dag väckte jag motion i detta ämne, dertill på Riddarhit upmanad
sista motionsdagen, och kunde då ej hinna att motivera densamma
under förmodan att de Sammansatta Besv.- och LagUtskm skulls
inse fördelen för det allmänna af författmrs tillgänglighet i sin hel¬
het för allmänheten.
106
Den 1 December e. m.
De sammansatta Utsk:n affärdade likvist då motionen lika
kortviiligt som den af mig blifvit i korthet motionerad. Hoppan-
des vid denna Riksdag ett bättre öde för densamma, går jag att
ånyo göra framställning derom,
att R. St:r måtte hos K. M. i underd. anhålla, att, då
nu gällande lag eller författn. i en eller flera delar eller
§§ förändras, K. M. vid utfärdandet af densamma täck¬
tes förordna, att en dylik författn. kommer att inne¬
hålla: att K. M., med uphäfvande af hvad hittintills
gällande varit, vill hafva förordnat etc. etc., hvar¬
efter hela den äldre författmn, med beslutade ändrin¬
gar, skulle i denna sednare intagas.
Remitterades till Allm. Besv.- och Ekon.Utskit.
Frih. Creutz, Steffan: Den motion, jag här håller i min
hand, innehåller tankar af en sedan föreg:de riksdagar väl känd
ledamot af detta hus, som önskat, att de måtte komma Represen¬
tationen till godo. Jag har med anledning deraf uptagit denna
motion som min egen, och utbedjer mig, att densamma måtte
blifva af en Riddarhuskanslist upläst.
Härefter uplästes ifrågav:de motion, och var af följ. lydelse:
Det gifves ej något ämne, mera värdt lagstiftarens upmärk-
samhet, än det upväxande slägtets ändamålsenliga oell fruktbrin¬
gande utveckling, icke något föremål inom samhället, till en sådan
grad omslutande samtid och efterverld. Hvad vi känna, hvad vi
veta, hvad vi tro, vilja vi ju öfverlåta åt våra barn på ett mera
rent, mera klart, mera lefvande och fast sätt, än vi sjelfva förmått
tillegna oss detsamma; och hvad i afseende på vår upfostran blif¬
vit försummadt, vilja vi så gerna till de våras fromma söka efter
bästa insigt godtgöra. Det är detta förhållande, som utgör det
mest fasta och heliga samband emellan det ena slägtet och det
andra, den oomtvistade sannskyldiga traditionen, en stående, aldrig
fullt gäldad skuld, lika förbindande för en hel nation, som för
hvarje husfader. Bland de många ämnen, som i ständigt växande
antal och omfattning utgöra föremål för undervisningen såväl i
hemmen, som i folkskolan, och vid elementar-läroverken, är ett,
som man hos oss med fullt skäl alltid ställt i främsta rummet,
kristendoms-undervisningen. Att denna vid våra offentliga läroan¬
stalter ingalunda är hvad den bär vara, har man på sednare tider
alltmer börjat inse och behjerta. Icke nog med, att en olycksalig
vana sedan lång tid inrotat sig, att gifva åt de unga skalet i stäl¬
let för kärnan, och genom en andelös utanläsning af ej sällan orik¬
tiga, alltid torra och ofruktbara definitioner, nära nog bibringa lär-
jungarne en viss afsmak för sjelfva det heliga, meddeladt i en så¬
dan form; utan man har ock gjort denna vana till en regel, och
påbjudit densamma till ovillkorlig efterföljd. Hvad kristendoms-
undervisningen i folkskolan angår, lia tvenne af vårt lands utmärk-
taste, nu hädangångna män, den snillrike Agardh med logikens
Den 1 December e. m.
107
liela skärpa, den ädle Rudensköld med sin i folkets lif oell behof
djupt inträngande blick, och vägledd af sina rika erfarenheter på
den första undervisningens område, bekämpat den nu gällande me-
tlioden. Hvad den religiösa undervisningen vid elementar-läroverken
åter angår, har LäroverksKomitéen i detta hänseende anfört moti¬
ver, af hvilka jag utbeder mig, att här få uprepa följande:
»Liksom kristendomen sjelf är något mera och något högre
än ett blott vetande, bör otvifvelaktigt undervisningen deri åsyfta
icke blott minnets och förståndets verksamhet, utan gå ut derpå,
att det religiösa sinnet alltmera väckes och det andliga lifvet star¬
kes. Böuestunderna med bibelläsning och en tjenlig förklaring af
det lästa utgöra redan, enligt Komitéens åsigt, vigtiga momenter i
denna undervisning. På de åt denna undervisning anslagna timmar
inom skolans första klass har Komitéen ansett densamma böra be¬
gynna med läsning af den bibliska historien, efter ett kortare sam¬
mandrag, och med muntliga tillägg af läraren. Samtidigt, med bib¬
liska historien börjar den kateketiska undervisningen. Det är Lu¬
thers lilla katekes, hvilken komiterade ansett böra läggas till grund
för denna undervisning, och hvilken korta, kärnfulla lärobok man
bör kunna fordra att gossen lär sig väl utantill, på det att den
sednare undervisningen må hafva en säker grundläggning i fasta
och bestämda, i minnet fästade ord. Den Svebilisk-Lindblomska
förklaringen har Komitéen icke ansett sig böra antaga såsom före-
skrifven till utanläsning. Vid öfvervägande af de hinder för en
lefvande upfattning af kristendomens heliga läror, som ofta visat
sig upstå genom utanläsning af en med denna logiska utveckling
försedd förklaring, har Komitéen icke kunnat annat, än anse det
vara tillräckligt, om Luthers i all dess korthet kärnrika och, med
bekännelsens fulla kraft, allt väsendtligt omfattande katekes begag¬
nades såsom stöd för minnet. Sedan en öfversigt af den heliga
historien och en sammanfattning af trosläran blifvit i denna första
enkla form meddelade, bör, enl. Komitéens tanka, ungdomen så ti¬
digt som möjligt föras till all kristlig undervisnings urkälla, bibeln.
Valda bibelspråk, lämpade efter de delar af katekesen, som böra
förklaras, må såsom början till en sådan bibelkäunedom af ungdo¬
men äfven inläras. Dessa språk, redan i de första klasserna så
inhemtade under katekesens läsning, torde mången gång under det
följande af lärjungarues lefnad kunna blifva för dem en ur min¬
net framdragen skatt, till varning, vägledning eller tröst. Så har
Komitéen ock föreställt sig förhållandet kunna blifva med valda
verser ur vår psalmbok, hvilka den metriska formen dessutom torde
göra lättfattliga för barnasinnet. Efter en sådan läsning af enskilda
valda bibelspråk, som, enl. Komitéens förslag, skulle sluta med den
tredje klassen, borde läsningen af N. Testamentet vidtaga och fortgå
genom den öfriga delen af läroverket, först efter den antagna öfver-
sättningen, sedermera i de högsta klasserna på grundspråket. Sedan
lärjungen sålunda blifvit vand att omedelbart ur sjelfva källan
hemta ljus i det kristliga lifvets högsta frågor, skulle slutligen i
skolans högsta klasser troslärans grundsanningar, systematiskt ord¬
nade, meddelas efter en tjenlig, icke alltför vidlyftig lärobok, som
108
Den 1 December e. m.
enkelt och klart framställde Evangelisk-Lutherska Kyrkans lära 1
dess positiva innehåll och tillika ständigt hänvisade på Skriften.
Såsom en förberedelse till undervisning i Kyrkohistorien, har Ko-
mitéen, till uptagande bland läroämnen i femte klassen, föreslagit
kyrkohistoriska berättelser, hvarmed Komitéen velat förstå en mera
åskådlig framställning af personer och händelser, som haft större
inflytande på den kristna kyrkans utveckling.»
I den läroämnenas fördelning på särskilda klasser, som Komi¬
téen föreslår, anordnas kristendomsundervisningen inom de sju klas¬
serna på följande sätt: Första klassen: Biblisk historia, första och
andra hufvudstycket af Luthers lilla katekes, med muntliga förkla¬
ringar, valda bibelspråk och psalmer. Andra klassen: Biblisk hi¬
storia, fortsatt och afslutad, tredje och fjerde hufvudstycket af Lu¬
thers lilla katekes, med muntliga förklaringar, valda bibelspråk och
psalmer. Tredje klassen: Biblisk historia, repetition, femte hufvud¬
stycket af Luthers lilla katekes, med muntliga förklaringar, samt
repetition af samtliga hufvudstyckena, valda bibelspråk och psalmer.
Fjerde klassen: N. Testamentets läsning, katekisation. Femte klas¬
sen : N. Testamentets läsning, katekisation, kyrkohistoriska berättel¬
ser. Sjette klassen: N. Testamentets läsning, katekisation, öfversigt
af de bibliska böckernas innehåll och historia, troslärans hufvud-
sanningar, efter en kort lärobok och med hänvisningar till den H.
Skrift. Sjunde klassen: N. Testamentets läsning, framställning af
troslärans hufvudsanningar, såsom i föregsde klass, öfversigt af den
kristna kyrkans utveckling.
På de skäl, som nu här blifvit anförda, får jag vördsamt
föreslå,
att 11. St:r måtte hos K. M. anhålla, att, med uphäf-
vande af hvad som hittills blifvit i detta ämne stad¬
gadt, kristendomsundervisningen vid elementar-lärover-
ken måtte varda ordnad enl. Läroverkskomitéens här ofvan
upgifna förslag, samt att vid folkskolorna de läroämnen
och den läromethod måtte inlöras, som i ofvanstående
läseordning, i afseende på nämnde undervisning, före¬
slås för de tre första klasserna.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Uplästes en af Hr Oxehufvud, Anders Rolf, inlemnad
så lydande motion: ,
Enligt hvad det af JernvägsKomitéen afgifna utlåtande gifver
vid handen, har ett bolag bildat sig, för att åstadkomma anläg¬
gandet af en jernbana från Stockholm öfver Stäkes sund genom Up¬
land och Westmanland till Sagån i sistnämnde län, till hvilken
trakt förslag jemväl blifvit väckt, att genom ett särskildt bolag
anlägga en jernväg från Westerås och vidare till Köping, för att
sammanbindas med Köping-Hult-banan. Om dessa förslag komme
till stånd, och det af K. M. framställda förslag, ang:de anläggande
af en jernväg från Hallsberg till Orebro, bifölles, så skulle äfven
provinserna norr om Mälaren komma i åtnjutande af jernvägsför»
Den 1 December e. m.
10!*
bindelse med hufvudstaden och de öfriga delarne af Riket, och den
gjorda striden om jernväg norr eiler söder om Mälaren skulle slu¬
tas på ett för alla tillfredsställande sätt.
Det torde icke vara nödvändigt eller ens lämpligt, att åter
uprepa alla de skal, som för denna jernvägssträckning blifvit an¬
förda. En förbindelse mellan hela det mellersta och nordvestra
Sverige med hufvudstaden, som tillika är enda export-ort för hela
denna del af Riket, kan icke behöfva vidare förordande. En icke
obetydlig del af Sveriges spanmålsproduktion, och en ganska stor,
ja, den största delen af Rikets jerntillverkning tillkommer denna
landsort, som, beröfvad utsigten att, såsom de lyckligare lottade
södra provinserne, snart genom Statens försorg erhålla jernvägar,
måst gripa sig an, för att med egna krafter, egna upoffringar åstad¬
komma en förbindelse, som för densamma är en lifsfråga.
Äfven hufvudstaden, hvars kommunikationer med de norra
orterna, enl. de af JernvägsKomitsen meddelade uplysningar, upgå
till omkr. 70 proc., då rörelsen åt söder endast utgör omkr. 30
proc. af det hela, måste denna jernvägsförbindelse ligga om hjertat,
hvarföre också flere af dess affärsmän ingått i bolaget. Utan den¬
samma blefve öfver hälften af året för Westmanlands och Nerikes
bergslager förbindelsen med Götheborg lättare än med Stockholm,
och det är fara värdt, att de fördelar, förstnämnde stad, genom
sitt läge vid vestra kusten och dess hela året öpna sjöfart, redan
åtnjuter under sådana förhållanden, skulle leda derhän, att rörelsen,
äfven från det mellersta och nordvestra Sverige, droge sig ditåt.
Skulle nu derjemte, då den norra stambanan en gång komme till
stånd, denna i städerna Gefles och Upsalas förenade intresse dragas
i krok öfver sistnämnde stad, hvarigenom denna väg blefve längre,
än den i sammanhang dermed föreslagne vägen från Sala till Gefle,
så är det uppenbart, att denna stad skulle med Götheborg dela
handeln med bergslagerna, hvilken, numera utgörande Stockholms
förnämsta rörelse, såmedelst ginge för Stockholm helt och hållet
förlorad, och dermed vore dödsstöten gifven åt dess handel.
Utan att i någon den ringaste mån vilja antyda, att det vore
i en sådan afsigt, som vederb:de velat gifva den norra stambanan
en sådan, så väl för ifrågav:de landsort, som hufvudstaden, menlig
rigtning, kan man likväl med en blick på den af Jernvägskomitén
uprättade karta, i hvad den angår den norra stambanan, ej undgå
att göra sig den frågan: hvarföre, i strid med den i öfrigt uttalade
åsigt, att jernvägarne böra dragas den genaste vägen, med afvikan-
de från den af Chefen för Statens jernvägsbygnader vid sednaste
Riksdag angifna diagonal, efter hvilken jernvägen från Stockholm
borde gå emot Sala, sistberörde bana skulle dragas i krok öfver
Upsala och såmedelst förlängas med 1V* mil ? Ar den lilla sta¬
den Upsala en ort af den betydenhet, att, för undanrödjande af
den farhåga, denna stad hyser för en medtäflare vid Örsundsbro,
hela det öfriga norra och vestra Sveriges, äfvensom hufvudstadens
intresse, ja, till en del den sednares existens såsom handelsstad,
böra upoffras? Hvilketdera är af större vigt: Hufvudstadens för¬
bindelse med en stor och betydande del af Riket, eller V2 timmas
110
Den 1 December e. m.
kortare viig' emellan Upsala och Stockholm? Öberäknadt denna
tillökning i våglängden, äro jemväl terrängförhållanderne gynsam-
mare för den direkt på Sala gående rigtningen, än för den i krok
öfver Upsala gående, i det att å den sednare lutningarne af en på
100 öfverstiga enahanda lutning på den förra linien under längd
af 33,000 fot.
En följd häraf är, att kostnaden för vägen öfver Upsala med
nära 200,000 rdr öfverstiger kostnaden för vägen rakt på Sala,
äfven om i sammanhang dermed hygges en föreningsbana från
Örsundsbro till Upsala, hvaremot, derest anläggningen af denna, så¬
som andra bibanor, öfverlemnades åt den enskilda företagsamheten,
upstod en besparing för Staten af 1,800,000 rdr.
Men äfven, undantagande deraf, att Staten sjelf skulle bygga
vägen mellan Örsundsbro och Upsala, visar sig det ofördelaktiga i
terrängen för banan öfver Upsala deraf, att, ehuru på detta sätt
Staten komme att bygga 1 mil 4,700 fot längre jernväg än om
vägen ginge öfver Upsala, kostnaden blefve 200,000 rdr mindre.
Då Komitéen, till bemötande häraf, invänder, att deremot under¬
hållskostnaden för 1 mils jernväg, som öfverstiger räntan på be¬
rörde 200,000 rdr, derigenom inbespares, så förutsätter detta ett
så olycksaligt förhållande, att trafiken på denna mils väg i den
bördigaste delen af Upland icke ens skulle lemna det ringaste bi¬
drag till underhållskostnaden, en förutsättning i sanning så dyster,
att om den, det Gud förbjude! vore riktig, den skulle afskräcka
från alla jernvägsanläggningar. Konsequent fullföljd, skulle denna
sats. leda dertill, att det vore en lycka ju mindre jernväg funnes i
landet, då man deremot skulle tro, att det vore en förmån om,
särdeles i hufvudstadens granskap, den bördigaste trakt genomsku-
res af jernväg.
Då begge dessa ifrågasatte jernvägssträckningar gå på föga af¬
stånd från segelled, ett förhållande, sorn till följd af hufvudstadens
läge, icke kan undvikas, så har Komitéen, till stöd för sitt till¬
styrkande af vägen öfver Upsala, icke kunnat anföra annat skäl,
än att, efter anställda beräkningar, trafiken på den östra vägen är
starkare; men, enligt hvad, vid Komitéens sammanträde med invå-
narne i Upsala län, uplystes af begge sidornas anhängare, äro dessa
beräkningar icke tillförlitliga. Komitéen hade nemligen updragit,
dels åt en vid Rotebro serskildt anställd person, dels åt arrenda-
torerne af broarne vid Stäket och Ekolssund, att hålla räkning öfver
trafiken å nämnde ställen. Härvid förekommer:
l:o det fysiskt omöjliga för en person, att dagar och nätter
vaka för att hålla räkning öfver trafiken vid Rotebro, som till
större del eger rum nattetid;
2:0 att, då denna person, för att ådagalägga sin vaksamhet,
hade intresse i att upgifva en stor trafik, broarrendatorerne der¬
emot af farhåga att deras arrenden, till följd af en uptäckt större
trafik, skulle ökas, hade ett bestämdt intresse att nedsätta trafiken.
Sanningen häraf, som, genom af andra personer verkställd räk¬
ning, är styrkt, ådagalägges ytterligare deraf, att, enligt de af Ko¬
mitéen meddelade beräkningar t. ex. vid Ekolsund, under hälften
Den l December e. m. lii
af den tid, räkningen omfattar, icke skulle passerat mera än 210
till 383 hästar i månaden, hvilket pr dag utgör 7 till 12 hästar,
hvilket af hvar och en, som befarit denna väg, inses vara omöjligt.
Hvad särskildt angår valet af Stäket, såsom stället för anställande
af räkningen, bör anmärkas, dels att denna ort är belägen V2 mil
längre från Stockholm än Rotebro, en omständighet, som, med af¬
seende derå att trafiken från den närmaste trakten till hufvudsta-
den är starkast, förtjenar afseende, dels att icke mindre än tre vä¬
gar hitom Stäket stöta till den allmänna landsvägen. Den rätta
punkten tor anställande af räkningen hade således varit Barkarby
eller l/2 mil bortom för att iakttaga fullkomlig rättvisa. Också
visa dagböckerna vid Barkarby och Rotebro för 1855, som Ko-
mitéen granskat, en betydligt mindre skilnad i antalet af utgångna
hästar, nemligen 2.956 vid den förra och 3,814 vid den sednare
gästgifvaregården, ehuru Komitéen, sannolikt af misstag, uppgifver,
att »förhållandet i detta afseende öfverensstämmer» med beräknin¬
gen å de ofvan omförmiilda ställena, som utvisar »mer än dubbel
så stor trafik» öfver Rotebro, som öfver Stäket. Skillnaden här
förklaras af det äfvenledes vid mötet i Upsala uplysta förhållande,
som Komitéen förgätit att meddela, att just under vintermånader¬
na, då trafiken är starkast, en stor del af densamma från Upland
och Westmanland går öfver isarne förbi Barkarby, men deremot
isvägen för den öster om Sigtunafjerden går öfver Rotebro.
Då otillförlitligheten af detta, så vidt jag förmår inse, enda
skenbart giltiga skäl för vägens dragande öfver Upsala, sålunda
torde få antagas ådagalagd, så återstår, efter min åsigt, intet emot
de redan anförda för den raka rigtningen. Hvad Komitéen yttrar
derom, att möjligheten af jernvägens täflan med vattenkommunika¬
tionen till Upsala, minskas i samma mån som dess längd ökes,
kan nemligen med alldeles samma skäl anföras till stöd för den
rakare rigtningen, att, helst till de orter, som på längre eller kortare
afstånd komme att af denna väg beröras, är lika stark sjökommu¬
nikation underhållen af icke mindre än 6 särskilda ångfartygs-bolag,
sora på Upsala.
Jag får således vördsamt föreslå:
att R. St:r åt det bolag, som bildat sig för anläggan¬
det af en jernväg från Stockholm till Sag-ån, måtte
bevilja ett låneunderstöd till 2/3 af den beräknade kost-
nadssumraan, eller 4,776,525 rdr, mot enahanda vilkor,
sora blifvit Gefle-Dala Jernvägsbolag medgifna, eller
ock att R. St:r bevilja räntegaranti af antingen 5 proc.
på halfva eller 4 proc. på hela den för jernvägen be¬
räknade kostnadssumraa, 7,165,000 rdr, emot rättighet
för Staten, att på af R. St:r bestämda vilkor inlösa
banan.
Skulle åter R. St:r ej vilja åt ett bolag afstå denna vinstgif¬
vande bana, så hemställer jag att anläggningen af den norra stam¬
banan under inst:de Statsreglerings-period må börjas till Stäket.
Om remiss till vederb. Utsk. anhålles vördsamligen.
112
Den 1 December e. m.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då jag af början till nu
upläste motion kunde sluta till att den skulle angå frågan om
jernbanan från Stockholm till Sagån, vester om Sigtuna-fjärden, så
trodde jag mig ej behöfva derom yttra mig något. Yi minnas
troligen litet hvar allt för lifligt de obehagliga strider, som här
vid föregrde Riksdagar utkämpats ang;de frågan om jernvägen skulle
gå öster eller vester om Sigtuna-fjärden, för att åter vilja fram¬
kalla dessa strider; och liksom jag önskar framgång åt jernbanan
från Stockholm till Upsala öster om Sigtuna-fjärden, så önskar jag
äfven all möjlig framgång för Stockholm—Sagå-banan. Men då
motionären, på Stockholm—Upsala-banans bekostnad, tyckes vilja
tillvinna sig framgång för sin motion, nödgas jag yttra några ord.
Motionären har sagt: »genom anläggande af jernväg från Stock¬
holm till Sagån och derifrån till Köping blefve en gång för alla
striden om jernvägen skulle gå norr eller söder om Mälaren bi¬
lagd»,-—ja, om det att anlägga en jernväg norr om, och en söder
om och utefter Mälaren kan kallas att bilägga striden, då medger
jag att så sker, men jag hemställer till eder, mine Hrr, om detta
kan kallas att bilägga striden? — i sanning ett eget sätt att bi¬
lägga strider, då båda parterna få sin vilja fram. Vidare har mo¬
tionären påstått att K. Jernvägs-komitéens upgifter äro oriktiga.
Då denna Komitées underd. betänkande är en officiel handling,
så synes det vara nog eget att vilja jäfva dess vigt, samt att der¬
emot framkomma med sådana beskyllningar, som skett, och torde
ej förtjena något vidare svar. Hvad beträffar frågan om huruvida
stambanan norr ut från hufvudstaden bör gå öster eller vester om
Sigtuna-fjärden, så vågar jag hoppas, att StatsUtsk:t i första hand
och dernäst R. St:r taga noga kännedom om K. Jernvägs-komitéens
underd. betänkande, deruti denna fråga finnes fullständigt och tyd¬
ligt utredd. Jag beder endast att få lemna en uplysning, derutaf
det torde synas att jag ej så fästat mig vid att jernvägen från
Stockholm till Upsala skall gå öster om Sigtuna-fjärden, att jag ej,
derest sakkunnige och opartiske personer föreslagit banan att gä
vester om nämnde fjärd, arbetat lika ifrigt för denna bana, som
jag nu gör för den öster om densamma. Vid ett förslag, som
var å bane för att sammanjemka de båda intressena öster och vester
om Sigtuna-fjärden, föreslog jag nemi., att hvardera åsigten, genom
framläggande af alla möjliga skäl, skulle försöka att göra sig gäl¬
lande, men att, i samma stund K. Jernvägs-komitéen eller K. M.
sig bestämdt i frågan yttrat, båda intressena då skulle förena sig
och understödja denna, utaf en öfver parti-intresset stående myn¬
dighet uttalade åsigten, allt emedan jag ansåge hufvudsaken vara
att, uti en för hela landet fördelaktig rigtning, få en jernväg norr
ut från Stockholm. På detta mitt förslag erhöll jag dock ett ne¬
kande svar.
Hr Oxehufvud: Den siste värde talaren yttrade, att han
icke ämnade höja sin röst för att gifva anledning till strid och
oenighet. Jag vet då icke hvarföre han i denna fråga yttrat sig;
ty mig
Den 1 December e. m.
113
ty mig synes det att sådant icke kan medföra annat resultat, iin
att förnya det eviga käbblet om frågan öster eller vester om Sig-
tuna-fjärden. Jag anser det nu icke vara rätta tiden att härom
orda, utan torde frågan nu öfverlemnas till StatsUtskit, och, när
den derifrån återkommer, blir nog tillfälle att vidare undersöka
densamma.
Motionen, jemte yttranderne, remitterades till StatsUtskrt,
Uplästes en af Hr Leijonancker, Predrik Wilhelm
Erik Carl, inlemnad motion af följande innehåll:
Vigten af offentliggjorda kartor öfver ett lands delar, såväl
för Statsförvaltningens alla grenar, för vetenskapens forskningar,
för alla ekonomiska företag, såväl de större, som af Staten utföras,
som de mindre, hvilka den enskilda omtankan besörjer i jordbruk,
skogs- och bergsväsende m. m., är så klar och öfverfygande, att
den icke tarfvar bevis.
Genom Topografiska korpsens försorg hafva hittills kartor
öfver sju af Rikets län blifvit utgifna. Men många återstå ännu,
och bland dessa äro några redan färdiga i ritning, men kunna,
med nu anslagna medel, icke på lång tid graveras och utgifva®.
Likaledes äro af den af Topografiska korpsen uprättade militär¬
kartan, så kallad,emedan den ursprungligen var afsedd till militär-behof
och att hållas hemlig, men sedan 1857 tillåten att utgifvas och
dérigenom göras allmänneligen nyttig, — af denna karta ligga icke
mindre än 16 blad, i dubbelt så stor skala som läns-kartorna, fär¬
diga i arkiv, men kunna likaledes icke, med den nu till karte-
verket anslagna ringa summa, någonsin hinna utgifvas. Malmöhus’
och Kristianstads län, å hvilka graveringen nyligen påbörjats, skulle,
om endast, såsom nu, den ene af Topografiska korps ns gravörer
dermed sysselsattes, icke blifva färdiga förr än på 5 till 6 år, för¬
utom att den andr,e gravören, som under tiden skulle sysselsättas
med andra län, icke deraf kunde betydligt medhinna. Militär¬
kartan skulle aldrig kunna utgifvas.
Det är aldeles klart, att då färdiga kartor blott blifva skåp-
lagda utan att utgifvas, så är nyttan af den på dem nedlagda
betydliga kostnaden, om icke förspilld, dock mycket minskad, eme¬
dan de endast kunna på stället i ett arkiv rådfrågas af de få, som
dertill hafva tillgång, men utan att komma till den allmänna kän¬
nedom för stats-myndigheter, kommuner och enskilda, som genom
utgifning beredes. Skola åter kartorna en gång utgifvas, så blifva,
om de legat länge, orter, vägar, vatten, skogar, odling så förän¬
drade, att svåra och kostsamma revisioner och, snart sagdt, omgö¬
rande fordras för att de kunna blifva till utgifning brukbara.
Härförutan är det i allmänhet angeläget att karte-arbetet
äfven på fältet påskyndas för den stora allmänna och enskilda
nytta, som kännedomen om ett land tillskyndar och som endast
genom kartor kan vinnas, hvarjemte ett karte-verk, hvars bearbe¬
tande blir utsträckt öfver en invcket lång tidrymd, blir i sina
H. II. ‘ 8
Den 1 December e. m.
delar så olika oell så osammanhängande, att ouphörliga omgöranden
ifrågakomma, hvarigenom kostnaden också ökes.
Såsom jemförelse med hvad i vårt grannland, Danmark, åstad¬
kommes, får jag ti plysa, enl. mig meddelad upgift från Chefen för
Danska General-stabens topografiska afdelning, att för nästa 5-åriga
finans-period är beviljadt 40,000 riksbankdaler, d. v. s. 80,000 Sv.
rdr mit årligen, samt att med dess kartverk äro sysselsatta 10
officerare, korpsens numera 56 underofficerare och 5 gravörer. Ändå
omfatta de nuv:de arbetena endast det lilla Seeland, men i så stor
skala, att arbetena icke på flera år afslutas på denna ö.
I ändamål att såväl påskynda våra färdigv;de kartors utgif-
vande, hvarförutan deras syftemål, den allmänna nyttan, så väsendt¬
ligen förfelas, äfvensom för att i allmänhet kunna skyndsammare
bearbeta Svenska kartverket, har hos K. M. i underd. blifvit be¬
gärd framställning hos R. St:r om ökande af anslaget till Topo¬
grafiska korpsens arbeten, men K. M. liar, ehuru erkännande det
stora så allmänna som enskildta gagn, som genom ett förhöjdt
anslag till ifrågav:de ändamål sktdle vinnas, dock ansett sig under
nuv:de omständigheter ej böra äska mer än 30,000 rdr årligen.
På grund af tjenstebefattning och erfarenhet kan jag vitsorda
den stora hjelp, som allmänna och enskilda arbeten haft af Topo¬
grafiska korpsens kartor, och särskildt är mig bekant det utom¬
ordentliga gagn vid jertivägs-undersökningarne och anläggningarne
af dem heintats. Vid de med R. St:rs anslag gynnade geologiska
undersökningarne, hvilka äro omöjliga utan begagnande af Topo¬
grafiska korpsens kartor, hafva kostsamma och tidsödande afkopie-
ringar måst ske af korpsens blott ritade kartor. Så väl Hushåll-
nings-sällskapen i länen, som andra myndigheter och många en¬
skilda för sina arbetsföretag, hafva varit i förlägenhet, då de icke
kunnat utan hindersamma afkopieringar i Krigs-arkivet få tillgång
till behöfliga uplvsningar. Utan öfverdrift kan antagas att de här¬
igenom för det allmänna och för enskilda upkommande förminskade
kostnader vid arbetsföretag upväga de utgifter, som kartverkets
utarbetande och utgifvande medföra.
På alla dessa skäl anhåller jag vördsamt,
att R. Stur måtte egna denna sak sin noggranna up-
märksamhet, samt finna skäl och medel att för detta
vigtiga arbete bevilja hela det anslag, som hos K. M.
blifvit till kartverkets utgifvande hegardt, eller 50,000
rdr rmt årligen.
Jag anhåller om remiss till StatsUtsk:t af denna min vörd¬
samma motion.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Hr Klingenstjerna, Erik Gustaf, hade inlemnat en
motion, som nu uplästes, och lydde sålunda:
Till R. Höglofl. St:rs behjertande får jag vördsamt anmäla
följande förhållande.
Den 1 December e. m.
115
Frami. Tull inspektören, Kontrollören Henrik Julius Tham,
som var lödd år 1805 och 1833 förordnades till Tull-inspektor
vid Klintehamn på Gottland, hade redan 1836 genom den svåra
tjenstgöringen på denna hafskust ådragit sig en giktsjukdom, som
snart utvecklat sig till den grad, att lian ej allenast år 1848
måste lemna sin tjenstgöring, utan slutligen, år 1851, såsom obot¬
lig ansedd, taga afsked, erhållande såsom pension 166 rdr 32 sk.
b:ko, den högsta, som Tullverket, enl. gällande författu:r och med
afseende på haus grad, kunde bevilja honom. Tham hade då hustru
oell tvenne minderåriga barn, var utan alla andra tillgångar och
har sedan under 10 års tid förgäfves sökt bot för sin sjukdom,
som de sista åren nästan ständigt höll honom vid sängen, medan
familjen helt och hållet uppehölls genom hustruns arbete och
omsorg.
Vid sista Riksdagen framställdes detta förhållande lör II. St:r
af en enskild motionär, som, med afseende på Thams fordna vits¬
ordade duglighet och nu iråkade beklagansvärda tillstånd, föreslog
en särskild pension för honom af 400 rdr ratt på allm. Indrag-
nings-staten. R. St:r beviljade detta anslag genom frenne Stånds
bifall. Men Tham fick ej länge njuta förmånen af denna ökade
inkomst, ty 11 månader sedan hail fått börja upbära den, befriades
han genom döden från längre lidande, lemnande hustru och tvenne
oförsörjda barn med den enda tillgången af 105 rdr rmt årligen,
utgörande summan af de 75 rdr, lian sjelf kunnat bereda i Tull-
statens Enke-kassa, och 30 rdr, som Tullverket i anseende till
deras nödställda belägenhet beviljat. Då den äldsta af barnen är
sängliggande i en obotlig sjukdom, den andra, 14 år gammal,
ännu i behof af upfostran, och lädren under hela sin tid varit
urståndsatt att förskaffa dem ens det nödvändiga, får jag hos R.
St:r vördsamt anhålla,
att af den pension, 400 rdr rmt, som vid sista Riks¬
dagen beviljades f. d. Tull-inspektoren H. J. Tham,
men som han blott 11 månader fått upbära, halfva
beloppet, 200 rdr rmt, måtte anslås såsom årlig pen¬
sion åt hans efterlemnade enka, Margaretha Katharina
Lundgren, samt deras tvenne oförsörjda barn, dottren
Ulrika Katharina Mathilda och sonen Henrik Julius,
hvarjemte jag får föreslå, att denna pension måtte få
räknas dem till godo från och med Dec. 1858, eller
månaden näst efter hans död.
Betyg öfver sanningsenlighet af här gjorda upgifter får jag
äran bifoga.
Remitterades till StatsUtsk-.t.
Uplästes 2:ne af Gr. von Seth, Bror, ingifne, så lydande
motioner:
l:o.
Uti en tid, som denna, då mål och ärenden i alla embetsverk
årligen ökas, då Regeringen sjelf öfverhopas utaf göromål af mang-
D e ii 1 December e. m.
faldig art, måste det för Henne oell landet vara af största vigt att
tillse att. de civile embetsmännen räcka till för ärendernes hand¬
läggning, helst R. St:r i allmänhet icke torde finnas beredvillige
att anvisa löner ät flere embetsman, än som nu finnas. Men, frå¬
gar man, huru kail det vara möjligt att med samina antal embets¬
man viii, skyndsamt och säkert handlägga ett ökadt, flerestädes
fördubbladt antal mål? Det finnes ett medel, — utom det vanliga,
alldeles oundvikliga, anständiga löner, — det nemi. att vid befor¬
dringar antaga såsom regel, att civilister ensamt och uteslutande
erhålla civila embeten, med undantag för vissa StatsRåds-platser,
Presidents-embetet i KrigsColl., Landshöfdingen på Gottland oeh
kanske några andra, hvarjemte genom författa, borde stadgas att
till civila embeten, utom StatsRåd och Ministrar A utrikes ort, in¬
gen kan utnämnas utan efter egen skriftlig ansökning, föranledd
af kungörelse i PöstTidningen på sätt nu eger ru« med HofRätts
Assessors sysslor, landtstatstjenster och i allmänhet befattmr i tro-
tjenaregradeu. Håller man på med detta i 10 år, så är, till fromma
för landet och folket, den civila embetsmanna-korpsen uphjelpt,
synnerligast om tillika föreskrifves något strängare embetsexaraina,
åtminstone för kameralisterna. Men skyndsamhet är af nöden, ty
eljest söka yngre, talangfulla personer andra banor, kunnande na¬
turligtvis ej se någon säker framtid för sig i Statens förr så ak¬
tade, fastän arbetssumma tjenst, när många platser intagas af per¬
soner, som aldrig undergått någon embetsexamen, stundom varit
anställde i helt andra grenar af statsbestyret och aldrig gjort sig
kända för någon större skicklighet i den riktning, der de blifva
satta att verka. Genom sådane befordringar hindras tätare omsätt¬
ningar bland civilisterne på samma gång, som äggelsen att genom
flit och ett värdigt upförande tjena sig tip till en högre plats, der
man kan mera gagna sitt land, förqväfves. Orri man ej skaffar
embetsmännen utsigt till befodran och gifver dem löner, lämpade
efter bahofven och tillräcklige för en tarflig bergning, tjena andra
reformer i styrelseverken till intet, eller äro blott palliativer.
Då komitén för reglering af dessa verk å de ämnen, jag nu
vidrört, icke, såsom önskligt varit, fästat upmärksamhet, tager jag
mig friheten föreslå,
att R. St:r måtte i underd. skrifvelse hos K. M. an¬
hålla, att vid civile embetens bortgifvande endast måtte
afses civilisters sins emellan egande företräde och lämp¬
lighet för den plats, som är i fråga, samt att, med
vissa här ofvan antydda undantag, och kanske några
andra, dem Ekon.Utskit torde, bättre än jag, kunna
upgifva och utreda, alla lediga embeten och tjenster
hädanefter må kungöras i Post- och Inrikes-Tidningar
samt ingen utan efter egen skriftlig ansökning utnämnas.
Om remiss till bemälda Utså. anhåiles.
2:0.
Genom K. Brit d. 23 'Febr. 1858 blef, i enlighet med R.
St:rs beslut, föreskrifvet, att embets- oell tjenstemän skulle, efter
hvad i allmänhet eller för särskildta fall kan varda af K. M. eller
Den l December o. m.
UT
vederb:de embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å löne-be-
loppet, dock icke öfverstigaude tjerdedelen, derest vid erhållen
tjenstledighet, sjukdomsförfall, hvilket räcker öfver 2 månader, eller
eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan person
till sysslans bestridande behöfver förordnas.
Detta stadgande, som vid första påseendet kan synas lämpligt,
leder likväl i vissa fall till verklig orättvisa både emot Staten och
individen. En embetsman, som är i någorlunda god ekonomisk
ställning och tycker det vara ganska beqvämt att vissa tider slippa
från arbetet, skaffar sig lätt tjenstledighet på grund af läkarebetyg,
samt betalar V* af lönen för den tid, som öfverskjuter 2 månader,
men Staten har svårt att få vikarie, som kan vara belåten med
denna fjerdedel, då han drager hela bördan af tjensten. Se här
åter ett annat exempel I En embetsman i de verk, der semester
ieke eger rum, eller en person, som af pligtkänsla ieke vill, och,
såsom möjligen varande obemedlad, icke kan utan i högsta nödfall
begära tjenstledighet, blifver slutligen, i följd af många års oaf-
brutna ansträngningar, urståndsatt att göra tjenst. Staten beröfvar
honom likväl, till tacksamhet för hans flit, % af lönen, hvilken
han nu, mera än förr, behöfver för läkarehjelp, medikamenter m. m.
Hur vill man då afhjelpa dessa olägenheter? Jo, liksom en god
domare är bättre än en god lag, ty han ställer alltid efter läglig-
heterne, likaså bör också liegeringeu, eller embetsverket, som känner
personerne, deras karakter och ställning, i hvarje fall pröfva, om
något och huru mycket bör vid ledighet för sjukdom betalas. När
intet afdrag sker, kan tjensten uppehållas medelst ett ringa tillskott
af hufvudtitlarnes besparingar, derest icke vikarie för meritens skull
eller af kamratskaps- eller hjelpsamhets-känsla mottager förordnan¬
det. Jag tager mig derför friheten att vördsamt föreslå följande för¬
ändring af nämnde stadgande, hvilket är gynnsamt för de högre,
väl aflönade, embetsmännen, men drabbar hardt de sparsamt gra-
tifierade, de s. k. arbetsbien.
»Embets- eller tjensteman skall, vid tjenstledighet,
som erhålles för enskilda angelägenheter, afstå till vi¬
karien högst ‘/a och minst Vt af samtelige tjensten
åtföljande löneinkomster. Vid styrkt sjukdomsförfall,
eller då tjenstledighet, på grund af läkarebetyg, för
helsans vårdande, erhålles, eger K. M. eller vederb:de
embetsverk att pröfva om något och huru mycket bör
af den sjuke till vikarien eller till verkets disposition
afstås; kunnande dock aldrig mera än '/a af löne-in-
komsterua sysslans innehafvare beröfvas».
Om remiss till StatsUtsk:t anhålles.
Remitterades till Ekon.Utskit.
Hr Cederschiöld, Fredrik August, hade inlemnat en
motion, som uplästes och lydde sålunda:
Vid sistförflutne Riksdag hade jag äran fästa R. St:rs upmärk-
samhet på det bedröfliga tillstånd, hvari Arméens helsö- och sjuk¬
118
Den 1 December e. m.
vårds-väsende skulle, i händelse af ett krig, sig befinna, enär va¬
kanserna uti Arraéens läkarekorps upgingo till omkring en fjerde¬
del af korpsens personal, under det att en annan fjerdedel repre¬
senterades af personer, som redan hunnit pensionsmässig ålder; så
att man kunde anse ungefär hälften af Arméens läkareplatser vara
antingen vakanta eller ock innehafvas af personer i den framskrid¬
na ålder, att de icke antagligen kunde påräknas såsom verksamma
deltagare i ett aktivt krigs mödor och besvär. Jag återkallade
dervid i minnet, huru det vid en föreg:de Riksdag blifvit af K. M.
inför R. St:r ådagalagdt, att Arrnéeus på stat upförda läkareplat¬
ser icke utgjorde, äfven om de alla voro tillsatte, mera än om¬
kring en sjettedel af hvad krigsbehofvet fordrade, hvaraf följde, att
uti hela Arméen icke fanns någon korps i ett så bedröfligt skick,
som denna, enär den, utan afdrag för af sjukdom eller andra till¬
fälliga orsaker otjenstbare, icke, i händelse af krig, hade att erbju¬
da mera än en tolftedel af ett lågt beräknadt krigsbehof. Det
visades derjemte, att detta förhållande i väsendtlig mån var be¬
roende på den omständigheten, att man af Arméens läkare fordrar
mycket vidsträcktare studier och en mycket dyrare kurs, än af
någon annan tjensteman inom Arméen, men, det oaktadt, aflönar
dem vida sämre både än Statens öfrige civile tjenstemän i all¬
mänhet och de Arméens officerare^ som äro med dess läkare af
lika grad; och detta ehuru officerarne vida tidigare ingå med af¬
löning uti Arméens tjenst och vida hastigare till högre grad och
högre löneinkomst befordras. R. St:r uptogo framställningen här¬
om med mycken välvilja oell StatsUtskrt ansåg frågan så vigtig,
att det gjorde den till föremål för ett särskildt, ganska omständ¬
ligt utlåtande.
I den förenämnde motionen hade jag föreslagit, att Arméens
ordinarie läkarebeställningar skulle i aflöningsväg sättas i jemn¬
bredd med de officers-platser vid indelta Arméen, som äro med
dem af lika värdighet, samt att ett särskildt dagtraktamente skulle, i
och för den trägnare tjenstgöringen, tilldelas de läkare, som äro
anställde vid ständigt garnisonerande trupp, der de icke, såsom
fallet är med militärbefälet, ens ega rätt till semestre. Vidare hade
jag föreslagit, att Arméens läkare skulle i resereglementet upföras
till lika traktamente med sina vederlikar i tjenstegrad, samt i in-
qvarteringsordniugarue upföras till enahanda kontanta ersättning
med dessa. Slutligen hade jag hemställt, att indelta Arméens ba-
taljons-läkare skulle, i likhet med hvad som eger rum för Arméens
officerare, underofficerare och öfrige tjenstemän, komma i åtnjutan¬
de af de öfverskottsmedel, som årligen bland regementets tjenste-
manna-personal utdelas, men från hvilken utdelning balaljons-läkar-
ne ensamme äro uteslutne.
R. St:r, som, jemlikt hvad redan antydt är, funno den väckta
frågan vara af stor vigt för Arméens bestånd och förtjent af re¬
presentationens hela upmärksamhet, ansågo likväl densamma icke
tillräckligt utredd, för att man vid den Riksdagen borde derom fatta ett
definitivt beslut. De inskränkte sig således till att, såsom gällan¬
de tor den narmaste statsreglerings-perioden, dels höja alla på
Den 1 December e. m.
119
stat varande militärläkare-löner, dels förbättra pensionsförhållande-
na; och beslöto i öfrigt, att hos K. M. anhålla om nedsättande af
en Komité för frågans utedning i hela dess omfattning, så att de
vid en kommande Riksdag måtte komma i tillfälle att med full
sakkännedom kunna derom definitivt besluta. K. M. biföll hvad R.
St:r sålunda hemställt; en Komité nedsattes och det utlåtande, den¬
samma till K. M. afgifvif, har blifvit genom trycket allmängjordt,
och, jemte K. SundhetsKollegii deröfver afgifna utlåtande, till Ar¬
méens högre militfirbefäl utdeladt. Förenämnde Komité-utlåtande
innehåller onekligen åtskilligt ganska välbetänkt; men det gör sig
derjemte i flere vigtiga punkter skyldigt till en ytlighet, som man
icke förväntat, och som förmodligen bestämt K. M. att icke läg¬
ga det till grund för förslaget om en mera genomgripande för¬
ändring, utan inskränka sig till att för R. 8t:r vid denna Riks¬
dag föreslå, det de lönebelopp, som vid sista Riksdag för Arméens
läkare bestämdes att gälla under den då instundande statsregle-
rings-perioden, måtte på ständig stat oförändrade upföras.
Det är icke min afsigt att vid denna Riksdag förnya den
motion, jag vid sista Riksdag väckte, och för hvars innehåll jag i
det ofvanstående i korthet redogjort. Jag föreslår således icke nu,
att militär-läkarnes löneförhållanden må ställas i likstämmighet med
Årméens officerares af samma grad. Jag alstår härifrån visst icke
derföre, att jag anser anspråket på en sådan likstämmighet vara
öfverdrifvet, utan derföre att jag med visshet förutser, att då sa¬
ken en gång blir fullständigt, utredd och då militär läkarnes vigt
för en krigförande Armées bestånd blir mera klart upfattad och
allmännare insedd, kommer denna rättvisa och, såvida man vill att
Arméen skall erhålla skickliga läkare, nödvändiga lönereglering att
af K. M. föreslås och att af R. St:r utan invändningar beviljas.
Men om jag än af förhanden varande omständigheter ser mig
föranlåten, att nu afhålla mig från att, i afs. på militär-läkarnes
löner, yrka annan förhöjning, än den R. St:r vid sista Riksdag
provisionelt beviljat och den K. M. föreslagit till upförande på
ordinarie stat; måste jag dock, i afs. på pensionsförhållandena och
då frågan är om särskildt traktamente för tjenstgöring, iakttaga
ett annat förhållande, emedan jag icke kan anse det vara med
rättvisa öfverenstämmande, att Arméens läkare, icke allenast under
sin tjenstetid skola sämre aflöna?, än de officerare, vid hvilkas sida
de tjenstgöra och hvilkas faror de under kriget dela, utan äfven
skola styfmoderligt behandlas, då tjenstetiden en gång för dem
tager slut och pensioneringen vidtager, eller då de till särskild
tjenstgöring under tjenstetiden bortkommenderas. Likaledes måste
jag finna det vara mindre rättvist, att bataljons-läkarne skola ute¬
slutas från delaktighet i de öfverskotts-medel, som vid vissa in¬
delta regementen bland öfrige så militära som civila tjenstemän
utdelas och af hvilka till och med boställs-innehafvare, med sina
vanligen lågt upskattade, men stundom rikligt afkastande boställen,
nu mera få del. Jag vet allt för väl, att man mot bataljons-
läkarnes delaktighet i denna utdelning anmärkt, att dessa tjenste¬
män i Konung Carl Xl:s Indelningsverk icke finnas uptagne;
iren I pecember e. ra.
men jag har aldrig kunnat inse, att detta förhållande skall kunna
utgöra ett skäl för att de tillkomne tjenstemännen skola förkla¬
ras oberättigade till löneförmåner, som komma hela regementet,
i öfriat tillgodo. Ben omständigheten att titeln bataljons läkare
icke fanns i slutet af 17.de seklet, skulle således kunna betinga
det egna förhållandet, att innehafvarne af tjenstebefattningar, sorn
elter ett regementes första organisation blifvit på dess stat up-
förde, skulle för all framtid behandlas såsom vore de fullkomligt
främmande för den korps, vid hvilken de tjena. Men detta skäl
är, i allt fall, hvad. bataljons-läkarne angår, ett svepskäl, hvilket
faller till intet, då man erfar, att hvarken tredje majorer, andre
kaptener eller de subalternofficerare, som, sedan Indelningsverket
af Konung Carl XI ordnades, pä regementenas stater tillkommit
förnämligast af samma anledning som bataljons-läkarne, nemi. i
följd af Arméeus förstärkande med beväringsmanskapet, icke från
sådan delaktighet blifvit uteslutne. För öfrigt ber jag, att i ais.
på bataljons-läkarne få uplysa, att bland de lägenheter, som lem¬
na afkastning till bildande af de ifrågavarande öfverskotts-medlen
eller oek af regementena på annat sätt disponeras, ingå ursprung¬
liga indelningar, så väl för de kompani-biltskärer, kvilkas plats
på regementets stat ai' de nya bataljons-läkarne intogs, som för de
»u mera försvunna bataljons-predikanterna, hvilkas indragna bo¬
ställen anvisades till aflönande af de liktidigt med detta försvin¬
nande tillkomne bataljons-läkarne.
I följd af livad jag nu i korthet anfört, har jag äran föreslå,
att K. St:r måtte besluta:
l:o att de vid sista Riksdag provisioneit fastställde löne-
förhöjuingarue för Arméens läkare måtte, i öfverens¬
stämmelse med K. M:s nåd. Propos., på ordinarie stat
upföras, hvarigenom högsta läkare-lönen på stat blefve
vid Arméen 2,000 rdr, d. v. s. 209 rdr mindre än
innehafvarne af andra gradens tjenster i Rikets em¬
betsverk upbära;
2:o att alla vid ständiga garnisons-korpser anställde ordi¬
narie läkare måtte, i öfverenstämmelse med hvad Lä-
karevårds-komitéen förslagit och K. SundhetsKolIe-
gium tillstyrkt, utöfver den på stat upförde lönen, er¬
hålla: regements-läkarne 400 rdr och bataljons-läkarne
300 rdr; hvilket skulle vålla en statsutgift af 8,200
rdr att fördela på 25 garnisons-läkare, af hvilka 10
vid sista Riksdag provisioneit erhöilo särskildt tjenst-
görings-arvode, dervid likväl det abnorma förhållandet
inträdde, att regements-läkaren vid n. m. H. M. Ko¬
nungens värfvade Husar-regemente, éom jemte rege-
ments-läkaretjensten bestrider den speciela sjukvården
för en tredubbel styrka mot hvar och en af sina ba-
taljons-läkare, ensam af alla landsortens regements-lä-
kare vid värfvad trupp, nr i saknad af slikt arvode,
under det att samtlige hans hataljons-lnkare, oaktadt
Den 1 December e. m.
121
deras jemförelsevis mindre trögna tjenstgöring, upbära
ett sådant;
3:o att Arméens läkare må vid kommenderingar erhålla lika
dagtraktamente med de regementets eller korpsens offi¬
cerare, hvilka med dem ega lika grad, samt att in-
qvarterings-penningarne må efter lika grund de gar-
nisonerande läkarne tilldelas;
4:o att pensionsförhållandena för Arméens läkare må, med
hänseende till pensionsålder och pensionsbelopp, fast¬
ställas, särskildt för värfvade och särskildt för indelta
Arméen, till fullkomlig likhet med hvad för officerare
af lika grad vid sista Riksdag bestämdes; och
5:o att indelta Arméens bataljons-läkare icke längre må
varda uteslutne från delaktighet i de öfverskottsmedei,
sorn bland regementets eller korpsens alla öfrige tjen¬
stemän, ända ned till korporalen, utdelas, och hvilken
lönetillökning det torde vara så mycket lättare att
bevilja, som den rättvisa åtgärden icke vållar någon
ökad statsutgift., men tilläfventyrs kan innebära en
lockelse för unga läkare att inträda i Arméen, hvari¬
genom de talrika vakanserna inom bataljons-läkaregra-
derna komme att i någon mån minskas.
Jag anhåller vördsamt, att denna min i Arméens, mera än i
läkarnes intresse, väckta motion måtte till Höglofl. StatsUtsk:t varda
remitterad.
Remitterades till StatsUtsk:t.
En utaf Gr. Kalling, Carl Gustaf, inlemnad motion up-
lästes och hade följande lydelse:
Då R. St:r hittills alltid hedrat utmärkta mäns minne genom
att betrygga deras efterkommande från nöd, har jag ansett mig
böra fästa npmärksamheten på den betryckta ställning, hvaruti den
åldriga dottern efter en af 1788 års krigs utmärktaste män sig
befinner. — Framlidne GeneralLöjtnanten och StorkorsKiddaren
M. V. Pauli bidrog under detta krig hufvudsakligen till segern vid
Valkialla och slog rvssarne som ensam befälhafvare vid Keltis ba¬
racker. Hans dotter, Fröken Sophia Pauli, nu 71 år gammal, har
derföre rätt till fäderneslandets erkänsla, och det är på grund af
denna rätt, som jag nu vågar hos R. St:r för henne anhålla om
en pension af 400 rdr rmt. Om remiss af denna min motion till
vederbörligt Utsk. får jag vördsamt anhålla.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Uplästes en utaf Hr von Celsing, Lars Gust af, inlemnad,
så lydande motion:
Bland de vigtigare åtgärderne för jordbrukets befrämjande kan
utan tvifvel räknas de af Staten åren 1846 och 1847 inrättade
stamholliinderier. — Då man saknade bestämd erfarenhet om hvilka
122
Den 1 December e. m.
kreatursracer kunde för de olika delarne af vårt land vara de lämp¬
ligaste, införskrefvos och upställdes flere racer, och en plan upgjor-
des att småningom loise alla län i Riket med stamholländerier,
hvart och ett af den race, som erfarenheten visat vara för orten
tjenligast. — De sjukdomar, af hvil ka boskapen pä flera utrikes
orter angrepos, med deraf följande införselsförhud, har dock hittills
fördröjt utförandet af denna plan. —- Först på de sista åren har
starnholländeri-styreisen lyckats tillvägabringa upstälinndet af åtskil¬
liga nya stamholländerier, samt ansett sig kunna våga, att Irån ut¬
landet inköpa de tjurar, hvaraf Statens holläuderier länge varit i
behof, — Tiden synes nu vara inne att åter uptaga den hvilande
planen att förse alla länen med stamholländerier af ädel race, och
starnholländeri-styreisen har hos K. M. för detta ändamål gjort un¬
derd. framställning om propos. till R. St:r om anslag af dertill nö¬
dige medel, en åtgärd så mycket mera af beliofvet påkallad, sorn
de medel, hvilka I. 11. stå till stamholländeri-styrelsens förfogande,
endast kunna bereda upställuing af ytterligare thue holläuderier,
hvilka äro afsedda att inköpas nästa år, hvarefter inga tillgångar
återstå att fortsätta den påbörjade verksamheten under nästa stats-
reglerings-period.
Starnholländeri-styreisen har derföre, på grunder, som synas
mig fullkomligen giltiga, hos K. M. begärt framställning om ett
anslag af 30,000 rdr om året eller 90,000 för hela nästkommande
statsreglerings-period, hvarigenom innan dess slut skulle kunna up-
ställas 6 å 7 nya stamholländerier, och antalet af dessa inrättnin¬
gar, med inberäkniug af de redan existerande, upgå till 16 eller
18 st., af hvilkas afveltillgång för upställande af stamhjordar i de
län, som då ännu kunde vara deraf i saknad, lätteligen kan bere¬
das och den vackra samt för Rikets boskapsskötsel vigtiga plaueu
sålunda utföras.
Uti K. M:s härom till R. St:r aflåma nåd. Propos. äro dock
för detta ändamål endast 10,000 rdr om året, eller 30,000 för
hela 8tatsregleringsperiodeu begärda,-— ett belopp, hvars otillräck¬
lighet är lätt att inse, och med hvilket den upgjorda planen skulle
fordra en tid af 12 till 15 år för att kunna bringas till verkstäl¬
lighet. Med åberopande af de skäl, som starnholländeri-styreisen
anfört, dels i sin underdåniga skrifvelse till K. M af d. 19 sisth
Sept., dels äfven i sin till chefen för K. CivilDepartit under d. 5
sisth Okt. ingifne promemoria, får jag derföre föreslå,
det R. St;r ville, för ofvan omförmälte ändamål, till
stamholländeri-styrelsens disposition ställa en årlig an¬
slagssumma af 30,000 rdr rint att under uäsla stats¬
reglering^ period utgå.
Anhålles vördsamt om remiss till vederbörligt Utsk.
Begärdes på bordet.
Hr Kuylenstjerna, Carl, hade ingifvit en motion, som
uplästes och hade följande lydelse:
I ani. af den betryckta penuingeställningeu på landet och
Ben 1 Itjecember e. m.
133
omöjligheten att mot lista inteckning i jordegendom erhålla lån,
får jag äran föreslå,
att, om It. St:r besluta uptaga ett utländskt lån för
jernvägsbyggnaderna, detta lån måtte uptagas så stort
att med öfverskottet kunde inköpas de hypothehsföre-
nings-obligatiouer, som äro osålda, cirka 20 milkr, af
redan kontraherade utländska lån.
Hypotheksföreningarne skulle med detsamma förbjudas uptaga
några nya lån utan särskild sanktion af Regeringen.
Härigenom vanns:
1:0. Att hypotheksföreningarne kunde utbetala de lån, för
hvilka siikerhetshandlingar redan ligga i deras vård i afvaktan på
liqvid, upgående till minst 10 milhr. — Rörelsen i landet vore
dermed underhjelpt och konkurser, utmätningar m. m. kunde före-
kommas.
2:o. Skulle hypotheksföreningarne icke, genom att underbjuda
hvarandra på Hamburgs börs, skada sin och Sveriges kredit och
nödgas indraga penningar till låg kurs
3:0. Skulle statslånet lättare upgöras, om ingen konkurrans
egde rum med hypotheksföreningarne.
4:o. Skulle, genom det betydligt ökade rörelsekapitalet i lan¬
det, det inrikes fondsystemet lättare komma till stård, hvilket un¬
der nuv:de förhållande är föga troligt, då kapitalisterna hafva mera
fördel af att placera sina penningar mot inteckning i fast egendom
till 6 % ränta, än att köpa 4 % obligationer, oupsägbara.
5:o. Om Banken, som inköpt hypotheksföreningarnes obliga¬
tioner till samma pris, som statslånet kostar, icke på 2 å 3 år ut-
bjöd dessa obligationer, skulle de ovilkorligen stiga och då kunna
säljas med fördel för banken och de derföre indragna penningarne
kunde användas till jernvägsbvggnader under nästa statsreglerings-
period, då förmodligen Staten i alla fäll måste uptaga ett nytt
lån. Staten kommer, genom att uptaga det ena mindre lånet efter
det andra, i samma predikament, som hypotheksföreningarne, nemi.
att med små lån öka den redan allt för långa börslistan på Sven¬
ska lån, hvilket man med skäl ansett hafva skadat Svenska kredi¬
ten i Tyskland.
Farhågan att hypotheksföreningens obligationer skola falla mera
än statsobligationer i följd af politiska förhållanden, är ogrundad
och erfarenheten har t. o. m. visat motsatsen så val å Svenska
som Preussiska papper. Hvarföre Svenska hypotheksföreningens
obligationer nu stå lågt, är att de ouphörligt från flera föreningar
hafva utbjudits och mindre poster af än den ena än den andra
blifvit sålda till lägre och lägre kurs. Dock hafva de aldrig varit
så sågt nere, som jernvägslånets under en kort period, och de skulle
ofelbart stiga, om samma maniementer användes med dem, som med
jern vägs-obligationerna.
Afven denna motion bordlädes.
121
Den 1 December e. m.
Hr Stuart, Carl Gustaf, hade iulemnat följande, uu up-
liista motion:
Då den summa af 500 rdr bko, som under 1853 och 1854
års Riksdag anslogs för kompletteringen och förökandet af det inom
R. St:rs hus inrättade arkiv af tryckta riksdagshandlingar och lör-
fattnings-samlingar, blifvit till hela sitt belopp för dermed alsedt
ändamfd användt, och då nämnde arkiv, som f. n. består af när¬
mare 2,500 band, måste, så vida syftemålet med detsammas inrät¬
tande skall äfven hädanefter kunna vinnas, ytterligare kompletteras
och utvidgas genom fortsatta inköp af dertill hörande böcker och
skrifter, sora arkivet icke utan särskild kostnad kan erhålla, får jag,
som, alltsedan detta arkiv inrättades, haft mig updraget bestyret
med dylika böckers anskaffning, vördsamt föreslå:
att till bestridande af ytterligare kostnader för ifråga-
v:de arkivs komplettering och förökande samt de lör
samma arkivs räkning erhållna eller anskaffade böckers
och kartors inbinduing och ordnande in. m. måtte an¬
visas och ställas till Hrr Fullims i Riksg.Kont. dispo¬
sition ett belopp af 800 rdr rint, eller att, ifall sådant
anses lämpligare och ändamålsenligare. Hrr Fullm.
måtte berättigas att låta bestrida de för meranämnda
arkiv erforderliga utgifter på samma sätt och med ena¬
handa redovisnings-skyldighet, som de kostnader, hvilka
äro förenade med vidmakthållandet och kompletteringen
af möblerna och de öfriga inventarierna inom R. Stms
hus.
Remitterades till StatsUtsk:t.
Hr af Sillén, Abraham Wilhelm, hade inlemnat 3 mo¬
tioner af följande innehåll:
1:0.
Det är kändt, att af R. St:r vid sisth Riksdag åtgärder vid-
togos, att i vidsträcktare mån, än dittills skett, understödja och
upmuntra inhemska konstnärer. I sådant afseende beviljades nemi.
ett icke obetydligt anslag till inköp af Svenske konstnärers arbeten.
Detta anslag afsåg dock egentligen konstalster af berömde mä¬
lare och bildhuggare. Andra konstgrenar finnas emellertid, hvilka
hafva utmärkta idkare inom vårt land. Bland de främste af desse
konstnärer må nämnas Lithografen Carl Johan Billmark, hvilken
under en längre följd af år i Paris utöfvat sin konst, samt der
lithografierat och låtit trycka åtskilliga, till hemlandet sedermera
öfversända, större plancheverk, vittnande om ej mindre en outtrött¬
lig verksamhet, än de rika konstnärsgåfvor, hvarmed han af natu¬
ren blifvit utrustad. Haus nu under händer varande arbete: »Sve¬
rige, aquarell, lithografier och tontryck», deraf flera häften hitkora-
mit, det sednaste i dessa dagar, visar en fulländning i denna konst¬
genre, som svårligen torde kunna öfvertriiflfas. Detta hans arbete
är ock i hög grad egnadt att ingifva utläridningen ett fördelaktigt
begrepp om vårt land och dess historiska minnen. — Men hvad
Den 1 December e. m.
l?ft
Billmark på silia arbeten skördat, icke är det ekonomisk vinst, ty,
oaktadt den största sparsamhet, befii.ner han sig fortfarande i sam¬
ma obemedlade ställning, som deu, hvaruti han började sin konst¬
närsbana. Såsom jag specielt känner och med siffror kan ådaga¬
lägga, njuter Billmark af inkomsten utaf ifrågavide arbete en gan¬
ska ringa behållning, emedan mer än 2/3 deraf åtgå till kommissio-
liärsarfvode, tryckning, stenar, papper, transport, assurans m. m.,
hvartill kommer dels kostnaderne för de resor, som han ett och
annat år, för sitt arbetes fullföljande, måste företaga till fädernes¬
landet, dels de utgifter, som Billmark nu mera finge vidkännas
derigenom, att han, hvilkens syn genom det ansträngande arbetet
blifvit betydligt försvagad, funnit sig föranlåten, att, för möjlig¬
heten att kunna fortsätta sitt arbete, anlita särskildt biträde för
vissa underordnade detaljer deraf.
Under sådana förhållanden, och i betraktande deraf, att Bill¬
mark hittills icke fått åtnjuta något understöd af Staten, vare sig
såsom resestipendium eller i annan form, tager jag mig friheten
föreslå,
att, till bidrag för fortsättande af hans ofvaunämnde
lithografiska plancheverlt, R. St:r måtte bevilja ett extra
anslag för nästa statsregleringsperiod af 800 eller 1,000
rdr rint årligen;
anhållandes jag om remiss af denna min motion till StatsUtsk:t.
2:0.
Då f d. Intendenten vid Allmänna Barnhuset härstädes, Hr
Theodor Sandström, för 6 år sedan atled, lemnade han sin enka
med tvenne små barn, af hvilka det ena är sjukligt, i fattigdom
och nöd. Och det är med afseende å hans allmänt erkända för-
tjenster i nämnde egenskap, som jag vågar föreslå,
att R. St:r må bevilja enkan och barnen ett årligt
understöd af 500 rdr rint;
anhållandes jag om remiss af denna motiou till StatsUtsk:t.
3:0.
Sorn bekant är, har en strid länge fortfarit inom den peda¬
gogiska verlden mellan den klassiska och den reala bildningens
förfäktare. Man har, genom dessa begge bildningsliniers förening
vid läroverken, sökt bilägga striden. Röster hafva från flera håll
höjt sig mot denna sammanslagning, och man har anfört flera, på
erfarenhet grundade, skäl, såsom lärjungarnes splittring i för mångå
lexlag, och i följd deraf en lika skadlig splittring af lärarnes kraf¬
ter och verksamhet, hvarigenom endera linien måste blifva styf¬
moderligt behandlad, och slutligen skollokalernas otillräcklighet, i
fall de olika klasserna af de begge linierna skulle skiljas i olika
rum. Många hafva derföre ansett lämpligare att skilja de begge
linierna i olika läroverk, men detta har äfven sina stora olägen¬
heter i ett fattigt och glest befolkadt land. Men i hufvudstaden,
der läroverken ligga helt nära hvarandra, och der desamma redan
förut, genom sin organisation bilda ett slags undantag från hvad,
som är gällande i det öfriga Riket, der möta ej samma svårigheter.
Önskligt vore derföre, att Stockholms fyra femklassiga elementar¬
1-26
D en 1 D ecembe r e. m.
läroverk så ordnades, att Klara oell Maria blefve uteslutande klas¬
siska skolor, samt Jakobs och Katarina uteslutande reala. Huru
litet lärjungarne i dessa läroverk begagnat sig af den hittills med-
gifna valfrihet, synes af följande, mig meddelade, upgifter på anta¬
let af de lärjungar, som vid de begge förstnämnda läroverken be¬
gärt dispens från de klassiska språken, och de, som vid de begge
sistnämnde begagnat sig af rättigheten att studera desamma, allt¬
sedan vårterminen 1850, då denna rättighet beviljades apologist-
akolorna.
Vår¬
terminen.
|
Klara.
|
Maria.
|
Jakob.
|
Katarina.
|
Lärjun-
garnes
antal.
|
Icke
Latin-
läsare.
|
Lärjmi-
garues
antal.
|
Icke
Latin¬
läsare.
|
Lärjun-
garnes
antal.
|
Icke
Latin¬
läsare.
|
Lärjun-
garnes
antal.
|
Icke
Latin-
läsare.
|
1850
|
218
|
1
|
128
|
2
|
144
|
14
|
1 12
|
3
|
1851
|
221
|
2
|
147
|
—
|
143
|
7
|
132
|
7
|
1852
|
215
|
2
|
143
|
—
|
138
|
8
|
134
|
13
|
1853
|
205
|
—
|
153
|
—
|
163
|
—
|
157
|
—
|
1854
|
206
|
—
|
153
|
—
|
158
|
9
|
184
|
18
|
1855
|
204
|
—
|
169
|
—
|
164
|
13
|
189
|
13
|
1856
|
208
|
—
|
170
|
3
|
142
|
13
|
163
|
7
|
1857
|
213
|
—
|
172
|
2
|
136
|
13
|
154
|
15
|
1858
|
208
|
2
|
172
|
8
|
120
|
6
|
160
|
15
|
1859
|
211
|
5
|
197
|
—
|
133
|
9
|
192
|
20
|
Man har äfven uplyst mig om, att från Jakobs skola under
nämnde tid endast tre lärjungar afgått till gymnasium. Någon skada
skulle således ej upstå genom denna reform af de omnämnda läro¬
verken. Nyttan deraf vore deremot flerfaldig, hvaribland främst
bör anmärkas, att fyra af de utaf K. M. i uåder föreslagna lärare¬
platserna skulle kunna indragas, och de öfriga lärarnes verksamhet
koncentreras i en rigtning, utan att man behöfver frukta en styf¬
moderlig behandling af någondera linien, hvilket under nuvar:de
förhållanden skall bli fallet med den, som innesluter minoriteten.
M an skall kanske invända, att detta förslag går ut på att åter¬
bringa dessa läroverk till hvad de voro före 1850, och således
innebär ett tillbakaskridande i bildningen. Men liksom bildningen
i vår tid gör framsteg med hvarje decennium, så måste äfven un¬
dervisningen följa med både i afseende på metbod och omfattning.
De klassiska läroverken skola bestå, sfi länge Staten behöfver em¬
betsman med grundlig lärdom, och så länge menniskor finnas med
intresse för ett vetande, som ej inbringar materiel valuta. För
realskolornas bestånd har man en säker borgen i de nästan dagliga
uptäckter, som göras inora naturvetenskapernas och industriens om¬
råden, hvilka förutsätta en stegrad bildning hos dem, hvilka vilja
egna sig åt dessa yrken. Man behöfver således ej frukta, att nämnde
läroverk, genom denna föreslagna ändring, skulle blifva hvad de
voro, innan läroverksreformen med allvar påbegyntes.
Jag får derföre vördsammast föreslå,
att af hufvudstadens fyra femklassiga läroverk tvenne,
nemi. Klara och Maria, blifva uteslutande lärdomsskolor,
Den 1 December e m.
m
samt de tvenne öfriga. Jakob och Katarina, uteslutande
realskolor.
De utaf Hr af Sillén afgifne motionerne remitterades, de två
förstnämnde till StatsUtsk:t„ och dea siste till Allm. Besv.- och
Eko».Utsk:t.
Uplästes en at Frih. Wrede, Fabian, inlemnad, så lydande
motion:
Tili R, St:rs behjertande vågar jag förnya en redan vid förra
Iiiksdagen framstalld, men då ej bitallen vördsam anhållan, att It.
St. måtte bevilja en nu mera till åren kommen, i ytterst torftiga
och betryckta omständigheter försatt man, som utan eget förvållan¬
de, genom omständigheter, som af honom icke kunde förutses, blif¬
vit beröfvad en betydlig del af den lilla inkomst, han påräknat till
uppehälle för sig och en talrik familj, någon ersättning för denna
opåräknade förlust. Så länge Dalarö skans räknades bland Rikets
fästningar, fauns på K. Svea Artilleri-regites stat upfördt ett litet
arfvode af 50 rdr bko, att af Reg:tsCbefen disponeras till arfvode
för läkarevårdens bestridande vid det på nämnde fästning förlagda
detachement af regitet, och under 11 års tid upbars detta arfvode
af dea tillförordnade Garnisonsläkare!!, Doctor P. G. Broman, som
med viisoidadt nit upfylide alla till denna befattning hörande ålig¬
ganden. Ehuru liten denna inkomst i sjelfva verket var, utgjorde
den dock Doktor Bromans förnämsta och nästan enda bestämdt
påräkneliga. Då K. M;t år 1855 i nåd. täcktes besluta, att Dalarö
skulle uphöra att vara fästning, och det der förlagda detache-
mentet i följe deraf förflyttades till Waxholm, mäste naturligtvis
Bromans befattning uphöra. Alla öfriga vid fästningen anställda
tjenstemän fiugo då författningsenligt behålla sina innehafvande
löneinkomster på indragniugsstat; endast Broman kunde ej komma
i åtnjutande af en sådan földel, enär lian icke innehade någon
tjenst på stat. Att under sådana förhållanden Broman icke har
några lagliga anspråk att åberopa är tydligt. Billighetsäkäl synas
mig dock icke utan skäl kunna framställas till hans fördel. Men
äfven dessa vill jag ställa i andra rummet, och i det första der¬
emot åberopa de ömmande omständigheter, uti hvilka han blifvit
försatt genom den omnämde förändringen. Det är nu på dessa
skäl jag vördsamt hos R. St:r får anhålla,
att Doktor Broman måtte för siu återstående lifstid få
sig tillagd en årlig pension af 75 rdr rint, svarande
mot den förlust af påräknad inkomst, som genom fäst¬
ningens upphörande tillskyndats honom.
Doktor Bromans tjensteförteckuing och tjenstgöringsintyg bi¬
fogas härjemte.
Remitterades till StalsUtskit.
Hr Carlheim-G yllens kjöld, Henrik Adolf Oscar,
afgaf följande motion:
128
Den 1 December e. rn.
Enligt K. M:ts d. 21 sistl. Okf. aflåtna nåd. propos. til! R.
St;r (n:o 38), ang:de dels ändring i gällande bestämmelser om au-
svar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, dels
ock främmande trosbekännare oell deras religionsöfning, skal) det,
om K. St:r bifalla hvad K. M:t i sådant hänseende föreslagit, fram¬
deles varda Kristna trosbekännare af annan lära, än den rena Evan¬
geliska, tillåtet att, med K. M:ts nåd. tillåtelse, förena sig i för¬
samling, samt hvarje sådan nybildad församling ega rätt till fri re¬
ligionsöfning inom de af lag och sedlighet bestämda gränser, samt
vara oförhindrad att sjelf kalla prest eller lärare.
Man vet, att de vida flesta, som från vår kyrka affaliit, gjort
det icke på grund af skiljaktighet i läran, utan derföre, att de
antingen trott sig inom Statskyrkan sakna tillräcklig själavård och
derföre önskat få sjelfva välja sig lärare, som bättre motsvarade
deras behof eller anspråk i berörde afseende, eller icke funnit sig
tillfredsställda med den inom Statskyrkan antagna ritual, hvilken
de ansett icke med kyrkans bekännelse fullt öfverensstämma; samt
att främmande trosbekännare, fintligt begagnande denna, på divergens
i läran icke grundade missbelåtenhet, lyckats intala de missnöjde, att
utgå ur statskyrkan och småningom omfatta en eller annan afvi¬
kelse i lärobegreppet, hvarigenom desse, från början företrädesvis
lutherske, ändtligen kommit att äfven räknas bland främmande
trosbekännare. Om nu, såsom jag för min del önskar, den K.
Propos. af B. St:r bifalles, så blifver uppenbarligen frestelsen att
utträda ur statskyrkan och tillgodonjuta den större frihet, som åt
de seperata församlingarne blefve medgifven, ganska stor. Ett fält
att minska denna frestelse och att åt vår kyrka bevara alla dem,
hvilka, vidhållande dess lära, dock uti tördriugarne på en rätt
själavård och kyrkotukt, eller i afseende å oväsendtliga kyrko¬
bruk, skilja sig från hvad inom statskyrkans församlingar i all¬
mänhet erbjudes, anser jag skulle finnas deruti, att K. M:t på
11. St:s anhållan och således enligt deras och särskildt Högv.
PresteSt:ts önskan täcktes, efter pröfning af omständigheterna i
hvarje särskilt fall, tillåta evangeliskt-lutherskt Kristne, i tillräck¬
ligt antal för att lämpligen utgöra församling, att bilda sådana,
oberoende af sockenområdet, men förbundne att till sine sockne-
prester utgifva stadgade afgifter, och lydande till alla delar, lika
med territorial-församlingarne, under domkapitlet i det stift, inom
hvilket hvarje församlings kyrka vore belägen.
Eöredömen för sådana, i viss mån fria, församlingar be-
höfver man icke söka fjerran. Det finnes i Stockholm ensamt
ej mindre än 17 stycken sådana, nemi.: K. Hof-församiingen och
Garnisonsförsaralingarne under eget, K. Hofkonsistorium; Tyska
och Finska församlingarne, räknade till första klassens pastorat,
samt åtta s. k. »stadens mindre församlingar,» under Stockholms
6tads Konsistorium. Likartade, icke territoriella församlingar finnas
i Götheborg, Norrköping, Malmö och flerstädes. Dermed jemförli-
ga äro alla slotts-, regements- och bruksförsamlingar.
Medlemmarne af dessa församlingar äro fria från alia afgifter
till sina sockneprester. En slik befrielse vill jag icke föreslå, dels på
det
Den 1 December e. m.
129
det icke denna matte blifva för någon en anledning att tillböra
annan, än sockneförsamlingen, dels emedan dymedelst en ganska
betydlig minskning skulle kunna upkomma i det ordinarie prester¬
skapets inkomster, hvarigenom det kunde blifva för detsamma ännu
omöjligare, än det mångenstädes är, att rätt bestrida sina sockne-
mäns andliga vård.
Att den frihet till särskilda församlingars bildande, hvilken
jag förordar, mycket väl står tillsammans med, och — jag vågar
säga det — är ett kraftigt stöd för en statskyrka, skönjes bäst i
England, der den länge varit utöfvad, och hvarest icke sällan träf¬
fas flera af läget oberoende församlingar inom etc enda pastorat.
Förbehåll äro gjorda och iakttagas noggrannt, såsom villkor
för slika församlingars bildande; Kyrka skall byggas, boställe och
en rätt ansenlig årlig lön tillförsäkras själasörjaren m. m., som till
själavården och den offentliga gudstjenstens uprätthåliande nödigt an¬
ses. Engelska biskopliga kyrkans ritual följes, så vidt jag vet, och
måste, efter hvad jag tror, följas uti alla dessa församlingar. En¬
dast med afseende å sångböcker har jag funnit någon olikhet med
statskyrkan och mellan dessa församlingar inbördes.
De närmare bestämmelser, som gälla för dessa särskilda för¬
samlingar inom Anglikanska kyrkan, har jag, oaktadt löfte, ännu
ej erhållit. De skola dock, såsom jag hoppas, snart kunna veder¬
börligt Utskott meddelas.
På grund af det nu anförda föreslås,
att K. St:r må hos K. M:t i underd. anhålla, att, un¬
der villkor och på sätt K. M:t må finna tjenligt, för¬
samlingar, oberoende af jordområdet, må tillåtas att
bilda sig, när ansökan derom göres af evangeliskt luther¬
ska kristna, som förbinda sig, att till statskyrkans pre¬
sterskap utgöra de i lag och författningar stadgade eller
på gällande konventioner grundade rättigheter, samt un¬
derkasta sig den i Svenska statskyrkan antagna ordning;
att de sålunda npstående församlingarnes förhållande till
statskyrkan må af K. M. genom allmän författning
stadgas; samt att hvarje sålunda tillkommen försam¬
lings medlemmar må ega, att sjelfva till själa¬
sörjare utse och kalla en, till sjelfständig presterlig
embetsutöfning behörigen qvalificerad prestman, mot
förbindelse att honom tillständigt löna, kyrka bygga
och underhålla, samt i öfrigt vederb:n fullgöra allt, hvad
till gudstjenstens uppehållande och ett rätt kyrkoskick inom
församlingen nödigt är.
Begärdes på bordet. '
Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel, afgaf fö!j:de motion:
Då Svenska folkets ombud städse upfattat som ett kärt ålig¬
gande att, då en förtjent embetsman bortgår och efterlemnar enka
och barn i torftiga omständigheter, draga försorg om desamma —,
H. II. 9
130
Den 1 December e. m.
måste det också tillhöra den enskilde representanten att framdraga
och påpeka sådana enskilda fall, hvilka gifva tillfälle till utöfvandet
af denna sköna pligt. Ett sådant tillfälle har genom förre Chefens för
Wermlands reg:te, Öfversten Olof Abraham Bruncronas död yppat sig.
Eyratio-årig tjenst i Kronans led, dervid hans redbara karakter och
fosterländska sinne, i förening med utmärkt duglighet som militär,
stiilde honom högt i anseende, kunde, oaktadt största ordning och
sparsamhet i lefnadssätt, icke sätta honom i stånd att trygga sin
familjs framtid, hvilket han ofelbart gjort, om ej döden, i hans
ännu kraftfulla ålder, ryckt honom från den större verksamhet, han
just tillträdt och deraf han ej hann skörda någon frukt i ekono¬
miskt hänseende.
Behållningen i sterbhuset utgjorde, enligt boupteckningen, 117
rdr 8 öre; och 75 rdr rmt är den pension, som enkan, med tven¬
ne sjukliga, oförsörjda döttrar, har rätt att upbära af Arméens
Enke- och Pupillkassa. Att något större belopp derifrån icke kom¬
mit enkan till godo härrör deraf, att frami. Öfverste Bruncrona,
såsom varande Fändrik vid gardet, bort för Adjutants-beställning
göra inbetalning till Enkekassan efter högre pensionsklass, men
genom missförstånd det underlåtit, hvilken omständighet, enligt
kassans reglemente, förhindrade för alltid enkans upflyttning till
högre klass. På grund af hvad jag haft äran anföra, och med fä-
stadt afseende på de siffror, deruti förekomma, vågar jag vördsamt
föreslå lt. St:r,
att frami. Öfversten O. A. Bruncronas enka, Fru Char¬
lotta Bruncrona, född Lagerheim, och tvenne oförsörjda
döttrar måtte under nionde hufvudtiteln upföras till
ett pensionsbelopp af 600 rdr rmt.
Till 8tatsUtsk:t, dit jag anhåller att denna min motion må
remitteras, skall jag inkomma med de vidare uplysningar, som
kunna vara af nöden.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan den nu väckta
motionen blifvit skriftligen till Protokollet aflemnad, den skulle
blifva K. o. Ad. föredragen.
Sedan H. Exc. härefter upmanat den eller de Ledamöter af
R. o. Ad., som måhända ännu hade någon motion att afgifva, att
nu anmäla sig, emedan H. Exc. i annat fall ämnade framställa
propos. att R, o. Ad. måtte åtskiljas, men någon Ledamot af
Ståndet ej i anledning häraf sig anmält, blef nyssnämnde propos.
framställd och med ja besvarad, hvarefter
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den 3 December f. m.
Lördagen den 3 December 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 12 prot.-utdrag för d. 30 Nov. e. m. samt d. 1 dennes
f. och e. m.
Sedan härefter prot. för den 19 sistl. Nov. blifvit upläst och
godkändt, anmälde sig och yttrade
Hr Gripenstedt, Johan August: Sedan nu prot. för
d. 19 Nov. f. m. blifvit justeradt, uti hvilket förekommer ett ytt¬
rande af Frih. Bonde, som, enl. min tanka, är i flera afs:den för¬
villande, och innehåller åtskilliga upgifter, som jag tror vara orik¬
tiga, anser jag mig böra härpå fästa upmärksamheten. Jag anhål¬
ler således att få vid detta Frih. Bondes anförande, som jag icke
hade nöjet afhöra när det afgafs, nu göra de anmärkningar, hvar¬
till jag anser detsamma gifva anledning. Det afgafs, såsom titeln
å det tryckta exemplaret angifvet-, i anledu. af Frih. von Schwerine
motion om Bankreformen, och jag väntade och hoppades derföre
med stort intresse, att der finna någon utredning eller granskning
af denna motion, som otvifvelaktigt är i många afseenden ganska
tänkvärd; men i detta hänseende har min förväntan blifvit bedra¬
gen, ty ehuru Frih. von Schwerins motion efter en ganska utförlig
motivering innehåller ett förslag i 11 särskilda punkter, så har
Frih. Bonde dock icke ens vidrört mera än 2 af dessa, och detta
i sjelfva verket så förknappadt, att han om dem lernnat blott ett
summariskt omdöme, nemi. för det första, att, i öfverensstämmelse
med förslaget, inga sedlar af mindre valör än 10 rdr rint borde i
rörelsen utsläppas, och vidare, att, i olikhet med Frih. v. Schwerins
tanka, det icke ginge an att insläppa enskilde aktieegare i Banken.
De öfriga frågor, som Frih. v. Schwerin i sin motion behandlat,
har Frih. Bonde deremot i sitt anförande alldeles förbigått. Men
deremot förekomma i detta anförande åtskilliga andra upgifter och
betraktelser, hvilkas syfte är, att tillsammans bilda en tablå öfver
vår finansiela ställning, synnerligast med hänseende till jordbruket,
och hvilka framställa denna tafla i högst dystra färger. — Frih.
Bonde säger i sitt tal, att i sådana ämnen, som det ifrågavande,
kommer det icke an på en rhetorisk framställning, utan bör afs:de
endast fästas vid siffror och fakta. Otvifvelaktigt har den värde
talaren häruti fullkomligen rätt, men just detta har för mig varit
en anledning, att underkasta Frihms siffror och fakta en särskild
granskning, och det har då befunnits, att desamma äro i flera af¬
seenden ingenting mindre än tillförlitliga.
132
Den 3 December f. m.
Vid jemförelse mellan den sedelmassa, som här i landet cirku¬
lerar, i förhållande till det klingande myntet, och förhållandet i
detta afs:de uti andra lander, upgifver Frih. Bonde, att i England,
der det klingande myntet antages utgöra omkr. 30 mill. pund St.,
skulle de i cirkulation varande banknoterna upgå till endast 20 mill. s. m.
Jag har här till hands en berättelse, hvilken, såsom officiel, är
fullt tillförlitlig, och sorn är intagen i »Economist» för d. 29 Okt.
hvaraf inhemtas, att sedelutgifniugen blott af Engelska banken då
utgjorde omkr 30 mill,, hvilken summa dock, genom afdrag af
depositioner m. m., reduceras till 23,173,000 pund St., såsom ute¬
löpande sedelstock. Men härtill kommer ytterligare omkr. 6 mill.
för de öfriga bankerna i England, samt omkr. 10 mill. för bankerna
i Skottland och Irland, eller tillsammans nära 40 mill. pund St., i st.
t', de af Frih. Bonde upgifua20; ty att frågan var om sedel-cirku-
lationen i de förenade rikena tillsammans, synes tydligt deraf,
att den metalliska myntqvantiteten är på detta sätt beräknad. I
Frankrike ater skulle, enl. Frihms upgift, cirkulationen i guld och
silfver utgöra 3V2 milliarder francs, men banksedlarne endast 500
mill. Jag får emot denna upgift anföra Michel Chevaliers beräk¬
ning, hvilken, på grunder, som han framställer, säger, att den me¬
talliska cirkulationen kati uptagas till 2‘/4 ä 2Va milliard. Denna
summa kan så mycket mindre anses vara för ringa, som den nämnde
författarens ändamål är att visa, hvilket stort kapital Frankrike under
tidernas lopp lillegnat sig som rörelsemedel, och han säger då:
»Jag tror mig icke öfverdrifva, om jag antager det klingande myn¬
tet till 2l/2 milliard». Frih. Bonde har således uptagit den me¬
talliska cirkulationen i Frankrike till en hel milliard mera än Mi¬
chel Chevalier. Hvad åter sedelutgifningen i det landet beträffar,
kan jag åberopa en upgift af d. 19 Nov., som visar, att »notes
in circulation» upgingo i Nov. 1858 till 690 mill., i Okt. 1859
till 702, och i Nov. månad d. å. till 7 05 mill., således nära eli
half gång mera, än hvad Frihm upgifvit, som var 500 mill. I
afs:de A cirkulationen af Svenska sedlar, finnes också en oegentlig-
het i Frihms upgifter. Han har antagit denna för Riksbanken till
40 mill., och denna siffra är riktig, såvida jag tager summan brutto,
d. v. s. deri inräknar hela depositionsrörelsen; men, som nyss visa¬
des, togs summan för England netto, och icke brutto. Om vi då
äfven för den Svenska banken taga summan af cirkulerande sedlar
netto, så reduceras de 40 mill. till 34V2- Allt detta är visser),
icke af någon synnerlig vigt, ty jag medgifver i alla fall, att för
närvarande (jag lägger vigt härpå) är sedelstocken jemförelsevis
större i Sverige, än i de andra länder, som blifvit nämnda, men
jag har dock velat visa, huru det rätteligen förhåller sig med de
siffror, som Frilen upgifvit. Men, såsom jag nyss sagt, detta med¬
gifvande gäller blott för den närvande ställningen, ty enligt hvad
hvar och en kan finna, som granskar redovisningarne för Engelska
banken under den förflutna tiden, har denna banks metalliska kassa
vid flera tillfällen slått uti ett långt svagare förhållande till sedel¬
cirkulationen, än fallet är hos oss, hvarpå såsom exempel må nära¬
Den 3 December f. m.
133
nas, att 18,20 den metalliska kassan blott utgjorde */10 och 1839
omkr. % sedelemissionen o, s. v.
Det egentligen vigtiga i Frill. Bondes framställning är dock
att finna först, då han kommer in på sitt hufvudärane, som är att
visa den förtryckta ställning, hvari det Svenska jordbruket skall befinna
sig. i anseende till dels en ofantlig gravation och dels de allt för
dryga skatterna. För att ådagalägga detta, anför den värde tala¬
ren en stor mängd siffror, hvaraf jag visserligen ej ämnar uptaga
alla till granskning, men hvaraf dock en stor del tål att väsendt¬
ligen justeras. Till en början ber jag att få fästa mig vid den
pag. 10 i det tryckta yttrandet förekommande upgiften, att under
år 1858 pantsattes i utlandet den Svenska jorden för den oerhördt
stora summan af 30 mill. mark Hamb. bko eller 40 mill. rmt, och
ehuru Frihm medgifver, att icke hela denna summa ännu blifvit
indragen, beräknar lian dock det indragna beloppet till 34 mill.
Detta är dock ett eget sätt att behandla^ siffror; ty här har
redan för några dagar sedan blifvit af Hr Akerman tillförlitligen
uplyst, att den indragua summan af ifrågav:de lån utgjorde blott 6
mill. i st. f. de af Frihm uptagna 34 mill. Då man på detta sätt
handskas med mill., är det icke svårt att komma till nästan hvilka
resultater som helst. — Vidare påstår Frihm, att man i utlandet
börjar förlora förtroendet till Sveriges materiela resurser och finau-
siela soliditet. Detta omdöme är tillräckligt graverande och allvar¬
samt, för att behöfva stödjas på andra fakta, än en i Hamburg
utkommen broschyr, för hvilken man väl icke kan hafva särdeles
stort förtroende, och som dessutom blott säger, att de Svenska godsen
svårligen kunna hafva det värde, hvartill de blifvit upskattade.
Siffror och fakta, hvilka Frihm sjelf med rätta så varmt rekom¬
menderar, tala också på helt annat sätt. Kurslistan för d. 30 Nov.
visar, att de Svenska papperen, i jemförelse med andra hinders, alldeles
icke stå illa. Man behöfver dervid till jemförelsepunkter ingalunda
taga sådana staters papper, hvilkas finanser befinna sig i en svår
och osäker ställning, såsom de Österrikiska, åtskilliga Amerikanska,
de Spanska o. s. v., hvilka alla stå ganska lågt, utan jag vill jem¬
föra de Svenska papperen med sådana staters, som hafva en fullt tryg¬
gad kredit, och man finner då, att t. ex. Belgiens obligationer å
4Y2 proc. stå till 98 och ett bråk, Danmarks å 5 proc. till 98,
Frankrikes å 4'/2 proc. till 95!/2, Preussens å 4'/2proc. till 983/4,
Rysslands å 4V2 Proc- till 98. Jag har med flit, så mycket som
möjligt, hållit mig till samma ränta, för att göra jemförelsen lät¬
tare. Huru stå nu våra egna statspapper? Jo, våra obligationer
å 4V2 Proc- stå *>11 95 Va, och synas dessutom vara i jemnt stigande.
Detta är visserl. några proc. lägre, än de nämnde staternas, hvil¬
kas kredit är gammal och erkänd, men skiluaden är visserl. ej sä
stor, att deraf, enl. min tanka, kan dragas någon missgynnande
slutsats. Med hypotheks-föreningarnes obligationer, på hvilka rän¬
tan löper med 4 proc., är förhållandet ingalunda sämre; ty om
jag tager den verkligen betalda kursen äfven för dem, som äro mest
tryckta, nemi. dem, som stå till 87 å 87 V2, och reducerar denna
kurs till 4% proc. ränta, eller till likhet med den, som gäller för
Den 3 Deeember f. m.
de papper* jag nyss anfort, så blir resultatet, att hypotheks-obli-
gationerna skulle stå till omkring 99. Jag kan således icke, åt¬
minstone i kursnoteringarne, spåra något misstroende till Sveriges
finansiela resurser. Att hypotheks obligationerna för ögonblicket
icke hafva någon stor afgång, kan ej heller skrifvas på räkningen
af bristande förtroende, utan kommer sig deraf, att beloppet af
dylika papper i marknaden för tillfället är allt för stort; och hvar
och en vet, att förhållandet är alldeles enahanda med hvilka effek¬
ter som helst, nemi., att de icke finna köpare till skäligt pris, så
snart de utbjudas i öfverflöd. Detta faktum bevisar således endast
ett missförhållande mellan tillgång och efterfrågan.
Men den hufvudsakligaste punkten i Frihms anförande är,
som jag redan förut nämnt, hans påstående, att den Svenska jor¬
den är högre intecknad och hårdare betungad af skatter än andra
länders. Han har, för att bevisa detta, gjort en beräkning öfver
den Svenska jordens gravation, och dervid följt en väg, som efter
min tanka måste leda till stora misstag. Han har nemi. efter
Just.StatsMinisterns tabeller sammanräknat intecknings-summorna
för hvarje år, och på det sättet kommit upp till 500 millioner,
hvarifrån han afdragit en godtycklig summa af l/s eller 100 mil¬
lioner, motsvarande dels hvad som skulle hafva förfallit, utan att
vara vid domstol dödadt, dels hvad som är deponeradt i bankerna
såsom säkerhetshandlingar, eller aldrig blifvit användf, utan qvar-
ligger i enskildas ego.
Men detta beräknings-sätt är likväl allt för otilJförlitligt, för
att derpå bygga en slutsats, och det visar sig tydligt, att de in¬
teckningar, hvilka utan anmälan vid domstol, så att säga, sjelfdö
genom att blifva mer än 10 år gamla, äfvensom de, hvilka ej re¬
presentera någon aktiv skuld, måste upgå till ett vida högre belopp,
fin Frilnn beräknat, ehuru det är omöjligt, att med bestämdhet
angifva summan.
Finans-komitéen har emellertid i detta afs:de infordrat åtskilliga
upgifter, som sätta Komitéen i tillfälle, att åtminstone approximativt
bedömma förhållandet, och, ehuru jag nu ej kan framlägga alla
dithörande beräkningar, vill jag dock nämna det resultat, hvartill
Komitéen kommit, nemi. att de inteckningar, som nu anses verk¬
ligen existera, skulle upgå till omkring 300 millioner, under det
Svenska jordens värde måste anslås till minst 1500 millioner,
hvadan således de förra skulle utgöra ’/5 af det sednare. Detta
är visserligen i alla läll ganska betydligt, men dock icke mera,
utan tvertom mindre än i flera andra länder, hvilket förhållande
jag nu ber att något närmare få utveckla. Frih. Bonde säger,
att Passy, hvars värde som stats-ekonomisk författare icke kan under¬
kännas, upskattar Franska jordens inteckningssumma till l/ln af dess
värde; Wolowski likaledes, och att Thiers uptagit den blott till V,7.
Vid dessa upgifter måste dock åtskilliga anmärkn:r göras. Passy säger
icke, att förhållandet mellan inteckningar och jordvärde är som 1
till 10, utan han anslår jordens kapitalvärde till 50 milliarder och
det intecknade beloppet till Gl/2 milliard, således 13 proo., hvilket
gör mellan VT och Vg. ' f- Vin- Wolowski nämner visserligen
Den 3 December f. m.
135
Vxo i raen han säger att det anses vara »mellan V5 och ’/10».
Detta är dock något helt annat än att bestämma. y10, hvilken
siffra således egentligen blott angifves som ett minimum. Hvad
slutligen beträffar Thiers, så är det fullkomligt riktigt, att han i
sitt berömda tal om hypotheks-väsendet upgifver %7. men huru
kom han till detta resultat? Först och främst bör ihågkommas,
att den komité, som var tillsatt för frågans utredning, ansåg att
inteckningarnes belopp upgick till 12 milliarder fr., och jördeus
kapitalvärde till 40 milliarder, således att förhållandet var nära
som 1 till 3. Dessa siffror reducerade nu Hr Thiers så, att han
nedsatte inteckningarna till 4'/2' men höjde fastighetsvärdet till
72 milliarder, hvarigenom han kom till yi7. Skälen härtill up-
gifvas vara, i förra hänseendet, att endast il/2 milliarder inteck¬
ningar lades till grund för beskattningen, och i sednare hänseendet,
att jordens värde borde bestämmas genom upmtiltiplicering af den
kalkylerade inkomsten 2 milliarder 200 millioner, enl. en räntefot
af 3 proc. Jag lemnar nu derhän, huruvida dessa Hr Thiers’ siffror
och det resultat, hvartill han sålunda kom, förtjenar mera förtro¬
ende än Komitéens upgifter, enl. hvilka inteckningarna i Frankrike
skulle utgöra nära '/3 af jordvärdet, men ihågkommas bör dock,
såsom nyss nämndes, att Passys beräkning likaledes skiljer sig till
mer än hälften från Thiers’. Afven förtjenar det att särskildt
observeras, att just vid detta tillfälle, då Thiers kalkylerade jord¬
värdet efter en räntefot af endast 3 proc., upgaf den komité, som
skulle undersöka frågan, att inteckningarna i allmänhet löpte med
en ränta af 10 proc. Passy, som noga utreder detta ämne, säger
visserligen att häruti ligger någon öfverdrift, men tror dock, att
man kommer sanningen nära, om räntefoten för jordbrukets skulder
i allmänhet antages till 7 proc. Under sådana omständigheter vill
det dock synas, som vore Hr Thiers’ kalkyl allt för hög, och att
med allt erkännande i öfrigt af Thiers såsom en stor auktoritet,
icke i detta fall hans upgifter förtjenade förtroende framför andras.
Det tyckes sålunda visa sig, att äfven i Frankrike, som blifvit
företrädesvis åberopadt såsom lyckligt framför oss i detta hänseende,
skillnaden icke är så stor som man trott. Men huru är förhållan¬
det i andra länder? Låtom oss derom söka uplvsning just hos
Passy, hvars tillförlitlighet Frilen sjelf framhåller. Han säger, att
i Tyskland upgår inteckningarnes belopp till 30 å 50 proc. af jord
värdet, allt efter olika trakter deraf; och beträffande England, som
den värde talaren så hastigt gått förbi med den enkla förklaringen,
att der finnas ganska lå skulder på landtegendomarna, yttrar denna
författare: »En Angleterre, d’aprés des calculs dont 1’exactitude au
dire de Hill Burton n’est point coutestable, c’est 50 pour 100 et
la proportion s’éleve plus haut encore en Ecosse et en friande»
50 proc. torde således vara det minsta, hvartill gravationerna i Eng¬
land kunna upskattas, och långt ifrån att jorden skulle vara lindrigare
graverad i omförmälda länder än hos oss, är förhållandet i sjelfva
verket, såsom man ser, alldeles omvändt.
Äfven i afseende å beskattningen gör Frih. Bonde åtskilliga
jemförelser, som jag för min del icke kan gilla. Sa säger han
136
Oen 3 December f. m.
t. ex., att i Belgien var skattebeloppet 1857 för hvarje person i
medeltal 22 fr. 41 cent., och han citerar såsom kalla för denna
upgift l’Annuaire Statistique Beige 1859. Jag betviflar visserligen
icke, att ju siffran är riktigt afskrifven, men jag har här andra
källor till hands, såsom t. ex. 1’Annuaire de 1’Economie politique,
enligt hvilken jemförelsen slår annorlunda ut. Der upgifves deu
Belgiska budgeten till 147 millioner francs; och om denna summa
divideras med 4'/2 million, som är ungefärliga antalet af laudets
befolkning, upstår en qvot af 32 francs. I dessa 147 millioner
äro likväl icke kommunalskatterna uptagnn, och man får således,
om jemförelsen skall blifva riktig, ej heller för Sverige inräkna
sådana utskylder, såsom skjutsning och väghållning rn. m. Om
jag då vill göra denna jemförelse, visar den följande resultat.
Budgeten i Sverige upgår till 26 '/2 millioner rdr; dertill kommer
2 millioners bevillning, summa 28‘/2 millioner. Divideras denna
summa med folkmängden, som kan antagas till 3,000,000, så får
man i skatteqvot för hvarje person ungef. 8 rdr, således omkring
Vg af det belopp, som belöpte sig på Belgien. Jag fäster visser¬
ligen för min del ganska ringa vigt vid alla dessa jemförelser,
men då de göras, torde det vara skäl att också siffrorna ställas i
närmare öfverensstämmelse med verkliga förhållandet. Slutligen
kommer Frih:n till den svåra tyngd, som, enl. hans tanka, hvilar
på Svenska jorden genom grundskatterna, och hail citerar dervid
ett yttrande af Thiers, hvilket han anser vara aldeles som sagdt
öfver Svenska jordbrukets ställning. Jag vill nu uprepa dessa ord
af Thiers, emedan de kanske fallit ur minnet, han säger: »La pro-
priété fonciére, 1’agriculture, c’est la premiére industrie du pays;
c’est celle qui me touche le plus, parceque je ne comprends pas
sans elle de force et de grandeur pour un pays. De quoi sou£fre-t-
elleP Elle souffre de Timpöt fonciér, voilä son mal.» Jag anhåller
att på detta med en stor auktoritet gjorda angrepp mot sjelfva
principen af grundskatter få svara med en annan stor auktoritet,
nemi. den ofta omtalade Passy, hvilken säger, att sedan grund¬
skatter engång finnas, och sedan de småningom sammanvuxit med
eganderätts-förhållanderna, sä äro dessa skatter de rättvisaste af
alla. Jag vill icke trötta eder, mine Hrr, med att upläsa allt för
mycket af hvad han i detta hänseende anfört, men jag ber dock,
att såsom en motvigt mot Hr Thiers’ yttrande fä anföra ett kort
utdrag af hvad denne utmärkte författare härom tänker. Han säger:
»Uue remarque essentielle, en ce qui coucerne 1’impöt territorial,
c’est qu’il fin it par ne plus étre constitué å titre veritablement
onereux pour ceux qui 1’acquittent. Cet efiet resulte des trans¬
missions dont la terre est 1’objet. Sur chaque fraction du sol
pése par l’effet de 1’impot une rente reservée å 1’Etat: acheteurs
et vendeurs le saveut; ils tiennent compte du fait daus leurs trans-
actions, et les prix auxquels ils traitent eutre eux se réglent
uniquement en vue de la portion de revenue qui, 1’iinpot payé,
demeure nette, c’est-a-dire affranchie de toute charge; aussi le
temps arrive-t-il ou nul n’a plus droit de se plaindre d’une re-
devance antérieure å son entrée en possession, et dont 1’existence
Den 3 December f. m.
137
eonnue de lui a attenné proportionellement le montant des sacri-
fices qu’il a eu å faire pour acquérir;» samt vidare i afseende å
dessa skatters förändring: »Or en changer la repartition afin de
dégréver les parcelles qui rapportent le moins et de reoharger celles
dont le produit s’est accru, c’est arreter ce mouvemenl, c’est en
réalité prendre aux uus pour donner aux autres, et, sons une appa-
rence trompeuse de justiee faite aux choses, comrnettre une veritable
injustice envers les personnes.»
Enligt min tanka är det nästan omöjligt att mera klart och
bindande uttrycka de tvenne vigtiga hufvudsatser, som här före¬
komma, nemi. att sedan under tidernas lopp grundskatterna blifvit
sammanbundna med jordvärdet, dessa i sjelfva verket äro att anse
som en intecknad ränta, tillhörig Staten, hvaröfver ingen har skäl
att klaga; samt att rubbningar i detta slags skatter, under sken
af rättvisa mot. jorden, i sjelfva verket blifver en orättvisa mot
personerna. Jag vill härmed visserligen ej hafva sagt, att all för¬
ändring i detta hänseende skulle vara absolut förkastlig; Tvertom!
jag tror, att sådana fall kunna finnas, då den är af giltiga skäl
påkallad, men jag har velat åberopa en ryktbar författares ord, för
att ådagalägga oriktigheten af den föreställning, som mången hyser,
att alla slags grundskatter vore olämpliga, och för att visa, med
hvilken försigtighet detta ämne bör behandlas. I afseende å dessa
grundskatters förhållande till skattebeloppet i sin helhet, förekomma
också i Frih. Bondes tal några anmärkningsvärda upgifter. Så
t. ex. säger han, att Englands åkerbruk har nästan inga direkta
skatter, ty hela landets s. k. assessed taxes upgå knappast till
3 pund sterl. Den värde talaren har dock här begått ett stort
misstag, då han såsom skatter tillhörande jordbruket, åberopat
dessa assessed taxes, ty dermed menas ingalunda några sådana.
De utgöra deremot en klass af öfverflöds-skatter (Impöts somtuai-
res) såsom för betjening, vagnar, hästar, hundar, jagträttighet o.
s. v. och kunna således på intet sätt häuföras till jordens beskatt¬
ning. Frihrn torde i stället hafva menat »landtaxes», men då är
åter siffran oriktig, ty dessa upgå ej till mera än omkring ^ af
den upgifna summan. För Frankrike äro upgilterna ännu mera
afvikande från de källor, jag rådfrågat. Först och främst beräknas
jordvärdet här till 83 milliarder francs.
Jag har redan nämnt, att Komitéen, som skulle utreda denna
fråga, uptog summan till endast 40 milliarder; att Passy angifvit
den till 50; samt att Thiers, oaktadt den upmultiplicering, hvarför
jag förut redogjort, ej kom högre än till 72 milliarder. De di¬
rekta skatterna i Frankrike upgifver Frihrn till omkring 300 mil¬
lioner francs, men denna siffra är äfven oriktig, ty den tryckta
budgeten för år 1859, som jag här har till hands, uptager under
titeln »Contribulious directes» 460 millioner, således mera än 50
% utöfver det upgifna beloppet. Afven rörande våra Svenska för¬
hållanden, i afs. hvarå Frihrn tyckes vilja göra en sådan upställ-
ning, att nästan hela beskattningen kastas på jordbruket, förekom¬
ma några tal, som jag icke vet hvarifrån de äro tagna. Så t. ex.
uptager han rust-, rot- och båtsmansbållet till 4^ million. Det
De» 3 December f. m.
är för mig okändt, pä hvad väg denna summa blifvit funnen; men
om man följer de upgifter, som finnas i Landshöfdingarnes 5-års
Berättelser samt hos Forssell och Ljungberg, så kommer man
blott till 3^ million, således 1 million mindre. — Klereci-statens
underhåll tages också till 4 £ million, men deri måste då äfven
vara inbegripna inkomsterna af boställsjorden, hvilka säkerligen
upgå till omkring hälften af hela beloppet, men som väl omöjli¬
gen kunna sägas vara en skatt på Svenska jorden. Fattigförsörj¬
ningen uptages af Frihm till 2 millioner, men af den eljest åbe¬
ropade statistikern Ljungberg till blott 1^ million. Redan
detta gör åtskilliga millioners minskning i de 17 millioner, hvilka
Frihm upgifver såsom direkta skatter på vårt jordbruk. Dertill
beräknar Frih. Bonde såsom skatt på jorden § af de indirekta
skatterna, såsom tull-medel, cliartre-sigillatse-medel o. s. v.; men för
att göra jemförelsen rigtig, skulle han väl också då hafva gjort
på samma sätt vid sina upgifter för andra länder, och då skulle
han kommit till belopp så höga för dem, att jemförelsen visst icke
utfallit ofördelaktigt för oss. Vidare beräknas räntan på den in¬
tecknade skulden såsom skatt på jorden. Utan att nu fästa mig
vid den orimligt höga summan af 400 millioner, hvilken väl torde
behöfva reduceras till hälften eller fjerdedelen, om den skall ut¬
trycka det belopp, hvarå räntor verkligen utgå från jordbruket,
och ej blott bestå i en öfverflyttning från den ena personen till
den andra, lärer det oriktiga i sjelfva principen af ett sådant antagande
vara så klart, att det knappast behöfver bevisas. Såsom ett exem¬
pel i detta hänseende torde jag dock få anföra, att om en person
utarrenderar en egendom åt en antman, så är det väl ingen som
betraktar arrendesumman för en skatt på jorden; köper nu arren¬
datorn denna egendom, så att köpesumman qvarstår såsom inteck¬
ning i egendomen, då skulle, enl. Frihms åsigt, räntan på denna
inteckning genast förvandla sig till en skatt på jorden. Det grund-
fälska i ett sådant antagande synes af sig sjelft. Hela skilnaden
består deruti, at.t hvad arrendatorn förut gaf under form af ar¬
rende, det ger han sedermera i form af ränta på sin skuld, men
omöjligen lärer det kuuna sägas att jordens beskattning härvid
undergått någon förändring. För min del tror jag, att just mot¬
satsen af Frih. Bondes theori är den rätta, nemi. den, af den
ofta åberopade Passy framställda satsen, att grundskatterna egentli¬
gen äro att anse som en inteckning, i st. f. att Frihm vill be¬
trakta inteckningarne såsom grundskatter.
Från alla sina beräkningar och betraktelser kommer Frih.
Bonde slutligen till det sorgliga resultat, att allt det välstånd, som
så många ansett finnas här i landet, och det framåtskridande i
vårt materiella tillstånd, hvaröfver vi fröjdat oss, föga annat är
än bländverk, och att detta välstånd rätteligen bör förliknas vid
de frukter, hvilka Chateaubriand omtalar, och som till det yttre
voro gyllene och glänsande, men inuti endast upfyllda af aska.
Det vore sannerligen bedröfligt om så skulle vara förhållandet;
men lyckligtvis iir detta icke fallet. Allt sedan de äldsta tider
har, såsom det redan omförmäles i rimkrönikan och af Adamus
Den 3 December f. m.
lii)
Breniensis, värt herrliga land varit omtaladt för sin fruktbarhet
och sina rika tillgångar och hvem skulle vilja påstå, att det nu
försämrats? — Hvarhelst man skådar detta land från Areskutau
eller Kinnekulle, från Omberg eller Hallandsås, skall man finna
idoghet och verksamhet; och långt ifrån, att såsom Frih. Bonde
och många med honom sökt göra troligt. Sverige skulle befinna sig
i ett tillstånd af tillbakaskridande och förfall är det deremot, enl.
min tanka, inbegipet i en så stark utvecklings-rörelse, att detsam¬
ma i många afseenden på en half mansålder knappast är igeu-
känneligt. Och finnes det någon anledning, att denna utveckling
nu skall afbrytas? Må de, som hafva ett sådant sinnelag, gerna gå
vid Döda hafvets stränder och äta på Chatf aubriands frukter! —
För min del hyser jag icke någon misströstan om vår framtid.
Tvärtom! jag lefver och jag dör i den glada öfvertvgelsen, att om
också tillfälliga brytningar kunna inträffa, hvilka äro oskiljaktiga
från det kultur-stadium, hvarpå vi befinna oss, så skall likväl vårt
fädernesland stadigt fortgå på sin beträdda utvecklingsbana, och
våra efterkommande i aflägsna slagteri här finna ett tacksamt fält
för sin verksamhet, hvarigenom fosterjorden en gång i framtiden
skall bringas till en höjd af styrka och förkofran, hvarom vi nu
svårligen kunna göra oss någon tydlig föreställning.
Många Ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Bonde, Knut: Jag bör visserligen känna mig på det
högsta smickrad af den upmärksamhet, Hr Chefen för FinansDepartrt
behagat skänka mitt yttrande, som afgafs d. 19 Nov., då Frih. von
Schwerins motion om bankoväsendet var under öfverläggning; och
jag bör äfven offentligen hembära honom min tacksamhet derföre,
att han i går afton genom en biljett underrättade mig om sin af¬
sigt att i dag deröfver yttra sig, hvarigenom han såväl påminde
mig om nödvändigheten att sjelf infinna mig, som ock gaf mig
tillfälle att medföra några af de arbeten, jag begagnat som källor.
Men sedan jag nu förnummit huru strängt han nagelfarit med mitt
ringa tankefoster, ser det nästan ut, som jag blifvit kallad hit, tor
att afhöra hans straffpredikan och för att icke undslippa den stränga
dom, som blifvit fälld, mig till straff, och möjligen äfven till var¬
nagel för andra att icke yttra sig i ämnen, som de icke törsta.
Möjligen skulle också en och annan tveksamt draga sig tillbaka
och icke söka försvara sig. Jag går dock icke så till väga, ty jag
är mera än de flesta andra van vid offentligheten.
Den som i 4 år stått i spetsen för en theater, der enhvar
som köper sin biljett, vare sig deruppe eller dernere, anser sig ega
full rätt att kritisera, måste naturligtvis vinna denna vana.
Jag brukar äfven åt det allmänna omdömet skänka den akt¬
ning, jag är detsamma skyldig; men om deremot det allmänna om¬
dömet misstagit sig eller blifvit fördt på afvägar, så vet jag också
att se det i ansigtet. I IÖrev:de fall, oaktadt den stränga dom,
som blifvit öfver mig fälld, skall jag dock söka följa den sista
värde talaren i hans granskning af mitt yttrande, och våga en anti-
140
Den 3 December f. m.
kritik i trots af de bifallsrop, som belönade Hr FinansMinisterns
tal.
Om dessa bifallsrop skulle från de ledamöters sida, som ii 10
jordbrukare, som egnat sig åt industri, eller som i allmänhet hafva
affärer, innebära en fullkomlig dementi åt de åsigter, jag uttryckt,
så skulle detta hjertligen glädja mig, emedan jag deri kunde finna
ett bevis på, att vår ställning verkligen är tillfredsställande; och
med glädje hembär jag offret af min egenkärlek, om jag kan få
detta bevis för så godt köp. Fastän af naturen optimist, kan jag
dock icke se ögonblickets ställning i samma couleur de rose, hvari
den presenterar sig för den siste talaren, icke tro att de bekymmer,
vi haft att dragas med, varit blott en finansiell borask, som redan
skingrat sig, så att den lifgifvande solen ånyo sprider sina strålar
öfver land och rike. Jag uprepar emellertid ännu en gång, att
det skulle hjertligen fägna mig, om så vore.
Hr Gripenstedt har indelat sin kritik i 2 delar, nemi. den
första, omfattande hvad han finner felaktigt i mina upgifter om
andra länder, och den andra, de aurmr, hvartill han funnit sig för¬
anlåten af mina beräkningar öfver vårt eget lands finansiella ställ¬
ning. Hvad till en början den förra delen beträffar, känner jag
ganska väl igen de källor, hvarur den värde talaren hemtat samt¬
liga sina upgifter i denna fråga, nemi. ur den år 1853 af Coquelin
och Guillaumin utgifna Diktionnaire de 1’Economie Politique. I
denna recueil har Passy skrifvit artikeln 1’Agriculture, och Wolow-
sky le crédit fonder; men man måste komma ihåg att dessa artik¬
lar skrefvos under intrycket af 1848 års händelser, och att först
nu under sednare åren Frankrike återhemtat sig till sin förra in¬
dustriella och finansiella styrka, hvadan äfven jorden numera icke
blott återvunnit sitt fordna värde, utan äfven sprungit upp till en
förut icke anad höjd. Det är på grund häraf som Franska stati-
stici upskattat detta lands jordvärde till det af mig antagna belop-'
pet af 83 milliarder francs.
Hvad Thiers’ beräkningar vidkommer, torde visserligen min
ringa röst icke behöfva höjas till hans försvar, och jag tror att
hans ord kunna gälla som en auktoritet äfven emot andra utmärkta
statsmäns dubier. Den ofta citerade Passy, i sin artikel 1’Agricul¬
ture, säger uttryckligen, hvilket jag alltför väl minnes, att jord¬
egendomens intecknade skulder icke kunna upgå till mera än 13
eller »que la portion du capital due par les propriétaires n’ex-
céde pas 13 pour cent». Ett officiellt dokument, nemi. den rap¬
port, som till Franska regeringen afgafs af Mr J. B. Josseau öfver
hypotheks-inrättningarna i Europa (des Institutions de Crédit Fon-
cier), uptager visserligen inteckningssumman i Frankrikes jordegen¬
dom vida högre än de andre af rnig citerade författarne, eller till
8 milliarder francs, men då jordens värde f. n. är 83 milliarder,
utgör den intecknade skulden likafullt blott i/l0 deraf.
Hvad åter beträffar den af Wolowsky författade artikeln i le
Dictionnaire de 1’Economie Politique, sä säger han ordagrannt:
»Les appréciations vallent entre le dixiéme et le cinquiéme de ia
valeur territoriale, qui serait absorbée par 1’accumulatiou des em-
Den 3 December f. m.
141
prunls. On évalue, en effet, de 6 ä 11 milliards le motaut de la
(lette hypotliecaire, tandis que 1’estimation de la propriété fonciére
flotte entre 60 et 80 milliards.» Beräknar man nu jord värdet efter
lägsta värdet, eller 60 milliarder, och inteckniugssumman likaledes,
eller till 6 milliarder, så blir, enl. min upfattning, skuldens för¬
hållande till värdet likafullt som 1 till 101!
Den utmärkte talaren förkastar vidare mina upgifter om för¬
hållandet mellan sedlar och klingande mynt i andra länder. Hvad
beträffar annnie om klingande myntets qvantum i Frankrike, äf¬
vensom särskildt den värde talarens citationer af den store Franske
Statsekouomiske Författaren Michel Chevalier’s upgifter, kommer
jag äfven iliog, att det är han, som skrifvit artikeln »Monnaie» i
den förut citerade »Dictionnaire de 1’Economie Politique.I denna
artikel beräknar lian summan af klingande mynt i Frankrike till
2l/2 milliarder francs, alldeles i likhet med den värde talarens up-
gitt; men den äfvenledes utmärkte skriftställaren Léon Faucher
(någon tid också Minister) beräknade i ett till Académie des
Sciences morales et politiques ingifvet betänk, öfver Frankrikes
myntkapital, detsamma till den oerhörda summan af 3,500 inilhr
francs. Denna siffra har äfven fått mera trovärdighet för sig, sedan
man under det österländska kriget såg, vid öpnandet af subskrip¬
tion till Regeringens 2:tie lån af tillsammans 1,500 milhr francs, hvilka
ofantliga summor af klingande mynt som kunde erbjudas Regeringen,
och hvarigenom äfven syntes, att föregående upskattningen deraf
varit under verkliga förhållandet.
Till svar på nnnune om min beräkning af sedelstockens stor¬
lek i Frankrike, ber jag blott att få hänvisa till ett, äfven af den
värde talaren citeradt, arbete: »L’Annuaire de TEconomie Politique
et de la Statistique», deri Franska bankens sedelbelopp uptages för
d. 1 Jan. 1858 till endast 564,012,000 francs.
Då jag yttrar mig öfver Engelska förhållanden, kan jag icke
deri inbegripa Irland. Vi veta litet hvar, att oaktadt detta lands
fullständiga införlifvande med Engelska kronan d. 26 Maj 1800,
dessa länder äro såväl i ett helt olika ekonomiskt tillstånd, som'
äfven under särskilda financiella för fatt n;r. Det var efter missväx¬
ten 1846, som Irland fick sin lag om s. k. encumbered estates,
eller rättigheten för fordringsegaren att tvinga gäldenären till för¬
säljning af den pantförskrifua egendomen.
I Dictionnaire de TEconomie Politique och under artikeln
Budget, hade den utmärkte talaren kunnat, efter hvad jag tror,
finna en tillfredsställande förklaring, hvarföre jag rubricerade samt¬
liga direkta skatterna i England under en enda benämning: »asses-
sed taxes», eller att den Engelska statsbudgeten uptager dessa skat¬
ter under samma titel eller »land and assessed», hvilken skattetitel
för detta år upgår till samma summa jag upgitvit, nemi. 3,104,020
£ sterb
Det är för mig en tröst i motgången att dela den värde ta¬
larens tillrättavisning i detta fall med den frejdade statsmannen
Thiers, hvilken begagnat samma uttryck som jag. Detta synes af
hans berömda tal öfver Frankrikes handelslagstiftning d. 27 och 28
142
Den 3 December f. m.
Juni 1851, deri lian sii ger: »Ce qu’on appelle assessed-tax, répond
diez nous aux' contributions diréctes, c’est-å-dire 1’impöt fonder,
les portes et feuétres, et quelques impöts de luxe».
Den utmärkte talaren säger sig icke kunna fatta, huru jag
kommit till en skatteqvot, för hvarje innevånare i Belgien af endast
22 fr. 41 cent., då denna qvot dock i verkligheten upgår till circa
32 fr., i fall man dividerar innevånarnes antal i skattesumman.
Men jag får då göra den värde talaren upmärksam på, att ifrån
denna skattesumma måste afdragas de summor, som, ehuru ingående
i budgeten såsom tillgångar, dock ingalunda äro några skatter, t. ex.
afkastninger. af statens jernvägar (öfver 25 milhr fr.), af elektriska
telegrafen, af statens domäner m. m.
Hvad som för öfrigt gör denna skattesumma mindre tryckande
för Belgien, är att af Statens Utgifts-budget gå cirka 38 milhr fr.
till räntor på stats skulden, eller ur statskassan i den enskildes
ficka, emedan denna skuld är uteslutande inhemsk.
Jag skall icke längre uppehålla mig vid de antmr, som gjorts
emot mina upgifter om förhållandena i utlandet, utan öfvergår nu
till frågan om vårt eget lands ställning.
Jag hörde visserligen, likasom alla andra, det vackra slutet af
Hr FinansMinisterns tal, hvilket icke förfelade att äfven på mig
göra sin naturliga effekt, och hvarigenom skulle visas, att jag må-
iat i alltför dystra färger; men detta är icke fallet; jag har tvärtom
sökt måla efter naturen, och skaffa mig alla de uplysningar, som
stått mig till buds. Det är gifvet, att jag icke eger alla de offi¬
ciella handlingar, som Regeringen kan disponera, isynnerhet sedan nu en
särskild komité för finanserna varit nedsatt, för att infordra från
vederb:de alla möjliga uplysningar. Den enskilde måste hålla sig
till utgifna arbeten, och detta är äfven hvad jag samvetsgrannt
gjort i afs:de å såväl Just. StatsMinisterns EmbetsBerättelser, som
de förtjenstfulla och på officiella handlingar grundade statistiska
arbetena af Skogman, Agardh, Forssell och Ljungberg.
Hvad nu först beträffar summan af inteckningar i den Svenska
jorden, som jag påstås hafva upgifvit för hög, sfi är det ganska
riktigt, att en stor del inteckningar, som blifvit gjorda för längre
tid tillbaka, kunna hafva förlorat sitt värde eller, som man säger,
sjelfdött, utan att anmälan derom blifvit gjord vid domstol. Jag
har också för dessa gjort ett ganska betydligt afdrag från min
slutsumma; men då man påstått, att denna i alla fall vore för
hög, skall jag nu ånyo visa, huru jag kommit till densamma.
Första gången man hade en officiel upgift i detta afseende,
var vid 18 23 års Riksdag. Forssell säger derom i sin Statistik
(4:de upl. 1844, pag. 368): »Under Riksdagen 1823 uprättades,
på Regins befallning, en tabell öfver de vid 1821 års slut gällande
inteckningar i fastigheter å landet. Denna tabell har blifvit med¬
delad af Hr Presidenten Skogman . . ..» Det visar sig således,
att de i denna tabell förekommande siffror stödja sig på denne
utmärkte mans upgifter, och jag tror icke, att någon, hvarken
inom eller utom detta Hus, kan jäfva afl. Presidenten Skogman
som en auktoritet i dessa frågor.
Den 3 December f. m.
Af tabellen inhemtas, att inteckniugarne i landtegendom up-
gingo d. 31 Dec. 1821 till ett belopp af 56 millioner rdr b:ko,
eller för enskildas räkning 38,592,131, och för publika verk och
kassor 17,975,300.
Enligt samma källa (Forssells Statistik, pag. 369) hade under
följ. åren till 1844 års slut inteckningssumman ökats med 49,166,910,
som med ofvannämnda 56 millioner gör en totalsumma af 105
millioner rdr b:ko. Enligt Agardhs Statistik, 3:e del. 3:e haft.
pag. 214, steg ytterligare inteckningssumman så, att den vid 1851
års slut redan upgått till 201,301,562 rdr b:ko, och under de 5
följande åren vann densamma en tillökning af icke mindre än 62
milhr s. m., så att hela inteckningssumman, enl. dessa trovärdiga
upgifter, upgick vid slutet af år 1856 till omkr. 263,300,000 rdr
b:ko, eller i rundt tal 395 milhr rdr rmt.
Den sist åberopade författaren säger vidare: »Skuldsättningen
har fortgått med stegrad hastighet. Under åren 1822 med 1841
utgjorde medelbeloppet af skuldsättningens ökning endast 2,573,182,
men under åren 1842 med 1856, 10,489,088 rdr bko.»
Under år 1857 intecknades, såsom jag ock förra gången
nämnde, enl. Just.StatsMinms Ber., jord å landet tor en summa af
54 milhr rdr rmt, hvaremot dödades till ett belopp af endast 11
milhr; skillnaden 43 milhr, lagd till den förut funna summan
395 milhr, gör således 438 milhr rdr rmt. För innev:de och
nästförfl. år hade jag i mitt förra anförande tillsammans uptagit
endast 62 milhr såsom den tillkomna förökningen i intecknings¬
summan, men enl. benäget lemnade upgifter af Byrå-chefen i Just.-
StatsExp., Hr O. Oarlheim-Gyllenskiöld, hvilka upgifter mäste vara
fullt officiella, intecknades i egendom å landet under år 1858 för
en summa af 51,647,416 rdr rmt, och dödades för 8,263,200 rdr
s. m.; denna sista summa, dragen från den förra, lemnar ett öfver¬
skott af omkring 43 milhr, som med de förut funna 438 milhna
gör en slutsumma vid 1858 års slut af 481 milhr.
För att icke, såsom man beskyllt mig för, sätta alltför dystra
skuggor på min tafla och måla alltför mycket i svart, vill jag gerna
låta pruta med mig så mycket sig göra låter, och antager derföre,
att inteckningsbeloppet för innev:de år understigit de föregåendes,
och icke upgått till högre än 40 milhr. Man får då 521 milhr
rdr rmt såsom totalsumma för alla inteckningar i Sveriges jord¬
egendom å landet.
I denna summa ingå nu såväl de inteckningar, hvilkas belopp
ännu icke äro disponerade, utan ligga som hypothek eller säkerhet
dels hos enskilda och dels i bankerna, som äfven de, hvilka under
tidernas lopp sjelfdött vid de 10 årens utgång. Jag gjorde förra
gången för dessa ett afdrag af V5 eller 100 milhr; jag vill nu
gå ännu längre och afdraga nära */4 eller 121 milhr, och då står
jag likväl qvar med de 400 milhna såsom den summa, till hvilken
den Svenska jorden å landet är intecknad.
Finans-koraitéen har vidare kommit, som Hr FinansMinm be¬
hagade meddela oss, till 1500 milhr såsom den Svenska jordens
värde. Jag deremot kunde icke få det högre än till 12 å 1300,
114
I) e ii 3 December f. m
Och huru fick jag denna siffra? Jo derigenom, att jag multipli¬
cerade med 3 den Svenska jordens taxeringsvärde, som är af Ko-
mit.éen för Bevilln.stadgans omarbetande upgifvet utgöra 431 milhr
rdr rmt, och jag fick då 1293 milhr. Jag gjorde äfven följande
beräkning, för att komma till samma mål. Sverige är indeladt i
omkr. 06,000 hemman. Af dessa må 6.000 aftagas såsom bo-
ställsjord eller tillhörande fromma stiftelser m. m. De återstående
60,000 hemmanen, som äro enskildes egendom, kunna i nnrvide
tidpunkt beräknas öfver hufvud taget vara värda 20,000 rdr pr hemman.
Jag vet ganska väl, att det finnes sådane, som ega ett långt större
värde, men så finnas också desto flera, hvilka borde sättas mycket
lägre. Multiplicerar jag då hemmanens antal med deras medel¬
värde, så får jag också ungefär samma totalsumma för jordvärdet,
nemi. 1200 milhr.
Men jag vill göra ännu en annan beräkning. Jag är vissell,
rädd att alla dessa siffror trötta åhöraren, men jag skall söka sam¬
mantränga dem så mycket som möjligt, och till det ändamålet
taga fram mina böcker, ehuru ingenting är så tråkigt, som att
läsa ur bok.
Huru stort är hela Sverige? 3,868 qv.mil. Några författare
hafva visserl. upgifvit 3,871, men jag anser den förra siffran rät¬
tare. Hvarje qv.mil innehåller 23,000 t:ld. Om jag då multipli¬
cerar qv.milens antal med sistnämnda siffra, så får jag 88 milhr
tild. Men jag är generös och antager, att Sverige innehåller t.
o. m. 90 milhr t,:ld.
Af dessa äro, enl. Forssell, 13V2 milhr sjöar, berg och moras,
samt öfriga impedimenta 8 milhr, summa 21 Vä- Återstå således
omkr. 69 milhr tild jord. Nästa fråga blir då: »huru mycket
häraf är öppen åker?» Forssell beräknar den till endast 79qv.mil;
men vi veta, hvilka stora framsteg åkerbruket under sednare tider
gjort, och det torde derföre ej vara för högt, då Ljungberg i sitt
ypperliga arbete, »Om Sveriges materiella kulturförhållanden», up-
tager åkerjorden till 3,376,000 t:ld. Jag för min del är inga¬
lunda kinkig, då det är fråga om att räkna mig sjelf eller mina
kalkyler till défaveur, emedan jag alltid vill framställa mina egna
åsigter så litet som möjligt i strid med min värde motståndares,—
jag antager derföre villigt denna upgift till 4 milhr t:ld. Hvarje
t:ld åker torde icke i allmänhet kunna beräknas högre i värde än
till 100 rdr rmt, jag får således der 400 milhr. De återstående
65 milhna af Sveriges jord utgöras af backar, utjord, hagar och
skog. Med afseende derå, att den sistnämnda är till stor del
nedhuggen och ödelagd, kan för dessa 65 milhr t:!d medelvärdet
ej beräknas högre än till 15 rdr, eller tillsammans 975 milhr rdr
rmt. Jag får således hela Svenska jordens värde till 1375 milhr
rdr rmt, under det min inteckningssumma af 400 milhr fortfarande
står qvar. Den sednare utgör således i alla fall och efter alla
olika beräkningar ändå nära T/3 af det förra, såsom jag från bör¬
jan upgifvit.
Ilen värde talaren förvånas vidare öfver att jag kunnat up-
bringa
Den 3 December f. m.
145
bringa de direkta skatterna till 17 milkr rdr rrut, och anmärker,
att han icke vet, hvarifrån jag hemtat mina upgifter i detta fall.
Utan att här besvära med en detaljerad redogörelse af mina egna
kalkyler i denna fråga, hänvisar jag till Agardhs statistik, Del. 2,
Häft. 2, pag. 293, der den frejdade författaren uptager dessa
skatter till 12,838,000 rdr bko eller nära 2l/2 mill. rdr rmt högre
än jag. — Samme snillrike författare tillägger äfven pag. 298:
»så länge vi kunna glädja oss öfver höga spanmålspriser, blir den¬
na fråga af mindre vigt; men skulle det hända, som man med
visshet kan förutse måste hända inom några år, att spanmålspri-
serna utomlands blifva permanent låga, och att Svenska spanmålen,
på grund af sitt högre produktionspris, icke i pris kan tafla med
spanmålen från Östersjö kusterne, Svarta hafvet och NordAmerika,
så skall detina fråga om minskning i åkerbrukets skatter i Sverige
åter framtränga.»
Det vore efter min tanke af allra största vigt att få reda
på spanmålens produktiotis-pris, för livart och ett af våra 24 Län
särskildt. Detta pris är naturligtvis högst olika, allt efter jord¬
månens lättare eller svårare beskaffenhet, sorn gör användande af
flera eller färre dragare nödvändiga, efter jordens grundvärde och
efter arbetskostnaden, som älven variera för olika trakter. Så be¬
räknas också detta för andra länder: i Frankrike t. ex. vet man,
att produktionen af en tunna säd kostar 2 francs mera i de norra
provinserna, än i de södra. Det vore af så mycket större vigt att
få en tillförlitlig upgift i detta afseende, som vi räkna på vår
spanm&lsexport för att betala räntor och amortissemeuter på våra
utländska lån, och för att betacka vår ofantliga import.
Hr StatsRådet Gripenstedt har äfven beriktigat min upgift
om de lån, som under tori idet år genom hypolhekskassorua up-
togos i utlandet, till ett belopp af 30 millioner mark Harab. bko,
eller 40 millioner rmt, och sagt. att dessa ännu äro blott til ett
mindre belopp iudragna, hvadan jag beräknat för mycket. Detta
vill jag icke bestrida, men det stora belopp, som återstår, ligger
då naturligtvis och tynger på Börsen i Hamburg. Den värde ta¬
laren säger vidare, att kursnoteringen ingalunda uttrycker något
misstroende till vår soliditet och våra resurser, samt att således
de farhågor, jag i detta afseende sist framställde, icke torde ega
någon grund, och han söker bevisa detta genom eu jemförelse med
andra länders lån. Men jag tror, att de noteringar, hvilka han
anfört, stå under rubriken »Briefe», d. v. s. att de utbjudas till
87 %, men ingalunda under »Geld», ty att de siiljas till detsam¬
ma, torde med skäl kunna betviflas. Åtminstone vet jag med sä¬
kerhet, att de på sednare tider äro sålda till 84 %, eller med en
kapitalrabatt af 16 %\ och lika säkert är, att, om ett nytt Svenskt
statslån bringas på Hamburgermarknaden, komma hypotbeksobli-
gationerua att ialla ned till 80 %.
Hr StatsRådet har fullkomligt rätt uti, att den för oss mindre
fördelaktiga noteringen kommer sig deraf, att kapitalerna icke räcka
till eller finnas i tillräcklig mängd, för att motsvara alla de olika lån,
H. II . 10
116 Den 3 December f. m.
som utbjudas. Det är just genom denna konkurrens på Hamburger-
börsen af fyra hypothekskassors olika obligationer, som den ena
sorten papper nedtrycker priset för de andra. I detta förhållande
ser jag ett varnande exempel att icke, som det blifvit föreslaget i
K. M:ts nåd. Propos. om det nya Statslånet, uptaga detsamma i
tre olika slags papper, hvilken åsigt äfven så klart och insigtsfull!
utvecklades af Hr Akerman under debatten för några dagar sedan.
Då anmärkningar blifvit gjorda vid min beräkning af Sveriges
utländska skuld, så låtom oss se till, huru högt denna kan stiga!
Först hafva vi då 29 mill, nemi. 20 mill. jernvägslån och 9 mill.,
som återstå af det s. k. 12-millionerslånet. Dertill komma nu
hypotheksföreningarnes skulder, som jag, emedan af de sist up-
tagna lånen så mycket lärer återstå oplaeeradt, icke vill uptaga hö¬
gre än till 61 mill., summa 90 mill. (Jag tror dock att Finans-
komitén fått 92 eller 93), Vidare enskilda personers handelsskul-
der, återstoden af GarantiFöreningens m. m. kunna med säkerhet
beräknas till minst 10 mill. — summa 100 mill. Dessutom äro
minst 20 mill. rdr i hypotheks-obligationer ytterligare utbjudna på
börserna och söka kapitalister. Den utmärkte talaren har sjelf sagt,
att af de 40 i fjor uptagna millma endast 6 voro placerade; det
skulle således återstå 34, Jag vilt icke alls antaga denna höga
siffra, utan beräknar jag, ehuru haus upgift kunde gifva mig fullt
skäl till en vida högre kalkyl, att af dessa 4 lån endast återstode
20 mill., hvilka med den löregrde summan göra 120 millioner.
Af det nu föreslagna lånet å 20 mill. skola 9 endast ombytas
eller omsättas; sjelfva det nya lånet blir således effektivt endast
11 mill., således, tillsammans med nyssnämnda summa, 131 mill.,
eller i rundt tal 130 mill. rdr rmt, som blir totalbeloppet på
Sveriges utrikes skuld, sedan det nya lånet hunnit afstutas. Om jag
då beräknar räntan till 5 proc. och årligt amortissement till 1 proc., eller
tillsammans 0 proc., hvilket ingalunda är för högt, då man vet, att de
9 återstående milbna af 12-milhslånel ensamma draga 6 proc., så blir den
summa, sorn årligen måste utgå för den utländska skulden, 7,800,000
rdr rmt. Härtill måste ytterligare läggas de summor, som på ut¬
ländsk botten utgifvas af resande landsmän, af på öfningsexpedi-
tioner stadda örlogsfartyg, för våra diplomatiska beskickningar och
konsular-ngenter. Tages detta till 1,200,000, som icke är för myc¬
ket, så blir det 9 mill. Rdr, som årligen måste utgå.
Hvarmed skola nu dessa 9 mill. betäckas, hvar skola dessa
penningar tagas? Man åberopar då först och främst vår spanmåls-
export. Låtom oss se till huru härmed förhåller sig! Det är
sannt, att denna har på sednare tider betydligt tilltagit, och att den
Svenska landtbrukaren, i trots af det hårda klimatet, de bristfälli¬
ga kommunikationerna och den höga räntefoten, gjort stora och
berömvärda framsteg; men hans ringa rörelsekapital, den höga
skuldsättningen och skatternas tyngd hafva ständigt tvungit honom att
hufvudsakligen lägga sig vinn om att producera spanmål; ladugårds¬
skötsel har deremot blifvit försummad. Jag anmärker detta likväl
ingalunda såsom härflytande från bristande kunskaper och insigt
hos landtbrukaren, eller från liknöjdhet för jordbrukets rationella
Den 3 December f. m.
117
förbättring, utan det ligger helt enkelt i la force de choses.
Han måste ju, så fort som möjligt, skaffa sig penningar, antingen
genom att sälja den största möjliga qvantitet spanmål, eller genom
att förvandla densamma till bränvin.
Under det således spanraålsexporten linder de sista 20 åren
betydligen ökat sig, så har deremot importen af öfriga landtmannu-
industriens alster, såsom humle, lin, fläsk, kött, hudar, ost, smör,
talj, ull, bränvin, ja t. o. m. bröd, stigit i samma proportion.
Utaf de här upräknade produkterna har importen, efter afdrag af
exporten, under dessa tjugu år, stigit i ungefärl. följande propor¬
tioner: af fläsk 5 gånger, af hudar öfver 3, af ull 5, och af ost
8 gånger. Af smör infördes år 1857: 104,000 Lisp. och af ost
90,000 Lisp.; om smöret beräknas till endast 10 rdr rmt och osten
till 5 /dr, så kostade ensamt dessa två artiklar öfver 1 '/2 mill. rdr.
Ar 1856 infördes 3,893,000 Lisp. rågmjöl och 333,500 Lisp,
hvetmjöl, eller för ett värde vida öfverstigande 5 mill. rdr.
År 1857 infördes 2,000,000 Lisp. rågmjöl och 282,000 Lisp.
hvetmjöl.
Då, såsom man af dessa exempel kunnat finna, en stor del
af dea ofta åberopade spanmålsexpoten motväges af importen utaf
likartade förnödenhetsariiklar, torde det således icke kuuna vara
att hoppas, att det förra skall lemna ett tillräckligt stort öfverskott
utöfver den inhemska förbrukningen och utöfver hvad som erfordras
till liqvid för landets införsel, för att dermed de af mig beräknade
9 millionerna i räntor och amortissementer skola kunna till ut¬
landet betalas. Åtminstone blir detta omöjligt, så länge denna
införsel för högt updrifves af lättsinniga beräkningar, allt för stor
njutningslystnad, samt äfven genom felaktiga bauk- och kreditlagar.
Om jag beräknar en tunna hafre till 9 rdr, hvilket torde vara
ett ganska högt pris, så måste Sverige hädanefter utskeppa 1 mill.
tunnor hafre utöfver sin vanliga export. Men dess utförsel till
dato har aldrig upnått denna siffra (med undantag af de exceptio¬
nella åren 185*—55), ty, enligt KommersCollegii Berättelse om
Sveriges utrikes handel, utskeppades år 1856: 406,933 tunnor, och
år 1857: 621,099 tunnor hafre.
Det Ur också önskligt, att de ädlare sädesslagen må på våra
exportlistor intaga den nuv:de så ofta lofordade hafreutförselns plats.
Må man icke glömma, alt hafren ej är annat än kreatursfoder, och
att genom dess ständiga odling jordens bördighet årligen försvagas;
den skada, som derigenom åstadkommes, kan icke ersättas genom
importen af några säckar guano eller några Skeppund kreatursbeu.
Den, som studerat utländska förhållanden, vet också, hvilka
upoffringar deu nuv:de Franska styrelsen gör för att upmuntra be¬
folkningen i de provinser, der vinodlingen är hufvudsakliga inkomst¬
källan, att ej försumma ladugårdsskötsel; ty i annat fall kunna
dess bördiga trakter lätt blifva lika utmattade, som redan flera i
Portugal lära vara, der jorden under långliga tider utsugits af vin-
rankan och numera hvarken förmår gifva vinskörd eller gräs. Må
Sveriges uteslutande spanmålsodling ej bringa oss i samma bedröf-
liga ställning 1
Den 3 December f. m.
Dii sålunda, enligt hvad jag tror raig hafva visat, vår span-
målsexport ej leranar tillgång till betäckande af de 9 mill., som
måste årligen utgå, skall man säkerligen vilja för samma ändamål
åberopa den andra af våra stora resurser, nemi. exporten af vårt
jern. Men icke heller denna tillgång ar att påräkna; den är up-
tagen på annat håll, och åtgår nemi. att betacka vår import af
kaffe och socker, åtminstone i det allra närmaste.
Enligt den förut citerade K. KommersCollegii Berättelse in¬
fördes år 1857 icke mindre än 35 mill. $f. socker och 13,700,000
ft. kaffe. Beräknas sockret elter det i samma Berättelse upgifna
medelpris af 11 sk. 8 rst, bko eller 34 öre, erhålles en summa af
11.900.000 rdr rint; sättes vidare kaffet till 50 öre, så fås derför
6.800.000 rdr. Införseln af kaffe och socker kostade således nämn¬
da år 18,700,000 rdr. Stångjernsexporten var samma år 646,000
Skepp., men, om införseln 6000 Skepp, afdrages, återstå 640,000
Skepp., som, beräknade efter det årets höga exportpris eller 30
rdr, lemna en värdesumma af 19,200,000 rdr rmt. Således gick
det året allt det exporterade stångjernet i kaffekoppen, så när som
på några hundra lusen rdr!
Denna stora kaffe-import är också icke något bevis på väl¬
måga, ty kaffet är fattigdomens följeslagare och nödens vän. När
köttet försvinner ur, eller måste minskas i arbetsklassens och de
obemedlades hushåll, sfi stiger kaffekonsumtionen. Det är ett er-
farenhelsrön från alla länder.
För att betacka räntan på vår utländska skuld, torde vi så¬
ledes ej hafva annan utväg jin att bereda oss på en förnyad ut¬
vandring af det silfver, som finnes i Banken, och hvilket oup-
hörligt försvinner till utlandet, utan att någonsin komma tillbaka.
Jag vill icke härmed hafva sagt, att landet skulle befinna sig i tillbaka-
skridande, ty det kan icke nekas, att lilvet och rörelsen derinom
betydligt tilltagit, hvilket är en naturlig följd af en femtioårig fred;
men det vore dock önskligt, att någon jemnvigt kunde åstadkommas
mellan vår produktion och vår konsumtion, och att uågra medel
klefve tillgängliga för betalande af de stora summor, som skola gå
till utlandet. Den enda utvägen härtill är, att man iakttager en
strang hushållning, så väl den enskilde för sig, sorn representanten
med Statens medel.
Jag vet alltför väl, att det är med Staten likasom med den
enskilde: civilisationen framkallar dagligen nya, så väl intellektuella
som materiella fordringar, nya tycken och önskningar, hvilka alla
kosta penningar. Jag är icke heller af naturen någon smulgråt,
och anser korstågen emot budgeter, likasom under medeltiden, nu
mera »hors de mode»; de passa ej till jernvägar, express trainer
och elektriska telegrafer. Men äfven den mest raffinerade civilisa¬
tion måste dock underkasta sig en gammal klokhetslära: att rätta
utgifterna efter tillgångarna, ty annars blir man sjelf eller efter¬
kommande ett säkert offer för en dylik uraktlåtenhet.
Kapitalerna äro ämnade att alstra, och således att fortvara.
Varor äro endast vildens rikedom, den varualstrande kraften inne¬
Den 3 December f. m.
bär deremot civilisationen. Varan är den flygtig» rikedomen, kapt-
talerna den bestående.
De stater, som genom sin handel endast förskaffat sig den
flygtiga rikedomen eller varorna, såsom Venedig, Genua, Hanse¬
förbundet med Wisby, ja t. o. m. Holland, hafva också förlorat
sin hastigt vunna makt.
Man kan i allmänhet indela gradalionen af rikedomen i afs.
å dess vaktighet för en stat, i den utländska handeln, som lernuar
den mest flygtiga, fabrikationen, som gifver den dernäst, samt hergs-
handteringen och jordbruket, som lemna de största och säkraste
garantierna för Statens bestånd. Sverige kan och bör ega dem
alla. Till detta mål måste vi derföre gemensamt sträfva!
Jag skall 1111 icke längre uppehålla K. o. A. Jag har efter
bästa förmåga sökt framlägga mina åsigter och visa förhållandena
och ställningen sådana de liro, och dervid ingalunda erfarit något
serskildt begär att måla i för dystra färger. Men jag har också
sökt akta mig för alla illusioner, som kunnat på min tafla fram¬
kalla någon förvillande clair obscur. Hvad för öfrigt illusioner be¬
träffar, så beklagar jag dem, sorn ej vela hvad sådana vilja säga.
För min del har jag. till följe af mitt lynne, lyckligtvis haff dem
både under min ungdom och sedan i min mannaålder! De äro ofta
under sorgens stunder trösterika vänner; men i statsfrågor, och
framför allt i finansfrågor äro de deremot ett högst farligt säll¬
skap, emedan de likna vägvisare, guider, som sjelfva icke känna vägen
utan derföre föra oss på afvägar och icke till det af oss efterläng¬
tade målet. Jag har derföre för min del sökt framlägga sannin¬
gen, sådan jag funnit den, ty i sådana kritiska ögonblick, som detta,
är sådant oundgängligen nödvändigt; och jag har gjort det utan
tvekan, emedan jag är förvissad, att finansfrågan vid denna Riks¬
dag aldrig kan urarta till en part ifråga, såsom t. ex. på 1760 talet,
utan att vi alla lifligt kämpa och strida endast på det att ur dessa
debatter må framgå det rätta och sanna. Jag beklagar hjertligen,
om min framställning hos en och annan väckt misshag och om
dess syfte blifvit missförstådt, men det gifves tillfällen i lifvet, det
offentliga som det enskilda, då en half sanning icke blott iir en
svaghet, utan då den till och med uphör att vara en sanning!
Äfven detta anförande framkallade bifallsyttringar.
Hr Mannerskantz, Carl Axek: Det skulle vara alltför
svårt, att här ingå i någon motbevisning af den framställning, som
den siste värde talaren nyss gjort. Min tanke är icke nog hastig
och mitt minne icke xiog skarpt., för att kunna bibehålla alla de
siffror, han upgifvit. Jag skal! således anhålla att få fästa mig
blott vid en del af det vidlyftiga ämne, som af honom blifvit be-
handladt, oell vill då söka belysa en fråga, som är af ganska
betydande vigt och derföre äfven väckt stor upmärksamhet både
inom detta hus och utom detsamma, nemi. till huru stort belopp,
man kan anse den Svenska jorden för närvande belastad med in¬
teckningar. Det är ett problem, som måste erkännas vara ganska
svårt att lösa, emedan de källor, man har att tillgå, äro ganska
ISO
Den 3 December f. m.
ofullständiga och man således icke kan komma längre än till ap¬
proximativa, beräkningar. Om emellertid man begagnar de upgifter,
som finnas, och följer den method, som den siste värde talaren be¬
gagnat, samt således ser efter i Just.StatsMinisterns berättelser till
huru stort belopp inteckningar för hvarje särskildt år blifvit bevil¬
jade och dödade, hvilka sednare naturligtvis skola dragas ifrån de förra,
så är det verkl. en sanning, att man vid slutet af 1858 får en
summa af nära på 500 mill. Frih. Bonde har dock sjelf medgifvit,
att denna summa icke är den rätta, utan att derå måste göras ett
afdrag; men allt beror då på huru stort detta afdrag rätteligen
bör vara. Det som dervid först kommer i betraktande, är de sjelf-
döda inteekningarnes belopp, som Frih. Bonde godtyckligt antagit
till .100 millioner. Men nu hafva, enligt de åberopade Berättelserna,
åtskilliga domare upgifvit, att de sjelfdöda inteckningarna upgå
till fullt ut lika högt belopp, som de dödade, och man har t. o. m.
för somliga år specificerade upgifter, som visa, att så verkligen för¬
håller sig. Jag tror, att det afdrag, som således bör göras, och
hvilket Frih. Bonde godtyckligt satt till 100 mill., kan, utan fara
för öfverdrift, antagas till 200, och då skulle ilen återstående in-
teckningssumman utgöra 300 millioner li:dr B:mt. Olyckligtvis har
man endast tor de sista 2 åren upgifter å förnyade inteckningar;
man skulle eljest kunna genom jemförelse år efter år komma till
ett exakt resultat. En omständighet af vigt är också, att, om en
egendom, som är belägen i flera härader, skall inleckuns, så upgif-
ves till hvar och en af de särskilda häradsrätterna hela intecknings-
summan för hela egendomen; och om således en sådan, som är
belägen i 5 härader, skall intecknas för 100,000 B:dr, så blir ilen
siffra, hvarmed egendomen ingår i slutsumman för året, 500,000 Ii:dr.
Jag tror för min del, att inteckningssumman kan sättas till 300 i
st. f. Frih. Bondes 400 millioner, ehuru det visserl. ännu så länge
är omöjligt att. noga utreda denna fråga. Men äfven måste man
taga i betraktande, huruvida jordbrukaren verkl. försämrat sin ställ¬
ning, derföre att jorden nu är mera skuldsatt än på t. ex. 1830-
talet. Jorden kail nemi. skuldsättas på flera olika sätt, såsom först,
när egaren lefver upp såväl sina inkomster som de penningar han
på sin jord uplånar: detta är natur), det olyckligaste fallet. Det
andra är. att han uplånar medel, för att dermed förbättra sin jord,
och då har han visserl. icke försämrat sin ställning, ehuru det ser
så ut at inteckningshandlingarne. Om man har sett vart land för
30 år sedan och nu reser igenom detsamma, tror jag man skall
finna, att på dessa sista 30 åren det arbetats mera än förut på 3
gånger denna tid, och att det vore orättvist att säga, det jordbru¬
karen ätit upp sitt kapital. Den tryckning på kapilaltillgångarne,
som nu kännes, bevisar icke heller egentl. annat än att efter¬
frågan blifvit större, till följd deraf att arbetshågen nu börjat vak¬
na. Då härtill kommer, att genom omständigheter, i hvilka jord¬
brukaren icke har någon del, stora kapitaler plötsligen blifvit förda
ur landet, så är det gifvet att bristen skall kännas i viss mån tryc¬
kande; men detta bevisar ingalunda, att nationalkraften är försva¬
gad. Den beror på helt andra förbin, på huru mångå fabriker, som
D e n 3 December f. m.
151
lemna afkastning, huru mångå fartyg, som med fördel bedrifva han¬
deln o. s. v., men icke på den för tillfället större eller mindre till¬
gången på kapitaler.
Hvad beträffar landets utländska skuld, bekänner jag, att jag
ej kunde rigtigt följa med Frih. Bondes beräkningar. Jag tror
dock, att hy potheks-loren ingar nes upgiek vid 1 858 års slut till om¬
kring 60 millioner. Om man då dertill lägger de 9, som återstå
af 12 millioners-lånet, samt de 20 nya, som skola uptagas, äfven¬
som det som möjligen kan återstå af garanti-föreningens skulder,
så kommer man till en slutsumma af otnkr. 90 null., och säl. 40
mill. mindre än Frilen upgifvit. Afven tror jag, att ställningen
hos oss icke är i detta afs. sämre än i andra länder, kanske med
undantag af Frankrike. I Tyskland åtminstone är, efter upgift af
en författare, som i år utgifvit ett allmänt godkändt arbete, töi hål¬
landet mellan inteckningssumman och jordvärdet som 1 tdl 2.
Det torde framdeles under Riksdms lopp blifva tillräckligt till¬
fälle att åter uptaga denna stridsfråga, som jag lika med Frih. Bonde
anser vara af största vigt, och som jag äfven lika med honom
hoppas icke skall blifva af samma beskaffenhet som för hundra år
sedan. Vi äro nu komna på den punkt, att vi nödvändigt måste
noga undersöka vår egen ställning, för att vinna visshet, huruvida
vi ega nog kraft att fullfölja den bana till en verklig utveckling,
som vi beträdt, eller om vi nödgas afstå derifrån. Jag för min del¬
hoppas, att lika litet som några illusioner skola framställa sakerna
i någon alltför ljus dager, lika litet också alltför mörka skuggor
måtte skrämma oss ifrån fullföljande af de stora arbeten, vi börjat
och som skola blifva grunden för vårt framåtskridande och vårt
välstånd.
Hr Åkerman, Fredrik: Olörberedd på den diskussion,
som i dag upkommit, borde jag måhända underlåta att deri del¬
taga ; men ämnets stora vigt, landets finauciella ställning, till hvars
utredande en hvar efter förmåga bör söka att bidraga, upmauar
mig att säga några ord med anledn. af ett dokument, som jag för
annat ändamål medtog vid bortgåendet från hemmet.
Jag skall i mitt ytrande icke följa de talare, som förut haft
ordet och sökt upställa en jemförelse i fråga om de skulder, som
häfta å vår jord, och dem, som tynga jordegendomen i främmande
länder, jemte följderna deraf för vår produktion, utan inskränka
mig till ett meddelande, hurudaut förhållandet emellan export och
import af jordbruksalster varit under åren 1855, 1856 och 1857.
Såsom J veten, mine Hrr, infäller under dessa år en för vår
spanmåls-export särdeles gynsam tidpunkt, enär det land, eller Ryss¬
land, som vanligen förser de sädesköpande länderna i Europa med
största delen af deras behof, varit hindradt fråu deltagande i kon¬
kurrensen i följd af kriget med vestmakterna, som höllö dess ham¬
nar blokerade. Vi afläto under denna tidpunkt säd i större qvan-
titeter än någonsin förut och fingo den betald med så höga pris,
att deraf otvifvelaktigt föranleddes de strax derefter inträffade svind¬
ISS
Den 3 December f. m.
lande spekulationerna i egendomsköp, grundade på lättsinnigt up-
gjorda kalkyler.
Af det dokument, som jag liar i mina händer, nprättadt efter
t.ullspecialerna, för att erfara beloppen af import och export utaf
spanmål och ladugårdsprodukter under ofvan nämnda trenne år, vi¬
sar sig i afside på art. »säd och mjöd af alla slag», att exporten
deraf, med undantag endast för Hvete, öfverstiger importen, då
begge sammanräknas för alla tre åren med 1 10,543 t:r råg, 418,538
t:r korn, 1,601,380 t:r hafre, 1,399 t:r vicker och 5,624 t:r ärter,
hvarförutan antalet exporterade hästar med 156 st. öfverskjuter det
antal, som importerats; men deremot är importen större än expor¬
ten, hvad hvete angår, med 47 306 t:r, äfvensom förhållandet är
enahanda med samtliga ladugårdsprodukter. Importen häraf har
nemi. ett öfverskott af 7 1,855 lisp. fläsk, 1 17,700 lisp. kött; 193,1 98
lisp. ost, 229,235 lisp. smör, 522,518 lisp. talg, 261.226 skålp.
ljus, 173,340 skålp. metwurst, frön (utom kanarie-) 1,622,660 rdr,
12,276,900 skålp. hudar och skinn, 51,363 lisp. humla, 47,757
lisp. lin, 9,889,180 skålp. ull, 1,467 st. oxar samt 2,191 st. kor
och ungboskap.
Om jag efter de medelvärden, som å ifrågavarule artiklar egde
rum under nämnda år, beräknar en tuuna hvete till 22T/2 rdr, en
tunna råg till 14 rdr, en tunna hafre till 8’/2 rdr, en tunna vicker
till 20 rdr och en tunna ärter lill 18 rdr, så upgår sammanlagda
värdet å öfverskottet af spanmål, som exporterats, till 17,903,269
rdr rmt, då deremot med antagande af ett medelvärde: för ett lisp.
fläsk till 8 rdr, ett iisp. kött till 3'/2 rdr, ett lisp. ost till 6 rdr,
ett lisp. smör till 11 rdr, ett lisp. talg till 8 rdr, ett skålp. Ijna
till 50 öre, ett skålp. metwurst till 60 öre, ett skfilp. hudar och
skinn till 75 öre, ett skålp. ull till 1 rdr, ett lisp. lin till 5 rdr
och ett lisp. humla till 10 rdr. Importens varde öfverstiger ex¬
portens med icke mindre än 30,795,424 rdr. Afrirager jag här¬
ifrån vårt tillgodohafvande å spanmålshandeln, 17,903,269 rdr, så
visar det sig såsom slutresultat, att vår handel med utlandet, hvad
angår jordbruks- och ladugårds-produkter, bedrifvits under trenne
ofvannämnde år så, att vi importerat för 12,892,155 Rdr mera än
vi exporterat, hvartill ytterligare bör läggas 2,000,580^ Rdr, sorn
vi till utlandet betalt för importerad guano utöfver hvad som er¬
hållits för 90,577 lisp. ben och benmjöl, sora exporterats.
Det var vid slutet af dessa år, som Ständerna under sisth
riksdag förklarade sig icke vidare behöfva skyddet af införselstull
för jordbrukets alster. För dem utströk man ur tulltaxan dittills
existerande tullsatser och satte 0 i stället. Man kunde icke då
känna de sifferförhållanden, jag nu meddelat. — Utan tvifvel beru¬
sad vid åtanken på en högre sädes-export än man tillförene knap¬
past kunnat hoppas, trodde man sig rik nog för att ingå på en
väg, som ännu intet annat land i Europa vågat beträda, med un¬
dantag af Danmark, som, då mina anteckningar ur främmande län¬
ders tulltaxor skedde, icke hade införselstull för omalen spanmål,
utan endast för mjöl deraf. Men, efter hvad mig ör sagdt, har
äfven detta land nyligen infört spanmålstull.
l)eii 3 December f. m.
Man måste ovillkorligen fråga sig: äro våra förhållanden så¬
dana, att vi för konkurrensen med främmande länder knnde afsäga
oss det skydd af tull, som de anse sig behöfva? Härpå svarar
jag ett bestämdt nej! Icke förglömmande, att jorden här står i
lägre värde än i allmänhet i främmande länder, och icke heller
instämmande i Frih. Bondes påstående, att vår jord är högre be¬
skattad än deras, (ty räknar man riktigt, skall man säkert finna
att onera på vår jord äro relatift lindrigare,) grundar jag detta
mitt svar deruppå, att vårt läge är isoleradt, vårt klimat hårdare,
vår förlagsränta högre och den arbetsmängd, våra arbetare åstad¬
komma, ringare, äfven om den här relatift mindre aflöningen tages
i beräkning.
Jemförom endast klimatets inflytelser, så veta vi, att man i
England och de söder om oss belägna länder kan, nära nog året
om, bearbeta jorden och hafva boskapen ute; att man endast un¬
dantagsvis behöfver lägga jorden i träde; att man ännu i Decem¬
ber måuad kan sysselsätta sig med höstsådd och börja vårsådden
redan i Mars; att man för herbergerande af boskap, säd och jord¬
frukter icke behöfver våra vidlyftiga och kostsamma bygnader; att
man skördar sina ängar 2, 3, ja understundom t. o. in. 4 gånger
om året, och att man, utom alla dessa fördelar, har förmånen af
lätta kommunikationer och möjligheten, i följd af läge, att, hvad
tid på året som helst, begagna en för produkternas afsättning in¬
träffande gynsam konjunktur.
Allt detta har icke sin motsvarighet hos oss, som med få
undantag måste inom månaderna Maj—Oktober inskränka vår verk¬
samhet för jordens bearbetande, besående och skördande ; och om
förhållandet härutinnan är något bättre i södra delen af Riket, så
upväges detsamma af det mera ogynsamma i de nordligare delarne.
Vi hafva på sednare tider åtagit oss stora utgifter för kommunika-
tions-anstalternas förbättrande, men äfven sedan vi nått målet, att
genom jernvägar förena några ändpunkter i Riket, så skola vi lika
väl då som nu, under vissa tider af året, af frusna haf afhållas
från ett oafbrutet varu-utbyte med det öfriga Europa.
Dessa för oss ofördelaktiga förhållanden kunna svårligen be-
tviflas, men om man äfven vill antaga motsatsen, eller att vi kunde
frambringa säd och öfriga jordbrnksalster för lika godt pris, som
andra af klimat och läge mera gynnade länder, och att vi af dem
samtliga frambringade mera än vi sjelfve behöfde, så skulle vårt
upträdande på den utländska marknaden icke kunna ske på samma
fördelaktiga villkor, som vi efter förra Riksdagens tull-lagstiftning
inbjudit utländningen att inom vårt eget land konkurrera med oss.
För att taga ett exempel, vill jag jemföra ladugårds-produkten
ost. Vid dess införsel här i landet eger numera ingen tullafgift
rum, men då den Svenske tillverkaren deraf kan exportera något
till andra länder, så mötes han öfverallt af tullsatser, uppgående
pr centner: i Norige till 4 rdr 63 öre, i Danmark till 7 rdr 29
öre, i Ryssland till 37 rdr 68 öre, i England till 89 öre, i Tyska
Tullföreningen till 8 rdr 49 öre, i Nederländerna till 3 rdr 25 öre,
i Belgien till 3 rdr 51 öre och i Frankrike till 4 rdr 66 öre.
151
Den 3 December f. m.
Den Svenske exportören af ost måste således, för att på dessa län¬
ders marknader kunna konkurrera med derv:de producenter, hafva
tillverkat sin vara för ett pris, så mycket billigare än deras, att
den kan bära tillägg af införseltull och frakt.
En och annan inom detta hus känner otvifvelaktigt Englands
tull-lagstiftning och dess resultat, men jag fruktar i sanning, att
sådant är obekant lör många, hvilka, vid hyllandet af frihandels¬
systemet, trott sig vandra i Englands fotspår. Till dessas upplys¬
ning beder jag fä nämna, att man i detta land icke försmådde att
nästlidet år 1858 i tulluppbörd inkassera den ofantliga summan af
något öfver 24 mill. pd st., hvilka, reducerade i Svenskt mynt, ut¬
göra omkring 433 mill. rdr rmt. Fördelar jag denna tulluppbörd
på Englands folkmängd, upgående till omkring 27 mill., så finner
jag att hvarje innebyggare i England under rubrik »tullu indirekt
skattar till Staten omkring tö rdr rmt. Vår tulluppbörd är be¬
räknad till 1II mill. rdr, och antager jag folkmängden till 4 mill.,
som deu nu i det närmaste väl utgör, så belöper sig på hvarje af
landets innebyggare af så beskaffad indirekt skatt '2\ rdr rmt.
Under ett föregrde plenum har en talare inom detta hus yt¬
trat, att man borde köpa sina behof, der man får dem för bästa
priset, vare sig inom eller utom landet. Ar detta påstående rik¬
tigt, så bör man, för att vara konseqvent, afskaffa införseltull på
alla de fabriks-alster, som här i landet icke kunna åstadkommas
till lika billigt pris som i utlandet. Undersöker jag huru förhål¬
landet kan vara, hvad angår våra produktioner i denna väg, så kom¬
mer jag till enahanda resultat, sora beträffande produktionen af
jordbrukets alster, och i flera fall af samma orsaker.
Vår förlagsränta är högre; förlagskostnaden ökas derigenom
att vi, i följd af vårt aflägsna och under en god del af året för
sjökommunikation med utlandet afskilda läge, mäste redan om hö¬
sten förse oss med de för vinterproduktionen behöfliga rudimateHer,
som till allra största delen måste hemtas från främmande land, lika¬
som det för maskinernas drifvande erforderliga material, som nu
mera allmännare användes, eller stenkol, hvaraf England, Frank¬
rike, Tyskland hafva förråden inom egna landamäre!]. Omöjlighe¬
ten i följd af landets läge att under en del af året begagna en för
fabriksvarornas afsättning i utlandet sig yppande gynsam konjunk¬
tur verkar, i afseende på dessa våra produktioner, än menligare, än
i fråga om jordbrukets alster.
Men under sådana förhållanden skall tillämpningen af ofvan-
nämnde principer utan tvifvel tillintetgöra vår inhemska fabriks¬
industri, och då vi i följd deraf, förledde af det goda priset, köpa
en stor del af våra förnödenheter i utlandet, må man med skäl
framställa den frågan: hvarmed skall denna import betalas?
Jag högaktar och värderar den tankegång, som framkallar en
ljus åskådning af fäderneslandets finansiella ställning och derpå grun¬
dar ännu ljusare förhoppningar för framtiden. Jag har sjelf under
ett föreg:de plenum yttrat deu åsigt, att vårt land inom sig har
medlen att blifva rikt, om man blott vill välja de rätta för ernå¬
endet af detta sköna mål. Att misströsta derom vore en hvar ovar-
Den 3 December f. m.
155
digt, som innehar det hedrande updraget att deltaga i sitt lands
lagstiftning, men han skulle misstaga sig om sin kallelse, om han
icke, efter de efterföljansvärda exempel Engelska nationen i detta
fall gifvit, ville skoningslöst framhålla våra svaga sidor och se san¬
ningen stindt i synen.
Flera bifallsrop följde härpå.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att detta plenum,
enligt redan utfärdadt anslag, komme att fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Gripenstedt: Jag skall icke blottställa mig för R. o.
Ad;s otålighet genom att införa diskussionen på ett för tillfället
alldeles främmande område, nemi. angule tulltarifferna och vår
handelslagstiftning; anledning att derom tala. torde nog yppa sig
framdeles. Jag vill blott fästa mig vid några här upgifna stati¬
stiska siffror, nemi. i afs. å exporten och importen af landtmanna-
produkter under vissa år. Först och främst har det förefallit mig
oväntadt, att man inskränkt jemförelsen blott till de 3 åren 1855,
56 och 57. Det är visserligen en sanning, att ett af dessa år,
nemi. 1855, var för jordbruket mycket gynnsamt, men dermot voro
de tvänne andra synnerligen ogynnsamma. Till följe deraf, blir
också för de nämnde åren öfverskottet af spanmåls-exporten utöf¬
ver importen vida mindre än eljest. Utsträcker man deremot jem¬
förelsen och tager i betraktande äfven år 1858 och hvad som re¬
dan kan bedömas af 1859, så skall man finna, att kalkylen vän¬
der sig på ett helt annat sätt. Vi veta nemi., att sedan im¬
porten af malen eller omalen spanmål blifvit afdragen, upstår dock
för år 1858 ett öfverskott af exporterad spanmål, upgående till
ej mindre än 1,300,000 tunnor, och ifrån början af detta år intill
sista Okt. utgör exporten af spanmål också 1,300,000 tunnor; och
likväl återstår åtminstone en månad, hvarunder export kan med
lätthet ske. Hvad som under de upgifna åren tynger mycket hårdt
på jordbrukets konto, är den högst betydliga importen af mjöl,
som då inträffade, och hvilken, till följd af särskilda omständighe¬
ter, upgick endast i rågmjöl för år 1856 till det ofantligt stora
beloppet af omkring 4 millioner lisp., och för 185 7 till omkring
3 millioner lisp. Deremot är för detta år och de föreg:de impor¬
ten af denna vara nästan ingen, eller föga mer än Vlno 'ivad
den var för tre år sedan.
Men hvad som ännu mern än den ogynsamma tidsberäknin-
gen gör Hr Åkermans kalkyl, enl. min tanke, alldeles skef och
förvillande, är att hela landets konsumtion af ull, hudar och skinn,
frö till oljor o. s. v. blifvit lagd på jordbruket. Det må vara
sant, att dessa artiklar, liksom mycket annat, ytterst utgå från
jordbruket; men det torde dock vara något djerft att alla dessa
råvaror för fabrikerna påföras jordbruket såsom ett minus i dess
konto. Antag t. ex. att här icke funnes några fabriker i landet,
såsom på flera andra ställen. Ingen import af de upgifna råvaror¬
na skulle då ega rum, utan i stället måhända någon export der¬
af upkomma, men i stallet finge man då se en ökad import af
15B
Dou 3 December f. m.
kläden, läder, oljor o. s. v., och denna import lärer väl ingen vilja
påföra jordbruket. Häraf synes huru oriktig den grundsats är,
som i kalkylen blifvit tillämpad. Men jag vill ej trötta R. o. Ad.
med någon vidlyftigare utveckling af ett ämne, som i alla lall vid
detta tillfälle är alldeles främmande för föredragningen. Jag liar
blott velat göra dessa få erinringar, på det man icke må tro, att
ej de siffror, som här blifvit anförda, tåla vid en ganska betydlig
reduktiou, hvarigenom man också utan tvifvel skall komma till ett
helt annat resullat, än det, som här blifvit frninstiildt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Vare det långt ifrån
mig att vilja ingå i en sifferstrid, som blifvit förd på ett så ly¬
sande sätt å ömse sidor, och deri huset lernnat tecken af sitt bi¬
fall ej mindre åt den ena än åt den andra sidan. Men, Mine
Hrr! det finnes något, som ligger utom sjelfva den blixtrande striden,
och det är hvad som gömmes »i botten på koppen» af denna
fråga. Den kan i sin enklaste gestalt reduceras derhän, huruvida
det Svenska jordbruket verkligen befinner sig i en så lysande ställ¬
ning, att man på grund deraf kan inlåta sig i de mest vidtutse¬
ende låneoperationer. — Vid ett ungefär likartadt tillfälle under
förra Riksdagen, hade jag anledning att lyckönska Hr FinansMini-
stern till det bifall, han rönte för sin lysande målning öfver lan¬
dets ställning; mendet dröjde ej många månader, innan den olyckliga
och obehagliga krisen inträffade, hvilken föranledde den extrema
och åtminstone i vårt land högst ovanliga ålgärden, att K. M.
föreslog R. St:r och dessa beslutade att uptaga ett särskildt lån
af så högst betydligt belopp som 12 mill., för att understödja
både industri och åkerbruk och snart sagdt allt hvad rörelse heter
i landet. — Jag kan också ej underlåta att yttra min förundran
deröfver, att en medlem af Finnns-komitéen kan vara i afs. å po¬
sitiva och noggranna upgifter i dessa ämnen lika illa utrustad,
som han förebrått sin motståndare att vara det. Hvad beträffar
det här mycket omtvistade belopp, till hvilket Sveriges jord skall
vara intecknad, kan jag nemi. ej föreställa mig annat, än att, då
Just.StatsMinisterns Berättelser härvid ej göra tillfyllest, det varit
Finaus-komitéens både rättighet och pligt att från våra domare
infordra positiva upgifter om den skuldsumma, som för närvande
betungar jordbruket. Men äfven om jag skulle antaga för god
Hr Mannerskantz’s här lemnade upgift, att intecknings-summan
utgör 300 mill, i stället för det af Frih. Bonde upgilna något
högre belopp, så är dock denna summa tillräckligt betydlig,
tor att åtminstone hos mig väcka farhågor för framtiden. Jag
kan icke heller obelingadt godkänna det påståendet, att jordbru¬
ket skulle på de sednaste årtiondena hafva blifvit i så hög grad
förbättradt; åtminstone är i min hemort resultatet icke så full¬
komligt tillfredsställande. Jag förmodar äfven, att, om de, som
verkligen äro jordbrukare, vilja litet närmare eftersinna förhållan¬
dena hvar i sin landsort, så skola de finna, att jordbrukets nuv:de
tillstånd ingalunda är tillräckligt lysande, för att lemna någon sä¬
ker garanti för den stora spanmålsexport, som man fortfarande på¬
De n il December f. m.
157
räknar, ocii hvilken, enl. hvatl Presidenten i KommersColleginm
uplyst, betydligt krymper tillsamman, om den fördelas på flera år.
Jag bör dock öppet erkänna, att jag ingalunda är eller någonsin
haft anspråk att anses som Financier; men jag hyllar den enkla
iäran, att ju mera man lånar, desto mera sätter man sig i skuld,
och jag kan bestyrka densamma äfven med egen erfarenhet. Om
dessa storartade anstalter för att anskaffa penningar har alltid, äf¬
ven när de törst upkommo i vårt land, min öfvertygelse varit, att
de skulle, jemte något gagn, medföra mycken skada, och erfaren¬
heten torde hafva härutinnan gifvit mig rätt. Jag måste anse det
tor något helt annat än ett bevis på jordbrukets lysande tillstånd, att
man äfven med de bästa papper mot första inteckning i egendom
upskattad till mångdubbelt värde mot inteekningssumman ändå
icke kan tå penningar. Det kan ej heller betraktas såsom ett be¬
vis för en blomstrande financiel] ställning, att det lån, som för
2 år sedan uptogs mot vilkor att det skulle vara inbetaldt 1860,
icke synes kunna återgäldas, utan att nya lån för sådant ändamål
uplagas. Jag har deltagit i behandlingen af denna fråga endast på
det bär icke måtte saknas röster, som från jordbrukets sida inlade
en protest emot de alltför ljusa och fördelaktiga upgifter, som här
blifvit framställda, och jag måste siiga, att jag må stiga upp på
Omberg eller Kinnekulle eller Areskutan eller Hallandsås, eller på
hvilken annan höjd som helst, så kan jag icke se sakerna hvarken
genom sådana förstoringsglas eller i den klara dager, hvari de lära
presentera sig, när man ser dem från taburetten.
Åtskilliga ledamöter tiilkäunagåfvo sitt bifall härtill.
Hr Björnstjerna, Oskar Magnus: Jag har med största
intresse åhört den strid, sorn har förevarit; och utan alt vilja på
något siitt mäta mig med de utmärkte talare, som här upträdt, vill
jag dock nämna några ord, för att bidraga till lösning af den frå¬
gan, huruvida verkligen vår ställning är så tillfredsställande, och
huruvida det är rätt, att vi låta invagga oss i den ljufva föreställ¬
ningen att vi ständigt gå framåt. Plär har mycket talats om för¬
hållande mellan vår export och import af span mål och andra landt-
inaunaprodukter. Om man också, som Hr Gripenstedt önskar, vill
utsträcka jemförelse!! till ett större antal år, torde dock resultatet
ej blifva sä tilllredsställande, som han förmenat. Enl. Agardhs Sta¬
tistik utfördes nemi. linder åren 1848 —1857 spanmål i medeltal
till 508,000 t:r årligen utöfver importen, i hvilken beräkning dock
endast den omalua sädén är uptagen. Såsom bekant har deremot
införseln af mjöl och gryn så ofantligt tilltagit, att deraf infördes
t. ex. 1856 omkring 4,200,000 Lisp. och 1857 2,900,000 Lisp.;
lägges dertill att, under det utförseln hufvudsakligen bestått af
hafre, har införseln till sill vnseudtligaste del utgjorts af ädlare och
dyrare sädesslag, så skall man finna, att vinsten på den så mycket
omtalade spanniålsexporleii icke räcker långt till betalande af det
kaffe och socker, vi importera. Derjemte böra vi taga i betraktande,
att, till följd af den klokare lagstiftning för bränvinstillverkniugen,
som på sednare åren blifvit antagen, denna så betydligt aftagit, att
158
Den 3 December /. m.
densamma i K. M:s nåd. Propos. vid innevide Riksdag beräknas
till 17 milhr kannor mindre än förr. Dessa 17 milhr kannor
bränvin torde kunna motsvaras af 1 mill. t:r spanmål, hvarmed
således vår export bort kunna ökas. Detta liar dock ingalunda
varit förhållandet, såsom jag redan haft äran visa, alldenstund hela
exporten under de sista 10 åren i medeltal utgjort endast ,/2 mill.
t:r, och, med frånräknande af importen af malen säd, kanske högst
upgått till det belopp, hvartill den store Axel Oxenstjerna redan
under Gustaf II Adolfs tid beräknade Sveriges span målsutförsel,
nemi. 7,000 läster eller 168,000 t:r.
Annu värre blifver förhållandet, om man tager i betraktande
den ofantliga tillväxt, som införseln af andra iandtmannaprodukter
vunnit. Agardh beräknar, att värdet af de jordbruksalster af alla
slag, som år 1857 infördes, icke allenast fullt upväger hela expor¬
ten af sådana för året, utan äfven med mera än 2 milhr rdr öf-
verskjuter densamma.
En annan författare, som anställer en jemförelse mellan åren
1836 & 1856 beräknar, med stöd af KommerseColhii Berättelse,
att införseln af alla slag landtmannavaror det förra året öfversteg
utförseln s. å, med 4,000,000 rdr; men det sistnämnda året med
ända till 7 V2 mill.
Att vår ladugårdsskötsel icke gått framåt, med jättesteg åtmin¬
stone, torde kunna slutas af följande sammanställning, hvilken jag
påträffat, upgjord efter Landshöfdingarnes 5-årsberättelser.
Folkmängd. Hästar. Hornboskap. Får&Getter, Svin.
År 1822, 2,645,000 378,000 1,485,000 P477,000 47T0OO.
År 1850, 3,482,000 384,000 1,807,000 1,725,000 556,000.
På 100 personer af folkmängden belöpte sig således:
Ar 1822, Hästar 14,3 Hornboskap 56,1 Får & Getter 55,8,Svin 17,8.
Ar 1850, »11 » 51,9 » 49,5 » 15,9.
Jemföres in- och utförseln af ladugårdsprodukter under åren
1848 & 57 finner man för
|
År 1848.
Öfvervägande införsel
|
År 1857.
utförsel införsel utförsel.
|
Smör
|
Lisp.
|
|
4,400 — 102,000
|
|
Ost
|
»
|
3,900
|
— — 90,000
|
—
|
Talg
|
» 140,000
|
— — 221,000
|
—
|
Humla
|
n
|
5,000
|
— — 13,000
|
—
|
Dricka
|
K:r
|
—
|
3,000 — 31,000
|
—
|
Fläsk
|
Lisp.
|
264
|
— — 37,000
|
—
|
Medwurst
|
a
|
4,000
|
— — 71,000
|
|
Kött, saltadt
|
Lisp.
|
19,000
|
— — 42,000
|
—
|
Lin, ohäckladt
|
»
|
1,500
|
— — 20,000
|
—
|
Fjäder
|
!>
|
26
|
— — 22,000
|
—
|
Man torde häraf kunna finna, att vår ladugårdsskötsel ej gjort
särdeles framsteg på sednare tider, då importen af sådana varor
måst ständigt ökas.
Vi veta att våra fabriker, spinnerier & väfverier gjort betyd¬
liga framsteg under de sista 10 åren; men långt ifrån att exporten
Den 3 December f. m.
af dylika varor stigit,
|
är det importen,
|
som varit
|
i jemn och
|
stor
|
tillväxt år från år. Den var
|
|
|
|
|
|
|
1848.
|
|
1857.
|
|
öfverskott in
|
försel
|
utförsel
|
införsel utförsel.
|
Band
|
|
14,000
|
—
|
48,000
|
—
|
Bieckslagararbeten
|
»
|
20,000
|
—
|
54,000
|
—
|
Garn alla slag
|
» 1,837,000
|
—
|
2,060,000
|
—
|
'Glas, buteljer dt bunkar
|
St.
|
73,000
|
—
|
1,108,000
|
—
|
fenster
|
Lisp.
|
30,000
|
—
|
47,000
|
—
|
ej specificerade
|
|
121,000
|
—
|
169,000
|
—
|
Kläder, gång
|
Rdr
|
4,000
|
—
|
230,000
|
—
|
Knappar
|
|
1 0,000
|
—
|
35,000
|
—
|
Knifvar & Gafflar
|
>)
|
1,200
|
—
|
24,000
|
—
|
Nålar
|
)>
|
5,000
|
—
|
1 1,000
|
—
|
Socker, topp, kandi, kak »
|
—
|
430,000
|
1,736,000
|
—
|
Spetsar
|
»
|
2.800
|
—
|
7.300
|
—
|
Strumpor
|
»
|
912
|
—
|
64,000
|
—
|
Tråd, Bomull & Linne
|
»
|
24,000
|
—
|
65,000
|
—
|
Tågvirke
|
Jjisp.
|
2,100
|
—
|
9.800
|
—
|
Ur
|
Rdr
|
35,000
|
—
|
164,000
|
—
|
Vantar
|
|
5,000
|
—
|
8,000
|
—
|
Verktyg
|
Rdr
|
14,000
|
—
|
54,000
|
—
|
Väfnader
|
|
|
|
|
|
Helsiden
|
a
|
2,500
|
—
|
13,700
|
—
|
Hallsiden
|
»
|
15,000
|
—
|
23,000
|
—
|
Bomulls alngods
|
»
|
148,000
|
—
|
540,000
|
—
|
» dukar
|
»
|
17.000
|
—
|
76.000
|
—
|
Damast & Dräll
|
»
|
440
|
—
|
30,000
|
—
|
Ylle & Halfylle
|
|
434,000
|
—
|
834,000
|
—
|
Dukar af ull eller ull
& bomull
|
Uldr
|
149,000
|
—
|
413,000
|
—
|
Linne & Hamp
|
<tt.
|
—
|
40,000
|
185,000
|
—
|
Den enda af våra fabrikstillverkningar, som framgått så, att
större utförsel eger rum nu än för 10 år sedan, är artikeln papper;
de enda, hvaraf införseln i någon nion minskats, äro snörmakeri-
arbeten och slöjdvaror.
För öfrigt gäller om nära nog hvarenda artikel i hela tull¬
taxan, att importen ökats i ständig och jemn progression, och detta
icke under några vissa valda tidpunkter, utan nära nog samma för¬
hållande visar sig, om man jemför hvilka år som helst. Man torde
således ej heller kunna åberopa, att vi uti labriksväg gjort några
betydliga framsteg. Då dessutom, såsom Frih. Bonde visat, hela
vår jernexport uppslukas af kaffe och socker-importen, hvarmed skola
vi då betala allt det, som vi af andra varor importera? Jo, med
våra skogar, som afverkas långt mera än de borde, så att detta
vårt kapital förstöres; genom försäljning af vår jord till främmande
undersåker, samt slutligen genom en ständigt ökad utländsk
skuldsättning.
ISO
Deli 3 December f. m.
Blicken älskar visserligen att dröja vid en skön och ljus tafla,
men en sådan måste dock framför allt vara sann, och jag kan då
ej annat än glädja mig deröfver, att man nu börjat framställa för¬
hållandena sådana de verkligen äro. Utan att så sker, torde fram¬
tiden komma att straffa oss alltför hardt för att vi ej gjort oss
tillräcklig reda för vår ställning.
Frih. Staél von Holstein, Fabian Wilhelm: Om jag
icke bedrager mig, var kontentan af Hr Åkermans anförande den,
att det vore vår tull-lagstiftning, sådan den vid sista Eiksd. infördes,
som man borde förändra, för att finna botemedel mot det onda,
som bär i dag blifvit blottadt. Jag vågar dock nu på förhand
uttrycka den öfvertygelse, att förhoppningen om ett tillbakagående
från frihandelns grundsatser är en illusion, som under Itiksdms lopp
skall alltmera försvinna, och jag hoppas åtminstone, att ett försök
i denna väg ej skall på detta rum mötas med bifall.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Jag har icke be¬
gärt ordet för att ingå i några betraktelser öfver vår import och
export, hvarmed isynnerhet den näst siste talaren varit så frikostig;
utan det är endast med anledning af ett Gr. Anckarsvärds ytt¬
rande, som innebär en förbråelse till FinansKomitén derföre, att
denna icke frän domareua å landet infordrat noggranna uplysnin-
gar om inteckningarnes belopp i närv:de ögonblick. Komitén var
verkl. betänkt på en sådan åtgärd, men vid närmare eftersinnande
fann man, att densamma skulle åstadkomma så mycket besvär och
tidsutdrägt samt så stora kostnader, att man ansåg sig böra afstå
derifrån; i synnerhet som man trodde sig kunna på en annan väg
komma till ett resultat, som, om också icke bestämdt det rätta,
dock skulle slå iu på några få millioner när. Det var blott för att
lemna denua upplysning, som jag begärde ordet.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag har icke för af¬
sigt att ingå i någon analys af hvad här blifvit yttradt; jag be¬
känner att jag dertill saknar nödiga insigter. Men jag har dock
af det anförda kunnat hemta någon ledning för mitt omdöme, och
frågan är för öfrigt af för stor vigt, att man icke skulle yttra sig
deröfver. Jag vill då förklara, att jag anser Frih. Bondes anfö¬
randen, både i dag och förra gången, högst sakrika och kunskaps¬
rika, mera än man kan vänta at en enskild person, som ej kan
ega tillgång till alla de källor, som stå ltegm till buds. Hr Gri¬
penstedt fällde i slutet af sitt anförande ett yttrande, som jag må¬
ste göra en anm. emot. Han sade nemi., att Sverige f. n. befinner
sig i en utvecklings-process; jag tror deremot, och just på grund
af hvad som timade vid sista riksd., att vårt land är uti en inveck-
lings-process; och det är derföre vid denna af största vigt att till¬
se, huru Statens utgifter ordnas. Jag har derföre för afsigt att
föreslå, det allmänna sammanträden af alla 4 Riks.Stm skola ega
rum, så snart någon af hufvudtitlarne från StatsUtsk. inkommit,
äfvensom
i
Den 3 December f. m-
161
äfvensom ang:de de föreslagna Statslånen; och jag anhåller att få
i nästa Pleuurn aflemna min motion derom, skriftligen affattad.
Med ani. af Hr Stjerusvärds yttrande förklarade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, att, sedan det deri väckta förslag blifvit skriftli¬
gen upsatt och aflemnadt, detsamma skulle lt. o. Ad. föredragas.
Föredrogs ånyo BorgareSt:ts d. 1 dennes bordlagda prot. utdr.,
innefattande inbjudning till de öfriga RiksStm att förena sig i
BorgareSt:ts beslut om gemensamma öfverliiggningar angde de hvi-
lande grundlags-förslag, som afse tillökadt antal af StatsRådets Le¬
damöter och inrättande af ett nytt StatsDep:t.
Härvid hördes rop om bordläggning, hvarjemte anmälde sig
och yl trade
Hr Cederschiöld, Gustaf: Såsom jag redan vid ett före¬
gående tillfälle yttrat, anser jag det stadgande i Grundlagen, hvar¬
igenom R. St:r blefvo berättigade att sammanträda till gemensamma
öfverlägguingar, innebära ett verkligt framsteg; och jag skall såle¬
des för min del aldrig motsälta mig begäran om sådant samman¬
träde. Jag skulle t/o. m. önska, att samtliga till denna riksdag
hvilande grundlags-ändrings-förslag biefve föremål för gemensam
öfverläggning, ty det är icke blott den af BorgareSt:t framstallda
frågan, som kräfver en sådan utvexling af idéer. Enligt hvad jag
hört, skulle det vara BorgareSt:ts mening att påyrka, det detta
förslag måtte blifva ytterligare hvilande till nästa Riksdag. Hvad
skäl man kan hafva till en sådan önskan, känner jag icke. Men
bland de öfriga förslagen förekommer ett till ändring af g 15 R.
O., ang. BondeSt-.ts representationsrätt, och detta är ett förslag,
som så mäktigt ingriper i hela vår representation, att jag tror
det skulle särdeles väl lämpa sig för behandling af RiksSt:n sam¬
fäldt. Dessutom finnes det ett särskildt skäl, som gör det för R.
o. Ad. af vigt att begära ett sådant sammanträde. Man har sökt
i allmänna opionen utsprida det rykte, att det vore egentligen
R. o. Ad., som
Talaren afbröts här utaf H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., som fä¬
stade hans upmärksamhet derå, att föredragningen nu omfattade
endast den fråga, huruvida de uti BorgareSt.-ls prot.-utdrag omför-
mälde grundlagsförslag skulle blifva föremål för gemensamma öfver-
läggningar; och tilläde H. Exc. att, derest Hr Cederschiöld ämnade
väcka förslag om RiksSt:s sammanträdande till samfäld öfverläggning
rörande någon annan fråga, ett sådant förslag borde blifva särskildt
framställdt, för att sedermera af R. o. Ad. behandlas.
Hr Cederschiöld: Jag hade trott, att jag kunnat i sam¬
manhang med och såsom amendement till BorgareSt:ts inbjud¬
ning göra den framställning, att R. o. Ad. skulle, jemte bifall till
H. II. 11
162
Den 3 December I. in.
den förra, dertill göra det tillägg, att de gemensamma öfverlägg-
ningarna skulle omfatta äfven ett annat af de framställda grundlags-
ändrings-förslagen, men jag får naturl. underkasta mig, om Hr Gr.
o. Landtm, anser mig oberättigad att nu i ett sammanhang göra
denna framställning.
Sedan H. Exe. ytterligare tillkännagifva, att det stöde Hr
Cederschiöld öppet att väcka det af honom omförmäldte förslag,
sedan den nu förevarande föredragningen afslutats; yttrade H. Exc.,
att han väl förnummit rop derom, att det ifråg:de prot.-utdraget
måtte fortfarande få hvila på bordet, men ej kunnat bestämdt ur¬
skilja, huruvida flere än en Ledam. en sådan bordläggning begärt,
hvarföre H. Exc. upmanade de Hrr Ledarmr, som tilläfventyrs ön¬
skade upskof med frågan, att till protokollet sig anmäla.
Med anledning häraf tillkännagåfvo Hr Adelborg, Anders Otto,,
och Hr Fåhraeus, Olof Immnauel, att begäran om proc.-utdragets
förnyade bordläggning blifvit af dem framstäld; hvarefter H. Exc.
förklarade, att detsamma till följd häraf komme att hvila på bor¬
det tills nästa plenum.
Sedan H. Exc. härefter till Hr Cederschiöld framställt den
förfrågan, huruvida han önskade, att det af honom nyss omnämnde
förslaget nu skulle blifva R. o. Ad. föredraget, anmälde sig och
yttrade
Hr Cederschiöld: Oaktadt tiden redan är så långt fram¬
skriden, vågar jag dock anhålla att få såsom motion framställa det
förslag, att det i Utsk:ts nu föredragna Betänk., 13:de punkten,
förekommande Grundlagsändrings-förslag, ang:de hemmansegares re¬
presentationsrätt, också måtte komma att utgöra föremål för öfver¬
läggning vid sådant RiksSt:ns gemensamma sammanträde, sorn i1
46 § R. 0. omtalas. Anledmn till denna min motion är, att jag
anser, det från R. o. Adis skuldror bör vältas den beskyllning,
som man ofta hör framkastas, att det skulle vara just detta Stånd,
som motsätter sig all utveckling af vålt samhällsskiek. Det skall,
om detta mitt förslag bifalles, visa sig hvarifrån motståndet kom¬
mer, och huruvida BondeSt:t lemiiar sin medverkan eller icke. Skulle,
som det förljudes, just det Hedervärda Ståndet motsätta sig förän¬
dringen, så må detsamma också derför upbära skulden.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: Jag anhåller, att den
nu väckta motionen måtte få hvila på bordet.
Hr Nordenfelt, Enar Wilhelm: Jag anhåller äfven om
bordläggning af Hr Cederschiölds motion, emedan jag anser olämp¬
ligt, att R. o. Ad. skulle nu direkte besluta öfver en framställ¬
ning, som blifvit gjord i sammanhang med en nyss bordlagd fråga.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att, sedan Hr Ceder¬
schiölds förslag nu blifvit begärdt på bordet, komme det att der
hvila.
Den 3 December f. m
103
Föredrogs Bevilln.Utsk:ts d. 1 dennes bordlagde Mern. N:o 3,
om återlemnande af en utaf Johan Persson från Upsala län inom
BondeSt:t väckt motion.
Mern. lades till handlingarne. med förklarande, att motionen
ansågs tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts behandling.
Vidare föredrogs Bevilln.Utsk:ts d. 1 dennes på bordet lagde
Mern. N:o 4, om återlemnande af en utaf C. G. Cederskog från
Östergöthlands län inom BondeStit väckt motion; och blef detta
Mein. lagdt till handlingarne, med förklarande, att R. o. Ad. ansåg
motionens handläggning tillkomma LagUtskit.
Efter skedd föredragning af meranämnde Utskits d. t dennes
bordlagde Mern. N:o 5, om återlemnande af en utaf Hr Alfred
Grenander inom BorgareSt.:t vackt motion, lades Mern. till hand¬
lingarne och lörklarades motionen böra af Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utskit behandlas.
Föredrogs Gr. von Rosens, Adolf Eugéne, d. 1 dennes bord¬
lagde motion, angide anslag af allmänna medel till inrättande i
hufvudstaden af ett homöopathiskt sjukhus m. m.
Frih. von Duben, Gustaf: Jag hade verkligen tänkt, att
då tiden redan är så långt framskriden, icke vidare uptaga den¬
samma genom något vidlyftigare ordande om det af Gr. von Ro¬
sen väckta förslag om inrättande af homöopatiska sjukvårds-anstal-
ter på Statens bekostnad, då det redan två gånger fallit; men då
detsamma nu åter framkommit, oaktadt den fullständiga granskning,
det vid förra Riksdagen undergick, och oaktadt den temligen be¬
stämda vederläggning frågan då fick röna, tror jag man bör med
några ord beledsaga motionen till Utsk:t, på det att densamma
derstädes icke måtte vålla något omak. Jag har så mycket större
skäl härtill, som motionären på ett ganska tydligt sätt pekat åt
mig och en annan Ledamot af detta Stånd, som jemte mig up-
trädde mot det af honom vid sista Riksdagen framställda förslag
i samma syfte, och StatsUtskits märkvärdiga tillstyrkan af bifall
dertill. Det säges nemi. i motionen: »De, som vid förra Riksda¬
gen häftigast motsatte sig motionen, skola framdeles önska, att
deras yttranden finge utgå ur prot., der de nu stå och vittna om
dera3 kortsynthet.» Jag vill öfverlemna åt framtiden att afgöra, på
hvilken sida kortsyntheten egentligen förefinnes, och håller mig
blott till den förra delen af dessa ord, der det säges, att vi skulle
komma att ångra våra yttranden. Detta är dock åtminstone med
mig ingalunda förhållandet, utan tvärtom — jag önskar tillägga
änuu mera i samma anda.
Jag gjorde redan vid förra Riksdagen den anmärkning, att
det var något besynnerligt, att en motionär, som begärde ett an¬
slag af 8,000 rdr till en homöopaihisk sjukvårdsanstalt, icke ens
kunde rätt stafva namnet på den. inrättning, h^n ville hafva. Oak-
Den 3 December f. ns.
tftdt sedan dess 2 a 3 Sr förflutit, och oaktadt han eljest tagit
mina dS lalida ord »ad notam», tyckes motionären likväl icke haf¬
va hunnit liingre i den konsten ännu, ty i hans motion står det
nu likasom då »polyklinik.»
I början af motionen siiges, att den homöopathiska vetenska¬
pen, likasom alla andra, icke kan i sin barndom genast vinna
framgång och erkännande, utan att den måste, såsom alla nyheter,
kämpa med stora svårigheter och mycket motstånd. Men detta
är, hvad homöopathien angår ett misstag, homöopathien är lika litet
vetenskap som nyhet. Den är redan öfver 5 0 år gammal; och
den, som någorlunda känner till med hvilken hastighet vetenskap¬
liga uptäckter numera göra sig gällande, då de duga till något,
kan omöjligen anse densamma söm en nyhet, eller åtminstone icke
för annat än en gammal nyhet. Den är till och med, enl. min
öfvertygelse, redan till det mesta utlefvad, och man skulle således
kunna säga den gå i sin andra barndom, men det är väl icke
motionärens mening. — Motionären citerar vidare som något ut¬
märkande för Sverige, att, under det denna vetenskap i andra län¬
der ännu stod på en låg ståndpunkt, fann den dock hos oss en
nitisk målsman i den utmärkte Prof. Wahlenberg i Upsala, som
uptog densamma och kring sig bildade en krets af beundrande
lärjungar. Jag får då fästa upmärksamheten derpå, att äfven detta
bevisar homöopathiens ålderdom, ty det tilldrog sig för omkring
20 år sedan. Wahlenberg, som var en utmärkt botanist, utmärkt
geolog och särdeles skicklig växtgeograf, men deremot föga
praktisk läkare, tog upp homöopathien och sökte utbreda samt ef¬
ter sin fantasi utveckla denna lära med »högpotenser» och dylikt.
Han samlade, såsom motionären säger, omkring sig ett stort an¬
tal beundrande lärjungar, men huru stor beundran de än egriade
honom, förmådde han dock icke bilda mera än 3me homöopather,
sorn nu lära utgöra enda återstoden af den stora kohorten. Mo¬
tionären säger, att anledningen hvarföre dessa lärjungar, om icke
uphört med sin beundran, dock öfvergifvit sjelfva systemet, varit
den, att de genom bekännandet af homöopathiens läror skulle va¬
rit hindrade att inträda i Statens tjenst. Detta är dock ingalun¬
da förhållandet. Det finnes här i landet icke någon Statsmedicin,
utan läkarne följa de grundsatser, hvartill de kommit genom sina
studier, och hvarken den ena eller andra formen af medicin eger
något slags monopol på att uteslutande erkännas och få begagnas.
Tvärtom kan jag uplysa, att en läkare, som ganska länge följde
de homöopathiska grundsatserna, både i skrift och handling, det
oaktadt i mänga år innehade förtroendet att vara Sekret, i Sven¬
ska LäkareSällskapet, lika aktad och ärad då som nu: det var
nemi. C. U. Sondén. Då en läkare undergått de prof, som Sta¬
ten honom förelagt, kan icke någon myndighet lägga hinder i vä¬
gen för hans inträde i Statens tjenst. Medicinalstyrelsen har icke
heller försökt något sådant, beviset lemna de af motionären om¬
nämnda tre homöopathiska läkarne och andra icke omnämnda pre¬
ster, jurister, fruar m. fl.; den har icke ens, mig veterligen, haft till¬
fälle att uttala sig om homöopathien; men skulle ett sådant till¬
Den 3 Decembet/f. nu
lfiS
fälle yppas, så hoppas japr att den skulle göra siri skyldighet, sorn
är att förklara sig helt och hållet emot densamma.
Motionären säger vidare: »Hvar och en, som gör sig bekant
med litteraturen, skall fattas af den öfvertygelse!], att i principen
för den homöopatiska läkemethoden ligger en stor sanning, hvilken
genom sin inneboende makt gör allt motstånd deremot i längden
vanmäktigt och förgäfves, samt måste sluta med att inkräkta verl-
den». Detta är stora ord, och jag måste erkänna, att homöopa-
thien har en ganska vidsträckt litteratur; men om någonsin talet
om den »usla litteraturen» skall finna sin tillämpning, så är det
just i afs:de å denna. Hvar och en sådan lära får genast sin litte¬
ratur; och vilja vi samla ihop allt, som blifvit skrifvet om Beva-
lenta Arabica, Coffinism, Morrisons lifspiller och dyl. universalmedel,
sä skola vi få en litteratur, som i omfång t. o. m. öfverträffar den
om homöopathien. Det är knappt något nummer af Times, som
icke innehåller långa artiklar om underkurer, verkställda genom så¬
dana der besynnerliga medel. För att taga ett färskt exempel,
vill jag nämna, att nyligen har i en liten stad i grannskapet af
Bonu en man vid namn Baumscheidt, utgifvit en bok på 5—COO
sidor med sitt eget porträtt uti, och i hvilken han redogör för en
af honom upfunnen s. k. »Lebenswecker», en liten machin, som be¬
står af en pinne med några taggar i ena änden, och hvilken, då
den appliceras än på det ena än på det andra lidande stället,
medför en, efter hans egen upgift och glänsande intyg, beundrans¬
värd verkan på ögonblicket. Hjelper kuren icke strax, så skall
patienten åtminstone i framtiden blifva återställd, säger han ; men
om så sker, torde det, i många fall åtminstone, vara i en långt
aflägsen framtid och efter döden. Litteratur har homöopathien rik¬
ligen; men frågan blir, hurudan den är, icke huru många pund
makulaturen väger.
Motionären säger, att från »det allmännas sida» ingenting
blifvit gjordt för denna vetenskap. Menas med detta uttryck all¬
mänheten, så får jag anmärka, att denna tvärtom gjort ganska
mycket derför, ty hon betalar homöopatherne bra; menas återigen
att Svenska Staten icke gjort något för desse, så erkänner jag så¬
dant med tacksamhet. Det är icke gjordt något för homöopathien,
säger motionären, oaktadt den borde vara af lika stor betydelse
för statsekonomien som för vetenskapen; men blir den af samma
värde för statsekonomien, som den redan visat sig ega för veten¬
skapen, så tror jag man gör bäst uti, att i tysthet lemna den i detta
sitt värde, ty detta värde är noll. Den enda statsekonomiska vinst,
sorn homöopathiens införande skulle medföra, vore nemi. en något
minskad kostnad för medikamenterna; men då denna ganska ofta
står i omvändt förhållande till verksamheten, så torde den förespeg-
lade vinsten i sjelfva verket blifva en stor förlust. Motionären
upräknar en mängd sjukhus och läkare, af hvilka den homöopa-
thiska methoden lärer vara omfattad, och i denna förteckning in¬
tages en utmärkt och framstående plats af Amerika, som alltid
varit ett tacksamt fält för bedragare. De om läkareantal m. m. i
motionen gjorda upgifter kan jag ej så här impromptu granska
m
Den S December f. m,
och, som de svnas behöfva det, vederlägga; men hvad beträffar
Paris och höpital Beaujon, så får jag nämna, att i Paris tillsättas
läkarena efter »coneours» och på förslag af klinik-cheferne, och då
dessa i allmänhet icke sjelfva äro homöopather, haller jag troligt,
att de icke heller lemna inträde åt sådana. Möjligen har Tersier
flyttat in i Beanjon, och har då der en homöopathisk service på
sannolikt 100 sängar. Hvad är det mot de öfriga servieerna i
Paris? Jag kail icke nu vederlägga dessa upgifter, men jag kan
berätta ett drag från Paris, hvilket bevisar horoöopathiens anseende
derstädes. I tidskriften »l’Unio» médicale» upträdde nemi. i tjol
en författare, som, efter skildring af homönpathien, påstod, att de,
hvilka bekände sig till denna lära, vore antingen bedragare eller
bedrngne. Detta väckte naturligen furore, och allt hvad homöopa¬
ther hette, trädde tillsammans och beslöt att anställa rättegång emot
tidskriften. En ung läkare, D:r Andral, upträdde som advokat
för 1’Union, och anfallet fördes med stor skicklighet och ifver af
en bland Paris’ utmärktaste advokater. Slutet biet dock, att dom¬
stolen förklarade, det »!’Union médicale» tagit sig en ganska loflig
frihet, sorn den allt framgent må ega rätt att begagna. — Mäng¬
den af de orter, der homöopathien är i svang, och af de läkare,
som använda densamma, och hvilka motionären, som jag nyss
nämnde, i sin motion npräknar, bevisar också ingenting, ty hvilken
lära finnes icke, som ej vunnit anhängare, den må för öfrigt vara
hurudan som helst! Jag behöfver blott nämna mormonismen. Or¬
saken till, att de vinna ntöfvare, är ofta ingalunda öfvertygelsen
om deras riktighet, utan blott lycksökeriet, att de vinna bifall —
okunnigheten.
Vid förra Riksdagen framställdes af StatsTJtskit till B. St:r
behofvet af denna medicin för folkets skuld. Nu åter visar motio¬
nären, att den användes af Konungar och aristokratien. Jag tror
denna sednare upgift vara ganska riktig, och orsaken till att denna
lära sålunda blifvit, gouterad. ligger helt naturligt, deri, att den
använder en så lätt och ljuf medicin. Man är efter denna metho-
icke tvungen att tnatskedtals intaga illasmakande läkemedel, ulan
man får blott små, små söta sockerpullor. Personer af finare lef-
nadsvanor, som ofta dels äro sjuka till följd al vällefnad, dels
också blott inbilla sig vara det, föredraga naturligtvis att taga
dessa små piller, men om de befinnas medföra någon verkan, skyller
man detta på pilierna och glömmer att tala om de stränga diete¬
tiska reglor, som i sammanhang dermed blifvit gifna och följda.
Motionären åberopar vidare upgifter om mortaliteten, på hvilka
dock intet afs:de bör fästas, ty denna beror på mänga andra om¬
ständigheter, utom behandlingssättet af de sjuke. I LäKare-sällska-
pets sista sammankomst lemnades en redogörelse för mortaliteten
under år 1858 på kirurgiska afdelningen af Serafimer-lazare-ttet i
Stockholm, hvaraf inhemtas, att af 1,064 der vårdade patienter
hade 4 6 dött, eller något öfver 4 proc. Antalet af dem. som under¬
gått operation, utgör 245, af hvilka endast 7 aflidit, således ej
fullt 3 proc., af 35 amputerade blott 2. Om den af motionären
åberopade sats holle streck, skulle man naturl. hafva allt skäl att
Den 3 Dec eili ber f. tor.
yfvas ofver ett sådant resultat, men det har visst icke fallit öfver-
kirurgerne på Serafimerlazarettet eller någon sakkunnig in, att
skrifva detsamma på räkningen af ensamt deras egen skicklighet,
och det bevisar icke heller behandlingsmethodernas förträfflighet. —
Afven åberopas den framgång, sorn den homöopathiska medicinen
haft, i fråga om kreaturssjukdomnr, och särskildt omtalas några
svin i trakten af Wäderbrtinn, som varit lyckliga nog att blifva
efter denna method behandlade, och af hvilka endast ett bland 60
dott. Detta är onekligen ett ganska vackert och tillfredsställande
resultat, och jag kan icke annat än på det högsta tillstyrka, att
man fortfarande må på bomöopathisk väg behandla sjuka kreatur,
men också endast sådana. Vill dock påminna om den ringa fram¬
gången af lungsjukans hos boskap behandling efter homöopatisk
lag — lika botas med lika — genom inympningar. Man trium¬
ferade en tid häröfver, men nu? — Kanske har den förträffliga
svinboten samma öde. — Det har vidare blifvit påstådt, att de
allopathiska läkarenas motstånd emot homöopathien skulle hafva sin
grund i hat och afund; men hvad skulle läkaren väl hafva att i
detta fall hata eller afundas hos homöopathen? För en läkare, som
genom grundliga studier lärt känna sjukdomarnes olika former, och
som lärt sig bota dem efter en method, torde väl ingen svårighet
förefinnas att bota dem äfven efter en annan, såvida nemi. hän
kan vara öfvertvgad om den sednares riktighet. Den ene som den
andre får ju dessutom betaldt för sitt arbete. Någon afundsjuka
torde således icke förefinnas, och då dessutom ingenting hindrar
hvilken läkare som helst att blifva eller vara homöopath, så vet
jag sannerl. icke hvad man vidare kan begära. Jo, säger man,
vi begära understöd, för att vidare utveckla vår lära. Men har
homöopathien verkligen i andra länder gjort så stora framsteg, som
motionären påstår, och är dess sanning så tydligt, ådagalagd, så
lärer den nog bana sig väg hos oss utan statsanslag.
Motionären har nu begärt antingen 30,000 rdr till inrättande
af ett homöopathiskt sjukhus, eller åtminstone 1 0,000 för en homöo-
pathisk poliklinik. Men dett a är antingen för litet eller för mycket;
ty de 30,000 skulle föga förslå till ett sjukhus, isynnerhet för en
lära så kolossalt kringgripande som denna; och för polikliniken
åter behöfves endast attendance af en eller annan läkare och ett
rum till partienters mottagning, samt slutligen medikamenter; men
dessa sednare blifva så billiga, säger motionären, att de icke kom¬
ma att upgå till Vio af hvad andra skolors kosta. Jag kan så¬
ledes icke inse, hvartill de 10,000 rdr skulle användas.
Jag afstyrker således helt och hållet motionen, och anhåller,
att dessa mina anma måtte få åtfölja densamma till StatsUtsk:t,
dit jag äfven torde få, till ytterligare belysning af ämnet, öfver¬
lemna eu af mig för några år sedan ut gifven bok, med titel »Ho-
möopather och Gymnaster».
Grefve v. Rosen, Adolf Eugéne: Det måste för en och
hvar af Eder, M. H„ vara påfallande, huru svårt det skall vara
för en icke läkare, att i en sådan fråga som denna upträda till
168
Den 3 December f. m.
strid emot tvänne läkare, tillika Professorer vid den medicinska läro¬
anstalten, särdeles då de, enligt hvad jag af förra Riksdagens protrr
erfarit, så litet skräda sina ord, att de sagt, att så väl de homoö-
patiska doktorerna, som deras patienter, äro antingen galna eller
bedragare — yttranden, hvilka, om de också äro käcka och raska,
dock, enligt mitt sätt att se, icke äro parlamentariska eller värdiga
läkare i striden om ett nytt läkedomssystem. Det är således sär¬
deles svårt för mig att inlåta mig i svaromål å det sist afgifna
yttrandet, men jag skall dock försöka genmäla en och annan an¬
märkning deri. Frih. von Duben har, att börja med, ånyo fästat
sig vid det sätt, hvarpå jag stafvar ordet Poly klinik, och deraf ta¬
git sig anledning säga, att jag är alldeles okunnig i Grekiskan.
Jag vill icke påstå, att mitt sätt att stafva Polyklinik är det rät¬
taste, enär det beror på hvad man menar med detta ord, antingen
klinik för mangen (Poly) eller klinik för staden (Poli). Jag menar
det förra, och då har jag rätt; troligtvis menar Hr Frih:n det sed¬
nare, och då har han rätt. Men att deraf taga sig anledning att
begå dtn ohöfligheten att säga, det jag icke vet hvarom jag talar,
samt att jag är så okunnig om ordets betydelse; det kan jag, sär¬
deles vid det förhållande, att jag vistats 3:ne år i Grekland, icke
annat än anse opassande.
Frih. vnu Duben har vidare berättat en historia från Paris,
som skulle bevisa, att de offentliga myndigheterna förkastade homöo-
pathiens grundsatser. Jag påminner mig deremot hafva i Journal
des Debats eller en af de andra största tidningarne sett omtaldt
ett åtal mot en läkare, som å ett af sjukhusen användt den ho-
möopathiska methoden, samt att med anledning häraf en Kommis¬
sion nedsattes, som yttrade sig i frågan; och slutet biel' ett utlå¬
tande af Ministern, af innehåll att det icke fanns något skäl att
förbjuda den ifrågavide läkaren att använda homöopathien i sjuk¬
huset, utan att man tvärtom borde upmuntra andra att följa hans
exempel. Afven har åberopats att »Union Medicale» benämnt alla
homöopather charlataner, och att tidskriften vid derföre anstäldt
åtal dock icke blifvit fäld; men derigenom torde intet egentligt vara
bevisadt, ty hvar och en, som något följt rättegångar, vet att friandet
eller fällandet ofta kan bero på en högst obetydlig omständighet.
Isynnerhet är detta fallet med tryckfrihetsmål. För öfrigt ligger det
i sakens natur, att hvarje ny lära skall i början möta motstånd,
och detta är bekriiftadt af alla tiders erfarenhet. Vi veta alla, hvil¬
ket öde triiffade Huss, då han upträdde som reformator, och dock
hade redan den nya läran gjort så stort framsteg, att 3/t af Böh¬
men bekände densamma. Frih. von Duben säger, att homöopathien
icke är ny, dä den redan är öfver 50 år. Men hvad äro 50 år
i fråga om så ingripande reformer. Luther kom 100 år efter Huss,
300 hafva sedan förflutit; läran har-spridt sig alltjemt, men ännu
återstår ett oerhördt stort fält för dess vidare spridande. Man har
sagt, att man ingalundra hindrar de unga läkarne att öfvergå till
den nya läkemethoden. Men huru skola de väl i Sverige kunna
få någon uplysning om homöopathien, då ingen undervisning gif-
ves derom vid läroanstalterne? Och jag fruktar, att den unga läkare,
Den 8 December f. m.
169
hvilken skulle tillkännagifva att han ämnade egna sig deråt, skulle
icke blifva särdeles gynnad, då han anmälde sig till examen. Om
t. ex. lian vände sig till Frih. von Diiben, fruktar jag, att dömma
efter dess yttrande, skulle han börja examen med det föga upp¬
muntrande att undersöka huruvida adeptens hufvud tillkännagaf
galenskap.
Man har sagt, att homöopathiske läkarne äro bedragare. Vis¬
serligen är det möjligt, att sådane finnas bland deni, men hvar
finnas ej de? Till och med bland allopathiske läkare torde exempel
på sådane kunna framdragas — ja till och med afskyvärda brotts¬
lingar. Vi hafva alla af tidningarne förnummit, hurusom tvänne
allopathiske doktorer förgiftat åtskilliga personer och deribland de¬
ras hustrur, genom de medel, de föregåfvo skulle bota dem — men
icke får man derföre sätta en fläck på alla allopathiske läkare.
Jag är för öfrigt ingalunda fiendtligt sinnad mot allopathiske lä¬
kare och anhåller alltid om deras hjelp, då jag icke kan erhålla
någon homöopath, eller i sådana fall, då jag förmodat att de haft
mera speciel kunskap om det onda, men jag vill, det oaktadt, att
homöopathien skall få tillfälle att utveckla sig, för att visa, att
der ligger sanning till grund för densamma, hvilket äfven på an¬
dra ställen tyckes vara bevisadt, enär, oaktadt allt motstånd, det
kommit så långt, att man allmänt får praktisera efter denna method
och att vid flera universiteter offentliga lärostolar äro tilldelte ho¬
möopathien. Enligt de underrättelser, hvilka jag eger, finnes nem¬
ligen i Tyskland icke mindre än 5 00 praktiserande läkare, hvilka
antagit och tillämpa den homÖopathiska methoden, och ibland dessa
Hrr finnas många högst utmärkta, både såsom läkare och littera¬
törer, hvilka troligen skulle finna sig föga smickrade af den orlofs¬
sedel, de här fått af sina Svenska allopathiska medbroder, nemli¬
gen att de äro galna eller bedragare. Och ifall dessa sednare Hrr
behagade anstalta om en öfversättning af deras yttranden, är jag
säker på att de skulle få svar på tal.
Frih. von Diiben har, med anledning af min upgift derom, att
homöopathien hyllades i Holland och särdeles af hofvet samt inom
aristokratien, velat betrakta densamma, snart sagdt, som en leksak.
Jag tror dock att furstar och andra högt upsatta personer äro lika
rädda om deras lif och helsa som trots någon annan, och att det
just är derföre att de äro öfvertygade om homöopathiens välgöran-
ge egenskap, som de föredraga densamma. Då denna lära haft så
stor framgång i utlandet, och då vid flera universiteter derstädes
den offentligen föreläses, tror jag det icke är för tidigt att den äf¬
ven här i Sverige erhåller burskap, och icke för mycket, om under
några år 10,000 rdr användes för att vinna en säker öfvertygelse
om lärans nytta och duglighet, då, i fall denna bekräftar sig, den
kan komma att medföra de största fördelar.
I sitt yttrande under förra Riksdagen gjorde Hr Frih:n myc¬
ket narr af de oändligt små doserna i homöopathien, tillbjudande
sig, att af de små grynen förtära, jag tror, en hel kopp full, utan
det minsta mehn för sig. Jag känner icke huru många konster
Hr Frilnn kan, men jag vågar betvifla, att han skulle befinna sig
170
Den 3 December f. m.
väl af denna. Visserligen förefaller det besynnerligt, då raan sett
■de vanliga allopathiska stora doserne, att de små homöopathiska
kunna åstadkomma lika göd eller bättre effekt, och jag för min
”del vill ingalunda försöka att förklara detta phenomen, utan, såsom
Tegnér säger i sitt poem om solen:
»Fåfängt forskarn vill ditt väsen fråga;
Han förklarar ej din Gudalåga,
Men lian värmes af den.» —
så nöjer jag mig ock med att blifva hjelpt och botad deraf.
Lika oförklarlig som den helande kraften hos dessa läkemedel,
hvilka undergått så många förtunningar, äro många andra saker i
naturen. Eller huru vill man förklara deri omständigheten, att om
en muskusråtta springer öfver ett fat vin, hvarje droppa i hela fa¬
tet är förderfvad? Eller huru kommer det till, att, såsom vi ny¬
ligen i en fransysk lärd journal sett omnämndt, ett blötdjur finnes
i de kinesiska farvattnen, hvilket, om man afskär en del och pre¬
parerar genom kokning och cn annan behandling, samt sedan läg¬
ger på ett kärl, fyldt med vatten, allt detta vattnet inom få dagar
är förvandladt till förträfflig ättika, och denna kan sedan tjena som
moderättika i flera år till mångfaldigt större qvantiteter ättika.
Jag tror derföre det vara skäl, att man noga betänker sig
och undersöker frågan, innan man deröfver fäller en förkastelsedom;
och jag hoppas, att nu, såsom förra gången, StatsUtskit skall till¬
styrka min motion i samma syfte.
Hr Cederschiöld, Fredrik August: Jag ber om ur¬
säkt att jag, då tiden är så långt framskriden, vågar ytterligare
taga It. o. Adis upmärksatnhet i anspråk, meri jag kan ej underlå¬
ta det i denna fråga, då motionären klagat öfver de manga hin¬
der, man söker lägga mot homöopathien, och öfver det sätt, hvarpå
■den blifvit bemött. Hvad mig särskildt beträffar, får jag erinra,
att jag gjort ganska många konsessioner åt homöopathien. Jag
har medgifvit, att uti sjelfva principen möjligen kan ligga något
sken af sanning. Afven de små doserna och deras underbara ver¬
kan, kunna åtminstone med inbillningskrafteu upfattas; ty det är
nogsamt bekant, att man ordinerar brunnsdrickning af vatten, som
t. ex. innehåller jod, men i så små qvantiteter, att man efter en
månads brunnsdrickning icke förtärt mera jod, än sorn kanske un¬
der en enda dag blifvit begagnadt vid en vanlig allopathisk be¬
handling. Det är således ej mot sjelfva principen jag opponerat
mig, utan mot det sätt hvarpå man söker komma till kunskap. —
Att jag skulle yttrat något för Gr. von Rosen sårande, är mig
ganska smärtsamt och påkostande att höra, ty jag delar med alla
andra den erkänsla och tacksamhet, vi äro Hr Grin skyldige för de
tjenster, lian gjort vårt land, som han i många at's:n gagnat med
de kunskaper lian i främmande länder förvärfvat; och jag tror att
vid frågan om våra jernvägar är Gr. von Rosens namn oskiljak¬
tigt fästadt. Det har också derföre på mig gjort ett smärtsamt
intryck, att lian befattat sig med ämneD, som ligga så långt från
Den 3 December f. m.
hans egentliga verkningskrets, och som måste förminska den gloria,
hvilken åtminstone för mig omgifver hans namn.
Motionären har låtit påskina, att hos de vanlige läkarena
skulle förefinnas afvoghet mot bomöopatherne. Jag kan icke be¬
gripa hvarföre. Denna afvoghet skulle då hafva sin grund, antin¬
gen i okunnighet eller egennytta och afundsjuka. Okunnigheten
tror jag ej behöfver mycket ordas om, ty våra medicinska läro¬
anstalter äro sådana, att deras alumner torde kunna mäta sig med
hvilket annat land som helst. Egennytta är det icke heller; ty —
ehuru det för mig som läkare är obehagligt, att nödgas sjelf rosa
mina embetsbroder — kan jag tryggt stiga, tilt man skall få svårt
att upvisa något land, der läkarena äro så oegennyttiga som här
i Sverige; och jag känner åtminstone ingen af mina kamrater,
som gör skilnad mellan rika och fattiga, eller om han blir föga
eller icke ersatt för sin möda. Föröfrigt lära Hrr homöopather
icke heller utöfva sin konst för intet., hvarföre det icke kan fin¬
nas något skäl för handen att af egennytta motsätta sig densam¬
ma. — Afundsjuka kan heller icke förefinnas, ty våra läkare haf¬
va ingenting att dölja; de tillegna sig gerna alla nya uptäckter,
som öfverensstämma med deras öfvertygelse. Det kan då blott
finnas ett skäl, hvarföre de icke omhulda homöopathien, och det
är, att de icke anse den som en vetenskap, utan som ett qvack¬
salveri. — Föröfrigt är det ett egendomligt förhållande med lä¬
kare-vetenskapen. Då man nemi. vill framlägga ett förslag i ett
ämne, sorn man ej rigtigt förstår eller åt hvilket man ej helt och
hållet egnat sig, så brukar man rådföra sig med sakkunniga per¬
soner, Om man t. ex. vill föreslå anläggandet af en jernväg, så
gör man icke detta förr än undersökning blifvit verkstäld, huru¬
vida en dylik anläggning är möjlig eller icke. Vill jag framkom¬
ma med ett finanslörslag, och sjelf icke är tillräckligt hemma i
dylika ämnen, så rådgör jag först med personer, till hvilkas om¬
döme jag i dessa frågor har förtroende o. s. v. Men i fråga om
läkekonsten tror enhvar, som fått något nys om en method och
för sin del funnit den bra, sig kompetent att framlägga stora för¬
slager till förändringar, utan att behöfva rådgöra sig med eller lyss¬
na till de personer, som deruti böra ega någon insigt.. Så t. ex.
motionerade Frih. Creutz härom dagen inrättande af en hydropa-
thisk anstalt, vid hvilket tillfälle han upläste några blad af en
af D:r Lagberg utgifven skrift, som gick ut på att visa, det vacci¬
nationen vore i hög grad skadlig. Jag yttrade då, att detta ve-
delades genom de ypperliga statistiska upgifterna, som man i detta
hänseende egde just från Sverige. Icke desto mindre anser Hr
Frilen sig några dagar derefter böra framkomma tued en ny mo¬
tion om vaccinationens uphörande. Om man ej vill fästa något
afs. å enskilda yttranden, så tycker jag dock att landets hela lä¬
karekorps kunde hafva något att betyda, och då denna, med ett
enda undantag, är emot homöopathien, borde sådant, tillika med
tvenne Riksdagars afslag å motionen, hafva varit ett tillräckligt
skäl för att icke ånyo framkomma med densamma. Jag anhåller
derföre, icke i mitt eget eller i läkarekorpsens intresse, utan i ve¬
172
I)en 3 December f. m.
tenskapens och den fria forskningens namn att fä nedlägga min
protest emot denna motion, samt att mina anmärkningar måtte få
åtfölja remissen till Utsk:t.
Hr von Qvanten, Emil: Utan att ingå i någon slags
bevisning hvarken för eller emot homöopathien, ber jag blott att
få fästa upmärksamheten derpå, att denna fråga är af praktisk na¬
tur. Man vet, att den homöopathiska läran i andra länder vunnit en
ganska vidsträckt tillämpning. Så t. ex. tinnes i Wien offentliga
hospitaler, på hvilka sjukbehandlingen är uteslutande homöopatliisk.
Äfven i England är homöopathien utbredd. Om det också kunde
antagas, såsom en talare här velat göra troligt, att alla de läkare,
som praktisera efter denna method, vore bedragare, så är det dock
icke möjligt, att alla de sjuke, som af dem behandlas, äfven äro
det eller endast inbilla sig att de bli friska. Så långt torde ens
icke de största Sceptici kunna gå i sina förutsättningar. Då det
här i Sverige icke finnes någon lärostol för meddelande af
undervisning i denna gren af den medicinska vetenskapen, vore det
kanske skäl att inrätta en sådan praktisk anstalt, som Gr. von
Rosen föreslagit, på det utrönas måtte, om den homöopathiska me-
thoden verkligen är af något värde eller ej. — Huru stor aktning,
jag än hyser för den Svenska läkarekorpsen, tror jag dock icke
att det är denna, som bör hafva den afgörande rösten vid be¬
handlingen af denna fråga. Man vet ganska väl, att inom veten¬
skapen finnas många olika läror, som bekämpa hvarandra, och att
det gifves ett »odium medicum» likaväl som ett »odium theologi-
cum», ehuru, just på det att forskningen må vara fri, på det att
vetenskapen må sannt befrämjas, det, enl. mitt förmenande, borde
ligga i de allopathiska läkarenas eget välförstådda intresse, att en
sådan anstalt, som den föreslagna inrättades, emedan det då kun¬
de praktiskt utrönas huruvida homöopathien verkligen duger till
något eller ej. Jag förenar mig således i allo med Gr. von Rosen,
och hoppas att hans motion måtte vinna R. Stms bifall.
Frih. Cederstr öm, Rudolf: Då denna fråga för några
dagar sedan på min begäran bordlädes, var min afsigt dermed, att,
efter närmare tagen kännedom af motionen, vinna tillfälle, att få
saken något mera utredd och mångsidigare belyst. Tvenne läkare
hafva också redan yttrat sig på ett utförligt och utredande sätt
deröfver; men då på andra sidan det framkastats, att den, som
upträder emot motionen, skulle vara ledd af något odium medicum,
torde det vara skäl, att en person, som icke är läkare, äfven säger
några ord derom. Det är likväl icke utan en känsla af obehag
jag går att yttra mig, i anseende till den tillgifvenhet och hög¬
aktning jag alltid hyst för den värde motionären, hvilken utan
tvifvel är en man, som gjort sig högt förtjent af fäderneslandet,
dock på ett helt annat fält än det medicinska; men detta enskil¬
da obehag skall dock icke afhålla mig, ty känslor af aktning och
tillgifvenhet i alla grader hyser jag för Eder alla, mine Hrr! så
långt nemi., som jag haft den lyckan att lära känna och värdera
Den 3 December f. m.
173
enhvar af Eder. Och likväl kunna vi ej i allting tänka lika,
göra ej heller anspråk på annan eftergifvenhet för ömsesidigt skilj¬
aktiga meningar, än vår tillgifvenhet för det samhällsnyttiga och
rätta medgifver.
Likasom emellertid läkekonsten är en sak och jernvägen en
annan, så är det också en stor skillnad mellan att öfva fördrag¬
samhet och att gifva statsanslag. Man har här yrkat, att det
borde lemnäs homöopathien tillfälle, att visa hvad den duger till,
och att man för detta ändamål borde bifalla inrättandet af den
föreslagna kliniska anstalten. Det är ungefär som att säga, det man bör
bvgga kyrkor åt shakers och baptister, ja hvarför icke åt mormo¬
ner äfven, för att lära känna deras åsigter, ty äfven i dem kun¬
de ju, ehuru vi ej inse det, finnas någon sanning? Motionären har
erkänt, att homöopathien mistat här i landet den ena efter den
andra af sina försvarare, men begär ändå samma summa, som
vid förra Riksdagen. Detta påminner mig om förhållandet
med de Sibyltinska böckerna. För hvarje bok, som brändes upp,
växte de återståendes värde, så att den sista måste betalas lika
dyrt, som alla de föregående skulle hafva kostat tillammantagna. —
Hvad innehöll den till slut för visdom? Det vet man icke. Vidare
har motionären upgifvit, att homöopathien skulle befinna sig i
ganska stort flor i NordAmerika. Om så är, hvarföre har man-
då icke, hellre än att vilja inrätta en dylik anstalt här i Sverige,
hvarest knappt finnas personer, invigde i homöopathien, för att
densamma vårda, begärt att någon skicklig person måtte utsändas,
för att taga reda på förhållandet och derom afgifva berättelse?
Motionären har äfven som stöd åberopat, att homöopathien är sär¬
deles väl gouterad i Holland vid hofvet och inom aristokratien.
Men det är i Holland förmodligen samma förhållande, som i Sve¬
rige, der vår allernådigste nu regerande Konung, hvars dagar Gud
törlänge, är lyckligtvis så ungdomligt frisk och stark, att det kan
vara likgiltigt, hvad idéer hans läkare hyllar, ty den som är frisk,
påkallar icke läkarehjelp. Motionärens Holländska aristokrati är
kanske lika litet i behof deraf. Motionären åberopar, att Spanska
drottningens lif-medikus är homöopath. Enl. de underrättelser,
man här i höga norden eljest kunnat inhemta i detta grannlaga
ämne, befinner sig den höga och mäktiga monarkinnan öfver Spa¬
nien i ett fullkomligt tillfredsställande helsotillstånd, som nästan
aldrig afbrytes af annat än de naturliga opasslighets-förhållanden,
som vid vissa kritiska tillfällen föranledas af Hennes M:ts egenskap
att vara gift. maka. Vid sådana särskilda tillfällen är det förmod¬
ligen icke till någon homöopath, Hennes M:t tager sin tillflykt,
utan det är väl då snarare, ifall manligt biträde erfordras, någon
artis obstetriciae professor eller doktor, sora blir Hennes M:ts råd¬
gifvare. Den der lif-medicus, hvarom motionären talar, är väl
någon hygglig karl, som Drottnm tyckt böra taga sig väl ut i
hof-uuiform, och som han i egenskap af homöopath ansetts kunna
räknas bland läkare, har den förenämnde titeln val ansetts såsom
ett passande vedermäle af den Kongl, nåden.
174
Oen 3 December I. ru.
Den enda npgift i motionen, sorn svnes mig kunna anses lem¬
na ett verkligt bevis på homöopathiens förträfflighet och nytta, in¬
om en viss begränsning, är den, eler det talas om dess verksamhet
vid kreaturs-sjukdoraar. I detta afs. har man, enl. motionens upp¬
gift, verkl. förvånande och brillanta resultater. Af 60 svin, som
vid ^Väderbrunn blifvit behandlade efter homöopathisk method, dog
nemi. blott ett enda, och detta, såsom i motionen upgifves, eme¬
dan det afvek från homöopathiens föreskrifter. Det var i sanning
ett ganska egensinnigt och trilsket svinkreatur, och efter motionä¬
rens tanka borde det väl ligga ogildt efter sin död? Jag påmin¬
ner mig nied ani. häraf ordspråket; »experimentum flat in anima
vili», och undrar, om man icke också kunde säga: »in corpore vili»,
samt hemställer om det icke vore skid, innan man kastar sig in
på denna bana och anslår så stort belopp sorn 40,000 rdr, (hvilket
med afs. å tillgångar och nödig sparsamhet svnes vara väl mycket),
att tillsvidare anslå ett eller par tusen rdr åt våra skickliga
Veterinär-läkare, för att vinna större erfarenhet om den nya lärans
inflytande vid dess tillämpning på kreatur. Gr. von Itosen säger
i sin motion, att han skulle vilja glömma, om han kunde, det sätt
hvarpå hans motion vid förra Riksdagen behandlades. Hvad då
här inora Riddarhuset yttrades, föreföll emellertid oss, hvilka åhörde
dessa föredrag, såsom uttryck af snillets lifligaste udd, sammanpa¬
rad med kunskapernas och den på erfarenhet stödda insigtens grund¬
liga bevisning, som då också blef grunden för R. o. A:ns beslut,
hvilket innefattade afslag å StatsUtsk:s med ganska ringa röstplu-
ralitet gjorda tillstyrkande af — jag tror — 8,000 rdr för en an¬
stalt af enahanda art med den nu ånyo i större skala föreslagna.
Om Statsverket kunde umbära de 40,000 rdr, som Gr. von
Rosen begärt för sin homöopathiska anstalt, vore det då icke mera
skäl, ått, såsom jag förut nämnt, gifva 2,000 rdr deraf till Vete-
rinär-inrättningarne för utrönande af denna methods lämplighet i
kreaturssjukdomar, och lemna de återstående till Serafimer-lazarettet,
hvars redan kända och för stad och land så välgörande verksamhet
aldrig kan tillräckligt understödjas och utvidgas? Men enär motions¬
tiden är utgången, vågar jag kanske ej hoppas att få framställa
detta sistnämnde förslag såsom amendement?
Jag afstyrker ödmjuk!, allt annat afs. å motionen, än det här
ofvan vördsamt hemställda, och anhåller att mina nu algifna väl¬
menta anmärkningar måtte få åtfölja remissen till StatsUtsk.
Gr. von Rosen: Jag är Prof. Cederschiöld tacksam, såväl
för de förbindliga ord, han yttrat om mig och mina sträfvanden,
som ock för de koncessioner, han gjort homöopathien. Att jag
skulle på något sätt hafva skadat mitt anseende genom den mo¬
tion, som nu är i fråga, befarar jag dock på intet vis; och af Hr
Prof:ns anförande synes, som åtminstone en af mina motståndare
anser, att homöopathien verkligen kan erkännas under vissa för¬
hållanden. Jag tackar således Hr Prof:n för de välvilliga uttryck,
han fällt om mig, och jag får återgälda dem. Han har alltid
haft min fullkomliga högaktning och delar den med hela Svenska
Den 3 December f. ».
173
läkare-korpsen, hvilken jag alltid sett med ömhet och nit sköta
sitt ansvarsfulla och mödosamma kall, samt hvarken sky mödor
eller försakelser. Jag har icke heller påbördat denna att vara ledd
hvarken af egennytta eller af afundsjuka; men just derför, att den
känner sig vara en utmärkt korps, ligger det i sakens natur, att den
mäste hafva, en bestämd tanka om sin egen läras fullkomlighet,
och i följd deraf ieke vilja tillåt» någon forskning derutom.
Hvad mig sjelf rörer, så är det icke här i landet jag först
kom i beröring med homöopathien, utan i utlandet, hvarest jag
vistades consecutivt i 11 år. Det var derstädes jag genom egen.
erfarenhet biet' öfvertygad om förträffligheten af denna läkemethod;
hvad jag deraf i utlandet förnam, ingaf mig den värma derföre,
att jag icke kunde undgå att göra den framställning, hvarmed jag
nu vid trenne Riksdagar uptriidt. Om det tillåtes mig att åberopa
min egen, ehuru obetydliga erfarenhet, så får jag nämna, att jag
på ett ställe varit roed der en epidemisk sjukdom rasade med
sådan fart, att jag såg en bataljon, som på sjunde dagen efter
farsotens utbrott fördes till paraden af en fanjunkare, sedan allt.
öfverbefäl sju knat. Det slutade dermed, att nästan alla de, sorn
tillfrisknade, hade derför att tacka en Fransysk homöopathisk läkare,
hvilken fiek behandla dem vid ett sjukhus, sorn han förestod. Jag^
har således verkligen haft tillfälle se något i större skala i den
vägen, och man må derför icke förtänka mig, om jag fått intresse
för denna läkemethod.
Frih. Cederström har begått ett säkerligen ofrivilligt misstag,
då han, i sin ifver att få min motion afslagen, sade, att jag begärt
40,000 rdr. Förhållandet är, att jag föreslagit alternativt för ett
sjukhus 30,000 rdr eller för en poly klinik 10,000 rdr, hvaremot
Hr Frib:n behagat slå ihop båda summorna.
Frih. von Duben: Med anledning af Hr von Qvanten»
yttrade önskan om det ifrågasatta anslagets beviljande för att få
utrönt, huru med homöopathien hänger tillsammans, om hon är
sann eller osann, anhåller jag blott att få tillägga, det jag är
honom tacksam för det han gifvit mig tillfälle uplysa, att detta
experiment redan för länge sedan är gjordt i andra länder, hvar¬
före Svenska Staten icke torde behöfva ytterligare spilla pennin¬
gar derpå.
Frih. Creutz, Steffan: Jag hade visserligen ämnat nå¬
got yttra mig med anledn. af Hr Cederschiölds yttrande om min
motion ang:de vaccinationens uphörande; men då tiden redan är
så långt framskriden, vill jag endast nämna, att jag i motsats mot
den siste värde talaren icke kan underlåta att på det högsta till¬
styrka Gr. von Rosens motion, emedan jag sett homöopathiens fördelak¬
tiga verkningar, särskildt vid ett tillfälle då en qvinna låg för döden och
sköttes af 4 läkare utan att någon förbättring syntes. Då kom
raan på den idéen att efterskicka den ende homöopathiske läkare,
som finnes här i staden, och genom hans skickliga behandling åter-
vanns qvinnan till lifvet. Jag är icke läkare och kan således ej
173 Den 3 December e m.
bedöma de olika skolorna, men på grund af hvad jag känner och
erfarit af homöopathien, anhåller jag att få instämma med Gr.
von Rosen.
Ofverhiggningen förklarades fulländad och motionen jemte ytt-
randerne remitterades till StatsUtsk:t.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V* till i e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 3 December 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerade* 3 prot.utdrag för förmiddagens plenum samt prot.
för d. 19 Nov. e. m.
Föredrogs och remitterades till LagUtskit Hr Dalmans, Wil¬
helm Fredrik, d. 30 sistl. Nov. på bordet lagde motion, att egare
af skogsmark, hvarå annat byalag har rättighet till mulbete, må
kunna emot lösen erhålla fri dispo«ition öfver den för mulbetet
obehöfliga jordrymd.
Föredrogs Hr Ros’s, Anders Emannel, d. 30 sistl. Nov. på
bordet lagde motion om erläggande af bevillning för hundar.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Den nya beskattnings-
grund, som motionären åsyftar att införa, hoppas jag ej måtte
vinna mera afs:de vid denna än vid föregide Riksdag. Örn den
värde motionären hade föreslagit, ätt skatt skulle erläggas för ett
visst slag af dessa djur, såsom knähundar, men derifrån fritagit
alla dem, som för landtraannen äro ej allenast nyttiga, utan rent
af nödvändiga, såsom vallhundar, gårdvarar och räfhundar m. fl.,
så hade det varit något sorts skäl att bifalla motionen. Men då
nu i stället ett generelt yrkande är gjordt, att skatt måtte läggas
på alla slag af sådana djur, kan jag ej annat än på det högsta
motsätta mig förslaget. Vidare förekommer mig särdeles märklig
den omständighet, att den af motionären föreslagna skatt borde
användas till prseraier för rofdjurs utrotande. Det ligger nemi. i
detta förslag en viss motsägelse deruti att den del af dessa nyttiga
djur,
i> e n 3 December e m.
17f
djur, hvarigenom rofdjur kunna utrotas, äfven äro föreslagne att
beskattas, ehuru de, för den tjenst de göra, otvifvelaktigt förtjena
att vara derifrån fria.
Jag hoppas, att Högloft. Sevillu.Utsk:t ej fäster det afseende
vid detta förslag, sorn motionären ås vita r.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: 1 motsats med den
siste värde talaren, kan jag ej annat än på det högsta understödja
den af Hr Ros väckta motion.
För tvenne Riksdagar sedan var jag sjelf motionär i detta
ämne och vid sista Riksdagen utgjorde denna fråga jemväl föremål
för Högloft. Bevi!ln.Utsk:ts behandling. Jag hoppas att den nu
måtte vinna framgång.
Betrakta vi förhållandet i andra länder, så finna vi att be¬
skattning på hundar nästan öfverallt eger rum. En sådan beskatt¬
ning är nödvändig för att i någon mån inskränka det stora antalet
hundar i städerna. Undantag kan visserligen göras för vissa slags
hundar, såsom jagthundar, vallhundar m. fl.-, men då GeueralDirekt.
Ros i sin motion föreslår en så lindrig beskattning, som 1 rdr rmt
på hvarje hund, och att de deraf inflytande medlen skulle, till stor
förmån för landt mannen, användas till premier för att upmuutra
utdödandet af rofdjur, så tror jag, att det af motionären föreslagna
sätt att bereda en sådan inkomst, hvilken, med beräkning af det
stora antalet hundar, skulle blifva rätt ansenlig, är ganska ändamåls¬
enligt. I England betalas för hvarje hund, utom vallhundar, en
årlig skatt af IU sh. sterb, eller lö rdr 80 öre, och denna skatt
inbringade år 1-858 197,004 pund st. eller 3T/2 milhr rdr rmt.
Hr Palmcrantz: Jag vill icke förneka riktigheten af hvad
den siste värde talaren aldort, utan t. o. tu. instämma deri, att
en del hundar böra beläggas med skatt, och jag medger äfven,
att det ändamål, motionären med densamma åsyftar, är ganska nyt¬
tigt, och att den föreslagna skatten ej eller ar för högt tilltagen.
Mert jag är öfvertygad, att, om man vid denna Riksdag besluter
en sådan skatt, man vid nästa eller någon derpå följande anser af
bebofvet påkalladt, att åter förhöja densamma, och att till slut en
ansenlig skatt blilver egaren af ett sådant djur pålagd.
Jag förnyar min anhållan, det Bevil 1 n.Utsk:t vid denna Riks¬
dag ej måtte fästa något alside vid motionärens förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Det finnes ingen sak här i
verlde-n, som ej från två sidor kan betraktas. Den ena försvaras
af en person, den andra af en annan. Frågan blir således, hvilken
sida här är den riktiga. I det fallet bekänner jag mig höra till
den sidan, som vill motsätta sig beskattning af hundar. Jag för¬
står ej hvarför man önskar beskattning på detta slags husdjur,
som i de flesta läll äro ganska nyttiga och dessutom hatva den
sällsynta egenskapen att utgöra ett verkligt sällskap för menniskau,
ja, mången gång hennes ende vän. Ar det väl billigt, är det väl
H. II. 12
178
Dan 3 December e. m.
rättvist, att en person skall betala skatt för denna sin trogne följe¬
slagare? Man kan ju lika gerna lägga skatt på kattor, de äro
också ett slags nyttiga husdjur, ehuru understundom mindre be¬
hagliga att hafva i sina rum. Oell linnes något skäl till en sådan
beskattning, som den ifrågavide, så gäller det för det ena slaget
af husdjur lika väl som för det andra.
Det behöfves väl ej mycket omdöme för att finna, att i syn¬
nerhet under nuvide penningeförliigenhet, med dess för hvarje en¬
skild högst bekymmersamma följder, lämpligaste sättet att icke blott
stäfja det allt mer och mer öfverhandtagande njutningsbegäret här
i landet, utan äfven på samma gång befrämja hvad motionären
åsyftat, vöre det att med konsumtions-skatt belägga den mängd
lyxartiklar, hvaraf vi äro öfversvämmade och dero jag skulle önska
så långt bort härifrån som dit, hvarest pepparn vexer. Sådana lyx¬
artiklar äro vin, tobak, kaffe etc. etc., och inkomsten genom en
dylik konsumtionsskatt skulle blifva långt större än hvad som kan
inbringas genom ett slags bestraffning å menniskan för hennes
kärlek till ett husdjur, som å sin sida belönar henne med en
tillgifvenhet tillbaka, mången gång större än hon kan påräkna af
sina likar. Visserligen händer det, att i städerna åtskilliga hund-
kreatur, utan känd egare, springa omkring på gatorna, och hvilket
man genom den föreslagna beskattningen synes hafva för afsigt
att förekomma, men omöjligen kan jag inse rättvisan eller billig¬
heten deraf, att detta undantagsförhållande skall leda derhän, att
alla Svenska innebyggare böra beskattas derför, att de råka eg a
några hundkreatur, hvilka man i allmänhet kan antaga ej upfödas
med mindre än att de äro till stor nytta för deras egare.
Jag kan således ej annat än på det högsta bestrida denna
beskattning, och yrkar att Högloft. Bevilln.Utsk:t måtte nu, som
vid förra lliksdagen skedde, lemna motionen utan afseende.
Frih. Cederström, Rudolf: Mina åsigter öfverensstämma
ej med den talares, som nyss hade ordet.
Han afstyrkte beskattning på hunden, emedan detta djur var
menniskans trogne följeslagare, ja, understundom hennes ende vän,
och emedan det var för henne både nyttigt och nödvändigt, att
hafva denna vän vid sin sida. Men huru ofta skattar man ej här
i verlden, för hvad sora är både nyttigt och angenämt? Hafva vi
icke skatt på egendom? Hafva vi icke kapitations-skatt på våra
trognaste vänner, vår hustru och våra barn? Böra de anses vara
oss mindre kära, för det vi låta dem beskattas?
Jag för min del anser alltså, alt llr Printzensköld har be¬
traktat saken ur en oriktig synpunkt, när han, med hänsyn till
d-jurets tillgifvenhet för oss, ej vill låta en lämplig beskattning vara
med dess egande förenligt. Skulle man äfven vilja göra någon
åtskillnad mellan beskattningen på hundkreatur på landet, såsom
varande för landtmannen mera oumbärliga, och på dem i staden,
så torde detta icke innefatta något skäl, hvarföre icke skatt borde
läggas på dessa sednare isynnerhet, helst sorn det af Hr Ros före¬
slagna skattebelopp verkligen är så lågt tilltaget, att det icke bör
Den 3 December e. m.
179
blifva betungande hvarken för stads- eller landtboer, samt då med
densamma stora fördelar kunde vinnas, på sätt andra länders erfa*
renhet vitsordat, och i enlighet med det af motionären åsyftade
nyttiga mål. Det vore ju oklokt, att skjuta från sig så lätt vunna
intrader, erforderliga i ett fattigt land, men ej kännbara, såsom
utgift för den enskilde, just i följd af det ringa beloppet?
Således, och med fästadt ais:de vid alla de talrika skäl, som
vid dylik frågas behandlande blifvit vid våra sednast föreg:de Riks¬
dagar anförda, och nu ej torde böra uprepas, enär de återfinna3 i
Utsk-.tsbet. och Stånds-prot., önskar jag, att för min del vördsamt
få uttala dessa mina åsigter, belåten om de i någon mån kunna
bidraga till motiouens understödjande.
Frih. Alströmer: Under förutsättning, att Bevil!n.Utsk:t
kommer att noga behandla såväl denna motion, som de i samma
ämne inom andra Stånd väckte, har jag å nyo begärt ordet, endast
för att. i anledn. af en föreg:de talares yttrande, fästa upmärksam-
heten på, att det är en fullkomlig villfarelse att sätta beskattning
på hundar i samma kategori som beskattning på vare sig lyx eller
konsumtions-artiklar; ty om jag förtär vin eller kaffe i öfverflöd,
så är det endast jag sjelf som har olägenhet deraf. Men den
mängd hundar, som springa omkring på gatorne, tillskyndar den
ieke-hundegaude manga slags olägenheter, som det bör vara en
tillfredsställelse för egarne att genom en afgift för ett nyttigt än¬
damål i någon mån godtgöra.
Hr Printzensköld: Nog har jag vistats i Stockholm
under mer än 40 års tid, men det måste jag förklara, att jag
aldrig rönt någon olägenhet af hundar på gatorna, ehuru jag sett
ett betydligt antal af detta slags djur der springa af och an; och
jag tror att plural i toten af Stockholms invånare skall hafva här¬
utinnan kommit till samma erfarenhet som jag. Vill man emellertid
afhjelpa de olägenheter i detta hänseende, som Frih. Alströmer
förmenat ega runi, så finnes för det ändamålet en vida lämpligare
utväg, nemi. den att polismyndigheten griper in uti saken, hvarigenom
just det med beskattningen åsyftade resultatet aldrasäkrast skulle
vinnas. Och om man så går tillväga, hvilket ingenting annat in¬
nebär, än att man, till förekommande af de anmärkta olägenheterna,
begagnar sig af redau för handen varande medel, så vet jag i
sanning icke, hvarföre man skall belasta egare af huudkreatur med
en beskattning, som, enl. min öfvertygelse, saknar all rimlig grund
för sig.
Frih. Creutz, Steffan: I allmänhet tror jag, att det vore
lämpligare att lägga skatt på hundkreatur i staden än på landet. Egare
af sådane djur i stad, synnerligast här i hufvudstaden, hafva mången
gång af dem ej ringa besvär och kostnad. Det finnes nemi. en
polis-författn., som lägger plikt på den person, hvilkens hund på¬
träffas på gatan efter kl. 11 om aftonen eller före kl. 6 om mor¬
gonen. Af de häraf i så betydlig mån inflytande medel lärer en
180
Den 3 December e. m.
penningefond för polistjenstemän vara inrättad. Men ryktesvis
har man fått höra huru nied pliktfällningen har tillgått, åtminstone
inom hufvudstaden.
Hundkreaturen fångades nemi. på eftermiddagen och gömdes
under natten; derefter inställde sig följande dagen en polistjenste-
man och erbjöd djuret till inlösen åt egaren för 3 rdr 16 sk. bko,
försäkrande, det han under nattens lopp på öppen gata tillvaratagit
detsamma.
Det skulle blifva dyrt i längden att vara egare till en hund
i hufvudstaden. Med anleda, häraf skulle jag vilja biträda motio¬
nen deri, att det skulle läggas skatt på hundar i städerna, och
i så fall vida högre än motionären föreslagit, roen att å andra
sidan de på landet skulle befrias från all slags skatt.
Ofverläggningen förklarades fulländad, och motionen jemte
yttranderne remitterades till Bevilln.Utsk:t.
Föredrogs Hr Stjernsvärds, Rudolf, d. 30 sisth Nov. bord-
lagde motion, ang:de låneunderstöd för jernvägs-anliiggning emel¬
lan Christianstad och närmaste punkten å södra stambanan norr
om Finjasjön.
Hr Hjärne, Harald: Då Gr. Sparres motion om låneanslag
till en bibana från Borås till vestra stambanan väcktes och remit¬
terades till StatsUtsk:t, yttrade jag några afstyrkande anm:r emot
detta anslag. Dessa anm:r äro tillämpliga äfven på den nu före¬
dragna motionen, äfvensom på öfriga motioner, som blifvit eller
blifva väckta vid denna Riksdag, ang:de statsanslag till enskilda
bolags jernbanor. Jag åsyftade att fästa StatsUtskrts upmärksamhet
på vigten af, att vid denna Riksdag använda hela den summa,
som kan till jernvägsarbetena anslås, till fortsättande af Statens på¬
började stambanor, och att icke upskjuta deras möjligast skynd¬
samma fullbordande, genom att anslå någon del af de af K. M.
föreslagna 25 milkna till bibanor. Jag anser mig derföre, vid detta
tillfälle, icke böra uprepa, hvad jag i sista plenum yttrade; utan
tillägger blott den önskan, att, i den händelse StatsUtskd skulle
anse sig böra tillstyrka, att, på sätt JernvägsKomitéen föreslagit,
27 mill. skulle vid denna Riksdag anslås för det ifrågav:de
ändamålet, de K. M:s Propos. öfverstigande 2 mill., i första rum¬
met, anslås till fullbordande af förbindelsen emellan Falköping och
Jönköping, i enlighet med Komitéens förslag. Jag anhåller, att
detta yttrande raå få åtfölja den nu föredragna motionen till Stats-
Utsk:t.
Efter härmed slutad öfverläggning, remitterades motionen och
yttrandet till StatsUtsk:t.
Föredrogs Frih. Creutz’, Steffan, d. 30 sisth Nov. bordlagde
motion, om anslag till två nya AndreKapitens-beställningar vid. K.
LifReg:ts Grenadierkorps.
D*n 3 I)e«ernber e. m.
181
Hr Bergenstråle, Alexander: Jag har egentligen begärt
ordet, för att tillkännagifva, att jag ämnade i början af Riksdagen
väcka denna motion-, sorn nu är i fråga — men att jag ansåg mig
böra innan dess taga reda på, huruvida icke Regeringen redan fat¬
tat något beslut, som kunde göra min motion obehöflig. Jag hade
mig nemi. bekant, att Sek.Chefs-embetet vid K. LifReg:ts Grenadier-
korps redan långt för detta ingått till K. M. med underd. anhållan
om anslag till dessa tvenne AndreKapiteners aflönande, och såle¬
des anställande vid Grenadierkorpsen—och jag förmodade således,
att Regeringen redan behjertat denna billiga begäran. Med glädje
förnam jag äfven, att Regeringen icke allenast godkänt Sek.Chefs-
embetets skäl, utan äfven i nåder tillkännagifvit, att, då medel der¬
till kunde beredas, utan Statens betungande, Grenadierkorpsen skulle
erhålla de nu begärde tvenne Andre-Kapitenerne. Under sådana
förhållanden ansåg jag mig böra frångå mitt beslut att i detta
fall inlemna någon motion. Nu deremot, då denna motion blifvit
af annan person väckt, får jag på det amplaste förorda densamma,
först och främst derföre, att billigheten för R. Strrs bifall till denna
motion är så i ögonen fallande. Grenadierkorpsen är nemi. den enda
bataljon i hela indeldta arméen, som icke har dessa AndreKapitener,
ehuru Grenadierkorpsen har, relativt till nummerstyrkan, större antal
beväring, än närmast varande Regemente. AudreKapitenerne äro
nemi., som man vet, just för beväringens exercerande påräknade.
K. Westmanlands Reg:te består af 1,200 man, Grenadierkorpsen
deremot af endast 500. Grenadierkorpsen borde således hafva en
beväriugsstyrka, belöpande sig till 5/12 af hvad Westmanlands Reg:te
har; men nu förhåller det sig så, att, då Westmanlands Reg:te för
det mesta har något öfver 500 man beväring i hvarje klass, Gre¬
nadierkorpsen deremot har något öfver 300, eller 3/5 i st. f. */j2,
och detta oaktadt Westmanlands Reg:te har AndreKapitener och
Grenadierkorpsen hittills saknar sådana. Sannerligen jag vet, huru
Grenadierkorpsens beväring skulle kunna blifva exercerad, derest
krig skulle utbryta. Ännu finnes ett skäl till, som, eid. mitt för¬
menande, talar för bifall till motionen, nemi. att, då till desse
tvenne AndreKapiteners aflönande icke erfordras mera än 2,000
rdr rmt, denna summa icke torde synnerligen betunga Staten, och
således kan, utan nanni af slöseri med Statens medel, anslås.
Vördsamt anhåller jag, att detta mitt anförande måtte till
StatsUtskd få medfölja motionen.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Då, till följd af om¬
ständigheterna, Chefen för Landtförsv.Dep:t för närv:de är hindrad
att här infinna sig, hade jag först tänkt att ej yttra mig i någon
fråga ang:de förändring af Arméens organisation, utan vänta der¬
med tills StatsUtsk:ts Betänk, i ämnet inkommit, och då vi möj¬
ligen skola kunna hysa förhoppning att Chefen för Landtiörsv.-
Dep:t kommer att infinna sig på detta rum; jag hade således först
af grannlagenhet ansett mig ej böra fälla något omdöme i ofvan-
nämnde frågor, men då jag vid flere föregide tillfällen nödgats
bestrida många af Frih. Creutz väckte motioner, har jag ej nu, då
192
Den 3 öacember e. m.
vi i denna fråga äro af samma mening, kunnat neka mig nöjet
att med några ord understödja hans motion. Jag gillar sål. full¬
komligt Frih. Creutz’ förslag att tillsätta tvenne Andre-Kapitener
vid LifReg:ts Grenadierkorps. Officerarnes antal bör naturligtvis
bestämmas af truppens styrka. Om vi i detta afseende kasta en
blick på de olika regementerna inom Arméen, så finna vi t. ex.
vid Norrbottens Fältjägare, hvilka, likasom LifRegrts Grenadierer,
utgöra en bataljon, 1 officer på 15 man, och vid detta sednare
endast 1 officer på 22 man; denna korps är derjemte den enda
inom Svenska Arméens infanteri, som ej eger Andre-Kapitener.
Detta förhållande skulle kunna upväcka någon förundran, såvida
man icke redan länge vant sig vid att aldrig vänta några plan¬
mässiga åtgärder från KrigsStyrelsens sida i allt, som rörer orga¬
nisation; man må söka med ljus och lykta, men jag trotsar hvem
som helst, att i detta afs:de å Styrelsens sida kunna upspåra några
genomgående planer. Men vill jag deremot ställa i kathegori här¬
med de åtgärder, som Styrelsen tidt och ofta vidtagit för ernående
af anslag till vare sig löneförhöjningar eller andra ändamål, då
måste jag erkänna, att ett helt annat förhållande inträder. Om
KrigsStyrelsen kan i nämnde afs:de sägas detsamma, som i politiskt
hänseende man kan säga om vår granne i öster, att den går samma
stråt sedan flera århundraden, utan att i ringaste mån derifrån
afvika. Den enda tilldragelse, som på långliga tider inträffat, och
hvarigenom man kan säga, att något framåtskridande försports i
afseende på Arméens organisativa utveckling, är nemi. den om or¬
ganisationen af tiden för beväringsmanskapets skyldigheter, hvilken
åvägabragtes vid sisth Riksdag. Men ieke en gång denna var ut¬
gången från KrigsStyrelsen; tvertom har densamma gjort allt sitt
till för att omintetgöra denna organisation, på hvilken hela vårt
försvar och hela nationalbeväpnings-principen livilar, genom att vid
alla tillfällen motsätta sig en flerårig beväringsexercis.
Att jag icke gått. för långt i hvad jag har yttrat, det torde
jag lätteligen kunna ådagalägga, om så erfordras, genom att kasta
en återblick på Arméens ställning mellan år 1851 till närv:de stund,
hvilken sålunda skall komma att utgöra ett supplement till den,
jag hade äran framlägga för R. o. Ad. d. 11 Jan. 1857 (se R.
o. Ad;s Prot. för denna dag), och hvilken innefattade en resumé
öfver det väsendtligaste, som blifvit utfördt inom Arméen från år
1810 till dåvarande tidpunkt.
Jag yrkar på det varmaste bifall till den af Frih. Creutz väckte
motion.
Ofverläggningen ansågs afslutad, och motionen, jemte yttran»
derne, remitterades till StatsUtsk:t.
Föredrogs Frih. Creutz’, Steffan, d. 30 sisth Nov. bordlagde
motion, om uphörande af skyldigheten att vara försedd med prest¬
betyg.
Den 3 December e. m.
183
Hr Olivecrona, Knut: Frih, Creutz har i den bordlagde
motionen föreslagit, att de föreskrifter, som förekomma i åtskilliga
författn:r, oin skyldighet att. förete prestbevis skulle uphöra Jag
måste ogilla en sådan motion. Jag kan ej föreställa mig, att
anledmn till ett sådant förslags väckaude har upkommit af annan
orsak, än bristande kännedom om de motiver, som hafva föranledt
lagstiftaren till sådana föreskrifters bestämmande, och jag är tillika
öfvertygad, att motionären, om han något undersökt förhållandena,
aldrig hade framkommit med detsamma.
Vid det fall, att en person blifvit anklagad för brott, och då
det för domaren är af största vigt att känna haus föregående
vandel, är det prestbetyget, som skall visa sådant, och ingen synes
vara mer befogad, än själasörjaren, att lemna ett så beskaffadt
bevis. — Om någon begär lysning till äktenskap, så är det lika¬
ledes af stor vigt att ega reda på den ifrågav:de personens hin¬
derslöshet, och då är det äfven prestbetyget, som i detta fall skall
lemna erforderliga uplysniugar. Samma förhållande gäller vid bort-
gifvande af pensioner, att kännedom mäste anskaffas om sökander-
nes ålder och lefnadsomständigheter, och då är äfven prestbetyget
erforderligt. Jag tror således, att det finnes så många skäl, som
tala för behofvet af ifrågav:de stadgars bibehållande, att den af
Frih. Creutz väckta motion måste anses fullkomligt opåkallad.
Jag anhåller, att dessa mina, i största korthet gjorda, anm:r
måtte få åtfölja remissen lill Utskd.
Hr Printzensköld, Carl: Till de många bevis, som den
siste värde talaren redan anfört, till ådagaläggandet af de oriktiga
grunder, på hvilka Frih. Creutz’ motion hvilar, vill jag foga ännu
ett, som på det mest åskådliga sätt lägger i dagen, huru oumbär¬
liga prestbetygen äro; det är nemi. då fråga upstår om fattigför¬
sörjningen. Det är då för vederbörande kommuner oundgängligen
nödvändigt, att få kännedom, såväl om den fattiges frejd, som trän
hvilken ort han är, och om han der vistats så länge, att han der¬
städes bort hafva varit mantals- och skattskrifves för att sedan
med säkerhet kunna bedöma, hvilken kommuns skyldighet det är
att gifva honom understöd. Vid sådana tillfällen vore det omöj¬
ligt att utreda alla dessa förhållanden, om man saknade tillgång
till prestbetyget, enär detta alltid bör innehålla både hvem inne-
hafvaren af detsamma är, och hvarifrån han kommer. Afven hans
ålder är af stor vigt att veta, emedan, som vi alla känna, fattig¬
vårds förordningen bestämmer en viss ålder, efter hvilken ingen, som
kan blifva föremål för fattigunderstöd, är berättigad att ombyta för-
sörjuingsort.
Frih. Creutz: Med anledn. af hvad Hr Olivecrona anfört,
ber jag att få yttra några ord. Hr Olivecrona har sagt, att min
motion grundade sig på bristande kännedom om de motiver, som
föranledt lagstiftaren till dessa stadganden. Det kan visserligen
vara, att mina insigter i detta hänseende ej kunna mäta sig med
den välde talarens, men vare härmed huru som helst, så tror jag
184
D e r> 3 Decembers. m.
likväl att det ej blir svårt, om man går till grunden af såten,
att utforska yttersta anledn. till prestbetygens upkomst.
Den yttersta anledn. dertill lärer dock hufvudsakligen vara
grundad på den förening, i hvilken Kyrkan står till Staten, och
öfver hvilket ämne jag förut uttalat mina åsigter och äfven nu
måste uttala mitt ogillande, och till åstadkommande af någon lös-
görelse utur denna förenings tvång syftar miu motion. — I afs:de
på ifrågavrde prestbetygs afskaffande, kan det synas svårt, jag med-
gifver det, i de förhållanden vi nu befinna oss, då våra komrounal-
etvrelser ej ännu äro utvecklade; men då jag upsatte denna min
motion, var det i förmodan, att sådane snart skulle blifva organi¬
serade, i hvilket fall jag skulle vilja lägga i dessas respekt, med¬
lemmars händer en del af de ärenden, hvilka nu blott onödigtvis
ligga i presterskapets. Men intill dess torde doek en förändring
vara af nöden, för att lösgöra oss ifrån det så besvärande »bet.ygs-
väsendet», soro nu ingår i så många förhållanden i iifvet. Då vi
hafva fullmakter för erobets- och tjenstemän, ordlofssedlar och af¬
skedsbetyg för tjenstefolk, så synes detta vara tillfyllestgörande,
och presterskapets onödiga besvär böra inskränkas endast till betyg
om födelseår och ort, eller i allmänhet hvad man kallar dopattester
för individer af sådan bekännelse.
Ett af presterskapets åligganden, nemi. det att utgifva betyg
om individens kristendomskunskap, skulle jag vilja helt och hållet
frånskilja detsamma. Ty derigenom, att ett så ansvarsfullt för¬
troende är lemnadt till en enda persons godtycke, kan man lätte¬
ligen tänka sig. att yttre förhållanden ofta kunna hafva ett visst
inflytande på ordalagen deri. Jag hemställer derföre till hvar och
en af Eder, roine Hrr! om, i Edert prestbetyg, J Angen vitsord
om underhaltiga insigter i religionskunskaper, huru belåtne J der¬
med skullen vara? Vore icke detta en skamfläck, som aldrig un¬
der hela lifstiden kunde utplånas? Skulle icke ett sådant, förhål¬
lande kolporteras land och rike omkring? Jag frågar Eder vi¬
dare, huru kan väl delta vara förenligt med tidens tendens, då en
hvar tyckes ifra för religionsfrihet? Då det är fråga om, att hvar
och en skall få tro. bekänna och dyrka Gud på det sätt honom
godt synes, är icke då. säger jag, tidpunkten inne att afhjelpa ett
förhållande, som kan leda till sådana missbruk?
Hr Olivecrona säger vidare, att ingen vore mer befogad, än
själasörjaren, att gifva betyg om en persons vandel.
Till hvad nytta kunna väl sådana betyg vara, då embetsman-
nen har sina fullmakter, tjenaren sin orlofssedel och afskedsbetyg.
Skall då presten vara mera trovärdig och tillförlitlig person, än
husbonden. Jag tviflar derpå. Eör öfrigt,, den. som ieke åtnöjes
med dessa vitsord, har ju domböcker och brottmålsprotokollerne att
tillgå, hvilka viii icke kunna bestridas hafva mera tillförlitlighet än
prestens omdöme. Då det är i lag stadgadt, att tjenaren, innan
lian afflvttar frän sitt husbondefolk. skall vara försedd med intyg,
huru han under tjenstetiden uptört sig, inser jag ej, då ett bevis
kan företes i detta afs:de från tillförlitliga och trovärdiga personer,
hvarföre, vid lysning till äktenskap, eller vid ingående i tjenster,
Den 3 December e. m.
ISft
i handel, vid uttagande af pensioner m. m., äfven en presterlig
fullmakt skall behöfva?.
Hvad beträffar Hr Olivecronas sista yttrande, att min motion
vore opåkallad, så iemnar jag till en hvar att afgöra, huruvida
detta var så grannlaga dömdt.
Frih. Schultzenheim, David: Ehuru jag fullkomligt gil¬
lar den ofta åberopade grundsats, att det föga lönar mödan att
beledsaga motioner till Utsk. med vare sig argumentationer eller
yttranden, och jag är fullt öfvertygad att mina här i största kort¬
het framstälda anmärkningar icke skola komma att hafva något
inflytande på Utsk:ts behandlingssätt, så kan jag dock ej afhålla
mig att yttra några ord i denna fråga.
Lika med Frih. Creutz, anser jag presterna i många fall vara
öfverhopade med sysselsättningar, som kunna anförtros andra myn¬
digheter, men, som några sådane organisationer ej ännu kommit
till stånd, så tror jag att denna fråga ej är, som en föreg:de ta¬
lare ansåg, opåkallad, utan endast för tidigt väckt. Jag för min
del anser att dessa prestbetyg äro alldeles nödvändiga med anled¬
ning af gällande lagar i landet i afs:de på beväringstid, då det
måste vara bevisligt hvarifrån en person är, och isynnerhet huru
gammal han är. Eller huru ville Frih. Creutz komma till bestämd
visshet härom, om icke den värde Frilen kunde föreslå ett sätt,
genom hvilket man utan sådana betyg kunde urskönja en persons
ålder och hvarifrån han kommit? Detta tror jag ej skulle kunna
åstadkommas, utan att vid födseln på något sätt märka barnet el¬
ler också infordra barnmorskans intyg; men jag fruktar att dessa
betyg skulle blifva ändå mindre tillförlitliga än presterskapets, hvil¬
ka man så mycket åklagar.
Äfven anser jag, att, då lysning till äktenskap åstundas, det
är af största vigt att få kännedom om den persons vandel, som
anmäler sig att begå denna heliga akt, om han verkligen upnått
erforderlig ålder, och om han ej förut med annan person, som än¬
nu lefver, knutit detta föreningsband. Dessa möjliga missbruk böra,
enligt mitt förmenande, företrädesvis i detta nu förebyggas, då ti¬
dens tendens tyckes luta åt mormonismen.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja Frih. Creutz’s
motion till Utsk:t.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Creutz, Stephan: Det är alldeles ej i anledning af
Frih. Schultzenheims sista yttrande, hvilket framkallade bravorop
från några ledamöter här, i hvilka jag beklagligtvis ej kunde in¬
stämma, som jag tagit mig friheten begära ordet. Men hvad be¬
träffar Frih:ns något förut uttalade mening, att man, i fall prest-
betygen afskaffades, icke hade något annat medel att tillgripa, än att vid
födseln märka barnet, så förstår jag sannerligen ej, huru man kan
komma till en sådan konklusion. Det måtte således hafva und¬
fallit Frihm det jag sade, då jag nyss hade äran hafva ordet, nemi.
att, som förhållandena nu befinna sig och då kommunalväsendet
186
Den 3 December e. m.
i landet ej är kommet till stånd, kan det synas som svårigheter
kunna vara förhanden, men då fullmakter, ordlofssedlar och afskeds¬
betyg qvarstå och hvilka äro vida mera tillförlitliga än prestens
godtyckliga betyg om både christeudomskunskap och vandel, och
dessutom prestens hittills nödvändiga upgift om födelseår och datum
tillika qvarstår, så synes Hr Frilns förmodan om nödvändigheten
för barnmorskor att »märka» barnen böra förfalla.
Ofverlägguingeu förklarades fulländad och motionen jemte
yttranderue remitterades till LagUtsk:t.
Föredrogs Frih. von Paykulls, Johan Gustaf, den 30 sist!.
Hov. bordlagde motion, ang:de inredning i Upsala slott af en vå¬
ning för den Kongl. Familjens räkning.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag anser mig be¬
fogad att yrka afslag på den af Frih. Paykull väckta motion.
Hufvudsakligaste skälet derföre är, att jag anser att den af våra
Hufvudtitlar, som kallas den första och som är afsedd att betacka
omkostnader, erforderliga för vår Kongl, familjs underhåll, är redan
förut tillräckligt försedd, för att vi än ytterligare skulle behöfva
dit öfverflytta en del af de anslag, som på andra håll erfordras.
Till hvilka resultater skulle Frih. Paykulls förslag om anskaffande
af bostad i Upsala åt de Kongl, personerna, i första rummet leda?
Jo! derhän, att i morgon en annan person uppträdde och begärde
anslag till samma ändamål i en annan småstad och följden skulle
till slut blifva, att vi fingo bekosta och underhålla Kongl, boställen
i nästan alla småstäder. För öfrigt anser jag detta anslag vara
så mycket mindre behöfligt, som jag är förvissad om, att hvarhelst
de Kongl, personerna draga fram, de alltid skola finna personer,
som äflas om äran att få hysa dem under sitt tak, och som skola
lemna all möda ospard för att förskaffa dem värdiga och komfor-
tabla bostäder.
Jag yrkar afslag å denna motion.
Hr Printzensköld, Carl: I motsats till Hr Sjernsvärd,
tillåter jag mig vördsamt yrka bifall å denna motion.
Jag har alltid föreställt mig huru obehagligt det skulle vara,
att objuden blifva gäst hos andra, om ock för endast kortare tid,
eller med andra ord, att bo, som man säger, inhyses; och af detta
skäl är det för mig lätt begripligt, hvilket obehag det skulle med¬
föra för de Kongl, personerna, om, på sätt Hr Stjernsvärd tyckes
vilja, de alltid, under sina resor i landet, nödgades taga in i enskilta
personers boningar. Frih. Paykull har med sin motion sökt af¬
hjelpa detta förhållande, hvad Upsala beträffar, då han begärt, att
K. St. måtte anslå nödiga medel för en fullständig inredning och
möblering af de i Upsala slott befintliga boningsrum, utöfver dem,
sorn till bostad åt Landshöfdingen äro uplåtna. Dessa förstnämnde
rum hafva tillförene varit inrättade för Kongl, personer, men äro
numera i sådant skick att de omöjligen kunna bebos, och i följd
Den 3 December e. m.
187
deraf måste de Kongl, personerna, då de liedra universitets-staden
med sin höga närvaro, der taga in hos andra, således, på sätt jag
redan anmäkt, bo inhyses. Dä detta förhållande kan afhjelpas för
ringa kostnad, så anser jag det oförenligt med Svenska folkets vär¬
dighet, att icke emot sitt Konungahus vilja visa så mycken aktning och
upmärksamhet i förev-.de fall, att det upofifrar några tusen rdr för
inredning af de slottsrum, om hvilka nu är fråga, ehuru jag är
förvissad, att så väl i Upsala, som öfverallt i riket, en hvar med
varmt hjerta uplåter sin bostad till begagnande af de K. personerne.
Hvad beträffar möblers anskaffande, så tror jag, det sådana
skulle, till besparing i kostnaden, kuuna erhållas från Kongl. Hus-
gerådskammaren å härv:de K. slott; och skulle R. St:r göra afse¬
ende på denna motion, så hyser jag den fasta öfvertygelsen, att H.
M. Konungen icke skall underlåta att, i hvad på honom ankom¬
mer, vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom vid rummens iståndsät-
tande och möblering den största möjliga hushållning varder iakttagen.
Jag yrkar bifall å motionen.
Hr Stjernsvärd: Jag ber att få göra så väl Frih. Paykull,
som Hr Printzensköld, upmiirksamma på det förhållande, att slot¬
tet i Upsala är inrättadt till häkte, således midre lämpligt till K.
Hotel.
Frih. von Paykull: Af hvilka medel detta anslag skal! ta¬
gas, qvittar mig lika, blott mitt åsyftade ändamål vinnes, nemi.
att i beboeligt skick iståndsätta de Kongl, rummen i Upsala slott,
sorn under en så lång följd af år blifvit lemnade åt sitt öde och till
följe deraf i betydlig mån förfallit. Hvad den sista omständigheten
beträffar, att man i en aflägsen del af det stora slottet inhyst fån¬
gar, så inser jag sannerligen icke, att detta på något sätt hindrar,
att en annan del deraf så inredes, att det kan bebos af hvem det
vara må.
För öfrigt hafva vi på sednare tider börjat att iståndsätta våra
gamla slott i riket; har icke anslag blifvit beviljadt både åt Wad¬
stena och Kalmar slott? hvarföre skulle vi icke då äfven ihåg¬
komma det gamla slottet i Upsala?
Jag anhåller vördsamt att Utsk:t måtte taga dessa skäl i be¬
traktande.
Efter härmed afslutad öfverläggning, remitterades motionen
jemte yttrandena till StatsUtsk:t.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t
Frih. von Paykulls d. 30 sisth Nov. bordlagde motion, rörande
upskof med tillämpningen af K. Stadgan om mått och vigt m. m.
Efter föredragning af Hr von Knorrings, Erik Oskar, den 30
sisth Nov. bordlagde motion ang:de förändrade bestämmelser, rör:de
188 Den 3 Pecember e. m.
åtskillige LandtinäteriTjenstemäns pensionsriitt, blef denna motion
remitterad till StatsUtsk:t.
Till LagUtskit remitterades Hr von Knorrings d. 30 sist!.
Nov. bordlagde och nu föredragne motion, om förändring af före-
skrifterne i SkiftesStadgan, rörande Landtmiitares förordnande att
förrätta laga skifte.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk;t fö!j:de, den 30
sisth Nov. bordlagde, motioner, nemi.:
Frih. vou Schultzenheims, David, motion ang:de inlösen för
Statens räkning af det s. k. Köping-Hult-bolagets jernbana;
Gr. Taubes, Henning Adolf, motion om inrättande af en Pro¬
fession i StatsEkonomi vid Upsala universitet;
Gr. Taubes, Henning Eduard, motion om rätt till pension å
Allm. IndragningsStaten tor Häradshöfdingar, hvilken motion jem¬
väl kommunicerades MedStfinden; samt
Hr von Fraukens, Georg Wolfgang, motion om anslag till in¬
köpande af en tomt för ett nytt Hofstall;
äfvensom sistnämnde Ledamots den 30 Nov, bordlagde anfö¬
rande, i ani. af K. M:ts nåd. Propos. om StatsVerkets tillstånd och
behof.
Föredrogs Hr Björnstjernas, Oscar Magnus, den t dennes
bordlagde motion, ang:de åtskilliga förändringar i gällande Tulltaxa.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Det hade varit min af¬
sigt att i mål, tillhörande Bevillu.Utsk:ts handläggning, icke besvära
R. o. Ad. med något anförande, innan ärendet blifvit af Utsk:t
beredt. Men i följd af den motion, som nu föredragits, finner jag
mig förpligtad att taga till orda, desto hellre som derigenom bere-
des inig tillfälle att i allmänhet yttra något i ani. af de förebud
till reaktion, som under innev:de Riksdag på detta rum uppenbarat
sig, emot de åsigter, som de näst föregide Riksdagarna inom Rid¬
darhuset gjort sig gällande i fråga om tullbevillningen, och emot
de beslut, som R. St:r nasti. Riksdag derom med så mycken enig¬
het fattade. Flere värde medlemmar af detta hus hafva nemi.
under föreg:de plenidagar vid särskilda tillfällen utlåtit sig om den
nu gällande tulltariffen, att dermed etablerats ett frihandelssystem,
hvarigenom man besinningslöst öpnat Rikets alla hamnar för främ¬
mande länders öfverflöd, •— att vi således ådragit oss öfverimport
af utländska varor, synnerligast lyxartiklar eller, såsom en och an¬
nan benämnt dem, »skräp och onyttigt kram», — att på sådant
sätt landets innebyggare lockats till slöseri och öfverdrifven vällef¬
nad, — och att derigenom förorsakats utländsk skuldsättning och
den tryckta penningeställning, hvaröfver Sverige nyligen haft att
beklaga sig. Det är lätt förklarligt, att jag, i hvad på mig kan
bero, söker, så godt först som sist, utreda huruvida, jag säger icke
Den 3 December e. m.
18»
den senare tidens importliandel, men tull-lagstiftningen verkligen
med skäl må kunua tillvitas så skadliga följder, som man nu med
oro föreställt sig.
Afven Hr Björnstjerna liar i sin motion tagit till utgångs¬
punkt förutsättningen, att det penningebetryck, man erfarit, varit
en följd af rubbad handelsbalans. Det har emellertid vid ett före-
g:de tillfälle, då frågan om Riksbankens verksamhet här afhandla-
des, varit mig en tillfredsställelse att i sakrika yttranden höra den
mening uttalas, att det öfverklagade betydliga anlitandet för export
af' bankens silfver, om ock till någon del, dock icke hufvudsakligen
varit att tillskrifva undervigt i vår handel med främmande länder.
Härmed må vara huru som helst; — det vissa är, att de försök,
som under föregående århundraden vidtogos för att genom tull-lag-
stiftning reglera mynttillgången i landet, befunnits icke medföra
den verkan, man påräknat.
Ingen lärer bestrida, att sparsamhet, i förening med klok hus¬
hållning, är en dygd; — men denna dygd, såsom hvarje annan,
måste danas genom upfostran och individernas egna förnuft, —
den kan, såsom jag tror, svårligen inläras genom restriktiva tull-
författningar.
Motionären har på ett förtjenstfull! sätt eflerforskat och med¬
delat statistiska fakta, för att dervid stödja sitt förslag. Några få
erinringar må mig emellertid i ani. deraf tillåtas.
Gerna medgifver jag, att artiklarna socker och tobak, förnäm¬
ligast råvarorna, äfven på vår långsträckta kust svårligen kunna
blifva föremål för smugling; men då de åberopade sammandrags-
tabellerna utvisa ett något mer än 4 gånger större importbelopp
af Caffe året 1857, mot 1833, bevisar sådant väl, att 1857 så
mycket högre qvantum införtullats. men ingalunda att importen i
lika mån öfversteg hvad som effektift till förbrukning i landet in¬
kom det äldre året, då denna vara ofta ännu infördes på oloflig
väg.
Utan upmärksamhet torde icke heller böra lemnäs, att den
tidrymd af 24 år, som ligger imellan de af motionären antagna jem-
förelseperioderna. varit i hög grad gynnsam för handel och indu¬
stri, som under tiden varit i raskt fortskridande; och skilnaden i
importqvantiteter, de begge åren emellan, särdeles hvad socker och
tobak angår, kan fördenskull hufvudsakligen på ett naturligt sätt
förklaras genom stigande folkmängd, ett allmännare spridt välstånd
och deraf följande ökad konsumtionsförmåga.
Det har sin riktighet, såsom motionären anför, att sockertullen
i England är högre än i Sverige. Men enl. den tariff, jag har
att tillgå, skola afgifterne för allt slags socker vid införsel till Eng¬
land, efter d. 31 nästk:de Mars, nedsättas med ungefär 30 %.
Mig förekommer för öfrigt, att, i fråga om tullbeskattningen
hos oss å artiklarna Arrac, Rumm, Caffe, Socker och Tobak, eller
s. k. Kolonialvaror, lämpligen icke kunna tagas till föredöme eller
jemförelse sådana länder, som Frankrike och England, hvilkas han¬
delspolitik af ålder fordrat att genom absoluta förbud eller diffe*
IWO
Den 8 December e. m.
rential-tullar monopolisera handeln mellan kolonierna och deras resp.
moderländer.
Men, Mine Hrr, låtom oss hellre företaga en jemförelse mellan
vår tulltariff och dem, som si ro gällande i länder, hvilka ligga oss
närmare, jag menar Norige, Danmark och de Tyska Tullförbunds-
staterna.
En sådan jemförelse har jag samvetsgrannt utarbetat och ut¬
beder mig nu att få densamma åt det högloft. Ståndet meddela.
Visar det sig deraf, att tullsatserna hos oss i allmänhet icke äro
lägre, utan fastmer i många fall betydligen högre än i de främ¬
mande staterna, synes man derifrån kunna hemta stöd för det an¬
tagande, att vår tull-lagstiftning icke medfört det onda, hvarför
den beskylles, så vida ett sådant ondt icke i lika eller högre mån
drabbat de andra länderna.
Jag har i denna jemförelsetablå icke vidrört artiklarna span¬
nmål och landtmannavaror, hvilka å senaste Riksdag bibehöllos vid
den tullfrihet, som K. M. för dem redan 2 år förut medgifvit.
Frågan om dessa lefnadsförnödenheter utgör i tull-lagstiftningen ett
särskildt kapitel, som en annan gång torde blifva tillfälle att af¬
handla. — Af skäl, sorn i det löreg:de blifvit anförda, har jag der¬
emot i tablåen företrädesvis uptagit sådana artiklar, som äro att
hänföra till s. k. öfverflödsvaror eller som anses egnade till för¬
brukning i ett yppigare lefnadssätt.
Det är oss alla bekant, att i Konungariket Norige all grund¬
skatt är uphäfven, hvaraf följer, att motsvarande erforderlig stats¬
inkomst der måst sökas genom tullbeskattning. Jag nämner detta
blott för att påpeka anim dertill att, för en och annan varuartikel,
den Norska införselstullen förekommer högre än den Svenska.
Tyska tullföreningens tariff upställer för alla vågbara varor
centnern såsom tullberäkningsenhet; likaså i många fall den nu
gällande Danska. Då den Tyska tullcentnern är lika med Dan¬
marks och Noriges, d. v. s. I7V3 ^ drygare än 100 fy. i Sverige,
har jag, till undvikande af minutiösa bråktal, för alla staterna ut¬
räknat tullsatserna efter cent., naturligtvis med reduktion af be¬
loppet i förhållande till vigtskilnaden
Den Tyska thalern har jag efter kurs beräknat till 2 rdr 66V3
öre; och då jag räknat en Norsk species såsom motsvarande 4 rdr
rmt samt en Dansk rdr såsom lika med 2 rdr rmt hos oss, ehuru
i sjelfva verket den förra med 3 och den senare med 2 öre under¬
stiger de resp. i och 2 rdr:na i svenskt mynt, hoppas jag sådant
skola vittna om min månhet att icke beräkna de främmande tull¬
satserna för knappt i bredd med de Svenska.
Jag öfvergår nu till sjelfva jemförelse-dokumentet *).
Till de nu anförda exemplen måste jag inskränka mig, emedan
jag icke vidare vill äfventyra att trötta R. o. A:s tålamod. Men
jag vågar hoppas, att den sammanställning, jag åstadkommit, skall
mer än tillfyllest lägga i dagen, att R. St:r å förra Riksdagen icke
utan erfordorlig varsamhet behandlat det vigtiga ämnet. För brän-
•) Se Tab. Litt. B. 1 slutet af häftet.
Den 3 December e. m.
191
vin af alia slag, och således äfven Arrac och Rumm, förhöjde raan
i någon mån införselstullen, — likaså för flera arter af Tobak; —
den utgör nu, t. o. m. för råtobak af vissa slag, mer än 100 %
å varuvärdet.
Om R. St:r bifalla K. M;s förslag ang:de förhöjning af pro¬
duktionsskatten för inrikes tillverkadt bränvin, torde deraf blifva
en följd att äfven införselstullen för den utländska varan bör i
samma mån höjas, ehuru de svårigheter, den Skånska kustbevak¬
ningen har att bekämpa vid tillsynen mot utländskt bränvins in-
smugling, naturligtvis blifva större, i samma mån frestelsen tilt
oloflig införsel genom afgiftsförhöjningen ökas.
Men eljest och i allmänhet kan jag icke, så vida ej särdeles
påträngande finaneiella eller andra vigtiga skäl skulle förekomma,
tillstyrka rubbning af de tullsatser, som nu äro gällande.
Sedan man omsider å förra Riksdagen lyckats att bringa tull¬
tariffen i ett någorlunda normalt skick, anser jag för framtiden
ingenting angelägnare än stadga i afgiftsbeloppen. Så väl handelns
som fabriks- och handtverks-industriens idkare inom landet hafva
behof af en sådan stabilitet; och, derest någon förändring i detta
hänseende icke heller af Statens intresse påkallas, blifver den an¬
förda grundsatsen en regel för ärendets behandling, i hvad på mig
ankommer.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma yttrande måtte få åt¬
följa motionen till vederbörligt Utsk., som då jemväl kommer i till¬
fälle att kontrollera de sifferberäkningar, jag framlagt.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Min mening
är icke att ingå i granskning af den siste värde talarens anförande,
utan jag vill blott till honom hemställa, om han ej skulle vilja
komplettera den jemförelse, han upställt om våra tulltariffer och
dem i andra länder, med att äfven beskrifva huru förhållandet är
med våra exportvaror och hvilka varor böra få tullfritt införas. I
så fall skulle det vara skäl, att, genom öfverlemnande af denna
tabell, hvilken iugen skulle vara mer befogad att uprätta, än den
siste värde talaren, fästa det Högloft. Bevil!n,Utsk:ts upmärksamhet,
vid upgörandet af dess tulltariff, på huru våra export-artiklar blifva
behandlade i främmande länder.
Hr Björnstjerna, Oscar: Till en början får jag tacka Hr
Fåhraeus för det besvär, han gjort sig, i att utarbeta en jemförelse
mellan Sveriges tulltaxa och våra på tre sidor närmaste grann¬
riken; hade vår granne i öster kommit med i beräkningen, så hade
den blifvit ännu fullständigare och mer bevisande för min åsigt.
Jag har åberopat exempel från Europas båda mest blomstrande
stater, England och Frankrike; der visar sig att tullarne på de i
min motion omtalta artiklarne äro betydligt högre än i Sverige.
För mig var det ej obekant att socker-tullen skall nedsättas i
England från o. m. April år 1860; jag vill likväl påminna mig,
att den ändock kommer att bli högre än vår nuvar:de tull, ehuru jag
ej derpå är fullt säker. I Frankrike äro, som bekant, tullarne i
192
Den 3 December e. m.
allmänhet mycket högre än här. Af den jemförelse, Hr Fåhreeus
framställt, finner man, att tullen på socker och kaffe såväl i Norige
som i Tyskland är högre än här, och det är hufvudsakligast på
dessa båda artiklar jag yrkat en högre tull i Sverige. I Danmark
är denna tull visserligen lägre än hos oss, men Danmark är ett
särdeles rikt land, med stor export synnerligen af landtmanna-varor;
det kan således hafva råd att genom låga tullar befordra en stor
import och konsumtion. Men huruvida samma förhållande eger
rum hos oss, vill jag lemna derhän. Derom ordades alltför mycket
på förrnidd:n, att jag nu skulle önska återuptaga frågan. Man
åberopar ständigt Endland, då fråga är om frihandel och låga
tullar, men i de fall, då de Engelska tullarne äro högre, såsom
förhållandet är med de artiklar, min motion afhandlar, då äro de
icke längre smakliga, och man vill ej höra talas derom! De tullar,
jag föreslagit, äro en obetydlighet i jemförelse med de Engelska,
hvilka utgå för kaffe med 2 gånger, för bränvin med nära 7 gån¬
ger och för tobak med från 4 till 14 gånger så högt belopp som
i Sverige. Hr Fåhraeus har sagt, att det i alla tider visat sig
vara omöjligt att genom tull-lagstiftningar kunna reglera penninge-
tillgången. Jag medger gerna, att man ej kan lyckas deri genom
sådana löreskrifter, som exportförbud eller tull på silfver, men
deremot., om jag kan genom högre tullar förminska importen, så
skall väl detta bidraga till qvarhållandet af penningar i landet;
detta lärer väl ej kunna bestridas. Eu af fribandelns första grund¬
principer är att låga tullar befordra en ökad införsel; på samma
grunder måste väl således högre tullar bidraga att minska den¬
samma, och detta vore under nuv:de omständigheter obestridligen
en lycka för vårt land. Man har sagt, att Sveriges handel under
de sednare åren varit i jemnt framåtskridande; detta kan visserligen
ega sin riktighet hvad importhandeln beträffar, ty denna har i
sanning nr från år stigit på ett förvånande sätt. Att utförseln
deremot på intet sätt hållit jemna steg dermed, har jag under för¬
middagens diskussion sökt visa. Jag kan ej inse de stora fördelar
vårt land vunnit derigenom, att införseln af kaffe, socker, tobak
och bränvin under de sednaste 10 åren fördubblats, men deremot
skall jag vara den förste att gilla hvarje åtgärd, som kan befordra
en ökad export.
Det har blifvit sagdt, att den ökade importen bevisar stigande
välmåga; huruvida den äfven befordrar välmågan, lemnar jag åt
eder sjelfve att bedöma, mine Hrr, sedan jag för eder tagit mig
friheten upläsa några utdrag af provincial-läkarnes, från alla delar
af landet, inkomna officiella rapporter. Dessa utlåtandeu äro till
största delen afgifna redan år 1852. Då vi nu införa 33 proc.
mera kaffe än då, är det föga troligt, att de menliga följderna af
dess förtärande sedan dess förminskats. Jag frågar eder således,
raine Hrr, om det ej äfven ur sanitär synpunkt vore önskligt, att
något hinder lades i vägen för denna alltjemt stigande kaffe-kon¬
sumtion, synnerligen då man tillika derigenom kan vinna betydliga
ekonomiska fördelar och förminska vår utländska skuldsättning.
Afven
Den 3 December e. m.
193
Afven om karleken till kaffedrickandet skulle vara så stor, att
varans förhöjda pris ej kunde förmå verka någon minskning i åt¬
gången, skulle dessa sednare fördelar likafullt i betydlig mån vin¬
nas genom den förhöjda tullinkomsten, hvilken, använd på Statens
jernvägsarbete!), skulle förminska behofvet af utländsk skuldsättning
med några millioner årligen.
Det har vidare blifvit yttradt, att genom en högre tull skulle
åtminstone för artiklarne kaffe och bränvin smugglingen, i betydlig
mån tilltaga. Hvad kaffe beträffar, har jag aldrig hört att en så
skrymmande vara, hvilken ej, i likhet med en bränvins-ankare, kan
kastas i hafvet för att flyta i land, blifvit föremål för smuggling
i vidsträcktare skala. Att deremot bränvin kan med vida större
lätthet lurendrejas, är en sanning. Den förhöjning, jag derå före¬
slagit, är likväl allt för obetydlig i jemförelse med den tull, som
redan är varan ålagd, att frestelsen derigenom skulle i någon större
mån kunna ökas för dem, som hafva smak för en d.ylik handtering.
Den af mig föreslagna tullen är ej heller högre än den K. M.
ansett nödig, i händelse den nåd. Proposm om bränvinsskattens
förhöjande blifver antagen. Samma åtgärder, som auses tillfyllest¬
görande i detta sistnämnda fall, torde äfven leda till målet, om
icke den ökade tillverkningsskatten, utan endast den af mig före¬
slagna tull förhöjningen å bränvin skulle vinna R. St:rs bifall.
Slutligen lugnas raina farhågor i detta afseende till ej ringa del
af den förklaring, sorn, enligt hvad jag vill påminna mig, blifvit
af Hr Fåhraeus sjelf afgifven till förlidne Riksdags Bevilln.Utsk.,
nemi. att de trovärdiga underrättelser, han från vestra kusten in¬
samlat, dels af olika myndigheter, såsom tulltjensteman, prester
och kronobetjening, dels af konsuler i grannländernas hamnar, sam¬
manstämma deruti, att någon smuggling af bränvin till betydligare
belopp icke egt mm.
Hr Fåhraeus har vidare yttrat, att om ej särdeles påträngande
financiella skäl lörefinnas, bör en sådan förhöjning i tull-afgifterna
undvikas. Jag delar deruti fullkomligt hans åsigt, och sora jag
tror det vara tydligen ådagalagdt, att sådana påträngande finan¬
ciella skäl verkligen förefinnas, har jag derigenom funnit mig up-
manad till denna motions väckande. Jag tror att faran verkligen
står för dörren, när, som förhållandet under en följd af år visat
sig, penningar ej kunna qvarhållas i landet, oaktadt den mängd
lauta millioner, som årligen inflyta från utlandet, när vår export
på intet sätt vill förslå att betäcka vår import, och när detta för¬
hållande, långt ifrån att förbättras, blifver allt mer i ögonen fal¬
lande. Frihandels-theoder äro utan tvifvel vackra, jag nekar ej
derför, och litet hvar hafva vi blifvit hänförda af dem, men de få
ej följas ända derhän, att de blifva en öfverhängande fara för lan¬
dets financiella bestånd. Det förhåller sig med frihandeln, såsom
med många andra i sig sjelfva vackra och sanna theorier, så, att
de icke gerna kunna konseqvent utföras. Efter dess grundsatser
borde inga tullar vara det mest rationella och välgörande, men
hittills åtminstone har intet land i Europa ansett sig kunna und-
H. II. 13
m
Don 3 December e. in.
vara detta särdeles lämpliga medel att förskaffa Staten inkomster.
Sä länge man således är öfverens om nödvändigheten att i större
eller mindre mån frångå sjelfva grundprincipen för den fria han¬
deln, torde den likaväl kunna anses hylla frihandelns läror, sorn
önskar 10 öres' tull på ett skälp. socker, som den, hvilken, i likhet
med Hr Fåhreeus, anser 8 öre vara den rätta siffran. Jag vågar
hoppas, att Bevilln.Utsk:t ieke kommer att lemna min motion
utan afseende.
Hr Printzensköld. Carl: För de ledamöter af detta H*.
Stånd, som bevistat de sednare riksdagarne, kan det ej vara obe¬
kant, huruledes jag var en bland de få, sorn med yttersta ifver
stridde för att försvara protektiooisnrens grundsatser, i afseende på
ifrågav:de tullsystem. Jag stod så godt som ensam sistlidne Riks¬
dag på detta rum, då jag sökte1 försvara den lilla qvarlefvan af de
tullsatser, som kunde lända till skydd för Svenska näringarna.
Men t. o. m. denna sista gnista släcktes, och alla vägar för den
mest vidsträckta frihandel, sora någonsin egt rum i något land,
blefvo öpnade. Nu återigen har, i fråga om tullsystem, en annan
opinion börjat göra sig gällande, och må man ursäkta mig, att jag
vid detta tillfälle lör Eder, mine Hrr 1 deröfver uttrycker min inner¬
liga tillfredsställelse. Jag har med spänd upmärksamhet afhört
det anförande, Hr Fåhraeus, Chefen för vårt tullverk, afgifvit.
En af de satser, han anförde, tilt frihandelssystemets försvar,
var den, att om det än är en dygd att vara sparsam och iakttaga
god hushållning, så kan denna dygd ej inplantas genom några re¬
striktiva författningar. Jag bekänner, att en sådan sats, uttalad
af den mannen, var för mig högst oväntad.
Vi hafva redan sett följden af en restriktiv lagstiftning i af¬
seende på bränvinstillverkningen i landet. Den har hämmat det
omåttliga bränvinssupandet; ty under de få år, hvarunder denna
lagstiftning egt bestånd, hafva vi från alla orter erhållit upgifter,
att bränvinssupandet betydligen aftagit. Då vi nu se detta lyck¬
liga förhållandet hafva inträdt, och dermed jemföra det, sorn icke för
länge sedan egde rum. nemi. då bränvinet tillverkades snart sagdt
i hvarje stuga, samt för en högst ringa afgift till Kronan, och då
det försåldes på allmänna landsvägarne, sä torde vi häruti lätte¬
ligen finna det lyckliga resultat, som restriktiva lagar kunna åstad¬
komma, och på grund deraf inse oriktigheten i Hr Fåhraei ofvan-
berörde yttrande, som syltar derpå, att en restriktiv lagstiftning
icke skulle kunna framkalla sparsamhet i förbrukningen af utländ¬
ska öfverflödsvaror. Det är nemi. det goda priset på dylika varor,
som törleder hopen att köpa dem, och det Fransyska ordspråket:
»0’est le bon marché qui raine», besannas härigenom äfven i vårt
fädernesland. Den siste värde talaren har nyss gifvit oss del af
några upgifter, hemtade från provinsialläkarnes berättelser, hvilka
tillräckligt vitsorda, till hvilken förvånande grad konsumtionen af
kaffe stigit å landsbygden, samt hvilket ofördelaktigt inflytande
detta har på befolkningen både i pekuniärt och sanitärt hänseende.
Jag vill blott komplettera dessa upgifter med att tillägga en, som
Den S December e. m.
m
jag nyligen erhållit af en värd ledamot af detta hus, nemi. att uti
Westerbotten konsumeras denna vara inora många fattiga nybyggare¬
familjer till större myckenhet årligen, än inom sjelfve landshöfdinge-
huset. Då genom en omåttlig import t. o. m. de lägsta folkklas¬
serna blifva förledda, att på ett så öfverflödigt sätt förtära denna
vara, så frågar jag, hvilket medel skulle kraftigare motverka detta
missbruk, än tillämpandet af restriktiva lagar? isynnerhet som ett,
på sätt ofvan är anmärkt, så lyckligt resultat just genom dylika
lagar vunnits i afs:de på bränviuets förtärande. Ungefärligen sam¬
ina förhållande gäller äfven i ats:de på andra lyxartiklar. Vi se
ej blott i liufvudstaden våra krambodar fyllda med alla slags varor,
åtkomliga för ett förvånande godt pris, utan detta är händelse
äfven i alla andra städer, der någon betydligare import af utländ¬
ska alster eger rum. Och hvad är det, som lockar menniskor att
gå in i dessa bodar, om ej det glittrande kramet samt det låga
priset derpå; och sedan vi väl en gång kommit dit in, blir det
svårt att motstå frestelsen att köpa något eller några af föremål,
som förtjusa våra ögon. Jag anser tiden vara inne att söka kraf¬
tiga botemedel mot detta penningeslöseri, helst då erfarenheten
redan har ådagalagt, i huru sorgligt tillstånd peuningeställningen
här i landet för närv:de befinner sig. Man föreger i allmänhet,
lika med Hr Fähraeus, att den olyckliga penningeställningen endast
till någon del härrörer från handelsbalansen; jag åter vågar tryggt
påstå, att den butvudsakligen från densamma har sitt ursprung.
Ty hvad annat är det, än den utländska skulden, vi oss ådragit,
som är orsaken till denna olyckliga ställning inom landet? Också
är det endast genom restriktiva författningar det blir oss möjligt
att återföra handeln i det normala tillstånd, hvarifrån den afvikit.
Hr Fåhraeus liar sagt, att tulliutradernas ofantliga tillvext
under de sednare åren har sitt ursprung i frihandelssystemet. Men
jag tager mig friheten att föra Hr Fåhraeus till minnes, att när
år 1836 den ryktbar vordna tullbalansen yppades, så hade tull-
intraderne redan funnits uti ett jemnt stigande, och vid nämnde
års slut öfverstego det föregående årets med, om jag minnes rätt,
något öfver 400,000 rdr bko. Detta måste dock vara ett säkert
bevis uppå, att under den tid, då ej blott protektionism, utan
äfven prohibitivsystemerna voro gällande, handeln gick framåt med
stora steg, och jag antager, att om man fasthållit dessa systemer,
så skulle vi på denna väg lika väl och i lika hög grad hafva fortskridit
på utvecklingens bana, som det nu skett genom frihandelssystemet;
och kanske t. o. m. hade landet då aldrig blifvit störtadt i en så
stor utländsk skuld, som den, hvari det nu för närvar:de sig be¬
finner.
Jag anhåller härmed på det varmaste, att H. Bevilln.Utskit
måtte fästa noga afseende ej blott på denna af Hr Björnstjerna
väckta motion, utan på alla de framställningar, som hafva till
syftemål att, om möjligt är, genom restriktiva lagar och författningar
sätta en gräns för den öfverflödiga import af utländska alster, som
för närvarande eger rum.
196
Den 3 Deecmber e. m.
Hr Fåhreeus har för oss updragit jemförelse mellan vårt lanus
och våra närmaste grannrikens tullsatser. Men jag, i likhet med
Hr Björnstjerna, kan icke fatta, hvarför icke Hr Fåhraeus vid
denna jemförelse tagit till exempel Europas mest blomstrande sta¬
ter, England och Frankrike, hvilkas kloka tullagstiftning är erkänd
öfver hela verlden. Hade Hr Fåhraeus på så sätt gått till väga,
så hade resultatet af hans jemförelse utfallit annorlunda, och Hr
Fåhraeus hade då ganska säkert kommit att af jemförelsen gå
miste om den bevisning, han genom en sådan nu velat hemta för
förträffligheten af ett system, hvaraf han sjelf varit skapare.
Hr Fåhraeus: Jag har begärt ordet blott för det förkla¬
rande, att Hr Björnstjernas citation af ett mitt yttrande i förra
^Riksdagens Bevilln.Utsk, är rigtig endast till hälften.
Sedan, i följd af ett från vår GeneralKonsul i Köpenhamn,
med hvilken jag inledt brefvexling i ämnet, år 1857 inkommet
enskildt meddelande, antydande misstanka om oloflig bränvins-
införsel från Jutland till kusterna af Bohus län och norra Halland,
jag anmodat vederbörande lokalbefäl att undersöka förhållandet,
lick jag derom innan kort emottaga Tulldistriktchefens betänkande,
åtföljdt af skriftliga yttranden, icke blott från underordnade tjenste¬
män, utan ock från vederbörande presterskap och kronobetjening,
som alla instämde deri, att någon bränvirissmugling under den
sednaste tiden i besagde orter icke afhörts, hvilket ock ansågs lätt
förklarligt derigenom, alt det dagliga bruket af bränvin i allmo¬
gens hem den tiden i dessa orter, efter den nya bränvinslagstift-
ningen, nästan alldeles uphört, så att konsumtionen kunde anses
vara inskränkt till hvad orternas egna brännerier vore i tillfälle att
producera. — Det var härom jag underrättade det nämnda Utsk:t;
men någon fråga om förhållandena i Skåne, förekom icke, — och
mitt yttrande vid det tillfället kan följaktligen icke anses stå i
strid mot den farhåga, jag nu antydt, med hänsigt till bevaknings-
tillsynen å Skånska kusterna.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Motionären tyckes egentligen
med sin motion hafva åsyftat ett krig emot kaffe. Men må det
tillåtas mig att fästa den värde motionärens upmärksamhet på ett
af de intyg, han nyss upläste, hvilket var hemtadt ur provincial-
läkarnes berättelser. Detta innehöll upgift derom att bränvins-
supandet aftagit, på samma gång, som kaffekonsumtionen tilltagit.
— Om en lindring i tullen på kaffe kan medföra ett sådant lyck¬
ligt resultat, så vore det viii ännu ett skäl, att, långt från att
höja, ytterligare nedsätta densamma. — Motionären klagade så
mycket öfver, att kaffe förtäres i så betydliga qvantiteter äfven i
de uslaste kojor; är verkligen så förhållandet? Jag för min del
tviflar derpå, och tror upgifterna derom vara öfverdrifna. Äfven
torde man icke böra lemna utan upmärksamhet den omständighe¬
ten, att kaffe, till följd af sin qväfhalt, är för personer, som endast
njuta dålig föda och sådan, som blott är tillredd af vegatabiliska
ämnen, utgör ett ganska lämpligt surrogat för animalisk föda;
Den 3 December e. in.
197
hvartill kommer, att de inciterande egenskaper, kaffet eger, verka
fördelaktigt på digestionen af svårsmälta födoämnen. Jag tror så¬
ledes, att det hvärken nr sanitär eller pekuniär synpunkt kan, så¬
som Hr Björnstjerna oell Hr Printzensköld förmenat, medföra nå¬
gra stora fördelar, att stegra tullen på kaffe, utan hafva de, som
yrkat derpå, blott visat sig sorn stora vänner af lurendrejare; ty
genom förhöjda tullsatser är det hufvudsakligen hans premium, som
förökas, och hans nobia yrke, som npmuntras.
Jag för min del kan ej tillstyrka motionen.
Hr Oxehufvud, Anders Rolf: Det iir med anledn. af den
siste värde talarens yttrande, jag tagit mig friheten begära ordet.
Han påstod, att, i ans:de till den stora fattigdomen på landet,
kaffe måste förtäras som ett surrogat för dålig föda, i anseende till
de starka refemedel, det innehöll. Detta visar blott, huru litet
den värde talaren satt sig in i förhållandena på landet. Der exi¬
sterar verkligen ej så stor fattigdom, som han tycks hafva före¬
ställt sig; der råder i stället nästan öfverallt, om icke rikedom,
så åtminstone ganska stor välmåga. Detta bevisas just af den be¬
tydliga qvantitet kaffe, som från morgon till qviillen förtäres i
hvarenda stuga. Jag har låtit mig berätta af Major Fahnehjelm,
att han, under sina resor i Norrland, funnit, att ända till 5 å 6
koppar kaffe drickas allmänneligen i hvarje koja. Och alla veta
vi, att i mellersta Sverige kaffet är en krydda, som jemnt förtäres,
och detta, ur sanitiir synpunkt sedt, har ovillkorligen ett ganska
menligt inflytande på befolkningen. Min opinion om saken är, att
välmågan i landet skulle blifva betydligt större, om högre tull lä¬
des på så väl kaffe, som andra lyxartiklar, ty derigenom skulle
större svårighet upstå för mängden att sätta sig i besittning af
desamma. Tydligen har det ju visat sig, att de höga tullarne
ej hafva ökat, utan tverfom minskat konsumtionen af bränvin, och
jag hyser den förhoppning, att samma resultat skulle vinnas genom
ökad tull på kaffe.
Jag kan således ej annat, än på det högsta förorda den af
Hr Björnstjerna väckta motion.
Gr. nf Ugglas, Carl Ludvig: Som många motioner redan
blifvit väckta i afs:de på tull-lagstiftningen och dessa i de flesta
fall blifvit beledsagade till Utskm med talrika och vidlyftiga yttran¬
den, så har det varit min mening att ej inblanda mig i vidare
diskussion i ämnet innan Utskrns betänkanden inkomma, då jag
törst anser tidpunkten vara inne att allvarsamt ingå i pröfning af
desamma. Åtskilligt., som under diskussionen om denna motion blif¬
vit anfördt, har dock förmått mig att vika från nyss nämnda före¬
sats; jag skall dock ej länge taga R. o. Ad:s tid i anspråk.
Jag vill derföre ej ingå i någon närmare granskning af de
kalkyler om importen i landet, som, isynnerhet af Hr Björnstjerna,
blifvit här på förmiddagen framställda, och hvilka hade till syfte¬
mål att bevisa, hurusom man genom tull-lagstiftningar kunde reglera
förbrukningen. Huruvida detta är- möjligt, det lemnar jag för
Den 3 December e. m.
närv:de derhän. Jag vill nu endast fästa den värde motionären®
upmärksambet deruppå, att om man vill lägga jemförelsetabeller
till grund för beräkningen, så måste dessa användas mycket för¬
sigtigt, och dertill tagas i noga betraktande en mängd andra för¬
hållanden, som med frågorna stå i oskiljaktigt samband, enär eljest
siffrorne lätt blifva missledande. För att. visa vigten deraf, vill jag
fasta mig vid 2 i Hr Björnstjernas jemförelsetabell omnämnde ar¬
tiklar, nemi. smör och ylleväfnader. Hr Björnstjerna anförer, att
importen af artikeln smör var vida lägre år 1848, det år han up-
tagit till jemförelse, än hvad den nu är. Hade Hr Björnstjerna
likväl utsträckt sin granskning till några år längre tillbaka, t. ex.
till den tid då handelstraktaten med llyssland ännu egde bestånd,
skulle han funnit, att importen då var betydligt större, än hvad
den var 1848. Då traktaten uphäfdes och hög tull åsattes va¬
ran, uphörde till ttörre delen i och med detsamma den betydliga
införseln från Finland att synas i Tullverkets tabeller; men härvid
är att bemärka, att samtidigt företedde sig en till samma qvantitet
sorn den minskade importen ifrån Finland stegrad tillförsel af smör
från Haparanda, hvilken dock naturligtvis icke kunde uptagas un¬
der rubriken: »i landet införda varor.» Detta med afsrde på den
ena artikeln.
Hvad åter angår den andra artikeln eller ylleväfnaderna, så
finna vi äfven, om vi försätta oss längre tillbaka i tiden, att, i an¬
seende till absolut förbud, officielt ingen import egde rum. Jag
minnes likväl tydligen, att, vid 1847 års Riksdag, en numera af¬
liden representant af detta hus, Hr Gr. Löwenhjelm, upstod p&
detta rum och framlade en approximativ beräkning af det minsta
antal alnar kläde, som ovilkorligen måste antagas lurendrejas in i
landet. Han utgick från att beräkna den minsta qvantitet kläde,
som ett visst — äfven approximativt, men ganska lågt uptaget —
antal personer minst måste anses förbruka, och denna summa, jem¬
förd med den af tillverkningen inom våra inhemska fabriker, åda-
galade tydligen, att åtminstone en million alnar årligen inlurendrejas.
Värdet af denna import, lika litet som värdet af det uti Haparan¬
da tillverkade smör — att icke tala om det ytterligare värde, en
massa andra artiklar, i 6tor skala vid samma tid inlurendrejade, till
följd af det förbud eller de höga tullar, hvarmed de voro belagda,
egde — återfinnes naturligtvis icke uti KommersCollegii tabeller,
men jag öfverlemna!' åt den värde talaren att sjelf bedömma, huru¬
vida den sålunda officielt mindre importen utöfvade något infly¬
tande på landets handelsbalans. Jag nämner detta för att visa
huru försigtig man måste vara för att af sifferupgifter kunna bygga
bestämda resultater. Jag för min del tror, att jemförelser endast
då kunna upgöras någorlunda tillförlitliga, när tariffen under en
följd af år varit oförändrad. I afs:de på den andra frågan, eller
huruvida man genom en tull-lagstiftning kan åstadkomma minsk¬
ning i importen, så betviflar jag högligen möjligheten derutaf, så
länge man ej lyckats upfinna något att hämma denna njutnings¬
lusta, som är så allmänt utbredd inom vårt land. Det är uti
denna, uti den vana att lefva öfver sina tillgångar, som af den-
O en 3 December e. m.
Minnia upstår, som man skall söka roten till det onda, hvilket ja?,
lika högt som någon annan, erkänner och beklagar. Men vill man
söka ett botemedel för detsamma, för den kräfta, som tärer vårt
land, så är det icke uti en reglering af tullar, utan uti kreditlag¬
stiftningen, man kan finna ett sådant; ty så länge missbruk af
krediten står på en sådan punkt, som den hos oss gör, så hjelper
föga eller intet att höja tullen med någia öre på vissa varor. Så
länge penningar på kredit kunna fås, skall den stora mängden icke
för det högre prisets skull afsäga sig njutningen eller emotstå få¬
fängans lockelser, och det enda resultatet af åtgärden blefve dessa
slösares något påskyndade bankrutter.
Då man så tätt och ofta framhåller den tull-lagstiftning, som
vid förra Riksdagen beslutades såsom en orsak till landets financi-
ella obestånd, skulle jag å min sida vilja till dessa Hrr anmärkare
framställa den fråga, huruvida, sedan denna lagstiftning trädt uti
verksamhet, landets import verkligen stigit. Det torde blifva svårt
att påstå något sådant. Jag vet väl att man kan med skäl svara,
att den minskade importen får tillskrifvas för tull lagstiftningen full¬
komligt främmande förhållanden. Jag erkänner detta, så ock att
den minskade importen icke får anses såsom ett bevis för nu gäl¬
lande lagstiftnings godhet. Men en bevisuingskraft torde dock icke
kunna förnekas nyss nämnda förhållande, den nemi. att importen
uti väsendtlig mån beror af andra omständigheter och lagar än tull-
lagstiftningen betingat.
Jag tror att man måste vara Hr Fåhraeus särdeles tacksam
för de uplysuingar, han nyss meddelat rörande det skydd, våra in¬
hemska näringar och fabriker uti nu gällande tull-lagstiftning ega.
Jag vill till dessa foga en ytterligare, som icke är utan sin bety¬
delse. Man torde icke kunna förneka, att det Stånd, sora ser¬
skildt framstår såsom representant af våra näringar är det Vallofl.
BorgareStåndet. Nåväl; vid denna Riksdag har uti detsamma in¬
gen motion blifvit väckt, åsyftande ändring i nu gällande tullbe¬
stämmelser. Det förefanns blott under en diskussion en enda ön¬
skan uttalad i detta syftemål, nemi. om förhöjning i tullafgift på
artikeln ståltråd.
Som den, enligt mångas tanke, på grund af den nu gällande
tull-lagstiltningen förorsakade, ökade varuimporten väckt mycken
oro, skulle jag på det iifligaste önska, att Bevilln.Utsk:t måtte, då
det inkommer med sitt utlåtande i ämnet, till detsamma foga en
aproximativ beräkning, uplysaude hvilka artiklar egentligen åstad¬
komma den stora tillökningen i varu-importen. Det vore nemi.
iriteressant att veta, huruvida denna till största delen förorsakats
genom förbrukning af lyxartiklar eller af råvaror, behöfliga iör
våra fabriker, hvilka på de sednare 5 åren uti sä hög grad ut¬
vecklat sig. Om det nu skulle befinnas att import-tillökningen egt
rum för att i landet införa råvaror, oundgängliga för dessa fabrikers
verksamhet, månne äfven då det vore önskligt, att man stadgade
högre tullsatser, hvilkas inflytande på den inhemska fabrikationen
är lätt att förutse; månne då man äfven bör söka minska importen.
300
Deli 3 December e. m.
Jag skalle äfven önska, att Bevil!n.Utsk:t ville lenina en up-
gift, huruvida de Svenska varor, som man ansett genom nu gäl¬
lande tullstadgandeii mistat allt skydd, verkligen fallit i pris, och
om man på grund deraf kan säga, att tull lagstiftningen haft ett
menligt inflytande på deras tillverkning och afyttring.
Jag tror att meddelandet af dessa upgifter är af största vigt,
på det II. St:r vid frågans slutliga afgörande icke skola komma att
fatta ett beslut, som de inom kort måhända skulle finna sig haf¬
va skäl att ångra.
Hr Montgomery, Gustaf: Jag har tagit mig friheten
begära ordet eudast för att vitsorda riktigheten af en af Hr Print¬
zensköld gjord upgift, rör.de kaffekonsumtionen i Norrland och
Lappmarken. Jag vill blott anmärka, att denna dryck är för nord¬
boen så begärlig, att lian icke blott deraf förtär 5f, 3 å 4, till 5
koppar dagligen, utan är hans kaffepanna beständigt stående på
elden; ja! det har gått så långt att denna dryck har till största
delen undergraft Norrländningens välmåga, derigenom att den suger
till sig hela hans arbetsförtjenst.
Icke blott till följe af detta enda framdragna exempel, utan
med afs:de fästadt på det allmännas väl, tror jag att en förhöjd
tull på kaffe skall komma att medföra stora statsekonomiska oeh
helsobringande fördelar: åtminstone borde en konsumtions-skatt
läggas på en hvar, som begagnar sig af denna vara, emedan en
sådan personlig afgift, lämpligast och säkrast skulle minska konsum¬
tionen.
Hr Printzensköld: Jag har endast begärt ordet för att
rättfärdiga mig, i afs:de på en af Hr Cederschiöld mot mig gjord
anm. Den värde talaren har nemi. sagt, att jag, genom att yrka
på förhöjda tullar, endast ville gifva ett premium åt lurendrejaren.
Jag vill fästa Hr Cederschiölds upmärksamhet uppå, att det är tull¬
verkets ovilkorliga skyldighet, att så reglera bevakningen på våra
kuster, att inga premier kunna med hopp om framgång gifvas åt
lurendrejaren. För öfrigt förefaller det. mig besynnerligt, att man
alltid i fråga om tull-lagstiftningen framdrager de svåra följder,
som högre tullsatser skola medföra, genom tullförsnillning. Men
då det var fråga om åtgärders vidtagande för att hämma det omått¬
liga bräuvins-supandet, då tvekade man icke att fastställa ganska
svåra straff för oloflig tillverkning och försäljning af bränvin, och
man var då äfven öfvertygad att dessa straff skulle komma att med¬
föra åsyfiad verkan. Men nu, då frågan rörer tull lagstiftningen, är
man färdig att genast dekretera, att det icke lönar mödan att fast¬
ställa några straff för tull-lagarnes öfverlrädande, emedan alla straff¬
bestämmelser i den vägen alltid skola blifva overksamma. Jag må
verkligen beklaga, om det med vårt tullverk skulle vara så illa be-
ställdt, att det saknar förmåga att upsätta en tullbevakning, som
gör sin skyldighet. Om en tillräcklig tillsyn ej kan vinnas med
det nu fastställda antalet tulltjensteman, så må det dock vara
TullStyrelscns skyldighet att derom göra anmälan på vederbörlig
D,en 3 December e. tu,
201
ort och ställe, oell jag är säker på, att en sådan anmälan ej skall
fruktlöst aflöpa. Ty icke duger det att stifta lagar, om man ej
har ett nödvändigt antal personer, som vaka öfver deras efterlefnad,
oell så inskränkt till förståndet har jag aldrig varit, att jag någon¬
sin kunnat antaga ett motsatt förhållande.
Gr. Ugglas yttrade i början af sitt anförande, att det var
omöjligt att genom tull lagstiftningen reglera importen. Jag åter¬
kommer till det besvärliga bränvinet och frågar, om det har visat
sig omöjligt att genom en ny lagstiftning reglera bränvinsbrän-
ningen; hafva vi icke sett att så likväl inträffat? har icke brän-
vinsbränningen betydligen minskats? och hvad har orsaken varit
härtill, om icke den att denna handtering blifvit i hög grad både
fördyrad och försvårad. Om nu den åtgärden vidtogs att förhöja
tullsatserne på vissa varor och samtidigt härmed tullbevakningen
blefve på ett tillfyllestgörande sätt förstärkt, skulle importen af dessa
varor derigenom i betydlig mån aftaga, alldeles på samma sätt
som det gått med tillverkningen af bränvin, sedan man visste att
tillbörligen beskatta densamma.
Jag vill ej längre uptaga K. o. Ad:s tid med denna fråga;
men jag vågar likväl hoppas, att frihandels-systemet nu nått sin
kulminationspunkt och att man inora representationen snart skall
komma till sundare principer i afs:de på tull lagstiftningen, är de
som hittills varit rådande.
Hr Björnstjerna: Det är äfven med ani. af ett yttrande
af Hr Cederschiöld, som jag återigen tagit mig friheten att begära
ordet.
Hr Cederschiöld upställde för oss nyss en jemförelse mellan
artiklarne kaffe och bränvin, betraktande dem båda såsom födoäm¬
nen. Kan Hr Cederschiöld verkligen anse bränvin som ett födo¬
ämne, så skall jag äfven gå in på att kaffe är både närande och
helsosamt. Detta synes dock vara i uppenbar strid med de up-
gifter, jag nyss meddelat, hemtade ur provinsial-läkarnes berättelser,
hvarigenom tydligen ådagalägges det skadliga inflytande, konsum¬
tionen af kaffe haft på befolkningen. För öfrigt vill jag fästa up-
märksamheten på att det så mycket mindre lärer kunna förebrås
mig att vilja befordra bränvins-supandet, som jag i den motion,
hvilken nu utgör föremål för öfverliiggningen, yrkat tullförhöjning
icke på kaffe allena utan äfven på bränvin. Det har vidare blifvit
sagdt, att, i och med detsamma man ökade tullen på vissa varor,
skulle dessa blifva mer begärliga för lurendrejaren att insmuggla.
Detta är en obestridlig sanning, men socker och kaffe tillhöra de
artiklar, som äro svårast att i större myckenhet undandraga tull¬
behandling, och hafva derföre i allmänhet blifvit betraktade såsom
företrädesvis lämpliga att beskattas. I England, Frankrike, Norige,
Tysklahd m. fl. länder, der tullen på de i min motion uptagne
varor i de fleste fall är vida högre än här, finnas äfven lurendre-
jare, men man har likafullt ansett tjenligt att bibehålla de höga
tullarne.
.02
Den 3 December e. m.
Jag är visst ingen försvarare af höga tullar i allmänhet, utan
erkänner i det stället gerna, att det vore lyckligast för ett land
att kunna umbära icke blott alla tullar utan afven alla skatter, af
hvad namn som helst; men så länge staten ej kan undvara inkom¬
ster, anser jag att dessa snarare böra genom ett indirekt beskatt-
ningssätt förskaffas, enär detta blifver vida mindre kännbart för indi¬
viden, än påläggandet af direkta skatter.
En aktad ledamot af detta hus, Gr. Ugglas, har erkännt att
vår ställning i fiuansielt hänseende är f. n. i många fall mindre
lycklig, men han anser hjelpen ej vara att finna i tull-lagarnes, utan
i kreditlagstiftningens förändrande. Obestridligen liar han så till¬
vida rätt att kreditlagarne torde i främsta rummet behöfva lör-
bättras, men det är beklagligen hvarken säkert eller ens troligt att
det onda skall ensamt på denna väg kunna fullständigt besegras.
Det torde således ej vara skäl, att under förbidande af en tvifvel¬
aktig hjelp, förkasta det säkra medel till vår financiella ställnings
förbättrande, som förefinnes i tullsatsernas förhöjande å några fä
vissa artiklar. En dylik åtgärd, som, ifall den inskränkes till de
af mig föreslagna artiklarne kaffe, socker, tobak och bränvin, icke
skäligen kan anses medföra någon skadlig rubbning i affärslörhål-
landerne, skulle ovilkorligen hafva till följd, antingen minskad im¬
port, då en motsvarande summa penningar komme att i landet
qvarstadna, eller ock en betydligt ökad statsinkomst, hvarigenom de
utländska lånen för Statens jernvägar skulle kunna förminskas, och
således i alla händelser en väl behöflig inskränkning i den alltmer
öfverhandtagande skuldsättningen vunnes.
Gr. Ugglas har äfven sagt, att i BorgareSt:t, der våra närin¬
gar företrädesvis representeras, ingen enda motion blifvit väckt,
som åsyftat förändring i tull-lagstiftningen; om än detta skulle vara
händelsen, hvarom jag ej är fullt öfvertygad, då jag med temlig
säkerhet tror mig hafva läst att förändringar i tulltaxan verkligen
blifvit äfven inom det Vallofliga Ståndet föreslagna, torde det ur¬
säktas, om jag ej kan anse detta såsom något talande bevis för
den nuv:de taxans oöfvérträffliga förtjenster. Lika visst som det
är att BorgareSt:t i främsta rummet och hufvudsakligast vinner på
de låga tullarne, lika naturligt lärer det vara att ganska få mo¬
tioner i motsatt riktning der skola se dagen.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag har begärt ordet endast
för att fästa Höglofl. Ståndets upmärksamhet på några nya högst
vigtiga uptäckter, som blifvit af föregtde värde talare gjorda.
Hr Oxehufvud har nemi., till min stora förvåning, underrättat
oss oin att någon fattigdom ej finnes i kojorna. Då det nu likväl an-
tages såsom säkert, att fattigdom finnes inom landet, hemställer jag
till Hr Oxehufvud, om han anser fattigdomen företrädesvis finnas
i palatserna?
Hr Printzensköld åter har uptäckt att lurendrejeriet kan fö-
rekomraas, endast GeneralTullDirektören reqvirera!- mera manskap
till bevakningen.
Den 3 December e. m.
203
Då nu våra gränser upgå till öfver 300 mil, öfverlemnar jag
till Hr Printzensköld sjelf att uträkna, huru stort antal, som skulle
erfordras, för att bevaka en så vidsträckt tullgräns. Fara torde
vara för handen, att hela Sveriges befolkning dertill icke skulle
förslå.
Många ledamöter ropade härefter på propos.
Hr Printzensköld: En sanning, som aldrig skall kunna
vederläggas, ar den, att huru stort antal personer, som än må fin¬
nas tillsatta för att vaka öfver lagarnes efterlefnad, det i alla fall
blir en omöjlighet att absolut förekomma förbrytelser emot desamma.
Det vore således löjligt att påstå, att icke brott mot tull-lagarne
kunna begås, äfven om kustbevakningens tjenstemanna-personal
skulle ökas. Men derföre blir den grundsats, hvarifrån Hr Ceder¬
schiöld utgått, icke mindre falsk, då han antagit, att icke tull-
lagarne kunna öfvervakas med mindre, än att man sätter man vid
man utefter hela vår kust.
Sedan ropen på propos. förnyats, blef öfverbiggningen förkla¬
rad fulländad, samt motionen tillika med nu afgifne yttranden
remitterad till Bevilln.Utsk:t.
Till sistnämnde Utsk. remitterades jemväl Hr af Georgins,
Evert, d. 1 d:s bordlagde och nu föredragne motion, ang:de för¬
ändring af Tulltaxans bestämmelser ronde artikeln Salt.
Föredrogs Frih. Posses, Johan August, d. 1 dis bordlagde
motion om åtgärders vidtagande till befrämjande af Sabbatens helgd.
Frih. Creutz, Steffan: Jag har ej kunnat underlåta att
yttra några ord i afs:de på denna vigtiga fråaa, som äfven under
förra Riksdagen utgjort föremål för B. o. Ad:s öfverläggningar.
Till en början ber jag att få nämna, att jag icke kan gilla
tendensen i ifrågav:de motion; ty genom densamma skulle en allt¬
för stor och restriktiv inskränkning göras i både den kristliga och
medborgerliga friheten. Motionären tyckes utgå från den H. Skrift
och grunda sin mening på 3:e budordet, som lyder; »Tänk på att
du helgar hvilodagen.» Detta budord, utgifvet på Sinai berg, flera
tusen år efter verldens skapelse, jemte de öfriga så kallade »Sten-
taflornas lag», gällde då som nu »endast för Judarne», hvilka än
i dag fira den 7:e dagen, som var Lördagen, såsom det heter i
Skriften, »som ett tecken mellan Gud och Israels folk, emedan Gud
på den dagen utförde dem ur den Egyptiska träldoraen. Före
denna tid återfinnes intet stadgande om helighållandet af den ena
dagen framför den andra, utan man kände endast huru Gud hade
skapat verlden, och »hvilade på 7:e dagen af allt sitt verk.» Hvar¬
uti denna, den Alsmägtiges »hvila» bestod, går utom mensklig för¬
måga att söka utransaka, då en »hvila» i begreppets yttersta ut¬
204
Den 3 December e. m.
sträckning, eller en fullkomlig overksamhet, från den Evige Gudens
sida, skulle komma hela jorden att störta samman i ett Ögonblick.
Derföre kunna vi endast upfatta denna Guds »hvila» under bety¬
delsen af ett »fulibordadt verk», och möjligen draga den slutsats
deraf till mensklighetens nytta, att menniskan måste föla ett ar¬
betsamt lif på jorden, och att äfven hon bör arbeta 0 dagar för
att derunder fullborda sina verk på jorden, och sedan på den 7:e
dagen få njuta af en behöflig hvila till både kropp och själ.
Sedan Stentaflornas lag var utfärdad, och beträffande särskildt
lagen om Sabbatens firande af Judafolket »som en åminnelse af
deras befrielse från Egypten», så blef detta i Moses ceremonial-
lagar så strängt, att der föreskrefs: »att den, som endast bar in
en börda ved på Sabbaten, skulle döden dö.» Detta, såväl som
öfriga ceremonial-lagen och sjelfva Tio Guds Bud, var utfärdade
endast för Judar, för det så kallade »Guds egendoms folk», utvalda
och afskilda från alla andra folk, sammanhållna till en mägtig
théokratie, för en enda, stor, vigtig och betydelsefull anledning,
nemi. den, att Jesus Kristus, vår Frälsare, skulle inom detta folk
födas och frambringas till den frälsnings-behöfvande verlden. För¬
denskull lades ock den största vigt vid »slägtlederna» inom detta
folk, för att kunna styrka äktheten af hans härkomst »efter löftet»,
att nemi. vår Frälsare skulle härstamma i rätt nedstigande led
ifrån Abraham, och sålunda fullbordas, att »Abrahams säd» skulle
blifva mensklighetens välsignelse. Det är derför man ser i Evan-
gelisternas skrifter hvilken vigt är lagd på lagen om slägtledernas
bibehållande ibland Judarne före Kristi tillkommelse, nemi. från
Abraham till David, från David till det Babyloniska fängelset, och
från detta till Kristum. Men vid Kristi tillkommelse tiphörde äf¬
ven denna lag, theokrathien uplöstes, som vi känna, och Judarne
förskingrades kring hela verlden. Sammalunda lagen om Sabba¬
tens firande, ändock de förskringrade Judarne, som förneka Kristi
tillkommelse ännu, hålla ännu sin Lördag heligare än andra dagar,
och på densamma intet arbete förrätta.
Med Kristi födelse inträder en ny epok, om hvilken det i
Skriften heter: »allting är nytt vordet», oell vi kalla den Nya
Testamentets eller Evangelii tid, som bär i sitt sköte-ett ljufligt
och gladt budskap om »frihet» från allt det Gamla Testamentets,
den sanna menniskonaturen tryckande lagtvång. Mellan de till
Kristendomen omvända, såväl hedninge-kristtia som jude-kristna,
upstod skiljaktigheter rör:de de gamla »stadgarne», hvilka synner¬
ligast förfäktades af Phariseernas stränga religionsparti bland Ju¬
darna och från detta parti till Kristendomen omvända. I Nya
Testamentets tid är det Judiska påbudet om helighållandet af Sab¬
baten »helt och hållet uphäfdt.» Ett sådant påbud återfinnes icke
i Nya Testamentets Skrifter. Men i de första Kristna tiderna
antog man en dag, på hvilken menniskan, såväl som med henne
arbetande kreaturet, kunde få njuta en behöflig hvila, likväl utan
att derför lägga något band på den frihet, som genom Evangelium
stod hvar och en till buds. Man antog Söndagen, som var Kristi
Upståndelsedag, men icke för att derigenom införa någon ny »Sab-
Den 3 December e. m.
205
bata, utan såsom en »verldslig» god ordning, på hvilken arbetaren
som kreaturen hade rätt att hvila, men derföre icke pligt att
hålla mera »helig» än någon annan, då solen går upp lika den ena
dagen som den andra. Att hvilan är en rättighet på denna dag,
»lör den som vill» begagna sig deraf, är ju godt, men blir endast
som en god »borgerlig» ordning, hvilken hvar och en har en obe¬
gränsad frihet att bruka eller ej, så att ingens samvete dermed
betungas. Detta äflande efter att hålla Sabbaten är en lagisk
riktning, som endast är skuggan af Kristendomen. Apostelen sä¬
ger derför äfven i Coll. 2: 16, 17, »Så låter nu ingen göra eder
samvete öfver helgedagar, högtider oell sabbater, hvilket var skug¬
gan af det, som tillkomma skulle», nemi. Kristendomen. Må det
äfven tillåtas mig att anföra en af våra reformatorers yttrande
härom, nemi. Olaus Petri. Ilan stiger: »Mich är vel witterligith
ätli nåågohr få stvcker äre ännu i brukning, som ilråå Apostlarnes
tijdh hafva hållen vordet, som är, hålla Söndliagen heligh, hålla
Pascka och Pinctzdaghar med någhor fåå annor stycke, men sådana
stycke röra vor salighet intet uppå, epter thet wij wiil kunne varda
salighe änthå wij sådana stycker aldrig holle». Vidare säger han:
»— — — ty huar sådana fest- eller högtijdher hade varit aff
nödhenne, liaffde icke S:t Paulus scriffwit theremot till the Gala¬
thé!' och Colosser». Och vidare: »Tliet kommer ju wore troo jutet
wijd, hvad Söndliagen är heligh eller eij.» (Från 1524).
För att nu specielt fästa sig vid den förev:de motionen, är
jag fullt förvissad, att den är föranledd af en innerlig välmening;
man kan derföre icke underlåta att uttala, huru den i sig innebär
en Lagisk men icke Evangelisk riktning. Utom de alltför många
och betvingande lagstadganden, vi hafva förut i detta hänseende,
fruktar jag, att om, till följe af en så beskaffad motion, något
ytterligare tillkom, skulle det väcka en allmän missbelåtenhet att
för Sabbater eller andra mellaukommaiide helgedagar lägga hinder
i vägen för de allmänna kommunikationsmedlen. Jag hemställer
till eder, mine Hrr, huru belåtna J skullen vara, om det förord¬
nande utkom, att intet färdande, vare sig på jernväg eller ångbåt,
skulle få ega rum på Söndagen, vore det ock endast under Guds-
tjensttiderna, hvilka, som man vet, pågå tre särskilda ’ gånger om
Söndagen, åtminstone i städerna. Yi hafva redan alltför stränga
stadgande!! förut, och derigenom riktiga svårigheter, och under
vissa tider omöjligheter, att t. ex. på Söndagen kunna erhålla så
mycket sorn en hit mat, åtminstone i städerna, för den, som icke
har hushåll, ty värdshusen äro stängda största delen af dygnet.
Jag frågar, om sådant kan vara förenligt med billighet och rätt¬
visa, ty med Kristendomens frihet stå sådana lagstadganden icke
tillsammans.
I)å det ej kan vara miu mening att vilja motsätta mig det
goda »borgerliga bruket», att en dag finnes, och hvartill man an¬
tagit Söndagen, hvarpå, som sagdt nr, menniskor, som de arbetande
kreaturen kunna hvila, så har jag blott velat, så långt jag förstår,
söka utveckla den sanna betydelsen af Sabbaten, och sålunda för¬
klara, att jag visst icke anser firandet af den eno eller andra dagen
Den 3 December e. m.
såsom någon salighetssak, utan fast mera tvertom, då Nya Testa¬
mentet lärer, att Sabbaten, med inbrytandet af denna nya tid, är
»upbäfd.a
Under den Romerska Katliolicismen updiktade prester oell mun¬
kar allehanda helgedngur, apostladagar och högtider, för att göda
vidskepelsen, och dermed förökades både fattigdomen och lättjan.
Vi fira ännu, ifrån denna tid, »Jndarnes Paska», Pingst, och der¬
till Jul och Midsommar såsom religiösa högtider, ändock Nva Te¬
stamentet alla sådana högtider uphäft, och är då icke nog med
en dag, utan man har Annandagen, Tredjedagen, såsom en mellan¬
dag, och derpå inträffar ofta Söudagen eller annan helgedag, så
att 4 dagar förgå för hvarje sådan högtid arbetslöst. Julen firas,
åtminstone på landet, i 14 dagar, hvarunder, åtminstone ibland
bondeklassen, något arbete icke står att påräkna. Detta anses icke
för synd, sedan ett öfvermåttan ätande och drickande dertill för¬
tagit arbetslusten.
Ett skärpande af Sahbatslagarne måste således för den fattige
men idoge arbetaren, som endast lefver på sitt dagliga arbete, vara
en källa till ökade bekymmer, likasom det välmenta trugandet i
kyrkorna, såväl som ifrågasatta inskränkning i kommunikationerna
under sön- och helgedagar måste medföra samma verkningar, hvar¬
för jag ansett mig höra motsätta mig denna af Erill. Posse afgifna
motion, och anhåller hos H. Exc. Hr Gr. o. Landtmm, att dessa
milia yttranden måtte få åtfölja remissen till Utskit.
Frill. Cederström, Rudolf: Under betygande af min up-
riktiga högaktning för den värde motionären, hvilkens nitälskan
för sabbatshelgden i vårt land visserl. förtjenar all upmarksamhet,
kan jag dock ej till alla delar i hans förslag instämma, ehuru jag
vid mina anm:r deremot på intet sätt har något gemensamt med
Frih. Creutz, hvilken tyckes anse Söndagen knappast böra åtnjuta
större helgd än hvarje annan dag; en åsigt, sorn jag ej kan finna
öfverensstämmande med vår läras föreskrifter eller med samhällets
rätt förstådda andliga oell timliga väl.
Min mening är endast, att, under ett samvetsgrannt angif¬
vande på såbbatshelgdens fordringar, vi dock ej torde böra gå så
långt uti yrkaudet af hela Söndagens uteslutande användning för
andaktsöfning, som den aktade motionären synes åsyfta, och, som
jag befarar, dels icke står i öfverensstämmelse med nationens lynne,
dels icke skulle leda till det åstundade ändamålet, som är natio¬
nens sanna förkofran i gudsfruktan och sedlig förädling. En tung-
sinnad och tystlåten nation, sådan som t. ex. den Skottska eller
Engelska, må kunna oafbrutet egna sig åt andliga betraktelser hela
Söndagen igenom; hos oss fruktar jag det blefve ett mekaniskt
tvång, ett själlöst försjunkande i tanklöshetens dvala, när det
sträcktes utöfver en viss gräns. Svensken är' ingalunda mindre in¬
telligent än Engelsmannen, men hans själ är lifligare, den behöfver
mera omvexling för att vara fullt verksam.
Måune icke ock, uti den aldrahästa sak, öfverdrifter böra und¬
vikas, och kan man väl, vid en opartisk granskning, anse sådana
Dan 3 December e. m.
20T
icke förefiunas i deu föreliggande motionens motivering? Så t. ex
föreställer sig motionären, att, derest jernbanorna få om Söndagar-
ne begagnas, skall deraf ovilkorligen det bedröfliga förhållande up-
stå, att städernas befolkning hasta ut på landet, för att der få nya
fält för sin sedeslöshet, och att innebyggarne på landet skola me¬
delst jernvägstrafiken lockas att i tusental besöka städerna, för att
der frossa af allt, som utbredes för deras njutningslystnad, och att
slutligen de mellanliggande stationerna på det sättet skola blifva
hemliga krogar, der städernas och landets befolkning samlas för
utöfvande af sina orgier.
Mig förefaller hela denna bjerta målning såsom härfluten af
en nog upskrärnd inbillning. Finnes icke i staden och å lands¬
bygden lag och rätt, iiro icke personer enkom anställda för att
vaka olver ordnings vidmakthållande? Stadgar ej vår borgerliga
lag straff för förseelsers och olagligheters begående, särskildt skärpta
för Söndagen? Bör man så alldeles misströsta om möjligheten, att
en lemnad frihet, inom lagens gränser, skall skickligt och värdigt
begaguas. att man fastheldre må på förband beröfva sig tillfället
till jemväl oskyldiga nöjen, af farhåga att de eljest nödvändigt¬
vis skola missbrukas? Jag tror detta vara, att se saken mera
mörkt, än tjenligt och skäligt är.
Söndagen, såsom en hvilodag från veckans, jag vill antaga,
under strängt arbete tillryggalagda sex föreg:de dagar, bör, efter
min uppfattning, visser), i främsta rummet egnas åt andakt och
bön, medelst offentlig gudstjenst och sinnets lyftning hos hvarje
christen till det Högsta väsendet i tacksamhet och förböner; —
men sedan denna första och förnämsta pligt är upfylld, böra dagens
återstående timmar få användas till sådane tadelfria och oskyldiga
nöjen, sorn af familjer och vänner kunna tillsammans åtnjutas, som
tjena till en behöflig vederqvickelse efter arbetsdagarnes mödor, och
till en välgörande krafternas upmuntran till ny verksamhet och
nya bemödanden i det godas tjenst. Sådana oskyldiga företag sy¬
nas mig vara i utflygterna i Guds fria natur, anblicken af landets
skönhet, besöken hos liktänkande vänner, betraktandet jemväl af
föremål i skön konst, och åhörandet af musikens och dramatikens
alster. För det christligen fromma sinnet bör ej, efter mitt be¬
grepp, häruti ligga något störande, uhr det med rent hjerta up-
fattas.
Isynnerhet finner jag det billigt, att handtverkaren och kropps¬
arbetaren, hvilka med sina familjer tillbringat veckans arbetsdagar
i ofta osunda, mörka verkstäder och boningar, få ega frihet till den
vederqvickelse, som eo och annan utflygt utom stadens gränser med
lindrig kostnad kan dem bereda. Nekar man dem tillfälle härtill,
är det icke sagdt, att andakten derpå vinner. Lättjan, sömnen och
kanske lönnkrogen torde på sämre sätt uptaga Söndagens lediga
timmar.
Deremot erkänner jag villigt, att Frih. Posse uttalat en vig¬
tig och behjertansvärd grundsats derutinnan, att gudstjensttimmarn
böra mera än hittills hållas fredade för intrång af verldsliga besty
och verldsliga nöjen. Må Staten anbefalla och vidmakthålla eL
sos
Den 8 December e. m.
sådant fredande i alla de hänseenden, som af dess åtgärder bero!
Och skulle de 2 å 3 timmar, som för högmässogudstjensten åtgå,
anses ej vara nog till ett sådant fredande, låt bestyren och nöjena
hvila hela söndagsf. ni. till kl. 1 eller 2 e. m., låt Staten gifva
efterdöinet af ett sådant, aktgifvande på sabbathshelgdens kraf; sä¬
kert skall detta verka godt och kraftigt, likasom ett motsatt för¬
farande måste utöfva en mäktig och skadlig inverkan. Men sedan
detta är iakttaget och gudstjensten under allmän stillhet bevistad,
låt derefter Söndagens återstående timmar fritt få användas, icke till
utsväfningar och laster, sådana böra beifras och bestraffas, men till
landtliga utflygter och klanderfria förströelser, sådane som icke strida
mot ordningens och sedlighetens bud; — låt posthusen vara efter
gudstjensten öppna till allmänhetens beqvämlighet, låt jernvägarue
begagnas och rörelsen vara obehindrad, allt under de vilkor och
kontroller, lagen redan föreskrifver.
Gr. Liljencrants, Gustaf Predrik: Det är ej utan
sina stora svårigheter att i en fråga, sådan som denna, yttra sig
i tillstyrkande rigtning, dels derföre, att man ej rätt väl kan göra
sig reda för hvilket framställningssätt, hvilket språk man bör be¬
gagna, med hopp att blifva förstådd, dels derföre att man städse
löper fara att beskyllas för öfverdrift. Medlemmarne af detta Högh
Stånd äro nemi., såsom ock tillbörligt är, måne om att förskaffa
sig sjelfva och sina barn insigter uti allehanda verldsliga kunska¬
per, men att i andligt hänseende förvärfva sig och de sina någon
kunskap, derpå tänka få; många anse detta rent af vådligt, och
de flesta förmena detta vara en kunskap, hvaraf de inhemtat mera
än nog redan i sin barndom, hvarföre ock i detta slag af vetaude
råder en mer än loflig okunnighet, hvilken naturligtvis måste för¬
svåra hvarje diskussion öfver likartade ämnen. Det är derföre ej
underligt att, under det verldsliga angelägenheter vanligen afhand¬
la» med sakkännedom och omfattas med värme, de andliga deremot
ej på långt när så omhuldas, som deras företrädesvis stora vigt,
samhällets bästa och Ståndets pligt synes påkalla.
Bedömandet af en fråga, sådan som denna, beror tvifvelsutan
helt och hållet af det sätt, hvarpå hvar och en upfattar sina för¬
bindelser emot det Högsta Väsendet.
Tror man att den Allsmägtige har fullt allvar med sina före¬
skrifter, att dessa äro gifna af kärlek till meuniskan och således
till hennes egen fördel, att ett oförsynt öfverträdande af dessa bud
ofelbart förr eller sednare medför allmän och enskild ofärd, samt att det
menskliga snillets, den menskliga kraftens skapelser blifva föga
båtande, om de ej hugnas med den Eviges välsignelse, då under¬
kastar man sig med tacksamhet sabbatsbudet; men tror man åter att
Herren ej räknar så noga med vår olydnad, att Han ej tager kännedom
om våra små bestyr, att den menskliga viljan och kraften äro i och
för sig sjelfva mägtiga krafter nog, och att den s. k. välsignelsen
är ett skrock, som vår tids civilisation lemnat långt bakom sig,
då gör man, som allt för många i vårt land göra, man hvarken
be-
Den 3 December e. m.
2Ö9
begriper eller tillegnar sig Sabbatens frid och välsignelser. För
min del tillhör jag icke deras antal, som bekänna sig till den sed¬
nare åsigteu, men jag hyllar så mycket varmare den förstnämnda,
och då det alltså, efter mitt förmenande, lir för hvarje enskild
menniska af outsäglig vigt att bekänna sig till denna upfattning,
så måste jag ock anse det vara min pligt, att. i hvad på mig an¬
kommer, söka bidraga dertill, att undanrödja allt, som lägger hin¬
der i vägen för en sann tillämpning af förstnämnda åsigt.
Det torde icke erfordras någon djup andelig insigt, nej, för
våra lekamliga ögon, ja, t. o. ra. för den ytlige betraktaren bör
det synas klart att vår tid har ett skaplynne, till hvilket något
motstycke ej i historien torde kuuua företes. De Europeiska sam¬
hällena befinna sig nemi., hvart och ett inom sig, i mera eller
mindre mån uti uprorstillståud. Alla band äro lossnade, allt välde
lides med otålighet. Fadersväldet är misskändt eller föga aktadt,
ej allenast bland de s. k. bättre klasserna, utan måhända i ännu
högre grad hos det egentliga folket; husbondeväldet saknar allt
annat stöd än egennyttans beräkningar och är alltså ett ok, som
bkres med motvilja; alla tro sig lika berättigade oell lika vuxna
att leda, ingen vill blifva ledd, ingen lyder utan motvilja.
Men, mine Hrr! hvilka kunna väl anledningarne vara till ett
så onaturligt uprorstillståud i menniskornas sinnen? Tvifvelsutan
att de, som Herran gifvit väldet att, hvar i sin stad, utöfva, ej
bvggt detta välde på andelig och sedlig grund, på föredömen af
gudsfruktan och renlefnad; att de, sjelfva utan all sådan grund,
-ej förmått, som sig bordt, upfatta eller vägleda dem, som tillhört
deras omvårdnad, samt att de i sitt innersta ofta nog ej anat, än
mindre erkännt, att hvarje mensklig företrädesrätt medför motsva¬
rande ansvar och skyldigheter, ej blott i verldslig måtto, utan ock
i moraliskt hänseende. Skulle vi nu våga hoppas någon väsendt-
ligare förändring uti förenämnde, i alla samhällsförhållanden djupt
inrotade onda, då måste vi börja bygga på andra grunder, än dem,
som framkallat de vådor, hvaraf menskligheten nu hotas; då måste
de bildade klasserne, så vidt de förmå, söka godtgöra hvad som
kan vara försummadt; då måste lagstiftaren ej tveka, att i första
rummet gripa verket an och söka bota samhällets refvor, bland
hvilka sabbatens ohelgande ej är den minsta. Visserligen kan man
befara, att,, med den lättsinniga upfattning af kristendomens vä¬
sende och vigt, som af okunnighet i dess läror alstras, ej rätt
många skola inse och erkänna, att anledningarne till tidens oro
ligga inom det andliga området; men man kan dock hoppas, att
de underbara, öfvernaturliga rörelser, som på sistnämnde område
nu förssiggå, i så slör mån skall ådraga sig äfven de likgiltiges
upmärksamhet, att, de säga sig sjelfva det, något ovanligt sanno¬
likt står för dörren. Menniskoslägtets historia visar oss, att un¬
derbara företeelser, sådane som de här ofvan påpekade, städse varit
varnande och kallande förebud för kommande stora tilldragelser;
väl oss alltså, om vi hörsamma dessa varningar, och icke fortfa¬
rande, såsom alltför länge varit sed, sätta tillfredsställandet af
H. II. " 14
210
Den 3 December e. m.
verldsliga förlustelser eller verldsliga omsorger framför upfyllandet
af Herrans bud. Särskildt tillåter jag mig uttala den önskan, att
detta H. Stånd, som, till följe af sin ställning inom samhället, kan
tillräkna sig en ganska stor anpart af skulden för de missförhål¬
landen, som nu förefinnas inom detsamma, må, vid behandlingen
af ifrågav:de angelägenhet gifva MedSt.-n ett godt föredöme, och
således ej med likgiltighet omfatta en motion, hvilkens underkän¬
nande visserligen ej kan bebåda något godt för framtiden. Låtom
oss fastmera inse och bekänna den sanning, att det sätt, hvarpå
sabbatsbudet upfattas af ett folk, med skäl kan anses såsom mått¬
stock för bedömande af detta folks sedliga tillstånd; och om än
inom kristenheten ej finnes i denna stund många folk, som i be¬
rörde hänseende äro att framställa såsom föredömen för andra,
kunna vi dock företrädesvis åberopa ett, nemi. det Skoltska folket,
der en lefvande kristendom framkallat frukter, som borde synas
hvarje folk afundsvärda.
Den tid torde icke vara långt aflägsen, då den jäsningspro¬
cess, som nu pågår inom folken, utbryter och krossar de svaga
band, som omgärda de Europeiska samhällena; det torde ock då
komma att visa sig, att de särskilta folkens förmåga att emotstå
eller mildra de lidanden, som äro att förutse, ej skall stå i för¬
hållanden till de företräden, de ega i afseende å antal eller rike¬
domar, men fastmera till den sedliga kraft, den verkliga tillförsigt,
hvarmed de förtrott sitt öde i Dens hand, som rätt dömer.
Af dessa skäl och de i öfrigt, som i motionen på ett så
vackert och värdigt sätt framhållas, vill jag med min röst under¬
stödja densamma, och anhåller, att hvad jag anfört, må få åtfölja
motionen till vederbörligt Utskott.
Med detta anförande, under hvars afgifvande många Leda¬
möter hörts begära propos., förklarades öfverläggningen vara afslutad;
och blef motionen, jemte yttranderne, remitterad till Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Gr. Adlersparres, Carl
August, d. 1 dennes bordlagda motion, om anslag till lön åt en
General inspektör öfver Elementar-Läroverken.
Föredrogs Hr Montgomerys, Gustaf, d. 1 dennes bordlagda
motion rör:de ordnandet af militär-undervisningen i Eiket.
Hr Printzensköld, Carl: Det synes kanske förmätet af
mig, som ej tillhörer det militära ståndet, att inlåta mig i något
yttrande om Hr Montgomerys nu föredragna motion, men in-
teresset för denna läroanstalt upmanar mig dertill, helst jag haft en
son, som genomgått densamma, och äfven för närv:de har en, som
derstädes är anställd.
Den 3 December e. m.
211
Min opinion om saken är den, att jag skulle anse som en stor
olycka för Svenska Arméen, om denna akademi eller krigs-skola
skulle komma att uphöra. Jag har naturligtvis ingen praktisk
erfarenhet af militär-lifvet, men jag föreställer mig, att det är af
den beskaffenhet, att man, för att blifva en skicklig militär i or¬
dets vidsträkta bemärkelse, måste hafva förskaffat sig en serskild
slags upfostran, och synuerligast från ungdomen vant sig vid ord¬
ning, lydnad och påpasslighet i alla sina handlingar. Det är i
första rummet detta, som vinnes vid Carlberg; men samtidigt här¬
med danas likväl ynglingen jemväl i alla de stycken, som erfordras,
för att han en gång skall kunna försvara sin plats i ärans leder.
Jag måste således på det högsta afstyrka denna motion och i
motsats till Hr. Montgomery snarare önska, att den klass, som blif¬
vit borttagen vid Akademien, återigen måtte der varda inrättad, så¬
som enda medlet att förebygga det lör föräldrar oell målsmän mindre
lyckliga förhållande, som nu är för handen, att man nödgas sätta
de barn, hvilkas bilning man önskar utvecklad vid K, Krigs-Akad:n
i serskilta upfostrings-anstalter, för att förskaffa dem de förberedande
kunskaper, som erfordras för att kunna vinna inträde till nämnde
Akademi.
Hr Adelborg, Anders Otto: Ett folk, som vill gå sä¬
kert framåt på civilisationens bana, bör i första rummet vinnlägga
sig om ungdomens så väl fysiska som moraliska utveckling. Up¬
fostran är således för hvarje land af aldra största vigt; sådan sorn
den är, sådan blir ock nationens framtid. Mycket är äfven i den¬
na väg under sednare år beredt hos oss. Om man ser på våra
skolor nu, och jemför dem med hvad de voro i fordna dagar, så
finner man hvilken väsendtlig förändring de i allmänhet hafva un¬
dergått. Förr suto barnen hopträngda i mörka osunda byhlén, utan
tillräcklig tillgång på ljus och luft, nu deremot erbjuda de nybyg-
da skolhusen, med sina stora vackra salar och tillhörande gynma-
stik-anstalter, nära nog allt hvad man i denna väg kan önska.
Skolmateriel, ordningsreglor, böcker och undervisnings-method, allt
vittnar om nuv;de tids framsteg i en bättre riktning. Detta om
skolor i allmänhet. Jag öfvergår nu till en skola af enskildt slag,
nemi. den militär-bildningsanstalt, som här är i fråga. Militär¬
skolan på Carlberg har af ålder i mångå afseende:: varit ansedd
för en af de bästa inrättningar i vårt land, och detta med rätta.
Hvad helsovården och den praktiskt militäriska utbildningen be¬
träffar. står denna inrättning ganska högt. Stor och obestridlig
nytta har den gjort vår armé. Men tiden, som ohejdadt gått fram¬
åt, har lemnat äfven denna anstalt bakom sig. Tidsandan, hvilken
inslagit en mera fri väg, fordrar nu något annat än förr äfven här,
och har redan länge påkallat en omstöpning efter dess kraf. Ensi¬
dighet i utveckling och ett alltför strängt vidhållande af fordna tiders
kast-anda gillar man ej nu mer. Man önskar att ynglingens up¬
fostran under de första åren måtte få en mera allmänt medbor¬
gerlig riktning än förr, och att tillämpningen af den undervisning,
han för sitt framtida yrke behöfver, måtte ske sednare än man
512
Den 8 December e. m.
enl. fordna tiders åsigter ansåg nödigt. Man sätter danandet af
en god samhällsmedlem i första rummet och det enskildta lefnads-
yrket i det andra. Ur denna synpunkt sedt, anser man upfostrings-
sättet vid Carlberg ej utan fel och önskar ändring i detsamma,
helst sedan vår sist utkomna skolstadga ganska lätt medgifver, att
de humanistiska läroämnena ordnas i öfverensstämmelse härmed.
Att eli yngling så tidigt måste bestämma sitt framtida vitae
genus, att hans föräldrar och målsmän omöjligt ännu kunna be¬
döma hvaråt hans anlag peka, kan väl icke vara bra. Ett rätt an¬
vändande af de naturliga anlagen är ju ett vilkor för hans blif¬
vande större förmåga och den nytta, han kan göra sitt fosterland?
En för tidig riktning åt ett eller annat håll qväfver ofta i fröet
de bästa egenskaper och gifver en sjuklig utbildning åt ynglingens
krafter. Vid Krigsskolan A Carlberg är detta ett väsendtligt fel.
Hedan vid 13 A 14 år måste gossen börja beredningen för sitt in¬
träde inom detta läroverk. Hvad vet man vid denna ålder om
ett barns anlag och fallenhet? Den granna uniformen, förfäders
exempel, barnslig upfattning af krigarens ära, utan begrepp om
hans mödor och försakelser m. m., äro oftast vid denna tid de' en¬
da driffjedrarne till valet; för sen ånger och oduglighet i yrket
alltför ofta, till mehn för landet, den säkra följden. Visserligen
har man sökt afhjelpa detta fel genom att borttaga den första af
krigsskolans fordna 5 klasser, så att nu mera sällan någon blir
antagen före 15 å 16 år; men läroämnena äro dock fortfarande
så ordnade, att, som jag förut nämnt, beredelsen till inträde sär¬
skildt måste börjas tidigare. Felet står således i sjelfva verket än¬
då qvar. 16 år är dessutom en för tidig ålder för bestämmandet
af en viss lefnadsplan. De två återstående klasserna, eller den s.
k. nedre afdelningen, borde ännu ytterligare borttagas och den rai-
litäriska tillämpningen ej ske förr än efter fyllda 17 å 18 år.
Till dess borde, enligt min åsigt, blott en allmän humanistisk bild¬
ning gifvas; endast på detta sätt kan man hoppas, att icke alltför
stora misstag vid valet af framtidsbana göras. Valet af de flesta
öfriga samhällets lefnadsbanor göras ju först vid denna tid? Hvar¬
före då hafva strängare fordringar vid det militära yrket? — Jo,
säger man, om ej ynglingen tidigt vänjes vid den stränga disci¬
plinära ordning och den praktiska öfning, som fordras för det mili¬
tära yrket, så blir det svårt, ja, ofta omöjligt, att bidringa honom
detta sedan. Ja, som det förut varit, har det verkligen varit så.
Men, vandra tider, andra seder.» Den disciplinära ordningen i alla
våra skolor är nu ojemförligt mycket bättre än förr, och bajonett¬
fäktning, gevärsexercis samt fristående gymnastik i flera af dem in¬
förda. Vi skola äfven hoppas att det allt vidare framgår på denna
bana, och att den militäriska utveckling, som närv:de tidsanda
inom vårt fädernesland påkallar, måtte allt mer och mer vinna
framtiden för sig. En förändring för Carlberg i denna väg torde
således numera ej vara så vådlig att verkställa.
Genom borttagandet af de 2:ne lägre klasserna skulle ytter¬
ligare vinnas, att ett dubbelt antal ynglingar mot förut skulle per
år hinna genomgå militärkursen vid Carlberg, och denna mängd,
Den S December e. m.
918
föga ändamålsenliga, smärre, enskildta officersbildnings-anstalter,
som nu finnas, kunna komma att uphöra. Alla arméens officerare
skulle på detta vis kunna få sin bildning vid samma inrättning
och medföra ifrån densamma samma vetenskapliga utveckling och
samma militära anda. Vill man hafva en god och jemn militärisk
esprit inom arméen, så är första vilkoret derför, att allt belälet,
så vidt möjligt är, går igenom samma upfostringsanstalt. Alla
dessa smärre officersfabriker böra uphöra ju förr dess heldre; ty
om de äfven förestås af de skickligaste män, kunna de ändå ej
svara mot sitt ändamål. Den moraliska upsigten kan i dem ej
handhafvas, den militäriska espriten ej som sig bör vårdas och de
för en militär så högst nödvändiga praktiska öfningarne blifva to¬
talt försummade. En stor vinst vore derföre, om Carlbergs Krigs-
Akademi kunde så utvidgas, att hvarje officerskandidat kunde göras
skyldig att densamma genomgå.
Ett annat fel, som krigs-skolan har, till följe af sin nuv:de
inrättning, är, att ynglingar af allt för skiljaktig ålder stå under
samma ordningsstadga. Emellan 15 och 20 år föregår en betydlig
själsförändring, som under tiden tydeligen påkallar en helt olika
behandling. På Carlberg bar man, det oaktadt, aldrig gjort afs:de
på detta. Från äldre tider tillbaka, då den unga gossen kora in
vid 13 år, tills nu, alltid samma ordningsreglor för alla; för vidt
utsträckta för de yngre och för inskränkta för de äldre. Deraf
tidigt utveckladt öfvermod och slutlig benägenhet till sjelftagen
frihet. Om de 2 nedre klasserna tagas bort, så hjelpes äfven detta;
ty då kommer åldern hos eleverna att öfver hufvud variera emellan
17 och 21 år. Lika stadgar för ordningen på stället komma då
att passa bättre.
Utrymme för krigs skolans å Carlberg utvidgning kan vinnas
derigenom att vestra flygeln äfven inredes i logementer för kadetter
och en särskild byggnad upföres lör befäl och lärare. Vill Staten
hafva en ändamålsenligt ordnad officersbildningsanstalt, så bör, i
jemförelse med det stora målet, denna lilla upoffring kunna anses
för ringa.
De båda militäriska läroverken, det högre vid Marieberg och
lägre vid Carlberg, böra äfven ställas i öfverensstämmelse med
hvarandra. Nu är ej förhållandet sådant. Lärokurserna hafva allt¬
för betydliga skiljaktigheter.
Detta förhållande är menligt för den högre militärbildningen
och bidrager till att inskränka denna. Detta bör ändras och kan
äfven lätt verkställas.
Till vinnande af en från yngre åren bättre inhemtad praktisk
utveckling i sitt yrke borde Sjökadetterne förflyttas från Carlberg
till någon ändamålsenligare plats för deras bildning. Carlberg, be¬
läget midt upp i landet vid stranden af en liten oansenlig insjö,
utan andra praktiska hjelpemedel än ett par små roddbåtar och en
högst ofullständig modelkammare, kan ej passa till utbildningsanstalt
för sjövapnet. Den mycket omordade och beprisade fraterniseringen
mellan flottans och landtarméens befäl, nyttig, om den på detta
vis verkeligen kan ernås vid deras gemensamma operationer, köpet,
2 W
Den 3 December e. m.
enl. min tanka, på bekostnad af en för sent börjad sjömannabild-
ning; ty detta yrke fordrar, i sanning, att man från tidigare år
egnar sig deråt. Sjömannen bör vara sin framtida bestämmelse
med lif oell själ tillgifven; de mödor, de försakelser och faror, lian
går till mötes, fordra en fullkomlig hängifvenhet för hans lefnads-
kall.
Hvad som således, enl. min tanka, fordras, för att Carlberg,
mer än hittills skett, skall komma att svara mot sitt ändamål, är:
l:o) Att de 2:ne lägre klasserna tagas bort och de 2:ne högre
förvandlas till blott en militärtillämpningsskola.
2ro) Att denna inrättning utvidgas så, att den kan öfvertaga
alla våra landtofficerares utbildning.
3:o) Att det lägre militärläroverket sättes i förening med det
högre vid Marieberg, så att utgångsexamen från det ena blir lika
med intagningsexamen vid det andra.
4:o) Att, till vinnande af den allvarliga ordning och punktuela
lydnad, som för officersdaningen är så ytterst nödvändig, alla krigs¬
skolans elever erhålla underofficers rang samt ställde under modi¬
fierade krigsartiklar.
5:o) Att Sjökadetterna, till ernående af en bättre praktisk ut¬
veckling i sitt yrke, flyttas till Skeppsholmen i Stockholm eller
hvad ändå bättre är till Carlskrona.
Men, torde man invända, dessa föreslagna förändringar med¬
taga betydlig kostnad.
Ja! det är en sanning att så är, men vill Staten hafva en
helgjuten militärisk upfostringsanstalt, så fordrar i sanning med
skäl denna något större omvårdnad än hitintills varit använd på
den så vigtiga bildningen af våra officerare. Tror man också att
den närv:de militärskolan, hvilken knappast är tillräcklig för halfva
det antal, som årligen ökar arméens befäl, medtager så ringa kost¬
nad för Staten, att ej några betydligare anspråk på densamma bör
kunna hafvas. Låtom oss tillse huru det hänger ihop härmed!
Före sisth Riksdag egde Carlberg ett årligt anslag af 57,375 rdr
rmt, hvilken summa, genom R. St:rs frikostighet, blef tillökad med
22,350 rdr. Carlberg eger sålunda i närv:de stund en årlig till¬
gång af statsmedel, belöpande sig till 79,725 rdr rmt. Omkring
35 kadetter utgå för hvarje år såsom officerare på arméen. Divi¬
derar man talet 35 i summan 79,000, så finner man att hvarje
officer, som genomgått Carlberg, specielt kostar Staten 2,257 rdr,
utom den pensionsafgift, af omkring 600 rdr årligen, som för ho¬
nom på enskildt väg blifver erlagd. Om jag antager att hvarje
kadett pr medium behöfver 3 år för att genomgå sin kurs, så
torde finnas, att, med tillägg af diverse extra utgifter för honom,
vistelsen vid Carlberg får betalas af föräldrar, eller målsmän, med
omkring 2,000 rdr, hvaraf följer, att hela utgiften för hvarje ut¬
gående officer upgår till omkring 4,257 rdr, en kostnad, som ej
kan kallas obetydlig. Skulle jag här trötta R. o. Ad. med en vid¬
lyftigare kalkyl ronde hela den summa, som Krigsskolan på Carl¬
berg har, dels till följe af statsmedel, enskildta pensionsafgifter,
hyresfria vidlyftiga lägenheter, med flera andra ej obetydliga för-
Den 3 December e. m.
215
månei in natura, att använda, så skulle jag lätt kunna visa, att
denna inrättning ej kan kallas billig i kostnad, och att större och
förmånligare resultater borde genom dylika rika tillgångar kunna
vinnas.
Det är visst sannt, att den enskildtes afgift ej är särdeles stor;
men om man dertill lägger omkring 400 rdr från Statens sida, så
kostar hvarje kadett (derutaf likvisst många aldrig blifva officerare)
omkring 1,000 rdr årligen.
Detta torde vara uog för att bevisa, äfven från denna sida
betraktadt, att Krigsskolan vid Carlberg tarfvar en reorganisation,
och är det egentligen i denna väg, och ej för en uplösning af
detta alltid behöfliga läroverk, som jag tagit mig friheten yttra
några ord vid remissen af Hr Montgomerys motion.
Att detta mitt anförande må, såsom ett amendement till det
förslag, som af Hr Montgomery blifvit framställdt, till Ekon.Utsk:t
få medfölja, anhåller jag, under den upriktiga önskan, att de san¬
ningar, hvilka jag, understödd af en inom landet ganska stor opi¬
nion, här uttalat, ej måtte ånyo blifva helt och hållet förbisedda.
Hr Montgomery: Det är ej första gången jag varit nöd¬
sakad att upträda för att försvara mitt förslag i afs:de på Carlberg.
Jag skulle önska att det vore den sista, men beklagligen tyckes
det ej blifva fallet, ty så länge något motstånd mot mitt förslag
skönjes, skall jag alltid anse det vara min pligt, att, på hvad mig
beror, söka undanrödja detsamma. Jag vill särskildt begagna detta
tillfälle att vederlägga ett inkast, som Hr Printzensköld framka¬
stade mot verkställbarheten af min framställning. Han påstod
nemi., att det vore en stor olycka för Svenska Arméen, om Krigs-
Akad. vid Carlberg skulle uphöra att vara det den nu är, nemi.
en elementar-läroanstalt, enär vi sedan aldrig skulle kunna påräkna
att få några skickliga officerare till ledare af våra trupper.
Ingen kan väl bestrida att icke Sverige, äfven då ingen spe¬
ciel läroanstalt för militärer förefanns, hade de skickligaste härfö¬
rare, historien vet att omtala; danades icke under det 30-åriga
kriget fältherrar af första rangen och som ej blifvit öfverträffade
af dem, som utträdt från Carlberg? Jag kunde visserligen äfven
åberopa exempel från sednare tider och personer, men min blyg¬
samhet tillåter det ej. Dock, kastora en blick på sista Finska
kriget, och vi skola komma till det resultat, att de utmärktaste
generaler och anförare, som der opererade, aldrig hade genomgått
någon särskildt militär-läroanstalt. Mångfaldiga andra bevis, hem-
tade från främmande nationer, skulle jag kunna framdraga till stöd
för mitt förslag, men vill blott inskränka mig till att fästa den
värde talarens upmärksamhet på huru förhållandet är inom Franska
arméen; der bär nemi. hvarje soldat marskalk-stafven i sin toruist.
Det har hos mig väckt mycken förundran, att Hr Printzen¬
sköld, som jag alltid ansett för en temligen human och bildad
man, här trott sig kunna och velat upträda som organisatör af
vårt militärförsvar, som han ej kan ega någon kunskap om, och
tillika förfäktat den åsigten, att KrigsAkadm vore nödvändig, ehuru
SIS
1) e ii 8 I) o c o m b a r e. m.
den skulle lägga oöfverstigliga hinder i vägen för vår tids ungdom
ntt sjelfva få välja sitt vitro genus.
Under förutsättning att jag flera gånger blir nödsakad att
upträda såsom försvarare af detta ämne, vill jag för denna gången
ej längre taga R. o. Adis tid i anspråk.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursäkt, att jag ännu en
gång för några ögonblick tager R. o. Adis tid i anspråk.
Visserligen bekänner jag, att detta ämne ej på minsta sätt
har gemenskap med det fack, jag valt i afside på min lefnadsbana,
och att man derföre med skäl kunde på mig tillämpa det gamla
ordspråket: »Ne autor ultra crepidam», eller öfversatt på Svenska:
»Skomakare blif vid din läst», men jag vill dock uplysa Hr Mont¬
gomery derom, att enda bevekelsegrunden för mitt uptradar.de mot
den ifrågavide motionen, har varit den, att jag önskar, så vidt på
mig ankommer, bekämpa hvarje förändring, det må vara af hvilken
institution sorn helst, sora. efter min åsigt, leder till ett för sam¬
hället skadligt resultat. Och härmed är, som jag tror, Hr Mont¬
gomerys anmärkning emot min behörighet att upträda i saken,
tillräckligt besvarad.
Hr Adelborg har klandrat KrigsÅkadm hufvudsakligen der¬
före, att ynglingen alltför tidigt måste bestämma sitt vitae genus;
men i auledn. häraf tillåter jag mig erinra, hvad som för öfrigt
är en allmänt känd sak. att det är aldeles nödvändigt, just i följd
af de särskilta förhållanden, som äro förenade roed det militära
yrket och de stora fordringar man nu för tiden har på en officer,
som skall kunna kallas skicklig, att han redan från spädare åren
vänjes vid ordning, punktlighet och lydnad. Hvad åter beträffar
Hr Adelborgs yrkande, att de 4 klasserna, som ännu finnas qvar,
skulle förvandlas till blott 2:ne, så anser jag en dylik åtgärd vara
aldeles ändamålsvidrig, emedan den militäriska upfostran, eller den
praktiska undervisningen i krigsvetenskapen, alltid bör ställas vid
sidan af den theorefiska bildningen; och jag betviflar högeligen att
samma egenskaper, sora nutidens kadetter ega, när de gå ut från
Carlberg, skola komma att förefinnas hos dem, sorn först vid mera
mogen ynglingaålder der vunnit inträde. Jag känner mycket väl
till studeutlifvet och det olidliga sjelfsvåld, som under detsamma
utvecklas, och tror på grund deraf att KrigsÅkadm, om den en¬
dast skulle uptaga fullvexta ynglingar, som tilläfventyrs en längre
tid varit vande vid en obegriinsad frihet, ej skulle, i afs:de på
den upfostran, som der då meddelades, komma att lemna lika vackra
resultater, som den hittills gjort. Hr Adelborg har vidare sagt,
itt utgifterna för denna Akad. äro i betydlig mån betungande för
Statsverket, och att äfven till följd häraf en förändring af den¬
samma vore Önskvärd. Hr Adelborgs kalkyler i detta fall bekän¬
ner jag uprigtigt, att jag ej kan förstå, och det förefaller mig
äfven obegripligt, huru han kunnat få en så enorm kostnadssumma
för hvarje kadett, som han nyss upgifvit. När jag i afside på
kostnaderna jemför den af Hr Adelborg så mycket klandrade Krigt-
Akad:n med de i allmänhet så mycket omhuldade rättareskolorua,
Deu ä December e. m.
3 17
så kommer jag till det säkerligen för Hr Adelborg mycket för¬
vånande resultatet, att, då hvarje kadett kostar Staten årligen un¬
gefär 390 rdr rmt, så upstiger summan för hvarje fri-elev vid
rättareskolorna till 334 rdr 33‘/3 öre s. m., så att skillnaden emel¬
lan Statens högre årliga utgift för kadetten och den lägre för
rättarelärlingen icke ens utgör fulla 6 0 rdr. Kan man väl vid
detta förhållande med ringaste skäl påstå, att KrigsAkadm, relativt
till andra allmänna läroanstalter, förorsakar Statsverket så betydliga
utgifter. Finnes {let väl någon billighetsgrund för det påståendet,
att ett anslag, som, fördeladt mellan 200 kadetter, belöper sig till
den iumpna summan af 390 rdr på hvar och en, skulle i så be¬
tydlig mån betunga Statsverket, att indragning af detta anslag i
någon mån skulle behöfvas, och detta då man besinnar det ansla¬
gets ändamål är att användas till upfostran af dugligt befäl för
den armée, som är afsedd att försvara vårt fädernesland. Jag be¬
känner, att jag för min del iir för mycket älskare af militär-ståndet,
för att kunna med tystnad förbigå en sådan obefogad anmärkning.
Man har vidare sagt, att vid KrigsAkadm »framåtskridandet» ej
fortgår med lika snabba steg, som vid de öfriga skolorna. Detta
medgifver jag gerna vara fallet, om man, såsom händelsen synes
vara med Hr Adelborg, uteslutande fäster sig vid den yttre lyxen
och den prålande inredningen af lektionssalar och dylikt, men be¬
traktar man framåtskridandet i sin egentliga betydelse, nemi. i in-
tellektuelt hänseende, så tror jag att man vid KrigsAkadm, lika
mycket som vid något annat läroverk, följer med sin tid i afs:de
på den utveckling, som inom vetenskapernas område eger rum.
Jag fortfar för min del att yrka, att den af Hr Montgomery
väckta motion måtte af det Utskott, dit den varder remitterad,
lemnäs utan afs:de.
Hr Thulstrup, Carl Magnus: Hr Montgomery har uti
sin motion yrkat, att s. k. militärlärare borde anställas vid de all¬
männa läroverken, för att meddela den der studerande ungdomen
undervisning i en del af hvad till det praktiska af krigsyrket hörer.
Jag är så mycket mindre mot framgången af detta förslag, som
jag sjelf, i egenskap af ledamot i en komité, nyligen deltagit i
tillstyrkande af dylika lärares anställande vid landets alla såväl
folkskolor som elementarläroverk och universiteter, för att der med¬
dela undervisning i gymnastik, gevärsexercis, bajonettfäktning och
annan vapenföring, målskjutning samt elementerna af infanteri¬
manövern.
Motionären föreslår vidare:
l:o) att Krigsskolan å Carlberg »måtte uphöra att vara
en elementar-läroanstalt och i stället förvandlas till
en applikativ sådan, lik den å Marieberg, hvarmed den
kunde förenäs, för att gemensamt verka för samma
ändamål, den ena afdelningen, eller den Mariebergska,
i afseende på artilleri-, ingeniör- och generalstabs-offi-
cerares, samt den andra afdelningen, eller den Carl-
bergska, för kavalleri-, infanteri- och flottans officerares
218
Den 3 December e. m.
vetenskapliga och, såvidt ske kan, praktiskt fullständiga
bildning»;
2:o) att vid universiteterna borde, »jemte den praktiska under¬
visningen, de nödvändiga theoretiska krigsvetenskaper
meddelas åt de studerande, som hade håg och lust att
dem inhemta»;
3:o) att, »om någon af dessa ville uteslutande egna sig åt
krigsyrket, så hade de tillfälle, att i den högre appli-
kativa militär-anstalten å Carlberg utbilda sina kun¬
skaper både i praktiskt och theoretiskt hänseende».
Då dessa iörslager närmare granskas och sammanställas med
hvarandra, blifver det mig icke riitt klart, huru Hr Montgomery
egentligen tänkt sig den militära undervisningen böra vara ordnad.
De för officerares bildning inrättade läroanstalter sönderfalla
hos oss, likasom i andra länder, i tvenne med afseende på ända¬
målet helt och hållet särskilda och olika afdelningar. Den första
af dessa afser bildning till första officersgraden, utan afseende på,
vid hvilket vapen eleverna ämna inträda. De läroverk, som tillhöra
denna afdelning, bilda elever, som icke äro, utan ämna blifva office¬
rare, och utgöra hvad man vaidigen kallar linieofficers-skolor eller krigs¬
skolor. En sådan är läroverket på Carlberg, oriktigt benämnd Krigs-
Akademi. Den andra afdelningen omfattar de läroverk, hvilkas ända¬
mål är att meddela högre militär-bildniug eller vidsträktare kun¬
skaper än dem, som fordras af officerare i allmänhet, och således
att särskildt utbilda officerare för Generalstaben, Artilleriet och In-
geniörkorpsen. Dessa läroverk äro således i egentlig bemärkelse
militära högskolor eller krigsakademier, hvilkas elever äro och
redan flera år varit officerare och såsom sådane tjenstgjort. Ett
sådant läroverk är Marieberg. Skillnaden emellan dessa olika slag
af läroverk är ganska väsendtlig. I en del länder bildas alla olfi-
cers-kandidater vid staternas krigsskolor, under det blott ett jem¬
förelsevis ringa antal redan varande officerare sedermera genomgå
de högre läroverken. Hos oss är Marieberg egentligen en hög¬
skola för alla vapen, ty officerare af såväl infanteri och kavalleri
som flottan emott.agas här, för att, tillsammans med officerarne af
artilleriet och ingeniörkorpsen, erhålla en vidsträcktare bildning i
de deras yrken tillhörande delar.
Då motionären föreslår, att Krigsskolan på Carlberg måtte
»förvandlas till ett applikativt liiroverk, likt det å Marieberg, hvar¬
med det kunde förenas, för att gemensamt dermed verka för samma
mål», nemi. det ena i afseende på artilleri-, ingeniör- och general-
stabs-officerares- och det andra, eller läroverket på Carlberg, för
infanteri-, kavalleri- och flottans officerares vetenskapliga utbildning,
så har jag svårt att förstå,’ hvartill en sådan utbrytning från läro¬
verket å Marieberg egentligen skulle tjena, helst förslaget är frarn-
stäldt utan någon motivering eller utveckling.
Brist på utrymme för de derstädes studerande officerarne
af infanteriet, kavalleriet eller flottan kunde möjligen vara ett
skäl. Men en sådan brist förefinnes alldeles icke. Oaktadt
man vid detta läroverk, utom officerare af alla vapen, den sednare
Den 3 December, e. m.
J19
tiden äfven intagit civil-ingeniörs-elever, hvilka här theoretiskt ut¬
bilda sig för sitt blifvande yrke, har jag, som i många år varit
tjensteman vid detta läroverk, aldrig hört omtalas, att någon elev,
som kunnat undergå behörig inträdes-examen, blifvit af brist på
utrymme förnekad att der genomgå lärokursen. Skulle antalet af
dem, som anmäla sig till inträde, öfverstiga 40, som kunna bo på
stället, finnes alltid utväg att låta det ölverskjutande antalet bo i
den läroverket närmast varande delen af staden, hvilket ock i sed¬
nare tid någon gång skett.
Jag kan således icke inse, att, åtminstone för niirv:de, några
skäl finnas för Hr Montgomerys förslag, att från de officerare, som
nu tillsammans studera vid Marieberg, afskilja några, och såmedelst
förflytta en del af det högre läroverket till Carlberg, hvilket, såsom
lätt inses, skulle leda till kostnader, utan att, efter hvad jag kan
finna, medföra någon den ringaste fördel. Ett sådant förslag har
jag icke heller någonsin hört omtalas och befarar, att dess fram¬
ställande härleder sig från bristande kännedom om de förhållanden,
som Hr Montgomery velat reformera.
Då motionären, såsom förut är nämndt, på ett ställe yttrar,
att Krigsskolan på Carlberg borde förvandlas till ett läroverk, likt
det å Marieberg, och på ett annat ställe talar om den högre mili¬
tära läroanstalten på Carlberg, så är det för mig ej rätt klart,
hvar motionären tänkt sig den egentliga krigsskolan böra vara —
jag menar sjelfva linie-officers-skolan, hvilken ju, i förhållande till
det högre läroverket, sjelf är ett elementar-läroverk.
Motionären yttrar, att de nödvändigaste theoretiska krigsveten¬
skaperna borde vid universiteterna meddelas åt de studerande, som
hade håg och lust att dem inhemta. Emot detta förslag har jag
ingenting att invända, såvida nemi. det icke är meningen, att äf¬
ven till universitetet förlägga den egentliga krigs-skolan, hvilken
sednare åtgärd jag deremot af flera skäl måste afstyrka. En så¬
dan förändrings första åtgärd skulle naturligtvis blifva att från¬
skilja hela sjökrigs-skolan, som derefter skulle särskildt organiseras,
medtagande sin behöriga del af statsanslaget, för hvars återstående
del ett militär-läroverk vid hvartdera universitetet derefter skulle
inrättas. Vid en krigs-skola måste, såvida den skall duga till nå¬
gonting, icke blott den theoretiska, utan äfven den praktiska skick¬
ligheten främjas. Den sednare fordrar ändamålsenligt anordnade
öfningar af många slag. Flera af dessa blifva, under nuv:de för¬
hållanden, billigare genom hufvudstadens granskap, än om de skulle
utföras längre derifrån. Skulle nu erforderligt antal lärare, jemte
all för öfuingarne nödig atiralj, förläggas till hvartdera universitetet,
samt den theoretiska och praktiska undervisningen der meddelas
lika fullständigt, som vid Statens nuv:de officers-bildnings-anstalt,
så är jag förvissad att motionärens förslag skulle för Staten med¬
föra ökade, i st. f. minskade, utgifter. Bland fördelarne af en
särskild krigs-skola, i st. f. officers-bildningens förläggande till uni¬
versiteterna, torde dessutom böra nämnas: att undervisningen, genom
hufvudstadens större tillgång på skickliga militär-lärare, blifver bättre,
fullständigare och lättare kontrollerad; att ynglingarne tidigare och
Den 3 Deeember e. m.
tattare viinjas vid deri militära ordningen; att föräldrar med mora
tillförsigt kunna lemna sina söner till upfostran långt från hemmet,
då de veta, att dessa komma att lefva under ständig tillsyn, hvar¬
jemte fördelarne af den fullkomliga likbeten i behandling, bekläd¬
nad och ett tarfligt lefnadssätt ej heller böra förbises.
Skulle motionärens mening åter vara, att krigs-skolan borde
fortfarande förblifva der den nu är, kan naturligtvis ifrågasättas,
huruvida skolans nuv:de organisation är ändamålsenlig, eller om
någon förändring deruti bör ega rum. Då motionären yttrar, att
Callberg borde uphöra att vara en elementar-läroanstalt, och kunde
förenas med Marieberg, vill jag blott erinra, att likasom Marieberg
är och alltid varit en militärisk högskola, måste äfven Krigsskolan
å Carlberg vara ett militäriskt elementarläroverk — och att, då
dessa begge olika slag af läroverk afse helt olika ändamål, olika
elever och olika förmågor, samt kursen vid det lägre eller elemen-
tar-läroverket naturligtvis måste föregå den derefter följande kursen
vid det högre, någon förening af dessa läroverk ej kan komma i
fråga. Detta inses af enhvar, som gjort sig någon reda för. huru
de militära bildningsanstalterna äro och måste vara inrättade, ej
mindre hos oss, än i andra länder.
För den händelse åter, att motionären med det nyssnämnda
yttrandet om Carlbergs uphörande att vara elementar-läroanstalt,
möjligen velat uttrycka den åsigt, att de humanistiska läroämnena
borde från undervisningen derstädes uteslutas, och att de inträdande
eleverna borde vara äldre, anhåller jag få nämna några ord om
den förändring, sorn, i detta afs:de, vid läroverket är tillämnad,
samt om de giltiga skäl, hvarföre densamma ännu ej kunnat verk¬
ställas.
Redan länge hade man vid KrigsAkad:n önskat, att de fleste
ynglingars beredelse till inträde vid detta läroverk måtte kunna
ega rum vid Statens allmänna skolor. Med den organisation, som
dessa före 1849 egde, var likväl detta, såsom lätt inses, omöjligt,
emedan dessa skolors lärjungar, som användt mycken tid på såda¬
na ämnen, hvilka vid inträdet till Carlberg ej kommo i fråga,
skulle blifvit alltför gamla, om de qvarblifvit i de allmänna läro¬
verken, intilldess de der äfven hunnit iuhemta nödiga insigter i alla
för inträdet vid krigsskolan erforderliga kunskapsämnen. Sålunda
kunde t. ex. en till intagning på gymnasium färdig lärjunge, van¬
ligen icke ens inträda i krigsskolans l:a klass, för hvilket inträde
hans kunskaper i Latin och Grekiskan voro obehöfliga, men hans
insigter i lefvande språk deremot underhaltiga. Följden var, att
ynglingen, som bestämt sig för militär-ståndet, tidigt lemnade de
allmänna läroverken, för att på enskild väg beredas till intäde i
krigsskolan vid lämplig ålder. Detta medförde många och väsendt-
liga olägenheter. Den privata undervisningen dels vårdslösades deja
brådstörtades ofta alltför mycket. Grundligheten blef naturligtvis
derefter. Äfven de privata militärskolor, som efter 1835 upstodo,
sågo sig nödsakade att inrätta serskilda förberedande klasser för
humaniora.
Redan länge hade en förändrad organisation af Rikets elementar¬
Den 3 December e. fn.
•21
läroverk varit omtalad och väntad, då, genom det bekanta 1849
års cirkulär, K. M:t förordnade om verkställande i vissa delar af
en tidsenlig förändring af dessa läroverk. Några månader derefter,
eller i början af 1850, indrogs dåv:de l:a klassen vid Carlberg.
Dervid stadgades bland annat, att yngling, som vid inträdesexamens
Biläggande blott egde de kunskaper, som fordrades för intagning i
2:a (numera kallad l:a) klassen, ej skulle få vara äldre än 16 år,
hvaremot, om hans vid examen ådagalagda kunskaper berättigade
till inträde i högre klass för ett eller flera ämnen, detta skulle
räknas honom till godo med afs:de på åldern, på det sätt, att
hvarje ämne, hvaruti han aflagt godkänd examen till högre klass,
skulle anses motsvara ett visst antal månader, hvarmed hans ålder
således fick öfverstiga 16 år. Denna förändring skedde i förmodan,
att ynglingar numera skulle kunna vid de allmänna läroverken be¬
redas till inträde vid krigsskolan, utan behof af privatskolors mel¬
lankomst. Ehuru syftet med denna åtgärd var ganska riktigt,
företogs förändringen eller indragningen dock i min tanke för ti¬
digt. 1849 års cirkulär anbefallde visserligen en ny organisation,
men innehöll lik viii blott grunddragen dertill. För att kunna till¬
vägabringa ett sådant samband emellan elementar-läroverket och
krigsskolan, som i de flesta andra länder eger rum, måste inträdes-
fordringarne vid den sednare jemkas så, att de motsvara kunskaps-
fordringarne vid afgången från någon viss klass inom det förra.
Detta kan åter ej ske förr än vid elementar-läroverken, genom
erfarenhet, är fullkomligt utrönt och bestämdt l:o kurserne i de
olika läroämnena inom hvarje klass (under förutsättning att en viss
tid för klassens genomgående är föreskrifven) och 2:o lärjungarnes
medelålder inom hvarje klass. Dessa upgifter, nödvändiga att er¬
hålla, på det inträdesfordringarne vid krigsskolan måtte komma att
motsvara en lämplig inträdesålder, kunde likväl icke från lärover¬
ken i allmänhet lemnäs, förr än dessa genom en ny skolstadga
blifvit fullständigt organiserade, läsningen inom de särskilda klas¬
serna ordnad och tillräcklig erfarenhet i ofvanberörde hänseende
hunnit inhemtas. Utan afvaktan häraf, var emellertid l:a klassen
vid Carlberg redan indragen, inträdesfordringarne i följd häraf be¬
tydligt höjda och behofvet af privat-uudervisning för beredelsen till
inträdet med deraf följande, ofvan antydda olägenheter alltså nu
ökade i stället för minskade. Bland dessa olägenheter var den
numera betydligt ökade kostnaden för den längre förberedande un¬
dervisningens erhållande ej den minsta. Talrika improbationer vid
inträdes-examina och minskadt antal elever voro följderna deraf.
Andtligen utfärdades 1856 en ny stadga för Rikets elementar¬
läroverk för att tjena till efterrättelse från oell med höstterminen
det följande året. Uti ett d. 10 Juni 1857 till K. M. stäldt
memorial yttrade Krigsskolans styrelse, med anledn. af andra der¬
uti förekommande frågor, att »tiden snart vore inne att underställa
K. M:s pröfning ett vid läroverket länge påtänkt förslag i afs:de
på tillvägabringandet af ett sådant samband emellan Statens Krigs¬
skola och de öfriga elementar-läroverken, som emellan dessa all¬
männa bildnings anstalter kunde och borde ega rum. Om nemi.,
222
Den 3 December e. m.
genom en lämplig jemkning af kunskapsfordringarne, dessa, vid in¬
trädet till Krigsskolan, kunde blifva desamma, som vid afgången
från någon viss klass inom de allmänna elementar-läroverken, skulle
bland flere fördelar äfven den vinnas, att en yngling vid hvarje
af nyssnämnde läroverk kunde beredas till inträde vid Krigsskolan,
och således ej behöfde bestämma sitt vitae genus förr än vid af¬
gången från det ena läroverket till det andra, emedan ingen tidi¬
gare anordning af särskild undervisning i och för beredelsen till
inträde vid Krigsskolan då behöfde ske. I sammanhang härmed
skulle äfven blifva nödigt att föreslå förändrade bestämmelser i
afs:de på inträdande ynglingars ålder m. m.»
Då detta memorial till K. M. ingafs redan innan den nya
skolstadgan ens börjat vid läroverken tillämpas, synes åtminsto¬
ne att intet obehörigt dröjsmål i detta afs:de vid Krigsskolan
egde rum.
De allmänna läroverken började nu, från och med hösten
1857, att arbeta efter den nya skolstadgan. Denna åtföljdes vis¬
serligen af s. k. »läs-ordningar», men dessa skulle, såsom naturligt
var, blott tjena till ledning, hvarefter, med beräkning af 1 års tid
för hvarje klass, förslag till lärotidens fördelning och till pensa i
de inom hvarje klass förekommande läroämnena skulle af lärover¬
kens rektorer och lärare upgöras. En på tillräcklig erfarenhet
grundad pröfning af dessa förslager, så att de derefter skulle kunna
utbytas emot definitiva bestämmelser, fordrade naturligtvis tid.
Emedlertid hade denna stadga knappt hunnit att ens under 1 läse-
termin pröfvas, förrän allvarliga anledningar förekommo till den
förmodan, att den ej skulle blifva af lång varaktighet. Förhand-
lingarne i afside härå vid sednaste Riksdag äro kända. Efter
dennas slut nedsattes, såsom kändt är, en komité för att granska
berörda stadga och utarbeta förslag till förändring deraf i åtskilliga
delar. Resultatet häraf var den nyaste skolstadgan, som under
loppet af nu förflutna sommar utkommit, och denna hösttermin
börjat tillämpas. Den är i flera afsiden skiljaktig ifrån den förra,
och afviker i väsendtlig mån från 1856 års stadga i afside på läro¬
ämnenas fördelning på de särskilda klasserna.
Man befinner sig alltså, i visst hänseende, nu på samma punkt,
som för 3 år sedan, då tillämpningen af 1856 års stadga nyss
var börjad.
I förhoppning att den sednast utfärdade skolordningen nu
blifver beståndande, afvaktas blott den tid då klass-kurserna i de
olika läroämnena vid elementar-läroverken hunnit blifva, på grund
af tillräcklig erfarenhet, så bestämda, att ändringar deruti ej äro
att befara. Härtill fordras, efter hvad man sagt mig, väl 1 ålV2
år. Så snart man upnått detta mål, komma, såsom förut är nämndt,
kunskapsfordringarne för inträde vid Krigsskolan att förändras på
det sätt, att de fullkomligt motsvara fordringarna vid afgången
från den klass i allmänna elementar läroverket, der ynglingarne be¬
finna sig vid en medelålder af 17 år. Af denna Krigsskolans kom¬
bination med de allmänna läroverken hoppas man vinna flera för¬
delar, som tiden ej medgifver att här närmare utveckla. Då alla
I) en J December e. m.
223
ynglingar på detta sätt anvisas att gå den allmänna skolans väg,
skall den före inträdet vid Krigsskolan lagda grunden blifva god
och behofvet af tidigare privat-undervisning, för att beredas till
detta inträde, alltmer försvinna, då bestämmelsen för militär-yrket
ej beböfver ske förr än vid afgången från det ena läroverket till
det andra.
Upskof med elevers antagande vid Krigsskolan till dess de
genomgått liela elementar-läroverket, — som motionären antyder, —
skulle medföra en alltför sen antagnings-ålder. Enligt 1858 års
upgifter, befunno sig lärjungarne vid Rikets 22 högre elementar¬
läroverk vid en ålder, som inföll mellan medelgränserna 9 och 21
år. Att nu intaga elever vid Krigsskolan från elementar-läroverkets
högsta klass, skulle, då kursen vid förenämnde skola ej, af flera
skäl, kan i medeltal beräknas till mindre än 3 år, medföra en
alltför sen afgång till arméen, synnerligen nu, då andra ynglin¬
gar der redan vid 18 års ålder kunna såsom officerare vinna an¬
ställning.
En annan följd af motionärens förslag, som i ekonomiskt hän¬
seende kan förtjena betänkas, är att, om eleverna skulle antagas
vid en mera framskriden ålder, Staten derigenom blefve nödsakad
uprätta en särskild Sjökrigsskola. Ty sjöofficers-bildningen, med
den dervid så oumbärligt nödvändiga praktiska öfningen under sjö¬
expeditioner, måste, såsom kändt är, börja vid tidigare ålder. I
sammanhang härmed, och då man här ifrågasatt lämpligheten af
sjö- och land-kadetters gemensamma bildning under höst- och vin¬
tertiden, bör jag nämna, att då K. M. för 6 år sedan updrog åt
en af sjö-officerare sammansatt komité att företaga en närmare
granskning af de för sjökrigs-undervisningen i vårt land gällande
föreskrifter, denne af uplyste och sakkunnige män bildade komité,
efter en noggrann pröfning af frågan om land- och sjökrigs-sko-
lornas förening, ansåg fördelarne af en sådan förening, vara så öf¬
vervägande, att de enhälligt tillstyrkte sjö- och land-kadetternas
samfäldta upfostran vid samma läroverk.
Komiterade ansågo, att då sjökadetterna i alla fall vid första
öppet vatten om våren nedresa till Carlskrona, för att tillbringa
hela sommaren dels der, under deltagande i hvarjehanda tacklings-
och andra utrustnings-arbeten, dels ombord på exercisfartyget un¬
der öfnings-expeditionen, derifrån de först på hösten återkomma,
de ganska väl kunna tillbringa den återstående delen af hösten
samt vintern — eller den egentliga lästiden — vid Carlberg, der
de erhålla särskild undervisning i de s. k. sjö-ämnena, men der
deras undervisning i en del andra ämnen, gemensamt med de öf¬
riga eleverne, medför en icke obetydlig besparing. Det är ganska
sannt, som här blifvit anfördt, att Norska Sjökadett-institutet är
beläget i en sjöstad, men det är äfven sannt, att man härmed för
närv:de är ganska missbelåten och är betänkt på skolans flyttande
derifrån —• troligen till Christiania. I sammanhang härmed har
fråga äfven upstått om sjö- och landtkadett-skolornas förening. En
Norsk Sjöofficer har, med afseende härpå, nyligen vid Carlberg gjort
sig underrättad om huru en sådan förening hos oss är tillvägabragd.
321
Den 3 December e. m.
Man liar här talat om Statens årliga bidrag till en kadett®
bildning såsom ganska betydligt. I Norge t. ex. betalar staten
hvarje sjökadelts upfost.ran med 1,040 rdr rmt om året. I Sve¬
rige bidrager Staten för närvide årligen med 322 rdr rmt till hvarje
kadetts bildning.
Då, på sätt i det föregide blifvit nämndt, en temligen betyd¬
lig förändring af vår Krigsskola kommer att försiggå, så snart
den nemi. kan företagas, i den ordning, som här blifvit antydt
och som måste följas, då i följd häraf flera af Hr Montgomerys
yrkanden äro obehöfliga och andra åter icke kunna såsom riktiga
godkännas, anser jag den ifrågav:de motionen icke till någon 11.
St:rs åtgärd böra föranleda, och anhåller att dessa mina anmärk¬
ningar måtte med remissen till behörigt Utsk. få medfölja.
Många Ledamöter tillkiinnagåfvo sitt bifall härtill.
Frih. Creutz, Steffan: Jag skall ej länge nptaga R. o.
Adis tid, men då detta ämne bragtes å bane, har jag ej kunnat
underlåta att yttra mig heldst som jag är motionär i hufvudsak¬
ligen samma fråga.
Med den närmare kännedom, jag eger om nämnde Akad., vå¬
gar jag påstå, att en allt, för ensidig bildning der gör sig gällande.
Jag upprepar hvad en värd ledamot af detta hus vid en föreg:de
Riksdag anfört, att samma bufvudprincip ligger till grund för denna
stiftelses organisation, som för de i Katholska länderna, såsom Kyr¬
kostaten, Spanien m. fl. varande s. k. Abbé-skolorna, der ynglin¬
gen redan från de spädaste åren bildas för det presterliga kallet
och genast vid inträdet iklädes den presterliga drägten.
En gång uptagen i dessas sköte, är det för honom omöjligt
att förändra sitt lefnadsyrke. .lag hemställer till Eder, mine Hrr,
om icke det ligger något onaturligt deruti, att barnet, utan någon
slags erfarenhet af lifvet, skall kunna, ej mindre i afseende på den
militära än den presterliga lefnadsbanan, sjelf bestämma sitt val?
Hvad beträffar de serskilda läroanstalterna för officers-kandi-
dater, så anser jag, att den officer, som först vistats vid något af
Rikets Universiteter och sedan genomgått en militärisk tillämpnings-
skola, är fullt ut lika skicklig, om ej skickligare än den, som en¬
dast genomgått Akad. vid Carlberg.
För icke lång tid tillbaka hörde man öfverallt klagas öfver
den ensidiga bildning, som egde rum vid Carlberg, samt den stora
okunnighet, som rådde i en mängd väsendtligt ämnen, som yng¬
lingen, utgången från Akad. eller skolan, vid Carlberg måste hafva
inhemtat kännedom om. Ingen kan bestrida att icke kadetten eger
en betydligt öfverträffande skicklighet i de rent praktiska militär-
ölningarne, såsom vapenföring, gymnastik, bajonettfäktning m. m.,
men att han eger en utvecklad humanistik bildning, det vågar jag
förneka. Jag tror, att den mest naturliga gången i allmänhet vore
den, att uplostran börjades vid skolorna, fortsattes vidare vid uni¬
versiteten och först sedan, om militäryrket tilläfventyrs blifvit valdt
till vitae genus, fulländades vid en högre militärisk tillämp-
ningsanstalt. Det läroverk, som vi f. n. ega af detta slag, uemt.
Marieberg,
Den 3 December e. m.
Marieberg, upfyller, enl. milt förmenande, ej till fullo sitt ändamål,
alldenstund det är för långt afskiljdt från någon närmare beröring
med hufvudstadeu och i allmänhet det allmänna lifvet, hvarigenom,
till lölje af dess enstaka läge och de unga officerarnes inkasserne-
ring derstädes, en alltför stor ensidig riktning derutaf blir en följd.
Men jag vågar hysa den förhoppning, att, då i en ej allt för långt
aflägsen framtid Universitetet! blifva förflyttade till Stockholm,
militärvetenskapen säkerligen kommer att framgå parallelt med alla
andra vetenskaper samt att det ensidiga och skråmessiga i krigs-
yrket helt och hållet kommer att försvinna.
Härunder hade åtskilliga gånger ropats på propos.
Hr Cederschiöld, Gustaf; Jag har begärt ordet, huf¬
vudsakligen för att få yttra några ord om den sednare delen af
motionen eller om den, som åsyftar militärlärares anställande vid
läroverken.
Vid fråga om upfostran måste man noga tillse att den icke
blifver ensidig. Del är nu för tiden så vanligt att man helt och
hållet förbiser nödvändigheten af den fysiska utvecklingen hos bar¬
net. Denna är dock lika vigtig, som den psychiska. Anden kan
icke arbeta utan sina fysiska organer. Aro dessa slöa och outveck¬
lade, måste äfven den andliga verksamheten blifva otillfredsställande.
Ett gammalt ordspråk säger med full befogenhet: »Sanus animus
in sånö corpore». Genom upfostran bör raan söka åstadkomma en
harmonisk utveckling af alla menniskans egenskaper. Något visst
anlag får icke utvecklas på alla de öfrigas bekostnad. Skolorna
oöra således afse icke allenast den intellektuella utbildningen, utan
äfven den moraliska och den fysiska. I sistnämnda afs:de har man
eck i sednare tider förordat gymnastiken. Men efter min öfver¬
tygelse är det icke nog med den gymnastik, som sker inora lyckta
dörrar. Ynglingen bör äfven hafva gymnastiska öfuingar i fria
luften. Och i sådant afs:de torde militäriska öfningar vara särde¬
les lämpliga. Utom den hurtighet och raskhet, som derigenom
utvecklas, blir ynglingen dessutom vand vid ordning och disciplin,
— en vana, sora kommer honom till gagn, ehvad lefnadsyrke, han
än må välja.
Genom införande af exercis och militäröfuiugar vid Rikets
elementarläroverk vunnes icke blott den indviduella fördelen afen frisk
fysik; äfven ett allmänt och nationelt ändamål kunde derigenom
befordras. Jernför man Sverige med dess grannar, finner man ge¬
nast dess underlägsenhet i militäriskt hänseende, — en naturlig
följjJ af dess fåtaliga befolkning. Under sådana förhållanden måste
man vara betänkt på medel att i nödens stund kunna motstå an¬
fall af en öfvermäktig granne. Sådant kan omöjligen ske genom
att endast föröka den stående arméen. Afven om landet derpå
använde alla sina tillgångar, skulle dock arméen blifva otillräcklig.
Andra medel måste således utfinnas. Nationalbeväpning blir det
yttersta, hvarpå vi kunna grunda vårt hopp att i nödens stund
försvara vår sjelfständighet.
H. II. 15
Deri 3 December e. m.
Men om en landstorm sammankallas utan föregången beredelse
eller utan att förut ega militärisk öfning, kommer den att framstå
endast såsom en rå oell oordnad massa, hvilken blifver ett lätt
offer för en disciplinerad fiende. Denna brist skulle i väsendtlig
mån afhjelpas, om alla ynglingar, som genomgått elementarlärover¬
ken, derunder fått njuta undervisning i excercis och andra militä-
riska öfningar. Dessa ynglingar skulle då vid en landstorms up-
bådande lämpligen kunna användas till underbefäl. Och hvad i
detta hänseende kunde hos dem brista, skulle genom en ganska
kort öfning inhemtas.
Genom militäröfniugars införande vid Rikets elementarläroverk
vunnes dessutom den stora fördelen att man redan från barndomen
blefve förtrogen med den föreställningen att enhvar vore pligtig
med lif och blod försvara ett älskadt fosterland. Denna sats skulle
läras icke blott såsom en vacker, men betydelselös sentens, utan
såsom en grundsats, för hvars realiserande man dagligen öfvade sig
och sökte förvärfva sig skicklighet,
De öfningar, som nu ega rum med beväringsmanskapet, skulle
få en vida större betydelse, än hvad de under närv:de förhållanden
ega, om ett stort antal af bevaringsynglingarne redan förut, genom
en långvarig öfning vid skolorna, hade skicklighet i exercis och
manöver. Härtill kommer ytterligare den omständighet, att mili¬
tärexercis lättare lä res af gossen, än af ynglingen. I vårt natio¬
nallynne ligger en afgjord böjelse för det krigiska. Detta uppen¬
barar sig redan uti gossarnes lekar, af hvilka de krigiska äro de,
som omfattas med det lifligaste intresset. Och det finnes väl knap¬
past någon enda af eder, Mina Hrr, som icke i sin barndom del¬
tagit i dylika lekar. De anlag, som sålunda finnas hos en hvar
Svensk gosse, behöfde blott ledas af en lärare, för att utvecklas
till en skicklighet, som i lärans stund kunde blifva ett värn för
fäderneslandets sjelfständighet.
Jag för min del kan icke annat än på det högsta förorda
förslaget och upmana Utsk:t att betrakta frågan från den dubbla
synpunkten, — individens utveckling och det allmännas försvar.
Det är med särdeles tillfredsställelse jag afhört det sakrika
yttrande, Guvernören vid KrigsAkademien nyss afgifvit. Hr Thul¬
strup har förklarat det vara Styrelsens öfver KrigsAkademien af¬
sigt, att, så snart förhållanderna sådant medgåfvo, indraga de lägre
klasserna; men att, förr än den nya Skol lagen visat sina resulta¬
ter, sådant icke kunde ske. Äfven åsyftades att organisera Krigs¬
Akademien i öfverensstämmelse med elementarläroverken, så att
man ifrån de sednare kunde förflyttas till den förra. Efter ett
sådant förklarande tyckes det af motionären önskade mål hafva allt
möjligt hopp om framgång. En sådan organisering af KrigsAka¬
demien är jemväl af vigt derföre, att den verkligen blefve en spe¬
cialskola, i st. f. att den, under nuv:de förhållanden, nästan huf¬
vudsakligen varit en elementarskola, der de första grunderna uti
humaniora skolat inhemtas. — En följd af da gamle elementarsko¬
lornas ändamålslösa organisering, har varit att icke blott Carlberg,
utan äfven andra tillämpnings-skolor förfelat sitt mål. Då icke de
Den 3 December e. m.
22T
förra kunnat lemna tillräcklig undervisning i de förberedande äm¬
nena, hafva dessa måst uptagas uti special- eller tillämpnings-sko-
lorna; och på detta sätt hafva dessa ,2:ne olika arter af undervis¬
ningsverk blifvit hopblandade.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Första hufvudvil-
koret för en armées tjenstbarhet är, att den ständigt skall kunna
rekryteras af befäl, som hafva förvärfvat sig theoretisk bildning,
praktisk duglighet, samt vana vid ordning och disciplin. Jag för
min del anser, att en krigs-3kola är och förblir den enda inrätt¬
ning, hvarigenom dessa öuskvärda resultater kunna vinnas. Ty
hvad beträffar de på olika delar af landet varande särskildta linie-
officersanstalterna, tror jag, att dessa ingalunda motsvara sitt ända¬
mål, alldenstund ynglingen alltför kort tid derstädes sig uppehåller,
för att kunna bibringas de speciella egenskaper, som militäryrket
kräfver; den disciplinära tillsynen kan i öfrigt vid dessa inrättnin¬
gar icke blifva hvad den borde, hvilket högst menligt måste in¬
verka på den vid dem utbildade officeraren.
En annan fråga blir, om verkligen vår KrigsAkademi i allo
upfyller sin bestämmelse. Som Carlberg f. n. är ©rganiseradt, tror
jag visst icke, att den derifrån utexaminerade kadetten genast är
vuxen sin officersplats; han har nemi. under sin kadett-tid alltför
mycket sysselsatt sig med de theoretiska studierna i krigsvetenska¬
pen, och derigenom åsidosatt sin praktiska utbildning. På grund
deraf skulle jag vilja föreslå,
att de två lägre klasserna indragas och de 2:ne öfver¬
sta endast blefvo qvar, hvarigenom, oberäknadt det
vida större antal kadetter, som kunde mottagas, man
äfven skulle vinna den fördelen, att ständigt hafva att
påräkna, för rekrytering af arméens befäl, ett antal af
200 personer, utgörande summan af dem, som ur hög¬
sta klassen äro närmast berättigade att från Akademien
taga utgåugsexamen.
Om vi kasta en blick på huru förhållandet är i främmande
länder, så finna vi, t. ex. i Frankrike vid dervrde krigs-skola, som
är belägen straxt utanför Paris, nemi. 8:t Cyr, att ynglingen ej
vinner inträde, förr än vid en mera framskriden ålder.
I följd af hvad jag nu anfört, anser jag, att de af behofvet
mest påkallade förändringar vid krigsakademien vore, för det första,
att klassernas antal inskränktes till det af blott tva, samt för det
andra, att åtgärder vidtagas, hvarigenom den praktiska militärun¬
dervisningen skulle komma, att, mera än hittills varit förhållandet,
utgöra föremål för ungdomens upfostran. Hvad åter särskildt be¬
träffar skillnaden mellan sjö- och landtkadettskolorna, sa äro mina
åsigter i det fallet ej fullt öfverensstämmande med dem, Hr Thul¬
strup nyss tillkännagifva.
Enl. mitt förmenande, vore det ej utan sin stora nytta, att,
på sätt en föreg:de värd talare föreslagit, förflytta sjökadetterna
till Carlskrona, alldenstund det är ett oeftergifligt vilkor,
för att af ynglingen bilda en duglig sjöman, att ej blott söka
328
Den 3 December e. m.
göra honom hemmastadd med det element, hvilket framdeles skall
komma att blifva fältet för haus verkningskrets, utan äfven sätta
honom i tillfälle att lära känna de fartyg, på hvilka han, under
största delen af sin förestående lifstid, skall hafva sin boning.
Jag anhåller, att dessa mina aura:r måtte få åtfölja till Utsk:t.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Montgomery: Jag skall söka ätt i största korthet
besvara de anm:r, som blifvit framkastade mot min motion.
Särskildt ber jag att få tacka Hr Thulstrup för det för ho¬
nom säkerligen helt oväntade stöd, han gifvit åt min motion. De
åsigter han nyss uttalade ang:de militärbildningen, att den nemi.
skulle börjas vid tidigare ålder, än hittills varit förhållandet, äro
i full öfverensstämmelse med dem, jag i min motion afgifvit. Detta
resultat skulle i väsendtlig mån vinnas derigenom att Carlberg up-
hörde att vara, hvad det nu är, en elementarläroanstalt och i stäl¬
let förvandlades till en applikativ upfostringsanstalt, samt derige¬
nom att militärlärare i stället anställdes vid alla bildningsanstalter,
från folkskolan till universitetet, för att meddela ungdomen under¬
visning i alla till militäryrket hörande praktiska öfningar och äfven
theoretiska kunskaper i de högre klasserna inom gymnasierna och
akademierna. Carlberg kan verkligen, med hänsigt till dess nuv:de
organisation, i motsats till de förberedande skolorna eller kadett-
bildningen, med skäl kallas en officersfabrik.
Så länge vi i Sverige ännu vidmakthålla beväringsskyldigheten
eller åliggande för hvarje medborgare att, i händelse af behof, taga
del i försvarandet af sitt fädernesland, så tror jag, att det också
skall blifva till stor nytta för det allmänna att ungdomen ända
från de spädaste åren och sedan under sin utvecklingsperiod genom
ständiga öfningar utveckla sina anlag för krigsyrket och derigenom
få känsla och kärlek för sjelfförsvarets idé.
Utan denna tidiga militärbildning kan beväringen icke på¬
räkna befäl då en allmännare beväpning till landets försvar kommer
i fråga. Ej eller kunna ynglingarna, den förutan, sedan de genom¬
gått gymnasium eller universitetet, välja sitt vitse genus så mång¬
sidigt, som då de likaväl erhållit elementära begrepp om krigsyr¬
ket, likasom om andra vetandets grenar och kunskapsarter.
Dessutom ligger det i bevärings-systemets, likasom i sjelfför¬
svarets idé, att militärbildningen bör vara allmän i alla offentliga
skolor. Då hvar medborgare är soldat, bör också hvar och en sam¬
hällsmedlem bildas dertill, åtminstone så till vida, att han något
så när må kunna upfylla sin bestämmelse. Då en landstorm
kommer i fråga att upkallas, eller m. a. o. alla beviiringsklasser
att sammandragas, så bör hvarje uplyst fosterlandsvän föregå med
godt föredöme i detta afs.de, hvarpå ett kraftigt försvar af Konung
och fädernesland hufvudsakligast hvilar.
Att jag talar så som jag tänker och handlar, bör jag ha äran
uplysa, att jag 1854, då Vestmakternas krig utbröt mot Ryssland,
ehuru tjenstgörande CivilEmbetsman, erbjöd min person till lan¬
r
Den,”> December. c29
dets försvar eller till deltagande i kriget, om ett sådant å Svenska
sidan komme i fråga mot vår arffiende.
Sålunda hoppas jag att E. o. Ad. må finna att det är ur syn¬
punkten af fosterlandets sanna försvar och dess fullständiga utbild¬
ning jag väckt ifrågav:de motion, som Hr Printzensköld, förlåtligt
nog, ej mäktat utgrunda.
Efter detta anförande, hvarå åtskilliga bifallsyttringar följde,
förklarades öfverläggningen fulländad; och blef motionen jemte yt-
tranderne remitterad till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Föredrogs och remitterades till sistnämnde Utsk. Hr von
Qvantens, Emil, d. 1 dennes bordlagda motion, ang:de nedsättande
af en komité för utarbetande af lagförslag, ronde förlagsrätten till
originalarbeten i bildande konst at inhemska artister.
Slutligen föredrogs och remitterades till Bevilln.Utskt:t Frih.
Sprengtporten, Jakob Wilhelm, d. 1 dennes bordlagda motion, att
det förslag till tulltaxa, som af ofvannämnde Utsk. komme att up-
göras, måtte åtföljas af ett bestämdt tillkännagivande om det sy¬
stem, som dervid blifvit följdt.
E. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Måndagen den 5 December 1859.
Plenum kl. G e. m.
Just. 1 prot.-utdrag fön d. 3 dennes e. m.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: I föregående plenum
väckte jag motion om R. 8t:rs sammanträdande till gemensamma
öfverläggningar ang:de Rikets finanser, samt åtog mig då, att i
nästa plenum aflemna denna motion skriftligen, och det är för att
fullgöra detta åtagande, som jag nu anhåller att få upläsa följande.
230 Den Ii December.
Hr Stjernsvärd upläste härefter följande Mern.:
Alla de både långa, inånga och vackra tal, som blifvit hållna
vid så väl denna sorn föregående Riksdag, för att genom en fördel¬
aktig målning af vårt finansiela tillstånd förmå representationen att
ingå på det modernt blifna, till riktig mani stegrade begäret, att på
samma gång göra statsskuld, som öka Stateus så väl ordinarie som
extra utgifter, hafva icke kunnat ändra min öfvertygelse, att vi
gå kräftgången till ernåendet af nationelt välstånd och förmåga
att i en framtid kunna upfylla våra finansförbindelser. Sjelfva
handlingen: Skuldsättning, måste i och för sig sjelf innebära ett
bevis på trångmål oell mindre val ordnad hushållning. Den bevi¬
sar början till obestånd, när hvad som lånas, genom ändamålet,
hvartill det användes, icke afkastar, hvad som erfordras till så väl
ränta som amortering af skulden. Hvad sora i nämnde afseende
gäller för den enskilte samhällsmedlemmen, gäller äfven för sam¬
hället, Staten i sin helhet. Förökar den förra medelst lån, t. ex.
sin egovidd, sina inventarier, så är det visserligen icke nödvändigt,
att den tillkomna egovidden, de förökade inventarierna ensamt i
och för sig skola lemna en direkt afkastning, motsvarande ränta
och amortering af hvad som lånats. Men för att lånetransaktionen
skall vara förmånlig och skulden icke i framtiden blifva tryckande,
är nödigt, att i det blifvande totala bokslutet kredit öfverstiger
debet med så stort belopp, som motsvarar ränta och amortering.
Sker ej detta, är behållningen icke verklig, utan blott chimärisk.
Nu är, enl. min förmening, export och import för Staten detsamma
som kredit och debet för den enskilte. Och undersöka vi dessa
förhållanden hos oss, finna vi väl, hvad i ett föregående plenum här
ganska riktigt blifvit anmärkt, att exporten af våra hufvudproduk-
ter, spanmål, jern och trävaror, visserligen icke förminskats, sedan
vi i stor skala börjat, jag säger börjat, beträda skuldsättningsbanan,
men importen har, samtidigt härmed, på ett bedröfligt sätt ökats.
Den slutliga konklusionen häraf måste således för mig oell hvar
och en i finansernas »cabbala» oinvigd blifva, att vår skuldsättning
har varit utaf en för framtiden ruinerande, vår nationela välmåga
och vårt sjelfbestånd undergräfvande natur. Detta förhållande blif-
ver icke förändradt af den möjligen blifvande invändningen, att
samhällsindividerna, åtminstone någon del af dem, för närvarande
lefva bättre och på högre diet, bo och röra sig med större
beqvämlighet, samt omgifva sig med större lyx,hvilket allt
föranleder stegring af importen. Det bevisar endast, att vi
icke rätta mun efter matsäcken, något lika så fördömligt i
statsenligt, som enskildt hänseende. Under dessa omständigheter
finner jag fosterlandets väl kräfva, att allt hvad som rörer ordnan¬
det och bestämmandet af Statens utgifter, så väl ordinarie sora
extra, i de sednare inbegripet dem, som af statsskulden blifva en
följd, underkastas den mest noggranna pröfning, samt att alla lag¬
liga åtgärder måtte vidtagas, för att bevara och hålla i helgd Sven¬
ska folkets sig förbehållna sjelfbeskattningsrätt. Och då jag, såsom
ledande till detta ändamål, anser begagnandet af den rätt, som de
4 RiksStm, i enlighet med 2:dra mom. 46 § R.O., ega, att på
Den 6 December.
231
ett rum till gemensam öfverläggning sammanträda, så får jag här¬
med föreslå, att dylika allmänna öfverläggningar må ega rum, så
snart följande ärenden af vederbörliga Utsk. blifvit handlagde och
betänk:n derom till RiksSt:n inkommit och hos dem första gången
blifvit bordlagde, nemi.:
l:o) ang:de ordnandet af såväl ordinarie som extra utgifter
under Riksstatens samtliga åtta hufvudtitlar, och
2:o) ang:de såväl betalningen af redan gjorda, som frågan
om nya statslåns uptagande.
Anhållandes jag, att Hr Landtm., i samråd med de öfrige
Stms Talmän, må så lämpa tiden för de föreslagna sammankom-
sterne, att aldrig utöfver 3:ne hufvudtitlar på en gång till samtidig
öfverläggning förekomma.
Flere Ledamöter begärde detta Mern. på bordet.
Föredrogs ånyo BorgareSt:ts d. 1 och 3 dennes på bordet
lagde prot.utdrag N:o 69, innefattande inbjudning till de öfriga
RiksStm att instämma i BorgareSt:ts beslut om gemensamma öfver¬
läggningar ang:de de hvilande grundlagsförslag, som afse tillökadt
antal af StatsRådets ledamöter och inrättande af ett nytt Stats-
Departement.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Då, enl. mitt förmenande,
ändamålet med gemensamma sammanträden Stånden emellan är, att
åt de öfriga Stånden bereda den kännedom och utredning af före¬
fallande ärenden, som möjligen inom ett Stånd äro bättre repre¬
senterade, än inom ett annat, men i närvale fall någon bättre ut¬
redning icke torde kunna lemnäs inom det ena än det andra Stån¬
det, samt dessutom denna fråga hvilat på Ständernas bord i tre
år, kan jag för min del icke finna något skäl att bifalla det för¬
slag, som af BorgareStit blifvit väckt, särdeles som det, enl. min
öfvertygelse, icke skulle tjena till annat, än att onödigtvis borttaga
tiden.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del anser jag de
allmänna sammanträdena vara af särdeles tillämplighet och nytta,
just ang:de Koust.Utsk:ts förslag, enär, såsom bekant är, hvarje
enda Stånd i sådana frågor eger veto emot de andra. Jag anser
det derföre angeläget, att den, som har något uplysande att i en
dylik fråga yttra, må tala till samtliga RiksStm, och icke blott till
ett af dem. Nästa frågan blir då den, om de ifrågav:de tvenne
målen äro af den vigt för det allmänna, att de förtjena att uptaga
någon del af en för de allmänna sammanträdena bestämd tid.
Jag kan då icke undgå att förklara, att åtminstone det första af
nämnde trenne mål, nemi. om ökande af StatsRådets ledamöters
antal och inrättande af ett nytt StatsDep., synes mig vara af den
stora vigt för landets utveckling till materiel förkofran, att de
skäl, som tala för detta förslags afhandlande under gemensamma
öfverläggningar, för mig äro tillfyllestgörande, för att yrka bifall
232
D en ft December.
till (len framställda begäran i denna del. Det andra förslaget är
viii icke af alldeles så mycken vigt; men Regeringen liar dock an¬
sett det ega så mycket samband med det förra, att den framställt
proposin derom i ett sammanhang. Jag får således äfven i denna
del anhålla om bifall till inbjudningen, och jag gör det så mycket
mera, som jag erinrar mig, att två Stånd i dylika frågor hafva
afgörande röst, och det då icke synes vara skäl, att R. o. Ad. i
detta fall visar en obenägenhet, som, derest något annat Stånd
sig med BorgareStit förenar, icke leder (ill något resultat. Af
dessa skäl vidhåller jag min anhållan, och tillstyrker bifall å den
från BorgareStit aflåtua inbjudningen.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: De gemensamma öf-
verläggningarne kunna någon gång vara nyttiga, då de frågor, som
der skola afhandlas, röra detaljer, hvaruti alla Stånden icke kunna
vara lika hemmastadde. Men i alside på den nu förev:de frågan
bär man haft tillräcklig tid att betänka sig, och den har dessutom
varit tillräckligt diskuterad under förra Riksdagen. Det ser ut,
som om begäran om allmänna sammanträden skulle återkomma allt¬
för ofta; tiden behöfva- nog användas till annat, och Riksdagen
blir ändå tillräckligt lång. Då jag för öfrigt tror, att i detta fall
icke någon synnerlig fördel skulle genom bi'a)l till förslaget vinnas,
anhåller jag, att detsamma måtte af R. o. Ad. afslås.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Då. enl. min upfatt-
ning, hufvudsyftemålet med vår härvaro, så väl på detta rum som
hos de andra Stånden, är lagstiftnings- och vissa beskattningsfrågor,
så anser jag äfven, att hvarje ämne, som angår dessa frågor, äro
af den beskaffenhet, att de böra underkastas noggrann pröfning.
Då dessutom 46 § 2 mom. H O. innehåller, om jag så må uttrycka
mig, framtiden för Sveriges representation, tror jag, att detta barn
bör gifvas den upfostran, att det vid mogna år må kunna handin
såsom myndig person. Jag tillstyrker bifall.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Utan att vilja inlåta
mig i bedömande af hvad inverkan ett sådant sammanträde, som
det här ifrågaställa, möjligen kunde hafva på vår framtida repre¬
sentation, ber jag blott att få inskränka mig till den fråga, som
här är före, och i detta fall kan jag icke neka, det jag anser gan¬
ska vigtigt, att densamma varder behandlad vid ett gemensamt
sammanträde, der man komme i tillfälle att höra de invändningar,
som deremot kunde inom de andra Stånden framställas, äfvensom
den vederläggning, som kunde förebringas, och hvilken sålunda
blefve tillgänglig för samtlige Stånden. Det är visserligen sannt,
att frågan hvilat sedan förra Riksdagen; men huru mycket den
under tiden utgjort föremål för de enskildes tankar, torde Hrnne
hvar och en för sig bäst sjelfve kunna afgöra. Jag tror dock,
att den är af ganska mycken vigt för landets framtid, och att det
vore, att nog lättsinnigt behandla den, om man på detta sätt
Den Ä December.
233
skjöte den ifrån sig, Jag för min del tillstyrker derföre bifall til!
BorgareStrts inbjudning.
Sedan öfverläggniugen härmed förklarats fulländad, yttrade H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt dels
bifall till och dels afslag å den ifrågav:de inbjudningen; hvarefter
H. Exc. framställde propos. å inbjudningens antagande, samt, efter
det härå svarats många ja, jemte några nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Frih. von Paykull begärde votering.
Uplästes och godkändes följande förslag till voter.propos.:
Den. som vill, att R. o. Ad. skall antaga BorgareSt:ts inbjud¬
ning till MedSt:n att förena sig i BorgareSt:ts beslut om RiksSt:ns
sammanträdande till gemensam öfverläggning ang:de de hvilande
grundlagsförslag, som afse tillökadt antal af StatsRådets Ledamöter
och inrättande af ett nytt StatsDepartement, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde inbjudning.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 62.
Nej — 18.
Härefter föredrogs Hr Cederschiölds, Gustaf, d. 3 dennes
muntligen väckte och bordlagde samt sedermera skriftligen aflem-
nade förslag, att RiksSt:n skulle sammanträda till gemensam öfver¬
läggning rörande det i Konst.Utsk:s Mern. N:o 2 under 13 mom.
förekommande förslag till ändring uti 15 § R.O. ang:de hemmans¬
egares representationsrätt.
Ifrågav:de förslag uplästes af Hr Cederschiöld, och hade
följande lydelse:
Då, på sätt en Konungens StatsMinister å detta rum yttrat,
frågan om representationsreform är en fråga, som icke kan falla;
då denna fråga således ständigt måste återkomma, intill dess
den blifvit tillfredsställande besvarad;
då den lämpligast behandlas under tider af yttre och inre
lugn, när någon starkare påtryckning icke är att befara;
då, vid verkställandet af en representationsreform, man har
att välja endast emellan tvenne sätt, det rationela eller doktrinära,
samt det historiska;
då, genom att begagna det förra sättet, eller att utföra refor¬
men efter, antingen utländskt mönster eller en abstrakt theori,
man utsätter sig för faran, dels att den främmande formen komme
att sakna lifgifvande ande, dels ock att, genom oviljas upväckande
hos de klasser och personer, som förlorat förut innehaft inflytande,
det framkallar reaktion, med dess skakningar och för samhället
vådliga följder;
då man således vid full valfrihet säkrast väljer den historiska
methoden, som består deri att, likasom det närvarande är grupdadt
231
Den 5 December.
på det förflutna, man bygger framtiden på det redan bestående, —
eller, med andra ord, att mau i de bestående formerna gjuter en
ny lifskraft, mäktig att dem vidare organiskt utveckla;
då denna bana, i fråga om represensationsreform, redan af
oss blifvit beträdd, genom intagandet af nya elementer i Borgare-
St:t, — en åtgärd, som åt detta Stånd gifvit nytt politiskt lif;
då antagandet af det från förra Riksdagen hvilande förslaget
om representationsrätt för ofrälse ståndspersoner i BondeSt:t onek¬
ligen skulle föra oss ett godt stycke fram på den beträdda banan
och närma oss det eftersträfvade målet, — en fullständig represen¬
tationsreform;
då derefter icke erfordrades mera, än ytterligare ett steg till,
för att få hela nationen representerad uti de två sista Stånden;
hvarvid de två privilegierade Stånden komme att qvarstå såsom
ett historiskt minne från flydda tider;
då samhällets hela moraliska kraft småningom koncentrerades
uti Borgare- och BondeStm, blefve motstånd mot en genomgripande
reform, å de privilegierade Ståndens sida, i längden icke möjlig,
och kunde då en öfvergång i nya former ske i allt lugn, och utan
att några häftigare strider vore att befara;
då det nu, genom beslutet om den föreslagna ändringen i
15 § R.O., kommer att afgöras, huruvida den redan beträdda ba¬
nan till reform skall fullföljas, eller om, genom ett afslag, det efter¬
sträfvade målet skall än ytterligare framskjutas till en oviss framtid;
då vidare allmänt rykte går, det skulle BondeSt:t hafva för
afsigt att afslå detta, för alla reformens vänner, vigtiga förslag;
då beslutet i frågan inverkar lika mäktigt på alla fyra Stånden;
då således de tre öfriga Stånden måste vara lifligt intresserade
att böra de vigtiga skäl, som må kunna motivera ett afslag;
då ett sådant intresse är desto lifligare, som allmänna tron
hittills varit den, att BondeSt:t nitälskade för en representations¬
reform, — en tro, som vunnit ytterligare stöd genom ett yttrande
af BondeSt:ts Talman i hans helsningstal till H. M. Konungen;
då BondeStrt, vid ett sammanträde mellan alla fyra Stånden,
kunde sättas i tillfälle att klarligen visa, huruvida BondeSt:t ännu
på fullt allvar är vän af representationsreform, eller, såsom mången
påstår, denna reforms farligaste fiende; samt slutligen
då R. o. Ad. ansetts såsom det väsentligaste hindret mot en
representationsreform, och ett förslag i nedannärande syftning der¬
före lämpligast torde från detta lius utgå;
alltså tager jag mig friheten hemställa,
det måtte samtlige RiksStm, i enlighet med 4(i § R.O.,
sammanträda till gemensam öfverläggning, rörande det
i Konst.Utsk:ts Mern. N:o 2 framlagda, från förra
Riksdagen hvilande förslag till ändring i 15 § R.O.,
ang:de hemmansegares representationsrätt.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller vördsamt, att
R. o. Ad. måtte bifalla sjelfva det nu uplästa förslaget. Då så
sker, innefattas naturligtvis deruti icke något obetingadt bifall till
Den 5 1) e c em b er.
23S
hela den motivering, hvarmed vi nyss hörde motionären beledsaga
sitt förslag, och om hvilken han sjelf förklarade, att den stöde för
hans räkning. Åtskilligt af dessa motiver kan och bör visserligen
af oss med gillande omfattas, men åtskilligt annat öfverensstämmef
deremot icke med den konservativa riktning, som inom detta hus
är företrädesvis rådande; dessa sednare motiver behöfva vi ej god¬
känna.
De allmänna öfverläggningarne utgöra numera en integrerande
del af vårt parlamentariska statsskick, och utöfningen af denna
rättighet synes företrädesvis böra tillämpas i sådana mål, som röra
Stånden gemensamt. Då, såsom jag nyss nämnde, hvarje enskildt
Stånd eger veto emot de andra i grundlagsfrågor, måste det vara
af vigt, att de bästa skälen må kunna inför de samlade Stånden
framdragas och göra sig så allmänt, som möjligt, gällande; och då
den af motionären åsyftade frågan på ett högst väsendtligt sätt
ingriper i organisationen af ett bland våra Riksstånd, så förefaller
det mig såsom särdeles öfvervägande skäl förefinnas dertill, att just
denna fråga äfven må blifva föremål för gemensamma öfverlägg-
ningar.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställdes
propos. å bifall till Hr Cederschiölds förslag, samt besvarades med
många ja jemte några nej; och förklarades ja hafva varit öfver¬
vägande.
Härefter hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad., till följd
af det nyss fattade beslutet, behagade inbjuda MedSt:n att deruti
sig förena, hvartill svarades ja.
Föredrogs och remitterades till BevilIn.Utsk:t Hr Tharns, Se¬
bastian Mathias, d. 1 dennes bordlagde motion om införseltull å
de artiklar, som i nu gällande tulltaxa äro tullfria, samt uphörande
af vågafgifters och stämpelpenningars erläggande m. m.
Föredrogs Frih. Cederströms, Rudolf, d. 1 dennes bordlagde
motion, aug:de åtgärder till fortskyndande och fullföljande af prester¬
skapets lönereglering, samt om graderadt minimum dervid för kommi¬
nistrars jemte vederlikars aflöning.
Frih. Creutz, Steffan: Jag vill blott hemställa huruvida
motionären har gått betänksamt till väga, då han å ena sidan ny¬
ligen motsatt sig ett jemförelsevis ringa anslag till inrättande af
en helsoaustalt i hufvudstaden, och å andra sidan i sin nu före¬
varande motion tillstyrker ett anslag till komministrars och adjunk¬
ters aflönande under den tid, som skulle föregå den af K. M:t
föreslagna löneregleringen för presterskapet. I händelse nemi, ett
dylikt anslag skulle ifrågakomma, skulle det tvifvelsutan belöpa sig
på millioner, då man tar i betraktande det ofantliga antal kom¬
ministrar och adjunkter, som finnes och då skulle ibågkommas.
238
Den 5 December.
Jag fruktar att någon anspråkslös summa hår icke torde räcka till.
Och då härtill kommer, att vi i kyrkan och prelaturen redan haf¬
va en så beskaffad anstalt, som kostar Staten omkr. 8 mill. rdr
bko årligen, synes det mig icke vara lämpligt att ännu vidare öka
denna utgift, hvarföre jag motsätter mig motionärens förslag.
Frih. Cederström: Till undvikande af begreppens möjliga
vilseledande, får jag uplysa, att hvad Frih. Creutz nu anfört, inne¬
fattar ett misstag. Han har trott, att min framställning möjligen
skulla åsyfta en upoffring af millioner, ehuru endast provisoriskt
och intilldess en definitiv reglering af Presterskapets löner kommer
till stånd. Sådant är dock icke öfverensstämmande med närmaste
innehållet af min motion, fastän jag deri, med gillande, hänsyftat
på en annan, som går ut på anslag af allmänna medel och som
blifvit väckt inom ett annat RiksSt. För öfrigt ber jag att få
nämna, att det högsta möjliga belopp, som för det afsedda ända¬
målet kan komma i fråga att beviljas, icke ens för något år öf-
verstiger 140,000 rdr, och således ett godt stycke under den för¬
sta af de mill , hvarom Frih. Creutz talade. För öfrigt och enär
jag just föreslagit, att den reglering af lönerne, hvarigenom Statens
biträde skulle i de flesta fall sannolikligen uphöra, måtte i möjli¬
gaste mån påskyndas och fullständigas, torde jemväl häraf inses,
att min åsyftan ej är att belasta Statsverket med några afskräc-
kande stora summor till ändamålets befrämjande, ehuru jag anser
någon hjelp vara under tiden till en definitif reglering väl behöflig för
en embetsmannaklass, hvars ställning fordrar en välvillig omsorg,
både för kyrkans och församlingens eget väl, och till iakttagande
af billighet och rättvisa mot dessa, hittills vanlottade och dock för
kyrka och församling nödige medtjenarne.
Ofverhiggningen förklarades fulländad och motionen med yttran-
derne remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t.
Justerades 2:ne Prot Utdrag rör:de R. o. Ad:us nyss fattade
beslut i ani. af BorgareStåndets inbjudning och Hr Cederschiölds
förslag i fråga om RiksStåndens sammanträdande till gemensamma
öfverläggningar ang:de åtskilliga hvilande grundlagsändringsförslag.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t
Frih. Creutz’, Steffan, den 1 d:s bordlagde motion ang:de upphäf-
vande af Reglementet för Skyddskoppympningen i Riket, för så
vidt vaccination derigenom blifvit ovilkorligen påbuden.
Efter föredragning af Frih. Creutz’, den 1 d:s bordlagda mo¬
tion, ang:de införande af det s. k. civila äktenskapet, anmälde sig
och yttrade
Den 5 December.
237
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Det kan icke falla mig in
att vilja inleda en diskussion i detta ämne; jag anhåller blott att
Utsk:t måtte taga i betraktande denna motion samtidigt med den
af samma motionär väckta, ang:de qvinnans rätt att vid 15 års
ålder ingå äktenskap utan giftomans samtycke. Ty endast i detta
sammanhang kunna motionärens framställningar erhålla sin rätta
belysning.
Ofverläggningen förklarades afslutad och motionen jemte yttran¬
det remitterades till LagUtsk:t.
Föredrogs Frih, Creutz’, den 1 dennes bordlagda motion, ang:de
uphäfvandet af stadgandet i Arméens Tjenstgöringslteghte rör:de
skyldighet för soldaten att söndagligen bevista den allmänna guds*
tjensten.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag kan icke instämma i det
förslag, Frih. Creutz afgifvit. Jag kan icke fatta, ej heller till nå¬
got verkligt värde upskatta den oroliga frihetskänsla, som missnöjes
vid att göra hvad rätt är, endast derföre att det i gällande lagar
föreskrifves till iakttagande. Svenska folket har sedau uråldriga ti¬
der icke allenast genom sitt mod i striden, utan äfven genom sin
ärlighet, sin redbarhet i fredliga förhållanden, tillvunnit sig utmärkt
aktning, jemväl på utländsk botten bland främmande folk. Kan
man väl misskänna det mäktiga inflytande, som den lag härå ut-
öfvat, hvarigenom Svenska soldaten varit och är förbunden, att
åhöra religionens heliga läras förkunnande och bevista den offent¬
liga gudstjensten, der dessa läror förklaras och inskärpas? Jag tror
icke, att detta inflytande kan förnekas, och derföre önskar jag, att
den ifrågav:de motionen måtte af Utsk:t förklaras icke böra leda
till önskadt afseende; ty jag älskar att tro och hoppas, att i Gu¬
staf II Adolfs fädernesland tapperhet och gudsfruktan alltid måtte
vara förenade. Genom samlade krafter vinnes detta mål vida säkra¬
re, än genom att, såsom motionären säkerligen förväntar och åsyf¬
tar, lita på den indi videlia hågen för subjektif förädling.
Frih. Creutz: Det är glädjande att höra en civil tjensteman,
såsom Frih. Cederström, upträda i frågor, som röra miltären; men
om Hr Frihm hade haft tillfälle se, hvilka olägenheter, som upstå
derigenom, att soldaten är kommenderad på kyrkoparader och tvungen
att söndagligen, enl. ordres, infinna sig i kyrkan, samt sålunda
tvingas till gudaktighetens utöfvande, så tror jag. att han icke
skulle hysa samma tanka derom, som han nu gör. Det ligger i
sakens natur, att här, såsom i andra fall, frihet bör ega rum.
Vi hafva också på sednaste tiden sett de olyckliga följder, som
detta stadgande medfört i religiös hänseende. Vi hafva nyligen
sett en soldat vid DalReg:t, vid namn Fläck, vägra att lyda order
af samvetsbetänkligheter, hvilket icke ifrågakommit, om dylika re¬
striktioner icke funnits, och hvilket föranledt de ledsammaste up-
träden vid Reg:t, såväl som inför offentligheten. Jag tror, att ge-
238
Den 5 December.
noin uphäfvande af ett så beskaffadt stadgande mycket godt skalle
vinnas, samt att det således må lemnäs soldaten öppet, att vare
sig i hemmet eller kyrkan öfverlemna sig åt andakts-utöfningar,
när sådant honom lyster och han dertill känner sig manad, men
att han dertill aldrig bör kommenderas. Jag tviflaricke, att Sven¬
ska Arméen ändock skall visa samma mod och tapperhet, som un¬
der Gustaf fl Adolf, som Hr Frilen anfört, under hvars tid jag
drager i tvifvelsmål, huruvida sådana tvångsåtgärder egde rum.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Afven jag får, i lik¬
het med Frih. Cederström, yrka att något afs:de icke måtte fästas
på Frih. Creutz’s ifrågav:de motion. Jag tror att bland de stad-
ganden, som finnas inom vår Annee, äro de, som röra kyrkogång
och korums hållande bland de allra vackraste, och jag tror att de
äro af den beskaffenhenhet att man icke behöfver spilla många ord
för att bevisa deras nytta. Men utom det religiösa inflytandet haf¬
va de med kyrkogången förenade kyrkoparaderne äfven det goda
med sig, att de äro en slags sammanhållning af truppen, då den
är på roten förlagd.
Frih. Cederström: Het är ett mycket väsendtligt misstag
af Frih. Creutz, att föreställa sig, att de Svenska soldaterna på
Gustaf II Adolfs tid icke voro tillhållne att infinna sig vid den
allmänna gudstjensten, eller att å fältet tira kristliga andaktsöf-
ningar. Tvertom var det särdeles noggrannt iakttaget. Se härom
Geijer m. fl. af våra häfdatecknare. Vidare har Frih. Creutz tyckts
anse mig såsom civil embetsman förmodligen obehörig, att yttra
mig i detta ämne. Om sådan obehörighet förefunnes, så finge jag
trösta Frilän dermed, att jag numera icke är civil embetsman,
emedan jag, ej längesedan, uphört dermed. Men om jag också
ännu vore det, anser jag mig här tala såsom ledamot af 11. o-
Ad., och jag tror denna fråga vara af sådan natur, att hvarje med¬
borgare, som intresserar sig för tukt och god ordning, bör önska,
att den Svenska soldaten, nu som fordom, tillhålles och tillvänjes
samt genom föreskrifter ledes derhän, att icke försaka de välgörande
lärdomar, varningar, upmuntringar och välsignelser, som vår kristna
lära erbjuder hvar man.
Frih. Creutz: Jag har aldrig någonsin klandrande uptagit,
att Frih. Cederström inblandat sig i en militär-fråga, utan jag säde,
att det är fägnande att höra en civil tjensteman så lifligt intressera
sig för gudsfruktan och särskildt inom arméen. Jag står derföre
i tillfälle att återgifva Frihrn samma beskyllning för misstag, som
Hr Frihm tagit sig friheten tillämpa på mig.
Hvad Hr Stiernsvärd yttrat om korum, så förekommer derom
ej något i min motion; meu eftersom han talat derom, må det
vara mig tillåtet nämna några ord. Korum kan möjligen vara nå¬
got godt uti, ehuru jag aktar det utaf föga värde, meu lärer svår¬
ligen kunna försvaras under synpunkten af tvång och gudaktighet
på ordres. Het är samma förhållande dermed, som med kyrkogån¬
Den 5 December.
33»
gen; man behöfver icke tillhöra den Lutherska kyrkan; man kan
vara Katolik, och ändå vara tvungen att efter ordres infinna sig
för att guda sig, som man säger, i kyrkan eller vid korum. Jag
tror att dylikt icke borde vara något tvång, utan en frivillig sak.
Sedan öfverläggningen ansetts fulländad, framställdes prop. å
motionens och yttraudernes remitterande till Allm. Besv.- o. Ekon.
Utsk:t, samt besvarades med ja jemte några nej; och tillkännagaf
H. Exc. att han funnit ja öfvervägande.
Utaf de öfriga af Frih. Creutz den 1 dennes väckte och då
bordlagde motioner remitterades till LagUtsk:t följande, nemi.:
ang:de KrigsHofEättens indragning; samt
ang:de uphäfvande af alla stadgande::, hvarigenom den Heliga
Nattvardens begående göres till vilkor för erhållande af lysning
till äktenskap, vinnande af burskap, m. m.;
samt till Allm. Besv.- o. Ekon. Usktt:
ang:de permitterande af en del utaf den indeldta Arméen»
befäl och manskap mellan mötestiderne;
ang:de uphörande af K. KrigsAkademien å Carlberg samt
inrättande af Militärfakulteter vid Universiteten; och
ang:de Krigs-Lagarnes omarbetning.
Föredrogs Hr Palmcrantz’, Johan Mauritz, den 1 dennes bord¬
lagde motion om antagande af LagKomitéens förslag till notariats-
inrättning å landet, dervid sig yttrade
Hr Palmcrantz: Att ett lands rätts-väsende bör vara väl
orduadt, är oemotsägligt nödvändigt, men det är icke mindre nöd¬
vändigt att institutionerna för landets rätts-väsende äfven äro väl
ordnade, äfvensom dessas inre administration. Jag befarar dock, att
en del af våra rätts-institutioner icke upfylla sitt ändamål, utan
tvertom, och jag tror att detta hufvudsakligen härrör deraf, att
våra underdomstolar äro så organiserade, sorn de äro. Der finnes
nemi. blott en lagfaren person, som både för pro:t och dömer eller
bestämmer beslutet. Hans makt är således större, än så väl det all¬
männas som den enskildes fördel tillåta. Jag tog mig friheten att
vid sistlidne Riksdag väcka förslag om införande af notariats-inrätt-
ningar vid våra häradsrätter. Detta förslag vann icke bifall hos
LagUtsk., och de skäl, som Utsk. åberopade för detta afslag, voro,
att LagKomitéen föreslagit en annan justerings-method för prot:n.
Jag kan dock icke finna hvad som kunnat hindra Utsk:t, att äf¬
ven föreslå en sådan method, hvarigenom åtminstone det hindret
hade för Utsk:t uphört.
Jag ber nu, att få till Utsk. återigen hänvisa denna fråga, och.
åberopar dervid hvad jag tillförene i ämnet yttrat, samt får till.
fullständigare utveckling af mitt i motionen uttryckta förslag vörd¬
samt »nirälla att R. St:r för deras del besluta:
att inom hvarje Domsaga, och vid hvarje RådhusEätt,
2<0
Den S December.
der serskilda Protokolls-förande ej finnas, måtte af K,
M. eller af vederbörande HofRätt förordnas en eller två
Notarier till förande och upsättande af nämnde Domstolars
så kallade sak-protokoll, emot åtnjutande af ersättning här¬
före till hälften af det belopp, hvartill lösen för utgå¬
ende DomstolsExpeditioner upgår; samt
att serskild Instruktion för nämnde Notarier måtte
blifva utfärdad; och att de lagförändringar, hvilka,
till följd af en så beskaffad Notariats-inrättnings in¬
förande, blifva nödvändige, af K. M. i serskild Pro¬
position till Rikets vid nästa Riksdag sammanträdande
Ständer föreslås.
Genom en dylik ändring i uuderdomstolarnes organisation, är
det väl otvifvelaktigt, att domrarnes anseende för opartiskhet skall
betydligt ökas, äfvensom att deras trägna arbete med protokolls-
föringen skall minskas i långt högre grad än inkomsterna skola
dem frångå. En stor mängd rättegångar, som nu upstår och be¬
tungar våra domstolar ända ifrån den lägsta till den högsta, skall
då icke upkorama, emedan dessa nu ofta härröra af tvister i fråga
om protokollets upfattning. Dessutom skulle genom denna inrätt¬
ning unga jurister vinna en behöflig öfning och vana med rätts-
skrifningen, och Staten erhålla tillgång på tjenliga adepter för högre
juridiska funktioner.
Motionen och yttrandet remitterades till LagUtsk:t.
Efter föredragning af Hr Palmcrantz’s motion, om antagande
af LagKomiténs förslag, aug:de Jury i brottmål, yttrade sig
Hr Palmcrantz: Motiverna för det förslag, som jag af-
gifvit, anser jag mig vara skyldig att med några ord angifva. Om
det hittills ansetts för tidigt att i vårt land jury-inrättningar in¬
föras, så torde detta skäl, med nationens stigande odling, numera
hafva uphört. I England, Frankrike, NordAmerika och Nederlän¬
derna hafva de blifvit införda och visat sig i hög grad välgö¬
rande.
I afs:de på de af LagKomitéen framställda särskilda förslag,
kan visserligen om dem vara mycket att anmärka; men som frågan
naturligtvis icke blir så hastigt afgjord och dessutom kommer att
undergå många granskningar innan den kommer till slutlig pröf¬
ning, medgifver tiden att upskjuta dessa anmärkningar tills längre
fram. Jag är dessutom öfvertygad, att LagUtsk., dit motiouen
remitterats, kommer att taga den i det nära skärskådande, som
den otvifvelaktigt förtjenar. Det finnes ett förslag i LagKomitéens
betänkande, som innehåller att jurymän skola årligen väljas; jag
tror för min del, att det vore bättre, om de valdes t. ex. för tre
år. Men derom kan man tala en annan gång. De vigtiga skäl,
som tala för införande af denna institution i vårt land och som
hos
Den 5 December.
2*1
hos andra nationer gjort sig gällande, hoppas jag att LagUtsk.
icke skall förbise.
Jag ber att dessa mina ord må få åtfölja till Lag-Utsk.
Äfven denna motion jemte yttrandet remitterades till LagUtsk.
Till Allm. Besv.- o. Ekon.Utslet remitterades Hr Pa!mcrantz’s
motion om förnyad upskattning af civile och militäre Embets- och
Tjenstemäns boställen.
Till StatsUtsk:t remitterades:
Hr v. Celsings, Lars Gustaf, d. 1 dennes bordlagda motion
om förökning i det af K. M. äskade anslag till inrättande af nya
Stamholländerier;
Hr Kuylenstjernas, Carl, -d. 1 dennes bordlagda motion om
inköp af HypotheksFörenings-obligationer;
Hr Brakels, Mauritz, d. 30 sisth Nov. mundtligen väckta,
numera skriftligen aflemnade motion, att det till den af motionä¬
ren föreslagne provisoriska VapenKomitéeu erforderliga anslag måtte
särskildt beviljas;
Frih. Leyonhufvuds, Axel Gabriel, d. 1 dennes mundtligen
afgifne och sedermera skriftligen aflemnade motion om pension till
frami. Öfversten O. A. Bruncronas enka; samt
Gr. v. ltosens, Adolf Eugéne, d. 1 dennes mundtligen väckte,
numera skriftligen inlemnade motion i fråga om riktningen af Sta¬
tens vestra jernbana samt understöd af Statsmedel till enskilda
bolags jern vägs-anläggningar.
Remitterades till LagUtsk:t Hr CarlheimGyllenskjölds, Henrik
Adolf Oskar, d. 1 dennes bordlagda motion om rättighet för be¬
kännare af den EvangelisktLutherska läran att, under af K. M.
stadgade vilkor, bilda församlingar, oberoende af jordområdet m. m.
Efter föredragning af Frih. von Paykulls, Johan Gustaf, den
30 Nov. bordlagda motion ang:de förändring i 16 § Riddarh.Ordn.,
yttrade sig
Frih. Cederström, Rudolf: De förändringar, som ära
angelägna och nödvändiga, bör man visserligen icke motsätta sig,
och sådan vore ej heller nu min mening, derest förändringen syntes
mig af sagde art. Men i närvarande fall anser jag den hvarken
angelägen eller nödvändig; alltså tror jag icke heller, att man bör
vidtaga densamma. Uppvisandet af pollet för underofficereu vid
vakten, är en lätt sak och åstadkommer icke någon anmärknings¬
värd tidsutdrägt. Som surrogat derför har motionären föreslagit,
H. II. 16
I
242 Den 6 December.
att polleten skall upvisas för, jag tror RiddarhusFiskalen, då sådant
af honom begiires. För min del anser jag att det skulle vara
mycket obehagligare, att, under pågående diskussion, blifva sålunda
antastad, och möjligen utvisad för en försummelse i detta hänse¬
ende; hvaremot det nu är en sådan vana, att när man går in ge¬
nom dörren visa upp för vakten sin pollet, att det kan jemföras
med att taga hatten af sig, när man möter en bekant. Detta
förevisande är ju, alldeles som en dylik helsning, ett ögonblicks
verk, och sedan denna lilla formalitet är gjord, behöfver man ej
vidare tänka på sitt legitimerande i egenskap af behörig person att
här tillstädesvara. Enl. förslaget sutte man intet ögonblick säker
för RiddarhusFiskalen, hvilken dessutom har bra mycket annat och
angelägnare att göra, än att ransaka Riddersmiinnens fickor efter
poletter.
Remitterades jemte yttrandet till Ridd:sUtsk:t.
LTpliistes ett från Hederv. BondeSt:t ankommet Prot.Utdrag
för den 29 sisth Nov., af innehåll, att bemälte RiksStånd skulle
med särdeles nöje se, att medståndens Ledamöter, så ofta de der¬
till hade tillfälle, behagade besöka den för BondeStit i Bergstral-
ska huset inrättade klubb.
Hr Printzensköld, Carl: Det protokolls-utdrag, som
nu blifvit upläst och hvilket inkommit från Hederv. BondeStån-
det, ger mig anledning hemställa, att R. o. Ad. behagade till så
väl detta som de öfrige Stånden aflåta ett protokolls-utdrag an¬
gående lokalen för R. o. Ad:s klubb, samt inbjuda dessa Stånds
ledamöter, att der sig infinna de tider, då densamma är öppen.
Jag anhåller att H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, täcktes å denna min
hemställan framställa propos. för H. Std.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag har visserli¬
gen ingenting att invända emot det förslag, som nu blifvit fram-
ställdt, utan anser Ivertom ganska rätt att det blifvit väckt; men
jag anhåller, att R. o. Ad. måtte utse några värdar, som kunde
vara tillstädes å klubben, emedan det eljest skulle kunna hända
att ingen finnes der. hvilket naturligtvis skulle vara ganska obe¬
hagligt för dem, som dit blifvit inbjudne.
Frih. Cederström, Rudolf: I likhet med Hr Stjernsvärd,
anser äfven jag Hr Printzenskölds hemställan med allt skäl böra
bifallas. Det är således blott i afs:de å sednare delen af Hr Stjern-
svärds anförande som jag vill afgifva en uplysning. Då nemi. vid
början af Riksdagen fråga upstod ang:de R. o. Ad:s klubb, så åtog
sig en af Riddarh.Direkt:ns ledamöter benäget, att tillstädesvara å
klubben och der utöfva det slags värdskap, hvartill omständighe¬
terna kunde gifva ani.; hvadan det således redan är sörjd för hvad
Hr Stjernsvärd hemställt.
Den 7 December.
2.J3
Frih. Bennet, Carl Steffan: Det är visserligen nied san¬
ningen öfverensstämmande hvad Frih. Cederström uplyst i afs:de
derå, att en ledamot af Riddarh.Direktm åtagit sig det smickrande
updraget, att ordna It. o. Adis klubb, samt att han anhållit att,
såsom den der sjelf ledt arbetena derstädes, få vara närv:de så ofta
det vore honom möjligt och nödigt; men han ansåg sig icke, till
följd af omständigheter, som för honom möjligen kunde inträffa,
böra binda sig vid ett ständigt värdskap, ehuru han gerna, dä han
dertill har tillfälle, skall infinna sig på stället. Jag anser för öf¬
rigt att hvar och en af R. o. Ad:ns ledamöter kan vara värd på
sin klubb.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att 2:ne särskildta
frågor nu blifvit väckte, den ena om inbjudning till MedStåndens
Ledamöter att besöka R. o. Adis klubb, samt den andra, att vär¬
dar å densamma måtte utses, framställde H. Exc. propos. först å
bifall till Hr Printzenskölds förslag om den ifrågavide inbjudningen,
hvilken propos. med ja besvarades; samt sedermera å antagande af
Hr Stjernsvärds förslag om värdar å R. o. Adis klubb; och efter
det denna sednare propos. besvarats med många nej, jemte ett och
annat ja, förklarade H. Exc. sig hafva funnit nej öfvervägande.
Upläsles en från Hederv. BondeStit kommunicerad motion utaf
Mats Persson från Stockholms Län, angide nedsättning i Fyr- och
Båk-afgifter samt Lots-penningar m. m.; och som denna motion
redan af BondeStit remitterats till StatsUtsk., ansågs den ej erfor¬
dra någon annan åtgärd från R. o. Adis sida, än att läggas till
bandlingarue.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */, 9 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 7 December 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.utdrag för d. 5 dennes.
244
Den 7 Pecember.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att 9edan 2:ne Riks¬
stånd beslutat, att gemensamma öfverläggningar skola ega rum
ang:de de hvilande grundlagsförslag, sora afse tillökadt antal af
StatsRådets Ledamöter och inrättande af ett nytt StatsDep., hade
Talmännen vid hållet sammanträde öfverenskommit, att de gemen¬
samma öfverläggningarne skola hållas i Riddarhussalen i morgon
kl. 5 e. m.; och anmodade IL Exc. de Ledamöter af Ståndet, som
ämnade dervid sig infinna, att vara försedda med sina polletter
och upvisa dem för de vid dörrarne placerade vaktmästare.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: Yid Riksdagens bör¬
jan fick jag en plats i Bevilln.Utsk:t. Efter någon tids förlopp
invaldes jag till ledamot i Konst.Utsk:t, under förutsättning, att
jag skulle afsäga mig min plats i förstnämnde Utsk. Jag anser
derför, att, för formens bibehållande och i stöd af 23 § R.O.,
anmälan derom i Ståndet bör göras, och får jag således hos R. o.
Ad. anhålla, att, med bibehållande af min plats i Konst.Utskrt och
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats i Bevilln.Utsk:t.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. å bifall till
Frih. von Paykulls nu gjorda anhållan, samt, då dertill svarades
ja, jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Uplästes ett utaf Frih. Stackelberg, Berndt Oscar, in-
lemnadtMem. af följande lydelse:
På den grund, att min innehafvande befattning i Statens tjenst
icke lemnar mig tid, att vederbörligen egna mig åt det maktpå¬
liggande arbetet inom ett R. St:rs Utsk., finner jag mig föranledd,
att härmed vördsamt afsäga mig förtroendet att vara Suppleant i
Bevilln.Utsk:t, och har jag derjemte äran anhålla, det täcktes det
H. Ståndet bifalla min önskan, att iekedessmindre få vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Propos. å bifall till jemväl denna sednare anhållan framställ¬
des och besvarades med ja, hvarefter H. Exc. anmodade R. o. Ad:s
Hrr Elektorer att sammanträda, för att efter Frih:ne von Paykull
och Stackelberg utse en Ledamot och en Suppleant i Bevilln.Utsk:t.
Föredrogs Hr Stjernsvärds, Gustaf Mauritz, d. 5 dennes bord-
lagde förslag om gemensamma öfverläggningars hållande, ang:de ej
mindre utgifterne vid så väl den ordinarie, som den extra statsre-
gleringen, med undantag af de till 9:de hufvudtiteln hörande, än
äfven alla frågor rörande betalning af redan erhållna eller upta-
gande af nya statslån.
Frih. Cederström, Rudolf, anförde skriftligen:
Hindrad af opasslighet från att i dag muntligen yttra mig,
Den 7 December,
beder jag att skriftligen få yrka afslag på Hr Stjernsvärds förslag.
Vi hafva nyligen hört så utförligt ordas, och sakerna från alla sidor
betraktas, ang:de de ämnen, som skulle utgöra föremål för de nu
ifrågasatta gemensamma öfverläggningarne, att något vidare blott
och bart talande, i än vidsträcktare skala, uti besagda saker synes
särdeles öfverflödigt. Drottning Lovisa Ulrika yttrade en gång, att
»Sverige är ett, i det afseendet eget land, att der talas oändligen
mycket i allmänna ämnen, men der, på allt talande, intet beslut
följer». — Låtom oss icke gifva nya skäl till ett sådant omdöme.
— Jag giller allmänna öfverläggniugar i mål, der beslutet är nära
förhauden, vigtiga och fullt utredda mål, genom materialieruas före¬
liggande medelst Utsk:s-handlägguing, särdeles i grundlagsfrågor,
hvaruti, såsom vi veta, hvarje Stånd har sitt veto. Men här är
icke detta fallet. Jag anser äfvenledes, att ett bifall till Hr Stjern¬
svärds förslag skulle innefatta ett mindre opartiskt förfarande, eller
åtminstone ett mindre konseqvent, enar R. o. Ad. uti lika vigtig,
men af Utsk. ännu ej behandlad fråga, förklarade sig ej antaga
ett af Hr Flach väckt dylikt förslag. Jag hemställer alltså vörd¬
sammast om afslag uppå det nu -framställda förslaget.
Hr Stjernsvärd: Det torde visserligen kunna väcka förun¬
dran, att samma person, som i sisth plenum så varmt förordade
de allmänna öfverläggningarne, vid detta tillfälle gifver alldeles
motsatta tänkesätt tillkänna och röstar mot det af mig väckta försla¬
gets framgång. Denna förundran torde dock minskas eller till
största delen försvinna, när man betraktar de olika frågor, som
skulle blifva föremål för de allmänna öfverläggningarne. Man be¬
slöt vid förra plenum, att sådane skulle ega rum, rör. dels inrät¬
tandet af ett nytt StatsDep., dels inrymmandet i BoudeSt:t af ett
större antal representanter. Hvad det förra angår, så inse vi tyd¬
ligen, att det blott gäller ett litet anslags anskaffande för inrättan¬
det af några nya platser. Hvad det sednare beträffar, eller repre¬
sentationsrätt för hemmansegare i BondeStrt, så måste vi väl med¬
gifva, att frågan härom är af vida mindre vigtig beskaffenhet, än
den, jag åsyftat böra företagas till gemensam behandling. Det
smärtar mig, alt icke det äfven öfverensstämmer med Frih, Ceder-
ströms en gång fattade idéer.
Syftemålet med mitt förslag har endast varit, mine Hrr! atc
i någon mån söka aflägsna de moln, som jag med fruktan sett up-
stiga inom Representationen. Jag har ansett det vara bättre, att
söka lappa den utslitna klädnaden, för att ännu någon tid kunna
göra bruk af densamma, än att rent af kasta den åsido.
Jag har vid ett föregående plenum tillkännagifvit, att jag an¬
ser ändamålet med tillvaron af våra riksdagar icke fullt vinnas på
sätt, man hittills gått till väga. När nu en gång det blifvit
beslutadt, att R. St-.r ega rättighet, att på ett rum gemen¬
samt sammanträda för vigtigare frågors behandlande, så tror jag,
att dessa företrädesvis borde ega rum i afs:de på lagstiftnings- och
beskattuingsmål. Om vi särskildt fästa oss vid de sednare målen,
eller de, som röra Statsverkets utgifter, och härtill lägga den
24fi
Den 7 December.
omständighet, att skälen till afslag å ifrågav:de ämnes gemen¬
samma behandling kunde betraktas härleda sig af egennytta från
E. o. Ad:s sida, enär det just är detta Stånd, som njuter största
vinsten af de förhöjda anslagen, så tyckes det mig, att man inom
detta Stånd bör visa den grannlagenhet, att icke utesluta de öfriga
MedSt:n från de uplysningar, som alltid blifva en följd af gemen¬
samma öfverlägguingar. Afven ur en annan synpunkt sedt, anser
jag det icke vore mer än R. o. Ad:s pligt, att bereda de öfriga
Stånden tillfälle, att på detta rum få afhöra de sakrika och talent-
fulla föredrag, som redan under Riksdagens lopp blifvit i finans¬
frågor afgifna och hvilka icke fördunklats af några anföranden inom
MedStånden.
Frih. Cederström har i sitt skriftliga anförande tillkännagifvit,
att han gerna skulle skänka sitt bifall till allmänna öfverlägguin¬
gar, om man blott kunde emotse, att beslut omedelbarligen efter
desamma skulle fattas. Jag får fästa Frihms upmärksamhet derpå,
att detta skulle upfyllas, om mitt förslag bringades i verkställighet.
Jag har ej begärt, att de allmänna öfverläggningarne skulle ega
rum, förrän något öfverläggningsämne förefunnes, utan först då
ärenderna blifvit af vederbörliga Utsk. handlaggde och betänkma
derom till RiksStm inkommit och hos dem första gången blifvit
bordlagde. Tiden mellan de allmänna öfverläggningarne och beslu¬
tens fattande skulle, på sätt antydt blifvit, blifva ganska kort, och
den värde Frihms önskau i allo upfyllas.
Jag har för öfrigt i min skriftliga framställning ådagalagt,
eller åtminstone sökt ådagalägga de skäl, som från min sida tala
för de allmänna öfverläggningarna; att vid detta tillfälle återigen
anföra desamma, skulle blifva af föga nytta.
Jag fortfar att yrka bifall på hvad jag i min framställning
åsyftat.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman: Jag för min del skulle
gerna vilja biträda Hr Stjernsvärds motion, om Hr Stjernsvärd
derifrån uteslöte första hufvudtiteln, hvilken jag anser ej böra blifva
föremål för gemensamma öfverlägguingar. Vill Hr Stjernsvärd här¬
till lemna bifall, skall jag med min röst understödja förslagets
bringande i verkställighet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den värde motionären har här
anfört åtskilliga skäl, hvarföre det i hans motion frarastälda ämnet
företrädesvis borde utgöra föremål för ”öfverläggning på allmänna
sammankomster. Man har redan under föregående plena så myc¬
ket diskuterat frågan, ang:de rätta tidpunkten att besluta om sam¬
mankomster i allmänna ämnen, så att jag för min del visst icke
vill åter uptända diskussionen härom; jag vill blott i förbigående
göra en kort anmärkn. Motionen innehåller: »— — — så får
jag härmed föreslå, att dylika allmänna öfverläggningar må ega
rum, så snart följande ärenden af vederbörliga Utsk. blifvit behand¬
lade och betänkme till RiksStjn inkommit och hos dem första
gången blifvit bordlagde, nemi.:
1) e n 7 December.
247
l:o) ang:de ordnande af såväl ordinarie som extra utgifter
under RiksStatens samtliga 8 hufvudtitlar, och
2:o) ang:de såväl betalningen af redan gjorda, som frågan om
nya statslåns uptagande.»
En hvar af oss torde väl inse det vara mindre lämpligt, att
redan nu, då arbetet inom Utsk:n knappt tagit sin början, besluta
om hvilka åtgärder, som skola vidtagas, sedan Utsk:u äro färdiga
med sina betänk:n. — Jag för min del kan ej annat finna, än att
rätta tiden för besluts lättande, huruvida sådana öfverläggniugar
böra ega rum eller ej, då först är inne, när Utsk:n med sina be-
tänk:n inkommit, synnerligast som man mycket väl hinner, att
derefter fatta sådane beslut. Som jag nyss nämnde, har i detta
Stånd mycket blifvit ordadt om detta ämne, och icke blott i sista
plenum, utan äfven i ett föregående plenum, har R. o. Ad afsla-
git frågor i detta syftemål, just af den orsak, att de ansågo tid¬
punkten ej vara inne, då ännu ej Utsk:ns Utlåt:n inkommit. Jag
vill särskildt fästa upmärksamheten på den af Hr Flach väckta
motion, som blef af R. o. Ad. afslagen, till följe deraf, att den
ansågs för tidigt väckt. Vilja vi vara konseqveuta, måste vi väl
med ännu mera skäl böra afslå det af Hr Stjernsvärd gjorda för¬
slaget, såsom varande än tidigare väckt.
Hr Stjernsvärd: En värd ledamot af detta hus, Hr Ehren¬
hoff, gjorde nyss mot mig en anmärkn. derför, att jag inbegripit
första hufvudtiteln bland de ämnen, som borde vid gemensamma
öfverläggniugar behandlas. Jag kan sannerligen icke fatta, hvarföre
denna hufvudtitel, mer än någon annan, skall vara så ömtålig i
fråga om behandling. Hvarföre icke då heldre helt och hållet ute¬
sluta densamma ur K. M:s nåd. Prop.P Ty då den en gång är
uptagen bland de hufvudtitlar, för hvilka anslag skola utgå, så
tror jag, att det är R. St:rs fullkomliga rättighet, att få deröfver
yttra sig. Af en särskild ani. har jag trott mig finna, att tid¬
punkten just nu är inne för de gemensamma öfverläggningarne
rör. detta ämne. Jag tror nemi., att det är blott vid ett thron-
ombyte, som det skulle kunna låta sig göra, att få dessa anslag något
förminskade, ty när en regent under några år njutit af ett större
apanage, så är det förenadt med ganska stora svårigheter, att se¬
dan vilja afhända honom någon del af detsamma, och det är af
den orsaken, jag funnit tidpunkten ganska lämplig, för att få denna
fråga till föremål för öfverläggning.
Hvad Gr. Lagerbjelke anfört, att frågan var för tidigt vackt,
så tror jag likväl, att, med all möjlig högaktning för den värde
Gr:n och med särskildt afs:de fristad t. på den stora förmåga, han
ådagalagt under utöfvandet af den honom under sednare åren an¬
förtrodda hedersplatsen inom dels Konst.-, dels StatsUtsk:t, det ej
vore utan sin nytta, både för honom och för öfrige icke så full¬
komliga Utsk:sLedamöter, att få afhöra en sådan preliminär öfver¬
läggning, innan beslut skulle fattas. Jag förstår ej, hvarför en
fråga skall anses någonsin vara för tidigt väckt, då vi hafva be¬
stämt vissa tidpunkter, då öfverläggningarne böra ega rum, nemi.
248
Oen 7 December.
du vi hafva något att öfverlägga om. För öfrigt fingo vi under förra
ltiksdagen tillräckligt många gånger erfara behofvet af att tidigt väcka
frågor, för alt vi äfven nu skulle låta förleda oss, atr. upskjitta
allt in i sista stunden. Det hände nemi., att frågor, som remitte¬
rades till davide StatsUtskis behandling, aldrig blefvo föredragna,
under föregifvande att de voro för sent väckta.
Jag hoppas, att de argumenter, som blifvit af Gr. Lagerbjelke
anförda, ej måtte skänkas någon tipmärksamhet, och fortfar jag i
min vördsamma anhållan om Iramgång åt min motion.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talarens anförande, att
det vore nyttigt för UtskisLedamöterne, att genom de allmänna
sammanträdena få någon ledning och uplysning i frågorna, innan
de fattade sitt beslut, bekänner jag, att jag har mycket svårt att
fatta. Det står nemi. i uppenbar strid med hvad motionären i sin
motion föreslagit, nemi., att de allmänna öfverläggningarne ej skulle
ega rum förr, än Utskms betänkin till ltiksStm hade inkommit
och första gången hon dem blifvit bordlagda.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om afslag å motionen.
Hr Stjernsvärd: Det är endast för att besvara en af Gr.
Lagerbjelke mot mig gjord anmärkn., som jag begärt ordet.
Jag ber att få fästa den värde Grins upmärksamhet derpå, att
det nära nog aldrig är fallet, att ett dylikt betänk, första gången
behandlas af Rikets 4 Stånd, utan oftast kommer återremiss att
föregå, i hvilken händelse det vanligtvis blir den förseglade sedeln
i StatsUtskrl, som kommer att afgöra frågan. I sådant fall anser
jag, att dessa allmänna öfverläggningar, som skulle komma att ega
rum, innan Utsk:n ännu i frågan yttrat sig, kunde för desamma
blifva till nyttig vägledning vid beslutens fattande, och hoppas jag,
om mitt förslag bringas i verkställighet, att vi snart skola komma
att erfara, hvilka gynnsamma resultater detsamma skulle medföra.
Sedan ölverläggningen härefter förklarats fulländad, framstälde
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, propos. å bifall till Hr Stjernsvärds
itrågavide förslag, och sedan dervid svarats starka nej, jemte många
ja, gjordes propos. å förslagets afslående, samt besvarades med
starka ja, blandade med nej; hvaruppå H. Exc. förklarade den
sednare proposm vara med öfvervägande ja besvarad.
Hr Stjernsvärd: Ehuru det kan synas något djerft af mig,
att hoppas vinna en votering, sedan sådane personer, som Gr. La¬
gerbjelke och Frih. Cederström upträdt som motståndare af mitt
förslag, så anhåller jag icke desto mindre, att votering måtte kom¬
ma att ega rum.
Uplästes och godkändes följande voter.prop.:
Den, som bifaller Hr Stjernsvärds förslag, att R. o. Ad. må
för sin del besluta, att RiksStui skola sammanträda till gemen¬
samma öfverläggningar ang:de ej mindre utgifterne vid såväl den
Den 1 December f. m.
249
ordinarie som den extra statsregeringen, med undantag af de till
9:de hufvudtiteln hörande, än äfven alla frågor rör. betalning af
redan erhållna eller uptagande af nya statslån, allt i den mån, ve¬
derbörande Utsk:s betanien i nämude ämnen till RiksSt:n inkom¬
ma, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befuunos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 21.
Nej — 86.
Erih. Åkerhjelm, Johan Carl: Som bekant är, utgöres
R. o. Ad:s ledamöter i StatsUtsk:t af 9 ordinarie och 3 suppleanter.
Då det lätteligen skulle kunna hända, att, vid nu snart inträffande
julferier, några af Utsk:ts vare sig ordinarie ledamöter eller supple¬
anter skulle vilja begagna sin ledighet, för att afresa till sina hem¬
orter, och då i följd deraf antalet af R. o. Ad:s representanter i
StatsUtsk:t ej skulle upgå till det, ffattningarne föreskrifva, så ta¬
ger jag mig friheten till Hr Gr. o. Landtm, hemställa, att Hr Gr.
o. Landtm, ville hos R. o. Ad. anhålla, att på vanligt sätt måtte
utses ytterligare 3 suppleanter i StatsUtsk:t.
I anledning häraf hemställde H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., hu¬
ruvida R. o. Ad. behagade besluta, att ytterligare 3 suppleanter i
StatsUtsk:t skulle utses, och, sedan härtill svarats ja, anmodade H.
Exc. Ståndets Hrr Elektorer, att vid deras blifvande sammanträde
välja desse suppleanter.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. % till 12 f. m.
In fidem.
0. Brakel.
Lördagen den 10 December 1859.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades Protokollet för den 26 sisth Nov. f. m.
250
I)eii 10 December f. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan Frih. Arm¬
felt, Magnus, hvilken varit Suppleant uti LagUtskit, numera blifvit
vald till Ledamot i samma Utsk., en Suppleantplats derstädes vore
ledig; och anmodade H. Exc. 11. o. Adms Hrr Elektorer att vid
deras nästa sammanträde utse en Suppleant i meranämnde Utsk.
efter Frih. Armfelt.
Uplästes ett från BorgareStåndet ankommet Prot.Utdrag för
den 7 dennes, af innehåll, att BorgareStåndet med särdeles nöje
skulle se, att MedStåndens Ledamöter, så ofta de dertill hafva till¬
fälle, besöka den för BorgareStåndet uti Börshuset inrättade klubb,
hvilken hålles öppen alla aftnar.
Jemte Prot.Utdrag för den 3 dennes, hade från BondeStåndet
ankommit en utaf Josef Smedberg från Elfsborgs Län väckt, till
StatsUtskit remitterad och med de öfriga RiksStäuden kommunice¬
rad motion om anslag för en kommunikationsled mellan Falkenberg
och sjön Asunden; och blef denna motion nu K. o. Ad. föredragen,
samt ansågs ej erfordra någon annan åtgärd än att läggas till liaud-
lingarne.
Föredrogs Konst.Utskits den 26 och 30 sisth Nov. på bordet
lagde mern. n:o 2, med upgift på de från sisth Riksdag hvilande
förslag till ändring i Grundlagarne.
Härvid förekom först
Punkten n:o 1, innefattande K. M:ts nåd. Propos. af den 6
Okt. 1857, ang:de ändring af 5 o. 6 §§ Reg.Form., i alside å
StatsRådets sammansättning.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: Ehuru min mening inga¬
lunda är att bestrida den punkt, som nu blifvit föredragen för att
af R. o. Ad. godkännas eller förkastas, anser jag dock att, då det
är fråga om en sak af sådan vigt, att den till och med föranledt
alla RiksStåudens sammanträdande till gemensamma öfverläggningar,
man icke bör låta den gä förbi under tystnad. De medlemmar af
R. o. Ad., som närvoro vid nämnda tillfälle, kunde dä förnimma, i
hvilken hög grad målens antal på sednare tider ökats, isynnerhet
inom CivilJDep:tet, hvadan det torde vara ej blott nyttigt, utan äf¬
ven nödigt, att bereda någon lindring genom att öfverflytta en del
deraf på ett nytt Dep:t. Hvad deremot beträffar förslaget att öka
antalet af de konsultativa Statsliåden, så ordades derom ganska
litet, då blott en talare uptog denna fråga. Skälen för en sådan
förändring synas mig dock mycket klara. Man har ofta mot Dep.-
Cheferne och Reg. i allmänhet framdragit den förebråelsen, att R.
St:r icke från denna får mottaga tillräckligt fullständiga förslag till
reformer i alla de riktningar, der sådana kunna vara af nöden.
Jag har äfven sjelf understundom varit fallen för att instämma i
detta klander, men jag har då återhållits af den reflexionen, att
D en 10 December f. m.
251
för utarbetande af så beskaffade förslag fordras ovilkorligen tid, och
de 24 timmarna på dygnet, som ej kunna vidare utsträckas, äro
för Dep.Cheferne tillräckligt uptagna genom mängden af smärre eller
s. k. löpande mål. Grundlagen förutsätter visserl., att, sådana tren¬
der skulle kunna afgöras i närvaro af Dcp.Chefen och 2 konsul¬
tativa StatsRåder, men om så skulle tillgå, erhölle dessa sednare
en befattning af icke blott den trägnaste, utan äfven den minst
tacksamma art, då det nemi. alltid är Dep.Chefen, som får upbära
hedern eller klandret för livad som utgår från hans Dep:t. Om
man således vill begära, att förfarande få dugliga konsultativa Stats¬
Råder, bör man åtminstone söka minska tyngden af dessa befatt¬
ningar genom att föröka deras antal, hvarigenom äfven den förde¬
len vinnes, att, vid en Dep.-tsChefs tillfälliga frånvaro eller förfall,
det finnes någon, som kan inträda i hans ställe. Jag tillstyrker på
dessa grunder förslaget, men yrkar tillika, att R. o. Ad. må hafva
sig förbehållen rättigheten att, om det af något annat Stånd afslås,
till afgörande företaga det under N:o2 i delta Betänkande uptagna
alternativ.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Det nu företagna
sedan sista Riksdag på Stines bord hvilande Grundlagsändriugs-för-
slaget står i ganska nära sammanhang med det näst derefter föl¬
jande. Skilnaden är att det förra alser att öka StatsRådens antal
med en Dep:tsChef samt ett konsultativt, under det enligt det sed¬
nare endast en DepitsChef skulle tillkomma. Orsaken till detta
andra förslags framkomst var, att det förra på många håll mötte
betydligt motstånd. Jag vill visserl. icke bestrida, att det ju kun¬
de vara nyttigt att öka de konsultativa StatsRådens antal; men
ändå vigtigare är det onekligen, både för Dep:tsChefernes egen
skull och för ärendenas behandling, att desses stränga arbete i nå¬
gon mån lindras. Då nödvändigheten häraf är fullt ådagalagd, och
då föga hopp torde vara för handen att kunna genomdrifva det
mera omfattande förslaget, samt det är af vigt, att R. St:r komma
till ett sammanstämmande beslut, får jag lör min del anhålla om
afslag å den nu förev:de Grundlagsändringen.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilhelm: Bland de
skäl, som vid den gemensamma öfverläggningen om denna fråga af
Hr Gr. Hamilton åberopades för det ifrågasatta förökandet af de
konsultativa StatsRådens antal, var äfven det, att de båda Dep:ts-
Chefer, som hafva Krigsförvaltningen till lands och vatten sig ålagd,
kunde behöfva något biträde, som vid inträffande förfall för någon
af dessa kunde sköta sådan befattning. Så väl häraf, som derutaf
att, enligt det nya förslaget, blott tvenne af de konsultativa Stats-
Råderna skola hafva förvaltat civil beställning, kan man sluta, det
afsigten är att tillsätta en militärperson till det 4:de konsultativa
StatsRådet. Detta torde vara så mycket mindre nödigt, som det
endast 3:ne gånger händt, att K. M:t begagnat Sig af Sin rätt,
att till konsultatift StatsRåd nämna en militär. Skulle man be¬
höfva någon, som vore att påräkna som vikarie, så vore sådant
2.’) 2
Den 10 December f. m.
lika nödigt för UtrikesMinistern. Börjar man nu med att öka de
konsultativa StatsRådens antal från 3 till 4, så torde det ej dröja
länge, innan en ytterligare förökning ifrågasattes.
På deså väl af Frih. Tersmeden, som nu af mig anförda skäl,
yrkar jag afslag på denna punkt.
Hvad beträffar nödvändigheten af ett nytt Dep:t, så hr det
visser), obestridligt, att göromålen i allmänhet ökats, och mest in¬
om CivilDep:tet, men vid den gemensamma öfverläggningen ådaga-
lades också, att sådant ingalunda vore förhållandet inom etc Dep:t,
nemi. Justitie-StatsMinisterns. Det torde således icke vara omöj¬
ligt, att vid den reglering af eiubetsverken, som nu är under ar¬
bete, en del af de nu till CivilDeprtet hörande göromål kunde öf-
verflyttas till Justitie-StatsDep:tet. Dessutom kan man af förteck¬
ningen öfver afgjorda mål i hvilket nummer som helst af den offi-
ciela tidningen finna, att flertalet af dem äro sådana, som icke
kunna taga särdeles stor del af Dep:Chefens tid i anspråk. Dess¬
utom medgifver ju Grundlagen, att mål af mindre riksvigtig be¬
skaffenhet afgöras af blott 3 StatsRåd. Genom inrättande af en
•ny Dep.Chef skulle ej heller de förutvarande erhålla någon lindring,
undantagandes CivilMinistern, ty den nye skulle väl, likasom de
andre, vara med om afgörandet af alla mål. Det rättaste vore kan¬
ske att upskjuta frågan, tilldess omorganisationen af embetsverken
blifvit afgjord, men då ett sådant upskof icke torde vara förenligt
med den af Grundlagen föreskrifna formen, får jag yrka afslag på
båda punkterna.
Gr. Hamilton, Henning: Den talare, som i denna fråga
först yttrade sig, och som för öfrigt gillade det här framställda
förslaget till grundlagsändring, yttrade tillika, att han sjelf mången
gång varit frestad att instämma i det klander mot Reg., att den¬
samma i allmänhet utarbetar så få förslag till R. St:s pröfning,
hvadan dessa i de vigtigaste frågor taga initiativet. Han har dock
erkännt, att sådant kunde hafva sina skäl, och då jag uptager detta
hans yttrande till besvarande, är det mindre såsom en kontrovers,
än för att i någon mån lemna en förklaring öfver förhållandet.
Det är onekligen en sanning, och jag medgaf detta äfven redan
vid den gemensamma öfverläggningen om nu förevarande punkt,
att flertalet af de organisations-förslag, som på sednare tider före¬
varit till afgörande, utgått från R. St:r, samt att de beslut, som
sedermera blifvit fattade, i större eller mindre mån grundat sig på
R. St:rs framställningar. Detta förhållande är älven så naturligt,
att det knapt kan vara annorlunda. Vi måste komma ihåg, att
det finnes knapt något ämne för mensklig kunskap, som ej vid
början af Riksdagen göres till föremål för R. St:rs upmnrksamhet ge¬
nom ett större eller mindre antal motioner, och dä sådant uprepas
vid början af hvarje Riksdag, vinner det slutligen gehör. Om således
Reg. icke bör komma med förslag i en fråga förr, än ämnet är
fullständigt utredt, så kan man ej begära, att Reg. skall för R.
St:r framlägga något, som för dessa förefaller nytt. Härvid måste
äfven tagas i betraktande hvad som vid det gemensamma samman-
I)en 10 December f. m.
253
trädet också vidrördes, nemi. att StatsRåden oell särskildt Dep.-
Cheferne äro nog mycket öfverhopade med arbete, för att kunna
sjelfständigt uptaga och vederbörligen bereda ämnen, som icke blif¬
vit på förhand utredda. Utan tvifvel har man rätt att af Stats-
Rådets ledamöter fordra ett strängt arbete, och för min del beklagar
jag mig ingalunda deröfver; men det finnes dock i detta afs., lika¬
som i alla andra, en gräns, hvarutöfver man ej kan gå, och jag
tror att denna gräns redan blifvit trädd så nära som möjligt. En
talare har visserl. upgifvit, att en stor del af de mål, som af
StatsRådet handläggas, äro så obetydliga, att de dels icke borde
i konseljen behandlas, och dels icke heller borde taga så mycken
tid. Hvad det förra beträffar, så är ett försök gjordt att få dessa
mål från konseljen genom det tillförene framlagda förslaget om
inrättande af en RegeringsRätt; men detta vänn icke R. St:rs
bifall, och det är således icke Reg:ns fel, om den fortfarande måste
handlägga dylika ärenden Utom dessa, som, oaktadt sin ringare
vigt, i mer eller mindre mån kräfva tid och arbete, förekommer i
konseljen en mängd förslag och frågor, som af R. St:r vid Riksd.
öfverlemnas till utarbetande eller pröfning af K. M.; och då nu¬
mera Riksdme följa så tätt på hvarandra, att t. ex. den sista slu¬
tade på våren 1858 och den nuvarande började på hösten 1859,
så är det endast ll/2 år som återstår; och denna tid är knapt
tillräcklig för att hinna utarbeta alla de frågor, som blifvit af R.
St:r öfverlemnade till K. M. Åtminstone återstår intet rådrum för
väckande af nya frågor och planer, som icke blifvit af R. St:r
omnämnda. — Härtill hörer äfven en annan omständighet, på hvil¬
ken jag måste lägga stor vigt, nemi. beskaffenheten af den ansva¬
righet, som här i Sverige åligger Konungens Rådgifvare. Detta på¬
pekades äfven af en talare vid den gemensamma öfverläggningen, som
beklagade, att man här alltid måste på dessa platser hafva fack¬
män, och således icke kunde få några Statsmän i konseljen. Men
man måste besinna, att alla StatsRåder, som äro närvarande då
Konungen fattar sitt beslut, också äro för detsamma lika ansvariga.
Risken, lif, ära och gods, som visserl. kunna genom grof forsum- i
melse förverkas, kommer väl mindre i fråga, men det medborger¬
liga anseendet står dock i hvarje ögonblick på spel, och man tac¬
kar då sin Hud, att den föredragande kamraten är fackman med
kännedom af alla detaljerna inom sitt område, och icke blott Stats¬
man med stora vyer. Emedlertid hvarken kan man eller har man
rättighet att alltid lita på den föredragande, utan måste sätta sig
in äfven i ärender, som icke tillhöra ens eget Dep., hvarigenom
tiden blir för Konungens Rådgifvare här i Sverige långt mera otill¬
räcklig än för Ministrarne i andra länder. — En värd talare har up-
repat ett yttrande, som också fälldes vid det allmänna samman¬
trädet, nemi. att det endast vore Chefen för CivilDep., som genom
det nya förslagets antagande skulle vinna någon lindring, samt
att, då Just.SatsMinistern vore mindre sysselsatt, det ginge lätt
för sig att genom en öfverflyttning af ärenderna mellan Depiten
bereda den lättnad, som åsyftas. Till att börja med får jag då
fästa upmärksamheten derpå, att i K. M:s Prop. är särskildt an-
254
Der» 10 December f. m.
tydt, hvilka mål? som skulle komma att tillhöra det nya Dep:t;
och dessa si ro icke blott sådana, som röra allmänna arbeten, utan
äfven åtskilliga, som nu falla under FinansDepits handläggning,
hvadan äfven detta Dep:t skulle erhålla en förminskning i sitt ar¬
bete, hvaraf detsamma väl är i behof. Hvad åter angår frågan
om att på Just.StatsDep:t öfverflytta en del af de iirender, som
nu höra till Civil- och FinansDepme, så är det visser!, sannt, —
och jag medgaf det äfven vid den gemensamma öfverliiggningen,
att antalet af mål, som i konseljen föredragas, är för .fust.StatsMi-
nistern ringare än för de öfriga Dep.Cheferne; men häraf får
man ingalunda draga den slutsats, att han skulle vara mindre
sysselsatt eller icke hafva tillräckligt att göra. Det är blott en
lycka, att han ej är af löpande ärender så öfverhopad, ty derige¬
nom sättes han i tillfälle att med upmärksamhet följa nästan alla
Reg:s ärender och deltaga i alla beredningar, hvilket äfven den
nuvarande Just.StatsMinistern gör. Han blir derigenom en slags
enhetspunkt inom konseljen, som uppehåller kontinuiteten i dess
beslut, och vi hafva flera gånger förmärkt nyttan af att ega en
sådan.
Samme talare, som anmärkte den ringa vigten och betyden¬
heten af flertalet af de mål, som i konseljen föredragas, yttrade
äfven, att alla Statsllåden ej borde närvara vid handläggningen af
dylika, som ganska väl kunde besörjas af den föredragande Dep.-
Chefen och de Konsultative. — Konstit.Utsk. har dock vid flera
tillfällen lagt vigt uppå, att StatsRådets ledamöter borde vara vid
konseljens sammanträden så fulltaliga som möjligt. Dessutom säger
Grundlagen, att samtliga StatsRådets ledamöter, som icke ega laga
förfall, ega att närvara vid alla inom konseljen förefallande mål.
Förut stod der, att de ega rätt, men detta sednare ord borttogs;
och deraf måste man sluta, att det är icke allenast en rättighet,
utan äfven en pligt, hvilket också ordet ega, i allmänhet taget,
innebär, när det i grundlagen förekommer. Jag tror det således
vara med grundlagens både andemening och ordalydelse öfverens¬
stämmande att, så vidt möjligt är, alla i konseljen förekommande
mål behandlas af samtliga dess ledamöter gemensamt, och man
måste således underkasta sig tidsförlusten genom både att närvara
vid deras föredragning och att om dem taga så mycken kännedom,
att man vågar stå den risk, sora grundlagen föreskrifver. Det
förstås dock af sig sjelft, att denna undersökning ej sträcker sig
så långt som i afs. å de mål, hvilka man sjelf föredrager och för
hvilka man sjelf närmast ansvarar.
Hvad det andra förslaget beträffar, så är det visserl. sannt,
att, i händelse det första blefve afslaget, ett bifall till detta redan
vore att betrakta som en vinst; men jag anser det första vara både
nödigt och nyttigt, och om R. o. Ad:n dertill lemnar sitt bifall,
kan i alla fall Ståndets rätt att behandla förslaget N:o 2 ej vara
förverkad, då detta förslag är af Konst.Utsk. framstäldt, endast för
den händelse, att det förra af något Stånd afslås. En talare har
här påstått, att om man nu ökade de konsultative StatsRådens an¬
tal med en, så skulle snart upstå fordran att få ännu flera, och att,
Den 10 December f. m.
255
om ändamålet härmed vore att halva vikarie till hands för någon
Dep.Chef, som finge förfall, så borde med samma skäl äfven förde
öfriga Dep.Cbeferna sådana finnas att tillgå. Jag tror mig redan
vid den gemensamma öfverläggningen hafva vederlagt denna anmärk¬
ning. Det kan icke vara af nöden att hafva en supleant för hvarje
Dep.Chef, emedan ärendena inom vissa Dep. stå med hvarandra i
så nära sammanhang, att om en Dep.Chef får förfall, en annan kan
för någon kortare tid, jemte sitt eget Dep., öfvertaga äfven ett an¬
nat. Men om man således också kan klassificera Dep:na, och in¬
dela i vissa grupper dem, som höra tillsammans, såsom t. ex. Civil-
och Finans-, de båda FörsvarsDepma o. s. v., hvarigenom man
kan undvika att behöfva en supleant för hvarje Dep., så bevisar
detta ingalunda, att ej antalet af de konsultativa StatsRåden nu
är för ringa. Jag uplyste sista gången, huru mycket de konsulta¬
tiva StatsRåden äro uptagna. Jag kan tillägga, att det icke sällan
handt, att, sedan beredningen fortgått hela f. m., dessa måst kom¬
ma tillbaka straxt på e. m., för att fortsätta öfverläggningen om
något särskildt mål af större vigt, såsom författningar o. dyl., och
således fått stanna i beredningen hela dagen. Med ett sådant ar¬
bete kan man visserl. fortfara ett och annat år, men man blir
snart derigenom alldeles utarbetad, hvilket äfven af erfarenheten
bestyrkes. Så har t. ex. inom det Dep., för hvilket jag har äran
vära Chef, på 18 år 7 gånger ombyte egt rum. Jag skulle räkna
för en icke obetydlig fördel, om Dep.Cheferne kunde något längre
hålla ut med sitt arbete och sålunda en längre tids erfarenhet fin¬
nas hos dem att tillgå.
För närv:de finnes, som man vet., bland de konsultativa Stats¬
Råden icke någon Mililfir. Någon sådan har ej heller bland dem
varit på många år. Jag förstår då icke, hvad skäl den siste tala¬
ren kan hafva att befara, det något öfvervägande militäriskt infly¬
tande skall komma att göra sig gällande inom konseljen. Om den
föreslagna förändringen skulle medföra det resultat, att ett af de
konsultativa StatsRåden blefve en person, som innehaft tnilitär-
erabete, tror jag för öfrigt, att detta skulle komma oss andra gan¬
ska väl till pass. Nu finnes visserl. i konseljen 4 personer, som
varit militärer, men af dem slutade tvenne mycket tidigt sin mili¬
tära bana, och desse hafva sannerligen icke anspråk att, under den
korta tid de tillhörde Arméen, hafva hunnit förvärfva de iusigter
och den erfarenhet, som fordras för att rätt bedöma ärender röran¬
de Landt- och Sjö-försvaret.
Jag slutar med att auhålla om bifall till det första, nu före¬
dragna förslaget, med vilkor, såsom den förste talaren framställt,
att förslaget N:o 2 måtte kunna af R. o. Adin bifallas, för den
händelse att N:o 1 blifver af något RiksSt. förkastadt.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag anhåller hos Hr Gr:n
o. Landtm, att få uplyst, huruvida ej i Talmanskonferepsen blifvit
beslutadt, huru med de båda första förslagen i detta Betänk, skall
förfaras, i händelse t. ex. det första blefve förkastadt.
Den 10 December f. m.
Med ani. häraf yttrade 41. Exc. Hr Gr:n o. Landtm., att en¬
dast den första punkten i Konst.Utskits Mein. nu vore föremål för
öfverläggningen, samt att den andra punkten ännu ej blifvit R. o.
Ad. föredragen.
Hr Adelborg: Den af H. Exc. nu lemnade uplysning är
aldeles tillräcklig, ty den innebär att, om det första förslaget ut¬
slås, det andra alltid återstår att afgöra. Efter det föredrag, som
nyss blifvit hållet i denna fråga, är det visserligen öfverflödigt för
mig att yttra mig; ty min erfarenhet och mina kunskaper måste,
i jemförelse med den föreg:de talarens, vara underhaltiga. Jag til¬
låter mig dock tillägga något. Enl. § 8 R.F. skola vid föredrag¬
ningen af mindre vigtiga mål närvara minst 3 StatsRåder utom
Depart.Chefen. Om nu Depart.Cheferne skola kunna med vederbör¬
ligt nit och omsorg handlägga de på dem beroende ärender, så
måste de vara sä mycket som möjligt befriade från att deltaga i
beredningen af öfriga mindre vigtiga mål, hvaraf följer, att de kon¬
sultativa StatsRåden måste vara niirv:de vid alla dessa. Då man
nu vet, att beredning hålles nästan hvarje dag i veckan, så kan
man lätt tinna huru mycket de konsultativa StatsRåden måste vara
uptagna, och om en af dem sjuknar eller får annat förfall, så måste
han suppleras af en Depart-Chef, som sålunda drages ifrån sin rätta
verksamhet. — Det är representantens skyldighet att tillse, det
Regeringen må kunna utveckla alla de krafter, hvaraf hon är i be¬
hof, och att dessa icke må splittras, såsom nu är fallet. Jag lem-
nar derföre min röst till förslaget om ett nytt konsultativt Stats-
Råd.
Beträffande frågan om ett nytt Depart., så frågar jag enhvar,
om icke sjelfva beskaffenheten af vår tid, då de materiella arbetena
äro i ständig tillväxt och af så stor vigt, fordrar detsamma. Och
det är af nöden, att det inrättas just nu. 3 år betyda mycket,
hvad allmänna arbeten beträffar, och isynnerhet för vårt land, som
hittills kunnat med så föga fart gå framåt på denna bana. Ett
afslag härpå vore att betaga Regeringen möjligheten att i detta
afs:de så sörja för landets väl, som hon visat sig önska, och detta
kan aldrig stå tillsammans med Representantens pligt, som i stället
bör se till att Regeringen har full kraft att handla, ty Regeringens
styrka återfaller på nationen sjelf, och det är ingen heder i att
sortera under en svag Regering. —- Jag för min del yrkar bifall
till förslaget i sin helhet, men anhåller, likasom Gr. af Ugglas, att,
i händelse det afslås, få återkomma till förslaget N:o 2.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag har icke, i likhet
med en talare vid RiksStms gemensamma sammanträde föll. Thors¬
dag, ändrat öfvertygelse i detta ämne sedan förra Riksdagen.
Tvertom är jag, nu som då, i likhet med de båda föreg:de talarne,
af den åsigt, att K. M.-s Propos. bör antagas, emedan jag finner
denna genom tillökningen af de konsultativa StatsRådens antal
hafva ett bestämdt företräde framför det hvilande förslaget N:o 2,
sorn
Den 10 De c era ber f. m.
257
sorn ensamt begär en ny Depart.Chef för allm. arbeten. Det förra
förslaget innebär nemi. möjligheten af en förändrad organisation af
arbetet inom konseljen, till stor vinst för det allm. och en betyd¬
lig lättnad för resp. Depart.Cbefen. Denna förändring skulle bestå
deruti, att föredragningen af de s. k. besvärsmålen och i allmänhet
mål af ringare vigt skulle kunna ske inför de konsultativa Stats-
Råden. jemte Chefen för det Depnrt., dit ärendet hörer, men utan
skyldighet för de öfrige Depart.Cheferne hvarken att deltaga i pröf-
tiingen eller ansvarigheten för besluten i dessa mål, hvilka möjligen
derefter i en icke aflägsen framtid kunde, likasom förhållandet är
i Högsta Domstolen, när Konungen icke önskar öfvervara desamma,
utfärdas under K. M:s Sekret. Jag erinrar mig ännu lifligt den
tid, då DepartementalStyrelsen infördes, och jag påminner mig gan¬
ska väl, att meningen då (1834 och 1840) var, att de konsulta¬
tiva StatsRåden skulle kunna bilda ett slags Conseil d’Etat för
behandling af besvärsmål och sådana administrativa ärenden, som
icke vore af större mera allmän omfattning. Det var på sådant
sätt den år 1840 indragna Allm. Beredningen skulle ersättas. Ett
förslag om tillägg i grundlagen i denna syftning hvilade äfven till
påföljande Riksdag, då likväl den konservativa oppositionen tillin¬
tetgjorde detsamma. Grundlagens stadgande i 8 § R.F. att lik¬
artade ärenden kunna af Konungen afgöras i närvaro af 3:ne Stats-
Råd utom den föredragande, synes också uppenbart antyda, det
meningen varit, att icke Depart.Cheferne skulle vara pligtige att för¬
slösa en dyrbar tid på granskningen af och åtaga sig ansvar för
besluten ronde mål af dylik mer eller mindre invecklad beskaffen¬
het, så vida saken icke tillhörde deras eget Depart. De kunde
derigenom få ledighet att vida mer än nu egna sig åt de stora och
vigtiga frågorna och säkert mindre än hitintills behöfva anlita en
mängd komitéer, hvilkas arbeten ofta visat sig alstra idel döda fo¬
ster. De föredragande Ministrarnes kollektiva öfverläggningar i de
större frågorna och formerandet i dessa af ett slags ministerkonselj
skulle också, i afs:de på dessa, åt de samfällda rådslagen gifva vida
mera kraft och homogenitet inför Konungen, än som ofta torde
vara händelsen, då samtlige Ministrar hafva en gemensam ansvarig¬
het för alla både större och ringare mål och således de föredragande
Depart.Cheferne i saker, sorn icke röra deras resp. Depart., hufvud¬
sakligen lita på hvarandra äfven i mera vigtiga ärenden, hvarige¬
nom ett slags suveränitet bildar sig inom hvarje Depart. Att så¬
dant i sjelfva verket måste försvaga både kontrollen öfver ärendenas
behandling och den samfällda ministeriella ansvarigheten är uppen¬
bart. Erfarenheten visar äfven, att klandret för ett regeringsbeslut,
som anses oriktigt eller olagligt, vanligen, om icke uteslutande, åt¬
minstone hårdast drabbar föredraganden, likasom hedera nästan en¬
samt tillfaller honom för ett beslut, som tillfredsställer det allm.
tänkesättet. Sådant är likväl hvarken nyttigt eller rättvist och
strider mot idéen om en i alla vigtiga frågor enstämmig och kol¬
lektivt ansvarig ministér. Men för att rätta detta missförhållande
är en förändrad organisation, som befriar de föredragande Mini-
H. II. 17
2f>8
De ti 10 December t. m.
strarne från skyldigheten att deltaga och befatta sig med prÖfnin-
gen af enskilda besvärsmål och andra småbestyr, oundgängligen
nödig och denna kan icke ske utan tillökadt antal medlemmar i
StatsRådet. I)å Grundlagen år 180 9 stiftades, organiserades kon¬
seljen med 2 StatsMinistrar, 6 StatsRåd, 1 HofKansler, 1 Just.-
Kansler, då Just.-ärenden förekommo, och 4 Statssekreterare, summa
14, utom de 8 ledamöter, som skulle utgöra en beredning för af-
görandet af de enskilda besvärsmålen. Landets folkmängd var då
endast omkring 2l/3 milhr. Den är nu omkring 3,700.000. Att
Regeringsärendenas mängd och vigt på de sednare 50 åren vunnit
en stor utsträckning kan väl ej bestridas, äfvensom att denna in¬
galunda motsvaras af den minskning i konseljens göromål, som egt
rum i följd deraf, att åtskilliga ärenden af tvistemåls beskaffenhet,
som förut tillhört styrelseverken, derifrån blifvit öfverlemnade till
de allm. domstolarne. Jag hemställer då, om det kan anses obilligt
hegardt, att sedan de 4 StatsSekreterare-embetena och Allm. bered¬
ningen blifvit indragna, StatsRådets ledamöter ökas från 10 till 12.
E11 talare, Frih. Stael von Holstein, har yttrat, att om man
ville döma af de i officiella bladet inlörda upgifter på afgjorda
mål, beskaffenheten af de ärenden, som behandlas i konseljen, icke
vore af särdeles invecklad beskaffenhet eller borde uptaga allt för
mycken tid. Såsom sjelf tjensteman i Konungens Kansli, om än
icke i Dess konselj, är jag likväl i tillfälle uplysa, att det är högst
fautift att bedöma ett ärendes beskaffenhet af enkelt eller inveck-
ladt af den allm. rubriken i dessa förteckningar. Från Kammar-
Coll. t. ex. inkomma besvär i mål ronde skattläggning, vägar, bro¬
byggnader, qvarnar, sågar, skjutsindelningar etc., deri luntorna nå¬
gon gång äro så digra, att de erfordra hela dagar, om ej veckor,
att genomtråka, fastän de i det hela icke kunna vara af någon sär¬
deles stor betydenhet. Besvärsmålen angide förslag till tjenster,
särdeles när de angå prestlägenheter eller befordringar vid univer¬
siteten o. s. v.,äro ofta både vidlyftiga och kinkiga, för att ej tala
om de otaliga fattigvårdsmålen och dem, som i öfrigt angå komu-
nala angelägenheter och regleringar. Alla dessa skola likväl pas¬
sera både StatsRådsberedningen och konseljen. De konsultativa
StatsRåden arbeta således 4 dagar i veckan i StatsRådsberedningen
från kl. 11 f. m. till 4 — 5 på e. m., 2 dagar i veckan i konseljen
och måste dessutom i vidlyftigare mål låta handlingarne cirkulera
till granskning, för att ej tala om deras deltagande i de större frå¬
gorna, i granskning af komitébetänkm, af inom Departm upgjorda
förslag till allm. författmr, K. Propos.T o. s. v. Påståendet är
således högst orimligt, att dessa StatsRåd ej äro öfverhopade af gö¬
romål, fullt up, om ej mera än sjelfva Depart.Cheferria, hvilka, åt¬
minstone på sednare tiden, någon gång, då besvärsmål förekomma
i StatsRådsberedningen, anse sig kunna vara frånvide, då saken icke
rörer deras eget Depart. Det är fördenskull i och för sig sjelft
det billigaste anspråk i verlden, att de konsultativa StatsRådens
antal ökas till 4, så att en af dem åtminstone någon dag i veckan
kunde hafva ledighet att arbeta hemma; men för den, som önskar
en förändrad arbetsindelning inom StatsRådet, i den syftning, jag
Den 10 December f. ni
259
angifvit, är det alldeles oundgängligt. Man har sagt, att detta
kunde hjelpas genom besvärsmålens afskiljande från konseljen. Men
Konungens Propos. om dessa måls hänskjutande under Högsta Dom¬
stolen har likväl vid en föregrde Riksdag blifvit afslagen och för¬
slaget till en särskild s. k. Regeringsrätt — som väl skulle hafva
kostat 3 gånger så mycket, som lönen för ett konsultativt Stats-
Råd — har vid sednare Riksdagar blifvit förkastadt oell detta enl.
min öfvertygelse med rätta. Således tyckes f. n. föga förhoppning
finnas om de administrativa besvärsmålens skiljande från Konungens
domsrätt i StatsRådet. En utväg att förekomma olägenheterna
af det nuv:de förhållandet torde likväl, på sätt jag förut yttrat,
kunna sökas deri att öfverlemna beredningen och prÖfningen af
dessa ärenden åt konsultativa StatsRåd af utmärkt embetsmanna-
skicklighet i förening med vederbide Depart.Chef, hvarefter saken
antingen kunde anmälas hos Konungen eller beslutet utfärdas un¬
der K. M:s Sekret.
Beträffande det föreslagna nya Depart:t för allm. arbeten och
kommunikationsanstalter, så lärer väl ingen med fog kunna bestrida
behofvet och nyttan deraf. Visserligen har ett rykte förkunnat,
att om en särskild ministér bildades för dessa ärender, den ut¬
märkte man, Hr Ofverste Ericsson, som f. n. leder jernvägsarbe-
tena i landet torde draga sig tillbaka, emedan han ej ville ingå
uti konseljen och jemte Chefsskapet i sitt eget fack deltaga i an¬
svaret för alla de öfriga vigtiga ärender och småbestyr, som enl.
nu varande organisation betunga och uttråka Depart.Cheferna.
Denna omständighet skulle visserligen kunna tala för ett upskof,
men jag tror likväl behofvet af ett sammanhang i denna vigtiga
förvaltningsgren vara så påträngande, att alla personliga konsidera-
tioner böra vika. Eller är det icke orimligt att, såsom f. n., in¬
rikes Ministern har Chefsskapet öfver allm. arbeten, väg- och vat¬
tenbyggnaden, jernvägar, skjutsväsendet m. in., men att deremot
hela postväsendet och telegrafverket sortera under FinansDepart:t.
Emellertid är InrikesDepartit så öfverhopadt, att det är redan öfver
en mans höfvan. äfven med de utmiirktaste egenskaper, att kunna
intränga i alla dertill hörande detaljer, än mer att belastas med
ännu flera. Detta Depart., om något, behöfde således, med den
utomordentliga utsträckning, de allmänna arbetena på sednare åren
vunnit, och med den stora betydelse, ett ordnadt system för våra
kommunikationsanstalter eger för landet, ovilkorligen någon lindring
genom inrättandet at ett särskildt Depart. för dessa sednare.
Det har blifvit sagdt på detta rum, att en del af CivilDep:tS
ärenden kunde öfverflyttas på JustitieDepitet och (vid de gemen¬
samma sammanträdena) att JustitieMinistern hade nästan intet att göra.
Detta bevisar, att den, som yttrat sådaut, saknar all kännedom om
JustitieMinistern vidsträckta åligganden. För det första är han den
främste man i Konseljen och borde således egentligen anses såsom
ett slags KonseljPresident, som borde ega en öfversigt af det hela.
För det andra bör man besinna, att i en tid, då fråga är om ge¬
nomgripande förändringar i hela vårt lagverk, då förslag äro ut¬
arbetade till ny civillag, ny brottmålslag, ny kyrkolag, ny sjölag,
2a 0
Deri 16 December f. m.
nya krigslagar o. s. v., en JustitieMinister, som skulle räcka till
för allt detta och verkligen ville att lagstiftningen skulle gå raskt
framåt, har det mest svåra och maktpåliggande arbete af alla Dep:ts-
Chefer. Jag vet åtminstone, att JustitieMinistrar i sednaste tider
funnits, som velat med allvar börja ett sådant arbete och tillika
varit i hög grad öfverhopade af deltagande i ärenden, rörande snart
sagdt hvarje gren af förvaltningen. Denne Minister har dessutom
under sig Justitie-väsendet i alla dess grenar och Fångvården, samt
den ömtåliga föredragningen af alla frågor om nåd i brottmål.
Jag tillstyrker bifall till K. M:ts Propos., så vida R. o. Ad.
icke hellre med afs:de å de meningar, som torde komma att göra
sig gällande inom de öfriga Stånden, finner skäl att till nästa Riks¬
dag upskjuta densammas afgörande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En värd talare har här redan
tillräckligt bevisat, att brist på tid för de nuv:de Dep.Oheferne
gör det till en ren nödvändighet att inrätta det nya Dep:tet; men
äfven om så icke vöre, vågar jag dock tro, att detsamma är af
behofvet påkalladt. Afven om Dep.Cheferne kunde befrias från
en mängd mindre vigtiga göromål, hvarigenom deras tid blefve
mindre strängt uptagen, så äro i alla fall kommunikations-anstal-
terna af en sådan vigt inom Administrationen, att de fordra sin
särskilda man, som dock ingalunda behöfver vara någon egentlig
fackman. Ty lika litet som Chefen för SjöförsvarsDep. behöfver
tillika vara den skickligaste konstruktör af segelfartyg, lika litet är
det skäl att antaga, det någon skulle vara den skickligaste Chef för
det nya Dep:tet, derföre att han kunde gifva den bästa ritning på
en ångpanna eller ett lokomotiv. Denne Chef måste studera komu-
nikations-anstalternas inrättning i andra länder, och på samma gång
ega en klar blick öfver vårt eget lands förhållanden, huru de in¬
verka på kommunikations-anstalterna, och huru dessa, väl ordnade, i
sin tur öfva inflytande på hela lifvet och rörelsen inom landet.
Kan man föreställa sig, att ett så vigtigt och svårt värf ej skulle
fordra sin särskilda man? Kan det väl ligga inom en mans höfva
att på en gång stå i spetsen för den inre administrationen och kommu¬
nikations-anstalterna? Icke heller lärer någon kunna påstå att för¬
valtningen af Postverket är ett passande bibestyr åt den, som före¬
står Rikets finanser. Jag vill dermed ingalunda klandra det sätt,
hvarpå nämnde Verk nu förvaltas; men det är klart, att medan
man är sysselsatt med hela den intrasslade finans-förvaltningen, är det
omöjligt att hafva en sådan sinnes spänstighet, att icke Postverket
måste lida på föreningen. Som sagdt är, ett så vigtigt ämne, som
komunikations-anstalterna, fordrar sin man för sig; det är ej nog
att den, som står i spetsen derför, kan hafva en eller annan timma
ledig att tänka på dem, han måste hafva hela sin tankekraft och
hela sitt intresse rigtade deråt. Att vilja förena omsorgen om den¬
na vigtiga administrationsgren med styrelsen öfver andra Dep:ter,
är lika orimligt, som om man ville förena Sjö- och Landt-Försvars-
Depma under en och samma Chef.
Den andra delen af frågan, eller om inrättande af ett nytt
Den 10 December f. m.
2fil
konsultativt StatsRåd, är mera en fråga om tid. Man bör likväl
dervid äfven taga i betraktande, att, om också Dep. Cheferna hvar
för sig böra icke blott se på sitt eget Dep., utan äfven, till följd
af grundlagens bud, och sakens egen natur, lemna upmärksamhet
åt de inom de öfriga Dep:ten förekommande ärender, så är det
dock klart, att det bör inom konseljen finnas vissa Ledamöter, som
kunna sysselsätta sig med alla ärenderna oell derigenom utgöra, så
till sägandes, ett bindningsmedel mellan de öfriga StatsRåden. Der¬
till föreställer jag mig, att de konsultativa äro afsedda. Jag vill
vid detta tillfälle äfven påminna om den i grundlagen lemnade före¬
skrift, att JustitieRåden aldrig få vara på engång tjenstgörande till
större antal än 8, ehuru de äro 12. Om detta är riktigt, och af
den vigt, att desse embetsmäns rätt till hvila från deras ansträn¬
gande arbete ansets böra genom grundlags-stadgande dem tillförsäk¬
ras, så torde det ej kunna nekas, att den största billighet fordrar
medgifvande af någon ledighet äfven åt StatsRåden. Sådant skulle
nu, ehuru i mindre mån, kunna vinnas genom inrättande af en
4:de konsultativ StatsRåds-plats
På grund af hvad jag nu anfört, vågar jag anhålla om bifall
till den nu föredragna punkten. Skulle densamma af något annat
Stånd afslås, är R. o. Ad:n naturl. ingalunda förhindradt att fatta
beslut öfver förslaget N:o 2. Denna andra punkt kan, när vi
komma till den, antingen upskjutas, eller ock genast företagas, i
hvilket sednare fall propos. derå blott behöfver framställas under
samma form, som Konst.Utsk. sjelf i sitt betänk:de angifvit, nemi.
att bifall till densamma gäller endast i det fall att något Riksstånd
afslagit första punkten.
Gr. Hamilton, Henning: Hr Dalman har fästat min up¬
märksamhet på ett misstag, som jag möjligen begick, då jag förra
gången yttrade mig. Det synes nemi. som han, och kanske flera
med honom, föreställt sig, att jag fästade mindre vigt vid den
första än vid den andra punktens antagande. Mitt yttrande kan
möjligen så förstås, men så var dock ingalunda min mening. Jag
ville blott säga att, om den första punkten blefve af något Stånd
afslagen, det vore en väsendtlig vinst att åtminstone få den andra
bifallen. Såsom Gr. Lagerbjelke nyss nämnt, kan R. o. Ad. också
fritt besluta öfver begge punkterna, den ena efter den andra, då
den sednare är framställd endast alternativ.
Hr Dalman har också bland annat ganska rigtigt anmärkt,
att många af de i konseljen förekommande ärender, som uptagas i
förteckningen öfver afgjorda mål med en rubrik, som föranleder
att anse dem vara af ringa vigt, dock kunna fordra mycket arbete
och mycken tid att utreda Det är verkligen förhållandet, att un¬
derstundom mål af högst obetydligt utseende, som äro af nästan in¬
gen vigt hvarken för det allmänna eller den enskilda parten, lik¬
väl kunna vara af aldra största vigt såsom principfrågor. I andra
fall kan det åter gälla enskildes rätt, ehuru i en sak af mindre
betydenhet; men den förde! eller skada, som kan den ena eller an¬
dra parten tillskyndas, må vara stor eller liten, så ligger det alltid
262
I)en 10 December f. m.
samma vigt uppå, att K. M:ts utslag i målet blir med rättvisan
öfverensstämmande, och det är StatsKådets ovilkorliga pligt, att
utan afs:de på det belopp, hvarom för tillfället kan tvistas, med
samma noggrannhet undersöka hvarje förekommande fråga. Jag har
i afs:de härå sjelf haft erfarenhet af tvenne mål, som jag för till¬
fället erinrar mig, och hvilka båda rörde högst obetydliga summor.
Jag mottog dem vid mitt anträde till Eccl.Dep:tet, och det ena
har icke kunnat afgöras förrän helt nyligen, emedan det var omöj¬
ligt att bestämma hvad som var rätt eller orätt, utan efter en
långvarig undersökning i KammarCollegium och skriftvexling genom
Utrikes-Ministern med Danska Ministern härstädes, för att ur ar¬
kivet i Köpenhamn vinna nödiga uplysningar. Målet angick nemi.
en fråga i Skåne, och man måste gå tillbaka till den tid, då den¬
na provins förenades med Sverige, innan den kunde afgöras med
full visshet, att det utslag, K. M:t gaf, var riktigt. Den andra
frågan är till siffran af ännu mindre betydenhet, och är ännu i
denna stund icke afgjord. Den har nu ytterligare olifvit remitterad
till vederbrde myndighet, för att söka åstadkomma någon utred¬
ning i ämnet. Prejudikat finnes icke att åberopa, och det har
hittills varit mig omöjligt af befintliga handlingar komma till så¬
dan visshet, att jag vågat tillstyrka K. M.t att deröfver fatta be¬
slut. Vid alla sådana frågor, som dessa nu omnämnda, måste na¬
turligtvis de konsultativa StatsKåden med Dep.Cheten deltaga i un¬
dersökningen. och det är ofta de förra man har att tacka derför,
att alla omständigheter dervid tillräckligt upmärksammas. Jag vill
hoppas, att alla de omständigheter, som i dag blifvit här framdrag¬
na, måtte bringa till klar insigt nödvändigheten af den föreslagna
förändringen. Jag vågar säga, att detta yrkande ingalunda kom¬
mer deraf, att jag eller någon af mina kolleger skulle vilja undan¬
draga oss ett träget arbete; men understundom gripes man af den
nedtryckande'känslan, att det är absolut omöjligt för oss att rätt
fylla vårt ansvarsfulla kall.
Bland ärender, som redan blifvit af K. M:t öfverlemnade till
K. St:rs pröfning, vill jag blott nämna ett, sora, ehuru ej tillhö¬
rande mitt Dep:t, det dock för mig varit både en pligt och af
största intresse att med upmärksamhet följa, nemi. frågan om vissa
förändringar i allmänna lagen i afs:de å främmande religionsbekän-
nare. Jag har icke ansett mig kunna rätt bedöma denna fråga,
utan att taga kännedom om den högst vidlyftiga litteratur, som
deröfver finnes både inom och utom landet, samt om de lagar, som
i detta afs:de gälla i andra länder. En fråga af denna vigt måste
naturligtvis med största möjliga noggrannhet undersökas, äfven om
derigenom andra ärender blefve något undanskjutna; och dylika frågor
komma ej så sällan till StatsKådens handläggning. — En invänd¬
ning, som skulle kunna göras, är att, enligt upgifterne å de till
konseljen hörande ärender, högst få mål äro balanserade, hvaraf man
kanske skulle vilja draga den slutsats, att StatsKåden ganska väl
medhinna sina göromål. Det har varit en lycka, att så kunnat
ske och det är vår sträfvan, att så vidt möjligt bibehålla ett sådant
förhållande; men just derföre tror jag det vara för K. St:r allt
Den 10 December f. m.
2fi3
skäl att dertill sätta oss i stånd, så att det ej må gå äåsom i
Högsta Domstolen utan någons förvållande och oaktadt det an¬
strängda arbetet af dess ledamöter inträffat, att målen blifva 2 å 3
år gamla, innan de kunna afgöras. Flertalet af mål, som till K.,M:t
inkomma, äro verkligen af beskaffenhet att böra snart afgöras, och
det är derföre af högsta vigt att, då hittills större balanser endast
med svårighet kunnat undvikas, 11. St:r vidtaga åtgärder, som äf¬
ven för framtiden kunna förekomma sådana.
Annu en omständighet vill jag nämna, som visar behofvet
af ett nytt konsultatift StatsRåd, på det att desse med större lätt¬
het kunde fungera såsom Supleanter åt Dep.Cheferne, nemi. att
det vore af största vigt både för dessa sjelfva, för ärendenas be¬
handling och för folket, hvilket dock deras förvaltning ytterst gäller,
att Dep.Chefen icke behöfde hela året om uppehålla sig i Stock¬
holm i sitt Dep:t, utan kunde genom resor inom landet få tillfälle
att på stället inhemta kännedom om åtskilliga förhållanden, som
nu endast genom skriftvexling kunna blifva honom bekanta. Jag
lägger härpå så stor vigt, att jag anser det sådant borde till och
med vara anbefaldt, då det nu deremot är omöjligt, emedan det
icke låter sig göra att i sådant fall ordna tjenstgöringen inom
konseljen.
Jag har natuligtvis intet annat yrkande att göra nu, än det
jag i mitt förra yttrande framställde, utan anhåller om R. o. Ad:s
bifall till den föredragna punkten. Om åter denna afslås af något
RiksStånd, anser jag visserligen mycket vara vunnet redan genom
antagande af förslaget n:o 2, som naturligtvis kan af R. o. Ad.
alternatift bifallas.
Frih. Stael von Holstein: Hr Gr. Hamilton har sagt, det jag
yttrat, att mängden af de mål, som inom konseljen förekomma, äro af
obetydlig vigt. Detta har naturl. icke varit min mening, ty det
är alltid af vigt, att rätt sker, utan blott att, om man genomser
förteckningen öfver de der atgjorda målen, man måste finna, att
flertalet är af ringa betydenhet. Hr Gr:n har vidare upfattat mitt
yttrande så, som skulle jag menat, att man borde öfverflytta en
mängd ärender från Civil- till Just.StatsDep:t. Detta var dock icke
min mening, utan blott, att det sednare Dep-.t kunde lämpligen
öfvertaga t. ex. redigerandet af sådana allmänna ffattningar, som
höra till den ekonomiska lagstiftningen och nära sammanhänga
med den allmänna lagen. Jag har för öfrigt ingalunda klandrat,
att Just.StatsMinistern skulle hafva så litet att göra; men jag fann
af Hr Gr. Hamiltons upgift vid den gemensamma öfverläggningen,
att nämnde Dep. hade blott 5 00 mål, under det CivilDep:t hade
1,500 och Ecklesiast.Dep:t 1,300. Jag trodde derföre, att det kunde
läggas litet mera på det förstnämnda, men afstår nu från ett så¬
dant påstående, sedan Gr. Hamilton gjort mig upmärksam på vig¬
ten af mera ledighet för JustStatsMiuistern, som derigenom erhåller
tillfälle att deltaga i alla beredningar och fungera som en slags
KonseljPresident, likasom i andra länder eger rum.
Hr Gr:n har som skäl för bifall till förslaget åberopat, att
261
Den IO December f. in.
StatsKåden borde hafva någon ledighet, som nu ej kommer dem
till del, emedan grundlagen ålägger dem att närvara vid alla kon¬
seljens sammanträden. Om så är, och om således ordet ega i § 8
R.F. bör tolkas på det sätt, han gjort, så gäller ju denna föreskrift
lika väl för de 12, som för delo, och således vinnes ej härigenom
det åsyftade ändamålet. Hvad beträffar det nya Dep:t, så behöf-
ves väl egentligen en skicklig Byråchef, som kan besörja detalj¬
arbetet, och Dep.Chefen finge väl ei annat att göra, än att inför
K. M. föredraga vissa ärender. På samma sätt är det med Post¬
verket, som väl bör ega en särskild Chef med detaljkunskaper. —
Jag fortfar i min anhållan om afslag.
Hr Dalman: I anledn. af den siste talarens yttrande, vill
jag fästa upmärksamheten derpå, att, äfven om samtliga StatsKåden
må vara skyldiga, när de ej ega förfall, att öfvervara hvarje före¬
dragning i Konseljen, vinsten af ett nytt konsultativt StatsRåd dock
onekligen vore ganska stor, med afseende på StatsRåds-beredningarne.
Denna är en institution utom grundlagen, men alldeles oumbärlig, och
det är isynnerhet arbetet der, som nu öfver höfvan uptager de före¬
dragande StatsRådens tid och krafter. Om det nu diskuterade för¬
slag blifver R. Stms beslut — tyvärr är nu dertill ingen möjlighet,
då BorgareSt:t redan lärer förkastat detsamma —, föreställer jag mig
också, att deri legat en kraftig upmaning för K. M.t att föreslå
R. St:r eller sjelf förordna en förändrad organisation af Konseljen.
För öfrigt instämmer jag helt och hållet med Gr. Hamilton
deri, att det vore af största vigt, om här, såsom annorstädes, de
egentliga Ministrarne kunde finna någon ledighet, för att med egna
ögon se och med egna öron höra, huru det står till i landet; om
Chefen för inrikes förvaltningen kunde genom resor under en och
annan månad om året göra sig bekant med förhållandena i provin¬
serna och vid länsstyrelserna, om han kunde bevista landtbruks-
möten, inspektera landtbruksskolor, tillse de större allmänna arbe¬
tena o. s. v.; om Ministern för landtförsvaret kunde någon gång
blifva i tillfälle att inspektera de särskildta arméfördelningarne,
göra personlig bekantskap med ställningen inom regementerna och
des* befäl; om EcklesiastikMinistern äfven kunde personligen se
till, h uru stiftsstyrelserna, universiteterna, läroverken m. m. verkade
för sina ändamål; om FinansMinistern något, mer, än genom offi¬
ciella rapporter, kunde taga kännedom om styrelsen vid våra bank¬
inrättningar och hypotheksföreningar, tullverket o. s. v. Att så¬
dant skulle vara ett verksamt medel icke blott för kontroll, utan
äfven för en intimare kännedom om landet och hvad som särskildt
tillhörde de resp. förvaltningsgrenarne, torde väl ligga för öppen
dag. Men sådant är nu nästan omöjligt, då departementscheferna
året om äro instängda i Stockholm, med undantag för de korta
mellantider af några veckor, då Konungen reser till Norge eller
andra inrikes orter, såvida icke äfven då fyra af dem åtfölja K. M.
Såsom det nu är inrättadt, att nemligen samtliga StatsRåden an¬
ses skyldige deltaga i afgörandet af alla regeringsärender, är det,
snart »agdt, otänkbart, att icke deras hufvudsak blifver ett dödande
De ii 10 December f. m.
skrifveri och en tröttsam beredning för föredragning af alla s. k.
mål, hvarigenom statsmannaegenskaperna, äfven der de finnas, svår¬
ligen kunna få utrymme för sin verksamhet, och hvaraf följden
också beklagligen ofta måste blifva en slentrian eller en pedantism,
som allt mer och mer aflägsnar intresset för och förmågan till be¬
handling af de stora samhällsfrågorna. Efter min föreställning
skulle ett sådant mouvement i Konseljen blifva ett resultat af ökade
arbetskrafter och en förändrad organisation med ökade anspråk å
nationens sida. På sådant salt skulle det kunna blifva möjligt,
att här, såsom i England — ja i Danmark och Norige —, bilda
en ministér af verkliga statsmän, hvilket, med det nuvar:de arbets¬
sättet och de nuvande fordringarne, att ministern skall blanda sig
uti och ansvara för alla möjliga detaljer och småsaker, torde få
räknas till de fromma önskningar, som aldrig lära kunna upfyllas.
Många Ledamöter ropade på propos.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Jag anhåller att få
förklara, det jag ämnar med min röst biträda deras mening, som
önska atslag på K. M:s Propos. Det må vara sannt, att Stats-
Rådets ledamöter hafva rätt mycket att göra, men icke torde det
kunna vara så öfverdrifvet, som man här påstått, då ofta nog flera
Dep:ter varit förenade under samma person som chef.
Dessutom hatidlägges i CivilDep:t en mängd mål, som i st.
borde gå till Just.StatsMinistern, och andra, som t. o. m. borde
gå till Just.Revis., eller den rent juridiska vägen. — Jag tror
för öfrigt, att i denna tid, då Statens finanser tarfva den största
sparsamhet, man snarare bör afvakta en fullständig omorganisation
af Konseljen, i sammanhang med den redan ifrågasatta af embets-
verken, än gifva anslag till sådana partiela förändringar, som denna.
Jag anhåller på dessa nu anförda grunder om afslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats fulländad, yttrade
H. Exc. Hr Gr o. Landtm., att under densamma yrkats dels för¬
slagets antagande och dels dess förkastande, hvarjemte en Ledamot,
Gr. af Ugglas, tillstyrkt R. o. Ad., att bifalla förslaget, men att
dervid fästa det förbehåll, att, för den händelse förslaget N:o 1 icke
blefve af samtlige de öfrige RiksStm antaget, R. o. Ad. skulle ega
öppen rätt att antaga förslaget N:o 2, ang:de inrättande af ett
nytt StatsDep. Ett sådant förbehåll vore dock ej erforderligt, ty
det lage i sakens natur, att den rätt, som derigenom skulle beva¬
ras, icke kunde R. o. Ad. betagas, hvilket jemväl vore i Konst.r
Utsk:s Mern. påpekadt, enär vid andra punkten finnes intagen föl¬
jande anmärkn.: »Om K. M:s ofvan omförmälda nåd. Propos., ang:de
ändring af 5 och 6 §§ R.E., i afs:de å StatsRådets sammansättning,
varder af R. St:r antagen, kommer det under detta N:o uptagna
förslag att förfalla». H. Exc. förmodade alltså, att det ej varit
Gr. af Ugglas’ mening, att det af honom ifrågasatta förbehållet
skulle ingå i deu propos. å förslagets antagande, som komme att
framställas, helst en sådan propos. ej vore förenlig med föreskriften
Den 10 December f. m.
i 81 § R.F., att hvilande grundlagsförslag endast kunna antagas
eller förkastas.
Hr Adelborg: Enl. hvad kändt är, liar förslaget N:o 1
redan blifvit af ett Stånd afslaget. Om R. o. Ad. nu skulle an¬
taga detsamma, vore Ståndet derigenom förhiudradt att antaga för¬
slaget N:o 2. Jag får derföre föreslå, att första punkten af Be¬
tänka lägges till handlingarne.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ej kunde
framställa den af Hr Adelborg nu begärda proposm, enär nyss¬
nämnde § i R.F. uttryckligen innehåller, att öfver hvilande grund-
lagsiörslag endast med ja eller nej skall kunna beslutas.
Gr. af Ugglas: Då Hr Adelborgs sista yttrande tyckes inne¬
bära, att han, liksom kanske åtskilliga andra Ståndets Ledamöter,
icke rätt förstått H. Exc. Hr Gr. o. Landtm:s förklaring, anhåller
jag, det H. Exc ville ännu en gång meddela Ståndet, att R. o.
Ad. är i alla händelser oförhindradt, att till behandling företaga
och bifalla förslaget N:o 2.
I ani. häraf yttrade H. Exc, att han, för att efterkomma
Gr. af Ugglas’ önskan, ville uprepa sitt förut gjorda tillkännagif-
vande, att det läge i sakens natur och jemväl vore i den under
andra punkten a( Utsk:s Mern. intagna anin. påpekadt, att, om än
ett RiksSt. antagit förslaget N:o 1, samma Stånd vore oförhindradt.
att till afgörande företaga och antaga förslaget N:o 2, för den hän¬
delse, att förstnämnde förslag ej blefve af samtlige MedStrn antaget.
Härefter framstälde H. Exc. propos. å det nu förev:de grund¬
lagsförslagets antagande, och då svaren dervid uf föllo med starka
ja, jemte några nej, förklarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Frih. Stael von Holstein: Då jag icke anser det löna
mödan att begära votering, får jag endast anmäla min reservation
mot det nyss fattade beslutet.
Sedan H. Exc. härefter låtit upläsa ett från BondeSt. erhållet
Prot.Utdrag, hvaraf inhemtades, att nämnde UiksStånd förkastat den
af R. o. Ad:n nyss antagna Kongl. Proposin; föredrogs
Punkten N:o 2, innehållande förslag till ändring i 5 och 6
Reg.Form., ang:de ett nytt StatsDep:t.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då man redan erfarit, att den
första punkten i bet;ink:t olyckligtvis blifvit af ett Stånd afslagen. och
derföre förfallit., återstår att behandla den andra. Ehuru man så¬
ledes vid denna Riksd. ej kan få ett konsultatift StatsRåd till, vore
det dock alltid en vinst att få en ny Dep.Chef, och jag får der¬
före på de skäl, som förut vid behandlingen af första punkten blifvit
Den 10 December f. m.
267
anförda, anhålla om bifall till den nu föredragna 2:dra punkten i
Konst.Utsk:ts Bet.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: På de skål, som vid
den förra punkten anfördes, begär jag afslag på den nu föredragna.
Sedan öfverläggningen förklarats afslutad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats så väl antagande som
förkastande af förslaget, framställde H. Exc. propos. å detsamma»
antagande, och då dertill svarades ja, jemte ett och annat nej, för¬
klarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
3:dje punkten, innehållande förslag till ändring i 12 § Reg-
Form., ang:de StatsBådets hörande öfver afhandlingar och förbund
med främmande makter.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Då denna fråga vid sed-
naste Riksd. förekom, yttrade jag raina betänkligheter emot försla¬
gets antagande; och jag anhåller att nu få ytterl. utveckla min me¬
ning derom. Det första skälet till förslagets ogillande hemtar jag
från dess formella beskaffenhet. ll:te g H.F. stadgar nemi. »Miui-
»striella mål, hvarmed förstås alla de, som angå lii ket s förhållande
»till främmande Makter, må Konungen låta bereda oell handhafva
»på det sätt, Honom lämpligast synes. StatsMinistern för Utrikes
»Ärendena tillhör, att dessa mål inför Konungen föredraga och an-
»raäla, i närvaro af någon annan StatsRåds Ledamot.» Denna §
skulle oförändrad bibehållas, den 12g skulle deremot, om den före¬
slagna nya redaktionen antages, ovillkorligen tillförbinda Konungen
att, innan afhandlingar eller förbund med främmande Makter sluta¬
des, deröfver höra StatsRådet. Af dessa tvänne på hvarandra föl¬
jande §§ skulle således den ena råka i uppenbar strid med den an¬
dra. En sådan motsägelse vore oursäktlig för hvarje annan författ¬
ning, men måste vara det ännu mera i fråga om grundlag. Det
andra skälet till afslag ligger i de ministeriella målens egenskap af
hemliga. I Mern. af den 2 Jan. 1809, yttrade dåvarande Konst.-
Utsk. öfver samma ämne bland annat: »Sådan är vårt fäderneslands
liärvrde ställning, att det icke med egna krafter allena synes kunna
uprätthålla sin sjelfständighet. Denna beror då af de förbund med
andra makter, som en klok Styrelse kan vinna, men hvilka aldrig,
i den stund de 6lutas, kunna underkastas den offentliga pröfuingen
och de långa betänkligheterna af en lagstifande, eller också blott af
en talrik rådgifvande corps.» Det torde medgifvas, att dessa mo¬
tiver äro lika tillämpliga nu som då. I Norge finnes icke heller
något stadgande, som motsvarar det nu här föreslagna. Enligt 73
g af nämnde lands grundlag skall StorThinget blott erhålla del af
sådana traktater, som K. M. redan ingått med främmande Makter,
hemliga artiklar dock undantagna. Ytterligare förekommer, att ge¬
nom antagande af Konst.Utsk:ts förslag Konungen skulle blifva för¬
hindrad att sluta förbund eller afhandling med främmande Makt,
Den 10 December f. m
under det Han är på resa eller i fält. Påtagligen kunde dock ge¬
nom det dröjsmål, som StatsRådets hörande öfver en sådan fråga
skulle erfordra, det lätteligen inträffa, att förhållandena förändrade
sig, oell ett gynsamt tillfälle till en fördelaktig traktat gick oss ur
händerna. Jag vill i detta afse:de påminna om det icke längesedan
afslutade föredraget i Malmö. Konungen vistades då derstädes.
Om det nu föreslagna stadgandet på den tiden varit gällande, skulle
fördraget icke kunnat komma till verkställighet, innan Konungen
återkommit till hufvudstaden, der Regeringen har sitt säte, enär,
enligt den i förslaget åberopade 8 g R.F., StatsRådet kollektivt
borde i frågans behandling deltaga. Det torde för en hvar vara
uppenbart, att genom en slik tidsutdrägt äfven den fördelaktigaste
afhandling kunde äfventyra att tillintetgöras. Det må tillåtas mig
att härvid hänvisa till ett annat ex., som är nära till hands. Man
tror sig med visshet veta, att kongress snart kommer att ega rum,
för ordnande af de Italienska angelägenheterna, och att äfven Sve¬
rige skall der representeras. Att diplomatiska sändebud på förhand
förses med instruktion, är väl vid sådana fall vanligt, men dessa
måste alltid blifva eventuela. Pörslaget åter afser afhandlingar och
förbund, följaktligen de definitiva dokumenter, som öro i fråga att
afslutas. Huru skulle det nu lämpa sig, om, »edan kongress-för¬
draget vore slutligen formuleradt och färdigt att tecknas, det Svenska
ombudet skulle säga: »Innan jag kan underskrifva, måste jag hemställa
»saken till min Monark, som sedan skall hafva tid att derom råd-
»göra med sitt StatsRåd»; tror man icke, att sådant skulle blifva,
om icke föremål för ett rättmätigt åtlöje, åtminstone för landets
fördel och värdighet äfventyrligt? På grund af hvad jag nu i
korthet anfört, vågar jag anhålla, det R. o. Ad:n ville förkasta det
nu föredragna förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste värde talaren har
mot det nu förev:de förslaget anfört åtskilliga betänkligheter, hvilka,
om de icke kunde visas vara ogrundade, naturligtvis kunde föran¬
leda till afslag. Jag tror mig dock kunna ådagalägga, att dessa
betänkligheter icke äro af den vigt, som den värde talaren sjelf
synes fästa dervid, och jag hoppas att St:t måtte komma till det
resultat, att saken kan och bör bifallas. — Den första anm. var,
att den nya 12:te g skulle råka i strid med den 11 :te. Denna
anm. framställdes redan i Utsk:t, som dock efter mogen öfverlägg¬
ning och diskussion ansåg densamma ej förtjena afs:de; och det är
således med fullt medvetande och med afsigt, som saken blifvit
framställd på detta vis. Den åberopade 11 :te § talar nemi. endast
om att Konungen låter bereda de ministeriella målen på sätt Ho¬
nom godt synes, samt att de skola föredragas af Utrikes StatsMi-
nistern i närvaro af någon annan tillkallad StatsRådsledamot. Li¬
kaledes åligger Konungen att om de ministeriella ärenderna lemna
StatsRådet någon kännedom. Jag kan således ej finna i hvad afs:de
den nya 12:te g skulle strida mot den 11 :te, ty naturligtvis stöde
det Konungen då lika fritt som nu att huru Han behagar låta
bereda dessa ärender. Jag tror också, att grundlagens stiftare tänkt
Den 10 December f. m
209
sig saken i enlighet med det nya förslaget, ty: den 13:de § talar
om Konungens pligt att vid fråga om börjande af krig eller slu¬
tande af fred höra hela StatsRådet. På samma satt skulle det
tillgå vid slutande af afhandlingar och förbund, så att frågan der¬
om föredroges i StatsRådet, sedan alla preliminära underhandlingar
blifvit på förhand besörjda. Nu kan man invända, att det skulle
kunna inträffa att, sedan allt blifvit vid den mindre föredragningen
i närvaro af en tillkallad StatsRådsledamot behörigen upgjordt, vid
den större sådana betänkligheter framställdes, att det för K. M.
blefve omöjligt att fatta det beslut, hvarpå man förut varit betänkt.
Men enl. § 11 fattar ju Konungen i alla fall oberoende sitt be¬
slut. Ett förbund med en främmande makt, sådant t. ex. som det
för ett par år sedan med Vestmakterna afslutade, eller som kunnat
ingås med vår östra granne, kan väl icke nekas vara af den vigt
både i och för sig sjelf och genom det inflytande, detsamma alltid
måste få äfven på den inre politiken, att det i en konstitutionell
Stat bör lemnäs Konungens rådgifvare tillfälle att yttra sig deröf¬
ver. Kan man påstå, att det funnes någon konseqvens i grundla¬
gen, om den vore så skrifven, att Konungen, som icke utan hela
StatsRådets hörande kan börja krig med Tunis eller Marocco, skulle
kunna derförutan sluta förbund med en sådan makt, som t. ex.
Frankrike 1 — Det har också här blifvit sagdt, att, om detta för¬
slag antoges, K. M. skulle blifva urståndsatt att ingå förbund, då
Han vore på resor eller i Norige, hvilket kunde blifva ganska far¬
ligt. Enl. § 8 är det dock tillräckligt för besluts fattande, om
3:ne StatsRåd uro närv:de; och K. M. har också på sednare ti¬
der, då PI. M. för någon längre tid rest till Norige, tagit med sig
så många StatsRåd, att konselj kunnat under resan hållas. Om
således K. M. skulle behöfva under en resa afsluta förbund med
främmande makt, vore det för Honom ganska lätt att antingen
låta sig åtföljas af ett tillräckligt antal, eller ock, såsom vid sista
resan till Norige, anbefalla de qvarlemnade StatsRåden att hålla
sig beredde till att vid kallelse inträffa hos H. M.
På grund af hvad jag nu andragit, vågar jag anhålla om bi¬
fall till förslaget, såsom både konstitutionelt riktigt och befordrande
konseqvens i grundlagen.
Frih. von Paykull, Johan Gustaf: Grundlagarne böra
i allmänhet behandlas med vördnad och icke lättsinnigt förändras,
då ej behofvet bestämdt påkallar en sådan ändring. Jag tror att
i detta afs:de det nu förev:de förslaget är mindre nödigt. Man
kan i allmänhet taga för gifvet, att Konungen, såvidt möjligt är,
inhemtar StatsRådets tankar öfver alla vigtigare ärender, således
äfven öfver frågor om förbund med främmande makter; men sådana
tillfällen kunna förekomma, då detta vore högst olämpligt. Det är
äfven klart, att i så ömtåliga frågor, der ofta den största tystlå¬
tenhet erfordras, det är bättre att saken är känd blott af 2, än
att den skall vara känd af 10, isynnerhet som vid sådana tillfällen
det är ej blott våra egna intressen, utan äfven främmande makters,
sora komma till tals och för hvilkas behandling vi stadna i ansvar.
270
D*n 10 December f. ra.
1809 års Instiftare, som i detta fall förändrade föreskriften i 1772
års R.F., hade nog dertill sina giltiga skal. På de grunder, Hr
Fåhraeus redan anfört, samt dem jag nu haft äran framdraga, vå¬
gar jag vördsamt anhålla om afslag.
Gr. Sparre, Erik: Afven jag måste bekänna, att jag an¬
ser den föreslagna grundlagsändringen icke uplylla vilkoret för en
sådan, eller vara af beskaffenhet att vara högst nödig eller nyttig.
Jag antar för gifvet, att K. M., då sådant låter sig göra. medde¬
lar sig med samtlige StatsRåden äfven öfver sådana ämnen; men
förhållanden kunna inträffa, då det kunde blifva mindre lämpligt
och t. o. m. vådligt. Jag instämmer med dea lörsta värde talaren
i yrkande om afslag å förändringen i g 12 R.F., hvilken nu be¬
stått i 5 0 års tid, utan att deraf försports den ringaste olägenhet,
som kunnat gifva ani. till en förändring.
Hr Tersmeden, Nils: Hemlighållandet af ministeriel la
mål är en grundsats, som i alla samhällen är antagen; och jag tror
att vi under de sista 50 åren ej försport någon olägenhet af det
stadgande derom, som inflöt i vår grundlag af 1809. Jag förenar
mig derföre med de båda sista talarne.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Om det vore
föreslaget, att vid förhandlingar med främmande makter ratifikatio¬
nen af det fördrag, hvartill dessa förauledt, skulle ske först efter
StatsRådets hörande, så skulle jag kunna deruti instämma; mendet
nu förev:de förslaget synes mig nog omfattande, då deri talas t. o. m.
om afhandlingar, hvilka oftast icke en gång fordra någon ratifika¬
tion. Delta anser jag vara en utsträckning, som kunde komma
att blifva menlig, och på denna grund får jag yrka afslag.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag kan ingalunda finna
mig vederlagd af hvad Gr. Lagerbjelke anfört till svar på mitt
förra yttrande. I afs:de å det bristande sammanhanget mellan 1 l:te
och 12:te §§:na tyckes lian vilja uplatta den förra af dem så, att
der vore fråga blott om beredningen af de m i nist eriella ärenderna.
I fortsättningen af § heter det dock: »Sedan Konungen af dessa
»embetsmän inhemtat till prot. anförda råd, för hvilka de blifva
»ansvarige, fatte Konungen, i deras närvaro, besluten»; och det torde
således vara tydligt, att § handlar ej blott om beredningen, utan
om behandlingen af ifrågav:de mål i sin helhet. Den oförklarliga
skiljaktigheten mellan de båda §§:na qvarstår således oförminskad.
Hvad den andra omständigheten beträffar, eller fattande af sådana
beslut, under det Konungen är på resa eller i Norige, har Gr:ii
erinrat att sådant kunde ske i närvaro af 3 StatsRåder jemte fö¬
redraganden; men 8:de § medgifver Regeringsärendens behandling
i närvaro af detta ringare antal StatsRådsledamöter blott för min¬
dre vigtiga ärenden Förbund med främmande makter måste der¬
emot anses som ett af de vigtigaste mål; och torde jag härvid få
erinra, att Hr Gr:n under öfverläggningen härom vid förra Riks¬
Den 10 December f. m.
271
dagen medgaf riktigheten af det tillämpningssätt, jag nu yrkat.
Jag vågar således tro, att hvad jag förut anmärkt mot förslaget, på
intet sätt blifvit vederlagdt. Detta blef och vid förra Riksdagen
förkastadt både inom detta Stånd och i PresteSt:t, och jag hoppas
att utgången här nu blifver enahanda.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Då ingående af förbund
och »('handlingar med främmande makter onekligen är bland de
mest vigtiga Reg.åtgärder, kan jag icke finna hvad ondt det skulle
ligga i att antaga den nu föreslagna grundlagsändringen, hvarige¬
nom hela StatsRådet skulle komma att deröfver höras, innan beslut
fattas. Det här anförda skäl, att det uuvude stadgandet blifvit af
1809 års lagstiftare infördt, kan jag icke godkänna såsom hinder
för en sådan amplifikation, sorn den nu ifrågav:de. Den innebär
naturligtvis för samhället en ännu större säkerhet att dessa hög¬
vigtig» mål blifva med all möjlig sorgfällighet behandlade och al-
gjorda med allt afs:de å landets bästa och dess sanna intresse. Jag
får således, för min del, förorda förslagets antagande..
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, illkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Lagerbjelke: Den talare, som i dag här först yttrade
sig öfver detta ämne, har åberopat innehållet af 11 :te §:n såsom
innebärande en motsägelse mot den föreslagna 12:te §:n. Då för¬
slaget inom Konst.Utsk:t utarbetades, föreställde sig Ut.sk:t, att be¬
handlingen af denna art af ministeriella mål skulle så tillgå, att,
om någon utrikes makt erbjöde ett förbund, och genom sin härva¬
rande beskickning förfrågade sig hos H. M:t Konungen af Sverige,
huruvida han ville derpå ingå, så skulle detta ärende af Stats-
Ministern för Utrikes Ärendena för Konungen föredragas i närvaro
af någon annan StatsRådsledamot, hvarvid desse båda Rådgifvare
yttrade sina tankar derom, huruvida någon underhandling borde,
med anledning af den gjorda hemställan, inledas eller icke. Konun¬
gen lattar derefter sitt beslut, och om detta har till följd inledan¬
de af underhandlingar, så behandlas ärendet under dessas fort¬
gång på samma sätt. Under tiden bör, enligt Grundlagens före¬
skrift, äfven åt de öfriga StatRådetu ledamöter lemnäs kunskap i
ämnet, och när alla preliminära detaljer blifvit tillräckligt förbered¬
da, då frågan är färdig, då det skall afgöras huruvida något för¬
bund verkligen bör ingas eller ej, då skulle saken föredragas inom
konseljen, och samtlige StatsRåden blifva för sina rådslag ansvarige.
En talare har här yttrat, att han velat bifalla förslaget, såvida det
blott angått ratifikation af förbund med främmande makter. Jag
ber att få med afseende härå i Edert minne M. H.! återkalla ly¬
delsen af den 12:te §:n, sådan den nu är och sådan det nya för¬
slaget uptager densamma. Den nuv:de §:n säger: »Konungen eger
att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå,» etc.
Det nya förslaget säger deremot: »Konungen eger att sluta afhand¬
lingar och förbund med främmande makter,» etc. Det är således,
272
Den 10 D e c e 111 ber f. m
på sått Frill. Sprengtporten tillkännagifva sig önska, sjelfva be¬
slutet, sorn skall i närvaro af hela StatsRådet föredragas.
En medlem af Ståndet har också, som skäl mot förslaget, an-
dragit, att i dessa grannlaga ämnen tystlåtenhet är nödvändig, och
att hemligheter lättare kunde spridas, om de vore meddelade åt
ett större antal personer. Man kan med ett Svenskt ord benämna
detta fruktan för deras skafvelaktighet; men man kunde då Ufven,
om man verkligen är rädd för StatsRådens lösmynthet, med samma
skäl åberopa densamma emot det stadgande, som bjuder, att dem
skall på förhand meddelas Konungens beslut att börja krig och
sluta fred. Jag kan omöjligen fästa något afseende vid ett inkast,
som är så kränkande för Konungens Rådgifvare.
En talare har påstått, att jag vid försvaret af den föreslagna
ändringen hänfört ifrågavide ärender under lia mom. af 8:de §:ti,
då jag deremot vid förra Riksdagen erkände, att desamma folie
under den kategori, som i det sednare mom. af nämde g omtalas.
Denna skiljaktighet i mina vid olika tillfällen uttryckta åsigter
kommer sig deraf, att den nya lydelsen af 12:te §:n var helt olika
sådan den först utgick från Konst.Utskrt och sådan den sedermera
af R. St:r antogs till hvilande. I dess ursprungliga form hette
det nemi. (i Konst.Utsk:ts mern. vid förra Riksd. 11:0 13), att
Konungen skulle höra StatsRådets samtliga ledamöter öfver sådana
frågor. Genom uttryckandet af en gemensam tanka, som sedan
genom votering i Först. Utsk. biel' R. St:rs beslut, ändrade Bogare-
St. §:n till dess nuv:de lydelse, der ordet samtliga är borttaget.
Då nu i 12:te §:n blott säges, att K. M:t skall höra StatsRådet
enligt 8:de §:n, så finnes, isynnerhet med afs:de å tillkomsten af
§:us lydelse, intet skäl att hänföra dessa ärender till dem, öfver
hvilka samtliga StatsRådet skall höras, utan naturligtvis endast de,
som äro tillstädes och att tillgå, alltid dock med det vilkor, att de
äro minst trenne. Det måste då medgifvas, att för K. M:t hvar¬
ken rättigheten förminskas eller svårigheten ökas att under resor
eller vistelse i Norige besluta öfver detta slag af mål, på sätt äf¬
ven mångå gånger egt rum med inrikes frågor.
Man har äfven påstått detta förslag ej vara af behofvet så
högeligen påkalladt, derföre att man icke haft något skäl att vara
missnöjd med det gamla stadgandet; ingen skada har deraf up-
koramit, och man bör dessutom förutsätta, att K. M:t har så myc¬
ket förtroende för Sina Rådgifvare, att Flan i alla fall meddelar
dem dylika ärender, dä dessa äro af stor och genomgripande be¬
tydelse. Om dessa åsigter äro rigtiga, kan jag ej annat finna
Un att det stadgande i Grundlagen är fullkomligt öfverflödigt, som
bjuder Konungen att höra sina Rådgifvare, innan Han börjar krig
eller slutar fred, eller innan Han lyfter de af R. St:r för vissa än¬
damål nedsatta kreditiver. Derföre att hittills ingen skada up-
kommit genom de nuv:de stadgandene, kan man väl icke säga,
att de konstitutionella garantierna äro utan allt värde, eller att
sådana stadganden, som för öfrigt öfverensstämma med Grundla¬
gens anda, icke böra införas. Ty att det nya förslaget är en kon-
sequent
Deli 10 December f. m.
273
sequent utveckling af liela vårt konstitutionella system, det lärer
man dock ej kunna neka. Hvad kan man tänka sig för sambaud
eller gemensam verksamhet, emellan Regenten och StatsRådet, om
detta sednare skall kunna lemnäs i okunnighet om en så vigtig
sak, som ett förbund med en utländsk makt, hvilket kan göra af
nöden ofantliga rustningar eller åstadkomma en total förändring af
Regeringens politiska system?
Jag fortfar i min anhållan om bifall till den 3:dje punkten
af Konst.Utsk:ts Betänkande.
Hr Fåhraeus: Jag ber att få förklara, det ingen kan vara %
mera mån om de konstitutionela garantierna, än jag, men jag vill,
att de åtgärder, som för detta ändamål föreslås, skola vara verk¬
ställbar». A't Konst.Utsk:ts ursprungliga förslag vid sista Riksdag
efter återremiss undergick den förändring, som Gr. Lagerbjelke om-
förmält, var mig icke obekant, men förhållandet har ingalunda
blifvit förämlradt derigenom, att orden »samtlige Ledamöter» ur för¬
slaget utgått; ty frågan är här den : äro mål ang:de afhandlingar och
förbund med främmande makter att hänföra till sådana ärenden af rin¬
gare vigt, att de kunna pröfvas och afgöras enl. 8 g R.F., i närvaro
af endast 4 StatsRåds ledamöter? och derom kan väl ej någon tve¬
kan upstå. Gr. Lagerbjelke har sjelf jemfört dessa mål med frå¬
gor om förlarande af krig och afslutande af fred och huru kan det
då nekas, att de äro af dea största vigt och således måste hän¬
föras under de mål, som omnämnas i det sednare mom. af sagde
g, ^hvadan de böra blifva föremål för samtliga StatsRådets öfver¬
läggning och behandling. Att sådant icke låter sig göra under
alla förhållanden, tror jag mig redan hafva tillräckligt visat. —
Det är i öfrigt, som mig synes, ganska riktigt anmärkt af en före¬
gående talare, att förslaget hvarken är af behofvet påkalladt eller
för Riket nyttigt, och jag anhåller derföre ånyo, det R. o Ad. be¬
hagade förkasta detsamma.
Hr Montgomery, Gustaf: Ehuru jag visserl. erkänner
den värma och skicklighet, hvarmed Gr. Lagerbjelke utvecklat och
försvarat det ifrågav:de förslaget, kan jag dock icke inse annat än
att detsamma ingalunda är nödigt, hvaremot det kan medföra skad¬
liga följder. Att det icke är nödigt finner man också lätt, då
man besinnar de stora omhvälfningar, som egt rum i vår verldsdel
sedan 1809, utan att dock behofvet af en sådan förändring förut
visat sig. I allmänhet är det äfven en fördel att hafva så få råd¬
gifvare som möjligt, ty såsom ordspråket säger: »ju flera kockar,
dess sämre soppa!»
Gr. Sparre: Min öfvertygelse är, att det ifrågavide försla¬
get icke står i öfverensstämmelse med Grundlagsbuden för öfrigt,
och jag skall, för att söka ådagalägga detta, antaga samma utgångs¬
punkt för argumentationen, som min motståndare nyss gjort. Han
har sagt att Konungen skulle ega, på sätt Honom bäst syntes,
H. II. 18
27 i
Den 10 December f. m.
besörja de förberedande underhandlingarna, och att blott sjelfva af-
slutandet af ett förbund skulle i konseljen föredragas, samt att
det vore en stor skilnad mellan att slula afhandlingar och att inpå
i afhandlingar. Tänkom oss då, att K. M:t inlåtit Sig i under¬
handling med en främmande makt om afslutandet, af en traktat.
K. M:ts Plenipotentiär har för sådant ändamål satt sig i beröring
med vederb:de representanter för den främmande makten, och tyc¬
kas omsider, efter vidlyftiga underhandlingar, häfva alla svårigheter,
så att man kommit till ett resultat. K. M:t skall då fatta Sitt
beslut, och saken föredrages, enligt Gr. Lagerbjelkes mening, i kon¬
seljen. Men just då går hela traktaten omkull. Jag hemställer
om ett sådant förfarande skulle starka krediten utomlands; om våra
diplomatiska underhandlingar skulle vinna derpå, att de främmande
makterna visste, att hvarje fördrag skulle, sedan det vore helt och
hållet färdigt, föreläggas det Svenska Statsliådet.
Hr Fåhraeus har dessutom redan visat olägenheten deraf att
StatsRådets samtliga medlemmar skulle höras öfver dylika mål;
jag instämmer i hans åsigt och får, på grund af hvad så viii nu
som förut blifvit anfördt, förblifva vid mitt yrkande om afslag.
Frih. Sprengtporten: Jag har ånyo begärt ordet, för att
erinra derom, att förslaget berörer två omständigheter, som icke böra
lemnäs ur sigte vid dess bedömande. Den ena är, att genom dess
antagande skulle man åt Norge tillerkänna en rätt, som icke fin¬
nes förbehållen i Norska grundlagen, ty det är klart att, om Kon.
skulle öfver förbund med främmande makter höra det Svenska Stats-
Rådet, så skulle Han också höra det Norska. Den andra omstän¬
digheten är, att ordet »afhandlingar» kan få en ganska stor ur¬
sträckning. Enligt hvad jag tror mig veta, förekomma ganska ofta
med främmande makter afhandlingar, som alldeles icke föranleda
några traktater, utan afgöras genom noter; och det föreslagna stad¬
gandet skulle således kunna verka ganska menligt på våra diplo¬
matiska förbindelser. Då man vidrör dessa ämnen, måste man
komma ihåg. att vi kunna mycket väl stifta bVad lagar vi vilja
för vår egen Stat, men måste också något fästa afs:de pä förhål¬
landena utom densamma.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Sandströmer, Carl Johan Albert: Då man med
den nu föreslagna Grundlags-förändringen afser att förskaffa sig
konstitutionella garantier för utrikes-ärendenas riktiga behandling,
anhåller jag vördsamt att få fästa det Höglofl. Ståndets upmärk-
samhet på hvad i detta afs-.de redan finnes stadgadt i nuv:de 12
§ R.F. Denna g innehåller:
»Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främ-
»mande makter ingå, sedan Han, enligt föregående g, deröfver hört
»StatsMinistern för Utrikes Ärendena och någon annan tillkallad
Statsllåds-ledamot.»
Uti ett utbildadt konstitutionelt samhälle bör man väl antaga
Den 10 December f. m
att, åtminstone i de vigtigare politiska frågorna, Konungens samt¬
lige Rådgifvare hysa enahanda åsigter. Genom stadgandet att,
jemte StatsMinistern för Utr. Ärendena, en annan Statsllåds-ledamot
skall deltaga i behandlingen af ifrågav:de ärenden, tvckes då Stats-
Rådet ega full säkerhet att kunna göra sina åsigter gällande; men
jag hemställer, om icke detta stadgande äfven innebär, genom dessa
begge Rådgifvares ansvarighet, en tillräcklig garanti för att dels
alla nödiga uplysningar skola åt Konungen lemnäs, och dels att
allt alside skall fästas å Rikets fördel och sannskyldiga nytta. För
den, sorn något känner till utrikes-ärendenas nuv:de behandling, är
det också ingalunda obekant, att de mål, som förekomma vid den
mera enskilda eller s. k. ministeriella föredragningen, endast äro
sådana, som otvetydigt kunna hänföras till jus majestatis. De
andra målen passera redan nu StatsRådet; sålunda afgöres t. ex.
hvad som står i sammanhang med handel och sjöfart, efter inhem-
tadt yttrande af Chefen för CivilDepitet; öfver andra frågor åter
yttrar sig Justitie-StatsMinistern o. s. v. Då man salunda redan
eger all den säkerhet för ärendenas riktiga och noggranna behand¬
ling, som R. St. kunna önska och fordra, förefaller mig detta Konst.
Utskits förslag — må det tillåtas mig att begagna denna liknelse
— ungefär som om en person, hvilken befinner sig vid fullkomligt god
helsa, önskade att må ännu bättre. — Jag instämmer fördenskull
helt och hållet med Frih. von Paykull deruti, att förslaget är
hvarken nödigt eller nyttigt. Det är icke nödigt, emedan den
konstitutionella garantien redan är genom det nuv:de stadgandet i
12:te §:n R.F. gifven, och icke heller nyttigt, utan tvärtom skad¬
ligt, emedan det, skulle komma att i flera läll, der iakttagande af
skyndsamhet är af aldrastörsta vigt, förorsaka upskof och binda
händerna både på K. M:t och Hans Rådgifvare.
Med stöd af hvad jag nu haft äran anföra, förenar jag mig
med dem, som anhållit om afslag å denna punkt af Konst.Utskits
Betänkande.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H.
Exe. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att under densamma blifvit yr-
kadt dels förslagets antagande och dels dess förkastande, samt att
H. Exc. först finge hemställa, om R. o. Ad. antoge ifrågavtde för¬
slag till ändring i 12 § Reg.Forin.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvaruppå H. Exc. gjorde propos. å förslagets förkastande, samt, då
svaren dervid utföllo med starka ja jemte många nej, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
4:de punkten, innehållande förslag ang:de det tillägg till 12
§ Reg.Form., att Konungen icke må, utan R. St:rs samtycke, blif¬
va regeraude Furste af utländsk Stat.
Frih. Raab, Adam Christian; Jag hade väntat att få
höra någon af dem, som förra Riksdagen voro ledamöter af Konst.
27B
Den 10 December f. m.
Utsk:t, yttra sig; men då så icke skett, får jag anmärka, att mig
förekommer detta stadgande ganska betänkligt, emedan under ut¬
trycket »främmande Siat» kan inbegripas äfven brödrariket Norge,
sä mycket heldre, sorn Sverige ofia sä af detsamma benämnes. Det
skulle således kunna innebära, att Konungen af Sverige, när Han
tillträdde timonen, ej kunde blifva Konung af Norige, ulan att fråga
It. St. till råds och begära deras samtycke. Deremot är detta stad¬
gande alls icke af behofvet påkalladt, och att man föreslagit det¬
samma till antagande, påminner mig om en anekdot från Tyska
Förbundsförsatnlingens sammanträde i Frankfurt år 1848, hvarvid
man en hel f. m. diskuterade öfver huru de priser skulle använ¬
das, som den blifvande Tyska Flottan skulle komma att göra.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilhelm: De farhågor,
som Konst.UtsIct genom sitt nu framlagda förslag sökt på förhand
häfva, förflyttar oss några hundra är tillbaka i vår historia. Jag
instämmer fullkomligt med den siste värde talaren, väl icke i de
betänkligheter, han yttrat i afs:de ä vårt förhållande till brödra¬
riket Norige, ty derpå kan det icke hafva någon inverkan, men der¬
uti, att man striickt försigtigheten allt lör långt. Jag kommer
derföre att rösta mot förslaget.
Hr Cederschiöld, Robert Theofron: I motsats till de
båda siste talarena, får jag tillstyrka bifall till det framlagda för¬
slaget. Det finues viii knappast bland de beslut, K. M:t eger lätta,
något af mera vigt än det att blifva regerande Furste af utländsk
Stat. Det måste då också vara i sin ordning, att R. St., om så¬
dant skulle ifrågakomma, först derom tillspörjas, innan det sättes i
verket, helst egenskapen af regerande Furste i eu annan Stat
skulle kunna förmiuska K. M:ts förmåga att, som sig bör, föra
regeringen i Sverige.
Den förste talaren i denna fråga har yttrat den betänklighe¬
ten, att förslaget kunde innebära något hinder för Konungen af
Sverige att tillika varn Konung i Norge, utan att R. St. dertill
uttryckligen lemnat sitt samtycke. Jag får då påminna, att Konun¬
gen af Sverige redan genom denna Siu egenskap tillika är Konung
i Norige; och härtill hafva li. St. redan eu gång för alla lemnat
sitt samtycke. Detta inses så mycket klarare deraf, att R. St. i
Grundlagen intagit föreskrifter derom, huru förhållas skall, då
Konungen uppehåller sig i konungariket Norige. — Jag önskar
lifligt, att detta förslag måtte bifallas, emedan jag anser det vara
af stösta vigt, att beslut af så genomgripande betydelse icke må
kunna lättas, innan R. St. fått tillfälle att deröfver uttala sina
åsigter.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag instämmer full¬
komligt i den siste värde talarens yttrande, och anser förslaget
vara ganska väl betänkt. Om lagarne skulle taga sin utgångspunkt
från erfarenheten, tror jag att man äfven derifrån kunde hemta
giltiga skäl till att yrka bifall på denna punkt. Vi veta allt för
Den 10 December f. m.
277
viii, att Svenska folket icke blef tillfrågadt om sin tanka vid före¬
ningen nied Norige. — De, som motsätta sig förslaget, göra det
förmodligen till följe af någon dunkel förhoppning om realiserandet
af den Skandinaviska idéen, men, ehuru jag ingalunda tror, att
något . erbjudande om en förening kan komma att från Danmarks
sida snart ega rum, anser jag dock för alla händelser ett sådant
stadgande, som det föreslagna, böra linnas, och anhåller derföre om
bifall till denna punkt af betänk.
Frih. S pre n.g t po r t en: Jag har visserligen icke sträckt
mina förhoppningar så långt, som den siste värde talaren tyckes
förutsätta. Jag vill blott nämna att, — alldenstund jag liksom
förmodligen de flesta andra finner mig på det högsta belåten med
vår förening med Norige — jag anser för en lycka, att ett sådant
stadgande, som det nu föreslagna, icke fanns på den tid, då denna
förening ingicks, emedan det ganska lätt kunnat lägga hinder i
vägen för densamma. Jag fortfar i mitt yrkande om afslag.
Frih. Haab: Man tiar här bestridt den af mig framställda
betänklighet i afs:de A Norige. Då emedlertid en grundlag alltid
bör tolkas efter ordalydelsen och icke efter andemeningen, torde
det vara klart att thronföljaren vid ett regentombyte blir Konung
af Norige, och som detta land ganska väl kan hänföras under ru¬
briken : »främmande stat», skulle den svårighet, jag omnämnt,
komma att upstfi. — Jag kan således ej anse mig vederlagd och
anhåller om afslag å förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hvad först beträffar den siste
talarens farhåga, att detta förslag skulle medföra någon svårighet
för tronföljaren att upstiga på den K. Norska tronen, så kan jag
icke tillerkänna detta argument någon särdeles giltighet; ty i samma
ögonblick, den föreg:de Konungen är död, så är också tronföljaren
lagligen Konung i båda länderna. Det är ett gammalt uttryck,
att Konungen aldrig dör, eller, som det heter, »le lioi est mort,
vive le lloi»! Det är ingalunda Konungen af Sverige, som blir
Konung i Norige, utan det är tronföljaren i Sverige och Norige,
som blir Konung i båda länderna på en gång. Deremot finues
det ett stadgande i SuecessionsOrdnm, nemi. i dess 8:de g, som
står i strid med våra grundlagar i öfrigt, sådana de nu befinna
sig. Der stadgas nemi. att ArfPrins af det K. Huset ej får utan
Konungens samtycke blifva regerande Furste af utländsk stat; och
om detta ansetts för en ArfPrins af så stor vigt, att det måste
medföra en så svår påföljd, huru mycket större vigt ligger ej på
den förändring af alla våra förhållanden, som kunde upkomma der¬
igenom, att Konungen sjelf blefve genom val eiler arf kallad till
regeringen i en annan stat! Denna lucka i våra grundlagar har
upkominit deraf, att i SuecessionsOrdnm förekomma endast stad-
ganden, som röra det K. Huset, men ej ett ord om Konungens
förhållande till It. St:r, hvarom handlas i E.F. Som denna emed¬
lertid var skrifven och antagen före den förra, blef stadgandet i
278
Den 10 December f. ni.
SuccessionsOrdmn utan motsvarighet i R.F. Äfven under förut¬
sättning, att en förening med en främmande stat vöre önskvärd,
skulle det vara i sin ordning, att Svenska folket, hördes deröfver
och finge yttra sin tanka om vilkoren för en dylik förening.
Jag lör min del kan icke finna annat än att detta förslag är,
med afs:de å grundlagens anda, fullt konseqvent, äfvensom i och
för sig sjelf principenligt, och får derföre anhålla om bifall till det¬
samma.
Hr Tersmeden, Nils: Jag förenar mig med dem, som
yrka bifall till detta förslag. Jag föreställer mig, att det skulle
gifva ökad styrka åt Sveriges Konung. Om t. ex. en tron blefve
ledig, och Konungen af Sverige från de stora makternas sida blefve
utsatt för en häftig påtryckning att genom antagande af den lediga
kronan slita tvisten och förekomma det allmänna lugnets störande,
vore en Regering skyddad genom att grundlagsenlig!, nödgas hän¬
skjuta saken till Ständerne. Dertill fordras tid, och under denna
kunde förändringar inträffa, som gjorde att man lätt komme ifrån
hela saken. Jag tillstyrker bifall.
Frih. Alströmer. Carl Jonas Oskar: Jag hade icke
ämnat yttra mig i denna fråga, men måste nu göra det, för att
återkalla upmärksamheten till en anm. af Frih. Raab, som synes
hafva blifvit för lätt öfverhalkad. nemi. att, då grundlagen betrak¬
tar Norige som utländsk stat, det icke är lämpligt att i grundla¬
gen införa nu ifrågav:de stadgande, utan att derjemte förklara att
detsamma icke har afs:de på Norige. Det är visserligen sannt, att
RiksAkten, som reglerar de båda ländernas förhållanden sinsemellan,
är stiftad af Konung och Ständer, och således nu kan gälla bred¬
vid grundlagen, men, om det föreslagna grundlags-stadgandet anta-
ges, sådant det är upställdt, kan med skäl stridighet upstå, huru¬
vida RiksAkten eller det sedermera tillkomna nya grundlags-stad¬
gandet skall, vid ett tronombyte, gälla och tillämpas. — Att grund¬
lagen verkligen betraktar Norige som utländsk stat, visar sig bland
annat af det der förekommande yttrandet: »Om Konung reser till
inrikes ort eller KonungaRiket Norige». Jag har velat fästa up¬
märksamheten på denna omständighet, som jag tror blifvit förbi¬
sedd.
Frih. Raab: Hr Tersmeden har förordat detta förslag, eme¬
dan det skulle kunna gifva Konungen ett stöd, i händelse en yttre
påtryckning skulle söka förmå honom att mottaga en främmande
krona. Det är just detta stöd jag anser ej bör gifvas Honom;
och jag tror att, om ett dylikt tillfälle någonsin yppade sig, hvarje
fosterländskt sinnad Svensk skulle kunna få ani. att bittert ångra,
det han i grundlagen inlagt hinder för något, som kunde komma att
lända Riket till nytta.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: En talare, nemi.
1’rih. Alströmer, har ytterligare åberopat Frih. Raabs arg'
Den 10 December f. in..
37b
att detta förslag skulle innebära ett hinder för Konungen i Sverige,
att tillika vara Konung i Norge. Men jag får dervid erinra, att
§:n innehåller, det Konungen ej må, utan R. St:rs samtycke, blifva
regerande Furste af utländsk stat. Att emellertid 11. St:r redan
lemnat härtill samtycke, i afs:de å konungariket Norge, torde man
finna vid genomläsningeu af 39 § R.F. Jag kan således ej uti den
gjorda anmärkn. finna någon betänklighet att bifalla förslaget, som
jag anser vara af största vigt, hvarföre jag fortfarande anhåller,
att R. o. Ad. måtte detsamma antaga.
Frih Sprengtporten: Jag har blott 2 ord att tillägga. Jag
tror icke det är rätt försigtigt eller väl betänkt, att på detta sätt
gripa tiden i vingarna, och på förhand bedöma verldshändelse:-,
som vi ännu knappt kunna ana. Deremot är det möjligt, att
framtiden kunde gifva oss anledn. att bittert ångra det steg, vi
tagit.
Många Ledamöter hördes påyrka propos.
Frih. Alströmer: Hr Cederschiöld har anmärkt, att R. St:r
redan lemnat sitt samtycke dertill, att Konungen tillika må vara
Konung i Norge. Jag är den värde talaren tacksam härför, ty
det bevisar, att, om det nya grundlagsförslaget antages, det seder¬
mera vore gifvet, att de båda rikenas förening blefve, vid hvarje
regentombyte, beroende af R. St:rs samtycke för Sveriges Konung,
att tillika vara Konung i Norge. — Då man för öfrigt så mycket
klagat öfver bristande öfverensstämmelse mellan RiktAkten och
våra grundlagar, anser jag icke skäligt, att ytterligare öka denna
stridighet, genom antagande af det if'rågav:de förslaget.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Frih. Alströmer tyc¬
kes hafva helt och hållet missförstått min mening. Jag tror och
det var äfven hvad jag sednast yttrade, att R. St:r i grundlagen
en gång för alla lemnat sitt samtycke dertill, att K. M. må tillika
vara Konung i Norge. R. St:rs tanka behöfver således ingalunda
deröfver inhemtas. Hvad RiksAkten beträffar, så erkänner jag vis¬
serligen icke, att den skulle kunna tillintetgöra något stadgande i
grundlagen, emedan den är blott af civil lags natur; men den in¬
nehåller dock R. St:rs bifall dertill, att Sveriges Konung må tillika
vara Konung i Norge, och detta medgifvande är ingalunda perso-
nelt, utan gifvet en gäng för alla, och gäller således ej blott för
Konungarne Carl Johan, Oscar och Carl, utan för Sveriges Konung
i allmänhet.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Raab: Det torde icke behöfvas något annat bevis för
obehöfligheten och otydligheten af den föreslagna ändringen, än den
omständigheten, att tvenne så skickliga stilister, som Frih. Alströ¬
mer och Hr Cederschiöld, kunua deröfver vara af olika tanka.
280
Den 10 Deecmber e. m.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts fulländad, saint H.
Exc. Hr Gr, o. Landtm, vttrat, att såväl förslagets antagande som
dess förkastande derunder blifvit yrkadt, framstälde H. Exc. propos.
först till antagande och sedermera till förkastande af ifrågavande
förslag, hvilka proposir besvarades med blandade ja och nej; hvar¬
uppå förnyad propos, å förslagets antagande gjordes och besvarades
med starka både ja och nej; och förklarade H. Exc., det han fun¬
nit ja hafva varit öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, uplästes och godkändes följande
voter.propos.:
Den, som antager det i Konst.Utsk:ts Mern. N:o 2 under
punkten N:o 4 framstälda förslag, angide det tillägg till 12 g
R.E., att Konungen icke må, utan R. St:rs samtycke, blifva rege¬
rande Eurste af utländsk Stat, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 107.
Nej — 41.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. */2 till S e. m.
In fidem,
O. Krakel.
Lördagen den 10 December 1859.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af de uti Konst.Utsk:ts Mern. N:o 2.
anmälte hvilande förslag till ändring i Grundlagarne; och före¬
kom nu
Punkten N:o 5, innefattande förslag till ändring uti 17 och
22 Reg.Form., åsyftande förstärkning uti antalet af Högsta
Domstolens Ledamöter.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag skall icke uptaga R. o.
Ad:ns tid med att förorda ett förslag, mot hvilket jag förmodar att
knappast någon röst kommer att höja sig, men jag vill dock under-
/
Den 10 December e. va.
281
rätta derom, att förhållanderna, i afs:de å de såsom oafgjorda ba¬
lanserade målen, sådana de i Konst.Utsk:ts Bet. N:o 34. vid sist!.
Riksdag framställdes, ingalunda förbättrats. Konst.Utsk. säger bland
annat såsom skäl för antagande af sitt då afgifna förslag, att om
det närv:de förhållandet någon tid kommer att fortfara, skall ett,
tillstånd af ett slags rättslöshet inom Svenska samhället upstå. Föi h:det
var nemi. sådant, att redan då balansen under sista åren ökats till
den grad, att de s. k. revisions-sakernas antal, som år 1848
var 158, vid slutet af 1856 upgick till 681. På samma sätt
hade balansen af den andra för allmänheten i afstde på skvndsam-
heten af deras afgörande vigtigaste klass af mål, nemi. skiftesmålen,
ökats så, att då den 1847 endast utgjorde 24 mål, upgick den
1856 till 213. Revisions-sakernas antal var, som jag nyss nämn¬
de, 681, när 1856 Konst.Utsk:s Mern. N:o 34 afgafs. De ökades
sedermera 1857 till 7 62, 1858 till 768. Så vidt man nu kan be¬
räkna, lärer förhidet under 1859 icke blifva bättre. När man nu
efterser i tabellerna, så finner man att i medeltal hafva 226 reyi-
sions-mål kunnat under hvarje af de 10 sista åren afgöras. Ar
1858 gjotdes den beräkning, att ingen revisionssak, efter vanlig
ordning, kan föredragas, förrän 3 år efter sedan den inkommit.
Beträffande skiftesmålen, så har man efter 20 års erfarenhet, kom¬
mit till det resultat, att skiftes-föredragande i medeltal icke kan
medhinna mer än 145 mål om året; men äfven om jag antager
att de gå till 150, så drager likväl nära 18 månader om från den
dag de inkommit, innan de hinna att föredragas och hos K. M.
afgöras. Då det af Konst.Utslct antydda förhållande således ännu mera
förvärrats, vore af högsta nöden att ett medel till alhjelpande af
denna brist i lagskipningen kunde utfinnas. Det enda skäl mot
förslaget, med undantag af det financiela (som egentligen anfördes
inom BondeSt. vid förra Riksdagen, och hvarföre äfven detta Stånd
nedsatte det af Utsk. föreslagna antalet Ledamöter till 16, ehuru
det nu i dag, för det vigtiga ändamålet att lagskipningen skall
gå sin gilla gång, bifallit Utsk:ts förslag), är att den enhet i lag¬
skipningen, som man nu tror förefinnas, skulle uphöra eller för¬
minskas, derigenom att Högsta Domstolen skulle komma att ar¬
beta på afdeiningar. Min öfvertygelse är dock att man, genom
förnuftig organisation af och arbetsordning för afdelningarne, skulle
kunna ställa så till, att sannolikheten för enhet i lagskipningen
snarare ökades än minskades, hvilket äfven torde behöfvas, ty hvar
och en, som haft tillfälle att något titta in i förhållanderna, måste
medge att enheten hittills icke varit särdeles stor. Jag vill icke
längre uppehålla R. o. Ad:ns tid, utan anhåller om bifall till för¬
slaget.
Hr Palmcrantz, Johan Mauritz: Jag har endast be¬
gärt ordet för att uttrycka den önskan, att den nu föreslagna för¬
ändringen af Högsta Domstolen måtte medföra det goda, som åsyf¬
tas. Min tro är att orsaken till den stora balansen ligger djupare
än den siste talaren synes föreställa sig. Jag anser nemi. att om
én annan organisation af våra lägsta instanser egde rum, skulle
282
Ben 10 December e. m.
icke allenast Högsta Domstolen utan äfven HofRätterna blifva mindre
öfverhopade med göromål, än som nu är fallet. Om äfven Stats¬
makten legaliserade tillvaron af s. k. FörlikningsDomstolar, är jag
förvissad att Högsta Domstolens arbete skulle förminskas, och deri¬
genom antalet af dess nuv:de ledamöter i en framtid befinnas fullt
tillräckligt. Jag hoppas, att det Utsk., till hvars befattningar det
hörer, att framställa förslag ronde ett förenkladt rättsväsende, icke
måtte underlåta att derpå fästa sin upmärksamhet.
Sedan öfverliiggningen härmed ansetts fulländad, blef propos.
å förslagets antagande framställd och med ja besvarad.
6:te punkten, innehållande förslag till tillägg vid 28 g Reg.-
Form., ang:de utländsk, undersåtes rätt att i riket förvärfva och
besitta fastighet.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Om förev.de grudlags-
förslag yttrade en reservant vid förliden Rikdag, efter mia tanke
fullkomligt riktigt, att det vore öfverflödigt i grundlagen föreskrifva,
att en lag skulle finnas, som bestämde den ordning, de vilkor och
bestämmelser, under hvilka främmande makts undersåte kan erhålla
tillåtelse att i riket förvärfva och besitta fäst egendom. En sådan
lag må visserligen kunna vara behöflig, men den kan, utan
grundlags-stadgande, lika väl tillkomma i samma ordning, som annan
civil lag, d. v. s. genom enskild motionär eller genom K. M:ts Propos.
Stadgandets inrymmande i Grundlagen skulle dessutom föranleda,
att K. M., intill dess den särskildta lagen, derom många stridighe¬
ter kunde upstå, blifvit antagen, ej kunde medgifva ifrågav:de rätt
åt en främmande makts undersåte, hvilket, efter min tanke icke vore
önskligt; jag anhåller vördsamt om afslag å förslaget.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Med den talare, som
nyss yttrat sig, anhåller jag att tå förena mig i yrkande om afslag
å det ifrågav:de förslaget. Svårligen kan det för ett land blifva en
förlust, att personer med kapital bosätta sig derstädes, och det är
således ej skäl att genom lag för utländningar inskränka möjlighe¬
ten i detta fall. Jag anhåller äfven att få påpeka ett förh:de, som
af det framställda förslaget kan följa, och hvilket synes mig gan¬
ska olämpligt. Det kan nemi. ganska lätt hända, att en utländ¬
ning försträckt penningar åt Svensk undersåte och derföre har
inteckning i hans egendom. Om egendomen sedermera må¬
ste säljas, skall han då, derföre att han är utländning, förmenas att
köpa densamma och att derigenom bevara sin inteckningsrätt. Ett
sådant stadgande skulle, enligt min tanka, kunna ofta medföra stora
olägenheter, men sällan någon nytta. Vilja RiketsSt;r fastställa nå¬
gra vilkor, i hänseendet till rättigheten för utländsk man att be¬
sitta fast egendom inom Riket, kan sådant ske, utan att man ge¬
nom ett grundlags-stadgande begränsar K. M:ts rätt att i dylika frå¬
gor besluta. Jag anhåller om afslag å det gjorda förslaget.
Den 10 December e. m.
283
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Äfven jag anser lämpligast att
detta förslag förkastas. Det må vara sannt att en lucka förefinnes
i vår lagstiftning derutinnan, att vi f. n. icke ega lag, efter
hvilken Konungen bör meddela sådant tillstånd, som här är ifråga;
men om en sådan lag är nyttig och behöflig, följer deraf icke att
man behöfver i grundlagen utsätta att den ofelbart skall förefinnas.
Om inga andra civillagar gåfvos, än de, som grundlagen föreskrifver,
så skulle vi sakna större delen af våra civillagar. Grundlagen stad¬
gar i allmänhet endast på hvad sätt civillag skall stiftas, och i
några fä fall äfven, der det är af särdeles stor vigt, att den skall
finnas. Således om man anser behöfligt att stifta en lag, sådan
sorn den ifrågavide, må man då derom väcka motion, och LagUtsk.
derom inkomma med förslag, hvilket kan af RiketsSt. antagas och
sedan möjligen af K. M. sanktioneras; men deraf föijer icke att
den är af en så trängande nödvändighet, att den behöfver i grund¬
lagen uptagas. Jag anhåller vördsammast om afslag.
Hr Printzensköld, Carl: I motsats mot den siste värde
talaren, anser jag en lag, sådan som i denna grundlags-§ föreslås,
långt ifrån att vara nyttig, blifva ganska skadlig, och jag tilläg¬
ger, att det vore rentaf omöjligt att stifta en sådan lag, med min¬
dre man utöfver klokhetens gränser binder händerna på Konungen
att kunna, efter sig företeende omständigheter, bevilja en utland-
nings anhållan att vinna besittningsrätt å jord här i landet. Det
är omöjligt, att i en lag uptaga alla de omständigheter, som kunna
och böra inverka på Konungens beslut uti ifrågav-.de fall. Således
och då jag för min del önskar att Svenska folket må fortfarande
till sin Konung ega det förtroende, att Han icke åt utländning
medger rättigheter, som strida mot Svenska folkets intresse, anser
jag för min del saken böra förblifva i dess nuv:de skick och yr¬
kar afslag å ifrågavide lagförslag.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Jag är af motsatt åsigt
mot de talare, som hittills yttrat sig i frågan. Jag anser det kunna
medföra stora olägenheter, om rättigheten för utländning att besitta
jord i Sverige utsträckes allt för långt, och, om jag icke missmin-
ner mig, har det äfven gifvit ani. till anmärkn. mot Konungens
rådgifvare vid föreg:de Riksdag, att en sådan rättighet blifvit öfver
höfvan medgifven, synnerligen i de södra delarne af Riket. Om
ingen gräns sättes för utländningar att erhålla denna tillåtelse, så
skulle man kunna tänka sig, att snart sagdt hela socknar komme
finnas utan någon Svensk innebyggare, och huru skulle det då tillgå
med alla kommunala förrättningar inom orten, med riksdagsmanna¬
val, prestval o. s. v. För min del anser jag frågan vara af stor
vigt, och är det, efter min tanka, både nyttigt och nödigt, att ett
dylikt förslag af R. St:r bifailes. Deraf följer ingalunda, såsom en
talare antydt, att Konungen skulle vara förhindrad medgifva rättig¬
het för utländning att besitta jord. Det är just meningen, att en
sådan rättighet skall blifva genom lag bestämd, men man åsyftar
Den 10 December e m.
äfven, att den icke må utsträckas öfver vissa bestämda gränser.
Jag tillstyrker bifall lill förslaget.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats såväl förslagets antagande
som dess förkastande, framstäldes propos. först å förslagets anta¬
gande och, sedan dertill svarats nej, blandade med åtskilliga ja,
å detsammas förkastande, hvilken sednare propos. besvarades med
starka ja, jemte inånga nej; och förklarades ja nu hafva varit öf¬
vervägande.
Frih. Stael von Holstein begärde votering.
Upliistes och godkändes följande voter.propos.:
Hen, som antager det uti Konst.Utsk.-s Mein. N:o 2 under
punkten N:o 6 framstalda förslag till tillägg vid 28 g R.F., arigide
utländsk undersåtes rätt. att i Riket förvärfva och besitta fastighet,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 36.
Nej — 60.
7:de punkten, innehållande förslag till ändring uti 29 § R.F.,
ang:de erkebiskops- och biskopsval.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Vid genomläsandet af
i!rågav:de förslag, erkänner jag, att jag ej rätt kunde fatta hvad
med den gjorda förändringen afsågs, ineu, genom att återgå till
Utslcts Betänk, vid förra Riksdagen, erfor jag, att (Jtskit velat,
med bibehållande af grundlagshelgd åt presterskapets rätt att up-
sätta tre på förslag till biskop, borttaga denna helgd från sjelfva
valsättet, i ändamål att lönnen för erkebiskopsvalet måtte kunna
lindrås i annan väg, än för grundlagsförändring är föreskrifvet.
Hetta ändamål må vara ganska rigtigt. men sättet synes mig min¬
dre lyckligt, ty genom den nva redaktionen af §;ti, kommer denna
icke längre att hänvisa på några andra stadganden, hvilket likväl
till dess fullständigande är alldeles nödvändigt, då §:n i sig sjelf
icke innehåller några detaljer. Äfven 20 kap. Kyrkolagen och K.
Förorda, d, 20 Maj 17 59, som möjligen kuude sägas sjellskrifvet
gälla vid sidan af den nya §, äro icke sä fullständiga, att alla
vallrågor efter dem kunna lösas, utan måste vissa sådana frågor
bero på »förra vanligheten», som nu är sanktionen af grundlagen,
men, om det nya förslaget skulle antagas, förlorade all laglig gil¬
tighet. Hå förändringen ej eller brådskar, utan ett bättre redige-
radt förslag allt för väl kail afvakta», anhåller jag vördsamt om
afslag å det förevarande.
Den 10 December e. m.
Gr, Lagerbjelke, Gustaf: Om man jernlor Konst.Utsk:ts
nu ifrågav:de förslag med grundlagens lydelse, sa måste jag för
min del gifva företräde åt den sistnämnde. Detta förslag har det
emot sig, att man ieke rätt vet, hvad det innehåller och föreskrif-
ver. Meningen dermed är väl den, alt gifva någon större latitud
åt hestämmelserne angtde erkebiskops- och biskopsval. Förslaget
lyder så: »Till erkehiskopar och biskopar utnämne Konungen en af
de tre, som efter föregångne, af vederb. presterskap och konsisto¬
rier förrättade val löreslagne blifvit». Men huru desse val skola
tillgå eller hvem, som skall bestämma derom, i dessa afseetiden
finnes ingenting föreskrifvet. Då jag således icke kan göra mig
reda för fördelen eller ens meningen med förslaget, nödgas jag
vördsammast afstyrka detsammas antagande.
Hr Carleson. Edvard Henrik: Jag har icke nu tillhands
Konst.Utsk:ts vid förra Riksdagen afgifna Betänk, i denna fråga,
och han således icke med säkerhet angifva de skäl, som af Utsk:t
åberopades för ifrågav:de grundlagsförändring. Jag vill likväl på¬
minna mig. ait Imfvudskiilet dertill var, att man ansåg, att det
hi 11 il Is örliga sättet lör val tili erkebiskop och biskop tarfvade för¬
ändring, men att grundlagens stadgande derom, att med val till
erkebiskop och biskopar skall förhållas efter förra vanligheten, gjorde
en sådan förändring omöjlig, ulan att sjelfva grundlagen ändrades.
Om deruti intogs den bestämmelse, att val till erkebiskop och bi¬
skop skulle ske af vederb. presterskap och konsistorier, syntes sät¬
tet, hvarpå desse sedermera förrättade valet, hvilken fråga icke
tillhörde grundlagen, kunna bestämmas i den för stiftande af kyrko¬
lag stadgade ordning. Så ungefärl. torde de hafva tänkt, som vid
förra Riksdagen förordade förslaget, och enär det synes hafva myc¬
ket skid för sig, vågar jag också nu förorda ett bifall till detsamma.
Hr Printzensköld, Carl: Ett bifall till ifrågav:de grund¬
lagsförslag skulle otvifvelaktig!, försätta frågan om erkebiskops och
biskopars väljande i vida sämre skick, än den nu bafinnes, emedan
man, för att komma från de svårigheter, som alltid måste visa
sig, om man vill närmare reglementera lör sättet om val, användt
ett ord, som vanligen begagnas, då man icke så noga vet, hvad
man vill säga, nemi. vederb. presterskap. Hetta ord kan erhålla
en stor latitud, det innehåller ingen inskränkning. Förblifver man
deremot vid det gamla uttrycket.: »och förhålles efter vanligheten»,
så vet man sedan sekler tillbaka, huru med valet tillgått. Under¬
stundom kunna visserligen förhållauderne vara sådana, att undantag
måste ega rum frän hvad grundlagen stadgar i afs:de på »förra
vanligheten», men derigenom behöfver -icke sjelfva regeln under¬
tryckas eller försvinna. Jag anser således för min del, i likhet
med Gr. Lagerbjelke, den uuv:de redaktionen ega så stort företräde
framför förev:de förslag, att jag tillstyrker detta sednares förkastande,
och detta så mycket heldre, sora man förgäfves kan ådagalägga,
att förslaget är nyttigt eller nödigt, såsom grundlagen fordrar, i
afs:de på alla förändringar, som i densamma företagas.
28fi
Den 10 December e. m.
Gr. Lagerbjelke: Den näst siste talarens yttrande bär styrkt
mig i min åsigt om lämpligheten af att afslå ifrågav:de förslag.
Efter lin gällande grundlagsbud, skall vid biskopsval tillgå precist
på det sätt, sorn hittills varit öHigt. Om åter det nya förslaget
antages, säger den siste värde talaren, och det med rätta, att det
icke kan (älla någon in, att i sjelfva grundlagen intaga alla regle-
menter i afs:de på biskopsval, men hvad som i sådant fall, och
örn man vill erhålla någon större lätthet att ändra formen för
dessa val, borde intagas, är bestämmelsen hvem som skall besluta
om den nya ordningen. Genom nu föreliggande förslag är alldeles
icke afgjordt, om K. M. skall af egen maktfullkomlighet ega ut¬
färda den nya ordningen eller om den skall utfärdas genom beslut
af Konung och It. St:r. Vill man frångå det nuv:de stadgandet
att valen skola förrättas på samma sätt, som förut, och få en större
lätthet att göra mindre förändringar i valsättet, då bör man alltid
säga, att valsättet bestämmes genom en af K. M. och R St:r stifr
tad lag, men att helt simpelt säga, att valen skall ske af prester¬
skap och konsistorier, utan att tillika tillkännagifva hvem, som
skall gifva de närmare bestämmelserna, tror jag vara oriktigt, syn¬
nerligen som förändringen hvarken kan sägas vara nyttig eller
nödig. Jag förnyar min anhållan om afslag.
Hr Carleson: Den siste värde talaren torde böra erinras
derom, att föreskrifterna, huru erkebiskops- och biskopsval skola
ske, finnas i kyrkolag, och att, äfven om nu förev:de grundlagsbud
icke existerade, skulle likväl icke någon ändring i förut öfligt val¬
sätt kunna ske på annat sätt, än genom Konungs och Ständers
förenade beslut. När jag förra gången hade ordet, hade jag icke
till hands Konst.Utsk:ts Betänk, rörande denna fråga, men har nu
erhållit detsamma, och för den händelse, det skulle vara flera, som
lika litet som jag erinra sig förhållandet från förra Riksdagen, ber
jag att få en kort slund upt.aga R. o. Ad:s tid med att upläsa
detta Betänk.
Efter upläsande häraf yttrade
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Anleda, till den
här föreslagna förändringen nngifves vara den, att borttaga grund¬
lagens helgd för valsättet till erkebiskop och biskop. Jag hemstäl¬
ler, om icke detta ändamål lättare kan vinnas, om man föreslår
en annan förändring af den 29 g:ti, nemi. att alill erkebiskop och
biskopar, med hvilkas val förhålles efter hvad kyrkolagen stadgar,
utnämne Konungen en af de utaf presterskap och konsistorier fö-
reslagtie». Då hade man åtminstone vetat, hurudant förslag, man
skulle antaga; hvaremot det nu förevide är särdeles otydligt. Som
bekant, äro valen olika för erkebiskop och andra biskopar; efter
det nya förslaget skulle de sammanslås, men likväl uttryckes icke,
hvarest man skall fä reda på huru vid valen bör tillgå. För min
del tror jag, att den lämpligaste förändringen hade varit, att bort¬
taga 29 § ur grundlagen och sätta in den i kyrkolagen. Sådant
förslaget nu är. kan jag icke godkänna detsamma, utan förenar
mig med de Hrr, som yrkat afslag.
Deri 10 December e. m.
287
Sedan öfverläggningen ansetts afslutad, samt H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, yttrat, att under densamma yrkats dels förslagets anta¬
gande och dels dess förkastande, framstälde H. Exc. propos. först
å det ifrågav:de grundlagsförslagets antagande, samt, sedan dertill
svarats nej, jemte ett och annat ja, å förslagets förkastande, och
då denna propos. besvarades med starka ja, jemte några nej, för¬
klarade H. Exc. sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den nu följande punkten är,
såsom R. o. Ad. käntier, utaf en särdeles vigt och invecklad be¬
skaffenhet, hvarföre det iir sannolikt, att diskussionen deröfver blir
så lång och liflig, att den svårligen medhinnes vid denna sena
timma; men dertill kommer äfven en annan omständighet. Såsom
bekant är. anmälte R. St:r d. 22 Juni 1857 detta förslag till K.
M., emedan, såsom R. St:r yttrade sig, detsamma stod i samman¬
hang med ganska vigtiga omständigheter, som anginge både Sve¬
rige och Norige, hvarföre R. St:r ansett sig böra angifva det spe-
cielt hos K. M., på det Han måtte komma i tillfälle att vidtaga
de åtgärder med afs:de på ifrågande invecklade förhållanden, som
kunde finnas af behofvét påkallade. Nu ar, såsom hvar man vet.
Chefen för Just.Depart:t, till hvilket dessa ärender höra, i dag lik¬
som förut vid allra, sammankomster genom 41 § R.O. förhindrad
att, så länge han sitter såsom ledamot i den under Konungens
frånvaro tillfordrade Regeringen, härstädes närvara. Det är likväl
sannolikt att detta förhinder för honom uphör nästa onsdag, och
då det vore önskligt alt han vid denna frågas behandling kunde
vara tillstädes och lemna de uplysningar, hvilka han lättare än
någon annan kan afgifva, föreslår jag vördsamt
att R. o. Ad. måtte besluta att behandlingen af punkt.
8 i Konst.Utsk:ts nu föreliggande mern. upskjutes til!
plenum nästk:de Onsdag.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: För min del finner jag
Gr. Lagerbjelkes förslag att upskjuta behandlingen af denna punkt
alldeles öfverflödigt, så mycket mer, som jag har mig bekant att
densamma redan är afslagen af Borgare- o. BondeStm och således
i alla fall vid denna Riksdag icke lärer intagas i grundlagen. Jag
tror icke eller att några uplysningar från Just.Ministern erfordras,
för att leda R. o. Ad:s beslut i denna fråga, och yrkar derföre att
den måtte företagas i den ordning, hvari den följer i Konst.Utsk:t.s
mern.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag förenar mig med
Hr Dalman.
H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, yttrade, att Gr. Lagerbjelke
hade föreslagit, att föredragningen utaf det under punkten N:o 8
förekommande grundlagsändringsförslag skulle upskjutas intilldess
de öfriga förslagen blifvit pröfvade och afgjorda, så att punkten
288
Den 10 December e. m.
N:o 8 skulle förekomma efter den sista punkten N:0 20; att detta
förslag blifvit af 2:ne ledamöter bestridt, samt att H. Exc. nu skulle
derom inhemta R. o. Ad:s mening.
Härefter framsta lide H. Exc. propos. först å bifall till ofvan-
berörde förslag och, sedan svaren dervid utfallit med blandade ja
och nej, A förslagets afslåeride; och då denna sednare propos. be¬
svarades med starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade H. Exc. sig
hafva funnit ja öfvervägande.
8:de punkten, innehållande förslag til! Grundlagsändringar,
åsyftande dels förändring i föreskrifterna ronde RiksStyrelsens fö¬
rande i vissa fall, dels utvidgad tjenstetillsättningsrätt för sådan
Styrelse, som i Konungens ställe i vissa fall förer Regeringen, dels
Grundlagarnas bringande till närmare öfverensstämmelse med Riks-
Aklen af d. 6 Aug. 1815.
Upläsningen af de uti denna punkt uptagna förslag till grund-
lagsparagrafer börjades, men afbröts derigenom att, elter anmälan,
ordet lemnades åt
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig, som yttrade:
Dä troligtvis alla R. o. Adis ledamöter hafva genomläst Konst.
Utsk:ts mein., hemställer jag, huruvida icke Ståndet finner skäl i
att denna punkt, som går pä 5 å 6 sidor, icke blifver upläst, och
anhåller jag att H. Exc. Hr Gr:n o. Landtm, derå ville framställa
propos.
Uppå derom gjord framställning, beslöts att någon vidare up-
läsning af punktens innehåll ej skulle ega rum.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Sjelfva ingressen till
alla de föreslagne förändriugarne utgör för mig ett oöfverstigligt
hinder att kunna biträda förslaget. 1 slutet af densamma heter
nemi.: att dessa grundlagsförändringar alse »grundlagarnas bringande
till närmare öfverensstämmelse med RiksAkten af d. 6 Aug, 1815».
Då det torde vara en temligen allmän öfvertygelse, att RiksAkten
innefattar så föga tillfredsställande stadganden för Svenska folket i
allmänhet, att den är i behof af en revision, hvarom jag redan
tagit mig friheten väcka motion, må det ursäktas åtminstone mig
att jag icke kan biträda detta förslag. Jag har svårt att fatta,
hvarföre det skulle vara mer af behofvet påkalladt att nu i detta
ögonblick upflytta RiksAkten i vår grundlag, än förut under loppet
af 45 förflutne år. Då jag således i denna grundlagsförändring
hvarken ser något nyttigt eller nödigt, kommer jag att af dessa
skäl rösta för förslagets förkastande.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Såvida detta för¬
slag endast innefattade stadgande derom, att den till tronföljden
närmast berättigade prins skulle ega att med konungslig makt och
myn-
l)en 10 December e. m
myndighet föra regeringen, då Konungen Sr utrikes elier eljest för¬
hindrad att densamma utöfva skulle jag vilja dertill lemna mitt
bifall; men då det derjemte innefattar att regeringen skall kunna
föras af en s. k. InteritnsRegering, bestående till hälften af Svenskar
och till hälften af Norrman, måste jag motsätta mig detsamma, lik¬
som vid töregide Riksdag. Vårt konstitutionella statsskick förut¬
sätter i 9 § R.F., att Regeringen alltid skall vara försedd med
ansvarige rådgifvare. Den stadgar att »i alla mål, som hos Konungen
i StatsRådet förekomma, skall prot. töras, samt att StatsRådets till-
städesvide ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till den
påföljd, hvarom i 106 dl 107 §§ vidare stadgas, ovilkorligen till
prot:t sina meningar yttra och förklara; Konungen dock förbehållet
att allena besluta» Här år således ovilkorligen stadgadt att i alla
mål, som förekomma hos Regeringen, skola finnas rådgifvare, som
för R. St:r äro ansvarige för sina rådslag. Så skulle likväl icke
blifva förhållandet, om denna förändring antoges. Om nemi. det
skulle inträffa, att vid de tillfallen, då Konungen vore förhindrad
att RiksSlyrelsen föra, ingen tronföljare funnes, så skulle Regerin¬
gen föras itf 10 Svenska och 10 Norska ledamöter i öfverensstäm¬
melse mell RiksAkten. Nu stadgar denna att de båda StatsMini-
strarne, din Svenska och den Norska, skola hvarannan vecka turvis
vara Ordfide i Regeringen efter lottning, och att ärenderna der af-
göras efter de flesta rösterna; men äro rösterna lika på ömse sidor,
har Ordhden den afgörande rösten. Således, när den Norske Stats-
Ministern vore Ordfide och man antoge att alla Svenskar vore af
en mening och alla Norrmän af en annan, så blefve de Nor¬
ska statsrådens mening den gallande. Här hafva vi således uppen¬
bart, att hvarannan vecka skulle de 10 Norska StatsRåden, emot
alla de 10 Svenska StatsRådeus protester, kunna åvägabringa hvilka
beslut sorn helst, och således äfven de för Sverige mest skadliga.
Jag säger naturligtvis icke att så skulle hända, men det kunde
hända, och detta utan att de Norska StatsRåden derför skulle kunna
ställas till ansvar. Jag hemställer till en hvar, ora det kan vara
med våra skyldigheter som representanter förenl., att införa en så
beskaffad styrelse i landet, och jag bekänner att jag ej kan fatta
huru ett dylikt förslag kunnat framkomma. — Jag yrkar på för¬
slagets förkastande och hade önskat att ett sådant aldrig fram¬
kommit inom representationen.
Hr Brakel, Manritz: Konst.Dtsk:ts förslag, hvaröfver vi
uu öfverlägga, sönderfaller i 2 delar. Den första innefattar att
RiksStyrelsen, i de fall, då Konungen reser utrikes eller är af sjuk¬
dom hindrad att densamma sjelf utöfva, skall föras af Thronfölja-
ren. Ett sådant stadgande kan icke vara annat än nyttigt och
högst nödvändigt, ty man kan föreställa sig hvilka splittringar, hvil¬
ka dragningar hit och dit, som kunna upkomma inom en interims-
styrelse, sammansatt af 20 personer, hvaraf 10 från hvartdera riket.
Detta Betis sednare del deremot, som står i oskiljaktigt samman¬
hang med den förra, innefattar att RiksAktens bestämmelser skola
290
Den 10 December e. m.
intagas i vår grundlag. Denna RiksAkt, som förenar Konunga¬
rikena Sverige och Norige, står i mer eller mindre strid icke alle¬
nast med Svenska grundlagen, utan äfven den Norska. För att visa
detta sednare, ber jag att få fästa upmärksamheten på 4 § Riks-
Akten. Dea lyder sålunda :\ »Konungen skall hafva rätt att sam¬
mandraga trupper, begynna krig och sluta fred, ingå och uphäfva
förbund, affärda och emottaga sändebud. Nar Konungen vill be¬
gynna krig, skall lian meddela Regeringen i Norige sina tankar, och
derom inhemta dess betänk, jemte en fullständig berättelse om Ri¬
kets tillstånd, i anserde till dess finanser, försvarsanstalter m. m.
Sedan detta skett, sammankalle Konungen den Norske StatsMini-
stern och de Norske StatsRåden, tillika med de Svenske, till ett
utomordentligt StalsRåd, och förelägger dem ej mindre de grunder
och omständigheter, sorn vid detta tillfälle böra komma i öfvervä¬
gande, än Norska Regeringens förklaring om detta Rikes tillstånd,
jemte en dylik om Sveriges. Ofver dessa föremål infordre Konun¬
gen deras Betänk., hvilket de hvar för sig skola till Prot:t afgifva,
vid den ansvarighet, grundlagarne bestämma. Derefter ege Konun¬
gen rätt att fatta och utföra det beslut, Han anser för Staten gag-
neligast.» Men nu finnes dessutom i Norska grundloven en §,
som loreskrifver att Norska trupper icke få till anfallskrig använ¬
das utan Storthingets samtycke. Det gifves således verkligen mot¬
sägelser mellan Norges grundlov och RiksAkten, men dessa äro
ännu större mellan denna sednare och Svenska grundlagen. Sven¬
ska grundlagen säger, att, reser Konungen utrikes, skall styrelsen
föras af Svenska StatsRådet. RiksAkten stadgar, att, reser Konun¬
gen utrikes, skall styrelsen föras af en Interims-regering. Att den¬
na Iuterims-regering, när Konung reser utrikes, måste styra båda
rikena, kan jag, huru bedröfligt det än är, icke annat än medgifva,
emedan det blifvit »en fait accompli.» Men det finnes en § i Riks¬
Akten, som vi aldrig medgifvit och som jag hoppas vi aldrig nå¬
gonsin komma att godkänna, nemi. den 3:dje, som beskrilver huru
med Konung-och Thronföljar-val skall tillgå. Kunna vi väl någonsin
ingå på att ett annat folk än det Svenska skall sätta Konung på den
Thron, dit vi sjelfva satt så många Konungar, som utgjort vår egen
stolthet och hela Europas beundran, att det skall ega rätt att till¬
sätta icke allenast en Regent, utan en Regentshigt, om hvars hjer-
tan vi icke äro öfvertygade att de slå lör Sveriges intresse och lefva i
Svenska minnen. Så länge, Mine Ilrr! RiksAkten icke är intagen
i vår grundlag, så länge vi besvurit vår R.F., men icke RiksAkten,
anser jag, att, om den olyckliga händelsen skulle inträffa, att vår
Regentslägt utdoge, bör det för Svenska folket vara åtminstone fritt
att följa R.F. eller RiksAkten. Vid sådant förh.-de bör man således
vara noga betänkt på att införa RiksAktens bestämmelser i vår
grundlag. Ingen kan högre än jag inse nyttan af en förbrödring
med Norige, nödvändigheten af enhet och sammanslutning i Norden,
och jag tillägger öppet, att ingen högre än jag skulle önska att
de tre Kronorna, som så länge utgjort vår vapensköld, skulle blifva
en sanning, att Sverige, Norige och Danmark måtte blifva förenade
under en Regent; men just derföre, att jag önskar detta så lifligt,
Den JO December e. m.
mäste jag äfven tillkännagifva att detta mål icke kan vinnas, utan
att hvarje nation upoffrar i smått sitt eget lilla jag. Jag för min
del kan icke annat än högakta den känsla, som drifvit Norska fol¬
ket att motsätta sig sin försäljning mot en skeppslast spanmål eller
en bal bomull, att vakna till medvetande om att de voro en na¬
tion, öchjjag tror att hela Svenska folket delar denna högaktning;
men den kan icke fortfara, om denna frihetskänsla icke förstår at.t
subordinera under en lag, som förbjuder den att leka som en pojke,
men bjuder den att handla som en man. Jag för min del inser
och tror, att vi allt för länge gifvit efter och haft undseende, om
jag så får uttrycka mig, för fordringar, sora icke varit dikterade af
åhåg att närmare sluta sig tillsammans med, utan snarare att skilja
sig från oss; ty jag frågar er, Mine Hrr! huru mycket närmare
hafva vi kommit i förbrödring, än vi voro för 30 å 40 år sedan?
Nästan i allt sådant, som jag för min del ansett att Norige bordt
gifva vika. emedan det varit en så mycket yngre och oerfarnare
stat, har Sverige måst träda tillbaka och gifva efter, och nu är det
fråga om att införa den 3:dje § i RiksAkten uti vår grundlag.
Mji Sverige och Norige blifva ett folk och då gemensamt välja
Konung; men så länge vi icke det äro, så må vi välja Konung
efter de innevånares antal, öfver hvilka Han skall herska, efter hvad
vi hafva varit, hafva verkat och nu äro. Jag hoppas att R. o, Adm
förkastar detta Konst.Utsk:ts förslag, såsom ett bevis att Sverige
icke vill gifva RiksAkten någon slags högre helgd, än den i nuv:de
stund eger, och jag hoppas äfven att Svenska Regeringen icke måtte
upoffra sin rätt att tillsätta en Svensk som Ståthållare, förrän ett
mäktigare och starkare frö till sämja blifvit nedlagdt; då må detta
bevis på vår supremati falla, ty vi hafva aldrig velat spela Hrr,
men vi borde kunna önska och fordra, att, om vi äro 2:ne bröder,
dessa bröders ord i det gemensamma hemmet må gälla efter hvad
dessa verkligen äro, och icke efter hvad de tycka sig vara.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: Då vid denna lliksdag motion
blifvit vackt af Gr. Anckarsvärd om revision af föreningsfördraget
mellan Sverige och Norige, och denna motion blifvit lifligt under-
stödd, icke allenast inom alla 4 RiksStm, utan äfven i hela landet,
skulle jag anse högst oklokt, att, på samma gång man begär än¬
dring i denna RiksAkt, sådan den nu befinnes, vilja så till sägau-
des bofasta den genom dess införande i vår grundlag, innan en
dylik revision försiggått. Af detta skäl afstyrker jag Konst.Utskcts
nu föreliggande Mern., och förenar mig i hvad Hrr Cederschiöld
och Brakel yttrat om de vådor, som ligga i förslaget att inför¬
lifva med Svenska grundlagen ett stadgande i RiksAkten, hvarige¬
nom vi skulle vara tvungne, att, snart sagdt, underkasta oss Nor¬
ges votum, bland annat, i afseende på en så vigtig omständighet,
som valet af Konung, och då det, i händelse af en Interimsregering,
organiserad på det sätt RiksAkten föreskrifver, skulle bero af Nor¬
ska män att bestämma Sveriges öde. Jag tillstyrker afslag.
Den 10 December e. ra.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm: Jag önskar lika
mycket, som någon annan, en revision af RiksAkten, hvilken, enl.
min öfvertygelse, innehåller mycket, som bör förändras, t. o. m. i
den riktning, som flera värde talare hafva antydt, men jag bekän¬
ner, att jag icke kan fatta tankegången hos de talare, sorn lika
med mig icke älska sammansättningen af denna Interimsstvrelse,
hvilken under vissa, i grundlagen förutsedde fall skall föra rege¬
ringen, då de just upträda, för att motsätta sig den utväg, som
detta förslag innefattar, att få Interimsstyrelsen aflägsnad, som vi
böra hoppas, så mycket möjligt är. Förslaget innehåller nemi., att
i st. f. Interimsstyrelsen skulle sättas en Kongl. Prins i spetsen
för Regeringen. Om RiksAkten behöfver förändras, och t. o. m.
denna §, så kan jag icke inse, att vi i någon den ringaste tnån
aflägsna oss från det målet, om för öfrigt del kan upnås derigenom,
att man antager som ett faktum eller erkänner såsom en för han¬
den varande sak det, soro redan förefinnes. Jag tycker, att man
motverkar sitt eget syftemål, då man motsätter sig denna g. För
öfrigt kan det vara likgiltigt, huru denna fråga afgöres, då det är
uplyst, att den blifvit afslagen inom 2 Stånd; men jag vill dock
förklara, att ora jag syftar till precist samma mål. sora den siste
talaren, kan jag åtminstone icke, efter mitt logiska begrepp, annat,
än tillstyrka bifall till förslaget.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob; Lika med den siste ta¬
laren, kan jag icke undgå att förundra mig deröfver, att de Hrr,
som så riktigt framstält olämpligheten af den nu föreskrifne Inte-
rimsregeringen, likväl vilja motsätta sig ett förslag, som går ut
på, att så mycket, som möjligt aflägsna densamma. Dessa Hrr
tyckas glömma, att om äfven RiksAkten ieke har grundlagshelgd,
så är den likväl af Konung och Ständer antagen, oell således gäl¬
lande liksom hvarje annan Ing, som icke är grundlag, och att den
så)., lika litet som desse, får godtyckligt föraktas. Den är så till vida
mera än lag, att den är ett kontrakt mellan 2:ne folk, som icke
kan å ena sidan åsidosättas, utan att på samma gång det förhål¬
lande uphör, som kontraktet afser, och till efterrättelse har Riks¬
Akten alltid hittills tjenat vid de tillfällen, då det kunnat ifråga¬
komma. En talare har yttrat, att det nu skulle stå Svenska fol¬
ket fritt, att vid konungaval följa 3 §:n i RiksAkten eller icke.
Ehvad RiksAkten är grundlag eller icke, står detta Svenska folket
fritt, men med ett vilkor: att det på samma gång uplöser unionen.
Talaren har vidare yttrat, att de båda nationerna böra upoffra
något af sitt eget jag, för att vinna ändamålet af en förtroligare
beröring, och erinrat, att en revision af RiksAkten vid denna Riks¬
dag är föreslagen. Jag tror icke, att man vid någon revision af
RiksAkten kail vänta, att Norska folket skall upoflra sin likstäldhet
med det Svenska. Denna likstäldhet har blifvit Norska folket
tillerkänd för 44 år sedan, och att detta folk under denna tid
skulle förlorat så mycket känslan af sin egen styrka, att det nu
skulle åtnöjas med en underordnad ställning, det tror icke jag,
och troligen ingen annan. Ett yrkande härom skulle blifva bety¬
Den 10 December e. m.
delselöst eller leda till tiplösnitig af unionen, och denna uplösning
önskar jag för min del icke. För de förändringar i RiksAkten,
som från Svensk sida sirö önskvärda, lärer väl ej liiksAktens åbero¬
pande i grundlagen, blifva ett hinder, ty någon svårighet, att af
Sveriges Ständer få dessa förändringar godkända, om de af Norge
blifvit medgifna, kan väl ej tänkas. Det förev:de förslaget må
lemna åtskilligt öfrigt att önska, men det innebär en väsendtlig
förbättring i det närv:de, och derföre anhåller jag om bifall derå.
Hr Cederschiöld, Robert Teofron: Den siste talaren
har uttryckt sin förundran deröfver, att man kunnat motsätta sig
förslaget, då RiksAkten redan iir lag och således bör efterlefvas.
Jag vill fästa upmärksamheten derpå, att vid stridigheter mellan
en civiling och en grundlag är det grundlagen, som har företräde,
och den civila får gifva vika. Nu stadgar vår grundlag, att i det
fall, som här är framstäldt, eller då Konungen är sjuk eller eljest
hindrad, skall Regeringen föras af Statsrådet, och, efter min oför¬
gripliga tanka, måste grundlagen gälla framför RiksAkten. Vore
jag Konungens rådgifvare, och försatt i den bekymmersamma ställ¬
ning, att fråga vore om tillämpning af RiksAkten, så skulle jag
anse tor min pligt, att heldre nedlägga mitt embete, än att inträda
i en Interimsregering, som icke finnes i vår grundlag, hvars öfver-
tagaude af Regeringen står i uppenbar strid med grundlagens stad¬
gande, att. Regeringen skall föras af Statsrådet. Till det skäl, jag
förut anförde mot förslaget, eller att här kunde åvägabringas hvilka
beslut som helst, utan att någon ansvarighet vore att utkräfva af
dem, som fattat besluten, vill jag tillägga ännu ett, det nemi., att
fall kunde inträffa, då Svenska iölket blefve utan all regering. I
detta förslag förekommer visserligen ett stadgande så lydande: »In¬
träffar det fall, att styrelsen skall af Regent eller Interimsregering
öfvertagas, föres den, tilldess sådant kari ske, af Statsrådet med
samma makt som Regent»; men om deremot, efter det Interims-
regeringen redan inträdt i verksamhet, Norrmännen, af hvilken
ani. som helst, politisk eller icke politisk, skulle vägra att fungera
i Regeringen (och det finnes ingen möjlighet att tvinga dem der¬
till), då blefve Sverige, utan Regering, om nemligen vi intoge i
grundlagen det nu föreslagna stadgandet, att-Irrtvrimsregeringeu
skall föra styrelsen, när Konungen är derifrån hindbad. Nu dere¬
mot stadgas, att Statsrådet i sådant fall skall utöfva detr, och då
kunna vi icke blifva utan Regering
Man har här framstält vigten af, att antaga förslaget, på det
Thronföljaren må kunna inträda såsom Regent. Jag har redan
förklarat, att jag inser vigten häraf, och gerna skulle vilja lemna
min röst åt ett sådant förslag, men man har här sammanblandat
båda frågorna, och icke, såsom jag vid förra Riksdagen anmärkte,
framstält ett särskildt förslag, att Thronföljaren skulle ega inträda
såsom Regent. Om så skett, hade vi nu varit oförhindrade, att
dertill lemna vårt samtycke, men förenadt med förslaget om Inte-
rimsregeringen, finner jag för min del icke kunna bifalla detsamma.
Derföre skulle jag önska, att, då man kommer fram med ett nytt
294
Den 10 December e. m.
förslag i dessa frågor, man då måtte skilja dem åt, så att frågan
om Tronföljarens inträde som Regent kunde beviljas oberoende af
hvad man i öfrigt föreslår. Dessutom vore önskligt, att man, i st.
f. att framkomma med förslag om grundlagens bringande i öfver¬
ensstämmelse med RiksAkten, ville föreslå RiksAkten9 bringande i
öfverensstämmelse med grundlagen, och att man dervid alltid måtte
hafva till ögonmärke, att Statsrådet skall, som hittills, föra Rege¬
ringen i alla de ärenden, som rörde Sverige enskildt, men en ge¬
mensam styrelse regera och fatta beslut om de frågor, sorn röra
båda rikena samfäldt.
Gr. af Ugglas: Afven jag beklagar högeligen, att Konst.-
Utsk.-t i sitt Mern. sammanblandat frågan om Riksstyrelsens förande
under de tider, då Konung är förhindrad, att sjelf med densamma
sig befatta, med öfriga RiksAkten tillhörande bestämmelser. Såsom
skäl härtill bar man anfört, att RiksAkten, fastän blott civillag,
likväl hade eri kraft, för hvilken annan lag mäste vika, och att det
derföre vore bättre, att rätta grundlagen efter RiksAkten9 före¬
skrifter, än att låta skiljaktigheter dem emellan bestå, hvilka kunde,
under vissa förutsättningar, leda till ett våldförande af grundlagen.
Man hade härtill kunnat lägga ett ytterligare skäl, hemtadt utur
den brist på stadgande!) rörande åtskilliga genom föreningen up-
komna vigtiga konstitutionel» förhållanden, som vidlåder grundlagen.
Men, mine Hrr! månne, om man rätt betänker saken, icke just
dessa bristers befintlighet, dessa stridigheter emellan grundlagen och
Riksakten, böra mana oss att vara betänksamma vid att nu antaga
det förevule förslaget. Man bör nemi. icke glömma, att allt sedan
1815 hafva dessa brister och stridigheter förefuiinits. Detta för¬
hållande är betecknande, och man måste fråga sig, af hvad skäl
ieke under denna långa tid dessa brister blifvit afhulpna, och vår
grundlag i ifrågavide ganska vigtiga fall ändrad i enlighet med
RiksAktens föreskrifter; man måste fråga sig, huru allt intill denna
dag RiksAktens vigtiga bestämmande!!, hvilka, så länge unionen
består, dock framför andra måste gälla, likväl icke hos oss tiller¬
känts fastare bestånd, än en vanlig oi vil lags. Och dä man gör sig
dessa frågor, månne ioke svaret uppå desamma biifver, att hos det
Svenska folket allt ifrån början funnits en känsla derutaf, att dessa
RiksAktens bestämmandet) uti vissa fall voro sårande för nationens
värdighet och intressen, och att ändringar derföre uti RiksAkten
voro behöfliga, innan full sanktion åt densamma lemnades. Med
fordran på dessa ändringar har man dock dröjt. Man har velat
vänta, intilldess det yngre Norska folket skulle mogna till det
lugn, till det förtroende, som erfordrades, för att afhandlandet af
mera eller mindre ömtåliga förhållanden de båda folken emellan
skulle kunna leda till ett önskligt mål. Jag frågar nu, är den
tidpunkt inne, att man kail emotse, att Norige skulle vilja gå Sve¬
riges billiga önskningar till mötes; eller månne icke — och jag
tror man kan säga detta, utan att förnärma, det är oförskyldt an¬
klaga Norska folket, — allt fortfarande samma misstro, samma an¬
språk, samma brist på vilja att gå billiga önskningar till mötes,
Den 10 December e. m.
samma afvogliet t. o. m. mot allt, som närmar sig ett samman¬
knytande af föreningen, förete sig inom vårt brödraland? Är det
väl i en sådan tidpunkt, då billiga jemkningar svårligen äro snart
att emotse, som vi böra med grundlagshelgd bekläda mot vår na-
tionela känsla stridande bestämmande!]. Det må vara, att Iiiks-
Aktens stadganden, vårt nnv:de görande eller låtande oaktadt, äro
lag i detta ögonblick; men frågan är: skola vi gifva en ny sank¬
tion åt dessa stadganden? skola vi, ibland annat, ånyo godkänna
ens möjligheten af, att en annan stat skall kunna tillsätta Konung
på vår thron, der sedan hedenhös, med undantag af några olyck¬
liga år, aldrig någon annan Konung suttit, äu den, vi, det gamla
fria Svenska folket sjelf, utsett? På denna fråga finnes endast
ett svar, och jag önskar innerligen, att det sorgliga förhållande,
RiksAktens 3:dje g förutsätter, aldrig måtte tvinga detta svar att
framträda uti lif och handling, enär, enligt min fnlla öfvertygelse,
denna handling skulle blifva en ögonblicklig uplösning af föreningen.
Då, såsom jag nu anfört, jag anser några af RiksAktens stad¬
ganden stridande mot vår nationalkänslas fordringar, och således
föga tjenliga att befordra en närmare förening, och ett ibland dem
farligt för sjelfva föreningens bestånd, måste jag, med upoffrande
af de fördelar, ett aflägsnande af Interimsregeringen ovilkorligen
skulle medföra, rösta för afslag af denna punkt uti Konst.Utsk:ts
Betänkande.
Flera Ledamöter yttrade härtill bifall
Gr. Lagerbjelke: Jag för min del instämmer med de ta¬
lare, hvilka yttrat sig så strängt i afs:de på sammansättningen af
den nuv:de interims-regeringen. Jag tror knappast att historien
kan upvisa en sämre sammansättning af regering än denna, men
på samma gång jag detta erkänner, anhåller jag likväl att få ingå
i en bevisning, och, så vidt jag förmår, kasta en blick på det nu
föreliggande förslaget, vare sig det nu afslås eller icke. Jag vill
vid detta tillfälle söka att utreda, huruvida man genom att afslå
förslaget aflägsnar sig från in t.-regeringen, eller om man icke, just
genom afslag. drager öfver sig hvad man vill undvika. Om vi före¬
ställa oss att förslaget vore afslaget och nu gällande föreskrift fort¬
farande lag. och den olyckliga händelsen inträffade att Konungen
insjuknade, huru skulle man då förfara? Naturligtvis kan man å
ena sida sidan säga: RiksAktens stadgande angår oss icke; vi haf¬
va högre föreskrifter i Grundlagen och den bör framför allt lydas.
I det fallet kommer Statsrådet att föra regeringen. Men då är
föreningen med Norige de jure bruten, derföre att vi icke iakttagit
de öfverenskommelse^ som äro med Norige knutna; den är äfven
bruten de facto, emedan det då mera icke finnes något gemensamt
i regeringshänseende mellan de båda länderna. Måhända säger
man, att saken kunde på det sättet hjelpas, att Svenska Stats-
Rådet förde regeringen i alla rent Svenska ärenden och interims¬
regeringen utöfvade styrelsen i de unionella frågorna; men deremot
måste invändas att sistnämde frågor röra de båda rikena, således
Den 10 December e. fn.
äfven Sverige, och, om jag säger, att jag vid afgörandet af Svenska
frågor skall endast lyda Grundlagens bud, att regeringen skall föras
af Svenska Stntsltådet, så blir det lika olagligt enligt Grundlagen,
att tillåta en interims-regering att afgöra de unionella frågorna, som
rent Svenska. I händelse det vore lämpligt eller i en framtid för
Sverige af nytta att uplösa unionen, bör detta ske i följd af ett
på goda grunder och efter moget bepröfvande af Konung och Stän¬
der fattadt beslut, och icke under Konungens sjukdom och möjli¬
gen Ständernas frånvaro. Dessutom skulle genom en sådan åtgärd
den olägenhet ytterligare upkomma, att man dermed förklarade
alla de regeringsbeslut, som fattats af förutvarande interims-styrelse,
såsom olagliga. Anser man åter att, vid tillfälle af Konungens
sjukdom, RiksAktens föreskrift om Interims-regering skall tilläm¬
pas, så hafva vi hädanefter, som hittills, denna olämpliga form för re¬
gering i verksamhet. Om åter nu föreliggande förslag vore lag. få
vi då, vid tillfällen af Konungens sjukdom, hit 10 Norrmän, som
skola deltaga i styrelsen? Ingalunda, Thronföljaren upträder så¬
som regent i Riket och styr på samma sätt, som då Konungen är
frisk. Man har således, genom antagande af förslaget, långt ifrån
att lägga hyende under RiksAktens dåliga stadganden, kommit ifrån
desamma, och skulle den ytterligare olyckan inträffa, att både
Konung och Thronföljare på en gång blefve sjuka och icke kunde
föra regeringen, så råkade man i alla fall icke i större olycka, än
den, Iivari man före en sådan lags antagande nu är försatt. Men,
säger man, RiksAkten är bristfällig och tarfvar revision, och det
8r då en orimlighet att intaga den i Grundlagen och gifva den
grundlagshelgd; man bör törst förändra den och sedan gifva den
grundlagshelgd. Men nu är förhållandet att det alldeles icke är
föreslaget att RiksAkten skall erhålla grundlagshelgd. Det fin¬
nes nemi. på många ställen i Grundlagen lag-§:r åberopade, utan
att dessa dertöre ega grundlagshelgd. Så t. ex. i 17 § R.O.. der
det heter, att den som stör valfriheten, straffas med tillämpning af
5 kap. 4 § Straffbalken. Icke må man derföre inbilla sig att denna
g erhållit någon grundlagshelgd, utan hela saken är, att vid det
tillfälle, sorn Grundlagen förutsätter, skall denna g tillämpas i det
skick, han är eller sedermera förändras. En mängd sådana lagrum
förekomma i TryckfrihetsFörordm, hvilka sedan dennas stiftande
blifvit förändrade. Jag kan således icke finna, att det ringaste
större hinder skulle ligga mot att förändra RiksAkten. Det är
följaktligen af det skäl, som jag auser detta förslag böra antagas,
att man, utan att på något sätt derigenom binda sig mera vid
RiksAktens nuv:de stadgande, likväl kommer mera från densamma,
mera från Interims-regeringen genom möjligheten att få Throulöl-
jaren till regent vid de olyckliga tillfällen, då Konungen är för¬
hindrad att sjelf styrelsen föra. Således bör man noga betänka sig,
innan man alslår detta förslag och derigenom drar öfver sig möj¬
ligheten af en Interims-regering.
Hr Brakel: Beträffande Gr. Lagerbjelkes sednaste yttrande,
ber jag att få anmärka, att, i fall vår Grundlag hänvisar på Riks-
Den 10 December e. m
Akten, så får denna sednare icke grundlagshelgd, it liv att han kan
förändras genom 3 Stånds beslut; men om han deremot intages i
Grundlagen,, får han åtminstone en större helgd, ty vi kunna icke
bryta densamma, utan att bryta var ed åt Konstitutionen. Häri
ligger nu skilnaden, att vi hafva besvurit Grundlagen, men icke
RiksAkten. Om man särskildt fäster så mycken vigt vid alt ge¬
nast få denna interims-regering uphäfd. ber jag Hrrne påminna sig
att detta Konst.Utsk:ts förslag redan är förkastadt i BoudeStåndet
och ^åledes omöjligen kan blifva Svensk Grundlag. Här är följ¬
aktligen icke fråga om annat, än att R. o. Ad. skall genom sitt
bifall eller afslag ådagalägga, om de hafva RiksAkten mer eller
mindie kär. Jag yrkar fortfarande på atslag-
Hr Dalman: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten på
de många ofullkomligheter, som förefinnas i Konst.Utskits förevaran¬
de förs'ag. Detta säges åsyfta att bringa Noriges Grundlag och be¬
stämmelserna i RiksAkten i öfverensstämmelse med Sveriges Grundlag.
Men så är icke förhållandet. J erinran er säkert, M. Hrr, den
långa tvist, som vid torra Riksdagen upstod, då Konungen propo-
nerade att Kronprinsen skulle föra Riksstyrelsen under II. M:ts
sjukdom. Det påstods då, att K. Mits Propos. var grundlagsstri¬
dig, emedan Sveriges Grundlag föreskriiver. att Konungen skall
hafva varit sjuk utöfver 12 månader, innan R. St:r ega rätt att
annorledes om Rikets styrelse förordna. Men i detta stadgande
har icke någon ändring blifvit af Konst.Utskit föreslagen. Det he¬
ter nemi. i 92 g R.F., hvari ingen ändring är föreslagen: »Lag
»samma vare, om en Konungs sjuklighet fortfar af den beskaffen-
»bet, att Han längre tid än 12 månader, med regerings-ärenden sig
»icke befattat.» Denna »samma lag» återfinnes i den föreg:de 91
g i Utsk:ts förslag, hvari stadgas, att, om Konungen utöfver 12
månader blifver utrikes, R. St:r ega taga den befattning med Ri¬
kets styrelse, de bäst finna. Deremot stadgar Noriges Grundlov ge¬
nom 39, 40 och 41 gg, med hvarandra jemförda, att, om Konung
reser utrikes eller blifver sjuk, det åligger Svenska och Norska
StatsRådet att straxt sammanträda för att gemensamt utfärda kal¬
lelse till Riksdag i Sverige och Storthing i Norige, hvilka då. enl.
RiksAktens 7 g. hvar för sig ega att förordna örn de resp. Rike¬
nas styrelse. Denna väsendtliga olikhet har icke blifvit afhulpen
genom Konst.Ulskits förslag; tvärtom skulle ännu tvetydigheten
fortfara huruvida, då Konungen blir sjuk eller reser utrikes. Riks¬
dag och Storthing skola genast sammankallas för att anordna om
regeringen, eller om dermed skall kunna dröjas i 12 månader. Om
nu Svenska Grundlagen kunde tydas i enlighet med Noriges, skulle
alldeles ingen våda upstå genom interims-regeringen, emedan den¬
na regering då icke fortfore längre tid än som erfordrades för de
resp. Folkombudens sammankallande, samt Svenska Ständerna der¬
efter skulle ega rätt att omedelbart besluta, huru styrelsen skulle
föras under Konungens utrikes vistande eller sjukdom. Man har
således stött på Carybdis, då man velat undvika Schylla. Hela
afsigten med förslaget synes dessutom hafva varit den, att fastare än
Den 10 December e. m.
hitintills sammanbinda Sverige med Norige, men för min del har jag
ingen böjelse att under nuv:de omständigheter dertill lemna min röst.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att, om detta förslag icke antages om
det skulle tillgå, såsom det nu gått i 44 år, att nemi. TiiksAkten
icke varit inflyttad i vår, likasom i Noriges Grundlag, så skulle
detta möjligen föranleda unionens uplösning. Jag hyser icke denna
farhåga, så vida icke aldeles ovanliga omständigheter mellankomma,
men om verkligen förhållandet blefve sådant, att man ansåge sig
kunna vägra interims-regeringens sammanträde och således den sam¬
fälda regeringen skulle för tillfället uphöra, så lärer svårigheterna i
detta fäll vara lika slöra för Norige som för Sverige, och jag tror,
att om man råkade i det dilemma, att Svenska StatsRådet förkla¬
rade att det eldigt Grundlagen, under Konungens utrikes vistelse
eller sjukdom, ensamt förde styrelsen i Sverige, just detta förhål¬
lande skulle mana Norska folket till insigt af de vådor och in-
vecklingar, som Föreningen innebär, så vida icke vilkoren derför
förändras på ett sätt, som billighet och rättvisa fördra, och hvarpå
Svenska folket liar de mest rättmätiga anspråk.
Några ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Gr. Lagerbjelke
har ganska riktigt sagt, att RiksAkten icke blir grundlag derföre,
att den åberopas i en eller flere §§ af vår Svenska grundlag, men
Gr:n har updragit en jemförelse mellan nämnde akt och vår all¬
männa lag, som jag ej kan godkänna. Hvad beträffar ändringar
i Svea Rikes lag, så beror det på Konung och Ständer att gemen¬
samt göra desamma, men deremot kan en ändring i RiksAkten
icke verkställas annat än med bifall äfven af Norige, Detta gör
förhållandet väsentligen olika. Hittills har icke RiksAkten varit i
våra grundlagar åberopad. Om den vore sådan att den tillfreds¬
ställde hvad Sverige i den vägen kunde fordra, skulle jag icke
hafva något mot, att den åberopades, men, så länge den är i sitt
nuv:de skick, tror jag det vara välbetänkt, att icke, innan den blir
förändrad åberopa den i grundlagen. Det kan visserligen icke ne¬
kas, att det vore en betydlig förbättring, om vi kunde, utan att
hänvisa på RiksAkten, få in det grundlags-stadgande, som “här är
föreslaget, ronde den till tronföljden närmast berättigade prins’ öfver-
tagande af Regeringen; men jag tror, Mine Hrr! att det är bättre
afstå derifrån ännu i 3 år, intilldess vi sökt att få RiksAkten mera
i öfverensstämmelse med våra rätt. förstådde och icke obilliga for¬
dringar. På denna grund anser jag att denna g, sådan han nu är,
icke bör antagas. Det är visserligen sannt, att genom densamma
är InterimsRegeringen något undanskjuten, och som förhållandena
nu äro, kunna vi hoppas att den icke snart kommer i verkställig¬
het; men vi skrifva icke grundlagar för den närv:de, utan för fram¬
tiden. Den tid kan komma, då här icke finnes någon till tron¬
följden närmast berättigad prins vid myndiga år, och då hjelper
icke detta stadgande oss från InterimsRegeringen. Således anser
jag att RiksAkten bör förändras, innan någon förändring af ifrå¬
ga v:de g bör af R, St:r antagas.
Den 10 December e. m.
Frill. Sprengtporten: En föregide talare liar redan så
tydligt erinrat derom, att hvilken obenägenhet, man än hyser och
med skäl bör hysa mot åtskilliga, t. o. m. stötande bestämmelser
i RiksAkten, är den likväl ett malum necessarium, så att jag icke
vill förlänga diskussionen genom att anföra några ytterligare bevis
på denna sak. Men då en talare förklarat att RiksAkten vore
jemförlig med en civil-lag, så ber jag att få erinra om att den ät¬
en internationel lag mellan 2:ne stater, hvilken lag otvifvelaktig!
bar lika hög och kanske i fölksrättsligt afside högre betydelse än
någon grundlag. Hvad för öfrigt angår förändringen af RiksAkten,
så hoppas jag och tror. att med Norige skall kunna träffas sådana
öfverenskommelse!-, hvarigenom föreningsakten må kunna upställas
i en bättre form; men, efter min förmening, vore det icke sättet
att från vår sida betrakta den såsom om den icke funnes tili.
Denna fråga reducerar sig dertill: vilja vi behålla en InterimsRe-
gering, som alla anse oformlig, eller vilja vi taga ett steg, hvari¬
genom vi så mycket som möjligt aflägsna oss derifrån? Jag röstar
för bifall till förslaget.
Gr. Björnstjerna: Hr Brakel har ansett, att, sedan He-
derv. BondeSht afslagit denna grundlagsförändring, skulle striden
1111 endast vara mellan dem, som gilla RiksAkten, sådan den nu är,
och dem, som icke gilla den. För min del protesterar jag mot en
sådan upfattning af frågan. Jag skulle helldre vilja säga, att stri¬
den pågår mellan dem, som önska att Hederv. BondeSt:t skall
vara ensamt om sitt beslut, och dem, sorn vilja att R. o. Ad. skall
förena sig deri. Hvad sjelfva frågan angår, synas de flesta talare
medgifva, att förslaget liar silia fördelar, men, säger man, det bör
i alla fäll förkastas, såsom ett gif akt åt Norrmännen, hvilka sjelfva
skola fatta behofvet af en revision af föreningsfördraget, när de se
oss heldre afstå från en af alla erkänd fördel, Prinsregeiingen,
än att genom dess införande i grundlagen gifva helgd åt RiksAk¬
ten, sådan den nu är. Ingen kail mindre gilla denna akt, än jag;
jag skulle således vara den förste att förkasta förslaget, om jag
trodde att dess antagande kunde medföra de vådor, man här påpe¬
kat, men detta återstår att bevisa. Skänker man verkeligen deri¬
genom ett ytterligare stöd åt RiksAkten, sådan den nu är? Jag
betviflar detta. Blir icke RiksAkten, sedan som förr, en fullkomlig
civil-lag; kunna vi icke, sedan som förr, när som heldst förändra
den? Jo visserligen, ty fastän förslaget omnämner en RiksAkt, är
ju icke på något ställe intaget, huru denna RiksAkt skall vara be¬
skaffad, och att en RiksAkt måste finnas, så länge de båda natio¬
nerna äro förenade, det kan väl icke bestridas. Hindrar förslaget
underhandlingar om RiksAktens levision? Nej visst icke. Hvad
afser det då? Jo, alt sätta grundlag och RiksAkt i öfverensstäm¬
melse med hvarandra. Men, säga mina motståndare, det är just
detta vi icke vilja, vi rätta oss endast efter grundlagen, allt som
strider deremot, det må nu heta RiksAkt eller hvad som heldst,
det betyder för oss ingenting. Förunderligt att någon på allvar
kan drifva en sådan sats, som måste medföra uplösning af före-
3U0
Den 10 December e. m.
ningsbandet. Hafva vi då icke sjolfve antagit RiksAkten? Slår
ej på dess första blad »antagen af R. St:r d. 6 Aug. 1815?» Den
måste väl då lända oss till efterrättelse, den må nu vara vid eller
illa upställd. Ett sådant fördrag mellan 2:ne folk kan visserligen
brytas, men aldrig lörändras, utan båda nationernas samtycke; in¬
tilldess detta gifves, måste det, med alla sina fel, för båda varn
bindande. Men måhända har RiksAkten aldrig blifvit tillämpad?
måhända är den blott en död bokstaf? Af erfarenhet veta vi att
så icke är; vi hafva ju redan 2:ne gånger måst underkasta oss dea
märkvärdiga 20-mannn regeringen; vi veta ju, att, om Konungen i
dag sjuknar, skola vi genast se de Norska StatsKåden komma hit
och öfvertaga hälften af Sveriges regering. Ilr Cederschiöld pro¬
testerade visserligen redan vid förra Riksdagen mot ett sådant för¬
faringssätt, men hans röst blef då en ropandes i öknen; jag fruktar
att den äfven un så skall förblifva, ty säkerligen skall intet Svenskt.
StatsRåd kunna uplctns, sorn åtoge sig ansvaret att kasta RiksAk-
ten å sido och sålunda sönderbryta det band, som förenar Skandi¬
naviens båda folk. Vi se således att, så snart EiksAkt och grund¬
lag kommit i strid med hvarandra, har det alltid varit grundlagen,
som fått vika. Kan detta vara lyckligt? Nej långt derifrån. Då
det närvide förslaget afser att undanrödja denna svåra olägenhet,
måste jag finna det godt och rösta bifall till detsamma. Hvilka
äro de mest framstående olägenheterne af RiksAkten? Först natur¬
ligtvis konungavalet, der lika många ledamöter från hvnrtdera Riket
sammanträda, och der det således beror på en förseglad sedel, om
Danmarks fordna lydfolk skall tillsätta Konung öfver oss. Denna
fara är dock, Gudi lof. långt aflägsen. En Konung och 4 prinsar
förflyttar den, om ej utom möjlighetens gräns, dock till en dimmig
framtid. RiksAktens andra stora olägenhet är JnterimsRegeringen,
den är nära för handen, den är ett Damocles-svärd, som hänger
öfver oss hvarje ögonblick. Huru angenämt alt se dem, 10 Norr¬
män, komma hit och, fullkomligt oansvarige inför R. St:r, möjligen
afgöra våra vigtignste ärenden, såväl i politiskt som ekonomiskt afs:de.
Icke nog dermed, under det Norrmännen sålunda ingripa i alla
Svenska angelägenheter, få de Svenska StatsRåden endast deltaga i
några få Norska frågor; flertalet kommer, som vi veta, aldrig hit,
utan afgöres i Christiania.
Det är en dylik oefterrättlighet, som förslaget afser att undan¬
rödja. Antages det. befrias vi från alla 20-mannaråd, åtminstone
sålänge en myndig prins finnes att tillgå. Eget förefaller det då
att man nu vill bortkasta denna obestridliga vinst, blott för att
uttrycka sin missbelåtenhet med en lag, den man i alla fall måste
underkasta sig. För min del medger jag gerna, att jag icke är
nog djupsinnig, för att fatta det fina i en sådan statskonst. Jo
säger man, afstå förslaget och en revision af RiksAkten skall gå
lättare. Hvarföre det? Jag är förvissad att Norrmännen ej skola
motsätta sig en eller annan jemnkning i föreningsfördraget, såsom
t. ex. att de Norska StatsRåden i InterimsStyrelsen förbjudas blanda
sig i rent Svenska ärenden, liksom de Svenska i rent Norska, men
att tro, det en uttryckt missbelåtenhet från Svenska representatio-