PROTOCOLL,
HALLNA
✓
uos
HÖGLOFLIGE
lRSI!D©!3a«A®lt ®©ih Åffiait»,
TID
jTnottmrt Utkairageit i ^tndiljolm
ÅK 1859-1800
STOCKHOLM,
TYPOGRAFISKA FÖREfllNGEiNS BOKTRYCKERI,
1861.
Vi
Den 1 September.
Lördagen den 1 September 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 13 prot.utdrag för den 29 sist). Augusti samt
pleni-prot. för den 22 nästl. Maj.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
Utlåt:n och Mern., nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 165, i snl. af de under nuvarande riksdag framställda
förslag ang. inrikes skeende uplåning emot Svenska fonderade
statsobligationer;
N:o 166, i ani. af gjorda framställningar om beredande
af annan embetslokal för R. St:rs Justitieombudsman och hans Ex¬
pedition ;
N:o 167, ang. kostnaderne för tryckningen af RiksStrns prottr
vid nuv:de riksdag, jemte dertill hörande bihang;
N:o 171, i ani. af väckt fråga om ersättning af allm. me¬
del till Häradsskrifvaren G. E. Ruckman för den förlust, han
lidit derigenom, att hans innehafvande boställe blifvit för högt
upskattadt;
BankoUtskottet:
N:o 37, ang. verkställd omröstning öfver åtskilliga föreskrif¬
ter i det nya BankoReglementet.
Uplästes följande utaf Hr von Oelreich, Sten Alarik,
ingifne mern.:
Nödsakad att afresa till hemorten, får jag ödmjukast anhålla,
att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, varda endtledigad
från befattningen såsom ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:t.
Den 1 September.
Sedan R. o. Ad., uppå framställd propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att vid deras nä¬
sta sammanträde utse en ledamot uti Allm. Besv.- o. Ekon.Utskit
efter Hr von Oelreich.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande samt bi¬
fölls StutsUtskits den 18 och 29 sisth Aug. på bordet lagde Ut¬
låt.- N:o 156, i ani. af väckta motioner om Statens medverkan
för åstadkommande af tillverkning inom landet af jernvägsmate-
riel.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att från StatsUtskit
nyss ankommit ett Mern., hvilket torde få för R. o. Ad. före¬
dragas.
Härefter uplästes ifrågav:de under N:o 172 afgifne Meni.,
föranledt af BondeSt:ts återremiss å en punkt i Utlåtit N:o 159;
och ansågs detsamma ej föranleda till någon annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Vid punktvis skedd föredragning af StatsUtskits den 18 och
29 sisth Aug. bordlagde Utlåt. N:o 157, i ani. af R. Stms
år 1859 församlade Revisorers berättelse, ang. samma år verk¬
ställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1857,
biföl los Utskits hemställanden under §§ 2—15 och lades till band¬
lingarne yttranderne under §§ 1, 16, 17 och 18.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Banko-
Utsk:ts den 18 och 29 sisth Augusti bordlagde Mern. N:o 36, i
ani. af RiksStms beslut öfver Mem:t N:o 32.
Utskits anmälan om de punkter i Memit N:o 32, som blifvit
af alla fyra RiksStin bifallna.
Lades till handlingarne.
Utskits yttrande röride 6:te punkten.
Lades till handlingarne.
Utskits i ani. af RiksStins olika beslut öfver 5:te punkten
afgifna förslag till voter.-proposir.
Gr. Lagerbjelke, Gustafi Af förevide Bet. inhemtas att
BankoUtsk;ts i Mern. Nio 32 väckta förslag om löneförhöjning för
Bankens embets- och tjenstemän blifvit på det sätt afgjordt, att
ett Stånd, eller BorgareStit, beslutat ifrågavide löneförhöjning för
åren 1861, 1862 och 1863; men att R. o. Ad. och PresteStit
Den 1 September.
ft
bifallit samma löneförhöjnings upförande på ordinarie stat. Bonde-
St:t har deremot afslagit all löneförhöjning. Det är således gifvet
att R. St:r beslutat löneförhöjning, men hvad som icke är af¬
gjordt, är frågan om huruvida densamma skall vara definitiv eller
endast gälla för åren 1861, 1862 och 1863. Likväl har Banko-
Utsk:t upställt voter.-propos:ne så, att om BondeSttts beslut, hvilket
är intaget bland dessa voter.-proposir, skulle antagas, blefve R.
St:rs beslut derigenom i sjelfva verket uphäfdt. Det kan icke vo¬
teras öfver annat än den fråga, som nu icke är genom R. St:rs
beslut afgjord, nemi. om löneförhöjningen skall blifva definitiv
eller endast provisorisk för de närmast följande tre åren. En
annan liten oegentlighet förekommer jemväl deruti, att Utskits
förslag icke blifvit intaget i ja-propos:nen, ech de andra besluten i
nej-propos:nen. Men detta är af mindre vigt, hvaremot den andra
anmärkta omständigheten är af så mycket större betydenhet. Jag
får derföre vördsamt anhålla om återremiss å ifrågav:de Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Jag har icke
inom Utsk:t deltagit i eller öfvervarit detta besluts fattande, och
får äfven h. o. h. instämma i hvad Gr. Lagerbjelke yttrat, hvilken
åsigt äfven blifvit af Hr Stuart under form af reservation inom
Utsk:t anförd. Då nemi. 3 Stånd beslutat den ifrågasatta löne¬
förhöjningen, men deremot olika tankar yppat sig ang:de sättet
för dennas utgående, så är det tydligt att i först. Utsk. bör vo¬
teras endast om detta sistnämnda, eller huruvida den beslutade
förhöjningen bör upföras på ordinarie stat eller gälla endast för
åren 1861, 62, 63. Jag anhåller, för vinnande af en sådan för¬
ändring i voter.-propos., lika med Gr. Lagerbjelke, om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd pro-
pos., blef ifr§gav:de förslag till Utslct återremitteradl.
Utslcts yttrande rör:de 7:de och ll:te punkterne.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtslcls d. 22 och 29 sisth
Augusti bordlagde Dtlåt. N:o 158, i ani. af väckt motion, ang.
åtgärder till beredande af besparing i anläggnings- samt drift- och
underhållskostnaden för statens jernvägar.
Vid punktvis skedd föredragning af LagUtsk:ts d. 22 och 29
sisth Augusti bordlagde Betänk. N:o 45, i ani. af väckta motioner
om ändring i litte Kap., 4:de och 7:de §§:na RättegångsBalken, i
fråga om stämning, hlef detta Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtsIcts d. 25 och 29 sisth Augusti bordlagde
Utlåt. N:o 163, i ani. af väckt motion ang:de uplåtelse af kro¬
«
l)en 1 September.
nan tillhörig mark vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori för en
slussanläggning.
Gr. Lagerbjelke: Förhållandet med nu ifrågav:de ärende
är det, att då Eskilstuna kanal slutar utanför staden, ansågo flere
af dennes innevånare, att den kunde framdragas till en bassin
inom staden, hvartill också blott skulle erfordras en sluss bred¬
vid gevärsfaktoriet. De, som ifra för detta företag, önska icke
något statsbidrag, emedan de hafva för afsigt att sjelfve samman¬
skjuta penningar, likasom äfven erforderlig mark blifvit af staden
skänkt. Men händelsen är, att platsen för den tilltänkta slussen
för det närvarande uplages af en mindre qvarnbyggnad, tillhörig
kronan. Straxt der bredvid finnes emellertid en annan lägenhet,
äfven tillhörande kronan, men icke för något ändamål begagnad.
Nu är kanalbolagets önskan, att på egen bekostnad Ifi flytta den
nämnde qvarnbyggnaden jemte de verk, som kronan eger på den
förra platsen, till den sednare icke begagnade. Kronan skulle så¬
ledes icke göra den ringaste förlust. Det ställe, som nu icke be¬
gagnas, är ej längre bort, än det nuv:de, med undantag af den
obetydligt långa bron. Bolaget åtager sig också att göra anlägg¬
ningen så stor, att fullt ut så många verk, som kronan har vat¬
ten att drifva cem med, der kunna upföras. Hvad som ännu icke
är gjordt, är att staden icke blifvit hörd, och ej heller egarne
till ofvanliggande vattenverk. När bolaget ändock ingick till
K. M:t med anhållan om aflåtande af Nåd. Propos. till R. St:r
att få flytta den gamla qvarnbyggnaden. så skedde det, för att
icke förorska någon betydlig tidsutdrägt, och då ett bolag bildat
sig för anläggandet af en kanal med det högst ovanliga syftemål,
att icke förorsaka kronan någon kostnad, så synes det mig att
man bör något gå detsamma till mötes. Att emellertid R.
St:r nu skulle bifalla saken, anser jag hvarken lämpligt eller ens
möjligt; men hvad som kan ske, är att R. St:r ingå till K.
M:t med en skrifvelse, deruti de yttra, att om den ifrågasatta up-
låtelsen befinnes lämplig, de icke för sin del hafva något deremot,
ut8n densamma medgifva. De i målet erforderliga handlingar-
ne finnas i Landtförsvars-Dep:tet, och kunna derifrån när som
helst hemtas till Statslltsk:t. Jag anhåller vördsamt om åter-
remiss.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Handlingarne
i detta ärende hafva inom Utsk:t varit företedde, så väl kartor
som kostnadsförslag. Hvad som bidrog att inom Utslct göra stäm¬
ningen mindre gynsam för Eskilstuna, tror jag var att staden re¬
dan förut af kronan erhållit icke obetydlig mark för hamnanlägg¬
ning. Man ansåg dessutom att den fördel, som genom nu ifrå¬
gasatta uplåtelse skulle vinnas, icke var tillräckligt utredd för att
böra föranleda bifall. Jag har dock ingenting emot, att saken
återförvisas till Utsk:t, derest, med förnyade uplysningar, den kan
blifva bättre utredd, och för det bolag, som bildat sig, blefve det
Den l September. 7
en ganska betydlig tidsvinst, om frågan på det söti afgjordes, som
Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Då den siste värde talaren för sin del
ansett en återremiss lämplig, har jag ingenting synnerligt att til¬
lägga. Jag ber dock att få fästa upmärksamheten derpå, att om
också Eskilstuna stad redan tillförene fått jord af kronan till hamn¬
plats, så är det nu icke fråga om att staden skall af kronan er¬
hålla något, som för henne medför ringaste förlust; ty kronan har
ett obegagnadt fall och byggnadsplatsen är så stor, att der kan
anläggas fullt ut så stort verk, som vattentillgången roedgifver;
således är det ingen vinst, för kronan att bibehålla ett fall, som
eljest icke begagnas, och det gör henne npenbarligen detsamma,
om bolaget får begagna, platsen, med vilkor att derifrån på egen
bekostnad flytta kronans byggnader.
1 alside på garantien för arbetets utförande, synes mig denna
tillräcklig, då ortens innevånare förklarat sig villiga att påkosta
70,000 rdr eller hela det beräknade kostnadsbeloppet, och det
förefaller mig derföre, som om man icke skulle behöfva särdeles
mycket forska efter bevis för nyttan af ett företag, på hvilket de
enskilda vilja göra så stora upoflFringar. Jag anhåller fortfarande
om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder endast yrkats återremiss å
förev:de Utlåt., blef propos. å bifall till detsamma först framställd,
men med nej besvarad, hvarefter propos. på återremiss deraf gjor¬
des och besvarades med ja.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att anslag blifvit ut-
färdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Utslcts d. 25 och 29 sisth Augusti bordlagde Betänk. N:o 23,
föranledt af återremiss å Utskits Utlåt, N:o 8, i ani. af dels K.
Mits Nåd. Skrifvelse med det af Komilerade afgifna underd. Be¬
tänk. och förslag angide skjutsningsbesvärets ordnande, dels ock
väckta motioner i samma ämne.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att med föredragnin¬
gen af i fråga vide Betänk, finge så tillgå, att Utskits å sid. 3—6
gjorda hemställanden röride punkterna a, b, c, d och e uti K.
Mils Skrifvelse, först hvar för sig företoges till afgörande; att se¬
dermera, så vidt R. o. Adins beslut öfver nyssberörde hemställan¬
den dertill föranledde, det i Komiterades Betänk, sid. 44—51 in¬
tagna förslag till reglering af befordringen utaf post och resande
samt till gäldande af den derför erforderliga kostnad skulle para¬
grafvis genomgås med iakttagande deraf, att de af Utskit å sid.
6—12 i Betänkit afgifne förslag till förändrad lydelse af åtskilliga
§§, komme att i sammanhang med dessa §§ föredragas; samt att
8
Ben X September.
slutligen Utskits sista å sid. 13 och 14 afgifne tillstyrkanden biefve
föremål för R. o. Ad:ns pröfning och beslut.
Ropades Ja.
Till följd häraf börjades föredragningen med
Utsk:ts hemställan rör:de punkten a.
Bifölls.
Utskits hemställanden rör:de punkterne b och c.
Dessa hemställanden blefvo likaledes af R. o. Ad. bifallne.
Utskits hemställan rör:de punkten d.
Hr von Koch, Nils Samuel: Förra gången detta ärende
här förevar, yttrade jag mig så vidlyftigt, att jag nu kan vara
särdeles kort. Jag inskränker mig derföre allenast till den hem¬
ställan, att statens bidrag till skjutslagen måtte bestämmas till
V3:del, i st. f. '/aidel,, såsom här blifvit föreslaget.
Hr Hjärne, Harald: Tre Stånd hafva återremitterat Utsk:ts
förra Betän.k. och dervid bifogat ganska vidlyftiga diskussioner,
hvilka dock mera åsyftade frågan i allmänhet, än några särskilda
punkter. Beträffande frågan om statens öfvertagande af skjutsen,
så hade de tre St:n temligen tydligt uttryckt den åsigt, att sådant
för närv:de icke borde ske. Deremot hade BondeSt:t ansett, att
hela entreprenadkostnaden borde öfvertagas af staten. Utsk:t an¬
såg sig likväl, på samma gång det ville ställa sig till efterrät¬
telse de hufvudsakliga åsigter, som blifvit uttalade, icke böra från¬
träda den grundsats, som det förut uttalat, nemi. att skjutsbesvä¬
ret icke är ett bestyr, som bör läggas endast på en enda klass,
utan hvartill alla klasser inom samhället böra bidraga. Utgående
från denna princip såsom grundsats, kunde dock Utsk:t icke vid¬
hålla sitt förslag i förra Betänk:t, emedan det af 3 Stånd ogillats;
likväl hade åtskilliga ledamöter inom dessa Stånd yttrat sig till
förmån för principen, ehuru de för närv:de icke ansett den böra
tillämpas, enär medel till dess bringande i verkställighet sakna¬
des. Såsom R. o. Ad. torde erinra sig, upgick den beräknade sum¬
man, hvarmed Statsverket skulle betungas, till 670,000 rdr, och
man var temligen allmänt öfverens derom, att denna summa var
för lågt beräknad. Man ansåg sig emellertid inom Utsk:t, när
principen i allmänhet ej blifvit antagen, kunna gå den medelvä¬
gen, att vid denna riksdag till en del antaga den. Frågan var
då, huru mycket man kunde anslå, och Utskit har, med afside å
bristande tillgångar, ansett sig icke våga tillstyrka R. St:r att
åtaga sig någon större utgift, än !/4:delen af berörde summa, samt
derjemte en kontant ersättning för en gång af 270,000 rdr. Man
kan visserligen säga att det är ganska tvifvelaktigt, huruvida R.
St:r 8ro hågade att nu bevilja äfven denna summa; men Ut¬
skit kunde icke alldeles frångå principen, och då den för öfrigt
är mycket vigtig, trodde Utskit sig böra föreslå något i delta
Den 1 September.
•J
afs:de. Jag tror också att det är klokast att inskränka sig så myc¬
ket som möjligt, och på dessa grunder anser jag mig böra an¬
hålla om bifall till hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Hr von Koch har ansett, att den an¬
del, hvarmed statsverket borde bestrida entreprenaderna, kunde
förhöjas. Dervid mäste man dock ihågkomma, att förra gången
voro de flesta talare ense derom, att Utsk:t särdeles lågt beräk¬
nat den summa, som skulle komma på statsverkets andel. Man lår
således "icke antaga, att åtminstone inom detta Stånd tankarna äro
delade i afs:de på denna summa, och då man icke på något sätt
kan bestämma dess belopp, ej heller bör utsätta statsverket för
en alltför stor utgift, synnerligen då det vid denna riksdag re¬
dan blifvit hårdt anlitadt, kan jag för min del icke ingå på Hr
von Köchs åsigt. Man skulle deremot med mycket skäl kunna
säga, att den andel, som Utskrt föreslagit, redan i och för sig vore
för högt tilltagen; men att gå så långt som att statsverket skulle
bekosta l/a, det anser jag mig böra på det högsta afstyrka,
emedan det utan tvifvel skulle leda derhän, att antingen stats¬
verket blir öfver höfvan betungadt, eller att hela saken genast
förfaller.
Hr Montgomery: Med de åsigt er, jag förra gången ytt¬
rade, då denna fråga här förevar, är det gifvet, att jag för min
del gerna skulle velat gå så långt som möjligt i afs:de å stats¬
verkets bidrag till skjutsens bekostande. Men å andra sidan må¬
ste man taga i betraktande hvad som är möjligt och utförbart,
och ur den synpunkten har jag ansett mig icke kunna tillstyrka
mera än y4:del. Det förhåller sig såsom Gr. Lagerbjelke yttrat,
att det är ganska svårt att upgöra några beräkningar, som äro
fullkomligt tillförlitliga, emedan man icke har så fullständiga upgif-
ter, som erfordras. Visserligen har skjutskoinitén lemnat åtskil¬
ligt i den vägen; men man har dock till eh del måst sluta sig
till resullaterna, der man icke haft tillförlitliga siffror. Likväl
ber jag att få nämna, att när Utsk:t föreslagit 200,000 rdr, så¬
som motsvarande den ifrågaställa fjerdedelen, så har en betydlig
förhöjning blifvit gjord i den förut föreslagna summan, då lltsk:t
ansåg, att statens kostnad, derest hon öfvertoge hela besväret,
skulle upgå lill 600,000 rdr. Nu åter antager man */4:del till
200,000 rdr, i hvilket fall hela kostnaden skulle blifva 800,000
rdr. Denna förhöjning har Utslct gjort på grund af de yttran¬
den, som förekommit inom Stånden, der den anmärkning gjordes,
att den förut tillstyrkta siffran var för låg. Då R. o. Ad. re¬
dan bifallit de föregående punkterna, och således för sin del be¬
slutat, att gästgifveri- och skjutshållen icke vidare skola vara nå¬
gra natura-praestationer, så föreställer jag mig, att R. o. Ad. äf¬
ven bifaller hvad Utskrt i denna punkt föreslagit, samt att me-
nings-skiljaktigheten endast gäller den del, som staten skall öfver¬
taga, och får jag för min del anhålla att den måtte bestämmas till
'/4, på sätt Utskrt föreslagit.
10
Den 1 September.
Hr Printzensköld: Man skulle förgäfves kunna bestrida,
att skjutsningsskyldigheten, snart sagdt sedan urminnes tider, va¬
rit ett onus, som ålegat landtmannen, på samma gång som man
likväl måste erkänna, att denna skyldighet ingalunda varit af så¬
dan beskaffenhet, att den skolat för landtmannen medföra utgift,
vare sig i kontant, eller något annat, utan, tverlom, skyldigheten
har mest ålegat jordbruket derföre, att det varit en omöjlighet att
på annat sätt bereda utväg för resande att komma fort inom lan¬
det. När man således utgår från denna grundsats, såsom den enda
rikliga, skulle man med mycket fog kunna säga, att hvarje bi¬
drag af statsverket lill skjutsen är en skänk till den vägfarande,
som icke behöfver så stor utgift för färdandet, som eljest skulle
blifva förhållandet. Jag skulle derföre för min del tro, att det
lätta vore att ifrågav:de skyldighet för jordbruket att fortfarande
tillhandahålla hästar för den vägfarande qvarstode; men att å an¬
dra sidan så stor kostnad dermed förenades för den resande, att
jordbrukaren kunde anses betald. Då emellertid så icke kan ske,
är det måhända be hofi i gt, att begå den orättvisan att' betunga
statsverket med att deltaga i kostnaden. Dock bör detta ske så
lindrigt som möjligt, och man bör icke gå längre, än att deltaga
med V4:del, intilldess man kan- komma derhän, att skilja både
jordbruket och staten från hela saken, och låta hvar och en väg¬
farande betala hvad transporten af hans person och saker kostar.
Hr von Koch: Då det af mig framställda förslaget icke
vunnit något understöd, men alla ledamöter varit ense derom att
bifalla Utsk:ts förslag, så afstår jag från mitt yrkande och förenar
mig med dem, som anhållit om bifall.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: De föreg:de talarne
hafva visserligen påyrkat att staten skulle deltaga med l/4:del
af entreprenad-kostnaden; men härvid är att märka, alt detta bi¬
drag måste utfalla mycket olika på olika orter, allt efter som en¬
treprenad-summan blir högre eller lägre, och då kostnaden för
skjutsningens uppehållande icke upgår till sådant belopp, att den
kan anses såsom något betydligt onus för den skjutsskyldige, kan
det väl ej skäligen begäras att staten skall ens till någon del
deruti deltaga. Jag känner gästgifvaregården der, till och med
enligt nu gällande skjutslega, entreprenad är inrättad, utan nå¬
got särskildt bidrag från de skjutsskvldige. På sådane orter kom¬
mer naturligtvis icke något tillskott af staten i fråga, men om
nu endast 8 ä 10 rdr utgå af hemmanet, så synes mig temligen
öfverflödigt, att vid sådant förhållande statsverket skall träda emel¬
lan och för ytterligare nedsättning häraf lemna tillskott. Jag
skulle derföre vilja ifrågasätta, att den föreslagna V4:delen måtte
förklaras utgöra ett maximi-belopp för statens bidrag, samt att
huru stor andel häraf, som skall utgå till de särskilda skjutsla¬
gen, måtte efter bestämda grunder göras beroende af den större
eller mindre betydligheten af de skjutsskyldiges egna tillskott. Jag
får derföre föreslå, att denna sista punkt måtte förändras så, att
I)en 1 September.
11
statsverket kommer till hjelp med Veidel af kostnaden för skjuts-
entreprenaden, derest bidraget på hvarje hemman eljest skulleupgå
till 50 rdr eller deröfver; men att der dessa bidrag stadna vid
lägre belopp, staten icke skall lemna mera än '/8:del af kostnads-
summan.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till D t sk: t s
hemställan otörändrad och dels bifall dertill med tillägg efter slut¬
orden »V4:del j entreprenadkostnaden'» af följande mening: »derest
hvarje hemmans bidrag upgår till 50 rdr eller derutöfver, men i
annat fall endast med Vg:del.»
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts för¬
slag, utan förändring, och då dervid svarades många ja jemte några
nej, förklarades ia hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts hemställan rör:de punkten e.
Bifölls.
Härefter genomgicks utan någon diskussion och bifölls komi-
terades förrberörde förslag med de förändringar deri, som Utslct
tillstyrkt, dock med undantag af § 39, hvarom upstod följande öf¬
verläggning.
Hr Hjärne: I sista mom:t af denna § har Utslct gjort ett
tillägg, som jag för min del icke gillar. I händelse entreprenad
icke med den vanliga legan kan åstadkommas, och när så stora
tillskott af skjutslagen erfordras, att de kunna anses oskäliga, så
skulle K. M:ts Bfhde, för att åstadkomma entreprenad på delta
ställe, kunna höja skjutslegan ända till 1 rdr 50 öre. Så långt
har jag bilrädt förslaget. Men sedermera förekommer i j§:n ett til¬
lägg, innefattande, alt K. M:ts Bfhde, för att beslutet i nämnde
afs:de skulle blifva gällande, egde underställa detsamma K. M:ts
nåd. pröfning. Blifver detta förslag bifallet, föreställer jag mig
dels att derigenom en alldeles onödig tidsutdrägt skulle upkomma
och dels att mången enskild skulle blifva förhindrad att spekulera
i denna sak. Tillägget är obehöfligt, emedan man kan föreställa
sig, att K. M:ts Bfhde, som i delta fall står lika myckel på kro¬
nans rätt som de skyldige, icke lärer förhöja legan, derest det
icke befinnes nödvändigt. Dessutom tror jag att det är olämp¬
ligt, att i hvarje sådan liten fråga besvära K. M:t. Man klagar
allmänt öfver att alltför mycket småsaker förekomma hos Rege¬
ringen, och man har redan hos R. St:r framställt önskningar
derom, att många sådana obetydliga saker skola dragas ifrån Re¬
geringens pröfning. Jag anser, att man bör hafva tillräckligt för¬
troende till K. Mits Bfhdes åtgärder i detta hänseende, hvarföre
jag tror att R. o. Ad. icke bör bifalla ifrågav:de förslag. När
K. Mits Bfhde ingår till K. M:t med sin hemställan, så komma
naturligtvis skälen att bifogas, hvarföre legan blifvit bestämd så
eller så, och jag vet icke att det finnes någon annan auktoritet,
12
Den 1 September.
som kan lemna K. M:t säkrare ledning i detta afs:dc, än just
dess Bfhde, och då tager jag för gifvet, att K. M:t i alla fall icke
kan annat än bifalla den gjorda framställningen. På alla dessa
skäl anser jag detta stadgande alldeles onödigt, och föreslår der¬
före att de tre sisla raderna i sista mom:t af denna g måtte utgå.
Frih. Tersmeden: Den siste talaren har föreslagit, att de
tre sista raderna i sednaste mom. af denna § måtte utgå. Jag
går längre än han och föreslår, att hela detta mom. måtte utgå.
Sedan R. o. Ad. bifallit Sammansatta Utsk:ts tillstyrkande, att sta¬
ten skall med V4:del deltaga i entreprenadkostnaden, är redan
derigenom en ganska betydlig lättnad lemnad i skjutsningsbesvä-
ret. Skjutslegan är också temligen hög; skulle man nu med¬
gifva att denna lega kunde i vissa fall förhöjas till 1 rdr 50 öre,
kunde man vara temligen förvissad derom att försök på ganska
många ställan skulle göras att få legan höjd till detta belopp. Sjelfva
förslaget är också något sväfvande uttryckt, hvarföre jag anser
alt det rättaste är att afslå detsamma.
Hr Montgomery: Frågan om huruvida skjutslegan skall
kunna höjas öfver 1 rdr pr mil kan visserligen föranleda till
ganska olika tankar; men Utskrt har dock icke tvekat att föreslå
en sådan förhöjning i vissa fall till 1 rdr 50 ore. Detta är re¬
dan föreslaget i Utsk:ts förra Betänk., och i R. Stms und. skrif-
velser den 28 Okt. och 14 Dec. 1857 samt den 8 Jan. 1858
hafva de ansett att en förhöjning af skjutslegan vore lämplig. Le¬
gan blir ändock lägre, än i de flesta andra länder, med hvilka
vårt kan jemföras, och dessutom är förhöjningen endast vilkorlig,
eller då man icke på annat sätt kan åstadkomma entreprenad. Då
man derjemte tager i betraktande, att staten skall bidraga med
V4:del, så kan man väl äfven söka så mycket som möjligt min¬
ska beloppet af denna yt:del, och den blir naturligtvis mindre,
ju mera man söker befrämja entreprenaderna. Beträffande åter
de sista raderna af sista mom:t, är jag af samma tanke som Hr
Hjärne, eller att de kunna borttagas; men för öfrigt tillstyrker
jag bifall till Utskits framställning.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att någon anmärkning icke blifvit framställd
emot de tre första mom:n uti förev:de §, hvaremot, i afs:de å det
4:de mom:t, yrkats dels bifall till detsamma oförändradt, dels bi¬
fall dertill med uteslutande af den sista meningen, som lydde så¬
lunda: »börande likväl detta K. M:ts Bfh:des beslut om förhöjning
utöfver 1 rdr, för att blifva gällande, underställas K. M:ts Nåd.
pröfning»; och dels slutligen, att hela mom:t måtte från §:n utgå;
skolande, till följd häraf, delning af propos:n ega rum.
Sedan de tre första mom:n härefter blifvit, uppå gjord pro-
pos.; af R. o. Ad. bifallne, framställde H. Exc. propos. på bi¬
fall till det 4:de mom:t oförändradt, dervid anmälte sig och yttrade
Den 1 September.
Hr Hjarne: Jag har icke hört, att någon af de talare, som
yttrat sig, yrkat bifall till §:n oförändrad. Två talare hafva nemi.
begärt bifall, med uteslutande af de båda sista raderna, och en
har önskat hela sednare mom:ts borttagande.
I ani. häraf förmiilte H. Exc., att, för så vidt han rätt up-
fattat Hr Montgomerys under öfverläggningen afgifne yttrande,
bemälde ledamot dermed afsett bifall till §:n i dess helhet, ehuru
Hr Montgomery nämnde, att han ej ville motsätta sig den sista
meningens uteslutande.
Hr Montgomery: Jag afstår från mitt yrkande och förenar
mig med Hr Hjärne.
Hr von Koch: I likhet med H. Exc. Hr Gr. och Landtm.,
hade äfven jag så upfatlat Hr Montgomery^ yrkande, att det af-
sag bifall till Utslcts förslag oförändradt, hvarföre jag för min
del önskar, att propos. derå måtte framställas.
H. Exc. yttrade nu, att då StatsUtskit hade deltagit uti det
förev:de Betänk:ts afgifvande, H. Exc. ansåge sig pligtig att i
första rummet, och äfven om yrkande derå ej blifvit gjordt, fram¬
ställa propos. på bifall till Utskits förslag; hvarefter H. Exc. först
hemställde, huruvida R. o. Ad. biföl le 4:de mom:t utan förändring,
dervid svarades ja och nej i blandning, samt sedermera föreslog,
att mom:t skulle godkännas med uteslutande af den sista menin¬
gen, då svaren utföllo med flere ja jemte några nej; och förkla¬
rades ja nu halva varit öfvervägande.
Efter det förordningsförslaget sålunda blifvit pröfvadt och af¬
gjordt, föredrogos och biföl los Utskits tre sista hemställanden.
Föredrogs och bifölls StatsCtsk:ts d. 29 sisth Augusti bord-
lagde Utlåt. N:o 168, i ani. af K M:ts Nåd. Propos. om anslag för
åvägabringande af ifrågasatt förstärkning af K. M:ts Högsta Domstol.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts d. 29 sisth Aug. bordlagde Utlåt. N:o 169, i ani. af
väckt fråga om beviljande af anslag till Mag. M. Wiberg, såsom
honorarium för en af honom upfunnen räknemacbin.
Föredrogs och bifölls StatsUtskits d. 29 sisth Aug. bordlagde
Utlåt. N:o 170, i ani. af väckt fråga om sammanfattning och skil¬
jande från WesterNorrlands Läns arkif af de allm. handlingar,
som röra Jemtlands Län.
Frih. Tersmeden: Nästa Betänk, på föredragningslistan
är Sammansatta Stats- och BankoUtsk:ns N:o 24. Detta Betänk, är
af stor vigt, och torde icke böra företagas till pröfning, utan att
J t
O en 1 September.
det är någorlunda kändt, när denna pröfning kommer att ega rum.
Jag får derföre anhålla, att det måtte upföras främst på föredrag¬
ningslistan till nästkommande Lördag.
Sedan Sammansatta Stats- och BankoUlsk:ts d. 29 sisth Aug.
bordlagde Utlåt. N:o 24, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse med
förslag angrde förändrad organisation af Hypotheksinrättningarne i
riket, härefter blifvit föredraget, men af flere Ledamöter ånyo på
bordet begärdt, yttrade H. Exc. Hr Gr. och Landtm., att Frih.
Tersmeden hade föreslagit, att detta Dtlåt. skulle sättas främst på
föredragningslistan för det plenum, som komme att hållas nästa
Lördag d. 8 d:s, samt hemställde, huruvida R. o. Ad. behagade
detta förslag bifalla.
Ropades ja.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
LagUtskits d. 29 sisth Aug. bordlagde Betänk. N:o 47, i ani. af
väckta motioner om förändring i Domkapitlens organisation.
Föredrogs RiddarhusUtsk;ts d. 15 och 18 sisth Aug. bord¬
lagde Utlåt. N:o 15, i ani. af Hr Roos’ af Hjelmsäter, Axel, Mern.,
ronde en tillämnad donationsfond, att ställas under Riddar husDi-
rektionens förvaltning.
Gr. Mörner: Sedan den af Hr Roos väckta motionen blif¬
vit till RiddarhusUtsk.t hänskjuten, behagade Utsk:t infordra Rid-
darhusDirekt:ns yttrande i ämnet. Med ani. af det tillkännagif—
vande, som Hr Roos redan i sin motion gjort derom, att han
vore benägen att göra nödiga jemkningar i det ursprungliga för¬
slaget, satte sig Direktionen i beröring med Hr Roos. Direktio¬
nen ansåg nemi., att då åt Riddarhuset blifvit erbjuden en do¬
nation af så betydligt belopp, som den ifrågav:de, borde man icke
skjuta den ifrån sig, utan att åtminstone försöka att bringa före¬
skrifterna derhän, att de kunde få en antaglig form. Den, som
jemfört det af Hr Roos först framställda [örslaget med det, som
han sedermera aflemnat, har också säkerligen insett den stora olik¬
heten dem emellan, och de stora fördelar, som genom det sednare
skulle R. o. Ad. tillskyndas. Det torde tillåtas mig, att något
närmare redogöra för detta förslag, isynnerhet som Ridd.Utskrt,
i åtskilliga punkter något otydligt framställt de emellan båda för¬
slagen varande olikheterna, hvarigenom äfven saken fått en helt
annan färg, än den verkligen har, då man läser urkunderna.
Gåfvan bestod ursprungligen af 100,000 rdr, hvilka förde¬
lats till olika ändamål, såsom till Riddarhuset, lill ätten Roos af
Hjelmsäter, till Djurgårdsbrunns aktiebolag, till afkomlingarne af
vissa slägter, till Frimurarebarnhuset, samt till pensioner åt me¬
dellösa enkor och ogifta fattiga fruntimmer af adlig börd m. m.
Hufvudsyftet af donationen var dock att kapijalet under en längre
tid skulle accumuleras, innan någonting deraf skulle få utbetalas.
Direktionen sökte förmå gifvaren att i denna punkt något modi-
I> p ri 1 September.
flera bestämmelserna, så att Riddarhuset skulle tidigare komma i
åtnjutande af åtkomsten utaf det skänkta kapitalbeloppet; men der¬
utinnan var Hr Roos obeveklig. Enligt det ursprungliga försla¬
get, hade ingenting bestämdt blifvit anvisadt tili administrations¬
kostnadens bestridande. Deremot ejordes erinran, hvilken hade
till följd, att V2 proc. å det donerade kapitalet bestämdes att för
ändamålet utgå, till dess kapitalet hunnit föröka sig till en viss
utsatt summa, då åter andra grunder för administrationskostnader¬
nas betäckande fastställdes, och medgafs i allmänhet att hvad som
icke till förvaltningskostnaderne behöfdes, skulle af Ridd.Direktin
få till andra för Riddarhuset nyttiga ändamål användas. En half
proc. på 100,000 rdr gör 500 rdr årligen, och är denna proctt
högre, än hvad som vanligen bestås kamererare för kassors för¬
valtning. Om således t. ex. 250 rdr afsattes till administrations¬
kostnad, hvilket tvifvelsutan vore fullt tillräckligt, skulle Riddar¬
huset genast ifrån början hafva en årlig behållning af 250 rdr,
att för andra ändamål använda. Jag skulle tro, att redan häruti
ligger en ani. att icke så förnämt, som Utskit gjort, skjuta do¬
nationen ifrån sig. Af en half proc. årligen å fondens kapital¬
tillgång skulle R. 0. Ad. förblifva i åtnjutande, ända lill dess
kapitalet upgått till 3 millioher, då denna halfva proc. årligen ut¬
gjorde 15,000 rdr; sedermera skulle Vedels proc. årligen till¬
falla Riddarhuset, till dess fonden stigit till 6 millioner, derefter
Vedels proc., till dess fonden ökat sig till 10 millioner, hvarefter
Direktionen sjelf finge bestämma bidraget till förvaltningskostna¬
derne, dock ej utöfver ett belopp af 30,000 rdr årligen. Det är
således en icke ringa summa, som erbjudes R. 0. Ad. för dess
egen räkning, äfven före dep tid, då det stora beloppet kan kom¬
ma att af R. 0. Ad. disponeras. Mig vill det förefalla troligt att
denna tillökning i inkomst skulle vid många tillfällen icke vara
af så ringa värde.
Hvad nu angår sjelfva de ändamål, som med donationen af-
ses, så hade gifvaren i sitt första förslag bestämt en fond för Rid¬
darhuset af 30 millioner, hvarå räntan skulle användas: a) till
förvaltningskostnader; b) till underhåll, reparation och tillbyggna¬
der af Riddarhuset; c) till morgon-, middags-och aftontafflar för R
0. Ad. och dess kansli under riksdag, samt d) till öfrige riksdags-
kostnader åt R. 0. Adns ledamöter, hvilka skulle utdelas vid hvarje
riksdags slut. Punkterna c) och d) hafva blifvit helt och hållet
uteslutna i det nya förslaget, och i stället har blifvit stadgadt alt,
sedan förvaltningskostnader m. m. blifvit bestridda, räntemedlen
skola användas »till ändamål, som främja R. 0. Ad:ns gagn och
kunna bereda dess ledamöters förkofran, vare sig i intellektuelt
eller materielt hänseende, såsom tili stipendier för adliga ynglin¬
gars upfostran, till understöd vid resor inom och i synnerhet utom
fäderneslandet för adelsmän, som vinnlägga sig om statskunskap,
vetenskaper eller skön konst, och för öfrigt till sådana föremål,
hvarom R. 0. Ad. vid början af hvarje riksmöte kan finna lämp¬
ligt att . till sin nytta förordna.» Det är således hufvudsakligen
till enahanda ändamål, som många af de under Ridd.Direktins
I) a n 1 S e p t e ni lr e r.
förvaltning redan stående fonder afse att befrämja, som ifrågav:de
räntemedel skulle få användas, och för öfrigt har, enl. min tanka,
R. o. Ad. fått sig tillagd så vidsträckt rätt öfver medlen jemte
anvisning till ett nyttigt användande deraf, att man icke hade
bordt komma till sådana konklusioner, hvartill Utslct gjort sig
skyldigt, eller att medlen skulle bland R. o. Ad:ns ledamöter ut¬
delas pro rata parte med mera sådant. Dertill gifver donations-
brefvet ingalunda någon ani., och jag hoppas att man icke be-
höfver befara att R. o. Ad. gör sig skyldigt till ett sådant miss¬
bruk af medlen. Misströstar man så om R. o. Ad:ns upfattning
af sin ställning i samhället och sina pligtar, då är det i sanning
icke skäl att göra något för ett Stånd, som bar så litet förtro¬
ende till sig sjelft.
I 9:de punkten af det gamla förslaget äro »till pensioner åt
medellösa enkor och ogifta fattiga fruntimmer af adlig börd» an¬
slagna 5,500,000 rdr. Detta anslag är i det sednare förslaget
höjdt till 6 millioner, och skulle jag tro att R. och Ad. icke
borde ogerna se om en sådan tillgång bereddes för att med rän¬
tan deraf understödja förrbemälda i nödstäld belägenhet varande
personer. 1 afs:de å anslaget till Djurgårdsbrunns bolag, är der¬
emot i det sednare förslaget stadgadt, att, för den händelse detta
bolag ej mera finnes, då den till detsamma anslagna fond blifvit
full, medlen skola utlemnas till innehafvarne af aktiebrefven med lika
fördelning å hvarje aktie, skolande, derest något aktiebref för¬
kommit, motsvarande belopp hemfalla till Riddarhuset.
Till adliga ätten Roos af Hjelmsäter äro i det förra för¬
slaget anslagna 40 millioner rdr. I det sednare förslaget åter
är denna summa nedsatt till 30,000,000, med den skilnad der¬
jemte, att då, enligt det förra, blott räntan fick årligen utdelas till
lefvande medlemmarne af ätten, skulle, efter det sednare, sjelfva
kapitalet lika fördelas emellan ättens vid utdelningstiden lefvande
medlemmar, hvarefter all vidare befallning med denna fond skulle
för Direktionen uphöra. Dessutom är det tillägg gjordt, att om
ätten är utdöd, tillfaller kapitalet Riddarhuset, »att deraf bilda
en fond för adliga stipendier och pensioner.» På samma sätt för¬
håller det sig med anslaget till ätten von Axelson, äfvensom med
anslaget till de båda ofrälse slägterna Norén och Östlund. Di¬
rektionen får lemna penningaine ifrån sig, sedan kapitalet upgått
till det af gifvaren föreskrifna belopp, och om ätterna då äro ut¬
gångna, tillfalla fonderna Riddarhuset. Utsigt saknas således icke
att åtminstone en del af dessa fonder kan komma Riddarhuset till
godo. I afside å nyssnämnda ofrälse slägter, är dessutom den skill¬
nad emellan de båda förslagen, — hvilken tyckes helt och hål¬
let hafva undfallit Ridd.Utskit, —- att, enligt det förra förslaget,
räntan skulle lika fördelas emellan alla lefvande medlemmar af
de båda slägterna, hvilket skulle kunnat medföra många svårig¬
heter; hvaremot, enligt det sednare, blott kapitalet skulle lika
fördelas emellan ifrågav:de medlemmar, men med det väsendtliga
tillägg, att det åligger dem »att genom årliga, behörigen styrkta
upp-
Den 1 September.
17
upgifter till Ridd.Direktw hålla sina slägtregister kompletterade,
vid äfventyr att den, hvilkens ätteledning ej kan genom de till
Direktionen under den föreg:de tiden inlemnade upgifter ådaga¬
läggas, är utesluten från delaktighet i donationen, som emellan
behörigen dokumenterade medlemmar af ätterna fördelas, eller, i
saknad af någon sådan, tillfaller Riddarhuset.» Hvad den ena
af dessa slägter beträffar, så lärer dess tillvaro bero på en enda
persons lifstid och huruvida denne kommer att efter sig lemna
några afkomlingar. Det är således icke otänkbart att denna ätt
icke skall hafva vunnit någon stor utveckling, om den ens existe¬
rar, vid den tidpunkt, dä utdelningen skall ega rum.
Beträffande anslagen till Frimurarebarnhuset och till Prins
Carls Inrättning, äro äfven de förändringar uti donationen gjorde,
att om någon af dessa anstalter skulle hafva försvunnit, då kapi¬
talen till dem borde aflemnas, så skola jemväl dessa kapital till¬
falla Riddarhuset. I afs:de å anslaget till byggande af en kyrka
öfver Roosiska grafven, har detsamma blifvit minskadt från 1,500,000
till 1 million, hvaremot anslaget till slöjdskola i Jösslunda
socken ökats från 500,000 rdr till 1 million, och slutligen har
anslaget till Djurgårdskassan, såsom helt och hållet främmande för
Riddarhuset, blifvit indraget.
Utsk:t har såsom skäl emot donationens emottagande anfört,
att 37:de §:n i Ridd.Ordmn stadgar, att Ridd.Direkt:n skall »be¬
sörja och förvalta Riddarhusets angelägenheter, enligt utfärdad in¬
struktion», samt anser det derföre vara för Direktionen främmande
att öfvertaga den ifrågaställda förvaltningen. Skulle man tolka
detta stadgande så, som Utsk:t här synes vilja göra, så borde Di¬
rektionen icke hafva fått sig ålagdt att förvalta någon af den stora
mängd testamentsfonder, som afse dels understöd åt vissa adliga
familjers medlemmar dels resestipendier åt adliga ynglingar med
mera dylikt. Direktionen borde då också icke ålagts att åtaga
sig förvaltningen af t. ex. Hr Ambrosius Bergmans egendomar i
Wermland, till förmån för afkomlingar af denna och vissa andra
af testator upgifna ätter. Man har alltför många prejudikat på
att Direktionen hittills ombesörjt förvaltningen af sådana donatio¬
ner, som den nu ifrågavide, för att något giltigt skäl till afslag
kan hemtas från det åberopade stadgandet i Ridd.Ordmn.
Man har vidare ansett Hr Roos’förslag skadligt derföre, att det
skulle innefatta ett hopande af rikedomar. Jag tror dock icke att
man i allmänhet anser för ett land onyttigt eller olyckligt att
dess rikedom tillväxer. Det är en ny lära i statsekonomien, att
det skulle för ett land vara lyckligare att befinna sig i fattiga
omständigheter. För att det donerade kapitalet skall kunna växa
till det belopp, sorn är ifrågasatt, måste det göras fruktbärande,
och detta är också af motionären uttryckligen föreskrifvet. Kapi¬
talet måste således utlånas och kommer alltså att gagna industrien.
Att icke de, sorn låna, få såsom sin egen tillhörighet tillegna sig
de lånta kapitalen, är ju med allmänt gällande rättsbegrepp öf¬
verensstämmande. Det har åtminstone ännu hört till det ovan-
H. X. 2
18
Den 1 September.
liga, att den, som lånar ut ett kapital, derigenom skiljer sig från
eganderätten dertill. Alla Riddarhusets fonder förvaltas så, att
Direktionen ej bör kunna undgå att allt framgent dermed hafva
bestyr. Jag kan således icke finna något vådligare i att till för¬
valtning mottaga denna fond, än att förvalta alla de andra, som
redan äro till Riddarhuset aflemnade. Om det skulle hända att en
ny donation till enahanda belopp, som räntevinsten å Hr Roos'
donation, gåfves hvarje år åt Riddarhuset, och således beredde Rid¬
darhuset den kapitaltillökning, som nu åsyftas med räntan på
Hr Roos’ kapital, så skulle ingen sätta i fråga, att icke Direktio¬
nen borde mottaga och förvalta dessa medel; men nu anser man
det vådligt, emedan kapitalet alltjemt skall under en viss tidrymd
förräntas och tillväxa, och detta skulle innebära ett stort äfventyr
för Ridd.Direktm. För min del kan jag icke inse, hvaruti detta
stora äfventyr skulle bestå. Hade Riddarhuset blott- egt hälften
af det belopp, som motionären anslagit, så skulle vi icke hafva
behöft vända oss till Hrr Erlanger eller Hejne m. fl. för att för¬
skaffa oss medel till våra jernvägar, utan vi hade sjelfva kunnat
lemna de erforderliga lånen, och detta hade väl icke varit någon
särdeles olycka för landet. Man har vid denna riksdag, just
på detta rum, yttrat mycken betänklighet dervid att R. Stirs
bank skulle till allmänt nyttiga föremål lemna från sig blott en
enda million, och man har dervid drifvit den satsen, att banken
skulle alltjemt lägga upp sin vinst, utan att annorlunda än i låne-
väg bispringa det allmänna. Sådant vore viii vida vådligare vid
betraktande af alla de fördelar, hvaraf denna inrättning är i åt¬
njutande. Den är afsedd för det allmännas räkning, och att det
allmänna deraf har någon vinst måste således vara ganska billigt.
Men om Riddarhuset i framtiden får en tillgång, hvarigenom äf¬
ven denna institution kan i sin mån gifva styrka åt landets pen-
ningeförhållanden, så måtte väl icke deruti ligga något ondt. Jag
för min del har icke kunnat af Utskits skäl finna mig öfvertygad,
att R. o. A. borde skjuta ifrån sig den donation, som har blifvit
Ståndet erbjuden.
Slutligen är det ett skäl, som Utsk:t anfört och hvilket jag
icke kan lemna alldeles ovidrördt. Det har afside på Hr Roos’
personlighet. Utslct låter förmärka ett slags missbelåtenhet der¬
öfver, att Hr Roos tillåtit sig göra ett sådant anbud, som det i frå¬
ga v:de. Jag vill icke närmare undersöka det psykologiska feno¬
men, som uppenbarar sig i framdragandet af ett sådant skäl. Ridd.-
Direkt:n ansåg det vara sin skyldighet att söka bringa förslaget i
en antaglig form. Att Direktm också lyckats vinna en sådan,
tror jag mig hafva visat. För min del skulle jag önskat, att mo¬
tionären velat gå något längre i sina medgifvanden, och icke vid¬
hållit sitt yrkande på en så långvarig accumulation. Men i hans
vägran att härtill samtycka, har åtminstone jag icke funnit något
tillräckligt skäl att afstyrka motionen. Det är klart, att om Di¬
rektionen i främsta rummet sett på sin egen beqvämlighet, skulle
hon hafva instämt i samma åsigt, som af Ridd.Utskit blifvit ut¬
talad; men för min del hyser jag den tron, att det kunde för R.
Den 1 September.
UJ
o. Ad. vara af nytta att anlaga förslaget, och hvad mig beträffar,
skulle jag icke beklaga mig öfver det besvär, som kunde komma
på min lott för den tid, jag har äran vara ordkde i Ridd.Direktm.
Hr Cederschiöld, Gustaf: I den framställning, som
den siste värde talaren gjort rör:de de vilkor, som äro upställda
uti i fråga v:de donation, har han förbisett en ganska vigtig om¬
ständighet. Denna donation är icke något testamente efter en af¬
liden person, utan en gåfva med varm hand. En ränta af 5 proc.
skulle, så länge donator lefver, utbetalas åt honom, och skulle
hans lifstid komma att räcka åtskilliga tiotal af år, så skulle Di¬
rektm förvalta en fond, hvaraf den icke hade någon afkomst un¬
der en längre eller kortare tid. Jag anser detta vara en ganska
vigtig omständighet. För min del skulle jag hafva betraktat sa¬
ken helt annorlunda, om det varit ett testamente efter en redan
afliden person. Ehuru jag icke kan godkänna alla de skäl, som
Utsk:t anfört, kan jag dock icke annat än tillstyrka Riddar¬
huset att bifalla det slut, hvaruti Utsk:t stannat, och tror att hela
idéen till dispositionen är lånad ur en välkänd roman, nemi. »den
vandrande juden.» Men just denna visar huru äfventyrliga dylika
dispositioner äro. Jag yrkar bifall till Utskits förslag.
Gr. Wrangel, Tönnes: Ridd.[Jtsk:t har ingalunda för¬
bisett den grannlagenhet, som dikterat Ridd.Direkt:ns beslut att
icke vilja skjuta ifrån sig ett så stort och omfattande besvär, som
ovilkorligen blefve en följd af antagandet utaf ifrågav:de dona¬
tion. Utsk:t befinner sig likväl i en helt annan position; Utsk:t
borde behandla saken efter sin öfvertygelse och utan alla konsi-
derationer. Utsk:t erkänner alt det är en betydlig skilnad emel¬
lan det första förslaget och det sedermera aflemnade; men sär¬
skildt ber jag att få tillägga, det Hr Roos till mig yttrat, alt
han icke kan vidare göra någon förändring. Jag önskar således
att Utsk.ts Betänk, icke måtte blifva återremilteradt, utan antin¬
gen antaget eller afslaget. I fall Ridd.-Direktm tror sig kunna
åstadkomma alla de goda saker, som här påpekats, har jag för min
del ingenting emot, att det gjorda erbjudandet antages; men jag
tror, på sätt Utsk:t yttrat, att de fördelar, som å ena sidan skulle
upstå, blefve fullt motvägda af de olägenheter, som utan tvifvel på
andra sidan komme att visa sig. Jag yrkar bifall till Utsk:ts
Betänk.
Gr. Mörner: I ani. af den farhåga, som Hr Cederschiöld
yttrat derför, att Hr Roos betingat sig 5 proc. ränta å kapitalet
under sin lifstid, vill jag blott erinra derom, att R. o. Ad. för
en eller två riksdagar sedan antagit en donation af Majoren Munck,
deruti han betingat sig icke 5 utan 6 proc. ränta på sitt skänkta
kapital. Alt under närvide förhållanden förbinda sig att erlägga
5 proc. på kapitalet, torde icke vara särdeles äfventyrligt, syn¬
nerligen då man vet att gifvaren är några och 60 år gammal.
20
Den .1 September.
Man kan t. ex. förskaffa sig ouppsägbara obligationer, sorn löpa
med 5 proc., och då torde äfventyret vara häfdt.
Gr. Wrangel bar gifvit tillkänna, att Hr Roos icke skulle
vara hågad att göra några ytterligare koncessioner. J detta hän¬
seende är jag icke i tillfälle att afgifva någon försäkran hvarken
af ett eller annat slag, men jag saknar vid delta tillfälle en per¬
son här närv:de, hvilken för mig upgifvit, att han af Hr Roos
fått i updrag att afgifva ett alldeles motsatt förklarande, och har
han i sådant afs:de förevisat mig en skrift, deruti Hr Roos, i fråga
om hvad, som skulle lemnäs till förvaltningskostnadernas bestri¬
dande, förklarat att han vore villig, att sedan kapitalet stigit till
ett visst belopp, öfverlåta åt R. o. Ad. att sjelf bestämma, hvad
som borde till dessa kostnader utgå. Man finner således häraf,
att motionären åtminstone varit hågad att göra ytterligare med-
gifvanden, derest sådant ansetts erforderligt. Om R. o. Ad. alltså
finner nödigt att återremittera ärendet, torde Ridd.Utsk:t sjelft
blifva i tillfälle att erfara riktigheten af hvad jag nu tagit mig
friheten omnämna.
Hr af Wåhlberg, Göran: Af hvad Hr Gr. Mörner an¬
fört, har jag icke kunnat rubbas i min öfvertygelse om giltigheten
af de skäl, Utsk.-t framställt mot antagande af ifrågav:de donation,
hvadan jag vördsamt hemställer att R. o. Ad. beu hade Ridd.Ut-
sk:ts afgifna Utlåt., såsom efter min tanke välgrundad!, gilla och
bifalla.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då man genomgår de särskilda
ändamål, till hvilka ifrågavide fond skulle användas, finner man
att till Ridd.Direktms förfogande skulle qvarstå 36 millioner, hvar¬
emot Direktionen vid den tidpunkt, då kapitalet växt till 100
millioner, skulle vara beredd på att kontant utbetala 64 millioner,
rdr till vissa personer och inrättningar. Jag anser det vara sär¬
deles farligt för Riddarhuset, att förbinda sig att vid en viss tid¬
punkt kontant utlemna en så stor summa. Redan detta är för
mig ett tillräckligt skäl att afslå det gjorda erbjudandet; och då.
enligt hvad Gr. Wrangel uplyst, något icke torde kunna vinnas
genom en återremiss, får jag anhålla om bifall till Ridd.Utsk:ts
Betänk.
Hr Gr. Sparre, Erik: Det kan icke nekas, att åtskilliga
af de föreskrifter, som uti ifrågavide donation blifvit gjorda, äro
af den beskaffenhet, att de fordra modifikationer. Men då,i mot¬
sats till hvad här blifvit uplyst, testator lärer förklarat sig vilja
göra sådana modifikationer, och då det icke synes mig vara skäl,
att R. o. Ad., oviss om sådant ännu låter sig göra, afslår en er¬
bjuden donation af 100,000 rdr, så och enär, äfven om Hr Roos
skulle vidblifva den åsigten, att fonden skall förvaltas till en af¬
lägsen framtid, hvilken enligt mitt förmenande dock ieke bör ut¬
sträckas längre än till 100 år, penningarne kunna förvaltas på
ett för landet ingalunda menligt sätt, skulle jag för min del önska
Den 1 Sep tember.
21
att Belänk:t återremitterades. Man kan ju inköpa utländska obli¬
gationer. genom hvilkas innehafv:de ingen skada, men väl myc¬
ken nytta tillfogades landet. Utskits resonnement synes mig för
öfrigt i vissa afs:den haltande och i andra otydligt, t. ex. i talet
om kommunism. Då med ett ord det synes mig, att R. o. Ad.
icke har ani. att betvifla att genom öfverläggningar emellan Ut-
sk:t och donator, stiftelsen skall kunna ändras och erhålla sådant
utseende att den skäligen kunde antagas, samt det under alla
förhållanden synes mig oklokt, att R. o. Ad., utan att göra för¬
sök till en sammanjemkning, skall afslå en donation af så betydligt
värde, så förenar jag mig med Gr. Mörner i anhållan om återremiss.
Hr P i n t z en sk ö 1 d, Carl: Afven jag förenar mig med
Gr. Mörner i anhållan att Betänk:t måtte återremitteras. Jag kan
icke finna de skäl, Ridd.Utsk:t anfört, vara öfvertygande om det
olämpliga och äfventyrliga i att mottaga fonden till förvaltning,
särdeles när man har ani. förmoda, att donator skall göra ytter¬
ligare koncessioner, som för Ridd.Direkt.-n underlätta möjligheten
alt kunna förvalta fonden. Att, på sätt en talare anmärkt, det
skulle ligga något binder för donationens mottagande deruti, att
donator lefver och att han förbehållit sig 5 proc. under sin lifs¬
tid, kan jag för min del icke eller finna, så mycket mindre som
donationer, som varit åtföljde af ett sådant förbehåll, ganska ofta
blifvit mottagna, och jag erinrar mig bestämdt, huruledes en gross¬
handlare i Stockholm skänkte Allmänna Barnhuset en egendom,
med vilkor att under sin lifstid erhålla 5 eller 6 proc. ränta på
det kapital, som genom försäljning af fastigheten kunde upkomma.
Mannen är nu död och kapitalet tillhör Barnhuset. På detta sätt
kan det tillgå och tillgår äfven vid många tillfällen.
Vidare har det nog oväntadt blifvit yttradt, att det skulle
strida emot R. o. Ad:ns värdighet att emottaga en sådan gåfva
som den ifrågav:de, och efter detta yttrande hafva reflexioner före¬
kommit, sorn jag för Riddar husets skull önskat hade uteblifvit. Man
bör afhålla sig från att anställa reflexioner, då de äro obehöriga;
ty eljest inträder man på personlighetens område.
Den tid, som donator ulfäst för beloppets förräntande, är vis¬
serligen ganska lång; men möjligen kan den genom närmare samtal
och öfverenskommelser med donator ganska betydligt förkortas.
Riddarhuset har nu stått i mer än 200 år, och, så vidt mig är
bekant, har ingen af dess fonder hvarken genom R. o. Ad:ns eller
Direkltns förvållande gått förlorad. Jag tror och eger den för¬
hoppning att kommande generationer efter oss skola vara lika sorg-
fälliga som vi att bevara R. o. Ad:ns ans:de och de tillgångar,
som äro ställda under deras förfogande. För min del skulle jag
önska, att, med de modifikationer, som möjligen kunna åvägabrin¬
gas, Riddarhuset skall kunna blifva egare af denna fond. Om
den förvaltas ett större antal år, utan att sälta Direklm i till¬
fälle att kunna utdela något af dess inkomster, så är det gifvet,
att, när en gång den tiden inträffar, så många fördelar för R. o.
Ad:ns då lefvande medlemmar skola upsla, att det icke vore skäl
22
Den 1 September.
att lemna ett sådant till sina följder välgörande anbud obegag-
nadt.
Gr. Wrangel: Jag har begärt ordet endast med ani.
af Gr. Sparres och Hr Printzenskölds sista yttranden om de mo*
difikationer, som de önskade skulle åvägabringas. Jag får uplysa,
att efter 4 V2 proc., utan afdrag af förvaltningskostnader, åtgå
157 år för att kapitalet skall hafva vuxit till 100 millioner. Jag
fortfar att yrka bifall till Bet;ink:t.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke neka,
att det icke förekommer mig mindre välbetänkt att tvärt afslå
detta tillbud. Det är visserligen problematiskt, om några modi¬
fikationer, på sätt Gr. Mörner upgifvit, skola kunna af donator
medgifvas. Men hvarför icke försöka? I alla fall, då kapitalet
skulle få utlånas mot högsta lagliga ränta, och donator för sin
del förbehållit sig endast 5 proc. årlig lifstidsränta, föreställer jag
mig, att det kunde blifva en ganska god inkomst för Riddarhuset
att få upbära den erbjudna förvaltningskostnaden, och den stora
summan i perspektiv är väl icke att alldeles förkasta. Om Ridd.
Utsk:t skulle utvälja en eller några af sina ledamöter ätt samråda
med testator, så kunde man möjligen af honom vinna åtskilliga
modifikationer i de föreslagna vilkoren. Jag hade också önskat,
att Betänlct varit affatladt i en annan ton; ty äfven om man ne¬
kar att emottaga erbjudna penningar, bör man väl icke förarga
sig öfver tillbudet och yttra sig ogrannlaga mot den, som gjort
detsamma. På alla dessa skäl önskar jag, att Ridd.Utsk:t måtte
anmodas att antingen gemensamt, eller också helst genom en eller
några få af sina ledamöter, sätta sig i förbindelse med donator,
för att erfara om ban ej skulle vilja medgifva åtskilliga ändringar
i sina vilkor, så att dessa derigenom blifva antagligare, än de nu
framlagda.
Sedan Öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af ifrågav:de Utlåt.,-framställde H. Exc. propos. på bi¬
fall till detsamma och, då svaren utföllo med starka ja blandade
med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr, Mörner hegärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Ridd.Utsk:ts Utlåt. N:o 15, i ani. af Hr
Roos’ af Hjelmsäter, Axel, Mern. rör:de en tillämnad donations¬
fond, att ställas under Ridd.Direkt:ns förvaltning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, varder nämnde Utlåt, till Utsk:t återremitterad!.»
Den X September.
23
Vid voteringens slut bade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 13.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareSt:t ankommet prot.utdrag
N;o 417, med inbjudning till MedStånden att förena sig uti Bor-
gareSt:ts för dess del fattade beslut, att RiksStm skulle samman¬
träda till gemensam öfverläggning i ani. af Sammansatta Stats- och
BankoUtsk:ts Utlåt. N:o 24, ang. K. M:ts Nåd. Skrifvelse med för¬
slag till förändrad organisation af Hypotbeks-inrättningarne i riket;
och blef denna inbjudning, uppå framställd propos., af R. o. Ad.
antagen.
Hr Nordenfelt, Enar: Som jag, i ans:de till vigtiga em-
betsgöromål, kommer att afresa från hufvudstaderi, anhåller jag att
få afsäga mig förtroendet att vara ledamot i Ekon.Utsk:t, i förstärkta
Konstit.Utsk:t och i förstärkta StatsUtsk:t; men utbedjer mig derjemte
att varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen, för den händelse
jag skulle till riksdagen återvända.
Sedan R. o. Ad., uppå gjord propos., till denna anhållan lem-
nat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att vid deras nästa
sammanträde utse en Ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t
efter Hr Nordenfelt.
Efter förmälan, att voter.-propos:r för förstärkt LagUtsktt
numera blifvit af tre Riksstånd godkände, hemställde H. Exc., att
val af ledamöter i nämnde Utskrt finge förrättas nästa Lördag d.
8 d:s; och sedan R. o. Ad. härtill samtyckt, föreslog H. Exc., att,
utom det I Grundlagen föreskrifna antal af 26 ledamöter, sex sup¬
pleanter skulle vid samma tillfälle utses, så att hvarje vallista kom-
me att innehålla namn å 32 personer; hvilket jemväl bifölls.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva, att soto
det ej numera återstode något mål att af R. o. Ad. i dagens Ple*-
num behandlas, det till e. m. utfärdade anslag komma att ned¬
tagas; åtskiljdes Ståndet kl. omkr. 2 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Den'5 September f< m.
Onsdagen den 5 September 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.-utdrag för d. 1 d:s samt pleni-protok:t för
d. 23 sistl. Maj f. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde frän Utsk:n inkomne
Betänkin och L7tlåt:n, nemi. frän
Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:t:
N:o 25, i ani. af väckta motioner om statsanslag för anlägg¬
ning af åtskilliga telegrafi in ier inom riket;
N:o 26, i ani. af väckt motion om åtskilliga åtgärder för
utsträckande af postföringen och telegraferingen å Gottland;
N:o 27, i ani. af väckt motion om befrielse för Svenska ång-
fartyg, som, enligt på förhand uprättade reseturer, göra reguliera
resor, från skyldigheten att taga lots;
N:o 28, i ani. af väckt motion dels om nedsättande af fyr-
och båkafgifter jemte lotspenningar, dels om lotsarnes aflönande
af statsmedel;
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Usk:t:
N:o 28, i ani. af återremiss af Otsk:ts Betänk. N:o 2, rör:de
väckta förslag, att den Heliga Nattvarden må kunna omedelbart
efter skriftermålet före den allmänna Gudstjensten utdelas;
N:o 29, i ani. af återremiss utaf tJtsk:ts Betänk. N:o 3, rörrde
väckt förslag om fördelning på vissa år af de kostnader i och
för allmänna byggnader, som från boställen utgå;
N:o 30, i ani. af väckt motion derom, att, när för brott
sakfälld person under en tid af tio år efter det brottet blifvit be¬
gånget, ådagalagt ett oförvitligt upförande, något omnämnande af
den utaf honom begångna förbrytelse icke må i hans frejdebetyg
vidare ega rum;
N:o 31, i ani. af väckt motion om utfärdande af ny lag rör:de
flottnings- och flodrensningsväsendet i riket.
Föredrogs StatsUtsk:ts d. 25 och 28 sistl. Augusti på bor¬
det lagde Utlåt. N:o 160, i ani. af gjorda framställningar ang.
statsanslag, låneundorstöd eller räntegaranti för föreslagna jern-
vägsanläggningar, äfvensom i ani. af väckt fråga om inlösen för
Den 5 September f. m.
25
statens räkning af den aktiebolaget för jernväg mellan Köping och
Hult tillhörande jernbana frän Örebro till Arboga.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att det nu föredragna
Utlåtit vore upstäldt uti fyra afdelningar eller punkter; att den
första af dem omfattade elfva särskilda, under litt. a—1 uptagne
förslag om statsbidrag till jernvägsanläggningar, hvilka samteliga
förslag Utsk:t uti ett å sid. 17 (örekommande yttrande afstyrkt;
samt att de tre återstående punkterna omhandlade jernvägsföretag,
hvilka Utsk:t deremot ansett böra utaf staten understödjas; och
finge H. Exc. nu hemställa, att Utlåtit måtte punktvis företagas
till afgörande, med iakttagande deraf, att sedan Utskits ofvanom-
förmäldte gemensamma yttrande under Usta punkten blifvit up-
läst, hvart och ett af de sålunda afstyrkta förslagen anmältes så¬
som föremål för särskild pröfning och beslut.
Ropades ja.
Efter det upläsning af Utsk:ts uti lista punkten afgifna ytt¬
rande sedermera egt rum, tillkännagaf H. Exc., att från Högvörd.
PresteStit ankommit ett prot.-utdrag N:o 414 för d. 31 sisth må¬
nad, innefattande nämnde RiksStånds beslut röride det nu förevide
Utlåtit samt en inbjudning till MedStånden att samma beslut bi¬
träda, hvilket prot.-utdrag nu torde inför R. o. Ad. föredragas.
Det anmäldta prot.-utdraget uplästes, hvarefter H. Exc. fö¬
redrog
Mom. litt. A. af lista punkten, ang. en föreslagen jernvägsan-
läggning från Stockholm till Upsala.
Uppå begäran af Gr. Taube, Henning Adolf, uplästes
D:r Schrams emot Utskits Utlåt, afgifne reservation, hvarefter ytt¬
rade sig
Gr. Taube; R. 0. Ad. torde finna, att skilnaden emel¬
lan Prosten Schrams reservation och Högvörd. PresteStits inbjud¬
ning består egentligen deri, att då Prosten Schram tillstyrkt att
R. Stir måtte till utgide från Riksgäldskontoret, i egenskap af lån,
anvisa en summa, motsvarande 2/3 af den beräknade anläggnings¬
kostnaden, 5,500,000 rdr, under förutsättning att detta belopp
kan genom Riksgäldskontoret uplånas inom landet mot fonderade
obligationer å Svenskt mynt till ett pris, som ej öfverstiger kost¬
naden för det under innevide år utom riket uptagna lån till fort¬
sättning af statens jernvägsbyggnader; PresteStit deremot beslutat,
att desse obligationer, för den händelse att de icke kunna af Riks¬
gäldskontoret försäljas, borde utlemnas till bolaget för att af det-
asmma försäljas. Anledmn till denna skiljaktighet föreställer jag
mig vara den, att man ansåg att Riksgäldskontoret skulle hafva
svårare att afyttra desse obligationer än bolaget, som med obliga¬
tioner skulle kunna betala en mängd leveranser, expropriationer
m. m., hvarförutan det är gifvet, att bolagsmännen, sorn äro in¬
26
Den 5 September f, tn.
tresserade för obligationernes snara försäljande, kunna mera be*
Aila sig derom, såsom deraf hafvande ett specielt intresse. Vi
hafva dessutom förut vid flere tillfällen sett, hurusom, då Rilrsg.-kon¬
toret försökt sälja obligationer, detta icke krönts med samma fram¬
gång som då andra företagit samma o eration.
Sedan jag nu redogjort för skilnaden mellan Prosten Scbrams
reservation och den för R. o. Ad. uplästa inbjudningen af Preste-
St:t, torde jag få öfvergå till Utskds nu föredragna Betänk. Ut-
sk:t säger: »Då emellertid en i detta afs:de af Utsk:t anställd be¬
räkning visat, att statsverkets behållningar och påräkneliga inkom¬
ster under sagde tid medtagas för bestridande af utgifter, som an¬
tingen af R. St:r pröfvats eller torde komma att anses oundgängli¬
gen och företrädesvis för statens behof påkallade, och att således
af tillgänglige medel icke kan anvisas någon af de anslags- eller
lånesummor, som för ofvan omförmälde ändamål blifvit begärdo,
samt det icke torde finnas rådligt, att, under sådana förhållanden,
staten ikläder sig den ansvarighet för räntegodtgörelse, och der¬
med förenadt äfventyr af blifvande utbetalningar, som för några
af de föreslagna jernvägsföretagen blifvit ifrågasatt, eller lämpligt
och välbetänkt att, för medels anskaffande till nya jernvägsanlägg-
ningar, någon mera betydande uplåning af staten verkställes eller
understödjes, har Utsk:t, utan att ingå i särskild pröfning af den
större eller mindre vigt och betydelse de ifrågav:de jernvägsbygg-
nadsföretagen i förhållande till hvarandra inbördes kunna anses
ega, eller af de omständigheter, som möjligen, utom saknaden af
erforderliga tillgångar, kunna i afs:de å ett eller annat af dessa
företag utgöra hinder för statsunderstöds meddelande, funnit sig
böra tillstyrka R. St:r, etc. etc.» Till detta beslut kom Utsk:t
under f. m:ns plenum, såsom reservationen antyder. Dock finner
man att på e. m. funnos medel till understöd för Boråsbanan. På
f, m. ansåg sig Dtsk:t icke kunna ingå i pröfning af de särskilda
motionerna i förev:de ämne, men på e. m. funnos icke allenast
medel, utan man ingick äfven i pröfning af lämpligheten af Bo¬
råsbanan. Jag kan icke undgå att finna detta i hög grad besyn¬
nerligt. Utsk:t hade på e. m. icke allenast medel till Boråsbanan,
utan äfven till de i Norrland föreslagne; men för understöd till
en bana, hvaraf Stockholm skulle hafva nytta, fanns ingen enda
möjlig utväg. Jag säger detta ingalunda derföre, att jag missun¬
nar Boråsbanan det understöd, hvaraf densamma kan komma i åt¬
njutande; tvertom, jag vill gerna understödja denna bana. Men
jag hade önskat att Utslct icke så hastigt affärdat frågan om en bana,
som vore af så väsendtlig vigt, icke allenast för hufvudstaden, utan äf¬
ven för hela den norr om Stockholm belägna delen af Sverige. Hvad
sjelfva hufvudsaken angår, är den redan så utagerad både i skrift
.och tal, att jag icke vill trötta R. o. Ad. med alt uprepa förde¬
larna af denna bana. Jag tror att de ligga i öppen dager för
hvar och en, som vill opartiskt betrakta saken, och inskränker
jag mig derföre att anhålla det R. o. Ad. måtte afslå Utskds för¬
slag i denna punkt och antaga PresteStds inbjudning.
beli Ä September f. m.
2 T
Hr Åkerman, Fredrik: Jag vill icke ingå i någon un¬
dersökning, huruvida anläggandet af den bana, hvarom nu är fiåga,
skulle tillfredsställa alla de förhoppningar, som man gjort sig der¬
om. Det är naturligt att sedan staten börjat understödja jern-
vägsanläggningar och, för att kunna göra det, skuldsatt sig gan¬
ska betydligt, hvar och en provins, som ej redan fått del af dessa
understöd, nu vill gerna förskaffa sig ett sådant; och hvad sär¬
skildt denna bana angår, måste jag erkänna att dess anspråk äio
företrädesvis ganska stora; först derigenom, att banan skulle utgå
från hufvudstaden i en rigtning och till en del af landet, som
varit temligen åsidosatt. Den har äfven enligt min öfvertygelse
det företrädet, att den sannolikt skulle komma att bättre än flere
andra banor godtgöra driftkostnaden och underhåll. Men oaktadt
dessa förhållanden måste jag för min del tillstyrka bifall till Ut-
sk:ts förslag. Detta afslag grundar sig hufvudsakligen på det före¬
slagna sättet för medlens anskaffande och tillhandahållande. Den
siste värde talaren har tillstyrkt, att understöd skulle beviljas
denna bana på samma vilkor som Boråsbanan. Dessa vilkor äro
att Riksgäldskontoret skulle uplåna penningar inom landet, ehuru
icke till högre pris, än det som är betingadt för det utländska
lånet. Jag har vid flere tillfällen, då det varit fråga om inhemsk
uplåning, sökt ådagalägga, att under närv:de förhållanden och med
iakttagande af de vilkor, som framställts i förening med den in¬
hemska uplåningen, man icke kan åstadkomma någon sådan. Jag
har visserligen icke sett kontraktet på det sista jernvägslånet, men
jag tror att räntan understiger 5 proc. Man skulle således för
att anskaffa dessa medel göra en uplåning mot obligationer, oup-
sägbara på innehafvarens sida, till ett belopp af ungefär 6,000,000
rdr, naturligtvis deri inberäknadt andra banor såsom Boråsbanan
och flere dylika. Men tror man då verkligen, att man skall kunna
anskaffa denna summa mot 4 V2 proc. inom landet, då man ej
kan placera inteckningar till G proc.? Jag är öfvertygad derom
att, med allt erkännande af det nyttiga och önskvärda i ett in¬
hemskt fondsystem, man aldrig kommer derhän, förrän man hun¬
nit lära sig att betrakta dessa obligationer såsom en handelsvara,
på hvilken man spekulerar.
Jag förmodar att StatsUtskit trott sig bereda en fägnad åt
dem, som önskat medel till Boråsbanan, genom att föreslå anskaf¬
fandet af desamma genom obligationers utgifvande af Riksgälds¬
kontoret; men när räntan efter ett år skall betalas, huru vill man
då ställa till? Ty några inkomster kunna väl icke påräknas un¬
der den tid arbetet fortgår. Antager man nu, att det skulle lyc¬
kas Riksgäldskontoret att på sina obligationer erhålla ett eller an¬
nat tusental riksdaler, huru skall Riksgäldskontoret gå till väga?
Bör det öfverlemna denna obetydliga summa till bolaget? Man sä¬
ger för detta fall, att får man icke den erforderliga penningesum-
man, blir intet arbete af; men man synes förgäta, att man der¬
med skämmer landets kredit. Ofverlemnar man åter åt fullmäk¬
tige i Riksgäldskontoret att uplåna penningarne, då en god och
gynnsam tid inträffar, kan uplåningen möjligen lyckas. Om man
28
Den 5 September f. m.
deremot misslyckas att få penningar inom landet, förstör man ju
sin kredit: och hvilken effekt detta har på utländningen, blir ej
svårt att inse. Jag anser derföre försöket så vådligt, att jag er¬
nar afstyrka icke blott denna bana, utan äfven de öfriga i detta
Betänk, föreslagna vägsträckningarne.
PaesteSt:ts i inbjudningen framställda förslag innefattar enligt
mitt förmenande det minst lyckliga beslutet, särdeles hvad angår
den punkten att obligationerna kunna öfverlemnas till bolaget sjelft.
Jag har också särdeles mycket undrat, hvad bolaget skulle göra
med dessa obligationer, men har nu af den siste värde talaren
blifvit uplvst, att man föreställer sig det bolaget dermed skulle kunna
betala expropriationer, leveranser o. s. v. Detta tror jag dock icke
låter sig göra, utan förbi ifver i viss mån en illusion. Detta skulle
dessutom medföra så stora olägenheter, att jag icke vet, hvart det
skulle taga vägen. Föreställom oss att bolaget på sin sida har
allt i ordning för att börja arbetet; Riksgäldskontoret annonserar
att det lånar upp penningar; det lyckas efter några månader få
ihop 1 å 200,000 rdr. Bolaget, som är färdigt att börja arbe¬
tet, kommer och vill hafva penningar. Det får då de penningar,
som finnas, samt dessutom en massa papper, utgörande dessa ob¬
ligationer. Har bolaget då gjort kostnader af egna mede], är det
tvunget att så godt sig göra låter realisera dessa obligationer; ja I
kanske att sälja dem till underpris. Hvad liqvideringen med ob¬
ligationer angår, så är det väl möjligt, att jordegare skulle vilja
gå in derpå, men troligen icke leverantörer, såvida de icke få
särdeles rundligt betaldt för sina varor. Det är visserligen sannt,
att andra verk, såsom Jernkontoret, hafva kunnat placera obliga¬
tioner, men man bör då ihågkomma att dessa stodo till en hör*
jan till 6 proc., samt voro upsägbara på innehafvarens sida, hvil¬
ket deremot icke är fallet med desse, som Riksgäldskontoretskulie
gifva ut.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. måtte noga betänka
sig, innan det fattar något beslut. Det är nemi. helt naturligt,
att begäret och ifvern att erhålla en jernväg hos en mängd leda¬
möter, som tillhöra dessa provinser, skall vara stort, men jag bor
dem noga öfverväga de uttalade betänkligheterna, alldenstund man,
äfven med bifall till PresteSt:ts inbjudning, ej kan komma många
steg närmare utförandet af jernvägen, men deremot åstadkommer
ett svårt hugg på vår väl behöfliga statskredit.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Sedan den siste värde talaren
betraktat frågan ur rent financiel synpunkt och tydligen ådaga¬
lagt att ett bifall till PresteSt:ts förslag skulle för krediten vara
särdeles olycksbringande, är det måhända alldeles öfverflödigt att
jag upträder. Jag har dock, såsom ledamot af StatsUtsk:t, ansett
mig skyldig att yttra några ord för bifall till Utsk:ts framställ¬
ning. Anspråken på en jemvägsförbindelse mellan hufvudstaden
och de norra orterna hafva blifvit af R. St:r vid föreg:de riksdag
erkände, och det är äfven af högsta vigt ur industriel synpunkt
att få en débouchée för de norra orterna. Men på samma gång
Den 5 September f. m,
29
man måste erkänna, att intresset för Stockholms förbindande med
de norra orterna måste vara lifligt och att man upbjuder allt för
att kunna få en jernväg norr ut, måste man dock betänka att ett
så litet land som Sverige, med få egentliga resurser, ej bör bygga
jernvägar öfver en viss gräns, under en viss tidsperiod. Det är
nemi. med Sverige såsom med en fattig man, hvilken vill före¬
taga ett större odlingsarbete. Han kan icke på en gång verkställa
allt, han måste gå långsammare till väga och så småningom up-
odla sin jord, StatsUtsk:t har uti ett föreg:de Betänk, visat, huru
det rätteligen förhåller sig med jernvägarnes finanser, och vi se
deraf att jernvägsbudgeton upgår till 3 å 4 millioner om året.
I följd deraf kan staten icke gå för hastigt tillväga, utan att alla
inkomstkällor gå förlorade. Dessa hafva nu vid denna riksdag blif¬
vit genom bevillningen begränsade, och då kan man väl icke for¬
dra att staten skall uptaga större lån till några flere jernvägs-
företag. Man har derföre inskränkt sig till att begära att staten
endast skall upträda såsom medlare, genom att gifva ett lån, på
hvilket staten skulle förlora ganska litet. Utsk:t har likväl icke
kunnat gå längre än det gjort, och bland de föreslagna banorna
är endast en, som verkligen kan inverka på statens finanser och
det är Boråsbanan. Denna bana skulle nemi., ifall Utskits förslag
blir antaget, för statsverket medföra en utgift af 10,000 rdr om
året, men om jag också icke, lika med motionären, kan upskatta
den vinst, som denna bana tillskyndar stambanan, till 400,000
rdr, tror jag dock att densamma kommer att flerdubbelt återgälda
denna utgift af 15 å 16.000 rdr. Den skulle således komma att
medföra vinst för stambanan, och är således, enl. min mening, den
enda bana, som förtjenar att f. n, tagas i betraktande.
En annan orsak, hvarföre den ifrågav:de Upsalabanan ej nu
bör anläggas, är den att frågan ännu icke befinner sig i det skick,
att man med säkerhet kan afgöra hvilkendera rigtningen som är
lämpligast. För denna frågas afgörande fordras ett noga uprät-
tadt kostnadsförslag och sannolikhetsberäkning öfver trafiken m.
m., hvarjemte bör tagas i betraktande den ena eller andra rigt-
ningens företräde ur industriel och politisk synpunkt. Ett sådant
förslag borde först föreläggas R. St:r, innan saken bestämdt af-
göres. Komiténs beräkningar hafva äfven icke varit föremål för
Regeringens skärskådande granskning, och Regeringen har icke
heller för R. St:r framlagt någon Propos. i detta ämne.
De båda ifrågavido banorna, öster och vester om Sigtuna-fjär-
den, borde jemföras med hvarandra, derefter borde afgöras, om bo¬
laget kunde utföra arbetena, och i sista rummet, om staten borde
upträda såsom hjelpare. Huru det står till med finanserna, derom
har jag ansett mig skyldig att vid behandlingen af on af hufvudtit-
larne underrätta R. o. Ad., och, efter utgången af gårdagens voterir
i först. StatsUtskit, hafva icke några förbättringar i detta hänside
kunnat uptäckas, åtminstone ej af någon betydenhet, hvarjemte 9:de
hufvudtiteln kommer att medföra större utgifter än som f. n. äro
beräknade; och då bristen ej blir fylld genom den skilnad, som
upstår genom nedsättningarne i det förstia Utskit, befinner man
30
Den 5 September f. m.
sig i samma finansiela ställning, sorn då den förslagsvis uprättade
beräkningen togs i betraktande. Man är således au bout des res-
sources, och derföre bör nu icke komma ifråga att bevilja några
medel.
Man har vidare fästat sig vid, att då Utslct på f. m. icke
kunde bevilja några penningar, det likväl på e. m. hade tillgån¬
gar att bevilja understöd åt Boråsbanan. Det förefaller mig lik¬
väl något orättvist, att man beskyller StatsUtsk:t att vara ledt
af partiska sympatbier för den ena eller andra jernvägen. Stats-
Utsk:t har ansett att Boråsbanan borde understödjas derföre att
statens egen bana skulle vinna derpå. Hvad sjelfva uplåningen
inom landet för Boråsbanan vidkommer, så tror jag att man icke
bör derom hysa sådane betänkligheter som Hr Akerman här i dag
antydt Det bör väl nemi. icke vara omöjligt att erhålla pennin¬
gar till 4 3/4 proc., i synnerhet då man endast vill uplåna en
mindre summa. Och då det onekligen är särdeles fördelaktigt för
staten att erhålla den trafik, som en sådan bibana förskaffar, har
Ulsk:t ansett att man i detta bäns:de icke borde rygga tillbaka för
de finansiela betänkligheterna.
Vidare anhåller jag, lika med Hr Åkerman, att få fästa R. o. Ad:ns
upmärksamhet på den våda, PresteSt:ts förslag skulle i tillämp¬
ningen medföra för landets kredit. Genom att antaga PresteSt;ts
beslut att öfverlemna obligationerna åt respektive bolaget sjelft,
för att af det försäljas, skulle följden blifva att bolaget upbjöde
all sin förmåga att få dem sålde, och då penningeslällningen inom
Sverige f. n. icke är så gynnsam, kan försäljningen icke ske utan
förlust, bestående i rabatt på obligationerna. Man skulle derigenom
äfven motverka inrättandet af en hypotheksbank i riket och möj¬
ligen åstadkomma ett nytt skuldsättnirigssystem, hvilket endast kan
rättfärdigas af en förtviflad politisk ställning. Vore det åter fråga
om att landets existens på ett eller annat sätt hotades, skulle jag
icke sätta mig emot PresteSt.-ts förslag, men att för industriela
ändamål förstöra grunden för all industri: en väl ordnad kredit,
dertill kan jag ingalunda lemna min röst.
På de skäl, jag nu anfört, och då Utsk:t ansett att R. St:r
borde vänta till en kommande riksdag med Upsalabanan, på det
att frågan om sträckningen deraf må kunna blifva utredd, får jag
anhålla om bifall till Utsk:ts förslag i denna punkt.
Gr. Taube: Hr Akerman tillstyrkte så till vida denna
hana, att han förklarade det han ansåg att densamma företrädesvis
framför de andra banorna borde understödjas. Hvad sjelfva låne-
»operationen angår, väntade jag mig ej annat än att den värde ta¬
laren icke skulle anse lämpligt att uptaga lånet inom landet, då
man känner hans smak för utländsk skuldsättning. Samme talare
bär vidare sagt, att det f. n. icke ens är möjligt att placera in¬
teckningar till 6 proc., och att det vore sannolikt att man icke
skulle kunna försälja obligationer till större belopp än några
100,000 rdr inom landet. Jag får då uplysa derom, att för Up¬
sala gasverks räkning sådane äro försålde blott inom Upsala till
Deri 5 September f. m
31
ett belopp af 120,000 rdr med 6 proc., en visserligen hög ränta,
men man mäste dock medge att säkerheten måste vara större, när
staten garanterar obligationerne, än då ett enskildt bolag ansvarar
derför. Man har dock icke försålt alla obligationerna på en gång,
utan så småningom för ungefär 10 k 20,000 rdr hvarje gång.
Hvad obligationerna för öfrigt beträffar, är derom redan så
mycket taladt, och en auktoritet, på hvars yttrande man måste fä¬
sta stort afs:de, nemi. Statsrådet Frih. Gripenstedt, har redan förut
upträdt i denna fråga och förklarat att obligationer kunna säljas
inom landet. Här har vidare yttrats, att Utsk:t ej lemnat före¬
skrift, huru räntebetalningen skall ske; men det är ju icke fråga
om räntan, utan blott om amorteringen, som ej skall inbetalas,
förrän arbetet är färdigt. Staten skall endast, ifall bolaget icke
erhåller mera än 4 proc. på de pengar, staten lemnar till 5 proc.,
betala denna skilnad. Staten skulle således under nästa statsreg-
leringsperiod endast utbetala 32,000 rdr, en så obetydlig summa
att statens finanser väl icke deraf kunna skadas. Onder de af-
sedda 44 åren skulle statens bidrag icke upgå till mer än 1,976,000
rdr tillsammanlagdt. Jag hemställer till R. o. Ad., om icke stats¬
verket under en statsreglering beviljat understöd till vida större
belopp, än' det nu begärda, för backars och vägars omläggning m. m.
Man har påstått att jernvägarnes finanser skulle vara dåliga,
och detta kan till en del vara sannt; men jag får nämna, att up-
gifterna, ang. de förmodade inkomsterna af Upsalabanan stödja sig
på det resultat, Geflebanan lemnat, och jag tror, att upgiften ang.
sistnämnde bana är fullkomligt tillitsfull. Vidare har här talats
om att vid sista riksdagen var strid om huruvida banan borde
gå öster eller vester om Sigtunafjärden. Jag beklagar i sanning,
att man icke, till undvikande af denna strid, kan lägga banan
midt i fjärden. Man har äfven påstått, att dessa vägar ännu icke
blifvit tillräckligt undersökta. Jag tror för min del, att icke nå¬
gon föreslagen jernvägssträckning varit mera undersökt och om¬
tvistad än denna. Den förste som väckte fråga om jernvägars an¬
läggande här i landet, Gr. A. v. Rosen, utstakade denna östra
bana, ehuru ännu något östligare än den nu föreslagna rigtnin-
gen. Vidare hafva 1856 års komiterade uttryckligen tillstyrkt
denna östra bana och Öfverste Ericson har bestämdt uttalat sig
derför, hvarjemte K. M:t afgaf Propos. i ämnet vid sista riksdag.
Vidare har man nämnt att Boråsbanan blifvit tillstyrkt der¬
före att den skulle tillskynda staten vinst; men enl. mitt förme¬
nande faller det sig något svårt att på förband veta delta, och i
alla händelser kunna väl icke några inkomster påräknas under denna
statsregleringsperiod. Hvad arbelsmateriel till Upsalabanan vid¬
kommer, så hafva vi af bolaget för Gefle-Fahlu-vägen fått anbud
att emottaga deras materiel tili högst billigt pris.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag förnya min anhål¬
lan om bifall till hvad PiesteSbt i sin inbjudning föreslagit..
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit ut-
färdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
32
Den 5 September f. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Här har blifvit mycket or-
dadt såväl inom detta rum som utom detsamma ang:de nyttan och
förträffligheten af en jernvägsanläggning norr om Stockhom till
Upsala. Jag vill icke heller bestrida densamma; men frågan har
en annan sida, som man icke bör lemna ur sigte, och det är det
financiela tillståndet i allmänhet inom landet. Vi veta litet hvar,
att det är ganska svårt att anskaffa penningar, så att jordbrukaren
kommit i en icke obetydlig förlägenhet. Det är då gifvet att man
i detta ifrågav:de afs:de får lof att gå försigtigt tillväga, och att
en inhemsk uplåning, så nyttig och önskvärd densamma både för
samtid och efterverld torde vara, likväl, om den nu företages på
ett oförsigtigt sätt, kan medföra stor skada. Om nu PresteSt:ts
förslag bifalles, skall en uplåning företagas till ett belopp af
6,292,000 rdr för Upsalabanan; och denna summa tillsammans
med hvad som begäres för de öfriga jernvägsanläggningarne, allt
tillsammans upgående till 10,750,000 rdr, medför en icke ringa
tryckning på penningeförhållandena i landet, hvarigenom äfven
den penningeförlägenhet, som redan förefinnes, säkerligen kommo
att ökas. Deremot har man icke nekat att en inhemsk uplåning
är ganska önskvärd, och att den bör företagas, men att dertill
bör väljas ett lämpligt tillfälle och att den icke bör gå längre
än hvad marknaden erbjuder, hvilket sednare lätt kan inträffa,
om man säger att det eller det företaget bör ske genom inhemsk
uplåning. Om man skulle utlofva att staten skall med lån bi¬
träda allmänna företag, såvida staten kan anskaffa penningar ge¬
nom inhemsk uplåning, men densamma icke lyckas, vore detta
icke lyckligt för statens kredit. Statens kredit är f. n. ganska
god; men den har svåra minnen, och är ganska ung, hvarföre
man måste varsamt vårda densamma. Om nemi. utländningen,
hos hvilken man uptagit lån, får höra att staten äfven försökt
sig på samma bana inom landet, med lika vilkor som för den
utländska uplåningen, men att icke några penningar inom landet
kunnat erhållas, inverkar detta, med den ringa kännedom utländ¬
ningen i allmänhet eger om våra Svenska förhållanden, möjligt¬
vis ganska menligt på vår kredit. Man skulle måhända tro att
utgången vållades af brist på förtroende till statens vederhäftighet,
men icke af brist på kapitaler.
PresteSt:t har föreslagit att, om Riksgäldskontoret af en eller
annan ani. icke skulle kunna få sälja obligationeina, det skulle
öfverlemna dem åt bolaget till dess förfogande, på det att det¬
samma må sjelft blifva i tillfälle att anskaffa penningar. Detta
sätt att gå tillväga, anser jag i sanning högst vådligt. Här har
af en talare yttrats att Riksgäldskontoret förr lyckats försälja obli¬
gationer, och att han således icke kunde finna, hvarföre det nu
icke längre skulle låta sig göra. Förhållandet är alldeles som
lian sagt, att nemi. Riksgäldskontoret hittills lyckats försälja obli¬
gationer, men detta har skett, då räntan stod så, att den en¬
skilde fann sin fördel vid att i Riksgäldskontoret insätta sina pen¬
ningar; deremot har försäljningen icke lyckats, då den enskilde
icke
Den 5 September f. tn.
sa
icke funnit fördel dervid. Om man nu åt enskilda bolag öfver
lemnar dessa obligationer, derföre alt penningar icke på annat sätt
kunnat anskaffas, är naturligt att dessa, vid behof af penningar,
får sälja dessa . till underpris. Då jag tror att man icke bör ut¬
sätta sig för en sådan fara, så får jag, ehuru jag anser denna bana
kunna vara af väsendtlig nylla för både bufvudstaden och de norr
om densamma liggande provinserna, anhålla om bifall till hvad
litsle! i denna punkt föreslagit.
Hr Akerman: Den ledamot, som yttrade sig först i dag,
frågade mig, då jag nämnde att statslånet skulle kosta 4 V2 Proc-,
om deri vore inberäknade alla omkostriaderne för lånet. Jag ber
att i detta afs:de endast få erinra, hvad jag sade, då jag sist hade
ordet, nemi. att jag icke sett kontraktet, hvadan jag blott kan
säga att räntan är emellan 4 f/2 oc^ 5 proc. Vidare har anmärkts
att i SlatsUtsk:ts förslag nämnes att afbetalningen af Upsalabolaget
till Riksgäldskontoret skulle börja första året, sedan banan blifvit
färdig. Jag har ingalunda förbisett hvad som i detta afs:de finnes
antydt i punkten f., nemi. att det skall erläggas 4 proc. i början,
men 5 proc. då banan är färdig. Det må vara mycket eller li¬
tet som skall utbetalas, men, som hvar och en vet, är det en ut¬
gift. Fullmäktige kunna, till följe af sin instruktion, icke utbe¬
tala en enda skilling utan R. St:rs anvisning, hvaraf följer att,
då R. St:r första åren af bolaget endast hafva 4 proc., men sjelfva
få betala 4 V2 proc., och då en utbetalning måste årligen göras,
R. St:r skola anvisa en summa, innan fullm:ge kunna utbetala något
i detta afs:de.
Jag vet icke om Gr. Taubes yttrande, att jag skulle hafva en
viss förkärlek lör utländsk skuldsättning, skall innefatta en före¬
bråelse eller en anmärkning. Om dermed metias en förkärlek för
statens skuldsättning, är anmärkn:n orättvis. Afser den åter en¬
dast, att uplåningen företrädesvis bör ske utrikes, är den deremot
ganska riktig af de skäl, jag redan förut antydt, nemi. att jag
icke tror att medlen kunna inrikes anskaffas. Jag har för öfrigt
lärt mig att, om tvenue vägar finnas, af hvilka den ena leder
till målet, men icke den andra, man bör välja den förra.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig: R. 0. Ad. torde ihåg¬
komma att jag redan vid riksdagens början yttrade att allt hvad
R. St:r anse sig kunna utgifva till jernvägsanläggningar, borde
koncentreras på ett håll, för det derigenom så fort som möjligt
några resultat måtte upnås och några inkomster erhållas. Jag
har icke funnit skäl att frångå denna min tanke och måste der¬
före förena mig i hvad Utsk:t föreslagit. Det synes likväl som
man sedan början af riksdagen i detta afstde kommit till annan
öfvertygelse. Hvad som egentligen dertill bidragit är dels ett
temligen lätt förklarligt begär bos det norra Sverige att få till¬
godogöra sig något af de fördelar, som de sett så frikostigt utkastade
på det södra. Den andra omständigheten är att man förespeglat
H. X. 3
34
Den ö September f. m.
en så obetydlig utgift från statens sida. Jag anhåller att nu i
korthet få beröra detta. Då må det tillåtas mig att först betrakta
den finansiela sidan. I Hr Schrams reservation, äfvensom af en
talare här i dag, har framhållits, att det var besynnerligt at.t sta¬
ten ej har så stora tillgångar att den kan lenina understöd af en¬
dast 32,000 rdr. Det är ett sätt att resonnera, som åtminstone
icke bevisar någon vidsträcktare upfattning af ämnet. Samme ta¬
lare, som nämnt denna summa, har likväl tillagt att hvad staten
i och med detsamma förband sig att för framtiden erlägga tillsam¬
mans, upgick till I V2 million. Jag håller honom räkning för
denna hans upgift, men kan likväl icke till fullo godkänna denna
beräkning. Utgår man från den grundsats, som finnes antydd i
Hr Schrams reservation, att nemi. staten icke skulle kunna pla¬
cera sina obligationer al pari med mindre än 5 proc., under det
den skulle få utsätta sina obligationer för 4 proc., framstår den
verkliga utgift, som genom denna transaktion tillskyndas staten,
och hvilken upgår till 1 proc, om året. Denna proc. jemte amor-
teringsprocenten med ränta på ränta, gör att hela summan kom¬
mer att upgå till 3,360,000 rdr. Mången torde mot en sådan
beräkning göra den invändning att staten ej får begagna en så¬
dan. Jag tror dock för min del, att om man Vill göra kalkyler,
man måste göra dem fullkomligt noggranna.
Det är äfven fråga om, huruvida den fördel, staten tillskyn¬
das genom utgifvandet af ett sådant kapital, motsvarar räntan på
detsamma. Jag har svårt att föreställa mig det, med den känne¬
dom om orten jag eger. För åtskilliga enskilde skulle visserligen
en besparing upstå, men jag tror likväl alt den beräkning, man
gjort öfver inkomsterna vid denna bana, äfven under medgif¬
vande att den är uprättad i enlighet, med Geflebolagets kalkyler
och hvad vid denna bana visat sig, torde kunna nedprutas. Om
staten nemi. skall göra några upoffringar, bör det vara för att
skaffa nya industriela utvägar i dagern; men någon sådan utveck¬
ling tror jag ej kunna blifva följden af ifrågavide bana. Jag väd¬
jar till de Hrr, jag ser från dessa trakter, om de kunna påstå att
någon utveckling till följe af svåra kommunikationer är tillbaka-
hållen. Då så efter min öfvertygelse icke är förhållandet, och
då banan egentligen kom att gagna Upsalasidan, bör man tillse
att staten för de utgifter, den gör, skördar största möjliga vinst.
Då förefaller det mig solklart, att det vore bättre att staten sjelf
företog jernvägsanläggningen och derpå nedlade de penningar den
nu rent af bortskänker. Derigenom kan staten få någon vinst
på sina kapitaler, ty driftkostnaden bör banan alltid bunna bära.
Det är dock ingalunda min mening att föreslå något sådant nu,
ty dels har staten vid denna riksdag icke råd dertill, och dels
torde staten handla oklokt, om den nedlade medlen i företaget un¬
der närv:de förhållanden, innan ännn den ifrågasatta undersöknin¬
gen, huruvida ej jernvägar hos oss skola kunna byggas för bättre
pris, blifvit verkställd. Åtminstone borde staten för sina banor
kunna påräkna att få marken, hvaröfver jernbanorna gå, kostnads¬
fritt. Herrarne torde möjligen påminna sig, att fråga upstått om
Den fi September f. m.
35
att föreskrifva, såsom vilkor för nya banors anläggande, att jord
bör kostnadsfritt uplåtas. Äsigten derom var temligen allmän,
men strandade derpå, att man redan åt somliga utbetalt expropria-
tionskostnader. Men om så hädanefter komme att tillgå, skulle
det blifva en högst betydlig besparing i anläggningskostnaden,
hvilken är särdeles högt uptagen; ty den beräkning, som här före¬
finnes, utgör 900,000 rdr pr mil.
Det är temligen klart, att norra Sverige skulle blifva in-
tresseradt af att erhålla någon jernvägsförbindelse med bufvudsta-
den; men ffdet förefaller mig, som man i detta afs:de ginge till¬
väga som ett barn, som sett andra njuta af en god frukt, och der¬
före tager det första till hands varande äple, antingen det är mo¬
get eller icke. Hvad rigtningen af banan antingen vester eller
öster om Sigtunafjärden vidkommer, tror jag för min del att norra
Sveriges intresse bättre befrämjas genom en bana vester om Sig¬
tunafjärden, och att det således vore lämpligast ge sig till freds,
tills närmare utredning af alla förhållanden skett. Jag betviflar
nemi. på det högsta att banan skall vinna någon större utsträck¬
ning eller komma att gå direkte till Gefle från Upsala. Icke lär
väl något bolag vilja gå in på en teckning till en ' sådan
bana som den sistnämnda, om det än vore större understöd från
statens sida, än här är i fråga; ty en sådan bana kan under den
utvecklingsperiod, som nu förefinnes, aldrig bära sig. En bana
från Upsala till Sala tror jag älven icke medföra den fördel, man
Önskar, ty icke vilja de bergslagar, som finnas i den orten, beqvä¬
ma sig att göra en krokväg öfver Upsala; utan man bör ovilkor¬
ligen draga vägen från Sala till Mälaren söder ut, och derigenom
förskaffa dem tillfälle till en billigare transport.
På dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad., innan alla förhållanden
blifvit riktigt utredda, måtte godkänna StatsUlsk:ts förslag. Hvad
åter PresteSt:ts inbjudning angår, får jag i allo instämma i hvad
flere föreg:de talare derom yttrat.
Hr Dalman, Wilhelm Fredrik: Hvad som först torde'
böra afgöras, innan man gifver sin röst i denna fråga, är utan
tvifvel den föreslagna Upsala-jernbanans nytta framför en jern¬
väg vester om Sigtunafjärden. I detta hänseende är det min orubb¬
liga öfvertygelse, att den östra sträckningen har ett obestridligt
företräde; hvarföre ej eller något annat bevis synes beböfligt än
en blick på kartan, dervid man inbemtar att den vidsträckta östra
delen af Stockholms och Upsala län sakna alla andra kommunika¬
tioner än landsvägarne, och att banan kommer att gå rakt genom
landet den kortaste vägen till Upsala, då deremot den vestra ban-
sträckningen går midt emellan flere vattenkommunikationer och
icke ens förutsätter någon annan förbindelse med Upsala än me¬
delst en bibana, som skulle göra vägen till sistnämnde stad om¬
kring 2 */3 t11’! längre. Jag bar vid förra riksdagen varit af den
mening, att den vestra stambanan borde förläggas norr om Mäla¬
ren, och vid sådant förhållande röstade jag jemväl då för sträck¬
ningen vester om Sigtunafjärden, för att derigenom dels undvika
se
Den 5 September t. m.
omvägen öfver Upsala, när man vill resa till Götheborg, dels til¬
lika vinna en längre gemensam linie för de vestra och norra stam¬
banorna. Men då, i ans:de till den äfven då befintliga likgiltig¬
heten och splittringen emellan hufvudstadens representanter i Bor-
gareSt:t, den för hufvudstadens intresse vigtiga frågan föll, och
vestra stambanan i stället förlädes söder om Mälaren, följer deraf
att det enda skälet för den vestra rigtningen af Upsalabanan up-
hört att vara gällande. Derigenom hafva likväl hufvudstadens och
de norra provinsernas anspråk att erhålla jern vägskommunikatio¬
ner äfven norrut visst icke blifvit förkastade, utan böra utan tvifvel
ju förr desto heldre verkliggöras, såvida icke hufvudstaden och
det norra Sverige skola upoffras för det södra och vestra Sverige,
och framförallt för det mäktiga Götheborgs-intresset. Hvad nu
särskildt angår den östra sträckningen af Upsalabanan, dess vidare
utsträckning till Sala och sammanbindning derefter med Gefle-
Dalajernvägen, så har denna sträckning efter noggranna under¬
sökningar blifvit förordad både af jernvägskomitéen och i Regerin¬
gens Propos. vid förra riksdagen, äfvensom af deputerade från Sala,
som 1857 hördes i ämnet. De hållna undersökningarne hafva äf¬
ven tydligen ådagalagt, att icke blott personaltrafiken, utan äf¬
ven godstrafiken på den östra linien blir vida lifligare än på den
vestra, hvaraf följer att inkomsten på den förra blifver större än
på den sednare. Man har sagt att vilkoret för en jernväg vore
att derigenom höja industrien och landets välmåga. Det är gan¬
ska sannt, men derjemte bör väl äfven tagas i beräkning den vinst,
som lättade kommunikationer mellan eljest mycket besökta orter
medföra genom besparing både af kostnad för transporten och, hvad
som är ännu dyrbarare, af tid. Huru många dagsverken gå icke
nu förlorade t. ex. för transporten till Stockholm endast af några
få tunnor säd eller öfriga landtmannaprodukter från de nordöstra
dalarne af Stockholms och Upsala län? Ett besök i Upsala, som
nu uptager minst två dagar, äfven om det sker på ångbåt, skalPpå
jernväg icke erfordra mer än en dag och ofta mindre, för att icke
tala om de många mellanstationerna på denna väg. Staten ger
ju betydliga anslag för omläggning af vägar, jemkande af backar
m. m., som endast hafva till ändamål att spara tid och kreatur
samt lätta transporterna. För några och tjugu år sedan var jag
den förste, som väckte motion om anslag för backiga vägars om¬
läggning. Jag föreslog då helt modest endast 50,000 rdr, men
StatsUtsk:t beviljade fyrdubbla summan, hvilket vid sednare riks¬
dagar, så vida jag icke allt för mycket misstager mig, blifvit än
ytterligare ökadt. Nu är likväl, såsom Gr. Taube nyss antydt,
endast fråga om en utgift för staten under nästa statsreglerings-
period af 32,000 rdr årligen och inalles på 41 år för hela det ifråga-
ställda lånets amortering en och en half million. Visserligen bar
Gr. af Ugglas fått upp det till 3,360,000 rdr, men detta synes
förutsätta en kalkyl af ränta på ränta — en procentaremethod,
som staten, mig veterligen, icke någonsin begagnat, och som helt
nyligen blifvit af R. o. Ad. förkastad, då en enskild motionär
Den 5 September f. m.
väckte fråga om att på detta sätt samla millioner till Adelns egen
disposition.
Samme talare har vidare yrkat att man borde vänta med ifrå-
gav:de jernvägsanläggning, tilldess man blir ense om ett mindre
kostsamt byggnadssätt. Enligt min tanke kan dock denna erfa¬
renhet aldra bäst vinnas, derest det öfverlemnades åt enskilda bo¬
lag att anlägga jernvägar; ty det låge då i bolagets intresse att
bygga dem så billigt som möjligt. Jag kan ej föreställa mig an¬
nat än att en sådan besparing i kostnad skulle komma äfven sta¬
ten tillgodo genom en tidigare återbetalning af det lån, som nu
begäres, under beräkning att kostnaden blir högre; men ändå all¬
tid under förutsättning att det enskilda bolaget skall vidkännas en
tredjedel af anläggningskostnaden, jemte ränta och amortering å
de öfriga Vä- Ett sådant vilkor kan dessutom regleras i det blif¬
vande kontraktet mellan staten och bolaget.
De hufvudsakligaste invändningarne mot den ifrågav:de jern-
vägsanläggningen hafva likväl stödt sig på flnansiela grunder. Man
befarar nemi. att Riksgäldskontoret icke skall inom landet kunna
låna upp de erforderliga medlen, och detta menarman skulle störa
statens kredit hos utländningen. Jag kan likväl icke föreställa
mig att utländningen tager så litet reda på våra förhållanden, att
han icke inser att svårigheten att här inom landet uplåpa pen¬
ningar, ingalunda har sin grund uti brist på förtroende till sta¬
tens vederhäftighet, utan helt enkelt i den omständigheten, att
man här kan använda penningarne mot högre ränta än staten er¬
bjuder, och tillika har kapitalet bättre disponibelt. För min del
tror jag i allt fall, att det vore en stor fördel att en gång grund¬
lägga ett inhemskt fondsystem, äfven om utländningar blifva lån¬
gifvare och placera sina kapital i våra fonder. Man undviker deri¬
genom de dryga kostnaderne vid ränte- och amorteringsprocent^-
betalningarne, hvilka deremot skulle komma att drabba utländnin¬
gen, som här måste i Svenskt mynt lyfta medlen, och i stället för
att Sverige nu genom de utrikes lånen hlifver beroende af kurs-
och penningeförhållanden derstädes, blefve det tvertom utländnin¬
gen, som då komme att bero af våra penningeförhållanden.
Jag tror således alt obligationernas ställande i Svenskt mynt
och med skyldighet för innehafvaren att här uptaga räntan och
amoterteringsprocenten, skola lemna ett vida fördelaktigare finan-
sielt resultat, än de nu på utrikes ort och mot obligationer i ut¬
ländskt mynt uptagna lån. Ja! jag tror att de inhemska obliga¬
tionerna gerna kunna tåla vid en nominelt högre ränta, utan att
derföre på det hela blifva dyrare För öfrigt beklagar jag att man
för införandet af ett inhemskt fondsystem icke begagnat en läg¬
ligare tidpunkt, då t. ex. de allmännare kassorna haft öfverflöd
på outlånta kapital och kunnat i statsobligationerna placera sina
fonder. Detta är antaget i alla andra länder, ehuru man här en¬
visas att bibehålla de allmänna kassorna såsom diskonteringanstalter.
Vid början af denna riksdag har jag pckså väckt en motion alt
åtminstone de af staten sjelf förvaltade kassor, t. ex. de under
Krigskollegium, måtte successiv? placeras i statsobligationer, men
38
Den 5 September f. m.
denna motion har beklagligen icke vunnit afs:de. Emedlertid tyc¬
kes StatsUtsk:t icke vara så särdeles förskräckt för möjligheten ef
den inhemska uplåningen, då det icke rörer Upsalavägen ; ty —
för att icke nämna att Utsk:t, i samma Betänk., som det afstyrkt
att genom inhemsk uplåning bereda tillgång för Upsalabanan, till¬
styrkt enahanda uplåning ej mindro för Boråsbanan, än för en
bana mellan Södra Dellen och Ilybosjön samt förbi Hedens forsar
i Luleå eif till ett belopp af 2,630,000 rdr, så har Utsk:t i ett
annat Betänk., som f. n. hvilar på RiksStåndens bord, obetingadt
tillstyrkt uptagande af ett lån å 3,000,000 rdr rmt fonderade i
inhemska obligationer. Dessa summor äro således, sammanlagde,
betydligt högre än den nu ifrågav:de, som icke upgår till mer
än 3,300,000 rdr.
Man har vidare mycket klandrat förslaget att Upsala-bolaget
skulle i st. f. penningar få af Riksgäldskontoret emottaga obliga¬
tioner för att sjelft placera dessa, emedan man befarar att detta
skulle leda till obligationernas försäljning till hvad pris som helst.
Jag kan icke dela dessa farhågor, utan tror tvertom, dels att obli¬
gationerna till ett ganska betydligt belopp kunna af bolaget an¬
vändas för liqvid af exproprierad jord, betalning af leveranser,
m. m., dels att det i allmänhet är lättare för bolaget än för Riks¬
gäldskontoret att verkställa placeringen. Jag kan icke heller före¬
ställa mig en så dålig administration hos ett enskildt bolag af so¬
lide män, att de till bolagets egen förlust afyttra obligationerna
till underpris, äfven om dessa möjligtvis vid ett och annat till¬
fälle behöfver begagnas såsom hypothek för bolagsdirektionens egna
reverser och då möjligen belånas under sitt värde. Men detta är
icke en farligare process, än att både Riksgäldskontoret och ban¬
ken nu belåna allmänna papper under deras värde, och alt hos
utlandet finnas betydliga belopp inteckningar i Svensk jord un¬
der deras värde, stälda såsom säkerheter för kreditiver, lån eller
annan kredit.
Slutligen vill jag fästa upmärksamheten dervid, att om man
någonsin vill hoppas att stäfja anspråken på statens skyldighet att
ensam och med dryga kostnader förse landet med jernvägar, man
just bör begagna det tillfälle, som nu erbjuder sig att åt enskilde
bolag lemna understöd, med vilkor af bolagens egna tillskott och
under deras ansvarighet för återbetalningen. Det var mycket illa
att man icke från början, då värman för jernvägarne var starkare
än nu, fästade det vilkor vid statens medverkan, att de or¬
ter, hvarigenom jernvägen passerar, borde åtminstone kostnads¬
fritt expropriera jord, i st. f. att expropriationerna nu begagnas
såsom medel att rent af preja staten. Om så skett, är jag förvis¬
sad att många, i likhet med hvad man nyligen sett berättas om
en godsegare i Nerike, Hr Cassel, med upräckta händer hade gått
in på sådane vilkor. Det är nu tid att börja ett nytt system för
jernvägsanläggningar medelst uplåning mot inhemska statsobliga¬
tioner och under enskilda bolags ansvarighet, för att dermed kunna
möta de vid en blifvande riksdag säkert icke måttliga nya ansprå¬
ken på utrikes lån, samt statens fortfarande skyldighet att fort¬
Den 5 September f. m.
39
sätta jernvägsbyggnaderne i södra Sverige — oell delta med så
stora upoffringar, att när turen kommer till vägarne norr om huf-
vudstaden, landet Sr uptröttadt och de nordliga provinserna blifva
alldeles utan, ehuru de Sndå säkert få den Sran att vidkännas
kostnader och förluster i enahanda proportion, som de orter, hvilka
gynnats af fördelarne.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag vördsamt anhålla om
propos. på bifall till Högvörd. PresteStits inbjudning.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det intresse, som,
inom åtskilliga delar af de norr om Mälaren befintliga provinser,
vid detta och flere föregående tillfällen gifvit sig tillkänna för
åvägabringande inom nämnda provinser af en jernvägsanläggning,
utmärker åtminstone att dessa orters invånare sjelfva inse vigten
af den lättade kommunikation, som genom jernvägarne åstadkom¬
mes, äfvensom att de äro beredde att för erhållande af denna för¬
mån underkasta sig upoffringar. Under sådane förhållanden kan
det förefalla hårdt att andra orter, hvilka ej vilja på något sätt
medverka till sådana anläggningar, utan tvertom låta till det hög¬
sta pris betala sig vid hvarje tillfälle, man tager deras medverkan
i anspråk, skola få företräde. Detta kan dock icke vidare ändras,
utan är numera frågan i första rummet endast, huruvida man har
tillfälle att redan nu bugna de norra orterna med jernväg, eller
om det är med klok hushållning öfverensstämmande att dröja der¬
med till en annan riksdag. Dä frågan om de redan beslutade jern¬
vägarne förevar hos R. o. Ad., tog jag mig friheten fästa upmärk-
samheten på en utväg, hvarigenom man, ulan att kullkasta det
beslut ang. jernväg mellan Stockholm och Götheborg, som vid
förra riksdagen fattats, kunde bereda tillfälle för de norra provin¬
serna att äfven vinna delaktighet af fördelarne af en sådan jern¬
väg. Detta förslag vann dock icke understöd af någon talare el¬
ler Ii. o. Ad:ns bifall, och qvarstår således endast i R. o. Ad:ns
protokoll såsom min enskilda reservation.
Då jag nu anser mig pligtig att upträda mot det förslag, som
bär blifvit framstäldt, gör jag det icke af motvilja för en jernvägs¬
anläggning i norra delen af landet, för hvilken jag tror mig tvert¬
om förut hafva visat, alt jag nitälskat, helst jag städse varit öf-
vertygad att densamma bort hafva företräde framför den beslutade
jernvägen söder om Mälaren. I fråga om yrkandet att R. St:r
böra taga initiativet och bestämma både rigtningen och anlägg-
ningssättet för en jernväg norr om Mälaren, så har det visser¬
ligen vid flere föregående tillfällen blifvit af åtskillige talare på-
stådt, att banans sträckning lämpligast borde vara öster om Sig-
tunafjärden, och jag måste erkänna att jag äfven en tid delat denna
åsigt, men sedan vestra banans sträckning söder om Mälaren blif¬
vit bestämd, vill det synas mig att i främsta rummet strategiska
skäl föranleda till en förändrad åsigt ang. rigtningen af en jern¬
väg, anlagd norr' om Mälaren. Det förefaller mig nemi. tillbörligt att,
då jernvägen söder om hufvudstaden blifvit förd fram på ställen,
så belägna att banan lätteligen kan vid första fiendtliga anfalls-
Den 5 September f. to.
rörelse blifva afbruten, utan att några befästningar finnas, som
kunna skydda densamma på de punkter, der den går närmare in¬
till hafvet, den jernväg, som kan komma i fråga att anläggas norr
om Mälaren, icke måtte till sitt läge blifva lika exponerad. Det
8r klart att i detta hänseende blir banan genom dess dragande
Öster om Sigtunafjärden lättare åtkomlig än om den lägges vester
om densamma. I förra fallet ligger nemi. landet ända intill jern¬
vägen öppet för en landstigande fiendtlig styrka, hvaremot i det sed-
nära Stäket lemnar en stödjepunkt, der försvaret norr om Mäla¬
ren troligen lättare kan organiseras, än på någon annan punkt
i närheten. Denna omständighet torde i militäriskt alside vara
af ganska betydande vigt, då det är fråga om jernvägens rigtning
norr om Mälaren.
Man har vidare sagt, att en blick på kartan skulle vara till¬
räckligt för att bestämma banans rigtning öster om Sigtunafjärden
och till Upsala. Enligt mitt förmenande visar dock en sådan blick
att banan icke vid Upsala kan hafva sin slutpunkt, utan måste
derifrån gå vester ut. Den skulle då vid Upsala komma att göra
en vinkel eller knä* för att sedermera derifrån gå vidare in i
landet. Kan det vara rätt sedt att för förkortande af vägen emel¬
lan Upsala och Stockholm, förlänga densamma för hela den öfriga
delen af landet, som för sin rörelse på Stockholm skulle komma
att begagna denna jernväg, och genom omvägen till Upsala nöd¬
gades i all framtid vidkännas en ökad transport kostnad både för per¬
soner och gods? För min del tror jag det icke, utan är min öf¬
vertygelse att banan bör läggas så, att den kan bereda största
möjliga tillfälle till lättnad i transport både så väl af personer
som gods för både Uplands och Westmanlands produkter, samt an¬
dra till norra Mälare-dalen angränsande orter. Härigenom skulle
äfven, för att använda ett kändt ordspråk, kyrkan komma att stå
midt i byn Lämpligheten af jernvägens sträckning öster om Sig¬
tunafjärden förefaller mig således ingalunda så tillräckligt och full¬
ständigt utredd, att det kan vara lämpligt för representationen att
i detta hänseende taga initiativet och fatta ett afgörande beslut.
Då dessutom Upsala är under sommaren gynnadt genom en snabb
och lätt sjökommunikation, till billigt pris, skulle följden häraf
blifva att den föreslagna jernbanan skulle under denna årstid
hafva att från det hållet vänta ganska liten inkomst, vare sig af
personer eller af gods, utan att den skulle skörda sin hufvud-
sakliga intrad under den tid, sjökommunikationen vore stängd.
Hvad den finansiela sidan af frågan angår, har Gr. Taube
anfört, att den utgift, som för statsverket skulle komma i fråga,
skulle blifva ganska obetydlig, ja t. o. m. ingen, emedan jernvä¬
gen skulle sjelf betala kostnaderne. Om detta är händelsen,
hvarföre begär man då statens garanti? Om intressenterna i bo¬
laget äro så öfvertygade om ett lyckligt resultat i detta afs:de, sy¬
nes det mig att de sjelfva skulle kunna utföra arbetet, utan att
påkalla statens medverkan; men just den vigt, man lägger på er¬
hållandet af en sådan garanti, visar, att man sjelf hyser misströ¬
stan att det förespeglade resultatet skall vinnas.
Den 8 September t. nr.
il
Man har trott, att det icke skulle möta någon svårighet för
Riksgäldskontoret att uplåna de för jernvägsanläggningen erforder-
lige medel, men StatsUtsIcts Betänk, utvisar, att Utsk:t redan för
en annan jernvägssträckning ifrågasatt uplåning genom Riksgälds-
kontorets försorg, och då det måste medgifvas att befintliga till'
gångar att uplåna synes ganska begränsad, måste det äfven erkän¬
nas, att man har större utsigt att erhålla det erforderliga belop¬
pet, ju mindre man behöfver låna, och att det således är sanno¬
likare att man får det af Utsk:ts föreslagna lån, om endast för
detta ändamål uplåning sker, än om lån till begge jernvägarne
skola uptagas. Det synes mig äfven att, med afstde på de vid
denna riksdag i låneväg redan fattade beslut, det icke kan vara
rådligt att under nuvarande finatisiela ställning utsträcka uplånin-
garne längre, än hvad af Utskit blifvit ifrågasatt. De betänklig¬
heter, sorn förefinnas mot detaljerna af sjelfva uplåningen, hafva
redan af andre talare blifvit så tydligt och klart framhåilne. att
jag icke med ordande derom vill uppehålla R. o. Ad.; och in¬
skränker jag mig derföre till att anhålla om bifall till Utsk:ts
Betänk, i nu föredragna punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Ulsk:ts
hemställan, och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte antaga
den af PresteSt:t uti förev:de fråga gjorda inbjudning; hvarefter
H. Exc. framställde propos. på bifall till Utskrts hemställan och,
då dervid svarades starka och talrika ja, blandade med ganska
många nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Taube begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller StatsDtsk:ts uti 1 .-sta punkten af UtISt:t
N:o 160 gjorda hemställan, i hvad den afser det i mom. 1 tt. a.
omförmäldte förslag, ang. en jernvägsanläggning från Stockholm
till Upsala, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej. afslår R. o. Ad. Utsk:ts hemställan i ofvanbe-
rörde bäns:de, samt antager den af PresteSt:t rör:de ifrågavrde
jernvägsanläggning gjorda inbjudning.»
Vid voterrs slut hade rösterna utfallit sålunda;
Ja—56.
Nej—52.
Hr Hjärne, Harald: Ehuru jag icke deltagit i diskussio¬
nen ang. denna bana, men likväl anser att densamma bort på
Den 5 September f. m.
allt sätt understödjas, får jag nedlägga min reservation mot det
nu af R. o. Ad. fattade beslut.
Mom. litt. b.
Hr Oxehufvud, Anders Rolf: Med ani. af de uplys-
ningar, jag erhållit af StatsOtsk:ts ledamöter, att statens finansiela
ställning är sådan, att- några vidare anslag till jernvägar icke
kunna beviljas, afstår jag från mitt yrkande i afs:de på jernvägs
anläggande vester om Sigtunafjärden ; men får likväl tillägga, att
den enda bana, jag anser böra gå norr om Mälaren, är den som
skulle hafva den af mig föreslagna rigtningen. Enligt min öf¬
vertygelse bör nemi. dess sträckning blifva sådan, att både West¬
manland och Upland deraf kunna hafva nytta och icke en enda
stads intresse göra sig gällande.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd pro-
pos., blef Utsk:ts hemställan rör:de ifrågav:de mom. bifallen.
Mom. c—1.
Utsk:ts hemställan ang. samtlige desse moro:r bifölls.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, upskjöts till e. m:ns
plenum och R. o. Ad. åtskiljdes kl. Vi 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 5 September 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades protokollet för den 23 sistl. Maj e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskits Utlåt. N:o 160, dervid
nu i ordningen förekom:
2:dra punkten, ang. jernvögsanläggning från Borås till vestra
stambanan.
Den 5 September e. m.
Gr. Taube, Henning Adolf: Jag får tillkännagifva, det
jag denna dag på f. m. var besluten att rösta för en jernväg från
Borås till vestra stambanan, enär jag förutsatte att detta Höglofl.
Stånd skulle bifalla den till Upsala ifrågastälda jernvägen. Jag
har ansett att icke allenast jernvägen mellan Stockholm och Up¬
sala utan äfven Boråsbanan och de båda jernvägarne i Norrland
borde kunna, på sätt och med de vilkor, som för Boråsvägen blif¬
vit föreslagna, understödjas; men sedan jag af f. m:s diskussion
inhemtat, att några medel härtill icke finnas att tillgå, måste jag
böja mig för denna mening, och kan följaktligen, så vida jag vill
vara konseqvent, icke annat än yrka afslag å den nu föredragne
punkten.
Ilr Leijonancker, Fredrik Wilhelm: Om det verk¬
ligen vöre en konseqvens af B. o. Ad:ns på f. m. fattade beslut
rör:de Upsalabanan, att yrka afslag jemväl å denna punkt, så
skulle äfven jag för min del instämma uti den af Gr. Taube nu
gjorda framställning; men förhållandet är, efter mitt förmenande,
helt olika. Då det nemi. visat sig, att vestra stambanan gifvit
ett särdeles klent resultat, skulle det synas mig vara ganska oklokt
bandladt af II. St:r, att icke bidraga till anläggande af sådana bi¬
banor, som äro ovilkorligen af behofvet påkallade för underlät¬
tande af den industri, som finnes i de trakter, der denna stam¬
bana blifvit anlagd. Den ifrågav:de banan till Borås hör oveder¬
sägligen till denna kathegori, och kan svårligen jemföras med
någon annan jernväg än Fahlu-Geflejernvägen. Då inkomsten un¬
der förra månaden å sistnämnde jernväg upgick till, efter hvad
jag hört sägas, 66,000 rdr, så inbringade under samma tid vestra
stambanan endast omkr. 17,000 rdr. Detta förhållande visar,
hvilken mäktig häfstång industrien är till befordrande af trafik å
jernvägarne.
Med fästadt afs:de å dessa omständigheter anser jag, att det
skulle vara, rent ut sagdt, en misshushållning för staten, att icke
påskynda anläggningen af sådana banor, som den nu ifrågav:de.
Hvad åter beträffar de banor, som äro likartade med den på f. m.
afslagna, är min öfvertygelse, att staten bör låta dermed t. v.
anstå. Tager man ytterligare i betraktande den vinst, som är att
förvänta af den s. k. Boråsbanan, då nemi. staten, efter all sanno-
Jiket, deraf kan motse långt större inkomst än beloppet af den
ränta, hvilken staten behöfver utgifva för låneunderstödet, synes
mig vara allt skäl att förorda bifall till den nu föredragna punkten.
Hr Akerman, Fredrik: Jag betviflar icke, att den bana,
hvarom nu är fråga, är af behofvet påkallad för den ort, som
densamma skall genomgå. Äfvenledes är jag förvissad att denna
bana skulle komma att bidraga till förökning af inkomsten å vestra
stambanan och således är, i likhet med den bana, hvilken under
f. m:s plenum afhandlades, väl förtjent af upmuntran; men då de
för detta understöd erforderlige medel måste anskaffas på så sätt, att
41
Den 5 September «. öl.
Riksgäldskontoret skall uplåna beloppet inom landet, finner jag
mig ovilkorligen föranlåten att yrka afslag.
Detta yrkande grundar jag på samma skäl, som under f. m:s
lopp af mig anfördes för afslag å Upsalabanan, eller
att ett lån uti nuv:de tidpunkt, då så stora belopp äro be-
höfliga för jordbrukets förkolran, icke skulle kunna inom landet
erhållas på de af Utsk:t förutsatta vilkor;
att, om således möjligen framdeles en härför gynnande kon-
junktur kan inträffa, den likväl icke nu finnes;
att man, med afside derå, att ett utrikes lån måhända inom
kort måste uptagas, bör ihågkomma, att ett misslyckadt försök i
denna väg, hvilket icke kunde blifva obekant, måste skada rikets
kredit såväl inom som utom landet.
Hr Printzensköld, Carl: Som jag icke hade den äran
att vara här närvide under f. m:s plenum, har jag icke heller
erhållit kännedom om de skäl, hvilka af Hr Akerman blifvit an-
dragne för afslag å det åtminstone af ettn RiksStånd beviljade un*
derstödet tilt Öpsala-banan ; men då Hr Akerman åberopat samma
skäl för afstyrkande af R. Stirs medverkan till anläggning af Bo-
rås-banan, tror jag icke att de kunna hålla stånd mot de motiver,
på hvilka Dtskit ronde den sistnämnde frågan grundat sitt beslut.
De af Utsk:t, till stöd härför, anförde skal äro nemi. af ännu vig-
tigare beskaffenhet än de omständigheter, på grund af hvilka Up-
saia-banan tillstyrkts.
Dtskit erinrar ganska riktigt, att Borås-banan skulle blifva en
af de bästa matare för den vestra stambanan. Detta kan ej be-
tviflas af någon, som har kännedom om den betydliga och vidt
utsträckta industri, som finnes i trakten af Borås stad, eller som
haft tillfälle att göra sig bekant med de besvärliga transporter,
hvilka nu ega rum, icke allenast från den kringliggande trakten
till Borås, utan äfven från norra delarne af Skaraborgs län till
samma stad. Från nämnde län föres nemi. till Borås den största
delen, icke allenast af stadens, utan äfven af hela den kringlig¬
gande nejdens lifsnödenheter. En hvar bör inse, att en sådan
bana skulle blifva en källa till inkomst af den betydenhet, att
man framdeles säkerligen icke som nu får höra någon klagan öf¬
ver densammas anläggning.
Då staten byggt en bana, måste staten äfven tillse att denna
bana i möjligaste måtto skall bära sig, samt att staten icke nöd¬
gas att göra för stora upoffringar å denna bana. Staten fullgör
icke sin pligt härutinnan, om den liksom stänger tillflödet till
dessa banor och sålunda hämmar all möjlighet för banan att för¬
kofra sig.
Vidkommande derefter de förespeglingar, som blifvit gjorda,
att uplåningen inom landet skulle blifva förenad med stora svå¬
righeter, vill jag erkänna att detta möjligen i viss mån kan blifva
händelsen; men anser dock, att, då det ifrågaställa understödet
endast upgår till 1,700,0,00 rdr, detta belopp icke är af så stor
Den 8 September e. m.
45
betydenhet att detsamma kan pä rörelsen i allmänhet utöfva nå¬
got sä märkbart inflytande.
På dessa skäl anhåller jag om bifall.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Det förhållande, att
jag uti 10 års tid varit bosatt uti den trakt, ifrågav:de bana skulle
genomlöpa, berättigar mig att, med anspråk på tillförlitlighet,
vitsorda dess oundgängliga behöflighet för uprätthållandet af den
nu derstädes florerande industri.
Af denna bana kommer synnerligast södra delen af Elfsborgs
län att hafva ett utomordentligt gagn. Kändt är att dessa s. k.
7 härader hafva mycket mager jordmån. Åkerbruket der är otill¬
räckligt för ortens behof. Detta oaktadt, äro nämnda härader, ef¬
ter beräkning af qvadratmil, de trakter, hvilka, näst efter Mal¬
möhus län, äro mest folkrika i Sverige. Marks och Kinds hära¬
der hafva f. n. tillsammans en folkmängd af något öfver 70,000
menniskor. Befolkningen i denna ört sysselsätter sig till största
delen med tillverkning af väfnader. Man ser öfverallt derstädes
byggnader, till hvilka ofta icke mer öppen jord hörer än ett van¬
ligt potatisland, men hvarest dock i hvarje byggnad en 10 å 12
personer nära sig. Detta folk måste hemta sin spanmål från sta¬
den Borås. Innan vestra stambanan var färdig, egde Borås stor
tillförsel af spanmål genom Skaraborgs läns allmoge. Efter sist-
berörde banas fullbordande kommer otvifvelaktig! ali denna span¬
mål att öfverföras till Götheborg. Huru följaktligen lifsförnöden-
heterna skola för befolkningen i dessa härader fördyras, för den
händelse nemi. kommunikationen dit icke underlättas, bör en hvar
af oss lätt inse; och att industrien derstädes, under sådana för¬
hållanden, icke kan fortlefva, tror jag mig kunna med bestämd
säkerhet påstå.
Med hänsigt härtill samt på grund af de utaf Hrr Leijon¬
ancker och Printzensköld under diskussionen i öfrigt andragna
skäl, hemställer jag, att R. o. Ad. mätte lemna bifall till hvad
Otsk:t i denna del föreslagit.
Hr Hjärne, Harald: En föreg:de talare, hvilken under
denna f. m:s lopp förklarade sig komma att rösta för Boråsbanan,
finner sig likväl, jemlikt dess nyss afgifne yttrande, af det för¬
hållande att voterm i detta Höglofl. Stånd utfallit mot Upsalaba-
nan, föranledd att i afton återtaga förstberörde löfte. Jag kan i
detta fall icke träda uti hans fotspår; ty, ehuru utgången under
f. m. icke i afs:de å Upsalabanan blef sådan som jag önskat, an¬
ser jag mig dock icke uti denna omständighet finna något gil¬
tigt skäl, att i nu förev:de fråga, som rör Boråshanan, böja mig
för f. m:s votering. Med lifligt intresse bar jag städse omfattat
båda dessa banor; och trott att de i främsta rummet borde af
staten erhålla nödigt biträde. Det är utom allt tvifvel att Borås¬
banan kommer att flerfaldigt ersätta staten dess derför hafde ut¬
gifter. Min öfvertygelse har varit att äfven Upsalabanan skulle
komma att bära sig, utan någon annan upoffring än den som blif-
46
I)en 5 September e. m.
vit ifrågastäld; men att man dock af Boråsbanan hade att motse
större inkomst.
Utan att ingå i några betraktelser ronde den finansiela de¬
len af denna fråga, hvars förespeglade vådor jag, för min del,
icke kan tro vara så stora, som några talare här velat antyda,
anhåller jag endast att R. o. Ad. måtte bifalla hvad Utsk:t före¬
slagit.
Gr. Sparre, Erik: Redan innan ifvern för jernvägarne
blef allmän i vårt land, föranledde den oerhörda trafiken mellan
städerna Borås och Götheborg tanken att åstadkomma en jern-
vägsförbindelse mellan nämnde städer; och då 1853 års Ständer
förbehöllo sig anläggningen af stambanor i riket, var denna tanke
verkligen nära att mogna till handling. Otvifvelaktigt är att ett
sådant företag skulle hafva lyckats, och att en jernväg mellan
Borås och Götheborg på detta sätt redan år 1853 eller 1854 kom¬
mit till stånd. Som likväl R. St:r beslöto att stambanorna skulle
höra staten till, men dessa stambanor icke kunde bära sig, för
så vida icke trafiken derå underhölls af bibanor, fattade R. St:r
jemväl det beslut, att staten företrädesvis skulle understödja så-
dane bibanor, hvilka stodo i direkt förbindelse med stambanorna.
Då det således, i följd af statsmakternas beslut, icke var möjligt
för Boråssamhället att anlägga jernväg uti den ifrågav:de rigtnin-
gen, hade berörde intresse intet annat öfrigt än att söka åstad¬
komma en bibana. För detta ändamål tecknades ock af ett bolag ett
belopp, stort 853,000 rdr; och man har derefter ingått till K.
JI:t med begäran om understöd för ifrågav:de arbete. Jag hem¬
ställer till Eder, M, H.I huruvida det icke varit skäligt att bi¬
falla denna begäran. D& nemi. statsmakterna förbjudit en enskild
korporation att anlägga jernväg i den rigtning, samma korpora¬
tion åstundat, synes väl billighet kunna fordra, att staten icke
allenast tillåter anläggningen af nödig bibana, utan äfven under¬
lättar utförandet af sistberörda företag. Vid förra riksmötet var
det allenast på några röstsedlar beroende, att förslaget i frågan
föll uti förstärkt Stats-Utsk. Samma förslag har nu ånyo blif¬
vit framstäldt. Kan man verkligen vilja att detsamma ånyo skall
falla ?
Då ett bolag redan för 5 år sedan bildat sig och samman¬
skjutit öfver 500,000 rdr för ifrågav:de ändamål, och detta i en
trakt, som är en af de magraste och torftigaste i vårt land, men
der likväl näras 3,000 ä 3,500 menniskor på qvadratmilen, tror
jag mig kunna med bestämd säkerhet påstå, att det icke kan vara
skäl att förnya förut gifvet afslag. Man har talat derom att ett
afslag nyss blifvit gifvet åt en annan bana. Nå väl 1 Förhållandet
skulle vara ungefärligen lika, om bolaget för sistnämnde bana
varit bildadt uti 5 år; men detta är icke händelsen.
Vårt land är i afs:de å kommunikationsanstalter i många
hänseenden särdeles lyckligt lottadt. De stora sjöarne, Mälaren,
Hjelmaren, Wettern och Wenern, förenade genom floder eller ka¬
naler, bereda en den naturligaste kommunikationsväg för rikets
Den 5 September e. m.
47
deromkring liggande trakter. För andra orter i riket äro åter
nya kommunikationsvägar så mycket mer af bebofvet påkallade.
Den nu ifrägav:de trakten är belägen på elt afstånd af 7 till 8
mil från Wettern, 10 å 12 mil från Wenern, och 7 mil från
Götheborg. Der finnes en liten dalgång, genom hvilken Wiska-
ån flyter; och denna å har beredt tillfälle till anläggande af de
fabriker, hvilka på sednare tider till en förvånande mängd up-
stigit. Med undantag af Småland och Dalarne, af hvilka provin¬
ser likväl den förra får och den sednare redan fått jernväg, tror
jag icke att man kan upgifva någon provins i vårt fädernesland,
hvilken hittills i afstde å kommunikationer varit så vanlottad som
den nu ifrågavide trakten, Befinnes åter nyssnämnde upgift rik¬
tig; betänker man att denna ort redan för 5 år sedan velat up-
fvlla de vilkor, på hvilka en jernväg kunde anläggas; tager man
ytterligare i betraktande att orten redan en gång erhållit afslag
å detta sitt anbud; och — med kännedom om dessa förhållanden,
likväl nu skulle vilja förnya detta afslag, kan jag icke annat än
vädja till Eder sjelfve, M. Hrr, huru i hög grad nedslående ett
slikt förfaringssätt måste verka på samma bygds innevånare, hvilka
jemväl i andra hänseenden under sednare tider blifvit ställde på
ganska hårda prof; ty, M. Hrr! utan att vilja bestrida den friare
tullagstiftningens nytta, måste vi dock medgifva, alt densamma
till en början icke kan hafva undgått att på denna trakt
utöfva ett ofördelaktigt inflytande. Då denna lagstiftnings principer,
riktiga i och för sig sjelfva, måste strängt genomföras, bör dock
staten komma de landsorter till hjelp, hvilka genom den vidtagne
förändringen blifvit omedelbarligen mest lidande. Det är dock
icke egentligen på sistberörde omständighet jag företrädesvis nu
vill fästa upmärksamheten, icke holler på den indirekta vinst, sta¬
ten skördar genom uprätthållande af en hel landsorts industri,
utan på den direkta vinst, staten får genom den tillökade trafiken
på dess egen jernväg. Ett kändt förhållande är nemi. att trafiken
å våra stambanor f. n. går under högst ogynsamma omständigheter.
Det är ock alldeles gifvet, att om bibanor icke läggas till stam¬
banorna, så skola dessa sednare icke kunna bära sig. Den nu
ifrågavide bibanan måste ovilkorligen komma att i högsta grad
öka trafiken å stambanan. Jag får till stöd för detta mitt påstå¬
ende åberopa Jernvägsundersöknings-komitéens yttrande: »att ifrå-
»gav.-de bibana, som satte en af landets mest befolkade och indu-
»striella orter i beröring med stambanan, kunde ej annat än såväl
»för landet i allmänhet som för berörde trakter isynnerhet blifva
»af utomordentligt gagn; och komitéen vore ock förvissad, att denna
»bana skulle, genom den person- och varutrafik, sorn till och från
»densamma komme att utgå, mer än fördubbla rörelsen och inkom-
»sterna på stambanan emellan Götheborg och den 7 3/4 mil derifrån
»belägna punkt, der bibanan komme att afvika. När dertill lades
»den stora varurörelse, som af Borås och trakten deromkring drefs
»upp åt landet, samt behofvet af spanmål från Skaraborgs till södra
»delen af Elfsborgs län, så kunde komitéen ej annat än anse den
»tillämnade bibanan emellan Borås och Härljunga såsom en af de
48
Ben 5 September e. m.
»nyttigaste bibanor i landet.» På grund häraf bar och samma
komitée ansett sig böra i främsta rummet bland ifrågasatta bibanor
förorda denna bana. Skulle således denna bana erhålla företräde
framför den under f. m. afbandlade, kommer ju sådant att ske i
fullkomlig öfverensstämmelse med bemälte komitées yttrande. Man
har invändt att de upgjorde beräkningarne öfver den genom fö-
rev:de bibana tilltagande trafik växt ut till allt för stora dimen¬
sioner. Något sådant lärer dock endast den kunna påstå, hvil¬
ken aldrig rest stora vägen mellan Borås och Götheborg. Onsk-
ligt för mig skulle vara, att flera af detta Höglofl. Stånd, som i
dag här sitter till doms öfver mitt ord, under en föreg:de tid
farit nämnde väg fram. Ögat mötes vanligen der, ofta nog för
hvar 100:de aln, icke endast af ett och ett lass i sender, utan
af rader af lass, hvilka framsläpas af oxar. Sålunda måste körare
och dragare sträfva 7 mil för att till destinationsorten framföra
en bomullsbal, och lika lång väg derefter för återfärden. Jag fä¬
ster Eder upmärksamhet, M. H.l uppå den oerhörda tidsförlust,
som häraf måste blifva en följd.
De vägpenningar, som erläggas af de mellan Borås och Gö¬
theborg trafikerande, kunde fullständigt ådagalägga att mina up-
gifter om det stora antalet af de å denna väg trafikerande icke
äro öfverdrifna.
Enligt noggranna beräkningar skulle bruttoinkomsten å sta¬
tens jernbana genom tillökningen af denna trafik växa med ett
belopp af icke mindre än 450,000 rdr imt årligen. Om det nu
är en sanning att stambanorna i och för sig sjelfva icke kunna
bära sig, samt erfarenheten gilver vid banden, att jernvägar, hvilka
föras genom en endast jordbrukande ort, svårligen kunna bära
sig, så ock vid det förhållande att ifrågavide ort är en industri-
idkande ort, till hvilken jemväl stor spanmålstillförsel eger rum,
tror jag mig kunna uttala den åsigt, att berörde bibana, mer än
någon annan, komnre att bidraga till ökade inkomster ä statens
förutvide bana. Hvarföre, M. H., är Gefle-Dalavagen så lukratif?
Derföre att någon annan kommunikationsväg icke kan med den¬
samma konkurrera. Förhållandet med denna bibana är alldeles
enahanda. Härvid måste man dock ihågkomma att på Gefle-DaLa-
vägen forslas egentligen skogsprodukter. Källan för denna tillför¬
sel till banan kan uttömmas; men industrien uti den ort, som
ifrågavide bibana till Borås skulle genomlöpa, måste ovilkorligen
fortfara, så framt folket i den trakten skall kunna existera. Tra¬
fiken derifrån måste derjemte, för den händelse bibanan kommer
till stånd, ökas, ty det är naturligt att, i den mån kommunika¬
tionen underlättas till angränsande orter, äfven industrien går
framåt. Transportkostnaden för ortens fabriksvaror skulle nemi.,
enligt nu gällande jernvägstaxa, nedgå till hälften af det pris, som
fabriksidkarne för varornas forslande till destinationsorten Göthe¬
borg måste erlägga.
Med ani. af en föregida talares yttrande, det han, som på
f. m. var besluten att rösta för denna bana, likväl, till följd af
det
Dan 5 September e. m.
4ft
det i afs:de å Upsalahanan fattade beslut, finner sig föranlåten att
numera densamma motarbeta, tillåter jag mig anmärka, att så vida
man ej låter dervid sig leda af begär att tillfredsställa hämnd¬
känsla eller bitterhet, så förefinnes derför icke något annat skäl.
Man torde nemi. böra ihågkomma att då Upsalabanan otvifvelak-
trgt kommer att tynga på statsverket, så kommer deremot Borås¬
banan, för hvilken mindre än hälften så stort understöd blifvit
begärdt, ovilkorligen att blifva en lättnad för detsamma.
Slutligen får jag, med hänsigt till den stora vinst Staten
kommer att skörda af denna jernvägsanläggning, hemställa, huru¬
vida icke R. o. Ad. finner billigt att utesluta det af Utskit bi¬
fogade vilkor: »under förutsättning att detta belopp kan genom
»Riksg.Kontoret uplånas inom landet mot fonderade obligationer
»å Svenskt mynt, till ett pris, som ej öfverstiger kostnaden för
»det under innev:de år utom riket uptagna lån till fortsättning
»af statens jernvägsbyggnader», 6amt i öfrigt anhålla att R. o. Ad.
måtte, på grund af hvad nu anfördt blifvit, blifalla bvad Utsk:t
i denna del tillstyrkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Deri utgång, som den
under f. m. behandlade frågan erhållit, anser jag icke skäligen
böra inverka på nu förhandenvarande frågas afgörande. Många
särskilda omständigheter gåfvo ani. till det på f. m. fattade be¬
slut, nemi. dels ovissheten rör:de den då ifrågasatta banans lämp¬
ligaste sträckning, dels de betydliga belopp, som för densammas
utförande erfordrades. Uti nu förev:de fall företer sig deremot in¬
gen tvekan i afs:de å den sträckning, som för denna bana är lämp¬
ligast. f berörde hänseende gör sig blott en mening gällande.
Beträffande den betydliga tillökning i inkomster af statens
stambana, som genom denna s. k. Boråsbana är att påräkna, hafva
redan så fullständiga upgifter blifvit af föreg:de talare meddelade,
att jag icke har att något dertill lägga. Hvad man dock äfven
torde vid detta tillfälle böra ihågkomma, är, att då staten genom
det under sednare tider antagna tullsystem högt uttalat den grund¬
sats att industri-idkaren icke vidare bar att påräkna något direkt
skydd, utan måste bryta sin egen bana med egna krafter, staten
jemväl å andra sidan bör tillse, att våra industri-idkare, så vidt
möjligt är, sättas i den ställning att de kunna uthärda täflan med
de utländska. Det kan väl icke vara rätt att bringa saken till
den punkt att den Svenska fabrikanten skall genom långa, svåra
och dyra transporter m. m. tillskyndas sådane kostnader, att de
betunga varan vida mera än den tull, som är fastställd för den
utrikes ifrån importerade. Att så likväl under nuv:de förhållan¬
den skulle blifva händelsen, är redan af andra tydligen ådagalagdt.
Vidkommande åter den siste talarens yrkande att man skulle
Htesluta det af Utsk:t bifogade vilkor derom att »beloppet kan
»genom Riksgäldskontoret uplånas inom landet mot fonderade obli-
»gationer å Svenskt mynt till ett pris, som ej öfverstiger kost-
»naden för det under innev:de år utom riket uptagna lag till fort»
H. X. 4
50
Den 5 September e. m.
»sättning af statens jernvägsbyggnader», kan jag för ingen del mig
deruti förena, helst i sådant fall icke någon gräns skulle blifva
satt för de betungande vilkor, som vid delta låns uptagande kunde
ifrågakomma. Att man, å tous prix, skall skaffa sig medel till
utförande af denna bana, är ingalunda min mening. Det torde
likväl icke vara så otroligt, att penningar kunna inom landet er¬
hållas på de af Ulsk:t föreslagna vilkor. Jag erinrar mig visser¬
ligen, att då för några riksdagar sedan Riksgäldskontoret erhållit
bemyndigande att uptaga ett inhemSkt lån, detsamma likväl ej blef
uptaget; men detta härledde sig alldeles icke derifrån, att pen¬
ningar ej kunde fås, utan deraf, att i Riksgäldskontoret^ kassa
fanns en så stor behållning, att Hrr Fullmrge ansågo mera tjenligt
att använda densamma, än att uptaga något lån. Jemlikt hvad
man af ordalagen i Betänlct kan med sannolikhet sluta sig till,
skulle proc:n för detta lån icke så mycket komma att understiga
den proc., för hvilken det lyckats åtskilliga korporationer här i
landet att inrikes uptaga lån. Vid sådant förhållande synes mig
ganska antagligt, att då staten sjelf upträder som låntagare och
dess kredit ovilkorligen bör vara större än förutnämnde korpora¬
tioners, staten jemväl skall erhålla penningar till bättre pris än
de kunnat sig betinga. Staten behöfver alldeles icke söka stora
summor på en hand, utan kan uptaga lån uti mindre belopp, t. ex.
mot obligationer på 100 rdr eller något derutöfver; och då skola
säkerligen ganska många, som ega besparingar, hvilka de önska
göra räntebärande, föredraga att på sådant sätt placera sina pen-
pingar och halfårsvis upbära sina räntor, än att insätta medlen
uti t. ex. Stockholms Enskilda Bank eller på andra ställen, der
penningar nu mottagas.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ts förslag oför-
ändradt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Under debatten på förmidda¬
gen rör:de jernvägen från Stockholm till Upsala hade jag tillfälle
att yttra min tanka i afs:de å de i ämnet uttalade {man¬
delia betänkligheter. Hvad Hr Akerman i berörde hänseende
yttrat, kan icke nekas ega sin riktighet; men jag vågar dock taga
mig friheten påstå, att om man någonsin skall låta dessa betänk¬
ligheter falla för någon af ifrågavarande jernvägar, så torde det
böra vara just för denna väg mellan Boiås och vestra stambanan.
Den skulle nemligen blifva en »matare» för vestra stambanan, en
matare, hvilken erfarenheten visat vara högst nödvändig. Man
har förut trott att inkomsterna skulle ökas i den mån vestra
stambanan utsträcktes: men detta har alldeles icke blifvit hän¬
delsen. Inkomsterna hafva icke i samma proportion tilltagit; och
detta är en gifven följd deraf, att befolkningens antal minskas
i de trakter, som stambanan under dess fortsättning genomlöper.
Då man nemi. från Götheborg till Falköping räknar 20,000 men-
niskor på hvarje mil, upgår befolkningens antal uti de följande
orterna per mil endast till 15,000 menniskor. Den begärda
summan är icke heller i sjelfva verket så betydlig, att man icke
Den 5 September «. m.
51
kan föreställa sig, att de af bibanan förväntade inkomster skola
kunna ersätta densamma. Om ock vinsten deraf icke skalle
blifva så stor, som man påräknat, måste den likväl blifva ganska
god; och man bör väl icke försumma att söka förskaffa Staten så
stora intrader som möjligt af dess jernvägar, på det att Staten
må komma i tillfälle samt ega förmåga att anlägga jernvägar
jemväl uti andra delar af landet.
Det är visst en möjlighet att Riksg.Kontoret kan få låna
penningar inom landet på de af Utsk:t bestämda vilkor; med
någon säker förhoppning att man skall derutinnan lyckas, kan
jag, för min del, icke hysa. Medgifvas måste dock, attyjenmnge-
ställningen inom landet på senare tider något förbättrats; hvilket,
bland annat, ådagalägges deraf, att R. St:rs Bank satt ned räntan
på upp- och afskrifningsmedel. Att åter förklara, det penningar
skulle få uplånas till hvad pris som heldst, skulle vara att sätta
frågan uti en helt annan ställning. För detta fall skulle nemi.
denna bana vara ett statsbehof, som måste fyllas och för hvilket man
således icke borde sky någon utgift. Detta lärer väl dock icke
kunna med skäl påstås.
Då i öfrigt intresset för ett inhemskt fondsystem här i lan¬
det visat sig vara så starkt och enhvar måste erkänna att ett så¬
dant fondsystem vore högst önskvärdt, tror jag äfven häruti ett
skäl förefinnes att bifalla de af Utsk:t föreslagne vilkor.
Till alla delar kan jag likväl icke instämma uti de af den
siste talaren, Gr. Mörner, såsom skäl för dess tillstyrkande uttala¬
de motiver. Jag anser verkligen icke att den ifrågavrde industri¬
en kommit i någon så betryckt ställning genom sednare tiders
tullagstiftning. Vid denna riksdag bar dessutom en återgång uti
tullagstiftningen, beträffande artikeln väfnader, egt rum, så att
den omtalte förlusten redan kan anses till en del ersatt. Onek¬
ligen skulle jag, heldre än att förändra tullen uti berörde rigt-
ning, velat bereda desse industri-idkare ersättning, genom de för¬
delar, dem kunde genom jernvägen tillskyndas; men då denna
fråga redan blifvit afgjord, är icke skäl att derom vidare orda.
På grund af hvad anfördt blifvit, anhåller jag om bifall till
hvad Utsk:t föreslagit.
Gr. Sparre: Jag har hört i dessa ämnen insigtsfull per¬
soner yttra, att det skulle blifva omöjligt att inom landet er¬
hålla lån på de af Utsk:t föreslagne vilkor. Deraf har min sär¬
skilda framställning i frågan blifvit föranledd. Sjelf icke erfaren
i dessa mesyrer, har jag underordnat min mening deras, om hvilka
jag egde kännedom att de voro det.
Om nu ett företag anses så nyttigt att Staten bör med lån
understödja dotsamma, och om äfven samma företag är gagneligt i
det hänseendet, att det bereder Staten en omedelbar inkomst, sy¬
nes det mig vara alt gå nog långt, om man skall sätta andra
skrankor för Riksg.Kontorets uplåning, än dem, som redan föro-
finnas i Riksg.Kontorets Reglemente,
15?
D en S Sept em b er e. m.
Likväl och då sig företett, att detta mitt förslag mött så
mycket motstånd, samt att en ledamot af Utsk:t med så mycken
ifver deremot upträdt, anser jag att det är riktigast af mig att i be¬
rörde hänseende underordna min åsigt deras, sora äro af motsatt
tanka, enär jag, i annat fall, möjligen skulle äfventyra att, genom
ett euvist vidhållande af mitt förslag i denna del, icke kunna ge¬
nomdrifva sjelfva hufvudfrågan.
Jag återtager således mitt förra yrkande och inskränker mig
till samma anhållan, som nyss blifvit af Hr Bildt framställd.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande den nu förev:de punkten och
PresteStds derom gjorda inbjudning, yrkats dels bifall till Utsk:ts
förslag oförändradt och dels afslag derå; hvarefter H. Exc. fram¬
ställde propos. å bifall till Utsk:ts förslag och, då dervid svarades
starka och talrika ja, blandade med många nej, förklarade sig hafva
funnit ja öfvervägande.
Sedan votering blifvit begärd, justerades följande voter.-pröpos.:
»Den som bifaller StatsUlskrts uti 2:dra punkten af Utlåt:t
N:o 160 gjorda hemställan ronde en ifrågasatt jernvägsanläggning
från Borås till vestra stambanan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. berörde hemställan».
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 46.
Nej — 34.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, till följd af R. o.
Adms nu fattade beslut, PresteSt:ts inbjudning, i hvad den rörde
2:dra punkten af förev:de Utlåt., icke torde föranleda till någon
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
3:dje punkten, ang:de jernvägsanläggning emellan sjön Södra
Dellen och Ljusne eif.
Hr Ros, Anders Emanuel: Denns punkt lärer vara i
hufvudsak bifallen af 2:ne Stånd. Då likväl PresteSt:t varit nå¬
got skiljaktigt i afs:de på vilkoreu, hemställer jag att R. o. Ad.
måtte bifalla den inbjudning, sorn PresteSt:t i frågan aflåtit.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då StatsTJtsk:t tillstyrkt
bifall till denna låneansökan, anser jag allt skäl törefinnas att in¬
stämma uti motionärernas yrkande, och skulle önskat, att låne¬
understödet beviljats på enahanda vilkor, som blifvit bestämda i
afs:de å det i nästföreg:de punkt omhandlade lån för jernväg mel¬
lan Borås och vestra stambanan. I den nu under öfverläggning
varande punkt har likväl Utsk:t föreslagit lån på hårdare vilkor
sn för Boråsbanan. För sistnämnde bana har Utsk:t förordat att
ben 5 September e. m.
ISnet får innehnfvas utun kapitalafbetalning mot erläggande af 4
%, under den för arbetets utförande afsedda tid ; men att efter
nämnde tids förlopp årligen 5 % skola inbetalas, hvaraf för hvad
af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas 4 proc. årlig ränta
och återstoden utgör kapitalafbetalning. -— Uti nu ifrågavide 3:dje
punkt föreslår åter Ut.sk:t att bolaget skall betala den ränta, som
Riksg.Kont. kan komma att erlägga för de medel, hvilka för be¬
redande af tillgång till detta statsbidrag genom uplåning anskaffas j
äfvensom att lånet endast 2:ne år får innehafvas utan kapital-af-
betalning, men derefter måste återgäldas inom en tid af 18 år.
Något giltigt skäl till denna olikhet i vilkor kan jag för
min del, icke hnna. Man har visserligen anfört, att Boråsbanan
skulle blifva högst gagnelig för stambanan eller att den vore att
anse som en tnatare för stambanan; men hvad i frågan förevarit
synes ådagalägga att nu omhandlade bana skulle i statsekonomiskt
afside bereda samhället lika stora fördelar. Det är väl icke endast
fråga om att skaffa in så mycket penningar som möjligt; utan
egentligen, att i industriel hänseende gagna landet; och under
denna förutsättning vågar jag påstå, att det gifves högst få banor
i vårt land, af hvilka man kan vänta mer gagn för det allmänna
än af denna.
Med hänsigt härtill hemställer jag att punkten måtte bifallas
på enahanda vilkor, som för Boråsbanan blifvit beviljade.
Hr Bildt: Statens mellankomst för utförandet af allmänt-
nyttiga industriella arbeten kan vä! icke betraktas såsom en skyl¬
dighet eller ett behof för Staten att framkalla nya hjelpkällor på
alla de ställen, der de enskilda krafterna icke äro tillräckliga för
att framkalla dem. En sådan åsigt synes dock Gr. Taube vilja
göra gällande i afs:de å den nu förev:de jernvägen.
Om denna jernväg icke kunnat utföras på andra vilkor än
Boråsbanan, skulle jag för ingen del f. n. velat bifalla lån till
densamma. Samma åsigt hyser jag äfven i afs:de på den i näst
efterföljande puukt afhandlade jernväg.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall till Utskits Utlåt.
Gr. Taube: Mig synes något hårdt att, då särskilda bolag
inkommit till R. St:r med särskilda ansökningar om understöd
samt dessa ansökningar blifvit remitterade till StatsUtsk:t, nämnde
Utsk. uteslutande fäster sig vid de uti ansökningarne framställde
anspråk samt icke grundar sin fördelning af understödet på bedö¬
mandet af hvad hvart och ett af dessa bolag med rätta tillkom¬
mer. Endast på sistberörda sätt komma nemi. bolagen att ställas
uti en billig jemnlikhet med hvarandra. Af denna punkt finner
man dock att Utsk:t strängt hållit sig vid hvad hvart och ett
bolag begärt. Detta bolag har upställt vilkoren så billiga sora
möjligt, på det att Staten skulle kunna gå i land dermed. Lik¬
väl tillåter jag mig erinra, att då en af motionärerna i ämnet, Hr
Brun, hemställt att låneunderstödet skulle lemnäs i form af ränte¬
bärande obligationer, samme motionär icke föreslagit huru hög
H
iben 5 September e. m.
räntan skulle vara å dessa obligationer, samt att motionären fram¬
ställt den önskan att de måtte utlottas under 20 år. Utsk:t har
likväl icke medgifvit detta, utan, bland annat* bestämt att lånet
skall återgäldas inom en tid af 18 år.
Af dessa förhållanden ledes man ovilkorligen till den åsigt
att södra Sverige vill hafva för dess del billigare vilkor än dem
som förunnats det norra. Man bör taga sig till vara att det ej
kommer att heta, att det södra Sverige vill »lefva på» hvad det
norra tillskjuter.
Jag tillstyrker att låneunderstödet måtte tilldelas bolaget på
samma vilkor som för Boråsbanan.
Gr. Lagerbjelke: Meningen med Statens understöd till
jernvägarne lärer väl icke vara, att Staten skall göra liksom en
utdelning ur gemensam kassa till hvar och en lånesökande, utan
att Staten skall träda emellan med sin hjelp, då den enskilda
omtanken icke kan åstadkomma nämnde företag; och detta endast
i den mån, som nödvändigt för företagets bringande till verkstäl¬
lighet är erforderligt. Ostridigt lärer väl ock vara, att då det
ena företaget är svårare än det andra, samt följaktligen äfven er¬
fordrar större utgifter än ett annat, jemväl större hjelp måste gif¬
vas åt det ena företaget än åt det andra.
Att nu omhandlade företag behöfver mindre hjelp än Borås¬
banan, synes mig ådagalagdt deraf, att motionärerue sjelfve icke
derför begärt högre belopp än Utskit föreslagit.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Ros: Jag afstår från mitt yrkande om antagande af
PresteSt:ts inbjudning, och förenar mig uti den af Gr. Taube
gjorda framställning.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Som jag omöjligt kan
inse konseqvensen deruti, att ifrågavrde bolag skola på olika vil¬
kor understödjas, förenar jag mig uti det af Gr. Taube gjorda yr¬
kande.
Hr Bildt: Jag tror att det är rättast att vid en frågas
bedömande endast söka faktiska upgifter, samt att särskildt uti
förev:de fall icke taga den så mycket omhandlade frågan om norra
och södra Sverige till utgångspunkt för diskussionen. Hvad man,
enl. min åsigt, endast och allenast bör hafva till ögonmärke, är
landets allmänna nytta samt att ingen sker orätt, — men icke
tala, den ene för norra, den andre för södra Sverige. — Ingen
sker orätt, om man bifaller hvad Utsk:t föreslagit.
Likväl och då man här så oaflåtligt talat om norra Sverige
samt att denna del af landet får stå tillbaka för den södra, —
det har blifvit nästan en modsak att så säga, — tillåter jag mig
fästa upmärksamheten deruppå, att Utsk:t, för att borttaga t. o. m.
skenet af en sådan orättvisa, tillstyrkt både denna och efterföljande
punkt, samt dessutom förordat särskilda anslag för vägförbätlringar,
Den 5 September e. m.
55
kanaler och flodrensningar i Norrland, på samma gång som en
mängd motioner om understöd för jernvägar m. m. i södra och
mellersta delen af riket blifvit afstyrkta.
I öfrigt är min öfvertygelse att det är mycket fördelaktigare
för vårt lands politiska sjelfbevarelse, samt, i och med detsamma,
jemväl för Norrland, att södra och vestra Sverige, så snart som
möjligt, erhålla jernvägar, än att Norrland skulle få jerubanor och
de förutnämnde delarne af landet tills vidare vara dem förutan.
Detta förhållande osfsedt, måste det väl vara påtagligt, att,
då Norrland har en mindre befolkning än rikets öfrige delar, Norr¬
land icke skäligen bör kunna hafva så stora anspråk på landets
tillgångar som rikets iner befolkade provinser; äfvensom en hvar
torde inse att, då den nu ombandla.de banan är ett mindre före¬
tag och som icke står i något samband med stambanorna, det¬
samma icke kan förtjena att omhuldas på samma sätt som t. ex.
Boråsbanan.
Jag bar blifvit tvungen att yttra mig i detta ämne för be¬
mötande af de så ofta framkastade påståenden, att det norra Sve¬
rige städse får stå tillbaka för det södra.
Gr. Taube: Utan att vilja inlåta mig i någon granskning
af Hr Bildts utsago att norra Sverige icke fått stå tillbaka för
det södra, har jag endast velat till besvarande uptaga det af ho¬
nom anförda skäl för tillbakasättande af den nu ifrågav:de banan,
att nemi. densamma ej komme att stå i något samband med stam¬
banorna.
Detta är helt naturligt, då stambanorna ej hunnit längre norrut
än till Stockholm.
Hvad åter gagnet af denna bana beträffar, uplyses pag. 38
uti Utsk:t.s Utlåt., »att rörelsen derå skulle komma att lemna en
»årlig behållning af 64,500 rdr rmt».
Om man tror denna siffra för stor, samt anser derför till grund
liggande kalkyl alltför satiguinisk, må man pruta något på belop¬
pet och vinsten blir likväl högst betydlig.
Vid sådant förhållande underställer jag Eder, Mine Hrr! hu¬
ruvida det icke är lika gagneligt för landet att få denna jernbana
bragt till stånd som Boråsbauan.
Gr. Lagerbjelke: Då man hört Gr. Taubes yttrande, skulle
man nära nog känna sig frestad att tro. det ifrfigav:de jernväg
blifvit af StatsUtsk:t afstyrkt. Så är likväl icke händelsen. Alla
äro ense derom att företaget skall understödjas. Frågan är endast,
huruvida man skall inskränka sig till hvad motionärerna begärt,
eller om man skall gifva ett praemium derutöfver. Om ett företag
kan bringas till verkställighet med en mindre summa, skall man
icke då stanna dervid, utan i stället gifva för Staten mer betun¬
gande vilkor? Skall såsom giltigt skäl härför kunna åberopas, att
ett annat företag eller bolag vid samma riksdag fått understöd på
förmånligare vilkor? En gifven följd häraf skulle blifva, att ett
företag icke skulle understödjas med afs:de på dess egen lätthet
M
Den 5 September «. rt.
att understödja, utan med hänsigt till den svårighet, som kunde
förefinnas att bispringa andra företag.
Hr von Ehrenheim: Af den diskussion, som i ämnet blifvit
förd, har jag endast funnit mig ytterligare föranlåten att fullfölja
mitt förut gjorda yrkande.
Efter det öfverläggn ingen härmed ansetts fulländad, yttrade
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., att, hvad beträffade den förev:de
3:dje punkten och PresteSt:ts derom gjorda inbjudning, hade yrkats
dels bifall till Utsk:ts hemställan utan förändring, och dels att
R. o. Ad. måtte bevilja det af Utsk:t tillstyrkta låneunderstödet
för ifrågav:de jernvägsföretag under enahanda vilkor, som blifvit
bestämda i afseende å lånet för jernvägsanläggning mellan Borås
och vestra stambanan, hvilket sednare yrkande, så vidt det blifvit
af H. Exc. rätt uppfattadt, afsåge detsamma som bifall till Utsk'ts
hemställan med uteslutande af den 9ista perioden, hvilken lydde
sålunda: »dock med den förändring, att nu ifrågvrde lån, hvilket får
under två års tid innehafvas utan kapital-afbetalning, derefter
återgäldas inom en tid af 18 år genom inbetalning af Vj8 årligen
utaf ursprungliga ka p i ta I-bel oppe t, samt att räntan å det utbekomna
lånet beräknas till lika belopp, som af Riksgäldskontoret måste
erläggas för de medel, hvilka för beredande af tillgång till detta
Statsbidrag genom uplåning anskaffas.»
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts hem¬
ställan utan förändring, och, då dervid svarades många ja jemte
åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande; hvaruppå
H. Exc, förmälte, att, vid sådan sakens utgång, R. o. Ad. torde
finna, det PresteSt:ts inbjudning rör:de den nu afgjorda punkten
ej föranledde till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
4:de punkten, ang. anläggning af en jernväg förbi Hedens
forssar i Luleå-elf.
Hr Ros: På de skäl, som under diskussionen rör:de nästföre¬
gående punkt blifvit anförda, anhåller jag att detta lån måtte
blifva bifallet på samma vilkor som lånet för Borås-banaD.
Hr Bildt: I stället att bifalla den nu föredragna punkten
med de af den sista talaren . föreslagna vilkor, skulle jag, med
hänsigt till det ringa belopp som för dess utförande erfordras, och
möjligheten att, i följd deraf, göra vilkoren billigare, anse mer
lämpligt att återremittera frågan.
Gr. Lagerbjelke: Äfven jag tillstyrker återremiss af denna
punkt. Det synes mig verkligen onödigt att sätta ett så obetyd¬
ligt belopp som detta låneunderstöd i samband med amorteringen
Ben 5 September e. m.
57
af Statslånet. Mycket lämpligare är då att derför bestämma en
viss amorteringstid.
Gr. Sparre: De skäl, som blifvit anförda för en återremiss,
finner jag vara ganska vigtiga; och får, för sådant fall, uttrycka
den önskan, att något afs:de måtte komma att fästas å det af en
ledamot härstädes väckta förslag, att låne-underslödet för ifrågav:de
jernvägs-företag måtte beviljas under enahanda vilkor, som blifvit
bestämda i alside å lånet för jernvägsanläggningen mellan Borås
och vestra stambanan.
Anmärkningar hafva yttrats deröfver att de norra provinserna
erhålla föga godt af de summor, som användas för jernvägar i det
södra Sverige. Det är nu första gången, som någon dylik anlägg¬
ning för egentliga Norrland tfrågakommer. Vid sådant förh:de an¬
ser jag likhet i vilkor med det södra Sverige vara en billig fordran.
Omständigheter förefunnos dock, sorn gåfvo skälig ani. att
icke vid den nyss afgjorda 3:dje punkten tillämpa Samma likhet i
vilkor, dels att provinsen Helsingland vid sista riksdagen erhöll
understöd för icke mindre än 3 jernvägsanläggningar och isynnerhet
det oss föreliggande faktum att motionärerne sjelfve förklarat sig
nöjda med de föreslagna vilkoren.
Då slika omständigheter icke uti ifrågav:de fall kunna läggas
till grund för beslutet, hemställer jag, huruvida icke StatsUtsk:t,
för den händelse nämnde Utsk. kommer att ånyo behandla frågan,
skulle finna lämpligt att för denna jernväg bevilja enahanda vil¬
kor, som för Borås-banan blifvit bestämda.
Gr. Mörner: Man har yrkat återremiss af denna punkt,
men för undvikande af en sådan återremiss tillåter jag mig meddela
uplysning deiom, att BorgareStit redan bifallit Utskits förslag på
det sätt, att det ifrågav:de låne-understödet beviljats på enahanda
vilkor, som blifvit bestämda för lånet till jernvägsanläggningen
mellan Borås och vestra stambanan; hemställandes jag att jemväl
R. o. Ad. för dess del måtte fatta enahanda beslut.
Hr Bildt: Sied ani af den siste talarens yttrande och för
att icke föranleda någon tidsutdrägt, anser jag mig böra frånträda
mitt förra yrkande på återremiss.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fullbordad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, beträffande den förev:de 4:de punkten och
PresteSt:ts derom gjorda inbjudning, hade yrkats dels bifall till
Utsk:ts förslag på det sätt, att de,t ifrågavide låneunderstödet
skulle beviljas under enahanda vilkor, som blifvit bestämda för
lånot till jernvägsanläggningen emellan Borås och vestra stambanan,
samt dels att punkten måtte till Utsk:t återremitteras.
Härvid anmälte sig, hvar efter annan, Gr:ne Lagerbjelke och
Sparre samt förklarade, att da afstodo från yrkandet om punktens
återremitterande; hvarefter R. o. Ad., uppå framställd propos.,
Den 5 September é. tu.
biföll Utsk:ts förslag med ofvanomförmälde förändring; och lades
Preste-St:ts inbjudning ronde den nu afgjorda punkten till hand-
lingarne.
Föredrogs StatsUtsk:ts den 29 sisth Augusti och 1 dennes
bordlagde Uthde N:o 169, i ani. af väckt fråga om beviljande af
anslag till Magister M. Wiberg, såsom honorarium för en af honom
upfunnen räkne-machin.
Gr. Lagerbjelke: Fiågan om förev:de belöning har till
en början genomgått alla vederbörliga stadier. Yttrande i ämnet
har afgifvits af Vetenskaps-Akademien, och, på grund deraf, har
Kongl. Maj:t anhållit om ett för ändamålet lämpligt honorarium,
stort 5.000 rdr. Det är härefter som riksdagsmannen Wahlström,
med stöd af 56 §:n Riksdags-Ordningen, föreslagit att som Mag.
Wiberg haft ytterligare omkostnader för denna räknemachin och,
såsom medellös, troligen icke skulle vara i tillfälle att fullborda
machinen, så vida nemi. ej honorariet derför ökades, R. St. måtte
höja belopet till 8,000 rdr. Berörde antagande grundar sig lik¬
väl icke på några intyg af Akademien, utan endast på de af mo¬
tionären meddelade upgifter. Icke desto mindre har Otsk:t an¬
sett de af motionären sålunda lemnade upgifter tillräckligt bindande
för att frångå Kongl. Majrts Nådiga Propos. i ämnet samt bevilja
8,000 rdr. Jag har icke något att erinra mot bifall till det af
Kongl. Maj:t härför föreslagna belopp; men vid jemförelse mellan
den summa, som nu ifrågasattes, samt det belopp, hvilket tillförene
för ett likartadt arbete blifvit Hr Scheutz til I delad t, kan jag icke
undgå att anmärka, det Utsk:t uti förev:de fall gått något runde-
ligt tillväga.
På dessa skäl tillstyrker jag att summan, i enlighet med
Kongl. Maj:ls Propos , måtte bestämmas till 5,000 rdr.
Hr Lilliehöök, Bertil: Oaktadt jag icke närmare känner
de skäl, som kunnat föranleda motionären att yrka förhöjning af
det för ifrågav:de machin nådigst föreslagna belopp, tror jag dock
att R. o. A f. icke hehöfver draga i betänk:de att till en sådan
förhöjning lemna sitt bifall.
Denna machin, ehuru snarlik Hr Scheu!z’s räknemachin, kan
dock anses såsom en alldeles ny machin. Så betydliga äro de
förbättringar, som blifvit vidtagne uti nämnde af Hr Scheutz in¬
venterade machin. Man bör jemväl ihågkomma att Mag. Wiberg
arbetat utan alla egna tillgångar. Då härtill kommer att den uti
Kongl. Maj:ts Propos. föreslagna summa icke kan antagas utgöra
annat än en ersättning för de på machinen nedlagda kostnader
samt för de upoffringar Mag. Wiberg deruppå gjort, torde motio¬
närens framställning att något derutöfver måtte gifvas, icke fram¬
stå såsom opåkallad. Upfinningar af sådan vigt torde i vårt land
icke så ofta förekomma.
Den 6 Sep t em ber e. tH. 59
Med ani. af hvad den sista talaren i afs:de ä Hr Scheutz anfört*
torde jag få erinra, att Hr Scheutz 2;ne gånger erhållit en slik
belöning.
Följaktligen anser jag sköl förefinnas att tillstyrka bifall till
Utsk:ts förslag.
Gr. Lagerbjelke: StatsUtskits Utkde uplyser att ifråga:de
räknemachin kostat Mag. Wiberg omkring 1,500 rdr; samt om-
förmäler, »att Kongl. Vetenskaps-Akademien uttryckt den underd.
»förhoppning, att Kongl. Maj:t måtte täckas bereda Mag. Wiberg ett
»honorarium af 3,000 rdr rmt, hvarigenom han komne i tillfälle
»att fullända sin uppfinning.» Då således redan Akademien före¬
slagit belöningen till dubbla beloppet af hvad machinen kostat samt
Kongl. Majit ytterligare höjt denna summa med 2,000 rdr, anser
jag att man kan, utan att behöfva förebrå sig någon slags njugg¬
het, ega fullt förtroende derför att upfinriingens värde icke blifvit
af Akademien samt Kongl. Majit för ringa upskattadt.
På dessa skäl yrkar jag fortfarande att R. o. Ad., med afslag
å Utskits hemställan, måtte bifalla Kongl. Mpjits nådiga framställ¬
ning i ämnet,
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte bifalla
Kongl. Majits nådiga framställning om ett anslag af 5,000 ridr
till Mag. Wiberg såsom honorarium för ifrågavide upfinning; fram¬
ställde H. Exc. först propos. på bifall till Utskits hemställan, der¬
vid svarades många både ja och nej, samt sedermera propos. på
afslag å samma hemställan och bifall till Kongl. Majits i ämnet
gjorda framställning, då svaren ulföllo med många ja jemte åt¬
skilliga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs LagUtskits den 29 sisth Augusti och den lista dennes
på bordet lagde Betänk. Nio 47, i ani. af väckta motioner om
förändring i Domkapitlens organisation.
Hr Olivecrona, Knut: LagUtskit har i det nu föredragna
Betänkit afstyrkt allt afseende å de af Domprosten Knös och Prosten
Sondén väckta motioner. Den motivering, Utskit lagt till grund
för detta afstyrkande, kan jag, för mm del, ingalunda finna till¬
fredsställande, utan att de anförda skälen äro högst knapphändiga^
Utskit har icke ingått uti någon egentlig pröfning af motio¬
närernas förslag, utan hufvudsakligen stöd t sig på det enda skäl
att Domkapitlen genom den nya lagen ang. religionsfrihet i landet
erhållit en ny funktion.
De riksdag efter riksdag återkommande nya förslag uti förevide
hänseende vittna dock säkrast derom, att ett verkligt behof af en
reorganisation af Domkapitlen förefinnes. Det är visserligen en
sanning att LagUtskit vid sista riksdagen framlade ett förslag till
(10
Den 8 September é. M,
ny organisation af Domkapitlen, hvarpå dock Kongl. Maj:ts nådiga
sanktion vägrades af skäl, att man till grund för berörde förslag
lagt principer, hvilka voro helt och hållet nya för Domkapitlens
förutnämnde organisation. Mot Domprosten Knös’ motion är dock
uti detta fall ingen anmärkning att göra; och då, på sätt jag redan
förut erinrat, Utsk:t icke ingått uti någon närmare pröfning af
förevtde "förslag, hemställer jag, att R. o. Ad., i likhet med Högv.
Preste-S:t, måtte återremittera Betänk:t, på det att Utsk:t
måtte komma i tillfälle att taga i närmare öfvervägande nämnde af
Domprosten Knös i ämnet väckta motion.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats återremiss af förevarande
Betänk.; hvarefter H. Exc. framställde propos. i enlighet med be¬
rörde yrkande, dervid svarades ja och nej i blandning; med ani.
hvaraf H. Exc. framställde propos. å bifall till Betänkit, då svaren
utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förklarade H. Exc.
sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flere Ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtskits den 1 dennes bordlagde (Hinte N:0- 165, i ani. af
de under nuvtde riksdag framstälde förslag ang. inrikes skeende
uplåning emot Svenska fonderade statsobligationer.
Föredrogs och bifölls Stats-Utslcts den 1 dennes bordlagde
Uthde N;o 166, i ani. af gjorda framställningar om beredande af
annan embetslokal för R. St:rs Justitie ombudsman och hans ex¬
pedition.
Vid föredragning af StatsUtsk:ts den 1 dennes bordlagde
Mern. N:o 167, ang. kostnaderna för tryckningen af RiksStuis
protokoller vid nuv:de riksdag, jemte dertill hörande bihang, biföl (os
Utskits uti detta Mern. gjorda hemställanden; och lades till
handlingarne hvad Utsk:t i slutet deraf omförmält.
Föredrogs StatsUtskits den 1 dennes bordlagde Utl.'de N:o
171, i ani. af väckt fråga om ersättning af allmänna model
till Häradsskrifvaren G. E. Ruckman för den förlust, han lidit der¬
igenom att hans innehafvande boställe blifvit för högt upskattadt.
Gr. Mörner: Det vili synas mig vara, som man säger,
»något för starkt», om R. St. skulle komma in lill Kongl. Majit med
begäran om förnyad upskattning af hvarje boställe, med hvars förra
upskattning en boställsinnehafvare kan finna sig missbelåten.
Utht gifver vid handen, att Ruckman ingått till Kongl. Majit
med underdånig framställning i ämnet, att vederbörande Kongl.
Maj:ts Be(h:de deröfver blifvit hörd, samt att Kongl. Majit funnit
Den'5 September e. m.
skäl lemna ansökningen utan afsrde. Vid sådant förhållande har
dock Buckman icke ansett otillständigt att genom enskild motionär
underställa frågan R. St:rs pröfning.
Motionären åter, riksdagsfullmäktigen Söderholtz, är redan
tillförene van att gå riksdagsvägen med sina framställningar. Vid
en föregående riksdag har nemi. samma motionär lyckats få fram¬
ställning gjord hos R. St. derom att han skulle få sig efterskänkt
en del af arrendet å en kungsgård i Nyköpings län, emedan näst-
företrädande arrendator af samma kungsgård icke betalt husrötes-
ersättning och motionären icke före öfvertagandet af arrendet å
kungsgården gjort sig underrättad derom att borgen för berörde
ersättning icke varit stäld.
Vid sista riksdagen blef regleringen af lönerna för LandtSfatens
tjenstemän icke fullständigt genomförd; men då med dess bringande
till slut icke kan komma att dröja så serdeles lång tid, synes mig
sannerligen att jemväl Ruckman kan afbida tiden, samt att några
särskilda framställningar rörande hans boställe icke äro af behofvet
påkallade. Om Ruckman vore så synnerligen angelägen att blifva
af med bostället, kunde han anhålla om dess utarrenderande på
30 år, då han äfven skulle kunna komma till en närmare och
säkrare kännedom om, hvad detta boställe verkligen är värdt.
Jag hemställer om afslag å detta Betänk:de.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.
blef Utsk:ts ifrågav:de Utkde af R. o. Ad. afslaget.
Slutligen föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:ts
den 1 dennes bordlagde Mern. N:o 37, ang. verkställd omröst¬
ning öfver åtskilliga föreskrifter i det nya Banko-reglementet.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
02
I)cn 8 September f. m.
Lördagen den 8 September 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdrag för den 5 dennes, samt pleni-proto
kollet för den 2o sisth Maj.
Föredrogs ett från Vällofl. BorgareStit ankommet prot.¬
utdrag N:o 426, hvaraf inhemtades, att nämnde RiksSt., vid före¬
dragning af StatsUtskits Uti. N:o 163, i ani. af väckt motion ang.
uplåtelse af Kronan tillhörig mark vid Carl Gustafs stads gevärs¬
faktori för en slussanläggning, dels afslagit nämnde Utlide och
beslutat en underd. skrifvelse, af innehåll, att derest K. M.,
efter nådig pröfning af hvad i denne sak förekommit, eller vid
ärendets ytterligare utredning sig visat, skulle finna skäl att i
nåder till det bolag, som bildat sig för anläggande af en sluss till
fortsättning af Eskilstuna kanal upp till staden, öfverlemna den
Kronan tillhöriga mark, jemte vattenfall vid Carl Gustafs stads ge¬
värsfaktori, som för den tillämnade slussanläggningen erfordrades,
R. St., i sådant fall, äfven för sin del dertill lemnade bifall; dels
inbjudit de öfriga RiksStin att i samma beslut sig förena.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag får fästa upmärksamheten
deruppå, att det ifrågavide bolaget icke egentligen begärt något
understöd, utan vili utföra arbetet med egna krafter. Allt hvad
bolaget önskar, är, att erhålla tillåtelse till flyttning af en qvarn
på andra sidan af den genom Eskilstuna stad löpande ström, mot
förbindelse för bolaget att sjelft bekosta denna flyttning. Det är
äfven uplvst, att Kronan icke af denna mark drager den ringaste
nytta. Då Kronan således icke på denna uplåtelse gör någon den
ringaste förlust, synes mig något hårdt att icke denna begäran
skulle beviljas; så mycket mera som bolaget går så ovanligt till¬
väga, att det icke anhåller om något understöd.
Då frågan förra gången förevar bos R. o. Ad., blef densamma
återremitterad. Som några olägenheter genom bifall tili denna in¬
bjudning icke kunna upkomma, enär frågans slutliga afgörande
beror på Kongl. Majit, så synes det mig vara nästan mycken för¬
sigtighet att förbjuda bolaget att på några vilkor få företaga ar¬
betet före nästa riksdag. Händelsen, hvarföre icke Pro-
pos., ehuru sådan varit begärd, från Kongl. Majit ankommit, är
Deri 8 September f. m.
63
att vattenverksegarne, äfvensom Magistraten och de Äldste i staden
icke blifvit i saken hörde.
PS dessa skäl och då någon olägenhet icke härigenom till¬
skyndas det allmänna, får jag anhålla om bifall till ifrågavide
inbjudning.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.
beslöt R. o. Ad. att, med frånträdande af förut fattadt beslut,
BorgareStits ifrågav:de inbjudning antaga.
Uplästes och godkändes Exped.Otskits skrifvelseförslag N:o
122, ang. regleringen af utgifterne under RiksStatens Första Huf-
vudtitel.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Hiskin inkomne
Mern., Utl:n och Betänkin, nemi. från
SlatsUtskottet
N:o 173, ang. verkställd omröstning i atil. af RiksStms skilj¬
aktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen hörande frågor;
BankoUtskottet
N:o 38, med förnyadt förslag till föreskrifter ang. Bankens
reservfond;
N:o 39, i ani. af väckt fråga om inlösen af sedlar å daler
kopparmynt;
Lagutskottet
N:o 48, i ani. af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut
inom RiksSlin vid förehafvande af Utskits Betänk. N:o 33, i fråga
om antagande af ny konkurslag samt nya lagar ang. boskillnad och
urarfvagörelse ;
N:o 49, i ani. af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut
inom Riks5t:n vid förehafvande af Utskrts Betänk. Nio 28, öfver
väckta motioner om dels uphäfvande, dels ock inskränkning af
rättigheten att börda jord å landet;
N:o 50, i ani. af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut
inom RiksSttn vid förehafvande af Utskds Betänk. N:0 34, i fråga
om antagande af ny lag om tioårig prescription och om årsstämning
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 161, i ani. af Kongl. Majits nådiga skrifvelse med det
af komiterade afgifna underd. betänk:de och förslag äng. kom¬
munalstyrelser ;
Nio, 162, i ani. af vickt motion om nedsättning af medicinal-
taxan samt om afskaffande af Apotheksprivilegierna ;
N:o 163, i ani. af väckt motion om skyldighet för egare af
utjordar eller andra lägenheter utan åsatt hemmantal att deltaga i
allmänna onera;
64
Den 8 September f. m.
N:o 164, i ani. af väckt motion om utarbetande afen allmän
sundhetslära, för att på allmän bekostnad tryckas och utdelas;
N:o 165, i ani. af väckt motion om åläggande för de embets¬
verk, hvilkas förvaltning och räkenskaper granskas af R. St:rs
revisorer, att till desse lemna upgifter på de förvaltningsfrågor,
rörande hvilka skiljaktiga meningar inom verkets styrelse förekommit;
N:0 166, i ani. af väckt motion om förändrade stadganden
rörande det afdrag, som, då embets-eller tjensteman erhåller tjenst¬
ledighet, bör å lönen ske;
N:o 167, i ani. af väckt motion rörande befordringsväsendet
för civile tjenstemän;
N:o 168, i ani. af väckt motion om uphörande af alla sport¬
ler till Statens tjenstemän;
N:o 169, i ani. af väckt motion i fråga om undersökning af
de ang. jord och skogar inom Norrbottens län utfärdade privi¬
legier, frihetsbref m. m.;
N:o 170, i ani. af väckt motion om förändradt sätt för ut¬
färdande af sådana författningar, hvarigenom en förut gällande
lagstiftning i en eller flera delar förändras;
N:o 171, i ani. af väckt motion om ytterligare bestämmelser
i afseende å båtsmännens inom Blekinge län tjenstgöringsskyldig-
het; saint
N:o 172, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver Betänkit
N:o 131.
Företogs val af 26 Ledamöter och 6 Suppleanter till förstärkt
LagUtsk.; och befunnos, vid valförrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ledamöter:
N:o 60, Gr. Mörner, C. G. D, med 17 röster.
N:0 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 17 röster.
N:o 140, Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, med 16 röster.
N:o 150, Frih. von Otter, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl
Gustaf, med 17 röster.
N:o 325, Frih. Rosenblad, fullm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas, med 17 röster.
N:o 338, Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, med 17 röster.
N:o 313, Hr Drakenberg, Sten Johan, med 17 röster.
N:o 678, Hr Bildt, Didrik Gillis, med 17 röster.
N:o 775, Hr Mannerfelt, fullm. Gr. Posse, Carl Erik, med
17 röster.
N:o 1960 A, Hr Montgomerie, Robert Nils Germund, med
16 röster.
N:0 1563, Hr Cederstråle, fullm. Frih. Posse, Johan August,
med 17 röster.
N:o 1648, Hr von Bahr, Carl, med 17 röster.
N:o 1749 B, Hr von Ehrenheim, Pehr Jacob, med 17 röster.
N:o 1824, Hr von Törne, fullm. Hr von Krtemer, Gustaf
Fredrik, med 17 röster.
N:o
Den 8 September f. m.
65
N:o 2006, Hr Sandels, Pehr Benjamin, med 17 röster.
N:o 2036, Hr von Stapelmohr, fullm. Hr Flach, Johan Fredrik
Philip, med 17 röster.
N:o 2063, Hr Nordenfalk, Carl Olof Christian Joban, med
17 röster.
N:o 2127, Hr Segerheim, fullm. Frih. Stjernstedt, Lars, med
17 röster.
N:o 2183, Hr Gripensvärd, Jacob Olof, med 17 röster.
N:o 2195, Hr Edelstam, Carl Fabian, med 17 röster.
N:o 2282, Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm, med
17 röster.
N:o 2302, Hr Skogman, Carl Johan Alfred, med 17 röster.
N:o 2308, Hr af Ström, Carl Ferdinand, med 17 röster.
N:o 2320, Hr Akerman, Fredrik, med 17 röster.
N:o 2325, Hr Fahraeus, Johan Fredrik, med 16 röster.
N:o 2331, Hr Ros, Anders Emanuel, med 17 röster.
Suppleanter:
N:o 406, Hr Fahnehjelm, Gustaf, med 16 röster.
N:o 100, Hr Uggla, fullm. Hr Cederschiöld, Robert Theofron,
med 15 röster.
N:o 1038, Hr Bogeman, Johan Ludvig, med 14 röster.
N:o 778, Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm, med 13 röster.
N:o 1661, Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henric Adolf Oscar,
med 12 röster.
Nio 1386 B. Hr Adlercreutz, Axel, med 11 röster;
Sedan genom lottning mellan de 4 ledamöter, som erhållit
16 röster, blifvit bestämdt, hvilka af dem skulle blifva ordinarie leda¬
möter eller hvilken borde såsom lista suppleant ingå.
Föredrogs sammans. Stats- och BankoUtskits den 29 sisth Augusti
och 1 dennes på bordet lagde Utlida N:o 24 i ani. af K. Mits
Nådiga Skrifvelse, med förslag ang. förändrad organisation af hy-
potheksinrättningarne i riket.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att han, för bedömande
af frågan ane. sättet för föredragningen af det nu anmälta Utlidet,
torde få fästa R. o. Adis upmärksamhet derå, att detsamma inneliölle
följande förslag och hemställanden, nemi. l:o förslag till förord¬
ning ang. en allmän hypoteksbank för riket, uti 25 gg, å
sid. 12—19; 2:0 ett förslag till öfvergående stadgande, å sid. 19
—20; 3:o förslag till förordning ang. de allmänna grunder, som
vid hypotheksföreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse gälla, uti 23 gg, å sid. 21—29; 4:o en å sid.
30 förekommande hemställan derom, att ändring uti ofvanberörde
förordningar ej finge ske utan Kongl. Majits och R. Stirs gemen¬
samma samtycke; och slutligen 5:o förslag ang. öfverflyttning från
R. Stirs Bank till den blifvande allmänna hypoteksbanken af
fonden till utlåning mot pant i fastighet på landet, å sid. 33 och 34.
Härvid anmälte sig och yttrade
H. X.
5
6fi
Den 8 September f. m.,
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För den händelse att
detta förslag kommer att g-vis föredragas, anhåller jag att denna
detaljgranskning måtte föregås af diskussion öfver förslaget i sin
helhet, då många torde finnas, som hafva anmärkningar att fram¬
ställa mot sjelfva inrättandet af en hypotheksbank på de här an-
gifna grunder.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Då första §:n just
innehåller bestämmelsen, att en hypotheksbank skall inrättas,
tror jag Gr. Mörner vinner sitt syftemål genom föredragning g-vis,
då nemi. ett afslag å g 1 skulle medföra hela förslagets omedel¬
bara fall.
Gr. Mörner: För den, som skulle önska att i en fullstän¬
dig bild framställa för R. o. Ad. förev:de förslag, torde sådant
möta svårighet vid föredragningen af l:sta §:n särskildt, emedan man
då på samma gång måste ingå i granskning af flera följande gg,
isynnerhet den 5:te. Jag fortfar derföre i min anhållan, att di¬
skussionen till en början mätte få omfatta förslaget i sin helhet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att hvad anginge
sättet för LFtlåt:ts föredragning, det blifvit yrkadt af Gr. Mörner,
att förslaget ang:de den allmänna bypotbeksbanken måtte i dess
helhet göras till föremål för Ståndets öfverläggning, samt att, derest
sådant skulle erfordras, förslagets särskilda gg sedermera skulle
till afgörande förekomma; hvaremot Frih. Tersmeden anhållit, att
nämnde förslag måtte paragrafvis genomgås och afgöras; och an-
såse H. Exc. för sin del, att dessa olika meningar kunde förenas
genom det förslag, H. Exc. nu ville framställa, och hvilket öfver-
ensstämde med det sätt, hvarpå vidlyftiga lagförslag flere gånger
tillförene af R. o. Ad. behandlats, eller att den l:sta g:n uti
ifrägav:de förordnings-förslag gjordes till föremål för Ståndets
öfverläggning och beslut, med hvarje ledamot öppen lemnad rätt
att yttra sig öfver förslaget i dess helhet, samt att utaf utgången
af R. o, Ad:ns beslut öfver den l:sta g:n finge bero, huruvida
förordnings-förslagets öfriga gg komme att särskildt företagas till
afgörande eller icke.
Sedan Gr. Mörner förklarat sig icke hafva något att erinra
emot det förslag, H. Exc. sålunda afgifvit, blef propos. på bifall
till detsamma framställd och med ja besvarad, till följd hvaraf
föredrogs:
Förslaget till förordning ang:de en allmän hypotheksbank i
riket.
§ 1.
Gr. Mörner: Det är en ganska stor och genomgripande
förändring af det nu bestående, som man åsyftar genom förslaget
att bilda en enda centralbank, som skall hafva att ombesörja up-
Den 8 September f. m.
67
låningen för alla hypotheksföreningar i riket. Som mönster för
en sådan inrättning har man åberopat den i Frankrike 1853 in¬
rättade Crédit Foncier, och äfven en liknande anstalt i Norige.
Jag tror dock att den nämnda Fransyska anstalten ännu bestått
och verkat alltför kort tid, för att man skulle ega fullt skäl att
taga densamma till förebild, då deremot hypotheksföreningarna i
de Preussiska och öfriga Tyska staterna redan funnits till och
verkat i mera än ett sekel. För den, som på afstånd följt Frank¬
rikes öden och vexlingen i dess institutioner på den sednaste tiden,
kan det verkligen synas, som om det hela utgjorde en temligen
konstig byggnad, hvars fortfarande bestånd är beroende af tillfäl¬
ligheter. hvilkas bedömande icke f. n. ligga inom det menskliga
förutseendets område. Jag måste således helt och hållet jäfva
den auktoritet, som man velat hemta från detta håll. Då hypo¬
theksföreningar först inrättades här i Sverige, utgick man från
den grundsatsen, att statens inblandning i den enskildes företag
borde undvikas, och att man icke borde centralisera allt i huf-
vudstaden. Man hade då ännu icke haft tid att glömma det tryc¬
kande inflytande, som dennes mägtiga penninge-intresseu utöfvat
öfver hela landet. Man ville, att just genom de på olika orter
uprättade hypotheksföreningarna penningar skulle kunna direkt
strömma in till de särskilda delarne af landet. En önskan att
bereda landet emancipation undan hufvudstadens förmynderskap
låg sannolikt äfven till grund för idéen om inrättandet af våra
privatbanker, och en af de bästa föreskrifterna i 1834 års för¬
fattning om dessa banker var utan tvifvel den uttryckliga förkla¬
ring, som deruti gafs, att dessa inrättningar icke hade att påräkna
något understöd eller garanti från statens sida. Det nu förevjde för¬
slaget syftar deremot åt ett alldeles motsatt håll, nemi. att göra
Stockholm till medelpunkten för alla hypotheksföremngarnes låne¬
affärer och betaga de enskilda rättigheten att fritt associera sig
och sjelfve sköta sina angelägenheter. Då emellertid den komité,
som afgifvit betänkt!, ej blifvit tillsatt på begäran af R. St:r, utan
K. M:t i denna fråga sjelf tagit initiativet, torde det icke ligga
någon inkonseqvens uti, om R. Sttr framställa den önskan att de, som
frågan närmast rörer, eller hypotheksföreningarna, lemnäs till¬
fälle att öfver förslaget yttra sig, och vågar jag derföre anhålla
om propos. derå, att Betänkit icke må föranleda annan åtgärd än
en underdånig skrifvelse till K. M:t, hvari R. St:r anhålla, att
K. M:t ville öfver det af komiterade framställda förslaget inhemta
hypotheksföreningarnes yttranden, och vid nästkommande riksdag
öfverlemna ärendet till behandling af då sammanträdande Ständer.
Frih. Tersmeden: Den nu förevide frågan är verkligen af
så stor vigt för hela vårt land och isynnerhet dess jordbruk, att
jag tror det icke går an att affärda densamma på sådant sätt som
den siste värde talaren föreslagit. Det åsyftar egentligen ingen
annan förändring i det nu bestående, än att all uplåoing af pen^
ningar för hypotheksföreningarnes räkning skall besörjas af en
centralanstalt, som kallas hypotheksbanken. Hittills har nemi.
68
Den 8 September f. m.
hvarje särskild hypoteksförening uptagit sina särskilda lån och
utgifvit sina obligationer, hvilket haft till följd, att flera sådana
kommit att täfla med hvarandra på den utländska marknaden, ett
förhållande som ingalunda kan hafva ett godt inflytande på lan¬
dets kredit. Den svårighet, som på sednare tider yppat sig att
få penningar på inteckningar, och hvilken icke alls forefanns lör
några år sedan, då penningestäliningen var bättre, gör det också
till en pligt för staten att träda emellan och i någon mån se till
godo landets hufvudnäring, som är jordbruket, isynnerhet då man
icke begär någon egentlig uppoffring från statens sida. Här är
nemi. icke fråga om något kontant bidrag, såsom i Norige, utan
blott om en garanti för befästande af krediten, och att staten
skulle lemna ett visst belopp af räntebärande obligationer såsom
grundfond, hvilka blott i vissa utomordentliga fall skulle få af
inrättningen användas.
Gr. Mörner har anmärkt, att hypotheksföreningarne sjelfva
bort höras öfver detta förslag, och att dess afgörande borde up-
skjutas, till dess sådant egt rum; och i denna anmärkning kan
Hr Gr:n på sätt och vis synas hafva rätt. Komiterade hafva dock
haft tillfälle att samråda med direktions-ledamöter för åtmin¬
stone de flesta föreningar, och nästan utan undantag funnit sym¬
patier för den föreslagna åtgärden. Af uttrycken i K. M:ts Nåd.
Skrifvelse låter sig också förmoda, att K. M:t skall komma att
sanktionera förslaget, om R. St:r icke deri göra allt för stora för¬
ändringar. Jag får. på grund af hvad jag nu haft äran anföra,
anhålla om bifall till § 1.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob: Gr. Mörner har uttalat
den farhåga, att genom hypotheksbankens inrättande skulle up-
komma ett slags öfvervälde hos Stockholms penn ingemän. Denna
farhåga anser jag fullkomligt ogrundad, då af de 5 personer, som
skola utgöra bankens styrelse, 3 äro ombud just för de i lands¬
orterna spridda hypotheksföreningarna, och de andra båda ut¬
nämnas, den ena af K. M:t och den andre af fullmäktige i riks¬
gäldskontoret. Då dessutom K. M:t redan gillat hufvudgrunderna
i förslaget, kan jag icke finna något behof af upskof, utan får an¬
hålla om bifall till den föredragna l:sta §:n.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdat till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Mörner: Att ordföranderne i hypotheksföreningarne
haft tillfälle att inför komiterade enskildt uttala sina tankar, synes
icke för mig vara tillfyllestgörande, då man icke ens har ett pro¬
tokoll, som uptager de yttrade åsigterna, och då dessa Hrr ord¬
förande icke haft något updrag att tala på hypotheksföreningarnas
vägnar. Deras utlåtanden kunna således icke ega annan betydelse,
än såsom uplysningar, inhemtade af sakkunnige personer. Det är
deremot ett helt annat vederbörandes hörande, som jag anser böra
föregå förslagets slutliga behandling. Man har vidare trott min
Den 8 September f. m.
69
farhåga för alltför mycket inflytande af Stockholms penningemän
på hypoteksbanken kunna vederläggas genom anmärkningen der¬
om, att hypotheksbankens styrelse komme att utgöras af 3:ne af
de särskilda föreningarne sjelfva valda ombud, en ledamot nämnd
af Konungen, samt en vald af fullmäktige i Riksg.kont., men i alla
händelser blir det i hufvudstaden som alla hypotheksbankens stora
affärer komma att centraliseras, och verkan deraf kan icke blifva
annat, än ganska tryckande för landsorterna. Dessutom är att
märka, att de hittills varande hypotheksföreningarne icke få up-
taga lån utöfver ett visst belopp, under det hypotheksbanken skulle
få en obegränsad rättighet att till hvad belopp och under hvilka
vilkor samt till hvad ändamål som helst utrikes skuldsätta Sven¬
ska jorden. Det torde också vara en nog sanguinisk förhoppning,
att ett centraliserande af låneoperationerna för Sverige skulle
kunna medföra någon inverkan på penningemarknaden utrikes.
Vår lånehunger må vara huru glupsk som helst, så lärer det sätt,
vi behaga välja för dess tillfredsställande, icke hafva särdeles stort
inflytande på de vilkor, hvartill de stora bankirerne kunna för¬
mås att lemna oss lån. Man må derföre icke tro, att denna by-
potlieksbank, om den kommer till stånd, skall kunna med ens
öpna ett outtömligt kassaskrin för det Svenska jordbruket, utan
förhållandet blir väl i detta fall ungefär detsamma som förut.
Jag fortfar i min anhållan, att frågan icke måtte afgöras förr än
densamma erhållit en grundlig beredning genom vederbörande auk¬
toriteters hörande.
llr Cederschiöld, Gustaf: Jag har för egen del mycket
tvekat om hvad åtgärd som borde vidtagas med detta förslag. Då
man nu tillika vet, att K. M:t icke ansett sig böra framställa det
under form af Kongl. Propos., och finner tankarne om detsamma
inom RiksSt:n temligen delade, tror jag det vara bäst att, som
Gr. Mörner föreslagit, låta ärendet erhålla en fullständigare ut¬
redning, innan det företages till afgörande. Jag biträder så myc¬
ket heldre denna åsigt, som förslaget innebär ett steg tillbaka,
ett steg till centralisation, dä deremot den moderna lagstiftningen bör
syfta att frigöra de enskilde och låta en hvar handla efter eget bästa
förstånd och i öfverensstämmande med egna väIförstådda intressen.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Emot det nu förev:de
förslaget har man i främsta rummet framställt den anmärkningen,
att det ej vore tillräckligt utredt och förberedt, samt att hypo-
potheksföreningarne borde få tillfälle att uttala sig deröfver. Till
ett sådant dessas börande har K. M:t icke haft rådrum, och icke
heller till den noggranna granskning af alla detaljbestämmelser,
utan hvilken K. M:t väl ej velat framställa förslaget under form
af Nåd. Propos. K. M:t har dock redan förklarat sig gilla huf-
vudgrunderna i detsamma, och om nu R. St:r äfven afgifva en
sådan förklaring, så har ju K. M:t fria händer att efter riksdagens
slut inhemta alla vederbörandes tankar i ämnet, innan Nåd. stad¬
fästelse meddelas. Man kunde till och med, om R. St:r så finna
70
Ben 8 September f. m.
för godt, i 5:te eller 6:te §:n införa ett stadgande derom, att för¬
slaget ej må kunna blifva lag, såvida ej antingen pluraliteten af
nu befintliga hypotbeksföreningar eller ock ett visst antal af de¬
samma sig derom förenat. Deremot skulle ett upskjutande af
frågan till nästa riksdag verka ganska menligt, då bypotheksban-
ken ovilkorligen behöfves ju förr desto heldre, och vi verkligen
ej hafva råd att vänta dermed i ännu 3 år.
Gr. Mörner har äfven befarat, att genom denna inrättning
alltför mycken makt komme att läggas i händerna på Stockholms
penningemän. Jag tror det för min del ingalunda Andamålet är
just tvertom att göra sjelfva denna bank tillräckligt stark och
oberoende emot vare sig inhemska eller utländska bankirer. Det
är nemi. klart, att om en mängd agenter upträda för att nego¬
ciera upp hvardera en mindre summa, de äro långt svagare och
mindre sjelfständiga än om en enda person söker ett större belopp,
mot erbjudande af fullkomlig och större säkerhet, då alltid, såsom
en naturlig följd, lånet erhålles på billigare vilkor. Man hade
straxt efter den sista krisen också tillfälle att se, huru på den
utländska penningemarknaden utbjödos Svenska papper af olika
slag, det ena till högre och det andra till lägre pris, och att ett
sådant förhållande icke fördelaktigt inverkar på landets kredit,
bevisades då äfven af dessa negociationers utgång. Om vi be¬
trakta affärsställningen i vårt land, finna vi att de mera rörliga
näringarna alltmera draga till sig kapitalerna, som blifva allt
mindre åtkomliga för åkerbruket, som dock är laniiets hufvudnä-
ring, och isynnerhet för den mindre jordbrukaren; och för hvarje
år som man upskjuter att vidtaga kraftiga åtgärder för afhjelpande
af detta oafvisliga behof, hindrar man landet att utveckla sig på
den bana, som är den på en gång säkraste och naturligaste. Jag
tror mig derföre tala i Svenska jordbrukets sanna intresse, då jag
anhåller om bifall till den nu föredragna §:n.
Hr Bildt. Didrik Gillis: Man har ansett denna fråga
för något aldeles' nytt, och tyckes icke hafva klart för sig, hvad
man i detta afs:de bör fatta för beslut. Den är dock ingalunda
ny, ty alltifrån 1815 till 1840 års riksdagar var man sysselsatt
med att anordna en kraftig kreditanstalt för landets hufvudnäring.
Sedermera upkommo hypotheksföreningarna, och nu gäller det
blott att sammanföra dessas låneoperationer. För att finna behof-
vet af en sådan åtgärd, behöfver man blott genomögna en Ham-
burgertidning och läsa förteckningen på alla de särskilda Svenska
obligationer, som der utbjudas. Det är nemi. ytterst svårt att
öfvertyga de utländska bankirerna, att icke alla dessa Svenska lån
äro statslån, och att deras öfvertygelse i detta fall icke kan hafva
något fördelaktigt inflytande på Svenska statens kredit, torde en¬
hvar kunna inse, likasom att en lånesökande, som upträder ensam
och med erbjudande af fullkomlig ocb såsom sådan ansedd säker¬
het, erhåller långt bättre vilkor än om flera agenter på samma
gång konkurrera med hvarandra. Man har klandrat, att hypo¬
theksföreningarna icke blifvit hörda öfver förslaget, och vill up-
Den 8 September f. m.
71
skjuta dess afgörande, tilldess sådant skett; men de kunna ju icke
annat än finna det för sig fördelaktigt, och om motsatsen skulle
inträffa med någon af dem, så bevisar sådant endast, att densam¬
ma gått ifrån sin ursprungliga bestämmelse och börjat negociera
såsom bank, genom diskontering eller dylikt. Någon vidare ut¬
redning kan jag icke inse behofvet af; frågan har varit behandlad
redan i 45 år, och man kan således icke säga, att man ej haft
tillräcklig tid på sig. Just i närvide tid, då både staten och
hypotheksföreningarna upträda såsom lånesökande, torde det vara
R. St:rs skyldighet att ordna våra kreditförhållanden på ett för¬
nuftigt sätt, och att tillika se till godo det Svenska jordbruket,
som nu får stå tillbaka för andra näringar. Jag anhåller på dessa
grunder, att intet upskof med förslagets afgörande må ega rum,
och att R. o. Ad. måtte bifalla § 1. Hypotbeksföreningarne lärer
nog K. M:t i alla händelser höra öfver förslaget, innan detsamma till
nådig stadfästelse föredrages.
Hr Akerman, Fredrik: Visserligen kan jag icke neka,
att denna fråga på en ovanlig väg blifvit dragen under R. St:rs
pröfning, då K. Mit blott öfverlemnat resultatet af en komité,
hvars nedsättande R. St. icke begärt, och detta utan att alia
vederbörande kunnat höras; men mina betänkligheter i detta fall
måste vika vid betraktande af frågans stora vigt och nödvändig¬
heten af dess snara lösning, som blifvit af flere föregide talare
så klart utvecklade. Man har befarat, att denna bank skulle
blifva en centraliserad peningeanstalt, hvars öfvervägande inflytande
skulle komma att kännas tryckande. Denna fruktan delar jag
alldeles icke, ty den föreslagna banken kan ju icke blifva annat
än en liqvidationskommission eller en slags kommissionär, som åt
jordbrukaren skaffar penningar på dennes hypothek. Några bank¬
affärer kan den aldrig komma att hafva. Man har också yttrat
tvifvel derom, huruvida något förmånligt inflytande på våra låne-
operationer utrikes vore att hoppas af en sådan institution. De
enskilda, som köpa obligationer i utlandet, köpa dem naturligtvis
efter den gängse kursen, men just denna kurs beror till stor del
på den säkerhet, obligationerna erbjuda; och i detta fall är natur¬
ligtvis säkerheten större och måste äfven så för utländingen synas,
då hypoteksbanken är grundad på hela den Svenska jorden, och
dessutom med en garanti af staten på 8 millioner. Såsom ex.
kan jag nämna, att för några år sedan en af våra hypotheksför-
eningar skulle i England uptaga ett lån, hvarvid allmänheten der,
jag vet ej huru. fick den föreställningen att Regeringen hade något
dermed att beställa, hvadan obligationerna också kallades »Royal
Swedish.» Detta lån tog till en början ganska stark fart, men det
uplystes efter någon tid, att Svenska Regeringen aldrig lemnat någon
garanti, då det genast föll, och jag tror icke att sedermera någon
kursnotering för detsamma varit synlig. Man har emot förslaget
också åberopat, att det åsyftar centralisation, då deremot lagstift¬
ningen bör tendera till att utvidga den enskildes oberoende och
låta honom handhafva sina angelägenheter sjelf; men alla dessa
72
Den 8 September ( ta.
smålån, som i utlandet uptagas af de särskilda korporationerna,,
inverka högst menligt på statens kredit, och det är då dess pligt
att vidtaga åtgärder för densammas bevarande. Dessa lån skulle
icke hafva så särdeles stort inflytande, om de utländska bankirerne
visste huru relatift obetydliga de i sjelfva verket äro: de upgå
nemi. tillsammans icke till mera än 60 millioner, således omkring
4 millioner på hvart och ett i medeltal; men deras stora antal
väcker föreställningen om en vacklande kredit inom vårt land.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, äfvensom hvad af
flere föregående talare blifvit framstäldt, anhåller jag om bifall tilt
l:sta §:n, och att intet upskof med denna vigtiga frågas afgörande
måtte ega rum, emedan dess snara lösning är af största vigt såväl
för vår statskredits uppehållande och befästande som för vårt jord¬
bruks utveckling och framtid.
Gr. Mörner: Om jag delade den åsigt, som af den siste
värde talaren blifvit uttalad, att detta förslags antagande vore lik¬
som ett »conditio sine qua non» för vår statskredits uppehållande
och vårt jordbruks utveckling, skulle jag visserligen, likasom han,
låta alla betänkligheter vika, men lyckligtvis bar jag icke skäl att
hysa en så förtviflad åsigt. Under det på sednare tid flere andra
näringsgrenar dels betydligt förlamats, dels i större eller mindre
mån gått omkull, har nemi. jordbruket ständigt gått framåt och
utvecklat sig. Skördarne hafva äfven på de sista åren i allmänhet
varit goda, och årets utsigter hafva på de sednaste veckorna be¬
tydligt ljusnat. Jag tror således icke, att behofvet kräfver en så
brådstörtad behandling af denna fråga, som man här vill åstad¬
komma; och de jordbrukare, som verkligen befinna sig i en tryckande
belägenhet, torde nog ändå kunna finna tillfälle att under tiden,
tilldess nästa riksdag inträffar, emot inteckning belåna sin jord.
Man har sagt att K. M:t säkerligen kommer att efteråt höra hy-
potheksföreningarne öfver förslaget; men då det är meningen att det
åsyftade R. St:rs beslut skall ega civillags natur, kunna ju för¬
eningarnas anmärkningar icke föranleda annan påföljd än förslagets
förkastande af K. M:t, såvida dessa anmärkningar ej skola helt och
hållet lemnäs utan afs:de. Under sådana förhm tror jag det ej
vara en lagstiftande församling värdigt att fatta ett beslut, som
kanske sedermera måste erkännas såsom förhastadt. Man har ook-
så sagt, att lånen skulle fås för bättre pris, om de besnrjdes af en
enda agent, som hade att tillika erbjuda statens garanti; men de
utländska kapitalister, som inlåta sig på dessa låne-operationer,
lära nog i alla fall göra sig underrättade nm den säkerhet, som
våra nuvtde hypoteksföreningar erbjuda, och jag har hittills icke
förnummit, att denna icke ansetts fullt tillräcklig. Då, efter miry
tanka, det icke är oundgängligen nödvändigt att nu besluta öfver
den så ofullständigt utredda vigtiga frågan, anhåller jag fortfarande
om bifall till min förra framställning.
Hr Mannerskantz: Då man här lagt mycken vigt derpå,
att bypotbeksföreningarne icke haft tillfälle att officielt yttra sig
Den 8 September f. m.
71
öfver det nu förev:de förslaget, får jag ytterligare fästa upmärk-
samheten derpå, att i sjelfva detta reglemente kan inläggas ett
stadgande om ett sådant dessa föreningars börande. Dock tror jag
en sådan omständlig åtgärd icke är af bebofvet påkallad, då by-
potheksföreningarne få tillsätta frenne af de 5 personer, som skola
utgöra hypotheksbankens direktion, och då dessutom flera andia
frågor, såsom t. ex. kommunalfrågan, blifvit af R. St. till afgörande
företagna, utan att alla vederbörande förut varit deröfver hörda.
Jag an hål lar fortfarande om bifall.
Frih Bonde, Knut: Jag ämnar aldeles icke här upträda
emot den princip, som ligger till grund för det framställda försla¬
get. eller mot idéen att inrätta en centralanstalt för att åt de
särskilda hypotheksföreningarne anskaffa de medel, som äro ound¬
gängligen nödvändiga för det Svenska jordbrukets updrifvande.
Men ett är att gilla sjelfva idéen, ett annat att obetingadt antaga
i alla dess detaljer det förslag, som här blifvit framställdt, och
hvarigenom jag tror att den förra icke blifvit på det lyckligaste
sätt realiserad. Min granne till höger, Gr. Mörner, har redan
mot detsamma framställt flera grundade anmärkningar, och jag tror,
lika med honom, att de särskilda hypotheksföreningarne borde få
tillfälle att officielt yttra sig i denna för dem och landet så vig¬
tiga fråga, ty ett sådant inhemtande af deras tankar derom, som
Frih. Tersmeden berättar hafva egt rum under en mera intim form
nästan »entre quatre yeux», kan jag för min del icke anse till¬
räckligt En annan husets ledamot, känd såsom utmärkt finanskarl
och som haft förtroendeupdraget att negociera ett utländsk stats¬
lån, har äfven framställt flera invändningar af vigt, men dock
för det Svenska jordbrukets skull önskat, det en hypotheksbank
måtte så snart som möjligt komma till stånd. Ar det verkligen,
såsom både han och andra synas vilja antyda, härvidlag periculum
in mora, så få väl alla konsiderationer vika för nödvändigheten;
men då bör man åtminstone kunna nöja sig med den inskränkning,
samme talare föreslagit genom stadgande af ett maximum af 40
millioner, som ej finge öfverskridas. Detta är så mycket mera
påkalladt, som denna summa väl bör vara tillräcklig för tiden till
nästa riksdag, då vi dessutom genom jernvägslånet få in under
samma tid icke mindre än 33 millioner. Ett annat tillägg, som
jag anser borde göras vid förslaget, är att äfven städerna blefve
uptagna i denna hypotheksbank. Då man nu står i begrepp att
sätta i verket ett förslag, som varit påtänkt i så lång tid, ända
sedan 1815, bör man åtminstone söka organisera den nya institu¬
tionen så, att man ej behöfver straxt börja om igen. Det är ej
nödigt att ingå i särdeles vidlyftiga kalkyler, för att finna vigten
deraf, att fastighetsegarne i åtminstone de större städerna finge för
sina fastigheter ingå i denna anstalt. Vi hörde vid de allmänna
sammanträdena en Konungens rådgifvare tala om Pvthagoras såsom
ziffrornas fader, och berätta att dessa kommit från himlen; jag
vill taga mina ziffror hvarken från himlen eller afgrunden, utan
endast låta dem vara, såsom deras upgift är, omutliga tjenare i
74
Den 8 September f. m.
sanningens tjenst; och jag skall ej heller af dem anföra så många,
att de kunna blifva tröttande. De visa emedlertid, att under det
hela landets fastighet är taxerad till 431 millioner, upgår taxerings¬
värdet för Stockholms stad till icke mindre än 107, således nära
V4 af det förra. Då jag således, lika med Gr. Mörner, anser för¬
slaget, sådant det nu är framstäldt, icke böra antagas, utan tarfva
betydlig förändring, förenar jag mig med honom i anhållan, att
förslaget icke nu måtte komma att afgöras, utan upskjutas till
nästa riksdag, hvarförinnan det kan hinna blifva vederbörligen förberedt
och hypotheksföreningarne få tillfälle att deröfver afgifva utl:n.
Frih. Tersmeden: För min del vågar jag tro, att de an¬
märkningar, som blifvit framställda mot detta förslag, om också en
och annan af dem kan ega skäl för sig, dock icke äro af den vigt
att man för deras skull bör kasta hela förslaget under bordet, eller
upskjuta med dess afgörande ända till nästa riksdag, då omstän¬
digheterna ovilkorligen påkalla ett skyndsamt vidtagande af åtgär¬
der i det ifrågav:de afs:t. Det går ju an, såvida eljest hufvud-
grunderna vinna godkännande, att vid de särskilda §§:ne göra be-
höfliga ändringar och modifikationer. Hvad beträffar Frih. Bondes
anmärkning att städerna borde också ingå i denna anstalt, instäm¬
mer jag gerna deruti, men hittills har ingen hypotheksförening
för fastighet i stad funnits till, och vi måste väl således betrakta
denna fråga som en cura posterior, hvilken kan vid en blifvande
riksdag bringas å bane. Komiterade hafva också i sitt betänkande
fästat upmärksamheten härvid, men icke kunnat något i detta fall
vidgöra. Jag anhåller fortfarande om bifall.
Sedan öfverläggningen nu ansetts afslutad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. 0. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till den ifrågavide
l:sta §:n, och dels af Gr. Mörner, att R. 0. Ad. måtte för sin del
besluta, att R. St:r, till svar å K. M:ts Nåd. Skrifvelse med
öfverlemnande af komiterades förslag till en gemensam hypotheks¬
förening m. m., skulle uti underd. skrifvelse hos K. M:t an¬
hålla, att hypotheksföreningarne i riket måtte blifva i ämnet hörde
och derefter ärendet ånyo af K. M:t till rikets näst sammanträ¬
dande Ständer framställas.
Härefter gjordes propos. å bifall till den förev:de §:n, och
då dervid svarades starke ja, blandade med många nej, förklarades
ja hafva varit öfvervägande.
Hr Cederchiöld, Gustaf, begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som bifaller l:sta §:n uti det af sammans. Stats- och
BankoUtsk:t i Uti. N:o 24 framlagda förslag till förordning ang:de
en allmän hypotheksbank för riket, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Den 8 September e. m.
75
Vinner nej, beslutar R, o. Ad. för sin del, att R. St., till
svar å K. Mits Nåd. Skrifvelse med öfverlemnande af komiterades
förslag till en gemensam hypotheksförening m. m., skola uti underd.
skrifvelse hos K. Mit anhålla, att hypotbeksföreningarne i riket
måtte blifva i ämnet hörde, och derefter ärendet ånyo af K. Mit
till rikets näst sammanträdande Ständer framställas.»
Vid voteringes slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 28.
Nej — 23.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/« 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Lördagen den 8 September 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för föiroiddadens plenum samt prot.
för den 26 sistl. Maj f. m.
Fortsattes pröfningen af sammansatta Stats- och BankoUtskits
Utlide Nio 24.
Förslaget till förordning ang. en allmän hypoteksbank för riket.
§ 2.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Som denna g stad¬
gar skyldighet att sortera under den allmänna bypotheksbanken,
och äfven för de hypotheksföreningar, som hädanefter kunna kom¬
ma att bildas, allt som kan innebära tvång, af hvad beskaffenhet
som helst, synes mig böra från förslaget borttagas, anser jag att
det på första raden förekommande ordet »skall» bör utbytas mot
ordet »må.» Med denna lilla förändring anhåller jag för öfrigt
om bifall till §:n.
76
Den 8 September e. m.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Så vidt jag
kunnat upfatta den siste värde talarens yttrande, så går detsamma
ut derpå, att ej allenast få §:n omredigerad, utan •afven att om¬
skapa grunden för hela detta förslag. Såvida det är något allvar
med bildandet af en centralhypotheksbank, så är det äfven nöd¬
vändigt att alla hypotheksföreningar ingå som delegare af denna
bank. Detta är nemi. första vilkoret, på hvilket hela detta förslag
8r grundadt, så att jag icke kan föreställa mig, att någon, som
verkligen önskar inrättandet af denna hypotheksbank, kan ingå på
den af Gr. Mörner åsyftade förändring, att ordet »skall» måtte ut¬
bytas mot ordet »må».
Jag yrkar således bifall till §:n oförändrad.
Hr Akerman, Fredrik: Ehuru den redaktionsförändring,
Gr. Mörner föreslagit, ser ut att vara ganska oskyldig, fruktar jag
likväl, att derunder ligger någon mening, som ej är af så oskyldig
beskaffenhet. Skulle nemi. Gr. Mörners förslag vinna framgång,
förlorade denna § hela sin betydelse, och derigenom komme, snart
sagdt, hela ändamålet med den ifrågav:de centralhypotheksbankens
bildande att öfverändakastas. Ty, M. Hrr! bufvudsyftemålet med
denna inrättning är väl att göra ett slut på de nuv:de mindre
hypotheksföreningarnes för landet så skadliga penningeuplåningar,
och första vilkoret härför är äfven, att alla n. v. och hädanefter
upkommande hypotheksföreningar åläggas att ingå som delegare i
centralhypotheksbanken. På den grund anhåller jag att R. o. Ad.
ej måtte fästa afs:de vid Gr. Mörners nu föreslagna redaktions¬
förändring af §:n, utan att R. o. Ad. i stället måtte bifalla §:n
oförändrad.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har ganska rätt deri
att jag haft någon mening med mitt förslag, och vill jag verkligen
smickra mig med att i allmänhet hafva mening5 med hvad jag
föreslår. Det vore för mig rätt mycket att beklaga, om jag inom
detta Stånd gjort mig så känd, att jag ej hade någon mening med
hvad jag framställde. Hvad jag med min nyss framställda redak¬
tionsförändring af ifrågav:de § åsyftat, torde ej vara svårt att inse.
Jag vilie nemi. söka förvandla hypotheksbanken till en fri bolags-
inrättning, i stället för hvad den ovilkorligen, om det i denna §
framstälda förslag vinner framgång, skall blifva, nemi. en tvångsin-
rättning.
Såvidt jag rätt fattade den näst den siste talarens yttrande,
så skulle det egentligen vara för de utländska lånen, som man
ansåg det vigtigt att tvinga hypotheksföreningarne att ingå som delegare
i centralhypotheksbanken, men jag får fästa det höglofl. Ståndets och
särskildt den värde talarens upmärksamhet derpå, att på samma gång
man ålägger hypotheksföreningarne detta tvång i afs:de på de utländska
låneoperationerna, så underkastar man dem äfveis enahanda tvång i
afs:de på de lån, som de möjligen skulle anse med sin fördel
förenligt att uptaga inom landet, emedan §:n uttryckligen stadgar
att hypotheksföreningarne skola som delegare ingå i allmänna hy¬
potheksbanken för all den uplåning, föreningen finnér sitt ändamål
Den 8 September e. m.
77
påkalla. Det är således icke blott hypotbeksföreningarnes utländ¬
ska, utan äfven deras inländska låneoperationer, som skola komma
att ombesörjas af den i Stockholm varande centralbanken. Jag
tror, att om man vill med denna inrättning åstadkomma något godt,
så bör första vilkoret vara, att densamma kommer att utgöra en
fri bolagsinrättning, i hvilken hypotheksföreningarne kunna, om
de så finna förmånligt, ingå som delegare; men att antaga ett så¬
dant stadgande, som i denna § finnes föreskrifvet, vore att i allt
för väsendtlig mån göra intrång på den enskiltes rättighet att sjelf
råda och ställa med hvad han eger.
Jag fortfar i min vördsamma: anhållan om propos. derå, att
ordet »skall» måtte utbytas mot ordet »må.»
Frih. Raab, Adam Christian: Gr. Mörner gör mycken
skilnad mellan de in- och utländska lånen; men man behöfver ej
mer än läsa komiterades betänkande, för att finna, att de utländska
obligationerna med mycken begärlighet åstundas i vårt land, lika¬
som våra sedlar gerna emottagas af utländingen. Således tror jag,
att, om något ändamål skall vinnas med den ifrågav:de central-
hypotbeksbanken, så bör äfven det i denna g framstälda stadgan¬
det vara generelt d. v. s. gälla för alla hypoteksföreningar, såväl
de redan befintliga som äfven för dem, som hädanefter komma att
bildas. För min del anser jag ej ändamålet med denna central¬
bank kunna vinnas, om det skulle stå i hvarje enskild hypotbeks-
inrättnings makt att kunna paralysera centralbanken, derigenom
att de hvar för sig uptaga lån på den utländska marknaden, ty
det är ju helt klart, att deri derigenom upkomna täflan skulle ut¬
öfva skadliga verkningar, såväl på föreningarne sjelfva, som hufvud-
sakligast på sjelfva landet. Jag tror således, att ordet »skall» på
första- raden af denna § är oeftergifligt, så framt man önskar vinna
det med hela förslaget åsyftade ändamålet, hvarföre jag anhåller om
bifall å §:n oförändrad.
Gr. Mörner: För min del kan jag ej finna, huru det nå¬
gonsin kan blifva möjligt för en mindre hypotheksinrättning att para¬
lysera den gemensamma bypotheksbankens verksamhet på annat
sätt, än att den enskilta föreningen skulle kunna erbjuda sådan
säkerhet, att den uptoge alla penningar, som på den utländska
marknaden funnes att tillgå, så att några sådane ej funnes qvar
för hypotheksbanken att låna. Deremot tycker jag mig med mera
lätthet kunna föreställa mig, huru den sednare skall kunna paraly¬
sera den förre, och det af det enkla skälet, att en större, väl skött
bankinrättning alltid åtnjuter större förtroende, och på grund deraf
lättare upgör sina affärer, än en mindre. Således tror jag, att,
äfven om ej stadgandet blir fullt så peremptoriskt som Utsk:t före¬
slagit, någon skada omöjligen kan upkomma för den ifrågav:de
hypotheksbanken. Det är ju klart, att i den mån den visar sig
fördelaktig, komma äfven de mindre bypoteksinrättningarne att
med begärlighet sluta sig till densamma, och den af Frih. Raab
78 Den 8 September e. m.
uttalade farhåga derför, att de mindre föreningarne skulle kunna
paralysera den större banken, torde således ej förtjena afs:de.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Örn den af Gr. Mörner
förordade friheten för de enskilta hypotheksföreningarne att sjelfva
göra sina uplåningar skall hafva någon slags betydelse, så borde väl
denna frihet äfven i så måtto utsträckas, att de kunde få uptaga
hurudana lån som helst, antingen amorteringslån eller lån på be¬
stämda tider. Men hvad blir följden af en sådan obegränsad frihet
i afs:de på hvpotheksföreningarnes rättighet att sjelfva bestämma
formen för sina uplåningar? Följden blir ovilkorligen den, att by-
potheksföreningarne, genom att upträda som medtäflare på den
utländska marknaden, otvifvelaktigt komma att motverka hvarandra
i afs:de på möjligheten att kunna med någon större fördel verk¬
ställa sina låneoperationer. Att detta äfven i betydlig mån kom¬
mer att utöfva inflytande på lanevilkoren, hafva äfven komiterade
i dess afgifna underd. betänkande tydligen ådagalagt. Vidare
har denna frihet haft till följd att kursen, derigenom att hvarje
hypoteksförening, obekymrad om andra föreningars åtgöranden,
upbjudit sin förmåga att få sina egna obligationer placerade, hvar¬
af ett större antal i allmänna rörelsen utkommit, än som kunnat
finna tryggad placering, betydligen fallit å dessa obligationer,
hvilket naturligtvis menligt inverkat på förtroendet till dessa obli¬
gationer och försvårat deras placering i utlandet. Det är således
ej blott för den utländska, utan äfven för den inländska upplå¬
ningen man ansett nödvändigt att binda hypolheksinrättningarnes
åtgöranden och i stället öfverlemna deras låneoperationer åt en
gemensom centralhypotbeksbank, hvilken skulle hafva sitt säte i
Stockholm.
Det är på grund af dessa skäl jag yrkar bifall å §:n oförändrad.
Frih. Tersmeden: Då R. o. Ad. i dag på f. m. beslutat,
att första §:n i oförändradt skick skulle antagas, hvilken § är af
följande ordalydelse: »En allmän hypotheksbank skall inrättas i
ändamål att för de inom riket bildade, i föreskrifven ordning
stadfästade hypotheksföreningar ombesörja ali den uplåning, som
nödig blifver för att åt dessa föreningar bereda medel till de på
årlig afbetalning ställda lån, som af dem enligt fastställda grun¬
der skola deras delegare tillhandahållas. Denna hypotheksbank
skall hafva sitt säte i Stockholm»; så hemställer jag till R. o. Ad.,
om det icke är en gifven följd att äfven denna §, som är helt
och hållet bygd på den första, äfven i oförändradt skick bör antagas.
Jag för min del anhåller om bifall till den nu föredragna 2:dra §:n.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till den
ifrågav:de 2:dra §:n oförändrad och dels bifall till densamma med
förändring af det å första raden förekommande ordet skall till
ordet må; framställdes propos. å bifall till §:n oförändrad och
besvarades med ja.
Den 8 September e. m.
7b
§ 3.
Bifölls.
§ 4.
Gr. Mörner,: Det är genom denna § som frågan om statens
borgensförbindelse för hypoteksbanken kommer att afgöras. För
dem, som, lika med mig, anse statens inblandning i detta hänseende
vara mindre lyckligt, är det således särdeles angeläget, att vid
detta tillfälle söka afvärja en sådan inblandning.
De tillfällen, då, enl. Utslcts förslag, hypoteksbanken skulle
få draga nytta af den i denna § omförmälda grundfond, som
blifvit föreslagen att från statsverket till hypoteksbanken öfver-
lemnas, äro egentligen blott 2.ne. Det ena, i den händelse alt
några eller någon delegande hypoteksförening ej på bestämd tid
inbetalade sina halfårstillskott till hypoteksbanken, och denna
sednare derigenom sattes i förlägenhet att infria sina till långif-
varne utfärdade obligationer. Det andra, i den oförmodade hän¬
delsen, att, vid bankens utredning, användandet af i fråga v:de grund¬
fond, i och för infriandet af bankens förbindelser, oundvikligen
erfordrades. Hvad beträffar den första kategorien, under hvilken
grundfonden skulle få användas, så är det klart, att vid ifrågav:de
fall densamma blott är afsedd att afhjelpa ett kortare bebof. För
sådane händelser hafva hvpotheksföreningarne tillförene varit i åt¬
njutande af kriditiv-rätt. Det är också klart, att ett kreditiv vore
allt, hvad en sådan inrättning kunde behöfva, och med den stora
kredit, som enl. detta förslag skulle hypoteksbanken beredas,
borde ej heller några svårigheter möta för densamma att sjelf för¬
skaffa sig ett sådant. Derigenom blefve statens inblandande ge¬
nom grundfondens aflemnande helt och hållet öfverflödigt. Men
äfven om man vill, för ifrågavide ändamål, lemna en sådan för¬
sträckning af statsmedlen, så bör man väl äfven fästa något afse¬
ende vid den begärda summan, hvilken, åtminstone till det belopp
Utsk:t föreslagit densamma, enl. mitt förmenande, vida öfverstiger,
hvad behofvet f. n. i detta hänseende kan anses påkalla. Och, M.
Hrr! vi, som på f. m. voro så fattiga, hafva väl ej nu i en hast
blifvit så rika, att vi kunna anse oss hafva råd att bortkasta våra
tillgångar eller förskingra dem till onödiga föremål. Det är upen-
bart, att den summa, som kan erfordras för sådane tillfälliga be¬
hof, hvilka kunna förorsakas genom en eller annan hypotheksför-
enings uraktlåtenhet att i behörig tid betala sina tillskott, ej bör
anses kunna upgå till mer, än högst l/ia det belopp, som af
Utsk:t blifvit föreslaget, och då frågar jag om det under sådane
förhållanden är med klok hushållning öfverensstämmande, att be¬
vilja ett belopp, som är 16 gånger större?
Det andra tillfället, vid hvilket denna fond skulle komma att
anlitas, vore vid den slutliga utredningen af massan, ifall nemi.
denna hypotbeksbank, af hvilken man väntar sig sådane oberäkne¬
liga fördelar, skulle sköta sig så, att vid den slutliga liqvidatio-
nen ett dificit komme att upstå. Jag frågar, om det är rätt, att,
80
Den 8 September e. m.
vid beviljandet af ett låneunderstöd åt en inrättning, det må nu
vara hvilken som helst, utgå från den förutsättning att densamma
skal! drifvas med förlust, och att, i händelse någon sådan upslår,
tillförbinda staten att betäcka all upkommande deficit. Eller hör
man väl föreställa sig, att direktionen öfver denna bank skall öf-
verlemnas åt personer, så föga vuxna sitt updrag, att de komma
att i utlandet pantsätta den Svenska jorden till så betydliga belopp,
att bankens egna medel ej blifva tillräckliga för att honorera dess
förbindelser, utan att den af staten lemnade grundfonden måste
tillgripas; måste man utgå från denna förutsättning, så har det,
enl mitt förmenande, varit utan ändamål att någonsin tänka på
inrättandet af den ifvågavtde centralbanken. Den väsendtligaste
olägenheten af att antaga denna § ligger dock uppenbarligen der¬
uti, att ej något stadgande finnes i densamma intaget, hvarigenom
hypotheksföreningarne åläggas skyldigheten, att, i händelse af up¬
kommande brist vid en slutligen skeende liqvidation, inbördes be¬
täcka densamma. På den punkt saken f. n. befinner sig, blir
det alltid staten som får sitta emellan, ty i händelse någon hypo¬
teksförening skulle sköta sig så, att densamma komme på balans,
så blir grundfonden, till det belopp, som kan ifrågakomma, anlitad
för att fylla bristen, medan de andra hypotheksföreningarne icke
komma att härutaf hafva någon olägenhet eller vidkännas skyldig¬
het att med ringaste tillskott bidraga. Jag vill således hoppas att
åtminstone någon ändring kommer att vidtagas vid detta moment,
på det att hypotheksbanken ej må kunna företaga sina låneopera-
tioner under den förutsättning, att risken är ingen för låntagarne,
ty staten får slutligen »betala fiolerna».
Dtslct resonnerar äfven så, att grundfonden bör förefinnas för
att stärka krediten på den utländska marknaden. Denna förevänd¬
ning kan jag ej finna vara annat än ett svepskäl, ty för den ut¬
ländska långifvaren måste det väl vara tillräcklig säkerhetatt veta,
att hela den Svenska jorden, som är delegare i denna bank, häftar
för återbetalningen, och att denna blott till l/2 eller högst till
2/s af sitt egentliga värde blifvit intecknad.
På grund af dessa anförda skäl, anhåller jag om afslag å
ifrågav.de g.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag delar hufvudsakligast de
åsigter, som i afseende på denna § blifvit af Gr. Mörner uttalade.
Lika med den värde Gr:n erkänner äfven jag, att grundidéen, som
genomgår hela detta förslag, är ganska riktig och förtjenstfull, —
ty hvem kan annat än gilla den principen att de särskilda hypo-
theksföreningarnes låneoperationer, så snart som möjligt, måtte blifva
sammanförda på ett håll — men, hvad jag ej kan godkänna, är
den tillämpning af förslaget, som i åtskilliga gg blifvit gjord. De
största betänkligheterna hyser jag dock mot det i denna g fram¬
ställda förslag, att staten skulle lemna hypothetsbanken en grund¬
fond af 8 millioner rdr. Jag skulle tro, att genom ett sådant
förslag mycken oreda skall upkomma, hvarjemte farhåga ovilkor¬
ligen
Den 8 September e. m.
81
ligen måste upstå derför, att staten en gång komrrie att för denna
inrättning betala fiolerna. Dessutom tror jag att lörslaget, innan
det antages, fordrar ett närmare skärskådande. Man måste väl
fästa afs:de dervid, alt det understundom kunde blifva ganska be¬
tungade för hypotheksföreningarne, om de vid ett eller annat till¬
fälle måste underkasta sig den räntefot, statsverket kan finna sig
föranlåtet att bestämma. Denna föränderlighet i obligationernas
värde kan möjligen blifva så mycket mer betungande, som delar
föreskrifvet att hvarje hypoteksförening måste ingå som delegare
i denna centralbank, och det således ej beror på hvar och en för¬
enings fria vilja alt ingå i densamma eller ej. Jag instämmer i
Gr. Mörners yrkande att denna § måtte afslås. Skulle åter detta
afslag ej vinnas, så anhåller jag om återremiss.
Hr Mannerskantz: Jag tror, att om man med upmärk-
samhet, genomläser hela detta förslag, skall man nödgas erkänna,
att af-dgten med detsamma varit, alt med alla medel söka organi¬
sera en stark kreditanstalt. Det förslag, som särskildt i denna g
är framstäldt, innefattar äfven en sådan afsigt, ty det är naturligt,
att ifrågav:de grundfondssumma, sorn staten skulle lemna bypo-
theksbanken, och hvilken, enl. mitt förmenande, aldrig kommer att
anlitas, likväl skulle gifva åt sjelfva inrättningen en viss styrka,
och äfven tror jag det vara obestridligt, att staten, genom den
föreslagna försträckningen, på ett för densamma värdigt sätt skulle
bidraga dertill, att hypoteksbanken komme i tillfälle att med
mera lätthet och säkerhet verkställa sina låneoperationer. Och
jag frågar Eder, Mine Hrr, om det på något sätt kan anses obil¬
ligt, att slaten vid ett sådant tillfälle, som detta, verkligen gör
något för att stöilja en inrättning, som den föreskrifvit skola bil¬
das. Ser raan vidare på de försigtighetsmått, som äro vidtagne
för att trygga staten för alla förluster i detta afs:de, skall man
tydligen finna, att det är blott till namnet som staten bidrager
till inrättningens understödjande. Den 12 §:n stadgar nemi. föl¬
jande: »Alia i bypotheksbanken delegande hypotheks-föreningar
ansvara, en hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgö¬
randet af de förbindelser, banken genom utgifna obligationer eller
annorledes sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i så¬
dant afs:de kunna användas: först de förskrifningar med åtföljande
säkerhet i jordegendom, dem hypotheks-föreningarne för undfångna
lån till bypotheksbanken afgifvit, dernäst bankens alla öfriga till¬
gångar, och slutligen (märken väl Mine Hrr) grundfonden, på sätt
här nedan sägs.» Man finner således, att staten, genom den
ifrågav:de grundfondssummans aflåtande, ej rimligtvis bör komma
att förlora något, men då en sådan åtgärd ofelbarligen kommer
att lända bypotheksbanken till gagn och gifva åt densamma ett
kraftigt stöd, anser jag det vara i högsta grad orätt om staten
verkligen ville undandraga sig från att i så obetydlig mån, sorn
nu föreslaget bTifvit, medverka till ifrågav:de inrättnings uprätt-
H. X. 6
82 D.en 8 September e. m.
hållande, hvarföre jag på det lifligaste förordar bibehållandet af
g:n, sådan den blifvit af Utsk:t föreslagen.
Hr Åkerman: Jag för min del kan ej annat finna, 8n att
stadgandet i denna g är ett af dem, hvars bibehållande är ovil¬
korligen nödvändigt för att befordra bypotheksbankens verksam¬
het. Lika med Gr. Mörner, anser äfven jag, att grundfondssum-
man, om man nemi. kunde antaga att den verkligen skulle kom¬
ma att anlitas, blifvit allt för högt tilltagen; under sådan förut¬
sättning skulle jag ej velat bestämma den till hvarken 8, 6 eller
ens 3 millioner. Men just till följd af min öfvertygelse, att bevil¬
jandet af denna garanti å statens sida mera utgör en moralisk
än verklig ansvarsskyldighet, att densamma blott är afsedd för att
stärka inrättningens kredit på den utländska marknaden, tror jag
man likaväl, utan att dervid riskera något, kunde hafva bestämt
beloppet till 10 eller l. o. m. till 15 millioner. Fästa vi dess¬
utom afseende p§ 12:te §:n, så finna vi, att densamma innefattar,
förutom hvad i g 17 finnes stadgadt om reservfondens utlemnande,
innan grundfonden får användas, något, som ytterligare aflägsnar
inträffandet af de fall, då grundfonden får anlitas. § 12 är nemi.
af följande ordalydelse:
»Alla i bypotheksbanken delegande hypotheksföreningar ansvara,
enhvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de
förbindelser, banken genom utgifna obligationer eller annorledes
sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i så¬
dant afseende kunna användas: först de förskrifningar med åtföl¬
jande säkerheter i jordegendom, dem hypotheksföreningarne för
undfångna lån till hvpotheksbanken afgifvit, dernäst bankens alla
öfriga tillgångar och slutligen grundfonden, på sätt här nedan sägs».
Då-således, enl. mitt förmenande, någon risk för staten, att
lemna ifrågav;de garanti, ej med skäl bör kunna förutsättas,
anser jag R. o. Ad. skulle handla i högsta grad orätt, om det
Höglofl. St:t ej antog §:n, sådan den blifvit af Utslct föreslagen.
Jag tillstyrker på det lifligaste §:ns bibehållande i oförändradt
skick.
Gr. Mörner: Innan diskussionen i detta vigtiga ämne af-
slutas, ber jag få fästa det Höglofl. St:ts upmärksambet på, att frågan
här gäller att genom ett stadgande af civil-lags natur ikläda staten en
skuld af 8 millioner. Det är nemi. ej fråga om ett lån, som staten kan
återtaga, ej heller, på sätt en värd talare yttrade, om en försträck¬
ning för att afhjelpa något tillfälligt behof, utan det gäller något
ändock mycket vigtigare, nemi. ett civil-lags-stadgande, hvars up-
häfvande fordrar Konungs och Ständers gemensamma samtycke.
Att genom lag förpligta staten att vid anfordran af hypoteks¬
banken till densamma utlemna obligationer till det alldeles icke
obetydliga beloppet af 8 millioner, synes mig vara en åtgärd, för
hvilken Representationen i en framtid svårligen kan stå till svars.
En komité-ledamot, hvilken äfven i Utskit deltagit i detta
Ben 8 September e. m.
83
besluts fattande, har, med åberopande af § 12 i förevjde förslag,
anfört, att någon risk för staten aldrig kunde förefinnas, emedan
det blifvit föreskrifvet, att bypotheksföreningarna voro skyldiga
att fylla bristen, ifall någon sådan komme att upstå. § 12 lyder
som följer:
»Alla i hypoteksbanken delegande hypotheksföreningar an¬
svara, en hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgöran¬
det af de förbindelser, banken genom utgifna obligationer eller
annorledes sig iklädt.
Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i så¬
dant afseende kunna användas; först de förskrifningar med åtföl¬
jande säkerbeter i jordegendom, dem hyptbeksföreningarne för
undfångna lån till hypoteksbanken afgifvit, dernäst bankens alla
öfriga tillgångar, och slutligen grundfonden, på sätt bär nedan sägs.»
Häraf synes tydligen att hvar och en hypotheksförening en¬
das! svarar för sin andel, men aldeles ej för de andras, i händelse
brist hos någon af dem upstår. Det är samma förhållande, som
vid borgensförbindelsers upgörande. Löftesmän kunna nemi. vid
borgens ingående göra det förbehåll, att de endast ansvara för
godtgörandet af sin vissa andel i lånesumman, hvilket alldeles ej
är detsamma, som att de ansvara en för alla och alla för en. Den
förbindelse, som det här är i fråga att ikläda staten, är således
icke så ulan betydelse, som man under diskussionen velat antyda.
Jag anhåller fortfarande om afslag å ifrågav;de g.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jacob: I afseende å Gr.
Mörners yttrande, att hypoteksbanken skulle kunna med stöd af
lagen utkräfva de ifrågav;de 8 millionerna från staten, och att sta¬
ten, äfven i händelse landets finansiela ställning sådant fordrade,
aldrig skulle kunna återtaga dessa millioner, ber jag få fästa den
värde Gr:ns upmärksamhet på, att dessa millioner, utgifna i obliga¬
tioner, endast äro lemnade som borgen, och att det väl således ej
kan ifrågakomma, att landets finansiela ställning skulle blifva så¬
dan, att de ej återlemnades. De utgöra ej en från staten skiljd
tillgång, utan endast en garanti, som begagnas för att återställas,
men som i sjelfva verket aldrig kan komma att utöfva ringaste
inflylande på hvarken statens utgifter eller dess kredit i öfrigt.
Jag anhåller om bifall å ifrågavide § oförändrad.
Gr. Mörner: Hr Ehrenheim har yttrat att frånvaron af
dessa 8 millioner alldeles ej kunde trycka på statens kredit. För
min del föreställer jag mig likväl, att den, som vet att staten
häftar i en förbindelse af 8 millioner, tager också i betraktande,
huruvida staten kan honorera denna förbindelse eller ej. Denna
garanti kan äfven indirekt på ganska verksamt sätt trycka på statens
kredit, Det beror nemi. ganska mycket på huruvida hypotbeks*
banken finner för godt att realisera dessa obligationer i handeln.
De hafva rättighet att pantsätta dem huru mycket som helst, det
finnes derföre hvarken maximum eller minimum stadgadt; de kunna
afyttra dem till huru låga priser som helst. De kunde således
84
Den 8 September e. m.
verkligen komma att utöfva ett menligt inflytande på statens
kredit, om de utsläpptes till allt för lågt värde.
Hr von Ehrenheim: I anledning af Gr. Mörners sedna-
ste yttrande, ber jag få anmärka, att direkt:n öfver hypotheksban-
ken utgöres af följande ledamöter: en utsedd af K. M. en af
Fullmäktige i Riksg.Kontit, och tre af de i banken Öelegande hy-
potkeksföreningarne. Jag tror således att, så vidt möjligt är,
allas interessen på visst sätt blifvit representerade, hvarföre jag
föreställer mig, att Gr. Mörners uttalade farhåga om obligatio¬
nernas utsläppande till för lågt pris, är alldeles opåkallad.
Efter det öfverläggningen härmed ansetts afslutad samt H.
Exc. Hr Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om
dels bifall till och dels afslag å förev-.de §; framställde H. Exc.
propos. på bifall till densamma och, då dervid svarades många ja
blandade med nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller 4:de §:n uti det af Sammans. Stats- o. Banko-
Utsk:t i Dtht N:o 24 framlagda förslag till Förordning ang. en allmän
hypotheksbank för riket, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar j
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde g.»
Vid votenns slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 25.
Nej — 10.
§ 5.
Gr. Mörner: Efter utgången af den föreg:de voter:n, har
jag visserligen ej mycken anledning att hoppas några jemkningar
i det nu föreslagna stadgandet, men jag måste likväl för konse-
qvensens skull yrka afslag äfven å ifrågav:de §. Genom antagandet
af det i denna § framställda förslag, skulle det förbjudas personer,
som ingenting begära af staten, att under gemensam ansvarighet
uptaga ett lån. Företag kunna finnas, som skola utföras för fleras
gemensamma räkning. Att då hindra ett sådant bolag att utgifva
några sådane förbindelser, som här äro i fråga, anser jag vara i
hög grad olämpligt. Hvad jag således har mot detta förslag, är
det deruti stadgade förbud, för hvilken kreditinrättning som helst,
utom hypoteksbanken, att utgifva tryckta eller graverade, till in-
nehafvaren ställda, på viss årlig afbetalning eller upsägning lydande
räntebärande obligationer, i hvilka för uplåningen säkerhet i jord¬
egendom på landet utlofvas.
Reti 8 September e. m.
85
Det är detta förbud, hvarigenom alla personer, som ej ingå
i hypotheksbanken, inskränkas i rättigheten att, på sätt de sjelfva
kunna finna fördelaktigt, draga nytta af sina fastigheter, jag för
min del ej kan gilla, och får på grund deraf yrka afsiag å ifrågav:de g.
Frih. Baab: Lika med Gr. Mörner erkänner äfven jag, att
jag oj inser behofvet af den i denna § inflikade mellanme-
ningen »eller hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena
den allmänna hypotheksbanken», och jag får be någon af de Hrr,
som deltagit i detta beslut, uplysa, hvarföre man sträckt förbudet
längre än till de hypotheksföreningar, hvilka uplånade penningar
mot på säkerhet i jord utfärdade obligationer. Hvar och en vet
nemi. ganska väl förut betydelsen med en bypotheksförening, så
att mellanmeningen är, enl. mitt förmenande, helt och hållet öf¬
verflödig. I afs:de på det först förekommande stadgandet i denna
g, eller att alla hypotheksföreningarnes verksamhet bör vara stängd
ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord, anser
jag detsamma vara i högsta grad obilligt. Jag föreställer mig att
man i detta fall ginge en lämplig medelväg, om man i nästk:de §
stadgade att, i stället för 1, fordrades 3:ne hypotheksföreningars
inträde, som delegare i hypotheksbanken, innan densamma finge
börja sin verksamhet. Som denna min åsigt hyllas af åtskilliga
ledamöter af detta hus, och som jag har all ani. att förmoda att
den af mig nu antydda förändring kommer att vidtagas vid näst-
följ. 6:te §, så tager jag mig friheten föreslå att första raden af denna
som nu lyder; »Ifrån den dag, denna förordning blifvit offentl.
kungjord», måtte komma att få följ. ordalydelse: »Ifrån den dag,
då allmänna hypotheksbanken öppnat sin verksamhet», må &c.
Jemte propos. på bifall å detta redaktionsförslag, får jag äf¬
ven hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om särskild propos. derå, att
den i början af mitt anförande antydda mellanmeningen »eller
hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena den allm. hy¬
poteksbanken» måtte ur §:n utgå. I händelse dessa båda af mig
nu framställda propos:r komme att vinna det Höglofl. Ståndets bi¬
fall, skulle den ifrågav:de 5:te §:n få följande ordalydelse: »Ifrån
den dag, då allm. hypotheksbanken öppnat sin verksamhet, må
ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande, hypo¬
teksförening utgifva tryckta eller graverade, till innebafv:n ställ¬
da, på viss årlig afbetalning eller på upsägning lydande, rän¬
tebärande obligationer, i hvilka för uplåningen säkerhet i jord¬
egendom på landet utlofvas; härunder dock ej inbegripna obliga¬
tioner till det belopp, som nu befintliga hypotheksföreningar, till
följe af alla redan afslutade, bindande lånekontrakt, äro förpligtade
att mot inflytande lånemedel utfärda.»
Frih. Tersmeden-: Hvad beträffar de af Frih. Raab före¬
slagna förändringarne i afs:de på redaktionen af ifrågav:de §, ber
jag att få yttra mig öfver dem särskildt. Hvad den första be¬
träffar, hvari han föreslår, att, i stället för nuv:de stadgande
»ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen kungjord», det
86
Den 8 September e, ta.
skulle komma att heta »ifrån deD dag, då allm. hypoteksbanken
öppnat sin verksamhet», så tror jag, att, med afs:de fästad t på
den förändring, som förmodl. kommer att ega rum vid den näst-
följ:de 6:te §:n, att nemi. i stället för en, det bör fordras trenne bypo-
theksföreningars anmälan om inträde i hypoteksbanken, förr än
densamma kan börja sin verksamhet, denna af F(ih:n föreslagna
redaktionsförändring, är särdeles rigtig, och förenar jag mig gerna
med honom om bifall å densamma. Gr. Mörner har ansett, att
genom denna § det skulle vara förbjudet t. ex. för en kommun
att för ett eller annat ändamål uptaga lån och derföre utgifva
obligationer. Frih. Baab har instämt i denna åsigt och påyrkat
att mellanmeningen »eller hvilken annan kreditinrättning som
helst, än allena den allmänna hypoteksbanken« skulle utgå. I
detta yrkande kan jag deremot icke instämma med den värde Frih:n,
ty jag kan aldrig tro, att det finnes någon, som ger en sådan
tolkning åt denna mellanmening, att han kallar en kommun, som
för vissa ändamål uptager lån, för en kreditinrättning. Men man
skulle dock kunna tänka sig, att det kunde upstå eh annan
inrättning, med ungefär samma funktioner som hypoteksbanken,
d. v. s. en inrättning, som ville upträda som medtäflare med hypo¬
teksbanken, och det är för att förhindra ett sådant tilltag, som
mellanmeningen måste stå der. Som jag upfattat begreppet af
kreditförening, tror jag ej helier densamma på något sätt kan skada,
hvarföre jag om denna menings borttagande ingalunda vill förena
mig med Frih. Raab.
n
Hr Akerman: Jag borde visserligen ej yttra mig mot det
af Frih. Raab framställda förslag, då jag hör att ordföranden i
komitén ingått derpå. Men för min del tror jag ej, att de6
är så särdeles lyckligt. Visserligen förekommer den af Frih:n före¬
slagna ordalydelsen i nästfölj:de 6:te §, men då vet man hvad dermed
menas. Skulle deremot stadgandet ensamt ingå i 5:te §:n, då kunde
möjligen tvetydighet upstå, när hypotheksbankens verksamhet skulle
anses taga sin början, och man kan väl ej heller med sådan säkerhet
förutsätta ordalydelsen af en kommande §, att man derpå kan
bygga ett stadgande i en föregående. Jag tror ej en sådan åt¬
gärd vore rådlig, hvarföre jag yrkar bibehållande af den ö:te §:n i
sitt oförändrade skick.
Hr Bla.n n e r sk a n tz: DS den af Frih. Raab nu föreslagna
redaktionsförändring står i förbindelse med den modifikation, jag,
under f. m:ns öfverläggning, möjl. ansåg kunna verkställas, utan att
ändamålet med hela förslaget i någon väsendtligare mån skulle
rubbas, så tager jag mig friheten förklara, att denna modifikation
hufvudsakligen bestod deruti, att jag ansåg, man möjligen kunde
upskjuta verkan af förbudet för hypotbeksföreningarne att utgifva
obligationer, intill dess, i stället för hvad i Gite §:n är föreslaget,
nemligen blott 1, 3 eller 4 bypotheksinrättningai anmält sig till
vinnande af inträde i hypoteksbanken. Derigenom skulle det så
mycket öfverklagade tvånget för bypotheksföreningarne till största
ben 8 September e. ta.
8?
delen försvinna, på samina gång sorn meningarna i delta tvistig»
ämne i någon mån skulle sammanjemkas.
Jag förenar mig således i det af Frih. Raab gjorda yrkande,
att §:ns ordalydelse måtte blifva: »Ifrån den dag, då allm. hy¬
poteksbanken öppnat sin verksamhet, må ingen etc. etc.», i stället
för, sorn den nu är affattad: »Ifrån den dag denna förordning blif¬
vit offentligen kungjord.»
Hr Hjärne: Tvenne af komitéens ledamöter tyckas här
hafva, den ena fullständigt och den andra vilkorligt, instämt i Frih.
Raabs yrkande, att förbud för nuv:de hypotheksföreningar att up-
taga lån ej skulle inträda förr, än den nu föreslagne bypotheks-
bankens verksamhet kunde anses vara öpnad. Komitéen har
föreslagit, att förbudet för hypotheksföreninaarnes låne-negociationer
skulle inträda, så snart förordningen blifvit offentligen kungjord.
Om man betraktar de argumenter, hvarpå komitéen stödt hela
detta förslag, så finner man att de hufvudsakligen bestå deruti,
att man ansett nödvändigt, att så fort som möjligt öfverlemna denna,
af så många särskilda inrättningar, till så storskada för landet, länge
nog utöfvade låneoperations-rörelse åt en enda centralbank. Om
delta är det vigtigasle och hufvudsakligaste motivet för denna or¬
ganisation, så ir.nebär verkligen denna §, sådan den är af kom-
milferade och Utsk:t föreslagen, ett stadgande, hvarigenom detta
syftemål inom den möjligaste korta tid skulle vinnas. Frih. Raabs
förslag deremot åsyftar, att verkan af ifrågav:de förbud måtte än
ytterligare aflägsnas. Och det är under sådane förhållanden jag
icke kan fatta, huru det varit möjligt att tvenne komifé-ledamöter
ingått på detta sednare förslag. Komiterade hafva i denna §
så rigtigt gått tillväga, då de föreskrifvit att stadgandet rör:de
förbudet för hypotheksinrältningarnes fortfarande låneuptagningar
skulle sättas i verket så fort reglementet för hypoteksbanken
blifvit promulgeradt. Deraf skulle naturligtvis följa, att hypo-
theksföreningarne så småningom ingingo i denna centralförening,
hvaremot, jag befarar, att, om den ej skulle komma till stånd förr,
än hypotheksföreningarne sjelfve kunde finna lämpligt att i den¬
samma som delegare ingå, man i sådant fall ej kunde hafva för¬
hoppning att emotse dess iståndkommande förr, än i en allt för
långt aflägsen framtid.
På dessa grunder anser jag R. o. Ad. gjorde klokast att bi¬
falla ifrågav:de §, sådan den blifvit af komiterade föreslagen.
Frih. Raab: Man har anmärkt att hypotheksföreningarne
f. n. skulle i hög grad utöfva privatbanksrörelser, men jag ber
att till genmäle härå få invända, att denna rörelse f. n. så mycket
mindre kan bedrifvas af nämnde inrättningar, som de icke ens
ega några penningar att gifva sina lånesökande. Det är på grund
af detta förhållande, som jag i afs:de på hypotheksföreningarnes
benägenhet att vilja ingå som delegare i hypotheksbanken, är af
helt och hållet motsatt öfvertygelse med Hr Hjärne. Hr Hjärne
tror att hypotheksföreningarne ej skulle vilja underkasta sig detta
Den 8 September e. tti,
förmyndareskap; jag åter tror, att dessa inrättningar ingenting
högre önska, ån att få öfverlåta sina penningeuplåningar ät en
gemensam högre myndighet, ty derigenom komma de ovilkorligen
att erhålla de uplärita summorna för billigare ränta och för i öfrigt
förmånligare vilkor, än hittills varit fallet, och från denna åsigt
kommer också mitt förslag. Hvarföre jag egentligen framställt
detta förslag, var visst icke derföre, att jag ansåg det af Utskrt
framställda vara mindre lämpligt; tverfom tror jag, att detsamma
mer direkt hade ledt till det så önskvärda resultatet, att få pen-
ningeupplåningarne centraliserade på ett håll; men den egentliga
anledningen låg deruti, att jag hade hört åtskilliga anmärkningar
framkastas mot de stränga föreskrifter, sorn innefattades i hela detta
förslag och under sådane förhållanden trodde jag, att förslaget
lättare skulle gå igenom, så vgl i detta, som i de andra St:n, om
vilkoret! i någon mån förmildrades. Som jag med särdeles till¬
fredsställelse erfarit, att tvenne komiléens ledamöter ingått på
den redaktionsförändring af §:n, jag föreslagit, så är det med så
mycken större förhoppning om framgång, jag hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsammast förnyar min anhållan om propos. på bifall å det för¬
slag till §:ns förändrade ordalydelse, jag nyss tog mig friheten
framställa.
Gr. Mörner: Skulle R. o. Ad. verkligen fatta ett, efter milt
förmenande, så olyckligt beslut, som att antaga någotdera af de
begge nu föreslagne redaktionsförslagen, vore det i det hela lik¬
giltigt, hvilketdera man beslutade sig för. Skulle emedlertid nå¬
gotdera kunna anses böra hafva företrädet, så vore det visserligen
det af Frih. Raab föreslagna. Men begge äro, enligt min tanke,
lika förkastliga, ty, M. Hrr, nog bör det väl för en hvar synas
något eget, att man helt kathegoriskl afgifver den förklaring, att
ingen af de hittills bestående hypotheksföreningarne vidare skalf
ega rättighet att fungera i den rigtning, som förut blifvit den¬
samma af K. M:t medgifven, under det, man dock ej eger visshet
om, att verkligen någon sådan inrättning, som genom detta förslag
blifvit åsyftad, skall komma till stånd. Som jag aldrig varit delegare
af hvarken någon hypotheks- eller privatbanks-inrättning, så torde mitt
upträdande mot hela detta förslag icke kunna anses föranledt. af
enskildt intresse. Mitt enda interesse har så väl vid detta, som
vid hvarje annat tillfälle, varit att i min ringa mån söka mot¬
verka antagandet af reformer, som utan nödvändighet i allt för
väsendtlig mån ingripa på de enskildes redan egande rättigheter,
och det är på denna grund som jag fortfarande anhåller om afslag
å förev:de g.
Hr von Ehrenheim: Ehuru jag visserligen ej delar Hr
Hjärnes farhåga att hypotheksföreningarne sjelfva skulle göra allt
till för att aflägsna tidpunkten, då de skulle komma att ställas
under hvpotheksbankens förmynderskap, tror jag likväl, lika med
honom, att den af Utsk:t föreslagna redaktionsförändring bör
ega företräde framför den af Frih. Raab föreslagna. Ty naturligt
Dori 8 September e. m.
89
Sr väl, att, om man är ense om lämpligheten af den i detta för¬
slag åsyftade reform i afs:de å hypotheksföreningarnes låneopera-
tioner, så bör man väl äfven vara ense derom, att ju förr bypotheks*
banken kan öppna sin verksamhet elier m. a. o. ju förr hypotheks-
föreningarne kunna förhindras att kontrahera nya lån, ju bättreär
det. Som jag för min del således anser, att det, med det i detta
förslag åsyftade ändamål, är fullkomligen öfverenstämmande, att
hypotheksbankens verksamhet öppnas, ju för desto heldre, så tager
jag mig friheten tillstyrka det Höglofl, St;t att vidblifva den af
L tsk:t i afstde å denna g föreslagna redaktion.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm,, att, beträffande den förev:de Otte §:n, hade
yrkats dels bifall till densamma oförändrad, dels af frih. Raab. att
g:n måtte antagas med följande förändringar, nemi. att de i början
deraf förekommande orden »Ifrån den dag denna förordning blif¬
vit offentligen kungjord» skulle utbvtas emot orden »Ifrån den dag
allmänna hypotheksbanken öppnat sin verksamhet», samt att den å
3:dje och 4:de raderne förekommande meningen »eller hvilken
annan kreditinrättning som helst än allena den allmänna hypo¬
theksbanken» skulle utgå; och dels slutligen af Gr. Mörner, att
§:n måtte af R. o. Ad. afslås; och ville H. Exc., med ani. af Frih,
Raabs begäran om delning af proposm, först framställa propos. på
bifall till §:n oförändrad, med R. o. Ad. förbehållen rätt att sär¬
skildt pröfva Frih. Raabs förslag om uteslutande af ofvanomförmälte
mening.
Härefter framställdes propos. på bifall till §:n oförändrad
med nyssnämnde förbehåll, och då dervid svarades flere ja jemte
några nej, förklarades ja haft öfvervigten.
Sedermera hemställde H. Exc., huruvida E. o. Ad. ansåge, 8tt
meningen »eller hvilken annan kreditinrättning som helst än allena
den allmänna hypotheksbanken» borde i §:n qvarstå; och sedan
jemväl denna propos. blifvit med flere ja och några nej besvarad,
förklarades ja hafva varit öfvervägande.
§ 6.
Hr Akerman: Enligt den nu föreslagna §:n, skulle den
allmänna hypotheksbanken öppna sin verksamhet, så snart en hv-
potheksförening till inträde sig anmält och beloppet af sin inträdes-
summa bestämt. Följaktligen skulle vid tillämpningen af denna §
hypotheksbanken börja sin verksamhet, eller börja att göra lån, så
fort som möjligt, t,, o. m om det icke vore fråga om att uplåna
mera än en enda million. Jag tror ej att ett sådant stadgande
vore helsosamt, ty, M. Hrr! hvad var det egentligen man hade att
anmärka mot hypotbeksföreningarnes uplåningar, om icke det, att
de just skedde i så många och små portioner? Skulle detta stad¬
gande antagas, så komme ovilkorligen hypotheksbanken att beträda
Bd
I)en 8 September e. ta.
samma bana. Förr 8n det blir fråga om lån, åtminstone upgående
till 10 millioner, tror jag ej att banken bör sättas i verksamhet;
hvarföre jag föreslår följande ordalydelse å ifrågavarande §: »Den
allmänna hypoteksbanken öppnar sin verksamhet, så snart från en
eller flere hypotheksföreningar anmälan göres om inträde och det
sammanlagda lånebeloppet, som sökes, minst upgår till 10 mill. rdr.»
Gr. Mörner: jag hemställer att denna § måtte erhålla den
förändring, att, i stället för att det nu står En, det måtte stadgas
att halfva antalet af nuvarande hypotheksföreningar skall ingå som
delegare i banken, innan densamma få träda i verksamhet. Jag
anhåller således att §.-n måtte få följande ordalydelse: »Den all¬
männa hypoteksbanken öpnar sin verksamhet, så snart halfva an¬
talet af nuvarande hypotheksföreningar till inträde deruti sig an*
mält och beloppen af deras inträdessummor bestämt.»
Frih. Tersmeden: För min del är jag ganska villig ätt
ingå på någon modifikation af ifrågav:de förslag. Likväl hvad det
det förslag beträffar, som den siste värde talaren framställt, eller
att ovilkorligen halfva antalet hypotheksföreningar skulle ingå som
delegare i banken, innan densamma finge träda i verksamhet; tror
jag att detsamma är något för vidsträckt. Det högsta antalet, man,
enligt mitt förmenande, kunde bestämma, vore 3. I afseende å
Hr Åkermans förslag att bestämma en viss summa, vili jag inga¬
lunda bestrida, att icke detsamma äfven kunde medföra lyckliga
resultater, men hvad sjelfva surnman beträffar, förefaller den mig
något för högt tilltagen. Den kunde gerna, ifall man fäster nå¬
got afseende vid detta förslag, nedsättas till ungefär hälften eller till 5
millioner. Jag skulle dock helst se, att tidpunkten för öppnandet
af bankens verksamhet bestämdes efter det antal hypoteksföreningar,
som deruti anmält sig; och föreslår jag tillika att antalet af de¬
samma måtte bestämmas tili 3:ne. Jag anhåller således, att, i stället
för orden »en hypoteksförening» måtte sättas orden »tre hypotheks¬
föreningar.»
Gr. Mörner: I sjelfva verket är det blott en obetydlighet,
som skiljer emellan Frih. Tersmedens och det af mig afgifna för¬
slag. Med mitt förslag åsyftade jag hufvudsakligen att propos:ne
måtte blifva sådane, att det ej skulle se ut, som om man ville
att minoriteten skulle tvinga majoriteten, hvilket kunde blifva för¬
hållandet genom antagande af Frih. Tersmedens förslag, eller att
antalet af de delegande hypotheksföreningarne skulle bestämmas till
blott 3. Antages åter den af mig föreslagne ziffran eller att minst
halfva antalet af hypotheksföreningarne, hvilket vill säga 4, borde
hafva anmält sig, innan hypotheksbanken finge träda i verksamhet,
så behöfde man ej heller, på sätt Hr Akerman föreslagit, bestäm¬
ma någon viss minimisumma, hvilken nödvändigt skulle af del -
egarne vara antecknad, innan uplåningen finge taga sin början.
I alla afs:den tror jag, att det af mig föreslagna antalet är det
riktigaste, och fortfar jag på grund deraf i min anhållan om bifall
Den S September e. fil.
91
å det af mig nyss afgifna förslag till förändrad redaktion af
ifrågav:de §.
Hr Mannerskantz: Enligt min upfatlning tror jag ej det
går an, alt antaga något af de förslag, som här blifvit framställda,
utan att dervid göra vissa modifikationer. Efter det beslut, som i
afs:de å 5:te §:n fattades, vore det i högsta grad orättvist, att nu
stadga sådane föreskrifter, hvarigenom det för en hypotbeksförening
vore omöjlligt, att, i händelse af penninge-bebof, verkställa uplå-
ning t. o. m. på det sätt statsmakten föreskrifver, ty inkommer en
hypotbeksförening ensam med anhållan om penningelån, och någon
annan ej dessutom sig anmält, så skulle banken icke ega rättighet
att denna uplåning ombesörja. På samma sätt vore det äfven
hårdt, att, om en förening behöfde 3 å 4 millioner, men ej der¬
utöfver, och flera ej anmält sig, en sådan uplåning ej af banken
finge verkställas blott och bart af det skälet att summan vore för
ringa. Det vore i sanning alt allt för mjcket betrycka de nuv:de
hypotheksföreningarne. Derföre skulle jag tro, att om något
bestämmande i afsuie på siffran skall ske, man ej bör förhöja den¬
samma till det af Hr Akerman föreslagna belopp, eller 10 millio¬
ner, utan att den borde inskränkas till 4 millioner, som man kan
anse vara ett lämpligt medeltal för hvarje förenings enskilla behof.
Med denna modifikation instämmer jag i Hr Åkermans föreslagna
redaktion af ifrågavide g.
Frih. Raab: 1 afs:de på Hr Åkermans förslag, att 10 mill.
måtte bestärnmas som minimisumma för hypotheksbankens uplåning,
så har Hr Åkerman ganska rätt deri, att en uplåning på utrikes
ort ej gerna bör företagas till mindre belopp, än det af honom
föreslagna; men jag ber få fästa Hr Åkermans upmärksamhet derpå,
att vår financiela ställning, inom en ej allt för långt aflägsen fram¬
tid, i väsendtlig mån kan förändras, så att tillfällen möjligen kunna
yppas för den inhemska uplåningen, och då anser jag verkligen,
att denna minimisumma vore något för högt tilltagen. Dessutom
bör man väl ej heller hysa den tanke om den blifvande bankdi¬
rektionen, att den skall komma att befatta sig. med att utrikes
uptaga några lån till just lägre belopp än 8 å 10 millioner. Jag
kan i detta afseende ej instämma med Hr Åkerman, utan ber att
få förena mig med Frih. Tersmeden i det förslag att summan måtte
nedsättas till 5 millioner.
Hr Åkerman: Jag har begärt ordet i ani. af Frih. Ter-
smedens förslag, att den af mig föreslagna minimisurnman för hy¬
potheksbankens uplåning skulle nedsättas från 10 till 4 å 5 mil¬
lioner. Det är visserligen möjligt, att i en framtid hypolheks-
föreningarnes behof kunna tillfredställas med så ringa summor, sorn
de nu i fråga v.de, men man måste väl i främsta rummet tillse för¬
hållandena, sådane de nu befinna sig, och jag försäkrar Eder, M, Hrrf
att det f. n. icke finnes någon hypotheksförening, hvars behof
kunna tillfredsställas med ett så ringa belopp som 4 å 5 millioner.
Den 8 September e. tn.
Dessutom tror jag, att det skulle ingifva en viii låg mening hos
utländska bankirer om den ny-inrältade Svenska centralbanken,
derest densamma började sin verksamhet med uptagande af ett lån
till så jemförelsevis ringa belopp som 4 ä 5 millioner. Det låter
måhända besynnerligt, men så är dock förhållandet, och för mig
utgör detta ett hufvudsakligt skäl, hvarföre jag skulle önska att
summan bestämdes till 10 millioner.
Jag fortfar således i min förut framställda anhållan om bifall
till den förändrade redaktion af g:n, jag nyss tog mig friheten
framställa.
Frih. Raab: Jag anhåller endast att få närmare bestämma
min propos. Den var nemi. att §:n skulle få följande lydelse:
»Den allmänna hypotheksbanken öppnar sin verksamhet, så snart
en eller flere hypotheksföreningar till inträde deruti sig anmält
för en sammanlagd inträdessumma af minst 5 millioner rmt.»
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr, o. Landtm., att derunder afgifvits fyra särskildta förslag
till förändrad lydelse af den ifrågav:de 6:te §:n, nemi. af Hr Aker*
man, som yrkat, att innehållet skulle blifva följande: »Den all¬
männa hypotheksbanken öppnar sin verksamhet, så snart från en
eller flere hypotheksföreningar anmälan göres om inträde och det
sammanlagda lånebeloppet, som sökes, minst upgår till 10 millioner
rdi»; af Gr. Mörner, som föreslagit, att §:n skulle lyda sålunda:
»Den allmänna hypotheksbanken öppnar sin verksamhet, så snart
halfva antalet af nuv:de hypotheksföreningar till inträde deruti sig
anmält och beloppen af deras inträdessurnmor bestämmt»;. af Frih.
Tersmeden, som påyrkat den förändring i §;ns lydelse, att i stäl¬
let för orden »en hypotheksförening» skulle sättas orden »tre
hypotheksföreningar.»
Härvid anmälte sig Frih. Tersmeden och yttrade: Som
mitt framställda förslag i det närmaste öfverensstämmer med det af
Frih. Raab afgifna, anhåller jag att med honom få förena mig.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte vidare, att Frih. Raab
hade yrkat, att oftanämnde § skulle erhålla följande lydelse: »Den
allmänna hypotheksbanken öppnar sin verksamhet, så snart en eller
flere hypotheksföreningar till inträde deruti sig anmält för en
sammanlagd inträdessumma af minst 5 millioner rdr.»
Härefter framstälde H. Exc. först propos. på bifall till Hr
Åkermans förslag, dervid svarades blandade ja och nej; sedermera
propos. å antagande af Gr. Mörners förslag, då svaren utföllo med
många nej jemte ett eller annat ja; och slutligen propos. på bifall
till det förlag till §:ns lydelse, som Frih. Raab afgifvit, hvilken
sistnämnde propos. besvarades med många ja tillika med åtskilliga
nej; bvarupå 11. Exc. förklarade, det ban nu funnit ja öfvervägande.
Den 8 September e. m.
93
Hr Akerman anhöll om votering, hvarefter och sedan R. ö.
Ad., uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landrmns framställning, beslutat, att
kontrapropos:n vid den blifvande voter:n skulle innehålla bifall till
Hr Åkermans förslag, upsattes och justerades följande voter.propos.:
»Den som vill, att G:te §:n uti det af Sammans. Stats- och
BankoUtsk:t i Utlät. N:o 24 framlagda förslag till förordning ang.
en allmän hypoteksbank för riket skall erhålla följande lydelse:
»Den allmänna hypoteksbanken öppnar sin verksamhet, så snart en
eller flere hypotheksföreningar till inträde deruti sig anmält
för en sammanlagd inträdessumma af minst fem millioner rdr»;
röstar
Jd |
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad., att nämnde § skall lyda så¬
lunda: »Den allmänna hypoteksbanken öppnar sin verksamhet, så
snart fran en eller flere hypotheksföreningar anmälan göres om
inträde och det sammanlagda lånebeloppet, som sökes, minst upgår
till tio millioner rdr.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej — 17.
§ 7.
Hr Akerman: I följd af det beslut, R. o. Ad. i afs:de å
den föregående §:n fattade, torde en förändrad redaktion äfven af
nu i fråga v:de § erfordras, hvarföre jag tager mig friheten föreslå
följande förändrade ordalydelse: »I den mån anmälan till låns er¬
hållande genom hypotheksbanken göres, på sätt i § 6 säges, skall
hypoteksbanken etc.»
Gr. Mörner: I afside å det i denna g framstälda förslag,
tager jag mig friheten framkasta en anmärkning, hvilken, ehuru
jag är förvissad om att den ej kommer att upväcka några synner¬
liga sympathier inom det Höglofl. Ståndet, jag dock ej ansett mig
böra underlåta att uttrycka. Den rörer nemi. den, enligt mitt
förmenande, allt för långt utsträckta frihet för hypotheksbankens
uplåningsoperationer. Skulle denna § i sitt nuv:de skick antagas,
så vore det ingenting som hindrade hypotheksbanken att uptaga
t. ex. ett utländskt lån på 80 eller 100 millioner, utan att der¬
före behöfva göra någon sorts anmälan hos K. M:t. Mig synes, att det
vore i sin ordning, att K. M:t finge hafva något att säga vid dy¬
lika låneoperationers verkställande. Åtminstone vore det ej mer
än billigt att K. M:t fick kännedom om, huru stora summor, som
i form af utländska lån indrogos i landet. Jag vill visst icke nu
söka upgöra något redaktionsförslag för ifrågav:de §, men jag tror
dock en sådan åtgärd vara nödvändig, på det ett mom. må i denna
§ inflyta, som i någon mån begränsar den annars alltför vidsträckta
94
Den 8 September e. m.
fr i ket, som blifvit hypotheksbanken medgifven. Man kan ju t. ex.
utsätta ett visst antal millioner, som banken skulle få uptaga helt
och hållet på egen hand, men att, om några ytterligare millioner
skulle behöfva uplånas, det då skulle fordras K. M:ts Nådiga tillstånd.
Om det första antalet millioner bestämdes till 100, så borde man
väl. ej kunna finna obilligt, att K. M:t sedan finge höras, då det
blefve fråga om, att, utöfver detta, ganska rikligen tilltagna, belopp,
än ytterligare skuldsätta den Svenska jorden.
För åvägabringande af en redaktionsförändring i detta syfte¬
mål, anhåller jag alt §:n måtte återremitteras.
Hr Mannerskantz: Oaktadt det beslut, som i afs:de å den
föreg:de §:n fattades, ser jag ej något hinder, hvarför ej denna §
i sitt nuv:de oförändrade skick skall kunna antagas. Det står ju
tydligen, att »i den mån hypotheksföreningarne anmäla sig till hy¬
poteksbanken, skola da äfven erhålla lån»; för min del kan jag
icke finna, att någon orättvis inskränkning häruti eger rum, oell
får jag derföre förorda §:ns bibehållande, sådan den blifvit af Utslct
föreslagen.
Frih, Raab: Jag kan icke underlåta att uttala tvekan, huru¬
vida Hr Åkermans förslag verkligen står tillsammans med 3.-dje §:n.
Hr Åkermans förslag gick derpå ut, att i den mån hypotheksför¬
eningarne taga delaktighet i banken, skola äfven lånen för deras
räkning upgöras. Tredje §:n deremot lyder:
»På det belopp, för hvilket delaktighet i hypotheksbanken blifvit
tecknad, skola årligen trefjerdedels % till banken inbetalas, äjven
om hypoteksföreningen något lån från banken ej uttagit. Å så¬
dan inbetalning räknas föreningen tillgodo lika stor ränta, som
hypoteksförening, hvilken lån erhållit, lör dess kapital-afbetal-
ningar i räkning påföres.»
Under sådane förhållanden skulle man kunna tänka sig det
fallet, att hypotheksföreningarne sökte delaktighet i banken, utan
att begära lån, och huru skulle då Hr Åkermans förslag kunna
göra sig gällande. För min del anser jag §:n i sitt nuv:de skick
vara alldeles tillfyllestgörande, hvarföre jag äfven yrkar på dess
bibehållande, oförändrad.
Hr Åkerman: Ehuru jag visserligen ej kan föreställa mig
det förhållandet inträffa, att en hypoteksförening skulle anmäla
sig som delegare, utan att behöfva lån, en omständighet, på hvilken
Frih. Raab ansett sig böra fästa upmärksamhet, vill jag dock, för
undvikande af all tvetydighet, göra den ändring i mitt nyss fram¬
ställda förslag, att det i stället skulle komma att heta: »I den
mån anmälan till låns erhållande genom hypotheksbanken göres,
på sätt i § 6 säges, och erforderliga säkerhetsbandlingar derför fin¬
nas i beredskap, skall hypotheksbanken etc. etc.»
Gr. Mörner: Mot det af Hr Åkerman sista gången fram-
stälda förslag ber jag att få anmärka att, enligt detsairmas orda¬
Den 8 September e. m.
95
lydelse, skulle den meningen komma att försvinna, som förekom*
mer i § 7, och som innefattar att det ej är nog med anmälan,
utan att erforderliga säkerhetshandlingar äfven böra finnas i be¬
redskap. Hr Åkermans förslag synes sålunda vara stridande mot
ordalydelsen i § 7, hvarföre jag äfven af det skälet tror, att det
ej bör af det Höglofl. Ståndet antsgas.
Hr Mannerskantz: Jag är förekommen af Gr. Mörner.
På det af honom anförda skäl, finner jag ej mer ani. nu, än då
Hr Åkerman först framställde sitt förslag, att förorda detsamma,
utan tror jag, att det af Olslct i denna punkt framställda eger
ett obetingad! företräde, hvarföre jag äfven fortfarande anhåller om
§:ns bibehållande oförändrad.
Frih. Raab: Jag hemställer till Hr Åkerman, huruvida man
ej skulle kunna antaga den redaktion, jag ber att få föreslå. Enl.
mitt förmenande kunde nemi. den på förslå och andra raden före¬
kommande mellanuiening »hvilka såsom delegare uti hypoteks¬
banken ingått» helt och hållet försvinna, om man nemi. förbytte
ordet »särskilda», på första raden, till ordet »delegande». I den
händelse blefve ordalydelsen följande: »I den mån de delegande
bypotheksföreningarne ingått, till erhållande af lån etc. etc.»
Jag anhåller om propos. på bifall å detta redaktionsförslag.
Frih. Tersmeden: Jag tager mig friheten anhålla om up-
lysning, huruledes det i nej-propos:n vid förra voteringen uptagna
förslag var affattadt.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o, Landtm., i ani. häraf, upläst det
i nej-propos:n vid den nyss försiggångna voter:n innefattade förslag,
yttrade
Frih. Tersmeden: Som jag ej kunnat finna att något af
de här framställda förslagen eger företräde framför det af Utslct
i denna § afgifna, hvilket deremot enl. mitt förmenande på det
tydligaste sätt i verlden uttrycker allas mening, så inser jag verk¬
ligen icke, hvarföre man, af blott ändringsbegär, vill förändra §:ns
nuv:de ordalydelse. Då dessutom erfarenheten så ofta visat vådan
af att på stående fot besluta om några redaktionsförändringar, så
skulle jag föreställa mig, att R. o. Ad. gjorde klokast att besluta
antagandet af §:n, sådan den blifvit af Utsk:t föreslagen.
Öfverläggningen förklarades härmed afslutad; hvaruppå H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, i afs:de å den ifrågav:de 7:de §:n,
hade yrkats dels bifall till densamma oförändrad, dels af Hr Åker¬
man, att början deraf skulle erhålla följande lydelse: »1 den mån
anmälan till låns erhållande genom hypoteksbanken göres, på
sätt i § 6 säges, och erforderliga säkerhetshandlingar derföre
finnas i beredskap, skall hypoteksbanken etc.»; dels af Frih.
Raab ....
9fl
Den 8 Sept.ernber e. m.
Härvid anmälte sig Frih. Raab och yttrade, att han afstode
från sitt särskildta yrkande och förenade sig med dem, som anhål¬
lit om bifall till §:n.
Efter det H. Exc. omförmält, att Gr. Mörner hade yrkat, det
ipn skalle till Utsk:t återremitteras, framställde H. Exc. propos.
på bifall till den ifrågav:de §:n oförändrad, och då dervid svara¬
des många ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja hafva varit öfvervä¬
gande.
§§:ne 8 och 9,
Biföllos.
§ 10.
Hr Akerman: Mot den nu föredragne §:n tillåter jag mig
göra åtskilliga anmärkningar.
Först och främst synes det mig som den ej stöde i fullkomlig
konseqvens med hvad som i den föreg:de § 9 är stadgadt. Denna
g lyder nemi.: »Hypoteksbanken må ej företaga uplåning, ställd
på viss årlig afbetalning, eller utgifva obligationer lydande på så
beskaffade lån, utan så är att vilkoren dervid äro förenliga med
de grunder, som för sådane låns utgifvande till bypotheksförenin-
gars delegare finnas till efterrättelse fastställda», och i nu föredragne
§ 10 heter det, att banken vid uplåningar skall i afs:de på låne-
vilkoren iakttaga hvad i § 9 är sagdt. Men då, enl. reglementet
för hypotheksföreningarne, deras lån skola ställas på viss längre
amorteringstid, kan jag således ej förstå, huru det skall gå till att
banken, som berättigas att äfven uplåna penningar mot obligatio¬
ner, ställda på inlösen efter upsägning, kan ställa denna uplåning
i öfverensstämmelse med den basis, på hvilken hypotheksförenin¬
garne äro grundade.
Deli 8ndra anmärkningen är mot sjelfva förslaget att bypo-
theksbanken skall vara berättigad att, der gynnsamma förhållan¬
den föranleda, uptaga lån. Denna frihet för en hypotheksbank
kan jag för min del icke gilia. Jag ber i detta hänseende få
återuprepa, hvad jag vid de gemensamma öfverläggningarne redan
tog mig friheten yttra, att denna-hypotheksbanks ändamål icke bör vara
något annat, än att upträda som en medlare mellan kapitalisterna
och hypotheksföreningarne, såsom varande, med stöd af den garanti
staten lemnar, bättre än dessa sednare i tillfälle att betinga för¬
delaktiga lånevilkor, men att denna uplåning icke bör ske i vid¬
sträcktare mån, än kändt är att hypotheksföreningarne förmå kon¬
sumera. För min del kan jag derföre ej gilla ett annat sätt att
gå tillväga, ty skulle hypotbeksbanken få sysselsätta sig med att up¬
taga ej blott smärre upsägbara lån, utan älven vara berättigad uplåna,
då intet kändt behof för hypotheksföreningarne vore för handen, så
förvandlas dess verksamhet h. o. h. till en vanlig lånebanks-rörelse.
Skulle afsiglen med nu klandrade stadgandeti vara sådan,
hvari-
Den 8 September e. m.
«7
hvarigenom banken ej komme att bibehållas vid sin egentliga be¬
stämmelse, så skulle åtminstone jag icke interessera mig för dess
inrättande, och kunde ej undgå att dela den fruktan, som af någon
bland mina motståndare blifvit uttalad, att inrättningen snart
skulle utveckla sig till en makt i staten.
I sammanhang med dpssa anmärkningar, måste jag fästa up-
märksamhet på behofvet af ett stadgande, som måhända lämpligast
kunde finna plats vid slutet af denna §. Jag tror nemi., då man
betänker, å ena sidan, den ofantliga utländska skuld, hvaruti riket
redan häftar, och å andra sidan, det inom de flesta provinser till¬
tagande begäret efter ökade lånetillgångar, försigtigheten bjuder,
att. man icke nu genast lemnar hypotheksbankens uplåningsrätt
obegränsad.
Jag föreslår alltså att ett visst maximum för uplåningssum-
man bestämmes, som icke må öfverskridas, utan till följd af Ko¬
nungs och Ständers gemensamma samtycke. Det är icke så lätt,
att så här, på fri hand, som man säger, föreslå det rätta beloppet för
ett sådant maximum, och i det fallet tillåter jag gerna någon jemk¬
ning, men jag har föreställt mig, att om maximum kunde bestäm¬
mas till 40 millioner, så skulle man någorlunda träffa gränsen för
det rätta. Detta likväl, under förutsättning att de kontrakter, åt¬
skilliga hypotheksinrättningar redan ingått med utländska bankirer
om lån, men hvarå endast obetydligt ingått, så att enl. finans-
komitéens tablå, obligationer befinnas osålda för omkr. 22 mill. ,
kunna brytas, och dessa föreningars behof i stället fyllas genom
hypoteksbanken. Mitt yrkande, hvarå jag vördsammast anhåller
om Hr Grins o. Landtmms propos., utsträcker sig således derhän,
ej blott att denna § i sin helhet mätte få utgå, utan äfven att
ett stadgande af följande ordalydelse måtte i stället införas: »Hv-
potheksbankens sammanlagda uplåning må ej öfverstiga 40 mill.
rdr, så vida ej Konungen o. Rikets Ständer till ökad uplåning
lemnar bifall.»
Hr Hjärne: Jemte det jag instämmer i de anmärkningar,
Hr Åkerman mot denna § anfört, tillåter jag mig äfven dertill
lägga några ord. Denna § anser jag nemi. vara belt och hållet
stridande mot den idé, som annars utgör grunden för hela detta
lagförslag. Genom det stadgande, som i denna § är infördt,
tror jag att i framtiden samma olägenheter komma att göra sig
gällande, som varit orsaken att man för närvarande ansett sig
nödsakad att afbryta de nuvarande bypotheksféreningarnes äfven-
tyrliga verksamhet och sätta dem under en högre, gemensam in¬
stans, nemi. en hypoteksbank. I följd af det nu föreslagna stad¬
gandet, skulle det nemi. komma att ega rum en viss sammanblandning
af hypotheks- och privatbanks-rörelse, som jag för mjo del inga¬
lunda kan gilla. Som jag för en stund sedan hade äran nämna, består
min egentliga farhåga i detta hänseende deruti, att en privatbank
möjligen, i följd af en inträffad penningekris, kan falla och således för¬
orsaka mycket ondt derigenom, att den ovilkorligen i fallet drager
H. X. 7
!(S
Den 8 September e. m.
med sig den i dess affärer inblandade hypot beksinrättn ingen. Hvilka
ofantliga olägenheter, som dä bunna komma att upstå, behöfver jag
knappast vidröra, emedan man lätt inser följderna af en hastig
realisering genom tvungen försäljning af tusentals fastigheter inom
en och samma provins.
Hr Akerman har under diskussionen af en föregående punkt
vidrört den omständigheten, att hypotheksbanks-direktionen, om
den uptoge ett större lån, än som kunde af bypotbeksföreningarne
absorberas, möjligen kunde råka i förlägenhet att få dessa pennin-
garne fruktbärande, för att undvika den eljest upkommande, tör-
hända ganska betydliga ränteförlusten. I delta hänseende gifver
beklagligtvis den påföljande 16:de§:n tydligen vid handen, huru så-
dane överskjutande medel skulle användas. Den lyder som följer:
»Der så händer, att på afslutade uplåningskontrakt eller af
annan anledning medel till hypoteksbanken inflyta, som ej genast
kunna till utlåning i vederbörlig ordning för delegande hypotheks-
föreningar eller till fullgörande af andra bankens förbindelser an¬
vändas, ege hypoteksbanken sådana medel på kortare tid i vanlig
utlåningsväg, mot säkerhet, företrädesvis i jordegendom, eller eljest
i statsverkets, eller egna, eller nuvarande hypotheksföreningars rän¬
tebärande obligationer, eller genom upköp af sådana obligationer,
eller, der det annorledes ej kan ske, genom medlens insättande t
bank-inrättning mot ränta, fruktbärande göra. Utlåning, hvarom
i denna § sägs, ege hypoteksbanken, der så skäligt pröfvas, äfven
genom de i banken delegande hypotbekslöreningar verkställa låta.»
Vi se således att organisationen blifver fullkomligen privatbanks-
messig, i händelse den föreslagna åtgärden skulle bifallas, och se¬
dan skulle det blott bero på omständigheterna och konjunkturerna,
huruvida ej en sådan upstånden privatbank skulle kunna blifva
en permanent inrättning. Och vidare, för att ej göra några före¬
speglingar om det sätt, på hvilket denna inrättning med tiden kan
utvidga sig, huruledes skall man någonsin kunna rättvist dela
emellan de olika bypotheksföreningarna den vinst, som hypoteks¬
banken möjligen kan göra; det är ju således ej ens tänkbart att
konseqvent genomföra den idé, som det sammansatta Utsk:t i denna
g framställt.
Det är af dessa skäl jag anser §:n vara af farlig beskaffenhet,
och som den är stridande mot sjelfva idéen med en hypoteks¬
bank (ty det ligger ju i sakens natur, att en sådan inrättning ej
bör hufvudsakligen rigta sin verksamhet åt samma håll som en
vanlig lånebank, utan endast och allenast vara, hvad meningen
med densamma från början varit, och som jag hoppas alltid kommer
att blifva, nemi. att den skall vara en medlare mellan låntagarne
å éna sidan och långifvarne, hypotheksföreningarne, å den andra),
så anser jag R. o. Ad. gjorde klokast att afslå densamma.
Hr Mannerskantz: I motsats till den siste värde talaren,
anser jag det vore i högsta grad obetänksamt, att, genom upbäf-
vande af den i denna g föreslagna åtgärd, söka inskränka en rät¬
tighet för hypoteksbanken, hvilken, för skötandet af de låneope-
Den 8 September e. m.
rationer, som aro densamma åiagde, är af väsendtligaste vigt, nemi.
den, att få draga fördel af de gynnsamma konjunkturerna. Otvif¬
velaktig! 8r väl, att centralisationen åtminstone skall medföra den
fördel, att någon vidare täflan emellan de särskildta hypotheks-
föreningarne, hvarigenom ett märkligt inflytande på lånevilkoren
upstått, ej vidare kommer att ega rum. Således kan genom en¬
het i afseende på uplåningen den olägenheten i någon mån för¬
minskas, att de från utlandet indragne kapitalerna komma att öf¬
verstiga det verkliga behofvet. Om den frihet, hypolheks-
föreningarne, i afseende på uptagning af lån, varit i åtnjutande af,
mer än en gång skuldsatt landet hos utländningen utöfver det
för handen varande behofvet, derigenom nemi. att den ena före¬
ningen indragit ett utländskt lån, under det den andra icke kun¬
nat använda ett redan indraget; så har detta förhållande förorsa¬
kats derigenom, att de konkurrerat med hvarandra på den utländ¬
ska marknaden och med ett ord saknat enhet i afs:de på uplånings-
sättet. Nu upreser man sig mot centralisations-grundsatsen och
säger att den blifvande hypoteksbanken måtte afskäras den för dess
verksamhet mest vigtiga lifsfunktion, eller att draga fördel af de
gynsamma konjunkturerna för uptagandet af lån. Jag frågar Eder,
M. Hrr! huru J kunnen tänka Eder en anstalt, som har till
upgift att tillhandahålla hypotheksföreningarne med penningar,
kunna ega bestånd, om den ej har frihet att under gynsamma
förhållanden verkställa sina låneoperationer. Det finnes ju vissa
tidpunkter, då det är nödvändigt att uptaga lån utom landet; an¬
dra deremot, då det kan vara lämpligt att göra en uplåning inom
landet. Om man i detta hänseende skulle företaga sig att binda
händerna på direktionen, så skulle följderna icke underlåta att
snart visa sig. Om man förhindrade dem, att ibland göra utländ¬
ska, ibland inhemska uplåningar, hvad blefve närmaste följden af
ett sådant steg? Hänvisade man dem uteslutande till utlandet,
vore det att eöra den mest förderfliga inskränkning i utöfvan-
det af deras verksamhet, ty den absoluta följden blefve den, att
uplåningen derstädes skulle ske, äfven vid sådane tillfällen, då den
utländska penningemarknaden vöre tryckt. Man kan således ej
tänka sig en rörelse, som skall befatta sig med penningeaffärer,
utan att man ger den frihet att röra sig och begagna de gynsamma
tillfällen, som erbjudas. Jag kan således ej fatta huru denna §
skall kunna borttagas, utan att hela den basis, på hvilken försla¬
get är grundadt, äfven i och med detsamma skulle rubbas.
Hvad beträffar den af Hr Åkerman framställda princip att
hypotheksbankens uplåningssumma borde bestämmas till ett visst
maximum, t. ex. af 40 millioner, så tror jag ej att ett sådant
stadgande har sin plats i denna, utan snarare i 7:de §:n, der det
redan är föreskrifvet huru med uplåningar skall tillgå. För öfrigt
ber jag slutligen få tillägga, att det är så mycket mera anledning,
att ej alltför strängt fästa sig vid den form, att hypotheksförenin-
garnes lån alltid skola vara ställda på viss amorteringstid, som
det mången gång för jordbrukaren är behöfligt att för sin landt-
egendoms befrämjande vidtaga någon förbättring, som endast kräf-
100
Den 8 September e. m.
ver en tillfällig förskottering af penningar; derföre har det sam¬
mansatta [Jtsk:t i 16:He §:n äfven med allt skäl föreslagit, att säker¬
het, dock företrädesvis i jordegendom, men eljest i statsverkets
och hypotheksföreningars räntebärande obligationer, är, för låns
försträckning på kortare tid, antaglig. Som jag för min del så¬
lunda anser, att jordbruket icke tillskyndas någon nytta af denna
inrättning, så vida man ej medgifver direktionen att iogå sådane
uplånings-transaktioner, som i denna och 16:de gg:ne äro föreskrifna,
så kan jag ej annat än på det varmaste förorda det af det sam¬
mans. LJtsk:t i denna § framställda förslags antagande.
Hr Hjärne: Den siste värde talaren har sagt, att den i denna §
föreslagna lånerörelse måste medgifvas, såvida man ej vill omöjlig¬
göra den nytta, man väntar af denna inrättning. Han kan ej inse att
hypotheksbanken skall kunna verka gagneligt för jordbruket, så
vida man ej medgaf direktm att ingå sådana uplånings-transaktio¬
ner, som i denna och l6:de §§:ne blifvit föreslagne. Dessa hans ut¬
tryck göra, att jag måste betvifla, att han känner de reglementen,
som, om ej i detta ögonblick, åtminstone i många år varit gäl¬
lande i det land, der man på det mest konseqventa sätt tillämpat
idéen med hypotheksföreningarne, nemi. i Preussen. Enligt dessa
reglementen tillgick så, att hypotheksföreningarne skulle vara
medlande organer mellan låntagare och långifvare. Låntagarne
anmälte sig för erhållande af lån på så och så mångå millioner;
sedermera uptogs lånet af hypotheksinrättningen på samma vilkor,
som den till låntagarne utdelade detsamma, och var det så anord-
nadt, att lånet skulle till dessa inrättningar inflyta på samma
dag låntagaren var skyldig att uttaga detsamma. Den enda skil¬
naden i låntagarens och långifvarens procentbetalning var den, att
den förre betalade */« % ■ administrations-omkostnader. På detta
sätt kunde idéen med hypotheksföreningarne verkliggöras, eller att
dessa inrättningar icke borde upträda som annat än medlare mel¬
lan långifvare och låntagare, och det ber jag dessutom få tillägga,
att, så vidt jag har mig bekant, var icke, då först hypotheksför¬
eningarne i riket inrättades, någon särskildt lånebanksrörelse med
dem förenad. På sätt jag förut sagdt, är det egentligen denna
sammanblandning af privat- och hypotheksbank, som jag synner¬
ligen för framtiden fruktar för, och det är derföre jag önskar, att
man måtte återgå till den idé, som legat till grund för dessa in¬
rättningars primitiva tillkomst.
Som jag för min del anser denna g vara i högsta måtto äf¬
ventyrlig, yrkar jag, att R. o. Ad. måtte afslå densamma.
Hr Akerman: Med kännedom om de personers insigter,
som varit ledamöter af Finanskomitéen, kunde jag ej föreställa mig,
alt de nedskrefvo annat, än för hvilket de hade välgrundade skäl.
Jag undrade derföre, hvad denna g kunde betyda, då jag ej var i
stånd att derom vinna uplysning af några motiver i komitéens
betänkande. Jag har nu af Hr Mannerskantz’s sista yttrande fått
någon klarhet i detta hänseende.
Den 8 September e. m.
lul
Jag finner nemi. till min stora förundran, att meningen verk¬
ligen varit att bilda icke blott en hypoteksbank, utan derjemte i
viss mån en upp- och utlåningsbank. Hr Mannerskantz har visser¬
ligen sagt att afsigten ej skulle vara att göra utlåningar på namn
och korta tider, utan att meddela landtbrukare försträckningar på
några år, såsom t. ex. till odlings- och dylika företag, vid hvilka
vinsten ej vore så hastigt att påräkna. Med all aktning för den
styrelse, som kommer att sättas i spetsen för denna inrättning,
tror jag dock ej, att dessa operationer kunna bedrifvas med fram¬
gång och utan äfventyr, om utlåningarne sålunda sakna öfverens¬
stämmelse med uplåningen; ty att låna ut på några år, men låna upp
på kortare upsägning, kan lätt sätta banken i förlägenhet. Up-
lånar banken på kortare upsägningstider, så måste den äfven ut¬
gifva penningarna på korta upsägningstider, och jag ändrar der¬
före ej mitt omdöme .ont vådan af att bibehålla denna §. Lika
varmt som Hr Mannerskantz förordade förslaget, får jag således
motsätta mig detsamma, och kan ej underlåta hysa den fruktan,
att, i händelse denne penningeanstalt så skulle inrättas, som med
10:de §:n afses, det kan för staten vara med äfventyr förenadt att
lemna den garanti af de 8 millionerna, på hvars beviljande jag gerna
ingår, om inrättningen får förblifva vid sin rätta och egentliga
bestämmelse. Jag förnyar alltså mitt yrkande om afslag å punkten.
Frih. Tersmeden: Den diskussion, som nu förevarit, före¬
faller mig bevisa ett föihållande, som man ofta ser inträffa, nemi.
att, då man lyckats komma under fund med ett missbruk, man
vill söka hjelp för detsamma deruti, att man upsöker den motsatta
ytterligheten och afskärer allt förståndigt bruk. Denna § med-
gifver hypoteksbanken rättighet, att, »der gynsamma förhållanden
föranleda», uptaga lån, fastän ej ansökning om lån från delägande
•hypoteksförening för tillfället ingått. Skulle någon inskränkning
i denna frihet, på sätt Hr Akerman förordat, beslutas, så skulle
hela förslaget till sina principer rubbas; blefve något vilkor i detta
hänseende fästadt vid bypotheksbankens verksamhet, så skulle, enl.
min öfvertygelse, ändamålet med dess bestämmelse helt och hållet
förfelas. Vi hafva sett den ej obetydliga frihet, som i detta hän¬
seende varit lemnad hypotheksföreningarne; jag medger gerna att
de kanske någon gång gått väl långt i dessa sina transaktioner
och indragit mer penningar i landet, än hvad som för tillfället
be höfts, och derigenom onödigtvis skuldsatt oss hos utländningen;
men hvad har orsaken dertill varit, om icke den skadliga täflan,
som deras konkurrerande åstadkommit på den utländska fondmark¬
naden. Hvad skulle följden blifva, om ej lån af banken finge up-
tagas annat, än i mån af de inlemnade ansökningarne, om icke
den, alt vilkoren obestridligen blefve hårdare. Jag kati således ej
förstå hvilka olägenheter som kunna upstå genom det ifrågavrde
förslagets antagande, heldst som jag anser, att man bör hafva.så mycket
förtroende till den direktion, som leder inrättningens angelägen¬
heter, hvilken för öfrigt består af 5 ledamöter, utsedde, en af K.
AI:t, en af fullmrge i Riksg.kont., och 3 af de i banken deltagande
102
Den 8 September e. m.
föreningarne, att denna direktion ej skulle begagna tillåtelsen till
någon öfverdrift. Då enda vilkoret för att hypoteksbanken skall
kunna på ett nyttigt och för jordbruket gagneligt sätt verka, är
att inga begränsningar i dess frihet i afs:de på låne-transaktionerna
upställas, så får jag för min del på det varmaste förorda anta¬
gandet af denna g, på sätt det sammans. Utsk:t föreslagit.
Gr. Mörner: Om tiden ej vore så långt framskriden, skulle
en paralel emellan de anmärkningar, jag på f. m. tog mig frihe¬
ten mot förslaget framställa, och några talares yttranden nu på e.
m. visa temligen egna förhållanden. Jag vill dock ej nu upgöra
någon sådan, utan endast åberopa ett af mig på f. m. till försvar
för hypotheks-inrättningarne fäldt yttrande, att man nemi. icke
borde, derföre att man kommit under fund med ett eller annat
missbruk, söka korrektivet mot dessa deruti, att man afskärer för
hypotheksföreningarne äfven det förståndiga bruket af de rättighe¬
ter, som blifvit dem i behörig ordning tillerkända. Jag vill vis¬
serligen ej i allo förneka fördelarne af en hypotheksbank; men
hvad jag högeligen vill bestrida, är att man skall tilldela densam¬
ma en sådan obegränsad frihet i afs:de på låne-transaktioner, som
i denna g är föreslagen. Af det försvar, som under diskussionen
blifvit framstäldt för den nu föredragne g 10, har jag blifvit stärkt
i min öfvertygelse, att jag ganska rigtigt karakteriserat ifrågav:de
förslag, då jag förklarat, att detsamma innefattade en anledning
för hypoteksbanken att utbilda sig jemväl till en vanlig lånebank.
Hr Mannerskantz har ej ansett det vara nödvändigt för ban¬
ken att blott inskränka sina låne-operationer till de speciella fall,
som omtalas i denna g, utan skulle, enl. hans förmenande, den
ifrågavufe §:n äfven kunna begagnas af hypotheksbanken för
att inlåta sig jemväl i andra operationer, såsom att hypotheks¬
banken skulle ega rättighet att på utländska marknaden köpa och
försälja obligationer m. m. Jag vädjar till Eder, M. Hrr! om i denna
g det finnes ett enda ord, som kan gifva anledning till en sådan
tolkning.
I afs:de på Hr Åkermans gjorda framställning derom, att g:n
måtte afslås och ett annat stadgande införas i den syftning, att
bypotheksbankens uplånings-summa skulle bestämmas till ett visst
maximum, som ej utan Konungs och St:rs gemensamma samtycke
finge öfverskridas, ville jag instämma, dock med den modifikation,
att endast Konungens bifall skulle anses erforderligt. I likhet
med Hr Mannerskantz, anser äfven jag, att ett sådant stadgande
snarare bort hafva sin plats i 7:de g:n, men jag ser dock ingen¬
ting som hindrar att vid denna g fatta sådant beslut, om så fin¬
nes ändamålsenligt. Hr Åkerman vill göra hypoteksbankens rät¬
tighet att uptaga lån, utöfver den siffra han bestämt, beroende
af Konungs och Ständers beslut. För mig vill det synas, som
skulle derigenom större svårigheter för hypotheksbankens verk¬
samhet kunna komma att upställas, än som kan vara nödvändigt.
Jag skulle derföre hemställa, om ej Hr Åkerman ville utesluta de
orden, att äfven Ständernas medmerkan behöfdes, så att, på sätt
Den 8 .September e. m.
lOli
jag redan förut ifrågasatt, det endast skulle bero på K. Mits sam*
lycke, huruvida lån må få uptagas utöfver det belopp, som kan
blifva bestämdt. Jag skulle visserligen äfven vilja nedsätta den
första siffran, som skulle få uptagas utan K. Mits samtycke, till vida
lägre belopp, än hvad Hr Akerman föreslagit; men då jag ej tror,
att en framställning i denna syftning skulle vinna sympathier, an¬
ser jag mig ej böra göra något särskildt yrkande derom.
Hr Mannerskantz: Jag ser mig nödsakad att åter up-
träda för att rättfärdiga mig mot den anspelning, som af en talare
mot mig blifvit rigtad, att jag nemi. skulle uttrycka mig på an¬
nat sätt, än hvad jag tänkte. Jag uprepar, hvad jag förut i detta
hänseende flere gånger omnämnt, att jag, i likhet med Hrr Hjäpne
och Åkerman, visserligen anser det vara en olägenhet att denna
hypotheksbank skall vara nödsakad att bedrifva en sådan bank¬
rörelse och jag har äfven velat, alt den bank-rörelse, hypotheks-
föreningarne hittills bedrifvit, skulle inskränkas; men jag har lik¬
väl ansett det vara omöjligt att undvika, utan att det måste finnas
i någon grad. Min mening bar ej varit att organisera en bank¬
anstalt; men jag har ansett det vara nödvändigt, att som ett un¬
dantag stadga, att lån, äfven mot andra än precist intecknings-
säkerheter, skulle få erhållas. Ty hvad är som hindrar oss ifrån
att i och för dessa ändamål begagna våra inhemska kapitaler, om
ej den långa amorteringstiden; det finnes ej inom vårt land några
kapitalister, som vilja fästa sina kapitaler på så lång tid. Hr
Hjärne anspelade på huru dessa inrättningar tillkommit i andra
länder och huru de voro organiserade i Preussen. Härpå kan
jag icke lemna något annat svar, än att ett sådant förfaringssätt
kan användas i länder, der det finnes en större penningemarknad
och tillgång på kapitaler; men hos oss, der kapitalerna måste sö¬
kas på aflägsna, främmande orter, är förhållandet belt annorlunda.
Jag slutar med att bestrida att min mening någonsin varit att i
detta hänseende inrätta en bank-rörelse-anstalt, men jag har ansett
det vara nödvändigt att tillse, att lån för jordbrukets framåtskri¬
dande på billigaste vilkor måtte erhållas, och derföre har jag rö¬
stat för att åt direktin gifva rättighet att, der gynsamma förhål¬
landen inträffa, oberoende af låneansökningar, inkomne från hypo-
theksföreningarne, verkställa uplånings-operationer.
Jag yrkar fortfarande bifall å §:n.
Hr Å kerman: I afside på den af Hr Mannerskantz fram¬
kastade anmärkningen, att stadgandet om det maximum för hy-
potheksbankens uplåning, jag föreslagit, ej har sin plats i denna g,
utan hade bort insättas i 7:de §:n, så ber jag blott få nämna,
att det är mig aldeles likgiltigt hvar det kommer att inflyta, i 8:de,
9:de eller någon annan §, blott åt detsamma beskäres någon plats i
ifrågavide författning. Jag hade dock trott det lämpligast kunna
inflyta efter slutet af de §§, som handla om bankens uplånings-
rörelse.
104
Deu 8 September e. m.
Frih. Raab: Jag har med mycken upmärksamhet följt den¬
na diskussion ända från början; men det oaktadt har jag icke
funnit de betänkligheter, som vid denna §:s antagande hos mig
upstått, undanröjda. PS samma gäng jag vill erkänna rigtighe-
ten af den tankegång, Utsk:t vid upställandet af denna § iakttagit,
att nemi. icke binda direktionens verksamhet intim alltför trånga
gränser, så kan jag dock ej förneka att något försigtigare ordalag
kunde hafva varit begagnade, på det att ej någon origtig tolkning
må komma att ega rum. Det är derföre jag för min del yrkar
återremiss af denna §, en åtgärd, som Borgare-St:t vidtagit med
hela detta förslag, hvarföre någon tidsspillan i det hela ej åslad-
kommes.
Hr Hjärne: Jag bar visserligen ingen rättighet att betvifla
den af Hr Mannerskantz meddelade upgiften, att hans mening ej
varit, att genom detta stadgande bilda någon permanent lånerörelse-
anstalt; men jag kan ej underlåta att yttra, att de öfriga komité-
ens ledamöter, åtminstone pluraliteten, icke måst upfattat me¬
ningen på samma sätt som Hr Mannerskantz, emedan det i så fall
skulle vara en uppenbar motsägelse att kunna föreslå en g, sådan
sorn den 17:de, om man ej ansåg att hypoteksbanken skulle kom¬
ma att utöfva en vidsträcktare och permanent bank-lånerörelse.
17:de §:n säger nemi.: »Af den vinst, som från hypothekshankens
rörelse kan upkomma, skall hildas en reserv-fond, och ingen ut¬
delning af denna vinst får ega rum förr, än reserv-fonden upgått
till ett belopp, stort 500,000 rdr rmt etc. etc.»
Häraf synes det för mig klart, att man tänkt sig, i samman¬
hang med den egentliga hypotheks-inrättningen, en ganska vid¬
sträckt bank-lånerörelse, emedan, om man endast afsåg denna banks
verksamhet i egenskap af hypotheks-inrättning, ingen annan vinst
kan upkomma än den, hvarmed den Vg %, hvarje delegare betala¬
de till administrationskostnaden, öfversteg hypothekshankens utgifter
för detta ändamål; och att ett dylikt öfverskott aldrig kan komma
att föranleda sä stora förhoppningar om samlandet af en så betyd¬
lig reserv-fond som ]7:de §:n förutsätter, kan hvar och en förutse.
Det är sål. af den i 10:de och 16:de §§:ne tillåtna upp- och
utlåningen, som dén stora vinsten påräknas, och otvifvelaktigt lig¬
ger i dessa S§ ett frö till en alldeles obegränsad privatbanks-
rörelse, hvaraf betydlig vinst visserligen kan Upkomma, men som,
af de skäl jag redan förut anfört, äfven kan förorsaka de mest
sambällsvådliga följder, så länge en sådan bankrörelse är ouplös-
ligt förenad med den egentliga hypotheks-inrättningen, och grun¬
dad på de fastighetshypothek, hvilka äro insatte i den sednare.
Jag kan således icke annat än fortfarande yrka afslag å §:n.
Hr Mannerskantz: Jag måste medgifva, att, om det af
Hr Hjä rne förordade förslaget att bortstryka denna §, som ger sty¬
relsen frihet att rätta sina uplänings-operationer efter penninge-
ställningen inom och utom landet, vunne framgång, den, eril. Hr
Hjärnes förmenande, stora olägenheten af en reserv-fonds bildande,
Dan 8 September e. m.
105
skulle dndanrödjas. Men sannerligen jag kan förslå, hvaruti Hr
Hjärnes farhåga i detta hänseende egentligen består; skulle icke,
i hvad fall som helst, man med rätta kunna anse; att hypoteks-
banks-styrelsen skötte sin rörelse mycket illa, om ej någon vinst
af densamma upkomme. Således bör det för hvarje opartiskt öga
vara temlisen klart, att det i fråga vide stadgandet ej har till syf¬
temål annat, än att underlätta direktionens förehafvanden i afside
på penninge-uplåningar.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall å ifrågavide g.
Frih. Tersmeden: I sitt sista anförande vidrörde Hr Hjärne
stadgandet i 17:de §:n, och tycktes deruti förutse högst vådliga
»jär-lecken». Hr Hjärne framdrog denna §, som ett bevis på komi-
terades, enl. hans tanke, fördolda afsigter att af hypoteksbanken
vilja göra en vanlig låne-banks-rörelse. Det är förmodligen den
stora summan af 500,000 rdr, hvartill reserv-fonden borde upgå,
som egentligen upskrämt Hr Hjärne. I sådant fall ber jag få
fästa Hr Hjärnes upmärksamhet på, att det vore ganska bedröfligt
om ej, äfven om stadgandet i 10:de §:n uphäfdes, styrelsen så
skulle sköta affärerna, att någon vinst under aila omständigheter
af rörelsen komine att upstå.
Ty illa vore väl, om ej uplåningen kunde verkställas på bättre
vilkor än utlåningen, och i så fall bör väl Hr Hjärne kunna inse,
att en reserv-fond alltid bör komma att bildas, äfven om blott
penningsmo komma att utlånas på amorterings-tid.
Som det i allmänhet under diskussionen visat sig, att många
betänkligheter mot §:n blifvit framkastade, och, då man ej tyckes
kunna hafva förhoppning om §:ns antagande i dess nuv:de skick,
så har jag ej något emot att R. o. A., på sätt Frih. Raab yrkat, åter¬
remitterade densamma, på det att Ulsk:t måtte kunna åvägabringa
någon sorts modifikation.
Hr Mannerskantz: Det är otvifvelaktig! att hypotheks-
bankens väsendtliga ändamål är att skaffa jordbruket penningelån
på viss amorterings-tid; men huru vill man att detta skall låta
sig göra, utan att på samma gång medgifva densamma rättigheten
att i någon mån utöfva en låne-banks funktioner. Jag hemställer
till Hrr:ne, om Riksg.kont. har till sin hufvudsakliga bestämmelse
att vara en bank-anstalt, men dock veta vi att den bedrifver en
sådan rörelse i en ej obetydlig skala. När t. ex. 20 millioners-
lånet uptogs, så behöfde dessa medel ej användas på en gång,
utan under en tidrymd af 3 år. Hade det varit skäl, att låta
dessa penningar ligga oförräntade under mellantiden; jag frågar
hvad det egentligen låge för vådligt deruti, att göra medlen rän¬
tebärande.
Gr. Mörner: Om jag rätt fattat det yttrande, som Hr
Mannerskantz nu sednast afgifvit, så innefattade detsamma egent¬
ligen ett försvar för den rätt, sorn i 16:de §:n är hypotheksban-
ken roedgifven. Men nu är ej fråga om huru medel, som ej ge-
ion
Den 8 September e. m.
nast till utlåning för hypotbeks-inrättningarna kunna användas,
på annat lämpligt sätt kunna göras fruktbärande, utan det är en¬
dast fråga om, huruvida direktionen för hypotheksbanken skall ega
rättighet att, fastän ansökning om lån från delegande hypoteks¬
förening för tillfället ej ingått, uptaga lån, om gynsamma förhål¬
landen dertill föranleda. Jag har blott velat fästa Hr Manner¬
skantz’ upmärksamhet på, att hans försvar rörde l6:de §:n, istället
för den 10:de, som nu är under öfverläggning.
Hr Mannerskantz: Jag täger mig friheten anhålla, att
Hr Gr. Mörner täcktes genomläsa, såväl den 10:de som I6:de §:n,
då Hr Gr:n ot vifve läkt i gt skall komma till det resultatet, att den
10:de §:n handlar om »uplåning» och den 16:de §:n om »utlåning»,
och i så fall skall den värde Gr:n inse befogenheten af mitt nyss
framställda försvar.
Gr. Mörner: Den 9:de §:n afhandlar de lån, hvilka skola
uptagas på viss årlig afbetalning eller mot obligationer, lydande
på så beskaffade lån. Jag medger visserligen att i den följande
§:n äfven talas om uplåning mot obligationer, som på inlösen efter
upsägning lyda; men deraf bör man väl ej draga den slutsatsen,
att man företrädesvis skall skaffa sig sådana lån.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade 11. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, i afs:de å den förev:de 10:de §n, yrkats
dels bifall till densamma, dels afslag derå, dels af Hr Åker¬
man, att....
Härvid anmälte sig och yttrade
Hr Åke rman: Som man i allmänhet tyckes önska att §:n
måtte återremitteras, så vill jag ej längre vidblifva mitt yrkande
om afslag, utan instämmer i den begärda återremissen.
Hr Hjärne: Jag instämmer äfven med dem, som yrkat å-
terremiss å ifrågav:de g.
Gr. Mörner: Jag för min del har ifrån början velat bi¬
träda Hr Åkermans förslag, men, som äfven han öfvergått på de¬
ras sida, som yrkat återremiss, ser jag mig nödsakad att äfven
häruti instämma med honom.
Hr Mannerskantz: Som både vänner och fiender nu tyc¬
kas vilja förena sig i yrkandet om återremiss, kan jag ej längre
vidblifva min anhållan om §:ns antagande, utan ser jag mig nöd¬
sakad att äfven instämma i den begärda återremissen.
Efter det H. Exc. yttrat, att numera endast ett yrkande åter-
stode, nemi. om återremiss af den ifrågav:de §:n, blef propos.
derå framställd och med ja besvarad; hvarefter den vidare pröf-
Den 12 September f. m.
107
ningen af förevarande Uti. ups!<jöts till nästa plenum samt R. o.
Ad. åtkiljdes kl. V2 12 på natten.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 12 September 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 26 sist). Maj e. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Mern. och Utllde, nemi. från
Stats-Ctskottet:
N:o 174, med förslag till voler.proposir, i ani. af Riks-St:ns
skiljaktiga beslut rörande l8:de och 20:de punkterna i Stats-[Jtsk:ts
Utkde N:o 120;
N:o 175, med förslag till voler.propos. i fråga ang:de för-
ändradt sätt för amortering af landsböfdinge-ackorden;
N:o 176, med förslag till voter.propos. i fråga ang:de anvi¬
sande af låneunderstöd till marmorfabriksidkaren J. R. Schram;
N:o 177, i ani. af återremiss å förslag till voter.propos:ner i
fråga om statsbidrag för iståndsättande af Linköpings domkyrka;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 39, med förslag till voter.propos:ner i ani. af Riks-St:ns
olika beslut i afs:de å förändrade föreskrifter om Allm. Bevilln:ns
utgörande samt ang:de mantals-och skattskrifningårnes förrättande;
Banko-Utskottet:
N:o 40, i ani. af gjorda ackordsanbud för bankens återstående
fordringar på grund af protesterade vexlar.
Föredrogs, men begärdes på bordet, Exped.Utsk:ts under N:o
123 afgifne förslag till R. Stirs underd. skrifvelse till K. M:t, i
ani. af Dess Nåd. Propos. ang:de Leckö Kungsgårds användande^
för ekplantering.
Föredrogs och godkändes samma Utsk:s skrifvelseförslag:
N:o 124, i ani. af K. Mits Nåd. Propos. ang:de Jemtlands
roteringskassas befrielse från allt bidrag till anskaffning och un¬
derhåll af beklädnaden vid Jemtlands Hästjägare-Corps;
108
Den 12 September f. m.
N:o 125, ang:de inskränkning af katekes-utanläsningen; samt
N:o 126, i ani. af ifrågaställa ändringar i M i 1 i t ie-Bostä 1 ls-
Ordningen.
Föredrogs ett frän Hederv. BondeSt:t ankommet prot.utdr. N:o
443, innehållande ej mindre nämnde RiksSt:s beslut ölver Allm.
Besv.- och Ekon.Utslcts Betänk. N.o 23, föranledt af återremiss å
Utsk:ts Uti. N:o 8, i ani. af dels K. M:ts Nåd. Skrifvelse med
det af komiterade afgifna underd. betänk, och förslag ang;de
skjutsningsbesvärets ordnande, dels ock väckta motioner i samma
ämne, än äfven inbjudning till R. o. Ad. ssmt BorgareSt:t att
antaga ett af BondeSut beslutadt tillägg till 39:de §:n uti förslaget
till reglering af befordringen utaf post och resande m. m., hvil¬
ket tillägg skulle införas emellan lista och 2dra mom:t af nämnde
§ och lyda sålunda: »Konungens Befhde åligge att, på samma
gång entreprenadauktion å skjutsskyldigheten utlyses, kalla skjuls¬
laget att genom ett eller flera valda ombud sig vid au k t ionst i 11-
fället infinna för att skjutslagets rätt och bästa bevaka, samt med
öppen rätt att i behörig ordning öfverklaga vederbörandes åtgö¬
randen, i fall af befogenhet.»
Hr Hjärne, Harald: Det tillägg, som BondeSt:t gjort,
innehåller ingenting annat, än att skjutslagen skulle genom om¬
bud vara berättigade att vara närvarande vid de entreprenadauk¬
tioner, som af K. 51:ls Befhde hållas. Ett dylikt förslag väcktes
äfven inom sammans. Utslct, men ansågs der af majoriteten icke
kunna leda till något ändamål. Emellertid är tillägget oskadligt,
och om det tillfredsställer skjutslagen, att genom ombud närvara
vid nämnde auktioner, finner jag icke något hinder för K. M:ts
Befhde att sjelfva i ärendet besluta.
På denna grund, och då R. o. Ad. samt BondeSt:t i allt öf¬
rigt fattat enahanda beslut om detta Betänk., emedan de båda
bifallit det, hemställer jag, att K. o. Ad. behagade instämma i
BondeSt:ts beslut.
Frih. Raab, Adam Christian: Det förekommer mig icke
allenast oskadligt, utan äfven billigt, att skjutslagen få genom
ombud höras vid de auktioner, som i alla fall afse deras eget
gagn eller skada, hvarföre jag anhåller om bifall till den gjorda
inbjudningen, som i ingen mån förändrar R. o. Ad:ns förut fattade
beslut.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd pro-
pos., blef den ifrågav:de inbjudningen af R. o. Ad. antagen.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den Bestyrelse,
som fått sig updraget att ombesörja upresandet af en minnesvård
öfver Konung Gustaf Wasa vid Utmeland i Dalarnej hade till H.
Den 12 September f. m.
109
Exc. aflåtit en skrifvelse, hvars innehåll nu torde få R. och Ad.
meddelas.
Den ifrågav:de skrifvelsen uplästes härefter och lydde sålunda :
»Då den åt Sveriges framfarne Konung, den store Gustaf Wasa,
egnade minnesvård vid Utmeland i Dalarne numera hunnit full¬
bordas, har H. M:t Konung Carl XV i Nåder bestämt att, på 300:de
årsdagen af den oförgätlige Befriarens död, eller den 29:de innev.
månad, monumentet kommer att å stället af H. M:t högtidligen
invigas; och hafva DD. KK. HH. Hertigarne af Östergötland och
Dalarne jemväl låtit tillkännagifva sin afsigt att öfvervara invig-
ningsakten.
Den ursprungliga idéen till monumentet är, såsom bekant,
utgången fran folket; till dess upförande hafva Svenska medborgare
af alla samhällsklasser, både inom och utom riket, lemnat bered¬
villiga bidrag; och, fullbordad, har minnesvården varit afsedd att
utgöra en Svenska folkets fortlefvande tacksamhetsgärd åt den
store man, som en gång räddat och på säker grundval återuprättat
fäderneslandet. Den festlighet, hvarmed minnesvården snart skall
invigas, eger således ur mera än en synpunkt allmän och foster¬
ländsk betydelse; och monuments-bestyrelsen har med ani. deraf
trott sig, oberoende af det tillkännagifvande i ämnet, som nu in¬
föres i tidningarne, böra hos Ed. Exc., i dess egenskap af n. v.
Landtm., ödmjukast anmäla den beramade invigningen, med vörd¬
sam hemställan, huruvida Ed. Exc. ej må finna lämpligt under¬
rätta Höglofl. R. o. Ad. om tid och ort för den högtidliga akten,
hvars bivistande af en eller flera af Höglofl. St:ts ärade medlem¬
mar skulle höja festens värde och betydelse såsom nationel, samt
på samma gång af Bestyrelsen med största erkänsla uptagas.»
H. Exc. yttrade sedermera att det vore önskligt, att någre af
R. o. Ad:ns ledamöter ville begagna sig af den sålunda gjorda
inbjudningen; men att deticke tor de vara behöfligt. att något form¬
ligt beslut i ani, deraf fattades.
Fortsattes pröfningen af sammans. Stats- o. Banko-Utsk:ts Uti.
N:o 24, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse med förslag ang:de för¬
ändrad organisation af hvpotheksinrättningarne i riket.
Förslaget till förordning ang. en allm hypotheksbank för riket.
§ 11-
Bifölls.
S 12.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afs:de på första
mom:t af denna g tillåter jag mig den erinran, att då enl. detsam¬
ma »Alla i hypotheksbanken delegande hypotheksföreningar ansvara,
enhvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de
förbindelser, banken genom utgifna obligationar eiler annorledes
110
Den 12 September f. m.
sig ikiädt»; så skulle, för den händelse, att en eller annan af
dessa hypotheksföreningar vid den tidpunkt, då liqviden skulle ega
rum, icke vore solvent, någon annan icke finnes, som ansvarade
för den möjliga bristen, än staten. Jag skulle derföre tro, att i
denna § borde göras det tillägg, att om hos någon hypoteksför¬
ening brist skulle visa sig, borde de andra fylla densamma. På
det att detta tillägg måtte erhålla behörig form, anhåller jag att
§:n måtte till CJtsk:t återremitteras.
Frih. Raab, Adam Chri st ian: Det kan måhända synas djerft
att våga bestrida den tolkning af ordställningen, sorn Gr. Mörner fram¬
ställt, då man vet, att han är en van domare; men jag kan icke förneka,
att jag har en helt annan upfattning af saken. §:n lyder: »Alla
i hypoteksbanken delegande hypotheksföreningar ansvara, enhvar
i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbin¬
delser, banken genom utgifna obligationer eller annorledes sig
ikiädt». Jag lägger tonvigt på ordet banken. Det är således icke
fråga om hvarje förenings obligationer, utan om bankens; för dem
ansvara alla i banken ingångna föreningar, men blott i förhållande
till sin delaktighet. Om t. ex. föreningar finnas med 5, 4, 3, 2
och 1 million, eller tillsammans 15 millioner, så skulle, derest
den, som hade 1 million, stupade, de andra ersätta det, hvar och
en i förhållande till sin delaktighet i banken. Så har jag upfattat
meningen. Att återremittera <§:n, anser jag således icke vara af
behofvet påkalladt. Men skulle Gr. Mörner nu kunna åstadkom¬
ma en redaktion, som gjorde meningen klarare, så har jag ingen¬
ting deremot. Jag bör dock anmärka, att en brist i banken är
alldeles otänkbar. Här är icke fråga om en privatbank, utan om
en hypotheksbank, som har hypotheker i jord till halfva taxerings¬
värdet. Det kan möjligen hända, att dessa föreningar icke för
ögonblicket kunna skaffa penningar, men att slutligen betala skola
de alltid förmå.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Hvad beträffar Frih,
Raabs yttrande, att någon brist icke kan inträffa för en hypoteks¬
förening, så anser jag det vara en fråga, som man får öfverlemna
åt händelsernas utveckling. Emellertid måste man, då man lag¬
stiftar, beräkna äfven hvad som möjligen kan inträffa, och då kan
äfven fråga upstå om och i hvad mån de särskilda hypotheks-
föreningarna skola betäcka en möjligen blifvande förlust. Då jag
går till l:sta mom:t i förev:de §, och ser att ansvarighet blifvit
ifrågasatt, endast pro rata parte, eller i mån af delaktigbels-sum-
man, så finner jag Gr. Mörners anmärkning rigtig. Men då det
icke lärer befinnas lätt att här på stående fot upgöra en redak¬
tion, samt dertill kommer, att två Stånd återremitterat frågan, så
utgör sådant en ökad anledning för mig att instämma i Gr. Mörners
anhållan om återremiss af ifrågav:de §.
Gr. Mörner: Jag begärde egentligen ordet för att afsäga
mig det förtroende, som Frih. Raab velat lemna mig, att bär på
I) en 12 September f. m.
lil
fri hand redigera en lag-g. Jag har trott, att då 2 Stånd åter¬
remitterat frågan i klump, det icke skulle blifva otjenligt för
Utsk:t att komma i tillfälle att fästa upmärksamhet vid de bri¬
ster, som kunna förefinnas i de särskilda §§:na. Hvad denna §
vidkommer, föreställer jag mig, alt om Utsk:t gifver akt på skil¬
naden mellan proprie-borgen och annan borgen, så skall det blifva
öfvertygadt om rigtigheten af hvad jag andragit. I denna § är
nemi. icke frågan om proprie-borgen, utan blott att hvar och en
skall betala i förhållande till sin teckningssumma.
Jag fortfar att yrka ålorremiss.
Hr Hjärne, Harald: Då man talar om den ansvarighet, som
i denna § innehålles, så måste man tänka sig förhållandet emellan
hypotheksbanken och de särskilda hypotheksföreningarne. Det är
klart, att om det blott blir en hypolheksbank och icke en privat¬
bank, så kan den icke utgifva flere förbindelser än den mottagit
teckning för af de särskilda föreningarne. Om en dylik förening
anmält sig för inträde till 1 million, så utlemnar icke hypotheks¬
banken lån till denna förening för mer än 1 million, och på
samma sätt med alla. Hypotheksbanken har således alltid fått för¬
bindelser till lika belopp, som den har utlemnat lån. Derjemte
får man komma ihåg att hvarje hypoteksförening har sitt särskilda
reglemente, och i detta reglemente tager jag för afgjordt att före¬
skrift kommer att införas att alla hypotheksföreningarnes ledamöter
ansvara solidariskt. Jag anser således för min del, att något så¬
dant förhållande aldrig kan inträffa, som Gr. Mörner förutsatt, så
framt man icke tillåter hypotheksbanken att drifva särskild låne¬
rörelse, på sätt 10:de §:n antydde, hvilken dock icke blef anta¬
gen, utan återremitterad, under yrkande, att den mätte afslås.
Jag har således icke något skäl, att yrka återremiss å före¬
varande g, utan anser, att det är nödigt, att mom:t qvarstår, hvar¬
före jag anhåller om bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Efter min öfvertygelse
har det icke varit komiterades mening att göra ansvarigheten så
omfattande, som Frih. Raab i sin framställning trott. Jag anser,
att man hvarken kan eller bör fordra af de särskilda hypotheks¬
föreningarne, att de med hvarandra skola ingå en fullkomligt
solidarisk ansvarighet, en för alla och alla för en, emedan det
vore stridande emot förut gällande princip. Hvad som här blifvit
gjordt, har icke varit något annat, än att man stadgat likasom en
högre potens af den institution, som förut fanns. Man kan icke
rubba den grundsatsen, att hvar och en ansvarar blott i förhål¬
lande till sin delaktighets-summa; men jag medgifver, att det kan
blifva särskild fråga om, huruvida föreningarne i förhållande till
staten böra ikläda sig en större ansvarighet, hvilket jag dock ej
anser nödigt, emedan den säkerhet, som de erbjuda, är så stor,
att ingen orsak förefinnes, att staten löper någon fara, synnerli¬
gen då ett statens ombud, som särskildt skall häröfver vaka, del¬
tager i bankens styrelse. Det är dessutom att märka, att det icke
Den 12 September f. m.
blott är det nedsatta hypotheket, som tjenar till säkerhet, utan all
den afbetalning, som under loppet af flere år är gjord, går också in
för att betäcka den möjliga förlusten, så alt för hvarje inkommande
summa ökas hypolheksbankens säkerhet. Om det också skulle kunna
antagas som en aflägsen möjlighet, att någon förlust kan upstå,
så kan jag dock icke finna, att då det gäller hela jordbruksintresset,
det är för mycket begärdt, att staten lemnar en sådan garanti. Man
må således tolka § n huru som helst, antingen som jag och Gr.
Mörner, eller som Frih. Raab, så anhåller jag om bifall tili den¬
samma.
Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik: Stadgandet i
lista mom:t i denna § är alldeles i öfverensstämmelse med det
stadgande, som alltifrån början gällt i afside å delegarne i de sär¬
skilda hypotheksföreningarne. Man har ansett, att den säkerhet,
som erbjudes genom bypotiserandet af jordegendom, är tillräcklig
för de lån, som i utlandet uptagits. Att nu i afside å hypotheks-
föreningarnes förhållande till hypoteksbanken göra elt särskildt
stadgande, som ökade deras ansvarighet, synes vara orimligt begärdt,
och komiterade hafva icke funnit något skäl, hvarföre sådant borde
ske, i synnerhet då hvarje delegare i hypotheksföreningen är för¬
bunden att med sin egendom stå qvar deruti, så länge hans lån'
fortfar. Säkerheten blir således för hvarje år allt större och större.
Jag anhåller för den skull om bifall till §:n.
Frih. Raab: Hr Mannerskantz’s upfattning af gins innehåll
är verkligen för mig en öfverraskning. Om man läser § 18 i
det andra förslaget, så lyder dess början sålunda: »Delegare vare
för föreningens förbindelser snsvarige, en hvar i mån af sin del¬
aktighet.» Det förhåller sig såsom Frih. Tersmeden yttrat, att
hittills har icke i någon förening funnits någon solidarisk ansva¬
righet, utan hvar och en har ansvarat i mån af sin delaktighet.
Likväl, om det skulle hända, hvad hittills icke händt, eller att
någon egendom skulle för en delegare blifva såld under belånings-
summan, så skulle naturligtvis hypotheksbanken dervid komma att
göra en förlust; men hvem skulle denna förlust ytterst drabba?
Jo hypotheksföreningarne och det pro rata parte. Eljest vet jag
icke, hvem som skall betala denna förlust. Ordställningen i §:n
gäller både bolagsmännen i föreningarne och dessa såsom delegare
eller bolagsmän i banken, och då måste dessa bolagsmän i banken
på samma sätt dela förlusten, som bolagsmännen inom föreningarne.
Jag föreställer mig, att denna deduktion är mycket svår att veder¬
lägga, och om jag resonnerat rätt, ser jag icke något behof att för¬
tydliga en föreskrift, som jag, för min del, anser fullt klar.
Hr Flach: Det har varit särdeles intressant att afhöra den
debatt, som här förts emellan Frih. Raab och Hr Mannerskantz.
Då en ledamot af BankoUtskit och en af komitén tillkännagtfvit
sin uppfattning af meningen i denna §, och den står i fullkomlig
strid
Den 12 September f. m,
113
strid med Frih. Raabs, hade jag föreställt mig, att denna sednare
skulle hafva afslåit från sin mening. Då jag emellertid för min
del ber aU få fortsätta mitt yrkande om ålerremiss, anhåller jag
att med några ord få bemöta ett yttrande af en talare, som för¬
klarade, att då detta stadgande icke innebölle något annat, än
hvad som förut i allmänhet egt rum i alside på samtlige hypo-
theksföreningarne, så ansåg han det icke vara behöfligt att utsträcka
ansvarigheten för den generella stiftelsen. Men här företer sig i
detta hänseende en högst väsendtig skilnad emellan den nya hy-
potheksbankens lånerätt och den som tillkommer de n. v. bypo-
theksföreningarne; ty dessa äro begränsade i sin lånerätt, hvar¬
emot för den stora hypptheksbanken förhållandet skulle blifva mot¬
satt, hvadan risken blefve så mycket större. Jag får således för
min del ytterligare anhålla om ålerremiss.
Hr Åkerman, Fredrik: Då jag läste denna g innan
diskussionen började, trodde jag mig icke kunna misstaga mig om
dess betydelse. Der står nemligen: »Alla i hypoteksbanken del-
egande hypotheksföreningar ansvara, en hvar i mån af sin delak¬
tighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser, banken genom
utgifna obligationer eller annorledes sig i k la dt.» Dessa ord skulle
jag för min del tro icke kunna betyda annat, än hvad som
öfverensstämmer med Frih. Raabs tolkning, nemligen att om
t. ex. banken utgöres af 4 hypotheksföreningar, hvilka der stå
inne, för sammanlagda 10 millioner, en för 5, en för 3 och 2
för en hvardera, och det inträffar, att någon af de sednare
icke kunna göra rätt för sig, så skola de andra ansvara för
bristen i mån af sin delaktighet, således en för 5/10, en för 3/10
och en för Vio- Ja§ har emedlertid af ett här afgifvet yttrande
kommit att tvifla, huruvida denna tolkning är den rätta. Man
har sagt, alt stadgandet blifvit intaget för att vinna likhet med
hvad «om är stadgadt i afs:de på hypotheksföreningarne, äfven¬
som att genom de småningom skeende årliga afbetalningarne
bankens säkerhet stärktes, då föreningarne i alla fall stå qvar med
sin primitiva delaktighetssumma. Hvarföre stå de qvar der, om icke
derföre, att om en delegare icke kan betala, så komma de åter¬
stående att pro rata parte ansvara för bristen. Om nu detta är me¬
ningen och stadgandet tillämpas på hypotheksbanken, så måste
tolkningen i afs:de å den äfven blifva densamma, så att, likasom
hvarje delegare i hypotheksföreningen ansvarar pro rata parte, så
måste också hvarje i hypotheksbanken delegande hypotheksför-
ening ikläda sig enahanda ansvarighet. Då jag emedlertid nu hör
meningarne vara skiljaktiga och det är högst angeläget, att saken
blir utredd, förenar jag mig med dem, som yrkat återremiss, och
jag anser en sådan åtgärd vara så mycket vigtigare, som, i hän
delse vid slutliga afgörandet, den rättighet, som af mig bestrides,
nemligen att banken skall komma att drifva en egen lånerörelse,
blifver den tillagd, farorna kunna blifva stora Jag anhåller om åter¬
remiss.
H X. S
114
Oen 12 September f. m.
Hr Mannerskantz: Hr Flach har sagt, att den föreslagna
hypoteksbanken, i motsats till de hittills varande hypotheksför-
eningarna, skalle erhålla , en obegränsad lånerätt. Jag vet icke
hvarifrån den värde talaren herntat detta påslående; ty om man
jemför förevule föreskrifter med dem, som nu gälla, skall man finna
att inskränkningar och begränsningar blifvit gjorda i alla riglningar.
Hvad ansvarigheten beträffar, så är det möjligt, att man kan hafva
en olika upfattning så väl om huru den skall blifva enligt denna
§, som äfven om, huru den borde vara. Det är detta sista som
jag för min del trott vara tydligt, och jag vill medgifva så mycket,
att ansvarigheten bör för de särskilda bypotheksföreningarne sträcka
sig lika långt som deras delaktighet; men om någon brist för
hvpotheksbanken skulle upstå, borde hvar och en hypoteksförening
ansvara för hela inrättningens förbindelser, dock blott äfven efter
sin delaktighet i banken. På detta sätt är det som §:n enligt
min åsigt bör upfattas, emedan det står i 2:dra mom:t, att alla
föreningarnes förbindelser till hvpotheksbanken skola i främsta
rummet användas för att uprätthålla banken. Det finnes således en
gemensam ansvarighet, icke blott inom hypolheksföreningarne sjelfva,
utan äfven relativt till hvpotheksbanken. Att förändra hittills
gällande stadganden i detta afseende hafva åtminstone komiterade
icke ansett behöfligt.
Frih. Tersmeden: I ani. af Hrr Flachs och Åkermans
yttranden, lår jag förklara, att jag på intet sätt bestridt Frih.
Raabs tolkning; jag har endast omlörmält, huruledes denna före¬
skrift inkommit, nemi. emedan den gäller för nuv:de bypotheks-
föreningar och äfven finnes införd i § 18 af förslaget till förord¬
ning om dylika föreningars bildande. Att stadga något vidsträcktare
ansvar i afs:de på föreningarnes förhållande till hypoteksbanken,
än hvad i denna 18:de § sägs, dertill finner jag ej skäl. Jag an¬
håller således om bifall till nu föredragna § i den form, Utsk:t
gifvit densamma, hvilken jag anser fullt tydlig.
Hr Flach: Nu hafva förhållanderna, som mig synes, utvecklat sig
så, att emellan de båda respektive ledamöterna af finanskomitén
och BankoUtsk:t upstått en sådan dissensus, att om det skulle
förhålla sig på det sätt, som Hr Mannerskantz sagt, staten då verk¬
ligen kunde få vidkännas förlust, hvaremot, om Frih. Tersmedens
åsigt vore den rätta, något sådant icke skulle inträffa Hr Man¬
nerskantz säger nemligen, att han anser att de särskilda delegarne
icke ansvara för mera än de tecknat sig för, och när de gjort sina
inbetalningar till banken, så äro också deras förbindelser till den¬
samma fullgjorda. Enligt hvad Frih. Tersmeden åter yttrat, skulle
dessa förbindelser fortfara, så att en blifvande brist skulle divideras
pro rala parte på de särskilda föreningarne. Det skulle, efter Hr
Mannerskantz’ åsigt, vara ganska lätt för bypotheksföreningarne, att
kunna slippa från ansvarsförbindelsen, blott de betalt sin leck-
ningssumma; men då skulle grundfonden kunna användas. Der¬
emot skulle, efter Frih. Tersmedens åsigt, bypotheksföreningarne
Den 12 September f. m.
115
alldeles icke vara frika]lade från ansvar förr än de tillskjutit hvad
som af bristen å dem sig belöpte, i mån af deras delaktighet i
banken, och först sedan detta skett, skulle grundfonden kunna till¬
gripas. Det är således ännu ett ytterligare skäl att få denna
fråga ställd på klar fot, hvilket efter mitt förmenande icke kan
ske annat än medelst en återremiss, hvarom jag alltså får ånyo
anhålla.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Om det vore fråga om att för
närvarande stifta ett nytt lagstadgande, så skulle den menings¬
skiljaktighet, sorn här yppat sig i afs:de å §:ns tolkning, böra för¬
anleda en återremiss; men nu är förhållandet, att detta stadgande
i 12:te §:n återfinnes i alla hypotheksföreningars reglementen, nemi.
alt hvarje delegare är i mån af sin delaktighet ansvarig för för¬
eningens förbindelser. Alldeles samma stadgande förekommer nu
här i afs:de å hypotheksbanken. Vill man nu verkligen att hv-
potheksföreningarne skola förena sig, så kan man väl icke här
införa någon annan ansvarsgrund, än just den, som förut fanns
stadgad för de särskilda hypotheksföreningarne. Sedermera må det
bero på domarens tolkning, huru detta stadgande bör tillämpas.
Men ett faktum är, att just enahanda föreskrift redan finnes. För
mig, likasom för de öfrige ledamöterna af det sammans. Utslct, före¬
faller stadgandet alldeles icke tvetydigt; tvertom var man fullt
ense om att det var både klart och öfverensstämmande med förut
gällande lag. Då man ingår i en hypoteksförening, t. ex. till ett
belopp af 50,000 rdr, så är man ansvarig derför, ända tilldess
hela beloppet är beta 1 dt. Att nu införa ett nytt stadgande, vore
att uphäfva R. o. Ad:ns förut fattade beslut, ja, att uphäfva sjelfva
grunden för förslaget och göra detsamma omöjligt.
Hr Mannerskantz: Det kunde visserligen icke vara något
att anmärka emot en återremiss af denna §, derest man vore ense
om hvad man vill uttrycka; men, enl. min åsigt, är stadgandet så
tydligt i denna §, som det möjligen kan vara. Om man läser
båda mom:n tillsammans, skall man finna, att det sednare tydligen
afser att de särskilda hypotheksföreningarne skola ansvara efter sin
delaktighet, och att hvad derulöfver är, skall uttaxeras på dessa
föreningar. Om det skulle blifva en brist utöfver denna gräns,
endast då anser jag att en solidarisk ansvarighet kan komma i
fråga. Jag medgifver att jag icke har så lätt att uttrycka hvad
jag menar; men §:ns ordalydelse anser jag dock klar, och tror,
att om den redigerades i öfverensstämmelse med hvad Gr. Mörner
och Hr Flach önskat, man då skulle komma att göra något annat,
än hvad som afses. Jag fortfar således i min anhållan om bifall
till §:n oförändrad.
Hr Hjärne: Jag har icke kunnat göra för mig begripligt,
hvilka farhågor, som skulle kunna föranleda en ändring i denna
g. På sätt Hr Bildt anmärkt, finnes redan en alldeles likartad
ansvarighet föreskrifven i alla, åtminstone af mig kända, hittills
116
Den 12 September f. tn.
existerande bypotheksföreningars reglementen. Jag vill icke tala
om de sista sådana föreningar, emedan deras reglementen i viss mån
innehålla stadganden, som äro skiljaktiga från begreppet af hypo-
theksföreningar. Men jag vill tala om de gamla, der principen
är strängt bibehållen. Har man erfarit, att denna ansvarighet,
der den blifvit tillämpad, på något sätt (rädt någons rätt för nära?
Beträffande de yttrade farhågorna, så skulle de möjligen hafva
haft något skäl för sig, om 10:de §:n blifvit bifallen; men då R.
o. Ad. återremitterat densamma, och Ståndet icke tyckes gilla idéen
att tillåta hypoteksbanken uplåna penningar emot andra obliga¬
tioner, än sådana, som grunda sig på hypotbek af jord, sfi torde
farhågorna befinnas grundlösa. 9:de §n har följande lydelse:
»Hypoteksbanken må ej företaga uplåning, ställd på viss årlig af¬
betalning, eller utgifna obligationer, lydande på så beskaffade lån,
utan så är, att vilkoren dervid äro förenliga med de grunder,
som för sådana låns utgifvande till hypotheksföreningarnes delegare
finnas till efterrättelse fastställda.» Häraf synes att hypoteks¬
banken icke karn utlemna några andra obligationer, än sådana,
som äro utgifna för att anskaffa penningar för lån till de särskilda
bypotheksföreningarne, och således motsvaras dessa af alldeles lik¬
artade obligationer, hvadan hypotheksbankens utelöpande obligatio¬
ner icke kunna förfalla till inbetalning, ulan att på samma gång
någon enskild hypotheksförenings obligation må förfalla, f detta
fall kan alltså någon farhåga icke upstå ; men det kan inträffa, att
en delegare gör cession och hans fastighet måste realiseras, hvar¬
vid brist upstår; ja, då är det bypotheksföreningen, som inom sig
får ersätta denna brist. På detta sätt har stadgandet ang:de an¬
svarigheten, hittills alltid blifvit tillämpedt, och jag tror icke att
någon förändring derutinnan kan inträffa. Jag fortfar att yrka
bifall till §:n.
Hr Gripenstedt, Johan August: I allmänhet tror jag,
att såväl den grundsats, som här i afseende å ansvarigheten blif¬
vit stadgad, är rigtig, som att den §, som innehåller detta stad¬
gande, är tydlig och klar. Ansvarigheten har inom de särskilda
hypotheksföreningarne varit så ordnad, att om en ledamot deraf
icke kunnat göra rätt för sig och brist upstått, så har föreningen
sjelf måst öfvertaga bristen, och fördela densamma på de särskilda
delegarne, dock alltid inom det maximum, som hvar och en åtagit
sig. Samma förhållande tror jag skulle komma att ega rum i afsrde
å delegarne i hypoteksbanken, nemi. att om någon viss hypo¬
teksförening skulle svika i sina förbindelser, så blefve visserligen
de andra skyldiga att ansvara för den upkomna bristen, men blott
i förhållande till hvars och ens delaktighet. Att detta är menin¬
gen, synes icke blott af lista mom:t, utan äfven af det 2:dra, der
det står, att grundfonden slutligen skulle blifva den, som får er¬
sätta det bristande. Jag tror ej att man bör gå längre, men
också, att man bör gå till denna gräns, för att följa den grund¬
sats, hvilken jag således anser ganska tydligt uttryckt i §:n. Jag
Den 12 September f. m.
117
anser derföre, att en återremiss icke tjenar till något, utan till¬
styrker bifall till §:n, sådan den af Utsk:t blifvit föreslagen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exo. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall
till och dels återremiss af den förevarande §:n, framställde H. Exc.
propos. på bifall till densamma och, då dervid svarades många ja
jemte åtskilliga nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Flach begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.propos.:
»Den som bifaller 12:te §:n uti det af Sammans. Stats- och
Banko-Utsk:ts i Uti. N:o 24 framställda förslag till förordning ang.
en allmän hypoteksbank för riket, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, varder nämnde g till Utsk:t återremitterad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 26.
Nej — 13.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tilIkännagaf, att anslag blifvit ut-
färdadt t‘11 fortsättande af plenum kl. 6 é. m.
§§ 13, 14 och 13.
Biföllos.
§ 16.
Hr Åkerman: Huru man än slutligen kan komma öfverens
om 10:de §:ns lydelse, så är det dock gifvet, att hypotheksbanken
vid vissa tillfallen kan hafva mera medel i sin kassa, än som för
ögonblicket behöfves, och hvilka således böra utlånas. Men skulle et
denna § komma att medgifva den vidsträcktare uplåningen, så blij
äfven nu föredragna § af ingen betydelse, hvarföre jag tror, att der
vore bäst, att icke här uptaga alla de särskilda föreskrifterna för
verkställande af utlåningen, utan att man inskränker sig till att
säga, att medel, som hypotheksbanken icke för tillfället behöfser,
kunna mot antaglig säkerhet utlånas. Jag har så mycket mera
skäl att önska denna inskränkning, som det förekommer ett uttryck,
hvilket innefattar att utlåningen skall kunna utsträckas på längre
tid, i stället för, såsom jag anser vara det rätta, endast för till¬
fället. Detta uttryck är nemi. orden »företrädesvis i jordegen¬
dom.» Det kan nemi., -efter mitt förmenande, gifva anledning till
tvifvel vid utlåningen; ty skall ordet »företrädesvis» tolkas efter
ordalydelsen, så skulle medlen alltid lemnäs till den, som erbjöde
inteckningar såsom säkerhet. Jag tror att sådant icke skulle blifva
118
Den 12 September f. m.
särdeles fördelaktigt för styrelsen, som naturligtvis alltid mäste ega
penningar tillgänglige för förefallande behof. Icke heller anser
jag det öfverensstämma med idéen för denna utlåning; ty lån mot
inteckning förutsätter alltid att det skall vara på längre tid, eme¬
dan den, som söker sådant lån, gör det för att icke så hastigt
blifva upsagd. Jag skulle derföre vilja föreslå, att §:n finge den
lydelse, att efter orden »ege hypoteksbanken» Utskits förslag till
ordalydelse utgår och i stället dessa ord insättas: »sådana medel
mot säkerhet utlåna, dock så, att de varda tillgänglige på de tider,
då de för bankens behof erfordras.» Derigenom skulle styrelsens
besvär med utlåningen betydligt lättas, och meningen uttryckte
äfven att utlåningen skulle ske tillfälligtvis. Att sådant låter sig
göra, hafva utlåningarne från Riksg.kont. ådagalagt, der man icke
är bunden af så många föreskrifter som här. Jag anhåller således,
att §:n måtte återremitteras, för att erhålla den lydelse, jag före¬
slagit, och ställas i öfverensstämmelse med 10:de §:n.
Hr Mannerskantz: Den lydelse, §:n erhållit, är en följd
af de anmärkningar, som blifvit gjorda deremot, att då medel ge¬
nom uplåning på en gång blifvit tillgänglige i bypotheksförenin-
garne, hafva desamma på kortare tid vanligen utlånats mot bor¬
gen. Man har derföre velat genom förevarande stadgande söka
inskränka denna slags utlåning, hvilket i synnerhet är vigtigt i
afs:de å föreningar, de der upträda såsom uteslutande belånande
Svensk jord. Skulle jag vilja göra något tillägg, vore det att man
borde förtydliga, att med jordegendom menades sådan, som vore
berättigad till inträde i hypoteksföreningen, hvarigenom man gjorde
till en sanning hvad som står å obligationerna, nemi. att de alltid
skola motsvaras af inteckningar i Svensk jord. Det är dessutom
så mycket mera angeläget, att göra en sådan bestämmelse, jord¬
bruket till förmån, som alla andra inrättningar inom riket draga
penningar och kapitaler från detta jordbruk. En annan ändring,
som jag också skall vilja göra, vore att ordet »annorledes» för¬
ändrades till »sålunda», d. v. s. att, derest periningarne icke kunde
utlånas emot statsobligationer eller inteckningar, de skulle in¬
sättas i banken. För min del anser jag att §:n, med denna ly¬
delse, blir mera öfverensstämmande såväl med bypotheksförenin-
garnes ändamål, som med obligationernas ordalydelse, än om man,
på sätt Hr Akerman föreslagit, blott insätter Ordet »säkerhet» samt
derigenom än ytterligare utsträcker borgenssystemet, hvilket redan
nu är anlitadt för omkring 10,000,000 rdr. Hr Akerman bar
sagt, att då man lånar ut mot fast egendom, kan man icke på¬
räkna att så hastigt återfå sina penningar; men man kan ju, så¬
som hittills skett, utlemna lån i förskott successive, allteftersom
hvar och en delegare inträder. Jag anhåller således om bifall,
med de förändringar, jag haft äran föreslå.
Frih. Raab: Jag ber att få fästa upmärksambeten på att
det utlåningssätt, sorn Hr Mannerskantz i sitt yttrande vidrört, är
ganska vanligt i våra hypotheksföreningar. Personer komma och
Deri 12 September f. m.
119
begära län, men hafva icke alla handlingar i komplett skick; då
kan naturligtvis något lån icke beviljas; men deremot kan man
utan vidare omständigheter lemna ett så kalladt förskottslån. I
Smålands hypotbeksförening har det ofta tillgått på detta sätt.
1 öfrigt synes mig välbetänkt, att man föreskrifver, det lånen i
främsta rummet skola gifvas på egendomar och sedan på obliga¬
tioner. Hr Åkermans förslag tror jag icke skulle vara förmånligt,
emedan lånedirektionerna derigenom finge alltför fria händer.
Hr Hjärne: För min del röstar jag för återremiss af denna
§. Det lärer vara tydligt, att då 10:de §:n blifvit återremitte¬
rad, böra äfven de §§, som dermed stå i omedelbart samman¬
hang, erhålla enahanda behandling. Det är naturligt att reglorna
för en lånerörelse måste rälta sig efter dennas beskaffenhet. Blefve
10:de §:n bifallen, skulle otvifvelaktigt en lånerörelse i denna
bank upstå, som blefve ganska vidsträckt; men detta har H. o.
Ad. icke velat medgifva, och vid sådant förhållande kan någon
annan utlåning från hypotheksbanken icke ifrågakomma, än då
låntagare anmält sig till erhållande af lån från hypotheksförenin-
garne, men dervid icke försett sig med fullständiga handlingar.
Sådant kan inträffa under en tidrymd af en eller annan månad,
hvarunder naturligtvis penningarne icke böra ligga oförräntade i
kassan. Då således hypotheksbanken icke kan uptaga några ut¬
ländska lån, utan att tillfälle förefinnes för penningarnes använ¬
dande, så tror jag, alt det icke bebölves så stränga föreskrifter,
som i lfiide §:n stadgas, utan instämmer jag med Hr Åkerman i
afseende å ordet »företrädesvis», emedan det ju är tydligt, att in¬
gen tager ett sådant lån, utan att vilja hafva det på längre tid.
På denna grund instämmer jag verkligen i den redaktion, som Hr
Åkerman föreslagit, anseende lika med honom nödvändigt, att §:n
återremitteras, på det att den må komma att blifva fullt öfver¬
ensstämmande med 1 ö:de §:n.
Hr Bildt: Jag kan för min del icke inse nödvändigheten
af att återremittera §:n, derföre att denna åtgärd vidtagits med lO:de
§:n. Sistnämnda § talar om bankens lånerätt, men den ifrågav:de
om sättet att använda de medel, som banken för tillfället icke
behöfver. Den ena frågan är att uplåna penningar utan behof;
men § 16 afser, huru de medel, som influtit och som icke be¬
höfva omedelbart användas, skola disponeras. Att så kan inträffa,
är ganska sannolikt; ty när man uplager lån, så förekommer van¬
ligen det stadgandet, att långifvaren har rätt att inbetala lånet
förr än vid den föreskrifna tiden. Äfven jag hyste någon betänk¬
lighet vid att lemna min röst inom Ctsktt till dessa, såsom mig
tycktes, nog stränga bestämmelser; men just de skäl, som Hr Man¬
nerskantz anförde, eller nödvändigheten att sätta en damm emot
det vidt utsträckta borgenssystemet, hafva gjort att jag funnit mig
böra instämma i Utsktts förslag. För öfrigt anser jag föreskriften,
att de odisponerade medlen skola mot ränta insättas i bankinrätt¬
ning, vara nödvändig, hvarföre jag anhåller om bifall till §:n,
120
Den 12 September f. m.
med bibehållande af denna föreskrift. Hvad åter beträffar utby¬
tandet af ordet »annorledes» mot »sålunda»; så anser jag det vara
af föga vigt, och tror att man så mycket som möjligt bör und¬
vika förändringar, som kunna föranleda voteringar i förstärkt
Utskott.
Gr. Mörner: Den af Hr Mannerskantz ifrågasatta förändrin¬
gen är icke så utan all betydelse, som Hr Bildt tyckes anse.
Efter .den lydelse, §:n nu har, upräknas först åtskilliga sätt, hvarpå
utlåningen bör ega rum; men om det icke kan ske på dessa sätt,
eller annorledes, skola de insättas i bankinrättning mot ränta.
Om nu ordet »annorledes» utbytes mot »sålunda», så är bankdirek¬
tionen inskränkt till blott de utlåningssätt, som i §:n omnämnas.
Det fin nes således en icke ringa olikhet emellan detta förslag och
§:ns ordalydelse, och, enl. min öfvertygelse, har Hr Mannerskantz’
förslag företräde framför Utsk;ts, hvarföre jag får förena mig med
honom.
Hr Bildt: Ehuru jag gerna erkänner Hr Mannerskantz’s
stora förmåga att tillägga ordalagen en stor betydelse, så anser
jag dock ännu -högre vigt ligga deruppå, att Utsk:ts förslag var¬
der antaget. Man skulle kunna tänka sig, att mångfaldiga slags
obligationer kunna som hypotbek användas, utan att man derige¬
nom kan sägas upmuntra borgens-systemet. Det finnes t. ex.
obligationer, utgifna af en förening af godsegare i Skåne, hvilka
obligationer säljas på börsen här, likasom gaslysningsbolagetsm.fi.
Jag kan icke föreställa mig, att dessa slags obligationer icke skulle
vara antagliga som hypothek. Jag yrkar bifall till g.-n.
Hr Mannerskantz: Jag ber, att Hr Bildt behagade noga
fasthålla, att den ifrågasatta hypotheksbanken är afsedd för jord¬
bruket, och att obligationerna innehålla, att lånen äro utgifna
emot inteckning i fast egendom på landet; och dessa obligationer
komma till utländningen. Jag tror derföre, att §;n bör tolkas på
det sätt, att endast de deruti omnämnda utlåningssätten finge använ¬
das. Mon emedan detta är något otydligt uttryckt genom det i
§:n förekommande ordet »annorledes», har jag föreslagit detta ords
utbyte emot ordet »sålunda».
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. och Landtm., att derunder yrkats dels bifall till den före¬
varande 16:de §:n utan förändring, dels bifall till densamma med
den förändring, att det å 5:te raden nedifrån förekommande ordet
»annorledes» utbyttes emot ordet »sålunda», och dels slutligen åter-
remiss af §:n.
Härefter framställde H. Exc. först propos, på bifall till den
ifrågav:de §:n oförändrad, dervid svarades flere nej jemte några ja,
och sedermera propos. på bifall till densamma, med utbytande af
ordet »annorledes» emot ordet »sålunda», då svaren utföllo med många
De ii 12 September f. m.
ja tillika med några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfver¬
vägande. m ..
§ 17.
Bifölls.
§ 18.
Gr. Mörner: Sedan R. o. Ad. beslutat att hypotheksban-
ken skall understödjas med en grundfond af 8 millioner från
Riksg.Kont., torde det väl äfven blifva en följd deraf, att i sty¬
relsen för hypoteksbanken en representant af nämnde kontor äf¬
ven skall utses. Men som jag för min del ansett en sådan grund¬
fond öfverflödig och sammanblandningen af statens och hypotbeks-
bankens angelägenheter möjligen i framtiden vådlig, anser jag mig
icke böra underlåta att i protokollet nedlägga min tanke, att Riksg.-
Kont. icke bort inblandas i styrelsen af hypotbeksbanken. Enligt
min åsigt hade det rätta varit, att derest en grundfond skulle
från Riksg.Kont. öfverlemnats till banken, den hade bordt ställas
under bankens omedelbara förvaltning, så att Riksg.Kont. blott
skulle hafva kommit att utöfva en kontrollerande upsigt öfver bank¬
direktörens åtgärder. Nu deremot kommer Riksg.Kont. att genom
sitt ombud deltaga i bankens förvaltning och att således äfven
dela ansvaret för de möjligen misslyckade spekulationer, hvari hy-
potheksbanken kan komma att inlåta sig, hvaraf åter för Riksg.¬
Kont. kan följa en både moralisk och juridisk förbindelse att, i
händelse af behof, understödja densamma. Denna anordning kan
således, efter mitt förmenande, föra Riksg.Kont. in på en ganska
vådlig bana, som man icke bordt beträda. Men R. o. Ad. har nu
redan sådant beslutat, och mig återstår således intet annat, än att
i protokollet nedlägga min från beslutet skiljaktiga mening.
Efter härmed slutad öfverläggning, blef propos. på bifall till
den ifrågavide §:n framställd och med ja besvarad.
§ 19-
Bifölls.
S 20.
HrCederschiöld, Gustaf: När fråga var om lista §:n i denna
författning, instämde jag med Gr. Mörner i hans begäran, att en
skrifvelse måtte öfverlemnas till K. M:t med begäran om hypo-
tbeksföreningarnes hörande och aflåtande af Nåd. Propos. i ämnet
till nästa R. St:r. Bland andra skäl, som jag anförde för denna
mening, var äfven, att jag ansåg detta förslag till författning sär¬
deles illa redigeradt, så att man har svårt att inse de följder,
som vid tillämpningen deraf skulle upstå. Jag bar haft samma
anmärkning att framställa mot de föreg:de §§:na, men jag har un¬
dertryckt den och valt den nu föredragna såsom ett bevis på
122
Den 12 September f. m.
huru författningen är upställd. Efter redogörelsen för hvad som
på allmän ordinarie sammankomst bör förekomma, heter det: »Hvad
i öfrigt på förvaltningen kan hafva afs:de, må likaledes vid ordi¬
narie sammankomst under öfverläggning och beslut tagas», och
slutligen tillägges: »men der fråga väckes om utverkande af ändring
i denna förordning eller i förordningen ang:de vilkoren för hypo-
theksföreningars bildande, må beslut derom ej förr än på nästa
allmänna sammankomst kunna fattas.» Nu tycker man, att saken
bunde härmed vara afgjord, men icke desto mindre förekommer
ytterligare: »Bestämmande al arfvoden och aflöningar för leda¬
möterna i hypotheksbankens styrelse, äfvensom för bankens tjen¬
stemän, ankomme ock på beslut af delegarne vid allmän ordinarie
sammankomst.» Detta är således fyra eller fem gånger uprepadt,
i stället för att i en vanlig redaktion det sista mom:t, som börjar
med »men», hade utgjort ett särskildt mom. I 22:dra §:n står: »Utom
i de frågor, som angå décharge för styrelsen, val af revisorer samt
arfvoden för styrelsens ledamöter, ega desse, äfvensom alltid revi-
sorerne, i besluten vid allm. sammankomst taga del.» Hvad uttryc¬
ket »alltid revisorerna» skall i grammatikalisk! hänseende betyda,
har jag svårt att säga. Jag vill emellertid icke framställa något
yrkande i afseende å dessa §§; men jag bar velat anföra anmärk¬
ningarna såsom ett supplement till hvad jag yttrade ang. l:a §:n.
Hr Mannerskantz: Då den siste värde talaren icke gjort
någon anmärkning i sak emot förev:de §, utan blott i afs:de å
redaktionen, har jag egentligen ingenting att svara på hans anförande.
Den ene redigerar en § på ett sätt, den andre på ett annat, och
jag har sällan sett någon författning antagas, utan att ganska
många anmärkningar blifvit gjorda, icke blott mot innehållet, utan
äfven mot sättet, hvarpå den blifvit skrifven. Om man skrifver
ordet »sammankomst» på ett, i stället för på flere ställen, torde
sådant icke ega någon särdeles betydenhet.
Öfverläggningen ansågs härmed afslutad; hvarefter propos.
på bifall till §:n framställdes och besvarades med ja.
§§:na 21—25.
Biföllos.
Utsk:ts å sid. 19 och 20 förekommande förslag till ett »öfver-
gående stadgande».
Bifölls.
Förslaget till förordning ang:de de allmänna grunder, som
vid hypolheksföreningars bildande och framtida verksamhet skola
till efterrättelse gälla.
§§:ne 1 och 2.
Biföllos.
Den 12 September f. m.
123
8 3.
Gr. Mörner: I denna § har man föreslagit 2 särskilda
grunder för fastighetsupskattning. Detta härleder sig sannolikt
derifrån, att nu föredragna Betänk, blifvit upsatt af annat Utsk.,
än det sorn haft att göra med Bevilln.förordningens författande.
Bavilln.förordningen föreskrifver nemi., att all jordegendom å lan¬
det skall hädanefter upskattas till dess verkliga värde. Genom
de i denna § föreskrifna särskilda värderingar skulle man således
möjligen få ett annat och från det verkliga skiljaktigt värde. För
min de! anser jag att det i Bevilln.förordningen stadgade värdet
ganska val kan utgöra grund för belåningen, och att således allt
hvad, som i denna § stadgas om den särskilda värderingen, kan
derifrån uteslutas. Jag tror att, antingen E. o. Ad. nu vill vid¬
taga denna förändring med §:n, eller i sådant ändamål återremit¬
tera densamma, så sker det i konseqvens med det beslut, som R.
o. Ad. förut vid denna riksdag fattat i afs-.de å det nya förslaget
till Bevilln.förordning.
Hr Mannerskantz: Jag medgifver att den anmärkning,
som Gr. Mörner gjort, kan hafva skäl för sig, emedan R. o. Ad.
redan beslutat en förändring i taxeringsvärdenas upgörande; men
att derföre borttaga den särskilda värdering, som här är omnämnd,
tror jag icke skulle vara riktigt, enär det måste vara hypotheks-
föreningarne medgifvet, att inom sig få upgöra de grunder, som
anses vara de bästa för att upskatta egendomarnes verkliga värde.
Oin detta icke skulle alldeles öfverensstämma med hvad R. St.
beslutat, tyckes det dock icke böra hypotheksföreningarne förme¬
nas att göra en sådan förändring. Jag anser således att föreskrif¬
terna böra bibehållas, men att belåningsrätten icke utsträckes ut¬
öfver hälften af hvad man anser vara egendomens verkliga värde.
Hr Hjärne: Det förslag, som Gr. Mörner väckt, kan man
icke bestrida komma att leda till åtskilliga fördelar, i fall det
antages. För det första skulle deraf blifva en följd, alt om icke
något annat än taxeringsvärdet klefve lagt till grund för lånen,
skulle säkerheten blifva desto större. Ty man kan väl icke neka
till, att det är temligen allmänt kändt, att föreskrifterna ang.
taxering af egendomar äro upställda så, att de på många ställen
föranledt ganska betänkliga följder. Vid sådant förhållande är det
som man förordnat att blott hälften af värdet finge belånas. Den
andra fördelen vore, att efter ali anledning en bättre egendoms-
upskattning skulle komma att ega rum, än för niirv:de. Ty det
är klart, att de som önska, att få sina egendomar belånade, skola
draga noggrann försorg derom, att lemna sådana uplysningar till
värderingskomitén, att deras egendomar blifva upskattade efter
deras verkliga värde. Men en annan fråga är om det vore lämp¬
ligt, att nu föreskrifva en så betydlig rubbning i bestående för¬
hållanden. Jag tror att det skulle föranleda mycket missnöje i
324
Den 12 September f. m.
landet, och anser derföre, att man bör antaga §:n, sådan den i
Utsk:ts förslag lyder.
Hr Gripenstedt: I denna § förekomma tvenne olika saker
till bepröfvande, nemi. först och främst på hvad sätt värderingen
skall ske, antingen genom den vanliga taxeringen, eller genom
särskild värdering, och för det andra till hvad belopp lånerätten
bör utsträckas. Hvad den första frågan beträffar, har Gr. Mörner
ansett, att, med afs:de på de nya föreskrifter, som blifvit gjorda i
Be v i lin. förordningen, icke mer än en värdering bör ega rum. För
min del tror jag, att det är åtskilliga binder emot att vidtaga en
sådan förändring, nemi. först det formella hindret, att R. o. Ad.
nyligen vid afgörandet af § 20 i bankolagen beslutat, att vid all¬
män sammankomst skall bestämmas efter hvilka grunder den sär¬
skilda värderingen bör förrättas. Jag tror, att detta är nyttigt,
icke blott derföre, att de, som stå i ansvar för saken, få mera
bestämdhet deruti, utan äfven derföre, att taxeringen icke blir blott
en smakfråga, utan mera beroende på konkreta och objektiva för¬
hållanden. Det andra hindret anser jag ligga deruti, att för närv:de
finnes denna method af särskild taxering, som också till det ojem¬
förligt största beloppet användes, och att då med ens borttaga den,
tror jag icke vore lämpligt. Af dessa sammanlagda skäl anser jag
att begge grunderna för värderingen böra bibehållas. Deremot är
jag i andra afs:n af något olika mening med Utsk:t. Utsk:t har
nemi. ansett, att belåningen skulle få upgå till 2/3:delar, då taxe¬
ringsvärdet tages til! grund, men i annat fall till hälften. Detta
kunde vara riktigt, då taxeringsvärdet togs lågt; men just till
följe af det beslut, R. o. Ad. förut fattat, hvarigenom grunden till
den olikhet, som hittills varit medgifven i afs:de på belåningsrätten,
bortfallit, synes skäl icke vara för handen att bestämma denna
rätt högre i ena fallet, än i det andra, emedan enligt båda slagen
af värderingar man väl ändå åsyftar att erhålla det verkliga vär¬
det. För min del tror jag således, med afseende å hvad som be¬
slutats vid den nya Be v i lin. förordningens behandling, att det vore
rådligast att i båda fallen inskränka lånerätten till blott hälften
af värdet, vare sig att det bestämmes efter bev i lin. taxering eller
efter särskild värdering. Jag anhåller fördenskull om bifall till §:n,
med den förändring, jag begärt, hvilken jag anser nödig, icke blott
med afs:de å den säkerhet, sorn mod-delegarne böra hafva, utan
äfven ur synpunkten af den kredit, som föreningarne böra ega
både inom och utom landet.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet för att uttrycka samma
åsigter, som den siste värde talaren. Jag skulle anse för bypo-
theksföreningarne och således äfven för hypoteksbanken högst
vådligt och orättvist, om man skulle stadga, att blott bev i lin. taxe¬
ringsvärdet skulle läggas till grund för belåningsrätten. Man
torde erinra sig att för bestämmandet af detta värde skola äfven
qvarnar, belägenhet m. m. uptagas, hvilket allt kan göra att
upskattningsvärdet blir större än sjelfva jordvärdet. Det är möj¬
Den 12 September f. m.
ligt och troligt, att vid en blifvande omtaxering egendomarna pä
de flesta ställen taxeras under sitt värde; men det är också möj¬
ligt, att de blifva för högt värderade. Jag tror således, att det
vore vådligt att förmena hypotbeksfören ingarne rättigheten att
genom särskild värdering utröna det verkliga värdet. Äfvenledes
tror jag, i fall Hrr:ne reflekterat öfver en tablå, som för någon tid
sedan utkom, att man skall finna att egendomarnes värden icke
blifvit för högt uptagna, i synnerhet i afs:de å Småländska hypo-
theksföreningen. I likhet med Hr Gripenstedt, anser jag således
att hypotheksföreningarne böra bibehållas vid sin förra rätt i nu
förev:de häns:de. Jag delar äfven den åsigt, som både Gr. Mörner
och Hr Gripenstedt uttryckt, eller att belåningsrätten hör in¬
skränkas till hälften af värdet.
Frih. Tersmeden: Jag afstår ifrån ordet och ber att lå
förena mig med Hr Gripenstedt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
H. Gr. o. Landtm., att, beträffande den nu förev:de 3:dje §:n,
blifvit yrkadt, dels bifall tili densamma utan förändring, dels att
§:n skulle erhålla följande förändrade lydelse: »Det värde, för hvil¬
ket jordegendom till delaktighet i hypotheksförening må antagas,
kan antingen efter bevilln.taxering eller efter särskild värdering
bestämmas; Och må delaktighet i föreningen för högst hälften af
värdet kunna medgifvas; föreningens styrelse alltid obetaget att,
efter sig företeende omständigheter, delaktighetens belopp, så i
det ena som i det andra fallet, derunder nedsätta»; och dels slut¬
ligen, att §:n måtte varda till Utsk:t återremitterad.
Hr Hjå rne: Då jag i hufvudsaken yttrat samma åsigter
som de talare, hvilka nu begärt en förändring i denna §, hvilken
förändring jag äfven för min de! anser såsom en förbättring, emedan
den ökar hypotheksbankens säkerhet, återtager jag mitt förut
gjorda yrkande om bifall till <§-.n och instämmer i hvad som af
Hr Gripenstedt blifvit föreslaget.
Härefter framstälde H. Exc. propos. derå, att <§:n skulle an¬
tagas, med ofvan omförmälde förändrade lydelse; och blef denna propos.
med ja besvarad.
§ 4.
Bifölls.
§ 5.
Gr. Mörner: Då R. o. Ad. nyss bestämt, att ingen skill¬
nad i afs:de å lånerätten skall ega rum, vare sig att värdet be¬
stämmes efter bevilln.taxering eller efter särskild värdering, synes
också ingen af de i denna § föreslagna summor böra qvarstå. Jag
öfverlemnar dock framställandet af förslag om den summa, som
126
Den 12 September f. m.
sålunda bör utsättas i stället för de uteslutna, åt de talare, hvilka
förmodligen med afs:de häruppå redan begärt ordet.
Frih. Tersmeden: Jag ämnade göra samma anmärkning
som Gr. Mörner, och hemställer att, sedan R. o. Ad. beslutat att
belåningsrätten skall inskränkas till hälften af värdet, om icke
minimivärdet bör bestämmas till 1000 rdr rmt.
Frih. Raab: Jag begärde äfvenledes ordet för att göra sam¬
ma anmärkning som de föreg:de talarne; men jag skiljer mig
ifrån Frih. Tersmeden derutinnan, att jag anser, det värdet bör
bestämmas till 800 rdr, emedan jag tror, att det är en siffra,
som är, så att säga, mera begärlig inom de andra Stånden.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att, hvad den nu förev:de g:n beträffade, hade
yrkanden om förändring deri blifvit gjorda af Frihtne Tersmeden
och Raab, af hvilka den förre uttryckt den åsigt, att det värde,
för hvilket jordegendom skulle få antagas till delaktighet i bypo-
theksförening, beräkn.adt vare sig efter bevilin.taxering eller efter
särskild värdering, borde uppgå till minst 1000 rdr; samt den
sednare, som äfven ansett, alt, i stället för de uti §:n uptagna
två särskilda minimivärden, endast ett sådant borde finnas, yrkat
detsammas bestämmande till 800 rdr; och tilläde H. Exc., att då
något förslag till en med den sålunda uttryckta åsigten öfverens¬
stämmande ny redaktion af den förev:de §:n icke blifvit af
någondera utaf bemälde ledamöter framställdt, det måhända vöre
lämpligast, att de, som hyllade denna mening, för sådant ändamål
till Utsk:t återremitterade §:n.
Frih. Raab: Om det är tillåtet att nu framställa förslag
till redaktion, så är den snart gjord. Jag ber att i detta hän¬
seende få upläsa §:n, sådan den skulle komma att lyda: »Enhvar,
som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar jordegendom,
hvars värde, beräknadt. efter förestående grund, upgår till minst
800 rdr rmt, vare till inträde i hypotheksförening berättigad, der
ej andra omständigheter dit inträde skulle hindra.»
Sedan H. Exc. förklarat, att under öfverläggningen rörande
den ifrågav:de §:n icke afgifvits några andra yrkanden än dem,
hvilka H. Exc. redan omförmält, framställde H. Exc. först propos.
på bifall till §:n oförändrad, dervid svarades nej, och sedermera
propos, derå, att §:n skulle undergå den förändring, som Frih.
Tersmeden föreslagit, hvilken sednare propos. med ja besvarades.
§§ 6-19.
Bi föl los.
§ 20.
Gr. Mörner: Emedan jag icke rätt förstår denna §, bär
Pen 12 September f. m.
127
jag begärt ordet, för att deröfver erhålla en förklaring. Del står
nemligen i sednare momrt: »De medel, som till hypoteksförening
af dess delegare i och för erhållna lån eller såsom insättningar
inbetalas, skola till allmänna hypotheksbanken insändas, att ber i
räkning föreningen tillgodoföras och, så vidt omständigheterna det
medgifva, förräntas.» Det vill således säga, att allt hvad en del¬
egare inbetalar på sitt lån, skall användas till förräntning. Jag
bade trott, att det skulle användas till att betala skulderna med.
Hr Mannerskantz: Den af Gr. Mörner gjorda anmärkning
förfaller, om man tager i betraktande, huru föreningarne hittills
varit organiserade, nemi. så att delegarne vid anteckningen göra
en kapitalafbetalning. Det är således följdriktigt att §:n har den
lydelse, Utsk:t föreslagit.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed afslutad samt H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder icke afgifvits något annat
bestämdt yrkande än å bifall till den förev:de §:n, blef propos.
derå framställd och med ja besvarad.
§§ 21—23.
Bi föl los.
Utslcts å sid. 30 gjorda hemställan, »det R. St. måtte besluta
att ändring i förordningarne ang. hypotheksbanken samt de allmänna
grunderne för hypotheksföreningars bildande och verksamhet, ej
må kunna ske, utan att äfven R. St. sitt bifall dertill meddela.»
Gr. Mörner: Vår grundlag känner egentligen blott tre slags
lagar, nemi. grundlagar, för hvilkas antagande och ändrande sär¬
skilda bestämmelser äro gifna, och hvarom frågor skola handläggas
af Konst.Utsk:t; vidare allm. civila, kriminella och kyrko-lagar,
hvilka skola behandlas af Lagötslct och för förändringar hvaruti
K. M:ts och U Sl:rs gemensamma samtycke erfordras; samt slut¬
ligen ekonomiska stadgar och författningar, rörande hvilka R. St.
framställa underd. önskningar, hvarå K. M:t fäster det afs:de, han
finner rikets väl kräfva. Jag vet icke, till hvilken kategori jag
skall hänföra nu ifrågav:de författningar. Ärendet är handlagdt af
Stats- och BankofJtslcn, men dessa Utsk. kunna icke behandla
frågor rörande stiftande eller ändring af civila eller andra allmänna
lagar. Ekon.Utsk:t har icke heller haft att göra med detta ären¬
de, k v i 1 k et således icke är af rent ekonomisk art. Frågan är icke
behandlad såsom en, den der rör R. Sl:rs bank, emedan i sådant
fall härtill icke hade erfordrats K. M:ls sanktion. I denna svå¬
righet att bestämma formen för publicerandet af dessa två författ¬
ningar, hvilka röra ordnandet af vissa rättsförhållanden inom lan¬
det, beder jag att få till H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställa,
huruvida nu förev:de punkt kan blifva föremål för något annat
beslut, än afslag. Jag tror ej att i den ordning, hvaruti frågan
128
Den 12 September f. m.
är underställd R. St:rs pröfning, den kan bifallas. Skulle ifrå-
gav:de författningar uphöjas till civil-lag, måste, enl. min tanke,
LagUtskit sättas i tillfälle att öfver förslagen sig yttra. Detta kan
nu icke ske, enär R. o. Ad., istället för att ålerremittera försla¬
gen, fattat difinitiva beslut. Till stöd för min nu uttalade åsigt,
får jag åberopa, att. då vid föregide riksdag, StatsOtskit. inkom till
K. M:t med förslag till en författning, hvarigenom det skulle stadgas,
att lån till vattenaftappningar m. m. skulle, i afseende å återbe-
talningsskyldigheten, få antecknas å debetsredeln och utgå med
samma förmånsrätt, som krono-utskylder, så erhöll detta förslag
icke laga kraft, förr än LagUtskit handlagt detsamma. Jag trör
att en lika behandling är nödvändig äfven i afside å förevide fråga.
Hr Bildt: Då den siste värde talarens yttrande egentligen
utgjorde en hemställan till H. Exc. Hr Gr. o. Landtm., huruvida
en propos. på bifall kunde göras på denna punkt, hade det må¬
hända icke varit i sin ordning att jag begärt ordet; men jag har
dock ansett mig pligtig att uplysa om orsaken till Utskis förslag.
Såsom Gr. Mörner ganska rigtigt nämnde, är det R. Stms rätt
att uteslutande förfoga öfver hvad som rörer deras bank. Hvad
deremot angår den ekonomiska lagstiftningen, det tillhör K. Mit
ensam att besluta öfver, likasom det ensamt tillkommer Ständerna
att bestämma öfver statsregleringen. De af alla kända historiska
tilldragelserna 1809, hvarigenom, bland annat, K. M;t och Regin
uteslötos från all delaktighet i bank-lagstiftningen, hafva äfven
föranledt den ensidiga upfattningen af R. Stirs lagstiftningsrätt,
att de i vissa ekonomiska frågor blott ega önskningsrätt. Deraf
härleder sig den besynnerliga omständigheten, att R. Stir måste
gå tillväga på sådant sätt, som här är i fråga. Då R. Stir an¬
visa en så stor summa som 8 millioner, hvilken under vissa för¬
hållanden kan komma att användas, så är det också naturligt, att
Ständerna vilja hafva ett ord med i laget ang. sjelfva sättet för
delta användande. Det har också vid dylika fall, just till följd
deraf att R. Stir i dessa stora frågor allenast hafva petitionsrätt,
bändt att R. Stir vid anslagen fästat vissa vilkor. Sålunda har
Utskit äfven här, vid anslåendet af ifrågavide 8 millioner, förfarit.
Man har på detta sätt sökt undvika de svårigheter, som grund¬
lagen verkligen erbjuder; ty om man med Stats- och BankoUtskin
hade förenat äfven Ekonomi- och Lag-Utskm, eller nära nog hela
representationen, så hade det ej varit möjligt att egna frågan den
detaljerade granskning, den nu erhållit, och hvilken endast låter
sig verkställas af ett mindre antal. Det är ur denna synpunkt,
som Utskit ansett sig kunna framlägga den ifrågavide punkten tilt
R. Stirs godkännande. Då Gr. Mörner icke emot sjelfva saken
framställt någon anmärkning, torde nu icke behöfva ordas om be-
höfligheten af Utskis förslag. Det exempel, Gr. Mörner af en annan
frågas behandling hemtat för nödvändigheten att låta denna punkt
handläggas af LagUtskit, är icke här tillämpligt. Med de af Hr
Grin omförmälda lånen förhåller det sig så, att sedan R. Stir allt¬
ifrån
Öen 12 September f. ra.
ifrån 1840 års ritsdag till Riksg.Kont. öfverlemnat stora summor
för att utgifvas såsom lån, så skulle afbetalningarne ske på det
sätt, att man erlade en viss proc:t årligen till nämnde kontor,
hvilken promt innefattade både ränta och kapitalafbetalning. Men,
med anledning af en tvist med en egendomsegare i Småland ang.
betalningsskyldigheten, hvilken denne ansåg icke vara ett jorden
åliggande onus, förklarade Högsta Domstolen, att, som författnin¬
gen af 1845 icke tillkommit på det i grundlagen föreskrifna sätt,
så frikändes, den ifrågavrde personen från betalningsskyldigheten.
I anledning häraf föreslogs vid 1853 års riksdag, att R. St;r
skulle låta LagfJtskrt behandla frågan om odlingslånen, och sedan
dess har frågan ansetts ega laglig fonn. Här åter är fråga om
ett kontrakt emellan båda statsmakterna; R. St:r lemna en summa
af S millioner, med vilkor att de bestämmelser, som dervid blifvit
gjorda, loija*, eller åtminstone icke förändras, utan att R. St:r
deröfver höras. Här mötas å ena sidan en bankfråga, deruti R.
St:r hafva uteslutande afgöranderätt, och en ekonomisk fråga, der¬
uti K. M;t har enahanda rätt, hvadan ingen förändring kan ega
rum, utan att båda parterna äro ense derom. Detta behandlings¬
sätt är alldeles nödvändigt, såvida man icke vill låta stora och
vigtiga frågor falla, blott derföre att våra konstitutionella former
äro sådana de äro. Jag anhåller om bifall.
Hr Cederschiöld, Gustaft [ händelse denna lag blefve
antagen af R. St:r och af K. M:t sanktionerad, så blefve den o-
nekligen en civilrlag. Det återstår då att fråga: kan en civil-lag
stiftas, utan att Lag-Utslct blifvit hördt? 33:dje §:n R.O. bestämmer
uttryckligen att fråga om civila och kriminella lagar skola af Lag-
Utsk;t behandlas. Vid sådant förhållande åter upstår den frågan,
huruvida H. Esc. Hr Gr. o. Landtm, kan å förevide punkt fram¬
ställa annan propos, än å afslag. I detta hänscde ber jag att få
hänvisa till 55:te §:n R.O. Saken beror på tolkningen af de ( denna
§ förekommande orden »väekt fråga.» 1 detta fall vill jag påminna
om huruledes, då vid 1844 års riksdag Talmannen i BorgareSt;t
vägrade propos. på ett ötskisBetänk., Konst.{Jtsk:t förklarade, att
med »väckt fråga» icke kunde förstås annat än enskild riksdags¬
mans motion, men icke ett Utsk:sBetänk. Häremot reserverade
sig många ledamöter, och jag vill fästa Högloft. Ståndets upmärk-
samhet på att hela frågan beror på, huru vidsträckt man vill tolka
nyssnämnde ord. Ar det en vackt fråga, som nu är under pröf¬
ning, så anser jag propos. på bifall derå icke kunna framställas;
men är det icke en sådan håga, så tror jag att förhållandet blir
motsatt.
Gr. Mörner: Då jag förta gången hade ordet, gjorde jag
icke något bestämdt yrkande. Jag får derföre nu begagna till¬
fället att anhålla om afslag å denna punkt. Att den innefattar
en »väckt fråga» synes mig vara så mycket mera uppenbart, som
den icke är föranledd af någon motion, utan är vackt af Stats-
H. X. 9
130
Den 12 September t. m.
Utsk:t sjelft med den motionsrätt, som detta Utsk. eger. Hvarthän
skulle det bära, om man antoge Hr Bildts tolkning? Om Stats-
Utsk:t funne för godt att, under form af kontrakt, framställa förslag
om grundlagens uphäfvande, så skulle derå icke kunna vägras
propos., blott man finge majoritet inom Utsk:t för en sådan me¬
ning 1 Jag yrkar afslag.
Hr Bildt: Om Gr. Mörner är missnöjd med att Stats- och
BankoUtsk:n befattat sig med denna fråga, så ber jag att få up-
lysa, det de äro ganska oskyldiga dertill, emedan R. St:r remitterat
frågan till dessa Utsk. Sista mom:t i 34:de §:n R.O. stadgar, att
det är sjelfva ämnets beskaffenhet, som bör afgöra, till hvad Utsk.
det skall remitteras, och att det Sammans. Utsk:t således varit i
sin grundlagsenliga rätt, torde icke kunna bestridas. Man säger
att förslaget innefattar ett kontrakt, som grundlagen icke känner,
hvadan en Talman icke heller kan framställa propos. derå. Då
skulle man också kunna säga, att när StatsUtsk:t, med ani. af
Kongl. Propos., anvisat en viss summa, men dervid fästat åtskilliga
vilkor, så skulle icke heller Talmannen kunna derå framställa
propos. Så har dock skett hvarje riksdag, och man har aldrig
ansett, att deruti legat någonting grundlagsvidrigt. Nu hafva också
R. St:r ansett, att 8 millioner skola lemnäs i obligationer tili
hypotheksbanken, men dervid hafva R. St:r bestämmt vissa vilkor.
Om man nu afslår förev:de punkt, så har hela den grund, på
hvilken Utsk:t byggt, ramlat; ty det är väl icke tänkbart, att
R. St:r skola lemna 8 millioner utan vilkor. Det är ganska na¬
turligt, att Gr. Mörner, som varit emot bela förslaget, också vill
borttaga detta vilkor, genom hvars uteslutande hela organisationen
skulle göras om intet. Men jag anser mig derföre ega så mycket
mera skäl att påminna de bland R. o. Ad:ns ledamöter, som in¬
tressera sig för sakens framgång, om nödvändigheten att bifalla
ifrågav:de vilkor.
Gr. Mörner: Jag skulle tro, att likheten emellan de för¬
hållanden, som Hr Bildt framställt, icke håller streck vid en
närmare granskning. Det är något helt annat att vilja uphöja
en författning till civil-lag i annan ordning, än grundlagen före-
skrifver, och att vid en anslagsfråga fästa vissa vilkor, en sak,
som aldrig blifvit ifrågasatt i afs:de å StatsUtsk:t. Men att detta
Utsk. äfven skulle öfvertaga Lag-Utsk:ts lagstiftningsmakt, det
tror jag är att sträcka anspråken alltför långt. Såsom ett skäl
för Utsk:ts förslag, har blifvit anfördt, att frågan blifvit till Sam¬
mans. Utsk:t remitterad, och det är sannt, att sjelfva frågan om
hypotheksbanken dit hänvisades. Men det nu ifrågav:de förslaget
har Utsk:fi sjelft framkommit med, ehuru Utsk:t haft den utväg
öppen, att sammanträda med LagUtsk:t. Sådant är icke ovanligt;
jag har sjelf sutit i ett sådant Utsk., då frågan om fängelse¬
byggnaderna var före, och då det Utsk,, som handlade denna fråga,
var sammansatt af Stats^, Lag- och EkonomiUtsk:n. Jag tror således
att det är ett förbiseende af det förenade Utsk:t, att ett dylikt
Iben 12 September f. ta.
Sammanträde icke blifvit föränstaltadt; trien sådant bör 'iio'rik icke
föranleda R. o. Ad. att stifta c i v i 1 -1 a g i annan ordning, än grunda-
lagen utstakar, dag fortfar att yrka afsläg.
Hr Gripenstedt! Här bär blifvit sagdt, att om den
föreslagna punkten af R. St:r godkändes, så skulle också i och
-med detsamma de författningar, hvilka nu varit föremål för re¬
presentationens öfverläggningär, iklädas civil-lags natur, hvarjemte
man erihrst derom att sådan lag icke kan stiftas i den ord¬
ning, som här blifvit följd, utan allenast på det sätt grundlagen
föreskrifver. dag anser för min del denna upfattning af saken
ingalunda vara den rätta, utan tror att frågan icke bör betraktas
på annat sätt, än såsom ett vilkor, som af R. St:r är fästadt vid
ett anslag eller en eventuel apoffring. Då jag för min del icke
vill bestrida, att R. St:r, då de gifva anslag och göra upoffringar,
ega grundlagsenlig rätt att noga begränsa de föremål, som afses,
så anser jag dock den forin, som Utskit i detta fall valt, icke vara
rigtig, utan böra ur nyttans synpunkt förändras. Såsom punkten
nu är upställd, skulle ingen ändring kunna ske i de nu äf R.
St:r antagna författningarne; men jag skulle dock tro, ätt det vöre
tjenligt, om K. M:t kunde, utan R. St:rs hörande, vid den slutliga
pröfningen af dessa temligeh detaljerade förslag, i några mindre
Väsendtlig!! afsiden hafva fria händer ätt göra de jemkningär, som
kunde anses vara af behofvet påkallade. Jag föreställer mig, att
R. St:r hafva det förtroende för K. M:t och Dess Regering, att de
skola anse derb vara lika måna, sorn R. St:r sjelfva, om ätt desså
anstalter eger ali den stadga Och säkerhet, Sorn är nödvändig. Att
helt och hållet afskära möjligheten att kunna jemka hvad sorn kan
behöfva jemkas, tror jag emellertid icke skulle vara alldeles tjen¬
ligt, hvarföre jag föreställer mig, att punkten borde förändras så¬
lunda, att ordalydelsen blefve: »det R. St:'r måtte hös K. M:t i
underd. anhålla, det ändring i förordmne angide hvpotheksbanken
samt de allmänna grunderna för hypotheksföreningars bildande och
verksamhet ej må ske, utan att äfven R. St:r sitt bifall dertill
meddela.» Jag anhåller om propos. å detta af mig framställda
förslag.
Hr Bildt: Den redaktionsförändring, som den siste värde
talaren föreslagit, innebär något mera än en blott och bar för¬
ändrad ordställning. Den förändrar frågan från att vara ett vilkor,
till en blott önskan. Jag tror att genom en dylik förändring
kommer sjelfva den förutsättning, hvarunder de 8 millionerna
lemnäs, att så väsendtligen lörändras, att, enligt hvad jag hört och
känner, det icke blir någon utsigt att för förslaget erhålla R. St:rs
bifall, om äfven det skulle lyckas inom detta Stånd. Man
lärer väl icke kunna förbise, att sedan ett förslag på R. Stirs
anhållan blifvit af en utaf K. M:t utsedd komité utarbetadt, seder¬
mera af K. M;t till sina hufvudgrunder godkändt, och till R. St:r
öfverlemnadt, samt af dem, efter noggrann pröfning, för deras del
antaget, så lära de förändringar, som deruti behöfva göras, icke
132
Deu 12 September f. m.
tara af någon egentlig vigt. Dessutom, då lagen i sig sjelf meri-
gifver att förändringar kunna göras under vissa antagna bestäm¬
melser, så är det blott fråga om tiden, då sådant kan ske, och
då behöfver man blott afvakta nästa riksdag. Det synes mig såle¬
des att, om man verkligen lägger vigt på att förslaget vinner
framgång, man äfven bör godkänna denna punkt, sådan den af
Utskit blifvit upställd. Jag vill dermed ingalunda hafva sagt,
att jag ej för min del hyser det förtroende till Regeringen, att
jag icke skulle kunna med min röst godkänna Hr Gripenstedts
förslag; men oaktadt jag hyser denna mening, är det dock en helt
annan sak att hafva förtroende till Regeringen, än att låta ett
förslag förlora sin natur af vilkor. Regeringen är en institution,
som lefver och, såsom jag hoppas, skall detta äfven blifva händel¬
sen med ifrågavide författningar. Om derföre denna punkt anta-
ges, sådan den är, så kunna dessa författningar icke på länge un¬
dergå någon förändring, utan att båda statsmakterna deruti deltaga,
hvaremot, om den at Hr Gripenstedt föreslagna redaktionsförändrin-
gen godkännes, motsatsen lätt nog kan inträffa, ehuru jag visser¬
ligen icke vill påstå att det sker. Jag fortfar derför att anhålla
om bifall till Utskits förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. och Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskits
ifrågavrde förslag oföiändradt, dels af Hr Gripenstedt, att förslaget
skulle erhålla följande förändrade lydelse: »det R. St:r måtte bos
K. M:t i underd. anhålla, att ändring i förordningarna angide hy¬
poteksbanken samt de allmänna grunderna för hypotheksföreningars
bildande och verksamhet, ej må ske, utan att älven R. St:r sitt
bifall dertill meddela»; samt dels slutligen af Gr. Mörner, att
förslaget måtte afslås; hvarjemte H. Exc. förklarade, det han icke
funne sig vara af grundlagen förhindrad att framställa propos. på
någotdera af de yrkanden, sorn sålunda blifvit gjorda.
Efter det propos:r å samtlige ofvanomförmäldte yrkanden seder¬
mera blifvit framställda samt med blandade ja och nej besvarade,
gjordes förnyad propos. på bifall till Utsk:ts förslag oförändradt,
och då dervid svarades starka ja, blandade med många nej, förklarade
U. Exc. sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Gt. Mörner begärde votering.
H. Exc. förmälte, att sedan votering nu blifvit äskad, det
berodde på R. o. Ad. att afgöra, huruvida Hr Gripenstedts förslag,
eller afslag å (Jtsk:ts hemställan, skulle uti kontraproposm intagas.
Gr Mörner: Jag afstår från mitt först framställda yrkande
och förenar mig med Hr Gripenstedt.
Sedan H. Exc. härefter hemställt, huruvida R. o. Ad. till
Den 12 September e. m.
133
kontrapropos. vid den blifvande voteringen antoge Hr Gripenstedt*
förslag, samt härtill svarats ja, justerades följande voteringspropos.:
»Den som bifaller Sammansatta Stats- och BankoUtsk:ts hem¬
ställan å sidan 30 i Uti. N:o 24, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, beslutar R. o. Ad. för sin del: »det R. St:r
måtte hos K. M:t i underd. anhålla, att ändring i förordn:ne
ang:de hypoteksbanken samt de allmänna grunderna för hypo-
theksföremngars bildande och verksamhet ej må ske, utan att äf¬
ven R St:r sitt bifall dertill meddela»».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda :
Ja — 23.
Nej — 21.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 12 September 1860.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdrag för f. mms plenum samt protokollet
för den 29 sistl. Maj.
Föredrogs till fortsatt behandling Sammans. Stats- och Banko-
Utskits Uti. N:o 24, i ani. af K. Mits Nådiga skrifvelse med
förslag ang:de förändrad organisation af hypolheksinrättningame
i riket.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Mot R. o. Ad:ns på
f. m. fattade beslut (år jag anmäla min reservation, och önskar jag
att de, som till detsamma bidragit, icke måtte få ani. framdeles
ångra det prejudikat, som derigenom blifvit gifvet.
Härefter förekom
i:sta punkten af Utsk:ts å sid. 33 afgifne förslag ang:de
öfverflyttning till den blifvande hypotheksbanken af den i R. St:rs
Bank till utlåning emot pant i fastighet på landet anvisade fond.
1S4
Den 12 S e p t e ro li e r e- ta.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När komiterade upgjor-
de förslag till denna hypoteksbank, ansågs det, vara deras skyl¬
dighet att. äfven taga i betraktande den del af (astighetsbelånin-
gen, sorn drifves af R. St:rs bank. Komiterades åsigt var,den, att
hela fastighetsbelåningen borde sammanslås på ett ställe, oeh det
är orsaken, hvarföre koiniterade föreslagit, att denna fastighets-
lånefond i R. St:rs bank borde på hvpotheksbanken öfverflytta».
Denna fråga, står nu så, till vida,, för sig sjelf, att hypotheksban-
kgos inrättande deraf på , intet sätt är beroende. När man täger
i betraktande, att denna öfverflyttning icke utan olägenhet kan
ske, förrän den inrättning, sorn är åsyftad, kommit i verksamhet, så
finnér man, att utan olägenhet frågan om öfverflyttning af
fastighetsfonden på hvpotheksbanken kan upskjutas. Jag före¬
slår derföre att R. o. Ad-, med afslag å denna punkt, måtte anse
frågan om öfverflyttningen för närv:de hafva förfallit.
Hr Lilliehöök, Bertil: Efter det yttrande, Frih. Ter¬
smeden afgifvit, har jag ingenting att tillägga.
Gr. Mörner: I det slut, hvartill Frih. Tersmeden kommit,
vill jag äfven instämma, men på helt andra grunder, nemi. der¬
före, att sedan R< St:r hafva dels genom 3 Stånds beslut, dels genom
votering i förstärkt BankeUtsk. bestämt, huru med förvaltningen
af fastighetslånefondan skall förfaras till 1863, kan icke nu blifva
fråga om att genom nytt beslut uprifva hvad R. St:r sålunda af-
gjort. Det är visserligen sannt att BankoEftskrt på ett ställe h
sitt Betänk. N:o 25 yttrar, att frågan om öfverflyttningen af
landtfastighetsfonden från banken till hypotheksbanken skulle,
sedan Stats- och BankoUtskrt deröfver sig utlåtit, blifva föremål
för R. 5t:rs afgörande, men då R. St:rs redan fattade beslut i
frågan icke är förenadt med något vilkor, torde detsamma icke
kunna, i anledning af en ny framställning, uprifvas.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Om Frih. Tersme-
dens framställning i detta afs:de vunne bifall, kunde möjligen
hända, att beslutet i en fråga, som efter min öfvertygelse är af
R. St:r redan afgjord, skulle till slut kunna sönderrifvas. Således
f§r jag vördsamt yrka, att R* o. Ad. måtte utan något tillägg af¬
stå Utsk:ts hemställan.
Hr Printzensköld, Carl: Det förslag, som Frih. Ter¬
smeden framställt, förutsätter upenbarligen, såsom den siste talaren
erinrat, möjligheten att äfven under sista dagen af denna riksdag
ett förslag kan dyka upp, som åsyftar att tillintetgöra ett af R. St:r
förut fattadt beslut. Jag kan således icke annat än på det bogsta
protestera mot de ordalag, som kunna föranleda en sådan åtgärd,
och förenar mig derföre med Gr. Mörner derom att orden »för närv:de»
måtte uteslutas och R. o. Ad. helt enkelt förklara att som genoro
R, Stms förut fattade beslut (rågan om den fond, som angår fastig-
Den 12 September e. m.
135
hetsbelåningen, redan är afgjord, så kommer frågan om denna
fonds öfverflyttande till hypotbeksbanken att förfalla.
Hr Hjärne, Harald: Om jag icke hörde orätt, föreslog
Frih. Tersmeden att R. o. Ad. skulle fatta det beslut att för närv:de
aWlå frågan och upskjuta den till nästa riksdag. Folie icke orden
precist så, som jag nu anfört, så låg åtminstone, enl. min upfatt-
ning, denna tanke i det sätt, hvarpå Frih. Tersmeden uttryckte sitt
förslag. Var det annorlunda, tar jag mig friheten att framställa
en sådan propos., ty det är väl klart, att sedan denna fråga är i
förstärkt BankoUtsk. definitivt afgjord vid denna riksdag, så kan
den icke vidare förekomma, hvadan således den siste värde talarens
farhåga att den skulle dyka upp ånyo under innev:de riksdag,
lärer vara obehörig. Jag bestrider således att en sådan tanke
ligger i Frih. Tersmedens förslag, och om detta icke var så formu-
leradt, som jag nyss framställt, begär jag propos. pä min fram¬
ställning.
Frih. Tersmeden: Då alla de talare, som hi t il Is yttrat sig,
sagt att de äro af den tanke att denna fråga bör förfalla, så tycks
det icke vara mycket skäl att nu tvista om ordalydelsen för af-
slaget. Hvad beträffar deras fruktan, att om mitt förslag till beslut
antages, frågan skulle uptagas igen, så tror jag att den är öfver¬
flödig, och jag är i öfrigt öfvertygad att Hr Gr. o Landtm, tillser,
att, om ett så beskaffadt förslag skulle förekomma, det icke vidare
uptages. Jag tycker att det är ganska tydligt hvad som med mitt
förslag menas; man kan visserligen rent af afslå företude punkt,
men hvarföre jag anser den för närv:de böra läggas till handlin¬
garna, är att jag tänker vid nästa riksdag ånyo uptaga densamma.
Gr. Mörner: Anledningen till de erinringar, som af flere
talare blifvit gjorde mot Frih. Tersmedens förslag, är förmodligen
de deri förekommande orden »för närv:de», hvilka också kunna
synas ganska öfverflödiga, enär, hvad vi göra, alltid sker under den
för handen varande tidpunkten. Jag tror således att orden »för
närv:de» kunna uteslutas, utan alt Frih. Tersmeden derigenom
är förhindrad vid nästa riksdag taga upp frågan; men genom ett
uteslutande af nämnde ord torde alla blifva tillfredsställda.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels af Frih. Tersmeden,
att R. o. Ad., med afslag å Utsk:ts hemställan, måtte besluta, att
förslaget om öfverförande från R. St:rs bank till den blifvande
allmänna bypotheksbanken af fonden för utlåning mot pant i fastig¬
het på landet skall anses hafva för närv:de förfallit, och dels af
Hrr Flach och Printzensköld, att R. o. Ad. måtte afslå Utsk:ts
ifrågav.de förslag.
Härefter framställde H. Exc. propos. i enlighet med Frih.
Den 12 September e. ta.
Tersmedens nyssberörde yrkande och, då dervid svarades flere ja
jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Sedermera yttrade H. Exc., att B. o. Ad. torde finna, att, till
följd af det nu fattade beslutet, de öfriga punkterna af ifrågav:de
förslag hade förfallit.
Ropades ja.
Slutligen lades till handlingarne Utskrts sist i Utlåtit före¬
kommande yttrande.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-
Ulsk:s den 1 och 5 dennes bordlogde Utlåt. N:o 165, i ani. af
de under nuv:de riksdag framställda förslag ang:de inrikes skeende
uplåning emot Svenska fonderade statsobligationer.
lista punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Gr, Mörner: Här är frågan om att R. St:r skola fastställa
en grund, som dock icke är för dem känd, R. St:r veta nemi.
icke hvad det lån kostar, som är uptaget utomlands. Vid sådant
förhållande synes äfven mycket svårt att bedöma, huruvida de vilkor,
som i afs:de på nämnde lån blifvit öfverenskomna, kunna vara de
rätta för lån, som skall uptagas inom landet. Mig synes alltså
att man icke borde så binda sig vid berörda vilkor, att man nu
skulle utsätta några bestämda siffror, utan blott åt Riksg.Kontits
fullmige öfverlåta att betinga sig så fördelaktiga vilkor som möjligt.
Hr Bildt: Då R. St:r vid behandlingen af frågan om me¬
dels anskaffande till statens jenvägsbyggnader beslöto att den er¬
forderliga summan 25 mill. skulle uptagas utom landet, så föran¬
leddes detta R. St:rs beslut bufvudsakligast deiaf att man icke ville
inom landet företaga en uplåning i större skala, emedan man
fruktade att en dylik uplåning skulle under en tid, då landet
ännu . befunne sig i ett visst afmattningstillstånd efter sednaste
stora financiela kris, menligt inverka på industriens utveckling.
Det andra och väsendtligaste skälet var dock det, att man ville för¬
skaffa sig penningar för så godt pris som möjligt, och då nu
inom, landet var ondt om kapitaler och räntan i dåvarande stund
högre än vid föreg:de tidpunkt, så är det ganska påtagligt att
hvad R. St:r afsåga med utländska lånet vanns, nemi. att få pen¬
gar för bättre pris. Då man sålunda å ena sidan för ett föremål,
som var absolut nödvändigt, sökte bereda medel, ville natur¬
ligtvis å andra sidan StatsUtsk:t för sådana saker, som icke voro
absolut nödvändiga, men kunde vara önskvärda, ej föreslå R. St:r
att skaffa sig penningar till hvad pris som helst, utan ansåg Utsk:t
öfverensstämmande med en klok hushållning, att bestämma en
Den 12 September e. m.
maximigräns för lånets uptagande inom landet, eller att det ej
linge öfverstiga det pris, som det sista jernvägslånet kostade. Om
Gr. Mörner eller någon annan, som intresserar sig för soken, läser
hvad som står på 2:dra och 3:dje raden i punkten, så finner han före-
skrifvet: »att lånet ej får uptagas i annat fall, än att penningar
blifva inom riket att tillgå mot ett pris, sorn icke öfverstiger kost¬
naden för det under innevarande år till fortsättning af statens
jernvägsbyggnader utom riket, uptagne lån», men att det är fullm:ge
obetaget att, om penningeställningen sådant medgifver, uplaga lån
för billigare pris. Sjelfva kostnaden för utländska lånet är icke
känd till sin närmaste siffra,, men dock så mycket, att man nå¬
gorlunda vet, hvad det går till, enär sjelfva anslaget, som skalf
utgå till betäckande af ränta och amortering, redan är af R. St:r
voteradt, och upgår till 1,460,000 rdr om året. Då lånet skal!
på 38 år amorteras, kan man uträkna, att räntan är mellan 4
och 4 3/t %. Jag anhåller om bifall till punkten.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef förev:de punkt af R. o. Ad. bifallen.
3:dje—7:dö punkterna.
Biföllos.
8:de punkten.
Gr. Mörner: Då dessa obligationer icke blifva upsägbara å
långifvarens sida, utan endast å Riksg.Kontis, står detta förslag
visserligen i öfverensstämmelse med det antagna systemet; men
i öfrigt synes förslaget icke synnerligen lända till befrämjande af
sakens framgång. I afs:de å lån, utgifna med kapital-rabatt, anses
det nemi. i allmänhet fördelaktigt att långifvarne kunna, till följd
af obligationernas utlottning, erhålla kapitalet åter tidigare, än eljest
skulle ske; och ett stadgande härom skulle således icke kunna
annat än bidraga att höja värdet å obligationerne. Jag kan der¬
före icke inse något skäl, hvarföre icke äfven de obligationer,
hvarom nu är fråga, skulle kunna genom utlottning inlösas. Riksg.-
Kont, skulle visserligen ega att inköpa dessa obligationer, i den
mån Kontoret kunde finna sådant fördelaktigt; men mig synes att
jemväl den andra af mig nämnda utvägen skulle kunna väsendt¬
ligen bidraga att göra obligationerne begärliga.
Jag anhåller derföre att punkten måtte återremitteras, på det
att Utsk:t måtte komma i tillfälle att deri intaga ett stadgande
om ifrågavide obligationers inlösande medelst utlottning.
Hr Bildt: Man skulle möjligen kunna anmärka, att Stats-
Utslcts nu föredragna Utlåt, ingår förmycket i detalj-bestämmelser.
Jag har, för min del, inom Utsk:t varit af den åsigt, att det är
orätt att begränsa fullm:ges verksamhet mer än till sjelfva hufvud-
punkterna, d. v. s. att man skulle bestämma priset på penningarne,
men 1 öfrigt låta fullm:ge handla efter bästa förstånd. Då likväl
denna åsigt icke gjorde sig gällande i Utsk:t, enär man ansåg,
138
Den 12 September e. tn.
att det åtminstone borde reglementeras i sådane frågor, i afs:de
å hvilka opinionen vore något mer utbildad, så fann man skäligt
att äfven begränsa kapital-rabalten.
Vid sådant förhållande ansågs ändamålsenligt att antaga det
enklare system, som öfverensstämde med hvad som blifvit före¬
slaget vid 1853 och 1854 årens riksdag; och man har trott sig
sålunda lättast kunna åstadkomma det åsyftade resultatet.
Då återremiss nu blifvit begärd i den syftning att inlösen
af dessa obligationer måtte få ega rum medelst utlottning, vill jag
ej motsätta mig densamma; men tillstår dock öppet, att jag icke
tror, att något egentligen dermed är att vinna, emedan, så vidt
jag kan påminna mig, Utsk:t i afs:de å denna punkt temligen enhälligt
fattat sitt beslut, en omständighet, med anledning hvaraf man har
allt skäl alt antaga, det de öfrige Stånden icke skola frångå Utsktts
förslag i frågan.
Gr, Mörner: Orsaken, hvarföre jag lagt vigt på denna
punkts kompletterande genom intagande deruti af en föreskrift om
obligationernas inlösande genom utlottning, är, att jag verkligen
önskar framkalla ett inhemskt fondsystem. Jag tror att det af mig
föreslagna stadgande skulle för befordrande häraf vara ganska än¬
damålsenligt, enär, på sätt jag förut nämnt, obligationerna torde
på sådant sätt blifva mera begärliga. Deremot synes mig den nu
gifna föreskriften vara uti ganska mycken öfverensstämmelse med
de åsigter, Hr Bildt nyss omförmält, och hvilka legat till grund
för det vid 1853 och 1854 årens riksdag upgjorda förslag i äm¬
net, Med granskning af sistberörde förslag, skulle man nästan
kunna frestas att tro det man då icke velat hafva något inhemskt
fondsystem. Jag befarar att, om denna punkt antages oförändrad,
resultatet äfven nu skall blifva, att något inhemskt lån ej kommer
till stånd.
Med hänsigt härtill, tror jag att det är särdeles angeläget
att denna punkt återremitteras.
Hr Bildt: Det är icke för af t motsätta mig den ifråga-
ställde återremissen, utan med ani. af några uti Gr. Mörner»
sednaste yttrande förekommande uttryck, som jag nu åter begärt
ordet. Den värde talaren tillkännagaf nemi. sin åsigt vara, att
man genom detta stadgande tycktes vilja återkomma till 1853 och
1854 årens företeelser, då man, yttrade Gr:n, skulle upgjort
saken på så sätt, att man hade allt skäl att deraf draga den slut¬
sats, att afsigten varit att alldeles icke något fondsystem skulle
komma till stånd. Ett slikt yttrande af Gr. Mörner bar icke
kunnat undgå att förefalla mig besynnerligt, särdeles, då det blif¬
vit framkastadt som en slags replik till ledamöterna uti 1853 och
1854 årens StatsUtsk., ett Utsk., hvilket dock ovedersägligen
skapade ett fondsystem, som ligger till grund för detta. En sär¬
skild fråga blir, att detta system derefter af fullm:ge i Riksg.Kont.
så tillämpades, att de ej erhöllo några penningar. Orsaken här¬
till var, som kändt är, att räntan af bemälde fullm:ge sattes till
Oen 12 'September e. tn.
iSff
för lågt belopp. Mig synes att detta StatsDtsk., långt ifrån atS
klandras, verkligen, för den händelse något omdöme skulle öfver
detsamma uttalas, förtjent en mention hororiable. Nämnde Utsk.
lyckades nemi. att utan någon officiel påtryckning upgöra ett
fondsystem.
På dessa skäl anser jag den af Gr. Mörner uti berörde hän¬
seende mot 1853 och 1854 årens StatsUtsk. framstälde anmärk¬
ning vara fullkomligt obefogad.
Gr. Mörner: Det var ieke egentligen emot grunderna uti
det vid 1853 och 1854 årens riksdag upgjorda förslag till ett
inhemskt fondsystem sorn jag nyss framstälde anmärkning, utan
mot tillämpningen af desamma. Att något fondsystem då icke
upkom, är ett faktum, som icke kan bestridas; och erfarenheten
har således icke kunnat ådagalägga, huruvida grunderna derför
varit illa eller väl upgjorda.
Jag anhåller fortfarande om återremiss.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
blef förevarande punkt till Utsk:t återremitterad.
9:de punkten.
Bifölls.
Hr Bildt: Vid framställandet af det reglemente, som legat
till grund för 1853—1854 årens R. Stirs beslut med afsrde på
inrättandet af ett inhemskt fondsystem, ansåg man nödvändigt att
ingå till K. M:t med anhållan om dess Nåd. fastställelse och ga¬
ranti på sjelfva dessa bestämmelser, för att gifva landets papper
större kredit. Så har äfven varit förhållandet vid sista riksdagen,
då man tog ett utländskt lån, och äfven med afs:de på det under
innevide år uptagne utländska lånet. Det är alldeles påtagligt
att, ifall man täger ett inhemskt lån och dessa papper skola få
kredit och kosta staten så litet som möjligt, höra de också vara
sådana att de få den största användbarhet. Då man nu vet att
Svenska jernvägsobligationer i Hamburg begagnas såsom hypotbekr
skulle de nu i fråga v: do obligationerne icke blifva så mycket vär¬
da som de förut utgifne obligationerne, om de icke erhålla Kongl,
garanti, emedan utländningen har svårt att göra sig reda för våra
förhållanden. Jag skulle för min del anse det högst nödvändigt,
att man gör allt för att skaffa dessa obligationer så hög kredit
sorn möjligt, och anhåller att R. o. Ad. måtte besluta om aflåtan-
det af en skrifvelse till K. M:t med begäran att K. M:t måtte
lemna sin fastställelse och garanti äfven å detta lån.
Gr. Sparre, Erik: Jag instämmer till alla delar med
Hr Bildt.
Gr. Mörner: Afven jag får instämma i hvad Hr Bildt nu
föreslagit.
140
Den 12 September e. tri.
Sedan öfverläggningen om det af Hr Bildt väckta förslaget
förklarats fulländad, framställde H. Exc. Hr Gr, o. Landtm, propos.
derå. att R. o. Ad, måtte för sin del besluta, att It. St. skola hos
K. M:t i underd. anhålla, det K. M:t täcktes lemna sin °aranti
och fastställelse åt det ifrågav:de lånet; hvilken propos. med ja
besvarades.
Hr Bildt: Sedan Ståndet nu fattat beslut i denna fråga
anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm, täcktes hemställa om inbjud¬
ning till de öfriga Stånden att med R, o. Ad. sig förena.
Äfven detta förslag blef, uppå framställd propos., af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs Sammans. Stats- samt Allm. Besv - och Ekon.UtskUs
den 5 dennes bordlagde Betänk. N:o 25, i ani. af väckta motioner
om statsanlag för anläggning af åtskilliga telegraflmier inom riket.
Gr. Sparre, Erik; Jag anhåller först att särskild propos.
måtte framställas å de särskilda motioner, som omförmäles i detta
Betänk., eller åtminstone om den, som angår en telegraflinies sträc¬
kande mellan Sundsvall och Ostersund, och det är endast om denna
som jag anhåller att få yttra mig. Det har ofta blifvit anmärkt
att under det allmänna bemödande, som göres att nedlägga betyd¬
liga kostnader på kommunikationsanstalternas underlättande, de
nordliga provinserna icke alls häraf komma i åtnjutande. Med
afs:de härå har under sisth riksdagen provinsen Helsingland och
under innevarande Norrbottens län erhållit understöd, under det
man icke ansett sig kunna bevilja sådant åt åtskilliga andra län.
Detta hufvudsakligast med afside på jernvägsanläggningar. Den
provins, hvarom här är fråga, gör icke ens anspråk på ett så stort
understöd, ehuru dess bördighet, dess vackra malmer och dess
skogar kunna rättmätiga detsamma. Hvad som deremot åstundas,
är en elektrisk telegrafledning, som, med hänsigt till provinsens
afskildhet och svåra kommunikationer, otvifvelaktig! skulle vara af
stor nytta. Den ytterst långsamma postgången ådagalägger behof-
vet häraf; men hvad som ännu mera talar derför, är korrespon¬
densen med Norge och en af dess större handelsstäder Trondhjem.
Då dessutom nyligen för en provins, Gottland, med vida mindre
folkmängd än denna, en telegraflinie blifvit inrättad, synes mig
mycket mera skäl att bevilja en sådan för denna provins, Utsk:t
tycks äfven hafva erkänt detta, men har såsom skäl för afslag ej
anfört något annat motiv än att det var farligt beträda den banan
att statsverket skulle omedelbarligen understödja telegrafanstalter.
Det är kändt att medlen för detta ändamål tagas af en annan
fond; men då dennas tillgångar för närvide icke medgifva detta,
synes det vara bårdt att ifrågav:de provins skall vänta intilldess
fondens tillgångar ökats. Den kostnad, som för ifrågavide ändamål
skulle erfordras, vore 66,000 rdr, och jag påstår att en sådan utgift
från statens sida icke vore ansenlig för denna provins. På grund
Den 12 September e. m.
141
af hvad jag anfört, anhåller jag att R. o. Ad. måtte anvisa 6(1,000
rdr till en telegraflinie mellan Sundsvall och Östersund, hvilken
summa sedermera må ersättas af handels- och sjöfartsfonden, när
medlen blifva der disponibla.
Gr. Mörner: Det skulle visserligen vara ganska bra, om
telegraflinier kunde i ännu vidsträcktare mån inom landet anläg¬
gas, men å andra sidan bör man väl litet se på hvad man kan
hafva råd till att bekosta, och då .jag förut hör t SlatsUlskifs leda-*
möter förklara att statsverkets tillgångar vore i så hög grad anli¬
tade, att de icke lemnade tillgång till åtskilliga utgifter, hvilkas
vigt icke kunnat förnekas, antager, jag att ej eller medel finnas till
nu ifrågasatta telegrafanläggning. Gr, Sparre har jemfört telegraf¬
anläggningen i Jemtland med den linie, som går till Gottland;
men dervid företer sig likväl 2:ne väsendtliga olikheter. Först och
främst skulle jag tro att den telegrafledning, som anlades till
Gottland, har ett politiskt ändamål. Det är nemi, af stor vigt
att snart kunna få underrättelse om hvad som på en ö af sådan
betydelse för Sverige, som Gottland, sig tilldrager, och då under¬
stundom kommunikationen emellan nämnde ö och fasta landet är
under flere månader af året stängd, blir en telegrafledning dit så
mycket nödvändigare. Den andra olikheten är den, att den han¬
del och rörelse, som idkas i Östersund, är temligen obetydlig,
jemförd med den i Wisby, och att denna sednare går öfver Sverige
eller fordrar förbindelse med utlandet, hvaremot Jemtland skulle
vara bäst betjenadt med en telegrafledning till Norige, hvarom
dock nu ej är fråga. Det har blifvit sagdt att befolkningen är
talrikare i Jemtland än på Gottland, men då hade äfven bort
nämnas att Jemtland är mycket vidsträcktare, och så ojemförlig! mvc-
ket glesare bebodt, att om denna telegraflinie skulle komma Jemtlands
innevånare i allmänhet till godo, borde en serskildt tråd gå, snart
sagdt, till hvarje stuga. Jag anhåller om bifall till Utsk:ts förslag.
Frih. Tersmeden: Jag får till alla delar instämma i Gr,
Sparres förslag. Det finns ingen stad i Sverige, som ligger så,
skild från den öfriga civiliserade verlden som östersund. Den
ligger i en provins, som jag i år för första gången sett, och jag
måste säga att, ehuru jag visste det Jemtland var en mycket frukt¬
bärande provins, så öfversteg likväl hvad jag fick se alla mina
föreställningar. Östersund ligger också i centrum af Norrländska
provinsernas industri, i den mest bördiga trakt vid Storsjön.
Vår telegrafinrättning har fått en hastig utveckling; det finnes
knappt någon den obetydligaste stad, som icke bar en station, och
det är just denna mängd af småstationer som bidragit dertill att
telegrafinrättningen icke är sådan den borde vara. Man får lof
att tillse, det de provinser, som icke ligga i flen stora stråkvägen,
äfven få några lättade kommunikationer. Här erbjuder sig nu ett
tillfälle att, utan uppoffring för staten, understödja Jemtland efter
det förslag, Gr. Sparre framställt. Staten skulle nemi. endast göra
ett förskott, som skulle återgäldas i den mån de tillgångar, sorn
»i
Ren 12 September e. m.
'för öfrigt äro afsedde för telegrafverket, dertill lemna tillgång.
•Detta är en ganska billig begäran. Det är mycket troligt att
denna telegraflinje i en framtid kommer att fortsättas till Norge.
Jemtlands rörelse delar sig åt såväl ena som andra sidan, och en
telegrafförbindelse mellan Trondhjem och Jemtland skulle vara af
stor nytta för såväl den eria som den andra. Jag förordar således
det förslag, Gr. Sparre framställt.
Hr Skogman, Carl Johan Alfred: Jag är visserligen
ingen af de här föreslagna telegrafi in ierna obenägen, men om, såsom
Gr. Sparre föreslagit, en af dem skulle tagas under ompröfning,
så torde väl också rättvisan fordra att samma fördel vederfores de
andra. Betraktar man nu alla dessa föreslagna 1 inier, så finner
man att summan upgår till 140,000 rdr, hvilken är ovisst om
det är så lämpligt att staten förskjuter, för att sedermera få ersätt*
ning af Handels- och Sjöfartsfonden. Sied afside på denna sär-,
skilda linie var det en omständighet, som förekom i Otsk:t, men
som icke här är uptagen, nemi. att det var ganska betydande
skiljaktighet ang:de denna linies sträckning: somliga ansågo att den
borde dragas direkte från Sundsvall, andra från Hernösand. Detta
torde således äfven vara ett sköl att låta frågan anstå. Då dess¬
utom Utsk:t yttrat sig mindre om särskilda linier än om grund¬
satsen, hemställer jag om bifall till Utslcts förslag.
Gr. Sparre: Hvad angår det sista yttrandet att ett skäl
till afslag skulle finnas i den omständigheten att man gjort
anspråk på denna telegrafi irnes dragande till Hernösand, så
skulle ett sådant skäl bunna vara ani. till alt icke någon slags
kommunikationsanstalt borde understödjas, ty säkert är att aldrig
fråga upstår att draga en kommunikationslinie från en punkt till
en annan, utan att tvist om sträckningen äfven upstår. För¬
hållandet är emellertid att rörelsen i Östersund går på Sundsvall
och det af det enkla skäl, att det är närmare och äfven närmare
Slockholm, och då vet jag icke hvarföre man skulle vända sig åt
ett annat håll. Jag beklagar att icke afla husets ledamöter, på
samma sätt som Frih. Tersmeden, haft tillfälle göra sig bekanta med
förhållandet i Jemtland; jag är då nästan öfvertygad att ingen
skulle draga i tvekan att anse dehria provins förtjent af statens
understöd. Om det nu är ett faktum alt Jemtland är i behof af
lättad kommunikation, om Östersund är den enda residensstad i
riket, som icke eger telegrafstation, och dertill kommer att denna
provins icke njutit något understöd för större kommunikatiönsan-
stalter, så torde finnas skäl för bifall till min anhållan. Jag bör
nämna att R. St:r vid sista riksdag beslöto för underlättande af
en kommunikation med Norge ett understöd till en väg mot
Trondhjem, hvilken väganläggning snart kommer till stånd. Det
är utan tvifvel att härigenom kommer att upstå en ökad rörelse
från en del af Jemtland till Norge och att det således kunde
vara skäl förfullständiga systemet. Jag yrkar bifall till mitt förslag.
Den 12 September e. m.
149
Frih. Tersmeden: Bland de skäl, Hr Skogman anfört mot
detta förslag, var att fråga blifvit väckt att draga denna telegräf-
linie från Hernösand till Östersund. Med någon kännedom om
förhållandet kan man alltför väl finna skälet härtill. Angerman-
naelfven har en stor rörelse; derifrån sker en stor export af trä¬
varor, och det skulle således vara af intresse att förbinda Anger-
mannaelfven äfven med denna telegrafi in ie. Med afs:de på en
telegrafförbindelse mellan Östersund och den punkt vid Bottniska
viken, som kan anses vara den lämpligaste, får jag nämna att
sträckes den till Hernösand, blir det i alla fall en förbindelse
mellan Sundsvall och Östersund, enär linien går emellan Sunds¬
vall och Hernösand, och för att icke afskära möjligheten att draga
linien från Östersund till Hernösand, ifall det finnes lämpligare, får jag
hemställa, om icke Gr. Sparre ville ändra sitt förslag till yrkande på
förskott å 66,000 rdr lill en telegraflinie mellan Östersund och den
telegrafstation vid Bottniska viken, som kan anses lämpligast.
Gr. Sparre: Ehuru jag tror att Sundsvall är deft rätta
punkten, så och då jag instämmer deri att det icke är lämpligt
att på förband bestämma detaljfrågor, vill jag gerna ingå på
Frih. Tersmedens förslag och således ändra min vördsamma fram¬
ställning på det sätt, att, i stället för Sundsvall, sättes den punkt
vid Bottniska viken, som K. M:t finner lämpligast.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att i afs:de å förev:de Betänk., deri Utsk:t
afstyrkt bifall till väckta motioner om statsanslag för anläggning
af telegraf Ii n i er dels från Ostersund till Sundsvall, dels emellan
Carlstad och Filipstad, samt dels slutligen från Carlstad öfver Arvika
mot Norska gränsen, hade yrkats såväl bifall till Otsk:ts berörde
hemställan i dess helhet, som ock att E, o. Ad., med afslag å
den del af Utsk:ts hemställan, som afsåg frågan om en telegraf¬
linie emellan Östersund och Sundsvall, måtte för sin del besluta,
att R. St;r, för anläggning af elektrisk telegraflinie emellan Öster¬
sund och den punkt vid Bottniska viken, som K. M:t kunde finna
lämplig, skulle från Riksg.Kont. anvisa ett belopp af 66,000 rdr, un¬
der vilkor att K. M:t i nåder medgåfve, det beloppet måtte till
Riksg.Kont. af Handels- och Sjöfartsfonden ersättas, i den min
sistnämnde fonds disponibla tillgångar sådant tilläte; och komme,
med ani. af dessa yrkanden, delning af proposm att ega rum.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan, i hvad den rörde frågan om en telegraflinie från
Östersund till Sundsvall, dervid svarades ja och nej i blandning,
samt sedermera propos. på afslag å Utsk-.ts hemställan i denna
del och antagande af ofvan omförmäldte förslag till beslut om en
telegraflinie från Östersund tili någon punkt vid .Bottniska viken,
då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej; och förkla¬
rades ja nu haft öfvervigten.
f> en 12 Sep terr.ber *. m.
Sedermera framställdes propos. på bifall till Utskrts hemstäl¬
lan i öfrigt och besvarades med ja.
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. fattat ett beslut om
tel eti rafi i n i e från Ostersund, hemställer jag att Hr Gr:n o. Landtm,
ville göra hemställan om inbjudning till de öfriga Stånden att
förena sig i detta R. o. Ad:ns beslut.
Detta förslag begärdes på bordet»
Föredrogs och bifölls Sammansatta Siats- samt Allm. Besv.*
och Ekon.-(Jisk:ts d. 5 dennes bordlagda Betänk. N:o 26, i
ani. af väckt motion om åtskilliga åtgärder för ntsträckande af
postföringen och telegraferingen på Gottland.
Föredrogs Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon»-
Ctskits d. 5 dennes bordlagda Betänk. N:o 27, i ani. af väckt
motion om befrielse för Svenska ångfartyg, som, enl. på förhand
upprättade reseturer, göra reguliera resor, från skyldigheten att
taga lots.
Frih. Tersmeden: Det Sammansatta Utsk:t har afstyrkt bifall
till denna motion» Den rörer dock en fråga, som icke är af så
ringa vigt. Motionen innehåller nemi. en begäranatt inga fartyg,
som, enl. på förhand uprättade reseturer, göra reguliera resor,
skola vara skyldige taga. lots. R. St:r ingingo vid sista riksdagen
till K. M:t me end dylik begäran; den har dock icke ledt till
något resultat, men deremot har under tiden lotstaxan blifvit för¬
höjd med 50 proc. Bebofvet af en sådan bestämmelse, som den nu
ifrågasatte, qvarstår således icke allenast, utan har till och med
blifvit ökadt. Vi veta att vår ångbåtsflotta i allmänhet är i ut¬
märkt skick; den är ganska stor, besörjer en regulier trafik i
alla de trakter, der sådant kan ske. Dessa ångbåtsförbindelser
hafva upsfått helt och hållet på enskild bekostnad; staten har icke
dertill bidragit med en skilling. Dessutom är förhållandet att
våra ångbåtar bära sig ganska klent; man känner, nogsamt att de
icke tåla vid någon särdeles hög beskattning. Här begäres nu
endast att de skola blifva befriade från skyldigheten att taga lots,
när de göra reguliera turer, d. v. s, på sådana linier, der de lätt
kunna hitta, sedan de gått någon tid. Det är rent af en beskatt¬
ning att vid sådant förhtde tvinga dem taga lots. När R. St:r
vid sistl» riksdag anhöllo om befrielse för ångbåtar att taga lots,
roen icke lyckades deri, utan tvertom en ökad beskattning pålades
dem, synes det vara beböfligt att ännu en gång uttrycka den åsigt,
sorn R. St:r dä hade och som jag förmodar ännu hafva, hvarföre
jag, i öfverensstämmelse med reservationen, anhåller att R, o. Ad»
cnåtte besluta att Svenska ångfartyg, som, enl. på förhand uprät¬
tade
D-en 12 September e. m.
145
tade reseturer göra reguliera resor, måtte befrias från skyldigheten
ett taga kronolots,
Hr Bildt: Lika med den siste talaren anser jag äfven det
sammansatta Utskrts framställning i denna del vara orättvis och
att Utsk:t icke gifvit den utredning åt frågan, som den förtjent.
Det är verkligen något uplifvande att gå ner här vid Riddarhol¬
men eller Skeppsbron och se den vackra ångbåtsflotta, vår industri
framkallat utan understöd af statsmedel, och synnerligast kan
Sverige med stolthet betrakta den, då det i sådant afseende jemn-
för sig med våra närmaste grannar både i öster och vester, som
icke mäktat åstadkomma något dylikt, oaktadt de ega hvad som
fordras för dess upkomst, nemi. lättad trafik genom sjöns inträngan¬
de i landet. Såväl i Norige som Finland hafva dylika ångbåts-
linier endast upkommit genom statens mellankomst, och i Norige
likasom Finland tror jag ännu de hafva understöd af statsverket.
Vår ångbåtsflotta företer dessutom en ganska hedrande ståndpunkt,
jemförd med utlänska, såväl med afseende på ångbåtarnes konstruk¬
tion som deras befäl. För närv:de har konkurrensen sträckt sig
så långt, att man nästan hvarje år ser fullständigare, bättre och
beqvämare fartyg framträda såsom täflande på kommunikations¬
linjerna. Nu har genom den sista financiela krisen ett omslag
i □ träd t deruti att ångbåtsbolegen, i stället för att erhålla stora ut¬
delningar, få högst knappa sådana, och somliga hafva förlust. Om
då icke staten under sådana perioder gör hvad den enl. min up-
fattning bör göra, kommer otvifvelaktig! att leda derhän att ång-
båtarne, i stället för att nu erbjuda så stor säkerhet som möjligt
såväl med afseende på konstruktionen som befälhafvarnes skicklig¬
het, komma att täfla om att gå till så godt pris som ske kan, och
följden deraf blir osäkerhet i rörelsen. Derföre är det bebjertans-
värdt att i detta fall göra hvad göras kan. R. St:r böra således
fatta det beslut att ingå till K. M:t med anhållan att ban måtte
uphäfva lotspengar för ångbåtar, som göra reguliera turer. Helt
olika är förhållandet med ångbåtar, som icke göra reguliera turer;
dessa gå först när de erhållit full last och således full ersättning
för sin resa, men de som gå på bestämda dagar i veckan, kan
icke alltid påräkna full last; de måste dock gå och det är
ganska betungande. Det är ock en orättvis skillnad mellan de
särskilda ångbåtarne deri att före 1856 beviljades alltid dispens,
så snart ett ångbåtsrederi gick in till K. M:t och begärde slippa
lots; men de bolag, som tillkommit efter 1856, få aldrig ett så¬
dant tillstånd. Specielt känner jag till detta förh:de med de ång¬
båtar, som trafikera Wisby; dit gå tvenne ångbåtar, den ena bör¬
jade före 1856, den andra efter samma år. Hvarken den förra
eller den sednare tager lots, ty att ångbåtar taga lots sker endast
undantagsvis, men den sednare måste dock betala lotspengar. I
andra länder är icke förh:det sådant; i Danmark betalas icke dy¬
lika lotspengar för de som icke begagna lots; de Svenska ångfartyg,
som anlöpa Köpenhamn, erlägga icke någon sådan afgift, såvida de
H. X. 10
m
D«u 13 S»jtt»mbor e. m.
icke använda lots. I Norge tror jag att ett liknande förh:de eger
rum. Detta är hvad å ena sidan med skäl kan och bör sägas,
men å den andra bör man icke förbise, att då dessa afgifter äro
dryga för fartygen, är det betydliga inkomster som gå till lots-
och fyrverksinrättningarne i riket. Det ligger mycken vigt uppå
att icke lotsarne blifva klent aflönade och att man får skickligt
och nyktert folk till dessa platser; men man bör äfven tillse att
icke något kapital samlas utan att användas för sitt ändamål.
Nu hafva lots- och fyrmedlen, på sätt inhemtas af revisionsberät-
selsen, stigit betydligt med hvarje år, synnerligen sedan den ökade
lotstaxan blifvit fastställd, hvilken, såsom Frih. Tersmeden yttrat,
blifvit fördubblad; någon reduktion i denna inkomst, som tillkom¬
mit på dylik väg, synes mig billig, rättvis och nödvändig, om vi
skola bibehålla vår ångbåtsflotta i dess närvarande skick, men till
hvad belopp det bör ske, derom törs jag icke så här på stående
fot yttra mig. Det fordras att tillse hurudant förhållandet är mel¬
lan debet och kredit för denna inkomst. På det denna fråga
måtte tagas i noggrannt öfvervägande af sammansatta Utsk:t, anser
jag att en återremiss af den ifrågavide punkten bör sga rum. Jag
hoppas att R. o. Ad. beviljar den, och då R. o. Ad. visat sig så
intresseradt för kommunikationerna till lands, skulle det verkligen
vara en stor inkonseqvens, om man nu skulle låta en så vigtig
fråga som denna, hvilken i och för sig sjelf innebär fröet dertill,
huruvida vår ångbåtsflotta skall bibehålla sig eller ieke, få ett så
snöpligt slut, som Utsk:t synes hafva önskat den.
Hr Skogman: Det skulle verkligen fordras temligen lång
tid för att besvara de anmärkningar och rätta de misstag, som
blifvit af den siste värde talaren gjorde. Jag vill till en början
besvara den anmärkningen att lotsverkets inkomster blifvit ökade
genom den förhöjda lotstaxan. De pengar, som genom denna in¬
flyta, gå icke till lotsverket, utan stanna i lotsarnes egna händer
och synas aldrig i statens räkenskaper. Det enda sätt, hvarpå de
inverka, är att lotsarne tillförsäkras ett visst minimum af lön och
ifall den icke upgår till detta minimibelopp, så är lotsverket skyl¬
digt att af inflytande lots- och fyrbåksmedel fylla beloppet. Detta
är ganska måttligt tilltaget, 900, 400, 300 rdr; på åtskilliga
ställen gå lotspengarne betydligt öfver dessa summor, på andra till
mindre. I afseende på sjelfva detta stadgande, som ålägger fartyg
att taga lots vid åtskilliga tillfällen, så är det olika för olika far¬
tyg. Alla som komma från utrikes ort, äro skyldige taga lots.
För inrikes sjöfarten gäller åter ett annat stadgande.
Af det anförda synes att det icke blott är lotsverket, hvars
intresse gjort sig gällande, utan äfven tullverket, ty intilldess tull-
betjente kommit ombord, är lotsen i stället för tullbevakningen.
Skulle man uteslutande hafva sett på lotsverkets bästa och drifvit
upp dess fördel, så skulle man ålägga fartyg att taga lots hela
vägen. Hvad beträffar de passagerarefartyg, som göra reguliera tu¬
rer, så synes stadgandet öfverflödigt, då de i allmänhet icke hafva
tid att kommunicera sig med andra fartyg på sjön, men frågan är
Den 12 September e. m.
m
om icke en sådan befrielse vid åtskillige tillfällen skulle inverka
menligt på lotsverket, hvarå anspråken äro stora och klagomål vid
flere tillfällen försports. Huru obefogade sådana klagomål äro,
finner man deraf att motionären gjort anmärkning derå att en
lotsplats blifvit inrättad der den förut icke varit tillfinnandes vid
ett å Calmarkusten varande inlopp. Kråkelund, då deremot är för¬
hållandet att denna lotsplats fanns redan 1827 såsom ordinarie
sådan.^ Jag vill emedlertid icke motsätta mig den återremiss, som
Hr Bildt begärt.
Hr Printzensköld: Den satsen har här icke sällan lyckats
göra sig gällande att man icke annorlunda, än när verkligt behof
förefinnes, skall besvära K. M:t med några särskilda framställnin¬
gar, och jag skulle tro att raan bör vid detta tillfälle ihågkomma
ifrågav:de af R. o. Ad. så ofta tillämpade regel. Motionären har
sjelf i sin framställning omtalat huruledes vid sisth riksdag precist
samma fråga af honora då väcktes, äfven som att R> St:r biföllo
att aflåta till K. M:t en underd. skrifvelse i ämnet. Utsk:t har
sedermera vitsordat förlndet på det sätt att Utskrt säger att frå¬
gan f. n. beror på K. M:ts slutliga afgörande. När man känner
detta, när vi i Betänkrt äro derom uplyste, så kan jag för min
del icke tillbakahålla min förundran att man ändock vill aflåta till
K. M;t en skrifvelse med endast ett uprepande af hvad man för
några år sedan till K. M:t yttrat. Visserligen är nu skyndsamhet
dagens lösen, man frågar icke efter huru det går, blott det går fort,
men jag skulle dock tro att i fråga om förändring af författnin¬
gar, hvarvid så många omständigheter böra tagas i betraktande,
der en hel ganska vigtig tjenstemannakorps rätt är i fråga, man
bör med all sorgfällighet utreda saken, innan den blifver slutligen
afgjord. Detta måste äfven vara orsaken hvarföre K. M:t hört
alla vederbörande auktoriteter och ännu icke hunnit att sjelf frå¬
gan slutligen afgöra. Då må man väl vid sådant förh:de kunna
gifva sig något till tåls och afvakta det utslag, som från konunga¬
makten kommer att, i ani. af R. Stms i denna fråga redan gjorda
framställning, emanera. Min öfvertygelse är således att R. St:r,
långt från att handla i öfverensstämmelse med den värdighet R.
St:r tillkommer, handla alldeles motsatt, om de besluta en skrif¬
velse i den syftning, som den Betänk:t bifogade reservation inne¬
håller. Jag kati derför icke annat än afstyrka allt afseende å
denna framställning och anhåller att R. o. Ad. täcktes endast vid
de förleden, som Utsk:t sjelft uplyst vara förhanden, lemna sitt bi¬
fall till hvad Utsk:t här tillstyrkt, ty om R. o. Ad. det gör och
detta Betänk, blir R. o. Ad:ns beslut, så är ju frågan i alla fall
anhängig hos K. M:t, just i följd af föreg:de riksdags framställ¬
ning, och följden blir endast den att ifrågav:de underd. skrifvelse
lades till handlingarna i målet, ty man kan väl icke tro att Rege¬
ringen endast för en påminnelse genast skulle meddela beslut i
detsamma.
Hr Dalman: Jag förenar mig i den af Hr Frih. Tersme-
148
Den 12 September e. m.
den framställda åsigt och tror icke att en Aterremiss skulle båta
till någonting, ty R. o. Ad. har redan genom den framställning,
som är gjord i reservationen och hvilken R. o. Ad., liksom de
öfriga RiksStm vid sisth riksdag biträdde, instämt i enahanda
åsigt, som ångbåtsbolagen. Jag föreställer mig, att om ärendet
ännu är hos K. M:t oafgjordt, följden af den förnyade anhållan,
som från R. St:r afginge, ändå alltid skulle blifva den att afgö-
randet påskyndades. Det är således icke för att hindra sakens
fullständigare utredning, såsom den siste talaren här förespeglat,
utan endast på det K. M:t måtte erhålla en förnyad erinran om
R. St:rs åsigt i detta fall, som jag tillstyrker en förnyad fram¬
ställning i ämnet. Jag skulle för öfrigt tro, att åpgbåtärne äro
till, icke för att skaffa inkomster åt lotsar, ulan för trafikens skull,
och att således den ångbåt, som icke begngnar lots eller som tra¬
fikerar sådana linier der man icke äfventyrar fara deraf att lots
saknas, icke eller böra åläggas betala lotsafgiften. Då dessutom
Hr Skogman uplyst, att åtskilliga lotsar ega betydligt större in¬
komster än den lön, som lemnäs dem af staten, och att, om icke
det fastställda minimi-beloppet af extra inkomst uphinnes, de er¬
hålla ersättning af staten, så ser jag icke eller att något medlidan¬
de för lotsarne påkallar den upoffring af enskilda bolag, att, oak¬
tadt de hvarken begagna eller behöfva lots, de icke destomindre
skola vara skyldiga betala lotspenningar.
Hr Fåhraeus, Joh. Fredr.: För hvad skeppsfarten från
utrikes ort beträffar, är i gällande seglationsordning stadgadt, att,
på de ställen der lotsinrättning finnes, skeppare ej må insegla utan
lots, så framt denne icke af hardt väder hindras att begifva sig
om bord eller, oaktadt gifven signal, icke ofördröjligen kommer
fartyget till mötes. Detta stadgande, i sammanhang hvarmed lots
blifvit ålagdt att, intilldess tullbetjent kommit om bord, utöfva
tillsyn mot öfverträdelser af tullförfattnma, kan i detta hänseende
för den utländska importtrafiken icke utan äfventyr eftergifvas.
En motsvarande föreskrift är ock intagen i det förslag till ny tull¬
stadga, hvarmed Generaltullstyrelsen för 2:ne år sedan till K. M.
i underd;het ingått. Hvad deremot vidkommer den inhemska
skeppsfarten, hyser jag, från tullkontrollens synpunkt, ingen be¬
tänklighet vid att Svenska ångfartyg, som enl. förut uprättade re¬
seturer göra reguliera resor inrikes orter emellan, må befrias från
det i Lotsförordmn föveskrifna åliggandet att taga lots »vid all
fart från öppen sjö till nästa lotsombyte.» Detta har Generaltull¬
styrelsen jemväl tillstyrkt i det underd. Utlåt., som nyligen afgif-
vits öfver Förvaltningens af Sjöärendena med KommersKoll, och
styrelsen kommunicerade förslag till nytt lotsreglem:te. Om K.
KommersKoll., såsom man bör finna icke osannolikt, från syn¬
punkten af erforderlig lättnad för handelssjöfarten, kommer att bi¬
träda detta tillstyrkande, skall ärendets sålunda vunna beredning
gifva stöd för ett regeringsbeslut i denna riktning; och ehuru jag
icke har något att erinra mot den föreslagna återremissen af Sam¬
mans. Utsk:ts Betänk., hemställer jag således, om icke förhanden
Den 12 September e. m.
1-1»
varande omständigheter må finnas gifva ani. till den förhoppning,
att motionärens hufvudsakliga syftemål vinnes, ehvad It. St:r till
K. M. ingå med förnyad skrifvelse i ämnet, eller ej.
Hr Printzensköld: Det är ett ganska tvetydigt omdöme,
sorn Hr Dalman afgifvit om Svenska Regeringen, då han sagt att
om R. St:r nu aflåte en skrifvelse i samma ämne som vid förra
riksdagen, så skulle derigenom den förut afgifne framställningen
tå en större betydelse än den nu eljest har. Antingen måste Hr
Dalman anse Regeringen fråga litet eller intet efter hvad R. St:r
säga eller göra, eller också måste han anse R. St,:r springa under¬
stundom i hvad man kallar ogjordt väder med framställningar till
K. M. och att det derföre är nödigt förnya den för att derigenom
göra K. M. förvissad om att det varit R. S:rs verkliga mening
att få det åsyftade ändamålet upfylldt. Nu råkar jag att härut¬
innan vara af alldeles motsatt tanke med Hr Dalman. Jag tror
nemi. att R. St:r, såsom bestående af fullmogne män, icke gerna
böra besluta en skrifvelse till K. M., utan att hafva noga öfver¬
vigt det hvarom de skola skrifva, så att man kan vara förvissad
derom, att när de aflåta en skrifvelse, så är det deras verkliga me¬
ning att få ett beslut i aril. deraf, och då i denna fråga en fram¬
ställning redan algått från R. St:r till K. M., synes det mig der¬
med böra vara nog. När nu dertill Hr Fåhraeus uplyst att i detta
ämne nyligen från Generaltullstyrelsen afgått underd. utlåt, till
K. M. med framställning, som, så vidt jag kunnat fatta, åsyftar till¬
styrkan af bifall till hvad R. St:r i förev:de fall hemställt, och der¬
jemte förklarat, att om äfven R. St:r nu icke aflåta någon skrif¬
velse i ämnet, så är det utom allt tvifvel att K. M. i behörig tid
och ordning afgör denna fråga, så synes man äfven deri hafva
ökadt skäl att alldeles icke nu besvära K. M. med förnyad fram¬
ställning, hvilken just med ani. af hvad här blifvit uplyst, visar
sig vara ännu mer öfverflödig, hvarföre jag anser det stridande
mot R. St:rs värdighet att nu aflåta en sådan.
Frih. Tersmeden: Jag erkänner visserligen hvad Hr Print¬
zensköld sagt att man icke bör till K. M. aflåta någon onödig
skrifvelse, men jag hemställer likväl till Hr Printzensköld om, se¬
dan It. St:r vid sista riksdagen afgifvit en så beskaffad skrifvelse
och man sett att lotsafgiften sedan den tiden blifvit betydligt för¬
höjd, men någon åtgärd i följd af skrifvelsen icke blifvit vidtagen,
det icke är skäl att förnya densamma. Hr Fåhraeus har uplyst
att Generaltullstyrelsen tillstyrkt ungefärligen hvad här är yttradt
åtminstone i hvad som rörer inrikes ångfartygssjöfarten; men i alla
fall kan man nu icke veta hvad påföljd detta tillstyrkande kan
hafva, och dessutom vinner det ännu någon ytterligare kraft, om
en skrifvelse från R. St:r afgifves. I alla fall är det för mig till¬
räcklig ani. att förnya skrifvelsen, då man sett att den icke alle¬
nast icke haft någon påföljd, utan tvertom lotsafgiften blifvit för¬
höjd. Jag tror således att R. o. Ad. utan fara kan afgifva en
sådan skrifvelse. Det är för öfrigt K. M., som beslutar och vid¬
ISO
Den 12 September e. m.
tager de stadganden, som kunna vara beliöfliga för det åsyftade
ändamålet. En återremiss för att få frågan utredd tror jag dere¬
mot icke vara af behofvet påkallad; dessutom är tiden för riks¬
dagens fortvaro så långt framskriden att den möjligen hade till
följd att det icke blef något alls af frågan, och jag anser den
dock för vigtig att släppa ur sigte.
Hr Bildt: Om denna motion icke blifvit väckt, hade det
vid det förhållande, Hr Fåhraeus omnämnt, varit det alldra bästa,
emedan raan eger grundad ani. att det åsyftade ändamålet, eller
att inrikes ångbåtstrafiken icke skall blifva besvärad med detta
onus, ändock skall vinnas; men sedan frågan en gång blifvit väckt
och om man medger att denna afgift är ett onus, så bör man
icke bifalla Utsk:ts förslag, ty hvad har Utsk:t gjort? Jo, Utsk:t
har ingått i polemik med Hr Wallenberg. Utslct säger att Hr
Wallenberg haft orätt i upgiften att lotstaxan blifvit fördubblad
för ångfartyg, emedan förhöjningen gäller alla fartyg. Vidare sä¬
ger Utsk:t att beträffande den anmärkta förtidiga indragningen af
fyrskeppet på Finngrundsbanken borde den ej klandras, emedan sam¬
tidigt ångfartyget Svea sprang läck i Kalmarsund till följd af drifis.
Ytterligare ronde påståendet att lotsverket inrättat lotsplatser der
sådana förut icke funnits eller varit af nöden påkallade, såsom t.
ex. vid Kråkelund, uplyser Utsk;t att Kråkelund finnes uptaget
i 1827 års lotsreglem. såsom ordinarie lotsplats. Slutligen hem¬
ställer Utsk:t att då derjemte ärendet f. n. är beroende af K. M:s
afgörande, motionen må lemnäs utan afside. 185 7 öfverlemnades
denna fråga till K. M:s behandling; det är nu 3 år sedan, och se¬
dan dess har K. M. d. 4;de Maj 1858 utfärdat ny lotstaxa, soro
förhöjer afgifterne med 50 proe. Het är naturligt att B. Star
hafva ani. tro att denna fråga icke blifvit på sätt R. Strr önskat
af K. M. afgjord, utan att på andra embetsverks framställning ett
motsatt fall, mot hvad Ständerne önskat, inträffat. Det är helt
annat, om man, på sätt Frih. Tersmeden anfört, anser någon åtgärd
icke behöfvas, emedan det vore all sannolikhet att man snart skulle
se en lycklig lösning af frågan. I en sådan fråga som ett önsk-
ningsmål ligger hög vigt på att motiverne stå i harmoni med R.
St:rs förut uttalade åsigter. Jag tror att R. 8t:r kunna med bi¬
behållande af sin värdighet ingå till K. M. med ny skrifvelse, och
de måste med afs:de på denna värdighet vidhålla konseqvensen af
sitt fordna beslut. Det har blifvit sagdt dessutom af en värd ta¬
lare att det vore ett misstag att det inverkar på sjelfva lotsver¬
kets inkomster, emedan dessa penningar gå till lotsarne. Det är
sannt, men på samma gång det erkännes att lotsarne hafva en mi¬
nimilön sig tillerkänd, måste man äfven medgifva att dessa extra
intrader inverka på lotsverkets inkomster, enär det ansvarar för
dessa löner. Vid sådane förhållanden torde det vara skäl för Utsk:t
att taga under närmare pröfning denna skrifvelse. Det var eko¬
nomiska skäl, som föranledde K. M. att höja lotstaxan i st. f. att
afskaffa den för inrikes sjöfarten. Jag har af en ledamot utaf
Ståndet, som i detta läll är sakkunnig, hört ett yttrande, som verk¬
Dan 12 Saptamber «. m.
151
ligen förtjenar uttalas; det Sr att, ifall det icke tillgick såsom nu
sker, utan det fartyg, som betalar lotspengar, verkligen toge ut
lotsen, skulle det icke vara möjligt att berga sig med det antal
som finnes, utan fartygen skulle få ligga och vänta flera timmar
och på så sätt skulle hinder upstå för trafiken. Hvilken orimlig¬
het är det icke att när man kommer från Stockholm ut till skär¬
gården, då behöfves icke lots, men kommer man in, då behöfver
roan taga lots, och att det icke är nödvändigt för tullupbörden, då
det är precist samma farliga farvatten, och att det icke inverkar
nödvändigt för tullbevakning, det hafva vi af Hr Fåhraeus hört, så
snart det icke sträcker sig längre än till inrikes sjöfarten. Att i
den af Frih, Tersmeden afgifne propos. icke iakttages skillnad
mellan den trafik, som sker på utlandet och på inrikes ort, utgör
för mig ytterligare skäl att yrka återremiss. Det är sannt att riks¬
dagen snart är slut, såsom vi hoppas, men detta Betänk, är icke
så vidlyftigt eller fordrar så stor handläggning, att det icke snart
kan medhinnas. Jag anhåller således om återremiss.
Hr Dalman; Ehuru jag visserligen icke vill anställa någon
jemförelse mellan R. St:r och Hr Printzensköld, torde dock en visä
likhet här vid lag kunna ega rum, då Hr Printzensköld så strängt
ogillar, att It. St:r uprepa sina önskningar, oaktadt de finna att
Regeringen icke derå fäster afs:de. Jag frågar då, om icke vi
funnit Hr Printzensköld hafva på detta rum mångfaldiga gånger
uprepat sina satser och aldrig tröttas dervid, ehuru det visat sig
att han ej sällan stannat i minoriteten och således misslyckats.
Men förmodligen hoppas väl ändå den värde talaren, att till slut
vinna sin önskan. På samma sätt lärer det vara med 11. St:r, då
de förnya sina önskningar hos Regeringen; och exempel saknas icke
eller derpå att, som ordspråket säger, »trägen vinner», och att en
önskan, som vid den ena riksdagen icke blifvit bifallen, efter den
andra, derest R. St:r då visat sig konseqventa, lyckats att äfven
hos Regeringen bereda sig rum. Att en förnyad framställning
skulle bevisa någon missaktning mot Regeringen eller brist på
grannlagenhet, kan jag icke föreställa mig. Jag uprepar, det jag
icke förstår hvartill en återremiss skall tjena, om den icke åsyftar
något annat än bifall till hvad Frih. Tersmeden yrkat. Jag fort¬
far således i min anhållan om propos. på Frihms förslag.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga att min åsigt om
en Regerings bestämmelse och ändamål är fullkomligt olika med
Hr Dalmans. Jag har föreställt mig att Regeringen i ett land
skall på representationens framställning göra det afs:de, som landets
väl kräfver, men ingalunda att Regeringen skall, såsom svaga för¬
äldrar på barnens trängande framställningar, bifalla dem, om de än
äro aldrig så okloka. Derlöre anser jag att det är tillräckligt att
representationen har en gång framställt sin tanke, och om denna
tanke är riktig, vinner den nog Regeringens bifall. Hvad sjelfva
saken beträffar, kan jag icke finna att någon återremiss påkallas
af de skäl, Hr Bildt anfort, ty de motiver, hvarpå Utsk:t grundat
Den 12 September e. m.
sin framställning, behöfva alldeles icke gillas af R. o. Ad., och för
att nu undvika det obehagliga förhållande, som Hr Bildt anser
kunna upstå, ifall ett gillande af Utskds förslag skulle här ega
rum, så hemställer jag till Hr Bildt, om han ieke skulle vilja för¬
ena sig om proposm att R. o. Ad. måtte afslä det slut, hvari
Utskd stannat. Då har man icke gillat de motiver, som blifvit
framställde och hvilka jag, lika med Hr Bildt, anser icke vara af
beskaffenhet att hafva bort föranleda till det resultat, hvartill Utsk:t
kommit; om jag nemi. undantar att frågan är på K. M:s Nåd.
afgörande f. n. beroende.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats, dels att B. o. Ad. skulle
gilla det slut, hvartill Utsk:t kommit, dels att Betänk:t måtte åter¬
remitteras, och dels slutligen att E. o. Ad., med afslag å Betänka,
måtte för sin del besluta, det R. St:r skola uti underd. skrifvelse
till K. M. anhålla, att Svenska ångfartyg, som, enl. på förhand
uprättade reseturer, göra reguliera resor, måtte befrias från skyl¬
digheten att taga kronolots.
Härefter framställde H. Exc. först propos. derå, att B. o. Ad.
skulle gilla det slut, hvartill Utsk:t kommit, dervid svarades ja
och nej i blandning, samt sedermera propos. på återremiss af Be¬
tänk:!, då svaren utföllo med många ja jemte några nej; och för¬
klarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Sammans. Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ts d. öde dennes bordlagde Betänk. N:o 28, i ani. af
väckt motion dels om nedsättning af fyr- och båkafgifter jemte
lotspenningar, dels om lotsarnes aflönande utaf statsmedlen.
Föredrogos oeh biföl los Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ts nedannämnde, d. öde dennes bordlagde Utlåt:n oeh
Betänk:n, nemi.:
N:o 28, i ani. af återremiss af Utskds Betänk. N:o 2, ronde
väckta förslag, att den H. Nattvarden må kunna omedelbart efter
skriftermålet, före den allmänna gudstjensten, utdelas;
N:o 29, i ani. af återremiss af Utskds Betänk. N:o 3, ronde
väckt förslag om fördelning på vissa år af de kostnader i och för
allmänna byggnader, som från boställen utgå;
N:o 30, i ani. af väckt motion derom, att, när för brott sak¬
fälld person, under en tid af 10 år efter det brottet blifvit be¬
gånget, ådagalagt ett oförvitligt upförande, något omnämnande af
den utaf honom begångna förbrytelse icke må i hans frejdebetvg
vidare ega rum; samt
N:o 31, i ani. af väckt motion om utfärdande af en lag rö¬
rande flottnings- och flodrensningsväsendet uti riket.
Den 12 September e. m.
153
Föredrogs och lades lill handlingarne StatsUtsk:ts d. Side
demie9 bordlagde Mern. Nio 173, angide verkställd omröstning i
ani. af RiksStms skiljaktiga beslut, ronde åtskilliga till statsregle-
ringen hörande frågor.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
BankoUtskits d. 8:de dennes bordlagde Mern. Nio 38, med för-
nyadt förslag till föreskrifter angide Bankens reservfond.
Föredrogs och bifölls BankoUtskits d. 8:de dennes på bordet
lagde Utlåt. N:o 39, i ani. af väckt fråga om inlösen af sedlar å
daler kopparmynt.
Vid föredragning af LagUtskits d. 8:de dennes bordlagde
Utlåt. Nio 48, i ani. af gjorda anmir samt skiljaktiga beslut inom
RiksSt-.n vid förehafvande af Utskits Betänk. Nio 33, i fråga om
antagande af ny konkurslag samt nya lagar angide boskillnad och
urarfvagörelse, blef detta Utlåt, af flere ledamöter ånyo på bordet
hegardt, hvarjemte anmälte sig och yttrade
Hr Dal marn Då detta Betänk, är af synnerlig vigt och jag
har mig bekant att en ganska uplysande broschyr med ett omdöme
och recension öfver LagUtskits förslag är under tryckning för att
meddelas B. o. Ad. och denna broschyr härleder sig från en af
våra utmärktaste rättslärde, så hemställer jag om icke man kan
dröja med föredragningen af detta Betänk, till nästa Onsdag, och
att det då kommer först på föredragningslistan. Jag har mig nemi.
bekant att ifrågavide broschyr, som fullständigt afhandlar detta ämne
i sin helhet, kommer att blifva tillgänglig nästkommande Måndag
bland R. o. Ad. samt öfrige Stin, och då jag anser nyttigt att dröja
med beslut i en fråga af sådan vigt som denna, för att erhålla alla
möjliga uplysningar från lagkunnige män, tror jag det vara till¬
räckligt skal att bifalla den hemställan, jag tagit mig. friheten göra.
Gr. Sparre: Om den ifrågavide broschyren varit på väg att
utdelas vid samma tidpunkt som detta Betänk, skulle föredragas,
hade jag icke haft något att anmärka mot upskof med ärendets
föredragning; tvertoin skulle jag sjelf då föreslå anstånd, på det
husets medlemmar måtte vara i tillfälle att om den vigtiga frågan
taga fullständig kännedom. Nu deremot är denna fråga redan
föredragen och till alla väsendtliga delar afgjord; de punkter, i hvilka
en återremiss skett, och der R. o. Ad. icke redan fattat sitt beslut,
äro, på sätt R. o. Ad. af Betänkit torde finna, af en så särdeles
underordnad vigt, att de äro blott en tillämpning eller samman-
jemkning af redan fattade beslut. Det torde vara R. o. Ad. bekant
att vid talmanskonferensen i går förevar fråga om riksdagens afslu-
tande; att dervid den mening gjorde sig gällande, att detta kunde
ske snart nog eller i början af nästa månad. Det är klart att
möjligen de beslut, hvari Sten här stannat, föranleda dels ett försök
154
Den 12 September e. m.
inom Utsk:t till sammanjemkning, dels, ifall en sådan icke är möj¬
lig, votering i förstärkt LagUtsk., oell hvarje dags upskof förhindrar
eller försvårar således möjligheten af frågans afgörande. Vid sådant
förhållande måste jag anhålla att äreudet föredrages i sin ordning.
Hr Hjärne: Utan afsrde på den ifrågav:de broschyren, hvil¬
ken jag för min del icke anser utgöra tillräckligt skäl för upskof
i frågan, enär man icke kan veta hvad densamma innehåller, tror
jag dock att detta vigtiga ärende fordrar den noggrannaste pröfning
och att derföre det vore önskligt, om tiden för denna pröfning ut¬
sträcktes något längre än till nästa plenum. E. o. Ad. vet att på
bordet hvila f. n. ganska vidlyftiga Belänk:n, bland andra förslaget
till kommunallag, som också fordrar ganska lång tid att instudera,
och den närmast förflutna tiden har verkligen, i synnerhet för de
ledamöter, som arbeta i Utsk:n, varit så uptagen af behandlingen
utaf riksdagsärender), att man icke haft tid egna särskild upmärk-
samhet åt sådana mål, som icke varit närmast förhanden. Många
nied mig tror jag således icke haft tid tänka på denna fråga, sedan
den på detta rum förekom; den innehåller, som vi veta, flera gan¬
ska vigtiga principfrågor, som ännu icke blifvit afgjorde, och jag
skulle derföre vara ganska nöjd, om något längre rådrum lemnades
för detsammas granskande. Den af Gr. Sparre yttrade farhåga tror
jag icke är grundad, ty kommunalbetänk:t, som är af vidlyftig be¬
skaffenhet och nu först kommer under pröfning, grundar sig på en
K. Propos. och det är således anledning förvänta att K. M. icke
afslutar riksdagen, förrän detta vigtiga ärende är till slut af E.
St:r afgjordt, och inom den tiden tror jag att alla andra mål af
vigt hinna att af E. St:r behandlas. Jag förenar mig således i Hr
Dalmans yrkande.
Gr. Mörner: För min del tycker jag att den begäran, som
bär blifvit framställd af Hr Dalman, är sfi billig, att den icke borde
blifva afsl8gen. Det är helt annat med de Hrr ledamöter i Utsk:t,
som haft tillfälle att egna sin upmärksamhet hufvudsakligen åt
detta ärende, men de som först den 8 Sept. fått del af Betänk:t,
hafva icke baft tid att på några få dagar derom taga fullständig
kännedom. Jag förenar mig i anhållan om anstånd med föredrag¬
ningen.
Gr. Sparre: De som icke önska lagens framgång, vilja gerna
hafva så långt anstånd som möjligt, emedan målet då möjligen icke
medhinnes. De åter som önska motsatsen och att, sedan B. St:r
och deras Utsk. åt ärendet egnat så mycket arbete som möjligt,
man deraf får se resultatet, de anse att detsamma bör gå sin gilla
gång med afs:de på riksdagens nära slut. Detta till svar på den
siste talarens yttrande. Hvad angår Hr Hjärnes anmärkning örn
kommunallagen, så får jag uplysa, att K. M. endast i en skrifvelse
meddelat E. St:r förslaget, men alldeles icke väckt någon K. Propos.
i ämnet, och det torde val också vara temligen osäkert, om kom¬
munallagen, just med afs:de på riksdagens slut, nu blir afgjord. Jag
Den 12 September e. m,
155
skulle åtminstone önska att så icke blefve förhållandet, och ingen
lärer kunna bestrida att densamma, äfven sedan R. 8t:r fattat be¬
slut, kan erfordra en rund tid för återstående åtgärder, innan det
kan blifva något resultat. Jag vill blott erinra att sedan Betänkit
blifvit genomgånget, skall Stms beslut meddelas Utskit. Utskit
skall upsätta en sammanjemkning af Stms kanske sinsemellan skilj¬
aktiga beslut, och sedermera upsätta voter.-proposir; dessa skola
godkännas i Stin; derpå voteras i förstärkt LagUtsk. Sedan så¬
lunda beslut blifvit fa 11 ad t, skall den särdeles vidlyftiga lagen öf-
verlemnas till Exped.Utskit och derefter expedieras. E. o. Ad. torde
finna att till allt detta erfordras en ganska lång tid och icke kan
gå i sådant fläng sorn StatsUtskits Betäukm, då det är fråga blott
om pengar.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Om jag rätt fattade Gr. Spar¬
res sista anförande, skulle de, som önska en förändrad föredragning
af detta ärende, endast hafva för afsigt att förqväfva hela lagför¬
slaget. Jag tror att denna hans upfattning icke är riktig. Eör
min del vill jag alldeles icke söka på något sätt förqväfva försla¬
get, men jag önskar att kunna stadga mitt omdöme så mycket
som möjligt, och derföre instämmer jag med de Hrr, som önska
att målet måtte upföras främst på föredragningslistan nästkommande
Onsdag.
Hr Dalman: En talare har yttrat den förhoppning att riks¬
dagen åtminstone måtte taga slut i Oktober; det är således en
månad dit. Någon betänklighet kan väl då icke upstå att ajour¬
nera detta lagförslag 3 dagar; ty LagUtsk:t är säkerligen icke så
öfverhopadt med arbete att det ju icke har tillräcklig tid, om riks¬
dagen icke förrän i slutet af nästa månad afslutas, att icke desto
mindre slutligen handlägga äfven detta ärende. För öfrigt tror
jag för min del det vara af oändligt större vigt att kommunalfrå¬
gan vid denna riksdag blir fullständigt behandlad, än att ett för¬
slag till ny konkurslag inkommer till K. M:t, då jag svårligen kan
tro, att förslaget, sådant det nu blifvit hoplappadt, kommer att af
K. M. bifallas. Ehuru således äfven jag anser en förbättrad kon¬
kurslagstiftning af synnerligt behof, tror jag dock icke att särdeles
mycket förloras derigenom, om än det af LagUtsk:t nu npgjerda
förslaget icke hinner att vid innevarande riksdag af R. St:r afgöras
och till Regeringen framlemnas, emedan utan tvifvel för allt fall eu
K. Propos. i ämnet måste vara att vid nästa riksdag förvänta.
Gr. Sparre: Det kan icke annat än väcka förundran att
motionären, Hr Dalman, som tillstyrkt antagande af den nya koni
kurslagen, nu upträder och säger att det icke är af synnerlig vigt
om detta förslag antages. Det må ursäktas mig, att jag förvånas
deröfver, att en sådan förändring i tänkesätt kunnat försiggå från
November månad tills nu. Förmodligen har den värde talaren
kommit till en bättre öfvertygelse och jag respekterar då alltid
denna, men skulle orsaken till den mindre benägenheten eller
156
Den 12 September e. m.
åsigten om lagens mindre nödvändighet, vara den, att han icke
lick sin vilja fram bär på riddarhuset, så måste jag beklaga den¬
na omständighet, ty om vi också i en eller annan punkt skulle vara
af olika mening, kunna vi dock icke förneka behofvet af en ny
konkurslag, och jag måste förutsätta att motionären haft denna
åsigt, då han framlade sitt förslag. Jag hyser icke den öfverty¬
gelse, att ett förslag, godkäudt af R. St., ej skall leda till någon
åtgärd; det förekommer deremot ganska sannolikt att en af R. St.
tillkänhagifven åsigt i detta afsrde icke kommer att sakna påföljd,
och, beträffande tiden, har jag redan yttrat, att, med hänsigt till
förslagets omfattning, en månad måhända erfordras för ärendets
afslutande.
Hr Dalman: Jag beklagar, att Gr. Sparre har så kort
minne, men ännu mera, att han äfven tror mig hafva ett-lika dåligt.
Eljest får jag erinra Gr:n, att då jag motionerade antagandet af
ny konkurslag, jag framstälde flera i grundsats särdeles maktpå¬
liggande anmärkningar vid det af Hr Gr. Sparre och öfriga komi-
terade afgifna lagförslag, hvilka anmärkningar sedermera, då Lag-
Utsk:ts Betänk, första gången här förevar, af mig fullföljdes. Na¬
turligtvis var det endast under förutsättning, att dessa anmärknin¬
gar skulle vinna afs:de hos Utsk:t, som jag önskade den nya la¬
gens antagande. Då emellertid jag funnit, att Utsk:t alldeles icke
fästat något afs:de vid mina anmärkningar, så lärer det väl icke
å min sida bevisa någon inkonseqvens, att jag icke önskar att en
lag skall blifva antagen, som efter mitt omdöme innefattar så
många oriktigheter och felaktigheter både i principer och redak¬
tion, som det förev:de förslaget. Det må gerna vara Gr. Sparre förbe¬
hållet att möta mig med sarkasmer; men jag tror icke att någon
rättvist kan tillvita mig inkonseqvens, om han fäster afs:de på
hvad min motion innehåller och jemför detta med LagUtsk:ts
Betänk. Jag kan således icke taga åt mig Gr. Sparres förebråel¬
ser, de må vara framstälda på allvar eller skämt, och således ej
heller dölja den önskan, att R. o. Ad. samt de andra Stånden,
innan de i denna fråga definitivt besluta, måtte få tillfälle att
taga kännedom om de grundade anmärkningar, som mot LagUtsk:ts
förslag blifvit framstälda uti en af en bland våra mest erfarne och
skarpsinnige rättslärde i dessa dagar utgifven brochyr, om hvilken
jag måste erkänna, att jag på förhand tagit kännedom. Möjligtvis
torde det då blifva svårt för Gr. Sparre att blott med skämtets va¬
pen möta denne motståndare.
Gr. Sparre: Då Hr Dalman påpekat de mångå oriktighe¬
ter, som lagförslaget innefattar, så får jag uplysa att denna sak
redan är af R. o. Ad. afgjord, och att det följaktligen icke är rik¬
tigt grauulaga, att på detta sätt mot R. o. Ad. upträda.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har begärt ordet
för att tillkännage att den har förberedande diskussionen i frågan
gjort mig nyfiken på brochyren. Jag har icke reda på hvad den
Dan 12 September e. m.
157
innehåller, men Gr. Sparres angelägenhet, att elen icke skall fram¬
komma innan målets pröfning, gör, att jag instämmer med Hr
Dalman i anhållan, att föredragningen måtte upskjutas till nästa
Onsdag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att beträffande tiden för afgörandet af det
ifrågavide, för andra gången bordlagde Utlåtit, hade föreslagits af
Hr Dalman, att detsamma skulle sättas främst på föredragnings¬
listan för det plenum, som kommer att hållas nästa Onsdag den
19 dennes, hvilket förslag blifvit bestridt af Gr. Sparre, under
yrkande att Utlåtit matte få behålla dess nuvrde rum på mals¬
listan; och ausåge H. Exc. sig böra hemställa, att derest Hr Dal¬
mans förslag vunne R. o. Adins bifall, detta beslut icke måtte
anses utgöra ett hinder derför, att från Utskin möjligen inkom¬
mande smärre Memir, innehållande förslag till voter.proposir
eller annat, hvars snara afgörande inverkade på tiden för riksda¬
gens afslutande, blefve framför LagUtskits oftanämnde Utlåt, up-
tagne å ofvansagde dags föredragningslista.
Härefter blef, uppå framsläld propos., Hr Dalmans förslag
bifallet med nyssberörde förbehåll.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtskits den 8 dennes bordlagde Utlåt. N:o 49, i ani. af gjor¬
da anmärkningar samt skiljaktiga beslut inom RiksStånden vid
förehafvande af Utskits Betänk. Nio 28, öfver väckta motioner
om dels uphäfvande, dels och inskränkning af rättigheten att börda
jord å landet.
Efter föredragning af LagUtskits den 8 dennes bordlagde
Utlåt. Nio 5 0, i ani. af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga be¬
slut inom RiksStånden vid förehafvande af Utskits Betänk. Nio
34, i fråga om antagande af ny lag om tioårig prsescription och
om årsstämuing, begärdes detta Utlåt, af flere ledamöter ånyo på
bordet, hvarjemte anmälte sig och yttrade
Hr Dalmani Jag hemställer om icke denna fråga har så
nära sammanhang med frågan om konkurslagen, att föredragningen
deraf bör upskjutas.
Gr. Mörner: Jag förmodar~att det är Hr Dalmans mening
att detta Betänk, skall sättas näst efter Betänkit om konkurslagen,
hvarom jag äfven anhåller.
Uppå i ani. häraf gjord propos., beslöt R. o. Ad., att ifrå¬
ga v:de Utlåt, skulle upföras å föredragniugslistan för den 19 den¬
nes näst efter LagUtskits Utlåt. Nio 48.
158
Den 12 September e. m.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 8 dennes bordlagde Betätikm:
N-.o 161, i ani. af K. Mits Nåd. Skrifvelse med det af ko-
miterade afgifna underd. betänk, och förslag angide kommunal¬
styrelser :
N:o 162, i ani. af väckt motion om nedsättning af medicinal-
taxan, samt om afskaffande af apotheksprivilegierne;
Nio 165, i ani. af väckt motion om åläggande för de em¬
betsverk, hvilkas förvaltning och räkenskaper granskas af B. Stirs
Revisorer, att till dessa lemna upgifter på de förvaltningsfrågor,
ronde hvilka skiljaktiga meningar inom verkets styrelse före¬
kommit ;
Nio 169, i ani. af vackt motion i fråga om undersökning af
de angide jord och skogar inom Norrbottens län utfärdade privi¬
legier, frihetsbref m, m.; samt
Nio 171, i ani. af väckt motion om ytterligare bestämmelser
i afside å båtsmannens inom Blekinge län tjenstgöringsskyldighet.
Samma Utskits Betänkt :
N:o 163, i ani. af väckt motion om skyldighet för egare af
utjordar eller andra lägenheter, utan åsatt hemmantal, att deltaga
i allmänna onera;
Nio 164, i ani. af väckt motion om utarbetande af en all¬
män Sundhetslära, för att på allmän bekostnad tryckas och utdelas;
Nio 166, i ani. af väckt motion om förändrade stadganden
ronde det afdrag, som, då embets- eller tjensteman erhåller tjenst¬
ledighet, bör å lönen ske;
N:o 167, i ani. af väckt motion röride befordringsväsendet
för civile tjenstemän;
Nio 168, i ani. af väckt motion om uphörande af alla sport¬
ler till statens tjenstemän; samt
Nio 17 0, i ani. af väckt motion om förändradt sätt för ut¬
färdande af sådana författningar, hvarigenom en förut gällande lag¬
stiftning i en eller flera delar förändras;
blefvo af R. o. Ad. bifallne;
Och lades till handlingarne samma Utskis Utlåt. Nio 172,
i ani. af RiksStåndens skiljaktiga beslut öfver Betänkit Nio 131.
Anmäldes och bordlädes Sainmans. Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskits Mern. Nio 29, med förslag till voter.pro-
posir till sammaujemkaude af de inom RiksStånden fattade skilj¬
aktiga beslut vid förehafvande af Utskits Utlåt. Nio 21, i ani. af
framställda anmärknir emot Utskits under Nio 7 afgifna Betänk,
öfver ej mindre K. Mits Nåd. Propos. om förnyad författning ronde
utskrifningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet,
än ock enskilda motioner i samma ämne;
samt Betänk. N;o 30, i ani. af väckt motion om förändrade
föreskrifter röride vilkoren för erhållande af understöd utaf all¬
männa medel till utflyttning i följd af laga skifte.
Den IS September f. m.
159
Frih. Tersmeden: Då det för riksdagens snara afslutande
är af vigt, att några af de å bordet hvilande Betänk:n skyndsamt
afgöras, täger jag mig friheten föreslå, att främst å föredragnings¬
listan för nästa plenum måtte upföras Bevilln.Utsk:s Mern. N:o
39, Sammans. Stats-, Lag- o. Ekon.Utsk:ts Mern. N:o 29, samt
StatsUlsk:ts Mem:r N:ris 174, 175 och 176.
Uppå härefter framstäld propos., beslöt B, o. Ad., att Be-
villn.XJtsk:t.s Mern. N:o 39, Sammans. Stats-, Lag- samt Allm.
Besv,- o. Ekon.Utsk:ts Mern. N;o 29, samt StatsUtsk:ts Mem:r
N:ris 174, 175 och 176 skulle uti nämnde ordning upföras främst
å föredragningslistan för nästa plenum.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. l/2 10 e. m.
In fidem,
. O. Brakel.
Lördagen den 15 September 1860
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdrag för den 8 och 12 dennes samt 7
prot.utdrag för sistnämnde dag.
Med erinran derom, att Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, hvil¬
ken varit Suppleant till Ordförande i Riddarh,Direktm, sedermera
blifvit utsedd till Ordf:de i samma Direktion efter Gr, Lewenhaupt,
Erik, som nämnde befattning sig afsagt, samt att således val af
Suppleant i Gr. Mörners ställe borde förrättas; hemställde II. Exc,
Gr. o. Landtm., att sådant val finge försiggå i början af det ple¬
num, som komme att hållas nästa Lördag den 22 dennes, hvilket
bifölls.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utskin inkomne
Mern., Utlåt:n och Betänkm, nemi. från
160
Den 15 September f. m.
Konstitutionsutskottet:
N:o 60, i ani. af BiksSt:ns beslut rör:de Konst.Utsk:ts 1
Mern. N:o 52 framställda förslag till ändring i 16:de och 22:dra
§§me Riksd.Ordnm;
N:o 61, i ani. af RiksStms beslut rör:de det uti Konst.*
Utsk:ts Mern. N:o 53 framställda förslag till ändringar i Reg.-
Formen och Riksd.Ordnm om riksdags hållande hvarje år;
N:o 62, i ani. af RiksStms beslut ronde Konst.Utsk:ts i Mern.
N:o 57 framställda förslag till ändring i 14;de §:n 5:te mom.
Riksd.Ordn:n ;
N:o 63, i ani. af RiksStms beslut ronde Konst.Utsk:ts uti
Mern. N:o 58 afgifna förslag till ändring i 14:de §:n 4:de och 5:te
morn. Riksd.Ordnm;
N:o 64, med förslag till ändring i 23:dje g:n l:sta morn.
Riksd.Ordnm j
StatsUtskottet:
N:o 178, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut uti åtskilliga
till regleringen af utgifterna under Riksstateus Åttonde Hufvudtitel
hörande frågor;
N;o 179, i ani. af återremiss å Utlåtit N:o 29, ang:de he¬
gardt anslag för reparation af S;t Maria kyrka i Sigtuna;
N:o 181, i ani. af väckt motion ang:de förändrade föreskrifter
i fråga om kronogodsens framtida förvaltning och bortarrenderande;
N:o 182, med voter.-propos. i ani. af RiksStms skiljaktiga be¬
slut i fråga om förändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars be¬
skattning;
Sammans. Bev.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
Nio 16, i ani. af RiksStms skiljaktiga beslnt i afs-.de å Be¬
tänka N:o 15, ang:de tobaksskatt;
N:o 17, i ani. af dels gjorda anmärkningar mot vissa delar,
dels ock RiksStms skiljaktiga beslut i afside å andra delar af Be¬
tänkt N:o 11, innefattande Utskits yttranden öfver väckta motio¬
ner om förändringar i K. Förordn. den 27 Nov. 1857, ang:de
vilkoret) för försäljning af bränvin och andra brända eller distille-
rade spirituosa drycker;
Lagutskottet:
N:o 51, i ani. af gjorda anmärkmr vid Utskits Betänk. N:o
35, röride väckta förslag dels om förändrad lagstiftning angide för¬
lag, dels ock om rätt till underpant i lös egendom i allmänhet.
Uplästes och godkändes Exp.Utskits nedannämnde förslag till
R. Stirs underd. skrifvelser till K. Mit, nemi.:
N:o 127, angide stämpelpappersafgiften samt afgiften för stämp¬
ling af tidningar, andra periodiska skrifter, och tryckta afhandlingar;
Nio
Den 15 September f. m.
161
N:o 128, i ani. af K. M:t8 Nåd. Propos. om anslag för åvä¬
gabringande af ifrågasatt förstärkning af Högsta Domstolen;
N:o 129, ang:de beviljadt anslag till Magister M. Wiberg, så¬
som honorarium för en af honom upfunnen räknemachiu m. m.;
N;o 130, ang:de skiljande från VesterNorrlands läns arkif af
de allmänna handlingar, som röra Jemtlands län;
N:o 131, ang:de ifrågaställd ersättning af allmänna medel till
Häradsskrifvaren C. E. Ruckman för den förlust han lidit genom
för hög upskattning af hans innehafvande boställe;
N:o 13 2, ang:de regleringen af utgifterna under Riksstatens
Andra Hufvudtitel;
N:o 133, ang:de regleringen af ^utgifterna under Riksstatens
Tredje Hufvudtitel; samt
N:o 134, om utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiske
trosbekännare här i riket tillerkände.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant i Konst.-
Utsk:t, efter N:o 460, Hr von Krusenstjerna, Mauritz Adolf; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd :
N:o 137, Iir Eketrä, Johan Gabriel.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i Be-
villn.Utsk:t efter N:o 77, Erih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm, och
N:o 2036, Hr von Stapelmohr, fullm. Hr Flach, Johan Fredrik
Filip, samt en Suppleant i samma Utsk., efter N:o 327, Frih. af
Wetterstedt, fullm. Hr af Wetterstedt, Carl August Alfred; och
befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter;
N:o 87, Hr Stråle, Wilhelm;
„ 1210, Hr Reutersvärd, Patrik Oscar; samt till
Suppleant:
N:o 279, Hr Giös, fullm. Gr. von Rosen, Axel August Gustaf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af två ledamöter i Allm.
Besv.- och Ekon.Utskit, efter N:o 99, Gr. Wrangel, fullm. Hr Nor¬
denfelt, Enar, och N:o 1955, Hr von Oelreich, Sten Alarik; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 120, Gr. Liljencrants, Gustaf Fredrik;
„ 9, Hr Ulfsparre, Sigge Bogislaus.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Bevi!ln.Utsk:ts
den 12 dennes bordlagde Mern. N:o 39, med förslag till voter.-
propos;r i ani. af RiksSt:ns olika beslut i afs:de å förändrade före¬
skrifter om allm. bevillningens utgörande, samt ang;de mantals-
och skattskrifningarnes förrättande.
H. X. 11
162
Den 15 September f. m.
l:o Förslaget till Bevilln.Stadga.
Utsk:ts yttrande rörtde ingressen till stadgan.
Lades till handlingarne.
§ 2.
Utsk:ts förslag till voter.-propos. N:o 1.
Hr Printzensköld, Carl: För min del tror jag att Be¬
villn Utsk:t i detta afs:de icke iakttagit grundlagens bestämda före¬
skrift, då det framställt en voter.-propos. sådan som den ifrågav:de.
Det har nemi. gjort det omöjligt för R. St:r att fatta sitt beslut
till en del i öfverensstämmelse med BorgareSt:ts och till en del
med R. o. Ad:ns samt Preste- och BondeStms mening. Dessa sed¬
nare 3:ne Stånd hafva beslutat att bevillning för fast egendom skall
utgå för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje fulla Etthundra
rdr af upskattningsvardet och för all annan fastighet med fern öre
för hvarje falla Etthundra rdr af samma värde. BorgareSt:t der¬
emot har bestämt bevillningen till fyra öre för all slags fastighet
för hvarje fulla Etthundra rdr af upskattningsvardet. Hade Utsk:t
skiljt frågorna åt, så hade varit lätt att afgöra, om bevillningen
skulle blifva i enlighet med Utskrts förslag eller såsom BorgareSt:t
föreslagit. Derigenom hade vid blifvande votering möjligen bevill¬
ningen af jordbruksfastighet kunnat bestämmas till 4 öre och af
annan fastighet till 5 öre; men, såsom det nu är, kan ett sådant
beslut omöjligen tillvägabringas. Man hade nemi. bort skilja vo-
ter.-propos:na så, att de komme att lyda: Deri som vill att bevill¬
ning för jordbruksfastighet skall utgå med 3 öre för hvarje fulla
Etthundra rdr af upskattningsvardet, röstar ja; den det ej vill,
röstar nej; vinner nej, kommer särskild votering att anställas, hu¬
ruvida bevillningen af jordbruksfastighet skall utgå med 4 öre för
hvarje fulla Etthundra rdr. Den andra voter.propos:n blefve då:
»Den sora vill att bevillningen af fast egendom skall utgå 1:0 för
jordbruksfastighet med 4 öre för hvarje fulla Etthundra rdr af up-
skattningsvärdet, och 2:o för all annan fastighet med 5 öre för
hvarje fulla Etthundra rdr af samma värde, röstar ja; den det ej
vill, röstar nej; vinner nej, kommer, enl. BorgareSt:ts beslut, bevill¬
ningen för ali fastighet att utgå med 4 öre för hvarje fulla Ett¬
hundra rdr af upskattningsvardet.» Då komme man derhän att
bevillningen blefve satt till 4 öre för hvarje fulla Etthundra af
jordbruksfastighetsupskattningsvärdet, och 5 öre för hvarje fulla Ett-
bnndra af upskattningsvardet på all annan fastighet, — ett resultat,
hvartill det är omöjligt att komma derföre att Utsk:t sammanslagit
dessa begge propos:r till en enda.
Jag får derföre anhålla att ifrågav:de voter.-propos. måtte till
Bevilln.Utsk:t återremitteras, för att så fördelas att man må kunna
genom votering i förstärkt Utsk. komma derhän att all jordbruks¬
fastighet må kunna beskattas till 4 öre för hvarje fulla Etthundra
rdr, hvilket, såsom proposm nu är upställd, är alldeles omöjligt.
Den 15 September f. m.
16»
Gr. Sparre, Erik: Jag vill visserligen icke bestrida att det
hade kunnat vara lämpligt, om den åsigten, den siste värde talaren
yrkat, kunnat blifva gällande. Men en fråga är hvad som i detta
afs:de är lämpligt och en annan hvad som är förmånligt riktigt
och öfverensstämmande med häfdvunnen praxis. Enl. 73:dje §;n
Riksd.Ordnm skall nemi. votering ega rum mellan de särskilda
Stins olika beslut, dessa beslut fattade såsom ett helt för sig. Nå¬
got sönderdelande har i detta ifrågavide hänseende derföre icke
ansetts lämpligt vid voter.-proposmas upställande, och då dessutom
icke kati bestridas att R. o. Adins samt Preste- och BondeStins
beslut är ja-propos., och BorgareStits nej-propos., är denna propos.
upställd i sträng öfverensstämmelse med 73;dje gin Riksd.Ordmn
och hittills gällande praxis. Jag vågar således icke annat än till¬
styrka bibehållande af denna praxis och i följd deraf bifall till den
af Bevillu.Utskit upställda voter.-propos.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Den punkt, som här före¬
slås till afgörande genom förstärkt Bevilln.Utsk., lyder i Bevilln,-
Utskits ursprungliga förslag sålunda: »Denna bevillning utgår l:o
för »jordbruksfastighet» med 3 öre för hvarje fulla Etthundra rdr
af upskattningsvärdet; och 2:o för »all annan fastighet» med 5 öre
för hvarje fulla Etthundra rdr af samma värde.» R. o. Ad. beha¬
gade finna, att detta utgör en sammanhängande föreskrift, som
svårligen låter vid omröstning sönderdela sig.
Det bör antagas, att de resp. RiksStm, vid frågans bedöman¬
de, haft i sigte äfven den rätta »proportionen» mellan bevillnings-
afgifterna för jordbruks- och annan fastighet. Skulle nu, enl. den
förste värde talarens yrkande, saken komma att afgöras genom
dubbla voteringar, kunde ett resultat upkomma, som i detta hän¬
seende icke vore öfverensstämmande med någotdera RiksStånds beslut.
Sådant anser jag icke förenligt med grundlagliga former; hvarföre
jag, lika med Gr. Sparre, hemställer att voter.-proposin måtte god-
käuuas, sådan den af Bevillu.Utskit föreslagits.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
återremiss af Utsk:ts ifrågavide förslag till voter.-propos., framställ¬
des propos. på godkännande deraf och besvarades med ja,
Utsk:ts hemställan ronde stadgandet om frälseränta.
Bifölls.
S 3.
Voter.-proposine N:ris 2 och 3 godkändes.
§ 7-
Voter.-propos:n N:o 4 godkändes.
§ 8.
Voter.-proposine N:ris 5 och 6 godkändes.
164 Den 15 September f. m.
S 16.
Voter.-propos:n N:o 7 godkändes.
Utsk:ts förslag till voter.-propos. N:o 8.
Godkändes.
§§ 27 och 35.
Utsk:ts yttranden lades till handlingarne.
§ 5 2.
Voter.-propos:n N:o 9 godkändes.
S 65.
*
Utsk:ts första anmälan. I
Lades till handlingarne.
Utsk:ts till R. 9. Ad. ställda inbjudning och förslag till vo¬
ter.-propos. N:o 10.
Hr Fåhraeus: Som beslutet innefattar en vigtig princip, kan
jag icke tillstyrka R. 0. Ad. att detsamma frånträda, utan hemstäl¬
ler blott, att det Höglofl. Ståndet täcktes godkänna den af Utsk:t
föreslagna voter.-propos:n.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd pro-
pos., afslogs den ifrågav.de inbjudningen och godkändes voter.-
proposm.
§ 76.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
2:o Förslaget till Instruktion för taxeringsförrättningarne.
§§ i och 5.
Utsk:ts anmälan lades till handlingarne.
§ 9.
Voter.-propos:n N:o 11 godkändes.
§ 21.
Utsk:ts inbjudning och förslag till voter.-propos:r N:ris 12
och 13.
Hr Fåhraeus: Afven i afseende på denna fråga tillstyrker
jag R. o. Ad. att vidblifva sitt en gång fattade beslut samt god¬
känna de voter.propos:r, Utsk:t föreslagit.
Inbjudningen afslogs och voter.proposme godkändes.
Den 15 September f. m. 165
3:o Förslaget till förordning ang:de mantals- och skattskrif-
ningarnes förrättande.
§ *.
Utsk:ts yttrande lades till handlingarne.
§ 5.
Utskits samtlige yttranden och anmälanden lades till hand¬
lingarne.
S H.
Utsk:ts anmälan lades till handlingarne.
Vid punktvis skedd föredragning af Sammans. Stats-, Lag-
samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:ts den 12:te dennes bordlagde
Mein. N:o 29, med förslag till voter.proposmer till sammanjem-
kande af de inom RiksStm fattade skiljaktiga beslut vid förehaf¬
vande af Utsk:ts Uti. N:o 21, i ani. af framställda anmärkningar
emot Utsk:ts under N:o 7 afgifna Betänkide öfver ej mindre K.
M:ts Nåd. Propos. om förnyad författning rörande utskrifnings-
sättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet, än ock
enskilda motioner i samma ämne; blefvo de i förevide Mern. före-
slagne voter.proposmer af R. o. Ad. godkände.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUlskits
den 12 dennes bordlagde Mera. N:o 174, med förslag till voter.-
proposmer i ani. af RiksStms skiljaktiga beslut rörande 18:de och
20:de punkterna i StatsUtskds Uti. N:o 120.
Utsk:ts förslag till voter.propos. för afgörande af frågan om
statsbidrag till hamnbyggnad vid staden Amål.
Godkändes.
Utsk:ts förslag till voter.propos. för afgörande af frågan om
understöd för inrättande af hamn vid staden Haparanda.
Hr Printzensköld, Carl: Efter min åsigt har Utsk:t i
förev:de häns:de förfarit i rak strid emot § 75 R.O., och anhåller
jag att med några få ord få bevisa denna min åsigt. 7 5:te gm
R.O. lyder som följer: »Till grundlags stiftande, uphäfvaude, för¬
ändring eller förklaring fordras alla RiksStms sammanstämmande
beslut och Konungens sanction. För beslut i alla öfriga ärenden,
de mål undantagna, hvarom i R.Frns §§ 66, 69, 70, 71 och 72
särskildt förordnadt är, galle, jemte Konungens samtycke, 3 Stånds
mening; men skulle två Stånd stanna mot två, förfalle frågan och
förblifve vid det, som tillförene stadgadt varit, utan att samma
fråga må kunna vid den riksdagen å nyo väckas eller uptagas.
Är åter frågan af sådan beskaffenhet, att den ej kan förfalla,
166
Den 15 September f. m.
gånge såsom i 73:dje <§'n R.O. stadgadt är.» Jag förmodar att
det är på grund af 69:de gm R.F., som Utsk:t upst.ällt voter.-
propos. i förev:de ämne. Det heter nemi. i g 69: »Då StatsUtsk:ts
förslag rörande allt Statens reglerande eller bevillningars derefter
lämpade hela belopp eller hvad till Riksg kon:ts utgifter och in¬
komster hörer, eller grunderna för Riksg.komts styrelse och förvalt¬
ning, hos R. St:r till pröfning förehafves, galle hvad ang:de behand¬
lingen af Utsk:t.s afgiftie förslag uti R.O. stadgas.» Efter som
detta skulle blifva en utgift från Rigsg.komt., har man trott att
saken i öfverensstämmelse med § 75 R.O. icke skulle kunna för¬
falla; men jag ber blott att få fästa upmärksamheten derpå att
denna g står i ouplösligt sammanhang med g 6 6 R.F., som talar
om att de till Riksg.verket hörande och dit anslagne medel må
icke, under någon förevändning eller med hvad vilkor som helst,
derifrån ryckas eller användas till andra behof, än dem R. Stur
bestämt. Den tiden grundlagen stiftades, hade Riksg.kon:t, enl.
hvad 66:te §:n innehåller, endast att ombesörja liqvidationen af
Rikets gäld.
Nar man således jemför denna g med g 69 R.F., kan man
icke afse votering i förstärkt StatsUtsk. för andra fall, än då en
utgift är förhanden, hvilken är oundgängligen nödvändig för gäl¬
dande af Rikets skuld; men aldrig för sådane händelser elter i
sådane frågor, som af enskild man blifvit framställde; hvarjemte
man genom att förfara på detta sätt kommer derhän att i aila
möjliga frågor om anslag, som af enskild motionär väckas, och der
två Stånd stanna mot två, frågan måste afgöras genom votering i
förstärkt StatsUtsk. Detta har likväl icke varit lagstiftarens me¬
ning; ty när två Stånd bifallit, men två afslagit, en fråga, måste
deu lagligen så betraktas, som den aldrig varit före. Den har
icke det ringaste inflytande på Riksg.komts inkomster oell utgifter.
Det är visserligen ganska beqvämt att drifva till förstärkt
StatsUtsK. en mängd frågor, för att der genom pluraliteten få
eller utdela gracer i ett eller annat afseende; men jag tror att det
ligger större vigt uppå att grundlagen tolkas så, att det icke blir
fråga om fördelen af'gracer. Jag anhåller derföre, på grund af
hvad jag nu anfört, att R. o. Ad. behagade ogilla förevarande
voter.propos.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den siste värde talaren har
gjort skilnad mellan de anslagssummor, som blifvit föreslagne att
beviljas af R. Stur till följd af enskilda motioner, och sådana, som
begärts af K. M:t. Sannerligen jag kan fatta hvartill det skall
tjena att den enskilde har motionsrätt, om en sådan skilnad skall
förefiunas; och då hittills hvarje på laglig väg väckt fråga, med
enahanda syfte som denna, städse blifvit behandlad som här är
föreslaget, hoppas jag att nu icke något undantag skall ske, utan
att förevrde praxis fortfarande iakttages. Vidare har den siste
värde talaren sagt, att en jemförelse mellan § 75 R.O, och g 66
R F. visade det olämpliga af ett sådant handlingssätt, som nu är
föreslaget. Detta sått att upfatta saken hvilar, enl. mitt förnae-
Den 15 September f, m.
lfi7
nantie, på ett misstag. Och då aldrig hittills någon sådan tolk¬
ning af grundlagen, som Hr Printzensköld antyder, förefunnits,
får jag anhålla att R. o. Ad, täcktes godkänna ifrågavide voter.-
propos.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Hufvudsakligen förekom¬
men af Hr Bildt, anhåller jag att få fästa R. o. Ad:ns och sär¬
skildt Hr Printzenskölds upmärksamhet derpå att, då han fotat sin
framställning på § 75 R.O., har han förbigått den mellanmenin-
gen, som lyder sålunda: »För beslut i alla öfriga ärenden, de mål
undantagna, hvarom i R.F. §§:ne 66, 69, 70, 71 och 72 särskildt
förordnadt är» g 69 RF. stadgar huru tillgå skall, då två Stånd
stanna mot två i en fråga rör:de antingen statens reglerande eller
bevillningens derefter lämpade hela belopp eller hvad till Riksg.-
kont:ts utgifter och inkomster hörer eller grunderna för Riksg.-
kont:ts styrelse och förvaltning. Det hvarom nu är fråga, rörer
Riksg.kont:ts utgifter, och det torde då icke kunna förnekas att
votering i förstärkt StatsUtsk. bör, med anledning af Ståndens
motsatta beslut, anställas. Dessutom har det alltid varit praxis
att votering i dylika frågor försiggått, och har jag aldrig förut
hört en sådan argumentation, som nu blifvit, af Hr Printzensköld
använd. Jag anhåller således om bifall till ifrågav:de voter.propos.
Hr Printzensköld: Om Frih. Åkerhjelm behagat fästa
upmärksamhet vid mitt anförande, skulle Hr Frihrn icke behöft
upställa den vederläggning, han nu gjort; ty jag tog mig friheten
att upläsa samma 69:de §. och förestälde mig just att frågan an¬
går Riksg.kont:ts utgifter och inkomster. Hvad beträffar Hr Bildts
anförande, att jag skulle hafva erkännt att hvarje Propos. från K.
M:t rör:de anslag från Riksg.kont:t skulle ingå i förstärkt Stats¬
Utsk., så har jag icke medgifvit detta; men då jag antager att
hvarje Propos. från K. M:t, som rörer anslag för något allmänt
ändamål, måtte afse antingen den ordinarie eller extra ordinarie
statsregleringen, vill jag på dessa grunder medgifva, att hvad K.
M:t i något af dessa hänseenden föreslagit, bör i förstärkt Stats¬
Utsk. afgöras. När man, såsom Utsk:t här synes hafva gjort, en¬
dast. håller sig vid ett stadgande, utan att jemföra detta med den
samtidigt tillkomna 66:te §:n, så kommer man till samma resultat
som Frih. Åkerhjelm och Hr Bildt. § 66 lyder sålunda: »R. St:rs
Riksg.kont. förblifver, såsom hittills, under R. St:rs styrelse, inse¬
ende och förvaltning; och då R. St:r åtagit sig ansvar för den
rikets gäld, kontoret ombesörjer, så komma R. St:r, sedan Stats-
Utsk:t öfver kontorets tillstånd och behof sig utlåtit, att genom
särskild bevillning tillskjuta de medel, som för betalande af denna
gäld, till ranta och kapital, oumbärliga finnas, så att Rikets kredit
varder bibehållen och vårdad.» Riksg.kont:t har således på grund
af denna g 66 ej att göra med andra utgifter än dem som äro
nödvändiga för att gälda Rikets skuld. Följaktligen då g 69 ta¬
lar om utgifter, menas det dessa i och för Rikets gäld, men icke
några andra. Nu har likväl under tidernas längd och till följe af
168
Den 15 September f. m.
en bortgången Konungs visa åtgärder staten blifvit befriad från
den skuld, som förefanns, då grundlagen stiftades. Derigenom
hafva R. St:r blifvit i tillfälle att använda till Riksg.kont:t ingå¬
ende summor till andra ändamål; till följd hvaraf och då en
motion väckes att disponera medlen till än det ena, än det andra
företaget, man vill af § 69 draga den slutsats att alla icke med
statsregleringen sammanhang egande frågor skola äfven uti förstärkt
StatsUtsk. indrifvas.
Vidare har man sammanblandat den första af StatsUtsk:ts
voter.propos:r med den sednare. Orsaken hvarföre jag ej proteste¬
rade mot den första, var den att det af R. St:r blifvit afgjort att
anslag skulle beviljas; men det är en annan fråga, huru anslaget
skall utgå; hvilket ännu är oafgjord. Den frågan kan förfalla och
har, enligt rätt tolkning af g 69 R.F., jemförd med g 75 R.O.,
ej någon gemenskap med statens reglerande. Jag kan icke ändra
min i detta ämne uttalade åsigt och får derföre anhålla att, såsom
jag sist yrkade då jag bade ordet, voter.proposm måtte såsom
olaglig förkastas.
Gr. Sparre, Erik: Den siste varde talaren tyckes antyda
att man ej bör följa praxis, utan särskildt för hvarje gång pröfva
grundlagens anda och mening. Jag tillstår att Hr Printzenskölds
nu gjorda tolkning af grundlagen, som jag aldrig förr hört någon
använda, är af den beskaffenhet, att den icke kan öfvertyga mig
om nödvändigheten af att vika från den praxis, som förut och
äfven vid denna riksdag blifvit både af R. o. Ad. och de öfriga
RiksStm följd. Pör icke längesedan voterades i förstärkt Stats¬
Utsk. öfver ungefär 50 voter.proposmer, hvilka till större delen
voro af samma beskaffenhet som den ifrågav:de. Motionerna hade
till en stor del blifvit väckta af enskilde motionärer, behandlade af
Utsk., gillade och bifallne af 2:ne Stånd, samt afslagna af de 2:ne
andra. Bland dessa voter.proposmer var bland annat en ang:de
anslag till nybyggande af några lodningsbåtar. Motionen ang:de
dessa båtar väcktes af Prosten Söderberg från Gottland. Pörslaget
bifölls af R. o. Ad. samt PresteSht, men afslogs af Borgare- och
BondeStm, hvarföre deröfver voterades. Jag lemnar osagdt, huru¬
vida det är lämpligt att redan i elfte timman på en gång kasta
om och följa en annan praxis; men hvad som är säkert, det är
att genom antagande af Hr Printzenskölds yrkande undergräfves all
stabilitet i ärendenas gång. Jag tror således att den värde tala¬
ren icke på tillräckligt öfvertygande sätt ådagalagt befogenheten af
sitt förslag, och jag har icke bland hans skäl kunnat fatta något
mera än att han gör skilnad mellan förslag, som utgå från K. M:t,
och sådana, som komma från enskild motionär. Någon skilnad i
detta afseende har jag dock icke af grundlagen kunnat finna, för
såvidt det rörer statsregleringsfrågor.
Då således de anförda skälen icke hafva något stöd i grundlagen
och då icke heller någon giltig anledning förefinnes att gå ifrån
den en gång vedertagna praxis, får jag anhålla om bifall till den
frö(0§tälda voter.proposm.
Den 15 September f. m.
160
Hr Printzensköld: Jag gör den skillnaden, som icke nr
svår att upfatta, mellan den enskilde motionen och K. Mits fram¬
ställning, att de förslag, som väckas af K. M:t, uptagas antingen
i särskilda skrifvelser eller också i den s. k. Propos. om statsver¬
kets tillstånd och behof. Der antydes huruvida K. M:t önskar att
det eller det anslaget skall hänföras till den ordinarie eller extra
stats:egleringen. Desse af enskilde väckte motioner deremot ut¬
göra parasitväxter på den extra regleringen.
Gr. Sparre har talat om att han aldrig under sin bana såsom
riksdagsman hört grundlagen så tolkas, som jag gjort det; jag får
då förklara att från äldre tider har grundlagen städse blifvit så
tolkad, som jag antydt. Jag anhåller fortfarande om afslag å
ilrågav:de voter.propos.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels godkännande och
dels ogillande af den ifrågavarande voter.proposm, framställde H.
Exc. propos. på godkännande deraf och, då svaren utföllo med
många ja jemte några nej, förklarade sig hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande förslag till voter.propos ;
»Den som godkänner den af StatsUtskrt uti Mern. N:o 174
föreslagna voter.propos. i anledning af RiksSt:ns skiljaktiga beslut
rörande väckt fråga om statsanslag till hamnbyggnad i Haparanda,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, blifver nämnde voter.propos. af R. o. Ad. ogillad.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 29.
Nej — 5.
H. Exc, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
u I färda dt till fortsättande af plenum kl. 6 e. in.
Föredrogs StatsUtsk:ts den 12 dennes bordlagde Mern. N:a
175, med förslag till voter.propos. i fråga ang. förändradt sätt
för amorlering af Landshöfdinge-ackorden.
Hr Printzensköld: Oaktadt den utgång, den nyss afslu-
tade voteringen erhöll, anser jag mig icke böra frånträda min öf¬
vertygelse om grundlagens verkliga mening, utan, såvidt på mig
beror, söka göra den gällande. Man har anfört den anm:n att
detta föregide tillhört Riksg.Kont.-s utgifter. Huru vill man då
förklara denna nu föredragna voter.-propos.? För min del kan jag
170
Den 13 September f. m.
icke finna att den rörer Riksg.Kont:s inkomster och utgifter annor¬
lunda än för så vidt det för amorteringen utgående anslaget skall
på längre eller kortare tid till Riksg.Kont. blifva återbetaladt. Det
är väl icke någon fråga, som kan hänföras till Riksg.Kontts in¬
komster eller utgifter, utan blott anses såsom en förändring i ett
förut gifvet stadgande. K. M. Ilar icke framställt någon Propos.
om anslag för amortering af landshöfdingeackorden, utan endast fö¬
reslagit en förändring för dess utgående; hvadan denna fråga efter
min åsigt måste vara af beskaffenhet att förfalla, då 2 Stånd stanna
mot 2, och således allt förblifva vid hvad förut stadgadt är. Jag
tror således att Utsk:t i detta alside gått öfver sin befogenhet, då
det föreslagit voter.-propos. öfver ett stadgande, som har egenskap
af civil-lag. Jag anhåller derföre att denna voter.-propos. måtte
ogillas.
Frih. Åkerhjelm; Den siste värde talaren tyckes förut¬
sätta att denna fråga, som här skall afgöras af förstärkt StatsUt.sk.,
endast skulle röra en förändring i ett lagstadgande. Det är visser¬
ligen förut bestämdt på hvad sätt degamla landshöfdingeackorderna
skola amorteras; och delta stadgande föreskrifva]- att de skola
amorteras med så och så stort belopp. Nu har K. M. föreslagit
att dessa belopp skola förminskas; hvarigenom, om denna K. M:s
framställning vinner R. Strrs bifall, Riksg.Kontrs inkomster komma
att förminskas med skillnaden emellan di n gamla och nya amorte¬
ringen. Således berör denna fråga ett förslag, som angår Riksg.-
Kont:s inkomster, hvaraf måste följa att, då 2 Stånd stadna i
olika beslut,, frågan måste afgöras i förstärkt StatsUtsk. Jag an¬
håller derföre att R. o. Ad. täcktes bifalla denna föreslagna voter.-
propos.
Hr Printzensköld; Skulle man följa de grunder, Frih.
Åkerhjelm lipstadt till försvar för StatsUtskits ifrågav:de voter.-
proposir, tillåter jag mig fråga den siste värde talaren, hvarföre
icke voter.-propos blifvit npstälId rörtde eftergift af arrendemedlen
tor Borgholms kungsladugård på Oland? Jag skulle kunna fram¬
draga ännu flere exempel af lika beskaffenhet; och månne icke det
af mig framställda faktum också kan hänföras till sådant, som in¬
verkar på Riksg.Kont:s inkomster och utgifter, lika väl som det
hvarom nu är fråga? Jag har mig bekant att vid det af mig an¬
tydda förhållandet, StatsUtskit, då fråga var om voter.-propos:ns
upsättande, förklarade att saken enl. 75:te §:n II O. ansås? hafva
förtallit. Underd. skrifvelse i ämnet har också blifvit af Exped.-
Utsk:t sedan upsatt, af R. St:r godkänd och långt före detta till
K. M. insänd. Skall man följa den åsigt, Frih. Åkerhjelm sökt
göra gällande, finnes ingen fråga som icke i något afs:de kan an¬
ses inverka på statsverkets inkomster och utgifter, och i följd
deraf nödvändigt måste blifva föremål för votering i förstärkt Stats¬
Utsk.
Anser man att denna fråga bör ingå i förstärkt StatsUtsk.,
har det varit högst inkonseqvent af Utsk:t att ej upställa voler.-
Den 15 September f. m.
171
propos. i de redan expedierade ärenden, som med denna fråga baft
fullkomlig likhet. Det kan visserligen vara en fördel för Hrr Lands-
höfdingar att vinna en bättre fördelning af ackordsamorteringen,
men jag vet sannerligen icke att denna omständighet skall föran¬
leda att frångå grundlagens klara föreskrift och gammal praxis,
som man åberopat såsom stöd för en annan vofer.-propos. Jag
kan således icke annat än anhålla hos Hr Gr. o. Landtm, om
propos. på afslag å denna voter.-propos.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exo. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels godkännande och
dels ogillande af Utsk:t.s förslag till voter.-propos. i frågan, fram¬
ställde H. Exc. propos. derå, att voter.-proposm måtte godkännas,
och då svaren utföllo med många ja jemte ett eller annat nej, för¬
klarades ja hafva varit öfvervägande.
Emot detta beslut anmälte Hr Printzensköld sin reservation.
Efter föredragning af StatsUtsk:ts d. 12 dennes bordlagde >
Mern. N:o 17 0, med förslag till voter.-propos. i fråga a»g:de an¬
visande af låneunderstöd till marmorfabriksidkaren J. E. Schram,
blef denna voter.-propos. af E. o. Ad. godkänd.
Föredrogs Exped.Utsk.-ts d. 12 dennes på bordet lagde skrif-
velseförslag N:o 123, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de Leckö
Kungsgårds användande för ekplantering.
Hr Bos, Anders Ernanuel, anförde skriftligen:
Jag kan för min del icke godkänna det ifrågavide skrifvelse-
örslaget. Deruti åberopas, att 11. St:r afgjort hufvudfrågan om
Leckö kungsgårds användande till ekplantering; men jag vågar
ifrågasätta om detta verkligen är förhållandet. E. o. Ad. samt
PresteSt:t hafva godkänt den K, Proposm i ämnet, hvaremot de
begge andra Stånden fattat ett motsatt beslut. Vore nu frågan af
ren ekonomisk art och beskaffenhet, medgifver jag att. svaret till
K. M. kunnat förmånligt ställas i de ordalag, som skrifvelseförsla-
get innehåller; men nu är detta alls icke fallet. Frågan till sitt
resultat berör ovedersägligen också statsregleringen. Visserligen
kan jag skäligen icke påstå, att det i hufvudfrågan ingående för¬
slaget om försäljning af en hemmansdel och inköp af ett annat
hemman inverkar på nämnde reglering då dermed afses endast en
inkomst och utgift för ekplanteringskassnn, som af K. M. dispo¬
neras; men hvaruti frågan inverkar på denna, meranämnda regle¬
ring, är, enl. min åsigt, just deruti att den också i sig innefattar
ett afstående till ekplanteringskassans förmån af de arrendemedel,
som nu ingå och eljest, om Leckö icke öfverlåtes till ekplantering,
enl. stadganderne om utarrendering af Kronans jord framgent
komma att ingå till statsverket såsom en dess ordinarie inkomst.
17-2
Den 15 September f. m.
Till följd af detta skäl anser jag den K. Propos:n ännu icke hafva
erhållit en grundlagsenlig, slutlig behandling, så att något R. St:rs
beslut kan åberopas, och anser jag mig derföre föranlåten påyrka
tillämpning af 69:de §:n R.P. samt 30:de §:n 3;dje mom:t RO.
och att till följd häraf förslaget till den underd, skrifvelsen måtte
af R. o. Ad. ogillas samt StatsUtskit anmodas att upgöra och till
R. St:r skyndsamligen inkomma med voter.-propos:r, innefattande
alternativt förslag till bifall af antingen nämnde Utsk:s Betänk.
N:o 74 eller K. M:s Nåd. Propos. N:o 35.
Hr Printzensköld: Förutseende att de Hrr ledamöter af
StatsUtskit, som yttrade sig i ani. af de voter.proposa-, mot hvilka
jag tog mig friheten göra anm:r, skola på grund af de skäl, som
dä af dem anfördes, äfven nu motsäga mig, anser jag mig likväl
skyldig att försvara den expedition, som nu är i fråga. Lyckligt¬
vis är det icke något klander mot det sätt, hvarpå Exped.Utskit
fullgjort sin skyldighet att i form af underd. skrifvelse affatta R.
St:rs beslut, utan endast mot sjelfva saken; huruvida nemi. K.
M:s framställning blifvit grundlagsenlig! behandlad eller icke. Här
återkommer jag och tröttar R. o. Ad. med hvad jag förut åbero¬
pat, nemi. att hvarje fråga, som kan förfalla och hvarpå 75:te §:n
R.O. i något afs:de kan tillämpas, bör äfven förfalla och får icke
vid samma riksdag vidare väckas. Hvad anslåendet af Leckö kungs¬
gård till ekplantering vidkommer, så har Hr Ros kommit till den
slutsats att denna fråga, Inverkar på Statens inkomster och utgif¬
ter. Skulle man nu gå så till väga, så, jag uprepar det ännu en
gåDg, finnes ingen enda fråga, som har ringaste sammanhang med
statsverkets inkomster och utgifter, som icke kan indrifvas i för¬
stärkt StatsUtsk. Jag åberopade nyss förslaget ang:de eftergift af
nrrendemedel för Borgholms kungsgård, då StatsUtskit tillstyrkte
bifall till förslaget, men 2 Stånd stadnade mot 2, hvadan R. Stir
ansågo saken hafva förfallit, och underd. skrifvelse afgick till K.
M. derom att Proposin icke vunnit R. St:rs bifall. I full öfver¬
ensstämmelse med detta förhållande, har Exped.Utskit nu affattat
denna ifrågav:de skrifvelse.
Man har klandrat att icke StatsUtskit upsatt voter.-propos.
i detta ämne, men pluraliteten i detta Utsk. förklarade att denna
fråga icke kunde blifva föremål för votering, hvarföre ärendet har
blifvit behandladt så som nu skett. Det har också ej ringaste
gemenskap med regleringen af statsverket; ty betraktar man saken
från denna synpunkt, har hvarje kronoarrende en så beskaffad ge¬
menskap med statsregleringen, och hvarje eftergift, hvarje förän¬
dring, som ifrågakommer, skulle då, om 2 Stånd stadna mot 2,
drifvas i förstärkt StatsUtsk. Detta kan dock icke hafva varit
grundlagsstiftarens ursprungliga mening. Endast sådane frågor,
sorn omedelbart röra statsregleringen, böra ingå i förstärkt Stats¬
Utsk., men icke sådane som denna, hvilken alldeles icke omförmä-
les i StatsUtskits Utlåt, angide Statens inkomster. Der omtalas
arrendena af Kronans kungsgårdar och andra hemman, der inkom¬
sterna äro beräknade efter hvad de under en viss föreg:de period
Den 15 September f. m.
173
utgjort; men samma förhållande kan icke ega rum med Leckö,
hvilket under 50 år varit bortdoneradt till enskild familj.
Jag anhåller att ifrågav:de skrifvelseförslag måtte af B. o. Ad,
godkännas.
Hr Hjärne, Harald: Efter den diskussion, som vid före-
g:de frågor egt rum, och hvilka varit af alldeles enahanda beskaf¬
fenhet som denna, torde det icke vara nödvändigt att vidlyftigt
yttra sig. För mig är det alldelas klart att detta är en statsre-
gleringsfråga, emedan det obestridligen har inflytande på Statens
inkomster och utgifter, om Leckö användes till det ena eller an¬
dra ändamålet. Hvad ämnet för öfrigt vidkommer, skulle man
kunna vidt och bredt utbreda sig deröfver, men hvad som är huf-
vudpunkten i frågan, är huruvida frågan inverkar på statsreglerin-
gen eller icke. Det är alldeles tydligt att den gör så; och jag
anser derföre att StatsUtsk:t bort, i st. f. att aflåta ärendet såsom
fullbordadt till Exped.Utsk:t, inkomma med ytterligare Betänk, till
B. St:r och föreslå voter. propos., då K, M:s Propos. blifvit af 2
Stånd bifallen och af 2 afslagen.
Jag får således, lika med Hr Bos, tillstyrka B. o. Ad. att,
med afslag å denna ifrågav:de skrifvelse, ålägga StatsUtsk:t att in¬
komma med voter.-propos. i ämnet.
Hr Printzensköld: Man finner af den siste värde tala¬
rens yttrande, huru farligt det är att göra sig skyldig till mot¬
satser i sitt handlingssätt. Det förundrar mig verkligen att ingen
voter.-propos. ankommit från StatsUtsk:t, ehuru frågan redan för
flere månader sedan blef afgjord. Man började derföre draga häraf
den slutsats att StatsUtsk:t verkligen icke ansåg någon sådan pro¬
pos. böra ifrågakomma, och för min del har jag så mycket heldre
antagit detta, sorn jag delar den öfvertygelse, sorn i detta fall inom
Utsk:t gjort sig gällande. Emellertid hade jag väntat att någon
af StatsUtsk:ts ledamöter skulle yttra sig och åtminstone anmäla
orsaken hvarföre man med tystnad förbigått denna fråga, ehuru
Utsk:t flere månader haft kännedom om det beslut, B. St:r fattat.
Eu ledamot af StatsUtsk:t har också, på förfrågan af en ledamot
af Exped.Utsk:t, förklarat att någon voter.-propos. ej kommer att
af StatsUtsk:t upställas, samt att Exped.Utsk:t med allt fog kunde
upsätta ifrågav:de skrifvelse. Det är naturligt att hvad jag i sjelfva
saken yttrar lika litet kan inverka på B. o. Adms åsigt, som då
jag tog mig friheten vid föreg:de frågor gifva miu öfvertygelse till¬
känna; meu om någon af StatsUtsk:ts ledamöter i detta fall ville
understödja min åsigt, torde något lyckligt resultat kunna vinnas.
För att visa, huru lång tid StatsUtsk:t haft pä sig att öfverväga,
huruvida voter.-propos. skulle upställas, får jag uplysa derom att
frågan hos B. o. Ad. afgjordes d. 10:de Mars, hos PresteSt:t d.
7:de Mars samt hos Borgare- o. BondeStm d. 10:de i samma må¬
nad. Då nu StatsUtsk:t ända från d. ICkde Mars till d. 15:de
Sept., således 6 månader, icke funnit sig befogadt att aflåta någon
voter.-propos., på hvilken Exped.Utsk:t väntat och just med ani.
171
Den 15 September f. m.
deraf upskjutit skrifvelsens expedierande till denna tid, eger man
val deraf grundad rättighet att förmoda, det StatsUtsk:t icke an¬
ser sig belogadt alt befatta sig vidare med frågan, utan alt skrif¬
velse bör af Exped.Utsk;t upsättas. Jag får anhålla att R. o. Ad.
täcktes bifalla detta ifrågav:de skrifvelseförslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exe. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats, dels att det förev:de
skrifvelseförslaget måtte godkännas och dels att detsamma skulle
ogillas samt SlatsUtsk:t förständigas att upgöra och till RiksSt:n
inkomma med förslag till voter.-propos. i ani. af Ståndens skiljak¬
tiga beslut öfver Utsk:ts Utlåt. N:o 74; framställde H. Exc. pro-
pos; på förslagets godkännande, och, då dervid svarades ja och nej
i blandning, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Ros begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som godkänner det af Exped.Utsk:t under N:o 123
framställda förslag till R. St:rs underd. skrifvelse i ani. af K. M:s
Nåd. Propos. ang:de Leckö kungsgårds användande för ekplante¬
ring, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, ogillar R. o. Ad. nämnde skrifvelseförslag och
förständiga!- StatsUtsk:t att upgöra och till RiksStm inkomma med
förslag till voter. propos. i ani. af Ståndens skiljaktiga beslut öfver
nämnde Utsk:s Utlät. N;o 74.»
Vid voteriugeus slut hade rösterne utfallit sålunda:
Ja — 20.
Nej — 29.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:ts d. 8 och 12 dennes
bordlagde Mern. N:o 38, med förnyadt förslag till föreskrifter
ang:de Bankens reservfond.
Föredrogs ånyo LagUtsk:ts d. 8 och 12 dennes bord¬
lagde Utlät. N:o 49, i ani. af gjorda aum:r samt skiljaktiga beslut
inom RiksStm vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 28, öfver
väckta motioner om dels uphäfvande, dels ock inskränkning af rät¬
tigheten att börda jord å laudet.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.: På grund af de utaf Utsk:t
anförda motiver, anhåller jag om bifall till det nu föredragna Be¬
tänka. plvad beträffar Gr. Sparres reservatian, har Hr Gr:n såsom
hufvudsakligt stöd för sin i densamma uttalade åsigt, att börds-
rätten bör bibehållas, anfört en auktoritet, hvilken äfven för mig
Den 15 September f. m.
175
har ett stort värde. Det är Hr Exped.Sekretm Richerts. Jag
medger äfven det vara öfverensstämmande med förhållandet, att
Hr R. 1816 anföide de ord, som i Gr. Sparres reservation blifvit
citerade; men det torde dock icke vara reservanten obekant, att
samma man sedermera kommit till en alldeles motsatt mening, el¬
ler att bördsrätten borde helt och hållet afskaflas. På grund af
samina skäl, som LagUtskit nu anfört, ansåg Hr Richert sig för¬
denskull böra biträda det af Lagberedningen år 1847 enhälligt
gjorda förslag i detta hänseende.
För öfrigt ber jag få fästa upmnrksamheten dervid, att Gr.
Sparre, i stället för att gå framåt, d. v. s. ge något med sig,
tvärtom gått tillbaka, då han i sin reservation vid detta Betänk,
tillstyrkt bördsrättens utsträckande icke blott till bröstarfvingar,
föräldrar och syskon, utan äfven till syskons barn. Skulle ett så¬
dant stadgande blifva E. St:rs beslut, torde man hafva åstadkom¬
mit en försämring i stället för en förbättring.
Hr Lagercrantz, Jakob Adolf: LagUtskit har, efter
återremissen af förevide fråga, synbarligen råkat i förlägenhet, och
då gått från den ena ytterligheten till den andra. Då denna frå¬
ga förra gången förevar, yttrade jag att en särbelas vacker idé
visserligen låg till grund för bördsrätten, men att densamma icke
destomindre borde inskränkas. Hvad Utsk:ts första förslag an¬
gick, kunde jag ingalunda gilla detsamma, men kan ännu mindre
med min röst biträda det här af Utsk:t framlagda förslag. Mig
förefaller det särdeles besynnerligt, att Ulsk:t kunnat komma till
det resultat, Betänkit innehåller, då ett RiksStånd, såsom jag tror,
utan votering antagit Gr. Sparres vid förra Betänkit fogade reser¬
vation och ^lå inom tvenne RiksStånd ganska många röster höjt
sig, ej blott tor antagande af samma reservation, utan till och med
för bördsrättens oförändrade bibehållande.
Utskits pluralitet har misstagit sig om meningen af återre¬
missen. De nemi. som ifrade för bördsrättens oförändrade qvar¬
stående, yrkade återremiss dels derföre, att Utskit ännu en gång
skulle framlägga sitt förslag, att motionerna borde lemnäs utan
afside, dels emedan de förmodade att Utskit under denna riksdag
icke skulle inkomma med något nytt Ut låt., och frågan i följd
deraf förfalla. För öfrigt kan jag icke biträda de skäl, Utskit
framställt, utan får, med afslag ä Utskits Betänk., anhålla om bi¬
fall till Gr. Sparres reservation.
Hr Olivecrona, Knut: Den näst siste talaren har yrkat
bifall till LagUtsk-.ts ifrågavide Utlåt, på de skäl, som finnas deri
utvecklade. Det må då tillåtas mig, att till besvarande uptaga
några af dessa skäl, hvarefter R. o. Ad. lätt torde finna, huruvida
de verkligen äro af beskaffenhet att förtjena afs:de. LagUtskit
förehade denna fråga angille bördsrättens afskaffande första gången
i Maj månad detta år. Utskit kom då till det resultat att börds-
rätten borde bibehållas. Utskit yttrar nemi. i Betänkit Nio 28:
»Det är icke första gången, som förslag i omförmälda syftning ut¬
176
Den 15 September f. m.
gjort föremål för representationens pröfning. Mångfaldiga gånger
förut väckta, hafva de dock alltid rönt motstånd och förfallit, —
ett bevis, huru djupt rotfästad bördsrätten städse varit i det all¬
männa tänkesättet.» Vidare säger Utsk:t: »Kunde nu antagas att
denna kärlek vore hos folket förkolnad, borde bördsrätten visser¬
ligen icke längre bibehållas; men Utsk:t har icke funnit skäl till
ett sådant antagande. Tvärtom har Utsk:t af redan omförmälda
diskussion inom Hedervärda BondeSt:t funnit, hurusom ett betyd¬
ligt antal representanter af detta Stånd kraftigt uttalat sig emot
rubbning af ifrågakomna institution —- och till denna åsigt, utta¬
lad just inom det Stånd, som i representationen företrädesvis må¬
ste betraktas såsom representerande jordbruksnäringen, har Utskzt
icke kunnat undgå att lyssna.» LagUtskzt ansåg just denna inom
BondeStzt uttalade åsigt utgöra ett kraftigt skäl för afstyrkande
af de i ämnet väckte motionerne, och kom derföre till de! i Be¬
tänka N:o 28 framlagda förslag, att motionerna skulle lemnäs
utan afseende.
Utskzt yttrar vidare i Betänkzt N:o 28: »Om än bördsrätten
nu icke skulle kunna försvaras såsom en nyhet, så är det dock
något helt annat att ur lagen utmönstra en sekelgammal institu¬
tion, som ännu synes upbäras af en känsla och ett föreställnings¬
sätt hos folket, som förtjena lagstiftarens synnerliga aktning.» Allt¬
så ansåg Utskzt, då Betänk:t förra gången framlades för K. St.,
att bördsinstitutionen utur flere synpunkter förtjenade synnerlig
aktning. Nu deremot har Utskzt, såsom en talare nyss sagt, rå¬
kat i förlägenhet huru det skulle gå till väga, och den diskussion,
som förevarit inom R. o. Ad. samt Borgare- och BondeStzn, synes
hafva föranledt Utsk:t till en annan ytterlighet, nemi. att förorda
bördsrättens totala afskaffande. Mig förefaller det särdeles besyn¬
nerligt, att ett Utsk., som för tvenne månader sedan af di¬
skussionen inora det företrädesvis jordbrukande Ståndet fann an¬
ledning tillstyrka bördsrättens bibehållande, nu helt tvärt finner
sig föranlåtet att tillstyrka raka motsatsen. LagUtskzt har också
vid föregzde riksdagar, då detta ärende förevarit till behandling,
uttalat samma åsigt, som i Maj månad, eller att bördsinstitutio¬
nen var en institution, som utan tvifvel borde bibehållas, synner¬
ligast för den jordbrukande delens af nationen bestånd. Att Utskzt
nu kommit till en motsatt åsigt, är enligt min tanke en följd af
inträffade förändrade förhållanden, såsom t. ex. det ouphörliga
schackrandet man och man emellan med egendom, hvarvid man
funnit bördsinstitutionen hinderlig.
Utskzt yttrar vidare, att såsom stöd för den åsigt att börds-
lagstiftningen är helt och hållet irrationel, har blifvit anmärkt, att
grunden derför icke upgifvits vara ens någon annan än skylderaäns
presumerade kärlek till deras förfäders jord, och att, ehuru denua
kärlek, likasom hvarje annan sedlig affektion, förtjenar synnerlig
aktning, väl deraf icke följer att densamma bör grundlägga en
rättighet att frånvinna en annan hans lagligen förvärfvade egen¬
dom. l)et är visserligen ganska lätt att säga att en institution
är
Den 15 September f. m.
177
Sr irrationel Då det är fråga om en institution af politisk vigt,
går det ganska lätt för sig att förklara den irrationel. Huru.mån-
ga gånger hafva icke grunderna för vår representation förklarats
irrationel! Utsk:t anser det irrationeit, att skyldeman skola få
börda jord, som blifvit såld af skyldeman, i hvilkas hand jorden
varit underkastad börd; men deremot anser Utskit att lösnings¬
rätten till prestestommar och mensaler bör bibehållas. Jag hem¬
ställer nu till hvar och en, om detta innefattar någon konseqvens.
Utskit yttrar vidare, att bördsrätten i de flesta fall endast
begagnas för tillfredsställande af egennytta och vinstbegär. Att
någongång vinstbegär legat till grund för bördsrättens utöfvande,
vill jag icke bestrida, och till och med Lagkomitén, i sitt yttran¬
de om bördsrättens bibehållande, säger sig icke kunna neka, att
bördsrätten af vinstbegär kunnat missbrukas; men komitén anser
i alla fall att, om äfven en institution varit föremål för missbruk,
det icke vore skäl att afskaffa hela institutionen. Detsamma kan
sägas ännu i dag. Här har åberopats att den man, hvars yttran¬
de lör bördsinstitutionens bibehållande blifvit i reservationen cite-
radt, sedermera frångått sin förut öfvertalade öfvertygelse; detta
bevisar ej något annat, än att en person ändrat åsigt, men icke
att, hvad som för 20 år sedan i tillämpningen var särdeles ända¬
målsenligt, icke ännu i dag kan hafva betydelse.
Utsk:t har fästat uptnärksamhet derpå att bördsrätten skulle
medföra osäkerhet i eganderätten; hvilket äfven skulle vara hin-
derligt för kulturen. Detta skäl synes mig dock ieke särdeles vig¬
tig!, enär sällan någon person noder lagfärtstiden börjar företaga
odlingar eller nedlägga summor på egendomens förbättrande. Dess¬
utom torde man kunna, på det att icke lagfarten må utgöra nå¬
got hinder lör en köpare, förkorta lagfartstiden. Jag vill äfven
påpeka en i min tanke ganska väsendtlig inkonseqvens, som skulle
upstå genom bördsrättens afskaffande. För tre år sedan, eller på
samma gång R. St beslöto att uphäfva det stadgande, som förböd
bortgifvande och borttestarneuteraude af arfvejord, var det som
lagstiftande makten i sammanhang dermed beslöt att bördsrätten
skulle stadgas, för den händelse att jord, som var underkastad
bördsrätt, blifvit borttestamenterad. Man åsyftade, att om arfve¬
jord bortgick, skulle ändock skyldeman genom bördsrätt kunna
återvinna den jord, deras förfäder sedan gammalt innehaft. Att
nu åter borttaga ett sådant stadgande synes mig icke vara rik¬
tigt. Jag tager mig äfven friheten fästa upmärksamheten derpå
att bördsrätten innehåller en motvigt emot så väl egendomarnes
öfverdrifna splittrande som dess hopande på en hand, på hvilket
sednare förhållande främmande länder lemna tydliga bevis.
Betraktar man bördsinstitutionen från dess ursprungliga skick
till dess nuv;de utveckling, kan man ej undgå att anmärka, att en
betydlig förändring inträffat och att bördsinstitutionen ej har sam¬
ma betydelse nu sorn förr; men deruti ligger icke något skäl att
helt och hållet afskaffa densamma. Bördsinstitutionen har icke
H. X. 12
17*
Ben lä September f. ra.
blott förefunnits i de nordiska folkens lagar, utan visar sig tem-
ligen lika hos de gamla folkens. Spår deraf (innes t, ex. i Eoms
åkerlagar, ja t. o. m. i Israeliternes lagar. Hos oss har den från
början varit förenad med våra politiska institutioner, ty egandet
af jord var fordom ett erforderligt vilkor för att få politiskt in¬
flytande, hvarföre det också var för hvarje slägt af väsendtlig vigt
att hafva jordegendom. 1734 års lagstiftare lade äfven stor vigt
uppå denna institution för den jordbrukande delen af nationen,
emedan derigenom en oberoende ställning bibehölls för densamma,
på samma gång kärleken till den jord, förfäder brukat, fäster in¬
dividen närmare vid fosterlandet. Jag vet icke heller hvarföre vi
nu, i ans:de till detta spekulerande på fastigheter, skola göra up-
offringar och borttaga en institution, som man vid föregtde riks¬
dagar funnit af vigt för det jordbrukande Ståndet. När man ta¬
lat om olägenheterna af bördsinstitutionen, har man äfven anfört,
att den varit för långt utsträckt. Den har dock, redan 1720, blifvit
inskränkt, och det har blott varit för att fortgå på samma bana,
som Gr. Sparre i sin reservation föreslagit, att rättigheten att
börda endast skulle tillkomma säljarens barn och deras bröstarf-
vingar, så länge de lefva; sedan föräldrar; så ock syskon och dessas
barn. För min del tror jag, att genom denna inskränkning skall
bördsrätten icke oftare komma i fråga, än då kärleken till förfäders
jord utgör orsaken lill bördandet. Jag anhåller derföre om bifall
till Gr. Sparres reservation.
Frih. Armfelt, Magnus: Utsk:ts Betiink. har mött mot¬
stånd från tvenne håll; dels från dem, som önska att Utsk:ts Be¬
tänk. måtte ogillas, och således hela bördsinstitutionen komma att
qvarstå; dels från dem, som, lika med Gr. Sparre och Hr Olive¬
crona, önska en inskränkning i bördsledernas antal. Jag anhåller
då att först få yttra mig öfver den del af motståndet, som rörer
hela institutionen. Man har sagt att Utsk:t, då dess första Be¬
tänk. återremitterades, otvifvelaktigt råkat i en ganska svår ställ¬
ning och ej vetat huru det skulle förfara; hvarföre det slog öfver
åt en annan ytterlighet. Hr Olivecrona har förvånat sig deröfver
att Utsk:t, som i sitt Betänk. N:o 28 helt och hållet alslagit alla
motioner om förändring i bördsinstitutionen, nu genom detta för¬
slag sökt afskaffa hela institutionen. Jag behöfver visserligen icke
försvara Utslots förfarande i denna del, emedan jag i samma Be¬
tänk. var antecknad såsom reservant; men jag ber dock att i så
måtto få göra det, som jag har mig fullkomligt bekant, att Utsk:t
icke råkat i någon sådan dilemma, som här blifvit antydt. Nämnde
Betänk. N:o 28 blef af PresteSt:t förkastadt och i stället antogs
den af Gr. Sparre afgifna reservation, hvaremot de 3 öfriga Riks-
St:n återremitterade frågan; BorgareSt:t med tillkännagifvande att
det önskade bördsrältens fullkomliga afskaffatide; BondeSt:t yttrade
sig med ganska öfvervägande pluralitet i samma riktning, och inom
detta Stånd skedde 2 voteringar, dervid så väl Utsk:ts förslag att
institutionen skulle förblifva som förut, som ock den af Gr. Sparre
Den 15 September f. m.
J7b
i reservationen gjorda framställning att bördsrätten skulle inskrän¬
kas, förkastades och Betänk:t återremitterades. Vid sådant förhål¬
lande syntes det Utsk:t klart att R. o. Ad. önskade sig förelagdt
ett nytt förslag. Då nu R. o. Ad:ns åsigt så upfattades, och Bor-
gareSt:t tydligt gifvit sin tillkänna samt BondeSt:t yttrat sig i
enahanda syftning, var Utsk:t icke i något dilemma, huru det
skulle yttra sig.
Hr Olivecrona har ur Betänka N:o 28 citerat flere lösryckta
stycken, hvflka jag icke anser nödvändigt att å nyo upläsa, och han
har ganska riktigt augit vit att Utsk:t då försvarade institutionen,
såsom den der borde bibehållas. Utsk:t yttrade nemi. då, att, om
det kunde antagas, att denna kärlek vore hos folket förkolnad,
bördsrätten icke längre borde bibehållas; men att Utsk:t icke fun¬
nit skäl för ett sådant antagande, särdeles med ani. af den inom
BondeStit vid motionens remiss förda diskussion. Efter den ut¬
gång frågan fick hos alla Stånden, var det naturligt att då Utsk:t
skulle söka motivera sin framställning att bördsrätten helt och
hållet borde uphäfvas, det borde ske med stöd af det antagande,
att denna kärlek numera icke i så hög grad förefunnes. Vidare
har Hr Olivecrona anfört, såsom en inkonseqvens, att Utsk:t ansett
irrationelt att man, på grund af skyldskap, skall få börda jord, men
deremot såsom ganska rationelt att kyrkor eller församlingar ega
att inlösa preste-stommar och mensaler, då de, lösta till skatte,
säljas utom börd. Jag tror dock icke att Utsk:t förklarat det ena
eller andra såsom irrationelt, utan har Utskit blott yttrat, att det
ansett åtskilliga i lag samt särskilda författningar medgifna lös¬
ningsrätter ej utgöra föremål för Utsk:ts handläggning. Man har
sagt att i Gr. Sparres reservation, sådan den var bifogad Betänka
N:o 28, förefanns en betydlig inkonseqvens, bestående deruti att i
detsamma syskonbarn voro från börd uteslutna
Med ani. af denna anmärkning, som var särdeles slående, har
Gr. Sparre nu ändrat sitt förslag på sätt den bifogade reservatio¬
nen utvisar.
I afs:de på den auktoritet, som blifvit i reservationen åbero¬
pad, har en talare redan anmärkt, att han, som 1816 yttrade sig
för bördsrättens bibehållande, sedermera vid lagberedningens förslag
instämt i en alldeles olika åsigt. Jag är ingalunda bland dem,
som till stöd för sina åsigter städse åberopa auktoriteter, men får
dock säga att, skall en sådan åberopas, finnes sannerligen ingen
större än denne man.
Ehuru jag vet att intet Stånd hvarken kan eller ens bör
vara bundet af det beslut, som måhända helt andra medlemmar af
Ståndet fattat, vill jag likväl fästa upmärksamheten derpå att be¬
slutet om återretniss, då Betäuk:t sista gången förevar, fattades ef¬
ter votering, hvarjemte återremissen tydligen innefattar en önskan
att få institutionen helt och hållet afskaffad. Det är således tyd¬
ligt att antingen R. o. Ad. behagar förkasta detta Betänk, eller an¬
taga Gr. Sparres reservation, sker derigenom en betydlig inkonse¬
qvens. För min del får jag anhålla om bifall till Utsktts Betänk,
180 Den 15 September f. m.
Gr. Sparre, Brik: Det har blifvit anmärkt, och det icke
utan skäl, att i fråga om civil lagstiftning en särdeles rörlighet på
sednare tider förevarit och att stora förändringar inom ganska kort
tid i detta afs:de företagits. Jag nekar icke dertill och icke heller
att jag sjelf medverkat i de delar, jag funnit det nödvändigt.
Detta afser egentligen kredit- och handelslagstiftningen. Men på
samma gång jag med största ifver arbetat på att i detta omnämnda
hänseende hålla jemna steg med utlandet, anser jag att man i fråga
om familjerätten bör gå mycket varsamt tillväga, emedan hvarje
land i detta afs:de har sina egna förhållanden och vi dessutom ej
i denna del så väsendtligt skilja oss från andra länder. Det var
ieke längre tillbaka än vid sista riksdag som bördsinstitutionen i
stad borttogs. Det var med rätta. Den hade icke någon rot i
nationens historiska lif eller grund i samhällsinrättningen. För
öfrigt, då denna förändring vidtogs, funnos många som sade: »det
gäller i dag staden, i morgon landet.»
För min del anser jag bördsrätten i stad ej hafva den bety¬
delse, som bördsrätten på landet, och då jag tillägger den sist¬
nämnda en stor betydelse, bestrider jag i och med detsamma de
yttranden, som både här på detta rum och äfven annorstädes blif¬
vit anförda, nemi. att bördsauspråken väckas blott af vinstbegär.
Med den erfarenhet, jag såsom domare på landet eger, vågar jag
påstå att dessa bördsanspråk oftast väckas af kärlek till fädernes
jord. Det är en ädel känsla härutinnan, som lagstiftaren gör orätt
uti att vilja borttaga. Det är obestridligt att missbruk någon gång
kunna ske, men det hindrar icke att institutionen bör qvarstå. In¬
gen institution är nemi. sådan att icke missbruk deri kunna ske.
Jag har i min reservation citerat ett yttrande af en af våra
största jurister, och skälet hvarföre jag gjort det, är att det är
väl sagda ord, hvilka ingen förmår vederlägga. Om än den man¬
nen, som uttalat dessa ord, sedermera ändrat åsigt, stå dock hans
en gång yttrade ord qvar, oåtkomliga för hvarje anfall. I afs:de
på den nytta, bördsrätten medför, vill jag endast anföra den erfa¬
renhet, jag derom har, dels i det landskap der jag är född och dels
der jag såsom domare handlagt juridiska ärenden. Det är nemi.
i Gefleborgs län och Dalarne. Jag har sett bevis derpå att ett
hemman blifvit försålt på Landskansliet 40 mil från den olycklige
bondens bostad; ja! jag vet t. o. m. att inom Dalarne ett hemman
gick bort för 10 rdr, derföre att ingen bevakade detsamma och
köparen ropade in det för sin fordran. Eu utmätning har nemi.
försiggått, hemmanet skall försäljas, och bonden kan icke skaffa
pengar för tillfället, utan står med sin familj på bar backe. Vid
sådane tillfällen har jag ofta sett en son i lyckligare omständighe¬
ter genom börd på en gång tillfredsställa sin kärlek till fäderne¬
jorden och upfylla sin pligt att bereda fadren tak öfver hufvudet.
Hvarje Stånd och särskildt vårt eget, M. Hrr! hafva vissa förmåns¬
rätter; och finnes det någon rätt, som anses vara en förmån för
det jordbrukande Ståndet, har jag icke hjerta att fråntaga detsam¬
Den 15 September f. m.
181
ma en sådan, äfven om den skulle möjligen någon gång stryka ett
streck öfver kapitalistens beräkningar. Den man, som jag citerat,
har sagt att så länge Svenska BondeSt.:t består, så länge står också
Sverige, och det är en tanke, som jag i allo gillar. Odalförfatt-
ningen är längesedan bruten. Svenska BondeSt:t utgör ej mern
någon egendomsadel; men så länge bördsrätten varar, skall Sveri¬
ges allmoge säkert bibehålla Sveriges mesta jord; och så länge skall
ej heller Svenska bonden förlora den rang, han eger framför de
flesta, kanske alla, länders jordbrukare. Jag tror att bördsrätten
är af stor vigt för den jordegande delen af Svenska folket och kan
tjena detsamma till stort gagn. Inträffar ett sådant förhållande
med allmogen att egendomen måste för skuld försäljas, så har den
icke så lätt att skaffa sig tillgångar, då det deremot vanligen lät¬
tare låter sig göra för den förmögnare att finna utvägar, hvarige¬
nom utmätning och försäljning på exsekutiv-auktion undvikes.
Man har sagt att Ad:ns och BondeSt:ts intressen äro inför-
lifvade med hvarandra. Mig synes det också som dessa begge
Stånd inom representationen äfven skola komma att förstå hvaran¬
dra, och jag tvekar derföre icke att, ehuru min rätt kan vara sjelf¬
tagen, föra jordbrukarens talan. Jag anser nemi. M. Hrr! såsom
en af de vigtigaste politiska institutioner, att bibehålla det sjelf-
egande jordbrukande Ståndet på dess nuvarande i hög grad lyckliga
ståndpunkt. Jag är tveksam huruvida bördsaristokratien har någon
längre framtid att påräkna; men hvad som är säkert, det är att,
sä länge det finnes ett jordbrukande Stånd, så länge finnes ett
starkt konservatift element, som alltid vid alla politiska förhållan¬
den kommer att utgöra ett kraftigt stöd för det bestående sam¬
hällsskicket. Inom vårt brödrarike Norrige finnes denna institu¬
tion, ehuru i ännu vidsträcktare mån, emedan rättigheten att börda
fortfar der i 5 år, då den hos oss blott räcker ett år. Afven i
andra länder, der ett lämpligt framåtskridande eger rum, der man
ej kastas från den ena åsigten till den andra, der finnas institutio¬
ner, som bibehålla ätterna vid jordegendomen. Så t., ex. i England,
så i Tyskland. Jag tror således att, med denna erfarenhet till
hjelp, vi böra nogsamt vakta oss för att borttaga de institutioner,
som skydda jordegarne i deras besittning af sin jord.
Alla författare i nationalekonomi hafva framställt att det är
i politiskt afs:de af stor vigt att jordegendomen bibehålies inom
familjerna; att det utöfvar ett godt inflytande på kommunerna att
samma ätter bibehålla sig på egendomen. Huru vidrigt intryck
gjorde det icke på hvar och en, då under den s k. krisen egen-
domarne beständigt gingo ur hand i hand och man dermed spe¬
kulerade och schackrade såsom med en vanlig handelsvara. Hvar¬
före bördsinstitutionen är så förhatlig, är just att den motverkar
ett sådant egendomsförsäljande. Jag är af den öfvertygelsen att
bördsinstitutionen är gagnelig i politiskt afs:de i främsta rummet,
och jag tror att den fullkomligt väl låter försvara sig. Jag vill
ej vara vidlyftigare i detta så ofta diskuterade ämne, utan anhåller
182 Den 15 September «.
blott, att R. o. Ad., med afslag S Betänk:t, måtte antaga det för¬
elag, som i min reservation finnes framstäldt.
Den vidare pröfningen af förev:de Utlåt, upskjöts till efter¬
middagens plenum, och E. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Lördagen den 15 Oktober 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdrag för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:ts Utlåt. N:o 49, i ani. af
gjorda anmärkningar samt siljaktiga beslut inom RiksStm vid före¬
hafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 28, öfver väekta motioner om
dels uphäfvande, dels oek inskränkning af rättigheten att börda
jord å landet.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Under diskussionen i förmid¬
dags om detta Betänk, åberopades att bördsrätten vore hundraårig.
Man kunde gerna hafva sagt att den är uråldrig, ty om jag går
så långt som möjligt tillbaka i historien, så utvisar den att börds¬
rätten funnits. Den äldsta historia talar om bördsrätten i strän¬
gare bestämning än här förekommer. Den förträfflighet, som man
vill tillskrifva bördsrätten, tror jag icke finnes; men i det
hänseende deremot, som min tankegång följer densamma, skulle
just dess uråldrighet vara tecken till att den tarfvor förändring. När
man talar om lagar och vissa ändamålsenliga lagar, hvad menar
man då dermed att en lag är den bästa? Om man tänker sig den
visaste lag, så innebär den tanken att den bör för alltid existera;
och för att vara ändamålsenlig och vis, måste den gifva prof på
nationens tänkesätt, vara lämpad efter den upfattning af rätten,
som folket har; men om folkets tänkesätt undergår förändring,
skall icke då lagen i och med detsamma förändras? Här på vår
jord finnes icke något absolut rätt eller sannt, utan endast rela¬
tivt. Jag återkommer nu till det, hvarmed jag började; just der¬
före att lagen är uråldig, borde deri ligga tecken till att tiden är
Dan 15 Septainbar e m.
183
Inne för att Ändra den. Jag sade äfven att, sä långt historien
sträcker sig, finnes bördsrätten, men innan man går vidare, torde
vara skäl att besvara frågan: hvad menas med bördsrätt? Börd och
slägt äro synonyma begrepp, bördsrätten var således slägträtten.
I närv:de ögonblick har denna betydelse i allmänhet försvunnit.
Här talades i förmiddags derom, att bördsrätten fanns hos Judarne,
men huru upkom den? När Israels folk intågat i det förlofvade
landet, så deltes jorden mellan slägterna. Hvar slägt skulle hafva
lika mycket jord vid delningen; således var det icke någon indi¬
vid som fick jorden, utan slägten. Deraf följde också ett stad¬
gande, som, när man hör det lösryckt, förefaller såsom en galen¬
skap, men som dock var fullkomligt rättvist, när man tänker på
det sätt, hvarpå jorden förvärfvades. Den enskilde kunde bland
Judarne visserligen sälja jorden äfven till en utom slägten, men
huru förhöll det sig med denna försäljning? Det var och blef
aldrig någon försäljning, ty då hvart 50:de år det s. k. klangåret
inträffade, skedde en ny delning af jorden bland Judarnes slägter,
och då fick hvar slägt sin tillhörighet tillbaka. Det var en börds¬
rätt, hvarpå jag betviflar att någon här i Sverige vill ingå. Den
är historisk och står beskrifven i Mose lag. Vidare nämndes, att
Jtomarne hade bördsrätt. Ja! äfven der fördelte de första konungarne
landet mellan sliiglerna, således var äfven der en sbigträtt gällan¬
de. I Germanie!) blef jorden på samma sätt delad bland slägter¬
na. hvarpå man synnerligast ser bevis, då Germanerna inryckte i
Italien. Ehuru icke vår historia går så långt tillbaka, ty då de
gamla landskapslagarne tillkommo, hade redan den gamla idéen
till största delen försvunnit, så visar den dock tydliga spår deraf,
att det icke blott var familjen, sorn hade eganderätt till jorden,
utan hela byggdlaget och häradet. Sålunda hade vi ett stadgan¬
de, som icke så längesedan uphörde att gälla, nemi. att om en
stadsbo sålde hus, egde borgarue inom staden rätt att lösa det¬
samma. Det var också en bördsrätt. Gottlandslagen och Helsin-
gelagen antyder derpå, att man äfven skulle hembjuda jorden åt
slägten. I en af de äldsta lagarne stadgades, att om man sålde
jord utom slägten, så fick säljaren en del af köpeskillingen och
resten delades mellan slägten. Allt detta antyder, att icke indi¬
viden utan slägten egde jorden. Häraf ser man, att bördslagen är
endast en dunkel bild af hvad som förut existerat. Till en början
var det Svenska samhället icke annat än en stor federation mellan
familjer till härader, mellan härader till landskap och mellan
landskap till Svea rike; men samhället har sedermera undergått
vigtiga förändringar; vi se huru uråldriga institutioner försvinna ;
våra jarlar, drotsar och marskar hafva försvunnit, och vi lefva och
berga oss ändock lika väl. Visar icke detta att när en annan anda,
en annan utvecklingsperiod förefinnes, så måste de förh:den, i
hvilka vi förut lefvat, försvinna. Jag tillåter mig taga en bild
från naturen; skulle man kunna klandra fjärilen derföre att han
icke nöjer sig med att äta på kålbladet, hvilket var honom till
stor främja och gagn, när han var puppa? Visserligen icke. Han
har undergått en metamorfos och väljer nu andra födoämnen än
181
Den 1» September e. m.
dem, som tjenade honom (ill näring i höljan af hans tillvaro.
Således är min slutsats den, »tt en lags uråldrighet icke är ett
kännetecken på att lagen är lämplig för det närvide.
Gr. Sparre hade ett särdeles talangfullt och lockande föredrag
på f. m.; jag kunde derföre icke annat än glädja mig deråt att
klubban föll, sedan han slutat detsamma, så att han icke hade
lyckats förleda en eller annan, som icke desto djupare tänkt på
saken. Bland annat åberopade han ett yttrande af en högt aktad
jurist, i hvilket han sade sig instämma och hvilket finnes intaget i
hans reservation. Det lyder så: »Svenska BondeSt:t utgör ej
mera någon egendomsadel, men så länge bördsrätten varar, skall
Sveriges allmoge säkert bibehålla Sveriges mesta jord, och så län¬
ge skall ej eller Svenska bonden förlora den rang den eger fram¬
för de flesta, kanske alla länders jordbrukare.» Detta yttrande
betonade Gr:n särdeles. Men låt oss uplösa denna sats. Hvad
menas då med uttrycket »bonde»? Hvad BondeSt:t är enl. B.O.
det veta vi; men hvad begreppet »bonde» i allmänhet är, det
trotsar jag någon att kunna besvara. Skall man lemna ett svar derå
utan att närmare hålla sig till författningen, så menar man i all¬
mänhet med »bonde» den mindre jordbrukaren eller den som läg¬
ger hand vid jordbruket. Således skulle Sveriges styrka ligga
deri, att den mindre jordbrukaren egentligen eger den Svenska
jorden. Denna sats medger jag fullkomligt och vill icke deremot
disputera, men å andra sidan åberopades Englands exempel och
att England har motstått alla revolutioner, just derföre att der fin¬
nes förstfädslorätt. Men är icke England just i afs:de på jordbe¬
sittning aldeles raka motsatsen till Sverige? Såvidt jag känner
Engelska förhiden, finnes ingenting der som motsvarar vårt Bonde¬
stånd. Hvaraf kommer det? Just derföre att England är ett
eröfradt land, A ena sidan eger Sverige sitt egentliga värde der¬
igenom att det har små jordbrukare, England deremot derföre att
det har stora. Yisar det icke att stater kunna existera och exi¬
stera mycket väl under särdeles stora olikheter, likasom en stor
poet säger: att under många former trifs det sköna. Jag har
trott mig böra nämna detta såsom ett exempel på huru farligt det
kan vara att förlita sig på Gr. Sparres väl hopsatta anförande»
Man har å ena sidan sagt att bördsrätten begagnas numera endast
för egennyttiga ändamål; å den andra säger man, att sådant vis¬
serligen händer, men då hvarje lag kan missbrukas, är det icke
skäl att uphäfva lagen om bördsrätten, derföre att den understun¬
dom missbrukas. Det är sannt, att hvarje lag kan missbrukas,
men hvad som gör missbruket af bördsrätten så förhatligt, är just
att den grund, som förut fanns för bördsrätten, bortfallit och fin¬
nes icke mera. A motsidan har man velat skapa en annan grund
för bördsrätten än den enda och naturliga; man har nemi. talat om
kärleken till födernejorden; men det var alldeles ieke kärleken till
jorden, utan det var ättens eller slägtens och bördens rätt til!
jorden, som grundläde bördsrätten. Då man nu mera icke kan
åberopa någon rättvis grund för denna rätt, och fråga upstår, skall
bibehålla densamma eller icke? så kommar man in på ett nytt
Don 15 September e ro.
185
gebiet. Här har man talat om huruvida det vore nyttigt att egen¬
domar såldes till underpris och oin det icke derför vore af vigt för
slagteri att vid sådana tillfällen få börda jorden. Då rättsbegrep¬
pet. icke vidare fordrsr att jorden skall tillhöra slägten, utan den¬
samma är individens egendom, så finnes det icke vidare någon
grund för ett sådant stadgande att slägten skall hafva rättighet
att häfva ett köp, som individen frivilligt afslutat, derföre att det¬
samma förmenades icke vara för honom förmånligt. Gr. Sparre
talade om familjen och anspelade på det vackra förhule emellan
dess medlemmar, som fanns i gamla tider. Nu är dock att be¬
märka att allt som står i fjerran antingen i tiden eller rymden,
gerna antager ett angenämt utseende. De aflägsna bergen äro blå¬
nande och få derigenom ett mystiskt utseende; när vi komma nära
dem, så äro de gråa och råa alster af skapelsen. Så är det också
med forntiden. Man betraktar den på afstånd och färglägger den med
inbillningskraftens pensel, så att den får ett mycket intagande ut¬
seende, men på närmare håll är den ganska hemsk att, skåda.
Hvad ligger uti detta fordna patriarkaliska förh:de, som Gr. Sparre
så vackert beskrifvit? Jo just hvad vi kalla despotism! Husfadren
var oinskränkt herrskare öfver familjens medlemmar, och den Romerska
paterfamilias hade, såsom vi veta, jus vitse et necis. Ett sådant
förhållande tror jag ej att någon önskar sig åter.
Då jag således anser att bördsrätten icke vidare har den
ringaste grund i folkets tänkesätt, ulan att tvertom det allmännas
väl fordrar att bördsrätten försvinner, kan jag icke annat än yrka
på bifall till Utsk:ts förslag. Dervid får jag äfven tillägga, att i
händelse R. o. Ad. icke skulle förena sig med mig och dem sorn
talat för Utsk:ts förslag, så anhåller jag att R. o. Ad. måtte rent
afslå detsamma, helldre än att antaga Gr. Sparres reservation.
Hr Printzensköld, Carl: En talare har på f. m. upträdt
med ett indirekt försök till vederläggning af de anmärkningar, som
blifvit gjorda mot Utsk:ts förslag, derföre att Utsk:t under behand¬
lingen af denna fråga visat föga eller ingen konseqvens. Jag måste
erkänna det jag ingalunda kan gilla det försvar, som mot dessa
anmärkningar blifvit framställde. Jag föreställer mig nemi. att de
R. Sttrs Utsk.. som i första rummet hafva till pligt att, innan de
afgifva sina Uthn, på det nogaste begrunda frågan, och, sedan detta
skett, gifva sina åsigter öfver densamma tillkänna, icke skola
göra detta så lösligt, att i händelse anmärkning mot deras åsigter
eger rum, Utsk:n genast frånträda dessa och öfvergå till andra.
De Ut.sk., som icke böra på detta sätt förfara, äro företrädesvis de
som utlåta sig i lagstiftningsfrågor. Således kan jag icke annat
än instämma med Hr Olivecrona deri att [Jt.sk:t föga konsequent
tillvägagått, då det. först på ett ganska öfvertygande sätt försvarat
bördsrätten och ansett, den böra blifva bestående, men sedan, endast
derföre att inom RiksStm åtskillige talare gjort anmärkning mot
Ut.skds Uthde, genast frånträdt sin mening och ingått på den åsigt,
som minoriteten inom Stånden gillat. Man har för bördsrättens
afskaffande hufvudsakligast framhållit de missbruk, som understun¬
186
Den 15 September e m.
dom kunna bedrifvas genom denna rätts begagnande, oell af dessa
missbruk dragit den slutsats att bördsrätten vore onyttig och
skadlig. Men jag tillåter mig vördsamt fästa upmärksamheten på
en annan sida af saken. Månne man icke skulle kunna säga att
bördsrättens bibehållande förekommer åtskilliga missbruk och skad¬
liga handlingar af personer, sorn innehafva ärfd fastighet? Det
hör icke till det omöjliga att en person, som ärft en betydlig fa¬
stighet, kan af en ganska oskyldig anledning blifva förbittrad påen
eller flere af sine anhörige. Han kan då, om bördsratten afskaffas,
till deras största skada, för en ringa penning, sälja sin egendom,
emedan han vet att de af hans anhörige, på hvilka han är förbit¬
trad, icke kunna återtaga densamma, åtminstone för det låga pris,
hvarför han densamma försålt. Han kan till och med gifva bort
egendomen enligt den nya lagen. Det är visserligen sannt att
han icke kan i det fallet helt och hållet skada de anhörige, eme¬
dan de ega rättighet att börda den gifna egendomen tillbaka till
ett pris så bestämdt, att det ingalunda npgår till eller öfverstiger
egendomens rätta värde. Betraktar man bördsrättsfrågan ur den syn¬
punkten, så torde den äfven vara en säkerhet för slägten att icke
på detta sätt beröfvas det skydd, som enl. bördslagen bör dem till¬
komma. B. o. Ad, borde således vara angelägne att bibehålla
bördsratten oförändrad. Jag instämmer i ogillande af Utsk:ts
ifrågav:de förslag, och anhåller att bördsratten, sådan den befinnes
i nuv:de lagstadgande, måtte varda bibehållen; men skulle, mot för¬
modan, R. o. Ad. finna detta afslag icke böra ega rum, utan en
jemkning böra försiggå, så blir ingen annan utväg än att ingå
pä Gr. Sparres reservation, hvars antagande jag i sådant fall, men
icke eljest, påyrkar.
Hr Dalman: Efter den förträffliga och talangfulla utred¬
ning af den frågan, Hr Cederschiöld leronat, skulle jag visserligen
göra bäst uti att alldeles afstå från min begäran om ordet, men
dä jag på f. m. hörde Gr. Sparre upställa åtskilliga satser, dem
Hr Cederschiöld icke vidrört, enär han höll sig mera till frågan i
dess allmänlighet, anhåller jag om R, o. Ad:ns öfverseende, om jag
för några ögonblick uptager tiden med att replikera Gr. Sparre.
Grin har ansett bördsrätten böra bibehållas hufvudsakligen för att
trygga familjrätten. Jag frågar då: huru länge har Hr Gr:n varit
så öm om familjrätten? Vid förra riksdagen var Grin bland dem
som ifrigast yrkade arfvejordssystemets borttagande och som genom
sitt kraftiga understöd och sin talang bidrog till genomdrifvande
af en motion, för hvilken jag förgäfves vid flera föregrde riksdagar
utan framgång kämpat, nemi. utvidgning af testamentsrätten. Jag
frågar nu om icke arfvejordssystemets uphäfvande genom utvidg¬
ning, ja frihet i rättigheten att äfven utom börden genom testa¬
mente disponera öfver arfvejord, är vida, ja ojemförligt mera in¬
gripande i den s. k. familjerätten eller slägtens rätt till den ärfda
jorden, än borttagande af bördsrätten? När man således har gillat
det ena, kan jag icke förstå, huru man kan motsätta sig det an¬
dra. Man har visserligen vid förra riksdagen påstått att afsigten
T)pn 15 September e m.
187
lios dem, som förordade en utvidgad testamentsrätt, var att derige¬
nom finna ett korrektiv mot den lika arfsrätten oell bereda sig
möjlighet att genom testamente hopa en större del af jorden på en
eller annan arfvinge. Jag bör likväl icke härtill sätta tro, då ett
sådant motiv aldrig blifvit omnämndt hvarken af Gr. Sparre eller
någon annan. Deremot förmodar jag, att ett af de motiver, som
hufvudsakligast ligger till grund för motståndet mot bördsrättens
afskaffande, är det, att när man med ena handen medgifvit testa-
mentsfrihet, man med den andra vill inskränka samma frihet ge¬
nom att tillerkänna slägtingar rättighet att börda tillbaka både den
arfvejord, som blifvit sald, och den, som blifvit testamenterad. Om
roan ställer frågan på denna grund, tror jag man der kan upleta
anlin till Gr. Sparres försvar för bördsrätten, emedan det här min¬
dre synes vara fråga om inskränkning i rättigheten att sälja, — ty
det är en inskränkning hvaraf man icke kan hoppas några särde¬
les stora resultater — än i rättigheten att bortgifva ärfd jord.
Det kan för sådant ändamål vara särdeles tjenligt att ställa sig
väl affektionerad mot BondeStit; och att Gr. Sparre häri lyckats,
derpå har man i dag 9ett bevis, då BondeStit bifallit Grins reser¬
vation, hvilken nästan uteslutande vädjar till BondeStits känsla
och förespeglar bördsrättens bibehållande såsom en patriotisk om¬
vårdnad om detta Stånds bästa. För min del anser jag likväl
betecknande att bland BondeStits närvide 70 ledamöter icke mer
an 43 delade Gr:ns*åsigt att bördsrätten skulle för dem vara en
fördel. Tvertom tror jag det skulle vara lätt att bevisa motsat¬
sen, om man tar i betraktande de många rättegångar angide börd,
som allra mest hos allmogon ega rum. Gr. Sparre har i detta
hänseende åberopat sin erfarenhet såsom domare. Jag vill visser¬
ligen icke bestrida att denna erfarenhet må vara i viss mån om¬
fattande. Den måtte likväl då vara alltför skiljaktig från andra
domares erfarenhet, ty jag skulle kunna citera många, som haft en
alldeles motsatt erfarenhet eller att bördstvister med ganska få un¬
dantag härleda sig ensamt från begäret att chikanera eller preja
köparen. Afven jag torde i denna del böra anses ega någon liten
erfarenhet såsom sedan 30 år tjenstgörande i Just. RevisionsFlxpedj.n
af K. Mia Kansli; men i ingen af de rättegångar om börd, om
hvilka jag haft tillfälle der taga kännedom, har jag spårat, att det
varit den så mycket omordade kärlek till fädernejorden eller något
slag9 politiskt element, som legat till grund för lystnaden att börda»
utan tvertom ensamt egoistiska motiver. Den enes erfarenhet torde
således kunna gälla mot den andras. Grin har i sitt åberopande
af BondeStit, såsom utgörande Sveriges egentliga konservativa ele¬
ment, förmenat, att i andra länder, der magnater finnas, desamma
motsvara den konservatism, som representeras af BondeStit här i lan¬
det. Jag vill visst icke bestrida att i BondeStit existerar ett myc¬
ket konservativt element, men jag betviflar, att Grin skulle vara
belåten med att detta element gjorde sig gällande i fråga om an¬
dra förbättringar af lag, t. ex. af konkurslagen, kriminal-lagen m.
fl., deri den ädle Grin sjelf beträdt framåtskridandets väg. Men så
är det, Bär Grin drifver en konservativ sats, då kommer det väl.
Den 15 September e. m.
till pass att BondeSt:t är konservativt. Om åter det faller Orm
in att vara liberal, så bör äfven BondeSt:t byta om skism. Gr:n
har yttrat att alla af honom kända förfaltare påstå att jordens
sammanhållning utgör ett af de mest betryggande element i sam¬
hället. Det är möjligt att Grin icke känner andra författare än
sådana, sorn drifva denna sats, men särdeles många, som Gr:n icke
lärer känna, försvara en alldeles motsatt eller att det just är rör¬
ligheten i jordbesittning, d. v. s. jordens delning i många sjelf-
ständiga besittningar, som utgör en garanti mot pauperismen och
den lösa befolkningens öfverhandtagande. Hr Printzensköld har
yttrat sin förvåning deröfver att LagUtsk.-t i sitt sed naste Betänk,
kommit till ett annat resultat än i det första, men det måtte vara
lätt förklarligt; hvarken Gr. Sparre eller Hr Olivecrona lia kommit
till annat resultat i det sednare Betänk:t än i det första, och för¬
modligen äfvenså de öfrige Utskisledamöter, som deltagit i det
förra Betänk:t. Ty troligen hafva skäl lika litet kunnat ingifva
dem som Hr Printzensköld en bättre öfvertygelse. Således måste
man antaga att majoriteten vid sednare tillfället utgjorts af andra
personligheter, med annan och i min tanke bättre öfvertygelse, och
derföre har man helt naturligt kommit till annat och bättre re¬
sultat. Hr Printzensköld har äfven yttrat, att om bördsrätten bort¬
tages, slägten derigenom skulle beröfvas det skydd, som den eger,,
att icke en egendom skulle kunna säljas till allt för godt pris,
utan att slägten kunde återfå densamma. Då emellertid man icke
tilltror sig stifta lag mot försäljning af arfvejord, utan medgifver
egarens fria dispositionsrätt, så är det väl orimligt att likasom
vilja bestämma ett visst pris, under hvilket försäljningen ej får
ske. Jag kan således icke annat än finna det högst konseqvent,
att, sedan hela den grund bortfallit, på hvilken bördsrätten hvilar,
eller arfvejords gemensamhet inom slägten, och då hvar och en,
som har någon erfarenhet om huru bördsrätten utöfvas, måste er¬
känna att missbruket här är vida allmännare än den nytta, som
möjligen en eller annan gång kan härledas från det rätta bruket
— en sådan rätt helt och hållet uphör. Gr. Sparre liar, enl. hvad
han här i sin reservation yttrat, sökt gå en medelväg, för att af¬
skaffa några missbruk; jag hemställer derföre till Gr:n, om icke
bäst vore att genom bördsrättens uphäfvande afskaffa alla missbruk.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:ts förslag.
Gr. Sparre: Under diskussionen hafva blifvit mig tillvitade
åtskillige yttranden och förstuckna meningar, som jag icke haft —
det kan således vara tillräckligt att med några ord besvara de ta¬
lare, som framkommit med dessa tillvitelser. Man har sagt att
jag icke dolt min förkärlek lör de länders institutioner, der rnajo-
rater finnas. Jag har aldrig antvdt någon sådan förkärlek, utan
jag har yttrat, att i de länder, der i allmänhet samhällsutvecklin¬
gen gått lugnast för sig, der friheten är mest utvecklad, der har
funnits institutioner till förmån för den ärfda jorden. Bland dessa
länder har jag nämnt England. Hvad jag hyser förkärlek för, är
det jordegande elementet; det anser jag vara en välsignelse för
Den 15 September e. m.
189
samhället, men för majorater kati ingen förkärlek påbördas mig.
Man har vidare påstått, att jag skulle velat upträda till förmån
för familjerätten och att det icke skulle stå i öfverensstämmelse
med min åsigt om en utvidgad testamentsrätt. Jag har upträdt
till förmån för bördsrätten, som jag anser företrädesvis vara en
politisk institution; jag har sagt att på samma gång jag är för
starka och genomgripande reformer i handels-, närings- och tullför¬
hållanden, är jag konservativ i familjerätten; men jag är icke på
det sättet konservativ, att jag motsätter mig förändringar, som jag
anser af behofvet påkallade. Jag ansåg vid sistl. riksdag en ut¬
vidgning i testamentsrätten nödvändig; jag tillstyrkte den derföre;
men en sådan utvidgning bör alldeles icke medföra någon förän¬
dring i bördsrätten. Dessa saker äro från hvarandra väsendtligen
skiljda, och till bevis derpå må anföras, att lagkomitén. på samma
gång den förordade bibehållande af bördsrätten, tillstyrkte testa-
mentsrättens utvidgande. En talare har sagt att grunden för börds¬
rätten uphört derför, att den gamla odalmannaratten försvunnit.
Men bördsrättens grund är slägtkärleken och derföre har lagkomi¬
tén, på samma gång den tillstyrkte uphäfvaude af arfvejordssyst.e-
met såsom den sista qvarlefvan af odalmannaförfattmn, bibehållit
bördsrätten. Således är det oriktigt att säga att grunden för börds¬
rätten är försvunnen. Samme talare har sagt att om folkets tän¬
kesätt förändras, så är icke skäl att bibehålla gamla institutioner.
Men, Mine Hrr! hvar är beviset på en sådan förändring? Jag har
i dag sett bevis just på motsatsen i BondeSuts beslut, och jag tror
att i detta fall allmogens omdöme talar mer än alla andras. Det
må vara möjligt att ofta missbruk hafva skett, jag nekar det icke,
men jag säger att alla möjliga lagar kunna missbrukas och att en
institution missbrukas, är icke något skäl att förkasta deu. Jag
vill icke uprepa mångfaldiga exempel på börd af personer med på
detta hus kända namn; jag skall stå till tjenst dermed, så snart
jag slutat mitt yttrande. Jag skall upvisa exempel der den bör-
dade jorden ännu och länge varit qvar i bördemannans hand. Så¬
ledes är det falskt att säga, det sådant aldrig sker af kärlek till
jorden; det sker ganska ofta, och jag vågar påstå att det är en
ädel känsla, en känsla, som lagstiftaren bör befrämja. Jag tillåter
mig att i detta hänseeude upläsa — icke hvad en man sagt, utan
hvad lagkomitén yttrat: »Svenska jordbrukaren har vant sig att
älska sitt hem, såsom en bostad för uråldrig frihet och sjelfstän¬
dighet. I samma mån han å jorden nedlägger sina arbetskrafter,
känner han sin personlighet dermed införlifvas. Hafva lörfäder
odlat den före honom, så har den derigenom i haus ögon fått ett
värde, som ej i materiella bertikningar kan upskattas. Han läser
då i sina närmaste omgifningar en bildrik teckning af egna och
förfäders öden. Från fädernejordens minnen utvidgas synkretsen
småningom till fäderneslandets. — Ju öpnare sinnet varit lör de
förra, ju starkare mottages intrycket af de senare. Kärleken till
fäders jord blir således alltid en djup grundval för kärleken till.
fäderneslandet. Onekligen eger Svenska jordbrukaren i allmänhet
den medborgerliga bildning, som gör honom mäktig att ärfva sitt
190
Den 15 September e. m.
fädernesland, äfven för dess egen skull och ej blott för individuella
affektioner; men derföre böra de sednare ej utplånas, när högre
ändamål ej fordra det. Fosterlandskänslan är ett band, som väf-
ves af många trådar; ingen af dessa må afskäras obetänksamt.» Detta
är grunden för mitt försvar af bördsrätten.
Man har påstått att det är nyttigt om egendomen icke blir
alltför mycket orörlig och att flera författare intygat detsamma.
Men jag får öppet erkänna min okunnighet; jag har studerat åt¬
skilliga förlattare, men jag har icke funnit något sådant påstående.
Jag har visserligen sett en mängd författare, som bestrid t nyttan
af de institutioner, son. vidtagas för att förekomma jordens sön¬
dring, men jag har ännu icke sett, och det skulle glädja mig om
•den siste talaren ville uplysa mig, om någon författare finnes som
säger att rörlighet i jordbesittning är nödvändig för civilisationen.
Man har sagt, att äfven om orörlighet i jordbesittning skulle vara
nyttig, så är det allmänna ändock intresseradt i att bördsrätten
uphäfves, derföre att det är så skadligt att icke genast få en tryg¬
gad eganderätt till sin jord. Hvari ligger då den stora vådan?
Deri att jag icke får fasta på egendomen, förrän bördstvisten är
afgjord, I huru många fall griper jag så ögonblickligen an med
stora förändringar på en egendom, som jag genom köp förvärfvat ?
Man har sagt att processerna skulle draga ut på tiden, men börds-
tvister äro i allmänhet ganska enkla. Om likväl det vore möjligt
för en processmakare att draga ut på tiden, så blir det köparen
som skulle vinna på denna tidsutdrägt, men köparen inser nogsamt
och med lätthet om processen kan vinnas eller icke, och om han
således har skäl att nedlägga kostnader på egendomen eller icke.
Man har för öfrigt talat om familjen, om det poetiska skimmer,
som omhöljer föremål sedda på längre håll, men som vid närmare
betraktande försvinner. Jag är nog lycklig att icke hafva denna
erfarenhet om familjen.
Slutligen har Hr Printzensköld yttrat, och det med mycket
skäl, att bördsrätten är nödvändig ur familjens synpunkt, emedan
det ganska lätt händer, att en person af en tillfällig förbittring
föryttrar sin egendom för att skada den som annars skulle ärfva
honom. Denna anmärkning är fullkomligt riktig. Bördsrätten
kan således i detta fall vara af mycken vigt, men den är det äf¬
ven ur den synpunkten, att. det ganska lätt händer, att egaren af
en egendom hellre säljer till en främmande persou än till en släg¬
ting, emedan han icke vet hvad han af en slägtinge skall begära.
Hr Dalman säger, att om man således icke kan ge bort eller te¬
stamentera bort egendomen för att skada, så kan jag likväl sälja
den och sätta ut en högre köpesumma. Men, Mine Hrr, så länge
den i bördstvister föreskrifna ed står qvar, så länge tror jag att
detta icke behöfver befaras.
Slutligen säger man, alt om R. o. Ad. icke vill bifalla börds-
rfittens totala afskaffande, så är det bättre att afslå Betänk.-t än
antaga min reservation. Det är ganska riktigt och väl beräknadt
af de Hrr, som ifra för bördsrättens uphäfvande, derföre att, om
R. o. Ad. skulle helt simpelt afslå Betänktt, då BorgareSt:t redan
Den lä September e. m.
191
tillkiinnagifvit dess beslut att bördsrätten skall afskaffas och 2:ne
Stånd antagit min reservation, så skall följden deraf nödvändigt
blifva eu votering i förstärkt LagUtsk., der bördsrättens fiender
alltid således hade en chance öppen att vinna seger. Men sorn
jag hoppas att E. o. Ad. icke delar dessa Hrrs åsigt, så anhåller
jag, att den väg, sorn är mycket väl beräknad för deras syftemål,
icke beträdes, utan att E. o. Ad. finner att för bördsrättens bi¬
behållande bör vidtagas den utväg, som jag i min reservation före¬
slagit, emedan det då blir 3 Stånds beslut och saken dermed är
afgjord.
Jag ber så mycket om förlåtelse att jag åter uptagit E. o.
Ad:s tid; jag liar vågat det derföre, att jag, på sätt jag i för¬
middags tiilkännagifvit, anser bördsrätten bidraga att bibehålla så¬
som sjelfegande det jordbrukande Stånd, som förrättar de tyngsta
och tillika för samhället vigtigaste arbeten. Jag hörde i f, m.,
när jag gick från Eiddarhuset, en känd representant från Dalarne
yttra till några af sina kamrater, som icke voro från samma ort:
»[ våra byggder anse vi bördsrätten lika vigtig som arfsrätten.»
Så högt skattas denna rätt i Dalarne och äfven i Helsingland,
och jag är fullt öfvertygad, att mina ord ej kunna jäfvas. På
grund af hvad jag anfört, anhåller jag om bifall till mili reser¬
vation.
Hr Dalman: Gr. Sparre och jag måtte hafva en fullkom¬
ligt olika upfattning af hvad som menas med rörlighet i jord¬
besittning. Jag kan dermed icke förstå annat än att just de nya
theorier, som drifvas både i Sverige och öfverallt annorstädes om
en utvidgad hemmansklyfning, utvidgad rättighet att afsöndra jord
o. s. v., åsyfta att bereda jordens rörlighet, och det må väl icke
behöfva här bevisas, att ett stort antal författare i sednare tiden
ådagalagt de både ekonomiska och politiska fördelarne af jordens
klyfning, samt bevisat skadligheten af majoraten; men önskar
Gr:n namn, så må jag upgifva åtminstone ett, som väl icke är
föfeHr Gr:n obekant, nemi. Sismondi. Också hafva dessa åsigter
beredt sig allt mer och mer terräng inom Europa; detta bevisas
äfven deraf, att vid förra riksdagen en ganska väsendtlig förän¬
dring egde rum i vår lagstiftning genom en utsträckt rätt till
hemmansklyfning och jordafsöndring. För öfrigt har Grin med
mycken emfasis påstått, att det allmänna tänkesättet alldeles icke
ogillar bördsrättens bibehållande, och såsom bevis härför citerat
BondeSits votering. Jag ber om ursäkt, att jag icke kan
hafva denna respekt för en 8 ä 9 röster inom BondeSit, att jag
anser deni representera det allmänna tänkesättet. Om vi deremot
gå till hvad som vid de allra flesta tillfällen anses representera
allmänna tänkesättet i alside på theorier och lagfrågor, så är det
de offentliga tidningarne, och då vet jag icke någon allmän
tidning som försvarar bördsrätten. Inom PresteSt:t har man äf¬
ven hört tillkäunagifvas mycket delade åsigter. Förra gången frå¬
gan iiär förevar, var det icke mer än 7 ledamöter af 48 som vo¬
terade för bördsrättens bibehållande. Att BorgareSt:t utan vote¬
m
Deri 15 September e. m.
ring alskaffat densamma, bör väl också ihågkommas. Jag kan så¬
ledes icke annat finna, än att om man äfven vill blott efter arit¬
metiska grunder bedöma det allmänna tänkesättet, det är för börrls-
lätteus afskaffande. För öfrigt vore högst besynnerligt, om icke
någon annan än Gr. Sparre haft tillfälle att erfara, hvad som dels
i landsorten, dels härstädes blifvit yttradt om bördsrätten. Jag
har också haft tillfälle att, dels i landsorten dels här i Stockholm,
tala med en mängd personer både inom och utom representatio¬
nen, och jag bekänner upriktigt, att jag icke hört-, det man är
missnöjd med bördsrättens afskaffande, ehuru jag icke derföre vill
motsäga att någon riksdagsman från Dalarne eller Helsingland
hyser en annan åsigt; men jag tror icke att representanterne från
nämnde provinser utgöra en så respektabel majoritet, att man kan
säga att de representera det allmänna tänkesättet. Gr. Sparre har
varit rädd för att Utsk:ts Betänk, skulle antagas och icke hans
förslag, hvarigenom dock den fördelen skulle vinnas att 3 Stånds
beslut vore fattadt. För min del kan jag icke se något ondt
deri. om en votering i förstärkt LagUtsk. kommer att ega rum i
denna fråga; och en sådan votering lärer icke kunna undvikas,
afven om Gr. Sparres reservation antages, så vida icke PresteSnt
redan fattat samma beslut som BondeSt:t. Gr. Sparre hade nemi.
vid förra Betiiuk:t en reservation, deri bördsrätten inskränkes till
barn, föräldrar och syskon; denua reservation har PresteSt:t anta¬
git; vid detta Betänk, har Gr:n en annan, som utsträcker börds¬
rätten äfven till syskons barn, och den har BondeSt:t omfattat;
således om Adeln förenar sig med någotdera af dessa Stånd, blir
det ändock tre RiksStånds sammanstämmande mening. Då således
i allt fall votering i förstärkt Utsk. icke lärer kunna undvikas, tror
jag att 11. o. Ad. handlar mest konseqvent och mest i enlighet
nied allmänna tankesättet, om R. o. Ad. bifaller Betänk:t. Jag
fortfar i milt yrkande.
Hr Printzensköld: DA icke någon ledamot af detta
Stånd understödt den framställning, jag gjort om afslag utan för¬
ändring å L'tsk:ts Betänk., så anser jag mig böra frånträda mit.t
yttrande och instämma med dem, som yrkat, att, med afslag å
(Jtsk:s Betänk., Gr. Sparres reservation måtte bifallas.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är visserligen icke utan
betänkligheter som jag uttalar en mening, motsatt så utmärkta ju¬
risters som Hrr Olivecrona, Printzensköld och Gr. Sparre, men då
man åberopat erfarenheten från andra orter, kan jag icke underlåta
att äfven utsäga min — den må gälla för hvad den kan. Jag
bar pressat mitt minne och kan sannerligen ieke erinra bland alla
de bördsfrågor, som jag känner till, någon enda, der afsigten varit
att hjelpa en anförvandt eller att få behålla fädernejorden i släg-
ten, utan att derpå följt en ny försäljning. Jag vet att mågar
bordat svärföräldrars egendomar, men åter sålt dem för ett högre
pris; icke kan det vara kärlek till jorden. Bröder hafva bordat,
men
Den 16 September e. ib.
dien sålt när en högre summa bekommits. Man har klandrat
Utsk:t, derföre att Utsk:t framkommit med ett annat Betänk. Jag
undrar, M. Hrr! vid det förhållande att 2:ne Stånd återremitterat
ett Betänk, och yrkat en annan mening, om man ieke skulle klan¬
drat, ifall Utskit vid bl i fvit sin mening. Jag är Utsk:t tacksam der¬
före att Utskit, enl. sin pligt, fästat sig vid Ståndens mening med
sin återremiss. Man har under diskussionen talat så mycket om
nyttan och fördelen af att jorden bibehålies. Jag kan såsom jord¬
brukare icke underlåta att erinra mig de många egendomar, som
sedan uråldriga tider varit mycket illa brukade och vanvårdade,
men som kommit i andra personers händer, med större förlagska-
pital, och derefter blifvit uparbetade till mångdubbel produktion
mot förr. Sådana exempel kan jag omtala, ehuru det icke är
lämpligt att här nämna några namn.
Hvad beträffar den alltför stora rörligheten i jordbesittning,
så frågar jag: förekommes den deraf att egendomen säljes först till
den ena och bördas af den andraP Det blir ju ytterligare en ny
egare på det viset. Slutligen får jag, i afside på den välvilja Gr.
Sparre uttryckt för BondeStit och farhåga att jorden skulle gå från
detsamma, erinra hvad Just.Statsministerns emb.berättelse gifver vid
handen, eller att BondeStit för hvarje år förvärfvar mera jord på
de öfriga Stins bekostnad. Detta tyckes väl icke gifva den ringa¬
ste anledning till farhåga. Bör min del får jag säga att jag slu¬
ter mig till deras åsigt, som anse att man gör rättast i att bifalla
Betänkit.
Frih. Armfelt: Erinrande derom att det i hvarje full som
helst är för mig temligen likgiltigt antingen Utskit må anses hafva
begått en inkonseqvens eller icke, får jag tillkännage att jag icke
kan fatta huru det varit möjligt för Utskit att förfara annorlunda
än det gjort. Om nu den värde talaren, som sednast fästade up-
märksamhet vid Utskits s. k. inkonseqvens i detta afside, tagit
kännedom om båda Betänkina, så skulle han hafva funnit, att åt¬
minstone inom detta Stånd icke någon anledning fanns till en så¬
dan beskyllning, emedan i förra Betänkit funnos 4 reservanter af
detta Stånd, nemi. Gr. Sparre och Hr Olivecrona, som yrkade nå¬
got emot Utskits då uttalade åsigt stridigt, samt jag och en 4:de
ledamot, som yrkade hvad som nu blifvit af Utskit tillstyrkt. Så¬
ledes skulle vi 2 vara de enda af detta Stånd, som varit inkbnse-
qvente, men vi hafva just tvertom varit så konseqvente som möj¬
ligt. Hvad öfrige ledamöter af de andre Stånden inom Utskit be¬
träffar, sfi har jag svårt att fatta hvad inkonseqvens som kan komma
dem till last; icke eller kan jag inse genom hvilken aritmetisk be¬
räkning inom hvartdera af Stånden man kommit till det resultat att
man skulle tillstyrka bördsinstitutionens bibehållande. Det var alls
icke antalet talare, som gaf dertill anledning, utan det var den om¬
ständigheten att Betänkit, som afstyrkte förändringen, återremitte¬
rades af 3 Stånd; och med anledning af återremissen skulle natur¬
ligtvis något tillstyrkas, och Utskit tillstyrkte då afskaffande helt
H. X. ‘ 13
Dell 15 September e. m.
och hållet och icke till en del af bördsrätten. Då inom detta Stånd
votering skedde mellan bifall till reservationen och återremiss, och
reservationen icke blef bifallen, så kunde icke annat än anses att
Ståndet uttryckt den åsigt, att något mera borde göras. Gr. Sparre
har hufvudsakligast fästat sig vid det politiska skälet. Jag vill
icke följa honom på detta gebiet, emedan jag anser att han af an¬
dra är i det hänseendet tillräckligt vederlagd; jag vill endast, i
anledning af min värde grannes yttrande, att han förvånade sig
deröfver, att en värd talare på andra sidan sagt om familjen, att,
då man såg den på långt håll, tog den sig ganska bra ut, men
icke så på nära håll, å denne talares vägnar förklara, att hans af¬
sigt uppenbarligen ej var att tala om familjen, utan om familje¬
rätten, och dertill måste räknas förhållandet mellan husbönder och
slafvar. Jag anhåller om bifall till Utskits förslag.
Gr. Snoilsky: Jag anhåller om afslag å Betänkit på de
grunder, Hr Printzensköld framställt.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts före¬
varande Utlåt., dels att R. o. Ad., med afslag derå, måtte antaga
det förslag, som Gr. Sparre uti sin vid Utlåt:t fogade reservation
afgifvit, och dels slutligen afslag å Utsk:ts Utlåt.
Härefter framställde H. Exc. först propos. fi bifall till Utlåtit,
dervid svarades talrika ja och nej i blandning, och sedermera pro¬
pos. på afslag derå samt antagande af Gr. Sparres förslag, då sva¬
ren utföllo med starka ja jemte många nej; Och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedan Hr Cederschiöld, Gustaf, begärt votering samt R. o.
Ad., uppå derom gjord framställning, beslutat, att koutrapropos:n
vid den blifvande voteringen skulle innefatta bifall till Utsk:ts för¬
slag; uplästes och godkändes följande voter.-propos,:
»Den som vill, att R. o. Ad., med afslag å det uti LagUtsk:ts
Utlåt. N:o 49 framställda förslag till författning ang:de uphäfvande
af bördsrätten å landet, skall antaga det författningsförslag, som
Gr. Sparre uti sin vid Utlåtit fogade reservation afgifvit, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. IjagUtskits ofvanomförmäldte
förslag.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 26.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 8 och 12
dennes bördlagde Utlåt. N:o 161, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrif-
Den 15 September e. m.
velse med det af komiterade afgifna underd. betänk, och förslag
ang:de kommunalstyrelser.
Ii. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förmälte, att den komité, som
varit förordnad att behandla det ifrågav:de ämnet, hade afgifvit
fyra särskildta förordningsförslag, hvartdera innehållande en mängd
§§, nemi. Iro förslag till förordn. om kommunalstyrelse på landet;
2:0 förslag till förordn. om kommunalstyrelse i stad; 3:o förslag
till förordn. om kyrkostämma samt kyrko-och skolråd; 4:o försl ig
till förordn. om landsting; samt att Utsk:t, efter att hafva tillkän-
nagifvit, det Utsk:t vid granskningen af dessa förslag funnit sig
böra nästan i allt desamma gilla, endast uptagit och yttrat sig öf¬
ver de §§, vid hvilka ändringar eller tillägg befunnits nödiga;
Och finge H. Exc. nu föreslå, att den l:sta §:n uti förslaget till
förordn. om kommunalstyrelse på landet först skulle göras till före¬
mål för R. o. Ad:ns öfverläggning, samt att sedan beslut deröfver
blifvit fattadt, frågan om föredragningssättet skulle förekomma.
Ropades ja.
Härefter föredrogs
1 :sta §:n uti förslaget till förordn. om kommunalstyrelse på
landet.
Gr. Sparre, Erik: Då R. St:r vid sist!, riksdag hos K.
M:t i underd. anhöllo om uprättande af förslag till författning om
Landsting eller en länen omfattande kommunalrepresentation och,
i sammanhang dermed', om öfverseende af de ang:de menighets-
styrelse så väl på landet som isynnerhet i städerna gällande för¬
fattningar, instämde äfven jag till alla delar uti ifrågav:de anhål¬
lan. Jag har nemligen redan tillförene omfattat den åsigt, för
hvars rigtighet jag under utöfningen af det embete, som jag nu
bekläder, vunnit ännu mera stöd, att en ordnad länsrepreseutation
är en nödvändig institution. .Med största upmärksamhet har jag för¬
denskull genomläst såväl komiterades underd. betänk:de och för¬
slag i ämnet, som Utsk:ts, i sammanhang dermed, afgifne Utlåt.
Och om jag också vid vissa delar deraf måste framställa åtskilliga
anmärkningar, så anhåller jag att dessa icke måtte erhålla den
tydning, att jag i något hänseende vill motsätta mig kommunal¬
styrelsers bildande. Skälig ani. synes dock vara, att noga granska
en fråga, på hvilken samlnillsförfattningarnes vidare utveckling vä¬
sendtligen skall grundas. En sådan fråga måste nemi. vara af syn¬
nerlig vigt; och då jag måste betvifla möjligheten för representa¬
tionen att kunna, uti en fråga af så grannlaga natur; fatta ett
moget beslut, förrän man hunnit inhemta de uplysningar i ämnet,
som vederbörande myndigheter åligger afgifva, har jag icke kunnat
undgå att känna mig tveksam, huruvida frågan bör i dess närv:de
skick godkännas.
Det är likväl icke allenast denna allmänna sida af saken, vid
hvilken upmärksamheten bör fästas. Afven i innehållet af förev:de
förslag har jag funnit anledning till åtskilliga betänkligheter.
Den 15 September e. m.
Hvad som således först och främst i förslaget förekommit mig
betänkligt är, att detsamma synes mig vara för mycket detaljeradt,
att, på samma gång det underlåter att lägga vissa grundvalar,
hvarpå kommunalstyrelse bör hvila, det onödigtvis i detaljerna för¬
ändrar de institutioner vi ega, och alltför noggrannt stöper dem i
en form, utan att lemna kommunerna någon frihet att organisera
sig sjelfva. Vi böra nemi. besinna, att här är fråga, icke allenast
om en länsrepresentation, hvilket är en för oss hele och hållet ny
sak, utan att förslaget tillika innefattar en uti väsendtlig» delar
förändrad kommunalstyrelse. Uti sistberörde hänseende ega vi redan
åtskilliga författningar, hvilka, om de ock uti några fall, t. ex. be¬
träffande städerna, behöfva väsendtligen omarbetas, likväl i andra
delar, såsom i afs:de å landtkommunerna, innehålla verkligen goda
frön, som torde kunna vidare utvecklas, utan att, enl. min öfverty¬
gelse, derför en så total omstöpning vore nödig. Detta oansedt,
skulle jag dock ej motsätta mig förslaget, såvida jag allenast kunde
öfvertyga mig derom, att det innefattade en öfvergång till något
bättre. Detta vågar jag dock af många skäl betvifla. Till en
början hyser jag betänkligheter vid den skillnad mellan socken¬
stämma och kyrkostämma, som komiterade föreslagit. På sätt
komiterade omförmält, äro de s. k. socknarne till sitt ursprung
egentligen kyrkliga. De äldre underafdelningarne inom häraderna
förlorade under medeltiden i betydelse och vigt för den allmänna
förvaltningens behof, Socknarne befunnos för sådant ändamål mera
lämplige; och hafva dessa sedermera utgjort de områden på lands¬
bygden, der den kommunala verksamheten företrädesvis upträdt.
Till följd- häraf hafva ock de till kyrkan hörande ärenden i så
väsendtlig mån ingått i sockenstämman, att om jag från socken¬
stämman åtskiljer alla de frågor, som tillhöra den s. k. kyrko¬
stämman, så komma sannerligen högst få ärenden att utgöra före¬
mål för sockenstämmans behandling. Genomläser man nemi. § 2
uti komiterades förslag till förordning om kyrkostämma samt
kyrko- och skolråd, så finner man att till kyrkostämmas hand¬
läggning höra frågor om :
»l:o ordning för gudstjensten och dess helighållande samt
kyrkotukt;
2:o folkskoleundervisningen och dit hörande anstalter;
3:o kyrko- och skolråds, kyrkovårdare, folkskolelärares, orga¬
nisters, klockares och annan kyrkobetjenings tillsättande och af-
skedande, der ej annorlunda stadgadt är;
4:o kyrkomedels användande samt kyrko- och skolräkenskapers
granskning;
5:o hushållning med och vård om kyrkans egendom;
6:o byggnad och underhåll af kyrkan med hvad dertill hörer,
samt prestgård, skolhus och skolmästareboställe;
7:o bestämmande af afgifter till kyrka och folkskola;
8:o fördelning af bänkrum i kyrkan;
9:o ordnande och förvaring af begralningsplatser samt afgifter
för dem och för begagnande af kvrkoklockor eller annan kyrkans
egendom;
Den 15 September e. m,
10:o öfverenskommelse!- rörande presterskaps, skollärares och
kyrkobetjening löneförmåner; samt
l):o prestval, pn sätt och enligt de grunder, särskild förord¬
ning stadgar.»
Jag har temligen ofta deltagit i öfverläggningar på socken¬
stämmor; och jag tillåter mig, med ani. deraf, uttala den erfaren¬
het, att om jag från sockenstämman eller kommunalstämman, som
den numera skall kallas, afskiljer alla dessa ärenden, som nyss af
mig blifvit upräknade, så kommer verkligen den egentliga kom¬
munalstyrelsens verksamhetssfer att blifva särdeles liten. En följd
häraf måste således ovilkorligen blifva, att samma styrelse skulle
komma att blifva af ingen betydenhet, emedan den, vid jemförelse
med kyrkostämman, till hvilken de flesta mål komrne att dragas,
skulle synas nästan som ett bihang, som endast sällan kom i fråga
att tillitas. De mål, som komma att tillhöra kommunalstyrelsens
behandling, skulle nemi., för sådant fall, vanligen blifva af mycket
underordnad beskaffenhet. Det ligger, enl. min öfvertygelse, verk¬
ligen en riktig tanke till grund för den skillnad, som komiterade
upställt mellan kyrkans- och kommunens angelägenheter; men en stor
del af de ärenden, hvilka nu blifvit gjorda till föremål för kyrko¬
stämmas behandling, såsom frågor rörande kyrkans byggnader,
presterskaps, skollärares och kyrkobetjenings löneförmåner, ordnan¬
det af en mängd hushållningsm&l, m. m., äro af rent kommunal
beskaffenhet. Om, i följd af samhällets vidare utveckling, veder¬
börande församlingar mer än hittills komma att deltaga i kyrkans
angelägenheter, tror äfven jag, att en institution för berörde ända¬
mål blir af behofvet påkallad. Vi hafva redan sett att hos brödra¬
folket å andra sidan fjälleu fråga varit om något sådant; men
detta skulle blifva en helt annan institution än den kyrkostämma,
hvarom här är fråga. Man skulle nemi. söka att komma till en
vidare utbildning af de elementer, som vi redan nu ega i vårt
kyrkoråd, och dervid hafva till syflemål att låta några af försam¬
lingen utsedde män deltaga med själasörjaren uti den andliga vår¬
den. Jag fruktar att denna kyrkostämma skulle, långt ifrån att
bidraga till utveckling af det frö till en institution, som gifves i
kyrkorådet, tvertom neddraga de kyrkliga ärenderna från den för
dem utstakade högre bestämmelse. En af rehervanterna bland
komiténs ledamöter har på ett öfvertygande sätt ådagalagt såväl
rigtigheten af bemälde förhållande, som omöjligheten af att kunna i
allo tillfredsställande utföra denna söndring af ärender. Vid in¬
förandet af alla nya myndigheter upstår o vil korli^ten esomoftast
frågor om deras behörighet att handlägga en eller annan fråga.
Jag är öfvertygad, att tvister icke sällan skola komma att yppas
mellan den rent kommunala stämman och kyrkostämman rörande
de mål, sorn tillhöra hvarderas handläggning.
Härjemte tillåter jag mig erinra, att, synnerligen uti smärre
kommuner, har hittills så tillgått, att vanligen en eller par personer
tagit kommunens angelägenheter om hand. De utveckla dervid
verkligt nit, och äro merändels energiska personer; men ju mer
man intrasslar ärenderna, ju mer man binder dem, som hafva dessa
Den 15 September e. m.
ärender om hand med trånga former, desto mer förlamar man och
gör denna verksamhet för dem motbjudande samt afhåller dem från
att öfvertaga befattning med dithörande ärenden. Då man nu in¬
rättar en kyrkostämma, hvilken den ena dagen skall sammanträda,
och en sockenstämma, som den andra dagen skall komma tillsam¬
man; då man tillika jemte dessa stämmor inrättar tvenne kommu¬
nala myndigheter, sockenfullmägtige och sockennämnd; så blir der¬
af en gifven följd, att de personer, af hvilkas verksamhet och nit
kommunen haft den största vinst och som hittills varit mest att
påräkna, skola finna sig genom alla dessa afdelningar så inveck¬
lade, då de tvingas att i alla dessa församlingar upträda för att
försvara sina åtgärder och redogöra för sina åsigter, att de otvif-
velaktigt komma att tröttna vid allt detta bråk. Då den, som är
ledamot uti en af dessa komitéer, icke kan medhinna att deltaga
uti de öfrige, kommer den ena myndigheten att afvakta hvad den
andra skall företaga sig. Begås något fel, skall den ene komma
att söka vältra skulden derför på den audre. Ingen åtnjuter någon
ära för hvad som utföres väl. Ingen har skam utaf hvad som går
illa! Slutliga resultatet blir, att den ene motverkar den andre.
Detta gäller icke allenast landet, utan ännu mer förludet i städerna.
Jemlikt förev:de förslag, finnes i städerna följande myndigheter:
Allmän .Rådstuga, Stadsfullmägtige, Stadsnämnd, Magistrat, Drät¬
selkammare, Kyrkostämma, Kyrko- och Skolråd eller tillsammans
7 å 8 myndigheter. Hvar vill man finna Ledamöter, som äro nog
outtröttlige och energiske, att arbeta i alla dessa särskilda samman¬
sättningar? Mig synes att vära grannar, Norrmännen, uti detta
fall, gått klokare tillväga än vi, då de inskränkt sig till att före¬
skrifva utväljande af s. k. representanter och formi: nd; och deras
institution borde uti berörde hänseende tjena oss till efterrättelse.
Enligt komiterades förslag skall stad med öfver 2,000 innevånare
välja represeutanter eller s. k. stadsfullmägtige. Den Norska lagen
åter stadgar, att alla komuner skola välja representanter. Utsk:t
skiljer sig i denna punkt från komiterades förslag, och anser, att
det bör lemnäs åt stadskomunerna sjelfva att bestämma, huruvida
de vilja välja representanter eller icke. Låtom oss nu tänka uppå,
huru det skulle gestalta sig, om, vid allmän rådstuga uti en af
våra större städer l. ex. Stockholm, Götheborg eller den vida min¬
dre staden Norrköping, alla stadens innevånare skola deltaga i be¬
sluten. Jag befarar att det, för så fall, skulle blifva förenadt med
oöfvervinnerliga svårigheter att lyckas ordna kommunalstyrelsen.
Det invändes' att det sunda förnuftet säkerligen skall komma att
göra sig gällande, så att större städer skola delegera vissa personer
till fullmägtige. Huruvida detta alltid blir händelsen, vill jag lemna
derhän, ty den ifrågav:de myndighet tillkommande beslutande rätt
omfattar äfven beskattningstrågor; och sådane frågor äro af natur,
att en hvar vill helst sjelf deruti deltaga. Utsk:t har nemi. löre-
slagit, att beslutanderätten endast i det fall skall öfverlåtas åt
fullmägtige, att mer än hälften af stadens hela röstetal antager ett
sådant sätt för handbafvande af de kommunala angelägenheterna.
Med särskildt fä stad t alside uppå den förut af mig berörde omstän-
Den 15 September e. m.
199
(lighet, att en icke ringa beskattning tillhör denna myndighet, an¬
ser jag det vara ganska problematiskt, huruvida man skall lyckas
komma derhän att öfver hälften af alla röstegande inom en kom¬
mun förena sig uti ett sådant beslut. Det är nemi. icke de när¬
varandes röstetal, som härvid tages i beräkning, utan stadens hela
röstetal. Som jag redan haft äran nämna, hafva vi uti våra soc¬
ken- och stadsnämnder redan en ganska god grund, uppå hvilken
vidare kan byggas. Min åsigt är att dessa institutioner redan gif-
vit omisskänneliga prof på en temligen stor verksamhet, åtminsto¬
ne i förhållande till den tid, som förflutit efter deras införande.
Jag tror att man, i stället för att, såsom komiterade och Utsk:t
framställa ett så i detalj gående förslag, bort inskränka sig till de
allra enklaste bestämmelser och isynnerhet till de allra enklaste
former. Detta skulle, enligt min öfvertygelse, hafva varit uti bättre
öfverenstämmelse med R. St:rs skrifvelse, deruti anhålles, icke om
en total omarbetning af hvad som nu finnes, utan egentligen om
öfverseende af nu gällande stadganden, isynnerhet för städerna. I
sistberörde hänseende har dock, efter min upfattning, komiterade
gått aldeles för långt. Lämpligast hade varit att endast i allmänna
drag angifva de grunder, i enlighet med hvilka dessa kommunal¬
styrelser sedermera skulle fullbordas; att, vidare, allenast föreskrifva
en myndighet och låta denna myndighet, om den så funne för
godt, fördela sig i flera myndigheter; och slutligen att lemna nå¬
got mer frihet åt kommunerna att organisera sig sjelfva. Då så
väsendtliga anmärkningar kunna göras mot förslaget, fruktar jag att
man, med afseende å denna riksdags stundande snara slut, icke kan
motse någon möjlighet att dessförinnan medhinna någon fullstän¬
dig omarbetning af förslaget.
Bland öfriga omständigheter, hvilka lägga hinder i vägen för
detta förslags antagande, vill jag endast omnämna följande:
Detta förslags rösträtt och beskattning äro grundade på den
bevillningsförordning, som var af komiterade känd vid detta
förslags upgörande, eller den nu gällande. Man har vid detta
riksmöte gått i författning om en ny bevillningsförordning. Man
finnér dock att stadgar och föreskrifter i denna nya bevillnings¬
förordning icke, så att säga, passa väl ihop med kommunal¬
förslaget.
De beskattningsgrunder, som finnas angifne i detta förslag,
äro nemi. ingalunda desamma, som blifvit intagna i den nya be-
villningsförordningen. Så heter det t, ex. uti g 73 af förslag till
förordning om kommunalstyrelse i stad:
»Stadsutskylder benämnas med hänsigt till beskattningsföre-
»målen:
»Hus- och tomtskatt, då de läggas på lius eller tomt;
»Jordskatt, då de läggas på annan jord än den, som till hus
»och tomt höre ;
»Näringsskatt, då de läggas på näringarne; och
»Löningsskatt, då de läggas på lön, pension eller annan be-
»stämd inkomst.»
Efter hvad grund skall då en kapitalist i stad skatta?
200
Ben 15 September e. m.
Utsk:t åter har väl uti en och annan punkt haft sin upraärk-
samhet fästad vid de uti den nya bevillningsförordningen gifna
föreskrifter, men i andra delar deremot förbisett desamma. Den
gamla bevillningsförordningen uptager i allmänhet icke någon be¬
skattning för tjenstefolk. Det är blott vissa klasser af tjenstefolk,
för hvilka någon beskattning, jemlikt densamma, ifrågakommer och,
då detta är händelsen, påföres den vanligen husbonden. Enligt
den nya bevillningsförordningen skall hvar och en, som har 400
rdr i inkomst, erlägga skatt. Hvars och ens skyldighet att delta¬
ga i skatten och rättighet att besluta rörande kommunens angelä¬
genheter beräknas efter inkomsten. Jag, för min del, finner gan¬
ska billigt att äfven tjenstefolk, i detta fall, kommer att tillhöra
samma kathegori som andra medborgare. Dit hänföras också tje¬
nare, som äro stadde i enskilde personers tjenst. Dermed afses
dock väl icke något annat, än lagstadde tjenare. Nu är likväl
kändt, att ett stort antal tjenare icke äro sålunda stadde. Då åt¬
skilliga sådana förhållanden i nu gällande bevillningsförordning
sammanställas med för handeu varande fråga, finner man att den¬
samma, i dess nu befintliga skick, omöjligen kan af R. St:r bifallas.
Rätteligen borde jag kanske, hvad detta förslags detaljer beträffar,
ingå uti en ännu närmare granskning och framställa mina anmärk¬
ningar § för g; men då jag redan förut i dag sä länge tagit R.
o. Adms tid i anspråk, vill jag söka att affatta mig i största möj¬
liga korthet; och skall således endast fästa mig vid de bristfällig-
heter i förslaget, som äro mest i ögonen fallande.
Första §:n af »allmänna stadganden» är af följande lydelse:
»Hvarje socken på landet utgör för sig ett särskildt kommunalsam-
»hälie för vårdande af sina gemensamma ordnings- och hushållsan-
»gelägenheter, efter hvad derom i denna förordning närmare be-
»stä mines.
»Om handläggning af kyrkliga ärenden är särskildt stadgadt.»
Vid betraktande häraf måste man erkänna, att detta uttryck
»gemensamma ordnings- och hushållsangelägeuheter» är något sväf-
vande och att denna fras icke bort finnas uti en lag, som skall be¬
stämma sferen för en blifvande kommunalverksamhet. Vidare äro,
efter mitt förmenande, de uti 4;de §:n uptagne ord »medlem af
ett kommunalsamhälle» helt och hållet otjenlige. Det är endast i
två afseenden nödigt, att i en sådan lag bestämma, hvem som är
medlem af et) kommun. Det är först och främst i fråga om röst¬
rätten, och vidare i afseende på skattebidraget. Komiterade hafva
i det följande afhandlat båda dessa omständigheter, och denna 4:de
g står således utan all annan mening än att i allmänna ordalag
uttrycka en allmän sentens.
De förändringar, Utsk:t gjort i vissa delar af förslaget, finner
jag icke heller vara riktiga. Komitéen har t. ex. uti 7:de §:n
föreslagit att »kommunalstämman skulle ega att för uprätthållande
»af de ordningsstadgar, dem stämman kan finna skäl att för kom-
»munen upgöra, föreslå vitén», hvilka K. Befhde sedermera skulle
stadfästa. Utskrt åter säger, att kommunalstämma skall ega att
för enahanda ändamål »bestämma vitén», hvilka dock, för att blifva
Den 15 September e. m.
201
gällande, skola K. Befhdes pröfning underställas. De ordalag ko-
niiterade i detta hänseende föreslagit, synas mig i sanning vara
bättre än de af Utsk:t förordade, enär denna bestämmelse, att
ifrågavide kommunalstämmobeslut, som underställas K. Befhdes
pröfning, skola utan ändring endera fastställas eller ogillas, icke
torde vara så fullt lämplig.
Uti litte §:n har Utsk:t äfven afvikit från nu gällande grund¬
sats, jemlikt hvilken jordegaren är den som röstar för den jord
han innehafver; landtbo åter endast i det fall att jordegaren icke
förbehållit sig rättighet dertill. Så väl komiterade som Utsk:t
hafva ansett, att arrendator och landtbo skall rösta för den fastig¬
het, som af dem innehafves. Jag kan verkligen icke finna något
skäl härtill. Det händer nemligen ganska ofta att ett hemman
delas emellan torpare, hvilka deraf ofta innehafva endast ett åtton¬
dedels mantal. Till följd af detta stadgande skulle nu äfven desse
torpare utöfva rösträtt vid sockenstämma. Det är således min be¬
stämda öfvertygelse, att jordegaren bör sjelf få rösta för sitt hem¬
man. Jag kan icke inse någon rimlig anledning, hvarföre man i
detta fall skall göra en afvikelse från nu gällande lag; ty aftalets
frihet synes mig i detta afseende, som i andra, böra respekteras.
Jag anser mig nu icke behöfva gå längre i denna granskning,
utan att de af mig anförda skäl torde vara tillräckliga, för att
ådagalägga, att den genomgripande omarbetning af förslaget, hvil¬
ken torde erfordras för att bereda någon möjlighet för detsamma
att erhålla K. Mits Nåd. sanktion, i ans:de till riksdagens an¬
nalkande slut icke kan medhinnas. Att R. St. skulle lättsinnigt
godkänna ett förslag, ehuru de icke gilla detsamma, — ett förslag,
hvilket för samhällets framtid är af så stor vigt, som det ifråga-
v.de, — lärer ingen kunna finna vara representationen värdigt.
Om i någon fråga Reg:n har anspråk deruppå att erhålla en rig-
tig och säker kännedom om representationens åsigt, rå är det väl
obestridligen i denna fråga, sorn rör koramunal-lagstiftningen. Man
kan icke ifrågasätta att Reg:n hyser den förmodan, att represen¬
tationen framkastar detta förslag, utan att i allo gilla de grund¬
satser, hvilka i förslaget uttalas. Efter min åsigt måste repre¬
sentationen hafva den aktning för sig sjelf och, i följd deraf, äfven
respektera sina egna beslut tillräckligt, för att icke till K. M:ts
sanktion framlägga något beslut, utan att detsamma dessförinnan
blifvit noga granskadt, och öfvervägdt. I annan händelse blir en
gifven följd att representationen missaktas af Regin.
Oafsedt de nu af mig påpekade bristfälligheter i förslaget,
tror jag dock icke att R. St. vilja, liksom i en klump, antaga
detta förslag. K. M. har ännu icke hört vederbörande i ämnet.
Att inhemta deras yttranden i frågan skulle uptaga nästan så lång
tid, som kan förflyta mellan detta och nästkommande riksmöte.
Vid sådaut förhållande synes mig vara vida lämpligare, att Regin
på förhand från vederbörande inhemtar erforderliga uplysningar
samt derefter meddelar representationen Dess i ämnet fattade be¬
slut. Detta är, efter min åsigt, uti en så grannlaga fråga, som
denna, det enda rätta förfaringssättet. Min öfvertygelse är, att
202
Den 15 September e. m
Regin bör i denna fråga vägleda representationen. Representatio¬
nen kan framställa en önskan till Regin om ett sådant förslag;
men detsamma bör sedermera af Regin understödjas med de dju¬
pare insigter, som i detta fall böra stå Regin till buds. Repre¬
sentationen må sedermera vara en kontrollerande och beslutande
myndighet, men bör icke på detta sätt i första hand ingå i för¬
slagets detaljer.
Min mening är således att R. o. Ad. nu icke bör antaga
detta förslag, utan i stället för sin del besluta i »det R. St., till
svar å K. Mits i ämnet aflåtna Nåd. Skrifvelse, skulle i underd.
anmäla, att R. St. funnit de ifrågavide förslagen innehålla, jemte
den af R. St. önskade institutionen af landsting, så väsendtiiga
förändringar i nu gällande stadganden om stads- och landtkommu-
nernas förvaltning, att R. St. anse sig icke böra utan efter erhål¬
len del af de uplysningar, som genom alla vederbörandes hörande
kunna vinnas, ingå i pröfning af förslagen; men anhålla, att K,
M:t täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer Nåd. Propos.
i ämnet meddela.»
Jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa pro¬
pos. på detta mitt förslag.
Hr Hjärne, klarald: Ehuru Gr. Sparre, såsom jag är öf-
vertvgad, varmt intresserar sig för att vigtiga frågor skola i en
framtid komma att regleras på ett bättre sätt än de f. n. äro, och
vid detta tillfälle visat att han noggrannt genomläst såväl komite-
rades förslag, som Utskits Betänk., kan jag likväl icke underlåta
att förklara, det hans upträdande i denna fråga har berättigat Stån¬
dets ledamöter till att något förundra sig; ty om Grin alltid lika
mycket sora nu intresserat sig för densamma, är det besynnerligt,
att icke Grin för 9 månader sedan begagnade sin rätt att göra de
anmärkningar mot komiterades förslag, som nu blifvit framställde.
K. M. öfverlemnade nemi. redan i början af Jan. månad komite¬
rades förslag till R. Stir, och det låg på deras bord i flera dagar,
och vill jag erinra mig att det redan förut var bekant och utdeladt
bland Stånden. Om Grin verkligen, som sagdt är, intresserat sig
vid den tiden lika mycket för frågan som nu, hade han då bort
söka gå Utskit tillhanda med de anmärkmr, som nu äro gjorda, ty
det är väl ej att förmoda att Grin då undanhöll alla dessa betänk¬
ligheter, för att, då tiden för ärendets behandling vore mera kort,
framkomma med desamma, i ändamål att genom inledande af en
vidlyftig diskussion göra dess slutliga behandling omöjlig. Hade
Grin deremot vid Skrifvelsens remiss till Utskit delgifvit sina tan¬
kar om komiterades förslag, hade det varit lättare för Utskit att
undvika möjliga misstag, som enl. Grins åsigter blifvit i förslaget
begångna, och det hade då haft mera utsigt för sig. Detta är en
allmän anmärkn., som jag tagit mig friheten göra mot det sätt,
hvarpå Grin upträdt. Om jag rätt upfattade föredragningen, så
framställdes endast lista gm till behandling, med rättighet att, då
den var afgjord, besluta öfver den vidare föredragningen. Jag tror
derföre att Grin gått öfver gränsen af sin befogenhet, då han yttrat
Den 15 September e. m.
20 il
sig öfver en hel mängd detaljfrågor, och på den vägen hvarken kan
eller vill jag följa honom f. n., dels derföre att de icke höra till föredrag¬
ningen, dels emedan det icke är möjligt att på en gång besvara alla
dessa digressioner. Skulle Gr. Sparres förslag vinna bifall, är det
klart att denna författning icke kommer vidare att granskas på detta
rum, emedan då föredragningen af de följande §§;ne uphör, och då är
onödigt att besvara anmärkningarne. Men hvad jag egentligen ve¬
lat anmärka mot, är Gr. Sparres sätt att motivera sitt förslag, då
han yttrat att det icke vore E. St:r värdigt, jag tror han begag¬
nade det ordet, att npställa en förordning, som troligen icke seder¬
mera kunde antagas, utan borde man afvakta en Propos. från K.
M. nästa riksdag. Jag vill, till svar härå, endast upläsa några ord
ur K. M:ts Skrifvelse, då detta Betänk, till E. St:r öfverlemnades.
Sedan K. M. omnämnt att en komité blifvit nedsatt för att upgöra
förslag till förändring i kommunallagarne, yttrar Han : »— — —
så har K. M., som, med afs:de å ämnets beskaffenhet, funnit sig
böra inhemta E. St:rs yttrande öfver förslagen, innan desamma hos
K. M. kommo under vidare skärskådan, och jemväl ansett deras
framläggande till E. Sl:r icke böra genom andra vederböraudes
föregående hörande fördröjas.» Här har K. M. således bestämdt
uttalat att Han, innan Han närmare skärskådar komiterades förslag,
önskar höra E. St:rs åsigter. Då synes mig också klart, att om
E. St:r ingå med en skrifvelse till K. M. och säga: vi hafva icke
granskat detta förslag, detta vore rakt stridande mot K. M:ts ut¬
talade önskan. Jag tror för min del, att om förslaget föredrages
nu såsom vanligen plägar ske med dylika författnings-förslag i
Stånden, kunde det ganska lätt genomgås. Det blir väl i alla fall
en nödvändighet på det sätt föredragningen nu skett, ehuru jag
visserligen förutser att, ifall många anmärkmr göras och många gg
efter vidlyftig diskussion återremitteras, ärendet i alla fall icke
medhinnes. Men jag tror, att om E. St:r äro genomträngde af
den åsigten, att något verkligen bör göras i följd af K. M:ts ytt¬
rade önskan, kan icke något ondt ske derigenom att man aflemnar
ett förslag, ehuru man icke har hopp att få det i alla delar af K.
M. godkändt. Jag anhåller att E. o. Ad. ville antaga l:sta g:n.
Gr. Taube, Henning Adolf: Då denna fråga först öfver¬
lemnades till E. St;r, remitterades den till LagUtsk:t och Lag-
Utsk:t återlemnade detta kommunalbetänk. till E. St:r, hvarefter
det remitterades till Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk:t. Derigenom hafva
Ständerna temligen tydligt uttalat den åsigten, att nu egentligen
icke vore fråga om sjelfva lagförslagets behandling, hvilket äfven
gjort att Ekon.Utsk:t redan från första början behandlat saken på
ett sådant sätt, sorn om det icke var fråga om att antaga en lag,
utan endast att uttala sig om de grunder, som skola bestämma
detta lagförslag. Att framgången af komiterades förslag är något
i högsta grad önskligt, tror jag mig kunna förklara, åtminstone har
man inom Utsk:t allmänt erkänt behofvet af en förändring i det
syfte, som detta förslag innehåller. Bland BondeSt:ts ledamöter an¬
sågs förslaget så nödvcändigt att få fram, att de sjelfva föreslogo
Deri 15 Sep t em b ejr fe. m.
det ingen reservation i följd af de anmärkte punkterne skulle åt¬
följa Betänk:t. Detta säger jag med anledning af den förste tala¬
rens yttrande att åtminstone på landet icke önskan om förändring
i nuvrde stadgande skulle vara allmän. Den förste talaren ingick
vid l:sta §:u uti en granskning af Betänk:t i sin helhet. Jag tror
icke det vara skäl att så vidlyftigt behandla frågan, och kan såle¬
des icke uptaga alla de anmärkmr han gjort, men vill dock besvara
några af dem. Talaren har sagt, att om man från sockenstämman
åtskiljer alla de frågor, som tillhöra det kyrkliga, så skulle få ären¬
den återstå för sockenstämman att handlägga. Jag ber då att få
nämna att hvad som redan i nuv:de sockenstämmoförordning är
stadgadt om sockenstämman, återfinnes i komiterades Betänk. Sam¬
me talare har yttrat att kyrkostämmans göromål skulle neddraga
kyrkorådet från dess höga plats. Märkvärdigt nog har jag aldrig
hort denna invändning från de Högvördigas sida; tvertom ansågs
inom Utsk:t denna förändring önskelig och det var äfven fråga om
att skilja kyrkoråd och skolråd från hvarandra, men just detta
satte sig det Högvördiga Ståndet på det kraftigaste emot. Detta
tycks visa att åtminstone icke PresteSt:t anser att ärendena af en
sådan förändring skulle lida. Vidare har han sagt att det skulle
upstå tvist om hvilka ärenden som skola höra till kyrkostämman
eller sockenstämman. Talaren åberopade en reservant i detta afs:de,
men då i §:n, som handlar om sockenstämmor, står tydligt utta-
ladt, hvilka ärenden som skola af kyrkostämman handläggas, så
måste falla af sig sjelft att alla andra ärenden, som icke läsas i
denna §, måste höra till sockenstämman. Han har vidare yttrat
att det komme att finnas så manga olika slags myndigheter; men
om man genomläser förordmn, skall man finna, att de äro högst få.
De äro egentligen endast 3. Hvad beträffar öfrige anmärkmr,
anser jag mig icke böra uptaga deni; blir lista gin antagen, för¬
modar jag att förslaget blir g:vis genomgånget, och man får då
tillfälle besvara de mot dessa gjorda anmärkmr. Jag förenar mig
med Hr Hjärne om afslag å Gr. Sparres förslag, emedan B. Stir
då icke gå K. Mits önskan till mötes.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Gr. Sparre har anmärkt att både
komiterade och Utskit ingått i detaljer. Härtill vill jag endast
nämna, att då K. M. begärt E. Stirs Utlåt, om detta Betänk., har
Utskit ansett sig skyldigt att ingå i granskning af detsamma. För
öfrigt vill jag icke besvara de anmärkmr i afs:de på Betänkit, som
Gr. Sparre gjort; de äro af de andra talarne vederlagda. Jag ön¬
skar således att Gr. Sparres förslag måtte afslås.
Gr. Liljencrants, G u s t a f F r e d r i k : Jag är fullt öfver-
tygad att hvar och en, som befinner sig i samma embetsmannaställ-
ning som den första talaren, icke är på något sätt afvog mot detta
förslag. Det är så naturligt att de embetsmän, hvilka ofta måste
vara i beröring med de kommunala myndigheterna, äfven måste
ifra för en förståudigare utveckling af dessa institutioner. Lika
visst är också att hvar och en, som har dessa embetsmäns erfaren-
Den 15 September c. m.
205
het, skall önska att kunna i hvarje län få samråda med ombud ut¬
valde af länets invånare, men då jag alltså för min del högtidligen
förklarar att jag är långt från att vara emot att inom hvarje län
finnes en lansnämnd eller som det här heter ett landsthing, kan
jag icke desto mindre underlåta att ogilla det förslag, som här är
framställt. En talare har yttrat att inför K. M. borde framläggas
de gruuder, hvarpå R. St:r önskade att den ifrågav.de förordntn
skulle byggas. Jag delar hans åsigt, ty skulle inträffa,
att de grunder, som komiterade, likasom Utsktt godkännt, icke äro
lämpliga, måste R. St:r sjelfva framlägga ett nytt sådant, eller ock
måste frågan för det närvrde upskjutas, och Ständerne hos K. M.
göra underd. anhållan att K. M. måtte, sedan vederb:de bliivit
hörde, till nästinstundande liksdag aflåta Nåd, Propos. i ämnet. K.
M. lärer dessutom icke vara ovan vid att R. St:r icke komma till
slut med ett förslag, och jag kan icke se att vid en så beskaffad
framställning ligger något annat än en förklaring att nämnde för¬
slag är af ett sådant omfång att R. St:rs tid icke medgifvit att
egna det en så noggrann pröfning som erfordras, och att R. St:r
derföre se sig nödsakade att bos K. K. anhålla, det K. M.jtäcktes.
sedan vanliga formaliteter blifvit iakttagne, framställa ett förslag.
Emellertid, då jag anser landstingsinstitutionen såsom den vigtiga-
ste, får jag nämna att jag först måste anmärka deremot att om¬
fånget af landstingets verksamhet alldeles icke är bestämdt. Den
som har någon erfarenhet af huru det tillgår i t. ex. en länssty¬
relse, den vet visserligen att de ärenden, som förekomma, som äro
af något verkligt och väsendtligt intresse för ett helt län, icke äro
så mångå att de icke ganska val, åtminstone i någon mån, skulle
kunna specificeras; men att nu lemna åt landstinget öppet att fö¬
retaga hvilka ärenden som helst utan någon inskränkning, synes
mig vara af så vådlig beskaffenhet, att jag betviflar det R. St:rs
mening kunnat vara något sådant. Man säger också i förslaget
att landstinget kan vara 6 dagar och under vissa omständigheter
t. o. m. 8, men ett så långt sammanträde inom landstinget måste
väl icke hafva något annat ändamål än att genom landstinget be¬
reda en politisk upfostran åt Svenska folket: ty den som har nå¬
gon erfarenhet om de ärender, sora förekomma i ett län, vet vis¬
serligen att icke på många år förevarit så mångå för kommunerna
speciella ärender, att de förnuftigtvis skulle kunna utgöra föremål
för så långa sammanträden. Svenska folket är icke något politiskt
folk, som önskar att hålla sammanträden för onyttigt och oprak¬
tiskt politiskt prat, utan det önskar helst att få vara i fred; och
sannolikt är, att om sådana sammanträden skulle komma till stånd,
ingenting aunat är att vänta, än att den eller de personer, som
hafva största förmågan att uttrycka sig, framdraga ett eller annat
ärende, som vore förmånligt för den ort de tillhöra. Den tid som
blifvit Konungens Befhule meddelad för besluts fattande är ock så
kort att följden måste blifva att utlåt.n från de myndigheter, som
kunde lemna nödiga uplysningar, icke hinna att inhemtas, ett för¬
hållande, som i och för sig ensamt innebär skäl för mig att af¬
styrka det nu ifrågav:de förslaget. Ofver de flesta af länsstyrelsens
206
Den 15 September e. in.
beslut har man att vänta sig besvär, och frukten häraf skulle åter¬
igen blifva, att länsstyrelsen, som redan har tillräckligt att göra,
erhöll en, sannolikt högst väsendtlig påökning af göromål i och för
behandlingen af de mer eller mindre omogna förslag, som fram¬
ställdes vid mötet. Jag beklagar icke att embetsmyndigheter hafva
att göra, då någonting dermed kan vinnas, men då motsatsen blir
förhållandet, måste jag motsätta mig en dylik påökning i arbete.
På alla dessa skäl anhåller jag att Gr. Sparres förslag måtte vin¬
na bifall.
Gr. Taube: En så mörk tafla, som den siste talaren updra-
git öfver landstingets verksamhet, har jag icke hört någon förut
skildra; tvertom ansågs inom Utsk:t, der flera landshöfdingar finnas,
detta stadgande om landstinget vara bland de vigtigaste för kom¬
munen, såsom äfven synes af Betänk:t. De ansågo nemi. att genom
landstinget skulle det blifva en möjlighet för K. Befhde att få af-
gjorde en mängd frågor, som röra länets gemensamma intressen.
Visserligen kan man säga att landstinget skulle få besluta öfver
hvad ärende som helst, men om det skulle gå öfver sin befogenhet,
så finnas 2:ne §§, af hvilka den ena säger att de och de besluten
skola underställas K. M:ts pröfning, och andra K. M:ts Befhdes, med
undantag af några särskilda, som röra den inre organisationen af
landstinget. Jag yrkar fortfarande bifall till lista §:n.
Gr. Liljencrants: Jag vill endast erinra den sista talaren
att jag började med att tillkännage att jag önskade det länsstyrel¬
serna måtte sättas i tillfälle att rådgöra med af länet utsedde om¬
bud, men deraf följer ingalunda att man önskar en sådan institu¬
tion som den ifrågav:de. Tvertom skulle jag anse den förderflig,
och kunde tjena den siste talaren med uplysningar att under de
1 1 år, som jag varit landshöfding, har icke brist på göromål före-
funnits, men att de för kommunerne mera gemensamma ärenden,
som under hela denna tid förekommit, icke varit flera än att de
mer än väl samtligen kunnat afgöras på den tid, som nu är an¬
slagen för ett enda landstings sammanträde.
Gr. Sparre: Det har blifvit lagdt mig till last att jag vid
ärendets remiss till Utsk:t icke yttrat mig öfver detsamma, utan
nu så sent framkommit med mina anmärkmr. Det är R. o. Ad.
väl bekant att någon diskussion vid remisser icke gerna bör ega
rum, och vid sådant förhållande har jag alltid sökt, så litet som
möjligt, besvära protokollerna. Att jag så sent framställt mina be¬
tänkligheter, härleder sig derifrån att Betänkit så sent framkommit,
och det måtte vä) icke vara mitt fel. Jag vet också icke när jag
skolat yttra mig. Det har blifvit sagdt att jag borde lemnat in
ett skriftligt yttrande till Ekon.Utsk:t; jag finner icke i grundla¬
gen att en sådan utväg står riksdagsmannen öppen att kommuni¬
cera sig med Utsk:t, och då sådana försök blifvit gjorda, hafva de
tillbakavisats; jag har således aktat mig för något sådant. Man
har sagt att det af mig framställda förslag icke är lämpligt, emedan
Den 15 September e. m.
207
K. M. i sin sednaste Skrifvelse begärt att R. St:r skulle öfver ifra-
gavide ärende fatta beslut; men då förslaget är af sådan beskaffen¬
het att R. St:r för fattande af beslut i detta afs:de önska inhemta
uplysning af vederbörande myndigheter, så innefattar detta ju ett
svar på K. Mits Skrifvelse.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den fråga, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:ns öfverläggning, är otvifvelaktigt af
en ganska stor vigt, och det är vid sådant förhållande att beklaga
att densamma inkommit till Ståndet så att säga i ll:te timman.
Då Utskit haft 10 månader att besinna sig på ett beslnt, har
Ståndet endast haft 5 dagar att begrunda Utsk:ts förslag. Det iir
nog mycket hegardt, att då riksdagen hunnit så nära sitt slut, som
nu är händelsen, samt en massa af ärenden taga riksdagsmännens
tid och upmärksatnhet i anspråk, man skall hafva hunnit fullstän¬
digt sätta sig in uti och vara beredd att yttra sig öfver ett för¬
slag, som i så väsendtlig mån skiljer sig från nu gällande stadgan-
den. Hvad först rörer formen för ärendets behandling, så skulle
Utskit, om det velat göra sig underrättadt om huru dylika frågor
vid föregide riksdagar blifvit behandlade, hafva funnit att de blifvit
handlagde af Sammans. Lag- och Ekon Utskm. När i denna för¬
fattning förekommer ett förslag om kyrkostämma och kyrkoråd,
kan det så mycket mindre hafva saknats anledning för Utskit att
ifrågasätta ett sådant sammanträde, som hittills allt hvad som rört
kyrkoråd, deras sammansättning och verksamhet, handlagts uteslutande
af LagUtskit, och det är troligen nu första gången som en sådan
fråga behandlas endast af Ekon.Utskit. Det är, åtminstone för
mig, ett formelt hinder att för närvarande vidare ingå i frågan,
och, jemte det jag förenar mig med Gr. Sparre, anhåller jag att
nu föredragna lista g måtte blifva till Utskit återremitterad.
Gr. Taube: Med ani. af den siste talarens yttrande att det
varit ett formfel att Utskit icke sammanträdt med LagUtskit, får
jag erinra om att jag förra gången yttrade, det LagUtskit återlem-
nade denna fråga till R. Stir, hvarpå den remitterades till Ekon.-
Utskit, och Ekon.Utskit kunde icke förmoda annat, än att, om Lag¬
Utskit ansett det vara en fråga som tillkom Sammans. Lag- och
Ekon.Utskit att behandla, skulle LagUtskit icke återlemnat frågan.
Deraf var det sorn Ekon.Utskit slutade till att här icke var fråga
om ett lagstadgande, som skulle antagas af R. Stir, utan endast att
yttra sig öfver ett förslag, som man väntade skulle framläggaa
inför R. Stir. Hvad åter beträffar yttrandet att Utskit först i
llite timman framkommit med ärendet, så tror jag att Utskit har
på allt sätt vinnlagt sig om att fortskynda frågan. På afdelningen
sammanträdde man hvarje dag, sedan denna fråga började behand¬
las, och så äfven inom Utskit. Således tror jag att denna förebrå¬
else var obefogad.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till den föredragne
208
Den lfi September e. m.
lista §:n uti förslaget till förordning om kommunalstyrelse på lan¬
det, och dels af Gr. Sparre, att R. o. Ad. måtte för sin del be¬
sluta, »det R. St:r, till svar å K. M:ts i ärendet aflåtna Nåd. Skrif¬
velse, skulle i underd. anmäla, att R. St:r funnit de ifrågav:de för¬
slagen innehålla, jemte den af R. St:r önskade institutionen af
landsting, så väsendtlig» förändringar i nu gällande stadgande» om
stads- och landtkommunernas förvaltning, att E. St:r anse sig icke
böra, utan efter erhållen del af de uplysningar, som genom alla
vederbörandes hörande kunna vinnas, ingå i pröfning af förslagen;
men anhålla, att K. M:t täcktes till Rikets näst sammanträdande
Ständer Nådig Propos. i ämnet meddela»; och hade Grme Liljen¬
crants och Mörner om detta förslag till beslut sig förenat, dervid
den sistnämnde fogat det yrkande, att, så vida samma förelag ej
vunne R. o. Ad:»s bifall, den förev;de lista §:n måtte blifva till
Utsk:t återremitterad.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till den
oftaberörde lista §:n, dervid svarades många nej, blandade med
ja, och sedermera propos. på antagande af det förslag till beslut,
Gr. Sparre afgifvit, då svaren utföllo med många ja jemte åtskil¬
liga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Taube begärde votering.
Uplästes och godkändes följande förslag till voter.-propos.:
»Den som bifaller det af Gr. Sparre, med ani. af Allm. Besv.-
och Ekon.Utskits Betänk. N:o 161, framstälda förslag till beslut,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller R. o. Ad. lista §:n uti det af komiterade
afgifne förslag till förordning om kommunalstyrelse på landet.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 20.
Nej — 12.
Sedan H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, hemställt och R. o. Ad.
bifallit, att till följd af det beslut, R. o. Ad. nu fattat, någon vi¬
dare föredragning af ifrågavide Betänk, ej kunde ega rum; åtskilj¬
des R. o. Ad. kl. V* 11 e. m.
In fidem,
O. Orakel.
Pen 18 September.
209
Tisdagen den 18 September 1860-
Plenum kl. l/2 7 e. m.
Justerades 2 prot.utdrag för den 15 dennes e. ra.
Föredrogs ånyo och bifölls Allra. Besv.- o. Ekon.Utskits den
8 och 12 dennes bordlagde Betänk. N:o 162, i ani. af väckt mo¬
tion ora nedsättning af medicinaltaxan, samt om afskaffande af
apotheksprevilegierna.
Föredrogs Allm. Be9v.- och Ekon,Utsk:ts den 8 och 12 den¬
nes bordlagde Betänk. N:o 165, i ani. af väckt motion om åläg¬
gande för de embetsverk, hvilkas förvaltning och räkenskaper gran¬
skas af R. St:rs Revisorer, att till dessa lemna upgifter på de
förvaltningsfrågor, rör:de hvilka skiljaktiga meningar inom verkets
styrelse förekommit.
Hr Printze nsköld, Carl: Mig synes, som skulle den af
Utsk:t här tillstyrkta framställningen icke otydligt innebära en
afsigt att utvidga R. St:rs makt, på det' att de må få skäl att
tillegna sig det från fordna tider så sorgligt ryktbara namnet af
»Rikets allena styrande Ständer». Jag har för min del aldrig
hört omtalas, att de olika meningar, som kunna förefinnas t. ex.
hos ledamöterna uti en domstol, bruka öfverlemnas åt offentlighe¬
ten, vid andra tillfällen, än då de begäras ut för att till trycket
befordras. För R. St:rs Revisorer måtte det väl också vara till¬
räckligt att få del af de verkligen fattade besluten, för att tillse
huruvida dessa stå i öfverensstämmelse med de af R. St. eller K.
M:t giftia instruktioner; hvaremot Revisorerne väl icke hafva nå¬
got att göra med deh särskilda mening, som tilläfventyrs någon
ledamot uti ett embetsverk kan hafva hyst och uttalat, och som
bör i prot. förvaras såsom ett skydd för denne, i händelse åtgär¬
den skulle blifva föremål för åtal. Jag önskar alltså och hem¬
ställer till R. o. Ad., att detta Betänk, måtte såsom onödigt och
alldeles obehörigt varda ogilladt.
Häruti instämde Gr. Sparre, Erik.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld propos.,
blef ifrågav:de Betänk, af R. o. Ad. afslaget.
H. X.
14
210
Den 18 September.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 8 och 12 dennes
bordlagde Bet. 169, i ani. af väckt motion i fråga om undersök¬
ning af de ang:de jord och skogar inom Norrbottens län utfärda¬
de privilegier, frihetsbref m. m.
Hr Printzensköld: Afven denna Ekon.Utskrts framställ¬
ning finner jag icke vara af behofvet påkallad. Om några olag¬
liga privilegier af det ifrågav:de slaget finnas, så torde det vara
vederbörande embetsman inom provinsen, som det åligger att tillse
det de varda afskaffade, men icke kan jag finna något skäl uti,
att hos K. M:t anhålla om anställande af en allmän undersökning
rör:de alla de sågverksprivilegier, som finnas i Norrbottens län.
Hr Hjärne, Harald: Den siste värde talaren synes före¬
ställa sig, att här är fråga om någon inskränkning i nuv:de såg-
verksegares undfångna privilegier, men så är ingalunda förhållan¬
det. Saken är helt enkelt den, att det finnes åtskilliga gamla
privilegier i Norrbottens län —> t. ex. ett af 175 3 för en Mel-
lencreutz på ett område af 20 mils längd och 10 mils bredd,
och ett annat för en Palmstruch å en sträcka af 10 mils längd
och 2V2 mils bredd — hvilka man visserligen anser försutna,
men hvarom nödig bevisning icke kan företes i brist på utred¬
ning. Dessa privilegiers egentliga olägenhet ligger deruti att de
förhindra K. M:ts Befde att tillåta anläggande af nybyggen på
de uplåtna områdena, och jag anser derföre Ekoo.Utsk:t hafva
fullkomligt rätt uti att tillstyrka en sådan åtgärd som den här
föreslagna. Jag anhåller att K. o. Ad. ville bifalla Betänk:t.
Hr Printzensköld: Jag har icke af Hr Hjärnes yttrande
kunnat öfvertygas om nyttan eller nödvändigheten af den föreslag¬
na åtgärden. De tvister, som kunna upstå i fråga om en anlägg¬
ning af nybyggen, åligger det i alla fall K. M:ts Befhde att af¬
göra, och således torde icke någon särskild befallning från K. M:t
derom behöfvas. Detta så mycket mindre, som vi veta, att Norr¬
bottens län förvaltas af en höfding med sällsynt skicklighet i allt
som rörer jordbruket, och med en aldrig hvilande verksamhet för
dess bästa. Jag fortfar i min anhållan om afslag, då jag anser
det vara olämpligt att besvära K. M:t med underd. skrifvelser i
andra fall än då verkligt behof sådant kräfver.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bi¬
fall till och dels afslag å Utsk:ts förev:de Betänk., framställdes
först propos. å bifall och sedermera propos. på afslag å samma
Betänk., hvilka båda proposrr besvarades med blandade ja och
nej; hvarefter gjordes förnyad propos. på bifall till Betänk;t, och
då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej, förklarades ja
nu hafva varit öfvervägande.
Den 18 September.
211
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 8 och 12 dennes bordlagde Betänk.
N:o 171, i ani. af väckt motion om ytterligare bestämmelser i
afs:de å båtsmannens inom Blekinge län tjenstgöringsskyldighet.
Utsk:ts första hemställan.
Bifölls.
Utsk:ts sednare tillstyrkande.
Hr Lilliehöök, Bertil: Så väl motionären som Utsk:t
hafva något misstagit sig, då de trott, att rotekontrakterna inne¬
hålla någon viss bestämd tid för båtsmännens tjenstgöring. Der
står nemligen blott att de upfordras till tjenstgöring i allmänhet
4 månader, men kontrakterna förutsätta att de kunna qvarhållas
längre, om behofvet så krafve». Jag anhåller derföre om afslag å
denna framställning såsom icke behöflig.
Hr Hjärne: Jag har inom Utsk:t biträdt deras åsigt, som
medverkat till framläggande af detta Betänk., och det hufvudsak¬
ligen på den grund, att man ansåg, det båtsmännen borde kom¬
ma i åtnjutande af någon ersättning för den tid, de utöfver 4 må¬
nader qvarhållas vid stationen. Jag vill visserligen icke mycket
ifra för framgången af förslaget, men har dock velat anföra mo¬
tivet dertill.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H.,Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bi¬
fall till och dels afslag å Utsk:ts ifrågav:de tillstyrkande, fram¬
ställde H. Exc. först propos. å bifall till detsamma, dervid svara¬
des många nej jemte några ja, och sedermera propos. på afslag
derå, hvilken sednare propos. besvarades med många ja och några
nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:ts den 12
dennes på bordet lagde Mern. N:o 177, i ani. af återremiss å
förslag till voter.propos:r i fråga om statsbidrag för iståndsättande
af Linköpings domkyrka.
Föredrogs och bifölls Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:t,s den 12 dennes bordlagde Betänk. Nio 30,
i ani. af väckt motion om förändrade föreskrifter rör:de vilkoren
för erhållande af understöd utaf allmänna medel till utflyttning i
följd af laga skifte.
Vid föredragning af BankoUtsk:ts den 12 dennes bordlagde
Utlåt. Nio 40, i ani. af gjorda ackordsanbud för Bankens åter¬
stående fordringar på grund af protesterade vexlar, hördes två le¬
212
Den 18 September.
damöter begära detta Utlåt, på bordet, hvarefter anmälte sig och
yttrade.
Hr Printzensköld: Jag kan icke underlåta att anhålla,
det de ledamöter, som begärt detta Betänk, andra gången på bor¬
det, måtte derifrån afstå, då riksdagen är så långt framskriden och
det således är af vigt att de återstående ärendena skyndsamt be¬
handlas.
Hr Hjärne: Det är just för att icke uppehålla ärendenas
gång, som jag begärt på bordet detta Betänk., sorn säkert kom¬
mer att föranleda vidlyftig diskussion. Jag nödgas således vid¬
blifva min gjorda anhållan.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att då det förev:de
Utlåt:t blifvit af två ledamöter begärdt ånyo på bordet, komme
detsamma att der hvila.
Föredrogs och bifölls Frih. Tersmedens, Wilh. Fredrik, den
12 dennes väckta och då bordlagda förslag, att de öfriga RiksStm
skulle jnbjudas att instämma uti E. o. Ad:s, vid behandling af
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon,Utsk:ts Betänk,
N:o 25, fattade beslut om beviljande af medel för anläggande af
en elektrisk telegraf från Ostersund till någon punkt vid Bott¬
niska viken.
Efter föredragning af Konst.Utslcts den 15 dennes bordlagde
Mern. N:o 60, i ani. af RiksSt:ns beslut rör:de Konst.Utskrts i
Mera:t N:o 5 2 framställda förslag till ändring i 16:de och 22:dra
§§:ne R.O.; blef den af Utsk:t föreslagne voter.proposm godkänd.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Konst.Utsk:ts den 15 dennes bordlagde Mern. N:o 61, i ani. af
RiksStms beslut rör:de det uti Konst.Utsk-.ts Mern. N:o 53 fram¬
ställda förslag till ändringar i R.F.-n och R.O.m, om riksdags hål¬
lande hvarje år.
Föredrogos och lades till handlingarna Kon9t.Utsk:ts den 15
dennes bordlagde Mern.:
N:o 62, i ani. af RiksStms. beslut ronde Konst.Utsk:ts i
Mem:t N:o 57 framställda förslag till ändring i 14:de gm 5:te
mom:t R.Orn ; samt
N:o 63, i ani. af RiksStms beslut ronde Konst.Utskrts uti
Mem:t N:o 58 afgifna förslag till ändring i 14:de §:n 4:de och
5:te momm R. Om.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
Den 18 September.
213
Konst.Ut8k:ts den 15 dennes bordlagde Mera. N:o 64, med för¬
slag till ändring i 23:dje §:n l:sta morn:t ll.O:n.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts den 15 dennes bordlagde Utlåt. N:o 178, i ani. af
liiksSt:lis skiljaktiga beslut uti åtskilliga till regleringen af utgif¬
terna under RiksStatens Åttonde Hufvudtitel hörande frågor.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:ts den 15 dennes bordlagde
Mera. N:o 179, i ani. af återremiss å Utlåtit N:o 29, ang:de he¬
gardt anslag för reparation af St. Mariae kyrka i Sigtuna.
Föredrogs StatsUtsk:ts den 15 dennes bordlagde Utlåt. N:o
181, i ani. af väckt motion ang:de förändrade föreskrifter i fråga
om Kronogodsens framtida förvaltning och bortarrenderande.
Hr Printzensköld: Äfven den här föreslagna framställ¬
ning till K. M:t anser jag icke böra af R. St:r beslutas. Visser¬
ligen ligger det i sakens natur, att föreskrifter om förvaltning af
jordegendom måste i tidernas längd förändras; men vi böra kom¬
ma ihåg, att det är icke mera än ett par månader sedan R. St:r
biföllo en K. Propos. derom att arendehiden för statens egendomar
skall förkortas från 30 till 20 år. Då man måste antaga att denna
Nådiga Propos. blifvit afgifven efter noggranna uplysningars in-
hemtande från vederbörande, och efter det K. M:t tagit i öfver¬
vägande allt som står i sammanhang med denna fråga, men K. M.
icke nämnt ett ord om hvad som skulle utgöra föremålet för den
nu föreslagna skrifvelsen, synes mig häri ligga ett bevis för att en
sådan icke är af behofvet påkallad. De föreskrifter, som 1835
lemnades, hafva också visat ganska goda verkningar, och torde icke
nu behöfva någon särskild omarbetning; och ehuru jag förutser,
att de 3 öfriga Stånden komma att bifalla Betänkit, hoppas jag
dock att åtminstone R. o. Ad. icke må genom beslutets biträdande
uttala ett misstroende till Regeringen i fråga om tillsynen och för¬
valtningen af kronans egendomar.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund: Ett af de
kraftigaste skäl, som talat för kronogodsens försäljning, har varit
att arrendena och värdena, som blifva dem åsätta, alltid äro allt¬
för låga. Man har trott att denna olägenhet kunde undanrödjas
derigenom att värdets åsättande icke öfverlemuades åt Statskontoret
och KammarCollegium ensamma, hvilka myndigheter icke heller kunna
anses förbundna att känna till en jordegendoms värde lika väl, som
i orten bosatta sakkunniga personer. Det är för att bemöta och
undanrödja det allmänna tadel, hvarföre kronans egendomars för¬
valtning varit utsatt, som detta förslag blifvit framstäldt, och vå¬
gar jag derå anhålla om bifall.
514
Den 18 September.
Hr Printzensköld: Det lyster mig sannerligen att veta
hvilken gren af statsförvaltningen som ieke blir föremål för klan¬
der ; man behöfver blott genomläsa den massa motioner, som dyker
upp vid början af hvarje riksdag, för att finna sanningen häraf.
Om för öfrigt verkligen något trängande behof af föreskrifternas
förändring förefinnes, så borde StatstJtsk:t hafva anmärkt detta vid
behandlingen af den K. Propos;n om arrendetidens förkortning;
men atst nu, sedan R. St:rs svar derå redan blifvit expedieradt,
komma fram till K. M:t med en ytterligare framställning i ämnet’
anser jag icke öfverensstämmande med R. St:rs värdighet.
Hr Montgomery: Hr Printzensköld har mycket rätt der¬
uti, att det varit bättre om denna fråga varit behandlad på sam¬
ma gång som och i sammanhang med den K. Proposm, men der¬
vid är den lilla olägenheten, att då fanns icke denna motion till,
utan det kom man först sedan att tänka på. För öfrigt är det
visserligen sannt, att allting kan blifva föremål för tadel, och
stundom obefogadt nog. Men i detta fall tror jag det har ganska
mycket skäl för sig. Jag anhåller derföre fortfarande om bifall till
Betänk:t.
Hr Printzensköld: Jag förstår icke huru det hänger till¬
sammans dermed, att StatsUtsk:t skulle saknat kännedom af denna
motion, då den nämnda K. Propos:n behandlades, hvilket skedde i
slutet af Maj, hvaremot motionstiden gick till ändåf i början af
December föreg:de år. Kanske är det jag som i detta fall begår
ett misstag, men förunderligt låter det åtminstone.
Sedan uppå begäran af Hr Olivecrona, Knut, den af Hr
Bildt emot förev:de Uti. afgifne reservation blifvit upläst, yttrade
Hr Olivecrona: På de grunder, som den nu uplästa reser¬
vation innehåller, får jag anhålla om afslag fi Betänk:t, och anser
mig ej behöfva tillägga något ytterligare, då sjelfva reservationen
synes mig tillfyllest bevisande.
Hr Montgomery: Jag vill blott lemna den uplysning, att
denna Hr Mengels motion tillkommit på grund af § 56 R.O.,
just med ani. af K. M:ts Propos. om arrendetidens förkortning.
Hr Printzensköld: Efter den nu sednast lemnade uplys-
ningen får saken en helt och hållet annan ställning, och motionen
synes mig tillkommen på fullkomligt olaglig väg, ty icke kan det
vara grundlagens mening, att när en K. Propos. är af R. St:r afgjord,
en medlem af representationen skall kunna med anledning af den¬
samma väcka nya motioner?! Jag anhåller derföre, att H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, måtte vägra all propos., vare sig å bifall eller af¬
slag, emedan motionen icke tillkommit i laga ordning, och Stats-
Utsk:t gått utöfver gränserna för sin befogenhet genom att uptaga
densamma till behandling.
Den 18 September.
215
Hr Montgomery; Huruvida § 5G R.O. i detta fall blifvit
missbrukad, lemnar jag derhän; i alla händelser är det bekant, att
man brukar något se genom fingrarne med sådana missbruk, och
detta Betänk, är sannerligen icke det första som är i detta predi¬
kament, likasom det också säkerligen icke blir det sista.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till och dels af-
slag å förevide Uti., hvarförutan Hr Printzensköld yttrat den åsigt
att Utl:t, såsom tillkommet i följd af en efter motionstidens ut¬
gång väckt motion, för hvars afgifvande något stöd uti g 56 It.O.
ej förefunnes, endast borde läggas till handlingarne; och finge H.
Exc. i ani. häraf förklara, det han ansåge sig vara oförhindrad att
framställa propos. på de nyss omnämnde yrkanden, som i afseende
å förev:de Uti. blifvit gjorda.
Härefter framställde H. Exc. först propos. på bifall till UU:t,
dervid svarades många nej jemte några ja, och sedermera propos.
på afslag å detsamma, då svaren utföllo med många ja och åtskil¬
liga nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogs, men begärdes af flera ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts den 15:de dennes bordlagde Mern. N:o 182, med
voter.propos. i ani. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut i fråga om för¬
ändrade grunder för mjöl- och sågqvarnars beskattning.
Föredrogs Sammans. Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskits den 15:de dennes bordlagde Betänk. N:o 16, i ani.
af RiksStms skiljaktiga beslut i afseende å Betänkit N:o 15, ang.
tobaksskatt.
Hr Lilliehöök, Bertil: Då R. o. Ad:ns beslut i denna
fråga fattades efter en ganska långvarig och grundlig diskussion i
ämnet, anhåller jag att R. o. Ad. nu ville detsamma vidblifva.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik; Med instämmande i den
sista värde talarens hemställan, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
förut fattade beslut, får jag anhålla om godkännande tillika af den
föreslagna voter.-proposm.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställda sär¬
skilda propos:r, afslog R. o. Ad. Utsk:ts inbjudning och godkände
den föreslagna voter.-proposm.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande Sammans. Be¬
villn.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 1 5 dennes bord¬
lagde Utlåt. N:o 17, i ani. af dels gjorda anmärkningar mot vissa
216
Ilen 18 September.
delar, dels ock RiksSt:ns skiljaktiga beslut i afside å andrei delar
af Betänkit N:o 11, innefattande Utskits yttranden öfver väckta
motioner om förändringar i K. Förordnin den 27 November 1857,
angide vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
§§ 2, 11 och 15.
Utskits yttranden lades tilj handlingarne.
§ 24.
Gr. Sparre, Erik: Jag finner visserligen den af Frih. Lei¬
jonhufvud afgifna reservation ganska behjertansvärd, och det kan
med skäl påstås, att frågan borde anses förfallen; men då denna
åsigt icke vunnit gehör inom Utskit, och genom ett bifall till dess
framställning all tvist undvikes, samt denna grannlaga fråga blir
löst med alldeles samma resultat, som i reservationen åsyftas, an¬
håller jag om bifall dertill.
Hr Hjärne, Harald: Jag har visserligen inom Utskit ut¬
talat den åsigt, att denna fråga egentligen bör anses förfallen, och
äfven uttryckt detta i min reservation; men för att gifva frågan
en lösning, och för att undvika, att den skulle hänskjutas till för¬
stärkt Bevilln.Utsk., anhåller jag att R. o. Ad. ville antaga inbjud¬
ningen, och tillika besluta en skrifvelse till K. M. af det innehåll,
som jag i min reservation föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Man behöfver blott genomläsa
Frih. Leijonbufvuds reservation för att finna, att denna fråga, så¬
som varande helt och hållet af ekonomisk natur och ingalunda hy¬
rande till statsregleringen, omöjligt kan blifva föremål för votering
i först. Bevilln.Utsk., utan bör anses förfallen; och sorn jag bar¬
rar vida svårare följder af ett öfverträdande af grundlagens före¬
skrifter än af R. o. Adins vidblifvande af dess förut fattade beslut,
anhåller jag om afslag å inbjudningen.
Hr Fåhraeus, Johan Fredrik: Äfven jag är af Frih.
Leijonhufvuds mening, att denna fråga borde anses hafva förfallit,
då 2 Stånd stadnat emot 2; men vill dock icke motsätta mig Gr.
Sparres förslag, då man derigenom kommer till alldeles samma re¬
sultat.
Gr. Sparre: Hr Printzensköld har sagt, att det vöre alldeles
klart, att denna fråga borde an?es förfallen, roen så måtte det dock
icke vara, då Frih. Leijonhufvud icke lyckats vinna gehör inom
Utskit för den åsigt, han i sin reservation framställt. För öfrigt
är det icke förhållandet, att 2 Stånd stadnat emot 2, ty R. o. Ad.
har ieke fattat något beslut, utan inbjudes just nu af Utskit att
fatta sådant. Något frånträdande kan således ej komma i fråga,
Den 18 September.
217
och jag kan då icke fatta, hvarföre man sk,al) motsätta sig det af
mig framställda förslaget.
Frih. Leijonhufvud, Carl: För min del vidhåller jag vis¬
serligen den åsigt, jag framställt i min reservation, att frågan borde
anses förfallen, för hvilken jag dock icke lyckades vinna gehör inom
Utsk:t; men vill dock icke motsätta mig Gr. Sparres förslag, då
man derigenom vinner samma resultat och undviker de svårigheter,
som eljest möjjigen kunna komma att upst.å.
Hr Printzensköld: Då man - genom antagande af den
framställda inbjudningen verkligen kommer till samma resultat,
som jag åsyftat, vill jag icke längre motsätta mig bifall till Gr.
Sparres förslag, men kan dock ingalunda medgifva att Gr. Sparre
skulle hafva rätt deruti, att icke frågan är förfallen. Att man
kan komma derhän, är blott ett nytt bevis på den obenägenhet
man hyser emot att strängt tillämpa grundlagens stadganden och
deribland särskildt g 75 Biksd.Ordmu.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att alla de ledamöter, som i frågan sig yttrat,
anhållit om antagande af Utsk:ts inbjudning, hvarjemte Hr Hjärne
yrkat bifall till det af honom uti en Utlåt:t vidfogad reservation
framställda förslag, »att R. St:r skulle uti uuderd. skrifvelse hos
K. M:t anhålla, att K. M:t måtte infordra från samtliga städer i
riket upgift om det belopp, hvartill bränvinsförsäljningsafgiften un¬
der åren 1856—1860 upgåtf, äfvensom de hufvudsakliga ändamål,
hvartill den blifvit använd, samt vid nästkommande riksdag med¬
dela R. St:r de till K. M:t inkomna upgifterna.»
Härefter framställde H. Exc. propos. på antagande af den
ifrågav:de inbjudningen, dervid gvarn,d,es; ja; hvaruppå prqpos. å
bifall till Hr Hjärnes nyssberörde förslag gjordes, då svaren utföjlo
med flere nej jemte ett eller annat ja; och förklarades denna sed¬
nare propos. vara med öfvervägande nej besvarad.
§ 55.
R. o. Ad. lät vid Utsk:ts yttrande bero.
§26.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§ 58.
Utsk:ts yttrande lades till handlingame.
§ 32.
R. o. Ad. lät vid Utsk;ts yttrande bero.
§§ 34, 35 och 36.
Utsk:ts yttranden lades tilLh^ndljngarne.
2X8
Den 19 September f. m.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
LagUtsk:ts den 15 dennes bordlagde Utlåt. N:o 51, i ani. af gjorda
anmärkn:r vid Utsk:ts Betänk. N:o 35, ronde väckta förslag dels
om förändrad lagstiftning ang:de förlag, dels ock om rätt till un¬
derpant i lösegendom i allmänhet.
Anmäldes och bordlädes Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts Mern.
N:o 177, i ani. af erhållen remiss å en motion om utseende af
deputerade, för bevistande af invigningen af en minnesvård åt Gu¬
staf Wasa vid Utmeland i Dalarne.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem,
0. Brakel.
Onsdagen den 19 September 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.-utdrag för den 18 dennes samt pleniprot.
för den 2 Juni f. m.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Utlåt:n och Mern., nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 180, i fråga om beviljande af ytterligare anslag till fort¬
sättning af National-museibyggnaden;
N:o 183, med förslag till de stadganden aug:de Riksg.konto¬
rets skulder och fordringar, som böra införas i det nya reglemen¬
tet för detta verk;
Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:t:
N:o 32, i ani. af väckta motioner om förändrade föreskrifter
rör:de pastoralexamen;
N:o 33, i ani. af återremiss af Utskits Betänk. N:o 14, ang:de
väckta förslag om ändringar i nu gällande skiftesstadga;
Den 19 September f. m.
219
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 173, i ani. af väckt motion derom, att länens brand¬
stodsbolags obligationer måtte få uti allmänna kassor emottagas
och belånas;
N:o 174, i ani. af väckta motioner ronde universitetets i Up¬
sala förläggande till Stockholm eller ock de juridiska och medi¬
cinska fakulteternas vid nämnde universitet flyttning till hufvud-
staden;
N:o 175, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 90;
N:o 176, i ani. af återremiss af Betäuk:t N:o 135.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:ts'den
8 och 12 dennes bordlagde Utlåt. N:o 48, i ani. af gjorda an-
märkmr samt skiljaktiga beslut inom RiksStm vid förehafvande af
Utskrts Betänk. N:o 33, i fråga om antagande af ny konkurslag
samt nya lagar ang:de boskillnad och urarfvagörelse.
Förslaget till ny konkurslag.
§ 2.
Utsk:ts uti Betänk:t N:o 33 afgifne och vidhållne förslag till
denna §:s lydelse godkändes.
§ 9.
Utsk:ts till Preste- och BondeSt:n gjorda inbjudning lades till
handlingarne.
§ 11.
R. o. Ad. godkände Utsk:ts uti Betänk:t N:o 33 afgifne och
vidhållne förslag till denna §:s lydelse.
§ 14.
R. o. Ad. antog ifrågav:de g med den förändrade lydelse för
början deraf, som Utsk:t föreslagit.
§ 25.
Med frångående af förut fattadt beslut, antog R. o. Ad. denna
g, sådan den lydde i Betänka N:o 33.
§ 27.
R. o. Ad. frångick sitt förra beslut och antog Utsk:ts uti
förev:de Utlåt, afgifne förslag till denna §:s lydelse.
§ 35.
Utsk:ts till Preste- och BorgareStm gjorda hemställan lades
till handlingarne.
§§36 och 37.
Utsk;ts hemställande!! biföllos.
226
Den 19 September f. m.
§ 38.
Utsk:ts till Preste- och BondeSt:n gjorda inbjudning lades
till handlingarne.
§ 45.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§ 51.
Utsk:ts till Preste- och BorgareStin gjorda hemställan lades
till handlingarne.
§ 54.
Utskits förslag till förändrad lydelse för början af denna §
antogs.
§ 59.
B,, o. Ad. godkände Utsk:ts förslag till lydelse för sista punk¬
ten af denna g.
§ 07.
Utskits till de öfriga RiksStin gjorda hemställan lades till
handlingarne.
§ 69.
Utskits hemställan bifölls.
§§ 70, 71 och 74.
Utskits till de öfriga KiksStiu gjorda hemställanden lades till
handlingarne.
§ 78.
Med frångående af förut fattadt beslut, biföll It. o. Ad. Utskits
hemställan.
Hr Dalman, Wilh. Fredr.i Ehuru jag ej anser det vara
hvarken lämpligt eller till något ändamål tjenande, att, vid ett till¬
fälle, sådant som detta, då huset räknar ett så ringa antal leda¬
möter, ingå i någon vidlyftigare behandling af ifrågavide Utlåt., så
kan jag likväl ej underlåta anmärka, att Utskit vid förnyad pröf¬
ning af det återremitterade Betänkit Nio 33 uteglömt att besvara
en i afside å detsamma förekommande återremiss nemi. vid den
SQide pugktep.. Ett sådant besvarande har visserligen blifvit un¬
dertryckt äfven vid flera andra ggir, men vid den nu ifrågavtde
förekommer det mig så mycket mer besynnerligt, som Gr. Sparre
sjelf biträdt den af mig yrkade återremiss, emedan, som ha» sade,
han ansåg det, vara nödigt att taga ärendet i noggrannare öfver¬
vägande. Frågan rörer nemi. saknaden af all i denna lag stadgad
föreskrift i afside å i konkurs bevakade obestämda fordriugsbelopp.
Men detta är, enl. mitt förmenande, en fråga af aldra största vigt,
såvida icke konkursens afslutande skall alltför länge fördröjas. Och
Den 19 September f. m.
221
en föreskrift härom är destö mer af vigt som man antagit princi¬
pen om borttagande af den offentliga stämningens preklusiva ver¬
kan. I den förut af mig Åberopade tryckta kritiken af komitera-
des förslag till ny konkurslag, har författaren förfäktat den åsigt,
att inga obestämda fordringsbelopp få i konkursen bevakas, utau
att fordringsegaren ovilkorligen mäste till siffran bestämma de sum¬
mor han bevakar. En sådan föreskrift anser äfven jag vara ovil¬
korligen nödvändig äfven såsom vilkor för antagandet af de så
kallade tvångsackorden. På grund häraf hemställer jag till Gr.
Sparre, huruvida det ej vöre skäl, att E. o. Ad. nu beslutade ett
sådant tillägg till den 80:de §:n, som redan åsyftades vid det till¬
fälle då §:n återremitterades.
Gr. Sparre, Erik: Vid den siste värde talarens anmärkn.
att jag, då denna fråga förra gången var under öfverläggning, skulle
sjelf så ifrigt hafva yrkat på en återremiss af ifrägav:de g, ber jag
få anmärka, att den värde talaren ej riktigt upfattat mitt svaromål
vid det tillfället. Mina ord föllo ungefär så, att jag nemi. ansåg
det tillägg till 80:de §:u, som af flere talare påyrkades, ej egentli¬
gen höra till den omförmälde §:n, men att jag icke desto mindre
gerna ville instämma i en återtemiss, på det att frågan på förmån¬
ligt sätt i Utsk:t måtte komma att behandlas. Hvad nu sjelfva
saken vidkommer, så ansåg IJtsk:t, till följe af dö beslut, söm inom
de andra Stånden vid denna § blifvit fattade — pröt.-utdrägen
ifrån de andra Stånden till Utsk:t gåfvo nemi. vid handen, att §:n
blifvit af Borgare- och BondeSt:n antagen och af PresteStit lemnad
utan anmärkn. — sig icke kunna företaga någon vidare förändring
af §:n, helst som det ifrågasatta tillägget icke ansågs af Utsk:t
på något sätt behöfligt. Ehuru jag sett försök göras till ett sådant
uttydande af PresteSt:ts beslut, att det ej skulle innefatta ett god¬
kännande —- hufvudmotivet för Hr Dalmans anförande — så torde
efter det förklarande, som åtskilliga ledamöter af det Högv. Ståndet
personligen till mig afgifvit, ej någon vidare talan derom lämpligen
kunna ifrågakomma. Utsk:t ansåg sig således förhindradt, på grund
af trenne Stånds redan fattade beslut, att företaga någon vidare
ändring af <§ n och har detta varit orsakön hvarföre E. o. Ad:ns
återremiss i frågan ej föranledt till någon åtgärd.
Hr Dalman: Jag anhåller, att Hr Eiddarh.-Sekretm måtte
uplysa, huruvida något prot.-utdrag rör:de Högv. PresteSt:ts beslut
i denna fråga ankommit.
I ani. häraf uplysté undertecknad, att någon underrättelse om.
PresteSt:ts beslut ronde det nu förev:de Utlåtit icke ankommit..
Hr Dalman: Enl. mitt förmenande, eger man ej rättig¬
het att gifva den tolkning åt det af PresteSt:t i förev:de fall fat¬
tade beslut, som skulle det Högv. Ståndet hafva bifallit Utsk:ts
förslag, ty, Mine Hrr! »att första gången någon punkt i ett Betänk,,
föredrages lemna denna utan anm.» är ingalunda liktydigt med att
222
Den 19 September f. m.
hafva definitift godkännt förslaget. Då vi således icke hafva oss
bekant att 3 Stånd bifallit ifrågav:de §, och då det således på
intet sätt är mot grundlagens föreskrift stridande, att vid §:n vid¬
taga de förändringar, som kunna anses vara af behofvet påkallade,
fortfar jag i den anhållan, att nämnde g måtte få ett tillägg af
följande lydelse: »Borgenär skall sin fordran uti bevakningsinlagan
till visst belopp i penningar upgifva». Skulle, på sätt Gr. Sparre
förmenat, ett sådant tillägg ej vara lämpligt vid den 80:de §:n,
så öfverlemnar jag helt och hållet åt Utsk:t att bestämma hvilken
plats för detsamma vore lämpligare. Jag fordrar endast att det
måtte i förslaget på något ställe inflyta.
Gr. Sparre: Vid föredragningen af Utsk:ts Betänk. N:o
33 ang:de konkurslagen, blefvo de flesta af förslagets §§ af 3:ne
Stånd godkände. PresteSt:t begagnade ej uttrycket »godkänd»,
utan begagnade i stället det uttrycket, att »lemna vissa §§ utan
anm.» Vid sådant förhållande betraktade Utsk:t denna åtgärd, på
sätt Utsk:t sid. 2 tillkännagifver. Efter att hafva upräknat en
mängd gg, som blifvit af alla 4 Stånden godkände, säger Utsk:t:
»Af 3 RiksStånd på enahanda sätt godkände äro 3:dje, 4:de,
6:te, 7:de, 15:de—17:de, 21:sta och 30:de §<§:na, förra delen af
31:sta §:n, samt 60:de, 69:de, 75:te, 79:de, 80:de, 82:dra, 86:te,
90:de, 104:de, 110:de, lil:te, 13f:sta, 136:te, 137:de och 144:de
§§:na. Och har, vid sådant förhållande, Utsk:t funnit de af en¬
dast 1 RiksStånd i hvarje af dessa delar framställda anm:r icke
böra föranleda till ändring i Utsk:ts förslag, utan i den mån så¬
dant påkallas af möjligen skeende förändringar i andra delar af
j örslaget.»
Nu säger Hr Dalman, att då PresteSt:t ej godkänt ifrågav-.de
gg, utan endast lemnat dem utan anm., borde Utsk:t hafva up-
tagit till besvarande de anm:r, sorn af R. o. Ad. vid nämnde §§
blifvit framkastade. Att den åsigt, Hr Dalman hyser i afs:de å
PresteSt:ts beslut, är helt och hållet falsk och att Utsk:ts är den
rätta, torde bäst bevisas af det förhållande, som i går afton vid
PresteSt:ts plenum egde rum. Samma yrkande, som nu af Hr
Dalman framställdes, anfördes äfven då af en ledamot af det Iiögv.
Ståndet, att man nemi. ej skulle anse Ståndets beslut innefatta
ett godkännande af nämnde §§. Vid yrkande om åtskilliga för¬
ändringar af dessa §§, tillkännagaf Hr Talman och Erkebiskopen
att han af grundlagens föreskrifter ansåg sig förhindrad att fram¬
ställa någon propos. i detta afs:de, alldenstund dessa §§ en gång
blifvit af Ståndet bifallna. Af denna omständighet torde Hr Dal¬
man inse, att Utsk:ts upfattning af PresteSt:ts beslut i denna fråga
har i allo varit riktig, och jag frågar Eder, Mine Hrr! om J sko¬
lén finna, att Utsk:t haft rättighet att komma till det resultatet,
då Utsk:t från PresteSt:t emottagit ett prot.-utdr. så lydande: —
— »Förslagets öfriga delar lemuades utan anm. Härjemte fann
Ståndet godt förklara, att det må vara Utsk:t öppet lemnadt, att
jemväl i de §§ af föreg:de 3:ne lagförslag, hvilka blifvit utan
anm. lemnade, göra de jemkningar, som af skeende förändringar i
Den 19 September f. m.
223
de återremitterade §§:na kunde, till följd af §§:nes inbördes sam¬
manhang eller eljest, anses vara behöfliga.»
På grund af dessa skäl, anhåller jag, att Hr Dalmans förslag
icke må till någon R. o. Ad:ns åtgärd föranleda.
Hr Dalman: Efter den uplysning, Gr. Sparre meddelat, att
PresteSt:ts Talman vägrat propos, på förändring af någon af de
ifrågav:de §§:na, såsom varande redan en gång af Ståndet bifallna,
kan det ej falla mig in att längre tvista om den mening, som
innefattas i PresteSt:ts prot.utdrag, men hvad jag blott än en
gång vill uprepa, är, att det tillägg, jag föreslagit, på intet sätt
strider mot hvarken det beslut, R. o. Ad. eller något af de andra
Stånden i frågan fattat, hvarföre jag fortfarande anhåller om pro¬
pos. å mitt nyss framställda förslag.
Gr. Sparre: I likhet med hvad jag förut yttrat, vill jag
äfven nu erinra derom, att det af Hr Dalman föreslagna tillägg inga¬
lunda bör hafva sin plats vid den ifrågav:de 80 §:n. Skulle det¬
samma någorstädes insättas, så torde det vare vid den 69:de §:n,
som talar om huru borgenären skall bevaka sin fordran, Blifver
tillägget vidfogadt 80:de §:n, så komme deraf endast konfusion att
upstå; jag motsätter mig således fortfarande Hr Dalmans fram-
stälda förslag.
Hr Dalman: Som jag redan förut yttrat, öfverlemnar jag
gerna åt Utsk:t att bestämma, hvarest tillägget lämpligast kunde
insättas. Det qvittar mig alldeles lika hvilken § detsamma blir
vidfogadt, blott det någorstädes kommer att inflyta i författningen.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att Hr Dalman hade föreslagit, att vid den
80:de <§:n eller å något annat lämpligt ställe uti Förordnings-
förslaget skulle införas ett stadgande af följande lydelse: »Borge¬
när skall sin fordran uti bevakningsinlagan till visst belopp i pen¬
ningar upgifva.» Som emellertid, enligt hvad uplyst blifvit, tre
Stånd måste anses hafva bifallit den 80:de §:n utan några för¬
ändringar eller tillägg, så att dess innehåll redan var af R. St:r
bestämdt, kunde H. Exc. ej framställa propos. på det af Hr Dal¬
man till sagde § föreslagna tillägg; hvaremot det stöde Hr Dal¬
man öppet att göra särskild framställning derom, att det ifrågav:de
stadgandet skulle inflyta på något annat ställe uti förslaget, som
då borde af Hr Dalman uppgifvas.
Härefter fortsattes föredragningen med §§:ne 89, 122, 123,
125 och 126.
Utsk;ts till de öfriga RiksSt:n gjorda hemställanden lades
till handlingarne.
8 127.
R. o. Ad. biföll Utsk:ts förslag till lydelse för sednare delen
af denna §.
224
Deri 1?> September f. m.
§ 140.
R. o. Ad. antog gm med den ordalydelse, sorn Utsk:t
uti förev.de Utlåt, föreslagit.
Ingressen.
Utsk:ts till Preste- och BorgareSt:n gjorda hemställan lades
till handlingarne.
Utsk;s sista anmälan.
Lades till handlingarne.
Förslaget till Förordning om boskilnad och undanskiftande af
egendom i makars bo.
§§:ne 3 och 12.
Utsk:ts till Preste- och BorgareStm gjorda hemställanden
lades till handlingarne.
§ 13-
R. o. Ad. antog Utsk:ts uti Betänkit N:o 33 afgifna och ånyo
framlagda föslag till denna §:s lydelse.
§§:ne 14 och 15.
Utsk:ts till Preste- och BorgareStm gjorda inbjudning lades
till handlingarne.
Förslaget till Förordning huru gäld vid dödsfall betalas skall
och om urarfvagörelse, så ock ang:de undanskiftande af egendom
i död makas bo.
Utsk:ts till Preste- och BondeStm gjorda hemställan rövde
Förordningsförslagets rubrik samt Utskits sista anmälan lades till
handlingarne; och antog R. o. Ad. Utsk:ts uti (örevide Utlåt,
afgifna förslag till lydelse för sednare delen af § 2.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande LagUtsk:ts
den 8 och 12 dennes bordlagde Utlåt. N:o 50, i ani. af gjorda
anmärkningar samt skiljaktiga beslut iuom RiksStm vid förehaf¬
vande af Utsk.-ts Betänk. N:o 34, i fråga om antagande af ny
lag om tioårig preskription och om årsstämning.
§ 4.
Utsk:ts hemställan bifölls.
§§:ne 9 och 11.
Utsk:ts till de öfriga RiksStånden gjorda hemställanden lades
till handlingarne.
§4 9-
Med frångående af sitt förra beslut, biföll R. o. Ad. hvad
Utsk:t ronde denna §:s lydelse uti förev:de Utlåt, föreslagit.
In-
Den 1!» September f m.
225
Ingressen.
R. o. Ad. frångick sitt förra beslut och biföll Utsk:ts hem¬
ställan.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:ts den 12 och 18 dennes på bor¬
det lagde Utlåt. N:o 40, i ani. af gjorda ackordsanbud för Ban¬
kens återstående fordringar på grund af protesterade vexlar.
Hr Flach, Johan Fredrik Philip: Till detta Betänk,
är fogad en reservation, i hvilken åtskilliga af R. o. Ad:ns och
BondeSt:ts ledamöter instämde. Den innehåller hufvudsakligen,
att RiksBanken af de föreslagna upgörelserua ej borde antaga an¬
dra än den, som afsåg C. M. Schröders & C:is i Hamburg kon¬
kursmassa; att det visserligen visade sig, att något mer än den
dividend, som erbjudits, åtminstone under en längre tid knapt vore
att förvänta, och att således det i finansielt hänseende måhända
vore för RiksBanken nyttigast att antaga dessa anbud; men att
R. St:r likväl borde afslå ackordsanbuden, på det att RiksBanken
ej måtte synas hafva gynnat det vexelrytteri, som ovilkorligen ut¬
gjort en hufvudorsak till dessa fallissementer. Onekligt torde det
ock vara, att de vigtigaste orsakerna till RiksBankens förluster hafva
härflutit från det vexelvingleri, som under dessa penningekrisens
tider egde rum.
Lika med resevanten yrkar äfven jag afslag å förev:de
Betänk:de.
Hr Akerman, Fredrik: Ingen kan högre än jag instäm¬
ma med den siste värde talaren i beklagande öfver det sätt, på
hvilket Riksbankens affärer sköttes under den tid, som närmast
föregick krisen, och jag har äfven som ledamot af BankoUtsk:t, vid
början af denna riksdag deltagit i det klander, ötsk:t uttalade öfver
Bankofullm:ges i detta hänseende vidtagna åtgärder. Meti jag får
upriktigt säga, att mitt fattningsförmåga icke sträcker sig så långt,
att jag inser hvilket sammanhang denna sak kan ega med ,den nu
ifrågav;de. F'ör min del föreställer jag mig, att ett allmänt pen-
ningeverk bör förhålla sig i Irågor, sorn röra skyddandet af verkets
rätt, likasom den enskilde; jag anser nemi. att ett allmänt pen-
niugeverk, likasom den enskilde, bör antaga de ackordsanbud, hvar¬
igenom möjligen de upkommande förlusterna i någon mån kunna
förminskas. Man må väl ej föreställa sig, att vexelryttarne, genom
bankens afslag å ackordsanbuden, komma att känna sig så slagna,
att de helt och hållet vilja afstå från denna rörelse och vandra på
bättre vägar. Nej, M. Hrr! sedan man en gång gifvit sig i klorna
på dem, så finnes ej annan utväg än att söka salivera så mycket
som möjligt, och jag tror, på den grund, det vore i högsta grad
orätt af ett penningeförvaltande verk, det må nu heta R. 8t:rs
Bank eller något annat, om det afvisade helt kort och godt det
enda tillfälle, som ännu återstode att rädda något af sina så oför¬
sigtigt riskerade kapitaler. Jag kan ej annat inse, än att banken,
H. X. 15
226
Den 19 September f. m.
och det med allt skäl, borde antaga de erbjudna ackorden, hvar¬
före jag äfven på det lifligaste önskar att förev:de Betänk, matte
bifallas.
Hr Flach: Jag vill helt och hållet från denna fråga ab¬
strahera affärskalkylen, ty, M. Hrr! det är i det hela en småsak
mot vidhållandet af den grundsats, att alla skola njuta samma rätt
inför lagen, och att ett penningeförvaltande verk, stäldt under R.
Stms styrelse och förvaltning, skall ske lika rätt inför lagen, som
den enskilde. Det bör väl ej undfalla någon, att det skulle vara
ett serdeles märkvärdigt förlude, om, i fråga om några hundra
tusentals rdr, man ej skulle invänta inställelsedagen i konkurserne,
utan genast ingå på ackord, hvilka ej ega ringaste officiela visshet,
utan hvilka äro endast att betrakta som tomma löiten. Det före¬
faller mig ganska märkvärdigt, att Utsk:t kunnat biträda en sådan
framställning af fullthsge, hvilken enligt mitt förmenande skulle i
väsendtlig mån kunna lända till skada för vår Riksbank, ty, M.
Hrr! hvad återstår för en sådan inrättning, sedan krediten är ska¬
dad? Månne iej, t. o. m. med upoffring af några tusen rdr, det
vore skäl att motverka ett sådant förhtde. För min del tror jag
en sådan åtgärd i närv:de ögonblick är af högsta behof påkallad,
och på den grund fortfar jag i min anhållan om äfslag å förevaran¬
de Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Efter den siste talaren sökt
vidröra förhållanden, hvilka hafva afseende på den tid, då jag var
bankofullmägtig, ber jag få förklara, att fullmägtige alldeles icke,
på sätt den värde talaren påstått, eftergifvit ett enda öre af de
skulder, hvarom sedan upgjordes ackord. Anklagelsen härom är
således fullkomligen obefogad. Det enda fullimge tilläto sig, då
liqvidationsanbud inkommo för vexelskulden till Banken, var det,
att emottaga och godkänna säkra handlingar, som innefattade full
valuta för hvad skulderna utgjorde i såväl kapital som i ränta.
Detta förtärande kan väl icke rimligen kallas att upgöra ackord.
Den eftergift, fullm:ge någon gång tilläto sig att göra, bestod en¬
dast uti recambio-kostnader, hvilka voro af den egenskapen att de
förorsakade ett plus, men alldeles icke ett minus i bankens inkom¬
ster. För öfrigt, hvad beträffar det klander, hvilket Hr Akerman
tillåtit sig att uttala öfver det sätt, hvarpå fordna Bankofullm:ge
gått till väga i afseende på bedrifvandet af vexeltransaktioner med
utländska köpmanshus, så ligger uti detta förfarande blott ett ytter¬
ligare bevis på den alvoghet och bitterhet mot förra fullnCge, som
ännu röjer sig hos åtskilliga ledamöter af detta hus. M. Hrr! jag
hade likväl trott, det så pass högsinnade tänkesätt skulle råda inom
detta Stånd, att man ej tillät sig ånyo upväcka redan alslutade
stridsfrågor, hvilka icke efterlemnat serdeles angenäma minnen, just
för det sätt hvarpå de anfallande gått tillväga; och det länder ej
Hr Akerman till serdeles heder att nu hafva åter uptändt en strid,
hvilken man med allt skäl borde för länge sedan hafva ansett vara
förbi. Jag vill icke heller inlåta mig i något annat svaromål rörande
Den 19 September f. m.
2 2?
densamma, än att blott anmärka, att den aldeles icke hörer till det
ämne, som nu utgör föremål för E. o. Adms öfverläggning. Här
är endast att afgöra, huruvida de cessionanter, sorn äro upräknade
i BankoUtskrts Mern., hafva i sina affärsförhrn så förfarit, att de
förtjena någon eftergift, och derpå svarar jag, lika med Hr Flach,
»Nej,» Då Banken blifvit narrad att inlåta sig i vexeltransaktio-
ner med personer, som ej varit fullkomligt vederhäftiga — en om¬
ständighet, hvilken ej må läggas vexeldeputerade till last, enär vid
de tillfällen, då desamma inläto sig i affärer med bemälte personer,
dessas namn stodo i högt anseende på alla Europas börser — så
ligger häruti just ett skäl för E. St:rs Bank att icke mottaga en
spottpenning till ackord för sina fordringar. Banken är lyckligtvis
ej i den ställning att den behöfver se på, ora den får några tusende
rdr mer eller mindre af sina gäldenärer. Här gäller frågan huru¬
vida en Statens penningeanstalt, af den stora vigt och omfattning
som Banken, skall, lika som den enskilde, inlåta sig i afhandlingar
med personer, som på det viset förhållit sig; jag tror det ej och
skulle således önska, i (örsta rummet, för exemplets skull, att Ban¬
ken ej antoge de ackordssummor, som här, utan någon officiel
karaktär, blifvit utlofvade, och får jag på den grund förena mig
med Hr Flach om yrkande å bifall till den af Hr Nordström vid
Betä»k:t fogade reservation.
Hr von Ehrenheim, Per Jakob; För min del kan jag
ej, i likhet med Hr Printzensköld, se saken ur den synpunkten,
huruvida de ifrågavjde cessionanterna skulle förtjena någon efter¬
gift eller ej. Detta är en omständighet, som aldeles ej får tagas
i betraktande, utan man måste helt och hållet se saken ur Eiks-
Bankens eget interesse; då upstår den frågan, om det icke må
anses lämpligt, att iEiksBanken, äfven medelst efterskänkande till
en del af sin lagliga rätt, kommer i åtnjutande af de medel, som
nu i ackord erbjudas, i stället för att riskera att vid den slutliga
utredningen i konkursmassorna gå i mistning af t. o. m. den aldra
ringaste ersättning. En talare har sagt, att det skulle vara min¬
dre bankmessigt att taga ackord. Jag vill häremot blott anmärka,
att, om den värde, talaren täger kännedom om åtskilliga föreg;de
riksdagars BankoUtskts Uthden, skall han blifva öfvertygad om, att
denna åtgärd flerfaldigt många gånger blifvit af Utsk:t tillstyrkt
och att det således ej, på sätt den värde talaren förmenat, är en ny
väg, Utsk:t, genom sitt nu afgifna förslag, beträdt. Då härtill
kommer, att fullmige tydligen ådagalagt, att, vid den slutliga ut¬
redningen i cessionanternas konkursmassor, ej mera kommer att
erhållas, än hvad nu erbjudet blifvit, kan jag ej tveka att under¬
stödja förslaget och anhåller följaktligen om bifall å detsamma.
Hr Wolffelt, Mauritz Constantin: Enligt mitt för¬
menande är det omöjligt, på sätt här blifvit yttrad t, att veta huru¬
vida icke banken vid en slutlig liqvidation verkligen kommer i
åtnjutande af större ersättningssiumma, än här af cessionanterna
genom ackord blifvit erbjudet. Fyrfaldiga omständigheter kunna
228
Den 19 September f. m.
ju tillstöta, så att dessa Hrr i sina affärer i mer eller mindre
mån blifva hulpna, och då banken genom att afbida konkursens ut¬
gång icke gerna bör riskera att erhålla mindre, än nu föreslaget
blifvit, men man tvertom möjligen kan förutsätta att erhålla mera,
inser jag sannerligen ej skäl vara för handen, hvarför dessa Hrr
cessionanter af banken nu skola gynnas och undslippa med att i
sjelfva vprket blott få betala en spottstyfver. Med afs:de fästadt på
denna omständighet, anser jag E. o. Ad. gjorde klokast att afslå
förevrde BankoUtskds Betänk.
Hr von Ehrenheim: I motsats till den siste värde tala¬
ren, tror jag att banken och ej cessionanterna komma att gynnas, i
händelse det nu framställda förslaget skulle bifallas, ty det är na¬
turligtvis gifvet, att då banken ej efter någon mensklig beräkning
kan emotse att erhålla mer i ersättning, än nu genom ackord er¬
bjudet blifvit, det för banken är fördelaktigt att, ju förr dess heldre,
utfå dessa medel för att göra dem fruktbärande. Eör min del
tror jag således, att bankens egen fördel i väsendtlig mån befrämjas
derigenom att de erbjudna ackordsanbuden antagas, och får jag så¬
ledes fortfarande anhålla om bifall å Betänk:t.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Hr Akerman, som Banko-
fullm., och Hr Ehrenheim, som ledamot af BankoUtsk:t, hafva be¬
traktat denna fråga helt och hållet ur financiel synpunkt, men då
E. o. Ad. bör betraktas som en del af E. St:r och Ständerna hafva
högre funktioner än den rent financiela, tager jag mig friheten
tillstyrka afslag å Utsk:ts förev:de Betänk.
Hr Printzensköld: Som man i allmänhet tyckes behandla
detina fråga endast ur financiel synpunkt, ber jag få fästa Hrr:s
upmärksamhet på en ganska vigtig omständighet, den nemi. att jag
på ganska tillförlitlig väg har mig bekant, att åtminstone ett af
de här upräknade handelshusens fordringsegare i Hamburg ej an¬
taga det ackord, som här blifvit Eiksbanken erbjudet. Det är
nemi. huset Ullberg & Cramér, med hvilket jag, i egenskap af sys¬
sloman i en konkursmassa, haft transaktioner. Detta tyckes dock
ådagalägga, att det åtminstone icke vore aldeles omöjligt, att ban¬
ken, om man, i stället för att antaga ackorden, afbidade den slut¬
liga liqvidationen, derigenom skulle erhålla större ersättning, än den
nu ifrågavtde.
Hr Akerman: Hvad den vidrörda omständigheten beträffar
att det ej skulle vara bankmässigt, ej en gång principmässigt band-
ladt af banken att emottaga ackordsanbud, så ber jag blott få
anmärka att denna princip dock blifvit förut följd vid åtskilliga
tillfällen. Det har vidare under diskussionen blifvit yttradt, att
om man läte saken hafva sin gång, så skulle massorna nog finna
sin uträkning vid att lösa ut banken, och att detta förhållande
åtminstone har egt rum vid åtskilliga föregående tillfällen. Jag
nekar visst icke för, att så verkligen varit förh:det vid ett par
Den 19 September f. m.
229
konkurser, men jag kan tillika tryggt försäkra, att det haft sin
anledning deri, att någon person stått utanför, som funnit med sin
kassas interesse förenligt att hjelpa till vid utlösningen. Om ej
Hr Printzensköld vore så förskräckligt ond, skulle jag vädja till
honom, om han ej haft sig bekant något om detta förhållande. Då
jag således ej kan föreställa mig att R. St:rs bank skall betraktas
som någon upfostrare af handelscorpsen, utan som förvaltare af de
fonder, banken eger, måste jag fortfarande yrka bifall till Utsk:ts
Betänk.
Hr Flach: Då jag talade om de sväfvande sifferbeloppen,
så ber jag få nplysa att jag dermed ej menade annat, än de sväf¬
vande kalkylerna, som Utsk:t, i fråga om de protesterade vexlarne,
från början upgjort. Att dessa kalkyler ej kunna annat än aproxi-
mativt upgöras, är visserligen sannt, men nog bör man hafva rät¬
tighet att fordra, att de åtminstone, helst då det är fråga om så
jemförelsevis obetydliga belopp, sora de nu förev:de, böra närma sig
verkligheten på 10 eller 20 tusende rdr nära. I BankoUtsk:ts Betänk.
N:o 6 förekommer en upgift på hvad banken skulle komma att
förlora på de protesterade vexlarne; beloppet upgifves der till
12,000 rdr, men när detta Betänka inkom, blef man i stället öf-
verraskad med en summa utgörande 71 tusende några hundra rdr.
Häraf synes tydligen huru stor tillit man i allmänhet kan fästa
vid approximativa kalkyler. Emellertid tyckes af de värde rnot-
ståndarnes plädering som man skulle förskräckas att låta saken
hafva sin lagliga gång ; säkert är åtminstone, att resultaterna i det
sednare hänseendet skulle komma att visa sig helt annorlunda.
Som jag för min del äfven är förvissad om att banken genom en
sådan åtgärd skulle tillskyndas större fördelar, än dem som enligt
det nu afgifna förslaget erbjudas, röstar jag fortfarande för bifall
å Hr Nordströms till Betänk:t fogade reservation.
Hr Lilliehöök, Bertil; I motsats till den siste värde ta¬
laren, vågar jag påstå, att den i BankoUtskits Utlåt. N:o 6 om¬
talade, approximativt upgjorda kalkyl öfver den förlust, som med
hänsigt till de protesterade vexlarna skulle komma att drabba ban¬
ken, mycket väl står i öfverensstämmelse med den i detta Betänk,
afgifna siffra, alldenstund här ej talas ett ord om den vinst, ban¬
ken till följd af den förmånligt utförda vexelhandeln kom i åtnju¬
tande af. Tages detta belopp äfven vid detta tillfälle i betrak¬
tande, så tror jag sifferupgifterna i det hela skola öfverensstämma.
Hr Printzensköld: Oaktadt den modifikation, Hr Akerman
gjort af sitt förra yttrande, tager jag ej ett enda ord tillbaka af
hvad jag sagt såsom svar derå, utan förnyar jag tvertom mitt på¬
stående derom, att hans sätt att här gå till väga vittnar om ett
mer än tillbörligt frånträdande af grannlagenhetens fordringar. Jag
protesterar äfven mot den anspelning, Hr Akerman tagrt sig frihe¬
ten göra derom, att jag skulle afvetat, det personer stått utanför
någon konkursmassa och funnit med sin fördel förenligt att hjelpa
230
Den 19 September f, nu
till vid utlösning af banken såsom fordringsegar.e i densamma. Det
må vara Hr Akerman förbehållet, att i sin egenskap af fullmäktig
hafva kännedom om dylika förhållanden, men som jag ej hade nå¬
gon beröring med hvarken cessionanterna sjelfva eller deras vänner
eller öfriga affärsmän, så må Hr Akerman ursäkta» atti jag ej, lika
med honom, har någon slags kännedom om hvad som passerar bak¬
om kulisserna. Detta är blott i korthet hvad jag velat anföra i
ani. af Hr Åkermans mot mig rigtade anmärkmr; för öfrigt, hvad
sjelfva saken vidkommer, är jag fortfarande af den öfvertygelsen, att
K. o. Ad. handlade klokast i att afslå förev:de Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att deruuder yrkats dels bifall till och dels
afslag å BankoUtskits förev;de Utlåt., framställde H. Exc. först pro-
pos. på bifall till detsamma, dervid svarades mångå ja och nej i
blandning, och sedermera propos. på afslag å samma Utlåt., då sva¬
ren utföllo med starka och talrika ja jemte ganska manga nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Ehrenheim begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller BankoUtskits Utlåt. N:o 40, i ani. af gjorda
ackordsanbud för Bankens återstående fordringar, på grund af pro¬
testerade vexlar, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår B. o. Ad. närande Utlåt.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 21.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 0 e. m.
Föredrogs ånyo Konst.Utskds den 15 och 18 dennes bordlagde
Mern. N:o 61, i ani. af RiksStms beslut rör:de det uti Konst.-
Utsk;ts Mern. N-.o 53 framställda förslag till ändringar i Reg.-
Formen och Riksd.Ordmn, om riksdags hållande hvarje år.
Med frånträdande af sin förra gemensamma tanka, antog R.
o. Ad. Utskits uti detta Mern. afgifna förslag till förändrad lydelse
af 109:de §:n Reg.Formen att hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag; och lades Mem:t i öfrigt till handlingarne;
Vid förnyad föredragning af Konst.Utsk:ts den 15 och 18 den¬
Don IS* September f. m.
23 L
nes på bordet lagde Mern. N:o 64, med förslag till ändring i
23:dje §:n Irsta morart Riksd.Ordnrn, förklarades ifrågavrde förslag
skola hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-
Utskrts den 15 oell 18 dennes bordlagda Utlåt. Nro 178, i ani. af
RiksStms skiljaktiga beslut uti åtskilliga till regleringen af utgif¬
terna under Riksstatens Åttonde Hufvudtitel hörande frågor.
Irsta—4:de punkterna.
Lades till handlingarne.
I
örte punkten.
Hr Montgomery, Robert Nils Germund; Till följe af
R. o. Adms beslut vid en annan punkt, som stod i fullkomligt
sammanhang med den nu för handen varande, får jag. äran till¬
styrka att R. o. Ad. måtte i afsrde å den ifrågavrde förena sig
med Borgare- och BondeStrn i den anhållau, att den underd. skrif-
velsen i ämnet måtte till K, M. aflåtas.
Gr. Sparre, Erikr Då jag till alla delar gillar den åsigten,
att Ständerna måtte få kännedom om de i och för medicinska
fakultetens förflyttande till. hufvudstaden erforderliga kostnader, in¬
stämmer jag i allo med Hr Montgomery, att R. o. Ad. måtte i
afsrde å denna punkt förena sig med Borgare- och BondeStrn om
en i ämnet underd. skrifvelses aflåtande till K. M.
Gr. Hamilton, Henning: Som äfven jag i allo hyllar den
åsigten, att en grundlig utredning angrde kostnaden för den ifrå¬
gavrde förflyttningen af medicinska fakulteten till Stockholm är af
behofvet påkallad, instämmer jag jemväl med dem, som yrka att en
underd. skrifvelse i ämnet måtte till K. M. afgå, hvarföre jag an¬
håller att R. o. Ad. måtte i afsrde å denna fråga förena sig om
det beslut, som af Borgare- och BondeStrn redan blifvit fattadt.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos.,
biföll R. o. Ad. Utskrts uti 24:de punkten momrt litt. c af Utlåtrt
Nro 123 framställda och vidhållna förslag.
6;te punkten.
Lades till handlingarne.
7:de punkten.
Utskrts yttrande godkändes.
8:de och 9rde punkterna.
Lades till handlingarne.
282
Den 19 September f. m.
10:de punkten.
Utsk:ts hemställan bifölls.
11 :te punkten.
Lades till handlingarne.
12:te och 13:de punkterna.
Utsk:ts hemställanden biföllos
14:de—17:de punkterna.
Lades till handlingarne.
18:de punkten.
Utsk:ts första yttrande.
Lades till handlingarne.
Utsk:ts sednare hemställan.
Hr Montgomery: Som R. o. Ad. af Betänk:t torde finna,
är här blott fråga om en förändring, som åsyftar ett förtydligande
af R. o. Ad:ns förra beslut. Jag hoppas derföre att den nu före¬
slagna redaktiotisförändriugen måtte antagas.
Hr Hjärne hördes häruti instämma.
Efter sålunda slutad öfverläggning och uppå framställd pro-
pos., biföll R. o. Ad., med frånträdande af förut fattadt beslut,
Utskrts ifrågav:de hemställan.
19:de och 20:de punkterna.
Lades till handlingarne.
21:sta punkten.
Hr Montgomery: Då denna fråga förra gången förevar hos
R. o. Ad., blef densamma återremitterad på grund af den af de
flesta talare yttrade åsigten, att bidrag till den ifrågav:de byggna¬
den möjligen kunde erhållas på annat sätt, än genom statens mel¬
lankomst, t. ex. derigenom alt terminsafgiftcrna förhöjdes, på hvil¬
ket sätt stiftens byggnadskassör möjligen kunde komma i tillfälle
att sjelfva bekosta utgifterna för läroverkshusen. Då denna fråga
inom Utsk:t behandlades, blef verkligen enahanda förslag bragt å
bane, eller att terminsafgiften borde förhöjas till kostnadernas be¬
stridande, men Utsk:t har ej velat understödja detsamma, hufvud¬
sakligen af det skäl, att den föreslagna åtgärden i allt för väsendt¬
lig grad skulle motverka det ändamål, som med läroverkens utvid¬
gande i allmänhet åsyftades, eller att underlätta tillfället för landets
ungdom att i närheten af sina hem inhemta en så fullständig bild¬
ning som möjligt. Tydligen visade det sig äfven för Utsk:t, att de
Den 19 September f. m.
2.1»
medel, som möjligen af en sådan förhöjning af skolafgiften skulle
kunna erhållas, ej blefve tillräckliga för att afhjelpa behofvet af en
förbättrad skollokal i Strengnäs, åtminstone ej så hastigt, som för¬
hållandena derstädes påkalla. Af dessa skäl har Utsk:t ej kunnat
annat finna, än att staten ej bör undandraga sig att med den för
ifrågav:de ändamål erforderliga summan bispringa elementarlärover¬
ket i Strengnäs. Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte förena
sig i det beslut, som blifvit af Högv. PresteSt:t i frågan fattadt.
Hr Wrangel, Erik Predrik: T)å frågan förra gången inom
det Höglofl. Ståndet var under öfverläggning, tog jag mig friheten
understödja framställningen om den begärda anslagssumman till
Strengnäs nya läroverk. Frågan återremitterades till Utsk:t huf¬
vudsakligen på den grund, att ej någon fullständig utredning af
densamma blifvit afgifven. Då nu tydligen genom detta Utsk:ts
Betänk, ådagalägges, att stiftskassan för berörde ändamål ej har
några tillgångar och kommunen lika litet, samt Uirjungarnes antal
är så stort, att de ej utan menliga följder fortfarande kunna begagna
den nuvarande läroverkslokalen, hvartill kommer, att, om äfven den
enda återstående utvägen skulle tillgripas, den nemi. att termins-
afgiften skulle förhöjas, det skulle erfordras mer än ett sekel innan
erforderliga medel kunde anskaffas, så synes det mig verkligen på¬
tagligt att, såvidt man önskar undervisningens fortgående vid nämnde
läroverk, någon annan utväg ej finnes, än att staten mellankommer
och bispringer elementarläroverket med den för ifrågav:de ändamål
erforderliga summan. Af dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:ts
Betänk., eller att R. o. Ad. täcktes förena sig med PresteSt:t om
bifall till den för ifrågav:de ändamål af staten äskade anslagssumma.
Gr. Hamilton: Då frågor om anslag af statens medel, till
skolhusbyggnaders upförande, förevarit, dels hos K. M. och dels
inom detta Höglofl. Stånd, har jag icke kunnat förorda de begärda
statsanslagens beviljande, emedan jag ansett en sådan åtgärd min¬
dre lämplig, i första rnmmet ur statsverkets, samt i det andra ur
den allmänna undervisningens intresse. Jag anser nemi., att statens
tillgångar f. n. ej äro i ett sådant öfverfiödatillstånd, att staten kan
åtaga sig skyldigheter, som helt och hållet borde tillkomma kom-
mnnerna. Hvad blefve dessutom följden, om staten ej blott skulle
bereda medel till lärares aflönande, utan äfven bidraga med medels
anskaffande hvarhelst ett nytt skolhus i riket skulle upbyggas, om
icke den, att statens tillgångar i allt för väsendtlig mån blefvo i
anspråk tagne, hvarförutan den orättvisan aldrig knnde förebyggas,
att de större kommunerna blefvo gynnade på bekostnad af de min¬
dre. Staten skulle nemi. då med hundratusentals riksdaler under¬
stödja de stora och rikare kommunerna, under det att de fattigare
kommunerna blefvo alltför styfmoderligt behandlade; blefve dessutom
den ifrågav:de praxis konseqvent tillämpad, skulle skolornas antal
i så väsendtlig mån förökas, att det blefve omöjligt till slut att
förse elementarläroverken med skickliga lärare, hvilket naturligtvis
skulle hafva en ganska menlig inverkan på den allmänna undervis¬
234
Den 19 September f. m.
ningen. Mot den, enl. mitt förmenande, på ganska välbetänkta
skäl grundade åsigten, att föräldrarne för sina barn borde betala
en något förhöjd terminsafgift, hvarigenom så småningom byggnads¬
kassör skulle kunna bildas, har Utsk:t anfört, att en sådan åtgärd
i icke ringa grad skulle motverka det ändamål, som med lärover¬
kens utvidgande åsyftas, eller att underlätta tillfället för landets
ungdom att i närheten af sina hem inhemta en så fullständig bild¬
ning som möjligt. Det torde nemi. kunna antagas, säger Utsk:t
vidare, att, om terminsafgiften höjdes, många föräldrar, i följd af
de derigenom ökade kostnaderna, icke skulle låta sina barn begagna
sig af en undervisning, som, enl. förut antagna grunder, ansetts böra
kunna med mindre upoffring vinnas. Jag vill i detta hänseende
blott fästa Utskrts upmärksamhet derpå, att det alltid beror på
skolstyrelsen att antingen nedsätta afgiften för eller t. o. m. helt
och hållet från afgifts erläggande befria de lärjungar, som dertill
ausågos alltför obemedlade. Dessutom vill jag tillägga, att erfa¬
renheten tydligen visat, att nästan i alla större städer bredvid de
offentliga upstå enskilta läroverk, vid hvilka för lärjungar i årsafgift
betalas ända till 200 rdr, men hvilket dock ej hindrar, att öfver¬
flöd på elever der alltid förefinnes. Detta torde dock bevisa, att en
ganska, betydlig del af stadsbefolkningen flerstädes är i den eko¬
nomiska ställning, att de kunna åtminstone erlägga en obetydlig
terminsafgift. Då således Utsk:t, enl. mitt förmenande, ingalunda
vederlagt den af mig yttrade åsigt derom, att kommunerna sjelfva
borde underkasta sig de omkostnader, sora i och för skolhusens ny¬
byggnad eller förändringar deri äro af behofvet påkallade, borde
jag visserligen strängt vidhålla densamma och på det bestämdaste
motsätta mig alla medels anvisande från Statsverkets sida till så¬
dana ändamål, men då det verkligen med den ifrågav:de skolhus¬
byggnaden förhåller sig sålunda, att, om ej skyndsam hjelp till¬
kommer, undervisningen derstädes måsle uphöra, så vill jag ej denna
gång motsätta mig det af Utsk:t framställda förslag, att Staten
måtte till förberörde ändamål anvisa en summa af 136,000 rdr,
dervid jag dock ännu en gång får tillkännagifva, att jag ingalunda
anser mig vederlagd af Utsk:ts framställning.
Hr Wrangel: Enl. mitt förmenande återstår ingen annan
utväg, än att Staten mellaukommer och bispringer elementarläro¬
verket med den erforderliga byggnadssumman, ty, M. Hrr! förhål¬
landet med denna byggnad, i det skick den nu befinner sig, är
verkligen, att i fall ej snar hjelp tillkommer, ramlar hela huset,
och det är väl i alla hänseenden klokare att gifva något nu ge¬
nast, då det ännu kan bjelpas, än att vänta tilldess det blir för
sent. Jag anhåller fortfarande om bifall till Utskits i denna punkt
gjorda hemställan.
Hr Montgomery: Då denna fråga först förekom till be¬
handling inom Utsk:t, delade jag nästan helt och hållet den åsigt,
som af Gr. Hamilton blifvit uttalad, och jag får bekänna, att jag
ännu ej i densamma blifvit rubbad. Men jag har dock måst vika
Den löt Seg lemb e r f. m.
235
i detta afs:de för den allmänna meningen inom Utsk:t, alldenstund
frågan om förhöjning i terminsafgiften, ehuru väckt af en man, som
ovilkorligen bör halva mycken reda på undervisningsväsendet i riket,
alldeles icke mötte några sympatier. Pluraliteten var sål stor mot
detta förslag, att frågan ej en gång klef föremål för votering. I)å
således denna utväg ej återstår och då hvarken stiftets byggnads-
kassa, såsom helt och hållet utan tillgångar, eller Strengnäs stad,
i anseende till dess ringa utveckling såsom kommun betraktad, är
i tillfälle att till upföraude af ifrågav:de byggnad något bidraga,
och då dessutom möjligheten att för berörda ändamål uptaga lån
icke förefinnes i anseende dertill att byggnadskassorna äro tomma
och inga medel finnas att amortera med, så har jag ansett mig
nödsakad att öfvergå på deras sida, som ansett, att Staten ej bör
vid detta tillfälle undandraga sig att bispringa med erforderliga
medel, och får jag på deu grund fortfarande anhålla om bifall till
Utsk:ts i denna punkt gjorda: hemställan.
Gr. Hamilton: Hr Montgomery har sagt, att då byggnads¬
kassorna voro tomma och inga medel finnas att amortera med, skulle
man ej kunna uptaga några lån. Detta yttrande förauleder mig att
tro, det jag blifvit missförstådd, då jag förra gången hade ordet.
Min mening var, att, om Ständerna ingått på den idéen, att förhöja
terminsafgifterna, så hade byggnadskassorna derigenom fått tillgån¬
gar, på hvilka lån skulle kunna uptagas. Till undvikande af allt
missförstånd, vill jag sluta med det medgifvande, att f. n. ingen
annan utväg återstår, än att Staten träder emellan och bispringer
med den erforderliga: anslagssumman.
Hr Hjärne: Yid denna fråga bör man först anmärka, att
det är på grund af en enskild motion, som Utsk:t framkommit
med det i denna punkten framställda förslag. Skulle verkligen
förhållandet vara så, att Strengnäs elementarläroverk vore i ett så
särdeles stort behof af ny skolhusbyggnad, så är jag förvissad om
att framställning i ämnet redan hade från K. M. till Ständerna
inkommit. Jag finner för öfrigt frågan derom att Staten skall
mellankomma och ikläda sig vissa skyldigheter, som helt och hållet
tillkomma kommunerna, i högsta grad grad principvidrig, och skulle
jag för min del hålla före, att R, o. Ad. gjorde klokast i att afslå
Utsk:ts i detta hänseende gjorda framställning.
Hr Montgomery: Hvad den omständigheten beträffar, att
detta förslag framkommit på grund af en enskild persons framställ¬
ning, så är det visserligen sanni, men denna euskilta person var
dock läroverkets Eforus och stiftets Biskop.
Sedan öfver läggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å Utsk:ts uti 102:dra punkten af Utlåt:t N:o 123 frarns
ställda och här vidhållna förslag, framställde H. Exc. propos. å bi¬
236
Den 19 September f. m.
fall till detsamma, och då dervid svarades många både ja och nej,
förklarade H. Exc., det han funnit ja öfvervägande.
Hr Hjärne begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som vill, att E. o. Ad., med ani. af StatsUtsk:ts uti
21:sta punkten af Utlåtit N:o 178 gjorda hemställan, skall bifalla
hvad Utskit uti 102:dra punkten af Utlåtit Nio 123 föreslagit
ronde anslag till läroverksbyggnad i Strengnäs, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. StatsUtskits berörde förslag.»
Vid voteringens slut hade rösterne utfallit sålunda i
Ja — 13.
Nej — 20.
22:dra punkten.
Hr Montgomery: Ehuru väl det icke just är synnerlig
ani. att förmoda bättre resultat vid behandlingen af denna, än af
den föregide punkten, ber jag dock att få anföra ett skäl, hvarför
Orebro läroverk företrädesvis är i behof af utvidgad skollokal.
Lärjungarnes antal vid nämnde läroverk har nemi. på de sed¬
nare åren betydligt tillväxt, så att detsamma af alla elementarläro¬
verk i riket räknar det största antalet lärjungar. Skolan har p&
de sednare åren vunnit mycket förtroende och som det är ani. att
förmoda, att detta förtroende alltjemt kommer att ökas och såle¬
des äfven lärjungarnes autal i förhållande dertill, sfi blifver läro¬
verkets behof af utvidgad lokal allt mer och mer trängande. Då
dessutom den begärda anslagssumman icke är särdeles betydlig,
anhåller jag, att E. o. Ad. ville bifalla Utsk:ts i dess förra Be¬
tänk. i detta hänseende gjorda hemställan, hvilken dessutom är
af 2:ne Riksstånd redan bifallen.
Hr von Ehrenheim: Då dessa frågor förra gången voro
föremål för R. o. Ad:ns öfverläggning, yttrade jag mig mot anslag
till Strengnäs läroverkshus, hufvudsakligen på de skäl, som af
Gr. Hamilton blifvit anförda. Jag måste likväl erkänna, att, se¬
dan StatsUtsk:t ej fäst något afs:de vid de dervid gjorda anmme,
jag äfven ansett de enskildta omständigheter, af Utsk:t i detta sitt
Betänk, nu anförda, vara så talande, att jag röstade för bifall till
detta anslag. Denna kommun är så liten som en stadskommun
gerna kan vara, och har således ej tillfälle att sjelf betäcka de er¬
forderliga kostnaderna. Huset är dessutom så dåligt och förfallet
att det för de besökandes helsa är i högsta grad menligt att der
vistas. Detta var ett undantagsförhållande. Fästa vi åter afs:de
på den stadskommun, för hvilken anslag nu är begärdt, så finna
vi att denna är en bland de rikaste i Sverige, så att den gerna
Den 19 September f. tn.
237
kan bekosta sjelf sina skolhusbyggnaders upförande. För konse-
qvensens skull får jag således yrka, att R. o. Ad. ej måtte bevilja
den till Orebro läroverk begärda anslagssumman.
Hr Hjärne: Om några nya skäl i detta Utskrts Betänk,
förekommit, så hade jag kunnat fatta, hvarföre R. o. Ad. skulle
frångå sitt en gång fattade beslut; men då några sådane ej före¬
finnas, inser jag sannerligen icke, hvarföre icke R. o. Ad. skulle
vidblifva sin förut uttalade åsigt. Det är verkligen med ganska
smärtsamma känslor som jag vid detta tillfälle ser mig nödsakad
afstyrka R. o. Ad. från att bevilja den begärda anslagssumman till
Orebro läroverk, emedan detta läroverk verkligen år från år allt
mer och mer tillvinner sig allmänhetens förtroende. Men jag tvin¬
gas till detta steg, emedan jag i högsta grad är angelägen att den
grundsatsen vidbålles, att statsverket ej må ikläda sig skyldigheter,
som helt och hållet tillkomma kommunerna att fullgöra. Det iir
hufvudsakligast af detta skäl jag anhåller att R. o. Ad. måtte af-
slå Utsk:ts i detta hänseende gjorda hemställan om anslags bevil¬
jande till ifrågav:de läroverk.
Hr Montgomery: Jag tror den siste värde talaren betyd¬
ligt misstagit sig, då han sagt att några nya skäl för bifall till
den begärda anslagssumman i detta Betänk, ej förefinnas. Det fin¬
nes dock ett enl. mitt förmenande ganska väsendtligt skäl, som
tillkommit, nemi. det i afs:de på tillväxten i lärjungarnes antal.
Förliden termin utgjorde lärjungarnes antal 411; det har nu upgått
till 443, således en tillökning af 3 2 lärjungar. Detta måtte väl
vara en omständighet, som framför alla andra talar för utvidgnin¬
gen af skolan medelst förbättrad läroverkslokal.
Hr Ehrenheim har framkastat den anm., att R. o. Ad. för
konseqvensens skull ej kunde bevilja ifrågav:de anslag. — Hr Eh¬
renheim utgick nemi. från den synpunkten, att då R. o. Ad. ej
beviljat anslag till Strengnäs läroverk, ehuru denna stadskommun
vore så fattig, att den omöjligt kunde sjelf bekosta ny skolhus¬
byggnad, så kunde anslag för ifrågav:de ändamål ännu mindre be¬
viljas Orebro stadskommun, som vore en bland de rikaste i lan¬
det, men jag tror att tankarne derom kunna vara delade. Först
och främst är antalet lärjungar i Strengnäs läroverk betydligt un¬
derlägset det i Orebro, ■— det förra räknar blott ungefär 13 6, un¬
der det att det sednare räknar ända till 443, — och för det an¬
dra har det. visat sig, att lärjungarnes antal vid det förra lärover¬
ket ökats ganska långsamt, då deremot progressionen i det sednare
varit mycket stor. För min del tror jag således, att skäl ej sak¬
nas att bevilja det begärda anslaget, och får jag således fortfaran¬
de anhålla om bifall till Utsk:ts i dess förra Betänk, i detta hän¬
seende framställda förslag.
Gr. Sparre, Erik: Ingen regel utan undantag! Om man
i allmänhet stadgar principer, hvilka man med alltför mycken en¬
vishet vidhåller, kommer man lätt på afvägar. Skillnaden mellan
238
Den 19 September f. m.
detta och det i föreg:de punkten framställda förslaget är den, att
i förra fallet begärdes en anslagssumma af 136,000 rdr; här blott
70,000 rdr; der var fråga om att bispringa ett läroverk, som först
i en aflägsen framtid kan komma att nå någon väsendtligare ut¬
veckling, här igäller deremot att göra en upoffring för en institu¬
tion, som, om jag så får säga, har framtiden för sig. Tager man
dessutom i betraktande den alltjemt stigande tillväxt i lärjungar-
nes antal, som vid det ifrågav:de läroverket på sednare tider egt
rum, så måste man erkänna att ej samma regel kan tillämpas vid
detta, som vid det föregrde fallet. På grund af dessa skäl in¬
stämmer jag i allo med Hr Montgomery i den anhållan, att ett
anslag af 70,00 0 rdr må beviljas Orebro läroverk, för upförande
af erforderlig undervisningslokal.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Då jag nu går att
aflemna min röst för det ifrågasatta anslaget till Orebro elemen¬
tarläroverk, har jag äfven ansett min pligt vara att andraga det
skäl, som för mig utgjort anlin, att bifalla Utskits i detta hän¬
seende gjorda framställning.
Den omständighet, som, enl. mitt förmenande, i detta afside
företrädesvis bör framhållas, är. att nämnde läroverk var det första
som för 20 år sedan började tillämpa den nyare undervisningsme¬
toden. Sedermera har läroverket, genom skickliga lärares bemö¬
danden, år från år med förvånande framgång utvecklats, och har
lärjungarnes antal vid nuvide tidpunkt upgått till den betydliga
summan af 443. Då läroverkets behof af utvidgad lokal till följd
af denna omständighet allt mer och mer gör sig gällande, anser
jag att Staten ej bör undandraga sig att med den lör ifrågavide
ändamål erforderliga summan bispringa läroverket, och får jag på
den grund yrka bifall till Utskits i detta hänseende gjorda fram¬
ställning.
Hr Hjärne: Skulle, på sätt den siste värde talaren förme¬
nat, det skälet, att lärarne vore skickliga i sina kall, vara tillfyl¬
lestgörande för utverkande af anslag för det ena eller andra ele¬
mentarläroverket, borde, i min tanke, nästan alla läroverk vara be¬
rättigade till erhållande af statsanslag, emedan det är en allmän
känd sak, att lärarne, i fråga om lämpligheten i utöfvandet af de¬
ras lärarekall, äro vida mera framstående nu än de tillförene varit.
Skulle denna omständighet läggas till grund för anslagens bestäm¬
mande, blefve sannerligen statskassan i allt för betydlig mån i an¬
språk tagen. Enl. min tanke bör man mycket strängt vidhålla
den åsigt, att kommunerna sjelfva böra bidraga till underhållet af
sina undervisningsinrättningar, och på den grund yrkar jag fortfa¬
rande på afslag å detta Utskits förslag, att Staten skulle mellan¬
komma och ikläda sig desammas skyldigheter.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt II. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, yttrat, att derunder yrkats dels bifall till och dels
afslag å StatsUtSkits uti 103:dje punkten af Utlåtit N:o 123 fram¬
Den 19 September f. ffl.
239
ställda och vidhållna förslag om anvisande af ett anslag å 70,000
rdr till upförande af en ny liiroverksbyggnad i Orebro; framställde
H. Exe. först propos på bifall till berörde förslag, dervid svarades
inånga nej jemte åtskilliga ja, och sedermera propos. på afslag å
detsamma, då svaren utföllo med mångå ja, blandade med nej; och
förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
23:dje punkten.
Gr. Sparre, Erik: Då It. o. Ad, vid de 2 föregide punk¬
terna strängt vidhållit den åsigten, att Staten ej bör bispringa
kommunerne med bidrag till läroverksbyggnaders upförande eller
förbättrande, torde jemväl det i denna punkt framställda förslag
böra afslås.
Erih. Eaab, Adam Christian: Jag vill blott fästa Gr.
Sparres upmiirksamhet. derpå, att det förefinnes en stor skillnad
mellan detta och de föregide förslagen, och den består nemi. deruti,
att här är fråga om ett låneunderstöd, under det att de föregide
förslagen åsyftade anslagssummors beviljande af Statens medel. l)å
det är fråga om alt understödja en kommun medelst låneunderstöd,
anser jag att Staten bör villfara en sådan begäran, helst då det
gäller en så obetydlig summa som 120,000 rdr. På den grund
yrkar jag bifall å ifrågavide förslag.
Gr. Hamilton: Som K. o. Ad. torde hafva förnummit, har
jag ej varit för de stora anslagens beviljande af Statens medel.
Nu deremot är det fråga om, att Slalen medelst låneunderstöd
skulle bidraga till verkställande af ett nytt lärohus upbyggande i
Jönköping, och vid det förhållandet kan jag ej annat än tillstyrka
bifall till Uuk:ts i denna punkt gjorda hemställan,
Hr Hjärne: Jag är till alla delar förekommen af de 2:ne
siste värde talarne. Som här icke är fråga orri ett anslags, utan
ett låneunderstöds beviljande af Statens medel, kan jag ej annat
än i allo förena mig med de 2:ne föregide talarne om bifall å
ifrågavide punkt.
Sedan öfverbiggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exe.
Hr Gr. o. Landtm., att i afsule å StatsUtsk:ts uti 105:te punk¬
ten af Utlåtit N:o 123 afgifne förslag om anvisande af ett låne¬
understöd å 120,000 rdr till upförande af ett nytt lärohus för
elementarläroverket i Jönköping, hade yrkats dels bifall till be¬
rörde förslag med den förändring, hvarom Utsk:t uti förev:de punkt
gjort hemställan, och dels afslag å samma förslag; hvarefter H.
Exe. framställde propos, på bifall till förslaget med nyssomnämnde
förändring och, då dervid svarades flere ja jemte några nej, för¬
klarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
24:de punkten.
240
Den 19 September f. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det tillstånd, hvari
Westerås stifts byggnadskassa befinner sig, har visserligen blifvit af
Utsk:t framlagdt, men som några officiella upgifter i detta hän¬
seende saknas, får jag yrka afslag å ifrågav:de punkt.
Hr Hjärne: Efter de beslut, E. o. Ad. i afs:de å anslags¬
summornas beviljande till Strengnäs och Orebro läroverk redan fat¬
tat, går det ej an för konseqvensens skull att bevilja det nu ifrå-
gav:de anslagsunderstödet till Fahlu läroverk, och tår jag på den
grund yrka afslag å Utsk:ts i detta hänseende gjorda framställning.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm, att derunder endast yrkats afslag å Utsk:ts förevide
hemställan; hvarefter och sedan propos. på bifall till densamma
blifvit framställd, men med nej besvarad, propos. på afslag derå
gjordes och besvarades med ja.
25:te punkten.
Gr. Sparre: I öfverensstämmelse med R. o. Ad:ns förut
fattade beslut, lärer väl ej heller det i denna punkt begärda anslag
kunna beviljas.
Frih. Raab: »Ingen regel utan undantag», yttrade Gr. Sparre
nyss; jag hoppas att, med mera framgång än den värde Gr:n, vid
denna punkt begagna mig af samma ordspråk. Oscarshamn är
nemi. en liten ny stad, och dess innevånare göra stora ansträng¬
ningar för stadens utveckling. Detta samhälle har i allt varit
mycket olyckligt lottad t; det har icke en gång, i likhet med öfriga
städer, erhållit något bidrag till inköpande af den jord, som utgör
stadens område. Då man härtill fäster afs:de vid de högst betyd¬
liga upoffringar, som det ännu endast föga utvecklade samhället
fått underkasta sig för ordnandet af sitt kommunalväsende, så torde
det icke synas obilligt, om Staten åtminstone i detta fall mellan-
komme och bidrog med en sådan obetydlig summa, som här är
föreslagen, till skolhusets i Oscarshamn upförande.
Jag anhåller om bifall till denna puukt.
Hr Hjärne: Jag kan ej, i likhet med den siste värde ta¬
laren, obetingadt gå in derpå, att af Statens medel bevilja staden
Oscarshamn ett ,anslagsunder?töd af 20,000 rdr. Jag medger vis¬
serligen, att, i fråga om denna stad, mera ömmande förhållanden
verkligen äro företedda än vid någon af de föreg:de, men jag kan
likväl ej för konseqvensens skull yrka, att något anslag skall be¬
viljas ifrågav:de stad. Deremot skulle jag anse lämpligt, att, lika¬
som nyss egde rum med staden Jönköping, äfven bevilja staden
Oscarshamn elt låneunderstöd af statsmedel. Jag föreslår således,
att StatsUtsk:ts tillstyrkande om anslag till staden Oscarshamns
läroverk måtte afslås, men att Oscarshamn måtte erhålla ett lån
af 20,000 rdr, mot samma vilkor som staden Jönköping.
Frih.
Den 19 September f. m.
241
Frih. ltaab: Jag ber att få fästa upmärksambeten på, att
det är en stor skilnad mellan dessa begge frågor, nemi. om läns¬
anslag till Jönköping och Oskarshamn. Fen förra staden har re¬
dan fått sig beviljad ett länsanslag af 120,000 rdr, den summa
som ansågs erforderlig för skolhusbyggnadens upförande derstädes.
Hvad åter Oskarshamn beträffar, hafva den upgjorda ritningen och
kostnadsförslaget ådagalagt, att det för skolhusets upbyggande er¬
fordras en summa af 44,000 rdr, och att då endast bevilja denna
kommun ett lån på mindre än halfva beloppet, vore väl något
njugg t.
Jag anhåller om bifall till Utskits förslag.
Gr. Sparre: Mot Hr Hjärnes förslag vill jag blott fram¬
kasta den erinran, huruvida det är principen ligt att, innan man
vet om Oskarshamns samhälle önskar ett lån, Ständerna fatta be¬
slut om att bevilja ett sådant.
Sedan öfverläggnjngen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att beträffande den fsrevide punkten, deruti
Utsk:t hemställt om anvisande af ett anslag å 20,000 rdr såsom
bidrag till upförande af en läroverksbyggnad i Oskarshamn, hade
yrkats dels bifall till samma hemställan, dels afslag derå, och dels
slutligen af Hr Hjärne, att R. o. Ad., med afslag å Utk:ts för¬
slag, måtte för ifrågavide ändamål bevilja ett låneunderstöd af
20,000 rdr under enahanda vilkor, som blifvit bestämda för åt¬
njutande af, låneunderstödet till upförande af en läroverksbyggnad
i Jönköping.
Efter framstälda samt med blandade ja och nej besvarade
propos:r å samtlige ofvanberörde yrkanden, förnyades propos. på
bifall till UtBk:ts hemställan och besvarades med många nej jemte
åtskilliga ja, hvarefter ytterligare propos. på afslag å samma hem¬
ställan gjordes, dervid svaren utföllo med många ja tillika med
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan Frih. Raab begärt votering, samt R. o. Ad., uppå
.H Exc. Hr Gr. Landtmilis framställning, beslutat, att bifall till
tUskits ifrågavide hemställan skulle inrymmas uti den ena af pro-
posma vid den blifvande voteringen, uplästes och godkändes föl¬
jande voter.propos.:
»Den som bifaller StatsUtskits hemställan uti 25:te punkten
af Utlåtit N:o 178, ronde anslag till en läroverksbyggnad i Oskars¬
hamn, röstar
Ja i
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde hemställan.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 7.
Nej — 17.
H. X. 16
942
Den 19 September f, m.
28:te punkten.
Hr Hjärne; På samma skäl som jag vid de föreg;de punk*
terna röstat mot de begärda anslagssummorna tilt skolhusbyggua-
ders i åtskilliga städer upförande, ser jag mig äfven nödsakad för
konseqvensens skull att tillstyrka R. o. Ad. att afslå Utsk:ts i
förev:de punkt gjorda framställning.
Hr Olivecrona, Knut: Ehuruväl, efter de voteringar, sorn
egt rum, det kan synas föga upmuntrande att här upträda och
begära något anslag till något af de ifrågav:de skolhusen, anhåller
jag dock få fästa upmärksamheten på, att här ett mot de föreg:de
verkligen olika förhållande eger rum. Här är nemi. ej fråga om
att bygga något nytt skolhus, utan endast en tillbyggnad till det
redan befintliga, hvilken är synnerligen af behofvet påkallad i
anseende till det alltjemt växande antalet lärjungar, hvilket syn¬
nerligen på de sednaste terminerna stigit i en förvånande grad.
Hå härtill kommer att, enligt hvad Utsk:t af de till K. Kammar-
Rätten insända räkenskaperna ang:de de under domkapitlets i Lund
vård stående kassor och fonder inhemtat, behållningen i stiftets
byggnadskassa vid 1859 års slut utgjorde endast omkring 7,000
rdr — ett belopp som icke torde kunna lemna mer, än en högst ringa,
om ens någon, tillgång för ifrågav:de ändamål, — så torde, enligt
mitt förmenande, ej vara lämpligt att R. o. Ad. motsatte sig den
i denna punkt för förberörde ändamål begärda anslagssumma.
Jag anhåller om bifall å Betänk:t i denna punkt.
Gr. Mörner: Till följd af de beslut, R. o. Ad. vid de
föregide punkterna fattat, torde vid den förevide ingen annan åt¬
gärd kunna vidtagas, än att afslå Utsk:ts deri gjorda framställ¬
ning.
Gr. Sparre: Som jag i allo är förekommen af Hr Olive¬
crona, vill jag inskränka mig till att vid detta tillfälle endast an¬
hålla om att få förena mig med honom i det yrkande, att försla¬
get, sådant det af Utsk:t blifvit framstäldt, måtte bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bi¬
fall till och dels afslag å Utsk:ts ifrågav:de hemställan, gjordes
propos. på bifall till densamma, dervid svarades ja och nej i bland¬
ning; hvarefter H. Exc. förklarade sig hafva funnit ja öfver¬
vägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Hen som bifaller StatsUtsk:ts hemställan uti 26:te punkten
af Utlåt:t N:o 178, ang:de beviljande af anslag för utvidgande af
Lunds kathedralskolas lokal, röstar
Den 19 September e. fa.
313
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. nämnde hemställan.»
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 12.
27:de punkten.
Lades till handlingarne.
Gr. Taube, Henning Adolf: Af förekommen ani. får
jag anhålla att R. o. Ad. täcktes tillåta mig att, med bibehållan¬
de af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats såsom leda¬
mot i Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:t.
Sedan R. o. Ad., uppå framstäld propos., till denna anhållan
lemnat bifall, anmodades Ståndets Hrr Elektorer att vid deras
nästa sammanträde utse en Ledamot i Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk:t efter Gr. Taube.
R. o. Ad. åtskiljdes kl, 3/« 4 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 10 September 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades prot:t för den 2 Juni e. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:ts den 15 och 18 dennes på bor¬
det lagde Mern. N:o 182, med voter.propos. i ani. af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om förändrade grunder för
mjöl- och sågqvarnars beskattning.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag anhåller om bifall
till StatsUtsk:ts Mern.
244 Den 19 September e. m.
Häruti instämde Hr Fåhreeus, Johan Fredrik.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framstäld pro-
pos., blef Utskits förslag till voter.propo*. af R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs LagUtsk:ts den 15 och 18 dennes bordlagde Utlåt.
N:o 51, i ani. af gjorda anmärk:gar vid Utsk:ts Betänk. N:o
35, rör:de väckta förslag dels om förändrad lagstifning ang:de
förlag, dels ock om rätt till underpant i lösegendom i allmänhet.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Utsk:t uti förev:de
Utlåt, hemställt, att det uti Betäuk:t N:o 35 framställda Förord-
ningsförsiag mätte' af R. St. antagas med någon förändrad lydelse
för ingressen dertill; och som ifrågav:de förslag innehölle flere §§,
hemställde H. Exc. att detsamma skulle paragrafvis företagas till
afgörande, samt att med ingressens pröfning finge anstå till dess
Förordningsförslaget blifvit genomgånget.
Ropades ja.
Härefter föredrogos och biföllos, hvar efter annan, det ifrå-
gav:de Förordningsförslagets samtlige åtta gg, hvarefter R. o. *id.
jemväl antog ingressen till förslaget med den förändrade lydelse
derför, som Utsk:t uti dess sednare Utlåt, föreslagit.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- och Ekon.-
Utskits den 18 dennes bordlagde Mern. N:o 177, i ani. af er¬
hållen remiss å en motion om utseende af deputerade för bevi¬
stande af invigningen af en minnesvård åt Gustaf Wasa vid Ut¬
meland i Dalarne.
Gr. Sparre, Erik: På ett rum, der Wasaskölden lyser
öfver Landtmms stol, synes mig vara skäl att tänka på den fest,
hvilken om någon tid kommer att försiggå till firande af den ko¬
nungs ära, som, utgången från detta Stånd, räddade fäderneslan¬
det. Redan har man i Hederv. BondeSt:t beslutat att utse depu¬
terade, hvilka skola öfvervara invigningen af det monument, som
kommer att upresas vid Utmelands by i Dalarne; och mig synes
att R. o. Ad. icke kan uraktlåta att vidtaga samma åtgärd.
Det är med hänsigt härtill, som jag vördsammast hemställer,
att 3 personer af detta Högh Stånd måtte nämnas, för att vid
ifrågav:de tillfälle såsom R. o. Ad:s deputerade vid festen närvara.
Sedan R. o. Ad., uppå H. Exc. Hr Gr. o. Landtm:s i ani.
häraf gjorda framställning, beslutat sända tre Deputerade att å
Ståndets vägnar öfvervara invigningen utaf den minnesvård öfver
Konung Gusta Wasa, som blifvit uprest vid Utmeland i Dalarne,
yttrade H. Exc., att R. o. Ad., till följd af det sålunda fattade
Den 19 September e. m.
24 5
beslutet, borde afgöra, på hvad sätt desse deputerade skulle utses;
hvarjemte H. Exc. fästade upmärksamheten derå, att den knappa
tid, som återstode innan de deputerade borde afresa för att å in-
vigningsdagen, den 29 uti innev:de månad, på stället inträffa, icke
torde medgifva anställande af val inom Ståndet för deputationens
utseende.
Hr Hjärne, Harald: Med afs:de å den korta tid, sorn
återstår för förrättande af detta val och som svårligen tillåter It.
o. Ad. att upskjuta detsamma till en kommande plenidag, hemställer
jag att R. o. Adms Hrr Elektorer måtte erhålla updrag att utse
ifrågavide personer.
Gr. Sparre: I egenskap af en af R. o. Adms Elektorer,
borde jag finna mig synnerligen smickrad af det nu framstälda
förslag att det skulle åt samma Elektorer updragas att utse de
ifrågavide deputerade; men då, på sätt jag redan förut nämnt,
tiden intill denna fest är ganska kort och skulle ytterligare för¬
kortas, om man stannade i det beslut, att något val icke borde
företagas förrän Hrr Elektorer hunnit sammanträda, samt R. o. Ad., vid
val af deputerade till H. Mits kröning, icke tycktes godkänna det
sätt att i likartade fall tillvägagå, som Hr Hjärne nu föreslagit, —
så och ehuru det möjligen icke tillkommer mig att afgifva något
förslag i ämnet, vill jag dock, efter att hafva på f. m. samtalat i
flögan med åtskilliga ståndsledamöter nämna 3 personer, för den
händelse R. o. Ad. skulle ett sådant förslag gilla.
Till deputerade å R. o. Adms vägnar vågar jag således före¬
slå: Frih. Leijonhufvud, Axel Gabriel; Hr Montgommerie, Robert
Nils Germund, och Hr Ros, Anders Emanuel.
H. Exc. Hr Gr, o. Landtm, förmälte, att Hr Hjärne hade
föreslagit, att de deputerade skulle utses utaf R. o. Adms Hrr
Elektorer, hvaremot Gr. Sparre ansett deputationen böra utan något
upskof utses samt derföre föreslagit, att R. o. Ad. nu måtte up-
draga åt Erih. Leijonhufvud, Axel Gabriel; Hr Montgommerie, Robert
Nils Germund, samt Hr Ros, Anders Emanuel, att såsom Ståndets
deputerade deltaga uti den ifrågav:de minnesfesten; och sedan H.
Exc. först framställt propos. på bifall till Hr Hjärnes ofvanomnämnde
förslag, dervid svarades nej, hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad,
behagade såsom Ståndets deputerade vid invigningen af Gustaf-
Wasa-Monumentet i Dalarne utse de af Gr. Sparre upgifne leda-
möterne, hvartill svarades ja.
R. o. Ad. åtskiljdes kl, 7 e. m.
lii fidem,
O. Braket.
246
Den 22 September-
lördagen den 22 September 1860.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för den 19 dennes samt protokollet
för den 4 sistl. Juni.
H. Exe. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till utdelning
bland ledamöter af B. o. Ad. blifvit från K. LandtbruksAkade-
miens Sekreterare öfversände 15 inträdeskort till Akademiens offent¬
liga sammankomst å Experimentalfältet den 24 dennes; samt an¬
modade dem, som al dessa inträdeskort ville sig begagna, att an¬
mäla sig hos BiddarbusFiskalen.
Företogs val af Suppleant till ordförande i Biddarliusdirektionen
celi befanns, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
f. d. Öfver-Hof-Stallmästaren, Erih. Ferdinand Braunerhjelm,
med 20 röster.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtskds den 19 dennes bordlagde Uti. N:o 180, i fråga om
beviljande af ytterligare anslag till fortsättning af Nationalmusei-
byggnaden.
Föredrogs StatsUtsk-.ts den 19 dennes bordlagde Mern. N:o
183, med förslag till de stadganden ang. Kiksg.kout:ts skulder och
fordringar, som böra införas i det nya reglementet för detta verk.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att med föredragningen
af sådana Mern. som det ifrågav:de förut så tillgått, att de före¬
slagna nya reglementsparagraferne icke blifvit upläste, så vida ej
upläsning deraf särskildt påyrkats, utan endast i deras nummerord¬
ning omnämnde, hvarefter alla de §§, som blifvit lemnade utan
anmärkning, gjorts till föremål för en och samma propos., och
hemställde H. Exc., huruvida R. o. Ad. medgåfve, att det nu
förev:de Mem:t finge på enahanda sätt till afgörande företagas.
Ropades ja.
D en 22 September.
247
Härefter anmältes, hvar efter annan, alla de i Mem:t uptagne
§§:ne N:ris 1—76 och blefvo, uppå gjord propos-, af K. o. Ad.
godkände.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Samraans. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 19 dennes
bordlagde Betänk. N:o 32, i ani. af väckta motioner om förändrade
föreskrifter ronde pastoralexamen.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammans. Lag- samt
Allm. Besv.- och EkonUtsk:ts den 19 dennes bordlagde Uti. N:o
33, i ani. af återremiss af Utsk:ts Betänk. N:o 14, ang. väckta
förslag om ändringar i nu gällande skiftesstadga.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.Utskrts den 19
dennes bordlagde Betänk. N:o 173, i ani. af väckt motion derom,
att Länens Brandstodsbolags obligationer måtte få uti allmänna
kassor emottagas och belånas.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- och Ekon. Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Betänk.
N:o 174, i ani. af väckta motioner ronde Universitetets i Upsala
förläggande till Stockholm eller ock de Juridiska och Medicinska
fakulteternas vid nämnde Universitet flyttning till hufvudstaden.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk:ts den 19 dennes bordlagde Mern.:
N:o 175, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 90; samt
N:o 176, i ani. af återremiss af Betänk:t N:o 135.
Uplästes och godkändes Exp.Utskds under N:o 135 afgifne
förslag till E. St:rs underd. skrifvelse till K. M:t ang. grunderna
för en förändring i sättet för utgörande af Presterskapets aflöning.
Anmältes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Utlm, Betänkin och Mern., nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 184, ang. ersättning för sådana af K. Statskonst för¬
skottsvis bestridda utgifter, för hvilka Statsanslag ej blifvit af E.
St:r beviljade;
N:o 185, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. till E. St:r ang.
dispositionen af medel, som influtit för skedd expropriering åfjord
218
Den 22 September.
från den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på lön anslagna
kungsgården Noret;
Nio 180, i ani. af väckt fråga om ersättning af Statsmedel
till delegartie i laga skifte uti Grimstorps by för förluster i följd
af jernvägsanläggning;
N:o 187, i ani. af väckt fråga om inköpande af boställe åt
Häradshöfdingen i Helsinglands norra Domsaga;
N:o 188, i ani. af K. Mits. Nåd. Propos. ang. begrafnings-
ooh öfriga kostnader i följd af H. Mit Konung Oscar lis dödliga
frånfälle;
Nio 189, i ani. af K. Mits Nåd. Skrifvelse i fråga om löne¬
förhöjning för år 1857 åt de vid storskiftet i Stora Kopparbergs
län samt afvittringen i Westernorrlands, Westerbottens och Norr¬
bottens län anställde Landtmätare;
Sammans. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
Nio 31, i ani, af väckta motioner om dets understöd af allm.
medel, dels förändrade lagbestämmelser, till befordrande af Skiftes¬
verket på Gottland;
Bevilln.Utskottet:
Nio 40, i ani. af väckt fråga om förtydligande af R. Stirs
beslut äng. tull å ättika;
Nio 41, ang. städernes saluaccis;
N:o 42, till Högv. PresteStit, i ani. af dess skiljaktiga beslut
i fråga om Utskits i Menot Nio 39 afgifna förslag till voter.proposir
ang. förändrade föreskrifter om allmänna bevillningens utgörande;
Nio 43, ang. verkställda omröstningar i ani. af RiksSt.-ns
olika beslut i afside å förändrade föreskrifter om allmänna bevill¬
ningens utgörande;
Nio 44, i ani. af verkställd omröstning ang. ifrågasatt särskild
bevillningsafgift för cigarrer och cigaretter, som till salu hållas;
Sammaus. Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
Nio 34, i ani, af väckta motioner om ändringar, tillägg och
förtydligande af K. Eörordigen ang. egors fredande mot skada af
annans kreatur och om stängselskyldighet den 21 Dec. 1857;
Allm. Besv.- och Ekon.Utskit:
Nio 178, i ani. af väckta motioner om nedsättning i arfvo-
det för landtmäteri förrättningar;
Nio 179, i ani. af väckta motioner ora föreskrifters medde¬
lande rörande vården af civila och ecklesiastika boställen samt om
tillägg till nu gällande militie-bostallsordning ;
Nio 180, i ani. af väckt motion i fråga om förändradt använ¬
dande af helgonskylden inom en del församlingar i Lunds stift och
provinsen Halland af Götheborgs stift.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter på bordet, ett från
Den 26 September f. m.
■24!)
Hederv. BondeStit ankommet prof,.utdrag N:o 402, innehållande
dels nämnde Stånds beslut öfver Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts
Uti. N:o 161, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse med det af komi-
terade afgifna underd. betänk, och förslag ang. kommunalstyrelser,
dels inbjudning till de öfriga RiksSt:n att uti samma beslut med
BondeSt:t sig förena.
Anmäldes och in beledsagades StatsBådet och Kommendören
af K. M:ts Nordstjerne-Orden Carl Johan Malmsten, hvilken å K.
Mits höga vägnar öfverlemnade K. Mits Nåd. Propos. till R. Stu*
om antagande af en författning ang. verkställighet i Sverige af
domar och utslag, meddelade af domstol i konungariket Danmark.
Sedan Hr StatsRådet utbeledsagats, blef den K. Proposin upläst
och remitterad till LagUtskit; hvarefter prot.utdrag härom upsattes
och justerades.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 1 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 26 September 1860-
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 22:dra dennes.
Uplästes och godkändes Riddarh.TJtskits förslag till R. o. Adins
underd. skrifvelse till K. M. angide ändringar i 18:de m. fl. §§
i Riddarh.Ordnin.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att han utaf Ordfin
i Riddarh.Direktin blifvit underrättad derom, att Direktm beslutat
föranstalta, att nästa Lördag d. 29:de dennes, 300:de årsdagen af
Konung Gustaf lis dödliga frånfälle, den af R. o. Ad. öfver den
store Konungen upreste staty å Riddarhustorget komme att på ett
prydligt och värdigt sätt medelst gaslågor uplysas.
250
Ben 26 September /. m.
Föredrogs och begärdes på bordet ett från Vällofl. Borgare-
St:t ankommet prot.-utdr. N:o 469, med inbjudning till B. o. Ad.
samt BondeSt:t att förena sig uti BorgareSt:ts beslut ronde 103:dje
punkten af StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 123, ang:de statsbidrag till en
ny läroverksbyggnad i Orebro.
Vidare föredrogs och blef äfvenledes bordlagdt BorgareSbts
prot.-utdr. N:o 470, innefattande inbjudning till R. o. Ad. samt
BondeSt:t att biträda BorgareSt:ts beslut rörde 24:de punkten af
StatsUtsk:ts Utlåt. N:o 178, ang:de anslag till ett nytt läroverks¬
hus i Fahlun.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stats-
Utsk:ts d. 19:de och 22.:dra dennes på bordet lagde Utlåt. N:o
180, i fråga om beviljande af ytterligare anslag till fortsättning af
Nationalmuseibyggnaden.
Utsk:ts första tillstyrkande.
Gr. Hamilton, Henning: Uti den Nåd. Proposm ang:de
statsverkets tillstånd och behof hade K. M. föreslagit, att för in¬
stundande statsregleringsperiod 450,000 rdr måtte beviljas till full¬
bordande af Nationalmuseibyggnaden. I detta belopp ingingo 130,000
rdr för ornering, målning samt byggnadens fulländning. Stats-
Utsk:t har föreslagit bifall till K. M:s Propos., med afdrag af dessa
130,000 rdr, men med tillägg af 60,000 rdr till anbringande af
värmeledning, och yttrar sin förmodan, att något för arbetets gång
menligt uppehåll härigenom icke lärer föranledas. Så vidt Utsk:t
med detta yttrande afsett, att icke, genom antagande af dess för¬
slag, den tidpunkt, då museibyggnaden kan vara för inflyttning
deri fulländad, blir undanskjuten, är jag visserligen af olika me¬
ning; ty om äfven sjelfva byggnaden icke förr än vid slutet af
instundande statsregleringsperiod kan vara till alla delar fullbor¬
dad, skulle likväl, om medel vore att tillgå, en del af orneringen
och inredningen under tiden kunna verkställas, samt beställning af
vissa till inredningen hörande föremål på förhand göras. Då emel¬
lertid detta endast är en tidsfråga af mindre väsendtlig vigt, till¬
styrker jag så mycket helldre bifall till Utsk:ts förslag, som åt¬
skilliga utgifter, utöfver de af K. M. föreslagna, blifvit af R. St:r
beslutade, och statsverkets ställning således gifver skälig ani. att
upskjuta de kostnader, som ej för tillfället äro oundgängligen nö-
dige.
Ett Riksstånd lärer ur StatsUtsk:ts förslag uteslutit orden
»en komité af», så att R. St;rs anhållan skulle blifva: »det K. M.
täcktes åt sakkunnige personer» o. s. v. Jag finner detta beslut
bättre, än Utskits förslag, men öfverlemnar frågan derom till R. o.
Ad:ns pröfning, utan att i detta hänseende framställa något yrkande.
I frågan huruvida Utsk:ts Utlåt, i öfrigt ej trädt allt för nära
de gränser, Grundlagen för B. St;rs Utsk. updragit, vill jag icke
Den 2G September f. m.
251
inlåta mig, men måste för egen del uttrycka den mening, att om
Utsk:t finner misstag i förvaltningen vara begångna, det är mot
Konungens Rådgifvare anm:n derom bör rigtas i alla de fall, der
icke mot underordnad tjensteman 30:de §:n R.O. tillämpas. Det
är oek på grund af denna åsigt, som jag, hvilken under de sed-
naste förflutna 1| åren haft åtminstone en viss förbindelse att med
upmärksamhet följa museiarbetets fortgång, anser mig pligtig att
yttra några få ord i ani. af Utsk:ts framställning och anm:r, så
vidt de röra nämnde tid eller särskildt ega sammanhang med min
embetsförvaltning.
Utsk:t säger, sid. 17, att ytterligare anslag för museibyggna-
dens bedrifvande under år 1800 icke blifvit begärde »förmodligen
emedan byggnadschefen insett att samma beredvillighet ej kunde af
R. St:r förväntas, sedan det visat sig, att den före förra riksdagen
upgjorda beräkning, tvärt emot då gifna försäkringar, icke kan
läggas till grund för ett tillförlitligt bedömande af de återstående
kostnaderna för detta byggnadsföretag».
Jag tillåter mig att härvid anmärka, att om framställning till
R. St:r skolat ske om ytterligare anslag för museibyggnadens be¬
drifvande under år 1860, hade densamma blifvit beslutad af K. M.
på min underd. anmälan om behofvet. Det är således jag, icke
byggnadschefen, sorn hade att öfverväga, huruvida en sådan fram¬
ställning var lämplig eller icke, och då jag bestämde mig för den
sednare åsigten, voro mina skäl icke de af Utskit upgifna. Jag
tvekar icke heller i ringaste måtto att för dem redogöra. Ganska
väl visste jag, att museibyggnaden icke med återstående medel skulle
kunna under år 18C0 med full fart bedrifvas, men då R. Sta' be¬
viljat hvad K. M. för nämnde års byggnadsarbete äskat, och efter
min upfattning till göd ordning hörer, att sedan Statens utgifter
för ett år blifvit af R. St:r bestämda, rubbning deri ieke sker utan
särdeles tvingande omständigheter, hvilka här icke voro för handen,
samt jag slutligen anser nyttigt, att StatsUtsk.-t, såsom ock grund¬
lagen otvifvelaktigt afsett, kan i ett sammanhang betrakta stats¬
verkets tillstånd och behof, fann jag mig icke böra inför K. M.
framlägga annat förslag i ämnet än det, hvaraf R. St:r erhållit del
och hvaröfver StatsUtsk:t haft att i nu föredragna Utlåt, sig yttra.
Hvad Utsk:t i detsamma hufvudsakligen synes hafva bemödat
sig att ådagalägga är, att byggnadschefens beräkningar icke förtjena
förtroende. Det är likväl på dessa beräkningar, som K. M. grun¬
dat sin Nåd. Propos., och mig hade Utskd således bort anklaga,
om jag tillstyrkt K. M. att godkänna en framställning stödd på
beräkningar, mot hvilkas tillförlitlighet byggnadschefens tillgöranden
under den tid, jag med saken haft befattning och för hvilken de
icke vunnit R. Stms godkännande, gifvit skälig ani. till misstanke.
Huru härmed rätteligen förhåller sig, torde jag således försöka
att utreda.
Obestridligt är, att då byggnadschefen år 1 856 ansåg att en
summa af 150,000 rdr utöfver de medel, som vid derpå följande
riksdag blefvo anslagne, Skulle blifva tillräcklig för museibyggna-
deus fullbordande, men har nu antagit 320,000 rdr — eller 450,000
252
Den 26 September f. ra.
rdr, med afdrag af 130,000 rdr för inre ornering m. m., som ej
ingick i förra förslaget — beböfiige, han vid någotdera tillfället
begått ett misstag, och af öfverintendentsembetets utlåt, öfver det
sednare förslaget, som i hufvudsaken bekräftar dettas vigtighet, blir
antagligt, att misstaget skedde år 1856. Huru stor var då denna
missräkning? Att den icke kan öfverskrida 170,000 rdr, — eller
320,000 rdr med afdrag af förut beräknade 150,000, — är på¬
tagligt, men älven detta vore ganska betydligt,'och byggnadsche¬
fen har jemväl sökt ådagalägga, — såsom synes af Utsk:ts Utlåt,
sid. 11, — att rättvisan fordrade en minskning deri, hvarjemte
han utan allt förbehåll upgifvit, hvilka utgiftsposter öfverskrida
den beräknade summan, och hvilka, enl. hans förmenande, varit
svåra, om ens möjliga, att på förhand med full noggrannhet be¬
stämma. Har nu Utsk:t granskat detta försvar och ådagalagt dess
haltlöshet? Visserligen icke, så vidt af Utlåt:t kan synas. Väl har
Utsk:t, sid. 23, yttrat, att då byggnadschefen, under förklarande
att man ej kunde förutse hvarest de inträffade prisstegringarne
skulle stanna, misstagit sig i afs:de på den af honom förmodade
gränsen för desamma, de upgjorde beräkningarne kunnat förtjena
föga tillit, men detta är intet bevis, i hvars ställe framkastade be¬
skyllningar inför den oväldige domaren icke gälla.
Jag har emellertid medgifvit att en missräkning är begången
och skall lika öppet gifva tillkänna huru högt den, efter min för¬
mening, kan belöpa sig. Det är redan visadt, att den icke kan
öfverstiga 170,000 rdr. Derifrån måste afdragas först. 77,115 rdr,
utgörande det belopp, hvarmed nu föreslagna golf af ek i kostnad
öfverstiga förut uptagne golf af furu; en förändring i byggnads¬
sättet, som, ännu icke vidtagen, måste blifva beroende af Ständer¬
nas anslag, och för hvilken tillökningen i kostnadsförslaget icke ut¬
gör någon felräkning. Vidare bör afgå 33,880 rdr 40 öre, hvar¬
med kostnaden för de smidda jernkonstruktioner, hvilka blifvit an¬
vända, öfvorstigit de i kostnadsförslaget uptagne gjutne. Man må
lägga byggnadschefen till last, att han i sitt första förslag uptagit
materialier, som ej kunde begagnas, men då, på sätt han för mig
upgifvit, de gjutna bjelkarne voro föreslagne af Geheimerådet Stil¬
ler, kunde han ej betvifla deras användbarhet förr, än han om mot¬
satsen, vid en byggnad af den ifrågav:des dimensioner, blifvit af
Kapten Carlsund öfvertygad, och att han sedan icke, för att för
ögonblicket undgå anm., använde ett ctjenligt byggnadsämne, lärer
icke böra klandras. Efter afdrag af båda dessa summor, tillsam¬
mans 1 10,995 rdr 40 öre, återstår såsom missräkningens högsta
möjliga belopp, så vidt den hittills visat sig, 59,004 rdr 60 öre,
hvaremot också möjlighet förefinnes, att den genom hädanefter up-
stående besparingar kan alldeles försvinna.
Då nu den år 1856 beräknade kostnadssumman utgjorde
7 50,000 rdr, upgår missräkningen således sedan dess till högst 8
%, och jag hemställer till hvar och en, som under loppet af alla
de sednaste förflutna 5 åren föreliaft en ännu fortgående byggnad,
om han hoppas att se sina första beräkningar mindre felslagna.
Lägger jag härtill Öfverintendentsembetets, i Utsk;ts Utlåt. sid.
Den 26 September f. m
13 intagne, förklaring, »att de t. o. m, år 1857 fortsatta, högst
betydliga stegringarne å byggnadsmaterialier oell arbetsbiträden,
onekligen, på sätt byggnadschefen upgifvit, varit af beskaffenhet
att gäcka hvarje, om ock med största noggrannhet på förhand up-
gjord kostnadsberäkning»; att samma embetes 3 äldste tjenstemän
ansett byggnaden, så vidt den kunnat besigtigas, »vara utförd med
den största omsorg», och att den beräkning, hvilken embetets be¬
sigtningsman anställt för granskning af byggnadschefens sednaste
förslag, ledt till det resultat, att den angifna summan »borde anses
tillräcklig för de deri inbegripna arbeten», (Utskrts Utlåt. sid. 7
och 12), synes mig häraf uppenbart, att byggnadschefen, hvars out¬
tröttliga nit och omsorger för utförandet af det honom updragna
värf ingen har bestridt, icke gifvit mig skälig ani. till misstroende
eller StatsUtsk:t ani. att mot honom framställa anm:r på ett sätt,
som lyckligtvis icke är vanligt i våra riksdagsförhandlingar. De
kunna ej hindra mig, att efter min öfvertygelse åt byggnadschefens
förtjenstev göra den rättvisa, som jag hoppas att honom äfven af
It. o. Ad. skall vederfaras.
Hr af Kléen, Joban, anförde dels mundtligen dels skrift¬
ligen :
StatsUt3k:t har uti sitt Utlåt., i fråga om beviljande af yt¬
terligare statsanslag till Nationalmuseibyggnadens fortsättande, före¬
tagit sig att updraga en historik öfver detta byggnadsföretag, samt
huru detsamma blifvit handhafdt, i tydlig mening att deraf komma
till det resultat, att det är byggnadschefen som vållat den ökade
byggnadskostnaden, dels genom de förändringar han skolat företaga
i den fastställda byggnadsplan^, dels genom det dyrbara byggnads¬
sätt som blifvit användt. — Jag utber mig derföre att inför K. o.
Ad. göra en annan, på verkliga fakta stödd framställning af dessa
förhållanden. Må sedan hvar och en opartisk döma, hvilken af
dessa målningar är mest öfverensstämmande med sanning, billighet
och, jag måste tillägga, sundt omdöme.
Det var i Januari månad 1850, som jag af Konungen nådigst
updrogs att öfvertaga ledningen af museibyggnaden. I hvilket skick
befanns då denna? Som bekant är, hade en komité varit nedsatt
för att utföra den af gebeime-öfver-bygguadsrådet Stiller upgjorda
plan för vårt Nationalmuseum. Då de 2:ne öfver denna plan up¬
gjorda kostnadsförslag, hvaraf det ena af Ofverste Hjelm och det
andra af Ofverintendentsembetet, båda öfverstego den summa, som
K. Höglofl. St:r anslagit för upförande af ett Nationalmuseum, så
företog sig denna komité att inskränka förenämnde plan sålunda,
att deraf endast skulle upföras midtelbyggnaden eller trapphuset
samt främre fagaden. Grundformen skulle således fått utseende af
ett T i ungefärlig likhet med planen för våra fängelsebyggnader.
Kostnaden för denna byggnad skulle upgå till 529,927 rdr 18 sk.
bko, således överskjutande de anslagne byggnadsmedlen med 29,927
rdr 18 sk. Detta förslag blef på komiterades framställning af K.
M. nådigst godkändt i December månad 1849.
Hvad sjelfva arbetet beträffar, så var af komitén en betydlig
254
Den 26 September f. m.
del af grunden nedlagd efter planen i sin helhet, men hvilken vid
den undersökning, som jag lyckligtvis derå sedermera anställde, be¬
fanns fullkomligt oduglig, så att den måste totalt omläggas. Af
komiterade voro 60,000 rdr bko uttagne ur byggnadsfonden, hvaraf
dock 12,000 rdr bko kontant till mig öfverlemnades samt omkring
lika mycket i effekter, då jag öfvertog ledningen öfver museibygg-
nadsarbetet. — Sådan var ställningen.
Bland de många betänkligheter jag hyste vid emottagandet af
det svåra och ansvarsfulla updraget, var dock den för mig vigti-
gast, som rörde utförandet af den stympade planen. Jag ansåg
nemi. denna inskränkning i hög grad skadlig, icke allenast derföre
att den skulle förändra en af en stor arkitekt upgjord plan, som
väckt min beundran, till ett arkitektoniskt oting, utan äfven der¬
före att derigenom tillintetgjordes, enl. mitt förmenande, hela än¬
damålet med det af K. St:r gifna anslaget, enär föga mer än V§
återstod af det utrymme, som den ursprungliga planen innehöll,
hvarigenom således all tanke på att derinom kunna hysa bibliotheket
måste öfvergifvas; men äfven sjelfva konstsamlingarna skulle inom
denna trånga lokal blott delvis kunnat upställas, samt resten en¬
dast magasineras. Långtifrån således att denna byggnad skulle för
oss blifvit en nationalära, skulle den, efter min tanke, endast ländt
oss till skam. Jag kunde ieke heller finna någon slags förnuftig
grund till besparing uti en förändring, som, med upslukandet af
hela det gifna anslaget och något derutöfver, likväl i ingen mån
upfyllde den afsigt, som man förnuftigtvis måste antaga hafva legat
till grund för det af B. St:r beviljade anslaget, helst redan då var
kändt, att K. Bibliothekets samlingar icke längre kunde hysas inom
de lokaler, som i K. Slottet dertill varit uplåtna, utan E. St:r ovil¬
korligen måst, sannolikt innan Museibyggnaden hunnit blifva fär¬
dig, bevilja nytt anslag till en Biblioteksbyggnad, medförande i för¬
hållande en vida större kostnad, än hvad Museibyggnadens utförande
i sin helhet, skolat åstadkomma. Det var således uppenbart, åt¬
minstone för min öfvertygelse, att den föreslagna förändringen var
högst misslyckad, från hvilken sida den än betraktades. Med en
sådan åsigt kunde jag icke heller låna min hand till utförandet
deraf. Det skulle hafva varit att förråda ett dyrbart nationelt in¬
tresse, som jag med liflig känsla omfattat. Jag anhöll derföre i
underd. hos H. M. Konungen, att det måtte nådigst tillåtas mig,
att sedan jag inhemtat något större erfarenhet af sjelfva arbetet, få
antingen inkomma med förslag huru tit. Stillers plan i sin helhet
skulle kunna utföras, med de medel, som vore att tillgå, om så¬
dant blefve möjligt, eller ock befrias ifrån ledningen af det mig
nådigst anförtrodda byggnadsföretaget. Sedan resultatet af första
sommarens arbete emellertid visat, att de vid Museibyggnaden ned¬
lagda arbeten i kostnad understego, hvad i Ofverste Hjelms förslag
derföre fauns uptaget, med omkring l/6, och efter derpå grundade
beräkningar jag kommit till den öfvertygelse, att Museibyggnaden
i sin helhet borde kunna utföras för en mindre kostnad, än den
summa, hvartill nyssnämnde förslag upgick, afgaf jag underd. an¬
mälan härom och hemställde huruvida icke, med ani. häraf, Musei-
Den 26 September f. m.
255
byggnaden borde hädanefter utföras i enlighet med den af tit. Stil¬
ler upgjorda planen, med frånträdande af den förut gjorda inskränk¬
ning deruti. Uti denna min underd. skrifvelse af den 11 Oktober
lcS50 förekomma dock orden: »såvidt slika beräkningar på förhand
kunna göras», då jag hvarken ville eller kunde göra mig ansvarig
för resultaterna af ett företag, stiildt. på en längre tid. — Pinnes
väl i denna min åtgärd något giltigt skäl till klander? Var icke
densamma grundad på Ofverste Hjelms förslag, som, utan gensä¬
gelse af alla, som med Museibyggnaden hade befattning, egde stör¬
sta erfarenhet och byggnadsskicklighet, — samt ändtligen på den
kännedom, som jag sjelf förvärfvat under första årets arbete. Det
är ock ännu i denna stund min fasta öfvertygelse att, om då gäl¬
lande prisförhållanden på materialier och dagsverken egt bestånd,
skulle hela kostnaden för Museibyggnaden kommit att hålla sig
någorlunda omkring den af mig upgifna summa. Blott då hade
jag varit klandervärd, om jag iakttagit ett motsatt handlingssätt,
eller, tvertemot min öfvertygelse, fortsatt utförandet af en bygg¬
nadsplan, som jag på förhand visste skulle komma att medföra de
bedröfligaste följder. Huru ringa mina förtjenster således än må
vara om Museibyggnaden, så hindrades likväl, genom min mellan¬
komst, byggnadens upförande på en bristfällig grund och efter en
plan, som, efter min upfattning, i allo var förkastlig, både i och
för sig och i det hänseende att det med B.. Stms anslag åsyftade
mål aldrig kunde dermed upnås. Det kan ock med temlig visshet
förutsättas att, om jag underlåtit detta, om på samma plats der
Museum nu står, vi haft att skåda en vidunderlig byggnad med
remnade murar, otillräcklig dertill för sitt ändamål, skulle jag nu
fått upbära det skarpaste klander just ifrån samma håll, hvarest
man nu gjort sig all uptänklig möda för att upleta någon sida,
hvaremot ett anfall kunnat rigtas för hvad jag i detta hänseende,
efter bästa förmåga, velat verka till sakens bästa. Det sätt, hvarpå
frågan i StatsUtskrt blifvit behandlad, gör mig berättigad till denna
slutsats. — På min ofvannämnda underd. framställning följde K.
M:ts Nåd. Bref af den 12 Oktober 1850, af innehåll, att K. M.
funnit godt i nåder förordna att byggnadschefen, »utan hinder af
K. M:ts, under den 13 December förlidet år i nyss berörde afs:de
meddelade beslut (om inskränkning af byggnadsplanen), eger att vid
arbetets utförande ställa sig nämnde ritningar i deras helhet till
efterrättelse.»
Med afs:de på dessa åtgärder yttrar StatsUtsk:t uti sitt Utlåt,
(sid. 21): »De beräkningar, som nu blifvit af Generalmajoren af
»Kléen framlagda, angifva emellertid att kostnaden för denna bygg-
»nad ej kommer att understiga 1,730,000 rdr rmt, och om än den
»ansenliga skillnaden mellan dessa belopp i viss mån förklaras ge-
»nom ökade pris å materialier och arbete, så kan dock detta gälla
»blott till en del; men i öfrigt finnes härför icke någon annan
»förklaringsgrund, än de af byggnadschefen, efter år 1850 vidtagna
»förändringar i den då fastställda byggnadsplanen, likasom det dyr-
»barare byggnadssätt, som blifvit användt. — Utsk:t vill väl ej
»betvifla byggnadschefens upgift, att vissa af de anmärkta af vikel-
Den 26 September f. m.
»serna från de godkända ritningarne tillkommit pä K. M:ts befall-
»ning; — men då emellertid Utsk:t, vid efterfrågan i K. Eckles.-
»Depart:t, ej kunnat erfara att något K. Bref, med föreskrift om
»sådan ändring, blifvit till byggnadschefen aflåtet, måste Utsk:t, till
»dess ett motsatt förhållande blifvit ådagalagdt, antaga, att bygg-
»nadschefen lyckats utverka H. M. Konungens godkännande af de
»vidtagna förändringarna, utan att ärendet i behörig ordning blifvit
»inför K. M. i Statsrådet föredraget». — Som slutsats häraf yttrar
Utsk:t (sid. 22): »och är det utan allt tvifvel, att den upkomna
»tillökningen i kostnaderna för Nationalmuseibyggnaden till en vä-
»sendtlig del härrört af det dyrbarare byggnadssätt, som — i strid
»emot de godkända kostnadsförslagen och tvertemot K. M:ts före-
Bskrift att utgifterna borde inskränkas inom de af B. St:r anslagne
»tillgångarne — byggnadschefen egenmäktigt tillåtit sig att an-
»viinda».
Dessa obestyrkta tillvitelser och framför allt den för mig i hög
grad förnärmande insinuationen, som skulle jag på enskild väg sökt
förskaffa mig H. M. Konungens godkännande af de af mig vid¬
tagne förändringarne, tillbakavisar jag såsom i högsta måtto obefo¬
gade. Trots alla efterforskningar, har dock Utslct icke lyckats åda¬
galägga att jag tillåtit mig vidtaga andra ändringar i byggnadspla-
nen, än sådana, som grunda sig på af K. M. Konungen godkände
ritningar. Egentligen inskränka sig dessa förändringar till en enda
eller anordningen af hufvudingången, enär omplaceringen af norra
och södra flyglarne icke utgör någon egentlig förändring i planen,
icke heller kunnat medföra någon ökad kostnad. Då H. M. Ko¬
nungen icke var fullt belåten med den portal, som fanns å den
primitiva hufvudfacaden och tit. Stiller sjelf icke heller var rätt nöjd
dermed, företog han sig att omarbeta densamma. Sålunda upkom
portiken eller den s. k. Vorhallen framför vestra midtelbyggnaden,
hvilken, efter några förändringar, af H. M. Konungen gillades. De
skrifvelser från tit. Stiller, rörande denna sak, som i museibygg-
nadsarkivet förvaras, uplysa fullständigt verkliga förhållandet med
denna förändring. Sedan ofvannämnde ritning blifvit af H. M.
Nådigst godkänd och af Depart.chefen undertecknad, utgjorde den¬
samma för mig en fullständigt gällande föreskrift vid byggnadens
utförande. Sådant är rätta sammanhanget med denna förändring,
hvars tillkomst dock StatsUtsk:t tillåtit sig, tvertemot hvad hand-
lingarne uplysa, lägga mig till last, såsom en sjelftagen myndighet.
Hvad åter det dyrbarare byggnadssättet angår, som jag enligt
Utlåt:t egenmäktigt skulle hafva tillåtit mig använda, så ligger det¬
samma föreskrifvet uti de af H. M. Konungen stadfästade ritnin¬
gar, såväl hvad den yttre stenbeklädnaden beträffar, som den in¬
vändigt använde marmorn m. m. K. Brefvet af den 12 Oktober
1850 föreskrifver tydligen att jag »vid arbetets utförande egde att
ställa mig nämnde ritningar i sin helhet till efterrättelse.» Men
utom dessa ritningar ålägger deu dem åtföljande skriftliga förkla¬
ring deröfver samt flera Stillers i archivet förvarade skrifvelser,
detta ändå bestämdare. Innan tit. Stiller upgjorde sitt projekt i
detalj,
Dea 26 September f. m.
detalj, besökte han Carlsborg, för att taga kännedom om kalkste¬
nens användbarhet såsom beklädnadsmaterial. Möjligheten deraf
med hänseende till kostnaden, berodde åter på de af Kapten Carl¬
sund konstruerade hyfvelmachiner och resultatet deraf, som utföll
särdeles tillfredsställande. Hvad marmorn invändigt beträffar, sä,
utom hvad ritningarna antyda, innehåller beskrifningen fullständig
upgift på hvilka marmorsorter,t som borde begagnas, på det att
museibyggnaden skulle hafva att upvisa de förnämsta slagen deraf.
Ty en sådan byggnad bör utgöra sjelf en konstprodukt och icke
blott ett magasin för konstsaker. Efter dessa föreskrifter rättade
jag mig äfven, då sedermera beställningen gjordes i Carrara. Möj¬
ligheten för dessa marmorsorters anskaffande, hvad kostnaden be¬
träffar, berodde åter på de låga priser, som händelsevis då voro
för handen, till följe af det pågående kriget och deraf härrörande
brist på beställningar från andra håll. I närv:de stund skulle kost¬
naderna derföre upgå till nära dubbelt. Vårt museum eger emel¬
lertid i denna samling af kolonner och basreliefer m. m., konst¬
saker af högt värde, utgörande på samma gång delar af arkitek¬
turen. Om jag således, oaktadt ordalydelsen i det nyss åberopa¬
de nådiga brefvet och de här anförda föreskrifter, ändock tillåtit
mig ett sämre eller mindre varaktigt byggnadssätt, t. ex. att be¬
gagna rappning å ytterväggarna i stället för stenbeklädnad, så ha¬
de jag med skäl gjort mig förtjent af den tillvitelse för egenmäk¬
tighet, som Utsk:t nu tillåtit sig mot mig framkasta. Men obe-
fogenheten framstår kanske först i sin rätta dager, då Utsk:t före¬
tager sig, i fortsättningen af Utlåt:t, att meddela mig föreskrifter i
hvad jag som arbetschef haft att iakttaga, blandade med nya till¬
vitelser om sjelftagen myndighet m. m. Utsk:t synes härvid haf¬
va förgätit att jag af H. M. Konungen emottagit det ansvarsfulla
updraget att leda museibyggnaden, äfvensom .de häröfver nödiga
föreskrifter. Jag kan således icke inrymma StatsUtsk:t någon slags
rättighet att meddela mig sådana, långt mindre att mot mig och
raina åtgöranden i denna sak framkasta för mig förnärmande be¬
skyllningar. Utsk:t gör sig på sådant sätt förfallet till just det
fel, som Utsk:t velat tillvita mig, eller en alltför sjelftagen myn¬
dighet. Det finnes, mig veterligen, ingen enda bokstaf i grundla¬
gen, som medgifver Utsk:t någon rättighet att tillvälla sig en så¬
dan myndighet öfver kronans embetsman, 30:de §;n K.O:n ut¬
stakar i detta hänseende de gränser, öfver hvilka Utsk:t icke eger
att gå; men den synes hafva fallit i glömska vid behandlingen af
hela denna fråga. Utsk:ts ådagalagda tendens i ofvannämnda rigt-
ning är af så mycket betänkligare beskaffenhet, som, om den icke
hejdades, vi lätteligen derigenom skulle kunna återbringas till lik¬
het med en period i vår politiska historia, som vi hafva alla skäl
att icke önska oss tillbaka. Afven om något vore att mot mig
anmärka såsom ledare af museibyggnaden, tillkommer det . likväl
icke StatsUlsk:t att härför tilltala mig. Nu är likväl förhållan¬
det att, oaktadt allt hvad Utsk:t bemödat sig, någon egentlig an-
fallssida i detta hänseende icke mot mig kunnat upletas, enär alla
H. X. 17
Den 26 September I. m.
de besigtnings- oell granskningar af mina tillgöranden vid musei-
byggnaden, som Ofverintendeutsembetet haft sig updraget att verk¬
ställa, detta embete dock hufvudsaligen icke kunnat yttra annat,
än »att nationalmusiebyggnaden blifvit med omsorg och besparing
utförd; att de' vidtagna förändringarna varit till fördel för bygg¬
naden, samt att anledning icke heller förekommit att underkänna
de skäl, som af byggnadschefen blifvit för byggnadens fördröjda
verkställighet anförda.»
Dä StatsUtsk:t naturligtvis mäste fästa förtroende vid allt
hvad af Öfverintendentsembetet i denna sak blifvit yttradt, och
icke heller någon anledning kan vara förhanden till den förmodan,
som skulle detta embete i någon mån för mig vara partiskt; så
anser jag mig, med åberopande såväl af ofvananförde intyg, som
af hvad jag i öfrigt i det föregide ådagalagt, fullt berättigad till
det påstående, att af hela det digra, på 25 sidor författade Utlåtit,
med sina braskande ordställningar och mot mig rigtade anfall
och beskyllningar, ingenting annat återstår än Utsk:ts egen obe¬
fogenhet att på sådant sätt gä tillväga. Detta lindrigast sagdt;
ty raan bör med skäl kunna fordra, att ett E. Stms Utsk. icke
låter falla sig till last ett sådant förbiseende af den konstitutionella
formen, att icke säga ett sådant trotsande af grundlagen, som här
beklagligen är fallet.
Då Utslet ansett det vara tillbörligt och med sin värdighet
förenligt att i ett Utlåt, till R, St. äfven intaga ett yttrande,
som fällts inom Utsk:t vid denna frågas behandling (sid. 24), »att,
»såsom orden lyda, genom det gedigna och storartade byggnadssätt,
»hvarföre nationalmuseibyggnaden utmärkte sig, skulle byggnads-
»chefen, om ock sådant nu ej erkändes, förvärfva sig ett äro-
»fullt minne hos efterkommande — en åsigt, som Utsk:t hvar-
»keu vill godkänna eller bestrida;» — så torde det tillåtas mig
att här yttra om Utsk:ts hela Utlåt, den tanke, att om det icke
bland våra riksdagsannaler kan komma att tillerkännas något ut-
märktare rum för sans, oväld och värdighet i skrifsätt, så kommer
det deremot alltid att framstå såsom ett lysande prof på huru
långt man kan gå, när man vill begagna sin oantastlighet inför la¬
gen i att öfverskrida gränserna för sin af densamma utstakade
verksamhet.
Ehuru jag således på det högsta ogillar StatsUtsk.-ts Utlåt.,
hvad motiverna beträffar, biträder jag dock hvad detsamma hem¬
ställt med afstde på anslaget, eller att 380,000 rdr måtte anvisas
under nästa statsregleringsperiod för fortsättande af museibyggna-
den. I öfrigt anser jag att orden »en komité af» bör utgå af
hvad Utsk:t föreslagit med afsrde på återstående arbeten, i likhet
med Högv. PresteSt:ts beslut.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Hr Gr. Hamilton har i dag
gifvit ett nytt bevis på sin ridderliga karakter, då han upträdt och
förklarat att de anm:r, Utsk:t ansett sig befogadt att göra mot
chefen för museibyggnadens upförande, egentligen bort rigtas mot
chefen för Eekles.Depart:t. Då jag inom Utsk:t offentligen uttalat
Den 26 September f. m.
samma åsigt, sora Hr Gr. Hamilton förklarat vara den råtta, hade
jag visserligen icke behöft yttra mig i frågan, men jag har dock
icke kunnat förneka mig att uttala den tillfredsställelse, jag erfarit
öfver hvad Gr:n antydt. För min del sökte jag inom Utsk:t göra
den satsen gällande att, ifall några anm:r böra göras mot det sätt,
hvarpå rauseibyggnaden blifvit upförd, torde dessa böra rigtas mot
Konungens rådgifvare och i följd deraf förfaras enl. 106:te och
107:de <§§:na R.F. Utsk:t, som icke gillade denna åsigt, ansåg
att vederb:de Depart:schef icke kunde anses ansvarig för de vid¬
tagne åtgärderne, emedan man icke af honom kunde fordra en så¬
dan speciel kännedom om byggnadsarbetet, som erfordrades. Utsk:t
har derföre vid behandlingen af denna fråga i utgiftsafdelningen
upsatt det förslag till Utlåt., som nu är föredraget, bifogadt af åt¬
skilliga reflexioner och omdömen om arbetet och chefens tillgöran¬
den, grundade på den erfarenhet, som vunnits under arbetets ut¬
förande. Detta första Betänk, biet' dock vid justeringen betydligen
modifieradt. Utsk:t ansåg likväl att en historik öfver frågän vore
så mycket mera nödvändig, som arbetets fullbordande fordrar ett
belopp, flerfaldiga gånger öfverstigaude hvad 15.. St:r för ändamålet
från början »fsett.
För min del tror jag att Hr af Kléen alldeles oriktigt up-
fattat Utsk:ts mening, då han förmodar att Utsk:t här egentligen
vill uttala, snart sagdt, en smädelse mot chefen. Såvidt jag kunnat
fatta af diskussionen inom Utsk:t, var detta icke förhållandet. Utsk:t
ansåg deremot att byggnadschefen blifvit vilseledd i sin upfattning
om hvad honom tillkom, och i följd deraf fullgjort sitt updrag an¬
norlunda än våra former och lagar egentligen medgifva. R. St:r
hade nemi. ifrån början anvisat en summa af 750,000 rdr för byg¬
gande af nationalmuseum. Den siste värde talaren har också för
R,. o. Ad. redogjort för de olika alternativerna i byggnadsarbetet,
som blifvit framställda. Det éna alternativet omfattade verkstäl¬
landet af byggnadens 4 sidor med utélemnande af den emellan
gårdarne befintliga trappbyggnad, och det andra upförandet af fram¬
sidan samt mellandelen med stora trappan och de öster derom be¬
lägna salarne, med utelemnande af det öfriga. Detta sednare al¬
ternativ vann K. M:s Nåd. bifall. Dåvule Major Kléen ingick
sedermera till K. M. med anhållan att, alldenstund arbetet under¬
stigit hvad för detsamma i det af Ofverste Hjelm afgifna kostnads¬
förslag finnes uplaget, och då de beräkningar, Hr Majoren, på grund
af sålunda vunnen erfarenhet, upgjort, ådagalägga att museibygg-
naden i sin helhet, enl. Geheiraeöfverbyggnadsrådet Stiilers ritnin¬
gar, och med iakttagande af hvad som blifvit i afs:de å inrednin¬
gen föreslaget, borde kunna upföras för en summa, i det närmaste
motsvarande det af Ständerna för ändamålet anvisade belopp, få
upföra byggnaden i enlighet med sistnämnde ritning. Detta be¬
viljades äfven emedan man förmodade att denna förändring vid-
togs på grund af den erfarenhet, byggnadschefen åberopat, och icke
på den grund att raan åt byggnaden ville gifva en form och en
utsträckning, som i utlandet kunde för museum anses lämpligast.
Sjelfva formen att, såsom Utsk:t gjort, med sitt klander vända
260
Den 26 September f. m.
sig direkte mot byggnadschefen, hvilken blott varit exsekutor af
Regeringens beslut, kan jag för min del ingalunda gilla, emedan
det är stridande mot vår grundlag. Då R. Stil- såsom statsmakt
vilja göra några anm:r emot embets- och tjenstemäns förfaranden,
ega de att vända sig till Regeringen, och jag delar helt och hållet
den åsigt, som här blifvit uttalad, att StatsUtsk:t, genom afgifvan-
det af nu förev:de Utlåt., utsatt sig för sådane anm:r, som Utskit
nu af Hr af Kléen fått upbära. Utsk:t har gjort sig förtjent
deraf, då Utskit satt sig till doms öfver Hr af Kléen, i st. f. att
rigta sitt klander mot vederbide Depart.-chef.
Mot ett par af de anmir, som af Hr af Kléen blifvit fram¬
ställde, anser jag mig dock pligtig att upträda. Dessa äro nemi.
grundade, såsom jag tror, på en oriktig upfattning af Utskits afsigt,
som han förmodade vara att mot honom personligen rigta annni-.
Hr af Kléen påstår nemi. att Utskit tillåtit sig ett yttrande, som
ieke är med rätta förhållandet öfverensstämmande, dä Utskit säger:
»Utskit vill väl icke betvifla byggnadschefens upgift, att vissa af
de anmärkta afvikélserna från de godkända ritningarne tillkommit
på K. M:s befallning — men då emellertid Utskit, vid efterfrågan
i K. Eckles.Departit, ej kunnat erfara, att något K. Bref med
föreskrift om sådan ändring blifvit till byggnadschefen aflåtet, må¬
ste Utskit, tilldess ett motsatt förhållande blifvit ådagalagdt, antaga
att byggnadschefen lymkats utverka H. M. Konungens godkännande
af de vidtagne förändringarne, utan att ärendet i behörig ordning
blifvit inför K. M. i StatsRådet föredraget». Hr af Kléen påstår
att Utskit icke egde befogenhet att yttra detta; ty ritningarne
hafva varit vederbörligen kontrasignerade. Skulle icke förhållandet
vara såsom Utskit anfört, är tillfälle att genom motskäl rätta detta
misstag. Inom Utskit yttrades dock att på dessa ritningar till
»vorhalle» visserligen befunnits kontrasignation, men af en Eckles.-
Minister, som icke innehade portföljen, då vorhallen började att
byggas, hvarjemte upgafs att denna kontrasignation saknade datum.
Jag hade visserligen icke ansett mig böra yttra detta, såvida icke
Utskit blifvit beskyllt för oriktiga och vilseledande upgifter.
I afside på min egen opinion i frågan, anhåller jag att få
yttra några ord. Jag anser Utskit icke hafva riktigt upfattat sät¬
tet för denna frågas bedömande, Utskit egde enl. min upfattning
icke att gå till väga på sätt nu skett, utan hade bort förskaffa
sig alla möjliga uplysningar och sedan framlägga dem för represen¬
tationen, hvarefter, om man ansett det nödvändigt, man bort till
Konsf.Ctskit inlemna anmisanledniugarne, för att af detta Utsk.
grundlagsenlig! behandlas.
I afside på det förslag, Gr. Hamilton framställt och som af
PresteStit redan blifvit antaget, att nemi. orden »en komité af»
skulle ur beslutet utgå, och det i stället heta: »det täcktes K. M.
åt sakkunnige personer updraga etc.», har jag deremot ingenting att
invända och rättar mig gerna derefter, såvida R. o. Ad. anser en
sådan förändring vara bättre än den af Utskit föreslagna lydelsen.
Hr af Kléen: Jag tager mig friheten uplysa den siste värde
Dan 26 September f. m.
talaren derom att han begått ett misstag i sitt påstående, att Stats-
Rådet Anjou icke var Chef för Eckles.Depart:t, då vorballen på¬
börjades.
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl: Jag anser mig böra för¬
klara att jag i allo förenar mig i de talares åsigter, som ogilla
StatsUtsk:ts i ifrågavuie Betänk, mot chefen för museibyggnaden
uttalade klander, samt att Utsk:t i sådan händelse i stället bort
vända sig mot vederb:de föredragande. I sjelfva saken förenar jag
mig med Hr Bildt. De missräkningar, som af Sta.tsUtsk:t blifvit
anförde, begynna redan 1849. Dessa hafva visserligen blifvit af
Gr. Hamilton bemötta; men då t. ex. den större kostnaden för
parkettgolf af ek icke finnes i kostnadsförslaget antydd, har Utsk:t
icke i sina beräkningar kunnat uptaga den dertill erforderliga sum¬
man, utan beräknat densamma bland missräkningssumman.
I afs:de på uteslutandet af ordet »komité», har jag deremot
ingenting att invända, och anhåller således om bifall till Utsk:ts
förslag, med den förändring, att, i st. f. att Utsk:t föreslår att en
komité af sakkunnige män skall nedsättas, det må heta: »att K.
M. täcktes åt sakkunnige män etc.»
Gr. Sparre, Erik: Alla de talare, som redan yttrat sig,
hafva tillkärrnagifvit sin åsigt om obefogeuheten af 8tatsUtsk:t att
ingå i en så beskaffad kritik öfver byggnadschefens åtgöranden,
som den Utsk:t här afgifvit. Jag skulle derföre icke hafva begärt
ordet, såvida något bestämdt yrkande i detta afs:de blifvit gjordt,
men då så icke skett, har jag ansett mig böra framställa ett sådant.
På ett alldeles öfvertygande sätt har här blifvit ådagalagdt, att
Utsk:t gått öfver sin befogenhet. Grundlagen innehåller nemi. på
det mest otvetydiga sätt, hvilken redovisning R. St-.r ega att for¬
dra och hvilken myndighet, sorn inför dem kan ställas till ansvar.
Det är nemi. Konungens Rådgifvare. Denna ansvarighet utkräfves
antingen genom riksrätt eller, om en sådan icke kan begäras, deri¬
genom att R. St:r anmäla, det de önska en Konungens Rådgifvares
utgående ur Statsrådet. Det vore äfven i högsta grad betydelse¬
fullt och särdeles olyckligt, om R. St:r skulle beträda den banan
att ingå i bedömande af underordnad tjenstemans handlingssätt, så¬
som på sid. 18 antydes, der Utsk:t säger: »Utsk:t har likväl, efter
tagen kännedom om det sätt, hvarpå denna fråga blifvit allt ifrån
dess början behandlad, ej kunnat finna annat än att den nuv:de
byggnadschefen ensam gifvit ani. till de kostsamma förändringar,
som efterhand vidtagits i den ursprungliga byggnadsplanen, och
att han således, om äfven Regeringens godkännande å en del af
dessa förändringar kunnat af honom utverkas, måste anses mora¬
liskt ansvarig för det sätt, hvarpå byggnadsföretaget i sin helhet
blifvit bedrifvet». Jag torde icke behöfva upläsa mera för att in¬
för R. o. Ad. ådagalägga befogenheten af de mot Utsk:ts Betänk,
gjorda anmme. Jag lemnar åsido de anm:r, som möjligen kunna
göras mot sjelfva byggnadssättet. Det är särdeles farligt att en
representation går öfver sin myndighet och sätter sig till domare
262
Den 26 September f. na.
öfver underordnade tjenstemäns handlingssätt. Finnes ani. till klan¬
der, hafva vi en Just.- Ombudsman, som kan tilltala den embets¬
man, som gjort sig skyldig till en förseelse.
På grund af hvad jag nu anfort, får jag anhålla om bifall till
den redaktionsförändring, PresteSt,:t antagit, samt att R. o. Ad.
ville uttrycka sitt ogillande af det mot byggnadschefen framkastade
klander.
Hr Hjärne, H;'arald: Öfver StatsUtsk:s befogenhet att yttra
sig på sätt det i detta Betänk, gjort, vill jag icke utlåta mig, ty
derom har redan tillräckligt blifvit ordadt. Jag inskränker mig
derföre blott till att förena mig i detta hänseende med de föreg:de
talarne. Egentligen hegärde jag ordet för att besvara hvad Hr
Bildt nyss yttrade, nemi. att, om StatsUtsk:t ansåg en eller annan
åtgärd vara af beskaffenhet att böra klandras, detta klander icke
borde rigtas mot byggnadschefen, utan mot Konungens Eådgifvare.
Detta vågar jag dock bestrida; ty om StatsUtsk:t adopterat denna
Hr Bildts åsigt, skulle Uisk:t besluta en anmärkningsanledning mot
Konungens Eådgifvare. Grunden för en sådan anmärkningsanledning
skulle förefinnas redan 1850 och sedan fortfara under de 2:ne
efterföljande riksdagarne, då anslag ånyo beviljades. Någon an¬
märkning i detta hänseende torde dock icke kunna mot Konungens
Rådgifvare framställas, då E. St:r redan vid denna riksdag gifvit
dem fullkomlig décharge och då inga förändringar sedan dess blif¬
vit vidtagne. Jag har derföre tagit mig friheten fästa upmärk-
samheten derpå att, ehvad Utsk:t funnit några föreg:de åtgärder af
Regeringen vara grundlagsvidriga eller icke, så eger hvarken Utsk:t
eller E. St:r rättighet att nu deröfver yttra sig.
StatsUtsk:t kunde visserligen hafva haft skenbar rättighet at.t
i den historik, som det i Betänk:t framlagt, inlägga ett visst klan¬
der mot byggnadschefen eller Konungens Rådgifvare, men till något
sådant resultat, som det Hr Bildt antydt, kan man enligt mitt
förmenande aldrig komma. Jag har blott ansett som en skyldig¬
het att upkalla Hr Bildt ännu en gång, på det att han måtte
närmare förklara sitt yttrande, och då jag nu erfarit att han an¬
mält sig, har jag ingenting vidare att tillägga, utan får, under för¬
hoppning att det mot byggnadschefen uttalade klander ogillas, an¬
hålla om bifåll till den redaktionsförändring, PresteSt,:t redan
beslutat.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Till en början får jag förklara
att jag icke ämnade upträda i denna fråga, ehuru jag vid första
genomläsandet af detta Betänk, deröfver högeligen förvånades. Jag
har aldrig läst ett Betänk, af en sådan beskaffenhet som detta.
Ett obehagligt intryck har det gjort, icke allenast på mig, utan äf¬
ven på folk i allmänhet. Hvaraf kommer det sig, att det väckt
en sådan förundran? Så vidt jag kunnat finna, kommer det sig
Den 26 September f. m.
deraf att StatsUtskrt ieke tillbörligt granskat grundlagen, g 90
R.F. lyder sålunda: »Under R. St:rs eller deras Utsk:s öfverlägg-
ningar och pröfning må icke uti något annat fall eller på annat
sått, än denna grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor om
em,betsmäns och tjenstemäns till- och afsättande; Regerings- och
Domaremaktens beslut, resolutioner och utslag; enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller verkställigheten af någon lag,
författning eller inrättning.» Till detta sistnämnde fall skulle denna
fråga onekligen bäuföras.
För min del vill jag icke inlåta mig i bedömande, huruvida
Utsk:t verkligen eger grund för sin motivering eller icke, men un¬
der autagande af att Utsk:t verkligen har skäl för densamma, hade
Utsk:t bort ställa sig grundlagens ord till efterrättelse. Deremot
torde dock invändas, att de åtgärder, som antydts, tillhöra en ti¬
digare period än sorn nu kunde blifva föremål för Konst [)tsk:ts
granskning. Härtill får jag svara, att ifall Regeringen ansett några
fel vara begångna, som förtjenade åtal, hade Regeringen bort updra-
ga åt Just.Kanslern att desamma beifra. Jag anhåller derföre om
återremiss af Betänk:t, på det Utsk:t måtte blifva i tillfälle att
tillse huruvida icke § 30 mom. 2 R.O. borde tillämpas. Jag kan
icke heller, då jag har ordet, underlåta att uttrycka min stora för¬
undran deröfver att, ehuru ingen af Utsk:ts ledamöter, som har
upträdt, försvarat Utsk:ts Betänk, ingen deremot afgifvit sin reser¬
vation.
Hr Bildt: Den siste värde talaren uttalade sin förundran
deröfver att StatsUtsk:ts medlemmar icke antecknat sig såsom reser¬
vanter, då de icke kunnat gilla Betänka. Mot denna anmärkning,
som äfven är rigtad mot mig, vill jag endast invända att, skulle
man reservera sig hvarje gång man inom Utsk:t kommer i mino¬
riteten, skulle reservationernas författande taga för mycken tid, och
det vore så mycket mera öfverflödigt som man kan i Ståndet up-
träda och tillkännagifva sin åsigt. Jag har blifvit upkallad af Hr
Hjärnes yttrande, att då redan tre riksdagar gått förbi, utan att
klander försports öfver under föreg:de perioder vidtagne åtgärder
med nationalmuseibygguaden, R. St:r icke nu hafva annat än att
ropa ja till alla anslag för ifrågav:de ändamål. För min del kan
jag icke ställa mig på samma oskuldsfulla ståndpunkt som Hr
Hjärne, utan har sökt hålla mig inom grundlagens mera strängt
begränsade område. I § 76 R.O. yttras ang. Konungens Rådgifvares
ansvarsskyldighet: »Allt hvad R, St:r efter granskning godkänt
eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit décharge i afs:de på
det granskade, och ingen ny, till ansvarighet förbindande, gransk¬
ning af R. St. i samma mål vara tillåten; dock bör, oaktadt deri
af R. St:rs Utsk. eller Revisorer förrättade generella öfversigt af stats¬
medlens utdelning, det åligga vederbörande embetsman att verk¬
ställa den speciela revision, som dem i kraft af deras embetsbelatt-
ning tillkommer.»
Det är endast detta jag velat uttala med anledning af Hr
Hjärnes sista yttrande.
Den 26 September f m.
Hr Hjärne: Då Hr Bildt började sitt yttrande med det
påstående att jag ställt mig på en oskuldsfull ståndpunkt, hade jag
allt skäl förmoda att han skulle finna att mitt sednaste yttrande
stödde sig på grundlagen; men i fortsättningen af sitt yttrande
vidhöll han den åsigt, han förut uttalat, och hvilken gaf ani. till
mitt första yttrande. Hr Bildt har blott till en del upfattat den
g, som säger att B. St:r kunna göra anmärkningar mot sådane
regeringsåtgöranden, som ej varit föremål för granskning. Detta
är visserligen ganska riktigt; men den värde ledamoten påstår, att
då den ritning, som har StatsKådet Anjous kontrasignation, ej varit
föremål för B. St:s eller Bevisorernes anmärkningar, emedan densam¬
ma icke finnes intagen i StatsBådets protokoller, StatsUtsk:t och
enskilda ledamöter skulle hafva öppen rätt att insända till Konst.-
Utsk:t anmärkningsanledningar i detta afs:de. Det är just detta
jag i mitt förra yttrande förklarade enligt min åsigt olagligt. Om
fel af Begeringen blifvit begångne under 1850, 1853, 1857, ja t. o. m.
ända till Okt. 1859, har Begeringen redan i detta afs:de erhållit
décharge. Om man i detta afs:de ville vika ifrån den vanliga praxis,
hemställer jag till hvilka besynnerligheter man kan komma. Man
kan då ha rättighet att klandra hvarje åtgärd, som blifvit vidtagen
icke blott för 3, 4, 5 eller 6 år sedan, utan äfven sådant som
passerat för 10 år sedan, såvida nemi. någon StatsEådsledamot
sedan så lång tid sitter qvar i konseljen.
Gr. Hamilton: En föreg:de talare har sagt att Statslltsk:t
anmärkt att det af B. St:r till museibyggnaden anslagne belopp
blifvit öfvarskridet. Detta är dock icke öfverensstämmande med
verkliga förhållandet. StatsUtsk:t har icke heller påstått detta.
Hvar och en, som intresserar sig för frågan, kan äfven öfvertyga
sig att af de 600,000 rdr icke allt ännu blifvit anväudt och icke
ett runstycke deröfver utassigneradt. Statslltskd har således icke
kunnat göra någon sådan anmärkning, utan endast att byggnaden
i sin helhet kostar mera än hvad B. St:r beräknat, och hade någon
utassignering öfver det fastställda, beloppet skett, hade nog StatsUtsk:t
hittat vägen till Konst.Utsk:t, som har att afgöra frågor af sådan
beskaffenhet.
Jag begärde egentligen icke ordet för att yttra mig härom,
utan med ani. af en anmärkning af en fÖreg:de talare. Den afsåg
ett klander mot byggnadschefen, derföre att han ställt sig till
efterrättelse en ritning, på hvilken stod »gillas», med Konungens
namn och kontrasignation af EcklesiastikDepart:ts Chef. Jag får lör
min del förklara att då en tjensteman har mottagit en befallning
af Konungen, har han icke att bedöma, huruvida denna handling
blifvit i vederbörlig ordning i StatsBådet föredragen eller icke.
Om det skulle hända, att en tjensteman ogillade en handling, un¬
dertecknad Carl och kontrasignerad-Bamilton, skulle i näst påföljande
konselj antingen han eller jag icke vidare vara tjensteman, ty hvart
skulle det väl leda, om en underordnad person finge uttala sitt
ogillande och ej utföra hvad honom ålägges?
Hvad det angår att en ritning skulle hafva blifvit öfverlem-
Den 20 September f. m.
265
nåd tiil verkställighet, påtecknad af vederbörande föredragande,
utan att något beslut deröfver blifvit i vederbörlig ordning fattadt
utaf K. M., innebär detta en den aldra, strängaste anmärkning,
som mot en Konungens Rådgifvare kan framställas. Jag har i dag
för första gången hört detta omtalas och förvånar mig öfver att,
om verkligen en sådan anmärkningsanledning förefinnes, densamma
icke blifvit till Konst,Utsk;t inlemnad; men får tillika nämna att
någon sådan icke kan i ett RiksStånds plenum anföras, utan måste
direkte till Konst.Utsk:t anmälas. För öfrigt rörer saken icke mig,
det är blott grundsatsen jag velat förfäkta.
Hr Cederschiöld: Hr Bildt har till försvar derför att han
icke reserverat sig mot Utsk:ts ifrågav:de Betänk, anfört, att, om
en ledamot uti StatsUtsk:t skulle reservera sig vid alla de tillfällen,
då han stannat i minoriteten, skulle han ouphörligen få afgifva re¬
servationer. Det sednare af hans sats medgifver jag gerna, men
det finnes dock speciela undantag, då man icke bör undandraga
sig detsamma, och ett sådant förlude förefinnes vid detta fall.
Hvad sjelfva frågan vidkommer, så har Utsk:t inlåtit sig i bedöm-
mande af verkställigheten af ett beslut, och dervid enligt både min
och andre talares åsigt ganska oriktigt förfarit. Om Utsk:t haft
den öfvertygelse, att fel vid byggnadens upförande blifvit begånget —
och, oss emellan sagdt, är den tanken allmän, att fel blifvit begång¬
na — hade Utsk:t icke bort göra sådane anmärkningar som nu skett,
utan genast inskicka anmärkningsanledningarne till Konst.Utsk:t,
med begäran att detta Utsk. skulle utreda frågan och lemna erfor¬
derliga uplysningar.
Hr Bildt nämner att till Utsk:ts kännedom kommit, att
Konungens befallning om förändring i byggnadsplanen, ehuru kon-
trasignerad af vederbörande Departementschef, ej tillkommit i den
ordning § 9 R.F. stadgar. Denna lyder sålunda: »Uti alla mål,
som hos Konungen i StatsRådet förekomma, skall protokoll föras.
StatsRådets tillstädesv:de ledamöter böra, under ansvarighet för råd¬
slagen, till den påföljd, hvarom i §§:ne 106 och 107 vidare stad¬
gas, ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara;
Konungen dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den
oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut vore upenbar-
ligen stridande mot Rikets grundlag eller allmän lag, åligge det
då StatsRådets ledamöter att kraftiga föreställningar deremot göra.
Den, som ej särskild mening till protokollet anfört, vare för beslu¬
tet ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det beslut fatta.»
Nu säger Hr Bildt att vid ifrågavrde tillfälle har icke protokoll
förts. Om Utsk:t har denna öfvertygelse, hvarföre har icke Utsk:t
inskickat anmärkningarne till Konst.Utsk:t?
Gr. Hamilton har ganska riktigt anmärkt att anslaget till
Museibygguaden icke blifvit öfverskridet, icke ens åtgått ännu. Den
30:de §:n R.F. säger dock: »Skulle, emot R. St:rs beslut, de till
hvarje hufvudtitel anslagne summor befinnas dragne till andra än¬
damål, än dem, som under samma hufvudtitel höra, eller något af
R. Stur faststäldt anslag vara öfverskridet, skall Utsk:t genast anmärk¬
ning och i R. St:rs plena anmälan göra emot den embetsman, som
286
Den 26 September f. m.
en sådan anordning kontrasignerat, hvarefter dermed förfares enligt
$§:ne 106 och 107 i R.F., kunnande likväl häraf de följder icke
dragas, att, emot föreskriften i § 90 R.F., Utsk:t må i något klan¬
der af Konungens gjorda anordningar ingå, eller att de för Stats¬
utgifterna redovisande tjenstemän skola kunna personligen för Stats-
Utsk:t eller K. St:r till ansvar ställas, utan må, der så nödigt fin¬
nes, hos Konungen kunna anmälas de anledningar, som förekommit
att, emot någon sådan tjensteman, i laglig ordning ansvar yrka»
Man säger nu att alla medlen blifvit till museibyggnaden använda.
Men är det till samma ändamål de nu blifvit använde, sorn vid
deras beviljande åsyftades. R. St:r anslogo medel till ett helt, men
icke till i/t museum? Då denna fråga rörer det konstitutionella
lifvet, och Hr Bildt icke tyckes lefva i det oskyldighetens tillstånd,
i hviket Hr Hjärne fortfar att vara, kan jag icke se annat än att
det ålegat Utsk:t att, på de motiver Hr Bildt anfört, sända hand-
lingarne till Konst.Utsk:t, för att reda frågan. Jag yrkar derföre
återremiss, på det att Utsk:t måtte komma i tillfälle att tillse,
om icke någon åtgärd enligt g 30 mom. 2 R.F. vore i detta hän¬
seende att vidtaga.
Hr af Kléen: Jag får endast anmärka mot Hr Bildt att
ifrågav:de ritning var undertecknad med Konungens namn och kon-
trasignerad af vederbörande Depart.Chef, äfvensom att en ritning
öfver fasaden förefinnes i StatsRådsprotokollet. Den obetydliga
förändring, som blifvit gjord, består endast deri att en portik i
st. f. en portal blifvit upförd.
Hr Bildt: Hade jag såsom en naken sats här framställt den
åsigten, att eu tjensteman sknlle hafva rättighet att ingå i pröf¬
ning, huruvida en till honom i laglig form utgifven befallning borde
af honom lydas eller icke, hade jag i sanning yttrat något, som
icke allenast varit en orimlighet, utan en dumhet. De anmärkmr
Gr. Hamilton gjorde mot mitt förra yttrande, måste hafva härrört
antingen deraf att Gr:n ej följt med hvad jag nyss yttrade eller
också att jag icke uttryckt mig nog tydligt. Om det är ett fak¬
tum, att den ifrågav:de ritningen icke tillkommit i enlighet med
den § Hr Cederschiöld nämnde, hvilket såsom jag nämnt icke kom¬
mit till Utsk:ts kännedom, utan endast för mig utgjort förklarings¬
grunden till hvad Utskit på sid. 21 antyder, nemi. att Utsk:t icke
vill betvifla byggnadschefens upgift att vissa af de anmärkta afvi-
kelserna från de godkända ritningarne tillkommit på K. M:s befall¬
ning, hade detta ovilkorligen bort föranleda StatsUtskit att till
Koust.Utskit ingå med anmärkningsanledningar. Hvarken här eller
inom Utskit har jag velat yrka att man skall göra några anmärkmr,
utan har blott velat nämna orsaken till StatsUtskits Utlåt, i
(detta fall.
Hr Printzensköld, Carl: Den strid, som nu pågår, erin¬
rar mig lifligt de bataljer, som vid 1818, 1828, 1830 och 1834
årens riksdagar levererades mellan den odödlige chefen för Göta
Den 20 September f. m.
267
kanalbyggnad, Gr. v. Platen, å ena och lians motståndare å andra
sidan. Dessa ansågo nemi. arbetet vara utsträckt öfver befogenhe¬
tens gränser, hvarföre de yrkade att något vidare anslag till fort¬
sättande af arbetet icke skulle beviljas. Med det lugn, sorn höf¬
ves en stor man, mottog han alla de förebråelser, som mot honom
riglades. Men dåvarande StatsUtsk. och lt. St.:r hade icke blifvit
så betagne af regeringslust att de tilläto sig att ingå i något kian¬
der hvarken af de ritningar eller kalkyler, som af chefen blifvit
uprättade, än mindre tilliito de sig att ingå i undersökning huru¬
vida kostnadsförslagen och ritningarne varit beledsagade af några
andra handlingar, eller huruvida något gillande blifvit af Konungen,
på sätt grundlagen stadgar, meddeladt. Yi hafva öfverlefvat det
oskyldighetens tidehvarf, hvari vi då voro; vi hafva beklagligtvis
kommit derhän att icke blott StatsUtsk:t utan äfven andra Utsk.
äfvensom R. Stil' med all ifver söka inblanda sig i Regeringens åt
gärder, och vilja t. o. m. intränga i specialiteterna af de regerings¬
bestyr, som icke omedelbart tillkomma Konungen, utan tillhöra em-
betsmyudigheterna. Hvad denna fråga vidkommer, kan jag icke
annat än, på sätt flere ledamöter redan antydt, förundra mig öfver
att Utsk:t inlåtit sig i klander öfver vidtagne åtgärder, och dervid
förglömt grundlagens tydliga föreskrift i detta afs:de. Jag kan på
samma gång ej heller underlåta att uttala min förvåning deröfver
att Li. o. Ad:ns ledamöter i Utsk:t. låtit detta Betänk, passera, utan
att dervid afgifva sin reservation. Jag anser nemi. frågan vara af
sådan vigt, att de Utslcsledamöter, som här yttrat sig mot Betänk:t
och hvilka förklarat sig icke hafva inom Utsk:t i beslutet deltagit,
genom afgifvandet af sin reservation bort öfvertyga R. o Ad. derom
att de inom Utsk;t varit af samma åsigt, hvartill de bär bekännt
sig. För min del anser jag denna fråga hafva mycken likhet med
svårigheterna vid Göta kanals byggande. Skulle man hafva inskränkt
byggnaden inom den trånga gräns, sorn ovilkorligen måste hafva
skett, ifall det af R. St:r beviljade anslaget icke fått öfverskridas,
så hade byggnaden blifvit så obetydlig att det varit bättre att den
aldrig egt rum. Vill man bygga ett national-museum, så bör man
dertill anslå tillräckliga medel, på det att byggnaden äfven i mo¬
numentalt hänseende må utgöra en prydnad och icke allenast vara
ett magasin, hvari alla våra dyrbarbeter förvaras. Jag får, på grund
af hvad jag nu anfört, anhålla, det R. o. Ad., med ogillande af det
i Betänk:t mot byggnadschefen uttalade klander, måtte bifalla hvad
PresteSt:t i denna fråga beslutat.
Hr Wrangel, Erik Fredrik: Apostroferad af den siste
värde talaren, vili jag endast uptaga till besvarande hans yttrande
i afs:de derpå att ingen reservation finnes Betank:t vidfogad, och
jag hoppas at-t de motiver, som jag vill anföra, skola fullkomligt
vederlägga Hr Printzensköld. Då det, första Betan k:t afgafs, inne¬
fattade det vida skarpare uttryck än det som i det förev:de före¬
finnes, Majoriteten, som genomdref detta första Betänk , medgaf
några ändringar i detsamma, hvarigenom de skarpaste uttrycken
borttogos; och en ledamot af Utsk:t„ som med värme och talent
26S
Den 26 September f. m.
försvarade chefens åtgöranden, rådförde sig med chefen öfver Be¬
tänka, och förklarade å både egna och chefens vägnar att Betänk:t
kunde gerna passera. Detta var hufvudskälet, hvarföre jag och
troligen flere af de öfrige ledamöterne icke reserverade sig mot
Utsk:ts Betänk. Bör min del skulle jag helst sett en återremiss
af Betänk:t, men då det icke gerna kan låta sig göra, torde det
vara bäst att, på sätt Gr. Sparre sagt, bifalla anslaget, utan att
ingå i diskussion öfver motiverna till Utslcts Utlåt.
Hr Cederschiöld: Man har velat påstå att jag i min fram¬
ställning begått en grundlagsvidrighet, i det jag i densamma inlagt
ett klander mot Konungens rådgifvare. Jag får då fästa upmärk-
samheten derpå att jag icke direkte yttrat något klander mot Stats¬
rådet, utan att mitt påstående endast går derpå ut att de premis¬
ser, Utsk:t anfort, otvifvelaktigt måste medföra den slutsats att
handlingarne i detta ärende borde till Konst.Utsk:t öfverlämnäs.
Utsk:t säger nemi.: »Utsk:t vill väl icke betvifla byggnads¬
chefens upgift att vissa af de anmärkta afvikelserna från de god¬
kända ritningarne tillkommit på K. M:ts befallning — men då emel¬
lertid Utsk:t, vid efterfrågan i K. Eckles.Depart:t, ej kunnat erfara,
att något K. Bref med föreskrift om sådan ändring blifvit till
byggnadschefen aflåtet, måste Utsk:t, tilldess ett motsatt förhållande .
blifvit ådagalagdt, antaga att byggnadschefen lyckats utverka H. M.
Konungens godkännande af de vidtagne förändringarne, utan att
ärendet i behörig ordning blifvit inför K. M. i Statsrådet föredra¬
get». Då Utsk:t kunnat draga en sådan slutsats, hade det väl
varit lämpligt att, med ledning af 106:te §:n Reg.F., öfverlemna
handlingarne till Konst.Utslct. Detta mitt påstående grundar jag
derpå att Utslct anser brott mot 9:de §:n R.F. vara begånget.
När nu Utsk:t förutsatt detta, är det dess ovilkorliga pligt att
vända sig till Konst.Utsk:t.
Hvad det beträffar att ett beslut undertecknad t af Konungen
och kontrasigneradt af Eckles.-ministern icke skulle förefinnas i
Statsrådets protokoll, innefattar detta en af de största fel, som
kunnat blifva begångna och hade ovilkorligen bort till Konst.Utsk:t
anmälas.
Hr af Kléen: Jag får anhålla om öfverseende att jag ännu
en gång uptager R. o. Ad:ns tid, men jag finner mig dertill up-
fordrad af Hr Wrangels sista yttrande. Jag såg visserligen den
första uplagan af Utsk:ts Betänk., och måste förklara att detsamma
var särdeles skarpt, men jag har aldrig förklarat mig »nöjd» med
detta sednare Betänk., hvilket icke är just mycket mildare.
Hr Wrangel: Jag ber blott att till svar få andraga att jag
.eke använde ordet »nöjd», utan »benägen att låta det passera».
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder hade yrkats, dels att R. o. Ad.,
utan att godkänna det uti förevide Utlåt, emot Chefen för Natio-
Den 2fi September f. m.
269
nalmuseibyggnaden förekommande klander, måtte bifalla Utsk:ts
hemställan om anvisande af en summa å 380,000 rdr för fullbor¬
dande af nämnde byggnad, dels att från det i sednare delen af
punkten framställda förslag till en underd. anhållan i afs:de å bygg¬
nadens inredning m. m. måtte uteslutas orden »en komité af», och
dels slutligen af Hr Cederschiöld, att frågan i dess helhet måtte
varda till Utsk:t återremitterad.
Härefter framställde H. Exc. propos. derå, att E. o. Ad., utan
att godkänna det klander, som i Utlät:t förekommer emot Chefen
för Nationalmuseibyggnaden, måtte bevilja det ifrågavide anslaget,
hvartill svarades ja; och sedan propos. på bifall till den sednare
delén af punkten utan förändring först blifvit gjord, men med nej
besvarad, framställdes propos. på bifall dertill, med uteslutande af
orden »en komité af» och besvarades med ja.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Sammans.
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 19 och 22 dennes
bordlagde Betänk. N:o 32, i ani. af väckta motioner om förändrade
föreskrifter ronde pastoralexamen.
Utsk:ts första hemställan.
Hr Estenberg, Karl Kristian: Det har länge varit en
allmän önskan att pastoralexamen icke längre skulle besvära en
mängd äldre prestmän. Inom presterskapet har man varit länge
ense om att en förändring i detta afsule borde vidtagas, och jag
tror att denna åsigt äfven i högre grad förefinnes utom prester¬
skapet. Det inträffar nemi. ganska ofta att en examinerad prest¬
man, som skall undergå pastoralexamen, har upnått en ganska hög
ålder och äfven förvärfvat sig mycken erfarenhet. Icke desto min¬
dre nödgas han återgå till Domkapitlet, der yngre teoretici sitta,
och inför dem aflägga prof på sina kunskaper, ehuru man skulle
vara frestad påstå att kapitulares sjelfve snarare skulle af desse
åldrige män behöfva taga lärdomar. Dertill kommer att pastoral¬
examen består förnämligast af teoretiska ämnen och förr i verlden
skulle t. o. m. desse gamle män tala latin, ett bruk som lyckligt¬
vis numera är afskaflfadt. Likväl återstå ännu de teoretiska prof-
ven, som skola genomgås och som bestå uti upläsaudet af lexor
o. s. v.
För min del skulle jag tro att Utsk:t bort göra något afs:de
på motionerna, som ang:de pastoralexamen blifvit inom PresteSt:t
väckte. Jag kan visserligen icke förena mig i det förslag, kommi-
nistrarne Svartengren och Lexell framställt i detta afs:de, men jag
tror att i detta fall, såsom ofta händer då en helsosam mening
väckes, Utsk:t kunnat gä motionärernas önskan till mötes och up-
270
Den 26 September f. m.
ställa ett ändamålsenligt förslag till denna olägenhets afhjelpande,
och får jag derföre, då Utsk:t i min tanke allt för lätt behandlat
äinnet, anhålla om återremiss af ifrågav:de Betänk.
Frih. Armfelt, Magnus: Mot den af Hr Estenberg be¬
gärda åter remissen har jag ingenting vidare att invända än att den
icke skulle leda till det åsyftade ändamålet. Alla Utsk:sledamöter
voro nemi. af den öfvertygelse alt man icke borde fästa något afs:de
vid ifrågav:de motion; och jag tror knappast att de skulle nu frångå
sin en gång fattade åsigt. För öfrigt torde Hr Riddarh.-Sekret:n
bäst kunna uplysa huru detta Betänk, i de andra Stånden blifvit
afgjordt.
I ani. häraf uplyste undertecknad, att förev:de Betänk, blifvit
af samtelige de öfrige RiksSl:n bifallet.
Frih. Armfelt: I hvad Riddarh.-Sekret:n nyss yttrade, att
nemi. frågan är af 3 Stånd afgjord, ligger ännu ett ytterligare
skäl för mig att anhålla att ej afseende måtte fästas vid Hr Esten¬
berga yrkande.
Hr Estenberg: För min del kan jag genom Frih. Armfelts
yttrande icke finna, hvarföre K. o. Ad. bör bifalla Betänk:t. Icke
kan det vara derföre att så blifvit beslutat i Utsk:t och sedermera
i de öfriga ItiksStm. Det gör visserligen i sjelfva saken ingenting
om B. o. Ad. bifaller Betänk:t, men principen att R. o. Ad., lika
väl som hvarje annat KiksStånd, bör uttala, huruvida R. o. Ad.
anser ett förslag förhastadt eller icke, måste dock bibehållas. Jag
har troligtvis ganska ofullständigt utvecklat motiverna, hvarföre jag
önskade detta Betänk:s återremitterande, och jag känner att jag
äfven i detta fall ej finner mig mycket kallad att ingå i en vid¬
lyftig diskussion. Men nog synes det mig och troligen äfven de
fleste i hög grad anstötligt att gamla prestman, som länge med
utmärkt förtjenst skött sitt presterliga kall, skola fara tillbaka till
Domkapitlet för att stå examen. De måste lemna sin verknings¬
krets, sin församling och sin familj för att begynna läsa glosor och
derefter disputera, något som en prestman under sin embetstid lärt
sig att man icke bör göra uti andliga saker. Kristendomens heliga
läror böra icke genom disputation afgöras, utan endast uplifvas.
Jag får fortfarande yrka återremiss.
Sedan öfverlägguingen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bifall
till och dels återremiss af Utsk:ts förev:de hemställan, framställdes
propos. på bifall till densamma, och då dervid svarades flere ja
jemte ett eller annat nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Utsk:ts sednare hemställan.
Bifölls.
Den 2(> September f. m.
271
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv.- och Elion.Utsk:ts den 19 och 22 dennes på bordet lagde
Betänk. N:o 174, i ani. af väckta motioner ronde universitetets i
Upsala förläggande till Stockholm eller ock de juridiska och me¬
dicinska fakulteternas vid nämnde universitet flyttning till hufvud-
staden.
Utsk:ts hemställan, att förslaget om universitetets i Upsala
flyttning till Stockholm ej måtte till någon åtgärd föranleda.
Hr Cederschiöld, Gustaf: För min del kan jag icke
annat än uttrycka min stora förundran öfver det ringa samman¬
hang, som förefinnes mellan Utskrts motiver och det beslut, hvar¬
till Utsk:t kommit. Utsk:t visar nemi. i motiverna af huru stor
vigt icke blott för hufvudstaden, utan äfven för universitetet sjelft
en förflyttning till hufvudstaden skulle vara; men det oaktadt
kommer Utsk:t till det resultat att afstyrka en sådan flyttning,
förklarande såsom orsak dertill, att icke ännu någon fullständig
utredning egt rum. Det mest konseqventa hade dock val varit,
att Utsk:t sökt åstadkomma en utredning af förhållandena.
Då jag för min del tror, att det skulle kraftigt och välgö¬
rande inverka på icke blott, hufvudstaden, utan äfven hela Svenska
nationen, om i sjelfva hjertat af landet förefunnes en vetenskaplig
institution, tror jag äfven att den vexelverkan, som skulle ega
rum mellan hufvudstaden och universitetet särdeles fördelaktigt in¬
verkade på universitetet. Det är en olycka här i landet, att man
skiljer mellan theori och praktik, två saker, som skola förefinnas
bredvid hvarandra. Theorien utan praktikens kontroller föranleder
till utsväfningar i luften, likasåväl som praktiken utan theorien
blifver en blott slentrian; och af dessa begge ytterligheter up-
komma theoriens utopier och praktikens slentrian. Ett universitet
i midten af landet skulle just förmedla detta.
Man klandrar vår tid i allmänhet och söker i Sverige rigta
denna anmärkning mot hufvudstaden och deli der rådande materia¬
lismen. Om befogenheten af en sådan anmärkning vill jag icke
yttra mig, men nog mätte någon grund för densamma förefinnas;
och då vore det väl bäst, att en sådan åtgärd, som här är i frå¬
ga, kommer att ega rum. För min del skulle jag således, på
grund af de motiver, Utsk:t anfört, hemställa, att It. o. Ad. mätte:
besluta en skrifvelse till K. M:t i den syftning Utsk:t omnämnt,
eller att utredning om beloppet af de kostnader, universitetets för¬
flyttning till hufvudstaden förorsakade, måtte anställas.
Gr. Snoilsky, Gustaf: Ehuru jag erkänner att de mo¬
tiver, som af Utsk:t blifvit uttalade, kunnat bättre och fullstän¬
digare redigeras, äfvensom att många af de skäl, som inom Utskrt
mot uuiversitetets flyttning framdrogos, icke i Betänk:t inkommit,
och då jag anser de ekonomiska skälen, på hvilka också Utsk:t
hufvudsakligen stödt sig, så öfvervägande vigtiga, alldenstund man
icke känner huruvida universitet kan förflyttas eller huru dyrbar
272
Den 26 September f. m.
en sådan förflyttning blifver, får jag anhålla om bifall till Utsk:ts
Betänk.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
förev:de hemställan och dels att R. o. Ad. måtte för sin del be¬
sluta, det R. St. skola uti underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla,
att K. M:t täcktes föranstalta om behörig utredning!utaf beloppet
af kostnaderna för Upsala akademis förläggande till Stockholm,
samt till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nådig propos.
1 ämnet.
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Utsk:ts
hemställan och, då dervid svarades många ja jemte några nej, för¬
klarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Utsk-.ts tillstyrkande, att någon R. St:rs åtgärd icke må, i
ani. af förslagen om förflyttning till Stockholm af medicinska fa¬
kulteten vid Upsala universitet, vidtagas.
Sedan, uppå begäran" af Hr Cederschiöld, Gustaf, den utaf
Erih. Fock, A. G., m. fl. emot denna punkt afgifne reservation
blifvit upläst, yttrade
Hr Cederschiöld: På grund af de i denna reservation
afgifna skäl, får jag anhålla om bifall till densamma.
Gr. Hamilton, Henning: Vid den föreg:de punkten,
som onekligen var af vida större vigt, hade mitt upträdande sna¬
rare erfordrats än vid den nu föredragna; men dels hindrades jag
derifrån genom ett tillfälligt illamående, dels ansåg jag det icke
gagna till något, om jag då upträdde, ty frågan är redan genom
tre Stånds sammanstämmande beslut afgjord. Hvad denna punkt
beträffar, torde vid densamma ingenting annat böra göras, än att
bifalla Utsk:ts Betänk.; ty R. o. Ad. har ju redan förenat sig med
2 Stånd uti det beslut att i underd. skrifvelse hos K. M:t an¬
hålla det K. M. täcktes vid nästkom:de riksdag i nåder meddela
R. St. fullständig utredning ang:de samtliga de kostnader för så
väl byggnader och undervisningsmateriel, sora lärares aflönande,
hvilka skulle föranledas af komiterades förslag om inrättande af
ett fullständigt medicinskt läroverk i Stockholm. Det skulle nemi.
se besynnerligt ut att vid samma riksmöte besluta att anhålla det
K. M:t täcktes vidtaga åtgärder för att utföra något, för hvilket
R. St. begärt, att vid nästa riksdag, fast under något olika form,
få veta kostnaden.
För min del kan jag icke annat än anhålla om bifall till
Utsk:ts ifrågav:de Betänk.
Hr Olivecrona, Knut: För ungefär åtta dagar sedan
beslöt R. o. Ad., på hemställan af Gr. Sparre, att i likhet med
Borgare-
Deri 'ift September f. m.
Borgare- och BondeStin, hos K. M:t anhålla att få en fullständig
utredning af de kostnader, som erfordrades för upprättande af ett
nytt medicinskt undervisningsverk i Stockholm. Lika med den
siste värde talaren finner jag det derföre olämpligt, om R. St.,
sedan de begärt en sådan utredning af kostnaderne för inrättande
af ett nytt medicinskt undervisningsverk här i Stockholm, skulle
gå frågan i förväg. För öfrigt lärer det väl vara klart, att ett
ärende af den vigt, af den omfattning och betydenhet, som lös¬
ryckandet af en fakultet från universitetet i Upsala och inrättan¬
det af en ny i Stockholm, erfordrar en ännu fullständigare utred¬
ning än hvad nu förefinnes, äfvensom att det icke är tillräckligt
utredt genom komiterades förslag. Detta visar sig äfven af de
utlåtanden, som blifvit afgifne både af fakulteterna i Upsala och
Lund samt H. Exc. Kanslern, der man finner så väsendtliga an¬
märkningar mot komiterades förslag, att man måste draga i tvif¬
velsmål huruvida en^flyttning till hufvudstaden vore gagnelig för
universitetet. Det torde dessutom vara i sin ordning att R. St. af¬
vakta det på K. Mits pröfning beroende beslutet, innan de vilja
afgöra frågan. Vidare är det af vigt att erfara, huruvida univer¬
sitetet skall kunna upfylla sitt ändamål, om medicinska fakulteten
lösryckes. Enligt mitt förmenande skulle ett sådant lösryckande
skada, och den nyinrättade undervisningsanstalten skulle icke hel¬
ler kunna upfylla det dermed åsyftade ändamålet. Det är alldeles
icke genom någon slump som universiteter under medeltiden bil¬
dats, utan det har skett till följe af det samband, som förefinnes
mellan de särskilda kunskapsarterna. Erfarenheten har äfven visat,
att de s. k. specialskolorna ingalunda motsvara den nytta, man
deraf väntat sig. Uti Frankrike, der genom konventets beslut
universitet uphäfdes och specialfakulteter inrättades, har man ända
till nuvide tid fått vidkännas olägenheterna af denna inrättning.
Detta har också gjort, att de länder, som ligga Frankrike närmast
och i många afsin hafva följt Frankrikes exempel, nemi. Schweitz
och Belgien, icke hafva upriittat sådana specialskolor.
För öfrigt vill jag icke, då frågan redan vid denna riksdag
genom de andra Ståndens beslut blifvit afgjord, vidare uppehålla R.
o. Ad., utan får inskränka mig till att anhålla om bifall till Utskits
Betänk, i förevide puukt.
Hr Cederschiöld: Här har blifvit sagdt, att man icke
bör yrka bifall på ett komitéförslag, innan det undergått den i
grundlagen föreskrifna granskning. För min del hör jag till dem,
som visserligen yrka att komiterades betänk, först bör af vederbide
granskas; men ett bifall till det af reservanterna afgifna förslag
skulle icke hindra detta. Det nr icke heller uttryckt i den före¬
slagna skrifvelsen att någon flyttning af medicinska fakulteten bör
ske omedelbart, utan först sedan vederbide hörde blifvit, hvadan
först, sedan detta skett, någon flyttning kan komma i fråga. Om
jag icke oriktigt upfattade den siste värde talarens anförande, så
yttrade han, såsom skäl till bifall till Utskits förslag, att frågan re*
H. X. 18
274
Den 2(> September f. m.
dan skulle af R. St:r vara afgjord. Jag vill fästa upmärksamheten
på hvad ett sådant yttrande, som ofta förekommer, kan innebära.
Om R, o. Ad. nu bifaller Utsk:ts förslag, hvad händer, då frågan
möjligen vid nästa riksdag åter företages till behandling? Man åbe¬
ropar R. o. Ad:ns beslut vid denna riksdag, och afslår äfven då
detta förslag. För min de) tror jag dock att det vore R. o. Ad.
värdigast att fatta ett på dess egen öfvertygelse grundadt beslut,
och det är derföre jag yrkar bifall till reservanternas förslag.
Jag fattade icke riktigt Hr Olivecronas yttrande om olägen¬
heterna af specialskolors inrättande. För min del yrkar jag medi¬
cinska fakultetens flyttning till hufvudstaden, derföre att jag tror
att, då man får se det gagn enskilda fakulteters flyttning tili huf¬
vudstaden medför, öfvertygelsen om nyttan af hela universitetets
förläggande i hufvudstaden skall blifva ännu mera i ögonen fal¬
lande och så mycket snarare inträffa. Jag lägger mycken vigt
derpå att universitetet finnes i hufvudstaden, och då jag tror att
landet f. n. icke har tillgångar att bestrida kostnaden för eller har
behof af 3 universiteter, ser jag ingen ani. att icke förflytta uni¬
versitetet till Stockholm. Men då detta nu icke kan ske, vore det
åtminstone e.n fördel, om de begge s. k. praktiska fakulteterna kunde
dit förläggas.
Jag får fortfarande anhålla om bifall till reservanternas förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc-
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utsk:ts
ifrågav:de hemställan och dels bifall till reservanternes förslag, »att
K. St:r måtte i underd. skrifvelse hos K. M. anhålla om åtgärders
vidtagande för förflyttning till Stockholm af den vid universitetet
i Upsala varande medicinska fakultet och densammas förening med
härvarande medicinska läroverk till ett medicinskt undervisnings¬
verk i hufvudstaden.»
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till LTtsk:ts
hemställan och, då dervid svarades många ja jemte åtskilliga nej,
förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter.-propos.:
»Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utskds uti 2:dra
punkten af Betänk:t N:o 174 gjorda hemställan i ani. af väckta
förslag om förflyttning till Stockholm af medicinska fakulteten vid
Upsala universitet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. det förslag till beslut uti of-
vannämnde fråga, som uti Frih. Focks m. fl:s reservation å sid. 10
finnes afgifvet».
Vid voteringens slut hade rösterna utfallit sålunda:
Den 26 September f. 111.
Ja — 31.
Nej — ie.
Utsk:ts hemställan, att förslagen om den juridiska fakultetens
vid Upsala universitet- förflyttning till Stockholm ej måtte till nå¬
gon åtgärd föranleda.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Om det står illa till här i
landet med den medicinska undervisningen, så står det ännu våd¬
ligare till med den juridiska. Det måste åtminstone alla, som hafva
någon insigt i den vetenskapen, medgifva. Under sådane förhål¬
landen, tror jag det vara önskligt att i detta afs:de vidtaga någon
förbättring. Då domare-embetets utöfvande beror på de personers
skicklighet, som innehafva embetet, måste det vara särdeles vigtigt
att domarekorpsen blir sådan, att den kan motsvara de fordringar,
man på den måste hafva. Som förhållandet nu är, få de unga
män, som skola ingå på den juridiska banan, en ganska klen theo-
retisk bildning. Det visar sig äfven, att då inom juridiska fakul¬
teten vid universitetet någon plats blir ledig, får man söka såsom
man säger med ljus och lykta, för att få någon lämplig person för
den lediga befattningen.
Jag får således anhålla att R. o. Ad. täcktes bifalla reservan¬
ternas förslag, endast med dea förändring, att ordet »jemvälu, som
förekommer i det af reservanterna föreslagna beslutet, måtte utgå.
Hr Törnebladh, Carl Ottomar: Utan att vilja ingå i
besvarande af hvad Hr Cederschiöld så kategoriskt yttrat ang:de
den juridiska bildningen, inskränker jag mig dertill att, med ani.
af R. o. Ad:ns beslut i förra punkten, yrka bifall till hvad Utsk:t
i detta hänseende framställt.
Hr Printzensköld, Carl: Om det blott till en högst
ringa del vore grundadt allt hvad som Hr Cederschiöld behagat
yttra om den juridiska bildningen här i Sverige och beskaffenheten
af domarekorpsen, äfvensom af den embetsmannakorps, hvilken, ehuru
icke egentligen bestående af s. k. jurister, dock är förbunden att
hafva undergått juridisk examen, så måste jag i sanning beklaga
vårt land. Lyckligtvis är likväl förhållandet icke sådant, Hr Ce¬
derschiöld utmålat detsamma. Tvertom är min öfvertygelse, och
den grundar sig på hvad man allmänt känner här och äfven er¬
känner i utlandet, att Sveriges domarekorps intager ett framstående
rum såsom sådau. Om det lyckats en eller annan individ att, som
man säger, krångla sig igenom sin examen vid något af universi¬
teten, och denne sedermera visar sig oduglig på tjenstemannabanan,
är det icke tillåtet för någon att, på sätt Hr Cederschiöld företa¬
git sig, i följd af enstaka fall bryta stafven öfver hela domare¬
korpsen och hela den juridiska undervisningen. Hr Cederschiöld
talar om huru theoretisk och praktisk bildning böra gå band i hand
med hvarandra. Nå väl! om denna sats vore riktig, så ligger fe¬
let att så icke sker, ingalunda i den juridiska undervisningen vid
universiteten, utan hos dem sora vid universitetet njuta undervis¬
270
Den 2fi S*ptenili»r f. m.
ning. Felet ligger efter all sannolikhet äfven deri att Sverige icke
är nog lyckligt lottadt att kunna tillräckligt aflöna sina tjenstemän,
äfvensom deri att största delen af dem, som inträda på embets-
mannabanan, icke ega tillräcklig förmögenhet att de kunna lefva
derpå, utan måste sträcka sin verksamhet förnämligast åt det håll,
som bäst fyller den brist i lefnadsbehofven, hvartill Staten icke
kan bidraga. Ehuru detta möjligen kan vara fallet hos mängden,
iir det väl derföre icke sagdt att icke stor del af denna mängd
kan genom erfarenhet och arbetsamhet under tjensteutöfningen för¬
värfva sig kunskaper, så att den kan med heder framstå och ut¬
härda jemförelsen med hvilket lands embetsmannakorps som helst.
Dessutom tror jag att den rättsvetenskap, som ligger till grund
för en fullständig utöfning af domareyrket, bör inhemtas vid uni¬
versitetet, utan all sammanblandning med praktiken; ty först måste
man lära sig att tänka, och sedan man genom studium lärt sig
detta, äfvensom att efter logikens grunder uttrycka sina tankar,
då, men icke förr, är det tid att egna sig åt praktiken. För min
del tror jag, att man, långt ifrån att sammanblanda praktiken och
theoden, bör låta den förra efterfölja den sednare. Då, men icke
torr, förskaffar man landet dugliga embetsman ; men ingalunda, om
man handlar tvärtom.
Hr Olivecrona, Knut: Hr Cederschiöld har nyss inför
R. o. Ad. uttalat sin förkastelsedom, icke blott öfver de juridiska
fakulteterna här i landet, utan äfven öfver de embetsman, som er¬
hållit juridisk bildning. Han säger att den juridiska bildningen är
i alla afs:den ytterst klen och i högst dåligt skick. Häremot får
jag åberopa den afgifna berättelsen af Just. Ombudsmannen, deruti
framställes att juridiska bildningen gått betydligt framåt, äfvensom
att densamma med de resurser, som finnas vid universiteten, är så
god, som man af för handen varande förhållanden kan vänta sig.
Vidare påstår Hr Cederschiöld att hvarje gång någon ledighet vid
universitetet inträffar, måste man söka öfverallt, men ändock icke
finna någon för den lediga platsens besättande lämplig person.
Afven detta omdöme lemnar jag åt sitt värde. Vidare tager jag
mig friheten anmärka att, sedan R. St:r vid sista riksdag anslogo
en förhöjning åt lärarne vid akademien, det icke har varit någon
svårighet att få lediga tjenster tillsatte och det med ganska skick¬
lige och lofvande unge män.
Hr Cederschiöld har vidare yttrat att, om blott en förflyttning
af den juridiska fakulteten eger rum, ett annat lif genom den be¬
röring, som med hufvudstaden på detta sätt upstode, skulle visa
sig inom det juridiska området, hvarjemte en större och för den
juridiska bildningen mera nyttig samverkan mellan praktik och theori
inträffar. Det är möjligt att så sker: men jag tror icke att detta
beror på någon flyttning eller att bildningsanstalten finnes i huf¬
vudstaden; utan hufvudsaken består utan tvifvel i en lämplig or¬
ganisation och ett godt val af lärare för den studerande ungdomen.
I det afs:de, nemi. att icke hufvudsaken är att en bildningsanstalt
ligger i hufvudstaden, vill jag åberopa London, der sedan mer än
Dan 26 September f. m.
300,, år tillbaka funtiits 4 rättsskolor, hvilka enl. kompetente per¬
soners utsago äro i det uslaste skiek och icke i ringaste mån up-
fylia sitt ändamål. Jag får i detta fall äfven hänvisa Hr Ceder¬
schiöld till den berättelse, som är afgifven af en 1850 särskildt
nedsatt komité, öfver rättsskolorne i London, och man skall deraf
finna att den juridiska bildningen derstädes är i det bedröfligaste
skick. För öfrigt lärer väl icke något bifall kunna lemnäs till Hr
Cederschiölds yrkande, då icke ringaste framställning gjorts örn
vissa skolors inrättande i Stockholm och icke heller någon upgift
om kostnader o. d. förefinnes. Det vore i min tanke i högsta
grad lättsinnigt och oförsvarligt, öm B. St:r på så lösliga grunder
ville sönderbryta hvad Sten Sture grundlagt och den store Gustaf
Adolf fortsatt. Jag kan för min del icke annat än anhålla om
bifall till Utsk:ts förslag.
Hr Estenberg, Carl Christian: Lika med de talare,
som yttrat sig mot Hr Cederschiölds åsigter, får jag förklara att
jag ingalunda tror att den juridiska bildningen blifver grundligare,
om fakulteten förflyttas till hufvudstaden. Hr Cederschiöld har an¬
tagit hvad som skulle bevisas, utan att bevisa detsamma. Sjelfva
frågan är nemi., långt ifrån att vara en sjelfskrifven sanning, myc¬
ket tvifvel underkastad. Mig synes det, att man i det lörsta sta¬
dium bör skilja mellan theold och praktik, och först, edan man
inhemfät det theoretiska af saken, söka genom praktiken fullända
hvad theorien grundlagt. Huru skulle det väl gå, om våra juri¬
ster kastade sig in på advokatbanan? De skulle visserligen på detta
sätt få sig en näringskälla, men till stort mehn för den juridiska
banans fortsättande. En förtidig vinningslystnad är alltid skadlig
för en vetenskap. Den som vill vinna för mycket i ekonomiskt
afs:de, tager ovilkorligen skada till sin rigtniug, och detta kan med
större skäl, än måhända i andra afsiden, tillämpas på den juridiska
bildningen.
Jag får för min del anhålla orri bifall till LTtsk:ts förslag.
Gr. Sparre, Erik: Med de åsigter, jag förut i denna fråga
tillkänaagifvit, eller att, för den juridiska bildningens utveckling
inom vårt land, det skulle vara välgörande, om juridiska fakulte¬
ten förflyttades till hufvudstaden, skulle jag icke begärt ordet, så¬
vida jag icke ansett f. n. utan ändamål att vidare diskutera saken,
då R. o. Ad. genom bifall till föregide punkt redan antydt att nå¬
gon flyttning af den medicinska fakulteten icke nu f. n. låter sig
göra. Jag kan dock icke underlåta att samtidigt tillkännagifva att
de skäl, som föranledt till att yrka afälag å förslaget, äro helt an¬
dra än som blifvit af Utsk:t framlagde. Jag vill således blott, med
stöd af min reservationsrätt, förklara att jag, då frågan framdeles
vid någon riksdag förekommer till behandling inom representatio¬
nen, vill yttra mina åsigter angide den juridiska bildningen.
Hr Cederschiöld: Man har velat uti mitt yttrande in¬
lägga en skarpare syftning än det verkligen innehåller. Jag vill
Den 26 September f. m.
visserligen icke bestrida att det finnes skickliga jurister, men hvad
jag vågar påstå, det är att de höra till undantagen, och att hvad
jag yttrat gäller blott den stora pluraliteten. Hr Printzensköld
har talat om det stora ans:de vår domarekorps i utlandet åtnjuter.
Detta vill jag på intet sätt söka bestrida; men icke tror jag det
hafva sin grund i öfvervägande skicklighet, utan i den rättrådig¬
het, för hvilken de äro allmänt aktade. Att här finnas vetenskap¬
ligt bildade jurister är ett faktum; men denna bildning hafva de
icke universitetet att tacka för, utan sina egna studier.
Man har fästat sig vid mitt yttrande att praktik och theori
böra gå band i hand med hvarandra. Jag får för dem, som fästat
sig härvid, förklara att jag bade mening med detta. Man absoi-
verar nemi. vanligtvis sin examen vid universitetet och bestämmer
sig sedan, huruvida man skall egna sig åt den theoretiska eller
praktiska banan. Man anser dessa banor alldeles åtskiljda. Jag
har deremot föreställt mig, att, i händelse den juridiska fakulteten
vore förlagd i hufvudstaden, skulle deraf upstå det förhållande att
en ung man, som inträdt på tjenstemannabanan, skulle kunna fort¬
sätta sitt juridiska och theoretiska studium, på samma gåDg ban
praktiskt utvecklar sig. Jag hemställer till hvar och en, om man
icke på detta sätt skulle kunna komma derhän, att en ung man
icke behöfde bestämdt fatta sitt beslut, huruvida han skulle gå in
på den praktiska banan eller stadna på den theoretiska; han kunde
då, såsom man säger, hålla fint ut,med begge.
Vidare yttrade jag att svårigheter möta att skaffa skicklige
lärare vid akademien; och detta tror jag mig med visshet kunna
fortfarande påstå. Det var bland annat en ung särdeles utmärkt
man, som man ville förmå att stadna vid akademien inom den ju¬
ridiska fakulteten; men han kunde icke dertill förmås, emedan han
fann den theoretiska sidan alldeles för mycket isolerad. Man nöd¬
gades till följe deraf till ett professorsembete förordna en person,
som nyss var utexaminerad. Något sådant skulle icke kunna hända
i Stockholm. Hr Olivecrona har talat om de i London inrättade
rättsskolorne, och antydt det bedröfliga skick, hvari dessa befinna
sig. Jag får fästa Hr Olivecronas upmärksamhet derpå att insti¬
tutionen derstädes är helt olika vår. Det torde äfven icke vara
Hr Olivecrona obekant, att då man vill tala om utmärkte jurister,
åberopas alltid de Engelska.
Jag fortfar i mitt först framställda yrkande.
Hr Olivecrona: Då jag förra gången hade ordet, hade jag
icke Just. Ombudsmannens berättelse till hands, och anhåller der¬
före att nu i korthet få upläsa hans omdöme om den juridiska bild¬
ningen. Han yttrar nemi.: »Hvad jag utan farhåga för misstag vå¬
gar påstå är, att den juridiska bildningen i allmänhet under de
sednare 2 1 O-talen af år ej så obetydligt gått framåt, att döma
efter det kunskapsmått, med hvilket måuga ynglingar från akade¬
mien inträdt i det praktiska embetsmannalifvet». För min del vill
jag ingalunda bestrida att icke brister i den juridiska undervisnin¬
gen lörefinnas. Dessa raina åsigter kan hvar och en erfara, som
Den 20 Sept#mber f. m.
vill taga kännedom om en af 111ig på trycket utgifven skrift i dett i
iimne, der jag, dels på grund af den erfarenhet, jag vunnit linder
13 års tid såsom akademisk lärare, dels under mina resor i utlan¬
det för det speciela ändamålet att taga kännedom om de juridiska
anstalterna utrikes, har sökt utveckla min tanke i detta afs:de, och
tillkännagifva hvilka dessa brister äro. Enl. mitt förmenande bero
dessa hufvudsakligen derpå att antalet af lärare är allt för litet i
jemförelse med de många ämnen, som skola föredragas. Det finnes
nemi. f. n. icke mer än 4 ordinarie lärare inom juridiska fakulte¬
ten, ett antal som förefanns redan under 16:de och 17:de århun¬
dradet. Huru vill man att i våra tider detta antal skall vara till¬
räckligt? och vill man icke öka antalet af lärare, lär man heller
icke döma så strängt. Hvad jag med visshet känner, är att den
juridiska fakulteten sjelf bäst känner behofvet af förstärkning i lä¬
rarekallet; hvarföre också juridiska fakulteten i en särskild skrift
framlagt, hvad som enl. fakultetens åsigt erfordras, för att på ett
mera tillfredsställaude sätt organisera undervisningen.
Såsom ett temligen starkt motiv för fakultetens flyttning har
vidare blifvit framhållet att, såsom förhållandet nu är, unga juri¬
ster måste helt eusidigt bestämma sig för den theoretiska eller
praktiska banan. För min del betviflar jag att de frukter, man
väntade sig af en sådan flyttning af juridiska fakulteten, skulle rea¬
lisera sig. Den, som efter slutade studier inträder på tjenstemau-
nabauan, är vanligen fullt sysselsatt af sina göromål i Just.Revi-
sionen, HofRätten och Rådstufvurätten, så att han sällan hinner
sköta några juridiska studier i denna mening, som här afses, eller
att besöka offentliga föreläsningar. Det vore beklagligt, om lian
icke med den litteratur, som i juridik förefinnes, skulle kunna fort¬
sätta sina studier. Under mitt vistande i Köpenhamn, Paris och
Briissel såg jag icke några embetsman besöka föreläsningarne, och
jag är öfvertygad att, om fakulteten flyttades hit till Stockholm,
förhållandet skulle blifva enahanda.
Man har vidare sagt att det skulle blifva lättare att skaffa
lärare, om en sådan flyttning skedde. Jag betviflar dock detta; ty
det fordras för att blifva en skicklig akademisk lärare särskilda
anlag och studier samt att man med särdeles kärlek måste egna
sig åt vetenskapliga sysselsättningar.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla om bifall till
Utsk:ts förslag.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad, yttrade H. Exc.
Hr Gr. o. Landtm., att derunder yrkats dels bifall till Utskits
hemställan och dels att beslutas måtte, »det R. St:r skola i underd.
skrifvelse hos K. M. anhålla örn åtgärders vidtagande för förflytt¬
ning till Stockholm af den juridiska fakulteten vid universitetet i
Upsala samt nämnde fakultets ombildaude till en juridisk hög¬
skola i hufvudstaden.»
Härefter framställde H. Exc. propos. på bifall till Utskits
hemställan och, då dervid svarades många ja och några nej, för¬
klarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
2*0
Peil 2G September e. m.
Utskits sista hemställan om afslag å Riksdagsfullmin Carl
Nettelbladts förslag angide inrättande i hufvudstaden af 2 profes¬
sioner i rättsvetenskap och statskunskap.
Bifölls.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Onsdagen den 26 September 1860-
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för förmiddagens plenum.
Föredrogs och lades till handlingarne Sammans. Stats-, Lag*
samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskits Utlåt. N:o 32, i ani. af åter-
remiss af Utskits Mern. Nio 29, med förslag till voter.-proposir
till sammanjemkan.de af de inom BiksStin fattade skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utskits Utlåt. N:o 21, i ani. af framställda
anmärkmr emot Utskits under N:o 7 afgifna Betänk, öfver ej min¬
dre K. Mits Nåd. Propos. om förnyad författning röride utskrif-
ningssättet och inrättningen af allmänna beväringsmanskapet, än
ock enskilda motioner i samma ämne.
Sedan BondeStits den 22 dennes bordlagde prot.-utdrag Nio
462, med inbjudning till MedStin att biträda BondeStits beslut
ronde Allm. Besv.- och Ekon.Utskits Utlåt. N:o 161 angide kom¬
munalstyrelser, blifvit föredraget, men af flere ledamöter ånyo på
bordet begärdt; anmälte H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tre från Högv.
PresteStit ankomne prot.-utdrag Niris 445, 456 och 458 för den
i 9, 21, 22 och 25 dennes, innehållande PresteStits i samma fråga
fattade beslut, hvaruti B, o. Ad. inbjudits att instämma.
Desse sednare prot.-utdrag begärdes jemväl på bordet, hvar¬
efter anmälte sig och yttrade
Den 36 September e. m
281
Hr Hjarne, Harald: Då de nu bordlagde inbjudningarne
röra ett och samma Betänk., tager jag mig friheten föreslå, att de
måtte upföras under en gemensam nummer på föredragningslistan,
äfvensom att de måtte förekomma till afgörande i nästa plenum
och derlöre sättas främst å målslistan.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Derest R. o. Ad. skulle
fatta ett med Hr Hjärnes förslag öfverensstämmande beslut, hvilket
sedermera komme att lända till ovilkorlig efterrättelse, torde följ¬
den deraf blifva, att under handläggningen af ifrågav:de särdeles
vidlyftiga ärende afgörandet af en mängd på riksdagens slut inver¬
kande frågor komme att alltför länge fördröjas, Jag anser det
således vara försigtigast att ej fatta något bestämdt beslut om
ordningen för ärendets företagande till pröfning.
Hr Hjärne: För att undanrödja den betänklighet, som den
siste värde talaren ansett förekomma emot antagande af mitt nyss
gjorda förslag, torde det vara tillfyllest att vid beslutet fästa det
förbehåll, att det skulle vara R. o. Ad. obetaget att å föredrag¬
ningslistan framför inbjudningarne låta upföra sådana Betänkm,
som röra statsregleringen och derföre böra skyndsamt afgöras. För
öfrigt är det ej underligt, att Gr. Mörner gör invändning emot
ett förslag, som åsyftar att, så fort sig göra låter, få kommuualfrå-
gan afgjord, enär Hr Gr:n redan visat sig vara en motståndare
till reformen, derigenom att Hr Grin understödde Gr. Sparre, då
frågan förra gången förevar och olyckligtvis blef undanskjuten.
Gr. Mörner: Med ani. af hvad Hr Hjärne sednast yttrat,
ber jag att få erinra Hr Hjärne derom, att då jag understödde
det förslag till beslut, som afgafs utaf Gr. Sparre vid föredragnin¬
gen af Betänk:t om kommunalstyrelser, yttrade lag uttryckligen,
att jag beklagade, det frågan blifvit under en tidrymd af omkring
nio månader fördröjd, så att den knappa tid af riksdagens fortvara,
som återstode, icke medgaf att egna frågan den grundliga pröfning,
som den otvifvelaktigt kräfde. Jag hyser äfven nu den öfverty¬
gelse, att derest R. o. Ad., till följd af de gjorda inbjujdningarue,
komme att underkasta komiterades vidlyftiga förslag om kommu¬
nalstyrelser samma sorgfälliga granskning, som vigtiga lagförslag
vanligtvis på detta rum hafva att undergå, skall detta arbete med¬
taga en så lång tid, att riksdagens slut deraf kommer att fördrö¬
jas. Detta är skälet hvarför jag ansett och fortfarande anser det
vara försigtigast att ej genom något på förhand fattadt beslut
binda sina händer.
Hr Bildt, Didrik Gillis: För min del kan jag icke inse,
hvartill hela denna tvist tjenar. Inbjudningarne stå ju redan främst
på föredragningslistan, och ett beslut om deras upförande i främsta
rummet är ju således alldeles öfverflödigt. Dessutom torde det
böra bemärkas, att den ena inbjudningen är bordlagd 2:ne gånger,
tåen den andra deremot endast en gång, hvaraf följer, att det är
282
Den 20 September e. m.
alldeles för tidigt att om deras föredragning fatta något bestämdt
beslut.
Ilr Hjärne: Jag har ingalunda förbisett den omständighet,
som Hr Bildt nu påpekat, men då jag förutsatt möjligheten deraf,
att R. o. Ad. skulle fatta något annat beslut i afs:de å ordningen
för det ifrågav:de målets behandling, har jag trott mig böra i detta
plenum bringa frågan om föredragningen å bane.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad först beträffade
Hr Hjärnes yrkande, att de ifrån Preste- och BondeSt:n ankomna
inbjudningar i den s. k. kommunalfrågan måtte å föredragnings¬
listan upföras under en och samma nummer, torde något särskildt
beslut deröfver icke behöfva fattas, enär det läge i sakens natur,
att desse inbjudningar, såsom omfattande ett och samma ämne,
komme att i ett sammanhang behandlas. Hvad åter anginge för¬
slaget om merberörde inbjudningars upförande främst å föredrag¬
ningslistan för nästa plenum, vore något beslut derom icke heller
behöfligt, enär, på sätt redan blifvit anmärkt, det för närvarande
å målslistan icke funnes något ärende framföre samma inbjudnin¬
gar, så att de i allt fall komme att intaga främsta rummet på
föredragningslistan för nästblifvande plenum, derest ej under detta
plenum fattades beslut om något ärendes framflyttning å listan,
hvilket åter ej torde komma att ega rum i annat fall, än för så
vidt något på statsregleringens afslutande inverkande mål tarfvade
skyndsam handläggning; och förmodade PI. Bxc., att, efter hvad
sålunda blifvit uplyst, någon propos. i ani. af Hr Hjärnes yrkan¬
den ej behöfde framställas.
Hr Hjärne: Efter den förklaring, H. Exc. Pir Gr. o. Landtm,
nu afgifvit, vill jag icke längre påyrka, att något särskildt beslut,
i ani. af min förut gjorda framställning, skall af B. o. Ad. fattas.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:ts nedannämnde, den 22
dennes bordlagde Utlåtm, nemi.:
N:o 184, ang:de ersättning för sådana af K. StatsKoutoret för¬
skottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej blifvit af R.
St:r beviljade;
N:o 185, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de
disposition af medel, som influtit för skedd expropriering af jord
från den Landshöfdingen i Stora Kopparbergs län på lön anslagna
kungsgården Noret;
N:o 186, i ani. af väckt fråga om ersättning af statsmedel
till delegarne i laga skifte uti Grimstorps by för förluster i följd
af jeruvägsanläggning;
N:o 187, i ani. af väckt fråga om inköpande af boställe åt
Häradshöfdingen i Helsinglands norra domsaga;
N:o 188, i ani. af K. M:ts Nåd. Propos. ang:de begrafning»-
f Den 26 September e. m.
283
och öfrige kostnader i följd af H. M. Konung Oscar I:s dödliga
frånfälle; samt
N:o 189, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse i fråga om löne¬
förhöjning för år 1857 åt de vid storskiftet i Stora Kopparbergs
län samt afvittringen i VesterNorrlands, Vesterbottens och Norr¬
bottens län anställde landtmätare.
Föredrogs Samnians. Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk:ts den 22 dennes bordlagde Betänk. N:o 31, i ani. af väckta
motioner om dels understöd af allmänna medel, dels förändrade
lagbestämmelser, till befordrande af skiftesverket på Gottland.
Utsk:ts hemställan, att den af Riksdagsfullmäktigen Olaus
Svebilius i ämnet väckta motion måtte af E. St:r afslås.
Bifölls.
Utsk:ts förslag i ani. af Hr Bildts, Didrik Gillis, motion.
Bifölls.
Härefter anmälte sig och yttrade
Hr Bildt: Jag får vördsammast hemställa, att E. o. Ad.
behagade inbjuda de öfriga RiksStm att instämma uti det af E. o.
Ad. nu fattade beslutet. Det har blifvit mig berättadt, att Utsk:ts
förslag utaf ett Stånd afslagits, men att skälet dertill endast varit
af formell beskaffenhet. Som frågan är af högsta vigt för fram¬
gången af skiftesverket å Gottland, har jag trott mig icke böra
lemna obegagnad denna utväg att få Utsk:ts förslag af E. St:r
antaget.
Till detta förslag lemnade E. o. Ad., uppå framställd propos.,
sitt bifall.
Föredrogos och biföllos Bevilln.-Utsk:ts den 22 dennes bord¬
lagde Mern. N:o 40, i ani. af väckt fråga om förtydligande af E.
St:rs beslut ang:de tull å ättika; samt Betänk. N:o 41, angide stä¬
dernas saluaccis.
Föredrogos och lades till handlingarne Bevilln.Utsk:ts den 22
dennes bordlagde Mern.:
N:o 42, till Högv. PresteSt:t, i ani. af dess skiljaktiga beslut,
i fråga om Utsk;ts i Mern. N:o 39 afgifna förslag till voter.pro-
postr, ang:de förändrade föreskrifter om allm. bevillmns utgörande;
N:o 43, ang:de verkställda omröstningar i ani. af RiksSt:ns
olika beslut i afs:de å förändrade föreskrifter om allm. bevillnius
utgörande; samt
284
Deri 26 Sept sm b er e. m.
N:o 44, i ani. af verkstiild omröstning ang:de ifrågasatt ser¬
skild bevilln.-afgift för cigarrer och cigaretter, sorn till salu hållas.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande samt bifölls
Sammans. Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskits den 22 dennes
bordlagde Betänk. N:o 34, i ani. af väckta motioner om ändrin¬
gar, tillägg och förtydligande af K. Förordm ang:de egors fredan¬
de mot skada af annans kreatur och om stängselskyldighet, den 31
Bec. 1857.
Föredrogos och biföl los Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 22
dennes bordlagde Betänkm:
N:o 178, i ani. af väckta motioner om nedsättning i arfvo-
det för landtmäteriförrättningar; samt
N:o 179, i ani. af väckta motioner om föreskrifters medde¬
lande rör:de vården af civila och ecklesiastika boställen, samt om
tillägg till nu gällande militieboställsordning.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ts den 22 dennes bordlagde Betänk.
N:o 180, i ani, af väckt motion i fråga om förändradt användan¬
de af helgonskylden inom en del församlingar i Lunds stift och
provinsen Halland af Götheborgs stift.
Gr. Sparre, Erik: Den trehundrade årsdagen af Konung
Gustaf I:st.e Wasas dödliga frånfälle är snart förestående, och det
synes mig såsom Svea R. St., då de nu äro till riksdag försam¬
lade, borde egna en gärd åt den hädangångne, store konungens
för hvarje Svensk så dyrbara minne. Jag vågar således anhålla,
det H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, behagade till R. o. Ad. göra
framställning derom, att Ståndet skulle för sin del besluta, att en
åminnelsefest öfver konung Gustaf I skall ega rum nästa Lördag
den 29 dennes. Jag erkänner villigt, att tiden för anordningarne
till denna fest är mycket knapp, men jag har föreställt mig, att
desamma skulle kunna medhinnas, derest R. o. Ad. behagade up-
draga åt Hr Gr. o. Landtm, att, i Samråd med de öfriga Stms
Hrr Talmän, gå i författning derom, att, så vidt möjligt är, ett
minnestal öfver den store Konungen blefve skrifvet, för att inför
Ständerna hållas å någon för ändamålet' lämplig lokal. För den
händelse att Hrr Talmän skulle anse sig behöfva biträden om an-
ordningarnes verkställande, torde deras utseende lämpligast böra
åt Talmännen öfverlemnas. Jag anhåller, att R. o, Ad. behaga¬
de besluta den af mig föreslagna åminnelsefestens hållande, samt
inbjuda de öfriga RiksStånden att detta beslut biträda.
Den 26 September e. m.
28 5
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Gr. Sparre hade
vackt det förslag, att den 300:de årsdagen af Konung Gustaf Wa¬
sas död, som inträffade nästa Lördag den 29 dennes, skulle, så
vidt möjligt vore, utaf R. St. firas medelst hållande af ett min¬
nestal öfver den store Konungen, hvarjemte Gr. Sparre ifrågasatt,
att åt RiksStåndens Talmän skulle updragas att vidtaga de förfo¬
ganden, som erfordrades för att bringa detta förslag till verkstäl¬
lighet, äfvensom att åt sig utse nödiga biträden dervid. I afs:de
å berörde förslag anhöll IT. Exc. att få nämna, att sedan H. Exc.
på f. m. enskildt erhållit del deraf, hade han rådgjort med de öf¬
rige RiksStms Hrr Talmän om saken, och hade de dervid förenat
sig uti den åsigt, att de icke kunde taga någon omedelbar befatt¬
ning med anordningarne till den ifrågasatta minnesfesten, utan att
desamma lämpligast borde öfverlemnas åt några enskilda medlem¬
mar af samtlige RiksStånden, de der kunde befinnas villige att
ifrågav:de bestyr sig åtaga. Största svårigheten torde vara att
finna någon person, hvilken vore beredvillig att på den ytterst
korta tid, som återstode, författa minnestalet, och hade ett försök
i denna väg redan blifvit gjordt, men ej lyckats. Emellertid ville
H. Exc., med uttryckande af sin innerliga önskan, att det vackra
förslaget måtte kunna förverkligas, nu till R. o. Ad. hemställa,
det Ståndet behagade för sin del besluta, att R. St. skulle, så vidt
möjligt vore, nästa Lördag den 29 dennes, genom ett minnestals
hållande, fira 3Q0:de årsdagen af Konung Gustaf Wasas dödliga
frånfälle, äfvensom inbjuda MedStm att samma beslut biträda.
Ropades ja.
H. Exc. förmälte vidare, att det torde vara af nöden att ge¬
nast utse några medlemmar af R, o. Ad., hvilka under förmodad
samverkan med ledamöter af de öfriga RiksStånden, sökte att brin¬
ga det nu fattade beslutet till verkställighet; och som desse per¬
soners utseende genom val icke torde medhinnas, finge H. Exc.
föreslå li. o. Ad. att updraga nämnde bestyr åt Gr. Erik Sparre
och Hr Per Reinhold Tersmeden.
R. o. Ad. lemnade jemväl härtill sitt bifall.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde, från Utsk:n inkomne
Utlåtrn, nemi. från
StatsUtskottet:
N:o 190, i ani. af K. M:ts Nåd. Skrifvelse ang:de anslag till
upförande af åtskilliga nya byggnader vid Ultuna Landtbruks¬
institut ;
N:o 191, i ani. af väckt motion ang:de utvidgning af östra
flygeln af R. St:rs hus;
N:o 192, i ani. af väckt fråga om anslag af allmänna medel
till understöd för kyrkobyggnader, i stället för nu brukliga kollekU
och stamboksinsainlingar;
286
Den 28 September.
N:o 193, i ani. af väckt fråga om anslag af allmänna medel
åt Kamereraren Carl Sandberg för förfarande vård och komplette¬
rande af åtskilliga utaf honom gjorda samlingar i kameralväsendet;
N:o 194, i ani. af väckt fråga om pension åt språkläraren
Carl Matin Spaniers enka;
Lagutskottet;
N:o 52, i ani. af återremisser i vissa delar af Utsk:ts Betänk.
N:o 37, i fråga om förändrad lagstiftning ang:de förmyndarevårdeu;
N:o 53, i ani. af gjorda anmärkningar inom RiksStm vid
förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 38, i fråga om ändring i vissa
delar af 17:de kap. Handelsbalken och andra författningar rör:de bor¬
genärers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
Sedan justering egt rum af 2 prot.utdrag, det ena rör:de R.
o. Ad:s beslut om ett minnestals hållande öfver Konung Gustaf I,
samt det andra ang:de hvad Ståndet beslutat i afs:de å Stats-,
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Utlåt. N:o 31, åtskilj¬
des R. o Ad. kl. V2 8 e. m.
In fidem,
O. Brakel.
Fredagen den 28 September i860.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 5 prot.utdrag för den 26 dennes e. m.
H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att till följd af R.
o. Ad:ns i sisthållne plenum fattade beslut, hvilket redan blifvit
biträdt af BorgareSt:t och sannolikt denna afton jemväl af de öfriga
RiksStm blefve biträdt, kommer i morgon kl. */2 1 på dagen en
minnesfest öfver Konung Gustaf I att af R. St:r firas här i Rid¬
darhussalen. På sätt öfverenskommet blifvit, skola samtlige Riks¬
Stm kl. 12 samlas uti R. St:rs hus, R. o. Ad. uti StatsUtskits
lokal och de öfriga Stånden uti sina sessionsrum, för att derifrån
uti procession afgå bit till Riddarhuset. Programmer till den blif-
Den 28 September.
287
vande åminnelsefesten funnos att tillgå hos Riddarhus-Fiskalen. I
anseende til! det ringa utrymmet, hade blott ett ganska inskränkt
antal platser för främmande åhörare kunnat beredas, till följd hvar¬
af endast 30 inträdeskort till dessa platser blifvit öfverlemnade till
R. o. Ad:ns disposition; och egde de af Ståndets Ledamöter, som
för vänners och bekantas räkning önskade erhålla sådana inträdes¬
kort, att anmäla sig hos Riddarhus-Fiskalen.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utskm inkomne
Mern. och Betänk:n, nemi. från
Konstitutionsutskottet;
N:o 65, med voter.propos. rörande det uti Konst.Udskrts Mern.
N:o 53, framställda förslag till ändringar i R.F. och R.O., om
riksdags hållande hvarje år;
N:o 66, till BondeStit, i ani. af Ståndets beslut rörande Konst.-
Utsk:ts Mern. N:ris 57 och 62;
N:o 67, till BorgareSt:t., i ani. af Ståndets beslut rörande
Konst.Utsk:ts Mern. N:ris 58 och 62;
BaukoUtskottet;
N:o 41, i ani. af RiksStrns beslut öfver Mem:t N:o 36,
rörande BankoStatens löneförmåner m. m.;
N:o 42, ang. föreskrifterna i 4:de Art. af BankoReglem:t;
N:o 43, ang. föreskrifterna i 8:de Art. af BankoReglem:t.;
N:o 44, i ani. af f. förvaltaren vid Tumba pappersbruk C.
Möllers ansökning om erhållande af årligt understöd från Banken';
Lagutskottet:
N:o 54, i ani. af väckt motion om ett stadgande derom, att
verkan af sökt lagfart å fastighet å landet skall beräknas icke
blott från det ting, utan från den dag, lagfarten sökes;
N:o 55, i ani. af gjorda anmärkningar samt skiljaktiga beslut
inom RiksStm vid förehafvande af Utsk:ts Betänk. N:o 41, i fråga
om uphäfvande af bysättning.
Föredrogs och lades till handlingarne ett från StatsUtskrt an¬
kommet prot.utdrag för den 27 dennes, med underrättelse, att ^R.
o. Ad;ns, i sammanhang med behandling och ogillande af Exped.-
Utsk:ts skrifvelseförslag N:o 123, ang. Leckö kungsgårds anvisande
för ekplantering, StatsUtsk:t gifna förständigande att inkomma med
förslag till voter.propos. i ani. af RiksStrns olika beslut öfver Utsk:ts
Uti. N:o 74, icke kunnat till någon Utsk:ts åtgärd föranleda, enär
berörde skrifvelseförslag blifvit af de öfriga RiksStai godkändt.
Föredrogos BondeStåndets prot.utdrag N:o 462, samt Preste-
St:ts prot.utdrag N:ris 445, 456 och 458, innehållande inbjudningar
288
Den 28 September.
rörande Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Uti. N:o 161, i ani. af K.
M:ts Nåd. Skrifvelse med det af komiterade afgifna underd. betänk,
och förslag ang. kommunalstyrelser.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan det nu är för
R. o. Ad. kändt att samtlige de andra RiksSt:n ingått i granskning af
det ifrågavide Betänk:t, så lärer det väl vara i sin ordning att äfven R.o.
Ad. företager en sådan granskning. Upnåendet af det ändamål, som R.
o. Ad. hufvudsakligen åsyftade genom sitt beslut, nemi. att förekomma
riksdagens förlängande senom ärendets handläggning, beror icke
vidare af detta Stånd. Ärendet måste i alla fall undergå pröfning,
och det vore väl vid sådant förhtde icke rätt af R. o. Ad. att
undandraga sig deltagande i pröfningen. Då det emedlertid torde
vara ändamålsenligt att vid behandlingen af detta ärende tillses att
icke R. o. Ad. derigenom för Utsk:n eller de öfriga Stånden för¬
hindrar arbetenas gång, tror jag att man vid beslutet om gransk¬
ning af detta Betänk, bör göra det förbehåll, att derest något så¬
dant Betänk, skulle under tiden från annat Utsk-. inkomma, hvil¬
ket R. o Ad. kunde finna vara af den vigt och fordra den mindre
vidlyftiga handläggning, att det kunde, utan att inverka på denna
frågas behandling, likväl för påskyndande af ärendernas gång vid
riksdagen böra till afgörande förekomma, det då måtte bero af R.
o. Ad. att företaga en sådan fråga i ett efterföljande plenum. Jag
tager mig friheten föreslå att R. o. Ad. antager på det sätt de
gjorda inbjudningarne, att R. o. Ad., med frånträdande af sitt
förut fattade beslut, vill ingå i pröfning af de framställda förslagen
och utsätta till nästa plenum företagandet till behandling af Allm.
Besv.- och Ekon.Utskrts Uti. N:o 161. med R o. Ad. dock förbe¬
hållen rätt att, utan hinder af detta beslut, så väl för detta ple¬
num som för de flera plena, derunder handläggningen af nyssnämn¬
da Uti. kan komma att fortgå, bestämma huruvida, för befordran¬
de af riksdagens snara slut, Betänk., som under tiden kan från
något Utsk. till R. o. Ad. inkomma, må till afgörande förekomma,
oaktadt behandlingen af Ekon.Utsk:ts nu ifrågav:de Uti. ej blifvit
till slut bragdt.
Efter härmed slutad öfverläggning, yttrade H. Exc. Hr Gr.
o. Landtm,, att, med ani. af ifrågav:de inbjudningar, hade utaf Gr.
Mörner afgifvits ett förslag till beslut, som var af följande lydelse:
»R. o. Ad. antager på det sätt de gjorda inbjudningarne, att R.
os- Ad., med frånträdande af sitt förut fattade beslut, vill ingå i
pröfning af de framstälda förslagen och utsätta till nästa plenum
företagandet till behandling af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts Uti.
N:o 161, med R. o. Ad. dock förbehållen rätt att, utan hinder af
detta beslut, så väl för detta plenum som för de flera plena, der¬
under handläggningen af nyssnämnda Uti. kan komina att fortgå,
bestämma huruvida, för befordrande af riksdagens snara slut, Betänk.,
sorn under tiden kan från något Utsk. till R. o. Ad. inkomma,
må till afgörande förekomma, oaktadt behandlingen af Ekon.Utsk:ts
nu ifrngav:de Uti. ej blifvit till slut bragdt.»
Härefter
Den 28 September. 289
Härefter framställdes propos. på bifall till detta förslag och
besvarades med ja.
Föredrogs, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
BorgareSt:ts den 26 dennes bordlagde prot.utdrag:
N:o 469, med inbjudning till R. o. Ad. samt BondeSt:t att
förena sig i Borg.areSt:ts beslut rörande 10 3:dje punkten af Stats-
Utsk:ts Uti. N:o 123, ang. Statsbidrag till en ny läroverksbygg-
nad i Orebro; samt
N:o 470, med inbjudning till R. o. Ad. samt BondeSt:t att
biträda BorgareSt:ts beslut rörande 24:de punkten af StatsUtsk:ts
Uti. N:o 178, ang. Statsanslag till ett nytt läroverkshus i Fahlun.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ts den 22 och
26 dennes bordlagde Betänk. N:o 180, i ani. af väckt motion i
fråga om förändradt användande af helgonskylden inom en del för¬
samlingar i Lunds stift och provinsen Halland af Götheborgs stift.
Sedan, uppå begäran af Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, un¬
dertecknad meddelat den uplvsning, att förev:de Betänk, blifvit
bifallet af BorgareSt:t, men att någon underrättelse om de öfriga
Ståndens beslut i frågan ej ankommit, yttrade
Gr. Mörner: Då har jag endast min enskilda känne¬
dom om förhållandet att åberopa, och får således uplysa att
detta Betänk, är af PresteSt:t afslaget, af det skäl att då den
ifrågav:de afgiften är af Kronan afstådd för klockarnes aflö-
nande i ifrågav:de provinser, men deremot desse provinser, lika¬
så val som öfrige i landet, hafva skyldighet att sjelfve aflöna sina
folkskolelärare med dertill anslagna medel, man icke velat medgifva
att helgonskylden skulle nu dragas från de ändamål, hvartill den
blifvit afsedd, för att fylla ett annat behof, hvilket menigheten i
nämnde orter har samma skyldighet att afhjelpa som i andra orter
inom riket. Det är redan en fördel för innevånarne i nyssberörde
trakter att få klockarne aflönade på det allmännas bekostnad, på
sätt nu är händelsen, och dermed kan det vara nog, utan att med¬
len ytterligare tagas från klockarne för att användas till skollärar-
nes aflöning. Jag anhåller att R, o. Ad. måtte afslå ifrågav:de
skrifvelse.
Hr Hjärne, Harald, begärde upläsning af ifrågav:de Be-
tänklde, och, sedan den egt rum, yttrade
Hr Hjärne: Det skulle blifva mer än behöfligt vidlyftigt,
om jäg skulle här ingå i en sådan utredning af denna fråga, som
vore nödvändig, för att visa, det Gr. Mörner troligen blifvit orik¬
tigt underrättad i afs:de på skälen för det afslag, PresteSt:t i denna
H. X. 19
Pen 28 September.
fråga beslutat, men då detta enl. min öfvertygelse är en fråga af
icke så liten vigt och det förslag, som Ekon.Utsk:t här framställt
till underd. skrifvelse, går ut på ett ordnande af helgonskyldsfrågan,
som är fullkomligt öfverensstämmande med ett både af K. M. och
R. St:r för flera riksdagar sedan fattadt beslut i denna fråga, och
det således är meningen att sådana hemman, som för sina klockare
upbära skatten, skulle sättas i samma kategori med åtskilliga hem¬
man i Skåne och Halland, som redan fått sig efterskänkt denna
beskattning, så tror jag det vara skäl att icke alltför knapphändigt
behandla detta ärende. Jag ber derföre att Betänk:t måtte blifva
upläst, på det icke It. o. Ad. måtte fatta ett förhastadt beslut.
Utaf den utredning, Utsk:t gjort af denna fråga, finner B, o.
Ad. att den helgonskyld, som förut utgjordes af alla hemman i
Skåne och Halland, blifvit för dessa till en stor del efterskänkt,
nemi. den del, som fråntogs klockarelönerna, hvartill den ursprung¬
ligen var afsedd, och lades till elementarskolorna i Lund och de
städer, som lågo inom 2 mil från församlingarne. Men det åter¬
står ännu en mängd hemman, som äro på längre afstånd från stä¬
derna och der ännu denna helgonskyld utgår till kloekarnes aflö¬
ning, och det är om den som Utsk:t yttrat att den bör efterskän¬
kas socknarne, såsom genom Ständernas beslut förut skett. Detta
är hufvudinnehållet af Utsk:ts förslag. Men Utsk:t har icke kun¬
nat föreslå R. St:r att nu besluta någon ersättning till klockare¬
löner, emedan det skulle tillhöra StatsUtskit, på samma sätt som
skedde, när skollärarne erhöllo ersättning för helgonskylder, hvilket
äfven står omnämndt i Betänkit. Men Ekon.Utsk:t har deremot
varit befogadt att tillstyrka R. St:r att nu besluta en underd.
skrifvelse till K. M., med anhållan att Han täcktes genom vederbide
konsistorier böra de församlingar, som denna fråga rör, huruvida
de ville tillförbinda sig att använda densamma till sina folkskolor.
En sådan utredning var det som R. St:r skulle begära af K. M.,
och då kommer sedermera an på hvad R. St:r besluta vid en fram¬
deles kommande riksdag, antingen om någon ersättning skall lem¬
näs eller om helgonskylden skall indragas i den mån klockarne af-
ginge och nya skulle tillsättas; ty någon ersättning skulle då icke
behöfvas, enär församlingarne i alla fall vore skyldige att aflöna si¬
na klockare. Jag tror att det vore en betydlig fördel, om man nu
kunde med helgonskylden vidtaga samma åtgärder som med den
del som blifvit efterskänkt. Jag tillstyrker bifall till hvad Utsk:t
föreslagit.
Gr. Mörner: Det var verkligen en egen utredning, som Hr
Hjärne gjort af Utsk:ts förslag, eller att, emedan i de socknarne,
der en del af helgonskylden fordom frångått dera och användfs. till
aflönande af lärare, anställde vid dels katedralskolan i Lund dels
åtskilliga stadsskolor, denna blifvit till dem återställd och lärarne
vid stadsskolorna i stället fått sin aflöning genom statsanslag,'skulle
i de andra församlingarne, som alltid varit i oqvald besittning af
hela helgonskylden, en del af densamma tagas från klockarne, och
staten i stället lemna dem aflöning. Detta är, enl. min tanka, ett
Den 28 September.
nog långt drifvet anspråk. I Halland och Skåne eger redan ett
annat förhållande rum i afs:de på tillsättningen af klockare än i
andra orter, nemi. så till vida att prosten der icke har något att
säga i afs:de på denna sak, hvaremot annorstädes hans röst räknas
lika med halfva antalet af de i öfrigt afgifna rösterna. Skulle nu
dessa församlingar icke allenast hafva uteslutande tillsättningsrätt,
utan att behöfva genom särskilda tillskott aflöna sina klockare, utan
derutöfver klockarnes aflöning i nämnda provinser öfverflyttas på
statsverket, då får jag säga att sådant synes skola leda icke till
enhet, utan till trassel; helst den ena socken skulle vilja använda
helgonskylden till ett ändamål, och den andra till ett annat. Jag
anhåller att R. o. Ad. måtte afslå Betänk:t.
Hr Printzensköld, Carl: Den slutsats, som dels Utsk:t i
sitt Betänk, dels Pir Hjärne sedermera dragit af de åtgärder, hvilka
af föregule R. St:r vidtagits och af Konungen anbefallts ronde den
del af helgonskylden, som varit dragen från åtskilliga socknar i
Lunds stift och Hallands län samt anslagen till katedralskolan i
Lund, äfvensom andra stadsskolor, synes mig alldeles oriktig. När
man nu hört det ifråg;de Betänk:t upläsas, står det klart för hvar
och en, att vid återlemuandet till vederbörande socknar af den hel¬
gonskyld, som från dem blifvit dragen till skolorna, aldrig någon
fråga upstått huru densamma sedermera af socknarne skulle använ¬
das, annorlunda än i öfverensstämmelse med de äldre författningar
och deribland Lunds landsbok, der föreskrifter för helgonskyldens
användande varit meddelade. Nu åter, sedan dessa socknar sålunda
fått K. Bref, som garanterar dem att få använda helgonskylden på
sätt som äldre föreskrifter innehålla, så vill man likväl deraf draga
den slutsats att de socknar, som oafbrutet varit i besittning af hel¬
gonskylden, böra få en förändring i klockarnes aflöningssätt. Detta
kan jag icke gilla, utan måste jag, i likhet med Gr. Mörner, anse
att detta Betänk., långt från att innefatta utredning af en sak, som
verkligen ej behöfver utredas, tvertom går på sidan om saken, och
deraf måste följa att förslaget är obehörigt, hvilket äfven visar sig
deraf, att PresteSt:t, som bäst känner förhållandet, har afslagit
Betänk:t. Jag instämmer i Gr. Mörners anhållan att R. o. Ad.
äfven måtte ogilla detsamma.
Hr Hjärne: Jag har icke yrkat att klockarne skulle aflönas
af statsverket, utan just motsatsen, emedan jag sade att klockarne
i de ifrågav:de församlingarne, liksom i andra församlingar i Sverige,
komma att af dessa aflönas, då helgonskylden icke tinnes att tillgå,
ty denna skulle då användas till skolorna. Gr. Mörner har antin¬
gen icke rätt hört eller ock missförstått hvad jag i mitt förra ytt¬
rande nämnde i afs:de på denna ersättning. Jag yrkade icke nå¬
gon särskild utgift för statsverket, såsom förhållandet är med afs:de
på elementarskolorna i städerna; de underhållas ieke af kommunen,
utan af staten, men i afsrde på klockarelönerna behöfves icke något
särskildt anslag, ty församlingarne få ersättning för hvad betalas
till klockaren, derigenom att de icke utgöra helgonskytder. Hr
292
Den 2b September.
Printzenskölds yttrande innehåller eu alldeles origtig upfattning af
frågan, ehuru jag icke för tillfället kan erinra mig hvarpå det utgick.
Hr Printzensköld: Efter som Hr Hjärne icke erinrar sig
eller rigtigt upfattat det yttrande jag afgifvit, ber jag om ursäkt
att jag uprepar detsamma. Jag yttrade att meningen med denna
fråga, som förut varit föremål för såväl R. St:rs pröfning som K.
M:ts beslut, uteslutande varit att återgifva helgonskylden till de
församlingar, som förlorat den, derigenom att den blifvit dragen
dels till katedralskolan i Lund, dels till skolorna i sådana städer,
från hvilka dessa socknar icke varit aflägsnade längre än 2 mil.
Detta återlemnande skedde til! församlingarne, hvaremot R. St:r
gåfvo kontant anslag till de skolor, hvilkas lärare förut varit aflö-
nade med helgonskylden, så att socknarne fingo jemt tillbaka hvad
de förlorat; men någon fråga om huru denna helgonskyld seder¬
mera skulle användas inom socknen, har aldrig varit föremål för
pröfning, emedan de föreskrifter, som i detta lall skulle gälla till
efterrättelse, äro mycket ganda, ja så gamla att den förnämsta af
dem finnes i 1569 års Lunds landsbok. Sedermera och efter det
dessa socknar återlått sin helgonskyld, så upstår inför K. M. frågan
om huru den skulle användas. Då visade sig att alla vederbörande,
som hördes, förklarade att de äldre föreskrifterna skulle tillämpas
så och så, och derföre har K. M. i Nåder befallt, att den återbe-
komna helgonskylden skulle användas på sätt här är föreslaget.
Dessa ifrågav:de socknar blefvo således genom helgonskyldens åter¬
fående försatte i precist samma kategori med dem som aldrig för¬
lorat sin helgonskyld. Att nu draga den slutföljd att för de sock¬
nar, som aldrig förlorat sin helgonskyld, skulle stiftas alldeles nya
lagar rörande användandet af densamma, anser jag oriktigt, och har
derföre lika med Gr. Mörner yrkat afslag å Betänk:t.
Hr Hjärne: Jag får fästa Hr Printzenskölds upraärksamhet
derå, att meningen ingalunda är annan än den enkla åtgärden att
låta församlingarne slippa att vidare erlägga helgonskylden till
klockarne, utan att de i stället skulle bestrida deras löner med an¬
dra sammanskott. Orsaken hvarföre denna fråga blifvit väckt, är
den, att klockarelönerna, i synnerhet inom Skåne, äro 3-och 4-dub-
belt större än de inom andra församlingar i Sverige. Det finnas
flere klockare i Skåne, som hafva större inkomster än pastorn i
församlingen. Således skulle derigenom att helgonskylden icke vi¬
dare går till klockarelöuer, utan socknarne återfå densamma, kloc¬
karelönerna kunna regleras på annat sätt. Då skulle icke förhål¬
landet blifva sådant som nu, att klockarne hade substituter, så att
dessa klockaretjenster äro att betrakta som ett slags sinekurer.
Jag fortfar i mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats fulländad samt H. Exc. Hr
Gr. o. Landtm, uptagit de derunder gjorda yrkanden om dels bi¬
fall till och dels alslag å förev;de Betänk., framställde H. Exc.
först propos. på bifall till detsamma, dervid svarades mångå nej
Den 28 September.
293
jemte några ja, och sedermera propos. på afslag å samma Betänk.,
då svaren utföllo med många ja. blandade med nej; och förklara¬
des ja nu hafva varit öfvervägande.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet,
StatsUtsk:ts nedanniimnde, d. 26:te dennes bordlagde Utlåt:n, nemi.:
N:o 190, i ani. af K. M:s Nåd. Skrifvelse ang:de anslag till
upförande af åtskilliga nya byggnader vid Ultuna Landtbruksinsti¬
tut;
N;o 191, i ani. af väckt motion ang:de utvidgning af östra
flygeln af B. St:rs hus;
N:o 192, i ani. af väckt fråga om anslag af allmänna medel
till understöd för kyrkobyggnader i st. f. nu brukliga kollekt- och
stamboksin samlingar;
N:o 193, i ani. af väckt fråga om anslag af allmänna medel
åt Kamereraren Carl Sandberg för fortfarande vård och komplette¬
rande af åtskilliga utaf honom gjorda samlingar i kameralväsendet;
samt
N:o 194, i ani. af väckt fråga om pension åt Språkläraren
Carl Martin Spaniers enka.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:ts d. 26:te
dennes bordlagde Mern. N:o 52, i ani. af återremisser i vissa delar
af Utsk:ts Betänk. N:o 37, i fråga om förändrad lagstiftning ang:de
förmyndare vården.
Efter föredragning af LagUtskits d. 26:te dennes bordlagde
Utlåt. N:o 53, i ani. af gjorda anm:r inom RiksStm vid förehaf¬
vande af Utskits Betänk. N:o 38, i fråga om ändring i vissa delar
af 17:de kap. HandelsBalken och andra författnrr ronde borgenä¬
rers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom; be¬
gärdes detta Utlåt, af flere ledamöter ånyo på bordet, hvarefter Hr
Printzensköld, Carl, anhöll om ordet och yttrade:
När en del af R. o. Ad:ns Hrr ledamöter, ehuru riksdagen
är så långt framskriden, ansett sig böra begära Betänkm på bor¬
det, hvarigenom naturligtvis deras afgörande kommer att fördröjas,
så hoppas jag att dessa samma ledamöter hafva den godheten att, när
omsider Betänkaia blir afgjorde, infinna sig i Exped.Utsk:t och bi¬
träda der med upsättande af de expeditioner, som blifvit en följd
af dessa Betänkm. Jag har verkligen haft den ledsamma erfaren¬
het att man klagat öfver långsamhet hos Exped.Utsk:t, ehuru jag
vågar påstå att arbetet der gått i jemnbredd med R. St:rs, så att i
närv:de ögonblick icke finnes ett enda mål, som kan af Utsk:t for¬
dra vidare handläggning än som skett. Det är helt naturligt att,
när man fördröjer med ärendens afgörande och hopar dem tillsam¬
mans på en gång, så är det omöjligt för det Utsk., som har up-
8ättandet af dessa saker sig anförtrodd, att så som R. St:r önska
påskynda med arbetet, och om genom den ingalunda af behofvet
294
Den 28 September.
påkallade tidsutdrägten det skulle blifva omöjligt för Exped.Utsk:t
att så fortskynda sina arbeten att riksdagen icke en eller annan
dag förlänges, så reserverar jag åtminstone Exped.Utsk:t från allt
ansvar och allt klander för att icke Utsk:t arbetat med den skynd¬
samhet och ifver, som R. St:r haft skäl att fordra.
K. o. Ad. åtskiljdes kl. T/2 9 e. m.
In fidem,
0. Brakel.