Den 31 Oktober e. m.
391
Eder, att detta förslag efter den mognaste pröfning och den inner¬
ligaste öfvertygelse om dess rättvisa och nödvändighet är utgånget
från en Konung, om hvilken vi alla känna, hvad ock historien en
gång skall bevittna, att Ilan i sann religiositet och djup kärlek fol¬
den lutherska läran säkerligen icke eftergifver någon af de män,
hvilka i vårt land infört det nu rådande religions-tvånget.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande
att ytterligare 6 ledamöter anmält sig till afgifvande af yttrande i
ämnet, framställd propos. upskjöts öfverhiggningen till eftermidda¬
gens plenum, samt åtskiljdes Högloft II. o. Ad. kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 31 Oktober 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Undert. Riddarh.Sekret, upläste en från Hr Gr. o. Landtm,
ankommen så lydande skrifvelse:
Af sjukdom hindrad att i afton infinna mig i It. o. Ad:s ple¬
num anhåller jag, att Hr Riddarh.Sekret. ville härom till St:ts
protokoll göra anmälan, med anmodan till den, enl. 23 § ltiksd:s-
Ordn:n, härtill berättigade att i mitt ställe föra ordet.
I följd häraf intogs Ordfide-platsen af främste närv:de leda¬
moten, Fullmäktigen för Grefliga ätten N:o 8, Oxenstjerna af Kors¬
holm, Frih. Åkerhjelm. Johan Carl.
Justerades pleniprot. för den 31 sisth Aug.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:s Betänk. N:o 46, i anledn.
af ej mindre K. M:s Nåd. Propos. ang:de utvidgad religions-frihet
och vissa dermed gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda der¬
med sammanhängande inom RiksSt:n väckta motioner.
Då härvid öfverläggningen ang:de ingressen till LagUtskrs För¬
slag till beslut fortsattes, yttrade sig:
302
Den 31 Oktober e. m.
Hr Carlheim Gyllenskiöld, Henr. Adolf Oscar: En
talare yttrade under förmiddagens plenum den önskan, att ingen
måtte här lättsinnigt afgifva sitt votum, utan allvarsamt betrakta
närvide förhållanden och eftertänka huruvida man kunde inom sig
upgöra något annat förslag, än den Kongl. Proposms, till bestäm¬
melser, hvarigenom splittringen i kyrkligt hänseende kunde mot-
vägas. Jag anhåller, med anledn. häraf, att få för It. o. Ad. up¬
pisa ett förslag, som, i den af talaren nämnda afsigt, blifvit af mig
upgjordt. Det lyder sålunda:
Föreslås (med afs.-de å skedda afvikelsen från Svenska luther¬
ska Fyrkan:)
Att lt. St:r, med underd. anmälan, att K. M:s Propos. ang:de
utvidgad religions-frihet m. m. ej kunnat af dem bifallas, måtte för
deras del besluta och till K. M:s Nåd. bifall hemställa:
1 Att intill nästa Riksdag, åtal för affall från Svenska Kyr¬
kan ej må anställas, med mindre Konungens Just.Kansler,
efter erhållen underrättelse om saken och dess samman¬
hang, dertill erhållit Konungens i StatsRådet lemnade til¬
låtelse, samt att sådan tillåtelse eller verkställighet af för
slikt affall ådömd landsförvisning icke, utan särdeles för¬
svårande omständigheter, må äga rum.
2 Att, under tiden, om de personer, som från Svenska Kyr¬
kan affallit, eller derifrån blifvit i laga ordning uteslutne,
må infordras noggranna, och så vidt möjligt fullständiga,
upgifter beträffande deras
a) namn och ålder,
bj stånd och yrke,
c) bonings orter,
d) trosbekännelse samt
c) om och hvilka åtgärder ibland dem vidtagits för
själavården och kristendoms-undervisningen, äfvensom
f) vederbörande, verldsliga och andeliga, lutherska,
embetsmyndigheters intyg om deras frejd och upförande.
3 Att, sedan dessa uplysningar erhållits, K. M. må täckas,
genom särskilte komiterade eller på hvad annat sätt lämp¬
ligt synes, låta, så snart ske kan, utarbeta och Rikets näst-
sammanträdande Ständer till antagande förelägga förslag
till Författning om de från Svenska Kyrkan sålunda ut-
gångne personers förhållande till densamma och till Staten,
äfvensom de reglementariska stadganden, hvilka i öfrigt
kunna vara af nöden.
4) Att, derest inländsk man, som från Svenska Kyrkan affal¬
lit, eller eljest af främmande trosbekännelse är, befinnes
såsom lärare eller andelig ledare upträda inom Svensk-lu¬
thersk församling, eller derinom villfarande lärosats utspri¬
der, han då, genom krono-betjeningens försorg må, till den
ort, föras hvarest han är eller bör vara mantalsskrifven;
men om utländningen dermed beträdes, han, der K. M. så
skäligt anser, må från Riket förvisas; samt
Den 31 Oktober e. m.
303
5) Att nåd. förordning eller kungörelse härom må, i de de¬
lar nödigt pröfvas, till allmän efterrättelse blifva utfärdad.
Ingen kan högre, än jag, önska, att sådana förändringar i vår
kyrko-lagstiftning måtte snart vidtagas, hvarigenom den nuv:de oron,
splittringen och oordningen, för att ej säga laglösheten i detta hän¬
seende må uphöra. Den fruktan, hvarmed den Kongl. Proposm
i ämnet blifvit af Folket allmänt mottagen; obestämdheten af vissa
och otillämpligheten af andra deri förekommande bestämmelser, göra
dess antagande, efter min mening oredligt. Derigenom att K. o.
Ad. dertill nu gåfve sitt bifall skulle dessutom lätteligen kunna
inträffa, hvad sistlidne Riksdag skedde med afs:de & konventikel-
frågan, eller att saken för denna Riksdag komme att förfalla; hvil¬
ket utan tvifvel vore högst beklagligt. Med den förbistring, som
synes råda i sinnena och tänkesätten rörande denna vigtiga ange¬
lägenhet, kan ingen på förhand beräkna, hvad utgång omröstnin-
garne i St:n kunna erhålla. Att allmänna tänkesättet icke är böjdt
för en så vida sträckt religions-frihet, — som den i K. M:s Pro-
pos. föreslagna, är emellertid, för hvarje oförvilladt omdöme, lätt
att inse. En talare på f. m. frågade, huru någon kan känna opi¬
nionen i landet. Min kännedom derom grundar sig dels på de
anföranden, som här under gemensamma öfverläggningarna afgåfvos,
samt det olika sätt, hvarpå försvaret för och anmärknrne mot den
Kongl. Propos:n framställdes och af RiksStms närv:de ledamöter
betraktades: — det inträffade nemi. sällan, att de, som talade för
den Kongl. Propos:n, möttes med bifallsrop, men destomera voro
bifallsropen ljudeliga, då vedersakare till den Kongl. Propos:n up-
trädde; dels på landsortspressens nästan enhälliga röst i ämnet dels
och hufvudsakligen på den erfarenhet, jag under resor inom landet
kunnat inhemta; dervid jag, under ständig beröring med personer
af olika samhälls klasser mer och mindre religiöst och politiskt fri¬
sinnade, af såväl högre som lägre bildningsgrader, icke hört en enda
röst höjas för bifall till den Kongl. Proposm. Man har här visat
någon förundran att i förev-.de läll höra den allmänna opinionen
åberopas: »från håll, der man icke är van att vänta, det mycken
upmärksamhet deråt egnas». Om härmed åsyftats några mina un¬
der f. m:s öfverläggning fällda yttranden, så torde få till svar derå
nämnas: att jag för min del aldrig plägar lämna en hos folket
allmänt spridd, vare sig sann eller falsk, opinion utan »upmärksam¬
het». Hvad afs:de i förvaltnings- eller Iagstiftnings-mål, bör å en
sådan opinion fästas; huruvida Regeringen och dess organer, eller
än mer lagstiftande makten bör följa densamma är en annan fråga,
hvars besvarande beror af omständigheterna. Men hvad som är
gifvet, är, att lagstiftaren icke tor, eller utan våda han trotsa det
allmänna tänkesättets stämning emot en föreslagen lag förändring,
helst så genomgripande, så ny, så oväntad, som den nu ifrågav:de. —
En annan omständighet, som icke bör förbises, är PresleSläs af-
gjorda motstånd mot förslaget. Man säger, att detta motstånd en¬
dast äger sin grund i Presterskapets privilegier och skråanda, och
man vill likasom upmana en hvar att icke derpå fästa något afs:de.
Denna åsigt delar jag ingalunda. PresteSt:t är onekeligen inom
304
Den 31 Oktober e. m.
riksförsamlingen företrädesvis Svenska Kyrkans representanter, och
då det nu öppet erkänner sig icke vara i stånd att med tillbörlig
kraft möta de anfall mot vår kyrka, hvilka af en i betydlig mån
vidgad religions frihet är att förutse; så, finner jag PresteStits mot¬
stånd ganska naturligt, till och med riktigt, och skulle högeligen
beklaga, om man icke dera fästade allt det afs:de, sakens vigt otvif-
velaktigt kräfver. I frågor, som röra haudel och näringar, pliigar
man icke åsidosätta allt al's:de å BnrgareSt:ls, ej eller i sådana
sorn angå jordbruket, å KondeSlds önskningar och åsigter. Samma
upmärksamhet torde äfven PresteSt:t med all rätt kunna påräkna
uti denna fråga, som nästan uteslutande rörer föremålen för dess
åligganden. — Jag förordar alltså upskof med den definitiva lag-
stiltningen rörande våra kyrkliga förhållanden samt att den oreda,
som af missnöjet och söndringarne inom Kyrkan varit en följd, må,
under tiden till nästa Riksdag åtminstone mildras genom de åtgär¬
der, mitt förslag innehåller, Den närmare motiveringen för det¬
samma torde höra upskjutas tills vid behandlingen af en följande
punkt i betänk. Emellertid hemställer jag, till Hr Frih. o Ordfiden,
att, på sätt Hr Tersmeden föreslagit, denna första punkt af betänk,
må blifva föremål för särskild propos., samt att E. o. Ad, under
förklarande att St:t icke kan bifalla den nåd. proposm, förbehåller
sig. att i anledn. deraf vidare besluta.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Efter så många oell så
långa öfverläggningar om denna vigtiga fråga; efter de många och
grundliga föredrag öfver ämnet, som under en längre tid afgifvits,
skulle det kunna tydas, sorn en för min ålder mindre tillåtlig par¬
lamentarisk förmätenhet, om jag upträder för att med mina ord
öfverföra någon från en förut fattad mening; men sådant oaktadt
anhåller jag, att i R. o. Adis prot. i största korthet få nedlägga
motiverne för den röst jag i frågan kommer att afgifva.
K. M. Proposm börjas sålunda:
»Under de omsorger K. M. egnat åt brottmålslagens förbätt¬
ring bar det icke kunnat undfalla Dess upmärksamhet, att de sta d-
gandeu, som i allmänna lagen och särskilda från äldre tider till¬
baka gällande författningar innefattas, rörande de så kallade reli-
gionsbrotten, företrädesvis påkalla en förändring, för att bringas till
öfverensstämmelse med nuv:de tids tänkesätt och uplysniug. Till¬
komna under tider, då begreppen om nödvändigheten af det bor¬
gerliga samhällets enhet äfven i kyrkligt hänseende så väl hos oss,
som i flera andra länder, alstrade och underhöllo en ofördragsamhet
i trossaker, hvilken måste betraktas såsom stridande mot den pro¬
testantiska lärans väsende, kunna dessa lagstadganden ej vidare för¬
svaras, sedan den åsigt, hvarpå de hvila nästan öfverallt annorstä¬
des och jemväl i de katholska länderna mast gifva vika lör en sed¬
nare tids begrepp om hvarje samhällsmedlems rätt till samvetsfrihet
och dermed förenad religiös bekännelsefrihet. Dessa i K. M:s Pro¬
posm vid densamma uttalade motiver äro fullt tillräckliga för mig,
att bifalla det Kongl. Förslaget. Jag har icke kunnat öfvertyga
Den 31 Ok to ber e. ra.
305
mig, att i fråga om tolerans Svenska Folket behöfver stå tillbaka
för nästan hela den öfriga bildade verlden. Jag har icke kunnat
göra mig begripligt, hvarföre Svenska Folket i fråga om tolerans
skall stå tillbaka för hela den civiliserade verlden. Jag har icke
heller kunnat öfvertyga mig. hvarföre till skydd lör vår tro tvångs¬
lagar skola finnas mera i Sverige än i andra länder, och då K. M.
samt Dess Regering ansett Sig kunna aflåta en Proposm om utvid¬
gad religionsfrihet, finner jag icke något skäl att afslå densamma.
Jag röstar således för det Kongl. Förslaget, emedan det öppnar en
väg för oss att frånträda intoleransens styggelse. Jag anser mig
vara så genomluttrad lutheran, att jag icke fruktar dessa under
våra öfverläggningar så ofta framhållna möjligheter till affall från
vår troslära, och just denna säkerhet ålägger mig fördragsamhet
emot mina medmenniskor och bröder af en olika trosbekännelse
med mig, såvida de icke vid utöfningen af deras lärosatser åstad¬
komma förargelse.
K. M. har i Sin Propos. föreslagit borttagande af landsförvis-
nings-straffet för affall till främmande troslära. Jag bifaller äfven
detta. Jag åsidosätter allt ordande om det ltbde århundradets
Svenska presterskaps ådagalagda intolerans, då det förordat bibe¬
hållandet af iandsförvisnings-straffet, hvilket, enär detta straff icke
är lämpligt eller användbart, ådagalägger detta St:s mindre prak¬
tiska begrepp eller förstånd om strafflagars erforderliga egenskaper.
Med den Norrska dissenterlagen här i min hand hade jag önskat,
att K. M. tagit ut steget mera än som skett. Jag har svårt att
föreställa mig (åtminstone för mig är det en förödmjukande känsla
att tro att det Svenska Folket skall vara mindre moget att få
åtnjuta den frihet, som K. M. redan för flera år sedan beviljat
Norrmännen. Men mine Hrr! I detta fall anser jag Regeringens
visade försigtighet vara fullt rättfärdigad genom de stridiga åsigter,
som under våra gemensamma öfverläggningar och äfven nu blifvit
uttalade. Jag hade önskat, att den af K. M. föreslagna författ¬
ning varit bättre utarbetad än den är. Jag hade nemi. önskat, att
6 § i den Kongl. Författningen varit i mera öfverensstämmelse
med den Norrska dissenterlagen. Skillnaden är att i den af K.
M. föreslagna Författningen stadgas, att till sådana enskildta sam¬
mankomster, hvarest religiösa föredrag hållas, tillträde icke må för¬
nekas presterskapet på stället, och offentliga myndigheter. Detta
stadgande försätter presterskapet i den obehagliga ställning att de
måste upträda såsom fiskaler. I Norrska dissenterlagen har man
förekommit detta derigenom, att man förbjudit, dylika föredrags
hållande inom lyckta dörrar. Ett sådant stadgande hade i det
Kongl. Förslaget bort inrymmas och varit öfverensstämmande med
16 § Reg:sF:n, då en hvar, vid sådant förhållande haft tillfälle
att öfvertyga sig, huruvida någon förargelse åstadkommes eller icke,
hvilket är det enda band nämnde grundlagsparagraf lägger på reli-
gions-friheten.
K. M. säger vidare i Sin Propos. »Uti 16 g Reg:sF:n har
ock den grundsats blifvit uttalad, att hvarje 'Svensk medborgare
IX H. 20
sos
Den 31 Oktober e. tt.
kall vara berättigad att fritt uttöfva den religion, till hvilken han
sig bekänner, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn
eller allmän förargelse åstadkommer; men denna grundsats har icke,
efter hvad erfarenheten visat, uti lagskipningen ansetts kunna vinna
den tillämpning, som man har anledn. att antaga dermed varit åsyf¬
tad, så länge det i allmänna lagen bestämda straffet för öfvergång
från lutherska läran till annan trosbännelse fått oförändradt qvar¬
stå. Detta K. M:s yttrande har för mig långt större värde än de
argumenter jag hört framställas af åtskilliga talare, som förutsatt,
att 1809 års lagstiftare icke skola med orden i 16 g Reg:sF:ti haft
den mening elen uttrycker. Det har verkligen för mig, såsom en
obetydlig öfverlefva från den tiden, varit smärtsamt att höra, att
dessa lagstiftare icke skulle haft full mening med hvad de sagt.
Det står icke i någons makt, att återupväcka de döda, och att låta
dem förklara sig, men som vittne till 1809 års händelser och så¬
som mäktig af 1809 års allmänna anda må det tillåtas mig att
yttra min särskilda mening om desse lagstiftares åsigter, och jag
får då förklara, min innerliga öfvertygelse vara att om denna fråga,
som vi nu discutera, kommit å bane år 1809, hade den rönt om
ens något, åtminstone icke ett så häftigt motstånd som nu. Om
detta visar ett framåtskridande eller tillbakagående, för vår tids,
sannt religiösa stämning lemnar jag derhän. Jag har intill denna
stund hos mig sökt besvara de år 1809 uttalade grundsatser för
ordning, för frihet, för fördragsamhet och rättvisa; och dessa af mig
bekända tänkesätt grundlägga äfven nu mitt bifall till K. M:s
propos.
Då Utsk. med en betydlig majoritet och utan afs:de på de
afgifna reservationerne kunnat tillstyrka R. St:r att afslå K. M:s
Propos. och bibehålla landstörvisnings-straffet, gör jag mig ingen
förhoppning att med en återremiss något kunna vinna, hvarföre jag
bestrider den och anhåller om bilall till K. M:s Propos.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Sedan jag under de allmänna
öfverläggningarne haft tillfälle uttala mina åsigter, skulle jag velat
undandraga mig att vidare upträda i denna fråga; men åtskilliga
yttranden på förmiddagen kräfva svar
Till en början kan jag icke underlåta att uttala den smärta
och pinsamma känsla, jag erfarit vid de försök här blifvit gjorda
att neddraga denna fråga, hvars stora vigt och höga betydenhet
alla erkänna, till föremål för spetsfundigheter och advokatoriska
invändningar. Pör min del har jag trott ämnet böra behandlas
i öfverensstämmelse med dess vigt och värde. Afven uti en vanlig
rättegång af större betydenhet, skulle jag icke vilja nedlåta mig
dertill, att, genom invändningar i rättegången, undandraga sjelfva
frågan hufvudsaklig pröfning. Så mycket mindre nu då frågan
rörer en menniskas heligaste rättighet.
En talare har påstått sig hafva i landsorten inhemtat allmänna
opinionen, och att den vore emot Kongl. Förslaget. Det talas så
mycket om denna opinion; men i de flesta fall torde det icke vara
så lätt att taga reda på densamma, särdeles i en fråga, som denna,
Den 31 Oktober e. m.
307
om hvilken okunnigheten gjort sig helt och hållet falska föreställ¬
ningar. Man har fattat ordet: religions-frihet, såsom skulle det
vara synonymt med frihet från all religion; och denna upfattning
har förskräckt en hop fromma, men enfaldiga själar.
Då jag i allmänhet tror att hvad man kan hviska, det bör
man äfven kunna högt uttala, så torde det tillåtas mig fråga den
värde talaren: hvar han funnit berörde allmänna opinion? Har
han icke händelsevis hittat den uti en conventikel? Och var denna
conventikel behörig uttala allmänna opinionen? — För den, som
vet att den värde talaren sjelf känner sig besvärad af de nu gäl¬
lande intoleranta lagarne och att han äfvenledes anser sig tvungen
öfverträda den, kan det icke annat än förefalla förunderligt, det
han nu motsätter sig dessa lagars uphäfvande. Man frågar sig
ovilkorligen hvad orsaken kan vara till en sådan motsägelse. Enl.
min upfattning och hvad jag äfven hört åtskilliga separatister icke
otydligt uttala, finnes orsaken härtill att söka uti den fruktan, de
hysa derför att förbudets borttagande skulle., såsom de uttrycka sig,
slappa det religiösa nitet. Tag bort förbudet och det finnes icke
mer något så frestande att öfvergå till en annan sekt. Härutinnan
hafva de till en del obestridligen rätt. Vore icke konventiklar för¬
bud na, skulle icke frestelsen att besöka dem vara så stor. Sjelfva
förbudet rotar till öfverträdelse. Det kan möjligtvis anses mindre
passande att här erinra om en theater-pjes: men då ofta i sådana
är nedlagd stor mennisko-kännedom, torde det ursäktas mig om
jag i edert minne återkallar en benämnd:
»Sen er i spegeln». En ung fru förbjudes der att röka tobak.
Att göra sådant skulle under vanliga förhållanden aldrig hafva fallit
henne in; men nu sedan det blifvit henne förbudet, drifves hon
dertill af en oemotståndlig kraft. Så är också förhållandet i verk¬
ligheten. Förbudet rotar till öfverträdelse; och sådant i ännu hö¬
gre grad, om känslan säger en att förbudet rörer en rättighet, som
ingen mensklig makt äger att inskränka. Ju heligare rättigheten,
desto behörigare måste inskränkningen deraf förefalla det fria men-
niskosinnet.
Man har talat om återremiss, men, enl. min tanka, betyder
sådant detsamma, som afslag. Vill man hufvudsaken, måste man
förena sig under någon känd fana, för att kämpa för ett gemen¬
samt mål. Det individuella tycket måste man undertrycka, för att
kunna handla med enighet. Någon enighet i en större församling
kan derförutan omöjligen vinnas. Tot capita, tot sensur. Skulle
en hvar envist fasthänga vid sina små anmärkmr, komme man al¬
drig till något resultat. Nu hafva vi en Kongl. Propos., som i
hufvudsaken tillfredsställer vännerna af samvets-frihet, må derföre
alla dessa förena sig om det Kongl. Förslaget, äfven om man kunde
önska det en eller annan detalj vore annorlunda
Hr Gyllenskölds förslag, att nu gällande religions-lagar skulle
hvila och icke tillämpas intill nästa Riksdag, kan jag icke god¬
känna. Att lagstiftaren förklarar en lag hvilande, har aldrig, så
vidt jag känner, ägt rum uti vårt fädernesland, och jag hoppas att
sådant aldrig måtte här blifva praxis. En lag måste tillämpas, in¬
308
Den 31 Oktober e. m.
till de3s den uphäfves. Kan den icke tillämpas, är sådant tillräck¬
ligt bevis på dess orättvisa; och då mäste lagstiftaren, om han har
känsla af pligt, skynda att utplåna denna orättvisa lag. Men att
låta lagen qvarstå utan tillämpning, är att undergräfva grundvalen
för samhället, aktningen för lagen.
Såsom bevis derför att allmänna opinionen skulle vara emot
religions-friheten, har man åberopat de inkomne petitionerne. Men
hvar och en, som har ringaste kännedom om huruledes sådana
petitioner tillverkas och huruledes de fleste, som underskrifva dy¬
lika, hafva alldeles intet eller åtminstone högst förvirradt begrepp
om dessas verkliga innehåll, — den som känner sådant, den kan
i sanning å desse petitioner icke fästa särdeles afs:de. Man har
vidare talat om allmogens benägenhet för den nuv:de lagstiftningen.
Om dessa upgifter verkligen äro sanna, så bevisa de icke annat,
än att allmogen om frågan endast har orediga begrepp. Allmogens
opinion åberopades vid förra Riksdagen af dem, som ville motsätta
sig en lag, hvars lyckliga följder ingen numera dristar bestrida.
Då påstods allmogen i hög grad ogilla nya bränvins-lagstLtningen.
Och denna har likväl haft lyckliga resultater. Så tror jag äfven
förhållandet skulle blifvit om förev:de förslag antoges.
Andra talare, som vilja bibehålla landsförvisnings-straffet, hafva
åberopat Luther, men emot Luther har jag framställt Christus; och
hans ord måste väl tillerkännas större vitsord än Luthers. Äfven¬
ledes har man sökt rättfärdiga landsförvisnings-straffet genom Pauli
påbud, att utdrifva irrlärige ur Kyrkan. Men härvid förbiser
man alldeles att Paulus talade endast om afdrifning ur Kyrkan, icke
ur samhället, eller om landsförvisning. Då Paulus predikade, var
icke Christendomen Statsreligion. Ett utdrifvande ur Kyrkan med¬
förde således icke någon förlust af medborgerliga rättigheter. Det
af en talare citerade uttrycket, att man bör fly irrlärige, låter väl
icke gerna kunna tydas derhän, att man skall landsförvisa dem. —
Genom att förblanda begreppen; Kyrka och Stat, kommer man till
dylika orimligheter. Man har jemväl talat om Statens samvete,
om nödvändigheten för Staten att ega en religion. Sådant visar
att man icke klart fattat hvad som menas med religion. Den, som
det gjort, inser tydligen att religion endast kan ägas af individen,
och ingalunda af Staten. En samling individer, som öfverensstäm¬
ma i religiös tro, bilda Kyrka. Och Kyrka är något helt annat
än Stat. Den sednares mål är och förblifver jordiskt. Då Kyrkan
deremot arbetar för evigheten.
För att mildra det vidriga intrycket, föreställningen derom, att
man skall lida verldsliga straff för sin religiösa tro, väcker hos
hvar och en, som icke blifvit förblindad af fanatism, har man velat
påstå, att landsförvisning icke är något straff. Ar det verkligen
på fullt allvar man framkommer med sådant? Men då icke lämp¬
ligen kan antagas, det man tillåtit sig skämta i en så vigtig fråga,
så nödgas man tro det vara någras verkliga mening. Dessa Hrr
frågar jag om de verkligen finna det icke vara något straff, att
nödgas för alltid lemna det land, der man blifvit upfödd, sina fä¬
ders hem, alla sina vänner och anhöriga. De, som påstå sådant,
Den 81 Oktober e. m.
309
måste icka veta att här linnes uti menniskohjerta! en stor och helig
känsla, — en känsla, som gifvit uphofvet till de största och ädla¬
ste handlingar, historien har att upvisa — kärleken till fosterlandet.
Att tvingas till att afsäga sig sitt fädernesland, — det skulle icke
vara ett straff!!
Af flere talare har landsförvisnings-straffets olämplighet blifvit
ådagalagd, likaledes har man visat det obehöriga deruti att
conventiklar beläggas med ansvar; och oaktadt man gör dessa med-
gifvanden, fortfar man dock att bestrida den Kongl. Propos.; och
denna innehåller likväl egentligen icke annat än borttagande af
ansvar för affall och för conventiklars hållande. Man kommer verk¬
ligen i förlägenhet om man för sig vill förklara orsaken till detta
envisa motstånd. Forskar man närmare derefter skall man finna
den egentligen uti rubriken på lagförslaget. Det är ordet religions¬
frihet, som skrämmer motståndarne. Om någonsin skuggrädsla har
funnits, måste det vara nu, då man hindras att antaga en erkänd
behöflig lag, endast af fruktan för ett ord.
Då man talar om nödvändigheten af religiös enhet och om
faran af olika tro i religiöst afs:de, har man då tänkt på huruvida
sådan enhet är möjlig eller om det står tillsammans med prote¬
stantismens idé, — att icke säga med Christi lära, — att genom
yttre våld söka framtvinga sådan enhet. Oell låter en sådan enhet
genom verldsligt våld verkligen framtvinga sig? Jag har under
de allmänna öfverläggningarne sökt visa att enhet i tro icke ens
finnas hos Svenska Kyrkans presterskap, ännu mindre hos hela fol¬
ket. Att fullkomlig enhet icke finnes hos presterskapet, vill jag
styrka med ett enda exempel, ehuru otaliga kunde anföras. Man
måste väl få antaga att åtminstone en del prester tro hvad de lära
sina åhörare efter den nu till lärobok begagnade kathekesen. Men
det nu af komiterade upgjorda nya kathekes-förslag innehåller flera
väsentliga satser, som helt och hållet strida emot nuvide kathekes-
läror, och då man äfvenledes nödsakas tro att komiterade icke skrif-
vit annat, än hvad som öfverensstämmer med deras öfvertygelse,
följer ju deraf att komiterade, hvilka samtlige äro prester, hafva
en olika tro med de prester, hvilka antaga den gällande katheke-
sens lärosatser.
I afs:de å frågan om man genom verldsligt strafflagar verkligen
kan framtvinga religiös enhet, så finnes väl ingen, som vill tillåta
verldsliga makten att genom tortur söka frampina hvad en hvar
tror i sitt hjertås djup. Med hot om verldsligt straff, kan väl icke
åsyftas annat än att förhindra de yttre uppenbarelserna af en tro,
skiljaktig från Stats religion. Ora så är, så följer ju deraf ock att man
icke bekymrar sig så särdeles om hvad medborgarne i själ och hjerta
tro, endast de med munnen bekänna Stats-religionen. Hyckleri är
således det stora mål, man genom dessa strafflagar söker. Hyck¬
leri är derigenom uphöjdt till en samhällsdygd. En stat i sin högsta
fulländning skulle således vara den, som bestod endast af hycklare.
Der uttalades ingen tro, skiljaktig från den lagen påbjöde. Om
ett sådant land blefve så särdeles lyckligt, lemnar jag derhän; men
310
Den 31 Oktober e. m.
att det icke hade någon rätt att kallas protestantiskt, torde icke
gerna kunna bestridas.
Det förefaller i sanning besynnerligt att på samma gång, man
talar om sin fruktan för katholicismen, framkomma med satser,
som deruti leda till den skarpaste katholicism, som någonsin kan
tänkas.
Slutligen har man sagt, att landet ännu icke vore moget för
religions-friheten, till bevis hvarför man åberopat allmänna opinio¬
nen, som icke skulle vara stämd derför. Då satsen i dess allmän-
lighet till viss grad i sig innebär någon sanning, torde deråt böra
lemnäs någon upmärksamket. På sätt jag förut sökt visa härleder
sig ett stort antal personers omdöme uti denna fråga från ett dun¬
kelt och förvirradt begrepp om densamma. Man har i allmänhet
icke för sig gjort klart hvad frågan rör, hade man det, skulle om¬
dömet otvifvelaktig! blifva annorlunda. Och under fullt erkännande
af den satsen, att ett lands lagar böra lämpas efter folkets bildning
och upfattning, tror jag att Svenska Eolket nu befinner sig på den
ståndpunkt att man, icke utan fara för samhällets lugn, längre kan
vägra det en vidgad religions-frihet. Såsom bevis derpå torde til¬
låtas mig endast nämna att flere af de talare, hvilka så väl här
som vid de allmänna sammanträdena upträdt emot den Kongl. Pro-
posm, sjelfva hafva i någon mån skiljt sig från Statskyrkan och
anse sig af sitt samvete förpligtade att bryta emot landets gällande
lag, rör:de religions-förhållanderne; och deras antal utom Riks¬
församlingen, med hvilka enahanda förhållande eger rum, är gan¬
ska betydligt.
Emot den satsen, att man icke i förtid bör frambringa en lag,
kan ställas den, att man icke bör dermed komma för sent. Ett
gammalt ordspråk säger: »Ante capillala, post est occasio colva».
Elden kan i dess början lätt släckas, men får den ohejdadt rasa,
står det icke vidare i mensklig förmåga att dämpa den. Så äfven
i moraliskt hänseende. Om lagarna småningom jemkas efter behof-
vet, kan samhället med lugn gå sin utveckling till mötes. Men
söker man att hämma menniskoandens utveckling, händer det
lätt att den med våld bryter sina bojor och kullstörtar allt hvad
den möter. Se der orsaken till alla revolutioner! På det icke ån¬
gan må spränga jernpannan, måste man öppna ventilen. Med-
gifvanden i tid förekomma häftiga utbrott. Bifalla vi icke nu det
Kongl. Eörslaget, skall frågan åter förekomma, och då uti vida
större propos:r. Man skall icke då nöjas med hvad som nu be-
gäres.
Historien lemnar mångfaldiga exempel derpå, huruledes ett folk
under sekler kan bära ett ok, utan att känna dess tyngd. Små¬
ningom börjar man likväl erfara en olust, ett illa befinnande; men
man vet icke rätt hvaruti det består eller hvar orsaken bör
sökas. Slutligen löses gåtan. Ordet är funnet. Först hviskas det
man och man emellan; men dess röst vinner ouphörligt i styrka,
tilldess det slutligen vid åskans dån skakar verlden. — Då är det
försent att komma med förmedlings-förslag.
Den 31 Oktober e. m-
311
Jag slutar derföre nu med den gamle Komarens upraaning
att tillse »ne qvid delriminli capiat rcspublica».
Hr Carleson, Edv. Henrik: Lika med en föreg:de talare
tror jag, att de många öfverläggningar, som i detta ämne egt rum,
föga inverkat å K. o. Ad:s åsigt. Jag vill icke heller göra något
försök i den vägen, utan endast med några ord antyda min mening
för att icke anses hafva genom tystnad samtyckt tili en annan, som
jag på det högsta ogillar. — De lagar, hvilka genom antagandet
af K. M:s Propos. skulle komma att uphäfvas, äro redan antiqve-
rade, och skulle, om de tillämpades, nedflytta Sverige tilljembredd
med Spanien och åtskilliga Italienska stater. Den föreslagna lagen
med alla dess bristfälligheter har efter min tanke ett afgjordt före¬
träde framför de föråldrade, numera icke tillämpade lagarne, och
afhjelpandet af de befintlige bristerne kan utan fara upskjutas intill¬
dess dessa brister visat sig vara af mera väsendtlig vigt. Då nu
ett afslag å K. M:s Propos. upskjuter till en obestämd framtid un-
danrödjandet af de olägenheter den nuv:de lagstiftningen medför,
förefinnes äfven deruti ett ytterligare skäl till bifall. R. o. Ad:s
beslut är visserligen för tillfället föga afgörande, men deremot för
framtiden en ganska stor betydelse. I fordna dagar var K. o. Ad.
det Stånd, hvarigenom religions-friheten hade sina försvarare. Det
vore högst bedröfligt, om förhållandet nu blifvit omvändt. Jag
befarar, att ett bifall till LagUtshs Utlåt, skall så tydas, och til¬
låter mig derföre att hemställa det de ledamöter af R. o. Ad. hvilka
väl anse den af K. M. föreslagna lagen innehålla förbättringar i
vår lagstiftning, men icke finna förslaget fullt tillfredsställande, ville,
med afs:de på vigten af R. o. Ad:s beslut för framtiden, bifalla
K. M:s Nåd. Propos.
Erih. af Ugglas, Carl Gustaf: Jag skall icke blifva mång¬
ordig utan vill endast tillägga några ord till mitt anförande i de ge¬
mensamma öfverläggningarne. Jag vill icke uppehålla mig vid grund¬
satsen för religions-friheten; den har varit föremålet för dessa öfver¬
läggningar, och tankarne derom äro dessutom enige. Deremot vill
jag fästa upmärksamheten på några omständigheter, som lifligt och
klart ådagalägga orättvisan af landsförvisnings-straffet. I detta afs:de
återkommer jag till 1781 års förordn.
Denna förordn. innehåller i 1 mom. satt främlingar njuta alla
medborgerliga fri och rättigheter, den undantagen, att i Rikets em¬
beten och tjenster eller som Riksdagsmän nyttjade varda.» På grund
af denna Författning finnes ett ganska betydligt antal Svenska in¬
nevånare, icke lutheraner men ägande full medborgare-rätt, och jag
vill nu framställa den olikhet i rättigheter, som förefinnes emellan
dessa Svenskar och Svenska lutheraner. Om en Svensk reformert
vill öfvergå till judendomen, katholicismen eller hvilken annan reli¬
gion som helst, står det honom fritt. Han straffas icke derför;
men om hans barn, bekännande sig till lutherska trosbekännelsen,
affalla från densamma, skola de landsförvisas. Ar en så beskaffad
lag rättvis? Om i ett blandadt äktenskap, i hvilket öfverenskom-
312
Den 31 Oktober e. m.
kommelse emellan makarne skall träffas om den religion, uti hvil¬
ken deras barn skola upfostras, ett barn tillhör den reformerta tros¬
bekännelsen och ett annat den lutherska, så får väl det förra öf¬
vergå till den lutherske trosbekännelsen, men det sednare icke till
den reformerta Ar väl äfven detta rättvist? Att han ieke är det,
att han icke är lämplig eller öfverensstämmande med nutidens be¬
grepp om moral, anser jag under alla öfverläggningarna i ämnet
vara fullkomligt ådagalagdt, och om dessa öfverlägguingar visat nå¬
got resultat, så är det, att Svenska Folket icke önskar bibehållande
af landsförvisnings-straffet. För att få den omständigheten försva¬
rad i It. o. Ad:s prot. uprepar jag här, att af alla de, som under
de gemensamma öfverläggningarna yttrat sig, endast 5 eller 6 ifrat
för landsförvisnings-straffets bibehållande, och af dessa tillhörde en¬
dast 2:ne PresteSt:t. Alla öfrige talade emot detta straff, ehuru
de icke ville bifalla K. M:s Propos. Såsom afgjordt måste man
således antaga att opinionen inom den Svenska representationen
utdömt detta straff. Återstår således att tillse, hvad som bör sät¬
tas i stället.
Under de gemensamma öfverläggningarna förklarade jag, att
något annat kan svårligen göras än att antaga K. M:s Propos., ty
detta förslag är icke något annat än en nödvändig följd af redan
bestående lagstiftning. Man har visserligen här i dag framställt
det förslag, att R. St:r skulle för sin del besluta, att under tiden
intill nästa Riksdag landsförvisnings-straffet icke borde tillämpas,
och att K. M. under samma mellantid måtte nedsätta en komité
för utarbetande af en religions-sfadga som skulle föreläggas näst
sammanträdande R. St:r. Jag afstyrker bifall till detta förslag.
Det är icke R. St:r värdigt att de lemna sin Konung det svar,
att de väl med Honom instämma deri, att den nuv:de lagstiftnin¬
gen är olämplig, men förklara derjemte, att de vilja hafv.a straffet
af landsförvisning suspenderadt under några år. Dessutom afhjelper
detta icke olägenheterna. Vi måste lagstifta för nuv:de förhållan¬
den. Inom Sverige finnas ju redan dessa dissenters. Kan det då
vara skäl, att låta dessa orediga förhållanden fortfara, hvilket ofel¬
bart blir följden af Hr Carlheim Gyllenskölds förslag. Dessutom
tillkommer en annan omständighet. Denne talare framställde sitt
förslag i förhoppning att kunna förmedla stridiga åsigter. Det vore
något besynnerligt i om R. o. Ad. skulle antaga ett förslag, som
icke vinner bifall inom de öfriga Stånden. Detta skulle än vidare
inveckla frågan. Anmärkrr hafva visserligen blifvit gjorda emot den
Kongl. Proposm; men de hafva blifvit fullkomligt nöjaktigt besva¬
rade och vederlagda, och jag har ett moraliskt skäl, som ytterli¬
gare stadgar min öfvertygelse om antagligheten af den Kongl. Pro-
pös:n. Denna Propos. har sedan Maj Månads slut varit tillgänglig
för allmänheten. Den har under 4 månader hvilat i LagUtsk. Den
har varit föremål för mångas begrundande ; men har väl någon fram¬
kommit med ett bättre förslag? Nej! Det måtte åtminstone be¬
visa, att det är svårt om icke omöjligt, att för närvrde framställa
något mera med ändamålet öfverensstämmande förslag.
Den andra anmärkn., som i afton gjorts emot förslaget, är att
Den 31 Oktober e. m.
313
detsamma icke åtföljts af en dissenter-lag. Ehuru H. Exc. Hr
Just. StatsMinistern redan härpå lemnat svar, vill jag tillägga nå¬
gra ord. Under de gemensamma öfverläggningarna omtalades den
stora missbelåtenhet, som i Norrige skall hafva uppkommit genom
den der införda religions-friheten. Jag tror mig likväl veta, att
missbelåtenhet icke upkommit i följd af religions-friheten utan i
följd af några delar utaf just dissenter-lagen, emedan norrmännen
lagstiftade i detta ämne, innan de förskaffat sig tillräcklig erfaren¬
het för att få en fullkomligt god och alla tillfredsställande lag. I
detta afs:de bör man gå varsamt tillväga och utstaka de allmänna
grunderna för en sådan lagstiftning, och då synes mig K. M:s För¬
slag jemfördt med 1781 års Författning upfylla billiga fordringar.
Bevis härför kan man hämta deraf, att denna Författning som va¬
rit tillämpad under snart 90 år, har i afs:de på främmande tros-
förvandter i Sverige visat sig fullkomligt tillräcklig, och dessa för¬
samlingar, som icke haft någon annan lag att efterlefva, äro likväl
icke så fåtaliga och växa stundom.
Ehuru icke egentligen hörande till ämnet kan jag likväl icke
undgå att besvara en af Hr Cederschiöld under de gemensamma öfver¬
läggningarna framställd anmärkn., hvilken jag då i afs:de till Hr
Gr. o. Landtrms sjuklighet förbigick. Denne talare klandrade Rege¬
ringens ledamöter tämligen skarpt derföre, att de tolkat 16§Reg:s-
F:n sfi som afsigten med stadgandet i densamma vore att utvidga
religions-friheten i Sverige. De ord i den Kongl. Proposm, mot
hvilka Hr Cederschiöld vände sig, innefattas i följande: »men denna
grundsats har icke, efter hvad erfarenheten visat, uti lagskipningen
ansetts kunna vinna den tillämpning, som man liar anledn. att an¬
taga dermed varit åsyftad.» Dessa ord skulle då vara så vigtiga,
och Hr Cederschiöld uttryckte derjemte sin glädje deröfver, att
åtminstone inom Sveriges högsta domaremakt ingen gillat en sådan
åsigt. Jag beklagar på det högsta, att då man tillåter sig dylika
anmärkt):r, man icke derförinnan gör sig mödan att genomläsa till¬
gängliga handlingar. Hade den värde ledamoten tagit kännedom
om de den Kongl. Proposm bilagda prot:r, så skulle han hafva fun¬
nit, att Just.Rådet Alexanderson, som icke öfvervarit ärendets be¬
handling i Högsta Domstolen förenat sig med föredraganden inför
K. M. och att Just.Rådet Thyselius yttrade: »utan att ingå i un¬
dersökning, huruvida icke stadgandet i 16 § Reg:sF:n, efter hvad
handlingarne vid grundlagens stiftande synas i viss mån föranleda,
måhända egt utsträcktare syftning», etc. Dessa ord synas mig öfver¬
ensstämma med föredragandens mening. Dessutom hafva Högsta
Domstolens ledamöter ansett frågan vara tvistig. Detta bevisar åt¬
minstone, att hon icke är så klar, att man, såsom Hr Cederschiöld
upgifvit, kan efter 5 minuters läsning komma till en rigtig åsigt
i ämnet.
Jag vill icke uppehålla Hrnne längre utan slutar med att till¬
styrka bifall till K. M:s Förslag öfvertygad, att jag derigenom befor¬
drar mitt fäderneslands väl.
314
Pen 31 Oktober e. m.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: En talare har sagt
att man bör affatta sina yttranden efter ämnets vigt och icke fram¬
komma med småaktiga anmärkmr eller advokatoriska framställnin¬
gar, och häri har den värde talaren äfven rätt; men det beror lik¬
väl på hvad man förstår med småaktighet. Det må vara den värde
talaren öppet att upfatta sitt riksdagmannakall så, att han anser
likgiltigt, om Grundlagarna öfverträdas eller icke. Jag har dock
upfattat min pligt som representant vara, att anse såsom det heli¬
gaste af allt, att Grundlagarna hållas vid makt, och då jag finner
Konungens Rådgifvare hafva åsidosatt detta, anser jag mig äfven
skyldig att fästa upmärksamheten derpå. Man synes göra en gan¬
ska egen åtskillnad emellan brott emot Grundlagarna och andra
brott. Då de sednare förnyas, anses brottsligheten större för hvarje
itenation, men i fråga om brott emot Grundlagarna, är förhållandet
omvändt, och man åberopar då t. o. m., såsom stöd för öfverträdel-
sen, att de många gånger förut blifvit öfverträdda. Jag lemnar
derhän, huruvida en sådan tankegång kan vara riktig eller icke.
Det må vara en sanning, att man tillförene öfverträdt Grundlagarna
på samma sätt, men detta oaktadt ligger det Konungens Rådgifvare
till last, att sådant nu ånyo fått ske, och jag lägger icke blott Lag-
Utsk., utan äfven mig sjelf för den tid jag var ledamot af detta
Utsk., till last, att upmärksamheten icke blifvit fästad härå; men
till min ursäkt åberopar jag, att jag nemi, icke kunde föreställa
mig, att en Kongl. Propos. skulle åtföljas af ett Högsta Domstolens
prot., som alhandlade ett annat förslag, än det, som i den Kongl.
Proposm framställdes.
Samme talare bar äfven sagt, att affall från vår Statskyrka
härleda sig från förbudet deremot. Jag tror, att så icke är förhål¬
landet. Detta innebär dessutom en förolämpning emot dem, som
göra dessa affall, ty en stor mängd af dem har förklarat, att deras
samveten tvingat dem till utträdandet ur Statskyrkan. Skulle lik¬
väl affallen ske derföre, att de äro belagda med straff, så inser jag
intet skäl att uphäfva lagen och låta trotset deremot ohejdadt fort¬
fara. Den värde ledamoten har äfven förklarat, att de, som yrkat
återremiss, önska endast att sönderbryta frågan. Jag tillåter mig
icke att bedöma andras motiver, och jag betviflar, att den värde
talaren har förmåga att intränga i andras samveten och förklara, att
det eller det är deras afsigt. Rör min del får jag heligt försäkra,
att min önskan icke är, det frågan skall förfalla, eller att jag der¬
före yrkat återremiss. Samme ledamot har äfven talat om hyckleri,
och sagt, att man tror på en annan lära, än den man offentligen
bekänner, och går fri från ansvar derför. Detta må så vara; men
det ligger i sakens natur, att ingen kan veta hvad den andra tän¬
ker, med mindre han uppenbarar det, och derifrån härleder sig straff-
lösheten; men jag hemställer till dem, som ifra för antagandet af
det Kongl. Eörslaget, om de kunna fritaga sig från hyckleri, och
om de, med handen på hjerlat, kunna försäkra, att deras önskan
icke är, att en oinskränkt religionsfrihet skall i landet införas. Men
jag frågar ännu en gång: viljen J icke hafva denna oinskränkta
Den 81 Oktober e. m.
315
religionsfrihet? Och om J det viljen, hvarföre uttalen J icke ordet?
Då försätten J frågan på sin rätta ståndpunkt. Skall deremot en
sådan oinskränkt frihet icke införas, så måste ju någon påföljd fin¬
nas för affall, och hvilken nr viii den påföljd, som J ansen lämpli¬
gare, än att man ur Riket utvisar den, som ej längre anser sig
kunna tillhöra någon af de religioner, hvilka äro eller blifva til¬
låtna?
Den talare, som yttrat sig sist i f. m:s plenum, ansåg, att vi
nu innehade samma ståndpunkt, som då 1781 års Förordn. utkom,
och förklarade, att, enl. densamma, alla religioner voro tillåtna i
Riket. Så har åtminstone icke jag upfattat denna stadga, och till
stöd för denna min upfattning åberopar jag Hr Just.StatsMinisterns
yttrande till StatsRådsprot:t, nemi : uti 1 §, hvilken lemnar tillå¬
telse åt en hvar, som sådant önskar, att utträda ur Statskyrkan,
för att öfvergå till annan trosbekännelse, har den närmare bestäm¬
melse blifvit tillagd, att öfvergången skall ske till ett i Riket redan
befintligt och der tillåtet kristet religions-samfund.» Här är således
uttryckt den mening, att man får öfvergå till kristliga religions¬
samfund i Riket, som äro der tillåtna, hvaraf måste följa, att icke
alla religions-samfund äro i Riket tillåtna. Så har jag också trott
hittills varit förhållandet. Men jag måste härvid anmärka, att or¬
det tillålna icke influtit i det till R. St:r öfverlemnade förslag till
lag. Samme talare uptog visserligen på f. m. en del af de gjorda
anmärkmna till besvarande, men han förbigick en, som likväl är för¬
tjent af upmärksamhet, den nemi., att ingen må öfvergå till annat
religions-samfund förr än han upnått myndig ålder, emedan derför-
innan ingen får inlåta sig i andra afhandlingar. Detta är väl så
mycket riktigare, som öfvergång till annat religions-samfund är den
vigtigaste afhandling, hvari en menniska kan inlåta sig; och denna
åsigt har varit delad af Högsta Domstolens ledamöter, t. o. m. af
de liberalaste. Afven har jag anmärkt, att genom tillägg af några
ord i 2 § den der utstakade ansvarspåföljd blir utan praktisk til¬
lämpning. Dessa ord äro: till de enfaldiges förledande utspridas.
Vid de gemensamma mötena har jag visat olämpligheten af dessa
ord, hvilka alltså böra utgå. Emot 3 § har jag anmärkt, att lands-
förvisnings-straffet icke blifvit infördt i denna §, hvilket är så myc¬
ket oriktigare, som proselytmakeriet kan utöfvas af utlänningar, och
vilja de icke uphöra dermed, böra de förvisas Riket. Vid i § har
jag erinrat, att enligt första förslaget skulle, otn den ena makan
öfvergick till en annan religion, barnen upfostras i den rena Evan¬
geliska läran; men efter sednare förslaget är medgifvet, att de må
upfostras i en annan. Den värde talaren' har jemväl anmärkt, att,
i afs:de på Regeringens underlåtenhet att höra Högsta Domstolen i
lagfrågor, jag skall hafva sagt, att äfven jag, såsom ledamot i Lag-
Utsk., deltagit i behandlingen af lagfrågor, hvari Högsta Domstolen
icke varit hörd innan de blifvit till R. St:r öfverlemnade. Detta
är ett misstag. Jag sade endast, att dä man påstått, att det varit
en lång praxis att så förfara, är det möjligt att så tillgått under
den tid jag var ledamot i LagUtsk., och då är detta ett förbiseende
af mig. Samme talare har, såsom vederläggning af mitt påstående,
316
Den -il Oktober e. m.
att lagförslaget undergått betydlig förändring, sagt, att det icke vore
någon skillnad emellan att uphäfva och förändra en lagparagraf. Jag
får likväl erinra, att då i förra förslaget snges 1 kap. 4 § Missger-
ningsBalken vara uphäfd, men i det sednare endast att den är för¬
ändrad, så förefinnes emellan dessa uttryck den väsendtliga skillnad,
att om denna g uphäfves försvinner den, men ändras den så qvar¬
står den. Om således man säger att nämnde § är uphäfd, och nå¬
gon gör sig skyldig till brott emot 3 § 2 mom. TryckfrihetsFör-
ordmn, hvari 1 kap. 4 § MissgerningsBalken åberopas, huru skall
då domaren, i händelse juryn uttalat sitt skyldig, kunna tillämpa
en §, som icke mera finnes tilip För att visa att jag skall hafva
begått ett misstag då jag vid allmänna öfverläggningarna påstått,
att 16 g lleg:sF:n icke tillåter affall ifrån den rena Evangeliska
läran, och upgifvit, att denna min åsigt blifvit uttalad jemväl af
Högsta Domstolens samtliga ledamöter, har den siste talaren upläst
en del af Högsta Domstolens ledamöters yttrande under förklarande,
att det vore en lättsinnighet af mig, att hafva yttrat mig i ämnet
innan jag tagit kännedom om innehållet af Högsta Domstolens prot.
Jag har likväl icke gjort mig skyldig till denna tillvitelse, utan har
jag verkligen genomläst detta prot., och, såsom det nu vill synas,
jemväl åt innehållet deraf egnat större upmärksamhet, än den värde
talaren, som, derest han fortsatt läsningen blott en enda rad, säker¬
ligen sjelf skulle hafva funnit att min upgift varit med sanningen
fullkomligt öfverensstämmande. Minoritetens i Högsta Domstolen
yttrande, hvaraf den värde talaren upläst några rader, börjar nemi.
sålunda: »utan att ingå i undersökning, huruvida icke stadgandet i
16 § lteg:sF:n, efter hvad förhandlingarna vid Grundlagarnas stif¬
tande synas i viss mån föranleda, måhända egt utsträcktare syftning
än stadgandets ordalydelse utmärker och lagskipningen sedermera
deråt liäfdat» etc. Härigenom är ju tydligen uttryckt, att den min¬
dre utsträckta syftning, som lagskipningen liäfdat åt denna grund-
lags-paragraf, utmärkes genom stadgandets ordalydelse. Det är om
ordalydelsen jag talat, och jag har sagt, att den är tydlig deruti
att den icke tillåter Svenska medborgare att öfvergå till främmande
lära, samt att ledamöterna af Högsta Domstolen äfven medgifvit
förhållandet vara sådant.
Jag slutar med hvad jag förut yttrat, att jag önskar, det vi
icke måtte qvarstå på samma ståndpunkt, utan medgifva öfvergång
till alla i Riket tillåtna religions-samfund, samt uphäfva konventi-
kelplakatet och tillåta lutherska lärans bekännare att sammankomma
till hus-andakt, då oordningar derigenom icke åstadkommas. Men
om detta tillåtes, bör det deremot förbjudas missionärer att upträda,
än i den ena och än i den andra församlingen; såsom endast åstad¬
kommande oredor, och derföre böra lekmän icke tillåtas att upträ¬
da, med mindre än att pastor i församlingen sådant medgifver.
Mitt förslag skulle då blifva:
att det må vara den till myndig ålder komna, som
sådant allvarligen önskar, tillåtet, att öfvergå till annat
religions-samfund, som här i Riket tillåtet är, sedan sig
Den 31 Oktober e. m.
317
visat, att han efter viss betänketid, ej velat derifrån
afstå;
att landsförvisnings-påföljden bibehålies, aj för den,
som öfvergår till sådant religions-samfund, hvilket här
i Riket ej tillåtet är; oell b) för den, som på ett eller
annat siitt söker förmå annor till affall från den rena
Evangeliska läran;
att konventikelplakntet i så måtto ändras, att det väl
må vara Svenska Kyrkans medlemmar tillåtet att, på
sätt K. M. föreslagit, sammankomma till gemensamma
amiakts-öfningar, men att det likväl ej skall vara någon
lekman tillåtet, att, utan vederbörande pastors medgif¬
vande, dervid hålla föredrag utom den församling han
tillhör.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Hjerta, Lars: Den fullständighet, hvarmed denna fråga
blifvit behandlad under de gemensamma öfverläggningarna, gifver
mig anledn. till den slutsatsen, att intet egentligt nytt kan i ämnet
anföras, och minst lär detta kunna ske af mig. Jag är dock upkallad
af den siste talarens framställning och det intryck den haft på R.
o. Ad., dels under de gemensamma öfverläggningarna och dels i
afton, mera i följd af hans ovanliga talang, än af riktigheten i hans
satser. Denne talare följer och uttalar alltid sin öfvertygelse; men
det händer stundom personer äfven med utmärkt skicklighet det¬
samma, som utmärkte en viss skola af tänkare i Grekland, hvilken
man kallat sofister. De hade genom öfning vunnit en sfor talang
i att kunna försvara hvilken sats som helst, genom skicklighet i
ordvändningar, och kunde' icke motstå frestelsen att begagna denna
förmåga. Så tror jag äfven förhållandet är med den värde talaren.
Han liar vädjat till R. o. Ad., huruvida de kunna draga i tvifvels¬
mål hans öfvertygelse, renheten i hans afsigt. Det är en ganska
skicklig taktisk manöver, men den hade här varit öfverflödig. Han
har likväl begagnat sig af en annan, icke mindre skicklig, då han
sagt, J, mine Hrr! som ifren för den Kongl. Proposm, hvad viljen
J annat än hafva en oinskränkt religionsfrihet införd i landet. Jag
påstår, att de, som försvara den Kongl. Proposm, hafva full rättig¬
het att uttrycka sill mening; men deremot eger den värde talaren
icke rättighet att påbörda oss andra afsigter, än dem vi uttala, och
jag tillämpar på honom den satsen: qui prouve trop ne prouve rien.
Samme talare har sagt, att han önskar en förändring, som öfver-
ensstämmer med Grundlagen. Det är att intaga en fördelaktig po¬
sition. Jag tillåter mig dock den frågan, om icke hvarje ledamot
af R, o. Ad., som talat i denna fråga, har anspråk på att få intaga
samma position, eller att anses icke vilja annat, än som öfverens-
stämmer med Grundlagen? Jag stannar här i mina anmärkn:r om
den värde talarens taktiska sätt att tillvägagå. Jag vill blott er¬
inra, att han i f. m:s plenum erkände, det han möjligen gjort sig
skyldig till samma förebråelse, som han nu velat påbörda Koungens
318
Den 31 Oktober e. m.
Rådgifvare, nemi. att såsom ledamot af LagUtsk. hafva glömt att
anmärka, det Högsta Domstolen icke blifvit hörd öfver de lagför¬
slag K. M. till R. St:r vid den Riksdagen aflåtit; men nu i afton
har han återtagit detta erkännande och sagt, att det icke låg ho¬
nom till last ett sådant förbiseende. Vidare har samme talare sagt,
att i anledn. deraf, att Högsta Domstolen icke blifvit hörd öfver
den förändring K. M:s Propos., innan densamma till R. St:r aflera-
nades, undergått, man skulle kunna draga den slutsats, att K. M.
till R. St:r skulle kunna aflåta Proposm, utan att Rådet derförin-
nan blifvit i ämnet bordt. Jag hemställer, huruvida ett sådant på¬
stående förtjenar något svar, enär vi nogsamt känna, att icke nå¬
gon K. M:S Propos., äfven om den vore kontrasignerad, emottages
af R. St:r med mindre den åtföljes af StatsRådsprot. Den värde
talaren måste således, i likhet med ett uttryck som någon gång
synts i de allmänna tidningarna, säga: »då min upgift i sak blifvit
vederlagd, förfalla äfven mina reflexioner.» Samme talare har fästat
sig dervid, huruvida 16 § Reg:sF:n skall hafva åsyftat en mera ut¬
vidgad religionsfrihet, hvilket han likväl förnekade, oell erinrade om
en föreg:de talares yttrande, att under de gemensamma öfverlägg-
ningarna en person tagit munnen något full och sagt, att om han
skulle haft updrag att examinera den ledamot, som yttrat sig för
det Kongl. Förslaget, så hade han nödgats gifva denne ledamot im¬
probatur. Jag beder om ursäkt, ifall jag misstagit mig om orda¬
lagen; men i anledn. af detta yttrande, som jag icke vill säga in¬
nefattar något maktspråk, anhåller jag att få erinra om ett anfö¬
rande af PresteSt:s nuv:de talman Hr Erkebiskopen Reuterdahl, hvil¬
ket anförande är snörrätt stridande emot Hr Cedersehiölds yttrande
om 1781 års Författning. Detta anförande har under det gemen¬
samma sammanträdet blifvit åberopadt af Hr Rådman Henschen, in¬
ett arbete af Hr Erkebiskopen, in förd t i Theologisk Qvartal-skrift,
och hvilket tydligt ådagalägger motsatsen af hvad Hr Cederschiöld
påstått. Af detta anförande måste således följa, antingen att man
måste frånkänna Erkebiskopetis mening allt vitsord, eller också an¬
taga, att Erkebiskopen, sedan han blifvit en hög kyrklig man, blif¬
vit en renegat, hvilket man ingalunda bör eller kan antaga, eller
också, att Hr Cederschiöld, om han anmodades att examinera Hr
Erkebiskopen, skulle tilldela honom improbatur. Jag har ansett mig
böra framhålla, såsom af mycken vigt, detta faktum, att Svenska
Kyrkans nuv:de primus, såvida han icke frångått sina åsigter, står,
i fråga om 1781 års Förordn. och 16 § Reg:sF:n, uti fullkomlig-
strid med det yttrande som Hr Cederschiöld med så mycken säker¬
het afgifvit, att han vill improbera hvar och en, som är af annan
tanke med honom.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid. Jag gillar full¬
komligt den otålighet, som ledamöter bakom mig yttrat, och jag är
öfvertygad att en hvar redan befästat sitt omdöme tillräckligt för
att vid den blifvande voteringen icke låta sig ledas af förut här
afgifna yttranden. Jag anhåller likväl att få tillägga några få ord,
och fästa upmärksamheten på hvad en af våra capitulares vid de
allmänna sammanträdena yttrade derom, att ett bifall till K. M:s
Den 31 Oktober e. in.
319
Förslag skulle medföra religionslösliet. Detta är likväl något, som
just hotar att inträffa under nuv:de oefterrättlighets-förhållande, och
Tyskland har exempel att framvisa, hurusom, då man sökt att sam¬
manbinda Kyrkan och Staten till en s. k. kristlig Polisstat, man i
samma mån gjort den erfarenhet, att ungdomen, som man vill i
skolorna dressera med förökad religions-undervisning o. s. v., och
ouphörliga uprepanden af böneformulärer, blir, sedan den lemnat
skolan, nästan religionslös, för att begagna den värde talarens ytt¬
rande. och att Kyrkan hotas med uplösning, hotas just derföre, att
den vill hålla på tvångsmakten af sina dogmer. Af denna anledn.
synes det mig vara stort skäl att bifalla K. M:s Förslag, ehuru, på
sätt jag förut tillkännagifva, jag ingalunda finner detsamma vara
utan fel. Men jag tror likväl det vara bättre, att antaga det så¬
dant det är, än att återremittera detsamma, emedan vid en kom¬
mande Riksdag nödiga förbättringar kunna tillvägabringas.
Slutligen kan jag icke underlåta att besvara Hr Cederschiölds
yttrande, att hos Svenska Folket skall hafva upstått den tanken,
att Konungens sjukdom vore att härleda från det grubblande eller
de ansträngningar, som denna fråga förorsakat K. M. Detta ytt¬
rande anser jag icke vara fullkomligt ädelt. R. St:r måste betrakta
sig som en konstitutionel församling, och hafva således att hålla sig
till Konungens Rådgifvare, och om den sorgliga händelse inträffat,
att K. M. blifvit genom sjukdom urståndsatt att sjelf föra Riks¬
styrelsen, så är detta redan en så sorglig händelse, att den icke bör
inblandas i sådana dagens frågor, uti hvilka åsigterna äro så starkt
spända emot hvarandra, som i denna.
Ropen på propos förnyades.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag vill endast tillkännagif¬
va, att sedan Hr Frih. o. Ordhden försäkrat mig, att det af mig
framställda förslag kommer att innefattas i den blifvande propos:n,
afstår jag från min anhållan om särskild propos. på mitt förslag.
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Hr Hjerta har be¬
gått ett misstag, då han förebrått mig, att jag på e. m. förnekat
hvad jag på f. m. erkänt, och jag åberopar i det afs:det R. o. Ad:s
prot. Jag sade nemi., att om det varit en praxis, att, såsom nu,
icke höra Högsta Domstolens ledamöter öfver lagförslag, och om så
tillgått äfven under den tid, då jag var ledamot af LagUtsk., er¬
kände jag att jag förbisett detta; men till min ursäkt åberopade
jag, att jag ingalunda kunde föreställa mig, att man kunde handla
så i strid med Grundlagen. Hr Hjerta har äfven sagt, att det icke
är samma förhållande med Högsta Domstolens ledamöter som med
StatsRådets. 87 § Reg:sF:n och 27 § Riksd:sOrdn:n ställa dem
dock i samma kathegori, hvaraf följer, att om Högsta Domstolens
ledamöter icke behöfva höras öfver lagförslag, är äfven StatRådets
ledamöters yttrande öfverflödigt, endast K. M. kan erhålla en kon-
320
Den 31 Oktober e. m.
trasignant. Men hvarthän leder väl detta? Jag anhåller, att hvar
och en, sora intresserar sig för Grunglagens efterlefnad, ville genom¬
läsa dessa §§, och jag frågar, om de kunna annorlunda tolkas? Man
har äfven sagt, att Konungens Rådgifvare böra stiillas under åtal,
om de öfverträdt Grundlagen. Den, som så önskar, må göra det;
men om så sker, kan jag likväl icke se, att lt. St:r derigenom få
erfara ledaraöternes i Högsta Domstolen tankar om det i den Kongl.
Propos-.n framställda förslaget. Såsom auktoritet i grundlagsfrågor
har Hr Hjerta åberopat Hr Erkebiskopen Reuterdahl. Jag vet ej
om det smickrar Hr Erkebiskopen att af Hr Hjerta vid detta till¬
fälle åberopas såsom auktoritet; icke heller känner jag i hvad mån
Hr Erkebiskopen sjelf eger anspråk på att vara en auktoritet i fråga
om Grundlagarnas tolkning, och jag får tillika i förbigående nämna,
att jag icke hörde allt hvad Hr Hjerta derom yttrade eller upläste;
men om jag ock icke kan instämma uti det adprobatur, som af Hr
Hjerta nu tilldelats Hr Erkebiskopen såsom auktoritet i afs:de på
Grundlagarnas tolkning, så kan Hr Erkebiskopen deremot vara viss
om att af mig erhålla adprobatur uti många frågor, hvari Hr Hjerta
sannolikt gifver honom improbatur. — En annan talare har uttryckt
sin tacksamhet för det K. M. afgifvit sin Propos. före sitt insjuk¬
nande. Med anledn. af ett lika beskaffadt yttrande förklarade jag
vid de allmänna sammankomsterna, att jag deremot skulle hafva
uttryckt min tacksamhet för Konungens Rådgifvare, om de tillstyrkt,
att detta förslag fått blifva hvilande till nästa Riksdag, dels emedan
detsamma då måhända kunnat framkomma i det skick, att det hade
kunnat vinna Ständernas bifall; dels ock emedan jag såsom möjligt
antoge, att Konungen då ej skulle hafva råkat i det beklagansvärda
sjukdomstillstånd, hvaruti han sig befunne. Detta mitt sednare an¬
tagande grundade jag på de afgifna läkare-betygen, hvilka innehöllo,
att Konungens sjukdomstillstånd vore framkalladt af öfveransträng-
ningar under utöfning af regeringsbestyren; och då det torde vara
obestridligt, att bland alla regerings-ärenden icke något lärer finnas,
som i högre, grad än detta kan hafva tagit Konungens ansträngnin¬
gar i anspråk; så ville det synas mig, som borden J, mine Hrr,
alla, lika med mig, hafva haft större anledning till tacksamhet och
glädje, om denna fråga agiterats mindre, och om Konungen åtmin¬
stone ännu under någon tid hade befriats från de ansträngningar,
som af detta ytterst grannlaga och vidtomfattande ämne framkal¬
lats. — Jag frågar derföre de bland eder, som uttryckt förtjusning
deröfver, att detta förslag före Konungens iråkade sjukdom blifvit
framstäldt; om J dervid tagit i beräkning det måhända höga pris,
hvarför denna eder förtjusning blifvit köpt?
Uplästes ett af Hr Liljenstolpe, Axel Eredr., inlemnadt
så lydande anförande:
Af tjenste- och andra åligganden förhindrad att under hela
tiden öfvervara dagens plenum, anhåller jag vördsamt att på detta
sätt få uti prot. nedlägga mitt votum uti religionsfrihets-frågan.
En varm religionens vän och följaktligen med hängifvenhet om¬
fat-
De n 31 Ok tob er e. m.
321
fattande den tro, uti hvilken en mild Försyn låtit mig, tillhörande
en gammal prostslägt, upfödas, och för hvilken samma tro mina
fransyska förfäder dels upoflrat lif och egendom, dels underkastat
sig landsflykt hit upp till det ifrån den sköna fädernejorden långt
aflägsna Sverige, samt en tryckande fattigdom uti det fremmande
landet — mana mig såväl min egen känsla som dyrbara minnen,
att, efter min ringa förmåga, strida för och söka bevara åt det kära
fäderneslandet, den tro, hvars tillkämpande kostat så många och
dyrbara dess söners blod.
Med dessa tänkesätt, och efter min upfattning af frågans ställ¬
ning för det nnrv:de, kan jag ej ansluta mig till det i Nåder R.
Högloft. St:r förelagda Förslaget, djupt beklagande, att jag således
icke kan, uti denna den mest vigtiga och derjemte så ömtåliga frå¬
ga, dervid man mer än någonsin bör högre lyda Gud än raenni-
skor, följa den milde Konungens anrop: ett, om jag vågar så ut¬
trycka mig, gif akt på. om och ål tiden.
Uti ett skriftligt anförande, hvilket alltid med mera otålighet
afhöres, än ett muridtligt föredrag, vågar jag icke ingå uti en ut¬
förligare deduktion af mina skäl och antaganden; så n^cket anser
jag mig dock böra förklara, att jag tror det Nåd. Förslaget hufvud¬
sakligen vara tillkommet till följd af påtryckning utifrån, och att
Styrelsen, lyssnande till detta verkliga eller skenbara tidens rop på
frihet åt en hvar, att få tillhöra hvad slags religions-samfund som
helst, framlagt förslaget såsom ett vädjande till Svenska Folket, hvil¬
ket skulle ega afgörande-rösten uti denna för detsamma, så uti in-
dividuelt som socialt hänseende, mest maktpåliggande fråga.
Med sådana garantier, som af Hr Biskopen m. m. Björk under
de gemensamma öfverliiggningarna på detta rum, föreslogos, skulle
religionsfrihet, efter min förmening, möjligen äfven för det närv:de
kunna medgifvas, eller sådana garantier, hvarigenom öfvergången ifrån
en troslära till en annan blefve en följd af mogen öfverläggning och
af innerlig öfvertygelse om den nya lärans företräde och mera öfver¬
ensstämmelse med Guds heliga Ord, än den, uti hvilken man blifvit
upfödd och vid mogen ålder redan omfattar, och öfvergången således
ej komme att ske af hugskott och lättsinne, något slags öfvertalan-
de, passionens upskakning eller dylika bevekelsegrunder. Sådana fin¬
nas dock icke uti det nu framlagda förslaget.
Af alla dessa farhågor, och ehuru jag är mot olika tänkande
särdeles tolerant, kan jag ej vedervåga den lära jag är fullt öfver-
tygad, att hvarje verkligen sann Lutherskt-Evangeliskt kristen med
hela sitt hjertås innerlighet omfattar och måste inse vara med Guds
uppenbarade Ord mest öfverensstämmande. — Jag nödgas således
lägga mitt votum emot det Nåd. Förslaget, sådant detsamma f. n.
finnes upstäldt, förvissad likväl derom, att då principen i sig sjelf
är riktig, en gång, när Gud ser dertill, religionsfrihet skall kunna
uti alla länder medgifvas folken, af Guds anda sannt genomträngda.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad; hvarefter FIr
Frih. o. Ordfiden framställde, att i afs:de på den nu förev:de in-
IX H. 21
322
Den 31 Oktober e. m.
gressen till Utsk:s förslag till beslut blifvit yrkadt dels bifall, dels
afslag derå, och bifall till K. M:s ifrågav:de Nåd. Propos., och dels
återremiss, samt att derjemte Hr Tersmeden begärt delning af frå¬
gan, så att särskild propos. blifvit framställd i afside på K. M:s
Propos., och följaktligen, enl. stadgandet i 54 g Riksd:sOrdn:n, pro¬
pos. komine att framställas först rörande den Kongl. Propos:u och
sedan i fråga om öfriga delen af förev:de punkt.
l)e härefter först till godkännande af Utskrs tillstyrkande, att
K. M:S ifrågav:de Nåd. Propos. icke må bifallas, och sedan till bi¬
fall å denna Nåd. Propos., framställda propos.-na, besvarades med
blandade Ja och Nej; och då sedermera Hr Frih. o. Ordhden hem¬
ställde, om R. o. Ad. ansåge de emot Utsk:s i fråga om den Kongl.
Proposm gjorda tillstyrkande, framställda aumärkmr föranleda till
återremiss, ropades starka Nej, jemte åtskilliga Ja; hvarpå Hr Frih.
o. Ord fale n ånyo hemställde, om R. o. Ad. behagade godkänna Utsk:s
tillstyrkande, att K. M:s ifrågav:de Nåd. Propos. icke må bifallas,
samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte inånga Nej,
förklarade, det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Härvid hördes många ledamöter begära votering, och begärdes
derjemte af Gr. Liljencrantz, att bifall till den Kongl. Proposm
och af Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, att återremiss måtte
antagas till kontra-propos.
Hr Frih. o. Ordfiden hemställde i anledn. häraf, om R. o. Ad.
till kontra-propos. vid den äskade voteringen behagade antaga bifall
till K. M:S Nåd. Propos., samt förklarade, efter denna proposins
besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, att han funnit Ja
öfvervägande.
Sedan Pir Cederschiöld, Rob. Theophron, härvid begärt
votering om kontra-propos:n, men innan voter:s-propos. i anledn.
deraf hunnit upsättas, förklarat sig vilja afstå från denna begäran,
upliistes till justering och godkändes en så lydande votens-propos.:
Den, som godkänner LagUtsk:s i Betänk. N:o 46 gjorda till¬
styrkande, att K. M:s Nåd. Propos., ang:de utvidgad religionsfrihet
och vissa dermed gemenskap egande ämnen, ej må bifallas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder K. M:s förberörda Nåd. Propos. af R. o. Ad.
bifallen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 137.
Nej — 78.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag i denna fråga icke
uttalat mina åsigter, får jag, med tillkännagivande att jag tillhört
minoriteten, nedlägga min reservation emot R. o. Ad:s fattade beslut.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Jag har icke deltagit i dis¬
kussionen öfver K. M:s Propos. om religionsfriheten; men då R. o.
De ii 4 November f. m.
323
Ad. afslagit densamma, anser jag min pligt vara, att i prot. ned¬
lägga min reservation emot detta R. o. Åd:s beslut, och derjemte
tillkännagifva min sorg deröfver, att R. o. Ad., som förr motverkat
konungamakten då den velat göra ingrepp i folkfriheten, nu icke
velat understödja denna konungamakt då den velat gifva folket en
utvidgad frihet.
Frih. Alströmer, Jonas: Vid de allmänna sammanträdena
har jag yttrat mina åsigter i ämnet, och har icke velat belasta R.
o. Ad:s prot. med ett uprepande deraf; men då R. o. Ad. nu af¬
slagit K. M:s Propos., får jag mot det fattade beslutet härmed ned¬
lägga min reservation.
Uppå härefter framställd propos. godkändes Utsk:s, i återstående
delen af ingressen till dess förslag till beslut, gjorda tillstyrkande,
i fråga om af Hr Bodell, Biskop Thomander samt Prostarne Ljung¬
gren och Almqvist väckta förslag.
Fortsättningen af öfverläggningen om LagUtsk:s förev:de Be¬
tänk. upskjöts till nästa plenum, och ITöglofl. R. o. Ad. åtskiljdes
kl. f på 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 4 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Undertecknad RiddarhusSekret. hade äran tillkännagifva, att
han ifrån Hr Gr. o. Landtm, emottagit en så lydande skrifvelse:
Att jag af sjukdom fortfarande är hindrad att infinna mig i
R. o. Ad:s plenum, får jag härmed anmäla, och torde Hr Riddar¬
husSekret. detta förhållande till R. o. Ad:s prot. tillkännagifva, med
anmodan till den enl. Riksd:sOrdn:n dertill berättigade, att i detta
plenum i mitt ställe föra ordet.
I följd häraf intogs ordfide-platsen af främste närv:de ledamo¬
ten, fullm. för grefliga ätten N:o 8, Oxenstjerna af Korsholm, Frih.
Åkerhjelm, Johan Carl.
324
Den 1 November f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 2 sistl. Sept.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-
Utsk. inkomna Förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 158, ang:de statsbidrag för beredande af en förbättrad
kommunikationsled mellan det inre af Jemtland samt Norrige;
N:o 159, ang:de undersökning i fråga om ändring uti 1773
års skattläggnings-metbod, för Westerbottens oell Norrbottens län;
N:o 160, ang:de en ändring i Kongl. Stadgan om skifiesverket
i Riket, af d. 4 Maj 1827; och
N:o 161, ang:de ändringar i HandelsOrdmn af d. 22 Dec.
1846, m. m.
Fortsattes pröfningen af LagUtsk:s Betänk. N:o 46, i anledn.
af ej mindre K. M:s Nåd. Propos. ang:de utvidgad religionsfrihet
och vissa dermed gemenskap egande ämnen, än äfven särskilda der¬
med sammanhängande inom RiksShn väckta motioner.
Härvid förekom mom. litt. A af Utsk:s förslag till beslut.
Hr Lefrén, Joli. Pehr, anförde skriftligen:
Med mycken upmärksamhet har jag aktgifvit på de många ytt¬
randen i detta högvigtiga ärende, som under de allmänna öfverlägg-
ningarna förekommit, och af dem dragit följande slutsatser:
l:o att en skäligen allmänt rådande oro deröfver eger rum, att
affall från den rena EvangelisktLutherska läran, enl. det nya lagför¬
slaget, skulle blifva alldeles strafflöst tillåten. Jag delar denna oro,
och tror, att den bör stillas genom vidtagande ändring af förslagets
l:sta §, såvida man vill förekomma, att hela det gagneliga och an¬
gelägna lagförslaget må förfalla vid denna Riksdag, hvilket vore att
högeligen beklaga.
2:0 att en lika rådande skäligen allmän obelåtenhet eger rum
med LagUtsk:s Betänk., derföre att Utsk. föreslagit det s. k. kon-
ventikel-plakatets uphäfvande, utan att i stället föreslå andra nödiga
bestämmelser, i enlighet med det Kongl. Förslaget, jemkadt efter
de åsigter, som blifvit genom motion framställda af Biskop Tho¬
mander, samt i form af reservationer yrkade af PresteSt:s, till Lag-
Utsk. hörande, högt uplysta, i saken kunniga och erfarna, lugna
ledamöter.
3:o att en af mänga uttalad obenägenhet eger rum mot lands-
förvisnings-straffets bibehållande såsom straff för den, som affaller
från vår EvangelisktLutherska bekännelse, ehuru dessa talare icke
gillat att sådant affall må strafflöst kunna ske, men utan bestämd
upgift, hvilket straff i stället borde användas. LagUtsk. har före¬
slagit landsförvisnings-straffets bibehållande, men deremot afskaffande
af arfsrättens förlust, som nu dermed är förenad. För egen del an¬
tager jag hellre detta iörslag, än det, att lemna affall från vår stats¬
religion strafflöst. Men vid öfvervägande af hvad under de allmänna
öfverläggningarna förekommit, anser jag möjligt, att förena de skiljda
åsigterna, om ärendet i sin helhet återremitteras till Utsk., som då
I>sn 4 November f. m. 325
blefve i tillfälle, att, utan särdeles svårighet eller möda, samman¬
jemka de från Kongl. Förslaget afvikande åsigterna med öfriga de¬
lar af samma förslag, emot hvilka inga eller föga afvikande menin¬
gar blifvit yttrade.
Skulle Högloft. K. o. Ad. bifalla denna återremiss, hvarom jag
utbeder mig Hr Frih. o. Ordftdens propos., anhåller jag vördsamt, att
dessa mina yttranden måtte få åtfölja remissen, jemte det förslag till
författning jag upställt, i mångå fall öfverensstämmande med det Kongl.
Förslaget, men ifrån detsamma afvikande i fråga om bestraffning
för affall ifrån vår statsreligion. — Mitt förslag lyder sålunda:
1 §■
1) Affaller någon från den rena EvangelisktLuther-
ska läran, sådan densamma i Sveriges Eike antagen och
bekändo är, straffes méd ett års fängelse;
2) Återvänder han under fängelsetiden till sin öfver-
gifna lära, vare ställd på fri fot; gör han det icke, utan
framhärdar i sin villfarelse, förlore då all arfsrätt inom
Eiket, men åtnjute de rättigheter, samt vare underka¬
stad de skyldigheter, som stadgade äro i Kongl. För¬
fattningen d. 24 Jan. 1781, såvida han affallit till en
religionslära, som enl. samma författning i Eiket tillå¬
ten är.
2 §•
Vill den, som från den rena EvangelisktLutherska
läran affallit, och i följd deraf sin arfsrätt inom Eiket
förlorat, frivilligt och för alltid lemna fäderneslandet,
och samma beslut verkställer, återbekomme då den för¬
lorade arfsrätten.
3 §.
1 mom. Lärosatser, som mot den rena Evangeliskt¬
Lutherska lärans grundsanningar stridande äro, må icke
offentligen förkunnas, eller på annat sätt, genom tal
eller skrift, till de enfaldiges förledande utspridas. Gör
det någon, straffes med böter fr. o. m. 50 t. o. m. 300
Edr Ernt, eller med fängelse fr. o. m. 2 månader t. o.
m. 1 år; begår han samma brott andra gången, förvi¬
ses Eiket, men bibehåile sin arfsrätt; dock sker härige¬
nom ej någon inskränkning i rättigheterna till fri reli-
gions-öfning inom de särskilda religions-samfund, som i
Eiket tillåtna äro;
2 mor». Den, som genom bedrägliga medel, hotelser
eller löften om timliga fördelar söker förmå någon till
affall från den rena EvangelisktLutherska läran, vare,
der gerningen ej är efter annan lag belagd med högre
straff, förfallen, första gången till böter fr. o. m. 100
t. o. m. 300 Edr Ernt, och hvarje gång det oftare sker
till fängelse fr. o. m. 2 månader t. o. m. ett år;
326
Den 4 November f. m.
3 mom. Lag samma vare, om någon, hvilken af för¬
äldrar eller målsman fått sig anförtrodt att upfostra eller
undervisa barn, som tillhör Svenska Kyrkan, beträdes
att under utöfningen af sådant updrag bibringa barnet
annan religionstro, än som med elen rena Evaugeliskt-
Lutherska läran öfverensstämmer;
4 mom. Beträdes någon, som utrikes född är, med
utspridande af främmande och villfarande lärosats, han
skall, utom hvad i denna §, 1 morn., stadgadt är, mista
förmånen att i Biket vistas, ändå att han Svensk med¬
borgarerätt njuter;
5 mom. Beträdes någon, som till prest i Svenska
Kyrkan antagen är, med villfarande lärosatsers predi¬
kande eller utspridande, ansvare såsom för embetsfel;
6 mom. Emot annan, än den, som till prest i Sven¬
ska Kyrkan antagen är, må åtal för villfarande lärosat¬
sers utspridande ej ega rum, med mindre Konungens
Just.Kansler, efter erhållen underrättelse om saken och
dess sammanhang, förordnat om åtalets anställande;
7 mom. Ej må Just.Kansleren sådant åtal anbefalla,
nedlägga eller upskjuta, utan Konungens i StatsBådet
dertill gifna tillåtelse.
4 §■
1 mom. Den kristliga andaktens rätta utöfning skall
presterskapet, genom rättskaffens med den Evangeliskt-
Lutherska läran öfverensstämmande undervisning och öm,
allvarlig förmaning söka uprätthålla och befrämja;
2 mom. Presterskap och Kyrkoråd åligger tillse, att
okunniga eller eljest obehöriga personer ej måge såsom
lärare eller andliga ledare i församlingen upträda eller
der sig innästla; sker det ändå, anmäles saken hos Dom-
Kapitlet;
3 mom. Einnes lekman hafva, utom den socken dit
han hörer, inför större eller mindre samling föredrag
hållit, som till den Heliga Skrifts förklaring syftade,
utan iakttagande af 5 § 19 kap. Kyrkolagen, då skall
kyrkoherden i den församling, der föredraget hölls, ho¬
nom förekalla och till sin rätta själasörjare hänvisa; så
ock den själasörjare om förloppet underrätta; egandes
Kyrkoherden och Kyrkorådet, i händelse personen, efter
varning, ej derifrån afstår, anmoda Kronobetjeningen att
låta föra honom till den ort der han är eller bör vara
mantalsskrifven, der Kyrkorådet i haus socken sedan
förfare efter hvad i Kongl. Förordningen d. 29 Aug.
1843 sägs.
5 g.
Eättigheten för Svenska Kyrkans medlemmar, att äf¬
ven utom den allmänna gudstjensten sammankomma till
Den 4 November f. m.
3?7
gemensamma andakts öfningar, skall vara fri och oför¬
hindrad, såvidt ej vid sådan sammankomst företages nå¬
got, som mot lag eller sedlighet stridande är, eller eljest
allmän ordning störer. Ej må dock, vid religions-öfning,
som sker under annans än vederbörande presterskaps
omedelbara ledning, och icke är att föra till' enskild
husandakt, tillträde vägras presterskapet i församlingen,
eiler den offentliga myndigheten i orten, hvilken sist¬
nämnda myndighet, i händelse af inträffad olaglighet
eller oordning, eger att, der så nödigt anses, samman¬
komsten uplösa. Icke heller må så beskaffad inkomst,
hvarom nu sagdt är, utan särskildt, af Kyrkoherden i
församlingen meddeladt tillstånd, hållas a tid, då allmän
gudstjenst i församlingen förrättas, vid påföljd af böter
fr. o. m. 50 t. o. m. 100 Rdr lim t för den eller dem,
som föranstaltat sammankomsten eller dertill uplåtit hus,
och till högst 10 Rdr Rmt. för annan deltagare.
0 §.
Böter, som i denna författning finnas stadgade, skola
fördelas till hälften mellan åklagaren och församlingens
fattiga. Saknar den bötfällde tillgång till böterna, skola
de förvandlas till fängelse, efter samma grunder, som
gälla för förvandling af böter enl. UtsökningsBalken.
7 §.
Mål ang:de öfverträdelse af denna författning skola,
med undantag af åtal mot prest för embetsfel, updragaä
och afdömas af allmän Underrätt, samt dess utslag, i
händelse den för brott mot 1, 2 eller 3 § tilltalade
varder åt saken fälld, HofRätts pröfning underställas.
Slutligen afslyrker jag, på grund af Hr Domprosten Björlings
reservation, hvad Utsk. i litt,:s B, C och D föreslagit; men bifaller
hvad Utsk. föreslagit rörande Sakramenlal-lagen; samt tager mig
friheten fästa Utsk:s synnerliga upmärksamhet på innehållet af Kongl.
Förordningen af d. 20 Martii 1735, samt företrädesvis på hvad dess
6 punkt föreskrifver, nemi.:
»Alldenstund mycken förargelse upviickes hos den rätt-
sinte, och de villfarande styrkas i sine irrige meningar,
derigenom att religions-saker lämnas länge oafgjorde lig¬
gande i Rätterne; fördenskull skola slike ärender, såsom
Riksvårdande, skyndesammast afgiöras, och ÖfverRätter-
ne, samt Consistorierne åhrligen till Oss insända För¬
teckningar på de^ReligionsSaker, som hos dem äro an-
hängige gjorde; Aliggandes ock JustitiaeCancelleren, att
flitigt tillse och påminna, det sådane saker komme till
skyndesamt slut.»
Hr Estenberg, Carl Christian: Jag skall endast yttra
mig om den nu föreslagna punkten, och icke beröra de öfriga, näst-
328
Deli f November /. m.
följande punkterna. För min del Lyser jag den öfvertygelse, att de
andliga rörelser, som upstått här i landet, icke kunna stillas der¬
igenom att man stiftar lagar, de der snarare upväcka iin lugna den
religiösa oron. Man måste, enl. milt begrepp, betrakta denna oro
såsom en vådeld af andlig beskaffenhet, hvilken allt mer och mer
upflammat samt spridt sig i landet. Nu vet en hvar, att man icke
släcker eld med olja, utan med vatten. Yi måste således vara be¬
tänkta uppå att använda ett släckningsmedel, som verkligen släcker
vådelden, och icke retar eller upblåser densamma. Bibehålla vi re-
ligionstvånget, skall elden upflamma till högan sky, och sedermera
torde det icke blifva så lätt att släcka den. Jag, för min del, kan
ej annat än på det högsta ogilla den taktik, som för andliga fien¬
ders bekämpande använder samma vapen, som brukas emot verlds-
liga fiender. Om Ryssén eller någon annan lekamlig fiende inbry¬
ter i landet, möta vi honom med eld och svärd, men om andliga
fiender härja i landet och vi vilja bekämpa dem med eld och svärd,
så kunna vi förlikuas med en krigshär, den der möter en väl ru¬
stad fiende med vapen af endast halm och strå. Sådant går ej an,
och man har derföre inom alla protestantiska länder funnit, att man
måste upbjuda en annan kraft, en annan makt, vida starkare än
förföljelse, fanatism, inqvisition m. m. d., och denna kraft, denna
makt är andans, sanningens kraft och makt. Kyrkohistorien lärer
oss på hvarje blad, att mål, som röra menniskors samveten och tro,
ej böra dragas inför verldsliga domstolar, samt att förföljelser af den
mest uprörande beskaffenhet ej ledt till det önskade resultatet, sam¬
vetenas betvingande. Jag, för min del, tror, att det just är våra
nu gällande barbariska lagar, som upkallat de oroligheter, hvilka nu
väcka vår oro, samt att det derföre är af högsta behofvet pfikalladt,
att vi ändra dessa lagar. På grund häraf, och i förhoppning, att
R. o. Ad. beviljar en återremiss af denna punkt, får jag nu vörd¬
samt föreslå:
att, med uphäfvande af 1 kap. 3 och 4 gg Missger-
ningsBalken, 7 kap. 4 g ÄrfdaBalken, 1 kap. 2 g
Kyrkolagen, samt hvad för öfrigt ang:de ansvar för vill¬
farande lärosatsers utspridande stadgadt varit; lärostri-
der ang:de olika meningar och kyrko-ceremonier, vare
sig inom eller utom Svenska Statskyrkan öfliga eller icke
öfliga, få icke af domare-makten och presterskapet upta-
gas och hänskjutas till ompröfning inför domstolarna,
utan åligge det presterskapet, att, medelst Guds Ords
rätta predikande, efter den nåd Gud dem dertill förlä¬
nar, falsk lära uti församlingen afstyra, och bruka den
makt, Gud dem i sitt Ord för detta ändamål updragit.
Och bör det dem framför allt angeläget vara, att alla
sådana stridigheter på den kristliga kärlekens och öfver-
t.ygelsens väg biläggas, utan att den fria forskningen i
religionens heliga lära hämmas, eller religions- och sam-
vets-tvång, med dermed åtföljande fanatiska förföljelser,
framkallas. Börande likväl brott och förseelser emot
gällande lag i vanlig ordning beifras, utan afs;de om de
Den 4 November f. m.
321)
blifvit öfvade och begångna under religionens täckman¬
tel eller ej.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Afven med fara att
missförstås, kan jag icke underlåta att i dag taga ordet, för att i
min ringa måll söka bidraga till utredande af en fråga, hvilken jag,
för min del, skulle vilja benämna det Svenska Folkets lifsfråga.
Då LagUtsk. i den nu föredragna punkten föreslagit uphäfvan-
det af stadgandet uti 4 § 7 kap. ArfdnBalken, att den, som affal¬
len från vår rätta religion, skall förlora arfsrätt, liar Utsk., i min
tanke, gått klokt och riktigt till väga; men jag får tillika uttrycka
min önskan, att Utsk. hade bordt gå annu längre samt jemväl före¬
slagit landsförvisnings-straffets delvisa afskaffande. Jag önskar nemi.,
att landsförvisning, såsom straff för affall från vår lära, måtte för
alltid i den Svenska lagen utplånas, men att det bör qvarstå såsom
cn påföljd för proselytmakeri. Förskräckelsen för detsammas tillvaro,
torde redan betydligt minskas om det ej benämndes landsförvisnings-
straff, utan Svenska samhällets rätt att från sig förvisa proselytma¬
kare. Jag tror, att Staten f. n. eger gagn af denna sin rätt, ty
jag vet, att vi snart sagdt hvarje vecka öro i behof af densammas
begagnande. Antalet af från utlandet liitkomna mormoner är icke
ringa, och hvad dem angår torde man, utan att ådraga sig beskyll¬
ning för grymhet, kunna vidtaga förvisnings-åtgärden. Likväl anser
jag nödvändigt, att alla dessa mål göras till underställningsmål, i
likhet med hvad jag vid remissen af K. M:s Nåd. Propos. yrkade.
Man hade då iakttagit alla försigtighetsmått. Och detta steg är
dessutom icke främmande för vår lagstiftning, ty vi veta ju, att
alla dödsdomar underställas K. M:s pröfning, ehvad den tilltalade
besvärar sig eller ej. Under behandlingen af den utaf 11. o. Ad.
förkastade Kongl. Propos:n, väcktes det förslag, att utlänningar, som
fått Svensk medborgare-rätt, skulle, otn de beträddes med proselyt¬
makeri, kunna ur Riket förvisas. För min del tror jag ej, att man
såsom utlänning bör behandla en person, som blifvit uptagen till
Svensk medborgare. Denna lag får icke vara eller blifva en undan¬
tagslag, som gäller några få, utan vara gemensam för alla medbor¬
gare.
Af hvad jag nu i största korthet yttrat, torde R. o. Ad. finna,
att jag önskar landsförvisnings-straffets bibehållande för proselytma¬
kare, men afskaffande för affallingar. Hvad dessa sednare beträffar,
önskar jag, att hvarken böter, fängelse eller landsflykt, med ett ord,
att intet straff må för sådana stadgas. Denna min åsigt grundar
jag på den erfarenhet jag haft tillfälle att förskaffa mig under den
tid jag utöfvat mitt presterliga kall. Jag har nemi. erfarit, att,
med få undantag, affallingar aldrig kunna återvinnas till den Sven¬
ska Statskyrkan, så snart yttre straffmedel mot dem användas.
Om något borgerligt straff bör åläggas affallingar, torde, enl.
min öfvertygelse, det enda tjenliga vara förlusten af vissa medbor¬
gerliga rättigheter, antingen för alltid eller under en viss tiderymd.
De närmare bestämmelserna i detta härseende öfverlemnar jag till
de lagkunnige män, som äro ledamöter af LagUtsk.
330
Den 4 November f. in.
Slutligen får jag uttrycka min lifliga önskan, att sedan, enl.
livad erfarenheten visat, en mängd affall egt rum, synnerligen här
i Stockholm, der en stor mängd baptister redan finnas, en bestämd
dissenter-lag måtte utfärdas, hvilken nogsamt bestämmer affällingar-
nas skyldigheter och rättigheter så att man kunde hänvisa dylika
aflkllingar till ett visst samfund samt undslippa att behålla dem
inom Statskyrkan. Likväl önskar jag ingalunda en gemensam dis¬
senter-lag, såsom i Norrige, utan bör denna lag upgöras med hän¬
seende till de bestämda, särskilda företeelser, som nu förefinnas. La¬
gen bör dessutom föreskrifva en hvar, som vill utträda ifrån Stats¬
kyrkan, en viss besinningstid, under hvilken denne ovilkorligen bör
vara underkastad de förmaningar och den undervisning, som prester-
skapet i dylika fall är skyldigt att meddela, hvarjemte det bör stå
dem öppet, att, om de ångra sig, åter uptagas i Kyrkans sköte. I
denna syftning önskar jag se den 1 § upställas, och vill nu ej vi¬
dare yttra mig ang:de förev:de punkt, hvars återremitterande till
Utsk. jag vördsamt tillstyrker.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Den ståndpunkt, förev:de fråga i denna stund innehar, är utan tvif¬
vel för dess lyckliga lösning ganska gynnsam. Konungen, af hvars
regerings-åtgärder under de sednare åren man velat sluta till strängt
vidhållande af våra nuv:de i många afs:den olämpliga religions-för-
fattningar, har, genom den Nåd. Proposm i ämnet, visat sin benä¬
genhet för en större religiös frihet, så för egna som främmande tros-
förvandter. Allmänna tänkesättet, förut så obenäget, synes nu böjdt
för åtminstone någon eftergift. Så äfven R. St:r. PresleSt., att
döma af den öfverläggning, som sisth Lördag inom detsamma egde
rum, har under Riksdagens lopp, i ej ringa mån, insett nödvändig¬
heten att icke allt för mycket motsätta sig hvarje lossande af de
band, som för mången af Kyrkans rättsinniga medlemmar kännas
tryckande, och hvilka synas nära att brista under påtryckningarna
in- och utifrån. BondeSt., inom hvilket vid förra Riksdagen många
hårda och ofördragsamma ord fälldes mot den pågående andliga rö¬
relsen i landet, har deremot nu, att döma efter hvad som berättas
och tidningarna innehålla, lemnat prof på en sans, som hedrar Stån¬
det, och anföranden rörande denna fråga äro der hörda, som skulle
väl anstå hvilken Riksförsamling som helst. UorgareSt. har ej förnekat
sina, i detta som många andra afs:den, frisinnade tänkesätt; och
hvad It. o. Ad. vidkommer, så är jag förvissad, såsom äfven Stån¬
dets talrikhet och de hittills afgifna yttranden gifva anledn. att hop¬
pas, det frågan här skall lika sorgfälligt och fosterländskt, som vid
föreg:de tillfällen, blifva öfvervägd och behandlad. Det är med stor
tillfredsställelse, som jag vågar uttala denna förhoppning.
Det torde synas mången öfverflödigt, men är, efter allt utse¬
ende, ganska nödigt att främst utreda: hvarom är frågan? hvad
gäller den? Alla kunna svara: »vidgad religionsfrihet.» Men der¬
med är saken icke klar. Här lia, under RiksStåndens gemensamma
öfverläggningar, så väl som i R. o. Ad:s Lördagsplenum, blifvit ytt¬
rade ganska olika och till en del besynnerliga meningar, om både
Den 4 November f. m.
331
hvad religion och hvad religionsfrihet är. Definitioner höra mera
till lärobokens och lärostolens, än till de parlamentariska öfverlägg-
ningarnas område. Men der en så stor begreppsförvirring råder, en
så stor brist förefinnes på klarhet i upfattning af det, hvarom man
öfverlägger, der lärer det icke vara utan sin nytta, att noga bestäm¬
ma, hvad med orden menas. Grunden till nämnde förhållande är
otvifvelaktigt den, att i vårt eget tungomål saknas något uttryck,
svarande mot det främmande, från olika språk har införda ordet:
religion. Detta, som i Latinet, enl. härledning, betyder: något,
som fast förbinder, betecknar uti nämnde språk, hvarifrån det redan
under medeltiden kommit- till oss, först i allmänhet: fruktan, i
synnerhet fruktan för del Högsta Väsendet, samt sedan i allmän¬
het: samvetspligt, pligt och skyldighet öfverhufvud, o. s. v. Uti
Fransyskan deremot, hvars talesätt i sednare tider blifvit oss min¬
dre främmande än Latinets, förstås med religion egentligen: guds¬
dyrkan samt vidare: tro, trosbekännelse, fromhet, gudaktighet, och
slutligen äfven: andelig, orden, ordens- eller klosterlöfte m. m.
Ifrån dessa ordets många skiljaktiga bemärkelser är ett stort språng
till den, som här sisth lördag upgafs, nemi. »sann tro på Gud och
på guddomlig uppenbarelse.»
Med »religion», i nu förev:de fall, förstår jag och sannolikt
de fleste med mig: tro på ett högsta väsende; fruktan, vare sig
barnslig eller trälaktig, för detsamma, samt deraf härledd vårdnad
och dyrkan, vare sig hjertats eller endast de yttre åthiifvornas.
Med »religions-frihel» åter: friheten all äga och välja religion,
eller, såsom Frih. Creutz vid sisth Riksdag uttryckte sig: »rät¬
tighet alt tro, bekänna och dyrka Gud enl. sill samvetes öfver¬
tygelse.»
Nu frågas: finnes hos oss en sådan frihet? eller bör den, med
eller ulan inskränkning, i lag medgifvas?
På den första af dessa frågor svaras, å ena sidan: »Ja, denna
frihet finnes redan, i 16 § Reg:sF:n stadgad» — från andra sidan
åter ett lika bestämdt: »Nej»; och dagliga erfarenheten, med dom-
stolarnes beslut och dessas verkställighet, medelst medborgares plikt-
fällande, häktande, t. o. m. landsförvisning, för religionens skull,
gifva de sednare rätt.
Det är således den andra frågan: »bör religionsfrihet, med
eller utan inskränkning, medgifvas,» som utgör egentliga föremå¬
let för denna öfverläggning. Sedan K. M.-s Propos. i ämnet blif¬
vit af R. St:r ogillad, återstår dock ännu att afgöra, orri något,
och i sådan händelse hvad, i stället, bör, vid denna Riksdag,
göras.
Vid föreg:de Riksdagar har jag ägt tillfälle att inför R. o.
Ad. uttala mina åsigter om denna sak, Jag vill deraf nu endast
uprepa min öfvertygelse, att »religions-frihet är ett mål, till hvilket
»alla Kristna samhällen kunna och bora närma sig, i den mån en
»sannt Kristlig anda genomtränger dem.» Häraf följer, dels att
folken böra till en sådan frihet beredas eller upfostras, dels ock
att denna, såsom all annan verklig och gagnelig frihet, bör efter¬
332
Den 4 November f. m.
hand utsträckas, i samma mån, som folkens beredelse dertill för*
siggått.
Att religions-friheten likväl aldrig kan i sjelfva verket blifva
oinskränkt eller fullkomligt obegränsad, är en sanning och en er¬
farenhet, som icke af någon tänkande, minst af lagstiftaren borde
förnekas. Då man ofta hör Nord-Amerikas Eristater och England
åberopas såsom bevis på möjligheten oell nyttan af en oinskränkt
religions-friliet; så är mödan vnrdt at t lära känna, huru dermed sig
förhåller. En med förhållandena der väl bekant, och dertill gan¬
ska frisinnad, talare yttrade den 16 Juni 1854, på detta rum:
»Den juridiska friheten är der visserligen ganska stor; men der-
»emot är det moraliska tvånget, påiagdt af sekternas inbördes hat
»och af kotteri-fördomar så betydligt, att jag betvifiar, det någon
»verklig frihet älskande, Svensk Lutheran skulle firma sig belåten
»med den Engelska eller Amerikanska trosfriheten — jag åtmin-
»stone för egen del skulle, på det högsta, undanbedja mig att ut-
»byta vårt lagliga tvång, emot det, Engelsmännen f. n. pålägga
»sig sjelfva och hvarandra.» Ehuru icke så hemmastadd med för¬
hållandena, som den värde talaren, äger jag dock deraf någon er¬
farenhet, och måste säga, att denna stöder hans åsigt. De prak¬
tiska Engelsmännen inse och erkänna detsamma. De vilja ej heller
påtvinga någon eller ens tillråda sådan frihet, utan lämpad efter för
handen varande omständigheter. Lord Palmerston, eljest visst icke
nogräknad vid fråga om inblandning i andra folks angelägenheter,
afböjde såsom Engelsk utrikes Minister, och hans efterträdare, nu-
v:de Stats-Sekreteraren eller Ministern för utrikes ärenderne Lord
Clarendon har bestämdt vägrat, att göra någon framställning åsyf¬
tande större religiös frihet i Sverige. Sjelf har jag i London öf-
vervarit flera offentliga möten, der frågan om en sådan framställ¬
ning från enskilte Kristne förevar, och der den mening, jag uttalat,
var den allmänna. Vid ett af dessa möten, der af en talare yttra¬
des, att Sveriges utveckling till religiös frihet borde gå »steg för
steg,» afbröts talaren vid dessa ord af ihållande bifallsvttringar, nog¬
samt visande det af många olika trosbekännare bevistade mötets
tänkesätt i detta afs:de. Härmed är äfven antydd den riktning,
i hvilken jag anser, att lagstiftningen hos oss bör verka: ökad
frihet, i mån af tilltagande a n d e 1 i g t lif och a 11 män n are
utbredd Kristlig insigt hos folket.
Eör rådligheten af denna frihets utsträckning gäller således,
efter mitt förmenande, det oundgängliga vilkoret af andelig till¬
växt och utveckling inom vår egen Kyrka, och vi böra prisa Gud,
att en sådan under en följd af är synts vara för handen. Något
kan och bör således nu göras, ej mindre för att ordna våra egna
Kyrkliga förhållanden och äfven inom Svenska Kyrkan öka frihe¬
ten, än för att, vid dess utsträckning för främmande trosförvandler,
genom lag bestämma: a) den tros-, bekännelse- och lärofrihet,
hvarje särskilt religions-samfund i landet bör tillkomma, samt b)
de förbindelser och rättigheter, dem, i kyrkligt och borgerligt hän¬
seende, böra tilläggas. Skillnad i dessa afs:den finnes redan, i både
grundlag och civillag, iakttagen, mellan t. ex. Reformerta och andra
Den 4 November f. m.
lärora bekännare. En sådan bör, alltefter lärans beskaffenhet och
samfundets talrikhet, äfven härefter göras. Framför allt måste dock
hvarje lag grundas främst på noggrann kännedom, om de för¬
hållanden, hvilka den angår. En sådan kännedom saknas ännu i
förev:de fall.
Här har blifvit upgifvet och tros allmänneligen, att flera tu¬
sende Svenska Kyrkans medlemmar öfvergått till Baptismen. I en
utländsk tidskrift har deremot, efter en af Baptisterne sjelfve lem-
nad redogörelse för deras antal i Sverige, detta upgifvits, inuev:de
år, till omkring 560. Lika okunnig är man om beskaffenheten af
deras lära. Att de ogilla barndopet, är kändt. Men om de i öf¬
rigt vidhålla Lutherska eller antagit Heformerta lärans grundsatser,
är icke bekant. Jag har mycken anledn. att betvifla, det de, åt¬
minstone allmänt, känna, hvad de egentliga Baptisternes tro och
bekännelse är. Ej heller vet man, om de bilda något egentligt
kyrko-samfund. Sannolikare är, hvad äfven några bland dem vidgå,
att hvarje hop af Baptister betraktar sig såsom en sjelfständig för¬
samling, som ieke äger eller behöfver äga med de öfriga något an¬
nat gemensamt, än vissa trosläror och obenägenheten för Svenska
Statskyrkan och dess inrättningar. — Så äfven i fråga om Mor¬
monerna. Det säges, att de, i vissa trakter, äro talrika. Men man
vet ej antalet. De ha af Norska Regeringen blifvit förklarade för
okristne; men de säga sig erkänna Christus och förneka här den
lära om månggifte, hvilken allmänna meningen dem tillägger. —■
Här hafva äfven funnits och finnas utan tvifvel ännu många, som
icke i något väsendtligt afvika från vår Kyrkas bekännelse, men
som likväl önska att från henne söndra sig, på grund af missbelå¬
tenhet med en eller annan af dess inrättningar. Hvilka äro orsa-
kerne till denna missbelåtenhet? Äro de grundade? Kunna och
böra de undanrödjas? Om allt detta sväfvar man i nästan full¬
komlig okunnighet. Men klar insigt deruti finner jag ganska nö¬
dig, om den lag, man för dessa förhållanden är i begrepp att stifta,
skall upfylla sitt ändamål. Vill' man än, utan annan påföljd än
den, af bekännelsen härflytande, som redan är i grundlagarne stad¬
gad, tillåta affall från vårt till hvarje annat i Riket befintligt, er-
kändt och ordnadt kyrko-samfund; så synes mig dock ej riktigt,
att göra samma medgifvande åt dem, hvilka öfvergå från vår Evan¬
geliska lära, till sekter eller måhända fullkomligt oordnade religiösa
partier; utan att en pröfning af deras läror och religionsskick bör
föregå deras erkännande. En sådan pröfning anbelalles de Kristna
uti Guds Ord, då der varnas för »falske lärare, som skola införa
förderfliga partier», »bedragare, som sig med inmänga» o. s. v.
Dertill manar ock försigtigheten, helst vi ej i vårt land sakna er¬
farenhet af sådana bedragare, hvilka kring sig samlat stora hopar
af anhängare, hvilkas lära varit mot samhällsordningen stridande. —.
LagUtsk. har för hvarje affall från vår statsreligion föreslagit lands¬
förvisningens bibehållande. Ehuru i allmänhet medgifvande dess
rättmätighet, anser jag dess tillämpning uti ifrågav:de fall endast
undantagsvis böra äga rum; äfvensom att nugot egentligt straff ej
bör för sådant affall åläggas, utan blott olikhet i rättigheter och
331
Den 1 November f. m.
förmåner, allt efter de dissentierandes till samhällsin rättningen i
det liela olika förhållande, stadgas. Endast på detta sätt kan, hvad
jag' anser såsom det andra oeftergifliga vilkoret vid den lagstift¬
ning, som nu är i fråga, full rättvisa göras både mot vår egen
Kyrkas och mot andra kyrkosamfunds medlemmar. L)et är nemi.
ej rättvist, att sådana, hvilkas tro, lära oell kyrkoinrättningar vä¬
sendtligen afvika fran, måhända äro rakt stridande emot, hvad Sven¬
ska Staten erkänner såsom rätt, skola inom densamma tilläggas
enahanda förmåner och rättigheter, som de, hvilka icke i någon så
väsendtlig omständighet skilja sig från oss.
Men, äfven med förutsättning att jag uti förenämnde afsiden
misstagit mig, och att den af mig fordrade insigt uti sakförhållan¬
dena och derpå grundad rättvisa vid lagstiftandet ej äro så nödiga,
återstår likväl en omständighet, hvars hufvudsakliga vigt vid frå-
gens afgörande ej lärer kunna förnekas, den nemi. att den lag, som
stiftas, skall af folket erkännas såsom god och af behofvet påkallad,
eller, med andra ord, uti allmänna tänkesättet finna ett stöd. Det
är här så ofta sagdt och erkändt, att äfven den bästa lag, utan
detta stöd, blifver — om ej ett frö till uplösning och förderf —
blott en död bokstaf, utan gagn och betydelse, att jag ej befarar,
på detta rum, möta någon gensägelse. Men huru skulle månne
den religionsfrihetslag vara beskaffad, som nu af allmänna tänke¬
sättet i landet blefve gillad och understödd? Det vet ingen. Att
domina efter hvad både offentligt och enskilt yttras, bland religio¬
nens vänner och de som ej kunna så anses, så finnes ingen öfver¬
ensstämmelse i åsigterna härom. Tre Stånd hafva öfverensstämt i
förkastande af K. M:s Propos. Men om hvad som skall sättas i
dess ställe, derom äro meningarne, bland Ståndens ledamöter, gan¬
ska delade.
Emellertid är det visst, att något bör i närv:de tid göras,
att saken tränger, och tål ej upskoj.
Efter öfvervägande af allt detta, har hos mig den öfvertygelse
stadgats, att man gjorde bäst, ora man till en kommande Riksdag
upsköte den definitiva lagstiftningen om detta ämne, och f. n. in¬
skränkte sig till antagande af det, hvarom tankarne synas vara nå¬
gorlunda enhälliga. Det är i sådan afsigt, jag i sista plenum, då
frågan om den Kongl. Proposms antagande här förevar, framlade
ett förslag, åsyftande endast provisoriska sladganden, på sätt jag
nu skall hafva äran närmare utveckla.
Något, hvarom jag funnit meningarne ganska allmänt öfver¬
ensstämma, är andsförvisningens olämplighet, såsom påföljd för affall
från vår Kyrka. Åklagare och Domaremaktens representanter hafva
här förklarat dess tillämpning, utan skandal, omöjlig. Dess afskaf-
fande vore således högst önskeligt, derest icke dymedelst ett slags
laglöshet inträffade, som är ännu värre, än uraktlåtenheten af lands¬
förvisningans användande. Det är med afside härå, som jag i första
mom. af mitt förslag tillstyrker, all II. St:r. med anderd, anmälan,
all I(. M:s Propos. ang;de utvidgad religions-frihel m. m. ej
kunnat af dem bifallas målte för deras del besluta och lill K.
Al s Nåd bifall hemställa, alt, intill nästa Riksdag, åtal för af-
Den l November f. nn
335
fall från Svenska Kyrkan ej må anställas, med mindre Konun¬
gens Jusi.Kansler, efter erhållen underrättelse om sälten och dess
sammanhang dertill erhållit Konungens, i StalsRådet lemnaile til¬
låtelse, samt alt sådan tillåtelse, eller verkställighet af, för slikt
affall, ådömd landsförvisning icke, utan särdeles försvårande om¬
ständigheter, må ega rum.
Till undanrödjande af den okunnighet, som nu förefinnes, ang:de
de från vår Kyrka affallne personers antal, trosbekännelse och öf¬
riga förhållanden, föreslår jag, i andra rummet, all, under tiden
(till nästa I?iksday). om de personer, som från Svenska Kyrkan
a/fallil, eller derifrån blifvit i laga ordning uteslutne, må infor¬
dras noggranna, och så vidt möjligt fullständiga, upgifter beträf¬
fande deras a) namn och ålder, b) stånd och yrke, c) bonings¬
orter, d) trosbekännelse samt e) om och hvilka åtgärder bland
dem vidtagits för själavården och kristendoms undervisningen, äf¬
vensom 1) vederbörande, verldsliga och andeliga, Lutherska, em-
bets-myndighelers intyg örn deras frejd och upforande,
samt vidare: 3:o All sedan dessa uplysningar erhållits, K.
Al. må täckas, genom särskilta komiterade, eller på hvad annat
sätt lämpligt synes, låta, så snart ske kan, utarbeta och Rikets
näst sammanträdande Ständer lill antagande förelägga förslag
lill författning om de från Svenska Kyrkan sålunda ulgångne per¬
soners förhållande lill densamma och lill Slaten, äfvensom de
re glcmentariska sladganden, hvilka i öfrigt kunna vara af nöden.
Då emellertid angeläget är, att främmande religions-partiers
och enskiltes försök att öfvertala eller förleda till affall från vår
Kyrka icke lemnäs ohejdade, så föreslås:
4:o Alt derest inländsk man (nb. Svensk medborgare), som
från Svenska Kyrkan affallit, eller eljest af främmande trosbe¬
kännelse är, befinnes såsom lärare eller andelig ledare uplräda
inom Svensk Luthersk församling, eller derinom villfarande läro¬
sals utsprider, och, efter varning, derifrån ej afstår, han då, ge¬
nom kronobeljeningens försorg, må lill den ort föras, hvarest han
är eller bör vara skaltskrifven; men om utländning dermed be-
trädes, han, der K. Al. så skäligt anser, må från Riket förvi¬
sas ; samt
5:o. All nåd. förordning eller kungörelse härom må, i de
delar nödigt pröfvas, till allmän efterrättelse blifva utfärdad.
I sammanhang härmed anser jag, på sätt redan är sagdt, all¬
deles nödvändigt, att våra egna kyrkliga förhållanden blifva på ett
mera tillfredsställande sätt ordnade, än som nu är fallet: jag anser
en något större läro- och konventikel-frihet inom Kyrkan böra
medgifvas, ingendera likväl utan sina skrankor; jag tror, att äfven
i lilhurgiskt hänseende några eftergifter böra göras, samt att slut¬
ligen en kyrklig representation, helst i tre instanser, vore gagnelig.
Men detta angår egentligen följande mom:r af detta och, till en
del, näst derefter på föredragnings-listan stående betänk. Jag bör
således f. n. upskjuta vidare yttrande i dessa ämnen, och har en¬
dast för deras nära förbindelse med förev:de fråga, nu velat i kort¬
het bäntyda på densamma.
336
Den 4 November f. m.
Emot mitt forsing har hufvudsakligen blifvit anmärkt, dels
att det vore olämpligt och i Sverige utan exempel, att gällande
lag suspenderades, dell att bättre vore nu öfverenskomma om något,
änskönt ej så fullkomligt lagförslag, dels ock att det icke vore
It. St:r värdigt, att så, som jag tillstyrkt, svara på Konungens
Propos. i ämnet.
Hvad först lagens suspenderande beträffar; så vill jag endast
i E. o. Ad:s minne återkalla, huruledes det tillgick med utfärdandet
af Kongl. Brefvet af den 15 I)ec. 17 62, huru förhållas bör med
lagsökninger i religionsmål. Åbo Hofrätt hade, af omständighe¬
terna uti ett derstädes aldömdt mål, ang:de hållna sammankomster
tili gudaktighetsöfning, funnit, att de skett i god afsigt, utan att
något oskick derigenom förelupit, derom jemväl Prosten i kontrak¬
tet undersökt och intygat. Hofrätten hemställde derföre till K.
M., att antyda samtlige lands-fiskaler att ej instämma någon i slika
mål, som vore af örn och grannlaga beskaffenhet, innan de sådant
anmält hos presterskapet i orten, som skulle äga derom inberätta
till Consistorium, hvilket borde albida Hofrättens vidare förord¬
nande. Af denna anleda, anbefallde K. M. Just.Kansleren att för
vederbörande lands- och stads fiskaler kungöra, att de uti slika mål
ej finge börja någon lagsökning, innan de af Kyrkoherden i försam¬
lingen inhemtat skriftlig berättelse om saken och dess sammanhang
och sådant med alla dertill hörande omständigheter hos Just.Kan-
sleren anmält, samt derpå erhållit dess svar och utlåt. — Emedan,
vid förehafvandet af flera dylika, till K. Mis pröfning fullföljda
mål, K. M. sedermera erfarit, att denna föreskrift ej blifvit iakt¬
tagen; så anbefalldes, d. 20 Jan. 1 857, samtlige Holrätterne, ge¬
nom cirkulärbref, att låta förständiga vederbörande domare, att mål
af förenämde beskaffenhet ej finge till handläggning uptagas, innan
åklagaren visat att fullsjordt blifvit, hvad 17 62 års Kongl. Bref i
berörde afside stadgar, och biet' till öfrige vederbörandes efterrättelse
1837 års cirkulärbref i författningssamlingen in förd t. — Har såle¬
des Konungen, utan Ständernäs åtgärd, 17 62, under sjelfva »Fri¬
hetstiden», blott på en Hofrätts hemställan, kunnat medelst bref
lill sin Jusi.Kansler anbefalla och, under vårt nuvide statsskick,
för ej mer än 20 år sedan, genom bref lill Hofrätlerne ytterligare
påbjuda suspension af en författning, hvars i öfrigt gällande kraft
ingen lärer bestrida och efter hvilken, äfven i Högsta Domstolen,
ännu dömes; skulle då icke Sveriges E. Si:r kunna, med lika ver¬
kan, hemställa samt K. M. bifalla och påbjuda enahanda iaktta¬
ganden vid tillämpningen af en annan lag, till sitt syfte närbe¬
slägtad med den förra? Skulle icke samma makt, som stiftar och
uphäfver lagar efter behag, äfven kunna för deras användning be¬
stämma de vilkor, som lämpligast finnas? Vi äga ju, uti Eiks-
styrelsens updragande för viss tid åt H. K, H. Kronprinsen, ett
ganska nära liggande exempel på Konungens och E. Stirs behörig¬
het att, när derigenom icke något lagens bud öfverträdes, undan¬
tagsvis förordna, som dem bäst' synes. Fråga bör således icke vi¬
dare kunna upstå om den af mig, i 1 mom. föreslagna åtgärdens
rättmätighet, men väl om dess tjenlighet.
Dermed
Den i November f. m.
337
Dermed sammanhänger den gjorda anmärkmn, att det vore
iällre, nu lill K. M. öfverlemna något, om än ofullkomligt, dock
antagligt, lagförslag, än all dermed upsltjula. — Jag skulle vil¬
ligt medgifva detta, om jag egde ringaste förhoppning, att något
sådant förslag nu, mot Riksdagens, som vi alla önska, snart före¬
stående slut, kunde upgöras så, att blott en någorlunda stor plu¬
ralitet bland R. St:r sig derom förenade, och att Konungen, efter
Högsta Domstolens och StatsRådets hörande, funne skäl att det¬
samma bifalla. Men jag eger icke denna förhoppning. Jag tvert*
om betvifla!- på det afgjordaste, att sådant är möjligt. Knappt
kunna några få bland RiksStms ledamöter anträffas, som i ämnets
hufvudsakliga delar äro af lika mening. Hellre, än att af denna
Riksdag uti förev:de hänseende vinna intet resultat, eller, såsom vid
den sednaste, värre än intet, tillstyrker jag derföre en åtgärd, som
åtminstone skulle afhjelpa de allmännast erkända bristerna i nuv:de
religions-lagar och för kommande Riksmöte öppna någon utsigt till
frågans lyckliga lösning.
Det af Hr Lefrén nyss uplästa förslag till religions-stadga
måste jag afstyrka. Utom det, att jag anser något egentligt straff
för öfvergång från en till annan trosbekännelse icke böra bestäm¬
mas, är jag öfvertvgad, att, om sådant likväl anses böra ske, fän¬
gelsestraff ej är det rätta. Landsförvisning kan, såsom ett sam¬
hällets nödvärn mot en affälling, försvaras. Insperrandet kan det
svårligen. Och jag befarar, att den utsigt, Hr Lefréns förslag lem-
nar den för affall från vår Kyrka häktade, att genom återgång till
Kyrkan bereda sig friheten, skulle för mången blifva en svår fre¬
stelse att förneka sin öfvertygelse och handla mot samvetet. Sådant
bör lagen ej föranleda. Förslaget stadgar jemväl, i vissa fall, för¬
lust af arfsrätt inom Riket såsom påföljd för öfvergång från vår
troslära. Men jag hemställer, sedan LagUt.sk. enhälligt tillstyrkt
denna qvalifikations borttagande ur nu gällande lag om affall, och
då, utom den vördade talarens, icke någon enda röst, höjt sig för
dess bibehållande, om det är skäl att likväl ifrågasätta detta. Jag
hade hoppats, om än landsförvisningen i lagen qvarstode tills vi¬
dare och möjligen, i svårare fall, vunne tillämpning, att åtminstone
denna skärpning derutaf skulle kunna vid innev:de Riksdag, utan
gensägelse afskaffas.
Hvad slutligen angår tredje anmärkmn: att del icke vore R.
Sl:r värdigt, alt så, som jag föreslagit, besvara K. M:s Nåd.
Propus, i ämnet; så dristar jag till den högt aktade talaren, som
gjort denna anmärkn., och till Eder alla, mine Hrr, hemställa, om,
sedan den Kongl. Proposm numera hos R. St:r fallit, det gifves
något värdigare sätt, hvarpå densamma kan af dem besvaras, än
detta: »R. St:r hafva väl ansett sig icke kunna oförändrad antaga
Eders K. M:s nu gjorda Propos., och ej heller kunnat sig om nå¬
got motförslag förena; men R. St:r finna saken vara af så stor
vigt att behofvet af en lagförändring i den af Eders K. M. an-
gitna syftning så trängande samt olägenheterna af deras stränga
användande så stora, att R. St:r fördenskull anhålla, att Eders
IX II. 22
338
Den 4 November f. m.
K. M. efter inhemtande af uplysningar, dem R St:r sakna men
anse för frågans slutliga afgörande nödiga, måtte täckas låta utar¬
beta och till R. St:r vid nästa Riksdag öfverlemna den förnyade
nådiga frramställning, Eders K. M. kan i Nåder finna tjenligast;
Samt att emellertid de milda grundsatser, hvilka framkallat Eders
K. M:s berömda Nåd. Propos., må, i möjligaste måtto, vinna til¬
lämpning; hvartill R. St:r velat härigenom, i hvad på dem ankom¬
mer, bereda en utväg.» Jag kan icke inse, hvari det opassande
uti en sådan R. St:rs framställning skulle bestå. Det må vara en
ganska bedröflig sak, om R. St:r icke kunna i frågan någonting be¬
sluta; men derest, såsom jag är öfvertygad, detta blir händelsen,
finnes väl icke något annat sätt, att göra en sådan utgång i möj¬
ligaste måtto oskadlig, an det af mig föreslagna. Kan något sådant
upgifvas skall jag gerna detsamma biträda; men intilldess fortfar
jag att anse den af mig anvisade utvägen icke blott såsom den
i och för sig rättast, utan ock R. St:r värdigast.
Pir v. Koch, Nils Samuel: Jag tror tiden vara inne att
begifva oss »from sounds to things», från ord till sak, och vill der¬
före försöka att så fort som möjligt komma till lmfvudfrågan: hvad
är att göra? Vilja vi vid denna Riksdag vidtaga någon åtgärd i
anledning af den Kongl. Proposm, och hurudan bör denna åtgärd
vara? Jag måste erkänna, att resultatet af den öfverläggning, som
sisth Lördag här egde rum, i början gjort mig ganska tveksam i
afs:de å den väg man borde följa. Jag tvekade nemi. huruvida
det ieke vore bäst att låta allt förblifva i det skick, hvaruti det
för närvide befinner sig, låta sakerna komma till sitt värsta stadium,
i hopp att botemedlen då skulle finnas. När sakerna komma till
ytterlighet hjelpas de — »when things come to tbeir worst they
mind» — säger Engelsmannen. Jag trodde således att man kunde
låta döma och landsförvisa de sju qvinnor, som nu äro under till¬
tal för affall, och vidare låta experimentera med landsförvisnings-
straffet i större skala, såsom en ledamot af PresteSt. under de gemen¬
samma öfverläggningarne anvisade oss att göra. På denna väg skulle
man otvifvelaktigt snart komma till en reform. Men om man då,
för att nyttja ett förut begagnadt uttryck »hade den i sin hand»,
kunde stadna der man ville och borde, torde vara mindre säkert.
En annan väg fann jag vara, att ännu en gång försöka vid
denna Riksdag vinna en förbättring i den bristfälliga lagstiftningen.
Jag har numera bestämt mig för den sednare utvägen, ty M. H.,
jag är icke en utaf dem, som älska att se sakerna drifvas till sin
yttersta spets. Detta sätt att gå tillväga tillhör radikalerna, ehuru
de dervid ofta få goda bundsförvandter i de konservativa, hvilka
gemenligen så länge söka updämma den framflytande floden, att
den slutligen nedbryter allt, förstör både dammar och dämmande.
Jag fattade följaktligen ganska snart det beslut, att icke låta sa¬
kerna komma till det yttersta, utan hellre söka rädda hvad som
räddas kunde, samt att fördenskull, då jag icke kunde få K. M:s
Propos. antagen, eibjuda mina besegrare, hvilka måhända icke äro
utan fruktan för segrens följder, sådana kapitulations-vilkor, som
Den 4 November f. m.
339
kunde vara å ömse sidor hederliga och antagliga. Men innan jag
framställer dessa vilkor, anser jag mig böra vända mig till dem,
som under frågans debat.tering hafva stridt på samma sida som jag,
med den vördsamma anhållan, att de, för den vigtiga sakens skull,
måtte vara villiga att göra sådana medgifvanden, att vi vid denna
Riksdag kunna få en majoritet ibland RiksSt:n för ett förslag, som,
ehuru icke i vår tanke det bästa, dock afhjelper de värsta olägen¬
heterna af det nttvide oefterrättlighets-tillståndet. jSfär man ej kan
diktera besluten, får man, och jag tror bär man nöja sig med äf¬
ven det som icke är bra, om det blott är bättre än det dåliga
man har och det bästa man f. t. kan erhålla. För att söka vinna
detta mål, hat jag försökt göra mig reda för de hufvudsakligaste
anmärkmr, som blifvit framställda emot det fallna Kongl. Förslaget
oell jag går nu att inför Eder, mine Hrr. framlägga en kort samman¬
fattning af dessa anmärkntr jemte det förslag till ändringar i K. M:S
Propus., som för anmärkmnes undanrödjande i mitt tycke erfordras.
Då jag kastar en blick på sjelfva rubriken till den af K. M.
föreslagna Författningen, möter mig genast en deremot riktad an¬
märka. Det finnes, tyvärr, personer, äfven inom representationen,
de der mera fästa sig vid skalet än kärnan och stöta sig på ord,
utan att intränga i sakens djup. Flade rubriken ej innehållit det
nu illa anskrifna ordet religiom-frihel, tror jag i sanning, att mot¬
ståndet emot förslaget ej blifvit så bittert och hårdnackadt. Detta
ordet skaffade visserligen förslaget många varma vänner, men fram¬
kallade sannolikt ännu flere hätske fiender, som måhända icke up-
trädt, derest en annan försigtigare term blifvit nyttjad. Jag tror
således klokheten bjuda, att vi välja en rubrik, som är, om jag så
får uttrycka mig, neutral, och jag föreslår derföre följande ordaly¬
delse: »Författning ang:ilc affall från dan rena Evangeliska läran
och vissa dermed gemenskap egande ämnen». Denna rubrik nämner
hvarken religions-frihet eller religions-tvång, och bör således ej blifva
någon stötesten för någondera sidan.
Går jag vidare till ingressen, så har någon anmärkn. mot den¬
samma icke, så vidt jag vet, blifvit framställd, men deri har in¬
smugit sig ett tryckfel, som måste rättas. Der står nemi. 4 kap.
7 § ÄrfdaBalken, i st. f. 7 kap. 4 g ÄrfdaBalken.
Kommer så den 1 §, emot hvilken de flesta och vigtigaste
anmärkmne riktats. Man har klandrat §:s både innehåll och form.
Den förnämsta anmärkmn emot innehållet är den. att i g ej stad¬
gas någon påföljd för affall från vår Statsreligion. Man har nemi.
ansett sådant affall icke böra lemnäs alldeles strafflöst eller ansvars-
fritt; de fleste af förslagets motståndare hafva förklarat sig ej vilja
bibehålla landsförvisnings-straffet, men varit af olika meningar i
afsule å det straff eller den påföljd, som borde intaga det förras
ställe. Ilrån dessa Hrr skiljer jag mig deruti, att jag anser hvarje
straff för affall vara olämpligt, men om man icke kan få fred på
något annat sätt än att affall med någon påföljd belägges, om vi
icke kunna lå bort det orimliga landsförvisnings-straffet, så vida vi
ej sätta något annat i stället, så låtom oss göra det medgifvandet,
att vi antaga den utväg, som vid de gemensamma öfverläggniu-
340
Den 4 November f. m.
garne oell sedermera af flere talare uti BondeSt:t samt af några
PresteSt:ts ledamöter framhållits, nemi. att stadga »disabilities» eller
några disqvalifitationer för affällingar, några inskränkningar i deras
medborgerliga rättigheter. Dervid mötes man visserligen af den
måhända icke obefogade invändningen, att, det icke är lämpligt att
från befattningar, som utmärka medborgerligt förtroende, utesluta
personer just i det ögonblick, då de äro deraf mest förtjenta, då
de icke rygga tillbaka ifrån att öppet bekänna den tro de i hjer¬
ta! hysa, ehuru de veta, att deras handlingssätt ådrager dem obe¬
hagliga påföljder; men på denna invändning kan svaras, att när
lagstiftning förut redan är inne på denna väg, att sjelfva Grund¬
lagen innehåller åtskilliga disqvalifikationer för främmande trosbe¬
kännare, såsom att endast lutheraner och reformerta kunna blifva
ltiksdagsmän, att alla civila' embetsmiin och domare skola tillhöra
den rena Evangeliska läran m. m. Ingen som är något förfaren
i lagstiftning lärer för a/fall vilja stadga fängelse eller böter. Men
heldre än att nödgas för affall bibehålla landsflykt, som innebär
förlust af alla medborgerliga rättigheter och dessutom ibland af
möjligheten att subsistera, måste väl de som finna detta barbariskt,
beqväma sig, att om så fordras medgifva det affall må beläggas
med påföljden af förlust uti utöfvandet af några medborgerliga rät¬
tigheter under en viss tidrymd.
Detta i afs:de å innehållet. Hvad åter formen beträffar, så
har man t. o. m. påstått att den skulle vara sådan, att den visade
det förslagets författare ställt sig på en indifierentistisk ståndpunkt.
§ skulle dessutom vara så redigerad, att den nästan kunde sägas
innehålla en upmaning till affall. Om jag än icke kan medgifva,
att någondera af dessa invändningar är befogad, så erkänner jag-
dock ganska gerna, sedan jag deruppå blifvit gjord upmärksam, att
paragrafs-redaktionen kan lemna anledn. till misstydning. Då jag
dessutom hyser stor aktning för dem som i detta afs:de upriktigt
äro ömtåliga, tror jag redaktionen böra ändras, hvilket lätt kan
ske, på det att ingen susceptibilitet måtte stötas.
Sedan jag nu redogjort för de väsendtligaste anmärkmne emot
§:ns både innehåll och form, tager jag mig friheten att framställa
följande förslag till ny redaktion af 1 §.
Skulle någon affalla från vår rätta Evangeliska lära och
träda till en villfarande, vare först enskildt af vederbörande pre¬
sterskap och sedermera inför Kyrkorådet undervisad, förmanad
och varnad. Låter han sig icke rälla, då sker derom anteckning
i kyrkobok och skall han derefter Eli år vara förlustig rättig¬
heten all i allmän tjenst eller förrättning nyttjas och all laga
del i val, som medborgerligt förtroende utmärka.
Intilldess den, som från Svenska Kyrkan a/fallit, derom gjort
anmälan hos pastor i den församling han tillhör, och styrkt allhanslu-
lil sig till annat kristet religionssamfund, som i Riket finnes eller med
vederbörligt tillstånd då bildas, vare han pligtig, att i kyrkligt hän¬
seende etc.» (lika med ordalydelsen i 1 § af K. M:s Förslag.)
Jag ber att få återgå till motiveringen af denna nya redak¬
tion, för att i korthet få uptaga en ytterligare anmärkn. ang:de
Den 4 November t. m.
341
1 § i K. M:s Förslag, som jag af glömska förbigått. Man har
nemi emot samma g anmärkt, att den skulle innefatta ett ingrepp
uti Svenska Folkets lagstiftnings-rätt, enär deri säges, att nya re-
ligions-samtund kunna med Konungens tillstånd bildas, ehuru Grund¬
lagen stadgar, 'att kyrkolag skall stiftas af Konung och Ständer
gemensamt. Det är i allmänhet ganska svårt att updraga gränsen
emellan kyrkolag och kyrko-ordning, hvarföre man ock finner, att
af de ledamöter i särskildta Komitéer, som fått sig updraget att
utarbeta förslag till ny kyrkolag, knappast någon lyckats att ut¬
staka denna gräns. Emellertid har jag, för att söka undanrödja
äfven detta tvisteämne, hvilket nu ej behöfver att slitas, förändrat
orden: »med Konungens tillstånd» till: »med vederbörligt tillstånd.»
Jag bör ock tillägga, att af den redaktion jag föreslagit följer,
att affälling som icke blifvit uptagen i annat här tillåtet religions¬
samfund, fortfarande betraktas såsom tillhörande Statskyrkan och
städse bör blifva föremål för ömma och allvarliga bemödanden att
dit återföras. Härvid må dock blott andliga medel, eller kyrko¬
tukt användas, så länge den affallne icke sprider sina villfarelser.
Då hemfaller han under följande gg.
Jag öfvergår nu till 2 och 3 §§:ne. Emot dem har man i för¬
sta rummet anmärkt, att Staten ej borde afsäga sig rättigheten att
ur Riket förvisa utländsk, till Svensk medborgare uptagen man,
som beträdes med proselytmakeri. Jag har under de gemensamma
öfverläggningarne redan tillkännagifvit, att jag vore villig att bi¬
träda denna anmärkn., ehuru jag tillika förklarade, att, enl. min
åsigt, det vore lämpligare att i den blifvande lagen om vilkor för
naturalisation intaga ett stadgande i nämnde syftning. Vidare hai¬
man erinrat, att orden: »den rena Evangeliska lärans grundsan¬
ningar» vore ett egentligt och till äfventvrs vilseledande uttryck,
som icke heller förut varit begagnadt, hvarföre man velat bibehålla
det vanliga uttrycket: »den rena Evangeliska läran». I min tanke
äro förslagets vänner oförhindrade att på denna anmärkn. fästa
afs:de och i detta fall gå sina motståndare till mötes, då båda
uttrycken innefatta nästan det samma. Den 3:dje anmärknm afser
uttrycket: »till de enfaldigas förledande», hvilket uttryck flera ta¬
lare ansett alldeles olämpligt. Hr Just-StatsMinistern har redan
förklarat af hvad anledning dessa ord blifvit begagnade, nemi. för
det §:n icke skulle kunna tillämpas å dem som meddela undervis¬
ning om andra troslärors beskaffenhet. Nästan samma nttryck igen¬
finnas dessutom i nu gällande författningar t. ex. i så väl Kyrko¬
lagen som 1781 års religions-edikt. Men oaktadt jag anser, att
uttrycket ganska väl kan försvaras, vili jag dock, då anmärkn.
deremot gjorts och uttrycket blifvit snart sagdt förlöjligadt, gerna
låta detsamma fara och föreslå ett annat uttryck, hvilket, såsom
jag hoppas, icke skall låna sig åt satiren och dessutom har aukto¬
ritet för sig, enär det blifvit föreslaget af 3:ne utaf Högsta Dom¬
stolens ledamöter: Hrr Thyselius, Iggeström och Gyllenhammar.
I öfverensstämmelse med deras (p. 21) framställda förslag ville jag
derför redigera 2 §:ns 1 mom. Slutligen har man anmärkt, att,
enl. förslaget, — hemställan om åtals anställande i religiousmål
842
Den 4 November t. m.
skall ske endast till Konungens Just.Kansler samt att man således
borttagit stadgandet i 1762 års bref om vederbörande preslerskaps
hörande i dylika mål. Här är redan förut tillkännagifvet, att det
icke varit meningen att göra någon förändring i sistnämnde stad¬
gande, men som redaktionen möjligen kan gifva anleda, till det
antagande, att stadgandet blifvit uphäfdt, vill jag jemväl i detta
fall gå anmärkarues önskningar till mötes och har derföre i 2 §:ns
3 mom. infört orden: »från vederbörande presterskap». Till följd
häraf skulle 2 och 3 §§, som med hvarandra ega nära samman¬
hang, erhålla följande lydelse:
»§ 2. Hvar, som annorstädes är inom församling, hvilken
icke tillhör Svenska Kyrkan och hvaraf han sjelf maliem är, of¬
fentligen framställer eller på annat sätt utsprider emot den rena
Evangeliska läran stridande lärosals, i ändamål all deråt vinna
bekännare, straffas med böter från och med 30 till och med 300
lldr, eller med fängelse från och med 2 månader lill och med
Eli år.
Beträdes — — — — — — — — — — — — — —
sammanhang från vederbörande presterskap, förordnat om åtalets
anställande.
§31 och 2 mom. oförändrade. 3 mom. »Utländsk man,
tom fälles lill ansvar efter denna §, skall, ändå all han blifvit
lill Svensk undersåte uptagen, mista den förmån alt i Riket vi¬
stat.»
I afs:de å detta nya morn., anser jag mig böra fästa upmärk-
samheten derpå, att innan vi fått någon naturalisations-lag antagen,
kan det i denna Författning icke blifva fråga om sådana utländ-
ningar, som erhålla fulla medborgerliga rättigheter. Om dem får
man tillfälle att stadga, då lagen om vilkor för naturalisation skall
stiftas. Annu så länge måste man afse det närv:de förhållandet,
enl. hvilket utländning icke kan hinna högre än att blifva uptagen
till Svensk undersåte. Hvad åter angår sådana utländingar, hvilka,
utan att vara Svenska undersåter, erhålla tillstånd att t. ex. i lli-
ket vistas, så kan man, derest de befatta sig med proselytmakeri,
göra processen kort och genom polismaktens försorg lå dem åter¬
sända till deras hemland.
Emot 4 och 5 §§ har, så vidt jag vet, någon anmärkn. ej
blifvit gjord, utan har jag fasthellre trott mig finna, att äfven för¬
slagets ifrigaste motståndare gillat de bestämmelser, som deri finnas
intagne.
6 § handlar om konventikel-plakatet. Jag har tvekat, huru¬
vida jag nu bör afhandla detta ämne, då det hörer till ett sednare
mom. i Utsk:s Förslag samt R. o. Ad. redan beslutat, att Betänk,
skall punktvis föredragas; men då de bestämmelser, hvilka skulle
träda i stället för konventikel-plakatet, finnas uptagne i C g af
K. M:s F örslag, som jag nu genomgår, samt föreg:de talare redan
begifvit sig till detta ämne har jag ansett mig kunna i ett sam¬
manhang yttra mig. Jag vill likväl förutskicka det tillkännagif-
vande, att mitt förslag ang:de konventikel plakatet är så redigeradt,
att det ganska val kan behandlas för sig, om It. o. Ad. sa tinner
Den 4 November f. m.
343
för godt. Att samtlige stadgandenie slutligen sammanföras i en
enda Författning, torde dock vara lämpligast.
LagUtsk. har föreslagit, att konventikel-plakatet skulle helt
enkelt uphäfvas, utan att något annat sattes i dess ställe, eller,
med andra ord, att rättigheten att hålla religions sammankomster
ej skulle vara underkastad någon särskilt inskränkning eller kon¬
troll. K. M. har i Dess Förslag gått en medelväg, dä åtskilliga
af R. St:rs medlemmar ieke ens varit vägda med de kontroller,
K. M. ansett böra finnas. Jag har stark atiledn. att tro, att just
inom BondeSt:t kommer förslaget i detta hänseende att möta det
största motståndet. Om man således icke vill äfventyra hela för¬
slagets framgång, måste man vara betänkt på några ytterligare kon¬
troller i denna väg. Jag har derföre, med hutvudsaklig ledning
af de i ämnet inom Högv. PresteSt:t väckte motionerne. upgjort
följande förslag till den 0 §:n: »Rättigheten (K. M:s För¬
slag) . . . myndigheten i orten. Icke heller må så beskaffad sam¬
mankomst, hvarom nu sagdl är, ulan särskildt tillstånd hållas å
tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas, eller inför
lyckta dörrar, eller någon, utom den församling dil han hörer, vid
dylik sammankomst hålla föredrag, som till den Heliga Skrifts
förklaring syftar, derest han icke antingen erhållit vederbörande
myndighets tillstånd alt predika, eller och är försedd med, aftvå
trovärdiga och. i orten väl kända män, högst ett år förut lem-
nadt intyg om god bibelkunskap, jemte kristlig och sedlig vandel.
Hålles sådant föredrag af obehörig person, och afstår han icke
derifrån efter erhållen varning af pastor, eller inträffar annan
olaglighet eller oordning, eger offentlig myndighet, der så nödigt
anses, sammankomsten uplösa».
Såsom Hrnne torde finna, består den hufvudsakliga skillnaden
emellan detta och K. M:s Förslag deri, att enl. det förra är in¬
skränkning gjord i rättigheter att hålla religiösa föredrag vid dy¬
lika sammankomster samt föreskrift meddelad, att sammankomsterne
ej få hållas inför lyckta dörrar, hvilket sednare stadgande finnes
i den Norrska dissenter-lagen och har af en vördnadsvärd ledamot
blifvit påpekadt. Jag har dessutom ansett öfverflödigt att stadga
några böter för öfverträdelser af hvad sålunda skulle föreskrifvas,
enär det torde vara tillfyllestgörande att vederbörande, vid olag¬
lighetens begående, genast kunna uplösa sammankomsterne. Att
sedermera processa om böter med dem som i godo åtskiljas torde
till föga tjena De motsträfviga träffas ändå af lagen.
7 och 8 §§ hafva blifvit lemnade utan anmärkn.'
Om jag ej misstager mig. har Hr Lefrén i sitt förslag förbi¬
gått den 9 g, som lyder sålunda: »Hvad i denna Författning stad¬
gas, galle ej till rubbning af bestämmelse, som i Grundlag gifven
är». Härmed åsyftas det förhållande, att 1 kap. 4 g Missgernings-
Balken finnes åberopad i 2 mom. af 3 g TryckfrihetsFörordmn R.
o. Ad. torde påminna sig, att vid ett annat tillfället, nemi. då lör-
slaget till Författning ang:de förfalskning och bedrägeri alhandlades,
föreföll en discussion emellan Gr. Sparre och mig i afs:de å riktig¬
heten eller oriktigheten af slika stadganden i de fall, då i Grund¬
344 Den 4 November f. m.
lag åberopade lagrum i allmänna lagen äro föreslagna att uphäfvas.
Jag ansåg ett sådant stadgande riktigt; Gr. Sparre deremot orik¬
tigt. Jag liar äfven i detta fall upgjort ett förmedlings-förslag, sorn
lyder sålunda:
»§ 9. I del fall, som omlalas i 3 § 2 mom. Tryckfrihels-
Förordntn, shall, oansedt hvad nu genom, denna Förfalla, sladgas,
i kap. 4 § Missgerningsllalhen fortfarande tillämpas.»
Jag liar nu framställt de förändringar i K. M:s Förslag, ge¬
nom hvilkas iakttagande det, i min tanke, kunde blifva en möjlig¬
het att få en lag i ämnet vid denna Riksdag anlagen. Såsom jag
förut yttrat, äro dessa förändringar medgifvauden åt motsidan, hvil¬
ka, i min tanke, sannolikt måste göras, oell jag tager mig derföre
friheten att förnya min anhållan till de med mig i hufvudsaken lik¬
tänkande, att de, för den goda sakens skull, ej matte allt för strängt
vidhålla sina särskilda åsigter, utan sluta sig till det förmedlings¬
förslag jag nu framställt.
Hr Hjerta, Lars: I fall meningen är att erhålla en åter-
remiss, och derigenom vinna något resultat i afs:de å förev:de frå¬
gas lösning, tyckes det att R. o. Adis notarier redan fått ett till¬
räckligt stycke arbete att utföra, hvilket, för att i tid medhinnas,
icke torde böra allt för mycket ökas. Jag finner derför häruti en
förpligtelse att antingen afhålla sig från ordet eller ock iakttaga
den största korthet, och då jag likväl anser mig böra framställa åt¬
skilliga anmärkmr mot ett här väckt förslag, skall jag söka ställa
mig den sednare förpligtelse» till efterrättelse. Hetta förslag, som
blifvit framlagdt af en bland R. o. Ad:s äldste och mest högaktade
medlemmar, går ut derpå, att om någon affaller från den rena Fjvan-
geliska läran, bör han hållas i fängelse under ett år, och, ifall han
härdnackadt fortfar i sin förändrade tro, först mista all arfsrätt in¬
om Riket, och om icke heller det hjelper, landsförvisas. I händelse
detta förslag kunde antagas härflyta ifrån den värde ledamoten en¬
sam, och sålunda stå isoleradt, så vore det mindre skäl att fästa sig
dervid; men så tyckes förhållandet icke vara. Vi hafva vid de ge¬
mensamma öfverläggningarna öfver samma ämne hört en högvördig
och annars såsom ganska from och kristlig högaktad Biskop likale¬
des föreslå, såsom ansvar för alla dem, sorn yttrade villfarande läro¬
satser, och ej låtit med förmaningar rätta sig, fängelsestraff för viss
tid, eller till dess de sjelfva begärde att lemna landet, d. v. s. lands¬
förvisa sig sjelfva. Häruti linnes således en öfverensstämmelse emel¬
lan den värde ledamotens af detta Stånd och Hr Biskopens förslag.
Jag ber att det ej må tagas illa, om jag derföre, med anledn. af
det nu väckta förslaget, tillåter mig omnämna en anekdot, sorn jag
erinrar mig från den tid, då den dåv:de TheaterDirektören vid Kongl.
Theatern Gr. Puke utfärdade ett på sin tid för sin stränghet sär¬
deles ryktbart reglemente för Theatern. Då detta reglemente nemi.
delgafs sujetterna, för att inhemta deras tankar derom, och Direk¬
tören tillsporde en skådespelerska, hvad hon tänkte härom, svarade
hon: »Jag saknar prygel.» Detta straff är väl nu icke heller före¬
slaget i at's:de på affullingar; meu i förhållande till den nyare tidens
Den 4 November f. m.
345
ståndpunkt, anser jag förslaget ieke vara särdeles mycket mildare.
Egentliga orsaken, hvarföre det numera torde var» vådligt att in¬
träda på detta fält af nya strafflagar emot villomeningar, ligger
isynnerhet uti svårigheten att definiera hvad som förstås med affall.
Vanligen menas väl dermed, att någon personguttryckligt förklarar
sig icke längre tillhöra den rådande Kyrkan; men häruti kunna lik¬
väl förekomma flere olika gradationer. Jag ber få närmare)?påpeka
detta med ett exempel. Vi hörde under de gemensamma öfverlägg-
ningarna en mycket lärd professor undervisa församlingen om den
ganska väsendtliga åtskillnad, som förefinnes emellan begreppenf/to-
monsios och homoinsios med afside på den andra personen i Gudo¬
men. Jag vet icke precist, huru många af’ It. o. Adis ledamöter,
ehuru utan tvifvel varma anhängare af den rena Evangeliska läran,
hafva fullständig reda på skillnaden mellan de två ofvannämnda
egenskaperna, en skillnad, som likväl anses utgöra någonting högst
väsendtligt i läran, och äfven, såsom bekant är, har gifvit anledn.
till stora stridigheter inom Kyrkan, och olika meningar vid olika
tider, då, såsom man vet, Kyrkans församlade fader och prester på
mötet i Antiochia beslöto, att Christus skulle förklaras för icke con-
subslanliel, eller af lika Gudomsväsende med Fadren; men vid mö¬
tet i Nicsea åter, ett hundra år sednare, uphäfdes detta) och beslöts
att han skulle anses consubstantiel, eller af samma Gudomsväsende.
Om nu inom vår Kyrka en eller flere personer skulle anse beslutet
iSAntiochia vara bättre än beslutet;?i Nicsea, skulle han eller de då
derföre förklaras hafva affallit från den rena Evangeliska läran? Ja,
utan tvifvel, enl. några högvördigas tanke, ty den ifrågavide bekän¬
nelsen utgör ju en af de väsendtliga hufvudpunkterna i Athauasii
symbolum. Han skulle således sättas i fängelse, förlora sin arfsrätt
och slutligen landsförvisas? Vi känna oek, i alside på läran om Sa-
kramenterna, att Luther sjelf sagt, det han icke ansåg Nattvarden
vara någonting absolut nödvändigt för saligheten; och ännu mindre
vigt har han lagt på siittet huru Nattvarden utdelas. Emellertid
finnes ett samfund, hvars medlemmar, i allmänhet ganska fromma,
anse det af ordalagen i Evangelierna vara en riktigare slutföljd, att
inbördes utdela Nattvarden till hvarandra, och man måtte äfven
kunna vara lika gudfruktig, antingen man åtnjuter Nattvarden på
detta sätt eller enl. vår ritual. Det är ganska naturligt att den
rådande Kyrkan har statuerat en viss ordning i detta alside; men
om det finnes personer, som äro nog granntyckta att icke anse denna
ordning tillfredsställande för sin tro. och dervid begagna sig af den
absolut medgifna rätten, att taga Skriftens ord till hjelp och vilja
sätta sin upfattniug deraf framför Kyrkans ritual, så straffar Kyr¬
kan dem nu derför ganska båldt med böter eller fängelse. På sam¬
ma sätt förhåller det sig i fråga om döpelsen, och de händelser,
som, till löljd af Statskyrkans intolerans i detta fall, inträffat, torde
utgöra ett bevis för sanningen af det omdömet, att det är Kyrkan
sjelf, som genom sin ofördragsamhet föranleder till affall. Häruti
ligger således så mycket mera skäl att icke tillämpa så beskaffade
straffbestämmelser, som nu blifvit satta i fråga. I detta alside har
också Hr Carlheim Gyllenskjöld iemnat en mera utförlig bevisning
846
Den 4 November f. m.
i sin framstiillninsr, som synes mig fullkomligt riktig. Deremot har
denna ledamot tillika uttalat den satsen, hvilken jag, för min del,
icke kan godkänna, att man i England skulle anse den religiösa
friheten hafva gått för hastigt fram. Enl. min åsigt beliöfver man,
för att bilda sig ett omdöme härom, blott erinra sig de talrika för¬
följelser, sorn der för några århundraden tillbaka egde rum från
Högkyrkans sida, äfvensom den värde ledamotens yttrande motsäges
af hans egen upgift om det lestina lente, som Hertigen af Welling¬
ton iakttog i afs:de på katholikernas emancipation. Den jemförelse,
som den värde talaren i samma hänseende gjort, emellan den reli¬
giösa och den politiska friheten, äfvensom hans yttrande om nöd¬
vändigheten af bådas fortgående i jemnbred med hvarandra, synes
mig icke heller hålla streck. Ty om, såsom han förmenat, ett lands
politiska inrättningar icke skulle reformeras förr, än man kan antaga
att folket är fullkomligt moget för dem, så skulle man nödgas för¬
döma både 1688 års revolution i England, som detta land likväl
räknar för sitt stoltaste minne, och 1814 års Grundlags införande
i Norrige, som i många år hade lefvat under ett absolutistiskt oell
så godt som främmande förtryck; likaså den Belgiska emancipatio¬
nen år 1831, o. s. v.
Om man från en oväldig ståndpunkt vill bedöma denna sak,
tror jag att man skall erkänna, att derest ett religiöst samfund eller
Kyrkan icke egde några tvångsmedel till sitt förfogande, skulle den
nödgas genom försoning söka vinna eller bibehålla medlemmar, och
genom andliga .krafters anlitande förvärfva sig anhängare samt så¬
lunda stärka sig sjelf. Det är således endast från den tillfälliga
och för det religiösa väsendet främmande omständigheten, att denna
kyrka erhållit en yttre politisk makt, som man liemtar de egentliga
motiverna för tillämpningen af straff, och i st. f. att man helt up-
riktigt borde säga: »vi hafva fått denna makt såsom en politisk
inrättning», söker bygga den på skenfagra rättsgrunder. Jag tror
icke att ett sådant sätt att gå till väga är hvad man kallar rent
spel.
Hvad angår ansvaret för utspridande af vilsefarande läror, an¬
ser jag i sjelfva verket icke att något straff derför beliöfver åläggas,
emedan jag tror, att Kyrkan, såsom Statskyrka, har ett tillräckligt
skydd i stadgandet, att embets- och tjenstemän icke få bekänna nå¬
gon annan lära, än den rena Evangeliska. Om likväl någonting
äfven i detta fall anses böra stadgas, så tror jag att man bör bifalla
hvad K. M:s Propos. derom innehåller; och då Hr v. Köchs förslag
står i närmaste öfverensstämmelse med denna propos., tror jag, att,
om man vid denna lliksdag vill komma till något resultat i saken,
den bästa utvägen blir att bifalla detta förslag.
Hr Erih. o. Ordf:den tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Erih. Posse, Joh. August: Med mycken tillfredsställelse
har jag förnummit, att ingen förordat Utsk:s förslag i förev:de puukt
litt. A, äfvensom att Just.Kansleren, Hr v. Koch, som förut nitiskt
Deii”4 November f. m.
347
kämpat för det Kongl. Förslagets antagande, nu deruti gjort vigtiga
modifikationer, i hopp att såmedelst kunna åstadkomma vid denna
Riksdag ett antagligt förslag. l)å 1111 så vid de allmänna öfverlegg-
ningarna, sorn discussionerna i de öfriga Stånden i Lördags, utvisa,
att högst få aro de, som vilja förblifva vid närv:de lagstil!ning, utan
alla, med lå undantag, tvekas inse nödvändigheten af att verksam¬
ma åtgärder redan vid denna Riksdag vid agas. så anhåller äfven
jag om denna punkts återremitterande till LagUtsk. Den återstå¬
ende tiden af Riksdagen är visserligen knapp, men det är dock ta
ärenden af vigt, som numera återstå; hvarföre, dä de allmänna öf-
verläggningarna utvisade, att denna fråga omfattas med stort intresse
af alla, man bör kunna hysa för hoppning, att LagUtsk.. sålunda
understödt af ett allmännare intresse för denna vigtiga sak, skall
kunna åstadkomma ett antagligt förslag Vid detta ärendes sålunda
förnyade behandling i Utsk. äro 3:ne olika siitt att behandla ären¬
det möjliga:
1) Att Utsk. åsyftade att åstadkomma en fullständig lagstift¬
ning i ämnet. Då. såsom bekant är, K. JM:s Propos. icke afsåg en
sådan fullständighet, och saken icke är dertill tillräckligt utredd, så
synes ett sådant förfaringssätt ej kunna komma i fråga under denna
korta återstående tid af Ständernas sammanvaro.
i) Att R. St:r, med anleda af oförenliga menings-skiljaktighe-
ter och sakens outredda skick, nu icke besluta några bestämda lag¬
bud, utan endast, dels hos K. M. i underthhet anhålla, att, efter
sakens noggranna utredning, de måtte till nästa Riksdag få emot¬
taga förnyad Nåd. Propos. i ämnet, dels toresia provisoriska stad-
ganden, att under tiden till nästa Riksdag vara gällande.
Detta, som är llr Gyllenskjölds nyligen framställda förslag,
skulle jag vilja förorda, under nyssnämnda förutsättning, att menings-
skiljaktigheterna äro så mänga och stora, alt man nu icke kan blifva
ense om några bestämda lagbud. Alen då jag ännu icke anser mig
behöfva antaga denna förutsättning, så finnes en tredje utväg, hvil¬
ken jag här nedan vill underställa Utsk:s pröfning. Om likväl Utsk.
sktdle anse Hr Gyllenskjölds förslag innebära den enda möjliga utväg
för frågans lösning vid denna Riksdag, så anhåller jag, att till nämnde
förslag, efter dess 3:dje punkt få lägga följande amendement: »Att
derest, vid en sådan undersökning, det sktdle bekräfta sig hvad un¬
der öfverläggningarna hos RiksStånden upgifvits, att affall egt rum
isynnerhet till den baptistiskn sekten, och mängden af dessa sålunda
till baptismen öfvergångna personer kunna anses göra det nödvän¬
digt, att innan nästkommande Riksdag några provisoriska stadgan-
den angule dem utgåfvos, att K. M. då täcktes, medelst särskilda
för detri utfärdade reglementariska föreskrifter, anordna, på hvilka
ställen de må lä hålla sammankomster till gemensam andakt, äfven¬
som, och sedan upgift erhållits hvilka till denna sekt öfvermått, en
stadga måtte utfärdas af ungefärligt innehåll, att denna sekts före¬
ståndare måtte, vid vite af 100 Rdr Rint, åläggas, att derefter icke
bland sig uptaga någon medlem tillhörande den svenskt-lutherska
Kyrkan förr, än han företett intyg från sin själasörjare, att han af
honom, Kontraktsprost och Konsistorium fått emottaga den under¬
348
Den i November f. m.
visning och de förmaningar, hvilka föreskrifvas i Kongl. Stadgan d.
50 Mars 1735, 4 g.»
Detta mitt tillägg grundar sig derpå, att, om ock i öfrigt Stän¬
derna anse frågan så outredd, att icke några bestämda stadganden
kunna gifvas, så synes mig likväl baptistsektens tillvaro härstädes
vara ett så gifvet faktum, att derutaf föranledes nödvändigheten att
icke dröja med, att för den stadga några ordnande föreskrifter. Bland
sådana synes mig isynnerhet vigtig den, att denna sekts förestån¬
dare vid vite tillhålles, att icke uti sitt samfund uptaga någon med¬
lem af svensk-lutherska Kyrkan förr, än lian fått emottaga veder¬
börlig undervisning och förmaning. Det inses lätt att ett dylikt
vite icke innebär något orättmätigt, då det endast är straff för un¬
derlåtenhet af en reglementarisk föreskrift, hvilken är alldeles nöd¬
vändig, för att i framtiden kunna ega kännedom om hvilka som
tillhöra sekten, och pä det att presterskapet, må kunna blifva i till¬
fälle att meddela nyssnämnde undervisning, samt framför allt före¬
bygga den afskyvärda praktik, att sekten i smyg liksom stjäl sig
till nya medlemmar.
Det tredje förfaringssättet, och hvilket är det som jag nu vill
förorda, är att Utsk. framlägger ett lagförslag, hvilket, ehuru ej
fullständigt, likväl innefattar några vigtiga grundbestämmelser och
föreskrifter, i enlighet med de insigter man nu uti frågan eger. Icke
endast öfverläggniilgen i PresteSt.. utan äfven det förslag, som i
BondeSt. framlades af Riksdagsfullmäktige» Ola Månsson, och hvil¬
ket godkändes af en stor mängd af Ståndets öfriga ledamöter, sy¬
nes mig gifva vid handen, att vissa sådana hufvudpunkter finnas,
hvilka af pluraliteten inom Stånden skulle kunna godkännas; oell
om så är förhållandet, är otvifvelaktig! det riktigaste, att vid denna
Riksdag fastställa dessa punkter såsom bestämda lagbud. Det är
nemi. klart, att ju hastigare man kan befria sig från niirvide lag-
löshets-tillstånd, äfvensom undvika tillsvidare föiordnanden, desto
bättre är det. Då jag nu upgifver följande punkter, fogar jag der¬
vid samma anmärka., som Hr v. Koch vid sitt förslag, att det icke
får anses för det bästa jag skulle önska, utan anser äfven jag, att,
för vinnande af något resultat, eftergifter måste göras för andras
åsigter. De punkter, om hvilka, efter mitt förmenande, man skulle
kunna blifva ense, äro: l:o att den nya författarn ej måtte erhålla
till titel: stadgar om utvidgad religionsfrihet, eller något dylikt,
utan rubriceras: »Stadga, huru förhållas bör med dem, som hysa
villfarande läror och dem utsprida, eller vilja afvika från den rena
Evangeliska bekännelsen»; 2:o att Kyrkoherdar, Kontraktsprostar och
Konsistorier åläggas, att, då villfarelser någorstädes yppas, efterfölja
de föreskrifter om undervisning och förmaningar, som förekomma i
Kongl. Stadgan d. 50 Mars 173 5, 4 g, samt att, sedan dessa åt¬
gärder befunnits otillräckliga, Domkapitlet, eger att utesluta den vill¬
farande från den Svenska Evangeliska Kyrkan; 3:o att främmande
religions-samfunds föreståndare, vid stadgadt vite, icke får till sin
medlem uptaga någon från Svensk-lutherska Kyrkan, innan denne
företer bevis från sin själasörjare, att han emottagit ofvanomförmulde
undervisning och förmaning; 4:o att landsförvisnings-straffet uphäf-
Den 4 November f. m.
349
ves för inländsk man; 5:o att, till förekommande af proselytmakeri,
2 oell 3 §§ af det Kongl. Förslaget antagas. — I alside på denna
punkt får jag dock anmärka, att här inträffar nyssnämnde lall, der
medgifvanden för andras åsigt er torde vara af nöden; ty, ehuru jag
medgifver riktigheten af de uti 3 § förekommande straff för använ¬
dande af bedrägliga medel att locka till affall, så anser jag dock,
att, till förekommande af andra arter af proselytmakeri, de uti 2 §
föreslagna straff af fängelse och böter iiro lika orättmätiga som lands-
förvisnings-straffet, hvilket endast uti sin otillämplighet har ett ytter¬
ligare skäl emot sig. De, som ifra för landsförvisnings-straffets bi¬
behållande, hafva oek rätteligen anmärkt, att om detta straff bort¬
tages, böra äfven andra bortfalla, hvilka ännu mindre kunna försva¬
ras. Min åsigt är också den, att man med böter och fängelse i
allt fall icke vinner det afsedda ändamålet, hvilket endast kan ernås
derigenom, att dissenters förhållanden ordnas, och för dem gifvas
reglementariska (öreskrifter. I detta hänseende får jag fästa upmärk-
samheten derpå, att, utaf de framlagda nya förslagen. Hr Gyllen¬
skjöld endast hemställt, att proselytmakareu skulle till hemorten åter¬
sändas, samt att, liiksdagsfullrnäktigen Ola Månsson blott föreslår
förlust af medborgerlig rättighet. Men då det under de allmänna
öfverläggningarna visade sig, att de fleste, äfven de som förordade
en friare lagstiftning och ville medgifva bekännelsefrihet, dock icke
ville tillåta lärofrihet, utan ansågo, att dessa tvenne rättigheter kuncfe
bestämdt åtskiljas, så torde det, såsom jag förut nämnt, vara nöd¬
vändigt att gifva efter för denna temligen allmänna opinion; 6:0
'att 11. St:r uti särskild underd. skrifvelse till K. M. anhålla, att
Han vid nästkommande Riksdag täcktes föreslå de särskilda stadgar
och föreskrifter, hvilka pröfvas nödiga för dem, som till annan lära
öfvergått.
Ehuru ofvan upräknade 6 punkler visserligen icke innefatta
något fullständigt förslag, så torde dock, genom deras antagande,
den möjligast bästa ordning för det närv:de erhållas, och dessa be¬
stämda lagbud vara att föredraga framför endast provisoriska före¬
skrifter. Jag anhåller att detta mitt anförande måtte fä åtfölja re¬
missen till LagUtsk.
Gr. Sparre, Erik: Den åsigt jag vid de gemensamma öfver¬
läggningarna vågade uttrycka derom, att frågan orri religionsfriheten
ännu icke vore fullt förberedd och att K. M:s Propos. i närv:de
ögonblick icke kunde påräkna något enhälligare bifall inom natio¬
nen, denna åsigt har på det mest otvetydiga sätt blifvit bekräftad
genom de särskilda Ståndens beslut, och jag tror således, att jag
icke vidare behöfver förfäkta den mening jag i detta fall uttalat.
Då emellertid en återremiss af denna punkt i två Stånd blifvit be¬
slutad, utan att jag känner på hvilken grund detta skett, skulle jag
göra orätt i att motsätta mig den äfven här begärda enahanda åt¬
gärden, ehuru jag upriktigt bekänner, att, vid öfvervägande af den
massa af förslag, som under discussionen, såväl nu som vid föregå¬
ende tillfällen, blifvit i ämnet framställda, jag hyser betänklighet
derom, att Utsk. skall kunna lyckas att upgöra ett förslag, som kan
3 SO
Den 4 November f. m.
tillfredsställa de stridiga åsigterna. Jag hyser desto mera fruktan
att lyckas i detta af's:de, sorn jag hittills haft den erfarenheten, att
alla de, sorn yttrat sig i eller intresserat sig för frågan, ii ro, i afs: de
på valet af medel, icke allenast sins emellan oeniga, utan tillika
något dunkla. Må denna erinran förlåtas mig. Jag har, under de
flerfaldig» öfverhiggniugar, som jag haft med de inånga personer,
hvilka hysa deltagande för saken, sällan funnit någon fråga så litet
mognad, eller der öfvertygelserua erhållit den bestämdhet, att jag
kan anse tidpunkten för en lagstiftning vara inne; och om jag skulle
söka en ytterligare bekräftelse på denna sats. vore det visserligen
af den discussion, som i dag förefallit, och under hvilken vi hört
tre eller fyra olika förslag framställas, det ena utan att i ringaste
mån likna det andra. It. o. Ad. torde häraf finna, i hvilken svår
ställning LagUtsk. kommer att befinna sig, då det skall samman¬
jemka de olika åsigterna hos de fyra Stånden; och då jag således
tillkännagifver, att jag för min del, likasom LagUtskis öfriga med¬
lemmar, icke skall sky någon möda för att söka gå It. St:rs önsk¬
ningar till mötes, ber jag R. o. Ad. icke på förhand strängt be¬
döma Utsk., om det icke skulle lyckas i sitt bemödande att lösa en
upgift, som icke hittills lyckats för Regeringen, med de medel, som
stå henne till buds. Men om R. o. Ad. önskar att något skall
kunna åtgöras, ber jag, att R. o. Ad. måtte låta denna discussion
blifva så kort som möjligt, äfvensom att. besinna, det, med Riksda¬
gens snart förestående slut, hvarje halftimmmas tal lägger ett ytter¬
ligare hinder i vägen för möjligheten att skyndsamt få frågan af¬
gjord.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Med nöje följer jag den
siste vade talarens upmaning och skall endast .yttra några ord öfver
förev:de ämne. En annan värd talare har här framställt em an¬
hållan till de med honom liktänkande att yttra sig öfver det för¬
slag han afgifvit, och det är egentligen för att villfara denna be¬
gäran, som jag nu upträdt. Jag ber i sådant afsule att få förkla¬
ra, att ehuru jag ifrån den stund, då K. M:s Förslag afgafs, ansåg
det innefatta ett minimum och icke vara att betrakta som ett för¬
slag om utvidgad religions-frihet, änskönt dess rubrik så lyder, utan
blott ett försök att ordna en redan de facto befintlig frihet genom
att borttaga lagar, hvilka så viii lagskipningen som högsta åklaga¬
remakten ansett icke längre kunna uprätlhållas; så vill jag dock
för det stora ändamålets skull understödja de eftergifter, som Hr
von Koch föreslagit, och vill således godkänna både hans motiver
och det derpå grundade förslaget. Likväl anhåller jag att fä fram¬
ställa blott en enda anmärkn. Den rör orden »inför lyckta dörrar»,
som den värde ledamoten tillsatt i C § af K. M:s Nåd. Förslag,
och hvilket, enl. hans förklarande, skett för att gå en annan värd
och vördnadsvärd talares, nemi. Gr. Anckarsvärds önskan till mö¬
tes, att raan borde ställa den nya lagen i någon öfverensstämmelse
med den Norrska. Det finues dock en viss skillnad häruti i så
måtto, att den Norrska lagen är afsedd för dissenters, under det
att den Svenska skulle i denna punkt endast gälla Statskyrkans
Den i November f. m.
851
anhängare. Jag hyser betänkligheter mot ett så beskaffadt tillägg
på (len grund, att erfarenheten visat vid sådana konventiklnr, som
hiir nro i fråga, huru personer möjligen kunna bereda sig tillträde
eller ditskickas i ändamål att med stoj och oväsende störa dem.
Sådant ar mindre att befara med dissenters sammankomster hvilka
ega karakteren af ordentlig gudstjenst. Med undantag af denna
betänklighet finner jag för min del ingenting att anmärka mot Hr
von Köchs förslag, hvilket jag således på ttpgifne grunder får för¬
orda, under det jag derjemte anhåller om återremiss af LagUtsIcs
Betänk.
Ilr Cederschiöld, Bob. Theophron: Den fråga, som
nu utgör föremål för öfverläggningen innefattas i LagUtsk:s För¬
slag Litt. A, som handlar om straff för affall från den rena Evan¬
geliska lii ra n. Som vi veta har påföljden hittills varit förlust af
arfsrätt och landsförvisning. LagUtsk. har föreslagit, att arfsrätten
må bibehållas, men landsförvisnings-påföljden fortfara. Jag har icke
hört någon yttra sig emot förslaget, i förra afs:det, eller att affäl¬
ling må bibehålla sitt arfsrätt; och således torde alla vara ense om
att gilla detta förslag. Ang:de landsförvisnings straffets uphörande,
eller icke, hafva deremot tankarne varit delade. Frågan tyckes dock
lätt löst, om man delar den i tvenne, nemi. först den, om man
vill medgifva affall till hvilken lära som helst. Vill man det, så
är det klart, att landsförvisning icke kan komma i fråga hvarken
för det ena eller andra alfallet. Vill man deremot hafva rättighe¬
ten till affall inskränkt inom vissa gränsor, så är det ju gifvet att
något medel måste utfinnas, som kan förhindra att dessa gränsor
öfverskridas. Jag har förut sagt, att det icke kan försvaras, att
någon påföljd drabbar den, som ölvergår till sådant religions-sam-
fund, som redan är i lliket tillåtet; ty då man medgifvit, att ett
så beskaffadt samfund här får finnas, är det också naturligt, att
straff icke bör följa för den medlem af lutherska Kyrkan, som af-
faller dertill, då han måste antagas hafva gjort det af full öfver¬
tygelse, och samvetet kan ju icke tvingas. Att man följer hvad
man efter sin tro och öfvertygelse anser vara rätt, bör icke ådraga
någon straffande påföljd, så framt man icke förnärmar andras rät¬
tigheter eller begår något brott. Vill man deremot öfvergå till så¬
dan lära, som ännu icke är i lliket antagen, då finnes blott en ut¬
väg, nemi. att i behörig ordning utverka tillåtelse för denna läras
utöfvande i landet, så att det måtte blifva stadgadt att den får be¬
kännas och sättet hvarpå den må träda i handling. Vill man icke
göra det, så måste man väl underkasta sig den påföljd, som finnes
stadgad, den må bestå i landsförvisning eller hvad som helst. Om
nu det måste vara Statens rättighet att bestämma en gräns, hvar¬
öfver alfallet icke får gå, så lärer det väl också icke kunna förne¬
kas, att Staten eger rätt att bestämma det sätt, på hvilket man må
kunna lägga hinder i vägen för att denna gräns icke öfverskrida,
samt i och med detsamma fastställa påföljden. Andra frågan är
således: hvaruti bör denna påföljd bestå? Bör den bestå i landsför¬
visning? Man har här föreslagit fängelse och böter. Jag har förut
352
Den i NoVéÄbar f. m.
förklarat, att affall från den ena läran till den andra icke är något
brott, då man blott följer sitt samvetes röst, och något straff bör,
enl. mitt förmenande, icke följa derpå. Men om man icke finner
sig tillfredsställd med den lära, som inom Riket är medgifven, må¬
ste man naturligtvis öfvergifva detta Rike intilldess den ifragavnde
religionen blir derstädes erkänd. Det finnes måhända en enda ut¬
väg att undvika landsförvisningen, nemi, att anvisa en viss plats
inom Riket för dem, som vilja bekänna andra religioner, än de som
äro af Staten erkända; men någon annan påföljd för öfvergång till
sådana religioner har jag icke ansett böra kunna ega rum, än den,
att förvisas antingen utom Riket eller också till något gifvet ställe
inom detsamma.
Det förslag, som Hr v. Koch afgifvit, öfverensstämmer visser¬
ligen i flere delar med de åsigter, som af mig blifvit uttalade; men
som jag likväl har åtskilliga förut framställda anmärkmr att göra
emot det Kongl. Förslaget, och det är af vigt att, i händelse af
återremiss, dessa anmärkmr komma till LagUtsk:s kännedom, tager
jag mig friheten att återuprepa dem.
Den första anmärknm afsåg ingressen till förslaget, genom hvil¬
ken 4 § i 1 kap. MissgerningsBalken blifvit uphäfd. Detta lagrum
åberopas likväl i TryckfrihetsFörordmn, och om någon således blefve
anklagad för förnekelse af den rena Evangeliska läran, skulle han
naturligtvis, enär denna § vore uphäfd, förblifva strafflös. Hr v.
Koch har dock föreslagit, att man i 9 § borde stadga, att detta
straff skulle ega bestånd i afs:de på tryckfrihetsmål. Jag tror, att
det är olämpligt att, sedan man uti ingressen uphäft denna §,
efteråt säga att den skall tillämpas, och tror jag derföre det vara
rättare att §:n icke uphäfves, utan endast förändras.
Emot 1 g har jag anmärkt, att ordet »kristel» bör utgå, eme¬
dan jag anser konseqvensen fordra, att affall må ega rum till alla
religions-samfund som här i Riket äro tillåtna, och således äfven
till det judiska. Men deremot anser jag det vara nödvändigt, att
ordet »tillåtet» införes i §:n. Detta ord förekom i Just StatsMini-
sterns yttrande till StatsKådsprot. Jag har äfvenledes anmärkt, att
det bör bero ej blott på Konungen, utan äfven på R. St:r, att til»
låta bildandet af nytt religions-samfund i Riket, och jag stödjer
denna min åsigt på Grundlagens föreskrift derom, att kyrko-lag skall
stiftas af Konung och Ständer gemensamt. Ytterligare har jag gjort
anmärkn. deremot, att icke viss betänketid är bestämd för dem, som
vilja affalla, utan att sådant kan ske samma dag man anmäler sig
dertill. Då meningen naturligtvis icke kan vara, att affall må kunna
ske af lättsinne, utan allenast för att tillfredsställa ett verkligt and¬
ligt behof, tror jag, att det är nödvändigt det man i §:n stadgar,
att presterskapet, innan öfvergången får ske, först skall uplysa ho¬
nom om följderna af hans steg, och förelägga honom viss tid, inom
hvilken han må betänka sig. Vidare har jag emot §:ti anmärkt,
att öfvergång icke bör vara tillåten förr än myndighets-åldern är
upnådd, och det af den orsak, att man icke förr, än denna, ålder
upnåtts, får ingå i äfven den mest obetydliga afhandling; och då
synes
Den 4 November f. m.
353
synes det mig iifven, att man icke bör tillåtas att, före denna ål¬
ders inträde, få ingå det vigtigaste af alla aftal. Högsta Domsto¬
lens ledamöter hafva också framställt samma anmärkn. Slutligen
har jag emot denna g anmärkt, att ingen påföljd finnes stadgad för
den, som handlar i strid med hvad som här är medgifvet och öf-
verskrider gränsorna af lagens föreskrift.
Emot 2 g har jag anmärkt, att, derest icke orden »till de en¬
faldiges förledande» borttagas, skall g icke leda till någon påföljd.
Hr v. Koch har föreslagit den förändring i samma g, som minori¬
teten af Högsta Domstolens ledamöter framställt. Men jag tror, att
man äfven derigenom kommer i samma förlägenhet, emedan det all¬
tid blir svårt att bevisa, det lärosatser blifvit utspridda i ändamål
att deraf vinna bekännare. Enl. mitt förmenande vinnes ändamålet
bäst, om man helt och hållet utesluter dessa ord, blott man i slu¬
tet af § tillägger, att stadgandet i öfrigt icke lägger något hinder
i vägen för lärare, att meddela uplysning om de olika trosbekännel¬
sernas satser.
Emot 3 § har jag äfven åtskilligt att anmärka. Enl. min
åsigt anser jag, att de, som beträdas med proselytmakeri, böra för¬
visas Riket, alldeles bestämdt, då de äro födda utom Riket, och
således fått inkomma hit, under vilkor att ställa sig våra lagar till
efterrättelse. Detta har jemväl Högsta Domstolen tillstyrkt. Men
jag går ännu längre: jag anser, att landsförvisnings-straffet äfven
bör tillämpas på våra egna landsmän, om de upträda som proselyt¬
makare; ty om man också icke kan och bör hindra en menniska att
följa sitt samvetes röst och öfvergå till en annan lära, så bör det
åtminstone icke vara henne tillåtet att värfva proselyter; emot en
sådan person äro vi, enl. mitt förmenande, fullt befogade att till-
lämpa en ansvarspåföljd, som är i lag stadgad.
Emot 4 § har anmärkts, att den innehåller ett förändradt stad¬
gande emot hvad det ursprungliga förslaget föreskref. Detta förslag
innehöll, att om ena makan öfvergick till främmande trosbekännelse,
skulle barnen dock upfostras i den rena Evangeliska läran. Den
nya § medgifver deremot barnets upfostran till annan religionstro.
Jag lemnar företrädet åt det förra förslaget.
Emot C § har jag äfven en anmärkn., ehuru jag i öfrigt god¬
känner K. M:s förslag i hvad det rörer ändring af konventikel-pla-
lcatet och tillåtelse för Svenska medborgare att hålla religiösa sam¬
mankomster och föredrag. Denna rättighet bör nemi., efter min
åsigt, vara i så måtto inskränkt, att det ej tillätes lekman att, utan
vederbörande pastors samtycke, hålla religiösa föredrag utom den
församling han tillhör.
Dessa äro de hufvudsakliga anmärkmr, jag haft att emot för¬
slaget framställa, och hvilka jag önskar måtte komma under pröf¬
ning vid ärendets förnyade handläggning inom LagTJtsk., som torde
finna, att, äfven om ett nytt förslag ej kan hinna utarbetas rörande
detta ärende i sin helhet, frågan om konventikel-plakatets uphäf-
vande dock kan derifrån skiljas och särskildt hufvudsakligen behand¬
las, under det att ärendet i öfrigt tilläfventyrs endast kan jromma
IX H. 23
3.54
Den 4 November f. m.
att föranleda en underd. anhållan om detsammas vidare utredning
till nästa Riksdag.
Frih. Creutz, Stephan: Ehuru jag icke kan annat än be¬
klaga den utgång K. M:s Nåd. Förslag här fått, ber jag likväl att
få förena mig i det förslag, som Hr v. Koch framställt, under ön¬
skan, att LagUtsk. måtte göra allt hvad i dess förmåga står, för
att utarbeta och för R. St:r framlägga ett förslag, som kan befrämja
religions-frihetens sak.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag hade icke ämnat vid detta
tillfälle upträda; men åtskilliga anmärkmr hafva här blifvit fram¬
ställda, dem jag tror mig böra till besvarande uptaga. Och ehuru
en talare fästat Ståndets synnerliga upmärksamhet derå, att hvarje
ord, som uttalades af någon annan ledamot, bidroge att fördröja
Riksdagens afslutande, hvarföre han ock upmanat Ståndets öfriga
ledamöter att icke följa hans eget exempel, utan i stället fatta sig
i största korthet, — ehuru jag icke anser anmärkn:n utan vigt, tror
jag likväl frågan vara af för stor betydenhet för att knapphändigt
behandlas; hvadan ock ingen bör anse sig förhindrad att uttala sill
mening, helst det af bemälde talare åsyftade mål, Riksdagens snara
afslutande, kan sådant oaktadt vinnas, på sätt jag i särskild motion
ämnar framställa.
Den talare, som i dag öpnade discussionen, har såsom straff
för affall föreslagit fängelse, för iteration förlust af arfsrätt; men
hvad han ville göra med den, som ändock icke läte sig rätta, har
jag icke kunnat fatta. Det enda konseqventa yore stupstocken eller
bålet. Staten måste ju, för att icke nedsätta sin värdighet, stadga
sådana påföljder, att dess bud kunna göra sig gällande. I motsatt
fall blifva dess lagar föremål för gyckel. Utgår man frän det an¬
tagandet, att det ligger i Statens ändamål att framtvinga religiös
enhet, så måste man ju ock välja sådana medel, att målet derige¬
nom kan vinnas, och detta vinnes säkrast genom döden. Den döde
predikar inga villfarelser.
Hvad vill det i sjelfva verket säga, att genom verldsliga straff
söka åstadkomma tros- eller bekännelse-enhet? Ar det icke att säga
till en villfarande: »Yi vilja försöka hvad värde du sätter på din
religiösa tro. Är den riktigt stark och liflig, skall du ock här på
jorden derför få lida. Vi vilja tillse, om vi icke kunna genom jor¬
diska lidanden tvinga dig att afsvärja en tro, som du anser vara
den enda, hvilken leder till eviga saligheten. Vi skola pröfva din
ståndaktighet, och se till, om vi icke kunna utfinna medel att tvinga
dig upoffra evigheten för timliga fördelar.»
Äro icke dessa de enda möjliga motiverna till nämnde talares
förslag? Kunna några andra förefinnas? — Antages förslaget, så
frågas: »Hvilka äro de, som komma att lida straffet? Ingalunda de,
som ingen religion hafva, eller de, som förakta allt hvad religion
heter. Indifferentister och atheister hafva icke någon anledn. att
trotsa lagen. De lära icke underlåta att ställa sig till efterrättelse
hvilka religiösa ceremonier som helst. Sådant kan icke besvära den,
Den 4 November f. m.
355
hvilken anser talet om en Gud och ett lif efter detta endast för
tomt prat. Ilan skall visst icke för sina åsigter upoffra det enda
goda han känner, denna verldens. Hvilka blefve således de, som
komme att träffas af lagens straffande liand ? Jo, just samhällets
bäste medlemmar, — de, hvilka högre akta Guds bud, än menni¬
skofunder. Det är ju i sanning en ypperlig lag, som pinar och
landsförvisar de gudfruktiga, men gynnar gudsförnekaren och den
likgiltige. Hvad verkan skall en sådan lag hafva på dem, hvilka
väl vilja vidhålla sin tro, men icke ega nog själsstyrka att för den
blifva martyrer? Rimligen icke annat, än att göra dem till hyck¬
lare. Detta ord har jag icke vågat uttala vid de allmänna samman¬
trädena, af fruktan att någon deraf skulle kunna taga anstöt, såsom
riktad mot någon personligen; men nu, då jag endast är omgifven
af mina Stånds-kamrater, tvekar jag ej vidare utsäga det. Jo ! Hyck¬
leri är det man vill göra till en samhällsdygd. Man säger: Det är
oss likgiltigt hvad ni tron eller om ni egen någon religiös öfverty¬
gelse alls; men vi bjuda och befalla, att ni icke uttalen annat, än
det vi förklarat vara det enda rätta och sanna.
Jag frågar nu den aktade talaren, om han verkligen motiverat
sitt förslag på berörde sätt? Som han dertill otvifvelaktigt lemnar
ett nekande svar, återstår att tillse om förslaget kan motiveras an¬
norlunda. Härvid framställer sig möjligheten deraf att den värde
talaren med förslaget egentligen åsyftat att förekomma affall af lätt¬
sinnighet; men deremot velat skona dem, som styrkt sig hafva gjort
sådant af verklig och innerlig öfvertygelse. Är det afsigten, så skulle
man till den affallande säga: »Vi vilja pröfva, om du affallit endast
af lättsinne, eller om du gjort det i öfvertygelse att det vore enda
medlet för din själs eviga salighet. Är det sednare förhållandet, så
måste ett eller annat års fängelse vara en obetydlighet för den, som
vill rädda själen ifrån eviga förderfvet. Men har du åter affallit
endast af obetänksamhet, så må fängelset vara dig ett lämpligt straff
derför, och kan du der i ostördt lugn få tillfälle bereda dig bättre
öfvertygelse.»
Skulle förslaget vara grundadt på dessa motiver, så måste, i
konseqvens dermed, äfven stadgas, att den, som icke genom fängelse
låtit rubba sin tro, han skall ock derefter icke störas uti denna sin
fasta tros bekännande. Emot en lag, utarbetad i detta syfte, skulle
jag, för min del, icke hafva så särdeles mycket att invända.
Under discussionen har blifvit nämndt ordet samvete. Det är
något särdeles med detta begrepp. Under de gemensamma öfver-
läggningarna hafva åtskilliga ledamöter af PresteSt., hvilka förordat
landsförvisnings-straffet, talat om Statens samvete, men deremot icke
velat fästa något afs:de å det individuella samvetet. Detta sednare
måste helt och hållet underordnas det förra. Hvad som sålunda
blifvit yttradt, kan icke anses hafva skett tillfälligtvis, utan närmare
besinnande. Stora anledmr finnas, att man verkligen vill, såvidt
möjligt är, tillintetgöra individens samvete. Har man icke i nya
katheches-förslaget helt och hållet borttagit detta ord? Och hvar¬
före? Jag kan icke inse annan orsak dertill, än att man icke vill
lära barnet, att här verkligen finnes något, som kallas samvete.
1
856 Den 4 November f. m.
Skulle det icke vara särdeles lyckligt, om man vunne sitt syfte och
helt och hållet kunde utrota sista skymten af individuelt samvete?
Hvilket lyckligt samhälle, der individerna icke egde annat samvete,
än lagstiftarens!
Till dylika slutföljder kommer man, då man utgår från oriktig
princip. Man har i allmänhet sammanblandat begreppen Kyrka och
Stat, samt velat öfverflytta den enas funktioner på den andra. Man
säger, att då hvarje enskildt måste hafva en religion, följer deraf,
att den samling af individer, vi kalla Stat, såsom sådan äfven bör
hafva en religion. Är denna sats verkligen sann? Kör att kunna
svara härpå, är det nödigt att veta, hvad man förstår med ordet
religion. Om dermed menas något sådant, som jag vid ett annat
tillfälle upgifvit, skulle den religiösa känslan egentligen hänsyfta på
ett lif efter detta. Att jordlifvets mål kan vinnas utan denna kän¬
sla, det visar hela den organiska naturen, ända intill menniskan.
Först hos menniskan framträder denna känsla, tydande på menni-
skans bestämmelse för ett lif på andra sidan grafven. Äfven sam¬
hällen, och dessa de bäst organiserade vi kunna tänka oss, finnas
denna känsla förutan. Se myrornas, biens med fleres samhällen,
och de kunna uthärda jemförelse med det yppersta menskliga sam¬
fund. Dock finues der hvarken religiös känsla eller samvete. Der
subordineras de enskildes fullkomligt under det allmännas. Men
menskliga samfunden kunna aldrig vinna denna fulländning, just
derföre, att de menskliga individerna ega frihet, — en begränsad
och ofullkomlig. I denna begränsning ligger icke blott möjligheten,
utan nära nog nödvändigheten af misstag, af synd. Af menniskans
ofullkomlighet, och begränsning i frihet och förnuft, förklaras också
faktiskt det onda här på jorden. Utan frihet, utan förnuft kan man
icke synda; och möjligheten deraf förklaras således af vår ofullkom¬
lighet, Men friheten och förnuftet, ehuru begränsade, bäntyda be¬
stämdt på ett lif, högre än det jordiska. Vore icke menniskan be¬
stämd för ett annat lif, skulle den religiösa känslan vara oförklarlig.
Menniskan eger således denna -känsla till följd af sin bestäm¬
melse för ett annat, ett högre, ett renare lif, än det jordisjca. Frå¬
gas nu: »Har Staten en sådan bestämmelse? Härtill måste man svara
med ett obetingndt nej. Huru högt man än må sätta Statens mål,
så måste det vara jordiskt. Staten kan tänkas fortsätta sin tillvaro
under en oändlig tidsrymd; men den är och förblir fästad vid jor¬
den, och tillintetgöres, om icke förr, åtminstone med den. Så icke
menskliga individen. Jorden och alla solsystemer må störta, vår
odödliga aude fortlefver, det oaktadt. Det är min innerliga öfver¬
tygelse.
Häraf slutar jag, att religion är något, som tillkommer indi¬
viderna, men icke Staten. Staten, såsom sådan, kan vara religio¬
nen förutan; men individerna behöfva, för utöfningen af sin reli¬
gion, en gemensamhet sins emellan, och denna förening kalla vi
Kyrka.
Emellan Kyrka och Stat förefinnes en väsendtlig skiljaktighet.
Staten har sitt mål i tiden, Kyrkan deremot i evigheten. Staten
har att bedöma sina medlemmars yttre handlingar; men har deremot
Den 4 November f. m.
357
icke något att skaffa med deras inre, vidare än som detta framträ¬
der i det yttre; Kyrkan deremot endast medleminarnes inre, princi¬
pen för deras handlingar; och det yttre, endast för såvidt detta yttre
är en expression, ett uttryck af det inre, den religiösa känslan. —
Om dessa tvenne begrepp, Kyrka och Stat, förblandas, upkommer
deraf stotft förderf. De största lidanden, menskligheten undergått,
härleda sig härifrån. Då det verldsliga och det andliga förblandas
med hvarandra, kommer det förra, såsom det närvarande, alltid att
taga öfvervigten öfver det sednare, som först i ett kommande lif
väntar sin egentliga belöning. All historia visar äfven, att då Kyr¬
kans tjenare blifvit inblandade i Statens politiska lif, har alltid reli¬
gionen fått stå efter politiken. Kristna Kyrkans förfall daterar sig
från den dag den förklarades för Korns statsreligion. Fullkomlig
och verklig enhet i Kyrkan har icke funnits längre, än den var en
ecclesia pressa. Så snart den blef triumfens, upkommo söndringar,
i det en del ville Kyrkan för dess egen skull, och andra ville den
endast såsom en Staten subordinerad inrättning, och verkande för
dennas mål. Häri en väsendtlig orsak till religiösa tvister; en an¬
nan i sjelfva begreppet religion.
En talare har yttrat, att bästa beviset derför, att Sverige icke
är moget för en förändring, ådagalägges genom de många skiljaktiga
förslag dertill, som blifvit framställda. Af denna omständighet tror
jag likväl icke en sådan slutsats kunna dragas. Orsaken till de
skiftande meningarna tror jag ligger deri, att man icke klart för sig
redt begreppen Kyrka och Stat. Och motståndet mot den Kongl.
Propos:n hos dem, som icke dertill haft sämre motiver, har härledt
sig från oriktiga begrepp i berörde afs:de; och deraf att man trott
sig gynna och befordra religionen och Kyrkan medelst att samman¬
kedja dem med Staten. Men, på sätt jag tror mig visat, långt ifrån
att vinna på en sådan förening, förlorar Kyrkan tvertom derigenom
sin sjelfständighet, och blir, i st. f. det högsta, en Staten subordi¬
nerad tjenare, som måste lämpa sig efter dennes nycker, och sätta
sitt egna och egentliga sträfvande efter dennes, sin herres önsk¬
ningar.
Hvad jag nu yttrat gäller endast grundsatsen, hvilken man
måste hafva för ögonen vid fråga om lagstiftning. Nu är här lik¬
väl icke fråga om något skiljande af Kyrkan från Staten. Den af
mig uttalade grundsats kan således icke här i alla sina konseqven-
ser tillämpas; men då man skall besluta, måste man utgå från nå¬
gon viss, säker princip; och det är derföre jag ansett mig böra ut¬
trycka den.
Då man har att lagstifta rörande religionen, torde icke vara
utan vigt att tillse hvad vår religion i det afs:det säger. Jag har
derför under de gemensamma öfverläggningarna sökt visa huruledes
Christus sjelf strängeligen förbjöd allt gripande till verldsliga vapen,
och huru Han flere gånger straffade sina lärjungar för det de ville
använda dylika vapen. En talare här har sökt, att för religions-
förföljelser hemta stöd ur Gamla Testamentet; men jag tror, att han
snarare bordt tillse hvad nya Testamentet derom innehåller. Åtskil¬
liga talare hafva från budet att »/ly irrlärige» velat sluta till rät¬
358
Den 4 November f. m.
tigheten att landsförvisa dem. • Denna slutsats tror jag vara lika
oriktig, som då man vill försvara landsförvisning, genom den rät¬
tighet Kyrkan måste ega, att från sig skilja dem, som från den
affallit. Men dessa och flere dylika obehöriga slutsatser härleda sig
derifrån, att man icke klart för sig skiijt mellan begreppen Kyrka
och Stat. Såsom nu förhållandena äro, oell då med de kyrkliga
rättigheterna äro förenade borgerliga, kan Kyrkan icke tillerkännas
denna henne annars princip-enligt tillkommande rättighet; ty då
skulle, liksom under katholska tiden, Kyrkan komma att blifva do¬
mare äfven i verldsliga saker.
En talare här har påstått, att allmänna opinionen är emot det
Kongl. Förslaget Med anledn. deraf tager jag mig friheten fråga
den värde talaren, hvarest han påträffat den allmänna opinionen?
Har han hittat den i en konventikel? Man hör så ofta åberopas
allmänna opinionen både för och emot samma sak, så att jag åtmin¬
stone icke vill derpå fästa för stort afs:de, utan vid hvarje särskildt
tillfälle pröfva den speciela sakens beskaffenhet, utan hänsyn till hvad
som förebäres vara allmänna opinionen. Det är icke länge sedan,
då en vigtig reform var i fråga, som man mot densamma äfvenle¬
des satte berörde opinion. Men nu, sedan reformen gått för sig,
har den visat sig medföra högst välsignelserika resultater, och ingen,
äfven de som då ifrigast trädde upp emot det lagförslaget, vågar
nu föreslå en återgång till det. gamla. Den reform, jag här åsyftar,
var i bränvins-lagstiftningen. Afven den påstods strida emot sam¬
ma allmänna opinion, som nu åberopas.
Samme värde talare har äfven yrkat, att man skulle gå sakta
tillväga med reformen, »steg för steg.» Jag vill derföre fästa hans
upmärksamhet derå, att nu icke varit fråga om någon omstörtning
af det bestående, om någon revolution. Frågan har hufvudsakligen
rört tvenne ämnen, landsförvisnings-st.raffets borttagande och större
konventikel-frihet. Hvad det förra beträffar, har tydligen blifvit
ådagalagdt af flere talare, icke blott straffets olämplighet, utan äfven
omöjligheten att verkställa detsamma. Förslaget om större konven¬
tikel-frihet har endast af få blifvit bestridt, och torde icke kunna
af den värde talaren bestridas, enär jag förmodar, det han sjelf känt
sig besvärad af nuv:de lagbud i det afsidet. För mitt omdöme, att
det Kongl. Förslaget valt en klok medelväg, hemtar jag stöd just
af de motsatta anmärkmr, som deremot blifvit riktade, i det att en
del påstått det vara för omfattande, och andra åter att det icke är
nog genomgripande.
Vidare har samme talare föreslagit, bland annat, att lagen om
affall skulle tills vidare inhiberas; — en åtgärd, som jag icke förr
hört omtalas, och som jag icke anser öfverensstämma med Statens
värdighet.
Det har icke kunnat undgå väcka min förundran, att höra
denne talare motsätta sig en utvidgning af nuv:de religionstvång,
helst jag tror, det han sjelf känt sig besvärad af nuv:de förhållan¬
den. Han har, såsom stöd för sin sats, omnämnt huruledes åtskilliga
dissenters återvändt till Kyrkans sköte, då man Iemnat dero i ro,
samt de fått en nitisk och skicklig lärare. Sådant tror jag bevisar
Den 4 November f. m.
3sa
raka motsatsen af hvad talaren åsyftade styrka. — Just den om-
ständigheten, att något är förbudet, retar till öfverträdelse. Kom¬
mer nn dertill, att detta förbud angår en sak, hvaruti ingen mensk¬
lig myndighet eger att befalla, då reser sig känslan af den niensk-
liga friheten oemotståndligt upp deremot, för att trotsa förbudet;
och min öfvertygelse är, att mången, som nu affaller, icke skulle
göra det om man borttoge det befintliga straffhotet,—ett hot, som
i öfrigt är ett blott skrämskott, utan all faktisk påföljd.
Det har väckt förundran, att uti denna fråga begge de mot¬
satta sidorna åberopat Gustaf Wasa och Gustaf Adolf. Sådant är
likväl lätt förklarligt och härleder sig endast från olika upfaltning
af den idé, för hvilken dessa stora Konungar verkade.
Slutligen, och då det af K. M. framlagda Förslag fallit, tror
jag möjligen, att det af Hr v. Koch framställda förslag kan i flere
hänseenden vara ganska lämpligt; hvadan jag ock med honom in¬
stämmer i begäran om återremiss.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Jag hade icke ämnat
begära ordet för att yttra mig i denna fråga, och dymedelst förlänga
öfverläggningen. Men då det är en sida af ämnet, som af de tö-
reg:de talarne blifvit allt för litet vidrörd, anhåller jag att derom
få nämna några ord.
Min tanke är den, att då en lag så objelpligen fallit i allmänna
tänkesättet, som den om landsförvisnings-straff såsom påföljd för
affall från vår lära, och då denna lag i verkställigheten möter så¬
dana omöjligheter och förödmjukelser för både lagstiftningen och
lagskipningen, som nu är fallet, återstår icke något annat, än att
ur vår lagbok utplåna densamma, och, ifall något annat ansvar är
af behofvet påkalladt, införa ett sådant stadgande i det förras ställe.
Man måste då vädja till LagUtskis fyndighet. Skulle LagUtsk.
deremot ieke anse möjligt att framställa förslag till någon annan
påföljd för affall, så är det nödvändigt att något medel måste ut¬
tänkas, för att visa, det lagen icke vill gilla eller upmuntra dylika
handlingar; detta medel anser jag böra ligga i sjelfva redaktionen
och upställningen af förslaget, så att det, så väl till sin rubrik som
till sina motiver och bestämmelser, må bära prägeln af den varsam¬
het och försigtighet i uttrycken, att icke något missförstånd hos den
mindre bildade delen af allmänheten må upstå om Begeringens och
Ständernas mening i detta hänseende. Jag har icke funnit en sådan
varsamhet iakttagen i de flesta af de lagförslag, som jag varit i till¬
fälle att här höra granskas. Sjelfva handlingen, eller affallet har i
allmänhet icke med ett ord af ogillande blifvit betecknad. För¬
seelse i ordningsmål, att icke anmäla ett tillämnadt affall hos Kyrko¬
herden i församlingen, på det han må genom varningar kunna åter¬
föra den villfarande till det rätta, är icke med någon påföljd be¬
lagd. Det hela har sålunda mera fått utseende sif en positiv rätt,
som man velat öpna för affällingen, än af ett medgifvande till ett
ondt, som man icke kan förekomma. Det är på dessa omständig¬
heter, som jag tillåter mig att fästa LagUtskis upmärksamhet, un¬
SCO
Den 4 November f. m.
der det jag förenar mig med de talare, sorn begärt återremiss af
Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Alströmer, Jonas: Det Kongl. Förslaget har nu
fallit; men jag är öfvertygad om, att det skall återkomma med suc¬
kar från mången inom vårt land. Ty det är visst, att det icke
utan sorg skall förnimmas, huru 11. St:r visat sin tacksamhet mot
den höge och ädle uphofsmannen till detta förslag. Framtiden kom¬
mer nog att fälla sin dom i saken.
Hr Cederschiöld, Hobert, bör jag icke mycket yttra mig om;
men jag ber dock att få nämna, att han i dag åtminstone på nå¬
got sätt sökt mildra taggarna i den törnekrona, som han hjelpte
Hr Nils Tersmeden att vrida kring vår Konungs tinning, och jag
tror, att man inom landet skall beklaga, att sådana yttranden blif¬
vit fällda, i synnerhet här på detta rum och af dessa båda talare.
Emellertid är det dock väl att man ser, att det var ögonblickets
värme och icke ett afvogt sinne, som framkallade deras ord.
Hvad Hr Lefréns förslag angår, förmodar jag, att det icke skall
finna mycken anklang hos personer, som lefva under 19:de århun¬
dradet. Jag tror icke, att när man hört K. M:s Förslag framstäl¬
las, det kan vara meningen att. återföra oss under påfviska inqvisi-
tionens dagar.
Hvad frågan i öfrigt angår, behöfver jag icke derom mycket
yttra mig mundtligt, emedan jag icke hört någon ur rent biblisk
grund behandla ämnet. Vid en af de allmänna sammankomsterna
uplästé jag ett anförande, som angaf de grunder, hvarpå jag trodde
att lagstiftarne i detta fall böra stödja sig; och sedan jag, dels af
medlemmar inom PresteSt., dels af andra personer, blifvit upmanad
att låta trycka detta anförande, samt anser lämpligast att det blir
infördt i E. o. Ad:s prot:r; så, och enär de grunder, jag ansett vara
de enda riktiga, på hvilka en lagstiftning i förev:de fall bör byg¬
gas, finnas i nämnde anförande fullständigt utvecklade, anhåller jag
att det måtte få åtfölja remissen till LagUtsk., hvaremellertid jag
ber att några ögonblick få uptaga E. o. Ad:s tid med samma an¬
förandes upläsande.
Talaren upläste härefter följande anförande:
Bör ett samhälle, som erkänner Guds Ord, såsom norm för
sin religion, önska och kämpa för religions-frihet?
Religion är realisation, eller det faktiska tillfredsställandet af
det hos menniskan i Skapelsen nedlagda benofvet att dyrka och
tillbedja Gud. — Frihet är den åt menniskan i Skapelsen skänkta
sjelfständigheten och den dermed följande sjelfbestämmelsen. —
Såsom Guds Beläte, var kärleken hufvudkarakteren i denna hennes
sjelfständighet. Då menniskan var uti Eden, umgicks med Den
Ende och Sanne Guden, blott åt utaf Lifsens Träd och deraf stän¬
digt emottog ny näring för de i Skapelsen hos henne nedlagda gåf-
vorna; så kände hon Denne Ende och Sanne Guden allena och
Den 4 November f. m.
hade i Honom evinnerlig! lif. Hennes sjelfbeslämmelse, som egent¬
ligen är hennes vilja, hade ej annat föremål för hennes kärlek,
än att tillfredsställa hennes religiösa belioj, som var att dyrka och
tillbedja Den Ende och Stinna Guden. Så länge nu della reli¬
giösa behof, som är menniskans förnuft, förblef i den medskapade
barnsliga enfalden, så kunde menniskans vilja ej älska annat än
sanningen. Men raenniskan lyssnade till urförföraren, lät sig af
honom dragas till att tro honom, i stället för Gud. sin Skapare.
Hon gaf omsider vika för hans tjusande tal och föll. Detta var
tro till djefvulen och otro till Gud. Härmed voro likväl de herr¬
liga medskapade gåfvorna icke utplånade, men de voro förderfvade
och förvända. Förnuftet, i stället för det enfaldiga behofvet att,
under Guds Andas ledning, dyrka Gud; hade fått det omättliga,
mångfaldiga behofvet, att, under satans ledning, dyrka sig sjelf.
Viljan, som lät detta förnuftets behof få välde öfver henne, således
öfver hennes sjelfbestämmelse, rigtade den till begärelse förvand¬
lade, med henne innerligen förenade kärleken, åt det nya föremålet
för menniskans dyrkan. Här hade djefvulen nått sitt mål. Guds
herrliga Skapelse var förstörd. Egenkärleken och alla dess otill-
fredställbara lustar hade blifvit menniskans gudar och den himmel¬
ska friden hade bon bortbytt emot begärelsernas eld och afgrun-
dens ofrid.
Menniskan föll, och sådan passade hon ej mera för Eden. Hon
blef ock såsom andligen död, utdrifven derifrån för att nära sig
på den för hennes skull förbannade jorden. Men Gud: Den Eviga
kärleken, bade redan vid förbannelsen fästat löftet om Qvinnoncs
Säd, som skulle söndertrampa ormens hufvud. Och i tidens full¬
bordan nedlades Isai telning i Bethlehems krubba. Under hela
Sitt lif, men i synnerhet på Thabor, omstrålad af Den Eviga San¬
ningens Majestätiska glans, häfdade menniskones Son Sin Gudom.
Och Lifsens Träd planterades på Golgatbas förbannade jord. Det
Gudomliga Ordet: »Del är fullkomnadl», utgick i verlden, förlåten
remnade och nu flöt lifssaften af Trädets mognade frukt, ned öfver
jorden. ■—• Försoningens och Nådens Välsignelse öfverflödade, med
Det Heliga Blodet, syndens och den skuldbelastade jordens förban¬
nelse. Ty Offerlammet var slagtadt — Gud var försonad — och
Han bad nu menniskorna, genom Sina sändebud: »låter försona
eder med Gud». Ormens hufvud var krossadt, djefvulens gernin-
gar nederslagna. Och det förvända menskliga förnuftets högmod
hade fått dödsstöten, när det, i Den Korsfäste Christus, skulle se
sin Gud.
Vägen var nu återigen öppnad till Lifsens Träd, att menni¬
skan skulle deraf kunna äta och lefva evinnerligen, som förr en
gång uti Paradisets Lustgård. Men hon hade ännu sin sjelfbe-
stämmelse qvar och måste hafva den. Eljest kunde hon ej vara
menniska. Huru hon brukat denna, både före och efter försonin¬
gens fullbordan, derom vittna Den Heliga Skrift, all Historia och
ej minst det närv:de tillståndet ibland menniskorna; icke blott ibland
hedningarne, utan ännu mera och aldra mest ibland de så kallade
362
Den 4 November f. m.
kristna, på hvilka man liar grundade anspråk, att de skulle hafva
förstått och förslå den tid, der de uti sökte äro.
Ofver allt finna vi nu det menskliga högmodets sjelfförgud¬
ning, så väl der det ställer träd eller stenbelätet utom sig, som
der det, i civilisationens förfinade afguderi, tillfredsställer alla få¬
fängans och lättsinnets nycker. Det är sjelfafguderi, ty man vill
dyrka den guden, som tillfredsställer ögonens begärelse, köttets be¬
gärelse och ett högfärdigt lefverne, hvilken man gjort sig sjelf,
eller egentligen är en sjelf, i stället för Den Allsmäktige, Helige,
Rättfärdige Guden, som har gjort en sjelf och allt det skapadt är.
Så ser verlden ut i milliontals skiftande nuancer. Sätta vi
nu tillsammans denna religion och denna förvända frihet, sägande:
»vi vilja hylla och proclamera denna religions frihet»; vore det icke
en hädelse — en vilddjurets hyllning.
Man säger: det är bättre, att det onda får bryta ut och rasa,
visa sig sådant det är; än att instänga det inom förmer och skran-
kor, som äfven äro hinderliga för lifvet. Må så vara. Men låtom
Herren i Sin Vishet styra detta efter Sin tillstädjelse. Vi må vakta
oss att gå Herren i förväg. Han har makt att, för så lång tid
Hans Vishet behagar det, tillstädja ondskans skenbara välde. Men
derföre tillkommer det ej dem, som efter Honom vilja nämnas, att
proclamera lögnen. Dermed ställa de sig icke under Herrens Nå-
destyrelse, utan under Hans tillfälliga tillstädjelse och fresta Her¬
ren. — Hvad Gud vill hafva fram, det har Ilan makt att göra,
men vi må aldrig tillåta oss att göra ondt, på det deraf må kom¬
ma godt. Sådant få vi ovädersägligen dyrt betala. — Vi må al¬
drig hylla lögnen.
Konung David slutar sin 5:dra Psalm med de för vår tid
tänkvärda orden: »Hy 11 er Sonen, att Han icke förtärnas, och
J förgås på vägen: ty Hans vrede skall snart begynna att brän¬
na ; men salige åro alla de, som trösta på Honom». — De, som
i sann tro förtrösta på Herren, de förbida i ödmjuk stillhet, med
tålamod hvad Herren vill göra. De taga sitt kors på sig hvar¬
dag och följa Jesum, som är mild och ödmjuk af hjertat. De lida
och umgälla, såsom gode Jesu Christi stridsmän. Rustade med
Ordets slunga gå de oförfärade emot afgrundens Goliath, der det
gäller Herren Zebaoths ära. Men de framkalla och utmana ej i
öfvermod, eller otålighet mörksens makter, vetande att deras egen
kraft ej förmår dem bekämpa. Låtom oss derföre lägga bort detta
ordet religions-frihet, som är af ett så mångtydigt och sväfvande
innehåll; som i menniskans fallna tillstånd innebär uti sig så myc¬
ken lögn och så liten portion af sanning.
Må vi i stället öppet uttala och fritt bekänna sanningen, sä¬
gande: Vi vilja full och otvungen frihet för Guds Heliga Ord. —
Ja väl säger man: detta blir alldeles detsamma, ty Guds Ord tydes
på många sätt. — Men, då svarar jag nej, det blir icke och långt
ifrån detsamma. — Om man proclamerar religions-frihet, eller blott
har detta ord till utgångspunkt och grund för sin lagstiftning, så
erkänner man dermed och constituerar ibland oss laglig rätt, för
all den i detta ordet inneburna lögnen. Proclamerar jag deremot
Den i November f. m.
363
Guds Ords Heliga Rätt att ljuda fritt på taken och under taken,
i kojan och i palatset, i familjen och i sällskapet, så är dermed
en länge förqväfd sanning uttalad. Att härjemte framstår ett falskt
förkunnande af Guds Ord, det kan ingen menniska hjelpa, men
ingen må derföre drista sig och det berättigar icke Staten att le¬
galisera detta. Häröfver har Staten, hvarken rätt eller makt att
förfoga. Det Kr blott då det framträder i sådana former, som hota
Statens bestånd, eller störa ordningen och sedligheten i samhället,
som Staten eger att hålla detta yttre inom behöriga gränsor, likväl
utan att dervid drista sig med sina stadgar inom andens, från Sta¬
tens välde, afskiljda område.
Ehuru man svårligen borde kunna förneka Guds Ord att hafva
rätt, när dess rätt kommer i collision med menniskans förvända
förnuft och begärelser; så säger man likväl: »vi vilja erkänna
hvars och ens räll ali dyrka Gud på sill säll». Detta är något,
sorn den ena menniskan icke kan förneka den andra att göra, eme¬
dan Gud sjelf icke tvingar någon att dyrka Honom efter Sitt Ord,
ty en tvungen dyrkan är en lögn. Men Gud erkänner cj derför
någon annan dyrkan, än den. som står i öfverensstämmelse med
Hans Heliga Ord. Han blott tillstädjer den, i sin sjelfförbindelse
gensträfviga menniskan att vända Honom ryggen och vandra sina
egna vägar. Häraf är klart, att den menniska, som vill »hylla
Sonen», bör ej kunna erkänna såsom rätt något annat, än det som
Gud erkänner såsom sådant. Hon måste således, med Guds Nåd
och i Hans kraft ouphörligen protestera emot allt det, som hon
ser stå i strid med Guds Ord och hon kan aldrig, om det än gäll¬
de hennes lekamliga lif, proclamera något sådant, såsom en menni¬
skans rättighet. Hon vet efter Guds Ord, att: »del som för men-
niskor högt är, der stygges Gud vid». Luc. 16: 15. Och så är
det med denna af menniskor så högt beprisade, inbillade rättighet:
»ali dyrka Gud på sill säll».
Pä andra sidan grafven, der är befäst ett stort svalg emellan
dem, som, efter Det Heliga Ordet, hafva dyrkat Gud räll och dem,
som, dyrkande sig sjelfva, hafva dyrkat Gud på sill säll. — Men
i Nådens Rike är det icke så. Der måste hvetet och ogräset växa
tillsammans. — Häraf kommer missförståndet, att man föreställer
sig ogräset hafva en rättighet. Men Guds Ord visar oss hvari
denna rättighet består. Det heter nemi. der: »på det, att när J
uprycken ogräset, J icke skolén ock dermed uprycka hvetet; låter
båda växa intill skördetiden». Mattb. 13: 29, 30. Rättigheten
tillhörer hvetet. Ogräset måste sparas för arbetarenas fåkunnighets
skull, att de icke med detta, äfven skola uprycka hvetet.
Menniskan kan ej i sin blindhet klart nog urskilja, hvem
som tjenar till Guds Rikes befrämjande, eller förhindrar det. Detta
synes af Herrens svar till lärjungarne: förbjuder honom icke;
ty ingen är den, som gör krafter i Mitt Namn, som snarligen kan
tala ondt på mig i förty den der icke är emot oss, han är med
oss.» Marei 9: 39, 40. Här har Herren Sjelf uppdragit gränsen,
emellan dem, som tjena Honom och dem, som tjena satan, så fin,
361
Den 4 November f. m.
att det för menniskoögon är omöjligt att positivt urskilja den un¬
der alla förhållanden.
Häraf lära vi först, att det just är Herrens månhet och ömhet
om hvartenda livetesträ, som tillstädjer ogräset att växa. Dock
utan rättighet, men för hvetets skull, under afvaktan på ogräsets
förhannelsedom. Sedan, att Han, för menniskans svaghet och blind¬
het skull, i Sin Vishet icke tillåter henne, äfven om hon är en
Hoifom följande lärjunge, att förbjuda någon att verka för Hans
llikes utbredande. Således synes uppenbarligen, att all rensning
inom Nådens llike, alla tvång och skrankor deromkring, äro emot
Guds Vilja och blott en misströstans och otrons beställsamhet att
hjelpa Gud, der Han ingen hjelp vill hafva. Också utgår sådant
vanligen, antingen ifrån en medveten eller omedveten maktlystnad
hos menniskan, eller också ifrån en begreppsförvirring om Guds
förmåga att sjelf uppehålla och bevara Sin Kyrka. Man förgäter
att Herren är när.
Nu skulle man kanske, utan att behöfva befara att blifva
allt för mycket missförstådd, kunna i korthet lemna ett svar på
vår fråga: »bör ett samhälle, som erkänner Guds Ord, såsom norm
för sin religion, önska och kämpa för religions-frihet?» — Heli-
gions-fribet är ett ord, som, i menniskans fallna tillstånd, innebär
så öfvervägande lögn, att ett samhälle, som har Guds Ord ibland
sig, äfven om det blott till det yttre erkänner detta, dock genom
detta erkännande, ovillkorligen måste förkasta, såsom upgift för sin
lagstiftning ett ord som innebär ett emot Guds Ord, så uppenbart
stridande begrepp.
Blir frågan deremot om att hindra lögnen, då svarar Guds
Ord bestämdt: låter ogräset växa med hvetet. Låt derför Ordet
försvara sig sjelf. Sanningen är mäktig att sjelf häfda Guds Rikes
Rätt och tillkämpa sig Hess segrar. Derför heter det: förbjuder
honom icke; — förty den der icke är emot oss, han är med oss.
Ingen menniska kan säga, hvar gränsen är emellan, detta emot oss
och med oss. Ordet måste således vara fritt. För denna frihet
och emot lögnens frihet skola vi kämpa, i den andliga vapenrust¬
ningen, med ordet sjelf. Någon yttre tvångsmakt har Herren aldrig,
hvarken gifvit eller medgifvit.
Skall då Staten i följd häraf, så väl till sin princip, som
utveckling ställa sig såsom alldeles okunnig om det andligas till¬
varo ?
Staten är egentligen ej annat, än en ständigt fortgående ut¬
veckling och utgrening af familjen. Ehuru stående under inflytel¬
sen af syndafallets bedröfliga följder, måste den likväl till sin idée
betraktas, som den intimaste förening af beslägtade förnuftiga in¬
divider. Då ändamålet, för hvarje sådan individs jordiska existens,
är hans upfostran och utbildning för det högre, egentligen, verk¬
liga lifvet, som begynner när detta jordiska slutar, så borde Staten
ej kunna hafva annat ändamål, än detsamma, som hvarje dess med¬
lem och hafva till upgift att befrämja detta. — Detta mål, som
är motsatsen till det närv:de lekamliga lifvet, utan att dermed stå
i någon absolut opposition, efter det, om det någonsin skall vin¬
Den 4 November f. m.
365
nas, måste emottagas under detta, är uteslutande andligt. Staten
kan således, såsom en sammansättning endast af sådana, till detta
andliga sträfvande individer, omöjligen till sin princip få tänkas
alldeles okunnig om det andligas tillvaro.
Men då menniskan genom synden är så förderfvad, att allt
hvad hon vill och gör står i uppenbar strid emot det mål, hvar¬
till hennes jordiska existens skulle syfta; och det är ett oemot¬
sägligt factum, att blott fåtalet af menniskor har fått syn på detta
mål; att majoriteten således omöjligen kan döma om det, som den
icke sett och derföre icke kan döma rätt i andliga ting; så är gif¬
vet, att Staten, ehuru den icke kan vara okunnig om det andligas
tillvaro, likväl, i fråga om dess utveckling, måste vara begränsad
i sina åtgärder med hänseende till detta andliga, så vida den icke
skall mehuligt inverka härpå.
Det synes häraf klart, att flertalet af Statens medlemmar, huru
nyttiga och redbara de kunna vara såsom sådana, dock icke äro
medlemmar i Guds Rike. — Så länge menniskan icke är medlem
af Nådens Itike här på jorden, kan hon ej heller hafva Herrlighe-
tens Rike som mål. — Således, då den inom Staten rådande och
beslutande majoriteten icke har himmelen och de dithörande and¬
liga till mål; men Staten likväl måste hafva ett ändamål, så vida
den skall vara till någonting gagneligt; så må det tillses, hvilket
detta dess ändamål kau vara.
Det är nu visadt, att Statens ändamål icke är andligt och
himmelskt. Det måste således vara lekamligt, eller materielt och
jordiskt, emedan allt, som angår menniskan, måste hafva en af dessa
bestämmelser: andlig eller lekamlig.
Statens ändamål är således, att, på grund af den i menniskans
samvete inskrifna moraliska lagen, hvilken ieke blifvit derutur helt
och hållet utplånad genom syndafallet, möjliggöra sammanlefnaden
här på jorden, för dessa förderfvade varelser, som med hvarandra
bitas och frätas, på det de icke måga af hvarandra upätne varda.
(Gal. 5: 15.) Att Staten häruti kommit ganska långt, genom
Guds underbara Nåd och styrelse, äfven öfver dem, som icke låta
draga sig af denna Nåd till Guds Rikes delaktighet, det synes på
förhållandet inom alla så kallade civiliserade samhällen. Den har
genom sin lagstiftning, sin domare- och polis-makt, sina kyrkliga
och upfostrings-anstalter lyckats vinna resultater, som måste väcka
den största förundran hos hvar och en, som vet att, under ali denna
bländande yta, likväl räder det oförändrade tillståndet och att der
således är fullt af all orenlighet och de dödas ben. Till denna
yttre hvitmening, hafva tusentals år visat, att Staten kan komma.
Men härmed öppnas icke synen inåt det andliga. Detta sker, under
vanliga förhållanden, icke i massa, utan individuelt, med en här
och en der.
Häraf visar sig, att Statens lagstiftning måste inskränka sig
till att:
1:0 förhindra och undanrödja allt, som kan störa en fredlig
sammanlefnad;
2:o befrämja sedlighet, intellectuell, industriell, ekonomisk och
366
Den i November f. m.
financiell förkofran; (det sedliga oell intellectuella), säger man, är
icke materielt; må vara, men det är jordiskt, så länge menniskan
icke liar ingått i den andliga ställning, som kallas Guds Rike,
emedan det, före denna förändring, endast utgår från ett jordiskt
sinne, omfattar jordiska beräkningar och gagnar i jordiskt afse¬
ende.)
3:o Rör besättande af Statens embeten eger lian rätt att be¬
stämma hvilka qvalifikationer som helst.
Men hvad det rent andliga beträffar, der har Staten blott att
med skyddande hand träda emellan:
l:o lill den enskildes försvar, der en, eller flera af samhällets
medlemmar, utan att störa Statens materiella och jordiska bestånd
och utveckling, i yttre måtto förolämpas för dess andliga lifsrörelse,
eller förnärmas och störes i deras oeftergifliga rättighet att fritt
bruka de medel, som Gud i Sitt Ord gifvit, icke Staten, utan
menniskan, för vinnande, bibehållande och belastande af dess and¬
liga frid;
2:o lill Stålens försvar, der en, eller flera af dess medlemmar
under andligt sken skulle på ett, eller annat sätt verkligen störa
den, för den yttre sammanlefnaden, nödiga ordningen, eller under
sådant sken vilja försvara någeni, emot Guds Bud, uppenbar osed¬
lighet.
I den mån detta klart inses och rätt tillämpas, utvecklar sig
Staten och dess lemmar i helsa, trefnad och styrka och så väl
Staten, som de af honom till det yttre betryggade individerna kunna
i frid sträfva till de olika mål, som hvar och en för sig anser såsom
upgifter för sin jordiska tillvaro.
Staten måste således stifta lagar inom sitt område, men ej
inom Guds Rike. Iiär gäller ingen annan lag, än den som skrefs
i elden på Sinai och i Det Heliga Blodet på Golgatha. Och den
heter Guds Rättfärdighet — och Guds Nåd. Staten kan således,
som vi sett, hvarken påbjuda religionsfrihet, såsom stående i strid
med Guds Ord; ej heller förbjuda denna, hvilket skulle vittna om
en otrons beställsamhet att ingripa uti Guds Allvisa tillstädjelse
och styrelse.
En anmärkn. måste här göras, för att ännu tydligare bestämma
gränsorna och bekräfta den påfvisk» och hierarkiska maktens obe¬
fogenhet: Kyrkan eger ingen rätt, eller makt, att straffa. Hennes
karakter och upgift måste uteslutande bära försoningens prägel.
All dom, all hämnd, allt straff tillhörer hennes Herre och Konung.
Kyrkan har visserligen en i Guds Ord bestämd rätt att skilja ifrån
sig det, som uppenbarligen icke hörer henne till; men för henne
innebär detta egentligen icke egenskap, hvarken af dom, hämnd,
eller straff. Då nu Kyrkan, oaktadt andelig, till följd af dess med¬
lemmars ännu köttet vidlådande svaghet, ej eger en sådan högre
makt; kan denna, i det andliga, ännu mindre tillhöra Staten, såsom
icke varande andelig, ehuru Staten måste, i kraft, af Guds Ord, bade
döma och straffa i borgerligt afs:de.
Vi hafva nu, genom att analysera begreppet religions-frihet,
och genom gränsornas bestämmande för Statens lagstiftning i and-
Den 4 November f. m.
307
ligt afs:de, kommit derhän att ovillkorligen kunna frånkänna Sta¬
ten all riitt, så väl att påbjuda, som förbjuda religions-friliet. Om
Statens rätt att legalisera religions-friheten, hvilken hufvudsakligen
står i strid med Guds Ord, lärer ingenting vidare behöfva sägas.
Men rörande förbudet emot oell hindren för religions-friheten att
inom Staten existera, må några ord ännu tilläggas. Detta förbud
är ett nonsens oell står, som vi sett, i lika uppenbar strid emot
Guds Ord, sorn den motsatta åtgärden. Det vore ett nonsens, ty,
huru mycket Staten ville förbjuda religions-friheten, skulle den lik¬
väl i sjelfva verket existera och af Staten aldrig kunna förhindras.
Det enda Staten kan göra, är att i någon mån hejda den, i dess
uppenbara framträdande. Men härmed har ingenting annat blifvit
uträttadt, än att Staten genom sina straffbestämmelser förmått bilda
skrymtare, i samma mån som dess individer, med samvetets för-
kränkeise, låtit skrämma eller tvinga sig i yttre måtto till lydnad
för en onaturlig lag. Resultatet häraf skulle antingen blifva en
allmän förhärdelse och andlig sömn, eller också förr eller sednare
en det andliga lifvets frigörelse trotts allt lagarnes tvång. Att
detta förbud äfven skulle stå i uppenbar strid med Guds Ord,
hafva vi sett förut, men det tål väl att sägas om igen. Gud har
bestämdt aldrig i Sitt Ord gifvit Staten, ej heller någon enskild
menniska, eller mensklig Corporation tillåtelse att råda, eller be¬
stämma öfver utvecklingen af, eller intrånget på Guds Rike. Han
har fast mer med uttryckliga ord förbjudit detta, på flera ställen
i Den Heliga Skrift, hvaraf åtskilliga i det föreg:de blifvit anförda,
såsom Matth. 13: 24—30. Marci 9: 38—40. och vi tillägga här
Matth. 3: 12. Då nu Gud uttryckligen betagit menniskan all rätt
att förbjuda någon att göra krafter i Jesu Namn, och högtidligen
förkunnat att ogräset skall växa intill skördetiden och att Han
Sjelf vill föra Sin kastoskofvel och rensa Sin loga; så se vi, att
då menniskan vill uphäfva sig till att häruti, i mer eller mindre
mån, göra inskränkningar, gör hon sig skyl Idig till samma före
bråelse, som Herren gjorde Phariseerna och de Skriftlärde: »skön-
ligen bortkasten J Guds Bud, på det att J skolén hålla edra stad¬
gar.» Marei 7: 9. Och vill man, derföre att menniskans omdöme
är så inskränkt och hennes åtgärder för vanmägtiga att härvid kunna
uträtta något, constituera i samhället en laglig rätt för lögnen,
vare sig genom att påbjuda och legalisera religions-frihet eller nå¬
got annat dylikt; då är detta en hädelse, som i otrons vanmakt
möjligen framstått af okunnighet, men det är en okunnighet, som
ingalunda kan ursägtas, emedan Guds Ord, både Gamla och Nya Testa¬
mentet, är upfyldt af vittnesbörd om, huru det går ett folk, som
tål, och än mer hyllar och befästar lögnen hos sig.
Vill nu Staten deremot legalisera Guds Ords fria bruk, utan
några inskränkningar, vare sig i ett eller annat afs;de, så har han
icke allenast icke öfverskridit sin rättighet, utan han har gjort,
hvad han, så vida han viii bära namn af kristlig, var pligtig att
göra.
När denna frihet för Guds Ord blir medgifven i vårt Iand,
då skall det visserligen visa sig, i hvad mån detta kommer att
368
Den i November t. m.
inverka på Statens lugn och dess jemna utveckling, genom falska
andars missbruk häraf. Detta är något, som ingen kan på för¬
hand besiämdl beräkna, hvarken om, eller i hvad mån det kom¬
mer att ske. Att det är troligt, att vi ej skola blifva fullkomli¬
gen bevarade för inftytelsen af villoandar, är det enda man kan
säga. Men då blir det ju tid att lagstifta, emot det som angår
Staten. Det, som blott tillhörer det andliga, huru galet det än
för Statens lagstiftare må synas, detta måste de lemna i sin ga¬
lenskap, ty det ligger utom menniskans domvärjo. Dock, här må
en fråga göras: månne våra hittills gällande tvångs-lagar hafva för¬
mått skydda oss från villoandar? Tvertom de hafva mångenstädes
framkallat dessa. Dessutom hafva de insöft, så väl lekmän, som
prester och gjort många af de sednare äfven till de farligaste ibland
villoandarne.
Måtte Svenska Statsmakterna icke bränmärka sig med någon
obefogad lagstiftning inom Guds Rike, utau i stället rätta de miss¬
tag, som vära förfäder häruti hafva gjort, oell dermed för framti¬
den befria oss ifrån förnyande af de blodskulder hvartill dessa miss¬
tag hafva varit anledning. Härtill fordras oeftergifligen att up-
häfva så väl konventikel-plakatet, sorn Sakramental-lag och Miss-
gerningsBalkens 1 kap. 3 §, samt ÄrfdaBalkens 7 kap. 4 §, äf¬
vensom allt som dermed står i sammanhang och är af samma art.
Men, af det som förut är sagdt följer naturligtvis att vid uphäf-
vandet häraf, absolut intet annat får sättas i stället.
Deremot kunna förhållanden upstå till följd af dessa orättmä¬
tiga skrankors borttagande, som kunna påkalla lagstiftnings-åtgärder
i rent borgerligt afs:de, men dessa skola framtiden sjelf påpeka.
Man invänder visserligen att här finnas redan separatister och bap¬
tister. Det är sannt, men vi veta ej hvad inflytande det förän¬
drade förhållandet kan hafva på närv:de afsöndringar från Kyrkan.
Låtom först en stadgad erfarenhet hafva förvissat sig om lagarnes
behöflighet, så skall den sedan med noggrannhet kunna bestämma
dess föreskrifter, att man må slippa i fåvitsko och på måfå göra,
hvad man nästa Riksdag måste omgöra. Genom sådant förfarande
tillvinna vi våra lagar hvarken aktning eller lydnad. Bättre är
ingen lag, än sådana som icke kunna tillämpas och derföre måste
förbises och utsättas för förakt, helst detta drabbar icke blott den
felaktiga lagen, utan i någon mån alla och verkar demoraliserande
på hela samhället.
En vis lagstiftare experimenterar icke med lagen, utan han
låter tidens förhållanden och tecken gestalta sig, följer detta nog-
grannt med sin upmärksamhet, grundar derpå sin erfarenhet, be¬
traktar sedan allt detta i stillhet inför Guds Ord, under bön till
Gud om visdom och Guds Andas ledning; och så stiftar han i
Guds Namn få, men bestämda lagar till oeftergiflig efterlefnad.
All lagstiftning, som icke sker på detta sätt, är ett den menskliga
fåkunnighetens verk och således oduglig.
Ingen må påstå att separatister och baptister redan hafva ge¬
staltat sig hos oss. Så länge de hafva stått uuder inflytelsen af
närv:de
Den 4 November f. m.
närv:de lagar och det varit ett lagbrott, så väl å deras, som myn¬
digheternas sida, att de finnas i landet; hafva de visserligen icke
kunnat antaga någon bestämd hållning eller form. Betydligt komma
de nu il'rågav:de förändrade förhållandena att inverka på deras till¬
varo. Troligt är, alt de skola verka inskränkande, åtminstone icke
utvidgande.
Det kan således icke medföra någon synnerlig risque att låta
dessa ömsesidigt förändrade förhållanden gestalta och stadga sig
något, intill nästkommande Riksdag. Men det kan medföra den
nyttan, att man vet luiru det ser ut, hvarför man vill lagstifta
•och således vet hvad man dermed vill och bör göra.
Hvad nu LngUtsk:s Förslag angår, så skulle jag ehuru un¬
derkännande och förkastande dess motiver, icke varit förhindrad
att med mirt röst biträda detsamma, om Utsk, icke förordat bibe¬
hållandet af Sakramental lagen. Denna lag är så principvidrig, så
uppenbart i strid emot sanuingeu och således inför ett sannt krist¬
ligt sinne, så förkastlig, att det enda som numera i afs:de derpå
kunde erfordras, vore att, i stället för att trycka ett nytt insegel
derpå, söka aftvå Svenska lagstiftningen den skamfläck, som 1854
års Ständer satt på densamma.
Ar det gäckeri med Sakramentet att, i helig vördnad för den¬
na höga, gudomliga inrättning, sårad af det öfverhandtagande miss¬
bruket deraf och vanvördnaden derför, lyda ett bedröfvad t samvetes
mening att skilja sig ifrån och protestera emot dem, som verkligen
drifva gäckeri med detta, det heligaste och högsta, som finnes på
jorden. Och gäckeri är det, när man brukar det Heliga Sakra¬
mentet så, att man möjligen för dagen söker afhålla sig ifrån, eller
kanske blott minska, det förut och efteråt fortsatta missbruket af
-Guds Namn och anropandet af djefvulen, jemte alla öfriga uppen¬
bara eller hemliga brott emot Guds egen heliga lag, men ingalunda
bekymrar sig om, huruvida denna fullständiga inre förändring skett,
genom hvilken menniskan allena, såsom vorden ett Guds barn, är
berättigad att bruka och kan med sannskyldig nytta emottaga Den
Heliga Nattvarden. — Det är äfven ett gäckeri, när man år efter
år, lefver obekymrad i verldens hvimmel, flärd och fåfänga, men för
någon dag afhåller sig ifrån allt detta — ty: man skall gå till
Nattvarden. Guds Ord bär mångfaldiga, ojälaktiga vittnesböd om
sanningen härutaf. När nu en lagstiftning bestraffar det oemot¬
sägligen vördsamma bruket, men förbiser och stillatigande under¬
stödjer det i sanning ogudaktiga, som blifvit så allmänt, — skall
den icke med ett sådant förfarande trotsa Guds långmodighet och
nedkalla öfver landet Hans rättvisa straffdomar. — För vida min¬
dre än detta, har Herren i UppeubarelseBokeu hotat med ljusasta-
kens bortstötande.
Ehuru Utsk. ifrån landsförvisningen borttagit det, som egent¬
ligen gifvit den karakteren af straff, derigenom att Utsk. föreslagit
uphäfvande af ArfdaBalkens 7 kap. 4 §; kan jag likväl icke med¬
gifva Staten någon rätt att ifrån sig förvisa dess egna medlemmar,
IX H. 2i
ST*
Den 1 November/, m-
derföre att de öfvergå till en annan lära. Skälen härtill äro i det
föreg:de framställda.
Om begreppet Stat kunde blifva synonymt med begreppet
Kyrka, annat än uti menniskans fåkunniga imagination, så kunde
det likväl sättas i fråga, huruvida man bade rätt till ett dylikt
förfarande; än mera huru det i längden skulle kunna verkställas;
men, då det nu är oemotsägligen gifvet, att Statens flesta medlem¬
mar endast till namnet tillhöra Kyrkan, hvilken yttre bekännelse
de för öfrigt antagit, så blir Staten alltid absolut obefogad att
göra sig till förmyndare öfver dess medlemmars bekännelse och för¬
hållanden i andligt afs:de.
Den Kongl. Proposm, som till sin idée är fullkomligen sann,
har likväl stött på tvenne klippor, hvardera tillhörande tidens begge
motsatta partier. Den ena är det, i afs:de på saken, begreppsvi-
driga och säkerligen för en större del af Svenska Folket med skäl
förhatliga ordet religions-frihet. Den andra är stadgandet af böter
och fängelse lör lärosatsers utspridande, genom tal eller skrift. —
Den första af dessa: namnet religions-frihet, vet jag anses af föga
betydenhet, mea jag tror mig här hafva visat, att detta namn så¬
som innebärande en lögn, är af ganska stor betydelse. — Och när
en sanning skall framställas bör icke en lögn stå som skylt der¬
för. En" titel, eller öfverskrift är icke något likgiltigt, den bör
naturligtvis stå i öfverensstämmelse med det, hvaröfver den sättes.
Detta är likväl ingalunda förhållandet med ordet religions-frihet
och den Kongl. Proposrn. Att ett annat ord, eller uttryck måtte
blifva begagnadt, som titel för densamma, är således åtminstone
önskvärd t.
Den andra stötestenen var, som sagt är, stadgandet om höler
och fängelse. Äfven härom har jag redan visat hvad Guds Ord
gifver vid handen. Och jag vågar upmana hvem som helst att för¬
söka visa ett enda ställe i Detta Heliga Ord, som kan läggas till
grund för ett sådant förfarande: att tvinga menniskor att, antin¬
gen absolut tiga; eller om de tala och skrifva i andliga ämnen,
enl. sin öfvertygelse, att de då skola vara förfallna till egendoms,
eller kroppsligt straff. Ett tredje finnes icke, ty det är och kan
icke vara meningen, att med böter och fängelse förmå men¬
niskor att tala emot sin öfvertygelse, hvilket vålagligen stod i strid
med Guds Ord, som ovillkorligen måste vara normen för all lag¬
stiftning. Att smädelsen icke härmed kan undgå näpst är klart,
ville denna gifva sig namn af öfvertygelse, så förblifver den dock
ett brott, äfven inför mensklig lag.
Ehuru böter och fängelse äro olämpliga korrektiver emot de
i den 2 § af den Kongl. Proposrn framställda förhållanden, enär
dessa äro af rent andlig natur, såsom framträdande, utan biomstän¬
digheter, i den enkla form, hvilken är det enda medlet, hvarigenom
andarne i den synliga Skapelsen kunna göra sig af hvarandra för¬
stådda; så äro deremot dessa straffbestämmelser berättigade, emot
de företeelspr som omnämnas i den 3 g, ty huru mycken andlighet
dessa vilja åberopa sig på, så äro de likväl framkallade i den förm
lie framstått, utaf ett mer eller mindre köttsligt nit och hemfalla
I)»ti 1 November f. a.
*71
således, både med afsule på dess inre halt och dess yttre karakter
inom den borgerliga lagens område.
Det kunde visserligen finnas ännu åtskilligt att observera vid
den Kongl. Proposm. Många anmärkmr hafva blifvit gjorda, dels
med, dels utan fog. Men, utom de af mig här förut framställda,
såsom ingripande i sjelfva saken, anser jag de öfriga, dels så un¬
derordnade den vigtiga frågan, att de -nu dermed ieke böra vålla
ett upskof, utan framdeles kunna blifva iakttagna; dels äro de af
den beskaffenhet, att de hade gjort bäst att hafva stadnat, der de
utgingo. Kunde man hysa någon förhoppning, att någonting skulle
framstå genom en återremiss, som kunde tillfredsställa allas for¬
dringar, oell det vid denna Riksdag, så skulle jag visserligen förena
mig med dem, som yrka derpå. Men jag fruktar mycket ett be-
grafningsförslag bakom detta yrkande. Jag förkastar det derföre
utan tvekan. Och huru vigtigt jag anser det vara, både för saken
sjelf och för dess framgång, att den frambäres under en sann titel;
huru oundgängligen nödvändigt det är, att raenskliga lagar icke
med sina straffbestämmelser verka hämmande på det andliga lifvets
utveckling; så måste jag dock, då jag väger emot hvartannat.hvad
som bjudes i den Kongl. Proposm och hvad som förloras med dess
förkastande, med min röst biträda det vittnesbörd, sorn vår dyrt
älskade och vördade Konung, i den föreslagna lagen gifvit åt Rätt
och Sanning.
Här har mycket blifvit taladt, om vår religion och lära. Man
har sagt: må Svenska Folket ej förgäta Gustaf Wasas vishet och
bans mödor, huru han för denna lära kämpat; och, att den tro
vi ärft. från våra fäder har kostat Gustaf Adolfs lif och blod.
Annorlunda talar Konung David, han säger: kan dock en bro¬
der ingen förlösa, eller Gudi någon försona: ty det kostar för myc¬
ket att förlösa deras själ; så att man måste låta det bestå evin¬
nerligen». — Herren Christus säger sjelf: »hvad lian menniskan
gifva, der hon kan igenlösa sin själ med?» — Och Apostelen Pe¬
trus: »efter J åkallen Honom för en Fader sorn dömer efter hvars
och ens gerning, och hofver intet anseende lill personen, så sen
till, att J, uti detta edert elände, vandren i räddhåga: och veter,
att J icke, med lörgingligt silfver eller guld, igenlöste åren ifrån
edert tålånga lefverne, efter fädernas sätt; utan med Christi dyra
Blod, såsom med ett menlöst och obesmittadt lamms: Hvilken väl
föresedd var föro verldens begynnelse; men uppenbarad i de ytter¬
sta tiderna, för eder skull, nsom genom lion o m tron på Gudö. —
Gud säger, genom Propheten Esaias: »Jag vill icke gifva min ära
enom androm». — låtom oss betänka att Han hörer hvad som ta¬
las. — I fråga om vår religion och vår troslära gälla inga andra
mödor, än dem, som Jesus Christus utstått; intet annat blod, än
det, sorn Jesus Christus utgjutit för våra synder; och blott Jesus
Christus har dött för oss och upstått, på det att hvar och en, sorn
tror på Honom, icke skall förgås, utan få evinnerligt lif.
Dröm Svea om dina fordna bragder och hvad du fordom var,
res dina ärestoder, skrif Carlars och Gustafvers namn, som vittnes¬
börd uppå din ära och din Orfda tro, — Men Sveas Folk, som
372
Den i November f. m.
öfver detta yfs, du skrifver här med blygd din egen dom. Hade
fadren tro, har häfden deras minnen lagerkrönt; — går derför
deras tro, går devas ära uti arf, med anors toma namn, om än
seklergamla? — Guds Ord svarar här ett obetingadt — nej! —
Du folk, i dubbelt mått, du höljer dig med vanära, när du för¬
sjunken uti otro vittnar, att du vet om dina fäders tro och hvad
de vörö; men hvad din tro och hvad du är, det vet du ej. Ty —
att tro med och på sina fäders tro, det är — att icke tro. På
fastare grund måste tron ovilkorligen hvila.
Yar Guds Ord af våra fäder älskadt, vördadt; lefde de deri
med sina hjerténs tro; skrefs lagar då med detta Ord till stöd;
hvad hjelper detta dig — o folk! Sorn later Ordets Bok få ligga
sluten, glömd, blott ex officio öppnar den om söndagen och hånar
dem, som sjelfva vilja bruka den. Hvad hjelper dig en hädan¬
gången läders tro, när sofvande du tröstar dig med yttre kyrko¬
bruk, som likväl till och med af mången föga brukas; men, hvar
helst lifvet börjar röra sig, der vill du sätta dammar, lås och bom¬
mar; på det din sömn, din dröm ej måtte störas. Yak upp, o
Svea! vet att så skall snart, men kanske för sent, du få begråta
elina bästa barn; och, söndersliten i det inre, skall du blottad in¬
för Europas ögon stå, med din falska tro, med dina fäders ära
fläckad, med din toma Kyrka — der döden bor, med lagar utan
helgd, med ett demoraliseradt folk; —- och — o fasa; allt detta
är från Herren Gud, en rättvis straffdom, som, med din otro och
dess gerningar, du sjelf har dragit öfver dig.
»Laud, Land, Land! hör Herrans Ord». — »Om du oek visste,
hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserligen i denna din
lag betänkande.»
Efter upläsningen häraf tilläde Frih. Alströmer:
Slutligen anhåller jag att få tillägga några ord i afsigt att
instämma i det förslag, Herr von Koch afgifvit; utbedjande mig
att behörigt afs:de måtte fästas vid hvad jag ang:de grunderna för
den ifrågav:de lagstiftningen anfört.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag vill endast med anledn.
af de anföranden, som efter mig blifvit afgifna uptaga ett yttrande
af Hr Hjerta. Han har nemi. fattat mina ord så som om jag
yttrat, att man i England ansett den religiösa friheten hafva ut¬
vecklat sig derstädes för hastigt. England har behöft mer än 160
år från »Tolerance-cdiklets» utfärdande, för att komma så långt,
att den författning, som der motsvarat vårt konventikel-plakat blif¬
vit uphäfd. Detta lärer icke någon anse vara att gå hastigt fram.
Hvad jag anfört, var endast, att man i England bland uplysta
kristne ansåge rättast att Sverige vid införandet af en utvidgad
religions-frihet ginge »steg för steg», d. ä. småningom och icke allt¬
för hastigt. Min enskiita tro är, att, om man i England kunnat
gå så till viiga; så hade mycket ädelt blod besparats och många
utmärkta, genom religions-förföljelserna landsflyktige, Englands söner
blifvit åt deras fosterland bevarade. Hvad England i sjelfva ver-
Den < November f- a-
3<3
ket förlorat genom att i början gä temligen raskt, ofta brådstör¬
tad t till väga, det har visat sig blist i de ouphörliga kastningarne
mellan motsatta, ömsom rådande kyrkopnrtier, katholiker och pro¬
testanter, conformister, puritaner o. s v. Sådant önskar, och hop¬
pas jag. att Sverige, skall undvika genom att varsamt framgå på
förändringarnes bana i alside å i eligions-mål. Hvad beträffar Her¬
tigens af Wellington förhållande till emancipations-billen, så lärer
det vara ovedersägligt, att den store mannens stora förtjenst här¬
vid bestod deri, att han genom sitt motstånd uppehöll billens
antagande, till dess sinnena voro derpå tillräckligt förberedda och
mera eniga, hvarföre förändringen hittills åtminstone, icke med¬
fört några synnerliga olägenheter.
Elter denna anmiirkn. vill jag blott yttra några ord om Hr
von Köchs förslag. Gr. Sparre har fästat upmärksainhetcn
på svårigheten för LngUtsk. att förlika så många olika meningar;
men har dock lofvat göra allt hvad på honom ankommer. Jag
förmodar, att Grins löfte äfven af Utskis öfriga ledamöter skall
honoreras. Om så sker, kan det visserligen vara en möjlighet, att
ett förslag inom Utsk. upgöres, som vinner It. Slirs bifall, I så¬
dan händelse, anser jag Hr von Köchs förslag vara bättre, än nå¬
got annat, som hiir blifvit frnnistäldt, och önskar för min del att
LagUtsk. måtte, om det anser rättast att framkomma med något
nytt förslag, till grund derför antaga, och i det hufvudsakjiga föl¬
ja Hr von Koehs, hvilket, så vidt jag vid upliisningen kunnat
fatta, jag i det väsendtlig.! torde kunna biträda. Det är dock en
förändring, sora jag anser alldeles nödvändig, nemi. att orden oeller
inom lyckta dörrar», i förslagets 0 g, hvilka ord Ilr von Koch
icke af egen drift tillagt, utan på upmaning af andra, måtte ur
förslaget utgå. Ty luis- och hemfriden anser jag lagen framför allt
böra skydda, oell tror det icke vara t [enligt att tillåta hvem som
helst inträda i hvarje bostad, der husfadren med några själsfränder
förrättar sin andakt. Förslagets uttryck äro derjemte sådana, att
det synes, som om »särskildt tillstånd» af någon, ovisst af hvem,
kunde erhållas till andaktsöfning inom lyckta dörrar. Sådan måtte
likväl meningen ej vara?
En annan omständighet, som jag tror icke sakna vigt, är att
för dem, som vilja affalla från den rena Evangeliska läran, före-
skrifves en viss betänlteliil. Både den Norrska och den Wiirtem-
bergska lagstiftningen stadgar en sådan tid, och det har icke för¬
vunnits, att någon klagan deröfver försports. Äfvenledes anser jag
myndighets- åldern böra utsättas såsom den, före hvilken affall icke
får ske, så framt icke med K. M:s i särskilda fall gifna tillåtelse.
Med Frih. Sprengtporten instämmer jag helt och hållet uti
yrkandet på sådan varsamhet vid redaktionen, att icke lagstiftaren
må anses med likgiltighet betrakta skeende affall från vår lära.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Då den ene efter
den andre af de Hrr, hvilka i likhet med Hr von Koch, under
de föregide sammanträdena, upstodo för att tala för K. M:s Pro-
pos., r.u förenat sig med honom i det förslag han i dag afgifvit,
374
!)•» 4 Naremberf. m.
och du det skulle kunna se ut sorn om hvar och en af de öfrigS,
som icke gjort detta, vilja biträda närande förslag, nödgas jagsäga
att jag för min del icke kan gilla detsamma. Jag kan för det
närvrde icke uttala mig öfver alla dess delar; men det finnes ett
stadgande deruti hvilket jag helt oell hållet måste ogilla. Hr von
Koch har nemi. såsom en koncession föreslagit förlust af medbor¬
gerliga rättigheter under ett år. Jag anser detta olämpligt. l)u
sjelfva den brottsliga handlingen, hvilken man vill bestraffa, inne¬
bär en kontinuitet, måste väl också logiken fordra att samma för¬
hållande eger rum med straffet. Jag anser således fängelse-straff
vara lika litet lämpligt som förlust af medborgerligt förtroende på
viss tid. Ett af två: antingen bör icke något straff följa på affall,
eller också skall straffet i kontinuitet öfverensstämma med brottet.
Jag vill icke här ingå i någon undersökning om, huruvida förlust
af medborgerligt förtroende är tiliana pligt för affall; men skall detta
straff finnas för en dylik handling, så bör det också vara kontinue-
rande eller fortfarande, samt äfven gälla för alla dera, som icke
till något bestämdt religions-samfund affalla utan endast skilja sig
från Statskyrkan, utan att sluta sig till någon annan religion. Hessa
äro de farligaste af alla, och om de blifva fortfarande uteslutne från
medborgerligt förtroende, så skall jag gå in på förslaget, eljest an¬
ser jag det olämpligt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Frih.
o. Ordfiden framställt att samtlige talare yrkat återremiss, blef
propos. till bifall å förevrde mom. först framställd och besvarad med
Nej, och då sedermera Hr Frih. o. Ordfiden hemställde om lt. o.
Ad. ansåge de emot detta mora. framställde anmärka.-!- föranleda
till återremiss blef denna propos. besvarad med Ja.
Fortsättningen af förev:de Betänka pröfning upskjöts till ef¬
termiddagens plenum.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Slunck.
I»»n 4 Nov»mb«r «. m.
Onsdagen den 4 November 1857.
Plenum kl. C e. m.
Frih. Aker b j el m, J oh. Car 1, fortfor att i Hr Gr. o. Landtm:»
ställe föra ordet.
Justerades pleni-prot. för d. 5 sisth Sept.
Fortsattes pröfningen af LngUtsk:s Betänk. N:o 46, i anledn.
af ej mindre K. M:s Nåd. Propos. ang:de utvidgad religions-frihtt
och vissa dermed gemenskap egande ämnen, fin äfven särskilda der¬
med sammanhängande inom ItiksStåuden väckta motioner.
Då nu förekom moni. litt. B af Utsk:s Förslag till beslut,
yttrade:
Hr v. Koch, Nils Samuel: Hedan under discussionen på
f. m. blef litt. B så fullständigt afhandlad, att någon vidare discus-
sion icke torde vara af nöden, hvarföre jag inskränker mig till att
helt enkelt yrka på återremiss.
Häruti instämde Hr Lefrén, Joli. Pehr.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Äfven jag skulle önska att ingen discussion behöfdes öfver denna
punkt; men vid upläsuingen af Hr v. Köchs förslag kunde jag icke
riktigt bedöma, huruvida det utan redaktions-förändring kan passa
till en särskild författning. Jag anhåller derföre, att få upläsa ett
förslag till författning, i st. t’. Utsk:s förslag i litt. B. Förslaget
lyder som följer:
det R. St:r för sin del besluta en författning, hvar¬
igenom 1:0 Kongl. Plakatet d. 12 Jan. 1726, emot sär¬
skilda religions-sammankomster, jemte öfriga i samma
ämne meddelade föreskrifter varda till all kraft och ver¬
kan uphäfna; och 2:o stadgas, att den sammankomst
för religions öfning, som, utan särskildt tillstånd, hålles
å tid, då allmän gudstjenst i församlingen förrättas, eller
vid hvilken tillträde vägras presterskapet i församlingen,
eller annan olaglighet eller oordning inträffar, må af den
offentliga myndigheten i orten, der så nödigt anses, kunna
uplösas; skolande den eller de, som föranstaltat sådan
sammankomst eller dertill uplåtit hus, hvardera vara för¬
fallna till böter, fr. o. m. 50 t. o. m. 100 Rdr ltmt,
3Te
Den 4 November e. m.
hvilka fördelas till hälften emellan åklagaren och försam¬
lingens fattige, men i fall den bötfällde saknar tillgång,
förvandlas till fängelse efter samma grunder, som gälla
för förvandling af böter enl. UtsökningsBalken.
Hr Estenberg, Carl Christian: För min del får jag till¬
styrka bifall till LagUtsk:s förslag i denna punkt, och anhåller att
få fästa Ståndets upmärksamhet på riktigheten af Utsk:s åsigt. Vid
de gemensamma öfverläggningarna hafva vi varit i tillfälle att höra
Gr. Sparre yttra sig öfver denna punkt, och Betiink:t innehåller den
aldra bestämdaste motivering af Utsk:s förslag så att jag behöfver
ingalunda blifva vidlyftig. Till följd af den personliga erfarenhet
jag förvärfvat om konventikel-väsendet, är jag fullt öfvertvgad, att
om denna lag aldrig funnits, så hade en stor mängd af de förskräck¬
liga, uprörande händelser man hört omtalas uteblifvit, ty största de¬
len af de oordningar, som visat sig, hafva förorsakats af denna lag.
Jag uttalar dessa ord med djup erfarenhet i saken. Jag vet sär¬
skildt, huru personer, som samlat sig endast och allenast i afsigt
att läsa Guds Ord, blifvit förföljda både af auktoriteterna oell af
enskilda personer, som varit fiendtligt stämda mot Guds Ord, och
en sådan förföljelse hade aldrig kunnat ega rum om icke konventi-
kel-plakatet gifvit förföljarne vapen i händerna. Här har, så val i
dag på f. m. som under de gemensamma öfverläggningarna, yttrats,
att Norrska dissenter-lagen stadgat, att alla konventiklar skulle
hållas för öpna dörrar. Vi skola litet närmare betrakta den saken.
Då menniskor, som älska Guds Ord, komma tillsammans för att be¬
trakta Ordet, så vet hvar och en, som har den minsta erfarenhet,
hvilken vrede, som derigenom upväckes hos dem, som hata Guds
Ord. Deras hop må vara liten eller stor, det fins alltid ondskefulla
och illasinnade menniskor, som skola söka att hindra deras andakt,
oell om det nu stadgas, att denna andakt alltid skall hållas för öpna
dörrar, så ingår lagstiftaren förbund med dessa illasinnade menni¬
skor, och hjelper dem att förhindra en andakt, som verkligen kan
vara ganska from. Man begår en himmelsskriande orättvisa mot
all hemfrid, om man yrkar, att tillträde skall vara öppet för alla,
när några personer vilja betrakta Guds Ord. Behöfver man någon¬
sin stillhet, så är det visserligen när man vill samla sina tankar för
att betrakta Guds Ord. Hvarföre vill man just stifta en sådan
okristlig lag för dem, som komma tillsammans för att bedja ? Evan¬
gelium bjuder: »när du vill bedja, gack in i din kammare och stäng
dörren till»; skola vi då stifta en lag, sora säger, att dörrarne skola
hållas på vid gafvel i hus, der andakts-öfuing hålles. Jag, för min
del, hyser för djup aktning för hemfriden, för att vilja stifta en lag,
hvarigenom den i så hög grad skulle komma att rubbas. Hvad
sjelfva konventikel-plakatet angår, så vet hvar och en, som har nå¬
gon kännedom om förhållandet i landet, att detta just är den klip¬
pa, hvarpå man ständigt stött sig, och det enda man har att göra,
är att, såsom Utsk. föreslagit, helt enkelt borttaga denna stötesten.
Att reglementera och i bokstafs-lagar föreskrifva, huru det bör tillgå
när man vill sätta sig ned och betrakta Guds Ord, det anser jag
Den i November e. ra.
s;t
icke vara tillständigt. Hvad angår den frågan, att auktoriteter, pre¬
ster och andra, som kunna anses hafva med saken att göra, skulle
hafva fritt tillträde till dessa andakts öfningar, så har Gr. Sparre
mycket riktigt svarat, att presten visserligen borde hafva tillträde
till alla sådana sammankomster inom sin församling; men om pre¬
sten hade ställt sig med sin församling så, att han icke erhöll detta
tillträde frivilligt, så gjorde lian häst i att hålla sig derifrån. Jag
tror således, att allt reglementerande i denna fråga endast tjenar till
att föröka den förbittring, som olyckligtvis i nog hög grad kan up-
stå ändå, och tillstyrker derföre bifall till Utsk:s förslag i denna
punkt.
Gr. Sparre, Erik: Jag vidhåller fortfarande den åsigt jag
yttrade vid de allmänna öfverläggningarna, nemi. att allt reglemen-
terande i denna punkt är olämpligt, och till stöd för denna åsigt
behöfver jag endast nämna, att man i Norrige, efter flere fåfänga
försök att sätta en förordning i st. f. det derstädes, samtidigt med
det Svenska, utfärdade konventikel-plakatet, inskränkt sig till att
helt enkelt uphäfva detta plakat. Då likväl, efter hvad jag erfarit,
tvenne Stånd återremitterat denna punkt, ett Stånd åter bifallit den¬
samma, vill jag, för min del, icke motsätta mig återremiss äfven
härstädes, på det ItiksStånden icke må stanna i allt för olika beslut
ang:de denna punkt, hvilket skulle försvåra ett resultat.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har redan un¬
der en föreg:de discussion uttalat min åsigt, att konventikel-plaka¬
tet borde ändras i enlighet med K. M:s Nåd. Förslag, med den
inskränkning likviil, att ingen skulle få hålla religions-sammankpm-
ster, eller vid dem upträda som talare, utom den församling han
tillhör. Jag anser, i likhet med en föreg:de talare, att orsaken till
den jäsning i sinnena, som visat sig i religiösa ämnen, till en stor
del är att härleda från den författning, som förbjuder sammankom¬
ster i religiösa ändamål. Men jag tror, att om också denna olägen¬
het skulle undvikas genom att, på sätt LagUtsk. föreslagit, uphäfva
denna författning, så skulle deremot en mängd oordningar kunna
upstå, om det tillätes personer att i främmande församlingar upträda
som predikanter. Jag anser det således vara af stor vigt, att ett
förbud häremot intages i den nya författningen, och tillstyrker der¬
före en återremiss af denna punkt.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag har förut alltid hört Hr Ce¬
derschiöld yrka, att man vid stadgandet af ett förbud äfven borde
fastställa en straffbestämmelse, för den händelse att förbudet öfver-
träddes; men denna åsigt synes Hr Cederschiöld hafva frångått vid
detta tillfälle. Om man nu stadgar, att ingen får upträda som pre¬
dikant utom den församling han tillhör, så hemställer jag, hvad
man väl vill göra om detta förbud ej efterlefves. Fl vad angår frå¬
gan om förbudet att hålla konventiklar vid lyckta dörrar, så vore
det visserligen önskvärdt om man kunde stadga, att de alltid skulle
hållas för öpna dörrar; ty det är i sanning ingenting, som man bör
378
Den i November t. m.
smyga med, utan man bör inbjuda så många som helst att deri del¬
taga; men erfarenheten har visat, att ofta nar sådan andakts öfning
hållits, kanske af de frommaste män i vårt land, då man samman¬
kommit endast för att sjunga psalmer och läsa Guds Ord, så ha
okynniga personer slagit dörrarna med påkar, och inträngt i rum¬
met under buller, blott i afsigt att afbryta den gudstjenst som hål¬
lits. Med hvilken fiendskap man betraktar hela saken, visas bäst
af de många domar, som blifvit fällda, utan att man gjort sig fullt
reda för, huruvida ett brott mot konventikel-plakatet verkligen egt
rum. Sisth år blefvo några personer dömda af en underrätt, för
brott emot konventikel-plakatet, och domen blef i Svea HofRätt
fastställd, ehuru deras enda brott var, att hafva på en Söndag för¬
samlat sig kring Bibeln och Buthers Postilla och afsjungit en psalm.
De blefvo, sorn jag niimnt, dömda för brott mot konventikel plaka¬
tet, och dessutom blefvo de, efter det var en Söndag, dömda för
sabbatsbrott. När man besinnar detta, att de blefvo dömda för
sabbatsbrott, derföre att de läst Guds Ord på en Söndag, så fin¬
ner man till hvilka orimligheter en sådan lag som denna kan leda.
Jag tillstyrker derföre Utsk:s förslag, att helt och hållet uphäfva
denna lag; och af hvad jag anfört torde äfven visa sig olämplighe¬
ten af att förbjuda hållandet af sådana sammankomster inom lyckta
dörrar.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag har alldeles
icke, på sätt Frih. Alströmer förmodade, frångått min åsigt, att man
vid stadgandet af ett förbud äfven bör vara betänkt på ett straff
för förbudets öfverträdande. Då jag föreslog, att författningen skulle
ändras så, att hvar och en fick lof att hålla sammankomster och
upträda som andlig talare inom den församling lian tillhörde, så var
det naturligtvis min mening, att nu gällande straffbestämmelser skulle
qvarstå för dem, som höllö sammankomster eller upträdde som pre¬
dikanter utom egen församling, såvida icke Laglltsk. kunde i afside
derå föreslå någon lämpligare ansvarspåföljd i stället.
Gr. Sparre: Utan att på något sätt vilja försvara konven¬
tikel-plakatet, hvars uphäfvande jag, så val vid denna som föreg:de
Riksdag, förordat, kan jag likväl icke låta oanmärkt passera Frih.
Alströmers yttrande, att så väl vid UnderRätt som vid Svea Hof¬
Rätt åtskilliga personer blifvit dömda, derföre att de läst Bibeln och
Luthers Postilla. Hvad UnderRätterna angå, så vill jag icke der¬
om yttra mig, men att ingen sådan dom blifvit fälld vid Svea Hof¬
Rätt, det vågar jag försäkra.
Efter först till bifall å förev-.de mom. framställd propos., som
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, hemställde Pir Frih. o.
Ordbden, om R. o. Ad. ausåge de emot detia mom. gjorda anmärkn:r
föranleda till återremiss, och ropades härvid starka Ja, jemte ett
eller annat Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordhden förklarade, att han
funnit Ja nu hafva varit öfvervägande,
Den i November e. m.
37»
Vidare förekom mom. litt. C af Utsk:s förslag till beslut, och
yttrade sig derom:
Hr Estenberg: Man bar yttrat, att en reformation i Kyr¬
kan borde föregå innan man företoge till afgörande de detalj-frågor,
som här blifvit framställda med afsrde på religions-friheten. Litet
hvar måste vi erkänna, att alla religiösa sinnen påyrka en reforma¬
tion inom Kyrkan, och det lär viii ieke längre gå an att förneka
nödvändigheten af en sådan, synnerligen med afs:de på Sakramen-
ternas bruk. Hvar och en, som tänkt närmare på saken, och som
har litet kunskap om religion och kristendom, måste inse att det
icke står rätt till. Under de gemensamma öfverläggningarna orda¬
des så mycket, att några vidare motiver icke torde behöfvas, hvar¬
före jag helt enkelt vill framställa det rätla. Jag vågar derföre
föreslå, att IL o. Ad. ville, med alslag å Utsk:s förslag i denna
punkt, återremittera densamma till Utsk., i den syftning att Sakra-
menternas bruk vare, såsom brukandet af Guds Ord, fritt och obe¬
hindradt för en hvar, efter som samvete och öfvertygelse bjuder en
hvar. Dock skola presterskapet göra sin flit, att troliga och efter
Christi instiktelse handhafva så väl det Heliga Dopet som Herrans
Heliga Nattvard, på det en hvar må ega tillfälle att, genom dessa
heliga stiftelser, hemta all den nåd och kraft och välsignelse, Her¬
ren vår Gud, i och med och genom nådemedlen, vill oss tilldela.
Utur allmänna lagen äfvensom kyrkolagen böra, genom en dertill
föranstaltad revision, alldeles utrensas alla sådana bestämmelser, som
afse att stadga och underhålla det hittills öfliga sakramental-tvånget,
genom hvilket tvång Sakramenterna förvandlas till förtjenstliga och
egenrättfärdiga skrymtareverk, eller s. k. opera operata.
Det är visserligen icke troligt, titt ett förslag sådant som detta
kan komma att gå igenom, men om saken är sann till sin princip,
så bör den också uttalas, och i en framtid, som är nog mogen att
inse det sanna och det rätta, blir den nog antagen. En from idé
genomgår protestantismen, och den är, att Guds Ords bruk skall
vara fritt för församlingen. Nu veta vi, att nådemedlen äro Ordet
och Sakramenterna. När nu Guds Ords bruk är fritt för hvar och
en, så bör väl också Sakrementernas bruk vara fritt. Om man vill
undersöka hvad Luther tänkte om saken, måste man tillika komma
i håg, att han lefde på en tid då hela kristendomen var till den
grad förbistrad och förvånad, att lian måste gå varliga till väga.
Han nödgades att gå steg för steg, och kunde således icke yrka
både på Ordets och Sakramenternas frihet. A andra sidan lägger
han likväl aldrig hyende under den meningen, att Sakramenterna
skulle vara bundna vid ett visst presterskap, ty han gifver tydligt
tillkänna, att han icke önskar något högre, än att afven Sakramen¬
terna må blifva så kända, att äfven deras bruk kan blifva fritt i
församlingen. I Luthers tid fanns icke något rätt bruk af Sakra¬
menten; det var derföre nödvändigt att han förenade Sakramenter¬
nas bruk med lärareståndet. Helt olika är förhållandet nu, flera
århundraden derefter, och det fins icke någon inom den protestan¬
tiska församlingen, som kan säga sig vara okunnig om huru Sakra¬
menterna böra handhafva». Den ena kyrkohandboken efter den an¬
380
Den i November e. m.
dra har varit brukad i vår protestantiska församling, och det år
icke möjligt att man nu kan vara så okunnig om Sakramenternas
rätta bruk som man var det i Luthers tid. Om det låg i Sakra¬
menternas idé, att de skulle vara bundna vid en viss prestklass, ett
lärare embete, så skulle också vår Hene Christus i instiktelse-orden
uttryckligen harva uttalat ett sådant Sakramenternas fästande vid
menniska». Dessa ord äro likväl uttalade i a|lmänhét. Paulus straf¬
far församlingen i Corin!h, derföre att den börjat kalla sig efter
menniskor, Patilisk, Kepbisk eller Apollisk; på samma sätt straffar
han i sina ord oss, som kalla oss Lutheraner. Det strider helt och
hållet mot den Evangeliska läran, att man kallar sig lutheraner,
och till den grad binder sig vid ett lärare-stånd, att man icke kan
tänka sig Sakramenternas utdelande utan genom dess händer. Evan¬
gelium tilldelar alldeles icke så stor ära åt presterna, ty der före-
skrifves, att de skola vara Kyrkans tjenare, men alldeles icke att
de skola vara Hrr öfver församlingen. Allt tillhör församlingen,
enl. vår lära, och vi hafva ingenting genom presterna, utan allt ge¬
nom Christus. Man förnekar således Christi hira, då man faster
Sakramenternas utdelande vid vissa menniskor.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Så vidt jag rätt
upfattade den siste hederv. talaren, så förblandade han den prester-
liga verksamheten inom Kyrkan med lekmanua-verksarabeten. Den
§, som nu utgör föremål för öfverläggning, alser, ejil. min tanke,
endast den presterliga verksamheten inom församlingen. Detta för¬
slag innefattar nemi. för det första ett stadgande med afs:de på Do¬
pet, och sedan ett med afsule på Nattvardens utdelning af annan
prest än församlingens. Jag har visserligen mot detta lagförslag
hört yttras betänkligheter, såsom t. ex., att man genom antagande
af denna § skulle gifva stöd åt den meningen, som gifvit sig till¬
känna hos en del församlingar, att Sakramenternas verkan skulle
bero af den, sorn utdelar dem. Detta synes mig icke vara en till¬
räcklig anledn. för att alsia Utslcs här framlagda förslag; ty man
behöfver knappast mer än nämna att denna upfäftuing af Sakra-
menterna är oriktig. Vidare anmärker man mot detta förslag, att
ordningen inom Kyrkan derigenom skulle komma att försvagas; ty
dop böckerna skulle icke komma att föras i vederbörlig ordning, icke
heller skulle de s. k. kammunions-längderna kunna upgöras. och pa¬
stor skulle komma att sakna den nödiga kännedomen om sin för¬
samling. I delta afsule får jag fästa upmärksamheten på. att kyrko¬
lagen redan länge tillåtit, att till vigsels förrättande kalla hvilken
prest som helst, men den främmande presten måste innan han vi¬
ger anhålla att lä se lysnings-attesten. På samma sätt tror jag, att
om Utsk:s förslag antages, så låter K. M., innan det blir lag, der¬
vid foga det vilkor, att så väl de, som begå Herrans Nattvard utom
egen församling, som de, hvilka låta sina barn döpas af främmande
prest, skola derom underrätta vederbörande pastor. Enl. min tanke
skulle således någon oordentlighet icke derigenom kunna komma att
upstå. Tvenne omständigheter tala likväl, om också i mindre män,
emot författningen. För det första skulle nemi., till följd af dgn
Den i November e. m.
381
frihet, som denna lag medgifver, det fall kunna inträffa, att Natt-
vards-ungdomen drogs helt och hållet från den ena församlingen till
den andra. Jag medger att man i första rummet bör se på deras
åstundan, som skola konfirmeras, men i andra rummet bör man äf¬
ven betrakta saken såsom en orduingsfråga, och med afs:de derpå
tror jag vore bra örn, såsom f. n. sker i Stockholm, pastorerna sins
emellan meddelade skriftlig tillåtelse att beredas till Nattvarden in¬
om främmande församling. För det andra skulle antagandet af denna
lag medföra stora svårigheter för presterskapet inom Stockholms stad.
Hvar och en vet huru presterna i Stockholm iiro aflöuade; deras
lön består i första rummet af pastorsboken, men vanligen utgör detta
blott halfva lönen; ty inom de större konsistoriel församlingarna
utgöras de egentliga löne-förmånerna af s. k. extra inkomster, såsom
barndop och vigsel. Skulle denna lag nu antagas i sitt nämde
skick, så skulle lätt nog kunna hända, att en och annan pastor kom
att sättas på väl stor förknappnings-stat. Hedan vid 1 850 års Riks¬
dag afliito 11. St:r en skrifvelse, med anhållan att lönerna för pre¬
sterna inom Stockholms stad måtte omregleras; men denna fråga är
ännu ej utagerad och ovisst är när den kommer att afgöras. När
jag tänker på de olägenheter, som komma att upstå för Stockholms
stad, är jag något t.vehogsen om jag bör bifalla denna författning;
men med afs:de på Sverige i sin helhet kan jag icke annat än till¬
styrka densamma, och jag hoppas att de omnämnda olägenheterna
med afs.-de på Stockholms stad äfven må komma att reda sig. Jag
får således hos Hr Frih. o. Ordf:den anhålla om afslag å Hr Esten¬
berga förslag och bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Creutz, Stephan: LagUtskrs nu föredragna förslag
är, enl. min tanke, högst fördelaktigt för församlingen, och jag ber
att till alla delar få instämma deri. Jag begärde endast ordet till
följd af den siste värde talarens yttrande, att Hr Estenberg skulle
hafva förvexlat den presterliga verksamheten med lekmanna-verksam-
heten. Ett ämne, som är mycket omtvistadt i våra dagar, är, hu¬
ruvida Statens och Kyrkans enhet är synlig eller icke. Medafs:de
derpå får jag säga, att jag icke känner någon skillnad emellan prest
och lekman. Man talar om Evangeliskt lutherska prester. 1 Bi¬
blisk bemärkelse är detta uttryck icke till finnandes; ty det är en
judeism. Ordet »prest» tillhör judendomen; ty presterna i Gamla
Testamentet voro offrarena, hvilka hade tillträde till det aldra heli¬
gaste i templet, något som det öfriga folket icke linde. l)å nu all¬
ting i Gamla Testamentet var förebildande det, som komma skulle
i det Nya, då allt skulle bli nytt, så voro presterna i Gamla Te¬
stamentet, hvilka hade tillträde till det aldra heligaste, endast före¬
bildande det Nya Testamentets — kristne, d. v. s. vi alla som tro
på Herran Jesus Christus, vi alla äro den Heliga Andas presterskap.
Detta lär Nya Testamentet tydligt, och det är en kathoiicism, som
i detta afs:de insmugit sig i den nya församlingen. — Medan jag
har ordet vill jag äfven reservera mig emot att Svenska Kyrkanär
utrustad med vissa prester på vissa territorial-områden. Detta kau
jag icke kalla för Christi Kyrka på jorden; ty eril. Symboliska Böc-
382
Den l November •. ni.
Icernas tydligen uttalade utsago, så är det endast de heligas sam¬
fund på jorden, oell icke så och så mariga tusen menniskor, som
bilda församlingen. Man liar inrättat polis-områden, och satt en
här af prester, att såsom polisprefekter vårda desamma; detta kan
väl icke vara kristligt ? Jag kan icke annat än instämma i Hr Esten-
bergs sista yttrande, oell anser det vara både Apostoliskt och Evan¬
geliskt yttradt af den värde talaren; och på samma gång får jag
motsätta mig de principer Hr Tham här uttalat. Jag gör det der¬
före, att i denna tid är en stor brytning; frågan gäller om vi skola
regeras af prester eller af Jesus Christus, vår Frälsare. Hvad sedan
Sakramenterna beträffar, så anser jag mig icke ku ti na förbigå Hr
Tliams yttrande emedan det är en principfråga. Vanligen menar
man med Sakramenterna endast Döpelsen och Herrans Nattvard;
men detta är ett katholskt påfund, för att göra prest-embetet mera
vigtigt: ty Guds Ord är Sakrament, och det ena är icke mera Sa¬
krament lin det andra; äktenskapet är likaväl ett Sakrament som
Döpelsen. Men om jag nu antager, att endast Döpelsen och Natt¬
varden äro Sakramenter, så instämmer jag fullkomligt med Hr Tham,
att dess verkningar ingalunda bero på den person, som utdelar dem.
Det kan likväl icke nekas, att då jag anammar Sakramentet, så får
jag ett mer eller mindre angenämt intryck af den, som utdelar det,
d. v. s att när det utdelas af en person, som jag verkligen anser
vara en Guds Ords tjenare, så får det ett helt olika värde än då
det utdelas af en person, för hvilken jag icke har den aktning, som
sig vederborde. När Nattvarden instiftades, så var det vår Herre
och Frälsare, som utdelade densamma, och han sade: tager och skif¬
fer eder emellan. Han utdelade sjelf sin lekamen och sin blod, och
Christus är icke död, utan han är och lefver ibland oss. Då Natt¬
varden instiftades, så utdelades den af vår Herre Jesus Christus,
och ingenstädes i Guds Ord finnes föreskrifvet att den skall utdelas
af en prest. Sakramenternas kraft beror således visst icke af den
som utdelar dem; men man emottager det oaktadt ett mer eller
mindre angenämt intryck af utdelaren. Jag har ansett mig skyldig
att yttra detta, särdeles i en tid då kristendomen, såsom man säger,
står högt på »ljusa-staken.» Hvad Utsk:s förslag angår, så instäm¬
mer jag deri till alla delar; Utsk. har visserligen icke gått så långt,
som jag skulle hafva önskat, men man får vara nöjd med hvad
man får.
Hr Estenberg: Med anledn. af Frih. Creutz’ yttrande får
jag säga, att jag för min del anser presterskapet, i synnerhet i våra
dagar, vara af behofvet högligen påkalladt. Det står visserligen i
Guds Ord, att den tid skall komma, då rättfärdigheten skall öfver¬
täcka jorden, som vattnet övertäcker djupet, och då alla skola vara
lärde af Gud, och att den ena icke skall behöfva lära den andra.
Men jag frågar Frih. Creutz, om väl denna tid ännu är kommen?
I så fall skulle det väl icke råda så stor oenighet och okunnighet.
Vi måste således erkänna, att det är skillnad emellan prester och
iekmän, och det var icke utan afsigt, som Nya Testamentets män
Den 4 November e. m.
383
tillsatte prester i församlingen; ty så länge folket beliöfver läras,
måste prester finnas.
Frih. Creutz: Jag anhåller endast, att få med några ord
besvara den siste värde talaren. A min sida får jag fråga honom,
om han kan i Nva Testamentet återfinna ett enda ord som talar
om en Prest, med undantag af ett enda ställe, der frågan är om
Vår Öfversteprest, Jesus Christus. Jag frågar den värde talaren,
som kanske känner Grundspråket, hvilket jag icke gör, ehuru jag
läst såväl Nya Testamentet som många Commentatorer dertill, om
linn någonstädes kan taga reda på ordet »Prest». De personer för¬
samlingen tillsatte till att förkunna ordet, de kallades Äldste. Or¬
det »Prest» är en Judaism och tillhör Gamla Testamentet. I den
nyaste öfversättning af Nya Testamentet, som i Boklådan finnes
tillgänglig, är öfverallt der ordet »Prest» förekommer i gamla öf-
versättningen, detta ord utbytt emot »äldste». Jag står således fast
vid hvad jag sagt, att ordet »Prest» icke förekommer i Nya Testa¬
mentet, och jag åtager mig att bevisa det exegetiskt när som
helst.
Hr Tham: Jag begärde endast ordet för att hemställa till
Hrr Creutz och Estenberg om icke denna fråga kunde personligen
afgöras dem emellan, och får för öfrigt endast förnya min anhållan
om bifall till Betänk.
Gr. Sparre: Sedan Hr Tham så fullständigt motiverat sitt
tillstyrkande af bifall till förslaget, behöfver jag ieke yttra många
ord. Hvad beträffar Hr Thams anmärkn. med afs:de på Prester-
skapet i Stockholm, så måste jag erkänna, att den förefaller mig
vara af bra liten betydenhet, då det är fråga om att stifta en lag
för hela landet. Om också någon lötie-reglering för Stockholms
Presterskap icke kan blifva gjord nu genast, så torde likväl anta¬
gandet af denna lag kunna påskynda en sådan. Hvad först och
sist Döpelsen angår, så är kyrkolagens stadgande i detta afs:de:
att Dopet skall förrättas af Presterskapet i församlingen, helst Kyrko¬
herden, dock vare icke förment att äfven anlita Kaplanen. Då nu
detta kyrkolagens Stadgande icke innehåller bestämdt förbud för
annan prestman att förrätta Dopet, så har det redan någon gång
handt, att, då föräldrar icke kunnat föra barnet till den aflägset
boende ordinarie presten, så har Dopet förrättats af annan prest,
om en sådan varit att tillgå på närmare håll. Hvad åter Natt¬
varden angår, så innehåller lagen ett bestämdt förbud i detta afs:de.
Kyrkolagen säger nemi. i 4 kap. 11 §, »Ingen vare tillåtet att
gå från sin församlings Presterskap oell till annan församling, för
att anamma Nattvarden». Detta stadgande har på många ställen
visat sig medföra stora olägenheter; så t. ex. hafva personer som
till följd af tjenstebefattning eller andra orsaker uppehållit sig på
en främmande ort, haft mycken svårighet att der få begå Herrans
Nattvard ; ty Presterskapet har åberopat lagens stadgande i detta
afside. Ehuru jag icke bestrider, att Sakramentets verkan icke beror
381
Den 4 November e. m.
af den som administrerar det, så kunna likväl omständigheter före¬
komma som göra, att jag med mera förtroende, med mera tillit, ,
med mera värme oell tilllredställelse emottager Sakramentet af en
annan prest än den, till hvilkens församling jag hör. Jag uprepar
hvad jag en gång förut har sagt; lyckligt är det väl i alla fall så
länge vi kunna hafva en Kyrka, men då vi i dessa tider af reli¬
giöst. grubbel önska att förekomma separatism så mycket som möj¬
ligt, bjuder icke då klokheten att undanrödja de anlednir till miss¬
nöje med Kyrkan, som finnas? Då det icke kan nekas att en
prestman, med hvilken församlingen i allmänhet är nöjd, likväl kan
ingifva en och annan ledamot af församlingen mindre förtroende;
då ett spändt förhållande kan upkomma mellan presten och en af
hans församlings medlemmar, är det då icke skäl att för dessa
fall tillåta fritt val af den prestman, som inger det mesta förtro¬
endet. Om också härigenom skulle upkomma någon olägenhet
för Presterskapet och om också en och annans löneförmåner skulle
komma att minskas, så kan väl detta icke vara ett skäl för att
afslå ett förslag, som har så många skäl för sig. Jag anhåller så¬
ledes om bifall till Betänk.
Pir Lefrén: Jag vågar hemställa, om det icke vore skäl
att bifalla återremiss af denna punkt, då PresteSt. bifallit den,
BondeSt. återremitterat den, och BorgareSt. icke derom fattat nå¬
got beslut, emedan detta Stånd antagit K. M;s Propos. Jag inser
icke i hvad mån någon olägenhet skulle kunna uppstå deraf att
denna fråga återremitterades lör att omarbetas i sammanhang med
Litt. A. Hvad angår den tvist som här upstått mellan tvänne
personer, bägge tillgifna den s. k. reformationen inom Kyrkan så
är det endast detsamma som alltid händer, när man discuterar sä
beskaffade frågor, eller att man ej är sams. Phil och med de var¬
maste anhängarne af en fri religions-öfning tyckas stå emot hvar¬
andra i en punkt, så vigtig, att om de livar för sig kunde bilda
en sekt, så skulle här upstå två kyrkor i st. f. en. Den ena skulle
hafva ett lagligen valdt Presterskap då deremot den andra afsade
sig all befattning med Presterskapet, emedan hvar och en, som steg
upp för att lära sina medmenniskor, vore prest. Detta är likasom
en liten vink hvart det skulle bära, om man tilläte hvar och en
upträda som reformator efter sitt tycke. Efter sitt samvete, säger
man. Jag, för min del. intränger icke i någon menniskas samvete.
Det må göras från motsatta sidan, men jag vill icke göra det.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag kan icke underlåta,
att, i likhet med föreg:de talare, hålla LagUtsk. räkning för det
förslag, som här är framlagdt I allmänhet torde man icke vara
okunnig om det bedröfliga förhållande, att äfven sådana personer,
som för öfrigt vidhålla Luthers bekännelse, separera sig från Kyr¬
kan, derföre att de icke få åtnjuta en större lithurgisk frihet, än
den nu medgifna, dels derföre att Sakramenternas tilldelande utom
socknen ej är tillåtet. Utsk:s förslag synes mig derföre vara ganska
väl-
Den 4 November e. m.
385
välberäknad!;, och det öfverensstämmer så med sakens natur, att nå¬
got motstånd icke borde kunna göras. Under de gemensamma öf-
verläggningarna hörde jag icke mer än en enda talare som motsatte
sig it'rågav:de förslag, och såsom skäl anförde han, att lian, som
understundom hade ända till 1,000 kommunikanter, härigenom skulle
äfventyra, att någon gång kanske nödgas emottaga ett eller annat
hundradetal ytterligare från främmande församlingar. Jag är icke
sinnad att till besvarande uptaga ett sådant yttrande, ty detsamma
är af den beskaffenhet, att hvar och en, som tänker närmare derpå,
måste förvåna sig öfver att ett sådant kunnat afgifvas. Den siste
talaren upgaf, om jag icke missförstod honom, att PresteSt. återre¬
mitterat denna fråga; men, såvidt jag vet, så har PresteSt. afslagit
de båda sista punkterna. För min del får jag, på anförda skäl,
tillstyrka bifall till Utskis förslag.
Hr Cederschiöld, Ro'b. Theophron: Om en fråga skall
återremitteras, måste någon anmärkn. vara gjord af den beskaffen¬
het, att frågan anses behöfva vidare utredning innan beslut fattas.
Såvidt jag upfattat discussionen, så har ingen anmärkn. blifvit gjord
emot förslaget, med undantag af Hr Thams anmärkn., att löne-in-
komsterna för Stockholms presterskap skulle komma att förminskas.
Denna anmärkn. åter är af den beskaffenhet, att den väl icke i rin¬
gaste mån lär kunna tagas i betraktande, hvarföre också den leda¬
mot, som framställde den, sjelf tillstyrkte bifall till förslaget. Jag
inser icke, hvarföre man skall återremittera ett förslag, mot hvilket
inga anmärkmr blifvit gjorda, utan anhåller om bifall till detsamma.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Förekommen af den
siste värde talaren, får jag endast säga, att jag icke anser det vara
skäl att återremittera ett välgrundadt förslag, synnerligen då Riks¬
dagen är så långt framskriden, utan bör E. o. Ad., enl. min tanke,
i denna fråga föregå de öfriga Stånden med ett godt exempel och
bifalla densamma.
Hr Lefrén: Af ett misstag råkade jag förra gången säga,
att PresteSt. bifallit denna punkt, ehuru jag ville säga, att samma
Stånd afslagit densamma, men någon återremiss har jag icke, på
sätt en talare här yttrat, talat om. Hvad angår Hr Cederschiölds
anmärkn., så får jag fästa upmärksamheten derpå, att jag redan på
f. m. anförde skälen hvarföre jag ansåg att frågan borde återremit¬
teras. Dessa skäl återfinnas i Domprosten Björlings reservation,
men jag vill icke uprepa den nu, ty jag tycker att här talas nog
ändå.
Förev:de mom. af Utsk:s förslag blef, uppå härefter framställd
propos., af E. o. Ad. bifallet.
I fråga om det sedermera förekommande mom. litt. D af Utsk:t
förslag till beslut, yttrade:
IX H. 35
38Ä
Den 4 November e. ra.
Hr Estenberg: Äfven med afs:de på denna fråga nödgas
jag framkomma med ett förslag, ehuru jag förutser, att det icke
kommer att vinna bifall, och ehuru jag t. o. m. skulle blifva rädd
om det bifölls i närvrde stund. Jag anser mig likväl böra uttala
min mening, emedan den är en sanning, som i en framtid måste
göra sig gällande. Jag vågar tro, att en bestämd kyrko-handbok
är mindre nödvändig för församlingens utveckling och gudstjenstens
ordentliga skick. Vi äro nu inne på en väg, som lätt kan slutas
med andlig död och petrificerad stelhet i gudstjensten. Jag anser,
att dessa motioner ang:de kyrko handboken just upstått derföre, att
presterskapet så trälaktigt släpat sig fram med den gamla handbo¬
ken i hand. Inom vår förstenade Statskyrka har detta slafviska
iakttagande af handboken egt ruin; men deremot i Tysklands pro¬
testantiska stater liar det visat sig ett synbart bemödande att icke
vid gudstjenstens förrättande för mycket fästa sig vid formulärer
och handbok. I Tyskland får man se prester både förrätta dop
och andra förrättningar, utan att hafva någon handbok i handen;
men derföre saknar icke den heliga förrättningen kraft. Jag skulle
tro, att allt hvad handbok heter snarare bör betraktas såsom en i
allmänna ordalag gifven ledning för presten, än som en bestämd
formel, från hvilken hail icke i någon man får afvika. Långt ifrån
att således gilla Utsk:s förslag, får jag föreslå en återremiss, jemte
åläggande för Utsk. att pröfva följande förslag:
En underd. skrifvelse, derigenom B. St:r anhålla, att
K. M. täcktes förordna, det må presterskapet tillse, att
de, genom kyrko-bandboks begagnande och bokstafvens
förgudande deruti, icke vålla andelig död i församlin¬
gen, enär bakslafven dödar,, men Anden gör lefvande.
(2 Cor. 3: 0.)
Hr Lefrén: Äfven vid denna punkt nödgas jag anhålla om
återremiss, på de skäl, som blifvit anförda i Domprosten Björlings
reservation. Det är onödigt att besvära B. o. Ad. med dess uplä-
sande, då hvar och en säkert känner Betänk:t från första bokstaf-
ven till den sista.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Äfven jag anser att denna
punkt bör återremitteras, emedan de i reservationerna anförda skäl
tyckas' tala för en modifikation af Utsk:s förslag. Jag är motionär
i denna fråga, meu Utsk. har afvikit från min motion, och derige¬
nom motverkas ett af de syftemål jag med densamma afsåg. Utsk.
föreslår: »en underd. skrifvelse, derigenom B. St:r anhålla, att K.
M. täcktes förordna, det må 1 693 års kyrko-handbok begagnas vid
barndop, om barnets målsman sådant begär, samt, derest flere så
önska, skrifterna! med dem förrättas, och Herrans Nattvard dem
tilldelas, jemväl i enlighet med samma handbok.» För min del an¬
ser .jag det vara presteus skyldighet att alltid bifalla en sådan be¬
gäran, ehvad en eller flere derom anhålla. Det kan lika litet för¬
svaras, att i detta afs:de ringakta eller åsidosätta en samvets-önt
menniskas betänkligheter, som fieres, och nödga honom att afhålla
I)«ii 4 November o. m.
387
sig frän den Heliga Nattvarden, blott derföre att icke någon annan
samtidigt önskar begå den. Sådant blefve en oundviklig följd af
Utsk:s förslag; men presterna sjelfva synas icke åsyfta något sådant,
då t. o. m. den reservant af PresteSt., som ifrigast yttrat sig mot
förslaget i förev:de punkt, säger, att den kristliga kärleken bjuder
att i detta hänseende gå samvets ömma kristnas önskningar till mö¬
tes, ehuru han anser, att man ieke bör stifta en lag, sorn ålägger
såsom skyldighet det, som hvarje rättsinnad prest gör af sig sjelf.
Vore förhållandet verkligen så, att presterna aldrig nekade att be¬
gagna gamla handboken, der detta af samvetsskäl begärdes, så hade
jag icke väckt denna motion. Jag har vid föregide Riksdag när¬
mare utvecklat skälen till densamma, och ber nu endast att få näm¬
na, att orsaken till flere separatistiska församlingars bildande just
är den, att presterskapet i denna punkt icke visat nog ömhet om
själarne. Hvad jag med motionen åsyftar, har K. M. redan 1817
medgifvit för Skellefteå församling och trakten deromkring; 1819
medgafs detsamma för Piteå sockneboer, och detta utan att af pa¬
stor i Skellefteå församling, hvilken är representant vid innev:de
Riksdag, blifvit anfördt något exempel på oordning, som deraf up-
stått. När detta nu under 40 år har praktiserats inom vissa för¬
samlingar, utan olägenhet, så synes det mig icke vara för mycket
begärdt, att alla prester må tillförbindas att förfara på sådant sätt.
Att Utsk., hellre än att föreslå Ständerna att för deras del antaga
en lag, på hvilken i alla fall erfordras K. M:s sanktion, tillstyrkt
en underd. skrifvelse, i hvilken Ständerna anhålla hos K. M. om
utfärdande af en författning, i det syfte, som jag vid denna och vid
nästföreg:de Riksdag föreslagit, har jag visserligen ingenting emot.
Hufvudsaken är, att den närv:de anledmn till klagan öfver Kyrkans
hårdhet mot en del, måhända mindre uplysta, men redliga, allvarliga
och samvetsgranna medlemmar, må uphöra. Henna klagan gäller
för öfrigt icke blott det anbefallda bruket af nva handboken, utan
äfven nya psalmboken och katechesen, med afs:de hvarå Utsk. in¬
genting föreslagit. Dess arbete synes mig derföre otillfredsställande,
och jag betviflar, att de s. k. gammal läsarne och många andra mera
nogräknade, om sträng renlärighet angelägna Svenska lutheraner
blifva belåtna, äfven om K. M. skulle behaga utfärda en sådan
författning, hvarom, enl. Utsk;s Förslag, underd. anhållan skulle
göras.
Gr. Liljencrantz: Till en början får jag erinra den siste
värde talaren, att Utsk:s framställning endast afser en anderd, skrif¬
velse till K. M., så att, om det skulle pröfvas nödigt att vidtaga
de af den siste värde talaren föreslagna förändringar, så kan det
mycketl väl ,låta sig göra vid utfärdandet af författningen, emedan
K. M. utan tvifvel har kännedom om de omnämnda förhållandena.
För öfrigt vet hvar och en, som med någon upmiirksamhet följt de
religiösa rörelser, som på sednare tiden visat sig i landet, att dessa
oroligheter, synnerligen hvad de norra länen beträffar, just härledt
sig från de tvenne omständigheter, som utgöra föremål för den nu
fösedragna punkten. Denna oro hade långt för detta varit stillad,
Dan i November e. m.
om blott det nu föreslagna medgifvande! hade blifvit lemnadt i Wit¬
tan tid. Det fins väl icke något billigare anspråk, än det, att be¬
gära få begagna en af Kyrkan sjelf under lång tid använd hand¬
bok, då man anser den bättre uttrycka hvad man känner, och mera
tillfredsställande samvetet. Vill man förekomma oro och separatism,
synes mig att man icke nog fort kan gå dessa önskningar till mö¬
tes. Jag tror således, att R. o. Ad. icke bör fördröja medgifvan-
det, utan bifalla puukten, likasom R. o. Ad. bifallit den föreg:de,
hvilken dermed står i närmaste sammanhang.
Gr. Sparre: Visserligen har jag erfarit, att behandlingen af
religiösa frågor är ytterst svår, men aldrig hade jag kunnat före¬
ställa mig. att då en person väckt motion i en syftning, och Utsk.
tillstyrkt hans framställning in totum et tantum, han likväl skulle
upträda och förklara sitt högljudda missnöje med Utsk. Detta är
likväl hvad Hr Gyllenskjöld gjort; ty linn har, på sätt Betänk:t
utvisar, föreslagit: »att R. St:r må, för deras del, besluta en för¬
fattning, hvarigenom stadgas, att, när sådant i följd af samvetsskäl
begäres, prest må ega, efter samråd med sin Biskop, att vid em-
betsförrättning undantagsvis begagna den s. k. gamla kyrko-hand-
boken, psalmboken och katechesen, intill dess andra sådana kunna,
efter behörigt godkännande, varda af Svenska församlingen allmän¬
neligen antagna.»
Nu tillstyrker Utsk. »en underd. skrifvelse, derigenom R. St:r
anhålla, att K. M. täcktes förordna, det må 1C93 års kyrko-hand-
bok begagnas vid barndop, om barnets målsman sådant begär, samt
derest flere så önska, skriftemål med dem förrällas och Herrans
Nattvard dem tilldelas, jemväl i enlighet med samma handbok.»
Såvidt jag kan begripa har Utsk. tillstyrkt Hr Gyllenskjölds
förslag, men likväl upträder Hr Gyllenskjöld och talar emot Utsk:s
Betänk. Jag måste erkänna, att jag icke vet huru Utsk. skall reda
sig i religiösa frågor, då ett sådant förfarande är möjligt. Om jag
nu granskar de skäl, som äro anförda emot Utsk:s Förslag, så, hvad
barndop beträffar, kan väl gamla handboken ej komma i fråga att
begagnas, om ej barnets målsman det begär. Hr Gyllenskjöld har
sagt, »när sådant af samvetsskäl begäres»; men icke kan barnet sjelf
begära det, utan det kommer väl att bero på barnets målsman, och
om han gör det, så är det väl af samvetsskäl. I fråga om Skrif¬
termålet föreslår Utsk., att der flere så önska, så må det kunna för¬
rättas enl. gamla handboken. Dertill svarar Hr Gyllenskjöld, att
en själ är lika dyrbar som flere; men dervid får jag erinra, hvad
icke allenast PresteSt:s medlemmar inom Utsk., utan äfven alla an¬
dra prestmän, med hvilka jag samtalat, förklarat, nemi. att då skrif¬
termål förrättas med någon enskild person, så begagnar presten icke
de ordalag i det nya formuläret, som denna person icke godkänner.
Det är blott i det fallet, att ett skriftermål förrättas med flere på
en gång, sorn ett formulär begagnas, emedan man då icke kan vända
sig till hvar och en särskildt. Då det således, efter hvad alla pre¬
ster erkänt, ingalunda är förmenadt, utan tvertom ålagdt, att vid
enskildt skriftermål med en person använda sådana ordalag, hvaraf
D«n 1 November e. m.
88»
lian finner sig öfvertygad, så kan det, med afs:de på detta fall, icke
vara behöfligt, att i en underd. skrifvelse anhålla om tillstånd för
presterna att begagna den gamla handboken. Det är endast för det
fall, att flere personer önska begå Nattvarden tillhopa, emedan det
kan vara mera tillfredsställande att begå denna handling tillsam¬
mans med sina anhöriga och vänner, än att begå den ensam i Sa¬
kristian, som något lagstadgande ang:de bruk af gamla handboken
kan komma i fråga. Slutligen säger Hr Gyllenskjöld, att Utsk., i
st. f. att föreslå en bestämd lag, borde föreslå en underd. skrifvelse.
Dessa ord bevisa bättre än något annat, att Hr Gyllenskjöld icke
har läst Utsk:s Betänk., ty Utsk. tillstyrker II. St:r, att uti en un¬
derd. skrifvelse etc. Utsk. har således icke föreslagit någon lag,
utan endast hvad Hr Gyllenskjöld sjelf begärt. Jag ber om förlå¬
telse, att jag ännu en gäng förklarar, det jag icke förstår ett sådant
sätt att gå till väga, der man först bestrider sin egen motion, och
sedan tillstyrker just det, som Utsk. tillstyrkt, under förebärande
att Utsk. icke tillstyrkt det. Nu återstår endast att betrakta Hr
Gyllenskjölds förslag med afs:de på psalmboken och kathechesen.
Det låter sig mycket väl göra, att begagna den gamla handboken
vid ett skriftermål, men man kan icke antaga, att en hel försam¬
lings samtliga medlemmar hylla de åsigter, som finna sig tillfreds¬
ställda af den gamla psalmboken, och då det är fråga om psalmer,
som skola sjungas, måste man naturligtvis göra afs:de på hela för¬
samlingen. Dessutom kan en prest, som är mån om att göra sina
församlingsboer till nöjes, undvika att begagna andra psalmer, än
de som ii.ro gemensamma för båda psalmböckerna, och hvilka en
öfvervägande del af församlingen älskar. Således, och då jag anade
att dessa förslag, så oskyldiga de än voro, skulle möta motstånd,
så var jag af den åsigt, att Utsk. borde inskränka sig till att till¬
styrka II. St:r, att hos K. M. anhålla om afhjelpande af ett behof,
som verkligen förefanns. Vidare har Hr Gyllenskjöld yrkat, att det
borde vara tillåtet att få begagna den gamla katechesen. Hvad
denna fråga angår, så äro alla prester ense om, att något hinder
icke finnes för presten att begagna den gamla katechesen vid bar¬
nens undervisning, om någon församling skulle särskildt derom an¬
hålla. Utsk. ansåg det derföre icke vara af nöden att särskildt hos
K. M. anhålla om tillåtelse härtill. Då nu, på sätt jag förut nämndt,
det är af nöden att söka undanrödja de anledmr till missnöje med
Kyrkan, som för åtskilliga samvets-ömma förefinnas, och då, efter
hvad vi veta, många finnas, som hysa kärlek för gamla handboken,
emedan den står i nära öfverensstämmelse med Augsburgiska bekän¬
nelsen och Luthers skrifter, så synes det mig vara skäl att göra de
koncessioner, som Utsk. föreslagit.
Hr Lefrén: Med en föreg:de talare instämmer jag deri, att
frågan om gamla och nya handboken är en af de orsaker, som för-
anledt de oroligheter, hvilka upstått, ehuru de, Gudi vare lof, icke
visat sig i den stora skala, som man här påstått. Utan att vilja
förnärma någons samvete eller öfvertygelse, anhåller jag att få an¬
föra ett bevis på, att dessa stridigheter äro på väg att urarta till
3S0
Den i November e. m.
något, som vi icke föreställt oss. I Norrland bände sig för en tid
sedan, att en person kom till ortens högste embetsman, och under
ett vänskapligt samtal, hvarvid han nämnde, att han var att be¬
trakta såsom »läsarnes» Biskop, frågade han, om det ej vore möj¬
ligt att de kunde få en katholsk prest, så att de, i enlighet med
katholska läran, kunde få en absolut syndaförlåtelse, ty, såsom be¬
kant är, meddelar vår handbok endast en vilkorlig syndaförlåtelse
vid Nattvardens begående. Den höge embetsmanneu gjorde honom,
sin pligt likmätigt, upmärksam på, att sådant var fullkomligt stri¬
dande mot lagar och författningar, och slutligen lyckades han att
förmå honom för den gången afstå från siu önskan.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag är Gr. Sparre mycket
tacksam för den välvilja, hvarmed han omfattat min motion; men
jag beklagar, att de prester, med hvilka han derom samtalat, synas
hafva varit den så mycket mera obenägna. De hafva visserligen
haft rätt deri, att presten vid ett enskildt skriftermål kan välja de
ordalag han finnér vara lämpligast, samt såmedelst undgå att be¬
gagna något formulär; men utan Biskopens tillåtelse kan en prest
svårligen begagna den gamla handboken, äfven om någon skriftande
skulle sådant önska, ty författningarna förbjuda det uttryckligen.
Omständigheterna kunna väl föranlåta en om sina församlingsboer
örn prestman att, i trots af detta förbud, begagna den gamla hand¬
boken, och det har på det sättet lyckats en prest att i Kyrkans
sköte återföra en redan bildad församling af separatister. Men då
ett sådant förfarande står i strid med nu gällande stadganden, har
afsigten med min motion just varit, att få dessa stadganden ändrade
till öfverensstämmelse med hvad både Hr Gr. och de af honom åbe¬
ropade Hrr prestman ju, lika med mig, anse vara rätt och billigt.
Detta kan låta sig göra, både på det sätt jag föreslog vid förra
Biksdagen, genom förordning, utfärdad och besluten endast af Ko¬
nungen, och så, som min motion vid innev:de Kiksdag föreslår, ge¬
nom lag, -stiftad af Konung och Ständer gemensamt. Men ända¬
målet vinnes svårligen på det sätt LagUtsk. föreslagit, då det väl
medgåfves men icke ålades presterskapet, att foga sig efter samvets-
ömina åhörares behof och önskningar uti ifrågav:de hänseende. Så¬
dan är den väsendtliga skillnaden mellan LagUfsk:s tillstyrkande
och min motion. Om än, såsom Gr. Sparre säger, då skriftermål
skall förrättas med en ensam person, presten kunde begagna hvilket
formulär han ville, så vöre detta af ingen nytta, derest presten icke
ville begagna det, som bäst tillfredsställde den skriftandes samvete,
och icke heller vore dertill förbunden. Det är derföre af stor vigt,
att kunna hänvisa honom till ett formulär, som, såvidt jag erfarit,
tillfredsställer alla deras samvetskraf, hvilka ogilla nu föreskrifna
skriftermåls-ritual; ett formulär, som öfver 100 år varit begagnadt
inom vår Kyrka, och dertill är författadt på en tid, då anspråken
på renlärighet i Kyrkan voro som störst. Mången torde möjligen
anse denna sak vara af mindre vigt; men den är det icke. Det är
nemi. icke endast lekmän, som ogilla den nya handboken, utan det
fins äfven prester, som göra det. En mycket aktad prest har nyii-
Den 4 November e. m.
391
gen skrifvit till mig, det han var i begrepp att afsäga sig prest-
erpbetet, emedan den nya handboken innehöll uttryck, som han,
med blicken fästad pä Bibeln och de Symboliska böckerna, icke an¬
såg sig kunna gilla. Jag sökte lugna honom, så godt jag kunde,
och ännu är hans beslut ej satt i verket, men jag har hört, att
han sedermera skrifvit till åtskilliga andra på samma sätt; således
är han annu vacklande. De, som icke sjelfva haft sådana skrupler,
eller egt deras fulla förtroende, sorn det haft, kunna svårligen göra
sig en föreställning om huru marterande de äro. Likasom man
med allt skäl behandlar en person, som är lekamligt sjuk, med större
varsamhet än den friske, så bör man äfven göra med den andligen
sjuke. Jag anhåller om återremiss till Utsk., på det ordalagen i
förslaget måtte omändras, så att presterna icke må kunna bakom
dem förskansa sig och vägra en enda af sina församlingsboer den
hjelp han behöfver i sin andliga nöd.
Gr. Sparres påstående, att Utsk »in lötum et lanlum» tillstyrkt
min framställning, är alldeles icke med sanna förhållandet öfverens¬
stämmande. Utsk. har icke blott i hvad Utsk. tillstyrkt afvikit från
hvad motionen alser, utan derjemte alldeles åsidosatt hvad deri sägs
ang:de nya psalmboken och katechesen. Gr. Sparre säger väl, att
frågan om handboken är vigtiyaU, men lika vigtig är otvifvelaktigt
frågan om katechesen. Föräldrarna önska naturligtvis att få sina
barn väl handledda och undervisade till deras konfirmation, och jag
vet många, som heldre låtit sina barn blifva utan undervisning efter
någon kateches, än de låtit dem inlära en, som de sjelfva ogillade.
Hvad psalmboken angår, så lär ännu, inom åtskilliga församlingar
i Norrland, vid gudstjensten begagnas endast sådana psalmer, som
finnas i gamla psalmboken. Så tillgick det, ännu 10 år efter nya
psalmbokens införande, i den församling der jag är född; så tillgår
det äfven i Finland. Men det bör, efter min öfvertygelse, icke bero
på en prests större eller mindre benägenhet, att fästa afs:de å sam-
vets-ömma sockneboers behof och önskan — det bör vara hans ålig¬
gande att det göra, på det icke, genom hans afvighet, missnöje och
söndringar må upstå. Ilade presterskapet blott någorlunda allmänt
varit så benäget till eftergift i detta hänseende, som Gr. Sparre sy¬
nes förutsätta, så skulle i sanning tillståndet inom Kyrkan vara helt
annorlunda än nu är händelsen.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Då de personer,
hvilka upgifvit sig närmare känna anledmna till den oro, som visat
sig, en kännedom, hvilken jag också anser dem ega, hafva upgifvit,
att orsaken till denna oro just är att söka i förbudet mot använ¬
dandet af den gamla handboken och den gamla psalmboken, så tyc¬
ker jag, att man har allt skäl att så fort som möjligt undanrödja
detta förbud, på det sjelfva oron med detsamma må försvinna. Vi
hafva redan bifallit Utsk:s förslag, att man må kunna emottaga
Nattvarden af annan prest än församlingens, och derigenom har en
anledn. till missnöje blifvit undanröjd; vi böra, enl. min tanke, äfven
undanrödja de öfriga. Då jag genomläste Utsk:s förslag stötte mig
genast ordet »flere»; ty jag kan icke inse något skäl, hvarföre icke
833
Dsn 4 Norember e. m.
gamla handboken lika väl kan få begagnas när det blott är en per¬
son, med hvilken skriftemål skall förrättas. Jag anser derföre, att
den författning, som kan komma att utfärdas, bör innehålla: att
om en eller flere det önska, så må gamla handboken begagnas.
Denna punkt är redan återremitterad af tvenne Stånd, och om E.
o. Ad. nu bifaller den, blir endast följden den, att tiden blir upta-
gen med sammanjemknings-förslag och inbjudningar, hvaremot, om
It. o. Ad. återremitterar punkten, Utsk. blir i tillfälle att framkom¬
ma med ett förslag, som alla kunna antaga.
Gr. Sparre: Denna punkt är icke, på sätt den siste talaren
upgaf, återremitterad af två Stånd; ty ett Stånd har återremitterat
den, ett Stånd bifallit och ett Stånd afslagit densamma. Om nu
äfven K. o. Ad. återremitterar punkten efter en discussion. hvarun¬
der en och annan talare afstyrkt förslaget, en och annan tillstyrkt
en modifikation deri, så blir det alldeles omöjligt för Utsk., att ut¬
finna hvad man verkligen önskar. Det synes mig vara bättre om
Ståndet fattar ett bestämdt beslut, så att Utsk. kan få någon led¬
ning för sitt åtgörande. Hvad det beträffar, att man borde utbyta
ordet »flere» mot »en eller flere», så har jag så mycket större skäl
att vidblifva min åsigt, som Hr Gyllenskjöld sjelf vitsordat riktig¬
heten af min upgift, att presterna vid enskildt skriftermål begagnat
gamla handboken eller det uttryckssätt, som för hvarje person varit
mest tillfredsställande. Det är också obestridligt, att hvar och en
prest, som är mån om att upfylla sitt kall, mäste så göra. Kyrko¬
lagen talar uttryckligen om allmänt skriftemål, i motsats mot en¬
skildt, och med afs:de på' det enskilda skriftemålet stadgar den, att
presten skall förfara i öfverensstämmelse med den personens fisigter,
med hvilken han har att göra. Ett formulär kan således endast
komma i fråga vid allmänt skriftemål, och det vore högst olämp¬
ligt, om E. St:r i en underd. skrifvelse hos K. M. anhöllo om till¬
stånd för presterna, att vid enskildt skriftemål begagna den gamla
handboken, ty detta skriftemål förrättas vanligen under ett samtal
mellan presten och den som undergår skriftemålet. Hvad sjelfva
Nattvardens utdelande beträffar, så känner jag icke någon skillnad
mellan gamla och nya handboken. Jag uprepar min anhållan om
bifall till punkten; ty genom en återremiss kommer Utsk. att be¬
finna sig i den kinkiga ställning, att Utsk., då endast ett Stånd
bifallit punkten, omöjligt kan veta om gamla handbokens använ¬
dande vid skriftemål i allmänhet gillas af E. St:r.
Gr. Liljencrantz: Afven de Hrr, som yrkat återremiss,
hafva icke bestridt att detta förslag innehåller något godt, ehuru
de icke anse det innehålla allt det goda som de önskat. Om såle¬
des förslaget verkligen innehåller något godt, så synes det mig vara
skäl att antaga detsamma, emedan det icke är säkert att detta goda
erbjudes en gång till. De brister det innehåller, synas icke vara
jemförliga med fördelarna, och då redan ett Stånd antagit det, så
lörenar jag mig med Gr. Sparre och anhåller om bifall till Be¬
tänka.
Den 4 November e. m.
393
Hr Cederschiöld, Eob. Theophron: Om man icke vill
återreraitera punkten, så kan man enl. min tanka gå allas önsk¬
ningar till mötes endast man uti förslaget vidtager några förän¬
dringar, hvarigenom det skulle komma att lyda som följer: »en
linderö, skrifvelse, derigenom K. St:r anhålla att K. M. täcktes
förordna det må 1093 års kyrkohandbok begagnas vid barndop,
om barnets målsman sådant begär, samt derest en eller flera så
önska skriftemål förrättas och Herrans Nattvard tilldelas, jemväl i
enlighet med samma handbok.»
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag hade i likhet med Hr
Cederschiöld erhållit den underrättelsen att 2 Stånd återremitterat
denna punkt, men då Gr. Sparre upgifvit att ett Stånd bifallit och
ett Stånd återremitterat densamma, så inser jag i hvilken villrådig¬
het Utsk. skulle komma, om äfven It. o. Ad. återremitterade den,
hvarföre jag tillstyrker bifall till punkten med de af Hr Cederschiöld
deri gjorda modifikationer.
Gr. Sparre: För att uudvika såväl en återremiss som en
förlängd discussion, så vill jag icke invända något mot den af Hr
Cederschiöld gjorda ändring af förslaget. Jag får blott anmärka
att i så fall ordet »tilldelas» kanske borde utbytas emot »utdelas».
Gr. Liljencrantz: Jag anhåller att få förena mig med
Hr Cederschiöld och afstår från mitt yrkande på bifall till punkten.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt hurusom i afs:de
på ifrågav:de mom. blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag och dels
af Hr Cederschiöld bifall med den förändring att orden: »samt der¬
est flera så önska, skriftemål med dem förrättas och Herrans Natt¬
vard dem tilldelas» utbyttes emot orden: »sami derest så önskas,
Skriftermål förrättas och Herrans Nattvard utdelas», blelvo de
först till bifall och sedan till återremiss af detta mom. framställde
proposme besvarade med starka Nej, blandade med Ja; hvarpå Hr
Frih. o. Ordfiden hemställde om It. o. Ad. behagade bifalla detta
mom. med den af Hr Cederschiöld föreslagna förändring, samt se¬
dan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, för¬
klarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Härefter förekom I)tsk:s hemställan i fråga om Hr Bibbings
och Hr Bodells yrkande om upluifvande af den så kallade Sakra-
mental-lagen, och anfördes härvid af:
Hr Adlercreutz, Axel: Under de allmänna öfverläggnin-
garne med afs:de på denna fråga nödgades jag, till följe af Hr Gr.
o. Landtnäs illamående att sammanfatta mitt yttrande inom så trån¬
ga gränsor som möjligt. Måhända blef jag till följd deraf icke så tyd¬
lig i min framställning som jag skulle önskat; ty mitt yttrande
har i tryck blifvit återgifyit på ett högst ofullständigt sätt. Jag
begagnar mig derföre af detta tillfälle att redogöra för min upfatt-
Den i November e. ra.
ning af frågan. Uti min Betänk, vidfogade reservation kar jag
förklarat, att jag gillar den inom Kyrkan antagna ordning,
att Sakramentet i alla vanliga fall af prest utdelas ock för¬
valtas, men jag kan icke erkänna någon Statens rätt att med
sina strafflagar gripa in på det kyrkliga området. Då de ifrigaste
förfäktare af landsförvisning såsom påföljd för affall sökt försvara
denna påföljd, på den grund att det icke vore något straff, emedan
de inse att verldsliga straff icke böra användas i rent andliga ting,
så bör väl så mycket mindre verldsliga straff tillämpas på öfver-
trädelser af endast en andlig ordning. Då emellertid frågan genom
de öfriga Ståndens beslut redan har fallit för denna Riksdag, så
vill jag icke genom något yrkande föranleda en discussion, utan
åtnöjer mig med att nedlägga min protest mot den enl. min tanke
obilliga och orättvisa Sakramental-lagen.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Hr Carlheim Gyllenskjöld,
undert. Riddarh.Sekret, uplyst att, enl. ankomne prot.Utdrag, Pre¬
ste- och BondeStm bifallit Utsk:s ifrågav:de hemställan, men att
BorgareSt:s i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit li. o. Ad. med-
deladt, yttrade:
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Då tvänne Stånd redan
bifallit denna punkt, en sak som troligen det tredje Ståndet äfven
kommer att göra, och då således R. o. Adis beslut, det må blifva
hvilket sorn helst, icke kan medföra något praktiskt resultat, så
vill jag icke framställa något yrkande med afs:de på denna punkt,
utan inskränker mig tili det förklarande, att äfven jag anser denna
lag vara orättvis.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då det beslut R. o. Ad. i
denna fråga går att fatta möjligen vid en kommande Riksdag kan
blifva åberopadt såsom prejudikat, så får jag anhålla att R. o. Ad.
ville, med ogillande af Utskis Utlåt., lägga detsamma till handlin-
garne.
Frih. Creutz: Den lag som under namn af Sakramental¬
lagen tillkom vid sednaste Riksdag, synes mig vara den strängaste
lag som på sednare århundraden blifvit utgifven; ty den ingriper
i aldra största grad i den kristliga friheten. Jag hade hoppats
att vid innevide Riksdag denna barbariska lag skulle uphäfvas; ty
man borde ej bibehålla en lag, som står i så uppenbar strid med
Nya Testamentets anda. Tvänne Stånd hafva emellertid bifallit
Utsk:s Betänk, och BorgareSt. lär väl komma att antingen ogilla
eller återremittera detsamma. För den händelse att BorgareSt.
återremitterade punkten och R. o. Ad. äfven beviljade en återre-
miss, så skulle 2 Stånd stanna mot 2, och jag anhåller att Utskis
Ordfide behagade uplysa, hvad följden skulle blifva deraf. Då jag
ser att Utsk:s Ordfide begärt ordet, anhåller jag att få vidare fort¬
sätta mitt yttrande, sedan jag erhållit den begärda uplysuingen.
Gr. Sparre: Med anledn. af den siste värde talarens för¬
D»n 4 November e. m.
frågan får jag förklara, att enl. min upfattning af Grundlagen
iir motionen, sedan den blifvit afslagen af 2 Stånd, för denna gån¬
gen förfallen, och en återremiss af E. o. Ad. kan således icke för¬
anleda något åtgörande å Utsk:s sida. Lagen kommer således fort¬
farande att gälla, och då det väl är mindre lämpligt att It. o. Ad.
uttrycker sitt ogillande af en gällande lag, så anhåller jag att lt.
o. Ad. ville bifalla punkten.
Frih. Creutz: Då enl. hvad Gr. Sparre uplyst ingenting
kan vinnas genom en återremiss, så får jag förena mig i Hr Gu¬
staf Cederschiölds anhållan, att lt. o. Ad. ville med ogillande af
Utsk:s Utlåt lägga punkten till handlingarne.
Frih. Alströmer: I öfverensstämmelse med de åsigter jag
framställde under de gemensamma öfverläggningarne anhåller jag
att i prot. få nedlägga min protest mot denna lag, hvilken äfven
jag vågar kalla barbarisk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag instämmer i Gr. Sparres
yttrande, att det vore Ståndet föga värdigt att uttala ett så öppet
ogillande af en gällande lag som Hr Cederschiöld föreslagit, och
hemställer derföre att B. o. Ad. i st. ville låta vid Utsk:s Utlåt,
bero.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Om E. o. Ad. vill, på sätt
Hr Gyllenskjöld föreslagit, besluta att låta vid Utsk:s Utlåt bero,
så har jag deremot ingenting att invända, men jag kan icke gå
in på att bifalla Betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Frih. o. Ord liden, att i afsule på Utsk:s förev:de hemställan
blifvit yrkadt, dels bifall och dels att E. o. Ad. måtte låta vid
Utsk:s yttrande bero; och efter derjemte till bifall å Utsk:s hem¬
ställan framställd propos., som besvarades med starka Ja jemte åt¬
skilliga Nej, förklarade Hr Frih. o. Ordf:den att han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag anhåller om propos.
på att E. o. Ad. ville, i st. f. att bifalla Utsk:s förslag, låta vid
detsamma bero. Nödgas jag kanske för sådant ändamål begära
votering?
Hr Cederschiöld, Bob. Theophron: Då Hr Gr. o. Ord-
f:den redan förklarat förra propos. besvarad med Ja, lärer det icke
återstå för Hr Gyllenskjöld annan utväg än att begära votering,
såvida lian vill hafva sin åsigt pröfvad.
Hr Carheim Gyllenskjöld: Jag är ledsen att nödgas
besvära E. o. Ad. med en votering, men jag lägger särdeles stor
vigt på det af mig framstälida yrkande, emedan.
396
Den 4 November e. m.
Detta yttrande afbröts af Hr Frih. o. Ordf:den med erinran
att öfverläggningen var fulländad oell att nu endast vore i fråga
huruvida votering yrkades eller icke.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag anhåller om votering,
och att mitt förslag måtte blifva kontrapropos.
Innan voteringspropos i anledn. häraf hunnit blifva skriftligen
upsatt, anmälde sig ånyo oell yttrade:
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Då äfven de, hvilka till¬
styrkt samma beslut som det af mig påyrkade, bedja mig afstå från
votering, vill jag icke besvära E. o. Ad. med votering, men får
till prot. anmäla .min reservation, såväl emot beslutet, som den,
såsom mig synes, något hastande upfattningen, utaf Hr Frih. o.
Ordf;den, af K. o. Ad:s svar å den framställda propos:n.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag instämmer i Hr Gyllen-
skjölds reservation.
Hr Hjerta, Lars: Afven jag anhåller att få instämma med
Hr Gyllenskjöld. Jag vill icke förlänga discussionen, men annars
hade jag tänkt yrka, att R. o. Ad. ville förklara, att sedan punk¬
ten genom 2 Stånds bifall var afgjord, så låt Ii. o. Ad. dervid
bero. Motivet till denna min åsigt, var helt enkelt att man icke
skulle kunna vid en påföljande Riksdag åberopa R. o. Ad:s beslut
såsom ett prejudikat.
Frih. Creutz: Afven jag anhåller att få reservera mig mot
det fattade beslutet.
Föredrogs ånyo LagUtsbs den 21 och 28 sisth Okt. på bor¬
det lagda Betänk. N-.o 47 i anledn. af väckt motion om stiftande
af lag. ang:de allmänt kyrkomöte.
Hr Cederschiöld, Gustaf: För min del anser jag nöd¬
vändigt att ärendet behandlas i sin helhet, och anhåller att få
uplyst om det kommer att behandlas så, eller om Betänk, kom¬
mer att föredragas paragrafvis.
Gr. Sparre Erik: Då ingen ledamot begärt att det skall
punktvis föredragas, så förmodar jag att, sedan Betänk, blifvit up-
läst i sin helhet, Hr Frih. o. Ordf:den äfven låter det discuteras i
sin helhet.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Först kan jag icke underlåta
fråga, om icke detta Betänk, gjort samma intryck på Hrrme som på
mig? Man väntade ett förslag af någon vigt och betydelse men
så kommer detta Betänk, och sedan man genomläst det, frågar man
sig ovilkorligen; hvad betyder detta? Hvad menar man med det¬
ta? — Huruvida jag skall tillstyrka ett kyrkomöte eller ej, beror
Den 4 November e. m.
397
på sättet huru det blifver organiseradt. Med den organisation
Utsk. och motionären föreslagit, anser jag att resultatet skall blifva
alldeles motsatsen till hvad man åsyftat. Derigenom skulle man
endast ytterligare rotfästa hierarchien, och göra prestväidet ännu
större än det nr. Det vore raka vägen till Påfvedöme och katho-
lisism; ty derigenom skulle formerna blifva alldeles förstenade. Mo¬
tionären har föreslagit, att det skulle bestå af ett lika antal prester
och lekmän. Man tycker kanske att det är en stor liberalitet af
motionären att låta lekmännen deltaga och yttra sig öfver dessa
ämnen, men eftersinna)' man något, skall man uptäcka ett alldeles
motsatt förhållande. Biskoparne äro sjelfskrifne ledamöter, och
man kan vara säker på att de prester sorn blefvo valda, skulle anse
sig hufvudsakligen bestämde att bevaka Presterskapets s. k. rättig¬
heter, hvilka stundom kunna vara i strid mot församlingens sanna
väl och högre intressen. Det skulle anses som ett himmelsskri¬
ande brott om någon af de valda presterne vågade hysa en skilj¬
aktig åsigt, alla frågor kommo således de presterliga ledamöterna
att stå som en man, och kunde de få endast en lekman med sig
så hade de en ständig pluralitet. Penna sammansättning skulle
blifva ännu fördelaktigare för hierarchien, än om prester ensamt
skulle afgöra frågorna; ty då kunde man stundom påstå, att deras
beslut voro stridande mot församlingens opinion och tanke, men
nu skulle presterna alltid kunna säga: det vore icke allenast deras
åsigt, utan hela församlingens tanka, som blifvit uttalad; hvarige¬
nom ock mötets yttranden skulle tillskrifvas en större vigt, än om
mötet utgjordes allenast af prester.
I fråga om Kyrkomötenas kompetens, så skulle de, enl. Utsk:s
förslag, endast blifva en komité, som utredde vissa frågor, men
för det ändamålet behöfver man ingalunda sammankalla ett kyrko¬
möte. Afsigten med ett kyrkomöte borde vara att få ett uttryck
af församlingarnes opinion, men för att vinna denna afsigt, fordras
äfven att kyrkomötena erhålla motions- och petition s-rätt. Motio¬
närens förslag har åtminstone ett företräde framför Utsk:s, ty enl.
det förra skulle kyrkomötet sammanträda periodiskt, ehuru med
vissa inskränkningar. Jag skulle vilja att kyrkomöte sammanträdde
hvart 3:dje år, dock skulle man undvika att dessa möten kommo
i kollision med Biksdagarne, utan borde de hållas året efter hvarje
Eiksdag. Någon beslutande-rätt kan ej nu komma i fråga att up-
dragas åt dessa möten, emedan dertill skulle fordras Grundlags-för-
ändring, men jag lägger vigt på att de erhålla petitions-rätt. Om
de blifva organiserade på sätt jag önskar, så tror jag att de kunna
hafva en mycket fördelaktig inverkan, och i én framtid kan man
väl komma att åt dem updraga beslutande-rätt, och låta'dem öf¬
vertaga flera frågor, som för närv:de äro underkastade Ständernas
pröfning, men hvartill Ständerna liro högst olämpliga, då deremot
dessa möten, sammansatta på ett sätt, som gjorde dem till verk¬
liga uttryck af församlingens åsigt er, skulle vara derför vida mera
passande.
Börande kyrkomötenas sammansättning skulle jag vilja höja
ledamöternas antal från 60, på sätt Utsk. föreslagit, till 65; Pre-
ays
D«n 4 November e. m.
sterskapet inom hvarje stift, och Stockholms Stad betraktad såsom
ett stift, borde bland sig utse en prest, hvaremot lekmännen skulle
ega rätt att välja 4 personer från hvarje stift och 4 från Stock¬
holm; dem obetaget att välja lekman eller prest. Jag inser icke
något skäl, hvarföre Biskoparne borde vara sjelfskrifna; ty om de
ega förtroende väljas de af sina stift och i annat fall är det bäst
att de icke komma dit.
Jag anhåller om återremiss till Utsk. i den syftning, som
detta förslag innehåller.
Hr Hjerta, Lars: Den sisté värde talaren har enl. min
tanka fullkomligt rätt i de brister han anmärkt, och till följd af
hvilka förslaget ingalunda är tjenligt att antagas. Bedan under de
allmänna sammanträdena med afs:de på religionsfrihets-frågan an¬
märktes, att det som nu kallas »Kyrkan» kallas i grundskriften »för¬
samlingen», men de som voro församlingens tjenare hafva genom
en ny öfversättning af ordet »culesia» gjort sig till församlingens
Herrar från att vara dess tjenare. Om sådana kyrkomöten inrät¬
tades, som de hvilka Utsk. föreslagit, så tror jag att de skulle blifva
föga bättre än våra gamla Herredagar. Det kunde möjligen vara
lämpligt inom den Grekiskt-Byzantinska församlingen, der Prester-
skapet verkligen äro Hrr öfver församlingen, men icke inom den
Evangeliskt-Lutherska församlingen. Meningen med ett kyrkomöte
bör väl vara, att församlingen sjelf skall få tillfälle att uttala sina
tankar ang;de de ändringar som behöfva vidtagas inom Kyrkan; ty,
såsom det står i Upsala mötes beslut, sådana jemkningar måste
göras i menskliga stadgar, som äro en följd af sjelfva tidens fram¬
skridande och som visat sig i liera afs:den vara nödvändiga. Jag
hemställer, huru långt den kristna församlingen skulle kommit un¬
der de första tiderna, om man för att bestämma dess läror hade
sammankallat ett möte, till hälften bestående af skriftlärde och
phariseer. Jag tror icke att kristendomen i så fall kommit långt,
då man tar i betraktande att de första kristna, likasom de skrift¬
lärde och phariseerna, voro Judar. Jag och de flesta med mig ön¬
ska väl, att man skulle få någon frukt af dessa möten, men sådant
är ej möjligt med den sammansättning LagUtsk. föreslagit. Då
det likväl är alldeles hopplöst att kunna få ett förslag antaget i
den syftning som Hr Cederschiöld föreslagit, och då man svårligen
kan vänta sig att Utsk. skall komma med något bättre förslag, så
hemställer jag till Hr Cederschiöld, om det lönar mödan att på¬
yrka en återremiss. Jag yrkar helt enkelt afslag å Utsk:s Betänk,
på det vi vid nästkommande Riksdag må kunna få ett ändamåls-
enligare förslag.
Frih. Creutz, Stephan: Redan vid föreg:de Riksdag] väck¬
tes fråga om kyrkomötes införande, och det förslag, som då fram¬
lades, var vida liberalare än detta. Jag kan icke inse behofvet af
att stadga en mängd lagar för kyrkomötes bildande; ty i utlandet
hafva många kyrkomöten egt rum, utan att dertill behöfts någon
serskild lagstiftning. Både i Danmark och Tyskland har man på
I)*n i November e. ra.
de sednare åren haft kyrkomöten, till hvilka hvar och en egt fritt
tillträde, med rättighet att deltaga i discussionen af de frågor som
der förekommo. Dessa kyrkomöten skulle i sanning medföra gan¬
ska stora utgifter för Statsverket, och bland reservanterna finns
en, som just reserverat sig af denna anledn. Vidare heter det:
»Allmänt kyrkomöte tillkommer endast att uptaga sådana kyrkliga
mål, som Konungen till detsamma öfverlemnar». Konungen skulle
således kunna bestämma de frågor, söm vid dessa kyrkomöten fingo
discuteras. Det är likväl en bland de kristna vedertagen sed att
församlingen sjelf får taga initiativet i alla frågor, som röra kri¬
stendomen. Tillstädesvarande ledamöter af kyrkomötet borde så¬
ledes ega motionsrätt, men en sådan rätt är dem betagen. Vidare
stadgas: »ej ege dock mötet i dessa mål någon beslutande rätt;
utan bafve det allena att utlåt:n deri till Konungen afgifva.» När
således kyrkomötet hvarken skulle erhålla motionsrätt eller beslu¬
tanderätt, så blef ju enda fördelen den, att en mängd personer
fingo tillfälle att komma tillsammans för att hålla långa motioner
i andeliga frågor, och att Konungen blef i tillfälle att inhemta ett
allmänt kyrkomötes utlåt, i frågor, öfver hvilka K. M. sedan skulle
komma att besluta. Genom antagande af detta förslag skulle vi
endast komma i ännu större beroende af presterna, men vi stå redan
alldeles tillräckligt under klereciets förmynderskap; ty församlingen
kan icke en gång besluta öfver sina egna Evangeliska kyrkoböcker.
Det är församlingen, som skall hafva makten, men icke presterna.
Hela detta Betänk, står i strid med kristendomens sanna anda.
Detta liksom alla andra Betanien i religiösa frågor, hvilka på sed¬
nare tider blifvit afgifna, tyckes afse att uprätthålla hierarchien.
Utsk. handlade på samma sätt med afs:de på den motion som blif¬
vit väckt att afskaffa Sakramental-lagen, hvilken tillkom på ett så
förunderligt sätt vid förra Riksdagen. Prestväldet har i alla tider
och är i närv:de ögonblick vårt lands olycka, men om några år
hoppas jag att en brytning skall inträffa, så att vi erhålla en rätt
andlig frihet, den enda grundval på hvilken en rätt borgerlig fri¬
het kan byggas, hvarföre vi äfven för närv:de sakna en sådan. Vi¬
dare stadgas: »vid beslut till utlåt, ege hvarje mötets röstberätti¬
gade ledamot en röst; äskas omröstning, då skall den sluten an¬
ställas.
Arfvode till mötets valda ledamöter så ock öfrige kostnader
derför skola af allmänna medel gäldas.»
Vid de kyrkomöten som hittills egt rum hafva ledamöterna
antingen rest på egen bekostnad, eller också hafva de erhållit bi¬
drag på ett eller annat sätt, och kyrkomötets förhandlingar hafva
blifvit kunniga för allmänheten. Så var förhållandet med det kyrko¬
möte som sisth år hölls i Danmark, och så bör det äfven vara
med kyrkomöten i vårt land, om man vill att de skola gifva goda
resultat, något som är omöjligt om man antager Utsk:s förslag,
hvarföre jag för min del yrkar alslag å detsamma.
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredr.: Då jag icke ämnar
understödja förslaget i sin helhet, så vill jag icke besvära R, o. Ad.
400
Den 1 November e. m.
med en detaljerad granskning af detsamma. Ett förslag som icke
innehåller att kyrkomötena skulle återkomma på vissa tider, som
icke medgifver valrätt åt hvarje person som inställer sig, när val
skall ega rum; ett förslag, enl. hvilket alla icke äro valbara, och
som slutligen icke ger ledamöterna rätt att tala om de angelägen¬
heter, som ligga dem på hjertat, är genom sjelfva sin upställning
ett i skapelsen dödfödt foster. Hvad för ölrigt sjelfva saken be¬
träffar, så visar oss historien att kyrkomöten ofta haft till påföljd
en massa af kyrkliga stadganden, hvarigenom det gudomliga ordet
blifvit stiildt i skuggan, och hierarchien har i kyrkomötena haft
sitt förnämsta stöd. Vi hafva redan allt för mångå institutioner,
sorn anse sig hafva rätt att inblanda sig i samhällsmedlemmarues
andliga angelägenheter, och derföre kan jag icke tillstyrka att nu
inrätta en institution som framför andra skulle göra anspråk på
att lagstifta för tanken, samvetet och bekännelsen. Jag anhåller
således, .att It. o. Ad. ville ofslå LagUtsk:s förslag såsom varande
obehöfligt och icke ledande till något godt mål.
Gr. Sparre: Jag ber om förlåtelse att jag icke har det tå¬
lamod och den ihärdighet att tala i dessa frågor, hvilken onekligen
utmärker Hrr »läsare», men jag har sysselsatt mig med dessa ämnen
så lång tid att jag icke förmår att med den seghet som vederbör
besvara alla de utfall som ständigt- göras. Jag har icke heller det
saktmod att jag längre kan fördraga alla de tillvitelser för hierar-
chism och prestväldet &c. som göras LagUtsk. derföre att det icke
ansett sig kunna gå alla möjliga läseri-önskningar till mötes. Jag
har icke kunnat göra det ur synpunkten af det allmännas väl, men
derföre må jag hvarken beskyllas för att vara hierarch eller vän af
prestväldet. Hvad särskildt angår detta Betänk., så är det full¬
komligt öfverensstämmande med det förslag, som vid sistförflutna
Riksdag antogs af B. o. Ad. och PresteSt., och som vid votering
inom BorgareSt. föll mot endast en rösts pluralitet. Detta förslag
hade således i annat fall sedan blifvit antaget vid sisth lliksdag,
och vid sådant förhållande hemställer jag, om Utsk. hade skäl att
framlägga något annat förslag för Ständerna, och om det var att
förmoda att äfven de, sorn vid förra Iliksdagen tillstyrkte det, nu
skulle beskylla det för hierarchism och alla möjliga brott. Opinio¬
nen har i denna fråga så förändrat sig att det som vid förra Riks¬
dagen ansågs lämpligt och ändamålsenligt, det anses nu för höjden
af uselhet. Man säger, att man vill hafva ett fritt kyrkomöte.
Hvad menas dermed? Förmodligen ett kyrkomöte endast sam¬
mansatt af »läsare», hvilka skulle upbygga hvarandra med tal om
frihet och om.... jag vet icke hvad, men sannerligen någon båt¬
nad för Kyrkan eller något nyttigt derigenom skulle upkomma.
Orsaken, hvarföre jag understödde detta förslag, jag förklarar det
högtidligt, var endast den att förslaget tycktes vid sista Riksdagen
mötas med bifall. I annat fall skulle äfven jag förordat en större
frihet för mötet, och jag ämnar ingalunda motsätta mig några mo¬
difikationer, vare sig med afs:de på ledamöternes antal eller med
afs:de på kyrkomötets rättigheter. Men om man nu är missnöjd
Den 4 November e. m.
401
med förslaget och önskar en återremiss, hvarföre skall detta ske
under anklagelser mot Utsk. att älska hierarchi och prestvälde.
Utak. tog vid lörslagets afgifvande icke allenast i betraktande att
det borde vinna Ständernas, utan äfven Regeringens bifall, och för
denna sednare orsak var det som Utsk. icke ville gifva kyrkomötet
en allt för vidsträckt makt. Jag inser emellertid mycket väl vig¬
ten af att äfven ledamöterna erhålla motions-rätt, och jag vill der¬
före ingalunda motsätta mig en återremiss i denna syftning. Redan
vid de allmänna öfverläggningarne tillkännagaf jag, att jag anser
sådana åtgärder som den här föreslagna, hvarigenom en reform i
Kyrkan åstadkommes, böra föregå den mycket omtalade religions¬
friheten. Jag skall således vara den förste att understödja och
söka utarbeta ett förslag, som i denna syftning kan vinna repre¬
sentationens bifall. Det förslag som vid förra Riksdagen upgjordes,
ansåg jag i så måtto vara riktigt, att mötet skulle bestå af hälften
prester och hälften lekmän. Då presterna till nära hälften skulle
utgöras af Biskoparne, hvilka voro sjelfskrifne, så kunde mötet i
fråga om de presterliga medlemmarne naturligtvis aldrig blifva full¬
taligt, och derföre behöfde man icke frukta det öfvertag, som nå¬
gra talare här ansett, att det presterliga elementet skulle komma
att få. För öfrigt torde man väl kunna antaga lika stor samman-
hållighet hos lekmännen som hos presterna. Men om R. o. Ad.
är missnöjd med förslaget, så skall jag med största beredvillighet
arbeta på en annan väg, på det att detta vigtiga förslag en gång
må vinna representationens bifall.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Ehuru jag icke är så förskräckligt
uprörd som den siste värde talaren, och ehuru jag icke är så besvä¬
rad af att yttra mig, så skall jag likväl blifva kortare än han i
min framställning. Gr. Sparre vidhåller till en del Utsk:s förslag,
åberopande föreg:de Ständers beslut, men med afs:de på Ständer
gäller detsamma som med afs:de på enskilda personer, nemi. »att»,
som en mycket aktningsvärd numera afliden ledamot af detta Hus
yttrade, »man blir klokare med hvarje dag». Ständerna kunna lika
väl, för att begagna ett plebeiskt uttryck »låta lura sig» som nå¬
gon enskild. Gr. Sparre tycktes icke fästa afs:de vid min farhåga
att de prester, som kommo till detta möte skulle upträda som en
man. Vi behöfva icke gå långt tillbaka, så se vi huru alla presterna
vid de allmänna öfverläggningarne upträdde som en man, ehuru
de icke blifvit hitkallade för den särskilda frågan, utan fungerade
såsom Riksdagsmän. Annu mera skulle de upträda såsom en be¬
stämd skrå-inrättning, om de sammankallades endast för religiösa
frågor. De skulle alltid anse sig stå i fiendtligt förhållande till
lekmännen, och den prest som vågade hysa en skiljaktig åsigt skulle
anses som en förrädare. Hvad angår Gr. Sparres yttrande om
»läsarne» så ämnar jag icke besvara det; ty jag har ieke anledn.
förmoda, att han åsyftade mig, och de, å hvilka han anspelade lära
nog sjelfve svara för sig. Man har ett sätt att slå folk i näsan
med ordet »läsare», och jag hörde huru en ledamot, rörande reli-
IX II. 26
403
Den 4 November e. m.
gionsfrihets-frågan, enskildt sade till en annan: »I allt är du för
Kqnungens Propos.? Du är väl icke »läsare»? Han ansåg att
man ieke kunde rösta för K. M. Propos. utan att vara »läsare».
Frih. Creutz och Gr. Liljencrantz talade om ändamålsenligheten af
kyrkomöte. För min del lägger jag icke så särdeles stor vigt på,
om det blir eller icke; men vill man införa kyrkomöten, så böra
de organiseras på annat sätt än som Utsk. föreslagit. Jag vill
fästa upmärksamheten på en fråga, som nu håller på att handläg¬
gas, nemi. frågan om ny kyrkohandbok och ny kathekes. Jag vet,
att K. M. hort FresteSt. men om de öfriga Stånden komma att
höras, det känner jag icke. Ej heller vet jag efter hvad Grund-
lagsparagraf ett sådant ärende behandlas, och om K. M. har en¬
samt beslutanderätt i frågan. Jag fäster särskildt upmärksamhe¬
ten på de förslag, som nu äro hvilande; ty enl. berömda theologers
vittnesbörd skola de vara rent af irrläriga. Om lagen mot affall
skulle tillämpas, så borde den i första rummet tillämpas på de Hrr,
som upgjort dessa förslag till ny handbok och kathekes. Något
som förefaller mig väl skarpt är att man tagit bort samvetet; det
finns icke i den nya kathekesen, och hvad handboken angår så
sträfvar den att göra vår gudstjenst så katholsk som möjligt. Hrnne
behagade observera, att jag sade katholsk. Hvad var det man mest
fruktade? Jo, — katholikerna, men hvarföre behöfva vi frukta
katholikerna, om hela Sverige blir katholskt. Jag anhåller att Lag-
Utsk:s Ordf:de ville uplysa mig om sättet för don lagliga behand¬
lingen af dessa förslag till ny handbok och kathekes. På grund
af de anmärkn:r som blifvit gjorda med afs:de på kyrkomötets sam¬
mansättning, kompetens och tiden för dess hållande, så fortfar jag
med min anhållan om återremiss af Utsk:s Förslag.
Gr. Liljencrantz: Jag kan icke vara lika viss som den
siste värde talaren, att jag icke kan i någon mån vara kompetent
att taga åt mig det yttrande, som Gr Sparre nyss fällde. Men
om jag icke i detta afs:de är viss, så är jag så mycket mera viss
på att den siste värde talaren hade rätt i sitt påstående att sakt¬
mod icke var den dygd, som för tillfället utmärkte bemälde Hr
Gr. För min del har jag aldrig annat än i viss mån understödt
förslag af sådan beskaffenhet som det förev:de, och har således in¬
gen förbindelse att göra det nu, och jag vågar säga att jag aldrig
kommer att understödja ett dylikt förslag. Jag tror äfven att Gr.
Sparre tog nog mycket för sig när han, så att säga, gjorde sig
till det personifierade LagUtsk. Det finns ingen som har anspråk
på att han ensam skall göra det eller det, men hvad man yttrar
måste anses angå Utsk. i sin helhet. Om det också ibland kan
vara fördelaktigt att ensam framstå såsom utgörande LagUtsk. kan
det också ganska ofta vara bra att icke hafva större del än
Utsk:s tillgöranden. Jag tror derföre att den värde talaren icke
gjorde illa, om han i allmänhet inskränkte sin ansvarighet inom
den lämpliga gränsen.
Frih. Creutz: Jag har begärt ordet med anledn. af Gr.
Den 4 November e. m.
403
Sparres yttrande, att lian vore utledsen vid att höra en mängd
med läsares tankar i den fråga, som nu är föremål för representa¬
tionens pröfning. Då jag förmodar, att Gr. Sparre icke i allmän¬
het ledsnar vid de frågor som Ständerna hafva att behandla, så
vet jag icke något skäl, hvarföre Hr Gr. skulle ledsna vid den,
som under dessa dagar varit föremcål för öfverläggning, hvilken
angår den vigtigaste angelägenhet i lifvet. Jag vet icke hvarföre
man skall gifva ett särskildt vedernamn åt de personer, som med
värma omfatta denna fråga, då borde man ju äfven gifva veder¬
namn åt dem, som visa ett större intresse för andra angelägenheter
som röra fäderneslandets väl. Detta ordet »läsare» har likväl en
så vidsträckt latitud att jag verkligen icke vet, hvilka som derun¬
der böra rubriceras, hvarföre jag också vill lemna det. Jag kan
icke frångå min åsigt att detta förslag allt för mycket åsyftar att
förstärka hierarchien, men hvad jag yttrat i detta afs:de har inga¬
lunda åsyftat Gr. Sparre. Skulle jag dermed syftat på någon viss
person, så vore det väl på motionären, Biskop Thomander, men
jag har blott i allmänhet talat om den tendens, som visat sig både
vid denna och föreg:de Riksdag. Sakramental-lagen t. ex. åsyftar
just att uprätthålla ett förhatligt prestvälde, hvilket icke allenast
strider emot Nya Testamentets anda, utan äfven emot Kyrkans
egna grundläror. Jag uprepar mina försäkringar att det hvarken
var Gr:n eller motionären som jag åsyftade, och ej heller syftade
jag på LagUtsk.; ty jag talade endast i allmänhet om den hierar-
chiska tendens, som sökte göra sig gällande. Hela Svenska Eolket
är nu så uplyst att det lärt sig inse obehöfligheten af att stå un¬
der ett presterligt ok, och jag har således icke allenast uttalat min
egen öfvertygelse, utan äfven många andras.
Hr Estenberg, Carl Christian: Afven jag förenar mig
med de Hrr, som yrkat afslag på Betänk. Den besoldade kyrko-
representation, som här föreslås, kan jag för min del icke gilla; ty
hela denna institution smakar af en medeltids anda, som 'står i
uppenbar strid med vår tids förhållanden. Det fria allmänna kyrko¬
möte, till hvilket Luther vädjade uti sin strid mot Påfve-väldet,
var af en helt annan beskaffenhet än det kyrkomöte, som här före¬
slås. Om ett kyrkomöte skall kunna medföra någon nytta, måste
nationen och särdeles Presterskapet der representeras på ett ända¬
målsenligt sätt. Jag kan icke neka att äfven jag anser detta för¬
slag vara härflutet från en hierarchisk källa, och att jag anser det
befordra intressen, som äro i opposition mot den rena, sanna, äkta,
kristliga Kyrkan. Yår tid har redan frambragt sådana kyrkomöten
som vi önska, men på en helt annan väg. Ar 1853 bevistade jag
ett fritt allmänt kyrkomöte i Berlin. Der voro församlade prester.
Biskopar och lekmän från alla nationer, hvilka kommit endast af
intresse för Kyrkans angelägenheter, och ehuru de der fattade besluten
icke afsågo att bilda någon positiv kyrkolagstiftning, tjenade de likväl till
att stadga opinionen hos allmänheten om hvad som var sanning, uti
frågor af kyrklig art. Sådana möten hållas årligen i Tyskland och
ledamöterna äro ingalunda besoldade. Ett sådant kyrkomöte som
404
Deri 4 November e. m.
Utsk. föreslår kan aldrig medföra någon nytta; ty det är klart
att då nära nog större delen af presterna utgöras af Biskopar, hvil¬
ka till följd af sina embeten ovilkorligen måste försvara den bestå¬
ende kyrko-institutionen, så skola de öfriga, långt från att våga
uttala en sjelfständig tanke, tvertom förbluffade af de gyldene kor¬
sens glans endast blifva Biskoparnes »ödmjukaste tjenare», Jag
yrkar således afslag å Betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Sjelf varm vän af
tros- och bekännelse-frihet kan jag icke annat än djupt beklaga
de utfall som anhängarne af en fri religions-öfning tillåta sig mot
olika tänkande. Det är i sanning en tolerans bra lik intoleransen.
Hvartill tjena alla dessa skrik om hierarchi och prestvälde. De
aflägsna endast det mål hvartill vi sträfva. Hällom oss till saken.
Är ett kyrkomöte nyttigt eller icke? Denna fråga lärer icke kunna
besvaras med annat än — Ja. Kyrkomöten kunna blifva en stöd¬
jepunkt för hierarchien, om de återkomma på bestämda tider, om
de sålunda bilda en stat i Staten samt hufvudsakligen om de ute¬
slutande utgöras af prester. Om allt detta är ju här ej fråga. Här
föreslås endast att Konungen skall kunna sammankalla dessa möten,
när han önskar höra församlingens tanke i någon vigtig kyrklig
fråga. Huru tillgår saken nu, jo Konungen öfversänder den till
Konsistorium. Endast dessa få yttra sig; således inga andra än
prester. Är det då ej ett steg framåt? om dylika frågor under¬
ställas möten, der presterna utgöra minoriteten och de af försam-
lingarne valde flertalet. Bör man afslå saken derför att man ej
på en gång kan upnå allt; eller vill man verkligen utestänga pre-
rterna från dessa möten blott derföre att de äro prester. De hvilka
egna sig åt ett visst ämne, måste väl vara mer än andra berätti¬
gade, ja passande att deri yttra sig. Motsatsen förefaller aldeles
som om man ville utarbeta ett tjenstgörings-reglemente för arméen,
men förbjöd att dervid använda någon militär. I korthet jag an¬
ser saken nyttig, önskar den all framgång och anhåller om bifall
till förslaget.
Gr, Sparre: Till en början får jag förklara Frih. Creutz,
att jag aldrig sagt mig hafva ledsnat vid denna fråga, hvilken det
dessutom är min pligt att handlägga. Men jag sade att jag trött¬
nat vid den hätskhet och den bitterhet hvarmed Utsk. blifvit an¬
fallet i och för denna fråga, ehuru Utsk., så vidt jag kan förstå
handlat efter bästa öfvertygelse. Gr. Liljencrantz åter får jag för¬
klara, att om jag svarat för mig, så är det derföre att jag icke
anser mig berättigad att svara för någon annan. Jag har intet
updrag af LagUtsk:s ledamöter att försvara dem, och jag kan så
jnycket mindre göra det som nära hälften af Utsk:s ledamöter äro
reservanter. Jag har således endast haft att försvara min åsigt,
såsom medlem af pluraliteten, och om jag dervid sagt »Jag», så
är det derföre att språket icke erbjuder något annat ord att be¬
gagna. Jag inser således icke, huru Gr. Liljencrantz kunnat finna
någon egenkärlek deri att jag försvarat mina åsigter. Det är i
Den 4 November e. m.
405
sanning under sådana discussioner sorn denna sora man skall få
höra sådana förebråelser. En talare har frågat mig om den lag¬
liga formen för antagande af en ny handbok och kathekes. Derpå
får jag svara, att det just var derföre att jag icke är rätt säker
på huru dermed skall gå till, som jag inom Utsk., i likhet med
pluraliteten, tillstyrkte införandet af' ett kyrkomöte. Vår Grund¬
lag töreskrifver icke någon form för antagandet af ny handbok
eller kathekes. Praxis har varit den att PresteSt. i sådant afs:de
blifvit hördt, men med mycket skäl har jag hört flera personer yttra
en tvekan, huruvida Konungen egde rätt att utan att hafva hort
någon annan auktoritet än PresteSt., utfärda nya sådana böcker.
För att nu åstadkomma en auktoritet, hvars omdöme i detta fall
kunde tjena K. M. till ledning, har jag, i likhet med pluraliteten
inom Utsk., ansett lämpligt att tillstyrka införandet af ett kyrko¬
möte, och jag har redan tagit mig friheten yttra, att jag lika med
pluraliteten icke ansåg mig kunna utesluta presterna. Jag tyckte
tvertom att de med skäl borde inrymmas plats vid kyrkomötet.
Det går mycket väl för sig att gifva mötet motions-rätf, men det är fara
värdt att många, sorn skulle vilja bifalla inrättandet af ett kyrko¬
möte med den begränsade verksamhet som Utsk. föreslagit, skulle
vägra sitt bifall till hela förslaget, om mötets verksamhet blefve
så utsträckt att hvarje ledamot af detsamma finge motions-rätt.
Det är ur denna synpunkt som jag — såvida R. o. Ad. icke an¬
ser det otillständigt af mig att begagna detta ord — anser det
vara lämpligast att bifalla Utsk:s Förslag, men jag uprepar ännu
en gång, att jag icke ämnar motsätta mig en återremiss, om R.
o. Ad. anser sådant gagneligt.
Hr Hjerta: Då LagUtsfcs Ordf:de och en annan Gr. klagat
att motsatta sidans talare yttrat sig med val mycken hätskhet mot
Utsk. och PresteSt., så lär detta väl också gälla mig, men för min
del bestrider jag att någon hätskhet legat i mitt förra yttrande.
Jag sade förra gången endast, att om Utsk:s lörslag antogs, så
skulle vi i kyrkligt hänseende få en representation snarlik den vi
fordom hade i politiskt uti Herredagarna. Att det icke är önsk-
värdt att få dessa tillbaka, torde hvar och en kunna inse. Hrr
Estenberg och Cederschiöld hafva anmärkt att presterna, hvilka
skulle komma att utgöra hälften af församlingen, blott behöfde få
en enda lekman med sig för att diktera alla besluten. Men det
är icke deri som faran ligger, utan det farliga består deri att hvarje
prest aflagt ed på de symboliska böckerna. Tiden går framåt och
fordrar att de symboliska böckerna skola rätta sig efter den och
äfven kunna öfverses och rättas, såsom varande »menskliga stadgar».
En utmärkt prestman yttrade vid de gemensamma sammankom¬
sterna att det tillhör kristendomen att inskrufvas och fastlåsas i
theologiska systemer, och deri har han just angifvit kyrkomötenas
ändamål, hvilket borde vara att förekomma ett sådant fastläsande
och i stället införa i församlingen en alltmer och mer uplyst kri¬
stendom. Men jag hemställer om icke presterna, hvilka aflagt ed
på de symboliska böckerna, skulle komma att bilda en sluten fa-
406
Den 4 November e. m.
lang tillföljd af Biskoparnes närvaro; Jag hemställer om icke histo¬
rien frän hedenhös bevittnat att Presterskapet alltid hängt fast vid
det stereotyperade oell vid bekännelsetvånget. Det är af denna
anledn. som man kallat de symboliska böckerna för en »pappers-
påfve», och, på sätt en hög man inom Svenska Kyrkan yttrade
vid en föreg:de Riksdag, en sådan papperspåfve är mvoket värre
än Påfven i Rom; ty han dör och får en efterträdare, hvilken kan
jemka sig efter tidens fordringar, men pappers-påfven dör aldrig
af sig sjelf. Tiden har likväl tvungit äfven vårt Presterskap att
göra vissa afvikelser från de symboliska böckerna, sådana dessa
finnas i Upsala mötes beslut. Vi hafva derföre för närv:de en
dubbel lära, en mera uplyst i vår kathekes och en annan i de
symboliska böckerna. Men om någon på grund af de lärdomar
han erhåller i kathekesen vågar tvifla på de symboliska böckernas
innehåll, så kan han enl. gällande lag dragas inför domstol och
landsförvisas. Sådana inconseqvenser böra afhjelpas genom ett kyr¬
komöte, hvilket likväl måste sammansättas på annat sätt än det
här föreslagna, der presterna skulle komma att bilda en väl disci¬
plinerad falang. Man har uttryckt sitt missnöje öfver att en leda¬
mot begagnat ordet »Prestvälde». Men hvad är det annat än prest¬
välde och katholicism, när man till och med föreslår, att den som
vågar afvika från någon af de fastställda dogmerna, skall sättas i
ett års fängelse eller landsförvisas. Det är prestvälde, när man
till blygd för vårt tidehvarf och vårt land, till höga böter eller
vatten och blöd dömer dem, hvilka våga att med afs:de på Natt¬
vardens utdelning hafva en olika tanka med presterna, och åbe¬
ropa Luthers vittnesbörd eller Frälsarens eget och apostlarnes sätt
att utdela Nattvarden. Jag säger detta öppet, men hvarken Pre¬
sterskapet eller någon annan eger rätt att deröfver taga humör;
ty det är icke yttradt mot enskilde personer ehuru jag anser för
en evig skam för en protestantisk prest att vilja försvara ett så¬
dant tyranni; utan det är emot en institution hvilken Svenska Fol¬
ket eger rätt att få ändrad. Det är på dessa skäl som jag af-
styrker Utsk:s Förslag, och då det, med afs:de på LagUtsk:s när-
v:de sammansättning af prester, icke är troligt att vi kunna er¬
hålla ett bättre förslag, medgifvande kyrkomötet både petitions- och
motions-rätt, så får jag för ruin del yrka rent afslag å Betänk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar:
Jag anser visserligen, på sätt Prosten Ljungdahl i sin reservation
yttrat, att LagUtsk:s föregide Betänk, framkallat förhoppningar,
hvilka af det här afgifna lagförslaget ingalunda blifvit tillfredsställ¬
da; men då en kyrko-representation är nödvändig, om man vill åvä¬
gabringa ett verkligen organiskt lif inom Kyrkan, så kan jag icke
instämma med de Hrr, som yrkat afslag å Betänk:t. Jag har före¬
ställt mig denna kyrko-representation såsom en i sin rot kommunal
inrättning. Vi ega redan en sådan uti hvarje särskild församlings
kyrkoråd, och för stiften uti prestmötena, för hvilka sednare en ganska
konservativ Biskop vid förra Riksdagen föreslog en utvidgad verksam¬
het. Om åt dessa begge institutioner gifvas bestämda åligganden
Den 4 November e. m.
407
och en deremot svarande inrättning, så fattas endast hvad närv:de
förslag afser, nemi. ett öfver dem stäldt, hela Riket omfattande kyrko¬
möte. Men, på sätt jag nämnt, motsvarar detta förslag icke mina
förhoppningar, än mindre mina önskningar, och jag tillstyrker der¬
före återremiss, på det LagUtsk. må blifva i tillfälle att pröfva de
anmärkmr jag går att göra.
Hvad lista g angår, så är jag något tveksam, om jag skall
yrka en förändring af densamma eller icke. Ett periodiskt återkom¬
mande af kyrkomöte, kan lätt leda derhän, att hela institutionen
blir petrificerad. Man vet huru det i detta afside gått i England.
Der sammanträder på bestämd tid ett kyrkligt parlament; men i
samma stund parlamentet öppnas, således innan något beslut ännu
blifvit fattadt, upliiser en Kronans embetsman ett uplösnings-dekret,
som prorogerar parlamentet till tiden för dess nästa sammanträde.
Sådant kunde lätteligen blifva resultatet här också, och ehuru jag
icke förbiser de fördelar, som ett periodiskt sammanträdande kyrko¬
möte kunde medföra, vill jag likväl icke ovilkorligen påyrka det¬
samma.
Med afside på 2:dra §, om mötets sammansättning, så är min
tanke, att man bör fästa något afside på stiftens storlek oell inne-
vånarnes talrikhet, så att t. ex. det till omfånget obetydliga Kalmar
stift ieke bör välja lika många representanter, som det vidsträckta
Hernösands stift. Ledamöterna synas mig böra utses i någorlunda
jemförligt förhållande till stiftens vidsträckthet och folkmängd. Jag
anser äfven tjenligt, att bland mötets medlemmar vid pass hälften
liro prester och hälften lekmän, hvilken proportion Utsk. jemväl
synes hafva ansett vara den lämpligaste, ehuru det ej uttryckligen
blifvit nämndt. Man har här mycket fäst sig vid, att presternas
inflytande derigenom kunde blifva öfvervägande; men om verksamt
lif finnes inom Kyrkan, så tror jag icke, att någon olägenhet eller
fara skall genom ett sådant förhållande kunna upstå. Det torde
vara ganska svårt, att ej säga omöjligt, att med någon sannolikhet
beräkna, huru förhållandet mellan lekmännens och presternas antal
borde vara, för att förekomma sådan öfvervigt å någondera sidan.
Jag vill ej heller tänka mig dessa begge afdelningar såsom stående
i kompakta massor mot hvarandra, och skulle verkligen anse hela
institutionen förfelad, om ett slikt förhållande vore att befara, såsom
vanligt eller oftare inträffande.
Hvad angår 3:dje §, eller sättet för valen, så innehåller den:
att lekmännens ombud skola så väljas, ali hvarje gäll i prosleriet
updrager ål en på sockenstämma ulsedd valman, all på samma
ort, dag och säll, som prosleriets presterskap, röst till val af om¬
bud afgifva. För min del anser jag, att prosteri-vis eller på annat
sätt valde valmän, borde sammanträda i stifts-städerna, för att ge¬
mensamt samråda och välja de personer, som de ansågo vara de
mest lämpliga. Det af Utsk. föreslagna valsättet kunde leda der¬
hän, att ett öfvervägande stort kontrakt bestämde valet, hvilket väl
icke kan vara hvarken lämpligt eller af Utsk. åsyftadt.
I afs:de på 4:de §, som handlar om kyrkomötets kompetens,
så anser jag, att om det förnämsta ändamålet med ett kyrkomöte
408
Den 4 November e. m.
skall kunna vinnas, så måste åtminstone petitionsrätt medgifvas.
Mötet blir visserligen i tillfälle att yttra sig öfver de förslag, som
framställas; men man kan tänka sig, att församlingen på det hög¬
sta önskade en förändring, med afs:de på hvilken intet förslag af
Konungen framställdes, och hvarom mötet, enl. Utsk:s förslag, och
så framt det icke egde rätt till nya frågors framställande, ej skulle
kunna inför thronen uttala sin mening. Det vore i hög grad obil¬
ligt, om ett sådant möte skulle ega mindre rättighet, än hvarje sjelf-
villigt sammanträdande församling, hvarje kommun, ja, snart sagdt,
hvarje enskildt person i Riket. Men Konungen synes mig böra ega
rätt att uplösa mötet, efter förloppet af en viss, till några dagar
åtminstone, på förhand bestämd tid.
Med afs:de å 7:de g, som innehåller: att arfvode lill mötets
valda ledamöter, så ock öfriga kostnader derför, skola af allmänna
medel gäldas, så hafva redan flere talare anmärkt det vara mindre
passande, att kyrkomötets medlemmar således blefve besoldade. Af¬
ven jag tror, att man utan svårighet skulle kunna finna värdiga
personer, hvilka utan någon ersättning ville deltaga i ett möte, som
endast komme att räcka några dagar.
Slutligen får jag förklara, att ett allmänt Riks-kyrkomöte må¬
ste, efter min öfvertygelse, ega vida större behörighet, än någon an¬
nan auktoritet, att yttra sig öfver alla sådana kyrkliga frågor, som
K. M. nu afgör, efter att hafva hört PresteSt. vid Riksdagen, R.
St:r eller vederbörande Konsistorier, och ehuru jag betviflar, att nå¬
got fullt tillfredsställande förslag till ett sådant kyrkomötes organi¬
sation nu kan upgöras, anser jag, att man nu bör taga det goda,
om sådant erbjudes, i hopp att framdeles få det bättre, samt till¬
styrker derföre återremiss af Betan k: t, på det Utsk:s förslag må blifva
omarbetadt, hvar så behöfves, och derefter om möjligt, såsom ett
R. St:rs förslag, till K. M. blifva öfverlemnadt.
Hr Cederschiöld: Ett par talare hafva förebrått dem, som
yttrat sig för återremiss eller afslag, att hafva talat förklenligt om
hierarchien. Jag vet icke om denna förebråelse var riktad mot mig,
men om det var händelsen, så kan jag icke neka, att jag för min
del icke med särdeles nöje skulle kunna åse, att presterna tillerkän¬
nas envåldsmakt i alla religiösa frågor. Efter hvad Ordhden i Lag-
Utsk. uplyst, så har till grund för hans åsigt icke legat någon hi-
erarchisk afsigt; men en annan ledamot af Utsk. har enskildt till
mig yttrat, icke allenast att han grundat sitt tillstyrkande på den
förutsättning, att presterna vid kyrkomötena skulle alltid bestämma
besluten, utan äfven att han ansåge hela Statskyrkan hufvudsakligen
böra betraktas såsom en politisk, eller snarare polis-inrättning, äm¬
nad att, genom inverkan på menighetens samvete, hålla tukt och
ordning inom samhället. Då det föreställnings-sätt, som sålunda af
berörde Utsk:s ledamot blifvit antydt, möjligen skulle kunna vinna
ytterligare utsträckning, i händelse kyrkomöten, så organiserade som
Utsk. föreslagit, komme att anlagas, så och då mitt organisations-
förslag icke tycks vinna understöd, afstår jag från min begäran om
återremiss, och förenar mig med de Hrr, som yrkat afslag. Jag
Den 4 November e. m.
409
får bedja Gr. Sparre observera, att uti det förslag till organisation
af kyrkomötet, som jag framställde, uteslöt jag ingalunda presterna;
ty de skulle vara sjelfskrifna till -i^del och sedan berodde det på
de väljandes förtroende, huruvida några flere blefvo valda. Orsaken
hvarföre jag begärde återremiss, var just, att jag icke kände lagliga
formen för antagandet af en ny handbok, hvilket iifven LagUtsk:s
Ordflde förklarat sig icke känna, och trodde att ett sådant möte,
hvars medlemmar valdes af församlingarna, vore vida lämpligare att
granska förslag till ny handbok, än PresteSt. vid Riksdagarna; men
då icke flere förenat sig om återremiss, och då jag i alla fall icke
kan hoppas att få kyrkomötet organiseradt på det sätt jag föresla¬
git, så förenar jag mig med de Hrr, som yrkat alslag.
Frih. Cederström, Rudolf: Svårigheten att på ett till¬
fredsställande sätt lösa denna fråga, är visserligen så stor, att man
lätt kan förledas till att upskjuta hela saken till framtiden. Desto
mera tacksam bör man vara emot Utsk., för att det icke låtit svå¬
righeterna afskräcka sig från att behandla denna vigtiga angelägen¬
het, och derföre att det framkommit med ett förslag, grundadt dels
på gjorda motioner och dels på de åsigter, som redan förut i detta
ämne gjort sig gällande. Mot förslaget har man hufvudsakligen
anmärkt, att presterna derigenom skulle få allt för stort inflytande
vid kyrkliga frågors behandling. Denna invändning synes lätt ve¬
derlagd, enär de kyrkliga frågorna, just genom antagandet af detta
förslag, skulle undandragas presternas uteslutande pröfning, emedan
äfven verldsliga ledamöter deröfver skulle komma att höras. För
det närv:de behöfver K. M., som i kyrkliga frågor eger ensam be¬
slutande-rätt, endast höra PresteSt. eller vederbörande Konsistorier.
För öfrigt delar jag deras tanka, som anse, alt presterna böra ega
en vigtig andel i alla kyrkliga frågors behandling, och anser, att
Gr. Björnstjerna valde ett ganska riktigt exempel, då hanjemförde
denna fråga med hvarje annan, t. ex. militärisk fråga. Borde man
väl, vid afgörandet af en sådan, utestänga alla militärer, eller låta
dem blott utgöra en femtedel af ledamöterna, på sätt Hr Ceder¬
schiöld här föreslagit i afs:de å presterliga ledamöter af kyrkomöte?
Lika väl som man säger att Kyrkans angelägenheter måste intres¬
sera hvarje medborgare, så kan man säga att hvarje Svensk måste
hysa intresse för fäderneslandets försvar. Sådant är icke annat än
sunda premisser, hvarur dragas sofistiska slutsatser, när man genom
de förstnämnda vill bevisa nyttan af de sakkunniges reducerande till
en minoritet. Jag hyser deremot den åsigt, att de personer, som
gjort till sitt lifs upgift, att begrunda vissa ämnen, och som för-
värfvat sig samt offentligen ådagalagt de grundliga studier, som äro
nödvändiga för att rätt kunna pröfva dessa frågor, de böra väl också
i främsta rummet öfver dem höras. Se der hvarföre jag tror det
vara ganska lämpligt, att mötets presterliga medlemmar ej böra in¬
skränkas under antalet af hälften utaf mötets personal.
Man har här klagat öfver att kyrkomötet icke skulle på be¬
stämda tider sammankomma. Men ämnen af så grannlaga natur,
som dessa, böra icke allt för ofta omröras; jag anser det t. o. m.
410
Ilen 4 November e. m.
till en viss grad vådligt för det allmänna lugnet oell trefnaden, att
ofta upsl; ak a och oroa allmänheten med uptagandet och ventileran¬
det af dylika frågor. Vi hafva fri tryckpress och fri yttrande-rätt,
så att dessa frågor blifva nog discuterade ändå, och om en ny fråga
af större vigt skulle upstå, lärer Regeringen icke underlåta att fram¬
lägga den för kyrkomötet, om ett sådant blir inrättadt. Förslagets
förtjenster öfverskyla alltså, i mina ögon. dess möjliga brister, och
för min del önskar jag att det må bifallas.
Skulle likväl en återremiss anses mera tjenlig, så har jag in¬
genting deremot, ur den synpunkt, att, på sätt Domprosten Bring
yttrar i sin reservation, något stadgande borde införas med afs:de
på lekmännens valbarhet; ty förslaget innehåller icke en gång, att
de skola vara myndiga och välfrejdade. Denna anmärkn. är likväl
af mindre vigt; ty antingen ett sådant stadgande nu begäres eller
icke, så blifva troligen lekmännen i alla fall tillförbundne att be¬
sitta nämnde egenskaper. Förslaget synes mig således kunna bi¬
fallas.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag skulle ej hafva förlängt dis-
cussionen, såvida icke några yttranden blifvit fällda, hvilka jag an¬
sett mig böra besvara. Frågan, huruvida ett kyrkomöte är nyttigt,
synes mig ingalunda kunna obetingadt besvaras med »Ja»; ty un¬
der våra närv:de förhållanden kan ett sådant möte omöjligt medföra
någon nytta. Ett kyrkomöte kan icke uträtta något, om ej dess
ledamöter verkligen äro hemmastadda i de ämnen, som der före¬
komma. Våra gemensamma öfverläggningar kunna tjena oss till
förebild på hvad ett sådant möte skulle kunna uträtta, och jag
hemställer, om dessa öfverläggningar medfört något resultat. Hvad
Utsk:s Förslag angår, så får jag afstyrka bifall till detsamma. Min
mening är likväl ingalunda, att på något sätt förebrå Utsk.; ty jag
trotsar Utsk. att någonsin, under närv:de kyrkliga förhållanden kunna
iramlägga ett antagligt Förslag i detta afs:de, och jag hoppas, att
det är sista gången som frågan är väckt, så att vi icke vid kom¬
mande Riksdagar må besväras med att ånyo afstå densamma.
Frih. Creutz; Det är mig okärt att nödgas upträda mot Gr.
Björnstjerna, hvilken häromdagen, i ett så ädelt och vackert anf:de,
förfäktade de åsigter, som jag och de med mig liktänkande då ut¬
talade. Jag nödgas likväl nu upträda och försvara mig; ty jag har
blifvit anklagad för intolerans, en i sanning oförtjent beskyllning.
Den vore sann, om jag förfäktade en viss konfession, men då jag
endast yttrat mig mot ett offentligt system, då jag endast talat om
det ena och andra systemets mer och mindre lämplighet, så kan
jag ej med rätta anklagas för att vara intoleransens försvarare.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Frih.
o. Ordfiden framställt, att i afs:de på Utsk:s ifrågav:de Förslag blif¬
vit yrkadt dels bifall, dels återremiss och dels afslag, blefvo pro-
pos:r å hvart och ett af dessa yrkanden framställda och besvarade
med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Frih. o. Ordf:den ånyo
Den 4 November e. m.
411
hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s Förslag, samt se¬
dan svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, för¬
klarade, det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Harvid begärdes votering af Gr. Liljencrantz, med anhållan
att afslag, och af Gr. Sparre, med anhållan att återremiss måtte
antagas till kontra-propos.
Hr Frih. o. Ordf:d en, som i anledri. häraf hemställde, om R.
o. Ad. behagade antaga afslag till kontra-propos vid den begärda
voteringen, förklarade, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
blandade med Nej, att hail ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voteris-
propos.:
Pen, som bifaller LagUtskis i Betänk. N:o 47 framställda För¬
slag till Förordn. ang:de allmänt kyrkomöte, röstar
Ja j
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder ofvannämnde Förslag af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 20.
Nej — 13.
Anmäldes och Indes på bordet nedannämnde från Utskm in¬
komna Mern. och Utlåtm, nemi. från
Konstitutionsutskottet :
N:o 48, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande det af Konst.-
Utsk. uti Mern. N:o 34 framställda Förslag till ändring uti 17:de
och 22:dra §§:na Reg:sF:n, ang:de antalet af Högsta Domstolens
ledamöter;
N:o 49, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande det af Konst.-
Utsk. uti Mern. N:o 35 föreslagna tillägg vid l:sta §:n 9:demom.
TryckfrihetsFörordmn, ang:de förbud mot eftertryck af utländsk
skrift;
N:o 50, i anledn. af RikStåndens beslut rörande det af Konst.-
Utsk. uti Mern. N:o 37 föreslagna tillägg uti lista §:n 4:de mom.
TryckfrihetsFörordmn, angide borgens ställande af dagblads och pe¬
riodiska skrifters utgifvare;
N:o 51, med voteris proposir rörande det af Konst.Utsk. uti
Mern. N:o 32 framställda Förslag till ändring uti 15:de §in Riksdis-
Ordmn, angide hemmans-egares representationsrätt.
LagUlshollcl:
Nio 49, i anledn. af gjorda anmärkmr emot Utskis Betänk.
Nio 18, öfver väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn; och
412
Den 7 November f. m.
N:o 50, i anledn. af vackt motion om Svea och Götha Hof-
Rättens fördelning i särskilda mindre HofRätter.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f på 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 7 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Undertecknad, RiddarhusSekret., upläste en från Hr Gr. o.
Landtm, ankommen så lydande skrifvelse:
Att jag fortfarande är sjuk, och, enl. läkarens förklarande, hvar¬
ken i dag eller nästk. Onsdag kan föra ordet i R. o. Ad:s plenum,
anhåller jag att Hr RiddarhusSekret. ville, för iakttagande af före¬
skriften i 2S:dje § Riksd:sOrdn:n, till Ståndets prot. anmäla.
I följd häraf intogs Ordf:de-platsen af främste närv:de ledamo¬
ten Fullm. för Grefliga ätten N:o 8, Oxenstjerna af Korsholm, Frih.
Åkerhjelm, Johan Carl.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 31 sisth Okt. o. d. 4 dennes
samt pleni-prot. för d. 9 sisth Sept.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Konst.-
Utsk. efter N:o 312, Frih. de Geer till Finspong, Louis, samt en
suppleant i samma Utsk., efter N:o 1,90 5, Hr v. Rosen, Fullm.
Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 2,017, Hr Björstjerna, Oscar Magnus.
Suppleant;
N:o 2,144, Hr Rosensvärd, Johan Henrik.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 3 suppleanter i Stats-
Utsk., efter N:o 1,330, Hr Rosentvist, Fullm. Gr. Hamilton, Mal-
Den 7 November i. m.
413
colm; N:o 2,039, Hr v. Troil, Predrik Adolf, och N:o 2,010, Hr
af Geijerstam, Johan Henrik; och befunnos dertill hafva blifvit ut¬
sedde:
N:o 369, Erih. Lagerstråle, Eullm. Hr Tersmeden, Kils.
N:o 456, Hr Aminoff, Johan Predrik.
N:o 1,696, Hr Bergenstråhle Alexander.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.-
Utsk., efter N:o 1,918, A, Hr v. Strussenfelt, Fullm. Hr Bildt,
Knut; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,257, Hr Eding, Fullm. Gr. Piper, Thom.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i Banko-
Utsk., efter N:o 2,022, Hr v. Axelson, Georg Julius; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2,302, Hr Skogman, Carl Johan Alfred.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en suppleant i Lag-
Utsk., efter N:o 213, Frih. Armfelt, Magnus; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 1,563, Hr Cederstråle, Fullm. Frih. Posse, Johan August.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 3 ledamöter i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o 394, Frih. Nordenskjöld, Fullm.
Hr Nordenfelt, Enar; N:o 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr v. Franc¬
ken, Georg Wolfgang; N:o 2,309, Hr af Dalström, Gustaf Jacob;
samt en suppleant i samma Utsk., efter N:o 1,417, Hr Ehrenhoff,
Gustaf Herman; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamöter ;
N:o 133, Gr. Snoilsky, Nils.
N:o 283, Frih. Silfverschiöld, Carl Otto.
N:o 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr v. Francken.
Suppleant:
N:o 304, Frih. Fock, Alexander Georg.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
KiddarhusUtsk., efter N:o 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr v. Franc¬
ken, Georg Wolfgang; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr v. Francken, Georg Wolf¬
gang.
Hr Frih. o. Ordhden tillkännagaf, att, sedan Ordf:den i Banko-
Utsk. anmält behofvet af val utaf förstärkt BankoUtsk., Hrr Tal-
■ili
Den 7 November f. m.
mlin öfver.enskommit, att föreslå RiksStånden, att företaga ett sådant
val Onsdagen d. 11 dennes, samt hemställde derjemte, om R. o.
Ad. behagade nämnde dag anställa detta val, hvilket bifölls; och
beslöts derjemte, uppå sedermera af Hr Frih. o. Ordf:den gjord
hemställan, att dervid, utom det af Grundlagen bestämda antalet af
21 ordinarie ledamöter, skulle utses 9 suppleanter, så att hvarje
val-lista komme att innehålla B2 namn.
Hr Cederschiöld, Gustaf: I sista plenum anmälde jag
mig att väcka tvenne motioner, sorn jag nu anhåller att få upläsa
De härefter uplästa motionerna voro af följande innehåll:
1:0
Af de beslut RiksStånden fattat rörande frågan om vidgad reli¬
gionsfrihet, torde man med temlig säkerhet kunna draga den slut¬
sats, att frågan under innev:de Riksdag ieke vinner sin slutliga lös¬
ning. Men det lifliga intresse frågan väckt, rättfärdigar likväl den
förmodan, att densamma numera icke kan falla, utan skall ständigt
återkomma, intill dess den blifver tillfredsställande besvarad.
Huru olika meningarna om sjelfva frågan än kunna vara, må¬
ste likväl alla instämma deri, att den är för samhället af omätlig
vigt. Hvarje sann fosterlandsvän måste således lifligt önska att sa¬
ken blir fullständigt och grundligt utredd. Bidrag härtill lemnar
otvifvelaktigt historien; må man ösa ur dess källor. Jag för min
del har, då jag kastat en hastig öfverblick på Staternas historia,
blifvit öfverraskad af det samband, hvaruti den religiösa toleransen
stått till samhällenas välbefinnande samt utveckling i alla riktnin¬
gar. Det har förekommit mig, som hade de Stater, der den reli¬
giösa toleransen varit störst, jemväl åtnjutit det största politiska lugn
och den högsta ekonomiska välmåga. Se i detta afs:de Spanien före
och efter Morernes fördrifvande, och England efter 1688 års revo¬
lution. Se Frankrike före och efter Hugenotternas förföljelser. Jem-
för vidare det gamla republikanska Rom med Kyrkostaten Rom.
Och mångfaldiga dylika exempel kan historien upvisa. Må de der¬
före varda tydligt och klart framlagda, så att man må kunna få
veta, hvilka följder beslut om frågan har att vänta.
Ehvad föreställning man än må hysa om samhällets högsta
ändamål, måste likväl alla vara ense derom, att inre lugn och ut¬
veckling är för hvarje samhälle i hög grad önskansvärd. Kan det
nu visas, att dessa fördelar stått i ett nära samband med den reli¬
giösa toleransen eller intoleransen, så måste man deraf kunna hemta
ett starkt stöd för sitt beslut i frågan.
På grund af denna sakens upfattning vågar jag föreslå:
att R. St:r måtte bestämma ett pris af ett tusen
(1,000) Rdr Rmt för den bästa historiska framställning
om det samband, som förefunnits emellan den religiösa
toleransen eller intoleransen, samt samhällenas politiska
och borgerliga utveckling och välbefinnande. Och torde
Den 7 November f. m.
415
det öfverlemnas till någon vetenskaplig institution, t.
ex. Kongl. VetenskapsAkad., att fungera såsom prisdo¬
mare, samt att affatta ordalagen för prisfrågan, hvilken
jag nu icke är i tillfälle redigera.
Under åberopande af 56 g Riksd:sOrdn:n, anhåller jag om re¬
miss till StatsUtsk. af denna min motion.
2:o.
Under discussionen öfver LagUtskts Betänk. N:o 46, har Utsk:s
Ordf:de fästat upmärkamheten derpå, att de talare, som ämnade
deröfver yttra sig, måtte göra sådant med största möjliga korthet, enär
hvarje ord. som uttalades, bidroge att förlänga Riksdagen och för¬
svåra för Utsk. att fullgöra sina åligganden. Jag för min del ön¬
skar, lika lifligt som den värde Grefven, att Riksdagen må bringas
till snart slut, men tror sådant kunna ske, utan att ärendenas be¬
handling derföre bör förlora i allvar och grundlighet. För att kunna
åstadkomma dylikt, tager jag mig friheten väcka följande motion,
hvilken det torde tillåtas mig att med några ord motivera.
Vill man undersöka orsaken, hvarför LagUtsk. under innev:de
Riksdag medhunnit ett så ringa antal af de ärender, som bero på
dess handläggning, skall den finnas, icke uti bristande tid för Utsk.
att derom öfverlägga och besluta, utan i otillräckligt Kansli-biträde
för upsättande af de fattade besluten. Utsk. har jemförelsevis haft få
sammanträden och dessemellan ganska långa uppehåll; och synes det
jemväl, som skulle Utsk. i allmänhet ganska raskt fatta sina beslut,
så att i detta afs:de någon skälig anledn. till anmärkn. icke förekom¬
mer. Hvad som åter gifvit anledn. till bekymmer hos flere leda¬
möter af de särskilda RiksStånden, är den långa tidrymd, som van¬
ligtvis förflyter emellan dagen, då Utsk. fattat sitt beslut, och den,
då Betänk, derom framlägges för Ständerna. Nu känner en hvar,
sora om sådana saker har någon erfarenhet, hvad omsorg, arbete och
tid det kostar, att väl redigera ett lagförslag, samt att klart och
redigt framställa motiverna dertill. Enl. det sätt, hvarpå Riksd:s-
Ordnrn allt ifrån dess antagande blifvit tillämpad, hvilar hela be¬
rörde bestyr på Utsk:ns Sekreterare. Ett förhållande, som — olikt
hvad i åtskilliga andra länder eger rum, der ledamöterna sig emel¬
lan fördela målen till föredragning och utarbetande, — jag för min
del icke anser fördelaktigt, men som man icke billigtvis kan fordra,
att nuv:de LagUtsk:s ledamöter skola, emot hvad förr öfligt varit,
sjelfve biträda med utarbetande af sina Betänkm, måste man tillse,
om icke någon annan utväg finnes att få LagUtsk:s arbeten inom
behörig tid afslutade. Härvid framställer sig ovilkorligen det för¬
slag, att Utsk. måtte varda berättigadt antaga en biträdande Sekre¬
terare. Sådant må icke, jag anhåller derom, anses såsom innebä¬
rande ringaste klander emot Utsk:s nuv:de Sekreterare. Att en man,
som känner sitt värde och är mån om sitt författare-anseende, icke
vill utkasta ofullbordade arbeten, deröfver kan icke någon förundra
sig. Men å andra sidan är det af vigt, att icke de flere vigtiga
ärenden, som äro beroende på LagUtsk:s behandling, varda begrafna,
eller att Riksdagen, i afvaktan på dessa ärenders ^utarbetande, onö¬
416
Den 7 November f. m.
digtvis förlänges. Tages nu jemväl i öfvervägande den obetydliga
förökning i riksdags-kostnaderna, en större kanslipersonal kan åstad¬
komma, och jemföres denna med den tidsbesparing, som derigenom
kan vinnas, torde det väsendtligaste af de blifvande anmärkn:na
emot mitt förslag förfalla.
Hvad som vidare bidrager till Riksdagens förlängande, är up-
sättandet och utskrifvandet af prot. rörande frågor, som till Utsk.
återremitteras. Men äfven sådant kan hjelpas, derigenom att anta¬
let af protokolls-förande hos EiksStånden förökas. Härvid lär jag,
hvad Riddarhuset särskildt beträffar, mötas af den invändningen,
att det icke är omöjligt erhålla flere i snabbskrifnings-konsten kun¬
niga personer. Om, hvilket jag äfven vill antaga, denna upgift är
grundad, torde man kunna erhålla andra skickliga protokolls-föran¬
de, hvilka gjorde sina anteckningar med vanlig skrift, och förde
prot:t mera i sammandrag, än nu sker; dervid den ledamot, som
önskade sitt anf:de mera utförligt, vore obetaget sjelf författa det¬
samma.
På grund af hvad jag nu andragit, tager jag mig friheten
föreslå:
l:o att LagUtsk. måtte berättigas och upmanas, att, för snart
afslutande af de på dess handläggning beroende ärenden,
föröka sin nuv:de kansli-personal; samt
2:0 att det eller de Riksstånd, som sådant behöfver och
önskar, måtte få antaga flere protokolls-förande; och att
särskildt R. o. Ad., i hiindelse snabbskrifvare icke kunna
erhållas, måtte antaga notarier, som affatta prot:n mera
sammandraget, än nu sker.
Om lagenlig behandling af denna min motion anhålles.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Uplnsningen af sistnämnde motion hade blifvit afbruten genom
ankomsten af Hr Statsrådet Gr. Carl Göran Detlof Mörner, som, å
K. M:s höga vägnar, afleranade en Dess Nåd. Propos. och en Dess
Nåd. Skrifvelse till R. St:r.
Företogs till afgörande Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 o. 28 sisth Okt. på bordet lagda Ut¬
låt. N:o 31, i anledn. dels af K. M:s Nåd. Slcrifvelse med det af
särskilda kommitterade afgifna underd. Utlåt, och Förslag, ang:de
åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogshushållning, dels ock
af väckta motioner i samma ämne och dermed gemenskap egande
frågor.
Hr Frih. o. Ordf:den hemställde, om R. o. Ad. behagade be¬
sluta, att förev:de Utlåt, skulle punktvis föredragas; hvilket bifölls.
Sedau
B « n 7 November f. m.
117
Sedan hiirefter Utsk:s yttrande ang:de den Kongl. Skrifvelsen
blifvit upläst, yttrade:
Hr Åkerman, Fredrik: Jag kan icke annat än beklaga,
att ett ämne af så stor vigt för vårt land, som det förev:de, så
sent blifvit föremål för R. St:rs pröfning, att det svårligen kan hinna
behandlas med den omsorg och noggrannhet jag anser det kräfva.
Den, som haft tillfälle att göra bekantskap med Komiténs Betänk.,
skall deraf hafva funnit, att, innan denna Komité tillsattes, det blif¬
vit nödvändigt, — till följd af en nära nog allmän rörelse, utgån¬
gen icke blott från R. St:r, såsom Folkets representanter, utan äfven
upväckt genom framställningar från flere andra håll i hela landet, —
att göra något för att hindra och hämma den pågående förstörel¬
sen, som t. a m. kan anses vara i progression. Man skall af K.
M:s Beflndes sammanstämmande yttranden, och de af Komitén be¬
gärda upgifter om skogarnas beskaffenhet och misshushållningen med
dem, finna, att klagomålen öfver dessa förhållanden äro allmänna,
och att en stor misshushållning med skogarna eger rum, naturligt¬
vis mera eller mindre i olika län; samt att farhåga upstått i afs:de
ä möjligheten att tillfredsställa behofven för kommande tider, såvida
ej ändring vinnes i hushållningen och kontrollerna deröfver. Man
skall vidare genom beräkningar, upgjorda af personer i den ställ¬
ning, att deras upgifter kunna ega anspråk på att i det närmaste
vara riktiga, finna, i afs:de å behofvet och tillgångarna för ögon¬
blicket, att f. n. finnes en årlig brist af mera än en mill. famnar
ved. Man finner äfven af åtskilliga yttranden, som Komitén från
kompetenta personer infordrat, att våra utmärktaste tänkare och ve¬
tenskapsmän i den vägen anfört, det vårt land slutligen skall blifva
obeboeligt, såvida icke en förändrad skogshushållning införes. Fjfter
sådan vunnen erfarenhet, kunde Komitén ej annat än anse som sin
pligt att söka bringa detta ärende till ett önskvärdt slut. På
en jemförelsevis ganska kort tid — ty dess Betänk, var färdigt
redan d. 1 Juli 185G — upgjorde Komitén förslag till ändring af
åtskilliga lagar och författningar, som med denna fråga ega gemen¬
skap. Detta arbete var särdeles ansträngande. Komiténs ledamö¬
ter jagades på ofvanifrån, till följd af den önskan, att Betänk, måtte
i tid blifva färdigt, och upbjödo alla sina krafter för att vinna det
stora målet. Jag kan då icke annat än högeligen beklaga, att re¬
sultatet af ali denna verksamhet icke blifvit mera omfattande, än
det som nu ligger för våra ögon, samt isynnerhet, att tiden blifvit
så utdragen, att vi först i Riksdagens senaste timma kunna befatta
ess dermed. Jag vill dock ej lägga Regeringen detta till last, ty
jag antager att Regeringen ej haft tillfälle att så fullständigt, som
jag skulle önskat, bereda ärendet. Åtskilliga anmärkmr gjordes af
Komitén, af den beskaffenhet, att de borde blifva föremål för ge¬
mensam behandling af båda Statsmakterna. Sådant kan numera ej
ske. Riksdagens slut är så nära för handen, att R. St:r svårligen
hafva tillräcklig tid att grundligt behandla denna vigtiga fråga. —
Denna Komité har dock icke delat sina medbröders vanliga öde,
IX II. 27
418
Don 7 November f. ra.
det att blifva i oändlighet uttänjda, utan att lemna något resultat.
Den liar verkligen kommit till ett sådant, men tillika varit olycklig
derutinnan, att dess framställningar icke i sin helhet blifvit föremål
för Regeringens pröfning. Men Eomitéer äro i allmänhet ett slags
nödfödda barn, som tillkomma genom yttre påtryckning, och som
svårligen kunna genom en följande upfostran vinna någon större
utveckling. För min del beklagar jag dock i högsta måtto detta
förhållande. Man må säga och uprepa, att andra frågor finnas, som
äro af större vigt än denna; jag kan icke inse det. Kommunika¬
tionernas lätthet och snabbhet är af stor vigt; frågan huruvida vi
skola hyckla en öfvertygelse, som vi ej ega, för att undgå landsför¬
visning, är också en vigtig punkt; men nästan vigtigare än alla
andra frågor, anser jag, att vi måtte hushålla med vårt land så, att
icke slutligen hela nationen måste landsförvisas. Jag vill icke ge¬
nom vidlyftigt ordande taga It. o. Ad:s tålamod allt för mycket i
anspråk; inen jag anhåller dock att få göra mina anmärkn:r vid de
särskilda punkterna, då de förekomma Jag hemställer då till en
början, att Hr Frih. o. Ord (iden ville låta upläsa Utsk:s framställ¬
ning; men då denna innehåller endast de afvikelser Utsk. gjort från
K. M:s Förslag, torde början böra göras icke med den förra, utan
med den af K. M. till R. St:r gjorda framställning.
I anledn. häraf yttrade Hr Frih. o. Ordfrden, att då Utskrs
nu uplästa yttrande innehöll anmärkmr emot endast en del af de
bestämmelser, som i K. M:s Nåd. Skrifvelse blifvit meddelade, och
Hr Akerman begärt att alla dessa bestämmelser måtte upliisas, för
att blifva föremål för lt. o. Ad:s beslut, en sådan upläsning nu först
torde böra ega rum.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr Akerman: Såvida man ej skulle kunna på en gång an¬
taga samtliga punkterna, hemställer jag, att Hr Frih. o. Ordhden
ville framställa propos. på hvar och en särskildt.
Frih. Sprengtporten, Jak. Wilh.: Jag får hemställa, att
den punkt i K. M:s Förslag, som börjar med orden: »att krouo-
parker samt andra Kronans skogar», må först företagas, samt sedan
hvarje punkt i sin ordning. När man då kommer till den, sora
handlar om »de kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med
stadgad åborätt», böra på samma gång alla de Utskrs tillstyrkanden
och yttranden föredragas, som röra boställs-skogarnas begagnande.
Jag hemställer tillika, huruvida det är nödigt att upläsa alla dessa
punkter, och om ej föredragningen kunde genast börjas.
Gr. Sparre, Erik: Det kan naturligtvis icke falla mig in
att bestrida föredragning punktvis af de särskildta mormr, på hvilka
K. M. tillkännagifva, att, enl. dess höga åsigt, en skogs-lagstiftniug
bör grundas; men jag vill endast fästa upmärksamheten derpå, att
ingen propos. till antagande af dessa grunder måtte framställas. Jag
har ej kunnat upfatta denna K. M:s framställning annorledes, än
Den 7 November f. m.
419
sorn en motivering för det begärda anslaget; i annat fall skulle detta
Betänk, egentligen vara ett s. k. princip-betänk., hvaraf erfarenheten
visat att föga gagn följer. Utsk. har, med afs:de a detta sätt att
betrakta K. M:s framställning om de grunder, hvarpå skogs-lagstift-
ningen borde byggas, ansett sig böra göra anmärkn. deremot endast
i de fall, då K. M:s upmärksamhet borde fästas derpå, att It. Stor
icke instämma i de af K. M. uttalade åsigter. Min anhållan är
således, det propos. måtte på det sätt göras, att den eller den punk¬
ten i K. M:s framställning föranleder till anmärkn. eller icke, med
iakttagande tillika af hvad Utsk. yttrat; och att således framställ¬
ningen från lt. SUr till K. M. endast må få den syftning, att K.
M:s framställning föranledt »följande anmärkmr.» Då blifva B. Stor
vid en följande Riksdag icke bundna af något beslut, emedan de
vid denna icke fattat något, utan blott uttalat sina åsigter. Med
denna min tanke om sättet för afgörandet står mycket väl tillsam¬
mans, att hvarje punkt särskildt föredrages och discuteras.
Hr Akerman: Mot Frih. Sprengtportens framställning har
jag så mycket mindre någon anmärkn. att göra, som jag alltid för¬
utsatt, att Utsk:s Utlåt, i fråga om de tvenne punkter, i afs:de å
hvilka detsamma afvikit från K. M:s Förslag, skulle på samma gång
och i sammanhang med detta behandlas. Hvad Gr Sparres yttrande
deremot beträffar, ger det mig ökad anledn. till bekymmer, särdeles
slutet deraf, eller att R. St:r icke skulle fatta något beslut, som
blefve bindande för en kommande Riksdag. Följden häraf skulle na¬
turligtvis bli den, att vid denna Riksdag alls ingenting blefve i detta
ärende vidgjordt. Jag tilltror mig icke att bestämdt afgöra, huru¬
vida det må vara rättast att något besluta, eller endast framställa
åsigterna under forin af anmärkmr. Dock kan, jag icke undgå att
fästa mig vid hvad K. M. här i Sin Nåd. Propos. Sjelf säger. Der
står nemi.: att K. M. »ansett den slutliga granskningen af de up-
»gjorda förslagens bestämmelser, i alla deras särskilda delar, lämp¬
ligen kunna anstå.» Då K. M. uttryckt Sig på detta sätt, synes
det mig tydligt, att K. M. velat lemna lt. St:r tillfälle att fram¬
ställa sina önskn:r i detta afs:de. Detta hafva äfven de förenade
Utsk:n gjort, och då måtte väl samma rättighet tillkomma deras
principaler. Jag anhåller således, att Hr Frih. o, Ordf:den måtte
framställa propos. på hvarje punkt särskildt, och att det måtte til¬
låtas Ståndet deröfver uttala sin öfvertygelse.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan sannerligen icke rätt
fatta meningen med Gr. Sparres förslag. Går det derpå ut att lt.
St:r icke skulle yttra något i auledn. af de grunder, på hvilka K.
M. ansett en ny skogslag böra hvila, så vet jag icke hvad R. St:r
skulle hafva att skaffa med den saken. Då K. M. meddelar R.
Stor en sådan handling, som den ifrågav:de, skulle jag tro det vara
B. Stors skyldighet att deröfver uttala sin opinion; denna opinion
må nu, såsom Hr Akerman hemställt, uttryckas i förm af beslut,
eller också i form af en underd. önskan. Derpå är det icke vigten
ligger, ty om man beslutar att godkänna de af K. M. framställda
420
Den 7 November f. m.
grunder, så betyder detta hvarken mera eller mindre, än om R. St:r
förklara, att dessa grunder äro af beskaffenhet att böra tjena till
ledning vid den nya författningens utfärdande. Jag instämmer så¬
ledes, i afs:de å föredragningssättet, med Hr Akerman.
Gr. Sparre: Äfven jag kan instämma med Hr Akerman, i
afs:de å föredragnings-sättet; så långt har det varit från min afsigt
att vilja hindra, det It. St:r skulle i denna fråga uttala sina åsigter.
Jag trodde mig hafva tillkännagifvit detta redan två gånger förut,
och så mycket mindre borde man derpå tvifla, som Utsk:n just till¬
styrkt E. St:r att uttala en opinion i vissa punkter, och det natur¬
ligtvis måste vara It. o. Ad. obetaget att uttala den äfven i andra.
Min önskan har endast varit, att genast vid början af öfverläggnin-
gen framställa, det E. o. Ad. icke måtte uttrycka denna sin åsigt
under form af bindande beslut, ty deraf kunde blifva en följd, att
en ny förordning i detta ämne, utan vidare meddelande till R. St:r,
endast på grund af hvad sålunda förelupit, af Regeringen utfärda¬
des, och ärendet vid nästa Riksdag behandlades efter § 87 Reg:s-
F:n. För att förekomma en sådan vändning, har jag ansett, det
R. St:r borde inskränka sig till hvad Utsk:n föreslagit, nemi. att
tillkännagifva, det K. M-.s Nåd. framställning om de grunder, hvarpå
en förbättrad skogs-lagstiftning borde byggas, endast föranledt till
följande anmärkmr. I)å hafva R. St:r afgifvit svar på den Nåd.
framställningen, och få vid nästa Riksdag tillfälle att utlåta sig
öfver Regeringens detaljerade förslag. Ty att på förhand godkän¬
na förslager, hvilka man ej sett i detalj framlagda, anser jag icke
lämpligt.
Hr Frih. o. Ord falen hemställde nu, om R. o. Åd. behagade
bifalla, att, såsom Hr Åkerman och Gr. Sparre föreslagit, de i K.
M:s Nåd. Skrifvelse meddelade bestämmelser föredrogos punktvis,
samt att, då dervid förekomme någon punkt, hvaremot Utsk. fram¬
ställt anmärkn., samma anmärkn. må upläsas, för att i sammanhang
med den motsvarande punkten blifva föremål för pröfning.
Ropades Ja.
Härefter förekommo nedanniimnde punkter af de i K. M:s
ifrågav:de Nåd. Skrifvelse meddelade bestämmelser:
l:s(a punkten, ang.de kronnparkers och andra Kronans sko¬
gars och planteringars bibehållande oförminskade, oell ställande
under vård och förvaltning af en i liufvudstaden inrättad särskild
Styrelse med underlydande tjenstemän och betjente i landsorterna.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag instämmer i hvad Hr
Akerman yttrat om vigten af förevuie fråga. Jag erkänner visser¬
ligen, att oss förestår i framtiden den svåra faran af skogsbrist;
det har blifvit från alla län vitsordadt och med siffror bevisadt, om
man får antaga som riktiga Hr af Ströms upgifter; men jag tror
dock, att man ej bör låta sig allt för mycket förskräcka, om man
närmare betraktar beräkningarna. I främsta rummet kommer då
Den T No v emb er f. m.
<21
husbehofs-vedbrand, som uptager största delen, eller 3,000,000 af
de 1 5,000,000 famnar, sorn kunna årligen afverkas. I afs:de å ved¬
brand tror jag vi ej behöfva befara att icke sådan alltid skall före¬
finnas. I en stor del af Riket, jemväl omkring Stockholm, finnes
torf, som är ett ypperligt brännmaterial. Björkens raka växt i vårt
land bör också observeras. Jag tror således icke att faran i detta
afs:de är så stor. Deremot är en annan för handen, nemi. i afs:de
å större timmer, såväl för export som för eget behof. Vår timmer¬
export upgår till större värde, än summan af allt vårt exporterade
jern. Man måste komma ihåg, att det kapital, sorn växer i skogen,
gifver, förvandladt i penningar, tredubbelt högre ränta, än sådana
eljest lemna. Det blir derigenom omöjligt att förekomma, att den
enskilde hushållaren småningom kapitaliserar större eller mindre del
af sin skog, hvarigenom vi befara, att i framtiden komma att sakna
timmer, icke allenast för export, utan äfven för vår flotta och våra
byggnader. Åtgärder mäste således vidtagas för att åt efterkom¬
mande bevara våra skogar, och jag ber att få framkasta en tanke,
som står i närmare sammanhang med denna fråga, än det kanske i
början ser ut. Ora det icke är omöjligt, måste det åtminstone möta
stora svårigheter, att i vårt glest bebodda land åstadkomma och
uprätthålla en sådan skogs-lagstiftning och sådana kontroller, som i
Danmark och Tyskland, eller i allmänhet på kontinenten liro rådande.
Men för att bevara så mycket som möjligt (rån skogsförhärjningar,
tror jag man borde, i afs:de å boställs skogarna, ga längre än Ko-
mitén, K. M. och Utskm gjort. Man har visserligen icke reda på
arealen af boställenas skogar; men om man jemlör antalet och stor¬
leken af våra boställen med öfriga hemman, så skulle man kunna
förmoda, att af alla våra skogar, in summa boställenas utgjorde
feidel. Med detsamma jag således antvdt den väg, som bör följas,
hvarom jag sedermera får tillfälle att vidare yttra mig, har jag äf¬
ven velat uttrycka den tanke, i afs:de fi Styrelsen öfver skogarna,
att om denna icke äfven kommer att omfatta de enskildes, blir det
allt för dyrt för Staten att underhålla densamma. Jag förenar mig
derföre med reservanten, som ansett att denna befattning kunde an¬
förtros Styrelsen öfver Skogs-institutet, eller förenas med någon an¬
nan myndighet, till dess man hinner få in i Riket forstman med
erforderliga insigter. Som den nu är föreslagen, skulle denna iso¬
lerade Styrelse blifva allt för kostsam, utan att upfylla ändamålet.
Frih. Sprengtporten: Till undvikande af allt missförstånd
i afs-.de å beskaffenheten af det beslut R. o. Ad. öfver detta ämne
kan komma att fatta, får jag, med anleda, af Gr. Sparres yttrande,
tillkännagifva, att jag ieke kan betrakta detta beslut annorlunda,
än som ledande till verkställighet, på grund af K. M:s Propos., och
alldeles icke såsom blott och bart en uttryckt opinion, till ledning
för de Nåd. Propos:r K. M. kan komma att vid nästa Riksdag till
R. St:r afgifva. Jag tror, att skogshushållningen är en fråga af
den art, att man icke bör upskjuta med vidtagande af de förändrin¬
gar, som deri äro nödiga. Hvad den föredragna punkten beträffar,
har jag mot densamma intet att anmärka. Jag anser ganska rätt,
42?
Den 7 November f. m.
att K. M. må ega fria hander att vårda skogarna, hvarföre jag na
inskränker mig till att begära propos. å bifall till förev:de punkt.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: Jag anhåller att få med
några få ord uplysa, huru Regeringen gått till väga, Sedan Skogs-
Koiniténs Betänk, inkommit, blef det, efter att hafva varit hos Hög¬
sta Domstolen granskadt, föremål för Regeringens pröfning. Man
trodde sig då finna, att, i händelse Regeringen skulle till R. St;r
afgifva ett så i detalj utarbetadt förslag, vore fara värdt, det denna
stora och vigtiga fråga komme att stranda på en mängd omständig¬
heter, som vore omöjligt att förutse. Dessutom hade Komitén in¬
gått i bedömande af de enskilda skogarna, oell ehuru K. M. nu
som tillförene erkände riktigheten af den grundsats, att Staten skulle
ega rätt att, der så tarfvades, ingripa i den enskilda hushållningen,
var dock denna fråga så föga utredd, så litet förberedd af den all¬
männa opinionen, att K. M. fann lämpligast tills vidare upskjuta
afgörandet deraf. K. M. ansåg Sig derföre böra f. n. endast ingå
till R. St:r med framställande af de hufvudsakliga grunder på hvilka
K. M. ansåg lagstiftningen i detta ämne böra byggas. Detta skedde
icke allenast för att motivera de anslag man ämnade begära, utan
äfven för att få en ledning för upgörande af förslag, och det är
derföre äfven af vigt, att R. St;r nu uttala sin åsigt öfver denna
fråga. Om Regeringen hade framlagt ett utarbetadt fullständigt för¬
slag, så är det troligt, att detta blifvit af alla fyra Stånden förka-
stadt. Om man åter går den väg, som K. M. nu beträdt, att söka
bereda en förnuftig hushållning af alla de skogar, som stå under
Statens disposition, att inrätta undervisnings-anstalter, och framför
allt att erhålla en fullt duglig Styrelse och förvaltning, så hoppas
jag, att exemplet oell resultaterna skola blifva för landet välsignelse-
bringande. Hvad angår den första punkten, och Frih. Raabs an-
märkn. deremot, nödgas jag uttala en emot hans fullkomligt stri¬
dande åsigt. Min öfvertygelse är, att, man må för öfrigt gå till
väga huru som helst, en väl ordnad Styrelse är det första och nöd¬
vändigaste vilkoret för framgång. Yill man införa en inkomstbrin¬
gande skogshushållning, så måste det, finnas någon enhet i förvalt¬
ningen, och denna är omöjligt att vinna, om den skall, som hittills,
vara splittrad mellan en mängd auktoriteter, som äro så öfverhopade
med andra göromål, att de knappt hinna med något i detta afs:de.
Denna åsigt har äfven Komitén delat. Det är visserligen sannt,
att inom densamma funnits delade åsigter, men äfven Hr Segerdahl
har måst erkänna, att för den forsterliga delen af skogshushållnin¬
gen är det af största vigt att hafva en särskild Styrelse, från hvil¬
ken han dock velat skilja allt det ekonomiska. Huru detina Sty¬
relse skall komma att i verkligheten gestalta sig, kan man ej på
förhand bestämma; det måste bero af förhållanden, som ännu äro
oss till stor del obekanta. Hvilka skogar, som skola ställas under
denna Styrelses förvaltning, har ännu icke utgjort föremål för K.
M:s pröfning att bestämma; men K. M. har ansett, att en Öfver¬
styrelse öfver skogarna i Riket borde finnas, och den föreslagna
kostnaden derför af 25,000 Rdr är, efter min tanke, ej af tillräcklig
D«n T Norembsr /. m.
453
betydenhet att böra föranleda ett afslag af K. M:s propos. Jag an-
liåller således, att K. o. Ad. mätte anse denna punkt ej föranleda
till någon anmärkn.
Hr Printzensköld: Jag mäste beklaga, att jag icke kan
i allo dela den siste talarens åsigter om nödvändigheten af en sär¬
skild styrelse för skogshushållningen. Jag medgifver, att en sådan
kan vara nyttig och nödig för såvidt det är fråga om sättet att
indela skogarne till afverkning och vårda dem; men skiljer man
den förvaltning af Kronans skogar, som nu tillhör K. M:s Befhale
och KammarKoll. från dessa legala myndigheter, oell öfverflytta!-
dea på en särskild styrelse, så tror jag man ieke gått tillväga med
den försigtighet, som jag anser alltid bör iakttagas. Man inrättar
åtskilliga myndigheter, som äro ett slags utväxter på de af Grund¬
lagen och häfden erkända institutioner och embetsverk. Vi hafva
en sådan myndighet i Fångvårdsstyrelsen, som ej eger makt att
infordra en förklaring från K. M:s Befh:de, utan måste derom an¬
lita KammarKoll. Deraf kan man se hvilka olägenheter upstå ge¬
nom inrättande af särskilda styrelser, sorn icke erhålla de attribu-
tioner, hvilka äro nödvändiga lör att göra devas åsigter och beslut
gällande. De måste då taga till hjelp RiksKolbna, som genom
sin ställning hafva en slags rätt och myndighet öfver de andra
auktoriteterna. — Jag tror således icke det vore välbetänkt att
obetingadt bifalla första punkten, utan instämmer med Hr Bodell,
som visat hvilket oformligt förhållande skulle upkomma, om en
särskild styrelse inrättades, åt hvilken skulle anförtros vården och
förvaltningen af Kronans skogar. Jag anser lika med honom ordet
förvaltning böra utbytas, ty en särskild Styrelse bör hafva upsigt
och vård öfver skogarne, men icke förvaltningen af dem. Jag an¬
håller således om propos. å bifall till första punkten med den för¬
ändring, att orden vård och förvaltning mätte utbytas mot upsigt
och vård, samt hoppas och förmodar, att den blifvande Ofverstyrel-
sen ej måtte bli särdeles talrik och besvärande, så att den ej må
för Kronan medföra större kostnad än som kan motsvaras af den
betydliga nytta, densamma kommer att medföra.
Gr. Sparre: Den af den siste talaren framställda åsigt har
äfven inom Utsk. varit föremål för ganska vidlyftig pröfning. Den
mening Hr Segerdahl inom Komitén i en reservation framställt,
försvarades af honom personligen inom Utsk., som beslutat att höra
honom. Utsk. stadnade efter många öfverläggningar i ('et beslut,
att då K. M. icke funnit skäl att för närv:de vidare utlåta sig
öfver omfattningen af den föreslagna styrelsens verksamhet, samt
Utsk:n ej vore i tillfälle att så noga bedöma nödyändigheten af
denna Centrai-styrelse, hade det varit mindre lämpligt att i detta
afs:de göra någon anmärkn. Utsk:n ansågo, att i den mån denna
styrelse hinner organiseras, och då det vore meningen att redan r.u
tillsätta densamma, jemte underordnade åt kill ige tjenstemän, så
blir K. M. till nästa Riksdag bättre i tillfälle att bedöma vigten af de
anmärkmr Hr Segerdahl inom Komitén framställt, samt att fatta sitt
m
Den 7 November f. m.
beslut, med ledning hvaraf K. St:r säkert bättre bedöma frågan än
om de nu skulle på förhand densamma afgöra. Jag tror således
att de förenade Utsk:n handlat visligen, då de icke framställt nå¬
gon anmärkn. mot denna punkt. Sedan nu äfven en Konungens
Eådgifvare förklarat sig tillfreds med den form för svaret, som jag
föreslagit, får jag hos Hr Erih. o. Ordfiden anhålla om propos.
derpå, att E. o. Ad:n måtte anse denna punkt till ingen anmärkn.
föranleda.
Erih. Kaab: Man sväfvar ännu i osäkerhet om följden och
vigten af de beslut, som här komma att (åttas. Visserligen hafva
Gr. Sparre och Frih. af Ugglas antydt, att om principerna god¬
kännas, vi hafva att motse en K. Propos. i frågan; men om dessa
grundsatser, som K. M. framställt, till ingen anmärkn. föranleda,
och E. Sl:r bevilja tillräckliga anslag, så hemställer jflg, om någon
skälig anmärkn. kan göras emot den Eådgifvare, som tillstyrker K.
M. att omedelbart sätta saken i verkställighet efter de af E. St:r
godkända grunder. Jag föreställer mig att om denna punkt bifalles,
kan en så beskaffad styrelse, som der är föreslagen, genast till¬
sättas, oell sedermera blir det svårt för E. St:r att neka de rund¬
liga anslag som erfordras. Jag vill icke neka, att en styrelse är
af behofvet påkallad; men tilldess allt detta blir fullständigt orga-
niseradt, kunde denna befattning förenas med ett annat embete.
I den landsort, jag tillhört, har jag erfarit att kollisioner egt rum
mellan Fångvårdsstyrelsen och K. M:s Beflnde vid tillsättande af
personer, och så kan det gå med den nya styrelsen också, så
att man kanske komme till stora utgifter, utan att densamma egde
tillräcklig myndighet; såvida icke på samma gång K. M:s Beflnde
helt och hållet skiljdes från all befattning med skogarne. Detta
åter vore ej rätt eller förmånligt, då nemi. K. M:s Befhde är i
tillfälle att genom sine underlydande tjenstemän hafva den säkraste
upgift öfver författningarnes efterlefnad. Jag skulle föreställa mig,
att den ifrågasatta styrelsen, då man får personer danade till tjen¬
stemän inom forstväsendet, borde inrättas så, att den blefve förenad
med något annat embetsverk här i hufvudstaden, eller sattes under
en Byråchef under något Depart., samt att alla befallningar utginga
genom Konungens Beflnde. Jag tror man kunde lämpligast för¬
fära som i Finland, hvars lagstiftning i detta fall blifvit prisad och
framhållen af SkogsKomitén och der det gått så till, att upsigten
blifvit öfverlemnad åt en — jag vet icke hvad den kallas, mea
der ännu icke någon författning utkommit i ämnet. Jag får såle¬
des tillkännagifva min åsigt vara, att man icke bör uttrycka den
mening, att en särskild styrelse nu bör inrättas, samt anhåller, att
denna punkt måtte till Utsk. återförvisas.
Frih. Sprengtporten: Då det är fråga om att ur sitt
förfall lyfta en så vigtig hushållsgren som våra skogar, torde så¬
dant ej låta sig göra, utan att man vidtager utomordentliga medel
och åtgärder. Bland dessa räknar jag som det nödvändigaste, att
en särskild styrelse finnes, som utgår från och handlar efter en
Den 7 November f. m.
425
fastställd grundsats, och som kan på ett likformigt sätt öfverallt
genomföra densamma. I alla länder, der man infört en ordnad
skogshushållning, i Frankrike och Tyskland t. ex., har man också
ställt skogarne under särskilda styrelser. — Jag föreställer mig
dock, att det ej varit K. M:s afsigt att helt och hållet skilja
Landshöfd.Embetena från skogshushållningen. Men om man på
detta vill lägga så stor vigt, att man derföre försakar all annan
slags kontroll, så är detta detsamma som att säga, att man önskar
det ingenting alls må åstadkommas. Den redaktion Hr Printzen¬
sköld föreslagit, synes mig vara så liktydig med den som förekom¬
mer i K. M:s Förslag, att den visserligen kunde utan äfventyr an¬
tagas; men då det är omöjligt att med ett par ord uttrycka, i
hvad förhållande den nya styrelsen skall komma att stå till Konun¬
gens Befh:de, och då jag anser det böra helt och hållet öfverlem-
nas till K. M:s eget bedömande att ordna alla dessa förhållanden,
får jag härmed förnya min begäran om propos. å bifall till punk¬
ten i dess närvide skick.
Hr Printzensköld: Vi lefva i en högst besynnerlig tid.
Under det man äflas att minska tjensternännens antal, att förenkla
ärendenas gång, och upbjuder alla krafter att förändra det beståen¬
de, hvars gagnelighet sedan sekler varit vitsordad, är man å andra
sidan genast färdig, blott derföre att en hushållsgren någon tid
varit vanvårdad, att föreslå och besluta inrättande af nya embeten,
som säkert komma att kosta Staten vida mera än dem man in¬
drager, och hvilkas gagnelighet man icke kunnat förneka. Vi hafva
härpå ett talande bevis i Fångvårdsstyrelsen. Erfarenheten har
öfvertygat mig att, om denna styrelse aldrig blifvit inrättad, utan
man lemnat hälften af de för dess aflöning erforderliga medel till
förstärkande af LänsStyrelserna, så hade Fångvården blifvit med
mindre kostnad än nu lika så väl besörjd, och de konflikter, som
nu ofta inträffa mellan dem och Fångvårdsstyrelsen, hade då ej
kommit att ega rnm. Nu är man åter på väg att inrätta en lika
beskaffad styrelse. Man vill åt densamma lemna en makt öfver
skogshushållningen, som icke kan utöfvas utan exekutiv handräck¬
ning från Konungens Befhide. Om nu denna styrelse icke får de
attributer, som berättiga henne att omedelbart begära sådan hand¬
räckning, så mäste hon vända sig till ett Colhm för att skaffa sina
beslut verkställighet. Då är väl bättre att så bestyra, att den
myndighet, som redan finnes ordnad, kan utöfva tillsynen öfver
skogarne och fatta nödiga beslut, under det man kunde hafva en
styrelse, som föreskrifver, huru man skall gå tillväga för att skogs¬
hushållningen må blifva ändamålsenligt inrättad oell handhafd. Om
K. M. med afside å K. St:rs godkännande af de framstälda grun¬
derna behagar i Nåder utfärda en författning i detta ämne, så kan
det hända att vi få se en styrelse, som står på sidan om Läns¬
Styrelserna och Collina, men ändå icke eger erforderlig makt, för
att handla med den kraft man önskar. Frih. Sprengtporten har
velat fästa upmärksamheten derpå, att en husbållningsgren, som
sedan sekler tillbaka varit 6å vanvårdad som den ifrågavide, borde
426
Den 7 November f. m.
ställas under en särskild styrelse, för att derigenom blifva uphjelpt
ur sitt djupa förfall. Jag kan dock ieke fatta behofvet af en så¬
dan styrelse för att vinna detta ändamål, ty för mig visar det sig
klart, att en styrelse, sådan jag tänker mig den, ined underordnade
tjenstemän oell med inrättande af en praktiskt ändamålsenlig skogs¬
hushållning, skall kunna bäst verka derför, då LänsStyrelserna få
bibehålla de rättigheter och skyldigheter i detta fall, som nu till¬
höra dem.
Jag skulle derföre i likhet med Frih. Haab önska en återremiss,
kunnande jag icke erkänna, att de ord jag föreslog äro synonyma
med dem som nu stå i förslaget, ty att vårda är helt annat än
att vårda och förvalta. Genom uteslutande af detta sista ord an¬
ser jag en säkerhet vunnen, att man icke på den särskilda styrel¬
sen öfverflytta! alla de åligganden, som nu tillhöra Konungens
Befh:de, och får jag derföre förnya min förra anhållan.
Hr Akerman: Det skulle föra ftiig allt för långt, om jag
inginge i en vederläggning af Frih. Raabs yttrande om skogstill-
gången och dess tillräcklighet för landets behof. Jag vill endast
nämna, att på Komiténs fråga, huruvida skogstillgången vore till¬
räcklig att i framtiden fylla orterues behof, blott 3 län svarade
Ja, till och med från 2 af de norra län ingingo nekande svar.
Discussionen rörer nu huruvida en särskild styrelse bör in¬
rättas, och omfånget af den makt, som åt densamma bör lemnäs.
Om man önskar en ordentlig skogshushållning, så anser jag det
vara ett oeftergifligt vilkor, att icke allenast vården, utan äfven
förvaltningen af skogarne öfverlemnas åt en särskild styrelse. Huru
tillgår det för närv.-de med denna förvaltning? Jo, det är Konun¬
gens Befh:de som skola utöfva den, och KammarKoll. har öfver-
inseendet deröfver. Med Konungens Befhdes göromål har jag en
ganska förtrolig bekantskap. Man anser dem i allmänhet som ett
slags lastdjur, och tänker om dem, som någon sade om åsnan:
»orkar du den, så orkar du den». Till följe af institutionens en¬
kelhet hinna dessa auktoriteter visserligen med ofantligt mycket
mera än andra myndigheter här i landet, men man får derföre
icke vänta, att de skola kunna uträtta allt. Under den tid jag
innehade ett sådant embete, fann jag också, att den tillsyn jag
borde utöfva i afs:de å efterlefnad af författuingarne om skogarnes
rätta skötsel, öfversteg mina krafter. Jag var vittne till huru sko¬
garne hejdlöst sköfiades, men kunde intet uträtta. Jag anmälde
min vanmagt för Begeringen, och afsade mig ansvaret för skogarne,
såvida jag ej blefve försedd med tillräckligt talrik skogsbetjening.
— Man har sagt, att kollisioner skulle upkomraa mellan Landsh.-
Embetena och den föreslagna styrelsen. Kollisioner kunna aldrig
förekommas, men icke kan jag inse, hvarföre de nu skulle blifva
flera eller af svårare art än förr. Icke satte jag i fråga under
min Landsh.-tid att ställa mig till efterrättelse de föreskrifter, som af
Fångvårdsstyrelsen mig- meddelades. Landsh. har ej blott rätt,
utan äfven pligt att tillse, att det i alla möjliga grenar går rätt till.
Han har befattning med postskjutsen, med landtmäteriet o. s. v.;
Den 7 November f. m.
42T
men derföre ingalunda någon direkt myndighet öfver alla dessa
olika grenar. Sådant föreställer jag mig förhållandet skulle blifva
med den nya styrelsen också; men detaljerne tror jag icke Konun¬
gens Befh:de skulle hinna utföra på ett sätt, som tillfredsställer
Statens anspråk på en ordnad skogshushållning. Icke heller är
det lämpligt, att KammarKoll. härmed tager annan befattning än
som ett slags Registrator, som har reda på Statens skogar och vet
hvar de ligga, ty man kan icke begära att KammarKoll. skall för¬
stå skogsskötseln. — Att den nya styrelsen skulle förenas med
chefs-embetet för Skogsinstitutet, är den nuv:de chefens tanka.
Jag har den största aktning för hans förmåga, men jag tror att
han skattat denna för högt, om han anser sig kunna jemte sin
innehafvande befattning äfven handhafva öfverinseendet öfver skogs-
förvaltniugen i Riket.
En värd talare har anmärkt, att man skiljer göromål från
embetsverk, som under långliga tider haft dem sig updragna; men
detta torde väl vara fullt riktigt, då göromålen äro af den art,
att de omöjligen kunna af dessa verk rätt handhafvas. Så har
man äfven gjort i afs:de å Kronans byggnader, som numera äro
ställda under Ofverlntendents-embetet. I afs:de å KammarKolhii
befattning med skogshushållning tillgår det nu så, att när vid en
kronopark ett förslag är upgjordt, så inskickas detta af Landsh.-
Embetet till Kollegium. Om jag vore medlem af detta Koll., hvar¬
till mina studier för öfrigt skulle berättiga mig, måste jag med¬
gifva, det jag icke förstode att granska en sådan plan, och det ki¬
llelt naturligt, att KammarKolhii ledamöter ej ega insigter i denna
särskilda gren.
En talare har önskat, att orden vård och förvaltning borde
utbytas emot vård och upsigt. Jag tror det är nödvändigt att bi¬
behålla orden såsom de nu äro. Vård innefattar omsorgen om bi¬
behållandet, och förvaltning är administration. Upsigt är hvad
som nu åligger Landsh.Embetet, nemi. att göra anmälan, om han
märker något orätt å färde vara. Jag föreslår alltså, att punkten
må alldeles oförändrad bibehållas.
Man har önskat formen för uttryckandet af R. o. Ad:ns åsigt
öfver denna punkt dels såsom ett bifallande, dels såsom ett lem¬
nande utan anmärkn. Jag tror det vara bäst att positivt godkän¬
na punkten, emedan K. M. då tinner, att R. St:r äro öfver denna
fråga af samma tanka som K. M. sjelf tillkännagifvit.
Frih. Raab: För att bevisa det min farhåga är grundad,
att skogsförvaltningen, såsom det nu är meningen att organisera
densamma, blir för dyr, behöfver jag blott hänvisa till SkogsKomi-
téens eget Betänk, pag. 185. Från detta Betänk, kan man äfven
hemta medel att vederlägga Frih. Sprengtportens påstående, att
särskilda skogsstyrelser finnas i alla andra länder med ordnad skogs¬
hushållning.
Då jag ej kan gilla det föredragna förslaget, men ej heller nu
genast är beredd att framställa något motförslag, anhåller jag att
punkten måtte återremitteras.
428
Den 7 November f. m.
Hr Åkerman har missförstått mitt förra yttrande. Jag tror
visserligen, att vi kunna komma att lida brist på skog för timmer,
men icke för vedbrand; det var detta jag uttryckte, och att bränsle
för husbehof ej skulle komma att saknas.
Hr Printzensköld: Det torde vara de äldre ledamöterna
af detta Stånd nogsamt bekant, huruledes Kronans djurgårdar,
parker och jagtmarker för icke så lång tid tillbaka stodo under en
särskild Styrelse, nemi. Ofver-HofjägmästareEmb Man fick då ej
från en Kronans park hugga ett enda träd, en enda gren, utan
att anmäla sig hos detta Etnb., hvilket då hade samma myndighet
som man nu vill lemna Skogsstyrelsen. Likväl funno såväl K.
M. som K. St:r, att denna särskilda skogshushållnings-myndighet
var olämplig. Nu vill man åter gå tillväga på ett motsatt vis,
och ånyo inrätta en Styrelse, som man för några decennier sedan
utdömde såsom öfverflödig. Så förändra sig åsigterna utan någon
synlig orsak. Det må vara, som Hr Akerman anfört, att Landsinne
icke kunna personligen utöfva någon tillsyn öfver skogarn,e i deras
län, men det är med Hrr Landslugar som med andra myndigheter,
att de böra hafva underordnade, sora utföra deras befallningar; och
om de då få en mängd skogsbetjenter under sig, så tror jag att
»dragdjuret» väl icke blir för tungt belastadt. En sådan förstärk¬
ning af tjenstemannakorpsen anser jag nyttig, nödvändig och ända¬
målsenlig; men att inrätta en Öfverstyrelse, som skulle öfvertaga
all den vård och förvaltning af skogarne, som förut tillhört 24
Landslnr, det vore att inrätta ett Emb. af den vidlyftiga art, att
man icke kan förutsäga, vid hvad gräns antalet af dess tjenstemän
skall stadna. Ty det måste dock medgifvas, att 24 Landshir med
lika många Landskamererare, samt med en mängd Pogdar och Läns¬
män under sig måtte väl kunna uträtta mera än en särskild Sty¬
relse här i hufvudstaden, som icke kan göras så talrik, att ej kro-
nobetjeniugen får lof att anlitas för att verkställa dess beslnt. Hus¬
hållningen med skogarne kan delas i 2:ne delar. Först den veten¬
skapliga, som bör anförtros åt en särskild Styrelse, hvilken skulle
förordna huru mycket af den eller den parken får årligen afverkas.
Den andra delen åter är att bifalla eller afslå utsyningar, och att
i öfrigt meddela beslut rörande förseelser i afs:de å skogshushåll¬
ningen. Detta måtte väl tillhöra LänsStyrelserua och ingen annan.
Det skulle vara intressant att se, i det fall att till den särskilda
Styrelsen insändes alla ansökningar om utsyning på den eller den
allmänningen, huruvida denna Styrelse skulle ega tillräcklig sakkän¬
nedom för att deröfver besluta. Detta är deremot så mycket lättare
för Konungens Beflude, som denna myndighet kan inhemta alla nö¬
diga uplysningar af den derunder lydande skogsbetjening, som bor
i' grannskapet af skogarna. Jag har också haft någon erfarenhet af
Landsh.Emb:ts utöfvande, ehuru icke så lång som Pir Åkerman, och
jag erkänner villigt att med detta embete äro mångahanda pligter
förenade; men om Landsh:n rätt använder sin tid till fullgörande
af sitt embete, ligger det icke för honom utom möjlighetens gräns
Den 7 November f. m.
429
att dem upfylla, och således torde han äfven kunna utföra hvad
honom i afs:de å skogshushållningen åligger.
Hr Frih. o. Ordf:den tilllcännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättaude af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Sparre: Den tvist, som upstått mellafi tvänne talare,
ang:de omfånget af Styrelsens verksamhet, samt i hvilken man an¬
fört ganska många och viii grundade skäl, ådagalägger, enl. min
tanke, omöjligheten för R. o. Ad. att nu, utan ledning af någon
från Regeringen afgifven propos., fatta sitt beslut i denna grannlaga
fråga. Men härom handlar det ej heller; frågan är nu om att tills
vidare bevilja 25,000 Rdr för en Styrelse, under hvars förvaltning
skogarna skulle komma att stå. Huru vida denna Styrelses makt
kommer att sträcka sig, beror på ett blifvande reglemente; men att
nu på förhand, innan K. M. häröfver uttalat Sig, ingå i pröfning
af sferen för detta embetes verksamhet, synes mig olämpligt. Jag
tror således, att R. o. Ad. icke bör göra någon anmärkn. vid denna
punkt. — Hvad formen för beslutet angår, så anser jag det vara
alldeles detsamma, antingen R. St:r tillkännagifva sig hafva funnit
en af K. M. uttalad åsigt till ingen anmärkn. föranleda, eller R.
o. Ad. godkänner densamma. Till stöd för den af mig framställda
mening kan jag emellertid åberopa ett prejudikat. Jag minnes nemi.,
att vid förra Riksdagen, då jag i LagUtsk. deltog i behandlingen,
bland annat, af ett från K. M. afgifvet Förslag ang:de ny Grufve-
Stadga, R. St:r förklarade, att detsamma ej funnits till någon an¬
märkn. föranleda. Då således detta sätt att uttrycka sig har häfd
för sig, och i öfrigt synes mig passande, får jag anhålla om pro¬
pos. derå.
Hr Åke rman: I anledn. af de siste talarnes yttranden må¬
ste jag göra några tillägg till mitt förra anförande. Deras för¬
skräckelse för den stora personalen kan jag lugna. Det är natur¬
ligt att Komitén, för att fullgöra sitt updrag, måste upgifva hvad
som erfordrades, för att allt måtte komma i ordning; men det är
också klart, att man till en början hvarken behöfver eller kan er¬
hålla hela denna personal. Det är dock af stor vigt, att så myc¬
ket af denna styrelse genast förordnas, att hela ärendet kommer att
från början ledas af en och samma princip, som sedan kan öfver¬
allt konseqvent utvecklas och tillämpas. — Frih. Raab har ansett
personalen blifva för talrik, och åberopat främmande länders för¬
fattningar. Den som varit i utlandet och känner förhållanden, vet
hvilken här af tjenstemän derstädes användes, och bör kunna för¬
stå, att Frih. Raabs upgifter grundat sig på ett missförstånd.
Gr. Sparre har vidhållit sin begäran om bifall till punkten
under den af honom föreslagna form. Jag kan visserligen med¬
gifva att det icke är någon stor skillnad mellan att godkänna och
att icke anmärka; men det ena är positivt och det andra negativt,
och som jag alltid helldre vill yttra mig positivt än negativt, så
skulle jag vilja föredraga det förra uttrycket. Innan jag lemnar
430
I>en 7 November f. m.
ordet, ber jag att få lemna en uplysning i anledn. af Hr Print-
zenskölds yttrande om HofjägmästareEinb. Detta blef indraget der¬
före, att man lemnade befattningen utan lön åt en Hof-Funktionär.
Hade man åter lemnat den åt en Statens tjenare, och låtit den
åtföljas af lämpliga löneförmåner, så hade den säkerligen hvarken
blifvit vanskött, eller sedan behöft indragas.
Frih. Sprengtporten: I afs:de å Frih. Kaabs anförande
får jag bekänna, att jag anser det oundgängligen nödvändigt, att
det finnes en central myndighet af en eller flera personer, som för¬
stå sin sak. Orsaken hvarföre det fordna Öfver-HofjägmästareEmb.
lika litet som KammarColl. kunde uträtta något för våra skogar,
var att denna hushSllningsgren är en scientifik sak, som mäste
studeras, och hvarföre styrelsen bör updragas åt personer, som der¬
till ära både vetenskapligt och praktiskt bildade. Jag kan således
icke annat än fortfarande yrka. att en särskild Styrelse öfver sko-
garne måtte inrättas, och hoppas Frill. Haab förlåter mig, att jag
ej kan finna migoaf honom vederlagd. I afs:de å formen förenar
jag mig med Hr Akerman.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Att Hr Printzen¬
sköld icke älskar en förändring sådan som den föreslagna, och icke
kan älska en Central-styrelse, det finner jag ganska naturligt; men
huru Frih. Raab, som icke brukar dela den förres åsigter, och som
för öfrigt är en praktisk man, kan tro det vara möjligt att vinna
något resultat utan en serskild SkogsStyrelse, är för mig ganska
svårt att fatta. Frågan reducerar sig dertill, om man vill åstad¬
komma något eller icke. Man måste väl i förra fallet börja med
början och en särskild Styrelse, som uteslutande har att använda
sina krafter för en omorganisation af skogshushållningen, torde väl
vara första vilkoret för att detta mål skall kunna vinnas. Att
denna Styrelse till en början icke behöfver blifva särdeles talrik,
är klart: och om du några besparingar kunna göras, förmodar jag
att K. M. icke använder hela beloppet genast. Jag anhåller således,
att R. o. Ad måtte godkänna denna punkt. Pluru man kan sätta
i fråga, att Skogsstyrelsen ej skulle hafva förvaltningen af Kronans
skogar, kan jag ej förstå, då ändamålet just vore, att alla dessa
blefve efter en och samma fastställda princip förvaltade.
Frih. Raab- Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att
om R. o. Ad. godkänner den nu föredragna punkten och tilläfven¬
tyrs sedermera äfven hvad Utsk. i sista punkten föreslagit ang:de
anvisande af 100,000 Rdr till erforderliga utgifter, så har R. o.
Ad. derigenom godkändt inrättningen af en Styrelse af långt större
omfattning och personal än som torde åtminstone nu vara be-
höfligt.
Hr Printzensköld: Det må vara Frih. Alströmer förbehål¬
lit att yttra hvad omdöme han behagar öfver mina åsigter. Jag
lyckönskar honom att ega ett så klart och redigt förstånd, som
Deri 7 November f. m.
det hvarpå han nu här gifvit prof. Om man emellertid skulle
fortgå på den bana man nu börjat, skulle vi väl snart få Styrelser
utan all ända. Ar detta att befordra enhet i Styrelsens och ären¬
denas gång, så får jag säga, att jag först nu blifvit genom Frih.
Alströmer derom uplyst.
Sedan Hr Frih. o. Ordf:den härefter framställt att i afs:de på
den nu förev:de punkten blifvit yrkadt, dels att densamma måtte
förklaras icke föranleda någon anmärkn., oell dels att densamma
måtte till Utsk. återremitteras, samt derjemte hemställt om E. o.
Ad. ansåge denna puukt icke föranleda till någon anmärkn., blef
denna propos. besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå
Hr Frih. o. Ordfiden förklarade att iian funnit Ja öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de Härads Allmänningarnes bibehållande
oförminskade och oskiftade samt deras ställande under SkogsSly-
relscns vård och förvaltning.
Hr Akerman: Jag har mot förslaget i denna punkt 2 an-
märkmr att göra. Hen ena angår det föreslagna stadgandet, att
häradsallmänningarne skola stå under SkogsStyrelsens vård och för¬
valtning. Jag tror för min del, att .dessa allmänningar kunnat och
bort betraktas som hvad de verkligen urd, nemi. häradernas tillliö-
righeter, och att man derföre ganska väl kunnat låta deras egare
genom ombud deltaga i förvaltningen. Jag tror äfven, att
ändamålet derigenom kunnat säkrare oell billigare vinnas. Natur¬
ligtvis kan skogsbetjeningen hvarken vara eller ens någonsin blifva
så talrik, att den icke behöfver biträde af häradets innevånare. Då
synes mig den grundsatsen riktig, att desse delegare sjelfva fä utse
ombud och således hafva ett ord med i laget. Det ingifver mera
förtroende, om egarne sjelfva fä vara med och se till, att allt går
rätt till. Jag önskar således, alt orden vård och förvaltning måtte
utbytas mot ordet kontroll.
Den andra anmärkn. är af den beskaffenhet, att det knappt
lönar mödan derom tala. Jag vill endast omnämna densamma och
skall, såvida den röner motstånd, deröfver ej upväcka någon discus-
sion, såvida på mig ankommer. Det säges nemi. i denna punkt,
att delegarne skola ega rätt tillgodonjuta afkastningen »antingen
in natura eller med de derför inflytande penningar.» Jag tror
det är af vigt att, på sätt SkogsKomitén tillstyrkt, all lefverering
in natura uphör, ty endast derigenom kan det konsiderations-system
afskaffas, hvilket nu eger rum. Man tycker nemi. så lätt, att det
är synd om den eller den, och på dessa konsiderationer kommer
sjelfva skogsskötseln att lida. Någon sådan farhåga behöfver man
icke hysa, såvida de af Komitén föreslagna åtgärder vidtagas, då
den, som behöfver, får köpa, sami i mån af sin andel i skogen
åtnjuter sin part af betalningen. På detta sätt vinnes ändamålet
bäst, och alla sker lika rättvisa. Sådana konsiderationer kunna
också komma i fråga med anledn. af uttrycket: »med rättighet för
»dem, som efter hittills gällande grunder kunna anses såsom del-
132
Den 7 November f. m.
»egare i dessa allmänningar». Det förefinnes visserligen någon mot¬
sägelse i 16 kap. ByggningaBalken, der det först säges, att alla i
häradet äro delegare i allmänningen, och sedan talas om utsyning.
Om icke denna princip, att blott de som äro jordegare i häradet
hafva andel i allmänningen, erkännes, så blir hushållningen dermed
ledande till förödelse i st. f, besparing. Den sonr sköter sin egen
skog väl, har icke ringaste nytta af allmänningen, ehuru han är
delegare deruti; under det den som hugger ut sin skog, icke desto-
mindre har rättighet till understöd från den förra. Detta anser
jag stå i strid med all klok hushållning. Jag har emellertid blott
velat omnämna detta, utan att dock vilja i detta afs:de påkalla
något R. o. Ad:s beslut.
Gr. Sparre: I afs:de å den förra af den siste värde talarens
anmärkn:r vill jag icke med honom mycket tvista: jag tror också
att häradsboerne bör inrymmas någon andel i vården och förvalt¬
ningen af deras allmänning. Men lika litet som jag vid förra
punkten ville medgifva det då föreslagna utbytet af ord, emedan
jag anser de befintliga vara af så stor omfattning, att åt dem kan
gifvas en mer eller mindre vidsträckt betydelse, lika litet vill jag
nu medgifva någon ändring af dessa ordalag. — Hvad den andra
aumärkmn beträffar, eller att hiiradsboerna ej skulle ega att in
natura utbekomma något af allmänningens alster, så får jag till¬
kännagifva, att jag i detta afs:de instämmer i K. M:s åsigt, som
häruti afviker från Komiténs, hvilken föreslagit att alstren skulle
alltid försäljas. Om man besinnar, att hvarje jordegare inom hära¬
det anses hafva del i allmänningen, så är det väl billigt, att det
må vara häradets innevånare tillåtet att, om de så vilja, besluta
att sins emellan fördela allmänningens produkter, och att de må
slippa att på auktioner konkurrera med utsocknes folk. Nu är af
den siste talaren anmärkt, att det kan från häradets allmänning
beviljas utsyning, och att således den, som förstört sin skog, kan
komma i åtnjutande af en sådan förmån; men det är väl icke att
förmoda, det vid en ny inrättning en så bakvänd ordning skall
följas. Tvertom förmodar jag att, då häradsboerne kallas för att
öfverlägga om, på hvad sätt afkastningen skall tillgodogöras, de
komma att afskaffa en så orimlig praxis. Jag tror det skulle möta
motstånd hos allmogen, om man icke antoge Regeringens förslag,
och anhåller fördenskull att denna punkt ej må till någon an-
märkn. föranleda.
Frih. Raab: Jag är ledsen, om det skulle vara nödigt att
medgifva denna modifikation för att få det hela antaget. Lika med
Hr Åkerman erkänner jag, att om härads-allmänningarna skola be¬
handlas på sådant sätt, det blir att befara, att de icke länge up-
fylla sitt ändamål. Det hade efter min åsigt varit bättre, om, så¬
som Komitén föreslagit, man beviljat delegaren ^att åtnjuta blott sin
andel af den kontanta behållningen. Om Hr Åkerman icke begär
propos. på denna förändring, vill icke heller jag göra det; jag har
dock ansett mig böra uttrycka min tanke derom. Gr.
Den 7 No remb er f. m.
Gr. Sparre: Jag vill blott »plysa, att med den omtalade
utdelningen af allmänningarnes alster icke tillgår så, att utsyning
beviljas och delegaren tillåtes gå och hugga. Med en allmänning,
hvari jag har del, tillgår det så, att skogsbetjeningen med biträde
af häradets innevånare verkställa huggningen, och lassen fördelas,
med afs:de å de olika slagen virke, mellan de särskilda jordegarne.
Hr Printzensköld; Jag tror att man ej rätt upfattat hä-
rads-allmänningarnes natur, då man förutsätter, att deras afkastning
skall mellan häradets samtlige hemmans-innehafvare fördelas. De
äro icke en sådan hemmanens gemensamma tillhörighet, att alla
hemman ega rätt att deraf njuta skogsfång; ty det står i 1805
års förordning, att sådana hemman, som ega tillräcklig skog, eller
med hvilkas skog varit illa förfaret ega ingen rätt till utsyning af
allmänningen; utan denna nr afsedd att vara tillgänglig för sådana
hemman, som af naturen blifvit vanlottade i afs:de å skogstillgång.
Gm man nu vill göra de grunder gällande, som här blifvit fram¬
ställda, stiftar man en lag med bestämmelser, motsatta dem som
hittills egt giltighet, och som efter min tanka äro de mest rätt¬
visa nemi. att skoglösa hemman böra ega rätt att njuta skogsfång
af allmänning, men inga andra. Man gör orätt, då man betraktar
dessa allmänningar som häradernas egendom. Denna fråga har
förut varit ventilerad, men man kom då till det resultat, att de
voro Statens egendom, men att det härad, der sådan vore belägen,
hade rätt att af densamma njuta understöd i skogsfång, hvarje
hemman i mån af dess behof och beskaffenhet, dock med uteslu¬
tande från denna rätt af alla de hemman som sjelfve hafva till¬
räcklig skog. Jag anser således, att godkännandet af denna punkt
skulle innebära erkännandet af en grundsats, som står i strid med
gällande författningar, och anhåller derföre om återremiss.
Frih. Sprengtporten: Lika med Frih. Eaab skulle jag
önska, att den utdelning, som skall tillkomma delegarne, afskaffades,
ty Jan år öfvertygad, att det sätt, som nu iakttages, ganska litet
gagnar, och lätt leder till skogarnes förstörelse. Jag befarar dock,
att det icke later sig göra att antaga denna redaktion, särdeles
derföre att det finnes hemman, som äro skattlagda med rättighet
att få utsyning från häradets allmänning; och dessa kunna väl
svårligen åläggas att emottaga penningar i utbyte mot naturapre-
stationer. Deremot skulle jag tro det af Hr Printzensköld anförda
skäl, att blott de skoglösa hemmanen vore berättigade till utsy¬
ning, icke kunna medgifvas såsom fullt antagliga, ty i lagen står
att i allmänning ega alla del, som i häradet bygga och bo; och
om på vissa ställen en gifven praxis varit följd, att utdela skogen
blott till dem, som deraf varit i behof, kan dock derpå ingen egan-
derätt grundas. Då fråga är om att antaga andra bestämmelser,
tror jag man kan utan att förneka utsyningsrätten, låta det bero
på häradet att besluta om dessa utdelningar, och att göra sig till
godo allmänningens afkastning. Hvad angår den första af Hr Åker-
IX II. o 8
434
Deri 7 November f. m.
mans anmärkmr, tror jag det vara nyttigt, att häradet får tillfälle
a'tt genom deputerade deltaga i skogarnes vård; men jag tror icke
att ordalagen här lägga hinder i vägen derför. Om det blir en
Öfverstyrelse öfver skogarne, lärer det väl ieke dröja länge, innan
denna "blir i tillfälle att fästa K. M:s och It. St:rs upmärksamhet
på de olägenheter i skogshushållningen, som nu förefinnes; och
man torde således kunna i en snar framtid motse mera bestämda
och positiva lagstadganden, egnade att förekomma vanvård och
hämma förödelse af skogarne. — Jag tillstyrker K., o. Ad. att
anse 2:dra punkten i K. M:s förslag till ingen anraärkn. föranleda.
Gr. Sparre: Jag fruktar att Hr Printzensköld förgätit inne¬
hållet af 1824 års författning. Der stadgas att härads-allmännin-
garne icke allenast öfverlemnas till häradsboenies disposition, utan
äfven kunna mellan dem fördelas. Vi veta äfven, att en massa
allmänningar blifvit på grund häraf fördelade; och det är således
tydligt, att Hr Printzenskölds åberopande af 1805 års Bref grundar
sig på ett misstag.
Hr Printzensköld: Jag har visserligen icke förbisett 1824 års
Bref, hvari säges, att allmänningarne skola betraktas såsom härader¬
na tillhöriga, men deraf följer ingalunda, att hvarje hemman, an¬
tingen det eger skog eller ej, skall deri hafva del. Om allmän¬
ningen är häradets tillhörighet, så är det under det vilkor, att de
hemman, som behöfva anlita skogen och sjelfva icke ega sådan,
skola hafva rätt att använda densamma.
Frih. von Kr te mer, It o b. Fredr.: Till det skäl, Frih.
Sprengtporten anfört för bibehållande af ordställningen i denna
punkt, nemi. att vissa hemman äro skattlagda med afs:de å rätten
till utsyning å allmänningen, får jag ytterligare bifoga, att sådana
utsyningar äfven i andra fall kunna och böra ega rum, och att
det finnes vissa hemman, som i detta afs:de ega företrädesrätt. Det
beror på K. M:s Beflnde att efter häradsboernes hörande bevilja
sådan utsyning. Jag tillstyrker således bibehållande af § sådan
den är föreslagen.
Gr. Sparre: Det är just en skön rättvisa Hr Printzensköld
vill skipa. De skogrika hemmanen skulle deltaga i alla omkost¬
nader för allmänningen, men icke få en vitten af dess afkastning.
Jag skulle då naturligtvis bedja Gud bevara mig från alla skog¬
rika hemman, och i stället skaffa mig sådana, hvilkas skog vore
alldeles förstörd; ty jag hade då hela fördelen, men icke mera olä¬
genhet eller börda än de öfriga. Just genom 1824 års Bref har
K. M. förklarat, att allmänningarne skola fördelas mellan jordegarne,
och då torde det väl vara dessas obestridliga rätt att få del af
de förras afkastning.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag för min del tror
icke det vore en fördelaktig förändring att, som förslaget lyder,
Den 7 November f. m.
ställa allmlinningarne under vård oell förvaltning af en särskild
Styrelse. Det. är klart att, de må nu stöllas under denna eller
under K. M:s Beflnde, så blifva dessa alltid beroende af skicklig¬
heten och nitet hos jägmästaren; meu det är nödvändigt, att han
står under kontroll af en myndighet, som verkar direkt. Det är
föreskrifvet, att hvart 6:te år skall skogs-ransakning hållas. Jag
minnes huru vid en sådan 1852 det visade sig, att det fanns en
mängd lägenheter, som icke voro skattlagde, andra som hade ut¬
flyttat sina rågångar, o. s. v. Dessutom, att på jägeri-boställena
voro inqvarterade afskedade jägare eller deras efterlemnade familjer.
Dessa missförhållanden hade naturligtvis upkommit antingen genom
försummelse hos Jägmästaren eller med hans begifvande, och detta
hade till följd, att allmänningen tillgreps för vedbrand och under¬
håll af bostäder, som till intet understöd från den förra voro be¬
rättigade. Icke kan en SkogsStyrelse bevaka sådant. Icke kan
man viii tro, att dess ledamöter skulle ofta besöka allmänningarne.
Jag vet, hvad mig sjelf beträffar, att jag icke försummat något,
för att få missförhållandena med häradernas allmänningar afhjelpta,
men jag vet också hvilka svårigheter dervid möta. Det är dock
oeftergifligt nödvändigt, att en jemn bevakning eger rum, men det
är lika nödvändigt, att en Styrelse finnes, som ordnar räkenska¬
perna och leder det hela. Helt annat är det med kronoparkerna:
der kan Styrelsen ordna efter behag. Det skulle också blifva svårt
för en särskild Styrelse att vid de många lokala förhållandena förmå
på intressenterne utöfva det inflytande som fordras, för att bringa
dem till sådana beslut, som äro för landet fördelaktiga och nyttiga.
Jag tror således, att boställs-skogar och dylikt böra ställas under
Skogsstyrelsen, men hvad häradsallmänningarne beträffa, skulle
derigenom det åsyftade ändamålet motverkas. Man må icke be¬
skylla mig att vara egennyttig, ty jag skulle rätt gerna vilja vara
qvitt denna omsorg; men jag har ej kunnat underlåta att i detta
fall uttala min öfvertygelse.
Frih. von Kraemer: Då jag sista gången yttrade mig, var
det hufvudsakligen i afs:de å ^utsyningarna. I fråga om första mom.
af § instämmer jag i Hr Åkermans förslag, att orden vård ock
förvaltning måtte utbytas mot kontroll. Med vården och förvalt¬
ningen tror jag det måste tillgå som hittills, att den besörjes af
kronobetjeningen med biträde af särskilde deputerade,
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf;den framställt att i afs:de på
förev:de punkt blifvit yrkadt dels att densamma måtte förklaras
icke föranleda till någon anmärkn., dels att densamma må lemnäs
utan annan anmärkn., än att orden »vård och förvaltning», borde
utbvtas emot ordet »kontroll», dels oek återremiss; blefvo propos:r
å hvart och ett af dessa yrkanden framstälde och besvarade med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Frih. o. Ordhden ånyo
hemstälde om E. o. Ad. ansåge ifrågav:de punkt icke föranleda
till någon anmärkn., samt efter denna propos:s besvarande med starka
43G
Den 7 November f. m.
.Ta jemte åtskilliga Nej, förklarade det lian ansåg Ja härvid hafva
varit öfvervägande.
3:dje punkten, ang:de indelning lill regelbunden hushållning
af skogar å kungsgårdar, boställen och alla andra Kronans och
allmänna inrättningars hemman och lägenheter.
Denna punkt ansågs icke föranleda till någon anmiirkn.
4:de punkten, ang:de rättigheten till begagnande af skog å
kronohemman och lägenheter, hvilka besittas med stadgad åbo¬
rätt.
Sedan i sammanhang härmed blifvit föredragen Utsk:s emot
denna punkt gjorda anmärkn., anförde:
Hr Akerman: Man kan, då man först läser K. M:s För¬
slag och innan man hört Utsk:s anmärkmr icke så lätt hitta på
hvarföre det skall vara andra reglor för kronobemmanen norrut än
för alla öfriga; men den sorn, likasom jag, är bekant med förhål¬
landena i de norra länen, finner lätt klaven till den gåtan. Jag
har kommit till den erfarenhet, att de åtgärder, som på olika tider
vidtagits i afs:de på skogarnes uplåtande till anläggning af sågverk,
af tjäruproduktion, m. m., föranledts af obekantskap med förhållan¬
det deruppe. Jag tror att dessa nybygges anläggningar, som man
så mycket upmuntrat, i de flesta fall blott varit ett beqvämt sätt
att komma åt skogen, och i stället att vara en lycka, blifvit en
ren olycka. Man har medgifyit ända till 50 frihetsår; men när
efter dessas förlopp skatten skolat upbäras, har blott skogen varit
sköflad, och intet nybygge funnits anlagdt. Der jordbruk kunnat
med fördel idkas, har naturligtvis sådant icke behöfts eller inträf¬
fat. Huru förhållandet • för öfrigt är, vill jag visa med ett exem¬
pel. Det begärdes en gång hos Landsh.Emb. i Hernösand utsy¬
ning på cn upgifven kronoallmänning, för att derifrån hemta tim¬
mer till en kyrkobyggnad. Denna utsyning bifölls också; men nå¬
gra veckor derefter kom samma församling oell begärde utsyning
på en annan kronoallmänning — och hvarföre? Jo, ty på den
först upgifna fanns intet timmer att taga! Huru skall K. M:s
Befh:de i sådana fall förfara? Som hvar oell en väl vet, är Norr¬
bottens län af (lii7 qvadratmils vidd. Om jag antager, att i detta
län finnes 30 Länsmän, sfi finner man att hvarje sådan skall be¬
vaka skogshushållningen på en vidd af 30 qvadratmil. Är icke
då ett bifall till denna punkt detsamma som att säga: »Fortfar
»att hushålla med skogen som ni hittills har gjort!»? Det är dock
i dessa trakter som några skogar af betydenhet ännu finnas qvar, ehuru
man sträfvar på allt sätt att förstöra dem. Jag påyrkar på det
lifligaste, att 11. o. Ad. icke må instämma i den anmärkn. de sam¬
mansatta Utsk:n här framställt, utan i stället må förklara sig god¬
känna de af K. M. uttalade principer.
Gr. Sparre: Det är med tillfredsställelse jag hort den siste
talarens upgifter om de norra länens skogar, emedan jag deri fun¬
Den 7 November f. m.
437
nit ett ytterligare stöd för Utskms framställning, och jag hoppas
äfven hans understöd. Utskm insågo visserligen de vådor, som
skulle följa af det gjorda tillägget, men å andra sidan ansågo litslen,
att genom ett ovilkorligt förbud att hugga på allmänningarne,
innan dessa blefve indelta, kronouybyggarne, sorn hittills haft denna
rättighet, skulle försättas i en alltför svär ställning och att derföre
•en modifikation borde göras. Då Utskm på samma gång tillstyrkte
en underd. skrifvelse, hvari begärdes, det vederbörande Landsh:r
matte åläggas hålla hand deröfver, att nybyggens anläggande ej
föranledde till missbruk, trodde Utskm sig hafva vunnit cn säker¬
het för, att utsyningen ej skulle alltför frikostigt beviljas. Jag är
ej tillräckligt bekant med förhållandena i Norrland, för att kunna
med fullkomlig sakkännedom yttra mig om behofvet af en dylik
modifikation till förmån för nybyggarne, men det synes mig, som
det skulle emot desse, som fått sina resolutioner med utsigt på
sådana utsyningar, hafva varit en obillighet att beröfva dem rät¬
tighet till skogsafverkning lör afsalu ända till den ganska aflägsna
tid, då skogens indelning till trakthuggning han vara fulländad.
På dessa grunder har äfven jag bidragit till Utskms i detta ämne
fattade beslut.
Frih. Sprengtporten: R. St:r böra vid denna frågas be¬
handling hafva till syfte att förekomma den allmänna skogsförodel-
sen, och då man känner, huru stor denna är i de norra provin¬
serna, kan man väl tveka vid att bevilja undantag från en allmän
regel, hvilka K. M. i Sin framställning ej omnämt. Skulle om¬
ständigheter inträffa, som göra det nödvändigt att åt nybyggarne
medgifva rättighet till skogsafverkning, så tager jag för gifvet, att
K. M. icke skall anse Sig att göra de undantag, som kunna pröf-
vas skäliga; men att från Ständernas sida frambära en sådan ön¬
skan, då man vet i hvilken ofantlig skala missbruken fortgå, anser
jag icke lämpligt. Jag får således tillstyrka afslag på de tillägg
de förenade Utskm framställt.
Gr. Sparre: Jag har den fullkomligaste aktning för den
talares sakkännedom, som i detta ämne först yttrat sig; men det
synes mig dock, att rätt måste vara rätt, och att det vore en orätt¬
visa att borttaga all möjlighet till utsyning från de nybyggare som
hittills haft rättighet till sådan. Man har invändt att K. M.
skulle kunna, derest särdeles ömmande omständigheter förekomme,
göra undantag; men blir lagen utfärdad, tviflar jag på att sådant
kommer i fråga. Jag är dessutom öfvertygad att Konungens Beflndc
både skola vilja, och med det förökade biträde, sorn af en ordnad
SkögsStyrelse och jägeribetjening kati vinnas, äfven kunna med
omsorg och varsamhet tillerkännas denna rättighet der verkligt
behof är för handen.
Frih. Raab: Jag vågar med anledn. af Gr Sparres yttrande
erinra derom, att hvad vi nu här besluta, icke blir, såsom Gr. t\c-
kes antaga, af civil-lags natur, utan blott grund för den propos.,
Den 7 November e. in.
som sedan väntas. Tills denna propos. blifvit B. St:r delgifven,
bör frågan om dessa undantag upskjutas. Jag instämmer med Frih.
Sprengtporten och yrkar afslag på Utskins framställning.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordftden framställt att under öf-
verläggningeu blifvit yrkadt, dels att Utsk:s ifrågav:de anmärkn.
måtte godkännas, och dels att K. o. Ad. med underkännande af
Utsk:s anmärka, måtte lemna förev:de punkt i K. M:s Nåd. Skrif¬
velse utan någon anmärkt!., blef propos. till godkännande afUtsk:s
anmärkt), först framstäld och besvarad med starka Nej, .blandade
med Ja, hvarefter Hr Frih. o. Ordfrdeu hemstälde om R. o. Ad.
med underkännande af Utsk:s anmärkn., ansåge ifrågav:de punkt i
K. Mrs Nåd. Skrifvelse böra lemnäs utan anmärkn., samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förkla¬
rade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Fortsättningen af förevtde ärendes pröfning upskjöts till efter¬
middagens plenum.
Höglofl. B. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 7 IVovemSjer 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Aderhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Land tm :s ställe föra ordet.
Justerades pleni-prot. för den 13 sisth September.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s Utlåt. N:o 31, i anledn. dels af K. M:s
Nåd. Skrifvelse med det af särskilde Koraiterade afgifna underd.
Utlåt, och Förslag, angide åtgärder för befrämjande af en förbättrad
skogshushållning, dels ock af väckta motioner i samma ämne och
dermed gemenskap egande frågor.
Den 7 November e. m.
439
Härvid förekommo nedannämnde punkter af de i K. Mis ifrå-
gav:de Nåd. Skrifvelse meddelade bestämmelser:
5:te punkten, äng de rälligheten till begagnande af boställs-
skog.
Efter föredragning, i sammanhang härmed, af Utsk:s emot
denna punkt gjorda anmiirkn., yttrade
Gr. Sparre, Erik: R, o. Ad:n täcktes finna, att Samman¬
satta Utsk. i denna del endast i så måtto förändrat K. M:s Nåd.
Propos., att då denna innehåller att samma rätt till fritt använ¬
dande af skogens årliga afkastning, som tillkommer innehafvare af
kronohemman och lägenheter, äfven må tillkomma boställsinnehafvare,
»derest boställets sl;ng ej öfversliger SOU tunnland», så har Utsk.
föreslagit, att detta maximum af 500 tunnor måtte utgå. Utsk.
ansåg nemi., att en a?eal af 5 00 tunnland på den ena orten ar af
helt olika betydenhet emot på en annan, samt att det derföre vore
skäl att i lagstiftningen dröja med bestämmelser i detta at’s:de,
tilldess vid en indelning af skogen, densamma befunnes öfverstiga
boställets behof af skogsfång. Jag får således vördsamt tillstyrka
bifall till Utsk:s hemställan. #
Erih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag visserligen icke
kan underlåta att anse Utsk:s förslag bättre än det, K. M. i detta
afs:de aflåtit, hvilket sednare bestämmer det maximum af skog,
öfver hvars årliga afkastning' boställsinnehafvare skulle ega att fritt
förfoga, till 500 tunnland, och ehuru jag äfven (inner det bättre
än Skog'sKomitéens förslag, hvilket fastställer detta maximum till
1000 tunni, för vissa boställen och 2000 för andra, får jag likväl
förklara, att den rätt, som genom förevule förslags antagande blefve
åt boställsinnehafvarne uplåten, detta oaktadt synes mig vida större
än som vederbör. Jag ber att få erinra hvad jag i förmiddags
yttrade att ett af de vigtigaste behof för framtiden är att hafva
tillgång på större timmer; att det icke vore att förvänta, det så¬
dan timmerskog, som fördrar en större växtlighet, skulle i fred få
upspira i våra enskilda skogar, eller en så beskaffad lagstiftning
komma till stånd, hvarigenom egare af enskilda skogar nödgades
iakttaga den för vinnande af sagda ändamål nödiga vården. Vid
sådant förhållande ligger det stor makt uppå att Kronan söker
bevara de återstående skogarne, och obestridligt är väl att boställs-
iägenheternes skogar tillhöra Kronan, enär boställsinnehafvare en¬
dast fått sig uplåtet att af skogen taga hvad han till husbehof
kräfver. Jag vet väl, att ett afsteg från denna grundsats är gjordt
i 1830 års boställsordning med afs:de på indelad skog; men ännu
hafva högst få boställsinnehafvare kommit i åtnjutande af denna
fördel. Jag vet också att till sednaste R. St:r uti underd. skrif-
velsen af den 5 Dec. 1854 antydts, att boställsinnehafvare under
vissa förhållanden skulle få begagna skogen till afsalu; men jag
skulle likväl tro, att, såvida man för framtiden vill bevara Sveriges
skogar, det vore nödvändigt att icke göra några afvikelser från
nyssnämnde grundsats. De skogar, som i detta hänseende kunna
ut
Ren 7 November e. m.
vara att påräkna, äro häradsallmänningar och boställsskogar. Dessa
sednare ligga spridda uti hela landet oell böra efter hemmantal
utgöra ungefär -j^-del af liela vårt skogförråd; och det vore af ett
omätligt värde att göra sig försäkrad om att dessa skogar fram¬
deles må kunna upnä tillräcklig växtlighet eller storlek för att så¬
som timmer användas. Det husbehof, som tillstädjes indelnings¬
hafvare att begagna, är ett mycket elastiskt ord; livad detsamma
betyder, igenfinues lätt, då jag kan bestyrka, att en båtsman i
Calmartrakten erhåller 15 famnar till husbehof, under det i Hal¬
land en person anser sig hafva öfverloppsskog, då han eger vackra
plantager på vallarne kring sin åker. I samina mån som skogarne
stiga i värde, i samma mån stiger ock husbehofsqvantiteten, och
om då boställsinnehafvare!) sjelf får hushålla med skogen, är det
att befara, att detta husbehof utvidgas i oändlighet. Jag tror
visserligen att då våra embets- och tjenstemän sjelfva bruka sina
boställen, de hafva nog hederskänsla att icke förderfva skogen för
efterkommande; men sällan eger detta förhållande rum, utan van¬
ligen bo de aflägse från boställena och finna då sin räkning vid att
utarrendera dem; och jag vet specielt att arrendatorerne hufvudsak¬
ligen afse att rikta sig genom bortplockande af boställenas skog.
Om nu äfven skulle inträffa att en skogsbetjening komme att taga
vård och hafva upsigt öfver dessa skogar, anser jag dock omöjligt,
att en verklig hushållning dervid kan ega rum, med mindre än
att skogarne komma direkte under skogsbetjeningens förvaltning.
Det är ur sådan synpunkt och under förutsättning alt vi i bo-
ställsskogarne hafva ett kapital tillräckligt att för framtiden aflöna
den personal, som kan ifrågakomma för desammas skydd, i hvilket
afs:de jag åberopar en reservant i SkogsKomitén Hr Wanris ut¬
sago, hvilken uplyst, att i Wermland funnes 100,000 tunni, bo-
ställsskog, som jag föreslår följande förändring i Utskrs förslag att
»derest boställets skog vid densammas indelning befinnes öfverstiga
boställets behof af skogsfång, den i sådant fall må af skogsbetje-
ningen särskildt vårdas och förvaltas, samt afskiljas det som bo¬
ställsinnehafvare!) skäligen bör tillkomma». Sedan må det blifva It.
St:rs enskilda sak om de åt boställsinnehafvare vilja tillstädja af-
kastningen af skogen; men derigenom blir man säker på att bo-
ställsskogarne komma att vårdas.
Frih. Sprengtporten, Joli. Wilh.: Redan från äldre tider
hafva boställsinnehafvare egt rätt att till boställets behof använda
afkastningen af dess skog. K. M. har sedermera, till en början på
grund af enskilda ansökningar och för att befrämja trakthuggning
i särskilda fall inedgifvit boställsinnehafvare att disponera skogen jem¬
väl till afsalu, och principen har derefter blifvit utsträckt och er¬
hållit en mera generel tillämpning. Onekligen är det aldrarättast
i princip, då boställsskogen icke är afsedd för något annat ända¬
mål, än boställets nytta eller till afsalu, att det finnes en gräns
för husbehofvet; men jag befarar, att denna grundsats i tillämp¬
ningen skulle möta stora svårigheter och göra förslaget om intet.
På denna grund och då det här icke är tillstyrkt, att boställsinne-
Den 7 November e. m
hafvare skall få disponera till afsalu någon del af sin skog, i annat
fall, än då den i betydligare mån öfverstiger boställets behof, samt
då han icke på annat sätt kan bereda sig någou utkomst deraf, än
genom en bättre hushållning; så och enär det, är stadgadt, att
skogen skall ställas under särskild vård, och jag föreställer mig
jägeribetjeningens tillsyn i detta afs:de skall blifva tillräcklig, tror
jag, att det iir skäl att bifalla hvad Utsk. härutinnan föreslagit,
ehuru jag erkänner, att, då man icke känner vidden af skogarne,
det varit riktigt, att icke alltför positivt omnämna den boställs-
innehafvarne tillkommande rätt att disponera skogen. Jag önskade
derföre, att detta stadgande kunde erhålla ett mera vilkorligt ut¬
tryck sålunda, att i st. f. orden: »att samma rätt oell förmån äfven
må tillkomma boställsinnehafvare», borde sättas »må leunna tillkomma
boställsinnehafvare», d. v. s. att det mera tydligt utmärktes, att det
kan bero på K. M:s pröfning att sådan rättighet medgifva. Med
denna ändring vill jag antaga Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Jag är lika med Frih. Raab öfvertyga*! om,
att skogarne i vårt land böra vårdas, men jag tror alldeles som
den siste talaren, att ett lämpligt sätt derföre är att, genom att
intressera boställsinnehafvaren för skogen, upmuntra honom till
dess tillsyn och vård. Jag instämmer med Frihrn derutinnan, att
detta siitt är mera praktiskt än att sätta hvarje äfven obetydligare
boställsskog om t. ex. 25 å 20 tunni, under vård af skogsbetje¬
ning, sorn icke kan hafva en ständig tillsyn öfver densamma, och
hvaraf föijer, att den i mer eller mindre mån vanvårdas, hvaremot
om boställsinnehafvaren under kontroll af betjeningen tillser skogen,
den statsekonomiska fördel troligen beredes, att skogsproduktionen
blir större. Frih. Sprengtporten har så klart utvecklat detta, att
jag dervid ingenting kan tillägga. Derjemte då Jiomitén, sedan
E. St:r uttalat den åsigt, att boställsinnehafvare skulle bekomma
hela afkastningen, likväl inskränkt denna rätt till de fall, der sko¬
gen understiger 2000 eller i vissa län 1000 tunni.; då K. M. ned¬
satt detta maximum till 500 tunni, och Utsk. icke medgifvit ens
denna siffra, utan föreslagit, att endast i det fall »derest boställets
skog vid densammas indelning befinnes i betydligare mån öfverstiga
boställets behof af skogsfång, det i sådant fall bör ankomma på
K. M:s pröfning, om och under hvad vilkor skogen må af boställs¬
innehafvaren bibehållas och nyttjas eller ock af skogbetjening särskildt
vårdas och förvaltas, roed iakttagande att af skogens behållna af¬
kastning tilldelas boställsinnehafvaren hvad honom skäligen bör till¬
komma», så har man verkligen gradativa gått så långt man kunnat
gå, ty att gå ända derhän, att icke lemna boställsinnehafvaren någon
rätt till skogens afkastning, det vore oklokt och i inkonseqvens
med Ständernes förra förfarande.
Frih. Raab: Jag är Frih. Sprengtporten tacksam, emedan
han erkänt, att den princip jag förfäktar, är den rätta och att det
vore mycket betänkligt att nu, då man är på väg att ingå på en
ny skogslagstiftning, såsom grundsats erkänna rättigheten för bo-
442
Deri 7 November e. m.
ställsinnehafvare att sjelfva använda sina skogar; men jag måste be¬
klaga att Frih:n, detta oaktadt, icke velat understödja min mening.
Jag ber att få svara Gr. Sparre, som orätt förstått min afsigt, dä
Gr:n sagt, att flera boställen finnas sorn icke kafva mer än 15å.20
tunni, skog, och att det således skulle blifva ett stort besvär för
skogsstyrelsen att taga dessa lappar om hand. Jag har icke på¬
yrkat något sådant, ty i mitt förslag har jag uteslutit de boställen
sorn icke hafva större skog, än som erfordras tili husbehof, och jag
är temiigen säker på att i allmänhet ganska stora rymder blifvit
boställena tillerkända såsom husbehof. Vidare har Glan ansett det
vara en orättvisa att fråntaga de boställsinnehafvare, som genom 1836
års boställsordning hafva rätt att till afsalu begagna boställets skog,
denna dem tillkommande förmån. Detta har jag icke heller velat,
utan min mening har endast varit att stifta en lag för framtiden
och stadga en princip; och i detta hänseende kan man fastställa
såsom grundsats att Staten skall taga vård om boställsskogen, men
undantagsvis föreskrifva, att de boställsinnehafvare, som enligt 1836
års boställsordning hafva rättighet att i viss mån sälja boställsskog,
må under sin tjenstetid denna rättighet bibehålla. Jag har ytter¬
ligare velat framhålla, att vi i framtiden måhända kunna komma
derhän, att ganska få privata skogar finnas, att icke allenast ex¬
porten minskas, utan landet till och med råkar i förlägenhet för
eget byggnadstimmer. Vi veta äfven, huru svårt timmer är att
transportera, det kunde derföre vara af omätlig vigt, om Kronan i
åtskilliga delar af landet egde skogar, och om vi då erhölle en
skogs-styrelse, som sorgfälligt skötte sitt kall samt K. St:r derjemte
måhända beviljade medel till inköp af hemman med stor vidd, der
man kunde göra skogsplanteringar, skulle vi möjligen på så sätt
kunna återfå, hvad som 1824 förstördes. Gå vi deremot in på den
grundsatsen, att Staten skulle lemna från sig de enda skogar den
har, vet jag icke hvar. Staten skall få skogar i framtiden, och jag
kan icke dölja den farhåga jag hyser, att landet kan blifva utan
byggnadstimmer. Det är nemligen klart, att då de trän, som äro
färdiga att förvandlas till byggnadstimmer, ge tredubbel ränta, är
frestelsen att hugga dem alldeles för stor, att man skall kunna
påräkna det de lemnäs i fred. Derföre är det af vigt att erhålla
mindre skogar spridda i landet, när man icke kan få större sådana
passande till byggnadstimmer, och härtill hafva vi en resurs i våra
boställsskogar.
Frih. Sprengtporten: Jag tillåter mig visserligen icke att
tvista om betydelsen i lagstil af ordet »må», och det är möjligt,
att det icke har någon annan sådan än ordet »kunna»; men jag är
vid hufvudsaken, som jag fäster mig, och den är, att innan ännu
någon allmän reglering af boställsskogen egt rum, synes mig något
oförsigtigt att bortskänka den åt boställsinnehafvaren. Jag skulle före¬
ställa mig, att när det en gång blir fråga om en allmän skogs-
reglering, denna icke bör försväras derigenom, att man lår diktera
sina rättigheter. Jag har blott velat framställa min åsigt i detta
hänseende.
1) e ii 7 November e. m.
Hvad för öfrigt beträffar afkastningen af bostiillsskogen, så,
när den är så stor, att fråga upstår om dess förvaltning, kan nian
visserligen tänka sig två sätt derför, nemligen antingen att detta
bestyr öfverlemnas åt boställs-inneliafvaren sjelf, eller också åt skogs-
betjeningen, allt efter en viss grund. Jag föreställer mig, att detta
sednare sättet är det riktigaste, och att boställs-inneliafvaren ma
få årlig utsyning efter faststäld beräkning. Hvad då angår den
boställsskog, som visserligen öfverstiger boställets eget behof, men
är för liten att ställas under en kostsam förvaltning, tror jag att
det är bäst, att låta innehafvaren sjelf förvalta denna skog, lika¬
som det ieke kan vara något ondt uti att låta honom försälja hvad
som icke är för bostället nödvändigt. Detta är det mest praktiska;
men ur hvilken synpunkt eljest som helst, tror jag att det är våd¬
ligt att medgifva alltför mycket, innan hela frågan blifvit fullstän¬
digt skärskådad. Det är derföre som jag icke tror att man bör i
alltför absoluta ordalag tillägga boställs innehafvare den här ifrågav:de
rättigheten.
Gr. Sparre: Med den siste värde talaren instämmer jag i
det hufvudsakliga af hvad han yttrat. Det kan icke gerna på för¬
hand bestämmas, att alla boställsskogar utan undantag skola ställas
under SkogsStyrelsens omedelbara vård och förvaltning. Att den
medelbarligen må taga befattning dermed, deruti är jag öfverens med
den värde talaren; men att, det skall ske omedelbart, tror jag icke
vara görligt. Ty, mine Hrr, det finnes en mängd boställen med
så små skogar, att de blott utgöra 20 å 30 tunnland; och det vore
väl icke skid, alt jägeri-betjeningen skulle med dessa lappar, belägna
här och der inom landet, taga omedelbar befattning. Det är omöj¬
ligt, och skulle medföra stora kostnader samt svälja all afkomst.
Det kan således, enl. min öfvertygelse, icke vara annat än till bo¬
ställets nytta, som Utsk. föreslagit, att det må bero på pröfning i
hvarje särskildt fall, om och på hvad vilkor boställs-inneliafvaren må
nyttja skogen. Utsk. har hemställt, att »derest boställets skog, vid
densammas indelning, befinnes i betydligare mån öfverstiga bostäl¬
lets behof af skogsfång, det i sådant fall bör ankomma pä K. M:s
pröfning och afgörande, puder hvad vilkor skogen må af boställs-inne-
hafvaren bibehållas och nyttjas» etc. Utsk. har valt dessa ord, derföre
att det finnes boställen, hvilkas innehafvare till stor del hafva sm
inkomst af skogen; och att nu på en gång beröfva dessa boställs¬
innehafvare denna inkomst, vore viii icke rimligt. Jag kan således
icke för min del finna annat, än att Utsk. gått på en gång försigtigt
och ändamålsenligt till väga i sitt förslag; och 11. St:r hafva också
vid sednaste Riksdagen uttalat samma åsigt. Det skulle i sanning
se högst inkonseqvent ut, att, efter det R. St:r uttalat en sådan
allmän grundsats, och K. M. funnit sig böra följa den, Ständerna
nu skulle säga: »vi vilja icke att någon ringaste del af skogen skall
tilläggas boställs-inneliafvaren.
Frih. Raab har sagt, att husbehof är ett mycket svagt uttryck;
det är sannt, och det förekommer också icke i Utsk:s förslag; men
jag tror, att man i ,en lag icke kan försigtigare uttrycka det be¬
m
Den 1 November e. m.
grepp, sorn ligger i detta ord, än här skett, och hvarigenom blott
i det fall att skogstillgången i någon betydligare man öfverstiger
detta behof, Skogsstyrelsen eger att taga omedelbar disposition af
skogen. Gör den icke det, så är ©tvifvelaktigt den enklaste och
minst depensiva åtgärden, att innehafvaren lår hafva vård derom,
under kontroll af Skogsstyrelsen.
Frih. Sprengtportens förslag vill jag icke bestrida; jag hem¬
ställer dock, om ordet kunna är ett mera bestämdt uttryck än or¬
det må, och derest så befinnes, vill jag icke motsätta mig detsam¬
ma; jag tror dock att ändringen är öfverflödig
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf-.den framställt, att under
öfverläggningeu blifvit yrkadt, dels bifall till Utskis ifrågav:de an-
märkn., och dels den förändring deri, att, i st. f. orden: »men att,
derest boställets skog, vid densammas indelning, befinnes i betydli¬
gare mån öfverstiga boställets behof af skogsfång, det i sådant fall
bör ankomma på K. M:s pröfning, om och under hvad vilkor skogen
må af boställs-innehafvaren bibehållas och nyttjas, eller ock af skogs¬
betjening särskildt vårdas och förvaltas», utbyttes emot orden: »men
att, derest boställets skog, vid densammas indelning, befinnes öfver¬
stiga boställets behof af skogsfång, skogen i sådant fall bör af skogs¬
betjening särskildt vårdas och förvaltas»; blef propos. till bifall å
Utsk:s ifrågav:de anmärkt), framställd och besvarad med starka Ja,
jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordhdeu förklarade, att han
funnit Ja öfvervägande.
De härefter följande 6:le t. o. m. ll:te punkterna ansågos icke
föranleda till någon anmärkn.
Då sedermera förekom 12:te punkten, ang.de äskadl årligt
kreditiv lill erforderliga utgifter för Skogsinstitutet, lägre Skogs-
Skolor, samt SkngsSlyrelsers inrättning, jemte dess och öfriga till
SkogsStalen hörande tjenstemäns aflöning, samt i sammanhang der¬
med föredrogs Utsk:s i afs:de på denna punkt gjorda anmärkn.,
yttrade:
Gr. Sparre: I betraktande deraf, att under det kommande
året sannolikt icke tillräckligt antal sökande till de ifrågav:de tjen-
sterna kommer att anmäla sig, och att således det af K. M. begärda
kreditivet icke heller skall komma att användas, ansåg Utsk. det¬
samma skäligen kunna något nedsättas. För att likväl sätta K. M.
i tillfälle att af besparingarna använda så mycket sorn kan erfor¬
dras, i händelse kompetente sökande skulle sig anmäla, trodde Utsk.,
att det äskade kreditivet borde beviljas under form af reservations¬
anslag, och för sådan händelse, samt i betraktande af Statens redan
hardt medtagna tillgångar, ansåg Utsk. en summa af 100,000 Jidr
Ernt f. n. vara tillräcklig; hvarföre jag tror att denna punkt bör
bifallas.
Utsk:s ifrågav:de anmärkn. blef, uppå härefter framställd pro¬
pos., af 11. o. Ad. godkänd.
Den 7 November e. m.
445
Vidare förekommo och biföllos Utskis i 8 särskilda punkter
afgifna yttranden öfver åtskilliga motionärers förslag,
Föredrogs och företogs punktvis tili afgörande Sammansatta
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 och 28 sisth Okt.
på bordet lagda Mern. Nio 32, i nnledn. af återremisser å Utlåt.
N:o 15, ang:de en fyr-anläggning på Gottska sandön, samt åtgär¬
ders vidtagande för förbättringar i Fyr-, Båk- och Lotsväsendet:
lista punkten, ang:de anslag för anskaffande och utläggande
af eli fyrskepp pä Finngrunden; och 2:dra punkten, ang:de anslag
för upförande af en fyr på Agön.
Dessa punkter bilöllos.
3:dje punkten, ang:de anslag för upförande af en fyr på
Brämön.
Hr Skogman, Carl: Jag hemställer vördsamt, huruvida icke
det här ifrågavide anslaget må stiillas till K. M:s disposition, på det
att omständigheterna måtte visa, om fyren kan upföras på Brämön
eller på något annat ställe. Det är möjligt, att en mindre fyr kan
vara tillräcklig; men om en större kan upföras, så torde sådant
kunna ske på något förmånligare ställe. Jag anhåller derföre om
den förändring i Utskis förslag, att E. St:r måtte ställa en summa
af 40,000 Rdr Ernt till K. M:s disposition, för upförande af en fyr
på något ställe, som af K. M. kan anses mest lämpligt.
Hr Montgommerie, Eob. Nils Germ.: Det torde icke
hafva undfallit E. o. Ad., huruledes det sammansatta Utsk. i detta
Betänk, tillstyrkt särdeles rundliga anslag, så att det t. o. m. före¬
slagit högre belopp än de, hvarom Lotsdirektören hemställt. I afs:de
på den ifrågavide fyren, har man höjt det af honom beräknade an¬
slag, 1 5,500 Rdr, till 40,000. Emellertid är det för den, som icke
är en man af facket, ganska svårt att precist bestämma nyttan af
dessa anläggningar, och då det icke torde kunna förnekas, att, i
afs:de på fyrväsendet i Bottniska viken, är ganska mycket att göra,
har jag icke velat upträda mot de föregide tvänne punkterna, isyn¬
nerhet som jag erfarit, att Belänk. redan i 3:ne Stånd blifvit bifal¬
let.; men i äfside på denna punkt vill jag likväl förena mig med
Hr Skogman i det förslag han gjort.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Då förevide fråga sed¬
nast här var under öfverläggning, återremitterades Betänk., derföre
att Utsk. afstyrkt anslag till fyren på Brämön. Bra eget vore då,
om E. o. Ad. nu afslog Betänk., sedan Utsk. rättat sig efter Stån¬
dets önskan. Jag anhåller således, att E. o. Ad. måtte bifalla Ut-
skis hemställan, med den förändring som Hr Skogman föreslagit,
så att 40,000 Edr Ernt ställas till K. M:s disposition för upförande
af en fyr på Brämön eller i dess grannskap.
446
Den 7 November e. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Så vidt jag kunnat npfatta or¬
dalydelsen af B. o. Ad:s återremiss, innehåller den ingalunda, att
det skulle blifva en fyr precist på Brämön, utan i den trakt der
Brämön ligger, och 11. o. Ad. var således förra gången, i afs:de
på fyrens plats, i samma ovisshet som nu, hvilken ovisshet snarare
ökats sedan Hr Skogman yttrat, att dess anläggande på Brämön
ingalunda skulle vara fördelaktigt. Enl. de grundsatser R. o. Ad.
följt vid stats-anslags beviljande, har man ansett, att icke några an¬
dra böra beviljas än de, som äro af nöden påkallade, och att följa
en sådan grundsats torde vara af vigt, då statskassan är så hardt
anlitad. Att nu, då inan icke kan med säkerhet bestämma hvar
fyren skall ligga, då man icke närmare känner till kostnaden der¬
för, än att det officiela kostnadsförslaget upgår till 1 5,500 Rdr,
Utsk. tillstyrkt ett anslag af 40,000 IIdr, visar att Utsk. haft ett
särdeles begär att använda summor, hvarom det icke haft sig be¬
kant om och hvar de skulle begagnas. Skola dessa 40,000 Rdr
beviljas, så hoppas jag att det åtminstone blir till fyrväsendets för¬
bättring i Bottniska viken, och alldeles icke å Brämön. Således
anhåller jag om den modifikation, att orden »på Brämön» måtte
utgå, och i stället insättas orden »i Bottniska viken», såvida sum¬
man skall beviljas, hvilket jag för min del icke förordar.
Hr M on t go m m er i e: Meningen med R. o. Adis återremiss
var icke, såsom Gr. Björnstjerna förmodade, att få en sådan fyr,
som bär är föreslagen, anlagd; utan meningen var blott att få en
fyr anlagd på Brämön, enär det första Betänk afstyrkte anläggan¬
det af alla de omnämnda fyrarna. Händelsen är den, att förslaget
om de här ifrågavide 40,000 Rdr är hemtadt ur Lotsdirektörens
utlåt., der det afsåg anläggningen af en fyr utaf andra ordningen.
Men samma Direktion har föreslagit en fyr å 15,000 Rdr, och det
är den, hvarom här varit fråga. Den nu föreslagna har Utsk. på
egen hand framställt, och jag tror att man måhända gått mindre
försigtigt till väga, särdeles då man tager i betraktande den icke
obetydliga underhålls kostnaden för en så beskaffad fyr, som denna.
Dä emellertid Betänk, är bifallet af tre Stånd, torde icke varg myc¬
ket att göra vid den saken. Jag anhåller således, att anslaget måtte
ställas till K. M:s disposition, hvilket lärer vara enda sättet att
vinna ändamålet.
Sedan härefter Hr Erih. o. Ordf:den hemställt, att i afs:de på
förevide punkt blifvit yrkadt, dels af Hr Skogman, med hvilken Hr
Montgommerie förenat sig, att 40,000 Rdr Ernt måtte ställas til
K. M:s disposition, för upförande af en fyr på Brämön eller annat
ställe i trakten deraf, som af K. M. dertill finnes lämpligt; dels af
Gr. Björnstjerna, alt R. St:r mätte, för upförande af en fyr på
Brämön eller i. dess grannskap, bevilja ett anslag af 40,000 Rdr
Rmt, att, under de år nu skeende statsregleringen omfattar, från
RiksgisKont. utgå; och dels af Hr Bildt, att B. St:r måtte anvisa
40,000 Rdr Rmt, till fvrväsendets förbättrande i Bottniska viken,
yttrade:
Den 7 November e. m-
Gr. Björnstjerna: Jag förordade redan förra gången jag
linde ordet den modifikation af Utskis förslag, som Hr Skogman
föreslagit.
Propos. till bifall å det af Hr Skogman framställda förslag
blef härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några
Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ordfiden förklarade sig hafva funnit Ja
öfvervägande.
Sedermera förekom och lades till handlingarna Utskis yttrande
angide de öfriga af BorgareSt. återremitterade men af de öfriga
RiksStånden bifallna punkterna.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 28 sisth Okt. på bordet
lagda Mern. N:o 53, i fråga om öfverlåtande till Tumba pappers¬
bruk af det till komministers-boställe i Botkyrka och Salems för¬
samlingar nu anslagna hemman Nedra Tumba eller Tumba N:o 2.
Föredrogos KonstUtsk:s nedanniimnde d. 4 dennes e. m. på
bordet lagda Mern.:
N:o 48, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande det af Konst.-
Utsk. uti Mern. N:o 34 framställda förslag till ändring uti 17:de
och 22:dra §§ Reg:sF:n, ang:de antalet af Högsta Domstolens leda¬
möter; och
Nio 49, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande det af Konst.-
Utsk. uti Mern. N:o 35 föreslagna tillägg vid lista § 9:de mom.
TrvckfrihetsFörordmn, ang:de förbud mot eftertryck af utländsk
skrift;
R. o. Ad. fann dessa Mern. ej föranleda till annan åtgärd, än
att läggas till handlingarna.
Föredrogs Konst.Utskis d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
Mern. N:o 50, i anledn. af RiksStåndens beslut rörande det af Konst.-
Utsk. uti Mern. N:o 37 föreslagna tillägg uti lista § 4:de mom.
TrvckfrihetsFörordmn, angide borgens ställande af dagblads och pe¬
riodiska skrifters utgifvare.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Grundlagen bjuder, att i fall
som förevide, der RiksStånden stannat i skiljaktiga och oförenliga
beslut, böra skiljaktigheterna till RiksStåndens behandlande anmälas.
Den behandling af ärendet, som skall inom Stånden försiggå, kan
visserligen sluta dermed, att de förklara sig vidblifva sina förut fat¬
tade beslut, och att det Betänk., hvarigenom skiljaktigheterna an¬
mälas, lägges till handlingarna. Men om, utan något yttrande af
Ståndens åsigt i ämnet, endast blir förklaradt, att Betänk, lägges
till handlingarna, är väl sådant detsamma, som att icke företaga
ärendet till behandling, och således förfara i uppenbar strid mot
448
Den 7 November e. m.
Grundlagens föreskrifter för sådana fall. Min mening är korleligen
den, att R. o. Ad. bör bestämdt uttala, huruvida Ståndet vidblifver
sitt' föregide beslut.
Hr Frih. o. Ordf:den hemställde om R. o. Ad., såsom Hr Car¬
leson föreslagit, behagade, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga förev:de Mern. till handlingarna.
Ropades Ja.
Föredrogs Konst.Utsk:s d. 4 dennes e. m. på bordet lagda Meni.
N:o 51, med voter:s-propos:r rörande det af Konst.Utsk. uti Mern.
N:o 32 framställda förslag till ändring uti 15:de § Eiksd:sOrdn:n,
ang:de hemmans-egares representationsrätt.
De i detta Mern. föreslagna voter:s-propos:r blefvo af E. o. Ad.
godkända,
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, LagUtsk:s nedannämnde d. 4 dennes e. m. på bordet lagda
Ut!åt:n:
N:o 49, i anledn. af gjorda anmärkmr emot Utsk:s Betänk.
N:o 18, öfver väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn; och
N:o 50, i anledn. af väckt motion om Svea och Götha Hof-
Rätters fördelning i särskilda mindre HofRätter.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk.:
l:o K. M:s denna dag ankomna Nåd. Propos. till R. St:r,
ang:de betäckande af de kostnader, som för skatteförenklingens och
det nya jordeboksverkets fortgång erfordras; och
2:o K. M:s denna dag ankomna Nåd. Skrifvelse till R. St:r,
i fråga om eftergift af den f. d. Landskamererare!! i Wermlands län,
KammarRättsRådet Svante Lindberg ådömda skyldighet att ersätta
Kronans förlust för arrende-afgifter och krono-utskylder m. m., för
boställena N:is 1 och 2 Elfvetorp i Olme socken af nämnde län.
Hr Skogman, Carl: Då R. o. Ad. bifallit det af mig gjorda
förslag, i afs:de på Brämöns fyr-anläggning, hemställer jag, huruvida
icke de öfriga Stånden genom prot.-utdrag borde inbjudas att sig
med R. o. Ad. förena.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. biföll R. o. Ad. att
de öfriga RiksSl,anden skulle genom utdrag af protokollet inbjudas
att förena sig i det af R, o. Ad. fattade beslutet, i fråga om fyr¬
anläggningen vid Bremön.
Anmäldes till bordläggning:
l:o BankoUt,sk:s Mern. N:o 55, med förslag till vissa förän¬
drade föreskrifter i 7:de Art. af gällande BankoReglem.; och
2:o
D en 11 November.
2:o EiddarhusUtsk:s Utlåt. N:o 18, med förnyadt förslag till
gravering och inskrifter å den af E. o. Ad. beslutade medalj öfver
framlidne Presidenten Aug. v. Hartmansdorff.
Höglofl. E. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 11 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
I anseende till Hr Gr. o. Landtnäs sjukdom intogs ordf:de-
platsen af främste när vide ledamoten, Frih. Åkerhjelm, Joli. Cark
Justerades 7 prot.-utdrag för d. 7 dennes.
Företog Höglofl.. E. o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och
O suppleanter i Förstärkt BankoUtsk.; och befunnos, vid valförrätt¬
ningens slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 105. Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig, med 29 röster.
N;o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, med 29 röster.
N:o 130. Gr. Adlersparre, Carl August, med 29 röster.
N:o 20. Frill. Leijonhufvud, Axel Gabriel, med 29 röster.
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, fullm. Frih. Cederström,
Sudolf, med 29 röster.
N:o 1. Hr Lilliehöök af Fårdala, Carl Berthild, med 29 röster.
N:o 264. Hr Silfverlood, fullm. Gr. v. Eosen, Hobert, med
29 röster.
N:o 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik, med 29 röster.
N:o 1,038. Hr Bogeman, Ludvig, med 29 röster.
N:o 1,255. Hr v. Schantz, Malcolm Gustaf, med 29 röster.
N:o 1,600. Hr Braunerhjelm, Ferdinand, med 29 röster.
N:o 1,696. Hr Bergenstråle, Alexander, med 29 röster.
N:o 1,939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig, med 29 röster.
IX H. 29
450
Den 11 November.
N:o
|
1,979.
|
N:o
|
1,992.
|
N:o
|
2,017.
|
N:0
|
2,144.
|
N:o
|
2,160.
|
N:o
|
2,183.
|
N:0
|
2,253.
|
N:o
|
2,27 5.
|
Hr Brake], Mauritz Gustaf, med 29 röster.
Hr Lagerstråle, Carl Erik, med 29 röster.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, med 29 röster.
Hr Rosensvärd, Johan Henrik, med 29 röster.
Hr Munck af Rosenschiöld, Thomas, med 29 röster.
Hr Gripensvärd, Jacob Olof, med 29 röster.
Hr v. Holst, Hans Gram, med 29 röster.
Hr Lefrén, Johan Pehr, med 29 röster.
Suppleanter.
N:o 1,386, B. Hr Adlercreutz, Axel, med 29 röster.
N:o 246. Erih. Manderström, Carl Adolf, med 29 röster.
N:o 189. Hr Rääf, fullm. Gr. Lewenhaupt, Casimir, med 29
röster.
N:o 743. Hr Crasford, fullm. Erih. Wrede, Fabian, med 29
röster.
N:o 11. Frih. Sparre, fullm. Gr. Sparre, Gustaf Adolf, med
29 röster.
N:o 316. Frih. Stedingk, fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl Gu¬
staf, med 29 röster.
N:o 161. Frih. v. Höpken, Nils Albrecht, med 29 röster.
N:o 78. Gr. Hård, fullm. Gr. Sparre, Erik, med 28 röster.
N:o- 243. Frih. v. Roxendorff, fullm. Hr Carleson, Edvard,
med 27 röster.
Sedan genom lottning blifvit bestämdt, dels hvilka af dem,
som erhållit 29 röster borde blifva ordinarie ledamöter, och dels uti
hvilken ordning de öfriga, som erhållit nämnde antal röster, borde
såsom suppleanter ingå.
Uplästes ett af Gr v. Platen, Baltzar, inlemnadt, så ly¬
dande memorial:
På grund af K. M:s Nåd. updrag att, såsom de förenade Ri¬
kenas sändebud afgå till London, får jag härmed vördsamt afsäga
mig det mig lemnade högtärade förtroendet att vara ordf:de uti
RiddarhusDirektionen.
I anledn. häraf, och enär i ett föreg:de plenum Gr. Hamil¬
ton, Jakob Essen, afsagt sig befattningen såsom suppleant för
ordhden i RiddarhusDirektionen, hemställde Hr Frih. o. Ordf:den,
om R. o. Ad. behagade nästa Onsdag d. 18 dennes företaga val af
ordf:de i RiddarhusDirektionen och hans suppleant; hvilket bifölls.
Uplästes följande af Frih. v. Duben, August, inlemnade
memorial;
I anseende till mellankommande angelägna göromål får under¬
tecknad hos Höglofl. R. o. Ad., med bibehållande af min riksdags-
manna-rätt, anhålla om att varda befriad från förtroendet att vara
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Den 11 November.
451
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Erih. o.
Ordf.den anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter Erih. v. Duben.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman, upliiste en så lydande
motion:
Som erfarenheten vitsordat, att, i brist af ett beqvämt inredt
samtalsrum, som stått i sammanhang med Riddarhussalen, Ståndets
ledamöter, vid besök af fremmande personer, nödgats emottaga dessa
i förstugan; äfvensom att, under sådana plena då val förrättats, och
valsedlarnas öpnande uptagit flere timmar, It. o. Ad. nödgats, för
att undvika ledsnaden af en sådan förrättning, söka sin tillflykt
utomhus, så får jag vördsamt underställa R. o. Ad:s bepröfvande,
om icke, sedan Ståndet beslutat en allmän reparation af Riddarhu¬
set, tiden nu vore inne att afhjelpa denna olägenhet. Att genom
en inre trappa förena Riddarhussalen med de s. k. sekreta Utskotts-
rummen, vunnes, ieke allenast rymliga och beqväma samtalsrum,
utan äfven ett nödigt kapprum, hvilken sednare inrättning äfven
torde blifva behöflig, då salen kan blifva tillräckligt upvärmd.
På grund af dessa skäl, och under förhoppning, att R. o. Ad.
vid denna Riksdag anvisar behöfliga medel, som sätter Riddarhus-
Direktionen i tillfälle att sätta huset i ett skick värdigt Rikets för¬
sta Stånd, så får jag vördsamt föreslå, det R. o. Ad. behagade be¬
sluta:
att RiddarhusDirektionen måtte uppdragas, att, i sam¬
manhang med salens inredning, för det ofvan antydda
ändamålet inreda och möblera de s. k. sekreta Utskotts-
rummen, samt att genom en inre trappgång förena de
begge lokalerna, såvida Direktionen finner utväg, att
utöfver de redan beslutade reparationer en sådan kost¬
nad bestrida.
Remitterades till RiddarhusUtsk.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 4 o. 7 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 49, i anledn. af gjorda anmärkmr emot Utsk:s Betänk.
N:o 18, öfver väckta motioner om arfsrätt för oäkta barn.
Frih. Cederström, Rudolf: Redan vid behandlingen af
Utsk:s Betänk N:o 18, öfver väckta motioner om arfsrätt för oäkta
barn, uttalade R. o. Ad. den åsigt, att ingen annan rätt för oäkta
barn till vare sig faders eller moders efterlemnade egendom borde
erkännas, än för nödig upfostran. Den redbara åsigt om familje-
lifvets helgd och det lagliga äktenskapets betydelse för kristliga sam¬
hällen, som R. o. Ad. genom sitt förra beslut lade i dagen, hoppas
jag att R. o. Ad. äfven nu bevarar. Välviljan för dessa barn bör
icke förleda någon att förhastadt ingå på en princip, af den beskaf¬
fenhet som i LagUtsk:s Betänk, finnes uttalad, Anser man nemi.,
452
Den 11 November.
att här är fråga om huru oäkta barn må beredas »rätt» till arf efter
moder, så kommer man, i nästa steget, om man är följdriktig, vi¬
dare derhän, att erkänna en sådan rätt äfven efter fader, ty fadern
har ju lika stor andel i tillkomsten af barnets existens som modern.
Det återstår då att möta de hinder, som kunna göra sig gällande
för äfven denna förmån, nemi. svårigheten att bevisa hvem som är
det oäkta barnets fader; men denna svårighet har ju ieke hittills
ansetts oöfvervinnerlig, åtminstone ej i alla de fall der fader erkänt
sig vara till barnets tillvaro vållande, och erbjudit sig till dess up-
fostran bidraga. Hvilken bevisning behöfves då vidare? Således
skola vi finna, att så snart man erkänner »rätten» till arf för oäkta
barn, så har man dymedelst ingått på en princip, ieke allenast våd¬
lig för familjelifvets helgd, utan äfven i sin tillämpning någon gång
skadlig för barnen af oäkta härkomst; ty det måste naturligtvis möta
så mycket större hinder, så mycket större svårighet att vinna det
slags erkännande, som nu vare sig godvilligt gifves, eller genom rät¬
tegång aftvingas, som dymedelst icke blott, såsom nu, föranleder
stadgandet af det understöd, som oäkta barns fader och moder böra
under minderårigheten ge sina barn, utan ock ett sådant erkännande
komme att medföra, jemte förbindelsen att bidraga till barnens up-
fostran, jemväl derutöfver det äfventyr, att de en dag skola upträda
med anspråk på arf, till förfång för ens egna syskon och hittills
lagliga arftagare. Man är likväl alltid till en viss grad oviss om
det oäkta barnets verkliga härkomst; derföre vill man ej gerna
gifva dem så stora rättigheter. Jag yrkar utur ofvansagda synpunk¬
ter således afslag å Utsk:s Betänk. N:o 49.
Hr Hjerta, Lars: Vi påminna oss'den vidlyftiga diseussion,
som egde rum då denna fråga förra gången förevar, och jag vill
icke uptaga B. o. Ad:s tid med att uprepa de skäl, som då fram-
drogos; men den siste talaren har yttrat, att medgifvandet af arfs¬
rätt åt oäkta barn skulle bidraga till att förminska äktenskapets
betydelse och familjelifvets helgd. Jag kan omöjligt erkänna en
sådan slutföljd. För det första tror jag icke att någon kan påstå,
det äktenskapets betydelse eller familjelifvets helgd anses mindre i
de länder der oäkta barns arfsrätt är erkänd, och således förfaller
redan, såvidt man af erfarenheten kan döma, denna slutföljd. Men
för det andra kan jag icke förstå hvarföre det på något sätt skulle
förminska familjelifvets helgd och äktenskapets betydelse, att inrym¬
ma denna rättighet åt en samhällsmedlem, som icke sjelf förskyllat
det öde, att i flere afs:den blifva utkastad såsom en samhällets pa¬
ria? Det har, jag måste tillstå det, utgjort ett ämne för någon för¬
undran, att det just varit E. o. Ads samtliga ledamöter i LagUtsk.,
jemte 3:ne prester, som reserverat sig mot Utsk:s beslut, då det i
allmänhet borde kunna väntas, att man från dessa, de J2:ne första
Stånden, skulle få höra röster, talande i humanitetens och mennisko-
kärlekens intresse. Men jag vill nu icke vidare uppehålla mig här¬
vid, utan blott förklara, att jag icke tror dessa Hrr hafva tillräck¬
ligt tänkt på hvad man ofta är fallen för att förakta, men som
dock står inpregladt i hela den kristliga läran, att när kollission
Den 11 November.
453
upkommer »man mera bör lyda Gud än menniskor.» Det är såle¬
des en skyldighet, som hörer till mensklighetens lag, att föräldrar
skola så mycket som möjligt taga vard om de varelser, hvilka de
skaffa till verlden, och således blir det äfven en skyldighet, som
samhället måste erkänna. Det är en skyldighet, som står framför
alla menskliga stadgar och inrättningar, på samma sätt som vår pro¬
testantiska Kyrka sjelf sagt, att det egentligen är endast Guds Ord
som man har att rätta sig efter i religionsfrågor och icke mensk¬
liga traditioner. Jag tror således, att huru man än ser saken, skulle
det icke vara en heder för RiksStånden att afslå ett så föga skad¬
ligt och omfattande förslag som detta, hvarföre jag vördsamt yrkat
bifall till detsamma.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Jag skulle kanske icke hafva
begärt ordet i denna fråga, för att framställa yrkanden i motsatt
rigtning mot det beslut, som för en kort tid sedan af R. o. Ad.
fattades, och i motsats mot den tanke, som i en reservation blifvit
af alla R. o. Ad:s ledamöter inom LagUtsk. uttryckt, hvilken tanke
naturligtvis bör anses motsvara den opinion R. o. Ad. förmodligen
hyser i denna fråga, såvida jag icke nyligen hade läst en handling,
undertecknad af Utsk:s Ordfde Gr. Sparre, deri han bland annat
förklarar, att bland de frågor, som blifvit af Utsk vid denna Riks¬
dag handlagda, förekommer äfven frågan om oäkta barns arfsrätt
etc, hvarefter han tillägger, alt sannolikt inget af dessa förslag
blifver ulan resultat. Deraf är att hoppas, att Gr. Sparre, ehuru
han reserverat sig i förev:de fråga, nu likväl kommit på andra tan¬
kar, och att man således möjligen kan påräkna hans understöd för
Utsk:s förslag; ty jag kan icke föreställa mig, att han nu skulle
vilja söka så tillställa, det frågan blefve utan något resultat, hvilken
följd troligen skulle inträffa om R. o. Ad., jemte ett annat Stånd,
vidblefve det beslut de förut fattat. Detta är anledmn hvarföre jag
uptagit frågan och yrkar bifall till Utsk:s Betänk.; men när jag det
gör, ber jag att få utveckla skälen dertill, emedan jag af tillfälliga
omständigheter var förhindrad att deltaga i den förra debatten.
Först får jag säga, att frågan, i det stadium hvari vår lag¬
stiftning sig befinner, icke i ekonomiskt afs:de är af så synnerligen
stor betydelse, ty om Konungen behagar sanktionera det förslag,
som ingått ang:de testamentsfrihet, så får hvarje qvinna, som har
oäkta barn men inga bröstarfvingar, denna rätt att gifva testamente;
och hvad som nu föreslås att stadgas, blir således då en sannolik
följd af testaments-lagen. Nu tror jag för min del, att lagstiftaren
bör söka ställa lagen om testaments-friheten och arfsrätten i har¬
moni med hvarandra; man bör söka ställa så, alt der testaments¬
frihet är beviljad ang:de viss egendom, der böra arfs lagarna vara
inrättade så, att testamente icke ofta behöfver göras. Detta sker
bäst genom att fullfölja den princip man i allmänhet vis-å-vis arfs-
lagarna antagit, att nemi. lagstiftaren söker sätta sig in i den per¬
sons känslor och tänkesätt, som skall ärfvas. Testamente är nemi.
en sak, som kan vara bra med afs:de på stats-inkomsten för sam¬
hället; men det är ett ondt för den enskilde, och man bör söka
454
Den 11 November,
förekomma detsamma, emedan det medför kostnader, tidsutdrägt och
chikaner, ty man måste alltid omgärda testaments-handlingar med
åtskilliga ceremonier och högtidligheter, för att undvika bedrägeri.
Om man nu försöker att tänka sig in i den qvinnas känslor, som
har oäkta barn men inga bröstarfvingar, hvad är väl naturligare,
än att hon vill öfverlemna sin förmögenhet till sina barn? Jag tror
icke att hon, utan att sjelf vara onaturlig, kan önska att öfverlåta
sin qvarlåtenskap åt någon annan, än den eller dem hon burit un¬
der sitt bröst. Följden af en utvidgad testaments-frihet blir också,
att så kommer att ske. Månne då icke lagstiftaren bör i afs:de å
arfs-lagen gå den bana, som man förutsätter annars komma att föl¬
jas genom testaments-lagen, och fastställa såsom lag hvad man i
alla fall förusätter blifva faktum på en omväg.
Men, säger man, LagUtsk:s UetäDk. är icke konseqvent, ty i
så fall borde man tillägga oäkta barn arfsrätt efter fader, hvarjemte
ej heller de undantag från arfsrätt efter moder, som Utsk. upställt,
borde ega rum. Det må anses tillräckligt att besvara båda dessa
anmärkmr på sätt Lag Utsk. gjort, dermed nemi., att motionerna
icke sträckt sig längre; att man derföre vi.d denna Riksdag icke
kunde komma längre; att de, som önskade gifva frågan större om¬
fattning, icke kunnat vinna detta mål, emedan de varit bundna af
formen. Detta är alldeles tillräckliga skäl för Utsk.; men så är
kanske icke förhållandet med mig, emedan jag, såsom ledamot af
Lagberedningen, tillstyrkt ett förslag alldeles analogt med detta,
då jag var oförhindrad att säga hvad jag i ämnet ansåg rätt och
nyttigt.
Jag vill då först uptaga anmärkmn deröfver, att man gjort en
inskränkning med afs:de på dem, som äro aflade i hordom, skyld¬
skap eller svågerskap. Det är denna inskränkning, som hufvudsak¬
ligen är gjord i Lagberedningens förslag, men Lagberedningen har
icke uteslutit från arf oäkta barn, när det finnes äkta. I afs:de på
de i hordom och förbudna leder aflade, så var det flera skäl, som
talade för denna inskränkning. Ett deribland var, att efter det
system, som Lagberedningen upgjort, var lägerskap i förbjudna leder
ett brott, som fortfarande belädes med straff. Från andra lägers¬
mål har lagberedningen borttagit straff. Den har således derifrån
uteslutit dem, som voro följden af en i lag med böter belagd hand¬
ling. Men den hade dessutom ett annat skäl, mycket vigtigare än
det nu anförda.
Detta är en fråga om hvilken i alla tider mycket klokt folk
tänkt olika, och man beböfver icke förkättra hvarandra för olikhet
i tankar uti detta ämne. De olika ländernas lagstiftning har be-
trädt olika banor och äfven i de länder, der fråga upstått om för¬
ändring, har man sett förståndigt folk tänka olika. Så har man
här i landet sett lag-komitéen afstyrka denna rätt för oäkta barn,
men lagberedningen deremot tillstyrka den. Inom denna höjde
sig dock en ganska betydande röst, Professor Schlyter, hvilken ut¬
talade den grundsats som Lagberedningen äfven merendels följt då
det varit fråga om ändring i lagstiftningsväg, att man nemi. icke
skulle taga något förhastadt steg, icke kasta sig från en ytterlighet
Den 11 No verab er.
455
till en annan, utan snarare gå steg för steg i afs:de på reformer;
att man hade anledning betvifla det allmänna tänkesättet skulle
vara enigt, då man såg att bland Lagberedningens ledamöter skil¬
jaktiga tankar funnos, och att somliga af dessa frångingo meningar
som de förut hyst; att detta vöre ett skäl att törfara varsamt.
Samma skäl har förmodligen ledt Utsk., då det nu gjort en ytter¬
ligare inskränkning i afs:de på arfsrätten för oäkta barn nemi. in¬
skränkt sig till de fall att derest moder ej elterlemnar oäkta barn
eller bröst-arfvingar, må oäkta barn, utom det som är afiadt i hor¬
dom eller i skyldskaps- eller svågerskapsled taga arf efter moder.
Jag kan icke annat än gilla denna inskränkning på den punkt
frågan nu står, ehuru jag icke i Lagberedningen föreslagit någon
sådan, men jag tror att det står bättre i harmoni med hvad som
är tillstyrkt i afs:de på testaments-friheten, och att man har sna¬
rare hopp om framgång åt ett förslag upstäldt på sätt LagUtsk.
föreslagit än om det gått så långt som Lagberedningen önskat.
Jag vill icke uppehålla mig vid sjelfva redaktionen. Det hade må¬
hända varit bättre att deruti mera följa Lagberedningen. Men det
är icke så vigtigt och således vill jag ej hålla på den saken; ty
om detta förslag af R. St:r och Konung bifalles och man sedan
vill göra någon ändring så är det tids nog vid nästa Rikdag. Detta
i afs:de på den förmodade inkonseqvensen i inskränkningen af arfs¬
rätt efter moder.
Beträffande arfsrätten efter fader som man äfven ansett böra
blifva en följd af antagandet af detta förslag, får jag förklara att
en sådan arfsrätt hvarken kan eller bör firmas. Modern är viss i
de flesta fall, fadern deremot som utom äktenskapet aflat barn,
mäste alltid, enl. min tanke, vara mer eller mindre oviss. Jag
tror nemi att om en qvinna låtit sig lägras af en man och utom
äktenskapet födt barn, är presumtionen mot henne, så till vida,
att hon äfven kan misstänkas hafva låtit lägra sig af någon annan
än den supponerade fadern, och under sådana omständigheter må¬
ste jag anse att lagstiftaren icke vore rättfärdigad om han, på grund
af någon mer eller mindre tiilkonstlad bevisning inympade ett så¬
dant barn, mai faderns vilja, på familjen. Jag tror således icke
skäl vara dertill att oäkta barn få arf efter fader utom då han vill
medgifva det, ty just denna osäkerhet ym faderskapet till barn
utom äktenskap, gör att man icke kan antaga såsom säkert det den
som dör vill, att hans egendom skall gå till ett barn, som endast
med mer eller mindre sannolikhet antages vara hans. Såvidt jag
vet har också lagstiftningen på sednare tider beträdt denna bana
genom att tillägga barnen arfsrätt efter moder, men högst sällan
och endast med vissa undantag efter fäder d. v. s. med faderns
begifvande. Detta med afs:de på den lagliga sidan af saken. Vi
skola nu öfvergå till den sedliga, hvilken utan tvifvel är den vig-
tigaste. Rörslagets motståndare hafva föreställt sig, och jag är öf-
vertygad om att de härvid utgått från de ädlaste motiver, att man
genom bifall till denna lag skulle gifva en stöt åt den allmänna
sedligheten och undergräfva den. Vore det så och kunde man öf¬
vertyga mig derom, skulle jag vara den förste att erkänna mitt
Den IX November.
misstag och upliöra att yrka på bifall till förslaget, men vid den
pröfning som jag ansett mig skyldig att företaga har jag kommit
till ett annat resultat. Man kan betrakta saken ur tre synpunkter;
med hänseende till sjelfva barnet, till modern, och till familjen.
Man har föreställt sig att om barnet blefve upflyttadt inom famil¬
jen och finge taga arf, skulle detta gifva en stöt åt allmänna sed¬
lighetskänslan. Men om jag först betraktar förhållandet med sjelfva
barnet, så lärer icke någon kunna neka att följden af en sådan
lag som denna skulle blifva det barnen mera allmänt än nu vårda¬
des af modern och följaktligen gifva en stark probabilitet att de
blefve bättre upfostrade än om de inköptes på ett barnhus eller
hos en barnmorska, för att dessutom gå en högst sannolik död till
mötes. Jag tror icke att jag löper mycken fara, att blifva mot¬
sagd härutinnan. Hvad modern beträffar, så tror jag att om man
närmare och med den meunisko-kännedom som jag är öfvertygad
om finnes inom detta Stånd, betraktar saken skall man medge att
en mor, som framfödt ett oäkta barn och behåller det hos sig, har
mera chance för att godtgöra sitt fel på det enda sätt hvarpå ett
sådant fel kan godtgöras eller derigenom att hon upfylier sin mo-
derspligt mot barnet, samt visar ånger oell bättring, än om hon
lätt kan skilja sig från barnet och derigenom får mera tillfälle att
fortsätta sin lättsinniga vandel. Jag tror också att hvad beträffar
familjerna, erfarenheten snart skulle gifva vid handen att om det
blefve sed och ansågs såsom en skyldighet för moder till oäkta
barn att behålla dem hemma och vårda dem, så skulle man både
inom familjen bättre tillse att döttrarnes oskuld bevarades mot för¬
föraren, och äfven skulle qvinnan, när hon såg andra qvinnor be¬
höfva underkasta sig ett dylikt tvång åt den allmänna opinionen
deri hafva ett värn inom sig mot förförelsen. Men, mine Hrr!
detta är naturligtvis endast en probabilitets-kalkyl, som jag upgjort
och ställer emot den probabilitets-kalkyl om lagens inflytande på sed¬
ligheten som mine värde motståndare upställt. Jag öfverlemnar
till R. o. Ad. att döma oss emellan, utan anspråk på att mina
skäl varit bättre än andras. Jag yrkar dock för min del bifall till
Utsk:s förslag.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Uti LagUtsk:s förra Betänk.
N:o 18 öfver detta ämne föreslog Utsk. att oäkta barn skulle er¬
hålla arfsrätt efter moder, derest denna sednare icke efterlemnade
äkta barn eller bröstarfvingar, och barnet blef af henne erkändt.
Genom det Betänk., som nu är framlagdt inför R. o. Ad:n har
LagUtsk. föreslagit, att oäkta barn skola erhålla arfsrätt efter mo¬
der, utan att barnet är af moder erkändt, och enligt detta förslag
skulle öpnas en utväg för hvilken usling som helst att i sterb¬
huset efter en qvinna upträda med anspråk lika oförskämda som
obefogade. Då LagUtskis förra förslag blifvit af R. o. Ad:n af-
slaget, bör detta sednare ännu mindre kunna antagas, och jag
förenar mig med Frih. Cederström i yrkande om afslag.
Gr. Sparre, Erik: Anledningen till det af mig afgifne
Den 11 Nove m b e r.
457
yttrande som R. o Ad:n hört här åberopas, är den, att vid före¬
dragningen af det föregående Betänk:t hos lt. St:r blef detsamma
endast af ett Stånd, R. o. Ad:n. alslaget, af ett annat bifallet, och
af 2 Stånd återremitteradt, tydligen i den syftning att det skulle
göras mera omfattande, så att man med temlig säkerhet kunde
påräkna att förslaget, då det ånyo framlades för It. St:r, antingen
såsom det nu är framkommet eller ock med någon modifikation,
skulle af RiksSt:n antagas. Detta är orsaken hvarföre jag sagt
att all sannolikhet förefinnes, det såväl detta som de öfrige för¬
slagen icke skulle komma att blifva utan resultat.
Beträffande sjelfva saken måste jag erkänna, att jag icke för¬
ändrat min åsigt, och jag är den näst sista talaren tacksam, som
erkänt att man i denna fråga icke behöfver förkättras, derföre att
meningarne äro så divergerande, att det kan ges skäl för olika
åsigter. Jag kan icke säga detsamma till talaren näst före honom.
Han har börjat med att åberopa den vanliga frasen om humanite¬
tens och civilitationens intresse, likasom man icke skulle kunna
hysa en motsatt åsigt i lagstiftnings-frågor, utan att bekämpa hu¬
manitet och civilisation. Jag tror att dessa fraser om humanitet
och civilisation äro ganska utnötta och att man kan hysa åsigter
i fråga om lagstiftning, hvilka äro ganska goda, ehuru de icke
öfverensstämma med en och annans åsigt om civilisation. Jag
har hört dessa satser ofta åberopas och jag påminner mig att jag
för få dagar sedan erhöll bref af en person, som proponerade mig
att köpa lybsk medwurst, och mine Hrr! hvad åberopade han så¬
som skäl derför? Jo, just civilisationen! — intresset derför. Man
bör vara varsam med dessa fraser, ty jag skall också söka att i
civilisationens intresse försvara min åsigt. Det kan finnas ganska
många som anse civilisationen oell humanitet stå i förening med
ganska öfverdrifna anspråk på renhet i seder. Jag tror icke att
den sanna civilisationen skall bidraga till uplösandet af familjens
band, och det är just farhågan för en sådan uplösning, som ligger
till grund för deras åsigt som afstyrkt förslaget. Jag har nemligen
yttrat och hyser fortfarande den tron, att om lagen stadgade arfs¬
rätt för barn, som äro födde i lönskaläge, men icke för dem, som
äro födde i hordom eller förbudna leder, så skulle småningom den
tanke finna insteg hos folket, hvarföre medger man icke arfsrätt åt
barn födde i förbudne leder då man medger sådan åt dem, som
äro födde i lönskaläge? Månne icke derföre att samlag i förbudna
leder är ett brott, men lönskaläge är icke ett brott? Jag hade
trott att lagstiftaren genom förbud för dem, som äro födde i hor¬
dom eller förbudna leder att taga arf, hade antydt att desse per¬
soner, födde under en olaglig förbindelse, icke skulle tillerkännas
laglig rätt, och då skulle det allmänna förståndet, som är starkt
i konseqvens, säga, att då lagen medgifver dem, sorn äro födde i
lönskaläge såsom laglig rättighet, så anser lagstiftaren icke denna
förbindelse olaglig. Jag hemställer om icke en sådan slutsats kan
dragas. Jag kan icke begripa att då man stödjer sig på humani¬
tet och vill tillerkänna dessa olyckliga varelser, hvilka icke sjelfva
förskyllat sin tillvaro, en sådan rätt, hvarför man uptager detta skäl
458
Den 11 November.
såsom grunden till arfsrätt oell förvägrar det barn, som är födt i
hordom och lika oskyldigt som de andra denna arfsrätt. Jag tror,
att har man en gång frånträdt familjen såsom grund för arfsrätt,
så måste man vara konseqvent oell säga: är icke familjen grunden
för arfsrätt, så är det blodsblandet. Jag har ofta i afs:de på lag¬
stiftning hyst den principen att när man frångår ett lagbud, bör
man frångå det helt och hållet, och jag tror äfven alt de fleste
talare som förordat ifrågav:de förslag icke, såsom en talare här,
haft för afsigt att låta det stanna vid arfsrätt efter moder för barn
födda i lönskaläge, utan att i framtiden utsträcka arfsrätten icke
blott efter fader, utan äfven till alla barn. Ett annat skäl för
mitt afstyrkande af förslaget hav varit att vår nu gällande lag har,
med all den beredvillighet som en lagstiftare kan ådagalägga, sökt
draga försorg derom att de olyckliga barnen kunde blifva medlem¬
mar af familjen Den har således sökt underlätta möjligheten för
dem att genom lagens biträde förklaras för äkta barn, och för
qvinnan att tillerkännas laggift hustrus ratt. Detta sätt är enligt
min öfvertygelse det rätta, och jag vill icke alt lagstiftaren skall
frånträda det. Jag tror också, att just emedan barnen icke kunna
tillerkännas denna rättighet annorlunda än genom äktenskap, just
denna omständighet innebär en uptnaning till fadern, af hvilken
dock i detta fall den mesta hjelpen är att förvänta, att genom
vigsel med den fallna gifva frukten af hans passion icke allenast
understöd, utan äfven, hvad som är för dem ännu vigtigare, för-
äldravård. Jag tror att om lagstiftaren tillerkänner barnet rättig¬
het härtill, så skall fadern taga sig mera i akt att undgå hvad
som i allmänhet för honom är förödmjukande nemligen det efter¬
kommande äktenskapet. En förändring i den syftning förslaget
innefattar skulle således, efter mitt omdöme, snarare blifva en an¬
ledning att tolerera konkubinatel, än den nuvarande lagstiftningen.
Det är ur sådan synpunkt som jag anser förslaget icke välgörande,
ty, mine Hrr! jag uprepar det ännu en gång, lagen har redan
tillerkänt oäkta barn rättighet att icke allenast af moder utan äf¬
ven af fader åtnjuta understöd, så att i detta afs:de fattas ingen¬
ting, ty upfostran och understöd äro det förnämsta, till dess de
kunna försörja sig sjelfva, men hvad som fattas dem är att blifva
medlemmar af familjen, det är föräldravården och jag tror icke att
det ifrågav:de förslaget innefattar den ringaste anledn. till att de i
detta afs:de skola få det bättre än hittills. Jag tror tvertom.
Detta ber jag att få genmäla till en aktad talare, som före mig
yttrat sig för förslaget och som ansåg att det, hvilket egentligen
borde afses, vore, att modern skulle hos sig behålla barnet. Jag
anser att förslaget icke har den ringaste inverkan i detta fall, ty
vare sig att barnet erhåller arfsrätt eller icke, är modern icke för¬
hindrad att hafva det hos sig. Jag sammanfattar mig i korthet
genom att förklara det jag. med den åsigt jag hyser att lagstift¬
ningen bör hålla sig vid grundsatser och gå ut från dem, och då enligt
vår lag arfsrätten endast och allenast grundas på familjebandet och
icke på blodsbandet, då familjen enligt min öfvertygelse är sam¬
hällets grund och kärna, då jag således framför allt annat ur sed¬
Den 11 November.
lighetens synpunkt anser mig böra omgärda denna institution och
vill undvika allt som, äfven om det endast är en möjlighet derför,
kan skada densamma, har jag ansett mig icke kunna tillstyrka
bifall till det som annars min känsla skulle hafva bjudit mig att
godkänna, och jag vågar anhålla, att då jag nu för andra gången
uttalat denna åsigt, jag icke måtte blifva brännmärkt såsom inhu¬
man eller ociviliserad.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ehuru det icke kan
antagas att detta Högloft. Stånd, som så nyligen afslaget LagUtsk:s
förra förslag i denna fråga nu skulle komma att stanna vid bifall
till detta andra förslag, kan jag likväl icke underlåta att till be¬
mötande uptaga några här gjorda framställningar. Det lärer väl
kunna antagas såsom gifvet att ett barn icke utom äktenskapet kan
födas utan att dermed är förenadt ett brott. Det är visserligen
sannt att dessa brott äro olika qvalificerade, men det står icke
dess mindre fast att i lagen anses det såsom ett brott, och att
lagen icke dervid varit särdeles sträng, det är tyvärr att beklaga,
ty få brott utöfva så menlig inverkan på samhället som dessa.
Ar det således gifvet att det är ett brott så måste det vara in¬
konseqvent att vilja tillerkänna frukten af detta brott en rött som
lagen förutsätter vara en förmån. Jag kan icke finna annat än
att häri ligger en uppenbar orätt; vi böra ihågkomma att arf har
hittills blifvit betraktadt såsom ett förfogande af politisk beskaffen¬
het och derföre har man i alla tider ordnat arfsfrågor enligt vissa
i samhället rådande åsigter. Nu har man i sednare tider allt mer
och mer börjat beträda en annan väg och endast ett sådant för¬
hållande har gjort det möjligt att framkomma med ifrågav:de för¬
slag. En annan fråga, som är aldeles oberoende af denna, har
man äfven velat draga fram, nemligen förpligtelsen att draga för¬
sorg om ett barn födt utom äktenskapet. Det lärer icke vara obe¬
kant att de fleste mödrar, som befinna sig i den belägenheten att
hafva födt barn utom äktenskap, icke hafva arf att tillbjuda sina
barn. När således visserligen icke till skada för sjelfva saken, men
ej heller till någon särdeles fromma, ett sådant förfogande skulle ega
rum, hemtar jag deraf ett nytt skäl att icke bifalla förslaget. Man
har väl sagt, att äktenskapets helgd skulle vara af samma bety¬
delse som hittills, oaktadt man medgåfve ifrågav:de arfsrätt. Jag
tror icke det. Jag vet visserligen att, tyvärr, äktenskapets helgd
inom detta land är mindre vördad än fordom, men vi kunna åt¬
minstone glädja oss deråt att äktenska psbandet i vårt land är be¬
tydligt heligare än i andra länder, och vi kunna fröjda oss åt
att svenska qvinnan förenad i äktenskapet kanske står framför de
flesta andra länders. Jag kan således, äfven derföre att detta stad¬
gande skulle på ett ofördelaktigt sätt inverka på äktenskapets be¬
tydelse och den upfattning man har om denna heliga institution,
icke medgifva ett sådant förfarande, att nemligen förklara det brott
som man ser förefinnas, icke vara något brott, och på grund deraf
att handlingar, som lagen anser brottsliga, förklaras vara icke brotts¬
liga tillägga ifrågav:de personer en fördel. Man har genom detta
460
De n 11 November.
förslag ansett den stora fördelen upkomma, att oäkta barn skulle
kunna vistas hos sin moder. Om man närmare granskar detta, så
finner man att dessa båda saker icke hafva något sammanhang med
hvarandra, ty barnen må. få arfsrätt eller icke, så veta vi att de
flesta mödrar icke äro i tillfälle att hafva barnen hos sig, hvadan
det ligger i sjelfva sakens natur, att ingen fördel i det fallet skulle
genom bifall till förslaget vinnas. Man har visserligen uttryckt
sin förundran öfver att R, o. Ad. jemte PresteStåndet skulle hafva
ådagalagt, som det heter, brist på humanitet, men jag får fästa
talarens upmärksamhet på, att om det å ena sidan må anses vara
en R. o. Ad:ns samt PresteStflndets pligt att ställa sig i spetsen
för sådana förändringar, som gagna samhället, så måste det å andra
sidan vara en pligt för dessa Stånd, och detta Stånd i första rum¬
met, att söka afvärja sådant som kan inverka menligt på samhälls-
lifvet, och nu ifrågavale förfogande är efter min åsigt just af sådan
beskaffenhet. Jag tror således att likasom detta Stånd gjorde gan¬
ska väl då det förra gången afslog då framställda förslag, så hop¬
pas jag ock att Ståndet nu upfattar sin kallelse, hvilken har en
vida större betydelse än att gå i spetsen för något visst hugskott
för dagen. Jag vill derföre icke på något sätt förkättra eller ogilla
dem som hysa en motsatt öfvertygelse eller påbörda dem att de
äro mindre måna om samhällets bästa än jag. Jag tillstyrker af-
slag å Utsk:s Betänk.
Hr Hjerta: Hvad beträffar de anmärkmr som Hr Carleson
gjort emot Utsk:s Betänk., så anser jag dem redan vara veder*
lagde i de föregående Utskrs motiver, som jag nu icke vill förhala
tiden med att upläsa, men hvilka hvar och en torde taga i be¬
traktande. De båda talares yttranden, hvilka sedermera haft ordet,
har jag visserligen med största upmärksamhet afhört både hvad
Gr. Sparre behagat påbörda mig med af's:de på begagnandet af
utmärkta fraser om civilisation, och äfven det exempel han anförde
rörande den Iybska medwursten — ett argument, som jag finner
icke allenast knif vig t, utan äfven magstarkt —, men jag får up-
lysa om, hvilket icke torde vara så alldeles utan vigt, att i mitt
förra anförande icke användes ordet civilisation, utan jag yttrade
att det tillhörde den menskliga kärleken och känslan att medgifva
oäkta barn den i fråga v :de rättigheten. Jag skulle tvertom kunna
medge att det är just i följd af civilisationen sådana lagar som den
vi nu söka att få ändrad, framkommit, men jag måste kalla detta
en falsk civilisation. Hvad Hr Gr:n velat kasta tillbaka på mig
om de utmärkta fraserna, har således icke någon tillämpning. Dere¬
mot tror jag att mera verklig vigt kunde ligga i den tala¬
rens anroärkn., som yttrade: att om det är ett brott att barn fö¬
des utom äktenskapet, så bör man ieke visa öfverseende dermed
genom att tillerkänna dem arfsrätt. Vore det alltid ett verkligt
brott om oäkta barn framfödas, skulle jag kunna koncedera till
denna invändning, men åtskilliga omständigheter förefinnas, som
föranleda lagstiftaren att göra i detta afs:de en skillnad mellan
brott och hvad man kan kalla en oordning eller en sådan hand¬
Den 11 November.
461
ling, der man icke mala fide eller af ondt upsåt sökt att skada
andra. Yi veta ook att lagstiftaren af detta skäl dels icke belagt
enkelt lägersmål med något straff, utan endast stadgadt, att en
afgift till kyrkan skall erläggas, då oäkta barn födas, dels med-
gifvit qvinna att i hemlighet framföda barn. Man finner påtagligt
att om det hade ansetts för ett verkligt brott att framföda oäkta
barn, så skulle samhället omöjligen kunna fördraga att detta brott
finge omgifvas med en sådan hemlighetsslöja. Man måste således
hänföra detta fel till någon handling, på hvilken icke uttrycket
trott kan tillämpas. Den rätta benämningen är att det innebär
en osedlighet, men här komma vi in på jemförelsens gebiet.
Om nu lagstiftaren icke har rubricerat oäkta barns framkomst
till verlden såsom ett brott, då är frågan, om det är ett sådant
enligt Kristendomen? Här tillåter sig det starkare könet att för¬
döma och belägga med dylika sjelfmyndiga benämningar dessa till¬
dragelser, men om vi rådfråga urkunderna, så veta vi att Frälsaren
säde: »Den, som är fri, kaste första stenen» Jag tog mig friheten
att förra gången, då denna frågan förevar, gifva en vink om dessa
Frälsarens ord. Jag tror att det vore skäl för hvar och en att
icke förbise detta, då han ställer sig till doms i en sådan fråga
som denna. Men vi komma nu till en jemförelse ang.de osedlig-
lieten. Jag frågar: hvilket innebär mera osedlighet, antingen att
genom samhällets lagar söka slita eller försvaga det ömtåligaste
band som finnes i naturen, det emellan modern och hennes barn,
genom att göra dessa lagar sådana att de förmå modern så mycket
som möjligt att skjuta ifrån sig sitt barn, eller att såsom Hr von
Kock föreslagit, gifva en väckelse och upmaning till sedlighet just
genom att tillägga barnet ett anspråk på modern, hvilket hon icke
har rätt att afskudda sig. Man har fruktat att osedligheten skulle
befrämjas derigenom att samhället nödgades höra talas om att oäkta
barn finnas, som hafva rätt till arf efter sin moder, men jag hem¬
ställer till Ilmnes ädla och oförvillade omdöme, om icke denna
farhåga för hvad man kallar skandaler mycket erinrar om den be¬
kante historien om strutsen, hvilken, då han förföljes, sticker huf-
vudet in i en buske, under förmodan att han icke skall varseblifvas.
Jag tror att man är i samma belägenhet, då man stiftar lagar
för menniskor; man förgäter nemligen att i samhället saker passera,
som man i den konventionella verlden låtsar som om det icke
finnes, och hvilka man underlåter att tala om, intilldess fakta och
förhållanden derutur upväxa som slutligen tilltvinga sig upmärksam-
het kanske någon gång, då det är för sent, i anseende till den skada
de under tiden åstadkommit. Detta påstår jag icke vara förhållandet i
närv:de fall, men det är dock en skyldighet att icke förbise hvad
som passerar i verkligheten, för att fästa sig vid uttryck och lagar,
som helt och hållet tillhöra det konventionella. Påminner man
sig detta, så tror jag att man skall komma till andra åsigter med
afs:de på denna fråga och det är på sådan grund jag fortfarande
yrkar bifall till ett förslag, som i alla fall är ytterst inskränkande,
då det icke medger någon arfsrätt för oäkta barn, der familj finnes,
en rättighet så modernt tilltagen, att jag vågar påstå det vara en
4(52
Den 11 Novembor
blygd för samhället och en nesa för nuv:de E. St:r i efterkom¬
mandes ögon. Jag kan icke tänka mig på livad sätt familjelifvet
skulle blifva lederadt, ej heller föreställa mig, att de som talat för
den motsatta fisigten, gjort detta på grund af inre öfvertygelse, ty
om man närmare granskar saken, så innebär det icke annat än skrymteri,
att på det sättet taga skalet för kärnan. Jag fortfar således att yrka bifall.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 9 e. m.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Då jag icke tänker yttra mig
om civilisationen, hoppas jag kunna fatta mig med några få ord.
I alside å de yttranden man haft om inverkan på sedligheten
detta lagstadgande skulle medföra, så tror jag att det nätt och
jemnt skulle verka hvarken uti den ena eller andra riktningen; men
det jag egentligen fästat mig vid är det faktum, att många barn
förlorat ett ringa, men af behofvet högst påkallat arf, just derföre
att sådan lag icke funnits. En del talare tyckas hafva föreställt
sig det såsom ovanligt, att modern skulle hafva barnet hos sig.
Så är likväl förhållandet endast hos de högre klasserna, men deremot
icke de lägre, der är det vanligaste att barnet qvarblifver hos mo¬
dren, enär denna sällan har råd att betala barnets upfostran hos
främmande personer. Vidare har det anmärkts såsom en oegent-
lighet, en inkonseqvens, att ett brott skulle kunna grundlägga en
rättighet. Härvid bör man observera, att det icke är de brottslige
som genom denna lag skulle få sig tillerkänd någon rättighet, utan
tvertom det, i föräldrarnes förbrytelse alldeles oskyldiga barnet.
Vår nuv:de lag, som förnekar oäkta barn arfsrätt, berättigar likväl
föräldrarne till arf efter deras oäkta barn. Jag kan icke underlåta
att härvid erinra om en händelse, som inträffade här i staden för
omkring tjugo år sedan. En ung militär hade länge förgäfves
sökt förmå sin fader att erkänna honom, såsom äkta barn. I för¬
tviflan deröfver att han misslyckats i sina bemödanden, skjöt han
sig; och hans hårdhjertade fader erhöll efter honom arf, som upgafs icke
icke hafva varit så alldeles obetydligt. Sonen kunde icke ärfva
fadren, men denne var lagligen berättigad till arf efter sonen. —
Hr Carleson har fruktat att förslagets antagande till lag skulle
lemna anledmr till skandalösa rättegångar. Så skulle möjligen blifva
fallet, om fråga vore att tillerkänna oäkta barn arf äfven efter fa¬
dren; men då frågan endast gäller modren, och man icke kan sväfva
i osäkerhet om hvem, som verkligen är moder, kan jag för min
del icke inse huru af förev:de lagstadgande sådana följder skäligen
böra befaras. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Den sak som här utgjort före¬
mål för E. o. Ad:s öfverläggning, är verkligen af sådan vigt, att
en hvar som något öfvertänkt densamma, icke bör underlåta att
tillkännagifva sin mening. För min del förenar jag mig med de
ledamöter af detta Stånd som yrkat afslag å Betänk. Hvarje lag
bör ovilkorligen hafva till grund en sedlighets-känsla, hvilken ock
bör genomgå hela samhället. Stiftar man lagar efter andra grun
der så kominer man småningom på villospår, och har svårt att be
Den 11 November.
463
stämma på hvilken grund lagen i en framtid kan komma att
stödja sig. Här är nu fråga om att sedan man från sekler till¬
haka förklarat och måste förklara en handling om icke för fullt
brottslig i detta ords egentliga mening, likväl innefatta en bestämd
oordning (såvidt jag fäster mig vid lönskaläge), så vill man likväl
legalisera denna oordning, och detta är en nyhet i lagstiftning,
hvarom jag icke, i vårt land åtminstone, hört talas. Mau kan
hafva oordningar i samhället hvilka äro af den beskaffenhet, att
nödvändigheten oafvisligen bjuder att de fördragas och att man
måste emot dem inskränka sina åtgärder dertill att göra dem så
litet skadliga som möjligt, men att legalisera dem, det är något,
som enl. min öfvertygelse icke bör ske. Till denna kathegori af
oordningar räknar jag lönskaläge, och följden af detsamma bör så¬
ledes ieke kunna alstra en laglig rättighet i samhället. Går man
ut från den grundsatsen att ett barn, födt af oäkta säng i så kal¬
ladt lönskaläge, bör ega rättighet att ärfva åtminstone den ena af
föräldrarne, så har man begått en inkonseqvens, då man icke till¬
erkänt samina rätt åt barn aflade i hordom, ty det ena barnet lika¬
väl som det andra är oskyldigt till sin tillvaro, och vill man till¬
erkänna ett barn tillkommet genom en oordning i samhället en
laglig rätt, så ser jag icke hvarföre det barn som tillkommit genom
ett brott i samhället icke skall njuta samma förmån tillgodo. Från
hvilken sida jag således betraktar saken kommer jag alltid till det
resultat, att den lag, hvarom är fråga, skulle betydligt försvagas
af en af de vigtigaste grundvalar på hvilka samhället hvilar. Jag
kan för öfrigt icke finna Hr Carlesons anmärka, mot lagförslaget,
sådant det här blifvit upstäldt, obefogad; ty hvad måste följden
blifva, när man utan något slags vilkor tillerkänner oäkta barn
rättigheten till arf? Jo! att hvarjehanda bedrägerier af den mest
skandalösa art kunna tillvägabringas till förfång för andra den af¬
lidna qviunans arfvingar. Att stifta sådana lagar, der man öppnar
vägen för dylika bedrägerier är en mindre vanlig åtgärd och af allt¬
för eftertänklig beskaffenhet, att icke jag åtminstone för min del
vill söka motsätta mig densamma.
Propos. till bifall å Utsk:s förevide Utlåt, blef härefter fram-
stäld och besvarad med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Frih.
o. Ordfiden hemstälde om R. o. Ad. behagade afslå ifrågavide
Utlåt., samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte många
Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr von Koch begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteris propos.
Den som bifaller LagUtskis Utlåt. N:o 49 röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej varder förenämnde Utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som föijer:
Ja — 21.
Nej — 27.
464
Den 11 No vemb er.
Föredrogs ånyo och bifölls LngUtsk:s den 4 och 7 dennes på
bordet lagda Betänk. N:o 50, i anledn. af vackt motion om Svea
och Götha Hof-Rättens fördelning i särskilde mindre HofRätter.
Föredrogs Hr Cedersc hiöld s, Gustaf: den 7 dennes f. m.
på bordet lagda motion, att R. St;r måtte bestämma ett pris af
1,000 Rdr limt för den bästa historiska framställning om det sam¬
band, som förefunnits emellan den religiösa toleransen eller into¬
leransen, samt samhällenas politiska och borgerliga utveckling och
välbefinnande.
Frih. Cederström, Rudolf: Det Höglofl. Ståndet härun¬
der en lång tid visat sig angeläget att icke, genom beviljande af
remiss upmuntra till motioners väckande efter den föreskrifna mo¬
tionstiden. Jag kan icke finna annat än att det föremål, som af
motionären åsyftats, kunnat af honom likaväl hafva vunnits genom
afgifvande af motion under den lagliga motionstiden, och jag ser
följaktligen icke någon laglig anledn. till att remittera hans mo¬
tion; hvadan jag anhåller att den måtte blifva lagd till handlin-
garne.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: I 56:te § Riksd:sOrdn:n stad¬
gas att »med undantag af grundlagsfrågor inga nya ämnen må af
Riksdagsmän väckas, sedan en månad från Riksdagens början enl.
27 § tilländalupit, såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut
eller redan uptagne ärenden eller under Riksdagen inträffade hän¬
delser, omedelbarligen föranledas.» Meningen i stadgandet måste
vara den att frågor som inom den föreskrifna motions-tiden kunna
väckas, icke må efter samma tid framställas. Om man icke ger
berörde grundlags-stadgunde en sådan tolkning, så blir tiden för
motions afgifvande fullkomligt oinskränkt och lagbudet följaktligen
meningslöst. Den motion som Hr Cederschiöld afgifvit är icke af
annan beskaffenhet än att samma anledn. som nu finnes att väcka
den förefanns äfven före motionstidens utgång; och då vid sådant
förhållande det efter min tanke icke vore med grundlagens föreskrift
öfverensstämmande att motionen uptoges, så anhåller jag att den
måtte läggas till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Jag har redan i min motion åberopat
56 § Riksd:sOrdn:n såsom grunden, på hvilken, jag stödde min
begäran om remiss å densamma. Det tyckes som om den värde
talaren hvilken sist yttrat sig, skulle upfattat denna § på annat
sätt än jag. Att jag skulle hafva varit likaväl i tillfälle att väcka
denna motion vid Riksdagens början som nu, kan jag icke finna.
K. M. har visserligen i throntalet yttrat att han ämnade aflåta en
propos. om utvidgad religions-frihet, men hura denna propos skulle,
blifva affattad och huru den skulle mottagas af R. St:r kunde jag,
med den ringa spådomsförmåga jag besitter, icke förutse. Hvad som
bestämdt inträffat under Riksdagen är att K. M. framlagt en Pro-
Deu XI Novcmber.
465
pos. sorn vackt lifligt intresse hos så väl RiksSt., som allmänheten,
och detta intresse har utgjort ett tillräckligt motiv för mig att
söka, att få den så mångsidigt behandlad och så klart utredd, som
möjligt. Eu sådan önskan är desto naturligare, som mången grun¬
dade sitt votum till afslag A K. M:s Propos. på den omständig¬
heten, att frågan icke skulle vunnit nödig utredning. Du en hvar
måste medgifva vigten af den religiösa frågans utveckling och ut¬
redande, och då mitt förslag onekligen i någon mån skulle dertill
bidraga; kan jag icke finna annat än att vägran af remiss torde
vara olämplig, särdeles då 56 § RiksdisOrdmn ofta blifvit af R.
o. Ad. tolkad på sätt jag nu gjort.
För den, som iakttagit huruledes i naturen, så väl den phy-
siska; som den moraliska, finnes en fullkomlig och oförstörbar har¬
moni, — för den kan en lösning af den fråga, jag framställt, icke
sakna lifligt interesse. Skulle genom en sådan historisk utredning,
som jag velat framkalla genom min motion, det kunna visas antin¬
gen att Statens välmåga gatt i jemnbredd med den religiösa tole¬
ransen, eller ock motsatsen att Staten funnit sig bättre när intole¬
rans existerat, vunne man derigenom ett ytterligare, och icke ovä¬
sentligt stöd för det blifvande beslutet i sjelfva hufvudfrågan. Jag
yrkar således remiss till StatsUtsk.
Hr Frih. o. Ordfiden yttrade nu, att han ansåg sig skyldig
förklara, att han, enl. sin upiattning af stadgandet i 56 § Riksihs-
Ordrnn, fann sig icke kunna framställa propos. till remiss af Hr
Cederschiölds ifrägav:de motion, enär denna motion ej kunde sägas
vara föranledd af sedan fattade beslut, helst R. St:r ännu icke lät¬
tat deras beslut uti den i motionen omhandlade frågan, och motio¬
nen ej heller kunde anses vara omedelbart föranledd af redan up-
tagna ärenden, då dermed väl måste förstås att ett ärende skall
vara af R. 8t:r behandladt, som icke kan befordras till verkställig¬
het, utan att utväg dertill genom ny motion beredes.
Då härefter Hr Frih. o. Ord fidén hemstälde om R. o. Ådj
ansåge Hr Cederschiölds ifrågavide motion böra läggas till handlin-
garne, blef denna propos. med Ja besvarad.
Föredrogs Hr Cederschiölds, Gustaf, den 7 dennes f.
m. på bordet lagda motion, att LagUtsk. måtte berättigas och up-
manas att för snart afslutande af de på dess handläggning bero¬
ende ärenden föröka sin nuv:de kansli-personal, samt att det eller
de RiksSt., som sådant behöfva eller önska måtte få antaga flere
protisförande m. m.
Frih. Cederström, Rudolf; Enl. gällande föreskrifter är
det icke lofligt, att sammanblanda flera ämnen i samma motion;
men sådant har skett i den nu förevide. För det andra anser jag
icke någon laglig anledn. finnas för motionens väckande, enär mo-
IX H. SO
468
De n 11 NoTembef.
tionären, derest hail i början af Riksdagen hade föreslagit något
sådant som nu, skulle likaväl då som nu, eller rättare sagdt vida
bättre än nu, kunnat vinna sitt mål, ty Utskin ega att begära
det kansli-biträde, de behöfva; men tarfva de förstärkning, må de
anmäla sådant hos RiksStm. Det har således enl. min tanke icke
varit tillständigt, att nu, uti en enskild motion väcka förslag der¬
om: jag säger detta i den mening, att jag anser motionären icke
berättigad till sitt förslag. Det står visserligen hvar och en fritt,
att i motionsväg framställa hvad han behagar; men icke så, att,
utan något lagligen förbindande skäl, bringa Ståndet derhän att åt
en för sent väckt eller eljest icke fullt lagenlig motion bevilja
remiss. Det måste vara angeläget, att ärendena behandlas väl,
framför att det sker fort: jag anhåller jemväl af detta skäl att
remiss af motionen måtte vägras.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visserligen icke
här på förhand hafva yttrat någon rekommendation för bifall till
den ifrågavide motionen, tvertom tror jag icke att den kan komma
att bifallas, men hvad deremot beträffar Frih. Cederströms yttrande
ang:de lämpligheten af att enskilde Riksdagsmän under Riksdagens
lopp framkomma med förslag i detta alside, så får jag säga att
det endast är under förutsättningen af Riksdagen och vid slutet
deraf som det visar sig om förstärkning behöfves i Utslcns kan¬
slier, således finner jag det visserligen ieke olämpligt att framkom¬
ma med ett sådant förslag som detta; annat är om frågan kan
bifallas. Det är på denna grund Hr Cederschiöld varit berätttigad
till sin motion. Oin den remitteras i öijer ju icke deraf någon
förpligtelse för Ståndet att låta den gå igenom. Jag anhåller så¬
ledes om remiss.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del ämnar jag icke
ingå i den frågan huruvida det vore lämpligt eller icke att bifalla
motionen, jag vill endast hålla mig vid dess laglighet, och då tror
jag att den såsom i dubbelt alside olaglig icke kan remitteras.
Först och främst finnes uti 24 § RiksdisOrdmn föreskrifvet huru
tillgå skall då kauslierne i Utsk:n icke äro tillräckliga. Der står
nemi.: »Skulle i något Utsk. en talrikare betjening oundgängligen
tarfvas, anmäle Utsk. sådant hos Ståndens plena, hvilka derom för-
ordne.» Grundlagen har således stadgat den ordning efter hvilken
det skall beslutas, då kanslierne blifva otillräckliga för Utskin, och
då lärer det väl icke gå an att rubba denna ordning eller påtvinga
Utsk. ett förökadt kansli utan att det begärt något sådant. För
det andra är det föreslaget att Stånden skulle berättigas att öka
sina kanslier. Om R. St:r skulle ega att derom fatta beslut, så
skulle 3 Stånd kunna förhindra det 4:de att få det, ty kan man
berättiga kan man också förvägra. Såvidt jag kan förstå, beror
det på hvarje Stånd särskildt att bestämma huru stort dess kansli
skall vara, åtminstone har hittills alltid så tillgått. Vidare heter
det i 57 § Rikd:sOrdn:n »att i en skrift böra ej flera mål af olika
beskaffenhet sammandragas.» Det kan icke nekas att målet ang:de
Den 11 November.
4 67
kansliet för LagUtsk. och målet ang:de rättigheten för Stånden
att öka sina kanslier äro väsentligen olika. Hvad LagUtskn kan
sli anbelangar, så lärer det vara svårt att bestämma denna fråga,
utan att åtminstone höra LagUtsk. hvad beträffar det andra målet
eller frågan om förökande af Ståndens kanslier så är det en sak
hvilken icke angar LagUtsk., således hafva 2:ne frågor som äro
fran hvarandra skiljaktige, blifvit sammanblandade. Frågan är så¬
ledes såväl till sin inre natur sorn till sin upställning icke förenlig
med Grundlagen, och jag anhåller derföre att förslaget måtte läggas
till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Här har blifvit mot min motion an¬
märkt, att den icke skulle vara laglig. Jag vill först bemöta an-
märkmn anguie 3! § lliksd:sOrdn:n som säger: att i en motion
icke flera mål af olika beskaffenhet få sammandragas.» Dervid får
jag fästa upmärksamheten på, att hela motionen utgår från och
har till syftemål, att om möjligt förkorta Riksdagen; således är
det eli och samma mål sorn syftas på i denna motion, ehuru den
har 2:ne olika mom:r. Hvad vidare beträffar den anmärkmn att
det, skulle vara olagligt för en enskild Riksdagsman att begära till¬
ökning i ett. Utslcs-kansli, deröfver att sättet för kansli-förökning
i allmänhet finnes föreskrifvct i Riksd:sOrdn:u, får jag uplysa om
att det står i min motion endast att Utskm skulle »upmanas»;
rätteligen hade det kanske bordt vara upmanas och bcrålligas. Vill
man försöka bedöma möjligheten för Utsk. att verkställa sina till¬
hörande arbeten; så ock efter det sätt hvarpå det hittills till väga-
gått, måste det vara absolut ogörligt för LagUtsk. att fullborda
sina arbeten, utan att eu stor mängd frågor af vigt skola komma
att hos LagUtsk. begrafva». Nu upstår en annan fråga, af hvad
anleda, medhinner icke LagUtsk. sina ärenden? Ar det icke af
brist på personer för upsältningen af dess Betanien;? Hvar och en
af Hrrrne, som något sett på »svarta taflan» vet., alt LagUtsk.
ganska sällan sammanträder; hvaraf man liar anleda, sluta, att det
icke går så särdeles långsamt med beslutens fattande; men hvad
som deremot är konstateradt är den ovanligt långa tiden, som för¬
flyter mellan den dag då Utsk. fattar sitt beslut och den, då vi,
få mottaga dess Betänkm. Således påfaller det för dem som icke
äro inne i och känna de särskilda omständigheterna, tydligt och
klart att Utsk. måste hafva otillräcklig kansii-betjening. Jag har
i min motion antydt ett förhållande som existerar i andra länder
och icke tyckes vära så otjenligt, nemi. att inom deras Utsk. elier
Komitéer utväljas referenter som handlägga målen. Så kunde här
också ske utan att Riksd:sOrdn:n blefve det ringaste kränkt. Men
jag har äfven sagt att man kan icke rimligtvis pretendera att nu-
v:de LagUtsk:s ledamöter skulle sjelfva upsätta sina Betänk:n,
ehuru jag icke skulle anse att de gjorde annat än hvad som är
deras skyldighet, icke juridiska utan moraliska. Då jag således
trott det vara en enskild motionärs rättighet att fästa R. St:rs
upmärksamhet på om ett Utsk. fullgör sina skyldigheter eller icke,
och då här finnes en § sora berättigar Stånden att förelägga Utskm
<68
Den 11 Novemi er.
viss dag för afgifvande af Betänka), så måste det väl också, utan
att någon skrifven lag derom existerar, vara 11. Shrs o vil korliga
och följaktligen enskilda Riksdagsmäns rätt att väcka en sådan
motion som deli ifrågav:de. Jag vet att flera vigtiga frågor ligga
ännu orörda på LagOtsk:s hord och att likaledes åtskilliga beslut
äro fattade hvilka ännu icke blifvit expedierade. Gr. Lagerbjelke
har sagt att det sednare mom. i min motion skulle vara mindre
lämpligt, och jag anhåller då att detta mom. måtte få borttagas,
men det andra qvarstå, och att då propos. framställes Hr Frih.
o. Ordf:den måtte observera icke blott ordet, upmanas utan äfven berät¬
tigas. Jag anhåller således om remiss med uteslutande af sista morn.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja bestrida den siste tala¬
rens rättighet att väcka motion ber jag blott få säga att om Utsk.
anser sig behöfva vidtaga de åtgärder hvartill Grundlagen berätti¬
gat Utsk. för förstärkande af dess kansli, så skulle Utsk. icke hafva
underlåtit detta. Hvad åter angår den uprnaning hvarpå den siste
talaren lagt så mycken vigt, så ber jag å Utsk:s vägnar att lå
slippa upmaningar. Föreläggande att inom en viss tid inkomma
med Betanien kan Ståndet afgifva, men upmaningar till Utsk. dem
undanbeder jag mig. Beträffande vidare talarens yttrande, hvilket
jag äfven sett i åtskilliga tidningsblad omtaladt, att på svarta taflan
skulle befunnits att LagUtsk. icke haft sammanträden, så vill jag
börja med att tillkännagifva det sådant icke ofta inträffat, ty om
ieke LagUtsk. haft sammanträde, så har det skett på den grund
att LagUtskis ledamöter sammanträdt med andra Utsk. eller om
detta icke varit fallet har LagUtsk. ändå haft att göra. Det är
således ett misstag, och jag ber den villde, talaren upmärksamma
detta, att tro det LagUtsk:s ledamöter icke hafva något att göra.
derföre att icke något anslag står på svarta taflan, det röjer en
obekantskap med förhållanderue, som icke kan ursäktas hos den
värde talaren, hvars yrke det är att vara jurist." Det är klart att
när mål förekomma i Utsk., så är det vanligt att motionen om
lagens innehåll utarbetas i den och den syftningen, föremålet för
Utsk:s beslut blir då, skall detta ske? Och man resonnerar til¬
lika i Utsk. i allmänhet om de grunder hvarpå byggas skall; men
mine Hrr! detta är icke det svåraste. Derefter skall redaktionen
vidtagas och sjelfva lagen upsättas, och detta öfverlemnas vanligen
åt en eller annan af Utsk:s ledamöter jemte Sekreteraren, och der¬
vid anmodas de Utsk:s!edamöter som vid detta redaktions-arbete
vilja närvara att sammankomma hos en eller annan af Utsk:s leda¬
möter. Man kan icke begära att detta redaktions-bestyr skall om¬
besörjas af Sekreteraren ensam, ty det är omöjligt, icke heller kan
man begära att det skulle ske i Utsk. bestående till j:del af pre¬
ster, tulei bönder och endast de öfriga Ståndens medlemmar lag-
farne män, utan det måste derföre besörjas af delegerade. Derefter
framlägges detta arbete för Utsk. dervid förslaget genomgås, mot
detsamma göres anmärkmr och de delegerade få ofta 1, 2, eller
flera gånger företaga frågan till ny behandling. Den värde talaren
må således icke undra deröfver att han icke finner något anslag
Deri 11 November.
på svarta taflan, ty för riem af ledamöterne som åro mest arbets-
samma, sker ieke något anslag ej heller må lian förvånas öfver att
arbetet går långsammare inom LagUtsk. ån andra LTtsk., särdeles
då LagUtsk. har den åsigten att de som icke anses kunna föran¬
leda till någon åtgärd, dem lägger man undan, och företager deni
som anses vigtigast. Man hvser nemi. den åsigten att om ett
eller annat afslag icke genast kommer in till Riksdagen, så kan
det vara likgiltigt. Man kan visserligen göra den invändningen
att Utsk. måhända misstagit sig i sin upfattning, och det nr äfven
möjligt meri som Utsk. likväl skall verkställa sjelfva redaktions¬
arbetet enär det i de flesta förslag icke finnes något ungjordt,
så är det all sannolikhet för att det icke blifver någon annan re¬
daktion än den i hvilken Utsk. utarbetat förslaget. Om Utsk. icke
har föreslagit att godkänna, så är det, mycket svårt att alldeles
ånyo uprätta förslaget enär Utsk. är af den åsigt att det icke kan
ske eller att motionen icke förtjenar bifall. I)t-t må tillåtas mig,
dä här både inom och utom representationen har talats om Lag-
Utsk:s arbeten, att erinra om hvad jag förut sagt, att nästan ingen
af de vigtigaste frågor som vid denna Riksdag berott på LagUtslcs
handläggning blifvit utan resultat, och, detta oaktadt, LagUtsk.
kommit in till Sländön med 20 särskilda lagförslag, då man nä¬
stan kan taga lör gifvet att alla LagUtskrs Betänkcn en gång åter¬
remitteras, detta i följd af en varsamhet hos Stånden sora jag gil¬
lar, ty man kan aldrig vara nog varsam i dessa fall och jag er¬
känner att LagUtskrs arbeten ganska ofta vunnit på de aumärkmr
som skett inom Stånden. Dä nu så är; om en äterromiss af en
fråga föranleder Utsk. till ganska stora ansträngningar, ty ITrrme
veta att en ändring i lagen gör att, hela lagen behöfver granskas,
dä LagUtskis arbeten, redan i och för sig sjelfva svåra, äro åtföljde
af återremisser, som mäste fördubbla arbetet, dä detta oaktadt Lag¬
Utsk. åstadkommit en sådan massa af lagförslag, tror jag icke att
någon billig fordran kan gå längre. Om Utsk. också skulle för¬
stärka sitt kansli, så är det derför icke hjelpt; ty man kan icke
pretendera att de som äro anstälda vid Kansliet, skola sysselsätta
sig med redaktions-arbetet och jag tviflar pä att de personer som
man i allmänhet kan anställa som biträden vid Utsk:s Kansli äro
vuxna att sätta sig neder och blifva lagstiftare. Hvad beträffar
det af talaren vidrörde, förhållande att det kan vara ledamöternas
skyldighet att sjeltve deltaga i utarbetandet, af Betänkm, så försä¬
krar jag honom, att sådant sker och det är åtskilliga Betänkm
som jag sjelf i min obetydlighet upsatt. Jag tror med ett ord
att det mödosamma arbete som åligger Utsk. afhjelpes icke der¬
igenom att man antager ett eller annat biträde vid dess Kansli
Det är i allmänhet ganska ondt om personer med den förmåga
att de kunna åtaga sig att redigera lagar och jag tror att Utsk.
skulle få svårt nog att förse sig med sådana. Jag har velat, an¬
föra detta och tillägger att den värde motionären kan vara försä¬
krad om att i händelse Utsk. anser sig behöfva biträde i Kansli,
så skall nog Utsk. göra framställning derom hos Stånden. Om
RiksSt. finna Utsk:s arbeten för långsamma, sä anhåller jag att
470
Den 11 November.
Utsk. måtte få ett föreliiggande att inkomma med det Betänk, som
kan ifrågakomma, men att i allmänhet få en upmaning att skynda
sig eller skaffa sig Kansli-biträde för att fullgöra sina skyldigheter,
deraf tror jag icke att Utsk. gjort sig förtjent.
Hr Cederschiöld: Hvad beträffar den saken att Gr. Sparre
undanbedt sig föreslagna upmaningen, så undrar jag alldeles ieke
derpå, ty i allmänhet saknar man icke den egenkärleken, att man
ju anser hvad man sjelf gör vara väl gjordt. Men jag tror å an¬
dra sidan ait Standerne ega rätt att begära det de mål, som blifvit
till Utsk:n remitterade, varda besvarade, och det betviflar jag hö¬
geligen att LagUt.sk. kan medhinna, när man sett huru det till¬
gått under den förflutna tiden. Den beskrifning Gr. Sparre gjort
på beredningen af en lagstiftningsfråga, tror jag vara känd af oss
alla neli således obehöflig, men dervid anmärkte han jemväl att
bland de arbetande ledamöterne var Sekreteraren. Jag tror att
det ligger mycken vigt uppå att Utsk. har en skicklig Sekreterare
(ty vare sig att man är representant, eller ej, kan man vara skick¬
lig i lagstiftningsfrågor). Nu måste det betydligen underlätta ar¬
betet om en kunnig person föredrager ett af honom uprättadt full¬
ständigt förslag öfver den lagfråga som blifvit väckt i en motion.
Om således det finnes tillgång på 2:ne Sekreterare, skulle derigenom
Utsk:s arbeten betydligen påskyndas. Hvad angår de mångfaldiga
sammanträden sorn LagUtsk. haft med Sammansatta Utsk. så är
detta något som egt rum i alla tider. Men dock har LagUtsk.
under förflutna Riksdagar medhunnit vida drygare och mera makt¬
påliggande arbete än viii iunev:de. Jag vill i det afs:de nämna
att nu föredrages Utsk:s Betänk. N:o 50 under det vi äro i Riks¬
dagens 13:de månad då deremot vid 1828—1830 års Riksdag
Utsk. slutade sift arbete i Februari månad 1830, d. v. s. efter
något öfver 15 månader, och då var Betänkmes numerär 160. Jag
tror för öfrigt icke att Gr. Sparre kan vilja påstå att denna Riks¬
dagens LagUtsk. har framkommit med Betänkm som varit vigti-
gare eller ens i någon mån jemförliga med de afåren 1828—1830.
Der ser man hvad som kan åstadkommas med god vilja. Om man
icke kan förneka attén god vilja äfven nu finnes, så måste felet sökas
annorstädes, och det är hvad jag gjort. Och då det är en rättig¬
het för Stånden att få svar på sina frågor, och då man icke kan
se någon möjlighet derför efter det sätt. hvarpå nu tillvägagås, så
kan jag icke inse att man skall vara oberättigad derom väcka mo¬
tion, om ett sätt. att bereda Utsk. en möjlighet att kunna fullgöra
sina åligganden. Jag förnyar således min anhållan om remiss af
motionen med uteslutande af 2:dra mom.
Gr. Lagerbjelke: Efter den inskränkning i sin motion
som den siste talaren gjort, återstår endast den del som angår up-
inaningen till LagUtsk. att oka sitt Kansli. Jag vill således en¬
dast sysselsätta mig med denna del. Jag tror ehuru den anmärknm
i afs:de på motionens grundlagsenlighet att den innebär en inskränk¬
ning i Ståndens rätt att sjelfva bestämma om sina Kanslier, äfven-
Den 11 November.
4T1
sorn strider mot 51 § RiksdisOrdnm, således förfaller, qvarstår lik¬
väl tillräckligt många anledningar till' anmiirkmr för att jag nöd¬
gas fortfara i min vördsamma anhållan det motionen måtte läggas
till handlingarne. Grundlagen är mycket bestämd, huru tillgå skall
då Stånden vilja påskynda ett Utsk:s arbete eller Utsk. sjelf skulle
anse att ett vidlyftigt arbete går för långsamt. I sista mom. af
44 §:s lista punkt beier det »och kunna li. Stir, genom Ståndens
pluralitet när så nödigt pröfvas, förelägga Utskin tid till deras Be-
t.änkins afgifvande». Detta är föreskrifvet, då Stånden tycka att
Utskis arbeten gå för långsamt; men någon tillämplighet af detta
stadgande bör vid ifrågavide tillfälle icke ega rum, och motionären har
icke heller föreslagit något sådant. Då Utskin deremot vilja sjelfva
påskynda sina arbeten antingen genom att öka det vanliga antalet
ledamöter eller sitt Kansli, så är, hvad det första beträffar, derom
stadgadt i 30 § ItiksdisOrdmn der det heter »blifva göromålen inom
något Utsk. så ökade, att de ej med det vanliga antalet af depu¬
terade kunna bestridas, stånde Utsk. fritt att anhålla om förstärk¬
ning, dock ankomme beviljandet deraf på It. Stirs pröfning; och
galle härutinnan, äfvensom i förstnämnde omständighet tre Stånds
pluralitet; men stanna 2 Stånd mot 2 förfalie frågan.» LagUtsk. har
icke begärt ett ökadt antal deputerade, jag tror att LagUtsk. deri
förfarit ganska rätt. Denna fråga är icke eller föremål för discus-
sion utan frågan är om ökande af LagUtskis Kansli-personal. I
dettit alside stadgar 24 § RiksdisOrdnin. »Skulle i något Utsk.
en talrikare betjening oundgängligen tarfvas, anmiile Utsk. sådant
hos Ståndens plena hvilka derom förordne.» LagUtsk. har såsom
jag tror på grundade skäl icke heller ansett en sådan tillökning
af Kansliet nödvändig. Nu har motionären föreslagi t att Ständerne
skulle upmana Utsk. att begära en sådan tillökning och att frågan
om denna upmanings framställande skulle remitteras till Utskis Utlåt.
Jag hemställer då huru det skulle taga sig ut, om motionen kom¬
mer till Utsk., och Utsk. skulle hafva den frågan, huruvida vore
det lämpligt att upmana LagUtsk. inkomma med begäran om ett
större Kansli? Om LagUtsk. behöfver ett större Kansli, så har
JjagUtsk. naturligtvis sjelf rättighet att begära det, men att Lag¬
Utsk. skulle sjelf säga att LagUtsk. begär upmauing af Ståndet för
att inkomma med en begäran hvartill LagUtsk. är berättigad, deri
kan jag icke tinna någon rimlighet, utan anhåller jag att motionen
måtte läggas till handlingarne.
Hr Frih. o. Ordfiden yttrade att han, sedan Hr Cederschiöld
låtit sednare delen af motionen bortfalla och endast första delen
deraf återstode, finge förklara, det han ansåg de i Grundlagen i
detta afside förekommande stadgauden icke vara så bestämda att
han kunde förvägra propos. till remiss å den del af motionen som
återstod; men först, finge hemställa om It. o. Ad. ansåge Hr Ce-
derschiölds ifrågavide motion böra läggas till handlingarne.
Härvid ropades starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Frih.
o. Ordfiden förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Den 11 November.
Föredrogs meri bordlädes ånyo. på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s den 7 dennes e. m. på bordet lagda Mern. N:o 55,
med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7 :de Art. af gällande
BankoReglem.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo RiddarhusUtsk.-s den
7 dennes e. m. på bordet lagda Utlåt. N:o 18 med förnyadt för¬
slag till gravering och inskrifter å den af 11. o. Ad. beslutade me¬
dalj öfver framlidne Presidenten Aug. von Hartmansdoiff.
Anmäldes och begärdes på bordet ett från Högv. PresteSt.
ankommet prot.utdrag N:o 391 innehållande inbjudning till de öf¬
rige RiksSt. att förena sig i PresteSt:s beslut, det skulle LagUtsk.
anmodas, att så snart de till återremissen af nämnde Utsk:sBetänk.
N:o 46, rörande väckte frågor om en utvidgad religions-frihet, hö¬
rande handlingar till Utsk. inkommit, med fästadt a(s:de på de
anmärkn:r, som blifvit gjorde såväl emot K. M:s Nåd. Propos. i
iimnet, som emot LagUtskis atgifna förslag, utarbeta förnyadt för¬
slag till en författning så tidigt att det må kunna vid innev:de
Riksdag komma under 11. St:rs vederbörliga pröfning.
_ . .
Anmäldes till bordläggning:
Bevilln.Utsk:s Mern. N:o 29, rörande vissa ännu oafgjorda
delar af tulltaxe-underrättelserne; och
BankoUtskrs Mern. N:o 54, ang:de föreskrifterne i 3:dje Art.
af BankoReglem.
Slutligen framstälde Hr Frih. o. Ordfrden, att som föredrag¬
ningslistan blifvit genomgången R. o. Ad. torde finna att något
Ståndets sammanträde på eftermiddagen ej erfordrades och att så¬
ledes anslaget derom finge nedtagas; och ropades härvid Ja; hvar¬
efter Höglofi. It. o. Ad. åtskiljdes kl, \ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 11 N otembfr.
4 73
Lördagen den 14 November 1857.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades 3:ne prot.-utdr. för d. 11 dennes samt pleni-prot.
för d. 14 sistl. Sept.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 7 och 11 dennes
på bordet lagda Mern., med förslag till vissa förändrade föreskrifter
i 7:de Art. af gällande BankoReglem.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 11 dennes på bordet lagda Mern.
N:o 29, rörande vissa ännu oafgjorda delar af tulltaxe-uuderrättel-
serna.
Detta Mern. företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de transito afgiften för Genever, Rimm och
Årrak, samt minimi-qvantiteten för uplagel af hvardera af dessa
bränvinsslag.
Hr F å h r re u s, J o h. Fredr.: B. o. Ad. beslöt redan förra
gången denna fråga förevar, att transito-algiften för Genever, Kon¬
jak, Itlnim och Årrak må bestämmas till 90 öre per centner alko¬
hol; men med afs:de på minimi-qvantiteten för uplaget lättades då
inget beslut. Denna minimi-qvantitet har blifvit föreslagen till ett
belopp, motsvarande den äldre taxan, der den var fastställd till 50
kannor. Det är angeläget, att vid tullbehandling af sådana in¬
kommande varor icke behöfva särskildt upväga alkoholen, och der¬
före har man här uttryckt minimi-qvantiteten uti en viss vigt af
alkohol. Då således Utsk:s förslag ungefärligen motsvarar det gamla
stadgandet, så får jag hemställa, om ej R. o. Ad. dertill ville gifva
sitt bifall.
Uppå härefter framställd propos. biföll B. o. Ad. Utsk:s i fö-
rev:de punkt gjorda hemställan.
2:dra, 3:dje och 4:de punkterna, ang:de BondeSl-.s i afs:de på
artiklarna Fisk och Koksalt, rätt ofärgadl Silke, samt Ljus /al¬
iade beslut.
Dessa punkter lades till handlingarne.
474
Den 14 November.
5:te punkten, ang:de rättelse i Krcdit-uplags-lariffen, i afs:de
på arlilceln Tobak.
Utsk:s i deuna punkt gjorda hemställan bifölls.
6:te punkten, ang:de förändringen i Kredit- u p l a gs-tar i/fe n, i
afs:de på artiklarna Socker och Sirup.
Hr Fåhraeus: Utsk:s Mern. utvisar visserligen, att jag in¬
stämt i Gr. af Ugglas reservation mot denna punkt, men denna re¬
servation har endast en formel syftning, och då jag ieke har någon
hufvudsaklig anmärkn. att göra mot Utsk:s förslag, vill jag så myc¬
ket mindre motsatta mig ett bifall till detsamma, som frågan är af
rent ekonom sk natur, och således helt och hållet beror af K. M:s
godtfinnande.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s i denna punkt
gjorda hemställan.
7:de punkten, ang-.de förlullningen under nästkommande år
från kredil-uplag af gods, som innev:de år blifvit i sådant uplag
intaget; och 8:de punkten, ang:de tullreslilulionen vid utförsel af
raffinad-socker.
Dessa punkter biföllos.
9:de punkten, ang-.de BorgareSt:s ål,erremiss af 13;dc g i
Utsk:s förslag lill Tulllaxe-underrällelser.
Denna punkt lades till handlingarne.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
BankoUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda Mern. N:o 54, ang:de
föreskrifterna i 3:dje Art. af BankoReglem:t.
Föredrogs Högv. PresteStis d. 11 dennes på bordet lagda prot.-
ntdrag N:o 391, innehållande inbjudning till MedStånden, att in¬
stämma i PresteSt:s beslut, det skulle LagUtsk. anmodas, att, så
snart de till återremissen af nämnde Utsk:s Betänk. N:o 46, rörande
väckta frågor om utvidgad religionsfrihet, hörande handlingar till
Utsk. inkommit, med liistadt afs:de på de anmärkmr, som blifvit
gjorda såväl mot K. M:s Nåd. Propos. i ämnet, som emot Lag-
Utsk:s afgifna förslag, utarbeta förnyadt förslag till en författning
så tidigt, att det må kunna komma vid innevule Riksdag under R.
St:rs vederbörliga pröfning.
Hr v. Koch, Nils Samuel: Jag anhåller vördsamt om bi¬
fall till PresteSt:s inbjudning.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då R. o. Ad. i sednaste ple¬
num afslog en af Hr Cederschiöld väckt motion, åsyftande ungefär
Den 14 November.
475
detsamma som denna inbjudning, så förmodar jag att K. o. Ad., i
konseqvens dermed, nu afslår PresteStis inbjudning, såsom varande
alldeles öfverflödig, emedan Utsk. nog i alla fall gör sitt bästa.
Hr v. Koch: Hr Bildts yttrande måtte grunda sig på något
missförstånd, ty PresteStis inbjudning innehåller alldeles ieke samma
förslag, som den motion af Hr Cederschiöld, hvilken i förra plenum
lades till handlingarna. Då var det fråga om att gifva LagUtsk.
en påminnelse, att i allmänhet med mera skyndsamhet handlägga
sina ärenden, och att bemyndiga Utsk. att öka sitt Kansli. Preste¬
Stis inbjudning åter handlar, såvidt jag riktigt upfattat den, endast
om en enda fråga, nemi. religionsfriheten, och föreslår, att LagUtsk.
må åläggas att företaga denna fråga framför alla andra, på det Utsk.
ännu vid denna Riksdag må hinna att till Ständernas afgörande
framlägga ett nytt förslag. Sedan Hr Bildt blifvit uplyst härom,
förmodar jag att han afstår från sitt förra yrkande.
Hr Printzensköld, Carl: Att i allmänhet påminna myn¬
digheter att fullgöra sina skyldigheter, innan man vet huruvida de
gjort sig skyldiga till någon påminnelse eller efterlåtenhet, det har
jag alltid, i min befattning såsom krono-åklagare, ansett vara i hög¬
sta måtto olämpligt. Den fråga, hvarom PresteStis inbjudning hand¬
lar, har så nyligen blifvit återremitterad till Utsk,, att detsamma
omöjligt kan hafva hunnit att utarbeta ett nytt förslag. Enl. min
tanke har man derföre ännu icke något skäl att gifva Utsk. påmin¬
nelser, och jag får derföre yrka att R. o. Ad. ville lägga PresteStis
inbjudning till handlingarna.
Hr v. Koch: Afven Hr Printzenskölds framställning innehål¬
ler ett misstag, ty det är alldeles icke fråga om att gifva LagUtsk.
några påminnelser, utan meningen är endast att begära, det Utsk.
ville företaga denna fråga utom den rätta ordningen, hvartill Utsk.
kanske icke skulle anse sig ega rättighet, såvida icke R. Stir sär¬
skildt derom anhöllo. Såvida icke sjelfva ordet »religions-/Vi'Äe<» —
hvilket jag för öfrigt hoppas icke må behöfva nämnas i nästa Be¬
tänk. — skrämmer vissa ledamöter, så kunna de i sanning vara
lugna, då förslaget ju nu kommer från sjelfva PresteSt.
Hr Bildt: .Tåg får försäkra Hr v. Koch, att jag för min del
är fullkomligt lugn, och till bevis derpå vill jag begära frågan på
bordet till nästa gång, emedan ingen af LagUtskis ledamöter nu är
närvide. Hvad angår Hr v. Köchs yttrande, att Utskm voro tvungna
att behandla återremisser efter kronologisk ordning, så har man åt¬
minstone inom StatsUt.sk. alltid följt den regeln att företaga de vig-
tigare frågorna framför de mindre vigtiga, och jag har så mycket
större skäl att förmoda det äfven LagUtsk. följer denna regel, som
en af Utskis ledamöter enskildt nämnt för mig, att man tänker före¬
taga denna fråga så fort som möjligt. Det var derföre som jag an¬
såg påminnelsen vara öfverflödig och som jag yrkade afslag å in¬
bjudningen. Utskis egna ledamöter äro likväl bäst i tillfälle att
476
Den 14 November.
uplysa om hvad praxis Sr inom Utsk., och särskildt hvad Utsk. tän¬
ker företaga med afs:de på denna fråga; men da jag icke ser någon
af Utsk:s ledamöter här närvtde, så anhåller jag att inbjudningen
må läggas på bordet till nästa plenum
Hr Printzensköld: Jag instämmer i Hr Bildts begäran
om bordläggning.
Frih. Creutz, Stephan: Då PresteSt., i afsigt att få en så
vigtig fråga som denna afgjord vid innevide Riksdag, inbjudit R.
o. Ad. att förena sig om dess beslut, så vore det, enl. rein tanke,
mindre vänligt af R. o. Ad. att alslå denna inbjudning, hvarföre
jag tillstyrker bifall till densamma.
Hr Gr. o. Landi ra. förklarade, att förevrde prof.-utdrag, enl.
2:ne ledamöters derom gjorda begäran, komme att hvila på bordet
till nästa plenum.
Föredrogs ånyo och bifölls RiddarlmsUtsk:s d. 7 och 11 den¬
nes på bordet.lagda Utlåt. N:o 18, med förnyadt förslag till gra¬
vering och inskrifter å den af 11. o. Ad. beslutade medalj öfver fram¬
lidne Presidenten Äng. v. Hartmansdorff.
Föredrogs och begärdes på bordet ett från Vällofl. BorgareSt.
ankommet prot.-ntdrag N:ö 415, innehållande inbjudning till de
öfriga RiksStånden att förena sig i det, vid föredragningen af Sam¬
mansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.LTtsk:s Mern. N:o 32, af
BorgareSt. i afs:de på Utskns yttrande, angtde upförande af en fyr
på Brämön, fattade beslut, det skall en summa af 40,000 Rdr llmt
stiilins till K. M:s disposition, för anläggning af en Ijyr på lämplig
plats emellan Hernöklubb och den söder om Sundsvall belägna fyr.
Anmäldes och lades på bordet tiedannämnde från Utskm in¬
komna Mern. och Utlåtm, nemi. från
KonslilulionsVlskolte l:
N:o 52, med Utlåt, om K. M:s Nåd. Propos. ang:de ändring
af 5:te och C:te §§ Reg:sF:n, i afs:de å StatsRådets sammansätt¬
ning;
N:o 53, med förslag till ändring uti 46:te § 2:dra mom. Riksdrs-
Ordnm, angtde Ordlfde vid RiksStåndens gemensamma samman¬
träden.
Stats Utskottet:
N:o 148, ang:de regleringen af utgifterna under RiksStatens
8:de Hutvudtitel;
N:o 149, med förslag till sammanjemkniDg eller voter.-propos:r
Den 16 No remb or.
477
i anledn. af EiksStåndens skiljaktiga beslut rörande åtskilliga tili
Stntsregleringen börande frågor.
Sammansatta Stats-, Bevilln.- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.Utskottet:
N:o 33, i anleda af EiksStåndens skiljaktiga beslut i frågor,
dels om ordnandet af folkskole-väsendet, dels ock om anvisande af
derför erforderliga medel;
N:o 34, i anleda, af EiksStåndens skiljaktiga beslut rörande
Utsk:s Utlåt. Nio 20, ofver väckt motion om beviljande af pension
åt Gr. Torsten Rudenschöld.
Sammansatta Stats- och BankoUtskotlel:
N:o 3 5, i anleda, af EiksStåndens beslut öfver Utsk:s Utlåt.
N:o .29, i fråga om förhöjning af det åt Fullm. i Banken och Biksg:s-
Kont. anvisade honorarium.
Lagutskottet :
N:o 48, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Ut.sk:s Betänk. N:o
35, öfver K. M:s Nåd. Propos. orri antagande af en. författning,
angide straff-arbetes och fängelse straffs verkställande i enrum; samt
Nio 51, i anledn. af väckt fråga om stiftande af en lag, angrde
ordningen och vilkoret! för utländsk mans uptagande till Svensk
medborgare.
Slutligen tillkännagaf Ur Gr. och Landtm., att E. o. Ad:s leda¬
möter blifvit inbjudna, att med deras närvaro hedra BihlningsCir-
kelns Högtidsdag, Söndagen d. 15 dennes kl. 0 e. rn. i de la Croix’s
lokal vid Brunkebergstorg, och att. inträdeskort dertill kommo att
utdelas af RiddarhusFiskaien.
Högloft. B. o. Ad. åtskiljdes kl. 7 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 16 November (857.
Plenum kl. | 2 e. m.
Justerades 3 prot.-utdrag för d. 14 dennes, samt pleni-prot.
för d. 15 sisth Sept.
478
D en 16 November.
Gr. Sparre, Erik: Hr Sparre, Sigge, ledamot afLagUtsk.,
har i religionsfrihets-frågan varit af en från Utsk:s majoritet skilj¬
aktig mening, men som han var frånvarande vid den tid, då reser¬
vationer emot Utslcs beslut skulle skriftligen algifvas, har hans sär¬
skilda mening icke kunnat Betänk, bifogas. Han har derföre an¬
modat mig att hos B,, o. Ad. anhålla, att hans sedermera upsatta
reservation måtte få härstädes upläsas, för att i K. o. Ad:s prof.
blifva intagen; och får jag nu, till efterkommande af denna begä¬
ran, hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla, att Hr Sparres reservation
måtte få upläsas.
I anledn. häraf upliistes en nu aflemnad så lydande reservation
af Hr Sparre, Sigge:
Ehuru frånvarande vid detta ärendes slutliga behandling af
LagUtsk., får jag, som förut derstädes deltagit i pröfning och om¬
röstning af det ifrågav:de Kongl. Förslaget, härmed vördsamt an¬
hålla, att, när tiden icke medgifvit tryckning af denna reservation
i sammanhang med Utsk:s Betänk., i Höglofl. E. o. Ad:s prot. i
korthet få antecknad min inom Utsk. yttrade särskilda mening, enl.
hvilken Utsk. bordt, med fasthållande af nämnde förslags hufvud-
grunder, söka att uti dess enskilda delar åstadkomma de ändringar
och tillägg, som kunde finnas vara af nöden för denna vigtiga lag¬
stiftnings ordnande på ett sätt, öfverensstämmande ej mindre med
den protestantiska bekännarens anspråk på en större frihet i reli¬
giöst afs:de, hvilket anspråk i det Kongl. Förslaget rättvisligen blif¬
vit erkänd t oell till fredsställdt, än ock med det borgerliga samhäl¬
lets oafvisliga fordran af ordning uti hithörande ämnen, samt en
lugn och ostörd utveckling, utan främmande religions-förvandters
inverkan.
Såsom en följd af denna åsigt hade uti ett lagförslag, sådant
som det förev:de, bestämmelser icke bordt saknas, bland annat, i
afs:de å skyldighet för den, som anmält sig vilja ur Svenska Kyr¬
kans gemenskap utträda, att intill dess han slyilu sin öfvergång till
annat religions-samfund, ställa sig till efterrättelse de för Svenska
Kyrkans medlemmar gifna föreskrifter;
om de förhållanden, hvaruti de särskilda religions-samfundens
medlemmar, i anledn. af denna lagförändring, komma att stå till
den öfriga församlingen och dess presterskap, i fråga om aflösning,
skolväsende, statistiska upgifter m. fl. gemensamma angelägenheter,
som i sammanhang härmed bordt ordnas, samt huru förfaras skulle,
då någon, som utur Svenska Kyrkan utträdt, önskade att der åter
inträda;
om uttryckligt förbud för bekännare af främmande lära, att
uti andra än redan medgifna fall innehafva embete i Statens tjenst,
äfvensom stadgande derom, att dessa icke ega att med laga verkan
förordna om inrättande af eller understöd för skolor eller stiftelser
af hvad namn som helst, till sin läras utvidgande;
om förlust af vunnen Svensk medborgare-rätt och förvisning
från Eiket, såsom påföljd för utländsk man, den der beträdes med
försök att förleda till affall från Svenska Kyrkan; samt
Den 16 November.
4 7!)
om skyldighet för den, som om särskild religions-sammankomst
föranstaltar, att om tid och ställe för sammankomsten göra anmälan
hos den offentliga myndigheten, vid äfventyr af böter till lämpligt
belopp.
Under förutsättning af dessa eller andra och flera staganden i
enahanda syftning, hade, enl. min tanke, förslaget om en utvidgad
religionsfrihet bordt vinna Utsk:s bifall, desto hellre som Utsk. i
öfrigt, genom dess, i anledn. af enskilda motionärers i sammanhang
härmed behandlade framställningar, efter hvad jag varit i tillfälle
att inhemta, nu afgifna, välgrundade förslag, åsyftande en större
frihet i lithurgiskt afs:de, hvilka i sin mån torde förminska det be¬
farade stora antalet af öfvergångar till enskilda religions-samfund,
tvifvelsutan undanröjt en stor del af de betänkligheter, som en friare
lagstiftning i detta ämne måste framkalla.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Banko-
Utsk:s d. 11 och 14 dennes på bordet lagda Mern. N:o 54, ang:de
föreskrifterna i 3:dje Art. af BankoReglem.
Usta t. o. m. 7:de punkterna biföllos utan diskussion.
Då härefter 8:de punkten blifvit föredragen, yttrade:
Hr Ehrenhoff, Gust. Herman: Som en utaf mig vackt
och i nästföljande punkt uptagen motion rörer 3:dje mom. i den
nu ifrågav:de 61:sta §, anhåller jag, att Utsk:s yttrande derom måtte
upläsas, samt punkterna i ett sammanhang behandlas.
Sedan, i anledn. häraf, 9:de punkten blifvit upläst, för att i
sammanhang med 8:de punkten blifva föremål för pröfning, anförde:
Hr Ehrenhoff: Såsom stöd för sitt afstyrkande af min mo¬
tion, har Utsk. endast upgifvit ett enda skäl, nemi. att Banken
skulle, till följd af motionens bifallande, kunna komma att få vid¬
kännas kostnad. Att så kunde komma att ske, är visserligen obe¬
stridligt, men då jag måste förutsätta, att en Bankens tjensteman,
såsom medlem af representationen, skall kunna gagna det allmänna
lika mycket som om han tjenstgjorde inom Verket, så kan jag, för
min del, ej tillerkänna Utsk:s skäl någon synnerlig vigt. Vi böra
ihågkomma, att Biskopar, Prester, Borgmästare m. fl. icke få vid¬
kännas något afdrag å deras löneinkomster vid utöfvandet af deras
riksdagsmannakall, utan att de, med undantag af de förstnämnda,
derutöfver erhålla arfvoden, och vid sådant förhållande torde det ej
vara för mycket beg .rdt, att en tjensteman inom ett af K,. St:rs
Verk, som tillika är Riksdagsman, får, under den tid han i sådan
egenskap åtnjuter tjenstledighet, behålla åtminstone en del af sin
lön. På grund häraf, och med åberopande derjemte af hvad i mo¬
tionen finnes anfördt, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte besluta, att
efter orden Utskott och Revisorer till det 3:dje mom. i 6 Usta g
tillägges: »eller i och för utöfning af riksdagsmanna-kallet»
480
Den 16 November.
Jag har en gång förut haft äran uplysa, att en Bankens tjen¬
steman, i samma grad som jag, utaf sin innehafvande ion afstår en
summa af 1,100 11(1 r Eko årligen. Skulle hvad jag nu yrkat vinna
11. o. Ad:s bifall, samt blifva R. Stms beslut, finge jag ändock vid¬
kännas ett årligt afdrag af 1.000 Rdr Bko, och jag hemställer till
eder, mine Hrr, om icke en sådan uppoffring för fullgörandet af en
medborgerlig pligt är tillräckligt stor?
Hr af Geijerstam, Carl: Det är ett gammalt stadgande,
att tjenstgöring inom Banken på vikariat skall ersättas med lägsta
tjenstegradens fulla lön. Om Hr Ehrenhoffs förslag bifölles, skulle
Banken i vissa fall af sina egna medel få tillskjuta fyllnaden i de
erforderliga arfvodes-beloppen. Detta har BankoUtsk. icke ansett
lämpligt. Andra skäl till afslag å motionen finnas äfven, deribland
jag vill nämna ett, nemi. att man måhända skulle finna sig förhin¬
drad att till högre platser inom Verket befordra personer, hvilka
under de tätt återkommande och långvariga Riksdagarna ej gjorde
någon tjenst. Jag tillstyrker bifall tili Utsk:s hemställan.
Hr Ehrenhoff: Den fö reg: de talaren har nämnt, att om
min motion bifölles, skulle Banken få vidkännas större kostnad, än
som f. n. är fallet. Ja, det är sannt; men det torde vara lika sannt,
att Banken är ett Statens Verk, och att, om Staten till följd af
mitt förslag får vidkännas en kostnad af några hundra Rdr hvart
tredje år, detta är en obetydlighet emot den kostnad, som landet
för de andra Stånden får vidkännas.
Erih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller att med några
ord få understödja Hr Ehrenhoffs förslag. Det skäl BankoUtsk.
emot haus motion anfört, synes mig icke vara af någon större be¬
tydenhet, hvarföre jag icke tror att R. o. Ad., på grund deraf, bör
tillbakavisa ett anspråk, så billigt som det här framställda. Jag
tror fasthellre, att det vore Staten värdigt, att tillåta en tjenste¬
man representant-kallets utöfning, utan någon minskning i hans lön;
men då här icke är mera begärdt, än att han skall få behålla halfva
lönen, så synes mig billigheten i ganska hög grad tala för bifall till
denna begäran. Dessutom har erfarenheten till fullo visat, att åt¬
minstone inom de embetsverk, som sortera under K. M., det icke
mött några svårigheter, att vid inträffande fall få en tjenst bestridd
emot godtgörelse af half lön; och om än Banken skulle blifva nöd¬
sakad att af egna medel fylla arfvodesbeloppen, så kan jag, lika med
Hr Ehrenhoff, ej finna någon obillighet deruti. Om man jemförer
förhållandet emellan representant-kallets utöfning af R. o. Ad:s och
af de öfriga Ståndens medlemmar, så visar detsamma sig såsom i
pekuniärt hänseende för det förstnämnda Ståndet i hög grad oför¬
delaktigt; och då här erbjuder sig ett tillfälle att, uti ett enstaka
fall, åtminstone i någon mån afhjelpa den olägenhet, hvarmed det
nyssberörda, samhällsvigtiga kallets utöfning för ganska många af
B. o. Ad:s ledamöter är förenad, bör detta tillfälle, i min tanke, ej
af R. o. Ad. lemnäs obegagnadt. Erih.
Den 16 November.
Frill. Alströmer, Carl Jonas Oscar: För mili del kan
jag ej understödja Ur Ehrenhoff. Frågan iir af en ganska ömtålig
art och liar ett mycket nära samband med 7 9:de § Riksd:sOrdn:n,
som stadgar, att ingen af 1’. o. Ad. skall kunna, af hvad anledn.
som helst, förmenas att Riksdag bevista. Jag har icke så noga ge¬
nomtänkt frågan; men jag tror, att det i nuv:de BankoReglem. icke
tinnes något stadgande, som berättigar Banken att ålägga en dess
tjensteman, som vill begagna sin riksdagsmanna-rätt, att afstå sin
lön. Hvad jag med säkerhet känner, det är, att det icke finnes
något stadgande i denna syftning för tjenstemän i allmänhet. Mo¬
tionären har visserligen åberopat ett Kongl. Bref till KrigsColl ,
men detta rörer endast ett enstaka Verk. Jag för min del tror,
att man genom införandet af det ifrågav:de stadgandet skulle träda
den nyssnämnda grundlags-parägralen för nära, och derföre tror jag
det vara bättre, att icke röra vid denna fråga, utan låta den hvila,
intill dess något särskildt inträffande fall nödvändigt påkallar den¬
sammas pröfning. Jag anhåller om bifall till punkten.
Ilr Ehrenhoff: Om R. o. Ad. täckes fatta det beslut, att
Ståndet anser det vara stridande emot Grundlagen att afdraga nå¬
got å lönen för en tjensteman, som utöfvar sin riksdagsmanna-rätt,
så afstår jag gerna från mitt förslag; men om R. o Ad. icke vill
afgifva ett sådant förklarande, nödgas jag fortfara i yrkandet om
det af mig föreslagna inonus införande i Reglem. Frih. Alströmer
har ansett det vara bäst, att låta frågan för hvarje särskildt fall prof¬
ves; men jag vet mer än -väl, huru utgången af en sådan pröfning
hos BankoStyrelsen skulle blifva. Det står mig visserligen öppet
att processa med Styrelsen, men en sådan process medför betydliga
kostnader och blifver cj afgjord på många år; och om jag i besvärs-
viig söker ändring hos kommande Revisorer eller Utsk., så har er¬
farenheten tillräckligen ådagalagt, huru litet derpå är att vinna.
Efter härmed fulländad öfverläggning yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
att då anmärka, blifvit gjord endast i afs:de på 3:dje mom. af den
i törcvide punkter ifrågavide 6 Esta g, de utan anmärkn. lemnade
momrrna först torde böra blifva föremål för beslut, och uppå seder¬
mera framställd propos., biföll R. o. Ad. Esta, 2:dra, 4:de och 5:te
inom:rne af nämnde §.
Hr Gr, o. Landtm, framställde sedermera, att vid det af Utsk.
föreslagna 3:dje mom. Ilr Ehrenhoff föreslagit ett så lydande till-
lägg: -»vill någon tjensteman, som, i stöd af 79:de § Riksd:sOrdn:n,
är berättigad till säte och stämma såsom Riksdagsman, tjenstledig¬
het begagna, bestrides tjenstgöringen, hälften å Bankens och hälften
å dens bekostnad, som tjenstledighet åtnjuter»; samt hemställde der¬
jemte, om R. o. Ad., med Ståndet förbehållen rätt att sedan pröfva
det af Hr Ehrenhoff föreslagna tillägg, behagade bifalla 3,-dje mom.
i Utsk:s förslag.
Ropades Ja.
IX Ii. 31
482
Hen 16 November.
Den härefter till bifall å Hr Ehrenhoff förslag till tillägg
framställda propos. besvarades med blandade Ja och Nej, och sedan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat, det han ansåg Nej härvid hafva varit
öfvervägande, begärde Hr Ehrenhoff votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Len, som anser att vid 3:dje mom. af 6Irsta § i BankoReg-
Iem. bör införas ett så lydande tillägg: »Vill någon tjensteman, som,
i stöd af 79:de § Riksd:sOrdn:n, är berättigad till säte och stämma
såsom Riksdagsman, tjenstledighet begagna, bestrides tjenstgöringen
hälften å Bankens och hälften å dens bekostnad, som tjenstledighet
åtnjuter», röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslås förslaget om ett sådant tilläggs införande vid
nämnde §.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sorn följer:
Ja — 23.
Nej — 16.
I fråga om den härefter förekommande 10:de punkten yttrade:
Hr Ehrenhoff: Om jag denna gång kommer att något längre
än vanligt uptaga R. o. Ad:s tid, hoppas jag att derför vinna Stån¬
dets öfverseende, och anhåller derjemte att någon upmärksamhet
måtte skänkas åt hvad jag har att andraga.
Talaren upläste härefter följande anförande:
Tålamod och fördragsamhet äro under vanliga förhållanden, så
väl i det enskilda som allmänna lifvet, tvänne hufvuddygder; men
dessa kunna stundom sträckas så långt, att de urarta till brottslig¬
het mot det samhälle hvari vi lefva. Förtryck och orättvisor taga
vanligast dessa dygder i anspråk; men då förtrycket antager form
af personliga förföljelser, och orättvisa blifver högsta rätt, då van¬
pryda de så väl mannen som medborgaren.
Till denna gräns hafva händelserna före och under denna Riks¬
dag men isynnerhet BankoUtsk:s nu föredragna Betänk, fört mig.
Tillräckligt verldserfaren för att ej hysa så stora förhoppnin¬
gar att jag på en gång skulle hinna det mål hvaråt jag sträfvar,
kunde jag icke heller ega nog förmätenhet att vilja tilltro mig hvar¬
ken förmåga eller inflytande att på en dag tillintetgöra den byrå¬
kratiska rättsskipning, som åratal stadfästat inom R. St:rs Bank.
Men slöjan, som betäcker detta vidunder, skall sönderslitas, och vä¬
gen öppnas för sanningen, denna högsta makt, som, en gång väg¬
ledd, nog skall bryta sig igenom det snår af intriger och smädelser,
hvari man sökt snärja henne.
Rättvisan inom R. St:rs Bank skötes i de flesta fall endast af
tvänne instancer. Vid UnderStyrelsen, såsom den lägsta, anhåller
jag att först få fästa mig.
De ii 16 November.
486
Denna Styrelse är sammansatt af 6 ledamöter, hvilka hvar för
sig äro s. k. chefer för hvar sin afdelning. Denna myndighet är
hälften Påfve- hiilften Bacha-välde. Den heliga Statens makt, som
hvar man vet stödjer sig på principen om egen ofelbarhet, och tror
sig ega rätt öfver själarna i det kommande lifvet. Samma ofelbar-
hetsprincip oell samma makt öfver själarna återfinnes hos Bankens
UnderStyrelse; i det sednare fallet i så måtto skiljaktig från den
helige fadren, att UnderStyrelsen, osäker om väldet öfver anden i
ett kommande lif, har tagit vården derom under vår lefnad, derige¬
nom att UnderStyrelsen söker blifva herrar öfver vårt personliga
anseende. Denna del af UnderStyrelsens myndighet upriitthålles på
följande vis: Sannolikt under form af samtal framkastas då och dä
en och annan uplysning om någon viss tjensteman inom Verket;
dessa uplysuingar intagas oförmärkt, föremålet derför fullkomligt
ovetande, uti Styrelsens prot:r. Sedan förrådet af dessa uplysnin-
gar hunnit den mognad, att de blifvit en slags trosartikel, och all
raotbevisning en omöjlighet, så användas de vid förekommande till¬
fällen, då Baclia-väldet eller lifegenskaps-principen skall tillämpas
På det att min berättelse icke måtte få utseende af en smäde¬
skrift, känner jag mig skyldig en bevisning, oell för att framställa
en likhet i vissa delar och en skillnad i andra, mellan förr oell nu,
anhåller jag att få hemta mina första bevis ifrån några och tjugo
år tillbaka.
1834 sökte en tjensteman en ordinarie kontorsskrifvare-befatt-
ning, men hans anseende var då redan på den ofvan antydda vä¬
gen så undergriift, att han förklarades i UnderStyrelsen för oduglig
lill all tjenstgöring inom BankoVerket. Faran af ett sådant för¬
klarande var den tiden icke så stor, som under sednaste förhållan¬
den, ty ännu då kunde hos Bankens Öfverstyrelse en underordnad
både hafva rätt och få rätt. Den ifrågavide tjenstemannen erhöll
också uprättelse öfver förväntan, ty han erhöll den sökta tjensten,
med det yttrande hos Banko-fullm. att uti det ofvan antydda om¬
dömet sågs »personlig ovilja» mot honom. Händelsen återfinnes
uti protma, om jag rätt minnes, för någon dag i Mars månad of-
vannämnde år.
Utaf dylika här ofvan antydda uplysningar är ingen brist i de
UnderStyrelsens prot:r, hvartill jag i min motion hänvisat.
Om det undfallit BankoUtslcs upinärksamhet, att de mindre
uplysningar, som förekomma i de ofvannämnda protma, äro af sam¬
ma obestyrkta natur, som dem från 1830-talet omförmälda, så före¬
faller det mig besynnerligt, om det undgått Utskrs forskningar, att
vid 1856 års prot:r finnes ett helgjutet sådant, up.att under led¬
ning af en Hrr Fullm. icke fremmande person, uti en honom en¬
skildt rörande sak. Det förefaller mig besynnerligt, säger jag, om
BankoUtsk. icke fäst sig vid den protest, som mot detta prof. gjor¬
des, derföre att detta dokument med dess bihang icke inför en lag¬
lig Domstol kan få någon annan styrka än en vanlig pasqville, enär
det icke allenast var tillkommet på sidan om laga former, utan äf¬
ven sorgfälligt undanhållit den justeringsrätt, hvartill både häfd och
Svensk lag tillerkänner den i samma prot. omtalade tjensteman.
484
]) en lfi Nove in b» r.
Dessa förhållanden hade en erfaren och lagkunnig raan genast
insett; och var det på grund af denna min öfvertygelse jag i en
föreg:de motion begärde en laga undersökning.
Om jag bör antaga såsom ett axiom, att BankoUtsk:s alla le¬
damöter velat det rätta, så är det dock problematiskt huruvida Utsk:s
pluralitet besitter förmågan att juridiskt betrakta händelserna. Detta
är ett af skälen för nuv:de motion. Jag hemställer dessutom till
Utsk:s eget afgörande, om Utsk. vid behandlingen af denna sak varit
fullt oberoende af de s. k. uplysningarua, gamla och nya, samt om
Utsk. gjort sig reda för ifall dessa uplysuingar varit fullt sannings¬
enliga.
Utrustad med dessa andliga vapen blifver det för en förman,
sorn öfverträdt gränsen för dess lagliga myndighet, icke svårt att
afleda upmärksamheten från sak till person. Och då härtill kom¬
mer, att om principen om en förmans ofelbarhet, såsom den enda
saliggörande tron inom BankoYerket, någon gång sättes i tvifvel, så
är genast bålet tändt för kättaren, och hans undergång, man kan
säga på förhand, besluten.
Utur synpunkten af dessa rättsbegrepp har måhända Utsk. fun¬
nit allt stå väl till inom Banken; men intill dess Sverige uphört
att vara ett fritt och lagbundet samhälle, och intill dess K. St:r
ställt Verkets tjenstemän utom den allmänna lagen, anhåller jag
vördsammast att få betrakta sakerna efter min synvidd om rätt,
sannt och ärligt.
Om en person, han må'vara tjensteman i 11. St:rs Bank eller
Korrektionist, anklagas för ett brott, så är väl Domarens första pligt
att ransaka om lagöfverträdelse är begången, ty utan lagöfverträ-
delse finnes icke något brott, åtminstone inför vanlig Domstol. En
tjensteman i Banken har såsom sådan pligter och rättigheter, men
denna hans ställning till Verket, kan icke betaga honom hans rät¬
tigheter och pligter såsom samhällsmedlem.
Som jag hoppas att ingen underkänner dessa rättsbegrepp, an¬
håller jag att få taga dem till utgångspunkt för den ytterligare be¬
visning jag vördsamt anhåller få framlägga, för att styrka behofvet
af en mer rättsenlig lagskipning inom BankoVerket.
Om t. ex UnderStyrelsen hört omtalas att en af Verkets tjen¬
stemän emottagit penningar, till hvilka Banken hvarken har eller
kan få någon rätt, och för hvilka medel, efter allmän lag, tjenste-
mannen står i ansvar inför främmande person eller annan myndig¬
het, och UnderStyrelsen, utan att ega den ringaste handling, som
stödjer Styrelsens anspråk till dessa penningar, beslutar att affordra
honom dem, är det då ett brott, om tjenstemannen vägrar? Men
om UnderStyrelsen, för att gifva kraft åt detta beslut, utan stöd
af någon lag eller författning, hotar honom att till någon tid skil¬
jas från sin tjenst, och på denna väg vill ställa honom under ett
slags lifegenskap, är det då icke en pligt hos hvarje man, med nå-
,gon känsla, af eget värde, att uttala ett högljudt nej!
Om UnderStyrelsen slutligen verkställer ett sådant beslut, hvem
är då den brottslige? Styrelsen, som våldför både menskliga och
medborgerliga rättigheter, eller tjenstemannen, som försvarar dem ?
Don 16 November.
485
jo, tjenst.emannen, icke derför att han blifvit beträdd med någon
lagöfverträdelse, ty denna småsak kommer vid pröfningen af målet
icke i fråga, utan derföre, att aktningen mot Styrelsen skulle lida,
säger man, om Styrelsen skulle få orätt, liksom aktningen mot
förmän uprätthålles genom väld och orättvisor, — jag tror effekten
blifver motsatsen, med undantag måhända i det himmelska riket.
Enligt min öfvertygelse är enda och rätta vägen för att åtnjuta
tillbörligt anseende, att man sjelf har aktning för andras rätt.
Likasom man i den stora politiska verlden då man vill bilda
opinionen för någon viss idée, inpräglar vissa efifektrika fraser så
länge, till dess de lördomnat den sjelfständiga eftertankan, så fram¬
kastar man i Banken, vid sådana frågor, som den här ofvan an¬
tydda, det för hvarje mnktälskande myndighet fasaväckande ordet
olydnad. Jag förmodar att vid behandlingen af min motion, detta
elektriserande ord ljudat i Utsk:s öron, och Utsk. af denna orsak
icke kunnat lyssna till ett annat ord som heter räll. Jag menar
juridiskt rätt, enär detta, efter mitt förmenande, är den enda
måttstock, hvarefter Bankens Styrelser likasom alla andra myndighe¬
ter, eger att möta sina beslut.
Då en person emottager en befattning, som är förenad med
upbörd, så har han, så att säga, pantsatt sin personliga frihet, sin
heder och sin framtida välfärd, och ofta andras. Ar det då icke
hans oafvisliga rätt, att få tillgodonjuta de garantier, hvarunder
han emottagit ett så äfventyrligt kall?
Om t. ex. det skulle falla någon af Bankens s. k. chefer in,
att af egen maktfullkomlighet, tvärt emot gällande föreskrifter och
i strid med allmän lag, anbefalla en af Verkets Kassörer att från-
lemna sin upbörd till en viss person, samt tillika föreskrifva, att
Kassören icke egde rätt till ett laggillt qvittens på denna summa
förr, än denna vissa person å sin sida redovisat för sig; vore det
då ett brott, om Kassören vägrade att ställa sig till efterrättelse
en för hans säkerhet så vådlig föreskrift? — ja inför Bankens
Styrelser, — ty hvad betyda lagar och författningar, hvad betyder
om en Kassör väl förspilles, — hvad betyder om Banken kan
ådragas betydliga förluster, — blott ofelbarhets-principen icke
rubbas, — ett exempel måste stadfästa Banko-väldet, — ty hon
har visat — olydnad.
Denna enkla teckning af händelserna är den enda sanna, och
jag är öfvertvgad derom, att BankoUlsk. vid en förnyad gransk¬
ning af protokollerna, åsidosättande alla deri förekommande advo-
katoriska svängningar, — döf för alla personliga uplysningar, —
endast betraktande de enkla verkliga fakta, skall få en annan öf¬
vertygelse, och måhända finna, att det icke varit de mest aktnings¬
värde artister, som gjort färgläggningen på den historiemålning,
hvars prisdomare Utsk. blifvit.
Om nu den förorättade tjenstemannen vänder sig till Bankens
ÖfverStyielse, så möter han der ett oöfverstigligt hinder uti de
byråkratiska principerna, och stundom äfven i den •personliga oviljan.
Dessa principer medgifva i vissa fall icke behofvet af någon gransk¬
ning af hufvudfrågan, utan händer det någon gång, att Under-
Den lfl November.
Styrelsens kraftåtgärder gillas, denna granskning förutan, och hvar¬
på exempel återfinnas uti Hrr Fullmäktiges protokoller för den 17
Sept. 1846, och äfven uti förlidne årets, samt är klart utveckladt
uti en vid förstnämnde protokoll afgifven reservation utaf en af
Hrr Fullmäktiges egna ledamöter.
Enär OfverStyrelsen eger högsta domsrätten äfven i sådan
fall, som kunna grundlägga en tjenstemans framtida ofärd, så sy¬
nes det, som samvete och pligt ålade denna Styrelse, att, med åsi¬
dosättande af i Svenska lagskipningen icke godkända principer, i
främsta rummet afgöra den juridiska sidan af saken. Eger Bankens
Öfverstyrelse härtill hvarken vilja eller förmåga, så tyckes det,
som högsta billighet fordrade, att sådana mål, på hvilkas lagenliga
behandling en tjenstemans -framtid och väl är beroende, måtte blif¬
va pröfvadt och till slutligt afgörande uptaget af domare, hvilka
till följd af deras yrke besitta förmåga, och i följd af deras ansva¬
righet måste ega vilja att göra rätt.
Om UnderStyrelsen eller någon af dess medlemmar gifver en
befallning, som, hvilket ofta handt, är så lagstridig och sfi vådlig
för den det är, att han anser sig böra vägra hörsamhet, så blifva
desse Hrr haus domare i första hand. Desse äro då lagstiftare,
mälsegare och domare på samma gång. Sjelfva menniskonaturen
lägger hinder för ett rättvist utslag från en så sammansatt domare-
corps. Den förorättade söker då den enda utväg, som Banko-
Ileglennt medgifver, att hos OfverStyrelsen anföra besvär. Men
mine Hrr! det är för ingen af Eder obekant, att Bankens Full¬
mäktige äro så svagt aflönte, att deras tid icke kan medgifva dem
alt fullständigt utreda en med vanliga advokat-grepp intrasslad
tvistefråga, och deras sammansättning sådan, att den juridiska sidan
af saken, af flertalet aldrig kan pröfvas. Dessa bestyr falla na¬
turligen på BankoSekretm, och på hvars heder, redbarhet och in-
sigter den klagandes öde alltså beror. Saknas hos denne embets¬
man allt detta, så är den klagandes sak förlorad, och så mycket
mer förlorad, som öfver Fullmäktiges beslut icke finnes någon
appell.
Likasom en drunknande famlar efter ett föremål för sin rädd¬
ning, vänder sig den lidande till högsta makten öfver BankoVerket,
eller It. St:r. med begäran om blott och bart en undersök¬
ning, för att åtminstone söka rädda sitt anseende. Det är Eder,
mine Hrr, nogsamt bekant huru ett sådant steg allöper. Den kla¬
gande parten kan på visst sätt anses erhålla en uprättelse i den
opinion, som en icke medgifven undersökning skall bilda, ty inför
hvarje tänkande mans omdöme måste den person framstå renare,
som vili en undersökning, än den som söker att förhindra en sådan.
BankoUtsk. säger att en klagande har sig öppet att besvära
sig hos Utskott eller Revisorer. Denna besvärsrätt är endast med-
gifveu i det fall, att någon blir dömd från tjensten Men för att
dömas från tjensten, mäste han tvenne gånger förut blifvit dömd
för tjenstefel. Ofver dessa tvenne föregående domar eger icke be¬
svär rum, och icke ens rätt medgifven Utskott, eller Revisorer att
uptaga dessa domar till granskning, hvaraf följer att, om de tvenne
Don 16 November.
487
törsta domsluten äro orättvisa och olagliga, och den sista domen
har synbara skäl för sig, så kan en tjensteman, på grund af en
sådan lagskipningsrätt, till följd af en enda verklig måhända ofri¬
villig förseelse, gå i mistning af sitt timliga väl.
Att så praktiseras inom R. St:rs Bank, kan jag bevisa, och
hade blifvit offentligen ådagalagdt, om 11. St:r medgjfvit den laga
undersökning, jag i en föregående motion begärt. 11. St:r hade
då erfarit, att den ende inför lag verkligen brottslige var förman¬
nen, och hvad som värre är, att denne förman presiderade i den
domstol som fällde utslaget. Att detta faktum undfallit Banko-
Utsk., bevisar tillräckligt behofvet af min nu föredragne motion,
och måste äfven bevisa, att de uplysningar, som ensamt af proto-
kollerna kunna hemtas, äro af en särdeles tvetydig natur. Att
detta sista yttrande äfven är grundadt, derpå finnas flerfaldiga be¬
vis, och den som liar lust att få ljus i detta orena dunkel, kan få
en god ledniug i K. St:rs Just.Ombudsmaus Expedition.
Annu ett bevis, mine Hrr, huru Bankens styrelser ställa sig
öfver både den allmänna och de för BankoVerket enskildt utfär¬
dade lagar. BankoReglerms 64 § stadgar, att »den som, efter an¬
stäldt åtal, förklaras skyldig till försummelse eller fel i Ijenslen»
erhåller en s. k. varningsgrad, eller första steget af de tre, till
tjensteus förlust. Om BankoUtsk. haft till sin hjelp litet mer ju
ridisk erfarenhet, hade Utsk. sannolikt förmärkt uti de med så
mycken omsory granskade protokollerna, att der fullständige lag¬
liga bevis saknats, för försummelse eller fel i tjensten har man
tuppleradt med ett, under processens gång påhittadt brott, nemligen
ett i vederbörandes tycke mindre lämpligt skrifsätt, och detta nya
brott gifvit den egentliga styrkan åt utslaget; och likväl talar
BankoReglem. icke om en sådan förseelse, som deremot den all¬
männa lagen stadgadt h,elt andra straffbestämmelser för sådana för¬
brytelser. Häraf följer klart, mine Hrr, att under sken att be¬
straffa förseelser emot BankoVerket, har man begagnat tillfället, för
att göra ett litet inhugg för egen räkning.
Utsk. yttrar i slutet af denna punkt: »och då skäl ej synes
vara för handen att uti dessa, sedan längre tid tillbaka gällande
föreskrifter, genom hvilkas tillämpning någon tjenstemans rätt icke
bör blifva förnärmad, göra ändring» etc. — Uti detta Utsk:s yt¬
trande ligger förnämsta stödet för min motion att öfverlemna rätt-
skipnngen inom Banken uti lagkunniga och ansvariga domares
händer; ty enär jag hvarken vill eller kan antaga, att Utsk. hand-
ladt mot bättre vetande, måste jag anse Utsk:s yttrande vara för-
anledt af missledande uplysningar och af obekantskap med hvad som
är lagligen rätt eller orätt.
»Skäl synes ej vara för handen», säger Utsk.; — är det icke
skäl nog att UnderStyrelsen missbrukar sin myndighet för att till¬
tvinga sig penningar, hvilka äro under en tjenstemans enskilda vård?
— är det icke skäl nog att samma styrelse under loppet af flera
år genom missfirmande fiskalsskrilter förföljer honom, för att seder¬
mera sitta till doms i egen sak? -—- är det icke skäl nog, att
Bankens Öfverstyrelse godkänner UnderStvrelsens våldsåtgärd un¬
Don IG November.
der förklarande, att ÖfverStyrelsen framdeles ämnade undersöka
saken, då efter alla rättsbegrepp undersökningen bör föregå utsla¬
get, och icke tvärt om.
Skäl skulle icke heller hafva saknats för Utsk. att tillstyrka
min motion, om Utsk. med en juridisk blick kunnat omfatta ett
af mig förut omtaladt mål, deri det tydligen framstår det faktum,
att mau, med alla de medel, som stå till hands för en mindre
nogräknad advokatur, sökt insnärja en tjensteman, för att i denne
få ett offer för de fel förmannen begått.
Att här upräkna alla de skill Utsk. icke kunnat upfånga, vore
en omöjlighet, och för dem som icke framlefvat sin tid under en
månghiifdad styrelse, skall det förefalla sagolikt alla de små ut-
flygter, som en sådan styrelse kan våga sig öfver de griinsor, sorn
den enskilde redlige mannen icke skulle ”vilja beträda.
Jag tror mig hafva framstäldt tillräckliga skäl, för att hos
It. o. Adm anhålla om äterremiss af denna punkt, och vågar jag
hoppas, att det Höglofl. Ståndet, som så mången gång kämpat för
fosterjoidens frihet, icke skall tillåta, att i en liten vrå på denna
jord förtryck och godtycke skall stå i full blomma.
Hr af Geijerstam: Det är icke min mening att följa Hr
Ehrenhoff i den diatrib, som han här för lt. o. Adin framlagt. Jag
vill blott tillkännagifva, att då llr Ehrenhoffs motion förevar i
Utsk., upstod en ganska lång strid derom, huruvida man nu kunde
uptaga densamma till pröfning, enär den kunde anses stå i strid
med 90 § KegisEm. Man ansåg sig dock böra vara så örn om den
enskildte tjenstemannens rätt, att en undersökning i saken borde
företagas. Jag kati numera icke erinra mig alla de enskildtheter,
som bär blifvit anförda, men det vet jag, att Utsk., vid genom¬
gående af BankoStyrelsens protokoll, icke funnit skäl till de kla¬
gomål Hr Ehrenhoff anfört, hvarföre motionen ansågs böra afslfis.
För min del anser jag såsom ganska riktigt det i BankoReglemit
förekommande stadgande, alt för ett första tjenstefel varning bör
ega ruin och saken sedermera underställas ÖfverStyrelsen. Jag
kau icke finna något annat, i n att Hr Ehrenhoff blifvit skyldig
bevisningen för hvad han påstått och yrkar bifall till punkten.
Hr Hjerta, Lars: Efter ett upmärksamt åhörande af Hr
Ehrenhoffs anförande, kan jag icke underlåta att instämma i hans
begäran om äterremiss af denna punkt. Om man ser tillbaka på
Bankens och dess tjenstemiins historia, så måste det erkännas, att
åtminstone icke lill allmänhetens kunskap kommit många fall, som
gifvit anleda ng till misstänka, att hågra svårare orättvisor blifvit
begångna; men 0111 blott en enda orättvisa under loppet af elt
eller par decennier blifvit begången till följd af alltför mycken
maktfullkomlighet hos Bankens Styrelse, så utvisar det en brist¬
fällighet inom verket, som man bör söka att afhjelpa. Stiftarne af
Sveriges Grundlag hafva ådagalagt en stor omsorg derom, att Ri¬
kets tjenstemän skola ega lika mycken säkerhet under lagen som
landets öfriga innebyggare och derifrån endast undantagit dem.
De 11 16 November.
som innehafva förtroende-embeten. Vid våra Riksdagar hafva vi
tid efter annan hört röster från åtskilliga personer, hvilka, till följd
af vare sig förkärlek för en viss idé eller ock subjektiva äsigter,
visat sig hysa mycken benägenhet för en vidsträckt förmannamakt
och påyrkat, att denna makt skall göras ovilkorligt gällande emot
underordnade, men dessa åsigter hafva hitintills, Gudi vare lofvadt,
ej lyckats vinna mycken terräng. Då den ena Statsmakten, eller
Konungen, allt hitintills vördat tjentemännens i Rikets Grundlag
tillförsäkrade rätt, att ej kunna från tjensten utan laga ransakning
och dom skiljas, tror jag icke, alt den andra Statsmakten, eller
JR. St:r, hafva skäl att uti de dem underordnade verk låta en an¬
nan princip vara gällande. Jag delar icke heller den siste värde
talarens förmening, att den 90 §:ns Cherubssvärd i detta fall kan
framhållas emot en laga undersökning, ty, såsom vi veta, eger
BankoUtsk. rätt att ingå i pröfning af förhållanden inom B. St:rs
verk. Det må vara, att Utsk. haft skäl att anse sig förhindradt
att i detta särskildta fall ingå i piöfning af de utaf motionären
påpekade förhållanden, men Utsk. har, i min tanke, varit alldeles
oförhindradt att yttra sig rörande det allmänna i frågan, eller hu¬
ruvida Bankens tjenstemän skro berättigade att åtnjuta beneficium
juris innan afsättning kan ega rum. Åtskilligt af hvad Hr Ehren¬
hoff andragit synes vara af den beskaffenhet, att Utsk. bör finna
anledning att derpå svara, och som Utsk. i denna fråga synes mig
icke hafva anfört några egentliga motiver för det slut, hvari Utsk.
stannat, så finnér jag deri en ytterligare anledning att önska frå¬
gans återremitterande. Herr Ehrenhoff har i sitt ytlrande uttalat,
som man plägar säga, ord och inga visor, och vid sådant för¬
hållande torde en undersökning vara så mycket mera befogad, som
han sjelf åtagit sig bevisningsskyldigheten, och således, ifall den ej
kan fullgöras, blifver svårt komprometterad.
Propos. till bifall å förevide punkt blef härefter framstäld och
besvarad med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att lian funnit Ja öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls 1 l:te punkten.
Föredrogs ånyo Högv. PresteStåndets den 11 och 14 dennes-
på bordet lagda Prot.Utdrag N:o 391, innehållande inbjudning tilt
MedStånden att förena sig i det af PresteStåndet fattade beslut,
det skulle LagUtsk. anmodas, att, så snart de till återremissen af
nämnde Utskis Betänk. N:o 46, rörande väckte frågor om en ut¬
vidgad religionsfrihet, hörande handlingar till Utsk. inkommit, med
fästadt alside på de anmärkmr, som blifvit gjorde såväl emot K.
M:s Nåd. Propos. i ämnet, som emot LagUtskis afgifna förslag,
utarbeta förnyadt förslag till en författning så tidigt, att det må
kunna vid innevide Riksdag komma under R. Stirs vederbörliga
pröfning
490
Den 16 November.
Gr. Sparre, Erik: Till en början anhåller jag att få till¬
kännagifva. att PresteSt:t så mycket mindre haft anledning till
sin här gjorda framställning om en upmaning åt LagUtsk. att
snart företaga religionsfrihetsfrågan, som Utsk. flere gånger hos
detta Stånd gjort påminnelser om att utbekomma det derstädes
förda diseussions-protokoll, i saknad hvaraf Utsk. ieke ansett sig
kunna företaga saken till förnyad pröfning. Sedan PresteSt:ts
ledamöter inom Utsk., på min begäran, underrättat Ståndets Kansli
derom, att frågan i dag skulle förekomma, ehvad discussions-proto-
kollet blefve inssindt eller icke, har Utsk. i dagens sammanträde
börjat frågans behandling, vid hvilket förhållande en upmaning till
Utsk. att företaga frågan ieke torde vara behöflig. Afven R. o,
Ad:ns diseussions-protokoll har ännu icke kommit Utsk. tillhanda,
och R. o. Ad:n torde således finna, att det icke vore lämpligt, att
Ståndet upmanade Utsk. till att skyndsamt företaga frågan, då
Ståndet ännu icke insändt dithörande handlingar. Jag ber äfven
att få fästa upmärksamheten på en tredje omständighet, som i denna
fråga bör tagas i betraktande, och hvilken, i min tanke, alldeles
förhindrar R. o. Ad:n att antaga PresteSt:ts inbjudning. R.
o. Ad:n har helt enkelt återremitterat frågan, men PresteSt:t
inbjuder nu de öfriga Stånden att förena sig i det beslut, att an¬
moda LagUtsk. att inkomma med ett nytt förslag till författning
i ämnet. Ett sådant beslut skulle ju uppenbart strida emot R.
o. Ad:ns förra beslut att blott återremittera frågan. Förr än Utsk.
fått discussions-protokollet, kan Utsk. ej veta, om Ståndets plurali¬
tet verkligen önskar en ny författnings upgörande eller heldre vill
hafva en skrifvelse i ämnet, och under denna ovisshet om förvän¬
tan torde Utsk. ej lämpligen kunna upmanas att utarbeta en ny
författning. Inbjudningen kan således jemväl ur denna synpunkt
ej antagas och anhåller jag, på grund af hvad jag nu haft äran
anföra, att PresteSt:ts nu föredragne inbjudning måtte af R.o. Ad.
afslås.
Frih. Raab, Adam Christian: I)e af Gr. Sparre först
lemnade uplysningar voro af den beskaffenhet, att de, i min tanke,
borde förhindra R. o. Ad:n att antaga den ifrågav:de inbjudningen;
men det 3:dje motivet synes mig deremot vara af den art, att det
snarare talar för inbjudningens bifallande än för dess afslående.
Hr Gr:n sade nemligen, att förr än diskussions protokollen inkom¬
mit, kunde Utsk. ej veta R. o. Ad:ns afsigt med återremissen.
PresteSt:t har beslutat anmoda Utsk. att inkomma med ett nytt
förslag i ämnet: R. o. Ad:n har deremot afslagit K. M:s Prop.
Om, vid sådant förhållande, R. o. Ad:n nu icke antager Preste-
Ståndets inbjudning, så förefaller det mig såsom skulle ett afslag
derå kunna tvdas såsom en önskan af R. o. Ad:n, att frågan icke
skulle ånyo förekomma. Fördenskull och då saken nu en gång
blifvit väckt, tror jag, att man ej kan göra annat än antaga in¬
bjudningen, och anhåller således om propos. derå.
Gr. Sparre: Jag tror i sanning icke, att det skall finnas
I) en 16 No vember.
491
någon enda ledamot af Riddarhuset, med undantag af den siste
värde talaren sjelf, som kommer att tolka R. o. Ad:ns afslag å
inbjudningen så som skulle Ståndet icke vilja den sak, som med
återremissen åsyftades. Jag åtminstone kan ej tänka mig en sådan
tolkning och till R. o. Adin i allmänhet hemställer jag, huruvida
det kan vara lämpligt, att sedan R. o. Adin efter en långvarig
discussion beslutat en återremiss i en fråga samt att vederbörande
Utsk. skulle erhålla del af discussions-prctokollet, innehållande en
mängd olika förslag af Ståndets ledamöter, R. och Adm sedermera
beslutar uprnana samma Utsk. att inkomma med ett nytt förslag i
frågan! Jag hemställer, huruvida icke ett sådant beslut skulle up-
häfva eller tillintetgöra all verkan af det förra beslutet! Då ett
Betänk, återremitteras, beslutas ingenting annat än att Utsk. skall
ånyo taga frågan under pröfning, och om R. o. Adm nu skulle
antaga inbjudningen, vore ett sådant beslut, i min tanke, ej öfver¬
ensstämmande med Grundlagen.
Hr Printzensköld, Carl: Frih. Raab måtte i sanning
icke hafva tagit kännedom af LagUtskis Betänk, uti ifrågav:de
ämne, då han kan säga, att ett afslag å PresteStrts inbjudning
skulle vara detsamma som att R. o. Adm icke ville höra talas om
något åtgörande i religionsfrihetsfrågan. Utsk. har nemligen efter
sitt afstvrkande af K. M:s Propos. upställt åtskilliga förslag, hvil¬
kas antagande af R. St:r Utsk. tillstyrkt. Dessa särskilda förslag
blefvo hos R. o. Adm diskuterade och några af dem återremitterade
Denna återremiss måtte väl afse ändring i de gjorda förslagen,
men kan, i min tanke, icke tydas såsom en anmodan till Utsk.
att upgöra en ny författning, på sätt PresteSt:ts inbjudning
åsyftar. Jag kan således icke finna annat, än att Gr. Sparre har
rätt i sin åsigt, att det vore alldeles olämpligt att antaga inbjud¬
ningen.
Hr Cederschjöld, Gustaf: Det sätt, hvarpå en del ta¬
lare upfattat frågan, eller såsom skulle man genom inbjudningens
antagande ändra beslutet om återremissen, är, i min tanke, icke
det rätta. Jag tror, att motiverne för återremissen qvarstå allde¬
les oförändrade, men jag tror derjemte, att LagUtsk. ganska väl
behöfver en påminnelse, en påstötning, för att komma i rörelse.
Jag fruktar, att denna fråga är afsedd att begrafvas, på sätt Utsk.
gjort med flera andra frågor under de sednare Riksdagarne, och
för att i min mån söka förekomma detta, yrkar jag bifall till in¬
bjudningen.
Frih. Raab: Jag skulle visserligen kunna till vederläggning
uptaga hvad Hr Printzensköld här anfört, men jag vill dermed
icke uptaga tiden, utan inskränker mig till att begära prop. på
det beslut, att R. o. Ad:n, efter de uplysningar LagUtsk:s Ordf.
meddelat, lägger inbjudningen till handlingarne.
Hr Cederschiöld: Jag skulle gerna ingå på Frih. Raabs
492
Den 16 November.
förslag, såvida LagUtsk:s Ordf:de derjemte vill utlofva, att sedan
Utsk. fattat definitift beslut i frågan, Betänk, derom äfven kommer
K. St:r någorlunda i tid till handa, och att detsammas expedie¬
rande ej upskjutes, för att kunna uti motiverna inflicka en massa
med fraser, som till ingenting tjena. Jag skulle vilja till Utsk:s
studium rekommendera 1828—1830 årens LagUtsk:s Betänk., så
att Utsk. må lära sig, huru ett Betänk, bör skrifvas, utan att R.
St:r behöfva öfversvämmas af en störlflod mer eller mindre lyckliga
fraser, sorn icke äga någon egentlig inverkan på sjelfva frågan.
Gr. Sparre: Det finnes ett gammalt ordspråk, som säger,
att hvar och en fågel sjunger efter sin näbb, och jag ämnar icke
i anledn. af den siste värde talarens yttrande, med honom tvista.
Denna tystnad må han tyda efter sitt eget behag. Jag vill endast
lugna den oro han tyckes hysa derför, att några af honom väckta
motioner ännu icke blifvit af LagUtsk. besvarade, med det till-
kännagifvande, atti Utsk. funnit dem helt och hållet oantagliga.
Vill han derpå hafva svart på hvitt, så skall han få det i sinom
tid. Jag är viss derom att R. St:r skola finna dem lika oantagliga
som Utsk. dem ansett. Slutligen vill jag ännu en gång förklara,
att jag icke kan annat än med tystnad bemöta det språk talaren
här lörer.
Frih. Creutz, Stephan: Då jag i förra plenum yrkade
bifall till PresteSPs inbjudning, skulle jag äfven göra det i dag, om
jag icke, efter de af Gr. Sparre meddelade uplysningar, funnit dem
vara sådana, att de böra föranleda bifall till det af Frih. Raab
framställda förslag till beslut.
Hr Cederschiöld: Gr. Sparre tyckes tro, att jag hyser en
stor oro deröfver, att jag ännu icke fått besvarade någon motioner,
dem Hr Gr:n funnit alldeles oantagliga. Om min oro icke är
större än motionernas oantaglighet, så kan jag nog uthärda dermed,
och jag anser mig böra tillkännagifva, att Hr Gr:n sjelf i ett en¬
skildt samtal med mig förklarat, att han, som icke var närv:de vid
det sammanträde, då Utsk. beslöt afstyrka den ena motionen, var
mycket tacksam, huruvida han ej borde mot detta beslut sig reser¬
vera. Men oafsedt mina motioner finnas många andra ganska vig¬
tiga, såsom Hr Hasselroths ang:de antagandet af en ny författning
rörande brott emot person, hvilka Utsk. har lagt under bordet, ett
sätt att behandla motioner sorn LagUtsk. under de sednare Riks-
dagsrne ganska flitigt begagnadt. Jag tror att Utsk. lör ett sådant
emot R. St:r vanvördigt förfarande förtjenar en tillrättavisning, och
att R. Stur, af aktning för sig sjelfva, icke vidare böra lemna en
sådan missaktning och egenmäktighet oanmärkt.
Gr. Sparre: Jag hade trott, att den aktning för sig sjelf,
hvarom den siste värde talaren ordat, hade bordt afhålla honom
från att upträda på det sätt han här gjort och hvilket jag, såsom
jag förut tillkännagifvit, icke kan bemöta med annat än tystnad.
Oen l'fi November.
493
Ett vill jag dock nämna, oell det är, att kans upgift om det yt¬
trande jag skulle under ett enskildt samtal med honom hafva fällt,
ieke är med sanningen öfverensstämmande.
Hr Cederschiöld: Hvad som yttras emellan fyra ögon kan
naturligtvis icke ledas i bevis, men jag får, icke blott på min Rid-
dersmanna-ära utan äfven såsom hederlig karl, försäkra, att min
nyss gjorda upgift är med sanningen öfverensstämmande.
Då nu först propos. till antagande af PresteSt:S inbjudning
framstäldes, ropades Nej och uppå sedermera framstäld propos. be¬
slöt R. o. Ad. att med afs:de på de uplysningar LagUtsbs Ordf:de
nu meddelat, endast lägga förev:de prot.-utdrag till handlingarne.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Yällotl. BorgareSt:s den 14 dennes på bordet lagda prot.-utdrag N:o
415, innehållande inbjudning till instämmande i BorgareStis vid
föredragningen af Stats- samt Allm. Besv.- och Ékon.Utsk.-s Mern.
N:o 35 fattade beslut rörande en ifrågastäld fyranläggning vid
Brämöu.
Föredrogs Konst.Utsk:s den 14 dennésjpå bordet lagda Mern.
N:o 55, med Utlåt, om K. M:s Nåd. Propos., ang:de ändring af
5:te och C:te §§ i Reg:sF:n, i afs:de å StatsRådets sammansätt¬
ning.
Detta Meni. begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet, hvar¬
efter yttrades af
Hr Carleson, Edv. Henr.: Sedan Konst.Utsk. afgifvit
sitt å föredragningslistan upförde mern. N:o 55, hvilket innefattar
afstyrkande af K. M:s Nåd. Propos. ang:de ändring i 5 och (i §§
Reg:sF:n, har Utsk. beslutat att i särskildt Mern. till R. St:r af¬
gifva ett förslag till ändring af samma stadganden i Grundlagen.
Jag tror att det för ärendets behandling vore gagnelig!, att R. St:r
hemtade kännedom om det sednare snart inkommande mem:t innan
det förra afgjordes, och får för sådant ändamål föreslå, att Konst.-
Utsk:s Mern. N:o 55 måtte å föredragningslistan nedflyttas under
LagUtsk:s Betänk. N:o 51.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts alt Konst.Utsk:s
nu ånyo bordlagda Mern. N:o 55, skulle å föredragningslistan ned¬
flyttas och upföras näst efter JLagUtskis derå nu sist uptagna Ut¬
låt. N:o 51.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
nedannämnde den 14 dennes på bordet lagda Mern. och Utlåt,
nemi. från
Den 16 November.
Konstitutionsutskottet:
N:o 53, med förslag till ändring uti 46 § 2 morn. Riksd:s-
Ordn:n ang:de Ordfide vid RiksSt:ns gemensamma sammanträden;
StalsUlskoltel:
N:o 149, med förslag till sammanjemkning eller voter:spropos:r,
i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till stats-
regleringen hörande frågor;
N:o 148, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStateus
Åttonde Hnfvudtitel;
Sammansatta Slals-, Bevilln.- samt Allm. Best).- o. Ekon.Ulskotlet:
N:o 33, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut i frågor dels
om ordnandet af folkskole-väsendet dels ock om anvisande af der¬
för erforderliga medel;
N:o 34, i anledn. af RiksSt. skiljaktiga beslut rörande Utsk:s
Utlåt. N:o 20, öfver väekt motion om beviljande af pension åt
Gr. Torsten Rudenschöld;
Sammansatta Slals- och BanltoUlskollel:
N:o 35, i anledn. af RiksShns beslut öfver Utsk:s Utlåt. N:o
29, i fråga om förhöjning af det åt Fullm. i Banken och Riksg:s-
Kont. anvisade honorarium;
Lag Utskottet:
N:o 48, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s Betänk. N:o
35, öfver K. M:s Nåd. Propos. ang:de straffarbetes och fängelse¬
straffs verkställande i enrum; samt
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om stiftande af en lag, ang:de
ordningen och vilkoren förj utländsk mans uptagande till Svensk
medborgare.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Utsk:n inkomne Utlåt, och Betänk., nemi. från
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskotlel:
N:o 39, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 35,
rörande väckt motion om förändradt sätt för utfärdande af sådane
författningar, hvarigenom förut gällande lagstiftning i en eller flere
delar förändras;
N:o 40, i anledn. af återremiss af Utsk:s Betänk. N:o 14,
rörande ändring och tillägg till 4 kap. 2 g samt 6 kap. 2 och 3
§§ ByggningaBalken;
N:o 41, i anledn. af återremiss af Utskrs Betänk. N:o 5,ang:de
ändring i gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga och
underhålla vägar.
D«n 18 November.
495
Allm. Besv.- och Ekon.Utskottet.
N:o 122, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af den
tvungna tackjerns-blåsningen inom Eikets bergslagar, eller bevil¬
jande af frihet att från jorden skilja hyttedelarne;
N:o 123, i anledn. af väckte motioner rörande Kungs- och
kronoskjutsen;
N:o 124, i anledn. af väckte motioner rörande dels medgif¬
vande af frihet att tillverka bergssprängnings-krut, dels kronoskjuts-
skyldiges befrielse från krut-transporter;
N:o 125, i anledn. af väckt motion om skyldighet för bergs-
frälse-jorden inom Stora Kopparbergs län att deltaga i skjuts; samt
N:o 126, i anledn. af väckte motioner rörande Nämndemans
befrielse från utgörande af reservskjuts.
H. K. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 18 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdrag för den 16 dennes och pleni-prot.
för den 16 sisth September f. m.
Pöretog Höglofl. E. o. Ad. val af Ordfide i EiddarhusDirek-
tionen och dess Suppleant; och befunnos, vid valförrättningens slut,
hafva blifvit utsedde till
Ordförande :
Ofverste-Kammarjunkaren, Gr. Erik Lewenhaupt med 33 röster.
Suppleant :
E. d. Just.Eådet, Kommendören af Kongl. Nordstjerneorden,
Gr. Nils Snoilsky, med 30 röster.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Främst på listan är upförd en
406
Deri 18 November.
inbjudning från BorgareSt., men då B. o. Ad. sjelf angxle samma
ämne aflåtit en inbjudning till de öfriga Stånden, så lär det väl
icke gå an att nu företaga BorgareStis inbjudning, utan får jag före¬
slå K. o. Ad. att företaga densamma uti första plenum efter det
man erhållit underrättelse om hvad beslut de öfriga Stånden fattat
med afs:de på K. o. Adis inbjudning.
Uppå i anledn. häraf frarnstäld propös. beslöts, att Borgare-
Stis prot.-utdrag Nio 415, med inbjudning rörande ilrågastäld fyr¬
anläggning vid Bråinön, icke skulle ytterligare föredragas förrän i
först inträffande plenum efter det underrättelse ankommit om de
beslut, som i anledn. af B. o. Adis i samma ämne gjorda inbjud¬
ning blifvit fattade af de öfrige BiksStm.
Föredrogs ånyo Konst.Utsk:s den 14 och 1 fi dennes på bordet
lagda Mera. Nio 53, med förslag till ändring uti « § 2 mom.
BiksdisOrdnm, ang:de Ordfide vid BiksStms gemensamma samman¬
träden.
Ifrågavide Gruhdlags-ändringsförslag lemnades utan anmärkt).,
i anledn. hvaraf Hr. Gr. o. Landtm, framstälde att B. o. Ad. torde
finna att detsamma, såvidt på B. o. Ad. berodde komme att hvila
till grundlagsenlig behandling vid mista Biksdag.
Bopades Ja.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtskis
den 14 och 16 dennes på bordet lagda Mern. Nio 149, med för¬
slag till sammanjemkning ellef votensproposir i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleringen hörande
frågor.
-t :sla lill och med 12:le punklerne.
De i dessa punkter föreslagne votensproposir godkändes.
13:de punkten.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Utsk. har här icke fästat sig
hvarken vid R. o. Adis eller vid BondeStis beslut, utan antagit som
gifvet att den medlersta summan skulle vara beviljad. Jag bekän¬
ner att jag icke kan gilla detta förfarande lika litet som den grund¬
sats StatsUtsk. i allmänhet. följt vid upsättandet af votensproposir,
nemi. att, då BiksStm anslagit tre olika belopp till ett och samma
ändamål, icke göra afs:de på den lägsta summan. Exempelvis; då
två Stånd anslagit 3,000, ett Stånd 5,000 oell det fjerde 1,000,
så har StatsUtsk. antagit, att åtminstone 2,000 vore beviljade och
på denna grund icke ansett sig behöfva taga den lägsta summan
i betraktande. Det skulle likväl kunna inträffa att om de tvänne
Stånd som anslagit den högsta summan vore fullkomligt öfverty-
gade att det åsyftade ändamålet på intet vis kunde upnås genom
2,000
i
Den 18 November. 4'J7
2,000 samt att dessa 2,000 sålunda skulle blifva helt och hållet
bortkastade, dessa Stånd, då de icke hyste någon förhoppning att
se det högsta anslaget beviljadt; hellre skulle votera den lägsta
summan än den medlersta, för att åtminstone förspilla så litet pen¬
ningar som möjligt — eller oek: om de två Stånd som voterat
högsta summan vore alldeles förvissade att detta ändamål omöjligen
med 2,000 kunde upnås under innev:de statsreglering, skulle de,
om man nu hade ondt om medel, hellre inbespara en del af detta
anslag för att användas till angelägnare företag, under förhoppning
att man vid början af nästa statsreglering kunde hafva större till¬
gångar oell följaktligen äfven i detta fall votera för den högsta
summan. — Slutligen anser jag icke ifrågav:de upställningssätt af
voter:spropos:r vara öfverensstämmande med Grundlagens föreskrift.
Den nuvule ordalydelsen af 09 § Reg:sF:n är nemi. följande: —
— — — Förena sig icke minst tre Stånd »uti sammanstämmande
»beslut; då skall StatsUtsk förökas» etc. — Det torde vara svårt
att påstå det tre Stånd förenat sig uti sammanstämmande beslut
då två voterat 3,000 ett 2,000 och ett 1,000. StatsUtsk. har
också ej förmått göra sin grundsats gällande då det arbetat till¬
sammans med andra Utsk., hvilket visar sig uti Sammansatta Slats-,
Bevilln. och Ekon.Utsk.-ns Mern. N:o 34, der det är fråga om pen¬
sion åt Gr. Thorsten Rudenschöld.
Alla dessa anmärn:r äro väl icke uteslutande föranledda af den
nu föredragne punkten, men då de likväl dermed ega sammanhang
har jag på en gång velat anföra dem. — Ehuru jag således, såsom
sagdt är, anser deu ofvannämnde grundsatsen oriktig, vill jag dock
icke nu yrka återremiss, så vida ej flere medlemmar af R. o. Ad.
deri skulle instämma, utan åtnöjer mig med att i prot. nedlägga
min protest emot det sätt hvarpå StatsUtsk. ansett sig kunna til¬
lämpa Grundlagen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Redan under en lång följd af
Riksdagar har StatsUtsk. upställt sina voter:spropos:r enligt samma
grunder, som blifvit följda i detta Betänk. Om man kan bevisa,
att Utsk:s sätt att se saken är bestämdt stridande mot Grundlagen,
så bör man naturligtvis frånträda detsamma, men om Grundlagens
mening verkligen är tvetydig, om Utsk:s åsigt kan hafva lika myc¬
ket skäl som den motsatta, så är det oklokt att frångå nu gällande
praxis, hvilken vunnit långvarig häfd. Den värde talaren har an¬
fallit icke allenast Utsk:s förfarande i denna punkt, utan hela sy¬
stemet, och jag anhåller derföre att med några ord få för R. o. Ad.
utveckla Utsk:s sätt att gå tillväga. Utsk. har under en lång följd
af Riksdagar ansett, att då R. St:r beviljat anslag till ett visst
ändamål, och 2 Stånd anslagit ett högsta belopp, ett Stånd ett
medelbelopp, samt ett Stånd ett minsta belopp eller afslagit allt
anslag så var genom 3 Stånds beslut afgjordt att R. St:r ville lemna
minst medelbeloppet och derföre har votering blifvit anstäld endast
emellan det högsta beloppet och medelbeloppet. På samma sätt då
2 Stånd anslagit ett minsta belopp, ett Stånd ett högsta belopp
IX IL 32
498
Den 18 November.
och ett Stånd ett medelbelopp, så ansåg Utsk. det vara genom 3
Stånds beslut afgjordt att anslaget icke tick blifva högre än medel¬
beloppet och således har voter. blifvit anstäld endast emellan me¬
delbeloppet och det minsta beloppet. Om slutligen ett Stånd gif-
vit ett högsta belopp, två Stånd ett medelbelopp och ett Stånd ett
minsta belopp så ansåg man det vara afgjordt genom 3 Stånds
beslut att anslaget icke fick blifva mindre än medelbeloppet, samt
likaledes genom 3 Stånd att anslaget icke fick blifva större än me¬
delbeloppet; hoc est att medelbeloppet vore B. Strrs beslut. Man
må säga hvad man vill om denna tolkning, men conseqvent, är den
utförd och gammal häfd har den för sig. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s Betänk.
Frih. Paykull: Jag vill blott anmärka att Grundlagen med
afsale på denna fråga, vid innevrde Riksdag fått en något förän¬
drad lydelse, och dess nuv:de lydelse synes mig gifva anledn. till
frånträdande från den praxis som förut blifvit iakttagen vid up-
ställande af voter:spropos:r.
Gr. Lagerbjelke; Den af den siste värde talaren omnämnda
Grundlags-förändringen består deri att Stånden erhållit rätt att an¬
taga StatsUtsk:s förslag, med ändringar, utan att för sådant ända¬
mål behöfva återremittera detsamma. Men denna Grundlags-förän-
dring har alldeles icke omändrat hvad som finnes föreskrifvit angide
de tillfällen då voteras skall inom de förstärkta Utskm.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om E. o. Ad. enär
ifrågav:de punkt icke blifvit framstäld såsom föremål för beslut utan
endast innefattade en anmälan, ansåge densamma icke föranleda till
annan åtgärd än att läggas till handlingarne, blef denna propos.
med Ja besvarad.
1 i:de till och med 2S:le punklerne.
De i dessa punkter föreslagne voter:spropos:r godkändes.
2G-.le punkten.
Denna punkt bifölls.
27:de lill och med iO:de punklerne.
De i dessa punkter föreslagne voter:spropos:r godkändes.
it:sta punkten.
Hr Liljehöök, Carl Berthild; Jag anhåller vördsamt,
att E. o, Ad. ville med afslag å Utsk:s hemställan i denna punkt,
godkänna de af Utsk. upstälda voter:spropos:na.
Uppå härefter framstäld propos. fann E. o. Ad. för godt att
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkänna de
i förev;de punkt föreslagne voter:spropos:r
i)én 18 November.
495»
4S:dra punkten.
Den i denna punkt föreslagna voler:spropos:n godkändes.
A3:dje punkten.
Denna punkt ansågs icke föranleda till annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
A4:de punkten.
Den i denna punkt föreslagna voter:spropos:n godkändes.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att de af E. o. Ad. nu god¬
kände voter;spropos:ne sannolikt i dag äfven blefvo föremål för de
öfriga EiksSt.-ns pröfning, och att således voter. i förstärkt StatsUtsk.
måhända nästa vecka kunde ega rum; men att antalet, af E. o. Ad:s
ordinarie ledamöter och suppleanter i detta Utsk. dels i följd af
afsägelser och dels genom tillfällig frånvaro, blifvit så förminskadt,
att endast det ordinarie antalet af 21 personer återstod, såsom i
staden närv:de; hvadan Hr Gr. o. Landtm, finge hemställa om
E. o. Ad. vid början af nästa plenum behagade anställa val af yt¬
terligare C suppleanter i förstärkta StatsUtsk., hvilket bifölls.
Anmäldes och lades på bordet från Utsk:n inkomne Mera.,
nemi. från
SlalsUlskollel:
N:o 162, ang:de en rättelse i StatsUtskis Utlåt. N:o 148;
BevillningsUtskotlet:
N:o 28, i anledn. af verkstälda omröstningar ang;de ifråga-
stälda förändringar i föreskrifterne om tull-bevillningen.
Höglofl. E. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Hlunck.
500
Den 20 November f. m.
Fredagen den 20 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades tvenne prot.-utdrag för den 18 dennes samt pleni-
prot. för den 16 sisth September e. m.
Anmäldes oell lades på bordet nedannämnde från Utskrn in-
komne Mein. och Utlåt., nemligen från
Konstitutionsutskottet:
N:o 54, med förslag till ändring i 5 och C gg Keg:sF:n, ang:de
ett nytt StatsDepart.; och
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Elcon.Utskotlel :
N:o 38, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos. med förslag
till förordning om egors fredande mot skada af annans hemdjur
och om stängsel-skyldighet, dels ock i ämnet väckta enskilde mo¬
tioner.
Pöretog E. o. Ad. val af ytterligare Sex suppleanter i för¬
stärkta StatsUtsk.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 279.'' Frih. Wrangel af Sausis fullm. Frih. Cederström,
Eudolf, med 22 röster.
N:o 1600. Ilr Braunerhjelm, Ferdinand, med 22 röster.
N:o 39 6. Frih. Gyllenhaal, fullm. Gr. Taube, Henning Ed¬
vard, med 22 röster.
N:o 2,017. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, med 21 röster.
N:o 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik, med 21 röster.
N:o 2,144. Hr Eosensvärd, Johan Henrik, med 21 röster.
Sedan genom särskilda lottningar mellan dem, som erhållit
lika antal röster, blifvit bestämdt uti hvilken ordning de borde uti
Utsk. inträda.
Denna valförrättning hade blifvit afbruten genom ankomsten
af en Deputation från Hederv. BondeSt., anförd af vice Talman¬
nen Anders Andersson i Walla, som framförde det Hederv. Stån¬
dets inbjudning till instämmande i dess enligt prot.-utdrag N:o 452,
Den 20 November f. m.
501
sorn härvid nplästes och aflemnades, fattade beslut i fråga om Stats-
Utsk:s Mern. N:o 149, med förslag till sammanjemkning eller vo-
ter:spropos:r i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut rörande åt¬
skilliga till statsregleringen hörande frågor; och sedan Deputationen
nfträdt samt valförrättningen blifvit afslutad, blef berörde prot.-
utdrag föredragit och hegardt på bordet.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
den 14 och 10 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 148, ang:de
regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde Hufvudtitel.
l:sfa punkten, ang:de aflönivgen för Depart.Chefen; och 2:dra
punkten, ang:de ifrågasläld hyres-ersällning för Depart.Chefen;
Dessa punkter bilöllos.
3:dje punkten, ang:de Deparl.-tsExpedilion.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan ang:de af-
löningarne för en ny" Afdelningschef och hans tjenstebiträde samt
för en ny Vaktmästare-beställning.
Beträffande sedermera Utsk:s förslag rörande aflönings-staten
i öfrigt yttrade:
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då E. o. Ad. bestämt lönerna
för Exped.Sekret:ne inom de öfriga Depart.me till 4,500 Rdr for¬
drar väl konseqvensen, att lönerne för Exped.Sckreterarne inom
EcclesiastikDepart. bestämmes till lika belopp. Jag hemställer alltså,
att E. o. Ad., med godkännande af punkten i öfrigt, måtte be¬
stämma ifrågav:de löner till nämnde belopp.
Efter först till bifall å Utsk:s ifrågav:de förslag utan förän¬
dring framstäld propos., som besvarades med starka Nej jemte ett
eller annat Ja, blef detta förslag bifallet med den förändring att
aflöningen för Exped.Sekretme bestämdes till 4,500 Rdr Rmt för
hvardera.
Då vidare förekom Utsk:s hemställan, ang:de den erforderliga
anslags-förhöjningen för Depart:tets Expedition, blef denna hem¬
ställan, i följd af R. o. Ad:s rörande Exped.Sekretmes aflöning fat¬
tade beslut, bifallen, med den förändring att den tillökade anslags¬
summan uptogs till 20,263 Rdr Rmt.
4:de punkten, ang:de RiltsArchivel.
Då härvid först förekom Utsk:s tillstyrkande ang:de löneförhöj¬
ning för EiksArchivarien, yttrade:
Gr. Sparre, Erik: Jag måste förklara, att den inskränk¬
ning Utsk. gjort i K. M. Propos. förefaller mig något småaktig.
Det är bekant att nuv:de EiksArchivarien inkallades från Finland,
att han der lemnat en indrägtig befattning, och att han icke kunnat
göra denna upoffring om icke ett högre anslag beviljats honom.
502
Den 20 November f• m.
Hans förtjenst såsom historiker och stora skicklighet i de många
ämnen, hvarmed han sysselsatt sig synas mig fordra, att R. St:r
icke afdraga de 700 Rdr Bko å det anslag, som beviljades honom
vid hans inkallande från Finland, hvarföre jag anhåller, att med
saflag å punkten, Riksårchivariens lön bestämmes till 5,000 Rdr Rmt.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde nu om R. o. Ad. behagade bi¬
falla Utsbs ifrågav:de tillstyrkande utan förändring, men härvid
ropades Nej; hvarefter Utsk:s tillstyrkande bifölls, med uteslutande
af den deri förekommande slutmening: »men att för nuv:de inne-
hafvaren af denna beställning afdrag sker med det belopp af 1,050
Rdr, som han från Allm. Indragningsstaten upbär, så att aflöningen
för honom på RiksArchivets Stat kommer att utgå med 3,950 Rdr
nämnde mynt.»
De öfriga delarne af 4:de punkten biföllos.
5:te punkten, ang:de Kongl. Bibliotlieket.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan i fråga om
anslag för en ny Amanuens och till arfvoden för extra biträde.
Då sedermera återstående delen af 5:te punkten föredrogs yt¬
trade:
Frih. Cederström, Rudolf: Såsom motionär i fråga om
ökad aflöning för tjenstemännen i Kongl. Bibliotlieket, tillhör det
mig att betyga min tacksamhet, hos Utsk., som gjort afs:de på min
motion, äfvensom hos R. o. Ad., som bifallit denna del af Utsk:s
Utlät.; men det synes mig som Utsk:s anförda skäl för bifall till
min motion borde ega fullt lika, om icke större, giltighet i afs:de
på de sednare punkterne, hvilka vi nu skola behandla, enär Utsk.
vitsordat, att Kongl. Bibliotlieket till följd af donationer o. s. v.
behöfver ökad arbets skicklighet. Ledningen af arbetet påkallar dock
större omsorg och större förmåga än som hos de utförande kraf-
terne tages i anspråk. Emellertid liar Utsk. medgifvit det vara af
stor vigt, att Bibliotheken så ordnas, att de blifva lätt begagneliga.
Just detta ordnande tillhör Chefen och dess närmaste man. Jag
tror således, att Utsk. icke bordt nedsätta det af K. M. föreslagna
belopp i dessa embetsmäns aflöning. Utsk. har också icke anfört
annan grund härför, än att beloppet »synes» kunna »skäligen» be¬
stämmas något lägre än det K. M. föreslagit. Det är ett blott
tycke, ett infall, eller ser så ut. Man måste likväl ihågkomma,
att, hvad Chefen för Kongl. Bibliotheket angår, denna embetsman
har, i de allraflesta fall, hunnit höjden af befordran på den bana
han beträdt; och då han eger inseendet öfver ett embetsverk af
den vigt, som det förevrde, synes han, då till denna maktpålig¬
gande tjenst bör påräknas en man af lärdom och insigter, mig böra
framgent, likasom hitintills sättas i paritet med t. ex. Chefen för
RiksArchivet. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville bestämma
Bibliothekariens lön till 5,000 Rdr Rmt, i enlighet, med K. M:s
Nåd. Förslag.
I punkten b har vice Bibliothekariens af K. M. föreslagna nya
Den 20 November f. m.
50 S
lön 3,500 Rdr blifvit af Utsk. nedsatt till 3,000 Rdr endast af
den orsak, att Utsk. ansett lönen »kunna tåla denna afprutning.»
Detta skäl är helt och hållet subjektivt, mot hvilket lika goda mot¬
skäl torde kunna upställas. Om vice Bibliothekariens lön nedsättes
till 3,000 Rdr, blir hans lön lägre än Prot:sSekret:s inom Stats-
Depart:ne. Han är likväl närmaste man intill verkets Chef, och
bör anses qvalificerad att i hans plats, vid ledighet inträda; då
deremot Prot:sSekret:ne hafva en tjenstegrad mellan Exped:sChefen
och sig. Härvid förekommer jemväl en annan omständighet, nemi.
att Aktuarien i RiksArchivet, som är likstäld med vice Bibliothe-
karien, skulle få 3,500 Rdr men den sednare endast 3,000 Rdr.
Man kan tänka sig, att Bibliothekarien är yngre och friskare än
vice Bibliothekarien, i hvilket fall denne icke har sannolik utsigt
till vidare befordran inom verket. Till vice Bibliothekarie kan na¬
turligtvis icke väljas annan person än den som fullkomligt besitter
de för en Bibliothekarie erforderliga egenskaper, och då synes väl
billigheten fordra, att vice Bibliothekariens lön bestämmes i enlighet
med K. M:s Pörslag till 3,500 Rdr.
Måhända skulle äfven i fråga om Amanuenserne någon löne¬
förhöjning kunna vara nödig, men då, såsom jag haft äran nämna,
StatsUtsk. sökt gå Bibliothekets behof af yngre krafter till mötes
genom anslag till biträden, inskränker jag mig till den nu af mig
framstälda hemställan, hvarå jag anhåller om propos.
Hr von Koch, Nils Samuel; Jag har begärt ordet för
att anhålla om bifall till K. M:s Propos. i fråga om lönerna för
Bibliothekaren och vice Bibliothekarien, och den siste talaren har
för ett sådant bifall utvecklat de derför talande skälen hvartill jag
vill lägga, att följdriktigheten af Ståndets föreg:de beslut fordrar
just detta bifall. Några personliga konsideratiouer böra icke komma
i fråga, men jag tillåter mig dock att erinra, att den nuv:de vice
Bibliothekarien är en af våra utmärktaste män, som icke har annan
inkomst än sin lön, och då synes mig en lön af 3,500 Rdr vara
för honom allt för ringa. Jag förnyar min anhållan om bifall till
Iv. M:s Propos.
Gr. Lagerbjelke; Naturligtvis vore det önskvärd!, att man
så väl som möjligt kunde aflöna tjenstemännen. Jag tror likväl,
att Utsk. icke förfarit orätt, då det anställt jemförelse emellan Bi-
bliothekerne i Upsala och Stockholm, på hvilken jemförelse det i
Stockholm icke torde förlora, enär det sednare är mindre än Up¬
sala Bibliothek. Vid sådant förhållande synes det icke vara klan-
dervärdt, att Bibliothekarien i Stockholm föreslagits till samma
lön som Bibliothekarien i Upsala. Då Utsk. således följt en rigtig
jemförelse, torde förslaget ganska väl kunna försvaras, och jag an¬
håller om bifall till denna punkt.
Frih. Cederström: I anledn. af Gr. Lagerbjelkes yttrande
får jag erinra, att lefnadskostnaden i Stockholm är dyrare än i
Upsala, och hvad beträffar Gris skäl, att Bibliotheket i Upsala är
504
Den 20 November f. m.
till numerären större än i Stockholm, så vet enhvar, att i en uni¬
versitetsstad bibliotheks-styrelsen har mera tillfälle, att bland den
talrika studerande ungdomen erhålla biträde till bokskatternas ord¬
nande, än i en hufvudstad. På dessa grunder fortfar jag i mitt
förra yrkande.
Gr. Lagerbjelke: Onekligen har Frih. Cederström deri rätt,
att lefnadskostnaden är i hufvudstaden drygare än i Upsala, men
om denna omständighet skall tynga i vågskålen för Stockholm, fin¬
nes en annan, som tynger mera för Upsala, nemligen att bibliothe-
karien i Upsala icke kan påräkna annan inkomst än sin lön, hvar¬
emot den i Stockholm kan förtjena åtminstone så mycket som ut¬
gör skillnaden i lefnadskostnaden uti de olika städerne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan i fråga om aflöningen
för Bibliothekarien och vice Bibliothekarien blifvit yrkadt dels bi¬
fall till Utsk:s förslag, dels att densamma måtte bestämmas för den
förre till 5,000 Kdr och för den sednare till 3,500 Edr Ernt, sär¬
skilda proposrr derom borde framställas, samt hemstälde derjemte
om K. o. Ad:n i fråga om aflöningen för Kongl. Bibliothekarien
behagade bifalla Utsk:s förslag.
Härvid ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Den härefter till bifall å Utsk:s förslag ang:de aflöningen för
vice Bibliothekarien framstälda propos. besvarades med starka Ja
jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva
funnit Ja öfvervägande.
Uppå sedermera framstäld propos. bifölls hvad Utsk. för öfrigt
i denna punkt hemställt.
Ode punkten, ang:de anslag lill vin- och byggnadssäd för
Hotagens Kapellförsamling.
Denna punkt lades till handlingarne.
7:de punkten, ang.-de anslag lill inköp af boställe och lill
aflöning för en Kapell-predikant inom Tyngssjö Kapellag; 8:de
punkten, ang;de aflönings-förhöjning för predikanlerne i Norra
och Södra Finnskoga samt Fogens och Lekvattnets Kapeller m. m. ;
9:de punkten, ang-.de anslag lill aflöning för en Predikant vid
Hellbo bruk; 10:de punkten, ang;de anslag lill inköp af boställe
och till aflöning för en Predikant i Trehörningssjö Kapell; ll:te
punkten, ang-.de anslag lill bildande af Kapell-församling inom
Pajula socken m. m.; 12:te punkten, ang:de löneförbättring för
svagt lottade Komministrar och Kapell Predikanter; 13:de punk¬
ten, ang.de roleringskoslnads-ersättning för innehafvar en af Kyrko¬
herde-bostället i Virika pastoral; 14:de punkten, ang-.de Kontrakts¬
prosten i Norrköpings kontrakt tillkommande prostelunnor för
Simonstorps och Krokeks socknar; 15:de punkten, ang:de löne¬
förbättring för ålsltillige Clereci-stalcn tillhörande tjenstemän, som
Den 20 November f. m.
505
af statsmedel åtnjuta kontanta löne anslag; lG:de punkten, ang.de
lön för Amanuensen vid Stockholms Stads Konsistorium; 17:de
punkten, ang:de anställande af en Svensk prest i New-York; och
18:de punkten, ang-.de förslags-anslags afskiljande från bestämda
anslag, samt upförande under rubrik af särskilda förslags-anslag
till Clerccict.
Dessa punkter biföllos.
19:de punkten, ang-.de anslaget af skeppund koppar för
Pastor i Fahlun.
Denna punkt Indes till handlingarne.
20:de punkten, angtde Lappmarks Ecklesiaslikverlc.
Denna punkt bifölls.
21 :sta punkten, ang-.de anslag lill löneförbättringar ål lärare
och tjenstemän vid Upsala Universitet.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Uti denna punkt
har Utsk. föreslagit, att Professors-lönerne skola bestämmas till
4,500 R:dr för de äldre och 4,000 Itdr för de yngre, och att ett
förslags-anslag skall ställas till K. M:s disposition. Då 11. St. vid
denna Itiksdag i allmänhet bebjertat löntagares ställning och liöjt
lönerne till ett belopp, som närmare motsvarar lefnadskostnaden,
gör jag mig förvissad, att så äfven i detta fall kommer att ske.
Enligt min åsigt hade lönerne för de äldre Professorerne bort be¬
stämmas till 5,000 Rdr och för de yngre till 4,500 Itdr jemte
Akademiens Räntmästare och Bibliothekarie. Enär nu så icke skett,
anser jag de 2:ne sistnämnde tjenstemännen böra erhålla samma
löneförmåner, som de äldre Professorerne eller 4,500 Rdr. Jag
gör mig så mycket mera förvissad, att R. o. Adin bifaller detta,
som R. o. Adin nyss bestämt lönerne för Bibliothekarien i Stock¬
holm till 4,500 Rdr. Han har ett mindre bibliothek att vårda
och kan dessutom bereda sig extra inkomster, hvilket ieke är för¬
hållandet med Bibliothekarien i Upsala.
Hvad åter angår Adjunkterne, tror jag, att de äldres löner
böra höjas öfver de yngres. PresteStåndet har bestämt lönerne för
de 8 äldre till 2,500 Rdr och för de yngre till 2,000 Rdr, i hvil¬
ket beslut jag anhåller, att R, o. Adin ville sig förena. Om så¬
ledes R. o. Ad:u bifaller hvad jag nu haft äran föreslå, måste för-
slags-anslaget något jemkas, och i den delen torde alltså en åter-
remiss blifva nödig.
Hr Olivecrona, Sam. Rudolf: Då jag är den enda här
nämnde representant, som är fästad vid Universitetet i Upsala,
torde det tillåtas mig att fästa upmärksamheten på nödvändigheten
att förbättra Adjunkternes löner. H. Exc. Hr Gr. Sparre har an¬
fört skälen för en förhöjning af dessa löner, och då R. St. redan
bestämt lönerne för Adjunkterne vid Teknologiska Institutet och
vid Gymnasierne till 2,500 Rdr, synes billigheten fordra, att
Akad.Adjunkterne erhålla samma löneförmåner. Dessutom hafva
506
Den 20 November f. m.
Akad.-Adjunkterne föreläsnings-skyldighet, som förut ieke ålegat
dem. Det skulle således blifva en skärande motsats, om Akad.-
Adjunkterne icke kunde påräkna högre löneinkomst än 2,000 Bdr,
då GymnasiiAdjunkterne deremot erhålla 2,500 Bdr. För några
år sedan fastades vid Akademien en utmärkt Adjunkt vid Katedral¬
skolan i Upsala. Flade nu denne qvarstannat vid skolan, så skulle
han enligt Utskis förslag nu hafva en lön af 2,500, men såsom
Akad.-Adjunkt endast 2,000 Bdr. Man måste taga i betraktande,
att Akad.Adjunkter måste bildas till Professorer och att de måste
inköpa böcker i den nyare litteraturen, för att följa med vetenska¬
pen i dess sednare utveckling, och då är en lön af 2,500 Bdr inga¬
lunda för mycket för de 8 äldste. Jag anhåller således om bifall
till H. Exc. Hr Gr. Sparres förslag i detta hänseende.
Gr. Lagerbjelke: Om det för hvar och en annan är kärt,
att bereda beköflige ökade inkomster, måste det vara så ännu mera
för en större personals högste Chef, och det är då naturligt, att
den förste värde talaren ifrat för högre löner. Jag tror likväl, att
Utsk. icke saknat goda skäl för sitt förslag. Särskildt anhåller jag
att få fästa mig vid de här gjorda anmärkmr i fråga om Akad.-
Adjunkternes löner.
Man har sagt, att enligt Utsk:s förslag desse tjenstemän skola
komma att stå i en skärande motsats till Adjunkterne vidGymnasierne
och Tecknologiska Institutet. Ser man likväl något närmare på
saken, så finner man, att GymnasiiAdjunkterne erhålla i lön först
1,000 Bdr, sedan 1,500 Bdr- vidare under 5 år 2,000 Bdr och
slutligen efter 15 års förlopp 2,500 Bdr, hvaremot Akad.Adjunk-
ternes första lön är 2,000 Bdr. Det kan också icke nekas, att
desse sednare hafva större förhoppningar att vinna befordran än
GymnasiiAdjunkterne. En Akad.Adjunkt har derjemte efter några
års förlopp goda utsigter till utkomst, utan att han behöfver rigta
sitt sträfvande till en gifven Profession, och hvad beträffar den
siste talarens anmärkn., att Akad.Adjunkter mäste köpa dyra böc¬
ker, så måste man ihågkomma, att i Upsala finnes större tillgång
på böcker än i en mindre stad, särdeles på bibliotheket. Jag an¬
håller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig med Hr Oli¬
vecrona, ehuru jag hyser fega förhoppning om framgång, enär
Utsk:s Ordf:de förklarat, att Utsk. så mycket mindre kunnat an¬
norlunda förfara, som dess förslag är grundadt på K. M:s Propos.
i ämnet; men skulle det vara en möjlighet och icke stridande emot
formerne att göra en ändring uti förev:de punkt i enlighet med
Professor Carlsons förslag, önskar jag ingenting högre.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Ehuru jag medgifver,
att Ordfiden i StatsUtsk. kan hafva rätt deri, att Utsk. icke varit
befogadt att utsträcka sitt förslag utöfver K. M:s på Kanslers-
Embetets förslag grundade Propos., hemställer jag likväl, om det
deremot icke är billigt, att B. St:r gå längre än Utsk. Då Utsk.
Den 20 November f. m.
.'.07
tillstyrkt, att lönerne åt Professorerne vid Tecknologiska Institutet
skola bestämmas till 4,500 Edr, synes det mig orätt, att de yngre
Professorerne vid Upsala Akademi icke erhålla samma summa. Ar
det väl för mycket, att en utmärkt vetenskapsman undfår detta
belopp, synnerligast han dermed upnått den högsta befordran, hvar¬
till han kan sträfva? Af dessa skäl anhåller jag, att alla Profes-
sorslönerne vid Akademien höjas till 4,500 Edr.
Hvad angår Akad.Adjunkterne, har Gr. Lagerbjelke rätt deri,
att de icke kunna jemföras med GymnasiiAdjunkterne, men dere¬
mot kunna de göra det med Adjunkterne vid Tecknologiska Insti¬
tutet, hvilkas löner föreslagits till 2,500 Edr. Jag yrkar således,
att de 8 äldre Adjunkternes löner bestämmas till enahanda belopp,
hvarigenom E. o, Ad:ns samt PresteStåndets beslut blifva lika.
H. Exc. Gr. Sparre har yrkat fiterremiss i ändamål att få
summan jemkad, jag tror dock att Ståndet kan, hvad som flere
gånger skett, bestämma den utan återremiss. Den långt fram¬
skridna tiden för Eiksdagen gör all onödig omväg mindre lämplig.
Pir Cederschiöld, Gustaf: Ehuru Hr Olivecrona redan
updragit en jemförelse emellan Adjunkterne vid Akademierne på
ena och vid Tecknologiska Institutet samt ElementarLäroverken på
den andra sidan, anhåller jag få fästa upmärksamheten på en om¬
ständighet, som enligt min åsigt mest talar för bifall till här fram-
stäldt förslag, att lönerne för Akad.Adjunkterne skola bestämmas
till 2,500 Edr, nemligen, att man genast efter slutade studier vid
Akademien kan blifva Adjunkt vid Teknologiska Institutet och
Gymnasierne, men icke så vid Akademierne, der man först måste
genomgå Docent-graden, innan man kan blifva Adjunkt. Jag an¬
håller, att lt. o. Adur måtte fatta hufvudsakligt beslut och icke
återremittera frågan.
Hr Olivecrona: Jag beder om ursägt, att jag ånyo up-
tager E. o. Ad:ns tid, men jag måste genmäla Gr. Lagerbjelkes
yttrande, att Akad.Adjunkter böra fitnöjas med 2,000 Edr i lön,
och att de hafva rik tillgång på böcker uti Universitets-Bibliothe-
ken. Om än en Akad.Adjunkt skulle genast erhålla 2,000 Edr,
är likväl denna befordran förenad med kostnad genom specimina
och han vinner icke denna befordran med mindre han varit en
lönlös Docent i flere år. I afs:de på bibliothekernes förråder på
böcker får jag uplysa, att desse hufvudsakligen innehålla äldre
böcker och att en vetenskapsidkare alltså måste af egna medel köpa
sig böcker i den moderna litteraturen. Dessutom får jag erinra
att mot en lön af 2,000 Edr erhållas inga Adjunkter inom de
Juridiska och Medicinska Fakulteterne. Desse Adjunkturer hafva
redan länge varit obesatta till följd af otillräckliga löner, och vid
Universitetet i Lund har någon Adjunkt icke kunnat erhållas emot
2,000 Edr i lönen, hvilket är så mycket naturligare som Borg¬
mästarens i Lund lön blifvit denna höst bestämd till 4,500 Edr,
och en illiterat Eådmans till 3,000 Edr. Jag förnyar min anhål¬
508
Den 20 November f. m.
lan, att lönen för de 8 äldste Adjunketrne måtte fastställas till
2,500 Rdr.
Hr Montgommery, Rob. Nils Germ.: Vid jemförelse
emellan lönerne för tjenstemännen vid Teknologiska Institutet och
Professorer samt Adjunkter vid Universiteterne bör man väl taga
i betraktande, att lefnadskostnaden i hufvudstaden är långt dyrare
än i en landsortsstad. För öfrigt tror jag, att, då R. St:r med
beredvillighet ingått på de dryga förhöjningarna i lönerne för alla
Rikets tjenstemän, det icke är skäl att sträcka anspråk utöfver K.
M:s förslag. Jag anhäller om bifall till denna punkt.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Man har sagt, att lefnadskosfna-
den i hufvudstaden är större än i Upsala. Detta är ett misstag,
ty de nuv:de kommunikationerne göra denna kostnad lika. Gr.
Björnstjerna har missförstått mig, dd han trodde, att jag begärt
återremiss å hela punkten. Afven detta är ett misstag, emedan
den af mig yrkade återremissen afsåg endast summan af förslags¬
anslaget. Detta är så mycket tydligare, som, i händelse R. o. Ad:n
bifaller mitt förslag till löner åt Akademiens Professorer och Ad¬
junkter jemte Räntmästaren och Bibliothekarien, en betydlig tillök¬
ning i förslags anslaget måste äga rum. Emedlertid vill jag afstå
från den af mig-yrkade återremissen och anhåller, att R. o. Ad:n
ville bestämma förslags-anslaget till 30,000 Rdr.
Frih. Leijonhufvud, Bror Abrah.: Fyrfaldiga gånger
har man här åberopat jemförelsen emellan Adjunkter vid Akade-
mierne och de vid Teknologiska Institutet, hvilken jemförelse legat
till grund för Utsk:s förslag, hvaremot andra talare sökt visa
olämpligheten af denna jemförelse. Jag tror den likväl vara riktig
och får fästa upmärksamheten derpå, att beloppet af de beviljade
löneförhöjningarne upgå till 2,000,000 Rdr om året, och att i st.
för påräknadt öfverskott en brist af 58,000 Rdr upstår. Jag tror,
att detta bör tågås i öfvervägande, då man vill öka lönerne utöf¬
ver hvad K. M. föreslagit. På dessa skäl anhåller jag om bifall
till Utsk:s förslag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Vid behandlingen
af denna fråga har Utsk. frångått K. M:s förslag, hvartill, jag med-
gifver det, Utsk. haft goda skäl. Vill man likväl vid Akademier-
ne fästa utmärkheter och skickligheter, så måste man ställa så till,
att vid de lägre läroverken personer icke behöfva söka anställning,
hvilka böra tillhöra Universiteten, hvarifrån vetenskapen har sin
utgångspunkt. Jag förordar således II. Exc. Hr. Gr. Sparres förslag
och tror, att det är mindre farligt att något öfverskrida Utsk:s för¬
slag än att äfventyra, att Universiteten komma i vetenskapligt hän¬
seende uti ett tillbakagående.
Gr. Björnstjerna: Frih. Leijonhufvud har förordat Utsk:s
förslag på den grund, att de beviljade löneförhöjningarne upgå till
Den 20 November f. m.
509
så höga belopp, att knappt något mera finnes att för ändamålet
tillgå. Det är visserligen rätt lyckligt, att Frih:n och jag befinna
oss på 4:de HufvudTitelns stat, och således redan undfått vår be¬
skärda del, medan ännu några medel funnos qvar, men om detta
kan blifva skäl att afslå de nu ifrågasatta förhöjningarne, lemnar
jag derhän. Jag anhåller om bifall till H. Exc. Gr, Sparres förslag.
Hr Cederschiöld: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Gr. Björnstjerna och tror, att Utsk. bort upgöra en tablå öfver de
disponibla medlen, ty i annat fall skall följden blifva, att man be¬
viljar anslag till de första HufvudTitlarne och de sednare få intet.
Skulle Frih. Leijonhufvuds åsigt stride följas, så borde man i ett
enda beslut afslå alla begärda .löneförhöjningar. Jag anhåller om
bifall till H. Exc. Gr. Sparres förslag.
Gr. Lagerbjelke: I anledn. af en värd talares yttrande
får jag uplysa, att, enligt nu gällande statsreglering, skall Stats-
Kontoret årligen lemna ett öfverskott af 1,480,000 Rdr Bko till
KiksgäldsKontoret. StatsUtsk:s Kamererare har äfven upgjort en
kalkyl, huru det i den nya statsregleringen skulle utfalla, om alla
de föreslagna förhöjningarne komma att utgå. Denna kalkyl visa¬
de det ganska nedslående förhållandet, att i st. för detta öfverskott
upkommer en årlig brist af 58,000 Rdr Itmt. Hrr:ne torde såle¬
des finna, att StatsUtsk. har temligen ondt om penningar, och då
sfi är förhållandet, måste man hushålla mera, än då man har rik
tillgång på den varan. Det har aldrig varit Utsk:s eller Frih.
Leijonhufvuds afsigt, att man skall slösa på ett ställe och hushålla
på ett annat, och jag påstår, att Utsk., i fråga om 8:de Ilufvud-
Titeln, varit lika frikostigt som i afs:de på de öfriga Hufvud¬
Titlarne. Om man jemför K. M:s Propos. med Utsk:s förslag, skall
man finna, att Utsk. med högst betydliga summor öfverskrida hvad
K. M. begärt. Jag anhåller om bifall , till Utsk:s förslag.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: Enligt min åsigt kan
Utsk. icke beskyllas för njugghet i fråga om 8:de HufvudTiteln,
ty Utsk. har gått långt öfver K. M:s förslag Man har här an¬
ställt en jemförelse emellan Adjunkter vid Universitetet och Tekno¬
logiska Institutet, men man måste ihågkomma, att nu för tiden
det rent praktiska arbetet betalas ganska högt, och att Staten
måste konkurrera med de enskildte. Det är ett lyte på tiden.
Såsom exempel vill jag nämna, att nuv:de styresmannen för Tek¬
nologiska Institutet blifvit chef för ett annat verk, der han erhål¬
lit högre lön än vid Institutet. Man kan icke hjelpa det. Staten
kan icke aflöna sina tjenstemän så som kommunerne sina. För
öfrigt frågar jag, hvilken skicklig läkare eller jurist stannar vid
ett universitet emot en lön af 2,5 00 Rdr, då i en annan stad de
kunna påräkna en inkomst af 5 å 6,000 Rdr. Jag anser Utsk.
hafva förfarit rätt, och yrkar bifall till denna puukt.
Frih. Alströmer: Ingen lärer väl vilja tillvita Utsk. njugg¬
510
Den 20 November f. m.
het, men naturligtvis och till följd af ärendenas mängd kan Utsk.
icke så afväga alla sina förslag, att de stå i full harmoni med hvar¬
andra. Enligt min åsigt kan det af Utsk. föreslagna anslag för¬
höjas, utan att man behöfver öfverskrida den af Utsk. föreslagna
slutsumma. Betänk, uptager summor, hvilka, tillstyrkte på grund
af enskilda motioner, äro mindre nödvändiga. Dessutom har H.
Exc. Gr. Sparre redan visat, att lefnadskostnaden i Upsala är lika
dryg som i Stockholm. Jag anhåller om bifall till II. Exc. Gr.
Sparres förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att anslag
blifvit utfärdadt till fortsättning af plenum kl. 6 e. m., förklarades
öfverläggningen fulländad, samt framställde Hr Gr. o. Landtm., att
i afs:de på ifrågav:de punkt, hvartill åtskilige ledamöter yrkat bi¬
fall, II. Exc. Hr Gr. Sparre, med hvilken flere talare förenat sig,
yrkat följande förändringar: l:o att lönerne för Professorerne vid
de verldsliga fakulteterne jemte Bibliothekarien och Käntmästaren
bestämdes till 4,500 Kdr Ernt; 2:o att lönerne för de 8 äldste
Adjunkterne bestämdes till 2,500 Rdr och endast för de yngre till
2,000 Kdr llmt, och 3:o att det ifrågav:de förslags-anslaget förhöj¬
des till 30,000 Kdr Rmt; hvarjemte och då i anledn. häraf,
proposme i denna punkt syntes böra delvis framställas, Hr Gr. o.
Landtm, först hemställde om K. o. Ad:n i fråga om lönereglerin¬
gen för Professorerne behagade bifalla Utsk:s förslag.
Härvid ropades Ja och Nej, och den sedermera framstälda
propos:n å lönernes bestämmande till 4,500 Kdr för Professorerne
vid de verldsliga fakulteterne jemte Bibliothekarien och Käntmästa¬
ren besvarades äfven med blandade Ja och Nej, hvarefter proposm
till bifall å Utsk:s i afs:de på löneregleringen fär Professorerne afgifna
förslag förnyades, samt, sedan svaren härvid åter utfallit med blan¬
dade Ja och Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Ja
nu hafva varit öfvervägande.
H. Exc. Hr Gr. Sparre och Hr Cederschiöld begärde
votering.
Uplästes till justering oell godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s i 21 punkten af dess Utlåt. N:o
148 framstälda förslag till reglering af lönerne för Professorerne vid
Upsala Universitet, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles StatsUtskis berörde förslag, med den förändring
att lönerne för Professorerne vid de verldsliga fakulteterne jemte
Bibliothekarien och Riintmästaren bestämmas till 4,500 Rdr Kmt.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., som befann sig illamående,
hade bortgått och Ordf:de-platsen blifvit intagen af främste närvrde
ledamoten Fullmäktigen för Grefliga ätten N.-o 8 Oxenstjerna af
Korsholm, Erih. Åkerhjelm, Johan Carl, företogs voteringen
och vid dess slut befunnos rösterne hafva utfallit som föijer:
Den 20 November f. m.
511
Ja — 22,
Nej — 32.
Hr Frih. o. Ordf:dens härefter i afs:de på den del af förevule
punkt, som angick lönerne för Adjunkterne, framstälda propos. till
bifall å Utsk:s förslag, besvarades med starka Nej, blandade med
Ja; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den hemställde om R. o. Ad:n, på
sätt Ii Exc. Hr Gr. Sparre yrkat, behagade bestämma lönerne för
de 8 äldste Adjunkterne till 2,500 ltdr, och endast för de yngre
till 2,000 Rdr ltmt, samt sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka Ja jemte åtskilige Nej, förklarade det han ansåg Ja
härvid hafva varit öfvervägande.
Beträffande sedermera det uti förev:de punkt omförmälda
förslags-anslaget, framstäldes propos. först till bifall å Utsk:s förslag,
hvarvid ropades starka Nej, blandade med Ja, och sedan till bifall
å H. Exc. Hr Gr. Sparres yrkande att detta anslag måtte bestäm¬
mas till 30,0 00 Edr Ernt, hvarvid svaren utföllo med starka Ja
jemte några Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordfulen förklarade att han
funnit den sednare propos:n besvarad med öfvervägande Ja.
Den sedermera framstälda propos:n till bifall å förev:de punkt
i öfriga utan anmärkning lemnade delar, blef med Ja besvarad.
22:dra punkten, ang:de anslag lill löne-förbätlring för 3
Professorer och 13 Adjunkter vid Lunds Vniversilet.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: I enlighet med E, o. Ad:ns nyss
fattade beslut anhåller jag, att lönerne till hvardera af de 3 Pro-
fessorerne måtte bestämmas till 4,500 Edr, och att hvardera af de
8 äldste Adjunkterne mätte erhålla i lön 2,500 Edr, samt att
punkten i öfrigt bifalles.
Den först till bifall å denna punkt framstälda proposm besva¬
rades med Nej jemte ett eller annat Ja; hvarefter R. o. Ad:n, på
sätt H. Exc. Hr Gr. Sparre yrkat, bestämde lönerne för ifrågav:de
3 Professorer till 4,500 Edr, samt för de 8 äldste Adjunkterne
till 2,500 Rdr och endast för de yngre till 2,000 Edr, samt i
följd deraf den ifrågav:de anslagssumman förhöjdes till 20,200 Edr
allt Ernt.
23:dje punkten, ang:de löneförhöjning för Bibliothekarien och
vice Bibliothekarien vid Lunds Universitet.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s tillstyrkande rörande
lönen för Bibliothekarien.
Då sedermera förekom Utsk:s hemställan angående lönen för
vice Bibliothekarien, yttrade
Hr Cederschiöld: I fråga om Utsk:s motiver, vill jag
göra några anmärka-. Utsk, har nemligen sagt, att Biblioteket i
Lund är af mindre omfattning än i Upsala. Jag, som vistats vid
båda Akademierne, måste helt och hållet bestrida denna motivering.
512
Den 20 November f. m.
I Upsala är väl bibliotheket vida större än i Lund, men i Upsala var
åtminstone fordom förhållandet, att bibliotheket der af den akademi¬
ska ungdomen nästan alldeles icke anlitades, då i Lund deremot
ett alldeles motsatt förhållande ägde rum; och bibliothekets sal
2:ne dagar i veckan var nära nog full af lånsökande studenter.
Och härigenom måste äfven arbetet för tjenstemännen vid biblio¬
theket i Lund blifva vida mera betungande än för dem i Upsala.
Då jag har anledn. förmoda, att det af mig upgifna förhållande
ännu qvarstår, tycker jag, att Utsk. skäligen kunnat för vice Bi-
bliothekarien i Lund tillstyrka samma förhöjning, som hans med¬
broder i Upsala undfått, men om ingen förenar sig med mig i an¬
hållan derom, vill jag icke påyrka propos. i detta afseende.
Utsk:s ifrågav:de hemställan blef, uppå härefter framstäld propos.,
bifallen.
24:de punkten, ang:de anslag lill uprällande af en ny läro¬
stol inom Medicinska fakulteten.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Under anhållan om bifall till Utsk:s
förslag i afs:de på inrättandet af ifrågav:de lärostat, hemställer jag,
att E. och Adin i enlighet med dess nyss fattade beslut ville be¬
stämma lönen till 4,500 Edr, så att 3,000 Edr utgör lön och
1,500 Edr löneförhöjning.
Efter först till bifall å denna punkt framstäld propos., som
besvarades med Nej, bifölls Utsk:s tillstyrkande, med den deri af
H. Exc. Hr Gr. Sparre yrkade förändring, att anslags-beloppet be¬
stämdes till 4,500 Edr Ernt, att i staten upföras med 3,000 Edr
såsom lön samt 1,500 Edr såsom tillökning.
25:te punkten, ang de anslag lill inrättande af en ny Pro¬
fession vid hvarldera Universitet i Nordiska språken.
Hr Cederschiöld: Då jag väckte ifrågav:de motion, lade
jag särskildt vigt derpå, att Svenska språket skulle blifva bearbe-
tadt. Hittills har Svenska språkets grammatika blifvit ganska litet
bearbetad, så att man i tvetydiga fall saknar all auktoritet till
ledning för sitt omdöme. För att i någon mån afhjelpa denna
brist, föreslog jag, att vid universiteten måtte inrättas särskilda
professioner uti Svenska språket. Och ansåg jag, att sjelfva nam¬
net på professionen borde tillkännagifva ändamålet eller Svenska
språkets utarbetande och utredandet af reglorna för detsamma.
Denna benämning syntes mig lämpligare än den, som sedermera
adopterades i den K. Propos:n eller den af Profession i Fornnordi¬
ska språk. Men som för grundlig kännedom af modersmålet for¬
dras äfven studium af dessa språk, från hvilka vårt nuv:de moders¬
mål härleder sig, tror jag att det af mig åsyftade mål äfven ge¬
nom det nu tillstyrkta sätt skall i viss mån vinnas, jag vill såle¬
des icke motsätta mig den af K. M. antagna benämning, utan an¬
håller, att E. o. Ad:n i enlighet med dess nyss fattade beslut
ville för denna Profession bestämma lönen till 4,500 Edr.
H.
Den 20 November f. m.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: I så måtto instämmer jag med
den siste talaren, att lönen för ifrågav:de profession måtte bestäm¬
mas sålunda, att 3,000 lvdr blifver lön, l,500.Rdr löneförhöjning,
så att liela lönen blifver 4,500 Rdr Rmt.
Efter först till bifall å förev:de punkt framstäld propos., som
besvarades med Nej blef Utsk:s tillstyrkande bifallet med den deri
af H. Exc. Hr Gr. Sparre yrkade förändring, att anslags-beloppet
bestämdes för hvartdera Universitetet till 4,500 Rdr eller för begge
Universiteterne till 9,000 Rdr Rmt, att i staten upföras med ena¬
handa fördelning i lön och lönetillökning, som R, o. Adin i afside
på nästföregående punkt beslutat.
2G:te punkten, ang:dt anslag för ordnande vid Universiteten
af undervisningen i Ny-Europeisk Lingvistik, Modern Litteratur
och Estetik, samt löneförhöjning för Språklärarne vid Upsala Uni¬
versitet
Då härvid först förekom Utskis hemställan angide berörde
profession, anförde:
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Vördsamt anhåller jag, att R. o.
Ad:n äfven här måtte bifalla Utskis förslag i fråga om inrättande
af en ny profession i Ny-Europeisk Lingvistik, Modern Litteratur
och Estetik, och att lönen bestämmes till 4,500 Rdr, med vanlig
fördelning emellan lön och lönetillökning. Då nu redan i Upsala
tinnes en profession i Estetik, och i Lund en uti Modern Lingvi¬
stik, anhåller jag att, till undvikande af tvetydigheten, de uti ta¬
bellen N:o 5 vid Utskis Betänk förekommande benämningar måtte
jemkas i enlighet med K. M:s Propos. i ämnet, emedan i annat
fäll K. M. kan komma i förlägenhet vid tillsättandet af dessa tjen¬
ste!', hvarföre mig synes lämpligare, att ordalagen i K. M:s Propos.
komma att bibehållas, så att det skulle heta: »för ordnande vid
Universiteterne af undervisningen i Ny-Europeisk Lingvistik, Mo¬
dern Litteratur och Estetik beviljas ifrågav:de anslag.»
Hr Printzensköld: Jag ber den siste talaren om ursägt.
att jag upträder i motsatt syfte med honom. Jag anser nemligen
tjenster icke böra inrättas med mindre än man gjort sig full reda
för ändamålet med desamma. Här har Kansleren för de båda Aka-
demierne medgifvit, att man icke så noga vet hvad den nya Pro¬
fessorn skall hafva att göra. Man har sagt, att han skall syssel¬
sättas med den nyare Europeiska Lingvistiken. Denna term är ny
åtminstone för mig, ty med lingvistik har man hittills förstått de
gamla språken, Således är benämningen ganska sväfvande. Vill
man likväl antaga, att den Moderna Lingvistiken omfattar de mo¬
derna språken, så veta vi, att vid båda universiteten redan finnas
särskilda lärostolar för de sednare, hvarigenom dessa kunskapsäm¬
nen icke i brist af lärare böra ligga nere. När man vet, att en
Professor i Estetik ovilkorligen måste förvärfva sig grundlig känne¬
dom om de moderna språken, för att kunna meddela undervisning
II H. 33
lien 20 November f. m.
i sitt ämne, synes mig öfverflödigt att göra ett dupplikat af en
lärostol, sorn redan finnes. Dessutom är tiden för inrättandet af
denna lärarestol icke särdeles väl vald, ty penningeställningen är
allt annat utom lofvande. En af Utsk:s ledamöter liar äfven up-
lyst, att en icke obetydlig statsbrist upkommit, och då It. o. Adin
med 500 Itdr förhöjt Professors-iönerne vid båda Akademierne, är
det väl mindre lämpligt att inrätta professioner, hvilkas göromål
man till beskaffenheten icke känner. Jag anhåller således om af-
slag å denna punkt.
Hr Olivecrona: Den siste talaren har rigtigt upfattat
punkten N:o .Sfi, i fråga om en ny profession i Ny-Europeisk Lin¬
gvistik etc. Visserligen finnes vid Upsala Universitet en profession
i Estetik och Modern Litteratur, men deremot finnes ingen, som
till egentligt föremål har att framställa eller föredraga de moderna
språken. Då i närv:de tid de moderna språkens studium ådragit
sig allt större upmärksamhet, och de vid elementar läoverken allt
mera och mera börja studeras, är det äfven nödigt, att vid Uni¬
versiteten finnas lärostolar för dessa språk. I Utsk:s Betänk, om¬
talas visserligen, att ifrågav:de profession skall omfatta moderna
språk och modern litteratur, men då punkten derjemte innehåller,
att K. M. tillkommer ordnandet af dessa ämnens föreläsning, tager
jag för gifvet, att detta ordnande sker så, att den ene Professorn
skall föredraga Estetik och Modern Litteratur, så vidt den står i
sammanhang med den förra, och den andra Modern Lingvistik.
Under sådan förutsättning skulle jag tro, att B. o. Ad:n bör bi¬
falla Utsk:s förslag om inrättandet af en ny lärostol och i likhet
med sitt redan fattade beslut, bestämma lönen till 4,500 Rdr.
Hr Printzensköld: Just den af den siste talaren lemnade
upgift, att K. M. skall göra en fördelning af de läroämnen, uti
hvilka de nya Professorerne skola undervisa, utgör ytterligare skäl
för mig att bestrida det af Utsk. tillstyrkta anslaget. Det måtte
väl vara klart, att, innan man inrättar ett nytt embete, man må¬
ste göra sig reda för, hvad innehafvaren deraf skall få att göra.
Då först förverkligar man hvad behofvet påkallar. Nu åter vet
man icke de nya Professorernes sysselsättning, utan endast att de
skola ingripa i göromål, som tillhöra en annan redan befintlig lä¬
rarestol. Att under sådana förhållanden inrätta nya tjenster, är
ett slösande med statens medel, som alltid och i synnerhet nu bör
undvikas. Jag vidhåller min åsigt, att Professorn i Estetik bör
och kan meddela undervisning i de främmande språken och jemväl
examinera deruti, och att således den nya professionen är öfverflö¬
dig, och jag tror, att den kommer att bortgifvas till personer för
deras egen, nini icke för vetenskapens skull. Jag förnyar min an¬
hållan om afsiag.
Gr. Björnstjerna: Ehuru det är föga värdt att inlåta sig
i en strid med Hr Printzensköld, som alltid behåller sista ordet,
vill jag likväl göra ett försök. Jag påstår, att hvar och en, som
Den 20 November f. m.
följt undervisningen i Sverige, måste erkänna, att det är just i studiet
af de lefvande språken vi ligga längst efter alla andra civiliserade na¬
tioner. I)å det nu är allom bekant, att Professorn i Estetik icke löre-
läser moderna språk, och ieke heller kan åläggas detsamma, torde be-
hofvet af den nya Professionen vara absolut bevisadt. Jag bifaller
Utsk:s förslag, med den af H. Exc. Gr. Sparre yrkade förändring,
att lönen bestämmes till 4,500 Rdr.
Hr Printzensköld: Det var i sanning en nyhet Gr. Björn¬
stjerna meddelade, nemi. att Svenskarne äro långt efter alla andra
civiliserade nationer i kännedomen om utländska språk. Hitintills
hafva Svenskarne eljest haft det ryktet om sig, ^tt näst Hyska na¬
tionen äga den fullständigaste kännedomen om de moderna språken,
och då en utländning anländer till Sverige behöfver han knappt
känna annat språk än sitt modersmål för att kunna umgås med
bildade personer, hvaremot Svenskar, som företaga utländska resor,
måste känna de länders språk, som de besöka. Således ligger be¬
visningen om lärostolens obehöflighet på min sida. Jag förnyar
ytterligare min anhållan om afslag å förev:de puukt.
Gr. Björnstjerna: Det kan icke annat än glädje mig att
språkkunskapen är så utbildad inom KammarRätten, men jag ber
den siste talaren tro att så ej är förhållandet inom det yrke
jag tillhör. Jag vädjar till här närv:de kamrater. Då intet eller
nästan intet göres hos oss för inherntande af fremmande språk,
måste de officerare, hvilka önska lära sig dessa, på egen bekostnad
resa utrikes. Inom andra Europeiska arméer är förhållandet i san¬
ning helt olika.
Frih. Cederström: Jag vågar icke föreställa mig, att genom
bifall till Utsk:s förslag det mål skulle upnås, som Gr. Björnstjerna
antydt. Förmågan att obehindradt och ledigt samtala med utländ-
ningar, tror jag icke så mycket vinnes genom åhörande af föreläs¬
ningar, utan snarare genom samtal med språkmästare, R. o. Åd:n
har förut afslagit motioner om inrättande af professioner i utländsk
Lingvistik, och det borde således icke väcka förundran, om hos en
ledamot tanken upstått derom, hurula det K. Förslaget bör bifallas
eller icke. Vid föreg:de tillfällen har jag instämt i den åsigt, Hr
Printzensköld nu uttalat, att en dylik profession icke bör inrättas;
men vid detta tillfälle ämnar jag likväl begära bifall till Utsk:s
hemställan. Man har nemi. nu tagit saken mera grundligt och
omfattande, då man föreslagit, att professionen skall omfatta Ny-
Europeisk Lingvistik, Modern Litteratur och Estetik, och anser jag
Utsk. hafva i detta hänseende förfarit på ett tillfredsställande sätt.
Ehuruväl jag således ej ser saken ur den synpunkt, som Gr. Björn¬
stjerna, förmodar jag anslaget böra blifva i annat afsule gagneligt;
jag tillstyrker alltså Utskis förslag, dock så att lönen blir 4,500
Rdr. Nödvändigheten eller nyttan af den utaf II. Exc. Gr. Sparre
föreslagna förändring inser jag deremot ej; ty genom bifall till
Utsk:s förlag har man förutsatt, att undervisning skall meddelas i
Den 20 November f. in.
de 3 läroämnena, och icke såsom t. ex.' Hr Olivecrona förmenat,
inskränkas till någon del deraf. För de nyare språkens vetenskap¬
liga kännedom och språkforskningens bearbetande i mångsidigare
rigtningar, önskar jag bifall å det förslag, jag nyss haft äran förorda.
H. Exc. Hr Gr. Sparre: Mitt sednaste yttrande afsåg att
få tabellen N:o 5 i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag, så att i
st. för: »till en ny profession i Ny Europeisk Lingvistik» begagna¬
des orden: »för ordnande vid Universiteten af undervisningen i Ny-
Europeisk Lingvistik» etc. Emot Utsk:s förslag i öfrigt har jag
intet att anmärka.
Hr Olivecrona: Erih. Cederström har missförstått mitt yt¬
trande. Jag sade nemi. att jag instämde i Utsk:3 förslag, öfver-
tygad, att K. M. ordnar de särskilda läroämnena på ett fullt till¬
fredsställande sätt, och jag tog för afgjordt, att ändamålet med den
nya professionen skulle vara att meddela språkundervisning i högre
mening, för att kunna bilda lärare i moderna språken vid Elemen-
tar-läroverken. Under förhoppning att mina ord rätt upfattas, an¬
håller jag om bifall till Utsk:s förslag, dock så att lönen bestäm¬
mes till 4,500 Kdr.
Sedan härefter Hr Frih. o.Ordf:den framställt, atti afs:de på Utsk:s
ifrågav:de hemställan blifvit yrkadt dels bifall med den förändring,
att för den nämnda nya Profession vid hvartdera Universitetet be¬
viljades 4,500 Bdr eller tillhopa 9,000 ltdr Ernt samt beloppen
fördelades i 3,000 såsom lön och 1,500 såsom lönetillökning, och
med förklarande derjemte att ifrågav:de anslag i Tabellen N:o 5
bör uptagas under titel »Till en ny Profession för ordnandet vid
Universiteterne i Ny-Europeisk Lingvistik, Modern Litteratur och
Estetik»; dels ock af LIr Printzensköld afslag, blef propos. till bi¬
fall å Utsk:s hemställan först framstäld och besvarad med Nej;
hvarefter Hr Frih. o. Ordf:den hemstälde om R. o. Ad:n, såsom
H. Exc. Hr Gr. Sparre föreslagit, behagade bifalla Utsk:s hem¬
ställan, med den förändring, att för deri nämnda nya Profession
vid hvartdera Universitetet beviljades 4,500 Kdr eller tillhopa 9,000
Kdr Kmt, samt beloppen fördelades i 3,000 Rdr såsom lön och
I,500 Kdr såsom lönetillökning, och med förklarande derjemte, att
ifrågav. anslag i tabellen N:o 5 bör uptagas under titel »Till en
ny Profession för ordnandet vid Universiteterne i Ny Europeisk
Lingvistik, Modern Litteratur och Estetik», samt efter denna propos:s
besvarande med starka Ja jemte många Nej, förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Pr i n tzen sk ö ld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s i 26:te punkten af Utlåt. N:o
148 gjorda första hemställan med den förändring, att för deri
nämnda nya Profession vid hvartdera Universitetet beviljas 4,500
Kdr eller tillhopa 9,000 Kdr Kmt, samt beloppen fördelas i 3,000
Kdr såsom lön och 1,500 Kdr såsom lönetillökning, och med
Den 20 November e. ra.
förklarande derjemte, att ifrågav:de anslag i Tabellen N:o 5 bör
uptagas under titel »Till en ny Profession för ordnandet af under¬
visningen vid Universiteterne i Ny-Europeisk Lingvistik, Modern
Litteratur och Estetik, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde hemställan af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteris slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 16,
Nej — 26.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:s i förev:de punkt gjorda
hemställan ang:de löneförhöjning för språklärare vid Upsala Uni¬
versitet.
Högloft. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert ilunck.
Fredagen den 20 November 1857.
Plenum kl. G e. m.
Prämste närv:de ledamoten Erih. Åkerhjelm, Johan Carl,
fortfor att i Hr Gr. o. Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades pleniprot. för den 19 sisth September f. m.
Eortsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 1-48, ang:de
regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde Hufvudtite).
Härvid förekommo;
27:de punkten, ang.-de anslag för åtskilliga dels äldre, dels
nyligen uprättade låro-anstalter vid Upsala Universitet.
I fråga om mom. a, ang:de arfvode åt Ofver-läkaren vid Up¬
sala CentralHospital, emot förbindelse att hålla föreläsningar och
SI 8
Deri 20 November e. m.
meddela klinisk undervisning rörande sinnes-sjukdomarne och deras
behandling, yttrade:
Hr Olivecrona, Sam. Rudolf Knut: Jag får vördsamt
anhålla om bifall till det af StatsUtsk. här tillstyrkta anslag af
1,500 Kdr till den lärare vid Upsala Universitet, som meddelar
undervisning i en hittills alldeles försummad gren af läkareveten¬
skapen, nemi. Psychiotrien. Upoffringen å Statens sida är i sanning
ganska ringa i jemförelse med den stora vinst, som för framtiden
kan påräknas derutaf, att unga läkare få tillfälle att. studera sinnes-
sjukdomarne under en skicklig lärares handledning.
l!'rugav:de morn. blef uppå härefter framstäld propos. bifallet.
De öfriga momme af denna punkt bi fö U os utan discussion.
28:de punkten, ang:dc Professor Carlsons motion om anslag
för 2:ne Adjunkts-löner vid livarldera Universitetet, som icke skulle
vara fästade vid vissa läroämnen.
H. Exc. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Jag tager mig
friheten yrka, att den framställning, som i denna punkt blifvit af
StatsUtsk. afstyrkt, matte vinna R. o. Ad:s bifall. Utsk. har sjelft
erkänt vigten af det med motionen afsedda ändamål och detsammas
stora betydelse för Universitetens framtid torde icke heller kunna
bestlidas. Det är med insigt häraf som PresteSt. redan beviljat
tvenne extra Adjunkts-löner å 2,000 lidi- vid hvartdera af Univer¬
siteten och jag anhåller nu, att 1!. o. Ad. måtte fatta enahanda
beslut.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Utsk. har, på sätt den siste
värde talaren anfört, ingalunda förbisett vigten af att i tid fästa
unga män med lofvande anlag och håg för studier vid akademierna,
men skälen, hvarföre Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka bifall
till den ifrågav:de framställningen, äro dels att K. M., vid afgif-
vandet af förslag till reglering af UniversitetsStaterne, icke äskat
de ifrågav:de extra Adjunkts-lönerne, dels och hufvudsakligast, att
Utsk. med fästadt afs:de på knappheten af de tillgångar, som för
närv:de finnas att disponera, icke trott sig böra tillstyrka It. St:rs
bifall till anslag, som f. n. icke äro af oafvisligt behof påkallade.
Ty, mine Hrr, tillgångarne hafva redan blifvit så hardt anlitade,
att det är till att tillse, att Statsbrist-summan ej upkommer eller
blifver för stor. Nu säger man att StatsUtsk. bordt redan långt,
förut tillse detta, men man förgäter härvid, att då Utsk. afgafsina
föregfde förslag ang:de statsregleringen, förefanns ej någon anleda,
att befara upkomsten af någon brist i Statens tillgångar, och att
det är E. St:r sjelfva, hvilka i så betydlig mån beviljat anslag ut¬
öfver Ulsk:s förslag, att, i stället för den af K. M. beräknade be¬
hållningen af omkring 1,200,000 Kdr, en verklig brist af omkring
58,000 Hdr för det närv:de förefinnes. För hvarje anslag, som
hädanefter beviljas utöfver Utsk:s förslag, ökas naturligtvis denna
Den 20 November o. m.
519
brist, och ett sådant sätt att reglera Staten torde väl ej vara lämp¬
ligt. Jag tror, att StatsUtsk,, genom att tillstyrka de betydliga
summor för undervisnings verket i allmänhet, som i detta Betänk,
finnas uptagna, visat ett tillräckligt stort intresse för bildningens
sak samt att en beskyllning för afvoghet eller njugghet i detta
hänseende är alldeles obefogad. Jag tillstyrker bifall till punkten.
Hr Cederschiöld, Gustaf: Jag ber att få förena mig
med H. Exc. Hr Gr. Sparre. Jag anser de ifrågasatta Adjunkturerna
vara af stor vigt, enär det ofta inträffar att utmäkte vetenskaps¬
män måste under åratal vänta på befordran, emedan de ende plat¬
serne vid Universiteten, som tillhöra deras vetenskap, redan äro
tillsatte med yngre personer. Det händer således icke sällan att
sådana, mycket lofvande ämnen, måst af omsorg för sitt ekonomiska
bestånd öfvergifva studierna, för att ehuru ogerna rigta sin håg
åt ett håll, som bättre tryggade deras utkomst. Vid sådana fall
skulle de nu ifrågasatta lönerna komma att användas i vetenskapens
sanna intresse. Man har emot det nu begärda anslagets beviljande
gjort samma invändning som framstäldes på f. nr, nemi. att medel
dertill saknas, och man har åberopat en inom StatsUtsk. uprättad
kalkyl, ir.visande att statsbrist redan förefinnes. Jag känner ej,
huruvida denna kalkyl är fullkomligt tillförlitlig, jag har hört tvif¬
velsmål derom framkastas, och i allt fall kan det ej annat än före¬
falla mig något misstänkt, att statsbrist-spöket endast främhåiles,
då det är fråga om smärre poster; hvaremot Utsk. då frågan angår
större utgifter icke tyckes hysa någon särdeles betänklighet emot
deras beviljande. I anledti. af detta Utsk:s sätt att göra bespa¬
ringar, skulle man kunna fatta den förmodan att Utsk. uti finan-
cerna hyllade den homöopathiska läran, en förmodan, som tyckes
vinna styrka, då man erfar att Utsk., ehuru, enl. hvad dess leda¬
möter här upgifva, tillgångarne skola vara så otillräckliga, anslagit
till ett homöopathiskt sjukhus icke mindre än 8,000 lidr årligen.
Man talar om tidens materialistiska riktning och yttrar farhå¬
gor för densammas öfvervigt. Det vore väl då skäl att försöka sig
med något ideelt, och ifrarne för det materiella framåtskridandet
kan jag trösta dermed, att allt som offras på det ideella bär tu¬
senfaldig frukt äfven i det materiella. En enda god idé uträttar
ofta vida mera än tusentals dagsverken. Jag yrkar bifall till mo¬
tionen.
Frih. Cederström, Budolf: Det kan ingalunda vara min
mening att, på sätt StatsUtsk:s ledamöter tyckas förutsätta, så snart
man förordar en emot Utsk:s förslag stridande framställning, vilja
tillvita Utsk. någon njugghet eller orättvisa; utan gör jag fasthellre
full rättvisa åt Utslcs bemödande att iakttaga sparsamhet, när en
sådan ansetts böra iakttagas; men jag tror derjemte, att om ett
anslags beviljande anses vara af stor vigt för samhällets förkofran
i ett eller annat hänseende, böra samhällets medlemmar underkasta
sig de upoffringar, som för ändamålets upnående erfordras. Skulle
verkligen, såsom Hr Bildt förespeglat oss, en statsbrist-summa i
Pen 20 November e. m.
i alla fall oundvikligen upkomma, så synes det mig desto mindre
vara skäl att göra afs:de på en lägre summa, då med densammas
beviljande ett stort och vigtigt ändamål kan upnås. Motionären
har på ett i min tanke ovedersägligt sätt ådagalagt den stora vig¬
ten af sitt förslag; och endast det förhållande, att Adjunkternes
antal är 17 men Professorernes 26, synes mig vara värdi vår up-
märksamhet, och om icke ett tillfyllestgörande skäl att jemna detta
förhållande, dock en anledn. att närma sig i någon mån dertill.
Ty meningen med Adjunkturer är ju, att Professorerne, vid de till¬
fällen då de af sjukdom eller andra orsaker äro förhindrade att
utöfva sitt undervisningskall, skola ega tillgång på personer hvilkas
vetenskapliga bildning i det för tillfället ifrågav:de läroämnet är
sådan, att de kunna med heder och till ungdomens oafbrutna gagn
intaga Professorernes platser. l)e öfriga af motionären anförda skäl
synas mig likaledes vara af en alldeles obestridlig beskaffenhet, och
någon vederläggning deraf har icke heller å Utsk:s sida ifrågakom¬
ma. Jag kan således icke annat än högeligen tillstyrka bifall till
motionen och förenar mig i det af H. Exc. Hr Gr. Sparre derom fram-
stälda yrkande.
Hr Liljehöök, Carl Berthild: I likhet med Hr Bildt
anser jag, att det begärda anslaget icke f. n. bör beviljas. I en¬
lighet med hvad i K. M:s Propos. och Utsk;s Utlåt, finnes anfördt,
hafva flere Adjunkturer vid Universiteten icke varit besatta, till
följd af de dermed förenade obetydliga löner, så att K. M. till och
med användt en ledig Adjunkts-lön till arfvode åt Ofver-läkaren
vid Upsala Central Hospital, som meddelat klinisk undervisning i
sinnes-sjukdomars behandling. Då det icke är osannolikt, att till¬
gångar inom den ordinarie Akademiestaten för det ifrågav:de ända¬
målet jemväl under nästa statsregleringsperiod komma att finnas,
tror jag att man ganska väl kan i detta fall iakttaga sparsamhet.
Många bäckar små göra en stor å, säger ordspråket och dessutom
får jag erinra, att det är bättre att gifva den närvnde Akademie-
personalen för deras bergning fullt tillräckliga löner, än att öka
personalen men bibehålla de otillräckliga lönerna.
I afs:de å den kalkyl, som blifvit omnämnd af StatsUtsk:s
Orf:de på f. m. och nu på e. m. af Hr Bildt, får jag äran till¬
kännagifva att den grundar sig på en approximatif beräkning af
de blifvande inkomsterna. Huruvida öfverskott eller brist derå kom¬
mer att upstå, kan man naturligtvis icke på förhand bestämma.
Det ena är lika möjligt som det andra, men säkert är, att då,
enl, den af K. M. upgjorda Staten, ett öfverskott af omkring 1,200,000
Itdr skulle upkomma, sfi förefinnes deremot f. n. en stalsbrist-summa af
icke 58,000 Bdr, utan öfver 60,000 Itdr, till följd af utgången
utaf de votera', som i går inom StatsUtsk. egde rum. Vid sådant
förhållande torde det väl vara skäl att ej fatta sådana beslut, som
medföra statsbristens ökande, hvarföre jag, lika med Hr Bildt yr¬
kar bifall till punkten.
Hr bildt Det är StatsUtsk:s medlemmars •!vilkorlig» skyl
Den 20 November e, m
(lighet att efter bästa förstånd inhemta och inför R. St:r framlägga
Statsverkets tillstånd, hvarom representationens öfriga medlemmar
icke i allmänhet kunna anses ega en närmare detaljkännedom. För
fullgörandet af denna deras skyldighet har StatsUtsk. låtit uprätta
den här omnämnde kalkylen. Att den icke kan vara fullt säker,
ligger i sakens natur, enär statsregleringen ännu är i görningen
och åtskilliga af de anslag, StatsUtsk. i kalkylen uptagit,, möjligen
komma att af Ständerna afslås; men denna möjlighet kan ej vid
kalkylens upgörande beräknas, utan Utsk. måste väl dervid förut¬
sätta att Ständerna bifalla de af Utsk. tillstyrkta anslagen. Detta
om utgifterna. Hvad inkomsterna beträffar, så veta vi att deras
beräkning alltid måste vara osäker. Utsk. har uptagit den till de
belopp K. M. beräknat, och hvad de extra ordinarie inkomsterna
vidkommer, torde man ej hafva skäl att antaga en högre beräkning,
med undantag måhända af briinvins-skatten, som vid denna Riks¬
dag blifvit med 10 öre förhöjd. Det är nemi. för ingen af oss
obekant, att handelsverldens ställning är sådan, att vi för de kom¬
mande åren ej kunna påräkna en så stor import som den, hvilken
egt rum under de nästförflutne. Om, under sådana förhållanden,
XJtsk. beräknat Statsverkets inkomster till samma belopp som K.
M. dem uptagit, kan Utsk. väl icke beskyllas att hafva med flit
beräknat dem för lågt. Kalkylen, sorn naturligtvis endast kan vara
approximatif, har varit framlagd på StatsUtsk:s bord, och att den
icke blifvit RiksStms medlemmar i tryck tillhandahållen, kommer
sig deraf, att den ständigt undergår förändringar. Utsk. måste
dock alltid hafva den för ögonen, för att tillse, att anslag ej till¬
styrkas utöfver inkomsterna.
Man har yttrat, att Utsk. bordt göra afprutningar på de stora
summorna, i st. f. att indraga de små. För min del är jag af den
åsigt, att man bör göra något helt och fullständigt, så vidt det
är möjligt, och icke bortplottra inkomsterna på en mängd småsa¬
ker. Denna åsigt har äfven StatsUtsk. följt, och derföre upgjort
ett fullständigt förslag för elementar-undervisningens ordnande, hvars,
genomförande fordrar vida större summor än dem K. M. begärt.
Utsk. har i detta afs:de tillstyrkt beviljandet af så stora anslag,
att man med skäl kan draga tvifvelsmål, huruvida de under de.
första åren, i anseende till brist på skicklige män till alla lärare-
platsernas besättande, komma att åtgå, i hvilken händelse stora
besparingar å denna titel komma att upstå. Är nu behofvet af flere
Adjunkturer vid Universiteten verkligen så stort och trängande, sorn
raan här påstår, så är det temligen troligt, att K. M. som kommer
att få tillräckliga medel till sitt förfogande, anslår extra arfvoden
åt de vetenskapsidkare, hvilka man vill upmuntra och vid Akade¬
mierna fästa. Jag yrkar fortfarande bifall till punkten.
Hr Olivecrona: Lika med H. Exc. Hr Gr. Sparre, vågar jag
anhålla om bifall till hvad motionären, Professor Carlson, föreslagit
om anslag till två extra Adjunkts-löner vid hvartdera Universitetet,
för att kunna dervid fästa utmärkta vetenskapsidkare. För närvrde
finnas vid Akademierna Docenter, hvilka utmärkt sig genom veten¬
Ä22
Den 20 November e, m.
skapliga arbeten oell snart skola förvärfva sig ett namn äfven utom
Sveriges landamären. Erkännes vigten af att vid Universiteten
bibehålla sådana personer, kan man, enl. mitt förmenande, ej un¬
derlåta att bifalla motionen. Man har visserligen häremot åbero¬
pat brist på tillgångar. Jag tilltror mig ej att bedöma, huruvida
den förespeglade statsbristen stödjer sig på någon verklig grund, men
jag anser, att R. o. Ad., oberoende häraf, bör bevilja anslaget, om
ändamålet dermed erkännes vara af stor vigt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Den första frågan i
denna sak är, huruvida det begärda anslaget verkligen är nödigt.
Flera föreg:de talare hafva, i min tanke, fullständigt ådagalagt, att
så är. De klena utsigter till uppehälle, som Akademierna hafva att
erbjuda unga och lofvande vetenskapsidkare äro, enl. hvad erfaren¬
heten tillräckligen visat, icke nog lockande att fästa dem der. Så
snart en utmärkhet framträder, skyndar den enskildta industrien
att medelst lysande anbud tillegna sig honom. Jag tror således,
* att så vida man verkligen vill hafva våra Professors-platser i en
framtid besatta med kapaciteter, måste man ju förr desto hellre
göra någonting för att söka hindra unga lofvande anlag att öfver¬
gifva Universiteten. Sanningen häraf har jag ej heller hört be¬
stridas, man har deremot både på f. m. och nu framhållit för oss
ett spöke, som man benämner statsbrist och hvarmed raan velat
skrämma oss från nyttiga anslags beviljande. Om, på sätt Hr
Bildt tillkännagifvit, StatsUtsk. under statsregleringens upgörande
städse för ögonen baft en tablå öfver utgifterne och tillgångarne,
förefaller det mig i sanning besynnerligt, att Utsk. icke förr än
nu kommit underfund med, att inkomster och utgifter icke gingo
ihop och att man således först nu vid 8:de Hufvudtiteln borde inslå
på besparings-svstemet. Jag känner ej hvem det är som upgjort
den här åberopade kalkylen. Jag tror visserligen, att den är med
all samvetsgrannhet uprättad, men jag får erinra, att, hvad de
extra statsinkomsterna beträffar, är det Bevilln.Utsk., som bör up-
rätta kalkylen, jag vet äfven, att en sådan beräkning ännu icke
af nämnde Utsk. blifvit gjord. Det skulle leda allt för långt ifrån
ämnet, att nu undersöka huruvida dessa extra inkomster kunna
antagas upgå till högre belopp än K. M. i sin Nåd. Propos. beräk¬
nat. Jag tror mig dock veta att så kommer att inom Bevilln.¬
Utsk. ske, och detta på goda skäl. Jag vill ytterligare anmärka,
att StatsUtsk. i sin beräkning uptager alla de anslag, hvilka af
Utsk. blifvit föreslagna men antingen ännu icke af Stånden pröfvats
eller äro beroende af omröstning i förstärkt StatsUtsk., åtskilliga
af dessa komma dock, enl. all sannolikhet, att afslås. Slutligen får
jag erinra, att den nu ifrågav:de summan ej är serdeles stor. Den
utgör blott 8,000 11 dr. Om vi nu bevilja den men deremot afslå
det af Utsk. tillstyrkta anslaget till homöopatien, tror jag att en
sådan qvittning vore förmånlig både för Universiteten och för lan¬
det. Jag yrkar bifall till motionen.
Pir Tham, Casper Wolrath Victor: Jag instämmer
Den 20 November e. m.
visserligen i den af StatsUtsk:s ledamöter här uttalade sats, att
man bör iakttaga sparsamhet för att undvika statsbrist, men jag
får erinra, att man understundom kan spara så, att just denna
sparsamhet tillskyndar samhället en förlust. Jag för min del skulle
tro, att om lt. St:r bifölle Utsk:s hemställan i denna punkt, skulle
verkligen en sådan förlust drabba Staten. Gifver man akt på för¬
hållandet vid Universiteten och de lägre tjenstemännen derstädes,
så finner man, att de nästan ej ega något understöd från Statens
sida. Det enda Akademierna egentligen hafva att gifva dem äro
s. k. Stipendier och Docenterna hafva ej några andra offentliga
medel sig anslagna. Hvad blifver följden häraf? Jo, att sedan de,
som blifvit hugnade med t. ex. rese-stipendier, återkommit till fä¬
derneslandet, riktade i vetande, så ega Akademierna inga medel att
qvarhålla dem hos sig, och när omsider en lärareplats blifver vid
Universitetet ledig, finnes ofta ingen, som kan öfvertaga den. Do¬
centerna uppehålla sig hufvudsakligen genom meddelande af enskild
undervisning, men derigenom dragas de i sjelfva verket från veten¬
skaperna till elementar-undervisningen. Vid öfvervägande häraf fin¬
ner jag mig böra biträda H. Exc. Hr Gr Sparres förslag. Jag tror
visserligen, att Statens tillgångar äro hardt anlitade, men jag har
tyckt mig höra, att det finues andra poster, som med större skäl
kunna indragas än denna.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det är visserligen icke
min mening att påstå, att detta StatsUtsk:s Betänk, saknar sina
fel, men deremot tror jag mig kunna fritaga Utsk. från förebråel¬
sen att vid anslagsfrågornas bedömande hafva tillvägagått på ett
nidskt sätt. I detta Betänk., likasom vid många andra tillfällen,
har jag funnit en viss benägenhet hos 11. St:r att vilja regera, och
denna benägenhet röjer sig äfven i det nu framstälda yrkandet om
bifall till en enskild motionärs framställning. Jag tager för alldeles
gifvet, att innan K. M. afgaf Sin Propos. i detta ämne, hade Aka¬
demierna antingen gjort hemställan till K. M. om behofvet af flere
lärare löner, eller ock icke gjort en sådan hemställan. I förra
fallet har ju K. M. redan pröfvat nödvändigheten eller den öfver¬
vägande nyttan af det anslag, som nu ifrågasättes, och troligtvis
funnit att dermed kan anstå, eftersom ingen framställning derom
blifvit till It. St:r aflåten, och i sednare fallet hafva Akademierna
sjelfva ansett anslaget ej vara af elt oundgängligt behof påkalladt.
Jag tror i allmänhet, att det skulle vara ganska väl, om It. St:r
toge till grundsats att bevilja andra anslag än dem K. M. begärt.
Då finge de enskilda spekulationerna ej så stort spelrum, som nu
är dem öppet, och ett i min tanke ganska olämpligt sätt för re¬
presentationen att deltaga i Styrelsen komme att uphöra. Hvad
jag nu haft äran andraga utgör för mig ett alldeles tillräckligt skäl
att bifalla punkten. Dertill kommer, att jag anser mig skyldig tilt
mera sätta tro till StatsUtsk:s ledamöters upgift om statsinkom¬
sternas otillräcklighet, än att lyssna till åtskilliga andra talares önsk¬
ningar och förhoppningar. Här gäller ordspråket, att siffror tala,
och om än så lyckligt vore, att någon statsbrist verkligen ej före-
524
Den 20 November e. m.
funnes, så är ju ingen skada dermed skedd. Jag tillstyrker bifall
till punkten.
Hr Montgommerie, It o b, Nils Germ.: Då man vid
detta tillfälle talar om statsbrist, oell de stora belopp, hvartill ut¬
gifterna komma att upgå, kan meningen naturligtvis icke vara, att
den här ifrågav:de summan, eller 8,000 Itdr, skulle hafva någon
särdeles stor inverkan på totalsumman af utgifterna, utan meningen
är, att man i tid skall göras upmärksam på denna totalsummas
storlek, så att man ej beviljar anslag till mindre nödiga ändamål.
Jag får derjemte erinra, att StatsUtsk. visat mycken frikostighet vid
denna Hufvudtitels behandling, ehuru de, som anse att Utsk, bordt
vara ännu frikostigare, anmärkt, att Utsk:s ledamöter först nu bör¬
jat att tala om sparsamhets iakttagande. Orsaken härtill är emel¬
lertid mycket enkel, nemi. den, att Utsk. vid de första titlarna ej
öfverskrida K. M:s Propos., utan hållit sig inom densamma, då der¬
emot vid den öde titeln det belopp, hvarmed man öfverskrida den
Kongl. Proposm, upgick till omkring 119,000 Itdr. Vid 8:de titeln
är den Kongl. Proposm öfverskriden med icke mindre än 450,000
Itdr. Vid sådant förhållande är det ju klart, att man ej förr än
nu haft skäl att fästa upmärksamheten på nödvändigheten att iakt¬
taga någon sparsamhet, till undvikande af statsbrist. Då jag, för
min del, ej tror, att någon synnerlig skada blifver en följd af dröjs¬
mål med det nu ifrågavrde anslagets beviljande, får jag förena mig
med dem, som yrkat bifall till punkten.
Gr. Sparre, Erik: Det kan ej nekas, att StatsUtsk. har,
vid behandlingen af denna Hufvudtitel, visat mycken frikostighet,
och långt ifrån att jag skulle vilja tillvita Utsk. den sparsamhet,
som i några fall ansetts böra iakttagas, tror jag, att man i allmän¬
het derför bör hålla Utsk. räkning. Jag skulle t. o. m. hafva un-
derstödt anmärkn:r emot några af de förra punkterna, ifall de blif¬
vit framställda, enär jag ej funnit de der tillstyrkta anslag så be-
höfliga som det nu ifrågav:de. Detta anslag anser jag deremot vara
ett af de mest vigtiga. För Universitetens förkofran är ingenting
vigtigare, än att dervid i tid kunna fästa unga män, som utlofva
att förvärfva en sådan grad vetenskapligt vetande, att de blifva lämp¬
liga att intaga professorsplatser. Man har redan omnämnt, hurule¬
des numera en mängd tillfällen yppa sig för de unga vetenskaps¬
männen att blifva fördelaktigt anställda, och lockelsen att antaga
sådana anbud är så stor, att kärleken till vetenskapen skall vara
bra stark för att emotstå densamma, så vida ej Universiteten hafva
någorlunda jemförliga platser att erbjuda. Vore det likväl nu fråga
om något större belopp, skulle jag, j anseende till den pekuniära
ställningen, vara färdig att understödja StatsUtsk.; men. mine Hrr,
här är ju endast fråga om 8,000 Bdr, af hvilka 4 personer skola
få andel 1 Jag anser i sanning detta belopp vara så ringa i jemfö¬
relse med mångå andra af Utsk. tillstyrkta anslag, att jag skulle
finna det högst olämpligt att ej detsamma bevilja, hvarföre äfven
jag anhåller om bifall till motionen.
Dori 20 November e. m.
525
Frih. Cederström: Till hvad Gr. Sparre sednast anfört torde
icke mveket behöfva läggas, för att bestämma R. o. Ad:s beslut i
denna fråga; men jag anser mig dock böra yttra några ord till svar
å Gr. Liljencrantz^ anförande. Den värde Gr:n har antydt, att man
borde afslå alla af enskilda motionärer gjorda framställningar om
anslag; men som denna åsigt saknar stöd både af Grundlag och häfd,
torde något afs:de derå ej kunna fästas. Vill man hafva exempel
på lyckliga resultater af anslagsmotioner, behöfver jag blott i detta
hänseende åberopa ett beslut från den nästföregide Riksdagen, nemi.
det, hvarigenom R. St:r beviljade anslag till Ingeniör-korpsen. Hvad
det nu ifrågaställa anslaget beträffar, hafva tvänne aktade Kyrkans
män från södra Sverige, i förening med tvänne aktade män från
det norra, förenat sig i en reservation, så talande till både känslan
och omdömet, att jag ej skulle neka mig nöjet att här upläsa det¬
samma, såvida ej den långt framskridna tiden derifrån mig afhölle;
förblifvaudes jag emellertid vid min vördsamma anhållan om bifall
till motionen.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att i afs:de på
förevide punkt blifvit yrkadt, dels bifall till Utsk:s hemställan, och
dels att, med afslag derå, R. o. Ad. måtte anvisa tvänne adjunkts-
löner af 2,000 Rdr Rmt hvardera, till hvartdera af Universiteten i
Upsala och Lund, att användas i enlighet med Professor Carlsons
derom gjorda framställning, blefvo propos:r å dessa yrkanden fram¬
ställda och besvarade med blandade Ja och Nej; hvarpå proposm'
till bifall å Utsk:s hemställan förnyades, samt sedan svaren härvid
åter utfallit med Ja och Nej, Hr Frih. o. Ordf:den förklarade det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Olivecrona begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes en så lydande voter:s-
propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s i 28:de punkten af Utlåt. N:o
148 gjorda hemställan, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej beslutar R. o. Ad., att, med afslag å Utsk:s förenämnde
hemställan, anvisa tvänne adjunktslöner af 2,000 Rdr hvardera, till
hvartdera af Universiteten i Upsala och Lund, att användas i en¬
lighet med Professor Carlsons derom gjorda framställning.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 35.
Nej — 28.
29:de punkten, ang:de slipendii-anslag för theologie sludiosi;
30:de punkten, ang:de arfvodes-anslag för 6 Amanuenser vid Lunds
Universitet; och 3 lista punkten, ang:de slipendii-anslag för Sven¬
ska studerande vid Köpenhamns Universitet.
Dessa punkter biföllos.
Den 20 No t ernber e. m.
32:dra punten, ang;de Elemenlar-låroverken.
Härvid tdrekoramo först och biföllos tillstyrkandet ang:de lö-
nema för Rektorer vid Rikets högre Elementar-liiroverk, samt för¬
slaget, att med rektors-befattningen vid dessa läroverk ej må förenas
iunehafvandet af prebende.
Då sedermera förekom förslaget till bestämmande af lönerna
för Lektorer, Adjunkter och Kolleger vid Elemeutar-läroverken,
yttrade:
Hr Printzensköld, Carl: Då jag betraktar de premisser
Utsk. för sitt tillstyrkande i denna punkt upställt, finner jag vis¬
serligen, att Utsk., i afs:de å Adjunkternas och Kollegernas lönevil-
kor, icke skäligen kunnat förfara annorlunda iin som skett, enär uti
reciten säges, att dessa lärares loner, lika med lektorernas, böra in¬
delas i fyra klasser; men härigenom kommer dock att upstå ett
missförhållande, hvarpå jag anser mig böra fästa R. o. Ad:s up-
märksamhet, nemi. att den högsta adjunkts- eller kollega-lönen, som
blifvit föreslagen till 2,500 Rdr, Olifver högre än den lägsta lek¬
torslönen, som skulle bestämmas till endast 2,000 Rdr. Enl. den
grundsats, som vid löne reglering i allmänhet följes, tilldelas aldrig
en underordnad tjensteman lika stor lön som hans förman bekom¬
mer, om än skillnaden i lönebeloppen esomoftast är obetydlig. Gil¬
las Utsk:s förslag till lönereglering för lärarno vid Eleinentar-läro-
verken, så kan det emellertid inträffa, att en Adjunkt har en lön
af 2,500 Rdr, uuder det att hans förman. Lektoren, endast har
2,000 Rdr. Jag anser, att detta är ett missförhållande, som ej bör
fä ega rum, och hemställer derföre, huruvida icke den af Utsk. ut¬
öfver K. M:s Förslag uptagua 4:de löneklassen för Adjunkter och
Kolleger bör uteslutas, i hvilken händelse den äldste Adjunkten
eller Kollegen ändoek finge lika stor lön som den yngste lektoren.
Hr Cederschiöld: Jag har anledn. tro, att den siste
värde talaren icke fullt förstått de motiver, som ligga till grund för
Utsk:s förslag i detta fall. Utsk. har beträdt en bana, som, i min
tanke, borde följas äfven vid löneregleringar för tjenstemän i all¬
mänhet. I andra länder har äfven tillämpats samma grundsats, eller
att lönerna vexa med tjensteårens antal. Alt anse Lektorerna såsom
förmän för Adjuuterna eller Kollegerna, torde icke vara riktigt. Jag
yrkar bifall till förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Eör min del tror jag, att Hr
Printzensköld har ganska mycket skäl för sin aumärkn. På Utgifts-
afdelningen var äfven förslaget upstiildt och, såvidt jag kan påminna
mig, enhälligt antaget på det sätt Hr Printzensköld nu framställt,
ehuru sedermera uti Utsk:s plenum, genom en hastig vändning, om
jag så får uttrycka mig, en ny lönegrad för Adjunkter och Kolleger
blef tillagd. Detta är äfven, i min tanke, ett misstag, ty det lärer
ej kunna nekas, att derigenom upkommer det mindre egentliga för¬
hållande, att en äldste Adjunkt har större lön än en yngste Lek
Den 20 November e. m.
527
tor, så att den förre ej kan befordras till den sednares plats, utan
en pekuniär upoffring af 500 Rdr om året i 5 års tid. Enahanda
blifver förhållandet, oin en iildste Kollega skall befordras till Hektor
i de minsta skolorna. Man liar visserligen härvid erinrat, att de
äldsta Adjunkterna skola i allmänhet, till följd af deras tjenstgö-
rings beskaffenhet, blifva hvad man kallar förlegade och knappast
kunna ifrågakomma att befordras till Lektorer; men häremot torde
åter kuuna anmärkas, att om än ett sådant förhållande förut under¬
stundom inträffat, så har detsamma dock måst betydligt förändras
genom ämnesläsningens införande. Det är nemi. klart, att sedan
Adjunkterna fått till åliggande att läsa samma ämnen i flere klas¬
ser, så bör det mindre fördelaktiga inflytandet på deras själsförmö-
genheter utaf ouphörlig läsning i de lägsta klasserna uphöra. Men
om man än erkänner att det kan inträffa, att en Adjunkt, eller isyn¬
nerhet en Kollega, blifver något förlegad, derigenom att han länge
innehaft en sådan befattning, så torde man dock ej kunna säga, att
Staten bör inrätta en särskild högre lönegrad för mindre dugliga
lärare, utan fasthellre antaga, att lönegraderna böra inrättas under
förutsättning att deras innehafvare skola blifva dugliga och af be¬
fordran förtjenta män. K. M. har äfven varit af samma tanke som
Utgifts-afdelningen, ehuru lönerna för ifrågavide lärare blifvit min¬
dre fördelaktigt upställda i den Kongl. Proposm, än uti Utskis för¬
slag, eller i 3 klasser af 1,000, 1,400 och 1,800 Edr, hvarjemte,
enl. K. M:s Förslag, lärarne ej skulle få högre löner efter vissa år,
utan först vid inträffande ledighet inom en högre grad. Om såle¬
des Utskis förslag återföres till det ursprungliga och konseqventa,
sorn Utgifts-afdelningen upgjorde, så blifver ändock de ifrågavide
lärarnes ställning betydligt bättre, än den enl. K. M:s förslag skulle
blifva.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra får jag föreslå, att
E. o. Ad. måtte antaga punkten, med den förändring, att 4:de löne¬
graden för Adjunkter och Kolleger uteslutes, så att punkten kom-
me att lyda som följer i »att lektorslönerna måtte bestämmas till
,2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 Rdr, samt lönerna för Adjunkter
och Kolleger till 1,000, 1,500 och 2,000 Edr, allt Ernt.»
Hr Cederschiöld: Som jag ej är ledamot af StatsUtsk.,
kan jag ej heller känna på hvad sätt det ifrågavide beslutet till¬
kommit, men det är, efter mitt sätt att se saken, ganska klokt och
och riktigt. Gr. Lagerbjelke har åt de Adjunkter, som skulle er¬
hålla högsta lönegraden, gifvit epithetet förlegade. Jag tror, att
ett misstag ligger till grund för detta yttrande. Enl. den nu gäl¬
lande Skol-lagen är ämnesläsning ej införd i de lägsta klasserna,
utan en eller tvänue lärare lemna der undervisning i alla ämnen,
och, efter det här framlagda förslaget, skulle det just blifva Adjunk¬
terna, som läste i nämnde klasser. Nu tror jag, att Utsk. hyst den
tanke, att en person kunde vara ganska lämplig att meddela under¬
visning i de första elementerna, hvilken undervisnings bibringande
på ett riktigt sätt är något särdeles vigtigt, och fordrar en egen
förmåga; men att samma person, till följd deraf att han under en
Dea 20 November e. m.
längre följd af år sysselsatt sig endast med elementernas inlärande,
blifvit mindre lämplig att lemna högre undervisning i något visst
specielt ämne, och på det att en sådan lärare icke skulle eftersträfva
en plats, som han måhända ej var vuxen, utan hellre qvarstanna
vid en befattning, för hvilken han var särdeles passande och gag¬
nande, samt der han kanske äfven kunde vara svår att ersätta, har
Utsk. föreslagit en fjerde högre lönegrad för Adjunkter oell Kolle¬
ger. Jag, för min del, kan ej inse det farliga eller olämpliga deri,
att en lärare i en lägre klass skulle få en något högre lön, än en
lärare i en högre, helst det här icke är fråga om någon subordina¬
tion, utan lärarne äro coordinerade. Jag fortfar att yrka bifall till
punkten.
Hr Tham: Det torde vara föga hopp att erhålla bifall till
punkten, då StatUtsk:s egen Ordf:de deri yrkat förändring; men jag-
kan dock ej underlåta att yttra den tanken, att Utsk. synes mig
hafva goda skäl för sitt förslag. För att rätt bedöma frågan, torde
man i främsta rummet böra bemärka skilnaden emellan Adjunkter¬
nas och Lektorernas sysselsättning. Den siste värde talaren har gan¬
ska riktigt anmärkt, att Adjunkterna, enl. den nya skol-lagen, äro
fästade vid klassläsning, då deremot Lektorerna äro förbundna till
ämnesläsning, och lika riktigt är det, att en person kan vara lämp¬
lig till klasslärare men ej till ämneslärare. Men på samma gång-
måste man ihågkomma, att Adjunkternas verksamhet inom sjelfva
skolkallet är vida mindre än Lektorernas. Om man derföre förun¬
nar Adjunkterna den här föreslagna lönen, tror jag, att man endast
gifvit en rättvis hyllning åt förtjensten. Man har anmärkt, att en
Adjunkt i sådant fall skulle få större lön än en Lektor, men om
detta inträffar, så vore det väl ej så farligt. Om något sådant ve-
derfores en verklig förmåga, borde det ej väcka afund hos Lekto¬
rerna, helst de sednare ega förhoppning att få en lika stor och ännu
större lön.
Jag får äfven fästa upmärksamheten på en annan omständig¬
het. Hittills har, till följd af den nu gällande lagen, det sällan
inträffat, att en Kollega sökt befordran till Lektor. Orsaken härtill
har vanligtvis varit den, att Kollegan varit så öfverhopad af arbete,
att han icke haft tid att studera sig in i nåsron speciel vetenskap,
och icke heller har det varit någon pekuniär vinst för en Kollega
att blifva Lektor. När nu, enl. StatsLUsk:s förslag, det skulle blifva
en verklig vinning för Kollegan att befordras till en lektorsplats,
ligger redan deri ett för mig tillräckligt skäl att yrka bifall till
punkten.
Gr. Lagerbjelke har erinrat, att det är ganska få embetsman,
sorn på så kort tid avancera till högre löner. Detta är ganska rik¬
tigt, men han har förglömt ett annat förhållande, nemi. att många
skollärare få under en ganska lång tid gå utan lön. Jag skulle
kunna namngifva personer, ganska skickliga lärare, som här i Stock¬
holm gått i 13 år och endast haft ett litet arfvode. Skulle nu en
sådan
Den 20 November e. m.
529
sudan person få den här föreslagna lönen, så har han dessförinnan
tjenat i 18 år. Jag kan ej annot än yrka bifall till punkten.
Frih. Cederström: Afven jag anhåller om bifall till denna
StatsUtsk:s hemställan. Jag tror icke, att man bör låta afskräcka
sig af den skenbara oegentligheten i löneregleringen, på hvilken
tvenne ledamöter fastat upmärksamheten. Det subordinations-förhål-
lande, som kan existera emellan Lektorer och Adjunkter, är icke af
sådan beskaffenhet, att det bör lägga hinder i vägen för tilldelandet
åt en äldsta Adjunkt af en högre lön än den yngsta Lektorns. Lå-
tom oss taga ett exempel från den militära embets-och tjenstemarma-
klassen! Huru ofta händer det icke, att en Underofficer, såsom
innehafvare af ett godt boställe, drager större löneinkomster än en
vid samma reg:te anställd Underlöjtnant? Sådant är ju det temligen
vanliga förhållandet vid vår indeldta armé. Och hvarföre får detta
förhållande utan anmärkt), fortfara? Jo, derföre att Underofficers-
graden är vanligtvis den högsta, som plägar inom militärståndet up-
nSs af alla dem, hvilka icke fått hvad man kallar en bildad upfo-
stran. Billigheten deraf ifrågasättes ej, enär den öfverlägsenhet i
hållning och insigt, som Officern bör ega, till en del torde böra an¬
ses på denna hans högre bildning bero, men deremot Underofficern,
som hunnit höjden af den befordran, han under vanliga förhållan¬
den kan hoppas, bör vara bergad på den ej ovigtiga plats, der han
qvarstaduar. På samma sätt torde det äfven få anses billigt, att
en Adjunkt eller Kollega kan få påräkna en löneinkomst af 2,500
ltdr, såsom det yttersta mål, hvartill han, i de flesta fall åtminsto¬
ne, kan komma, och hvilken summa ingalunda kan anses vara för
hög, särdeles om en sådan lärare har familj att underhålla. Det
synes mig alldeles oriktigt att underkänna honom, såsom »oduglig»
i sitt yrke, derföre att han ej är lämplig till vinnande af befordran
till Lektor; tvertom är en i Kollega- eller Adjuuktsgradeu skicklig
och nitisk man fullkomligt värd sin bergning. Det är mycket för-
tjenstfullare att lörblifva i en lägre grad, den man är vuxen och
gagnar, än att, för högre lön, fika efter befordran till en tjenst,
der man ej är lika nyttig. Men nöden drifver folk dertill. Jag
tillstyrker, till förebyggande häraf, bifall till den nu föredragna
punkten.
Hr Liljehöök: R. o. Ad. torde upmärksamma, att i denna
punkt uptages tvenne klasser af lärare, nemi. Adjunkter, tillhörande
^ de högre Eleraeutar-läroverken, och Kolleger, tillhörande de lägre
Elementar-läroverken. Så vidt jag kan fatta tror jag ej, att hela det
antal Adjunkter, som finnes vid de högre skolorna, skola lå tillräck-
1 lig sysselsättning i de få klasser, der klassläsning eger rum. Jag
k tror, att de flesta Adjunkter komma att följa lärjungarna i vissa
ämnen, ända upp till de öfversta klasserna af skolan, och för sådana
Adjunkter, jag medgifver det, kan den af StatsUtsk. föreslagna 4:de
löneklassen vara lämplig och rättvis. Deremot anser jag, att en lön
af 2,500 Rdr för en Kollega i en två- eller tre klassig skola är rätt
IX H. 34
530
Den 20 Norember e. m.
försvarlig och kanhända tål någon nedprutning. Jag tror dessutom,
att möjligheten att såsom Adjunkt eller Kollega upnå en så stor
lön skall menligt inverka på dessa lärares sträfvande att vinna allt
större och större skicklighet i sitt kall. Mången af dem torde må¬
hända ej lägga sig vinn om att blifva skickliga till Lektorer, då de
såsom lägre lärare hafva en högre lön än de yngsta af de förra. Jag
gifver således företräde åt Utgifts-afdelningens förslag, sora biträddes
af PresteSt:s ledamöter derstädes, aldra helst som lönerna i allt fall
blifvit förhöjda utöfver de belopp K. M. begärt. Jag förenar mig
derföre i det förslag Gr. Lagerbjelke här framställt.
Hr Bildt: Här har redan blifvit visadt, att genom Utsk:s
förslag har man rubbat sjelfva den löneskala Utgifts-afdelningen up-
gjort, så att en Adjunkt, som tjenat i 15 år, icke skulle kunna
utan förlust emottaga befordran till Lektor. Derigenom skall man
ännu mera öka den emotsedda svårigheten, att i den närmaste fram¬
tiden finna ett tillräckligt antal skickliga personer till de många
lektorsplatser, som komma att upstå. Vidare måste man antaga,
att om det finnes Kolleger, sora tjenat ända till 18 år innan de
erhållit befordran, så måste det för sådana Kolleger blifva ändå svå¬
rare att afsäga sig de 500 Kdr, som utgöra skillnaden emellan den
äldsta kollega-lönen och den yngsta lektors-lönen, hvarföre de otvif¬
velaktig! komma att qvarstadna på kollega-platsen. Men utom de
här påpekade olägenheterna i förslaget, innefattar detsamma en verk¬
lig orättvisa. I de tvfiklassiga lägre skolorna skulle nemi. llektorn
få en fix lön af 2,000 Kdr, under det att Kollegan, som tjenat i
15 år, bekomme en lön af 2,500 Kdr. Kollegan, den underord¬
nade läraren, skulle således få större lön än llektorn, skolans sty¬
resman! Jag, för min del, finner således, att giltiga skäl tala för
bifall till StatsUtsk:s Ordfides förslag.
Hr Tham: Jag har ånyo begärt ordet endast för att fästa
upmiirksamheten på det förhållande, att då ett lektorat blifver ledigt,
sökes detsamma vanligtvis af unga Docenter, sorn icke räkna mer
än 2 eller 3 tjenste-år, och merändels hafva företrädesrätt till plat¬
sen. När en sådan ung Docent blifver Lektor, får han genast 2,000
Kdr i lön, under det att en Adjunkt eller Kollega, enl. Utsk:s för¬
slag, måste tjena i 16 eller 18 år, innan han får de här omtvistade
2,500 Kdr.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är med anledn.
af en utaf den siste värde talaren gjord upgift, som jag begärt or¬
det. Det borde icke vara för honom okändt, att, enl. den sednast
utfärdade skolstadgan, hafva Docenter icke någon företrädesrätt till
lektorsplatser. Alla, sorn fullgjort föreskrifna prestanda, hafva lika
rätt att vid dessa platsers besättande komma i åtanka. Det skäl
till bifall å förslaget, han på berörda upgift grundat, torde således
hafva förfallit.
En annan talare har omnämnt, att Adjunkterna icke skulle
afhålla full sysselsättning af klassläsningen, då det hädanefter endast
D • n 20 N o t e in b • r #. m.
031
blifver tvenne klasser der klassliisning eger rum. Det torde ursäk¬
tas mig om jag, utaf den framställning om revision af skolstadgan
Ständerna beslutat, samt af hvad jag kan läsa mellan raderna i
Utsk:s förslag, drager dea slutsats, att man lårer komma att få
nästan lika mveken klassläsning hädanefter som hittills. Detta är
emellertid icke med bestämda ordalag uttaladt, men erkännas måste,
att en tillstymmelse dertill kan sökas i förslaget att skilja skolans
båda lärareklasser, så att Lektorerna skulle bilda en afdelning och
Adjunkterna en annan. Denna klass-skillnad står i uppenbar strid
med den tanke R. St:r uttalade vid 1848 års Riksdag. Då försla¬
get således, i min tanke, uti ifrågavide hänseende är felaktigt, får
jag förena mig med dem, som anse, att den rålinie, man så skarpt
velat updraga mellan Lektorer och Adjunkter, bör försvinna.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren liar redan be¬
svarat några af Ilr Tharns anmärkrnr; jag anhåller att få till veder¬
läggning uptaga en, som han förbigått.
Hr Tham har framhållit, huruledes Docenter skulle komma att
uptaga de flesta lektorsplatserna; men Hr Tham har förbisett, att
dessa förhållanden varit följder af de stadganden, som just skola i
väsendtlig mån förändras genom antagandet af StatsUtsk:s förslag
till reglering af Blementar-läroverken. Enl. detsamma kommer det
hädanefter icke att finnas några Duplikanter, och den person, om
hvilken Hr Tham talat, skulle, om den af Utsk. nu föreslagna re¬
glering då varit gällande, efter de 13 åren hafva varit Adjunkt med
2,000 Rdr i lön. Linder nuvule förhållanden kan det äfven häfva
varit möjligt för ett mindre antal Docenter att företrädesvis uptaga
några lediga lektorsplatser; men huru skall det blifva möjligt för
dem att uptaga alla de ofantligt många dylika platser, som enl.
Utsk:s förslag skola upstå? Akademiei kunna ej räcka till att be¬
sätta alla de blifvande lektoraterna, och således torde Llrrrne finna,
ätt man måste afse, det Adjunkterna skola befordras til! Lektorer.
En af en annan talare updragén jemförelse emellan Adjunkterna
och Lektorerna, samt Underofficerare och Officerare vid indeldta ar¬
mén är likaledes oriktig. Underofficerare äro icke afsedda att blifva
och blifva icke heller i allmänhet Officerare. Underofficern stannar
hela sitt lif på denna plats, och vid sådant förhållande kan det icke
sägas vara oriktigt, att han genom boställe, eller på annat sätt, har
högre löneinkomster än Löjtnanten, som avancerar i graderna. Men
hvad Adjunkterna beträffar, så är det icke meningen att de skola
stanna såsom sådana, utan det är tvärtom afsedt, att de skola vinna
befordran till Lektorer, och vid sådant förhållande bör man väl icke
bestämma den lön i en lägre grad, som skall lemnäs, till större be¬
lopp än den lön i en högre grad, som skall tillträdas. En sådan
bestämmelse kan ieke försvaras på någon annan grund än den, som
äfven här blifvit åberopad, nemi. att det finnes Adjunkter, som
icke duga till Lektorer; men jag hemställer, om det är riktigt att,
åt en tjensteman gifva förökad lön, derföre att han icke duger till
hvad han borde duga! Jag yrkar fortfarande bifall till det förslag
jag framställt.
5S2
Den 20 November e. m.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, hurusom i afs:de
på Utsk:s förslag blifvit yrkadt, dels bifall, och dels bifall med den
förändring, att den af Utsk. för Adjunkter och Kolleger tillstyrkta
4:de eller högsta löneklassen uteslötes, blef propos. till bifall å Utsk:s
förslag först framställd och besvarad med starka Nej, blandade med
Ja; hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den hemställde, om R, o. Ad. beha¬
gade bifalla Utsk:s förslag med förenämnde förändring, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Vidare förekom och bifölls förslaget ang:de tiden för lärarnes
upflyttning från lägre till högre löneklass.
Gr. Lagerbjelke: På sidan 38 förekommer ett stycke, som
rätteligen bordt hafva utmärkts genom indragna rader, enär detsam¬
ma otvifvelaktigt innefattar ett bestämdt förslag till beslut. Styc¬
ket lyder nemi. sålunda: »För att emellertid bereda möjligheten
deraf, att, om lärjunge-antalet skulle genom nu oförutsedda orsakers
inflytelse komma att stiga eller sjunka, jemka lärare-antalet efter då
inträffande behof, har Utsk. ansett sig böra föreslå, dels att städse
de tvänne yngsta lärarne vid hvarje skola, i händelse de genom
framdeles inträffande förändringar, skulle finnas umbärliga, måtte
anses skyldiga att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst in¬
om Stiftet, dels att Läroverks-styrelsen i hvarje Stift må tilläggas
rättighet, att för hvarje gång lärjunge-antalet vid ett läroverk ökas
med 30 eller 40, om så lämpligt pröfvas, inkomma med anmälan
om behofvet af ännu en ny lärare, hvilken då må anställas med
samma rättigheter och skyldigheter som de öfriga.» Som R. o.
Ad. torde finna, är här framstäldt ett bestämdt förslag till beslut,
hvarföre jag får anhålla om propos. å punkten.
Sedan i anledn. häraf Utsk:s nu af Gr. Lagerbjelke omnämnda
yttrande blifvit föredraget, anförde:
Hr Cederschiöld: Såsom jag upfattat detta förslag, tror
jag det vara af vigt, att yttra sig öfver den påföljande punkten,
innan man beslutar öfver den nu föredragna. I nästa punkt före¬
slås en lönestat för ett bestämdt antal Lektorer och Adjunkter vid
de högre Elementar-läroverken; men jag, för min del, kan icke inse,
hvilken princip af StatsUtsk. blifvit följd vid detta antals bestäm¬
mande; och då härtill kommer, att den skol-lag, som nu är gällan¬
de, blifvit af samtliga RiksStånden förklarad mindre lämplig, hvar¬
före de beslutat anhålla om en revision deraf; så och då en ledande
princip för lärare-statens upgörande icke kan förefinnas, då det be¬
stående skolväsendet anses olämpligt, hemställer jag, huruvida det
icke vore riktigare, att öfver båda punkterna i ett sammanhang be¬
sluta. Jag skall icke motsätta mig beviljandet af de i nästa punkt
tillstyrkta anslag; men jag tror, att vi binda våra händer, om de
upföras på ordinarie stat. Jag anser derföre, aft det borde öfver-
lemnas till K. M. att med större frihet disponera öfver medlen, oell
Den 20 November e. m.
533
om K. St:r beslöto att lemna K. M. ett sådant updrag, så behöfde
man i den afgående underd. skrifvelsen blott göra en antydan om
hvad i denna punkt föreslås. Jemte det jag således anhåller, att
båda punkterna måtte i ett -sammanhang behandlas, tager jag mig
friheten föreslå, att den i nästa punkt uptagna lönestat icke måtte
blifva definitift fastställd, utan anslaget öfverlemnas till K. M;s dis¬
position, så att Han med större frihet kunde bestämma det antal
Lektorer och Adjunkter för hvart och ett särskildt läroverk.
Gr. Lagerbjelke-. Jag får upriktigt bekänna, att jag icke
fullt fattat den siste värde talarens framställning. Det är temligen
gifvet, att man ej på förhand kan veta, huru stort antal lärjungar
kommer att besöka hvarje skola, och det är följaktligen nödigt, att
man så tillställer, att det antal lärare, som man, på grund af det
nuv:de antalet af lärjungar i hvarje skola, bestämmer, kan förändras
i den mån lärjunge-antalet undergår förändring. Att åter icke med¬
dela någon bestämmelse om lärarnes antal, på sätt den siste värde
talaren, om jag rätt upfattat hans yttrande, velat, lärer väl ej gå
an, ty då har man ju ingen norm för anslagssummans bestämmande.
Jag tror derföre, att Utsk. ganska rätt förfarit, di Utsk. sagt: så
många lärjungar finnas f. n. vid skolorna, så många lärare anses
behölvas för detta lärjunge-antal, och derföre anslå vi medel till
detta lärare-antals aflöning; men som lärare-antalet vid hvarje skola
kan komma att stiga eller sjunka, allt efter lärjungarnas förökande
eller förminskande, finna vi, att de två yngsta lärarne vid hvarje
skola böra vara, för att så säga, ambulatoriska, samt att, på läro-
verks-styrelsernas anmälan om behofvet af ännu en lärare vid någon
skola, utöfver det bestämda antalet, en sådan må kunna anställas.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Hr Cederschiöld: Gr. Lagerbjelke har icke fattat hvad jag
med mitt förra yttrande egentligen afsåg. Jag har ej förbisett, att
StatsUtsk. måst bestämma lärarnes antal efter det antal lärjungar,
som vid en viss tidpunkt bevistat skolorna, och min anmärka. var
derföre icke egentligen riktad emot det föreslagna lärare-antalet, utan
den afsåg den föreslagna proportionen emellan Lektorer och Ad¬
junkter vid hvarje skola. För denna proportion har jag ej i Utsk:s
förslag funnit någon ledande princip, och jag har trott, att om K.
M., på li St:rs begäran, låter verkställa en revision af skol-lagen,
så kan en väsendtlig förändring af proportionen deraf blifva en följd.
På denna omständighet grundade jag min hemställan, att löne-sta-
ten icke måtte blifva fix, enär derigenom utan tvifvel hinder skulle
upstå för en väl behöflig skolreform. Jag fortfar derföre i min an¬
hållan, att löneregleringen ej må göras definitiv, utan anslags-summan
ställas till K. M:s disposition, så att Han vid regleringen af skol-
staten må hafva friare händer, att vidtaga de förändringar, som
kunna blifva en följd af skol-lagens revision.
Hr Liljehöök: Det är visserligen sannt, att i förslaget ej
finnas intagna några bestämda motiver till den varierande propor-
D«n 29 November e. sa.
i
t
tionen emellan Adjunkterna och Lektorerna; men jag är säker der» i
på, att antalet Lektorer blifvit bestämdt efter undervisningens huf» .
vudämnen. Utsk. har ansett, att Lektorernas antal borde vara kon- J
stant. men att deremot den del af lärare-personalen, som mest be¬
ror af lärjungarnas antal, eller Adjunkterna, icke kunde lika be- <
stänult fastställas. Till grund för sitt förslag i afs:de å Adjunk¬
terna har Utsk. emellertid tagit de sednaste upgifterna från skolorna.
Sjelfva grunden för beräkningen af lärarnas antal i förhållande till
lärjungarna finnes uttryckt i Betänk., och har, såsom jag förmodar,
blifvit af lt. o. Ad. observerad. Jag tror ej, att StatsUtskis förslag
i detta fall, om II. 8t:r detsamma godkänna, skall lägga något hin¬
der i vägen för K. M., att inom läroverken vidtaga de förändrin¬
gar, som af erfarenheten och möjligen af E. St.-rs omnämnda skrif¬
velse kunna påkallas; ty Utsk. har på sid. 51 föreslagit det vilkor
för de nya lönernas åtnjutande, att (örarne skola underkasta sig den
förändrade tjeustgörings-skyldighet, som uti en blifvande skol-ord-
ning kan komma att föreskrifvas.
Det förslag, hvarom i den nu föredragna punkten egentligen
är fråga, nemi. att de två yngsta lärarne vid hvarje skola icke böra
derstädes vara fixa, utan kunna förflyttas till andra skolor inom
Stiftet, är i min tanke ganska lämpligt, och jag får derföre, lika <
med Utsk:s Ordhde, anhålla om punktens godkännande.
Gr. Lagerbjelke: Till hvad den siste värde talaren yttrat
liar jag ej något att tillägga, men jag har begärt ordet för att fästa
upmärksarnheten derpå, att man. genom att bifalla den nu före¬
dragna punkten, ingalunda bundit sina händer i afs:de å sjelfva sta¬
ten vid Elementar-läroverken. utan blott afgjort, att de två yngsta
lärarne skola kunna flyttas från den ena skolan till den andra. 1
Hr Cederschiöld: Jag har endast velat hålla för mig öp¬
pet, att vid nästa punkts behandling framkomma med den anmärkn. 1
jag i mitt första yttrande framställde, och vill derföre ej motsätta
mig ett bifall till denna punkt.
Utsk:s förev:de yttrande blef, uppå härefter framställd propos.,
bifallet.
DA nu förekom Utsk:s förslag till aflönings-stat vid 12 högre ■
Elementar-läroverk, yttrade:
Hr Cederschiöld: Jag får nu anhålla om propos. på den
framställning jag nyss gjorde, eller att de här tillstyrkta anslagen
måtte ställas till K. M:s disposition, så att Han ej må finna sig
bunden af en definitiv lönestat, ifall Han, med anledn. af E. St:rs .
begäran, skulle finna sig föranlåten alt omorganisera skolorna. Jag
tror i allmänhet, att B. St:r hafva svårt att organisera i detalj, och
såvidt. jag framdeles kommer att deltaga i riksdags-förhandlingarna, 1
skall jag alltid i min ringa mån söka medverka dertill, att K. M.
i alla organisations-frågor får så fria händer som möjligt. Jag med-
Den 20 November e. nr.
gifver visserligen, att skolornas organisation är lättare än t. ex. em-
hetsverkens; men jag tror, att man bör äfven i detta fall fasthålla
den af mig nu omnämnda principen.
Gr. Lagerbjelke: Då Utsk. bestämde sig för det härföre-
slagna antalet lärare hade Utsk., på sätt förut blifvit omnämndt,
framför sig en upgift på det antal Lärjungar, som f. n. besöka de
il'rågav:de skolorna, och som Utsk. ansåg, att ett visst antal lärare
behöfdes till ett visst antal lärjungars behöriga undervisning, up-
korn total antalet af de lärare vid hvarje skola, som här finnas up-
tagtia. Fördelningen af dessa lärare i Lektorer och Adjunkter till¬
kom åter sålunda, att man, vid bestämmandet af de förras antal,
fästade afs:de å dels de konsistoriella göromålen och dels medde¬
landet af undervisningen i skolornas högsta klasser, hvarföre ock
Lektorernas antal blef temligen lika under det att Adjunkternas
antal, som mera måste rätta sig efter lärjungarnes antal, blef fluk¬
tuerande. Att ställa alla de här föreslagna summorna till K. M:s
disposition, tror jag vara så mycket mera oriktigt, som desamma
just upkommit derigenom, att Utsk. efter bestämmande af lärare¬
antalet vid hvarje skola uträknat total-beloppet af de till detta
lärare-antals aflöning behöfliga summor. Alt först upställa en grund
för lärarnes antal och sedan, vid löne-statens bestämmande, lemna
denna grund å sido, vore i min tanke ett högst, otjenligt förfarings¬
sätt. Att lärarnes antal kan förändras till löljd af lärjungarnes
vexlande antal, det har Utsk. ganska väl insett, och derföre i den
nyss afgjorda punkten föreslagit, att de tvenne yngste lärarne vid
hvarje skola skulle vara underkastade flyttning, äfvensom att, då
lärjungarnes antal ökats med 30 å 40, en ny lärare må kunna
anställas. Så vida Utsk. således haft rätt i sin beräkning af pro¬
portionen emellan lärare och lärjungar, följer deraf såsom ett korol¬
larium, att de här uptagna summorna böra utgöra skolornas löne-
stater. Jag anhåller derföre om bifall till punkten.
Hr Liljehöök: R. o. Ad. har genom ett föregide beslut
hufvudsakligen gillat den af Utsk. tillstyrkta grundsatsen, att lä¬
rarnes löner skulle ökas med tjenstetiden. Om nu hela anslags¬
summan lemnades till K. M:s disposition, utan att antalet af lärare
vid hvarje skola bestämdes, hade man så ställt saken, att det vore
omöjligt att upgöra någon beräkning af kostnaderne för Elementar¬
läroverken. Jag anser derföre punkten böra bifallas.
Gr. Mörner: Det kan visserligen vara riktigt att Utsk. up-
gjort en tablå öfver de särskilda skolornas stater, för att sålunda
komma till en bestämd anslags-sumtna; men då R. St:r ingått till
K. M. med en underd. skrifvelse, deri begäres en revision af skol-
stadgan, så kan otvifvelaktig! en deraf föranledd förändring i nämnde
stadga medföra större eller mindre förändringar i hvad Utsk. här
föreslagit. Hvilka lärare-krafter den nya skolstadgau kan komma
att taga i anspråk, kan man ej på förhand veta, och vid sådant
förhållande torde det ej vara olämpligt att, på sätt Hr Cederschiöld
Den 20 November e. ra.
föreslagit, öfverlemna till K. M. att vidtaga de förändringar i sko¬
lornas lärare-stat m. m., som kunna föranledas af förändringar i
skolornas organisation.
Hr Liljehöök: Den siste värde talaren har sagt, att Utsk.
upgjort den här intagna tablå. Förhållandet är emellertid, att den
hufvudsakligen grundar sig på K. M:s Förslag, särdeles hvad Lek¬
torerna angår. Hvad åter Adjunkterna beträffar, har Utsk. nästan
öfverallt ökat deras antal utöfver det af K. M. föreslagna. I en
annan del af förslaget förekommer stadgandet, att lärarne skola vara
underkastade den förändrade tjenstgörings-skyldighet, som kan blifva
en följd af förändringar i skolstadgan, hvarföre jag ej kan inse den
här framhållna olämpligheten af att bifalla denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Jag tror, att den anmärkn. Gr, Mörner
emot den nu förev:de punkten framställt, egentligen hör till en
efterföljande. Hr Gr. har nemi. sagt, att då It. St:r hos K. M.
begärt en revision af skolstadgan, så kunde en sådan revision för¬
anleda en annan skoloruas organisation, hvarföre det skulle vara
lämpligare att ställa hela den här föreslagna summan till K. M:s
disposition, än att fastställa bestämda stater för de särskilda sko¬
lorna. Jag vill icke nu ingå i något yttrande öfver lämpligheten
af detta förslag, enär detsamma icke hörer till denna punkt, utan
till den, hvari Utsk. tillstyrkt, att staten för Elementar-läroverken
skall difinitivt fastställas. Då denna punkt förekommer, torde rätta
tillfället vara att väcka det nu framstälda förslaget, men om man
vill göra sig riktigt säker derom, att ingen mening skall blifva
undertryckt, så kan man ju bifalla denna punkt, med förbehåll af
öppen rätt att vid den sednare punkten besluta öfver det förslag,
Hr Cederschiöld nu framställt.
Gr. Mörner: Jag har med mitt förra yttrande endast afsett
att åt Ståndet reservera rättigheten att besluta, att den här före¬
slagna summan skulle öfverlämnäs till K. M:s disposition, och om
ett sådant beslut slår 11. o. Ad. öppet vid behandlingen af punk¬
ten å sid. 54, har jag ingenting vidare att erinra emot ett bifall
till denna punkt.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordhden framställt att i afs:de på
Utsk:s ifrågavide förslag blifvit yrkadt, dels bifall med förbehåll
om den rättelse af siffrorne, som borde blifva en följd af 11. o.
Ad:s i fråga om Adjunkternes och kollegernes aflöning fattade be¬
slut, och dels att den af Utsk. föreslagna summan måtte ställas
till K. M:s Nåd. disposition, för att användas på sätt K. M. för
ändamålet lämpligast finner; blef propos. till bifall å förstnämnde
yrkande framstäld och besvarad med starka Ja jemte några Nej;
hvarpå Hr Frih, o. Ordf:den förklarat sig hafva funnit Ja öfver¬
vägande.
Vidare förekommo celi biföllos Utsk:s yttranden ang de lärare-
Den 20 November e. m.
537
staterne vid ett högre Elementar-läroverk i Stockholm och läro¬
verken i Hernösand, Wisby, Jönköping, Ostersund och Carlskrona.
Då härefter förekom Ulsk:s tillstyrkande ang:de lärare-staterne
för läroverken i Umeå och Fahlun, anförde:
Hr Cederschiöld: Att någon ledande princip ej viddetta
förslags upgörande blifvit iakttagen och följd, visar sig tydligt af
den nu uplästa punkten. Jag åtminstone kan ej inse, hvaruppå
Utsk. grundat den här föreslagna proportionen emellan Lektorer
och Adjunkter. Umeå skola har fått sig tilldelad lika många lä¬
rare, nemi. 1 Hektor, 3 Lektorer och 5 Adjunkter, som skolan i
Fahlun, men då Fahlun är residensstaden i ett ganska vidsträckt
och folkrikt län, hade dess skola, i min tanke, snarare bordt sättas
i samma kategori som Östersunds skola, så att den fått 1 Rektor,
3 Lektorer och 8 Adjunkter. Jag vill i förbigående nämna, att
jag hört sägas, att den i Utlåt, förekommande upgiften om lärjun-
garnes antal i Fahlu skola icke skall vara med rätta förhållandet
fullkomligt öfverensstämmande, och anhåller jag slutligen om pro-
pos. å min hemställan, att skolan i sistnämnde stad måtte erhålla
en lika stor lärare-personal som skolan i Östersund.
Hr Bildt: Vid upgörandet af förslaget till Elementar-läro-
verkens stat, har StatsUtsk. kommit till de deri föreslagna bestäm¬
melser ang:de lärarnes antal sålunda, att sedan Utsk. uträknat, huru
många timmar i hvarje vecka undervisning borde meddelas, samt
huru många timmar en lärare borde kunna undervisa, har Utsk.
fått ett minirni-antal af de lärare, som erfordras för undervisnin¬
gens behöriga bedrifvande i alla de föreskrifna läroämnena, och
detta minimum utgör 12. Utsk. har icke heller för något större
högre Elementar-läroverk föreslagit en mindre lärare-personal än
12. Vill man nu åt en folkrik ort gifva ett högre läroverk, så
bör man följa den af mig nyssnämnda principen, hvilken Utsk. kon¬
seqvent tillämpat, nemi. att gifva läroverket ett antal lärare, som
är tillräckligt för att göra undervisningen fullständig. Hvad skolan
i Umeå beträffar, så är lärjungarnes antal derstädes vida mindre
än i andra skolor af samma rang, och lärarnes antal torde således
tillsvidare kunna vara något mindre. Lärjunge-antalet i Fahlu skola
har i Utlåt. blifvit uptaget till 150, men efter en upgift, som blif¬
vit meddelad af skolans Rektor, lärer antalet f. n. upgå till 161,
Detta antal öfverstiger således antalet i Carlskrona skola med om¬
kring 40, och då Utsk. anset t sistnämnde skola böra erhålla 1 Rek¬
tor, 3 Lektorer, och 8 Adjunkter torde Fahlu skola böra förses
med ett lika stort antal lärare. Jag yrkar således bifall till punk¬
ten med den förändring, att Adjunkternas antal vid Fahlu skola
bestämmes till 8, i st. f. 5.
Hr Cederschiöld: Jag har blott begärt ordet för att för¬
klara, att jag förenar mig uti Hr Bildts förslag till beslut.
538
uin iv no vern b er e. In.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt hurusom i afs:de
på Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande endast blifvit yrkadt bifall med
den förändring att för läroverket i Fahlun upfördes 1 Hektor, 3
Lektorer och 8 Adjunkter, blef propos till bifall å Utsk:s tillstyr¬
kande först framstäld och besvarad med starka Nej jemte några Ja.
hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den hemstälde om II. o. Ad. behagade
bifalla Utsk.-s tillstyrkande med förenämnde förändring, samt. sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja och några Nej, förklarade det
lian nu funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekom Utskis afstyrkande af bifall till det framstälda
förslaget om ett högre läroverk i Hudiksvall, och yttrades härvid af:
Hr Prytz, Lars Adolf: StatsUtsk. har i näst föregide
mom. erkänt, att de nordliga länen med sina långa afstånd och
sin starkt framåtskridande odliug böra företrädesvis tagas i betrak¬
tande, då det är fråga om att u prat ta läroverk af en högre ord¬
ning; men detta oaktadt, har Utsk. här afstyrkt inrättandet af ett
högre läroverk i Hudiksvall. Då likväl Gefleborgs län kan räknas
till de norra länen samt icke obetydligt tilltagit i välstånd och in¬
dustriell rörelse, anser jag, att Utsk. ej haft skäl att så knapphän¬
digt som skett affärda K. M:s Förslag om Hudiksvalls förseende
med en högre skola. Ehuru min afsigt ej är att yrka bifall till
K. M:s Förslag i detta fall, har jag på förhand velat anmärka detta,
enär jag, då vi komma till en efterföljande punkt ämnar yrka, att
Hudiksvalls skola skall npflyttas i en högre klass af lägre Elemen-
tarverk, än den Utsk. föreslagit.
Gr. Sparre, Erik: Jag instämmer i den siste värde tala¬
rens yttrande och hoppas, att R. o. Ad. skall medgifva, att Hu¬
diksvalls skola må upflyttas till den klass af lägre läroverk, som
ega en Hektor och 7 Kolleger.
Gr. Lagerbjelke: I)å de föreg:de talarne ej bestridt bifall
till denna punkt, har jag ej något att yttra:
Sedan i anledn. häraf Hr Frih. o. Ordf:den framställt att i
afs:de på Utsk:s ifrågav:de afstyrkande icke någon förändring blif¬
vit yrkad, blef detsamma af R. o. Ad. bifallit.
Då nu förekom Utsk:s tillstyrkande ang:de lärare-staten vid
läroverket i Malmö, yttrade:
Gr. Liljencrantz: Jag har svårt att finna, att Utsk., vid
behandlingen af denna fråga, haft något giltigt skill att frångå K.
M:s Förslag, hvilket är alldeles motsatt Utsk:s. K. M. har nemi.
föreslagit, att en liiro-anstallt af det omfång, som Utsk. föreslagit
för Malmö, skulle inrättas i Christianstad. Såsom skäl för sitt
förslag liar Utsk. anfört, att i Skåne finnas en folkmängd af 450,000
personer samt att denna provins derföre behöfde tvenne läroverk.
Den 20 November e. m.
Ja, detta är ganska sannt, men lika gaant är, att af dessa 450,000
personer tillhöra omkring 200,000 Christianstads län samt att ett
högre läroverk förlagdt i Christianstad, då ett sådant redan finnes
i Lund, bättre skulle upfylla provinsens behof än tvenne läroverk
i Malmöhus län.
Utsk. säger, att Lunds skola redan har 300 lärjungar samt
skolan i Malmö, 184. Christianstads skola har 173 lärjungar, så
att skilnaden emellan skolungdomen derstädes och i Malmö endast
är 11. Det är alldeles gifvet, att om Lunds skola anses hafva
ett alltför stort antal lärjungar, så härflyter detta uppenbarligen
derifrån, att en mängd föräldrar, som under andra förhållanden
skulle låta sina söner begagna undervisningen i Christianstads skola,
nu sända dem till Lund.
Utsk. säger vidare, att skolan i Malmö skulle, enl. K. M:s
Förslag, blifva det enda läroverk, som nedsalta® från ett högre till
ett lägre. Detta 8r precist detsamma, som kommer att inträffa med
Christianstads skola, ifall Utsk:s förslag antages. Denna skola dimit-
terar f. n. lärjungar direkte till Akademien, men om den nedsättes
till ett lägre läroverk, så blifver detta hädanefter omöjligt. Att
real-linien icke varit särdeles bearbetad i Christianstads skola, det
visar sig af en upgift, mig meddelad^ af skolans Hektor enl.
hvilken under de sista åren 60 ynglingar dimitterats till Akade¬
mien men endast 2 fullbordat kursen på real-linien.
Utsk. förmäler ytterligare, att Malmö skola har betydliga
donationer och hämtar derutaf ett skäl för dess utvidgande. All¬
deles samma förhållande eger rum med Christianstads skola, som
i denna stund har så betydliga donationer, att de lära upgå till
omkring 40,000 Edr Bko och flera af dessa donationer äro gifna
med det uttryckliga förbehåll, att klassiska studier der skola idkas.
Dessa sednare donationer skulle således rätteligen ej kunna af sko¬
lan tillgodonjutas, om den förändrades i enlighet med Utsk:s för¬
slag.
Man bör väl icke heller förbise, att afståndet emellan Lund
och Malmö är så obetydligt, att det utgör endast 20 minuters väg,
sedan jernvägen emellan dessa städer kommit*, till stånd, då dere¬
mot afståndet emellan Lund och Christianstad är nära 8 mil och
utan jernväg. Det är således mycket mera besvärligt att skicka
skolungdomen från Christianstad till Lund än från Malmö till Lund.
I den efterföljande punkten afstyrker Utsk. K. M:s Förslag om
inrättandet af en högre liirdoms-skola i Wenersborg på den grund,
att afståndet mellan nämnde stad och Skara, der en högre skola
redan finnas, endast är 7 mil, men i denna punkt har Utsk. icke
dragit i betänkande att förorda inrättandet af en högre skola i en
stad, som endast är 1-| mil aflägsen från en annan, der en sådan
skola redan finnes! Ar detta konseqvent?
Denna sak tyckes för öfrigt redan böra vara utkämpad. Itedan
länge har det varit ifrågasatt att förändra Christianstads skola på
det sätt Utsk. föreslagit, men K. M. beslöt under år 1840, att
Christianstads skola fortfararande skulle vara en högre lärdoms-skola,
och det skulle äfven, i min tanke, vara högst besynnerligt, om man
MO
Bjön 20 November e. m.
nu upliörde med denna skola, hvilkens bibehållande är af en så
obestridlig vigt för innevånarne i länet!
Tager man i betraktande de statistiska förhållanderna, så fin¬
ner man, att Malmöhus län skulle enl. förslaget få 5 läroverk med
inalles 46 lärare, det lilla Blekinge län 4 skolor med 2.2 lärare,
men det stora Christianstads län endast en skola med 8 lärare.
Betraktar man länens areal och folkmängd, så finner man, att Chri¬
stianstads län omfattar en areal af 55 qvadratmil och har en folk¬
mängd af 200,000 personer, så att en lärare belöper sig på 25,000
personer, under det att i Blekinge, som utgör 25 qvadratmil och
liar 100,000 innebyggare, en lärare belöper sig på 4,500 personer,
samt att i Malmöhus län, med en areal af 4,090 mil och 250,000
innevånare — en lärare belöper sig på 5,400 personer. Huru man
än må betrakta saken, är det således i min tanke en uppenbar
orättvisa och högst oskäligt att afvika från K. M:s Förslag, hvar¬
före jag tager mig friheten föreslå, att H. o. Ad., med afslag å
Utsk:s tillstyrkan i denna punkt, måtte besluta, att Malmö skola
skall inrättas i enlighet med K. M:s Förslag; och förbehåller jag
mig, att då vi komma till den punkt, som handlar om Christian¬
stads skola, få framställa det yrkande, hvars grunder jag här haft
äran utveckla.
Hr Cederschiöld: Jag vill ingalunda bestrida de skäl Gr.
Liljencrantz anfört för inrättandet af en högre lärdoms-skola i Chri¬
stianstad, enär jag ej eger någon special-kunskap om förhållandena
derstädes; men jag tror deremot ej, att denna sak bör inverka på
den här förevale frågan. Jag känner ej, att B. o. Ad. antagit
såsom regel, att det ej får vara flera än tvenne högre läroverk i
hvarje provins. Het torde ursäktas mig om minnena från ungdo¬
men göra mig partisk för Malmö skola; enär denna skola från län¬
gre tider tillbaka och under hela tiden jag vistades i Skåne hade
stort anseende och dimitterade många särdeles skickliga ynglingar
till Akademien. Jag har icke heller anleda, förmoda af t förhållan¬
dena sedermera förändrat sig. Huru Christianstads skola upfyllt
sina åligganden känner jag icke; icke heller kan jag erinra mig att,
under min studenttid, derifrån kom någon yngling, som särdeles
utmärkte sig vid Akademien. Christianstads skola må likväl hafva
varit hurudan, som helst, och i den orten må jemväl verkligen före¬
finnas behof af ett högre Elementar-läroverk, jag vill icke bestrida
sådant men tror att det icke bör inverka på förev:de frågas bedö¬
mande; och då i detta hänseende förekommer att Malmö skola allt
ifrån långliga tider tillbaka egt ett stort anseende; samt att den
är belägen uti en våra större städer och uti en stark befolkad pro¬
vins, så kan jag icke undgå att tillstyrka bifall till Utsk:s förslag.
Jag för min del vill icke bidraga till att degradera en skola, som
under en lång följd af år värdigt upfyllt sin bestämmelse. Jag
röstar för bifall.
Frih. Cederström: För hvarje vän af ungdomens bildning
och för hvar och en, som upriktigt önskar, att tillfälle dertill mätte
Den 20 Korembei e. m. 541
i möjligaste måtto beredas, vore ingenting angenämare, än att de
båda residensstäderne i Skåne kunde få fullständiga läroverk, men
jag befarar, att R. St:r icke kunna anse sig moraliskt befogade till
anslåendet åt en enda provins af så stora medel, som dertill er¬
fordras. Om så är, kan jag för min del icke finna Malmö vara
den stad, som företrädesvis och framför Christianstad bör i detta
hänseende omhuldas, på sätt Utsk. här föreslagit. De skäl, Utsk.
anfört, äro visserligen af en ganska intressant — dock mer intres¬
sant än bindande — beskaffenhet, såsom att lärarne vid Malmö
skola hade verksamt bidragit till Reformationens införande i landet;
att vid sista Magister-promotionen i Lund icke mindre än i af de
promoverades antal och deribland innehafvaren af det första heders¬
rummet voro från Malmö dimitterade o. s. v.; men jag tror emel¬
lertid, såsom jag redan antydt, icke, att dessa skäl äro i detta fall
tillfyllestgörande eller kunna upväga de skäl, sorn uti en P. M.,
mig meddelad af en aktad Christianstadsbo finnas anförde för in¬
rättandet af en högre lärdomsskola i denna stad. I denna P. M.
meddelas följande upgifter:
»Uplysningar:
Såsom skäl, på grund af hvilka Christianstads stad tyckes böra,
i strid med det af Högloft. StatsUtsk. vid innev:de Riksdag till R. St:r
afgifna förslag, erhålla ett högre eller fullständigt Elementar-läro-
verk enligt K. M:s Nåd. Stadga för allmänna Elementarläroverken
i Riket af den 14 Äng. 185 6, torde bland flere andra kunna anföras:
1) Länets vidd och folkmängd.
Utsk. har föreslagit uprättande, bland andra, af följande Ele-
mentar-läroverk:
Län.
|
Stad.
|
Läroverk. Antal lärare dervid.
|
Malmö
|
Lund
|
1 högre
|
18.
|
»>
|
Malmö
|
1 d:o
|
12.
|
>*
|
Ystad
|
1 lägre
|
6.
|
»»
|
Helsingborg
|
1 d:o
|
6.
|
tf
|
Landskrona
|
1 d:0
|
4.
|
|
Summa
|
5 läroverk med
|
46 lärare.
|
Carlskrona
|
Carlskrona
|
1 högre
|
12.
|
>1
|
Carlshamn
|
1 lägre
|
6.
|
»»
|
Sölfvesborg
|
1 d:o
|
2.
|
>>
|
Ronneby
|
1 d:o
|
2.
|
Summa 4 läroverk med 22 lärare.
Christianstads, Christianstad 1 läroverk med 8 lärare.
Således: när åt Malmö län bestås 5 läroverk med 46 lärare
och åt Carlskrona d:o d:o 4 d:o „ 22 d:o.
bestås åt hela Christianstads d:o summa Ett d:o „ 8 d:o.
Malmö län innehåller 40,5 qvadratmil med oinkr. 250,000 innevåu.
Carlskrona „ „ 25,8 „ „ „ 100,000 „
Christianstads „ 55,3 „ „ „ 200,000 „
Således skulle enligt Utsk:s förslag efter ungefärlig beräkning
Malmö län ega Ett Elementar läroverk för hvarje 50,000:de person,
och En Elementar-iärare för hvarje 5,435:te d:o.
Den 20 Novembere. m.
Carlskrona skulle få Ett Elementar läroverk för hv. 25,000:de d:o.
och En Elementar-lärare för hvarje 4,545:te d:o., hvaremot
Christianstads län skulle erhålla blott Ett Elementar läroverk för
alla sina 200.000 innevåu.
och En Elementar-lärare för hvarje 25,000:de person.
Proportioneras de till läroverken inom de olika länen projekterade
anslagen, blifver disproportionen ännu större. Utsträckes jern rörel¬
sen till flere län, bekommes samma resultat. Det synes billigt, att
proportionerna blifva jemkade till något större likhet.
2) Christianstads stads läge.
Enligt Utsk:s förslag skulle emellan Lund och Carlskrona, en
sträcka af 20 mil, intet högre Elementar läroverk för allmän bild¬
ning finnas. Deremot skulle uti Carlskrona och Kalmar, belägna i
glesare befolkade trakter, sådana finnas på blott 8 mils afstånd från
hvarandra, uti begge dessa städer och Wexiö på 11 å 12 mils, i
Wexiö och Jönköping på dito o s. v. ända till i Lund och Malmö
på 1-|- mils afstånd. Läroverk, der ungdomen handledes uti klassi¬
ska studier, skulle uti Malmö län vara hvarandra så närbelägna
som Ystad, Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg, och uti Ble¬
kinge sorn Carlskrona, Ronneby, Carlshamn, Sölfvesborg; men uti
hela Christianstads vidsträckta och folkrika län skulle ingenstädes
sådan undervisning kunna erhållas, åtminstone icke utöfver de all-
raförsta grunderna. Missförhållandet torde vara i ögonen fällande.
Christianstad är beläget i en ganska folkrik ort, hvars yngre
innevånare ganska talrikt begagna undervisningsverken och söka sig
in på embetsmannabanan. (Christianstads afdelning inom Skånska
studerande nationen vid Lunds Akademi bar hittills alltid till antal
stått i jemnbredd med de öfriga afdelningarne.) I orten finnes
liksom i staden, i öfverensstämmelse med vanliga förhållandet, både
förmögenhet och medellöshet. För dem uti sednare kategorien
skulle genom Elementar-läroverkets i Christianstad förvandling till
en Realskola göras omöjligt alt arbeta sig fram till inträde uti
PresteSt:t, Läkarekorpsen o. s. v. De lyckligare lottade föräl-
drarne skulle i samma händelse den förmånen beröfvas, som synes
vara deras likar i andra landsorter tillernad, att få sina studerande
söner ej allt för långt utom deras egen synkrets upfostrade.
Christianstad är icke och blir näppeligen någon egentlig fabriks¬
stad såsom t. ex. Norrköping. Näringarne i orten kunna till följd af
naturförhållanden icke blifva synnerligen mångartade. Anstalter
för realbildningen synas således icke kunna der vara de enda eller
ens företrädesvis af behofvet påkallade. Men Christianstad sluter i
sitt sköte flere embetsmanna-korpser och har i sin omgifning ett ej
ringa antal ecklesiastika och civila embetsman, hvilka önska för
sina söner samma bildning, hvaraf de sjelfve blifvit delaktiga och
hvilken gällande författningar såsom vilkor för erhållande af vissa
sysslor föreskrifva, och hvilka derföre i likhet med många andra,
äfven bland allmogen, skatta som en synnerlig förmån att ännu
för närv:de i sitt granskap ega en läro-anstalt, hvarest nödig Ele-
raentar-bildning kan erhållas för vinnande af duglighet till hvilket
Den 20 November e. m.
543
8om helst lefnadsyrke deras söner kunna komma att vid mogen ål¬
der omfatta.
3) Stadens och ortens urgamla rättigheter.
Christianstad erhöll genast vid sin grundläggning en »Trivial¬
skola», d. v. s. en läro-inrättning till tjenst för den s. k. lärda bild¬
ningen och med åliggande att i alla föreskrifna ämnen undervisa
ynglingarne till den grad, att de kunde derifrån omedelbarligen
öfvergå till Akademien. Denna läro-anstalts fortfarande bibehållan¬
de blef staden och orten tillförsäkrad vid provinsens öfvergång un¬
der Svenska kronan. De hafva ock allt hitintills fått behålla den.
Väl var ej så särdeles länge sedan i fråga att förvandla den till
en »Apologist-skola» — vår närmaste förtids benämning på hvad
man nu kallar Realskola —; men K. M. förklarade genom Nåd. Bref¬
vet af den 1 Nov. 18 40, att den i Christianstad varande allmänna
Elementar-läroinrättningen skulle fortfarande få vidblifva sin förra
bestämmelse. I öfverensstämmelse dermed liar K. M. uti Dess Nåd.
Propos. till Rikets nu församlade Ständer rörande stat för Elemen¬
tar läroverken föreslagit för Christianstad »Ett högre Elementar¬
läroverk)), försedt med minst 12 lärare, och med bestämmelse att
grundlägga den allmänt humanistiska, icke den ensidigt reala bild¬
ningen, Det är Högloft. StatsUtsk., som nu först sätter stadens
och ortens rättigheter i fråga eller — åsido.
4) Del faktiska förhållandet vid n. v. Elemenlar-läroverket
derstädes.
Elementar-läroverket i Christianstad har allt ifrån sin första
början haft och utöfvat dimittionsrätt till Akademien. Den har
till och med alltjemt betraktadts såsom en dess skyldighet. Sedan
år 1845 hafva åtminstone öfver 60 lärjungar derifrån algått di¬
rekte till Universitetet, nästan samtlige försedde med nödiga kun¬
skaper uti alla de för genomgående af student-examen föreskrifna
ämnen, således äfven de gamla språken. Undantagen eller de till
Akademien härifrån under nämnde tid afgångne, hvilka utelemnat
dessa språk, hafva endast varit tvenne.
Lärjungarnes antal vid läroverket har varit så stort, som an¬
talet af vid läroverket anställde lärare medhunnit att undervisa.
Mången yngling i orten har måst begagna privatundervisning, eme¬
dan läroverket icke kunnat mottaga alla som sådant önskade. Detta
förhållande har åtminstone egt rum sedan år 1849, då i följd af
K. M:s Nåd. Cirkulärbref af den 6 Juli samma år och genom
Lärdoms- och Apologistskolornas förening, lärokursernas höjande
o. s. v., läroverket erhöll sin nuv:de organisation. Under de sed-
naste 5 åren, räknade från och med höstterminen 1852 t. o. m. vår¬
terminen innev:de år, hafva i medeltal 182 lärjnngar hvarje termin der
begagnat undervisningen. Antalet af dem bland dessa lärjungar,
hvilka begagnat undervisningen i de klassiska språken, har oaktadt
den medgifna fulla valfriheten — då deras antal varit minst —
förhållit sig till deras, hvilka åsidosatt dessa språks läsning, som 3
till 2. Annars och vanligast har förhållandet varit det af 2 till 1.
Detta förhållande torde vara uplysaude för afgörande af den frågan,
hvad slags undervisning är på denna orten mest af behofvet påkallad.
514
Dan 20 November e. m.
Det nuvmde läroverket eger åtskilliga donerade kapitaler,
hvilka enligt donationsbrefven blifvit uttryckligen anslagna till en
läroinrättning för den s. k. larda eller klassiska bildningen. Så¬
dana äro: Abergska Stipendiifonden, utgörande 4,000 K dr, Dahlska
fonden, öfver 20.000 Itdr, att ej nämna de mindre betydliga Ba-
melska och Klioldiska. Det synes mindre förenligt med riittslärans
grundsatser, att afkastningen af dessa fonder skulle tillgodokomma
en läroanstalt med helt annat syftemål, än den, till hvilken testa-
torerna dessa medel donerat.»
Jag ber om förlåtelse derest den af mig uplästa P. M. före¬
fallit något vidlyftig; men såsom min egen tanke vidhåller jag,
att det icke tyckes vara att förvänta, det tillgångarne skola förslå
till inrättande af högre skolor i båda de ilrågavide städerna; hvar¬
före och då man således torde nödgas välja dem emellan, det synts
vara alldeles nödvändigt att, vid behandlingen af denna punkt ka¬
sta en grundlig sidoblick på Christianstad. Jag får af förbemälde
anledn., och med mycken saknad i afs:de å den af all välvilja vis¬
serligen välförtjenta staden Malmös fördelar, vördsamt å denna
punkt tillstyrka afslag.
Gr. Lagerbjelke: Om länsindelningen oell lånegränserna
borde hufvudsakligen tagas i betraktande vid bestämmandet af de
städer, der Elementarläroverk borde finnas, så skulle de talare,
som här upträdt emot Malmö och för Christianstad, hafva rätt i
sin åsigt; men man får icke, enligt min tanke, betrakta saken från
en sådan ståndpunkt. Det är nemligen åtminstone för mig temli-
gen klart, att om en fader beslutar sig att sända sin son till en
allmän skola, är det för honom alldeles likgiltigt, om skolan lig¬
ger på hitsidan eller hänsidan af lånegränsen. Icke heller behöfver
man göra afseende å länsindelningen, hvad skolornas styrelse be¬
träffar, ty dermed hafva icke Landshöfdingarne, utan Biskoparne
och Konsistorierne att skaffa. Då således, i fråga om valet emellan
Malmö och Christianstad, något afs:de å Skånes länsindelning ej
behöfver fästas, lärer det icke heller kunna förnekas, att Malmö är
provinsens hufvudort. Deremot torde man ej kunna säga, att Chri¬
stianstad, ehuru aktningsvärdt samhälle det än må vara, är någon
för Skåne vigtig ort, om man afser, att en stad skall hafva lif
och rörelse, och icke lägger hela vigten derpå, att staden är säte
för Länsstyrelsen. Följaktligen tror jag, att en jemförelse emellan
Malmö och Christianstad, såsom städer i egentlig mening, svårligen
kan göras. Malmö är en stad i ordets verkliga bemärkelse, icke
en by med stadsprivilegier såsom de flesta af våra småstäder äro.
Malmö är ett samhälle, stadt i verkligt framåtskridande,, med jem¬
förelsevis stor folkmängd, handel och rörelse, hvilket ingalunda
torde kunna sägas om Christianstad. Men, invänder man, den
sistnämnde staden ligger så långt aflägsen från Lund, der en högre
skola redan finnes, under det att Malmö endast ligger 1 ^ mil från Lund,
eller 20 minuters väg, sedan jernvägen kommit till stånd. Jag
hemställer dock, om man, med fästadt afs:de på distanserna här i
landet,
Den 20 NoTember e. m.
landet i allmänhet, verkligen Iean säga, att de mi), som skilja Chri¬
stianstad från Lund, äro ett så förskräckligt långt afstånd! Och
icke heller tror jag, att jernvägen härvidlag hör tagas i betraktande,
ty icke lärer en fader, bosatt i Malmö, taga sig före att låta sin
son åka på jernväg 4 gånger om dagen, för att bevista skolan i
Lund! Utom den dagliga tidsutdrägten blefve en sådan skolgång
temligen dyrbar. Jag tager således för gifvet, att om en fader vill
hafva sin son undervisad vid Lunds skola, så inackorderar lian gossen
hos någon der boende familj.
Ser jag nu på förhållandet i Skåne i allmänhet, så faller det
mig genast i ögonen, att provinsens befolkning har mycket beqvä-
mare att besöka sina barn i Malmö än i Christianstad. Till Malmö
dragas provinsens flesta affärer, dit strömmar hela provinsens rö¬
relse. Skulle nu en sådan, som jag nyss nämnde, verklig stad,
den 4:de i hela Sverige, beröfvas det högre läroverk, som redan
der finnes, och der boende familjefäder nödgas skicka sina barn,
såsom skottspolar, fram och tillbaka från Lund, eller ock skilja
dem från hemmen, för att i sistnämnde stad inackorderas? Det
torde äfven böra bemärkas, att Malmö skola räknar, enligt Utskis
upgift, 184, och, enligt en sednare underrättelse, ända till 193
lärjungar, samt att det icke kan vara lämpligt, att slå tillsammans
detta stora antal skolungdom med de 302, som besöka Lunds
skola, så att den sednare skolan skulle få omkring 500 lärjungar.
Icke kan sådant vara önskligt eller nyttigt?
Man har sagt, att om än Malmö, såsom utgörande ett stort
samhälle, bör hafva sitt eget högre läroverk, så bör detta dock icke
hindra Christianstad att äfven få ett sådant läroverk. Jag vill icke
ingå i någon vidlyftig undersökning om den sednare stadens ifrågav:de
anspråk och lämpligheten att dem villfara, utan skall endast fästa
upmärksamheten derpå, att om Utsk:s förslag till läroverkens regle¬
ring bifalles- så blifver Lektorernes antal ökadt med icke mindre
än 49, samt att PresteSt:ts ledamöter i Utsk. temligen enhälligt
förklarade, att detta antal platser näppeligen, åtminstone under den
närmaste framtiden, skulle kunna med lämpliga personer fyllas.
Då således Utsk:s förslag innehåller en så stark tillökning af lärare¬
platser, att tillgång å lärare för deras besättande svårligen kan be¬
redas, så hemställer jag, om det är riktigt och klokt, att än ytter¬
ligare öka platsernas antal? Då är det väl bättre att vänta till
nästa Riksdag, då man får tillfälle att iakttaga, huru den nu gjorda
regleringen slagit sig ut i verkligheten, i st. f. att nu, såsom man
säger, på hytt inrätta ett stort antal lärare-platser, utan att ega
visshet om att de kunna besättas. Jag tror således, att man för
närv:de bör låta sig nöjas med det ganska stora steg till under¬
visningens befrämjande, StatsUtsk. tagit, samt att man icke bör
taga steget så stort, att man skjuter förbi målet, som naturligtvis
är, att på lämpligaste sätt ordna den allmänna undervisningen efter
nutidens och närmaste framtidens behof och tillgångar. Jag anhåller
om bifall till punkten.
IX II. 35
5<tr>
Den 20 November e. m.
Hr Lilljehöök: Jag vill blott lägga några få ord till den
siste värde talarens yttrande.
Här har blifvit yttradt, att då Malmö skola har så ansenliga
donationer, kunde staden sjelf bekosta skolans utvidgning. Jag får
uplysa, att åtminstone i de flesta fall äro de åt skolorna gifna do¬
nationer inräknade bland de medel, hvarmed skolorna skola uprätt-
hållas, och följaktligen kunna ej af dessa donationer nya lärare-löner
utgå. Man torde äfven fästa afs:de derpå, att Malmö samhälle låtit
upbygga ett rymligt skolhus, afpassadt och inredt för ett högre läro¬
verks behof, just för att få ett sådant läroverk der inrättadt. Vid
sådant förhållande synes det mig ej vara med billigheten öfverens¬
stämmande, att sedan Staten sagt åt Malmö: du skall få en högre skola
om du bygger ett stort skolhus, Staten sedermera vägrar medel till
en sådan skolas inrättande. Jag tillstyrker bifall till punkten, och
då frågan om Christianstads skola förekommer, torde det blifva till¬
fälle att yttra sig, huruvida denna stad behöfver ett högre läroverk
eller bör nöja sig med ett lägre.
Hr Printzensköld: Jag högaktar de motiver, som föran-
iedt Gr. Liljencrantz att framställa det af honom väckta förslaget,
men jag måste ändock ogilla detsamma. Att minska ett redan be¬
fintligt, af behofvet påkalladt läroverk, för att derigenom bereda till¬
gång till inrättandet af ett nytt, är i min tanke något högst orik¬
tigt. Utsk:s Betänk, ådagalägger på det tydligaste, att ett högre
läroverk i Malmö, i hänseende till både stadens och ortens folk¬
mängd, är högst nödigt. Het vore då icke väl betänkt, att, för att
få ett högre läroverk i Christianstad, minska lärarnes antal i Malmö
skola, och nedflytta den till en lägre rang. I min tanke fordrar
rättvisan ovilkorligen, att Malmö får behålla sitt högre läroverk, och
jag kan ej finna, att den ena staden bör riktas på den andras be¬
kostnad.
Att, såsom ett skäl mot Malmös bibehållande vid ett högre
läroverk, åberopa det förhållande, att ett sådant finnes i det när¬
belägna Lund, är i min tanke icke heller rätt. Ty har erfarenhe¬
ten ådagalagt, att det ena läroverket är besökt af omkring 200 och
det andra af omkring 300 lärjungar, så är ju alldeles gifvet, att
båda läroverken behöl vas för undervisningens behöriga uprätthållande
i dessa städer. Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall till
Utsk:s förslag i denna punkt, under det att jag, lika med Hr Lill¬
jehöök, är beredd att, när frågan om Christianstads skola förekom¬
mer, tillstyrka densammas upflyttande i den högre klassen. När
Skåne är en provins med nära million innebyggare, så är det san¬
nerligen ej för mycket, att den får tre högre lärdomsskolor, helst
då man besinnar, att folket nästan öfverallt derstädes är välmående,
och således i stånd att åt det upväxande slägtet bekosta en mot
tidens kraf svarande bildning.
Hr Prytz: Jag kan ej annat än instämma i de skäl Gr.
Liljencrantz och Prih. Cederström anfört i afs:de å behofvet af ett
högre läroverk i Christianstad, och om än jag skulle gilla Gr. La-
Den 20 November e. m.
547
gerbjelkes anmärkn., att man, i afs:de å dessa läroverks belägenhet,
mera borde taga i betraktande stifts-indelningen än läns-indelnin-
gen, så kan jag doek ej finna annat än att det är mindre riktigt,
att hafva 2 skolor så nära hvarandra, som Lund och Malmö, under
det att ingen sådan finnes på det stora afståndet emellan Lund och
Carlskrona. Jag skulle derföre tro, att det vore rättare att hafva
dessa 2:ne läroverk, det ena antingen i Malmö eller Lund, och det
andra i Christianstad; men om, på sätt Hr Printzensköld anfört,
Skånes talrika befolkning kräfver 3:ne högre läroverk, så kan jag
icke inse, hvarföre man skall förneka Christianstad ett sådant. Man
har visserligen anfört, att Malmö står vida öfver Christianstad i
individuelt hänseende, och det medgifver jag gerna; men å andra
sidan kan det icke förnekas, att en stor del af sistnämnde stads
befolkning tillhör den s. k. högre klassen, embets- och tjenstemän,
hvilka måste antagas vilja åt deras söner gifva den högre bildning,
som endast i ett högre läroverk kan förvärfvas. Jag tillstyrker så¬
ledes bifall till Gr. Liljencrantz’s förslag om Christianstads förseende
med ett högre läroverk. Men att Malmö derföre skall sättas till¬
baka, deri vill jag för min del ej instämma. K. M. har föreslagit
en nedsättning i lärarnes antal derstädes. I det skick skolan förut
varit, har den skickat ett stort antal ynglingar till Akademien, och
då torde det ej vara skäl att förminska lärarnes antal. Ett sådant
steg skulle, i min tanke, vara förhastadt, hvarföre det måhända vöre
bäst att återremittera frågan till StatsUtsk., ehuru jag icke anser
mig böra framställa ett bestämdt yrkande derom.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag hade icke ämnat yttra
mig i denna fråga, men då Gr. Lagerbjelke med en så säker ton
talat öfver förhållandena i Skåne, har jag, som en längre tid vistats
inom denna provins, ansett mig böra något beriktiga den värde Grrna
yttrande. Hr Gr. har framför alla de öfriga Skånes städer fram¬
hållit Malmö i så hög grad, att han, i min tanke, nedsatt de an¬
dra, och deribland Christianstad, alltför lågt. Det är visserligen
sannt, att Malmö är mycket folkrikare än Christianstad, samt har
vida mera industri och handel, men Christianstad har dock ganska
mycket affarslif. Skåne delas i tvänne hälfter genom en långsträckt
ås, som löper genom provinsen, och sålunda bildas tvenne särskilda
trakter, af hvilka den nordostliga delen har sin centralpunkt i Chri¬
stianstad, äfven hvad affärer vidkommer. Dessutom är en stor del
af innevånarne i Christianstad och trakten deromkring i den sam-
hälls-ställning, att föräldrarna vilja åt sina söner gifva en högre bild¬
ning, hvilket icke i så stor grad torde vara förhållandet med be¬
folkningen i Malmö, som äfven desto snarare borde kunna undvara
en högre lärdoms-anstalt, som den har Lund så närbeläget. Då lik¬
väl Malmö redan har en storskola, vill jag ej beröfva staden den¬
samma; men som äfven Christianstad har en ganska väl ordnad och
handhafd skola, som dimitterar ynglingar direkte till Akademien,
torde samma skäl tala för båda skolornas rangerande i den högre
klassen af läroverken. Men som jag ogerna vill åstadkomma någon
förökning af det högst betydliga anslag, StatsUtsk. för undervisnin¬
Den 20 November e. m.
gens befrämjande tillstyrkt, anser jag mig böra föreslå en medel¬
väg, nemi. att både Malmö och Christianstad måtte få en högre
skola med 10 lärare hvardera, eller 1 Hektor, 3 Lektorer och 6
Adjunkter.
Gr. Liljencrantz: Det är ej någon afvoghet mot Malmö
stad, som förmått mig att här upträda, men det är för att söka
. motverka StatsUtsk:s afvoghet mot Christianstad, som jag talat. Gr.
Lagerbjelke har sagt, att läns indelningen härvidlag ej kan tagas i
betraktande, och derom vill jag ej med honom tvista; men den
värde Gr:n har äfven yttrat, att då en fader beslutar sig att, sända
sin son i skola, skickar han honom till den ort, hvarest han har
affärer eller andra relationer. Det är just på denna omständighet,
som jag stödjer min framställning. En fader måste, så vida han ej
har stora tillgångar, alltid taga i betraktande, huruvida afståndet
till den stad, der skolan är belägen, är större eller mindre, och dess¬
utom bör här en annan omständighet jemväl ej förbises, nemi. den,
att om skolan ligger på ett afstånd af endast 1 ^ mil, så har fadern
lättare tillfälle att taga vård om sonen, än om skolan ligger 9 å
10 mil från faderns boningsort. En äfven ganska vigtig omstän¬
dighet är det pris, hvarför en son kan få upfostran. Det är en
känd sak, att man i Christianstad lefver för mycket bättre pris, än
i så väl Malmö som Lund.
Gr. Lagerbjelke har ytterligare sagt, att Malmö är samlings¬
orten för hela Skåne. Men är förhållandet verkligen så? Jag har
hört, att om vintrarna roar man sig med baler och supéer ända
till 14 dagar å rad i Christianstad, dit provinsens ståndspersoner
på både närmare och fjermare afstånd strömma till, för att få grund¬
ligen dansa och kalasera.
En annan talare har sagt, att man ej bör beröfva Malmö en
fördel, som den redan eger, genom att nedsätta dess skola. Detta
är sannt, men Utsk, har ej iakttagit samma förfarande i afs:de å
Christianstad. Dess skola har Utsk. velat nedsätta, och detta är
ganska orättvist, på sätt jag förra gången hade äran visa.
Gr. Lagerbjelke har trott, att då jag talade om jernvägen emel¬
lan Malmö och Lund, jag skulle hafva menat, att ungherrarna skulle
fara hem till Malmö för att frukostera och dinera. Detta har vis¬
serligen ej varit min mening, men deremot tänkte jag, att om en
far, som bor i Malmö, har sin son i skola uti Lund, så kan han
mycket lättare taga vård om sonen, just till följd af den hastiga
jernvägs-förbindelsen, än om han har att resa 11 å 12 mil på lands¬
vägen.
Jag, för min del, skulle ej draga i betänkande att bifalla Utsk:s
förslag i denna punkt, så vida vi ej nu fått höra. att det skall kom¬
ma att upstå en ogemen brist på Lektorer. Detta tror äfven jag,
och derföre nödgas jag fortfarande motsätta mig punktens bifallan¬
de, ty om den bifalles, så få vi, då vi komma till frågan om Chri¬
stianstad, säkerligen ånyo höra talet om brist på Lektorer och brist
på penningar, och följden blifver den, att Malmö har fått sin skola
men Christianstad blifver utan. Detta vill jag ej godvilligt äfven-
Den 20 November e. m.
KO
tyra, och för att ej nödgas krypa in i denna råttfälla, tager jag mig
friheten hemställa, huruvida det ej skulle gå an att låta denna fråga
hvila, tilldess frågan om Christianstad förekommer, och då behandla
båda frågorna på en gång. Äro StatsUtsk:s ledamöter då något be¬
skedliga och medgörliga, så kunna vi gå hvarandras önskningar till
mötes; men om denna min hemställan ej kan bifallas, nödgas jag
vidhålla mitt yrkande om afslag å denna punkt.
Frih. C ed erström: Att hoppas på någon större beredvillig¬
het hos StatsUtsk:s ledamöter i morgon, är, i min tanke, fåfängt,
ty jag inser ej, huru den stundande natten skulle kunna hafva en
så välgörande inverkan på ledamöternas sinnen. Det synes alltså
vara bäst, att nu afgöra den punkt oss föreligger. Jag har redan
yttrat min åsigt i saken, som öfverensstiimmer med Gr. Liljencrantz’s.
Det är ingalunda utaf afvoghet emot Malmö, som vi här yrka af¬
slag, utan för att i möjligaste måtto söka bereda Christianstad en
fördel, som vi anse staden och orten förtjena.
Antagligheten utaf Hr Mannerskantz’s förslag beror på känne¬
dom af Statens tillgångar. Om E. o. Ad. i dag ingår på den ena
hälften af hans förslag, skall Ståndet i morgon äfven antaga den
andra hälften? Jag är, för min del, benägen att förunna Malmö
hvad StatsUtsk. föreslagit, men endast så vida tiligångarua derjemte
medgifva bifall till hvad för Christianstad blifvit hegardt.
Hr Bildt: Då man skall befordra den allmänna undervis¬
ningen, och för sådant ändamål företager sig att organisera de all¬
männa läroverken, så mäste väl den första frågan vara den: hvar
skola dessa läroverk inrättas? Och derefter ledes tanken naturligtvis
på den frågan: äro de läroverk, som finnas, lämpliga och väl förlag¬
da? I sistnämnde hänseende har hvarken K. M. eller StatsUtsk.
föreslagit någon förändring i redan befintliga förhållanden, utom
hvad Malmö läroverk beträffar, hvilket K. M. ansett böra nedflyttas
i en lägre klass. StatsUtsk. deremot har ej delat denna åsigt, eme¬
dan Malmö skola, jemförd med öfriga högre skolor i Riket, i me¬
deltal har ett lika stort antal lärjungar, samt ända ifrån den ka-
tholska tiden varit ett högre läroverk. Man bör ej heller lemna ur
sigte, att Malmö är en stad med 15,000 innevånare, ett i Sverige
ganska betydligt antal, och centrum för en stor och rik provins.
Då så mycket således talar för bibehållandet af Malmö läroverk i
den högre klassen, så hemställer jag till eder, mine Hrr, om det
här framställda behofvet af ett högre läroverks inrättande i Christi¬
anstad kan vara ett skäl för nedflyttning af skolan i Malmö? Denna
skola är f. n. en högre skola, har f n. 10 lärare, hvilket antal,
enl. K. M:s förslag, skulle reduceras till 6. Utsk. har deremot före¬
slagit antalets ökande till 12, hvilket icke torde vara för mycket,
då man besinnar, att skolan nu räknar 193 lärjungar, samt att såle¬
des endast 7 fattas för att skolan, enl. den af Utsk. följda grund,
skulle hafva rätt att erhålla 16 lärare. Om man dertill ihågkom-
mer, att Christianstads skola f. n. endast har 5 klasser, samt skulle,
enl. Utsk:s förslag, erhålla den utvidgning, att den komme att gifva
ÄftO
Den 20 November e. m.
fullständig undervisning på real-linien, så torde nian icke med fog
kunna säga, att Utsk. velat nedsätta Christianstad eller gynna Malmö
på Christianstads bekostnad. Endast den befintliga bristen på pen¬
ningar och den befarade bristen på skickliga lärare har orsakat, att
Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka inrättandet af högre läroverk
i Christianstad och Wenersborg, utan trott, att dermed kunde till
nästa Riksdag anstå.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. med anförande af några ytter¬
ligare argumenter, utan slutar med att yttra några ord om det för-
inedlings-förslag. Hr Mannerskantz framställt. Jag har förut yttrat,
och torde få i minnet återkalla, att Utsk. upgjort sitt lörslag ang:de
lärarnes antal på det sätt, att sedan man beräknat undervisnings-
timmarnas antal i hvarje vecka, för att fullständig undervisning i
alla läroämneil skall kunna meddelas, så har man kommit till det
antal lärare, som erfordrades för denna undervisnings meddelande.
Någon minskning i lärarnes antal kan således ej ske, utan på un¬
dervisningens bekostnad, allra minst hvad Malmö skola beträffar, sorn
redan räknar så manga lärjungar, att den rätteligen borde hafva 16
lärare. Då Hr Mannerskantz^ förslag således, i min tanke, ej kan
antagas, yrkar jag fortfarande bifall till punkten.
Gr. Sparre, Erik: Den siste värde talaren har sagt, att
om punkten afsloges, skulle man göra sig skyldig till en stor orätt¬
visa emot Malmö; men jag å min sida frågar, om man ej gör en
ännu större orättvisa emot Christianstad, såvida Utsk.-s förslag i
afs:de å dess skola bifalles. Jag är nog lycklig, att ej hafva emot-
tagit några insinuationer från någotdera hållet, men jag tillstår, att
då jag genomläste Utsk:s Betänk., stack mig Utsk:s väld för Malmö,
om jag så får uttrycka mig, så bjert i ögonen, att jag ej kunnat
undertrycka känslan deraf och behofvet att deröfver uttala mitt ogil¬
lande. Förhållandet med de begge läroverken är i sjelfva verket,
att de f. u. äro nästan lika stora. Skolan i Malmö räknar 184
och den i Christianstad 174 lärjungar. Skillnaden är således endast
10. Men nu förhåller det sig äfven så, att Christianstad ligger7,|,
Malmö endast 1 j mil från Lund, der ett högre läroverk redan lin¬
nes, och på köpet, att en jernväg förenar dessa städer. Utsk. har
visserligen hänvisat Christiaustadsboerna till Carlskrona, men denna
stad ligger på mycket längre afstånd från Christianstad än Lund.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att man ej skall hålla sig till läns-indel-
ningen, utan stifts-indelningen. Nå väl, låtom oss så göra! Bör
man i den ena delen af Lunds stift lägga 2:ne högre skolor tätt
invid hvarandra och lemna hela deu öfriga delen utan något sådant
läroverk? Kan detta vara rättvist? Vi böra dessutom ihågkomma,
att befolkningen kring Malmö har universitets-staden i sin närhet,
hvilket redan är en ganska stor fördel, som innebyggarne i Christi¬
anstads län ej ega. Jag för min del tror, att Regeringen, vid be¬
handlingen af dessa frågor, förfarit med deu rättvisa, som egnar och
anstår en Styrelse, och jag fruktar deremot, att bearbetningarna till
förmån för Malmö inom Utsk. varit nog starka.
De» 20 November e. m.
051
Det är redan nämndt, att Christianstad, som eger både Läns¬
styrelse, HofRätt och garnison, utan tvifvel skall komma att lemna
ganska mångå alumner åt den klassiska bildningen, under det att
Malmö, som är ett industri-idkande samhälle, snarare skulle komma
att gifva lärjungar åt real-linien. Det är å andra sidan sagdt, att
då Malmö är en stor stad med 15,000 innevånare, bör den äfven
få ett större läroverk. Men hvarföre har Utsk. icke gifvit ett så¬
dant åt Norrköping, som är en stad med ungefär lika stor folk¬
nummer som Malmö?
Det har ytterligare anmärkts, att om en högre skola ej inrät¬
tades i Malmö, så nödgades dess innevånare skicka sina barn till
Lund, hvars skola ej för dem hade utrymme. Men det blefve ju
endast de ynglingar, som ville inhemta den klassiska bildningen,
som behöfde fara till Lund och hvilka i allt fall komme att full¬
ända sina studier vid Universitetet derstädes.
Jag kan ej instämma i Hr Mannerskantz’s förslag, att man
skulle göra halfva läroverk i både Christianstad och Malmö, men
jag medgifver gerna inrättandet i den sistnämnda staden af ett lägre
Elemeutar-läroverk, fullständigt på real-linien, och jag hemställer,
om icke Gr. Liljencrantz skulle vilja förena sig med mig om detta
förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har förmodat, att
det måtte hafva varit starka bearbetningar, som förmått Utsk. att
fatta det här framlagda beslutet. Jag tror ej, att en sådan förmo¬
dan är i sak särdeles bevisande; men hvad jag deremot känner, det
är, att hvarken på Afdelmn eller Utsk:s plenum upstod någon tvist
i frågan. Om en ledamot från Christianstad suttit i StatsUtsk., i
st. f. i LagUtsk., som nu olyckligtvis är fallet, hade måhända för¬
hållandet varit annorlunda.
En annan ledamot har bestridt riktigheten af mina upgifter
ang:de Skåne, och påstått, att trakten kring Christianstad är myc¬
ket bebodd, samt att dess skola lemnat många alumner till Akade¬
mien. Det är emellertid lyckligt för mig, att jag på min sida har
de statistiska siffrorna; ocn att man dansar och roar sig särdeles
mycket i Christianstad, tror jag ej hafva någon fördelaktig inverkan
på studierna.
En talare har velat slita tvisten emellan de båda städerna på
det sättet, att man skulle något nedsätta lärarues antal i Malmö
och något höja antalet i Christianstad, så att båda skolorna finge
lika många lärare. Detta sätt tror jag, lika med Hr Bildt, vara
det allra sämsta, ty då skulle undervisningen icke på någotdera stäl¬
let kunna behörigen uppehållas. Jag fortsätter mitt yrkande om
bifall till punkten.
Gr. Liljencrantz: Då det tilläfventyrs icke vore lämpligt,
att efter en så långvarig diskussion upskjuta frågans afgörande, an¬
ser jag mig böra återtaga min förut gjorda begäran om upskof, un¬
der fortsättande af mitt yrkande, att punkten måtte afslås och K.
M:s förslag i stället antagas.
S52
Den 20 November e. m.
Hr Printzensköld: Då rann här så ifrigt påyrkar punk¬
tens afstående, tyckes man helt och hållet vilja förgäta, att Malmö
redan i flere sekler haft en högre lärdoras-skola, hvilken, genom ett
bifall till Gr. Liljenerantz’s förslag, skulle förstöras. Det är emot
ett sådant förfarande, som jag ånyo anser mig böra på det högsta
protestera.
Gr. Hamilton, Malcolm: Då man här så mycket talat
om den stora orättvisa, som skulle tillskyndas Christianstad, om
punkten bilölles, får jag förklara, att jag för min del ej kan inse,
att Christianstad lider orättvisa, derföre att Malmö får behålla det
högre läroverk staden redan eger.
Hr Mannerskantz: Här har blifvit sagdt, att det icke fun¬
nits ett högre läroverk i Christianstad, utan att ett sådant törst nu
skulle genom bifall till K. M:s förslag inrättas. Det må vara, att
stadens nuv:de skola icke enl. statuterna varit en högre lärdoms¬
skola; men detta oaktadt har der bibringats lärjungarna en under¬
visning, fullt motsvarande den, som i andra lärdoms-skolor inhem-
tas. Jag anser äfven, att det betydde mindre, om i denna skola
ett större eller mindre antal lärare anställdes, och om den kallades
högre eller lägre läroverk, endast lärjungarna derstädes fortfarande
finge en sådan bildning, att de kunde derifrån afgå direkte till Aka¬
demien. Skulle detta icke låta sig göra med det antal lärare jag
föreslagit, vill jag icke envist vidblifva mitt förslag, utan anser mig
i sådant fall böra förena mig med Gr. Sparre.
Gr. Sparre: Anledmn dertill, att jag talat om orättvisa, är
den, att samma ord blifvit begagnadt af en talare före mig. Jag
kan icke heller frångå den af mig här yttrade åsigt, att då Utsk.
föreslår ett högre läroverk i Malmö, som ligger så nära Lund, men
icke tillstyrker ett sådant åt Christianstad, som är derifrån långt
aflägset, så begår Utsk. eu orättvisa emot den sistnämnda staden.
Det är icke blott staden, utan den kringliggande trakten, som bör
afses, och således kan det för dem, som bo i trakten kring Lund
och Malmö, vara likgiltigt, om de sända sina barn i skola uti den
ena eller andra staden, under det att de, som bo kring Christian¬
stad, icke utan kännbar olägenhet kunna skicka sina barn ända till
Lund eller Malmö.
Då Hr Mannerskantz numera förenat sig i det af mig förut
framställda förslaget, så hemställer jag, huruvida icke Gr. Liljen¬
crantz, hvars förslag är från mitt något afvikande, äfvenledes beha¬
gade förena sig med mig, så att flere propos:r ej behöfde fram¬
ställas.
Gr. Liljencrantz: För att ej åstadkomma splittring i me¬
ningarna vill jag förena mig med Gr. Sparre.
Hr Bildt: Med anledn. af Gr. Sparres sista yttrande anser
jag mig böra meddela den uplysning, att f. n. skicka inuebyggarne
Den 20 November e. m.
flS3
i trakten kring Lund och Malmö sina söner merändels till skolan
i Lund, samt att det endast är i Malmö bosatta personer, som låta
sina barn begagna skolan derstädes. Då jag förmodar, att städernas
befolkning har lika anspråk på tillfälle till undervisning, som lan¬
dets, torde Gr. Sparres sista anmärka, ej förtjena afseende.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordf:den framställt, att i afs:de på
Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande blifvit yrkadt, dels bifall, och dels af
Gr. Sparre, med hvilken numera äfven Gr. Liljencrantz och Hr
Mannerskantz förenat sig, att bland lägre Elementar-läroverk må för
läroverket i Malmö uptagas en lärare-stat af 1 Hektor och 7 Kol¬
leger, blefvo propos:r å dessa yrkanden framställda och besvarade
med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Frih. o. Ord falen ånyo hem¬
ställde, om E. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s tillstyrkande, samt,
sedan svaren härvid blifvit afgifna med starka Ja, jemte åtskilliga
Nej, förklarade, det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s i Utlåt. N:o 148 gjorda fram¬
ställning, att för ett högre Elementar-läroverk i Malmö inå uptagas
1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter, röstar
Ja>
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., att bland lägre Elementar-läroverk
må för läroverket i Malmö uptagas en lärarestat af 1 Rektor och
7 Kolleger.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 20.
Nej — 10.
Höglofl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
554
Den 21 November f. m.
Lördagen den 21 November 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Undert. Riddarhussekreterare upläste en från Hr Gr. o. Landtm
ankommen så lydande skrifvelse:
Att jag af sjukdom är förhindrad att bevista K. o. Ad:s plena,
så väl i dag, som i början af nästa vecka, får jag, för iakttagandet
af föreskriften i 23 § RiddarhusOrdu:n härmed vördsamt anmäla.
I följd häraf intogs Ordf:deplatsen af främste närvide ledamo¬
ten Frih. Åkerhjelm, Johan Carl.
Justerades pleniprot:n för e. m. den 19 och f. m. den 21
sisth September.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 148, ang:de
regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde HufvudTitel.
Härvid förekom Utsk:s i 32:dra punkten afgifna förslag till
lärarestat för fullständiga Elementar-läroverk på real-linien i We¬
nersborg, Nyköping, Christianstad, Norrköping, Piteå och Wester¬
vik, och föredrogs i sammanhang med detta förslag StatsUtsk:s d.
18 dennes på bordet lagda Mern. N:o 162, angide en rättelse i
Utlåt. N:o 148.
Hr Åkerman, FHedr.: I denna punkt föreslår Utsk. in¬
rättandet af högre läroverk i åtskilliga af Rikets städer, men för
min del vill jag endast fästa mig vid ett af dessa, nemi. platsen
för ett högre läroverks anläggande inom Norrbottens län. K. M.
har föreslagit, att detta läroverk skulle få sin plats i Luleå eller
Piteå. Afdelningen inom Utsk. ansåg att läroverket borde för¬
läggas i Luleå, men i Utskis plenum ansåg man Piteå vara lämp¬
ligast. De skäl Utsk. anfört till stöd för sin åsigt synas mig lik¬
väl icke vara antagliga; ty de strida mot den erfarenhet jag sjelf,
under min embetsmauna verksamhet, varit i tillfälle att förvärfva
om dessa trakter. Utsk. säger att Piteå är beläget ungefär midt
emellan Haparanda och Umeå, hvilken sednare stad skulle erhålla
ett högre läroverk. Åfveu auföres såsom bevis på Piteås företräde
Den 21 November f. m.
555
framför Luleå: att Piteå stads och landsförsamlingar jemte kring¬
liggande församlingar vid 1855 års slut räknade 36,229 innebyg¬
gare, då deremot folknummern i Luleå stad och kringliggande för¬
samlingar vid samma tid blott utgjorde 23,320 personer. Detta
kan visserligen ega sin riktighet, men då man ansett nödigt att
inrätta ett högre läroverk inom Norrbottens län, så bör man väl
också lörlägga det på den för länets innebyggare förmånligaste plat¬
sen. Nu är likväl händelsen att Piteå ligger allenast 2^ mil från
södra lånegränsen hvaremot det nr ieke mindre än 60 mil tillden
norra, så att nästan hela länet ligger norr om Piteå. Dessutom
har man glömt att uti Luleå territorial-område inräkna de norrut
liggande Torneå och Kalix fögderier, med en folkmängd af 20,000
innevånare, hvilka väl också kunna hafva behof af ett högre läro¬
verk. För hvar och en som känner Norrbottens län är det väl¬
bekant, att det isynnerhet är inom dessa orter som den industri,
hvilken finnes i Norrbottens län, nemi. såg- och berg-verksrörelsen
har sitt tillhåll. Dessa fögderier äro den fruktbaraste delen af länet
och då böra de väl tagas i betraktande vid denna frågas afgörande.
Man har äfven anfört ett par andra skäl, lika haltande som de
föreg:de. Man säger, att Piteå skola egde 42 lärjungar då deremot
Luleå endast egde 18. Hvad Luleå beträffar är denna upgift full¬
komligt oriktig; ty enl. ett officielt intyg, som jag har i min hand,
så har Luleå skola haft 2,425 eller 26 lärjungar, och således mer
än 18. För öfrigt är det klart, att Piteå skola med 5 lärare skulle
ega fler lärjungar än Luleå skola med endast 2 lärare, ty äfven
om vägen varit något längre, så hafva föräldrar skickat sina söner
till Piteå, emedan undervisningen der var mera omfattande. Man
säger att de officiella Utlåt:n som infordrats gifvit företrädet åt Piteå,
men dessa TJtlåtm afgåfvos på den tiden då Piteå ännu var läns¬
residens, och då detta nu är flyttat till Luleå, så synes mig deri
ligga ett ytterligare skäl för att äfven förlägga det högre Elemen-
tar-läroverket till Luleå. Jag anser det nemi. vara af stor vigt att
länets förnämsta undervisningsverk förlägges i residens-staden; ty om
också icke Landshöfdingen har något juridiskt åliggande att befatta
sig med skolväsendet, så åligger det honom likväl såsom en slags
moralisk skyldighet, att jag så må säga; ty han skall i allmänhet
tillse att ordning herrskar i hans län, och här kan hans upsigt blifva
desto mera behöflig sorn Biskopen, hvilken residerar i den långt
aflägsna stiftsstaden, äfven om jag förutsätter en högst betydlig
verksamhet hos honom, likväl icke alltid kan hinna med att in¬
spektera detta läroverk. Vidare önska naturligtvis föräldrar och
målsmän att, så vidt möjligt är, se till huru deras barn och skydd-
lingar finna sig i skolan, och som de ofta nog hafva något att ut¬
rätta i residensstaden, så skulle det vara af stor fördel för dem,
om de kunde förena dessa båda saker, och derpå bör man väl äfven
fästa något afs:de. Vid upläsandet af nu föredragna punkt an¬
märktes, att genom misstag insmugit sig ordet »Luleå» i st. f. »Piteå»,
men för min del önskar jag, att det högre Elemeutar-läroverket
må förläggas i Luleå, och yrkar derföre bifall till punkten, sådan
Boktryckaren gjort den.
556
Den 21 November f. m.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja gå StatsUtskis ledamöter
i förvåg, hvilka nog sjelfva skola försvara sitt förslag i (lenna punkt,
får jag tillkännagifva att jag delar Utsk:s åsigt. Vid bestämmandet
af hvilken stad, som bör halva det större, och hvilken som bör
hafva det mindre Elementar-läroverket, har man, enl. min tanka,
endast att rätta sig efter lärjungarnes antal och folkmängdens stor¬
lek. Se vi nu på lärjungarnes antal, så äro de i Piteå 42 och i
Luleå 18. Det är väl möjligt att de sednares antal skulle kunna
komma att något förökas, men i alla fall synes det mig vara obil¬
ligt hegardt att fordra, det man skall anställa 8 lärare vid en skola,
som f. n. icke har mer än 18 lärjungar, särdeles med alside på
den sparsamhet, som man säger är nödvändig att iakttaga med
Statens medel. Man säger att Luleå kommer att tillväxa nu sedan
landshöfdinge-residenset blifvit ditflyttadt. Om så skulle ske, och
om Luleå skulle få en folkmängd vida öfverstigande Piteås, så kan
man ju utan stora svårigheter flytta skolan från Piteå. Men f. n.
kan jag icke annat än föredraga Piteå; ty der finnes redan ett
rymligt skolhus, skol-lärarne äro redan der etablerade och skillnaden
mellan antalet af de båda skolornas lärjungar är nära tredubbel.
Jag har den största aktning för K. M:s Beflndes inflytande, men
han må utöfva det aldrig så väl, så kan det väl icke blifva ett
skäl för att tillsätta 8 lärare för 18 lärjungar. Eör öfrigt kan
man väl icke påstå, att folkmängdens storlek i förhållande till are¬
alen tillväxer ju närmare man kommer nordpolen, och i sådant fall
måste man erkänna, att Piteå åtminstone f. n. är mera i behof af
att få en skola än Luleå; ty utom Piteå stads- och lands-törsam-
lingar så finnes der Skellefteå församling, hvilken, säga hvad man
säga vill, skulle hafva större fördel af en skola i Piteå än i Luleå.
Lärare-residensets flyttning är ännu så ny, att man deraf icke kan
draga några stora slutsatser, och för öfrigt instämmer jag helt och
hållet i hvad som yttrades i går: att läns-indelningen ieke har med
skolorna att göra: En innevånare inom Westerbottens län kan
utan olägenhet skicka sina söner till Piteå och jag kan icke inse
hvarföre, på sätt man yttrat i några tryckta promemorier, Skellefteå
skol-ungdom nödvändigt skall behöfva skickas till Umeå, dit de
hafva en mycket lång väg. Hvad åter Christianstad angår, så stridde
man redan i går om: huruvida det högre Elementar-läroverket borde
förläggas i Christianstad eller Malmö, och jag vill icke trötta B.
o. Ad. med uprepande af de skäl, som då anfördes till förmån för
Christianstad, men då Malmö skola har 184 lärjungar oell Christi¬
anstad 173, och således skillnaden är högst obetydlig, så hemställer
jag till de Hrr som i går så varmt stridde för Malmö skola, om
de ej skulle vilja medgifva Christianstads skola samma lärare-antal
som vid de högre Elementar-läroverken.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Huruvida det af StatsUtsk.
förordade läget för det nordligaste af Eikets tillernade högre Ele-
mentar-läroverk må vara lämpligt, torde så mycket hellre kunna
ifrågasättas, som läroverkets förläggande till annan ort blifvit af
Utsk:s utgifts-aldelning förordadt. Skälen för de olika åsigterne
Den 21 November f. m.
557
synas vara hämtade från särskilde, till RiksStåndens medlemmar
utdelade promemorier, hvaraf en finnes undertecknad af Biskopen i
Hernösands stift, och en annan af Landshöfdingen i Norrbottens län;
men då dessa promemorier innehålla upgifter, som understund m
äro stridiga, understundom i sammanställningen förvillande, bör
ej heller ett försök till ytterligare utredning af tvistefrågan anses
otillåtligt — äfven om ämnets vigt och äfventyret af ett förkastadt
beslut ej finge gälla såsom ursäkt. Sannolikheten att i st. f. det
enda förut föreslagne och i K. M:s Nåd. Propos. uptagne läroverket,
två högre Elemeutar-läroverk komma att norr om Hernösand up-
rättas och att af dem det ena erhåller sitt säte i Umeå, föranleder
dessutom till sakens betraktande ur en synpunkt, hvilken ej torde
hafva hittills blifvit tillräckligt framhållen.
I norra delen af Hernösands stift, från Hernösand och Oster¬
sund till Rikets t orra gräns, på en landssträcka af mer än 70
mils längd i rät linie och 25 till 3 5 mils bredd, finnes f. n. icke
något enda lägre Elemeutar-läroverk, hvarifrån ynglingar dimitteras
direkte till Akademien. Till läroverken i nyssniimnde städer hafva
innebyggarne i Westerbottens sydligaste del mer än 15 mils och
Norrbottens sydligaste gränsboer mer än 40 mils landväg. Olä-
genheterne af sådana afstånd i förening med ofullständiga kommu¬
nikations medel kännas af en befolkning af mer än 1 40,000 men-
niskor, och kostnaden för förvärfvandet af nödiga kunskaper för
inträde vid Akademien tvingar den mindre bemedlade, och följakt¬
ligen de flesta, att i förtid afbryta sina studier — till skada lika
mycket för det allmänna, som den enskilde. Tyngst har detta känts
af innebyggarne i Norrbottens län af hvilka en icke obetydlig del
har till närmaste högre läroverk längre väg än den emellan Stock¬
holm och Köpenhamn. Redan år 184 6 ingingo derför länets inne¬
byggare till K. M. med en af vederbörande embets-myndigheter
understödd samt af Konung och Ständer sedermera till befogenheten
erkänd, ehuru hittills i afvaktan å en allmän organisation af läro¬
verken, hvilande ansökning om erhållande af något högre läroverk
i länet. — Då denna fråga väcktes, var Piteå residens-stad i Norr¬
bottens län och någon utsigt för Westerbottens län att erhålla ett
dy ikt läroverk ännu icke för handen. Det var vid sådant förhål¬
lande naturligt att Piteå, såsom beläget ungefär midt på linien
emellan Hernösand och Rikets nordliga gräns, föreslogs till säte
för den enda lägre undendsnings-anstallt, som man då vågade hop¬
pas skulle blifva norra delen af stiftet förunnad. I K. M:s Nåd.
Propos. uptages också endast en högskola norr om Hernösand, men
det oaktadt har K. M. med afstde å förekomne omständigheter,
såsom tilläfventyrs den att efter sednaste Riksdag eller sistlidne år,
Norrbottens läne-residens förflyttats från Piteå till Luleå, ansett
sig böra alternativt föreslå Luleå såsom säte för samma skola. Om
redan förut omständigheterna kuunat så högt tala för sistnämnde
ort, bör all tvekan om lämpligheten af densamma förfalla i hän¬
delse R. St:r; efter hvad anledn. är att antaga, bifalla StatsUtsk:s
tillstyrkan om uprättandet af två högre Elemeutar-läroverk i norra
delen af Hernösands stift med residens-staden i Westerbottens län,
Den 21 November f. m.
eller Umeå, såsom säte för det ena. Ej Piteå, utan Norrbottens
nuv:de läne-residens Luleå, är af dessa bägge städer den som ligger
närmast medelpunkten af landet norr om Umeå, och vid skärskå¬
dande af förhållandena i öfrigt visar sig ieke allenast att Luleå
är i alla afs:den den tjenligaste platsen för det nordligaste af Rikets
tillernade högre läroverk utan ock att detsammas förläggande till
Piteå sannolikt skulle hvarken nu eller i framtiden lända till vä¬
sentligt gagn för andra än stadens egna och den närmast kring¬
liggande traktens innevånare, i följd hvaraf läroverket blefve onyt¬
tigt för största delen af dem för hvilka det varit afsedt.
Vid granskning af vederbörandes redogörelser för skolorna i
Wester- och Norrbottens län finner man att antalet af lärjungar i
det förra länets, i residensstaden Umeå belägne skola öfverstigit
sammanlagda antalet af lärjungar uti de tre skolorna i Piteå, Luleå
och Haparanda i det sednare länet; att skolan i Umeå, med Rek¬
tor, 4 Kolleger och en Dupplikant, varit besökt af ungefär dubbelt
så många lärjungar som skolan i Piteå, med Rektor och 4 Kolle¬
ger; och att af 41 lärjungar, som under 15 år afgått från sist¬
nämnde skola till högre läroverk, endast 7 varit från Westerbottens
län. Det synes häraf temligen påtagligt att skolan i Piteå, ehuru
försedd med lika många klasser, som den i Umeå, och ehuru belä¬
gen på mindre än tre mils afstånd från gränsen mot Westerbotten,
likväl endast undantagsvis varit besökt af lärjungar från sistnämnde
län, och att innebvggarne i Westerbottens län i allmänhet och utan
afs:de å det längre eller kortare afståndet anlitat skolan i länsstaden.
Ar det väl då sannolikt, att, sedan skolan i Umeå blifvit enl. Stats-
Utsk:s tillstyrkande utvidgad till ett fullständigt högre Elementar¬
läroverk, Westerbottens innebyggare komma att mer än hittills an¬
lita ett till Piteå förlagdt läroverk, som dessutom, efter Utsk:s för¬
slag, endast å real-linien blefve jemförligt med det förra? Månne
icke Westerbottens län kunde saklöst uteslutas ur beräkningen af
distriktet för en skola i Piteå? Det förekommer troligt nog! —•
Dock, vare dermed huru som helst. Man antage t. o. m. motsat¬
sen, och inräkne till Piteå skoldistrikt alla Westerbottens innebyg¬
gare, som bo lika nära eller närmare Piteå än Umeå, eller, efter
Biskopens, af StatsUtsk:s antagna beräkning, skellefteå, Norsjö och
Sörns socknars innevånare, tillhopa 19,742 personer. — Om man
dertill, såsom vederbör, lägger samtliga innebyggarne i Norrbottens
län och således icke, lika med Biskopen eller Utsk., ur distriktet
för Rikets nordligaste högre läroverk utesluter den norra hälften af
Norrbottens län med tredjedelen af länets folkmängd, så skulle, efter
den för Piteå fördelaktigaste beräkning, som är rimlig, distriktet
komma att innehålla:
Skellefteå, Norsjö och Sörns socknar i Westerbot¬
tens län med 19,742 personer,
Piteå stad, landsförsamling och lappmarker . . 16,487, »
Luleå stad, landsförsamling och lappmarker, jemte
Råneå socken 23,320, n
samt Kalix och Torneå fögderier 22,985, §2 534-
Den 21 November f. m.
559
hvaraf kunde antagas att befolkningen i nyss¬
nämnde socknar af Westerbottens län; samt i
Piteå stad, landsförsamling och lappmarker 36,229 personer,
vore närmare Piteå, än Luleå, men att deremot
hela den återstående delen 46,305 »
vore närmare den sednare än den förra staden. En betydligt öf¬
vervägande del af distriktets befolkning bor således Luleå närmast —
ett förhållande, som visar sig än mera slående om man, på sätt,
som rätteligen bör ske, hänför Westerbottens innevånare till Umeå
skoldistrikt, i hvilket fall det nordligaste skoldistriktet skulle bestå
af hela Norrbottens län med 62,792 innebyggare, hvaraf på sin
höjd föga mera än fjerdedelen bor närmare Piteå, än Luleå. Ett
högre Elementar läroverk i Piteå skulle komma att ligga nära den
sydligaste punkten af det vidsträcktaste läroverks-distriktet i Riket,
23 mil från ett af distriktets högre läroverk och mer än dubbelt
så långt från distriktets norra gräns. Då detta kommer dels att
på sätt den af Biskopen i stiftet offentliggjorda promemorian ut¬
märka skolan i Piteå, ehuru hittills den med afs:de å undervisnin¬
gens omfång förnämsta i länet, likväl ännu under den tid staden
var läneresidens blef föga besökt af lärjungar från länets mellersta
och nordliga delar, dels ock att stadens högst ofördelaktiga läge
förhindrar någon lifligare handelsgemenskap med aflägsnare orter,
så torde det påståendet att ett högre läroverk i Piteå skulle föga
gagna andra, än stadens egne och närmaste kringliggande traktens
innevånare, icke vara vågadt. Annorlunda förhåller sig med Luleå.
Beläget närmare skoldistriktets medelpunkt är det tillika såsom
läneresidens och handelsstad, hvartill den ensam bland länets städer
har passande läge, den ort, som icke endast f. n. har, utan sanno¬
likt äfven i framtiden kommer att hafva, den lifligaste beröring
med länets särskilda delar — en omständighet som i förev:de fråga
mäste vara af högsta vigt. Emellan ett dit förlagt högre lärdoms-
verk och de å ömse sidor derom befintliga lägre skolorna i städerna
Piteå och Haparanda skulle naturligtvis lättast upkomma och bibe¬
hållas nödig vexelverkan; och då för öfrigt åtskilliga af de fram-
stälde inkasten mot Piteå äro i väsentlig mån tillämpliga jemväl
på Haparanda samt denna f. n. ytterst obetydliga ort blott genom
handelsgemenskapen med grannriket har att förvänta någon tillväxt
för framtiden, lärer det icke vara möjligt att för ett läroverk, hvars
distrikt skulle hufvudsakligen, om icke uteslutande, bestå af Norr¬
bottens län, finna någon tjenligare plats, eller ens någon annan
tjenlig plats än länets hufvudort Luleå.
Man har sökt fästa någon vigt dervid att Luleå skulle hafva
omkring 200 innevånare mindre än Piteå, och dertill föregifvit att
den förra staden saknade nödigt husrum för ett större antal skol¬
barn; att lefnadskostnaden vore högre i Luleå än i Piteå; att Piteå
pastorat hade inom sig flera verk och inrättningar, än Neder-Luleå
pastorat; och att i Skellefteå funnes icke endast flere verk och in¬
rättningar, utan ock ett större antal ståndspersoner än i såväl Piteå
som Luleå. Hvad härvid först angår folknummern i de bägge sed-
Den 21 November f. m.
nare städerne, var den visserligen för några år tillbaka lägre i Luleå
och är det möjligen ännu, ehuru förhållandet härutinnan efter läne-
residensets förflyttning redan undergått och fortfarande undergår
förändring till förmån för residens-staden, men då, efter hvad läns¬
styrelsens embetsberättelse!' och rapporter gifva vid handen, skill¬
naden hufvudsakligen berott och beror af de icke skattdragandes
och förnämligast, de fattiges eller obemedlades större antal i Piteå,
så synes det derifrån hämtade skälet i allt fall kunna lemnäs å
sido. An mindre vigt är att fästa vid föregifvandet om bristen på
husrum i Luleå, der, enl. hvad Landshöfdingarnes embets berättelse
en längre tid utvisat, husens och tomternes antal och värde är
större än i Piteå. Enl. den sednast, af Landshöfdingen Baron K.
Åkerhjelm år 1856 för residensets förflyttning afgifna berättelsen,
omfattande åren 1851 t. o. m. 1855, innehöll Luleå 268 hus och
tomter, verk och inrättningar med ett upskattadt värde af 118,075
Rdr 16 sk. för hus och tomter och 26,9 26 Rdr 32 sk. för verk
och inrättningar, hvaremot Piteå endast hade 170 hus och tomter,
som tillhopa voro skattade till 110,280 Rdr. I samma berättelse
upgifvas äfven statsbidragen från Luleå till 12,341 Rdr 6 sk. 1
rst. men från Piteå till endast 8,819 Rdr 7 rst. eller nära en tred¬
jedel mindre, hvilket kan tjena till belysning af tillståndet å de
respektive orterne. Upgiften om den högre lefnadskostnaden är fram-
stäld så naken och pröfvande att det derom är lika svårt att säga
ja som nej. Så vida likväl skillnaden emellan varuvärdena å de
bägge, endast sju och en half mil från hvarandra belägne orterne
står i något förhållande tiH afståndet, kan den icke vara betydlig.
Hvad åter beträffar antalet af ståndspersoner äfvensom af verk- och
inrättningar dels i de tre städerne Skellefteå, Piteå och Luleå, dels
i de två pastoraten Piteå och Neder-Luleå, äro de härom i vissa
hänseenden stridiga upgifterne så mycket mindre uplysande, som
de endast afse förhållandet i den minsta delen af det tillernade
läroverkets distrikt. En officiel, från LandsKontoret i Norrbottens
län utgången och af Landshöfdingen åberopad handling upvisar för¬
hållandet i berörde afs:de, sådant det framstår inom liela Norrbot¬
tens län, och ingen som gör sig mödan af en granskning och jem¬
förelse lärer kunna bestrida att Luleå eller, rättare sagdt, den del
af skoldistriktet eller af länet, som ligger närmare Luleå, än Piteå,
har äfven i detta, föga vigtiga hänseende, ett afgjordt företräde.
Man har jemväl såsom ett skäl för den sednare och mot den förra
orten åberopat att lärjungarne i Luleå skola varit endast 18 under
det de i Piteå skola upgått till 42, samt att skolhuset i Piteå vore
i godt skick och i händelse af skolans utvidgande icke tarfvade
någon tillbyggnad, hvaremot skolhuset i Luleå borde nybyggas.
Riktigheten af dessa obestyrkta upgifter motsäges likväl af Lands¬
höfdingen. Särskilda, af Rektorn vid Luleå stads skola afgifne betyg
uplysa dessutom dels att skolhuset består af 11 i godt stånd be¬
fintlige rum och dertill är försedt med behöflige uthus och för ut¬
vidgning tillräcklig byggnadstomt, dels att lärjungarnes antal under
de tre sistförflutna läseterminerne upgått till 24. 26 och 25. Såsom
ostri-
Den 21 November f. m.
561
ostadigt visar sig äfven att, i förhållande till lärarnes och klasser-
nes antal, flere lärjungar besökt Luleå än Piteå skola, hvilken sed¬
nare under det staden ännu var läneresidens utrustades med de
flesta lärarne och således uphöjdes till den förnämsta. Det jemfö¬
relsevis obetydliga antalet lärjungar derstädes ådagalägger likväl
otvetydigt otjenligheten af skolans läge. Att Luleå skola med en¬
dast 2 klasser haft färre lärjungar än den förra med fem klasser
tycks deremot hafva varit en oundviklig följd af skolans organisa¬
tion. Det är också anledn. förmoda att otillräckligheten och bristfällig¬
heten af skolhuset i Piteå skulle lättare kunna ådagaläggas än behöflig-
heten af en ombyggnad af skolhuset i Luleå, men beskaffenheten
af det sednare bör i allt fall destomindre tilläggas något inflytande
på frågan om det nya läroverkets läge, som Luleå stads innevånare
erbjudit sig att anskaffa hvad som i byggnadsväg kan erfordras i
händelse stiftets byggnadskassa för tillfället saknar tillgång dertill.
Ett enda grundadt skäl kan för Piteå anföras, — det nemi. att
skolan derstädes erfordrade tillökning af blott tre lärare, men den
i Luleå af 6 oell att, om det tillernade högre läroverket förlägges
till sistnämnde ort, 3 lärareplatser vid Piteå skola måste indragas.
Det må vara sannt. Det må för tillfället antagas att Statsverket
är urståndsatt att för uprättande af ett högre läroverk i ltikets
vidsträcktaste län — 139 qradratmil större än hela Götha Rike
med Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän och Gottland dertill —
bestå kostnaden för mer än 3 nya lärare. Om likväl största delen
af befolkningen i detta län, en befolkning, som i intellektuelt hän¬
seende åtminstone icke står efter den i någon annan del af Riket
och hvilken såsom beboende gränslandet mot Ryssland ej är den
minst vigtiga — om största delen af denna befolkning har uppen¬
bar fördel af läroverkets förläggande till länets residensstad, — kan
väl förflyttningen af 3 skollärare eller indragningen af 3 lärare¬
platser anses såsom ett oöfvervinnerligt hinder? Att från lärarnes
sida skulle möta något motstånd mot en förflyttning till länets sju
och en half mil aflägsna residens stad, är icke heller troligt. Med
det allmännas väl till syfte synes mig omöjligt att på giltiga grun¬
der försvara en åtgärd, sådan som den att åt det enda högre un¬
dervisningsverk, som skulle förunnas Rikets vidsträcktaste län, anvisa
plats vid länets gräns och å en ort som hvarken f. n. är eller san¬
nolikt någonsin kommer i någon närmare och lifligare beröring med
länets aflägsuare delar.
För att styrka mina upgifter har jag medfört åskilliga hand¬
lingar, men då deras upläsning tilläfventyrs kan vara onödig, vill
jag endast omnämna förhållandet för den händelse det skulle be¬
haga någon att af desamma taga kännedom. Af Landshöfdingarnes
åberopade embets-berättelser äro flere exemplar på stället att tillgå.
Genom det anförda har jag sökt ådagalägga att Utsk:s yt¬
trande i frågan grundar sig på förutsättningar, af hvilka åtskilliga
bevisligen äro alldeles oriktiga, såsom t. ex. den om »Piteås mera
centrala läge i skoldistriktet» eller den om folkmängden i de olika
delarne af distriktet, andra åter äro af på sin höjd problematisk
IX H. 36
562
Ben 21 November f. m.
visshet, såsom den om skolans vigt för en del af Westerbottens
län eller den om beskaffenheten af skolhusen i de bägge ifrågav:de
städerne. Jag tror mig också hafva visat att Utsk:s andrague skäl
för öfrigt äro ogiltige och att förhållandena både i verkligheten äro
och, efter allt hvad man kan se, i framtiden komma att förblifva sådane
att vid valet emellan Luleå och Piteå såsom sätt för ett Elementar¬
läroverk, hvars distrikt skalle hufvudsakligen, om icke uteslutande,
bestå af Norrbottens län, företrädet i alla afs:den tillkommer den
förstnämnde staden. Vördsamt anhåller jag derför om propos. derpå
att för inrättandet af ett högre Elementar läroverk i Luleå löuestat
för Rektor oell 7 Kolleger må beviljas.
Frih. Cederström, Rudolf: Efter de sakrika och ämnet
nästan uttömmande framställningar, som blifvit afgifna af Hrr Aker¬
man och Carleson bör jag kunna fatta mig helt kort. Jag anhåller
endast att få till bemötande uptaga några, dels af Gr. Sparre, dels
af Utsk. gjorda anmärkmr. Alan har sagt, att läroverkens organi¬
sation icke borde grunda sig på läns indelningen, utan fastmera på
helt andra förhållanden, och i synnerhet på stifts-indelningen. Utsk.
har likväl icke alltid följt detta åskådningssätt; ty pag. 42 i detta
samma Betänk., der fråga är om inrättande af ett högre Elementar¬
läroverk i något af de norra länen, föreslår Utsk. ett sådant i Umeå,
och såsom skäl derför anför Utsk. Westerbottens läns stora folk¬
mängd. Nu åter har Utsk. frångått detta beräkningssätt och vill
inberäkna en del af Westerbotten i Piteås territorial-område. Eli
sådan inconseqvens bör icke af oss godkännas.
Hvad nu särskildt angår Piteå och Luleå samt deras relativa
lämplighet för ett högre läroverk, så tror jag att om R. o. Ad.
vill egna ett ögonkast åt de 2:ne kartor, som blifvit utgifna på
föranstaltande af »Komitén för undersökning af grunderna för stä¬
dernas beskattning», så skall R. o. Ad. finna att Luleå genom sjelfva
sin belägenhet vid hafvets strand är ojemförligt mera egnadt att
upbloinstra än Piteå, hvilket är beläget, högre upp i landet, vid en
eif, som måste passera flera svåra sandbankar innan den hinner haf¬
vet. Vidare har Gr. Sparre förmenat, att, ju högre man kommer
upp mot Pol-cirkeln, desto ofruktbarare måste landet blifva; men
så är alldeles icke förhållandet; ty i dessa nordliga trakter är det
afståndet från fjellen och skyddet mot de förhärjande fjellvindarne,
som till en betydlig del bestämmer landets fruktbarhet och i följd
deraf jemväl befolkningens talrikhet. På samma sätt som man i
sydliga Europa flerstädes anser hela Sverige vara ett land endast
bebodt af björnar och vargar, så torde det finnas åtskilliga personer
i mellersta och södra Sverige, som göra sig ditåt lutande, högst
oriktiga föreställningar om t. ex. det nordligaste stycket af Norr¬
botten; ehuru sådant aldrig kan vara fallet med Sveriges första och
mest uplvsta Stånd; dess medlemmar måste till sitt flertal ega en
riktigare kännedom om verkliga förhållandet. Jag beklagar uprik-
tigt. att en i öfrigt så kunnig man, som Gr. Sparre, likväl miss¬
tagit sig så märkbart i sin föreställning om dessa nordliga lands-
skaps egenheter, som ofvan sig visat.
Den 21 November f. m.
.563
Återgående till den af Utsk. och dess medhållare hysta åsigt,
att läroverket bör anses vara alldeles fristående från läneresidenset,
vill jag emot en sådan åsigt invända: — kan det val förnekas att
en länsstyrelse som har kraft och vilja att öfvervaka sitt område,
måste utöfva ett ganska betydligt, moraliskt inflytande såväl på
undervisnings verken, som på allt annat inom länet? Och månne
icke just detta förhållande utgör en verkande orsak dertill att i
de flesta fall residens-staden äfven är den ort, der hvarje läns,
högsta undervisningsverk är beläget? Ty af en slump kan
det väl ej hafva inträffat i så manga, vidt spridda orter? Utsk.
deremot föreslår för Luleå, residens-staden i Norrbotten, ett så litet
undervisningsverk, att det skulle komma i paritet med t. ex de i
Oscarshamn, Sölvesborg och Arvika befintliga. Jag hemställer om
detta kan vara rättvist, välbetänkt och billigt? På intet vis, synes
det mig.
Hvad slutligen den öfriga delen af punkten angår, så instäm¬
jag, — på grund af mina under gårdagens plenum utförligt yttrade
åäigter i denna del, — uti Gr. Sparres yrkande till förmån för
Christianstad.
Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredr.: Med afs:de på den
första frågan om läroverket bör förläggas i Piteå eller Jmleå skall
jag vara helt kort. Jag vill blott erinra den talare, som vidlyfti¬
gast utvecklat frågan, derom, att K. M. vid denna Riksdag icke
bestämdt föreslagit, att läroverket skulle anläggas i Piteå, men att
alternativt föreslagits, Piteå eller Luleå. Utsk. säger, att Piteå
skoldistrikt skulle innefatta 36,229 personer, då deremot Luleå
icke iunefattade mer än 23,320, men härvid glömmer Utsk., att
uti Luleå skoldistrikt inberäkna NederCalix och Torneå fögderier,
hvars folknummer upgår till 23,000 personer. Luleå skoldistrikt
innefattar således i sjelfva verket 4 6,320 personer, d. v. s. 10.000
personer mera än Piteå skoldistrikt. Då likväl tankarne i denna
fråga tyckas vara mycket delade, så hemställer jag om det icke
vore bäst att icke bestämma sig för den ena eller andra staden,
utan i st. öfverlemna åt K. M. att bestämma, i hvilken af dessa
båda städer, som läroverket bör förläggas.
Den nu föredragna punkten innefattar äfven en annan fråga,
nemi. huruvida ett högre Elementar läroverk bör anläggas i Chri¬
stianstad. Jag hade visserligen redan i går tillfälle att yttra mig
derom, men då frågan icke då blef afgjord, så nödgas jag åter¬
komma till densamma. K. M. har i Sin Nåd. Propos. föreslagit
inrättandet af ett högre Elomentar-Iäroverk i Christianstad, hvare¬
mot skolan i Malmö skulle förminskas. StatsUtsk. har framkom¬
mit med ett motsatt förslag, nemi. att skolan i Malmö skulle ut¬
vidgas och skolan i Christianstad förminskas. För min del är jag
varmt intresserad för Christianstad skola och till försvar för denna
skola vill jag anföra just de skäl, på hvilka Utsk. grundat sitt
förslag. Utsk. säger, att om K. M:s Propos. antages, så blir Malmö
det enda läroverk, som förminskas, men månne icke det blir sam¬
ma förhållande med Christianstad skola, om Utsk:s förslag antages?
Den 21 November t. m.
Vidare åberopar Utsk. såsom ett skäl för Malmö skolas utvidgande,
att provinsen Skåne har 450,000 innevånare. Detta är sannt, men
af dessa 450,000 bo 200,000 inom Christianstads län. Utsk. tycks
förutsätta, att Christianstad skola i synnerhet sysselsatt sig med
undervisning på real-linien, men så är alldeles icke förhållandet,
ty enligt hvad officiella handlingar uplysa, så hafva på de tvenne
sista åren allenast 2 ynglingar af de 60, som dimitterats till Aka¬
demien, utgått från den reala linien. Utsk. har anfört med afs:de på
Malmö skola, att den är i besittning af stora donationer. Samma
förhållande eger rum med afs.-de på Christianstad skola, och flere
af dessa donationer äro gifna med det uttryckliga förbehåll, att
undervisning skall meddelas i klassisk lärdom. Ser man på de
statistiska förhållandena, så har man i sanning begått en stor orätt¬
visa mot Christianstads län; ty detta län har icke erhållit mer än
8 skollärare, hvilket gör en lärare på 25,000 menniskor, då dere¬
mot Malmöhus län erhållit 42 skollärare eller en lärare på 5,000
menniskor. I lika hög grad har det närbelägna Blekinge blifvit
gynnadt; ty äfven det erhåller en lärare på 5,000 menniskor. På
dessa grunder tog jag mig friheten att i går föreslå R. o, Ad:n
att afslå Utsk:s förslag och i st. bifalla K. M:s Propos. med afs:de
på denna fråga,, men genom votering beslöt Ståndet att bibehålla
lärdomsskolan i Malmö, och deremot har jag ingenting att invända,
Utsk:s ledamöter försvarade naturligtvis sitt förslag; ty hvem är
icke kär i sitt eget verk, men för öfrigt tillstyrkte alla talare, som
då yttrade sig, inrättandet af en högre lärdoms-skola i Christian¬
stad. Man ansåg sig icke böra nedsätta en så gammal skola sorn
Malmö, Har man större skäl att beröfva Christianstad skola en
rättighet, som den kanske under sekler innehaft. Jag får derföre
föreslå, att äfven Christianstad må få ett högre läroverk, lika med
det i Malmö, Kostnaden kan icke blifva så betydlig; ty Utsk.
föreslår för Christianstad skola 1 Rektor och 7 Kolleger och såle¬
des erfordrades det endast ytterligare anslag till 3 Lektorer och 1
Adjunkt för att sätta den på samma fot som Malmö skola, hvilken
har 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter. Denna tillökning i
anslaget kan väl icke anses betydlig, då man derigenom kan för¬
skaffa ett län med 200,000 innevånare förmånen af ett högre läro¬
verk. .lag anhåller hos Hr Frih. o. Ordfideu om propos. på detta
mitt förslag, och hemställer tillika, om icke propos:n kunde fram¬
ställas särskildt på hvar och en af de frågor, sora här blifvit dis-
cuterade.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den tvist, som här upstått,
huruvida läroverket bör förläggas i Piteå eller Luleå, rör egentligen
dén frågan: huruvida skolorna böra förläggas enligt landets kyrk¬
liga indelning i stift eller om de böra förläggas efter landets poli¬
tiska indelning i län. Otvifvelaktig! är, att om man endast be¬
traktar läns-indelningen och anser den vara rätta grunden, så bör
.skolan förläggas till Luleå, ty denna stad ligger mera centralt för
Norrbottens län. den har större rörelse och står i mera beröring
sned affårs-verlden än Piteå. Men om man, utan att fästa sig vid
Den 21 November f. m.
565
lans-indelningen, endast betraktar menniskomassan, som bor i dessa
trakter, så kommer man till ett motsatt resultat. Man har visser¬
ligen påstått, att de upgifter, på hvilka StatsUtsk. grundat sina
kalkyler, icke skulle vara tillförlitliga; men då dessa upgifter blifvit
af vederbörande embetsmyndigheter verificerade, så har StatsUtsk.
ieke haft någon orsak att anse dem felaktiga. Man har vidare
sagt, att man numera icke kan fästa någon vigt vid de ansöknin¬
gar om Piteå skolas utvidgning, sora blifvit gjorda af länets kom¬
muner, då en högre lärdomsskola numera blifvit beslutad att an-
anläggas i Umeå. Det förhåller sig likväl så, att Piteå ligger eirka
23 mil från Umeå och cirka 23 mil från Haparanda, d. v. s. un¬
gefär på lika afstånd från dessa båda st.iider. Således blir Piteå
just nu, sedan en högre lärdomsskola blifvit anlagd i Umeå, den
lämpligaste platsen för detta läroverks förläggande; ty förut var
Piteås läge väl nordligt, enligt de grunder, efter hvilka man förut
bestämt läroverkens afstånd från hvarandra. Vidare har blifvit
anmärkt, att den promemoria, som blifvit förevisad i Stats¬
Utsk., och hvilken stiftets Biskop sjelf undertecknat, skulle vara
partisk för Piteå. Jag får dä upiysa, att äfven en annan prome¬
moria blifvit inlemnad till StatsUtsk., undertecknad af länets Höf¬
ding. Stiftets Ephorus, som bor i Hernösand, kan icke gerna hafva
något skäl att vara partisk för Piteå, men deremot ligger det gan¬
ska nära för handen, att Landshöfdingen, som bor i Luleå, den
för honom vigtigaste staden inom länet, äfven vill hafva skolan
flyttad dit. Man säger äfven, att det icke gör något, om skolan
kommer att ligga litet längre bort, blott den ligger i residens¬
staden; ty flertalet af länets innebyggare hafva alltid något att ut¬
rätta i residensstaden, och som bevis har man anfört, att Wester¬
bottens innebyggare skicka sina söner till Umeå, derföre att det
är residensstaden Förhållandet är likväl så. att Skellefteå alldeles
icke skickar sin skolungdom till Umeå. och det var just med afs:de
på denna blomstrande del af Westerbotten, som man inom Utsk.
ansåg, att skolan borde förläggas till Piteå. Det är visserligen
sannt, som man anmärkt, att Skellefteå är en obetydlig stad, men
det är icke endast fråga om staden Skellefteå; ty der finns
äfven en landsförsamling med samma namn, hvilken har icke min¬
dre än 10,000 tnenniskor, och då detta är en af de mest framåt¬
skridande delarne af norra delen af Sverige, så bör den väl tynga
något i vågskålen. Hvarföre skall man här säga, att innevånarne
i Norrbottens län helst vilja hafva skolan förlaggd till Luleå, när
de sjelfva hafva begärt att få den förlaggd till Piteå. Detta är
väl ett bevis på, att de der theoretiska åsigterna icke äro riktiga i
praktiken. Här har blifvit yttradt, att bästa delen af Norrbottens
län är den, som är belägen kring Luleå. Undersöka vi huru der¬
med förhåller sig, så finna vi, att Luleå har 18 lärjungar uti en
skola med 2:ne klasser och 2 lärare, då deremot Haparanda har
40 lärjungar uti en skola med 3 klasser och 3 lärare, oberäknadt
en lärare i Finska språket. Vågar man nu kasta en blick in i
framtiden, så bör tilltagande folkmängd och välmåga medföra det
resultat, att äfven Haparanda får en högre lärdomsskola, och hvad
Den 21 November f. m.
det nu ifrågav:de läroverket angår, så kan det aldrig i Luleå få
samma utveckling som i Piteå.
Jag bar inom Utsk. endast grundat min åsigt på de uplys-
ningar, som blifvit afgifna; ty enligt min tanka är det bäst att
låta fakta tala, der sådana finnas, och jag kati med anspråk på
trovärdighet försäkra, att jag icke är partisk hvarken för Piteå eller
Luleå. Genom officiella upgifter veta vi, att Piteå skoldistrikt om¬
fattar 36,220 personer, då deremot folknummern inom Luleå skol¬
distrikt icke upgår till mer än 23,320 Vidare var den ledamot
af PresteSt., som mest arbetade för skolans förläggande till Piteå,
just från Skellefteå, och det bevisar väl, att denna folkrika för¬
samling lägger stor vigt på att få skolan till Piteå. En mängd
skäl hafva deremot blifvit anförda både i Landshöfdingens och Bi¬
skopens promemoria, hvilka liro af en helt och hållet underordnad
beskaffenhet, såsom att kostnaden skulle blifva mindre i den ena
staden än den andra. För öfrigt är det att beklaga att länets
2:ne högsta myndigheter, Biskopen och Landshöfdingen, kunnat
tvista skarpt med hvarandra i denna fråga, och Landshöfdingen an¬
faller särskildt i sin tryckta promemoria stiftets Ephorus med en
bitterhet, hvilken jag fruktar icke har bidragit till att öfvertyga
någon om Luleås förträfflighet. Man säger, att Utsk. skulle hafva
rådfört sig med sakkunniga personer inom länet. Hvilka skulle
dessa sakkunniga personer vara, om icke Biskopen och Landshöfdin¬
gen ?
Hrr:ne torde af allt detta se, att tvisten egentligen är: huru¬
vida man skall rätta sig efter läns- eller stifts-indelningen. Utsk.
har för sin del ansett, att man borde rätta sig efter stifts-indelnin¬
gen, och har för öfrigt sökt att förlägga skolorna så, att alla pro¬
vinsens innevånare i medeltal skulle få lika långt till skolorna.
Jag medger, att Utsk:s sätt att gå tillväga varit mycket enkelt,
men derföre kan man icke säga, att det varit orätt. Det har va¬
rit tillämpadt i praktiken, och jag tior, att man befunnit sig väl
deraf. Ehuru jag med mycken upmärksamhet åhört de här afgifna
yttrandena, har jag likväl icke lyckats erhålla några nya nplysnin-
gar. Man har anfört några olika siffer-upgifter, men när man talar
om siffror, som visserligen äro goda bevisningsmedel, beror allt på
det förtroende man sätter till siffrornas riktighet, och i detta fall
vill jag blott fästa upmiirksamheteu på, att Utsk:s upgifter äro
lemnäde af de officiella myndigheterna.
Man har äfven klandrat Utsk:s förslag med afs:de på Chri¬
stianstad skola, och yrkat det skolan skulle få 1 Bektor. 3 Lekto¬
rer och 8 Adjunkter, det minsta antal lärare, som erfordras för en
högre lärdomsskola. Jag yttrade redan i går, att jag gerna skulle
hafva sett, om både Christianstad, Wenersborg och Norrköping hade
kunnat erhålla en högre lärdomsskola, men det var omöjligt till
följd af ett skäl, hvilket är så talande, att jag, äfven med fara att
utsätta mig för klander, nödgas uttala det: det finns nemi. inga
penningar. StatsUtsk:s förslag öfverskjuter redan K. M:s Propos.
med icke mindre än 430.000 Bdr och det är väl icke skäl att göra
statsbristen ännu större genom att ytterligare öka denna summa.
Den 21 November f. m.
f>67
Jag får äfven anföra ett ytterligare skäl för Utsk:s förfarande, och
detta är helt och hållet praktiskt. De personer inom Utsk., som
ifrigast sysselsatte sig med denna fråga, voro några sakkunniga le¬
damöter inom PresteSt. och det var endast genom deras bemödan¬
den, som det blef Utsk. möjligt att afgifva detta Betänk., lör hvilket
Utsk. fått upbära så många välförtjenta loford. Jag säger välför-
Ijenla loford, utan att derigenom vilja smickra mig sjelf, ty jag
kan ingalunda tillräckna mig af detta vackra och mödosamma ar¬
bete mera än mitt röstande för detsamma. Dessa sakkunniga per¬
soner yttrade, att det icke tjenade till något att inrätta några flera
nya läroverk för det närv:de; ty i alla fall skulle Staten komma
att lida brist på nya lektorer, så att under de första åren betydli¬
ga besparingar skulle upkomma på denna titel. Det vore visserli¬
gen bra om, på sätt en ledamot af PresteSt. förutsatte, dessa be¬
sparingar blefvo använda till att förbättra skolornas lokaler och in¬
redning, hvilken för närv:de mera liknar en tortyr inrättning, då
skolpojkarne sitta på hårda träbänkar, utan ryggstöd, i flera tim¬
mar på samma plats. Men enligt min upfattning är det oriktigt
att anvisa högre anslag blott för att öka besparingarne, utan att
en gång veta, hvartill dessa komma att användas. Det är hett
och hållet på grund af dessa båda skäl: brist på penningar och
brist på lärare, sora jag för min del icke kan bifalla det väckta
förslaget att genast inrätta en högre lärdomsskola äfven i Chri¬
stianstad, men vid nästa Riksdag hoppas jag, att såväl Christian¬
stad som Wenersborg och Norrköping skola fä en sådan. Christian¬
stad skola har ingalunda blifvit nedsatt, ty den får nu 8 klasser
på real-linien, men bibehåller sina 5 klasser på den andra linien.
Den skulle visserligen komma att förlora sin rättighet att dimittera
till Akademien, men denna rättighet beror icke af R. o. Ad:n, utan
af Regeringen, och vi kunna vara fullt förvissade, att Regeringen
medgifver Christianstad skola denna rättighet, om behotvet det
påkallar.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Efter de mångå
sakrika anföranden, som inflytelserika personer afgifvit till förmån
för Luleå, skulle det kanske synas förmätet af mig att förorda
Piteå; men jag anhåller likväl att få göra det med några ord; ty
jag kan icke godkänna den åsigten: att taga från en för att gifva
åt en annan. Piteås innevånare vållade genom sin småaktighet att
resideritet blef flyttadt till Luleå; men derför bör man väl icke nu
straffa dem genom att äfven flytta skolan; ty enligt min tanka
bör man snarare löna ondt med godt. Jag instämmer fullkomligt
med de Hrr, som förordat Norrbottens behof af ett högre läroverk,
men just derföre, att jag är varmt intresserad för Norrbotten, vill
jag låta Piteå behålla sin skola; ty om man flyttar den, så kan
det blifva ett hinder för inrättandet af ännu en högre skola för
de nordliga delarne af Norrbotten. Hvad angår Luleås centralare
läge, så hemställer jag till hvar och en, som känner distanserna i
Norrbotten, huruvida väl 7 mi! kunna anses vara af betydenhet.
Jag anser således, att man gör orätt, om man förminskar den
ÄfiS
Den 21 November f. m.
skola, sora redan länge funnits i Piteå, och yrkar för min del bi¬
fall till Utsk:s förslag.
Gr. Hamilton, Malcolm: Efter hvad de båda sista ta-
larne i ämnet yttrat, har jag föga att tillägga. Hr Carleson har
mycket rätt i sitt påstående, att de flesta hä.rv:de ledamöter sakna
tillräcklig lokalkännedom, för att kunna bedöma, huruvida skolan
bör förläggas i Piteå eller Luleå, och för min del erkänner jag, att
jag helt och hållet rättat mitt omdöme efter de uplysningar, som
blifvit Utsk. meddelade. Hessa uplysningar hafva erhållits dels
från Landshöfdingen och dels från Biskopen, och af dessa båda
personer anser jag i denna frågan Biskopens förord ega största
auktoritet. Hertill kommer, att såväl förra Länsstyrelsen som alla
länets kommuner, med undantag af Lappmarkerna, yttrat sig för
Piteå skolas utvidgande. Ser jag nu saken från en annan syn¬
punkt, så har jag 2 skolor, af hvilka en skall utvidgas, då är frå¬
gan : skall jag utvidga den skolan, som har 2 lärare och 18 lär¬
jungar, eller skall jag utvidga den skolan, som har 42 lärjungar
och 5 lärare. För mig vill det synas vara bäst att utvidga den
skolan, som har de flesta lärare och de flesta lärjungarne. Stats-
Utsk. har uti hela denna fråga följt en grundsats, hvilken man
icke bör frångå, och det är, att aldrig nedsätta ett bestående läro¬
verk. I går följde man denna grundsats med afs:de på Malmö, i
strid med K. M:3 Propos.; jag kan icke inse något skäl, hvarföre
man skulle vara hårdare emot Piteå. Jag tillstyrker bifall till
Utsk:s förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Betlof: Het är egentligen
tvenne frågor, som här varit föremål för discussion, nemi. huruvida
det för Norrbottens län föreslagna läroverket bör förläggas till Piteå
eller Luleå, och huruvida Christianstad bör erhålla en högre lär¬
domsskola Hvad beträffar den första frågan, så får jag erinra R.
o. Ad:n, att K. M. redan 1847 i sitt förslag ang:de elementar¬
läroverkens organisation föreslog för Pilefl en större skola än den,
som nu är föreslagen att blifva den största i de Norrländska länen,
och då föreslog K. M. för Umeå endast en skola med 2 lärare.
Uti den skrifvelse, som R. St:r med anledn. af detta förslag af-
gåfvo till K. M., anhöllo de visserligen om ändringar med afs:de
på åtskilliga skolor, men mot denna del af förslaget gjordes, såvidt
jag vet, ingen anmärkning. K. M. har uti sitt förslag vid denna
Riksdag alternativt föreslagit Piteå eller Luleå, beroende det på
närmare undersökningar, till hvilken af dessa städer, som skolan
skall förläggas. Hvad beträffar dessa skolors hittills ådagalagda
verksamhet, så har man inga andra statistiska upgifter, än med
alside på lärjungarnes antal under olika år. Hessa inhemtades vid
sista läromötet och omfatta tiden från 1850 till 1854. Ar 1850
hade Luleå lOlärjungar och Piteå 4; år 1851 hade Luleå 11 lärjun¬
gar och Piteå likaledes 47; år 1854 hade Piteå 36 lärjungar och
Luleå 22. Under denna tid var således skolan i Piteå mera besökt
än den i Luleå. Att Umeå nu fått ett högre elementarläroverk,
Don 21 November f. m.
Sfi!»
bör ingalunda kunna verka menligt på Piteå skola; ty de här anförda
sifferupgifterna visa, att ehuru Luleå och Piteå äro belägna nära
hvarandra, oell ehuru Piteå skola har mycket flera lärare, så hafva
likväl under den förflutna tiden båda skolorna varit talrikt besökta.
Om man endast fäste sig vid dessa omständigheter, borde man
kanske gifva företrädet åt Piteå oell antaga Utsk:s förslag. Men
då på sätt en talare redan erinrat, R. o. Adin bifallit Utskis för¬
slag att inrätta ett högre läroverk i Umeå, hvilket beslut kanske
i någon mån kan inverka på denna frågan, och då till och med
Regeringen, på sätt den K. Proposm utvisar, varit tvehågsen, åt
hvilken af dessa städer den borde gifva företrädet, så får jag hem¬
ställa, om ej R. o. Adin ville besluta, att Norrbottens län skall erhålla
2:ne skolor, en större med 1 Rektor och 6 Kolleger, och en min¬
dre med 1 Rektor och 1 Kollega, men öfverlemna åt K. M. att
bestämma, hvilken af dessa städer, som skall hafva den större, och
hvilken, som skall hafva den mindre skolan, Då blir saken afgjord,
icke genom en ordstrid, utan på grund af gjorda undersökningar.
Afven StatsUtsk. har inom sig varit sä tveksamt att då afdelningen
gaf företrädet å Luleå, så beslöt Utskis plenum att rösta för Piteå.
Hvad Christianstad skola angår, så föreslog K. M. äfven 1847,
att den skulle utvidgas. Den erhöll då samma antal lärare som
Malmö skola, och då länet uti en skrifvelse uttalat sin belåtenhet
med Christianstad skola, så ansåg sig K. M. böra föreslå, att Chri¬
stianstad fick behålla en större skola. Här är redan anfördt, att
Christianstad skola har lika många lärjungar som Malmö skola,
och den har redan 10 lärare. Då man i allmänhet följt den åsig-
ten, att man icke bör beröfva ett läroverk en fördel, som det re¬
dan eger, hvarföre skall man frångå den med afs:de på Christian¬
stad? Den af mig förut omnämnda tabellen visar, att då Malmö
haft ungefär 184 lärjungar, så har Christianstad haft 185 lärjun¬
gar år 1853, 183 lärjungar år 1852, och 182 lärjungar år 1854.
Under tiden från 1850 till 1854 hafva 43 lärj ungar blifvit från
Christianstad skola dimitterade till Akademien, d. v. s. ungefär 11
om året. Häraf synes, att Christianstad skola verksamt begagnat
sig af sin rättighet att dimittera till Akademien. Så många talare
hafva redan yttrat sig i denna fråga, och så många skäl hafva re¬
dan blifvit anförda, att jag helt enkelt inskränker mig till att in¬
stämma med de talare, som yrkat, att Christianstad må erhålla en
högre lärdomsskola med 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
För min del tror jag, att man skulle kunna gifva detta anslag,
men om R. o. Ad:n skulle anse, att tillgångar saknades, så an¬
håller jag, att R. o. Ad:n åtminstone ville ur Betänk, utesluta en
mening, hvilken står i strid med de åsigter, som förut blifvit af
R. o. Adin godkända, och hvilka ligga till grund för hela denna
del af skolstadgan. Uti Utsk:s förslag står: »på det dessa läroverk
må kunna i de läroämnen, som, enligt skolstadgan, tillhöra real-
linien, meddela sina lärjungar så fullständig undervisning, som
stadgans föreskrifter innehålla». R. St:r böra väl icke nu vid an¬
tagandet af den nya skolstadgan afvika från sin vid flera föregide
Riksdagar uttalade önskan, att alla elementar-läroverken må orga-
570
Den 21 November f. m.
niseras pä samina sätt, så att undervisning meddelas vid alla i sam¬
ma ämnen, och så att de icke delas i 2 klasser, s. k. real skolor
och lärda skolor. Redan vid 1840 års Riksdag afgåfvo R. St:r
till K. M. en underd. skrifvelse i denna syftning, vid 1847 års
Riksdag förnyades den, o-h sedan hafva de afgifvit en sådan vid
hvarje Riksdag t. o. m. den sista år 1854. Om man borttager
denna mellan mening och i stället lemnar skolan fritt att, i likhet
med de flesla andra skolor, få drifva undervisningen så långt, som
det är möjligt för lärare-personalen, så är jag öfvertygad, att Chri¬
stianstad skola skall fortgå i samma utsträckning som hittills, äfven om
den icke får en ökad lärare-personal. Mina anmärkn:r mot olämp¬
ligheten af att uteslutande fastställa en real-linie, gälla äfven de
andra skolorna; ty 8 lärare böra mycket väl kunna medhinna att
meddela fullständig undervisning så väl på den lärda som den
reala linien. Jag tror likväl, att man endast bör i önskningsväg
anhålla, att dessa skolor må tillåtas att fortgå på samma sätt som
förut. För öfrigt förnyar jag mitt förslag att Christianstad må
erhålla en högre lärdomsskola med 1 Rektor, 3 Lektorer och 8
Adjunkter.
Hr Frih. o. Ordf:den tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättaade af plenum kl. 6 e. m.
Gr, Lagerbjelke, Gustaf: Het uplysande och fullstän¬
diga anförande Hr Carleson afgifvit ang:de lämpligaste platsen för
en skolas anläggande, antingen i Piteå eller Luleå, skulle hafva
varit fullkomligt afgörande, såvida han icke förbisett en omständig¬
het, nemi. att Haparanda både har och måste hafva en skola. På
sätt Hr Carleson ganska riktigt anmärkt, äro de norra trakterna
af Norrbotten de fruktbaraste och bäst befolkade, och då böra de
väl icke hafva alltför långt till ett läroverk. Ett sådant finnes i
Haparanda, och jag hoppas, att den utvidgning af detsamma, som
Ut.sk, föreslagit, skall bära goda (rukter. Ett annat skäl, hvarföre
Haparanda måste ega en skola, är att skolungdomen i annat fall,
hvilket äfven erfarenheten utvisat,, skulle komma att skickas till
Torneå, och detta torde af flera skid icke vara tjenligt. Jag antar
således, att Haparanda måste ega en skola, och att denna inåste
mer och mer utvidgas. Då blir frågan, på hvilken punkt emellan
Haparanda och Umeå bör den andra skolan anläggas? Piteå synes
då vara den lämpligaste platsen; ty Piteå ligger midt emellan Ha¬
paranda och Umeå, och dessutom midt emellan Luleå och Skellef¬
teå, hvilken sednare stad väl icke bör förbises, ty ehuru ung till
åldern visar den stor lifskraft och gör stora framsteg. För min
del anser jag således Utsk:s förslag vara fullkomligt riktigt, men
jag har ingenting emot om R. o. Ad:ii hellre skulle vilja antaga
Gr. Mörners förslag.
Hvad åter angår frågan om inrättande af ett fullständigt läro¬
verk i Christianstad, så anser jag att man icke bör göra det. Det
vore visserligen mycket bra om man i hvarje stad kunde erhålla
ett fullständigt läroverk; men då detta i vårt vidsträckta land icke
Den 21 November I. m.
571
lär vara möjligt, så får man i första rummet anlägga läroverken
eler de äro påkallade af ett trängande behof. Skåne har redan er¬
hållit 2:ne fullständiga läroverk, ett i Malmö och ett i Lund, och
detta anser jag vara allt hvad Statens tillgångar för närv:de med¬
gifva. Man liar sagt, att tillökningen i lärare-personalen skulle
blifva högst obetydlig, endast 4 lärare, men man har icke tagit i
betraktande, att af dessa 4 lärare skulle 3 vara Lektorer, och
detta gör saken mycket svårare. Statens tillgångar äro visserligen
redan hardt anlitade, men dertill kommer ett ytterligare skäl. Om
Utsk:s förslag blir IL St:s beslut, så skall 49 nya lärare-plat¬
ser komma att tillsättas, och otn de öfriga Stånden, i likhet med
11. o. Ad:n, bevilja 3 Lektorer för Fahlu skola, så blir det 52 nya
platser. Nu har, på sätt här redan blifvit upgifvet, PresteSt:ts
egna ledamöter förklarat, att det icke är möjligt att innan nästa
.Riksdag finna tjenliga personer för alla dessa 49 platser, och att
besätta dem med odugliga kan väl icke vara skäl. Att ytterligare
anslå medel till Lektors-platser tjenar således endast till att öka
8:de Titelns besparingar, och det kan väl icke vara ändamålsenligt.
Jag afstyrker derföre på det bestämdaste bifall till detta förslag.
Hr Carleson: Att tvisten om det ifrågav:de läroverkets för¬
läggande till Piteå eller Luleå ingalunda är beroende deraf, huru¬
vida läroverkens läge bör rättas efter läns- eller stiftsindelningen
har jag i mitt förra anförande sökt visa. Med afs:de å såväl den
ena som den andra indelningen blir Luleå i alla händelser den
lämpligaste platsen för det omtvistade läroverket. Man har här un¬
der discussionen velat företrädesvis fästa sig vid den promemoria,
som blifvit undertecknad af Biskopen i Hernösand, och det har
dervid antagits, att lian saknade skäl att intressera sig mera för
den ena staden än den andra. Enligt min tanka bör man icke
fästa afs.-de på annat än de faktiska förhållandena, som ådagaläggas,
och jag vågar påstå, att författaren af nyssnämnda promemoria
kan hafva lika många skäl, som författaren af en annan, att per¬
sonligen intressera sig för saken. Eli talare har äfven yttrat, att
jag skulle hafva glömt, att uti mina kalkyler uptaga Skellefteå.
Häremot får jag erinra, att jag uti mina beräkningar uptagit icke
allenast Skellefteå stad, utan äfven Skellefteå socken, och dertill 2
andra socknar i Westerbotten, men att det oaktadt större delen af
befolkningen inom skoldistriktet bodde närmare Luleå, än Piteå.
Det är icke möjligt att komma till ett annat resultat, så vida man
icke förfar liksom Biskopen och med honom St.Utsk., hvilka från
det beräknade distriktet för Rikets nordligaste högre Elementar¬
läroverk uteslutit hela den del af Norrbotten som ligger norr om
Haparanda. Man har vid tal om Haparanda velat liksom antyda
att det vöre frågan om att der anlägga ett högre läroverk, men
att i verkligheten en sådan fråga hvarken blifvit eller knappast, nå¬
gonsin torde blifva väckt, är nästan öfverflödigt att anmärka. Ut,sk:s
första skäl är: att läroverket, om det förlädes till Piteå, skulle kom¬
ma att ligga midt emellan Haparanda och Umeå. Hvarför denna
omständighet blifvit af Utsk. åberopad är svårt att begripa, så framt
572
Den 21 November f. ui.
man icke vill antaga att Utsk., under föreställning att skol-distrik-
tet slutade vid Haparanda, bortglömt att det sträckte sig nästan
lika långt norr som söder om Haparandas latitud. Piteås afläg¬
senhet från sistnämnde stad kan deremot åberopas emot Utsk., så
vida den högre skolan förlagd till Piteå komma att ligga ytterst
i distriktet, 23 å 24 mil från den ena af de begge lägre Elemen-
tar-skolorna, men deremot i Luleå erhölle ett långt fördelaktigare
läge till distriktets och länets båda öfriga skolor. Att lärjungarnes
antal är större i Piteå, är, på sätt jag visat, en naturlig följd deraf
att f. n. klassernas antal är större i Piteå än i Luleå. Hvad stä¬
dernas läge beträffar, så är det icke Piteå utan Luleå, som har det
mest centrala läget, och detta både med afs-.de på folkmängden och
landets sträckning. Utsk:s Betänk, innehåller vidare den bestämdt
oriktiga upgiften att befolkningen i Luleå stads- och landsförsam¬
lingar samt i de norr och vester om Luleå belägna församlingar
år 1855 icke skulle hafva utgjort mer än 23,320 personer. Man
har i denna beräkning uptagit knappast hälften af befolkningen;
ty enl. Landsluns sista femårs berättelse, jemförd med upgifterna
från Tabell-kommissionen, funnos endast i Luleå stad, landsförsam¬
lingar och lappmarker samt Råneå socken omkring 23,320 perso¬
ner, och dessutom i Kalix och Torneå fögderier 22,985 eller till¬
hopa i Luleå stad samt vester och norr derom belägna socknar
46,305, personer. Således nära nog dubbelt det antal, som Utsk.,
förmodligen vilseledt af den beprisade promemorian, har upgifvit. —
Ytterligare åberopas i Betänk, den för en längre tid sedan afgifne
petitionen om utvidgandet af läroverket i Piteå, men deremot torde
få anmärkas, att förhållandena sedan dess förändrat sig betydligt,
dels i följd af länsstyrelsens förflyttning från Piteå och till Luleå,
dels och ännu mera genom sannolikheten deraf att ett högre Ele-
mentar-läroverk kommer att uprättas i Umeå och att omfånget af
det nordligaste högre läroverkets distrikt således inskränkes till Norr¬
bottens län.
Hvad angår det påståendet att skolhuset i Piteå skulle vara
rymligare än det i Luleå, så är detta förhållandet i de officiella
upgifterna bestridt. I händelse af någondera skolans utvidgning,
sn måste i alla fall skolhuset ombyggas och innevånarne i staden
Luleå hafva erbjudit sig att bekosta ombyggandet af deras skolhus.
De skäl Utsk. anfört, äro således i min tanka högst otillfredsstäl¬
lande. Om saken öfverlemnas åt Regeringen, så är det mycket
troligt att, sedan ett högre läroverk äfven blifvit beviljadt för Umeå,
Regeringen förlägger det för Norrbotten beslutade högre läroverket
till Luleå. Jag borde således icke hafva något att invända mot
frågans hänskjutande till Regeringen, men då hon sjelf öfverlemnat
den till Ständerne och det synes alldeles onödigt att låta den emel¬
lan Biskopen och Landsh. upkomna striden om den lämpligaste
platsen för skolan förnyas, så vore väl bäst om Ständerna äfven nu
afgjorde frågan. Med all aktning för mina motståndare anser jag
mig derför icke allenast berättigad utan t. o. m. skyldig att fort¬
fara med mitt förra yrkande.
Den 21 November f. m.
Gr. Liljencrantz: Med afs:de på den första frågan om
läroverket bör förläggas i Piteå eller Luleå, liar jag ingenting att
tillägga, sedan så väl Utsk:s Ordftde som en af Konungens Råd¬
gifvare förordat det af mig väckta förslag att öfverlemna frågans
afgörande åt K. M. Hvad angår den andra frågan: om ett högre
läroverks inrättande i Christianstad så har man deremot anfört
tvenne ganska vigtiga anmärkmr, nemi. att man måste hushålla med
Statens tillgångar, och att man ieke en gång utan svårighet kan
få skickliga personer till de nya lärare-platser som Utsk. tillstyrkt.
Hvad den första anmärknm angår, så kan hvar och en som egnat
ringaste upmärksarnhet åt mina anföranden på detta rum vitsorda,
att jag aldrig tillstyrkt onödiga penninge-utgifter, och om jag denna
gången tillstyrker en högre utgift än den K. M. föreslagit, så är
det derför att jag anser ett trängande behof vara för handen. Män
har ganska säkert rätt i sin upgift att de af Utsk. tillstyrkta ut¬
gifterna öfverskrida inkomsterna, men så har också Ståndet vidtagit
ganska stora besparingar genom att nedsätta lönen för den högre
klassen af Adjunkter från 2,500 Rdr som Utsk. föreslagit, till 2,000
Rdr, och genom att afslå den summa af 8,000 Rdr som var före¬
slagen för inrättande af en profession i lefvande språk vid hvar¬
dera Akademien. Någon större tillökning i lärare-personalen skulle
icke heller upstå, ty Christianstad har redan 10 lärare och om mitt
förslag antages skulle hela antalet blifva 12. Vi böra ihågkomma
att man för tillsättandet af dessa nya lärare-platser har en hel klass
af lärare att påräkna, nemi. de lönlösa Duplikanterna, och dessutom
har lärare-antalet vid åtskilliga skolor blifvit nedsatt. Jag fortfar
derföre med mitt yrkande att Christianstads skola, i enlighet med
K. M:s Propos. må erhålla 1 Rektor 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Om jag i sakens
närv:de skick skulle afgöra genom votering, om läroverket bör in¬
rättas i Piteå eller Luleå, så skulle jag och säkert många med mig
vara högst villrådiga. En värd talare har yttrat, att man vid sko¬
lornas förläggande bör rätta sig efter stifts-indelningen och alt mati
derför här borde följa Biskopens åsigt och förlägga skolan i Piteå.
Detta kan ega sin riktighet i allmänhet, men mig vill det synas
som skulle ett undantag böra ega rum inom de nordliga 'provin¬
serna, emedan de till sitt vidd Bro så mycket större än alla de
öfriga. Vid afgörandet af denna fråga torde man böra rätta sig
efter folkmängden, och då i detta hänseende en promemoria, hvars
riktighet man icke eger rätt att betvifla, upgifver att folkmängden
i Piteå stads- och landsförsamlingar icke upgår till mer än 6,000
personer, då den deremot i Luleå stads- och landsförsamlingar up¬
går till 16,000 personer, så tyckes det som om skolan med allt
skäl borde läggas i Luleå och icke i Piteå. Då likväl t. o. m. de
högsta auktoriteter inom länet varit i en skarp strid härom, så
tycker jag att man icke bör utsätta frågan för att afgöras geuom
slumpen vid en blifvande votering, utan snarare antaga det väckta
förslaget att nu endast besluta att en högre och en lägre skola
skall anläggas i Piteå och Luleå, men öfverlemna åt K. M. att
674
Den 2i November f. m.
bestämma, hvilkendera staden skall hafva den högre, och hvilken
som skall hafva den lägre skolan. Jag hörde först Gr. Mörner
framställa detta förslag, men efter hvad jag sedan erfarit lärer det
förut vara framstaldt af Gr. Liljencrantz. K. M. bör utan svårig¬
het kunna fatta sitt beslut i denna (råga efter närmare undersök¬
ningar. och R. o. Ad. slipper derigenom en votering vid hvilken
säkerligen många skulle vara villrådiga om de borde rösta »Ja» eller
»Nej» för att komma till det bästa resultatet. Jag förenar mig
således med Gr:ne Mörner och Liljencrantz.
Gr. Lagerbjelke: Då jag i mitt sista yttrande underlät
att begära propos. på rent bifall till Utsk:s förslag, så var det in¬
galunda derföre, att jag på minsta vis tviflade på att Utsk. hade
rätt, utan derföre, att jag uti Gr. Mörners förslag såg en utväg
för R. o. Aii:n att fatta ett enhälligt beslut. Men då de, hvilka
förfäkta skolans förläggande till Luleå icke vilja gå in på denna
kompromiss, så nödgas jag återtaga min första begäran om rent
bifall till Utsk:s förslag, hvilket jag fortfarande anser vara det rättaste.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Utan att kunna bestrida
de skäl, som fi ömse sidor blifvit anförda, dels för Piteå dels för
Luleå, föredrager jag likväl Gr. Mörners förslag, hvilket Hr Ceder¬
schiöld och Gr. Liljencrantz understödt, och tillstyrker R. o. Ad:n
att dertill gifva sitt bifall.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Frih. o. Ordiiden framstälde, att jemte det en del talare yrkat
bifall till Ulsk:s förslag i dess helhet, andra talare begärt ändring
i förslaget, såvidt det rörde läroverken i Piteå och Christianstad,
och att dervid blifvit yrkadt af Hr Akerman, med hvilken Hr Car¬
leson och Frih. Cederström förenat sig, att det ifrågav:de lärover¬
ket i Piteå måtte i st. förläggas i Luleå, och af Gr. Mörner och
Gr. Liljencrantz att till K. M. må öfverlemnas att bestämma om
sistnämnde läroverk bör förläggas i Piteå eller i Luleå; äfvensom
af Gr. Sparre och Gr. Liljencrantz m. fl., att, med alsing fl Utsk:s
förslag rörande läroverket i Christianstad, ett högre läroverk derstädes
bör förläggas med 1 Rektor. 3 Lektorer och 8 Adjunkter, hvarjemte
Hr Frih. o. Ordhden förklarade, att han med sådant förhållande
ansåg sig först till afgörande framställa de icke omtvistade delarne
af Ut.sk:s förslag, hvarefter frågorne om läroverken i Christianstad
och Piteå skulle hvar för sig blifva föremål för R. o. Ad:ns beslut.
Gr. Liljencrantz: Om jag rätt upfattade Hr Frih. o
Ordf:dens framställningar, så förefanns deruti en liten brist. Me¬
ningen är nemi. att erhålla 2:ne skolor, en högre och en lägre i
Norrbottens län, men att R. o. Ad:n i st. f. att sjelfva besluta hvil¬
kendera skolan, som skall ligga i Piteå och hvilken som skall
ligga i Luleå, öfverlemnar åt K. M. att derom afgöra.
I anledn. häraf yttrade Hr Frih. o. Ordhden, att enligt hans
Den 21 November f. m.
575
upfattning Gr. Mörners förslag afsett att nu måtte beslutas, att åt
K. M. må öfverlemnas att bestämma, om ett sådant läroverk, som
uti förev:de förslag omförmäles, bör förläggas i Piteå eller Luleå,
och att sedermera, när Utsk:s i ett efterföljande yttrande afgifne
förslag om ett läroverk i Luleå förekomme, enahanda beslut skulie
fattas om sistnämnde läroverk; men att Hr Frill. o. Ordfiden finge
anhålla, att Gr. Mörner ville ånyo framställa sitt förslag.
Gr. Mörner: Mitt förslag afsåg, att R. o. Ad:n skulle be¬
sluta, att i de båda städerna Luleå och Piteå skall anläggas 2:ne
skolor, den eria med 1 Rektor och 7 Kolleger, och den andra med
1 Rektor och 1 Kollega, men att R. o. Ad:n skulle öfverlemna
åt K. M. att bestämma hvilkendera af dessa städer, som skall
hafva den större, och hvilken som skall hafva den mindre skolan.
Hr Carleson: Då Utsk:s Betänk, framdeles å pag. 49 up-
tager förslag om inrättande af en lägre skola i Luleå med 1 Rek¬
tor och 1 Kollega, så hemställes, om icke afgörandet af frågan om
det lägre läroverket kunde tills vidare upskjutas.
Hr Frih. o. Ordfiden anhöll att få fästa R. o. Ad:ns up-
märksamhet derpå, att om nu skulle fattas beslut i afs.de pä begge
de af Utsk. föreslagne läroverken i Piteå och Luleå, så komme i
beslutet att ingå eu fråga, som förekommer i ett efterföljande för¬
slag och ännu icke blifvit föredragen, samt erinrade derjemte, att
det blefve öppet lemnadt och syntes motsvara Gr. Mörners mening,
att, i händelse nu afgjordes att åt K. M. må öfverlemnas att be¬
stämma om det i förev:de förslag omnämnde läroverket skall för¬
läggas i Piteå eller Luleå, R. o. Ad:n, då det efterföljande försla¬
get blifvit föredraget, fattade sitt beslut om det mindre läroverket
på enahanda sätt som om det större.
Gr. Mörner: För min del ser jag ingenting, som hindrar
att man väntar med afgöiandet af det lägre läroverket. Orsaken,
hvarför jag i mitt förslag uptog båda skolorna, var den, att man
icke skulle tro, det jag, när man kom till pag. 49, skulle vilja
föreslå flera lärare äfven för den lägre skolan.
Propos. till bifall å der, del af Utsk:s förevule förslag, som
rörde läroverken i Wenersborg, Nyköping, Norrköping och Wester¬
vik, biet härpå framstäld och besvarad med Ja.
Sedan härefter, i fråga om läroverket i Christianstad, propos.
till bifall å Utsk:s förslag först blifvit framstäld och besvarad med
Ja och Nej, hemstälde Hr Frih. o. Ordfiden, om R. o. Ad:n med
afslag å Utsk:s förslag behagade besluta, att ett högre elementar¬
läroverk bör förläggas i Christianstad med 1 Rektor , 3 Lektorer
och 8 Adjunkter; och ropades äfven härmed Ja och Nej; hvarpå
Hr Frih. o, Ordfiden förnyade propos. till bifall å Utslcs förslag,
samt sedan svaren härå åter utfallit med blandade -Ja och Nej,
förklarade det lian ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
57B
Den 21 November f. m.
Gr. Liljencrantz begärde votering.
Uplästes till justering oell godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUtskis i Utlåt. Nio 148 gjorda fram¬
ställning, att för läroverket i Christianstad måtte, på det detta lä¬
roverk må kunna i de läroämnen, som enligt Skolstadgan tillhöra
real-linien, meddela sina lärjungar så fullständig undervisning, som
stadgans föreskrifter innehålla, godkännas en lärare-stat af 1 Rektor
och 7 Kolleger, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Adin att, med afslag å Utskrs fram¬
ställning, ett högre Elementar-läroverk bör förläggas i Christianstad
med 1 Rektor, 3 Lektorer och 8 Adjunkter.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 19.
Nej — 37.
Beträffande sedermera läroverket i Piteå, framstäldes propos.
först till bifall å Utsk:s förslag, hvarvid ropades Ja och Nej, sedan
till afslag derå och det beslut, att deremot ett läroverk med 1
Rektor och 7 Kolleger bör förläggas i Luleå, hvarvid ropades starka
Nej, blandade tned Ja, och derefter till afslag å Utsk:s förslag samt
det beslut, att åt K. M. må öfverlemnas att bestämma om ifråga-
v:de läroverk bör förläggas i Piteå eller Luleå, hvarvid svaren ut-
föllo med blandade Ja och Nej; och efter derpå förnyad med Ja
och Nej besvarad propos. till bifall å Utsk:s förslag, förklarade Hr
Frih. o. Ordf:den det lian ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Carleson: Efter den upfattning af R. o. Adins tanka
i ämnet, som blifvit gjord af Hr Frih. o. Ordhden, vågar jag icke
hoppas att kunna genomdrifva den mening, som efter min före¬
ställning vore den rälta, utan anhåller, att som kontra propos. må
upställas Gr. Mörners förslag: att till K. M. öfverlemnas att af¬
göra hvar det ifrågav:de högre läroverket bör förläggas.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:s-
propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s i Utlåt. N:o 148 gjorda fram¬
ställning, att för läroverket i Piteå måtte på det detta läroverk
må kunna i de läroämnen, som enligt skolstadgan tillhöra real-linien
meddela sina lärjungar så fullständig undervisning, som stadgans
föreskrifter innehålla, godkännas en lärare-stat af 1 Rektor och 7
Kolleger, röstar
Ja:
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Adin att, med afslag å Utskis fram¬
ställning, till K. M. må öfverlemnas att bestämma om ofvannämnda
läroverk bör förläggas i Piteå eller Luleå.
Den 21 Noyember e. m.
ÄT7
Vid voteringens slut befanns att rösterna hade utfallit sålunda;
Ja — 21.
Nej — 35.
Uppå härefter framställd propos. fann It. o. Ad. att. Stats-
Utsk:s, i sammanhang med Utsk:s nu pröfvade förslag, föredragna
Mern. N:o 162 icke föranledde till annan åtgärd än att läggas till
handlingarne.
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. £ på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munch.
Lördagen den 21 November 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Erih. Åkerhjelm, Johan Carl, fortfor att i Hr Gr. o.
Landtnäs ställe föra ordet.
Justerades pleniprot. för d. 21 sisth Sept. e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis Utlåt. N:o 148, ang:de
regleringen af utgifterna under Eiksstatens 8:de Hufvudtitel.
Härvid förekcmmo nedannämnde delar af 32:dra punkten:
1:0 L'lsk:s förslag lill lärareslat för Hudiksvalls, Eksjös, Ma¬
riestads, Helsingborgs, Ystads, Carlshamns, Halmstads, Sundsvalls,
Borås och Uddevallas läroverk, samt Clara, Jakobs, Maria och Ca¬
tharina församlingars skolor i Slockholm.
Hr Prytz, Lars Adolf: I fråga om skolan i Hudiksvall
anhåller jag att få lemna några uplysningar.
Skolan i Hudiksvall grundlädes 1650, genom ditflyttning af
Enköpings läroverk, och egde till år 1824 Rektor, Conrektor och
4 Kolleger, och med denna lärare-personal fortgick skolan i oafbru¬
ten verksamhet till sistnämnde år, då, till följd af Upsala skolas
bristfälliga skick, som skulle uphjeipas på bekostnad af skolan i Hu-
IX H. 37
»78
Don 21 November *. m.
diksvall, Conrektoratet vid denna sednare indrogs, och af rektors-
iönen anslogs en tredjedel till Upsala katedralskola. Emellertid har
skolans verksamhet intill denna dag icke blifvit afbruten, och skolan
har dimitferat mycket skickliga ynglingar till Universitetet, hvilket
förhållande möjligen ännu skulle fortfara med nuv:de lärare-persona¬
len; men skolan kan icke mottaga ortens alla ynglingar, och behöf-
ver alltså upflyttas i en högre ordning. Den nuvule föredraganden
för Ecclesiastik-iirenden har troligen insett, att Hudiksvalls skola
lidit orätt, och har derföre i den Kongl. Proposm föreslagit, att sko¬
lan skulle erhålla 12 lärare. StatsUtsk. har deremot afstyrkt bifall
till K. M:s Propos., af skid, som jag vill visa ieke äro fullt giltiga.
Utsk. säger nemi.:
»Denna stad är visserligen belägen 14 mil från Gefle och har
i sin närhet ett vidsträckt och folkrikt landskap, men läroverket
derstädes, med 5 ordinarie lärare, har endast 80 lärjungar, hvaraf
man synes kunna sluta, att lärjunge-antalet i de högre klasserna,
om dessa tillädes, icke skulle blifva så stort, att ett särskildt läro¬
verk i denna stad kunde anses af behofvet påkalladt, sä mycket
mindre som, till följd af stadens läge, innevånarne i en stor del af
Helsingland icke hafva mycket närmare till Hudiksvall än till Gefle,
hvilken stads högre läroverk icke med skäl kan anses vara inrättadt
endast för den mindre betydliga provinsen Gestriklnnds behof.»
I afs:de på den folkmängd, som lemnar ynglingar till Hudiks¬
valls skola, får jag uplysa, att staden jemte angränsande kontrakt
har 32,000 innevånare; den sydligaste socknen i detta kontrakt
har 12 mil till Gefle, men endast 2| mil till Hudiksvall, och de
öfriga socknarna hafva 15 å 20 mil till samma stad. Således är
aflägsenheten från Gefle längre än Utsk. upgifvit. Då nu Helsing¬
land har 81,000 innevånare, synes det väl icke vara för mycket he¬
gardt, att Hudiksvalls skola, som har 89 lärjungar, förvandlas till
ett så beskaffadt Elementar-läroverk, att ynglingar må derifrån kunna
afgå direkte till Akademien. Utsk. säger slutligen, att skolan i
Gefle icke kan anses inrättad ensamt för provinsen Gestriklands be¬
hof. Denna provins har innemot 45,000 innevånare, och skulle
kunna anses vara lika förtjent att hafva sitt eget läroverk, som mån¬
gen annan; men dertill kommer, att hela norra Upland äfven skic¬
kar sina skol-vnglingar till Gefle, och att läroverket der således icke
är för Gestrikland ensamt, äfven om Helsingland befrias ifrån nöd¬
vändigheten att i det derifrån aflägsna Gefle söka skolbildning för
sin ungdom. På grund af de i K. M:s Nåd. Propos. anförda skäl
anhåller jag derföre, att, om Hudiksvalls skola icke kan blifva ett
högre Elementar-läroverk, den åtminstone måtte upflyttas i samma
kathegori som de skolor, hvilka på f. m. fått 1 Hektor och 7 Kol¬
leger hvardera, hvarå Hr Frih. o, Ordfuleu benäget torde framställa
propos.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att Landshm i Gefleborgslän
söker bereda staden Hudiksvall alla möjliga förmåner kan icke väcka
förundran, men om det kan vara lämpligt, att han hufvudsakligast
ser på sitt läns bästa, måste representanten likväl se påjäveri. es i
Den 21 November e. m.
*79
allmänhet, och då torde det visa sig, att man icke utan en särdeles
ojemn fördelning kan antaga hans förslag.
Till en början hade hans nu framställda önskan gjort sig gäl¬
lande inom Utsk., men efter någon öfverläggning fann Utsk. orätt¬
visan i förslaget och stannade i det tillstyrkande, som nu utgör före¬
mål för Ståndets pröfning. Om Hudiksvalls skola skulle erhålla
den lärarepersonnl Hr Prytz äskat, skulle den sättas i paritet med
Nyköpings och Norrköpings skola. Om mau än förbiser dessa stä¬
ders olika betydenhet, är dessutom antalet af lärjungar högst olika.
Hudiksvall har nemi. endast 7 6, men Nyköping har 154 och Norr¬
köping 136 enl. 1855 års upgilt öfver Elementar-läroverken, hvil¬
ken jemväl visar, att Hudiksvalls skola redan har 5 lärare, och då
den, etil. Utskis förslag, skall erhålla 6 lärare, tror jag att man icke
kan säga denna skola vara stjufmoderligt behandlad. Onskligt kan
det visserligen vara, att bereda hvarje stad i Piket förmånen af ett
Elementar-läroverk eller en förökad lärare-personal; men dä sådant,
icke låter sig göra, tror jag att Utsk. förfarit rätt, då det till grund
för sitt förslag i allmänhet lagt lärjungarnas antal vid hvarje skola,
och jag anhåller alltså om bifall till detsamma.
Frih. Cederström, Endolf: Utsk:s ärade Ordf:de tyckes
taga för gifvet, att man måste vara antingen innevånare i Gefle¬
borgs län eller detta läns höfding för att intressera sig för ifrågav:de
ämne; men Gral måste likväl ursäkta, att en person, som med Gefle¬
borgs län icke har någon befattning, ändock, lika med K. M:s Re¬
gering, finner tjenligt, att i staden Hudiksvall inrättas eli skola af
större omfång än Utsk. föreslagit. K. M. har nemi. ansett nödigt,
att ett högre läroverk inrättas i Hudiksvall; redan detta omdöme
af den högsta auktoriteten öfver landets undervisnings-anstalter må
väl i sin mån utgöra en anledn. för R. o. Ad., att taga i närmare
öfvervägande, huruvida icke åt ifrågavide läroverk må kunna anslås
löner till en lärare-personal, jemförlig med den R. o. Ad. redan be¬
viljat andra skolor i någorlunda liknande förhållanden. Gr. Lager¬
bjelke har omnämnt Norrköpings och Nyköpings skolor, på det att
jemförelsen emellan dessa skolor och Hudiksvalls skola må utfalla
mera ofördelaktigt för den sednare; men Gr:n hade fasthelIre kun¬
nat återgå till den nästföreg:de punkten, och han skulle då halva
funnit andra städer, såsom Westervik, Christianstad, och Luleå, samt
derigenom hafva kommit tili ett helt annat resultat. Gr:n har äf¬
ven sagt, att man bör taga i beräkning storleken af de städer, i
hvilka skolor af större omfång föreslagits; men mig synes, att en
annan omständighet bör derjemte tagas i betraktande, nemi. den
omgifvande ortens större eller mindre folklikhet. Det blir då klart,
att hela den nordliga, bredaste delen af det vidsträckta Helsingland,
inskjutande i landet i nordostlig riktning, icke har någon annan
stadsskola än Hudiksvalls, hvartill innevånarne kunna sända sina
barn. Gr:n har äfven sagt, att lärjungarnes antal i Hudiksvall icke
är större än 76, hvaremot Utsk. upgifvit det till 80 och Hr Prytz
till 89. Det synes mig således mera skäl, att upflytta Hudiksvalls
läroverk till den intermediära klass, hvarom Hr Prytz gjort herastäl-
»so
Den 21 November e. m.
Ian och hvarå jag likaledes anhåller om det Höglofl. Ståndets be¬
nägna bifall.
Hr Prytz: Då Gr. Lagerbjelke förmodat, att jag endast i
min egenskap af Landsh. upirädt i denna fråga, får jag förklara,
att det för mig funnits ett annat skäl, nemi. att Regeringen, i öf¬
verensstämmelse med ortens kända behof, föreslagit, att Hudiksvalls
skola skulle upffyttas i en högre klass än jag begärt. Derjemte har
Gr:n anställt jemförelse emellan denna skola och Norrköpings; men
hade Gr:n i stället jernfört den med skolan i Piteå, skulle han hafva
kommit till ett annat resultat. Då Gr:n sagt, att på Afdelningen
tankarna varit fördelaktigare för Hudiksvall, än i Utsk:s plenum,
tror jag, att om Hudiksvall haft någon målsman inom Utsk., som
bevakat dess bästa, skulle utgången blifvit fördelaktigare. Troligen
invänder man, att både penningar och lärare saknas; men jag gen¬
mäler härtill, att redan på f. m. R. o. Ad. upffyttat Christianstads
skola, och saknas lärare, så besparas utgiften. Finner man en gång
det behöfliga antalet lärare, så kan den förskräckliga penninge-kri-
sen vara öfverstånden, och då är ju ingen skada skedd. 8:de Huf-
vudtiteln innehåller för öfrigt en mängd anslag, beviljade på grund
af enskilda motioner, hvilka anslag synas mig kunna långt hellre
besparas, än att man afslår min framställning, å hvilken jag likväl
fortfarande begär bifall.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Utsk:s Ordf:de har gjort en
jemförelse emellan lärjungarnes och lii ra irnes antal i olika skolor,
hvilken jemförelse blifvit bestridd derföre att Gr:n upräknat endast
de skolor, som äro af en högre ordning. Jag vill derföre supplera
Gr:n och upläsa de upgifter K. M. lemnat. Deraf inhemtas, att i
Hudiksvalls skola lärjungarnes antal upgår till 76, i Clara till 206,
i Jacobs till 157, i Maria till 153, i Catharina till 184, i Sunds¬
valls till 76, i Helsingborgs till 133, i Ystads till 87 och i Carls¬
hamns till 64, Hudiksvalls skola hör således icke till de skolor,
hvilka hafva ett större antal lärjungar, och att på denna grund,
samt med afs:de på ortens mindre folklikhet, Hudiksvalls skola icke
borde upflyttas i samma klass som Norrköpings m. fl städers skolor
är således ej riktigt. Man har sagt, att K. M. föreslagit ett högre
lärdomsverk i Hudiksvall, och att det vore besynnerligt, att Utsk.
icke förordat detsamma. Man bör dock ihågkomma, att det högre
läroverket, som blifvit af K. M. föreslaget, har Utsk. förlagt till
Umeå. Och tror väl någon, att om K. M. föreslagit ett högre läro¬
verk i Umeå, K. M. också skulle föreslagit något sådant i Hudiks¬
vall? Jemför man således antalet af ifrågav:de skolas lärjungar med
antalet af dess lärare, så måste man medgifva, att denna skola är
i en fördelaktigare ställning än de andra skolorna. Jag anhåller
om bifall till Utskis förslag.
Gr. Sparre, Erik: Om man, vid bedömandet af denna frå¬
ga,! vill fästa sig vid antingen nuv:de förhållanden inom skolorna,
eller vid_ folkmängden i det kringliggande distriktet, eller vid K
Den 21 November e. m.
581
M:s framställning i timnet, måste man erkänna, att alla dessa om¬
ständigheter fala för Hr Prytz förslag. Jag lägger vigt på orden
vuv.de förhållanden, emedan den siste talaren likasom Gr. Lager¬
bjelke har begått ett misstag, då de upgifvit antalet af lärjungar i
Hudiksvall till 76. Utsk. har uptagit det till 80, men enl. mig
tillhandakomna upgifter, fr. o. m. ar 1853 t. o. m. 1857, hafva de
varierat emellan 7 8 och 89, hvilken sednare siffra tillhör år 1857.
Nu är förhållandet, att, endast till följd af en tillfällighet, lärjun¬
garnas antal icke öfverstigit detta belopp. Jag känner detta så myc¬
ket mera. som jag är lödd i denna trakt, med hvilken jag likväl
numera icke har något att skaffa. Jag har mig således bekant, att
detta läroverk, som för 20 år sedan hade det största loford om sig,
beröfvades en utmärkt lärare, som flyttades till Upsala Kathedral-
skola, lör att lyfta denna skola ur det lägervall, hvaruti hon befann
sig, och en del af denna lärares lön anslogs till sistnämnda skola.
Om nu Hudiksvalls skola fordom varit ett högre läroverk, frågar
jag: hvad har man väl anfört som skäl för bibehållandet af skolan
i Umeå, eller att den skall blifva ett högre läroverk? Jo, man sade,
att det icke vore något skäl att nedflytta eller förminska en skola
på en ort, der en sådan redan finnes. Nu har man emellertid för
flera år sedan nedflyttat skolan i Hudiksvall, och man vill nu icke
åt bygden återgifva hvad man beröfvade den genom en lärares för¬
flyttande från Hudiksvall till• Upsala. Man har sagt, att Hudiks¬
valls skola befinnes i sämre ställning än Clara och Maria skolor, af
hvilka åtminstone den sednare skall blifva ett högre läroverk för
Stockholm. Dessa och Hudiksvalls skolor äro icke jemförliga med
hvarandra, ty Hudiksvalls stad är belägen 14 mil från Gefle, och
omkringliggande delen af Helsingland har ända till 20 mil till sist¬
nämnde stad. Man har äfven sagt, att Utsk. gifvit ett högre läro¬
verk åt Umeå i st. f. Hudiksvall; men detta är likväl en ganska
klen ersättning för provinsen Helsingland, ty den måste sända sina
ynglingar förbi Hernösand, om de skola begagna skolan i Umeå.
Detta yttrande kan icke vara afgifvet på allvar. Såsom vi alla kän¬
na, är Gefle beläget i den sydligaste delen af Gefleborgs län, och
dess skola begagnas af ynglingar icke blott från Gestrikland, utan
äfven från en stor del af Upland, hvilken sednare provins har ge-
nare väg till Gefle än till Upsala. Om således Gefleborgs län, hvars
största läroverk begagnas af en stor del ynglingar från Upland, be¬
gär att ytterligare få en skola, icke af den högre arten, utan för
att endast gifva en högre fulländning åt dem, som egna sig åt real-
linien. synes det icke vara för mycket, att Hudiksvalls skola med
80 lärjungar erhåller samma lära re-personal som skolorna i Luleå
och Piteå, af hvilka den ena har 18 och den andra 42 lärjungar.
Man har talat om den glesare befolkningen i Helsingland, men
den är dock icke så gles, som i de nordligare provinserna, hvilka
icke på något sätt kunna jemlöras med Helsingland, som är en rik
provins. Då nu K. M. ansett skolan i Hudiksvall böra förändras
till ett högre Elementar läroverk, hvarom redan på 1840-talet fram¬
ställningar från orten blifvit gjorda, synes mig E. o. Ad. hafva all
anledn. att bifalla en sådan af orten länge närd önskan, hvilket sy¬
!)e» 21 November «. m.
nes så mycket billigare, som derigenom beredes tillfälle för ynglin¬
gar, de der egna sig åt real-linien, att på närmare håll utbilda sig.
De, som åter gjort de klassiska studierna till sitt yrke, må under¬
kasta sig att gå den längre vägen till Gefle. Det är äfven klart,
att innevånarne i Helsingland, som äro ovanligt starka och kun¬
skapsrika, fästa synnerligt afseende derpå, att de icke behöfva sända
sina barn så långt bort som till Gefle, och säkert är, att utan en
högre skola i Hudiksvall skall månget gryende anlag förqväfvas.
Jag tror, att den upoffring från Statens sida, som är i fråga, eller
tillsättande af 2:ne lärare, särdeles då dessas löner icke äro ovilkor¬
ligen bestämda till högre belopp än 1,000 ltdr hvardera, ingalunda
är för stor för en provins, emot hvilken en orättvisa blifvit begån¬
gen. Den här omnämnda statsbristsumman har med detta ämne
intet att skaffa, och det belopp, som är i fråga, är i alla fall så
obetydligt, att derom icke lönar mödan att tala.
Hvad åter angår påståendet, att tillgång på lärare icke skall
finnas, så får jag uplysa, att dessa upväxa inom provinsen till en
del. De hafva relationer inom provinsen och stanna der, och såle¬
des kommer icke brist på lärare att upstå. Jag förenar mig med
Hr Prytz, och hoppas, att den föreslagna tillökningen af lärare icke
skall vägras.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren sade, att för 20 år
sedan fanns i Hudiksvall ett högre Elementar läroverk, hvilket blif¬
vit flyttadt till Upsala, och i denna omständighet såg han ett stort
skäl att återställa detta läroverk i Hudiksvall. Mig synes dock,
som om detta förhållande utvisade, att ett högre läroverk i Hudiks¬
vall vore obehöfiigt. Man liar äfven sagt, att för inrättande af ett
högre läroverk i Hudiksvall talade äfven den omständigheten, att
K. M. i sin Propos. föreslagit sådant; men man har icke lagt nog
upmärksamhet derpå, att Utsk. i det afs:det ändrat K. M:s Propos.
och lagt det högre läroverket i Umeå, hvilket förslag Tt. o. Ad.
äfven gillat. Äfven har man framhållit, att Hudiksvalls skola blif¬
vit illa behandlad. Nåväl, mine Hrr! vid närmare påseende består
denna misshandling deri, att Hudiksvalls skola fått en lärare mera
än den f. n. har. Blir man icke värre behandlad, så torde lidandet
kunna uthärdas. Frågan är således, om Hudiksvalls skola erhållit
det antal lärare, som skolor, jemförliga med Hudiksvall, undfått, och
att så skett, torde bevisas deraf, att denna skola blifvit upflyttad
bland dem, hvilka i allmänhet hafva 205, 157, 185, 153, 87 o. s. v.
lärjungar, ehuru Hudiksvalls skola har endast 70. Likaledes har
man sagt, att siffran 7 6 är oriktig. Om man skall erhålla en rik¬
tig jemförelse emellan olika läroverk, måste man väl taga antalet af
alla lärjungarna för samma år, och just detta har Hr Bildt och jag
gjort. Hr Bildts siffror äro nemi. hemt.ade ur de statistiska uplys-
ningarna, som begagnades vid lärare-mötet 185 5. Då jag anser
Utsk. hafva förfarit rätt, yrkar jag fortfarande bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag bär den största aktning för
I>«n 21 No t omber e. m
583
Hr Prytz’s bemödanden att söka förskaffa Hudiksvalls stad ett högre
läroverk, men jag tror att lians nit går något för långt. Jemför
man Hudiksvalls skola med de Elemenlar-läroverk, som stå på sam¬
ma linea, så tinner man bland de sednare ett icke ringa antal, der
lärjungarne liro nära tredubbelt flere än i Hudiksvalls skola, utan
att ännu någon satt i fråga, att dessa skolor må upflyttas i högre
klass än den af Utsk. föreslagna. Enl. min åsigt skulle man begå
den största orättvisa, om, blott derföre att en ortens Landsh. för¬
ordar en förändring i Utsk:s förslag, man bifaller en sådan. Jag
anser det vara i de flesta fall ändamålsenligt att bifalla Utsk:s för¬
slag, emedan, vid ett upmärksamt genomläsande af Betänk., man
måste erkänna, att Utsk. på ett fullkomligt systematiskt sätt gått
tillväga vid upgörandet af klass-indelningen läroverken emellan. Den
hufvudsakliga grunden derför är lärjungarnes antal, och då en leda¬
mot af Utsk. uplyst, hurusom ett läroverk, tillhörande samma klass
som Hudiksvalls skola, men med ett vida större antal lärjungar,
likväl upfyllt sin bestämmelse, synes mig den här framställda ön¬
skan, att Hudiksvalls skola må npflyttas i högre klass, obillig. Vi¬
sar sig i framtiden behofvet af en sådan upflyttning, så möter ju
intet hinder för en anmälan derom hos K. M., som, med sin kärlek
för spridande af uplysning i landet, icke lärer underlåta att upfylla
hvarje med billighet öfverensstämmande önskan. Jag anhåller ont
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Prytz: Gr. Lagerbjelke har ansett Gr. Sparres anförda
skäl, nemi. att Hudiksvalls skola blifvit år 1824 beröfvad en lära¬
re, snarare tala för skolans nedflyttning än för dess upflyttning i en
högre klass. Jag har likväl uplyst, att skolan beröfvades dess skick¬
ligaste lärare, nemi. Bektorn, för att uphjelpa Upsala Kathedral-
skola, just under den tid då Hudiksvalls skola dimilterade de skick¬
ligaste lärjungarne. Oin nu denria förlust kan skolan ersättas, är
det väl skäl dertill. Man har klandrat min jemförelse emellan de
olika orternas folkrikhet, och i stället har man tagit lärjungarnes
antal till grund för jemförelsen emellan de olika läroverken, och
dervid omnämnt skolorna i Stockholm. Denna jemförelse är icke
adseqvat,, ty man måste väl taga afstånden inom orten från skolorna
i betraktande. Jag lefver i den öfvertygclsen, att en skolas lärjun¬
gar, 89 till antalet, skall förökas endast skolan kan mottaga flere,
åtminstone på real-linien till hvilken jag hänför Hudiksvalls skola,
och kunde denna erhålla 8 lärare, så skulle icke, såsom nu, ynglin¬
gar uttagas ur skolan halfbildade på real-linien. Ilr Printzensköld
har på ett ganska humant sätt motsatt sig mitt förslag och sagt,
att detsamma borde upskjutas till en annan gång. Jae erkänner,
att LTtsk. i allmänhet mycket väl behandlat skolfrågorna, men jag
vidhåller ändock mitt påstående, att om Hudiksvalls skola haft nå¬
gon förespråkare inom Utsk., som kunnat lemna alla uplysnicgar,
skulle Utsk. icke hafva frångått Afdelningens förslag. På dessa och
de af mig förut anförda skäl, anhåller jag om bifall till mitt billiga
förslag.
r.Si
Den 21 November e. m.
Frih. Cederström: Det vill synas, som om Utsk. för hela
sitt Betänk., och jemväl för denna punkt, lagt den kalkyl till grund,
att hvarje skola med 100 lärjungar skall erhålla en Hektor och 7
lärare; men då, enl. de här meddelade uplyscingar, hvilka icke kunna
bestridas, den ouphörligen allt talrikare besökta skolan i Hudiksvall
har 89 lärjungar, hvilket antal betydligt närmar sig 100-talet, synes
det mig redan, ur synpunkten af följdriktighet i Utsk:s allmänna
system, vara anledn. att bifalla Hr Prytz’s förslag. Ortens folkrik¬
het och tilltagande odling, dess framåtskridande i näringar och in¬
dustri gifva förhoppning derom, att derest, i enlighet med detta för¬
förslag, en skola inrättas i Hudiksvall, varder den snarligen anlitad
af ett högst betydligt antal lärjungar. Gr. Sparres yttrande har
Gr. Lagerbjelke missförstått, ty den förre visade, att om man icke
villfar Hr Prytz’s framställning, skulle skolan i Hudiksvall nedflyt¬
tas i en lägre klass än den var före år 1824, jemförelsevis till an¬
dra då befintliga skolor. Hr Printzensköld har trott, att man borde
till Regeringen hafva den tillförsigt, att, i händelse af behof utaf
skolans utvidgning, Regeringen skulle göra framställning derom till
R. Sfr. Huru kan man likväl hafva sådana anspråk på Regerin¬
gen, då den redan nu framställt behofvet af skolans utvidgning, och
man ändock i detta ögonblick är på väg att afslå den; men på
hvad grund? Jo, säger man, Utsk. har frångått K. M:s Propos. och
tillstyrkt R. St:r inrättandet af ett högre läroverk i Umeå; likasom
detta, på omkring 40 mils afstånd redan till anläggning beslutade
nya läroverk, skulle medföra någon den ringaste nytta för Helsing¬
lands innevånare, eller lemna dem någon ersättning för sitt i Hu¬
diksvall förlorade högre läroverk. En sådan tröst närmar sig bra
mycket till gäckeri. Jag förnyar min vördsamma anhållan om bi¬
fall till det af Hr Prytz framställda förslag.
Gr. Sparre: Om hiir vore fråga om någon större summa,
skulle jag icke förvåna mig öfver den ihärdighet, hvarmed Utsk:s
ledamöter här upträdt ; men då, på sätt jag redan nämnt, här endast
är fråga om löner till 2:ne skollärare af endast 1,000 Rdr Bko till
hvardera, synes det mig vara allt för mycket buller att här tala om
statsbristsumman. Man har sagt, att om man vid jemförelse emel¬
lan tvenne eller flere läroverk lägger lärjungarnes antal till grund,
bör man taga något visst år, och då Gr. Lagerbjelke tagit året
1855, får jag uplysa, att, enl. Rektors upgift, lärjungarnes antal i
Hudiksvalls skola samma år utgjorde 80, och 89 år 1856. Man
har talat om en jemförelse emellan ett och annat läroverk, men man
måste ihågkomma, att Staten för de nordliga provinserna måste göra
större upoffringar än för de sydligare, och detta har StatsUtsk. äf¬
ven medgifvit, enär det i Umeå stad, hvars skola är besökt af 100
lärjungar, velat inrätta ett högre läroverk för både den klassiska och
real-linien. Det måste äfven vara klart, att för att kunna i de
nordliga provinserna med deras långa och svåra kommunikationer
bibringa ungdomen erforderlig undervisning, man måste anskaffa ett
större antal lärare vid skolorna, om de sednare än hafva ett mindre
Den 21 November e. m.
585
antal lärjungar än skolor i de sydligare provinserna. Lika med
Frih. Cederström anser äfven jag mindre troligt, att Regeringen
skall vid ett annat tillfälle göra framställning om behofvet af sko¬
lans utvidgning i Hudiksvall, derest en sådan framställning nu icke
vunne 11. St:rs bifall, utan man tvertom nedsiitter skolan i 3:dje
klassen. Jag anhåller ånyo om bifall till Hr Prytz’s förslag.
Hr Mon tgo m m er ie, Rob. Nils Germ : Såsom HrPrytz
sagt har skolan i Hudiksvall icke haft någon förespråkare inom Utsk ,
men den har fått så många flere inom detta Stånd. Flere skolor
finnas, hvilka iiro i samma kathegori och hafva flere lärjungar än
skolan i Hudiksvall; men dessa skolor, ehuru berättigade till en
högre lärarepersonal, hafva icke heller haft några förespråkare. Ibland
dessa skolor iiro Helsingborgs med 133 elever och Jacobs med 157.
Det är naturligt, att då dylika lokaln frågor skola afgöras finnas
personer, som, intresserade för en viss ort, upträda som förespråkare,
hvaremot Utsk., som skall medla mellan de olika intressena, icke
kan lemna upmärksamhet åt de billighetsskäl, som tala för ena eller
andra orten. Gr. Sparre har sagt, att kostnaden icke har inflytande
på denna frågas afgörande; men det måste vara klart, att om alla
de föreslagna förändringarna bifallas, sådant skall inverka på utgif¬
terna och förorsaka en ganska stor summa. Således synes mig vara
skäl att man fäster upmärksamheten på de betydliga utgiftsposter,
hvilka upkomma genom allt för många förändringar i Utsk:s för¬
slag,, hvarå jag anhåller om bifall.
Hr Liljehöök Carl Berthild: Under behandlingen af
denna fråga på Afdelningen upgjorde några ledamöter förslag till
Afdelningens Utlåt.; men vid genomläsandet af K. M:s Propos.
fann man, att K. M. dels föreslagit nya skolor, dels upflyttat an¬
dra skolor i högre klass, utan att samma Propos. uptager skälen
dertill, och då dessutom åtskilliga inkonseqvenser förekommo i denna
Propos., ansåg man nödvändigt att utarbeta ett helt och hållet nytt
förslag, och just detta är grunden till Utsk:s Utlåt. Att åtskilliga
oriktigheter deruti insmugit sig vill jag icke förneka, men jag tror,
att Utlåt, i allmänhet är temligen väl upstäldt. K. M:s Propos.
uptager etc betydligt större antal skolor än Afdelningens förslag,
men Afdelningen fann de af K. M. föreslagna lönerna så ringa, att
de icke utgjorde skälig ersättning för lärarnes möda. Utsk. måste
derföre minska antalet af de utaf K. M. föreslagna skolor, för att
åt de återstående skolornas lärare bereda nödig utkomst. Huru detta
utfallit är redan afhandladt. Hvad Utsk. tillstyrkt öfverstiger med
500,000 Ttdr K. M:s Förslag. Då det emellertid är omöjligt att
på en gång åstadkomma en reglering, som tillfredsställer alla kom¬
muners anspråk, anser jag Utsk:s förslag vara antagligt. Visserli¬
gen kan en eller annan kommun önska, att få en högre skola än
Utsk. föreslagit, men allt kan icke göras på en gång, ty hvarken
de intellektuella eller materiella krafterna äro dertill tillräckliga, och
något måste vid en kommande Riksdag göras, då större tillgångar
finnas. Att på en gång anlägga alla de skolor K. M, tillstyrkt,
»86
Den *1 Notember e. ro.
anser jag så mycket olämpligare, som tillgång på lärare icke finnes,
såvida man icke till Kolleger och Adjunkter skall använda dertill
otjenlign personer. Jag yrkar bifall till Utslos Utlåt.
Hr v. Troil, Fredrik: Då så många talare upträdt emot
Utsk:s Betänk., anser jag mig skyldig att relatera en händelse i
fråga om staden Hudiksvall, hvilken kan inverka på denna frågas
afgörande. En större bruksegare inom det inre Helsingland har,
till underlättande af transporter, beslutat, att medelst kanal-anlägg¬
ning sammanbinda åtskilliga sjöar, för att derifrån på jernväg trans¬
portera fartyg till Östersjön. Då tog Hudiksvallsboerne illa vid sig
och sade, att stråtvägen går nolens volens till den punkt, derifrån
nu är jernväg, hvarföre ock bruksegaren föreslog, att staden skulle
bilda ett bolag för anläggning af jernväg till staden, och staden
tecknade sig att sammanskjuta 150,000 Rdr. Hela kostnaden skulle
upgå till 300,000 Rdr, utom det begärda låneunderstödet af Staten.
De återstående 150,000 lidr åtog sig bruksegaren att tillskjuta.
Detta förslag är ännu beroende af StatsUtsk:s handläggning. Jag
hemställer, om det är möjligt för staden att sammanbringa 150,000
Rdr. Ar en kommun så svag, att den måste dragas eller flyttas
till en annan ort, till följd af endast en individs företagsamhet, så
är det väl icke skäl att upflytta denna kommuns skola i en högre
klass. Jag yrkar bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Prytz: Hvad siste talaren anfört har alldeles icke något
inflytande på frågan. Mycket vore derom att säga, men det hör
icke hit. Jag får emellertid nämna, att PresteSt. redan bifallit det
förslag jag framställt.
Gr. Lagerbjelke: Det fägnar mig att den siste talaren
fäster så mycket afseende på Prest.eSt:s beslut. Skada blott att han
icke alltid gör det. Jag får emellertid för honom nämna, att Pre¬
steSt. afslagit frågan om inrättande af ett högre Elementar-läroverk
i Christianstad, hvilket beslut synes mig vara för den värde talaren
ett ganska godt prejudikat.
Gr. Sparre: Just den omständigheten, att staden Hudiksvall
tecknat sig för 150.000 Rdr till en jernvägs-anläggning, hvarigenom
dess afstånd från det inre af provinsen förkortas, talar för bifall till
Hr Prytz’s förslag.
Efter härmed fulliindad öfverläggning framställde Hr Erih. o.
Ordf:den, att under densamma blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s
förslag i dess helhet, och dels af Pir Prytz, med hvilken flere leda¬
möter sig förenat, att, med afslag å den del deraf, som rörde läro¬
verket i Hudiksvall, R. o. Ad. måtte godkänna ett lärare-antal af
1 Rektor och 7 Kolleger för ett Elementar-läroverk i Hudiksvall,
fullständigt på real-linien; hvarjemte Pir Frih. o. Ordhden först hem¬
ställde, om R. o. Ad. i de delar, som icke lörde Hudiksvalls läro¬
verk, behagade bifalla Utsk:s förev;der förslag.
Ropades Ja.
Den 21 November e. m.
687
Beträffande sedermera läroverket i Hudiksvall, framställdes pro-
pos. först till bifall å Utskts derom afgifna förslag och sedan till
afslag derå samt godkännande af ett lärare-antal af 1 Rektor och 7
Kolleger, för ett Elementar-läroverk i Hudiksvall, fullständigt på
real-linien; och blefvo dessa proposir besvarade med blandade Ja och
Nej; hvarpå propos:n till bifall å Utsk:s förslag i denna del förny¬
ades, och efter det svaren härvid blifvit afgifna med starka Ja, jemte
många Nej, Hr Frih. o. Ordf:deu förklarade sig anse att Ja nu va¬
rit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:s-
propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s i Utlåt. N:o 148 gjorda fram¬
ställning, att för ett lägre Elementar-läroverk i Hudiksvall må an¬
tagas ett lärare-antal af 1 Rektor oell 7 Kolleger, röstar
J‘a;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad., att, med afslag å StatsUtsk:s för¬
slag, må godkännas ett lärare antal af 1 Rektor och 7 Kolleger för
ett Elementar-läroverk i Hudiksvall, fullständigt på real linien.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 33.
Nej — 23.
2:0. Ulsks yttrande i fråga om Hr Rooths motion rörande
Helsingborgs skola.
Detta yttrande godkändes.
3:o. Vlsk:s yttrande ang:dc vilkor för slads-skolors up/lyllande
bland Elemenlar-läroverken.
Gr. Lagerbjelke: Då jag anmälde mig var denna del af
Betänk, icke upl.ist. Min afsigt var, att i händelse den af misstag
blifvit förbigången rätta det. Jag anhåller nu, att ett bestämdt be¬
slut måtte lättas.
Utsk:s ifrågav:de yttrande bifölls.
4:o. Utslås hemställan, ang:de lärare-staten för skolorna i stä¬
derna [Vadstena, Alingsås, Sala, Landskrona, Warberg, Amål, Eskils¬
tuna, Christinehamn och Haparanda.
Denna hemställan bifölls.
5:0. Ulsks förslag till lärareslat för Elemenlar-läroverken i
Söderköping, Askersund, Sölvesborg, Strömstad, Luleå, Oscarshamn,
Arvika, Wimmerby, Filipstad, Ronneby, Marstrand och Norrtelje,
r.88
Den 21 November e. m.
samt Nicolai, Adolf Fredriks, Hedvig Eleonora! och Ulrica! Eleo¬
nora! församlingar i hufvudstaden.
Gr Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af R. o. Ad:s
på f. m. fattade beslut om skolan i Piteå och Luleå, anhåller jag,
att 1!. o. Ad. ville hänskjuta till K. M. att bestämma, i hvilken¬
dera af dessa städer skolan skall anläggas.
Hr Prytz: Ehuru K. M. i dess Propos. uptagit staden Sö¬
derhamn bland de pedagogien, hvilka skola få 1 Hektor och 1-Kol¬
lega, och Utsk. i denna punkt intagit staden Marstrand, som af K.
M. icke varit dertill föreslagen, har Utsk. likväl helt och hållet för¬
bigått Söderhamn, som dock är af den betydenhet, att den bör hafva
en skola för den lägre undervisningen. Jag anhåller derföre, att
denna stad måtte, i enlighet med K. M:s förslag, erhålla 1 Rektor
och 1 Kollega.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har fullkomligt miss¬
tagit sig. K. M. hade i Sin Propos. uptagit alla pedagogien, som
skulle få en Rektor och en Kollega, men SlatsUtsk. har i en sed¬
nare punkt afstyrkt detta förslag och således finnes Söderhamn der¬
ibland. I alsine på pedagogierne har Utsk. upgjort ett annat för¬
slag, som förekommer i en sednare punkt. Hvad pedagogien i
Marstrand beträffar, så har den icke blifvit i K. M:s Propos. up-
tagen derföre, att den hittills varit underhållen genom en donation,
men Utsk. ansåg densamma böra likasom andra på stat upföras.
Jag yrkar bifall å denna punkt.
Hr Prytz: Äfven jag har läst den å sidan 50 förekommande
punkten, men der finnes Söderhamn icke uptngen. Jag trodde lik¬
väl, att då Marstrand icke var i K. M:s Propos. omnämnd men
blifvit af Utsk. uptagen, det hade varit skäl att ihågkomma Söder¬
hamn. Det är väl sannt, att staden underhåller sin skola för det
mesta men läraren erhåller dock derjemte 58 tunnor spanmål kro¬
notionde i lön.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talarens sista anförande är
en ytterligare bekräftelse på mitt yttrande att han misstagit sig
om denne punkt. Marstrand har icke varit omnämnd i K. M:s
Propos. derföre, att skolan derstädes varit ett. lägre läroverk, som
underhållits af en donation, men detta läroverk ansåg Utsk. böra
underhållas af Staten, och då måste väl StatsUtsk. nämna Marstrand
i denna punkt, som omfattar de läroverk, som böra hafva det antal
lärare, sorn Utsk. för denna klass föreslagit. Beträffande pedago¬
gierne, bestå de icke ensamt af Söderhamn utan af flera, och dessa
pedagogier omtalas i en sednare punkt. K. M. har föreslagit, att
de skola blifva lägre Elemenfar-läroverk. Hade således Utsk. till¬
styrkt, att ali» de städer, der pedagogier finnas, skola i enlighet
med K. M:s förslag förses med Elementar-läroverk, så skulle väl
äfven Söderhamn varit deribland uptagen, men Utsk. har icke gjort
Den 21 November e. m. 380
detta utan endast upfört de städer, som skola få nya Elementar¬
läroverk, ock pedagogierne kar Utsk. icke deribland uptagit, utan hän-
fört dem under en särskild klass. Har Utsk. härutinnan begått
något misstag, så kan man ju aniöra sina skäl deremot, då vi kom¬
ma till den punkt, som omtalar pedagogierne. Mau kan då besluta,
om den eller den pedagogien skall fortfara att vara sådan eller up-
tlyttas till ett högre eller lägre, Elementar-liiroverk. Eli inbland¬
ning häraf i denna punkt är deremot fullkomligt olämplig. Ulsk.
har dessutom sagt, att pedagogier skola såsom sådana förblifva;
men har deremot ansett t. ex. Norrtelje böra uphöjas till skola,
och derföre har denne stad blifvit omnämnd i denna punkt. Det
måste således fälla af sig sjelft, att de icke omnämnde pedagogierne
måste förblifva sådana. Detta kan R. o. Ad. visserligen omändra,
men jag anser emellertid, att livar sak bör särskildt behandlas.
Hr Prytz: Kanhända jag har misstagit mig. Jag har icke
Statsliådsprot. till hands men jag minnes bestämdt, att der finnas
åtskilliga mindre skolor uptagna, för hvilka K. M. föreslagit 2:ne
lärare och ibland dem Söderhamns pedagoger. Sedermera förekom¬
mer i Utsk:s Betänk, att för beredande af pedagogiernes uptagande
å Elementarläroverkens stat, K. M. äskat ett anslag af 03,449
Itdr för att af K. M. disponeras för de pedagogier, hvilka icke af
K. M. blifvit upräknade. Möjligen har jag misstagit mig, men
har jag åter rätt, hvarom jag anhåller att någon Stånds-ledamot,
som har Statsltådsprot. till hands, benäget mätte uplysa, så begär
jag propos. derpå, att Söderhamn må upflyttas biand de skolor,
hvilka enl. K. M:s Förslag böra hafva 2:ne lärare.
Hr Lilljehöök: K. M:s Propos. uptager 28 pedagogier
och utvisar att de stå tinder städernes styrelse. K. M. har före¬
slagit, att de skola upflyttas till läroverk nied 2:ne lärare. De
flesta af dem hafva icke mera än en lärare. Emellertid har K. M.
föreslagit, att de skola lä en Rektor och en Kollega och för dessas
aflöning erfordras en summa af 78,400 Itdr, hvarifrån bör afgå nu
befintlige tillgångar 14.951 Itdr, då summan blir hvad Utsk. up¬
tagit eller 03,449 Itdr. Till följd af den betydliga utvidgning af
läroverken Utsk. tillstyrkt, fann Utsk sig böra så mycket mindre
förorda K. M:s Propos. som R. St:r uti skrifvelse år 1854 begärt,
att K. M. vid elifin i tiva regleringen af läroverken ville taga peda-
gogierna i öfvervägande och låta anställa utredning af de summor,
som vidare erfordrades. Utsk. hade äfven ett annat skäl nemi. att
pedagogiernes uptagande bland Elementar-läroverken skulle medföra
allt för betydliga kostnader, och att den Utsk. tillhandakomna ut¬
redningen icke var så fullständig som den borde vara, enär den
endast beslår i upräknande af uuv:de pedagogier. Några af dem,
hvarom Utsk. fått fullständig uplysning, upflyttades i den klassen,
som skall hafva 2 lärare och återfinnas i den nu uplästa punkten.
De öfriga ansåg Utsk. böra som pedagogier qvarstå och hafva i
allmänhet blott en lärare. K. M. har begärt en summa till för¬
ökande af deras löner, men Utsk. har tillstyrkt en mindre del deraf.
Ö90
Den 21 November e. m.
Pedagogier äro endast kommunernas skolor. Lika med Gr. Lager¬
bjelke anhåller jag om bifall till denna punkt.
Hr Prytz: De uplysningar Hr Lilljehöök lemnat, bevisa att
jag icke misätagit mig, enär Söderhamns skola är en pedagogi. Då
man likväl hänvisat mig till nästa punkt, vill jag afbida samma
punkts föredragning för anförande af mina skäl.
Då härefter Hr Frih. o. Ordf:den framstälde att sedan Hr
Prytz aftått från sitt förslag endast vore yrkadt dels bifall till Utsk:s
förslag och dels af Gr. Mörner i afs:de på det af Utsk. föreslagna
läroverket i Luleå, att till K. M. må öfverlemnas att bestämma
om detsamma bör förläggas i Luleå eller Piteå, anmälde sig och
yttrade:
Gr. Lagerbjelke: Jag har begärt bifall tili Utsk:s förslag,
såvidt det varit föremål för Hr Prytzs anmärkn. men i afs:de på
Gr. Mörners framställning måste jag förena mig med honom.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls Utsk:s förev:de förslag
med den af Gr. Mörner i fråga om läroverket i Luleå yrkade för¬
ändring.
6:0 Ulslc:s afslyrliande af bifall lill K. M:s Nåd. Förslag
i fråga om pedagogiernas uplagande på Elemenlar-läroverkens
stat.
Propos. till bifall å detta afstyrkande framstäldes och besva¬
rades med Ja.
Derefter yttrades af
Hr Prytz: Vid denna punkt torde det vara min rättighet
att göra anmärkn. emot Utsk:s förslag. Jag uprepar hvad jag redan
sagt, att staden Söderhamn är af den betydenhet, att dess skola
bör förvandlas till en pedagogi med 2:ne lärare. Den nuv:de lära¬
ren har af Staten kronotionde 28 tunnor spanmål. Jag gör denna
anmärkn. nu emedan jag icke vet, om jag vid nästa punkt har
rättighet dertill.
Gr. Jja ger b je 1 k e: Deruti har Hr Prytz rätt, att han vid
denna punkt skall göra sina anmärkn:r men har deremot misstagit
sig, om han tror sig ega rättighet, att, sedan propos. blifvit fram¬
stäld, med ja besvarad oell detta med klubbslag befästadt, fram¬
komma med något yrkande. Dessutom anmälde sig Hr Prytz, när
en ny punkt skulle föredragas.
Frih. Cederström: Vid tillfällen, som detta, har så tillgått,
att om någon ledamot anmält sig, utan att Hr Landtm, observerat
det, har, på skeende reelamation, Hr Landtm, alltid låtit den re-
clamerande den rätt vederfaras, att hans yrkande uptagits till verk-
Den 21 November e. m.
»91
stadighet. Har deremot någon del af en efterföljande punkt i ett Betänk,
eller af ett nytt Betänk, allaredan hunnit blifva upläst, då, men
också då först, liar man ansett anspråket hafva för sent framkom¬
mit. Jag' tror således, att, i öfverensstämmelse med långvarig pra¬
xis, Hr Prytz har laglig rätt till sitt yrkande. En annan sak blir
om lians åsigt i sjelfva frågan komme at K. o. Ad. att godkännas.
Jag hyser på grund af de afgifna svarens lydelse, icke denna för¬
hoppning, och hemställer derföre, om Hr Prytz skulle vilja afstå
ifrån den votering, han äskat.
Hr Prytz: Jag gör mig ingen förhoppning om framgång
åt min framställning, hvarföre jag afstår från ordet; men jag tror,
att det vore mera öfverensstämmande med Ståndets värdighet att
rent afslå min framställning än att jag par surprice afskäres rättig¬
heten att få den proposm frarastäld, sorn jag begärt.
Hr Erih. o. Ordfiden yttrade det han ansåg sig skyldig för¬
klara, att han då Hr Prytz begärt ordet innan efterföljande punkt
blifvit föredragen ansåg det icke vara honom förrnenadt att få sitt
förslag framstäldt, men att sedan Hr Prytz nu afstått från sitt för¬
slag, frågan derom förfallit.
Gr. Lagerbjelke: Det är naturligtvis icke skäl att länge
fortsätta discussionen i detta ämne, då saken i allt fall är afgjord,
men då min åsigt i ämnet blifvit bestridd af en annan ledamot,
så får jag erinra, att när klubban fallit efter Ordfidens tillkänna-
gifna upfattning af framstäld proposis besvarande, liar väl votering
kunnat begäras, men ännu har ingen blifvit upropad för att börja
discussion och framställa nya yrkanden sedan klubban fallit efter
Ståudets svar på en Ordfidens propos.
Frih. Cederström: Jag måste vidhålla mitt påstående, att
praxis varit sådan jag upgifvit den. Att, såsom Gr. Lagerbjelke
sagt, votering kan begäras, men icke en ny propos. framställas se¬
dan klubban fallit på Hr Landtmis tillkännagifvande af dess upfatt¬
ning utaf Ståndets svar å en af honom gjord framställning — (när
discussion ej egt rum eller om den ej skulle förklarats afslutad) —•
är en distinktion, som icke bör tillerkännas något inflytande på
frågans bedömande. Det är äfven klart, att om Hr Landtm., under
omgifvande sorl för ögonblicket, råkat förbise en ledamots anmälan
om ordets erhållande en sådan tillfälligtvis mindre spänd upmärk-
samhet icke, äfven om klubban fallit, billigt vis bör kunna beröfva
denne ledamot sin rätt. Förhållandet, anmärkt och updagadt, må¬
ste naturligtvis annullera verkan af klubbslaget; och gör det så i
ena fallet måste det äfven göra det i det andra. Lag och sed må¬
ste gälla lika för alla.
7:o. Utslås hemställan om anvisande af eli reservations-anslag
af 20,000 Rdr Ilmi lill löneförbätlring ål lärare vid pedago-
gier m. m.
592
Den 21 November c. m.
Gr. Lagerbjelke: I fråga om pedagogierna hade K. M.
föreslagit, att de skulle upflyttas till lägre Elementar-läroverk. Detta
fann Utsk. omöjligt, emedan pedagogierna äro så olika, helst en
del äro endast folkskolor och en del åter uparbetat sig till små
läroverk. De pedagogier, hvilkas beskaffenhet var närmare känd
och hunnit till någon större fullkomlighet, har Utsk. upflyttat till
lägre Elementar-läroverk. I afs:de åter på de öfriga pedagogierna
var det i ärendets fullkomligt outredda skick omöjligt att tillstyrka
annat än hvad Utsk. gjort. Men detta förslag likasom K. M:S
Propos gäller dock endast stads-pedagogierna. Nu ville det sig
icke bättre, än att med frågans afgörande i Utsk. begärde en leda¬
mot, att en laudt-pedagogi nemi. Avesta skulle få samma fördelar
som stadspedagogierna. Detta bifölls af Utsk., men är dock ett
misstag, som måste rättas, ty om man gör ett undantag för denna
pedagogi, med hvilken förhållandet är fullkomligt lika outredt som
i fråga om de andra landtpedagogierna, borde dessa komma i åt¬
njutande af samma förmåner, hvilket är så mycket orimligare, som
man icke vet hvar de finnas eller om de förtjena de fördelar de
bekommit genom den tillfälliga händelse, att de haft en gynnare i Stats-
Utsk. Jag anhåller derföre, att 11. o. Ad. ville bifalla denna punkt
med uteslutande af orden: »äfvensom under samma vilkor åt lära¬
ren vid pedagogien i Avesta.» Hvarje ledamot i Utsk. kan intyga
rigtigheten af min upgift och endast den, som gjorde framställnin¬
gen, hade reda på Avesta pedagogi.
Gr. Ilamilton, Malcolm: Vid 1854 års Riksdag anhöllo
hos K. M. R. St:r om utredning af förhållandet med pedagogierna
i Riket, så att dessa skolor skulle kunna ordnas. En sådan ut¬
redning hafva R. St:r icke fått emottaga, och derföre har Utsk.
och R. o. Ad. afslagit K. M:s Förslag, som är så dunkelt, att man
saknar all grund för bedömande af det begärda anslagets storlek
och af ändamålet, hvartill det skall användas. Man känner icke
beloppet af lärarnas löner, men icke destomindre vill man anslå
20,000 Rdr om året till förbättring af dessa löner. Icke heller
vet man, huru många timmar i veckan lärarne skola läsa med yng-
lingarne, eller hvilka ämnen de skola föreläsa eller under hvilkens
styrelse de stå. De äro lemnade helt och hållet åt sig sjelfva.
Likväl skola de upföras på Rikets Stat, hvilken förmån de förut
icke haft. Med ett ord all utredning i ämnet saknas och detta är
äfven förhållandet med Avesta pedagogi. Då jag vitsordar Gr.
Lagerbjelkes upgifter, begär jag i olikhet med honom afslag å hela
punkten.
Hr Bildt: Jag understödjer den siste talarens förslag. Utsk.
har med omsorg och frikostighet beviljat anslag till skolundervis¬
ningen, men man visste då huru den var beskaffad. Här är lik¬
väl förhållandet omvändt. Här känner man visserligen ingenting
om dessa skolors ordnande eller om det finnes något ordnande.
Inom Utsk. yttrades väl att då alla andra lärare fått löneförbätt¬
ring,
Dun 2i November e. in.
ring, borde man äfven gifva något åt pedagogierna pålandet. Men
man saknar ju all utredning om dessa skolors beskaffenhet. På de flesta
ställen liro pedagogierna förenade med folkskolorna, oell äro i eii
annan katliegori än de, hvilka äro föremål för statsregleringen.
Såsom Betänk, utvisar hafva en del lärare 90 lärjungar och andra
åter icke mera än 8, 10 ä 12. Hvad pedagogien i Avesta
angår så har Gr. Lagerbjelke redan uplyst förhållandet dermed.
Den af honom omnämnde ledamoten var äfven ledamot i Westerås
Konsistorium och han yrkade, att då stadspedagogierna erhållit re-
servations-anslag. borde samma fördel tillkomma Avesta. Ingen
annan hade reda på saken. Såsom jag sagt, är förhållandet med
dessa pedagogier fullkomligt outredt, och man vet således icke om
det föreslagna beloppet är tillräckligt eller öfverflödigt. Mig synes,
att man i första rummet bör veta, huruvida man skall utgifva pen¬
ningar eller icke, och i förra fallet beloppet deraf.
Frih. Cederström: Efter de af Utsk:s ledamöter lemnade
uprepade försäkringar om all den omsorg, hvarmed Utsk. behandlat
hela detta ämne, är rict icke så litet trefnadsfullt, att få höra Utslcs
egna, dessa samma ledamöter erkänna, vissa delar af ärendet inom
Utsk. likväl kunnat, om jag så må uttrycka mig med den hastig¬
het i proceduren afgöras, att man sedermera sjelf finner sig böra
föreslå ändring deri. Nemesis Divina!
Hvad ifrSgavnle anslag beträffar, önskar jag bifall dertill. Pe¬
dagogierna äro plantskolor för de läroverk, hvilka måste af allmänna
medel understödjas, och de stå under respektive stifts-styrelsens in¬
seende. Det kan då icke vara otjenligt att, på sätt äfven i Rege¬
ringens förslag framskymtar, man lemnar större upmärksamhet åt
dessa läroverk än hittills. Om man således gifver ett mindre an¬
slag till K. M:s disposition, för att användas till förbättring af lä-
rarnes löner vid sådana pedagogier, i hvilka undervisningen hunnit
en högre grad af utveckling, synes det mig vara i full öfverens¬
stämmelse med ett ändamålsenligt reglerings-förfarande i öfrigt.
Hvad åter angår den lyckliga orten Avesta, tror jag, att om
än Utsk:s beslut tillkommit i största hast, har det älven i denna
del icke destomindre varit af ett välgörande syfte. Den, som be¬
sökt Avesta, finner lätteligen, att ställets utseende liknar vida mera
en stad än en lag. Der finnes bosatta en mängd familjer, hvilkas
barn äro i behof af en biroanstallt om än i jemförelsevis mindre skala,
dock alltid högre än folkskolans. Mig synes således Avesta peda¬
gogi kunna vara lika berättigad, att vid detta tillfälle komma i
åtanka som flertalet af de städer, hvilka icke fått något understöd
ännu, men som möjligen inom en kortare tid kunna hinna den
grad af utveckling, som gör dem berättigade att uteslutas med ri¬
kare anslag af allmänna medel.
Summan 20,000 lldr, som för hela mängden af pedagogier nu är
föreslagen, må i och för sig vara betydlig; men utspridd på ett
större antal undervisningsverk, synes den mig icke för stor, vare sig
IX II. ;!S
594
Den 21 November e. m.
att Avesta pedagogi, såsom jag önskar, kommer i åtnjutande deraf,
eller icke.
Hr Liljehöök: Orsaken, hvarföre Avesta Pedagogi uptagits
bland stadspedagogierne, hafva föreg:de talare upgifvit. Den har af
K. M. icke heller blifvit upförd der. På landet finnas en miingd
pedagogien hvilka med fullt lika skid som Avesta böra blifva del¬
aktiga af Utsk:s frikostighet. Den afUtsk. föreslagna summas till¬
räcklighet eller otillräcklighet är svår att bedöma. Jag tror, att
man bör lemna understöd åt sådana pedagogier på landet, hvilka
utvecklats till lägre elementar-läroverk, och derför är jag villig att
understödja dem, som yrka, att anslaget skall utgå. Det kommer
icke att upföras å stat. emedan det skall utgå under endast de 3
nästkommande åren. Afven anser jag. att de fleste af dessa peda¬
gogier, för att underkastas kontroll, böra uptagas bland de lägre
läroverken. Jag yrkar bifall till Utsk:s förslag med den förändring
deri Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Hr Printzensköld: Då StatsUtsk. enligt min åsigt på
särdeles goda grunder afstyrkt bifall till K M:s Propos. om anslag
af 63,000 Edr till aflöning åt, lärare vid stadspedagogier, svnes det
mig mindre konseqvent, att Utsk. icke destomindre tillstyrkt R. St:r
att till K. M:s disposition ställa ett anslag af 20,000 Edr för sam¬
ma ändamål. Ytterligare skäl för denna min åsigt hämtar jag
deraf, att i StatsRådsProtokoliet säges: »Skulle R. St:r bifalla detta
betydliga tillskott, så torde dock böra E. K. M:s Nåd. Pröfning
förbehållas i hvad mån det anslag, som är bestämdt för hvarje sär¬
skildt läroverk, må utgå, sedan alla förhållanden af läge, folkmängd,
stadens benägenhet att lemna skolhus och rektorsboställe, lärjun¬
garnas sannolika antal blifvit sorgfälligt utredde». När nu saken
icke är bättre utredd än att Föredraganden ansett K. M. böra för¬
behållas pröfningsrätt, huruvida anslaget bör utgå, synes mig tiden
ännu icke vara inne för beviljande af anslag till dessa läroverk,
utan bör man väl afvakta den af föregående Ständer begärda ut¬
redning rörande beskaffenheten af dessa lägsta läroverk, så att man
kan bedöma, huruvida de böra utvidgas, och ett större ellér mindre
anslag den ena eller andra läroanstalten beviljas. Jag förenar mig
således med Gr. Hamilton.
Hr Prytz: Det vore lyckligt att hafva den resursen, att för
en eller annan af dessa pedagogier undfå del af detta anslag, men
då jag förmodar, att från alla håll ansökningar härom skola till¬
strömma och det för Regeringen blir svårt att afgöra detta, tror
jag det vara skäl att göra en besparing af ifrågav:de anslag, hvar¬
före äfven jag begär afslag A denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: StadsPedagogier nro i allmänhet icke
annat än folkskolor, hvilka vid ett eller annat tillfälle erhållit kro¬
notionde. En del hafva fortfarande förblifvit folkskolor, andra åter
hafva uparbetat sig till lägre elementar-läroverk. De sednare hafva
Den 21 November e. m.
595
också af Stats-Utsk. blifvit föreslagna att upflyltas i klassen af ele¬
mentärläroverk, hvilket 11. o. Ad:n. äfven bifallit, men om rle öf¬
riga saknas ali utredning. Man vet icke, huru de äro organiserade,
endast att de finnas. Också har K. M. begärt att få penningar,
men tillika sagt, att man icke kunde veta så noga, hvad som er¬
fordras för att förvandla dessa pedagogier till elemenlar-läroverk.
StatsUtsk. föreslog derföre, hvad B,, o. Ad:n också nyss bifallit,
att den Kongliga begäran icke kunde villfaras. Så lydde äfven Afdelnin-
gens förslag, men i Utskrs plenum ansåg man sig i allt fall böra
gifva något såsom ett reservations anslag att ställas till K. M:s dis¬
position, men jag erkänner, att det är oegentligt att bevilja anslag
i en fråga, der man med visshet endast vet, att man vet intet.
Men är ett anslag till StadsPedagogierne orimligt, så är det ännu
mera orimligt att anslå medel till LandsPedagogierne, dem man
ännu mindre känner. Man vet att i Avesta finnes en sådan, men
man vet äfven att i Småland finnas flera köpingar, som äro vida
större än Avesta, men om dessa köpingars pedagogier känner man
intet. Nu har K. M. icke begärt något för dessa pedagogier och
icke heller har någon motionär gjort det, utan först, dä Utsk. till¬
styrkte ett anslag af 20,000 Rdr till stads-pedagogierne, begärde
en ledamot i Utsk, att Avesta pedagogi måtte af detsamma blifva
delaktig. Detta är allt hvad man vet om landtpedagogierne, och
att då bevilja anslag till dem, är väl lindrigast sagdt mindre lämp¬
ligt. Visserligen har en ledamot midt emot mig under åberopande
af sin erfarenhet om Avesta pedagogi tillstyrkt bifall till ifrågav:de
punkt, men detta torde dock icke vara tillfyllestgörande, hvarföre
jag förenar mig med Gr. Iiamilton och begär afslag på hela punkten.
Gr. Hamilton: Huru dessa pedagogier tillkommit är mig
obekant. Troligen hafva kommunerne sjelfva tillskapat dem, hvar¬
efter de erhållit donationer. Jag hemställer till dem som yrka
bifall å punkten, om de gjort sig reda för, luiru stora löner lärarne
böra hafva, och om icke lärarnes nuv:de löner äro tillräckliga. Jag
betviflar det och yrkar fortfarande afslag å punkten.
Hr Montgommerie: Jag har i Utsk. förordat uppställ¬
ningen af denna punkt, men icke hvad deri förekommer om Avesta
pedagogi, och jag anser ännu skäl förefinnas att tillstyrka bevil¬
jandet af ett reservationsanslag. Då Utsk. kort förut afslagit K. M:s
Propos. om ett anslag af 63,000 Rdr för dessa Skolor, ansåg
Utsk. sig böra tillstyrka beviljandet af ett reservationsanslag, att
utgå till lärarne vid sådana stads pedagogier, i hvilka undervisnin¬
gen vunnit en högre grad af utveckling. Emellertid har jag trott,
att man borde understödja dessa läroanstalter med det ringa an¬
slaget af 20,000 Rdr. Jag yrkar bifall till punkten.
Sedan härefter Hr Frilen o. Ordfden framställt de yttrade
meningarne, blefvo de först till bifall å Utsk:s hemställan i dess
helhet, och sedan till bifall å Utsk:s hemställan med uteslutande
af den del deraf, som rörde pedagogien i Avesta, framstälde pvor
Den 21 November e. m.
pos:ne besvarade med starka Nej jemte några Ja; hvarpå Hr Frih.-n
o. Ordf:den hemstiilde om E. o. Ad. behagade afstå Utslcs förev:de
liemställan, samt sedan härvid svaren utfallit med starka Ja jemte
några Nej, förklarade sig nu hafva funnit Ja öfvervägande.
8:0 Utsk:s yttrande rörande Biskop Fahlcrantz’ motion ifråga
om sladsskotorna i Hedemora och Säther.
Detta yttrande godkändes.
!>:o Utsk.-s förslag rörande Skenninge slcola.
Detta förslag bifölls.
10:0 Visit:$ hemställan i fråga om aflöningsbeloppen för Rek-
lorerne vid de lägre Element ar-lärov erben.
Gr. Lagerbjelke: Emot Utsk:s förslag har jag ingenting
att anmärka, men sedan E. o. Ad. bestämt lönerne för Adjunkterne
annorlunda än Utsk. tillstyrkt, bör origtigheten, sorn i motiverne
uti punkten förekommer, i fråga om denna aflöning, rättas, hvar¬
före jag anhåller om bifall å denna punkt med den af mig före¬
slagna rättelse.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s förev:de hem¬
ställan med förbehåll örn den rättelse i motiveringen som föran¬
leddes af E. o. Ad:ns i fråga om Adjuukternes och Kollegerues
aflöning fattade beslut.
11:0 Utsk.-s hemställan ang:de vissa vilkor för lärare-perso¬
nalens vid Elementar-läroverken rättighet alt hemma i åtnjutande
af de nya lönerne; 12:0 Utsk.-s hemställan, ang:de arfvndcn ål
gymnastik-lärare; 13:0 Ulsk:s förslag rörande dagliga kropps-
öfningar för skolungdomen; 14:o Ulskts hemställan om arfvoden
för särskilde lärare i musik och sång samt i teckning; och 15:o
lltsk:s hemställan, angtde lärare-staten för, nya Elementarskolan
i Stockholm.
Dessa hemställanden och förslag biföllos.
16:o Ulslc.s tillstyrkande om beviljande af eli reservations¬
anslag af 4,000 Rdr Rml lill arfvoden för bibliothekarier vid de
högre Elcmenlar-läroverken.
Hr Printzensköld: Det synes mig som ifrågav:de anslag
vore nog högt. Såvidt jag känner, äro bibliothekerne vid de flesta
högre Elementar-läroverken icke af den vidlyftiga beskaffenhet, att
vården om desamma påkallar så mycken tid och möda, att detta
besvär bör gäldas med 400 Edr. Vanligen har en tjensteman vid
sjelfva läroverket bibliotheket om händer, och om han för detta
bestyr erhåller ett. arfvode af ett par hundra Rdr, synes mig detta
vara tillräckligt, och min öfvertygelse är, att läroverk finnas, hvilka
hafva så obetydliga bibliotheker, att deras vårdande knappast för-
tjenar någon vedergällning. Således tror jag, att hälften af hvad
Utsk. tillstyrkt bör vara fullkomligt tillräckligt för att dermed
i) e u 21 November e. in!
-ersätta (lern, hvilka hafva vården om de större bibliotheken sig
anförtrodd. Jag anhåller oro propos. härå.
Frih. Cederström: Enl. min åsigt äro få anslag af större
nytta än det nu ifrågav.-de. Det iir ieke nog att hopa skatter af
boklig^kunsknp, utan raan måste anskaffa någon sakkunnig person,
hvilken har till åliggande att tillhandahålla läroverkets personal
och stadens innevånare dessa skatter. Man kan icke begära en
sådan tidsupoffring af en person, med mindre han erhåller någon
lön för sin möda. Den siste talarens betänkligheter har Utsk. på
förhand haft, ty Utsk. nar föreslagit, att detta arfvode skall an¬
vändas endast vid de läroverk som redan hafva eller framdeles få
bibliotheker af ett visst större omfång. Summan 400 Rdr är icke
heller bestämd att såsom arfvode utgå till hvarje bibliothekarie,
utan den är endast ett maximum, hvaröfver arfvodet icke får höjas.
Således kan man tänka sig bibliotheker der arfvodet blefve endast
200 Rdr eller ännu mindre. Vid de äldre läroverken, såsom i
Strengnäs och Carlstad m. fl., finnas deremot ganska betydliga bok¬
samlingar, tillkomne genom köp och donationer. I Linköping är
bibliotheket af större betydenhet lin vid något annat svenskt Ele-
mentar-läroverk, och för detta bibliolhek hafva It. St:r beviljat ett
särskildt anslag till den person som under många år vårdat det¬
samma. Jag anhåller om beviljande af det ifrågav:de reservations,
anslaget, 4,000 Rdr Rmt, helst måhända utan några andra in¬
skränkningar än dem K. M. i den Nåd. Propos.-n föreslagit. Men
vill man gå längre, bör man, enl. min tanke, åtminstone icke be¬
stämma maximum af något arfvode lägre än Utsk. satt det.
Hr Printzensköld: Jag har icke bestrid t, att vid åtskilliga
af de högre Elernentar-läroverken finnas betydliga bibliotheker, och
jag har mig nogsamt bekant, att så är förhållandet i Carlstad och
några andra städer. Jag känner äfven, att R. St:r anvisat ett ser¬
skildt anslag till den person, som vårdar de dyrbara samlingarna i
Linköpings bibiioth-ek; tnen då R. Stil' beviljat ett serskildt anslag
till detta bibliothek, hvarföre kan icke då en utredning ske ang:de
beskaffenheten af bibliotbekerne vid de öfriga högre läroverken eller
gymuasierne. Genom en sådan utredning får nian veta vidden af ■
boksamlingarna och hvad man bör påkosta deras vårdande. Jag
vet, att gymnasii-bibliotheken erhållit i sednare tider en ganska
betydlig boksamling, nemi. RiksStms prot:r och bihangen der¬
till, och om Staten skall gälda mödan för dessa böckers vård, så
är det sannt, att dessa läroverk hafva bibliotheker, men andra
böcker tror jag knappast att största delen af nuv:de Elementar¬
läroverk hafva. Alltså synes det mig vara nog mycket att lemna
ett reservationsanslag af 4,000 Rdr till tre eller 4 bibliotheker,
sorn möjligen finnas vid gymnasierne. Hälften anser jag tillräck¬
ligt, ty om jag än antager, att det finnes fem bibliotheker, hvars
vård är förtjent af särskild vedergällning, erhålla dessa bibliotheker
det högsta beloppet 400 Rdr, och, utan att frukta motsägelse af
Frih. Cederström, påstår jag, att å gymnasier i Riket icke finnas,
598
Den 21 November e. m.
hvilkas bibliotheker äro sådana att deias vårdare böra för sin möda
erhålla 400 Rdr. Jag anhåller derföre, att anslaget måtte bestäm¬
mas till 2,000 Rdr, och så mycket mindre fäster jng mig vid arf-
vodets belopp, som det må bero af K. M. att af dessa 2,000 Rdr
lemna bibliolhekarierne, om så pröfvas nödigt, 400 Rdr. I alla
fall kan summan af K. M. icke öfverskridas.
Frih. Cederström: Den siste talaren synes mig hafva be¬
gått ett misstag, då han sagt, att i Riket icke skulle finnas 5
gymnasii-bibliotheker, hvilkas vårdande förtjenade vedergällning.
Man skulle lätt kunna tipräkna dem för att vederlägga honom:
Linköpings, Strengnäs, Carlstads, Westerås, Skara m. fl. Jag re¬
spekterar lika mycket, som någon annan, viljan att iakttaga nödig
sparsamhet med Statens medel; men det förefaller mig, som om
det icke vore någon fördel för R. St:r, utan fastmera en kostsam
tidspillan och vidlyftighet, att vid en kommande Riksdag pröfva
värdet af Elementar-läroverkens boksamlingar och stadga afgiften
för deras vård. Det måste vara mycket bättre, enklare och genare,
att anslaget ställes till K. M:s disposition. Möjligen finnes ingen
annan skiljaktighet emellan Hr Printzensköld och mig än i fråga
om beloppet af anslaget vi vilja bevilja; men då lian trott mig
icke kunna motsäga honom i hans förutsättningar, får jag förklara
mig anse dem vara fullkomligt oriktiga. I Riket finnas nemi.
t. o. m. skolor, hvilka förut icke varit gymnasier, men ändock
hafva ganska stora boksamlingar, såsom t. ex. skolan i Orebro.
Erfarenheten visar, att män, hvilka uppvext vid ett läroverk och
der njutit undervisning, sedermera donerat eller testamenterat böcker
dit; sålunda upkomma och utvidgas alltjemt dessa större boksam¬
lingar. Det måste emellertid vara angeläget att tillgodogöra dessa
litterära skatter; och ehuru arfvodet till bibliothekarie!! möjligen
kan bestämmas lägre än 400 Rdr vid en del läroverk, tror jag
dock, att detta belopp såsom maximum icke är för högt såsom
vedergällning åt en bildad man, hvars kunskapers inhemtande natur¬
ligtvis kostat honom både tid och penningar, och hvilken, under
offentlig myndighets inseende, skall upoffra både tid och omsorg
åt boksamlingens utlåning och vård på ett nöjaktigt sätt.
Gr. Lagerbjelke: Att vid ett eller annat läroverk finnas
goda boksamlingar, är en sanning, men antalet af dessa torde vara
snart räknade, och att aflöna bibliothekarie utan att hafva biblio-
thek torde icke löna mödan. Hr Printzensköld har fullkomligt
rätt i sin upgift, att de af honom omnämnda reqvisitioner kommit
i stort antal Riksg:sKont. tillhanda och blifvit expedierade. Enl.
min åsigt, böra arfvoden lemnäs, men icke erfordras dertill mycket
penningar, särdeles som bibliothekarietjenslerne icke kunna så in¬
rättas, att deras innehafvare hafva deraf tillräcklig sysselsättning
och lifsuppehälle, och icke heller böra dessa befattningar vara löne¬
förbättringar eller pensioner till gamla lärare, utan förenas med
lärarebefattningen, och mödan ersättas i mån af dess storlek. Under
sådana omständigheter anser äfven jag att 2,000 Rdr kan varn
Don 21 November e. m.
ganska tillräckligt, men då bör maximum af arfvodet bestämmas
till endast 200 Rdr.
Sedan härefter Hr Frih. o. Ordfden framställt att i afs:de på
Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande blifvit yrkadt dels bifall, dels af Hr
Printzensköld att reservations-anslaget måtte nedsättas till 2000 Rdr
limt. och dels af Gr. Lagerbjelke att maximibeloppet af hvarje
arfvode måtte nedsättas till 200 Rdr Rint, blef särskildt, i fråga
om reservatious-auslagets belopp, propos. framställd först till bifall
å Utsk:s tillstyrkande, hvarvid ropades starka Nej, blandade med
Ja och sedan till anslagets nedsättande till 2,000 Rdr Rint, hvil¬
ken propos. besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå
Hr Frih. o. Ordftden förklarade att lian ansåg Ja härvid hafva
varit öfvervägande.
Beträffande sedermera mnximi-beloppet af hvarje arfvode, fram¬
ställdes propos. först till bifall å Utskrs tillstyrkande, hvarvid ro¬
pades starka Nej jemte åtskilliga Ja, oell sedan till detta belopps
nedsättande till 200 Rdr Rint, hvarvid svaren utföllo med starka
Ja och några Nej; hvarefter Hr Frih. o. Ordfiden förklarade det
lian funnit den sednare proposm besvarad med öfvervägande Ja.
17:o. Ulslns hemställan ang:de inrättande af bildnings anstal¬
ter för lärare vid Elementar-läroverken.
Henna hemställan bifölls.
18:o. Ulsli:s tillstyrkande i fråga om lermins-afgiftens an¬
vändande.
Hr Bildt: I denna punkt har Utsk. tillstyrkt, att termins-
afgiften, som betalas till skolorna, skall hädanefter användas af
läroverket. På f. m. nämnde jag det usla skick, hvari skolmate-
rielen särdeles bord och bänkar befinnes. Här har varit en expo¬
sition, hvarest jag sett den nuvtde materielen hvaribland funnos
bänkar, liknande dem på detta rum, utan beklädnad, utan rygg¬
stöd och stöd för fötterne, men det fanns äfven bänkar med rygg¬
stöd ända till de ändamålsenliga bord och stolar hvilka Rektorn
vid nya Elementarskolan Hr Siljeström förskaffat sig ifrån Amerika;
och det var glädjande att se dem bredvid dessa tortyr-instrumenter,
som jag gerna kan kalla bänkarne i våra skolor. Hå man ser
detta och vet, huru angeläget det är, att ynglingen under sin skol¬
tid får sitta någorlunda beqvämt, såvida haus fysiska utveckling
icke skall hämmas, måste man vara betänkt, att ordna skolmate-
rielen. Jag befarar, att ordställningen i Uts'k:s förslag leder till
missförstånd. Het lyder sålunda: »att den föreskrifna terminsaf-
giften må uphöra att till Statsverket ingå och i stället användas
till anskaffande af undervisnings-materiel för det läroverk, dit densam¬
ma inbetalas» Ordet undervisningsmateriel är det ord som här
skulle leda till missförstånd; menas dermed böcker så skaffar ung¬
domen dem af egna medel, menas glober, instrumenter oell dylikt
unn.
Den 21 November e. m.
nr anslaget för stort, man liar menat inventarier i skolrummet och
det hör man tydligt uttala. Jag anhåller derföre att 11. o. Ad.
ville bifalla punkten med den förändring att ordet undervisnings¬
materiel utbytes mot sltol-invcnlarier.
Gr. Hamilton: Jag förenar mig med Hr Bildt. En hvar
af oss känner, huru våra skolor äro beskaffade med sina trånga
bord och smala bänkar, hvaraf följden är, att, då ynglingarne må¬
ste blifva länge i sittande ställning, de icke förmå att sitta raka,
hvilket måste högst menligt inverka på deras hälsa, Till a (hjel¬
pande af denna olägenhet skulle jag icke tveka att utom termins-
afgiften anslå en högre summa, men jag saknar ledning för mitt
omdöme, huru stor den bör vara, och om ingen annan vill upp¬
gifva densamma skall jag ieke göra framställning derom. En an¬
nan fråga är, om denna summa eller rättare terminsafgiften bör
ingå till skolan. Fördelad på hvarje skola blir det en högst ringa
summa, hvaremot, om den ingår till Staten, tillräckliga summor
kunna anordnas till den ena skolan efter den andra, hvilket, synes
vara ändamålsenligt. Jag föreslår således, att terminsafgiften må
fortfarande ingå till statsverket, men uteslutande användas till in¬
köp af skolinventarier.
Hr Lilljehöök: Utsk:s mening har icke varit, att termins¬
afgiften skall användas till inköp af bord och bänkar utan till an¬
skaffande af den materiel, som gör det möjligt för lärarne att för
lärjungarne åskådliggöra en mängd fenomener, som icke på annat
sätt kunna framställas. Jag vill för ingen del medgifva termins-
afgiftens användande till inköp af bord och bänkar, hvartill andra
medel finnas, ty hvarje skola har egen kassa och dessutom särskil¬
da afgifter af hvarje lärjunge, och af denna kassa böra dessa in¬
ventarier anskaffas. Enl. min åsigt medför den figurliga undervis¬
ningen stora fördelar, och jag önskar, att uti alla skolor lärarne
begagna sig deraf så vidsträckt som möjligt. Terminsafgiften upp¬
går till 39,000 Kdr, och synes mig böra till besparas för Stats¬
verkets räkning och den andra ^ användas till materiel, hvarå jag
anhåller om Propos.
Hr Printzensköld: Hos mig hafva uppstått åtskilliga be¬
tänkligheter emot Utskottets förslag. Först och främst har Utsk.
icke föreslagit något sätt, hvarpå upbörden för skolornas räkning
skall verkställas. Het är väl också nödigt att man vet, huru den¬
na skolornas inkomst skall förvaltas. Derom innehåller Utsk:s för¬
slag icke heller någonting. För det andra synes det mig, som ora
det undfallit Utsk:s upmärksamhet, att inora skolor, ehuru tillhö¬
rande samma klass, antalet lärjungar kan vara högst olika under
det lokalerne måste vara temligen lika, och att således vid de sko¬
lor, der lärjungarnes antal är ganska stort, terminsafgiften blir gan¬
ska betydlig och kommer efter några år att växa till ännu större
belopp under det motsatsen inträffar vid de skolor, der lärjungar¬
nes antal är mindre. Nu fordra dock de båda skol-lokalerue lika