Den 13 Juli.
301
och hållet utgå, samt efter denna propos:s besvarande med starka
Ja jemte några Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
48:de punkten.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Om ändamålet med
en ordentlig Bankrörelse skall upnås, får dess åliggande icke ensamt
bestå deruti, att utlemna penningeförsträckningar endast utaf en
gifven bestämd penningesumma, hvaröfver den har att disponera,
den måste äfven bestå deruti, att den af allmänheten, emot betalning,
insamlar de penningar, som för kortare eller längre tider, annars hos
dem hade legat räntelösa. Med andra ord — den måste sträfva derhän,
att blifva en verksam medlare, emellan dem som hafva den vara
att aflåta, hvarmed Bankerna handla, nemi. penningar och den
som efterfrågar denna vara.
Om detta i allmänhet är en sanning, så är det desto nödvän¬
digare, att tillämpa denna sanning, för de Banker, hvilka icke i
någon vidsträcktare mån ega rättighet, att utgifva egna kreditsed¬
lar, lör så vidt syftemålet med en sådan Bank icke skall helt och
hållet förfelas, och dess verksamhet inskränkas till ganska ringa
nytta för allmänheten.
Skall ofvannämde ändamål kunna upnås, då måste åt dessa
tillåtas, att deltaga uti den allmänna konkurrensen rörande den vara
hvarmed de sysselsätta sig, de måste nemi. blifva försatta i tillfälle,
att erbjuda så högt pris på penningen som möjligt, men vilkoret
derför, att sådant skall kunna ega rum, är å andra sidan beroende
deraf, att de vid försäljningen kunna betinga sig så högt pris, att
någon förlust ej för dem upstå. Dertill kommer också, att desto
flera och större affärer, som Bankerna i detta hänseende kunna
göra, desto mindre behöfver vinsten för hvarje affär vara, utan att
slutresultatet för dem blifver sämre; men desto mindre vinster
Bankerna beräkna sig, desto större förmåner böra upstå för lånta¬
gare och allmänna industrien i landet.
Frih. Tersmeden: I öfverensstämmelse med mitt yttrande,
rörande förra punkten, anhåller jag, att sednare delen af nu fö-
rev:de punkt måtte utgå. Några vidare motiver derför behöfvas icke,
än att B. o. Ad. har genom bifall till BankoUtsk:s Betänk, öfver-
lemnat åt Fullmäktige i Banken att på de derifrån utgående lånen
bestämma räntan emellan 4 och 6 proc. Det skulle då vara sär¬
deles eget, om vi nu besluta, att FilialBanker icke få taga högre
ränta än 5 proc. Jag förnyar således min anhållan om uteslutande
af sednare delen af punkten, som börjar med orden »FilialBank ege
icke» &c.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr.: Jag förenar mig med
Frih. Tersmeden.
Propos. till bifall i förev:de punkt blef först framställd, men
besvarad med Nej; hvarefter denna punkt bifölls med den förän¬
dring, att derutur uteslöts den sednare meningen, innehållande:
302
Den 13 Juli.
»FilialBank ege icke att beräkna högre ränta än fem proc. eller
högre kreditiv-afgift, än en half proc. å det beviljade kreditivets
belopp».
49:de och S0:de punklerne.
Biföllos.
51:sta punkten.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Denne punkt, om den
bör qvarstå, behöfver omarbetas; ty i följd af B. o. Ad:ns nyss
fattade beslut kan man icke påstå, att FilialBankerne åtnjuta nå¬
gon fördel. De nu bestämde vilkoren äro ganska betungande och
hafva troligen till följd uphörandet af dessa Banker. Jag anhåller
derföre, att denna punkt måtte återremitteras.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke annat förstå än, att det är
en fördel att erhålla kreditiv på RiksBanken och således anser jag
riktigt att ordet fördel bibehålies. Enl. hvad jag tror har det icke
varit majoritetens mening att förhindra FilialBankers upkomst. Jag
anhåller om bifall till punkten.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Meningurne kunna vara
olika, huruvida det är en förmån eller icke, att erhålla de vilkor,
som erbjudas i följd af Ståndets nyss fattade beslut, men jemför
man den med dem, hvarunder förut befintliga FilialBanker erhållit
kreditiv på Banken, kan man väl icke säga, att de af R. o. Ad.
nu beslutade vilkor utgöra fördelar. Punkten är derföre numera
origtigt redigerad och jag fortfar i mitt yrkande af återremiss.
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å förev:de
punkt framställde proposme besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarpå sedan förnyad propos. till bifall blifvit framställd och be¬
svarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej; Hr Gr. och Landtm,
förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos:
Den sora bifaller 51:sta punkten af BankoUtsk:s Betänk. N:o
37, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde an-
märkmr föranleda till densammas återremitterande.
Yid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfalljt som följer
Ja—12.
Nej— 5.
S2:dra punkten.
Frih. Tersmeden: Utsk. har varit särdeles försigtigt, dådet
tagit Bankens hela reserv-fond till lån åt FilialBankarne, kreditivet
Den 13 Juli.
303
oberäknadt. Jag anhåller att få upläsa Hr RiksArchivarien Nord¬
ströms reservation så lydande: »Under det Utsk., efter hvad nyss
är anmärkt, velat på ett nog eget sätt lägga band på FilialBan-
kernas fria verksamhet äfven i fråga om deras egna penningemedel,
har det på en annan sida högligen velat gynna dem, då det före¬
slår att 7,000,000 Rdr Ernt skola reserveras ensamt till direkta
lån för FilialBanker, och att dessutom till kreditiv för dem skall
anordnas hvad som erfordras.
Större delen af dessa lån, äfvensom kreditiven, äro ämnade att
utgå från Bankens reserv-fond, som äfven nu skulle bildas och —
uptagande den indragna fonden för skiftes- och odlings-lån, indrag¬
ningen på fonden för fastighetsbelåningen, indragningen på omsätt-
ningsfonden, indragningen på manufakturfonden, det indragna kre
ditivet för Fahlu bergslag, Bankens behållna vinst, de 1,300,000
Rdr Bko, som vid Riksdagens början öfverlätos till understöd för
Handels- och NaringsDiskonten, beloppet af den inom linien förda
sedelfonden m. m. — är beräknad att upgå till en summa af om¬
kring 7,959,988 Rdr Rmt, men kan icke förr än efter år 1860
till fulla siffran upnå detta belopp, emedan de föreslagna indrag-
ningarne icke förr kunna till fullo inflyta Till nuv:de FilialBan¬
ker är allaredan såsom lån utlemnadt ett belopp af 2,319,000 Rdr
Rmt; hvadan de nya låneanslagen för FilialBanker alltså skulle
uptaga återstoden af förenämnde 7 milhr, eller 4,681,000 Rdr Rmt,
och då detta sistnämnda belopp skulle få, der tillgång finnes, ge¬
nast utgå såsom lån, och alltså, enl. Reglem:tet, hälften deraf, eller
2,340,500 Rdr Rmt såsom kreditiv, blefve deraf en följd, ått det
totalbelopp, som tillsammans såsom lån och kreditiv, enl. Utsk:s
förslag, skulle kunna, t. o. m. före år 1860, för blifvande Filial¬
Banker utanordnas, kunde upgå till 7,021,500 Rdr Rmt, och hvar¬
vid ännu bör anmärkas, att hvad som kunde beviljas allena såsom
kreditiv deruti icke är inberäknadt.
Utsk. antager väl i sitt Betänk., att »under vanliga förhållan¬
den högst hälften af de åt samtliga FilialBanker beviljade kreditiv
kan blifva på en gång lyftad»; men på hvilken grund Utsk. anta¬
ger detta, lemnäs utan närmare förklaring.
Af allt detta följer emellertid, att om Utsk:s nuv:de förslag
godkännes, den s. k. Reservfonden skulle kunna, till förmån för
FilialBanker, nära nog helt och hållet förlora sin rätta bestämmelse
att blifva en fond, hvarmed den så vigtiga Handels- och Närings-
Diskontens tillgångar efter behof kunde fyllas och derjemte sedel¬
stocken, efter omständigheterna, regleras.
Att hela detta förhållande vore i behof af förnyad pröfning
inom Utsk. innan det af R. St:r difinitivt afgöres, torde alltså vara
uppenbart.»
På grund af denna reservation anhåller jag om återremiss å
denna punkt. Det kan väl icke nekas, att Handels- och Närings-
Diskonten behöfver fonder, och att detta bör tagas i betraktande,
innan man disponerar hela Reservfonden, från det med detsamma
afsedda ändamål.
304
Deri 13 Juli.
Hr Printzensköld: Jag instämmer med Erih. Tersmeden
och yrkar återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Efter det beslut R. o.
Ad. nyss fattat i fråga om den ränta FilialBankerne böra till Riks-
Bankeu erlägga, kan det för mig icke vara särdeles maktpåliggande
att få en större eller mindre summa anslagen till FilialBankerne,
emedan min öfvertygelse Ur, att med de erbjudna vilkoren ingen
FilialBank upstår; men då man här sagt, att man icke användt
Reservfonden till dess bestämmelse, anhåller jag att i anledn. deraf
få yttra några ord.
Utsk. har föreslagit, att 4,681,000 Rdr skulle få användas.
Möjligen hade rättast varit att före siffran 4,681,000 Rdr ordet
högst blifvit infördt, men det lyckas icke alltid att erhålla den bästa
redaktionen. Meningen med Utsk:s förslag är likväl tydlig, om
man jemför 52 punkten med den 53 nemi. att dessa 4,681,000
Rdr skola såsom försträckning lemnäs FilialBankerne intill nästa
Riksdag. Enl. Utsk:s åsigt skulle kreditiv, som beviljas FilialBan-
ker, upgå till | belopp eller 2,340,500 Rdr, och denna summa
skulle såsom kreditiv vara den högsta, som på en gång behöfde
lyftas. Således skulle det kreditivförlag, som behöfde afsättas, ut¬
göra ^ af det belopp, som kunde komma att beviljas. Med en
sådan beräkning, om man sammanlägger högsta kreditivsumman
4,681,000 Rdr med högsta kreditivförlaget, utgör beloppet 5,850,000
Rdr eller hela det anslag, som skall utgå till FilialBankerne. Om
nu denna summa drages från den tillgång, som finnes, så får man en
disponibel tillgång af 1£ å 2 mill:r. Nu har Utsk:s mening varit, att
man icke skulle öka fonderne på de 3 hufvudpunkterne Stockholm,
Götheborg och Malmö, emedan man ansåg mera skäl vara, att sprida
rörelsen öfver hela landet, och vid sådant förhållande har Utsk. för¬
farit rätt, då det icke anslagit till Reservfonden mera än som be-
höfdes, hvaremot Utsk. i en sednare punkt föreslagit, att Filial-
Banker icke skola få några anslag förr än rörelsens tillstånd sådant
medgifver och i den mån medel blifva tillgängliga, och då medel redan
finnas använde inom Handels- och NäringsDiskonten, var det en
gifven följd, att der skulle afsättas om icke så stort belopp som
nu likväl alltid ett betydligt belopp mot hvad som kan af dess fon¬
der utlånas. Derjemte har Utsk. föreställt sig, att i följd af de
förändrade föreskrifter, som i fråga om upp- och afskrifningsrörelsen
tillkommit, betydliga summor skulle insättas, hvilket äfven skett,
och dessa summor skulle utlånas vid hufvudkontoren. Derigenom
skulle för Handels- och NäringsDiskonten upstå så betydliga till¬
gångar, att man icke behöfde dertill anslå några medel af Bankens
tillgångar. Jag åtminstone kan icke inse något skäl, hvarföre man
skall företrädesvis anslå medel för utlåningen på de 3 stora huf¬
vudpunkterne, som i alla fall disponera landets största penningetill-
gång, utan det är väl mera skäl att sprida dem. Detta är en na¬
turlig åsigt hos en industriidkare, som bor aflägse från de tre huf-
vud-kontoren, och jag hade föreställt mig, att man skulle ega an¬
språk
Den 13 Juli.
305
språk på, att det goda, som kan hämtas af de 3 hufvudkontoren,
äfven skulle kunna spridas till de mera aflägse och icke de närmast
boende närings idkarne. Men jag har misstagit mig i denna min
åsigt.
Uti den uplästa reservationen har blifvit omnämnd den grund,
på hvilken man kan antaga, att kreditiv skulle möjligen kunna be¬
viljas utöfver ett bestämdt krediti vförlag, och att i Banken borde
då upläggas en kreditivet motsvarande, summa, som komme att ligga
der räntelös. Jag anser oriktigt, att så använda Bankens medel,
och tror det vara ändamålsenligt, att. om kreditiverne icke begag¬
nas, man använder befintliga medel till diskontering och så, att de
lätt kunna vara tillgängliga i händelse af behof. På grund häraf
har denna Reservfond gifvits en likartad organisation som den,
hvilken blifvit lemnad Diskontverken. Fullmäktige skulle derigenom
få tillfälle att köpa vexlar o. s. v., och fonden följaktligen få sam¬
ma egenskap som de enskilde Bank-inrättningarne. Jag anser detta
vara en väsendtlig förbättring, då man ordnat Bankens medel och
sammanslagit dem till 3 eller 4 poster. RiksBankens förnämsta
bestämmelse, att uprätthålla myntvärdet, beror på, att dess sedel¬
stock, som år 1844 var 20,000,000 Rdr, icke ökas, och jag mot¬
sätter mig hvarje försök till rubbning häri. Jag anser orätt, att man
icke söker åstadkomma förminskning af denna sedelstock, och detta
skulle man likväl göra, om man till fond för FilialBanker afsätter
betydliga summor, som eljest blifva nedlagda och icke vidare kom¬
ma ut i rörelsen, hvarigenom rörelsekapitalet förminskas. För åstad¬
kommande häraf har reservfonden blifvit bildad, och dess bestämmelse
är att på nyttigt sätt använda Bankens medel. I 53 punkten är
föreskrifvet: »att Reservfond må i den mån medel blifva tillgäng¬
liga och Fullmäktige, med afseende å Bankens säkerhet, finna Re¬
servfondens ställning det medgifva, af Fullmäktige användas dels
till lån åt FilialBanker till det belopp punkten 52 bestämmer»
&c. Utsk. slutar med, att Fullmäktige skola hafva afseende på
Bankens säkerhet. Om man dermed jemför hvad i föreg:de mom.
blifvit föreskrifvet, tillika med en §-i Betänk. N:o 38, ang:de Full¬
mäktiges rättighet, att indraga medel, då Bankens säkerhet det
fordrar, och der det är sagdt, att detta i främsta rummet är be-
höfligt för Handels- och NäringsDiskonten, så skall man finna möj¬
ligheten af besparingar på Reservfonden och således äfven bespa¬
ring af Bankens medel. Den utöfvar äfven på det sättet en tryck¬
ning på den allmänna rörelsen, att från de större handelsplatserna
indraga större eller mindre summor efter behof. Genom alla dessa
bestämmelser lemnäs Fullmäktige en ökad möjlighet att kunna be¬
herrska rörelsen till Bankens fördel eller till upfyllande af dess för¬
nämsta förbindelse. Det blir då äfven möjligt att sprida Bankens
medel öfver hela landet.
Allt detta har man med Betänk, åsyftat. Jag har ansett mig
böra göra en kort resumé af detsamma innan det afslutas och till
en del sönderrifves. Detta är redan gjordt genom det nyss fattade
beslutet, och man är på väg att göra detsamma med återstående
VII H. 20
306
Den 13 Juli.
delen deraf. Skola dessa punkter återremitteras, så kan man
icke veta deras öde i Utsk. Det är ganska svårt att uprätthålla
ett beslut i ett Utsk., der ledamöter så ofta ombytas. Den makt,
man velat lemna Fullmäktige, skulle möjligen genom en återremiss
kunna rubbas. Jag kan således icke biträda der framställda an¬
hållan om återremiss. Deremot har jag intet att anmärka, om man
vill förstärka Lånekontoren i Stockholm, Götheborg och Malmö, och
i sådant fall kan ju den föreslagna siffran nedsättas med 1,000,000
Rdr, då en motsvarande nedsättning i kreditiv-anslaget äfven måste
ske. Jag slutar med begäran om summans nedsättning till det af
mig föreslagna belopp, men bestrider deremot den begärda återre-
missen.
Frih. Tersmeden: Den siste talaren har sökt bevisa fördelen
af det stadgande, som innehålles i den nu föredragna punkten. Jag
anser det välbetänkt af Utsk. att hafva afgifvit ett dylikt förslag.
Min anmärkn. gällde endast lånen till FilialBankerne. Vill It. o.
Ad. såsom Hr Mannerskantz föreslagit nedsätta summan till 3,681,000
Rdr, så afstår jag från min begäran om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag kan icke göra mig begripligt,
hvarföre Hr Mannerskantz förslagit nedsättning med en mill. i den
af Utsk. tillstyrkta summa. Något skäl härför har han icke heller
upgifvit, och jag tror, att en närmare utredning af ämnet bör af
Utsk. verkställas. Derföre synes mig, att R. o. Ad. bör, såsom
Reservanten Nordström jemväl föreslagit, återremittera denna punkt.
Jag påyrkar vidtagandet af en sådan åtgärd, destaheldre som Be¬
tänk. visar, att Utsk. grundat sitt förslag hufvudsakligen derpå,
att Fullmäktige för lånegrenarnes räkning skulle ega att använda
hälften af det kreditivs belopp, som blifvit FilialBankerne beviljadt,
derföre att man anser hela detta belopp icke komma att utgå i
allmänna rörelsen. Detta är en beräkning, som i fråga om bibe¬
hållande af Bankens sedelstock vid det bestämda maximum icke
kan komma att hålla streck som man säger, ty det kan hända,
icke allenast att kreditiverne till fulla beloppet begagnas, utan äfven
att Fullmäktige samtidigt på annan väg utlemnat hälften af dessa
kreditiver, i hvilket fall en större sedelmassa vore utelöpande än
sorn Banken enl. Reglem:te eger utgifva. Genom en återremiss
blir Utsk. i tillfälle att yttra sig närmare om dessa punkter i ett
sammanhang, och jag förmodar, att Utsk. då tager Reservantens
skäl i närmare öfvervägande och framlägger ytterligare skäl för sitt
beslut. Jag delar ingalunda Hr Mannerskantz yttrade farhåga, att
en sådan förnyad pröfning af Utsk. skall innebära någon våda för
saken. Är saken god i sig sjelf, så har ombyte af ledamöter i
Utsk. ingen inverkan på densamma. Ar den åter ensidig, så att
man velat gynna ett visst intresse, så är det ganska nyttigt, att
en förändring åstadkommes. Jag anhåller således om återremiss af
52 punkten.
Hr von Troil: I motsats till siste talaren kan jag ganska
Den 13 Juli.
307
väl göra mig begripligt, hvarföre Hr Mannerskantz tillstyrkt ned¬
sättning i den föreslagna summan. Hr Mannerskantz har sagt,
att med de vilkor B. o. Ad. nyss antagit, ett mindre antal Filial-
Banker komma att upstå än Utsk. afsett, och då jag tror, att det
är af största vigt, att denna § icke återremitteras, på det att den
icke må af nya personer inom Utsk. sönderrifvas, samt, i händelse
denne § återremitteras, den 53:dje äfven måste dervid åtfölja och
dela den förres öde, förenar jag mig med Hr Mannerskantz och
Frih. Tersmeden i anhållan, att 52 § måtte antagas sådan den är
endast med den förändring, att summan 4,681,000 Edr nedsättes
med 1,000,000 Edr.
Hr Printzensköld: Af Hr von Troils anförande har jag
icke varit nog lycklig att finna min mening vederlagd. Enl. min
öfvertygelse behöfves icke mera lin 1 eller 2,000,000 Edr och jag
yrkar således nedsättning till dessa belopp. Jag bifaller endast
hvad, som är grundadt' på sakförhållanden, men dessa har ingen
sökt utreda. Utsk. kan åstadkomma en sådan utredning och der¬
före yrkar jag återremiss. Att 53:dje punkten skall återremitteras
derföre, att den 52:dra rönt samma öde kan jag icke inse, ty punk¬
ten 5 3 är så upställd, att den på hvilken summa, som än beviljas
till lån åt FilialBanker, äger sin fulla tillämpning.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: I följd af det beslut E.
o. Ad. fattat hafva Handels- och NäringsDiskontens fondér på de
särskilda ställena blifvit bestämde, men genom beslutet öfver näst-
föreg:de punkt hafva Fullmäktige medgifvits att efter egen pröfning
af behofvet öka eller minska de särskilda fonderne vid de olika
Diskontverken. Dessa medel äro afsedde att endast användas på
föreslagna sättet, antingen till förstärkning af FilialBankernes kredi¬
tiver eller att öka Handels- och NäringsDiskontens fonder, eller
till upköp af räntebärande papper. Den siffra, man i detta afseende
vill bestämma, är beroende af disponibla Eeservfondens storlek.
Den skulle blifva omkring 1,500,000 Edr, och om mot förmodan
hela kreditivet till FilialBanken skulle på en gång komma att utgå
borde ändå en behållning af några 100,000 Edr alltid upkomma.
Denna Eeservfond bör således under alla förhållanden anses tillräck¬
lig, men för ytterligare säkerhets skull kan den göras något större,
hvarigenom Fullmäktige erhålla förstärkta medel att bevaka Ban¬
kens fördel och säkerhet. Detta är skälet, hvarföre siffran kan ned¬
sättas med 1,000,000 Edr. Jag vet visserligen, att den föreslagna or¬
ganisationen icke öfverensstämmer med den siste värde talarens
åsigter, men jag för min del tror likväl att den innebär en vä¬
sendtlig förbättring i afseende på sättet att begagna de medel Ban¬
ken håller allmänheten tillhanda. Det beror likväl på sättet, hvar¬
på de särskilda Styrelserne utöfva sin befattning. Möjligen kan
till en början ett eller annat misstag begås, men efter någon tids
förlopp skall organisationen bära goda frukter. Såvida E. o. Ad.
i öfrigt gillar systemet, anhåller jag att punkten icke måtte åter¬
308
Den 13 J uli.
remitteras utan bifallas med summans nedsättning, med 1,000,000
Rdr, hvarigenom man kan erhålla en tillräckligt stor Reservfond.
Gr. Lagerbjelke förklarade sig instämma med Hr Manner¬
skantz.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, framställde att i afseende på förev:de punkt, hvarå
Hr Printzensköld yrkat återremiss. Hr Mannerskantz m. fl. talare
yrkat förändring af summan 4,681,000 Rdr till 3,681,000 Rdr
och af 7,000,000 Rdr till 6,000,000 Rdr.
De först till bifall och sedan till återremiss å denna punkt
framställde proposme besvarades med starka Nej jemte några Ja;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla denna punkt med den af Hr Mannerskantz föreslagna för¬
ändring samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
några Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag får anmäla min reservation emot
Ståndets beslut och beklagar, att denna vigtiga fråga blifvit före¬
dragen så sent på dygnet, att endast några få ledamöter äro här
församlade.
S3:dje punkten.
Frih. Tersmeden: Detta förslag är det bästa i hela Betänk-
och jag anser R. St:r stå i tacksamhetsskuld till Utsk. för detsam¬
ma. Det bidrager att göra Bankens medel i möjligaste måtto frukt¬
bara, förutsatt att Banken, såsom nu är förhållandet, har en Sty¬
relse, som vet att sig deraf begagna. Jag har begärt ordet för att
af Herr Mannerskantz erhålla en uplysning. I punkten förekom¬
mer följande mening: »Till denna fond skola derjemte öfverföras
de belopp af tillsammans 1,131,000 Rdr, som för närv:de äro så¬
som kreditiv åt FilialBanker anvisade äfvensom all fr. o. m. 1857
års början influten och vidare inflytande vinst å Bankens rörelse.»
Meningen kan väl icke vara, att med denna föreskrift betaga kom¬
mande R. St:rs rättighet att disponera olver bankovinsten. Jag
anhåller, att Hr Mannerskantz ville uplysa detta.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Efter min upfattning är
det ieke hinder för BankoFullmäktigeatt disponera vinstmedlen på sam¬
ma sätt som de förut hafva gjort'. Meningen är blott att infly¬
tande medel skola ställas till Fullmäktiges disposition så att de
kunna lemnäs antingen till Handels- och NäringsDiskonten eller
till upköp af räntebärande papper. Detta är dock mera ett sätt
att uttrycka sig, ty den vinst, som influtit, är redan disponerad
och i Bankens rörelse. Det är egentligen den, som inflyter, som skall
användas till gäldande af hvad Riksg:sKont. skall från Banken
erhålla. Om Frilen erinrar sig förhållandet vid sista Riksdagen,
torde han finna, att här icke är något nytt förslag.
Den 13 Juli.
309
Slutligen förekom och lades till handlingarne det af Utsk.
framställda förbehåll, att framdeles få afgifva yttrande om och i
hvad mån ändring af nu gällande föreskrifter, ang:de sedelstockens
beräkning, må, i följd af stadgandet om Bankens Reservfond, blifva
af nöden.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
BevillH.Utsk:s nedannämnde den 29 sisth Juni på bordet lagda
Memorial och Betänk.
N:o 11 i ani. af R. St:rs skiljaktiga beslut, ang:de den så
kallade kurhus afgiften; och
N:o 13, ang:de Städernas salu-accis.
Vid föredragning af Const.Utsk:s den 3 dennes på bordet lag¬
da Memorial N:o 11, ang:de verkställd granskning af de i Stats-
Rådet förda protokoll, blef detta Memorial,' på begäran af flere le¬
damöter ånyo bordlagdt; hvarefter Hr Gr. o. Landtm., med till-
kännagifvande, att Talmännen vid deras sednaste sammanträde öf-
verenskommit, att föreslå RiksStånden, att de samtidigt nästa Lör,
dag måtte företaga Const.Utskis ifrågavide Memorial till afgörande
hemställde om R. o. Ad. bifölle att detsamma nämnde dag företo-
ges till pröfning och upfördes främst å föredragningslistan.
Ropades Ja.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 4 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt, och Be¬
tänk., nemi. från
SlalsUlshottet.
N:o 76, i ani. af väckt motion om anslag till beredande af
tillfälle för Officerare af Arméen att ingå i utländsk krigstjenst;
N:o 77, i ani. af K. M:s Nådiga Propos. om indragning till
Kronan af den ränteved, som är anslagen för Wisby så kallade
Kronokalkugn i Gottlands Län och om ersättning derför till kalk¬
ugnens egare;
N:o 78, ang:de ett föreslaget låne-understöd utaf allmänna me¬
del till byggnads- och utflyttningskostnader å Häradshöfdingebostället
Mälby.
liankoUlskoltel.
N:o 38, öfver väckte förslag om vissa förändrade föreskrifter,
ang:de Bankens vexlingskassa och depositionsrörelse;
N:o 39, ifråga om åtgärder till undvikande af penningeremis-
ser med posterne emellan Stockholm och de orter der Banken har
lånekontor m. m.;
N:o 40, i ani. af väckt motion om inköp af jord och skog
för Tumba bruks behof;
310
Den 13 Juli.
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
N:o 15, i ani. af vackt motion om ändring i nu gällande
MäklareOrdning den 31 Mars 1853;
N:o 16, i ani. af väckt fråga om förändrad lagstiftning i afs.
på kronohemman;
N:o 17, i ani. af väckt fråga om afskaffande af fideikommisser;
N:o 18, i ani. af väckt motion om rättighet för jordegare att
få upsagd och afhyst, men likväl qvarboende, landtbo förpassad till
något Kronans allmänna arbete;
N:o 19, i ani. af väckt motion om ändring i gällande Fiskeri-
Stadga, i hvad den rörer Sillfisket i Bohusländska skärgården ;
N.-o 20, i ani. af väckt motion om förändring af 20, 21 och
26 §§ af Kongl. Grufvestadgan d. 12 Januari 1855;
N:o 21, i ani. af väckt motion om utfärdande af en författ¬
ning rörande torplägenheters afträdande;
N:o 22, i ani. af väckt motion om tillägg till 17 Kap. 3 §
ByggningaBalken;
N:o 23, i ani. af väckt motion om Kapellförsamlings befrielse
från byggnads- och underhålls-skyldighet vid moderkyrka;
N:o 24, i ani. af väckt motion derom att allmogens målkärl
och vigter skola endast hvart femte år krönas;
N:o 25, i ani. af väckt motion om bestämmande af hvilka
afgifter eller besvär må såsom kommunala anses;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 96, i ani. af väckta motioner om ändringar uti Kongl.
Instruktionen för Förmyndare-kammaren i Stockholm den 9 April
1856.
Föredrogs och bordlädes ånyo på begäran af flere ledamöter,
Hr af Klints, Erik, d. 4 dennes e. ro. på bordet lagda förslag att
de öfrige RiksStånden måtte inbjudas att instämma uti de, vid
föredragningen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71,-i als. på Kommen¬
dants-staten, fattade från Utsk:s förslag skiljaktiga beslut.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo nedannämnde den 8
dennes e. m. på bordet lagda Utlåt, och Betänk, nemi. från
SlatsUlskotlcl:
N:o 79, i ani. af K. M:s Nådiga Propos., ang:de eftergift af
åtskillige embets- och tjenstemän ådömdt ersättnings-ansvar i följd
af LänsBokhållaren Caspar Langlets bedrägliga förhållande;
N:o 80, angide väckt fråga om löneförhöjning åt Statens Em¬
bets- och Tjenstemän m. fl. för år 1857;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 37, i ani. af väckte förslag, åsyftande förflyttning till huf-
vudstaden dels af Universiteten i Upsala och Lund, dels af båda
Universitetens juridiska fakulteter ^ocb dels af Upsala Universitets
medicinska fakultet..
De n 13 J ull.
311
Föredrogs och lades till handlingarne Förstärkta Const.Utsk:s
d. 11 dennes e. ra. på bordet lagda Memorial N:o 21, angrde
verkställda omröstningar i samma Utsk.
Vid föredragning af Const.Utsk:s d. 11 dennes e. m. på bor¬
det lagda Memorial N:o 22, ang:de underd. anmälan hos K. M.
af det såsom hvilande till nästa Riksdag antagna Grundlagsändrings-
förslag, rörande RiksStyrelsens förande i vissa fall m. m. blef detta
Memorial på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt; hvarefter
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, yttrade: Det nu bordlagda
Const.Utsk:s förslag är af en särdeles brådskande beskaffenhet, eme¬
dan det måste behandlas först af Svenska och sedan af Norrska
Regeringen samt slutligen af nu församlade StorThinget i Norrige.
Jag anhåller således, att detta förslag måtte upföras främst på fö¬
redragningslistan för nästa plenum.
Uppå Hr Gr. o. Landtnäs i ani. häraf framställda propos.
bifölls att Const.Utsk:s ifrågav:de Memorial N:o 22, skulle upföras
främst å föredragningslistan för nästa plenum.
Gr. Lagerbjelke: På föredragningslistan förekommer äfven
Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 97. Jag anhåller att detta mom. måtte
upföras näst efter Const.Utsk:s mom. N:o 22.
R. o. Ad. biföll att Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis Betänk. N:o
97 skulle å föredragningslistan för nästa plenum upföras näst efter
Const.Utsk:s Memorial N:o 22.
Slutligen föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af flere
ledamöter nedannämnde d. 11 dennes e, m. första gången bord¬
lagda Betänk., nemi. från
Bevillningsutskottet:
N:o 10, ang:de Tullbevillningen och dermed sammanhang
egande ämnen; och
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
N:o 26, i ani. af väckta frågor om förändring af nu gällande
stadganden, ang:de skyldighet att bygga och underhålla kyrka, prest¬
gård, tingshus och häradsfängelse.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
312
Den 15 J lili f. m.
Onsdagen den 15 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdrag, det ena för d. 11 och 13 dennes
och det andra för sistnämnde dag.
Företogs val af en Revisor, i stället för Frih. Sprengtpor¬
ten, Jakob Wilhelm, för att å R. o. Ad:ns vägnar deltaga uti
innevide års Revision af Stats-, Banko- och RiksgäldsVerkens till¬
stånd, Styrelse och Förvaltning; och befanns, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedd
Frih. Bonde, Carl Jedvard, Öfverste Kammarjunkare med 23
röster.
Föredrogs ånyo och bifölls Const.Utsk. d. 11 och 13 dennes
på bordet lagda Memorial N:o 22 angide underd. anmälan hos
K. M. af det såsom hvilande till nästa Riksdag antagna Grund-
lagsändringsförslag rörande RiksStyrelsens förande i vissa fall m. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Från Styrelsen öfver LåneKon-
toret i Götheborg har till Fullmäktige i R. St:rs Bank inkommit
en skrifvelse af följande lydelse:
Till Hrr Fullmäktige i R. St:rs Bank!
Uti en till Direktionen för härv:de LåneKontor ingifven skrif¬
velse har Hr Kaptenen och Riddaren Aug. af Petersén, hvilken,
eul. Höglofl. R. o. Ad:ns protokoll för d. 18 sisth Mars blifvit
vald till Suppleant i Direktionen för Götheborgs LåneKontor, till-
kännagifvit sig vara förhindrad att denna befattning fortfarande in¬
nehafva samt derföre anhållit att Direktionen ville, å ort som ve¬
derbör, hans afsägelse deraf med det första anmäla; och får Direk¬
tionen, med ani. häraf och med bifogande af åberopade skrifvelsen
i original, nämnde förhållande vördsamt meddela för den åtgärd
Hrr Fullmäktige kan finna lämplig vidtaga; viljande Direktionen
dock fästa Hr Fullmäktiges beniigna upmärksamhet å nödvändig¬
heten af att annan Suppleant i Hr Kaptenen Peterséns ställe skynd¬
sammast varder utsedd. Götheborg af R. St:rs LåneKontor d. 2G
Maj 1857.
C. S. Mörner. B. Wadström. C hr. Arvidsson.
Carl Fr. Jacob Wall.
Den uti skrifvelsen omtalade afsägelseskriften finnes här bilagd.
Med anledning häraf anhåller jag, att R. o. Ad. mätte utsätta
dag för valet af en Suppleant i den afgångnes ställe.
Den 15 Juli f. m.
313
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om Ii. o. Ad., i anseende till
Hr af Peterséns nu anmälda afsägelse af dess befattning såsom
Suppleant i Direktionen för Götheborgs LåneKontor, behagade fö¬
retaga val af annan Suppleant nästkommande Onsdag d. 22 den¬
nes vid början af plenum; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv- och Ekon.-Utsk:s d. 8 och 13 dennes på bordet lagda Be¬
tänk. N:o 97, i ani. af väckte förslag, åsyftande förflyttning till
hufvudstaden dels af Universiteten i Upsala och'Lund, delsafbåda
Universitetens juridiska fakulteter och dels af Upsala Universitets
medicinska fakultet.
Usta punkten, ang:de furslaget om båda Universitetens före¬
ning lill en läroanstalt i hufvudstaden, äfvensom förflyttning af
Lunds Universitet.
Gr. Sparre, Brik: Jag har ingenting att anmärka emot det
resultat, hvartill Utsk. kommit i denna del af Betänk. Jag anser
nemi. det icke vara lämpligt, att båda Universiteten förflyttas till och
förenas i hufvudstaden, men deremot kan jag ingalunda gilla de
grunder, Utsk. till stöd för sin åsigt anfört, och ehuru jag nu icke
vill vidare yttra mig derom, emedan jag får tillfälle dertill, då frå¬
gan om Upsala Universitets förflyttning förekommer, har jag likväl
på förhand velat tillkännagifva mitt ogillande af Utsk:s motivering.
Förevarande punkt blef uppå härefter framställd propos. af B.
o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, ang:de förslaget om förflyttning till hufvudsla-
dcn af Upsala Universitet.
Gr. Sparre: I denna del är jag deremot af en emot Utsk:s
åsigt alldeles stridande tanke. Jag hade i sanning icke väntat, att
en fråga af så genomgripande vigt för fäderneslandets utveckling
i intellektuelt hänseende, som denna, skulle af Utsk. blifva så lös¬
ligt behandlad, så knapphändigt affärdad; att förslaget om Upsala
Universitets förflyttning till Stockholm skulle blifva så omotiveradt
afslaget, att man icke ens tyckes hafva ansett det löna mödan att
ingå i någon verklig pröfning deraf. Det torde, på sätt motionä-
rerne yttrat, vara en obestridlig sats, att bildningen i våra dagar
icke kan bestå såsom isolerad från lifvet. Den tid, hvarunder Uni¬
versiteten i allmänhet upkommo, var en tid, då samhället merän-
dels erbjöd så litet skydd åt yrkena och näringarne, att idkarne af
hvarje särskildt yrke eller näring måste sluta sig tillsammans i en
korporation, för att sålunda lemna hvarje enskild medlem det skydd,
Staten i sin helhet ej förmådde lemna; och till följd af detta för
alla yrken gemensamma behof af sammanslutning bildades äfven
Universiteten till inom sig slutna korporationer. Denna tid är emel¬
314
Den 15 Juli t. m.
lertid och lyckligtvis numera förbi. Samhället gifver tillräckligt
skydd åt hvarje näring, så att den fritt kan utveckla sig, och för
den vetenskapliga bildningens bestånd behöfves icke korporations-
privilegiers skydd. Det är snarare motsatsen, sorn nu eger rum,
ty det är just genom den strid, genom den täflan, hvari vetenska¬
pen i det praktiska lifvet så ofta kommer, som densamma erhåller
förnyadt lif, föryngrade krafter. Inom intelligensens område, lika¬
som inom hvarje annat, är det striden, som ger lif. Stillaståendet
är död. Huru är det då väl möjligt, att en bildning, som behöf-
ver eggelse, strid, täflan, kan framgå i utveckling uti en småstad.
Och om äfven, jag vill gerna erkänna det, vetenskapen någongång
blomstrat uti smärre städer, så har detta varit en följd deraf, att
vetenskapsmannen endast derstädes träffade själsförvandter, med
hvilka han kunde utbyta tankar och meningar. Numera har lik¬
väl detta förhållande förändrats, numera älskar vetenskapsmannen
att se lifvet på nära håll och för hans idéers utveckling behöfver
han umgänge och beröring med andra vetenskapsmän, och dessa
trifvas och hafva sin varelse i det stora lifvet bättre än i det lilla,
i småstadslifvet. Denna omständighet måste man också tillskrifva
orsaken dertill, att svårigheten att på ett tillfredsställande sätt fylla
professorsplatserna vid våra Universiteter allt mer och mer tilltager.
Huru mången utmärkt vetenskapsman eger icke Sverige eller har
egt i liufvudstaden? Huru lyckligt vore det icke, om sådana per¬
soner, utan att behöfva lemna en vistelseort, som är nödvändig för
deras vetenskapliga lif, skulle kunna åt landets studerande ungdom
bibringa sina insigter, sina lärdomar? Och huru mycket skulle ej
de öfriga professorerna vinna genom umgänge med sådana män,
med verkliga furstar i vetenskapernas rike? Och huru många bild-
nings-anstalter, huru många lärda samfund finnes icke redan här i
hufvudstaden? Här finnes ju VitterhetsAkademien, VetenskapsAka-
demien, Svenska Akademien, det högre MilitärLäroverket vid Ma¬
rieberg, KrigsAkademien på Karlberg, Carolinska institutet m. fl.,
hvarjemte utom dessa lärda samfund och läroverk, idkarne af sär¬
skildta vetenskapsgrenar slutit föreningar, för att meddela hvaran¬
dra resultaten af sina forskningar och sin erfarenhet, såsom t. ex.
Läkare-sällskapet, Juridiska Föreningen, Militär-sällskapet. Hvar¬
före skola alla dessa samfund nödgas sakna det kraftiga biträdet
af ett i hufvudstaden befintligt Universitet, och hvarföre skall Uni¬
versitetet sjelf nödgas sakna biträde af medlemmar uti dessa sam¬
fund, af så mången utmärkt vetenskapsman ? De skäl som tala för
Upsala Universitets förflyttning hit till Stockholm, äro så öfvervä¬
gande, att jag i sanning icke kan fatta, på hvad sätt de skulle kunna
jäfvas, och om jag deremot eftersiunar de skäl, som föranledt Utsk:s
afstyrkande, finner jag dem alldeles underhaltiga. Såsom sagdt är,
hufvudstaden har behof af Universitetet och Universitetet har be¬
hof af hufvudstaden, men detta behof är kännbarast för de fakul¬
teter inom Universitetet, som närmast befatta sig med de s. k.
praktiska vetenskaperna, eller den Juridiska och den Medicinska
fakulteten. Jag säger det med smärta, emedan jag sjelf är Jurist,
men jag måste utsäga, att den juridiska bildningen är inom vårt
Den 15 Juli f. m.
315
faderneslsnd så djupt sjunken, att jag djupt bedröfvas hvarje gång
jag tänker på dess tillstånd. Och det. måste så vara, mine Hrr,
under nuv:de förhållanden, ty huru är det tänkbart, att en person
med öfverlägsna juridiska insigter skulle vilja gräfva ned sig i Up¬
sala, lemna hufvudstaden, der han dagligen har tillfälle att meddela
sig med män af yrket, att dag efter dag skåda in i det praktiska
lifvet, för att genom en sålunda ständigt förökad erfarenhet vidga
sin vetenskapliga synkrets! Huru är det tänkbart, att en sådan
person skulle vilja draga sig undan till Upsala, till en småstad,
der han icke har några materialier, på hvilka han kan stödja ut¬
vecklingen af sin juridiska bildning, der han saknar all beröring i
någon större skala med det praktiska lifvet och således icke har
tillfälle att göra de iakttagelser i lagskipningsväg, utan hvilka in¬
gen sann, ingen verklig juridisk bildning kan vinnas? Följden häraf
har också blifvit den, att vid de sednaste professorstillsättningarne
inom den Juridiska fakulteten har antalet sökande varit ganska
inskränkt, ja vid den sednaste ledigheten tillsattes en person, som
för icke längre tid än tre är tillbaka tagit sin examen ! Alla men-
niskor medgåfvo, att denne unge man, han må för öfrigt hafva
tagit sin examen så bra och så utmärkt som möjligt, dock inga¬
lunda ännu var qvalifieerad till att bekläda en professorsplats, men
det fanns ju intet val, ty denne unge man var, om jag ej miss¬
tager mig, den ende sökande. Och vid sådant förhållande torde
det ej förundra Eder, mine Hrr, att den juridiska bildningen står
på sin nuv:de låga ståndpunkt. Jag vågar säga, att den ojemför¬
ligt största delen af de juris studiosi, som efter slutad kurs ingå
i Statens tjenst, saknar de dertill erforderliga kunskaper, ty för att
erhålla en fullständig theoretisk kunskap i juridiken erfordras, att
uti teoris ingjutes det lif, som endast praktiken eger, och man får
icke denna samma lefvande kunskap blott och bart genom bokliga
studier.
Kasta vi blicken för jemförelsens skull på en annan praktisk
kunskapsgren, nemi. den medicinska, så finna vi ett helt och hållet
motsatt förhållande ega rum, och hvarföre? Jo, derföre att det
finnes en medicinsk läroanstalt, nemi. det Carolinska Institutet, här
i hufvudstaden. Vi måste med glädje erkänna, att den vetenskap,
som på de sednare åren gjort de största framstegen i Sverige, är
den medicinska, och jag hoppas, att vi uti denna särskildta kun¬
skapsgren redan kunna mäta oss med utlandet Här hafva vi ett
ovedersägligt bevis på nyttan, ja nödvändigheten deraf, att en prak¬
tisk vetenskaps alumner hafva tillfälle att på samma gång både
theoretiskt och praktiskt utbilda sig. Och huru vill man på annat
sätt förklara det förhållande, att den ena praktiska vetenskapen
framgår med jättesteg, under det att den andra är i ett bedröfligt
tillbakaskridande? Och detta juridikens tillstånd här i landet är
desto bedröfligare, som, till följd af samhällslifvets stora utveckling
på vår tid, den juridiska vetenskapen måste tillerkännas ett högt rum uti
de menskliga kunskapernas krets. Vi hafva ju sett, att under de sed¬
naste rörelserna inom de Europeiska samhällena Juristerna öfverallt
intagit en framstående plats. Hvarföre skola vi då låta detta yrke
31fi
I)en 15 Jali f. m.
hos oss nedsjunka så djupt, att jag fruktar det kanhända aldrig
mera skall kunna resa sig? Jag tror, att endast denna omständig-
dighet. utgör ett tillräckligt skäl för Universitetets flyttning till huf-
vudstaden.
Betrakta vi förhållandet i Europa, så finna vi, att Universite-
terna antingen under en längre tid redan varit (örlagda i hufvud-
städer eller blifvit i sednare tider flyttade till dem eller åtminstone
från småstäder till större stader. Den enda egentliga invändning
som jag emot en sådan flyttning hort framställas, har varit, att
den studerande ungdomen skulle mera vara utsatt för frestelser och
förströelser i en större stad än i en mindre Men denna invänd¬
ning kan jag icke godkänna, utan jag hyser en motsatt öfverty¬
gelse. Ty min erfarenhet, samlad såväl här som under ett år till-
bragdt i Paris, är den, att man ingenstädes är så i tillfälle att
isolera sig som i större städer. Och hvad den studerande ungdo¬
mens sedlighet beträffar, så fruktar jag, mina Hrr, att vistandet i
småstäder icke burit något godt-vittnesbörd derom. Jag tror, att
studenternas sedlighet icke gerna kan blifva sämre i Stockholm än
den på sednare tider varit i Upsala. Hvad åter angår den för¬
menta fördelen deraf, att Upsala genom en jernvägsförbindelse
med Stockholm skulle komma denna stad så nära, att den .kunde
anses såsom en förstad dertill, så befarar jag, att denna närhet
skulle mera skada än gagna, ty denna lätta kommunikation med
hufvudstaden skulle locka de studerande till tätare besök härstädes
och derunder torde möjligen allt annat, men säkerligen icke studier,
skötas. Vore Studenterna deremot boende i Stockholm, skulle icke
några sådana lustresor ifrågakomma, och de hade vida mera tillfälle
att vistas i oell umgås med familjer, hvilket, såsom vi veta, varit
en välgerning för dem, sorn i Upsala kunde komma i åtnjutande
deraf, ehuru de varit ganska få till följd af invånarnes ringa antal.
På grund af hvad jag nu haft äran i korthet anföra, anhåller
jag, att B. o. Ad., med behjertande af vetenskapernas behof utaf
mera lifsluft än den som en småstad kan erbjuda, måtte uttrycka
den åsigt, att Upsala Universitet bör förflyttas till Stockholm och
i sådan mening återremittera denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Det klander, som Gr. Sparre
här riktat emot Ekon.Utsk., derföre att Utsk. icke tillstyrkt för¬
slaget om Upsala Universitets förflyttning till hufvudstaden, är
grundadt på sådana skäl, som jag för min del ingalunda kan god¬
känna. Hr Gr.n har yttrat sin förundran deröfver, att Utsk. kun¬
nat grunda sitt afstyrkande Utlåt, på sådana skäl sorn de i Betänk,
anförda, men jag i min ordning frågar den ädle Gnn, huru det är
möjligt att kunna underkänna just de af Utsk. anförda skälen, af
hvilka jag för min del anser det ekonomiska skälet ensamt vara
alldeles tillfyllestgörande. Gr. Sparre torde icke kunna undgå att
erkänna, att en flyttning af sådana läroanstalter, som dem i Upsala
befintliga, skulle för Staten medföra.så opåräknade och så betydliga
kostnader, att den förespeglade vinsten i vetenskapligt hänseende
utaf förflyttningen sannolikt icke på flere sekler kunde återgälda
Den 15 Juli f. m.
317
de pekuniära upoffringarne. Jag tror således, att man handlar klo¬
kast, om man låter Universitetet förblifva der det af ålder varit
och icke för dess förflyttning belastar Statsverket med dryga kost¬
nader, aldra minst uti en tid, då Statens tillgångar för andra än¬
damål till den grad tages i anspråk, att det varit fråga om att
uptaga ett utländskt lån till icke mindre belopp än 110 milla' Rdr.
För öfrigt är det min fasta öfvertygelse, att Upsala Uni¬
versitet, der det f. n. ligger, åtminstone i de flesta hänseenden
upfyller sin bestämmelse lika väl som om det skulle ligga här i
hufvudstaden. Man yistas ieke vid ett Universitet för att, såsom
Gr. Sparre förmenar, inhemta på samma gång theoretiska och prak¬
tiska insigter, utan man vistas der för att förvärfva de theoretiska
kunskaper, hvilka man sedermera i det praktiska lifvet skall til¬
lämpa, eller, med andra ord, för att genom theoretiska studier få
en säker oell bred grundval för sina tillgöranden i handlingens
_verld. Att genom theori bereda till praxis är således ett universi¬
tets egentliga ändamål, och detta ändamål vinnes lika väl i Upsala
eller Lund som i Stockholm. Och ieke heller sätter jag någon tro
till Gr. Sparres upgift, att det skulle stå särdeles illa till med
sedligheten hos de studerande i Upsala och Lund. Jag hyser der¬
emot den på egen erfarenhet grundade öfvertygelse!], att om än
osedlighet förefinnes i smärre städer, så är den dock långt ifrån
att ens närma sig den osedlighet i stor skala, som, till följd af
sakernas egen natur, alltid herrskar i hufvudstäder, hvarföre jag för
min del ingalunda finner det vara nyttigt att här i hufvudstaden
samla omkring tusen ynglingar, för att utsätta dem för en förfinad
sinnlighets alla frestelser, för att måhända inviga dem i förföriska
lasters, i st. f. förädlande vetenskapers tjenst.
Beträffande den förkastelsedom, som Gr. Sparre uttalat öfver
den juridiska bildningens nuv:de ståndpunkt inom fäderneslandet,
så måste jag säga, att det i högsta grad förundrat mig att få höra
en sådan dom från en person, som icke allenast är ledamot i en
öfverdomstol, utan äfven under flere .Riksdagar varit O^dfide i R.
St:rs LagUtsk., enär jag ansett, att en sådan person borde åtmin¬
stone i någon mån taga i försvar rättsvetenskapens tillstånd i lan¬
det, i st. f. att, såsom han nu gjort, genom uttalandet af ett så
skarpt fördömande, bryta stafven öfver sitt eget hufvud. Jag skulle
tro, att Gr. Sparre har mera känsla af sitt eget värde, än att Hr
Gr:n skulle vilja på sig tillämpa det fällda omdömet, att den juri¬
diska bildningen sjunkit så djupt, att den aldrig mera torde kunna
resa sig. Om Hr Gr:ns juridiska bildning vore så djupt nedsjun¬
ken, som man af ett sådant yttrande kunde taga sig ani. att miss¬
tänka, så beklagar jag i sanning E. St:r, som hafva Hr Grin till
Ordf:de i ett Utsk., hvilket det åligger att pröfva de lagförslag,
som under Riksdagen väckas. Jag vet alltför väl, att det är gan¬
ska lätt att klandra, men jag tror, att man bör afgifva skäl för
sitt klander. Hvad slags skäl har Gr. Sparre för sitt yttrande,
att rättsvetenskapen i Sverige nedsjunkit ända till nollpunkten?
Kan man väl begära, att vetenskapsmän i alla möjliga kunskaps-
grenar skola framstå i en tid, då man i sanning föga bryr sig om
318
Den 15 Juli f. m.
att upmuntra vetenskapsmännens sträfvanden? Emellertid är jag
öfvertygad derom, att vi både hafva vetenskapsmän af det juridiska
facket i landet och skulle få ännu flere, om de rönte tillbörlig
upmuntran. För öfrigt anser jag icke rättsvetenskapens studium
böra så idkas som Hr Gr:n tyckes vilja, nemi. att theon och praxis
på en gång sammanblandas med hvarandra, ty följden deraf torde
möjligen blifva den, att man förskaffar sig åtskilliga praktiska kun¬
skaper i lagfarenheten, utan någon fast theoretisk underbyggnad,
och att anan således bygger sin juridiska bildning på en ganska lös
grund. För min del är jag af den tanke, att man icke kan blifva
en skicklig praktisk jurist med mindre än att man har studerat,
icke blott och bart sjelfva lagboken, utan sjelfva rättsvetenskapen
i alla dess delar, rätts- och samhällsläran eller den filosofiska de¬
len af rättsvetenskapen, hvarefter ett särskildt lands lagar med lätt¬
het kunna inhemtas, ty den fullständigt theoretiskt bildade Juristen
torde i allmänhet icke behöfva lång tid för att bilda sig till prak¬
tiskt skicklig Jurist. Att lära sig lagboken utantill, såsom barnen
lära sig katechesen, det är för den juridiska bildningen alldeles icke
nödvändigt, utan hufvudsaken är, att man får en grundlig insigt
i sjelfva rättsläran, hvarefter man ganska lätt inhemtar de speciella
författningarne och lär sig deras rätta tillämpning. Orsaken till
det allmänt öfverklagade förhållande, att så få verkligen skickliga
Jurister utgå från våra Universiteter, torde vara den, att de Juri¬
diska Professorerne vid desamma icke i allmänhet upfatta sitt lärare¬
kall såsom de borde göra det. Jag har nemi. af både anhöriga
och bekanta hört omtalas, att i detta hänseende finnes mycket, som
borde rättas och ändras, isynnerhet uti Upsala. De Juridiska Pro¬
fessorerne derstädes skola nemi. fordra af juris studiosi, att de skola
lära sig en mängd författuingar, ja nästan hela lagboken snart
sagdt utantill; att man utur den skall kunna upläsa hela kapitel
så felfritt, som ett barn skall kunna läsa sitt Fader vår, samt att
man icke anses vara skicklig att taga sin examen med mindre än
att man har i sitt minne inpluggade en massa med schemata, som
med sina afdelningar och underafdelningar uptaga nästan flere ark
papper. Genom en sådan läromethod vinnes i sanning ej ändamålet
att göra studierna angenäma för ynglingen, utan man gör i stället
sjelfva studerandet till ett plågoris, som också har till följd, att
den studerande betraktar lärokursen såsom ett nödvändigt ondt för
examens tagande och derföre några veckor derefter merendels har
förgätit nästan hela det tillfälliga minnesverket. Om deremot den
juridiska undervisningen ordnades efter andra grunder, om lärarne
bemödade sig att utbilda sina lärjungars omdömesförmåga och skarp¬
sinnighet genom att för dem framställa vissa konkreta fall, der de
abstrakta rättsbegreppens tillämpning ifrågakomme, så tror jag, att
de, som egna sig åt juridikens studium, skulle fatta en håg för och
en kärlek till detsamma, som nu, tyvärr, merändels saknas.
På grund häraf tror jag, att man icke har fog att vara så
hård i sitt omdöme öfver rättsvetenskapens tillstånd, som Gr. Sparre
varit, utan att man snarare borde genom de medel, som kunna stå
till buds, söka afhjelpa de brister, som f. n. vidlåda det juridiska
Den 15 Juli f. m.
319
studiet vid våra Universiteter, då, enligt min fasta öfvertygelse,
den juridiska bildningen skall resa sig utur sitt, enligt Hr Grins
förmenande, så djupa förfall och höja sig till en ståndpunkt jem¬
förlig med den, som denna bildning intager i andra länder. Det
må vara en sanning, att den juridiska bildningen här i landet sjun¬
ker och att den medicinska deremot stiger, men hvarest bör orsa¬
ken dertill sökas? Jo deruti, att det medicinska studiet är mycket
' mera gynnadt och understödt än det juridiska, äfvensom i den om¬
ständighet, att för idkarne af det förra är vetenskapens praktiska
tillämpning vida mera meritgifvande än för juristerna, hvaraf na¬
turligtvis följden blifver, att ett större antal personer, och deribland
måhända de, som ega de bästa förståndsgåfvorne, egna sig åt me¬
dicinens studium och endast ett mindre antal åt juridikens.
Jag för min del yrkar bifall till denna del af Betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Lika med den siste
värde talaren godkänner jag Utskis Betänk. Gr. Sparre har vis¬
serligen updragit en mörk målning öfver den juridiska bildningens
ståndpunkt i Sverige, ja Hr Grin tyckes t. o. m. vilja förneka,
att Upsala f. n. eger någon enda utmärkelse i denna väg, jag
tröstar mig dock dermed att Hr Grins åsigt icke delas af R. St:r,
de der helt nyligen utsett en af Upsala Juridiska Fakultets med¬
lemmar, Professor Bergfalk, till deras Justitie Ombudsman.
Gr. Sparre har vidare framhållit, hurusom man i Upsala sett
sig nödsakad att taga en helt ung man till Juridisk Professor, då
ingen annan medsökande anmält sig; månne ej denna brist snarare
härleder sig från Professorsbeställningens ringa aflöning än från den
omständighet, att universitetet ligger i Upsala. Jag vågar tro, att
om än universitet aldrig så mycket- hitflyttas och lönerna förblifva
oförändrade, komme dock samma sak att fortfarande inträffa. Jag
betviflar t. ex. att en HofRättsAssessor, med de utsigter han eger
till framtida såväl befordran som inkomst, skulle, under nuvide för¬
hållanden, vilja lemna den praktiskt juridiska banan för att åtaga
sig ett besvärligt och föga lönande lärarekall.
Gr. Sparre har ytterligare omtalat den brist på sedlighet, som
röjer sig inom de studerande i Upsala, och förmenat, att äfven
detta skulle förbättras, om akademien flyttades till hufvudstaden.
Gr. Sparre, sorn sjelf varit i Paris, torde medgifva, att förhållandet
der åtminstone icke gifver något stöd åt Hr Grins sats, »Le quar-
tier Latin» är just icke något dygdemönster, snarare torde det få
anses som utsväfningarnes rätta tillhåll. Nekas kan väl ej heller
att lättad tillgång till förströelser befordrar dessa. Frestelsen må¬
ste ju vara mindre om den lefnadsglade ynglingen nödgas göra en
serskild resa till förlustelseorten än om han derstädes hade sin
boning.
Gr. Sparre tror slutligen, att vi böra följa exemplet af det
öfriga Europa, som har sina universitet förlagda antingen i hufvud-
eller andra stora städer. Jag fruktar, att Hr Grin härvid lemnat
åtskilliga faktiska förhållanden alltför mycket ur sigte, ty, så vidt
jag vet, äro hvarken Oxford eller Cambridge, Göttingen eller Er-
320
Den 15 Juli f. m.
langen eller Heidelberg några vare sig hufvud- eller större städer.
Deremot är det en sanning, att man i Frankrike prisar Tyskland
lyckligt derföre att det ännu eger i behåll sina talrika, öfver hela
landet utspridda, Universiteter.
Gr. Sparre har visserligen icke med ett ord vidrört ett skäl,
som Ekon.Utsk. anfört och som äfven torde vara ovedersägligt,
det att den donation, hvarpå hela Universitetets bestånd hvilar, är
gjord till Upsala Högskola och således icke kan, utan kränkning
af donationsbrefvet, från lärdoms-anstalten i Upsala förryckas. Jag
hemställer till Gr. Sparre såsom Jurist, huruvida han icke sjelf an¬
ser den föreslagna flyttningen stå i uppenbar strid med testators
klart uttalade mening.
De skäl jag nu anfört torde vara tillfyllestgörande, jag önskar
dock tillägga ännu ett. Jag tror, att den som betraktar de olä¬
genheter, som under tider af politiska , förvecklingar förorsakats af
Universitetens förläggande till hufvudstäder, skall vara föga ange¬
lägen att förskaffa Stockholm en dylik fördel. Må man erinra sig
1848 års rörelser, var det icke Universiteten i Paris, i Wien, i
Berlin, i Köpenhamn som deri togo en både verksam och ledande
del. Då ingen finnes ibland oss den der icke fördömer dessa be¬
klagansvärda tilldragelser, torde äfven i denna omständighet ligga
en kraftig upmaning att bifalla Betänk.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: De
skäl, Gr. Sparre anfort,, synas mig egentligen afse den nästföljande
punkten, der det är fråga om de juridiska fakulteternas förflyttning
till hufvudstaden. Jag anser derföre, att Gr. Sparre kunnat vänta
med dessa skäl, till dess denna punkt blifvit föredragen, men då
de nu blifvit anförda, ber jag att deremot få göra några anmärkn:r.
Jag är hufvudsakligen förekommen af Gr. Björnstjerna. Jag
hade velat fästa B. o. Ad:s upmärksamhet på det af honom om¬
nämnda förhållande, att största delen af den egendom, på hvilken.
Upsala Akademis drätsel grundar sig, är gifven till »Upsala Hög¬
skola eller Konungsliga Akademi», samt får nu dertill lägga, att
enahanda förhållande inträffar ej allenast med de utaf enskilde per¬
soner vid Universitetet stiftade lärostolar utan äfven med största
antalet af de utaf enskilda donerade stipendii-kapital. Detta må
vara sagdt i förbigående. Nu till en annan sak.
Gr. Sparre har sagt, att den juridiska bildningen i vårt land
står på en särdeles låg ståndpunkt. Jag hyser ej samma mening
och jag anser, att man skulle kunna framdraga flera exempel på
motsatsen. Jag torde blott, behöfva nämna namnen Schlyter och
Bergfalk för att styrka denna min mening. Många andra skick¬
liga Jurister, ehuru mindre omtalade, torde äfven finnas. Hvad
som obestridligen är hufvudsaken för Juristens daning till sitt kall
är den utsigt för sin framtid som han eger, .det torde man få lof
att erkänna. Så länge som t. ex. den presterliga .banan gaf dess
beträdare oberoende och säker bergning, trängdes man på densam¬
ma, men nu, då förhållandet blifvit betydligt förändradt, öfvergifves
I>cn 15 Juli f. m.
321
den allt mer och mer, så att klagan öfver prestbrist är temligen
allmän. Bland de mera lönande vägarne är visserligen äfven den
juridiska, och derföre torde man ej helt och hållet sakna skäl till
förundran deröfver, att den juridiska bildningen icke, jag m-edgif-
ver det, öfverhufvud står på någon högre ståndpunkt. Men orsa¬
ken dertill torde böra sökas i den omständighet, att de unga tjenste-
miinnen ofta fått en hastig befordran på den juridiska banan, utan
att ega tillräckliga theoretiska kunskaper i rättsvetenskapen. En
skicklig HofRättsFiskal har t. ex. ansetts såsom nästan sjelfskrifven
till Assessorsplatsen, utan att han behöft ega några grundligare
kunskaper i lagfaren-heten. Detta förhållande har likväl på sednare
tider i betydlig mån förändrats, så att Svea Hofrätt f. n. eger
ganska många unga Assessorer, som undergått Juris utriusque Kan¬
didatexamen och ega en mera grundlig juridisk bildning, hvarföre
de ock helt hastigt blifvit befordrade och tjenstgöra nu, såsom t. f.
Revisionssekreterare.
Gr. Sparre har sagt, att det icke är tänkbart att en Jurist,
som har tillfälle att här i Stockholm utveckla sina juridiska insig-
ter, skulle vilja begrafva sig i en småstad såsom Upsala. Profes-
sorerne Bergfalk och Schlyter, hvilka båda vistas i småstäder, nemi.
Upsala och Lund, hafva blifvit erbjudna platser här i Stockholm,
men båda hafva nekat, och den sednare har svarat, att hans juri¬
diska studier fortgå bättre i Lund lin de skulle göra i Stockholm.
Att vistandet i en aflägsen småstad icke i och för sig sjelft utgör
något hinder för den juridiska bildningens utveckling, detta bevisas,
ibland annat, deraf att den utmärkte Professor Ilolmbergson vista¬
des i Lund, och äfvenledes deraf, att de engelska Juristerna, hvil¬
kas grundlighet Gr. Sparre icke torde kunna bestrida, bildas, icke
i London, utan vanligtvis i Oxford.
Gr. Sparre har frågat, hvarföre den medicinska bildningen här
i landet på sednare tider gjort så stora framsteg, och han har sjelf
derpå gifvit det svar, att orsaken dertill är tillvaron af en praktisk
undervisnings anstalt i Stockholm. Jag tror dock att orsaken äf¬
venledes kan ligga deri, att läkarens skicklighet utgör det enda
vilkoret för hans utkomst i sitt yrke, samt jemväl deri, att läkaren
vanligtvis ej åtnöjes med den bildning för yrket han erhållit i
Upsala eller Stockholm, utan äin vidare fulländar densamma genom
att resa utrikes och i Paris eller London ytterligare studera läkare¬
konsten. Om våra jurister följde detta exempel, så tror jag att
deras bildning skulle stå pä en lika hög ståndpunkt sorn läkarnes.
Gr. Sparre har lagt vigt på den omständigheten, att jurister¬
na i alla statshvälfningar intaga en framstående plats. Gr. Björn¬
stjerna har i korthet svarat på detta yttrande, men jag ber att få
tillägga, att, så vidt jag kunnat finna, det val varit några utmärkta
jurister, som tagit stor del uti 1818 års hvälfningar uti Paris och
Frankfurt, men att detta deras upträdande varit långt ifrån lycko¬
bringande. Det må väl vara, att de nya konstitutionerna icke
blefvo alldeles så galna som de utan tvifvel eljest hade blifvit, men
jag frågar: hafva dessa af juristerna upriittade författningar varit
VII II. ' 21
322
jDen 15 Juli f. m.
för något Iand välsignelsebringande? Finnes det någon, som skulle
önska en sålunda upgjord förbättring för Sverige? Jag för min
del tror, att juristerna afvika från deras egentliga bestämmelse, då
de kasta sig in på politikens område, och jag anser, att det länder
vår svenska domare-corps till icke ringa heder, att den städse und¬
vikit att blanda sig i de politiska meningsstriderna. Yi hafva snart
sagdt blott en enda utmärkt jurist, som i politiken spelat en mera
framstående roll, nemi. Richert, och ehuru jag tillerkänner honom
ganska stora förtjenster om vår lagstiftning samt ställer honom
ganska högt såsom lagskipare, så tror jag dock, att det varit lyck¬
ligare för honom, om han icke blifvit indragen i det politiska lif-
vet, ty i sådant fall hade hans anseende säkerligen icke blifvit så
ifrågasatt af bans vedersakare, som det nu har blifvit.
I afseende på frågan om studenternes större eller mindre osed¬
lighet i stora eller små städer, vill jag blott säga, att jag i detta
fall anser Lund hafva företräde framför Upsala samt att jag anser,
att man ej bör förbise den kända omständigheten, att frestelserna
till osedlighet äro vida större i hufvudstäder än i småstäder. La¬
sten kan i en småstad aldrig blifva så förförisk som i en hufvud¬
stad, der förfinade sinnliga njutningar dagligen locka den njutnings-
lystne och förföra den svage.
Jag hoppas att dessa skäl, jemte de af Hr Printzensköld och
Gr. Björnstjerna förut anförda, skola vara tillräckliga för ett bifall
till Betänk, i denna del.
Gr. Sparre: Jag vågar anhålla hos mina motståndare, att
om vi komma att fortsätta denna discussion, de täcktes hafva den
godheten att icke ifrån början till slutet vanställa mina yttranden
och gifva mina ord en helt annan betydelse än de i sig innebära.
Ty till ett sådant förfarande har såväl den siste värde talaren som
ock den honom föregående gjort sig skyldig, då de sagt, att jag
skulle hafva likasom uttryckt en önskan, att juristerna skulle del¬
taga i de politiska rörelserna samt ansett ett sådant deltagande
lyckobringande. Detta har jag alldeles icke sagt och jag hoppas,
att ingen kan tillvita mig att hysa några sympatier för revolutio¬
nära rörelser. Hvad jag deremot yttrat är, att i den utveckling
som samhällena under den nyare tiden erhållit, i den lugna ut¬
vecklingen af samhälls-institutionerna måste alltid juristerna, just
till följd af deras yrke, taga en verksam del. Detta måtte väl
vara något helt annat än att upträda såsom ledare af revolutionära
rörelser, och då Hr Carlheim Gyllenskjöld sagt, att det just var
jurister, som på ett särdeles verksamt men föga välsignelsebringande
sätt deltogo uti 1848 års rörelser i Tyskland och isynnerhet uti
det s. k. Frankfurter-parlamentet, ber jag endast att få erinra, att
det, om jag ej allt för mycket irrar mig, ingalunda var jurister,
utan tvärtom Professorer i andra vetenskapsgrenar, som utgjorde
de egentliga ledarne i nämnde parlament,
Hvad Hr Printzenskölds anförande beträffar, så får jag säga,
att den värde talaren i sanning derigenom ganska kraftigt under-
stödt mig. Han har nemi. vitsordat mina upgifter och sålunda
Den 15 Jall f. m.
323
tillkännagifvit, att det juridiska studiet i Upsala illa bedrefs, att
liirarne öfverlastade lärjungarnes minne med långa schemata och
.fordrade, att lagboken skulle läras snart sagdt utantill. Det är
just detta sätt att studera som jag öfverklagat och önskat ändra.
Hr Printzensköld har tillika sagt, att lärarne i stället borde för
lärjungarne framställa vissa status quaestionis, vissa rättsfall, och
låta dem på dessas rättsenliga lösning pröfva sin omdömesförmåga.
Nå väl, mine Hrr, just för att lärarne måtte blifva i tillfälle att
på detta sätt tillvägagå, just för att det praktiska lifvet måtte gifva
dem ämnen till dessa status quaestionis, yrkar jag att de måtte för¬
flyttas till en stad, der det finnes något praktiskt lif, der deras er¬
farenhet kan vidgas, deras blick skärpas, med ett ord deras juridi¬
ska vetande utvecklas och fullkomnas. Huru vill man begära, att
läraren skall begagna en sådan läromethod som den af Hr Printzen¬
sköld förordade, uti en stad, der ganska få rättsfall förekomma,
der någon lagskipning af mera betydenhet ej eger rum, ty den lag¬
skipning, som utöfvas af Upsala RådstufvuRätt, erbjuder i sanning
ganska ringa ämnen af interesse för det juridiska studiet. Under
sådana förhållanden måste ju en idkare af den juridiska vetenska¬
pen i vetenskapligt hänseende aftyna och dö, ty han saknar all
näring för sin vetgirighet, han saknar den vehikel för sin utveck¬
ling, som endast beröringen med det praktiska lifvet kan gifva.
Jag vördar, jag ärar och aktar vetenskapen lika högt som någon
annan, jag älskar grundlighet i studier och jag har sjelf efter bästa
förmåga genomgått den högre juridiska kursen, men jag måste med
smärta erkänna, att jag derunder inhemtat' föga, ja snart sagdt in¬
gen verklig juridisk kunskap. Det lilla jag vet har jag sedermera
inhemtat, men det är ganska ofullständigt, ty en god underbygg¬
nad har saknats, och då en värd talare åberopat exemplet af de
många skickliga unga juristerna i Svea HofRätt, får jag tillkänna¬
gifva, att jag icke sällan varit i tillfälle att med dem i detta ämne
samtala samt att det icke finnes någon af dem, som ej beklagat
sig deröfver, att han ej vid Universitetet fått någon grundlig juri¬
disk kunskap utan sedermera måst inhemta hvad han visste genom
praxis, genom rutin och genom sedermera företagna studier, dervid
bristen på underbyggnad ganska svårt låtit känna sig. Sådan är
dessa mäns, sådan är min egen bittra erfarenhet.
Det har blifvit sagdt, att för juristen, likasom för hvarje an¬
nan menniska, är utkomsten det vigtigaste. Ja, visserligen är möj¬
ligheten att existera det vigtigaste för alla lefvande varelser, men
om det är en sanning, att ingen menniska gerna vill stanna under
lifvets fortgång utan att hon i allmänhet vill gå framåt, vill ut¬
veckla sitt vetande eller sin verksamhet, så följer deraf, att det icke
är af någon ringa vigt för juristen att vistas i en sfer, der utveck¬
ling, der framåtskridande är för honom en möjlighet. I Upsala är
detta icke möjligt och derföre må man ej förundra sig deröfver,
att ingen jurist vill aflägsna sig från det praktiska lifvet och för
alltid begrafva sig i Upsala. Jag har flera kamrater, som hafva
för mig uttryckt den önskan att för en tid få intaga en professors¬
stol men tillika sagt sig ej våga taga ett sådant steg, emedan
324
Den 15 Juli f. ra.
återgången till det praktiska lifvet derigenom sannolikt skulle blif¬
va för dem omöjlig. Annorlunda är förhållandet annorstädes. Jag
känner flera ledamöter uti Norriges Höjeste Het, sorn ifrån att.
vara praktiska jurister blifvit Professorer och sedermera ingått i
nämnde Kätt, dit de medfört det mera utbildade tlieoretiska ve¬
tande, som de under utöfvandet af Professorskallet inhemtat. Det
är på detta sätt sorn denna domstol törvärfvat det stora anseende,
som den nu så rättvist åtnjuter.
Man liar sagt, att derest vetenskapens idkare behörigen up-
muntrades och belönades, skulle juridiska vetenskapsmän nog fram¬
träda. Jag tror detla yttrande vara vederlagdt af hvad jag förut
anfört. Man må gifva den juridiska vetenskapsmannen huru stor
lön som helst, så vill lian, om lian lifva'3 af verklig kärlek till sin
vetenskap, ej flytta till Upsala, och om han gör det, så skola hans
insigter utan tvifvel förminskas i st. f. att utvidgas, ty han skall
sakna allt det understöd, som det praktiska lifvet gifver, all den
gagneliga inverkan, som umgänget med andra vetenskapsmän ut¬
öfvar. Man har visserligen emot mig anmärkt, att vi haft ganska
utmärkta jurister, af hvilka flere varit Akademiska lärare —- och
deribland vill jag särskildt nämna den utmärkte Pofessor Calonias
i Abo — men jag säger ännu en gång, att detta har varit under
förflutna tider, då vetenskapen ej stod på samma ståndpunkt sorn
nu. Man har äfven tillvita! mig, att jag icke skulle upskatta för-
tjensten hos några af de juridiska Professorer vi f. n. ega. Jag
erkänner villigt Professor Bergfalks mångsidiga kunskaper, hans
utomordentligt stora beläsenhet, men jag tror icke, att han kan
anses vara fullt lämplig till att undervisa i den praktiska veten¬
skapen, och jag tror, att han sjelf medgifver sig sakna de dertill
erforderliga egenskaper. Jag erkänner jemväl Professor Schlyters
stora förmåga och öfverlägsen kunskaper, men jag vågar ändock
fortfarande påstå, att den juridiska bildningen i landet öfverhufvud
står på en ganska låg ståndpunkt, ja på en lägre än man i Sverige
uti mannaminne någonsin sett. Och då jag jemför den juridiska
bildningen med den medicinska, som åter står högre än någonsin
förut, samt försöker att utröna orsaken till denna olikhet, tror jag
mig finna den deri, att den ena vetenskapen har en institution i
hufvudstaden, den andra icke. Tron J verkligen, mine Hrr, att en
Berzelius, en Huss, en Retzius skulle vilja lefva i Upsala eller
Lund, utan dagligt umgänge med vetenskapsmän och yrkesbröder
och utan det vetenskapliga lif, som derigenom underhålles oell ut¬
vecklas? Tron J, att de velat flytta till ett ställe, der endast 4
å 5 läkare finnas?
Det har blifvit sagdt, att den medicinska bildningen skulle
stå högre än den juridiska, derföre att ett större antal personer
egnade sig ' åt det förstnämnda yrket. Jag är icke i tillfälle att
anställa någon räkning, men jag tror, att i vårt land är juristernas
antal ungefärligen lika stort som läkarnes. Man har vidare sagt,
att en HofRättsAssessor ej skulle vilja söka en Professorsplats der¬
före, att han derigenom beröfvade sig tillfälle att mångdubbla sina
inkomster. Detta är ett fullkomligt misstag. En Assessor är icke
Den 15 Juli f. m.
325
i tillfälle att skaffa sig några större bi-inkornster, men deremot är
en Professor dertill oförhindrad. En Assessor får icke befatta sig
med någon annan juridik än den lian utöfvar inom den domstol
lian tillhör, men en Professor kan åtaga sig hvilken juridisk ange¬
lägenhet som helst.
Emot mig har äfven blifvit åberopad t det förhållande, att i
England, hvars juristers grundlighet man ej kunde bestrida, finnes
det ej något Universitet i hufvudstaden London, men viii i de
smärre städerna Oxford och Cambridge. Mine Hrr, vi måste i all¬
mänhet noga akta oss för jemförelser emellan våra och engelska
förhållanden, likasom emellan våra och tyska förhållanden, ty det
finnes en mängd omständigheter, som göra sådana jemlörelser och
de deraf dragna slutsatser särdeles vanskliga. Orsaken hvarföre
den engelska jurisprudensen går framåt är den, att det finnes flere
juridiska institutioner och undervisningsanstalter i London, der
den unge juristen erhåller sin egentliga praktiska bildning, ty i
Oxford lärer han hufvudsakligen blott den Romerska Rätten. Hvad
åter angår det förhållande, att Tyskland eger en mängd Universi¬
teter celi af dem ett stort antal förlagda i smärre städer, så får
jag säga, att jag för inin del ingalunda har något deremot, att det
finnes flere Universiteter äfven i Sverige, hvarföre jag icke heller
vill att Universitetet i Lund skall nphöra; men jag frågar: hvar
finnas de stora vetenskapliga namnen? Pinnas de vid Universite¬
ten i hufvudstäderne eller i småstäderne? Svaret torde vara gifvet.
Att man i en mängd af Tysklands smärre Stater med mycket små
ressurser icke företager sig att flytta Universiteten från småstäderna
till hufvudsta derna, som ofta icke äro mycket större än de förra,
torde icke förefalla underligt; men nämn mig för öfrigt något land,
som ej har Universitetet i sin hufvudstad?
Slutligen har man vidrört den politiska sidan af saken och
framhållit olägenheterna af att hafva en orolig och eldfängd stude¬
rande ungdom i hufvudstaden. Lyckligtvis äro vi här i Sverige
icke särdeles fallna för att göra revolutioner och andan hos våra
studenter torde icke få anses vara revolutionär. Vi hafva ju redan
flere undervisnings anstalter i Stockholm och deribland KrigsAka-
demien på Carlberg, med omkring 200 lärjungar, men jag har al¬
drig hört omtala?, att ungdomen hvarken der eller vid något annat
läroverk ådagalagt några revolutionära tänkesätt, och icke heller
tror jag, att något sådant i framtiden är att befara.
Att det större tillfället till umgänge med familjer här än i
Upsala skulle vara en större motvigt emot de så mycket omtalade
frestelserna, än källarlifvet i Upsala, anser jag vara åtminstone
sannolikt. Jag har redan yttrat min åsigt om sedligheten hos de
studerande i Upsala och jag tror, att den skulle blifva snarare
bättre än sämre, om Universitetet förlädes hit. Huru mycket flere
tillfällen till inackordering hos familjer finnas icke bär? Huru
många föräldrar, som nu med ganska stora farhågor sända sina
söner ifrån sig till Upsala, skulle icke under längre eller kortare
tider vistas med dem i Stockholm, om Universitetet funnes här?
Det torde icke heller böra förbises, att en stor del af Upsala stu¬
326
D en 15 Juli f m.
denter eller omkring ^ komnaer från Stockholm och således, om
Akademien vore här, finge fortfarande lefva hos sina familjer, i
sina hem, till stor fromma för deras sedlighet, ty, i min tanke, är
familjelifvet det säkraste hägnet emot frestelserna, och dessutom,
mine Hrr, böra vi ihågkomma, att studenterna i Upsala äro eller
åtminstone anse sig vara de förnämsta i detta lilla samhälle, riktiga
matadorer, som man säger, och att de derföre såsom stadens ton¬
gifvande eller lejon, lefva med en viss lyx och taga sig en mängd
friheter, som göra upseende i en småstad men skulle obemärkta
försvinna i en hufvudstad. I medvetandet att ens görande och lå¬
tande tilldrager sig upmärksamhet, gör upseende, ligger en ganska
stor frestelse för ungdomen till öfverdådigt lefnadssätt, men om en
student här i staden skulle tillåta sig någon extravagans, blefve
han lika obemärkt som en gymnasist, stadd på rummel. Och haf¬
va vi erfarit, mine Hrr, att våra gymnasister ådagalagt någon sär¬
deles stor osedlighet, att de i moraliskt hänseende stå vida under
t. ex. djeknarne i Strengnäs? Jag åtminstone har ej hört något
sådant, rnen väl har jag hört, att våra gymnasister i allmänhet för¬
hålla sig ganska väl. Tanken att söka afhålla den studerande ung¬
domen från frestelser, att söka förhindra hvarje tillfälle till förströ¬
else var för en tid sedan med särdeles förkärlek omfattad och äfven
utförd af de akademiska fäderne, men man har numera sett sig
tvungen att frångå denna åsigt, så att man för några år sedan
tillåtit skådespels upförande under läseterminerne, hvilket förut an¬
sågs vara alldeles förskräckligt farligt och sedeförderfvande. Jag
tror för visso, att ungdomens sedlighet skulle vinna genom ädlare
nöjens trädande i de råares ställe, genom utbyte af det egentliga
tidsfördrifvet om qvällarne i Upsala, kroglifvet, mot de många till¬
fällen till estetiska njutningar, till bildadt umgänge, till förströelser
i sällskapslifvet som Stockholm erbjuder. Och huru många till¬
fällen till utvidgning af deras kunskaper, till förädling af deras
smak skulle ej de studerande ega härstädes? Alla våra samlingar,
våra museer m. m. skulle ju erbjuda dem sina skatter för tillfreds¬
ställande af deras vettgirigliet, för väckandet af deras skönhetssinne.
Och Professorerne sedan, mine Hrr! Tron J, att de icke skulle
tvingas att åt sina föreläsningar gifva mera lif, mera interesse?
Tron J, att det här i Stockholm skulle vara nffijligt för en Pro¬
fessor att termin frän termin, år ifrån år sitta och föreläsa ett och
samma s. k. colJegium, som de studerande så väl känna, att de
sitta med detsamma skrifvet och följa med Professorn från perm
till perm, för att kontrollera honom, i fall han företoge sig att i
någon mån förändra detsamma? Jag tror, att sådant icke här
skulle kunna passera, utan att väcka harm och åtlöje, jag tror, att
Professorerne skulle tvingas att följa med vetenskapernas utveckling,
att gifva lif och färg ät sina föredrag. E. St:r hafva under de
sednare tiderna gifvit anslag till nya Professorsstolar i naturveten¬
skaperna, men hafva vi sett, att någon enda utmärkt vetenskaps¬
man velat söka en sudan plats, att t. ex. en Erdmann velat lemna
Stockholm och flytta till Upsala? Hafva vi icke tvärtom sett, att
vetenskaperna, i trots af alla försök att binda dem vid Upsala,
Den 15 Juli f. m.
327
flytta till hufvudstaden? Först den medicinska, så den fysiska.
Och sjelfva studenterna följa exemplet. Jag känner en mängd af
dem, som studera i Stockholm oell blott resa till Upsala hvar gång
de skola tentera i något ämne. De läsa de handskrifna collegierna
lika bra här som der. Under tiden stå auditorierna i Upsala tom¬
ma, föreläsningarne, särdeles de juridiska, hållas för ett ganska
ringa antal åhörare; ja understundom för endast 3 å 4 personer.
Jag vill icke trötta K. o. Ad. med att längre orda i detta
ämne. Jag tror att skälen för den föreslagna flyttningen äro så
öfvervägande, att R. o. Ad. utan någon tvekan bör bevilja en åter-
remiss af Betänk., på det att Utsk. matte blifva i tillfälle att taga
frågan i förnyad pröfning.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Jag är hufvud¬
sakligen förekommen af Gr. Sparre och får med honom mig förena.
Det är blott ett af de skäl, Utsk. emot Universitetets förflyttning
anfört, som ban icke till vederläggning uptagit, nemi. att den Gu¬
stavianska donationen till Upsala Högskola skulle utgöra ett hinder
derför. Jag hemställer, om man icke genom att lösrycka en del
från det hela, på sätt Utsk. i en sednare del af Betänk, föreslagit,
mera kränker donationsbrefvet än om man flyttar hela Universite¬
tet? Dessutom tror jag, att den store testatorns afsigt varit att
fästa donationen vid Högskolan, och ieke ovilkorligen vid stället,
der Högskolan på den tiden låg, samt anser derföre detta skäl vara
ett af de svagaste. De öfriga skälen hafva redan af Gr. Sparre
blifvit till fullo vederlagda. Ett ibland dem är äfven det, att då
jernvägen emellan Upsala och Stockholm kommer till stånd, så
kommer äfven Universitetet i en tillräckligt liflig beröring med
hufvudstaden. Jag för min del tror, att jernvägen visserligen blefve
till stort gagn för trafiken, men till föga nytta för Universitetet,
som derigenom måhända blefve ett resande i st. f. ett läsande Uni¬
versitet. De så mycket framhållna frestelserna skulle nog fresta
studenterna att ganska ofta resa hit och under dessa lustresor blefvo
säkerligen förströelserna vida större än om studenterna vistades här
i staden, ty en resande förlustar sig merändels vida mera än en å
orten boende. Med ani. af Gr. Björnstjernas yttrande om vådan
af att hafva studenterna bosatta i hufvudstäder, vill jag blott
nämna, att om studenterna i Wien, Berlin och Paris haft så stor
del i 1848 års revolutionära rörelser, så förvånar det mig, att icke
vederbörande låtit förflytta Universiteten derifrån. Att man med
skäl bör hoppas, att sådana oroligheter som de omnämnda icke
skola utbryta här, gillar jag till alla delar, men jag kan ej dela
den af Gr. Björnstjerna uttalade förhoppning, att man äfven å an¬
dra ställen för alltid skulle vara qvitt revolutionära rörelser, ty det
sätt, hvarpå reaktionen tillvägagår, inger i sanning mig ej en så¬
dan förhoppning.
Jag förenar mig uti Gr. Sparres begäran om återremiss.
Hr Cederschiöld, Fredr. Aug.: Då jag icke varit närv:de
ifrån discussionens början, kommer jag måhända att yttra åtskilligt,
328
Den 15 Juli f. ro.
sorn förut blifvit framstäldt, och för sådan händelse ber jag på för¬
band om ursäkt. Jag liar begärt ordet, emedan jag icke kan un¬
derlåta att göra några anmärkmr emot det sätt, hvarpå Utsk. be¬
handlat denna vigtiga fråga. Utsk. har nemi. endast anfört tvenne
egentliga skäl för förslagets afstyrkande, hvaraf det första är, att
den lätta kommunikation, som troligtvis i framtiden genom en jern-
vägsanläggning kommer att ega rum emellan Upsala och Stockholm,
skulle medföra en stor del af den med flyttningen afsedda fördelen,
eller en liflig vexelverkan mellan vetenskapsmannen i blida städer-
ne. Häremot göres ganska lätt och med fullt fog den invändning,
att det icke är derigenom, att man på några timmar kan förflytta
sig från den ena staden till den. andra, som en sådan vexelverkan
kan upkomma, utan derigenom att ett dagligt umgänge och ut¬
byte af tankar emellan vetenskapernas idkare eger rum. Men om
man äfven vill antaga, alt den lättade kommunikationen komme
att utöfva ett välgörande inflytande i detta hänseende, så måste
man medgifva, att samma lätthet i kommunikationsväg skulle ut¬
öfva en motsatt inverkan i ett annat hänseende, nemi. i afseende
å den studerande ungdomens sedlighet, hvars belärade förminskning
genom beröringen med hufvudstadens frestelser och förströelser just
utgör Utskis andra hufvudskål. Ty ju lättare kommunikationen
blifver, desto oftare blifver det tillfälle för de studerande att
besöka hufvudstaden, och utsättas för allt det förföriska och
lockande i sinnlig njutningsväg, som hufvudstaden har att er¬
bjuda, på samma gång de icke finge tillfälle att umgås i enskildta
hus, att deltaga i ett bildadt sällskapslif, hvilket deremot skulle
stå dem öppet, om Universitetet funnes härstädes. Jernvägsförbin-
delsen skulle således, i min tanke, mera skada än gagna de stu¬
derande.
Hvad åter angår det af Utsk. äfvenledes anförda skäl, att
Konung Gustaf II Adolfs donation skulle utgöra ett hinder för
flyttningen, så kan jag, såsom ej sakkunnig person, naturligtvis icke
uttala ett bestämdt omdöme häri; men det vill dock synas mig,
såsom borde donationsbrefvet icke så restriktift tolkas, att endast
ett i staden Upsala förlagdt Universitet vore berättigadt till egen-
domarnes afkastning, utan att med donationen snarare afsetts en
Högskola för landel än för sjelfva Upsala siad. Jag anser således
sjelfva Universitetets eller Högskolans tillvaro vara det väsendtlig»
och icke stället, der det vid donationstillfället befanns. Jag före¬
ställer mig dessutom, att om frågan verkligen anses vara tvistig,
man skulle kunna lösa den sålunda, att man flyttade Universitetet
till Stockholm men fortfarande benämnde detsamma Upsala Hög¬
skola eller den Gustavianska Akademien. En sådan utväg har
man åtskilliga gånger begagnat i utlandet, då man flyttat stora
med donationer försedda inrättningar från ett ställe till ett annat.
Sådana äro de skäl, hvarpå Utsk. grundat förslagets afstyr-
kande! Jag hade föreställt mig, att frågan förtjent ett annat be¬
handlingssätt, ty opinionen har så allmänt uttalat sig för Univer¬
sitetets förflyttning, att Utsk., i min tanke, bordt hafva egnat sa¬
ken en allvarligare pröfning, ett varmare behjertande. I st. f. att
Den 15 Juli f. ro.
32H
nästan liclt oell hållet kasta frågan öfver bord, hade ytsk. icke
saknat giltiga skäl att hemställa till R. St:r, att de skulle hos
K. M. anhålla om nedsättande af en Komité för frågans utredning,
så att densamma sedermera i fullt utredt skick kunde af It. St:r
tagas i öfvervägande.
Jag förenar mig med de Hrr som yrkat punktens återremitte¬
rande.
Hr Hjerta, Lars: Ehuru man torde kunna taga för afgjordt,
att om än pluraliteten af RiksStåndens medlemmar önska Upsala
Universitets flyttning till luifvudstaden, en sådan flyttning icke så
snart kan låta verkställa sig; så är likväl denna fråga af en så
utomordentlig vigt för framtiden, att jag tror alt det är en skyl¬
dighet för hvar oell en, som något tänkt uti frågan, att deröfver
uttala sin mening. Det är af denna anledning som jag ber att få
instämma i hvad Gr. Sparre här yttrat. Sjelf upfödd i Upsala liar
jag varit i tillfälle att se flere generationer af studerande samt att
lära känna Universitetet till dess innersta skaplynne. På grund af
denna närmare kännedom tror jag mig kunna instämma i den förut
uttalade meningen, att den närvide tidens praktiska behof växt ifrån
Universitetets nuvude bildning. Det är temligen allmänt bekant,
hvilka besynnerligheter der utbildat sig i form af examensväsende
och många andra för Universitetet egendomliga förhållanden. Utaf
i tryck utgifna teckningar af Uni versi t ets-1 i fvet, Akademiens så väl
lärare- som lärjungepersonal, hafva vi funnit, att det afsöndfings-
tillstånd, hvari de befinna sig, har framalstrat en sådan samling
riktiga originaler, att man stundom vore frestad att tro åtskillige
deribland tillhöra ett längesedan förflutet sekel. Uti det litterära
elementet, i lärarnes förhållande till lärjungarne har utbildat sig
något som jag ville kalla för ett menlöst, ett oskuldsfullt charla¬
taneri. Jag säger menlöst derföre att jag ej vill kasta någon skugga
på lärarepersonalen, utan tror, att många af dem, kända såsom män
af den redbaraste karakter och af mycken lärdom, likasom omed¬
vetet och utan att vilja eller märka det försjunkit i excentriciteter.
Något sådant skulle icke, i min tanke, vara möjligt, om de aka¬
demiska fadren hade den allmänna upmärksamheten mera fästad på
sig och sina förehafvanden, om de voro i mera beröring med det
praktiska lifvet. Det gifna resultatet af dessa förhållanden, ett
resultat som alla känna eller, rättare sagt, af hvilket alla hafva en
slags känning, det är, att föräldrar, som önska att se sina söner,
efter att hafva inhämtat erforderligt kunskapsförråd, någorlunda
tidigt inne i det praktiska lifvet, för att sedermera kunna sjelfva
draga försorg om sin existens, ganska mycket tveka att.sända dem
till Universiteterna och detta är en omständighet, som företrädes¬
vis torde förtjena att tagas i betraktande, enär ett Universitet i
allmänhet måste anses vara till, ieke för den akademiska persona¬
lens skull, utan för nationens skull och för deras räkning, som
vilja inhämta kunskaper för att blifva skickliga att inträda i det
medborgerliga lifvet. /
Hvad de af Utsk. anförda skälen beträffar, så äro de redan
330
Don 15 Juli f. m.
af föregtde talare vederlagda. Jag vill blott tillägga något för att
besvara en invändning emot Universitetets-flyttningen, nemi. talet
om de stora frestelser, för hvilka den studerande ungdomen genom
vistandet i hufvudstaden skulle blifva utsatt. Det är en sanning,
att lifvet i en hufvudstad har en bjertare kolorit än småstadslifvet
och således framträder mera frestande för ynglingar, men ehuru
dessa frestelser måste vara fullt ut så stora om icke större i Paris, i
Wien, i Berlin, än-i Stockholm hafva vi dock icke hört, att man
för deras skull varit betänkt uppå att flytta Universiteten från dessa
städer och till småstäder. Innan jag lemnar kapitlet om frestel¬
serna och förströelserna, vill jag äfven nämna, att den omständig¬
heten, att studentcorpsen i Upsala anser sig såsom den förnämsta
derstädes, såsom den tongifvande, stundom föranleder till stora de-
penser, ja så betydliga, att för föräldrar, som icke hafva någon
förmögenhet, det på sednare tider blifvit en ganska stor tunga att
låta sönerna studera i Upsala. Om deremot Universitetet förlädes
i Stockholm, vore de studerande såsom klass mindre betydande, de
kunde icke upträda såsom tongifvande, utan kunde föra ett ganska
anspråkslöst lefnadssätt, hvarjemte genom det större tillfället för
dem att blifva uptagna i familje- och societetslifvet åtskilliga af
deras nuv:de depenser skulle kunna undvikas. Jag har icke hört
att studenterne i Köpenhamn föra något öfverdådigt lefnadssätt, utan
snarare tvärtom. Om allt detta tages i närmare öfvervägande, så
tror jag, att invändningen ang:de de stora frestelserna och utgif¬
terna i en hufvudstad, hvarpå många, enligt hvad jag hört, lägga
en ganska stor vigt, torde förlora en stor del af sin kraft.
Hvad slutligen vidkommer anmärknm, att Upsala Universitets
flyttning till Stockholm skulle utgöra en kränkning af Konung
Gustaf II Adolfs donationsbref, så har den siste värde talaren re¬
dan häntydt på en utväg, hvarigenom all betänklighet i detta hän¬
seende kunde häfvas. Men derjemte- vill jag nämna, att ehuru
frågan om Universitets-flyttningen varit å bane allt sedan år 1821,
då den behandlades uti en å trycket utgifven brochyr, så har man
likväl under hela den sedermera förflutna tiden aldrig hört någon
betänklighet i detta hänseende omnämnas.
Gr. Björnstjerna: Jag skall endast med få ord uptaga
tiden.
Frih. Stael von Holstein har ansett, att Utsk:s yttrande om
den Gustavianska donationen till Upsala Akademi, vore af föga be¬
tydenhet. Jag vågar att häruti vara af en alldeles olika tanke och
detta så mycket heldre, som min juridiska motståndare, Gr. Sparre,
icke ännu uptagit denna punkt til! besvarande. Jag hemställer
emedlertid till den värde Frih:s pröfning, huruvida man, enligt
svensk jurisprudens, får tolka testators mening annorlunda än efter
ordalydelsen. Då nu de Gustavianska godsen äro gifna lill
Upsala högskola och icke till någon annan läroanstalt torde de
fortfarande få der förblifva. Frih. Stael har ytterligare sagt, att
om studenterna i Wien haft så stor del i de politiska oroligheterna,
så förvånar det honom, att Universitetet blifvit derstädes bibehållet.
Den 15 Juli t. ni.
331
Detta om förvånar deremot mig; hvar och en borde veta, hvilken
rol den s. k. Aulan spelade i den Österrikiska revolutionen. Or¬
saken, hvarför Universitetet, detta oaktadt, icke blifvit förflyttadt
från hufvudstaden, är helt enkelt att kostnaden blifvit allt för stor.
Här i Sverige, der vi äro nog lyckliga att icke ega Universitetet
i hufvudstaden, här tyckes man ej vilja rygga tillbaka för dylika
utgifter. Gr. Sparre har påstått, att hans motståndare förvrängt
hans ord. Jag vågar nästan påstå, att Hr Gr:n snarare förvrängt
mina ord än jag hans. Jag har alldrig tillvitat Hr Gr:n ett så
löjligt yttrande som det, att Jurister borde taga en lifligare del i
statshvälfningar. Jag har aldrig påstått, att en Assessor eger mång¬
dubbelt större inkomster än en Professor. Jag har endast yttrat,
att en Assessor icke skall vilja blifva Professor, om utsigterna för
hans framtid derigenom förminskades. Jag vet, att flere ledamöter
uti Norriges Höjeste Eet varit JurisProfessorer, men ser sannerli¬
gen icke hvad som hindrar, att detta äfven här, kan blifva fallet
då vi hafva exempel att Professorer i andra lärdomsgrenar, både
vid Upsala och Lund, intagit t. o. m. Statsråds-taburetter.
Jag vill icke längre fördröja frågans afgörande utan slutar
med att fortfarande begära bifall till denna punkt.
Gr. Sparre: I mitt sista yttrande uraktlåt-jag att utlåta mig om
den juridiska sidan af saken eller örn möjligheten att, utan kränk¬
ning af Gustaf II Adolfs donntionsbref, flytta Upsala Universitet
till Stockholm. Denna uraktlåtenhet har Gr. Björnstjerna förme¬
nat vara ett tyst medgifvande af giltigheten utaf Utsk:s argumen
tation i detta hänseende, men som detta är ett fullkomligt misstag,
anhåller jag att i korthet få yttra min tanke i saken. Jag hyser
lika litet betänklighet att flytta det af Konung Gustaf II Adolf
donerade Universitetet i Upsala till Stockholm, som man i Linland
hyst betänklighet att flytta Akademien från Åbo till Helsingfors
och som man i Tyskland hyst betänklighet att flytta flere Univer¬
siteter från den ena orten till den andra. Donationen är väl gif¬
ven till »Upsala högskola eller Kongl. Akademien», men det är
ingenting som hindrar K. M. att förklara, att Upsala Högskola
hädanefter skall ligga i Stockholm Jag ser intet hinder för med¬
delandet af en sådan förklaring, aldrahelst K. M., såsom vi veta,
eger den högsta tolkningen af testamenten, fideikommissbref m. m.
samt t. o. m. eger makt att i viss mån förändra fideikommiss-stiftelser,
såsom genom medgifvande af inteckning i en fideikoramitterad egen¬
dom. K. M. kan således ganska väl vidtaga en sådan förändring
af det ifvågav:de donationsbrefvet, derest något sådant skulle er¬
fordras.
Beträffande de förespeglade stora kostnaderna af Akademiens
förflyttning, så hemställer jag, om B. St:r, som nyligen voterat om¬
kring .20 milhr Rdr till jernvägsanläggningar, icke kunna hafva
råd att bevilja 1-| k 2 milhr för att befordra den högsta bildningen
i landet. Eller är verkligen tidens materiella riktning så öfvervä¬
gande, att man anser sig böra offra 20 ä 30 milhr på kommuni¬
kationsväsendet men nekar att gifva 2 milhr för att rädda landets
332
Deri 15 Juli f. m.
förnämsta bildningsanstalt från ett oundvikligt förfall? Då Upsala
icke ligger på längre afstånd frän Stockholm jin 7 mil skulle för¬
valtningen af Akademiegodsen ieke i någon betydligare mån för¬
svåras.
Gr. Björnstjerna har sagt, att lian fritagér sig från beskyll¬
ningen att hafva förvrängt mina ord. Jag ber att få med anled¬
ning häraf erinra, att jag icke nämnde hans namn, utan sade, att
mina motståndare i allmänhet förvrängt mina ord, och till ett så¬
dant yttrande anser jag mig hafva haft fog, enär jag bestämdt på¬
minner mig, att Hr. Carlheim Gyllenskjöld yttrade, att jag likasom
önskade att Juristerue skulle taga en väsendtlig del i alla politiska
förvecklingar.
Gr. Carlheim Gyllenskjöld: Gr. Sparres sista ord tvinga
mig att ånyo begära ordet. Jag tror mig icke hafva sagt, alt Gr.
Sparre önslcade, utan att lian syntes önska Juristerne en framstå¬
ende rol i statshvälfningar, oell att jag icke torde hafva upfattat
Hr Gr:ns ord alldeles orätt, bevisas deraf, att Gr. Björnstjerna har
upfattat dem ungefärligen på samma, sätt.
Då jag nu har ordet ber jag att få göra ett tillägg till mitt
förra anförande. Gr. Sparre har vändt sig emot mig och vltrat,
att de af mig omtalade »unge Juristerne i Svea Hoflin 11 sjel Iva be¬
klagat sig öfver deras juridiska bildnings bristande grundlighet.
Jag tviflar icke derpå utan anser det vara så mycket sannolikare
som det är en gammal erfarenhet, att ju mera man vet, desto större
anser man sitt vetandes otillräcklighet och önskar dess ytterligare
utveckling. Anledningen hvarföre en sådan klagan är temligen all¬
män tror jag mig af egen erfarenhet-kunna förklara. Jag hade
nemi. ämnat att gå mera grundligt till väga med mina Akademi¬
ska studier, men jag måste afstå derifrån, emedan jag fann, att den
Akademiska undervisningen bedrefs på ett sådant sätt, att man i
det praktiska lifvet ej hade någon egentlig nytta deraf. Derpå
har Gr. Sparre svarat, att om Akademien flyttades till Stockholm, skulle
förhållandet blifva helt annorlunda. Detta är visserligen möjligt,
men motsatsen kunde äfven inträffa. Först då man uti embets-
verken fordrar en grundlig juridisk bildning såsom vilkor för fram¬
komst på den juridiska vägen, först då blifver förhållandet annor¬
lunda, och detta är alldeleles oberoende af Universitetets läge i
Stockholm eller i Upsala.
Hr Tham, Carl Wilhelm Äng.: I en fråga af sådan be¬
skaffenhet som denna, torde det vara tillåtet att yttra sig för den,
som varit icke allenast studerande utan äfven yngre akademisk lä¬
rare vid Upsala Akademi. Jag kan ej påminna mig, att denna
fråga under min studenttid varit å bane eller att någon opinion
derom då blifvit af den studerande ungdomen uttalad, men deremot
har frågan å sednare tider varit afhaudlad i Upsala och då var jag
en af dem, som önskade Universitetets förflyttning till Stockholm.
Det första lika enkla som vigtiga skälet härför låg uti medvetandet
af den hämmande inverkan på vetenskapernas utveckling, som vs-
Den 15 Juli f. m.
333
ståndet i en småstad utöfvade på både lärare och lärjungar, de
der måste sakna de i hufvudstaden befintliga, hufvudsakligaste käl¬
lorna till utbildning, särdeles i afseende å de praktiska vetenska¬
perna. Denna fråga är så väl i tal som i skrift förut så vidlyf¬
tigt afhandlad, skälen för oell emot den föreslagna flyttningen hafva
jemväl under dagens diskussion härstädes blifvit så utförligt utveck¬
lade, att jag anser mig ej behöfva vara vidlyftig. Om de skäl
Utsk. anfört, torde äfven vara ganska litet att säga, men desto
mera om det resultat, hvartill Utsk. kommit. Utsk. erkännner,
att Universitetets belägenhet i en småstad är i vetenskapligt hän¬
seende skadligt. Det anses att Upsalas blifvande jernvägsförbin-
delse med Stockholm skall i någon mån afhjelpa denna olägenhet,
men någon utveckling af detta påstående finnes ieke i Betänk.
Utsk. talar om mångå tillfällen till förströelser hvilka i hufvud-
staden finnas och skulle afleda den studerande ungdomen från fli¬
tiga studier. Derpå är äfven mycket svaradt och man har med
rätta lagt mycken vigt vid den omständighet, att studenterne finge
mera tillfälle att umgås med familjer här än i Upsala. Utsk. sä¬
ger slutligen: »Utsk. saknar emellertid de närmare uplysningar i
ämnet, hvilka liro behöfliga för att uttala en bestämd åsigt i frå¬
ga derom, huruvida dessa jemte de flera skäl, som mot ett Uni¬
versitets förläggande i hufvudstaden kunna åberopas, må vara af
större eller mindre vigt, än dem, på hvilka förslaget grundas, men
Utsk. finner i öfrigt sådana hinder och svårigheter möta för en för¬
flyttning af Upsala Universitet, att Utsk. anser sig böra afstyrka
en sådan åtgärd.» Då Utsk. erkänner vigten af att erhålla uplys¬
ningar, hade Ut3k. icke bordt skjuta saken helt och hållet ifrån
sig. Detta har Utsk. emellertid gjort och såsom de förnämsta hin¬
dren för åtgärden anfört 1) Gustaf II Adolfs testamente, 2)
enskilda personers testamenten samt 11) kostnaden. Jag vill ej yttra
mig öfver den juridiska frågan, ty dess bedömande tillhör Juristerne.
Jag har väl hört en Jurist i dag förklara, att testamentena ej lägga
hinder i vägen för flyttningen, men jag tror, att landets förnämsta
jurister böra i ämnet afgifva en gemensam förklaring, så att man
kan vara fullt säker på åtgärdens lagenlighet. Hvad kostnaden
beträffar tror jag ej att den skulle blifva så stor, att den bör af¬
skräcka från vidtagandet af en allmänt nyttig åtgärd. Då jag såle¬
des ej kan obetingadt godkänna dessa skäl, anser jag, att Utsk.
bordt tillstyrka en utredning af frågan i alla dess detaljer utaf sak¬
kunnige män. Blefve deras utlåtande i ämnet, att flyttningen icke
är behöflig eller nyttig, så vore det ju en god sak att hafva frå¬
gan en gång för alla afgjord, så att vi ej återfinge densamma vid
hvarje riksdag. Jag förenar mig således med dem, som yrkat punk¬
tens återremitterande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag förenar mig
till största delen med den siste värde talaren. Jag vill för öfrigt
tillkännagifva, att jag icke hyser någon förhoppning, att man vid
denna ltiksdag skall'besluta sig till att begära hela Upsala Uni¬
versitets förflyttning hit till hufvudstaden, samt att jag räknar Ekon.-
334
Den 43 Juli f. m.
Utsk. till förtjenst, att det gått de. allmänna önskningarne åtmin¬
stone till någon del till mötes genom att tillstyrka den Medicin¬
ska Fakultetens förening med Carolinska Institutet. Jag tror lik¬
väl, att Utsk. gerna kunnat gå något längre och jemväl tillstyrka
den juridiska fakultetens förflyttning hit till Stockholm. Emot en
sådan åtgärd förefinnas inga egentliga hinder. För denna fakultets
räkning finnas i Upsala inga särskildta byggnader eller inrättningar,
så att för flyttningen det knappast erfordras något annat än att
Professorerne och juris studiosi liitflytta sina personer. Här kunde
man med ganska obetydlig kostnad erhålla nödiga lärosaler, och
mera behöfdes ej. För min del anser jag den juridiska fakultetens
hitflyttning vara lika vigtig som den medicinskas. Yi veta att det
juridiska studiet i Upsala nästan helt och hållet urartat till en
ogagnelig och uttråkande lex- eller collegiiläsning, hvaraf åtskilligt
visserligen qvarstannar i den studerandes minne men hvarigenom
hela det vetenskapliga exemplet, för att så säga, förflyktigar från
studiet. Sanningen häraf tror jag kunna intygas af alla de jurister,
som studerat i Upsala. Jag tror, att de temligen allmänt beklaga
sig öfver det sätt, hvarpå de juridiska föreläsningarne derstädes
hållas och tillskrifva detta felaktiga sätt det ringa intresse, man
egnar åt sjelfva studiet. Detta intresse torde vara något större
hos dem, som studera den högre kursen eller till JurisCandidat-
examen, men det ojemförligt större antalet, eller de, som taga Hof-
Eätts-examen, lära sig lagboken och collegierna såsom utanlexor
utan något intresse för sjelfva den juridiska vetenskapen. Annor¬
lunda tillgick det vid det Universitet der jag hade den lyckan att
studera juridiken. Man hade der en Professor, som föga brydde
sig derom, huruvida lärjungen kunde ur minnet upräkna en mängd
data på författningar, upläsa en mängd lagrum utantill m. m. s.,
utan som hufvudsakligen fästade sig vid sjelfva rättsläran, sjelfva
rättsbegreppen och den tillämpning desamma i den gällande lagen
erhållit, samt derigenom tillvann vetenskapen lärjungarnes kärlek
och intresse. En sådan läromethod är alldeles motsatsen till den
som nu för tiden följes i Upsala, der högst få studerande bevista
de juridiska föreläsningarna, hvilka ej heller bestå i något annat
än ett ständigt genomgående af några Collegier, dem de stude¬
rande skola lära sig snart sagdt utantill och hvilka ofta innehålla
redogörelse för en mängd särskildta författningar, såsom t. ex. barn-
morske-regledet, af hvars inhämtande man ej har något egentligt
gagn i det praktiska lifvet. Det är visserligen ganska lyckligt,
att, på sätt erfarenheten visat, många jurister, när de inträdt i det
praktiska lifvet, sjelfva ersätta bristen i deras akademiska undervisning-
och att man således kan besätta domareplatserne med någorlunda
dugliga personer, men detta lyckliga förhållande skulle utan tvifvel
hvila på en säkrare grundval, om den akademiska undervisningen
blefve bättre och mera egnad att i de studerandes sinnen alstra
ett lefvande intresse för rättsvetenskapen. Jag tror, att dertill ej
finnes något kraftigare medel, än Universitetets flyttande till liuf-
vudstaden. Till följd af den större upmärksamhet, hvarmed lärar-
nes förehafvanden här skulle följas, blefve de utan tvifvel tvungna
Ben 15 Juli f. m.
335
att i sina föreläsningar inlägga mera vetenskaplighet samt att be¬
gagna en lämpligare undervisningsmethod. Hvad särskildt det ju¬
ridiska studiet beträffar, så tror jag, att de unga juristerne här,
likasom i Norrige och Danmark, i sådant fall skulle äfven efter
examen fortsätta sina studier och sålunda förena teorien och prak¬
tiken, till bådas fromma. Jag föreställer mig, att Utslc. tagit allt
detta jemte mycket annat förut anfördt i ett alldeles för flyktigt
öfvervägande, hvarföre jag förenar mig med dem, som yrkat punk¬
tens återremitterande. I afseende på den stora frågan, eller hela
Upsala Universitets förflyttning till hufvudstraden, vore det högst
önskligt, att It. St:r vid denna Riksdag åtminstone komme till det
resultat, att de till K. M. framförde en begäran om frågans utred¬
ning, så att man vid nästa Riksdag kunde erhålla en fullständig
framställning om de svårigheter som mötte förslaget samt om sät¬
tet för deras undanrödjande. Jag hyser den fasta öfvertygelse, att
denna fråga är en ibland dem, som icke kunna falla, samt att det
derföre vore skäl att ju förr desto heldre få den fullständigt un¬
dersökt och utredd, så att man sedermera med full tillförsigt kunde
fatta sitt beslut. Då man nu endast begär en undersökning i frå¬
gan, anser jag det bevisa en ganska stor intolerans och en allt för
långt drifven konservatism att icke medgifva en sådan. Jag yrkar
återremiss af punkten.
Dc härefter först till bifall och sedermera till återremiss å
denna punkt framställde proposme besvarades med blandade Ja och
Nej och blefvo vid deras förnyande på enahanda sätt besvarade,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg den sednast
till återremiss framställda propos. besvarad med öfvervägande Ja.
Gr. Björnstjerna och Hr Printzensköld begärde vote¬
ring.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den som bifaller den del af Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk:s
Betänk. N:o 97, hvari Utsk:t hemställt, att förslaget om förflytt¬
ning till hufvudstaden af Upsala Universitet må lemnäs utan åtgärd,
röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej anser R. o. Ad. de emot ofvannämnde del af Utskis
Betänk, gjorda anmärknu- föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja—33.
Nej—32.
Hr Dalman: Jag anhåller att få till protokollet anmäla min
reservation emot det nu fattade beslutet, under erinran, att det
under öfverläggningen ej varit fråga om ett omedelbart antagande
af förslaget om Upsala Universitets förflyttning till hufvudstaden,
utan endast om en utredning af saken.
Deri 15 Juli f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfardadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
3:dje punkten, ang-.de gjorda framställningar om upgö-
rande af förslag lill verkställandet af Universitetens förflyttning,
dels om åliggande för den, sorn vid Universitetet vinner befor¬
dran, all underkasta sig en sådan förflyttning.
Bifölls.
4:de punkten, any.de vackt förslag om juridiska fakultetens
i Upsala och Lund af skiljande från dervarande Universitet och för¬
flyttande lill liufvudstaden, för alt der lill en gemensam under¬
visningsanstalt organiseras.
Gr. Sparre: Då Ståndets majoritet icke velat medgifva liela
Upsala Universitets förflyttning till Stockholm, hemställer jag, huru¬
vida icke, på grund af de skäl jag förut anfört, det åtminstone
kunde tillåtas, att de praktiska vetenskapernas fakulteter hit flytta¬
des. Derigenom vore det mest trängande behofvet afhjelpt och jag'
vågar derföre anhålla om återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld: Jag kan sannerligen icke göra mig ett
klart begrepp om ett Universitet, sorn. endast skulle vara till för
studerandet af en enda vetenskapsgren. Åtminstone torde man i
sådant fall nödgas förändra namnet, sorn innebär, att anstalten skall
omfatta alla slag af vetande. Icke heller kan jag utaf de af Gr.
Sparre under discussionen öfver torra punkten anförda skäl finna
mig öfvertyga! om den absoluta nödvändigheten af den juridiska
fakultetens hitflyttande. Om jag än måste medgifva, att den juri¬
diska undervisningen i Upsala ieke bedrifves på ett sätt som mot¬
svarar hvad man torde ega rättighet att begära, så kan jag dock
icke erkänna att detta nuv:de förhållande nödvändigt påkallar fakul¬
tetens förläggande här i Stockholm. Det har olyckligtvis blifvit
en sed här i landet, att, så snart en institution icke anses upfylla
sitt, ändamål, genast antaga att detta är sjelfva institutionens fel
och att derföre yrka dess uphäfvande eller totala omskapande. Jag
för min del skulle tro, att en institution, om den än icke hinner
högsta graden af förträfflighet, han blifver ganska ändamålsenlig
och för det allmänna nyttig, om man blott ingjuter lif deri och
tillser, att de personer, som in corpore utgöra institutionen, äro
till sina kunskaper och öfriga egenskaper fullt qvalificerade för att
tillvägabringa det med institutionen åsyftade ändamål. Sådant tror
jag förhållandet vara med den juridiska fakulteten i Upsala. Yi
hafva icke saknat sådana innehafvare af professorsplatserna inom
denna fakultet, som utgjort en heder för landet, och jag hoppas,
att vi icke heller hädanefter skola sakna sådana personer, så framt
man icke, derföre att det juridiska studiet ej f. n. bedrifves
på ett riktigt sätt, företager sig att förrycka hela institutionen,
lösrycka den från don filosofiska fakulteten, med hvilken den står i ett så
nära
Den 15 Juli f. ra.
337
nära samband, och ställa den isolerad här i Stockholm. MA man
tillse, att Professorerne bättre sköta sitt undervisningskall, att öfver¬
gifva den odrägliga lexläsningen och att de i stället söka odia sina
lärjungars förstånd! Om så sker, tror jag fullt och fast, att den
juridiska fakulteten i Upsala lika väl hädanefter som fordom skall
upfylla sitt ändamål samt att fäderneslandet skall erhålla fullt skick¬
liga personer för utöfvandet af det vigtigare domarekallet. Jag till¬
styrker således bifall till punkten.
Hr Dalman: DA jag förra gången hade ordet, kände jag ej,
att föredragningen af detta Betänk, skedde punktvis, hvarföre jag
då yttrade mig anguie den stränga nödvändigheten af den juridiska
fakultetens förflyttande till hufvudstaden, ehuru detta ämne egent¬
ligen tillhör den nu föredragna punkten. Jag har med mycken
tillfredsställelse förnummit, att Gr. Sparre delar min åsigt i detta
fäll, och jag vågar nästan antaga, att, med undantag af den siste
värde talaren, det icke finnes någon af Ståndets jurister, som ej
hyllar samma åsigt och hyser samma önskan. Den siste värde ta¬
laren har sagt, att det icke är institutionens fel, att det
juridiska studiet f. n. på ett felaktigt sätt bedrifves, utan
de nuv:de lärarnes, samt att man derföre ej bör uphäfva sjelfva in¬
stitutionen. Ingen har här ifrågasatt hela institutionens uphäfvan-
de, men man har velat förbättra den och, såsom Hr Printzensköld
sjelf yttrat, ingjuta nytt lif deri genom de juridiska lärostolarnes
förflyttande från en ort, der ingen praktisk undervisning i juridi¬
ken kan meddelas, till en ort, som erbjuder rikligt tillfälle dertill.
Det är just på möjligheten af att ingjuta lif i institutionen, om
den skall qvarstanna i Upsala, som jag i högsta grad tviflar. Och,
mine Hrr, det är icke nog dermed, att det juridiska studiet bedrif¬
ves på ett för lärjungarne högst ogagnelig! sätt, utan, hvad sorn
är nästan ännu värre, erfarenheten har å sednare tider varit, att
det snart sagt är omöjligt att få några lärare i rättsvetenskapen,
så länge institutionen finnes qvar i en småstad. Annorlunda skulle
utan tvifvel förhållandet blifva, om fakulteten förlädes här i huf¬
vudstaden, der det blefve tillfälle för Professorerne'att både i the-
oretiskt och praktiskt hänseende förkofra sig i sin vetenskap, att
blifva verkliga juridiska auktoriteter, de der rådfrågades i alla tvi-
stigare rättsfall och bade utsigt att blifva befordrade till landets
högsta domareplatser. En sådan vexelverkan emellan theori och
praktiken skulle åt juridikens studium gifva det lif och det intresse,
som nu beklagligtvis nästan helt och hållet saknas, samt bereda tillfälle
för de studerande att förvärfva sig en verklig juridisk bildning.
Ehuru jag med detta mål för ögonen, icke skulle hysa någon be¬
tänklighet emot både Upsala och Lunds juridiska fakulteters för¬
flyttning till hufvudstaden, vill jag dock, enär frågan derom icke
vid denna Riksdag torde hafva någon utsigt till framgång, inskränka
mig till att anhålla om återremiss i den af mig nu antydda syftning.
Hr Printzenskjöld: Det måtte väl vara att förändra insti-
VII H. 22
33S
Den 15 Juli f. m.
tutionen, då man lösrycker den juridiska fakulteten från Universi¬
tetet oell förflyttar den till en annan ort! Den blifver ju i sådant
fall endast en juridisk skola eller undervisningsanstalt, som inga¬
lunda kan ega den betydelse, eller hafva det omfång, som en juri¬
disk fakultet, utgörande en integrerande del af Universitetet. Man
säger, att en jurist har bättre tillfälle att förvärfva sig en grund
lig juridisk bildning här i hufvudstaden än i Upsala. Jag inser
icke, hvarföre en person, som älskar rättsvetenskapen, icke skulle
kunna under någon tid af året vistas här i Stockholm, ty läse-
terminerne i Upsala äro icke längre, än att både akademisk lärare
och lärjungar hinna att på andra ställen utbilda sina kunskaper i
det juridiska facket. Vill raan gå till grunden af saken och efter¬
forska rätta skälet hvarföre någon förflyttning till Universitetslärare¬
platser i juridiken från domareplatser ej eger rum, så skall man
finna denna orsak ligga deruti, att lönevilkoren äro så olika. En
Assessor i Svea HofRätt, som för knappa sju år sedan tog sin
examen, har i årlig lön 4,000 Rdr och åtnjuter omkring frenne
månaders semester. En Professor i juridiken har alkira högst 3,000
Rdr i löneinkomt, eller så betydligt mindre löneförmåner, att en
Assessor icke kan vilja byta sin domarebefattning emot en akademisk
lärostol. Då man på ett sådant sätt reglerar lönerna, är det ej
underligt, att man ej kan få skickliga eller utmärkta juridiska Pro¬
fessorer, ehuru jag visst icke vill påstå, att de sednast utnämnde
äro under medelmåttan. Sätt lönerne för lärarne i de praktiska
kunskapsgrenarne tili ett med tjenstemannalönerne jemförligt belopp;
gör det sedermera till en möjlighet för desse lärare att kunna öf¬
vergå till domareplatser, eller, med ett ord, gör institutionen sådan
den bör vara; så skall densamma, enligt min fullkomliga öfverty¬
gelse, äfven om den i framtiden kommer att qvarstanna i Upsala,
icke allenast blifva försedd med lika skickliga lärare som i fordna
tider, utan äfven aflemna ynglingar, utrustade med sådana kunska¬
per, att vederbörande, som skola pröfva deras skicklighet elter in¬
trädet i det praktiska lifvet, skola erkänna, att de förvarfvat hvad
de framför allt böra ega, nemi. en grundlig insigt i den theoretiska
delen af juridiken. Eger man en sådan insigt, så förvärfvar man
sig ganska snart och lätt praktisk skicklighet, så vida man har ett
klart och redigt förstånd samt god vilja. Jag anhåller om bifall
till punkten.
Gr. Sparre; Jag ber blott, att med några få ord få anmärka,
att Hr Printzenskölds sednaste yttrande innehåller oriktigheter ifrån
början till slutet. En ITofRättsAssessor har i lön 3,000 Rdr och
skulle enligt K. M:s förslag, få 3,500; men professorslönen är hö¬
gre, enär den merendels upgår till omkring 3,600 Rdr. Hela Pir
Printzenskjölds på lönebeloppens jemförande grundade räsonuement
är följaktligen grundfalskt.
Under loppet af sitt anförande sade Hr Printzensköld, att det
skulle vara lämpligt, om man, såsom fordom, kunde gå från Hof-
Rätten till Akademien och från Akademien till HofRätten. Ome¬
delbart derefter sade samme talare, att Professors-lönerne borde vara
Den 15 Juli f. m.
339
större än Assessors-lönerne. Jag kan icke rätt fatta sammanhanget
i denna framställning. Verkliga förhållandet är emellertid, att det
icke finnes någon Assessor, som ens sätter i fråga att flytta till
Upsala. Jag säger detta med fullkomlig säkerhet, ty under den
sista ledigheten inom den juridiska fakulteten i Upsala tillfrågades
flere ledamöter i Svea HofRätt, om de ville emottaga platsen, men
de svarade alla nej, emedan de icke ville begrafva sig i en små¬
stad, der de icke kunde finna någon näring för förkofran i det
yrke, som de älskade. För min enskildta del säger jag öppet och
upriktigt, att om jag än skulle ega tillräcklig skicklighet att blifva
lärare i någon gren af rättsvetenskapen, och om man bjöde mig
en aldrig så stor lön, så flyttade jag ändock ej till Upsala, ty jag
älskar mitt yrke, jag sträfvar att förkofra den om än ringa grad
af skicklighet jag måhända eger, jag vill ej låta mitt juridiska ve¬
tande, om än ofullkomligt, aftyna och dö.
Man har sagt, att man ej bör fördöma hela institutionen,
derföre att lärometlioden f. n. är dålig. Jag har icke fördömt in¬
stitutionen, jag liar blott sagt, att man under nuv:de förhållanden
icke kan få några skickliga lärare i Juridiken samt att man der¬
före bör flytta intitutionen till hufvudstaden. Jag har sagt, att
rättsvetenskapen icke kan utvecklas och förkofras, när man förvisar
dess idkare till en småstad, der vetenskapen, i brist på näring,
måste dö? Detta har jag sagt och dervid blifver jag, samt yrkar
fortfarande, att punkten måtte återremitteras.
Ilr Garlheim Gyllenskjöld: Jag skall endast med några
få ord fästa upmärksamheten derpå, att då den föregående punk¬
ten är bifallen och då det icke lärer kunna nekas, att en sönder-
styckning af Universitetet skulle vara förknippad med hvarjehanda
svårigheter, det vore i högsta grad olämpligt att återremittera denna
punkt. Ty om denna punkt återremitterades, men den vid förra
punkten förda discussionen icke medföljer, så skulle det synas för
Utsk. såsom hade inga andra yttranden rörande den juridiska fakul¬
tetens förflyttning blifvit afgifna, än de, som efter föredragningen af
denna punkt afgifvits. Jag tror att den som anser frågan om
Universitetets flyttning vara af vigt, icke bör lemna sitt bifall till
denna punkt, och den efterföljande, ty derigenom undanskjutes frå¬
gan i sin helhet. Jag lemnar derhän, huruvida det i framtiden
blifver möjligt att bibehålla Universitetet i Upsala på dess nuv:de
plats. Jag önskar val icke dess förflyttning på sätt man föreslagit,
men om jag så önskade, ville jag ej, att det skulle ske på ett sätt,
som förstörde hela institutionen. Om R. o. Ad. skulle bifalla punk¬
tens återremitterande, anhåller jag, att jemväl den föregående discus-
sionen måtte få åtfölja.
Ilr Dalman: Med anledning af den siste värde talarens ytt¬
rande vill jag blott fästa upmärksamheten derpå, att då Utsk. sjelf
åtskiljt dessa punkter och föredragningen här äfvenledes skett punkt¬
vis, så lärer det vara gifvet, att den ena punkten ej står i något
oskiljaktigt sammanhang med dem andra. Det är icke underligt,
310
Ben 15 Juli f. m.
att (le, som lyckats undertrycka reformen i det hela, nu söka att
förhindra en reform i det partiella, men de, som icke vunnit den
stora reformen, böra dock sträfva att vinna den mindre, och det
är derföre som jag fortfar i min anhållan om fiterremiss.
Efter först till bifall och sedermera till återremiss å denna
punkt framställde propos.r, som besvarades med blandade Ja och
Nej, blef proposm till bifall derå förnyad och besvarad med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Dalman begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den som bifaller den del af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s
Betänk. N:o 97, hvari Utsk. hemställt att förslaget om förflytt¬
ning till liufvudstaden af juridiska fakulteterne i Upsala och Lund
icke må till någon K. St:rs åtgärd föranleda, röstar.
J £1 J
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser It. o. Ad. de emot ofvanberörda del af Utsk:s
Betänk, gjorda anmärkn:r föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja—34.
Nej—20.
5:te punkten, ang:de väckt förslag om den medicinska fa¬
kultetens i Upsala förening med Carolinska mcdico-chirurgislta
Institutet, lill bildande af en medicinsk läroanstalt i Stockholm.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Då förev:de Betänk, vidrö¬
rer frågor af största vigt för den medicinska undervisningen och
hvilkas afgörande alltså kunna komma att utöfva ett stort infly¬
tande på läkarebildningen, samt alltså mera än de flesta andra må¬
ste intressera mig, kan jag desto mindre underlåta att uttala min
åsigt derom, som, derest en framställning i ämnet af R. St:r kom¬
mer att till Ii. M. göras, jag sannolikt, till följd af min embets-
mannaställning, torde blifva ålagd att deröfver afgifva Utlåt., för
hvilken händelse jag icke bör, genom min tystnad i dag. gifva an¬
ledning till den förmodan, att jag såsom representant gillat hvad
jag såsom embetsman kommer att afstyrka.
Till en början bör jag förklara Ekon.Utsk. min upriktiga
tacksamhet ej mindre för den möda Utsk. gjort sig att utreda frå¬
gan om den medicinska undervisningens närv:de ställning, än för
den rättvisa, som härvid vederfarits Carolinska Institutet, — ett
läroverk, hvilket förnämligast genom sin egen inre kraft under de
sednare decennierna bidragit att höja läkarevetenskapen i fädernes¬
landet och hvilket, änskönt tillbakahfillet utaf det för detsamma
gällande, ingalunda tidsenliga Reglenr-te, likväl genom sjelftagen
verksamhet utbildat sig till sitt nuv:de skick, utöfvat och utöf¬
var ett så mäktigt, så välgörande inflytande på läkarebildningen i
Den lfl Juli f. m.
341
Sverige, att någon sådan utan detsamma knappast låter tänka sig,
samt såmedelst gifvit anledning till väckande af den fråga som nu
utgör föremål för It. o. Ad:ns öfverläggning.
Hvad nu sjelfva denna fråga beträffar, får jag förklara, att
jag i allmänhet erkänner riktigheten af de premisser, hvarpå Utsk.
grundat sitt tillstyrkande, att den medicinska fakulteten i Upsala
och det Carolinska medico-chirurgiska Institutet här i Stockholm
skulle till en gemensam läroanstalt förenas, men detta oaktadt,
kan jag icke instämma uti konklusionen. Det är visserligen en
sanning, att Carolinska Institutet behöfver ännu flera lärareplatser
för att blifva hvad det bör, ett mot tidens och vetenskapens for¬
dringar fullt svarande undervisningsverk för läkare, äfvensom det
icke kan nekas, att detta mål skulle, åtminstone i viss mån med
minskning i utgifter kunna ernås genom förflyttning hit af medi¬
cinska fakulteten i Upsala, men emot en sådan åtgärd tala likväl
flere icke obetydliga skäl och betänkligheter, hvilka förtjena att
tagas i öfvervägande. Frågar man sig först hvad inflytande, den
medicinska fakultetens afskiljande från Universitetet skall utöfva
på dessas vetenskapliga riktning och verksamhet, så mäste svaret
väcka allvarliga tvifvelsmål om nyttan af den ifrågav:de åtgärden.
Utsk. har otvifvelaktigt rätt deruti, att de studerande som blifvit
i medicinska fakulteten inskrifne, icke med sina medstuderande af
andra fakulteter ega någon egentlig vetenskaplig beröring, till följe
hvaraf de ej heller af kamratskapet med dessa kunna draga väsendt¬
lig nytta, och om man endast afser medicinte studiosi, skulle man
med skäl kunna påstå att, den medicinska fakultetens flyttning till
Stockholm, genom den beröring hvari de då skulle komma med
de äldre och yngre naturforskare hvilka här i hufvudstaden samlas
och hvilkas stödjepunkt VetenskapsAkademien utgör, för deras
allmänna vetenskapliga utveckling vore af vida mera välgörande in¬
flytande, än det de kunde röna af samlefnaden med theologer, juri¬
ster och philosopher. — Men här bör icke allenast vara fråga om
läkarne, man mäste äfven betänka, huru medicinska fakultetens af¬
skiljande från de öfriga fakulteterne, skulle verka på dessa och syn¬
nerligast på den filosofiska. — För min del är jag öfvertygad der¬
om, att derest den medicinska fakulteten flyttades från Upsala, skulle
inom kort det naturhistoriska studiet derstädes förtvina, ty det är
ett obestridligt factum, att om än under sednare tider de profes¬
sioner, hvilka afse naturalhistorien blifvit till philosophiska fakulte¬
ten öfverflyttade, deras verksamhet egentligen afser den prseliminära
undervisning som för blifvande läkare erfordras. Den medicinska
fakultetens tillvaro vid sidan af den philosophiska icke blott kon¬
trollerar de naturhistoriska professionernas verksamhet; — denna
lifvas oell stödjes deraf, — Zoologen och Anatomen, Botanikern och
Pharmakologen t. ex. behöfver hvarandra, och deras gemensamma
interesse för de närslägtade vetenskapsgrenarne, bidraga till dessas
uprätthållande vid Universitetet, och till gemensamt försvar mot
det förtryck, som möjligen mot dem kunna komma att försökas,
ty filosofer, jurister och, framför allt theologer, sätta icke allenast
i allmänhet ringa värde vå naturvetenskaperna, utan vi hafva t. o. m.
342
Den 15 Juli i. m.
sett yttringar at fientlighet mot dem, särdeles från sistnämnde
håll. Eller hvaraf kommer det, att man så länge uteslutit all un¬
dervisning i naturkunnighet från våra elementarläroverk och att
man ännu i dag icke lyckats att deråt bereda det rum i den för¬
sta undervisningen, som den ostridigt förtjenar? — Samma makt,
som här verkat återhållande, kunde lätt vid Universitetet taga sig,
för att förtrycka, — och de Linéiska lärosalarne, hvarifrån så myc¬
ket ljus, så mycken ära blifvit spridda öfver Sverige, kunde då
snart komma att för alltid tillslutas, såsom obehöfliga för den blif¬
vande magistern, kanslisten, juristen, eller prester). Huru det
derefter kommer att se ut med läroverket, låter sig lätt tänka.
Den ifrågasatta indragningen af medicinska fakulteten, skulle för
öfrigt ur en annan synpunkt kunna anses lända till men äfven för
den medicinska vetenskapen. Det är nemi. icke likgiltigt, om en
och samma vetenskap har flera eller färre officiella representanter;
tvärtom ju flera sådana finnas, desto större garanti eger man, fol¬
den vetenskapliga verksamhetens uprätthållande, och synnerligast
derför, att undervisningen i den eller den vetenskapsgrenen icke
kan råka i förfall. — Det är alltid vådligt att, som man plägar
säga, sätta allt på ett enda kort, och lika betänkligt är det, att
göra en vigtig undervisningsgrens uprätthållande i hela Itiket, bero¬
ende af en enda mans verksamhet, — hvilken af mångfaldiga an¬
ledningar kan blifva föga svarande mot behofvet. — Utan det goda,
som den lofliga täflan mellan flere lärare i samma ämne, bör med¬
föra till undervisningens fullkomnande, är det vigtigt, att om af
en eller annan orsak, vid någotdera af läroverken, en undervisnings*
gren för en tid vöre mindre väl representerad och upburen, kunna
påräkna, att densamma likväl genom de öfriga lärarnes verksamhet
i samma ämne, icke i hela landet råkade i förfall, utan blefve be¬
hörigen uprätthållen. Det var t. ex. en tid, då hvarken läroverket
i Stockholm eller Lund egde synnerligen utmärkta män för uprätt-
hållandet af, jag vågar säga, den vigtigaste gren af medicinsk, un¬
dervisning, nemi. anatomien; men på samma tid egde Upsala sin
Murray, en Europeisk celebritet och fullt mäktig att ensam uprätt-
hålla det anatomiska studiet samt lifva och underhålla kärleken der¬
till i vårt land. Kom så ordningen till Upsala, att liksom Stock¬
holm se sig i saknad af en verksam Anatomi® Professor; men då
upträdde i Lund den berömde Florman, ur hvars skola så mångå
utmärkta naturforskare utgått, bland hvilka sednare, läroverket i
Stockholm i sin tur, lyckats tillegna sig den öfver mitt beröm för¬
tjenstfull lärare, hvilken nu innehar anatomiska professionen vid
Carolinska Institutet, och hvilken fakulteterne i Upsala och Lund
hafva att tacka för, det att äfven de kunnat vid inträffade ledig¬
heter af de anatomiska professionerne dertill finna män, som varit
platserna vuxna. Hvad jag här anfört med hänsyn till en veten¬
skapsgren, kan inträffa och har inträffat äfven för de öfriga. Lå-
tom oss då icke genom en opåkallad indragning af redan befintliga
lärostolar, beröfva dem den garanti, som ligger i tillvaron af flera
sådana för hvar och en af dem.
Det af Utsk. gjorda förslaget är för öfrigt enligt min öfver-
Den 15 Juli f. m.
fygelse endast på ett ganska ofullständigt sätt ledande till det
ändamål, man bör söka vinna. Ar nemi. detta tillvägabringandet
af en fullständigare undervisning för läkare än den vi hittills egt,
så måste man ock ställa så till, att denna blifver lika för alla,
som egna sig åt detta yrke; men på samma gång man genom Up¬
sala fakultets indragning vill bilda en fullständig undervisnings¬
anstalt i hufvudstaden, vill man nu bibehålla äfven en mindre full¬
ständig läroanstalt, medicinska fakulteten i Lund. Man skulle så¬
ledes nödgas att hafva läkare af olika bildningsgrad, och följaktli¬
gen af olika duglighet i sitt kall, nemi. sådana, som fått sin bild¬
ning vid det fullständiga läroverket i Stockholm, och sådana, som
fått den vid det mindre fullständiga i Lund. Om Stockholm är
det enda ställe i landet som kan upfylla alla fordringarne för bil¬
dandet af fullständigt medicinskt läroverk, och om man har fullt all¬
var med tillvägabringandet af ett sådant, så bör man taga steget
ut och indraga båda de medicinska fakulteterna. Skolan i hufvud-
staden skulle i allt fall icke få flere studerande, än der val kunde
undervisas, med ändamålsenlig fördelning af lärokurserne. Att in¬
draga fakulteten i Upsala och bibehålla den i Lund är halft och
planlöst. Allt hvad man genom en sådan åtgärd vunne, vore att
man besparade några löner och således med mindre kostnad kunde
öka antalet af lärostolar vid Carolinska Institutet. Men lyckligtvis
är det icke så långt kommet med bristen hvarken på materiella
tillgångar eller på intresse för vetenskaperna i vårt land, att man ju
icke förmår eller är villig att komplettera en undervisningsanstalt
af den vigt som Carolinska Institutet, så vida det ej får ske på
bekostnad af det äldre, icke mindre vigtiga allmänna läroverket,
Sveriges äldsta Universitet. Dessutom har Utsk. sjelft, så vidt jag
kan finna, på förhand beröfvat detta sitt skäl all kraft och verkan
då Utsk. ansett Konung Gustaf II Adolfs donation lägga hinder i
vägen för hela Universitetets flyttning, ty hvad som i detta afse¬
ende gäller för det hela, måste jemväl gälla för delen. Då de Gu¬
stavianska godsen äro donerade till »Upsala Universitet», så har ju
hvarje del af Universitetet, således hvarje fakultet sin andel deri
pro rata parte. Jag har hört att man vill komma ifrån detta kin¬
kiga argument med den invändning att här icke är fråga om att
lösrycka medicinska fakulteten från de öfriga, utan blott att flytta
dess lärostolar till Carolinska Institutet, hvilket då kunde anses
såsom Upsala Universitets medicinska fakultet, en argumentation
så påtagligt orimlig att den väl icke torde behöfva uptagas till
besvarande. Med lika mycket skäl kunde man ju säga: »Vi vilja
behålla Upsala Universitet, men vi förlägga dess medicinska fakul¬
tet till Stockholm, den theologiska till Skara, den juridiska till
Jönköping, den philosophiska får qvarstanna i Upsala, och Gustaf
Adolfs testamente är då behållet i helgd. Jag frågar Eder, mine
Hrr, vöre det så?
Ehuru obestridligen det medicinska studiets materiella hjelpme¬
del i Upsala och Lund äro i betydlig mån ringare än de, som i
Stockholm äro att tillgå kan man likväl, ej med fog påstå, att de
förra äro utan allt värde. Min öfvertygelse är, att om hvad LTni-
341
Den 15 Juli f. m.
versitetsStäderne i detta afseende erbjuda, rätt begagnas och under
cn lämplig period af den medicinska lärokursen, kan och deraf häm¬
tas stor nytta för undervisingen. Men härtill fordras, att denna,
sådan den kan meddelas vid Universiteten sättes i behörigt sam¬
band med den vid Carolinska Institutet; så att de särskildta läro¬
verken livart och ett i sin mån må kunna på bästa sätt verka för
det åsyftade ändamålet, en så fullständig läkarebildning som möj¬
ligt. SA som lärokurserne vid de särskildta undervisningsverken
nu äro ställda, kan detta vigtiga ändamål icke vinnas, och den
medicinska kursen, med dertill hörande examensväsende blir derige¬
nom onödigtvis och utan verklig vinst i vetenskapligt afseende i
hög grad förlängd och fördyrad, hvaraf till icke ringa del beror
den brist på läkare som, vid tjensters besättande på sednare tider
försports. Detta förhållande påkallar ändring, och den bör blifva
lätt att åstadkomma; men huru stor sakkännedom i ämnet Ekon.-
Utsk. i förev:de Betänk, än ådagalagt, kan jag för min del knap¬
past tilltro Utsk. att upgöra ett fullständigt och antagligt förslag
till den medicinska undervisningens ordnande. lag hemställer der¬
före att E. o. Ad., med afslag af Utsk-.s framställning om indrag¬
ning af medicinska fakulteten i Upsala och dennes sammanslående
med Carolinska Institutet, måtte besluta, att It. Stu- i likhet med
hvad redan vid 1851 års Eiksdag egt rum genom underd. skrif¬
velse hos K. M. anhålla, »det K. Hl. täcktes nedsätta en komité
af sakkunnige män för upgörande af förslag lill den medicinska
undervisningens ordnande på lämpligaste sätt, samt sedermera
låta vidtaga de åtgärder, som för ändamålets vinnande kunna
anses lämpliga.»
Hr Cederschiöld: Det är naturligtvis med en smärtsam
känsla som jag nödgas upträda emot Hr Ekströmer, enär jag gan¬
ska väl vet, att hans personliga anseende och öfverlägsna förmåga
skall tillintetgöra mina förhoppningar om den af mig väckta mo¬
tionens framgång. Jag ber likväl att till deri ringa kraft och ver¬
kan mina ord kunna ega, få framställa några anmärknu- emot de
af Hr Ekströmer framställda skälen för afslag å Utskrs hemställan.
Hr Ekströmer har talat om vådan af att söndra Universitetet
genom att lösrycka den medicinska fakulteten från de öfriga. Jag
medgifver, att deri ligger en icke ringa olägenhet, men jag tror,
att det å andra sidan finnes flere fördelar, som upväga densamma.
Vinsten af åtgärden för hela läkarevetenskapens utveckling och fram¬
steg blefve nemi. så stor, att man, enligt mitt förmenande, icke
bör låta afhålla sig derifrån genom farhågan att sålunda rubba
idéen om Universitetets enhet i rummet, ty det är egentligen en¬
dast deri, som den framhållna olägenheten skulle ligga.
Hr Ekströmer har sagt, att naturvetenskapernas studium skulle
lida genom den medicinska fakultetens förflyttning hit till Stock¬
holm. Jag får upriktigt bekänna, att jag icke rätt kan fatta me¬
ningen häraf, ty de, som egna sig åt medicinens studium, skola ju
först undergå en förberedande examen, den s. k. medico-philosophi-
ska, hvari ingå fysik, kemi och botanik, och de öfriga naturveten-
Den 15 Juli f. m.
845
skaperne föreläsas vid Carolinska Institutet af så skickliga lärare,
att jag tror, det ingen studerande skall ega känning af bristande
undervisning i naturvetenskaperne. Jag förmodar, att Hr Ekströ¬
mer med sitt yttrande velat uttrycka en fruktan, att bristen på
vetenskaplig beröring emellan naturvetenskapernas och medicinens
idkare skulle utöfva ett menligt inflytande på de förstnämnda ve¬
tenskapernas studium, men jag tror, att denna fruktan är ogrundad,
ty om man betänker, hvilka som varit våra utmärktaste botanister,
zoologister, kemister, så finner man, att de icke varit läkare, utan
sådana, som särskildt egnat sig åt dessa vetenskapers studium.
Hr Ekströmer har vidare yttrat, att det är en fördel för lä¬
karevetenskapen, att medicinsk undervisning meddelas på flere stäl¬
len. Jag vill gerna tro på riktigheten af denna sats, isynnerhet
då den framställes af en sådan person, som Hr Ekströmer, men
jag tillåter mig dock att anmärka, att förr än jag obetingadt med-
gifver sakens riktighet, måste det vara så bestäldt, att de särskildta
undervisningsanstalterna äro försatta i en fullkomlig likhet sins
emellan. Vi veta likväl, att detta ej f. n. är förhållandet, och
att man envist förvägrat alla anslag till inrättande af nya profes¬
sioner i till medicinen hörande vetenskapsgrenar uti Upsala och
Lund, under det att man inrättat den ena professionen efter den
andra vid Carolinska Institutet. Då Universiteten på detta sätt
lemnäs i bakgrunden, så är det ej tänkbart, att de kunna i veten¬
skaplig utveckling följa roed Institutet, och vid sådant förhållande
anser jag det vara bättre för den medicinska bildningen, att man
förenar de ofullständiga undervisnings anstalterna med det någor¬
lunda fullständiga, så att ma i erhåller ett alldeles fullständigt läro¬
verk, än att man låter de ofullständiga qvarstå och framsläpa ett
tynande lif. Härvid får jag dock erinra, att den medicinska un¬
dervisningen i Lund är vida bättre än den i Upsala. Lund har
nemi. ganska stora och organiserade sjukhus, der den praktiska un¬
dervisningen i läkarekonsten eller kliniken kan bedrifvas nästan
lika bra som i Stockholm.
Slutligen har Hr Ekströmer äfven vidrört frågan om den Gu¬
stavianska donationen. För min del vill jag ej åter uptaga denna
fråga, enär flere sakkunniga personer redan yttrat, att den store
Konungens donationsbref icke lägger hinder i vägen för hela Uni¬
versitetets flyttning, oell således det som gäller för det hela äfven
torde få anses gälla för delen.
På grund af hvad jag nu i korthet yttrat, får jag anhålla om
bifall till Utsk:s hemställan i denna punkt och afslag å Hr Ek-
strömers förslag.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: I sammanhang med och i
följd af hvad jag förut anfört i fråga om Upsala Universitets för¬
flyttning till hufvudstaden, anser jag mig äfven nu böra säga nå¬
gra ord. I mitt sednaste anförande yttrade jag, att det icke är
skäl att lösrycka en fakultet från de öfriga, och utgången af den
sista voteringen har visat, att lt. o. Åd. delar denna min åsigt.
Jag hoppas, att utgången af den nu förev:de frågan äfven blifver
346
Deti 15 Juli f. in.
i enlighet dermed. Här har af en fullkomligt sakkunnig person
blifvit väckt ett förslag, hvaruti jag till alla delar instämmer. Jag-
ber att till hvad han anfört endast få lägga, att jag anser hans
ord så mycket mera gälla, som, derest jag ej misstager mig, han
förut varit en af dem, som önskat medicinska fakultetens förflytt¬
ning hit till Stockholm samt t. o. m. utgifvit en högst intressant
afhandling, hvari en sådan åtgärd förordas. Jag har med nöje er¬
farit, att han numera frångått denna åsigt, så att han vill fortfa¬
rande bibehålla den theoretiska delen af undervisningen i Upsala
och den praktiska i Stockholm. Jag delar äfven Hr Ekströmers
åsigt, att de, som studera medicinen vid Akademierna, böra för¬
sättas i fullkomligt samma kathegori som de, hvilka undervisas vid
Carolinska Institutet, och jag tror, att detta skulle utöfva ett väl¬
görande inflytande på medicinens studium i dess helhet.
Hr Ekströmer: Med anledning af den siste värde talarens
yttrande, att jag skulle hafva varit en ibland dem, som ifrat för
hela den medicinska undervisningens koncentrerande här i hufvud-
staden, anser jag mig böra uplysa, att detta yttrande hvilar på ett
misstag. Jag har aldrig ifrat för en sådan åtgärd, utan jag har
tvärtom på detta rum mera än en gång förklarat, att jag icke ön¬
skar någon rubbning af de medicinska fakulteterna vid Universite¬
ten. Men hvad jag, under den tid jag varit lärare vid Carolinska
Institutet, önskat och förordat, det är, att nämnde Institut måtte
utvecklas till en så mycket som möjligt fullständig och sjelfständig
medicinsk undervisnings-anstalt. Berzelius, som haft så stor del uti
och förtjenst utaf den medicinska undervisningen här i landet och
som så varmt ifrade för Carolinska Institutets utveckling till en
fullständig läroanstalt för läkare, och så tydligt bevisade nyttan och
rättvisan deraf att dess alumner erhöllo full befordringsrätt, yrkade
dock aldrig att Universiteternas medicinska fakulteter skulle indra¬
gas och med Carolinska Institutet sammanslås, och om den store
vetenskapsmannen nu lefde och deltoge i denna öfverläggning, skulle
han utan tvifvel yrka afslag å hvad i denna syftning blifvit före¬
slagit. Deremot är jag förvissad, att han. liksom jag, gerna gifvit
sin röst för flyttningen af hela Upsala Universitet hit till hufvud¬
stadens en åtgärd, hvilken han ofta hördes med värma försvara,
och hvilken han oek hoppades och ansåg icke många årtionden
kunna uteblifva.
I afseende å hvad Hr Cederschiöld i slutet af sitt anförande
yttrade, eller att i Lund finnes större klinisk undervisning än i
Upsala, får jag tillkännagifva, att jag visserligen vet, att så är för¬
hållandet, men jag bör derjemte uplysa, att man äfven i Upsala
nyligen vidtagit en åtgärd, hvarigenom tillfälle till klinisk under¬
visning uti en icke så ringa grad kommer att beredas, nemi. en
förening af Akademiens sjukhus med Läns lazarettet. Den kliniska
undervisning, som der kommer att lemnäs, kan visserligen ej blifva
så omfattande som den vid Stockholms kliniska anstalter kan åstad¬
kommas, men den bör dock blifva temligen tillfyllestgörande och
Den 15 Juli f. m.
347
af stor nytta vid den första undervisningen, sådan den vid Uni¬
versiteten kan och bör leranäs.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag är ganska ledsen öfver
att hafva begått ett misstag och jag anser mig skyldig att förklara,
hvarifrån det härleder sig. Jag erinrar mig mycket väl, att Hr
Ekströmer äfven tillförene talat emot de medicinska fakulteternas
lösryckande från Akademierna, men som hans namn flera gånger
blifvit inför mig åberopadt såsom en auktoritet för yrkandet af en
sådan åtgärd, har jag låtit det nu begångna misstaget falla mig
till last.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm framställt hurusom i afs.
på förev:de punkt blifvit yrkadt af Hr Cederschiöld bifall, och af
Hr Ekströmer afslag samt att B. St:r måtte genom underd. skrif¬
velse anhålla, det K. M. må täckas genom en Komité af sakkun¬
nige män låta upgöra förslag till den medicinska undervisningens
ordnande, samt, efter Nådig pröfning deraf, vidtaga de åtgärder,
hvilka till vinnande af detta ändamål finnas vara lämpligast, blef propo¬
sition till bifall å Utsk:s i denna punkt afgifna förslag först fram-
stäld och besvarad med starka Nej blandade med Ja; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om B. o. Ad. behagade bifalla det
af Hr Ekströmer afgifna förslag till beslut, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja jemt§ åtskilliga Nej, förklarade det
han nu funnit Ja öfvervägande.
6:te punkten, innehållande hemställan ali II. St :r malle hos
K. Hl. i underd:het anhålla, all intilldess den af Utsk. föreslagna
föreningen emellan medicinska fakullelen i Upsala och Carolinska
medico-chirurgiska institutet i Slockholm blifvit verksläld, de
personer, hvilka vid institutet genomgått fullständig examen, må,
på grund af denna, förklaras för Medicine och Chirurgie dokto¬
rer, med samma räll lill anställning i Statens tjenst, som ålnju-
les af de från Universitetens fakulteter ulgångne Medicine dokto¬
rer, hvilka tillika äro Chirurgie magistrar.
Hr Ekströmer: I afseende på Utsk:s förslag i 2:dra punk¬
ten, eller om full kompetens till Läkaretjenster på Stat för dem
hvilka vid Carolinska Institutet aflagt alla examina, är jag tacksam
äfven för den rättvisa Utsk. härigenom låtit vederfaras Institutets
alumner; men då Utsk. derjemte föreslagit, att Institutet skulle få
rätt att kreera medicinae doktorer, har Utsk., enligt mitt omdöme,
valt en mindre tjenlig väg för ändamålets uppnående. Universite¬
ten hafva af urminneshäfd denna rättighet sig uteslutande tillerkänd
och kunna gerna behålla den utan att hvarken vetenskapen eller
det allmänna eller Carolinska Institutet i någon mån komma att
lida deraf Sidenhatten gör ingen kunnigare eller skickligare i yr¬
ket, och det är icke doktorer utan kunniga och skickliga läkare,
som landet behöfver. I flere andra länder och, för att ej hemta
exemplen längre bort än hos våra närmaste grannar, i Danmark
och Norrige utgör doktorsgraden alldeles icke ett vilkor för befor¬
dran som läkare. Utom medicinae professorerne vid Universitetet,
S48
Den lä Juli f. m.
finnas i Danmark ganska få läkare, som äro medicinae doktorer,
och i Norrige tror jag knappt att dessas antal, professorerne inbe¬
räknade, upgår till 10. Deremot är den stjufmoderliga behandling
de från Carolinska Institutet utexaminerade läkare nu med hänsyn
till deras befordringsrätt röna från Statens sida förtjent af den
största upmärksamhet. Motionären, Hr Cederschiöld, har framhållit
och Ekon.Utsk. med opartisk noggrannhet uplyst och bevisat, hvad
jemväl allmänt kändt är, eller att den medicinska undervisningen
vid Institutet är vida fullständigare än den vid Universiteten. In¬
stitutets större tillgång på materiella hjelpmedel för undervisningen
och dess talrikare lärarepersonal berättiga ovilkorligen till antagan¬
det att så måste vara. Såsom Utsk. äfven i dess Betänk, fullstän¬
digt utredt, äro jemväl de examina, hvilka vid Institutet afläggas
af dem som der genomgå hela lärokursen, mera omfattande, än
motsvarande fakultets examina, och dock tillerkännes dessa sednare
för ernående af kompetens till läkaretjenster ett afgjordt företräde.
För ernående af sådan kompetens erfordras nemi., såsom kändt är,
att vara medicinae doktor eller licentiat, samt chirurgise magister.
Med dessa båda lärokurser förhåller det sig på följande sätt. Till
inskrifning, vare sig vid Institutet eller endera medicinska fakulteten,
fordras att hafva aflagt medico-philosophire kandidat-examen; derefter
motsvarar Uste examen vid Institutet, eller chirurgise kandidat¬
examen fullt ut medicinae kandidat-examen, den andra eller chirur¬
gise licentiat examen fullt ut medicinae licentiat-examen, hvarefter
för såväl den ena som den andra licentiaten återstår tredje examen
vid Institutet, eller den egentliga chirurgise magister-examen. Se¬
dan åter denna blifvit absolverad, skulle det väl vilja synas som
den utexaminerade borde vara lika kompetent till befordran i Sta¬
tens tjenst, hvilkendera vägen han må hafva gått, för att ernå sitt
mål; oell skulle någondera i detta afseende ega företräde, vore det
väl den, som åtnjutit den fullständigaste undervisningen och aflagt
de mest omfattande kunskapsprofven. Så är dock ej förhållandet.
Den som. genomgått Carolinska Institutets frenne examina, måste,
för att- blifva kompetent till ordinarie läkarebefattningar, såsom sagdt
är, förvärfva doktorsgraden, hvartill för honom fordras afläggande
inför endera fakulteten, af såväl medicinae kandidat- som licentiat¬
examen, alldeles som hade han intet medicinskt kunskapsprof förut
genomgått. Institutets alumner hafva alltså fem, fakulteternas der¬
emot endast tre examina att absolvera, utom den för båda gemen¬
samma medico-philosophise kandidat-examen. Hvad blifver följden
häraf? Jo, att det, stora flertalet, hvars sträfvande helt naturligt
är att vinna kompetens, och det på möjligast korta tid, företrädes¬
vis väljer den studiiväg, som lättast leder till målet, och alltså
heldre studerar vid Universiteten än vid Institutet, heldre under¬
kastar sig de lättare pröfningarne än de strängare, heldre treune
än fem sådana. Endast några få, och jag vågar säga, dessa bland
de bästa, hafva derföre under de sednare åren från början till slut
genomgått lärokursen vid Institutet, dertill lifvade endast af be¬
gäret att förvärfva goda kunskaper och verklig duglighet, icke af
utsigten att genom dessa komma fram på tjenstemannabanan, hvil-
Den 15 Juli f. m.
34»
ken för dem är så godt som stängd, såvida de icke vilja under¬
kasta sig nya kunskapsprof, lika förödmjukande för det läroverk
der de studerat, som för dem sjelfva. Sålunda motverka de nu
gällande befordringslagarne för läkare utan tvifvel läkarebildningens
utveckling i vårt land, oeh ieke allenast den strängaste rättvisa
utan Statens sanna interesse påkallar en snar ändring i detta för¬
hållande. Medicinalstyrelsen har ock mer än en gång fästat K. M:s
Nåd. upmärksamhet härpå, och ändtligen kommit så långt, att
chirurgi* magistrar, som ej äro medicinae licentiater, nu hafva be¬
fordringsrätt till första och andra bataljonsläkaretjenster. Men der¬
vid har det ock stannat. Frågar man hvarföre? så tvekar jag icke
att uttala min öfvertygelse, att Regeringens obenägenhet att till¬
erkänna chirurgi* magistrarne full befordringsrätt, numera icke har
sin grund i misstroende till deras skicklighet, utan deruti, att er¬
kännandet af deras billiga anspråk i detta afs. skulle undergräfva
de medicinska fakulteterna. Det vore önskvärdt, att detta prohi-
bitiv-system, mera egnadt att uprätthålla fakulteterna än att åt Ri¬
kets tjenst skaffa flera och bättre läkare, snart måtte uphöra. Jag
inser visserligen, att om Carolinska Institutets examina få lika be¬
tydelse i befordringsväg, som de Akademiska nu ega, skulle sanno¬
likt antalet af medicinae studiosi i Upsala oeh Lund komma att
betydligt minskas; för min del är jag fäst öfvertygad, att läkare¬
bildningen, vetenskapen och det allmänna derpå skulle snarare vinna
än förlora, och jag tillstyrker alltså bifall till Utsk:s förslag om
underd. skrifvelse i ämnet, endast med någon förändring i den af
Utsk. föreslagna redaktionen, eller att R. o. Ad. för sin del be¬
slutar, det R. St:r hos K. M. i underd. anhålla, att, »enär den vid
Carolinska Institutet meddelade undervisning mäste anses icke
allenast motsvarande ulan ock i flere delar fullständigare än den,
sorn vid Universitetens medicinska fakulteter kan åstadkommas, de
läkare, hvilka genomgått alla vid Institutet föreskrifna examina,
må tillerkännas lika befordringsrätt med dem, som, efter vid ett¬
dera Universitetet aflagd medicina: licentiat-examen, genomgått
den s. k. opcralions-examcn och erhållit chirurgias magisters-
diplom.» Jag beder härvid särskilt få erinra, att jag med flit und¬
vikit uttrycket »medicinae doktorer» och i stället begagnat »medi¬
cinae licentiater»; och det derföre, att den som är licentiat måste
innehafva de för graden erforderliga kunskaper och det är likgiltigt,
om han lägger sig till doktorshatten eller icke. För öfrigt önskar
jag upriktigt, att medicinae doktorsgraden förr eller sednare måtte
få samma betydelse för läkare som theologie doktorsgraden för pre-
sterne och juris doktorsgraden för juristerne, och således blifva ett
tillförlitligt bevis på vidsträckt lärdom hos dess innehafvare, men
jag yrkar derpå, att lika litet sorn det fordras att vara theologie
doktor för att vinna presterlig befordran eller juris doktor för att
befordras till domare, lika litet bör man af läkaren fordra att han
skall vara medicinae doktor för att vinna inträde och fortkomst i
Statens tjenst, då han visat sig ega de kunskaper och den skick¬
lighet, som för yrkets rätta utöfning erfordras.
350
Den 15 Jali f. m.
Hr Cederschiöld: Jag vill blott med några få ord fästa
upmärksamlieten derpå, att om E. o. Ad. antoge Hr Ekströmers
förslag, så hade Ståndet visserligen gjort full rättvisa åt Carolinska
Institutet, men på samma gång begått en orättvisa emot Univer¬
siteten, ty den, som undergått medicinae licentiat-examen, har ieke
rätt att blifva befordrad i Statens tjenst förrän han tagit ehirurgiae
magister-examen, då deremot, enligt Hr Ekströmers förslag, en
ehirurgiae magister skulle ega denna befordringsrätt utan att vara
medicinae licentiat. Jag för min del anser, att de medicinska fa¬
kulteterna och det Carolinska Institutet böra åtnjuta lika rättighe¬
ter samt att all olikhet i befordringsväg emellan fakulteternas och
Institutets alumner bör uphöra.
Gr. Björnstjerna: Jag erkänner fullkomligt billigheten uti
såväl Utsk:s som Hr Ekströmers förslag, men anser mig böra bä¬
sta upmärksamlieten vid ett formelt hinder mot antagandet af vare
sig det ursprungliga förslaget eller dess amendement. Så vidt jag
vet, är icke någon motion i detta särskildta ämne väckt. Härom
torde någon af Utsk:s närv.de ledamöter behaga lemna närmare
uplysning. Då Ekon.Utsk. icke eger någon motionsrätt hemställer
jag till Hr Gr. o. Landtm., huruvida denna punkt kan bifallas eller
Hr Ekströmers förslag i dess nuv:de form antagas. Skulle Hr Ek¬
strömer deremot vilja väcka en motion i ämnet, får jag på förhand
förklara, att jag kommer att blifva en af dess varmaste anhängare.
Hr von Francken, Georg Wolfgang: Med ani. af Gr.
Björnstjerna förfrågan får jag nämna, att någon motion i samma
syftning som Utsk:s förslag icke blifvit afgifven.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är visserligen sannt,
att Ekon.Utsk. icke har någon motionsrätt, men ett Utsk. måtte
väl vara befogadt att, med ani. af en väckt och till Utsk:s hand¬
läggning remitterad motion, föreslå hvad Utsk. finner vara nyttigt
och ändamålsenligt, om än detta icke skulle alldeles öfverensstämma
med motionärens yrkande. Då Hr Ekströmers förslag till sin syft¬
ning kan innefattas under de väckta motionerna, ser jag ej något
formelt hinder för bifall dertill.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag är förekommen af Frih.
Tersmeden. Om man vill inskränka ett Utskotts verksamhet inom
så trånga gränser, att det icke i någon mån får afvika från en
afgifven motions innehåll, så befarar jag, att E. St. icke skulle
komma i tillfälle att fatta många till fäderneslandets båtnad län¬
dande beslut. Jag tror, att när frågan om den medicinska under¬
visningens ordnande blifvit hänskjuten till Ekon.Utsk:s skärskådan¬
de, så har Utsk- varit fullt befogadt att i detta hänseende föreslå
hvad Utsk. funnit nyttigt, och således kan jag ej finna, att den af
Gr. Björnstjerna framställda anmärkn. kan hindra E. o. Ad. att i
frågan besluta, hvarföre jag instämmer i det förslag till beslut Hr
Ekströmer afgifvit.
D e n 15 Juli /. m.
351
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ora man i något när¬
mare skärskådande tager serien af de särskildta förslag, Utsk. i
detta Betänk, behandlat, så skall man linna, att Utsk. i en mycket
enkel och naturlig ordning kommit till det förslag, hvarom nu är
fråga. Örn man nemi. förutsätter, att R. St:r skulle bifalla Utsk:s
föreg:de hemställan, är den nu ifrågav:de nära nog en nödvändig
följd deraf och står i det närmaste sammanhang dermed. Sedan
R. o. Ad. afslagit Utsk:s förra hemställan, företer sig visserligen
Hr Ekströmers förslag såsom något mera främmande, men detta
har Utsk. icke kunnat förutse. Utsk. kan naturligtvis ej antaga
annat än att dess förslag skola bifallas, och om så skulle ske i
detta fall, är Utsk:s sista förslag endast ett appendix till det föreg:de.
Jag kan således ej finna något hinder emot antagandet af Hr Ek-
strömers förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att i afs. på förev:de punkt
R. o. Ad. torde finna, att propos. till bifall derå utan förändring
ej kunde framställas, enär Utsk:s deri gjorda hemställan förutsatte
bifall till det förslag, Utsk. i nästföreg:de punkt afgifvit, men R. o.
Ad. afslagit. Deremot hade Hr Ekströmer nu föreslagit en för¬
ändrad redaktion af denna punkt så lydande »att R. St:r hos K.
M. i underd. anhålla, att, enär den vid Carolinska Institutet med¬
delade undervisning måste anses, icke allenast motsvarande, utan
ock i flere delar fullständigare än den, som vid Universitetens me¬
dicinska fakulteter kan åstadkommas, de läkare, hvilka genomgått
alla vid Institutet föreskrifna examina, må tillerkännas lika befor¬
dringsrätt med dem, som efter vid ettdera Universitetet aflagd
medicinae licentiat examen, genomgått den s. k. operations-examen
och erhållit chirurgiae magister-diplom» Eör öfrigt hade visserligen
Hr Cederschiöld gjort framställning derom, att, i händelse af bifall
härtill, samma rätt till anställning i Statens tjenst, som sålunda
blefve tillagd de läkare, hvilka genomgått de vid Institutet före¬
skrifna examina, borde tillerkännas äfven dem som undergingo full¬
ständiga examina vid Universitet, men utan att dervid föreslå nå¬
gon bestämd redaktion, hvarföre Hr Gr. o. Landtm, var osäker
huruvida Ilr Cedersehiölds mening varit att derå erhålla propos.
eller endast att framställa en anmärkn.
Hr Cederschiöld: Min mening var endast alt framställa
en anmärkn. emot Hr Ekströmers yttrande.
Det i afs. på förev:de punkt af Hr Ekströmer framställda
förslag till beslut, blef härefter af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -J- på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
352
Den 15 Juli e. m.
Onsdagen den 15 Juli 1857.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades 2:iie prot.-uidrag för förmidd:s plenum.
Uplästes ett af Hr von Hartmansdorff, Aug. Ed v. in-
siindt så lydande Mern.:
I ans. till inom min familj intråffad sjukdom, hvilken påkallar
härv:de helsobruntis begagnande under några veckor, är det mig
ogörligt att, så snart jag skulle önskat, återkomma till Riksdagen,
hvadan jag nödgas härmed afsäga mig min plats som Suppleant i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.. under vördsammaste anhållan att vid
min Riksdagsmannarätt varda bibehållen. Wimmerby och Södra Wi
helsobrunn den 27 Juni 1857.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde
utse en Suppleant i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr von
Hartmansdorff.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk:s d. 29:de Juni och d. 13:de
dennes på bordet lagda Mern. N:o 11, i anledn. af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, ang:de behandlingen af frågan om debetsedels-
löseu.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afs. på den hemställan som
BevillmsUtsk. gjort med ani. af RiksStms skiljaktiga beslut angrde
behandlingen af frågan om debetsedlars lösen skulle jag tro att
Const.Utsk. icke kan vidtaga någon åtgärd. Det finnes nemi. i
Grundlagen för alla fall föreskrifvet, då Const.Utsk. får upträda
såsom skiljedomare i afs. på Grundlagens tolkning. Sålunda är uti
Riksd:sOrdti:ns 29:de §. 3:dje mom. stadgadt »att då hos RiksSt:n
olika meningar upstå ang:de nya Utsk:s tillsättande eller till hvil¬
ket Utsk. upkomna frågor och ämnen böra remitteras och Stånden
ej genom bestämd pluralitet kunna skiljaktigheterna afgöra, ege då
Const.Utsk. att med R. St:rs rätt och i deras ställe derom besluta.»
Likaledes är åt Const.Utsk. updraget afgörandet huru förfaras skall
då talman vägrar propos. och Ståndet sådant yrkar. Men på intet
ställe i Grundlagen finnes föreskrifvit att Const.Utsk. eger rätt af¬
göra, huruvida voteras skall eller icke i Förstärkt Utsk., då 2 Stånd
stannat emot 2 i en dylik fråga. Ser man tillbaka på huru i detta
afs.
Den 15 Juli e. m.
353
afg. förut tillgått, skall man finna att Const.Utsk. vid 18 47 — 48
års Riksdag, för att afhjelpa denna brist i Grundlagen, föreslog
att, vid tillfallen då 2 Stånd stannat emot 2 i fråga huruvida
det borde voteras eller ieke i Förstärkt Utskott, Const.Utsk.
skulle afgöra denna formfråga, men detta förslag btef af alla 4
Stånden genast förkastadt. Deremot har vid mångfaldiga Riks¬
dagar inträffat att 2 Stånd förklarat att det skall voteras i För¬
stärkt Utskott och de 2:ne öfrige att så icke skall ske, men då 2
Stånd i en sådan fråga stannat mot 2, har man icke haft något
annat stadgande att tillgå, än 75:te§ Riksd:sOrdn;n enligt hvilken
saken ansetts förfallen och således ingen votering försiggått. Vi
torde sålunda påminna oss huru ofta det handt att 2:ne Stånd be¬
slutat att det skulle voteras i Förstärkt Utskott, men de 2:ne an¬
dra afslagit voteringsproposm. Likaledes minnes jag rätt väl att
BankoUtsk. föreslagit voter.-propos:r, som 2-.ne Stånd godkänt och
2:ne afslagit; och då sålunda 2 Stånd stannat emot 2 i frågan
huruvida det skulle voteras eller ieke, har frågan ansetts förfallen.
Här är nu samma förhållande. Tvenne Stånd hafva yrkat på vote¬
ring, 2:ne Stånd hafva icke velat det; sålunda 2 Stånd mot 2 hu¬
ruvida skall voteras eller ej, och då måste man taga sin tillflykt
till det enda stadgande, som på denna fråga kunnat tillämpas eller
75:te § Riksd:sOrdn:n. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. måtte
a Islå Utsk:s Mern., emedan frågan om votering bör förfalla.
Hr Bildt, Knut: Detta Bevilln:sUtsk:s Utlåt, har tillkom¬
mit, emedan Utsk. icke visste huru det i en sådan fråga skulle
förhålla sig. Det gafs nemi. icke några bestämda föreskrifter för
ett dylikt fall, utan Utsk. nödgades leta sig fram efter obestämda
stadganden i Grundlagen och ansåg sig i Riksd:sOrdn:s 44:de §
3:dje marn. möjligtvis hafva någon lednings Der står nemi. »Vill
Utsk. återlemna något från ett eller flera RiksStånd remitteradt
mål, som till dess befattning ej hörande, åligge Utsk, att, sist inom
åtta dagar, afgifva sitt Utlåt, med deruti anförde skäl till samtlige
RiksStm, hvilka derefter böra skyndsamligen yttra sig under hvil¬
ket Utsk. de anse målet höra. Aro de flesta RiksStm härom ej
ense eller stanna 2 Stånd mot 2, afgöre Const.Utsk. hvarthän frå¬
gan bör förvisas.» Det var egentligen BondeSLs ledamöter som
ifrade för denna fråga och, för att vinna något slut derpå, beslöt
man att hänskjuta frågan till R. St:r och hemställa huruvida den
borde gå till Const.Utsk. eiler icke. Om nu beslutas att den icke
skall gå till Const.Utsk., så måste detta beslut utvisa att frågan
skall förfalla. Jag för min del önskar att den finge gå till Const.¬
Utsk. såsom Bevilln.Utsk. föreslagit, men om Ståndet afslår detta,
hoppas jag att Ståndet uttalar huru med densamma skall förfaras.
Hr Hjärne, Harald: Vid detta tillfälle är endast en högst
obetydlig sakfråga beroende af Utsk:s handläggning. Det är nemi.
endast fråga om en godtycklig förhöjning i afgiften för debetsedlar,
men denna fråga har blifvit behandlad på ett sätt och råkat in i
vii il n
351
Den 15 Juli e m.
eli förhållande sådant att den kan icke på grund af Grundlagens
rätta förstånd afgöras. Den liar kommit i ett sådant skick att en
anslagsfråga icke kan lagenligt afgöras, hvilket dock torde vara på
det högsta af nöden. Huru detta skall afhjelpas tillhör f. n. icke
E. o. Ad. att afgöra, men jag förutser att antingen måste frågan
helt och hållet anses förfallen, eller också mäste behandlingen af
densamma i dess nuvide ställning föranleda till ganska krångliga
och vidlyftiga åtgärder från E. St:rs sida. Gr. Lagerbjelke har re¬
dan tillräckligt uplyst hvad Grundlagen innehåller om det förslag
Bevilln.Utsk. framställt, för att jag dervid skulle behöfva uppehålla
mig, och jag instämmer helt och hållet i det resultat, hvartill han
kommit, nemi. att afslå Bevilln.Utsk:s Mern. I hvad skick befinner
sig egentligen sjelfva frågan? Tre Stånd, E. o. Ad. inberäknadt,
hafva bifallit en förhöjd afgift på debetsedlar, men BondeSt. har
afslagit densamma. Sedermera ankom en inbjudning från BondeSt.
om frågans återremitterande till Bevilln.Utsk., såsom varande af
bevillningsnatur, Preste- och BorgareStm afslogo inbjudningen, men
E. o. Ad., med ledning af en vidlyftig argumentation från 2:ne
jurister, ansåg frågan vara af bevillningsnatur och att således der¬
öfver borde i Förstärkt Utsk. voteras. E. o. Ad. som vid det till¬
fället var särdeles fåtaligt, förmodligen emedan det var i början af
ett plenum som frågan förekom, skänkte icke densamma tillräcklig
upmärksamhet, emedan sakförhållandet var så obetydligt, men jag
är fullt öfvertygad att om det hade rört ett större anslag hade
mera afseende fästats vid sjelfva formen och möjligen, ehuru den
juridiska frågan deducerades af de nämnde juristerna, hade man då
icke lyckats förmå Ståndet att fatta ett sådant beslut. Härigenom
kom också frågan i den besynnerliga ställning den nu befinner sig.
Detta var orsaken att Bevilln.Utsk. råkade i den af Hr Bildt på¬
pekade dilemma och som föranledt detsamma att skrifva en ny
Grundlagsparagraf, hvilket bevisar att formfrågan då kommit i en
kinkig ställning. Om det ginge an att vid detta tillfälle återgå
till det första beslut E. o. Ad. fattat och således anse det sednare
beslutet, rörande BondeSt:s inbjudning, såsom ogjordt, kunde det
kanske reda saken och vore endast att erkänna det E. o. Ad. be¬
gått ett misstag. Jag vill icke påstå att detta vore formenligt
och således icke yrka propos. derpå, men jag öfverlemnar åt Hr
Gr:s o. Landtm:s bedömande huruvida det vore förenligt med formerna
att fatta ett sådant beslut. Jag vill icke, såsom Gr. Lagerbjelke, att då
en fråga kommer i det förhållande att derom skall voteras i Förstärkt
Utsk. och 2 Stånd stanna mot 2, beträffande voteringen, att då
alltid förslaget om frågans afgörande af ConstUtsk. skall förkastas;
ty jag anser det så vigtigt, att anslagsfrågor må kunna slutligen
på ett eller annat sätt afgöras, att jag med det aldra första kom¬
mer att afgifva ett nytt förslag till Const.Utsk., på det att icke
en dylik fråga må kunna göras om intet af ett Stånd som är emot
anslag, och derföre afslår voter.proposm. Man kan nemi. tänka sig
möjligheten att, då en vigtig anslagsfråga, som ett Stånd icke vill
bevilja, är före, 2 Stånd förklara det voter.propos. skall uprättas,
Den 15 Juli e. m.
men ett Stånd afslår densamma, emedan det vet, att då så skett,
kan frågan komma i det skick att, enligt Grundlagen, ieke något
medel mera gifves att få frågan afgjord och således Ståndet får sin
vilja fram. Som sagdt är anser jag frågan så vigtig, att man för
framtiden bör söka förekomma dylika händelser. Jag yrkar afslag
å Utsk:s Mern.
Hr Bildt: Då detta mål första gången förevar var jag af
samma tanke som den siste talaren, men jag gaf vika för de argu¬
menter som fälldes af Z-.ne utmärkta jurister. Beträffande samma
talares uttryck att Bevilln.Utsk. velat stifta en ny Grundlagsparagraf,
får jag hänvisa honom till Utsk:s Mern., hvaraf synes att Utsk.
endast gör en hemställan till B. St:r, och den må utfalla huru
som helst, kommer naturligtvis Utsk. att ställa sig R. St:rs beslut
till efterrättelse.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Denna i sig sjelf obe¬
tydliga fråga har olyckligtvis genom R. o. Ad:s beslut fått en så
märkvärdig ställning, att Ståndet torde tillåta mig närmare redo¬
göra för sakens gång. R. o. Ad. påminner sig troligen att Bevilln.¬
Utsk. tillstyrkt en obetydlig förhöjning af, jag tror, 3 öre i lösen
för debetsedlar, hvilken förhöjning skulle tillfalla häradsskrifvaren.
Detta godkändes af de 3 öfriga St:n, men förkastades af BondeSt.
Bevilln.Utsk. inkom då med ett nytt Utlåt., hvari Utsk. förklara¬
de, att då frågan icke vore af bevillningsnatur, var 3:ne Stånds
beslut afgörande. Att Utsk. häri hade rätt, torde icke kunna ne¬
kas, såvida med ordet bevillning förstås en afgift som, utgjord af
hela nationen, ingår till Statsverket. Den nu ifrågav:de lilla af-
giften deremot ingår icke till Statsverket, utan utgör en dusör åt
häradsskrifvaren för hans besvär att utskrifva debetsedlar. Äfven
detta Utlåt, godkändes af 3:ne Stånd. BondeSt. deremot vidblef
sin mening och ålade Bevilln.Utsk. att inkomma med voter.propos:r
i ämnet, samt inbjöd de öfriga St:n att förena sig med dem. Det
egna förhållande inträffade då, att R. o. Ad. en dag, då huset lik¬
som nu var temligen fåtaligt, biträdde BondeSt:s inbjudning. Erå-
gan gick således tillbaka till Bevilln.Utsk. med underrättelse att
2:ne Stånd fordrat voter.proposms upsättanae, men 2:ne afslagil
detta, ja, BorgareSt:s talman nekade t. o. m. propos. derå. Utsk.
hade då intet annat val än att inkomma med ett Mern. sådant
som det nu förev:de. Hvad R. o. Ad. har att iakttaga, har Gr.
Lagerbjelke redan påpekat. Hr Hjärnes tankegång har jag deremot
svårt att fatta. Hvarje anslagsfråga måste ju afgöras och att denna
redan de facto är det genom 3:ne Stånds beslut, tror jag mig
hafva visat. De stackars häradsskrifvarne torde således verkligen
hafva rätt till den föreslagna storartade löneförhöjningen. R. o.
Ad. kan derigenom ingalunda anses frånträda ett redan fattadt be¬
slut; detta sednare innefattade alldeles icke ett erkännande att frå¬
gan vore af bevillningsnatur utan endast ett bifall till BondeSt:s
begäran om voter.propos. upsättande. Jag tror således, lika med
856
D en 15 J uli e. m.
Gr. Lagerbjelke, att Ståndet bör afslå Betänk, med förklarande att
då 2:ne Stånd stannat mot 2:ne i fråga om voteras skall, har frå¬
gan förfallit; hvarföre jag anhåller om propos.
Hr Printzensköld, Carl: I händelse R. o. Ad. skulle bi¬
falla det förslag Gr. Björnstjerna framställt, skulle jag önska att
detta skedde med det uttryckliga tillägg att man skall, vid hvad
3:ne Stånd sammanstämmande beslutat, förblifva, emedan denna
fråga, på sätt Gr. Björnstjerna anmärkt, icke rörer sjelfva afgiften
eller beslutet derom, utan huruvida votering i Förstärkt Utsk. skall
ega rum eller icke, och det är denna fråga som förfallit, hvaraf
måste följa att hvad 3:ne Stånd beslutat i sjelfva saken bör lända
till efterrättelse.
Hr Hjärne: Vid närmare efterseende i prot. torde Gr. Björn¬
stjerna blifva uplyst derom, att då B. o. Ad fattade sitt beslut i
denna fråga, förhållandet icke var sådant som lian föreställt sig.
R. o. Ad:s beslut innefattade icke blott ett enkelt medgifvande till
BondeSt:s begäran om votering i Förstärkt Utsk., utan detta med¬
gifvande var baseradt på en ganska vidlyftig argumentation mellan
2:ne jurister för att bestämma om frågan var af bevillningsnatur.
Således tror jag alt man icke kan tyda R. o. Ad:s åsigter i denna
fråga så som Gr:n synes önska. Men om R. o. Ad. anser sig
kunna fatta ett sådant beslut som Gr. Björnstjerna tillstyrkt med
det af Hr Printzensköld äskade bestämda tillägg, då anser jag
att R. o. Ad. fattar ett beslut, som innefattar just detsamma
som jag önskade men icke ansåg mig kunna begära, nemi. att R.
o. Ad. skulle återtaga sin förklaring att frågan vore af bevillnings¬
natur. Om således Hr Gr. o. Landtm, anser sig kunna framställa
en sådan propos. som Hr Printzensköld begärt, anhåller jag att få
med honom helt och hållet instämma.
Hr Printzensköld: Jag var icke tillstädes då BondeSt:s
beslut och dermed sammanhängande inbjudning hos 11. o. Ad. fö¬
redrogs, oeh jag måste beklaga om här kunnat uppträda några
jurister, sorn ansett frågan om lösen för debetsedlarne varn af be¬
villningsnatur, enär detta, efter de rättsbegrepp som hos mig, på
grund af juridisk erfarenhet, blifvit utvecklade, är en fullkomlig
orimlighet. Debetsedels-lösen är ju ingenting annat än en afgift
af samma slag med dem, hvilka omförmälas i K. M.s Expedit.Taxa;
af det enkla skäl, att debetsedeln är en expedition, som utfärdas
af häradsskrifvaren, hvars besvär dermed man ansett förtjena en
lämplig vedergällning, oeh huru denna lösen då kan tilläggas natur
af bevillning, är för mig omöjligt att begripa. Likasom expedit.-
lösen i vissa fall höjer eller sänker sig allt efter antalet ark, hvaraf
den består, likaså höjer eller sänker sig debetssedel-lösen efter ut-
skyldsbeloppet. Skola nu R. St:r befatta sig med att stadga
expedit.lösen, så är detta hvarken mer eller mindre ån en vanlig
utgiftsfraga, der 3:iie Stånds sammanstämmande beslut är R. St:rs.
Således och då man måste antaga att BondeSt. icke fullt redt frå-
Den 15 Juli e. m.
35T
gali eller insett dess verkliga beskaffenhet, innan det fattade sitt
beslut att saken skulle gå till Förstärkt Utskott, samt att lt. o. Ad.
af artighet mot BondeSt. antagit inbjudningen att instämma i detta
beslut, hvaremot de 2:ne öfrige St:n afslagit densamma, så att 2:tie
Stånd stannat mot 2:ne, följer häraf helt naturligt, att all votering
i Förstärkt Utsk. förfaller. Då kan, efter min öfvertygelse, ingen¬
ting annat blifva af hela saken, än att det beslut som 3 Stånd
sammanstämmande fattat, kommer att lända till efterrättelse, utan
att blifva föremål för någon ytterligare votering eller jemkning.
Detta är också den enda möjliga utväg att komma ifrån detta
ärende, ly eljest skulle tilläfventyrs förslaget om förhöjd debets-
sedel-lösen förfalla, hvilket icke allenast vore orätt i sjelfva saken,
utan jemväl orätt mot dem, hvars rätt af denna fråga är beroende.
Jag anhåller således fortfarande och på grund af öfvertygelsen örn
riktigheten af min åsigt, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa
propus, på Gr. Björnstjernas förslag, med det tillägg jag tagit mig
friheten framställa.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, hurusom Hr
Bildt yrkat bifall till Utsk:s Mern., och deremot Hr Printzensköld
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad äfven Gr. Lagerbjelke
och Gr Björnstjerna yrkat, föreslagit att Ståndets beslut måtte
blifva så lydande: »B. o. Ad. afslår Utsk:s Betänk, med förklaran¬
de, att då, i frågan huruvida voteras skall, 2 Stånd stannat emot
2, denna fråga förfallit; kommande således vid det af 3:ne Stånd
fattade beslut om debetsedels-lösen att förblifva», blef propos. till
bifall å förev:de Mein. först framstäld, men besvarad med Nej, och
biföll lt. o. Ad. sedermera det af Hr Printzensköld framstälda för¬
slag till beslut.
Föredrogos ånyo och biföllos Bevilln:sUtsk:s nedannämnde d.
29 Juni och d. 13 dennes på bordet lagde Betänk.n:
N:o 12, ang:de den s. k. Kurhus-afgiften; och
N:o 13, ang:de Städernes Salu-accis.
Ånyo föredrogs StatsUtsUs d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 7fi, i ani. af väckt motion om anslag till bere¬
dande af tillfälle för Officerare af Armén att ingå i utlänsk krigs¬
tjenst.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Det är visserligen med
en särdeles fägnad som jag erfarit att StatsUtsk. slutligen insett
att detta ärende, för hvilket jag vid flera tillfällen väckt fråga om
anslag, icke längre bör förbises. Jag hade likväl trott att någon
afprutning icke skulle komma i fråga, utan att hela det anslag,
hvilket jag i min motion för det äskade ändamålet begärt, skulle
oförändradt tillstyrkas. Jag trodde att detta så mycket heldre borde
hafva egt rum, som lefnadskostnaden till den grad ökats att den
358
D en 15 Juli e. m.
föreslagna summan, hvilken, då motionen för 3 Riksdagar sedan
väcktes, kunde anses tillräcklig, numera icke kan förslå. Vi hafva
här hemma vunnit temlig erfarenhet om de ökade lefnadsbehofven
och sådant är till en stor del förhållandet i andra länder, och då
man dessutom besinnar hvilken mödosam väg den beträdt, hvilken
valt ett yrke hvari insigt bäst förvärfvas genom en lämplig krigs¬
tjenst, tror jag att detta äfven bör utgöra ett skäl att icke pruta
på det begärda anslaget. Af sådan ani. anhåller jag att R. o. Ad.
måtte oförminskad bifalla summan, sådan den i motionen blifvit
begärd.
Hvad i öfrigt angår de vilkor som StatsUtsk. för summans
beviljande upställt, skulle visserligen kunna finnas åtskilligt att der¬
vid anmärka afvikande från min motion, men som dessa anmärkn:r
äro af mindre maktpåliggande natur, vill jag förbigå dem och endast
fästa mig vid ett ord sorn icke bör tilläggas såsom vilkor för an¬
slagets beviljande. Det är ordet »krigförande». Det kan nemi. in¬
träffa ett sådant förhållande att krig icke förefinnes, men likväl en
tjenstgöring i en främmande Armé kan medföra samma nytta. Jag
vill blott såsom exempel åberopa förhållandet med Österrike under
kriget mellan Ryssland och Vestmakterne, då Österrike ockuperat
Donaufurstendömena. Ehuru man då icke kunde anse Österrike
såsom krigförande makt, tror jag dock att en tjenstgöring vid en
sådan här, der allt var stäldt på krigsfot, skulle varit af ganska
stor nytta. Likaså skulle förhållandet vara med spanska Armé-
corpsen vid Pyrénéerna. Skulle nu ordet »krigförande» qvarstå,
kunde icke någon tjenstgöring under fredliga förhållanden komma
i fråga. Af sådan ani. föreslår jag att detta ord måtte utgå, men
deremot ett tillägg göras att dylika understöd skulle lemnäs för
tjenstgöring i sådane makters härar, hvilka befinna sig på krigsfot.
Jag skulle derföre önska att dessa ord i StatsUtskis Utlåt, »hvilka
inträda i aktiv krigstjenst hos någon krigförande, i vänskapligt för¬
hållande med Sverige stående makt, med rättighet etc.» måtte utgå
och i stället erhålla denna lydelse »hvilka inträda i aktiv krigstjenst
hos någon i vänskapligt förhållande med Sverige stående makt,
hvars Armé befinner sig på krigsfot.» Det är å denna förändring
äfvensom å hvad summan angår, som jag utbeder mig propos.
Hr af Klint, Erik: Med ani. af det förslag som nu är
föremål för öfverläggning, får jag hemställa hos den värde motio¬
nären, huruvida icke någon utsträckning af detsamma kan cga rum.
Det är visserligen ganska lyckligt att KrigsStyrelsen får till sin
disposition en summa för att lemna understöd åt de Officerare,
hvilka inträda i krigstjenst i främmande Arméer, men nog kan man
tänka sig förhållanden sådana att icke någon effektiv anställning
vid främmande Arméer kommer i fråga, och det i alla fall vore
både nyttigt och ändamålsenligt att Officerare utskickades för att
taga kännedom om de särskilda Arméernas och vapnens organisa¬
tion. Jag fruktar att det goda ändamål, som motionären åsyftat,
skulle motverkas genom en sådan distinktion som han föreslagit.
Jag anhåller derföre om Hr Gr:s o. Landtnäs propos. på följande
Don 15 J uli e. m.
359
ändring af morn. »att ett anslag af 9000 Edr Ernt må af K. St:r
för hvartdera af nästk:de 3 år å EiksgäldsKontoret anvisas för att,
stäldt till K. M:s disposition, användas till understöd åt Officerare
af Arméns särskilda hufvudvapen, i främsta rummel åt dem, hvilka
önska anställning i främmande helst krigförande makters arméer
och, om sådant icke låter sig göra, åt dem, hvilka för Icrigsveten-
skapliga ändamål resa i främmande länder, samt med rättighet
för I(. M. all hvad af anslaget under eli år besparas, använda
för det följande året.» På detta förslag anhåller jag om propos.
Hr Bildt, Didrik Gillis: På sätt den Betänk, vidfogade
reservation utvisar, har jag icke kunnat instämma i StatsUtsk:s
förev:de förslag. Jag har ansett att Utsk. begått ett misstag dels
med afs. på sjelfva summan, dels med afs. på de vilkor som
blifvit utfästade för dessa stipendiers erhållande. Beträffande först
summan så tror jag icke att Utsk. träffat den rätta, då meningen
är att utskicka Officerare af alla vapen, kavalleri-, artilleri-, infan¬
teri-vapnet, för att vara ute i minst 2: ne år, emedan det är påtagligt
att endast en tredjedel af denna summa kan disponeras årligen eller
en summa af 9000 Edr på hvart vapen under hvarje statsreglerings-
period. Denna summa är under närv:de förhållanden alldeles otill¬
räcklig, isynnerhet som främmande Officerare, hvilka tjenstgöra i
utländska Arméer, aldrig få någon lön eller något traktamente af
den makt hos hvilken de tjenstgöra, och artilleri- och kavalleri-
Officerarne dessutom måste hålla sig med häst. Jag har sjelf vi¬
stats uti främmande arméers läger och vet att den ifrågav:de sum¬
man icke räcker till att betala endast några månaders vistande vid
en främmande armé, och således blir ännu otillräckligare för att
der tjenstgöra hela året om.
Med afs. på vilkoren tror jag att Utsk. föreslagit ett, som
saknar verklig mening. Andamålet med förslaget måtte vara att
åt Armén förvärfva militärisk bildning och hos densamma sprida
kunskap om den ståndpunkt, på hvilken de utländska arméerna be¬
finna sig i militäriskt hänseende. Det är visserligen sannt att uti
krig denna kunskap inhemtas i större grad, men föres icke krig,
såsom i närv:de ögonblick är fallet, skulle, om detta förslag bifal-
les, inga officerare komma att utskickas. Det är således orätt att
här införa ordet krigförande utan bör det utgå om man vill vinna
hvad man åsyftar, ehuru jag med afs. på summans otillräcklig¬
het ej tror att man vid innevide Eiksdag skulle riskera just myc¬
ket om man lät des§a vilkor qvarstå oförändrade.
Det förslag till redaktion, som Hr af Klint framställt, är mera
vidtomfattande, emedan dymedelst officerare kunna utskickas för att
genom resor inhemta kunskap och kännedom om andra'länders Ar¬
méer. Detta sätt att förvärfva insigt i militärväsendet är det bä¬
sta näst det att under en längre tid tjenstgöra vid Arméer på
krigsfot, emedan man genom att utskicka flere officerare på resor,
kan göra bildningen mera allmän, och jag anser derföre att, om
frågan vore fri, Hr Klints förslag borde godkännas. Men ser man
frågan ur riksdagssynpunkt lemnar jag Hr Stjernsvärds förslag före¬
360
Den 15 Juli e. m.
trädet, icke allenast derföre att Ilr af Klints förslag är en ny och
vid ett föregsde tillfälle afgjord fråga, utan äfven derföre att det
är sannolikt att inom de öfriga Stånden, der man icke lemnar en
så speciel upmärksamliet ät denna fråga, inan icke kan förvänta
sig någon förändring i större skala än Betänk, åsyftar, och om nian
således vill åstadkomma 3 Stånds sammanstämmande beslut., tror
jag att man bör göra så få ändringar som möjligt. Jag ber att
få nämna hvad man inom Utsk. svarade på de skäl jag här fram¬
ställt, dels för att få vilkoren förändrade och dels för att erhålla
den summa som begärdes af motionären. Man sade att dessa skäl
skulle vara gällande, om erfarenheten' ådagalagt att detta anslag
icke kan utgå på de vilkor StatsUtsk. upställt och under vår nu
förestående Riksdagsperiod visade sig vara otillräckligt, oell man
ansåg att den förlust som skulle upstå för Arméns befäl, derigenom
att det icke kunde skaffa sig denna bildning på dessa 3:iie år,
vore jemförelsevis obetydlig mot den erfarenhet som R. St:r skulle
komma att draga för framtiden. Jag har velat framställa dessa
Utsk:s åsigter, på det man ieke skulle tro att inom Utsk. det icke
vore kändt att summan vore otillräcklig samt vilkoren sådana att
man riskerade att icke få liela summan använd.
Hr Stjernsvärd: Med ani. af Hr af Klints upmaning ber
jag att fa tillkännagifva det jag icke kan ställa mig densamma till
efterrättelse. Jag tror nemi. att om vilkoren erhålla den utsträck¬
ning sorn Hr af Klint velat gifva dem, skulle det ändamål vara
förfeladt som jag med motionen afsett. Det har varit helt och
hållet en motsats mot hvad Hr af Klint åsyftat eller ett reseunder-
stöd. Jag fruktar tillika, att om man gifver förslaget denna ut¬
sträckning, skulle detsamma icke allenast medföra afslag inom de
öfriga Stånden såsom Hr Bildt anmärkt, utan möjligtvis, att i be-
hofvets stund, då krig inträffade, och någon anmälde sig för er¬
hållande af stipendierna, dessa voro uptagna af resande Officerare i
krigsvetenskapliga ändamål. Dylika resor kunna vara ganska nytti¬
ga, men jag tror icke att de verka lika fördelaktigt i militäriskt
hänseende som en aktiv tjenstgöring; man är under dylika resor
icke i tillfälle att se kriget annorlunda än berättelsevis, och detta
åstadkommas lika väl hemma som borta; derjemte finnes icke något
bättre medel att inhemta kännedom om tillståndet i utländska hä¬
rar, än genom aktiv tjenstgöring vid desamma. I motionen har
jag föreslagit att, ifall det, som Hr af Klint anmärkte, skulle in¬
träffa, att ingen kunde begagna sig af detta stipendium, skulle det,
som icke åtgiuge, besparas till ett annat tillfälle, då fråga upstår
att utskicka Officerare för att ingå i utländsk krigstjenst. Genom
detta förhållande skulle möjligtvis en större summa vara att an¬
vända vid ett sådant tillfälle, hvilket aldrig skulle inträffa om frå¬
gan erhåller den utsträckning som Hr af Klint äskat. Då komme
troligen summan att åtgå jemnt för hvarje år. På denna grund
vidhåller jag mitt förra yrkande att summan måtte bestämmas till
10,000 Rdr samt att ordet krigförande måtte utgå och deremot
tilläggas »hvars Armé befinner sig på krigsfot.»
Den 15 Juli e. m.
861
Frill. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar Hr
Stjernsvärds anmärkn. mot de i Utsk:s Betänk, införda vilkor för
åtnjutande af de föreslagna stipendierna, så får jag uplysa om, att
de öfverensstämma med de i Hr Stjernsvärds motion upställde vil-
kor. Hr Stjernsvärd säger nemi. »att, efter erhållande af K. M:s
Nåd. tillstånd ingå uti aktiv krigstjenst hos någon med Sverige i
vänskapligt förhållande varande utländsk makt». Jag hemställer
om det icke är alldeles detsamma som uttryckes i dessa ord: »hvil*
ka inträda i aktiv krigstjenst hos någon krigförande, i vänskapligt
förhållande med Sverige stående makt». Det är väl temligen gifvet
att man icke kan ingå i aktiv krigstjenst hos någon annan makt
än den som är krigförande. Följaktligen öfverensstämmer Stats-
Utsk:s tillstyrkande i den vägen helt och hållet med Hr Stjern¬
svärds förslag. Beträffande summan, hvilken Hrr Stjernsvärd och
Bildt ansett för liten, så har Hr Bildt äfven trott att det varit
genom ett misstag af StatsUtsk. som summan bestämdes till 9000
Kdr. Så var likväl icke förhållandet. Motivet var det att då vi
lyckligtvis för det mesta hafva fred uti Europa, yppade sig icke så
ofta tillfälle för Officerare att gå in i aktiv krigstjenst hos främ¬
mande makter, och således borde den nu föreslagna summan blifva
ganska tillräcklig för ändamålet. Utsk. fann icke af Hr Stjern¬
svärds motion någon anleda, att gå så långt som Hr af Klint föresla¬
git, nemi. att bilda stipendier i allmänhet för Officerare som resa
för att studera sitt yrke. Vill B. o. Ad. vidtaga en sådan för¬
ändring, skall jag icke hafva någonting deremot; jag tror att me¬
ningen i allmänhet är att dylika stipendier böra i främsta rummet,
när tillfälle så är, afse att Officerare få i krig inhemta erfarenhet,
hvilket naturligtvis är fördelaktigast; men det gifves väl i alla fall
mycket att lära inom främmande Arméer. Det kan visserligen vara
nyttigt att skickliga Officerare blifva understödde för att få tillfälle
förskaffa sig denna lärdom, så att jag, såsom sagt är, har ingen¬
ting mot denna förändring; likväl instämmer jag med Hr Bildt
derutinnan, att jag tviflar på att ett sådant förslag kan gå igenom.
För öfrigt är det icke skäl att sätta summan högre än dessa 9000
Kdr, emedan jag är viss på att under de 3 följande åren icke ett
sådant krig som det, hvilket nu är afslutadt, kan upsta, och då
räcker suraman till, hvadan jag icke vet något skäl att tillstyrka
mera än man kan använda. Det är alltid skäl att experimentera
med en mindre summa, finner man att den bär goda frukter, är
det intet som hindrar att vid nästa Kiksdag öka anslaget.
Hr Wrangel, Erik Fredr.: Jemte det jag gör all rätt¬
visa åt motionären och specielt begagnar tillfället att hembära ho¬
nom min tacksamhet för för hans motion, anser jag mig likväl böra
af alla öfvertygelsens skäl understödja Hr af Klints förslag. Jag
icke blott i allmänhet förmenar att om en sak är rättvis, går den
igenom äfven i de andra Stånden, jag har äfven en särskild anled¬
ning att tro det, emedan mer än en af dessa Stånd, som jag sam¬
talat med, har fullkomligt instämt i Hr af Klints åsigt.
Hr Stjernsvärd har yrkat alt ordet »krigförande» skulle utby¬
362
Den 15 Juli e. m.
tas mot ordet »på krigsfot ställd.» Jag får härvid anmärka att för¬
hållandet blir alldeles detsamma, ty på krigsfot ställd Armé före¬
kommer ytterst sällan och följaktligen skulle stipendierne sällan kom¬
ma att begagnas. Dessutom hyser jag den öfvertygelsen att Offi¬
ceraren af en sådan tjenstgöring ieke skall draga större nytta än i
andra förhållanden, ty sådana Arméer ligga vanligtvis i läger eller
i garnison och då blir förhållandet enahanda som att säga det Of¬
ficeraren skall gå i främmande makts krigstjenst, förutsatt att han
lyckas vinna inträde i en sådan, hvilket icke är så lätt, hvar¬
om jag kan aflägga speciella bevis. Deremot måste vi, om vi gå
till våra svenska Officerare, som rest utomlands med understöd af
allmänna medel såsom en Flygare, en Klint, en Hazelius m. fl.,
erkänna att de höra till våra utmärktaste Officerare samt att de,
derigenom att de satts i tillfälle att anställa jemförelse mellan flera
Arméers institutioner och taga reda på deras förbättringar i krigsvä¬
sendet, kunnat i sådant afseende verkligen gagna sitt fädernesland,
hvilket jag betviflar kunna blifva förhållandet med den mest bilda¬
de SubalternOfficer, stationerad på en punkt. Hr Stjernsvärd har
yttrat att ändamålet skulle förfelas genom Hr af Klints förslag;
detta tror jag vara fullkomligt vederlngdt genom hvad jag nyss an¬
fört, äfvensom genom Hr af Klints amendement att stipendierne
i främsta rummet borde anslås åt dem som träda i tjenst hos krig¬
förande makters Arméer, och i andra rummet lemnäs såsom reseun-
derstöd, och dermed tror jag vinnes mera än att ligga i garnison
på ett enda ställe. Hr Stjernsvärd har slutligen ansett att då sti¬
pendierne icke kunde uptagas af Officerare i tjenst hos främmande
Armé på krigsfot, borde anslaget besparas år från år. Det är en
sanning att om de endast finge uptagas af sådana, man skulle få bespara
dem år från år, och är det meningen med motionen så har jag icke fattat
den rätt, och då medför den ingen nytta, ej eller tillvinner den motio¬
nären den tacksamhet som vi nu till alla delar för honom hysa.
Hr Bildt: Jag instämmer till alla delar med dem som anse
att resor i främmande länder och iakttagandet af deras militära in¬
stitutioner äro i hög grad nyttiga för Arméns Officerare, men jag
fruktar att man med detta nyttiga och önskvärda mål för ögonen
icke betraktar denna fråga sådan den är, eller håller sig till den
sak som nu är föremål för vår öfverläggning. Den sak som nu
skall behandlas är en motion väckt af Hr Stjernsvärd, hvari han
önskar att 12,000 Bko skulle anslås åt de Officerare hvilka inträ¬
da i aktiv tjenst hos främmande länders Arméer, hvilka stå i vän¬
skapligt förhållande med Sverige. På grund häraf vill man nu att
detta anslag äfven skulle få användas till stipendier åt Officerare hvil¬
ka resa i främmande länder för att söka erhålla militärbildning. Detta
är 2:ne skiljda frågor, hvilket är så mycket tydligare som K. M. i sin
Propos. till B. St:r föreslaget anvisandet af 24,000 Kdr Bko just för
sådana militär-vetenskapliga resor. Den summa som K. M. för detta än¬
damål äskat stod i sammanhang med organisationen af den ifrågasatte
Generalstaben och blefaf It. o. Ad. godkänd, fastän icke Generalstaben i
öfrigt vann R. o. Adms bifall. De andra Stånden skänkte icke sitt bifall
Den 15 Juli e. m.
363
åt dessa resestipendier; PresteSt. upskjöt frågan att behandlas i sam¬
manhang med detta Betänk. Prågan är således i detta Stånd fullt
fri och öppen samt kan der behandlas i den utsträckning som här
blifvit föreslagen; men att E. o. Ad. skulle kunna utsträcka den
så långt, derom hyser jag tvifvelsmål i synnerhet derföre, att Stån¬
det redan beslutat, att ,24,000 Edr Bko skulle för detta ända¬
mål åt GeneralstabsOfficerare reserveras. De öfriga Stånden hafva
icke godkänt resestipendier åt Generalstaben och då inom Utsk.
icke fanns någon talare af de många som understödde den åsigt
hvilken i min reservation uttalas, tviflar jag på att man på detta,
enl. min tanke, form- och kanske Grundlagsvidriga sätt kan ut¬
sträcka detta beslut eller derigenom åt saken vinna framgång. Då
fråga var om anslag åt matinrättningarne fästade jag upmärksam-
heten på det vanskliga uti att drifva anslagsfrågan så långt som
man här önskade; jag trodde att då Utsk. föreslagit 25,000 Edr
mer än K. M. begärt, så borde man nöja sig med denna summa
och icke önska ett förslagsanslag. Jag vågade bygga denna min
åsigt på en förutsättning som visade att i Förstärkt Utsk. kunde
bestämmas blott 1 50,000 Edr såsom bestämdt anslag. Nu har
erfarenheten visat denna möjlighet och besannat densamma, allden¬
stund 2;ne Stånd godkänt Utsk:s bestämda anslag, ett Stånd god¬
känt ett förslagsanslag och det 4:de Ståndet har bestämt anslaget
till 150,000 Edr reservationsanslag, och om E. o. Ad. icke från¬
går sitt förra beslut, så kommer det att i Förstärkt Utsk. möjli¬
gen genom den förseglade sedeln afgöras om det skall blifva
150,000 Edr, reservationsanslag, i st. f. att erhålla 175,000 Edr
bestämdt anslag, hvilket är 25,000 Edr mera än K. M. äskat. Jag fruk¬
tar att samma förhållande lätt kan upstå här. Då blott 30 ledamöter
funnos i StatsUtsk. och ingen enda höjde sin röst för en förändring i
Utlåt, sådant det nu är, vågar jag hemställa, hvad skäl man har att tro,
att de skulle så förändrat sina tänkesätt att man kan motse det inom
Utsk. utbildat sig en åsigt som icke allenast är för hvad jag i min reser¬
vation uttalat, utan äfven den utsträckning som Hr Klint önskat.
Jag tror att man på detta sätt riskerar hela anslaget.
Frih. Tersmeden har yttrat att krigförande står i fullkomlig
öfverensstämmelse med aktiv krigstjenst. Att vara vid en främman¬
de Armé i aktiv krigstjent vill säga att man i den Arméen tjenst¬
gör såsom Officer. Jag har sett en mängd främmande Officerare
tjenstgöra vid franska Arméen, hvilka der inträdt såsom franska
Officerare och med dragen värja fört befäl öfver franska soldater
samt varit enrollerade i Arméen; detta kallas aktiv krigstjenst, lika¬
som man kan säga alt hvarje svensk Officer som gör tjenst är i
aktiv krigstjenst; men lägger man till ordet krigförande, så visas
derigenom att meningen icke blott är att göra aktiv krigstjenst,
utan äfven att strida för det land i hvars Armée man tjenar. Jag
understöder på nu anförda skäl Hr Stjernsvärds förslag.
Hr Stjernsvärd: För att slita denna tvist får jag begagna
mig af min Grundlagsenliga rätt samt begära Hr af Klints förslag
såsom motion på bordet. Det är nemi. en fråga af helt annan
Den lft Juli e. m.
beskaffenhet än den min motion innehåller. Hvad beträffar Frih. Ter-
smedens anmärkn. om krigförande eller aktiv krigstjenst så har
visserligen detta blifvit utredt af Hr Bildt; jag vill blott nämna
att i motionen står aktiv krigstjenst och att dermed naturligtvis
icke kan menas annat än verklig tjenstgöring. Man säger krigs¬
tjenst utan att derföre en Armé skall befinna sig i krig. Detta
är blott en benämning på yrket. Hr Wrangel har påstått att det
är detsamma att säga det en Armé befinner sig på krigsfot som
att den är krigförande, emedan det förra är lika sällsynt som det
sednare och följaktligen tillfällen för Officerare att begagna stipen¬
dierna rätt sällsynta. Talaren har härvid låtit ett stort misstag kom¬
ma sig till last, som jag icke trodde skulle komma från det hållet.
Han har glömt att franska Arméen i Algier nära 20 års tid be¬
funnit sig på krigsfot och troligen lika länge kommer att befinna
sig på samina fot, utan att derföre ett ständigt krig kan sägns ega
rum. Dylika förhållanden äro icke sällsynta. Ett skäl hvarföre
jag motsätter mig den yrkade förändringen är att min motion icke
afsett bildandet af theoretiska militärer, sådane hafva yi godt om,
utan att skaffa Officerarne den praktiska bildning hvilken de nu
sakna. Här är äfven en annan fråga som bör inverka på min åsigt
i denna sak. Det är nemi. frågan om de stipendier som blifvit
föreslagna för Generalstaben. Hvad den Kongl. Proposm härom
innehåller har vid denna Riksdag blifvit afslaget och är således att
anse som förfallet. Men då vi besinna att vår s. k. Generalstab
uteslutande består af Officerare, tillhörande Arméens olika vapen¬
slag, så skulle genom en förändring, sådan som bär föreslagits, an¬
slaget kunna blifva till hela beloppet användt såsom stipendier åt
GeneralstabsOfficerare och likväl kunna sägas utgå i öfverensstäm¬
melse med ordalydelsen, ehuru icke med meningen i min motion.
Af detta skäl och för att det af mig afsedda ändamålet icke skall
förfelas vidblifver jag mitt förra yrkande.
Hr Hjärne, Harald: Jag är i denna fråga af samma öf¬
vertygelse som den siste talaren och Hr Bildt. Jag förbiser vis¬
serligen icke det ganska riktiga motiv som Hr af Klint lagt till
grund för sitt förslag, men för att i korthet uttrycka min tanke
om detta sednare, vill jag blott hänvisa till hvad Hr Bildt anfört.
Jag tror icke att det är öfverensstämmande med formen att när
R. o. Ad. redan har behandlat och afgjort en fråga, återigen väcka
ett förslag i samma syftning. Jag instämmer med de värda leda-
möterne deri att Utsk. gjort orätt som prutat på det begärda an¬
slaget; om detsamma skall göra någon nytta, så måste man förut¬
sätta att, då krig inträffar, de svenska Officerare, som kunna blifva
anställde vid främmande Arméer, för att inhämta skicklighet i kri¬
gareyrket, kunna blifva fler än 1 å 2, men då anslaget icke utgör
mer än 9000 Rdr om året, anser jag det knappast möjligt att mer
än en Officer kan begagna detsamma. Redan 18,000 Rdr Rmt
är för litet, men då icke mera är hegardt, borde Utsk. åtminstone
gått så långt som motionären äskat. Att utsträcka förslaget på
sätt Hr Klint föreslagit, tror jag lika med de talare som sett frå-
D en 15 Juli e. m.
365
gun ur Riksdagssynpunkt, icke vara rätt, ty äfven om man i detta
ögonblick kunde hafva den förhoppning att ett Stånd skulle fatta
samma beslut som R. o. Ad., skulle man likväl slutligen komma
att spela om hela anslaget i Förstärkt Utsk. och med ganska myc¬
ken utsigt att förlora alltsammans. Denna utsträckning skulle efter
min åsigt gifva frågan ett helt annat skick i de öfriga Ståndens
opinion. Anslår man dessa medel på sätt Utsk. föreslagit, har man
förhoppning om att de komma att beviljas, men vill man äfven
använda dem under freden för att utskicka Officerare för andra
vetenskapliga ändamål, då fruktar jag att de andra Stånden som
icke lika väl som R. o. Ad. inse nyttan af dylika anslag, skulle
draga mycket i betänkande att bevilja detsamma. Jag får således
instämma med Hr Bildt derutinnan att anslaget förändras till
18,000 Rdr och att ordalydelsen ställes så att ändamålet blifver
på ett bestämdt sätt uttryckt. Men i afs. på Hr Stjernsvärds yr¬
kande att ordet »krigförande» måtte utbytas mot »i aktiv krigstjenst»,
ber jag att få anmärka det jag knappast tror att krigsministern eller
Regeringen kan tolka orden aktiv krigstjenst på det sätt att det
kunde tillåtas en svensk Officer att begagna delta stipendium för
att tjenstgöra hos en makt, hvilken befinner sig i fredstillstand med
alla andra makter, men hvars Armé står på krigsfot. Jag hem¬
ställer till Hrr Bildt och Stjernsvärd huruvida det icke vore rättast att
säga »i den främmande Arméen som befinner sig på krigsfot.» Det
är något helt annat än aktiv krigstjenst, det är en allmänt begag¬
nad militärisk term, hvars betydelse hvarje militär känner. Den
säger ingalunda att en sådan makt befinner sig i krig. Aktiv krigs¬
tjenst deremot är ett uttryck som icke har någon sådan
allmänt erkänd betydelse och kan likväl tolkas så att en makts
Armé icke är i krig med en annans och i sådan händelse vore
ändamålet helt och hållet förfeladt. Jag anhåller således att orden
»på krigsfot ställd» måtte inryckas i st. f. krigförande.
Hr Wrangel: Man har här velat sönderdela denna fråga så
att resestipendier för krigsvetenskapliga ändamål och stipendier för
Officerare, hvilka gå i krigstjenst hos främmande makters Arméer,
skulle vara 2:ne helt olika frågor. Det är möjligt att saken kan
så tolkas, men för min del anser jag att, då ändamålet är ett och
detsamma nemi. att bilda dugliga Officerare, så måtte de vägar
som föra till målet kunna med hvarandra sammanfalla. Jag tror
detta så mycket heldre, som motionären sjelf i sitt anförande, så¬
som skäl för beviljande af sitt förslag, har omnämnt de militär-
komitéer, som från främmande makter skickats till Arméer ställde
på krigsfot, t. ex. till Arméen i Donaufurstendömena och på Krim.
Dessa komitéer måtte viii icke hafva ingått i deras krigstjenst, man
meningen har väl varit att de i första rummet skulle göra sig hem¬
mastadde med andra Arméers militära utveckling samt förbättrin¬
gar i krigsväsendets olika grenar. Om det är Grundlags- eller
form-enligt oriktigt att göra ett amendement till StatsUtsk:s Utlåt,
eller att förändra bokstafsmeningen af det föreslagna beslutet, är
jag allt för ung Riksdagsman att kunna bedöma; men så mycket är
366
Den 13 Juli e. m.
säkert att jag sett ganska stora förändringar på sådant sätt vidta¬
gas. Man har talat om, såsom en politisk klokhet, att icke
gifva förslaget den meranämnde utsträckningen, emedan de andra
Stånden då icke skulle godkänna detta förslag. Jag har redan förut
nämnt att jag tillmäter dem en större fond af rättvisa i frågans
afgörande, och för öfrigt kan jag icke inse annat, än att motionä¬
ren och de som understödt hans förslag yrkat på en tredubbelt så
stor summa som dessa andra Stånd och som Hr af Klint tillstyrkt.
Det är således summan, som synes vara det afgörande, icke vilko-
ren, hvilka böra justeras efter krigsstyrelsens bättre förstånd. Hr
Hjärne har redan framställt skilnaden mellan aktiv krigstjenst och
Armé på krigsfot. Jag medger visserligen att jag ingalunda ön¬
skar ställas i jemförelse med den Officer som framhåller sin aktiva
krigstjenstgöring; jag tror dock att han är öfvertygad om, det jag
visste att franska Arméen befann sig i krigstjenst; men just der¬
före att jag icke förutsett en sådan orimlighet som att vi skulle
skicka våra Officerare till Kaukasien eller Algier, der Arméer vis¬
serligen befinnas på krigsfot, nämnde jag icke härom, utan förmo¬
dade att vi skulle hålla oss inom Europa, och att der högst sällan
Arméer förekomma på krigsfot tror jag mig hafva grundad anled¬
ning att påstå. Man har sagt att detta anslag icke borde vara
till för bildandet af teoretiska Officerare, emedan vi deraf hafva
tillräckligt, utan af praktiska. Det är visserligen sannt att de
teoretiska Officerarne anses af de s. k. praktiska för nollor, men
de verkligen praktiska anse dem icke så; och detta måtte bevisa
hvad de teoretiska må gälla. Hr Stjernsvärd har fruktat att ge¬
nom den föreslagna utsträckningen skulle stipendierne endast kom¬
ma på generalstabens lott. Jag skulle tro att, då K. M. och K.
St:r bestämma att olika anslag böra utgå för Arméens olika vapen,
dessa anslag icke komma att sammanblandas, samt att det är en
något vågad insinuation att förutsätta, det dessa summor skulle
kunna användas till annat än som afses, nemi. bildandet af krigs-
duglige Officerare, och derigenom befrämjandet af framsteg i krigs¬
konsten. Jag framhärdar deri att under närvarande förhållanden,
då Officeren icke kan få deltaga i krig, vinnes det afsedda ända¬
målet t. o. m. bättre genom att, med nödigt urval, utskicka Offi¬
cerare på resor, försedda med lämpliga instruktioner och föreskrift
att lemna detaljerade berättelser, att göra sig hemmastadde med
de olika brancherne af krigsväsendet, än genom tjenstgöring i en
utländsk garnison, t. o. m. vid ett utländskt läger.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han nu, då ingen talare ytter¬
ligare anmält sig, ansåg sig böra innan öfverläggningen förklarades
vara fulländad, tillkännagifva den åsigt som han i följd af Stats-
Utsk:s upgift om innehållet af Hr Stjernsvärds, motion, måste hysa,
att Hr af Klints framställning innefattade en ny motion, som i
viss mån var t. o. m. bestämdt stridande mot hvad Hr Stjernsvärd
yrkat. Hr Stjernsvärds motion, innefattade förslag om anslag till
stipendier för Officerare, som gå i utländsk krigstjenst, och det med
så bestämd inskränkning till detta ändamål, att motionen slutade
Den 15 Juli e. m.
367
med yrkande, att hvad ena året ej kunde dertill användas måtte
besparas till ett annat för att uteslutande till detta ändamål an¬
vändas. Hvarje förslag om anslag till annat ändamål måste såle¬
des anses såsom en ny fråga och finge följaktligen icke uptagas,
utan att derom väcktes ny motion, som hade stöd af 56 § Riks-
dagsOrdn., i hvilken form Hr af Klints förslag likväl icke blifvit
framstäldt. Hr Gr. o. Landtm, ansåg sig således icke kunna fram¬
ställa den propos., som af Hr Klint blifvit begärd.
Hr Stjernsvärd: Sedan Hr. Gr. o. Landtm, förklarat att
någon propos. icke kan ega ruin på Hr af Klints förslag, så för¬
faller naturligtvis den bordläggning jag begärt.
Hr Bildt: Sedan jag nu fått tillfälle att läsa det förslag
som Hr Stjernsvärd framställt, finner jag att ordalydelsen deri är
sådan att det nästan icke är möjligt för en Officerare att inträda
i aktiv tjenst hos främmande Arméer, såvida den icke är krigfö¬
rande, d. v. s. att med borttagande af ordet krigförande och tillägg
af orden i akliv krigstjenst varande skulle intet vinnas. Då nu
dessutom inga länder sätta sina Arméer på krigsfot utom i högst
sällsynta fall, men man deremot sett att de oftast delvis hafva
mobiliserat sina Arméer vid politiska förvecklingar, tror jag att det
ändamål som man genom borttagandet af ordet krigförande sökt
vinna, bättre skulle vidhållas genom att införa orden »till större
eller mindre del befinnner sig på krigsfot,» Då skulle en svensk
Officerare kunna utskickas för att ingå t. ex. i fransk krigstjenst,
emedan i Frankrike nu en del af Arméen befinner sig på krigsfot,
han skulle kunnat skickas till Österrike der för en tid sedan en
del af Arméen äfven befann sig på krigsfot, nemi. den som ocku¬
perade Donaufurstendömena. I Italien finnas äfven delar af Arméer
på krigsfot. En sådan modifikation anser jag således nödvändig
om ändamålet som åsyftas skall vinnas. Jag anhåller således att
detta amendement måtte framställas till Hr Stjernsvärds förslag.
Hr Stjernsvärd: Då jag fullkomligt delar Hr Bildts åsigt
i detta fall och jag medger att med den redaktion jag föreslaget
kunde möjligen förhållandet blifva enahanda som om en sådan för¬
ändring icke vore vidtagen, instämmer jag till alla delar med Hr
Bildt. Det händer lätt att man begår misstag när man redigerar
på fri hand.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, framställde
Ilr Gr. och Landtm., att, med undantag af det förslag, som af Hr
af Klint blifvit gjordt, endast ett förslag till förandrad redaktion
blifvit framstäldt, nemi. det af Ilr Stjernsvärd och Hr Bildt up-
gjorda, hvilket var så lydande: »att ett anslag af 18,000 Rdr Rmt
må af R. St:r för hvartdera af nästkormde 3 år å Riksg:sKont. anvi¬
sas för att, stäldt till K. M:s disposition, användas till understöd
åt Officerare af Arméens särskilda hufvudvapen, hvilka inträda i
368
Den 16 Juli e. m.
aktiv krigstjenst hos någon i vänskapligt förhållande med Sverige
stående makt, hvars Armé till större eller mindre del befinner sig
på krigsfot, med rättighet för K. M. att, hvad af anslaget inom
ett år kan komma att besparas, få ett följande år för ändamålet
disponera»; äfvensom att Frih. Tersmeden icke enl. Hr Gr. o.
Landtnäs upfattning, haft något att erinra emot en sålunda förän¬
drad redaktion, men yrkat att anslagssumman måtte bestämmas
till 9,000 Bdr Ernt, på sätt Utsk. föreslagit.
Hr Bildt: Jag skulle visserligen med anledn. af hvad Frih.
Tersmeden yttrat, hafva instämt i den redaktion som Hr Gr. o.
Landtm, upläst men som jag är af något olika tanke i afs. på
summan, så anhåller jag att propos. måtte delas sålunda att först
afgöres huru stor summa E. o. Ad. vill bevilja för ifrågavrde än¬
damål, och att frågan om redaktionen derefter afgöres.
Frih. Tersmeden: Jag får till Hr Bildt hemställa, huruvida
det skulle vara behöfligt såvida redaktionen blefve densamma i beg¬
ge de framställda proposme och endast summorna olika, i sådant
fall tror jag att ingen delning behöfves, såvida icke någon ovil¬
korligen yrkat på en sådan redaktion som Utsk. föreslagit, hvilket
jag ej hört någon göra.
Hr Bildt: Såvidt jag kunde fatta Hr Gr. o. Landtrms fram¬
ställning, var det 3:ne förslag och i den förhoppning att få Frih,
Tersmeden och de med honom liktänkande att underskrifva den
åsigt jag hyser om sjelfva vilkoren, framställde jag mitt förslag om
delning. Jag trodde nemi. att det var 2:ne meningar som skiljde
sig i afs. på summan men voro lika med afs. på vilkoren samt
en mening som skiljde sig både med afs. på summan och vil¬
koren. Ar det icke flera meningar än Frih. Tersmedens och den
jag slutar mig till, förfaller min anhållan om delning.
Hr Gr. o. Landtm, uplyste i ani. häraf, att hans framställ¬
ning innehållit, att, med undantag af Hr af Klints förslag, derå Hr
Gr. o. Landtm, förklarat sig icke kunna framställa propos., icke i
afs. på redaktionens förändrande, något annat förslag vore i fråga, än det
af Hr Stjernsvärd och Hr Bildt upgjorda, hvilket Hr Frih. Ter¬
smeden biträdt med den skiljaktighet, att han ansett anslagssum¬
man böra bestämmas till 9,900, i st. f. 18,000 Edr.
Hr Hjärne: Jag ber att få erinra derom att jag framställde
ett förslag till redaktion som var något afvikande från det af Hr
Bildt och Stjernsvärd påyrkade. Jag önskade nemi. att ordet akliv
måtte uteslutas, emedan detta ord som jag nyss nämnt kunde tydas
på ett sätt, att Begeringen skulle råka i stort bekymmer när an¬
slaget skulle kunna användas eller icke. När jag nu finner att
mitt förslag varit af så ringa vigt att ingen af E. o. Ad:s leda¬
möter understödt detsamma och det t. o. in. undfallit Hr Gr. o,
Landtm,
Den t5 Juli 8. m.
369
Landtm:s upmärksarohet, vill jag gerna afstå från att begära propos.
å detsamma, öfverlemnande åt framtiden att bedöma, huruvida jag
baft rätt eller icke.
I ani. häraf yttrade Hr. Gr. o. Landtm., att han visserligen
antecknat Hr Hjärnes yrkande, att ordalagen »Armé, som befinner
sig på krigsfot» måtte begagnas, men vid framställningen af de
yrkanden, som blifvit gjorde, då dessa ordalag hade influtit uti det
uplästa förslaget till förändrad redaktion, icke ansett nödigt uptaga
Hr Hjärnes yrkande, som i alla fall, sedan Hr Hjärne nu afstått
derifrån, komme att förfalla.
Med E. o. Ad. förbehållen rätt att efteråt fatta sitt beslut
om beloppet af det anslag, som för ifrågav.-de ändamål skulle anvi¬
sas, blefvo propos:r nu framställde först till bifall å den af Utsk.
föreslagna redaktion, hvarvid ropades Nej, och sedan till bifall å
det af Hr Stjernsvärd och Hr Bildt framställda redaktionsförslag,
hvilken sednare propos. besvarades med Ja.
Den sedermera framställda proposm till bifall å det ifrågav:de
anslagets bestämmande enl. Utsk:s förslag till 9,000 Rdr Ernt be¬
svarades med starka Nej jemte åtskilliga Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om E. o. Ad. b i föl le att anslagssumman för¬
höjdes till 18,000 Edr Ernt, samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja jemte några Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva va¬
rit öfvervägande.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 77, i ani. af K. M:s Nådiga Propos. om indrag¬
ning till Kronan af den ränteved, som är anslagen för Wisby
s. k. krono-kalkugn i Gottlands län, och om ersättning derför till
kalkugnens egare.
Hr Printzensköld, Carl: När man vid genomläsande af
detta Betänk, erfar allt hvad som blifvit tillgjordt i afs. å de s. k.
kalkugnarne på Gottland, kan man icke annat än på det högsta bekla¬
ga det oförsvarliga sätt, hvarpå embetsmannen i fordna dagar bevarat
K. M:s och Kronans rätt, likasom man måste beklaga att den för nå¬
gra år sedan tillsatta skattejemknings-komitén hade så bråttom
med sina förslag till räntornas förenkling, att den icke gaf sig tid
att utreda alla med denna vigtiga fråga sammanhängande ämnen,
utan på höft föreslog åtskilliga förändringar i st. f. att törst noga
undersöka och utreda alla förhållanderne. Om man ieke på detta
förvända sätt gått till väga, så hade man icke kommit till det be¬
synnerliga resultat att, eftersom Påhl erhållit en förmån, den man
icke kan gifva Per, utan att förnärma andras rätt, så skall Staten
träda emellan och göra betydliga uppoffringar för att åt Per bereda
samma förmån som man af obetänksamhet förut åt Påhl beviljat.
Jag måste beklaga att Staten blifvit försatt i en sådan belägenhet
VII H. 2i
370
Den 15 Juli e. m.
vid detta tillfälle, ty nu skall Staten betala 1,500 Rdr Rrut der¬
före att man verkställt en ränteförenkling, utan att hafva besinnat
att dess genomförande i sin helhet icke, utan på bekostnad af an¬
dras rättigheter, kunde blifva möjlig. Jag har ansett mig böra
fästa upmärksamhet på detta både besynnerliga och ovanliga för¬
hållande, ehuru jag för min del icke vill bestrida det af StatsUtsk.
tillstyrkta bifall till K. M:s Propos.
Pir af Dalström, Gustaf Jakob: Jag har trott mig böra
uplysa om att den Komité som varit satt för att upgöra räntereg¬
leringen å Gottland icke ansett sig kunna bringa den till verk¬
ställighet, beträffande denna fråga. Detta föranledde dertill att man
tillsporde egaren af Wisby krono-kalkugn, huruvida han mot be¬
stämd ersättning på en gång ville frånsäga sig rättigheten till den
kalkugnen anslagna ränteved. Han förklarade sig härtill villig mot
erhållande på en gång af ett kapital, hvarå 5 proc. ränta motsva¬
rade 31,333 Rdr 16 sk. Bko; men K. M. förklarade att detta
vilkor icke kunde antagas. 1855 anbefalldes åter KammarColhm
att höra egaren af Wisby kalkugn om han ville afstå ränteveden,
men denne förklarade sig dertill icke villig. Beträffande för¬
säljningen upgaf han att kalkugnen lemnade en behållning af 5,000
Bko motsvarande ett kapital af 100,000 Bko, men vore han dock
benägen att afstå kalkugnen mot en på en gång erhållen summa af
80,000 Bko. Då likväl de till KammarRätten inkomne taxerings-
längder uplyste att egaren angifvit kalkugnens värde till 3000 Rdr
och TaxeringsKomitén förhöjt det från 6000 Rdr, hvartill det förut
varit uptaget, till 10,000 Rdr Bko, ansåg KammarColhm 'an¬
budet ej kunna antagas. Sedermera blef frågan åter hänskjuten
till KammarColhm och Colhm förklarade att egaren af kalkugnen
hade ovillkorligen rätt icke allenast i hvad han fordrade för kalk¬
ugnens afstående utan äfven att han hade rätt till 400 kast ved.
Utsk. har emellertid nu förklarat, sedan frågan blifvit utredd att
det kan finnas någon möjlighet för kronan att återvinna denna
ränteved. Hvad beträffar de 1,000 Rdr som Utsk. föreslagit för
upköp af ved, så tviflar jag på att denna summa är tillräcklig,
emedan, då jag i egenskap af Landshöfding föreslog för detta än¬
damål 1,000 Rdr Bko, kostade kasten ved icke mer än 4 eller 5
Rdr Rgs och nu fordrar man för densamma 7 eller 8 Rdr. Men
det tillkommer en annan omständighet, nemi. att för utrönande af kalk¬
ugnens verkliga behof af ved för året, måste man icke fästa sig
endast vid de upgifter som egaren af kalkugnen lemnat, och enär
kalkugnen egentligen icke lemnar mer än 60 läster kalk, är det
således nödvändigt för att kunna utröna verkliga vedbeloppet att
låta anställa profbränning för ett år, för att derefter få en säker
upgift. Hvad sednare hälften af Utsk:s tillstyrkan beträffar, som
handlar om att embetsmyndigheten skulle söka om möjligt vore att
återfå denna ränteved som nu på ett hardt sätt uttages, enär i sam¬
ma by kan hända att den ene grannen får lösa sin ved efter det
pris som är satt på ränteved i allmänhet efter skatteregleringen
och den andre deremot får lemna den in natura, — så skulle jag tro
Ilen 15 Juli e. m.
371
att saken kan bringas till tvist mellan Kronan och kalkugnens egare,
emedan år 1751 gjordes en värdering på kalkugnen och i den¬
samma finnes icke uptagen ett ord om någon ränteved; och derpå
hade väl bordt grunda sig räntevärderingen som upgjordes 1850.
Jag skulle således tro att de embetsmyndigheter som befattat sig
med denna sak, ställa så till att de kunna redovisa för detta för¬
hållande i sin helhet; och jag får i allo tillstyrka StatsUtskrs här
framställda förslag samt anhåller derå om Hr Gr. o. Landtm, propos.
Förev:de Utlåt, blef uppå härefter framställd propos. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 4 och 13 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 78, ang:de ett föreslaget låne-under-
stöd utaf allmänna medel till byggnads- och utflyttnings-kostnader
å Häradshöfdingebostället Mälby.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 38, öfver väckt förslag om vissa förändrade före¬
skrifter, ang.-de Bankens vexlings-kassa och depositions-rörelse.
Detta Utlåt, företogs punktvis till afgörande, och då upläs-
ningen af l:sta punkten börjades, anmälde sig samt yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Uti början af detta Betänk.,
något före der upläsningen nu skedde, säges att: »De föreskrifter,
som i detta afs. f. n. gälla till efterrättelse, finnas intagna i Banko-
Reglem:tets 5 Art. under §§ 34—135. — Uti väckta och till
Utsk. remitterade motioner är förändring i en del af dessa före¬
skrifter föreslagen; och har Utsk, vid behandling af berörde mo¬
tioner, för hvilkas innehåll här nedan närmare redogöres, tillika
genomgått och granskat öfriga uti omförmälda artikel af Banko-
Reglemdet meddelade stadganden, samt får sitt Utlåt, i anledning
deraf nu vördsamt afgifva, under anmälan, att de af ifrågav:de
stadganden, som icke blifvit särskildt vidrörde, af Utsk. ansetts böra
i utfärdande BankoReglem:te bibehållas oförändrade.» Nu innehåller
133 § att »företes i Banken invisning å någon räkning, der mot¬
svarande behållning ej öfver en natt innestått, skall sådan invisning
till inlemnaren återställas med påteckning att den i anseende till
saknad behållning då icke kunnat till inlösning antagas. — Räk-
ningsinnehafvaren vare i slik händelse genast förfallen att böta tre
för hundrade af hvad utöfver behållningen från föreg:de dag anvi-
sadt blifvit.» Detta stadgande innehåller så stränga föreskrifter i
och för den assignationsrätt som var enskilda förbehållen, men som
uphörde efter den olyckliga Hammarsköldska bankrutten. Så länge
enskilda personer gåfvo ut anvisningar på Banken, hvilka löpte
öfver hela Riket, så länge var detta stadgande ganska lämpligt,
men, sedan detta sätt att göra invisningar på Banken och hafva
räkning derstädes, såsom bekant är har uphört, är det orimligt att
detta stränga stadgande qvarstår, likasom det icke förefaller mig
klart hvarföre den person, som har sina egna penningar stående i
372
Den 15 Juli e. m.
Banken, icke skall få lyfta dem förrän de blifvit nattstående. Före¬
skriften qvarstår såsom en antiqvitet. Jag kan icke förklara hvar¬
före icke Utsk. föreslagit någon ändring häri, men sannolikt är att
ingen fästat upmärksamhet dervid. För att således Utsk. måtte
komma i tillfälle att egna någon upmärksamhet åt dessa omstän¬
digheter, anhåller jag att E. o. Ad måtte återremittera det af mig
uplästa stycke af Utsk:s Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag förenar mig i
hvad Gr. Lagerbjelke anfört, får jag anhålla att vid den återremiss
som jag hoppas att E. o. Ad. bifaller af denna punkt i Utsk:s
Utlåt, tillika måtte af R. o. Ad. uttryckas den föreskrift att
Utsk. skall i sammanhang med denna fråga taga i öfvervägande,
huruvida angeläget är att stadgandet för den Kamrerare, som god¬
känner en assignation på en räkning hvarpå ingen behållning fin¬
nes, bör, sådant det nu befinnes, fortfarande qvarstå. Jag skulle
tro att det icke vidare behöfs. Ansvar är fastställdt till en sådan
höjd att detsamma ingalunda står i något jemförligt förhållande
till det fel som tjenstemannen i förev:de hänseende begår, och det
är således nödvändigt att när man vill ändra ansvarsbestämmelserna
för den som öfverassignerar eller assignerar på en behållning sorn.
icke är nattstånden i Banken, så böra i sammanhang dermed lämp¬
liga ändringar göras uti ansvarsbestämningarne för den tjensteman,
hvilken råkar att godkänna en oriktig assignation och derigenom
gör sig skyldig till ett tjenstefel. Jag anhåller således att, med
återremissen, BankoUtsk. måtte åläggas att öfverväga beskaffenheten
af dessa sistnämnde ansvarsbestämmelser samt i deni föreslå de än¬
dringar, som af behofvet kunna påkallas.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att i afs. på Utsfcs uti in¬
gressen af förev:de Utlåt, gjorda anmälan, att de af ifrågavide stad-
ganden, som icke blifvit särskildt vidrörde, af Utsk. ansetts böra i
utfärdande BankoReglermte bibehållas oförändrade, återremiss blifvit
yrkad, på grund af gjorda anmärkningar emot 133 §, som icke
blifvit af Utsk. särskildt omnämnd, samt hemställde derjemte om
R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkningarne föranleda till återre¬
miss af Utlåt, i denna del.
Ropades Ja.
1 :sla punkten.
Gr. Lagerbjelke: I denna punkt förekommer den oriktig¬
het att det talas om skillingar och skillingar Bko. Man har nemi.
först åberopat myntbestämningen enl. lagen för R. St:r Bank af d.
1 Mars 1830, och sedan står att dessa sedlar inlösas efter den
grund att 128 sk. Bko eller 4 Rdr Rmt gälla lika med 1 Rdr
i silfver. Om vi nu betrakta lagen af d. 1 Mars 1830 så finna
vi att i 1 § talas icke om skillingar Bko, utan endast om skillin¬
gar, hvilket också är ganska rätt, enär det före 1830 icke fanns
skillingar Bko, utan skillingar specie. Först 1830 började man
tala om skillingar Bko, hvarföre man också icke bör begagna något
Den 15 Juli e. m.
373
annat uttryck än det sora passar för båda sorterna skillingar. För
öfrigt skulle jag anse det vara mera tjenligt om sådana skillingar
blifva aftysta, än att låta dem qvarstå i Banken; sedan nu såsom
bekant är skilling- och runstycke-beräkningen icke vidare kommer
att begagnas. Jag anhåller vördsamt om återremiss af denna punkt.
Förev:de punkt återremitterades, sedan propos. till bifall derå
blifvit först framställd, men besvarad med Nej.
2:dra punkten.
Bifölls.
3:dje punkten.
Gr. Lagerbjelke: Samma anmärkn., som af mig framställ¬
des mot Lsta punkten, nödgas jag äfven göra mot den nu förev:de.
Här förekommer att Fullmäktige skulle ega utgifva »äfven sifver-
och guld-plantsar, de förra emot 37 ltdr Ernt, motsvarande ä 128
sk:s kurs 27 mark finsilfver köl nisk vigt, som det omyntade silf-
ret, enl. Hamburgskt prof, innehåller eller emot lägre pris dock icke
understigande det i myntbestämningslagen för hvarje Rdr i silfver
stadgade af 128 sk. Bko eller 4 Rdr Rmt.» Det torde vara skäl
att äfven här kursen tages efter Riksmynt-beräkningen. Jag an¬
håller således om återremiss äfven af denna punkt.
Förcv:de punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos.,
som besvarades med Nej, till Utsk. återremitterad.
i:de l. o. m. 8:de punklerne.
Biföllos.
Otde punkten.
Gr. Lagerbjelke: Jag hemställer om det kan vara riktigt
att föreskrifva bedrifvande för Bankens räkning af vexelköp jemväl
i Götheborg. Det är i början af §:n sagdt att meningen med den¬
na rörelse är uprätthållande af myntvärdet och införskrifvande af
silfver från Hamburg eller Altona. Nu är bekant att den största
affärsverksamheten från Hamburg och Altona bedrifves på Stock¬
holm oell icke på Götheborg. Götheborg har sin största handel
på England, och vore det fråga om att köpa vexlar på Pund Ster¬
ling, då vore det sannolikt fördelaktigast att köpa dem i Götheborg,
men då fråga är om att köpa vexlar på Hamburger-banko, ar
det i allmänhet mera tillgång på sådana vexlar i Stockholm än i
Götheborg. Kommunikationen mellan Stockholm och Götheborg är
äfven så lottad att om också endast i Stockholm vexlar köpas å
Hamb.Bank, kan det icke upstå någon svårighet för en handlande
i Götheborg att få sina vexlar när han vill försålda i Stockholm.
Deremot kan det för RiksBanken vara ganska olämpligt att icke
säga vådligt, om denna handel bedrifves på två ställen af 4 sär¬
skilda personer. Det är gifvet att vexelhandeln, om den skall med
fördel bedrifvas, och att så hittills varit förhållandet kan icke nekas,
374
Den 13 Juli e. m.
fordrar ganska mycken betänksamhet och affärsvana. Nu vill jag
icke neka att lika skickliga deputerade kunna erhållas i Götheborg
som hittills varit i Stockholm, ehuru det sätt, hvarpå vexelhandeln
här bedrifvits, varit ovanligt lyckadt, men äfven om så blir fallet,
är det icke sagdt att vexel-deputerade i Götheborg hafva precist
samma åsigter som deputerade i Stockholm, och således skulle kunna
hända att affårerne i Götheborg och Stockholm sköttes något olika.
Det är visserligen sannt att deputerade skola till Fullmäktige af¬
gifva rapporter, men det blir i alla fall omöjligt för Fullmäktige
att genom bestämda föreskrifter så binda händerna på vexel-depu¬
terade att, ifall de ledas af olika åsigter, detta icke äfven skall
gifva sig tillkänna i det sätt hvarpå de handla. Det skulle då
icke återstå för Fullmäktige annat än att skaffa sig andra depu¬
terade, hvilket naturligtvis möter ganska stora svårigheter, då man
skulle vara nödsakad att söka personer, som icke allenast i allmän¬
het vore skickliga, utan äfven hyste samma åsigter som de hvilka
handla i Stockholm. Hela saken medför så stora svårigheter att
den hittills icke kommit till stånd. Att nu föreskrifva det så skall
ske, kan jag icke finna på något sätt af nödvändigheten rättfardig-
gjordt. Jag tror mig hafva visat hvilka olägenheter saken medför,
att den kan lända till någon nytta kan jag icke heller finna; ty
om, på sätt jag nämnt, någon handlande i Götheborg behöfver
sälja vexlar, kan han få det i Stockholm. Behöfver Banken köpa
vexlar, så har det visat sig att detta icke heller möter någon svå¬
righet i Stockholm. R o. Ad. täcktes således med bifall i öfrigt
till Utsk:s föl slag förklara att ur första mom. måtte utgå orden
»å Stockholms och Götheborgs börsera; ur 5 :te mom. orden »i Stock¬
holm»; att 6:te mora. som endast handlar om vexelköp i Göthe¬
borg måtte helt och hållet utgå; att i 7:de morens andra punkt
orden »så väl som ombuden i Götheborg» må bortfalla; i 8 mom.
orden »eller ombud i Götheborg»; i 9 mom. »och ombuden i Gö¬
theborg», samt i 11 mom »och ombuden i Götheborg» måtte utgå,
och anhåller jag härom vördsammast om propos.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Såvidt jag af detta
förslag sådant det nu är upstäldt kan finna, så innehåller detsam¬
ma icke något åliggande för Fullmäktige att låta göra vexelupköp
i Götheborg, utan endast en rättighet dertill. Der står nemi.:
»Enahanda göromål och bestyr i Götheborg må Fullmäktige kunna
updraga &c.» Detta ordet må är af en helt annan betydelse än
ordet skall, det innefattar ett bemyndigande och då ser jag icke
någon fara uti att denna rättighet får qvarstå. Om jag icke miss-
minner mig, är det icke så länge sedan denna förändring gjordes
på framställning af ombuden i Götheborg, hvilka påstodo att der
ofta skulle vara tillfälle till förmånliga vexelköp. För öfrigt före¬
ställer jag mig att om Fullmäktige så finna för godt, kan mycket
lätt genom begagnande af elektriska telegrafen utöfvas ali den ha¬
stiga upsigt, som för sådant ändamål kan anses nödvändig. Då
borttagande af alla bestämmelser, på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit,
skulle kunna leda derhän att fråga upstod om att verkställa inköp
Den 15 Juli e. m.
375
af i Hamburg betalbara vexlar på långt aflägse orter t. ex. i Kina,
så skulle detta innebära en väl långt sträckt frihet. Jag anhåller
om bifall till punkten sådan den är upställd, eller ock att densam¬
ma helt enkelt återremitteras.
Hr Bildt, Knut: Jag får instämma med den siste talaren
och anser att det är en förmån för Banken att hafva vexelrörelse
i Götheborg, emedan på sednare åren ganska betydliga summor in¬
flutit på postremisser, jag tror t. o. m. 2 å 3 milla-, hvilka måst
skickas in till Banken. Jag vet bestämdt att särskilda transporter
skett och att tjenstemän rest upp till Stockholm för att besörja
förflyttandet af dessa summor. Dessutom är det ganska lätt för
Fullmäktige att genom elektriska telegrafen lemna nödiga föreskrif¬
ter för sina ombud i Götheborg och sålunda bestämma att den
och den dagen skola vexlar köpas, den och den dagen böra ombu¬
den underlåta det.
Gr. Lagerbjelke: Att Fullmäktige med de snabba kommu-
nikationsanstalter som nu finnas kunna sätta sig i mycken be¬
röring med ombuden i Götheborg har jag medgifvet, men om Full¬
mäktige skola genom telegrafen föreskrifva dessa ombud allt hvad
de böra göra, då blir deras sjelfverksamhet ingen; och att man från
Stockholm skulle kunna sköta en vexel-upköps-rörelse i Götheborg
anser jag omöjligt. Om den skall drifvas med fördel, så måste
man lemna vexelagenterne i Götheborg någon frihet. Jag är öfver-
tygad om att man kan träffa ganska dugliga och redbara samt
skickliga personer att använda såsom ombud, men jag tror icke
att mina motståndare kunna neka, att om dessa ombud hade något
fria händer, de skulle kunna begagna denna sin frihet på annat
sätt än deputerade i Stockholm hvadan lätt kunde hända att
någon förveckling i vexelhandel upkomme. Likaledes kan
icke nekas att ora det är god tillgång på vexlar i Göthehorg, så
kunna de lätt utan någon synnerlig omväg finna väg hit till Stock¬
holm. Om E. o. Ad., i st. f. att genast fatta beslut om en så
vidlyftig redaktionsförändring, vill återremittera Betänk, har jag in¬
genting deremot, utan biträder för min del begäran derom.
Hr Printzensköld: Vid första påseendet vill det val synas
såsom ett bemyndigande för Fullmäktige i Banken, att genom de¬
puterade i Götheborg så väl som i Stockholm verkställa vexelköp,
måhända på ett förmånligare och lättare sätt skulle kunna bidraga
till att förstärka Bankens metalliska kassa; men jag kan icke neka,
det jag lika med Gr. Lagerbjelke hyser farhåga för att utsträcka
vexelköpen äfven till Götheborg. Såsom Gr-.n anmärkt är det lätt
att inse, att det skulle vara äfventyrligt att på 2:ne ställen updra-
ga så beskaffade göromål åt deputerade, emedan hos dessa olika
åsigter med afs. på förfarandet kunna upstå och följaktligen för¬
vecklingar inträffa, hvilka skulle försätta Bankens Fullmäktige i
ganska stort bekymmer. Om nu Fullmäktige skulle från Göthe¬
borg erhålla sådana underrättelser som sätta Fullmäktige i förlä¬
376
Den 15 Juli e. m.
genhet för de åtgärder sora der blifvit vidtagne, huru stola Full¬
mäktige bete sig för att afhjelpa följderna af dessa åtgärder, i har¬
moni med det som blifvit tillgjordt här på platsen, der Fullmäktige
hvarenda sessionsdag hafva tillfälle att kontrollera deputerades vexel-
transaktioner. En sådan kontroll är omöjlig för Fullmäktige att
utöfva i Götheborg; således tror jag att klokheten bjuder, det en
dylik vexelhandel icke sker mer än på det stället der Fullmäktige
hafva sitt säte och således hastigt kunna noggrannt bedöma hvilka
åtgärder som i vexelsaker böra vid kritiska tidpunkter vidtagas.
Jag kan derföre icke annat än förena mig med Gr. Lagerbjelke
deruti att icke någon vexelhandel må i Götheborg ega rum utan blott
inskränka sig till Stockholms börs, hvarföre jag anhåller att Utsbs
Utlåt, i denna punkt måtte återremitteras.
Förev:de punkt blef, efter först till bifall derå framställd propos.,
som besvarades med Nej, till Utsk. återremitterad.
iO:de, H :te och 12:le punktcrne.
Biföllos.
13:de punkten.
Gr. Lagerbjelke: Då man säger »den del af Bankens re¬
servfond, som ej blifvit till låne- eller kreditivförlag anvisad» har
man dermed endast på ett nog dunkelt sätt antydt hvilka summor
man menar hafva blifvit för detta ändamål anvisade. Om ingen
af de närv:de Utsk:sledamöterne uplyser härom, så nödgas jag anhålla
om återremiss af detta morn., på det att redaktionen deraf måtte
förtydligas.
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket helldre i Gr.
Lagerbjelkes begäran om återremiss af denna punkt som Utsk. i
sitt Betänk, ang-.de Bankens lånerörelse antagit att endast hälften
af de kreditiver som beviljas åt FilialBankerne kan komma i fråga
att anses såsom utgående. BankoUtsk. har således förutsatt attén
del af Kreditivförlaget är af den beskaffenhet att det kan sägas al¬
drig blifva användt för FilialBankerne. Och då häraf naturligen
skall följa att denna del af kreditivförlaget kan saklöst och utan
att anses öka det bestämda maximum af sedelstocken utaf Full¬
mäktige i andra lånegrenar användas; så synes det vara nödvän¬
digt att få fullständig uplysning om Utsk:s verkliga mening i fö-
rev:de hänseende, hvarföre något bifall till 5 :te mom. af denna punkt
icke kan ega rum.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att, i afs. på förev:de ponkt,
anmärkn. blifvit gjord endast emot det vid slutet intagna 5:te morn.,
samt hemställde derjemte om B. o. Ad. behagade bifalla de öfriga
utan anmärkn. lemnade delarne af denna punkt.
Härvid ropades Ja och efter sedermera först till bifall å 5:te
mom. framställd propos., blef nämnde morn., på grund af de dere¬
mot gjorde anmärkmr, till Utsk. återremitteradt.
Den 16 Juli.
377
ii;de t. o. m. !2:dra punklerne.
Biföllos.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. | 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Torsdagen den 16 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för d. 15 dennes e. m.
Anmäldes oell lades på bordet nedannämnde från Const.Utsk:s
inkomne Mern.:
N:o 13, med förslag till ändring i 12 § Reg:sF:n ang:de Stats-
Bådets hörande öfver afhandlingar och förbund med främmande
makter;
N:o 14, ang:de det tillägg till 12 g Reg:sF:n, att Konungen
icke må utan R. St:rs samtycke blifva regerande Furste af ut¬
ländsk stat;
N:o 15, med förslag till ändring i 72 § Reg:sF:n, ang;de in¬
lösen af B. St:rs Banko-sedlar;
N:o 16, med förslag till tillägg i 109 § Beg:sF:n och 80 §
Riksd:sOrdn:n, ang:de upskof i Riksdag;
N:o 17, med förslag till ändring uti 27 § 1 mom. och 28 §
Eiksd:sOrdn:n samt 53 § Reg:sF:n, ang:de tiden dels för öfverlem¬
nande af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd och behof,
dels för Utskottsval;
N:o 18, med förslag till ändring i 66 § Biksd:sOrdnm, ang:de
den af StatsUådet för dess åtgärder vunna decharge;
N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 § Reg:sF:n och 27
g 1 mom. Riksd:sOrdn:n rörande proposm om Statsverkets tillstånd
och behof; samt
N:o 20, med förslag till tillägg vid 28 § Reg:sF:n, angtde
utländsk undersåtes rätt att i Riket förvärfva och besitta fastighet.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 4
och 13 dennes på bordet lagda Mern. och Utlåt.;
378
Den 16 Juli.
N:o 39, i fråga om åtgärder till undvikande af penninge-re-
misser med posterne emellan Stockholm och de orter, der Banken
kan hålla kontor, m. m.; och
N:o 40, i ani. af väckt motion om inköp af jord och skog
för Tumba bruks behof.
Föredrogos ånyo och bifölls sammansatta Lag- samt Allm.
Besv.- och Ekon.Utsk:s nedannämnde d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda Betänk.:
N:o 15, i ani. af väckt motion om ändring i nu gällande
MäklareOrdn. d. 31 Mars 1853;
N:o 1C, i ani. af väckt fråga om förändrad lagstiftning i afs.
å Kronohemman;
N:o 17", i ani. af väckt fråga om afskaffande af Fideikom¬
misser;
N:o 18, i ani. af väckt motion om rättighet för jordegare att
få upsagd och afhyst, men likväl qvarboende landtbo förpassad till
något Kronans allmänna arbete;
N:o 19, i ani. af väckt motion om ändring i gällande Fiskeri-
stadga, i hvad den rörer Sillfisket i Bohusländska skärgården;
N:o 20, i ani. af väckt motion om förändring af 20, 21 och
26 §§ af Kongl. GrufveStadgan d. 12 Jan. 1855;
N:o 21, i ani. af väckt motion om utfärdande af en författ¬
ning rörande torplägenheters afträdande;
N:o 22, i ani. af väckt motion om tillägg till 17 Kap. 3 §
ByggningaBalken ?
N:o 23, i ani. af väckt motion om Kapellförsamlings befrielse
från byggnads- och underhålls-skyldighet vid moderskyrka; samt
N:o 24, i ani. af väckt motion derom, att allmogens målkärl
och vigter skola endast hvart femte år krönas.
Ånyo. föredrogs Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- och F>kon.-
Utsk:s Betänk. N:o 25, i ani. af väckt motion om bestämmande
af hvilka afgifter och besvär må såsom kommunala anses.
Hr Hjerta, Lars: Jag vet ganska väl att det föga skulle
löna mödan att, efter det sätt hvarpå denna motion blifvit behand¬
lad af Utsk., och då ingen enda inom den talrika personal, hvaraf
Utsk. består, reserverat sig, söka utverka en återremiss af detta
Betänk., för att af Utsk. få ett förslag i den af motionären åsyf¬
tade rigtning. Jag förmodar äfven att Betänk, blir i de öfriga
Stånden bifallet; men jag kan dock icke låta detta tillfälle gå för¬
bi, utan att för min enskilda del i protokollet nedlägga min reser¬
vation och yttra min åsigt, att detta förslag är grundadt på ganska
goda skäl. Jag tror det finnes ingenting inom hela vår svenska
lagstiftning, som är så obestämdt, som frågan om huru långt Ko¬
nungens rätt sträcker sig i förhållande till individen, och jag tror
att få saker skulle kunna leda till så mycket trakasserier som just
Den 16 Jull.
379
denna fråga. Om man t. ex. betraktar våra kommunala förhand¬
lingar sådana de äro bestämda genom SockenstämmoFörordnm, så
finner man att det är möjligt för några få personer inom en för¬
samling att genom Pastors öfvertalande få en sockenstämma utlyst
14 dagar derefter vid hvilket tillfälle som helst, då en mängd per¬
soner, som möjligen vore af en annan tanke, kunde vara frånv:de;
och de få, som då infinna sig, kunde genom enkel pluralitet för
all framtid ålägga kommunen afgifter för nästan hvilka ändamål
som helst, t. o. m. för sådane som rätteligen kunna hänföras under
industriella företag. Betta anser jag för min del vara högst våd¬
ligt; och förr eller sednare lärer väl något prejudikat påkalla R.
St:rs allvarliga upmärksamhet på nödvändigheten af något stadgan¬
de i detta hänseende. Vi veta huru i flera andra länder kommu¬
nerna, för att skattlägga sig sjelfva, måste gå in till den lagstif¬
tande makten för att erhålla tillstånd att göra det för på förhand
uttryckligen tillkännagifna ändamål, såsom anläggande af skolor
o. s. v., äfvensom att på åtskilliga orter tiden för desse skatter är
begränsad; och i jemförelse härmed synes mig obestämdheten i de
hos oss gällande föreskrifter nog stor. Jag skulle önska att en åter-
remiss kunde på dessa skäl ega rum, men om ingen understödjer mig
häruti, vill jag icke vara envis; anhållande dock att denna min
yttrade åsigt måtte få stå för min räkning såsom en reservation.
De först till bifall och sedan till återremiss å förevide Betänk,
framställde proposme besvarades med blandade Ja och Nej; hvar¬
efter förstnämnde propos. förnyades, samt, sedan svaren härvid ut¬
fallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, Hr Gr. o. Landtm, för¬
klarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d.
4 och 13 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 96, i ani. af väckte
motioner om ändring uti Kongl. Instruktionen för Förmyndare-
Kammaren i Stockholm.
Då nu ånyo föredrogs Hr af Klints, Erik, d. 4 och 13 den¬
nes på bordet lagda förslag, att R. o Ad. måtte inbjuda de öfriga
RiksStånden att instämma uti de af R. o. Ad., vid föredragnin¬
gen af StatsUtsk:s Utlåt. N:o 71, i afs. på KommendantsStaten
fattade, från Utsk:s förslag skiljaktiga beslut, anmäldes och uplä-
stes ett af Hr Klint inlemnadt så lydande Mern.
Efter den uplysning jag erhållit ang:de de särskilda RiksStms
beslut i fråga om reglering af KommendantsStaternes aflöning, an¬
håller jag vördsamt att få återtaga det af mig väckta förslag till
inbjudning att de öfrige Stånden måtte förena sig uti de beslut R.
o. Ad. härutinnan fattat.
Uppå härefter framställd propos biföll R. o. Ad. Hr af Klints
380
Den 16 Jnli.
nu gjorda begäran att få återtaga sitt ifrågavale förslag till inbjud¬
ning.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 8 och 13 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 79, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de efter¬
gift af åtskilliga embets- och tjenstemän ådömdt ersättningsansvar
i följd af LänsBokhållaren Caspar Langlets bedrägliga förhållande.
Hr Printzensköld, Carl: Då Regeringen, emot hvad
som hittills varit händelsen, vid öfverlemnandet till R. St:rs pröf¬
ning af de i detta Betänk, omförmälte personers ansökan om efter¬
gift af dem till ersättning ådömde medel, nu omsider låter rättvisa
vederfaras den tjensteman, som ■ haft det föga behagliga åliggandet
att på K. M:s och Kronans vägnar utföra talan mot dessa perso¬
ner, i det K. M. förklarat, att Aktors provision icke finge efter-
gifvas; så vill jag, som just är den tjensteman, hvars rätt till ak-
tors-provisionen sålunda blifvit förvarad, icke om sjelfva eftergifts-
frågan mig yttra. Men jag anser mig skyldig att fästa upmärk-
samheten derpå, att StatsUtsk. vid besvarande af den Kongl, propos.
låtit sig komma till last ett förbiseende, genom det tillstyrkande
som mom. innehåller. Propos. uptager nemi. blott för Lagmannen
Engelblom positiv framställning derom, att han skulle få njuta efter¬
gift af hvad som blifvit honom ådömdt att ersätta af den balans
Langlet förorsakat, hvaremot K. M. till Ståndens egen pröfning
öfverlemnat, huruvida anledning kunde förefinnas att efterskänka den
Gr. Löwenhjelm och Kronofogden Pettersson ådömda ersättnings¬
skyldighet, med undantag af åklagare-provisionen. Om nu Stats-
Utsk:s förslag här blefve bifallet, så finge K. M. väl svar på sin
framställning rörande Lagman Engelblom, men It. St;r hade icke
gifvit sina tankar tillkänna, ang:de Gr. Löwenhjelm och Pettersson.
Följden blefve då säkert den, att när alla Ståndens prot.-utdr.
ang:de denna fråga komma till Exped.Utsk., så måste Utsk., om
prot.-utdnn innehålla blott att R. St:r bifallit K. M;s Propos.
gå in till R. St:r och begära, att Stånden måtte pröfva äfven den
sednare frågan, som K. M. till R. St:rs bedömande öfverlemnat,
innan Utsk. kunde upsätta R. St:rs svar på K. M:s Propos. För
att undgå denna omväg, skulle jag för min del anse R. o. Ad.
böra både bifalla K. M:s Propos., hvarigenom svar lemnäs på fram¬
ställningen om eftergift åt Lagman Engelblom, och derjemte sär¬
skildt yttra sig i anledning af framställningen ang:de båda öfriga
personerne. Jag får således föreslå R. o. Ad. att fatta följande
beslut, hvarpå jag anhåller om Hr Gr. o. Landtm:s propos. nemi.
att R. o. Ad. bifaller den af K. M. föreslagna eftergift för
Lagman Engelbom, äfvensom för sin del beslutar, att enahanda efter¬
gift må Gr. Löwenhjelm och Kronofogden Petterson tillgodokomma.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är visserligen sannt,
såsom Hr Printzensköld anmärkt, att K. M:s Propos. innehåller
någon olikhet i afs. å framställningen om eftergift åt Lagmannen
De n 16 Juli.
381
Engelblom, emot livad som blifvit hemstäldt rörande Gr. Löwen¬
hjelm och Kronofogden Pettersson. Jag skulle dock tro, att något
missförstånd om R. St:rs mening icke kan ega rum, om Betänk,
bifalles, och tror således att den af Hr Printzensköld förordade ut¬
väg icke behöfver tillgripas.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom Hr Printzen¬
sköld yrkat det R. o. Ad måtte besluta, att icke allenast bifalla
den eftergift K. M. uti dess ifrågav.de Nåd. Propos. behagat för
Landssekreteraren Lagmannen Engelblom föreslå, utan äfven för
sin del medgifva det enahanda eftergift må GeneralLöjtnanten Hr
Gr. Löwenhjelm och Kronofogden Pettersson tillgodokomma, blef
propos till. bilall å StatsUtsk:s förevide Utlåt, först framställd, men
besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad. biföll det af Hr Printzen¬
sköld framställda förslag till beslut.
Eöredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 8 och 13 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 80, aog:de väckt fråga om löneförhöjning åt Sta¬
tens embets- och tjenstemän för år 1857.
Frih. af Ugglas, Carl Gustaf: Då StatsUtsk. tillförene
beviljat betydliga löneförhöjningar för de kommande åren, är det
svårt att fatta, hvarföre Utsk. icke äfven tillstyrkt den förhöjning,
som K. M. för innev:de år föreslagit. Det skäl, sora i Betänk,
åberopas, synes mig redan vara vederlagdt genom Hr af Fåhrtei
reservation, och den af honom der förebragta bevisning är så ta¬
lande, att man icke kan tvifla det Utsk., om detta ärende dit
återförvisas, skall inkomma till R. St:r med ett mera rättvist och
billigt Betänk, än det förev:de. Jag anhåller således om återremiss.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Som Ståndet torde finna,
innehåller detta Betänk, 2 delar, den förra, som innefattar tillstyr¬
kande af afslag på löneförhöjning i allmänhet för tjenstemän under
de 5 första HufvudTitlarne, och den andra, deruti Utsk. gjort ett
särskildt tillstyrkande för vissa corpser. Jag fruktar att en återre¬
miss af den sednare delen kunde medföra betänkliga följder, eme¬
dan dessa corpser böra komma snart i åtnjutande af den föreslagna
förhöjningen, såvida de ej skola taga afsked. I händelse af återre¬
miss torde Betänk, icke återkomma från Utsk. och kunna företa¬
gas förr än alla HufvudTitlarne äro afgjorda, hvilket ännu torde
dröja 3 å 4 månader. Jag anhåller derföre, att propos. rörande
ifrågav:de Utsk:sBetänk. måtte sönderdelas, så att propos. fram-
ställes särskildt på hvarje del.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan icke nekas, att
detta år förefinnes samma skäl till förhöjning sorn för de följande
åren; man kan t. o. m. säga större, emedan mano har större säker¬
het och visshet om dyrheten nu, än framdeles. A andra sidan kan
dock för Betänk, det skäl anföras, att alla utgifter, som skola utgå
382
Den 16 Juli.
under år 1857, äro redan i RiksStaten beräknade, och denna för¬
höjning skulle således tagas af extra medel. Vi veta att Riksg:s-
Kont:s ställning, till följe af dess stora utbetalningar, icke är f. n.
så serdeles briljant; och den ifx-ågasatta tillökningen för detta år
upgår till en ganska betydlig summa, om jag icke bedrager mig,
omkring två millioner på alla HufvudTitlarne. Jag får anmärka,
att jag icke varit med om detta Betänk:s behandling inom Utsk.
Jag vill icke heller motsätta mig en återremiss deraf, hvarigenom
Utsk. får tillfälle att närmare begrunda saken och tillse, om dispo¬
nibla tillgångar kunna finnas. Men lika med Hr Lilliehöök får jag
anhålla, att Betänk, måtte delas, på det att de i Betänk, upräknade
personer, för hvilka ersättning blifvit föreslagen, måtte så fort som
möjligt deraf komma i åtnjutande. Detta är af så mycket större
vigt som Flottan eljest kunde komma att förlora många af sina
dugligaste timmermän och handtverkare, och likaså — efter hvad
jag förmodar — Artilleriet. Ju förr denna lilla ersättning kan få
af vederbörande åtnjutas, desto bättre är det. Jag tror således,
att Betänk:s förra del bör återremitteras, men den sednare bifallas.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Jag förenar mig i Hr Lillje-
hööks förslag, att R. o. Ad. måtte nu genast bifalla Utsk:s till¬
styrkande i afs. å UnderOfficerarnes löneförhöjning, men som Utsk.
föreslagit denna endast till % af hvad K. M. äskat, vågar jag yrka,
att Betänk, måtte återremitteras i den mening, att R. o. Ad:s be¬
slut att bifalla Utsk:s tillstyrkande i afs. på UnderOfficerarnes löne¬
förhöjning, ej må hindra Utsk. att tillstyrka och Ståndet att be¬
sluta, när Betänk, åter inkommit, den återstående fjerdedelen.
Hr Bildt, Knut: Jag instämmer i yrkandet om återremiss
af Betänk., emedan jag der saknar bland dem, som skulle komma
i åtnjutande af förhöjning, corpserna på Gottland. Jag tror icke
att de varit ihågkomne vid detta tillfälle, ty de stå icke uptagne
i K. M:s propos. På det att detta må blifva förändradt, anser
jag Betänk, böra återremitteras.
Frih. Tersmeden: Det är visserligen sannt, att StatsUtsk.
tillstyrkt endast af hvad K. M. föreslagit, men jag hemställer
till eder, mine Hrr, om man icke bör låta sig nöja dermed. Jag
befarar att, om man kan lyckas komma så långt som att f af den
af R. St:r beslutade lönetillökning beviljas för detta år, af hvilket
redan mera än hälften ligger bakom oss, detta är allt hvad som
kan vinnas.
Frih. af Ugglas: Ehuru de förhöjningar, StatsUtsk. för ifrå-
gav:de corpser föreslagit, icke upgå till det belopp jag anser vara
förtjent och nödigt, vill jag dock, af det skäl Hr Lilljehöök an¬
fört, icke motsätta mig att R. o. Ad. bifaller Utsk:s Betänk, i
denna del, ty genom återremiss deraf eller bifall till det förslag,
Hr Brakel framställt, kunde frågan komma under vidlyftigare be¬
handling, och det dröjde då alltför länge, innan dessa corpser finge
Den 16 Juli.
383
sin förhöjning. Jag tror således att Betänk, bör i denna del bi¬
fallas, men för öfrigt återremitteras. I afs. å hvad Frih. Tersme¬
den anmärkt rörande Riksg:sKont:s mindre fördelaktiga ställning,
ber jag att få uplysa, att denna härleder sig från utbetalning af
förskotter till jernvägarne, som enligt R. St:rs beslut torde komma
att Kontoret ersättas.
Hr Brakel: I anledn. af den siste värde talarens yttrande
anhåller jag att få återtaga mitt särskilda förslag, och förena mig
med honom.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom bifall
blifvit yrkadt endast å den del af förevrde Utlåt., hvari Utsk. till¬
styrkt, »att R. St:r å RiksgrsKont. anvisa och till K. M:s disposi¬
tion ställa dels en summa af 118,170 Rdr 45 öre att efter i
Utlåt, angifven grund, såsom gratifikationer tilldelas i tjenst varande
Underofficerare och deras vederlikar vid GarnisonsReg:tena, vid
Artilleriets tyg- och handtverksstater samt vid Flottan och Marin-
Reg:tet, dels en summa af 63,000 Rdr att likaledes gratifikations-
vis för detta år fördelas mellan nuv:de personalen vid Flottans
handtverks-, timmermans- och machinist-stat; äfvensom att R. St:r
medgifva, att ett belopp af 513 Rdr, allt Rmt, må få på enahanda
sätt till underbefäl m. fl. vid ArtilleriBatteriet i Norrland utgå af
Norrbottens Hästjägaresqvadronsfond», blef Utsk:s Utlåt, i denna
del, uppå derom särskildt framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Beträffande sedan återstående delen af Utskrs Utlåt., framställ¬
des propos. först till bifall, hvarvid ropades Nej, och derefter till
återremiss, hvilken sednare propos. besvarades med Ja.
Uplästes ett af Hr af Wirsén, Carl Thure, inlemnadt så
lydande Mern.:
Af tjenste-åligganden hindrad att fortfara med det mig lem-
nade förtroende att vara Elektor, äfvensom att såsom Ledamot i
BankoUtsk. biträda, får jag härmedelst samma befattningar mig af¬
säga, under vördsam anhållan att, detta oaktadt, vid min riksdags¬
mannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade dels Hrr Elektorer att utse en ledamot i Banko¬
Utsk., dels Hrr Bänkmän att utse en Elektor i st. f. Hr af Wirsén.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. [ på 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
381
I) en 18 J uli.
Lördagen den 18 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdrag för den 16 dennes.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Supleant i Const.-
Utsk. efter N:o 1038, Hr Bogeman, Johan Ludvig; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1768, Hr Schmiterlöw, Pullm. Gr. Wachtmeister, Alarik.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af en Ledamot i Bevilln.-
Utsk. efter N:o 2255, Hr af Pontin, Eullm. Hr Mörner, Christer
Hampus samt 2:ne Supleanter i samma Utsk. efter N:o 657, Hr
Palmstruch, Eullm. Frih. von Duben, August Gustaf Henrik och
N:o 2156, Hr Burenstam, Carl; och befunnos hafva blifvit ut¬
sedde till
Ledamot :
N:o 1149, Hr Hjärne, Harald.
Supleanter:
N:o 2260, Hr af Kullberg, Johan August;
N:o 1502 a, Hr von Utfall, Eullm. Hr af Sillén, Abraham Wilhelm.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne Ledamöter i
BankoUtsk. efter N:o 3 67, Frih. Ulfsparre, Eullm. Pir von Troil,
Georg Gabriel Emil och N:o 2221, Hr af Wirsén, Carl Thure;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1016, Hr Planting Berglod, Fullm. Hr Blomstedt, Carl Eeinhold;
N:o 1582, Hr Steuch, Mathias.
Öppnades Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne Ledamöter i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 1671b, Hr Lilliehorn, Fullm.
Frih. Baab, Carl Adam och N:o 1988, Hr Adlersparre, Fullm. Hr
Björnstjerna, Eoger samt 2.-ne Supleanter i samma Utsk. efter N:o
119, Frih. Lybecker, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam och N:o 1861,
Hr von Hartmansdorff, August Edvard; och befunnos hafva blifvit
utsedde till
Ledamöter :
N:o 1055, Hr Bråkenhjelm, Pehr Eeinhold;
N:o 2309, Hr af Dalström, Gustaf Jacob.
Supleanter:
Den 18 J ull.
385
Supleanler;
N:o 3, Frih. Gyllenstjerna, Fullm. Hr Toll, Brik Osvald;
N:o 130, Gr. Adlersparre, Carl August.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 4 Ledamöter i Eid-
darb.Utsk. efter N:o 99, Gr. Wrangel, Anton Eeinhold, N:o 119,
Frih. Lybecker, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Adam, N:o 496, Hr Stål¬
hammar, Fullm. Gr. von Schwerin, Fritz Bogislaus och N:o 1967,
Hr von Knorring, Fullm. Frih. Beckfriis, Joachim Tavast; och be-
funnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 166, Frih. Stjerncrona, Fullm. Frih. Falkenberg, Carl Melcher;
N:o 314, Frih. Toll, Fullm. Hr Blomstedt, Christian Jacob;
N:o 258, Hr Svenske, Fullm. Gr. von Eosen, Thomas Fredrik;
N:o 687, Hr von Post, Fullm. Hr Edelstam, Gustaf Jacob.
Uplästes ett af Gr. Ehrensvärd," Albert, inlemnadt så
lydande Mern.:
Af vigtiga tjenste-ärenden förhindrad att deltaga uti öfverlägg-
ningarne inora Högloft. Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., nödgas jag af¬
säga mig den mig anförtrodda plats att vara Ledamot af samma
Utsk.; anhållande dervid vördsammast hos Hr Gr. o. Landtm, samt
H. E. o. Ad., att likväl blifva vid min riksdagsmannarätt bibe¬
hållen.
E. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde utse en
Ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Gr. Ehrensvärd.
Hr Gr. o. Landtm, anmälde och lät upläsa en till honom af
E. St:rs Justitise Ombudsman öfverlemnad så lydande skrifvelse:
»Till Eikets Högloft. Ständer.
I anledn. af K. M:s under förlidne gårdag mig Nådigst gifna
kallelse till JustitireEåds-embete, får jag härigenom vördsammast
afsäga mig det erhållna förtroende-updraget att vara Eikets Högloft.
Ständers Justitieombudsman. Stockholm den 18 Juli 1857.
Joh. Aug. Södergren.»
I anledn. af denna afsägelse och till följd af 98:de g:n Eeg:s-
F:n samt 63:de §:n Eiksd:sOrdn:n, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om E. o. Ad. behagade anmoda Exp.Utsk. att inkomma med för¬
slag till Förordnande för Just.Ombudsrms utsedde efterträdare, Hä¬
radshöfdingen Assessoren Gerhard Lagerstråle, att vara E. St:rs
Just.Ombudsm.
Eopades Ja.
VI1 H.
25
38*
Den 18 Juli.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-
Utsk. inkomne förslag till E. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 91, ang:de förändrad lydelse af 4:de §:n l:sta kap. Grif-
termålsBalken;
N:o 92, ang:de stiftande af en lag emot misshandling af djur;
N:o 93, om uphäfvande af bördsrätten i stad samt ändring
af lagstiftningen ang:de testaments-rätten och gåfva af fast egen¬
dom ; samt
N:o 94, i afs. å förhållanden rörande arbetsfolk, som utgår
för vinnande af arbetsförtjenst.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Näst efter Const.Utskis Mern.
N:o 11 finnes på föredragningslistan upfördt Bevilln.Utskis Utlåt.
N:o 10, efter hvilket åtskilliga andra frågor förekomma, bordlagda
dels en, dels två gånger. Det är klart, att när E. o. Ad. afslutat
föredragningen af Const.Utsk:s nyssnämnda Mern., Ståndet icke kan
under dagens sammanträde medhinna att till behandling företaga
Bevilln.Utsk:s Utlåt. Om så icke kan ske, och sistnämnde Utlåt,
icke varder undanflyttadt på listan, skall nödvändigt hända, att de
andra målen icke kunna bordläggas andra gången, och E. o. Ad.
skulle då lätteligen kunna blifva utan sysselsättning det plenum,
som inträffar sedan tullbevillningen blifvit afgjord. På grund häraf
vågar jag anhålla, att R. o. Ad. måtte besluta, att icke till pröf¬
ning företaga Bevilln.Utsk:s Utlåt. N:o 10 omedelbart efter sedan
föredragningen af Const.Utskis Mern. blifvit afslutad, utan att detta
Utlåt, måtte sättas främst på föredragningslistan till plenum nästk.
Onsdag. På detta sätt kommer E. o. Ad. i tillfälle att andra gån¬
gen bordlägga de Betänk., hvilka blott en gång blifvit bordlagda,
samt till afgörande företaga dem, som bordlagts tvenne gånger.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledu. häraf framställd propos.
beslöts, att Bevilln.Utsk:s Betänk. N:o 10, ang:de tullbevillningen
och dermed sammanhang egande ämnen, icke skulle företagas till
pröfning förr än i det plenum som komrne att hållas nästa Onsdag,
samt att detsamma då skulle upföras främst å föredragningslistan.
Eöredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 3 och 13 d:s på bordet lagda
Mern. N:o 11, ang:de verkställd granskning af de i StatsRådet
förda protokoll.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf, anförde skriftligen:
Då jag ej mera är ledamot af Konungens Rådkammare, kan
användandet af 107 §:n Reg:sE:n ej emot mig personligen hafva
någon egentlig tillämpning. Om jag derföre nu upträder att för¬
svara några af de klandrade rådslagen i hvilka jag deltagit, lärer
det ej kunna anses att jag talar i egen sak; jag gör det för att
bestrida åtskilliga af Utsk. anförde, i min tanke, med vår svenska
statsrätt ej öfverensstämmande satser.
Den 18 Ju li.
38T
För att icke trötta genom ett vidlyftigare bemötande af de
framställda anmärkningarne, hvilkas halt till en stor del är i de
Utsk:s Betänk, bifogade reservationer tillräckligt belyst, förbigår jag
flere punkter, som dels blifvit i dessa reservationer tillräckligen ut¬
redde, eller i öfrigt äro af mindre vigt, dels redan i grundlagsenlig
ordning varit i följd af väckte motioner vid denna Riksdag behand¬
lade af annat Utsk., som afstyrkt motionerne om ändringar i de
beslut de der nu af Const.Utsk. ansetts anmärkningsvärde, •—afstvr-
kanden, hvilka till någon del redan hunnit vinna R. St:rs bifall."
Den andra punkten i Utsk:s Betänk. ang:de tillåtelse för ut¬
länning att besitta fast egendom i Riket, är rigtad ensamt emot
mig, såsom skulle jag vid frågornas beredning och genom tillstyr¬
kande af bifall till de derom gjorda ansökningar icke iakttagit
Reg:sF:s föreskrifter och Rikets sannskyldiga nytta, samt utan allt
afseende lemnat livad R. St:r i underd. skrifvelse d. 30 Aug. 1851
hos K. M. begärt. Dervid får jag erinra, att denna R. St:rs skrif¬
velse i eu fråga, som uteslutande tillhör Konungens afgörande, väl
blifvit ställd såsom ett beslut, derå begärts K. JVLs sanktion, sora
dock blifvit vägrad, men egentligen innefattar en önskan, hvarå
såväl föredraganden, som Konungens öfrige Rådgifvare, visst icke
underlåtit fästa afs:de, doek utan att tillägga den helgden af Lag.
En sådan helgd skulle den ovilkorligen erhållit, om man tagit den
efter orden, som innehålla, att någon tillåtelse att besitta eller ens
bruka fast egendom i Sverige ieke skulle meddelas åt annan än
den som innehade svensk medborgarerätt, hvilket åter vill säga det¬
samma som att sådan tillåtelse aldrig borde lemnäs, enär den sora
redan har medborgarerätt icke är i behof af särskildt tillstånd att
här förvärfva fastighet. Icke ens Utsk. tyckes hafva tänkt sig
möjligheten af att stadga ett dylikt ovilkorligt förbud emot utlän¬
nings så beskaffade åtkomst, hvilken för öfrigt kan ske på flera¬
handa sätt, såsom genom arf, gåfva, testamente, köp o. s. v ; Utsk.
har tvertom gillande omnämnt ett par fall, der K. M. bifallit til¬
låtelsen härom. Det är således mängden af de bifallna ansöknin-
garne, som måste varit anmärkningsvärd, jemte den omständighet
att några afsett egendomar af större värde. Af de 35 ansökningar,
som upgifvits hafva under förev;de tre år blifvit bifallne, äro dock
de, som angått de betydligare egendomarne, hufvudsakligen ingifne
af Norrmän; då desse varit redbare, väl kände personer, borde, sy¬
nes mig, hinder ej läggas i vägen emot ett ytterligare samman¬
knytande af de band som förena oss med brödrariket. En större
del af de meddelade tillåtelserna hafva lemnats åt jordbrukare,sora
säkerligen ej i så ringa mån bidragit till den utveckling Sveriges
landtbruk redan vunnit eller är på väg att vinna; andra åter åt
industri-idkare, hvilkas kunskaper eller kapitaler åt landets näringar
beredt förkofran. Att fordra, det desse personer skulle förut sökt
och vunnit medborgarerätt här, hade, äfven om den kunnat efter
antagen ordning vinnas, varit oklokt och obilligt; de fleste af dem,
eller deras barn, stanna i allt fall i tidens längd qvar såsom sven¬
skar, fastän de af personliga skäl, eller af förhållanden i det land,
dit de hört, ej äro i tillfälle genast söka att här blifva såsom med-
*
Den 18 Juli.
borgare uptagne. Det blir derföre ej, såsom Utsk. synes antaga,
en gifven följd af meddelad tillåtelse för utlänning att besitta fast
egendom i Riket, att omfånget af sådan egendom, som är i utlän¬
nings händer, betydligt ökas, helst, af nyss antydde orsaker, massan
af dylik egendom, som genom efteråt vunnen medborgarerätt an¬
tingen för den första utländske innehafvaren, eller hans barn, åter
tillfaller personer, som äro svenska undersåter, stundom varit an¬
senlig nog.
Då sambandet emellan Europas olika folk allt lifligare utveck¬
lar sig, måste detta ock verka på besittningsrätten af såväl rörlig
som fast egendom för individer af de olika nationerne inom främ¬
mande länder. Äfven i stater som förut haft strängt hinderliga la¬
gar i afseende på en sådan besittning, eller på vinnande af med¬
borgarerätt, hafva dessa band måst betydligt lossas. I Sverige
hafva de ej funnits, utan det har berott på Konungens pröfning i
hvarje fall att bifalla eller afslå derom framställd ansökan. Det
kan ej numera gå för sig, att ens i detta fall ställa Sverige utom
det Europeiska samhället, hvilket hade blifvit följden af ett bifall
till R. St:rs år 1851 gjorda ofvannämnda anhållan. Det bör ej
eller lyckas Const.Utsk. att genom åberopande af samma anhållan
från Riksdag till Riksdag söka i vår statsrätt införa grundsatser,
som der ej finnas eller böra tillämpas
I denna fråga har Utsk. slutligen haft åtskilligt att klandra
vid föredragandens beredning af ärendena. Ordalagen derom äro
af Utsk. så allmänt hällne, att, utom uppsökandet af hvarje särskild
handling, dertill jag åter nu ej varit i tillfälle, svårt är att utleta
meningen med anmärkningen. Att vanligen K. Befhrde blifvit hörd
i frågan, har Utsk. vitsordat; om det någon gång ej skett, måst.e
det hafva berott antingen på sakens sammanhang med något förut
handlagdt ärende, eller på allmänt kända förhållanden. Jag vågar
tro, att jag äfven i detta fall ej felat, och att Utsk. kunnat vid
anmärkningens framställning begagna mindre skärpa i uttrycken.
Anmärka, i forsla punkten rörer den förmenta underlåtenhe¬
ten hos StatsRådets ledamöter att, då tillsättning ifrågakommit af
tjenster, dertill förslag blifvit uprättadé, afgifva yttranden öfver de
sökandes skicklighet och förtjenst, eller angifva grunden för sina
råd. Utsk. förmenar det af StatsRådet begagnade sätt, att i prat.
uttrycka sin mening i sådane frågor, ej vara öfverensstämmande
med Grundlagens anda och bokstaf i 9:de, 28:de och 33:dje §§:ne
af Reg:sF:u. Dervid bör erinras, att Utsk., hvad den förstnämnde
9:de §:n angår, endast anfört en del deraf, men ej slutperioden »att
den, som ej särskild mening till prot. anfört, vare för beslutet an¬
svarig, såsom hade han styrkt Konungen, att det beslut fatta;» af
hvilket stadgande åter synes att lagstiftaren velat antyda, att i all¬
mänhet ej i StatsRådet borde föras discussions-, utan endast sak-
prot. Skedde det annorlunda, skulle antalet af protokollsförande
behöfva fördubblas och tiden ej räcka till, hvarken för StatsRådets
ledamöter att justera protokollen, eller för Const.Utsk. att läsa dem.
I strid med denna tolkning står visserligen icke föreskriften i 33:dje
§:n lista morn., att »enär sådana sysslor, hvartill förslag blifvit
Den 18 Juli.
389
uprättade, skola af Konungen bortgifvas, böra StatsRådets ledamö¬
ter yttra sig öfver de sökandes skicklighet och förtjenst,» en före¬
skrift som, sedd i sammanhang med nästföljande period, uppenbar¬
ligen har afseende derå, att StatsRåds-ledamöter skola vara beredde
och på förhand i konseljen uttala sin underd. mening. Om den ej
finnes särskildt uttryckt i prot., är, enligt 9:de §:n, denna mening
öfverensstämmande med den, som blef Konungens beslut. Vid alla
befordringar skall, enligt 28:de §:n Reg:sF:n, afseende fästas endast
å de sökandes förtjenst och skicklighet. Tolkningen häraf har va¬
rit åtskillig tvist underkastad, för min del tror jag att dermed ve¬
lat utmärkas, att den sökande, som, efter bepröfvad skicklighet, an¬
ses vara till skötande af tjensten mest lämplig, bör ock dertill
nämnas, likväl så att ålder i tjensten ej får alldeles förbises, der
full skicklighet och redbarhet tillika förefinnes. I annat fall, om
man låter anciennitets-principen Vinna större insteg, äfventyrar man
att få odugliga tjenstemän, hvaraf det allmänna mest lider. Denna
grundsats har jag sökt samvetsgrannt följa, utan att jag ansett mig
böra i prot. updraga en mera speciell jemförelse emellan s. k. me¬
riter, ofta odiös för de sökande sjelfva, och hvilken merendels ej
iakttages eller kan iakttagas af de embetsverk, som uprätta för¬
slagen.
En något likartad anmärkn. med denna blef af förra Riksda¬
gens Const.Utsk. framstäld. Häri torde vara tillåtet se åter ett
försök att genom innötning inprägla i tolkningen af Grundlagen
satser, som ej hålla stånd.
Uti 10:de punkten har Utsk., med anledn. af prot. öfver mi-
nisteriella mål den 14 Dee. 1853, emot föredraganden, H. Ex.
StatsMinistern för Utrikes Ärendena, Hr Erih. Stjerneld anmärkt
att det deri förekommande ärende, om förklarandet af Sveriges och
Norriges neutralitet i det krig, som syntes komma att upstå emellan
England och Frankrike, å ena, och Ryssland, å andra sidan, icke
behandlats i öfverensstämmelse med 11 :te §:n Reg:sF:n, enär beslut,
som förmenats vara i frågan fattade för nämnde dag, förut bordt,
enligt nämnde §, till prot. antecknas.
Ehuru således anmärkn. är rigtad ensamt emot H. Ex, Hr
Frih. Stjerneld, måste jag uptaga den till besvarande, enär den till
stor del äfven rörer mig, som under H. Ex. frånvaro någon tid
förestod Utrikes Depart:tet och dervid behandlade äfven detta vig¬
tiga ärende.
Härvid bör jag först erinra, att enligt 10:de §:n Reg:sF:n
skall föredragande rörande ärendena inhemta uplysningar och dem
bereda “till föredragning, samt jemlikt 11 :te §:u, att ministeriella
mål må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt honom
lämpligast synes. Då Konungen är i tillfälle fatta beslut, bör det
ske, efter föredragning i närvaro af tillkallad StatsRåds-ledamot.
Med denna sistnämnde föreskrift har ej och kan ej förstås annat,
än vid beslut i vigtigare fall, eller i befordringsfrågor och dylikt.
Skulle UtrikesMinistern för hvarje not, som innehåller äfven den
mest obetydliga föreskrift, låta föra prot., blefve det ganska, om
ej alldeles omöjligt och onödigt, betungande för såväl Konungen
390
Den IS Juli.
sorn de andre. I detta fall, — i en fråga, der Konungens åtgär¬
der särskildt föranledt uttrycken af R. St:rs tacksamhet och der
Const.Utsk. med loford utmärkt de fattade besluten är att iakt¬
taga, att sommaren 1853 utvecklingen af den Orientaliska frågan
väl emellan Ryssland och de bägge stora Vestmakterna vackt miss-
hälligheter, som kunde gifva anledn. till fiendtligheter, misshällig-
heter, som, på hösten alltmera utvecklade, medförde sannolikheten,
nästan vissheten af fredsbrott dem emellan, men att dock sådant
ej under loppet af år 1853 inträffade. De underhandlingar, som
derunder med Danmark egde rum om sättet att bibehålla den ställ¬
ning de Skandinaviska Rikena redan innehade, derigenom att den
Orientaliska frågan ej direkte rörde dem, samt hvilka åtgärder eller
förklaranden i anledn. deraf vore lämpliga att fatta och samtidigt
uttrycka, innefattade visserligen förslag härom och notvexlingar, så
väl som muntliga meddelanden, men de föranledde ej, innan d. 14
Dec. 1853, då prot. inför Konungen hölls, något formligt beslut,
hvarken i hufvudfrågan med dess åtskilliga detaljer, ej eller i fråga
om tiden för beslutets delgifvande åt Europas öfrige makter, hvar¬
med ej borde dröjas länge efter det beslutet blifvit fattadt. An¬
märka. i denna del synes med allt skäl kunnat uteblifva.
Af anledmr, redan förut antydde, anser jag mig ej böra ingå
i en mera speciel granskning af öfrige anmärkte punkter. Det må
dock slutligen tillåtas mig yttra, att jag ej kan finna ordalydelsen
eller andemeningen af 107:de §:n Reg:sF:n hafva bordt gifva nuv:de
Const.Utsk., lika litet som Utskotten under många föreg:de Riks¬
dagar, anledn. att för användandet af denna g åberopa särskilda
fall och ärender, som varit af StatsRådet handlagde. Det tillhör
Utsk., att då det anser någon ledamot af StatsRådet i dess rådslag
om allmänna mått oell steg icke hafva iakttagit Rikets sannskyldi¬
ga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skick¬
lighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, sådant anmäla hos
R. St.-r. Detta stadgande innehåller ingenting som antyder att
Utsk. skall ingå i anmälande af speciella ärenden, än mindre derom
göra någon berättelse till R. St:r; hos desse få ej ens nämnas en¬
skilde personers mål. Eöljden af ett sådant förfarande, som det
sålunda vedertagne, är att, fastän speciella anmärkmr blifvit gjorda,
och R. St:r den ena Riksdagen efter den andra ansett tillämpning
af 107:de §;n ej böra ifrågakomma, påföljande Riksdags Const.¬
Utsk. likväl uptagit samma anmärkn. Mången har derigenom kun¬
nat förledas att tro sådant vara ett axiom i statsrätten, som en¬
dast är en oriktig tolkning af Grundlagen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, anförde dels mundtli-
gen dels skriftligen:
I anledn. af Const.Utsk:s nu föredragna Mern. anhåller jag
att få yttra några ord. Det är möjligt att jag dervid kommer att
blifva något vidlyftig; men detta är en omständighet, som torde
vara föranledd af de anmärkmrs beskaffenhet, hvilka i Mern. före¬
komma, och jag får derföre på förhand anhålla om R. o. Ad:s öf¬
verseende.
Den 18 J uli.
381
I afs. på Usta punkten liar Ilr Gr. Sparre redan så vidlyftigt
yttrat sig, att jag anser ingenting i den delen vara att tillägga.
I den andra punkten ang:de tillåtelse för utlänning, som cj
erhållit svensk medborgare-rätt, att besitta fast egendom i ltiket,
liar Utsk. visserligen rigtat sin anmärkn. endast emot föredragan¬
den, H. Ex. Hr Gr. Sparre, samt, hvad mig särskildt angår, fört
mig till godo min vid ett tillfälle yttrade särskilda mening, men
då jag säkerligen vid de flesta af de omnämnda 35 ärendenas af¬
görande instämt uti föredragandens tillstyrkanden, anser jag mig
böra något närmare skärskåda, hvaruti den anmärkta felaktigheten
skall bestå, och finner då att den af Utsk. blifvit härledd derifrån
att, såsom Utsk. säger, Ständernas i den underd. skrifvelsen af d.
50 Aug. 1851 (N:o 222) uttryckta önskan blifvit lemnad utan
afseende. Denna Skrifvelse innehöll en framställning derom att ut¬
ländsk man, som derefter ville i Kiket sig bosätta, för att bruka
eller besitta fast egendom, icke måtte dertill erhålla tillstånd, innan
han blifvit till svensk medborgare antagen, och sedan högstdensam¬
me och StatsRådet enhälligt afstyrkt bifall till det i nämnda skrif¬
velse framställda förslag, har K. M., under d. 20 Dec. 1851, till
detsamma vägrat sitt bifall. Det StatsBåds-prot., deruti dessa
yttranden och detta beslut finnas uptagne, har undergått granskning
af 1853 och 1854 års Riksdags Const.Utsk., som ej haft något att
erinra hvarken i anledn. deraf eller med afs. på de tillåtelser för
utlänningar att besitta fastighet inom Riket, sorn derefter intill
förra Riksdagens början äro vordne beviljade. Att vid sådant för¬
hållande det i R. St:rs förenämnda skrifvelse framställda förslag,
hvaremot dessutom Utsk. sjelf i nu afgifna Betänk, inlagt ett slags
protest, då Utsk. förklarat sig visserligen icke vilja förneka att i
flere fall tillåtelse för en främling att i Riket besitta fast egendom
kan medföra fördel och särskilt omnämnt några sådana fall, sorn
inträffat under den period, hvarom nu fråga är, ej tjenat till ovil¬
korlig ledning för StatsRådets åtgöranden, torde förefalla mindre
underligt, än att Utsk. på ett sådant, af Utsk. sjelf såsom mindre
lämpligt erkändt förslag, hvilket dessutom till all kraft och verkan
förfallit, byggt sin anmärkn., helst Utsk. vid redogörelsen för den
behandling, som utlänningens ansökningar om tillåtelse att få be¬
sitta fast egendom under ifrågavrde tid rönt, omförmält att två
sådane blifvit afslagne, och dessa fall, hvilka således varit de enda
der StatsRådets pluralitet funnit betänkligheter möta, följaktligen
äfven ådagalägga att föredraganden vid sina till- eller afstyrkanden
rättat sig efter hvad Rikets gagn och fördel i hvarje särskildt fall,
enligt hans upfattning, fordrat. Att deremot sådane ansökningar
af utlänningar, vid hvilka skäl till afslag ej förefunnits, äro vordne
tillstyrkta, torde så mycket mindre böra klandras, som ett annat
förfarande skulle ådagalagt väld eller godtycke, något, som i san¬
ning vore stridande emot Rikets sannskyldiga nytta. Någon olä¬
genhet har ej heller, efter hvad kändt är, upstått af de meddelade
tillåtelserna, utan hafva de skedda inflyttningarne fastmera i all¬
mänhet verkat i den fördelaktiga riktning, som Utsk. ansett
önsklig.
392
Den 18 Juli.
Värdet af den jord, som för närv:de af utlänningar områdes
här i landet, upgår ej heller till något särdeles betydligt belopp i
jemförelse till landets hela fastighetsvärde. Upgifter härom hafva
till Just.Deparhtet blifvit infordrade ifrån vederbörande Landshöf-
dingar, hvilka äfven med sådane inkommit med undantag af Lands-
höfdingarne i Wermlands, Westmanlands och Vesternorrlands Län,
och visar det sig, enligt upgjorde sammandrag öfver de inkomne
upgifterna, att, oberäknadt norrmän, emot hvilka det väl får anta¬
gas att Utsk. ej vill påyrka tillämpning af det ifrågasatta spärr-
nings-systemet, antalet af utlänningar, som inom öfrige provinser,
utom de tre nyssnämnda, ega fastighet, utgör 59 och att deras fasta
egendom upgår till ett taxeringsvärde af 1,770,723 Edr 16 sk. Bko;
att utaf dessa 59 personer 43 äro inom landet boende, hvilka ega
fastighet för ett taxeringsvärde af 1,375,306 Edr 32 sk. och 16
bo utrikes, egande fastighet skattad vid taxeringen till 395,416
Edr 32 sk. Lägges nu härtill att ibland förenämnda 59 personer
finnes en, som genom arf kommit i besittning af sin egendom, att
en annan är ett fruntimmer, som är född svensk undersåte och nu
enka, ehuru hon till följd af sitt giftermål med en engelsman up-
tagits såsom utlänning; att några synas hafva kommit i besittning
af deras innehafvande egendom före den tid, då, såsom ett vilkor
för besittningsrätten, är vordet föreskrifvet att man dertill skulle
hafva K. M:s Nåd. tillstånd; samt ändtligen att andra ännu sakna
ett sådant tillstånd, så torde lätteligen inses att saken ej hittills
på långt när tagit någon för samhället vådlig utsträckning, lika
litet som något sådant inträffat under de förflutna århundraden,
under hvilka ingen kontroll häråt egnats och inga hinder emot
fastighets-försäljningar till utlänningar varit upställde, men landet
deremot af utlänningars inflyttning och deras kapitalers användning
inom landet skördat obestridliga fördelar för utvecklingen af såväl
bergsbruk som andra näringar, likasom det genom detta åt nämnde
utlänningar lemnade fria tillträde till vårt fria land lyckats tillegna
sig mången för insigter och duglighet utmärkt personlighet, hvilken
sedermera, genom den nytta han gjort sitt nya fädernesland, och
den glans, som han genom ett berömdt namn sökt i sin mån öf¬
ver detsamma sprida, återgäldat den tacksamhetsskuld, hvaruti han
kommit, derigenom att han blifvit inom landet emottagen.
Anmärkningen i 3:dje punkten afser det förhållande att, såsom
orden lyda, StatsEådet tillstyrkt K. M. att, utan E Stms hörande,
förordna att en jordrymd af tillsammans 8 Tunnland 13| Kappland
finge från en kronopark tills vidare uplåtas till disposition för en
angränsande, otillräcklig mötesplats.
För att motivera anmärkningen i denna punkt har Utsk. åbe¬
ropat ej endast 77:de §:n Keg:sF:n, utan äfven hvad E. St:r i un¬
derd. skrifvelse d. 20 Dec. 1823 yttrat i afs. på kronoparkernas
vård och skötsel. Men då den tills vidare gjorda uplåtelsen icke
innefattade något markens afhändande från Kronan, utan blott dess
användande för ett allmänt behofy hvartill, på grund af 1845 års
expropriationslag, afträdande af enskild egendom t. o. m. kunnat
ifrågasättas och hvartill således väl Statens egen tillhörighet borde
Den 18 J ull.
393
i första hand få användas, och 1823 års underd. skrifvelse endast
förbjuder en så vidsträckt uplåtelse af kronoskogarne, att derigenom
Staten möjligen skulle komma att sakna tillgång å det för Flot-
torne och andra allmänna behof nödiga virke, hvilket icke här är
händelsen, samt ändtligen genom uplåtelsen, hvilken skett endast
från reservskogen, någon rubbning i hushållsplanen för kronoparker
ej heller skett, torde häraf finnas att hvarken den åberopade Grund-
lagsparagrafen eller 1823 års underd. skrifvelse blifvit för nära
trädda genom den gjorda uplåtelsen, helst R St:r uti sistnämnda
underd. skrifvelse öfverlemnat åt K. M. att bestämma hvilka krono¬
parker skulle för Kronans räkning behållas oell hvad sålunda gällt
om hela kronoparken, väl äfven måtte kunna hafva afs. på en del
deraf.
Fjerde punkten rörer den af K. M. d. 10 Nov. 1855 utfär¬
dade Instruktion för Landshöfdingarne i Kikets län samt de vid
LänsStyrelserne anställde Tjenstemän.
Då K. o. Ad. bifallit Allm. Besv.- o. Ekon.Utsfcs Betänk. N:o
70, hvarigenom alla vid innev.de Riksdag väckta förslag till för¬
ändring uti den omnämnde instruktionen äro vordne ogillade, och
de uti berörde motioner framställde förslag hufvudsakligen åsyftat
ändringar i instruktionen just uti de delar, som i nu ifrågav:de
punkt af Gonst.Utsk:s Mern. finnas omförmälda, synes det mig vara
lika öfverflödigt, som det skulle vara föga grannlaga att nu inför
R. o. Ad. uprepa hvad som dels finnes tryckt i Ekon.Utskrs åbe¬
ropade Betänk., dels under discussionen inom detta Stånd blifvit i
ämnet yttradt, dels ock är vordet anfördt i de vid Const.Utsk:s
Mern. fogade reservationer. Likväl kan jag ej lemna oanmärkt, att
att då Utsk. företagit sig att redogöra för innehållet af 1734 års
Landshöfdingelnstruktion och på jemförelsen deremellan och stad-
ganderne i den år 185 5 utfärdade, grundat sina anmärkmr emot
Konungens Rådgifvare, skulle det kanske ej kunna anses såsom ett
för långt sträckt anspråk, att referatet, om det äfven ej gjordts or¬
dagrannt (hvilket kanske varit det bästa), åtminstone blifvit gjordt
fullständigt och fullt noggrannt samt ej på sådant sätt att i de
äldre stadganderne dels tillädes inskränkningar, som der ej finnas,
dels förbigingos föreskrifter, som uti dem stå att läsa och ej heller
förbisåges hvad i öfrigt varit hithörande stadgadt fastän ej i mera-
nämnde äldre instruktion intaget. Uti alla dessa hänseenden är
emellertid Utsk:s Mern. bristfälligt. Utsk. anför nemi. ibland an¬
nat (pag. 12), att den suspensionsrätt, som enligt 24:de §:n af 1734
års Instruktion var Landshöfdingen emot underordnade medgifven,
var ganska inskränkt, och gällde endast Landskamereraren, Fogdar
och Häradsskrifvare samt afsåg endast det tillfälle, då Landshöfdin¬
gen för sådan vårdslöshet i tjensten, att Kronan derigenom lidit
förlust, hos KammarRevisionen till åtal anmält någon af nämnde
tjenstemän, och att således genom föreskrifterne i 66:te och 67:de
§§:ne af den nya instruktionen en klandervärd mahlutvidgning egt
rum. Nu innehåller 24:de §:n i 1734 års Instruktion, sådan den
finnes tryckt i den af Samfundet för utgifvande af handskrifter rö¬
rande Skandinaviens historia föranstaltade Samling af Instruktioner
3S4
Den 18 Juli.
för högre och lägre Tjenstemän vid LandtRegeringen i Sverige och
Finland, att »Såsom K. M. låter nu upsättia Instruction för Lands-
Camereraren, Fougder och Häradsskrifvare, huru hvar och en i sitt
Embete sig förhålla skall; Altså vill K. M. icke allenast att Lands¬
höfdingen skall hålla alvarsam och sträng hand deröfver, så at ve¬
derbörande stride och hörsamt dem måge efterlefva och fulgöra,
utan ock när någon deremot skulle bråtslig finnas, eller sig eij för¬
hålla, som tilbörligit är, i följe af sin Instruction, densamma efter
sakens omständighet vederbörligen tiltala, näpsa eller inmana lala,
och där han sig då icke rättar, utan sätter K. M:s tjenst tillbaka,
och uti dess interesse med sin vårdslöshet någon afsaknad förorsa¬
kar, densamma uti Kammar-revisionen straxt angifva, där att stå
Fiscalen för sitt brått till svars. Kongl. Majit gifver ock Lands¬
höfdingen härmed tillstånd, i medlertid at svar kan följa, en sådan
från tjensten at suspendera i fall dess brått det förtjeuar, låtandes
imedlertid igenom någon annan förrätta hvad honom ålegat.» Vi¬
dare är stadgadt genom K. Brefven d. 15 Oct. 1756 och d. 11
Oct. 1779 samt KammarColl. Cirkulärbref d. 54 Nov. 1779, att
om Landskamereraren, utan lagligt förfall, dröjde med Landsboks-
räkenskapernas aflemnande, utöfver förelagd tid, Landslnn egde att
honom genast suspendera från tjensten och halfva lönen. Om nu
med dessa stadganden, af hvilka den 54:de §:n i 1734 års Instruk¬
tion äfven flere gånger blifvit på LandsSekret. tillämpad, jemföres
innehållet af 6Gite §:n i 185 5 års Instruktion, så torde det vara
uppenbart att den nya Instruktin, på samma gång den åt Landslnn
lemnar en inskränktare och nogare bestämd makt, än som förut
var åt honom inrymd, tillika är för de underlydande tjenstemännen
så till vida mera betryggande, som någon åtgärd emot LandsSekret.
eller LandsKamer. icke kan vidtagas annorlunda, än i sammanhang
med deras ställande under åtal inför Domstol och att sådant jem¬
väl måste ega rum i afs. på de öfrige tjenstemännen så snart fråga
är om svårare tjenstefel. Att Landsh. ej kan i dessa ämnen fatta
beslut annorlunda, än till ett prot., och utan att contrasignant till
beslutet finnes, är så uppenbart, att man torde kunna förundra sig
öfver huru möjligheten af ett annat förhållande kunnat ifrågasättas.
Hvad vidare rörer Utskis anmärkn. i afs. på Länsmännen, så har
Utsk. ej kunnat upgifva någon Författning, hvarigenom är vordet
stadgadt att de skola med fullmakt förses. Deremot innehåller 35
§:n i 1675 års Resolution och 33 §:n af 1680 års Resolution att
Länsmän skola väljas af Landsh., som i Länet sitter, och uti 54:de
punkten af Resolutm på allmogens besvär d. 55 Maj 1750, blef
allmogens anhållan att fä välja sina Länsmän och att dessa skulle
förses med fullmakter, af K. M. lemnad derhän, med det Nåd. för¬
klarande, att K. M. hade det förtroende till Landshme, att de, till
följe af deras Instruktion samt 1675 och 1680 års Resolut:r, för¬
ordna skicklige, beskedlige och rättrådige Länsmän. Återtagandet
af ett förordnande för en person, är ej detsamma som samma per¬
sons beläggande med kriminel! ansvar, men på det härvid ej måtte
kunna förfaras godtyckligt, så bestämmer 66 §:n i 1855 års In¬
struktion vilkoren, hvarförutan ett sådant återtagande af förordnan¬
Den 18 Juli.
395
det icke må ega rum och får Landshms beslut härom öfverklagas.
B. Strr hafva äfven vid två föreg:de Biksdagar genom deras bifall
till Allm. Besv.-och Ekon.Utsk:s Betänkm, nemi. N:o 95 vid 1848
års Biksdag och N:o 12 vid 1851 års Biksdag, godkänt den åsig-
ten att Länsmännen ej böra med fullmakter förses, utan kunna af
Landshöfdingarne från sina tjenster skiljas.
5:te punkten angår återställande till Kongl. Svenska Aktie-
Bolaget för jernväg emellan Köping och Hult af en del af det
penninge-belopp, som bemäldte Bolag till säkerhet för jernvägsbygg-
nadens utförande nedsatt.
Den af Utsk. i afs. häruppå framställda anmärkn. har Utsk.
stödt dels på de af Hr StatsKådet Baron Palmstjerna emot den
föreslagna åtgärden gjorda erinringar, dels ock deruppå att, såsom
orden lyda, »hvarje utsträckning af de Bolaget tillförsäkrade för¬
måner syntes innebära en afvikelse från de vilkor, under hvilka B.
St:r till K. M:s d. 1 Juni 1854 aflåtna Nåd. Propos. lemnat bifall»,
men hvad sålunda är vordet af Utsk. andraget, synes mig vara så
klart och tydligt vederlagdt genom de af Hr Frih. Paijkull och Hr
Professor Lindgren emot Utsk:s Betänk, afgifna reservationer att
ej något är att i afs. på frågans rent juridiska sida tillägga, hvar¬
vid jag blott vågar anhålla att den, som vill ytterligare öfvertyga
sig om riktigheten af Professor Lindgrens upfattning af meningen
med B. St:rs beslut, ville genomläsa StatsUtsk:s vid förra Eiksda-
gen i ämnet afgifna Utlåt., som igenfinnes under N:o 211 och
hvilket ibland annat utvisar att Utsk. bifallit K. M:s Propos. utan
annan förändring eller tillägg, än att för arbetstidens förlängning
det vilkor skulle stadgas att jernvägen från Örebro till Köping
skulle icke allenast, såsom K. M. föreslagit, vara fullbordad inom
slutet af år 1855, utan äfven för allmänna trafiken öpnad.
De Bolaget tillförsäkrade förmåner finnas upräknade i 13 g af det
för Bolaget d. 13 Nov. utfärdade privilegium, hvaremot åliggandet
att nedsätta 200,000 Kdr Bko omtalas i 4 g, och återställandet
till Bolaget af större eller mindre del af denna summa väl ej, efter
vanligt språkbruk, kan förklaras utgöra en rubbning af de Bolaget
tillförsäkrade förmåner. — Utan att således vidare inlåta mig på
den rent juridiska sidan af saken, hvarom nu ej heller är fråga,
då anmärknm afser förbiseende å StatsEådets sida af Bikets sann¬
skyldiga nytta, utbeder jag mig endast att, så kort som möjligt, få
redogöra för de skäl, hvilka föranledt mig att, då jag ansett laga
hinder icke möta, tillstyrka det Nåd. beslutet. Köping-Hults-bola-
get var det första i vårt land, som företog en större anläggning
af ifrågav:de beskaffenhet. Att det dervid, i saknad af någon
föreg:de erfarenhet, skulle komma att möta hvarjehanda svårigheter
och få vidkännas opåräknade utgifter, var lätt att förutse. Sådana
uteblefvo ej heller och voro af flerfaldig art, hvaribland företrädes¬
vis torde böra nämnas dem, som voro en följd af stegrade dagsverks-pri-
ser och vida utöfver beräkningarne updrifna expropriationskostnader.
Härigenom blef den, efter hvad nu mera erfarenheten ej endast vid Kö-
ping-Hults-Jernvägen, utan äfven vid Statens Jernvägar obestridligen
ådagalagt, ifrån början allt för lågt beräknade anläggningskostnaden
396
Den 18 Juli.
ändå mera otillräcklig, men Bolaget fortsatte likväl med berömvärd
ihärdighet sina bemödanden, till dess, såsom Bolaget i dess underd.
framställning d. 25 Okt. 1855 upgifvit, svårigheterne ytterligare
ökades derigenom att penninge-ställningen i England, som vid för¬
slagets början var särdeles gynnsam, så förändrat sig att räntan
upgått ända till 7 proc. Det var under sådana förhållanden, hvar¬
igenom fara var för handen att Bolagets verksamhet skulle helt och
hållet afbrytas, som Bolaget vid förenämnde tid, om hösten 185 5, in¬
gick till K. M. med underd. anhållan att hälften af det i Stats-
Kontoret nedsatta beloppet eller åtminstone så stor del deraf, som
K. M. i Nåder kunde finna lämpligt, måtte till Bolaget återställas.
En vägran härtill skulle hafva kunnat föranledt arbetets ögonblick¬
liga afstannande och hela den dervid använda arbets styrkas afske-
dande, under en årstid som ej var gynnsam för denna personal att
vinna anställning på annat håll; hvaremot någon förhoppning fanns
att, om Bolagets anhållan kunde afven blott till en del beviljas,
detsamma skulle icke allenast derigenom sättas i tillfälle att någon
tid fortsätta arbetet fi jernvägen och således fortfarande lemna sys¬
selsättning åt den dervid använda personal, utan ock derunder kun¬
na så ordna sina egna angelägenheter att ytterligare medel kunde
anskaffas till anläggningens utförande. Vid betraktande häraf trod¬
de jag mig böra taga i öfvervägande, — icke hvad som ansvars-
fritt kunde underlåtas, — ulan hvad lagligen stod mig öppet att
tillstyrka för att möjliggöra utförandet af en jernbana, hvilken R.
St:r vid två Riksdagar förklarat vara af synnerlig vigt och fördel
för hela landet, och för hvars befrämjande de sjelfva redan hade
gifvit föredömet af mildring i de först för densammas åvägabrin¬
gade fastställda vilkor. Vid det underdåniga tillstyrkande, som
till följd häraf blef jemväl af mig biträdt, hafva ej heller de grun¬
der blifvit frångångna, som först fastställdes då medlens deposition
föreskrefs, — eller att Bolaget icke skulle få återlyfta större del.
af den deponerade summan, än som motsvarade den del af arbetet,
hvilken befanns utförd då återlyftningen skedde. Man har endast
fördelat denna återlyftning på flere terminer, och således medgifvit
att då, efter hvad uplyst 'blifvit, ungefär en fjerdedel af hela det
privilegierade företaget var utfördt, en fjerdedel af den deponerade
summan äfven fick återlyftas. Långt ifrån att kunna häruti finna
något felaktigt, tror jag deremot detta förfarande hafva varit mest
öfverenstämmande så väl med Rikets värdighet som med dess sann¬
skyldiga nytta. Om en vägran till Bolagets anhållan, hade omöj¬
liggjort arbetets utförande inom de föreskrifna terminerne, eller så
betydligt ökat svårigheterne härvid att Bolaget tröttnat vid att
fortsätta sina sträfvanden, skulle denna vägran hafva kunnat vara
ett medel att befrämja möjligheten deraf att Staten skulle undgå alla
utgifter till följd af den utlofvade ränte-garantien, men hade det
varit Staten värdigt att med begagnande af sådana medel söka vin¬
na ett sådant mål? Då detta förhållande nu i allt fall inträffat,
kan åtminstone ingen säga att Staten för egen vinnings skull sökt
undanrycka räddnings-plankan för Bolaget eller att Staten velat
ockra på olyckan, utan måste fastmera alla medgifva det Bolaget
I)en 18 Juli.
397
från Statens sida rönt all den välvilja, hvaruppå det billigtvis kun¬
nat göra anspråk, oell att Bolaget har sig uteslutande sjelf att skylla
derföre att detsamma förverkat ränte-garantien. Och hvilken har
emellertid följden blifvit för det allmänna? Jo! att ett stycke jern¬
väg emellan Orebro och Ervalla redan länge varit till allmänt be¬
gagnande uplåten och tillskyndat den omkringliggande orten gan¬
ska betydlig fördel, samt att snart en sträcka af vid pass 5 sven¬
ska mil, eller emellan Orebro och Arboga, blifver färdig för trans¬
port af så väl varor som personer, utan att anläggningen af denna
jernväg kostat Staten en enda skilling eller för densamma medfört
annan utgift, än den, som utgått till de Ingeniörer, hvilka utöfvat
en kontrollerande upsigt öfver arbetet, och till det Statens ombud,
som under år 1856 varit ledamot i Direktionen, ty såsom upoff-
ring af Staten kan jag ej anse att man af Bolagets egna, endast
till säkerhet för arbetets utförande, deponerade medel till detsamma
återlemnat 50,000 Ildr Bko, eller ungefär 10,000 Bdr Bko för
hvarje svensk mil jernväg, som detsamma inom loppet af detta år
kan antagas hafva fullbordat. Att ernåendet af ett sådant resultat
står väi tillsammans med Bikets sannskyldiga nytta, vill synas mig
så uppenbart, att jag tror knappast någon skulle vilja förneka att
det vore rätt lyckligt om ingen af våra jernvägar komme att stå
oss dyrare, under det vi öfver deras utförande, och deras förvalt¬
ning. m. m. skulle hafva att utöfva samma kontrollerande och be¬
stämmande makt som öfver Köping-Hults-Bolagets jernväg, äfvensom
till sjelfva vägarne i framtiden ega enahanda anspråk, sorn nu till¬
kommer Staten i afs. på förenämnde jernväg.
Anmärkningen i G:te punkten, ang:de den för Förmyndare-
Kammaren i Stockholm d. 9 April 185 6 utfärdade Förmyndarein¬
struktion är synbarligen den, hvilken ConstUtsk. ansett vara af
mesta vigt. Utsk. inleder nemi. genast sin framställning med ett
klandrande omdöme om Konungens rådgifvares åtgärd, innan Utsk.
ännu redogjort för innehållet af det stadgande, som gifvit anled¬
ning till klandret, hvarefter, sedan Utsk. lemnat en historik af För-
myndareKammarens tillkomst och utveckling, hvilken uptager två
och en half sidor, Utsk. ändtligen på tredje sidan upgifver lydel¬
sen af det ifrågav:de klandrade stadgandet, hvilket utgjordes af sista
punkten i 5 g af den förnyade instruktionen, och sedermera på in¬
nehållet af denna punkt stadgar erinringar af rätt eftertänklig be¬
skaffenhet, såsom att FörmyndareKammarens befattning syntes hafva
erhållit en obehörig utsträckning; att under det förvillande skenet
af ett förvaltnings-bestyr en verklig beskattning blifvit tillstyrkt;
att den i den omnämnda § påbjudna afgiften icke allenast vore
opåkallad af de omyndigas fördel, utan äfven obillig; samt att stad¬
gandets olämplighet ytterligare ökades genom de ledsamma följder,
som den nya afgiften skulle kunna medföra. I sanning stränga
erinringar, men då man härmed jemför Allm. Besv.- och Ekon.-
Utsk:s Betänk. N:o 96 i anledning af väckta motioner om ändrin¬
gar i samma 1856 års instruktion för FörmyndareKammaren, och
finner att nämnde Utsk., hvarest, utom annat, äfven just det stad¬
gande, hvilket Const.Utsk. funnit så klandervärdt, utgjort föremål
398
Dsn 18 Juli.
för granskning, förklarat sig icke kunna biträda de af motionärerne
uttalade åsigter om obehöfligheten af eller det anmärkningsvärda
uti den s. k. nya förvaltningsprocenten, hvilken Utsk. deremot fun¬
nit vara både behöflig och billig, så torde något tvifvel om rik¬
tigheten af Const.Utsk:s omdöme i frågan kunna upstå, och tilläf¬
ventyrs torde detta tvifvel hos den, som granskar de skäl, hvilka
af de båda Utsk. blifvit anförda till stöd hvar och en för sin åsigt,
stegras ända derhän att han ställer sig på Ekon.Utsk:s sida.
Const.Utsk. säger, pag. 19: »Hvad som först torde ådraga sig
»upmärksamheten i detta stadgande (sista punkten af 5 g), är den
»utsträckning, som FörmyndareKammarens befattning, enligt ordaly-
»delsen, synes hafva erhållit. Medel, som blifvit testamenterade
»eller eljest gifne till viss bestämdt ändamål och stå under särskild
»förordnad persons förvaltning, skola behandlas på samma sätt som
»omyndigs eller frånv:de eller okänd arfvinges medel, och Förmyn-
»dareKammaren skall äfven af dem upbära årlig afgift, om det än-
»damål, hvartill de blifvit gifna, än är aldrig så främmande för
»FörmyndareKammarens befattning i öfrigt. Alla de i Stockholm
»genom enskild persons frikostighet tillkomne välgörenhets-inrätt-
»ningar, hvilkas penningar skola genom särskild persons försorg gö-
»ras fruktbärande, skulle sålunda komma under FörmyndareKamma-
»rens öfverförmynderskap och till densamma erlägga årlig skatt.»
För att åt denna anmärkn. gifva utseende af sannolikhet, har
det varit nödvändigt att icke allenast lösrycka sista punkten i 5
§ från de två föreg:de punkterne i samma §, der det talas om
ränta å omyndigas »i E. St:rs Bank å FörmyndareKammarens räk-
»niug insatta medel, samt å sådane medel, som eljest, i följd af
»EådstuEättens eller annan Domstols eller FörmyndareKammarens
»förordnande, i Banken för omyndigas räkning insättas», utan ock
förgäta innehållet af B § i instruktionen, som bestämmer föremålen
för FörmyndareKammarens verksamhet, och uttryckligen utmärker att
densamma endast har att skaffa med de under Stockholms Stads dom-
vår jo lydande ofrälse omyndigas samt frånv:de eller okände arf¬
vingars tillgångar. Hade 5 § blifvit i sin helhet framställd och
läst, och man tillika fastat behörig upmärksamhet på innehållet af
3 §, så är jag förvissad om att den gjorda, nu omförmälda an-
märkmn uteblifvit. De motionärer, hvilka hos E. St:r framställt för¬
slag till ändringar i instruktionen och som visserligen ej sparat på
anmärknu- deremot, hafva ej heller funnit densamma i nu anmärkta
hänseende tvetydig, utan visar fastmera referatet utaf EiksArkiva-
rien Nordströms motion, pag. 6 i Ekon.Utsk. Betänk., att han just
såsom anmärkningsvärdt uptagit att medel, som genom testamente
eller annat förordnande tillfallit omyndig med det uttryckliga vil¬
kor, att de icke finge till FörmyndareKammaren ingå, skulle lika¬
fullt komma att vidkännas afdrag, men att stadgandet skulle kunna
tydas derhän att afse andras, än omyndiges medel, synes han ej
ens hafva tänkt sig möjligheten utaf.
Utsk. har vidare yttrat att den omnämnde afgiften vore en
verklig beskattning, hvilken det icke berodde på den enskilde att
undandraga sig och att den ej utgjorde ersättning för någon åt
Den 18 J uli.
399
den betalande erbjuden fördel eller bevisad tjenst. Äfven i afs. på
detta yttrande nödgas jag bestrida riktigheten af de gjorda förut-
sättningarne och till stöd härföre åberopa dels instruktionens inne¬
håll, dels de förut omnämnda motionärernas upfattning deraf. In¬
struktionen bestämmer på intet ställe att* förmyndare skola till För-
myndareKammaren aflemna lane- och säkerhets-handlingarne för de
omyndigas genom deras försorg förräntade medel, och så väl Const.-
som Ekon.Utsk. omtalar att aflemnandet af låne- och säkerhets-
handlingar till FörmyndareKammaren härleder sig, icke från någon
derom meddelad allmän föreskrift, utan från ett inom Förmyndare-
Kammaren småningom utbildadt bruk, hvilket väl ej kan tilläggas
kraft eller helgd af lag. Då således instruktionen ej lägger hin¬
der i vägen för föräldrar eller förmyndare att med den rätt lagen
dem tillerkänner och i den utsträckning, som, enligt densamma är
dem medgifven, förvalta de omyndigas medel, lärer ej kunna påstås,
att den enskilde ej kan undandraga sig den ifrågavide afgiften.
Om nu föräldrar eller förmyndare föredraga att heldre till Förmyn-
dareKammaren aflemna låne- och säkerhetshandlingar för de omyn¬
digas medel, och således undgå besväret oell äfventyret vid deras
förvarande, så torde ej heller kunna förnekas att FörmyndareKam-
maren, som får detta besvär på sig öfverflyttad! och för handlin-
garne står i ansvar, derigenom bevisar den omyndige och hans för¬
myndare en tjenst samt bereder den förre en ökad trygghet, och
den sednare ett minskadt ansvar, hvarföre ersättning billigtvis kan
ifrågakomma, utan att denna vedergällning bör kunna hänföras till
hvad med beskattning förstås, lika litet som derunder kan inbegri¬
pas det tillskott hvilket påbjudits för den händelse att genom te¬
stamente eller- annat förordnande blifvit stadgadt, att penningar
skola för omyndigs räkning, genom särskild persons försorg, för visst
ändamål göras fruktbärande, utan att ingå i FörmyndareKammarens
allmänna fond, enär upsigten öfver dessa sistnämnda medels för¬
valtning medför för FörmyndareKammaren ett särskildt sysslande
utöfver hvad i allmänhet åligger densamma i afs. på omyndige och
deras medel, och hvilket sysslande skulle kunna blifva ganska vidt¬
omfattande, om hågen att tillsätta sådane särskilda sysslomän för
förvaltningen af mera eller mindre betydliga summor blefve mera
allmän.
Genom det nu anförda hoppas jag hafva visat att den ifrå-
gavrde förvaltnings-proc. verkligen utgör ersättning för förvaltnings¬
kostnader, såsom den äfven i instruktionen benämnes och att genom
densammas påbjudande man icke trädt för nära K. St:rs beskatt¬
ningsrätt hvarunder, enl. 3 § i den för StatsRådets ledamöter ut¬
färdade ansvarighets-lag, icke inbegripas sådane, ej till förökande
af Kronans inkomster afsedde afgifler, hvilkas föremål äro inrätt¬
ningar lill enskildes gemensamma nylla och beqvämlighet. En jem¬
förelse m. fl. andra i administrativ väg utfärdade stadgar, såsom
t. ex. MäklarOrdnm af år 1853 m. fl., der rätt till likartad proc.
är vorden för vissa fall medgifven, kan än ytterligare styrka detta.
Af Utsk. är jemväl erinradt att den omnämnda afgiften skulle
vara obillig, enär dels FörmyndareKammarens öfriga inkomster un-
400
Den 18 Juli.
en lång följd af år i allmänhet varit tillräcklige att betacka För-
myndareKammarens omkostnader och utgifter och hela den nya på¬
lagan således skulle komma att till Barnhuset ingå, dels ock afgif-
ten skulle utgå äfven i den händelse att de enskilde förmyndarne
för de af dem utlånte medlen icke kunnat erhålla högre ränta än
4£ proc. Det torde tillåtas mig att först söka undanrödja sist¬
nämnde anmärkn. I detta afseende förekommer att den af Utsk.
citerade punkt af 5 § innehåller redan i början att det ej är frå¬
ga om andra låne- eller säkerhets-handlingar, än sådane, som löpa
med annan ränlefol än den här ofvan i allmänhet bestämda, eller
4^ proc. På alla sådane låne-dokumenter, uti hvilka 4^ proc.
ränta är föreskrifven, kan således ej blifva fråga att göra något
afdrag, men nu kan annan räntefot, än den i allmänhet bestämda
vara antingen högre eller lägre än 4J proc., och som man kan
tänka sig möjligheten deraf att omyndigas medel vore till följd af
någon testators föreskrift eller annan orsak utlånte emot lägre ränta
än 4| proc., och något afdrag å denna ränta ännu mindre borde
kunna ega rum, så har ytterligare blifvit i sednare delen af punk¬
ten tillagt att afdrag först då får göras, om föreskrifven ränta ej
understiger den ofvan i allmänhet bestämda. Vid en ordagrann
tillämpning af § kan således intet afdrag komma att drabba såda¬
ne omyndiges medel, hvilka äro utlånte emot 4^- proc. ränta eller
derunder, och något klander emot föreskriften således icke ur denna
grund härledas.
Till bemötande af hvad Utsk. i öfrigt anfört om afgiftens obil¬
lighet skulle det kunna vara tillräckligt att hänvisa till den
utredning af ärendet, som genom Ekon.Utsk. är vorden åstadkom¬
men. Nämnde Utsk. har nemi. uplyst, — hvad Const.Utsk. an¬
tingen icke känt eller råkat att förbise — att FörmyndareKam-
marens aflöningsstat måst, hufvudsakligen med hänsigt till de steg¬
rade lefnads-kostnaderne och tjenstemännens ansvarsfulla befattnin¬
gar, höjas med icke mindre än 10,958 Rdr 16 sk. Bko; att detta
belopp utgör vida mera, än den anmärkta årliga förvaltnings-proc.
kan komma att utgöra; samt att det jemväl öfverstiger hvad öf-
verskott-medlen under flera af de sista tio åren belupit sig till, på
grund af hvilket allt Utsk. antagit afgiften hafva varit behöflig, äf¬
vensom Utsk. förklarat sig ej anse med full rättvisa öfverensstäm¬
mande, att sådane omyndige, hvilkas medel icke ingå i Förmynda-
reKammarens allmänna fond, utan göras fruktbärande emot låne-
handlingar, som i FörmyndareKammaren förvaras, icke allenast skola
njuta framför de öfriga fördelen af högre ränta på sina penningar,
utan, oafsedt öfriga af tillfälliga gynnsamma omständigheter bero¬
ende förmåner tillgodonjuta äfven den att vara befriad från allt
bidrag till FörmyndareKammarens förvaltningskostnader och öfver-
skotts-medel, hvilket uteslutande skulle drabba de mindre lyckligt
lottade. Sådant har emedlertid förhållandet hittills varit. Ehuru
FörmyndareKammaren blifvit inrättad till fromma för så väl den
rikes som den fattiges eller mindre förmögnes barn och densamma
äfven egnat sina omsorger åt bevakandet af ej mindre de förres,
än
Don 18 Juli.
•101
än de sednares bästa, samt icke nekas kan att pröfningen af laue*
och säkerhets-handlingar, deras emottagande och förvarande, samt
deras tillhandahallande vid ränteliqvider, intecknings-förnyelser, m. m.
varit för FörmvndareKammaren förenadt med både besvär och an*
svar, hafva likväl sådane omyndiga, hvilkas medel på nyssnämnde
sätt gjorts fruktbärande, icke af desamma lemnat något bidrag till
bestridande af FörmyndareKamraarens förvaltnings-kostnader. Dessa
omyndiga hvilka torde kunna antagas i allmänhet utgöras af de
mera förmögnas barn, hafva således kostnadsfritt njutit fördelarna
af en inrättning, som bekostats af andra, mindre lyckligt lottade
omyndiga, hvilka dessutom genom de så kallade öfverskotts-medlen
som gått till Allmänna Barnhuset fått räcka en hjelpsam hand åt
andra minderåriga, mera nödställda och utblottade än de sjelfva.
Huruvida detta varit billigt, eller om ej äfven de bättre lottade
böra genom tillskott bidraga, ej till understödet åt nödlidande likar
hvarom nu ej är fråga utan till de för FörmyndareKammarens vid¬
makthållande nödvändiga ökade förvaltningskostnader, torde ett oför-
villadt omdöme lätt afgöra. Huruvida deremot, med tillämpning af 1764
års FörmyndareOrdn., ett sådant sysslande med omyndiges medel,
som det Const.- och Ekon.Utsk. omförmält i nu ifrågav:de hänseen¬
den hafva egt runa, och derföre de temligen fullständigt redogjort,
kunnat FörmyndareKammaren åläggas, eller om ej i och med det¬
samma fråga om rättighet till afdrag å räntan kunnat upstå, torde
åtminstone hafva kunnat såsom visshet ifrågasättas och efter hvad
Ekon.Utsk. uplyser (pag. 10), lärer äfven på sednaste tiden anmärkn.
häremot blifvit gjord. Att nu vid en ny FörmyndareOrdms utfär¬
dande ej förbise detta förhållande, torde ej hafva varit klandervärdt,
och Utsbs föreställning om de ledsamma följder, som den nya af-
giften skulle kunna medföra, torde äfven befinnas mindre välgrun¬
dad, då upmärksamhet fästes dervid att afdrag ej får ega rum å
sådane, genom Förmyndares försorg utlånta medel, som ej löpa med
högre ränta, än 4-| proc., och att ej heller är sannolikt att, äfven
om ifrågav:de afdrag icke blifvit påbjudet, förmyndare skulle, då
räntan sjunker ned mot 4-J proc., oftare komma att göra sig mö¬
dan att sjelfve gå i författning om medlens utlåning, än som hä¬
danefter i sådant fall kan blifva händelsen.
Genom det nu anförda tror jag mig hafva ådagalagt att den
förnyade instruktionen för FörmyndareKammaren ej varit förtjent
af det klander, som blifvit mot densamma framställdt, och att ej heller
Konungens Rådgifvare vid densammas tillstyrkande trädt lt. St:rs
beskattningsrätt för nära eller i öfrigt förbisett Rikets sannskyldiga
nytta.
Deremot, att sedan, genom Kongl. Kung. d. 19 Dec. 1855,
blifvit stadgadt att vissa slag af väfnader och beklädnadspersedlar,
hvilka endast till återutförsel fingo på nederlag upläggas, ej heller
skulle från Transito-uplag till qvarblifvande i Riket få införtullas,
det derefter under d. 29 i samma månad är vordet förordnadt, att
de partier af sådane väfnader m. m., som före den nyssnämnda
kungörelsens utfärdande kunde hafva blifvit å trausito-uplag intagne,
VII H. 26
402
Ben 18 Juli.
skulle inom viss bestämd tid få införtullas, bar Const.Utsk. i 7:de
anmärknings-punkten gjort erinran. Det torde härvid få påminnas
att förbiseendet af behofvet af ett sådant stadgande, som innefattas
i Kongl. Kung. d. 19 Dec. 1 855, ej bör läggas föredragande en¬
sam till last, utan drabbar så väl 11. St:r och deras Utsk. vid sisth
Riksdag, som GeneralTullStyrelsen och CommerceCollegium, och
att detta förbiseende torde kunna anses förlåtligt för Depart:sChefen,
då han under den 'brådska, hvarmed ärendet i anseende till den
knappa tiden år 1854 måste handläggas, hade Ständernas skrifvelse
och de omnämnda Embetsverkens utlåtanden att gå efter. Att der¬
emot förbjudna varor af ifrågav:de beskaffenhet funnos å transito-
uplag, kunde ej vara kändt, enär gods ej vid dess emottagande å
sådant uplag undergår någon undersökning eller tullbehandling och
ej heller behöfver till sin beskaffenhet upgifvas. Att sådane varor,
som dem, hvarom nu fråga är, blifvit å nämnde uplag i ändamål
af införtullning införde, borde man kanske ej ens på förhand för¬
utsätta. Att åter, sedan detta förhållande blifvit kändt, gifva en
sådan föreskrift, hvarigenom all enskild förlust förekoms, torde ej
hafva varit oriktigt.
Vid den 8:de punkten torde få erinras, — hvad äfven sjelfva
Betänk, uplyser, — att ersättning ej blifvit den omnämnde Post-
Inspektoren beviljad för annan inkomst, än för beloppet af det porto
af 1 sk. Bko för hvarje lösbref, hvilket honom frångått och i stället
hvarför Postverket kan antagas hafva kommit i åtnjutande af en
inkomst af 4 sk. Bko för hvarje af dessa bref. I egenskap af t. f.
föredragande hade jag tillstyrkt inrättande af de nya PostKonto-
ren, såsom en både nyttig och ändamålsenlig åtgärd, men ansåg
mig dock ej i den sedermera yppade ersättningsfrågan böra afvika
från DepartisChefens mening, helst It. St:r, uti deras underd. skrif¬
velse af d. 25 Okt. 1854 (N:o 168) ang:de Postbevillningen, med
afslag å K. M:s framställning derom att betalningen för s. k. lös¬
bref och lokalbref skulle till Statsverket ingå, förklarat att afgiften
för dylika bref borde fortfarande tillkomma Postförvaltare, samt
emellan denna sportel-inkomst och den, som Postförvaltarne hafva
af lös-väskor och bref-böcker, den skilnad företer sig, att denna
sistnämnda sportel är helt och hållet beroende af korrespondenter-
nes godtfinnande, hvilka ej behöfva hålla lös-väska eller med Post¬
förvaltaren öpna räkning om de ej sjelfva sådant önska, men att
deremot betalningen för lösbref måsle af den brefskrifvande erläg¬
gas. Med afs. på dessa omständigheter torde ej heller billigheten
af ersättnings anspråket i denna inskränktare omfattning i allmän¬
het förnekas.
Den erinran, som Utsk. i 9:de punkten gjort, går i motsatt
riktning emot den i den nästföreg:de framställda. Då lades Stats-
ltådet till last att det tillstyrkt beviljandet åt en tjensteman af
en ersättning, upgående ej fullt till fjerdedelen af hvad hail sökt
visa sig hafva förloradt, och derom han gjort underdånig anhållan.
Nu anses StatsRådet hafva förhållit sig felaktigt derigenom att
detsamma vid afgörandet af en, K. M:s pröfning underställd fråga
om rätta förståndet och tillämpningen af en Kongl. Författning i
Den 18 Juli.
403
ett upgifvet särskildt fall, inskränkt sitt tillgörande till att tillstyr¬
ka svar på den gjorda frågan, och ej derutöfver ifrågasatt åtskilliga
af ingen hvarken då eller sedermera påkallade, men af Utsk. såsom
lämpliga ansedda åtgärder åsyftande dels att bereda åtskilliga lön¬
tagare ersättning för den minskning i inkomst, sorn förmodats skola
dem drabba till följd af det utaf StatsRndet tillstyrkta förklarande,
dels ock en allmän lagförklaring till undanrödjande af den Kongl.
Fölfattningens förmenta otydlighet. I afs. på det slut i sjelfva
frågan, hvartill Regeringen kommit, har Utsk, dock så till vida
gillat den åsigt, sorn af mig m. fl. biträddes och hvilken äfven
vann K. M:s Nåd. bifall, att Utsk. funnit densamma icke förtjena
ett klandrande omdöme. — Berömmet är ej ampelt, men det ligger
dock ej så litet hugnande deruti, att Utsk. ej, kunnat undgå att af¬
gifva detta förklarande
I afs. på den af Utsk. väckta frågan om ersättningen, skulle
det kanske kunna vara tillräckligt att erinra att då ingen utredning
fanns öfver beloppet eller beskaffenheten af den minskning i inkomst,
hvilken af det föreslagna beslutet kunde för de ifrågav:de löntagar-
ne upstå, — någon framställning om ersättning för en sådan minsk¬
ning i inkomst ej heller blifvit af dem gjord, samt ändtligen några
medel att till detta ändamål använda, ej funnos att tillgå, anled¬
ning att ej inlåta sig på denna fråga synes så mycket heldre hafva varit
för handen, som de omnämnde löntagariie ej, till följd af det före¬
slagna beslutet, blefvo underkastade något annat, än hvad Konung
och Ständer funnit billigt stadga, för sådane embets- och tjenste¬
män i allmänhet, hvilka hade aflöning uti indelta räntor eller
kronotionde, och hvilket var afsedt att genast vinna tillämpning på
en stor del af dem, samt i mån af afgång på alla. Den påbjudna
förändringen åsyftade ej heller någon nedsättning i tjenstemännens
lönevilkor, utan en reglering deraf, så att de skulle utfalla årligen
med jemnare belopp och ej blifva så fluktuerande, som med tillämp¬
ning af de årliga markegångsprisen visat sig vara händelsen. Hvar¬
ken förlust eller vinst skulle under en längre följd af år på det
hela upstå. Förhandlingarne inom KiksStåuden, då förändringen
beslöts, utmärkte äfven nogsamt att detta förhållande ej blifvit af
representationen förbisedt att, till följd af förändringen, en lönta¬
gare skulle ett eller annat år kunna komma att få en minskad in¬
komst emot den, som kunnat honom tillkomma enl. den årliga mar-
kegången eller derest han fått sin ränta in natura upbära, och om
äfven ej kan förnekas att till följd af de ovanlig högt stegrade
spanmålsprisen vid förändringens sättande i verket, de räntetagare,
som ansetts pligtige att på förändringen ingå, då måst åtnöjas med
en mindre inkomst, än som kunnat tillfalla dem, om de fortfaran¬
de fått upsäga räntorne till leverering in natura, och således för
tillfället gjort en förlust, så är likväl ej gifvet, än mindre ådaga-
lagdt, att vid sammanräknandet efter 10 års förlopp af hvad dessa
räntetagare, som undfå lösen efter medelpris, bekommit och hvad
andra, som under samma tid upburit sina räntor på det gamla sät¬
tet, erhållit, de förra blifva lidande. Sådant beror uppå spanmåls¬
prisen under nästföljande år, och dem lärer ej någon på förhand
Den 18 Juli.
kunna med säkerhet upgifva. Men först efter nämnde tids förlopp
lenn vidräkningen med tillförlitlighet upgöras; och åtskilliga om¬
ständigheter antyda redan att de förutsättningar, hvaruppå beräk-
ningarne vid förändringens beslutande blefvo byggda, torde slutli¬
gen visa sig mera tillförlitliga, än mången nu vill medgifva. Skulle
emedlertid det tillfälliga lidandet för de tjenstemän, hvarom nu
egentligen är fråga, för ögonblicket hafva varit af den svårare art,
att det påkallat särskilda åtgärder, torde det närmast hafva ålegat
vederbörande Konsistorier, som bäst varit i tillfälle att känna detta,
att låta utreda verkliga förhållandet, och sedermera till K. M. in¬
komma med den underdåniga framställning som af de behörigen
styrkta förhållanderna varit föranledd. Genom det förslag tili för¬
bättrad aflönings-stat tor ElementarLäroverken, hvarmed K. M. vid
innevide Riksdag till R. St:r inkommit, torde vara tillräckligt åda-
galagdt, att Regeringen vid första tillfälle, som erbjudit sig, påkallat
R. St:rs behjertande af Lärarnes behof af förhöjda inkomster.
Beträffande åter den ifrågasatta allmänna förklaringen, så torde
ej möjligheten af olika meningar om en författnings rätta förstånd
vara tillräcklig anledning att anse behofvet af en förklaring verkli¬
gen vara för handen.
Anmärkmn i 10 punkten, har af en föreg:de talare, som när¬
mare känner förhållandet med den omhaudlade frågan blifvit så
tillräckligt belyst att denna punkt lämpligast bör af mig förbigås.
Uti ll:te punkten har Const.Utsk. lagt SlatsRudet till last en
för stor undfallenhet för Norriges anspråk, enär, såsom orden lyda,
StatsRådet medgifvit, att ifrågav:de löneförhöjning ensamt af Nor¬
riges intressen påkallades, men densamma ensamt skulle komma
att drabba Sverige. Rör att ådagalägga detta sistnämnda har Utsk.
anfört, att Norrige sedan år 1833 lemnat ett årligt bidrag till
Handels- oell Sjöfarts-fonden af endast 1 5,000 Speciel', hvilket
utgjorde 28 proe. af de gemensamma utgifterne för Konsuls-väsen-
det, under det Sverige fått betala de bristande 72 proc. Att denna
fördelningsgrund är riktig, vill jag så mycket mindre påstå som
åtgärder äro vidtagna för att söka häruti vinna rättelse, men för
att styrka sin upgift hade Utsk. bordt visa huru många af nuv:de
aflönade Konsuler gagna den svenska och huru många, som gagna
den norrska sjöfarten eller äro för båda ländernes sjöfart nödvän¬
diga, och så länge fonden till Konsulernes aflönande är gemensam,
samt Konsulsväsendet gemensamt, lärer väl ej hvad som är nöd¬
vändigt för befrämjande af det ena eller andra Rikets fördelar böra,
under afbidan på rättelses åstadkommade i fördelningsgrunden, för¬
summas eller förnekas, och skulle jag tro svenska StatsRådets leda¬
möter ingalunda motsvara hvad landet har rätt att af dem for¬
dra oell hvad dess sanna intresse krafvel-, om de vid öfverläggnin-
ningar om de förenade Rikenas gemensamma intressen upträdde så¬
som partimän, kallsinnigt förnekande att, om ej Sveriges fördel är
uteslutande eller föietriidesvis i fråga, medverka till afhjelpande af
behof, hvilkas verklighet de icke kunna förneka, eller till befräm¬
jande af inrättningar, hvilkas vigt de måste erkänna. Ett sådant
förfarande skulle kunna 6törande inverka på det goda förhållandet
Den 18 Juli.
emellan Brödrarikena, oell vid den fråga, sora nn utgjort före¬
mål för Const.Utsk. granskning, hade det, eili. min tanka, varit
så mycket mera förkastligt, som, fastän det för Sveriges handel
Br oliehöfligt att i Archangel hafva en aflönad Konsul, det likväl
icke iir eller kan vara för Sverige likgiltigt att på denna plats Nor-
riges intressen bevakas af en person med så obestridlig skicklighet,
som, enligt sammanstämmande intyg, KaptenLöjtnanten Fleischer
skall hafva.
Jag har nu genomgått de af Const.Ulsk. framställda anmärkn-.r
och sökt i anledning deraf meddela de uplysningar, hvilka synts
mig af desamma påkallade, samt öfverlemnar pröfningen till 11. o. Ad.
Hr Exc. Erih. Lagerheim Elias: Bland de af Const.-
Utsk. i förevule Mera. gjorda anrnärkn.r, är den, som förekommer
i 10 punkten riktad emot Departtet för Utrikes ärendena. Denna
anmärkt!, har redan af en föregide talare blifvit vidrörd, och då
dess föremål till en del omfattar en tid, som ligger utom området
för Const.Utsk:s gransknings-rätt, saint B. St:r erkänt nyttan af
den utaf Regeringen vidtagna åtgärd, anser jag icke behöfligt att
vidare derom yttra mig.
Då emellertid Utsk:s anmärkt), är rigtad emot de underhand¬
lingar, som föregått ärendets slutliga pröfning och K. M:s beslut i
frågan, anser jag mig både skyldig och berättigad att i detta afs.
meddela några uplysningar. Jag tror att Const.Utskis anmärkn. i
detta hänseende hvilar på en mindre riktig upfattning af sättet,
på hvilket olika frågor böra behandlas. Det synes mig naturligt
att då K. M., antingen på grund af dess egen derom fattade me¬
ning eller till följd af en . framställning af dess Minister för Utri¬
kes ärendena, finner sig föranlåten att med en främmande makt
öppna en underhandling, det i första rummet måste vara angeläget
att veta, huruvida samma makt är benägen att ingå i en sådan
och huruvida den delar de åsigter som skulle kunna tjena till
grundval. Det faller då af sig sjelf att innan saken kan komma
till någon mognad och blifva föremål för den formela behandling,
som Grundlagen föreskrifver, måste man först göra en förtrolig icke
bindande framställning till den makt, med hvilken underhandlingen
skall inledas, för att göra sig underrättad, om han är benägen der¬
till. Detta var föremålet för de första instruktioner, som leinnades
K. M:s beskickning i Köpenhamn; alldenstund, utan att veta, huruvida
Danska Regeringen instämde i Svenska Regeringens åsigter, det icke
kunde blifva fråga om att bestämma grunderna för den öfverenskom¬
melse som sedermera träffades, sedan K. M., på sätt Grundlagen före¬
skrifver, derom i StatsRådet fattat dess Nåd. beslut. Jag tror således,
att man härutinnan med all möjlig noggrannhet iakttagit Grundla¬
gens föreskrifter, på det sätt som närmast öfverensstämde nied äm¬
nets beskaffenhet.
Bland öfriga i detta Mern. förekommande anmärkmr, finner
jag mig nämnd endast i t .sta punkten, oell jag är långt ifrån att, undan¬
draga mig det ansvar, som dervid kan drabba hvarje medlem af Stats¬
Rådet ehuru jag i ganska ringa mån deltagit i handläggningen af da
<08
Den 18 Juli e. m.
uti punkten omnämnda mål; dä anmärkmn, hvad mig beträffar,
endast omfattar perioden från den 20 Sept. nasti, år, då jag emot-
tog ledningen af UtrikesDepart:tet, till d. 20 derpå följande Okt.,
då Const.Utsk:s granskning tog sin början. Jag tror emellertid
att sjelfva anmärkmn saknar befogenhet. Man tyckes nemi. anta¬
ga, att emellan StatsRådets ledamöter inga andra meddelanden
förekomma och inga andra tillfällen lemnäs att ingå i pröfning af
de ärenden, sora skola af Konungen afgöras, än de, som omtalas i
protokollen Så är dock icke förhållandet, allraminst i afs. p& be¬
fordringsmål. Det är naturligt att om inom Regeringen den har¬
moni och det sammanhang i åsigter eger rum, hvarförutan en sådan
institution som StatsRådet ej, till fäderneslandets båtnad, kan upfylla
sin bestämmelse måste hvarje DeparDsChef på förhand alltid meddela
sina embetsbroder de vigtigare mål, som sedermera underställas Ko¬
nungens pröfning, för att gifva hvar och en af dem läglighet att yttra
sina tankar. När då StatsRådets ledamöter äro ense om en sak,
och instämma i föredragarens mening, behöfvas icke några vidlyf¬
tiga yttranden till protokollet. Jag tror icke att R. St:r, åtmin¬
stone icke deras Const.Utsk, skulle vara belåtne med att StatsRå-
derne läto i protokollen inflyta allt hvad under muntliga discussio-
nen blifvit framställdt och yttradt.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Const.Utsk:s nu fö¬
redragna DechargeBetänk. liknar nästföreg:de Riksdagens Const.-
Utsk:s enahanda Betänk, som ett bär liknar det andra. Det är
alltjemt, enligt min tanke, samma oriktiga npfattning af ändamålet
med den Utsk. åliggande granskning af Regeringens handlingar.
Ty hvad kan detta förnuftigtvis vara annat, än att R. St-.r skola
af Utsk. få veta, huru det, efter granskning af de för allmänheten
förhemligade StatsRåds-protm, anse Konungens Rådgifvare hafva
motsvarat sitt förtroendekall, om de i allmänhet eller en eller flere
af dem genom sina rådslag befordrat eller åsidosatt Rikets sann¬
skyldiga nytta, eller om de föredragande med nit, skicklighet och
drift utöfvat sitt embete. Med den metod Const.Utsk. nu antagit,
får man dock härom veta stort ingenting. Den bästa Styrelse,
den, som upfyller landets önskningar, som verksamt går framåt och
derför förtjenar sina medborgares tacksamhet, får af Const.Utsk.
ungefär samma vitsord, som den sämsta, hvilken styr i strid med
det allmänna tänkesättet, är overksam och stationär — ja, hinder¬
lig mot alla förbättringar. Konsten är endast att kunna akta sig
för ett och annat formfel af mer eller mindre väsendtlig beskaffen¬
het, och då misstag äro menskliga, kunna dessa likaväl begås af
den bästa som den sämsta Styrelsen. Men icke kan detta vara
meningen med Const.Utsk:s granskningsrätt ? Månne den ensamt
skall afse klandret af misstagen och icke tillika uttrycket af till¬
fredsställelse öfver förfjensten hos Regeringen, eller bör icke för ett
rättvist omdöme det ena vägas emot det andra? Och är det icke
möjligt — hvilket äfven mer än en gång inträffat — att en då¬
sig och reaktionär Styrelse, fastän den strängt hållit sig vid for¬
merna; kan göra samhället långt mera ondt, än en lefvande och
Den 18 Juli.
497
verksam Styrelse, ehuru lion kan beträdas med ett och annat för¬
biseende i partiella frågor? Jag hyser således fortfarande den öfver¬
tygelse jag vid flera föreg:de Riksdagar yttrat att Const.Utsk., efter
granskning af StatsRådets prot., bör afgifva ett motiveradt total¬
omdöme om rådslagens beskaffenhet, 0111 Regerinsärendenas behand¬
ling, om det inflytande de rådgifvande utöfvat på besluten, deras
sjelfständighet och ihärdighet att söka göra sina meningar gällande,
eller de uraktlåtanden, som i detta hänseende ligga dem till last.
Endast efter en sådan framställning kan man inhemta, huruvida
Rådgifvarne, som sig bör, iakttagit Rikets sannskyldiga nytta elier
försummat densamma. Jag har nu med fägnad hört denna infatt¬
ning af Const.Utsk:s pligt godkännas äfven af en f. d. ledamot af
Konungens Råd, H. Exc. Hr Gr. Sparre; men han beklagade de-
stomer, att ingen ledamot i Const.Utsk. vid denna Riksdag från
en sådan sida betraktat Utsk:s åligganden. Den tidrymd, sorn va¬
rit föremål för Utsk:s granskning, hade eljest erbjudit ganska mån¬
ga anledningar att fatta frågan inom en mera vidsträckt synkrets;
ty för ingen, som följt händelserna, torde det vara en hemlighet,
att en högst väsendtlig förändring i upfattningen af allmänna mått
och steg, särdeles i de materielia lifsfrågorne, visat sig hos Rege¬
ringen före och under den sist förflutna Riksdagen och efter densamma.
Sålunda hade man kommit i erfarenhet af att, sedan Rege¬
ringen vid förra Riksdagen till R. St:r afgifvit propos:r i den mest
prohibitiva och reaktionära anda, och dessa propos:r blifvit af re¬
presentationen afslagne samt beslut i rent motsatt syftning fattade,
K. M. utfärdat författningar och vidtagit åtgärder helt och hållet
i öfverensstämmelse med Ständernas framställningar, men deremot i
strid med hvad hans Rådgifvare i de för Ständerne bekanta råd¬
slagen yttrat; och detta har skett innan någon förändring af Råd-
gifvare-personal egt rum — ja, man har sett beslut, mot hvilka
på detta rum skarpa protester blifvit anförda af en Konungens Mi¬
nister, såsom hade de varit af den för landet mest vådliga beskaf¬
fenhet, sedermera under samme Ministers kontrasignation påbjudas
såsom allmänna författningar. Om orsakerna till en sådan omvän¬
delse förnimmer man likväl icke ett ord i Const.Ut,sk:s mern. Tro¬
ligen uplysa likväl StatsRådets prot., huru härmed förhåller sig
och i hvad mån Konungens Rådgifvare egt inflytande på dessa
beslut, eller om de varit ett resultat endast af en allenastyrande
vilja, efter hvilken Rådgifvarne fogat sig, utan att anse sjelfstän-
digheten fordra att lemna sina platser hellre än att uppoffra sina
grundsatser. Att den ifrågav:de förändringen fortgått, hvad dc ma¬
teriella frågorna beträffar, och i viss mån jemväl i andra frågor
rörande t. ex. förbättringar i lagstiftningen, ådagalägga åtskilliga
proposu- vid innev:de Riksdag. Men om än dessa sednare icke
ligga inom området af det nuv:de Const.Utsk:s granskning, så tor¬
de vill åtminstone den märkbara öfvergången icke hafva bordt und¬
gå Utsk:s upmärksamhet.
Beträffande dc speciella anmärkmr, Utsk. framställt, äro vis¬
serligen de fleste af dem hvar för sig af vigt, hvarföre också några
af StatsRådets ledamöter ansett nödigt upträda med långa skriftliga
D en 18 J nli.
mern., såsom hade de af aktor publicus varit anklagade inför en
kämnersrätt. Ensamt denna omständighet bevisar olämpligheten
af den form Utsk. gifvit åt Betänk., då Ministrarne kunna helt
och hållet undvika att inför ett politiskt tribunal försvara och ut¬
veckla det syslem, som blifvit af Regeringen följdt under den tid¬
punkt Utsk:s granskning omfattar. Under sådana förhållanden kan
Betänk, ej heller föranleda till något resultat, knappt till någon
discussion, hvarföre jag också ej vill besvära K. o. Ad. med att
punkt för punkt genomgå detsamma.
Om en af dessa punkter, nemi. den, som angår Landshöfdinge-
instruktionen, har jag förut omständligt yttrat min tanka, hvilken
då, likasom den förmodligen ännu är, var i strid med R. o. Adrns.
Vid ett par andra punkter anhåller jag likväl att få något närmare
uppehålla mig. Den första punkten, ang:de underlåtenhet af Stats-
Rfidets ledamöter att vid utnämningar till embeten och tjenster af¬
gifva yttrande om de sökandes skicklighet och förtjenst, är af stor
konstitutionel betydelse, likväl mindre i det hänseende Utsk. an¬
märkt, eller då förslag till sysslorna af underordnade myndigheter
uprättas; ty då kan möjligen StatsRådets yttranden anses innefat-
tadt i de föredragna handlingarne och de tillstyrkanden, som på
grund deraf afgifvas. Långt svårare är denna underlåtenhet vid
frågan om tillsättande af [örtroendesysslor eller högre embeten.
Der saknar Konungen all uplysning vare sig af underordnade myndig¬
heters förslag, eller sökandernes meritlistor, helst ansökningar icke
ingifvas till dessa sysslor. Om Konungen i sådana fall saknar de
råd och underrättelser hans Rådgifvare enl. Grundlagen äro pligti-
ge att gifva i alla Regeringsärenden, så är ju K. M utan ali slags
ledning vid valet af personer till dylika platser. Det är för den
skull här, mer än i de flesta fall, af behofvet påkalladt att veder¬
börande Depart:Chefer och öfrige StatsRådets medlemmar till prot.
afgifva uplysningar om personernas egenskaper och lämplighet för
einbetet, samt derpå grunda sina bestämda tillstyrkanden, för att
förekomma misstag och från Konungen hvälfva ansvarigheten för
dessa, åtminstone inför opinionen. Högst beklagligt är det derföre
om, eril. hvad man vill sluta till af en reservation vid Betänk.,
Konungens Rådgifvare i detta hänseende åsidosätta sin rätt och
pligt och åtnöja sig med att, sedan utnämningen skett, deremot
göra betydelselösa föreställningar för att befria sig ifrån ansvaret.
En annan punkt, den 10:de, innefattar ändå gröfre anmärkmr
mot en af Konungens nu mera afgångne Rådgifvare, Hr Erih.
Stjerneld, i afs. på behandlingen af frågan, hvilken politisk ställning
Sverige, i händelse af det år 1853 förmodade Europeiska kriget mel¬
lan Ryssland och Vestmakterna borde intaga. Ty om någon fråga varit
af hög vigt, så är det väl denna Jag kan således icke dölja min
förvåning att af Const.Utslcs Betänk, inhämta, att beslut i ett för
landet så ytterst maktpåliggande ärende blifvit fattadt helt konfi-
dentielt, utan att, på sätt Grundlagen bjuder, något offentligt prot,
deröfver blifvit földt, och utan att någon annan af Konungens Råd¬
gifvare, än den, som åtog sig verkställa Konungens enskilda be¬
fallning, deraf fått kännedom; ja, detta beslut hade blifvit medde-
D o ii 18 J u I i.
4l)!l
ladt väre småministrar, chargé-d’affairer och Iegations-sekreterare hos
främmande hof 5 å 6 månader, innan Konungens eget Statsråd be-
värdigades att derom erhålla den ringaste kunskap. Om detta än
kan juridiskt försvaras med det uttryck i Grundlagen, att Konun¬
gen handhafver ministeriella mål såsom han »behagar», så är det
åtminstone stridande mot Rikets sannskyldiga nytta, att en sådan
inkonstitutionel! ordning iakttages, när det gäller en så ytterst vig¬
tig sak, som här är i fråga. Den Minister hvars underlåtenhet att
påyrka ärendets konstitutionella behandling blifvit af Utsk. anmärkt,
har nu mera på begäran blifvit entledigad från sitt embete, och nå¬
gon anmälan enl. 107 § R. F. kan således ej mot honom ega
rum; men om så icke varit, skulle jag icke kunnat undgå yrka §:ns
tillämpning och i voteringsurnan nedlägga min svarta kula. Detta
hindrar mig likväl icke att uprepa en öfvertygelse, som jag vid
flere tillfällen både enskildt och offentligt yttrat, eller att jag i
allo gillar det beslut om Sveriges neutralitet i det sednaste Euro¬
peiska kriget, Konungen fattat, och att jag intet ögonblick ångrat
mitt deltagande i den tacksägelse-adress R. St:r vid förra Riksda¬
gen derlör afliito. Jag har alltsedan dess med största upmärksam-
het följt gången af Konungens utrikes politik under hela perioden
af kriget, och jag har, af hvad jag i detta hänseende iakttagit,
funnit, att denna politik varit förd med oaflåtligt afs. på Sveriges
båtnad och med en diplomatisk skicklighet och takt, som väckt
hela Europas erkännande, med undantag troligen af Rysslands. Jag
instämmer således fullkomligt i Const.Utsk:s omdöme så väl öfver
neutralitetsförklaringen som öfver Novembertraktaten; men tillägger
att, om jag icke förut egt giltiga grunder för denna min uplattning, jag
ingalunda blifvit öfvertygad af Const.Utskrs till Ständerna afgifna redo¬
görelse för de Utsk. meddelade diplomatiska akterna, hvilken snarare
förvillar än uplyser, då man der nästan vid hvarje period stöter på en
obesvarad fråga, hvarpå svaret troligen igenfinnes i handlingarne. Enl.
mitt förmenande har likväl Utsk. genom framställningen af detta ämne
med den öppenhet och talang, som vederbort, kunnat vinna en heder,
den Utsk. nu undandragit sig, då det t. o. m. låtit en enskild repre¬
sentants anmärkmr framstå såsom initiativet till Utsk:s forskningar
i detta det vigtigaste af alla ämnen, Utsk. behandlat.
Slutligen ber jag att, med anledning af 11 :le punkten, rörande
en löneförhöjning åt Svenska och Norska konsuln i Archangel, få
erinra att, om Const.Utskis yttrande, att Svenska StatsRådets råd¬
slag i denna fråga bordt framläggas till R. St:rs kännedom, »såsom
utvisande det sätt, hvarpå Sveriges och Norriges gemensamma an¬
gelägenheter af Svenska StatsRådet stundom blifvit behandlade»,
verkligen grundar sig på någon vid protokolls-granskningen af Utsk.
vunnen erfarenhet, förefaller det mig i hög grad anmärkningsvärdt,
att icke Utsk. i vidsträcktare mån sysselsatt sig med detta ämne,
hvilket utan tvifvel mer än mycket annat påkallat upmärksamheten.
Om åter något annat eller svårare exempel icke kunnat framletas,
än den ifrågavide löneförhöjningen, så hade, om icke hela anmärknm,
åtminstone den tvetydiga insinuationen i mellanmeningen kunnat
vara borta.
410
Den 18 Jtili.
På de skäl jag i början af mitt yttrande haft äran anföra,
och då de fleste DepartennsChefer, mot hvilka anmärkmr af någon
vigt blifvit framställda, numera afträdt från Konungens rådsbord,
finner jag någon annan åtgärd med det nu föredragna Betänk, icke
kunna vidtagas, än att lägga detsamma till handlingarne.
Gr. Frölich, David: Då jag anmälde mig var det icke
och kunde icke vara min förmodan, att discussionen skulle komma
att hvälfva sig kring hela Betänk., innan framställning af Landtm,
blifvit gjord, huruvida vi nu som vanligt, då Utsk:s Betänkm är
upställda i punkter, skulle företaga detta punktvis, eller i sin hel¬
het. Emellertid har den första talaren, såsom mig synes, praktiskt
afgjort denna fråga, sedan han utan särskildt tillstånd fått lof att
gå ifrån den ena punkten till den andra. Jag föreställde mig dock
atfc jag möjligen genast skulle få ordet, då jag icke varseblifvit att
någon annan anmält sig, och min mening var då att göra denna
anmärkn. i afs. å formen. Nu är det alldeles för sent att göra
någon hemställan, huruvida Betänk, skulle kunna punktvis föredra¬
gas. En f. d. ledamot af StatsRådet har upstått med en lång
skriftlig förklaring och derigenom fått gifva, såsom jag nyss an¬
märkte, tonen eller riktningen åt 11. o. Ad. att öfverlägga öfver
det hela. Det är icke svårt att förstå orsaken. Den troligen förut
aftalade planen har lyckats, hvarföre han också, sedan skriften blif¬
vit upläst, gick sin väg. Sedermera hafva tvenne andra ledamöter,
som likväl sitta qvar i StatsRådet, beträdt samma bana. Åtmin¬
stone den ene bland dem har läst upp ett skriftligt anförande af
den längd och den sakrikhet, att det just af denna orsak varit
omöjligt för R. o. Ad:s öfrige ledamöter att kunna göra det till
föremål för discussion eller att bemöta dessa afhandlingar liknande
förklaringar så, som de onekligen hade förtjenst. Jag erinrar mig
nu att, då jag föreg:de Riksdag händelsevis var närvule, då likväl
sittande på läktaren, fann jag precist samma ledamot som nu, ehuru
då i spetsen för konseljen, upstå med ett skriftligt yttrande och
derpå straxt aflägsna sig, dermed var tonen för den gången gifven
huru saken skulle gå, och jag märker att idéen nu öfvergfitt till
praktisk taktik. Numera synes ock systemet hafva utvecklat sig
derhän, att det kan sägas, att åtminstone R. o. Ad., såsom ett af
Stånden, och tillförene det egentliga inom hvilket dechargefrågan
kunde med något moraliskt eftertryck behandlas, just för det Stats-
Rådsledamöter här kunna ega säte och stämma, icke vidare äro i
tillfälle att utöfva någon kontrollerande makt, d. v. s. gifva decharge
eller skrida till tillämpning af 106 eller 107 §:n i Reg:sF:n, eme¬
dan nu har sättet att öfverlägga derom blifvit genom denna nya
vändning i det formelia behandlingssättet försvåradt, ja till den
grad att det är alldeles på förhand gifvet, att ingen annan utgång
på saken gifves, än den som af den siste värde talaren antyddes,
eller att, likasom en final till hela spektaklet, lägga Betänk, till
handlingarne. Detta Utsk:s Betänk, var eljest icke menadt att an¬
ses såsom en vade-libell, ingifven ex officio för att påkalla en ex¬
ception af dem, som önskade få decharge, utan det var en prealabel
Den 18 Julf,
411
utredning livnrförinnan Stånden icke egde att ens censurera än min¬
dre försätta StatsRåds-ledamöterne i den ställning, att de behöfda
försvara sig. De som egde makt att gifva form åt anklagelsen, om
den ansågs nödig, det skulle vara vi, mine Hrr! Men huru skola
vi dervid kunna gå tillväga, sedan StatsRådets ledamöter gått vår
opinionsyttring i förväg, om icke alldeles afskurit den. Jag begri¬
per icke huru vi skulle kunna reda oss med en sådan skriftlig
lunta, som den hvarmed akten i dag fått tillväxt? Huru skola
vi i hvarje punkt kunna bedöma hvad som kan vara rätt eller icke?
Den stora frågan är således helt och hållet bortblandad, den nemi.
om StatsRådets beteende under den tid, som varit föremål för re¬
vision i Const.Utsk., är sådan att vi icke samvetsenlig! kunna för
nationen afgifva förklaring huru den bör vara nöjd med den Re¬
gering som afgått och den som deraf står qvar. Denna fråga är
nu så undanskjuten, att det, på sätt Hr Dalman anmärkt, framstår
såsom någonting mera pro forma, än såsom något ändamålsenligt,
hvarföre vi nu discutera. Jag får upriktigt säga, att jag icke vän¬
tade något sådant ibland annat derföre att jag trodde både de af-
gångne och de qvarstadnade skulle anse sig så trygga genom de
antecedentia som egt rum i fråga om behandling af dechargebetän¬
kande!, att de icke skulle vidtaga den i sig sjelf löjliga utvägen
att försvara sig förr än de i Stånden blefvo angripne. Det är ju
möjligt att oppositionen, sådan den bär befinner sig, icke haft för
afsigt, på de anledningar Utsk. lemnat, yrka hvarken 100 eller 107 §:ns
tillämpning? Måhända hade den velat vända sig mot Utsk:s an-
märkmr endast? Skulle Hrr StatsRåder icke kunnat finna tillräck¬
ligt lugn för att afvakta angreppet innan de började sitt försvar?
När jag begärde ordet, hade jag för min del alldeles ingen
afsigt att ingå i några slags detaljer och det af ett för mig helt
enkelt skäl, nemi. att jag efter en under många Riksdagar förvärf-
vad erfarenhet kommit till den fasta öfvertygelse, att den Const.-
Utsk:s befattning, som afser att granska StatsRåds-protm, tjenar
till ingenting; ty äfven om, när denna granskning blifver föremål
för Ståndens öfverläggningar, det någon gång skulle så besynner¬
ligt inträffa, att majoriteten inom RiksStm pröfvade den 106 eller
107 §:n böra tillämpas, så veta vi ändock, att alltsammans blott
ledt och leder till ett spektakol. Vid sådant förhållande tror jag,
att det finnes något, som är af större vigt för fäderneslandet, än
ett omöjligt försök att få ansvarighet utkräfd af StatsRåden, nemi.
att bevara vårt eget anseende så inom oss sjelfva som för utlandet,
så att vi åtminstone må visa oss hafva så mycket förstånd att vi
icke sysselsätta oss med något, som alldeles icke leder till andra
resultater än dem vi nu fått begrepp om i dag, nemi. att Hrr Stats¬
Råden, genom att i förtid ursäkta sig, anklaga sig sjelfva. Ståndets
och Representationens anseende måste blifva rubbadt, så framt man
icke, både med ord och gerningar, fördömer hela detta sätt att gå
till väga. I denna anda och mening har jag också afgifvit reform¬
förslag till Const.Utsk., emedan det är den enda öppna och lagliga
vägen. Då emellertid yttranden här blifvit fällda, som helt och
hållet i sak strida mot mina åsigter, kan jag icke undgå att med
412
D e n 13 Juli.
anledn. deraf yttra några ord. Jag får likväl på förhand förklara,
det jag anser såväl Hr Dalmans som öfrige talares anföranden be¬
synnerligt nog vara förnämligast och egentligen vara riktade mot
Const.Utsk. Dess ledamöter är det som skola antastas, under det
man ställer så till att StatsRådet undgår- hvad klander de kunde
förtjena. Det ar af Utsk. man fordrar redogörelse för deras åtgö¬
randen, ja man instämmer t. o. m. i den hätskhet som mot dem
rigtas af förklaranderna, så att de enfaldige i landet skulle kunna
tro, att de vore orsaken till all oreda och allt detta myckna ta¬
lande och skrifvande. För min del måste jag dock säga, att Const.¬
Utsk. svårligen kunna handla annorlunda än de gjort. Med begrepp
om sin skyldighet att lyda lagen, som ålägger dem att i Rådsprot.
eftersöka det, som är orätt, så vet jag i sanning icke, huru de
kunna med godt samvete undgå att anmärka hvad de, hvar efter
sin öfvertygelse, finna klandervärdt. Hr Dalman har sagt, att Const.¬
Utsk. borde framlägga en tablå öfver Rikets styrelse; men om man
äfven skulle kunna föreställa sig att, med den sammansättning
Utsk. eger, det vore möjligt att åstadkomma en dylik tablå, be¬
känner jag, att jag icke skulle sätta större värde på den. än om
t. ex. den stöde att läsa i Aftonbladet. Icke kan en af sådant
fåtal, som en Const.Utsk:s majoritet, uttryckt opinion medföra nå¬
gon inflytelse på den allmänna. Det är endast RiksStms debatter
derom som kunde anses af vigt, och just derföre kanske afböjer
man dem på sätt som nu skett i dag. Jag är icke bland dem,
som ämna kasta sig öfver Const.Utsk., emedan jag icke anser det
hafva förtjent alla emot detsamma gjorda anmärkmr.
Sedan jag sagt detta, är det endast i en punkt, händelsevis
den, som Hr Dalman äfven ansåg vara den aldra vigtigaste, som
jag ämnar vidröra detaljerna, men jag råkar vara af en alldeles
motsatt tanka med Hr Dalman i principen. Frih. Lagerheim, vår
nuv:de Utrikes Statsminister, har redan yttrat sig derom, så att jag
tror att de fleste, som hafva något begrepp om hvad det vill säga,
eller som något så när såsom statsmän tänkt på betydelsen af en
Regents verksamhet i afs. på den yttre politiken, skola finna att
han haft rätt. Regentens pligt är naturligtvis att ega och på för¬
hand förskaffa sig underrättelser-genom de af Staten aflönade diplo¬
materna om andra hofs förehafvanden och afsigter. Att kunskap
derom måste sökas i all tysthet, är klart. Erkänner man detta
och erkänner man tillika att ett visst jus majestaticum i alla Sta¬
ter och företrädesvis i de monarkiska bör finnas, att nemi. förklara
krig och sluta fred, så få icke vilkoren för utöfvande deraf med
kraft, värdighet och nödig tystlåtenhet tillintetgöras. När man
försöker så göra, ger man tillkänna för utländska hof eller styrel¬
ser att man icke vill anförtro den utrikes politiken åt Konungen.
Ja, man proklamerar i sjelfva verket ock med detsamma, att man
icke vill ha någon Konung. Jag får säga, att jag önskar att
Sverige, just för de utrikes angelägenheternas skull, om icke för
andra, skall hafva en Konung. Folket skulle, i afs. på de inre, i
mycket kunna hjelpa sig förutan, men alls icke i de yttre. Jag
vill visserligen hafva garantier för att en Svensk Konung icke skall
Den 18 Juli.
följa en politik, som är rakt stridande mot hvad fäderneslandet
krafvel'; men att försöka erhålla dessa garantier genom ett Const.-
Utsk., genom decharge betänkande och genom långa tal derom, det
är något som jag funnit vara till den grad abderitiskt, att jag icke
ett ögonblick tvekat att, oaktadt alla svårigheter, i Grundlagsenlig
viig föreslå hela sakens afskaffande. Jag kan icke annat än påstå,
att det måtte vara Konungens rättighet likasom hans skyldighet,
så framt han nemi. icke vill stå i ett underordnadt förhållande till
alla andra ltegeuter och blottställa s:g och Staten för en slags för¬
undran bland sina likar, att höra sig före i tysthet och sedan fatta
beslut, utan att behöfva höra sitt StatsRåd. I denna anda har
äfven jag tagit mig friheten väcka motion. Men, säger man, bör
ej Riket ega någon garanti för att Regenten icke förstör det ge¬
nom en falsk politik? Den frågan är af beskaffenhet att den icke
kan lösas på mer än ett sätt, nemi., att legislativa rättigheter i
allmänhet finnes och begagnas af folket, och att folket får tillfälle
uttrycka sin vilja på sådant sätt, att Regenten måste lyssna dertill.
Aro vi ett sådant folk? Är vårt statsskick i allmänhet sådant, att
vi kunna säga att Regeringen, Konungen sjelf och hans ministrar,
behöfva till det ringaste rätta sig efter hvad vi önska? Göra de
det, då böra vi tacka ödmjukast och underdånigst; göra de det icke,
nå väl, då får det vara dervid. Jag går så långt att det icke ge¬
nom lagparagrafer later sig göra, att absolut förhindra en olycklig
riktning af don politiska makten hos en Konung eller en Drottning,
ja icke ens i ett land med en sådan konstitution som den engel¬
ska. Äfven med den bästa konstitution och med de bästa afsigter
hos den regerande kunna vådliga mått och steg tagas och Riket
bringas i ofärd, men icke dessmindre måste man hafva en som re¬
gerar. Denne kan icke fungera såsom sådan utan att hafva makt.
Det är af alla statsrättsförfattare och filosofer erkändt, att det icke
bör förvägras den som innehar jura majestatica att ingå fördrag, att
ensam både besluta och välja det lämpligaste sättet. Historien
uplyser ensam oekså och först efteråt med visshet, om de vidtagna
åtgärderna varit oiyckliga eller icke. Samtiden kan visserligen,
genom en starkt utvecklad opinion, på förhand föra Regenten på
den rätta vägen, men då saken en gång är gjord, tjenar det van¬
ligen till ingenting att kommentera den.
Sedan R. o. Ad tillåtit mig att yttra detta, får jag gifva till¬
känna att jag icke vidare nu, ej heller framdeles om jag lefver och
kommer att bevista öfverläggningen om deeharge-betänkandet, äm¬
nar inlåta mig i någon discussion derom.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag erkänner full¬
komligt, att den ställning, som innehafves af Konungens Rådgif¬
vare, ingalunda är afundsvärd. Jag medgifver äfven, att det vore
omöjligt att af dessa Rådgifvare, mera än af andra menniskor, for¬
dra, att de borde vara helt och hållet fritagna från menskliga fel
och misstag, och jag anser det derföre äfven vara högst orätt att
alltför strängt bedöma dem, derföre att de låtit ett eller anuat
misstag komma sig till last. Men jag kan deremot å andra sidan
1) en 18 Jnli.
icke deltaga uti det klander, sora Const.Utsk. fått upbiira, derföre
att det gjort de anmärkrar, som här finnas uptagne; ty jag anser,
att Utsk. i detta fall blott upfyllt sin Grundlagsenliga pligt, att
hos R. St:r anmäla om det, vid granskningen af StatsRådets prot,,
finner skäl till anmärkn. mot Konungens Rådgifvare. Det tillkom¬
mer sedan Ständerna att bedöma anmärkningarnes befogenhet, och
huruvida de må vara af mer eller mindre graverande beskaffenhet.
Vid ett sådant bedömande bör man likväl, efter min Öfvertygelse,
fästa noga upmärksamhet derpå, att sjelfva Grundlagen angifver två
särskilda anledmr till 'anmärkms framställande: den ena nemi. om
Konungens Rådgifvare icke iakttagit oväld samt med nit, skicklig¬
het och drift sitt förtroende embete utöfvat, och den andra om de
handlat i strid mot Rikets sannskyldiga nytta. Härvid bör man
noga bemärka, att mellan dessa anledmr finnas betydlig skillnad.
Det låter sig nemi. tänka, att den Konungens Rådgifvare, som un¬
der hela sin embetsförvaltning med nit, skicklighet och drift upfyllt
sina åligganden, likväl kan hafva handlat i strid med Rikets sann¬
skyldiga nytta, och om Ständerna äfven mot honom göra anmärkmr,
som kunna föranleda hans entledigande, så ligger likväl deruti in¬
genting förnärmande mot hans personlighet. Det förekommer nemi.
här den väsendtliga skillnad mot en annan embetsmans skiljande
från sitt embete, hvilket i allmänhet är en följd af oduglighet eller
oredlighet, att åsigterna om hvad, som leder till Rikets nytta, kunna
vara hvarandra alldeles motsatta, och det således ganska väl kan
låta sig tänka, att, om R. St:r förklara och anse en Konungens
Rådgifvare icke hafva i sina rådslag iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, han likväl sjelf derom kan vara af en alldeles motsatt öfver¬
tygelse och anse, att han handlat i öfverensstämmelse med Rikets
nytta, och ehuru denna öfvertygelse icke öfverensstämmer med den
som R. St:r hysa, är det likväl deras rätt och pligt att begära
hans entledigande. Sådant oaktadt kunna de likväl för honom
hafva den största högaktning, och den enskilde representanten fort¬
farande för honom hysa den högsta grad af vänskap och med till¬
fredsställelse se, att han förflyttas till något annat embete, der han,
efter allas omdöme, bör kunna vara af mycken nytta. Jag har
ansett det nödvändigt att på förhand uttala dessa åsigter, emedan
man eljest, vid sådana tillfällen som detta, gerna vill få saken bragt
derhän, som om det skulle ligga någonting personligt i uttalandet
af ett ogillande öfver Konungens Rådgifvare. Det är dock alldeles
klart att deruti icke ligger eller bör ligga det aldra ringaste per¬
sonliga förnärmande, utan blott ett tillkännagifvande att man an¬
ser Rådgifvarnes förvaltning icke hafva öfverensstämt med Rikets
sannskyldiga nytta, ehuru de fortfarande kunna hafva gjort sig för-
tjenta af Ståndets fullkomliga högaktning. I fråga åter om hvad
som bör utgöra ett tillfyllestgörande skäl för begäran om entledi¬
gande, så förekommer härvid, enligt min öfvertygelse, äfven den
skillnad, att det antingen kan vara flere på hvarandra följande åt¬
gärder, som kunna fullt berättiga till en sådan begäran, eller också
blott ett enda rådslag, såvida nemi. detta är för Riket af den vigt,
att det ensamt upväger alla de andra. Exempelvis vill jag anföra,
Don 18 Juli.
att ora Const.Utsk. mot Konungens Rådgifvare anmärkt, att de
tillstyrkt Tryckfrihetsförordningens förändring från Grundlag till
Civil-lag, skulle jag för min del icke ett enda ögonblick hafva tve¬
kat att tillstyrka, att samtliga de Rådgifvare, som deltagit i detta
rådslag, måtte skiljas från sina embeten, emedan jag anser, att de
derigenom hade hotat sjelfva lifsprincipen för den konstitutionella
statsformen. Om vidare Const.Utsk. mot Konungens Rådgifvare
anmärkt, att de tillstyrkt K. M. att skuldsätta Riket för 100:tals
milla-, så skulle jag, efter mitt siitt att se saken, icke underlåta
med min röst biträda förslaget om dessa Rådgifvares endtledigande
från StatsRåds-embetet, emedan de, enl. min tanka, understödt ett
beslut, hvarigenom Sveriges ekonomiska bestånd kunde undergräf-
vas. Då likväl den förra anmärkmn icke blifvit framställd, ehuru
föremålet derför ligger inom den period, som tillhört Const.Utskrs
granskning, hvilken underlåtenhet jag för min del lägger Utsk. till
last, och den sednare tillhör en tid, som nu icke utgör föremål
för Utsk;s granskningsrätt, så anser jag mig icke berättigad att i
detta afs. göra något yrkande.
Det är således endast till de anmärknu-, som i förev:de Betänk,
blifvit framställda, som man har rättighet att hålla sig, och om
hvilka jag nu utbeder mig, att få yttra några ord. Bland dessa
anser jag dem, som förekomma i Usta, 2:dra, 3:dje, 4:de, G:te, 9:de
och 10:de punkterne vara de vigtigaste. Jag ber likväl att få för¬
klara, att det försvar, som Gr. Mörner afgifvit i afs på G:te punk¬
ten, gjort mig ganska tveksam, huruvida skäl till denna anmärkn.
förefunnits. Men då försvaret varit vidlyftigt, har det också icke
för mig varit möjligt, att stadga mitt omdöme, huruvida skälen
för anmärkn:s befogenhet blifvit undanröjda. Afven anser jag mig
i afs. på lOule punkten, ang:de underlåtenhet att påyrka en med
föreskriften ill § R:sF:n öfverensstämmande behandling af ett
ministerielt mål, icke kunna på grund deraf göra någon framställ¬
ning, emedan den deruti gjorda anmärkn. omfattar en tid, som icke
utgjort föremål för Const.Utsk:s granskningsrätt.
Hvad de öfriga punkterne beträffar, så, ehuru jag redan i all¬
männa ordalag förklarat, hvilka jag anser vara de vigtigaste, ber
jag dock att derom få yttra några ord Vidkommande då lista
punkten, tror jag det vara af största vigt, att Grundlagens bud i
detta hänseende noggrannt iaktages, icke blott i afs. på sådana
sysslor, hvarom Utsk. talar, utan äfven i afs. på förtroende-embe-
ten. Jag tror för min del stadganderne i 7 och 9 §§:ne R:s F:n
i detta fall äro oförtydbara. 7 § säger: »alla Regeringsärenden,
med undantag af sådana, som ill och 15 §§:ne omförmäles, skola
inför Konungen och StatsRådet föredragas och der afgöras.» I 9:de
§ står: »Uti alla mål, som hos Konungen i StatsRådet förekomma,
skall protokoll föras. StatsRådets tillstädesvarande ledamöter böra,
under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106:te
och 107 §§ vidare stadgas, ovilkorligen till protokollet sina menin¬
gar yttra och förklara; Konungen dock förbehållet att allena be¬
sluta.» Häraf anser jag följa, att alla ärenden skola inför Konun¬
gen föredragas; men en föredragning kan man väl icke anse
4ifi
Den 18 Juli.
hafva egt rum om Konungen, såsom det lärer tillgå, enl. hvad en
reservant uplyst, vid förtroende-embetens tillsättande, endast till-
kännagifver att han utnämnt den eller den personen. Någon an¬
nan förnuftig mening kan väl ieke ligga i Grundlagens bud,
än att Itådgifvarne skola före tillsättningen yttra sig, på det att
Konungen må kunna fästa något afs. vid dessa yttranden, så vida
■de förtjena det. Men om StatsRåden först efter beslutets fattande
afgifva sina yttranden till protok., hvartill tjenar då att de yttra
sig? Grundlagens mening kan således icke vara någon annan, än
att Itådgifvarne skola yttra sig innan beslutet fattas, och jag kan
derföre icke finna annat än att anmärkn. i detta hänseende är fullt
befogad, ehuru den borde hafva haft den utsträckning, som en re¬
servant åsyftat, eller att dylik föredragning äfven bör ega rum vid
tillsättande af förtroende-embeten, lika väl som vid andra. Ty om
icke de grunder, som Grundlagen upställer för befordringar, nemi.
skicklighet och förtjenst följas, utan godtycke tillsätter tjensterna,
så är det äfven påtagligt att Rikets sannskyldiga nytta icke kan
vid embetenas utöfning vårdas och iakttagas. Grundlagens bud må¬
ste fördenskull härutinnan noggrannt iakttagas.
Hvad 2:dra punkten beträffar, anser jag att StatsKåden Palm¬
stjerna och Gripenstedt framlagt öfvertygande skäl för vådan af att
fortgå på denna bana. De hafva nemi. vid afstyrkande af bifall
till en af ett engelskt handelshus gjord ansökning om tillåtelse att,
utan att ega svensk medborgarerätt, få besitta svensk jord, yttrat:
»att Kikets styrka berodde i hufvudsaklig mån derpå, att Rikets
jord egdes af Rikets innevånare och ej af personer, som äro fästa¬
de vid andra aflägsna länder genom nationalitet, egendom och för¬
värf, och som derigenom med bestämdhet kunde förutsättas att
alltjemt förblifva utländingar härstädes, utan allt annat intresse
för Rikets förkofran eller ens dess försvar, än det, som läge uti
ett obehindiadt fortsättande af den vinstgifvande rörelse, de här
drefve; att om och en eller annan mindre besittning kunde utan
särdeles olägenhet för det allmänna egas eller besittas af utrikes
bosatt utländning, så blefve dock olägenheterna större, ju flere dyli¬
ka undantag gynnades och skedde, samt att redan förut så många
tillåtelser för utländingar att besitta egendom inom Riket blifvit
meddelade, att flere ej borde bifallas, så vida sökanderne ej ville
inflytta för att blifva svenska medborgare.» Det är uppenbart att om
man tillåter utländingar att här besitta jord, utan att blifva sven¬
ska undersåter, och om det sker i så stor utsträckning, att de med-
gifvas få inköpa och besitta stora gods, sora tilläfventyrs utgöra
hela församlingar, så kunna de vigtiga kommunal-bestyr, som alltid
der måste finnas, ej uprätthållas så som sig bör; och då sedan sista
Riksdagen icke mindre än 35 dylika tillåtelser blifvit meddelade,
så anser jag Const.Utsk. hafva med fullt fog gjort äfven denna
anmärkn., samt hoppas att Konungens Rådgifvare måtte derå fästa
nödigt afseende.
Jag vill icke trötta med att genomgå alla de öfriga punkter-
ne, hvilka till en del förut äro uptagne; utan öfvergår till den
anmärkn.
Pbu 18 Juli.
417
anmärkn., som af Gr. Sparre blifvit emot Utsk. framställd, nemi. att Utsk.
icke hade bort redogöra för hvarje särskildt fall, utan endast i allmänhet
yttra sin åsigt, huruvida Konungens Rådgifvare ådagalagt nit, skicklig¬
het ooh drift i sina rådslag. Jag vdl i anledning häraf fästa upmärksam-
heten derpå, att 107:de § R:s F:n stadgar: »Skulle Const.Utsk.
anmärka att StatsRådets ledamöter samfäldt eller m eller flere
af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iaktta¬
git Rikets sanskyldiga nytta &c. ege då Utsk. att sådant tillkän¬
nagifva för R. St:r, hvilka, om de finna Rikets väl det kräfva» &c.
Huru är det möjligt att verkställa en sådan pröfning, utan att er¬
hålla redogörelse för de skäl, som föranledt Utsk. att framkom¬
ma med en sådan anhållan, som i nämnde § omtalas? Åtminstone
ville jag, för min del, alldeles icke obetingadt antaga, att Const.
Utsk. hade rätt i sin åsigt, och jag tror att om jag så gjorde,
skulle jag förfara ganska orätt mot Konungens Rådgifvare, samt
att de med fullt skäl i sin ordning kunde göra anmärkn. mot ett
dylikt förfarande. Detta oaktadt anser jag dock att Const.Utslcs
pligt hade varit, att sedan det framställt eller lemnat sin redogö¬
relse för alla de särskilda anmärknings anledningarne, borde Utsk.
hafva uttalat ett total-omdöme, eller hvilket resultat Const.Utsk.
ansett följa af dessa premisser, samt deraf göra en framställ¬
ning till R. St:r. Jag anser detta så mycket mer öfverensstäm¬
mande med Rikets Grundlag som de yttranden, hvilka inkomma
från Utsk., skola inom Stånden först framställas till antagande,
och jag hemställer huru det är möjligt att framställa detta mern.
till antagande. Det låter sig icke göra, och min åsigt är derföre,
att Const.Utsk., efter de speciella anmärknings anledninsarne, hade
bort framställa en slutsats till R. St:rs antagande, antingen i så
måtto att det föreslagit Ständerna att begära en eller flere af Råd-
gifvarnes endtledigande, eller ock att skäl förefunnes att låta vid
anmärknme bero.
Med stöd af hvad jag nu haft äran anföra, hemställer jag,
det R. o. Ad. måtte för sin del besluta följande: »Då anmälan om
Statsllåds ledamots skiljande från embetet på grund af 107 g R:s
F:n nu ej må göras för sådant rådslag, som, fastän det i annan
ordning redan kommit till R. St:rs kännedom, likväl ej i detta
mern. blifvit omförmäldt, samt de deruti framställda anm:irku:r,
ehuru till större delen befogade och af ej ringa vigt, dock äro af
den beskaffenhet att de, under förutsättning, att StatsRådets med¬
lemmar derå fästa behörigt afs. under Rädgifvarekallets fortsatta ut¬
öfning, icke nu böra föranleda till underd. anmälan om flere eller
färre af de ännu ej afgångne StatsRåds-medlemmarnes skiljande
frän deras embeten; så liigges mern. till handlingarne»
Frih. Raab, Carl Adam: De ord jag här går att uttala,
ber jag få inleda med en fråga:
Hvarföre omfattas denna stund, då DechargeBetänk. inkom¬
mer till kamrarne, med så mycken liflighet och med hvarje Riks¬
dag ökndt intresse?
VII II. * 27
418
Den 18 Juli.
Jo derföre, att med folkets allt högre insigt och bildning na¬
tionen mognat till ett politiskt myndighets-tillstånd.
Historien lärer oss alla de öden folket under framfarna dagar
genomgått åsamkade genom den liknöjdhet, hvarmed de förbisett
de allmänna angelägenheterna. Må det vara vår tid och vår högre
samhällsutveckling förbehållet, att med stigande upmärksamhet följa
de politiska intressena, vehikeln för individens och folkens intellek¬
tuella, materiella och moraliska utveckling, för samhällets storhet
och lycka.
Mången skal! kanhända vilja inbilla sig, att den konstitutio¬
nella rättighet vi i dag utöfva, är större, än den vi i andra våra
konstitutionella tider utöfvat. Den som qväljes af dessa politiska
skrupler, vill jag hänvisa till 1634 års R:s F:n om ansvarigheten.
Den grundsatsen var der antagen: att ali styrande och verkställan¬
de embetsmannamakt skulle vara ansvarig i ett system af kontrol¬
ler. I 1660 års R:s Fm stadgades, att: lediga Råds-embeten skulle
tillsättas med Ständernas och Rådets samtycke.
Må vi lägga detta på sinnet, att vi icke, genom allt för myc¬
ket devouement, må apollia den ena Statsmaktens rättigheter. Med
tanken på vår politiska storhet då och vår närv:de ställning, till
vår konstitutionella frihet då och nu, böra vi skäligen icke frukta
att hafva öfverskrida råmärket för statsmakternas ömsesidiga rättig¬
heter, hvarförutan all konstitutionel princip hvilar lika mycket der¬
på, att det finnes för StatsRådet en makt under, som öfver det,
och som fordrar räkenskap.
Huruvida, som det heter i 1830 års DechargeBetänk.: »Ko¬
nungens Rådgifvare troget och redligt vakat öfver konstitutionens
och lagarnes helgd, Fäderneslandets bästa och enskilda medborga¬
res rätt», skola vi undersöka.
I denna undersökning följer jag icke Utslcs väg, ty Utsk. har
betraktat hvarje sak särskildt för sig och icke i sammanhang med
Regeringens politiska system, hvarigenom detta sednare sättes i
bakgrunden för mer eller mindre obetydliga enskildheter. För min
del önskar jag se det politiska systemet i ett sammanhang; vill der¬
före inom en ram måla en tafla af alla de rådslag, som blifvit
under ifrågav:de tids-cykel afgifna, gruppera och färglägga dem
efter bästa förstånd och samvete, för att af dessa föremål samman¬
fatta en bild, af hvilken jag må kunna dömma till taflans större
eller mindre värde.
Med hänvisande till Regeringens politik i den inre förvalt¬
ningen åberopas:
1 :o) Den Kongl. Propostn om tryckfriheten. Deu afsåg att
med endast densammas omnämnande i Grundlagarne förvandla alla
bestämmelser om sättet, huru den skulle få utöfvas, till civil lag.
Tryckfriheten är konstitutionens väsendtligaste stöd! Skulle den gö¬
ras beroende af en nyckfull civil-lagstiftning, så stöde vår frihet på
spel. Den blef också enhälligt inom alla Stånd afslagen.
2:o) Prinsregerings-proposmn. Den åsyftade att, under vissa om¬
ständigheter, åt från Thronen aflägsne Prinsar öfverlemna Rikssty¬
relsen i följd af börd. Detta förslag saknar exempel i våra häfder,
Den 18 Juli.
41»
och skulle utsträcka Legitimitets-principen öfver vanlig gräns, på
samma gång denna deraf lätt skulle kunna hotas. Ilar också blifvit
af Ständerna afslaget.
3:o) Anmärkes den nya Landshöfdinge-instruktiouen som för-
anledt Const.Utsk. till anmärkms-anledning. Man har centraliserat
landtstats-styrelsen i Landshöfdingens händer; förändrat de konsti¬
tutionella garantier vi ega i den ansvarighet dessa tjenstemän varit
underkastade; öfverflyttat ansvaret på de af lagen svåråtkomlige
Landshöfdingarne; utsträckt deras- makt på ett betänkligt sätt,
hvarom deras rätt att stadga vitén synnerligen erinrar.
4:o) Angår Statsliådets underlåtenhet att i befordringsmål mo¬
tivera sina meningar om sökandes skicklighet och förtjenst. För¬
biseende härutinnan kan icke nog framhållas.
5:o) Den nya skolordmn, som centraliserat Skolstyrelsen i
Biskoparnes och Regeringens händer, hvarigenom åter skolan dra¬
gés närmare kyrkan och undervisningen kommer att utportioneras
af Regeringen, i stället för att skolundervisningen bör vara en all¬
män angelägenhet, som bäst utvecklas af en kraftig kommunalanda.
6-o) Bör anmärkas nyligen skedda utnämningar till de indrag,
tigaste Biskops embeten». Löneregleringsfrågan för Presterskapet är
af största vigt. Kyrkan lider kännbart af brist på tjenare och ännu
mer af den inom kyrkans tjenst eftersatta bildning, som eljest i
vår tid skulle tagas i anspråk. Man är blind för de faror som
hota Statskyrkan.
Har för öfrigt anmärkes såsom en uraktlåtenhet hos Konun¬
gens Rådgifvare, att de ingenting verkat för:
a) kommunal-lagstiftningen, som utgjort föremål för Ständer¬
nas öfverläggningar vid så många Riksdagar. Det kommunala lif-
vet utgör grundvalen för det konstitutionel politiska lifvet.
b) för Bank- och Creditväsendets ordnande, Det förvirrade
skick, i hvilket det befinnes, har kännbart ökat vårt financiella
trångmål. Då ändtligeu en komité förordnades på Ständernas be¬
gäran, att upgifva förslag härutinnan, så erhöll man af dess verk¬
samhet endast ett dödfödt foster.
Styrelsen företer i allmänhet endera en mycket stor eller liten
förmåga att tillsätta komitéer, Valet till en och samma komité
faller ofta på personer till tänkesätt diametralt olika. Följderna
deraf hafva i allt för många frågor visat sig. Frågorna blifva der¬
igenom oafgjorda och upskjutne.
Men nu till den yttre politiken.
1 sådant hänseende bemärka vi Neutralitets-förklaringen af år
1853. Det heter i Cirkulärbrefvet af den 26 Okt. 1853, »att,
i det beklagansvärda fall, att ett fredsbrott föranleddes af de mel¬
lan sjömakterna upkomna stridigheter, hvilka icke omedelbart
bcrörile de förenade liikenas intressen.» — — — —
Kan ett krig mellan Ryssland och Vestmakterne föras utan
att omedelbart beröra de förenade Rikenas intressen? Har Sverige
sjunkit till den nullitet, att det hvarken har att vinna eller förlora
af en sådan händelse? Såsom svensk skall jag aldrig erkänna det
420
Dan 18 Juli.
äfven om någon stor olycka, det Gud förbjude, hade öfvergått vårt
laud, som berättigade till ett sådant talesätt.
Det heter i Betänk.: »Sedan från Danmark svar ankommit,
att detta lands Regering fortfor i sina förut yttrade föresatser, blef
ärendet d. 14 Dec. 1853, inför Konungen föredraget af— — —
dervid, sedan föredraganden framlagt det genom omförmälda under¬
handlingar beredda förslaget till Neutralitets-förklaring oell tillika
tillkännagifvit — — — — Konungens nyssbemälde Rådgifvare
livar för sig i underdånighet • tillkönnagåfvo sin tanke vara,
att den föreslagna förklaringen i afs. å grunderna och verk¬
ställigheten af det neutralitets-system, hvilket de förenade Rikena
— — — — borde antaga, vore fullkomligt öfverensstämmande
så väl med de förenade Rikenas värdighet, som ock med deras
sanna intressen både i politiskt och merkantilt afseende, —
Hr StatsMinistern icke tvekade att i underdånighet tillstyrka, att
meddelandet till ifrågavide utländska makter genast måtte ega rum;
— — — — Med anledning häraf tillåter jag mig framställa föl¬
jande frågor:
1:0) Bör Sverige med likgiltighet se tillbaka på alla de oför¬
rätter det lidit af Ryssland, under mer än 100 år?
2-o) Bör Sverige med sorglöshet åse Rysslands tillväxande
makt och förstoring, eller bör det med skicklighet och förstånds-
skärpa, motarbeta dess eröfringslusta?
3:o) Om så är, inträder icke rätta ögonblicket härför under
en strid mellan den förenade mäktiga Vestern och Ryssland, eiler
när inträffar eljest lägligare tillfälle?
Om således rätta ögonblicket varit inne för oss härtill, huru
kan man då försvara denna Neutralitets-handling, som afskär för
oss alla de eventualiteter kriget bereder, och indrager oss i ett snör¬
lif, der vi, overksamme åskådare till striden, upträda medelbarligen
i Rysslands intressen.
De svenske män, som afgifvit och gillat denna Neutralitets-
förklaring, äro verklige politiske kontraster till våra föreg:de tiders
politiske män. Det finnes axiomer i politiken, som i andra veten¬
skaper. Ett politiskt axiom för oss har städse varit, att då Ryss¬
land varit inveckladt i krig med Turkiet och dessutom anfalles af
2:ne makter, som Frankrike och England, att vi då icke skola af¬
gifva Neutralilets-förklaringar. Det intima förtroendet och vänska¬
pen för Ryssland, på bekostnad af vår traditionella politik, har i
vårt statslif först inträd t med den Bernadottska Dynastiens upsti-
gande på den svenska Thronell. Vi hafva också endast ett mot¬
stycke till denna Neutralitetsakt, nemi. i den som år 1834 afgafs.
Men denna af år 1853 öfverträffar deri förra i hängifvenhet för
Ryssland, då Slilö hamn nu blef undantagen från Vestmakterna.
ilan erinras derom i en depesch från UtrikesMinistern till lega¬
tionen i Petersburg af den 31 Jan. 185 4 i anledning af Ryss¬
lands invändningar mot Neutraliteten. Man hade nemi. tagit till
mönster -— heter det —• 1834 års Neutralitets-förklaring, men att
dessutom (i Juli 1853), befästningsarbete blifvit beslutadt och (i
Aug. samma år) börjadt vid Slitö, på det man skulle kunna uptaga
Den 18 Jnli.
iJi
äfven Slitö bland befä stade bainnar, som skulle stängas, hvilket
vore ett nytt tillägg till Rysslands fromma.
Jag vill härmed icke hafva sagt att vi ovilkorligt skulle del¬
tagit i kriget. Deltagandet skulle berott på de fördelar kriget hade
öpnat för oss. Deremot har jag anledning tro, att vår Neutrali-
tetsförklaring, förläde kriget till Svarta Hafvet, som efter all be¬
räkning eljest hade kommit att gälla Östersjön; ty hvarföre anföll
Vestmakterrne eljest Bomarsund och sorn det säges erbjöd oss
Aland mot vilkor? Att förflytta kriget till Östersjön, låg i Vest-
makternas intressen. England skulle alltid vara mera intresseradt
att förstöra Rysslands ÖstersjöFlotta, som på 2 dagar kan vara vid
dess kuster, än Svarta HafsFlottan. som låg innestängd inom Dar-
danellerna. Begge mak t erne kunde dessutom långt förr afgöra kri¬
get genom ett slag åt hjertat på Ryssland, än genom ett krig i
Svarta hafvet, hvarifrån Ryssland aldrig kan kufvas. Tänkom oss!
att ÖstersjöFlottan hade blifvit förstörd i stället för Svarta Hafs-
Flottan, att Petersburgs kringliggande fästningar hade legat sorn
Sebastopol i grus. Hvilka fördelar skulle ieke då en utebiifvaude
Neutralitets-förklaring bered t oss.
Hvilka hafva följderne blifvit af Neutralitets-politiken?
Sedan ryska politiken för en tid blifvit stäckad i söder, vän¬
der den åter upmärksamheten mot norden. Den har alltförväl kom¬
mit underfund dermed, att en afgörande strid är oundviklig med
England. Att den så fattar saken, visar sig deraf att den
förstärker sina Flottor i Östersjön och Hvita Hafvet, föröker sina
Flottetablissemcnter och befäster sina kuster.
Vägen åt detta mål går öfver Skandinavien och vi måste i
första hand vara beredde på striden. Nationen fattas instinktmes-
sigt af denna fara, och det stora intresse för National-försvaret,
som blifvit ådagalagt genom enskilda motionärer, R. St:r och Re¬
geringen vid denna Riksdag och de många milhrs anslag, som blif¬
vit lemnade, utvisa tillräckligt att vi förstå upskatta densamma.
Sådan är vår ställning efter den beprisade Nautralitets-politiken.
Kunde den blifva sämre? Jag frågar.
Utsk. yttrar; »Det visar sig att af ifrågav:de Regerings åtgär¬
der den ena, eller Neutralitets-förklaringen varit förestafvad lika
mycket af ett vist förutseende, som en rigtig upfattning af stun¬
dens kraf. I tid förberedd och i tid afgifven undanröjde den hin¬
dren för den politiska ställning, som var med Rikets ära och för¬
delar mest förenlig, under en strid, hvars anledning och angifna
syftemål var för Rikets intressen främmande.» Då Utsk.-sålunda
gifver absolution åt Konungens Rådgifvare i denna politiska fråga,
då ser Utsk. densamma i en allt för trång och inskränkt synkrets
och synes fattadt af politisk fruktan för Ryssland; ser den ifrån
en synpunkt hvarifrån svensk politik förr aldrig varit sedd och hvar¬
ifrån jag hoppas den aldrig mer skall komma att betraktas.
Rörande det formela af frågan så har den delen af fö reg: de talare
blifvit utvecklad, hvarför jag förbigår densamma.
Under det att vi sysselsätta oss med den utländska politiken,
tillåter jag mig interpellera UtrikesMinistern, huru det förhåller sig
422r
Den 18 Jnli.
med den i Ut- och Inländska Tidningar omnämnde, af vår Rege¬
ring Danska Kabinettet erbjudne Off- och DefensivAlliansen. Skulle
meningen vara att ännu en gång förnya 1848 års politik och up-
triida för Danmark såsom helstat, då beklagar jag detta förbise¬
ende af våra stora oell sanna intressen. Ett Skandinaviskt Dan¬
mark kunna vi med rälla understödja, på grund af nationalitetens
rätt. Danmarks politik och förvecklingar som helstat nr Europas
sak oell ligger åtminstone f. 11. utom vårt görande och låtande.
Jag har nu slutat min granskning af Regeringens följda inre
som yttre politik. Efter bista förmåga har jag updragit en teck¬
ning af densamma. Den synes ega en rigtning till centralisation
och allena-styrande, i strid med konstitutionens anda och mening,
hvaraf jag dragar den slutsatsen, att Konungens Rådgifvare, hvilka
deltagit i dessa beslut, icke troget och redligt vakat öfver konsti¬
tutionens och lagarnes helgd och Fosterlandets bästa.
Sedan de fleste af dessa Rådgifvare hafva lemnat StatsRådet,
tinner jag f. n. vara lämpligast förena mig med Hr Cederschiöld,
i hans afgifna förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då aumärkmr blifvit rigtade mot
alla de i Coust.Utsk:s mern. förekommande punkterne, anhåller jag
att med några ord få upträda till försvar för de punkter, i hvilkas
beslutande jag deltagit.
Beträffande då l:a punkten, eller den, som anmärker underlå¬
tenhet af StatsRådets ledamöter att vid frågor om bortgifvande af
sådana sysslor, hvartill förslag blifvit uprättade, afgifva yttrande om
de sökandes skicklighet och förtjenster, så stadgar 33 g R:s F:n.
»Enär sådana sysslor, hvartill förslag blifvit uprättade,. skola af Ko¬
nungen bortgifvas, böra StatsRådets ledamöter yttra sig öfver de
sökandes skicklighet och förtjenster.» Om nu protokollen utvisa,
att, jemte det deruti finnas uptagne de tre personer, som innehaf¬
va förslagsrum, sedermera endast finnas namnen på åtskilliga andra,
hvilka varit från förslaget uteslutne och direkte hos K. M. sig an¬
mält, samt det så begifver sig att några af StatsRådets ledamöter
föreslå en person utom förslaget, och andra en annan, till erhål¬
lande af tjensten, utan att vidare yttra sig deröfver annat än med
hans namn, så kan man väl icke undra deröfver att möjligen en tredje
som jemväl utom förslaget blifver nämnd, om hvilken man endast
känner hans namn. Huruvida man kan påstå att R:s F:ns 33 §
härvid blifvit iakttagen, är åtminstone för mig omöjligt att fatta.
Det är möjligt att Grundlagen går för långt i sina fordringar;
men emellertid har den gifvit dessa fordringar tillkänna, och så
länge den har gällande kraft, bör den väl följas.
Hvad åter beträffar tillsättandet af förtroende-embeten, så är
Grundlagens stadgande derom alldeles skiljaktigt från föreskriften
om tillsättande af andra tjenster. I andra punkten af 33 § står
nemi.: »Åge de», StatsRådets ledamöter nemi., »äfven rätt, att emot
Konungens utnämningar till andra tjenster och embeten under¬
dåniga påminnelser göra.» Huruvida denna del af § blifvit efter-
lefd eller icke, utgör nu ej föremål för Ståndets öfverläggning, enär
Den 18 J uli.
423
Const.Utsk. sig deröfver icke yttrat, och jag anser mig fördenskull
icke böra söka utveckla de åsigter jag kan ega med anledning af
de anmärkir, som i detta hänseende blifvit framställda. Det är
nemi. endast angående det ämne, hvaröfver Const.Utsk. utlåtit sig,
som vi böra yttra oss, och i det afseendet tror jag mig hafva vi¬
sat både att saken är vigtig, att Grundlagens bud är oförtydbart,
och att det sätt att gå till väga, hvaraf jag framkastat cn bild,
icke är det, som Grundlagen afsett.
Vidkommande 2:dra punkten, »angående tillåtelse för utlänning,
som ej erhållit svensk medborgarerätt, att besitta fast egendom i
Riket», så hafva åtskilliga skäl här blifvit framlagda för den åsig-
ten, att det skulle vara orimligt påstå, det ingen annan än svensk
medborgare skulle få ega svensk jord. Egentligen har Utsk. icke
påstått någonting sådant, och har ej heller kunnat göra det. Det
har nemi. vid flere tillfällen visat sig vara ganska fördelaktigt att
tillåta utländningar besitta svensk jord; de hafva infört kapitaler i
landet, och, hvad som bättre är, de hafva äfven infört skicklighet.
Men derföre att bruket är nyttigt, är det icke sagt, att missbruket
bör försvaras. Det är en stor skillnad emellan att tillåta å ena
sidan ett inskränkt antal utlänningar på spridda ställen i landet
inköpa jord, och å den andra ett mångdubbelt större antal att göra
detsamma inom en och samma ort. Nu vill jag väl icke siiga att
detta sednare varit fället; men det är dock en sanning, att det
egentligen är i Skåne och Westergöthland, der dylika köp egt rum,
hvarigenom, ehuru sådant äfven skett i andra landsorter, man dock
icke kan säga, att de utländska jordegarne blifvit spridda i landet.
Det är äfven skillnad emellan om sådana utlänningar inköpa jord,
om hvilka man har förhoppning, att de här skola bosätta sig och
omsider blifva svenska medborgare, eller om denna jord inköpes af
utlänningar, som icke gifva den ringaste anledning till en sådan
förhoppning, t. ex. ett handelshus i England. Det är äfven gifvet,
att om det medför gagn att utlänningar inköpa svensk jord, så
måste det också medföra betydliga olägenheter. Förhållandet emel¬
lan husbonde och tjenare är icke oväsendtligt, och olägenheter må¬
ste nödvändigt upstå i afs. på alla kommunala angelägenheter. Man
har åberopat, att åtskilliga främmande stater medgifva utlänningar
nästan obegränsad frihet att inköpa jord inom landet; men man har
förbisett, att inom dessa stater en särskild lagstiftning finnes
för ifrågavide förhållanden, och att de inflyttade friimlingarne;
äfven hafva skyldigheter sig ålagda, som icke förefinnas i
svenska lagstiftningen. Häraf synes att man icke alldeles får bort¬
blanda förhållandena i detta fall, eller att derföre, att utlänningar
obegränsadt få inköpa jord i andra länder, sådant äfven bör vara
tillåtet här. Slutligen ligger väl ock någon skilnad emellan om
man i protrn finner att tillåtelse för utlänningar att köpa svensk
jord lemnats efter mogen pröfning, eller om man uti samma prot.
vid dessa ärendens föredragning icke finnér något annat, än blott
anmälandet och namnet, och understundom icke ens detta. Sä fin¬
ues t. ex., enligt hvad Utsk. äfven upgifvit, icke i StatsRAds-prot.
uptaget namnet på en person, sora här i Riket köpt en betydlig
424
Den 18 Juli.
egendom, utan det är blott upgifvet, att det var en utländsk han¬
delsfirma. Det lärer således icke kunna förnekas, att, i afs. på
tillåtelsen att köpa svensk jord, icke så ringa missbruk egt rum,
och alt detta missbruk varit i stigande, intygas af Utslcs Betänk.
Beträffande 3:dje punkten, angalo uplåtnnde af en del af en Krono¬
park till utvidgning af en mötesplats, så liar man försvarat denna åtgärd
dermed, alt ifrågavide jordrymd icke blifvit Kronan afhänd. Detta är
sannt; men för icke så långt tillbaka behötde ett hospital några tunne¬
land af samina kronopark, och då ansågs det behöfligt, att en Kongl.
Propos. afläts till Ständerna derom. Det må likväl härmed för¬
hålla sig huru som helst, så är dock gifvet, att när 77 g R:s Kai
föreskriiver, att Kronan tillhöriga parker m. m. skola förvallas efler
de grunder, R. Sl:r derom bestämma, kan K. M. icke, utan Stän¬
dernas medgifvande, förvandla en kronopark till en mötesplats, i
st. f. att odla den till skog. Det är visserligen sannt, att någon
stor skada icke inträffat; men att Grundlagens bud ieke blifvit i
alio följdt, lärer icke heller kunna förnekas, och det ärat' vigt, att
så väl sjelfva principen som Ständernas rätt uppehälles.
I afs. å 5:te punkten har blifvit framstäldt, det K. M. skulle
haft juridisk rätt, alt medgifva Köping-Hults-bolaget att tidigare,
än som vederbort, lyfta en del af det penningebelopp, som bemälde
Bolag till säkerhet för jernvägsbyggnadens utförande nedsatt. Den¬
na juridiska rätt vill jag icke förneka; men en annan sak är, om
man vid beslutets fattande afsett llikets sannskyldiga nytta, och
det.är äfven i denna syftning, som Const.Utsbs anmärkn., blifvit
framställd.. Vid oktrojens meddelande för detta Bolag, ansågs för
Statens säkerket behöfligt, att en summa af 200,000 Rdr nedsat-
tes i StatsKontoret, hvaraf hälften skulle få lyftas, då halfva arbe¬
tet vore färdigt, och den återstående hälften när hela vägen vore
fullbordad; hvaremot, derest Bolaget icke upfyllde sin skyldighet,
eller vägen icke inom rätt tid blefve färdig, denna summa skulle
tillfalla Staten. När nu bolaget hos Regeringen anhöll, att oak¬
tadt icke mer än högst en fjerdedel af anläggningen var färdig, få
lyfta halfva ifrågav:de summa, hvilket dock sedermera nedsattes,
så att Bolaget förklarade sig nöjdt med fjerdedelen, så är det väl
klart, att det innebar en större säkerhet för Staten, om, såsom ur¬
sprungligen var bestämdt, lyftning af halfva den deponerade sum¬
man medgifvits först sedan halfva arbetet blifvit fullbordadt, än om,
såsom nu skei t, Bolaget fick lyfta fjerdedelen, då blott en fjerdedel
af arbetet var färdigt. För att emellertid ett sådant beslut skulle
vara öfverensstämmande med Rikets sannskyldiga nytta, var det
utan tvifvel nödvändigt, innan man ansåg sig böra bevilja en för¬
minskning i Statens säkerhet, att Bolaget visat sig hafva med syn¬
nerlig drift och redbarhet samt på ett utmärkt sätt skött sina af¬
färer. Nå väl, mine Hrr, jag tror nästan, att man skall kunna
säga motsatsen. Det har nemi. på Bolagsstämmor beslutats om in¬
ställande af räntors betalning, om utfärdande af prelerenceak-
tier och om sådana åtgärder, hvilka väl icke kunna sägas utmärka
någon särdeles soliditet hos Bolaget. Ytterligare har man sett ar¬
betena bedrifvas på ett sätt, som visserligen icke ådagalagt någon
Den 18 Juli.
synnerlig utmärkt drift. Då K. M. således ansett lämpligt att
nedsätta eller minska Statens säkerhet, och Bolaget visat sig ega
mindre soliditet än det haft förut, kan jag icke finna annat än att
de ifrågav:de åtgärderne icke varit öfverensstämmande med hvad sorn
för det allmänna kunde anses nyttigt.
I afs. å Ode punkten, ang:de den af K. M. utfärdade instruk¬
tion för Förmyndarekammaren i Stockholm, har en värd talare
framställt åtskilliga anmärkmr mot Utsk:s upfattning af frågan.
Vid alla dessa anmärknu- qvarstår likväl den omständighet, på
hvilken jag icke kan annat än lägga vigt, nemi. att en beskatt¬
ning blifvit lagd på de omyndige i Stockholm. Om vi gå tillbaka
till nyssnämnde institutions första inrättande, finna vi att en viss
proc. af boupteckningssumman infördes, likasom det sattes en be¬
stämd ränta, för hvilken insättningen alltid skulle ansvara, eller
0 proc. på derstädes insatte medel. I förnyad instruktion för För-
myndareKammaren af år 1704 stadgades att för bestridande af ut¬
gifterna i och för förvaltningen af de insatta pensionerne proc.
skulle utgå, äfvensom att FörmyndareKammaren icke skulle vara
skyldig att svara för mer än 44- proc. för de medel, den egde att
förvalta. Detta beslut fattades sedan R. St-.r blifvit i frågan hörd.
Då nu en institution finnes i och för de omyndigas bästa, är det
visserligen billigt, att dessa omyndiga afstå en viss del af sin in¬
komst för bestridande af förvaltningskostnaden; och man kan äf¬
ven säga att då utgifterna nödvändigt måste utgå, är det också af
nöden att inkomsterna tilltaga så, att de förslå och med säkerhet
kunna antagas lemna något öfverskott. Angående användandet af
detta öfverskott föreskrefs, att 3,000 Daler kopparmynt årligen
skulle ingå till FrimurareBarnhuset, och återstoden till Allmänna
Barnhuset. Men, då jag medgifver riktigheten af nyssnämnde an¬
taganden, så kan jag likväl derigenom icke anse, att inkomsterna böra
sättas högre än behofvet kräfver. Ty det är gifvet, att om inkom¬
sterna bestämmas högre, än hvad som behöfves för att förvaltnin¬
gen skall bära sig, då upstår en beskattning på de omyndiga. Nu
har det visat sig, att FörmyndareKammaren lemnat högst betydli¬
ga öfverskott, och det var således onödigt, att höja afgifterna på
det att förvaltningen skulle kunna bära sig. Snarare hade man
bort nedsätta dessa afgifter, på det att icke öfverskottet onödigtvis
skulle blifva alltför stort och sålunda utan skäl trycka de omyndi¬
ge. Jag vill nu icke ingå i någon vidlyftig bevisning derom, hu¬
ruvida det är billigt eller icke, att sådana omyndige, hvilkas för¬
myndare sjelfva utlåna deras penningar, äfven deltaga i kostnaderna
för förvaltningen; men om så är, är väl orsaken den, att förvalt¬
ningen icke alltför hardt skall tynga på öfrige omyndige, och icke
för att skaffa medel till andra ändamål. När det nu visat sig,
att FörmyndareKammaren kunnat bära sig med de för handen va¬
rande afgifterna, så är det gifvet, i fall man anser billigt att de
omyndige, hvilkas förmyndare sjelfve utlåna deras penningar, skola
deltaga i förvaltnings-afgifterne, att dessa afgifter borde komma äf¬
ven de andra omyndige till godo. Nu har man visserligen sagt,
att man behöfde mera penningar, för att kunna höja lönerne för
120
Den 18 Jali.
verkets tjenstemän, och emedan förvaltningen småningom blifvit
dyrare, så hade man väl i främsta rummet bordt använda de redan
befintliga öfverskotten, och icke börjat med att lägga en ny beskatt¬
ning på de omyndiga. Denna åtgärd är således vidtagen icke der¬
för att förvaltningen skall kunna obehindradt fortgå, — icke för
att höja lönerna, — icke heller för att minska beskattningen på
de öfrige omyndige; utan derföre, att Barnhuset skulle få en större
inkomst. Det lärer väl sålunda icke kunna förnekas, att de omyn¬
dige i Stockholm i sjelfva verket fått förhöjda afgifter, på det att
inkomsterna för Barnhuset derstädes skulle blifva större. Det må¬
ste dock erkännas vara ett ingripande i It. Stms beskattningsrätt,
i fall Regeringen skulle kunna i och för ett kommunalt ändamål
bestämma en afgift så hög, att den icke allenast är tillräcklig för
detta ändamål, utan äfven lemnar så stort öfverskott, att man der¬
med kan vinna andra utom det förra stående ändamål. Jag kan
fördenskull icke finna annat, än att den af Const.Utsk. i förevrde
hänseende framställda anmärkmn är fullt befogad.
I afs. å 7:de punkten har jag mycket litet att tillägga. Så
vidt jag kunnat upfatta den värde talarens anmärkmr, har han
icke förnekat att ju ett fel blifvit begånget. Ty om också såväl
R. St:r, som i ämnet hörde auktoriteter gjort sig skyldige till en
glömska, så hade detta förhållande icke bordt vid föredragningen
förbises. Detta förbiseende föranledde visserligen till den riktiga
åtgärden att saken återtogs; men också till den skadliga, att man
10 dagar efteråt, måste ändra en förordning, derföre att man förut
icke gjort sig underrättad om förhållanderne.
Åttonde punkten innefattar anmärkn. mot medgifvandet af er¬
sättning åt en Postinspektor för förlorad sportelinkomst. Denna er¬
sättning var nemi. alldeles stridande emot författningarne; ty dessa
föreskrifva att posttjensteman icke vid andra tillfällen eger anspråk
på ersättning, än då Kronan tagit till sig sportlerna. Nu hade
denne Postinspektor så mycket mindre anspråk på ersättning, som
i kungörelsen ang:de ansökningar till tjensten det uttryckligen stod
utsatt, att något anspråk på dylik ersättning icke borde ega rum.
Anspråket var således obefogadt och några billighetsskäl förefunnos
ej heller, enär den ifrågav:de tjenstemannen visste, då han sökte
och erhöll tjensten, att detta skedde med vilkor, att någon ersätt¬
ning icke skulle komma i fråga i annat fall, än om lönen vore så
usel, att han deraf icke kunde lefva. Sådan var likväl icke hän¬
delsen; ty då han sjelf beräknat de förlorade inkomsterna till om¬
kring 2,700 Rdr Bko, kunde hans qvarstående sportler ej vara
mindre. Jag tror således att det är temligen ovedersägligt att man
i detta fall handlat i strid emot författningarne.
Beträffande 9:de punkten medgifves gerna, att Regeringen var
i en ganska svår belägenhet. Ä ena sidan hade nemligen ränte-
tagarne fullkomlig rätt att, då deras fullmakter voro utfärdade in¬
nan ränteförenklingen, utfå sina räntor enligt den gamla författnin¬
gen; och på samma gång hade äfven räntegifvarne rätt att, till följd
af ränteförenklingen, ieke utgifva räntorna enligt det gamla sattet,
så snart dessa räntor utgingo till sådana tjenstemän, hvilkas full-
t) e n 18 Ju 11.
42?
makter grundade sig på de nya förhållandena. Nu inträffade emel¬
lertid det invecklade förhållande att för vissa läroverk den indelta
spanmålen icke är indelad för lön, utan för läroverket i sin helhet,
och att den först efteråt fördelas på lönerna. A ena sidan kunde
således de lärare, hvilkas fullmakter voro äldre än ränteförenklingeu,
med allt skäl säga, att de icke gingo in derpå; men å andra sidan
kunde deremot räntegifvarne med lika mycket skäl säga: »bland
den spanmål, hvilken vi här betala till läroverket, ingår en betyd¬
lig del till löner åt lärare, som sedermera erhållit sina löner på
nya sättet; och derföre vilja vi icke betala enligt annat än detta
sätt.» Att nu medla så, att ingendera parten blef lidande, var na¬
turligtvis omöjligt. Oonst.Utsk. har icke heller klandrat Regerin¬
gen, derföre att hon icke medgifvit räntegifvarne något annat, än
hvad de hade skäligt anspråk på; och det var således ganska billigt
att de genom beslutet ej blefvo lidande; men då jemväl ränte-
tagarne hade anspråk på att icke genom detta beslut blifva lidan¬
de, borde man väl också hafva tänkt på dem, och det föreföll dem
derföre naturligt, att man skulle skaffa sig medel till ersättning åt
dem. Huru mycket riintetagarne förlorade på denna affär, kan på
siffran uträknas: det kan nemi. visas, huru mycket en lärare skulle
fått, derest hans lön utgått på gamla sättet, och skillnaden borde
hafva blifvit honom ersatt. En föreg:de talare har visserligen yttrat,
att detta hade gått an, men att medel fattades. Jag hemställer
likväl, om icke Rådgifvarne hade bordt tillstyrka K. M. att an¬
mäla saken hos R. St:r för att erhålla dessa medel, särdeles som
Rådgifvarne visste att förhållandet existerade icke blott i Götheborg
utan äfven på andra ställen, och för att bespara auktoriteterna onö¬
digt besvär, hade det väl varit riktigast att på en gång utfärda en
förklaring i ämnet. Man har äfvenledes sagt, att några vidare be¬
svär i frågan icke inkommit: naturligtvis hvarken vill eller kan jag
bestrida denna upgift; men derföre att personer låta sig nöja med
ett förhållande, i st. f. att underkasta sig mödan och kostnaderna
för en rättegång, bör man väl icke antaga att det är rätt och bra
som det är, då man vet att missförhållanden verkligen förefinnas.
I afs. å 10:de punkten har blifvit sagdt, att någon felaktighet
icke blifvit begången. K. M. skulle nemi. enl. 11 §:n Reg:sF:n
ega rättighet att sjelf bestämma det sätt, hvarpå ministeriella ären¬
den skola handhafvas. Denna rättighet är tydlig och klar; men
deruti finnes dock den inskränkning gjord, att K. M., innan han
fattar beslut, skall höra Utrikes StatsMinistern och en annan leda¬
mot af StatsRådet. Här kan väl nu icke nekas att ett beslut är
fattadt, och ett beslut af ganska vigtiga följder, nemi. ang:de neu-
tralitets-förklaringen. Jag kan således för min del icke finna annat
än att anmärkmn i sak är riktig; och då jag reserverat mig mot
densamma, var det icke derföre, att den icke var riktig i sak, utan
derföre att den kom för sent, emedan den rörde en fråga, som
tillhörde en period, för hvilken decharge redan var meddelad. Man
har visserligen sagt, att Utsk. icke förr än nu kunnat lära känna
detta förhållande, och således icke förr än nu anmärka detsamma;
men om detta resonnement skulle kunna gälla mot Grundlagens
426
Den 18 Jall.
ovilkorlig^ stadgande angående dechargen, skulle ju derigenom, att
Utsk. vid en kommande Riksdag reqvirerade ett ministerielt prot.,
ganska väl kunna hända, att Utsk. finge reda på en sak, som pas¬
serat för 20 år tillbaka, och således på den grund, att Utsk. ieke
sett den förut, åtalade densamma. R. o. Ad. torde således finna,
luiru långt man skulle kunna komma i orimlighet, om man ieke
holle sig till hvad Grundlagen bestämdt föreskrifver i fråga om
meddelande af decharge.
Beträffande slutligen 11 :te punkten, har Utsk. bestämdt ådaga¬
lagt, att någon Konsul med lön på Stat icke behöfves i Archangel
för svenska förhållanden, utan endast för Norrige; men emellertid
har, till följd af besynnerliga omständigheter, inträffat, att alla yt¬
terligare utgifter frän den fond, hvarifrån aflötiingen utgår, drabbat
Sverige ensamt. Det är således gifvet att Hr Fleischer, hvilken
såsom Konsul i Archangel endast gagnar Norrige, likväl fått sin
lön förbättrad på Sveriges bekostnad. Det är likväl icke endast
detta, som gifvit anledn. till Utsk:s anmärkn.; utan den har varit,
att Utsk. tyckt sig finna, att redan sedan långt tillbaka i den
unionella vågskålen lagts nog mycket rättigheter i den ena och väl
mycket skyldigheter i den andra skålen, ett förhållande, hvilket
Utsk. ansåg som en pligtförgätenhet att icke framhålla.
En talare har i afs. på Hr Ridderstnds anmärkn. yttrat, att
han icke kunnat annat än högeligen ogilla, att de protir, som nämn¬
de anmärkn. afsåg, blifvit med anledn. deraf reqvirerade; det är
likväl ingen hemlighet, att dessa prot:r reqvirerades genast efter det
Utsk. sammanträdt, och således utan all anledn. af Hr Ridderstads
anmärkn., ehuru denna anmärkn. gällde just samma fråga, som in¬
nehölls i dessa prot., och till följd deraf uptogs i förevrde Betänk.
Samme talare har ytterligare beklagat sig deröfver, att Utsk. fram¬
ställt en mängd fakta, hvaraf man kunnat draga många slutsatser.
Mig vill det dock synas som om R. St:r blifvit bättre i tillfälle
att bedöma frågan, då Utsk., genom att framlägga alla fakta, velat
bereda Ständerna utväg att, icke på grund af Utsk:s auktoritet,
utan på grund af egen sakkännedom fatta sitt beslut. Att man ur
samma faktiska upgifter kan, allt efter de olika åsigter man hyser,
komma till olika resultater, kan väl icke förnekas; men i allt fall
lärer det dock vara bättre att ernå dessa resultater till följd af
egen erfarenhet, än på grund af en auktoritet.
Slutligen och i allmänhet har man påstått att Utsk:s an-
märknir gälla nog obetydliga ämnen. För mig synes det likväl,
som om frågor, de der röra uraktlåten efterlefnad af Grundlagens
bud vid befordringsärender; obetänkt insläppande af jordegare; hu¬
ruvida beskattning blifvit i olaglig väg lagd på omyndiga; huru¬
vida en författning blifvit så oöfverlagdt utgifven, att den måst
återtagas; huruvida räntetagares och räntegifvares rättigheter blifvit
tillräckligt afsedde; huruvida de unionella rättigheterna och skyldig¬
heterna blifvit opartiskt behandlade, — dessa ämnen synas mig
icke vara obetydliga. Eli anmärkn., som jag dock vill medgifva
vara riktig är den, att det hade varit önskvärdt, om Utsk; kunnat
upstnlla sitt Betänk, på annat sätt, än nu skett. Jag tror att
Den 18 Juli.
429
riktigast linde varit, om denna upställning skett i vissa större
grundsatser, under hvilka sakförhållandena grupperats såsom bevi¬
sande exempel. Utsk. kan likväl såsom ursäkt för det nu iakt¬
tagna förfarandet åberopa föregide Riksdagars exempel och Grund¬
lagens uttryckliga stadgande. Vår Grundlag föreskrifver väl, att
Konungen eger allena styra Riket; men bredvid makten har den
äfven ställt ansvaret. I andra konstitutionella stater afträda mi-
nistrarne, om de blifva i minoriteten uti nationalrepresentationen;
hos oss är denna representation fördelad på 4 olika kamrar, med
ofta stridiga majoriteter, och man har derföre måst utfinna ett an¬
nat sätt för ansvarighetens utkräfvande. Detta sker genom Const.
Utskis granskning af StatsRådets prot, vid hvilken det åligger
Utsk. att anmärka hvad som kan vara stridande emot Grundlagen
och detsamma anmäla för Ständerna, som ega att derom besluta.
En uraktlåtenhet att framställa anmärkmr, der fog dertill förefin¬
nes, åberopas i framtiden såsom prejudikat, såsom ett Ständernas
godkännande af det iakttagna förfaringssättet, och det är derföre
af vigt att Utsk. säger sin mening. Gonst.Utsk. har icke till än¬
damål att vid alla tillfällen endast försvara eller endast klandra
Regeringen; utan dess pligt är att opartiskt och efter bästa sam¬
vete taga Grundlagen sådan den hr och framställa förhållandena
sådana de förefinnas. Detta har varit Utsk:s åsigt, och det har
således gått den väg, som i våra Grundlagar finnes utstakad; det
har följt den grundsats, som i dessa lagar finnes högt uttalad och
i nationens hjertan djupt rotad, om Konungens Rådgifvares ansva¬
righet inför svenska folket.
Hr Hjerta, Lars: Den långt framskridna tiden bjuder mig
att vara så kort som möjligt. Ehuru mycket af vigt redan af de
föreg:de talarne blifvit yttradt, finnes dock en eller annan punkt,
deröfver jag trott att anmärkn. bordt göras, och det är derföre
som jag anhåller att äfven få uptaga R. o Ad:s tid.
Instämmande i den tillfredsställelse Erih. Raab visat deröfver,
att såsom ett tecken till en alltmera vaknande konstitutionell anda
hos nationen kan anses den allt större upmärksamhet, hvarmed man
vid hvarje Riksdag motser den granskning, som Const.Utsk. an¬
ställer med StatsRåds-prot:n och det resultat, som deraf kan följa;
kan jag dock icke undgå att såsom en kontrast mot detta stigande
interesse och som en betydelsefull erinring om den ställning, hvari
våra konstitutionella garantier befinna sig, anmärka det jemförelse¬
vis med många andra mindre vigtiga tillfällen ringa antal af R. o.
Ad:s ledamöter, som i dag deltagit i denna discussion. För närv:de
finnes blott en Konungens Rådgifvare tillstädes, och två af detn,
öfver hvilkas deltagande i förvaltningen Const.Utsk. gjort anmärkn.,
och hvilka således naturligtvis borde vara interesseradc af den nu
pågående discussionen, hafva nästan så att säga skyndat sin väg,
sedan de gjort ifrån sig med de skriftliga anföranden, som de up-
läst. Då jag häruti icke kan finna något annat, än en slags i tyst¬
het bildad mening derom, att den akt, som vid hvarje Riksdag
föregår, då lt. St:r öfverlägga om Const.Utsk;s dechargebetänkande,
430
Den .18 Juli.
blott är ett slags obetydande ceremoni, som Konungens Rådgifvare
hafva att underkasta sig; anser jag dock vigtigt att några bestäm¬
da meningar uttala sig om betydelsen af den konstitutionella an¬
svarigheten så långt som man enligt Grundlagens bud kan sträcka
den, och det är hufvudsakligen i denna syftning, som jag skall be
att fä säga några ord.
Hr Dalman har efter min åsigt på ett klart sätt framställt
hvad man hade skäl att önska af Const.Utsk., nemi. att det borde
för Ständerna till erhållande af en fullständig kännedom om Riks-
Styrelsen ifrån de föreg:de åren framlägga en generell tablå öfver
Regeringsåtgärdernas beskaffenhet, så att man hade skäl att i detta
fall betrakta Utsk. såsom det der hade i sina händer att vårda de
konstitutionella garantiernas kontinuitet. Men äfven om den åsig-
ten, att Const.Utsk. ej enligt Grundlagen eger att yttra sig öfver
de af behofvet påkallade åtgärder, dem Regeringen uraktlåtit att
iakttaga,' vore riktig, så finnas dock, redan på grund af hvad som
skett, tillräckliga anledmr och tillräckligt utrymme för Utsk. att
gifva sina åsigter tillkänna både i afs. å hvad som blifvit gjordt
och hvad som blifvit uraktlåtet. Upmärksamheten har redan blif¬
vit fästad dervid, att Gr. Sparre klandrat, att Utsk. framkommit
med anmärkmr öfver Regeringens åtgöranden i särskilda mål, i st. f.
att framställa en tablå öfver Styrelsen i dess helhet. I detta afs.
tror jag, att Gr. Lagerbjelke nyss har ådagalagt hvad som varit
Utsk:s skyldighet, och att om Utsk. skulle hafva handlat på det
sätt som Gr. Sparre ansett vara det rätta, skulle detta Utsk:s
Betänk, uplösa sig i en fraseologi, som möjligen hade så föga stöd
af de särskilda handlingarne, att man dervid icke mycket kunde
fästa sig. Men det ena goda utesluter icke det andra, plägar man
säga, och det är icke heller utan prejudikat, att sedan Const.Utsk.
i särskilda punkter framställt de anmärkmr, som vid granskningen
af StatsRåds-prot. ansetts böra göras, det sedermera äfven gifvit
ett generelt omdöme öfver Regeringens handlingssätt, om dess nit,
skicklighet och drift. Jag tror också att det finnes en väg för
Utsk. att i detta afs. beträda, och det torde icke skada att fram¬
ställa en önskan derom, att Utsk. måtte kunna gifva R. St:r en
föreställning, huruvida något varit efterliggande i Regeringen sedan
den föreg:de perioden Det vore icke svårt att med ledning af en
föreg:de erfarenhet kunna se hvad man haft skäl att vänta, att
Regeringen borde hafva uträttat under denna tid. Const.Utsk.
borde derföre framlägga ett slags berättelse härom, ungefärligen på
samma sätt som de berättelser JustitieKansleren infordrar från de
öfriga embetsverken. Detta kunde blifva en lika vigtig anledn. för
R. St:r att bedöma, huruvida 1,07 §:n borde tillämpas, som de
direkta anmärkningarne. Af Utsk:s skyldigheter anser jag dock dem
stå främst, att då 9 §:n Reg:sF:n stadgar: »Uti alla mål, som hos
Konungen i StatsRådet förekomma, skall prot. föras. StatsRådets
tillstädesvrde ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till
den påföljd, hvarom i 106 och 107 §§:ne vidare stadgas, ovilkor¬
ligen till prot. sina meningar yttra och förklara,» taga en allmän
kännedom och uttrycka sin mening för R. St:r om hurudana Stats-
Den 18 J uli.
431
Råds-prot.-n i allmänhet äro beskaffade. Utsk. har visserligen gjort
det i afs. på ett särskildt fack af ärenden, nemi. det som antydes
i i:sta punkten; men jag tror att det ieke hade skadat nu, och
icke för kommande tider hade varit onyttigt, om Utsk. velat med¬
dela sitt Utlåt, om huru det ansett den Grundlagsparagraf hafva
blifvit upfvlld, som säger att prot. skall föras. Det kan icke vara
R. o. Ad. obekant, att enl. allmänt gängse berättelse (och jag an¬
ser att, i fall det skulle vara ogrundadt, ingenting är lättare, än
att gifva mig dementi) StatsRåds-prot:n föras på det siitt, att då
Prot:sSekret:n inkommit i konselj-rummet för att föra prot. får
han icke sätta sig, utan måste på stående fot, försedd endast med
en blyertspenna och ett oktavblad på sin trekantiga hatt göra de
nödiga anteckningarne. Nu kan visserligen en trekantig hatt vara
bra till många goda saker, men’ till skrifpulpet duger den icke;
och om det äfven hör till etiketten, att en Prot:sSekret. skall stå
i StatsRådet, så synes dock att han bör hafva ett någorlunda an¬
nat underlag för sitt arbete, än den trekantiga hatten; ty jag hem¬
ställer om icke redan deuna är ett alldeles otillräckligt materielt
substrat för upfyllandet af Grundlagens fordran, att i StatsRådet
skall pral. furas. Meningen härmed kan omöjligen vara annan,
än att den protokollsförande skall för tillfället upfatta hvad som
säges och att om några allvarliga meningsstrider förekomma, bör
han äfven anteckna dem. Den konstitutionella meningen med och
betydelsen af ett prot. kan icke vara allenast den, att StatsRåden
skola få veta hvarandras meningar, utan äfven att Const.Utsk.
skall få veta dem, och detta kan icke ske såsom Grundlagsstiftärne
hafva åsyftat (om man vill läsa motiverna till 1809 års Const.-
Utsk:s Betänk.), utan att ett verkligt prot. föres, hvilket nu icke
lärer ske. Protokollsförandens ansvar är derföre mera ett sken, för
att naturligtvis, om någon ledamot af StatsRådet det fordrar,
kunna af honom begagnas. Men om det icke är annat än ett
sken, så hemställer jag, om icke denna omständighet vore en sak
att i främsta rummet anmärka.
Jag öfvergår nu till några få andra punkter i Betänk,, vid
hvilka jag vill fästa mig; de öfriga äro tillräckligt belysta.
Första punkten i Betänk, handlar om »uraktlåtenhet af Stats-
Rådets ledamöter att vid frågor om bortgifvande af sådana sysslor,
hvartill förslag blifvit uprättade, afgifva yttrande om de sökandes
skicklighet och förtjenster.» I detta fall anser jag Const.Utsk. hafva
haft orätt att inskränka sin anmärka, till sådana sysslor, hvartill
förslag blifvit uprättade. Hr Cederschiöld har redan till någon del
utvecklat den åsigt jag i detta hänseende hyser; men jag ber att
något mera specielt få anföra de skäl, som göra att jag tror, det
vara ovedersägligt att StatsRådets skyldighet icke bör inskränkas
till hvad Utsk. förmenat. Det står nemi. i 35 § R:s F:n: »Siats-
Rådets Ledamöter, Presidenter och Chefer för Collegier m. fl. hafva
förtroendesysslor, hvarifrån Konungen må dem endtlediga, när lian
pröfvar Rikets tjenst det fordra. Konungen kungöre dock sådana
beslut StatsRådet, hvars ledamöter vare skyldige alt deremot göra
underd. föreställningar, om de finna sig dertill skäl ega.» På grund
432
Den 18 J n H.
lif denna § äfvensom af den föreg:de 33:dje der det står att:
»Enär sådana sysslor, hvartill förslag blifvit uprättade, skola af
Konungen bortgifvas, böra StatsRådets ledamöter yttra sig öfver de
sökandes skicklighet och förtjenster. Ege de äfven rätt att, emot
Konungens utnämningar till andra tjenster och embeten underd.
påminnelser afgifva», har man sökt förneka rättigheter och således
äfven förbindelser för Statsllåden att yttra sina tankar om förtroen¬
desysslor innan de tillsättas. Jag åter tror att man icke kan gifva
nog mycken vigt deråt, att det alldeles icke står, att Konungen
skall utnämna dessa personer, utan att någon föreg:de öfverlägg¬
ning derom skall ega rum i StatsRådet, utan blott att han eger
endtlediga dem, när han pröfvar rikets tjenst det fordra. Detta
anser jag också böra vara en rättighet för Regenten i afs: på för-
troende-embetsmän, i motsats till andra tjenstemän, hvilka icke utan
dom och ransakning kunna afsättas. Deremot står i 7 §m: «Alla
Kegerings-ärenden, med undantag af sådana, som i Jl:te ochl5:de
§§ omförmälas, skola inför Konungen i StatsRådet föredragas och
der afgöras.» Bland de Regerings ärenden, som äro undantagna i
11 och 15 §§ finnas alldeles icke de som angå tillsättandet af för¬
troende sysslor, och således måste dessa i StatsRådet föredragas och
afgöras. I 9 § står: »Uti alla mål, som hos Konungen i Stats¬
Rådet förekomma, skall prot. föras. StatsRådets tillstädesvarande
ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd,
hvarom i 106 och 17 §§ vidare stadgas, ovilkorligen till prot. sina
meningar yttra och förklara.» Jemför jag härmed stadgandet i 33
g, så är det omöjligt att deraf draga den slutsats, att Grundlags-
stiftarne skulle hafva åsyftat, att StatsRådets ledamöter icke skulle
hafva rätt, att afgifva påminnelser förr, än utnämningen redan för¬
siggått. Jag hemställer till hvar och en, som gör sig ett begrepp
om den föredragning, som bör tillhöra Konungens Rådgifvare, huru
det skulle vara beskaffadt med den roll, som Rådgifvarne utförde
vid dylika ärenders föredragande, om de icke egde rätt att yttra
sina meningar. Vi hafva ett ord i svenska språket, som skulle
kunna uttrycka den mening jag härom hyser, nemi. ordet hällrin-
gar; på annat sätt skulle Rådgifvarne icke kunna framställa sina
tankar, om de icke egde rätt att yttra sig förr än sedan Konun¬
gen redan gjort utnämningen. Hvartill båtade då dessa påminnel¬
ser; de kunde icke hafva något värde för Konungen, och blefve
endast obehagliga så väl lör honom som för hans Rådgifvare. Jag
kan icke antaga att någon af de män, som sitta i StatsRådet, kan
hysa en önskan, att bringa sig sjelf ned till den aldra största möj¬
liga nullitet, genom att på detta sätt tolka Grundlagen. På grund
af den uttryckliga ordalydelsen i Grundlagen anser jag således, att
StatsRådets medlemmar alldeles icke äro uteslutna från rättigheten,
utan fast mera hafva ovilkorlig förbindelse att yttra sig öfver till¬
sättandet af alla tjenster och således äfven öfver förtroende-sysslor.
Tager man vidare i betraktande 3 3 §:s båda afdelningar och skilj¬
aktigheten dom emellan, skal! man tydligen finna att Grundlags-
stiftarne med frasen »enär sådana sysslor, hvartill förslag blifvit
uprättade»,
Den 18 Juli.
433
»pruttade», hufvudsakligen menat sådana sysslor, hvartill förslag
på flere personer blifvit af underordnade embetsman uprättade och
inkommit; men det gifves sysslor, der icke förslag på flere perso¬
ner inkommit, utan der blott en promemoria eller något dylikt in-
gifvits till föredraganden, och jag inser ej, att icke föredraganden
äfven till sådana sysslor skall finna det vara bäst att sättas i till¬
fälle att föreslå en efter hans omdöme lämplig person, likasom att
att det skall vara Konungens intresse att öfverlägga med Stats-
ltådet om hvilka personer som skola utnämnas till förtroende-em-
beten. Tager man i betraktande, att dylika embeten äro de vigti-
gaste i Riket, så är det icke svårt att finna att StatsRåden söka
vindicera den största möjliga betydelse åt den konstitutionella rätten
att i detta afs. yttra sig. Jag kan icke finna, att något Kongligt
prerogativ härigenom skall på det aflägsnaste sätt förnärmas eller
kringskäras. Hvaruti ligger detta prerogativ? Deruti att Konungen
kan allena besluta; men det kan icke ligga något prerogativ deruti,
att Konungen icke skall höra sina Rådgifvare, i synnerhet då man
betänker, att Konungen är den som som sjelf utnämnt dessa Råd¬
gifvare och som sjelf kan skilja sig ifrån dem. Han kan således
icke deraf finna sig komprometterad.
Den andra anmärknm, som jag ämnar göra, rör den 10:de
punkten, »ang:de underlåtenhet att påyrka en med föreskriften i 11
§m R:sF:n öfverensstämmande behandling af ett ministerielt mål.
Frih. Lagerheim har, för att vederlägga den af Utsk. i denna punkt
gjorda anmärkn., sagt sig vilja såsom en uplysning erinra derom,
att det icke går an, då det är fråga om kommunikationer med
främmande makter, att på förhand meddela sig med StatsRådet
derom, emedan man först måste genom skriftvexling inhemta hvad
den främmande makten tänker om saken. Detta hindrar väl icke
att Konungen kan på förhand öfverlägga med sina Rådgifvare der¬
om, så vida jag antager, att Konungen anser Rådgifvarne kunna
tiga dermed; och vid sådant förhållande kan jag icke inse annat,
än att det bör intressera Konungen att veta hvad Rådgifvarne
tänka om så vigtiga angelägenheter. Historien vittnar att i alla
länder har frågan om förhållandet till främmande makter ansetts vara
bland de vigtigaste föremålen för senaternas öfverläggningar, och
detta är förhållandet t. o. m. i det enväldigt styrda Ryssland, enl.
hvad man allmänt anser sig veta om dess Statsinstitutioner. Ty
ingen lärer vilja neka att icke Ryske Kejsaren kan fatta beslut på
egen hand, så lär det dock i afs. på landets yttre politik, vara se¬
natorn som egentligen styr landet och man har icke ansett, att
Kejsarens Autokratiska makt lider deraf. Det är klart, att Sena¬
tens politik, eller syftningen deraf utgör ett starkt uttryck af hvad
Kejsaren vill; men förmodligen underlåter han icke, att taga råd
af Senaten i frågor, som angå hela Rikets väl eller ve. Jag ber
att exempelvis få uptaga hvad en föreg:de talare vidrört om ett
rykte, att det skulle vara på tapeten att ingå en ofif- och defensiv¬
allians med Danmark. Jag vill icke inlåta mig i något omdöme
om hvad som kan vara mer eller mindre rätt i denna del; erne¬
vi! H. 28
434
Den 18 Juli.
dan sådant beror på fullständig kännedom om alla dithörande sak¬
förhållanden; men hvad jag vågar säga är att, om man gör afs.
på nationens tänkesätt, bör man betänka sig tvenne gånger, innan
man går att kläda blodig skjorta i en tvist, som en annan makt
har med den tredje. Jag anser att denna fråga, till följd af sina
resultater kan för Sverige blifva af en så öfvervägande vigt, om
man nemligen betraktar de många invecklade förhållanden, som
derigenom komma att vidröras, — ja att den är af så omöjlig na¬
tur, att det icke kunde klandras, utan fast mera anses som en
skyldighet och ett åliggande, om StatsMinistern för Utrikes ären¬
dena för K. M. uttryckte den önskan, att StatsRådets öfrige leda¬
möter deröfver måtte höras. Det står visserligen i 11 §:n R:sE:n:
»Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå Rikets för¬
hållande till främmande makter, må Konungen låta bereda och
handhafva på det sätt, honom lämpligast synes. StatsMinistern för
Utrikes ärenderna tillhör, att dessa mål inför Konungen föredraga
och anmärka, i närvaro af någon annan StatsRådets ledamot.» Men
det kan icke förbjudas Konungen att äfven höra helt StatsRå-
det i en sådan fråga, och det kan således icke heller vara förbju¬
det för StatsMinistern för Utrikes ärendena, om han framställer
sin önskan till Konungen, att han måtte höra hela StatsRådet.
Jag vill icke längre inlåta mig på detta kapitel; men jag slutar
detsamma med att hemställa till R. o. Ad:ns egna ledamöter, hu¬
ruvida icke, med den största högaktning i öfrigt för nuv:de Utri-
kesMinistern, det kunde vara nyttigt att StatsRådet i sin helhet
rådfrågades i ett så vigtigt ärende, som det om en off- och defen¬
siv-allians, hvarigenom en hotande förveckling med flere af Euro¬
pas makter kan upkomma. Yi veta, att när 1809 års Grundlag
skrefs, skedde det i en tidpunkt af förskräckelse för politiska för¬
vecklingar, och denna förskräckelse verkade derhän på de föröfrigt
ädla och frisinnade män, som hade Grundlagens redaktion sig an¬
förtrodd, att de ville gifva Konungen all möjlig makt och myndig¬
het i afs. på utrikes politiken, troende utan tvifvel, att mera lifak-
tighet och verklighet låg i de konstitutionella garantier, som skulle
lemnäs i representationens händer: men om till följd af politiska
tankar man kommit allt mer och mer till den öfvertygelsen, att
någon politisk lifaktighet icke finnes i den anmärknings-rätt som
tillhör Ständerna, i följd af 107 §:n, så tror jag att det åtminsto¬
ne är en förbindelse att uttrycka sin åsigt, angtde fäderneslandets
angelägenheter, till det afseende, som svenska män med ömtålighet om
våra konstitutionela garantier må anse den kunna förtjena. Och
detta torde vara destomindre förmätet att önska, som det angifna
förfarandet ingalunda strider mot en bokstaflig tolkning af Grund¬
lagens ordalydelse, icke träder prerogativet för nära, icke kan sätta
Konungens Rådgifvare i någon sned riktning, och för öfrigt öfver-
ensstämmer med hela svenska nationens önskningar.
I afs. på de öfriga punkterna, anser jag att Utsk. i de flesta
fall haft befogenhet att framställa de deruti gjorda anmärkmne.
Gr. lagerbjelke har, enl. min öfvertygelse, väl och fullständigt
framställt skälen för denna befogenhet, — bättre än jag skulle
Ren 18 Juli.
435
kunna göra. Jag tror visserligen, att Utsk. har brustit deruti, att
det icke gifvit oss en tablå öfver det hela; men på grund af hvad
som blifvit gjordt, och då det f n. icke låter sig göra att begära
en anmälan enl. 107 §:n, en åtgärd, som äfven jag bekänner, att
jag icke skulle anse mig böra tillstyrka på grund af någon bland
de anmärkmr, Const.Utsk. i detta mern. framställt, ehuru jag an¬
ser dem befogade, utan snarare med anledning af sådana
tillgöranden, som Frih. Raab vidrört, tror jag att en medelväg
finnes, genom hvilka icke någon bör egentligen anse sig sårad, men
hvarigenom dock det allmänna behofvet af en opinionsyttring i alla
fall blir tillfredsställdt, jag menar genom antagandet af det förslag,
som Hr Cederschiöld framställt.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Då icke några andra aumärk-
nings-anledningar mot Konungens Rådgifvare, än sådana, som blif¬
vit af Const.Utsk. godkända, kunna föranleda till någon R. St:rs
åtgärd, tror jag ej heller att sådana atimärkna-, som af Hr Hjerta
och åtskillige andra talare blifvit framställde, böra af mig uptagas
till besvarande. Hvad åter angår de af Const.Utsk. i förev:de Be¬
tänk. till Ständernas pröfning framlagda anmärkn.T, tror jag att
efter Gr. Lagerbjclkes anförande ganska litet för mig återstår att
tillägga i als. å de punkter, der jag deltagit i Utslcs beslut. Några
få ord anhåller jag emellertid att få yttra.
Hvad i-.sta punkten beträffar, synes mig alldeles ovedersägligt,
att då 9 §:n R:sFm såsom en allmän grundsats stadgar, att det
åligger Konungens Rådgifvare att i alla mål yttra sig till prot,
vid den påföljd, att de eljest anses hafva delat den åsigt, som i
beslutet uttalas, och då Grundlags-stiftarne tillika ansett sig i en
särskild §, den 33:dje, böra föreskrifva: »enär sådana sysslor,
hvartill förslag blifvit uprätlade, skola af Konungen bortgifvas,
böra StatsRfidets ledamöter yttra sig öfver de sökandes skicklighet
och förtjenster», hvilka, enl. 28 §:n, äro de enda antagliga befor¬
dringsgrunder, som Utsk. känner, synes mig deraf följa, att Grund¬
lagen ovilkorligen ålägger Konungens Rådgifvare, att, i fråga om
befordringsmål, der förslag uprättas, yttra sin tanka till prot Det
kan visserligen vara sannt, att emot ett dylikt Grundlags-stadgande
åtskilligt må vara att invända; det kan måhända i ett eller annat
hänseende t. o. m. vara otjenligt; men derom hafva vi ingen rätt
att yttra oss, ty Grundlagens bud måste ovillkorligen efterlefvas.
Då nu i StatsRåds-protme, — som äro de enda handlingar, hvarefter
Const-Utsk. har att rätta sig och hvarefter R. St:r kunna bedöma
Konungens Rådgifvares göranden eller låtanden, — då nu i dessa
profil- icke finnes ett ord om livad Rådgifvarne tänkt ang:de dessa
befordringsmål, så måste väl Const.Utsk. vara tvunget att antaga,
det Konungens Rådgifvare inskränkt sig till att framställa sina
egna subjektiva meningar såsom en tillräcklig grund att befordra
en person, som icke en gång varit upförd på förslaget, en person,
om hvars meriter man i allmänhet känner ingenting.
Vidkommande 2:dra punkten får jag erinra derom, att Const.
Utsk. icke klandrat ett bruk, utan ett missbruk, och ett missbruk
436
Den 18 Juli.
måste det vara, att tillåtelse lemnats åt personer, man vet icke
hvilka, att besitta svensk egendom.
Hvad 3:dje punkten angår, synes den i och för sig vara af
ganska ringa vigt, då den blott afser några få tunnland af Statens
jord; men på samma grund, som Konungens Rådgifvare i detta
fall ansågo sig berättigade, att, utan R. St-.rs hörande, disponera
8 tunnland af en allmänning, på samma grund hade de äfven
kunnat tillstyrka K. M. att låta nedhugga hela allmänningen till
mötesplats, eller använda den till något annat ändamål. Hen om¬
ständigheten, att det finnes en expropriationslag, genom hvilken
K. M. får rätt att bestämma, huruvida jord må uplåtas till all¬
männa behof, kan naturligtvis icke, i strid emot Grundlagens all¬
männa bud, lemna Regeringen någon särskild eller friare disposi-
tions-rätt öfver Kronans egendom. Då Grundlagen uttryckligen
bjuder, att denna egendom skall förvaltas enl. R. St:rs föreskrifter,
men Konungens Rådgifvare tillstyrka K. M. att förvalta den på
ett sätt, som Ständerna icke veta af, eller som till och med är
stridande mot det behof för hvilket man bibehållit denna Statens
egendom, såsom händelsen är i förev:de fall, der frågan gäller en
krono skog; då kan man väl icke säga, att denna egendom blifvit
förvaltad efter de grunder som R. St:r föreskrifvit. Att således
Grundlagens stadgande härutinnan blifvit förbisedt, synes mig ganska
tydligt, ehuru den sak det nu gällde i och för sig var en obe¬
tydlighet.
I 6:te punkten bör man akta sig att för bifrågorna förbise
hufvudfrågan. Denna lyder så: »Hafva Konungens Rådgifvare varit
berättigade, att tillstyrka Konnngen att ålägga hufvudstadens omyn¬
diga innevånare en beskattning?» Ty en beskattning måste det
vara, när en afgift i ett visst ändamål ålägges dessa omyndiga;
något annat namn kan icke komma i fråga. Genom 1764 års
Instrukt.. för FörmyndareKammaren och Just.Colhm stadgades, att
denna embetsmyndighet skulle i det fall förvalta och handhafva
omyndiges medel, då »skicklige förmyndare ej kunna erhållas.» Då
Just.Colhm på detta sätt fick hand om kontanta medel, och således
blef ett förvaltnings-verk, var det också klart, att Colhm skulle
redovisa för dessa medel, och någon räntefot skulle väl då äfven
fastställas. Ena dagen kunde Colhm utlåna mot 3 proc., en annan
mot 4, och en tredje mot sex proc. o. s. v., utan att man visste
hvilkens penningar det var som utlåntes mot ena eller andra rän¬
tan. Det var derföre nödvändigt att bestämma en viss räntefot,
hvarefter medlen skulle redovisas. I den äldre Instrukhn var denna
räntefot bestämd till 6 proc.; men i 1764 års Instrukt. föreskrefs,
att de penningar, som Colhm på detta sätt fick om hand, skulle in¬
sättas i Banken, och att räntan skulle utgöra 4|- proc. Såvida
Colhm nu till enskilde, mot god säkerhet, utlånade sådana pennin¬
gar, som eljest kunde insättas i Banken, och för dessa penningar
fick mer än 4| proc., så blef naturligtvis öfverskottet en vinst för
Colhm. Om Colhm således erhöll 6 proc, men lemnade de omyn¬
diga 4i| proc., så utgjorde vinsten l£ proc.; men icke kan man
derföre säga. att detta var någon beskattning på de omyndiga,
1)en 18 Juli.
snarare var det ett premium för den besvärliga förvaltningen och
den stora omsorg som Colhm kunde hafva haft vid medlens utlå¬
ning. Om jag utlånar mina penningar till någon mot 4 proc.,
och denne sedermera utlånar dem mot 6, så kan jag viii icke säga,
att jag är beskattad med 2 proc. Jag får blott underkasta mig
denna minskning i inkomst. Men helt annorlunda är förhållandet
med den afgift, som blifvit ålagd, icke de omyndiga, hvilkas medel
Colhm förvaltar, utan dem, hvilkas medel förvaltas af enskilde för¬
myndare, de der endast inlemna lånehandlingarne till -Just.Colhm.
Dessa omyndige, hvilka hafva sina egna förmyndare, som erhålla
särskild aflöning för sitt besvär, dessa omyndiga hafva blifvit ålagda,
att, såvida de på sina penningar få mer iiu 4 ’ proc., ovilkorligen
till Just.Colhm betala £:dels proc.; och, såvidt jag kan finna, är
detta en beskattning. Med samma rätt, sorn Regeringen lagt denna
beskattning på de omyndige, med samma rätt skulle hon äfven
kunna ålägga de myndige att betala särskilda afgifter för hvarje¬
handa ändamål. Derföre t. ex„ att medlen för bestridande af Ar¬
méns förvaltning eller Arméns PensionsKassas tillgångar icke äro
tillräcklige, skulle Regeringen kunna af egen makt och myndighet
ålägga Officerare en sådan beskattning. Att Regeringen kunnat
påliigga en dylik afgift, är just hufvudsaken, oell detta är en om¬
ständighet, som, vid det förhållande att beskattningsrätten är en
bland de vigtigaste af de friheter, som svenska folket äger, måste
tagas vara på. Om man äfven antager, att Regeringen skulle varit
berättigad att ålägga en beskattning inom Stockholms kommun, så
återstår dock alltid den frågan, om denna beskattning var nödvän¬
dig. Såsom skäl har man åberopat den omständighet, att ett nytt
förvaltningsbestyr blifvit Just.Colhm ålagdt. Jag har gjort mig
underrättad om huru ärendena förut blifvit behandlade i Colhm,
och huru de behandlas f. n.; och efter hvad jag kunnat inhämta,
är det ett misstag att något nytt förvaltningsbestyr blifvit lagdt på
Colhm. Ty Colhin har precist samma åliggande, att mottaga låne-
handlingar, tillhörande sådana omyndiga, som hafva egna förmyn¬
dare, och precist samma bokföring sorn förut. Då Colhm således
icke ansett någon förhöjning i inkomster förut hafva varit behöflig
för förvaltningsbestyret, så behöfdes den väl icke heller nu. Att
någon beskattning således icke till följd af behof varit nödig, tror
jag vara obestridligt. En omständighet till bevis härför anser jag
mig böra åberopa. Enl. den utredning, som äfven i Ekon.Utsk;s
Betänk. N:o 96 förekommer, visar det sig, att under loppet af de
10 sednare åren har från Colhm blifvit till Stora Barnhuset i
Stockholm öfverlemnade öfverskotts-medel till belopp af 127,000
Rdr, eller 12,700 Rdr Bko om året. Dessa medel voro ganska
väl tillräckliga för bestridande af mångå nya. bestyr inom Colhm,
äfvensom till ganska betydliga löneförhöjningar, hvilka skulle stiga
till omkring 10,000 Rdr Bko årligen. Man finner häraf ett ytter¬
ligare bevis för att beskattningen på de omyndiga icke varit nödig.
Man har åberopat ansvarighetslagen, såsom något hvarpå man
skulle kunna stödja Konungens beskattnings-rätt; jag minnes icke
hvilken § i denna lag som åberopats; men i anledn. deraf anhåller
438
Den 18 J uH.
jag blott att få erinra derom, att denna lag må innehålla hvad
som helst, så kan den icke i något afseende ändra Grundlagen,
då denna bjuder, att svenska folket ensamt äger att sig beskatta,
och uttryckligen förbjuder, att gärder och pålagor af hvad beskaf¬
fenhet de vara må, få af Konungen påläggas. 73 §:n Reg:sF:n
säger nemi.: »Inga nya pålagor, utskrifningar af manskap, eller
af penningar och varor, må hädanefter, utan R. St:rs fria vilja och
samtycke, i den ordning förut nämndt är, påbjudas, upbnras eller
fordras» Då Grundlagens bud äro så uttryckliga, och dessa bud
ännu qvarstå gällande, samt icke i annan ordning, än den Grund¬
lagen utstakar, kunna förändras; icke kunna de förändras derföre
att ansvarighetslagen icke dermed harmonierar. Denna måste således
tydas i öfverensstämmelse med Grundlagen, och kan den icke det,
måste den vika för denna.
Hvad angår formen för Utsk:s här framlagda Betänk., kan det
icke bestridas, att en långt tjenligare förm derför skulle kunna
finnas. Men jag tror icke, att den uppställning, som här blifvit
följd, är så förkastlig som man velat påstå, synnerligen när man
besinnar, att Const.Utsk. har att för R. St:r framlägga, huruvida
Konungens Rådgifvare i ett eller annat afseende gjort sig skyldiga
till sådana grundlags-öfverträdelser, som påkalla tillämpning af 106
eller 197 §§:ne Reg:sF:n. Nu har Const.Utsk. funnit förhållandena
varit sådana, att Utsk. hvarken ansett sig böra ställa Konungens
Rådgifvare under RiksRätt, eller tyckt öfverträdelserna vara af sådan
vigt, att det skulle varit tjenligt tillstyrka R. St:r att begära en
eller fleres af dessa Rådgifvare entledigande. Utsk. har dock trott
sig böra anmärka sådana öfverträdelser, hvilkas fortfarande skulle
kunna blifva en följd af Utsk:s tystnad. Att för öfrigt mycket
orda i detta ämne, torde icke löna mödan. Const.Utsk. har icke
haft någon anledn. att yrka tillämpning af 107 g:ii, celi aldra-
minst skulle jag vilja göra det emot Rådgifvare, som understödt
K. M. under en period, hvilken måhända varit den lyckligaste som
under ett halft sekel inträffat för vårt fädernesland. Jag kan så¬
ledes icke tillstyrka R. o. Ad något annat än att lägga Coust. -
Utsk:s Betänk, till handlingarne, hvarå jag vördsamt anhåller om
Hr Gr. o. Landtm:s propos.
Frih. Stael von Holstein, Fabian Wilh.: Jemte det
jag förenar mig i hvad Hr Cederschiöld föreslagit aug:de behand¬
lingen af förevide Betänk., och för öfrigt instämmer i de yttranden
som Frih. Raab, Hrr Cederschiöld och Hjerta afgifvit, får jag blott
nämna, att då jag icke anser den framställning Utsk. gjort med
anledn. af Hr Ridderstads anmärkn. vara så tillfyllestgörande, att
jag kunnat instämma i hvad Utsk. yttrat, så nödgas jag framgent
vidblifva den öfvertygelse, att den politik, som under de sednaste
europeiska förvecklingarne blifvit följd, icke varit med Rikets sann¬
skyldiga nytta öfverensstämmande.
Äfven får jag i afseende å en annan punkt, litt. C), anmärka,
att då Utsk. ansett sig böra öfverlemna anmärkme till Ständerna,
hade det icke bordt ske på det sätt som här gjorts, nemi. att icke
Den 18 Juli.
43»
anmäla hvarföre motionären framställt dem, utan blott nämna ru¬
briken och öfverlemna den till Ständernas kunskap.
Gr. Mörner: Med anledn. af några föreg:de talares yttran¬
den, anhåller jag att få tillägga några ord till hvad jag förut haft
äran andraga.
Hvad den l:sta punkten beträffar, så förbigick jag densamma
då jag förra gången hade ordet, emedan jag ansåg den hafva blifvit
tillräckligt belyst af den förste värde talaren. Den har emellertid
sedermera blifvit af flera efterföljande talare uptagen, och det må
derföre tillåtas mig erinra derom, att, såvidt jag vet, hafva Stats-
Iiådsprot:n under den period, som nu utgjort föremål för Const.-
Utsk:s granskning, varit upställda på samma sätt som under den
föreg:de tiden, under hvilken ingen anmärkn. blifvit gjord i den
utsträckning, som vid innev:de Riksdag ägt rum. Jag tror mig
också bestämdt kunna påstå, att prot:n uptaga att hvarje föredra¬
gande för K. M. föredragit ärenderne och anmält de dervid före¬
kommande handlingar; huruvida protisföranden vid ett eller annat
mål fullständigt uptagit dessa handlingar, är jag icke nu i tillfälle
att speciellt kunna upgifva, då jag icke känner de särskilda fall,
på hvilka en af de föreg:de talarne tyckes syfta. Men då prot:n
i allmänhet innehålla en fullständig utredning af de sökandes me¬
riter, är det klart, att det är på denna utredning som föredragan¬
den och de med honom instämmande Rådgifvarne stödja sitt om¬
döme, utan att hvar och en af dem behöfver särskildt uprepa:
»att som den eller den kom i tjenst då eller då», o. s. v., enär
detta redan en gång finnes generelt anfördt. Jag tror således, att
utredning i allmänhet icke saknas, ehuru sådant möjligen kan in¬
träffa då fråga är om post-tjenster, dertill ofta 4 0 till 50 sökande
finnas. Dock vet jag med visshet, att äfven i afseende på dessa
tjenster alltid i akten finnes en promemoria, som uptager de sö¬
kandes meriter. Hade Utsk. velat hafva uplysning härom, hade
det kunnat reqvirera dessa handlingar, och derigenom fått tillräck¬
lig ledning för sitt bedömande. Jag kan i detta afseende icke
behöfva åberopa annat än hvad åtskilliga reservanter emot ifråga-
varule punkt anfört. Då de fullständigt anförda merit-förtecknin-
garne tillräckligt angifva den förordade sökandens skicklighet och
förtjenst framför de medsökande, skulle det blott föranleda ett all¬
deles öfverflödigt skrifveri, om man för hvarje särskildt fall skulle
uprepa hvad Reg:sF.n stadgar ang:de den grund som vid befor¬
dringar skall följas.
I afseende på 3:dje punkten har en talare anmärkt, att den
derstädes omfönnälda kronoparken icke skulle vara förvaltad enl.
de af R. St:r fastställda grunder. Detta är mycket riktigt; men i
och med detsamma denna park upläts till exercisplats, uphörde den
att vara kronopark, och det öfverlemnades åt Regeringen att be¬
stämma, huruvida den skulle bibehållas såsom sådan eller icke,
under den inskränkning som dervid var fästad, eller att man skulle
tillse det Statens behof af virke för Flottan blefve upfyldt. Då
nu den reserv-skog, som till exercisplats upläts, enl. vederbörandes
440
Den 18 Jult.
intyg, icke var för ifrågav:de behof behöflig, men deremot erfor¬
derlig för annat ändamål, så måste det väl icke hafva varit något
hinder för Regeringen att använda den för detta ändamål; någon
annan förvaltningsgrund för en exercisplats, än att derpå exercera,
vet jag icke att It. St:r fastställt.
I afseende å 6:te punkten hafva tvenne talare vidhållit sin
åsigt, att det skulle vara en beskattning som här blifvit lagd på
de omyndige. Jag har i mitt föreg:de yttrande sökt så fullständigt
utreda huru härmed förhåller sig, att jag nu icke har något vidare
att dertill lägga. Dock ber jag att få anmärka, det jag icke sagt,
att något nytt förvaltningsbestyr blifvit FörmyndareKam maren
ålagdt; jag har tvärtom sagt, att detta bestyr härledt sig ifrån ett
inom FörmyndareKammaren under tidernas lopp utbildadt bruk,
och att detta bestyr hittills blifvit utan ersättning besörjdt. Men
jag har icke kunnat föreställa mig, att man med en inkomst af sex,
sju till 9,000 Rdr, som öfverskottsmedlen under förra året utgjorde,
kunde bestrida en årlig utgift af 10,950 Rdr, som erfordras för
aflöning åt verkets tjenstemän m. m. Såvida denna sednare summa
är större än den förra, kan väl icke bestridas, att någon utväg
måste vidtagas för att fylla bristen. Så har äfven skett, och i st f.
att hvarje år reservera öfverskottet, har det blifvit aflemnadt
till Barnhuset, hvilket jag för min del anser vara ett ganska godt
ändamål, och som äfven finnes föreskrifvet i den alldra-äldsta In-
strukt.-n såsom ett föremål för Kammarens verksamhet. Jag kan
således icke finna, att man kan förklara det vara obehöfligt eller
oriktigt.
Beträffande 9:de punkten har en talare erinrat derom, att det
vore billigt att bereda äfven räntetagare ersättning. Billigheten
har jag icke förnekat; jag har blott sagt, att jag ansåg att det
borde vara de sjelfva, som i detta fall ägde göra framställning.
Att dessa räntetagare icke äro i samma ställning som andra, hvilka
hafva indelta räntor sig anslagna, det hafva de och deras företrä¬
dare i tjensten sig uteslutande att skylla. Sedan nu ett förändradt
sätt för dessa räntors utgörande blifvit infördt, hvarigenom rättig¬
heten att upsäga dem in natura uphört, har KammarKolhm funnit
tiden_vara inne, att till K. M. inkomma med anhållan, att slippa
det i K. Brefvet d. 22 Juli 1803 Colhm ålagda bestyr med bere¬
dande af en ständig tiondesättning Det har således berott på de
i förevrde punkt omförmälda skolor sjelfva, att bereda sig den er¬
sättning, som borde tillkomma dem lika väl som någon annan.
Jag tror fördenskull, att det klandrade beslutet stödt sig på en
ordagrann tillämpning af den utaf K. M. och R. St:r beslutade
författnm.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Det vore visserligen
åtskilligt att tillägga med hänseende till l:sta punkten, der jag, i
strid med den siste värde talaren, tror, att anmärkn. finnes
mot helt andra saker, än postmästares tillsättande. Afven emot
2:dra punkten äfvensom den 5:te vore åtskilligt att tillägga. Med
hänseende till grunderna för vår utländska politik, eller m. a. o.
Den 18 Juli,
441
den mot vår national-politik stridande neutralitets-förklaringen år
1853, äfvensom om det svaghets-rop, sora gaf sig tillkänna i No-
vemberTraktaten, och slutligen om den högst besynnerliga kraft¬
ansträngning som man spårar i den mycket omtalade off- och
defensiv-alliansen med Danmark eller garantien af SlesvigHolstein;
om allt detta vore mycket att tala. Likaså om våra inre förhål¬
landen, hvaribland jag i främsta rummet ställer den föga omsorg,
som blifvit rigtad på våra försvars anstalter, äfvensom den Komité
som nedsattes för att ordna förhållandena i afseende på våra unio-
nella försvars-anstnlter; men jag vill icke trötta E. o. Ad. med
några ytterligare tillägg då tiden är så långt framskriden, och då
resultatet i alla fall är att förutse. Jag ber derföre blott att få
instämma i hvad Frih. Baab och Hr Hjerta yttrat, äfvensom i vissa
delar af de anföranden, som afgifvits af två utaf Const.Utskis leda¬
möter, nemi. dess ordbde Gr. Lagerbjelke och Hr Carleson, samt
förenar mig i öfrigt med det förslag som Hr Cederschiöld framställt.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde, att i afseende på Const..Utsk:s förevrde Mern.
blifvit yrkadt’ dels att detsamma måtte läggas till handlingarne,
och dels att K. o. Ad., på sätt Hr Cederschiöld föreslagit, måtte
fatta följande beslut: »Du anmälan om StatsBådsledamot skiljande
från embetet på grund af 107 §:n Eeg:sF:n nu ej må göras för
sådant rådslag, som, fastän det i annan ordning redan kommit till
E. Stms kännedom, likväl ej uti detta.Mern. blifvit omförmäldt,
samt de deruti framställda anmärkmr, ehuru till större delen befo¬
gade och ej af ringa vigt, dock äro af den beskaffenhet, att de,
under förutsättning att StatsBådets medlemmar derå fästa behörigt
afseende under Bådgifvarekallets fortsatta utöfning, icke nu böra
föranleda till underd. anmälan om flere eller färre af de ännu icke
afgångne StatsEådsmedlemmarnes skiljande från deras embeten, så
lägges Mern. till handlingarne.»
Efter det Hr Gr. o. Landtm, först hemställt, om B. o. Ad.,
utan någon sådan motivering som Hr Cederschiöld föreslagit, beha¬
gade lägga Const.Utsk:s förev:de Mern. till handlingarne, hvarvid
ropades starka Ja, blandade med Nej, sedermera framställt propos.
till bifall å det af Hr Cederschiöld framställda förslag till beslut,
hvarvid ropades starka Nej, jemte åtskilliga Ja, samt slutligen
hemställt, om B. o. Ad. ansåge Utsk:s Mern. icke föranleda tili
annat beslut än att detsamma lägges till handlingarne, hvarvid
svaren utlöllo med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr
Gr. o. Landtm, att han funnit den sednast framställda proposm
besvarad med öfvervägande Ja.
Hr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens propos.:
Den som anser Const.Utsk:s Mern. N:o 11 icke föranleda tili
annat beslut än att detsamma lägges till handlingarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
442
Den 18 Juli.
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. det af Hr Cederschiöld framställda
så lydande förslag till beslut: »Då anmälan om StatsRåds-ledamots
skiljande från embetet på grund af 107 g:n Reg:sF:n nu ej må
göras för sådant rådslag, som, fastän det i annan ordning redan
kommit till R. St:rs kännedom, likväl ej uti detta Mern. blifvit
omförmäldt, samt de deruti framställda amärkmr, ehuru till större
delen befogade och ej af ringa vigt, dock äro af den beskaffenhet,
att de, under förutsättning att StatsRådets medlemmar derå fästa
behörigt afseende under Rådgifvarekallets fortsatta utöfning, icke
nu böra föranleda till underd. anmälan om flere eller färre af de
ännu icke afgångne StatsRådsmedlemmarnes skiljande från deras
embeten, så lägges Mern. till handlingarne.»
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 35.
Nej — 9.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk. inkomne Betänkm:
N:o 98, i fråga om kristendoms-undervisningens besörjande i
folkskolorne och i församlingarne;
N:o 99, i ani. af väckte motioner rörande HandelsOrdmn af
d. 22 Dec. 1846 jemte åtskilliga dermed sammanhang ägande för-
fattn:r, äfvensom om rättighet till fri handel med salt inom Riket;
N:o 100, i ani. af väckt motion om uphörande af den all¬
mogen i sju härader af Elfsborgs län samt städerne Borås och
Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet;
N:o 101, i ani. af väckt motion om föreskrifters meddelande
till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet att försälja
sina tillverkningar m. m.; samt
N:o 102, i ani. af väckte motioner om ändring i Fabriks-
och HaudtverksOrdmn af d. 22 Dec. 1846.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
£> eu 20 J ali.
143
Måndagen den 20 Juli 1857.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdrag för den 18 d:s samt pleni-prot.
för den 13 sistl. Juni f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-
Utsk. ankomne förslag till It. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 00, ang:de ett grundlagsändrings-förslag rörande Biks-
Styrelsens förande i vissa fall m. m.; och
N:o 96, ang:de Häradsh. Assessoren G. Lagerstråles insättan¬
de i JustitiaeOmbudsmansEmbetet.
Äfvenledes uplästes och godkändes Exped.Utsk:s under N:o 95
afgifna förslag till förordnande för Häradsh. Assessoren G. Lager¬
stråle, att vara lt. St:rs Justitieombudsman.
Uplästes ett af Hr af Sillén, Abrah. Wilh., inlemnadt
så lydande mern.:
I anseende dertill att jag är förhindrad af enskilda göromål,
får jag härmedelst i ödmjukhet anhålla om att blifva befriad från
min befattning såsom supleant i Bevilln.Utsk. med bibehållande af
min riksdagsmannarätt.
lt. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades att vid deras nästa sammanträde
utse en supleant i Bevilln.Utsk. efter Hr af Sillén.
Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till afgörande Samman¬
satta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis den 11 och 13 d:s
på bordet lagda Betänk. N:o 26, i ani. af väckte frågor om för¬
ändring eller förklaring af nu gällande stadganden ang:de skyldig¬
het att bygga och underhålla kyrka, prestgård, tingshus och härads-
fängelse.
Sedan de 4 första punkterne och jemväl 5:te punkten, inne¬
hållande Utskrs pag. 5 gjorda hemställan, att åtskilliga motionärers
förslag om åläggande för innehafvare af kyrkoherde boställen att
sjelfve bygga sina prestgårdsbyggnader, ej må af 11. St:r godkännas,
blifvit bifallne, förekom 6:te punkten, rörande den särskildt Pastor
444
Den 20 J ali.
och särskildt församlingen åliggande underhållsskyldighet af prest-
gårdsbvggnader.
Härvid inlemnades och uplästes ett så lydande anförande af
Hr af Sillén, Georg Axel:
Det må visserligen anses vågat att jag vill yttra mig i detta
ärende, men jag ursäktar mig med den ädle Colbjörnssons ord, då
han, såsom ordförande uti danska LandtluislnsSällsk. på 1700-talet,
började sitt förträffliga tal rörande Kronodomänernas styckning och
försäljning med dessa ord: »Det är en ädel strid att täfla om det
allmännas bästa befrämjande.»
Yäl inser jag att de anmärkn:r jag ämnar framställa vid Lag-
samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o .26, ang:de skyldig¬
het att bygga prestgård m. fl. allmänna byggnader icke kommer
att denna Riksdag föranleda till något betydligt resultat af för-
bättradt förhållande i de afseenden motionärerne framställt. Men
detta skall icke från framställande af mina tankar afskrämma mig
mera än den som med oslipad yxa hackar på trädets stam. Han
stannar först vid blotta försöket. Trädet faller slutligen.
Utsk. har mveket lätt kommit ifrån frågan om Kyrkoherdarnes
åläggande att sjelfve bebygga sina boställen, dermed att denna fråga
vid flera föreg:de Riksdagar blifvit afslagen. Detta skäl synes vara
lika sinnrikt som att den, hvilken gått vilse i en mörk skog icke
skulle vilja söka sig komma i en ljusare rymd. På sådan vack¬
lande grund är det Utsk. anser sig kunna inskränka sig till den
erinran, att Kyrkoherdars fastigheter och församlingars skyldigheter
i afs. på byggandet af vissa hus fl prestgård, ulan tvifvel varit
ansedde och fortfarande måste betraktas såsom en presterskapets
aflöning tillhörande förmån, hvars afskaffande icke må anses berätti-
gadt deraf att presterskapets lönevilkor genom nyodlingar och jor¬
dens bättre skötsel ökats;» ty, säger Utsk., »om äfven sådant kan
i flere församlingar vara förhållandet, måste dock i betraktande
komma, att samma orsaker, genom framkallandet af en ökad folk¬
mängd, äfven medfört större besvär och möda i pastoralvården.»
Men jag frågar, hvadan kommer det att Hrr Pastorer åtnjuta
en förmån som icke tillkommer deras medbroder, Komministrarne,
hvilka ofta icke hafva en tiondedel så stora löneinkomster som
Kyrkoherden? Jo, derifrån, att Pastorsbefattningen tillkom i kri¬
stendomens första tider i Sverige, att presterskapets inkomster be¬
stämdes efter katholska reglor samt att Komministrarne först efter
reformationen tillkommit och sedermera fått boställen. Huru länge
vill man omhölja en sådan orimlighet med ett sofistiskt täckelse?
Att Pastorernas på landet lönevilkor i sednare tiden betydligen
ökats ej allenast genom församlingarnes tionde, utan äfven genom
den tillväxt i afkomst deras boställen vid en förbättrad skötsel
lemna, är ovederläggligt. Och om än folkökningen i någon mån
ökar Pastorernas besvär, så sträcker detta sig åtminstone icke till
det hufvudsakliga eller gudstjensterne i kyrkan, hvilka icke äro
flere om församlingen utgör 5000 menniskor eller 1000. Och då
Pastor utom den ordinarie inkomsten har de s. k. Jura Stol® eller
Den 20 Jall.
445
betalning för lysning till äktenskap, för vigsel, för kyrkotagning,
för begrafning, för barndop, för socknebud, så är det klart att
dessa inkomster skola stiga i bredd med folkökningen. Ingen em-
bets- eller tjensteman på landet, vare sig militär eller civil, får
byggnadshjelp. Endast på högre Officerares; från och med Sqvadrons-
och KompaniChefs, boställen består Staten karaktershus, men un¬
derhållsskyldigheten åligger indelnitigshafvaren.
Utsk. har dock, för att visa sig gå något de många motionä-
rernes önskningar till mötes om ändringar uti 2 §:n 26 kap. Bygg-
ningaBalken, föreslagit en underd. skrifvelse till K. M. om förkla¬
ring af berörde §, i hvad angår underhålls-skyldigheten. Denna
åtgärd, såsom till ingen båtnad ledande, afstyrker jag vördsamt.
Deremot föreslår jag att all byggnadsskyldighet af församlingarne
vid nuv:de Pastorers afgång, (d. v. s. efter lagförklaringens kungö¬
rande) uplrör. Derigenom förfaller deri väckta frågan om de privi¬
legierade jordegendomarnes deltagande uti nämnde skyldighet. Man
må icke tro att sökande till kyrkoherdebeställningarne skola sak¬
nas för en så obetydlig förändring uti lönevilkoren. Hvilken Kom¬
minister skall icke tacksamt utbyta sin plats såsom själasörjare inom
församlingen? Om ock aldrig så skicklig prest måste nu mången
sakna fortkomst för det att lian icke tagit s. k. Pastoralexamen.
Men om sådan är nödvändig, så bör den då tagas innan prest-
vigning sker.
På grund af hvad jag föreslagit hemställer jag vördsamt, att
detta anförande måtte, såsom en af Utskrs Betänk, föranledd ny
motion, i stöd af 5 6 §:n Kiksd:sOrdn:n remitteras till Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. med föreläggande för Utsk., att till
R. St:r inkomma med förslag till den lydelse af 2 §:n 26 kap.
ByggningaBalken, sorn blir lämplig för den af mig nu tillstyrkta
förändringen, att till K. M. i underd. öfverlemnas.
Efter upläsningen häraf yttrade Gr. Sparre, Erik:
Jag får först anmärka, att den siste värde talarens framställ¬
ning angår den redan föredragne punkten om presterskapets bygg¬
nadsskyldighet. Då dessutom motionärens framställning icke inne¬
fattar något nytt förslag, utan innehåller alldeles detsamma som
den motion, öfver hvilken beslut redan af R. o. Ad. är fattadt,
och då man icke får vid samma Riksdag ånyo väcka motion om
samma sak, så lär Hr Gr. o. Landtm vara förhindrad att fram¬
ställa propos. på remiss af detta som motion uplästa yttrande.
Hvad angår den nu föredragna punkten, så beklagar jag att
Utsk. icke gått så långt i sitt tillstyrkande i fråga om presterska¬
pets underhållsskyldighet, som motionären önskat. Utsk. har lik¬
väl i någon mån sökt förekomma de ständiga tvisterna mellan
socknemän och deras själasörjare. Jag anser likväl att man genom
detta förslag gjort början med att lösa dessa svårigheter och an¬
håller derföre om bifall till detsamma.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att Hr af Silléns anförande, jemte
det deri såsom ny motion uptagna förslag, hvarom Hr Gr. o.
446
Den 20 Juli.
Landtm, efteråt skulle göra särskild framställning, innefattade yr¬
kande om afslag å den nu förevide punkten, hvarå Gr. Sparre der¬
emot yrkat bifall; samt hemställde derjemte om R. o. Ad. behagade
bifalla denna punkt.
Ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde sedermera, att Hr af Sillens
anförande i öfrigt innehöll ett såsom ny motion framställt yrkande,
att Pastorerne, efter nuv:de Pastorers ålgång, må blifva ålagdt att
sjelfve bygga sina hus; men att frågan derom, på sätt Gr. Sparre
anmärkt, redan var afgjord genom R o. Ad:s bifall till Utsk. i
förev:de Betänk, pag. 5 gjorda hemställan; samt att, vid sådant
förhållande och enär Utsk:s afst.yrkande eller ett Stånds afslag å
en förut väckt motion naturligtvis ej kunde berättiga väckandet i
samma ämne af en ny motion enligt 5 6 §:n Riksd:sOrdn:n, om
också det nya förslaget vore i någon mån atvikande från det förra,
Hr Gr. o. Landtm, funne sig förhindrad att framställa propos. å
Hr af Silléns begäran att få sitt anförande såsom ny motion re-
mitteradt till Utsk.
De öfrige punkterne af förev:de Betänk, blefvo utan discussion
af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs Hederv. BondeSt:s d. 11 dennes på bordet lagda
prot.-utdrag N:o 321, innehållande inbjudning till MedStm att för¬
ena sig om det af BondeSt. fattade beslut, att Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk. borde föreläggas att inom 3 veckor efter det prot.-utdrag i
ämnet kommit Utsk. tillhanda, till R. St:r afgifva Utlåt, i skjuts¬
regleringsfrågan.
Gr. Beckfriis, Corfitz: Afdelmn inom Utsk. har redan
fattat beslut i denna fråga, och så snart den ledamot, hvilken lof-
vat att upsätla historiken i målet, kommit hem, hvilket sker en
af dagarne, så skall prot. genast justeras. Vid sådant förhållande
kan det icke vara skäl att bifalla inbjudningen, hvarföre jag får
föreslå, att man lägger densamma till handlingarne på sätt som
skett inom BorgareSt.
BondeShs förev:de inbjudning blef uppå härefter framställd
propos. afslagen.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Const.Utsk:s nedannämnde den 16 d:s på bordet lagde Mern.:
N:o 13, med förslag till ändring i 12 §:n Reg:sF:n, ang:de
StatsEådets hörande öfver afhandlingar och förbund med främ¬
mande makter;
N:o 14, ang:de det tillägg till 12 §:n Reg:sF:n, att Konun¬
gen icke må utan R. St:rs samtycke blifva regerande Furste af ut¬
ländsk stat;
Den 20 Juli.
447
N:o 15, med förslag till ändring i 72 §:n Reg:sF:n, ang:de
inlösen af R. St:rs Banks sedlar;
N:o 10, med förslag tiil tillägg i 109 §:n Reg:sF:n och 80
§;n Riksd:sOrdn:n, ang:de upskof i Riksdag;
N:o 17, med förslag till ändring uti 27 g:n 1 mom. oell 28
§:n Riksd:sOrdn:n samt 53 §:n Reg:sF:n, ang:de tiden dels för
öfverlemnande af K. M:s Nåd. Propos. om StatsVerkets tillstånd
och beliof, dels för Utskottsval;
N:o 18, med förslag till ändring i 7 6 g:ii RiksdisOrdmn,
angide den af StatsRådet för dess åtgärder vunna decharge;
N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 g:n Reg:sF:n och
27 g-.n 1 mom. RiksdisOrdmn, rörande Propos:n om StatsVerkets
tillstånd och behof; samt
Nio 20, med förslag till tillägg vid 28 g:n RegisFin, angide
utländsk undersåtes rätt att i Riket förvärfva och besitta fastighet.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo Allm. Besv.- o.
F.kon.Utskis nedannämnde d. 18 dis på bordet lagda Betänkm:
Nio 98, i fråga om kristendoms-undervisningens besörjande i
folkskolorne och i församlingarne;
Nio 99, i anledn. af väckte motioner rörande HandelsOrdnin
den 22 Dec. 1846, jemte åtskilliga dermed sammanhang egande
författningar äfvensom om rättighet till frihandel med salt inom
Riket;
N:o 100, i anledn. af väckt motion om uphörande af den
allmogen i sju härader af Elfsborgs län samt stiiderne Borås och
Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet;
N:o 101, i anledn. af väckt motion om föreskrifters medde¬
lande till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet att
försälja sina tillverkningar m. m.; samt
N:o 10 2, i anledn. af väckte motioner om ändring i Fabriks-
och HandtverksOrdmn den 22 Dec. 1846.
Slutligen anmäldes och lades på bordet följande från Stats-
Utsk. ankomne Utlåtm:
N:o 81, i anledn. af erhfillne återremisser å Betänk. N:o 41,
ang:de en med statsregleringen gemenskap egande fråga:
N:o 82, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om upförande af
en hufvudsakligen för Postverket afsedd byggnad å K. M:s och
Kronans intill Operahuset i Stockholm gränsande tomt; och
N:o 83, ang:de begärda statsbidrag för ny tomtreglering och
nya byggnaders upförande inom den sisth år afbrunna del af sta¬
den Eksjö.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ på 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
448
Den 22 Juli f. m.
Onsdagen den 22 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prol:s-utdr. för den 20 dennes, samt pleni-
prot. för den 13 sistl. Juni e. m.
Pöretog R. o. Ad. val af en DirektörsSuppleant vid LåneKont.
i Götheborg efter Hr Kaptenen och Ridd. Joli. Aug. af Peterséns;
och befanns, efter valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd
Hr Kapitenen Joli. Sam. Aug. Virgin, med 18 röster.
Företogs pröfijingen af BevillmsUtskis d. 11 och 13 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 10, angide Tullbevillningen, och der¬
med sammanhang egande ämnen.
R. o. Ad. beslöt, uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, gjord
framställning, att detta Betänk, skulle punktvis föredragas.
lista punkten, ang-.de en af Ilr Bodell i fråga om lolags-
ersättningen för staden Luleå väckt motion.
2:dra punkten, ang-.de afgiftens lill Handels- och Sjöfarts¬
fonden och tolagens uphörande såsom särskilda beskallningstiilar
m. m.
Hr Printzensköld, Carl: Det väcker hos mig ett icke
ringa bekymmer att se Ståndet nu vara så fåtaligt, då en på lan¬
dets väl så djupt ingripande fråga, som den angide tull-lagstiftnin-
gen, nu skall företagas till afgörande; och af ett dylikt förhållande
vore jag nära nog böjd för att önska det en representationsförän¬
dring matte blifva införd. Med förutskickande af denna anmärkn.
går jag att framställa några allmänna reflexioner i ani. afBevillms-
Utskis nu föredragna Betänk, och K. M:s till grund derför lagda
Propos.
När jag ser tillbaka på tiden från högstsalig Konung Carl XIVis
tillträde till Regeringen intill hans år 1844 timade död, samt jem-
för denna tid med den, som sedermera förflutit, så kan hos mig ej
upstå annat än de mest allvarsamma betraktelser. Denne store ko¬
nung med sitt djupa snille, sin skarpa blick, sin under lifvets olika
skiften förvärfvare vidsträckta erfarenhet, ansåg som ett oeftergifligt
vilkor för ett lands trefnad och förkofran, att näringarna borde vara
skyddade, så att de kunde utvecklas och blifva de förnämsta bjelp-
källorna till fyllande af statsbehofven. En beständig strid emellan
frihandelsmännen och dem, som ifrade mot en alltför stor utländsk
medtäflan lör näringarna, fördes under hela hans regering, men ko¬
nungens
Den 22 Juli f. m.
449
nungens allmänt kända grundsatser verkade mäktigt på nationen,
och förgäfves upbjödo frihandelns förfäktare alla krafter, som stodo
dem till buds för att göra sina åsigter gällande. Den stora konun¬
gens kraftiga ande fortlefde ännu vid 1844 års riksdag, då en annan
regim hade inträdt. Äfven då såg man frihandelsmännen fortfara
med sina bemödanden, men R. St:r, hvilka till landets båtnad hade
vandt sig att följa Carl Johans visa råd, och att således icke öfver¬
gifva de grundsatser han hyllade, afböjde likväl alla försök, som då
gjordes till borttagande af både skyddstullarne och importförbud.
Men tiden, som härjar allt, bortsopar också den ena generationen
elter den andra. Sedan Carl Johans bortgång har upstått en ny
generation, och med den äfven nya läror. Det heter nu att in¬
hemska fabriker och handtverkerier, hafva ingen rätt till skydd.
Det är endast förbrukaren, som bör afses; hans rätt är helig att
få allt hvad han önskar eller behöfver för lägsta möjliga pris; och
på detta sätt har man glömt, hvad som likväl borde ligga klart äf¬
ven för det enfaldigaste förstånd, att i landet icke finnes någon en¬
da handtverkare eller fabrikant, som icke tillika är förbrukare, och
att det således innebär en orimlighet samt en grof okunnighet om
den ouphörliga vexelverkan, som råder emellan alla medlemmar af
ett samhälle, då man vill påstå, att, genom skydd för inhemska
näringar producenten gynnas på konsumentens bekostnad.
Med dessa ensidiga eller rättare inskränkta begrepp om ett sam¬
hälles beskaffenhet och ändamål, samt om vilkoren för dess bestånd
och fortgående förkofran, har man omsider kommit derhän, att icke
blott alla förbudsbestäramelser försvunnit ur tulltaxan, utan äfven
en sådan nedsättning skett af alla möjliga tillsatser, att dessa ej heller
numera innebära ringaste skydd för våra inhemska näringar.
Ett tull-system af denna art skall tvifvelsutan inom en icke
så långt aflägsen framtid komma att visa sina skadliga verkningar.
Regeringens kärlek till, detta system har emellertid varit så stor,
att den, för fullkomnandet af detsamma, icke skytt några medel,
hvaraf ett, som vittnar om den största inconseqvens, förtjenar att
här anföras. R. o. A. behagade nemi. erinra sig huruledes import¬
förbuden för åtskilliga artiklar utbyttes emot vissa då bestämda tull¬
satser, som ausågos utgöra ett lämpligt surrogat för det fordna för-
budsskyddet. I ani. häraf aflät K. M. Nåd. Propos. om en sådan
ändring uti 61 § Reg:sE;n, som hade till syftemål att dessa tull¬
satser icke skulle af R. St:r så hastigt, som vid en påföljande Riks¬
dag kunna förändras. Konselj-ledamöterna läto då sin Konung säga
till R. St:r följande anmärkningsvärda och landsfaderliga ord: »Det
har städse varit en af K. M:s angelägnaste omsorger att, der hin¬
der af lagstiftningen mötte emot en friare utveckling af lofliga
och nyttiga näringar söka undanrödja sådana hinder, samt lemna
idogheten och fliten alla tillfällen till verksamhet och arbete för be¬
redande af enskildt trefnad och allmän välmåga. Verkningarne häraf
hafva ock visat sig i ett fortgående ökadt frambringande af såväl
råämnen, som tillverkning af förädlade varor äfven af förut här i
landet icke förfärdigade slag, derigenom ock många nya närings-
VII H. 29
450
Ben 22 Juli f. m.
källor blifvit för en tillväxande folkmängd beredde. En större ut¬
veckling skulle sannolikt häråt gifvas, om, medelst förändring i nu
gällande tull-lagstiftning, en mera öppen täflan med utländska till¬
verkningar skulle beredas, särdeles för erhållande till lindriga priser
af en del för de dagliga behofven nödvändiga och vigtiga varor.
Vid förändringar af detta slag är'likväl oundgängligt att iakttaga
den största varsamhet, så att icke enskild välfärd förspilles, och
landet på det hela, genom hastigare åtgärder underkastas svåra på¬
följder. Sedan mycken lång tid tillkaka hafva vissa af landets nä¬
ringsgrenar varit skyddade genom förbud emot införsel från främ¬
mande land af dylik vara, deraf ock upstått den följd, att högst
betydliga kapitaler blifvit i dessa näringar använda En ganska
stor del af landets befolkning finnes i samma yrken inlärd och förskaffar
genom sin konstflit bergning och trefnad för sig och de sina, samt
åt den angränsande jordbrukaren en lättare atsättning för öfver-
skottet af jordens alster. Af icke mindre vigt än dessa med större
ikapitnl-tillgång och många arbetare drifria fabrikationer, äro för vårt
land, med dess långa vintrar, husslöjden och de binäringar, som
kunna af allmogen bedrifvas, hvilka till väsendtlig del äro beroende
af nämnde tillverkningar af större omfång. Af alla dessa vigtiga
omständigheter, och af omvårdnad för så många dess undersåtares
välfärd, har K. M. funnit hinder möta för sig, att borttaga det
skydd lagstiftningen sålunda lemnar, med mindre full säkerhet kan
gifvas, att de bestämmelser, som komma att sättas i stället, blifva
beståndande någon längre tid, derunder näringsidkaren kan hinna
bereda sig på andra förhållanden.
Nöjaktig visshet härutinnan synes ej stå att erhålla, så länge,
enl. Cl § Reg:sE:n tullbevillningen i alla dess delar kan vid hvar
Riksdag underkastas granskning och möjligen äfven förändring. Ri¬
kets Ständer lära nogsamt inse, att näringarnes upkomst och för¬
kofran i högst väsendtlig mån beror deraf, att lagstiftningen i detta
fall blifver mera fast och beståndande, så att ej tidt och ofta äfven¬
tyr för näringsidkaren af menliga omkastningar upstå. Då K. M.
nu föreslår ett tillägg till nämnde §, sker det ock i afsigt att be¬
reda R. St:r möjligheten att åt detta slag af lagstiftning gifva en
större varaktighet, utan att härigenom någon rubbning sker i de
Konungen eller R. St:r genom Grundlagen ömsesidigt tillerkände
rättigheter.
Med anledning häraf föreslog K. M. en sådan förändring i
tull-lagstiftningen: »Alla afgifter, som R. St:r under de i föreg:de§
nämnde titlar bevilja, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af R. St:r fastställd blifver, R. St:r
obetaget att då i stället för införsels- eller utförsels förbud tullafgift
bestämmes, sådan afgifts-stadga för en tid'af högst 10 år, derunder
R. St:r ej må densamma nedsätta eller afskaffa.» Denna propos. är
daterad d. 23 Dec. 1853, och var tillstyrkt af några utaf Konun¬
gens rådgifvare, hvaremot andra åberopade sina vid ett annat konselj-
tHlfälle afgifna yttranden i saken. Knappt 3 år hafva sedan för¬
flutit, och man skulle val med allt skäl i verlden kunna tro, att
den af Konungen i ofvanberörde måtto uttalade åsigt ännu skulle
Don 22 Juli f. m.
451
vara oförändrad bibehållen; men hvad får man i stället erfara vid
läsningen af K M:s Propos. ang:de tulltaxan? Jo! sedan K. M.
nedsatt en Komité, bestående af personer, hvilka, enl. hvad allmänt
kunnigt är, bekiinde sig till frihandelns grundsatser, i dessas yttersta
utsträckning för att gemensamt med norrska Komiterade uprätta
förslag till ordnande af handelslagstiftningen i hvad denna borde
blifva gemensam för de förenade rikena, och de Svenska Komiterade
häraf tagit sig anledn. att föreslå en fullkomlig omstörtning af nu
gällande tulltaxa, oell detta ända derhän, att de i utbyte emot im¬
portförbud bestämda tullsatserna blifvit förminskade till hälften och
^:del emot nu, så hafva alla Konungens rådgifvare, utom Gr. Mör¬
ner, tillstyrkt K. M. att godkänna Komiterades förslag, och att till
R. St:r aflåta en propos. derom, att samma förslag skulle läggas till
grund för R. St:rs beslut ang:de tull-lagstiftningen. Nu frågar jag
hur pass förtroende en Regering förtjenar, som år 1853 tillstyrkte
R. St:r att antaga ett grundlagsstadgande, hvarigenom R. St:r skulle
afsäga sig rättigheten att under en tid af 10 år göra någon för¬
ändring, men år 1856 således blott 3 år sednare i de efter förbuds-
skyddets borttagande å vissa artiklar fastställda tullafgifter, aflåter
en propos., att dessa samma tullsatser skola nedsättas med icke
mindre än 50 proc. och derutöfver.
Jag måste beklaga, att det menlösa Const.Utsk., som vid Stats*
Råds-protokollernas granskning framkastat anmärkmr af den lump-
naste beskaffenhet, oeh som röra ämnen, hvilka icke hafva ringaste
inflytande på Statens väl, underlåtit att vid ett sådant Rådgifvarnes
förfarande fästa upmärksamhet. Ingen lagstiftning ingriper så djupt
i samhällslifvet, som tullagsstiftningen, och vid slikt förhållande hade
det varit Const.Utshs pligt att tillse, huru rnan vårdat K. M:s per¬
sonliga anseende, då man tillstyrkt Konungen att vidtaga åtgärder,
som stå i rak strid mot dess 3 år förut uttalade åsigter. De råd¬
gifvare, hvilka icke öfvervarit eller deltagit i det beslut, hvarigenom
185 3 års K. Proposm tillkom, hade visserligen ej kunnat träffas
af en anmärkn. från Const.Utsk.; men äfven dessa förtjenar klan¬
der; ty äfven de voro skyldige att vårda Konungens personliga an¬
seende, och häruti hade bordt ligga en kraftig upmaning till dem,
att afstyrka Konungen att i en för landet så vigtig fråga, som den
i'örev:de, handla så inconseqvent, som nu varit händelsen. Jag tillå¬
ter mig nu att yttra några ord i afseende på den punkt, som blif¬
vit föremål för öfverläggning.
BevillnrsUtsk. har, med godkännande af de grundsatser, som
hos Komiterade gjort. sig gällande, och sedermera vunnit K. M:s
sanktion, tillstyrkt, att städernes tolag, jemte den s. k. konvoj-af-
giften, skola sammanslås med sjelfva tullsatserna, och sålunda ingå
i Kronans allmänna kassa, samt sedan ersättas af tullupbörden, hvil¬
ket skulle, säger man, bereda lättnad för de trafikerande och enkel¬
het i räkenskaperne. Det förhåller sig likväl så i detta, som i
många andra fall, att hvad man i föreställningen inbillar sig vara
en förbättring, i verkligheten blir motsatsen deraf, och framkallar
följder, som man aldrig tänkt sig. Jag vill härpå lemna ett slå¬
ende bevis af ganska färskt datum. Under en viss för blott några
452
Den 22 Juli f. m.
få år tillbaka afgången rådgifvare» tid gjorde sig en sådan förän-
dringsl-usta gällande, sora den, hvilken här uppenbarat sig. Till be¬
redande af större enkelhet såväl i räkenskaperne, sora vid upbörden,
skulle till Statsverket indraga vissa till särskildta verk och inrätt¬
ningar anslagne och dit direkte ingående afgifter, hvilket sedan af
Statsverket skulle dessa verk och inrättningar ersättas. Bland dessa
indragningar voro äfven de s. k. rusthålls-, af- och tillträdes-afgif-
terna, hvilka, tillhörande Wadstena KrigsmansliusKassa, erlades vid
köp eller transporter af rusthåll, och ingingo på det sätt, att do-
marne på landet, efter hvarje slutadt thing till kronofogdarne aflem-
nade förteckning på alla vid thinget upbudna rusthåll, hvarefter af-
giften upbars af fogdarne, kontrollerades på LandsKont, och leve¬
rerades derefter i LandtRänteriet, som sedermera aflemnade dera till
Wadstena KrigsmanshusKassa. Allt detta kostade staten eller kassan
intet, möjligen en eller annan Rdr i remisslag. Men sedan dessa af¬
gifter uphört och blifvit inlagda uti det stämplade papper, hvarmed
köpebrefven om rusthåll skola beläggas, huru blef då förhållandet?
Jo! för upbörden och redovisningen af denna till stämpladt papper
förvandlade afgift fick Kronan betala 5 proc. till domarne, och dess¬
utom 4 proc. till Landskamrerarne. Hvad som vanns på förändrin¬
gen var alltså endast en ökad utgift för Statsverket; men det räckte
icke längre än till sista Riksdagen, förrän man förklarade att då
den förhöjda stämplade pappersafgiften i och för försäljningar och
transporter af skatte- och krono rusthåll skulle uphöra, men som
KrigsmanshusKassan icke kunnat mista denna sin inkomst, så har
vinsten af den der förenklingsåtgärden blifvit den, att man, såsom
ersättning för de ifrågav:de afgifterne, måst belasta Statsverket med
ett årligt anslag till KrigsmanshusKassan, hvilket, utan den bepri¬
sade förenklingen, aldrig hade ifrågakommit. Man behöfver alldeles
ingen siareförmåga för att med fullkomlig visshet förutsäga, att för¬
enklingen i upbörds- och redovisningssättet af nu ifrågav:de på han¬
deln lagda särskilta afgifter, kommer att medföra alldeles enahanda
följder. Frihandelsmännen skola icke gifva sig någon rast eller ro,
förr än de fått borttagen den förhöjning i tullafgifterna, som till
siffran visar sig genom tull-konvoj och tolags-afgifternas sammanslå¬
ende till en enda summa. När man hunnit derhän, så inträffar
lika förhållande, som med rusthåils-afgifterna, att Statsverket får
ersätta de tolags- och konvoj-afgifter, som man för enkelhetens skull
borttagit, och sålunda blir belastad med en årlig tillökning i sina
utgifter, hvilken utan denna förenkling, som man nu så mycket lof-
ordar, aldrig hade ifrågakommit. För min del anser jag derföre
klokast att låta konvoj-afgiften såsom en särskild statsinkomst fort¬
fara, samt att låta städerna fortfarande upbära och förvalta sina to-
lags-afgifter, helst ingen af de Hrr och män, som tillstyrkt förän¬
dringen, icke ens FinansMinistern, för att nyttja ett välklingande
namn i vissa Hrrs öron, kunnat upgifva något giltigt skäl för för¬
ändringen.
Emot telagens sammanslående med tullafgifterna ligga dessutom
andra ganska vigtiga skäl. Städernes handel är icke alltid densam¬
ma. Den kan öka sig det ena året på ett ställe och minska sig det
Den 22 Juli f. m.
andra året på ett annat. Detta inverkar på tolags-inkom-
sten, hvilken derigenom omedelbarligen ökas eller minskas. Huru
kan man då med framgång vilja påstå att en rättvis grund
för den åt städerne föreslagna tolagsersättning förefinnes uti den
medelberiikning man för vissa år uprättat öfver hvarje stads
tolags-inkomst? Skall icke häraf oundvikligen inträffa, att den ena
staden får mer, den andra mindre i förhållande till sin handel under
året? Detta skall, som icke är underligt, omsider alstra missnöje;
och icke vet jag hvarföre Staten till ett sådant pris skall tillväga¬
bringa en förändring, hvars gagn ligger långt mera inom fantasiens
än inom verklighetens område.
Iir Brakel, Mauritz Gustaf: Hr Printzensköld började
sitt långa och häftiga anförande med att beklaga, det R. o. Ad. är
så fåtalig vid afgöraudct af en så vigtig fråga, som denna. Endast
deruti kan jag instämma med den värde talaren, och jag beklagar,
att så få iiro närvide, då fråga är om stiftande af en tulltaxa, sota
enl. min öfvertygelse skall göra landet lyckligt. Samme talare om¬
nämnde eller framhöll den hädangångne Konungen. Förmodligen
menade han dåvarande Regerings prohibitiva åsigter, och meningen
har icke kunnat vara någon annan än att nedsätta nuv:de Regerings
åtgärder. Jag besvarar Hr Printzensköld med åberopandet af Kom-
merseKollegii berättelse, hvaraf inhemtas, att från år 1846 till år
1855 Sveriges handel ökats nära 3 gånger, och att, hvad beträffar
manufakturerne, deras tillverkningsvärde upgår till 36 mill. Rdr bko.
Jag tror, att om Pir Printzensköld går till den af honom så myc¬
ket beprisade Regerings tider, han icke skall kunna framvisa så lyck¬
liga resultater. Vidare har Hr Printzensköld sökt bevisa de goda
följderne af de prohibitiva åsigterne. Jag tror, att om han något
mera tänkt på saken, skulle han hafva funnit, att vi alla äro menni-
skor och födde med behof, samt att vi måste lösa upgiften, huru
vi lättast skola kunna upfylla dessa behof. Detta bör lagstiftaren
hafva för ögonen, och erfarenheten har visat, att menniskoslägtet
höjt sig allt mer och mer, ju lättare dess behof kunnat fyllas. Min
öfvertygelse är, att om den värde talaren lefvat 3 å 4 århundraden
tillbaka, och haft samma behof som nu, skulle han, för att erhålla
den rock han bär, de stöflor han har på sig och det papper han
håller nu i sin hand, måst hafva betalat en mångdubbelt högre afgift
än nu. De Hrr, som gilla denne talares åsigter, måste tacka civilisa¬
tionen för att vi nu betinna oss på den punkt, der vi nu stå. Jag
frågar Pir Printzensköld hvad han menar med sina prohibitiva åsig¬
ter? Vill han att vi skola anlägga silkesodling, så att priset på
silke skall blifva 10 gånger högre än nu, eller vinodling, på det att
priset på vin må blifva 6 å 7 gånger högre än det nuvarande,
eller bomullsplantager för att derigenom höja bomullspriset 10 gån¬
ger mot hvad det nu är. Jag tror, att handtverkarne och fabri-
kanterne äro till för förbrukarne, men icke tvärtom, och äro kapi-
talerne fria, och har menniskan omtanka om sitt intresse, så få nog
dessa kapitaler lif; ty jag kan icke föreställa mig, att någon af eder,
mine Hrr, nedlägger sina kapitaler i företag, som icke lemna stor
434
Den 22 Juli f. m.
ränta. Hr Printzensköld har bevisat, huru nyttig de tillkomna för¬
ändringarna i tulltaxan varit, och med skäl har han sagt, att denna
tulltaxa nedtvingat värdet eller priset å fabrikater ända till 33 proc.
Detta bevisar äfven, att svenska folket i vissa fall betalat en gång
mera än de bordt. I öfrigt har Hr Printzensköld förfarit något
förhastadt, då han häftigt utfarit emot Const.Utsk., och sagt, att det
vid granskning af Statsråds-protokollen fästat sig vid några lumpna
förhållanden, men alldeles icke vid den K. Propos. om tullbevilln.,
som inkom vid denna Riksdag. Skälet hvarföre samma propos. ieke
kunnat för Const.Utsk-.s granskning blifva föremål, är helt enkelt
den, att denna granskning icke kunnat vid denna Riksdag utsträckas
till samma propos.; men när man är häftig eller förifrar sig, har
man i allmänhet icke reda pi saken, och detta har varit förhållan¬
det med den värde talaren, särdeles i fråga om tolagen, ty hvad
den beträffar, har Hr Printzensköld antingen icke läst K. M:s Propos.
och Utsk:s Betänk., eller förstått afsigten dermed. Han har nemi.
sagt, att i händelse städernes handel förminskas, skulle deras inkomst
af denna tolag blifva lika med noll; men så är likväl icke förhål¬
landet, ty Betänk, säger, alt tolagen skall minskas med den proc.
af tullupbörden, hvarmed den hittills utgått. Således, om i en
stad tolagen varit 16^ proc., kommer den att minskas med denna
proc. Hade Hr Printzensköld med mera noggrauhet genomläst Be¬
tänk., så hade han troligen icke beskyllt BevillmsUtsk. för åtgärder
så okloka, som han upgifvit. Utsk. har utgått från 2:dra hufvud-
grunder, nemi. först och främst att i möjligaste måtto underlätta in¬
hemsk fabrikation genom att göra råvaran fri från tull. Detta för¬
faringssätt är det enda, som kan höja ett lands industri; ty då får
den ene medborgaren icke skatta mera än den andre. Den andra
åsigten, hvarifrån Utsk. utgått, är att så mycket som möjligt, bort¬
taga tull på de förnämsta födoämnena, på det att den fattiges lef-
nadskostnad må blifva så ringa som möjligt. På dessa två huf-
vudgrunder äro K. M:s Propos. och Beviiln:sUtsk:s Betänk, sam-
manskrifna, och jag hoppas och tror, att dessa åsigter allt mer och
mer skola göra sig gällande.
Orsaken hvarföre Utsk. tillstyrkt, att tolagen skall utgå med
en viss proc. af tullupbörden, har varit, att då tolagen och tullup¬
börden är olika i olika städer, gå icke införskrifna varor till den ort,
hvarest de behöfvas och stå i högsta pris, utan till andra platser,
der de mindre behöfvas, hvarigenom priset på varorna än ytterligare
höjes för konsumenterna
Det är visserligen mycket mera jag skulle hafva att tillägga i
anledn. af Hr Printzenskölds anförande; men jag hoppas att R. o. Ad.
i allmänhet icke kommer att fästa något afseende å hans argumen¬
ter, och derföre vill jag icke uptaga tiden längre, utan anhåller om
bifall till den föredragna punkten.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag inlåter mig icke i tvi¬
sten om fördelarne af det proliibitiva eller friare tullsystemet; ty
enl. min åsigt tjenar det till intet att tvista om grundsatser.
K. M:s Propos. vid denna Riksdag är endast en närmare ut-
1) en 22 Juli f. m.
455
veckling af R. St:rs vid sista Riksdagen uttalade åsigter i
ämnet. Den är stödd på den grundsats, att, såvidt möjligt
är, göra lifsmedel fria från tull, att underlätta fabrikationen ge¬
nom att bereda tullfrihet för råvaror, som ingå i denna fabrikation.
Riktigheten af dessa grundsatser lia under sednare tider allt mer
och mer blifvit erkänd, och jag tror, att man bör fortgå på denna
bana. Att den för Sverige ieke varit olycksbringände, anhåller jag
att med några siffror få närmare, än den siste talaren, utveckla.
Han har tagit tiden från år 1846 till 1855, men om han gått
till de offentliga berättelser, som äro tillgängliga, skulle han hafva
funnit, att vår industri bragts framåt på ett föruudransvärdt sätt,
och intet land står i det hänseendet framför oss. Af Kommerse-
Collegii berättelser finner man nemi., att då fabrikationen i sin hel¬
het år 1845 lemnat arbeten till ett värde af 17 mill. Rdr, upgick
värdet af 1855 års tillverkning till 35,000,000 Rdr. Under dessa
10 år har fabrikationen mer än fördubblats. Ser man på de sär¬
skilda fabrikerue under samma tidrymd, upkommer nära nog samma
förhållande, nemi. år 1845 upgick linneväfnads-fabrikationen till
471.000 Rdr, men år 1855 till 1,631,000 Rdr; värdet af tillver¬
kade yllevaror utgjorde år 1845 1,030,000 Rdr, och år 1855 up¬
gick den till 7,364,000 Rdr; år 1845 var värdet af mekaniska bom-
ullsspinneriernes tillverkning 1,340,000 Rdr och år 1855 deremot
5.421.000 Rdr; värdet af sockerfabrikationen utgjorde 3,714,000
Rdr år 1845, och 7,639,000 Rdr år 1855, och slutligen håde år 1845
värdet af tobaksfabrikationen upgått till 1,110,000 Rdr, men år 1855
till 2,480,000 Rdr. Dessa siffror tror jag bevisa, att de låga tull¬
satserna varit för landet lyckobringande. Men, såsom jag nämnt,
jag vill icke vidare inlåta mig i tvist om grundsatser. Jag skall
vid de ämnen, som förekomma i tulltaxan och öfverensstämma
med mina åsigter, söka göra dessa gällande, och anföra mina skäl.
Jag öfvergår nu till det speciella fallet, nemi. det af K. M. och
BevillmsUtsk. afgifna förslag att afskaffa tolagen och konvoj-afgif-
ten, samt lemna bestämda summor i ersättning.
Hr Printzensköld har icke kunnat finna, hvartill en sådan för¬
ändring skall tjena. Uti Komiterades Betänk, finnas dessa skäl ut¬
talade. Ett ibland Komiterades åligganden var att söka bringa den
Svenska tulltaxan i öfverensstämmelse med den Norrska, och enl. min
öfvertygelse vore det af vigt för de båda Rikena, om sådant kunde
lyckas, men derförinnan måste man borttaga de afgifter. som drabba
handeln i Sverige, men icke i Norrige. Då nu i Norrige finnas
hvarken tolags- eller konvoj-afgifter, var det ju nödvändigt att, för
att få något så nära lika tullsatser inom båda Rikena, dessa afgif¬
ter inbegripas uti sjelfva tullsatsen. För trafikanten upkommer här¬
igenom "den fördelen, att han af tulltaxan, i händelse den vinner
R. St:rs bifal, ksn se hvilka utgifter drabba den införda produkten,
hvilket nu är omöjligt. Tulltaxan, sådan den nu är upställd, visar
att tullen på en vara är så och så stor, men man kan icke se be¬
loppet af tolagen, emedan den är olika i olika städer. Detta torde
vara tillräckligt för att visa angelägenheten af att få dessa afgifter
afskaffade.
556
Den 22 Juli f. m.
Beträffande Utsfcs förslag, liar Utsk. godkänt hvad K. M. fö¬
reslagit rörande handels- och sjöfarts-afgifterne, oell jag tillstyrker
alltså bifall till Utsk:s hemställan i denna del. I fråga om tolagen
har Utsk. tillstyrkt bifall till K. M:s Propos., beträffande så väl det
fixa beloppet af ersättningen, som afven den ersättning af 5 proc.
utöfver den beräknade normala tullupbörden. Deremot har Utsk.
ansett, att då Staten å ena sidan medgifver städerne rättighet att
upbära förhöjning uti deras tullupbörd, öfverstigande normalbeloppet,
borde en minskning i den dem tillkommande tolagsersättning ega
rum i den mån upbörden understiger normalbeloppet. Denna om¬
ständighet har icke undgått Begeringens upmärksamhet och, på sätt
Chefen för FinansDepart:tet yttrat, har han förutsett, att ett sådant
förhållande skulle kunna ega rum; men han ansåg, att detta för¬
hållande skulle kunna regleras, och sådant skulle då bero af B. St:r
och K. M. Emellertid har jag intet emot att antaga Utsk:s för¬
slag. Grunden för detsamma är den enda rättvisa, som kunnat föl¬
jas, och det kan icke skada att hafva den på förhand afgjord. Jag
hade dock önskat, att Utsk., då det företagit sig att föreslå en reg¬
lering, bestämt en summa såsom minimum, hvarunder minskningen
icke får gå. Om man tänker sig, att staden Calmar har en tull¬
upbörd af 270,500 Bdr, och åtnjuter i tolagsersättning 8,700 Edr,
men tullupbörden något år nedgår till endast 270.450 Bdr, så med
en sträng tolkning af Utsk:s förslag skola 3,25 proc. å bristen 50
Bdr i beräknade tullupbörden afgå från den staden tillerkända to-
lagsersättningen. En sådan beräkning blir svår, isynnerhet som
minskningsproc. är olika för alla städer, hvaremot förhöjtiingsproc.
är lika för dem alla. Jag hemställer alltså till Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida han icke skulle vilja föreslå B. o. Ad. att bestämma ett
minimibelopp af t. ex. 500 Bdr. Med denna obetydliga förändring
vågar jag tillstyrka bifall till Utsk:s framställning i denna punkt.
Hr Printzensköld: Allt ifrån mitt första upträdande på detta
rum emot frihandelsmännen, har det förhållande å dessas sednare3
sida alltid blifvit iakttaget, att huru mycket man än söker göra
begripligt, det rnan från nationel grund hemtar stöd för sina åsig-
ter om behofvet af skydd för våra näringar, dessa åsigter likväl
förkättras ända derhän, att man vill förflytta sin motståndare 4 ii
500 år tillbaka uti tiden för att åt hans påstående gifva utseende
af orimlighet. Till den talare, sorn yttrat sig i denna rigtning,
öfverlemnar jag att anställa undersökningar om handelns tillstånd
för så lång tid tillbaka. Jag ämnar icke följa honom. Historiens
studium, så vidt det rörer. handeln, torde för honom blifva angenämt,
och kommer han blott 100 år tillbaka eller till den märkvärdiga fri¬
hetstiden, skall han nogsamt förnimma, att samma grundsatser som
nu söka göra sig gäliande, äfven då fingo öfverhand och hade till
följd, att den då upspirade industrien förstördes likasom all fabriks¬
verksamhet, och att arbetare med skicklighet lemnade det land,
som icke ville beskydda dem, samt flyttade till ett land österut,
der man mera än här var angelägen, att skydda näringarna mot
utländsk täflan och att tillegna sig den verkliga arbetsskickligheten
Den 22 Juli f. m.
457
jemte förmånen att af egna landsmäns tillverkningar kunna fylla
sina beliofver. Att vi i likhet med detta land skola nu så förfara,
är hvad jag önskar, men ingalunda att genom prohibitiva åtgärder
söka isolera oss från främmande länder .Man åberopar ständigt,
att vår industri numera intagit en ståndpunkt, som den tillförene
aldrig haft. Man framkommer, såsom den siste talaren, med ta¬
beller för att visa, huru som produktionen med jättesteg gått framåt,
så att för 10 år sedan värdet af fabrikationen icke utgjorde ^
emot nu, men man har visligen förtegat orsaken till detta lyckliga
förhållande; och denna orsak är just det skydd som varit lemnadt
våra näringar under Carl Johans regeringstid — hvilket skydd,
oaktadt så välgörande i sina följder, man nu vill alldeles förstöra.
Man vill, att dessa fabriker, hvilkas tillverkningar upgå till många
milhr, skola försvinna för de der så mycket omtalda förbrukarnes
skull, glömmande härvid att det icke finns något land, i verlden,
der förbrukare och fabrikanter äro skiljda klasser utan tvärtom icke
kunna vara det ena utan att äfven vara det andra — ett förhål¬
lande hvaraf samhället befinner sig väl, under det att motsatsen
skall inträffa genom den ensidighet i åsigter som frihandeln alltid
söker göra gällande.
Icke ett enda ord har man yttrat till vederläggning af hvad
jag anfört ang:de convoj-afgiften, hvartill orsaken måste vara, att
man icke kunnat vederlägga mitt påstående, att det är nyttigt för
Begeringeo att hafva inkomster, af den beskaffenhet att Begeringen
genom dem kan verka till landets väl, utan alltid för detta ända¬
mål behöfva stå i beroende af B. St:rs frikostighet. Man har icke
heller kunnat upgifva något antagligt skäl för tolagens afskaffande.
Men för frihandelsmännen är det likväl angeläget att få hort bägge
dessa afgifter. I sjelfva verket förminskas derigenom tullumgälder-
na först med 10 proc., genom convoj-afgiften för och sedan med 8
å 9 proc., som tolagen utgör; och när man sedan later tullsatsen
qvarstå oförändrad, så säger man till sitt försvar, att man icke
nedsatt tullafgifterne utan att de äro sådane som de vid förra Biks-
dagen bestämdes, ehuru nedsiittningen i sjelfva verket icke är min¬
dre än 18 proc.
Man har talat om de grundsatser, hvarpå K. M:s Propos och
Bevilln.Utsk:s förslag blifvit upställda. Dessa stora grundsatser gå
säger man endast derpå ut, att man vill göra råämnena och lifs-
förnödenheterna tullfria. Man förbiser likväl, att en stor del af
dessa råvaror finnes i vårt eget land, och att för deras beredande
fordras både kostnader och arbete, men producenterna af dessa rå¬
varor vill man det oaktadt icke lemna något slags skydd. Ligger
det väl någon rättvisa i ett sådant förfaringssätt? Dessutom finnas
råvaror, som, om de med en ringa tull belädes, skulle inbringa en
betydlig inkomst, utan att med fog kunde sägas, det förbrukaren
derigenom obilligt betungades. Så förhåller sig äfven med de ar¬
tiklar, som äro att hänföra till landtbrukets alster. Dessa artiklar
skulle kunna, genom ganska måttliga tullafgifter, inbringa betydliga
inkomster för statsverket, utan att derigenom ringaste förnärmelse
ägde rum emot förbrukaren, hvilken, så vidt den hör till den arbe¬
D en 22 Juli f. m.
tande klassen, nog vet att öka värdet af sitt arbete i den mån be-
hofvet erfordrar. Och man utöfvade derigenom ingenting annat än
en rättvisa mot landets modernäring, då åt den lemnades ett skydd,
som satte den i tillfälle att allt mer oell mer upnå den höga
ståndpunkt, till hvilken inga bemödanden sparas att höja densamma.
Tolagens borttagande har man försvarat dermed, att importö¬
ren af en vara är okunnig om alla de utgifter, som drabba varan
vid ankomsten till en stad. Riktigheten af detta försvar skulle jag
erkänna, derest jag kunde göra mig begripligt, huru utbindningen
vill in lara sig i äfventyret att blott på spekulation hitskicka hela
skeppslaster af hvarjehanda beskaffenhet. Jag vågar likväl påstå
att en utländsk handlande alls icke är så enfaldig. Tvärtom kan
man hålla sig förvissad deruppå, att han först sätter sig i kommu¬
nikation med en handlande på stället och gör sig underrättad icke
blott om möjligheten att afsätta en vara utan äfven om beloppet
af tullen och andra umgälder för densamma innan hitsändningen
sker, så att han noga vet alla afbränningar han har att vidkännas.
Äfven är det sagdt, att tolagen har den skadliga verkan för landet,
att den drager handeln från sina naturliga och till konstlade vägar,
emedan den går till de städer der tolagen är minst betungande.
Det vore önskligt, att man kunde bevisa detta. Fastän tolagen
öfver hela landet icke öfverstiger hvad den är i Stockholm eller
proc. utan tvärtom är lägre, så frågar jag, om väl denna om¬
ständighet, någonsin kunnat afskräcka en utländsk köpman att hit-
sända sin vara. Man skall derpå t. ex. icke kunna framvisa ett
enda exempel. Dessutom finnas, enl. hvad Utsk. uplvst, i en mängd
städer åtskilliga andra å handeln lagda afgifter, om hvilka K. M.
anbefallt vederbörande embetsverk att anställa utredning, för att
sedermera kunna företaga en reglering deraf. Då man nu är så
angelägen att öfverflytta tolagen på statsverket, hvarföre befriar man
icke handeln från dessa afgifter? hvarföre har man så brådtom
att göra det med tolagen? Fordrar icke ordningen, att man gör
sig reda för alla dessa af handeln utgående afgifter, så att de på
en gång kunna regleras
Ett annat märkvärdigt försvar förekommer ock för Betänk.
En värd ledamot har nemi. omtalat, hurusom den af K. M. ned¬
satta Komitén fått i updrag att reglera tulltaxan, så att den ställ¬
des i likhet med den Norrska, och på denna grund skulle Utsk:s
förslag antagas. Men huru hafva väl Norrmännen gjort? Vi veta
alla det Norrmännen ansett sitt lands intresse fordra bibehållande
af deras tullagstiftning. Är det då icke Sveriges R. Stms pligt,
att bibehålla vår tullagstiftning uti ett endast med landets väl in¬
stämmande intresse? Detta mitt fäderneslands sannskyldiga
intresse, fordrar, efter min öfvertygelse, bibehållande af nu gällande
tullafgifter och då inser jag icke något skäl att likhet skall införas
i de båda ländernas tulltaxor, eller behofvet af att en sådan likhet
kan åberopas såsom stöd för förändringen.
I mitt första anförande yrkade jag afslag å den föredragna
punkten, men då jag nu erinrar mig, att Utsk. vid upgörandet af
tullbestämmelserne från sitt förslag undantagit artiklar, hvilka i
I)en 22 Juli f. m.
fråga om tull, tolag och konvoj-afgifter väga minst i vågskålen,
anser jag rigtigast att återremittera frågan i stället för att ingå i
slutligt bedömande deraf, hvarföre jag anhåller om återremiss å ifrå-
gavide punkt.
Hr Bildt, Knut: Jag har inom Utsk. deltagit i öfverlägg-
ningen om förevale fråga. Jag vill ieke såsom Hr Printzensköld
genomgå liela taxan utan endast hålla mig till föremålet för den
nu pågående diseussionen. Beträffande tolagen, synes af handlin-
gariie, att KornmersColl., enär åtskilliga uplysningar i ämnet vore att
förvänta från städerne, tillstyrkt, att denna reglering skulle på för¬
sök under en tid af 3 år vidtagas. Dylika uplysningar har jag
sökt förskaffa mig och äfven erhållit några. I Malmö stad upgår
tolagen till 14,000 Rdr och hamnafgifterne till öfver 30,000 Rdr.
Denna hamnanläggning liar kostat betydliga summor och staden har
derföre förbehållit sig vissa afgifter. Alla dessa afgifter böra i en
framtid regleras så att man må kunna köpa sig fri derifrån. Frågan
är emedlertid icke fullt utredd, och jag skulle derföre tro, att en
återremiss är nödig, på det att fullständiga uplysningar måtte vin¬
nas. KommersOoll. har infordrat sådana, och de skulle inkomma
d. 1 dennes. Enl. hvad man sagt mig, skola de redan vara in¬
komna, och troligt är, att många uplysningar kunna erhållas-innan
återremissen blifvit af Utsk. besvarad. Jag tror således, att en
återremiss vore den bästa behandlingen af frågan, och som Handels- och
SjöfartsFonden står i sammanhang dermed, kunde den få i återre¬
missen inbegripas. Beträffande Hr Printzenskölds yttrande om
minskning af tolagen, har en föreg:de talare redan fästat upmärk-
samheten på denna punkt. Enl. l:sta kolumnen i den af Utsk.
upgjorda tabell, skall t. ex. staden Calmar erhålla i tolags-ersätt-
ning 8,700 Rdr och medel-beloppet af tullupbörden är beräknad
för samma stad till 2,70,500 Rdr. Skulle den icke upgå till sist-
nämde belopp, så kommer tolags-ersättniugen att 'minskas med
3,25 proc. Att, såsom en talare yrkat, en viss summa skall be¬
stämmas såsom minimum, hvarunder nedsättningen icke får gå, kan
hafva sina betänkligheter, då man ännu icke erhållit fullständiga
uplysningar, men äfven detta kan gifva anledn. att närmare begrun¬
da saken, och derföre förnyar jag min anhållan om återremiss i
fråga om tolagen samt afgifterne till Handels- och SjöfartsFonden.
Vid Betänk, har en ledamot af BondeSt., som bor vid Norrska
gränsen och är särdeles hemmastadd i handels-förhåilanden, fogat
en reservation, som vid frågans förnyade behandling kan tjena
till ledning.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Under diseussionen har man
mycket ordat om systemet af högre eller lägre tullar. Mig
synes lika väl, som vore alla dessa betraktelser föga hörande till
ämnet. Det är gifvet, att antingen man hyllar systemet af höga
tullar eller man är frihandlare, blir utslaget här detsamma. Tola¬
gen må nu inläggas i tullen eller bibehållas såsom en särskild af¬
gift, så eger den beskattande makten att bestämma tolagen och
4G0
O en 22 J ali f. m.
andra handeln åtföljande afgifter höga eller låga. Således, jag up-
repar det ännu en gång, äro alla dessa betraktelser öfver lyckan af
höga eller låga tullsatser ingalunda här på sitt ställe. Jag vill
betrakta frågan, huruvida man bör bibehålla tolagen såsom en sär¬
skild afgift eller om den skall utgå på sätt K. M. föreslagit.
Det är väl mindre lämpligt, att då en beskattning pålägges
varor vid införsel till Eiket, densamma utgår under 3 olika rubri¬
ker i stället för en. Onekligen är det väl enklare och bättre,
att dessa beskattningar sammanföras under en enda rubrik, såvida
icke andra olägenheter möta. Beträffande Handels- och Sjöfarts¬
fonden, är det väl gifvet, att det är mycket enklare, att tullen
bestämmes till en viss summa, som inbegriper alla afgifter, och
att tullverket sedermera utbetalar Handels- och SjöfartsFondens an¬
del deri, än att trafikanten skall påföras särskilda afgifter, som på
olika ställen skola erläggas. En bestämd förenkling upkommer
derigenom. Hvad tolagen angår, är det ett annat förhållande med
den. Först och främst vidlåda nuv:de sättet för dess utgående
samma olägenheter, som upstå i fråga om afgifterne till Handels-
och Sjöfartsfonden, men andra olägenheter finnas, som äro vida
värre. Man har t. ex. antagit i Sverige, att tullbeskattningen efter
värde är särdeles olämplig, meri ieke destomindre utgår tolagen
ännu efter vissa proc. af ett på förhand för varorna fixeradt värde,
hvilket är så mycket mera olämpligt som det nästan i alla fall är
origtigt, ty det är icke möjligt att vid tullsatsens bestämmande
kunna utfinna rätta värdet. Också har man icke varit mycket an¬
gelägen att tinna det rätta värdet, utan i allmänhet har man tagit
det på en höft, som man säger. Det är således klart, att tolagen
utgår efter en origtig princip. Det måste då vara skäl att frångå
denna princip och lägga tolagen i sjelfva tullsatsen, hvilken i möj¬
ligaste måtto är upgjord eller bestämd efter riktiga grunder. Flere
andra olägenheter af den nuv:de tolagen finnas, och det kan väl
icke nekas, att det är en olägenhet, att beskattningen af importe¬
rade varor är olika i olika städer, och till beskattningen måste
tolagen räknas, enär den drabbar importören, ehuru den tillkom¬
mer staden, dit varan införes, och icke staten.. Det är då också
klart att, då tolagen i somliga städer utgår med högst olika proc.
af tullvärden, sådana olikheter i beskattningen skola verka mindre
välgörande på rörelsen. Man har äfven sagt, att den anmärkn.
som gjorts mot tolagens lämplighet, att nemi. man på förhand icke
känner beloppet af beskattningen å importerade varor, vore ogrun¬
dad, emedan den utfärdade tullsedeln uptager alla afgifter, som
skola erläggas. Det är godt och väl, att, sedan varan blifvit in¬
förd i tullhuset, man får veta hvad man skall betala, men då en
handlande upgör en affär, är det för honom af yttersta vigt att
veta hvad han i tull m. m. skall för varan betala. Detta är i
sanning icke så lätt att utreda särdeles för utländningar, om de äro
delaktige i affären.
Då tullupbördens belopp ieke blir- så snart känd, torde det
möta någon svårighet att bestämma, på hvilka summor beräknin-
garne i och för bestämmandet af tolags-ersättningens belopp skola
D en 22 Juli f. m.
161
grundas. Jag tillåter mig derföre att i fråga om höjningen af er¬
sättningsbeloppet göra samma förslag, som i fråga om sänkningen
blifvit afgifvet nemi. att summan måtte bestämmas till jemna
500 Kdr.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Då denna discussion
redan blifvit så vidlyftig, och jag hufvudsakligen instämmer med
Gr. Lagerbjelke och Frih. af Ugglas, skall jag åtminstone icke följa
Hr Printzenskölds utflykter inom tulltaxan. De prohibitiva åsig-
terne hoppas jag skola nu vinna lika litet gehör som tillförene.
Nästan vid hvarje Riksdag hafva de af Hr Printzensköld nu fram¬
ställda spådomar blifvit gjorda Jag minnes, hurusom man vid
sista Riksdagen förutspådde den grufliga minskning i tullinkomster-
ne i följd af den då antagna tulltaxan. Granskar man förhållan¬
det, så finner man, att manufakturerne upgått från 17 till 35,000,000
Rdr. Tullinkomsterne, som år 1844 utgjorde endast 4,100,000
Rdr, hafva deremot under de 2 sista åren, hvarunder den af Hr
Printzensköld såsom oriktigt upgjord ansedda tulltaxa varit gäl¬
lande, upgått till icke mindre än 8,889,789 Rdr Bko. Således
har erfarenheten alldeles icke besannat dessa vid hvarje Riksdag
återkommande förespeglingar. Ett bifall således till K. RI:s förslag
skall ovilkorligen än vidare framkalla tillökning i tullinkomsterne.
Orsaken till Utsk:s godkännande af förslaget till reglering af
tolagen återfinnes i Utsk:s Betänk, nemi att åt handeln återgifva
dess naturliga gång. Det är verkliga förhållandet, att, till följd af
den olika tolag, som i olika städer måste erläggas, man, då svårig¬
heter vid förtullningen i Stockholm förekomma, låter varorna för¬
tullas i Calmar, der tolagen är mindre, och sedan för dem till
Stockholm. An i denna dag låter mången förtulla sina varor i
Ystad och för dem sedan till Stockholm. Det är således denna
tolag, som är orsaken till allt detta, och är det väl skäl att på
detta sätt draga trafiken från sin naturliga gång till konsumenter-
nes och äfven till den af Hr Printzensköld älskade producentens
nackdel, ty om råvaran, som producenten behöfver i sin rörelse,
måste föras på krokvägar för att kunna afyttras till ett billigare
pris, blir det i alla fall en nackdel för producenten, om han än
tager varan å ort som vederbör. En annan orsak, hvarföre jag
tillstyrkt sammanförandet af tullsatsen och tolagen är, att jag hop¬
pas att i en framtid man skall erhålla lättnad vid regleringen af
tullafgifterne, ty om dessa antingen bestämmas för lågt å åtskilliga
råvaror eller helt och hållet borttagas, är det möjligt, att sådant icke
kan ske utan ganska stort motstånd från stiidernes sida, emedan
de derigenom förlora sin tolag. Hrr Bildt och Printzensköld hafva
fästat upmärksamheten derpå, att om än den föreslagna regleringen
af alla handeln åtföljande afgifter göras, upstfir en ojemnhet emel¬
lan alla stiidernes ersättning. Detta är sannt, men förekommer en¬
dast i 2:ne fall, nemi. i fråga om vågpenningarne och stämpelaf-
giften. Det är troligt, att den sednare kommer att uphöra, ty
städernes representanter inom Utsk. voro icke hågade att behålla
den. Vågafgiften är af föga vigt. Andra afgifter återstå likväl,
462
D en 22 Juli f. m.
hvilka böra regleras, hvaribland hamnafgiften är den betydligaste,
ty, ehuru i Malmö denna afgift är liigst inom hela Riket är den
likväl der ganska betydlig. Dessa förhållanden kunna icke hjelpas,
ty det är naturligt, att om en stad, till förbättrande af sin hamn
måste verkställa betydliga arbeten, måste under en viss tid dryga
afgifter erläggas för att betäcka arbetskostnaden. Onskiigt vore,
om man kunde bereda lika afgifter i alla städerne, men något så¬
dant kan icke åstadkommas, emedan de nuvide afgifterne icke äro
gällande för långliga tider. Men, derföre att man icke kan åstad¬
komma allt på en gång, är väl icke skäl att försaka de förbätt¬
ringar, som möjligen kunna tillvägabringas. Skulle detta icke kunna
ske vid denna Riksdag, så kommer ofelbart en sådan reglering till
stånd, och ju längre dermed upskjutes, desto dyrare blir den oss,
då den en gång skall genomföras. Hade ett sådant förslag som
det förev:de framlagts år 1845, så med beräkning af 8| proc. af
dåv:de tullupbörd hade icke mera än omkring C0| proc. af nuv:de
tullsats behöft erläggas. Skulle året 1856 tagas i beräkning, så
komrae tolagsersättningen att ökas med omkring 20 proc. Hvad
tolagsbeloppet i allmänhet utgör för år 1856, är ännu icke bekant,
men för ett par städer känner jag det. Då det i Malmö år 185 5
utgjorde 14,000 Rdr, upgick det år 1856 till nära 30,000 Rdr.
Är 1855 utgjorde tullupbörden i Malmö 380,000 Rdr, men år
1856 hade den stigit till 750,000 Rdr. I Stockholm har tull¬
upbörden ökats med omkring 20 proc., och ehuru under sisth ål¬
en mängd artiklar befriats från tull, har likväl tolagsbeloppet för
Stockholms stad samma år upgått från 247,000 Rdr till 257,000 Rdr.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s
förslag. Dock har jag icke något emot det af Frih. af Ugglas och
Gr. Lagerbjelke framställda förslag.
Hr Printzensköld: Jag skall icke länge uppehålla sakens
slutliga behandling, men jag anhåller likväl att ännu en gång få
framställa några anmarkmr.
Till vederläggning af mina yttrade åsigter har Frih. af Ugglas
påstått, att jag skall hafva sagt, att industrien gått baklänges, der¬
före att jag framhållit nödvändigheten af skyddstullar. Kan Frilen
framvisa något sådant i mitt yttrande? Jag har aldrig påstått,
att industrien gått baklänges i vårt land, men väl att industrien
genom det skydd den ägt både kunnat utvecklas och göra betydliga
framsteg. Om frihandels-systemet för några och 20 år tillbaka
lyckats att göra sig gällande, månne väl KommersColhi berättelser
nu kommit att innehålla så lysande resultat, sorn det man här hört
omtalas? Jag betviflar det. Icke heller har jag sagt, hvad Gr,
af Ugglas påbördat mig, att jag hyser fruktan för att tullupbörden
skall sjunka genom de låga tullsatserne. Så enfaldig må väl ingen
tro mig vara, att jag, när i ett land, såsom detta, njutningsbegäret
och lyxén stiga, icke skall inse den gifna följden deraf, eller tull¬
intradernas förökning, ty i samma mån begären stiga, måste de
äfven tillfredsställas, och den förökade importen förökar då tull¬
upbörden; men jag tillåter mig att anmärka, eller rättare, jag frågar
Den 22 J al if. m.
463
Hrnne, om man kan taga för gifvet, att tullnpbörden icke stigit
äfven om man icke så hastigt nedsatt tullafgifterne? Under den
tid då de så mycket hatade skyddstullarne funnos till, var tull¬
inkomsten årligen i stigande, och då den märkvärdiga tullbalansen
yppades, så befanns, att dessa inkomster från år 1835 till 1836
ökats med icke mindre än 600,000 Edr. Orsakerne till tull-
upbördens förökande med millioner under åren 1854 och 1 855 äro
emellertid så tillfälliga, att jag betviflar det en sådan förökning
någonsin återkommer; och jag måste beklaga, om man på detta
förhållande vill grunda sina förhoppningar om tullinkomsternas
framgena förökning. Gr. Lagerbjelke, som jemväl tillhör frihandels¬
männen, har underrättat Ståndet om, hvad förut var kändt, nemi.
att man ansett tullvärdet icke böra ligga till grund för tullafgif¬
terne; men nu inträffar likväl det märkliga förhållande, att detta
tullvärde i mångfaldiga år legat till grund för tullafgifterne och
jemväl för tolagen, då denna upkom, och derföre har detsamma
bibehållits för tolagen. Sedermera fann man att åtskilliga malver-
sationer ägde rum vid tullbehandlingen, emedan varor förtullades
efter lägre belopp än det 'lagligen bestämda, och då insåg man,
att, ehuru varans värde var den rätta grunden, man borde öfvergå
till ett annat system, nemi. vigtsystemet. Således är denna Grins
upgift icke något skäl för tolagens afskaffande. Den enda åtgärd
som af förändringen i systemet bör blifva en följd i afseende på
beräkningen af tolagen, består deri, att man reviderar föreskrifterne
om tolagen och dervid följer samma grund som blifvit antagen för
tullens bestämmande; men att förklara det tolagen skall ingå i
tullsatsen på de här upgifna skälen, visar huru ytligt man öfver¬
väga saken. Grin har sagt, att dessa värden tagas på en höft.
Så tillvida kan detta vara rätt, sorn, då vigten tages till grund
eller man ingick på vigtsystemet, man öfvergaf ett närmare skär¬
skådande af varuvärdet, som borde utsättas i Tulltaxan; men Grin
misstager sig ganska mycket, om Grin tror att man vid Tulltaxans
upgörande under den tid då tullbehandlingen verkställdes efter
varans värde, icke med största sorgfällighet inom Bevilln Ut.sk.
sökte utreda det egentliga och verkliga varuvärdet. Således kan
man icke af Grins anförda skäl hämta ringaste anledn. att till ett
sammanföra tolagen och tullsatsen. Grin måtte icke hafva riktig
kännedom om förhållandet, då han omtalat den stora olikheten
i de olika städernes tolagsproc. Utaf den reservation som åtföljde
Betänk, hade Grin likväl bordt inhämta, att tolagen icke utgår
med någon proc. af tullafgiften, utan efter tullvärdet, och att så¬
ledes den omständigheten, att en stad fått 40 proc. i tolag, icke
utgör något bevis att tolagen är större för denna stad än för den
som endast får 3 proc,, och jag vill äfven ådagalägga detta. Ett
Skeppid stångjern, som sliter hamnskoningen betydligt, drager en
tull af 24 sk. och tolagen för detsamma upgår icke till mera än
4 sk., och för några lod prima-lärft betalas äfven samma belopp i
tolag. Nu frågar jag, om icke den-stad som införskrifver en mängd
prima-lärft har mindre behof af tolags-afgifter för sin hamn än den,
hvilken inför jern, men icke erhåller mera i tolag än den andra.
461
Den 22 Juli f. m.
Häraf visar sig, att tolags-afgiften, som är bestämd efter varuvärdet,
har afseende på beskaffenheten af de varor som importeras, och
utgör en slags ersättning för den slitning städernas hamnar m. m.
undergå genom varornas tyngd. Således är det en uppenbar orätt¬
visa att gifva en stad tolag al 3 proc. utaf dess tullupbörd då
den importerar i ganska ringa mängd varor af denna beskaffenhet,
oell hvarigenom den förtjenar ända till 100 proc. af varans tull¬
värde. Grin liar också sagt, att tolagen verkar störande på tra¬
fiken, derföre att importören icke känner beloppet af de afgifter
han måste betala. Till vederläggning häraf behöfver jag endast åbe¬
ropa hvad jag förut sagt, nemi. att importören nog vet de afgifter,
som läggas på varorna, dit de afsändas. Gr. af Ugglas har talat
om olikheten emellan den Svenska och Norrska tulltaxan! Detta
missförhållande önskar jag måtte afhjelpas, och om Norrska Stor-
Thinget aniagit Kommiterades i detta afseende afgifna förslag, skulle
jag varit den första, som förordat åstadkommande af likhet i de
båda Rikenas tulltaxor; men då det visat sig, att Norrska Stor-
Thinget sett mera på sitt lands enskilda fördel än fördelen af Norr¬
ska tulltaxans likhet med den Svenska, synes mig, som vi Svenskar
icke hafva förpligtelse, att, för åstadkommande af likhet emellan de
förenade Rikenas tulltaxor, nedsätta tullsatserne utöfver hvad Sve¬
riges egen fördel klafver. Grin har äfven omtalat, hurusom man
i följd af de höga tolagsafgifterne förtullat varor i Ystad i st. f. i
Stockholm, dit varorna sedermera blifvit afförda. Huruvida den
höga tolagen här i hufvudstaden varit orsaken till denna förtull-
ning lemuar jag derhän. Hvad jag har hört är det att en hand¬
lande här i hufvudstaden angaf i Ystad till förtullning ett stort
parti handskar, men, märkom väl, de voro alla till högra handen.
Han betalde ej tullafgifterne utan lät hela partiet säljas på tull¬
auktion, då han inropade detsamma för en ringa penning. Sedan
införskref han ett lika stort parti handskar till venstra handen,
med hvilka han förfor på alldeles lika sätt, och derigenom fick im¬
portören sina handskar förtullade mot ^ af den verkliga tullafgiften.
Kan man väl påstå att denne procedur varit förorsakad af den höga
tolagen i Stockholm. Afven har Grin sagt, att städerne önska up-
hörande af åtskilliga afgifter såsom t. ex. stämpelafgiften. Jag tror
visserligen, att så är förhållandet, och att Kliidesfabrikörerne anse
denna afgift obehöflig, Detta är äfven naturligt, ty då fabrikanten
vet, att utländska kläden i landet införas, har han intet intresse
af att köparen vet om klädet är utländskt eller Svenskt, hvarföre
ock fabrikanten vill bespara sig stämplingskostnaden.
Jag har förut begärt återremiss å denne punkt, men anser
riktigare, att R. o. Ad. difinitivt fattar sitt beslut, hvilket de öfri¬
ga Stånden lära göra, och om R. o. Ad. godkänner detta mitt
förslag blir följden deraf, att förslaget måste af Utsk. omarbetas.
Godkänner deremot R. o. Ad. Utskis förslag, så måste taxan punkt
för punkt genomgås. Jag anhåller om propos. på afslag å före¬
dragna punkter.
Hr
D e u 22 Juli f. m.
465
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag vill icke försöka att bi¬
bringa den förste talaren sundare åsigter i national ekonomien. Detta
försök har vid flera tillfallen varit förgäfves oell jag är förvissad,
att det så skall blifva äfven nu. Riksdag efter Riksdag har han
förfäktat grundsatser i tullagstiftningen, hvilka längesedan blifvit
utdömde af alla regeringar och representativa församlingar. Han
synes icke finna sig vederlagd, ehuru en stor majoritet inom detta
rum alltid uttalat sig mot hans grundsatser. Han finner sig icke
vederlagd utaf verkningarna af den friare tullagstiftningen, vi under
sednare tider tillegnat oss. Han har helt naivt härledt dessa verk¬
ningar just från skyddssystemet. Jag frågar den värde talaren,
hvarföre hafva icke dessa verkningar visat sig under tiden från
1739, då detta system först grundlädes. Yi erinra oss alla, att
våra fabriker stodo nästan på samma punkt under den långa tiden.
Den värde talaren har med en känsla af saknad omtalat den förra
Regeringens omsorger om fabriker och näringar. Jag håller honom
räkning för den pietet, hvarmed han talat om denna Regering,
men hans påstående, att den fasthållit skyddsystemet, måste jag
tillbakavisa såsom ett fullkomligt misstag. Redan år 1823 bröts
skydds systemet, och om man efterser i författningssamlingen, skall
man icke finna en enda tulltariff, som visar, att man velat bibe¬
hålla banden å handeln, utan att man tvärtom sökt att lossa dem
och taga ut stegen för att omsider komma till ett friare handels¬
system, som vi nu åsyfta. Man har anmärkt, att den allmännare
discussionen om friliandels-systemet icke tillhör denna punkt, och
deri har man rätt, men jag har af lätt insedda skäl icke velat
lemna obesvarade den värde talarens anmärkn.
Hvad angår den föredragna punkten, är jag af den mening,
att det vore mycket illa om icke Regeringens förslag i denna del
vinner framgång. Frågan om tolagens samt Handels- och Sjöfarts-
Fondens afgifters sammanföring i tullsatsen har varit å bane i nära
20 år. Den har egentligen rönt motstånd inom BorgareSt.,
som befarat, att städerne skulle äfventyra någon af de fördelar, de
hafva af tolagen, men för öfrigt tror jag, att meningarna varit ode¬
lade om nyttan af förändringen. Hr Printzensköld har icke funnit
något skäl anfördt, hvarföre förändringen bör vidtagas. Detta bevi¬
sar, att han genomläst hvarken Kommiterades förslag, K. M:s Propos.
eller Utsk:s Betänk. Under discussionen har man åberopat ett och
annat skäl, men af dessa anser jag assimulerandet af afgifterne på
de olika handelsplatserne mest underordnadt. Jag tror det vara
omöjligt, att komma derhän, att tyngden på inkommande varor
blir allestädes lika. Man har äfven omtalat andra afgifter, som
ieke blifvit föreslagna att ingå i tullsatsen t. ex. Våg- och Stämpel-
afgifterne, men här finnas andra omständigheter, som icke böra
lemnäs utan upmärksamhet. Åtskilliga städer hafva för lossning af
varor ganska beqvämt, men andra åter obeqvämt, i ty att i en del
städer föras varorna i lastpråmar, och i andra lossas de på quai
direkte. Det är klart, att sådant skall verka ganska mycket på
varans dyrhet, för att icke fästa mig vid det större eller mindre
VII H. 30
466
D en 22 Juli f m.
afståndet emellan stapelstäderne och afsättningsorten. Men beträf¬
fande Stämpel- och Vågafgifterne, äro de en obetydlighet, som icke
kan jemföras med hvad som nu är i fråga, och liamnafgiften drab¬
bar endast fartygen, de må vara lastade eller icke. En omständig¬
het är icke omnämnd, men på hvilken jag lägger mycken vigt,
nemi. den stora lättnad i ärendernas behandling och i sjelfva tra¬
fiken, som genom den föreslagna förändringen upkommer. För
närv:de måste 3 särskilda räkenskaper föras öfver de 3 olika afgif-
terne. De skola särskildt uträknas på hvarje debetsedel, och der-
förutan måste en 3-faldig kontroll finnas. Den trafikerande mäste
inställa sig på 3 särskilda ställen för att erlägga dessa afgilter,
och vid sådant förhållande är det väl skäl att göra den ifrågavtde
upoffringen, om hvad Hr Printzensköld påstått, det är en upoffring
Man kan icke bedöma giltigheten af en större eller mindre tullaf-
gift utan att man på samma gång tager i betraktande de större
eller mindre biafgifterne, och det är detta man vill undvika. Här
måste för Styrelsen och representationen vara ett ganska vigtigt
mål att äfven i framtiden kunna med en enda öfversigt bedöma
frågan. Jag tror, att på grund af de skäl, som äro åberopade,
man bör än mera lägga vigt på den ifrågaställda förändringen,
som tvifvelsutan äro af stort intresse både för trafikerande och de
köpande. Jag tillstyrker således godkännande af ifrågav:de punkt
i Utsk:s förslag, dervid jag förenar mig med Frih. af Ugglas och
Gr. Lagerbjelke.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Enär jag reserverat mig
emot Utsk:s förslag i denna fråga, finner jag mig föranlåten att,
ehuru tiden är långt framskriden, besvära E. o. Åd. med angif¬
vande af de orsaker, som föranledt denna min reservation.
E. o. Ad. torde erinra sig, hurusom detta förslag tillkommit
på det sätt, att, i och för underlättandet af internationela förhål¬
landet emellan Sverige och Norrige, K. M. förordnade tillsättandet
af en Komité af svenske och norrske män; men att före deras
sammanträdande de svenske männen grepos af ett särdeles stort nit
att drifva förbättringen i fosterlandets Tulltaxa så långt som möjligt,
hvadan de nedskrefvo en splitter ny Tulltaxa, och föreslogo der¬
jemte E. St:r, att med öfver 1,000,000 Edr Eko inlösa nu ifråga-
vande afgifter. Man hade förmodligen trott, att för ett så stort
och ädelt mål de norrske ledamöterne äfven skulle kasta Norriges
Tulltaxa öfver bord; men de norrske Hrr ledamöterne förklarade,
att den dem lemnnde Instrukt. icke tillät dem sådant, hvadan de
ock undandrogo sig, att jemte de svenska Hrr komiterade, vidlyf¬
tigare tolka betydelsen af sitt updrag. Derefter har man fått er¬
fara, hurusom de norrske ledamöterne i Komitén såväl under Eiks-
dagsförhandlingarne som inom pressen fått upbära mer eller mindre
allvarsamt klander; men, långt ifrån att finna detta klander befo-
gadt, måste jag göra rättvisa åt dessa Hrr Norrmän för deras foster¬
ländska förfarande, att icke åsidosätta det allmännas intresse för
enskildas, det vare sig personers eller korporationers. Man skulle
kunna önska, att andra länders komiterade i likartade fall hade
Den 22 Juli f. m.
467
följt likartade exempel. Emellertid, och ehuru således hela ända¬
målet med den nedsatta internationella Komitén förfelades, fortsatte
icke destomindre de svenske Hrr komiterade sitt arbete med ut¬
vecklingen af det system, hvars välgörande verkan ansågs vara
grundlagdt genom R. Stms beslut vid 1853 års Riksdag. Hen då
antagna Tulltaxan suspenderades, som vi veta, i sin hufvudsakliga
verksamhet till d. 1 Jan. 1856, d. v. s. i verkligheten till den dag
sjöfarten öpnades, hvilket här i Stockholm inträffade omkring d.
16 pålöljaude April på salfsjön och d. 26 i samma månad på Mä¬
laren. Den 2 Maj samma år, således knappast 14 dagar derefter,
afgåfvo komiterade sitt Betänk., hvari de förklarade, att den rika
erfarenhet de haft af den nya Tulltaxans fördelaktiga verkan under
den tid den tillämpats, stärkt Hrr komiterade i deras öfvertygelse
om samma systems förträfflighet i den stora handelns intresse. Jag
medgifver att så kan vara händelsen, men tror, att frågan kan och
bör betraktas ej blott nr den stora handelns intresse, i och för sig,
utan äfven med hänsigt till dess inverkan på samhället i sin helhet;
hvarvid då ock måste komma i öfvervägande, huruvida de stora
upoffringar man föreslagit att Staten skall göra åt den stora han¬
delns intresse, i någon mån motsvaras af fördelar för Staten, äfven¬
som huruvida handelns idkare genom sina bidrag till Staten och
det sätt hvarpå de fullgöra sina skyldigheter i detta hänseende
hafva rättmätiga och befogade anspråk på stora upoffringar från
Statens sida. Jag tror, att i det fallet äro siffror de säkraste
ledarne. Går man då till general-sammandraget af 1 855 års bevill¬
ning, så finner man, att Sveriges hela handelskorps till Kronan
erlagt en bevillning af 106,283 Rdr 20 sk. 11 rst. Bko, eller vid
pass Tg-:del af det belopp, som man nu fordrar att Staten skall
årligen utbetala för befordrande af handels intresset. Men, säger
man, man skall icke räsonnera på det sättet, utan man skall se på
de fördelar i stort, den lyftning handels-rörelsen lemnar industrien
och landet i allmänhet; hvarom vi hafva af en Konungens Rådgif¬
vare fått en särdeles intressant och vacker målning. Eör att likväl
komplettera den, hade han äfven kunnat tillägga, att det friare
handelssystemet haft till följd, att importen sisth år öfversteg ex¬
porten med nära 100 proc. Det kan icke bestridas, att under
intet år exporten af Bankens silfver varit så stor som år 1856.
Afven det är ju ett ovanligt förhållande, att t. ex. man icke sedan
frihetstiden sett landet så öfversvämmadt med kreditmynt, under
det att Bankens metalliska kassa ouphörligt förminskas. Detta är
också en omständighet som hör till den intressanta målningens
fulländning.
I fråga om afgifterne till Handels- och SjöfartsEonden får jag
erinra hurusom man anmärkt, att det är fullkomligt enahanda, om
Staten lemnar bidrag till denna kassa, enär Staten återfår dem i
tullsatserne, eller om afgifterne upbäras direkte af handlande eller
trafikerande. Ja! det vore visserligensannt, om det i verkligheten
komme att slå ut som denna upgift förespeglar; men jemför man
nu gällande Tulltaxa med den af Bevilln.Utsk. föreslagna, skall
man finna att hvad som blir vinst på papperet blir förlust i verk¬
468
Den 22 Juli f. m.
ligheten. Jag tillåter mig att, till uplysning härom fasta upmärk-
samheten på en omständighet, som i detta fall bör lagas i betrak¬
tande nemi. att, sedan man, i och för ersättningarne till Handels-
och Sjöfartsfonden äfvensom för Städernas tolag intagit i beräk¬
ningen alla de i nu gällande tulltaxa tullpligtiga varor, har man i
Utsk:s lörslag till tulltaxa föreslagit tullfrihet å omkring 70 å 80
af dessa varuartiklar.
Beträffande tolagen förekommer dessutom ett förhållande, nog
anmärkningsvärdt och således förtjent af R. St:rs upmärksamhet.
Vid 1850 års Riksdag ingingo nemi. R. St:r till K. M. med
nnd. anhållan om nedsättande af en komité för utredande af grun-
derne för städernes beskattning, och R. St:r begärde tillika att i
den mån komiténs arbeten fortskredo, K. M. täcktes lemna R. St:r
del deraf särdeles beträffande förhållandet i stapelstäderne. Vid
förra Riksdagen hade denna komité arbetat endast 2 år, och man
kunde således icke vänta något meddelande i detta hänseende af
K. M. hvaremot R. St:r vid denna Riksdag haft skälig anledn.
hoppas att erhålla del af denna komités åtgärder i ämnet. Om
R. Stu- fått del af denna komités arbeten hade derigenom blifvit
uppenbarade vissa märkliga förhållanden, bland hvilka jag vill med¬
dela några, dem jag på enskild väg förskaffat mig. Jemförde med
Hrr Tull-komitérade och Utsk:s förslager äro de särdeles egnade
att sprida ett fullständigare, fastän icke för alla angenämt ljus i
denna fråga. Så har, t. ex. Malmö stad af Tull-komitérade blifvit
föreslagen att undfå en tolagsersättning af 5,000 Rdr Bko, hvare¬
mot FinansMinistern var mera generös och tillstyrkte 14.000 Rdr
Rmt. Ben afgifna berättelsen af komiterade för utredande af grun-
derne för städernas beskattning innehåller att tolagen i Malmö ut¬
gör per medium 5,070 Rdr 39 sk. 5 rst. Således finner man,
att öfverskottet i de af FinansMinistern föreslagne 14,000 Rdr
Rmt blir en ren present till staden. Enahanda är förhållandet med
staden Landskrona. Tull-komitérade föreslogo för denna stad i
tolags-ersättning 4,500 Rdr Bko, K. M. åter J5,000 Rdr Rmt,
oaktadt stadens tolag, enl. komitérades ang:de städernes beskattning
afgiftie utlåtande, npgått till endast 2,455 Rdr 42 sk. 10 rst Bko
per medium för åren 1846 —1850. Med staden Haparanda för¬
håller sig annorlunda. Den hade icke någon rätt till tolag förr
än, i anledn. af de utomordentliga krigshändelserna, som vållade
särdeles liflighet i handeln derstädes år 1855, för hvilket år be¬
loppet af stadens tolag lärer npgått till omkring 3,000 Rdr. Ehuru
nu komitérades förslag och K. M:s Propos. utgått (rån den åsigt,
att flere års medium skall läggas till grund för bestämmande af
den hvarje stapelstad tillkommande tolagsersättning, egde dock
denna grundsats icke någon tillämplighet på Haparanda som
blott från år 1855 egt rätt upbära tolag, utan man helt en¬
kelt frångick den och på fri hand föreslog tolagsersättningen för
denna lilla stad till 3,7 00 Rdr. Motivet till stadens belastande
med tolagsafgiften och afgiften till Handels- och SjöfartsFonden,
att nemi. derigenom befria handeln från alla band af s. k. olämp¬
liga afgifter å densamma, vinnes doek ej så länge, dessutom finnas
vågafgifter, stämpelpenningar, dragarepenningar, hamnafgifter, o. s. v.
0 en 22 Juli f. m.
469
Skall således, som meningen synes vara, Statens skyldighet ut¬
sträckas äfven till öfvertagande af dessa utgifter, och derigenom,
på sätt i Utsk. otvetydigt framställdes, frihandelssystemet succes-
sive utbildas i den utsträckning, att Staten, till Hrr importörers
beqvämlighet, ikläder sig förbindelsen att hålla dem handelsvarorna
tillhanda, frie från alla dessa umgälder; då synes mig i sanning
svårt att slutligen finna gränsen, & ena sidan för anspråken, och å
den andra, för skyldigheten.
Föregifvandet att dessa sednare afgifter äro af den obetydlig¬
het i förhållande till tolagen, att de utan våda kunna af Staten
åtagas, bemöter jag med hänvisning till ofvannämnda offentliga
handlingar, deraf inhemtas t. ex. att då i Malmö tolagen är be¬
räknad till 5,07 0 Rdr upgå hamnafgifterne derstädes till icke min¬
dre än 30,000 ltdr; i Landskrona utgör tolagen 2455 ltdr 42 sk.
10 rst., men hamnafgifterne 4,828 ltdr 17 sk. 1 rst. Om således
Staten nu inlöser tolagen och afgifterne till Handels- och Sjöfarts-
Fonden, vinnes dermed icke ens den negativa fördelen man fordom
hade af tributen till Barbaresk-staterne, att nemi. vara fredad från
ytterligare pretentioner åtminstone så länge man ordentligt erlägger
denna, nu ifragav:de tribut.
Jag slutar således med det yrkande, att R. o. Ad. mätte af-
slå denna punkt i Betänk., öfvertygad, som jag är, att, huru myc¬
ket It. o. Ad. än må vara vänligt stämd för ett friare handels¬
system, R. o. Ad. dock nogsamt finner, att högre interessen gifvas,
hvilka förtjena dess åhåga, och att hvarken tiden eller omständig¬
heterna förnuftigtvis billiga de upoffringar, som uti ifrågav:de hän¬
seenden nu äskas.
Hr Printzensköld: Jag anhåller om ursägt för det jag
ännu en gång upträder. Jag kan försäkra Hr Fåhraeus, att jag
genomläst icke blott K. M:s Propos. och SlatsRäds-prot., utan
äfven Bevilln.Utslcs Betänk, med thy åtföljande reservationer i
denna fråga, att jag noga begrundat dessa handlingars innehåll, och
att jag således icke yttrat mig utan sakkännedom.
Jag har icke sagt, att jag icke funnit skäl vara anförda för
tolagens afskaffande, och jag har så mycket mindre kunnat göra
det, som å pag. 5 i Utsk:s Betänk, uptagas de skäl, som ligga till
grund för Utsk:s tillstyrkande i detta fall. Men deremot har jag
förklarat och förbi ifver dervid, sedan jag hört Hr Fåhrsei ytt rande,
att jag alldeles icke funnit något giltigt skäl för föreslagna förändrin¬
gen för det närv:de. Man har nemi. endast sagt, att den skulle
medföra lättnad för trafiken, och det är just denna lättnad Hr
Fåhraeus framhållit, och som skulle bestå deri, att man i st. f. 3
räkenskaper, såsom nu är förhållandet, icke behöfde mera än en,
och den trafikerande icke heller att taga 3 uträkningar öfver de
afgifter han skall erlägga. Jag frågar likväl: ligger det så stor
vigt uppå, om en handelsbokhållare, som för sin hufvudman skall
erlägga dessa afgifter, måste i tullhuset gå först till höger i korri¬
doren lör betalandet af tull- och convoj-afgiften och sedan till ven¬
ster i samma korridor för att klarera tolagen? Så är förhållandet
470
Den 22 Jali f. xn.
i Stockholm med dessa afgifters erläggande, och jag tror att så
tillgår i Eikets öfriga stapelstäder. Således är det icke något be¬
hof, att för lättnad i trafiken sammanslå dessa afgifter med tull¬
satsen, som är så främmande för desamma. Dessutom, beträffande
räkenskaperne, hvad lider Statsverket för men deraf, att staden
måste föra särskild räkenskap öfver tolagsafgiften. Icke kan det
vara någon svårighet för staden att hålla en sådan räkenskap, och
icke angår det Staten hvad Staden för denna räkenskaps förande
mäste gälda. På samma sätt. ungefär förhåller det sig med räken¬
skapen öfver convoj-afgiften, oeh månne denna räkenskap upliör ge¬
nom den föreslagna förändringen, enär i alla fall särskild räkenskap
måste föras, helst en ersättning af 500,000 Bdr per medium skall
årligen erläggas till Handels- och SjöfartsFondén. Skall icke sär¬
skild räkenskap föras öfver denna kassas inkomster? I hvilket fall
man således för Kronans räkning måste hafva 2:ne räkenskaper.
Då man framställer skäl, böra dessa vara af bättre beskaffenhets
De böra visa nyttan oeh nödvändigheten af en föreslagen förändring,
men kan man icke visa något annat, än att en handelsbokhållare
måste uppehålla sig i Tullkammaren något längre genom det nuv:de
upbördssättet, kan man icke visa något annat, än att en stad må¬
ste föra en räkenskap, som är något, hvarmed Staten icke har att
skaffa, och kan man icke visa annat, än att en Statens räkenskap
kan uphöra, hvilket likväl uti förev:de fall icke är förhållandet, då
kan man på ganska giltiga grunder påstå, att de anförda skälen
icke äro af någon vigt. Hr Fåhraeus har slutligen sagt, att det
vore för fäderneslandet särdeles väl, om Utsk:s förslag blir af E.
St:r antaget. Jag på min sida åter påstår, att det vore för fäder¬
neslandet högst skadligt, och förnyar alltså mitt yrkande, att för¬
slaget måtte förkastas.
Gr. af Ugglas: Jag måste vederlägga Hr Flachs origtiga
upgift, att ersättningen till städerne för mistad tolag skall ur stats¬
kassan utgå såsom en present till dessa städer. Det är ett full¬
komligt misstag. De afgifter, hvarmed i landet införda varor varit
belastade, hafva utgått dels såsom tull till Staten och dels såsom
tolag till den stad, dit varorna blifvit införda. Om nu Staten sä¬
ger; Jag tager dessa afgifter, både min egen tull och eder tolag,
på det att jag måtte kunna bättre öfverse och reglera det hela,
emot det att jag lemnar eder samma afgift eller inkomst, som J
håfven haft af tolagen; har väl Staten då gifvit någon present till
städerne? Staten betalar ju endast hvad den borttagit från stä¬
derne. Annu mindre kan en dylik present komma i fråga genom
den föreslagna regleringen. Det vissa är, att hvad städerne hittills
upburit, har i medeltal upgått till 8^ proc., och hvad städerne
skola erhålla utöfver den fixa summan utgör icke mera än S proc.
Således erhålla de 3£ proc. mindre än hvad de haft att påräkna,
om de sjelfve upbära tolagen, och å dessa proc. skall afdragas
den minskningsproc., som bör afkortas, då tull-upbörden icke upgår
till normalbeloppet. Ser man på förhållandet med dessa afgifter
inom Stockholms stad, så skall man finna att under sisth år, oak-
Den 22 Jlili f, m.
471
tadt flere artiklar, hvilka förut dragit höga tullar, då de blefvo
tullfria, tolagen och tullinkomsterna upgingo till högre belopp än
året förut. Hr Flach har äfven anmärkt, att K. M. har beräknat
tolagen under de år tolagen varit högre än eljest. Denna anmärkn.
hade kunnat vara af någon betydenhet, om K. M:s förslag oför-
äudradt blifvit antaget, men då, enl. Ut.sk:s förslag, afdrag för stä-
derue, efter en viss proc., skall göras å tull-upbörden, då den icke
upgår till normalbeloppet, är det likgiltigt, om siffran bestämmes
efter de 3:ne år Komitén föreslagit eller dem, hvilka K. M. anta¬
git. Dessutom har Hr Flach upgifvit oriktiga siffror, ty i Ivomite-
rades förslag äro siffrorna upställde i Eko men i K. M:s Propos.
uti Ernt, och då måste naturligtvis den skillnad eller det miss¬
förhållande upkomma, hvarom denne talare vidt och bredt ordat.
Hade han således upgifvit alla siffrorna i samma myntsort, så, om
han gjort sig reda för saken, skulle han hafva funnit, att han för
sin anmärkn. saknat skäl. Samme talare har slutat sitt anförande
med hemställan till R. o. Ad., att om än E. o. Ad. skulle vara
benägen att gifva en skänk till handeln, vore han öfvertygad, att
E. o. Ad. skulle mera tänka på det stora helas interesse som eljest
skulle lida deraf. Jag frågar hvem gifver man denne skänk? Är
det åt handeln eller är det åt köparen? Jag tror, att det är åt
båda. Om tullsatserne sänkas, hvarigenom icke blott fabrikationer
utan äfven nödvändighetsvaror erhållas till bättre pris, har man icke
då gifvit en skänk åt den stora massan af nationen. Hvad Utsk.
föreslagit kan således icke, såsom Hr Flach sagt, anses vara till
fördel för enskilde städer. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Till större delen
förekommen af siste talaren skall jag blifva ganska kort.
Hr Flach har sökt insinuera, att endast vårdnad om de inter-
nationela förhållanden emellan Sverige och Norrige skall hafva för-
anledt K. M. och komiterade att föreslå E. St. en liberalare tull¬
taxa. Det må vara en sanning, att detta utgjort första anledn. att
bringa frågan under öfvervägande; men jag kan likväl icke före¬
ställa mig, att K. M. och komiterade kunnat hafva en så inskränkt
åsigt, att man endast velat åstadkomma likhet emellan de båda
Eikenas tulltaxor, utan fastheldre att befrämja det helas väl. Den
siste värde talaren har ganska riktigt anmärkt, att det icke är till
förmån för handelsinteresset tullnedsättningar göras, och jag förmo¬
dar, att våra värde motståndare, hvilka ifra för höga tullsatser,
göra det till förmån för producenten och fabrikanten, men jag til¬
låter mig att framställa den frågan, hvilka utgöra det största an¬
talet i samhället producenterne eller konsumenterne? Då ingen
lärer kunna bestrida, att de sednare äro öfvervägande, är det väl
skäl, att landets fleste innevånare kunna för bästa möjliga pris er¬
hålla sina förnödenhetsvaror. En sedan flere år tillbaka afliden re¬
presentant af detta Stånd, sorn egde E. o. Ad:s högaktning, nemi.
Professoren G. Cederschiöld, var eljest särdeles konservativ, men i
tullfrågor var han särdeles liberal, och visade, -att det var den stör¬
sta orättvisa att betunga handeln med afgifter. Denna hans åsigt
472
Den 22 J uli f. m.
kunde icke vinna gehör, emedan man ansåg att med de höga tull-
satserne skulle statsinkomster beqviimnst vinnas. Man finner såle¬
des att det icke är någon modern åsigt att hafva höga tullar, och
att lagstiftningen icke går framåt i en så liberal riktning, som åt¬
skilliga stadsekonomer skulle vilja. Iir Flach har sagt, att handels-
corpsens bevillningsafgifter till Staten upgå icke till mera än 106,000
Rdr, men han befarade, att det var genom handeln denna inkomst
erhålles. Om så är, bör man väl räkna de handlande till godo de
inkomster, som tullen å deras införskrifna varor inbringar. Samme
talare har förmodat, att om Staten inlöser afgifterne till Handels-
och SjöfartsFonden, skulle från handelns sida framställas ytterligare
pretentioner, emedan vågpenningarne m. m. komma att ifrågasättas
till inlösen. Häremot får jag erinra, att hvarken handlande eller
städerne föreslagit att tolagen skall inlösas af Statskassan, utan
detta förslag har utgått från K. M., som derför haft ganska grun¬
dade skäl. Man har sett, att genom Regeringens åtgärder städerne
under sednare tider fått tolagen förökad det ena året efter det an¬
dra, men denna tillökning är särdeles olika på olika orter. Jag
hemställer, huruvida det är skäl att fortsätta ett sådant system,
enl. hvilket man skall åt Regeringen inrymma rättighet att ytter¬
ligare på detta sätt förfara, och om det icke är lämpligare att, för
att slippa allt trassel, dessa afgifter af Staten inlösas. Gr. af Ugglas
har dessutom visat, att det är likgiltigt, till hvad belopp tolags-
ersättningen bestämmes, enär afdrag ändock skall göras. Hr Printzen¬
sköld har trott, att någon vinst i afseende på räkenskapernas för¬
enkling icke vore af förslaget att hemta, enär man i alla fall må¬
ste föra särskilda räkenskaper öfver tullen, tolagen och afgifterne
till Handels och SjöfartsFonden. En väsendtlig skillnad måste
förefinnas och dessutom en betydlig vinst, emedan hela beloppet af
'tullsatsen, som inbegriper dessa afgifter, införes på ett enda ställe
och vederbörande fonder får sedermera qvartaliter ersättning för de
till Staten indragna,- dem tillkommande afgifter. Man har äfven
sagt, att den ilrågav:de inlösen är en skänk. Handels- och Sjöfarts¬
Fonden är likväl en Statens tillhörighet och någon skänk kan så¬
ledes icke komma i fråga. Jag förmodar, att man icke vill föra
oss tillbaka till de tider, då man lade de största möjliga hinder i
vägen för handel och civilisation. Jag vill icke längre uppehålla
tiden utan anhåller om bifall till föredragne punkten.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har framställt åtskilliga
siffer-upgifter, hemtade ur en berättelse, som afgafs af en för ut¬
redande af städernes beskattning nedsatt Komité; och som den
värde talaren gjorde denna framställning så, som skulle desse up-
gifter verka afgörande på förev:de fråga, anhåller jag att få be¬
märka, huruledes det står tydligt för dem, som något fästat up-
märksamhet vid Utsk:s förslag, att i fall uti någon stad tullupbör-
den skulle nedgå under det belopp, hvarefter tolagsersättningen
blifvit beräknad, skall denna ersättning genast nedsättas med den
proc., hvarmed tullupbörden nedgått under nämnde belopp. Det
står nemi. sålunda uttryckt: »Med minskning för hvad stadens tull-
Den 22 Juli f. m.
473
upbörd understiger vidstående belopp efter följande proc.» Således
behagade Ståndet finna, att om tullupbörden i Malmö nedsjunker
till hvad den var under åren 1846 —1850, hvilka äro de år, hvar¬
om Komitén för. utredande af städernes beskattning talat, nedsättes
genast den ersättning Malmö tillkommer. Således synes, att de af
Hr Flach upgifna siffror bevisa alldeles intet uti förev:de fall.
Hr Flach: I anledn. af den siste talarens yttrande får jag
fästa upmärksamheten derpå, att öfver det föreslagna sättet för to-
lagsersättningens minskning städerne icke blifvit höide, och det kan
således möjligen hända, att åtskillige städer icke gå in på detsam¬
ma, men, älven detta förutsatt, tinnes likväl ett förhållande, hvar¬
öfver jag vid förra tillfället icke yttrat mig, och det är mig kärt,
att derom få meddela mig direkte till den man, sone varit ordfö¬
rande i Komitén för utredande af städernes beskattning. Om denna
Komité med sin ordförande fått fortsätta sina arbeten och fram¬
lägga resultaterne af sin verksamhet, skulle det hafva visat sig, att
städerne i de fleste fall icke fullgjort vilkoren, hvarunder de erhållit
tolagen. Denna tolag har nemi. blifvit vissa städer förunnad för
underhållande af deras hamnar och broar m. m., men erfarenheten
har visat, att tolagen i stället blifvit använd till underhåll af dessa
städers fattige, och då hamnarne och broarne förfalla, begäres hos
K. St:r anslag till återupbyggande af dessa hamnar och broar. Då
Komitén för utredande af städernes beskattning nedsättes, befarades
således, icke utan skäl, att dessa allt mer växande oordningar slut¬
ligen skulle föranleda en räfst och derefter möjligen en reduction
af förmåner, hvilka så oblygt missbrukats.
Då nu emellertid det ifrågav:de förslaget skulle, efter min
öfvertygelse, omintetgöra fortsättningen af den behöfliga undersök¬
ningen i ofvannämnda hänseende och dermed undanrödjandet af de
öfverklagade missbruken, måste jag fortfarande påyrka afslag å denna
del af Betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., hurusom i afs. på förev:de punkt blifvit yrkadt,
dels af Hr Printzensköld och Hr Flach afslag, och dels af Frih.
af Ugglas och Gr. Lagerbjelke m. fl. ledamöter bifall med den för¬
ändring i afs. på vissa städers godtgörelse för förlorade tolags-
umgälder att tillökning eller minskning i den af Utsk. föreslagna
ersättning skall beräknas endast för jemna 500 Rdr, hvarmed tull¬
upbörden i hvarje stad öfver- eller understiger det af Utsk. an¬
tagna belopp.
De härefter först till bifall och sedan till afslag å förevide
punkt framställde proposme besvarades med starka Nej, blandade
med Ja; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla denna punkt med den af Frih. af Ugglas och Gr.
Lagerbjelke föreslagna förändring, samt sedan svaren härvid utfallit
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja
nu hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld och Hr Flach begärde votering.
m
Den 29 Juli e. m.
Uplästes till justering oell godkändes en så lydanda voter.-
propos.:
Den som bifaller Bevilln:sUtsk:s uti Betänk. N:o 10 fram¬
ställda förslag i afs. på afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden
samt tolagen, med den förändring i afs. på vissa städers godtgörelse
för förlorade tolagsumgälder, att tillökning eller minskning i den
af Utsk. föreslagna ersättning skall beräknas endast för jemna 500
Rdr, hvarmed tullupbörden i hvarje stad öfver- eller understiger
det af Utsk. antagna belopp, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, afslår R. o. Ad. Bevilln.Utskrs ofvanberörde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 39.
Nej — 18.
Hr flach: Jag reserverar mig emot det fattade beslutet, der¬
före att jag finner detsamma vara början till den väg, hvarpå man
kommer derhän, att hela Rikets tullinkomst slutligen kan dragas
från K. M. till städerne.
Hr Printzensköld: Afven jag reserverar mig emot R. o.
Ad:s beslut hufvudsakligen på den grund, att R. o. Ad., tvertemot
den åsigt jag hyllar, minskat en tillgång för K. M. som kunnat
användas oberoende af hvad R. St:r i bevillningsväg anslå till K.
M:s disposition, äfvensom att genom detta beslut en afgift indrages
till Staten som icke tillhör den.
fortsättningen af förev:de Betänk:s pröfning upskjöts till efter-
midd:s plenum och det Högloft. Ståndet åtskiljdes kl. | på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 22 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 10, ang:de
Tull-bevillningen och dermed sammanhang egande ämnen; och före¬
kom nu
3:dje punkten, ang:de förändringar i tulltaxans upställning,
medelst de vid införsel tullfria varornas uptaqande i sjelfva taxan
Den 22 J n 11 e. m.
*75
samt tullvärdcs-holumncns uteslutande ur taxan jemte förändrad
grund för beräkningen af böter i konfiskalionsmål.
Hr Printzensköld, Carl: Det kan vara ganska ovisst, hu¬
ruvida R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut, att tolagen skall inbe¬
gripas i tullen, kommer att blifva It. St:rs. Blifver detta icke
fallet, så följer deraf, att tullvärdes-koluranen måste i tulltaxan bi¬
behållas. Jag anhåller således, att denna punkt, för så vidt den
rörer tullvärdet, måtte till BevillmsUtsk. återremitteras, på det att
Utsk., sedan sig visat huruvida tolagen kommer att försvinna eller
fortfara, måtte tillse, huruvida tullvärdes-kolumnen bör bibehållas i
eller borttagas ur tulltaxan. Saken är öfver hufvud likgiltig, ty
om R. o. Ad. eller R. St:r skulle utesluta tullvärdes-kolumnen ur
tulltaxan, men tolagen blefve bibehållen, finnes ändock tullvärdet
utsatt i 1854 års taxa och detta tullvärde kail framdeles tjena till
grund för tolagens beräknande. Jag anser emellertid, att denna
fråga bör hvila, intilldess frågan om tolagen, af hvars utgång den
nu förev:de saken beror, blifver slutligen afgjord.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Af den utgång som
frågan om tolagen hos tvänne andra Stånd fått, har Hr Printzen¬
sköld tagit sig anledn. att föreslå 11. o. Ad. att återremittera denna
punkt. Jag deremot tror, att det är lämpligt att R. o. Ad. fattar
sitt beslut i denna fråga uti öfverensstämmelse med R. o. Ad:s be¬
slut ang:de tolagen. Det kan visserligen vara möjligt, att R. o. Ad.
kommer att finna skäligt att återremittera en annan del af detta
Betänk., i anseende dertill, att man är i ovisshet ang:de tolags-
frågans slutliga utgång, men att icke afgöra utan frånskilja den nu
förev:de punkten, sorn står i ett så nära sammanhang med den af
R o. Ad. på f. m. bifallna, det torde icke vara konseqvent eller
lämpligt. Jag anhåller således om bifall till punkten.
Hr Gr:s och Landtm-.s härefter till bifall å förev:de punkt
framställda propos. besvarades med starka Ja, jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfver¬
vägande.
Gr. af Ugglas: Jag nämnde nyss, att det möjligen skulle
blifva lämpligt att upskjuta pröfningen af de uti införsels- och ut¬
försels-tarifferna uptagna särskildta tullsatserna, hvarom R. o. Ad.
nu skulle gå att besluta, emedan, för den händelse att R. St:rs be¬
slut i afs. å konvoj- och tolags-afgifternas innefattande i tullsatser¬
na icke skulle blifva öfverensstämmande med Bevilln:sUtsk:s derom
gjorda samt af R, o. Ad. godkända hemställan, hela den i detta
Betänk, föreslagna tull-tariff måste omarbetas. Blefve R. St:rs be¬
slut af nyssnämnda beskaffenhet och hade R. o. Ad. dessförinnan
pröfvat och fastställt särskildta tullsatser, så blefve följden deraf,
att R. o. Ad. måste frångå sitt derom fattade beslut och företaga
hela tulltaxan till ny pröfning, så att R. o. Ad. finge en dubbel
öfverläggning om tullbestämmelserna. För att söka förekomma
476
Den 22 Juli e. m.
detta, får jag nu vördsamt föreslå, att R. o. Ad. måtte återremit¬
tera den nästföljande delen af Betänk, oell öfvergå till behandling
af dess sista del, eller tull-taxe-underrältelserna, hvilken icke står i
något omedelbart sammanhang med den föregide.
Hr Printzensköld: Då jag nyss anhöll om återremiss af
den sist föredragna punkten, förklarade Gr. af Ugglas, att den stod
i ett så nära sammanhang med It. o. Adis i fråga om tolagens in¬
gående i tullupbörden fattade beslut, att den måste definitift afgö-
ras, och den ädle Grin afstyrkte derföre den af mig begärda åter-
remissen. Nu är det min ordning att protestera emot den af Gr.
af Ugglas sjelf begärda återremissen utaf tulltaxan. För min del
skulle jag tro, att om frågan ang:de tullvärdes kolumnens bibehål¬
lande i tulltaxan står i ett nära sammanhang med frågan om to¬
lagens ingående i tullupbörden, så stå likväl sjelfva tullsatserna i
ännu närmare sammanhang med sistnämnde fråga. För den af Hr
Grin så ifrigt förordade konseqvensens skull är det derföre alldeles
nödvändigt att R. o. Ad. jemväl ingår i pröfning af tulltariffen
och deröfver fattar sitt beslut. Det är visserligen möjligt, att om
R. 8t:rs beslut ang:de tolagen blifver stridande emot det som R.
o. Ad. på f. m. fattat, så kommer R. o. Ad:s beslut ang:de såväl
tullvärdes-kolumnens borttagande som ock sjelfva tullsatserna att
få vidkännas åtskilliga förändringar, men lika litet som det för en
stund sedan var följdriktigt att upskjuta pröfningen af frågan om
tullvärdes-kolumnens uteslutande ur tulltaxan i afvaktan på R. Stms
beslut ang:de tolagen, lika litet är det nu följdriktigt att för sådan
orsaks skull upskjuta pröfningen af tulltarifferna. Jag vill gerna,
så vidt jag förmår, handla konseqvent. Nu har jag lärt mig detta
utaf Gr. af Ugglas och jag hoppas, att R. o. Ad. fått samma lär¬
dom samt derföre företager tulltariffen till pröfning.
Hr F1 a c h, J o h. Fredr. Philip: Jag kan icke föreställa
mig, att R. o. Ad. fattat sitt beslut ang:de tolagen under annan
förutsättning än att detta beslut äfven skulle blifva R. Stms. I
annat fall inser jag icke, huru det nyss fattade beslutet kunde vara
riktigt konseqvent, och när dertill kommer, att R. o. Ad. före be¬
handlingen af tolagsfrågan beslöt, att Betänk, skulle punktvis före¬
dragas, så kan jag för min del ej finna annat än att detta beslut
måste lända till efterrättelse och att vi således måste öfvergå till
och besluta om tulltariffen, allt under samma förutsättning, eller
att R. o. Ad:s beslut blifver R. St:rs. Blifver förhållandet icke
sådant, hvilket ganska lätt kan inträffa, helst jag har hört berättas,
att BondeSt. afslagit Ut.sk:s hemställan ang:de tolagen och med
några få undantag bibehållit den nu gällande tulltaxan, så blifver
åter följden deraf den, att man måste i förstärkt Bevilln.Utsk. vo¬
tera om nästan hvarje tullsats i tariffen. Detta blifver naturligtvis
besvärligt och tidsödande, men att R. o. Ad., under förutsättning
af en sådan utgång, nu icke skulle genomgå tulltariffen utan åter¬
remittera densamma utan att hafva pröfvat en enda punkt deri,
det kan jag för min del icke finna vara formenligt och jag an¬
Den 22 J u li e. m.
477
håller derföre, att R. o Ad. måtte företaga Betänk, till fortsatt
behandling.
Hr Bildt, Knut: Jag kan icke rätt fatla meningen med
Gr. af Ugglas’ förslag, att R. o. Ad. skulle återremittera hela tull¬
tariffen utan att ingå i någon pröfning deraf, och genast öfvergå
till tulltaxe-underrättelserna, eller förslaget oin hvad vid tulltaxans
verkställighet iakttagas bör. Man kan väl icke besluta om hvad
som bör iakttagas vid tulltaxans verkställighet, innan man beslutat
om sjelfva denna tulltaxa. Det är visserligen möjligt att det skulle
vara lämpligare att upskjuta pröfning af tulltaxan än att nu derom
besluta, men då ett sådant förfarande står i uppenbar strid med
R. o. Adis förut fattade beslut om Betänk:s företagande punktvis,
måste jag för min del förena mig i de föreg:de talarnes anhållan,
att föredragningen måtte fortsättas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Vid upställningen af detta
Betänk, har BevillmsUtsk. onekligen begått ett misstag, då Ut.sk.
underlåtit att uti ett särskildt Betänk, på förhand till R. St:rs
pröfning hänskjuta frågan om Handels- och SjöfartsFonds-afgiftens
och tolagens intagande i de allmänna tullsatserna. Hade Utsk. så¬
lunda förfarit, Så hade denna fråga redan varit afgjord och då hade
det icke mött något hinder för bestämmandet af de särskildta tull¬
satserna. Men då så icke skett och man i denna stund icke vet,
huruvida afgiften till Handels- och SjöfartsFonden samt tolagen
komma att fortfara såsom särskildta afgifter eller upgå uti den all¬
männa tullupbörden, så vet man icke heller, huru man i afs. å de
särskildta tullsatserna bör besluta, eller, rättare sagt, derest R. o.
Ad. fattar sitt beslut ang:de tulltariffen tinder förutsättning, att
Ståndets beslut ang:de de nyssnämnde afgifterne blifver R. St:rs,
men detta icke blifver fallet, så kunna svåra förvecklingar komma
att upstfi. Ty om R. o. Ad. t. ex. bestämmer en tullsats af 10
Öre å en viss artikel, under förutsättning att afgiften till Handels-
och SjöfartsFonden samt tolagen deri skola ingå, samt de öfriga
Stånden bestämma samma tullsats men t. ex. tvänne af dem bibe¬
hålla nämnde afgifter såsom särskildt utgående, och det sedermera
icke folie sig bättre, än att R. St:rs beslut blefve att afgiften till
Handels- och SjöfartsFonden samt tolagen skulle qvarstå såsom
särskilda afgifter bredvid tullafgiften, så vore af alla 4 Stånden
beslutad en tullsats af 10 Ore å ifrågav;de artikel, oaktadt de nyss¬
nämnde tilläggsafgifterne icke komme att i denna tullsats ingå utan
komme att derutöfver drabba nämnde artikel, hvilket alldeles stridde
emot hvad R. o. Ad. afsett, enär om R. o. Ad. deremot bestämt
tullen för samma artikel sedan R. o. Ad. egt kännedom derom,
att de särskildta tilläggsafgifterne komme att qvarstå, så skulle R.
o. Ad. naturligtvis, om Ståndet ansåge 10 Ore, med inberäkning
af tilläggsafgifterne, vara en lämplig tullsats, bestämt sjelfva den
egentliga tullsatsen till ett belopp, som understege 10 Ore med
så mycket som tilläggsafgifterne utgjorde, så att alla tre afgifterne
tillsammans upginge till 10 Öre. Det är således af vigt att R. o.
478
Den 22 Juli e. m.
Ad. har fria händer i afs. å tulltariffen, för den händelse, att til-
läggsafgifterne icke skulle komma att upgå i tullsatserna. Det
enda medel, som för sådant ändamål finnes att tillgå, .är att åter¬
remittera förslaget om tullbestämmelserna och sålunda försätta frå¬
gan i det skick, hvaruti den hade varit, om BevillmsUtsk. först
inkommit med sitt förslag i afs. å tilläggsafgifterne och icke till
It. St:r öfverlemnat sjelfva tulltaxan, förr än den derpå i så vä¬
sendtlig mån inverkande förra frågan blifvit definitift afgjord. Jag
nödgas derföre instämma uti den utaf Gr. af Ugglas begärda åter-
remissen af tulltaxan.
Hr Printzensköld: Om jag än antager, att de förhållan¬
den, som den siste värde talaren omnämnt, skulle komma att ega
rum, så kan jag dock ej finna något hinder derför, att allt detta
hjelpes genom votering i förstärkt BevillmsUtsk. När en värd
ledamot, till hvilken It. o Ad. utan tvifvel hyser större förtroende
än till mig, nyligen har förklarat, att konseqvensen fordrade, att
man fattade beslut ang:de den sist afgjorda punkten, derföre att
man beslutat ang:de den nästföreg:de, så inser jag ej, hvarföre icke
samma konseqvens fordrar att vi besluta ang:de sjelfva tulltaxan.
Den omständighet, att R. o. Ad. möjligen får frångå sitt beslut,
torde ieke vara af någon öfvervägande vigt. Om t. ex. afgiften
till Handels- och SjöfartsFonden samt tolagen komma att särskildt
bibehållas, så behöfver man ju blott subtrahera dessa afgifters be¬
lopp från de af R. o. Ad. bestämda tullsatserna, så är hela saken
afhulpen, ty jag förutsätter, att 11. o. Ad:s samtlige ledamöter tagit
så mycken kännedom af den föreslagna tull-taxan, att de veta, hu¬
ruvida de besluta om en tullsats, deri konvoj- och tolagsafgifterne
liro inbegripna eller om en tullsats, derifrån dessa afgifter äro ute¬
slutna. Och skulle förhållandet icke vara sådant, utan man ifrån
tullsatser, deri dessa afgifter icke äro inbegripna, ändock afdraga
desammas belopp, så finge man ju ännu lägre tullsatser och der¬
med hade väl frihandelsmännen allt skäl att vara nöjda. Jag kan
således icke finna annat, än att R. o. Ad. handlar riktigast, om
Ståndet ingår i pröfning af tulltariffen. Vid hvarje del deraf skall
jag, så vidt i min förmåga står, söka att framhålla de tullsatser
jag anser lämpliga.
*
Gr. af Ugglas: Hr Printzensköld har högeligen förvånat sig
deröfver, att jag, som bestfidt hans begäran om återremiss af förra
punkten ang.-de tullvärdes-kolumnens borttagande m. m., nu kan
förorda återremiss af punkten om tulltariffen. Mitt förfarande tor¬
de dock kunna ganska lätt både förklaras och försvaras, emedan
ett bifall till förra punkten var ett korollarium, en gifven följd af
det föregående beslutet om tolagens uphörande, ty icke kunde man
bibehålla kolumnen för tullvärdet, hvarefter tolagen nu beräknas,
sedan man uphäft sjelfva tolagen. Hvad åter de särskildta tullsat¬
sernas bestämmande angår, så är detta bestämmande ovilkorligen be¬
roende af tolagsfrågans utgång hos de öfriga Stånden; ty man må¬
ste väl först veta ifrån hvilken premiss man utgår, innan man an¬
Den 22 Julie. m.
479
tager slutsatsen. Gr. Lagerbjelke har redan anfört ett exempel,
hvarthän ett annat förfaringssätt kunde leda; jag tillåter mig att an¬
föra ett annat. Vi veta, att BondeSt. afslagit förslagit om tola-
gens ingående i sjelfva tullsatserna, och med några få undantag bi¬
behållit den nu gällande tulltaxan. Om vi nu taga en artikel i
den af Utsk. föreslagna tulltaxan, t. ex. salt, så finna vi att tullen,
enl. Utsk:s förslag derå, skulle blifva 10 öre per kubikfot. Man
kan nu tänka sig, att BondeSt. godkänner denna tullsats, ehuru
Ståndet förkastat frågan om tolagens ingående deri, samt att alla
de öfriga St:n äfvenledes godkänna samma tullsats, ehuru möjligen
under olika förutsättningar i afs:de å tolagens ingående eller ute¬
slutande, och om detta förhållande skulle inträffa, så hafva alla 4
Stånden förenat sig om en och samma siffra, hvarom således ingen
votering i Förstärkt BevillmsUtsk. kunde ega riimi Om således
frågan om tolagens ingående i tullsatserne förfaller, så har B. o.
Ad., samt måhända något annat Stånd bestämdt en tullsats å salt,
som man endast antagit, under förutsättning att tolagen skulle der¬
uti ingå, och måhända finner högst olämplig vid ett annat förhål¬
lande. utan att någon rättelse i beslutet sedermera genom votering
i Förstärkt Utsk. kan ske. Om åter It. o. Ad., samt måhända nå¬
got annat Stånd antagit en tullsats, under förutsättning att tolagen
skulle deri inbegripas, samt ett eller tvenne af de andra Stin anta¬
git en annan tullsats utan en slik förutsättning, så komme visser¬
ligen dessa båda olika tullsatser under votering i Förstärkt Utsk.,
men om frågan, angide tolagens ingående uti tullsatsen kom att
förfalla, så måste R. o. Ad. och det uti R. o. Adis beslut instäm¬
mande Ståndet välja emellan tvenne tullsatser, ehuru de ansågo
båda två vara oriktiga, och den tullsats, som dessa Stånd skulle
hafva bestämt, om de vetat att tolagen ej komme att deruti ingå,
denna tullsats kommer aldrig under pröfning. Ett sådant under¬
tryckande af ett Stånds egentliga mening strider emot Grundlagens
anda, ehuru måhända icke emot dess bokstaf, ty enligt Grundlagen
skall i alla bevillningsfrågor hvarje Stånds särskildta mening ega
rätt att uti Förstärkt BevillmsUtsk. göra sig gällande. Det är på
grund häraf som jag fortfarande anhåller om återremiss af Betänk,
i allt som rörer tullsatserna.
Hr Printzensköld: Om BevillnisUtskis ordförande hade
haft den godheten alt förutsätta alla de af honom nu omtalade hän¬
delser, då tulltaxan af Utskis behandlades, och då deraf dragit sina
korollnrier, så hade vi troligtvis undvikit de af honom nu antydda
ledsamma följderne deraf, att B. o. Ad. företager tullfrågan i den
ordning, Utskis ordförande och pluralitet sjelfva föreslagit. Men
att nu, sedan R. o. Ad. afgjort tolagsfrågan just på det sätt, som
Utsk. önskat, komma och säga: håll! Det går icke an att fortsätta
på det af oss föreslagna sättet, utan vi måste vänta med tulltaxans
pröfning, till dess vi fått se, huru tolagsfrågans slutliga öde blifver;
det är i sanning ett lika ovanligt, som emot Utskis eget förslag
stridande sätt att tillvägagå. Det är onekligen ganska beklagligt,
att Utskis ledamöter hafva så litet förutseende, att de, när deras
4S0
Dell 22 Juli e. m.
Betänk, förekommer till pröfning, sjelfva nödgas motsätta sig den
behandling deraf, som de sjelfva föreslagit. Jag för min del har
nvss af Utsk:s ordförande lärt mig, att konseqvensen fordrar, att
Betänk, skall genomgås. Denna lärdom vill jag tillgodogöra mig,
helst R. o. Ad. äfven hyllat Hr Ordfms mening, oell derföre må
det icke förundra någon, om jag nu fordrar detsamma, som jag förut
yrkade, men Hr Ordfm bestridde, samt R. o. Ad. ogillade.
För öfrigt kan jag ieke finna, att om än R. o. Ad. nu fattar
sina beslut angule tullsatserna, dessa beslut skulle förhindra R. o.
Ad. att ingå i ny pröfning deraf, såvida den förutsättning, hvarun¬
der de första besluten fattades, icke kommer att i verkligheten exi¬
stera. Ty det är ju alldeles tydligt och klart, att om 2 Stånd
stanna emot 2 i tolagsfrågan, så förfaller densamma, samt i och med
detsamma äfven de beslut, som ang:de tullsatserna blifvit fattade
endast under förutsättning att förslaget om tolagens ingående i tull-
upbörden skulle vinna R. St:rs bifall. Man måste då visserligen
ånyo genomgå tulltaxan, men man hade åtminstone undangjort en
betydlig sak; ty man hade hunnit att höja åtskilliga tullsatser, sorn
äro af den beskaffenhet, att både tolagen samt konvoj-afgiften blif¬
vit af Utsk. derifrån uteslutna, så att dessa tullsatser t. o, m. stå
lägre än den nu gällande.
Jag förblifver vid min anhållan, att pröfningen af tulltaxan må
försiggå.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Ehuru jag ogerna vill
gifva nuledn. till någon tidsutdrägt under denna ändock nog lång¬
variga Riksdag, så kan jag icke annat än förena mig med de ta¬
lare, sorn föreslagit tulltariffens återremitterande Man har sagt, att
ett hinder emot en sådan åtgärd skulle ligga deruti, att sjelfva ta¬
riffen ej blifvit företagen till pröfning, och följaktligen några an-
märkn.r ej blifvit gjorda emot innehållet deraf; men jag frågar om
det icke är anmärkn. nog, som den siste värde talaren vidlyftigt
omordat, att BevillmsUtsk. bordt hafva preliminärt inkommit med ett
särskilt förslag ang:de konvoj- och tolags-afgifternes uptagande i tullsat¬
serna innan förslag till taxan utarbetades. Denna anmärkn. måste na¬
turligtvis hafvaett högst väsendtligt inflytande på behandlingen af sjelfva
tulltaxan. Det är visserligen icke osannolikt, att nyssmde förslag
kommer att vinna framgång, men det låter äfven tänka sig, att för¬
slaget faller, och om så inträffar, är det klart, att BevillmsUtsk.
måste omarbeta hela sitt förslag till tulltaxa. Den siste värde ta¬
laren har anspelat derpå, att det Förstärkta BevillningsUtsk. icke
skulle komma att med frågan taga befattning, emedan, derest 2
Stånd stannade emot 2, frågan komme att anses såsom förfallen.
Jag vill icke inlåta mig i något bedömande af denna åsigts riktig¬
het eller oriktighet, men hvad jag anser vara klart, det är, att in¬
nan frågan om tullsatsernas bestämmande kan af R. o. Ad. till pröf¬
ning företagas, måste det vara afgjordt, huruvida R. o. Ad:ns be¬
slut ang:de tolagen m. m. eger bestånd eller icke.
Hvad
Den 22 Jall e. m.
4SI
Hvad angår den af den siste värde talaren så ifrigt åberopade
konseqvensen, såsom stöd för sitt yrkande att föredragningen skulle
fortgå, så får jag häremot erinra, att då man är öfverens derom,
att frågan om Handels- och Sjöfartsfonden och tolagen bordt af-
skiljas från frågan om tulltariffens fastställande, så måtte väl kon-
seqvensen äfven fordra, att man förfar på det nu föreslagna sättet.
Jag får således instämma uti Grefvarne af Ugglas’ och Lagerbjelkes
förslag om tulltariffens återremitterande.
Hr Bildt: På Bevilln:sUtsk:s tull-afdelning väcktes verkligen
fråga derom, att man först skulle afgöra tolagsfrågan, innan man
behandlade tulltaxan, men detta förslag förföll, och den som yr¬
kade frågornas behandling i ett sammanhang, var'just en ledamot
i TullKomitén, nemi. Hr Schwan.
Af hvad jag nu under öfverläggningen inhemtat, finner jag att
ganska mycket talar för antagandet af Gr. af Ugglas’ förslag; ty
att sitta här och besluta om en mängd tullsatser, som äro alldeles
oriktiga, om tolagsfrågan faller, och hvilka beslut dessutom skulle
kunna föranleda till många och svåra förvecklingar; det kan icke
vara rätt eller ändamålsenligt. Men detta oaktadt måste jag fort-
fåraude anse det vara något besynnerligt att återremittera en fråga,
som aldrig varit företagen till pröfning, så att jag snarare skulle
vilja att åtgärden finge ett annat namn, såsom att man upskjöt tull¬
tariffens behandling intill dess tolagsfrågan blifvit afgjord. Hvad
jag deremot på intet sätt kan finna lämpligt, det är att företaga
tulltaxe-qnderrättelserna innan man företagit sjelfva tulltaxan.
Hr Printzensköld: Till svar på hvad Pir Fåhraeus anfört,
får jag till honom hemställa, huruvida han ej erinrar sig, att R. o.
Ad. vid föreg:de tillfällen fattat beslut under förutsättning, att be¬
slutet. skulle blifva R. St:rs, samt med bestämdt förbehåll att om ej
så inträffade, skulle R. o. Ad:s beslut vara till all kraft och verkan
förfallet. Jag åtminstone minnes bestämdt; att ett sådant förbehåll
gjordes, då R. o. Ad. beslutade en förändring i sammansättningen
af deputerade för markegångstaxans uprättande. Jag inser icke.
hvarföre ej en slik behandling af tullfrågan nu skulle kunna ega
rum. Emellertid, sedan jag hört sfi många talare yttra sig för frå¬
gans upskjutande, vill jag visst icke drifva saken till votering, men
jag har trott mig böra förfäkta min mening just till följd af Be-
villn:sUtsk:s Ordförandes välvilliga upmaning att handla konseqvent,
hvarigenom jag således endast följt de fotspår han före mig up-
trampat.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., i anseende till R. o. Ad:s
förut fattade beslut, att förev:de Betänk, skulle punktvis före¬
dragas, hemställt om R. o. Ad. behagade förklara, att Ståndet
ville till behandling såsom en punkt uptaga Utsk:s i fråga om
införsels- och utförsels-tarifferne afgifne yttranden och förslag, hvil¬
ken propos. bifölls, förklarades öfverläggningen om samma punkt
VII H. 31
482
Den 22 Juli e. m.
fulländad, hvarpå Utsk:s Betänk, i denna del, efter först till bifall
derå framställd propos., som besvarades med Nej, blef, på grund af
de deremot gj’orde anmärkmr, till Utsk. återremitteradt..
Härefter förekommo Utsk:s yttranden och förslag i afs. på ne-
dannämnde delar af nu gällande Tulltaxe-underrättelser:
§§.-ne 1 och 2 samt §§:ne 3 och 4.
B. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afs. på dessa §§ hemställt.
§§:ne S och 6.
Hr Blach: Det förefaller mig såsom det skulle vara nödvän¬
digt att återremittera denna §, till följd af det fattade beslutet om
återremiss af tulltaxan. I Utsk.s hemställan heter det nemi.: »Derest
Utsfcs förslag om tullfrihet vid införsel af redskap och maschine-
rier, bifalles etc.»
Gr. Lagerbjelke: För min del kan jag så mycket mindre
finna, att denna § behöfver återremitteras, som Utsk. slutar sin hem¬
ställan med att tillstyrka förslagets godkännande. De garantier,
som man i detta fall skulle kunna väcka, finnas ju redan af Utsk.
föreslagna, och får jag således anhålla om bifall till §:n.
Hr Flach: Mitt förra anförande innefattade blott en hem¬
ställan, ej något yrkande.
Uppå härefter framställd propos. godkände B. o. Ad. den af
Utsk. i st. f. ifrågavide §§, föreslagna 5 g:n.
§§:ne 7 och 8.
Ansågos icke erfordra något beslut.
§:n 9 samt §§:ne 10 och 11.
B. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afs. på dessa §§ hemställt.
§ 13.
Då härvid först förekom Utsk:s förslag rörande de ,allmänna
grunderna för nederlags- och kredituplags-rättigheternes ordnande,
yttrade
Hr Flach: Jag tillåter mig att göra en anmärkn. emot hvad
som står på sid. 62, under litt. a, nemi.: »att anstånd med tull-
afgifternas liqviderande för hvad på sådant sätt till fri disposition
utlemnas, må på högst 3:ne månader från angifningsdagen beviljas.»
Jag bekänner upriktigt, att sedan man riksdag efter riksdag, och
särdeles vid denna ouphörligen nedsatt tullafgifterna och gjort icke
mindre än 70 å 80 artiklar tullfria, så förekommer det mig såsom
skulle det, lindrigast sagdt, vara oblygt och oförsynt, att begära
att få kredit på tullafgifternas erläggande åtminstone för de öfriga
artiklar, hvilka icke kunna betraktas såsom råvaror. Det är visser¬
ligen sannt, att man nu endast begär 3 månaders anstånd, hvarföre
äfven mången tycker en sådan begäran kunna bifallas, men en an¬
nan gång kan man komma och begära 6 månaders anstånd, samt
då äfven detta i sinom tid torde befinnas otillräckligt, omsättnings-
Den 22 Juli e. m.
483
rätt för tullafgifterna liksom för banko-diskontlån. Jag för min del
yrkar alltså afslag.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: För min del anhåller jag
om bifall till den punkt, emot hvilken Hr Flach riktat sin anmärkn.
Jag kan icke inse, hvarföre man skulle betaga de personer, som hafva
varor på nederlag, den förmånen att få anstånd med tullafgifternas
erläggande för den del deraf, som får uttagas, då Staten ingenting
derpå kan förlora, enär de icke uttagna varorna alltid utgöra full
säkerhet för tullafgifterna.
Hr Flach: I sin egenskap af konselj-ledamot har Frih. af
Ugglas visserligen icke funnit någon våda uti detta förslag, men
jag tror, att om Hr Frihrn, såsom rättslärd, närmare eftersinnar sa¬
ken, han skall finna, att det skulle kunna hända, att godsegaren
under anståndstiden gjorde konkurs, samt att tvist om bättre rätt
till det qvarliggande godset i sådant fall kunde upstå emellan Kro¬
nan och de öfriga borgenärerne. På det att Kronan icke måtte vara
nödsakad att i sådan händelse ingå uti godsegares konkursmassa och
tvista om bättre rätt till nederlagsgods, anhåller jag fortfarande om
afslag å denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Om fråga vore att genom nederlagsrät-
ten bereda de trafikerande tillfälle till lån, så vore det naturligtvis
ganska olämpligt att förvandla tullverket till en sådan låneanstalt;
men sådan är icke frågan, utan endast att bereda dem den förde¬
len, att sedan de legat i förlag för varornas inköp och införsel, få
något anstånd med tullens erläggande, till dess de finge tillfälle att
försälja en del af de importerade varorna. Det är således för rö¬
relsens underlättande ganska tjenligt, att en sådan kredit lemnäs
importörerne, och Utsk:s förslag är derföre i min tanke ganska väl¬
betänkt. Någon risk för Staten finnes alldeles icke, enär det tyd¬
ligen är förklarad t, att den qvarliggande delen af godset utgör sä¬
kerhet för tullen. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Flach: I anledn. af Hr Gr. Lagerbjelkes yttrande, att det
här icke är fråga om att få låna pengar, utan att få kredit, hem¬
ställer jag, om det är mycken skillnad emellan att komma till K.
M. och säga: »låna mig penningar för att betala tullen å mina va¬
ror», och att i stället komma och säga: »jag vill icke begära några
penningar, men jag vill på en tid slippa betala hvad jag är skyl¬
dig att betala.
Jag anhåller, att något afs:de å Gr. Lagerbjelkes invändning
ej måtte fästas, och yrkar ytterligare afslag å punkten.
Hr Bildt: Jag är till största delen förekommen af Gr. La¬
gerbjelke. Jag kan icke finna det vara något skäl att neka de tra¬
fikerande 3 månaders anstånd med tullens betalande, och sålunda
bereda dem tillfälle att genom en del af varornas försäljning skaffa
484
Den 22 Juli e. m.
sig penningar till tullens erläggande. Kronan har ju alltid säkerhet
i de qvarliggande varorna. Jag yrkar bifall till förslaget.
Propos. till bifall å Utskrs förev:de förslag blef härefter fram¬
ställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr Flach begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så, lydande votens-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:sUtsk:s, med anledn. af 12 § i nu
gällande Tulltaxe-underrättelser framställda förslag i afs:de på de all¬
männa grunderna för nederlags- och kredituplags-rättigheternes ord¬
nande, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, afslår It. o. Ad. ofvanberörde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som foijer:
Ja — 31.
Nej — 10,
Vidare förekom Utskrs tillstyrkande, att 12 § af nu gällande
Tulltaxe-underrättelser, uptagen under N:o 11 i förslaget, samt ta¬
riffen för kredit-uplaget och transito afgiften, sådan denna tariff fin¬
nes Betänk, bilagd, ~ måtte godkännas och lända till efterrättelse in¬
tilldess K. M. annorlunda förordnar; och yttrade sig härvid
Hr Bildt: Uti l-.sta mom. af denna g äro upräknade de
städer, i hvilka kredit-uplag skall ega rum, men uti denna upräk-
ning nämnes ej staden Jönköping. Jag har en afskrift utaf den
Kongl. Resolution, hvarigenom sistmde stad fått sig rättigheten att
hafva kredit-uplag tillförsäkrad, hvilken afskrift jag anhåller måtte
blifva upläst och i protokollet intagen, hvarjemte jag yrkar att §:n
måtte återremitteras, på det att den af mig nu anmärkta felaktig¬
heten måtte blifva rättad.
Härvid inlemnades och uplästes en transumerad afskrift af föl¬
jande innehåll:
OSCAR etc.
Vår ynnest etc. — — Efter inhemtande af ej mindre Edert än
ock Vårt och Rikets CommerceCollegii underd. Utlåtande — —• ;
Och håfve Vi, enär staden Jönköping är omgifven af en vidsträckt
landsort, hvars behof under den tid af året, då segelfarten är stängd,
bör kunna för billigare pris fyllas, om uplag af de för samma ort
erforderliga varor finnas i staden, än om varorne måste för tillfället
landvägen ditföras, samt för öfrigt, med förutsättning att varorna
komma under behörig vård och bevakning, någon olägenhet af kre-
dit-uplagsrätten ej bör befaras, funnit godt i Nåder bevilja Jönkö¬
pings stad kredit-uplagsrätt. — — — — — —
Stockholms Slolt den 19 Oktober 1855.
OSCAR.
C. 0. Palmstjerna.
Den 22 JuH e. m.
48»
Till General-TullStyrelsen ang:de Handelsföreningens i Jönkö¬
ping underd. ansökning om kredituplags- oeh transito-rätt för
staden.
Med höga Originalbrefvet lika lydande, betygar:
Ex officio
L. C. Pontin.
Rätt transumeradt betyga:
J. Wahlström, C. D. Valerius,
Bruksegare. v. Häradshöfding.
Frih. af Ugglas: Jag hemställer till Hr Bildt, huruvida det
icke skulle gå an att genast besluta, att då staden Jönköpings rätt
är alldeles ostridig, intaga denna stad uti förteckningen på de stä¬
der, som ega att hafva kredituplag; men det torde måhända vara
lämpligare att återremittera <§:n.
Efter först till bifall å Utsk:s ifrågav:de tillstyrkande fram¬
ställd propos, som besvarades med Nej, blef detsamma, på grund
af de deremot gjorde anmärkmne, till Utsk. återremitteradt.
§§:ne 13 och 14.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afs:de på dessa §§ hemställt.
§ is.
Då härvid först förekom Utsk:s hemställan att, i stället för
ifrågavide §, måtte antagas den af Utsk. föreslagna 13 g, yttrade
Gr. af Ugglas: Det torde vara nödvändigt att återremittera
denna §, emedan de deri intagna bestämmelser i afs:de å tull-resti-
tution vid utförsel af vissa varor, tillverkade utaf utländska rå-äm¬
nen, äro beroende af de tullsatser, som blifva å dessa rå-ämnen satta.
Så t. ex. måste den af Utsk. föreslagna tull-restitutionen af 10 öre
per skålp. raffineradt socker förändras, om man bestämmer en annan
tullsats å råsockret, än den Utsk. tillstyrkt. Åtskilliga andra olik¬
heter emellan den nu gällande och den föreslagna tulltaxan i afs:de
å de i denna § uptagna varor förekomma äfven, hvarföre dess åter¬
remitterande torde vara en gifven följd af återremissen utaf sjelfva
tulltaxan.
Efter först till bifall å Utsk:s förev:de hemställan framställd
propos., som besvarades med Nej, blef densamma, på grund af de
deremot gjorde anmärkme, till Utsk. återremitterad.
Beträffande sedermera den af Utsk. tillstyrkta underd. skrif¬
velse, ang:de tull-restitution vid utförsel till Norrige, anförde
Gr. af Ugglas: Då Utsk:s hemställan i denna del af punk¬
ten står i sammanhang med den nyss återremitterade delen, och på
densamma hänvisar, så torde äfven denna sednare hemställan böra
återremitteras.
R. o. Ad. fann förev:de punkt böra, i sammanhang med näst-
föreg:de i afs:de på ifrågav:de § gjorda hemställan, till Utsk. återre¬
mitteras.
486
Den 22 Juli e. m.
S 16.
Ansågs icke erfordra något beslut.
§17.
Gr. af Ugglas: Då detta förslag är afgifvet under förut¬
sättning att förbudet mot införsel af bränvin kommer att upliöra,
men It. o. Ad. derom ännu icke fattat något beslut, anhåller jag
att §:n måtte blifva till Utsk. återremitterad.
Efter först till bifall framställd propos., som besvarades med
Nej, blef Utsk:s i afs:de på förev:de § afgifna förslag, på grund af
de deremot gjorde anmärkningarne, återremitteradt.
§§:ne 1S och 19.
E. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afside på dessa §§ hemställt.
SO §.
Frih. af Ugglas: I Usta mom. af denna § har det varit
föreskrifvet, att när fartyg strandat, men godset blifvit bergadt,
egde godsegaren att i närmaste stapelstad låta försälja godset. Detta
stadgande har Utsk. sålunda förändrat, att det äfven skall stå gods¬
egaren fritt att låta försälja godset å landet i strandningsorten.
Jag för min del skulle tro, att försigtigheten bjuder, att det gamla
stadgandet oförändradt bibehålles. Det kan visserligen för en eller
annan godsegare blifva olägligt att föra det bergade godset någon
längre väg till närmaste stad, men å andra sidan måste man tillse,
att assuradörernas rätt i möjligaste måtto iakttages, och det måste
då medgifvas, att godset kan försäljas med större fördel i en stapel¬
stad än på landet i strandningsorten. På grund häraf anhåller jag,
att sa väl Usta morn., som det 3:dje, i afs:de å hvilket sednare,
Utsk. vidtagit en af förslaget till Usta mom. föranledd förändring
måtte blifva oförändrade.
Gr. af Ugglas: En temligeu . långvarig diseussion i detta
ämne fördes inom Utsk. Det uplystes, att i de flesta orter, der
mycket strandadt gods försäljes, och isynnerhet på Gottland man i
allmänhet icke fogade sig efter föreskriften, att godset skall försäl¬
jas i närmaste stapelstad. Man framhöll visserligen äfven vådan för
assuradörerne af godsets försäljning å strandningsorten, men plura-
liteten ansåg, att denna rätt vid auktionerna å landet i allmänhet
icke blifvit förbisedd. För min del har jag ingenting emot det
gamla stadgandets bibehållande, men jag har blott ansett mig böra
i korthet omnämna skälet till den föreslagna förändringen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om E. o. Ad. behagade
utan förändring antaga Utsk:s i afs:de på förev:de g gjorda hem¬
ställan, ropades starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle samma hemställan med
den förändring, att i den nu föreslagna 17 g, Usta och 3:dje mo-
wenterne af 2:dra afdelnui skulle bibehålla den lydelse de deremot
Den 22 Juli e. m.
487
svarande stadganden hafva i nu gällande 20 §, samt sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§§ 21 och 22 samt §§ 23 och 24.
E. o. Åd. biföll hvad Utsk. i afs:de på dessa §§ hemställt.
Hr Fåhraeus: Sedan E. o. Ad. nu genomgått förslaget till
tulltaxe-underrättelserna, anhåller jag att få fästa upmiirksamheten
derpå, att 21 och 22 §§ i de nu gällande tulltaxe-underrättelserna
blifvit uteslutra ur det nya förslaget, emedan de deri omnämnda
afgifterne, nemi. afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden samt to¬
lagen, ansetts böra ingå i tullafgifterne. Nu har E. o. Ad. emel¬
lertid återremitterat Utsk:s förslag till sjelfva tulltaxan, för den hän¬
delse, att förslaget om dessa afgifters upgående i tullen icke skulle
vinna E. St:rs bifall. Vid så.dant förhållande hemställer jag, huru¬
vida det icke vore skäl att hålla frågan om de nyssnämnda §§:nas
intagande i tulltaxe-underrättelserna öppen, tilldess tolagsfrågan blif¬
vit vederbörligen afgjord.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han finge fästa
upmärksamheten derpå, att i Utsk:s Betänk, pag. 68 förekom en
punkt, deri Utsk. hemställt, att, derest förslaget att såväl afgiften
till Handels- och Sjöfartsfonden, som den städerne tillkommande
tolag skulls uphöra och inbegripas i tullafgifterne, vunne K. St:rs
bifall, 21 och 22 §§ i gällande tulltaxe-underrättelser, måtte ute¬
slutas. Vid föredragningen af denna punkt, hade det visserligen
icke undgått Hr Gr. o. Landtnäs upmärksamhet, att densamma inne¬
fattade något, som stod i sammanhang med den af R. o. Ad. be¬
slutade återremiss, men då Utsk:s hemställan i denna del icke inne¬
höll annat än att sagde §§ skulle utgå i händelse förenämnde för¬
slag vunne bifall, och således Utsk., derest samma förslag blefve af-
slaget, måste vara oförhindradt att göra hemställan om dessa §§:s
återinförande i tulltaxe-underrättelserne, hade Hr Gr. o. Landtm,
ansett sig oförhindrad att framställa förslag till bifall å nämnde
punkt, hvilken också under berörde förbehåll blifvit af E. o. Ad.
bifallen.
Hr Fåhraeus: Om den af Hr Gr. o. Landtm, åberopade
punkten i Utsk:s förslag bör uppfattas så, som Hr Gr. o. Landtm,
nu framställt, har jag ej något emot, att mitt förslag förfaller.
Föredrogs och begärdes på bordet ett från Vällofl. Borgare-
Ståndet ankommet prot.-utdr. N:o 296, innehållande inbjudning till
MedStrn att instämma i det af BorgareStåndet vid föredragningen
af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 96 fattade beslut,
att E. St:r måtte hos K. M. anhålla, att K. M. täcktes lata den
år 1856 utfärdade Instruktionen för FörmyndareKammaren i Stock¬
holm, efter vederbörandes hörande, undergå den omarbetning eller
488 Den 25 Juli f. m.
förändring, hvartill omständigheterne och billighetens kraf kunna
föranleda,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protoeollr,
Albert Munck.
Lördagen den 25 Juli iS57.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för den 23 d:s samt pleni-prot.
för den 16 sisth Juni.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 16 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 13, med förslag till ändring i 12 § R:sF:n, ang:de
StatsRådets hörande öfver afhandlingar och förbund med främmande
makter.
Gr. Frölich, David: Jag har naturligtvis varit i stor vill¬
rådighet, huruvida jag borde motsätta mig ett förslag, utgånget
från Const.Utsk., och det just i ett ögonblick, då jag sjelf af sam¬
ma Utsk. behöfver så mycken indulgens för ett förslag som jag
nyligen dit inlemnat; men jag nödgas likväl såväl på grund af öf¬
vertygelse som äfven för att iakttaga konseqvens, icke låta Const..-
Utsk:s förslag passera utan anmärkn. och jag hoppas att de få af
husets ledamöter som äro närvande och då vi nu gå att lagstifta
snart sagdt en petit comité, behagade tillåta mig att något närmare
utveckla crsaken hvarföre jag icke uti detsamma kan instämma.
Jag gör all rättvisa åt Utsk. och den inom detsamma varande mo¬
tionärens önskan att reformera våra Grundlagar; jag begriper allt
för väl att då det hittills synes hafva varit omöjligt att åstadkom¬
ma denna reform i större skala, så fäster man sig vid en eller an¬
nan punkt, sorn man finner mera bristfällig än de öfriga, och man
tänker sig möjligheten af att komma till ett bättre helt genom att
plocka bort stycke för stycke hvad som kan vara orätt eller min¬
dre rätt, — msn jag måste förklara det jag icke kan finna att med
antagande af en sådr.n procedur eller en sådan taktik, och under
förutsättning att samma Const.Utsk. Riksdag efter Riksdag kommer
att söka reformera våra grundlagar, just denna är den punkt som
företrädesvis bordt blifva föremål för omarbetning. Det är i mo¬
tiveringen sagdt att den rörer grundvalen för svenska Regerings¬
Den 25 Juli f. m.
489
sättet; detta är att gifva frågan sin högsta lyftning, ty vidrörer
man denna grundval så blir det för hvar och en angeläget att un¬
dersöka om icke allt för mycket väsendtligt i denna grundval vid-
röres, och huruvida man lyckas göra den på det hela bättre och
säkrare än förut. Svårligen gifves dock mer än ett skäl, som,
skulle kunna utgöra ett fullständigt motiv för antagande af denna
förändring, det nemi. att man anser det vara inkonseqvent med
öfriga stadganden att Konungen begagnar endast en ansvarig Råd¬
gifvare då han fattar beslut i så vigtiga angelägenheter som rnini-
steriela mål, då lian åter måste höra hela StatsRådet i andra min¬
dre vigtiga. Men denna åsigt hvilar på en annan att nemi. man
finner det fördelaktigare för sjelfva beslutets riktighet om flera per¬
soner rådfrågas och om flera personer bära det juridiska och mo¬
raliska ansvaret, för ett dylikt beslut i fall det vore felaktigt. Jag
får dock härvid anmärka att jag anser den moraliska ansvarigheten
för den beslutande äfvensom den juridiska för de rådgifvande allt
sedan 1809, bevisat sig vara rakt ingen; att hela den kontroll,
som är ämnad att finnas för att Konungen icke skall kunna fatta
ett möjligen för landet skadligt beslut icke hvilar derpå att en
mängd StatsRåd finnas att höra, ty sunda förnuftet och erfarenhe¬
ten säger att när man fördelar ansvarigheten på flera personer, så
blir den derigenom skingrad och uplöst. Hvad som nu gäller i
afs. på den juridiska ansvarigheten, gäller ännu mera rörande den
moraliska, ty någon sådan finnes ej, då fråga är om att göra oppo¬
sition mot Konungen. Man får ingalunda fästa sig vid om hän¬
delsevis. man funnit att en utrikes StatsMinister, då han varit den
ende som deltagit i Konungens beslut, icke varit vuxen sitt kall,
detta mäste man abstrahera från sjelfva grundsatsen hvad som är
och kan vara meningen, då man vill upställa en garanti mot orik¬
tiga beslut. - Jag vet icke och är ej berättigad att säga huruvida
meningen varit att indirekt hänvisa på något nyligen skett fak¬
tum, för hvilket detta skulle vara en indirekt af Utsk. till¬
ämnad tillrättavisning, men sådant innebär en afsigt att så der
post faktum lagstifta, hvilket vanligtvis icke ansetts rätt. Dermed
vill jag icke halva förnekat att man ju har ofta så tillvägagått,
och att mau öfver allt i vår konstitution finner spår dertill. När
någon stor kolanietet inträffat i följd af Konungamaktens utöfning
pa ett sätt som folket ansett orättvist, har man trott sig böra
stifta en lag, hvarigenom detta misstag skulle förekommas för fram¬
tiden. Knappast något lands lagstiftning saknar exempel på att
så skett, men en annan sak är huruvida det är förnuftigt handladt;
samt om man icke såmedelst lägger fram ett tveäggadt svärd och
träffar med den äggen hvarmed man icke bör träffa. Jag finner
nemligen att detta svärd, på det viset lyftadt, har en ägg
för framtiden hotande StatsRådet, men den andra omedelbarligen
riktad mot Konungen. Eller vill man på detta sätt träffa det
abstrakta begreppet, allenastyrelsen, så får jag för min del förklara
alt jag icke anser vara politiskt rätt, att göra detta så att man
endast träffar personen. Anfallet på allenastyrelsen är här mera
för syns skyll än verkligt och verksamt. Man kan hafva rätt att på
490
Den 25 Juli f. m.
sitt eget satt bedöma de sednaste politiska händelserna, man har
rätt att vara missnöjd med den svenska politiken under åren
1853—54 men jag tycker att det icke skulle vara statsmannalikt
eller bevis på att man upfattar Sveriges närvarande ståndpunkt, om
man genom en sådan åtgärd som denna, visar sig qvarhålla i sinnet en
känsla af »rancume» öfver det passerade eller att man icke skulle
kunna fatta sig för framtiden utan att begagna sådana medel. Jag
återkommer till den förklaringen att jag icke finner mer än det enda
angifna svaga skälet af förment konseqvens som kunnat sägas och
på sätt och vis kan försvaras. Men hvem har sagt att man skall
följa lagstiftarens mening, i fall man tror sig ha uptäckt den, och
utföra den mera konseqvent, i fall den är oriktig i princip? Mig
föreföll denna lagstiftarens mening temligen kortsynt; men all den öfriga
motiveringen i Utsk:s mern. angår så många andra saker, att jag knappast
skulle tro att man på allvar vill ingå i en granskning af densamma. J2:ne
reservanter hafva doek hänvisat på åtskilliga orsaker till afslag å
punkten som icke äro så oriktiga. Frih. Paykull anmärker ganska
rätt att man måste göra någon skillnad på när frågan är om mi-
nisteriela angelägenheter, der Konungen begagnar »jus majestatis»,
der han begagnar den rättighet som man ieke kan frånsäga någon
StatsChef, han må vara Konung, Kejsare eller President, emedan
han annars icke kan upträda och afhandla sådana saker med den
säkerhet som Statens bästa fordrar. Det är klart att sådana nego-
ciationer måste ske så hemligt som möjligt. Skulle man nu före¬
draga dylika ärenden inför ett StatsKåd af flere ledamöter och i
närvaro af en Sekreterare som annoterar, så är det föga rimligt att
man ibland så många icke träffat på någon nog litet samvetsgrann
i afs. på hemligheternes bevarande. Man finner af erfarenhet att
kabinettshemligheter numera knappast på något siitt kunnat förva¬
ras. Frih. Paykull som af gammalt hemmastadd i kabinettet har
insett detta och hvar och en borde utan särdeles möda inse det¬
samma. En annan reservant har anmärkt att 11 § qvarstår oför¬
ändrad och kommer derigenom att stå i strid med hvad i den för¬
ändrade § är föreslaget. Man kan säga att detta är en »cura po¬
steriori); härutinnan kan jag dock icke instämma. Detta är hvad
jag velat anmärka och jag förbehåller mig att längre fram få före¬
slå E. o. Ad. den gemensamma tanke som jag i denna fråga tror
vara lämpligast.
Hr Munck, Carl Jakob: Jag anhåller att få fästa upmärk-
samheten derå att i händelse den förändring som Const.Utsk. har
föreslagit, skulle genom E. St:rs beslut blifva gällande, skulle deri¬
genom inträffa att Konungen vore förhindrad att sluta afhandlin-
gar eller förbund med främmande makter, om han vistades på an¬
dra ställen än der Regeringen har sitt säte. Han skulle således
icke under vistande i Sverige utom Stocholm eller i Norrige, eller
då han är i fält, kunna sluta afhandiingar eller förbund med främ¬
mande makter, ehuru det tyckes vara obestridligt att händelser kunna
inträffa då det vore för Rikets sannskyldiga nytta oundgängligt att
Den 25 Juli e. m.
491
sådana förhandlingar skedde äfven utom Regeringens säte. Jag får
således anhålla om afslag å detta förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För att börja der den siste värde
talaren slutade, så lärer den betänklighet han hyser, förfalla, en¬
dast man genomläser den 8 § i R:sF:n och jemför densamma med
nu föreslagna §. Den lyder sålunda: »Ej må Konungen fatta nå¬
got beslut i mål hvaröfver StatsRådet höras bör, derest icke minst
tre af StatsRåden, utom vederbörande föredraganden, tillstädes äro.
StatsRådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem
förut meddelade föredragningslistor, i StatsRådet förekomma och
Rikets allmänna styrelse röra. Sådana äro frågor och förslag om
nya allmänna författningars vidtagande, om uphäfvande och förän¬
dring af de förut gällande &c.» Nu innehåller lorev:de förslag »Ko¬
nungen eger att sluta afl) a rull ingar och förbund med främmande
makter, sedan Han, enl. föregående 8 § deröfver hört StatsRådets
samtlige ledamöter.» Det är således gifvet att hvad Konungen nu
kan göra med afs. på allmänna författningar &c., det skulle Konun¬
gen efter nämnde förslags antagande kunna göra äfven med afs. på
afslutandet af förbund och afhandlingar. 8 § säger att Konungen
öfver i StatsRådet förekommande frågor skall höra StatsRådets
»samtliga ledamöter, derest de icke laga förfall ega.» Nu är det
val klart att då Konungen är i Christiania eller Götheborg, så
måste de StatsRådsledamöter hvilka sitta i Regeringen i Stockholm,
hafva laga förfall att icke infinna sig i Christiania eller Götheborg’,
och det lärer likväl icke kunna nekas att Konungen kan vid sitt
StatsRåd i Christiania, Götheborg eller hvad ort som helst utfärda
allmänna författningar, utan att man gör någon anmärkn. dervid,
endast han haft hos sig ett antal af minst tre StatsRåd jemte före¬
draganden. Flera exempel på dylika fall kunna anföras och jag
hoppas således helt och hållet hafva vederlagt den mot förslaget i
detta afs. riktade anmärkn.
En annan talare har gjort åtskilliga framställningar rörande
lämpligaste sättet för lagstiftningen i Grundlagsfrågor. Jag finner
så mycket naturligare att samme talare icke vill det man skall lag¬
stifta om hvar sak för sig, utan snarare omarbeta Grundlagen i
sin helhet, som han sjelf till Const.Utsk. inlemnat ett förslag till
nya Grundlagar, innehållande helt nya saker, såsom t. ex inrättan¬
det af en senat ined åtskilliga åligganden, som för närvarande icke
finnas någon myndighet här förestafvade o. s. v. Emellertid har
sednare tiders erfarenhet, hvilken äfven af RiksStm blifvit tilläm¬
pad, ådagalagt, att om man verkligen vill förbättringar i Grund¬
lagen, skall man icke på en gång taga munnen så full, att man
vinner ingenting, utan hålla sig till en sak i sender, hvarigenom
man ernår praktiska resultaterl För att nu öfvergå till den fråga
som här särskildt är föremål för öfverläggning, sfi får jag fästa up-
märksamheten på att med förslaget ingalunda åsyftas att förminska
Konungens makt. Konungen skulle komma att ega presist samma
makt som honom nu enl. 11 § R:sF:n tillkommer såväl i afs. på
41)2
Den 2.*. Juli f. m.
den förberedande som den slutliga behandlingen af frågor som röra
afslutandet af förbund, men bredvid Konungens beslutande rätt
står enl. våra Grundlager RAdgifvarnes ansvar, och det är blott
med afs. på detta ansvar som förändring nu blifvit föreslagen.
Grundlagen har i allmänhet velat att då i vigtiga ärenden fattas
beslut, skola, såvidt möjligt är StatsRådets samtlige ledamöter dela
ansvaret, på samma gång som den velat att Konungen vid sådana
tillfällen skall höra råd af alla sina Rådgifvare innan han fattar
sitt beslut; men den har derföre icke åsyftat att göra något intrång
i hans beslutande rätt. Nu lärer icke kunna nekas, att man har en
större garanti för Rikets goda Styrelse, ifall Konungen, innan han
fattar sitt beslut, hör råd af flera i det vigtiga ärendet än i det
mindre vigtiga. Om det är rätt att bredvid Konungens beslutande¬
rätt står Rådgifvarnes ansvar, så måste det också vara rätt att,
såsom Grundlagen föreskrifver, i vigtiga frågor ansvaret åligger hela
StatsRådet och ej en del deraf. Ju vigtigare frågan är, desto vig-
tigare är också ansvaret. Kan nu afslutandet af ett förbund räknas
till vigtigare frågor eller icke? Att afslutande af förbund ofta kan
vara af större vigt än t. o. m. början af krig eller afslutande af
fred, lärer ingen kunna neka. Ett förbund med en mäktigare stat
nära belägen, måste för Rikets närvarande tid och framtid vara af
vida större betydelse än ett kort krig med en aflägsen stat; ett
förbund med en stor stat af mera vigt än en förändring af en obe¬
tydlig författning; och det lärer då icke kunna bestridas att det
ligger en stor oegentlighet i våra grundlagar, att icke samma före¬
skrift, som gäller för beslutande af krig eller fred eller den minsta
författnings utfärdande eller förändrande eller lyftande af nå¬
gra tusen Rdr på ett kreditiv, äfven gäller för afslutande af för¬
bund. Man har sagt att det nuv:de sättet för underhandlingars
bedrifvande är nödvändigt för att dervid hemlighet må bibehållas,
men denna anmärkn. härleder sig derifrån att man icke rätt up-
fattat förslaget. Enl, detta skulle 11 § blifva oförändrad; enl.
samma 11 § har Konungen rätt att behandla de ministeriela an-
gelägenheterne på sätt honora godt synes, sedan han hört råd af
Utrikes StatsMinistern och ett till kalladt StatsRad, hvilka härför
stå i ansvar. Grundlagen har ansett dessa frågors särskilda natur
fordra denna särskilda befattning. Konungen beslutar sig till att
börja en underhandling, han fortsätter densamma; allt tillgår efter
11 §, men då det slutliga ögonblick inträffar, då afgöras skall,
huruvida ett förbund bör blifva för Rikets framtid bindande eller
icke, då skall Konungen, enl. det nya förslaget, höra samtliga
StatsRådsledamöterne, der icke laga förfall eger rum. Det måtte
väl vara rätt att, då det anses nödvändigt och nyttigt att Konun¬
gen hör samtliga StatsRåden, innan han utfärdar en författning,
innan han lvftar ett kreditiv, förklarar krig eller slutar fred; Han
äfven hör samma råd, samma ansvar finnes, innan ett så väsendligt
beslut som afslutandet af ett förbund fattas; — men man kan
derföre icke påstå att hans makt blifver förminskad. Detta kan
jag åtminstone icke inse och en sådan sqvalleraktighet, som man
här velat påskina, vill jag icke lägga Konungens Rådkammare till
Den 25 Jnli f. m.
493
last; oell skulle något sådant inträffa, är det endast ett bevis på,
att Rådkammaren genast bör uplösas. Jag anser således detta för¬
slag vara en konseqvent utveckling af den stora grundprincipen i
våra Grundlagar; icke en förändring deraf, och anhåller derföre att
det måtte blifva hvilande.
Frih. Paykull, Joh. Gust.: Grundlagen föreskrifver att
Const.Utsk. skall inkomma med sådana ändringsförslag som det
anser högst nödiga och nyttiga. Jag finner likväl icke att erfa¬
renheten ådagalagt att detta förslag är högst nödvändigt. I den
reservation som jag afgifvit har jag äfven antydt de närmare au-
ledningarne hvarföre jag anser det icke vara nyttigt, och jag tror
mig derföre icke behöfva uprepa dem, heldst en annan ledamot
desamma redan påpekat. Det är äfven ganska riktigt anmärkt att
den 11 § icke skulle komma att stå i rätt sammanhang med den
12-te, om den finge orubbad qvarstå, men om man också kunde
säga att innehållet af den nu föreslagna 12 § skulle utgöra ett
undantag från den liite, så förefinnes likväl otydlighet, och efter
min åsigt är det angeläget att så inrätta Grundlags§§, att de icke
stå i strid med hvarandra.
Den anmärkn. som Hr Munck här framställt, att Konungen
i händelse han aflägsnade sig från Regeringens säte, skulle hafva
svårt för att afsluta ett förbund eller en afhandling, synes mig
nemi. hafva ganska mycket skäl för sig, ty det står i den nu fö¬
reslagna § att han, enl. den förgående 8 §, skall deröfver hafva
hört StatsRådets samtlige ledamöter, men det står icke att han
enl. 8 § skall hafva hört endast 3:ne af StatsRådets ledamöter.
Jag kan således ieke antaga den nya tillämpning som föreslås i den 12
§, utan yrkar på afslag. I afs. på Gr. Lagerbjelkes argument att
i händelse full förtegenhet erfordrades vid någon afhandling och
detta emot all förmodan icke inträffade, utan hemligheten genom
oförsigtighet hos någon af StatsRådets ledamöter förråddes, skulle
han genast aflngsnas från StatsRådet, får jag endast anmärka att
det är för sent att aflägsna honom, sedan en indiskretion redan är
begången.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: För så vidt förslaget afser
att stärka de konstitutionela garantierna, kan jag icke hafva något
att erinra emot denna dess syftning, men stora betänkligheter sy¬
nas mig dock förekomma mot dess antagande. Den förste talaren
har betraktat saken mera från theoretisk synpunkt; jag vill skär¬
skåda den hufvudsakligen från den praktiska sidan.
Internationela fördrag kunna naturligtvis hafva flerehanda fö¬
remål. Afses det handel och sjöfart, så har det redan förut van¬
ligen så tillgått, att vederbörande embetsmyndigheter affordrats ytt¬
randen om de hufvudgrunder, som må anses dervid böra göras gäl¬
lande, och dessa yttranden hafva i StatsRådet undergått pröfning.
Men sådana allmänna grunder afse endast att utgöra basis för un-
derhandlingarne och kunna naturligtvis under dessas fortgång blifva
underkastade väsendtliga modifikationer. Ehvad nu för öfrigt
494
Den 25 Juli f. m.
föredraget må hafva ett eller annat föremål, så kan initiativet vara
taget antingen af en främmande Regering eller af vår egen. I förra
fallet skulle då efter Const.Utsk:s förslag StatsRådet mangrannt hö¬
ras öfver den ministeriela framställningen, innan något antagande
deraf kunde ega rum. Härvid vore likväl af nöden den största
grannlagenhet, så att icke frågan klefve föremål för publiciteten.
Ty af pressens möjligen oförsigtigt omdömen kunde den främmande
Regeringen, som framställt förslaget, finna sig förnärmad, och en
till landets nytta syftande afhandling kunde blifva afbruten. I Nor¬
rige har man ingenting motsvarande det nu ifrågaställda förslag.
Enligt 75 § af der gällande Grundlag skall Storthinget erhålla del
af de förbund och traktater som Konungen på Statens vägnar, in¬
gått med främmande makter, med undanlag af hemliga artiklar.
Dessa sednare äro i Const.Utsk:s förslag ieke ens undantagne. Säga
hvad man vill om det der sqvallret; men ett faktum, som vi dag¬
ligen hafva för ögonen, är, att genom några outredda, naturliga
eller icke naturliga, krafter, oaktadt de tysthetslöften, som veder¬
börande embets- och tjenstemän aflägga, och förpligtelserna att, så¬
som det heter, hålla hemligt hvad hemligt hållas, bör, ett StatsRåd
knappt är hållet, förr än kommentarier i landets alla dagblad gö¬
ras öfver hvad sig der tilldragit. Man må icke härföre ovillkorli¬
gen taga StatsRåderna för hufvudet, såsom en föregående talare
nog strängt ansett sig kunna göra; ty vi måste ihågkomma, att i
StatsRådet finnas äfven protokollsförande.
Tänkom oss nu det andra alternativet, eller att svenska Rege¬
ringen tager initiativet till ett fördrag. Enl. hvad Const.Utsk:s
försvarare nu förklarat, vore det med omtvistade förslaget ej afsedt,
att StatsRådet skulle hafva något inflytande på underhandlingarne,
utan att dess Utlåt:de först före ratifikationen skulle påkallas. —
Antagom, att StatsRådet vid något sådant tillfälle yttrade sig af-
styrkande. Tänkom oss vidare, att detta afstyrkande gör sig gäl¬
lande, ty Utsk:s förslag måste väl förutsätta att på StatsRådets
utlåtandé skall göras något afs. Det kunde då inträffa, att mo¬
narken, sedan preliminära öfverenskommelser med en främmande
Regering redan egt rum, blefve föranlåten att till denna Regering
förklara: visserligen har jag väckt detta förslag, men mina Rådgif¬
vare, som äro klokare än jag hafva afstyrkt det, och det blifver
ingenting utaf. Jag hemställer, om ett sådant sakernas skick kan
finnas önskvärdt.
Grunden för det ursprungliga stadgandet i R:sEms 12 g har
af 1809 års män blifvit förklarad på ett sätt, som visserligen är
kort, men desto mera bestämdt. Uti Const.Utsk:s mern. d. 2 Juni
3 809 läses nemi. dessa ord: »Utsk. har, efter en mogen öfverlägg-
»ning, funnit, att Konungen borde ega makt att allena göra förbund
»med främmande makter, börja krig och sluta fred. Sådan är vårt fäder-
»neslands närvarande ställning, att det icke med egna krafter allena sy-
»nes kunna uprätthålla sin sjelfständighet. Denna beror då af de för-
»bund med de makter, som en klok Styrelse kan vinna, men hvilka
»aldrig, i den stund de slutas, kunna underkastas den offentliga
D en 25 Juli f. m.
495
»pröfningen och de långa betänkligheterna af en lagstiftande eller
»blott af en talrik Rådgifvande Corps.»
Det torde lätteligen inses, att dessa motiver icke hafva min¬
dre giltighet nu än då.
En Reservant har anmärkt, hvad föregående talare äfven fram¬
hållit, att den 12 §:ns föreslagna förändrade lydelse vore stridande
mot hvad i föreg:de 11 § är föreskrifvet. Oaktadt hvad å andra
sidan häremot blifvit anfördt, måste jag förklara, att jag finner an-
märkmn icke vara vederlaggd. Enl. lörsta perioden al 11 g kan
Konungen låta bereda och handhafva ministeriela mål på det sätt Ho¬
nom lämpligast synes. Hvad skulle det ligga för mening häruti,
om i afs på de vigtigaste ministeriela mål, eller afliandlingar och
förbund med främmande makter, denna frihet i behandlingssättet
vore så inskränkt som föreslaget är?
Den sista perioden af nämnde § stadgar, att af beslut i mi¬
nisteriela mål Konungen må låta till StatsRådets kunskap komma,
hvad Honom nyttigt synes, »så att äfven någon kännedom af den-
»na RiksStyrelsens gren måtte hos StatsRådet finnas.» Men jag
frågar åter: hvad mening skulle det ligga häruti, om det funnes
arter af ministeriela mål, och dessa de vigtigaste. som ovillkorli¬
gen i följd af sjelfva Grundlagen borde af StatsRådet behandlas?
Hvad Hr Munck i denna fråga anmärkt biträder äfven jag.
Väl har man å andra sidan motiverat sitt försvar dermed, att Ko¬
nungen under resor vore oförhindrad att låta de ministeriela må¬
len behandlas af den StatsRåds-afdelning som Han enl. R:sE:n eger
på resor medföra eller tillkalla, men det måste finnas uppenbart,
att en sådan tillämpning icke vore att upfylla lagens bud, då enl.
förslagets ordalydelse StatsRådets samtlige ledamöter borde höras.
På grund af det anförda, anser, jag mig böra tillstyrka, att
R. o. Ad. ville förklara sin gemensamma tanka vara att det ifrå-
gav:de' förslaget, såsom hvarken nyttigt eller nödigt, bör förkastas.
Frih. Leyönhufvud, Bror Abrah.: I detta förslag är det
isynnerhet en omständighet hvarvid jag fästat min upmärksamhet.
Der står nemi., såsom vi flera gånger hört uprepas att Konungen
eger sluta afliandlingar och förbund »sedan Han, enl. föreg:de 8 g,
deröfver hört StatsRådets samlige närvarande ledamöter.» Nu kan
det inträffa att Konungen befinner Sig i fält, vare sig inom
eller utom Rikets gränsor, huru skall väl då denna g tillämpas?
Innan denna svårighet blifvit på ett tillfredsställande sätt löst,
kan jag icke tillstyrka den nu föreslagna redaktionsförändringen.
För öfrigt instämmer jag i de anmärkmr som af föregående talare
blifvit framställda.
Gr. Frölich: Jag har på sätt och vis fått understöd af de
2:ne sista talarne i de anmärkmr, som jag tog mig friheten göra.
Den förste talaren Hr Fåhreus har gjort en distinktion emellan det
teoretiska och praktiska sättet att bedöma denna fråga. Jag inser
nog att genom denna distinktion har han genom undvikande att
yttra något om hvad han föreställde sig vara den teoretiska delen
496
Den 25 Juli f. m.
af frågan, hvarvid han ansett mig hafva egentligen betraktat frå¬
gan, sökt kasta sådan undersökning i skuggan; men knappt nog
tror jag honom hafva lyckats ådagalägga det ju icke en djup teori
ligger till grund för de vid den praktiska delen af honom sjelf gjorda
anraärkmne. Det är icke alltid så lätt att skilja teori och praktik
från hvarandra. Emellertid kan jag icke neka, att de änmärkmr
Hr Eåhreus framställt och som på sätt och vis understödt mig, va¬
rit ganska bidragande till det resultat, som jag hoppas blifva följ¬
den af denna discussion, att nemligen undertrycka förslaget. Jag
skulle i allmänhet kunna lemna discussionen på den punkt den nu
står, men jag önskar likväl att något närmare betrakta de skäl,
som Utsk:s Ordf:de för förslaget anfört. Han säger att man icke
skall taga munnen så full, att man på en gång vill öfverändakasta
det bestående för att få en nyttig ändring genomförd. Denna an¬
märkning skulle naturligtvis gälla mig och mitt nya förslag och
vara ett förskottvis lemnadt afslag derpå. Jag accepterar den på
förhand; jag kan icke begära Ii. o. A<hs deltagande derför, emedan
de icke känna till förslaget och får väl resignera mig uti, att Gr.
Lagerbjelke på förhand med sådana yttranden bemöter mitt förslag.
För att nu återkomma till Gr:s yttrande, att vi borde lita på före¬
gående tiders erfarenhet, så behöfva vi icke gå längre tillbaka, än
till den tid då dechargefrågan här afhandlades, för att deraf hemta
erfarenhet om huru stor ansvarighet som kan utkräfvas, om äfven
StatsRådets ledamöter varit kollektive tillsammans. Jag vill icke
vidare uprifva den saken, men hvar och en kan fatta hvad jag me¬
nar samt inse hvad StatsRådets hörande af den allenastyrande Ko¬
nungen betyder. Gr. Lagerbjelke har äfven sagt, att Konungen
skulle ega samma makt, som förut. Detta förefaller mig verkligen be¬
synnerligt, kan man säga att Konungen eger samma makt att af¬
göra i als. på traktater, då lian måste höra hela StatsRådet, som
då han hörer endast en förtrogen rådgifvare, och hvilken förmodas
hafva upmiirksamt följt allt hvad som föregått denna negociation?
En föregående talare har anmärkt, hvilken följden skulle blifva, om
en negociation, som blifvit utförd enl. 11 g i ali tysthet med hörande
af blott en rådgifvare, UtrikesMinistern, sedermera skulle blottställas
för ett afslag af hela StatsRådet. Detta förhållande skulle, såsom jag
redan påpekat och hvilket blifvit af Hr Fåhreus ytterligare utveck-
ladt, kunna inverka menligt på konungamaktens bestånd. Kan man
tro att det skulle vara nyttigt om StatsRådet måste mangrannt
höras öfver underhandlingar, hvilka flera år fortgått med ett. främ¬
mande hof, hvarigenom de också skulle ega makt att, genom ett
enhälligt motstånd, tillintetgöra dessa underhandlingar. Om man
betänker, huru efter antagandet af detta förslag skulle komma att
tillgå, finner man, att antingen skulle Konungen icke bry sig om
StatsRådets hörande, och då har han väckt en propos., som måste
ganska mycket rubba förtroendet till hela statsskicket, eller ock, om
hela StatsRådet höres, kan det hända att detsamma finner skäl att
motsätta sig negociationen och den diplomatiska beredningen af
saken. I dessa fall blefve det sål. ett ypperligt tillfälle för oppo¬
sitionen
Den 25 Juli f. m.
497
sitionen att utropa: »bär Lar Konungen gått rakt emot sitt Stats-
Råds önskan.» Ar det sådana kriser man vill framkalla? Är det
att på ett nödvändigt oell nyttigt sätt förbättra grundlagarne? Jag
tror icke att meningen härom kan vara mera än en. Det kan ock
möjligen hända, att StatsRådet ieke är enhälligt, utan af delade
tankar. Yi hafva förut här i Sverige inom styrelsen, den s. k.
riksrådsstyrelsen, haft ett ryskt och ett franskt parti. Är det all¬
deles fallet ur minnet att derigenom fäderneslandets verkliga in¬
tresse råkade i den största fara? Jag tror att detta gafanledning-
till, att 1809 års män önskade, det Konungen ensam skulle afgöra
dessa ärender, och man må vara huru oppositionel som helst mot
onyttiga och oriktiga styrelse-åtgärder, måste man dock medge att
i detta fall, om uti något, bör Konungen vara enväldig. Jag kan
åtminstone ieke föreställa mig någon regering med kraft,, med bi¬
behållande af anseende både utom och inom Riket. Men det är
klart att han förlorar anseendet utomlands om han icke har rätt
att sluta förbund och ingå traktater, utan att vara underkastad
sådane i förväg lagde hinder för beslut. Jag tror att vid närmare
studium af ämnet måste den värde motionären medgifva, att han har
orätt, oell jag vet ieke, då ett sådant misstag är begånget och det
är flera än en person, som gjort detsamma, hvartill det tjenar att
lägga i en motståndares mun ord, hvilka han aldrig begagnat. Jag
har icke tält om Statsrådets sqvalleraktighet, jag vet icke om det¬
ta ord är parlamentariskt i enlighet med sednare tidens bruk; jag
har sagt att erfarenhet visat, att saker, sådane som dessa, icke kunna
hållas hemliga.
Nu är frågan: hvad beslut skall R. och Ad. fatta med afseen¬
de på detta förslag? Af en ledamot har blifvit yrkadt rent afslag,
hvaruti äfven 2:ne andra ledamöter instämt. Jag tillstår att jag
icke skulle hafva velat vara alldeles så sträng i ordalagen mot
Const.Utsk., men efter denna förklaring har jag ingenting mot att
förena mig med Frih. Paykull oell de båda andra ledamöter, hvilka
yrkat att R. o. Ad. skulle såsom, gemensam tanke förklara att detta
förslag hvarken är nyttigt eller nödigt.
Gr. Lagerbjelke: Det redan förut upläste förslaget lyder
så: »Konungen eger att sluta afhandlingar och förbund med främ¬
mande makter, sedan Flan, enl. föreg:de 8:de §, deröfver hört Stats-
Rådets samtlige ledamöter.» 8:de g säger: »Ej må Konungen fat¬
ta något beslut i mål, hvaröfver StatsRådet höras bör, derest icke
minst Tre af StatsRåden, utom vederb. Föredragande tillstädes äro.
StatsRådets samtlige ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som efter dem
förut meddelade föredragningslistor, i StatsRådet förekomma och
Rikets allmänna styrelse röra.» Det är således tydligt, att i hän¬
delse den nya 12 §:n Liefve antagen, skulle Konungen, då han vill
afsluta afhandlingar och förbund med främmande makter, nyttja samma
ordning, som i 8:de § för vigtigare mål, d. v. s. frågor och förslag om nya
allmänna författms vidtagande o: s. v. är föreskrifven. För att nu ändra,
VII H. 32
498
D en 25 Jtili f. m.
upliäfva eller stifta en författning, fordras det, i likhet med hvad
förhållandet är vid alla andra frågor af hvad beskaffenhet som helst,
då de röra Rikets inre styrelse, att minst tre af StatsRådets leda¬
möter, utom Föredraganden, skola vara tillstädes. Men för dessa
frågor gäller äfven, att samtlige StatsRådets ledamöter skola vara
närvarande, så vida de icke laga förfall ega. Det är följaktligen
gifvet, att om alla de öfriga hafva laga förfall, kan konungen med
3 StatsRåd, utom Föredraganden, afgöra ärendet. Nu är frågan
hvad som menas med laga förfall? Derunder kan inbegripas dels
sjukdom dels att, då Konungen residerar på någon annan ort, 4
StatsEådsledamöter sitta qvar i Stockholm. Dertill måste äfven
räknas om ett StatsRåd har permission och icke uppehåller sig på
den ort, der StatsRåd hålles. Om jag t. ex. föreställer mig, att
under vanliga förhållanden, då Konungen residerar i Stockholm, ett
StatsRåd har permission, skulle Konungen, i motsatt fall, under
hela den tid permissionen varar, icke kunna ändra en författning,
icke kunna göra någonting af vigtigare beskaffenhet, emedan dertill
fordras alla de StatsRåds närvaro, som icke hafva laga förfall. Det
är således gifvet, att till laga förfall måste räknas, då StatsRåd icke
är närvarande på den ort, der StatsRåd hålles, emedan Konungen
annars vid sådana tillfällen icke skulle kunna afgöra annat än lö¬
pande besvärsmål eller sådana, som icke höra till de vigtiga. Så¬
ledes är det gifvet, att antingen Konungen är på resor eller Han
är i fält, och har 3 StatsRåd jemte Föredraganden med sig, Han
mycket väl, enl. våra Grundlagar, förändrade på det sätt Const.Utsk.
föreslagit, kan afsluta förbund med främmande makter.
livad åter beträffar den strid, hvari den nu föreslagna § skulle
komma att stå med den 11 §, så är det är redan gifvet, att Grund¬
lagen genom afslutandet, af förbund afsett något helt annat, anun-'
derhandlingar, alldenstund Grundlagen talar om underhandlingar i
11 g, men gör en särskild § för afslutandet. Om nu Grundlagen
menar precist detsamma med afslutandet, som med underhandling,
så hade det varit en ren glömska att sätta en särskild § för af¬
slutandet. Till yttermera visso och sorn stöd för min sats, an¬
håller jag att få åberopa det Utlåt, från 1809 års män, hvilket
blifvit af en ledamot nyss uppläst. Detta Utlåt, ställer nemi. frår
gan om afslutandet af förbund i precist samma kathegori, som af¬
slutandet af fred eller början af krig och det är äfven ganska rätt.
Grundlagen har särskilda §§, som stadga, huru det skall gå till
när man slutar förbund med främmande makter, en särskild § för
afslutande af fred eller början af krig, men man bör rätta dessa
båda frågor i fullkomlig likhet med hvarandra och det är derföre,
som Const.Utsk. framställt detta förslag. Om afslutande af fred
och början af krig innehåller just Grundlagen, att samtlige Stats-
Råden skola höras; när man nu anser att frågan om förbunds af¬
slutande är af samma natur, är det gifvet att ett StatsRåd af samt¬
lige ledamöter dervid bör höras, och icke, såsom nu är förhållan¬
det, endast Utrikes StatsMinistern och ett StatsRåd. Om man nu
jemför den 11 och 12 §, som Utsk. föreslagit, med hvarandra, så
finner man, att den i 1 handlar allt igenom om endast underhand¬
Den 25 Juli f. m.
499
lingar. Konungen eger hädanefter sorn hittills att, sedan Han hört
Utrikes StatsMinistern och ett tillkalladt StatsRåd, börja eller fort¬
sätta de underhandlingar, som Honom synes för godt, men liksom
Grundlagen för det närvarande anser att sjelfva afslutandet af ett
förbund, hvarom man öfverenskommit, är en annan handling, som
har en annan plats i Grundlagen, så skulle Grundlagen hädanefter
anse, att dertill fordras den konstitutionella garantien af samtlige
rådgifvarnes hörande. För att följa en värd talare, som motsatt
sig detta förslag, viii jag begagna samma exempel, som han åbe¬
ropat. Han har sagt, att om det vore fråga om ett förbund och
denna fråga väcktes af en främmande makt, så skulle Konungen
först höra StatsRådet om de allmänna satserna och sedan fortsatta
underhandlingen. Gm jag rätt upfattat honom, skulle jag med ho¬
nom instämma deruti, att förslaget vore otjenligt, i händelse något
sådant vore föreskri fvet, men det kan jag ingalunda finna. Jag fö>
restälier mig att en främmande makt erbjöd oss ett förbund, Ko¬
nungen förde da en underhandling om detta förbund enligt det gamla
sättet h. e. den 11g. Men när man kommit så långt, att det blefve
fråga om afgörandet, då skulle StatsRådets samtlige ledamöter hö¬
ras. Men nu säger man att StatsRådets ledamöter anfö¬
ra skäl, som göra att Konungen blifver tvungen att säga: väl har
jag förut funnit att förbundet vore bra, men nu tycker jag icke så.
Äfven denna invändning är förebyggd i den gamla 11 §. Der står,
att af sådana beslut, som gälla underhandlingar, må Konungen lå¬
ta till StatsRådets kunskap komma hvad honom nyttigt synes, så
att äfven någon kännedom af denna riksstyrelsens gren malte hos
StatsRådet finnas. Grundlagen har således förutsett och velat, att
StatsRådet skulle hafva äfven någon kännedom om de diplomatiska
ärendernas behandling.
Jag öfvergår nu till det förhållande, att Konungen skulle sjelf
önska afsluta förbund med utländska makter. Det är gifvet, att
sedan Han hört UtrikesMinistern och ett tillkalladt StatsRåd, bör¬
jas underhandlingarne. Dessa underhandlingar fortfara, de kunna
ändras under tiden, alltid sedan Konungen hört ett jemte Utrikes
StatsMinistern tillkalladt StatsRåd. Men när Konungen skall fatta
sitt slutliga beslut, då höras samtliga StatsRåden under den kon¬
stitutionella ansvarigheten. Det är det enda, som Const.Utsk. ön¬
skar, nemi. konstitutionel ansvarighet och säkerhet att råd tages
innan beslut fattas. Något, som ligger till grund för vårt hela stats¬
skick, måtte väl ieke anses som ett ondt. Förslaget är således in¬
genting annat än en utveckling af hvad, som redan finnes i Grund¬
lagen och en säkerhet för de konstitutionella garantierna, hvarföre
jag också påyrkar, att det måtte blifva hvilande till nästa riksdag.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: För den, som i likhet med
mig vid ett eller annat tillfälle varit nödsakad, att af öfvertygelse
opponera sig emot de af Const.Utsk. afgifne förslag, är det en sann
tillfredsställelse att kunna understödja det nu framlagda och deruti till
alla delar instämma. Redan vid dess forsta behandling inom Utsk. väckte
det mina lifliga sympathier, jag trodde då och föreställer mig så äfven
500
Den 25 J ull f. m.
nu, att saken vore så enkel och klar, att näppeligen någon discus-
sion deröfver borde upkomma; men jag finner, att jag bedragit mig.
Man har anfallit förslaget från flera håll, man har deri trott sig
finna ett attentat emot Konungens beslutanderätt, ehuru detsam¬
ma i tydliga ordalag visar motsatsen; man har gått så långt, att
man äfven velat tala mot principen af en kollektiv ansvarighet,
samt ansett blist, att en enda StatsBådsledamot ansvarade i mini-
steriela mål och äfven i allmänhet. Man har således ansett, att i
monarkiska stater icke allenast enhet i beslut, som fattas af Regen-
ten sjelf, utan äfven en viss enhet i rådslag skulle vara nyttig och
nödvändig. Hyllar man en sådan princip skulle naturligtvis loija,
att det icke behöfdes mer än en enda StatsRådsledamot och att om
man talade om »StatsBåd», detta icke skulle betraktas såsom plu¬
ralis utan singularis, hvilket förefaller mig teroligen eget. Gr. La¬
gerbjelke har, enligt min tanke, på ett fullt tillfredsställande sätt
redan upptagit och besvarat alla de anmärkmr, som man mot för¬
slaget velat göra och särskildt den vid första påseendet betänkliga¬
ste af alla eller den, som rörer uttrycket »samtlige ledamöter». Om
man tager i betraktande dessa 3:ne gg, den 11, 12 och 13, hvil¬
ka handla om Rikets förhållande till främmande makter, skall man
finna att vid de båda första ett exceptionelt förhållande eger rum
till den allmänna regeln i våra Grundlagar, att Konungen skall
höra samtlige Statsllådets ledamöter eller minst tre. Denna tillämp¬
ning på 11 g har icke blifvit bestridd af Const.Utsk. eller dess
Ord fule, det är endast den 12 §:n, som man sökt att ställa i ett
närmare sammanhang med den 13:de. Dessa §§ behöfva endast
genomläsas, för att finna det de handla om likartade saker, ehuru
garantierna icke äro desamma. Afven jag får förklara, att jag an¬
ser afslutandet af afhandlingar och förbund med främmande makter
kunna vara af lika stor vigt, sora börjande af krig eller slutande
af fred, och om man i allmänhet får anse att anvarsprincipen är
nödvändig och bör fullt konseqvent genomföras i Grundlagen samt
finner konseqvens nyttig, förklarar jag, att jag betraktar detta för¬
slag såsom både nyttigt och nödigt, samt anhåller således om propos.
på dess hvilande till nästa riksdag.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: För min del kan jag icke inse,
att genom ifrågavule lagförändring någon inkonseqvens uti Grund¬
lagen skulle upkomma; men deremot synes mig en nu befintlig in¬
konseqvens derigenom kunna undanrödjas. Enl. 8 §:n Reg:sF:n
skola StatsRådets samtlige ledamöter öfvervara alla frågor, som rö¬
ra Rikets inre styrelse och äro af synnerlig vigt och omfattning,
hvaribland upräknas frågor om nya allmänna författningars utfär¬
dande, äfvensom om uphäfvande och ändring af förut gällande. Då
StatsRådets samtliga ledamöter följaktligen skola höras öfver t. ex.
en författning rörande tiden för damluckas updragande o. d., så
synes det vara en stor oegentlighet och inkonseqvens, att icke Stats¬
Rådets samtlige ledamöter jemväl måste höras i en så vigtig fråga
som afslutandet af t. ex. en off- eller defensiv allians med främ¬
mande makter —- en fråga, hvarpå hela Rikets väl kunde bero.
Den 25 Juli f. m.
501
Om jag närvarit i Const.Utsk. vid det tillfälle' då detta Betänk,
afhandlades, skulle jag kanske icke med min röst hafva biträdt
detsamma af det skäl att jag icke är öfvertygad om förslagets nöd¬
vändighet, men de motskäl, som framkastats, synas mig ganska
svaga, och att påstå att detsamma icke är nyttigt, det vågar jag
icke. Förslaget är af vigt och efter min tanke ieke oförtjent att,
sedan Const.Utsk. framlagt detsamma, antagas att hvila till nästa
Riksdag, på det att RiksSlåndens ledamöter under den tiden måtte
komma i tillfälle att begrunda, huruvida det är så nödigt och nyt¬
tigt att det bör till Grundlag uphöjas.
Hr Fåhraeus: I olikhet med den talare, som yttrade sig näst
före den sista, har jag icke kunnat finna att genom Gr. Lager-
bjelkes försvar de gjorda anmärkme blifvit nöjaktigt förklarade.
Jag vill nu endast till bemötande uptaga 3:ne punkter af hans si¬
sta anförande.
Hr Gr. har fortfarande förfäktat den åsigt, att ordalydelsen
af den föreslagna 12:te §:n icke skulle förhindra Konungen att på
resor, då han vore åtföljd af 3:ne StatsRåd jemte en föredragande,
låta till afgörande förekomma ministeriela mål af ifrågav:de beskaf¬
fenhet, emedan i nämnde § hänvisas till 8:de §:n, som vid bestäm¬
mandet af de fall, då StatsRådets samtlige ledamöter böra öfvervara
ärenderna i StatsRådet, uttryckligen tillägger: »der de icke laga för¬
fall ega», men sådant förfall måste anses ega rum såväl för de
StatsRåds-ledamöter hvilka äro medlemmar af den under Konungens
frånvaro från hufvudstaden tillförordnade Regering, som för dem,
hvilka åtnjuta tjenstledighet.
För det första erbjuder sig den anmärkn häremot, att utom
de 3 eller 4 StatsRåder, som kunna åtfölja Konungen på resor, och
de 4 som äro utsedde att föra Regeringen i hufvudstaden eller en¬
dast 3, om en af de Kongl. Prinsarne der förer ordet, det finnes
minst 2:ne eller i vissa fall ända till 4 StatsRåder, som ändock
icke kunna hänföras till de förmenta kategorierna af laga förfall;
men för öfrigt bör väl icke rimligen kunna påstås, att sådant för¬
fall, vare sig för de i Regeringen förordnade eller öfrige StatsRåds-
ledamöter, kan vara beroende endast af den omständighet, att Ko¬
nungen aflägsnar sig från residensorten; ty då skulle i alla de fall,
då de vigtigaste frågor voro å bane, Konungen, om han funne sig
besvärad af vissa StatsRåder, kunna kringgå Grundlagen, med att
endast fara till Drottningholm och der afgöra dessa frågor efter
tillkallande af 3:ne StatsRåd jemte en föredragande. Jag är viss
om, att en sådan tillämpning af Grundlagen ieke skulle undgå att
af Const.Utskis majoritet strängeligen beifras, och sådant med rätta,
oaktadt det mildare tolkningssätt, som Utsk:s nuv:de ordförande
vilh göra gällande.
Den värde Gr. har äfven velat hemta stöd för den föreslagna
förändringen från den omständighet, att just det af mig citerade
1809 års Const.Utsk:s Mern. sammanställer den ministeriela akt att
»göra förbund med främmande makter» med dem att »börja krig
och sluta fred», och att då dessa sistnämnde frågor redan förut till-
502
Den 25 Juli f. nr.
höra StatsRådets behandling, det vore följdriktigt att på samma
sätt behandla frågorna om förbund; men det torde väl medgifvas,
att frågor om krigsförklaring och fredsfördrag äro derutinnan af eu
olika natur med ministeriela mål i allmänhet, att de genast blifva
öfverlemnade åt offentligheten, då deremot med flertalet af öfriga
diplomatiska ärenden detta icke är fallet.
Men det som af den ädle Gr:s försvar mest fästat min up-
märksamhet och skäligen kan väcka förundran, är den tvetalan,
hvartill han gjort sig skyldig, då han först, för att bevisa öfver-
ensstämmelsen emellan 11 :te och föreslagne 12:te g:n Reg:sR:n, för¬
klarat det icke vara afsett att göra någon inskränkning i Konun¬
gens rätt att låta bereda de ministeriela målen, enär StatsRådets
hörande först vore påkalladt, då förbundet skulle slutas, men seder¬
mera, för att bemöta anmärkningen om den komprometterande ställ¬
ning, hvarför Konungen skulle blifva utsatt, om ett af honom väckt
förslag till traktat, då fråga blefve om afslutandet, mötte StatsRådets
ogillande, hänvisat dertill, att Konungen kan på grund af ll:te§:n
vid underhandlingarnes början låta saken komma till StatsRådets
kännedom och således på förhand inhemta dess mening derom.
Men nämnde § gifver alldeles ingen befogenhet åt StatsRådet att
uttala någon mening eller gifva något råd utan endast att mottaga
meddelanden.
Jag yrkar fortfarande att förslaget måtte förkastas.
Hr Printzensköld, Carl: Såvidt jag upfattat discussionen
i detta ämne, hafva de, som förordat grundlagsenlig behandling vid
denna Riksdag af Const.Utsk:s nu afgifne förslag, velat finna en
inkonseqvens i Grundlagens stadgande uti 8:de oell 12:te §§:ne,
under det de förklarat att den ll:te §:n gerna kunde qvarstå, så¬
dan den f. n. befinnes. Rör min del kan jag ieke finna annat än
att genom den förändring som Const.Utsk. tillstyrkt i afs. på 1J2:te
§:n Reg:sF:n en bestämd inkonseqvens skulle upkomma vid jem¬
förelse med näst föreg:de ll:te §. Kan man icke förneka att ett
förbund, slutet mellan Sveriges Konung och främmande makter be¬
stämmer förhållandet mellan Sverige och dessa makter, så måste
väl också afslutandet af ett förbund vara af natur att tillhöra de
ministeriela målen, och om dem lyder den 11 :te §:n på följande
sätt: »Ministeriela mål, hvarmed förstås alla de som angå Rikets
förhållande till främmande makter, må Konungen låta bereda och
handhafva på det sätt, honom lämpligast synes.» Kan man vidare
icke förneka att de förhandlingar eller underhandlingar, som ligga
till grund för förbunds afslutande kunna enligt ll:te §:n Reg:sF:n
af Konungen verkställas med biträde af UtrikesMinistern och ett
tillkalladt StatsRåd, hvarefter Konungen, enligt samma §, eger rät¬
tighet att fatta beslut i ämnet, så måste väl, när detta beslut skall
emanera i form af förbund, detta sednare endast vara en aktus,
som han enligt 11 :te §:n vidtager med den makt med hvilken för¬
bund skall afslutas. Det måste häraf vara tydligt och klart att
lide och 1 J2:te §§:ne stå i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra,
så att konseqvensen fördrar -antingen att förändra dem så att Stats-
Den 25 Juli t. m.
503
Rådet skall deltaga i alla de förhandlingar som afse afslutandet af
förbund med främmande makter eller med ett ord deltaga i alla
ministeriela mål, för att sedermera äfven kunna af- eller tillstyrka
de beslut Konungen går att fatta. Hvad beträffar afgöraudet af
sjelfva de ministeriela målen eller afslutande af förbund i enlighet
med nu föreslagne 12:te §, så kan jag icke tänka mig möjlighet
för någon person, som vill med sakkännedom besluta, att han skall
finna sig belåten med, att en traktat eller konceptet till traktat
med en främmande makt förelägges honom, utan att han tillika får
veta motiverna till det förbund som skall afslutas. Nu har man
likvid icke tillstyrkt att samtlige StatsRåds-ledamöterne skola erhålla
del af de handlingar som innefatta dessa motiver, eller föreslagit
ändring i öfverensstämmelse dermed af 12:te §:n. Om nu Stats-
Rådet, då det erhåller del af en förbundshandling, säger: Vi kunna
icke i frågan afgifva något yttrande, emedan vi icke känna de för¬
handlingar, som ligga till grund för förbundet, vi anhålla att af
dem få del, så svarar Konungen likmätigt Grundlagens föreskrift:
Jag har låtit föra dessa underhandlingar i närvaro af min Utrikes-
Minister jemte en af eder, mine Hrr, hvilka genom ed äro för¬
bundne att hålla allt hvad som är afhandladt, hemligt. Jag med-
gifver icke att till eder kunskap må komma något af dessa under¬
handlingars innehåll. Då skulle den märkvärdiga händelsen in¬
träffa att Konungens öfrige Rådgifvare voro nödsakade att under
ansvarighet för rådslagen yttra sig öfver denna traktats mer eller
mindre gagn för det allmänna, utan att känna de grunder, hvarpå
den hvilar, och sedermera vill man för denna statshandling utkräfva
ansvar af Rådgifvarne, utan att dessa ens kunna försvara sina åt¬
gärder med de motiver som ligga till grund för traktaten. När
man stiftar lag, måste man tillse att icke dylika inkonseqvenser
upkomma, och jag anser derföre att Const.Utsk:s förslag, långt ifrån
att vara nyttigt, snarare är skadligt, emedan det i Grundlagen in¬
förer stadgande!!, som rakt strida mot grundlagstiftarnes mening.
Förslaget är icke heller nödigt emedan en snart 50-årig erfarenhet
ådagalagt att alla de ministeriela målen, som hittills af Konungen,
på sätt Grundlagen föreskrifver, blifvit handlagde, utan undantag
fört till resultater, hvilka för fäderneslandet varit nyttiga och gagne-
liga. Man skall således icke, utan att det af behofvet påkallas,
vidtaga någon förändring i Grundlagariie och aldra minst i ett så
vigtigt fall som detta, hvarföre jag också anhåller att R. o. Ad.
ville såsom sin gemensamma tanke förklara att den ifrågav:de grund¬
lagsförändringen hvarken är nödig eller nyttig, om den också är
möjlig att verkställa.
Gr. Lagerbjelke: Ännu en gång anhåller jag att få upträ-
da för att bemöta en af en aktad talare gjord anmärka. Han
fann sig nemi. förundrad deröfver att jag skulle hafva sagt det
Konungen enl. grundlagsförslaget ieke behöfde höra StatsRådets
samtlige ledamöter förrän vid sjelfva beslutet om förbunds afslu¬
tande. Det är också händelsen att jag så yttrade mig, meri hail
förundrar sig deröfver att jag tilläde, det Konungen i alla fall bör
504
I)en 25 Juli f. m.
meddela sig med sina StatsRåd i denna fråga. Förhållandet är att
jag sade: i alla fall behöfver Konungen, sedan den nya Grundlagen
är antagen, ieke höra StatsRådets samtlige ledamöter förrän vid af-
slutandet af förbund, men att i afs. på den kommunikation, i hvil¬
ken Konungen kan och bör sta med sina StatsKåd i afs. på den
föreg:de beredningen, derom har det nya grundlagsförslaget ingen¬
ting stadgat, det finnes redan föreskrifvet i den gamla Grundlagen,
och icke bör man gå så långt i sitt missnöje med det nya försla¬
get, art man lägger det till last äfven sådant som man icke tycker
om i den gamla redan befintliga Grundlagen. För min del tycker
jag äfven att det är rätt att Konungen kommunicerar sig med sitt
StatsRåd, men det må nu bedömas huru som helst, det härleder
sig icke från förslaget, utan finnes redan intaget i 11 :te §:n, och
i detta förslag är hvarken någon utvidgning eller inskränkning
föreslagen.
En sednare anmärkn. har äfven blifvit gjord beträffande Ko¬
nungens rättighet att besluta om vigtigare mål i StatsRådets samt¬
liga ledamöters närvaro d. v. s. deremot att detta uttryck »samtlige»
skulle betyda alla dem som finnas med undantag af dem som laga
förfall ega. Till försvar lör denna tolkning har jag anfört att om
man icke skulle anse att Statsråd, som -varit bortrest på permission,
har laga förfall så skulle Regeringen ligga nere vid alla de tillfällen
då något StatsRåd vore från Stockholm på permission afrest, och
inga författmr under sådana förhållanden kunna utfärdas. Jag an¬
håller nu att fä anföra ytterligare exempel på att min tolkning
måtte vara riktig. Enl. 13:de §:n skall Konungen, innan han får
sluta fred eller börja krig, höra samtliga ledamöterna. Föreställom
oss att Konungen vid början af ett fälttåg vore t. ex. uti Tysk¬
land, att han hade hos sig det minsta antal StatsRåd som får vara
närv:de nemi. 3 utom Föredraganden och att det erbjudes honom
en särdeles förmånlig fred. Nu är det föreskrifvet i 13:de g:n att
Konungen skall höra samtliga StatsRåds-ledamöterna. Skulle det
väl falla någon in att han icke hört samtlige StatsRåds-ledamöterne,
då han hört alla som icke hafva laga förfall, likväl med det min¬
sta antal som kan vara närv:de, d. v. s. 3 utom den Föredragande.
På samma sätt måste det vara med förbund. Const.Utsk. har icke
velat annat än att förbund skulle afslutas under samma konstitu¬
tionella garantier som vid fred. Det är då gifvet att hvad man
kan göra med afs. på fred, det kan man göra med afs. på förbund.
Hr Printzensköld: Om icke Grundlagen sjelf innehölle det
stadgande att densamma skall efter ordalydelsen tillämpas, utan man
hade rättighet att, likasom förhållandet är med öfriga lagar i sam¬
hället, undersöka Grundlagens rätta mening och syftemål, så skulle
visserligen den tolkning, som Gr. Lagerbjelke gjort såväl i afs. på
13:de §:n som det nu framlagde grundlagsförslaget vara riktig, men
alldenstund orden »samtlige ledamöter» äro oförtydbara och icke alls
medgifva tolkning, hvarken på ett eller annat sätt, så måste deraf
också följa att alla StatsRåds-ledamöterne måste höras, för den hän¬
delse att Konungen skall kunna fatta beslut, såvida ej sjukdom gör
Den 25 Juli f. m.
505
allas hörande till en omöjlighet. Nu vill Gr:n likväl det andra
omständigheter än sjukdom också skulle kunna gälla såsom laga
förfall för StatsRåds-ledamot att vara tillstädes vid tillfällen då alla
»samtlige» skulle höras och hvarigenom kunde inträffa att »samtlige»
Rådgifvarne blefvo reducerade till 3 eller 4 af hela antalet. Detta
skulle dock innebära en orimlighet, då lagen i uttryckliga ord säger
att samtlige ledamöter skola vara närv:de. Jag kan således icke
anse Gr. Lagerbjelkes försvar för sitt sätt att tolka ordet »samtlige»
tillfredsställande.
Hvad beträffar de exempel sorn Gr:n anfört rörande Konungens
skyldighet att höra hela StatsRådet vid de tillfällen, då Ilan vill
börja krig eller sluta fred, så kan jag icke tinna att detta exempel
är hvad man kallar adaequat för ifrågav:de fall. Att börja krig är
en handling som innefattar den aldra största offentlighet; i samma
ögonblick som krig beslutas; är det en handling som ögonblickligen
rörer hvarje medlem af hela nationen. Samma förhållande är det
med den handling som innefattar afslutande af fred. Men så är
icke fallet med förbund med främmande makter. Dessa förbund
skola, sedan de blifvit afslutade, äfven erhålla en bestämd förm för
att göras gällande. Det kan hända att ett sådant förbund icke
ratificeras af den ena makten, sedan de hufvudsakliga punkterna af
den ömsesidiga underhandlingen äro afslutade. Är det väl då lämp¬
ligt att sjelfva förbundshandlingen skall i förtid komma till allmän¬
hetens kännedom, hvilket blir förhållandet, när 10 personer om
innehållet skulle få kännedom, ty det gamla ordspråket säger: att
när en hemlighet kommer till mer än 3 personer, är det icke mera
någon hemlighet. Jag tror att 180 9 års lagstiftare genom det
stadgande i Reg:sF:ri, som 12:te §:n innehåller, hafva förfarit gan¬
ska vist och klokt och i fäderneslandets sannskyldiga interesse,
hvarföre jag vidblifver min hemställan om det framställda förslagets
förkastande.
Hr Tersmeden: Hvad först och främst beträffar det af den
siste talaren framställda yrkande att Grundlagen skall efter orda¬
lydelsen tolkas, så vill jag endast fästa upmnrksamheten derpå att
enl. nuv:de ordalydelse skulle 12:te och 13:de §§:iie i vår Reg:s-
Form stå i verklig disharmoni med hvarandra. Om under afhand-
lingar och förbund med främmande makter äfven kan inbegripas en
off- och defensiv allians, så ligger det i en sådan allians’ natur att
deraf mycket lätt kan omedelbarligen följa ett krig. Genom ett
förbund, ingånget efter den förm som 12:te §:n nu föreskrifver,
skulle således Konungen kunna försätta Riket i en sådan ställning
att ett krig deraf blefve en ovilkorlig följd, antingen med den makt,
hvilken off- och defensiv-alliansen åsyftar eller ock med den makt,
med hvilken traktaten ingicks, hvilket ej kan anses annat än som
ett löftesbrott. Jag vill härmed säga att I3:de §:ii, som föreskrif¬
ver att när Konungen vill börja krig skola samtlige StatsRåden
deröfver höras, är utan ringaste betydelse. Således kan jag icke
annat än anse Const.Utsk. äfven ur den synpunkten handla rätt
och konseqvent, då det sökt att ställa dessa gg, hvilka äro af mera
500
Den 25 Juli /. m
vigt iin den 11 :te, i ostridigt sammanhang med hvarandra. Jag
fortfar att anhålla om propos. på bifall till Utslcs förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han nu, då ingen falare ytter¬
ligare aniniilt sig, finge, innan propos. framstiilldes, fästa upmärk-
samheten på en oegentlighet i en af de propos.-r, som af några ta¬
lare blifvit begärd. Enligt fordna lydelsen af 56 och 81 <§§ Reg:s-
F:ti hade RiksStfinden ieke varit berättigade, att vid samina Riks¬
dag, då ett grundlagsförändrings-förslag från Const.Utsk. framställ¬
des, afslå eller förkasta detsamma, och RiksStånden hade då, för att
uttrycka sitt ogillande, begagnat den utväg att förklara förslaget
vara hvarken nödigt eller nyttigt, ett förklarande, som sedan ledt
till en påföljd, som viii icke i Grundlagen var fullkomligt bestämd,
men genom praxis blifvit godkänd. Numera och efter den förän¬
dring dessa §§ genom R, St:rs beslut och Konungens sanktion vid
denna Riksdag undergått, förutsatte Grundlagen endast 3 sätt för
behandlingen af Const.Utsk:s gruudlagsiindrings-förslag, nemi. att
inga anmärkmr gjordes, då såvidt på det Stånd, der sådant inträffa¬
de, berodde, förslaget blefve hvilande till nästa Riksdag, eller att
anmärkmr, som åsyftade förändring i förslaget, gjordes och förkla¬
rades utgöra Ståndets gemensamma tankar, eller också att förslaget
förkastades. Nu hade blifvit yrkadt, dels att förslaget måtte anta¬
gas att hvila till nästa Riksdag, d. v. s. lemnäs utan anmärkn.,
och dels af 2:iie ledamöter, Erih. Paykull och Hr Munck, att det
måtte förkastas; men hade deremot åtskillige talare yrkat, att för¬
slaget måtte förklaras vara hvarken nödigt eller nyttigt, ett förkla¬
rande som likväl till sitt syfte helt och hållet öfverensstämde med
förslagets förkastande, och icke innebar någon sådan anmärkn. till
förändring i förslaget, som Grundlagen egentligen förutsatt, då man
icke ville förkasta. Hr Gr. o. Landt, finge fördenskull till de ta¬
lare, som gjort sistberörde yrkande, hemställa om de icke ville af¬
stå från sin begäran om en propos. som numera icke hade någon
egentlig mening samt förena sig med dem, som yrkat förslagets för¬
kastande.
Gr. Frölich: Jag anhåller om förslagets förkastande under
instämmande hufvudsakligen i hvad Frih. Paykull yttrat.
Hr Fåhraeus: Efter afgifvandet af mitt första anförande i
frågan, erinrade jag mig, att föreskrifterna om Grundlagsfrågors be¬
handling nu mera undergått den af Hr Gr. o. Landtm, omförmäl-
da förändring, och formulerade derföre mitt sednare tillstyrkande
så att förslaget måtte förkastas, som jag anser vara liktydigt med
tillstyrkandet att det måtte förfalla.
Hr Printzensköld: Jag instämmer uti Hr Fåhrrei ytt¬
rande, på det att det förslag jag gjort icke måtte hindra Hr Gr.
o. Landtm, att framställa propos.
Efter härmed fulländad öfverläggning hemställde Hr Gr. o.
Den 25 Juli f. m.
507
Landtm, om R. o. Ad. behagade förkasta det i Const.Utsk:s förev:de
Mern. framställda förslag till ändring i 1 2 § R:sF:ii, samt besva¬
rades denna propos. med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det lian ansåg Nej hafva varit öfvervägande.
Hr Munck och Frih. Paykull hegärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voterings-
propos.
Den som förkastar det i Const.Utskis Mern. N:o 13, fram¬
ställda förslag till ändring i 12 § R:sF:n, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej kommer ofvanberörde förslag, så vidt på R. o. Ad. be¬
ror, att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja—37.
Nej—3 2.
Föredrogs ånyo Const.Ut.sk:s d. 10 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. N:o li, ang:de det tillägg till 12 § R:sF:n, att Ko¬
nungen ieke må utan R. St:rs samtycke blifva regerande Furste
af utländsk stat.
Gr. Frölich, David: Efter utgången af den sista voterin¬
gen förmodar jag att Const.Utsk:s här representerande ledamöter
icke särdeles hålla på den nu förev-.de frågan. Den har blifvit
motiverad ungefärligen så: »att olägenheterne af om detta land
(det nemi. der Konungen blefve vafd till regerande furste) vore
från vårt aflägse eller egde intressen, stridiga mot våra, behöfva
icke närmare angifvas.» Jag skulle deremot kunna invända att or¬
saken hvarföre jag ej kan samtycka till detta förslag behöfver icke
närmare angifvas. I korthet ligger anledningen deruti att jag icke
inser, hvarföre man nu först skulle finna nödvändigheten af en sådan
lagstiftning, då vi händelsevis hafva flera än en af det furstliga hu¬
set, som skulle kunna komma i fråga. Jag tycker icke om att
besluta utan att få veta alla de skäl som kunna hafva ledt Utsk.,
ej heller finner jag att skäl blifvit anförda som göra nyttigt och
nödigt att tillvägabringa en sådan Grundlagsförändring, och jag
fruktar att i detta ögonblick det icke kan anses vara politiskt klokt
att R. St:r befatta sig med denna förändring. Det är möjligt att
här finnas åsigter som äro emot den s. k. skandinaviska idéen;
derom är ingenting att säga, men de böra uttrycka sig på ett an¬
nat sätt. Det visar sig att det finnes en viss oro hos dem som
tro sig kunna -bestämma, hvilken opinion R. St:r böra uttala. Jag
hemställer således huruvida icke R. o. Ad. i detta fall, som det
föreg:de, ville förklara att R. o. Ad. icke kan förslaget antaga.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
sos
Den 25 Juli f. m.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den talare som sist yttrade sig
har, såvidt jag kunnat upfatta, icke mot detta förslag anfört några
andra skäl, än att han icke tycker om detsamma, äfvensom att
Utsk. icke framlagt så mångå motiver, han önskade och då det
lärer vara omöjligt att vederlägga en sådan bevisning, inskränker
jag mig till att begära det R, o. Ad. ieke måtte afslå detta förslag,
utan antaga det till hvilande.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har ej något att er¬
inra emot förslaget i sjelfva saken; men det förekommer mig min¬
dre lämpligt att inblanda det såsom ett särskildt mom. af 12 § R:s-
F:n. Konungens rätt att ingå förbund med främmande makter och
hans obehörighet att, utan R. St:rs samtycke emottaga Styrelsen
öfver en utländsk Stat äro väl ämnen som icke hafva synnerligt
sammanhang sinsemellan. Enahanda förbud för Prinsar af det
Kongl, huset förekommer redan förut i 8 § SuccessionsOrdnm och
det synes mig hafva varit lämpligare att dermed sammanföra
den nu ifrågaställda föreskriften, och det desto heldre, som denna
sednare Grundlag är gemensam för både Sverige och Norrige, och
det måste vara i sin ordning att det föreslagne stadgandet, om det
varder antaget här, äfven blifver det i Norrige.
Derest från-någon Const.Utsk:s ledamot tillfredsställande för¬
klaring öfver hvad jag anmärkt ej varder lemnad, tillstyrker jag,
att Memorialet måtte, med denna anmärkn. till Utsk. återremitteras.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: I motsats mot Gr.
Frölich får jag tillstyrka Ståndet att besluta att den föreslagna för¬
ändringen i 12 § It:sF:n måtte blifva hvilande. Han har sagt
sig icke inse något skäl att just nu antaga detta Grundlagsförslag.
Häremot får jag invända att det är bättre sent än aldrig. Beträf¬
fande hans yttrande om den skandinaviska idéen, får jag förklara
att min öfvertygelse är att i händelse de skandinaviska utopierne
skulle förverkligas, så skulle deraf den största olycka för fädernes¬
landet upstå. Derföre anser jag att alla åtgärder böla vidtagas
att förhindra något sådant; hvarföre jag tillstyrker att förslaget
måtte blifva hvilande.
Gr. Lagerbjelke: Till svar å den begäran som en föregå¬
ende talare framställt, får jag uplysa att det ifrågav:de stadgandet
infördes i ILsFm och icke i SuccessionsOrdmn af den anledning,
att i våra Grundlagar antages hela förhållandet mellan Konung och
folk vara intaget i lt:sF:n, hvaremot den ställning som de öfriga
medlemraarue af Konungahuset böra intaga, framställes i Succes¬
sionsOrdnm. Det tinnes icke ett enda stadgande om Konungens
ställning till folket och representationen i SuccessionsOrdn. Det
var derföre rätt att- Grundlagsstiftaren vid SuccessionsOndms stiftan¬
de deruti intog föreskrifterne ang:de Arfprins och Hans skyldighet
att innan Han mottager styrelsen i ett annat land, han dertill be-
höfver representationens och Konungens bifall; men att insätta i
SuccessionsOrdn., som handlar, om huru Konungen skall efterträdas,
Don 25 Juli f. m.
509
ett stadgande om huru lefvande Konung skall förhålla sig till re¬
presentationen, det ansåg Utsk. icke riktigt. Man finner att allt
hvad som angår Konungen eller Konungens tillgöranden antingen
personligen eller såsom Regent tillhör R:sF:n; Prinsens rätt att
efterträda Honom tillhör SuocessionsOrdn.
Den sednare punkten som blifvit vidrörd af Hr Fåhraeus har
ledt Utsk. till motsatt resultat. Samme talare har ansett att då
SuocessionsOrdn. gäller för både Sverige och Norrige borde detta
stadgande stå i SuocessionsOrdn., emedan den för båda länderne
är gemensam. Det förhåller sig så att Svenska Ständerne kunna,
utan att fråga någon annan till råds, för sin del besluta förändring
af SuccessionsOrdn., och om den af Konungen sanktioneras, så blir
den lag. Men Norrska lagen innehåller att den Kronan ärfves efter
den Svenska SuccessionsOrdn. Således skulle det vara en möjlighet
för Sveriges Ständer och Konungen i Sverige att, om de före¬
taga en förändring i SuccessionsOrdn. göra något hvarefter Norr¬
männen icke vilja rätta sig, och dessutom låter det tänka sig att
uti Svenska Grundlagen funnes ett stadgande att Konungen icke
må blifva regerande Furste af annan Stat utan att R. St:r dertill
samtyckt; men att deremot Norrmännen tillåta det, eller tvertom
att Norrmännen ansågo StorThingets tillstånd behöfvas, men att
Svenskarue icke ansågo det nödigt. Följden blefve endast att i
händelse Konungen antog Kronan i ett annat land, skulle Han
nödvändigt, innan Han blefve Regent höra det lands representation,
som förbehållit sig något sådant, men att Han icke behöfde höra
det andras. Jag tror mig hafva visat att det är rätt att införa
ett dylikt förbehåll i R:sF:n; är man öfverens derom, finnes icke
mer än 2:ne sätt att välja mellan; det ena att ställa föreskriften i
en särskild § eller ock att ställa den såsom ett nytt mom. under
en redan befintlig. Man hade visserligen ganska väl kunnat be¬
gagna det förstnämnda sättet, men då hade g-följden i hela R:sF:n
blifvit rubbad och ehuruväl icke någon väsendtlig olägenhet deri¬
genom hade upkoramit, så hade dock någon svårighet upstått dels
derigenom att på åtskilliga ställen i de andra Grundlagarne finnes
åberopade §§ i R:sF:n, hvilka naturligtvis då äfven måst ändras;
dels äfven derföre att då vi nu något hvar kunna Grundlagarne
efter den sifferupställning som nu finnes, hade icke så ringa för¬
vecklingar kunnat upstå, om §§ fått en annan nummerföljd än den
nuv:de Till införande af detta stadgande finnes åter ingen lämp¬
ligare § än den 12:te. Der talas om Rikets förhållande till främ¬
mande makter i afhandlings- och förbunds-väg; om det ifrågav:de
stadgandet skall tillhöra någon §, så mäste det vara denna, och
derföre ansåg sig ConstUtsk. efter moget bepröfvande kunna införa
det i denna. Mot sjelfva förslaget har icke någon anmärkn. blifvit
gjord och jag vill derföre icke uptaga tiden med att försvara det
så länge det icke blifvit anfallet. Jag anhåller derföre att det
måtte blifva hvilande.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Ehuru jag i full¬
komlig motsats mot en annan talare hyllar de skandinaviska idéer¬
510
Den 25 Juli f. m.
na och anser att de till verklig lycka för Skandinaviens och Nor¬
dens framtid kunna realiseras, tror jag det vara särdeles välbetänkt
att på sätt Const.Utsk. föreslagit i Grundlagarne införa en §, som
förekommer möjligheten af att Konungen i Sverige skulle kunna,
utan R. St:rs samtycke och utan deras hörande, mottaga en Kro¬
na. Jag anhåller derföre att förslaget måtte till Grundlagsenlig
behandling blifva hvilande till nästa Riksdag.
Hr Fåhraeus: Sorn jag funnit mig tillfredsställd med de up-
lysningar, som af Const.Utsk:s ordförande meddelats, låter jag frå¬
gan om förslagets återremitterande förfalla.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att, sedan Hr Fåhraeus afstått från sitt yr¬
kande, i afs. på Utsk:s förev:de förslag endast vore yrkadt dels af
Gr. Frölich att detsamma måtte förkastas och dels af öfrige talare
att det måtte antagas såsom hvilande till nästa Riksdag, blef pro-
pos. till förkastande af Utsk:s förslag framställd och besvarad med
starka Nej jemte några Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm., efter till-
kännagifvande att han funnit Nej öfvervägande, förklarade att i
följd häraf och då någon anmärkn., som åsyftade förändring ej var
gjord, ifrågav:de förslag kom me att, så vidt på R. o. Ad. berodde,
blifva hvilande till Grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s d. 16 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 15, med förslag till ändring i 72§ll:sF:n, ang:de
inlösen af R. St:rs Banks sedlar.
Ifrågavide förslag lemnades utan anmärkn. och såsom följd
deraf förklarade Hr Gr. o. Landtm, att detsamma, såvidt på R. o.
Ad. berodde, komme att hvila till Grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 16 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 16, med förslag till tillägg i 109 § R:sF:n och
20 § RiksdagsOrdn., ang:de upskof i Riksdag.
Äfven detta förslag lemnades utan anmärkn. och i följd deraf
förklarade Hr Gr. o. J.andtm., att detsamma komme att, såvidt på
R. o. Ad. berodde blifva hvilande till Grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 16 och 20 dennes på bordet
lagda Mein. N:o 17. med förslag till ändring uti 27 § 1 mom.
och 28 § RiksdagsOrdn. samt 53 § R:sF:n, ang:de tiden dels för
öfverlemnande af K. M:s Nåd. Propos. om Statsverkets tillstånd
och behof, dels för Utsk:s-val.
R, o. Ad. lemnade äfven detta förslag utan anmärkn. och så¬
som följd deraf förklarade Hr Gr. o. Landtm, att detsamma, så
vidt på R. o. Ad berodde, komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Den 25 Jnli f. m.
511
Ånyo föredrogs Const.Utsk:s d. 10 och 20 dennes på bordet
lagda Mera. N:o 18, med förslag till ändring i 70 § RiksdagsOrdn.,
ang:de den af Sfatsliådet för dess åtgärder vunna decharge.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då det förslag sora nu blifvit
föredraget är ganska långt och It. o. Adras ledamöter säkerligen
redan derom tagit kännedom, hemställer jag att det icke måtte
behöfva upläsas.
Frih. Paykull, Joli. Gust.: Vi hafva redan så många kon¬
troller i våra Grundlagar att jag för min del ieke finner nödvän¬
digt att deri införa ännu flera. Om nu revisorerne skulle få göra
en anmärkn., sedan R. St:r, i följd af Const.Utsk:s granskning med¬
delat decharge, så skulle Revisorerne blifva ansedde för en högre
auktoritet. Dessutom har Hr Tersmeden i sin reservation anmärkt
ett besynnerligt förhållande som skulle ega rum, ifall denna lagför¬
ändring antogs. Örn nemi. en anmärkn. gjordes af en Riksdags¬
man och hänvisades till Const.Utsk. samt Utsk. underkände den¬
samma, sä skulle till följd af Revisorernes anmärkn. densamma
kunna återuptagas vid en följande Riksdag af ett annat Const.¬
Utsk., och således detta handlades alldeles i motsats mot ett fö-
reg:do. Till ett sådant besynnerligt förhållande anser jag att man
icke bör medverka och tillstyrker derföre förslagets förkastande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Denna fråga beror ganska myc¬
ket på den synpunkt ur hvilken man betraktar Konungens Ilåd-
gifvares ansvarighet. Anses den såsom ett nödvändigt ondt som
man måste underkasta sig, derföre att man icke kan blifva af der¬
med, men som man gerna skulle vilja vara ifrån; då medger jag
att en konseqvent utveckling deraf också är ett ondt; men betrak¬
tar man denna ansvarighet såsom ett godt, en af vår konstitutions
grundvalar, då bör man också konseqvent utveckla densamma, då
måste det vara rätt att ställa den så att den kan utöfvas. Så
är emellertid f. n. i vissa fall icke förhållandet. Const.Utsk. er¬
håller prot. från sista Riksdagens början och till den ingångna
Riksdagen; för den tiden äro räkenskaperne ännu till största delen
icke granskade; det är således gifvet att en mängd förhållanden
äfven af ganska väsendtlig vigt icke kunna blifva föremål för det
granskande Utsk:s pröfning. Det är icke allenast derför att Utsk.
icke skulle medhinna dessa räkenskaper, utan äfven derföre att rä¬
kenskaperne icke äro färdiga, som det blir alldeles materielt omöj¬
ligt att företaga denna granskning. Det måste väl då också vara
rätt. att tillåta Utsk vid första tillfälle, då dessa förhållanden ge¬
nom afslutade räkenskaper kunna granskas, företaga denna gransk¬
ning, och längre har Utsk. icke utsträckt granskningsrätten. Se
vi äfven på det praktiska resultatet af granskningen så är den som
jag förut nämnde icke utsträckt längre än till den tid då första
resultatet af räkenskapen blifvit kändt. Vidare tillkommer att en
sådan anmärkn., för att medföra något resultat, skall vara gjord
och vidhållen först af Revisionen, sedan af StatsUtsk. och slutligen
512
Den 25 Juli f. m.
af Const.Utsk. och sist af 3:ne Rikstånd eller Riksrätten. Nu
hemställes, om också en sådan anmärkn. vore af beskaffenhet att
få alla dessa olika auktoriteter för sig, huruvida man ieke kan an¬
taga att den verkligen är befogad.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Den siste talaren har
tillstyrkt bifall till Const.Utsk:s förslag, då det möjligen kunde
hända att en eller annan räkenskap icke vore afslutad vid den tid
granskningen af prot:ne påginge, något dylikt kan möjligen inträffa;
men jag finner icke hvad inflytande detta kan hafva på frågan.
Skulle penningar vara använde på ett sätt stridande mot R. St:rs
beslut, så måste ju ett sådant Grundlagsvidrigt anordnande stödja
sig på någon inom StatsRådet förefallen öfverläggning, och deröfver
föras prot. Då Const.Utsk. granskar dessa sednare, måste Utsk.
således' lätt nog kunna uptäcka huruvida någon dylik lagöfverträ-
delse blifvit begången eller ej. Då jag i likhet med Hr Tersme¬
den anser Const.Utsk. vara Grundlagens förnämsta vårdare, förefal¬
ler det mig besynnerligt att detta Utsk. sjelf kunnat föreslå det
StatsRåden skulle ånyo underkastas anmärkn. för åtgärder, hvilka
redan en gång af Utsk. blifvit gillade. Jag anhåller om afslag
å Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har begått ett verkligt
misstag då han framställt möjligheten för Const.Utsk. att granska
dessa förhållanden, ty att börja med är det icke så få räkenskaper
som äro oafslutade, tvertom är det de fleste. Vi veta nemi. att
Rikshufvudboken icke blifvit färdig förrän så långt efteråt, att
t. ex. 1855 års Rikshufvudbok icke blef afslutad förrän sommaren
1857. Deraf torde R. o. Ad. finna att ieke någon utan de fleste
räkenskaper äro oafslutade. leke heller håller det anförande streck
att Const.Utsk. skulle kunna t. ex. på det Kongl. Bref, som an¬
befaller en utgift, veta om detsamma vore riktigt eller icke. Det
skulle kunna hända och har äfven händt att man behöfver assig¬
nera på anslag, hvilka utgå till en mängd af olika titlar, och det
är omöjligt att veta om en sådan assignering skett, förrän man får
se räkenskaperne. Jag hoppas således att R. o. Ad. finner det
saken är nödvändig såvida någon riktig granskning skall kunna ske.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom Frih. Paykull och Gr. Björnstjerna
yrkat att ifrågav:de förslag måtte förkastas, oell Gr. Lagerbjelke
att detsamma måtte antagas till grundlagsenlig behandling vid nä¬
sta Riksdag, blef propos. till förkastande af Utsk:s förslag framställd
och besvarades med starka Nej blandade med några Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade det han ansåg Nej hafva varit öfvervä¬
gande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.
Den
Den 25 Jall f. m.
513
Den som förkastar det i Const.Utsk:s Mern. N:o 18, fram¬
ställda förslag till ändring i 70 § RiksdagsOrdn., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer ofvanberörde förslag, så vidt på R. o. Ad.
beror, att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 21.
Nej — 27.
Föredrogs ånyo Const.Utsk;s d. 10 och 20 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 19, med förslag till ett tillägg i 59 § R:sF:n
och 27 § 1 mom. RiksdagsOrdn., rörande propos:n om Statsver¬
kets tillstånd och behof.
Hr Printzensköld, Carl: Det förslag som Const.Utsk. nu
har tili grundlagsförändring framlagt har förut varit föremål för R.
St:rs pröfning oell såvida mitt minne icke felar alltför mycket, vid
innev:de Riksdag blifvit afslaget, derom också Frih. Paykull gjort
anmärkn. Lika med honom anser jag icke särdeles lämpligt att
Utsk. framkommit med alldeles samma förslag. Visserligen säger
erfarenheten att det förslag man vill genomdrifva, bör man så länge
fortfara med att framhålla, tills dess man inpreglat i folkets sinne
att förhållandet icke kan vara annorlunda än man önskar att det
skall vara. Men ännu torde det icke hafva gått så långt med R.
St:r att de icke minnas hvad de från början af Riksdagen beslutat,
så att just häruti har man ett vigtigt skäl till afslag å Betänk.
Men dertill kommer äfven de skäl som föranledde frågans förka¬
stande vid denna Riksdags början. Hofpredikanten Wensjoe har i
sin reservation ganska fullständigt redogjort för de ifrågav:de vig¬
tiga skälen, hvilka jag tager mig friheten att upläsa. Dessa voro:
1:0 Derigenom skulle tillskyndas K. M:s Regering ett icke
ringa besvär, utan att likväl derigenom bereddes representationen
■en deremot svarande ledning eller gagn;
2:o Statsbrist-summan är till en början icke känd och det är
svårt att derförinnan afgifva förslag till skatter, som för dess fyl¬
lande kunna vara erforderliga;
3:0 Vid hvarje Riksdag väckas anspråk på stora anslag jem¬
väl från Riksdagsmännens sida, och då Regeringen icke förut kan
beräkna till hvad belopp, de kunna komma att upgå, blir det för
Regeringen icke heller möjligt att vid upgörande af förslaget till
en ny BevillningsFörordn. taga dem i beräkning;
4:o För Regeringen är det alltid omöjligt att på förhand veta,
huruvida Ständerna kunna för stats-behofvens fyllande fortfarande
vilja använda Bankens mellan Riksdagarne uplöpande räntevinst,
hvilken brukar upgå till det högst betydliga beloppet af icke min¬
dre lin omkring Tre milhr Rdr;
VII II. 33
514
Den 25 Juli /. m.
5:o Hvad B. St:r ovilkorligen måste få kännedom om, är
Stats-verkets tillstånd till tillgångar och förut bestämda utgifter;
och att en sådan kännedom bör dem meddelas, har grundlagen re¬
dan föreskrifvit. Af något af Begeringen föreslaget sätt att fylla
de nya behofven kunna B. St:r icke bindas; och då annat sätt att
fylla behofven, än det genom bevillningar, icke kan ifrågakomma,
så vore ett Eegeringens förslag rörande sättet utan allt väsendtligt
ändamål, men skulle, om det genom grundlagen ålades henne att
afgifva ett sådant, väl genast kunna af partiledare begagnas till
kärkomna anfallspunkter;
6:0 Dessutom är det föreslagna tillägget icke nog bestämdt
och torde således lemna skälig anledning till tvekan och olika tyd¬
ning, samt vid sådant förhållande blifva ännu svårare att till nå¬
gorlunda belåtenhet fullgöra;
7:o Slutligen skulle, om Begeringen toge någon närmare be¬
fattning med sättet för bevillningens utgörande, det kanske äfven
anses komma i någon kollision med den enl. 57 g B:sF:n Stän¬
derna förbehållna rättigheten att sig sjelfva beskatta.
Dessa skäl synas mig så vigtiga och så talande för afslag att
jag för min del med åberopande af desamma tillstyrker att B. o.
Ad. täcktes förklara sig icke kunna ifrågav:de grundlagsförslag an¬
taga. Jag vill dertill lägga ännu ett skäl. Man har nemi. åbero¬
pat BevillningsUtsk:s till B. St;r nyligen framställda förslag om
underd. begäran »att K. M. måtte täckas genom en komité eller
på annat sätt verkställa fullständig undersökning och utredning om
så väl den fasta egendomens verkliga värde som om Ständernes
och landets ömsesidiga skattebidrag, förmåner och onera, samt sedan
i Nåder förelägga B. St:r resultaten af denna undersökning för att
tjena Utsk. till ledning vid bevillningens bestämmande» eller med
andra ord man begärde att K. M. skulle uprätta nya grunder till
fastställande af den s. k. allmänna bevillningen. Denna fråga rö¬
rer val en af de titlar under hvilka bevillningen utgår i landet.
Egentligen kan denna särskilda omständighet icke innebära något
skäl för B. St:r att på en sådan förändring i Grundlagen som
Const.Utsk. här föreslagit. Jag får således förnya min anhållan
om afslag på ifrågav:de punkt.
Erih. Paykull, Joh. Gust.: förklarade sig instämma med
Hr Printzensköld.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att Hr Printzensköld motsatt
sig detta förslag är af honom ganska konseqvent handladt, emedan
han vid föregtde tillfälle, då detsamma varit föremål för öfverlägg¬
ning, handlade på samma sätt. Men då Hr Printzensköld varit
konseqvent, hoppas jag också att Ståndet å sin sida skall vara det,
och B. o. Ad. har vid alla de tillfällen, då detta förslag utgjort
föremål för dess behandling, utan undantag godkändt detsamma.
Det skulle således vara högst besynnerligt om B. o. Ad., sedan dess
tanke att förslaget är riktigt, gång efter annan stadgat sig, nu vid
detta enda tillfälle skulle afslå detsamma. Under sådana forhållan¬
Den 25 J ali f. m.
515
den vore det orätt att uptaga R. o. Ad:s tid med att uprepa hvad
sorn förut blifvit yttradt för förslagets antagande. Att R. o. Ad.
skulle afslå detsamma derföre att något annat Stånd icke tycker om
detsamma lärer väl icke komma i fråga, så mycket mindre, som nå¬
gon grundlagsförändring i alla fall icke kan påtvingas något Stånd
emot dess vilja. Men om den, enl. R. o. Ad:s tanke, bättre öfver-
tygelsen, skulle kunna göra sig gällande äfven bos de öfriga Stån¬
den, borde det val vara kärkommet. Jag anhåller derföre att R. o.
Ad. måtte antaga förslaget till hvilande.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, hurusom Hr Printzensköld yrkat att ifrågav:de
förslag måtte förkastas, men Gr. Lagerbjelke, att detsamma måtte
antagas såsom hvilande till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag, blef propos. till förkastande af förev:de förslag framställd och
besvarad med starka Nej, jemte åtskilliga Ja; hvarpå Pir Gr. o.
Landtm, efter tillkännagifvande att han funnit Nej öfvervägande,
förklarade att i följd af det sålunda fattade beslut, Utsk:s förslag,
såvidt på R. o. Ad. berodde, komrae att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 16 och 20 dennes på bordet
lagda Memorial N:o 20, med förslag till tillägg vid 28 § Reg:s-
F:n, ang:de utländsk undersåtes rätt att i riket förvärfva och besitta
fastighet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid ett föreg:de tillfälle har jag
efter bästa förmåga sökt ådagalägga att stora missbruk f. n. upstå
genom meddelande af tillåtelse för utländning att besitta svensk fa¬
stighet, men ehuru jag således fullt erkänner dessa missbruks be¬
fintlighet, kan jag icke medge att något behof förefinnes att införa
i Grundlagen ett stadgande, sådant som det nu föreslagna. Det är
visserligen sagdt, att det vore af vigt om en sådan lag funnes, men
icke är det mera maktpåliggande att det finnes lag i detta än mångå
andra afs:den, t. ex. att en under form af civillag utfärdad vexel¬
stadga bör finnas. Detta är nemi. öfverlemnadt åt civil-lagstiftnin-
gen, och Grundlagen har endast fastställt den form, under hvilken
sådana lagar skola stiftas. Om man således önskar en sådan lag,
som den föreslagna, behöfver man icke i Grundlagen intaga en före¬
skrift om att eu sådan skall stiftas, utan man bör helt simpelt, lik¬
som i alla andra dylika frågor, föreslå saken i LagUtsk. Vid 1844
års Riksdag t. ex., då man behandlade frågan om en expropriations¬
lag, föreslog man icke att i Grundlagen införa ett stadgande om
att en expropriationslag, stiftad så, som 87 § föreskrifver, skulle finnas,
utan man föreslog en expropriationslag, pä sätt 87 g föreskrifver, och
man erhöll den äfven. Att fylla Grundlagen med en mängd stadgan-
den, att den eller den lagen bör finnas, bör ej ske vid andra tillfällen,
än då man anser lagen af så väsendtlig natur, att den fordrar Grund¬
lags säkerhet, hvilket icke är förhållandet nu. Jag anser således
denna fråga icke i ringaste mån kunna lösas genom att förklara nu
5!fi
Den 25 Juli f. m.
föreslagna grundlags-paragrafs hvilande, hvaremot jag tror resultatet
vinnas genom att väcka förslag om en sådan lag. Jag anhåller så¬
ledes om afslag å detta Const.TJtsk:s Betänk.
Hr Dalman. Wilh. Fredr. Achates: Jag betviflar att
den siste talaren rätt upfaltat meningen med det i Const.Utsk. före-
slagne stadgande. Meningen kan icke endast vara den, att vi be¬
höfva en lag i detta afs:de; ty det är gifvet, att när man lefver i
ett lagbundet samhälle, behöfver man lagar, utan meningen är väl
den att Grundlagen skall utmärka det Konungen icke, såsom nu är
praxis, må ega att, utan afs:de på någon befintlig lag lemna utländ¬
ning indigenatsrätt i Sverige. Det är derföre nödvändigt att införa
detta stadgande, hvilket likväl icke är förhållandet med de lagar,
hvarom Gr. Lagerbjelke talat. Det har ieke fallit någon Konung
i Sverige in att Han kunde stifta civillag, men att utmärka i Grund¬
lagen, att vilkoret! för fremlings innehafvande af jord böra finnas i
civillagen, det är väl ändamålet hvarföre detta stadgande skulle
komma in i Grundlagen. För min del finner jag, på grund af de
anmärkn:r, som blifvit af Const.Utsk. gjorda emot missbruket af en
sådan rättighet för utländning att besitta jord i riket, att det gan¬
ska väl är af nöden att de båda statsmakterna samrådas om vissa
vilkor för en så beskaffad rättighet, och jag ser således icke något
hinder för att låta denna <§ hvila till grundlagsenlig behandling.
Detta hindrar naturligtvis icke enskild person att vid nästa Riks¬
dag föreslå inom LagUtsk. en sådan lag, och att denna lag kan af
K. M. och It. St:r antagas, men för den händelse sådant icke skulle
ske, anser jag det verkligen icke vara utan sin vigt, att det icke
beror ensamt af K. M. att medgifva denna rättighet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I de föreg:de punk-
terne har jag delat de af Gr. Lagerbjelke framställde åsigter, och
derföre icke begärt ordet för att särskildt uttrycka dem, men i denna
punkt är jag af alldeles motsatt tanke. Jag finner det verkligen
vara af vigt att sätta en gräns för den utöfning, som f. n. eger
rum af rättigheten att meddela utländning tillåtelse att förvärfva fa¬
stighet inom riket. Men för att kunna få en gräns härför, måste
det komma in i sjelfva Grundlagen, huruvida Konungen eger en
sådan rättighet eller icke. Något stadgande derom finnes f. n. icke
i Grundlagen Konungen har af sjelftagen makt satt Sig i utöfning
af denna rättighet, som icke finnes Honom tillförsäkrad. Då Grund¬
lagen handlar om de rättigheter, som tillkomma Konungen, så bör
äfven ett stadgande om denna rättighet deruti finnas. Jag anser
också att Konungen bör innehafva densamma, dock inskränkt till
några få fall, som böra genom särskild lag bestämmas. Men på sätt
Hr Dalman anmärkt, är det i Grundlagen, som skall föreskrifvas
hvad som utgör Konungens rätt, men icke i en civillag, och der¬
före anser jag det vara rätt att ett stadgande i den syftning här
är föreslaget i Grundlagen, införes. Jag tillstyrker således att för¬
slaget måtte blifva hvilande.
Den 25 Juli f. m.
517
Frih. Paijkull, Joli. Gust.: Utsk. har ganska riktigt uti
sin motivering anfört såsom skäl mot förslaget det mindre intresse,
som utländningen hyser för ett land, hvaraf han icke är medlem,
och hvilket kan medföra ganska betydande olägenheter. I sednare
tider har begäret att förvärfva svensk jord blifvit ganska stort och
intrånget af utländingar har ökat sig. Det är isynnerhet Danskar
och Germaner, som flytta in, ty Danskarne trängas af Tyskarne öf¬
ver till Sverige, och vi se huru Tyskarne följa efter. Det var också
ett af de skäl, hvarföre Danskarne vid 1848 års krig anropade Sve¬
riges bistånd, att vi skulle hjelpa dem hålla emot det framåt trän¬
gande Tyskland, och vi se huru »tyskeriet» arbetar på att sprida
sig allt mer och mer åt alla håll. Kasta vi blicken ikring oss, så
finna vi att i Ungern äro redan bosatta öfver 2 mill. Tyskar; åt
pohlska sidan är förhållandet ungefärligen detsamma, och af den
gamla vendiska befolkningen finnes nästan intet spår qvar. På den
danska sidan känna vi i allmänhet förhållandet. Schleswig var förr
ansett såsom ett rent danskt land under namn af södz-a Jutland;
men nu är förhållandet sådant att i 116 socknar är danskan kyrkospråk
och skolspråk, hvaremot i ICO socknar tyskan är kyrkospråket. Så¬
ledes har Tyskland der redan gjort ganska stora framsteg. Jag kan
icke säga hurudant förhållandet är åt holländska sidan; men troligt
är att den holländska flegman icke förmår att hålla emot Tyskarnes
påträngande. Det är endast från en sida, som man finner ett mot¬
satt förhållande, och det är å den franska; men Fransmännen äro
också ett stort folk, som i industrielt hänseende är jemngodt med
Tyskarne. Dessa hafva således åt den sidan icke gjort några syn¬
nerliga framsteg, utan förhållandet har snarare blifvit det att franska
språket och franska bildningen tagit öfverhanden. Sjelfva franska
språket är också dertill medverkande, ty i kraft, liflighet och ele¬
gans kan det fullkomligt mäta sig med det tyska. Några sådana
motverkande krafter finnas icke i Sverige, ty Sverige är ingen mäk¬
tig stat och icke synnerligen framstående i afs:de på vetenskaper
och industriel utveckling. Med ett ord, vi se att i längden
torde det blifva svårt att motstå den tyska påtryckningen, äf¬
ven om man anser det nu icke vara något att befara. Jag kan på
dessa skäl icke finna annat än att stiftandet af en sådan lag, som
den föreslagna, är ganska välgrundadt, och att stadgande derom in¬
föres i Grundlagen är väl icke oriktigare än att derstädes påträffa
saker af oändligt mindre vigt, såsom t. ex. upräknandet af de ce¬
remonier, som skola iakttagas vid Riksdagens början och slut. —-
Enligt, mitt förmenande äro få saker angelägnare än att åt svenska
män söka bibehålla svensk jord.
ITr Carleson, Edv. Henr.: Det är temligen uppenbart,
att ändamålet med den af Const.Utsk föreslagne grundlagsförändrin¬
gen är att en civil-lag skulle stiftas, hvarigenom tillåtelsen för frem¬
mande makts undersåter att här besitta fast egendom, skulle bindas
vid vissa vilkor. Att detta ändamål på något sätt befordras deri¬
genom att R. St:r besluta, att såsom hvilande antaga nu förev:de
förslag, för att detsamma vid nästa Riksdag må återigen blifva före¬
518
Den 25 Jali f. m.
mål för antagande eller förkastande, är likväl svårt att inse. Fast
heldre vill det synas mig, som om derigenom frågan om den sär¬
skilda civil-lag, hvilken man med denna grundlagsförändring vill
framkalla, skulle onödigtvis uppehållas. Om Konung och St:r äro
ense derom, att utländningars rätt att här i Riket besitta fast egen¬
dom, bör genom lag bestämmas, och sådant mycket lättare kan ske
i civil-lags- än i grundlags-väg, så måste ju begagnandet af begge
vägarne, nemi. först den sednare och derefter den förra, vara en
onödig omväg. Om Regeringen deremot icke skulle vilja låta binda
sig genom en sådan lag, så afslår den naturligtvis en derå syftande
grundlagsändring, och undanskjuter derigenom hufvudfrågan. Huru
man vänder saken, framställer sig icke någon utsigt att genom bifall
till Utsk:s Betänk, vinna något; men sannolikt är att man derpå
förlorar, om icke annat, åtminstone tid.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: I motsats mot de
J2:ne Hrr, som här yttrat sig, anser jag detta förslag varaafbehof-
vet påkalladt, och motsvara det dermed åsyftade ändamålet. Const.-
Utsk:s Ordf:de anmärkte att ganska stora missbruk egt rum i ans,
till utländnings-rättighet att besitta svensk jord. Jag delar hans tanke
i detta fall, ty enl. mitt förmenande måste rättigheten att besitta svensk
jord vara oskiljaktig från skyldigheten att vara svensk medborgare.
Jag tror, att en dylik lag ganska väl kan tillkomma, om motion
väcktes i LagUtsk., men jag tror att missbruk måste stiifjas. Detta
mål vinnes, enl. min åsigt, lättast derigenom, att R, St:r på grund¬
lagsenlig väg besluta att en sådan lag skall finnas. Det står vis¬
serligen Regeringen öppet att afslå en sådan anhållan men jag tror
att Regeringen ser sig före i detta afs:de. Jag tillstyrker derföre
att detta stadgande måtte hvila till grundlagsenlig behandling.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare, Frih. Paijkull, har här
updragit en bedröflig tafla öfver vår underlägsenhet i jemförelse med
Tyskland. Det vore visserligen vid denna tafla ganska mycket att
anmärka, men jag vill dermed icke uptaga Ståndets tid. Jag er¬
känner att ifrågav:de missbruk förefinnes, jag anser önskligt att
en lag stiftas ang:de formerna, under hvilka en utländning må be¬
sitta svensk jord; men jag tror icke att det behöfves grundlagsen¬
lig säkerhet på att en sådan lag finnes. Den, som ifrar för den¬
samma, bör, enl. min åsigt, gå en enklare väg; han bör icke före¬
slå stiftande af en Grundlag, för att, sedan han fått den antagen,
föreslå en särskild lag, utan han bör genast öfvergå till denna lag
och föreslå densamma. De, som ifra för denna Ing, må de väcka
motion derom i LagUtsk.: oell hafva R. St:r stiftat och K. M. sank¬
tionerat den, och innehåller lagen att dess olika former böra iakt¬
tagas, så måste det ske, och någon ändring deri kan icke åstadkom¬
mas, utan R. St:rs medgifvande. Jag ber att få anföra ett ganska
analogt exempel. Konungen har f. n. rätt att medgifva ogift qvinna
att blifva myndig. Det gifves många, som anse att denna rätt bör
npliöra, och att hon bör blifva myndig på annat sätt; icke har det
fallit dessa in att gå in till Const.Utsk. för att erhålla en lag om
Den 25 Juli f. m.
519
att det sätt och de vilkor, hvarefter qvinna kan blifva myndig, der¬
om är särskildt stadgadt i en af Konung och St:r stiftad lag, utan
man kan föreslå helt simpelt denna lag. Jag fortfar att yrka afslag.
Hr Cederschiöld: En talare, Ilr Carleson, har sagt att
man skulle aflägsna det mål, dit man sträfvar, nemi. att få en lag
för utländske mäns rätt att besitta fast egendom i Sverige, genom
att göra detta förslag hvilande. Jag är af motsatt tanke, ty om
det blir hvilande, och man sålunda uttrycker att Konungen blir i
Grundlagen berättigad att lemna utländning tillåtelse att besitta svensk
jord, så har man också derigenom gifvit tillkänna att Konungen f.
11. icke eger denna rättighet, och jag kan då icke föreställa mig,
att Konungens rådgifvare hädanefter, likasom hittills, skulle tillstyrka
Konungen att begagna en rättighet, som Han icke egde, men väl
att antaga den lag, som lemnade Honom en sådan rätt tighet. Jag
önskar derföre att förslaget måtte blifva hvilande.
Gr. Lagerbjelke: Om jag icke orätt upfattat den siste ta¬
laren, så ansåg han bland annat fördelen af det hvilande förslaget
vara den, att det skulle blifva en hållhake på Konungens rådgif¬
vare att icke gå för släpphändt tillväga vid medgifvandet af tillå¬
telse för utländning att besitta jord i riket. Jag vågar icke hysa
så stora förhoppningar i denna väg, som den värde talaren, allden¬
stund Konungens rådgifvare icke frågat efter att lt. St:r direkte be¬
gärt att en inskränkning härutinnan skulle ske, utan har denna be¬
gäran af Konungens rådgifvare lemnats utan afs:de Således fruktar
jag att befintligheten af ett dylikt förslag icke skulle medföra ön-
skadt resultat.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Jjandtm. framställt hurusom Gr. Lagerbjelke och Hr Carleson
yrkat att ifrågavide förslag måtte förkastas, men öfrige talare ansett
detsamma böra antagas att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag blef propos. till förkastande af Utsk:s förslag framställd
och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm., efter tillkännagifvande att han ansåg Nej hafva varit öf¬
vervägande, förklarade att såsom följd häraf, Utsk:s förslag, så
vidt på R. o. Ad. berodde, komme att hvila till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Utlåtanden:
N:o 84, i anledn. af väckt fråga om vissa friheter och förmå¬
ner för de till presterskapets aflöning i sednare tider anslagna hem¬
man och lägenheter;
N:o 85, i anledn. af väckt fråga om befrielse från kronotion-
des utgörande af de komministers boställen i Stockholms län, som
efter 1850 års jordransakning blifvit med denna utskyld belagde;
N:o 86, i anledn. af väckt motion, att de räntegifvare, hvilkas
»20
Den 25 Juli f. m.
räntor äro till Sala silfververk anslagne, må komma i åtnjutande af
de med skatteförenklingen åsyftade förmåner;
N:o 87, i anleda, af väckt motion om rättighet för Gunnar¬
skogs socken i Wermlands län, att efter 10 års medelmarkegångs-
pris lösa den af socknen utgående rotefrihets-afgift för oroterad jord;
N:o 88, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang;de åtskillige
inom Götheborgs och Bohus län belägna kronoholinars afgiftsfria
uplåtelse till allmänt begagnande;
N:o 89, i anledn. af Kongl. Maj:ts Nåd. Propos ang:de godt-
görelse till indelningshafvare för sådana grundräntor, som till löljd
af qvarnare nedläggande afskrifvas;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om ändring i det genom
Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 meddelta stadgande, att
Landsböfdingarne skola föra ordet vid KiksSt:ns deputerades sam¬
manträden för markegångsprisens bestämmande;
N:o 91, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. ang:de förvandling
af en inom Färentuna härad af Stockholms Län utgående skatte-
titel, under namn af Tegel-ved;
N:0 92, i anledn. af väckta motioner, åsyftande förändring af
det uti 5 § af K. Kungörelsen den 11 Maj 1855 meddelta stad¬
gande, ang:de den minsta enheten, hvartill, vid räntepersedlarnes
omsättning och förenkling, hvarje persedel-slag må uti jordeboken
upföras;
N:o 93, i anledn. af väckt fråga, att forsellöns-ersättning för
räntespanmål, som ej kan till leverering in natura upsägas, må ome¬
delbart tillhandahållas vederbörande räntetagare;
N:o 94, i anledn. af väckta frågor, att räntor och tionde, an¬
slagne till embets- och tjenstemän, hvilka icke äro skyldige att der¬
för emottaga lösen efter medelmarkegångspris, ändock måtte på detta
sätt få lösas, samt att ersättning af den för embets- och tjenste-
miinnen härigenom upkommande förlust måtte af statsmedel varda
anvisad;
N:o 95, i anledn. af förnyade framställningar om nedsättning
af den föreskrifna räntan för Hjelmare kanals och slussverks under¬
hållsfond, samt om förändring af hittills gällande stadgande, ang:de
bevakningsåtgärderna i afs:de på samma fonds lunehandlingar.
H. It. o. A. åtskiljdes kl. £ på 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Den 25 Juli e. m.
521
Onsdagen den 25 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för f. m:s plenum.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskottets d. 18 och 20
dennes på bordet lagda Betänkande N:o 98, i fråga om kristen-
doms-undervisningens besörjande i folkskolorne och i församlingarne.
Hr Tersmeden, Pehr Eeinh.: De skäl Utsk. anfört till förka¬
stande af mitt förslag ang:de en omorganisation af kristendoms-undervis-
ningen i folkskolorna, kan jag icke godkänna. Utsk. åberopar presterska¬
pets skyldighet att besörja denna undervisning, och, grundar sitt afstyr-
kande dels på den förmenta overkställbarheten af förslaget, dels på
den omständigheten, att en stor del af barnen icke komma till sko¬
lan, dels ock derpå, att sådane åligganden icke vore förenliga med
presterskapets öfriga mångartade göromål, hvaribland särskildt an¬
föras de många husförhören. Till en början får jag nämna, att denna
del af motionen, sedan allt det öfriga redan var färdigskrifvet, tillä¬
des på inrådan af en ledamot af detta lius, hvars verksamhet för
och inom folkskolan är allmänt känd och erkänd, och deraf är en
oegentlighet i redaktionen föranledd. Som jag förmodar, har dock
detta blifvit inom Utsk. uplyst. Det var icke min afsigt att på¬
lägga presterskapet ett dagligt bibelförklarande inom folkskolan. Det
var mig icke obekant, att ett sådant anspråk skulle, hvad de flesta
soekenprester angår, stå i alltför stor strid med det gamla latinska
uttrycket: »quid valedul humeri»7 och ännu mera med: nquid ferre
recusent.» Min mening var helt enkelt den, att bibelförklaring och
utläggning af Luthers lilla katekes skulle updragas åt presterskapet
att verkställas under periodiskt återkommande besök i folkskolan,
och dervid anställda förhör, hvilka kunde blifva tätare i den mån,
som tiden för ungdomens första Nattvardsgång tillstundade. En
sådan anordning är redan till en del föreskrifven i lag och af de
fleste nitiske själasörjare vidtagen. De skäl Utsk. vidare anfört,
nemi. att skolbarnen icke tillstädeskomma i skolan, förfaller, då man
tager i betraktande att föräldrarne äro genom lag ålagda att skicka
dem dit. Icke heller kan jag inse, att något af presterskapets tjenste¬
göromål må kunna sättas i vigt framföre den första kristendoms-
undervisningens egentliga grundläggning. Det skäl Utsk. anfört
mot den af mig föreslagna aflysningen af den s. k. lång-katekesen,
nemi. att Luthers lilla katekes vore i anseende till sin korthet och
sitt djup i behof af förklaring, och att förslag till en sådan redan
är upgjordt och af K. M. till PresteSt. aflemnadt, kan jag icke anse
522
Den 25 Juli e. m.
som något giltigt argument. BehofVet af en förklaring till lill-ka-
tekesen har jag aldrig nekat, ehuru jag anser att dess inliemtande
borde upskjutas till en mognare ålder än nu är fallet, men jag har
ansett, att denna undervisning borde vara muntlig, andlig och lef¬
vande, och icke sådan, som den blifvit framställd i sitt närvarande
skick, i ett yttrande af Biskop Agardh, citeradt i Hr Lallerstedts
reservation. Blotta tillvaron af ett annat katekesförslag, som icke
ännu är antaget, och att döma efter de dervid från de mest olika
håll gjorda anmärkmr, svårligen torde blifva det, kan jag icke hel¬
ler inse vara något argument. Att sätta en systematisk lärobok i
handen på späda barn är föga annat än en order att inlära en rol.
I all slags undervisning måste man börja med kännedomen af en¬
skilda sanningar och fenomener och icke med dess sanningars
och fenomeners systematisering, ty då börjar man i orätt än¬
da. Afsigten med detta mitt förslag, som redan för några år
sedan på ett folkskollärare-möte af mig framlades, och der blef
godkändt, och som sedan befunnits fullt öfverensstämmande med
Gr. Budenschiölds åsigter, har varit att återföra kristendoms-under-
visningen till bibelordet, hvars omedelbara kännedom bör sättas i
första rummet, då man deremot först i andra rummet kan egna up-
märksainhet åt den satskedja, som af menniskor upgjorts; att söka
tillvägabringa ett närmare sammanhang emellan kyrkans och folk¬
skolans undervisning i religiöst hänseende, och slutligen att söka
åt skolan återvinna några af de dyrbara timmar, som nu gagnlöst
förslösas på en andelös utanläsning. Fullt öfvertygad att denna
fråga, om äfven för en tid undanskjuten, dock återkommer och på
nytt uptages, samt att den är af natur att ej kunna falla, får jag
anhålla om återremiss af Betänk., på det Utsk., som vid flera före¬
gående tillfällen under denna Eiksdag förordat ändamålsenliga re¬
former, nu må blifva i tillfälle att foga denna vigtiga fråga i för-
nyadt öfvervägande.
Hr Printzensköld, Carl: Jag erkänner med nöje det ädla
syftemålet med ifrågav:de motion, men jag tror det vara för tidigt
att nu kunna tänka på möjligheten att upnå detsamma. För att
kunna meddela den undervisning, som omhandlas uti motionen, vore
det nödvändigt för presterskapet att dermed uteslutande sysselsätta
sig. Yi veta dock, att folkskole-undervisningen icke ligger i pre-
sternes händer, utan att till lärare i folkskolan användas personer,
sorn genomgått folkskollärare-seminarier, och der inhemtat kunska¬
per, endast tillräckliga för en lärare i folkskolan, och med all akt¬
ning för dessa seminarier, tror jag dock icke att man af dess lär¬
jungar kan fordra förmåga att meddela en sådan undervisning, som
Hr Tersmeden önskar. Det är dessutom en känd sak, att prester¬
skapet har så många verldsliga bestyr åt sig updragne, att man icke
kan på dess skuldror lägga äfven meddelande af kristendoms-under-
visningen i folkskolan, och då lärer det väl blifva omöjligt att bringa
saken i annat skick än det närv:de. Jag tror visserligen, lika med
motionären, att i en framtid en förändring skall komma att ega
rum, men ehuru önskningarne för det goda må vara Miga, bör man
dock afse stundens beskaffenhet, och icke vara alltför ifrig att få
Den 25 Juli e. m. 523
saken genomdrifven. Jag anhåller, att E. o. Ad., nied erkän¬
nande af motionens goda syfte, bifaller hvad Utsk. i sitt Be¬
tänk. föreslagit.
Ilr Estenberg, Carl Christian: Jag beklagar att jag
ej kan dela motionärens åsigt i detta fall. Jag är öfvertygad, att
Utsk. här föreslagit en åtgärd, som leder till skolverkets bästa. Vid
all kunskaps bringande åt barn, går man så tillväga, att man börjar
med elementerna och slutar med fulländningen. Att i afs:de å kri-
stendoms-undervisningen förfära på motsatt sätt, och börja bygga
från takåsen, samt sluta med grundvalen, kan icke vara ändamåls¬
enligt; så skulle man emellertid göra, om man samtyckte till mo¬
tionärens förslag. Den stora upsjö på bibelförklaringar, man i våra
dagar så mycket förordar, synes mig mindre prisvärd, af den orsak,
att de oftast ske så, att de borde snarare kallas bibelförbistringar
,och bibelförmörkelser, än bibelförklaringar; och om man besöker en
sådan, går man merendels derifrån helt förvirrad; ty de, som för¬
klara, hafva vanligen ganska litet forskat i sjelfva källan, oell stödja
ofta sina åsigter på en felaktig tolkning. Våra prester äro också
särdeles okunniga i sjelfva grundtexten, och denna okunnighet måste
för framtiden synas snarare blifva i tilltagande än aftagande, då
numera i sjelfva pastoral examen icke vidare fordras någon exege¬
tisk kunskap öfver Gamla Testamentet, utan blott att man kan följa
den felaktiga öfversättningen. Om vi återkalla minnet af vår egen
katekesläsning, så finna vi att hvarje stycke uti katekesen stödjer
sig på bibelordet, hvilket äfven åtföljer styckena. När man då be¬
sinnar, att barnet har en mycket stark minneskraft, så frågar jag,
om det vore rätt att icke begagna denna barnets öfvervägande själs¬
förmögenhet, för att hos detsamma inplanta och nedlägga det con-
cisa och concentrerade Guds ord. Att omedelbart i barnets hand
sätta bibeln sjelf, i hela dess omfång, vore att inveckla barnet i
stridigheter om bibelns tolkning, och belasta det med onödiga grubb¬
lerier, — det står icke något barn ut med. Om vi se till andra
länder, t. ex. Tyskland, der kristendomskunskapen bibringas ganska
grundligt, — och jag skulle önska, att man hos oss hunnit så långt,
som der, — så finna vi att man der ansett en förklaring af Lu¬
thers katekes oundgänglig. Super-intendenterne äro derom ingen¬
ting angelägnare än att anskaffa goda sådana. Jag vet väl att det
nu hör till modet bland oss, att söka taga bort all minnesläsning
vid kristendomsundervisningen, men jag kan icke gilla detta. Ty-
skarne hafva tid att lära sig både det ena och det andra, och jag
tror att de utveckla lika mycken vetenskaplighet, som någonsin En¬
gelsmännen, hvilka knappat af betydligt på sin katekes.
Jag anser Utsk:s förslag riktigt, och att barnen böra läsa sin
katekes. Man liar visserligen der uptäckt åtskilliga fel, men dessa
äro till största delen afhjelpta i det nya förslag till katekes, som
nu skärskådas i PresteSt. Jag får således förena mig med Utsk..
och tror att barnaminnet är just det receptaculum, som skall mot¬
taga trons gudaskatt, Guds ord, ty ordet skall omfatta med tron
och icke med något förfluget menniskoförnuft. Får nu barnet icke
524 Den 25 Juli e. m.
tidigt omfatta Guds ord med sin tro, så blir icke heller denna tro
viss oell stadig. Det får då ingen grund att bygga på. Yid mog-
nare ålder, då förstånds- och urskiljningsförmågan blir dess öfver¬
vägande själsförmögenhet, kommer denna uti barndomen lagda grund¬
val väl till pass, då utvecklingen skall ske af den religions-under-
visning och kunskap barnasinnet fick med visshet och bestämdhet
inhemta.
Hr Carl heim-Gy II enskiöl d , Henr. Adolf Adam: Det
väcker min förvåning att, då Utsk. erkänt den nuv:de katekesens
bristfällighet, Utsk. icke anfört något annat skäl för motionens af-
styrkande, än att ett nytt katekesförslag är upgjordt och till Preste-
St. öfverleranadt. Man har i afs:de å kyrkohandboks-förslaget, och
många andra dylika, att ej tala om sjölags- och kyrkolags-förslagen,
en temligen talande erfarenhet, om hvilken ålder sådana förslag
kunna hinna, innan de antagas eller ens slutligen pröfvas. Utsk.
synes för öfrigt afse, att vid religionsundervisningen, icke blott inom
skolan, utan äfven inom församlingen, skall ovilkorligen följas den
nuv:de Lindblomska katekesen, enl. Utskrs medgifvande felaktiga —
ett medgifvande, som blifvit gjordt äfven af de talare, som här yt¬
trat sig mot återremiss af Betänk. Det synes alltså som det, ej
mindre för desse talare, än för Utsk. vore likgiltigt, hurudan bar¬
nens undervisning i kristendomen blir. Jag deremot anser dem vara
af aldra största vigt. — Allt hvad den näst föregående talaren yt¬
trat, om huru barnasinnet är öppet för trons Gudakraft, — huru
angeläget det är, att det får mottaga Guds ord oförfalskadt, allt
detta strider mot det slut, hvartill han kommit. Då den lärobok,
sorn begagnas, är felaktig, icke renlärig, samt för barnet svårfattlig,
då den är vidlyftigare än'som behöfves, deri ganska olik de om¬
nämnda Tyska katekeserna, som, enligt talarens egen beskrifning,äro
»goda, korta oell lättfattliga», så kan jag icke annat än, i strid
med honom och Hr Printzenskjöld, ogilla Utsk:s Utlåt, och instäm¬
ma i begäran om återremiss. Jag var icke närvarande då motio¬
nären yttrade sig; han har emellertid enskildt meddelat mig, att
han sjelf rättat det misstag Utsk. begått, då det antagit hans afsigt
vara, att prest skulle dagligen hålla bibelförklaringar i folkskolan.
Jag önskar icke att presterskapet skall genom någon förf. åläggas
att personligen deltaga vid undervisningen i folkskolan. Jag ville
dock gerna, att det öfvervakade densamma bättre än nu sker. Mo¬
tionären har onekligen rätt deri, att Luthers lilla katekes bör an¬
vändas äfven till utanläsning. En noggrann kännedom deraf kan
med rätta fordras af enhvar, som tillhör svenska kyrkan, så mycket
heldre, som den ej blott är en i allo lämplig och, ehuru djup, dock
äfven för barnasinnet fattlig lärobok, utan tillika är att betrakta,
som en af vår kyrkas symboliska böcker. Men allt hvad derutöf¬
ver, såsom utanlexa, ovilkorligen fordras, anser jag vara för mycket.
Jag känner de mest uplysta, kristligt bildade och sinnade personer,
som aldrig läst den s. k. stor-katekesen, utan hvilkas undervisning
grundat sig endast på lill-katekesen. Motionären har sagt, att han i
st. f. den förra önskade bibel-läsning. Denna förordar äfven jag. Den
Den 25 Juli e. m.
525
siste talaren deremot ansåg bibel-läsningen olämplig, oell det af två
skäl: det ena, att man då måste gå ända till grundtexten, och denna
vore ej för barnet passande. Jag tviflar, att motionären åsyftat,
eller att någon på allvar kan ifrågasätta begagnandet i folkskolan
af annan bibeltext, än den af kyrkan såsom gällande antagna. Skulle
i något fall ett afs-.de på grundtexten erfordras, så synes mig en
enkel och efter barnets fattning lämpad förklaring kunna vara fullt
tillfyllestgörande. De flesta prester måste till och med åtnöja sig
med att läsa och begagna bibeln sådan den är på svenska återgif-
ven. Valda stycken derur, jemte psalmverser, som, syftande på bi¬
belställenas innehåll, med någon urskiljning användes till utanläs¬
ning, skulle göra kristendomens kunskaper vida mera lefvande än
under nuv:de förhållanden. Hr Estenberg har sagt, att Episkopal-
kyrkan i England har en alltför kort katekes; och detta må vara
möjligt, ehuru den är större än Luthers mindre katekes. Jag skulle
dock tro den vara tillräcklig, åtminstone synes det så af de frukter
den bär, ty allmännare är knappast någonstädes kristelig bildning,
än i England, och om man talar med Engelsmän, äfven ur de ar¬
betande klasserna, tinner man i allmänhet, så framt de eljest deri
erhållit undervisning, så hemmastadda med sin katekes, att jag skulle
önska det i sådant hänseende vore lika bra ställdt hos oss.
Något för barnasinnet lämpligare än bibelhistorien vet jag för öf¬
rigt icke. Jag kände en person, som lät sina barn dagligen läsa
våra gamla svenska folkvisor, i tanka att de, såsom liggande barna¬
sinnet närmast, skulle hos barnen väcka ett lifligt intresse; mende
ledsnade dervid. Det skulle troligen ej skett, om de i stället fått
läsa bibelns enkla historiska berättelser. Jag vet åtminstone föräl¬
drar, som för sina barn läst dessa berättelser ur sjelfva bibeln, med
den följd, att barnens begär att deraf inhemta, stegrats derhän, att
barnen sjelfva gått till källan, och på egen hand läste bibeln ige¬
nom. Jag frågar eder, mine Hrr, om icke en hvar måste erkänna,
att intet önskligare finnes än att göra bibeln kär för barnen, så att
de både rätt känna den, och hålla sig fast dervid. — Det andra
skälet Hr Estenberg anförde, gällde de af motionären nämnda, i
hvilket hänseende han befarade att folkskolan skulle blifva ett ex¬
perimentalfält för oskicklige bibeltolkare. Jag önskar icke bibelför¬
klaringar, som kunde gifva anledning till en sådan farhåga. De
behöfvas icke förr än undervisningen fortgått till det rent dogma¬
tiska, som väl egentligen vid konfirmations-beredelsen bör bi¬
bringas; hvad barnet deraf behöfver, och bör i minnet fatta,
det finnes i Luthers lilla katekes. Skulle för läraren någon
fullständigare handbok vara af nöden, så är Luthers katekes der¬
till isynnerhet tjenlig, andra hos oss författade *) att följa. Vid
undervisningen är det af hufvudsaklig vigt, att hvad barnet läser,
må för det blifva rätt åskådligt och lefvande. Någon vidare för¬
klaring behöfves då i allmänhet icke, än att visa huru det ena sam¬
manhänger med det andra budet med lönen eller straffet för dess
iakttagande eller öfverträdelse. Huru t. ex. de straffdomar Herren
") Sefströms, Gagners m. fl.
526
Den 25 Jull e. m.
låtit gå öfver folk och enskilda personer, framför allt öfver Israels
barn, hafva sin grund i deras olydnad och förakt för hans ord och
bud, — sådant är helt naturligt att en förståndig skollärare vid
undervisningen antyder. — Efter att, såsom jag hoppas, begripligt
hafva förklarat min upfattning och åsigt af ämnet, förenar jag mig
med motionären i anhållan om återremiss, på det åtminstone den
ovilkorliga föreskrift man anser innefattas i 18)0 års Kongl. Bref,
att den Lindblomska katekesen skall begagnas som allmän lärobok
i skolorna och församlingarna, måtte uphäfvas, och att det måtte
vara hvarje själasörjare obetaget att efter bästa öfvertygelse, och på
det sätt han tinner tjenligast bibringa barnen nödig, d. ä. tillräck¬
lig och med vår bekännelse öfverensstämmande kristendomskuuskap,
hvilken ingalunda vinnes endast derigenom att de lära sig lång-ka-
tekesen utantill. Detta torde vara så mycket riktigare att yrka, som
den Wallinska och åtskilliga andra ej behörigen pröfvade katekeser
på många ställen begagnas, och således Förfin de facto icke eiter-
lefves.
Hr Tersmeden: Jag anhåller att få i möjligaste korthet up-
taga några af de mot mitt förslag framställda anmärkmr. Den ta¬
lare, som näst efter mig hade ordet, har sagt och trott det min me¬
ning vore, att uteslutande åt presterskapet updraga religionsunder¬
visningen. Så är icke fallet, det var endast utläggningen af bibeln
och af Luthers katekes, som jag önskade updragen åt sockenprester-
skapet Samme talare har också sagt, att presterskapet har så många
verldsliga bestyr, att dess tid icke räcker till för något ytterligare.
Jag frågar då, om det icke vore mera skäl uti att presterskapet
sluppe en del af dessa verldsliga bestyr. Ekon.Utsk. har också i
Betänk, påpekat tvenne presterskapets åligganden såsom utgörande
hinder, nemi. husförhören och nattvardsläsningen. Den af de förra här¬
flytande olägenhet kunde dock lätt undvikas just derigenom att pre-
sterne åtoge sig hvad jag föreslagit. Derigenom skulle nemi. hus¬
förhören blifva obehöflige, åtminstone för barnen, och en vida fa¬
stare grund läggas för nattvardsberedningen, än nu är fallet. — Hr
Estenberg har ytterligare sagt, att Utsk. föreslagit en åtgärd, som
länder till kyrkans och skolans bästa. För det första kan jag icke
finna, att Utsk. föreslagit någon åtgärd alls; tvärtom har Utsk. af-
slagit alla åtgärder, och huruvida detta kommer att lända till kyr¬
kans och skolans bästa, torde vara mycket tvifvel underkastadt.
Han har äfven sagt, att man icke borde sätta grundtexten i bar¬
nens händer. Något sådant har hvarken jag eller någon annan för¬
nuftig menniska ifrågasatt. Afven har han påpekat, huru minnet
hos barnen eger stor kraft och skärpa. Långt ifrån att bestrida
detta, har jag velat taga denna förmåga i anspråk för inlärande af
bibelspråk och psalmverser, som måste medgifvas vara lämpligare
föremål för utanläsning, än dogmatiska satser. Han har äfven yttrat
något om sin farhåga för bibelförklaringar. Det är sannt, att de,
helst om de antaga form af predikningar, kunna blifva mindre lämp¬
liga; men en enkel utläggning synes mig svårligen kunna leda till
Den 25 Juli e. m.
527
grubblerier. Att för öfrigt läsning af bibeln, äfven utan förklaring
kan åstadkomma mäktiga intryck, derpå ber jag att få anföra ett
exempel. Man skickade nemi. från Frankrike till Sardinien en
mängd exemplar af bibeln, och just genom studium deraf, utan nå¬
gon särskild förklaring, väcktes hos många på nämnda ö ett visst
bekymmer om riktigheten af deras förra tro och tvifvel på romersk-
katholska kyrkans upfattning af kristendomen.
Jag vill endast med några få ord uprepa det hufvudsakliga
innehållet af min motion. Het är nemi., att all undervisning, och
kristendoms-undervisningen isynnerhet, icke bör begynna med ett sy¬
stern, utan med det historiska, i detta fall således med framställning
af Christi lif, och valda stycken nr Profeterne. Först sedan barnet
genom en sådan historisk grundläggning fått sinnet väckt för det
högsta, blir det tid att i ett kort sammandrag meddela sjelfva lä¬
ran, och dertill anser jag Luthers lilla katekes lämplig. Jag anser
det då äfven tillkomma presterskapet att i början mera sällan, och
sedan i mån af större mognad i barnens förstånd oftare, icke blott
förhör, utan äfven meddela en enkel utläggning af bibeln och Lu¬
thers katekes. Jag får slutligen till den siste värde talaren hem¬
bära min tacksamhet för det grundliga och uplysande sätt, hvarpå
han behagat understödja min motion, och får härmed förnya min
anhållan om återremiss.
Hr Estenberg: Jag får i korthet nämna, att i fråga om
kristendomskunskaps bibringande må ingen tro, att det går an att
hylla ensidigheten. På denna väg kan man icke bibringa några
klara, rediga och tillfredsställande begrepp. Man kan derigenom
möjligen konfundera och förvilla samt bringa oreda i kunskapen;
men klarhet, enkelhet och sanning vinnas icke. Nu vill jag fråga:
är det icke ensidigt, att vilja lära barnen blott bibelspråk och psalm¬
verser och bön och sång, utan att vilja åt dem inrymma litet klar¬
het och reda? Skulle det vara så farligt att gifva barnen en un¬
dervisning, som står i öfverensstämmelse med deras förnufts oafvis-
liga kraf på klarhet och sammanhang? Hvad beträffar ordet kon-
cenlreradl, som jag i mitt förra anförande nämnde, och som man
synes hafva mindre väl uptagit, så kan jag icke mottaga någon före¬
bråelse derför, ty system och koncentrerad kunskap äro nödvändiga
för att få ett klart begrepp om läran, för att hafva en grund att
bygga på. Om vi besinna kyrkans strider, de dogmatiska tvistig-
heterna, och de många olika tolkningarna af bibelordet, kunna vi då
helt legért säga: vi skola blott hålla oss till bibeln? Dessa ord
ligga verkligen så djupt, att det behöfves rätt många hjelpmedel för
att taga det upp. — Jag förblifver orubblig i min öfvertygelse, att
Utsk:s afstyrkande af motionen är fullt riktigt, och således bör af
Ståndet biträdas.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedan till åter¬
remiss å förevarande Betänk, framställde propos:r, besvarades den
förra med starka Nej, blandade med Ja och den sednare med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
528
Den 25 Juli e. m.
han ansåg den till återremiss framställda proposm besvarad med öf¬
vervägande Ja.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller Allm. Desv.- o. Ekon.Utslcs Betänk. N:o 98,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot detta Betänk, gjorde anmärkmr
föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 3.
Nej — 29.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm. Besv.-
o. Ekou.TJtsk:s d. 18 och 20 dennes på bordet lagda Betänk. N:o
99, i anleda, af väckte motioner rör:de HandelsOrdmn d. 22 Dec.
1846, jemte åtskilliga dermed sammanhang egande författningar,äf¬
vensom om rättighet till frihandel med salt inom Riket.
Härvid förekom först och bifölls Utskus yttrande ang:de Pir
Muréns förslag om tillstädjande af allmän och oinskränkt närings¬
frihet, och förekommo sedermera Utsk:s yttrande ang:de nedan-
nftmnde delar af HandelsOrdmn.
§ 2 mom. 3 och i.
Utsk:s yttranden biföllos.
§ 6 mom. 1.
Utsk:s hemställan i fråga om gjorda framställningar om rättig¬
het för landthandlande att försälja alla lofligen införda utländska
varor, bifölls, och då derefter förekom den af Utsk. tillstyrkta för¬
ändring i nu gällande stadgande att salubod å landet ej må när¬
mare intill stad eller köping, än på 3 mils afstånd derifrån anläg¬
gas, yttrade
Hr Printzensköld, Carl: För min del tror jag det af
Ekon.Utsk. tillstyrkta förslag vara hvarken nyttigt eller nödigt. Vis¬
serligen har man i sednare tider på allt möjligt sätt öfverflytta han¬
deln från städerna, medelst rättighets meddelande för åtskilliga per¬
soner att i trots af städernes särskilda privilegier drifva handel. En
sådan rättighet kan vara nyttig och nödig, men att drifva detta sy¬
stem för långt, tror jag icke vara för landet helsosamt. Då landt¬
handel får idkas på 3 mils afstånd från stad, synes någon förän¬
dring icke behöflig; och 3 mil utgöra ej så stort afstånd, att den
som behöfver varor, som icke annorstädes än i stad kunna fås,
skulle behöfva att få det bättre sörjdt för sin beqvämlighet. Den,
som bor midt emellan staden och boden, har då 1^ mil till hvar¬
dera; och då är det naturligt att den, som behöfver varan, reser
heldre
Den 25 Juli e. m.
529
heldre till staden, der varorna äro bättre och mindre dyra än på landet.
Att låta en handelsbod uprättas så nära stad, som på en mils af¬
stånd derifrån, är nästan att flytta handeln från staden till landet.
Vi veta, att handeln i stad är belagd med betydliga afgifter, som
icke komma att drabba den handlande på landet, hvilken blott har
sina utskylder till Kronan och kommunen der han bor, att betala.
Följden af ett bifall till det nu framlagda förslaget skulle således
blifva, att en mängd handelsmän, blott lör att undgå dessa afgifter
till staden, flyttade derifrån och sloge upp sin handel på en mils
afstånd, och derigenom undandroge sig de utskylder, som honom
rätteligen ålåge. Jag tror således man gör bäst i att låta Förfln
vara oförändrad, så mycket heldre, som man ännu icke försport nå¬
gon olägenhet deraf. Att BondeSt. skall anse sig kunna bättre än
andra bedöma sina fördelar, betviflar jag icke, men jag tror att man
vid detta tillfälle bör hufvudsakligen afse det allmänna bästa, med
hvilket detta förslag icke synes öfverensstämma. Jag anhåller så¬
ledes om afslag på denna punkt.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: I motsats till den
siste värde talaren anhåller jag att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s
förslag. Enligt hvad Betänk, utvisar, blifvit mot denna punkt af-
gifna. När den nu ifrågav:de bestämmelsen inkom i Förfln var af-
sigten dermed att icke med ens beröfva städerna det skydd de förut
åtnjutit, och att icke göra förändringen för hastig. Sedan dess har
nu lång tid förflutit; och då inga egentliga olägenheter kunna af en
större frihet i detta afseende upstå, men deremot ganska många
sådana för allmogen föranledas af det nuv:de stadgandet, då den nöd¬
gas resa längre än som behöfves för att förskaffa sig åtskilliga för-
nödenhetsartiklar; samt då dessa olägenheter isynnerhet kunna blifva
känbara under vissa förhållanden, såsom då en ort, som är belägen
3 mil från en stad, dock icke eger någon kommunikation med den¬
samma, synes det nuv:de stadgandet vara hårdt och olämpligt. På
grund af hvad Utsk. föreslagit och jag nu haft äran anföra, får jag
anhålla om bifall till den nu föredragna punkten af Utsk:s Betän¬
kande.
Den härefter till bifall å Utsk:s ifrågav:de förslag framställda
propos. besvarades med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 6, mom. 3 och 4.
Utsk:s yttranden biföllos.
§ 23.
Hr Printzensköld: Äfven med fara att af en eller annan
liberal ledamot af detta Stånd blifva motsagd, kan jag dock icke
underlåta att uttala mina betänkligheter mot bifall till Utsk:a
ifrågav:de förslag. Den som har någon erfarenhet af huru det till¬
går vid sockenstämma å landet, vet nogsamt, på hvad sätt frågor-
VII H. 34
Den 25 Juli e. m.
na der vanligen behandlas och med hvilken lätthet beslut der stun¬
dom kunna tillvägabringas, som för det allmänna äro af en ganska
skadlig beskaffenhet. Om Utskms förslag blefve lag skulle det
icke en gång vara tillåtet för minoriteten vid en sockenstämma att
i klagoväg få pluralitetens beslut undanröjdt, och K. M:s Befdide
skulle icke ega rätt att, äfven om de giltigaste anledmr förefunnes,
deri göra ändring. Detta strider mot all sund lagstiftning, huru
ifrigt man också må försvara allmogens rätt att sköta sig sjelf.
Låt vara, det allmogen bäst förstår sina egna fördelar, så återstår
dock att pröfva, huruvida det, som allmogen anser såsom en fördel
för sig, också länder till det allmännas bästa. Efter min åsigt har
lagstiftaren iakttagit blott nödig försigtighet, då han gifvit K. M:s
Bef:hde makt att bevilja eller afslå ansökan om landthandels drif¬
vande. Jag yrkar således, att detta förslag måtte ogillas, och detta
så mycket heldre, som man icke kunnat visa, att K. M:s Bef:hde
någonsin i förev:de fall missbrukat sin myndighet.
Frih. Alströmer: Man har här, efter mitt förmenande, lagt
i sockenstämmans hand en alltför stor makt, då till densamma ute¬
slutande öfverlåtits att bestämma, hvem som må få handla i sock¬
nen eller ej, och icke åt K. M:s Befdide förbehållit någon afgöran¬
de rätt härutinnan. Jag instämmer således helt och hållet i Hr
Printzenskölds åsigt, att denna punkt i Betänk, icke bör antagas,
men tror bättre vara att den återremitteras än om den afslås, eme¬
dan i förra fallet ett nytt förslag kan komma från Utsk., hvari¬
genom vi kunde återföras till bestämmelserna i 1846 års författning.
Jag anhåller således om återremiss.
Hr Printzensköld: Om 1846 års författning, sådan den
då emanerade, varit af den beskaffenhet, att representationen funnit
sig med densamma belåten, så lider icke något tvifvel, att de mo¬
tioner, som vid föreg:de Piksdagar i detta ämne väcktes, skulle
hafva uteblifvit. Ar 1848 gjordes den första förändringen, som
sedan vid 1853 års Eiksdag amplifierades. Hvarföre skall man nu
efter blott 4 år återgå till det gamla? Det må vara ett enskildt
tycke hos Frih. Alströmer, att den gamla författningen är den bä¬
sta, men något bevis derför har jag icke hört honom förebringa.
Beviset för, att den icke varit ändamålsenlig, ligger deremot tem-
ligen klart deri, att icke blott representationen begärt utan äfven
K. M. bifallit ändringen i densamma, hvilket väl icke kan antagas
hafva skett, utan att ändringarne befunnits både nyttiga och nödiga.
Går man till 184 6 års författning, så finner man densamma nära
nog innehålla just hvad Utsk:s förslag åsyftar, ty K. M:s Befdide
var genom densamma icke berättigad att, äfven om aldrig så gilti¬
ga skäl voro för handen, vägra någon att idka landthandel, utan
hade blott att tillse, det de prestanda, som för detta ändamål er¬
fordrades, voro af sökanden fullgjorde. Jag tror likväl, att en så
beskaffad myndighet som våra Länsstyrelsen, bör ega makt att
kunna vägra bifall till en ansökan af ifrågav. art, och jag hyser
Den 25 Juli e. m.
531
till dessa Styrelser ingalunda det misstroende, att de skola miss¬
bruka denna sin rätt, hvilket deremot lätt nog med en socken¬
stämma kan inträffa. — Konungens Befdides beslutanderätt i saken
har ingen annan eller svärare påföljd än att den, som förmenar sig
hafva lidit orätt hos Konungens Befdide kan i dess beslut å högre
ort söka ändring, hvilken då icke heller lärer uteblifva, om gällande
skal dertill äro förhanden. Jag fortfar att yrka afslag på Betänk.
Frih. Alströmer: Den siste värde talaren har förebrått mig,
att jag icke förebragt några bevis för lämpligheten af en återgång
till stadgandet i 184 6 års författning. Detta är sannt; men han
har icke heller å sin sida framlagt några sådana, utan blott sagt,
att representationen vid flera sednare Riksdagar yrkat förändring
af författningen. Att man, snart efter sedan en författning trädt
i verket, yrkar förändring af densamma, anser jag dock icke vara
något bevis på dess olämplighet, ty hvilken reform som helst, äf¬
ven den bästa och nyttigaste, måste alltid medföra olägenheter till
en början. Jag vet icke hvarföre sättet att förvärfva handelsrättig¬
heter nödvändigt skall vara olika på landet och i städerna. I de
sednare är det Magistraten, som, efter HandelsFöreningens hörande,
utfärdar tillståndsbevisen. Genom 1850 års författning medgafs åt
socknemännen att få afgifva sitt yttrande, och då skulle K. M:s
Bef:hde lemna tillstånd, såvida ej laga hinder mötte. 1850 års
författning må således gerna bibehållas, blott 185 3 års kungörelse
uphäfves. Få för öfrigt förhållaudena endast någon tid fortfara och
stadga sig, skola nog olägenheterna af en friare handelsrätt å lan¬
det småningom försvinna. Det är gifvet att då handeln först blef
fri, skulle alla försöka sin lycka, men på längden taga alltid de
duglige företrädet framför de oduglige. — Jag fortfar att anse lämp¬
ligast vara, att punkten återremitteras till Utsk., på det att det¬
samma må få tillfälle att ånyo uttala sig deröfver och justera det
beslut, som med en mycket knapp pluralitet fattades i Utsk., vid
ett tillfälle då ganska få voro der närv:de.
Hr Printzensköld: Det är mig alldeles omöjligt att inse
riktigheten af den siste talarens sednast gjorda anmärkt)., att de
författningar, som utgöra förklaringar af 1846 års författning, skulle
åsyfta eller innebära något hinder mot landthandels idkande. Jag
ber honom upgifva hvari detta hinder består. Såvida Hr Frihrn
lika med mig hyser till LänsStyrelserna det förtroende, att de efter
förhandenv:de förhållanden rättvist pröfva hvarje fall, måste han
med mig instämma deri, att dessa lagar icke lägga något hinder i
vägen för landthandels bedrifvande. Det är på det K. M:s Bef:hde
må ega makt att, om deraf göres behof, kunna säga nej till en
ansökan, som jag önskar den sista författningens bibehållande. Det
må förlåtas mig, att jag hyser förtroende till dessa Konungens
myndigheter, att jag anser det både nödigt och nyttigt att de all¬
tid kunna vidtaga sådana förfoganden, som åsyfta att vidmakthålla
ordning och skick inom landet, med det mera som hörer till sam¬
532
Den 25 Juli e. ib.
hällets gagn, och att jag derföre vill se åt dem bibehållen den
makt, som i nu gällande lagar är dem tillerkänd. Jag uprepar
ännu en gång, att förändringarne blifvit begärda af representatio¬
nen, och att deruti ligger tillräckligt skäl för deras bibehållande,
ty om det också må medgifvas, att E. St:r stundom kunna min¬
dre välbetänkt förfara, så får väl sådant dock räknas till undan¬
tagen. Jag måste äfven förutsätta, att K. M. i Sitt StatsEåd noga
pröfvat beskaffenheten af representationens framställningar i ämnet
och först derefter lemnat Nåd. bifall till desamma, och då ligger ju
också häruti ett giltigt bevis för ändamålsenligheten af de i 1846
års författning vidtagne förändringar. Men för att icke utsätta mig
för en votering, hvars utgång kan blifva oviss, så vill jag, ehuru
jag anser mig hafva fullkomligt rätt i saken, icke motsätta mig
den återremiss Frih. Alströmer föreslagit.
Hr Hjärne, Harald: Sedan den föreg:de talaren tagit till¬
baka sin begäran om afslag, kunde det visserligen vara onödigt att
motivera en återremiss af detta Betänk., men jag ber dock att få
göra det. Om alla förhållanden i detta fall vore sådana som de
befunnos 1850, då 11. St. beslöto och K. M. utfärdade en förän¬
dring i denna g, så hade jag icke heller önskat någon förändring
deri. Jag påminner mig att det skäl, som då hufvudsakligen an¬
fördes för att Landsh. borde ega afgörande röst i denna fråga,
var det, att från allmogen sjelf afhörts klagomål öfver att desse
landthandlare icke voro egentligen handlande, utan deras näring
hade urartat till krogrörelse. Dåvarande bränvinsförordning tillät
hvarje handlande att sälja en kanna bränvin, och svårigheten att
kontrollera detta stadgande, föranledde att en verklig krogrörelse
bedrefs af handlande i alla mindre städer och hos landthandlarne;
och när en person begärde att få idka landthandel, så var det huf¬
vudsakligen med beräkning, att han då skaffade sig tillfälle att
opåtaldt försälja bränvin suptals, hvilket förhållande bidrog till
osedligheten å landet. Nu är förhållandet helt annat. Desse hand¬
lande kunna icke vidare drifva krogrörelse, ty med de kontroller
som nu finnas, är det icke probabelt att på ett ställe som är myc¬
ket besökt, någon sådan kunde upstå. Men jag har äfven ett an¬
nat skäl: det synes mig, som läge det i Landshöfdingens eget in¬
tresse att blifva af med sin afgörande rätt i detta fall. Anled¬
ningen, hvarför man arbetat mot landthandelns frigifvande, har va¬
rit städernas intresse. Städerna hafva så till vida lyckats i sina
bemödanden mot landthandeln, att de aflägsnat densamma 3 mil
ifrån sig. Nu har lt. o. Ad. bifallit, att det skall få idkas sådan
handel på en mils afstånd, och då kan konkurrens möjligen upstå
med de mindre städernas handlande, så att de kunna anse sig lae-
derade. Detta är visserligen ej något skäl för mig att afslå Betänk.,
ty jag anser handeln böra vara fri; men jag anser det vara ett skäl
för att önska, det icke K. M:s Bef:hde må blifva den auktoritet,
sorn i sista hand, utan lagliga skäl, der godtycke kan ega rum,
afdömer sådana frågor, ty Landshöfdingen är Höfding både för stä¬
Dea 25 Jali e. m.
533
derna och landet. Huru han än dömer, synes mig att han måste
väcka missnöje antingen på ena eller andra stället. Jag instämmer
i yrkandet om återremiss.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Efter mitt omdöme är
Utsk:s förslag i denna punkt, om det äfven i sak vore riktigt, be-
häftadt med sådane formela brister att det i dess närv:de skick
svårligen kau finnas antagligt. Det säges nemi. att Konungens Befdide
bör, i fall sockenstämman å ansökningen tillstyrkt bifall, densamma
ofördröjligen till pröfning företaga och bevilja. Häruti synes mig
ligga en contradictio in adjecto; ty hvad vill väl pröfning säga,
om man är förbunden att, utan afs:de på förhållandena, bifalla?
Nu kan det lätteligen inträffa, att af 2:ne sökande den ena är en¬
ligt Handels-ordningen behörig att idka handel, den andra icke.
Men sockenstämman, af likgiltighet eller missförstånd, kan utlåta
sig nekande till den förres, men jakande till den sednares ansökan.
Skall då Konungens Befdide, i strid mot Handels-ordningens lista
g, utfärda tillståndsbevis för den sednare? Dessutom förekommer
härvid den betänklighet, att ett sådant förfaringssätt icke låter sig
förena med den Rättegångs-ordning, som förordningen om socken¬
stämmor föreskrifver. Om nemi. någon församlingens ledamot icke
åtnöjes med sockenstämmans beslut, så eger han att deröfver an¬
föra besvär hos Konungens Befdide, som är skyldig att desamma
lagligen pröfva och afgöra; och öfver Konungens Befdides utslag i
dylika mål kan den enskildes talan fullföljas hos K. M. Denna
rättegångsförmån kan omöjligen den rättsökande betagas, ehvad
frågan rörer landthandel eller något annat.
Såsom föregtde talare anmärkt var det ursprungliga stadgan¬
det i 25:te gm Handels-ordningen ovilkorligt, så att hvar och en,
som enligt Esta gm var kompetent, egde rättighet att på minst 3
mils afstånd från stad anlägga handelsbod för försäljning af tillåt¬
liga varor. Men redan vid nästföljande Riksdag visade sig någon
reaction emot denna del af författningen och vid 1850 år3 Riks¬
dag utvecklade sig denna reaction ytterligare till det exceptionela
stadgande, som man nu föreslagit att än vidare skärpa. Med denna
opinionens rigtning, som synes vilja öfverflytta all pröfningsrätt i
denna sak frän myndigheterna till kommunerna, kan jag svårligen
förena den förhoppning, att Utsk. vid förnyad pröfning skall vä¬
sendtligen förändra sitt tillstyrkande; men skulle anledning vara
för handen, att ett sålunda förändradt Utlåt., som Frih. Alströmer
afsett, kunde förväntas, vill jag med föregide talare förena mig i
begäran om återremiss.
Sedan härefter propos. till bifall å Utsk:s i afs. på ifrågav:de
§ gjorda tillstyrkande blifvit framställd, men besvarad med Nej,
blef denna punkt på grund af de deremot gjorde anmärknme till
Utsk. återremitterad.
De återstående punkterne af förev:de Betänk, blefvo utan
discussion af R. o. Ad. bifallne.
534
Den 25 Juli e. m.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s
nedannätnnde d. 18 och 20 d:s på bordet lagde Betänkanden:
N:o 100, i auledn. af väckt motion om uphörande af den all¬
mogen i sju härader af Elfsborgs län samt städerne Borås och
Ulricehamn beviljade särskilda handelsfrihet;
N:o 101, i anledn. af väckt motion om föreskrifters medde¬
lande till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet att
försälja sina tillverkningar m. m.; samt
N:o 102, i anledn. af väckte motioner om ändring i Fabriks-
och HandtverksOrdniugen d. 22 Dec. 1846.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, StatsUtsk:s nedannämnde den 20 dennes på bordet lagde Ut¬
låtanden :
N:o 81, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk. N:o 41,
ang:de en med statsregleringen gemenskap egande fråga;
N:o 82, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos, om upförande af
en hufvudsakligen för Postverket afsedd byggnad å K. M:s och
Kronans intill Operahuset i Stockholm gränsande tomt; och
N:o 83, ang:de begärda statsbidrag för ny tomtreglering och
nya byggnaders upförande inom den sistlidet år albrunna del af
staden Eksjö.
Föredrogs Vällofl. Borgare-Ståndets d. 22 d:s e. m. på bordet
lagda prot.-utdrag N:o 296, innehållande inbjudning till de öfriga
BiksStånden att förena sig i det vid föredragningen af Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 96, af BorgareStåndet för dess del
med underkännande af Betänkandet, fattade beslut, att It. St.-r måtte
hos K. M. anhålla, att K. M. täcktes låta den år 1856 utfärdade
Instruktionen för FörmyndareKammaren i Stockholm, efter veder-
börandes hörande, undergå den omarbetning eller förändring, hvar¬
till omständigheterne och billighetens kraf kunna föranleda.
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, att då lt. o. Ad. bifallit Allm.
Besv.,- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 96 samt BondeStåndet enligt
ankommet prot.-utdrag låtit vid Utsk:s derutinnan gjorda hemstäl¬
lan bero, och således frågan genom 2:ne Stånds beslut sedan blifvit
med B. St:rs rätt afgjord, R. o. Ad. torde finna BorgareStåndets
inbjudning icke kunna antagas och förev:de prot.-utdrag ej föran¬
leda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 på aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Den 29 Juli f. m.
535
Onsdagen den 29 Juli 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prol:s-utdr. för d. 25 dennes e. m., samt pleni-
prot. för den 17 sistl. Juni e. m.
Frih. Bonde, Carl Jedvard: Förut hedrad med Ståndets
förtroende att deltaga i 1859 års statsrevision, har jag helt nyligen
blifvit utsedd till llevisor äfven för innevide år. Flere maktpålig¬
gande göromål och förrättningar under instundande månad göra det
likväl för mig nödvändigt att, huru påkostande det än är, anhålla
det B. o. Ad. ville frikalla mig ifrån det sednare förtroendet.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om It. o. Ad.
behagade vid början af plenum nästa Lördag företaga val af en
llevisor vid innevide års statsrevision, i st. f. Frih. Bonde; hvilket
bifölls.
Föredrogs ånyo StatsUtskis den 20 och 25 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 81, i anledn. af erhållne återrémisser å Betänk.
N:o 41, ang:de en med statsregleringen gemenskap egande fråga.
K. o. Ad. biföll såväl Utskis hemställan att mom. d af Be¬
tänkandet N:o 41 för närvide må utgå, som ock de stadganden i
morme e och f af samma Betänk., hvilka Utsk. ansett sig böra
vidblifva, samt ansåg förevide Utlåt, i öfrigt icke föranleda till an¬
nan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogos och bi föllos StatsUtskis nedannämnde den 20 och
25 dennes på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 82, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om upförande af
en hufvudsakligen för Postverket afsedd byggnad å K. M:s och
Kronans intill Kongl. Operahuset i Stockholm gränsande tomt; och
Nio 83, angide begärda statsbidrag för ny tomtreglering och
nya byggnaders upförande inom den sistlidet år afbrunna del af
staden Eksjö.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis nedannämnde den 25 d:s
f. m. på bordet lagde Utlåtanden:
Nio 84, i anledn. af väckt fråga om vissa friheter och förmå¬
ner för de till presterskapets aflöning i sednare tider anslagne hem¬
man och lägenheter;
536
Dan 29 Juli f. m.
N:o 85, i anledn. af väckt fråga om befrielse från kronotion-
des utgörande af de komministersboställen i Stockholms län, som
efter 1850 års jordransakning blifvit med denna utskyld belagde;
N:o 86, i anledn, af väckt motion att de räntegifvare, hvil¬
kas räntor äro till Sala silfververk anslagne, må komma i åtnju¬
tande af de med skatteförenklingen åsyftade förmåner;
N:o 87, i anledn. af väckt motion om rättighet för Gunnar¬
skogs socken i Vermlands län att efter tio års markegångspris lösa
den af socknen utgående rotefrihetsafgilt för oroterad jord;
N:o 88, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de åtskilliga
inom Götheborgs och Bohus län belägne kronoholmars afgiftsfria
uplåtelse till allmänt begagnande;
Nio 89, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., angide godtgörelse
till indelningshafvare för sådane grundräntor, som till följd af qvar-
nars nedläggande afskrifvas;
N:o 90, i anledn. af väckt motion om ändring i det genom
Kongl. Kungörelsen den 11 Maj 1855 meddeldta stadgande, att
Landshöfdingarne skola föra ordet vid EiksStåndens deputerades
sammanträden för markegångsprisens bestämmande;
N:o 91, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de förvandling
af en inom Färentuna härad af Stockholms län utgående skattetitel
under namn af tegelved;
N:o 92, i anledn. af väckte motioner åsyftande förändring af
det uti 5:te §:ii af K. Kung. den fl Maj 1855 meddeldta stad¬
gande ang:de den minsta enheten, hvartill vid räntepersedlarnes om¬
sättning och förändring, hvarje persedelslag må uti Jordeboken
upföras;
N:o 93, i anledn. af väckt fråga att forsellöns-ersättning för
räntespanmål, som ej kan till leverering in natura upsiigas, må
omedelbart tillhandahållas vederbörande räntetagare;
N:o 94, i anledn. af väckte frågor att räntor och tionden, an¬
slagne till embets- och tjenstemän, hvilka icke äro skyldige att
derför emottaga lösen efter medel-markegångspris, ändock måtte på
detta sätt få lösas, samt att ersättning af den för embets- och
tjenstemännen härigenom upkommande förlust matte af statsmedel
varda anvisad; samt
N:o 95, i anledn. af förnyade framställningar om nedsättning
af den löreskrifna räntan för Hjelmare kanals och slussverks under¬
hållsfond, samt om förändring af hittills gällande stadgande, angide
bevakningsåtgärderne i alside på samma fonds lånehandlingar.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskotten
inkomne Mern., Utlåt, och Betänklig nemi. från
Slats-
Den 30 Juli e. m.
»37
Statsutskottet:
Nro 97, i anledn. af EiksStåndens beslut, aug:de de i Utlåt.
Nro 62 behandlade frågor om utförande af föreslagne jernvägs-
stamlinier och anvisande af dertill erforderliga medel;
Bevillningsutskottet:
Nro 14, med förslag till voteringspropositioner i anledn. af
EiksStåndens olika beslut i afs. å ifrågaställde förändringar i före-
Skrifterne om allmänna bevillningens utgörande;
N:o 15, i anledn. af dels gjorde anmärkmr emot vissa delar,
dels ock ItiksStåndens skiljaktiga beslut i afs.-de å andra delar af
Betänkrt N:o 8, ang:de ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om
stämplade pappersafgiftens utgörande;
Sammansatta Bcvilln.-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Elton.Ulsli.:
Nro 6, i anledn. af EiksStåndens olika beslut ang:de vilkoren
för bran vins-tillverkning;
Sammansatta Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ekon.Ulskoltel:
N:o 27, i anledn. af väckte motioner om förändrad lagstift¬
ning rörande hemmansklyfning och jordafsöndring; samt
Nro 28, i anledn. af väckt motion om ändring i K. Brefven
den 9 Febr. 1802 och 17 Aug. 1804, rörande besutenhet å hem¬
man i Dalarne.
II. E. o. Ad. åtskiljdes kl. i, 12 på dagen.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Torsdagen den 30 Juli 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Justeredes 3 prot.-utdrag för d. 29 dennes samt pleni-prot.
för d. 18 sisth Juni.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild, anförde skriftligen:
Sedan E. o. Ad. äfvensom Preste- och BondeStm bifallit hvad
StatsUtsk. uti dess Utlåt. Nro 80 föreslagit, rörande löneförhöjnin-
VII II. 35
538
Pen 30 Juli e. m.
gen för innevide år åt Underofficerare m. fl., tillhörande Arméens
och Flottans Corpser och Stater, får jag vördsamt föreslå, det
E. o. Ad. täcktes för sin del besluta, att underd. skrifvelse om hvad
E. St:r uti ifrågav:de fall beslutat, måtte, oberoende af den öfriga
Statsregleringen, till K. M. aflåtas, på det personalen, som blifvit
tilldelad löneförhöjningen, må deraf så fort som möjligt komma
i åtnjutande.
Skulle E. o. Ad. bifalla hvad jag här föreslagit, anhåller jag
att beslutet måtte MedSt:n kommuniceras med inbjudning att fatta
enahanda beslut.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamötet,
nedannämnde d. 29 dennes^ på bordet lagda Mern., Utlåt, och
Betänk., nemi. från
SlalsUlskollet :
N:o 97, i anledn. af EiksSt:ns beslut ang;de de i Utlåt. N:o
62, behandlade frågor om utförande af föreslagne jernvägs-stamli-
nier och anvisande af dertill erforderliga medel.
BevillningsUtshollet:
Nio 14, med förslag till voterings-propos:r i anledn. af Eiks-
St:ns olika beslut i afs:de å ifrågaställde förändringar i föreskrif-
terne om allmänna bevillningens utgörande;
N:o 15, i anledn. af dels gjorda anmärkmr emot vissa delar,
dels ock EiksStms skiljaktiga beslut i alside fi andra delar af Be¬
tänk. Nio 8, angide ifrågaställde förändringar i föreskrifterne om
stämplade pappers-afgiftens utgörande.
Sammans. Bevilln.-, Lag- samt'Allm. Besv.-och Elion Ulsk.:
Nio 6, i anledn. af EiksStåndens olika beslut, angide vilko-
ren för bränvins-tillverkning;
Sammans. Lag- samt Allm. Besvärs- och Eleon.Ulsk.
Nio 27, i anled. af väckte motioner om förändrad lagstift¬
ning rörande hemmansklyfning och jordafsöndring; samt
Nio 28, i anledn. af väckt motion om ändring i Kongl. Bref¬
vet d. 9 Febr. 1802 och 17 Aug. 1804, rörande besutenhet å hem¬
man i Dalarne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Utåt.:
Nio 98, i anledn. af väckt motion, angide utförandet på en¬
skild bekostnad af vissa delar utaf stamjernbanorne;
Nio 99, i anledn. af EiksdngsFullmäktigen Per Ostmans mo¬
tion rörande de för Statens jernvägsbyggnader erforderliga medel;
samt
Den 30 Jult e. m.
539
N:o 100, angtde väckt fråga om beviljandet af anslag eller
lån tillen central-verkstad för tillverkningen af den vid Statensjern-
banor nödvändiga materiel.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f på 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.