Den 18 April e. m.
301
damot, Hr Bildt. Man har nemi. sagt, att R. St:r vid sista Riks¬
dagen beslöto, att Jernvägarne skulle utföras medelst lån. Mina
åsigter i afseende på Jernvägarne i allmänhet må vara hvilka som
helst; R. Sl:r hafva dock vid sista Riksdagen beslutat, och K. M.
har sanktionerat detta beslut, att Jernvägar skola byggas, och ar¬
betet dermed har redan tagit sin början; det är ett faktum. De¬
ras fortsättande är således nödvändigt, derom kan icke tvistas,
och medel dertill måste således anskaffas. Men, mine Hrr, att ett
föregående R. Stms beslut kan innehålla en absolut förpligtelse för
följande Ständer, att på Svenska folkets vägnar besluta uptagande
af lån, i händelse man kan komma ifrån saken på annat sätt, an¬
ser jag, efter mitt begrepp, alldeles icke förenligt med en riktig
upfattning af ett Sländernas beslut. Först då, när det blifvit ett
öfverläggningsämne hos R. St:r om huru medlen skola anskaffas,
först då kunna vi bestämma oss för det ena eller andra sättet.
Vi hafva i K. M:s Propos. om Statsverkets tillstånd och behof mot¬
tagit den hugnande underrättelsen, att under loppet af förestående
statsregleringsperiod finnas disponibla för hvilket behof som helst
icke mindre än 17 milhr Rdr. Nu mätte det väl ankomma på det
beslut, som R. St:r vid denna Riksdag fattar, ang:de den utsträck¬
ning de vilja att Jernvägarne skola få, och till hvad grad de
vilja bifalla eller inskränka K. M:s derom aflåtna Propos.; på detta
beslut, säger jag, måtte väl komma att bero i hvad mån de anse
sig kunna fortsätta arbetena med under händer hafvande medel,
eller om de skola uptaga lån. Men först då kan fråga derom up-
stå. Hvad som således blifvit nämndt om att 3 Stånd redan bifal¬
lit Utlåt., inverkar för ingen del på min åsigt af ämnet, eller på
det behandlingssätt jag ansett mig böra föreslå, nemi. att bevilja
det belopp, som StatsUsk. tillkännagifvit vara med lätthet och utan
ringaste hinder af andra operationer, tillgängligt till utbetalning,
samt att återremittera StatsUtsIcs hemställan i öfriga delar med
begäran, att Utsk. ville inkomma med sitt Utlåt. ang:de anskaffan¬
det af återstående för året erforderliga medel. Jag anser nemi.
Ständerna icke kunna besluta i frågan förr, än de erhållit den, i
grundlagen bestämda vägledning af StatsUlsk. i detta afseende.
Hr von Troil. Sam. Gust.: På sätt flere talare förut
anmärkt, sönderfaller denna discussion i tvenne delar, nemi. den,
som har omedelbart afseende på StatsUtsIcs Utlåt., och den, som,
stående i sammanhang dermed, har till föremål Riksg:sKont:s låne-
operationer under den sista statsregleringsperioden. Jag anhåller
att få yttra några ord ang:de hvartdera af dessa ämnen, samt att,
till en början, med anledn. af hvad Gr. Anckarsvärd sednast an¬
fört, få uplysa, det jag tror mig veta, att anledmn, hvarföre Re¬
geringens Skrifvelse, rörande ifrågavide medels beviljande, är da¬
terad först d. 20 Mars, är den, att Chefen för Statens Jernvägs-
byggnader, hvilken redan i förskott erhållit de 500,000 Rdr, som
för några månader sedan beviljades, föreställde sig, att den stora
Jernvägsfrågan skulle vara så tidigt afgjord, att han icke skulle
behöfva något ytterligare förskott, men att då detta afgörande blef
302
I) e ii 18 April e. m.
fördröjdt, han ansåg nödvändigt att ingä till K. M. med en fram¬
ställning om erhållande af förskotler äfven för den öfriga arbets¬
perioden; och, enl. hvad mig blifvit meddeladt, har denna fram¬
ställning först d. 19 eller 20 Mars ankommit till vederbörande
Deparlit.
Gr. Anckarsvärd har äfven anmärkt, att en föregående talare,
IIr Bildt, skulle hafva yttrat, att R St:r, vid förra Riksdagen, be¬
slutat att alla Statens Jernvägar i Sverige skulle byggas för up-
lånta penningar. Jag tror att ilr Grin i delta fall icke rött up-
fattat hvad Ilr Bildt yttrat. Jag hade äran att vid sista Riksda¬
gen, jemte honom, vara ledamot af StatsUtsk., och jag kan såle¬
des intyga, att StatsUtsk. vid den Riksdagen endast föreslog att
de medel, som erfordrades för då beslutade Jernvägar, skulle ge¬
nom lån fyllas. Jag tror således att Ilr B i I dis yttrande endast
hade afseende på hvad R. St:r vid sistförflutna Riksdag beslöto rö¬
rande det lån, sorn då skulle i och för Jernvägs-anläggningarne
uptasas.
Hvad nu StatsUtskis förev3r:de Utlåt, beträffar, så är det up-
lyst och torde för enhvar vara klart, att det är af den mest trän¬
gande vigt, att den person, som skall ordna Statens Jernvägs-
byggnader, må med säkerhet veta hvad han, i afseende på med¬
len till arbetets fortsättande innevaride år, liar att tillgå. Det är
tydligt att han icke kan upgöra kontrakter om de materialer, som
erfordras, om den arbetsstyrka, som under en längre tid skall an¬
vändas, om utsträckningen af sjelfva arbetet, så vida han icke på
förhand vet, huruvida han under årets olika arbets-perioder erhål¬
ler hvad han behöfver. Jag tror derföre att det är af största vigt
att detta Betänk, bifalles, och då frågan redan är af 3 Stånd af¬
gjord, lärer en återremiss icke medföra något resultat. Jag får
således, på grund häraf, anhålla om propos. å bifall till Utlåt.
Hvad derefter beträffar den sednare delen, hvilken jag, i strid
med Gr. Anckarsvärd, anser stå i ett ganska nära sammanhang
med denna fråga, ber jag att få tillkännagifva, det jag, för min
dpi, långt före Riksdagens början, hade mig bekant det anmärk¬
ningsvärda sätt, på hvilket Hrr Fullmäktige i RiksgisKont. hade
skött det vigligaste åliggande, som blifvit dem gifvet, nemi. att
uptaga lån för de Jernvägs-anläggningar, hvilka af R. Stir vid si¬
sta Riksdagen beslötos. Då det s. k. DéchargeBetänk. här föredrogs,
ansåg jag mig icke i detta afseende böra yttra något, så mycket
mer, som frågan icke af andra talare vidrördes, och det af det
enkla skäl, att jag trodde det vara bäst att de misstag, som inom
RiksgisKont. blifvit begångna, blefve betäckta med en hemlighets-
slöja, så att de icke, genom tidningarne spridda både inom och
utom landet, måtte lägga i öppen dag det sätt, hvarpå frågan blif¬
vit af Fullmäktige behandlad, ett sätt som, efter mitt förmenande,
icke skulle ingifva främmande länders bankirer någon stor tanka
om R. Stirs egna Deputerades förmåga att sköta penninge-trans-
aktioner.
Denna slöja har emedlertid nu redan blifvit lyftad: vi hafva
i flera allmänna tidningar sett så väl de ganska sakrika reserva¬
Den 18 April e. m.
tioner, sorn af en bland Riksg:sKont:s Fullmäklfge, Hr RiksArki-
varien Nordström, blifvit vid särskilda tillfällen afgifna emot Full¬
mäktiges åtgärder, som äfven sedermera ett särdeles förtjenstfull!
anförande i BorgareStit af Hr Lallerstedt, hvilken, såsom mig sy¬
nes, i sin rälta dager framställt det sätt, på hvilket Fullmäktige,
i denna vigtiga fråga, gått till väga. Saken har ytterligare i dag,
genom en af Konungens Rådgifvare, blifvit gjord till föremål för
öfverläggning, och jag tror derföre att det nr i sin ordning, alt
icke längre förtiga den åsigt, som man i della hänseende bör och
måste äga. Jag skulle måhända ändock här hafva iakttagit tyst¬
nad, så vida icke den värde ledamot af detta Stånd, som tillförene
varit Ordf:de i RiksgtsKont., hade upträdt och med mycken käck¬
het bestridt de ganska befogade och ganska hofsamma yttranden,
som emot Riksg:sKont:s förvaltning blifvit afgifna.
F. d. Ordfrden för Fullmäktige i Riksg:sKont. slutade sitt ytt¬
rande med att Fullmäktige hade åtlydt hvad dem blifvit anbefaldt,
och han ansåg derföre att de anmärkmr, som blifvit emot dem
framställda, varit obefogade. För min del tror jag likväl icke, att
Fullmäktige hafva åtlydt hvad dem blifvit ålagdt, och det är också
derföre som jag tror, att deras åtgärder med skäl kunna klandras.
Här har af flere talare blifvit erinradt, att R. St:r vid sisla
Riksdagen beslöto att genom låns uptagande anskaffa de medel,
sorn utöfver disponibla tillgångar erfordrades för Jernvägsbyggna-
derna. Jag ber härvid att få fästa upmärksamheten derpå, att R.
St:r sagt »utöfver befintliga och disponibla tillgångar».' Utöfver
dessa tillgångar skola lån uptagas för Jernvägars bekostande och
understödjande. »Bekostande)) har naturligtvis afseende på Statens
stambanor, och »understödjande» på de bibanor, som skulle komma
att af enskilde anläggas. 196:te g i det regkte, som lemnades
Riksg:sKont., och som innefattar föreskrifter för lånens uptagande,
bestämmer räntan till högst 4 för hundra, men föreskrifver tillika
att Fullmäktige må pröfva och bestämma om och i hvilken mån
rabatt å kapitalbeloppet må, inom föreskrifna gränser, varda af
RiksgrsKont. medgifven. 198:de § innehåller, att till ranteliqvi-
der och kapitalets amortering anvisas ett årligt anslag, svarande
emot fem proc. å det belopp som skall uplånas, så att minst £
proc. å den föreskrifna lånesumman årligen må kunna användas
till lånets återbetalning. Det är dessa begge paragrafer som, enl.
mitt förmenande, Fullmäktige icke ställt sig till noggrann efter¬
rättelse, åtminstone andemeningen deraf. R. St:r hafva, såsom nå¬
got hvar torde erinra sig, icke allenast vid sista Riksdagen beslu¬
tat att anslå 5 milkr Rdr Eko till anläggning af åtskilliga stam¬
banor, utan derjemte medgifvit, att 1,600,000 Rdr s. m. skulle
lemnäs såsom lån till utförande af FahluGefleJernbanan, 133,333
Rdr 16 sk. såsom lån till Jernvägen emellan sjöarne Wessman
och Barken, samt 100,000 Rdr s. m. till Nordbergs Jernväg, och
jag tror ännu något mer. Summan utgjorde sammanlagdt öfver 10
milkr Rdr Rmt, som R. St:r således, dels under form af anslag,
dejsjinder form af lån, beviljade till utförande af Jernvägs-anlägg-
ningar. Dessa medel skulle genom Fullmäktige i Riksg:sKont. an¬
304
D en 18 A pri 1 e. ra.
skaffas »utöfver befintliga och disponibla tillgångar». Jag hemstäl¬
ler nu, hvilken åtgärd hade varit enklare, än att Fullmäktige i
Riksg:sKont., genast efter Riksdagens slut, upgjort en beräkning,
utvisande så väl Kont:s utgifter sorn inkomster under den då in¬
stundande statsreglerings-perioden, samt derefter, tiil åtlydnad af
Ständernas föreskrift, gått i författning om anskaffande af de me¬
del, hvilka icke genom överskjutande inkomster voro tillgänglige,
Huru hafva emedlertid Riksg:sKont:s Fullmäktige i detta hänseende
gått till väga? Jag vill vid besvarandet af denna fråga icke ingå
i alltför mycket detaljer, så vida jag icke dertill varder tvingad.
Dessa detaljer äro för hvar och en af Eder, mine Hrr, genom Stats-
Utsk:s Betänk. N:o 39, ganska väl kända, och hvad vi alla veta
är, att Fullmäktige till en början ingingo till K. M. med en fram¬
ställning, deruti de begärde, att K. M. måtte uplysa dem om det
ungefärliga beloppet af hvad som under åren 1855 och 1856 för
Jernvägsbyggnaderna erfordrades. Detta skedde, oaktadt Kommissa¬
riatet redan innan d. 1 Mars år 1855 hade lemnat uplysning om
den erforderliga summans belopp, samt dessutom fästat Fullmäk¬
tiges upmärksamhet på, att icke låta det så högst fördelaktiga till¬
fället för låns uptagande gå sig ur händerna. Tillser man vidare,
huru Fullmäktige begagnade denna tid, finner man att fem till
sex månader förgingo under en mängd discussioner om småsaker,
såsom om papperets form, vattenstämplarnes beskaffenhet och an¬
nat dylikt; men något beslut i afseende på uptagande af lån fat¬
tades icke förrän, såsom jag tror, i slutet af April månad år 1855,
och ehuru beslut sålunda var fattadt, behöfdes likväl två månader
innan Fullmäktige kunde komma öfverens om en kungörelse här¬
om, eller bestämma sig för den kapital-rabatt, som för 3|-proc:s-
obligationerna borde medgifvas. Detta i afseende på sättet för lå¬
nens uptagande.
I afseende åter på sättet för penningars erhållande ber jag att
få fästa uppmärksamheten derpå, att R. St:r hade föreskrifvit, att
5 proc. årligen skulle afsättas till ränteliqvider och amortering
för hvilken sednare årligen ^ proc. skulle afses. Fullmäktige
hade således den latitud att då obligationerna icke fingo utfärdas
till högre än 4 proc:s ränta, medgifva en kapitalrabatt svarande
emot skillnaden emellan 4 och 4^ proc;s ränta. Om Fullmäktige
häraf begagnat sig, om de för 4 proc:s obligationer medgifvit en
lämplig kapitalrabatt, så hade troligen operationen utan svårighat
lyckats, enär konjunkturerna voro dertill särdeles gynnade. Men
fullmäktige bibehöllo den åsigten, att 4 proc. borde vara maximum
för lån utan kapitalrabatt och att å lånen ä 3^ proc. borde med¬
gifvas en kapitalrabatt af endast 12^ proc. Något hvar kan inse,
att under sådana förhållanden och på sådana vilkor kunde icke
några penningar erhållas.
En bland Fullmäktige, Herr Riksarkivarien Nordström, hvil¬
ken vid alla tillfällen synes hafva haft en vidsträcktare upfattning
af förhållanderna och en ljusare blick, än de öfrige Herrar Full¬
mäktige, erinrade dem om omöjligheten att på dessa vilkor erhålla
lån;
Den 18 April e. m.
305
lån; han framställde till dem den begäran att de skulle ändra
vilkoren, och fdrst, sedan 13 månader förflutit, i April månad på¬
följande året ansågo Fullmäktige det vara tid att tänka på saken.
Den sköts dock åsido, och sedermera efter ytterligare tvenne må¬
nader beslöts, att den skulle falla för det året eller såsom det i
prot:t heter »tills vidare».
Genom sådana åtgärder af Fullmäktige hafva, mine Herrar,
inga lån kunnat uptagas, och i stället för 10,000,000, som varit
erforderliga för Jernvägsbyggnaderna och som till en stor del icke
kunnat bestridas med befintliga tillgångar, så framt ej Riks:sl£ont.
skulle komma i förlägenhet, har en summa af blott 200,000
å 300,000 Rdr erhållits. Hvad har häraf varit följden? Jo, Full¬
mäktige hafva nödgats begagna alla de tillgångar, de kunnat skrapa
ihop; de hafva nödgats, i strid med den föreskrift K. M. gifvit,
använda till sina löpande utgifter en del af de medel, som i för¬
tid blifvit till dem aflemnade; de hafva varit nödsakade att under
den svåra penningekonjunktur, som sedan någon tid varit rådande,
upsäga sina innehafvande obligationer; de hafva låtit gå sig ur
händerna det gynsamma året 1855, som måhända var det mest
lämpliga af alla för att upptaga lån. De hafva ytterligare derige¬
nom åstadkommit att Svenska nationen, som, i fall lån vid nämnde
tidpunkt blifvit uplagne, kanske lätt kunnat vänja sig vid förde-
larne af kurserande papper, nu deremot är helt och hållet obe¬
kant dermed. Vi befinna oss till följd deraf i en förlägenhet,
hvilken icke kan afhjelpas på annat sätt än genom att uptaga
nya lån för alt bestrida de utgifter, som återstå. Jag tror dock
att vi hade stått på en helt annan ståndpunkt, om Fullmäktige
på annat sätt upfattat sin ställning, och om de insett hvad Hr
Bildt, StatsUtsk:s ledamot äfven vid förra Riksdagen, yttrat, eller
att man såsom grundsats då antagit att Jernvägsbyggnaderne skulle
bekostas medelst lån. Då emellertid Fullmäktige verkligen bade
beslutat att uptaga lån till ett belopp af 2,000,000 Rdr Bko,
inses lätt att om de vid samma tillfälle hade upställt sådana vil¬
kor, enligt hvilka man kunnat få någon erfarenhet, huruvida pen¬
ningar kunde på detta sätt erhållas, hade en sådan åtgärd varit
i högsta grad nyttig såsom ledning vid de beslut, som i denna
väg vid innevarande Riksdag skola fattas. Men det synes verk¬
ligen af de åtgärder Fullmäktige vidtogo, som om det varit deras
mening att göra all upiåning omöjlig.
Jag har icke kunnat underlåta, att på detta rum till prot:t
yttra min tanke om och mitt ogillande af ett dylikt handlingssätt.
Såsom jag redan förut nämnt, hade jag önskat att hela saken blif¬
vit begrafven i glömskans natt; men då den en gång gjorts till
föremål för discussionen, har jag trott, att äfven jag borde uttala
min åsigt derom.
Hr Gripenstedt: Innan jag ånyo upptager den fråga,
som i mitt förra anförande blifvit af mig vidrörd, anhåller jag att
få bemöta det emot mig framställda inkastet, att denna fråga icke
V. II. 20
306
D e n 18 A p rll e. m.
skulle ega sammanhang med det ämne, som nu är under Öfver¬
läggning. Jag ber dock om förlåtelse, — den tillhör fullkomligt
detta ämne. Om nemligen, vid pröfningen af StatsUtsk:s förevar:de
Utlåt., det befinnes, att derstädes såsom tillgångar äro beräknade
medel, hvilka af K. M. äro för andra ändamål i dess stalsreglerings-
förslag uptagne; är det icke då nödvändigt att härpå fästa up-
märksamheten, så att, om också genom de tillgöranden, som här
föregått, det skulle vara af nöden att för tillfället använda dessa
medel, detta likväl blott måtte ske provisoriskt, och medlen sålunda
icke ryckas från sin bestämmelse för alt anvisas till utgifter i och
för Jemvägsanläggningarne, hvilka torde böra på annat sätt be¬
kostas ?
Hvad nu åter den frågan vidkommer, hvarom jag förut yttrat
mig, så är det lemligen klart, att den förnämsta punkten i Gr.
Lagerbjelkes försvar för Riks:sKont:s åtgärder utgöres af det utaf
honom citerade K. Brefvet af år 1844, i afseende å hvilket Gr.
Frölich funnit det vara ganska eftertänk 1 igt och besynnerligt, att
jag härom skulle vara i okunnighet. Jag beklagar dock, att jag
icke kan låta Gr. Frölich länge lefva i denna föreställning; ty
detta bref är mig fullkomligt väl bekant, och för att härom häfva
allt tvifvel, ber jag att nu få upläsa det väsentligaste af dess
innehåll, så mycket hellre, som Gr. Lagerbjelke äfven bär vid
omförmälandet af detta bref, likasom förut vid citerandet af bref¬
vet d. 29 Juli, gjort en betydlig jemkning i dess lydelse och
sålunda sökt att skaffa sig ett stöd för sitt försvar, som i
sjelfva verket alldeles saknas. Det K. Brefvet af d. 18 Oktober
1844 lyder sålunda: »Då enligt hvad erfarenheten ådagalagt sär¬
skilda hinder för Riksbufvudbokens afslutande inom vanlig tid nå¬
gon gång kunde upstå, håfve WI, ej mindre med anledning häraf,
än med hänsigt till underlättande i allmänhet af den på Riksgis-
Kont. ankommande penningeförvaltning, nu funnit godt i Nåder
anbefalla Wårt och Rikets StalsKont., att, så snart under hand¬
läggningen af hvarje års Riksboksluts-arbete möjligen ske kan, up-
göra en approximativ beräkning af de till samma bokslut börande
öfverskott, besparingar och brister, och derest denna beräkning
skulle utfalla med saldo till Riks:sKont:s förmån, genast på grund
deraf till Eder leverera lämpliga förskottssummor, under vilkor af
den närmare liqvid, som af det blifvande Riksbokslutet kommer
att föranledas.» Jag ber eder härvid noga bemärka, mine Herrar,
att innan någon utbetalning af förskotten enligt della Bref kan
ifrågakomma, skall således Riksboksluts-arbetet vara under ha,nd~
läggning, och en approximativ beräkning af öfverskott och bri¬
ster vara upgjord; och som allt detta icke sker eller kan ske
förr än under sommaren det år, då Riksboken skall vara afslutad,
hvilket enligt den räkenskap«form, som här existerar, är d. 1
September, så finner man lätt, att så vida ej K. Brefvet af d.
29 Juli tillkommit, hade inga förskott behöft aflemnas till Riksg:s-
Kont. för år 1855 förr än under innevarande sommar.
För öfrigt är det temligen klart, att innan en liqvid kan
göras, måste räkningen vara upgjord, och 1844 års Bref vill
Den 18 April e. m.
307
blott förekomma, att ej hela liqviden uppehälles intill sista dagen
före bokslutet, eller tills hvarje siffra blifvit skarpt bestämd, utan
att, under afvaktan härpå, en approximativ räkning må upgöras
och liqvideras. Allt hvad Gr. Lagerbjelke till försvar för Riksg:s-
Kont. velat finna i nyssnämnde Bref existerar således icke, och
hela utgångspunkten för försvaret bortfaller i och med detsamma.
Om något ytterligare bevis behöfves derpå, att Gr. Laeerbjelkes
tolkning af Brefvet är oriktig, så finnes ett sådant af ovedersäg¬
lig beskaffenhet deruti, att detta Bref, alltsedan dess tillkomst,
aldrig blifvit så lillämpadt af StatsKont.., som Gr. Lagerbjelke nu
påstår detsamma böra tolkas.
Hvad beträffar det förut omtalade substituerandet af 1,216,000
Bdr i Riksg:sKont:s egna obligationer i st. f. att utlåna de mot¬
tagna 1,500,000 Edr, så har jag redan medgifvit, att detta till
en viss grad kan försvaras; men jag tror dock, att om medlen
enl. föreskrift blifvit utlemnade, så hade förhållandet säkerligen
äfven blifvit olika, ty jag vill gerna föreställa mig, att Hrr Full¬
mäktige noga betänkt sig, innan de just under en svår penninge-
kris vidtagit den våldsamma åtgärden att upsäga de äldre obliga¬
tionerna. Men äfven om, på sätt jag nyss nämnde, jag vill med¬
gifva att det nämnda substituerandet kan försvaras, så behagada
B. o. Ad. dock finna, att det är någon skillnad emellan 1,216.000
Edr och 1,500,000 Rdr. Och denna skillnad hvarmed blef äfven
den substituerad? Hvarföre kom icke den den allmänna rörelsen
till godo? R. o. Ad. torde således finna, att försvaret icke heller
i denna del håller streck.
Men, såsom jag äfven förut nämnt, det var ej detta som ut¬
gjorde bufvudgrunden för Fullmäktiges beslut, utan det var den
åsigten, att RiksgrsKont. ej behöfde fästa afseende å de i det K.
Brefvet föreskrifna vilkoren, och till ett ytterligare bevis härpå
ber jag att få anföra ett stycke ur en vid detta tillfälle afgifven
reservation utaf en man, hvilken jag hoppas alt både Gr. Lager¬
bjelke och R. o. Ad. skola tillerkänna något vitsord i denna sak.
Han föreslog nemi., att »framställning måtte göras till K. M., att
det af K. M. fästade vilkor i afseende å medlens användande
måtte få förfalla», och tillägger vidare, att »i st. f alt på eget
bevåg använda dessa medel för andra ändamål än de af K. M.
bestämda, skulle man sålunda komma lill samma resultat, men
tillika då hafva visat I(. Mils föreskrifter, i de fall, der de,
enl. lag, äro mot Riksg:sKonl. behöriga, den fulla aktning som
dem bör egnas.» Så yttrade sig vid detta tillfälle Hr RiksArki-
varien Nordström, och deraf synes, att det verkligen icke var det
ofta omtalade substituerandet af medel, som utgjorde grunden för
Fullmäktiges beslut, utan andemeningen var helt enkelt den, att
man obehindradt ansåg sig kunna efter behag disponera de af K.
M. öfverlemnade medlen, sedan man sjelf försummat att anskaffa
de tillgångar som erfordrades.
Gr. Lagerbjelke säger vidare, att Fullmäktige endast åtlydt
R. Stirs föreskrift. Hr Gr:n torde dock påminna sig en förkla¬
ring, under hvilken hans eget namn finnes tecknadt, och hvilken
308
Den 18 April e. m.
jag nu vill taga mig friheten upläsa. Den är af följande lydelse:
»Om det oek låter sig göra att, efter uprältad kalkyl öfver alla
på Riksg:sKont:s allmänna kassor anvisade, så väl bestämda som
eventuella utgifter, för ett visst tidsmornent utreda hvad derutöfver
är i kassan disponibelt, det är tillgängligt utan gifven viss bestäm¬
melse, så kan det likväl uti ett annat, snart följande tidsmornent
vara förändradt, antingen emedan obestämda inkomster utfölle lägre
än man påräknat, eller emedan obestämda utgifter upginge högre
än man förutsatt, eller ock emedan en och annan inkomstkälla
afkastade vida mer än man hade anledn. att beräkna. Häraf synes
huru omöjligt det i sjelfva verket är att bestämma huru mycket
af Konl:s allmänna kassa är för längre tid så disponibelt, att det
kunde göra anskaffande af medel för Jernvägars byggande öfver¬
flödigt»; och vidare säges: »Om inkomsternas ström blefve så ym¬
nig, att man deraf blefve fullkomligt öfversvämmad för tillfället,
skola då Riksg:sKont:s Fullmäktige låta all uplåning falla och af
egen myndighet använda alla nutidens disponibla tillgångar för
Jernvägarne, utan att bekymra sig om, huruvida icke R. St:r, som
dock äro kassans Hrr, vid ett så välsignelserikt förhållande, kunde
finna skäl att för andra, icke mindre vigtiga samhällsändamål
disponera de rika tillgångarne och ändock genom statslån låta till
verkställighet befordra Jernvägs-anläggningarne, af hvilka, ehuru
högst nyt tiga, gagnet dock i vida större mån kommer framtiden
än n u t iden , t i 11 godo?» Så folio orden vid den tiden; så tänkte
man då om betydelsen af frasen: »disponibla tillgångar», emedan
då ännu någon utsigt fanns att göra uplåningar; men sedan utsig-
terna genom Fullmäktiges eget sjelfförvållande allt mer och mer
mörknat, då förskansar man sig bakom samma fras, och påstår att
den bör så tolkas, att alla de tillgångar, som man föreställer sig
vara disponibla, böra för Kont:s egna ändamål användas. Jag hem¬
ställer, huruvida dessa båda tolkningar, den af d. 14 Mars 1856
och den af Gr. Lagerbjelke nyss gjorda, äga någon öfverensstäm¬
melse sins emellan, och huruvida icke Hr Gr. Lagerbjelke här
råkar i en ohjelplig stridighet, antingen med sig sjelf, ifall han
då delade majoritetens mening, eller ock med samma majoritet
som afgifvit förklaringen.
Den andra af mig gjorda anmärkmn gällde indragningen af
de utlemnade medlen. I Kungabrefvet står uttryckligen, alt dess¬
förinnan skulle beslut vara fattade om dessa medels användande
till erforderliga ändamål. Något sådant beslut är ännu ej fattadt,
och var det således ännu mindre, då Riksg:sKont. på eget bevåg
upsade medlen. Gr. Lagerbjelke har sagt, att det var Riksg:s-
Kont:s skyldighet att hålla R. St:r medlen tillhanda. Jag ber att
få veta hvarifrån Gr. Lagerbjelke hämtar detta påstående. I det
K. Brefvat står, att medlen skulle för den allmänna rörelsen vara
tillgängliga intilldess de, efter det beslut, som derom, kunde fattas,
blefve erforderliga och fördenskull måste indragas. Om något
eventuelt tillhandahållande finnes här icke ett ord; och innan
R. St:r sjelfva, enl. sig företeende omständigheter, bestämt, huru¬
vida de utlånta medlen nu verkligen erfordrades och borde in¬
Den 18 April e. ra.
309
dragas eller ej, hade någon upsägningaf RiksgisKont. således icke
bordt ske.
Gr. Lagerbjelke säger, att genom Fullmäktiges åtgärder ingen
skada skett. Detta är en sak hvarom jag dock tror att man kan
hafva ganska olika meningar. Jag föreställer mig åtminstone, att
det icke kan aflöpa så utan alla olägenheter; att man den ena
stunden utsläpper åtskilliga millioner i den allmänna rörelsen och
straxt derpå åter indrager dem. Jag må bekänna, att om jag
hade kunnat förutse hela utvecklingen af denna angelägenhet, så
skulle jag mycket hafva dragit i betänkande att tillstyrka K. M.
det fattade beslutet, .ty deruti måste jag gifva Gr. Frölich rätt,
att det verkligen är en till sin nytta ganska problematisk åtgärd,
att blott såsom ett slags lockmat utkasta 3^- millioner i rörelsen
för att sedan efter några månader åter indraga dem. Men då
dessa medel, enl. min föreställning, icke förr än under nästa höst
kunde komma i fråga att åter indragas, och sålunda om de ut-
släptes, åtminstone under ett års tid skulle komma den allmänna
rörelsen till godo, så trodde jag verkligen att härigenom ett icke
obetydligt gagn kunde åstadkommas, och jag har i detta hänseende
också haft den tillfredsställelsen, att så vidt jag hittills kunnat
förnimma, ingen emot den vidtagna åtgärden framställt någon
anmärkn., utan att densamma af alla blifvit ansedd såsom nyttig
och välbetänkt.
Slutligen vill jag emot dem, som påstått att anmärknme mot
RiksgisKont. ej bordt framställas nu, utan då DéchargeBetänk. före¬
var, erinra, att så vidt detta syftar på mig, är förebråelsen all¬
deles oförtjent; ty hvad jag har anmärkt och klandrat är tvenne
åtgärder, hvilka blifvit beslutade, den ena d. 20 Nov. och den
andra d. 29 Jan., och således begge efter tiden för Décharge¬
Betänk., hvadan de ej heller vid dess afgörande på något sätt
kunnat vidröras.
Hr M o n t go m m e r i e, Rob.Nils Germ.: StatsUtsk:s före¬
vända Utlåt, tycktes gå en fördelaktig lösning till mötes, då det
föll Hr Gripenstedt in att bryta en lans med Fullmäktige i Riksg:s-
Kont. Handsken uptogs af Gr. Lagerbjelke, och så uprann en epi¬
sod, som varit ganska intressant, ehuru det för mig icke är rätt
klart till hvad nytta den egentligen varit, då i afseende på de
åtgärder som varit föremål för DéchargeBetänk., frågan redan är
afgjord, samt i andra fall framdeles kommer att afgöras. Hvad
likväl beträffar det klander, för hvilket Fullmäktige varit utsatte,
så måste jag säga, att jag ställer mig på deras sida och har också
inom StatsUtsk. biträdt den mening, att de handlat fullkomligt
riktigt. Jag vill icke uppehålla mig vid en närmare utredning
af de föreskrifter som blifvit Fullmäktige gifne, men jag tviflar på
att någon med anledn. af dem kunnat handla annorlunda än Full¬
mäktige gjort, och jag tror, i afseende på det praktiska resultatet,
att om lån blifvit uptagna, hade den penningekris, som sedermera
inträffade, påskyndats och förökats.
310
Den 18 April e. m.
öfvergär jag nu till Utsli:s Utlåt., så innefattar det tillstyr¬
kanden i afseende dels på summornas belopp, dels tiderna då de
skola utgå, och dels sättet för deras erhållande. Jag föreställer
mig, att fråga icke kan upstå derom, att ju ej Staten, då den
åtagit sig att låta utföra Jernvägs-anläggningar, också skall sätta
den som blifvit utsedd att verkställa detta utförande i tillfälle att
kunna göra det, d. v. s. bereda honom möjlighet att beräkna sina
arbeten under året. Detta är icke annat än en skyldighet för
hvar och en som åtager sig att utföra ett arbete.
Här bar blifvit nämndt, att de medel, hvarom Utsk. här talar,
icke böra få användas till Jernvägs-anläggningar, nemi. de medel
som RiksgrsKont. för närvarande har till sin disposition. I detta
afseende ber jag att få nämna, det StatsUtsk. sagt, att det för¬
behåller sig att framdeles få om den saken sig yttra. Derutinnan
kan således icke ligga någon tvetydighet, med undantag deraf att
Utsk. måhända i första meningen borde hafva tillagt, att medlen
skulle genom lån anskaffas.
Jag kan således för min del icke finna något skäl att åter¬
remittera Utlåt., utan anhåller om bifall dertill.
Hr Hjerta, Lars: Sedan under loppet af discussionen Frih.
Tersmeden uplyst, att tre Stånd bifallit förev:de Utlåt,, anser jag
att i afseende å den saken någonting numera icke återstår för
R. o. -Ad. att göra, och att en återremiss icke skulle lyckas vinna
något gehör. Men här hafva vissa anmärkn:r blifvit framställda
och försvarade, och vissa upgifter gjorda de der kunna hafva in¬
flytande på afgörandet af den vigtiga frågan om Jernvägarne, när
StatsUtsk:s Betänk, derom framdeles inkommer. Jag skall likväl
icke inlåta mig i den långvariga episod som här utspunnits i an-
ledn. af de sista orden i StatsUtsk:s Utlåt., och hvilken till den
grad bar urartat till en anklagelse emot Fullmäktige i Riksg:s-
Kont., att jag måste bekänna, att det förundrar mig att icke Hr
Gr. och Landtm., om han också icke velat afbryta de talare som
i denna riktning yttrat sig, åtminstone fört dem till minnes nöd¬
vändigheten af att återgå till det ämne som är i fråga, Det har,
efter det mest upmärksamma åhörande af denna episod, varit för
mig oförklarligt hvarifrån hela denna utgjutelse af bitterhet kunnat
härleda sig, så vida jag icke möjligen skulle kunna spåra en
anledn. dertill i det yttrande af Hr Gripenstedt att han ansett
det vara angeläget, att de medel som nu finnes förhanden icke
må genom en skeende anvisning förlora sin provisoriska natur,
och att han fördenskull trott sig böra andraga de anmärkmr mot
Riksg:sKont:s Fullmäktige, som i afton blifvit framställda.
Jag öfvergår nu till några här gjorda upgifter, hvilkas rik¬
tighet jag, i likhet med en annan talare, anser böra bestridas.
Det har nemi. blifvit sagt, att R. St:r vid sistl. Riksdag antogo
som grundsats, att Jernvägarne skulle bekostas endast och allenast
med lån. Gr. Anckarsvärd har opponerat sig emot detta yttrande;
men sedermera bar en annan talare, Hr von Troil, opponerat sig
emot Gr. Anckarsvärd, samt märkvärdigt nog i början af sitt an¬
Den 18 April e. m.
311
förande sagt, att Gr. Anckarsvärd missförstådt Hr Bildt, hvars me¬
ning det aldrig varit att påslå, det R. St:r beslutat att kostna¬
derna för Jernvägsbyggnaderna skulle bestridas endast med lånta
medel; hvarefter likväl Hr von Troil i slutet af sitt yttrande sjelf
förklarat, att Jernvägarne skulle bekostas endast med länta pen¬
ningar. Dessa tvenne yttranden af samma talare stå således,
såsom mig synes, i strid med hvarandra; man måste då söka efter¬
forska hvilketdera innebär den rätta upfattningen af Hr Biidts ut¬
sago, och som Hr Bildt icke är närv:de, måste jag söka på egen
hand skaffa mig ett stöd för min upfattning af denna utsago. Så
vidt jag kan minnas yttrade nemi. Hr Bildt, att R. St:r ansågo
det Jernvägarne skulle kunna byggas med anlitande af lånta pen¬
ningar, emedan, efter antagande vid förra Riksdagen af åtskilliga
reformer i tull-lagstiftningen, hvarigenom betydliga nedsättningar
i tullsatserna beslötos, man föreställde sig att statsinkomsterna
skulle blifva så förminskade, att någon tillgång för Jernvägsbygg¬
naderna ej derå skulle upstå. Jag hemställer dock till de Hrr
af R. o. Ad. som förra Riksdagen voro närvtde då tullfrågorna
diskuterades, huruvida de icke medgifva att detta påstående af Hr
Bildt innefattar ett misstag. Ty långt ifrån att man ansåg att
Statens inkomster skulle blifva förminskade, minnes jag ganska väl
att det var en allmänt antagen tro, att genom de ännu återstå¬
ende förbudens uphäfvande o. s. v., en betydlig tillökning skulle
äga rum i statsintraderna, hvilket också sedan verkligen visade
sig och af Hr Bildt äfven har blifvit erkändt. Jag har funnit mig
böra omnämna detta faktum, emedan det gifver ett stöd emot den
tanke som Hr Bildt yttrat, eller att R. St:r såsom grundsats skulle
hafva fastställt att Jernvägarne skulle byggas allenast medelst lån.
Jag antager således, att Gr. Anckarsvärd i detta afseende verkligen
haft en något riktigare upfattning af R. St;rs mening än Hrr Bildt
och von Troil.
Hvad Hr von Troils ganska utförliga anklagelse emot R. St:rs
Fullmäktige i RiksgisKont. beträffar, så vill jag icke inlåta mig
mycket deri. Då den värde talaren ganska länge uppehållit sig,
icke vid Fullmäktiges sednaste åtgärder, emot hvilka Hr Gripen-
stedts anmärkn:r egentligen voro riktade, utan just vid dem som
utgjorde föremål för DéchargeBetänk., hvilket redan af tre Stånd
blifvit bifallet, så, utan att i öfrigt tillåta mig att taga försvar för
Gr. Lagerbjelke, hvarom han icke torde vara angelägen, hemställer
jag, om man icke, när ett redan af tre Stånd afgjordt mål ånyo
på detta sätt retorqueras, kan, i afseende på det yttrande som den
värde talaren sjelf tillåtit sig emot en annan, säga att det just af
honom varit »käckt» att framkomma dermed? Ehuru jag icke har
något intresse i denna fråga, ber jag dock, att, när Hr von Troil
omnämnt ett anförande af RiksArkivarien Nordström, samt en för¬
klaring, hvilken sedermera äfven blifvit upläst af Chefen för Finans-
Depart., äfvensom en annan af Hrr Fullmäktige afgifven förklaring,
hvilken anses innehålla ett medgifvande af satser som skulle ut¬
göra en anklagelse emot Fullmäktige sjelfva, få fästa upmärksam-
heten derpå, att Gr. Lagerbjelke jemte en annan af Hrr Fullmäk¬
312
D en 18 April e. m.
tige, reserverat sig just emot det beslut, hvilket sålunda blifvit
gjordt till föremål för anmärkn., och att till följd deraf afven till
en stor del kraften af det utförliga anförande förfaller, som en
ledamot i BorgareSt. afgifvit, och hvilket icke utan en viss sal¬
velse blifvit af Hr von Troil åberopadt.
Med Hr Dalman instämmer jag i den åsigt, att det icke varit
så farligt att Riksg:sKont:s Fullmäktige sökt begagna de medel
som funnits för att betäcka de för handen varande utgiflerna, och
alia de farhågor som Hr Gripenstedt hyst, att II. St:r derigenom
skulle komma i någon stor förlägenhet för framtiden, kunna otvif¬
velaktig! höfvas, derest R. Sl:r sjelfva behaga fatta sådana beslut,
hvarigenom de anvisa lån till de behof som icke på annat sätt
kunna fyllas, emedan Riksg:sKont. då äfven kan återfå hvad det
utgifvit. Jag kan för min del icke heller finna, att Riks:gsKont:s
Fullmäktige böra göras till föremål för en så förskräcklig ankla¬
gelse som det låtit på vissa anföranden härstädes, derföre att de
icke velat skuldsätta Riket mer än som varit nödigt, och jagskall
be att, utan att i öfrigt vilja länge uppehålla R. o. Ad., få med
anledn. af denna tvist i minnet återföra hvad åtskilliga bland oss
möjligen ännu erinra sig, nemi. att vid 1823 och 1828 årens
Riksdagar motioner väcktes om att alla bevillningsmedel skulle
ingå direkte till RiksgisKont. Dessa motioner blefvo då väl icke
gillade, utan man beslöt att medlen skulle först gå till StatsKont.
och öfverskotten sedermera öfverlemnas till RiksgisKont. Men
under de discussioner, som med anledn. häraf föreföIlo, tror jag
dock icke att man ur protma skall kunna framleta, att det icke
från alla sidor medgafs, att de medel som genom bevillning inflyta,
verkligen äro sådana, om hvilkas användande R. St:r och ingen
annan ha rätt att disponera. Denna åsigt är blott en följd af
Grundlagens bud, att Svenska folkets beskattningsrätt utöfvas af
R. Stir allena vid allmän Riksdag, och det var således mera om
formen som man då stridde. Nu är det naturligt, att regerings¬
makten vid vissa tillfällen kan känna en viss jalousie öfver att
det finnes en annan auktoritet bredvid densamma, en auktoritet
som till en viss grad skall kunna knyta handen om penninge-
pungen. Jag påminner mig ock vid detta tillfälle att en numera
afliden ganska talangfull och aktad ledamot af detta Stånd, (jag
kan gerna nämna hans namn, det var nemi. Gr. Gustaf Löwen¬
hjelm) en gång yttrade, att han icke kunde begripa ett statsskick
med hvilket det stod så till, att icke en konstitutionell regerings¬
makt med ansvariga rådgifvare skulle kunna hafva alla Statens
medel om händer. Jag log mig då friheten invända, att jag trodde
att med det mått af konstitutionell ansvarighet, som i verkligheten
finnes i vårt land, det kan vara ganska godt att R. Stir sjelfva
kunna vara i tillfälle att se till huru deras medel förvaltas, så att
de åtminstone kunna hålla i något snöre af pungen. Detta är
ännu min mening; och när man tänker noga på saken skall man
finna, att det är den omständigheten att de båda statsmakterna
vilja hålla i hvart sitt snöre af pungen, som utgör den hufvud-
Den 18 April e. m.
313
sakliga källan till de tvister dem emellan, hvaraf vi i afton till
föga upbyggelse afhört en.
En af de värde talarne som här yttrat sig, har beklagat att
man icke kunnat begrafva hela detta Riksg:sKont:s handlingssätt
under ett glömskans täckelse. Jag tror att det rätta sättet att
åstadkomma detta hade varit, att den värde ledamoten icke sjelf
hade upgräft det, och på denna grund anser jag det vara klokast
att man, utan att vidare uppehålla sig vid denna sak, bifaller
Stats(Jtsk:s Utlåt.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Denna discussion
utgör en af de märkvärdiga företeelser sorn understundom äga
rum på Riddarhuset, nemi. att man lyckas flytta öfverläggningen
till ett helt annat ämne än det som utgör föremål derför. Så väl
i det enskilda som i det offentliga lifvet har man såsom en regel
antagit, att, sedan decharge för en förvaltningen gång är lemnad,
någon anmärkn. emot samma förvaltning icke vidaro bör förekomma.
För min enskilda del har jag visserligen icke varit i tillfälle att
med min upmärksamhet följa Riksg:sKont:s förvaltning; men om
jag hade varit i tillfälle dertill och ägt den kännedom derom, som
Hrr Gripenstedt och von Troil, samt haft samma åsigt derom som
de, så hade jag, såsom representant, ansett det vara min oefter-
gifliga pligt, att då déchargefrågan förevar, framställa mina an-
märknrr, på det att de anfallne måtto komma i tillfälle att för¬
svara sig, samt R. St:r att afgöra, huruvida anmärkn:ne voro
grundade och det sålunda vore skäl att ånyo med sitt förtroende
utmärka de personer, som dermed varit hedrade. Slen sedan man
icke framställt dessa anmärkn:r då DécbargeBetänk. föredrogs, tror
jag att det icke är parlamentariskt att efteråt framkomma dermed;
åtminstone har jag denna upfatlning af saken, men äfven om jag
i den delen varit af motsatt åsigt skulle jag icke tilltrott mig att
våga framställa en så beskaffad anmärkn. under denna discussion,
emedan jag befarat, det Hr Gr. och Landtm, hade vägrat mig att
fortsätta. Nu har likväl en af Konungens rådgifvare vågat för¬
söket och äfven lyckats deruti, och jag fruktar att denna natt
icke blifver tillräcklig för att fullfölja öfverläggningen derom till
slut. Ty, om jag icke misstager mig, så har Gr. Lagerbjelke
redan anmält sig, och om han icke gjort det, så anser jag att
han bort göra det; och då måste naturligtvis också Hr Gripenstedt
efter det sätt på hvilket han redan upträdt, finna sig nödsakad
att genmäla, o. s. v.; och sålunda kan discussionen komma att
fortsättas till morgondagen.
Hr Gripenstedt har sagt, att de af honom framställda anmärkrne
icke gällde någon bland de utaf Hrr Fullmäktiges åtgärder, som
voro föremål för DécbargeBetänk., detta hade man likväl icke skäl
att tro af Hr Gripenstedts första yttrande, och ännu mindre af
Hr von Troils anförande. Denne talare har nemi. helt och hållet
instämt med Hr Gripenstedt, men derjemte tillkännagifvit att han
icke velat yttra sig då déchargefrågan förekom, emedan han helst
önskat att hela saken skulle blifva begrafven. Af detta yttrande
314
Den 18 April e, m.
ville det väl synas som skulle de nu gjorda anmärkntne afse den
fråga Hr von Troil önskat se begrafven, men hvilken på detta sätt
åter upstått. För att nu likväl kunna komma till ett slut på den
fråga som egentligen utgör föremål för öfverläggningen, samt då
Hr Gr. o. Landtm, tillåtit discussionen om Hr Gripenstedts an-
märknir fortgå, och jag deraf måste antaga att de röra ett ämne,
hvaröfver vi enl. Grundlagen äga rättighet att öfverlägga, får jag,
begagnande mig af min grundlagsenliga rätt, anhålla att Hr Gri¬
penstedts anföranden, så vidt de innefatta anmäkn:r emot Riksg:s-
Kontrs förvaltning efter den tid för hvilken de erhållit décharge,
måtte få hvila på bordet.
Hvad nu beträffar SlatsUtslcs Utlåt., så är deruti endast och
allenast fråga om, huruvida R. St:r vilja anvisa fyra särskilda
summor att utgå från ItiksgtsKont. För att nu R. St:r skola kunna
anvisa medel att utgå derifrån, måste det väl vara klart, att till¬
gångar dertill måste finnas. Om man drager vexel på ett kontor
eller på en enskild person, och der saknas tillgångar, så kallas
man bedragare och man blir dömd såsom bedräglig gäldenär. Jag
hemställer, om R. Sl:r böra förfara på ett sätt för hvilket en en¬
skild person skulle blifva dömd såsom bedragare, nemi. att gifva
invisning på ett kontor på medel som der icke finnes att tillgå?
Nu har StatsUtsk. sjelft uplyst, att Riksg:sKont. ej har till¬
gång mer än för första summan, ne*nl. den som utfaller i Maj
månad. För de trenne öfriga utgiftssummornas bestridande finnes
deremot icke tillgång; och likväl vill StatsUtsk. att man skall
gifva invisning på dessa medel i Riksg:sKont. Är det rim och
reson uti att gifva invisning på utbetalning och disponerande af
medel för hvilka man vet att tillgång saknas? StatsUtsk:s Ordf:de
har visserligen sagt, att meningen är att alla medel i och för
Statens Jernvägs-anläggningar skola anskaffas genom lån, och, efter
hans åsigt, skall precist samma förhållande äga rum i afseende å
den första summan som med de sista. Men jag ber att få fästa
Frih. Tersmedens upmärksamhet derpå, att det finnes en betydlig
skilnad emellan den första summan och de efterföljande, hvilken
består deruti, att, på sätt Gr. Anckarsvärd anmärkt, tillgångar
finnas för den första, utan att Riksg:sKont. blir urståndsatt att
fullgöra de förbindelser som det i öfrigt sig åtagit. Men då der¬
emot förhållandet icke är så med de öfriga summorna och om vi
äfven sedermera skulle besluta, att Eiksg:sKont. skall uptaga lån
för bestridande af dessa utgifter, så kan det ju inträffa att Kont.
icke får några lån inom den bestämda tiden, ty sådant har ju
redan inträffat; hur skall det då gå? Om R. St:r anvisa dessa
medel till utbetalning af Riksg:sKont., så är det en pligt för
Kont. att fullgöra R. St:rs befallning, och under den Jernvägs-
feber som nu är rådande, skall man naturligtvis yrka att utgif¬
terna för detta ändamål skola företrädesvis utbetalas. Hvad blifver
då följden? Jo, att Riksg:sKont. finner sig ur stånd att bestrida
de öfriga utgifter som åligga Kont. Jag hemställer, huruvida det
kan vara rätt att gå på detta sätt tillväga. Man har visserligen
meddelat den uplysning, att Betäfik. redan skall vara bifallet åf
Den 18 April e. m.
315
tre Stånd. Detta har likväl Riddarh.Sekret, ännu icke bekräftat,
och jag har vid föreg-.de tillfällen hört, att dylika upgifter under¬
stundom grundat sig på misstag. I en så vigtig principfråga, som
den, huruvida Riksg:sKont. skall anbefallas att utbetala medel, som
der icke finnas, synes det mig likväl, de öfrige Stånden må hafva
fattat hvilket beslut som helst, som om det icke vore R. o. Ad.
värdigt att lemna sitt bifall till en så beskaffad åtgärd.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, instämmer jag med
Gr. Anckarsvärd, och anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla att det
begärda beloppet af 1,350,000 Rdr, som bör utfalla efter Maj må¬
nads ingång och hvartill, efter hvad StatsUtsk. uplyst, tillgång fin¬
nes i RiksgssKont., må för det omförmälda ändamålet utbetalas;
men att Utskis hemställan i afseende fi de öfrige utgifts-posterna
måtte återremitteras.
Frih. Raab: Jag kan icke, i likhet med den siste värde ta¬
laren, finna, att den s. k. episoden utgör något särskildt ämne,
som skall kunna hvila på bordet. Denna episod är föranledd af
den anvisning StatsUtsk. lemnat, nemi. att penningar finnas till¬
gängliga, hvilket åter andra hafva bestridt. Lika litet kan jag
anse att denna episod varit ändamålslös, emedan jag tvertom tror
att det är ganska väl, att det ämne kommit å bane, som icke ut¬
gjort episodens föremål, om icke till straff för de Hrr, som varit
Fullmäktige i Riksg:sKont., åtminstone till varnagel för de kom¬
mande.
Men egentliga orsaken, hvarföre jag begärt ordet, har varit
den, att jag hört klander framställas öfver Regeringens åtgärd, att
d. 29 Juli sistlidet år till Riksg:sKont:s förvaltning öfverlemna i
StatsKont. befintliga öfverskotts-summor. Jag må bekänna att jag,
i likhet med mången annan, funnit denna åtgärd ganska nyttig
och ändamålsenlig, och således ganska praktisk. Såsom sådan må¬
ste naturligtvis hvarje åtgärd af Regeringsmakten anses, som går
ut på att låta penningar, som eljest en längre tid skulle ligga
räntelösa, komma ut i den allmänna rörelsen. Jag anser det för¬
denskull vara af ganska stor vigt för prejudikatets skull, att ut¬
tala sitt gillande af en dylik åtgärd. För öfrigt vidblifver jag,
hvad jag i mitt förra anförande hade äran yttra.
Gr. Lagerbjelke: Den af Hr Gripenstedt emot mig uplästa
handling är en af Fullmäktige afgifven förklaring med anledn. af
revisions-anmärknir i afseende på ett beslut, emot hvilket jag re¬
serverat mig. Uti afgifvandet af denna handling har jag således
ingen del, och den kan icke emot mig åberopas, hvilket opar¬
tiskheten så mycket mera fordrat att den värde talaren iaktta¬
git, som han visat sig noga känna en annan ledamots bland Full¬
mäktige reservationer. Hvad åter angår anmärkmn, att lån icke
blifvit uptagne, är redan påpekadt huruledes Riksg:sKont:s regkte
i § 200 föreskrifver, att de medel som, utöfver disponibla till¬
gångar, erfordras, skola anskaffas genom lån, hvarförutan samma
§ innehåller, att, genom denna uplåning, medlen skola anskaffas i
316
Den 18 April e. m.
män af behof. Att Fullmäktige räknat rätt, då de ansett dispo¬
nibla tillgångar finnas, har äfven utgången ådagalagt, enär utgif¬
terna dermed blifvit bestridda; och att klandra Fullmäktige för
det de följt sina Principalers instruktiv, synes nog obilligt. Icke
heller har någon skada skett till följd af att Fullmäktige åtlydt
regktet. Om RiksgiKont. hade uptagit stora inländska lån, och till
uptagande af utländska voro Fullmäktige icke bemyndigade, hade
naturligtvis den penningebrist, som f. n. förefinnes, blifvit än värre
genom hopandet af stora summor i Riksg:sKont:s kassa, så vida
icke lånen uptagits för att på samma gång utlåna motsvarande
penningar, hvilket åter varit en för RiksgisKont. främmande och
temligen ändamålslös operation. Den åtgärd åter, att uptaga lån
och dermed ersätta de utgifna medlen, står R. St:r när som helst
fritt att vidtaga, och att då vidtaga med vid utförandet fria
händer.
Emot Hr v. Troil, hvars sätt att föra discussionen jag icke
vill efterfölja, anhåller jag blott att få anmärka, att samme talare
icke bort lemna alldeles utom räkningen t. ex. den tid Fullmäk¬
tige fått vänta på Konungens sanktion å Ständernas beslut i frågan ;
att Fullmäktige varit en häl I ige i frågan om det första bestämmandet
af lånevilkoren, ehuru, under den påföljande tiden, tankarne varit
bland dem delade, huruvida beslutet borde vidmakthållas; att stri¬
den 1 i fl igast rört huruvida, såsom hittills, Kont. sjelf skulle be¬
sörja låne-operationerna eller, efter utlandets mönster, begagna_ban-
kir m. m.
Emot Hr Gripenstedt är den vigtiga anmärkning att göra, att
ansvarighets-lagen för Fullmäktige förbjuder dem, vid förlast af
medborgerligt förtroende, att mottaga befallningar af någon annan
än R. St:r. K. Brefvet d. 19 Juli 1856 innehåller också derföre
inga befallningar, utan endast att medlen öfveriemnades till Full¬
mäktige, för att hållas allmänna rörelsen tillhanda och göras frukt¬
bara i enlighet med Riksg:sKont:s reghte. I detta afseende stad¬
gar regktet, i I95:te §, att räntebärande obligationer skola up-
köpas eller belånas, samt i 196:te §, att upköpta obligationer
skola, i den mån sådant för verkställigheten af åliggande utgif¬
ter erfordras, eller af verkets fördel påkallas, upsägas eller för¬
säljas. Beträffande Hr Gripensledts upgift, med anledn. af 1844
års K. Bref, att Riksbufvudboken för 1855 icke behöfver vara
färdig förr än d. 1 nästkom. Sept., samt att arbetet med denna
bok ännu icke vore påbegynt, så uplystes från StatsKont. då grun-
lagsändringen förbereddes ang:de flyttning af tiden för statsrevisio¬
nerna till d. 15 Aug., att Rikshufvudboken nu mer alltid blir
färdig sednast i Juli, hvilket äfven vitsordas deraf, att K. M. kun¬
nat sanktionera den omförmälda grundlagsförändringen. Arbetet
med Rikshufvudboken åter skall, efter författningarne, begynna så
snart några räkenskaper inkommit, och bland dessa skola t. ex.
Tullverkets vara inkomna inom d. 1 Okt. året näst efter det, för
hvilket de äro uprättade. Arbetet med Rikshufvudboken för år
1855 skulle således författningsenligt vara påbörjadt under Okt.
1856, och då 1844 års Bref innehåller, att öfverskotts-medlen
D en 18 April e. m.
317
skola till Riksg:sKont. öfverlemnas, i män de under arbetet med
Rikshufvudboken blifva kända, så hade Riksg:sKont. så mycket
säkrare bort, oberoende af 1856 års Bref, under hösten 1856 er¬
hålla betydliga delar af öfverskottsmedlen för år 1855, som Tull¬
verket varit det, som lemnat de ojemnförligt största öfverskotten.
Gr. Posse, Gustaf: Jag ämnar icke inlåta mig i striden
om den stora frågan, ang:de Riksg:sKont:s förvaltning, utan jag vill
endast hålla mig till StatsUtsk:s Utlåt, flär har emot bifall till
detsamma blifvit y t träd t, att StatsUtsk. icke gått riktigt till väga
då det föreslagit utgifter, hvartill inga tillgångar finnas. Jag tror
icke att förhållandet är sådant, utan jag tror att Utsk. gått orik¬
tigt till väga, då det sagt att tillgångar icke finnas. Ty sådana
finnas verkligen. Vid sista Riksdagen beslöto R. St:r att Riksg:s-
Kont. skulle hafva rättighet att uplåna penningar i och för Jern¬
vägarna till en summa af 6,833,383 Rdr 16 sk. Bko, deruti in-
begripne så väl anslagen till Statens stambanor, som lån åt Gefle-
FahiuJernvägen m. fl. Hafva nu Fullmäktige icke uplånat mer än
300,000 Rdr, så återstår således ett belopp af 6,533,333 Rdr 16
sk., som de hafva rättighet att uplåna. Den summa, som i Stats-
Utsk:s Utlåt, är begärd, upgår till 3,870,000 Rdr Rmt; af dessa
finnas 1,350.000 tillgänglige i Riksg:sKont. och bristen utgör så¬
ledes 2,520,000 Rdr Rmt. Men när Fullmäktige, till följd af fö-
reg:de Ständers beslut, redan hafva rättighet att uplåna 6,533,333
Rdr 16 sk. Bko, så måste de väl äfven äga rätt att låna 2,520,000
Rdr Rmt. Det synes mig således, som om striden ang:de de be¬
fintliga tillgångarne är en strid om Påfvens skägg, och som om,
i fall StatsUtsk. begått något fel, det icke består deruti, att Utsk.
anvisat utgifter på tillgångar, som icke finnas, utan deruti, att
det förbisett den omständigheten, att det finnes en möjlighet alt
anskaffa penningar till Jernvägarne genom att, enl. redan fattadt
beslut, uptaga lån.
Det synes mig, som om rätta sättet att i denna sak gå till
väga vore alt, om möjligt, gifva n. v. Fullmäktige i Riksg:sKont.,
så att säga, en påminnelse om att, då Betänk, blifvit bifallet, ge¬
nast gå i författning om lånens uptagande. Måhända kan den långa
discussion, som här förevarit, medföra den nytta, att n. v. Full¬
mäktige blifvit, om jag så får uttrycka mig, skrämda att i detta
afseende, så fort som möjligt, vidtaga någon åtgärd, hvilket också
torde vara af största behofvet påkalladt. Jag har sjelf sett bref
från Salomon Heine i Hamburg till en Ordflde i en af våra Hy-
potheks-föreningar, deruti Heine säger, att han icke kan lemna
några lån på de vilkor, som denna Hypotheks-förening begärde,
af det skäl, att man i Hamburg väntade ansökning om erhållande
af ett ofantligt stort lån för Svenska Statens räkning. Om nu
detta stora lån till en början inskränker sig till 2 milhr, som här
äro i fråga, så kunde hända att vilkoren kunde blifva mycket
bättre, än om man genast begärde det stora lånet. Jag tror såle¬
des att det är nödvändigt att Fullmäktige, så fort som ske kan,
318
Den 18 April e. m.
gå i författning om penningars anskaffande, och att det således
jemväl är af vigt att Utslcs Utlåt., så fort som möjligt, bifalles.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då Gr. Frölich först be¬
gärde bordläggning, icke ämnat derom yttra sig, innan alla talare
afgifvit sina yttranden, men nu, då Gr. Frölich åter begärt or¬
det, ansåg sig böra framställa sin tanke, på det Gr:n må komma
i tillfälle att anföra hvad han, i anledn. deraf, kunde vilja fram¬
ställa. 49 § Riksd:sOrdn:n, som talade om bordläggning, förut¬
satte såsom dess föremål en allmän fråga, som i något Stånd väck¬
tes och sedermera, i följd af sin beskaffenhet såsom allmän, borde
till Utsk. remitteras, Gr:n hade begärt att den episod, han an¬
märkt, måtte hvila på bordet. Om dervid förekommit något för¬
slag af Hr Gripenstedt, hvars anförande Gr:n syntes egentligen
hafva afsett, så hade det varit möjligt att detta förslag kunnat
bordläggas, för att sedan remitteras, men ett sådant förslag hade
icke blifvit väckt, och det kunde således endast vara här afgifna
yttranden, hvilkas bordläggning af Gr:n blifvit begärd. Hr Ceder¬
schiöld, som äfven begärt bordläggning, hade närmare bestämt sin
mening genom yrkandet, att Hr Gripenstedts anförande, så vidt
det innefattade anklagelser emot Riksg:sKont:s Fullmäktige, skulle
läggas på bordet. Rörande påföljden af ett sådant yrkande inne¬
höll grundlagen icke något stadgande, men härvid förekom att
återremiss var begärd, och i alla händelser kunde begäras, och
att, om återremiss beslöts, de anmärkntr, som blifvit gjorda, borde
till Utsk. åtfölja. Om det då vore en ledamots rätt att bordlägga
ett af de yttranden, deri dessa anmärkn:r förekommo, så skulle
derigenom Ståndets rätt att till Utsk. återremittera det förevända
Betänk., jemte de gjorda anmärknme, vara uphäfd; och i följd
deraf trodde Hr Gr. o. Landtm, att ett yttrande, afgifvet vid pröf-
ningen af ett Betänk., hvaröfver definitivt beslut vid det tillfället
bör af Ståndet fattas, icke kunde af någon ledamot särskildt läg¬
gas på bordet.
Gr. Frölich: Jag bekänner att Hr Gr. o. Landtm, utredt
det grundlagsenliga i den af mig framställda begäran på ett sätt,
som nödgar mig afstå derifrån. Men jag bekänner jemväl, att jag
fann mig lika så perplex, som någonsin Axel Oxenstjerna, när han
tänkte öfver penningens natur, då jag först afhörde denna discus-
sion. Jag har dock nu fått litet mere reda på förhållanderna, och
denna reda gör, att jag visst icke vill med berådt mod föranleda
en fortsättning af en tvist, som kan hafva ganska vådliga följder
för Svenska Statens kredit vid de tillämpade låne-operationerna, i
fall hvad som här passerar blir bekant. Jag skulle tvertom vilja
gå så långt, att om Hr Gripenstedt och Gr. Lagerbjelke tilläte
det, skulle jag anhålla att hela denna discussion finge utgå ur
prot:t. Men som jag icke vet huru en sådan framställning kan
uptagas, får jag blott till svar på hvad Hr Gripenstedt anmärkt
emot mig, eller att mina anmärknir emot honom skulle hafva varit
något för hvassa, nämna att, på den ståndpunkt discussionen stod,
Don 18 April e. m.
319
när Gr. Lagerbjelke hade afgifvit sitt första försvar, kunde jag
verkligen icke undgå att, för min del, lägga skulden vid Hr Gri-
penstedts dörr, för det han icke förr än nu framkommit med sina
anmärkn:r. Jag får emedlertid göra honom en amende honorable
för min framställning. Nu åter har Gr. Lagerbjelke utredt och be¬
svarat de gjorda anmärkn-.ne på ett sätt, som gör att jag ännu en
gång är lika perplex öfver frågans ställning. Jag skall likväl tacka
Ilr Gripenstedt hvarje gång han, på den plats han bekläder, vill
draga den slöja tillbaka, som hvilar öfver våra s. k. R. St:rs verk,
och hvilken andra ledamöter, ehuru de känna förbållanderna, vilja
draga tillsammans.
1 mitt föreg:de yttrande har jag icke vidrört StatsUtsk:s Ut¬
låt. Jag har ännu en sak outredd med detta Utsk. i afseende derå,
att Utsk. på Riksg:s-afdeln:n fördolt en missräkning, som lärer
blifvit begången i afseende på Riksg:sKont:s tillgångar vid början
af Riksdagen, men hvarom R. St:r aldrig fingo någon kunskap.
Utsk. har äfven nu gått ganska mystiskt till väga då det, för att
inleda R. St:r att fatta ett beslut i denna fråga, lemnat Ständerna
och hela landet i fullkomlig okunnighet om huru Rikets finanser
befinna sig. Detta är en vigtigare fråga, mine Hrr, än den om
hvilkendera som begått fel, antingen Regeringen eller Riksgrs-
Kont. Det kan icke vara nödigt att Gr. Lagerbjelke här kan för¬
svara sig såsom f. d. ledamöt i RiksgisKont.; ty sedan han fått up-
drag att inträda i ett annat R. St:rs verk, der sekretessen funnits
förr, får han tillräcklig erfarenhet om hvarjehanda kastningar och
förändringar i penningetillgångarne och, såsom jag vid Riksdagens
början anmärkte, brukas det såsom någonting hörande till pjesen,
eller hörande till BankoUtsk., att mångla med siffror. Jag säger
icke detta för att kasta någon skugga på n. v. Ordfiden för Full¬
mäktige i R. Sl:rs Bank; jag blott önskar att de båda stridande
Hrr:ne måtte begagna första tillfälle ätt gör3 upp saken med hvar¬
andra, så att vi ånyo må kunna tro, att en entente cordiale är
rådande emellan Regeringen och R St:rs Fullmäktige, eller åt¬
minstone deras Ordf:de, samt vi derigenom kunna äga anledn. till
någon förhoppning för framtiden i afseende på de stora företag
och låne-operationer, hvaruti vi nu äro färdiga att kasta oss.
Ilr Printzensköld, Carl: Jag utbeder mig R. o. Ad:s
benägna ursäkt för det äfven jag vågar besvära R. o. Ad. med an¬
förande af några ord i denna fråga. Orsaken inses lätt, då jag va¬
rit Fullmäktig i RiksgtsKont. och således äfven utgjort föremål för
de svåra anfall, som blifvit riktade emot ltont:s förvaltning af så
väl en utaf Konungens Rådgifvare, som af en annan ledamot af
detta Stånd. Jag vill härvid icke ingå i något särskildt svaromål
på alla de anklagelser, som blifvit framställda mot Fullmäktige,
utan jag åberopar i det fallet hvad Gr. Lagerbjelke i saken gen¬
mält, enär hans båda anföranden äro så fullkomligt uplysande och,
enl. min upfattning, tillfredsställande, att jag dervid icke har nå¬
gonting att tillägga.
320
Den 18 April e. m.
I formelt hänseende ber jag deremot alt få anmärka, hurule¬
des Fullmäktige redan för en månad sedan erhållit décbarge för
sin förvaltning, och det förefaller mig då högst oväntadt, att icke
säga oförklarligt, att man nu har upträdt med anmärknrr emot en
sålunda déchargerad förvaltning. Om R. St:rs Const.Utsk. skulle
företaga sig att ingå i granskning af StatsRåds-prot:n för en lid,
för hvilka Konungens Rådgifvare redan blifvit déchargerade, och
detta Utsk dervid skulle göra Regeringens åtgärder till föremål
för anmärknrr, månne Konungens Rådgifvare skulle dermed finna
sig belåtna, och månne de ens skulle anse sig böra på dylika an-
märkn:r ingå i svaromål? Skulle de icke grundlagsenlig!, och så¬
ledes deras rättighet likmätigt, kunna förklara att anmärkn:ne voro
obefogade, emedan Konungens Rådgifvare redan erhållit decharge
för den tid, hvarom fråga vore, och att Const.Utsk. hade grund¬
lagsvidrigt förfarit, då det tillåtit sig att ingå i bedömande of åt¬
gärder, de der icke lagligen kunde blifva föremål för dess hand¬
läggning? Samma rätt har äfven jag emot dem, som nu upträdt
med anmärknrr och anklagelser emot Fullmäktige i RiksgrsKont.
Hr Gripenstedts citation af K. Sirs Bref d. 29 Juli 1856 är
visserligen, i hvad ordalagen belräffar och så vidt jag kan min¬
nas, riktig; men jag tror att Hr Gripenstedts upfattning af detta
Bref är rakt stridande emot den tolkning, som både jag, och många
med mig, ansett deråt böra gifvas. Ilr Gripenstedt har nemi. så
tolkat detta Bref, att det skulle bero på R. St:s beslut, huruvida
de medel, som från StatsKont. biefvo öfverlemnade till Riksgrs-
Kont., för att göras för den allmänna rörelsen tillgängliga, skulle
åter kunna indragas. En sådan slusats hafva Fullmäktige aldrig
kunnat draga af ifrågav:de Bref, emedan ordalagen icke dertill
gifva anledning, och då må det också ursäktas Fullmäklige om de,
i enlighet med det för dem gällande reghle, upfattat innehållet
af det Nåd. Brefvet så, att de väl gjort medlen fruktbärande, men
sedermera äfven, i den ordning besagde reghte stadgar, tillgäng¬
liga för R. St:r, utan att det på Sländerna sjelfva skulle bero när
medlen borde indragas. Jag tror ock att en föreskrift i sådan syft¬
ning, från Regeringen till Riksg:sKont. icke hade varit grundlags¬
enlig.
Beträffande Hr Gripenstedts anmärkn:r ang:de tillämpningen
af 1844 års K. Bref, så vitsordar jag fullkomligt riktigheten af
hvad Gr. Lagerbjelke derom anfört. Det skulle vara omöjligt att
afsluta det vidlyftiga arbetet med riksbokslutet, derest icke detta
genast böriade och fortsattes allt eftersom Statens särskilta räken¬
skaper inkommo. Följaktligen måste det vara klart, att när under
Okt. månad år 1856 Tullverkets räkenskaper för år 1855 inkommo i
fullständigt skick, så såg man redan på de ovanligt stora öfver-
skotten, som tull-upbörden för det året hade lemnat, och när man
i sammanhang dermed tog i betraktande, att å Statsverkets öfriga
inkomst-titlar några brister för 1855 icke voro att befara, så var
det en naturlig följd af föreskriften i 1844 års K. Bref, att de
öfverskotter, som StatsKont. såg hafva upkommit å 1855 års tull-
upbörd, genast borde till RiksgisKont. aflemnas, så att jag till och
med
Den IS April e. m.
3äl
med vågar påstå, att 1856 års K. Bref varit Öfverflödigt, och
att RiksgrsKont. gerna kunnat, på grund af 1844 års Bref, erhålla
medlen från StatsKont.
Gr. Frölich har omtalat en missräkning, som skulle hafva ägt
rum i Riksg:sKont. i afseende å dess tillgångar. Jag anser mig
böra förklara, att någon sådan icke skett, och jag tror mig tillika
kunna uplysa anlednm, hvarföre ett dylikt rykte har upkommit.
Enl. pluralitetens bland Fullmäktige fattade beslut skulle nemi.
de i och för Jernvägs-anläggningarne utgifna medlen icke betrak¬
tas såsom en utgift från Riksg:sKont., utan såsom ett lån derifrån
för dessa Jernvägar, samt bokföras såsom en fordran, hvilken Riksg:s-
Kont. ägde hos Staten, i egenskap af ägare till Jernvägarne. Der¬
igenom upkom det besynnerliga och, efter min åsigt, oriktiga för¬
hållande, att den öfver Kont:s tillgångar uprättade tablåen utvi¬
sade en tillgång, flera milkr större, än den i sjelfva verket var.
Enl. den mening, jag vid detta tillfälle uttalade, hade man, vid
upgörandet af tablåen öfver Riksg:sKont:s ställning, bordt å ena
sidan uptaga alla tillgångar och å den andra alla utgifter, utan
afseende på om dessa sednare ägt rum för ena eller andra ända¬
målet. Då hade man fått en fullkomligt klar blick öfver Kont:s
ställning i det hela. Men så skedde icke, och deraf har det ryk¬
tet upstått, alt en missräkning blifvit begången i Ril<sg:sKont.
Jag beklagar emellertid att förvaltare af allmänna medel,
hvilkas befattning är ganska ansvarsfull, blifvit så behandlade, som
förhållandet i detta fall varit med Fullmäktige i Riksg:sKont.; och
detta behandlingssätt bekräftar sanningen af det gamla ordspråket:
»ändan kröner verket.» Under lyckliga konjunkturer, då räknas
förvaltarne till förtjenst allt hvad som sker, men under motsatta
förhållanden kunna de icke nog klandras för fel och bristande för¬
utseende. Om konjunkturerna, i st. f. att gestalta sig på ett för
landet ofördelaktigt sätt, hade, såsom händelsen var år 1850, va¬
rit af alldeles motsatt egenskap, så att stor tillgång funnits på
penningar, och om Riksg:sKont., begagnande sig deraf, verkligen
hade uptagit lån till betydliga belopp, hvarigenom stora räntebä¬
rande summor legat i Kont:s kassa, under det att det haft flere
milkr öfverskott att disponera, hvad hade väl då blifvit följden?
Jo, att StatsUtsk. och R. Skr klandrat Fullmäktige för det de lå¬
nat penningar, som genom de stora öfverskotten gjorts öfverflö-
d i ga, i st. f. att upskjuta med uplånings-operationerna , intilldess
behofvet af dem hade inträffat. Nu deremot har man velat reson-
nera bort den § i Riksg:slvont:s regkte, som uttryckligen stadgar,
att Fullmäktige äga uplåna penningar endast i den mån dispo¬
nibla tillgångar tryta; och man har lagt Fullmäktige till last att
de underlåtit anlita lånevägen, ehuru, på sätt Gr. Lagerbjelke
ådagalagt, och hvarom äfven Riksg:sKont:s räkenskaper bära vittne,
Konks tillgångar varit fullt tillräckliga för att bestrida alla de
detsamma åliggande utgifter. Att R. St:r på Riksg:sKont., under
brinnande Riksdag, anvisat betydliga utgifter, och att Fullmäktige
icke varit beredda att för dylika utgifter hålla medel tillhanda,
det må väl icke tillräknas Fullmäktige såsom fel eller anses så-
V. H. 21
322
Hen 18 April e. m.
som bevis på en vårdslös och illa handbafd förvaltning. Må mari
i stället skylla sådant på dem, som gjort anvisningarne på Kont.,
utan att först hafva försett det med nödiga fonder, men icke emot
dem, sorn haft det ansvarsfulla kallet att förvalta Statens medel,
framkasta beskyllningar, hvilkas befogenhet af intet sakförhållande
bekräftas, och hvilka derföre innebära en hög grad af orättvisa.
Gr. Lagerbjelke: Sedan discussionen i sak numera tyckes
vara afslutad, anhåller jag att få tillägga några ord ang:de det
formella af frågan, samt dervid protestera mot ett yttrande af en
talare, som förklarat, del han helst velat draga en slöja öfver hvad
som tilldragit sig inom RiksgrsKont., och att han derföre icke. då
DéchargeBetänk. förevar, framställt några anmärkn:r emot Full¬
mäktiges förvaltning. Detta hade likväl varit hans skyldighet, eme¬
dan de anklagade då hade varit i tillfälle att försvara sig, och B.
o. Ad. att fälla sin dom. Den välvilja, som den värde talaren så¬
ledes säger sig velat, genom detta sitt sätt att gå tillväga, ådaga¬
lägga, anser jag kränkande både för Ståndet och för de anklagade,
samt får på det högsta deremot protestera.
Hr von Troil: Med anledn. af Gr. Lagerbjelkes sednaste
yttrande ber jag endast att få erinra derom, att jag vid början af
mitt anförande förklarade, att jag helst skulle önskat att liela sa¬
ken blifvit öfverlemnad åt glömskan, emedan jag icke trodde det
vara gagneligt att det sätt, hvarpå låne-transaktionerna blifvit be-
drifna, komme till utlandets kännedom. Då likväl denna sak icke
blott inom de andra Stånden, utan äfven i tidningarne, blifvit fö¬
remål för upmärksamhet, äfvensom anmärkn:r här, på detta rum,
blifvit mot Fullmäktige framställda, tror jag att något hvar skall
finna, att det varit både min rättighet och pligt att tillkänna¬
gifva mina tankar öfver det sätt, hvarpå Fullmäktige handhaft
ifrågav:de angelägenhet, särdeles som detta just är orsaken till den
förlägenhet, hvaruti Riksg:sKont. nu befinner sig.
Hr Gripenstedt: För att icke längre trötta R. o. Ad.,
som synes längta till ett slut af frågah, skall jag inskränka mig
till besvarande af blott den anmärkn., som Gr. Lagerbjelke, med
iakttagande af en väl beräknad klimax, ställt i slutet af sitt förra
anförande. Hr Gr:n har nemi., för att kunna gifva 1844 års Bref
en helt annan betydelse än detsamma i sjelfva verket har, upställt
saken så, som om do olika skattetitlarne, och deras möjliga öfver¬
skott särskildt redovisades och (ill Riksg:sKont. liqviderades. Denna
förutsättning är likväl alldeles oriktig; ty äfven om resultatet föl¬
en eller annan titel tidigare kan vara kändt, måste likväl resulta¬
tet i det hela först kunna aproximativt beräknas innan någon li¬
qvid emellan Stats- och Eiksg:sKont:n får ske.
På samma sätt sker älven vice versa, då Riksg:sKont. skall
ersätta bristerna i förslags-anslagen och upgöra sin liqvid t. ex.
med KrigsColhm, hvarom Gr. Lagerbjelke säkerligen ej är i okun¬
nighet.
Dsn 18 April e. m.
32.8
Men afven om det alldeles oriktiga antages, eller alt 1855
års öfverskott, enl. 1844 års Bref, hade bordt aflemnas lill Riksg:s-
Kont. redan före denna sommar, så ber jag att såsom ett sur plus
af bevisning för milt påstående få fasta upmärksnmheten derpå, alt
dessa öfverskott, hvilkas belopp ännu icke Sro ens approximativt
bekant, troligen icke utgör mera än omkring hälften af hvad K.
M. förliden höst låtit till Riksg:sKont. aflemna. Och likväl vill
Gr. Lagerbjelke äfven på den andra hälften, som tillhör 1856 års
öfverskott, tillämpa 1844 års Bref. Genom denna korta uplysning
hoppas jag äfven hafva återfört Gr. Frölich på min sida.
Slutligen ber jag ock, att med anledn. af Gr. Lagerbjelkes
upgift, att han reserverat sig mot det beslut, som föranledde den
förklaring af Riksg:sKont:s Fullmäktige, hvilken jag härstädes till
en del anfört, få å min sida tillkännagifva, att jag om detta för¬
hållande icke äger någon kännedom, hvilket åter har sin enkla
förklaringsgrund deruti, att den fråga, hvaremot Revisorerna gjort
anmärkn. (och som endast rörde en obetydlig bokförings-åtgärd),
ej på minsta sätt sammanhänger med de frågor, hvarom jag nu
yttrat mig, och att jag således icke haft den ringaste anledn. att derom
göra någon efterforskning. Hvad som för mig, och för alla andra
deremot mäste vara i delta afseende af intresse, är den tolkning
angrde betydelsen af uttrycket »disponibla tillgångar», som Hrr
Fullmäktige sjelfva afgifvit, och denna tolkning lärer väl också
omöjligen kunna bortresonneras, ehvad ock anledningen må hafta
varit till Fullmäktiges förklaring. För öfrigt behöfver jag säkert
icke påminna derom, att de anmärkmr jag nu ansett mig böra
framställa, icke i något hänseende varit riktade emot Gr. Lager¬
bjelke personligen, utan afse Riksg:sKont:s förvaltning i sin hel¬
het, och således just den majoritet af Fullmäktige, hvars förkla¬
ring jag tagit mig friheten upläsa.
Gr. Lagerbjelke: Det är just för att förekomma ett för¬
hållande, sådant som det den siste värde talaren omtalat, som 1844
års Bref utfärdades. F’örst gick det så till, att Riksg:sKont. fick
vänta på penningarne, hvilka i stället lågo qvar i StatsKont. un¬
der hela tiden, intilldess Rikshufvudboken blef färdig. För att nu
förekomma detta, stadgades i berörde K. Bref, att under pågående
arbeten med Rikshufvudboken, och i den mån StatsKont. deraf
kunde se om några öfverskott Opstodo, skulle dessa öfverlemnas
till Riksg:sKont. När således nu, enl. författn:n, Tullverkets rä¬
kenskaper för år 1855 skulle vara aflemnade d. 1 Okt. 1856, så
kunde StatsKont. af dessa räkenskaper se, att Tullverket lemnado
oerhörda öfverskott för år 1855, vida utöfver på andra Titlar fö¬
rekommande brister, och StatsKont. var då skyldigt alt till Riksg:s-
Kont. genast öfverlemna dessa medel, med rättighet naturligtvis
för StatsKont. att soidora sig dem vid det slutliga bokslutet. För-
fattn:ne äro ganska pålitliga stöd för den, som har dem på sin
sida, och det må visserligen vara förargligt, men lärer icke kunna
hjelpas, att de vid delta tillfälle gifva en obetydlig, enskild riks¬
dagsman rätt emot till och med Chefen för FinansDepart:tet.
324
Ben 18 April e. m.
Hr Printzensköld: Till hvad Gr. Lagerbjelke nu yttrat
ber jag att få tillägga, det den allmänna krono-upbörden för år
1855 både bordt och kunnat till sitt verkliga belopp vara känd
i så god tid år 1856, att deraf alldeles icke mött något hinder
för K. StatsKont. att, med tilllämpning af 1844 års K. Bref, up-
göra en approximativ kalkyl öfver Statsverkets ställning till till¬
gångar och utgifter för år 1855 just vid den tid år 1856, då de
omordade medlen till Riksg:sKont. levererades. Ty såsom af litet
hvar, och företrädesvis af Chefen för FinansDepartrtet, torde vara
kändt, aflades för 1855 års allmänna krono-upbörd redovisning d.
1 Maj 1856, hvilken redovisning, ehuru kallad summarisk, likväl
är ganska fullständig; och K. StatsKont. kunde således genast efter
emottagandet af de summariska räkningarne öfver 1855 års krono-
upbörd, hvilka inom medlet af Maj månad 1856 borde vara dit in¬
komna, se förhållandet emellan förstnämnde års allmänna krono-
upbörd i sin verklighet, och hvad deraf kunde på den ena eller
andra upbörds-titeln utgöra antingen brist eller öfverskott, jemfö¬
relsevis till beräkningen af dessa titlar uti RiksStaten. Medan
jag bar ordet ber jag att, i afseende på den förklaring, som Hr
Gripenstedt upläst och hvilken blifvit af Fullmäktige i Riksg:s-
Kont. afgifven, få nämna, att då han anser densamma innebära be¬
visning om dat gravamen han anmärkt emot Fullmäktige, detta
lika litet drabbar mig, som Fullmäktiges Ordfrde Gr. Lagerbjelke,
emedan jag vid tillfället var skiljaktig från den pluralitet, hvars
beslut i förklaringen försvaras, och delade den mening, som Ordf:den
hade yttrat.
Frih. Tersmeden: Det är endast i anledn. af Gr. Lager-
bjelkes sista yttrande, som jag begärt ordet. Gr. Lagerbjelke har
visserligen rätt deruti, att öfverskotten nu aflemnas tidigare än
förut; men han har orätt deruti, att de kunna aflemnas delvis, ty
något afiemnande kan icke äga rum förrän det, på sätt Hr Gri¬
penstedt yttrat, är kändt huruvida förslags-anslagen lemna större
eller mindre öfverskott eller brister. Dessutom torde Gr. Lager¬
bjelke icke kunna neka att de penninge-levereringar, som skedde på
grund af K. M:s Bref d. 29 Juli 1856, kommo vida tidigare, än de
eljest skulle hafva kommit, och derom är det som tvisten egentli¬
gen vänder sig. Nu öfverlemnades dessa penningar till Riksg:s-
Kont. med den särskilda föreskrift, att de skulle utsläppas i -den
allmänna rörelsen och komma densamma till godo, emedan den
ansågs vara tryckt; och då det icke torde vara nyttigt, att pen¬
ningar en längre tid ligga döda, lärer hvar och en, som tagit nå¬
got reda på förhållanderna, finna att denna Regeringens åtgärd var
ganska klok. Det må vara, att Gr. Lagerbjelke anser Fullmäktige
hafva förfarit rätt; jag tror att de handlat orätt, och förenar mig
med Hr Gripenstedt.
Hr Printzensköld: Det vore högst besynnerligt, om icke
RiksboksslutsKontoret skulle kunna börja sina arbeten förr än alla
Statens räkenskaper inkommit. Så vida detta Kont. skall kunna
D e n 18 A pr il e. m.
325
medhinna sitt vidlyftiga arbete inom utsatt tid, måste det ovilkor¬
ligen, allt efter som hvarje räkning för Kont. blir tillgänglig, börja
med uprättandet af de sammandrag, hvilka sedermera, när alla rä¬
kenskaper inkommit och hunnit omslutas, skola ingå i det hela, så
att Statsverkets ställning, i alla dess delar, deraf kan skönjas.
Hvad beträffar förslags-anslagen så vet jag, lika väl som Frih.
Tersmeden, att de kunna öfverskridas och äfven understundom lemna
behållning; men R. St:r hafva, åtminstone i sednare tider, gjort
förslags-anslagen så tillräckliga, att högst sällan några betydligare
brister på dem upkomma. Den största bristen har varit på ansla¬
get till fångars vård och underhåll; men i följd af gjord anmärk¬
ning öfver detta förhållande, hafva R. St:r, under de sednare Riks-
dagarne, gifvit så rikliga förslags-anslag för detta ändamål, att nå¬
gon brist sedermera icke upkommit Det är till och med exempel
uppå att hela anslaget, för ett eller annat år, icke utgått. Jag
tror mig härmed hafva visat, att Rikshufvudboken icke beböfver
vara afslutad innan öfverskotten, åtminstone till största delen,
kunna vara kända, äfvensom att StatsKont., så vida det icke emot
sin rätt vill hos sig qvarhålla dessa öfverskotter, långt förr än
Frih. Tersmeden förmenat är i tillfälle att aflemna dem till Riksgrs-
Kont., hvars rättighet det är att få medlen sig tillställda.
Hvad Hr Frihtns anmärkn.-r emot Riksg:sKont:s förvaltning be¬
träffar, så vill jag derom icke med honom tvista. Om Hr Frih:n
t. ex. möjligen någon gång, i egenskap af förvaltare i något en¬
skildt bolag, skullo, till följd af mindre gynnande konjunkturer,
vinna ett mindre fördelaktigt resultat af sin förvaltning, och en
elier annan anmärkn. derföre framställdes emot honom, så torde
han, vid sådana tillfällen, säkerligen icke kunna undgå att, lika
med mig, finna hurusom den mer eller mindre lyckliga konjunk¬
turen merendels tages till grund för det omdöme man fäller öfver för¬
valtningen, i st. f. att förvaltarens i hvarje hans handling ådaga¬
lagda goda och välmenande afsigter ensamt borde blifva rättesnöre
för detta omdöme.
Hr Cederschiöld: Jag skall endast yttra några få ord.
Man hör ofta talas om den riksdags-taktik, att man öpnar en
discussion öfver ett helt annat ämne, än det som utgör föremål
för öfverläggningen, och dermed fortfar så länge, till dess alla
ledamöter glömt hvarom fråga var. Nu är förhållandet alt alla ta¬
lare, som yttrat sig efter Gr. Posse, icke sagt ett enda ord om
den fråga, som utgör egentliga föredragnings-ämnet; och del är
af denna anledn. som jag ansett mig befogad att begära ordet, för
att besvara en anmärkn., som blifvit framställd af Gr. Posse, eme¬
dan den icke bifvit uptagen af någon annan. Hr Gr:n yttrade
nemi., att StatsUtsk. skulle hafva misstagit sig då det upgifvit,
att Riksg:sKont. icke hade tillgångar till bestridande af de uti
Utslcs Utlåt, föreslagna Irenne sista utgiftsbeloppen, samt alt det
i stället borde hafva sagt, att tillgångar funnes till alla utgifterna,
enär 11. St:r, vid sista Riksdagen, beslutat och updragit åt Riksg:s-
Kont. att uptaga lån till flera milbr. Häremot vore ingenting att
I) e n 18 April c. m.
säga, om StatsUtsk. hade tillstyrkt R. Si:r, att de ifiågavide sum¬
morna skulle utgå med uplånta medel, ty då hade det varit klart,
att om detta blifvit bifallet, skulle summorna komma att af Riksgis-
Kont. utbetalas endast i det fall att det lyckats få de afsedda be¬
loppen uplånte. Men då StatsUtsk. tillstyrkt R. Slir att anvisa
dessa medel på RiksgisKont. utan att tala om någon uplåning deraf,
så följer ju häraf att RiksgisKont. skall, af under händer hafvande
medel, utbetala dessa summor, äfven om de voro afsedda för an¬
dra ändamål. Det dr vid sådant förhållande, som hvar och en torde
finna angeläget att Utskis Utlåt., i omförmäide delar, återremitte¬
ras, och om StatsUtsk. då tillstyrker alt medlen skola utbetalas
och, derest ingen annan disponibel tillgång dertill finnes, att de
må anskaffas genom lån, så kan sådant utan inkonseqvens bifallas;
men att gifva en bestämd invisning på ett Kontor, som icke har
några medel, det anser jag, för min del, vara orätt, samt-vidblif-
ver fördenskull min anhållan om bifall till första delen af Utskis
hemställan och återremiss af den sednare.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förevide Utlåt, blifvit yrkadl,
dels af flere ledamöter bifall, dels af Gr. Anckarsvärd, med hvil¬
ken åtskillige talare instämt, att R. o. Ad. mätte bifalla Utskis
förslag, så vidt det angår de för fortsättande af Statens Jernvägs-
byggnader efter Maj månads ingång erforderliga 1,350,000 Rdr
Rmt, och i öfriga delar återremittera Utskis Utlåt.
Den härefter till bifall å StatsUtskis förevide Utlåt, framställda
proposin besvarades med starka Ja, blandade med Nej; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervä¬
gande.
Hr Dalman begärde votering.
Gr. Posse: Då redan tre Stånd fattat sitt beslut i denna
fråga, och detta således är IL Stirs, samt det dessutom är långt
lidet på natten, får jag hemställa till llr Dalman, huruvida han
icke villo afstå från den af honom begärda voteringen.
Uplästes till justering och godkändes följande votis-propos.
Den, som bifaller StatsUtskis Utlåt. N.o 55, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. StatsUtskis i Utlåt. Nio 55 fram¬
ställda förslag, så vidt det angår de för fortsättande afStatens
Jernvägsbyggnader efter Maj månads ingång erforderliga 1,350.000
Rdr Rmt, och varder Utlåt, i öfriga delar, på grund af deremot
gjorde anmärknir, till Utsk. återremitteradt.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, bortgått, och ordfide-plat-
sen blifvit intagen af främste närvide ledamoten, Fullmäktigen för
Grefliga ätten Nio 8, Oxenstjerna af Korsholm, Frih. Åkerhjelm,
De n 18 April e. m.
327
Jahan Carl, företogs voteringen, och vid dess slut befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sorn följer:
Ja — 5!.
Nej — 16.
Frih. Stael von Holstein, Fab. Wilh.: Jag får anmäla
tnin reservation mot det nu fattade beslutet, och tillika mot det
sätt, hvarpå Fullmäktige i Riksg.sKont. blifvit anfallna i en fråga,
deruti de redan erhållit decharge.
Hr Dalman: Jag får anmäla min reservation emot det sätt,
hvarpå StalsUtsk. behandlat denna vigtiga fråga, samt emot det be¬
slut, R. o. Ad. fattat, genom hvilket detta behandlingssätt blifvit
godkändt.
Hr Stjernsvärd: Jag anhåller att få instämma uti den af
Frih. Stael von Holstein nu afgifna reservation.
Hr af Geyerstam, Carl; Jag har icke velat deltaga i
den discussion, som här förevarit, med den utsträckning den er¬
hållit: men jag kan icke derföre gilla det sätt hvarpå StatsUtsk.,
i afseende på de ifrågavide medlens anvisande, gått till väga. Jag
anhåller derföre, att R. o. Ad. behagade tillåta mig att, i följd af
det beslut Ståndet nu fattat, få väcka följande motion.
Den härefter af Hr af Geyerstam uplästa motionen var så
lydande:
Vördsamt Memorial.
Genom bifall till StatsUtsIcs Utlåt. N:o 55, ang:de medels
anvisande för fortsättning af aibetena å vestra och sodia stamba¬
norna under innevide år, har R. o. Ad. nu beslutat att, i afräk¬
ning å de anslag till Statens Jernvägsbygnader, som komma att
af R. St:r beviljas, anvisa följande summor att, under loppet af
innev:de år, i mån af behof, från Riksg:sKont. utgå, nemi.:
efter Maj månads ingång Rdr Rint 1,350.000:
n Juli månads ingång 1,500,000:
» Sept månads ingång 750,000:
och efter Nov. månads ingång 270.000:
eller tillsammans Rdr lim t 3,870,000:
att till de föreslagna vestra och södra Jernstambunorna användas.
I fråga, om tillgångars beredande för dessa utgifters bestri¬
dande, har Utsk. endast ansett sig behöfva uplysa, att, efter hvad
Utsk. inhemtat, Riksa:sKont., utan hinder för verkställigheten af
de detta verk förut ålagde utgifter, bör kunna tillhandahålla den
under årets första hälft till utbetalning förfallande summa, hvar¬
vid jag ansett mig icke kunna underlåta att genom närmare un¬
dersökning af Kont:s n. v. ställning söka vinna uplysning huru¬
vida de behöfliga medlen å bestämda tider må vara att tillgå. Af
en d. 15 April upejord förslagsberäkning öfver Riksg:sKont:s in¬
komster och utgifter för tiden från nämnde dag tili den I Juli
visar sig att Kont:s inkomster, med inberäkning af n. v. kontanta
328
Den 18 April «. ra.
behållning, kunna beräknas komma att utgöra omkring 2,363,000
Rdr Bko, hvaremot utgifterna, under samma tid, utan beräkning
af ofvanberörde till Jernvägs-anläggningarne anslagne 900,000 Rdr,
som efter d. 1 Maj skola utbetalas, upgå till omkring 2,156,000
Rdr Bko, så alt till sistnämnde utgifters bestridande endast finnas
207,000 Rdr Bko.
Visserligen äger Riksg:sKont. fordringar och andra tillgångar,
hvilka skulle kunna belånas till dess Kont. erhåller den betydande
inkomsten af mera än 2 milhr Rdr Bko för åtskilliga upsagda, i
Aug. månad förfallande hypotheks-obligationer, men då en sådan
uplåning, under n. v. förhållanden, icke utan men för den redan
tryckta penningeställningen, kan verkställas, synes mig en annan
utväg böra utfinnas för anskaffande af de medel, som för Riksg:s-
Kont:s utgifter äro oundgängligen nödvändiga. En sådan utväg
vore att, såsom undantag för denna gång, befria Riksg:sKont. från
skyldigheten att d. 30 Juni inbetala det kreditiv af 1 milhn Rdr
Bko till R. St:rs Bank, som Kont innehafver och som kan åter
disponeras d. 1 Sept. Jag får således, med stöd af 56 § Riksd:s-
Ordn:n, vördsamt föreslå, att R. St:r må besluta
att förenämnde kreditiv å R. St:rs Bank måtte, om
behofvet sådant påkallar, af Riksg:sKont. få begagnas
äfven under instundande Juli och Aug. månader, så
att Riksg:sKont. befrias från den, enl. 198 § i nu
gällande regi:te, Kont. åliggande skyldighet att inom
nästkommande Juni månads utgång till Banken inbe¬
tala det lyftade kreditivbeloppet.
Om remiss till Stats- och BankoUtsk:n anhålles.
Hr Dalman: Af den motion, som nu blifvit upläst, har en
ytterligare bekräftelse vunnits derpå, att StatsUtsk:s ifrågavar:de
Utlåt, hade bordt återremitteras. Emellertid komma R. St:r der¬
igenom i tillfälle att för framtiden taga StatsUtsk:s Utlåt:n något
närmare i öfvervägande, då man ser att så betydlig missräkning,
som här ägt rum, blifvit begången. Jag anhåller att Hr Geyer-
stams motion måtte få hvila på bordet.
Hr Frih. o. Ordfin förklarade, att Hr af Geyerstams motion
komme att hvila på bordet, i följd af Hr Dalmans derom gjorda
begäran.
Justerades 2:ne prot:s-utdrag ang.-de de under innev:de ple¬
num af R. o. Ad. fattade beslut.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fidem protocolli
Albert Munck.
D en 22 April.
329
Onsdagen den 22 April 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Ordf:deplatsen intogs af främste närv:de ledamoten Fullmäk¬
tigen för Gr. Attén N:o 8 Oxenstjerna af Korsholm, Frih. Åker¬
hjelm, Johan Carl, som öpnade plenum med tillkännagifvande att
Hr Gr. o. Landtm, af sjukdom var hindrad att sig i detta ple¬
num infinna.
Uplästes till justering och godkändes nedannflmnde från Exped.-
Utsk. inkomne förslag till R. Stms underd. Skrifvelser till K. M.:
N:o 62, i fråga om anslag till uprätthållande af den Arméens
Pensionskassa åliggande pensionering;
N:o 63, om medels anvisande för fortsättning af arbetena å
vestra och södra Jernvägs-stambanorna under innevide år;
N:o 64, i fråga om anläggande af en elektrisk undervatlens-
telegraf emellan Skåne och ön Eugen ;
N:o 65, i ani. af väckt fråga om Styrelse- och Förvaltnings-
Verkens reorganisation;
N:o 66, ang:de stapelrätts beviljande för staden Wadstena; och
N:o 67, ang;de stapelrätts beviljande för staden Falkenberg.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af 2:ne ledamöter i
Const.Utsk.:
efter N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil, och N:o 260, Frih.
von Saltza, Anton Philip Carl; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 331, Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf; och
N:o 370, Frih. Paykull, Johan Gustaf.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.;
efter N:o 2074, Hr Kjerrulff von Wolffen, Fullm. Hr Lillie¬
höök, Erik Gustaf; samt af en supleant i samma Utsk., efter N:o
839, Hr Rehnberg, Carl Gustaf; och befunnos hafva blifvit ut¬
sedde till
Ledamot:
N:o 113, Gr. Ehrensvärd, Albert;
Supleant :
N:o 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang.
330
Den 22 April.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af supleanter i
Stats- och BankoUtskin ; och befunnos dertill utsedde i
StalsLlskottel:
efter N:o 2017, Hr Björnstjerna, Oskar Magnus;
N:o 1702, Hr Törnebladh, Gustaf.
BavkoUtskottet :
efter N:o 1479, Hr Ulfhjelm, Fullm. Hr von Knorring, Erik
Oscar ;
N:o 1901, Hr Olivecreutz, Fullm. Gr. Wrangel, Otto Gustaf.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:ts nedan-
nämnde d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Nåd. Propos:r till
R. St:r:
1 :o) ang:de utbetalning af innehållen och till Statsverket
indragen aflöning för de under krigsåren 1806—1810 fångne
ogifte Officerare och UndeiOfficerare med vederlikar;
2:o) ang:de sinnessjuke Löjtnanten vid Westmanlands Reg:te
Laurentz Georg Nikolaus Lindbergs upförande till pension å All¬
männa IndragningsStaten vid erhållande afsked;
3:o) om afsöndring af jord från IiyttmästareBostället vid
Skånska Hussar Reg:tet, kungsgården Sandby, för att till ny kyrko¬
gård för Sandby församling i Westra Göinge härad af Christian¬
stads län användas; och
4:o) eng:de afsöndring af jord från f. d. SergeantsBostället
vid WestaöthaDahls Reg:te, Lerdals stom, för utvidgande af Ler¬
dals församlings kyrkogård i Elfsborgs län.
Föredrogs K. Mits d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St:r, ang:de upförandet af en hufvudsakligen för
Postverket afsedd byggnad å K. Mits och Kronans intill K. Opera¬
huset i Stockholm gränsande tomt.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Med anledn. af den
nu föredragna K. Propos:n ang:de upförandet af ett nytt Post-hus,
anhåller jag få anföra några ord som torde få åtfölja den blifvande
remissen till vederbörligt Utsk. För min del anser jag den närv:de
tidpunkten olämplig för upförandet af ett dylikt för Stockholms
post-expeditioner afsedt hus. Vi veta alla att fråga är å bane
att i stort anlägga Jernvägar inom Riket, och att i hufvudstaden
skulle komma att upföras en å två bangårdar. Deras läge är dock
ännu icke bestämdt, och innan det blir fallet anser jag det alltför
tidigt att bestämma läget af ett nytt Post-hus. För att i allo
motsvara sitt ändamål, bör detsamma nemi. anläggas i närheten af
den blifvande bangården, för att derifrån befrämja en lätt och vig
transport af alla bref och paketer, som å Jernvägen komma att
fortskaffas. Det finnes derjemte ännu en anledn. för Post-husets
anläggning i närheten af sagde bangård. Det kan ju i framtiden
inträda, att postverket hos oss, på samma sätt som det sker i
Den 22 April.
:j3 i
Utlandet, kan komma att öfvertaga resandes forlskaffning å jern¬
vägar; det blifver således af stor fördel om Post-huset kommer att
anläggas så nära bangården som möjligt. Det säges, att det närv:de
Post-huset saknar nödigt utrymme. Jag tror detta likväl icke vara
fallet. Låt inrymmandet af postverkets expeditioner blifva hvad
det bör, hufvudsaken, och boställs-våningarne en bisak, och jag är
öfvertygad att utrymme icke skall saknas. Att förlägga en del af
expeditionerne en trappa upp uti den derstädes varande ljusa och
rymliga lokalen, vore vida lämpligare än som nu är fallet, sam¬
manföra dem alla uti den mörka och trånga bottenvåningen. Skulle
brist af boställs-vån ing för GeneralPostDirektör och PostEmbetsmän
härigenom upstå, blefve härigenom icke stor skada skedd. Det
enda, som härigenom blefve en följd, vore nemi., att innehafvarne
af dessa tjenster finge sig hyresersättning beviljad af postmedlen,
eller m. a. o., de fingo af postmedlen upbära den byra de nu
upbära af de personer till hvilka boställslägenheterne uthyras.
Men i anledn. såväl häraf som det i den K. Propos:n förekommande
förslaget om bostadsboställens anskaffande åt embetsman, tager jag
mig nu friheten att, med ledning af 56 §:n Riksd:sOrdn:n väcka
den motion, alt B,. St:r för sin del måtte besluta, att bosta 1 Is¬
lägen heter, som anslås till embetsman, icke må af dem borthyras,
utan skola af dem sjelfva bebos. Jag har kommit till denna åsigt
med anledn. af det ofog, som innästlat sig och på sednare tider
öfvergått till praxis, nemi. att bostäilslägenheter, som blifvit em¬
betsman anvisade, af dem bortbvres till andra personer.
Oafsedt det samband som emellan ett blifvande nytt Posthus
och en likaledes blifvande bangård bör äga rum, således utan att
härvid fästa något afseende, kan jag ingalunda gilla hvad som uti
den Nåd. Propos:n föreslås rör:de Post-husets upförande vid Carl
XIlI:s torg- Detta ställe har nemi. icke det centrala läge, som
ett Post-hus inom staden bör äga. Jag tillstyrker således, att
Post-huset tillsvidare må förblifva hvarest det är. Att gården är
trång för inrymmandet af en mängd hästar och vagnar, kan icke
bestridas, men om vi snart få jernvägar kommer väl icke i fråga
en synnerlig mängd hästar och vagnar för postens transporterande.
Jernvägen kommer då att såsom post-fortskaffningsmedel i de flesta
fallen begagnas. Såsom tillflykt för postverket att använda sina
öfverskottsmedel, är icke byggandet af ett nytt Post-hus af nöden.
Ändamål härtill finnes allt detta förutan. En vidsträckt och ända¬
målsenlig utväg härtill finnes t. ex. uti lindring af den öfverkla-
gade betungande postföringen : uti förbättrade vilkor för de, ganska
svår och mödosam befattning ägande postiljonerne; uti anskaffan¬
det af ändamålsenliga åkdon för postens forslande o. s. v.
Jag anhåller att dessa mina anmärknrr måtte få åtfölja remis¬
sen af den Nåd. Proposrn.
Frih. Cederström, Rudolf: Så vidt jag kan inse, inne¬
fattar det nu afgifria yttrandet en motion. Till närmare begrund-
dande af denna dess egenskap, begär jag att anförandet måtte
blifva på bordet hvilande.
332
Dan 22 April.
Hr Frih:n o. Ordfm yttrade, att såvida han rått upfattat Hr
Stjernsvärds yttrande, detsamma innefattat en motion, och att i
sådant fall den begärda bordläggningen ej kunde förvägras.
Hr Stjernsvärd: Visserligen förekommer en motion i
anförandet, men jag tror icke detta förhindrar att yttrandet kan
få medfölja till StatsUtsk. utan bordläggning, ty motionen inne¬
håller blott att R. Sl:r för sin del skulle besluta, att bosta 1 Is-
lägenheter, som anvisas åt tjenstemän, icke få af dem borthyras,
utan skola af dem sjelfva bebos.
Hr Frihrn o. Ordfm förklarade, att sedan Hr Stjernsvärd med-
gifvit att hans yttrande innefattade en motion och denna motion
blifvit begärd på bordet, densamma borde, enl. Grundlagen, blifva
hvilande på bordet till nästa plenum.
Hr Pal mcrantz, Joh. Mauritz: Hr Stjernsvärds yttrande
innefattar för det första anmärkn:r mot den K. Proposm och för
det andra en särskild motion, som icke har direkte sammanhang
med dessa anmärkn:r. Hvad de framställda anmärknme beträffar
så ber jag att få i dem instämma såsom varande ganska välgrun¬
dade. Sjelfva motionen, hvilken nu är bordlagd, torde framdeles
blifva tillfälle att yttra sig om. Jag anhåller således, att den del
af Hr Stjernsvärds yttrande, som innefattar anmärkmr mot den K.
Proposm, måtte få åtfölja till Utsk.
Hr Stjernsvärd: För att undvika det trassel, som synes
vara på väg att upslå, skall jag be att få skilja motionen från
mitt anförande i öfrigt.
Hr Fribm och Ordfm hemställde härefter om B. o. Ad., sedan
Hr Stjernsvärd begärt att från sitt yttrande få afskilja den del
som innefattade en motion, hvilken komme att hvila på bordet,
behagade till StatsUtsk. remittera K. M:ts ifrågav:de Nåd. Propos.
tillika med den del af Hr Stjernsvärds yttrande, som innefattade
anmärkmr dervid.
Kopades Ja.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:ts d. 18 den¬
nes e. m. på bordet lagda Nåd. Propos. till R. St:r, ang:de inlösen
till Kronan af Landsb:geResidenset i Hernösand och upbyggande af
LandtstatsEmbetshus derstädes.
Föredrogs K. M:ts d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St:r, ang:de upförande af en nybyggnad för Riks-
Arkivet.
Hr Hjerta, Lars: Om B. St:r vid denna Riksdag hade
mera tillgång på penningar än som erfordras lill de för handen
Den 22 April.
333
varande och redan i utsigt på framtiden ifrågasatta utgifterna,
skulle jag visserligen icke hafva framkommit med någon anmärkn.
mot den K. Proposin, som nu blifvit till R. St:r öfverlemnad,
men då det är allmänt bekant att de utgifter som redan äro i
fråga, så mångdubbelt öfverstiga inkomsterna, att större delen deraf
måste fyllasmed lån, så synes representationen hafva en fördubblad
skyldighet att iakttaga den största möjliga hushållning med af¬
seende å de förslag till nya byggnader som kunna komma i fråga.
Af sådan anledn. anhåller jag att få beledsaga den K. Propos:ns
remiss till Utsk. med den anmärkn., att såvida man afser en nöd¬
vändig sparsamhet, synes icke någon otjenligare lokal till arkiv¬
byggnad kunna väljas eller föreslås, än just den nu ifrågav:de
eller norra ändan af Carl XIif:s torg. Det är utan tvifvel för
R. o. Ad., likasom det på sin tid var för hela allmänheten, bekant,
att till en böljan väcktes fråga om att på denna plats förlägga det
nya RiksMuseum; detta gaf anledn. till långa undersökningar af
åtskilliga vederbörande äfvensom till meningsstrider och lång¬
variga debatter i tidningarne. Dessa meningsstrider hade också
till följd, att det till fullkomlig klarhet uplystes att blotta grun¬
dens läggande på denna sanka plats erfordrade en pålning, hvil¬
ken skulle till den grad upsluka penningar, att man ansåg bygg¬
naden derigenom komma alt blifva nära hälften dyrare än den
eljest borde blifva. Om likväl nu frågan vore om ett så beskaf¬
fad! residens, som fordrade en lysande utsigt eller nära gemenskap
med det K. Slottet, då hade det måhända icke varit skäl att göra
alltför mycket afseende på, att man skulle behöfva nära nog kasta
bort pengar för att få grunden i komplett skick, men för de gamla
handlingarne röride Sveriges Historia, hvilka utan tvifvel äro dyr¬
bara minnen från forntiden, torde det vara likgiltigt om de hafva
utsigt åt K. Slottet och Norrström, eller om de erhålla sin plats
längre upp på Norrmalm, der man icke behöfver utgifva någon
särskild omkostnad för grunden. Många platser kunna finnas längs
efter den ås, som löper från Gustaf Adolfs torg, utefter Brunke-
bergs torg ut till Observatorium, och det synes mig ingalunda
otjenligt om ifrågav:de byggnad kunde läggas i grannskapet af
WetenskapsAkademiens hus eller Observatorium. Jag kan icke
finna något skäl att för upbvggandet af ett arkivhus upoffra en
summa så stor, att räntan på de dertill uplånta kapitaler skulle
upgå lill ett många gånger större belopp än som åtgår för aflö-
ningen af sjelfva arkivets tjenstemän. Jag hoppas att StatsUtsk.,
utan behof af ytterligare utredning från min sida, skall begagna
den vink jag tagit mig friheten gifva, för att icke tillstyrka R. St:r
att anslå penningar till upförande af ett arkivhus på andra vilkor
än att dertill utses en plats sådan, att icke kostnaden för bygg¬
nadens upförande må alltför mycket öfverstiga värdet af det nuv:de
RiksArkivet. Jag anhåller att dessa mina anmärkn:r måtte få åt¬
följa den K. Propos:n till Utsk.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag har icke kunnat
undertrycka min förundran deröfver, att då motionstiden för R. St:r
Den 22 April.
är inskränkt till en månad, Regeringen likväl så utan återhåll
begagnar sin obegränsade motionsrätt för att gång efter annan af
R. St:r fordra nya anslag, hvaribland det nu på bordet liggande
belöper sig till nära en million. Jag hade äfven föreställt mig,
att Regeringen framför alla andra borde känna tillgångarne äfven¬
som att den ordinarie statsregleringen ännu icke inkommit på
R. Stms bord. flvad sjelfva den nu förev:de frågan beträffar, så
anhåller jag att äfven få bifoga den K. Propos:n en erinran, hvil¬
ken måhända vore för StatsUtsk. öfverflödig , den nemi. att icke
särdeles många år äro förflutna, sedan RiksArkivet med en bråd¬
störtad hastighet inköptes förStatens räkning, och att det således
icke kan annat än förundra R. St:r och deras kommittenler, att
efter så kort tid denna byggnad nu förklaras vara oduglig och
onyttig, samt att nya anslag fordras af den betydenhet, som nu
äskas. Hvad sjelfva summorna vidkommer, så får jag blott anmärka,
att man såsom lagstiftare vid sina besluts lättande bör taga det
förflutna såsom en vägledning för det närv:de eller tillkommande.
Se vi härpå, så finna vi t. ex. alt Museibyggnaden, för hvilken
äskades ett anslag af en half million, nu ånyo kräfver en half
million. Jag tror således, att den största varsamhet i detta hän¬
seende bör föregå StatsUtslcs tillstyrkande af den K. Propos:n,
hvarjemte jag förmodar, att R. St:r, med stöd af hvad erfarenheten
ådagalagt, måtte hädanefter något noggrannare se på sina beslut.
Jag anhåller att denna min anmärkn. äfven måtte få åtfölja till Utslc.
Frih. Posse, Joh. Aug., anförde skriftligen:
K. M:s Nåd. Propos. om anslag till upförande af en ny bygg¬
nad för RiksArkivet kan icke annat än emottagas med stor till¬
fredsställelse och tacksamhet, då man känner den nuv:de byggna¬
dens bristfällighet; enär till följd af den dåliga pålgrunden huset
ständigt sätter sig, i följd hvaraf det snart måste bli obeboeligt
och eldfara ständigt är öfverhängande. Vid den Nåd. Proposms
remiss till StatsUtsk. torde det likväl tillåtas mig få vidfoga några
anmärkmr rör:de den plats, hvarest den nya byggnaden blifvit
föreslagen att upföras. Först och främst förekommer det vådligt
att, då, som bekant är, stora massör af papper hafva en utom¬
ordentlig tyngd, upföra en byggnad, som skall innesluta betydande
qvantiteter deraf, å en plats, der grunden skall byggas på pålar.
Men om ock denna anmärkn. af en i byggnadskonsten oerfaren
anses böra förfalla, då den i den K. Propos. blifvit uptågen och
besvarad; så återstår dock en annan invändning, hvilkens vigt af
hvar och en kan inses, att nemi. RiksArkivet bör ligga i närheten
af öfriga Embetsverk. Då nemi. RiksArkivet icke endast innehåller
äldre historiska handlingar, utan äfven är alla StatsDepartms arkivi-
kontor, så inses lätt, alt det icke bör ligga aflägset ifrån dessa
Depart. och öfriga Embetsverk. Om häremot invändes, att vid
utlåning af handlingar från Arkivet, detsammas aflägsenhet endast
ökar vaktmästarens besvär; så bör likväl härvid ihågkommas, att
de handlingar, prot. och registratur, som sålunda skola dagligen
en lång väg bäras fram och åter, dervid löpa fara att skadas och
Deli 22 April.
335
förkomma. Ännu större blir dock olägenheten för de tjenstemän,
hvilka under någon tillfällig ledighet i embetsverken, vilja sjelfva
besöka RiksArkivet och der anställa undersökningar. Det är gifvet
att dessa ofta så nödiga personliga rechercher komma att under¬
låtas i följd af det betydliga afståndet.
Det är dock gifvet, att om någon fullt lämplig plats icke
finnes att tillgå, måste man åtnöjas med det bästa möjliga som er-
bjudes. Då likväl en sådan plats synes mig finnas, tager jag mig
friheten att derå fästa upmärksambeten. Jag kon icke annat än
på det högsta beklaga, att det första beslutet vid frågan om Riks-
Arkivets flyttning från K. Slottet, hvarigenom till RiksArkiv up-
läts Riksg.-sKontis bus, blef omintetgjordt. Men oaktadt uprifvan-
det af detta beslut sedermera orsakat många eljest obeböfliga ut¬
gifter och mycket besvär, måste jag ändock vidhålla den åsigt,
att nämnde hustomt ännu bör till RiksArkiv uplåtas. Denna
tomtplats förenar alla de väsendtliga egenskaper som erfordras för
ett RiksArkiv. Den är belägen i samma del af staden som Rikets
öfriga Embetsverk: den utgör ett isoleradt qvarter, beläget nära
vatten, så att eldfara är så ringa som möjlig; slutligen är äfven
grunden säker. Det skäl som förra gången anfördes emot uplå¬
tan det af Riksg:sKont:s hus till lliksArkiv var, att byggnaden vore
illa upförd så att den ej skulle kunna bära större tyngder. Om
äfven detta medgifves, så torde dock den upgifna olägenheten
kunna afhjelpas genom förändringar och tillbyggnader. Det synes
nemi. som om Riksg:sKont:s hus skulle kunna sålunda ändras och
tillbyggas, att nuv:de hufvudbyggnaden b i be hö 11 es oförändrad, men
att fly g la r n e aftoges till en del samt en ny facad upfördes ulåt
Birger Jarls torg. Denna nya byggnad blefve visserligen ej sär¬
deles bred, emedan gårdstomten är smal; men den torde dock
kunna bereda mycket utrymme till handlingars förvarande, enär några
trappor der ej behöfde anbringas, utan upgången blifva i den nuvide
hufvudbyggnaden, hvilken genom delar af flyglarne komme att
sammanhänga med det nya huset. Den gamla delen af huset,
som anses icke kunna bära pappersmassornas tyngd, kunde använ¬
das dels till bibliotbek dels till arbetsrum, hvilkas väggar icke
böra vara beklädda med handlingar. Antalet af forskare är nemi.
ofta ganska betydligt, så att flera rum härtill äro af nöden ; men
om tjenstemännen ej äro så många att de kunna vara närv:de i
alla de åt främmande uplåtna rummen, så vore ändamålsenligt att
dessa arbetssalar ej äro öfver fy 11 da med handlingar. En sålunda
emot Birger Jarls torg upförd hög och vacker byggnad blefve en
prydnad för platsen, och torde till en början bli tillräcklig att
inrymma de flesta nuv:de handlingar. En ytterligare fördel med
denna plats är, att der finnes utrymme för framtida tillbyggnader,
medelst flyglars byggande nedåt kanalen.
Emellertid medgifves gerna, att åtskilliga svårigheter måste
upstå vid en dylik förändring och tillbyggnad; likasom erfaren¬
heten vid inredningen af n. v. RiksArkivets hus visat olägenhe-
terne af att aptera ett vanligt boningshus till ett helt annat ända¬
mål. Bäst vore således att, efter borttagandet af Riksg:sKonl:s
33<;
Den 22 April.
hus, upföra en helt och hållet ny byggnad. Skulle R. St:r vilja
fatta ett dylikt beslut, blefve fördelarne stora, då man med ens
erhölle en solid, ändamålsenlig och prydlig byggnad; och kostna¬
den bärför skulle säkerligen icke upgå till så stor summa som
den, hvilken nu erfordras för uplorande af byggnaden å Carl XIII:s
torg, äfven om man till kostnaderne för den nya byggnaden ä
Riddarholmen inberäknade hvad som åtginge till iståndsättande af
RiksArkivets nuv:de bus samt Riksg:sKont:s ditflyttning.
Jag anhåller vördsammast, att detta mitt yttrande måtte få
åtfölja den K. Proposm till StatsUtsk.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Då jag i väsendtlig
mån blifvit förekommen af Gr. Anckarsvärd, Frih. Posse och Hr
Hjerta, inskränker jag mig till att förena mig i hvad dessa Hrr
yttrat.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag bade icke från bör¬
jan ämnat att begära ordet i denna fråga, men då jag börde Gr.
Anckarsvärd likasom framkasta beskyllningar mot Regeringen, der¬
före att densamma nu inkommit med förslag till upbyggande af en
ny byggnad för RiksArkivet, sedan, enl. Gr:ns uttryck, för kort
tid tillbaka belt brådslörladl ett nytt hus för samma ändamål blif¬
vit anskaffadt, bar jag ansett det vara min pligt att i R. o. Ad:ns
minne återföra, att det icke var Regeringen som föreslog inköp af
det hus, sorn till RiksArkiv nu begagnas, utan StatsUtsk. vid
1844 års Riksdag, hvilket, efter att hafva fått mottaga, som orden
i dess Betänk, lyda, »ett köpeanbud» på detta hus, omedelbart
tillstyrkte R. St:r att inköpa detsamma. Jag vågar till enhvar
hemställa, om det då är rätt att i detta hänseende framkasta före¬
bråelser mot Regeringen. Hvad nu ifrågav:de hus anbelangar, så
ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, hvilket förmodligen
icke heller är någon obekant, att detsamma är af en mindre solid
beskaffenhet. Vid anställda undersökningar bär blifvit utrönt att
för husets iståndsättande skulle erfordras icke mindre än 53,000
R:dr B:ko. Då man betänker detta, torde det icke böra anses för
misshushållning, ifall man icke vill nedlägga en så dryg kostnad
på en byggnad hvars utrymme är för inskränkt för ändamålet;
RiksArkivets dyrbara samlingar kunna icke der ordnas på ett
lämpligt sätt, de ligga i högar här och der, och hvarken forskaren
eller embetsmannen kan om dem taga den kännedom hvaraf han
är i behof. Vid sådant förhållande tror jag att hvar och en om saken
någorlunda underrättad skall med mig instämma deri, att ett nytt
arkivhus är af behofvel päkalladt, och hvilken plats kunde erbjuda
sig dertill lämpligare änden, snart sagt, vackraste Stockholm äger,
nemi. norra ändan af Carl XIH:s torg. Mot denna plats har Hr
Hjerta framkastat den många gånger förut gjorda invändning, att
grunden skulle vara alltför dålig. Jag får till bemötande deraf
endast åberopa de yttranden af sakkunniga personer, som omför-
mälas i K. Mits Nåd. Propos.
Gr.
Den 22 April.
337
Gr. Frölich, David: Det lärer vara otvifvelaktigt att det
hus, som nu till RiksArkiv begagnas, icke längre kan bära sin
tyngd, och alt således ett annat dertill måste utses. Härom torde
meningarne snart förena sig: men hvad som deremot icke är så
alldeles gifvet, är, att rätta platsen för anläggandet af ett nytt
arkiv skulle vara vid Carl Xlll:s torg. Jag är förekommen af
Frih. Posses anförande, och hade icke begärt ordet om jag vetat
att Frilen framställt förslag om Arkivets förläggande på Riddar¬
holmen. Jag kan icke inse nödvändigheten af att Riksg.-sKont.
hädanefter, om det kommer under samma form som våra öfriga
Verk, skall behöfva en så ypperlig lokal som den nuv:de, och det
vore mycket principenligare om Arkivet finge sin plats bland de
öfriga Verken som äro förlagde på Riddarholmen i närheten af
såväl Riddarhuset som öfrige R. Stms hus. Jag kan icke ingå i
något bedömande af hvad kostnaden härför torde belöpa sig till,
men otvifvelaktigt synes det vara, att kostnaden bör blifva mycket
mindre för tillbyggandet och inredandet af den hustomt, der Riksg:s-
Kont. är beläget, än att ånyo börja med bjelkläggning eller pål¬
ning på en plats som, efter hvad jag med säkerhet påminner mig,
är sådan att man kan drifva ner en jernstång på 70 eller 80
fots djup, och då träffas bara vatten. Att byggnadskonsten äger
medel att på hvad grund 6om helst, till och med en mosse, up-
föra palatser det känna vi till, men kostnaden det är en annan
sak. Jag får således förena mig i Frih. Posses yttrande.
Gr. Anckarsvärd: Frih. af Ugglas har upfattat mitt anfö¬
rande såsom ett anfall mot Regeringen. Jag anser mig med anledn.
deraf nödsakad erinra, att emellan anmärkn. och anfall är en stor
skillnad. I hvilkendera händelsen och huru det än upfattas,
drabbas ingalunda den nuv:de Regeringen deraf. Frih. af Ugglas har
uplyst om eller i minnet återkallat förhållandet med det förut
omnämnda inköpet och jag är honom derföre förbunden, ty ehuru
jag icke var i okunnighet derom, hade jag svårt att göra någon
anmärkn. vid detta förhållande, annat än för så vidt det stod i
sammanhang med nu förev:de fråga, men då Frih. af Ugglas lagt
särskilt märke vid Regeringens förfarande vid delta tillfälle, ger
det mig en ytterligare anledn. till anmärkn. mot Regeringen. Jag
anser nemi. att det icke är alls förenligt med sann konstitutionel
ordning, att R. St:r helt enkelt besluta utgifter af så beskaffad
natur som denna, utan att Regeringen på minsta vis deltager i
eller granskar beslutet. Om R. St:r fattat ett omoget beslut, så
hade det, enl. mitt begrepp om en sann och verklig konstitutio-
nalitet, varit Regeringens pligt att återhålla detsamma och att
icke gifva helgd deråt. Men nu deremot försiggick inköpet af
RiksArkivets hus och arkivets förflyttande dit så hastigt och oform¬
ligt, att R. St:r eller StatsUtsk. helt simpelt verkställde besigt¬
ning å huset, utan ens ÖfverlntendentsEmbetets eller någon annan
auktoritets hörande, utan att från Regeringens sida förspordes det
ringaste försök att återhålla ett beslut, som för Staten var otjen-
ligt och för de skattdragande skulle blifva betungande. Hvad för
V. H. 22
338
Deri 22 April.
öfrigt vidkommer min anmärkn. deremot, att Regeringen nu vid
denna tidpunkt framkommer med förslag till en ny Arkivbyggnad,
så får jag tillägga, att jag anser behofvet häraf icke vara så af
nödvändigheten påkalladt, att man icke kunde upskjuta med bifall
härtill, ifall Statens tillgångar icke skulle medgifva beviljandet.
Åtskilligt har blifvit anfördt mot sjelfva lokalen, härutinnan in¬
stämmer äfven jag, emedan jag anser att en sådan byggnad, i st. f.
att försköna Carl Xillts torg, skulle skämma bort det. I alla
stora städer, isynnerhet hufvudstäder, är behofvet af en vapenplats
allmänt erkändi; dertill är Carl XIII.s torg fullkomligt passande.
Jag har hört sägas, att man umgås med en plan att åter förvandla
detsamma till en slags lustgård eller park; efter mitt förmenande
skulle man härutinnan begå ett misstag då man betänker just
hufvudstadens behof af en vapenplats. J afseende på sjelfva lokalen
bar jag låtit mig berättas, och tror att man varit i tillfälle erfara
uti det förra orangeri-drifhuset, att den skulle vara särdeles be¬
svärad af fukt, och att denna fukt, som upstiger från ett f. d.
kärr, och hvilken är nästan omöjlig att förekomma, skulle med¬
föra handlingarnes hastigare förmultnande. Jag anhåller att mina
anmärkn:r måtte få åtfölja till Utsk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: När jag anmälde
mig hade Gr. Anckarsvärd ännu icke erhållit ordet; han har se¬
dermera tolkat mina åsigter, att nemi. Carl XIII:s torg skulle för¬
lora på upförandet af en dylik byggnad. I afseende på platsen för
RiksArkivet instämmer jag med Frih. Posse derutinnan, att lämpli¬
gast vore att förlägga detsamma på Riddarholmen. Det i den K.
Propos:n framställda alternativa förslag att, i händelse R,. St:r icke
skulle gil la förs la ge t om uplörande åfelt RiksArk i v bus å norra ändan
af Carl XIII:s torg, denna plats måtte få uplåtas till bebyggande
af enskild person, kan jag icke heller gilla, då jag anser att denna
öpna plats för intet fall vinner på att instängas af stora hus.
Slutligen torde såsom en liten oformlighet kunna anmärkas, att
äfven detta sednare ärende afgjorts på föredragning af Chefen för
Ecklesiastik-ärenden.
Hr Hjerta: Den discussion som ägt rum sedan jag förra
gången hade ordet, föranleder mig att för en kortare tid uppehålla
mig vid några deri förekommande omständigheter. Frih. af Ugglas
har upgifvit det sakkunnige män försäkrat, att en byggnad verk¬
ligen kan upföras vid norra ändan af Carl XlII:s torg. Det har
visserligen icke fallit mig in att tro det Regeringen skulle kunna
komma fram till R. St:r med Propos. att upföra en byggnad soro
skulle kosta en half million, utan att förut hafva hört dertill kom¬
petente personer försäkra att en byggnad på den ifrågav:de platsen
kan upföras; och min mening har ingalunda varit att bestrida
hvad Frih. af Ugglas i denna del yttrat; —kostnaden är en annan
fråga. I afseende derå får jag vidhålla mitt förra yttrande och
anhåller att Frih:n ville, för att närmare utreda denna fråga, kon¬
sultera det prot., sorn hölls bos den komité, hvilken blef af K. M.
Den 22 April.
3,10
tillförordnad att yttra sig öfver RiksMusei förläggande på den omnämn¬
da platsen. Jag tror att det icke heller kunde skada, om StatsUtsk. och
R. St:r med anledn. af hvad som här blifvit framstäldt, täcktes draga
sig till minnes åtskilliga projekter från föreg:de tillfällen, och sednast
med afseende på IliksMuseum, huru det nemi. möjligen kunde
hända äfven denna gången, att det första kostnadsförslaget upgår
till en half million, men innan byggnaden blir färdig tarfvas en
half million till. För att undgå en sådan kasus, tror jag det vara
lämpligt att välja en plats der man behöfver gräfva ner i sjelfva
marken så litet som möjligt.
Den af Frih. Posse föreslagna lokalen eller Riksg:sKont:s hus
anser jag lämpligare än den förut omnämnda, men får hemställa
om det, såsom man tyckes föreställa sig, är någon nödvändighet
att RiksArkivet blir förlagt i närheten af de andra Embetsverken.
För en sådan föreställning synes den tron hafva legat till grund,
att tjenstemännen från de andra Verken skulle behöfva springa
och hämta handlingar från RiksArkivet. Ulen nu är likväl förhål¬
landet, med undantag för Regeringens egna Departrr, sådant, att
några handlingar icke från RiksArkivet erhållas, såvida man icke
expedierar en skrifvelse till Just.Kanslern, och en enskild tjenste¬
man får icke alls låna några handlingar. Om således det är tid
att expediera en skrifvelse så måtte det också vara tid att skicka
en vaktmästare till grannskapet af WetenskapsAkademien eller
Observatorium, i hvilkas trakt jag förra gången förslagsvis fram¬
ställde att RiksArkivet kunde förläggas.
Frih. af Ugglas: Det var med en viss förvåning som jag
hörde Gr. Anckarsvärd rigta förnyade anmärkn:r mot Regeringen
i denna fråga. Gr:n har här framställt såsom anmärkn:svärdt, att
Regeringen, i händelse den insåg det olämpliga uti att inköpa det
nuv:de Arkivhuset, likväl icke motsatte sig ett sådant beslut. För
att ådagalägga det obefogade i denna anmärkn. och visa omöjlig¬
heten för Regeringen att vidtaga den åtgärd Gr:n påpekat, anhåller
jag att få uplysa att R. Stirs beslut i denna fråga innehåller det
R. St:r bemyndiga sina Fullmäktige i Riksg:sKont att inköpa ifråga-
komne hus så hastigt, att detsamma d. 1 derpå följande Okt. må¬
nad måtte kunna tillträdas. Huru skulle nu Regeringen kunnat
motsätta sig verkställigheten af ett sådant beslut? Månne den
skulle hafva anbefallt Fullmäktige att icke ställa sig R. Stirs före¬
skrift till efterrättelse? Vi hörde i ett föregtde plenum att Full¬
mäktige förlora medborgerligt förtroende om de taga föreskrifter af
andra än R. St:r. Jag skulle således tro att den gjorda anmärknrn
icke förtjenar något afseende.
Här har såsom en liten ofullständighet blifvit af Hr Dalman
påpekadt, att denna fråga skulle i sin helhet blifvit afgjord på
Chefens för EcklesiastikDepart:t föredragning. Jag får i detta hän¬
seende hänvisa anmärkaren till det Propos:n bifogade prot., som
utvisar att densamma varit föremål för gemensam föredragning af
Cbekne för Finans- och EcklesiastikDepart:ten. Hvad grunden be¬
träffar så vill jag icke besvära R. o. Ad. med att upläsa hvad
310
Den 22 April.
Proposm innehåller, men jag får be Hr Hjerta derpå kasta en
blick, då jag tror att han skall blifva lugnad i detta afseende.
ÖfverlntendentsEinbetet bar nemi. låtit verkställa undersökningar
genom pålningsprofs anställande, som lemnat det resultat, att en
hejare af 42 Lisp:s vigt icke förmått drifva ner pålen mer än
•|-:dels tum. Så är den grund beskaffad som icke skulle kunna
bära det ifrågav:de huset. Jag tror att om man genomläser den
K. Proposm, skall man finna sina farhågor något så när omintet¬
gjorda, äfvensom man erhåller en fullständig kännedom om hvad
grunden skulle kosta.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Frih. af Ugglas har isin
egenskap af Konungens rådgifvare här försökt att taga Regeringens
parti mot de af Gr. Anckarsvärd här framställda anmärkn:r. Han
har deruti handlat fullkomligt rätt och man bör derföre vara en
Konungens rådgifvare tacksam, men hvad som förefaller mig besyn¬
nerligt, är, alt då Gr. Anckarsvärd först framkastande 2:ne an-
märkn:r, Frih. af Ugglas endast besvarat den som var af minsta vigt.
Gr. Anckarsvärd uttryckte nemi. äfven sin förvåning deröfver, att
Regeringen i Riksdagens Gite månad (säger sjette!) inkommer med
Propos. om millioners anslag; kanske torde Frihrn hafva godheten
också uplysa oss om, huruvida detta förhållande skall komma att
fortfara, så att R. St:r alltid skola vara i fullkomlig okunnighet
om hvad K. Äl. eller Regeringen ämnar i anslagsväg föreslå, hvari¬
genom lätteligen hända kan, att R. St:r bevilja anslagssummor i
början af Riksdagen, hvilka aldrig blifvit beviljade om de kunnat
förutse, att Proposm under sednare tiden af Riksdagen skulle in¬
komma till hvilka anslags beviljande de möjligen anse sig mera
benägne, än till dem som redan blifvit afgjorde; hvarjemte på detta
sätt man icke kan veta huru länge det kommer att draga ut med
riksdagsärendena, helst frågorne tyckas vara underkastade svåra
födselplågor, då de framkomma i G:te månaden.
Gr. Anckarsvärd: Jag får börja med att bedja om ursäkt
att jag ånyo upträder utan att afse det mitt yttrande skall leda
till något resultat; men jag finner mig nödsakad att besvara Frih.
af Ugglas med afseende på inköpet af RiksArkivet. Jag har redan
yttrat att min anmärkn. icke kan drabba någon af den nuv:de Re-
geringspersonalen, men den påminnelse som Frih. af Ugglas gjort om
R. Stms allena-beslutanderätt i detta fall, kan jag icke till fullo
godkänna. Jag tror att Regeringen kunnat och bordt motsätta sig
ett beslut, som den ansåg oriktigt och mindre välbetänkt, som
detta också var. Jag föreställer mig att då Regeringens ledamöter
aldrig underlåta att inom detta Stånd, der de hafva representa¬
tionsrätt, understödja och befrämja alla de förslag till utgifter som
från Regeringen utgå, så hade det också otvifvelaktig! å andra
sidan, med det inflytande som Regeringens ledamöter naturligtvis
äga inom representationen i så beskaffade frågor, ålegat dem, om
de ansett beslutet vara förhastadt, de nödvändiga undersökningarne
icke vidtagna, om också icke till följd af enl. Grundlagen utstå-
Den 22 April.
341
kade pligt, åtminstone som deras moraliska förbindelse, att söka
hejda ett dylikt förfarande af R. St:r, hvilket verkligen är i sitt
slag så märkvärdigt att det förtjena! all den upmärksamhet som
jag deråt egnat, och som jag äfven önskar att utom representatio¬
nen slående personer måtte lägga märke till, på det att R. St:r
må taga sig till vara att icke för hastigt rusa åstad med sina
beslut.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Den beskrifning
som Frih. af Ugglas lemnat öfver RiksArkivets tillstånd är högst be¬
dröflig, enär han säger att handlingarne ligga der hoptals och
hela huset är i det skick att det börjat sjunka. Vid sådant för¬
hållande är det visserligen af stor vigt attén annan lämplig lokal
för dessa vigtiga handlingars bevarande erhålles, men utan tvifvel
är den anmärkn. icke obefogad som Gr. Anckarsvärd framställt,
eller att man vid väljandet af lokal bör tillvägagå med mera om¬
tanke än som förut varit fallet. Jag säger icke att klandret der¬
före drabbar Regeringen, utan det träffar dem hvilka på ett så
förhastadt och felaktigt sätt gått tillväga vid inköpet af en så be¬
skaffad lokal och tillika förskaffat sig dokumenter, som intygade
att den vore lämplig. Det vissa är emellertid att R. St:r blifvit
vilseledda och bragta till en utgift, som icke bordt ifrågakomma.
Då nu emellertid förhållandet är sådant, som Frih. af Ugglas uplyst,
nemi. att lokalen är oduglig för sitt ändamål, kan jag icke ut¬
trycka något klander mot Regeringen derföre att en Propos. blifvit
aflåten om en annan lokals anskaffande, utan anser jag tvärtom
att det öfverensstämmer med hvad man har rätt att vänta af Re¬
geringen. En annan anmärkn. som blifvit framkastad, är, att för¬
slaget blifvit så sent framlagdt. Ehuru denna anmärkn. ej synes
sakna skäl, bör man dock ihågkomma, »att det är bättre sent än
aldrig.» Hvad sjelfva lokalen beträffar, mot hvilken anmärkts att
den nu är dels alldeles för trång och dels icke har tillräcklig
fast grund, så finnes en ganska enkel utväg att få en lokal som
icke är behäftad med dessa fel, nemi. Riksg:sKont:s hus. Enklaste
sättet vore nemi. alt låta RiksArkivet och Riksg:sKont. byta lokal
med hvarandra, hvarigenom man tillskyndades den fördelen att
ändamålet vunnes, på samma gång mer än 100.000 Rdr bespara¬
des. Jag hemställer om icke StatsUtk. skulle finna det förslag jag
framställt lämpligt, och således tillstyrkt ett så beskaffadt utbyte.
Frih. Posse: Då Hr Hjerta såsom skäl för sin åsigt, att
RiksArkivet icke behöfver ligga i närheten af öfriga Embetsverk,
gjort felaktiga upgifter rörande vilkoren och sättet för bandlingar-
nes utlåning från RiksArkivet, får jag uplysa huru härmed rät¬
teligen sig förhåller. I allmänhet gäller den regel, att handlingar
från RiksArkivet icke få utlånas, utan hvar och en som der söker
uplysningar, får inhämta dem genom undersökningar på stället.
Från denna allmänna regel gälla de undantag, att l:o) ordinarie
tjenstemän inom Konungens Kansli få emot qvitto utbekomma hand¬
lingar, och 2:o) om Embetsverk utom K. Kansliet vilja till låns
Den 22 April.
erhålla i RiksArkivet förvarade handlingar, böra de derom afgifva
officiel embetsskrifvelse till RiksArkivet. Då således embetsman i
allmänhet icke kunna utbekomma handlingar, utan medelst sist-
berörda omväg, och det alltså för dem som vilja erhålla uplysnin-
gar är lämpligast att personligen i RiksArkivet anställa undersök¬
ningar; visar sig häraf behofvet af att RiksArkivet är närbeläget
öfriga Embetsverk.
Hvad åter beträffar Gr. Anckarsvärds anmärkn., att en ny
lokal nu genast icke vore af behofvet påkallad; så får jag uplysa
om, att sedan flera år tillbaka betydliga sättningar uti RiksArkiv-
byggnadens murar egt rum, hvilka, då de fortgå, gifva anledn. befara,
att byggnaden snart blir obeboelig samt eldsvåda kan utbryta derest
skorstenspiporna sönderbrytas; med anledn. hvaraf redan förra Riks¬
dagen byggandet af nytt hus för RiksArkivet påtänktes; ehuru
någon Nåd. Propos. till R. St:r då icke blef afgifven. Då således
en ny lokals anskaffande af nu upgifne orsak är af högsta behof
påkalladt, är klander mot Regeringen för ifrågavtde Propos. inga¬
lunda befogadt.
Hr Cederschiöld: Jag har nu erhållit en uplysning, som
ytterligare stärker mig i öfvertygelsen om riktigheten af det för¬
slag jag framställt, men som tillika åter kastar en anmärkn. på
Regeringen. Då det ifrågav:de huset inköptes, lärer verkligen
afsigten med detsamma hafva varit att förlägga RiksgisKont. der,
men det öfverlemnades åt Regeringen att bestämma om den ansåg
lämpligare att använda det till RiksArkiv. Det lärer således i
sista hand hafva tillkommit Regeringen att fatta beslut härom och
i så fall lärer väl också ansvaret för misstaget drabba Regeringen,
ty då hade väl fordrats att en fullständig undersökning föregått,
huruvida huset var af sådan beskaffenhet att det kunde bära den
tyngd som arkivets förflyttande dit skulle medföra.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Nåd. Propos:r till R. St:r.
l:o) ang:de erforderligt anslag för tillbyggnad af Wetenskaps-
Akademiens hus;
2:o) om beviljande af ytterligare anslag för upförande af ny¬
byggnad vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda;
3:o) ang:de uplåtelse till Upsala Läns Hushållningssällskap
af en Kronan tillhörig, vid Upsala stad belägen jordrymd.
Föredrogs K. M:s d. 18 dennes e. m. på bordet lagda Nåd.
Propos. till R. St:r, i fråga om anslående af f. d. Profossboställe!
vid Westgötba Reg:te, Backabo N;o 5 Thorbjörnsgården, till
boställe åt en särskild Länsman i vestra distriktet af Gudhems
härad och Skaraborgs län.
Den 22 April.
343
Hr Palmcrantz, J o h. Mauritz: Innan remiss af den
K. Proposm sker, ber jag att i ämnet få bifoga några uplysningar,
som blifvit mig meddelade af innevånarne i den ort som denna
fråga närmast rörer. Det härad hvarom nu är fråga har städse
utgjort ett distrikt för sig. Detta distrikt har föreståtts af en
underordnad landtstats-tjensteman, hvilken till LänsSlyrelsens be¬
låtenhet upfyllt sina åligganden, och detta så, att han på Läns-
Styrelsens tillstyrkande af K. M. erhållit särskild Nåd. utmärkelse.
Detta förhållande synes tydligt ådagalägga att en tjensteman varit
tillräcklig för att till allmän belåtenhet medhinna de göromål, som
inom nämnde distrikt ifrågakommit. Sedermera har visserligen
under de sista åren ytterligare en dylik tjensteman af Chefen för
Länsstyrelsen tillförordnats, så att göromålen varit delade mellan
2:ne, men förhållandet är att båda dessa tjenstemän hafva sin bostad
på samma ställe och att således, oaktadt de äro 2:ne, har inne¬
vånarne härigenom alldeles icke beredts någon lättnad, då de be¬
höfva besöka dem. Innevånarnes önskan, såvidt den blifvit mig
meddelad, innehåller att Gudhems härad för framtiden äfven måtte
få utgöra ett distrikt och icke vara deladt i 2:ne. Länsstyrelsen
bar af vissa orsaker varit af annan tanke och anser jag mig nu
böra med tystnad förbigå dem. Om för öfrigt, såsom föreslaget är,
nämnde härad skulle delas i 2:ne distrikter och således LänsSty-
relsens förslag gå igenom i StatsUtsk. och R. St:r dertill lemna
sitt bifall och således såsom lön till den ena landtstats-tjensteman-
nen anslås elt boställe, som likväl hörer till m i 1 i liesia ten, så kan
detta boställe efter 1871 ganska lätt komma att frångå denne tjen¬
steman, derigenom att det då kan återfalla till Westgöthe kavalleri.
Till 1871 gäller det kontrakt som är uprättadl mellan Westgölha
Regementes rusthållare å ena sidan och K. M. och Kronan å den
andra; men vid nämnde tid äro dessa konlrakter slut och då upstår
naturligtvis fråga huruvida de skola förnyas eller om Westgötba
Eeg:te skall återgå till kavalleri. Man ser tydligen häraf att
det är olämpligt, att på sätt den Nåd. Propos. innehåller, indela
ett så beskaffad! militise-bostalle till en landtstats-tjensteman och
jag är förvissad om att Höglofl. StatsUtsk., då frågan der kommer
att undergå närmare skärskådande, tager detta i öfvervägande.
Om Proposm emot förmodan skulle bifallas, så synes mig klart att
efter 1871 ett annat boställe för ifrågavide, efter mitt förmenande,
obeböfliga tjensteman måste anskaffas.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 18 den¬
nes e. m. på bordet lagda Nåd. Propos. till E. St:r, om beviljande
af anslag och lån för tomtreglering i den afbrända delen af staden
Ekesjö, äfvensom af ett byggnadslån åt nämnde stad.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:s d. 18
dennes e. m. på bordet lagda Nåd. Propos. till E. St:r, ang:de
förändring af portobestämmelserne för inrikes brefvexlingen.
344
Den 22 April.
Hr Frih:n o. Ordf:n hemställde om R. o. Ad., som beslutat
att Onsdagen d. 29 dennes företaga val af Elektorer till utseende
af komiterade för tryckfrihetens vård, behagade vid samma val¬
förrättning såsom vid föreg:de Riksdagar varit vanligt, utse 2:ne
supleanter; hvilket bifölls; hvarefter Hr Frih:n o. Ordf:n erinrade
att till följd af detta beslut vallistorne borde innehålla 8 namn.
Hr Hägerflycht, Nils Henr.: I anseende till en före¬
stående bortresa får jag anhålla att, med bibehållande af min riks¬
dagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet att vara elektor.
R. o. Åd. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag begagnar detta
tillfälle för att jemväl till prot. nedlägga min reservation emot
det sätt hvarpå den af Hr Gripenstedt uti sednaste plenum emot
Hrr Fullmäktige i Riksg:sKont. framställda anklagelse behandlades,
då discussionen derom fick fortgå i flera timmars tid, oaktadt jag
framställt den begäran, att frågan måtte blifva hvilande på bordet.
Som jag hade mig bekant, att Hr Gr. o. Landtm., till följd
af opasslighet, nödgats aflägsna sig från förmiddagens plenum och
ännu på e. m., ehuru i utöfning af sitt embete, ej var tili helsan
fullkomligt återställd, fann jag mig af grannlagenhet upmanad att
då, vid midnattens annalkande ej fortsätta mitt yrkande om frågans
bordläggning, helst jag visste att det i allt fall återstod mig en
annan utväg att få den på grundlagsenlig! sätt behandlad.
Det är denna utväg som jag nu anlitar, då jag härmedelst
vördsamligen, med stöd af 56 §:n Riksd:sOrdn:n, anhåller att få
väcka den motion, att StatsUtsk:s Htlåt. måtte infordras i anledn.
af Hr Gripenstedts emot Hrr Fullmäktige i Riksg:sKont. framställda
anklagelse: att de öfverträdt sina fullmakter; att de handlat egen¬
mäktigt; att de vidtagit åtskillige af Hr Gripenstedt upgifne åt¬
gärder, endast och allenast för att slippa undan den utväg, som
af R. St:r blifvit dem till vidtagande anbefalld, m. m. d., eller
m. e. o., att de på det mest eftertänkliga sätt, handlat i strid mot
sina pligter såsom R. Stms Fullmäktige.
Om det icke kan bestridas, att ju en, direkt anklagelse, af
beskaffenhet som denna, då den af någon bland R. Stms medlem¬
mar inom ett af RiksStm öppet framställes, aldrig bör lemnäs utan
upmärksamhet, så lärer det ock få medgifvas, att anklagelsen i
vida högre grad måste taga upmärksamheten i anspråk, då den,
såsom nu är fallet, framställes af en representant, som med denna
sin egenskap förenar jemväl den, att vara Konungens rådgifvare,
och som, till stöd för anklagelsens befogenhet åberopat, bland
andra handlingar, äfven K. Bref, dem angifvaren, i sin egenskap
af föredragande Depart:tsChef, kontrasignera!.
Då en sådan anklagelse af en sådan angifvare icke får eller
kan antagas hafva blifvit framställd af lättsinnighet eller förhastande,
så 8r det väl å ena sidan obestridligt att sjelfva det ursprung,
Den 22 April.
345
hvarifrån anklagelsen framkommit, lemnar en ganska stor tyngd
uti vågskålen för det antagandet, att anklagelsen ej bör kunna
sakna grund; men å andra sidan böra dock R. St:rs Fullmäktige
äga ostridig rätt att fordra, det ett sådant omdöme öfver dem icke
fälles ulan föregången noggrann undersökning af verkliga för¬
hållandet.
R. St:rs egen värdighet; aktningen för den Regering, hvaraf
angifvaren är medlem; likasom äfven den aktning, hvilken R. St:rs
Fullmäktige så fänge de fortfarande bekläda detta vigtiga förtroende,
aldrig må hafva förverkat,— allt bjuder att låta sanningen i denna
fråga få framträda i sin fulla dager, på det att den brottslige,
om någon sådan finnes, må blifva i laglig ordning tilltalad, men
den oskyldige deremot få i fullt mått njuta sin oskuld till godo.
Ehuru det är klart, att Hrr Fullmäktiges förvaltning under
den tid, för hvilken de redan erhållit décbarge, emot deras be¬
stridande, ej må blifva föremål för undersökning, tror jag dock
med den kännedom jag om dem äger, mig böra antaga, att de uti
en sådan fråga som denna, ej vilja begagna sig af nämnde invänd¬
ning; men om jag, mot förmodan, skulle misstaga mig uti denna
förutsättning, så får jag fästa upmärksamheten derpå, att Hr Gri¬
penstedt uttryckligen tillkännagifvit, att de pligtöfverträdelser, som
ban lagt Hrr Fullmäktige till last, skola hafva ägt rum efter den
tid, som den redan lemnade déchargen afsett, hvaraf således följer,
att någon undersökning om och pröfning af dessa nu angifna öfver-
trädelser af Hrr Fullmäktiges pligter ännu ej försiggått.
Jag anhåller vördsamligen att denna min motion måtte till
StatsUtsk. remitteras och att Hr Gripenstedts förutnämnde yttrande
jemväl måtte dit öfverlemnas, för att tjena till ledning vid ären¬
dets handläggning.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, och Frih. Stael
von Holstein förklarade, att de förenade sig sig med Hr Ceder¬
schiöld; hvarjemte åtskilliga ledamöter begärde den nu väckta
motionen på bordet.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 11 och 15 dennes
på bordet lagda Mern. N:o -9, i ani. af dels kontorsskrifvarne
H. T. Benckerts, L. F. Hedbergs, m. fl., hos Utsk. anförde besvär,
och dels åtskillige e. o. tjenstemäns ansökan om ersättning för
mistade inkomster.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., upläste en så lydande
motion :
Reg:sF:s 109:de g bestämmer tiden för R. St:rs sammanvaro,
till ärendernas handläggning till 4 månader.
Riksdagen har redan inträdt uti den 7:de månaden, och för
Svenska folket som står utom representationen, torde den t i Il-
rygga lagda tiden, ej utan skäl synas alltför lång, vid jemförelse
med hvad som egentligen blifvit uträttadt.
34K
Den 22 Apr 11.
Jag har ansett mig icke längre bora undanhålla min förmodan,
att StatsUtsk. för ärendernas beredning beträdt en oriktig och
med Grundlagens anda föga öfverensstämmande väg.
Jag hade föreställt mig, att de ordinarie statsutgifterne, up-
fattade i sin helhet, långt före detta bordt varit R. Stms slutliga
pröfning underställde.
Jag bade föreställt mig, att den ordinarie statsregleringen,
eller m. a. o., att utgifterne i och för statsmaschinens erforderliga
och orubbade gång i första rummet bade blifvit B. St:r förelagde.
Vi emottogo omsider, efter temlig lång förväntan, de 3:ne
första HufvudTitlarne och jag förmodade att de öfrige snart skulle
följa efter; men då detta icke inträffat, bar det synts mig, äfven¬
som många andra, att det af StatsUtsk. vid denna Riksdag vid¬
tagne sätt, att så till sägandes portionsvis förelägga R. St:r den
egentliga statsregleringen, varit mindre ändamålsenligt, då besluten
i dessa hänseenden endast borde fattas efter en föregången nog¬
grann pröfning af delarnes sammanhang med och beroende af det hela.
Vid sista Riksdag voro alla HufvudTitlarne inom de samtlige
EiksSt:n föredragne, bifallne, eller återremitterade emellan d. 11
och 22 April, då den Riksdagen likväl började en hel månad sed¬
nare än den nu pågående.
För mig ådagalägger Reg:sF:s 109:de § en så oafvislig rikt¬
ning för den väg som för Utsk:s verksamhet är utstakad, alt jag
icke tror mig alltför mycket fela i mitt omdöme, då jag tillåter
mig uttrycka en förundran, alt den synes icke hafva varit följd.
Då jag anser mig icke sakna anledn. till den förmodan, att
StatsUtsk:s åsigter i afseende å de återstående statsregleringsfrå-
gorne, icke mera än vid de afgifne, torde komma att särdeles af¬
vika ifrån K. M:s Nåd. Propos:r, så bardet synts mig att de ännu
felande HufvudTitlarne i ett sammanhang långt före detta bordt
till R. Stms pröfning varit framlagde.
Det har förundrat mig att jernvägsfrågan visar sig ämnad att
före statsregleringen föreläggas R. St:r.
Jag föranledes deraf att på grund af min öfvertygelse om fol¬
kets rättmätiga fordringar å representantens upmärksamhet, när
man synes aflägsna sig alltför mycket från Grundlagens anda, alt
deremot göra påminnelser, och det är af sådan anledn. jag tager
mig friheten anhålla om R. o. Adis medverkan till ett förständi¬
gande för R. Stms StatsUtsk. att skyndsamligen inkomma med de
ännu återstående HufvudTitlarne, då jernvägsfrågan näppeligen
torde af R. Stm böra företagas innan den ordinarie statsreglerin¬
gen åtminstone blifvit R. Stms skärskådande underställd.
Jag föreställer mig, att Svenska folket icke ulan ett visst
stigande bekymmer åser den tidsutdrägt, med hvilken de allmänna
rikdagsärendena jemförelsevis vid denna Riksdag behandlats; och
är det med hänseende dertill, jag tager mig friheten begära R. o.
Adis biträde vid den upmaning till StatsUtsk., att skyndsamligen
till R. Stm inkomma med de resterande HufvudTitlarne, jag tagit
mig friheten föreslå; och i hvilket ändamål jag anhåller om remiss
till StatsUtsk. af detta mitt vördsamma Mern.
D en 22 April.
347
Denna motion begärdes på bordet, hvarjemte Hr Dalman,
Wilh. Fredr. Achates, förklarade att han förenade sig med
Gr. Anckarsvärd.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 11 och 15 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 29, i ani. af väckta motioner om förändring i
vissa delar af KonkursLagen.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, ang:de föreslagen ändring af KonkursLagens
8\de §,
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Då motionen i denna
fråga blifvit af mig väckt, tager jag mig friheten framställa några
anmärknrr mot LagUtskrs afstyrkande af densamma. Mitt förslag
går derpå ut, att nuvarrde lagstadgande, sorn innehåller att kon¬
kurs icke skall anses börjad förrän ansökningen af Rätten är up-
tagcn, skulle förändras till den lydelse, att konkursen skulle an¬
ses börjad när ansökning till Rätten ingifven är. Detta nu gäl¬
lande stadgande har medfört ganska många olägenheter, ty det in¬
träffar nu ej sällan att en person, som anser sig insolvent och
aflemnar en förklaring derom till domstolen, icke genast erhåller
domstolens tillåtelse att göra cession. I synnerhet är detta för¬
hållandet på landet, och om således en person der inlemnar sin
afträdes-ansökning, ligger intet hinder för, åtminstone som lagen
vanligen tillämpas, att ända till dess ansökning vid inträffande ting
varder uptagen, hos honom låta verkställa utmätning, hvarigenom
en eller annan borgenär för sina fordringar kan vinna säkerhet i
en egendom, som egentligen tillhör det gemensamma boet. Detta
förhållande anser jag vara af den betänkliga art, att det bör före¬
byggas; och då detta, efter mitt förmenande, kan ske genom den
förändring jag föreslagit, finnér jag ock att LagUtsk. saknat skäl
att afstyrka densamma. Visserligen har Utsk. sagt, att i nu gäl¬
lande konkurslag åtskilliga vilkor stadgas för uptagandet af ces-
sions-ansökan, t. ex. att en under edlig förpligtelse undertecknad
förteckning å egendomen skall vara bifogad, hvilka stadganden icke
skulle stå rätt tillsammans med den förändring jag föreslagit. Men
om så verkligen är, hade Utsk. varit oförhindradt att föreslå dessa
obetydliga ändringar i sammanhang med min motion Den princip,
som ligger till grund för denna sednare, är dessutom antagen icke
blott af Lagberedningen, utan äfven i andra länders lagstiftningar.
I England t. ex. stänges all rätt för enskilde fordrings-ägare att
bemäktiga sig en gäldenärs egendom i samma stund han inför dom¬
stol förklarar sig insolvent. Det förslag som afgafs af den af K.
M. år 1850 nedsatta komité, för utarbetande af en ny konkurs¬
lag, bestående af Hr RiksArkivarien Nordström, Hr Assessor La¬
gergren och LagUtskrs n. v. Sekreterare Hr Assessor von Feilit¬
zen, gick ännu längre, emedan deri var stadgadt, att konkurs
kunde anses börjad flere månader innan ansökning ingafs, så vida
sådant yrkades af borgenärerna och rätten dertill lemnade sitt bifall.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss af den föredragna punkten.
348
Den 22 April.
Gr. Sparre, Erik: Motionären Hr Dalman har anmärkt
mot LagUtsk:s Betänk., att detsamma icke innehåller den förbätt¬
ring i Konkurslagen, som motionären afselt. Jag skulle likväl tro,
att äfven om det verkligen vore en förbättring, som motionären
föreslagit, är den till formen sådan, att den omöjligen kan anta¬
gas, hvadan således Utsk. torde vara ursäktadt för sitt afslag. Hr
Dalman har sagt att det n. v. stadgandet medför den olägenhet,
att om en konkurs-ansökning är ingifven till domhafvande eller
Rätten, så kan det oaktadt utsökningsmål fortfarande mot gäldenä-
ren handläggas, och den förmån för öfrige kreditorer, som genom
konkursen afses, vinnes sålunda icke. Jag tror att Hr Dalman häri
begått ett misstag. Han har citerat en § i konkurslagen, som ly¬
der så: »Konkurs kan anses börjad, när gäldenärens ansökning
uptagen är.» Men Hr Dalman tillägger härvid ett par ord: »af
Rätten uptagen är.» Jag får likväl anmärka, att uptagandet icke
alltid sker af Rätten, det kan äfven ske af domhafvanden, och
detta just för det fall, då Hr Dalman anmärkt att olägenhet kan
inträffa, eller då ansökningen ingifves till domhafvanden innan
tingets början, hvaraf skulle följa, att utsökningsmål ända till
inträffande ting kunde fortgå. Detta sednare är likväl icke förhål¬
landet, ty det beror på domhafvanden att uptaga ansökningen, och
då han mottagit den, och icke återlemnat densamma med förkla¬
rande att han icke kan den uptaga, då är den uptagen. Detta vi¬
sar sig af 4 § 1 Kap. KonkursLagen, som säger: »Der gäldenär
vid sin ansökning ej fogat boupteckning, så underskiifven som i
3 §:n sägs, varder ansökningen ej uptagen, utan skrifve Rätten
eller domhafvanden afslag derå.»
Man ser häraf, att antingen Rätten i staden eller domhafvan¬
den på landet är den som uptager ansökningen, och då den är
uptagen, hvilket visar sig deraf att domhafvanden ej skrifver af¬
slag derå, i samma stund afstannar utsökningsmålen. Hr Dalmans
resonnement hvilar således på ett missförstånd af ordet »uptaga»,
och det ändamål han afsett är redan vunnet genom konkurslagens
n. v. stadgande.
Hr Dalman yrkar, att vid frivillig konkurs skall konkursen
anses börjad när gäldenärens afträdes-ansökan vore inlemnad, och
vid tvungen konkurs, då Rätten dertill bifall gifvit. Om likväl
det vid något tillfälle är af vigt att konkurs så fort som möjligt
börjas, så är det väl vid den tvungna och icke vid den frivilliga
konkursen, ty det är just vid den tvungna af vigt att alla njuta
lika rätt, och då är det i synnerhet angeläget att en gräns sättes
mot de tillströmmande fordringsägarno, alt begagna ett medel,
som är så vanligt, då en persons obestånd blifvit kunnigt. Hr
Dalman har åberopat Lagberedningen, men denna har ett helt an¬
nat stadgande. Den säger att konkurs är börjad den dag gäldenä-
ren derom ansökning gjort. Hr Dalman åter föreslår den dag Rät¬
ten dertill gifvit sitt bifall. Utsk. kunde omöjligen tillstyrka en
sådan inkonseqvens, att i ena fallet konkursen skulle börjas när
ansökningen vore ingifven, och i den andra, då Rätten dertill gif¬
vit sitt bifall.
Den 22 April.
349
Motionären har påstått att den princip, som han förordar, är
antagen icke biott af Lagberedningen, utan äfven af andra länders
lagstiftningar. Jag har redan visat huru förhållandet är med Lag¬
beredningen, att Hr Dalman icke har reda på Lagberedningens
stadganden eller gjort sitt förslag derifrån i väsendtlig mån afvi-
kande. Men icke nog härmed, Lagberedningen har dessutom flera
andra stadganden. Om man skulle, såsom Hr Dalman yrkat, före¬
skrifva att konkurs skall anses börjad då ansökningen vore ingif-
ven, blefve deraf också en följd, att om boupteckning icke afces-
sionanten inlemnades, skulle Rätten kunna förordna att boupteck¬
ning verkställdes och tillika lägga egendomen i qvarstad. Båda
dessa stadganden finnas äfven uti Lagberedningens förslag, men
Hr Dalman har icke brytt sig derom. Ett nytt skäl hvarföre Lag-
Utsk. icke kan tillstyrka motionen.
Slutligen har Hr Dalman sagt, att den af K. M. år 1850
t. f. komité, i och för författande af en ny konkurslag, har anta¬
git denna princip eller gått ännu längre. Den yrkade att konkurs
skulle anses börjad lång tid förut eller vid den tid då, i följd af
granskning af cessionantens böcker, man finner att iian redan är
på obestånd. Denna grundsats är en helt annan och har alldeles
icke något sammanhang med den nu ifrägavide. Det är en helt
ny princip, som icke beror på hvarken om konkursen anses bör¬
jad då ansökning är ingifven eller uptagen, utan der går man
långt tillbaka för att undersöka när hans affärer äro så dåliga att
han kan anses insolvent. Det är mig icke bekant, att en sådan
princip är antagen i mer än handelslagstiftningen, och då handels¬
rätten är gemensam för hela verlden, är det också sannolikt att
denna princip blir, förr eller sednare, införd i vår handelslagstift¬
ning, likasom vår konkurslagstiftning sannolikt kommer att un¬
dergå väsendtliga reformer. En början dertill kan anses vara gjord
genom den lag, som vid sednaste Riksdag tillkom, ang:de förande
af handelsböcker, och då förslag till en ny konkurslag är redan
utarbetadt, och kan möjligtvis varda antaget, är det så mycket
mindre skäl att antaga dessa smärre förändringar, som Hr Dalman
föreslagit, och är detta äfven en orsak till LagUtskrs afstyrkande
af så väl denna punkt, som flera af de efterföljande. Jag anhåller
om bifall till denna punkt af Betänk.
Hr Dalman: Jag är icke nog lycklig att kunna godkänna de
skäl, Gr. Sparre anfört. Det är visserligen sanntattmin motion kunnat
vara fullständigare ån den är, och att jag kunnat föreslå en helt
och hållet ny konkurslag, men som jag icke haft tid att göra
detta, har jag åtnöjt mig med de nu föreslagna förändringarne.
Den uplysning Hr Gr:n lemnat att, enl. konkurslagen, cessions-
ansökningar kunna uptagas jemväl af domhafvande, var mig nog¬
samt bekant, men jag beklagar alt praxis på landet år, att dom-
hafvanden alldeles icke uptager ansökningen förrän Rätten dertill
lemnar sitt bifall, och i stad är det på samma sätt. Det är såle¬
des icke tillfyllest bevisa, att någon i RådsiufvuRm inlemnat sin
cessionsansökan, utan den skall ovilkorligen först pröfvas och bi¬
350
Den 22 April.
fallas af Rätten, innan cessionstillståndet anses inträdt. Det är
just denna förderfliga praxis, som gifvit anledn. till min motion.
Icke heller kan jag inse att det innebär någon inkonseqvens, om
en frivillig cession anses börjad, då ansökningen är ingifven, men
en tvungen, då Rätten dertill gifvit bifall. Det är nemi. icke utan
exempel att personer af blott kitslighet, och för att göra andra
skada, sökt tvinga dem till konkurs, ehuru deras affärer icke äro
i den ställning, att de behöft göra den. Då tyckes det verkligen
vara hårdt, att en person skall kunna sättas i konkurstillstånd,
endast det faller en af hans borgenärer in att yrka derpå. Det
är således icke utan giltiga skäl, som mitt förslag i detta afse¬
ende blifvit afgifvet. För öfrigt finner jag LagUtsk. fullt berätti-
gadt att, i händelse Utsk. anser några mindre förändringar i kon¬
kurslagen stå i omedelbart sammanhang med min motion, ex pro-
prio motu framställa förslag derom. Jag tror likväl att dessa för¬
ändringar icke tarfvas, utah att motionen ganska väl kan bifallas
sådan den är, utan att begå någon inkonseqvens, och att den skulle
både medföra ganska många fördelar och hindra många orättvisor.
Jag yrkar fortfarande återremiss.
Gr. Sparre: Det är visserligen sannt att Utsk. kan, då en
motion är ofullständig, vid jemförelse med andra lagrum, äfven
förändra dessa sednare, och Utsk. gör detta ganska ofta, men då
Utsk. icke ansåg den ifrågasatta förändringen nödvändig, såsom
jag redan tror mig hafva bevisat, ansåg Utsk. icke eller nödigt att
verkställa de förändringar som skulle, derest förslaget vunnit Utsk:s
bifall, varit erforderliga. Jag rår, för min del, icke för, om en
eller annan domhafvande icke följer konkurslagens föreskrifter; men
hvad jag tror att äfven Hr Dalman måste medgifva, är att kon¬
kursansökning kan uptagas äfven af domhafvande, och att konkur¬
sen är börjad då ansökningen är uptagen. Detta är solklart, ty
om Hr Dalman behagade genomläsa 8 § konkurslagen, torde han
finna att den lyder så: »Konkursen anses börjad när gäldenärs af-
trädesansökning uptagen är», men icke, såsom Hr Dalman citerat,
»af Rätten» uptagen är, och om Hr Dalman genomläser 4 § 1
kap. konkurslagen, står der uttryckligen, »att uptagningen kan
ske af domhafvanden». Det finnes äfven ett ytterligare skäl, hvar¬
före icke Utsk. kan bifalla den af Hr Dalman förordade princip.
Det är derföre, att i vår nu gällande lag finnes icke stadgadt,
när en konkursansökning kan återtagas eller icke. Lagberednin¬
gens förslag innehåller, att konkursansökning icke kan återtagas
sedan borgenärerna äro hörde. Afven i detta afseende hade såle¬
des en modifikation blifvit nödvändig.
Hr Dalman: Jag vill blott mot Gr. Sparres yttrande, i af¬
seende på återtagande af konkursansökning, anmärka, att då kon¬
kurs anses börjad när ansökning är ingifven, kan denna seder¬
mera icke återtagas.
Den härefter till bifall å förevarde punkt af Utsk:s Retänk.
framställda proposm besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
Den 22 April.
551
hvarpå Hr Frih. o. Ordf:den förklarade, att han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de föreslagen förändring af KonkursLagens
47, 48, 49 och 32 §§.
Hr Dalman: Afven denna punkt nödgas jag försöka att få
återremitterad. Det nu gällande stadgandet, att gäldenär är skyl¬
dig att hålla sig inom sitt hus till dess första dom i konkursen
fallit, innebär en orättvisa mot en person, som icke har annat
mot sig, än att han möjligen för tillfället icke varit i stånd att
betala sina borgenärer, hvaremot, om han gör sig förfallen till ett
vårdslöst eller brottsligt förhållande, lagen alltid står qvar att han
kan inmanas i häkte. Men stadgandet innebär icke blott en orätt¬
visa mot gäldenären, det medför äfven olägenhet och förluster för
borgenärerna. Då nemi. borgenärerna kunna tvinga gäldenären att
hålla sig inom hus, och således, i de flesta fall, stängd frän all
utväg till lifsbergning, måste de äfven sörja för hans och hans
familjs uppehälle Om deremot gäldenären finge tillåtelse att, se¬
dan han besvurit boupteckningen och öfverlemnat sin egendom till
sysslomannen, se sig och sin familj till godo, så skulle, genom
hans arbete, borgenärernas underhållsskyldighet till en stor del,
eller kanske helt och hållet, försvinna. Vid konkurser med rin¬
gare tillgångar vore detta icke en ringa fördel. Jag vill äfven fä¬
sta upmärksambeten på den orimlighet, som ligger i en lag, som
medgifver en rättighet, hvilken aldrig tillämpas. Det är nästan
utan exempel att en gäldenär, som icke handlat bedrägligt eller
vårdslöst, och å hvilken ansvar härför yrkas, vägras tillåtelse att
vistas utom sitt hus, så vida sådant icke sker af kitslighet eller
skadeglädje hos någon borgenär; men då en gäldenär, som varit
nog olycklig att råka i konkurstillstånd, likväl icke bör anses vara
helt och hållet utom lag, tror jag det vara ett barbariskt stad¬
gande och en qvarlefva från den tid, då lagen var alltför sträng i
detta afseende. Vi hafva i sednare tider, till en väsendtlig del,
förmildrat bysättningslagen, och jag tror att man bör göra det¬
samma med konkurslagen, så vidt nemi. någon anledn. icke före¬
kommer till vårdslöst eller bedrägligt förhållande, hvarföre jag an¬
håller att LagUtsk. måtte taga motionen, och de dervid nu gjorda
anmärkmr, i förnyadt öfvervägande, då jag hoppas att Utsk. skall
komma till ett annat resultat, än som nu varit fallet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Månne vi icke allt för
mycket underkänna vår förmåga att yttra oss öfver så beskaffade
frågor, som den under öfverläggning varande? Det är visserligen
sannt att både jag, och många med mig, icke ligga särdeles djupt
i lagkunskapen, men, mine Hrr, lagfrågor utgöra verkligen bland
de vigtigaste för en lagstiftande församling att iakttaga, och att
helt och hållet öfverlemna dem blött åt de lagkunnige, anser jag
icke vara rätt. Lagkunskap tillhör de lagkunnige, men lagens til¬
lämpning drabbar oss allesammans; således tror jag att det rena,
sunda omdömet äfven bör något uttala sin rätt vid så beskaffade
352
Den 22 April.
frågor. Jag vill icke neka att den af Hr Dalman afgifna motion,
som nu är föremål för öfverläggning, äfvensom de motiver han
ytterligare uttalat, synas mig ganska talande för en förändring i
den n. v. konkurslagen. Jag tager mig således friheten hänskjuta
till LagUtsk:s uplysle Ordf:de, huruvida han icke skulle anse lämp¬
ligt att, med anledn. af de gjorda anmärkmne, medgifva en åter-
remiss af Betänk., då LagUtsk. möjligen, vid närmare skärskå¬
dande, kan finna anledn. att vidtaga någon förändring i den för¬
kastelsedom, som i Betänk, blifvit afkunnad öfver motionärens
förslag.
Gr. Sparre: Jag är den siste talaren tacksam för det del¬
tagande han behagat visa denna fråga. Det är verkligen i lagfrå¬
gor föga upbyggligt att 2:ne jurister ensamme stå och gräla med
hvarandra, och om de hade den minsta öfvertygelse om, att R. o.
Ad., med något litet intresse, följde dessa synnerligen vigtiga äm¬
nen, skulle så väl sjelfva saken erhålla mera intresse, som också
onekligen vinna derpå; ty det är, såsom Gr. Anckarsvärd ganska
riktigt anmärkt, juristerna som tillämpa lagen, men hvar och en,
som står under densamma, deltager i dess stiftande och förstår,
likaväl som juristen, att bedöma hvad som kan vara lag eller olag.
Jag skall således söka att för llrrme redogöra för de skäl, som
förmått LagUtsk. till den s. k. förkastelsedomen. Förhållandet är,
att f. n. anses en cessionant, genom cessionen, hafva råkat i an-
klagelsetilistånd, han är således sub reatu, den allmänna åklaga¬
ren kan vara tillstädes vid de allmänna förhören och när som
helst mot honom göra påståenden. Äfven kreditorerna kunna göra
detta. Hans ställning, då han befinner sig i den belägenhet, att
icke kunna göra hvar och en rätt, är sådan, att han är till hälf¬
ten misstänkt för att icke hafva handlat så rättfärdigt, alt icke
ansvarspåstående kan mot honom väckas. Detta har varit grunden,
hvarför man ansett att han bör hålla sig inom sitt hus, att han
icke må fullkomligt fritt handla och vandla, eller begifva sig hvart
han vill, emedan man då kunde befara, att denna frihet kunde
begagnas så, att om han märkte, det vid granskningen af höcker
och räkenskaper några anmärkningar upstå, han då begaf sig på
flykten. Vi se också ganska ofta, att vid handläggning af konkurs¬
mål, då sysslomännen börjat göra sig bekanta med cessionantens
räkningar: sådana anmärkn:r göras, och vi hafva i tidningarne
sett huruledes en cessionant, långt efter konkursen, inmanades
i häkte. Detta är också skälet hvarföre man, enl. nu gällande lag,
icke låter cessionanten vistas hvar han vill; men det finnes äfven
ett vigtigare skäl, hvarföre Hr Dalmans förslag icke kan gillas.
Hr Dalman har tillstyrkt att »sedan gäldenären besvurit boupteck-
ningen, och äfven lemnat boet till af borgenärerna utsedde gode
män, uphöre den inskränkning i hans personliga frihet, hvarom i
47 § stadgas; dock må han ej vistas längre bort, än att hankan
vid Rätten till förhör eller annorstädes inom Rättens domsaga lill
uplysnings afgifvande, rörande konkursmassan, personligen inställa
sig 8 dagar efter kallelse», men att han skulle likväl hafva rätt
att
Den 22 April.
353
att vistas till och med utom domsagan. Vi veta likväl att sysslo¬
man eller gode män äro nödsakade att nästan stundligen rådfråga
cessionanten om den eller den saken då do icke af hans böcker
kunna få fullständiga uplysningar eller då dessa böcker i allmän¬
het äro ofullständiga. Det är således för dem högst nödvändigt,
att när sorn helst hafva gäldenären till hands, och vi se derföre
ganska ofta i gäldbundet bo, der cessionanten är en pålitlig karl,
att man just för denna kontinuitet väljer gäldenären sjelf till
syssloman. Finge deremot gäldenären begifva sig icke allenast utom
sitt hus, ulan äfven utom domsagan med skyldighet att inom 8
dagar sig infinna, skulle han kallas för hvarje gång som sysslo-
männen beböfde rådfråga honom, och gäldenären nödgades bestå
honom reskostnader till stället för hvarje sådan fråga de önskade
göra honom. Det är naturligt att ett sådant förhållande icke kan
vara nyttigt för boets utredande.
Hvad stadganderne i nu gällande KonkursLag angår, så äro
de icke så barbariska som Hr Dalman velat antyda. Det är icke
allenast stadgadt, att sedan skriftvexling vid första domstol slutad
är, må borgenären vid andra tillfällen än som finnes upräknade i
47 §:n vistas utom sitt hus, utan 54 §:n säger tillika: »Gitter
gäldenär genast visa att hans obestånd tillkommit endast af olyckor;
då må Rätten tillåta honom att varda å fri fot. Bevilja samtlige
borgenärer gäldenären sådan frihet vare lag samma, der Rätten ej
finnér bindande omständigheter och liknelser till vårdslöst förhål¬
lande emot honom hafva förekommit.» Har nu sådana liknelser
till ett bedrägligt och vårdslöst förfarande förekommit, då kan väl
ingen menniska begära att han skall vara fri och då är det san¬
nolikt att han kommer alt behandlas såsom en vårdslös eller be¬
dräglig gäldenär. Har det icke så gjort, då kunna samtlige bor¬
genärerna bevilja honom denna frihet, och det är så mycket san¬
nolikare att de medgifva den, som ju större frihet de bevilja honom
desto mindre underhåll behöfva de lemna. Det är således ett
korrektiv att lemna honom den nödiga friheten. Min öfvertygelse
är således, att lagen i detta afseende väger fördelarne och olägen¬
heterna mot hvarandra; att någon förändring icke är nödvändig,
och minst en sådan som motionären föreslagit, hvarigenom det
skulle tillåtas gäldenären att begifva sig långt bort, och han så¬
ledes nödgas göra en resa hvarje gång gode männen önskade råd¬
fråga honom. Det är således icke utan en ganska mogen öfver¬
läggning som Dtsk. fattat beslut att afstyrka motionen i denna del.
Hr Dalman: Jag vill icke vara envis med min begäran om
återremiss, ty jag ser att jag icke vinner något understöd. Jag
skall blott uplysa Gr. Sparre derom att mitt förslag är ordagrannt
bemtadt från LagBeredningen. Gr:n förebrådde mig nyss att jag
gjort en afvikelse från LagBeredningens förslag, nu vill Gr:n icke
antaga mitt, ehuru det står i fullkomlig öfverensstämmelse med
LagBeredningens. För öfrigt kan jag icke inse att en gäldenär,
särdeles om han har större affärer, icke har största intresset af
alt vara så nära till hands som möjligt för att tillhandagå sysslo-
V. H. 23
354
Den 22 April.
mannen; och att någon uplysning skulle vara så särdeles vigtig,
att den ögonblickligen behöfde lemnäs, det betviflar jag ofta kunna
vara händelsen. Ulen i allmänhet skulle jag föreställa mig, att
sysslomännen, sedan de första månaderna äro förlidna hafva föga
eller intet behof af gåldenärens person, såvida icke borgenärerna
hafva för honom det förtroende, hvilket icke är sällsynt, att välja
honom sjelf till god man, då det faller af sig sjelf att han skall
vistas på stället.
Hr Printzensköld, Carl: Beklagligen ådagalägga de icke
sällan inträffande konkurserne, att ett icke så ringa antal lättsin¬
niga personer finnas inom landet. Jag tror att det är lagstifta¬
rens pligt att genom de stadganden, som med afseende på cessio-
nanten meddelas, söka att, så vidt möjligt är, förekomma det lätt¬
sinne hvarmed mången skuldsätter sig i förhoppning att sedan han
gjort konkurs, vara qvitt sina skulder. Ett korrektiv häremot,
om också icke af synnerligt tillfredsställande beskaffenhet, är det
stadgande, som man nu vill hafva bort utur KonkursLagen. Men
bättre är att i detta hänseende hafva något återhållande medel än
alldeles intet, hvilket skulle blifva händelsen genom bifall till
Hr Dalmans och LagBeredningens förslag, hvars beskaffenhet tvärt¬
om är sådan, att det snarare innefattar upmuntran till okloka och
illa beräknade företag, genom den rätt man äger, att medelst
cessionsansökningen kasta sina intrasslade affärers utredning på
borgenärerne, för att sedan ånyo beträda samma bana. Ett sådant
förhållande är, efter min öfvertygelse, långt ifrån att vara gagne-
ligt hvarken för individen eller för det allmänna. De lagbestäm¬
melser som blifvit af Hr Dalman och LagBeredningen föreslagna
härflyta från en alltför långt drifven filantropi, och från alltför
oriktiga åsigter om det allvar som bör äga rum uti fullmyndige
personers transaktioner. Lagen bör vittna om allvar i sina grund¬
satser och innefatta en återhållande kraft mot den, som af naturen
är böjd för mindre välbetänkta företag. Det stadgande som man
nu vill upbäfva i KonkursLagen, är derföre, enl. min åsigt, af en
ganska nyttig och ändamålsenlig beskaffenhet. Det har icke heller
medfört några menliga följder, tvärtom är det sådant, att, såsom
Gr. Sparre antydt, det år ganska lätt för en redlig gäldenär, hvars
obestånd tillkommit oförvålladt, att njuta all den frihet till sin
person som han någonsin kan önska. Jag tillstyrker bifall tili
LagUtskis Betänk, i denna del.
Hr Hjerta Lars: Efter mitt förmenande är den fråga som
här ventileras af tillräckligt stor vigt, att det skulle löna mödan
att något närmare utreda densamma. Den siste talaren har ansett
att man icke bör rubba det system som genomgår KonkursLagen,
eller åstadkomma något försvagande af de stadganden som afse
gäldenärers skyldigheter, och han anför såsom motiv derför den
] ä t tsin nighet som de ofta återkommande konkurserne utvisa. Under
det jag med honom instämmer deruti, att konkurser ofta göras
med lättsinnighet eller, rättare sagdt, att affärer bedrifvas med
nell 22 April.
355
sådant lättsinne att det måste leda til! konkurs, tror jag likväl
att man bör skilja mellan de särskilda stadganden i KonkursLagen,
som med skäl böra skärpas och dem som deremot böra lindras,
och till de sednare tror jag, att utan fara, frågan om förbud för
gäldenär att gå ut, kan räknas. Jag tror å andra sidan att Kon¬
kursLagen kan vara alltför mild i vissa fall. Det skulle t. ex.
vara ganska nyttigt, om konkursdomaren icke beböfde hålla sig vid
den formalitet, huruvida vissa föreskrifter äro af gäldenären iakt¬
tagna under loppet af 30 dagar före konkursen, men att konkurs¬
domaren deremot med mora allvar och stränghet eftersåg om gäl-
denärens obestånd ägt rum redan någon längre tid före konkursen,
och derefter lämpade den behandling som gäldenären hade att
undergå. Det anser jag vara en ganska lämplig, skärpande reform,
men som mycket väl låter förena sig med den lindring, att om
inga andra omständigheter gifva anledn:gar till påstående mot gäl¬
denären, han då kan få vistas på fri fot. Gr. Sparre har såsom
skäl mot motionen och Utslos afstyrkande deraf framställt den sats,
att hvarje gäldenär, som är under konkurs, är »sub reatu», eller
att genom det faktum att han ingifvit sin cessionsansökan, är han
verkligen misstänkt för att hafva begått en sådan handling, som
icke är fullkomligt rättfärdig. Jag hemställer, om det icke blifver
något långdraget »longé petilum», att häraf draga den slutsats,
att gäldenären icke bör vistas på fri fot, och om den sats som
Gr:n framställt icke innebär ungefärligen detsamma, som man under
franska revolutionen betecknade med »soupconné d’étre suspect»;
ty om en handling ingifver en verklig misstanke om att en person
möjligen begått något, som måhända kan föranleda till ansvar, så
är det sak samma som att misstänkas för att vara misstänkt. En
sådan half misstanke bör likväl icke kunna leda till något redan
på förhand ålagdt ansvar, och detta ligger dock i förbudet att gå
ut. Om Hr Dalmans motion i denna del bifalles, så hindrar det
ingalunda att särskilda försigtighetsmått kunna för särskilda tillfäl¬
len göras gällande mot gäldenären och bifallas af Eätten. Det är
blott när sådana särskilda anledningar icke äro för handen som
de i Hr Dalmans motion föreslagna stadganden borde träda i verk¬
samhet. Att i IIr Dalmans förslag ligger någon för långt sträckt
ömsinthet mot lättsinniga kreditorer kan jag således icke finna.
Jag skulle äfvenledes tro det vara vida bättre, om lagstiftaren
genom billiga stadganden uti KonkursLagen snarare befordrade det
ändamål, att gäldenären i god tid upgifver sin egendom till bor¬
genärernas förnöjande, än att, genom att sätta en slags prägel af
skam på denna handling, afskräcka gäldenären derifrån och åstad¬
komma att skuldsatte personer dröja så länge som möjligt med en
åtgärd, som i sig sjelf måste anses såsom en hederlig och redbar
handling. Det är på denna grund jag tror att Hr Dalmans motion
förtjenar afseende och förenar jag mig derföre med honom i an¬
hållan om återremiss.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få med några ord bemöta
den siste talarens anmärkn. Han har fästat sig vid mitt uttryck,
Den 22 April.
dä jag säde: »att den omständigheten, att en person försatt sig r
det tillstånd att han icke kan göra alla personer rätt utan mäste
afträda sin egendom till deras förnöjande, ger anledn. till miss¬
tanke att han icke liar alldeles rätt förfarit», och påstått att detta
mitt yttrande skulle innebära detsamma som det under franska
revolutionen begagnade uttrycket: »soupconné d’etre suspcct.» Jag
får fästa den värde talarens upmärksämhet derpå, att förhållandet
är något olika. Då en person icke kan betala sina skulder så
blir han insatt i bysättningshäkte. Om han då gör konkurs, så
utsläppes han ur bysällningshäktet, men får i stället en förplig¬
telse att hålla sig inom sina rum. Konkursansökningen hindrar
således i någon mån den stränghet hvarmed lagen förut behandlar
den som icke gör sina borgenärer rätt. Men deraf följer icke
nödvändigt att han skall hafva den fullkomliga friheten alt vistas
hvar som helst. Detta stadgandet att han skall vistas i sitt hus
står således i någon öfverensstämmelse med stadgandet om bysätt-
ning; och vi veta, mine Hrr, att lagstiftningen icke ansett sig
kunna gå så långt att den borttagit detsamma. Det är således
icke endast på grund af denna misstanke, utan det är äfven der¬
före att det band som lagen redan förut lagt på gäldenären, deri¬
genom blir lindrigare, som detta stadgande finnes, och det är kan¬
ske icke skäl att göra det alltför lindi igl, för att derigenom sätta
gäldenären i frestelse att missbruka sin frihet till flykt. Delta har
varit orsaken hvarföre Ulsk. ansett sig böra bibehålla detta stad¬
gande. Hvad för öfrigt angår Hr Hjertås yrkande att andra an¬
svarsbestämmelser borde införas i lagen, för den händelse att gäl-
denärens obestånd ägt rum någon tid förrän konkursen börjades,
så tror jag att 3 Kap. KonkursLagen innehåller sådana ansvars¬
bestämmelser. Anlednin hvarföre de icke tillämpas, är den, att
borgenärerne icke påyrka det och att det i allmänhet är en viss
kommiseration med gäldenären. Jag tror att om stadgandet i detta
afseende med fullt allvar tillämpades, så skulle det vara tillräck¬
ligt strängt. Hvad beträffar Hr Hjertås anmärkn. att man icke
bör afskräcka en person från att göra konkurs, så tror jag icke
heller att man bör upmuntra dertill. Om en liten ignominia eller
skam hvilar på cessionanten i opinionen och således äfven i lag¬
stiftningen, ty denna sednare bör vara bygd på den förra, så ligger
deri icke något ondt, och hvad angår den ringa olägenhet gälde¬
nären har deraf, så får man taga i betraktande alt denna drabbar
en person ensam, hvaremot han genom sin cession åstadkommer
olägenhet för kanske flera hundrade personer, som äro hans borge¬
närer och som genom hans konkurs kunna försättas i elände.
Jag tror således att någon anledn. till ändring icke förefinnes.
Då härefter propos. till bifall å förevide punkt af Utslcs
Betänk, framställdes, ropades starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr
Frib:n o. Ordf:n förklarade, att han ansåg Ja hafva varit öfver¬
vägande.
De öfriga punkterne af förevide Betänk, blefvo utan discussion
af R. o. Ad. bifallne.
Deri 22 April.
357
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöler,
Sammansatta Stats- samt Allm. Besv.- o. Elron.Utslcs d. 15 dennes
på bordet lagda Utlåt. N:o 12, i ani. af väckte motioner derom,
att kronobrefbäringen dels måtte öfvertagas af postverket och be¬
stridas på Statens bekostnad, dels verkställas af enskilde, men kost¬
naden derför ersättas af Staten efter bestämmande af HäradsRätt
och K. Befhide, dels att all i mantal satt jord måtte efter hemman¬
talet lika deltaga i kronobrefbärrngs-skyldighetens utgörande, dels
ock slutligen, att ett förslagsanslag måtte anvisas och ställas till
K. M:s disposition, för att användas till bestridande af kronobref¬
bäringen.
Äfvenledes föredrogs och bordlädes ånyo Const.Utslos d. 18
dennes e. m. på bordet lagda Wern. N:o 9, i ani. af två Stånds
ålerremiss å Mern. N:o 8, innehållande grundlagsändringsförslag
rörrde RiksStyrelsens förande i vissa fall m. m.
Föredrogs Gr. Frulichs, David, d. 18 dennes e. m. på bordet
lagda motion med förslag till stadganden, hvarigenom de kommu¬
ner, som komma alt genomstrykas af jernvägar, förbindas att på
ett eller annat sätt deltaga i anläggningskostnaden.
Gr. Frölich: Min upmärksamliet har blifvit fästad derpå,
alt jag i slutmeningen af den nu föredragna motionen framställt
en önskan om dess remiss lill StatsUtsk. Min mening var att
StatsUtsk. sedermera kunde öfverlägga gemensamt med de andra
Utslcn. Jag har likvisst nu funnit, att motion egentligen afser
en lagfråga, och jag lår derföre vördsammast göra den ändring i
sagde mening, att jag önskar remiss endast till LagUtsk.
R. o. Ad. biföll, att förevide motion finge remitteras lill
LagUtsk.
Föredrogs Ilr af Geijerstam*, Carl, d. 18 dennes e. m. på
bordet lagda motion, att Riksg:sKonl:s kreditiv i R. St:rs Bank
måtte, om behofvet sådant påkallar, få bogagnas äfven under in¬
stundande Juli och Augusti månader.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den motion som nu blifvit
inför R. o. Ad. föredragen Sr visserligen i och för sig sjelf icke
af någon farlig beskaffenhet, men det prejudikat, som genom bifall
till densamma skulle gifvas, kunde medföra alldeles ofantliga vådor.
Om vi gå något tillbaka i tiden, så visar erfarenheten att alla
myntförsämringar hvaraf vårt land varit plågadt, upkommet deraf
att statsverket, då det behöft penningar, tillitat Banken. Van¬
ligtvis har vid dessa, som vid nästan alla missbruk så tillgått,
att man gjort en början med något som man icke tyckt vara så
farligt, men som likväl innehållit en vådlig tendens, och sedan
upslaget väl var gjordt, utan hejd rusat fram på den vådliga banan
358
Den 22 A pr i!.
ända till dess man strandat i slöpet. Så har äfven tillgått med
Bankens inblandning med Staten eller, rättare sagt, Statens med
Banken. Man har börjat med ett tillita Banken på ett sätt, som,
om det varit ensamt, icke skulle hafva gjort synnerlig skada, men
som konseqvent efterföljdt, haft de menligaste följder. Det blef
derföre också vid realisationen upställt såsom en princip, att Staten
och Banken aldrig borde på något sätt med hvarandra samman¬
blandas, och efter realisationen har icke heller så skett. Det nu
ifrågavide kreditivet har, såsom bekant är, tillkommet på det sätt,
att då man antog att i kassorna, i landsorten skulle ligga Riksgis-
Kont. tillhöriga penningar inne, hvilka skulle motsvara kreditivets
belopp, bar man ansett, att om RiksgisKont. finge i Banken lyfta
en million Edr, så skulle denna million motsvaras af de i lands¬
orten befintliga medel, och till följd häraf bar upkommet den stora
olikhet mellan detta kreditiv och andra kreditivmedel, att denna
million icke finnes inberäknad i Bankens sedelskuld, hvilket der¬
emot är förhållandet med alla andra kreditiver. R. o. Ad. beha¬
gade således finna, att en förändring af betalningsvilkoren för
detta kreditiv i sjelfva verket är ett ingrepp i Banken, och man
skulle således kunna säga i hvars och ens enskilda sedelbok: ty
hvad vore väl ett ingrepp i Banken annat än ett ingrepp i värdet
af hvar och en sedel som finnes i hvarje enskildts plånbok. Icke
heller är det, efter hvad jag kan inse, behöfligt att tillgripa en
till sina följder så vådlig utväg, ty så vidt jag kan förstå, skulle
man på ett annat ganska financielt riktigt sätt kunna anskaffa de
behöfliga medlen. Det är nemi. bekant, att Riksg:sKont. har obli¬
gationer till ett ganska stort belopp, nemi. öfver 800,000 Rdr
upsagda till betalning före d. 1 Juli, samt 2 millioner före d. 1
Augusti. Nu är det jemväl kändt att årets bankovinst småningom
i Banken uplägges; jag har gjort mig underrättad om huru stor
bankovinst som skulle vara att till d. 1 Juli påräkna, och erfarit
att den skulle upgå till omkring 700,000 Rdr, hvarförutan något
torde under loppet af Juli inflyta. Det vore då lämpligt att Riksgis¬
Kont. i st. f. den föreslagna förändringen med kreditivet, till
Banken försäljer ett belopp af sina till d. 1 Aug. förfallna obli¬
gationer, hvilka kunna för den uplupna och i Banken befintliga
vinsten inköpas. RiksgrsKont. försålde då till Banken en valuta
hvars betalning vore fullkomligt säker och hvilken af Banken in-
köpes för redan förtjenta penningar. Detta vore ett bankmessigt
sätt att gå tillväga, och på så sätt erhöll Riksa:sKont. penningar
att hjelpa sig med för de nu förestående utgifterna, hvarjemte dess¬
utom ingen oriktig bana vore beträdd. Jag vågar således fästa det
Utsk:s, dit motionen blifver remitterad, upmärksamhet på vådan
af Hr Geijerstams motion samt lättheten och lämpligheten af den
åtgärd jag nu påpekat.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag är väsendt¬
ligen förekommen af den siste talaren. Äfven min afsigt hade
varit att fästa synnerlig upmärksamhet vid den vådliga bana man
vore på väg att beträda genom att betäcka Riksg:sKont:s behof
Don 22 April.
35!)
medelst skuldsättning hos Banken. Jag vill nu inskränka mig till
att i denna del af frågan förena mig med Gr. Lagerbjelke. Men
jag har ännu en anmärkn. att göra, den jag anser icke böra undgå
R. o. Ad:s upmärksambet. Det är nemi. den skiljaktighet som
förefinnes i de upgifter, hvilka innehållas i StatsUtsk:s Betänk.
N:o 55, och dem af en Fullmäktig i RiksgisKont., som tillika är
ledamot af della Stånd. I afseende på Riksg:sKont:s tillgångar har
nemi. i StatsUtsk:s Betänk, blifvit upgifvit, att RiksgisKont. hade
en tillgång af 1,350,000 Rdr för att dermed bestrida utgifterna
till jernvägsbyggnader under första hälften af innevide år. I för¬
litande på denna upgift hafva R. St:r bifallit detta StatsUtskis
Betänk. Till och med de sorn icke velat bifalla Betänk, i dess
helhet, såsom Gr. Anckarsvärd, jag och några andra, hafva, i för¬
litande på riktigheten af Utskis beräkningar, gått in på att bevilja
de medel som för ändamålet erfordrades intill d. 1 Juli, motsva¬
rande det belopp af 900,000 Rdr, hvartill, enl. StatsUtsk:s upgift,
RiksgisKont. ägde disponibel tillgång. Nu uplyser oss likväl Hr af
Geijerstam, att RiksgisKont. icke har tillgång till mer än omkring
200,000 Rdr Bko, d. v. s. en missräkning visar sig bär på öfver
en million Rmt. Jag kan icke dölja min förvåning öfver ett så¬
dant förhållande, och jag tager mig friheten interpellera de Stats-
Ctskis ledamöter, som här äro närvide, för att erhålla uplysning
om, huru ett så svårt misstag kunnat äga rum. För öfrigt bevi¬
sar hela denna saks behandling äfvensom Hr af Geijerstams motion,
med huru föga noggrannhet och circumspection man tycks vilja
förfara, då man är på vägen att inveckla sig i en financiel laby¬
rint!) redan vid det första steg man tager, för att, kosta hvad det
vill, bereda medel för jernvägarne.
Gr. Frölich, David: Det är med särdeles tillfredsställelse
som jag hört BankoFullmäktiges Ordfide sätta sig emot denna mo¬
tion med afseende på dess princip. Jag ber att få betrakta detta
hans yttrande såsom en slags borgen derföre, att vi måtte slippa
någon ytterligare jemkning af BankoReghtet derhän, att man skulle
alldeles undanskjuta realisationen af statspapper. Vi hafva redan
vid början af denna Riksdag sett, huruledes BankoUtsk. var fär¬
digt att, på anhållan af en Fullmäktig, som likväl icke hörde till
den nuv:de lagstiftningen, ge ut 1,300,000 Rdr sedlar på grund
af s. k. reserverade medel. Reghtet förhindrade Hrr Fullmäktige
att på eget bevåg vidtaga denna sedelutsläppning, men nu har
man passat på tillfället förmå R. St:r att i en knapp vändning
gifva sitt bifall dertill. Motivet må hafva varit ganska godt, nemi.
alt söka afhjelpa penningebristen, men denna framkommer ständigt,
fastän möjligen i en ny form, och om då BankoUtsk. fortfar att
vara så välvilligt som det hittills visat sig, så är det verkligen
hög tid att vi fått BankoFullmäktige, som något litet påminna
R. St:r om hvad som i detta fall bör återhållas och icke beviljas.
Jag får likväl förklara, att jag icke fullkomligt kan instämma i
den plan som Gr. Lagerbjelke utkastat för att skaffa penningar till
RiksgisKont. Jag har nemi. först och främst ännu icke fått en
360
Ben 22 A p lil.
■viss misstanke, som jag hyser, skingrad, att möjligen i Riksgrs-
Kont. kunna finnas penningar reserverade, eller öfverskott, som
man ännu icke vill göra bekant att de der äro att tillgå. Jag
får säga att jag har skäliga anlednrr till denna misstanke, och jag
tog mig friheten att förra Lördagen tillkännagifva, att Gr. Lager¬
bjelke rörde denna sak icke lemnade nöjaktiga uplysningar, ehuru
han i öfrigt, efter mitt begrepp, fullständigt försvarade sina åtgär¬
der. Hvad nu beträffar Gr:ns förslag att RiksgrsKont. skulle sälja
de obligationer, som det vill blifva af med, till Banken, så får jag
hemställa till Grrn, om han icke finner, hvartill ett sådant sätt
att gå tillväga skulle leda? Jag och troligen äfven han vet, att
Banken redan såsom grundfond varit tvungen att mottaga en nog
stor mängd obligationer, icke Riksg:sKont:s, utan andra s. k. rea-
lisabla papper, hvilka äro af den natur, att när de skola reali¬
seras, vill ingen hafva dem, utan Banken måste realisera dem med
förlust; ty om banken realiserar obligationer, som icke bär i lan¬
det gälla mer än 90 ä 91, så förlorar den skillnaden mellan 90
och pari. När man nu den ena gången efter den andra, såsom
Gr. Lagerbjelkes förslag innehåller, vill proppa full den s. k.
grundfonden med obligationer, så bl ifver frågan: hvad slags garanti
äger sedelinnehafvaren, ifall detta blir ett prejudikat, derför, alt
grundfonden, som borde bestå af silfver, skall kunna lemna honom
hvad han har rätt att upbära? Jag anser det ganska farligt att
gå vidare på denna bana och formligen besluta att Banken skall
taga emot obligationer. HypotheksFöreningarnes obligationer äro
väl i allmänhet icke ansedde för att vara så begärliga som Statens.
Detta är likvisst någonting som beror på tycke och smak, och jag
för min del anser HypotheksFöreningarnes obligationer bättre,
emedan HypotheksFöreningarne stå under lagen, men Riksg:sKont.
under R. St:r, och emellan lag och R. St:r anser jag det vara en
himmelsvid skillnad.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar den
af Hr Geijerstam väckta motion, så får jag med afseende å denna
instämma i Gr. Lagerbjelkes yttrande. Hvad särskildt beträffar den
interpellation, som Hr Dalman gjort till StatsUlsk:s ledamöter,
angrde den förmenta skiljaktigheten som skulle förefinnas mellan
StatsUtsk:s upgifter i afseende på de tillgångar, som i början af
Maj skulle vara att lyfta i Riksg:sKont. för att betäcka de första
utbetalningarna i och för jernvägarne, och upgifterne i Dr Geijer-
stams motion, så är jag icke i tillfälle att kontrollera dessa sed¬
nare, ej heller vet jag huru han kommit till den af honom up-
gifna siffra; men hvad jag känner, är, att StalsUtsk:s beräkning
grundar sig på Hrr Fullmäktiges i RiksgrsKont. egna upgifter. I
Febr. månad innevtde år, förklarade de, att utaf i Riksg:sKont.
befintliga obligationer, en summa af 889,000 Rdr Bko voro up-
sagde till inbetalning i början af Maj, hvarförutan det visade sig
att RiksgisKont., enl. dess sista kassarapport af d. 22 April, hade
samma dag i kassan inneliggande 584,000 Rdr Bko. Om man
derjemte tager i betraktande, att del är just under dessa månader
Den 22 April,
361
sorn be v ilin ingen till RiksgrsKont. ingär, så behöfver man ej be¬
fara att Kont. skulle sakna tillgångar att bestrida de utgifter för
jernvägsbyggnaderne, som under årets första hälft ifrågakomma.
Hr Akerman, Fredr.: Det tillkommer icke mig i min
egenskap af Fullmäktig i RiksgrsKont. och derjemte hyllande de
åsigter som Hr af Geijerstam i sin motion fi a mst S111, att förklara
huruledes StalsUtsk. kommit till den upgift som finnes i dess om-
förmälde Utlåt., eller alt tillgångar lill första halfårets utbetalning
för de projekterade jernvägsarbetena skulle i Riksg:sKont finnas,
ej heller huruledes den kalkyl varit upgjord som legat lill grund
för StalsUtskrs nämnde Utlåt. Jag har icke deltagit hvarken i
det ena eller andra, jag vet blott hurudant förhållandet med Riksgrs-
Kont:s tillgångar f. n. Sr, och skall nu hafva äran uplysa derom.
RiksgrsKonlrs inkomster från d. 15 April till d. SO Juni äro kal¬
kylerade till 2,363,000 Rdr Bko i rundt tal. Deremot upgå de
kalkylerade utgifterna, inberäknadt inbetalning till Banken af kre-
ditivet, till 2,156,000 Rdr Bko, likaledes i rundt tal. Skulle det
intressera någon att få specificerade dessa summor, så är jag färdig
att meddela närmare upgifter derom ur den kalkyl jag nu har i
min hand. Vill man nu jemföra inkomster och utgifter, så skall
man finna en behållning af 207,000 Rdr, hvilket hvar och en
lärer inse icke kan vara tillräcklig för bestridande af de utgifter
för jernvägsarbelen StatsUtsk. föreslagit E. St:r alt å Kont. anvisa.
Jag är, som jag nyss nämnde, icke förbunden att. förklara an!edn:n
till det upglfne förhållandet, eller hvarföre den kalkyl på hvilken
StatsUtslcs Utlåt, grundar sig nu icke är riktig, men vill likväl
något belysa detsamma. Sedan denna kalk; I upgjordes, hafva R. St:r
dels beslutat åtskilliga utgifter, som alltså naturligtvis vid kalky¬
lens upgörande i Eiksg:sKont. vid början af året icke kunde tagas
i beräkning. Den förnämsta bland dessa utgifter är det förskott
af en half million å koslnaderne för fortsättande af jernvägarne,
hvilket af R. St:r beslutades och som äfven redan har utgått.
Vidare bar anstånd lemnats med inlösen af obligationer, som blif¬
vit lill betalning upsagde och hvilka skulle inflyta inom första half¬
året lill ett belopp af 135,000 Rdr. Således hafva vi redan här
alt afdraga å de kalkylerade behållningarne först en half million
Riksmynt och ytterligare 135,000 Bko. Åtskilliga utgifter dess¬
utom, såsom t. ex. till Rikslluseum 100,000 Rdr Bko, hafva R.
St:r dessutom, sedan kalkylen afgafs, anvisat att under första half¬
året utbetalas af RiksgrsKont. Men då nu så är förhållandet, att
RiksgrsKont. icke har de tillgångar som tagas i anspråk, hvad är
naturligare än att Fullmäktige i RiksgrsKont. tillse, att de, enl.
sin pligt, må kunna blifva i tillfälle att verkställa de utgifter och
utbetalningar sorn af R. Strr på dem assigneras. Icke mindre nö¬
digt är det, att Fullmäktige göra sig reda för på hvad sätt medel
till sådana utbetalningar lämpligast och med den största fördel
för det allmänna må kunna beredas. Ett sätt är att taga upp
lån, men jag hemställer, huruvida under närvrde penninge-förlä-
genhet i landet det vore väl handladt, såvidt man kan undvika
362
Den 22 April.
det, att börja annonsera det Riksgrslvont. behöfver uplåna 800,000
Rdr innan d. 1 Juli, och upmana allmänheten att lemna denna
summa på sådana, säkerligen ganska höga räntevilkor, att lånet
med säkerhet erhålles, och om icke det är vida bättre, att, på
sätt som nu skett, hos R. St:r begära ett anstånd med afseende
på fullgörandet af en pur formalitet, ty något annat innehåller
icke denna motion, som yrkar att Riksg:sKont., om så behöfves,
måtte erhålla något upskof med inbetalning af dess kreditiv i Ban¬
ken å en million, som enl. BankoReghtet bör ske d. 1 Juli, med
rättighet för Riksg:?Kont. att åter uttaga hela beloppet d. 1 på¬
följande Sept, Det begärda anståndet afser derföre alldeles icke
att inblanda Bankens affärer med Statens, utan endast att få ett
upskof. I början af Aug. blir Riksg:sKont. i stånd alt till fullo
betala in k red i t i vet, och derefter skall jag åtminstone icke med
min röst bidraga till förnyande af ett sådant förhållande, som
gifvit anledn. till denna öfverläggning; ty svårligen kan någon
högre än jag hysa ovilja för en inblandning af Statens och Ban¬
kens affärer. Det är sagdt, att ändamålet kan på ett bankmessigt
sätt vinnas, om man, i st. f. begagnande af dessa 6 veckors an¬
stånd, lemnade Banken motsvarande belopp obligationer. Det kan
visserligen så synas, men mig förefaller det indifferent om man
har lån i Banken mot eller utan pant, då låntagaren är säker —
och obligationerno voro ju icke annat än en slags pant. Men
äfven om man anser det nyssnämnda sättet fördelaktigt, så har
likväl en dylik affär den olägenhet med sig, att de Hypotheks-
Föreningar, som fått sina obligationer upsagde, hafva af Fullmäk¬
tige erhållit tillåtelse att äfven före för fa 1 lotiden göra inlösen till
större eller mindre belopp. Om man nu lemnade en del af dessa
obligationer till Banken, så visste HypotbeksFöreningarne, när de
ville göra inbetalningar, icke hvart de skulle vända sig, antingen
till Banken eller Riksg:sKont., så att deraf upstode ett krångel,
som icke upvägs genom vinnande af något riktigare ändamål. Då
således, efter mitt begrepp, det icke är af någon vigt eller vådlig
påföljd att lemna Riksg:sKont. rätt att på 6 veckor upskjuta med
inbetalningen till Banken, enär ingen blifver lidande derpå, ingen
fara kan upstå; men i motsatt fall den olägenheten, att draga
penningarne ur den allmänna rörelsen, kan jag icke finna annat
än att BankoUtsk. eller det Utsk., som kommer att behandla
denna motion, skulle förfara ganska förnuftigt och i det allmännas
intresse, om det skänkte sitt bifall till densamma. Jag inskrän¬
ker mig i öfrigt till att begära remiss af motionen samt att det
af mig nu afgifne yttrande måtte få åtfölja detsamma.
Hr af Geijerstam: Hvad beträffar de anmärkmr, som blif¬
vit gjorda mot min motion, så kan jag icke tillägga något till
hvad Hr Akerman anfört, enär jag ämnat åberopa samma siffror
sorn han, i händelse jag förut haft ordet. Jag vill blott säga, att
den beräkning, som StatsUtsk:s upgifter stödt sig på, var upgjord
i Jan. månad detta år, och att således alla de summor, som Hr
Akerman upräknat, tillkommit sedermera, och att andra antin¬
D en 22 April,
363
gen äro redan anvisade och utbetalte, eller också komma att ut¬
betalas innan Juli månads början. Det finnes således ingen annan
utväg att vidtaga, än att företaga uplåning, hvilken en hvar lärer
medgifva ej är lätt att utföra på den korta tid, som dertill nu
vore att disponera, och ej är välkommen inom landet under n. v.
tryckta penningeställning, då deremot rättigheten att någon längre
tid få begagna k red i ti vet, hvilket utan olägenhet för Banken kan
tillåtas, ej egentligen är annat än en form-åtgärd, då densamma
blott för en gång ifrågasättes, enär k red i ti vet, efter två månader,
åter kan uttagas till hela beloppet.
I afseende å Gr. Lagerbjelkes förslag, att betala Bankens kre¬
ditiv med Riksg:sKont:s obligationer, så kan jag visserligen icke hafva
någonting deremot, ty det är oek en åtgärd att vidtaga, riktig i
det hela, men vill man så strängt hålla på en form, så är detta icke
eller detsamma som att inbetala kontant, utan i sin ordning en annan
form för pant eller säkerhet för det begagnade 1< red i t i vet, hvars
egenskap af att vara kreditiv, och ej stående lån, lika väl kan
sägas vara för nära trädd genom denna åtgärd, som den i motio¬
nen ifrågaställde.
Jag skall be att få förklara, att då jag anhållit om remiss
till Stats- och BankoUtsIcn, men man gjort mig upmärksam på,
att Hr Gr:n och Landtm, icke vanligen anser motioner böra re¬
mitteras till mer än ett Utsk., jag anser mig nöjd med om den
ensamt kommer att gå till BankoUtsk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då denna motion, hvilken en af
Fullmäktige i RiksgisKont. väckte samma afton, som R. o. Ad. af-
gjorde frågan om beviljandet af en summa för arbetenas bedrifvande
under innev:de år på vestra och södra stambanan, är föranledd af
en kalkyl, hvilken utvisar att Itiksg:sKont:s ställning är sådan,
att d. 1 Juni icke skulle finnas i behåll mer än 207,000 Rdr
Bko, men det är bekant att, eni. den beräkning som SlatsUtsk.
upgjort, detta Kont. skulle kunna göra face mot de utgifter som
voro föreslagna att utgå med 900,000 Rdr Bko, så föranledes man
lätteligen att göra den slutsats, att StatsUtsk. icke upgjort sina
beräkningar riktigt och således gjort sig skyldigt dertill, att hafva
vilseledt R. St:r. Att likväl så icke varit förhållandet, skall jag
söka ådagalägga med de officiella handlingar, som jag här har i
min hand, och hvilka äro komna från Fullmäktige i Riksg:sKont.
Uti skrifvelse till Fullmäktige af d. 8 Jan. innev:de år an¬
höll StatsUtsk. att Fullmäktige skulle afgifva en fullständig redo¬
görelse, en förslagsberäkning, som utvisade icke allenast Kont:s
inkomster och utgifter för hela året 1857, utan äfven för hvarje
särskildt qvartal, så att StatsOtsk., på grund deraf, med lätthet
skulle kunna öfverse penningeställningen för hela det nu förev:de
året. På grund af denna skrifvelse afgåfvo Fullmäktige, under d.
29 samma månad, en dylik af StatsUtsk. begärd beräkning. Denna
beräkning visar, att behållningen skulle d. 31 Mars upgå till
87,360 Rdr 45 sk. 11 rst. Bko och d. 30 Juni till 20,612 Rdr
43 sk. Bko, således till en summa, som skulle utgöra närmare
3G4
I) e ii 23 April.
108.000 Rilr Bko, utan att i denna kalkyl var inberäknad da
summor, som skulle inflyta genom de upsagde obligationerna. [
den skrifvelse, som befedsagade denna förslagsberäkning till Stats-
Utsk.., yttra Fullmäktige, att af dessa obligationer vore till betal¬
ning förfallen, efter 3 månader, en summa stor 899,140 Rdr 32
sk., hvilken summa skulle inflyta i början af Maj, och efter 6 må¬
nader 2,224,413 Rdr, hvilka skulle inflyta i början af Aug. Om
man nu till den förutnämnda af dessa lägger behållningen,
108.000 Rdr, så erhålles en summa, som något öfverstiger en
millin, hvilken skulle vara öfver på det första halfåret.
Att Fullmäktige, i sina beräkningar, snarare beräknat beha 11 -
ningarne för lågt än för högt synes äfven deraf, att i st. f. den
upgifna behållningen i kassan den sista Mars, stor 87,360 Rdr 47
sk. 1 1 rst., befinnas enl. veckorapporten öfver RiksgisKontis utgifter
från d. 24 Mars till d. 1 April, att denna behållning upgått ända till
440.000 Rdr. Det är visserligen icke att lägga Fullmäktige till
last att beräkningen varit sådan, att den förslagsvis beräknade be¬
hållningen betydligt understigit den effektiva, ty sådant måste lät¬
teligen kunna inträffa, dels genom att inkomsten influtit förr än
som varit påräknadt, dels derigenom att utgifterna blifvit senare,
genom fördröjda reqvisitioner. Men ifet visar emellertid att man
fullt kan trygga sig till att de upgifler å behåliningarne, sorn förut
varit lemnade, ej varit för högt beräknade. Af de nu lemnade up-
gifterna synes att RiksgisKont., utom den kalkylerade kassabehåll¬
ningen, äger att efter Maj månads ingång disponera de ifråga vide
900.000 Rdr till Jernvägarne, och när dertill kommer att, efter
hvad Utsk. inhemtat, RiksgisKunt., utan hinder för verkställigheten
af de detta verk förut ålagde utgifter, d. ! April hade en opåräk¬
nad eller, rättare sagdt, kalkylen överskjutande behållning af
330.000 Rdr, så lärer det väl vara otvetydigt att StatsLRsk. haft
skäl för sin framställning, hvilken ej omfattar någon längre tids¬
period än den, som slutar med d. 1 Juni, och jag vågar påstå att,
om någon oförmodad förändring inom Kont. inträffat mellan d. 1
och 15 April, hade det ålegat Fullmäktige i RiksgisKont. att gifva
dessa uplysningar vid frågans behandling inom detta Stånd och icke
komma med dem efteråt, såsom ett slags anmärkn. mot Utsk., hvar¬
till som skäl ytterligare kan anföras, att StatsUtskis förslag var
tryckt d. 9 April, och den beräkning, som ligger till grund för
Hr Geiierstams motion, är upgjord d. 15 i samma månad. Hvad
den nu föreslagna motionen i öfrigt beträffar, så anser jag den till
sin syftning högst vådlig. Vi hafva nyligen läst i de offentliga
bladen, huru man framkastat möjligheten af att genom förökad pap¬
perstillverkning vid Tumba förskaffa penningar. Ett sådant förslag
skulle man icke hafva vågat att framkomma med för en 20 år till¬
baka, med samma frihet af 1830 års realisation. Men månne det
nu, mer än förr, blifver lätt att sammanblanda Stats-, Banko- och
Riksgälds-verken med hvarandra? Svårt blifver alltid att hålla
Banko- och Riksgälds-verken, såsom R. Stirs egna och lydande
verk, åtskiljda, och derföre bör man, just med afseende på deras
nu utstakade verksamhetsgränsers orubblighet, vara särdeles nog¬
D e n 22 Åp r il.
365
grann. Mig förefaller det derföre högst betänkligt att, på föresla¬
get sätt, taga 1 million från hanken och lemna till Riksg:sKont.
Man invänder måhända, att här endast är fråga om ett fortfarande
kreditiv, och detta är sannt, men stående kreditiver brukar R. St:r
afskrifva, ty man behöfver ju ej vara skyldig sig, säga R. St:r vid
dylika tillfällen, och så blefve äfven här fallet efter någon tids
förlopp. Omflytta tiden för k red i t i v ets inbetalning, om detta är en
fördel för Riksg:sKont., eller minska den, om den är öfverflödigt
lång, men borttåg den ej — detta är i korthet min tanka. Att
afgöra någonting i denna fråga förr, än StatsUtsk inkommit med
en förslagsberäkning öfver Riksg:sKont:s ställning, synes mig lik¬
väl, i alla afseenden, olämpligt, emedan man då först kan se om
några utomordentliga åtgärder äro nödvändiga.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare, Gr. Frölich, har påpe¬
kat huruledes han föreställde sig, att den af mig föreslagne åtgärd
skulle derutinnan vara felaktig, att den förskaffar Banken ännu
mera af en sådan valuta, som väl vore realisabel, men som ingen
vill hafva. Så är likväl icke förhållandet, ty alla de obligationer,
hvilka jag föreslagit tili inlösning från Banken, äro redan upsagde
och skola med Svenska bankosedlar, eller klingande mynt, inlösas
d. 1 Äng. detta år. Således torde Gr. Frölich finna, att hans far¬
håga är alldeles grundlös. Hvad åter beträffar den af Frih. Ter¬
smeden åberopade kalkyl, så är af honom ganska riktigt upgifvet,
att i denna kalkyl icke ingick de obligationer, som Riksg:sKont.
äger och hvilka nu äro upsagde, så att den summa, som genom
dem kommer att till Kont. inflyta, öfverskjuter denna kalkyl. Men
då å ena sidan Frilen omtalat att icke i denna kalkyl influtit den
inkomst, som RiksgisKont. får genom upsagde obligationer, har en
annan talare å andra sidan uplyst, att i kalkylen icke ingått an¬
dra utgifter än de som redan, enl. reghtet, vore beslutade, således
icke de, hvilka denna Riksdag framkallat, bland hvilka utgifter
förefinnas poster så betydliga, som ^ millin Rdr Rmt redan utbe¬
talte i och för Jernvägsarbeten, men deremot har samme talare
misstagit sig i afseende på att de 135,000 lldr upsagde obligatio¬
ner, på hvilka Riksg:sKont. lernnat anstånd, skulle i någon mån
förändra kalkylen. Förhållandet var nemi. att dessa obligationer
voro förfallne omkring d. 1 Maj; men den, sorn skulle betala dem,
anhöll om anstånd till Juni månads slut, och som Fullmäktige på
förhand visste, att dessa penningar skulle komma att behöfvas för
att betala k red i t i vet till Banken, hvilket är förfallet till betalning
d. 30 Juni, så kunde Fullmäktige ganska väl medgifva upskof
med dessa obligationers inlösen till d. 29 Juni, utan att summan
af Riksg:sKont:s kontanta inkomst under första hälften af detta år,
genom samma upskof, undergått någon förändring, med undantag
att Kont , genom det beviljade upskofvet, gjort någon, ehuru obe¬
tydlig, räntevinst. Hvad åter beträffar den af den siste talaren om-
förmälta större behållning, som förefanns i Riksg:sKont. d. 1 April,
så är det naturligtvis för mig, mera än för honom, omöjligt att
lemna några bestämda uplysningar i det hänseendet, men hvad
I) ö ii 22 A piil.
jag af gammalt vet är, att denna större behållning visserligen
kan betyda alt större tillgångar än man påräknat (örefinnas, men
den kan också betyda att vissa utgifter, som man trodde skulle
komma något tidigare, kommit något sednare, eller några inkom¬
ster, hvilka man icke kunnat påräkna förr än en eller annan dag
sednare, kommit något tidigare, och det är derföre icke sagdt att
Kont:s ställning är bättre än Fullmäktige vid årets början före¬
ställt sig. Men, som nämndt är, då jag numera icke så noga kan
känna förhållandet, har jag endast velat påpeka att så kan vara
fallet.
Hvad nu särskildt motionen beträffar, och det försvar Hr Aker¬
man för densamma framställt, så har han sagt, att man egentligen
icke begärde någon inblandning mellan Stat och Bank, man åstun-
dade blott ett litet upskof i återgäldandet af Statens skuld till
Banken. Börja icke alla bankrutter med att begära upskof med
betalandet af sina skulder? Månne icke vid alla tillfällen, då Sta¬
ten inblandat sina affärer med Banken, man begärt upskof med
återbetalningar. Jag har redan i mitt fcregide yttrande erkänt,
att vid detta tillfälle skulle icke Banken förlora på åtgärden, men
jag har tillika sagt att denna åtgärd, för principens skull, vore
vådlig att vidtaga. Hr Akerman har ytterligare sagt, att äfven om
EiksgisKont. försäljer till Banken sina obligationer, så blifver det
samma sak, eller ett upskof med återbetalning, ehuru på annat
sätt. Så är likväl icke förhållandet. Om det förslag jag framställt
ginge igenom, så är det klart att t. ex. d. 29 Juni försålde Riksg:s-
Kont. till Banken för en större summa obligationer, och denna
transaktion måste alla erkänna vara riktig. Att dessa penningar
sedermera af Riksg:sKont. användas till betalning af skulder, der¬
emot kan väl icke eller något sägas. Detta vore en fullt affärs-
messig åtgärd, och jag kan icke finna den minsta svårighet för
Banken eller Hvpotheks-föreningarne deri, att Banken öfvertager
obligationerna, ehuru man förklarat ett stort men ligga deri, att
Kont:s Fullmäktige medgifvit Hypolheks-föreningarne att när som
helst infria sina obligationer. Detta medgifvande skedde derföre,
att då man upsagt 2 mi11:r att betalas d. 1 Aug., var det klart
att Hvpotheks-föreningarne icke utan svårighet skulle kunna för¬
skaffa sig denna stora summa just på denna dag. Det var möjligt
att en eller annan Hypotheks-förening skulle kunna anskaffa pen¬
ningar tidigare, och man tillät derföre att de, efter som de be¬
qvämligen kunde få in pengar, skulle lå betala af dem, hvilket
icke heller medförde någon olägenhet för Kont., efter det genast
kunde använda dem. Någon svårighet kan icke af denna Hypo-
theks-föreningarnes rätt upstå, ty det är gifvet, att om Hynotheks-
föreningarne infria obligationer innan de af Banken öfvertagas, så
behöfva do icke af Banken öfvertagas, i motsatt fall åter, och se¬
dan Banken öfver tagit obligationerna, kunna Hypotheks-föreningarne,
genom sina Direktioner, få underrättelse om att då de vilja inlösa
sina obligationer, så må de vända sig till R. St:rs Bank, och Ban¬
ken har naturligtvis ingen svårighet vid att taga sina pengar d.
t. ex. 15 Juli i st. f. d. 1 Aug.
Den 22 April.
Ur Cederschiöld, Rob. Theopron: Då fråga inom Riks-
Stånden förekommer till beviljande of större summor, Sr det utan
tvifvel af största vigt att Sga fullt tillförlitlig kännedom om huru
stora tillgångarne äro, och då det icke är möjligt att inom de
särskilda Stånden, då hagor der förekomma till afgörande, förskaffa
sig några upgifter härom, utan man måste i det fallet förtro sig
till de uplysningar som StatsUtsk. meddelat, så ligger naturligtvis
största makt derpå, att dessa uplysningar äro fullt tillförlitliga.
Nu har det högst anmärkningsvärda förhållande inträffat att Stats¬
Utsk., uti ett Utlåt, öfver det ämne, som nu är föremål för pröf¬
ning, uplyst att för en summa af 1.350,000 Rdr full tillgång
funnes, men deremot skall förhållandet, enl. motionäiens upgift, i
verkligheten vara sådant, att i RiksgisKont. icke finnes större till¬
gå ng än omkring 300,000 Rdr, hvadan således saknas tillgång för
omkring en millin. Efter de uplysningar, Ilr Bildt här meddelat,
lägger jag det icke StatsUtsk. lill last, helst äfven Utsk. sjelft sy¬
nes hafva blifvit ni issi ed t; men det kan emellertid ej bestridas,
att R. St:r verkligen blifvit missledda då de fattade sitt beslut,
och jag skulle åtminstone icke med min röst hafva b i trä d t Stats-
Utskis förslag, om beviljande af förutnämnde summa, derest icke
Utsk. upgifvit att Riksg:sKont. dertill ägde tillgång. Jag förenar
mig med Hr Bildt i den anmärkn., att felet härtill ligger lill en
del hos de n. v. medlemmarne af Fullmäktige i RiksgisKont. och
hufvudsakligen motionären, som icke, då denna fråga förevar, un¬
der discussionen lemnade uplysning om nämnde förhållande, i hvil¬
ken händelse beslutet möjligen blifvit annorlunda. Han dröjde med
att meddela denna uplysning, som han förut ägde kännedom om,
till dess R. o. Ad. fattat sitt beslut, och väckte omedelbart der¬
efter denna nya motion. Det är emellertid, efter mitt förmenande,
af aldra största vigt, att det blifver uplyst hos hvilken felet lig¬
ger, på det man hädanefter icke måtte hafva misstroende till de
faktiska upgifter, som lemnäs af StatsUtsk., enär, såsom jag nämnt,
det icke är möjligt för Stånden att, under discussionen, kontrol¬
lera dem, utan man bör och måste till dem hysa förtroende. 1
fråga om den utväg, som skulle vara lämpligast för att befria
RiksgisKont. ur den förlägenhet, hvari det f. n. sig befinner, före¬
nar jag mig med Gr. Lagerbjelke, så vida icke Utsk. kan föreslå
nå gon lämpligare åtgärd. Jag anhåller att motionen äfven, om den
kommer att gå tili BankoUtsk., jemväl mätte remitteras till Stats¬
Utsk., på det att detta Utsk. måtte lemna fullt tillfredsställande
uplysningar om orsakerna till den felaktiga upgiften om tillgån¬
garne uti RiksgisKont., på det man hädanefter må kunna sätta
fullt tillit till dess faktiska upgifter.
Gr. F rölich: I afseende på denna fråga, eller hvilken som
varit orsaken till den förlägenhet, hvari RiksgisKont. sig nu befinner,
förenar jag mig med den siste talaren, och åberopar såväl hans
anmärknir, äfvensom de af Gr. Lagerbjelke och Hr Bildt sednast
afgifna förklaringar såsom bevis derpå, att jag icke hade alldeles
så orätt då jag yttrade, att jag hade aning om alt det icke var
3C8
Den 22 April,
fullkomligt utredt huru det förhåller sig med Riksg:sKont:S till
gångar. Jag ber för öfrigt om ursäkt att jag uptager Gr. Lager-
bjelkes argumenter till ytterligare granskning. Det är visserligen
tillfredsställande att höra det Gr:n, som nvi, i egenskap af blifven
Fullmäktig i Banken, finner nödvändigheten af att bålla sig till
de regiementariska föreskrifterna, ty att så göra bidrager alltid
mer eller mindre till förtroende för Bankens sedlar: men jag kan
icke finna att Gr:n handlar konseqvent med sitt yttrande, enär
Gr:n anser det vara en obetydlighet om Banken, genom bifall till
det förslag han nu sjelf gjort, ovilkorligen ålägges att gifva ut en
summa penningar utan valuta i nya sedlar. Det är klart att ge¬
nom ett utbyte af obligationer vinnes icke ändamålet, ty det är
Bankens sedlar som göras behof af och icke obligationer. Banken må
visserligen, i vissa fall, när dess silfverkassa är öfverfull, upköpa
räntebärande papper; men detta är icke nu händelsen, och någon
§, efter hvilken förskott må göras emot säkerhet i obligationer,
finnes ej, sedan den för belåning afsatta fonden är medtagen. Gr:n
svarar härpå att det är likgiltig sak, ty vi äro säkra på att snart
få in pengar. Om jag då frågar på hvad sätt vi äro säkra härom,
svaras mig: jo derföre att IJypotheks-föreningarne skola göra sina
inbetalningar vid den tid, hvartill de öfver upsägningstiden fått
anstånd. Nu ifrar Gr:n för att något anstånd från Bankens sida
icke skall lemnäs i afseende på Riksg:sKont:s inbetalning af kre-
ditivet, men såsom Fullmäktig i RiksgisKont. har han icke ansett
nödigt att indrifva stride efter reghtet de fordringar, som bordt
dit inbetalas. Detta är dock äfven ett prejudikat, samt af det sla¬
get, som bör undvikas. Man kan icke komma ifrån att så väl ena
som andra reghtet troget borde hafva blifvit följdt. Men ehuru
man nu ställt sig i en sådan belägenhet, som erinrar om den
gamla sägen : »incidil in Scyllam qui vult evilarc Charybdim»,
finnes likväl en möjlighet att styra emellan de båda hvirflarne,
nemi. att helt enkelt låta Hypotheks-föreningarne betala. Jag
skulle verkligen önska att en gång få se ett dylikt prejudi¬
kat, och det icke kan vara rätt att så ofta deras Direktioner be¬
finna sig i förlägenhet, då genast först Riksg;sKont. och sedan
Banken skall anlitas om hjelp med lån. Derföre borde ett sådant
prejudikat stadgas att de obligationer, som äro upsagde och för¬
fall no, blifva på allvar upsagde och indrifvas. Då slippa vi er¬
fara att en agentur utom reghtet finnes, och jag får yttra att jag
länge misstänkt, att i botten på hela denna sak eller motion låg
icke annat än en Hypotheks-förenings förlägenhet. Jag kan då
tillika säga, att jag fått vatten på min qvarn, ty redan 1844 för¬
kunnade jag, i tryckt skrift, att så skulle blifva förhållandet när
obligationer sattes i omlopp, utan att utvägar bereddes genom en
fri privatbanksrörelse, att få desamma kuranta i allmänna rörelsen.
Detta är följden, när man icke håller strängt vid grundsatser,
utan R. St.-rs verk, hvaraf R. St:r håller det ena i högra handen
och det andra i den venstra, släppa ut med den ena en hop pap¬
perslappar och taga emot dem i den andra, of hvilka operationer
allmänheten svårligen begriper mer, än att hocus pocus göres.
Om
Ren 22 April.
S69
Om nu än Fullmäktige se till, att någon fara derigenom icke kan
upstå, så har det dock den effekten på Svenska folket, och be¬
träffande dess tillit lill Banken och till R. Sl:rs verk, att de icke
tilltro sig kunna bedöma huru saken förhåller sig, utan låter allt
passera, såsom då man tror att dylika saker icke kunna behand¬
las utan med tillhjelp af »hocus pocus». På samma gång man är
sinnad så förfara höres, löjligt nog, en Fullmäktig i Banken denna
afton strängt vidhålla grundsatsen, att icke sammanblanda Bankens
och Statens affärer. Jag har icke kunnat förstå hvarföre icke Hy-
potheks-föreningarne, redan för en 3 ä 4 månader sedan, tagit
några messyrer för att hjelpa sig ur förlägenheten, eller sökt rädda
sin kredit genom en förening sins emellan, men så länge de kunna
lita på att Riksg:sKont:s och Bankens Fullmäktige, såsom deras
agenter, bistå dem, så länge lära de minsann akta sig för några
åtgärder. Derföre är den erkända Svenska lojheten oss en borgen.
Derföre uprepar jag, att det är af största vigt att få ett nyttigare
prejudikat stadgadt, dot nemi., att förfallen skuld till Riksg:sKont.
inbetalas på dagen, och detta utan krus och komplimenter
Hr Akerman: Jag hade sannerligen icke trott, att man
skulle vilja vältra skulden för den missräkning, som ägt rum, på
Riksg:sKont:s Fullmäktige. Så vidt jag vet, hafva icke mer än
2:ne kalkyler blifvit upgjorda detta år, med afseende å Riksgis-
Kont:s ställning, den ena d. 29 Jan., och här åberopad af 2:ne
föregående talare, den andra d. 15 i denna månad, som af mig
blifvit åberopad. Om nu StatsUtsk. hade, med aktgifvande på den
kalkyl, som upgjordes d. 29 Jan., behagat anteckna de utgifter,
som. till följe af StatsUtsIcs förslag till R. St:r, blifvit ålagde
RiksgrsKont. att besörja, så hade StatsUtsk. utan tvifvel, vid af-
gifvande af detta Betänk., bordt erinra sig, att ställningen med
Kont:s tillgångar var betydligt förändrad. Hr Bildt säger visserli¬
gen, alt en upgift om kassabehållningen afgafs d. 1 April, men
denna kassabehållning har ingenting att göra med ställningen i
sin helhat, utan visado blott den för dagen varande kontanta be¬
hållning. Fin talare har redan anmärkt, att den icke kunde för¬
skottsvis kalkyleras, enär, i följd af oförutsedda inkomster och ute-
blifvande utgifter, eller tvertom, uteblifvande inkomster och oför¬
utsedda utgifter, kassans tillstånd kan visa sig på en gifven dag
helt annorlunda, än man förut haft anledn. tro. En annan talare
har velat lägga Riksg:sKont:s Fullmäktige till last, att de under
discussionen förleden Lördag underläto att uplysa, det ställningen
icke var sådan, som i StatsUtsk:s Betänk, upgafs, innan beslut
om deri föreslagne utgifter fattades. Så vidt jag vet, är det icke
Fullmäktiges åliggande, står icke i något reghte, och bör icke
heller stå der, att de skola söka influera på Ständernas beslut.
Deras skyldighet är endast att ställa sig Ständernas befallningar
till efterrättelse. Säga Ständerna, att det eller det skall betalas,
måste Fullmäktige söka, på en eller annan väg, skaffa medel der¬
till. Hvad StatsUtsIcs berörde Betänk, angår, förutsågo Fullmäk¬
tige möjligheten af ett bifall, och detta var anledn:n till att Full-
V H. 24
3T0
Den 22 April.
mäktige förskottsvis gjorde sig underrättade om Kont:s förmåga att
fullgöra de föreslagna utbetalningarne, och på grund af derutinnan
erhållen uplysning beslöto den framställning till Ständerna, som
innefattas i Hr Geijerstams motion, och detta Fullmäktiges sätt
att gå till väga tror jag, för min del, hafva varit det riktiga. Då
R. o. Ad. hedrade mig med förtroendet att vara Fullmäktig i
Riksg:sKont., föreställde jag mig väl, att detta updrag skulle blifva
förenadt med ett och annat obehag, men sannerligen jag trodde
att det skulle hafva till följd, hvad jag här i afton fått erfara,
eller att en talare skulle likna mig vid en bankruttör och en an¬
nan vid en mäklare. Han har nemi. sagt, att begära anstånd med
en skuld, är att gå tillväga som en bankruttör. Jag har lyckligt¬
vis, ännu åtminstone, icke någon erfarenhet i den vägen, men
jag kan i allt fall icke finna, att något annat i motionen föreslås,
än en jemkning, en formalitet, på sätt jag förut nämnt. Ty om
Ständerna, som beviljat k red i t i vet, föreställa sig, att det skulle
medföra en inblandning från Bankens sida i Statens eller lii k sg:s-
Kont:s affärer, så skulle de visserligen icke hafva föreskrifvit, att
denna million, som skulle inbetalas d. 1 Juli, åter får tagas ut
d. 1 Sept. På så sätt brukar man icke gå tillväga med personer,
som man anser handla tvetydigt, och om hvars ekonomiska ställ¬
ning man icke är säker. Emellertid har jag, för min del, icke
något emot om Ständerna och BankoUtsk. till att börja med icke,
med hänseende till bypotheks-obligationerna, bry sig om det be¬
svär, som kan förorsaka deras utgifvare i följd af nödvändigheten
att vända sig på flera håll för liqviden, ty Riksg:sKont. har, såsom
kändt är, valutor, och om Banken vill hafva dessa valutor för att
bevilja ett anstånd, så allt för gerna för mig. Men jag tror att
icke någondera operationen behöfves, om Bankens värde Ordf. vill
hålla ord med sitt vackra löfte, att Riksg:sKont., i början af Juni,
får emottaga 700,000 Rdr Bko af bankovinsten. Då kommer både
det ena och andra förslaget att förfalla.
Hr Printzensköld, Carl: Lika med Gr. Lagerbjelke an¬
ser jag visserligen icke någon fara f. n. ligga i ett bifall till denna
motion; men jag är också, i likhet med Hrr:ne, af den tanke, att
man för principens skull bör afslå densamma, emedan man annars
lätt föres ännu längre, ja så långt att den säkerhet, man hittills
ansett ligga deri, att alltid hålla Banken åtskiljd från Riksg:s-
Kont., skulle helt och hållet uphöra. Gr. F’rölichs svar på Gr,
Lagerbjelkes framställning, om sättet att afhjelpa den förlägenhet,
hvari RiksgtsKont. tilläfventyrs kommer att sig befinna, är i san¬
ning så märkvärdigt, att det till och med öfvergår min fattnings¬
förmåga. Han har först och främst för klarat att Riksg:sKont. icke
borde, genom uphandling af Hypotheks-föreningarnes obligationer,
blifva deras förläggare. Hvad detta vill säga kan jag icke förstå,
emedan när jag köper en penninge-inrättnings eller enskild per¬
sons obligationer, så blir jag ägare af dessa, men att jag derföre
blir obligations-utgifvarnes förläggare, är något jag icke kan fatta.
Nu har Gr. Lagerbjelke ansett det både bankmessigt och öfverens-
Den 22 April.
371
stämmande med sättet alt sköta affärer, om Riksg:sKont, öfverlåter
eller säljer till Banken ett visst belopp af sina innehafvande obli¬
gationer, hvilka äro Riksg:sKont:s egendom, mot det att Banken
till detta köp använder en del af sin vinst för år 1856, och så¬
ledes gör den fruktbärande, i st. f. att den nu ligger i Banken,
utan att bära någon ränta; och detta måste väl icke rimligen
kunna betraktas annorlunda än såsom en vanlig affär, sorn apgö-
res emellan så väl enskilde personer, som penningeförvaltande
verk, enär hela saken består deri, att den ena säljer till den an¬
dra de valutor han har att disponera. Derigenom har Banken in¬
galunda, som Gr. Frölich synes antyda, gifvit Riksg:sKont. något
förlag. Detta sednare har icke heller med obligationer återgäldat
sin kreditivskuld till Banken, utan Banken har endast förvandlat
en del af sin behållna vinst i räntebärande obligationer, under
det att Riksg:sKont., med de kontanta penningar, som det erhållit
utaf Banken, för dessa obligationer i sin ordning betalar den kre-
ditiva skuld, hvari Kont. häftar till Banken. Detta är väl den
mest enkla affär, som man kan tänka sig, och jag tror att den af
Kont. ganska lätt kan verkställas. Jag tillstyrker således denna
utväg, men ingalunda den, som motionären framställt, hvarigenom
man beträder en väg, som man med yttersta sorgfällighet måste
undvika, så framt man vill bibehålla ordning och reda i penninge-
väsendet, samt icke äfventyra en myntförsämring. Gr. Frölich har
vidare förklarat, såsom en högst besynnerlig och oväntad sak, att
Riksg:sKont. lemnat anstånd åt åtskilliga Hypotheks-föreningar med
betalning af sina skulder. Ilar då Grin aldrig hört omtalas att
en gäldenär, om än aldrig så solid, kan begära anstånd med li-
qviden af en skuld, äfvensom att fordringsägaren kan lemna detta
anstånd, då hans egen ställning det medgifver? Nu har Gr. La¬
gerbjelke, »till komplett evidens», ådagalagt att de af RiksgisKont.
upsagde och i Maj till inbetalning förfallne obligationer alldeles
icke beböfde inlösas för RiksgisKontis räkning förrän i Juni må¬
nad. Hvad var då naturligare, än att detta anstånd beviljades till
den tidpunkt, då valutorna beböfdes. När man klandrar åtgärder,
vare sig af enskilde personer eller af offentliga penningeförvaltande
myndigheter, så bör man göra det på sådant sätt, att det finnes
någon rimlighet i klandret, men icke framkasta klagomål och an-
märkn:r, hvilka ej kunna annat än väcka löje för den enfald och
okunnighet, som man genom dem förråder.
Hr Cederschiöld: Jag har icke, på sätt Hr Akerman up-
gifvit, framställt någon anmärkn. mot Fullmäktige i Riksg:sKont.,
derföre att de icke velat söka influera på R. St:rs beslut, utan
min anmärkn. gällde den omständigheten, att de underlåtit att
meddela en uplysning, hvarigenom de kunnat rätta ett af Stats-
Utsk. begånget misstag. Jag tror att Riksg:sKont:s Fullmäktige,
likasom hvarje annan representant, måste hafva till pligt att med¬
dela de uplysningar, som äro dem tillgängliga, för att förekomma
misstag, och det var just detta min anmärkn, gällde.
372
Den 22 April.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag hade icke trott att det
sätt, hvarpå låne-operationerna, i och för jern vägs-arbetena, blifvit
bedrifna, skulle komma så hastigt i dagen, som bär visat sig.
Denna fråga är tillförene redan tillräckligt behandlad. Då nu
Riksg:sKont. befinner sig i det predikament, att medel måste
på ett eller annat sätt anskaffas, så anhåller jag att, med afseende
på denna låne-operation, få förena mig med Gr. Lagerbjelke. Jag
tror det vara vida lämpligare att Riksg:sKont. till Banken försäl¬
jer sina obligationer och derföre erhåller penningar i valutor, än
att Kont., i strid mot nu gällande regbte, nödgas upskjuta inbe¬
talningen af sitt kreditiv till R. St:rs Bank. På ena eller andra
sättet lärer det vara nödvändigt att komina Riksg:sKont. till hjelp,
och då Banken i alla fall måste inblandas, tror jag att den af Gr.
Lagerbjelke föreslagna utvägen är den mest bankmessiga och rik¬
tiga, hvarföre jag i detta hänseende förenar mig med honom.
Gr. Lagerbjelke: Den som följt denna fråga lärer väl re¬
dan, utan att jag beböfver påpeka detsamma, veta att penningar
nu behöfvas, icke för de jernvägar, som vid förra Riksdagen be¬
slutades, utan i och för de jernvägar, hvilka blifvit eller blifva
vid innev:de Riksdag beslutade. Att Fullmäktige skulle, på grund
af det förra Riksdagen utfärdade regbte, uplåna penningar äfven
för anläggningen af dessa sednare jernvägar, det vöre att g& väl
långt.
Hr Frih. o. Ordf., som, sedan öfverläggningen härmed ansetts
fulländad, framställde, att under densamma blifvit ifrågasatt, huru¬
vida ifrågav:de motion borde remitteras till BankoOtsk. eller till
•Stats- och BankoUtsk:n, hemställde derjemte, om R. o. Ad. bifölle
att denna motion, jemte de i anledn. deraf afgifna yttranden, re¬
mitterades till BankoUtsk., samt förklarade, efter det svaren här¬
vid utfallit med starka Ja, jemte några Nej, att den ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in¬
komna Utlåt:n, Betänk:n och Mern:!; nemi. från
StalsLitskottel:
N:o 56, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de försäljning af
tomtplatsen efter Kronans nedbrunna spanmåls-magasinshus i sta¬
den Carlshamn.
N:o 57, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de afsöndring af
jord från kronolägenheterna Hushagen, Köpingsön och Bvslätten i
Köpings socken af Westmanlands län, för utvidgning och rötning
af Köpings å.
N:o 58, i ani. af erhållna återremisser å Betänk. N:o 33,
ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Sammansatta Lag-, samt Allm. Besvärs- och Ekonomiutskotten:
N:o 5, i ani. af väckta motioner, ang:de ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar.
Den 25 April.
373
Nio 6, i ani. af väckt motion att fader, som icke kan bi¬
draga tili sitt oäkta barns upfostran, bör till allmänt arbete hållas.
N:o 7, i ani. af väckt fråga om ändring i i g 2 kap. B.B:n.
N:o 8, i ani. af väckt motion om förbud för kringstrykande
komedianter att vid marknader samt å sön- och helgedagar anställa
förevisningar.
Allm. Besvärs- och EkonomiUssholtet:
N:o 76, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 70.
N:o 77, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 69.
N:o 78, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:0 66.
N:o 79, i ani. af väckta motioner om dels Smålands Hussar-
Reg:tes, dels ock 4 sqvadroners af Skånska indeldta Kavalleri-
Iieg:tenas afsittande; samt
N:o 80, i ani. af väckt förslag om förändrad reglering af
äflockarnes aflöning.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocoili
Albert Munck.
Lördagen den 25 April 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
I anseende till Hr Grins o. Landtmis fortfarande sjukdom in¬
togs ordfide-platsen af främste n. v. ledamoten, Fullmäktigen för
grefliga ätten Oxenstjerna af Korsholm, Frih. Åkerhjelm, Johan Carl.
Just. 6 prot:s-utdrag för d. 22 dennes samt pleni-prot:t för
d. 26 sistl. Mars.
Frih. Paijkull, Joh. Gustaf: Med bibehållande af min
befattning såsom ledamot i Const.Utsk. anhåller jag att få afsäga
mig ledamotskapet i Riddarh.Utsk.
E. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Frih. Fock, Frans Wilh. Reinh., hade inlemnat ett så
lydande Mern.:
Under vördsam anhållan att få behålla min riksdagsmanna¬
rätt, får jag härmed afsäga mig R. o. Adis förtroende att vara
Bänkman.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
Den 25 A pri!.
Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf: Med tacksamhet för
Hrr Elektorers förtroende, att utse mig till ledamot i Const.Utsk.,
anhåller jag att få afsäga mig denna befattning, emedan detta
Utsk:s göromål påkalla min dagliga närvaro, hvilket jag icke kan
efterkomma.
Efter äfven härtill af R. o. Åd. lemnadt bifall anmodade Hr
Frih. o. Ordfiden Hrr Elektorer att sammanträda till val af en le¬
damot i Const.Utsk. efter Frih. Adlercreutz och en ledamot i Rid¬
dar h. Utsk. efter Frih. Paijkull.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d.
15 och 22 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 12, i ani. af väckta
motioner derom, att Krono-brefbäringen dels måtte öfvertagas af
Postverket och bestridas på Statens bekostnad, dels verkställas af
enskilde, men kostnaden derför ersättas af Staten, efter bestäm¬
mande af HäradsRätt och K. Bef:h:de, dels att all i mantal satt
jord måtte efter hemmantalet lika deltaga i Krono-brefbärings-
skyldighetens utgörande, dels ock slutligen, alt ett förslags-anslag
måtte anvisas och ställas till K. M:s disposition, för att användas
till bestridande af Krono-brefbäringen.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Frågan om kronobref-
bärings-skyldigheten har varit föremål för många motioner vid
hvarje Riksdag. Det är också icke förvånande, då denna tunga
varit pålagd en viss del af Svenska folket, utan att de öfriga
klasserna deri deltaga. Vid förra Riksdagen beslöto R. St:r, att
ersättning skulle lemnäs de hemmansägare, som ålades denna tunga.
Härigenom har frågan blifvit rättvist behandlad, det medgifves;
men härvid förekommer dock den omständigheten, att denna er¬
sättning skulle lemnäs endast af krono- och kronoskatte-hemmans
ägare. Det torde för enhvar vara klart, att någon rättvisa häri
icke förefinnes. Om det så vore, skulle man af samma skäl kunna
påstå, att en viss del af Svenska folket är berättigad att begagna
Postverket, utan att betala postporto. Det kan icke af någon god¬
kännas. Det är gifvet att innehafvare af säterier och boställen
m. fl. hafva lika behof af att erhålla del af kronopostens innehåll,
som innehafvare af skattehemman. Mig synes tiden vara inne att
åstadkomma en rättvisare fördelning af denna tunga, så att alla
hemman deltaga lika i densamma. R. St:r hafva, som jag tror,
vid denna Riksdag beslutat, att ersättningen för fjerdingsmans-
befattningens utgörande skall fördelas lika på alla hemman. Billig¬
heten synes väl då kräfva att så sker i fråga om brefbäringsskyl-
digheten. Jag kan således icke annat än instämma i hvad några
ledamöter af BondeSt. yrkat i den Betänk, åtföljande reservation,
hvilken lyder sålunda: »Då R. St:r förut icke funnit det stridande
mot säteriägares rättigheter alt ålägga dem deltagande uti utgö¬
rande af fjerdingsmansbefattningen, lärer man icke kunna säga att
åliggandet för samma ägare, äfvensom för boställs-innehafvare, att
deltaga uti utgörande af kronobrefbäringsbesväret, vore ett ingrepp
Den 25 April.
375
i deras fri- och rättigheter.» Jag tror att det icke gerna kan ne¬
kas, att det vore en gärd af rättvisa, lemnad åt innehafvare af
den oprivilegierade jorden, om säterier och boställs-innehafvare
komma att deltaga uti den tunga, som nu trycker den öfriga jor¬
den. Mig synes att de sammansatta Utsk:n allt för litet tagit frå¬
gans vigt i betraktande, och jag anhåller alltså att Betänk, måtte
återremitteras.
Frih. Stael von Holstein, F a b. Wilh.: I den begärda
återremissen instämmer äfven jag, men deremot delar jag icke den
siste talarens åsigter i öfrigt, eller att säterier och öfrige nu be¬
friade hemman skola i brefbäringsbesväret deltaga. Denna skyl¬
dighet kan icke jemföras med annat än kronoskjutsen, hvilket be¬
visas deraf, att på de ställen, der brefbäringsskyldigheten utgöres
sorn fordom, är det hemman, som blifvit ålagd denna skyldighet,
befriadt från kronoskjuts. När nu kronoskjutsen skall utgöras af
hemman, som icke ålagts kronobrefbäring, och de för denna skjuts¬
skyldighet undfå ersättning, hvilken icke utgår af hemman, utan
erlägges af Staten, synes också billigt att kostnaden för krono-
brefbäringen bestrides af statsmedel, så att ett hemman icke på
samma gång betungas med kronoskjuts och brefbäring. Detta hafva
motionärerna äfven yrkat, så alt, sedan K. Bef:h:de bestämt hvilka
hemman skola utgöra kronobrefbäring, kostnaden må bestridas af
allmänna medel. Detta synes mig så billigt, att jag icke kan fatta
huru Utsk:n kunnat afslå de väckta motionerna, och detta på den
gruud, att brefbäringen af ålder ålegat hemman, och att R. St:r
nyligen fattat ett beslut, som beredt lindring i detta onus. Detta
beslut var likväl endast en reglering, hvilken icke haft annan
följd, än att då brefbäringen förut varit en tunga, med hvilken
endast några få varit missnöjda, har den i stället blifvit en tunga
för alla icke privilegierade hemman. Jag anhåller om återremiss,
på det att Utslcn mätte taga motionen i närmare betraktande.
Gr. Frölich, David, förklarade, att han förenade sig i hvad
Frih. Stael von Holstein yrkat.
Hr Fåhraus, Olof Immanuel: Den förste talaren har
rätt deruti, att denna fråga är vid hvarje Riksdag ständigt åter¬
kommande, och jag befarar att den framgent kommer att bibehålla
denna sin egenskap, intill dess kronobrefbäringsskyldigheten skil¬
jes från jorden. Jag erkänner villigt, att denna skyldighet är på
den s. k. oprivilegierade jorden ett besvärande onus, som det vore
önskvärdt att så snart som möjligt afskaffa; men enhvar torde
kunna inse, att så länge någon ändamålsenlig plan icke blifvit
upgjord, hvarefter en förändring må kunna tillvägabringas, den
icke kan vérkställas utan upoffring å Statens sida. Jag tror icke
heller att för hemman i allmänhet detta onus är mera tryckande
än flere andra besvär. Motionären Rudberg bar sjelf i sitt förslag
sagt att hemman, som voro mest tryckta af brefbäringsskyldigheten,
voro underkastade en hvart 30:de år återkommande skatt af 104
Rdr, som, fördeladt på hvarje år, gör endast omkring 3| Rdr på
.3 76
Den 25 Ap ril.
mantalet. Det må vara önskligt att äfven denna afgift kunde af-
skaffas, men medgifvas måste dock, att jorden har många andra
besvär, som äro mera tryckande än kronobrefbäringen. En talare
har framställt det orättvisa deri, att man icke gjort afseende på
kronoskjutsskyidige hemmen vid den på grund af 1849 års K. Bref
företagna reglering af kronobrefbäringsskyldigheten. Jag kan lik¬
väl icke fatta, huru en sådan fördelning af detta besvär skulle
kunnat äga rum, så att de kronoskjutsskyidige hemmanen blifvit i
regleringen inbegripne. Det K. Brefvet innehåller uttryckligen,
att vederbörande inom hvarje härad äga att sins emellan öfverens¬
komma om sättet för utgörande af kronobrefbäringen, så att den
måtte blifva så litet tryckande som möjligt. Det är klart, att i
den mån kronobrefbäringsskyldige hemman icke böra åläggas skyl¬
dighet att utgöra kronoskjuts, det måste vara deras eget fel om
de, oaktadt berörda regleringsfrihet, komma att vidkännas sådant
besvär. Vid hvarje Riksdag förekomma frågor om skyldigheten icke
blott att utgöra kronobrefbäring och kronoskjuts, ulan äfven att
underhålla vägar, och så har äfven skett vid innevide Riksdag, på
sätt ett nu på bordet hvilanda Betänk, utvisar, men jag har all
anledn. tro att, då dessa frågor en gång blifva utredda, man skall
finna obilligbeten af att jordbruks-intresset söker göra gällande
sina anspråk på befrielse från alla onera, under det andra med¬
borgare måste fortfarande vidkännas sina besvär.
Hvad angår frågan om säteriers och boställens deltagande i
kronobrefbäringsskyldigheten, hemställer jag för öfrigt, om det icke
vore en orättvisa att på detta sätt minska värdet ä denna jord,
för att öka det på kronoskattejorden. Man har sagt att en sådan
åtgärd blifvit vidtagen i fråga om kronofjerdingsmansbestyret. Detta
är en sanning; men derföre att en lättnad i de skattejorden ålig¬
gande besvär medgifvits, kan det väl icke vara skäl att villfara
anspråken på sådan lättnad äfven i andra besvär. Då nu endast
8 år förflutit sedan den författning utkom, enl. hvilken det blifvit
möjligt för kommunerna att så reglera detta besvär, att det icke
bör blifva särdeles tryckande, skulle jag i hvarje fall tro, att man
i denna del kunnat vänta tills någon lindring kunnat beredas i
andra, jorden mera tryckande besvär. Jag anhåller om bifall till
Utskrs förslag.
Gr. Frölich: Sedan en ledamot, som naturligtvis bättre än
de fleste af oss känner ifrågav:de ämne till följd af det embete
han innehaft och det han ännu innehar, motsatt sig den framställ¬
ning, som af andra talare här blifvit gjord, måste jag anmärka,
att då han tillika erkänner den rättvisa, som ligger till grund för
det väckta anspråket, att få någon ändring i kronobrefbäringen,
man icke bör likasom homöopatiskt söka bevilja denna rättvisa.
Tvertom tror jag det vara Hrr Landsh:rs skyldighet, att hvar och
en inom sitt län söker befordra en sådan reorganisation, att kost¬
naden för kronobrefbäringen bl ifver på annat sätt fördelad. Jag
vill icke tala om hvad jag anser vara det rätta, nemi. att kostna¬
den bestrides af Staten. Vi veta alla, att skyldigheten att bära
1) en 25 April.
377
Kronans bref tillkom på en tid, då kronojorden ålades alla skyl¬
digheter och den privilegierade jorden undandrog sig alla sådana.
Detta är orsaken till den skedda orättvisan och de reklamationer
som sedermera låtit sig förnimmas. Nu vill man icke bekosta
hvad som fordras för att ställa saken till rätta, utan endast små¬
ningom medgifva rättelse, som det synes endast till grundsatsen,
och för att till framtiden skjuta bort frågan. Om jag icke be¬
drager mig, bar just genom den nya Landsb:gelnstrukl:n och den
makt densamma tillerkänner Hrr Landslur, det blifvit dem ålagd
en moralisk pligt, som icke kan sammanslå med bemödandet att
motsätta sig alla förändringar. Det är sannt, att den fråga hvarpå
jag nu alluderade, ännu icke hunnit sitt sista stadium, men jag
vet icke, om man icke nu bör tillåta, att frågan måtte få gå till¬
baka till Utsk. och der hvila intilldess den andra bl ifver afgjord.
Jag förenar mig således med Frih. Stael von Holstein i begäran
om återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Lika med Hr Fåhraeus yrkar
jag bifall till Otslcns förslag. Jag kan ingalunda finna någon
rättvisa i den af några talare föreslagna åtgärd, att brefbärings-
skyldigheten skall från de hemman, som nu hafva detta besvär sig
ålagdt, öfverflyttas på de derifrån befriade, så att denna börda
skulle af dem gemensamt delss. Man skulle således genom en
dylik åtgärd icke fästa något afseende på den under seklers lopp
säterier och andra hemman tillförsäkrade frihet från detta onus.
Denna frihet bar Gr. Frölich förklarat vara orättvis. Dermed må
vara huru som helst. Den har dock under seklers lopp blifvit
af statsmakterne erkänd, och följden deraf har äfven varit, att vid
köp eller vid arfskiften, då ett säteri och ett krono- eller skatte¬
hemman skolat fördelas emellan 2:ne lika berättigada arftagare,
har säteriet beräknats tili högre värde än det andra hemmanet,
just i följd af säteriernas nuv:de lagliga friheter. Kan det väl
under sådana förhållanden vara rätt att stifta en lag, som utstry-
ker alla eller några af dessa rättigheter, utan alt säleriernes inne¬
hafvare finge njuta någon ersättning derför? Jag kan icke inse rättvisan
häri. Gr. Frölich har ansett att man borde ordna förhållandet på
ett annat sätt än det nuv:de. Det må vara; men icke bör det
ske på det sätt motionären föreslagit. R. o. Ad. bör ihågkomma,
att vi vid detta tillfälle icke så mycket förfäkta egna rättigheter,
utan fastmera de många ofrälse och tilläfventyrs orepresenterade
medborgares, som förvärfvat sig säterier under förutsättning, att
de säterierne förunnade rättigheter skola fortfarande blifva oqvalda.
Jag anhåller således i likhet med Hr F’åhr£eus om bifall till Be¬
tänk., och anser, i det hänseende nyss blifvit vidrördt, R. o. Ad.
genom vidtagande af denna åtgärd, utöfva en ridderlig pligt,
hvartill vi äro af vårt eget medvetande upmanade.
Frih. Stael von Holstein: Om jag rätt upfattade Hr
Få brae i yttrande gick det derpå ut, att jag skulle .misstagit mig,
då jag sagt, alt krono-skjutsskyldige hemman äfven efter emane¬
378
Den 25 April.
randet af K. Brefvet d. 30 Nov. 1849 måste vidkännas krono-
brefbärings-besväret, hvarjemte Hr Fåhraeus tiliade, att det vore
deras eget fel, om de läto påföra sig detta onus. Jag tror mig
icke hafva begått något misstag, och stärkes i denna min öfver¬
tygelse då jag läser samma K. Bref. Det innehåller nemi., att
sedan K. Befb:de utsett de hemman, som skola utgöra kronobref-
bäringen skola dessa undfå ersättning derför, hvilken uttages af
kronoskjutsskyldige hemman och bestämmes i förhållande till väg-
längden brefven skola föras, som åter beror af kronofogdens och
länsmännens närmare eller fjermare aflägsna bostäder. Följden
häraf har blifvit, att i de fögderier, der man ställt sig denna för¬
fattning till efterrättelse, hafva kronoskjutsskyldige hemman måst
äfven deltaga i ersättningen till de hemman som forsla brefven.
I de härader åter, der man bibehållit det gamla sättet, d. v. s.
att vissa hemman utgöra detta onus utan annan ersättning än be¬
frielse från kronoskjuts, hafva hemman måst betala ända till 50
Rdr för att få någon som velat åtaga sig detta besvär. Kostna¬
den upgår således icke, såsom Hr Fåhraeus upgifvit, till 3-J Rdr
pr mantal, utan man måste betala hvad som fordras i och för
utgörandet af detta bestyr. Förhållandet är således, att på som¬
liga ställen alla kronoskjutsskyldige hemman deltaga i kostnaden,
och att på andra åter vissa hemman utgöra kronobrefbäring utan
annan ersättning än befrielse från kronoskjutsen. Deremot in¬
stämmer jag icke i Hr Palmcrantz’s yttrande att säterierne skola
deltaga uti ifrågav:de kostnad; ty anser man kronobrefbäringen
nödig, hvarom jag icke vill yttra mig, måste den äfven anses
nödig för alla, de må innehafva säteri eller icke. Således måste
denna kostnad rättvisligen utgå af allmänna medel och icke af
jordägare.
Gr. Mörner, Carl: Otvifvelaktig! har brefbäringsbestyret
särdeles i fordna tider varit betungande. Säkert är, att efter
emanerandet af 1830 och 1849 årens K. Bref, ifrågavrde onus
blifvit så regleradt, att jag anser brefbäringsskyldige böra i all¬
mänhet vara belåtne. Uti sistnämnda K. Bref är bestämdt huru
brefbäringen skall utgöras emelian de dertill skyldige hemmanen.
De uti samma Nåd. författning omnämnda förslag äro upgjorde af
kronofogdarne och i närvaro af brefbäringsskyldige granskade och
af dem gillade. I allmänhet har jag icke hört någon klagan öfver
dessa föreningar. Gr. Frölich har sagt, att det vore Landshins
skyldighet att ställa så till, att brefbäringen fördelades lika på
alla. Landsh:ne hafva gjort sin skyldighet, då de ställt sig till
efterrättelse föreskrifterne i förenämnde K. Bref. Jag instämmer i
en talares åsigt, att då man vill befria ett hemman från ett onus
och lägga det på ett annat, är det naturligt, att man hvälfver
detta onus, hvarmed man köpt ett hemman på ett annat, och jag
tror, att denna princip icke är alldeles rigtig. För närv:de finner
jag åtminstone något annat icke kunna göras härvid än hvad som
redan är beslutadt. Möjligen kan i framtiden något annat göras,
Den 25 April.
379
men nu tror jag man gör bäst i att stanna vid det beslut, som
Utsk:n^tillstyrkt R. St:r att fatta.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hade icke ämnat
deltaga i denna öfverläggning, emir det synts mig vara tillräck¬
ligt yttradt både för och emot en återremiss; men jag har icke
kunnat underlåta förklara, att jag tror tidsförhållanderne kräfva,
att den privilegierade jordens innehafvare icke så strängt böra vid¬
hålla privilegierne i denna del. Tvärtom tror jag, att, långt ifrån
att det bör utgöra ett R. o. Ad:s åliggande att försvara dessa
undantags-förhållanden, R. o. Ad. gör väl, för att icke säga klokt,
om R. o. Ad. beträder den bana, som 11. o. Ad. vid flera tillfällen
sedan 1809 följt, nemi. att icke motsätta sig hvad den yttersta
billighet kräfver. Dessutom synes tidens inverkan just genom ett
adseqvat förhållande till det ifrågav:de hafva brutit isen. Fjerdings-
mansbefattningen är ungefär lika angenäm för alla inom socknen
och häradet boende, som åtminstone kronobrefbäringen. Således
skulle jag anse det icke vara obilligt, att äfven dessa hemman,
säterierne nemi., deltaga i detta onus, och ju flere hemman som
deri deltaga, desto mindre blifver kostnaden. Dessutom, mine Hrr!
bör väl syftemålet vara, att så mycket som möjligt jemt fördela
skattebördorna, så att alla komma att deri deltaga, och på dessa
skäl förenar jag mig med dem, hvilka ansett Utsk:n hafva bort
mera än som skett fästa afseende på de väckta motionerne.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I långliga tider
har man hört talas om, att den Svenska jorden är olika beskattad,
men för att bereda jemkning i beskattningen tror jag icke att
det vore rätt att tillvägagå på det sätt åtskilliga talare här ifråga¬
satt, nemi. att befria det ena hemmanet från ett onus och lägga
detsamma på ett annat. Det vore en orättvisa, ett våld; ty då
man köper t. ex. ett kronoskattehemman, tagas ju alltid i beräk¬
ning de onera som derpå ligga, och derföre är vanligen köpe¬
skillingen för detta hemman mindre än för ett säteri. Således är
det påtagligt, att. om från ett kronoskattehemman, som emot en
låg köpeskilling blifvit förså 1 dt just i följd af dess mångå onera,
dessa flyttades på ett säteri eller frälsehemman, som derifrån äro
befriade och derföre blifvit dyrare betaldt, man begick ett våld.
Jag kan icke biträda ett sådant sätt att förskaffa jemkning i skat-
terne, utan yrkar derföre bifall till Betänk.
Hr Palmcrantz: Jag begärde ordet i anledn. af Frih. Ce-
derströms yttrande. Hans försvar för den privilegierade jorden,
att vara befriad från de kronoskattejorden åliggande onera, är det¬
samma han framställde då fråga var om säteriernas deltagande i
kronofjerdingsmans-bestyret. Oaktadt detta försvar hafva säterierne
i följd af R. Stms beslut måst deltaga i kostnaden för besväret.
Jag hoppas således, att hvad han nu anfört icke skall förhindra
den återremiss jag begärt. En annan talare har sagt, att krono¬
brefbäringen är ett onus af ringa betydenhet. Jag medgifver att
380
Den 25 April.
så är, då antalet af säterier inom en kommun är ganska ringa,
men förhållandet är annorlunda inom de orter der flertalet af
hemman utgöres af säterier, och der vore synnerligen nyttigt att
en fördelning af besväret emellan alla hemmanen kunde åstad¬
kommas. Enl. hvad man sagt mig lärer det finnas kommuner,
hvarinom säterierne långt före E. Stirs beslut deltagit i krono-
fjerdingsmans-bestyret. En annan talare har såsom skäl för afslag
på mitt yrkande anfört, att åliggandet att bära bref vore en grund¬
skatt. Detta är fullkomligt oriktigt, ty brefbäringsskyldigheten är
ett kommunalbestyr, sorn af Landsten kan förflyttas från det ena
till det andra hemmanet, och således är det ingen grundskatt.
Jag förnyar min anhållan om återremiss, öfvertygad att derigenom
sker ingen skada.
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag förenar mig
med Frih. Cederström, anhåller jag få fästa upmärksambeten på,
huruledes, när en eftergift en gång blifvit gjord, man sedermera
åberopar detta förhållande såsom skäl för att tvinga till ytterligare
eftergifter, och sanningen häraf har visat sig redan under denna
discussion. Man har nemi. sagt, att säterierne numera deltaga i
kronofjerdingsmans-bestyret, och derföre vill man nu att de jemväl
skola deltaga i kronobrefbäringen. Det är ju, såsom en talare
yttrat, ett våld, då man förminskar värdet på ett hemman för att
derigenom föröka värdet pä ett annat. Lika med Hr Cederschiöld
anser jag ett hemmans värde i icke ringa mån bero af de det¬
samma åliggande onera. Det är således klart, att, då ett hemman
är hårdt tryckt af brefbäringen, hviiket kan inträffa i de orter
der flertalet af hemman är säterier, är värdet på detta hemman
derigenom betydligen minskadt emot hvad eljest vore händelsen.
Men vid inträffande salu blir ock köpeskillingen derefter bestämd,
så att hemmanets värde alltid står i ett jern för 1 igt förhållande till
dess beskaffenhet. Att brefbäringsskyldigheten är ett kommunalt
åliggande kan jag icke medgifva. Skjulsningsbesväret skulle då
äfven kunna hänföras till kommunala bestyr, men säterierne äro
befriade från dessa bestyr lika väl som från kronobrefbäringen.
Jag kan för min del icke medgifva någon förändring i nu gällande
författningar rör:de brefbäringsskyldigheten, utan anhåller om bifall
till Utsk:ns Betänk.
Frih. Cederström: En talare har väsendtligen misstagit
sig om min framställning i förev:de fråga. Han har nemi. trott,
Ett då jag vid en föreg:de Riksdag afstyrkte säteriernes deltagande
i fjerdingsmansbestyret, jag icke destomindre skulle hafva utan
förändring vid en påföljande godkänt enahanda förslag. Förhållan¬
det är likväl, att vid den Riksdag han omnämnt, E. o. Ad., på
min och flera andra ledamöters hemställan, afslog ett sådant säte¬
riernes deltagande. De 3:ne öfriga Stånden stannade i ett mot¬
satt beslut,' och den underd. skrifvelsen till K. M. undertecknades
af dåv:de Landtm, med reservation, hvarefter K. M. afslog Stän¬
dernas begäran. Vid påföljande Riksdag blef frågan ånyo bringad
Den 25 April. ’
3Si
å bane; men, märkom det väl, i en annan form, nemi. under
vilkor af fjerdingsmannens aflönande ur en gemensam kassa, till
hvilken säterierna skulle bidraga, och under erkännande af R. o.
Adrns rätt att härutinnan äga sitt veto vid beslutet. På detta,
väsendtligen olika upställda förslag, gaf R. o. Ad. ett bifallande
svar, och på detta sätt beslöt E. o. Ad. att säterierna skulle del¬
taga icke egentligen i krono-fjerdingsmansbestyret, men i dess
aflönande, hvarvid jag icke heller för min del gjorde någon an-
märkn.; och sedan alla Stånden förenade sig om samma beslut,
blef frågan af K. M. bifallen. Orsaken hvarföre R. o. Åd. första
gången afslog frågan, var, att man icke ansåg lämpligt eller rätt¬
vist, att, genom deltagande i utgörandet af krono-fjerdingsmans-
befattningen, värdet å säterierne skulle nedsättas till förmån för
krono- och kronoskatte-jorden, och i det afseendet är förevtde fråga
fullkomligt lika med den förra; hvarföre jag anhåller, att, med
iakttagande af noggrann konseqvens, R. o. Ad. med afslag å de
här gjorda framställningarne måtte bifalla Utskrns Betänk.
Frih: Stael von Holstein: Min mening har aldrig varit
att kronobrefbäringen skall öfverflyttas från ett till ett annat hem¬
man, utan endast att kostnaden för utgörandet af detta besvär skall
af allmänna medel bestridas.
Hr Printzensköld: Den siste talarens yrkande är lika
orättvist som hvarje annat, det der afser de brefbäringsskyldige
hemmanens befrielse från detta besvär. Om Staten skall godtgöra
hemmansägare för det de utgöra ifrågavide onus, så komma ju alla
andra hemman, likaväl som alla skattdragande medborgare, hvilka
med brefbäringsskyldigheten aldrig haft eller hafva något att skaffa,
att deltaga i betalningen. Det kan vara nog att en sådan orätt¬
visa blifvit begången vid denna Riksdag, genom den befrielse
som tillagts alla roteringsskyldiga hemman från utgörande af allt
bidrag till soldatbeklädnaden, och alla rusthåll från den af dem
hittills utgjorda fouragepassevolans-afgift. Kostnaderne så väl i
ena som andra hänseendet drabba nu både hemman och personer,
som derifrån borde vara fria. För öfrigt må anmärkas, att krono-
brefbäringsskyldige hemman äro frie från kronoskjuts och hafva
alltså en fördel som fullkomligt motsvarar det dem åliggaude onus,
så att, huru saken än må betraktas, de sammansatta Utskrns uttalade
åsigt alltid är riktig, hvarföre jag anhåller om bifall till Betänk.
Propos. till bifall å förev:de Betänk, blef härefter framställd
och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, hvaapå Hr Frihrn
o. Ordf:n förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Stael von Holstein anmälde sin reservation emot
R. o. Ad:ns beslut.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utsk:s d. 18 och
22 dennes på bordet lagda Mern. N:o 9, i ani, af två Slåndsåter-
382
Den 25 April.
remiss å Mern. N:o 8, innehållande grundlagsändringsförslag röride
RiksStyrelsens förande i vissa fall m. m.
Föredrogs en d. 22 dennes bordlagd, af Hr Stjernsvärd, Gust.
Mauritz muntligen väckt, och sedermera skriftligen inlemnad mo¬
tion af följande innehåll:
Då K. M:s Nåd. Propos. angrde upförandet af ett nytt Post¬
hus å den Kronan tillhöriga vid Carl XIIEs torg belägna tomt,
bland annat antyder, att i nämnde hus skulle beredas boslälls-
lägenheler åt Postverkets embets- och tjenstemän, så får jag med
anledn. såväl häraf som 56 §:n ltiksd:sOrdn:n vördsamt föreslå,
att R. St:r måtte för sin del besluta och föreskrifva följande vilkor
för åtnjutande af boställslägenheter, nemi.:
»att innehafvare af dylik lägenhet är förbjuden, att
densamma tili annor person borthyra eller til! begag¬
nande öfverlåta.»
Anledmn till hvad jag sålunda föreslagit, är, att derigenom
motverka det ofog, som börjat att så bedrifvas att det nära nog
öfvergått till praxis, det nemi., att embets- och tjenstemän som
fått sig anvisade boställslägenheter, i st. f. att, såsom afsedt är,
bebo och begagna desamma, borthyra dem till andra personer och
inrättningar, för att derigenom förskaffa sig, efter mitt förmenande,
obehöriga och med den tilldelta bostadslägenheten ingalunda af-
sedda inkomster. Något som än ytterligare styrker min åsigt om
behöfligheten af det föreslagna stadgandet, är det förhållande, att
afsigten med en tilldelad bostadslägenhet icke endast är att för¬
skaffa innehafvaren af ett visst embete eller tjenst passande bostad,
utan äfven att dymedelst antyda för den del af allmänheten som
med nämnde embets- eller tjensteman kan hafva något att skaffa,
hvarest han är att finna. Ett dylikt stadgande, som det af mig
föreslagna, står i öfrigt i full öfverensstämmelse med hvad i samma
hänseende i visst fall redan finnes anbefalldt. Skyldigheten för
»Öfver- och Underofficerare af LandtArméen att sjelfva bebo sina
boställen» finnes redan anbefalldt genom K. Påbuden af d. 17 Juli,
11 och 17 Aug. 1687.
Om remiss begäres till StatsUtsk.
Efter upläsningen häraf yttrade
Hr R rakel, Mauritz Gustaf: 56 §:n Riksd:sOrdn:n
tillåter äfven efter en månad från Riksdags början motioner väckas,
när dessa omedelbarligen föranledas »af redan fattade beslut eller
redan uptagna ärenden eller under Riksdagen inträffande händel¬
ser.» Denna Grundlags-§ förutsätter således, att anledmn till en
motion skall vara något som under Riksdagen inträffat och af mo¬
tionären icke kunnat under motionstiden förutses. Jag vill nu
undersöka om Hr Stjernsvärds motion är föranledd af en sådan
under Riksdagen inträffad händelse och om den under motions¬
tiden icke kunnat väckas.
Den 26 April.
381
I sista plenum inkom till R. o. Ad. en K. M:s Propos., som
afser, att R. St:r utaf postmedlen skola bevilja ett anslag för up-
förande af ett nytt Post-bus hvari skulle beredas boställsrum åt
Postverkets tjenstemän. Om nu, till följd af denna Propos., Hr
Stjernsvärd föreslagit, antingen att 2:ne Post-bus skulle byggas
eller att endast ett skulle upföras men på ett annat ställe än der
K. Bl. föreslagit, och han dervid fästat det vilkor, att Postverkets
tjenstemän ovilkorligen skola bebo sina boställsrum, hade man
kunnat säga, att denna motion varit föranledd af den K. Proposm,
men Hr Stjernsvärd har i stället föreslagit, att alla boställshafvare
i Svea land skola bebo sina boställen. Detta förslag är föranledt
af den omständigheten, att boställsinnehafvare ej bebott sina bo¬
ställen, och att de ej bebott sina boställen var kändt under mo¬
tionstiden lika så väl som nu. De hafva ej börjat att icke bebo
sina boställen sedan K. BI:s Propos. blifvit R. St:r meddelad och
således kan ej Hr Stjernsvärds motion grundas på den K. Propos:n,
hvarföre jag anhåller, att motionen såsom stridande emot 56 §:n
Riksd:sOrdn:n måtte af R o. Ad:n icke till StatsUtsk. remitteras.
Frih. Gederström, Rudolf: I sista plenum begärde jag
motionen på bordet, för att under mellantiden till delta plenum
taga kännedom om densamma. Vid min ankomst i Riddarh.Kan-
sliet förliden gårdag svarades mig, till min förvåning, att Hr
Stjernsvärd återtagit motionen för att den sedermera återställa.
Lyckligtvis är den af så enkel beskaffenhet, att jag vid början af
detta plenum hunnit göra mig tillräckligt begrepp om huruvida
den äger lagenlighet eller icke. Jag vill icke orda om innehållet
i öfrigt. I hänseende till ändamålsenligheten deraf skalle man i
många fall måhända kunna gifva motionären rätt; men derom är
icke första frågan, utan endast huruvida R. o. Ad. med bibehållen
konseqvens kan remittera en motion af detta innehåll.
Den siste talaren har redan framställt grundade betänklig¬
heter i detta afseende; och instämmer jag med honom deri, att
56 §:n Riksd:sOrdn:n icke gifver något stöd för remiss af denna
motion. Hvad har väl hindrat Hr Stjernsvärd alt under den lag¬
liga motionstiden framkomma med sitt förslag? Nu är det för
sent, enär den värde motionären icke heller synes mig för den¬
samma kunna skäligen åberopa den K. Proposin angrde byggande
af ett par embetshus vid Carl XHI:s torg här i staden. Hade mo¬
tionen blifvit inskränkt dertill, att de för embets- och tjenstemän-
nen i samma hus möjligen afsedda lägenheter icke må uthyras,
så hade den bordt remitteras; men nu har Hr Stjernsvärd, under
åberopande af nämnde K. Propos., hemställt, att alla innehafvare
af civilboställen skola vara förbjudna att uthyra dem. Detta är
en utsträckning af hans lagliga rätt, som jag icke kan biträda.
För öfrigt har han åberopat K. Påbuden d. 17 Juli samt d. 11
och 17 Aug. 1687, hvarigenom Öfver- och Underofficerare vid
LandtArméen blifvit ålagde att sjelfve bebo sina boställen, men
jag hemställer om detta urgamla och antiqverade stadgande på
sednare tider någonsin varit efter 1 efdt? Jag tror det icke, och
384
Den 25 April.
således synes mig motionären äfven i detta hänseende saknat till¬
räcklig grund för sitt förslag. Ändamålet med detsamma må vara
huru välmenande som helst och kunna ur vissa synpunkter till sin
syftning försvaras, så bör dock R. o. Ad., enl. mitt omdöme, icke
remittera motionen, helst följden deraf förmodligen blefve, att Stån¬
dets likasom Utslcs tid kommer att framgent uptagas af ytterligare,
genom detta exempel framlockade, för sent väckta motioner; hva¬
dan jag anhåller att Hr Frihrn o. Ordfrn ville framställa propos.
på afslag af begäran om remiss å motionen.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ämnar icke förorda
motionen. Jag anser orimligt att påbjuda, det LandtArméensOffi¬
cerare skola bebo sina boställen, och jag föreställer mig att Ar¬
méens här varande Officerare skola vitsorda rigtigheten af denna
min åsigt; och må delta få gälla såsom ett af de många bevis
som kunna anföras för olämpligheten att aflöna Officerarne med
boställen. Icke heller anser jag det vara fullt billigt än mindre
nödvändigt att föreskrifva, dot de embetsmän i hufvudstaden, som
fått sig anslagna bostadsboslällen, skola ovilkorligen bebo dem;
men i fråga om remiss på ifråga vide motion bör beviljas eller
icke, får jag förklara, att, då det är tvifvelaktigt, huruvida remit¬
teras bör eller icke, jag tillhör dem som bevilja remiss. Om man
beträder den banan, att vägra remiss då någon anledn. till en
motion finnes, åstadkommer man ett farligt prejudikat, och vi
erinra oss de mångfaldiga strider härom, som blifvit förda på detta
rum. Jag tror att man förlorar intet i sak och bestämdt mindre
i tid genom en remiss, än genom ett afslag. 56 §:n Riksdis-
Ordn:n säger, att nya motioner få väckas, såvida de äro föranledde
af redan fattade beslut eller redan uptagna ärenden, eller under
Riksdagen inträffande händelser. Det kan väl icke nekas, att
det är ett uptaget ärende, då lv. M. föreslår R. St:r att bevilja
medel för byggande af ett nytt Post-hus, hvari boställsrum för
embelsmännen skola inredas. R. St:r kunna i anledn. häraf säga:
det vilja vi göra, men med det vilkor, att de som få boställen,
skola dem också bebo. En anledn. för motionens väckande före¬
finnes således och jag nekar icke heller remiss.
Hr Stjernsvärd: I strid med de 2:ne första talarne anser
jag min motion vara fullkomligt lagenlig och äga anspråk på att
kunna och böra remitteras. Jag nekar icke, att anledn. till mo¬
tionen varit den K. Propos:n om upförande ef ett nytt Post-hus,
hvari boställsrum för embetsmännen skola inredas. Således synes
det mig vara fullkomligt i sin ordning att man föreskrifver vilkor
för åtnjutande af sådana boställslägenheter. Jag tror för öfrigt,
att det står i fullkomlig harmoni med flere äldre dylika stadgan-
den. För Landtstaten är förbjudet, att uthyra deras bostäder,
äfvenså för embetsmännen vid Flottan, och hvad Arméen vidkom¬
mer, har jag citerat författningar som påbjuda detsamma. Frih.
Cederström har ansett dessa författningar så urgamla, att deras
tillämpning icke mera kan ifrågakomma; men Frih:n torde dock
ihåg-
Den 25 April
385
ihågkomma, att den författning som grundlägger Indelningsverket
icke är yngre, men ändock alUid framdrages af dem, som med all
gevalt motsätta sig all förändring af denna institution. Vill man
i ena fallet åberopa en förfluten tid, så får man hålla till godo
att man åberopar den i ett annat.
Hvad sjelfva saken vidkommer anser jag obehöfligt att derom
yttra mig. De som yttrat sig emot motionen hafva icke bestridt
dess nytta, och jag anhåller således om remiss till StatsUtsk.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Den siste
talaren har sagt, att författningar skola finnas hvari boställshafvare
förbjudas att uthyra sina boställen; men några sådana stadganden
hafva mig veterligen icke emanerat, och jag upmanar den ärade
talaren att upgifva dem. Dem han i sin motion åberopat inne¬
hålla endast, att boställsinnehafvare skola sjelfva bebo sina bostäl¬
len, men de kunna bebo en vindskammare och uthyra resten. Den
af Hr Stjernsvärd åberopade 1687 års författning har, såsom en¬
hvar nogsamt känner, aldrig varit efterlefd, så mycket mindresom
en del boställen icke äro bebyggde och boställshafvare kunna så¬
ledes icke åläggas bebo dem. Skulle motionen bifallas, så lärer
det väl blifva ett åliggande för Hr Stjernsvärd att draga försorg
om anskaffande af medel till upförande af boställshus.
Hvad angår skyldigheten för embetsman i Stockholm att bebo
sina boslällslägenheter, så, om man täger i betraktande förhållan¬
det under sednaste tiden, vore det väl särdeles orimligt, att en
StatsMinister som bebor ett palats, skulle derifrån inflytta i en
trång våning. Kan det vara motionärens mening? Samma är
förhållandet med Chefen för LandtförsvarsDepart. Om han har en
mycket lämplig bostad, vet jag icke hvarföre han skall inflytta i
en sämre som upiåtes af Kronan. Jag instämmer med de talare,
som ansett motionen icke böra remitteras. Hade Hr Stjernsvärd
inskränkt sitt förslag dertill, att innehafvare af boställslägenheter
i Posthuset skola bebo dem, hade motionen varit laglig, men sådan
den nu är, kan den, enl. min åsigt, icke af Ståndet remitteras.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag instämmer
med motionären deri, att embetsman, som inom hufvudstaden er¬
hållit boställslägenheter, böra bebo dem. Meningen med anslaget
af boställshus åt dem är, alt de skola kunna träffas af alla der
den för dem afsedda bostaden är belägen. Huru skulle det t. ex.
taga sig ut, om en Landsh. icke bebodde sitt LänsResidens, utan
uthyrde det och bodde i en koja. Enhvar inser nogsamt olämplig¬
heten deraf. Enl. min åsigt har Hr Stjernsvärd dock gjort orätt,
då han gifvit sin motion den utsträckning den fått, och hemstäl¬
ler huruvida icke ändamålet dermed vinnes, om han med bibehål¬
lande af sina motiver inskränker motionen dertill, att embets-
och tjenstemän, som i det föreslagna nya Posthusét erhålla bostads¬
lägenheter, skola dom bebo. Genom en sådan ändring af motio¬
nen vinnes ändamålet; ty man har då godkänt principen och öfriga
boställshafvare måste rätta sig derefter, Hvad beträffar det anförda
V H. 25
Den 25 April.
exemplet med Justit. StatsMinisterns bostad, så, om hans Tåning
icke är lämplig, bör man anskaffa honom en mera passande; men
ingalunda medgifva att hans bost a 1 Islokal uthyres. Jag godkänner
motionärens motiver och hemställer, om han icke skulle vilja
ändra motionen så som jag föreslagit, hvarigenom allt binder för
motionens remitterande undanrödjes.
Hr Munck, Carl Jakob: Utan att vilja yttra mig i sjelfva
saken vidare än att jag anser det långt gånget, att, med anledn.
af K. M:s Propos. om upförande af ett nytt Post-hus, motionären
anser sig hafva rättighet att föreslå det alla boställsinnehafvare
skola vara skyldige att bebo sina boställen, får jag på grund af
några ord i slutet af motionen, hvari säges, att det finnes författ¬
ningar från 1600-talet som ålägga boställsinnehafvare vid indelta
Arméen att bebo sina boställen, erinra att dessa författningar måste
vara uphäfde genom 1830 års MilitiseBoställsOrdn., hvari K. M.
säger, att med uphäfvande af hvad förut varit stadgadt etc. Dess¬
utom står det i 2 eller 3 <§:n af samma författning uttryckligen
föreskrifvet, att boställsinnehafvare, som icke bör på sitt boställe,
är skyldig tillse att någon annan bor der. Detta måtte väl bevisa,
att det icke är förbjudet att sjelf icke bebo sitt boställe.
Hr Stjernsvärd: Hr Björnstjerna har mycket missförstått
min motion då han sagt, att min mening varit att boställshafvare
vid indelta Arméen, hvilkas boställen icke hafva karaktershus,
skola vara skyldige att bebo sina boställen. Något dylikt bar jag
hvarken föreslagit eller kunnat föreslå. Hvad Hr Muuck yttrat om
BoställsOrdn:n håller icke streck. I den af Konung Carl XI utfärdade,
af mig citerade författningen, är väl medgifvet alt bostälIsjorden
får utarrenderas, men med förbehåll, att boställsinnehafvaren ovil¬
korligen skall bo på bostället. Bör det väl vara tillåtet och ens
nyttigt, att, sedan ett kostsamt karaktershus blifvit på ett boställe
upbygdt, bostället utarrenderas till en bonde, som likväl sällan
eller aldrig bebor karaktershuset, utan låter det stå obegagnadt.
I anledn. af Hr Cederschiölds hemställan medgifver jag, att mo¬
tionen må förändras så som han föreslagit, eller att boslällslägen-
heterna i det nya Posthuset skola ovilkorligen bebos af dem, som
få sig sådana anslagna. Att stadgande för ett Verk kommer att
äga rum, är tillfyllestgörande för att andra derefter sig skola rätta.
Hr Björnstjernas framställning om Statsrådenas bostäder skulle jag
kunna besvara; har dertill nödige dokumenter här i handen, men
upskjuter saken till ett annat tillfälle.
Hr Ribbing, Arvid: Sedan Hr Stjernsvärd numera för¬
ändrat sin motion, synes mig intet hindra dess remitterande, hvar¬
före jag anhåller alt de, hvilka vidare vilja i ämnet yttra sig,
måtte afstå derifrån, på det att vi en gång måtte komma tillslut.
Frih. Cederström: Sedan Hr Stjernsvärd medgifvit den
inskränkning i motionen jag förordat, har jag intet emot att den
Den 25 April.
387
remitteras; men då han sagt, att jag orätt upfattat hans citation
af 1687 års författning, nödgas jag yttra några ord derom. Jag
föreställer mig, att IIr Stjernsvärd önskar paritet emellan civila
och militära boställen; men då genom 1836 års MiIitia;BostalIs-
Ordn. och äfven genom 1819 års TjenstgöringsRegkte nämnde
författn. blifvit i vissa delar ändrad, torde Hr Stjernsvärd finna,
att mitt yttrande att 1687 års författn. kunde i detta hänseende
anses antiqverad, alldeles icke innebär den om alltför grof okun¬
nighet vittnande mening, som skulle jag betrakta hela Indelnings¬
verket såsom antiqveradt. Det är en framställning hvartill jag
icke tror mig gifvit anledn., och jag hade i sanning ej väntat
mig en af Hr Stjernsvärd afgifven så beskaffad antydan. För öfrigt
torde ej vara alldeles säkert, att boställsrum äro afsedde i de
föreslagna husen; jag finnér derom ingenting uttryckligen nämndt
i den K. Proposm. Men det må StatsUtsk. närmare utforska, åt
hvars handläggning motionen nu må remitteras.
Hr Brakel: Sedan Hr Stjernsvärd förändrat sin motion,
anhåller jag att, innan Ståndet fattar sitt beslut, densamma, sådan
som den nu lyder, måtte af någon kanslist blifva upläst.
Sedan härefter Hr Frih:n o. Ordf:n låtit upläsa Hr Stjern-
svärds numera till följande lydelse förändrade yrkande: »att inne¬
hafvare af lägenhet i det möjligen blifvande Posthuset må
förbjudas att till annor person sådan lägenhet borthyra eller till
begagnande öfverlåta», samt framställt att yrkande blifvit gjorda
dels om motionens remitterande till StatsUtsk., dels om densam¬
mas läggande till handlingarne, hemställde Hr Frih:n o. Ordf:n
om R. o. Ad. behagade remittera Hr Stjernsvärds numera förän¬
drade motion till StatsUtsk., och, efter det svaren härvid utfallit
med starka Ja, jemte några Nej, förklarade Hr Frih:n o. Ordf:n
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs Hr Cederschiölds, Rob. Theophron, d. 22 dennes
muntligen väckta och på bordet lagda, numera skriftligen aflem-
nade motion, ang:de infordrande af StatsUtskis Utlåt, med anledn.
af Hr Gripenstedts yttrande rörande Hrr Fullmäktiges i Riksg:s-
Kont. förvaltnings-åtgärder.
Hr Cederschiöld: Då troligen många bland R. o. Ad:ns
nu närv:de ledamöter icke voro tillstädes då jag väckte min motion,
torde det tillåtas mig, att nu, sedan den är skriftligen upsatt,
få upläsa densamma.
Sedan motionen blifvit upläst fortsatte Hr Cederschiöld:
R. o. Ad behagade häraf finna, att min mening icke varit att
Fullmäktige i Kiksg:sKont. skola ställas under tilltal för fel, be-
gångne under den tid, som den dem redan meddelade déchargen
omfattar, utan för dem de begått under den derefter förflutna tiden,
388
Deri 25 April.
såvida nemi. det vid en blifvande undersökning sf StatsUtsk. skulle
befinnas att anklagelsen är grundad.
Uplästes ett af Ilr Gripenstedt, Joh. Aug., inlemnadt
så lydande anförande:
Då mitt helsotillstånd ej tillåter mig att i dag personligen
deltaga i R. o. Ad:s öfverläggningar, anhåller jag vördsamt, att
på detta sätt få yttra några ord ang:de Hr Cederschiölds nu föro-
dragna motion, hvaruti föreslås, att StatsUtsIcs Utlåt, måtte infor¬
dras i anledn. af mina vid ett föreg:de tillfälle mot Hrr Fullmäk¬
tiges i Kiksg:sKont. åtgärder framställda anmärkn:r.
Hvad som härvid i främsta rummet fästat min upmärksambet,
är, att Hr Cederschiöld i utvecklingen af sin motion alltjemt och
vexelvis begagnat uttrycken: anklagelse och angifvelse, såsom be¬
nämningar på min framställning. Det tillkommer visserligen hvarje
talare att sjelf välja sina ord, och det är för mig också temligen
likgiltigt hvilket uttryck Hr Cederschiöld i detta afseende anser
mest passande; men jag föreställer mig dock, attnär mitt anförande
sisth Lördag icke hade någon annan grund, eller något annat än¬
damål, än att söka utreda frågan om den rätta beskaffenheten af
de tillgångar i Riksg:sKont., hvilka, enl. StatsUtsIcs då förev:de
Utlåt., till en del tagits i anspråk för detta års jernvägs-arbeten,
så borde en sådan framställning, äfven om det för frågans utred¬
ning var nödvändigt, att dervid göra åtskilliga anmärkn:r mot de
åtgärder hvarigenom ifrågav:de medel, enl. min tanka, obehörigen
blifvit ryckta från sin egentliga bestämmelse, icke rätteligen kallas
en angifvelse eller anklagelse.
Skulle emellertid R. o. Ad. anse, att de omständigheter och
anmärkn:r som vid detta tillfälle af mig blifvit anförda, nu böra
föranleda till en särskild undersökning eller åtgärd, och om sådant
befinnes lagligen kunna ske, utan hinder af de föreskrifter och
stadganden som för granskningen af Riksg:sKont:s förvaltning i
allmänhet äro gällande, så har jag för min del icke det minsta
att häremot invända, utan förklarar mig tvärtom dermed ganska
tillfredsställd.
Hr Ribbing, Arvid: Då. Hr Cederschiöld upläste sitt an¬
förande, yttrade han slutligen, att R. o. Ad. torde inhämta att
hans föreslagna undersökning skulle omfatta endast tiden efter den
Fullmäktige meddelade decharge. Jag vill tillkännagifva, att jag
icke så upfattade Hr Cederschiölds förslag eller s. k. motion;
tvärtom yttras deri, att han vore öfvertygad att Fullmäktige, om
de än kunde lagligen undandraga sig ansvar för de åtgärder som
blifvit granskade och för hvilka de erhållit decharge, skulle, enl.
hvad han trodde sig känna, icke begagna sig ef ett sådant skydd.
Jag har följaktligen icke kunnat fatta annat, än att Hr Ceder¬
schiöld åsyftat, att StatsUtsk. skulle till granskning uptaga såväl
den ena som den andra tiden. Beträffande sjelfva motionen så
grundas den på ett yttrande af Hr Gripenstedt, som skall hafva
gjort en anklagelse, enär Ilr Cederschiöld säger, att den som är
Don SH April.
389
brottslig skall derför komma att ansvara. Dessa uttryck: ankla¬
gelse och brottslighet, återfinner jag åtminstone icke i det yttrande
Hr Gripenstedt afgifvit, och, enl. hvad jag tyckt mig förnimma
af det uplästa anförandet, vill denne talare icke heller hafva sina
ord så upfattade. Det är visserligen både med tillfredsställelse och
nöje Ståndet i allmänhet afhör flr Gripenstedts yttranden, och sär¬
skildt torde för R. o. Ad. vara dyrbart, att Konungens rådgifvare
här uplräda, men att man derföre skall blifva så särdeles förblin¬
dad af ett sådant yttrande, att man ånyo uptager det sedan det
genomgått sin bana, dertill kan jag icke finna någon orsak. Helt
annat är det om Hr Cederschiöld vill för egen del begära en
granskning, så att Fullmäktiges i Biksg.-sKont. åtgärder skulle
genomgå ännu en granskning i StatsUtsk. Detta synes mig vara
en alldeles ny motion och ingalunda öfverensstämmande med Hr
Gripenstedts mening. Jag befarar, att om vi vilja på detta sätt
anställa efterräkningar med de Konungens rådgifvare som här up-
träda, det skall hafva till följd att de mera sällan än nu skola
öfvervara våra sammanträden, och på denna grund kan jag icke
annat än förklara, att det förefallit mig motbjudande att höra Hr
Cederschiöld framställa sitt förslag. Innehåller det hvad Hr Ce¬
derschiöld upgifvit, så blifver det för hans räkning och kommer
att utgöra en motion. Dessutom har Hr Gripenstedts yttrande en
gång förut i ett plenum näst före det sista blifvit begärdt på
bordet i ändamål att såsom motion remitteras, och delta har R. o.
Ad. afslagit, så att det förefaller mig som om Hr Cederschiölds
motion innefattade ett uprifvande af ett beslut, så vidt det icke
skulle afse Hr Cederschiölds anförande sådant det i sin helhet är
upläst. Det beror på tydningen af hans motion om förhållandet
kan blifva annorlunda.
Gr. Frölich, David: Jag respekterar den siste talarens
mening och än mer bans motiver derför; men jag tillstår, att jag
tycker att han vill återföra oss till de bekanta menlösa tiderna,
om vi skulle låta passera ett sådant evenement som bär inträffat,
och som innefattades i en debatt, dervid anmärkmsvärda och ganska
skarpa ordalag särdeles af Hr Gripenstedt fälldes i ett föreg:de
plenum. Jag rår icke för att jag icke kan dela en sådan bonho-
mie som Hr Ribbings. Jag tror också, att den värde talaren gjort
ett väsendtligt misstag då han sagt, att hvad Hr Gripenstedt yttrat
blifvit lagt pä bordet såsom en motion. Detta strider emot hvad
samma ledamot skriftligen anfört.
Hvad motionen beträffar, behagade R. o. Ad. erinra sig, att,
innan den gjordes, hade jag olyckligtvis råkat att framställa en
nära nog lika anhållan på ett sätt, som föranledde dåv:de Ordfiden,
Hr Gr. o. Landtm., att förklara, att en sådan episod icke fick
läggas på bordet. I en mellanmening förklarade Hr Gr. o. Landtm,
att Hr Cederschiölds motion, som gick ut ungefär p§ detsamma,
hade kommit Grundlagen närmare. Jag gissar att detta varit
anledn:n dertill att Hr Cederschiölds motion fick läggas på bordet.
Nu bar den legat der, och nu är endast fråga om att yttra sig
390
Den 25 April.
öfver densamma. Jag får förklara, att jag kommer att understödja
den, likväl icke endast och allenast för hvad med motionen åsyf¬
tas, som är, att få en pröfning af StatsUtsk. om Hrr Fullmäkti¬
ges i Riksg:sKont. handlingssätt. När en anklagelse är gjord
och grundad på ett sådant sätt; en sak som jag icke ser att R. o.
Ad., som varit vittne dertill, kan bestrida, ser jag icke hur R. o.
Ad. kan lika med Hr Ribbing låta den der frågan falla, enär R. o.
Ad. icke ens vill lyssna till mina ord i ett föregrde plenum, att
hela discussionen måtte ur prot. utgå. R. o. Ad:ns tystnad då är
mig en borgen för, att de, på samma sätt som Hr Cederschiöld
och jag, finna, att saken icke kan falla utan måste leda till något
resultat; men jag inskränker mig icke till denna konseqvens allena.
Hade jag kunnat inse, att den bréche kunnat fyllas, som blifvit
öpnad emellan Hr Gripenstedt, såsom chef för FinansDepart:t, och
Fullmäktige i Riksg:sKont., visserligen nu afgångna, sedan 2:ne
fått en annan plats i ett annat R. St:rs Verk lika v i g t i g t som det
förra, så hade jag icke varit den som velat vidga denna bréche,
men så skedde ingalunda. Jag tror att det är förhållandet, att
icke blott vi utan hela staden och snart hela allmänheten skall
få veta, att en sådan bréche blifvit öpnad, och icke blott detta,
utan äfven huru R. o. Ad. och R. St:r på ett värdigt sätt be¬
handlat en så ovanlig händelse. Derföre skulle jag vid detta till¬
fälle hafva velat yttra åtskilligt för att få reda på hvad jag, som
gammal jurist, skulle vilja kalla corpus delicti eller den mening,
som egentligen innefattas i Hr Gripenstedts yttrande. Jag finner
nu beklagligen att han icke är närv:de, och att det är sjukdom
som beröfvar oss hans närvaro. Detta är orsaken hvarföre jag
icke anser mig kunna fortfara på fullt säker grund, ty jag vet
icke huruvida det muntliga yttrandet, då det en gång kommer att
justeras, blifver såsom det af mig upfattades. Det var något eget,
men tillika af stor vigt, att i gårdagens Aftonblad finna Hr Gri¬
penstedts yttrande till utseendet ostjmpadt intaget, ech det har
gifvit mig en anledn. att eflortänka huru det kommit dit. Hade
Hr Gripenstedt varit här, så skulle jag frågat honom, om han
icke tillskickat Aftonbladet sitt anförande. Jag har anledn. tro
att så varit händelsen, emedan jag funnit att redaktionen behand¬
lat Hr Gripenstedts och några andra talares yttrande med största
noggrannhet och återgifvit desamma nästan orubbadt, hvaremot re¬
daktionen såsom vanligt, antingen uteslutit eller också förvrängdt
hvad öfrige ledamöter och deribland äfven jag yttrat, hvilket för-
anledt mig att till redaktionen insända en reklamation. Detta hör
icke till saken; men jag vill tillkännagifva, att jag nu är förhin¬
drad att accentuera min anhållan att få veta egentliga motiverne
till Hr Gripenstedts anklagelser mot Fullmäktige i RiksgrsKont.
Jag tyckte att do voro 2:ne. Det ena var, ali Fullmäktige icke
ställt sig till efterrättelse hvad K. M. i Bref under Jnni månad
sisll. är anbefallt. Detta uttryck kan visserligen förklaras, men
det låter dock underligt att Riksg:sKont:s Fullmäktige fått en be¬
fallning, då deras Instrukt. förbjuder dem att emottaga någon, och
att den Depart:sChef, som kontrasignerat den K. Skrifvelse, finner
Den 25 April.
391
sig såsom enskild ledamot i detta RiksSt. tillständigt att beifra
det förmenta felet samt derom orda åtskilligt, såsom om det vore på
embetets vägnar. Jag tror dessutom, mine Hrr! att eder känsla
sagt eder, att dessa Hr Depart:tsChefens anmärkn:r mot ett R. St:rs
Embetsverk haft en icke ringa anstrykning af inneboende galla,
och då upstår ett egendomligt begrundansvärdt förhållande. Jag
kan icke fatta annat, än att en sådan var det som opererade, och
jag får förklara, att om icke intrycket af det sätt hvarpå utgju-
telsen skedde förmildras, hvartill början af det skriftligen ingifna
anförandet synes innebära en god förhoppning, så undrar jag icke
på om enhvar af eder, mine Hrr! protesterar emot att våra Full¬
mäktige få en sådan lexa, de må nu hafva rätt elller orätt. Jag
tror att det icke är förenligt med vårt konstitutionella statsskick,
att en Minister kan få på detta sätt skrupensa embetsman i ett
R, Stms Verk, isynnerhet då man beropar sig på hvad Regeringen
gör, och således icke otydligen insinuerar, att han äger för mycket
inflytande, om icke på massans, åtminstone på sina kamraters
opinion.
Den andra anmärkntn, vid hvilken Hr Gripenstedt höllt sig,
var, att Fullmäktige i Riksg:sKont. underlåtit den uplåning, som
förmenas hafva ålegat dem; hvilket åliggande han liksom Stats-
Utsk:s ledamöter ansett vara en följd af R. Stms beslut vid en
föreg:de Riksdag. Nåväl! detta har utseende af att vara en riktig
anmärkn., men härvid företer sig det förhållande, hvilket äfven
Fullmäktiges fordna Ordfide jemväl framhållit, att det vore ett be¬
synnerligt sätt att vidtaga financiela åtgärder, då man ålägger ett
R. Stms Verk att på en gång uplåna penningar på ett håll och
utlåna dem på ett annat. Jag tillstår, att såsom financiel åtgärd
är den för mig oförklarlig till sin välgörande verkning för rörel¬
sen. Hr Gripenstedt skulle derom kunna lemna mig uplysning;
men jag får med al! respekt för en sådan uplysning förklara, att
jag anser den vara af samma art som då kamereraren under Carl
XI:s tid skulle förklara sig, men icke kunde göra det. Man må
anse sig vara financier eller höra till de s. k. praktiska, hvilka
merendels undskylla sig med ringa kunskap i sådana ämnen, så
måste man dock medgifva, att det Verk, som på samma gång lånar
upp och lånar ut penningar, det handlar blott antingen för att
roa sig eller för att tjena sina vänner. Det kan vara intressant
att känna af hvem som lånas upp och till hvilka som lånas ut,
och deri kan ligga stora enskilda intressen, men för Staten är
detta endast ett s. k. humbug.
Nu vill jag icke och kan icke och får icke längre uppehålla
behandlingen af denna motion, som har ett annat föremål eller
accentueringen efter det förhållande, som jag skulle vilja härleda
från andra motiver än dem som ligga på ytan i Hr Gripenstedts
anklagelse; men hvilket föremål jag icke kommer åt då jag icke
har verba formalia som utgöra corpus delicti; men jag förbehål¬
ler mig min rätt, att, när Hr Gripenstedts yttrande blifver upsatt
och justeradt, få tillse, om jag har anledn. att ånyo i form af
motion söka få den saken utredd; ty jag kan icke tro att det går
Ben 2ft April.
an att låta saken falla. Jag har redan i början tillkännagifvit,
att jag önskar ali framgång åt Hr Cederschiölds motion, emedan
det kan vara ganska nyttigt att få höra hvad StatsUtsk. derom
säger, ehuru StatsUlskts ledamöter redan förskottsvis gifvit till¬
känna, att de skulle önska att få kasta skulden på Fullmäktige,
hvilket dock förundrar mig i hvad siffran angår, då Utsk. har
Fullmäktiges Sekret, till sin egen. Ilade han varit nu tillstädes,
så hade jag ämnat interpellera honom, på det han måtte, om han
vore så sinnad, uttala hela sanningen.
Hr Adelborg, Anders Otto: Så mycket jag af den s. k.
motionen kunnat höra, är slutmeningen af densamma, att R. o. Ad.
måtte bevilja remiss deraf, och om jag icke misstager mig lyder
slutmeningen sålunda: »Jag anhåller att denna motion måtte till
StatsUtsk. remitteras och att Hr Gripenstedts yttrande måtte få
åtfölja remissen för att tjena till ledning vid ärendets behandling.»
När jag läste motionen hände det mig som mången annan,
att jag sökte få se resultatet innan jag genomläste motiverna. för
densamma. Jag böriude sedan att efterse huru det stod till med
motionen, och då fann jag, att den är blott och bart en slags
recit af ett anförande utaf en R. o. Ad:ns ledamot, ett anförande
som afsåg ett förbigående klander af enviss deligations åtgörande;
men efter min och som jag tror flertalets tanke, innefattar detta
anförande icke någon anklagelse, åtminstone begagnades icke detta
ord af den ledamot som afgaf detta yttrande. Skulle det nu blifva
en framtida praxis att på detta sätt tillämpa 56 §:n Riksd:sOrdn:n,
så hemställer jag huru många motioner skulle icke under Riks¬
dagens lopp komma att dyka upp. Enhvar som har ett yttrande,
misshagligt ljudande i en annans öra, skulle då gifva anledn. till
en motion. Jag anser detta olämpligt och jag tillägger, att för
denna gång jag icke anser det öfverensstämmande med R. o. Ad:ns
ställning såsom representanter för den ena statsmakten, att mot
den andra, då den begagnar det enda sätt hvarpå den här kan
representeras eller genom medlemmar af Regeringen, att, säger
jag, här sammanblanda hvad en sådan person såsom representant
yttrar med bans ställning såsom Konungens rådgifvare. Jag anser
det icke öfverensstämmande med den takt, med den aktning för
den enskilde representantens rätt, oberoende af det kall han än
må bekläda, och på det högsta bestrider jag all rätt att på ett
dylikt sätt väcka motioner. Det enda lagliga sätt hvarpå denna
motion på grund af nämnde grundlags-g kunnat få se dagens ljus,
hade varit, om den ledamot som väckt motionen, uptagit Hr Gri¬
penstedts yttrande såsom sitt eget och gjort 'det till sin motion.
Nu har han icke förfarit så, utan blott citerat det och sedan har
han begärt remiss af en på detta sätt tillskapad motion. Han har
således, enl. min åsigt, icke väckt någon motion, och detta så
mycket röindre som han begär att Hr Gripenstedts yttrande skall
få medfölja till Utsk. för att tjena till ledning vid dess handlägg¬
ning. Dessutom förekommer det märkliga factum, att han har
velat bringa under discussion ett yttrande, som ännu icke är ju-
Pen 25 April.
393
steradt. Jag finner detta i högsta måtto oformligt och anhåller,
att om R. o. Ad. beslutar att den s. k. motionen får anses såsom
sådan, den måtte få hvila på bordet tills Hr Gripenstedts yttrande
blifver justeradt. — Jag slutar med hvad jag började, nemi. att
bestrida rättigheten för en motionär att efter motionstidens slut
framkomma med sådana förslag, och detta på grund af 56 §:n
Riksd:sOrdn:n, enl. hvilken jag anhåller att motionen måtte läggas
till handlingarne, och jag afhåller mig från discussion i hufvud-
saken till dess afgjordt blifvit om motionen skall remitteras eller
icke.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Innan jag yttrar mig
anhåller jag att, i anledn. af ett yttrande i dag, få uplysning om
huruvida Hr Gripenstedts i sista plenum afgitna anförande är hvi¬
landa på R. o. Ad:ns bord.
I anledn. häraf uplyste undertecknad Riddarh.Sekret, att i det
plenum, hvarunder Hr Gripenstedt afgaf det nu omförmälda yttrande,
begäran om bordläggning deraf väl blifvit framställd, men hado
förfallet, sedan Hr Gr. o. Landtm, på anförde skäl förklarat sig
anse att detta yttrande icke af någon ledamot kunde läggas på
bordet.
Frih. Tersmeden: Sedan jag nu fått denna uplysning är
jag oförhindrad att yttra mig öfver Hr Cederschiölds motion. Den
innehåller endast betraktelser öfver saken och slutar med att mo¬
tionen måtte remitteras till StatsUtsk., och att Hr Gripenstedts
yttrande måtte få medfölja för att tjena till ledning vid ärendets
behandling inom Utsk. Jag hemställer till Hrr:na, hvarthän det
skulle leda, om hvarje ledamot inom detta hus tillerkännes rätt
att bestämma, att den föreg:de talarens yttrande i ett för tillfället
föredraget ämne skall såsom motion behandlas och remitteras till
ett Utsk. Innebär icke detta ett stort ingrepp i yttranderätten?
Hvilken inqvisition underkastar sig icke hvarje ledamot inom detta
hus om något dylikt skulle blifva lag? Jag finner icke någon §
i Grundlagen som gifver anledn. dertill. Hr Cederschiöld har sorn
hvarje annan rättighet att väcka hvilka motioner han behagar.
Uptager han en föreg:de talares yttrande som sitt eget, så äger
han också rätt att få det pröfvadt, såvida det enl. 56 §:n Riksd:s-
Ordn:n kan remitteras; men att mot en annan ledamot förklara,
att man vill hafva hans yttrande remitteradt till ett Utsk. för att
dermed anställa en injurie process, särdeles då det är ett Stats-
Råd, som är föremål för en sådan behandling, synes mig, lindri¬
gast ,sagt, oförsvarligt. Tron J, mine Hrr! att det skulle gå lika
lätt, om det vore en annan ledamots yttrande som på detta sätt
behandlades. Yttranderätten är det vigtigaste i ett samhälle som
bör bevaras. Hvart skall det taga vägen, om man i olikartade
frågor på detta sätt divergerar från ämnet. Huru ofta händer det
icke, att man i motiverna kommer ifrån ämnet, och skall väl
detta berättiga en annan ledamot att få detta yttrande till före¬
3!» 4
Den 25 April.
mål för särskild behandling i ett Utsk., och i yttranderättens namn
upmanar jag Hrr;ne att afslå motionen till förekommande af ett
slikt prejudikat. Beträffande Hr Gripenstedts yttrande, så har Hr
Cederschiöld i sin motion sagt, att detsamma innehåller en ankla¬
gelse. Detta ord har Hr Gripenstedt icke begagnat, utan hans
yttrande innebär ett klander af de åtgärder Fullmäktige i Riksg:s-
Kont. vidtagit. Huru ofta inträffar icke det, att man ogillar hvad
någon gjort. Detta sker dagligen. Det är visserligen sannt, att
ett sådant klander får en större betydelse då det kommer ifrån en
Statsåds ledamot, men Hr Gripenstedt är på detta rum endast
ledamot af detta Stånd, och derföre måste han erfara samma be¬
handling som hvarje annan ledamot af det Höglofl. Ståndet äger
anspråk på. Jag anhåller att motionen mätte läggas till handlin-
garne.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: För att upfatta Hr Ce-
derschiölds motion, tror jag att det är nödvändigt, att man under¬
söker utgångspunkten för densamma. Om jag icke misstager mig
så är denna ett StatsDtsk:s Betänk, som uptager för II St:r en
tillgång af 1,300,000 Rdr, hvarmed RiksgtsKont. skulle kunna
bestrida utgifterna under första halfåret. StatsUtsk. är en dele¬
gation af R. St:r med ansvarighet för att icke missleda dem isina
upgifter. Fullmäktige i Riksg:sKont. är jemväl en delegation af
R. St:r med den lagliga förbindelsen att upfylla sina skyldigheter,
och att icke göra några afsteg från dem. FinansMinistern upträdde
i sista plenum och påstod, att den af StatsUtsk. upgifna summan
1,300,000 Rdr icke finnes att tillgå. Han anmärkte då emot
Fullmäktige, att de öfverskrida sina föreskrifter, att de voro or¬
saken till att denna summa icke vore tillgänglig. Anfallet från
denna och försvaret från den andra sidan skedde med tillräcklig
höflighet, för att för mig åtminstone icke kunna utreda hvari
rättvisan i detta fall ligger. Således kan jag icke fatta annat än
att Hr Cederschiölds motion afser att få utredt, huruvida Stats¬
Utsk. blifvit missledt af Fullmäktige i RiksgrsKont, huruvida
desse Fullmäktige gjort sig saker till, att, emot sina lagliga före¬
skrifter, icke hafva hållit penningar tillhanda för afsedda ändamålet.
Jag anser det alltså vara fullkomligt i sin ordning att Hr Ceder¬
schiöld väckt sin motion.
Jag kan icke förstå hvad Frih. Tersmeden vid detta tillfälle
anfört till försvar för yttranderätten har i ringaste mån gemen¬
skap med förev:de ämne. Jag anser det vara lika angeläget för
StatsUtsk. att få inför R. St:r förklara orsaken till misstaget, som
det är en Fullmäktiges i Rikss:sKont. rätt och naturliga önskan
att frikännas från en så beskaffad offentlig anklagelse, som skulle
de hafva åsidosatt och handlat emot föreskrifter och åberopade K.
Bref, samt derigenom vållat den upkomna bristen. Det ligger
mera vigt på denna fråga än man tror. Man har åskådliggjort,
att det är en möjlighet att Statsverket kan innehafva penningar
under 1| års tid, som icke behöfvas för de dagliga utgifterna,
och att Statsverket kunnat skrinlägga dessa penningar i st. f. att
D e ii 25 April.
395
utlemna dem; men jag tror icke att det berott på Regeringen
eller Statsverket att anbefalla Riksg:sKont. att fungera såsom ett
LåneKont. Jag tror att det är en mängd saker, som invalvera i
dessa förhållanden, och då anser jag särdeles lämpligt att, enär
en utredning annorlunda icke kan ske, StatsUtsk. updrages att
dermed sig befatta.
Slutligen får jag förklara, att jag icke kan fatta, huru Frih.
Tersmeden kan af Hr Cederschiölds motion draga den slutsatsen,
att det skulle vara äfventyrligt för yttranderätten i allmänhet, att
man under discussionens hetta kan göra vissa afsteg och kan kom¬
ma att vidröra något, som man sedermera önskade att det blifvit
ovidrördt. Detta hör ej hit, utan här är fråga om endast vissa
fakta, som böra . belysas, och hvartill jag anser Hr Cederschiölds
motion lemna full anledn. Jag ser icke att någon är ställd till
rälta; jag ser icke heller att Hr Cederschiöld ifrågasatt något så¬
dant, utan endast en utredning af rätta förhållandet, och jag får
förklara, att jag icke af förev:de discussion finner mig öfvertygad
om, på hvilken sida rätta förhållandet ligger, och på denna grund
understödjer jag motionen.
Frih. Tersmeden: Den siste talaren har troligen icke full¬
ständigt tagit reda på Hr Gripenstedts anförande. G:n sade nemi.,
att FinansMinistern skall hafva förebrått StatsUtsk. derför, att Stats-
Utslcs upgifter om Statsverkets tillgångar voro oriktiga. Något
sådant återfinnes icke i Hr Gripenstedts yttrande. Det gick egent¬
ligen ut på att söka bevisa, att Fullmäktige i Riksg:sKont. icke
förfarit så, som han ansåg dem hafva bordt göra vid vissa tillfäl¬
len. Således vidrörde Hr Gripenstedt icke de kontroverser, som
upkommo i fråga om StatsUtsk:s beräkningar, utan derom upstod
fråga först i ett sednare plenum. Jag hemställer om Hr Gripen¬
stedts yttrande, som icke vidrör något väsendtligt som passerat
före den Fullmäktige lemnade décharge, kan eller får annorlunda
upfattas, än att hans anmärkn:r åsyftar Fullmäktiges åtgärder ef¬
ter denna décharge. Oberäknad den fara för yttranderätten, som
jag nyss nämnde, hemställer jag om, derföre att ett sådant ytt¬
rande är här afgifvet, det kan vara lämpligt att nu företaga en
sådan speciel undersökning, som R. St:rs Revisorer i alla fall
komma att i höst vidtaga. Gr. Anckarsvärd har i sista plenum
väckt motion om påskyndande af StatsUtskis arbeten. Skall nu
Utsk. belastas med besväret af den föreslagna undersökningen, så
försenas Utsk. arbeten ännu mera. Jag tror således, att om man
vill att StatsUtsk. skall i fråga om arbete kunna efterkomma bil¬
lighetens pretentioner, bör det befrias från skyldigheten att nu
anställa ett sådant räfst- och rättare-ting med Fullmäktige i
Riksg:sKont.
Frih. Cederström, Rudolf: Det är alltid beklagligt, när
discussioner framkallas, hvilka icke till något resultat leda. Det
var således med ledsnad jag i sista plenum, vid behandling af
StatsUtsk:s Utlåt, om preliminära anslag till byggnad af Jernvägs-
39«
Don 25 April.
stambanor, hörde 2:ne ledamöter inblanda anmärkn:r, för att be¬
gagna ett lindrigare uttryck, på hvilka de icke yrkade någon
propos., dervid de således endast hade för afsigt att afleda öfver-
läggningen från den stråt den, enl. vanlig ordning, bordt hafva
följt. Nu kommer såsom en Nemesis, jag vet ej om den är Di¬
vina, Hr Cederschiöld med sin motion och begär, att man ytterli¬
gare skall bygga tillgöranden af obestämd art på denna osäkra
grund. Af dessa 2:ne nu af mig omnämnda ledamöter säger sig
den ene vara sjuk, och den andre lärer hafva seglat sinkos: men
för att icke synas retirera annorlunda än i god ordning, har den
såsom sjuk upgifne ledamoten förklarat, det han icke har något
emot att hans i förra plenum afgifna yttrande remitteras till Stats-
Utsk.; men det är emellertid stor skillnad emellan ett sådant med¬
gifvande och ett bestämdt yrkande. Hr Cederschiöld, som i huf-
vudsaken synes vara af alldeles olika tanke med Hr Gripenstedt,
är likväl densamme, som har yrkat att saken skall remitteras till
StatsUtsk. Jag finner detta hvarken följdriktigt eller formenligt.
Vid ett föreg:de tillfälle afhöll jag mig ifrån att deltaga i discus-
sionen, emedan jag icke ville uptaga tiden med något, som så
föga hörde till det föredragna ämnet, men då frågan ånyo blifvit
bringad å bane, må det tillåtas mig förklara, hurusom jag, för
min del, fann Gr. Lagerbjelkes och Hr Printzenskjölds försvar väl-
grundadt, och detta så mycket mera, som detsamma stöddes på
gifna föreskrifter, hvars beskaffenhet är mig nogsamt bekant, eme¬
dan jag vid förra liiksdagen var ledamot i StatsUtsk. och deltog
i deras utarbetande. Jag kan således intyga att dessa föreskrifter
icke, såsom Frih. Tersmeden synes förutsätta, tillkommo på det
sätt, att man å dem lade mindre vigt; tvertom lades ganska stor
vigt derpå, att de disponibla tillgångarna skulle först anlitas och
sedermera lånesystemet begagnas, och jag kan försäkra, att man i
annat fall icke hade fått pluraliteten inom Ut.sk. för hvarken fond¬
systemet eller jernvägarne. Det var således följden 1 igen af ej min¬
dre vigt, att detta stadgande inflöt i regklet för Riksg:sKont:s
Fullmäktige, och jag måste hålla dem räkning för att de så noga,
som de gjort, upfattat detsamma. Man har klandrat Fullmäktige i
och för deras låne-operationer, eller att de underlåtit att uptaga
lån; men huru hade förhållandet varit, om konjunkturen så för¬
ändrats, att lån kunnat sedermera erhållas emot billigare vilkor?
Och om Fullmäktige, i strid med erhållna föreskrifter, uptagit lån,
ehuru de hade disponibla tillgångar, skulle man icke då långt
strängare klandrat dem? Detta har jag velat framhålla, emedan
klandret mot Fullmäktige drabbar icke blott R. St:r vid sista Riks¬
dagen, utan i första hand deras StatsUtsk., som förslagsvis upställt
de föreskrifter, hvilkas efterlefnad numera blifvit föremål för tad-
lande anmärkn:r. Men sedan jag afgifvit denna förklaring, måste
jag förena mig med Frih. Tersmeden deri, att Hr Cederschiölds
motion bör, utan vidare åtgärd, läggas till bandlingarne; ty hvart¬
hän skulle det leda, att man instämde StatsUtsk. från förra Riks¬
dagen och de då invalde Fullmäktige i Riksg:sKont. inför n. v.
StatsUtsk:s ledamöters domstol? Lika med Frih. Tersmeden anser
I> o Ti 25 April,
397
jag sådane förslag kunna leda till hvarjehanda, om ej vådliga, dock
alltid tidsödande och fullkomligt opraktiska följder, icke verkande
till annat än åstadkommande af tidsförlust och förtretlighet å alla
sidor. Det måtte icke heller kunna, å någondera sidan, lända till
någon hugsvalelse, om R. o. Ad. beviljade remiss å ifrågavaride
förslag, hvars välmening jag för öfrigt icke vill på något sätt un¬
derkänna, men detsamma oförtöfvadt varder vid skeende föredrag¬
ning inför Ulsk, och Ständer afslaget? Så komme det i sådant
fall visserligen att gå. Jag är öfvertygad att R. o. Ad. med up-
märksamhet afhört så väl det framställda klandret, som ock det
af Fullmäktige afgifna försvar, och medgifvas måste att de ankla¬
gade, då frågan ånyo framkallats, bordt försvara sig. De hafva
gjort det sansadt, värdigt och öfvertygande. Men behöfver eller
bör man numera ytterligare förlänga proceduren? Jag tror det
icke; destoheldre som, på sätt Frih. Tersmeden anmärkt, saken,
för så vidt den ej redan vore pröfvad, framdeles kommer under
betraktande. Här är nemi. icke meningen att undanskymma något.
Sanningen torde dock redan vara till fullo insedd, och vöre den
ej det, skulle den väl lämpligast läggas i dagen vid den i höst
sammanträdande statsrevisionen. Rätta tiden för de nu gjorda an-
märkmne hade eljest varit, innan åt Fullmäktige lemnades de¬
charge. Men hvad kan väl ändamålet vara med dessa anmärkn:r,
med detta klander? Det måste ovilkorligen vara antingen att Full¬
mäktiges förvaltning skall underkännas, eller också att de icke
skola komma att väljas till någon annan befattning, som R. St:r
äga tillsätta. I förutnämnde hänseende har Frih. Tersmeden in-
vändt, att Hr Gripenstedts klander icke omfattade tiden före den
Fullmäktige lemnade decharge, utan den derefter förflutna tiden.
Frih:n har likväl härutinnan misstagit sig, ty Hr Gripenstedt har
sagt att, vid emottagandet af det under Juli månad sisth år till
Fullmäktige aflåtna Nåd. Bref, desse bordt hafva svarat, antingen
att de icke underkastade sig vilkoren eller också att de icke ville
emottaga summorna. Jag beder om ursägt att jag något ingår i
detaljer, men Frih. Tersmeden har dertill föranledt mig. Emeller¬
tid hafva Fullmäktige besvarat detta Hr Gripenstedts yttrande eller
klander dermed, att de bordt ställa sig R. Stms dem meddelade
föreskrifter till efterrättelse. Då nu härtill kommer, att vid dé-
chargefrågans afgörande ärendet icke blifvit bringadt å bane, och
R. o. Ad. med ett nytt förtroende af enahanda art hedrat de män,
som förut varit Fullmäktige, och nu lemnats tillfälle att inför
Ståndet sig nöjaktigt förklara, återstår intet annat, än att l:o öf¬
verlåta åt den kommande statsrevisionen att granska Fullmäktiges
åtgöranden efter den dem meddelade décharge, och 2:o att lägga
motionen till handlingarne, hvarom jag anhåller att Hr Frih. och
Ordf:den måtte framställa propos.
Gr. Anckarsvärd: Jag är icke den, som öfverflödigt för¬
länger discussioner inom detta rum, och jag vill nu endast med
några få ord bemöta Frih. Tersmedens anförande. Det skulle hög¬
ligen förundra mig, hvad afsigten med Hr Gripenstedts yttrande
308
Den 25 April.
månde vara, om icke den att bevisa, det de erforderliga och i
StatsUtsk:s Betänk, upgifna medel icke finnas i Riksg:sKont. att
tillgå. Ar detta icke afsigten, så vet jag sannerligen icke, hvartill
det så ofta åberopade yttrandet skall hafva tjenat. Jag tog mig
också friheten, då frågan först bragtes å bane, att erinra, hurusom
discussionen nog mycket aflägsnade sig från ämnet. Hvad beträffar
de 1,300,000 Rdr, som af StatsUtsk. uptagits såsom tillgång, så
kan jag icke frångå min åsigt att, såsom Hr Gripenstedt synes
hafva afsett, endast 300,000 fidr återstått, och derföre finner jag
en uplysning härutinnan från StatsUtsk. icke öfverflödig.
Frih. Stael von Holstein, F a b. Wilh.: Endast vid ett
af de många skäl, som blifvit anförda för afslag å motionen, eller
densammas läggande till handlingarne, har jag fästat någon vigt,
och detta skäl är, att prot:t för d. 18 April e. m. ännu icke är
justeradt, och att Hr Gripenstedt således ännu har rättighet att
göra de anmärkn:r eller ändringar han kan finna lämpliga. Der¬
emot kan jag alldeles icke finna, att någon fara för yttranderätten
är för banden. Denna frihet är visserligen fri, men dock icke så,
att man icke måste svara för sina yttranden. Om ett yttrande in¬
nehåller sådana anklagelser för sådana förbrytelser, om jag så må
säga, som Hr Gripenstedt anfört emot Fullmäktige i Riksg:sKont.,
så måste man ansvara för det.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag har begärt
ordet i ani. Frih. Tersmedens framställning om de vådor, som ge¬
nom motionens remitterande skulle upkomma. Jag bekänner att
jag icke kan inse dem. Tvertom förefaller det mig helt naturligt,
att hvarje ledamot af E. o. Ad. har såsom representant rättighet
att begagna de uplvsningar han under discussionen om ett ämne
kunnat inhemta, för att genom dem leda sig till hvilket resultat
som helst. Något annat har Hr Cederschiöld icke gjort. Hans up-
märksamhet har blifvit fästad på de förhållanden Hr Gripenstedt
omnämndt, och dessa har han velat hafva utredda. En annan af¬
sigt med motionen har jag icke kunnat finna, och någon fara för
yttranderätten kan af en sådan utredning icke heller upstå. Vis¬
serligen är det en sanning, att StatsUtsk. får något besvär med
motionen, och att den snart sammanträdande statsrevisionen kan
utreda frågan, men jag tror det vara ganska angenämt för R. St:r
att, innan jernvägsfrågan i sin helhet pröfvas, StatsUtsk., så fort
som möjligt, bl ifver i tillfälle att för R. St. framlägga Riksg:s-
Kont:s ställning och upgift å de medel K. M. till Kont. aflemnat
och hvarom tvistas, samt sättet, hvarpå de disponeras. Troligt är
att, i händelse motionen remitteras, Utsk. svarar, att det vill i
sammanhang med revisorernas berättelse meddela yttrande öfver
motionen. Jag finner således intet ondt uti att motionen remit¬
teras.
Hr Cederschiöld: Man har sagt, att man bör vara tack¬
sam för att Konungens Rådgifvare icke undandraga sig att deltaga
D en 25 April.
399
i våra discussioner. Jag instämmer häri och går ännu längre, då
jag tackar dem derför, att de meddela sådana uplysningar, hvar¬
igenom kändt blifver, huruvida It. St:rs Fullmäktige i Riksg:s-
Kont. begå fel eller icke Men denna tacksamhet skänker jag dem
under vilkor, att de hafva fullt allvar med hvad de framställa och
icke, om jag så må uttrycka mig, endast spela en komedi. Att
en talare, Hr Gripenstedt, som framställt dessa anmärkn:r, icke af
discussionens hetta dertill föranledts, kan så mycket säkrare på¬
stås, som han var på förhand dokumenterad och hade med sig
flera K. Bref, dem han åberopade till stöd för sina upgifter, hvilka
dessutom icke i ringaste mån af discussionen framkallades.. Un¬
der sådana förhållanden var det naturligt, att jag måste anse ho¬
nom hafva fullt allvar med sina anmärkn:r, att Fullmäktige för¬
gått sig. Skulle nu detta verkligen vara händelsen, så kan jag
icke finna annat, än att R. St:rs värdighet fordrar, att de låta
anställa undersökning till utrönande af förhållandet.
En talare har sagt, att det icke vore grannlaga att samman¬
ställa Hr Gripenstedts egenskap af representant med den af Ko¬
nungens rådgifvare. Härvid får jag erinra, att om bristande grann¬
lagenhet förefinnes uti en sådan sammanställning, så är Hr Gri¬
penstedt sjelf den, som gjort sig dertill förfallen, ty det var han,
som först här åberopade just sin ställning såsom Konungens råd¬
gifvare och yttrade, att om han kunnat förutse att Fullmäktige
skulle så lillvägagå, och tillämpa de K. föreskrifterne på sätt som
skett, hade han, i egenskap af Konungens rådgifvare, ingalunda
tillstyrkt den af K. M. till Fullmäktige aflåtna Nåd. Skrifvelsen.
Det är således han sjelf som handlat taktlöst, om man får anse
det så, då man talar om sin egenskap af Konungens rådgifvare,
under det man yttrar sig såsom representant. För öfrigt får jag
anmärka, att hvarken den talare, som framställt denna erinran,
eller den värde ledamot af StatsUtsk., som i ämnet yttrat sig,
hafva upfattat hvarom frågan handlar. Frågan är nemi. här icke
om att begära remiss till StatsUtsk. af ett eller annat under dis¬
cussionen fäldt yttrande, utan frågan rörer R. St:rs ställning till
sina Fullmäktige. Hrr:ne torde hafva förbisett, att en hvar af oss
är medlem af 11. St:r, och då så är, måtte väl äfven en hvar af
oss äga ostridig rättighet alt upgifva aniednin till anmärkntn emot
våra Fullmäktige, och då en representant angifver dem att hafva
handlat i uppenbar strid med de föreskrifter, som blifvit dem lem-
nade, skulle man, enl, min åsigt, handla särdeles lättsinnigt, om
något sådant lemnades utan afseende och man icke begärde under¬
sökning derom, helst då den talare, som framkastade anmärknm,
är en af Konungens rådgifvare, och till stöd för angifvelsen åbe¬
ropade K. Bref. Jag hemställer huru vi upfylla vårt kall såsom
representanter, då vi icke begära undersökning om förhållandet,
och om det icke är vår pligt mot Fullmäktige att få det utredt.
För min del säger jag dem helt öppet: håfven J gjort eder skyl¬
dige till angifvelsen, så mågen J stå edert kast; i annat fall åter
är det vår pligt att låta eder oskuld komma i dagen. Jag har så¬
ledes betraktat frågan ur en helt annan synpunkt än Frih. Ter-
400
Don 25 April.
smeden. Han vill undertrycka mitt förslag och bar, märkvärdigt
nog, ej dragit i betänkande att till stöd för detta sitt försök åbe¬
ropa yttranderättens helgd. Jag hemställer hvilketdera är ett in¬
grepp i yttranderätten, antingen att undertrycka mitt förslag eller
att remittera det till StatsUtsk. I förra fallet lemar man tillfälle
för sanningen att få framträda i dagen; i det sednare åter lägger
man hinder deremot. Ar mitt förslag lagstridigt, så lärer Hr
Frih:n och Ordf:den icke underlåta att vägra propos. derå. Är det
åter öfverensstämmande med grundlagen, så är det äfven min rät¬
tighet att få det remitteradt. JIrr:ne må göra huru de behaga,
och må framtiden döma hvilken som har upfyllt sin pligt och
hvilkendera, antingen Hr Frih. Tersmeden eller jag, som velat
förtrycka yttranderätten.
Man har åberopat 56 § Riksd:sOrdn:n till stöd för afslag å
motionen. Denna § innehåller: »att sedan en månad från Riksda¬
gens början, enl. 27 §, tilländalupit, få, med undantag af grund¬
lagsfrågor, nya ämnen af Riksdagsmän icke väckas, så vida icke
sådana frågor af redan fattade beslut eller redan uptagna ärender
eller under Riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen föran¬
leda.» Min motion grundar sig just på under Riksdagen inträffade
händelser, nemi. förbandlingarne i RiksgisKont. efter det decharge
lemnades Fullmäktige, emot hvilka förhandlingar Hr Gripenstedt
framställt sina anmärkn:r, och jag får fästa Frih. Tersmedens up-
märksamhet på innehållet af ansvarighetslagen för Fullmäktige i
Riksg:sKont., hvilken Frih:n förbisett. 10 § i nämnde lag lyder
sålunda: »Förbryter Fullmäktige sig i något af förutnämnda fall
emellan revisionerne, eller då R. Sl.r ej äro tillstädes, anmäles
och beifras sådant af Just.Ombudsman och afhålla sig tilltalad Full¬
mäktig från utöfningen af sin befattning intilldess han blifvit ge¬
nom laga kraftvunnen dom frikänd.» Just.Ombudsm:n åligger att
emellan Iliksdagarne beifra Fullmäktiges förbrytelser, men under
Riksdagarne tillkommer det R St:r sjelfve, och hvarje represen¬
tant har då rätt att angifva de förbrytelser, som af Fullmäktige
begås. Jag är Hr Gripenstedt tacksam för de af honom i detta
afseende meddelade uplysningar, men jag kan ingalunda medgifva,
att man låter det anmärkta förhållandet passera, som om det al¬
drig funnits till.
Man har sagt att Hr Gripenstedts yttrande ännu icke är
justeradt. Det må vara hans rättighet att ändra det huru han be¬
hagar och till och med utesluta alltsammans. Här finnas likväl
tillräckligt många, hvilka hörde hans yttrande, deruti han åbero¬
pade bestämda fakta och handlingar till stöd för sina anklagelser.
Vill han emellertid låta sitt yttrande ur prot:t utgå, så vill jag
för min del ej lägga något hinder deremot. Ett sådant hinder sy¬
nes dock nu hafva mellankommit, bestående uti den skrift han
till R. o. Ad. i dag låtit ingifva.
Gr. Frölich har sagt att han icke kände sjelfva corpus de-
licti, eller beskaffenheten deraf. I min motion har jag begränsat
denne corpus delicti, då jag sagt att Hr Gripenstedt upgifvit, att
Fullmäktige handlat mot gifna föreskrifter; men, hvad som var
värst
Den 25 April.
401
värst af allt, vidtagit en mängd åtgärder, just för att undvika att
fullgöra de föreskrifter R. St:r dem lemnat. Emellertid hafva vi
nu fått en corpus delicti, och den består eller innefattas i Ilr
Gripenstedts nyssnämnde skrift. I densamma säger Hr Gripenstedt,
att han icke begagnat orden: anklagelse och angifvelse. Det är
mycket riktigt, men han har likväl uttryckeligen sagt, och med
handlingar sökt bevisa, att den och den öfverträdelsen af i regkt
gifna föreskrifter blifvit af Fullmäktige begången, och det inne¬
fattar ju en angifvelse. Hr Gripenstedt har i sitt nu ingifna skrift¬
liga yttrande vidgått, att han gjort åtskilliga anmärkn:r mot
de åtgärder, hvarigenom medel, enl. hans tanke, obehörigen blifvit
ryckte från sin egentliga bestämmelse. Nu bestämmer ansvarighets¬
lagen för Fullmäktige ett stort ansvar, om de rycka medlen till
annat ändamål, än hvartill de blifvit anvisade. Jag öfverlemnar
frågan till R. o. Ad:s bedömande. Önskar R. o. Ad., att det må
hvila en skugga öfver deras Fullmäktiges åtgärder, så står det
dem öppet. Jag nedlägger då min protest deremot. Jag önskar
ljus i allt, på det att det sanna och det rätta må göra sig gäl¬
lande.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr Cederschiölds motion
afser, alt genom StatsUtsk. få utredt, huruvida Hr Gripenstedts i
ett föreg:de plenum gjorda anmärkn:r emot Fullmäktige i Riksgis-
Kont. äro mera eller mindre grundade. Dessa anmärkn:r omfatta
2:ne tidpunkter, nemi. den ena före och den andra efter déchargens
meddelande. Om Fullmäktiges åtgärder, under det första tidsmo-
mentet, kan naturligvis någon undersökning icke komma i fråga,
men beträffande den sednare tidpunkten kan och bör en under¬
sökning anställas, så vida Hr Gripenstedts upgifter varit af den
beskaffenhet, som motionären påstått. Jag tror att en hvar, som
afbört discussionen, måste medgifva, att hans yttrande icke gaf
någon befogenhet till att upfatta det så, som hade hans afsigt va¬
rit att anklaga Fullmäktige för någon pligt-öfverträdelse, tvertom
förekom det mig, som hade hans afsigt endast varit att visa, det
Fullmäktige bordt förfara på annat sätt, och att om de det hade
gjort, skulle icke den brist i tillgångar upstått, som nu uppen¬
barats. Om under pågående Riksdag det befinnes, att Fullmäktige
i Ranken och Riksg:sKont. underlåta sina pligter, så är klart, alt
R. St:r böra beifra sådant, när en anklagelse göres emot dero,
och är den af beskaffenhet att behöfva utredas, bör sådant ske och
dermed icke anstå intill dess R. St:rs Revisorer granskat deras
förfarande. Jag kan icke erinra mig något, som gifver anledn. till
en sådan upfattning af Ilr Gripenstedts yttrande. Jag erkänner,
att då jag hörde det, gladde det mig att en Konungens Rådgifvare
upträder med positiva tankar och uttryck. Jag har mången gång
beklagat, att vid flere tillfällen vi sakna dem här på våra bänkar.
Det var då en fägnad att höra en Konungens Rådgifvare bestämdt
uttala sin mening. Jag beklagar att Hr Gripenstedt nu icke är
här, ty jag är öfvertygad att han eljest icke underlåtit att försvara
sina ord. Som jag upfattat dem, innebära de icke någon ankla-
V. H. 26
402
Den 25 A p ril.
geise eller tillvitelse möt Fullmäktige, att de behöfva blifva före¬
mål för en särskild laga undersökning.
Hr Adelborg: Man har sagt, att endast ett skäl linnes för
vägran af remiss utaf ifrågav:de motion, nemi. att prot:t ännu icke
är justeradt. Om ku så är, frågar jag ånyo, om detta skäl icke
är tillräckligt, då man tager i betraktande sättet, hvarpå motionen
tillkommit, samt om vi icke hvarje plenum skulle få en massa af
motioner, och jag hemställer till motionären, om han icke med-
gifver, att man, lika väl som han gjort, kunnat åberopa hans i
ett föregående plenum afgifna yttrande, rör:de Riksg:sKont:s för¬
valtning, till ani. för en motion. Han yttrade sig då ganska skarpt,
visserligen icke så bestämdt som Hr Gripenstedt, men icke långt
derifrån. Hade man då begagnat sig af Hr Cederschiölds anförande,
så hade vi straxt haft en motion, till hvad fromma för R. o. Ad:s
tid och Riksdagens förkortande lemnar jag derhän. Man har sagt,
att enhvar äger att begagna en annans yttrande. Det må vara,
men då endast till besegrande af sina motståndare, men alldeles
icke till väckande af nya motioner. Man har äfven sagt, att kland¬
ret emot Fullmäktige bort afgifvas före déchargens meddelande.
Detta yttrades icke en, utan minst tio gånger i förra plenum,
men ingen har likväl upgifvit orsaken, hvarföre det var så tyst
på detta rum, då DécbargeBetänk. förevar. Jag skall då uplysa,
att detta Betänk, förekom så tidigt vid början af ett plenum, att
högst få af R. o. Ad. voro tillstädes, och i följd häraf slank Be¬
tänk. igenom utan någon discussion. Jag upkom tidigt nog i samma
plenum, men då var frågan redan afgjord. I trappan mötte jag
flere ledamöter, hvilka, efter erhållen u-plysning härom, beklagade
att de kommit för sent, och en ledamot, som känner förhållandet
ganska nära, var ledsen att icke kunna få framställa det klander,
hvartill han fann sig befogad, och derföre afgaf han det vid första
lämpliga tillfälle, hvilket jag anser rätt. Hans anmärkn:r synas
mig ganska grundade. De 2,500,000 Rdr Riksg:sKont. emottagit
från StatsKont. lemnades i akt och mening att utgå såsom hjelp
för rörelsen, på det att den då tryckande penningebristen icke
skulle alltför menligt inverka. Dessa medel gåfvos endast i detta
syfte, och donna åtgärd väckte då allmän belåtenhet. Sedermera
hade det varit rätt alt dessa medel åter ingått till StatsKont,., på
det att de ånyo, såsom K. St:rs egendom, kunde af R. Sl:r dispo¬
neras. Medlen hafva emellertid icke sedan kommit StatsKont. till
handa, utan Fullmäktige hafva användt dem för att hjelpa sig ur
den förlägenhet, hvari de kommit genom försummad uplåning af
penningar. Detta är ett obestridligt faktum och bevisar, att med¬
len dragits till annat ändamål, än hvartill de voro afsedda. Det
är klart, att om dessa medel varit afsedda för ett ändamål, äga
R. St:r icke att använda dem till andra, innan de åter ingått till
StatsKont.
Då nu frågan kommit under allmän discussion får jag tillägga,
att då jag någon gång hör en Konungens Rådgifvare öppet yttra
sig, gläder det mig. Det sätt, hvarpå Hr Gripenstedt i sista ple¬
Den 25 April.
403
num yttrade sig, var ett bevis pä politiskt mod, värdigt den plats
han innehar. De, som afhörde honom, ansågo säkerligen att han
hade rätt i sitt påstående. Ett sådant mod hos Konungens Råd¬
gifvare måste ovilkorligen framkalla en stark regeringsmakt, hvil¬
ken jag älskar derföre, att jag håller starkt på folkets rätt; och
just derföre att jag önskar skydda den till det yttersta, önskar jag
också att Regeringen måtte hafva kraft i sina förhandlingar. Att
vilja inskränka en Konungens Rådgifvares rätt att här såsom Re¬
presentant upträda, måste, på sätt Frih. Tersmeden erinrat, inne¬
bära ett ingrepp i yttranderätten. På detta rum upträder endast
Representanten, en underordnad mot sin förman och tvertom, utan
att man må opåtaldt angripa honom. Ordet angripa torde såra dens
öron, hvilken sagt alt han endast och allenast för det rättas skull
väckt denna motion. Jag vill icke tro något annat, men om mo¬
tionen tillkommit af denna orsak, frågar jag hvad resultat bl i f ver
af motionen. Jag tror att då Fullmäktige visat, att de efter in-
struktms bokstafliga ordalydelse upfyllt sina pligter, men man än¬
dock påstår att de icke upfyllt andemeningen deraf, kan något re¬
sultat deraf icke följa, och icke heller tror jag att en värd leda¬
mot, i sitt ridderliga anförande för sanningens afslöjande, kan finna
något. Hvad han likväl fann är påtagligt, nemi. en strid emellan
tvenne partier, och att R. och Åd. finge fylla sina prot:r med tvi¬
ster, som icke böra förekomma pä detta rum. Att likväl menin¬
gen icke uteslutande är att få sanningen oskuldsfullt i dagen, slu¬
tar jag deraf, att man uptagit yttranden, som icke kunnat undgå
att frappera oss alla. Man sade nemi. att den ene säger sig vara
sjuk och den andre har afseglat. Detta bevisar att man bestämt har
något annat än sanningens afslöjande i kikaren, som man säger.
Jag tror att den såsom sjuk upgifne ledamoten verkligen är det,
och jag anser äfven frågan sjuk, hvarföre jag anhåller att motio¬
nen icke må remitteras, utan läggas till handlingarne.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Ribbing: Otvifvelaktig! är det grundlagens mening, att
R. St:r icke skola draga inför sitt skrank sina delegerade i och
för deras åtgärder. Jag bestrider icke att de hafva rätt dertill,
men detta kan icke ske förr än frågan blifvit remitterad till Utsk.
och der behandlad, och till stöd för denna min åsigt åberopar jag
90 § Reg:sF:n. Denna § visar bestämdt, att grundlagens mening
ingalunda är att R. St:r, och ännu mindre ett särskildt Stånd,
skola omedelbart befatta sig med sådana här undersökningar och
öfverläggningar, om huru den ena eller andra författningen blifvit
verkställd eller efterlefd. Det händer att man säger, att Fulllmäk-
tige öfverträdt en helt annan författning, och Hr Cederschiöld har
sagt att man påstått, det Fullmäktige icke följt R. Stirs föreskrif¬
ter, men egentligen afsåg han Regeringens föreskrifter och vilkor,
hvarunder medlen lemnades Fullmäktige. Det var emot K. Bref
de förbrutit sig. Denna fråga är redan afgjord, och jag kan icke
nog förundra mig öfver, att man icke destomindre vill ånyo up-
taga henne. Detta påminner mig om en berättelse från en dom¬
401
Den 25 April.
stol. Det var en sakförare, sorn. pläderade ene partens rätt, och
då domaren sedan frågade parten, hvad han hade att anföra, sva¬
rade han: aldrig kunde jag tro att jag lidit så mycket orätt. Så
förefaller mig förhållandet här vara, och då man sagt att Ilr Gri¬
penstedt upträdt här såsom Konungens Rådgifvare, så kan det väl
hända att han sagt, att han kontrasignera! det K. Brefvet. Troli¬
gen folio hans ord så, att han yttrade sig endast såsom Represen¬
tant. Emellertid då Hr Cederschiöld, med åberopande af andras
yttranden, velat leda sig till rättigheten att väcka en motion i
ett ämne, hvaruti R. St:r utan tvifvel äga att söka uplysningar,
finner jag intet ondt i att den delen af motionen må remitteras.
Jag förmodar att, om StatsUtsk. har tid dertill, det besvarar den¬
samma, eller också, i öfverensstämmelse med grundlagens bud, öf-
verlemnar saken till Revisorernas afgörande.
Hr Hjerta, Lars: För tillvägabringandet af ett tillfreds¬
ställande beslut i denna fråga, anser jag ännu återstå något att
utreda och bestämma i afseende på det resultat, hvartill remiss af
Hr Cederschiölds motion skall kunna leda. En talare har nemi.
ifrågasatt, huruvida meningen dermed endast vore att helt oskulds¬
fullt få sanningen fram i dagen. Jag anser just de sednare orden
i denna fras innebära motivet, nemi. att få sanningen framlagd i
dagen. Vill man nu kalla det oskuldsfullt eller rättvist, så må
det vara hvars och ens ensak, men jag åtminstone anser det vara
ändamålet. Men hvad blifver väl resultatet häraf? Jag tillåter mig
att framställa min individuella mening, nemi. att då motionären
upgifvit och till dem af R. o. Ad:s ledamöter, hvilka afhört de¬
batten, hemställt, om icke Hr Gripenstedt gjort åtskilliga angifvel-
ser emot Fullmäktige, så vill han hafva dem remitterade lill Stats¬
Utsk., på det att förhållandet må utredas. Häraf kan, enl. min
åsigt, endast 2:ne resultater upkomma. Det ena att, i händelse
Utsk. finner Fullmäktige hafva så förgripit sig mot gifna föreskrif¬
ter, som Hr Gripenstedt påstått, R. St:r låta åtala Fullmäktige.
Någon fråga kan icke upstå, att de skola upkallas inför R. o. Ad:s
skrank, hvarom Hr Ribbing, med åberopande af 90 § Reg:sF:n,
ordat. Det andra alternativet skulle vara, att om, sedan Fullmäk¬
tige fått tillfälle att sig förklara, och StatsUtsk. öfverlemnat dessa
förklaringar, jemte eget utlåt., till R. St:r, det skulle befinnas att
Hr Gripenstedts anmärkn:r varit oriktiga, så skulle ban af Hr
Landtm, erhålla föreställningar derföre, att han förnärmat Full¬
mäktige. Något annat resultat kan icke, efter mitt sätt att se sa¬
ken, upstå. Nu beror det af R. o. Ad:s afgörande, huruvida, för
vinnande af ett sådant resultat, motionen bör remitteras eller icke,
men i fråga om, huruvida störro eller mindre bitterhet i Hr Gri¬
penstedts ifrågav:de yttrande ingått, och huruvida detsamma kan
rubriceras som en angifvelse emot Fullmäktige eller icke, får jag
förklara, att jag alldeles icke upfattat det så, som Frih. Raab, utan
snarare såsom Gr. Frölich. Min upmärksamhet fastades derpå, att
Hr Gripenstedt nyttjade vid tillfället ganska stränga ordalag, men
hvad sotn ännu mera öfvertygade mig, att en viss bitterhet var
Den 25 April.
405
med i spelet, var just den omstiindigheten, att Hr Gripenstedts
yttrande icke var isoleradt. Hr von Troil, S., upträdde äfven emot
Fullmäktige, och var icke blott dokumenterad, utan hade särdeles
väl reda på Fullmäktiges låne-operationer under den tid, som före¬
gick den, då decharge meddelades dem. Nu var det ett missöde
att denna fråga var redan afgjord, så att det torde hafva varit få,
om ens någon, af It. o. Ad:s ledamöter, som hade till hands Stats-
Utsk:s DéchargeBetänk., eljest hade man ganska väl kunnat se, att
Utsk. på förhand vederlagt de anmärkn:r Hrr von Troil och Gri¬
penstedt här framställde. Att emellertid dessa nnmärkn:r icke va¬
rit tillfälliga, slutar jag deraf, att nästan samtidigt gjordes emot
Fullmäktige i allmänna lidningarne anlopp af en ledamot utaf ett
annat Stånd, hvilkens anmärkmr voro af samma beskaffenhet, som
dem Hrr von Troil och Gripenstedt framställt, men redan blifvit
af StatsOtsk., i dess DéchargeBetänk., vederlagda. Hela denna
discussion innefattar något besynnerligt, hvars egentliga motiv och
ändamål man nu har svårt att förklara, och det blifver en kuriös
historia vid denna Riksdag, att den kunnat framkomma. En annan
fråga är, huruvida R. o. Ad. anser nödvändigt att frågan, medelst
en remiss till StatsUtsk. och undersökning i anledn. af Hr Gri¬
penstedts yttrande, skall fullföljas. Jag tror att hela detta förfa¬
rande, utan en slik undersökning, har erhållit prägeln af ett
oskuldsfullt updagande af sanningen.
Gr. Frölich: Jag har begärt ordet egentligen derföre, att
jag önskade förekomma en sådan tolkning af mina ord, som då
jag, i anledn. af Hr Cederschiölds ytttande, framställde nödvändig¬
heten att erhålla ett säkert corpus delicti, icke instämt med samme
talare, eller i hans motion. Jag får alltså förklara, att jag full¬
komligt instämmer med honom, ty han har riktigt substantierat
sitt påstående, att det är ett corpus delicti, att han vill veta,
huruvida Fullmäktige handlat rätt eller orätt, ilan har dessutom
visat, att under pågående Riksdag R. Skr tillkomma att hafva tillsyn
derå. Detta var anledn. för mig att begära ordet. Sedermera har jag
hört åtskilligt här yttras. Ordfm i StatsUtsk. har tillstyrkt motionens
läggande tili handlingarne, och hans skäl härför äro i så färskt
minne, att jag icke vill uprepa dem, och ingen må undra öfver,
att han söker att hvälfva från Utsk. denna motion, och att han
söker hålla med eller dela sina öfrige medbröders i Utsk. öfver¬
tygelse. Hans framställda argumenter för detta ändamål må icke
tillräknas honom. Jag tror mig känna honom så mycket, att han
anser saken icke tåla att vidare skärskådas. Jag skulle icke vågat
att så tolka hans motiver, om jag icke hört honom i förra ple¬
num instämma med öfrige talare deruti, att Fullmäktige handlat i
enlighet med det för dem utfärdade reghte, dermed Utsk:s leda¬
möter ansett saken böra vara slut. Det kan man icke förtänka
dem; men en annan fråga är, om vi kunna elier böra låta Stats¬
Utsk. råda öfver oss. Detta Utsk. är onekligen det vigtigaste, och
det torde vara nödvändigt att tillse, om de skött eller användt
sin lid väl eller illa, men vårt åliggande är att gifva dem sådana
40«
Den 25 April.
ärenden till behandling, som de, enligt grundlagen, böra utreda.
En annan värd talare har, såsom hufvudsakligt argument, anfört,
att han icke kan finna någon anledn. till anmärkn. emot Full¬
mäktige. Emot ett sådant argument kan jag icke oponera mig,
emedan jag icke kan vederlägga en ledamot, som blott säger, att
han icke kan finna det eller det. En annan ledamot, som jemväl
vill låta saken förfalla, nemi. Ur Adelborg, har framkastat alla
möjliga argumenter från och med sjelfva hufvudsnken till och med
den om den fördelen af en stark konungamakt, om de enskilda
önskningarne att kunna förstärka denna makt och jemväl den en¬
skilda representantens makt. Detta vidrörer flera ämnen, som
kräfva djupsinnighetens behandling. Äfvenså fordras stor talang,
att ifrån förevarrde ämne hafva kunnat leda sig dit, samt derifrån
åter leda sig till det resultat, alt remiss bör förvägras, men den
värde ledamotens talang har emellertid icke öfverlygat mig om
riktigheten i hans åsigter. Hr Hjerta har fästat upmärksamheten
på resultaterna af en remiss utaf motionen, och jag instämmer
med honom i det första af hans alternativer. Deremot godkänner
jag icke det andra, emedan jag anser honom deri hafva begått ett
misstag. Om jag rätt förstod honom, skulle Hr Landtm, i allt fall
gifva Hr Gripenstedt föreställning. Detta är ett medium, hvartill
våra lagar icke ge anledning, och som jag nödgas motsäga, ty då
skulle Frih. Tersmeden få rätt, att Hr Cederschiölds motion vore
ett försök att inskränka och förnärma yttranderätten. Till ett så¬
dant resultat behöfver man icke eller komma. Hr Gripenstedt har
rätt att här talas om representant och som ledamot i regeringen,
och jag skulle icke hafva något emot om, fastän det är oss för¬
bjudet att öfverlägga i K. M:s närvaro; att Hans Rådgifvare flitigt
bevistade våra debatter och uplyste oss, dock icke med anspråk
att med en vice Konungs makt och myndighet tillrättavisa oss.
Derhän hafva vi lyckligtvis ännu icke kommit. Emellertid äger
Hr Gripenstedt rättighet att här yttra sig, men det är äfven vår
rättighet att eftersinna, om han icke yttrar sig så, att han blott¬
ställer hela vårt konstitutionella statsskick. Detta är en annan
sak. Jag har emellertid endast velat ställa upp detta som föremål
till närmare skärskådande, enär jag är säker på, att afHrGripen-
stedts yttrande, såsom jag upfattat det, kommer att finnas tillräck¬
ligt anmärkningsvärdt uti våra protokollor, och då först bl ifver
fråga om hvilket alternativ man skall antaga.
Sedan jag nu afgifvit denna förklaring, och då jag känner
detta Stånds majoritets rätt att låta hvad Cederschiöld, jag och
några andra anfört, för alt få motionen til] Utsk. remitterad, stanna
vid ett afslag, så får jag säga, att jag anser denna sak så vigtig,
att jag hemställer, om icke frågan, huruvida remiss bör beviljas
eller icke, kan ytterligare läggas på bordet, destoheldre, som Hr
Gripenstedt icke är här. Ilan har dock ingifvit ett anförande,
som synes innebära en modifikation af hans första, och om det är
så, äger han väl rätt dertill, men vi alldeles icke att anticipera
derpå. Jag anhåller således hos Hr Frilen o. Ordf:n, att frågan om
remiss till StalsUtsk. må få hvila på bordet, i synnerhet som jag
Den 2!> April.
107
ser, att klockan nalkas midnatten, och det vore roligt att få slat
på saken denna gång.
I ani. af denna Gr. Frölichs anhållan yttrade Hr Frih:n och
Ordfin, att han finge fästa R. o. Ad:ns nprmirksamhet på slutet af
I morn. 49 §:n Riksd:sOrdn:n, innehållande: »Upstår fråga om
eller hvart remitteras bör, kan denna fråga blott för den pleni-
dagen läggas på bordet, men i nästa plenum skall beslut oväger-
ligen fattas.»
Gr. Frölich: Jag bar icke yrkat annat än att frågan om
motionens läggande på bordet må anses såsom en kasus, hvilken
inträffat, och att i nästa plenum denna fråga får uptagas. Dere¬
mot har jag intet att invända.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag tillhör dem
som bestrida remiss af motionen, emedan den icke innehåller
något positivt yrkande, utan endast ett inqvisitorisk hänvisande
till en annan ledamots ännu icke justerade yttrande, Manga andra
skäl för vägran af remiss kunna anföras. Deribland må nämnas,
att Hr Gripenstedt i sitt sednare anförande i förra plenum förkla¬
rade att hans omdöme öfver Fullmäktiges åtgärder omfattade tiden
efter den meddelade déchargen. Detta har Hr Cederschiöld också
nn medgifvit; men Hr Gripenstedt har äfven anmärkt, att Full¬
mäktige bade ställt sig till efterrättelse det af K. M. under Juli
månad sisth år till Fullmäktige aflåtna Nåd. Bref, och Hr Ceder-
schiölds motion åsyftar numera egentligen endast en utredning
härom. En sådan utredning skulle likväl hafva till följd, att un¬
der StatsUtslcs öfverläggning och pröfning skulle komma en fråga
om regeringsmaktens beslut, hvilket är i rak strid med 90 §:n
Reg:sF:n, och på denna grund anhåller jag att motionen måtte
läggas till handllngarne.
Hr Cederschiöld: Obestridligen äger Hr Adelborg ensior
förmåga att under discussionen sväfva ut än hit och än dit till
ämnen, som icke hafva ringaste gemenskap med det som utgör
föremål för öfverläggningen. Sålunda har han sagt, att han älskar
en stark konungamakt. Afven jag är älskare af en sådan makt;
men jag kan likväl icke inse, att detta har något det ringaste
sammanhang med den fråga som nu discuteras. Hr Adelborg, som
i sitt yttrande låtit påskina att man på andra sidan brustit i
grannlagenhet, synes dock hafva förgätit den grannlagenhet han
fordrar af andra. Han bar nemi. sagt, att om motionen skulle bi¬
fallas, blefve följden att man i hvarje plenum finge lika beskaffade
motioner. Detta förefaller mig som en stor oartighet emot Hrr
Fullmäktige, emedan det förutsätter att de emellan hvarje plenum
skola begå nya olagiigheter. Jag är likväl af annan tanke, ty om
de verkligen begå olagligheter, hoppas och tror jag likväl att
sådant skall höra till undantagen, och om jag häruti icke miss¬
tager mig kunna vi ju icke befara att i hvarje plenum få väckta
408
Den 25 April.
motioner af beskaffenhet som denna. Vidare har samma talare,
likasom Hr Gripenstedt, gjort anmärkntr emot Fullmäktiges åtgär¬
der äfven under den tid för hvilken de erhållit decharge. Jemväl
häruti anser jag den värde talaren icke hafva iakttagit vederbörlig
grannlagenhet, helst sedan han anmärkt, att sådant klander icke
är lagenligt. IIr Adelborg synes för öfrigt här upträda ej blott
för egen del utan äfven som fullmäktig för Hr Gripenstedt, och
han synes i denna egenskap likna Fullmäktige i Riksg:sKont. i
så matto som de, enl. hans påstående, icke upfyllt sina principa¬
lers önskningar. Jag får nemi. uplvsa Hr Adelborg derom, att Hr
Gripenstedt i sitt senaste anförande numera sjelf förklarat, att han
har intet emot att hans första yttrande remitteras till SlatsUtsk.,
och således är det påtagligt att Hr Adelborg handlar här emot
Hr Gripenstedts önskan då en sådan remiss bestrides. Sedan Hr
Adelborg fått denna uplysning, förmodar jag att han förenar sig
med mig i anhållan om remiss af motionen, på det att Hr Gripen¬
stedts önskan må blifva upfylld. Hr Adelborg yttrade något som
jag icke riktigt fattade, men det handlade oin, hurusom det händer
understundom att en underordnad tjensteman upträder mot sin
förman. Ifall detta skulle hänsyfta på mig får jag uplysa, att jag
som representant icke har någon förman. Ilar Hr Adelborg trott,
att jag upträder emot Hr Gripenstedt, så förstår jag i sanning
icke tians tankegång. Jag har ju understödt Hr Gripenstedt då
jag yrkat att hans emot Fullmäktige framställda anmärkntr må
vinna upmärksamhet, och föranleda till undersökning af verkliga
förhållandet. Skall detta innebära ett upträdande emot Hr Gri¬
penstedt, så bekänner jag, att jag sannerligen icke kan fatta det.
Dertill fordras att hafva ett hufvud helt annorlunda konstrueradt
än mitt. filan har sagt, att man icke kunnat utfinna meningen
med min motion. Jag har redan förklarat, att den är helt enkelt
den att få sanningen i dagen, och jag kan icke begripa hvad än¬
damål jag eljest skulle hafva med motionen, ty sanning är det jag
högst värderar; men Hr Adelborg synes äfven häruti vara af olika
tanke med mig, då han sagt, att jag endast velat upväcka en
strid emellan de 2:no olika partierne. Jag har mig icke bekant
att det finnes här några partier, eller, om sådana likväl finnas,
till hvilket Hr Gripenstedt hör. Hr Ribbing har förklarat, att
R. St:r icke hafva rätt att omedelbart draga sina Fullmäktige inför
sitt skrank. Just derföre har jag begärt remiss af min motion.
Samma talare har äfven sagt, att Fullmäktige handlat icke emot
R. St:rs föreskrifter utan emot K. Dref. Om så är, torde det vara
af vigt att få utredt, huruvida Fullmäktige skola lyda K. AI:s före¬
skrifter ehuru de uti Instruktin förbjudas att lyda någon annans
än R: St:rs föreskrifter vid förlust af medborgerligt förtroende.
Jag anser af vigt att få detta klart utredt, särdeles för de llrr,
hvilka anse denna fråga kunna behandlas som en bagatell. Slutli¬
gen får jag förklara, att vore jag fullmäktig i Riksg:sKont., skulle
jag vara den förste och envisaste att påyrka remiss af min motion
till erhållande af undersökning i ämnet. Jag skulle icke tillåta
att en sådan beskyllning sväfvade öfver mitt hufvud, som den man
Dan 25 April.
41)9
här framställt. Man har sagt, att anmärkmne redan äro besvarade;
men jag hemställer likväl, om man med huru godt hufvud som
helst, kan här afgöra hvilkendera parten har rätt. Jag är van att
behandla rättsförhållanden, men i detta fall har det varit mig
omöjligt att bestämma mig, och för att få förhållandet utredt,
måste en undersökning ske, hvaruti jag icke kan finna någon fara
ligga fördold; ty blifver det uplyst att Fullmäktige icke felat, så
hlifver det ju en tillfredsställelse för dess principaler. Hr Gripen¬
stedt har i sådan händelse misstagit sig. Det är hela äfventyret
för honom; och han kan ju då, och jag medger, i detta fall med
rätta åberopa, att det är menskligt att fela.
Frih. Tersmeden: Att den siste talaren är temligen fintlig
i fråga om invändningar i rättegångar är temligeu kändt, och han
tyckes anse denna fråga som en sådan. Men hvad jag icke finner
vara lämpligt, är att påbörda sina motståndare att de gå andras
ärenden, hvilken tillvitelse Hr Cederschiöld gjort Hr Adelborg.
Hvarje representant må tala för sig, och jag är öfvertygad att Hr
Adelborg så äfven gjort. Från denna synpunkt har jag utgått,
och jag misstänker icke heller någon annan att hafva andra mo¬
tiver för sitt handlingssätt. Jag skulle också tro, att det vore
lyckligast om vi hädanefter slippa dylika anspelningar.
Hr Cederschiöld har åberopat ansvarighetslagen för Fullmäk¬
tige. Denna lag är på intet sätt här tillämplig. Fullmäktige
hafva icke blifvit beskyllde att hafva begått något olagligt, och
först då detta inträffat kan ansvarighetslagen tillämpas. Man har
sagt, att Fullmäktige handlat på ett sätt som icke öfverensstämmer
med den och den personens åsigter, men någon olaglighet af dem
har icke varit ifrågasatt, och då kan icke heller någon rättegång
komma i fråga. På dessa grunder anser jag denna motion med
sina allegater, som skola remitteras til! StatsUtsk., vara fullkom¬
ligt olämplig, och derföre har jag äfven yrkat att den skall läggas
till handlingarna. Beträffande Gr. Frölichs yttrande, att frågan
skulle falla derföre, att här upstått fråga om remiss nu skall be¬
viljas eller icke, så hemställer jag till Gr:n, om det kan vara skäl
att vi ännu ett plenum uppehålla oss med delta ämne. Månne
det icke är bäst att vi nu afgöra frågan, enär under discussionen
enhvar haft tillfälle att fatte sin öfvertygelse i saken. Jag hem¬
ställer således till Gr. Frölich, om han icke vill medgifva att
frågan i afton afgöres. Visserligen kan det vara ett intressant
ämne för mången, som deri kan få tillfälle att ådagalägga sin för¬
måga i bårklvfverier; men jag skulle dock tro, att Uiksdagens
förkortande icke vinnes genom ett sådant upskof. Vi hafva väl
icke så många ärender på föredragningslistan, men det torde likväl
snart vara att förvänta vigtigare frågor än denna, och jag förnyar
alltså min hemställan lill Gr. Frölich om han icke vill medgifva
ärendets afgörande i afton.
Gr. Frölich: Jag skall helt kort besvara den siste talarens
directa framställning til! mig. Må han ock de talare som motsätta
410
Den 25 April.
sig remiss af motionen stå upp och förklara, att de icke göra det
vidare, så skall jag afstå. Det är likväl tvifvelaktigt om jag hand¬
lar rätt, då Frih:n i sina sista ord på ett anmärkn:svärdt sätt
brustit mot den regel han hyllar; ty sedan han förebrått Hr Ce¬
derschiöld för dess yttrande, slutade han sitt yttrande med tillvi¬
telse af hårklyfveri, och det är väl icke rätta sättet, att recon-
siliera saken. Jag nedlägger således icke under andra vilkor frå¬
gan om motionens hvilande på bordet, och detta så mycket mindre
som jag gifvit skäl för mig hvarföre jag anser Hr Gripenstedt böra
i ämnet ytterligare höras.
Hr Adelborg: Hr Cederschiölds advokatoriska skicklighet
har man nogsamt reda på, men den uppenbarar sig under olika
former och har här åsyftat att vinna skrattarne på sin sida. Så
har han nu framdragit ett mitt yttrande, deri jag sade, att om
ett dylikt sätt skulle iakttagas för framtiden skulle en massa mo¬
tioner komma att väckas. Denna hans framställning var nästan
lika fin och qvick som sjelfva motionen. Härpå har jag endast
det svar att lemna, att han har ett så konstrueradt hufvud att
han på det sättet kunnat upfatta mitt yttrande; Hvad angår grann-
lagenheten, hvarom Hr Cederschiöld äfven talat, får jag bekänna
alt min grannlagenhet förbjuder mig att uptaga den frågan. Den
som känner mig, vet nog, att jag icke har någon annan principal
än den för hvilken Hr Cederschiöld säger sig kämpa, nemi. san¬
ningen. Jag vill icke längre uptaga tiden, utan slutar med yr¬
kande att motionen måtte läggas till handlingarne.
Frih. Cederström: I anledn. af Gr. Frölichs sista yrkande
har jag begärt ordet. 49 §:n Riksd:sOrdn:n innehåller: »Upstår
fråga om eller hvart remitteras bör, Kan denna fråga blott för den
plenidagen läggas på bordet; men i nästa plenum skall beslut
ovägerligen fattas.» Enl. detta moms ordalydelse kan jag icke
förslå annat, än att ett upskof kan för en gång beviljas, sedan
fråga upstått om eller hvart remitteras bör; men då ordet kan
och icke ordet skall blifvit i mom. infördt, synes det bero af Stån¬
det att bifalla begäran om upskof elier icke. Nu har Gr. Frölich
modifierat sitt förslag sålunda, att då frågan i nästa plenum före¬
kommer, skall beslut fattas; ty, säger Gr:n, då hoppas jag att Hr
Gripenstedt skall vara närv:de. Men sedan jag sist hade ordet,
har jag utaf en af hans embetsbroder erhållit den uplvsning, att
han är sängliggande sjuk. Det är således icke att hoppas, att han
kan infinna sig i nästa plenum, och alltså tyckes ju grunden för
Gr. Erölichs framställning hafva förfallit. Således och då det icke
lärer bero af oss att, enl. vår önskan, få Hr Gripenstedt frisk,
och vi icke lämpligen kunna, under afbidan deraf, upskjuta i oänd¬
lighet ärendet till nästa och åter nästa plenum, hemställer jag,
att, derest Gr. Frölich icke vill afstå från sin begäran, hvarom
jag, lika med Frih. Tersmeden, nu vördsamt anhåller, R. o. Ad.
ville på den begärda proposm, Hr Frib:n o. Ordf:n varder fram¬
1) e n 25 April.
411
ställande, gifva ett nekande svar, på det att vi måtte komma till
ett slut i denna fråga.
Köpen på propos. förnyades.
Hr Cederschiöld: Hrr:ne behöfva icke vara oroliga, ty
jag skall endast yttra några få ord. Hr Adelborg har sagt, att
jag förvändt hans yttrande, då jag besvarade hans anmärkn., eme¬
dan han menade att vi skulle kunna få nya motioner i hvarje
plenum om hvilka ämnen sorn helst, derest mitt förslag remittera¬
des. Jag trodde så mycket mindre detta kunna vara Hr Adelborgs
mening, som han åberopat 56 §:n Riksd:sOrdn:n, hvilken uttryck¬
ligen förbjuder motioners väckande uti andra ämnen. Helt annat
är deremot förhållandet med våra Fullmäktige. Såsom deras prin¬
cipaler äga vi att emot dem göra anmärkn:r om de under Riks¬
dagen förgå sig. Således endast i sådant fall hafva vi rätt att
efter den bestämda motionstidens slut väcka motioner. Beträffande
samma talares yttrande om min advokatoriska förmåga, och att jag
föregifver mig tala sanning, tror jag, att jag iakttager mesta
grannlagenbeten om jag härpå icke lemnar något svar; emedan vi
i annat fall möjligen skulle kunna komma under en annan g i
Grundlagen. Jag vill endast nämna, att de som känna mig veta
nogsamt huruvida jag verkligen älskar sanningen eller endast
föregifver mig älska den.
Hr Tersmeden: Jag tror att man icke grundlagsenlig!
kan förvägra Gr. Frölich rättigheten att få förev:de fråga, om re¬
mitteras hör eller icke, på hordet. Jag medgifver visserligen att
ordet kan är tvetydigt. Min åsigt är emellertid, att frågan om
eller hvart remitteras bör .kan läggas på hordet. Ordet kan kan
jag icke förklara annorlunda än att, om någon det önskar, frågan
bör läggas på bordet, ulan att likväl ovilkorlig rättighet dertill
förefinnes. I öfrigt måste jag lika med flera andra vända mig lill
Gr. Frölich med anhållan, att han ville bespara oss denna discus-
sion. Gr:n var icke rätt belåten med det sätt, hvarpå en talare
före mig gjorde enahanda framställning. Jag har åtminstone icke
gjort mig skyldig till ett sådant Gr:ns missnöje, och jag beder
honom vara så god och medgifva alt denna fråga må i afton få
afgöras.
Hr Printzensköld, Carl: Jag ämnar icke inlåta mig uti
förev:de discussion; men som jag varit en bland de Fullmäktige
mot hvilka anmärknme blifvit riktade, får jag förklara, att om
Ståndet anser lämpligt att remittera Hr Cederschiölds motion till
vederbörligt Utsk., och detta Utsk. finner nödvändigt att utsträcka
den blifvande undersökningen äfven till den tid för hvilken de¬
charge blifvit Fullmäktige lemnad, vill jag icke tillgodonjuta det
skydd denna décharge för mig innebär, utan underkastar jag mig
allt det ansvar hvartill den blifvande undersökningen kan föranleda.
Gr. Frölich: Det är för mig visst ärorikt att få emottaga
en vördsam hemställan från en Frill, på andra sidan, och en så
412
Den 25 April.
hjertlig och vänlig upmaning af en annan högt värderad man på
denna sida. Jag tillstår att ett sådant sätt, ej för det vördsamma,
ty det har jag rätt att fordra, men för det höfliga och vänliga
sätt att framställa en begäran af mig är jag alltid benägen att
lyssna. Jag ansåg mig likväl hafva haft ganska god grund att
icke bifalla denna begäran. Men jag får, för att minska det mo¬
raliska ansvaret, i händelse jag lemnade mitt bifall, hemställa till
motionären, om han, Ilr Cederschiöld, för sin del anser skäl vara
att låta den falla, och då han gör det, så vill jag icke framstå
som den envise, ehuru sådant fordom varit ansedt som ett fel hos
dem som tillhört min familj. Jag afstår således från den begärda
bordläggningen; men önskar att den andra sidan ville göra något
afseende på min vördsammaste anhållan att låta frågan gå till
StatsUtsk.; ty jag är öfvertygad, att Hr Frih:n o. Ordfiden i
detta Utsk. skall på en liten handvändning göra våra Fullmäktige
så hvita och oskuldsfulla som det det möjligen varit Hr Gripen-
stedts mening att göra dem svarta.
Sedan sålunda Gr. Frölich afstått från sin begäran om bord¬
läggning, förklarades öfverläggningen fulländad, hvarefter Hr Frilen
o. Ordf:n framställde, att under discussionens lopp blifvit yrkadt,
dels att Hr Cederschiölds motion måtte remitteras till StatsUtsk.
och dels att densamma måtte läggas till handlingarne, samt der¬
jemte anförde att ban, med anledn. deraf att vid början af öfver¬
läggningen några talare yttrat sig hysa betänkligheter i afseende
på lagligheten deraf att propos. till remiss af ifrågav:de motion
framställdes, ansåg sig böra yttra, att sedan Hr Cederschiöld nu¬
mera inskränkt sin motion derhän, att densamma endast afsåge
den del af Hr Gripenstedts anförande, som innefattade anmärkmr
emot sådane bland Fullmäktiges i Eiksg:sKont. åtgärder, hvilka
ägt rum efter den tid för hvilken Fullmäktige af R. St:r erhållit
decharge, och då Grundlagen väl föreskref att Fullmäktiges för-
valtnings-åtgärder skola granskas af R. St:rs Revisorer och Stats¬
Utsk., men detta stadgande så mycket mindre kunde anses utgöra
ett genom grundlagsbud bokstafligen lagdt hinder deremot att un¬
der Riksdagen StatsUtsk:s upmärksambet genom anmälan af enskild
Riksdagsman fästades å någon Fullmäktiges åtgärd, som 10 §:n af
ansvarighetslagen för desse Fullmäktige för tiden mellan Riks¬
dagarna föreskref huru då förhållas bör; så ansåg Ilr Frih:n o.
Ordf:n sig icke genom Grundlagens bestämda ordalydelse vara för¬
hindrad att framställa den begärda proposm om remiss, men vore
dervid naturligtvis Ståndets rätt att lägga motionen till handlin¬
garne fullkomligen oförkränkt.
Hr Frilen och Ordfms sedermera först gjorda hemställan om
R. o. Ad. behagade remittera Ilr Cederschiölds förev:de motion till
StatsUtsk., besvarades med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Frih:n
o. Ordfm hemställde om R. o. Ad. ansåge denna motion icke för¬
anleda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne, som sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade
Den 25 April.
413
det han ansåg den sednast framställda proposm besvarad med Öfver¬
vägande Ja.
Ilr Cederschiöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.:
Den som anser Ilr Cederschiölds motion, ang:de infordrande
af StatsUtsk:s Utlåt, med anledn. af Hr Gripenstedts yttrande ronde
Hrr Fullmäktiges i Riksg:sKont förvaltningsåtgärder, icke föranleda
till annan åtgärd än att läggas till handlingarne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde motion remitterad till StatsUtsk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 75.
Nej — 39.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
StalsUlskollet :
N:o 59, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., i fråga om grunden
för utgörandet af de till Båtsmans-indelningen i Blekinge län an-
slagne s. k. öfverskolts- och reserv-räntor, äfvensom ang:de i detta
ämne väckt motion;
Sammansatta Bevilln.-s-, Lag- samt Allm. Bcsv.- o. Ehon.Utskoltet:
N:o 2, angrde vilkoren för Bränvins-tillver-kning;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 81, i ani. af väckt motion om befrielse försvenska ång¬
fartyg, som göra reguliera resor, från skyldigheten att taga lots
då de komma från sjön;
N:o 82, i ani. af väckt motion om inrättande af enSentrE|l"
myndighet för kyrkliga och undervisnings-ärender;
N:0 83, i ani. af väckt motion om nedsättande af en Komité
för undersökning af Kongl, och H v i tfeld tska gymnasii-godsets till¬
stånd och förvaltning;
Expeditions Utskottet:
N:o 6, om bestämmande af dag för nästa lagtima Riksdags
början.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 12 på natten.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Den 29 April.
Onsdagen den 29 April 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot:s-utdrag för d. 25 dennes samt pleni-prol:t
för d. 28 sistl. Mars f. m.
Uplästes ett af Frih. Peyron, Gustaf, inlemnadt så ly¬
dande memorial:
Undertecknad får härmedelst ödmjukast anhålla om, att, med
bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig förtroendet
som ledamot af BevillmsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill bifall.
Uplästes jemväl följande af Gr. von Rosen, Conrad, in¬
lemnadt memorial:
I anseende till förestående afresa från hufvudstaden får jag
härmed vördsammast afsäga mig min innehafvande supleantbefatt-
ning i BevillmsUtsk., och, för den händelse denna min afsägelse
bi fal 1 es, lika vördsamt anhålla att, för återstående tiden af detta
Riksmöte, vid min riksdagsmannarätt fortfarande få vara bibehållen.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall och enär Frih.
Paykull, Joh. Aug., blifvit utsedd till ledamot i Const.Utsk., der
han förut varit supleant, samt Hr von Troil, Emil, som varit le¬
damot i BankoUtsk., inlemnat sin riksdagsmannapollet, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
supleant i Const.Utsk. efter Frih. Paykull, en ledamot i Banko¬
Utsk. efter Hr von Troil, en ledamot i BevillmsUtsk. efter Frih.
Peyron, samt en supleant i sistnämnde Utsk. efter Gr. von Rosen.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade sedermera äfven Hrr Bänkman
att sammanträda till val af en Elektor efter Hr Hägerflyckt, som
afsagt sig denna befattning.
Företog R. o. Ad. val af de Elektorer jemte supleanter, hvilka
enl. 108 §:n Reg:sF:n och 65 §:n Riksd:sOrdn:n skola äga att
jemte Elektorer af de öfriga RiksSt:n utse komiterade för tryck¬
frihetens vård; och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva
blifvit utsedde till
Elektorer:
N:o 104, Gr. Beckfriis, Corfitz, med 78 röster.
N:o 255, Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel, med 78 röster.
N:o 369, Frih. Lagerstråle, Fullm. Hr Tersmeden, Nils, med 77 röster.
N:o 456, Hr Aminoff, Joban Fredrik, med 77 röster.
Den 29 April.
415
N:o 2145 A, Hr af Nordin, Gustaf, med 76 röster.
N:o 2195, Hr Edelstam, Fabian, med 78 röster.
Suple anter:
N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil, med 74 röster.
N:o 331, Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf, med 74 röster; efter
anställd lottning till bestämmande af den ordning, uti hvilken
supleanterne skulle inträda.
Cplästes ett af Gr, Hamilton, Malcolm, inlemnadt så
lydande memorial:
Med anledn. af bortresa från Riksdagen, vågar jeg vördsamt
anhålla att, med bibehållande, af min riksdagsmannarätt, blifva be¬
friad från förtroendet att vara Elektor.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, blefvo Hrr Bänkmän af
Hr Gr. o. Landtm, anmodade att utse en Elektor efter Gr. Hamilton.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från TJtslcn in-
komne Utlåt:n och Betanien, nemi. från
StatsllIshollel:
N:o 60. i ani. af väckt motion ang:de afskrifning utaf arrende-
skillnads-ersättning, ådömd landtbrukaren C. Th. Skårman, i egen¬
skap af arrendator utaf indragna profossboställe! Bryntesgården
Lindärfva;
N:o 61, i ani. af K. M:s Nåd. Propos. om öfverlåtelse af en
Eskilstuna kungsladugård tillhörig tomt åt fabriksidkaren Theophron
Munktell för utvidgande af hans mekaniska verkstad, äfvensom
ang:de väckt motion om öfverlåtelse af en del utaf berörde kungs¬
ladugårds jord, jemte annan kronomark, åt staden Eskilstuna;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
N:o 84, i fråga om tillstånd till Båtsmaostorps flyttning från
en rotedel till en annan;
N:o 85, i ani. af väckt fråga om uphäfvande af K. Brefvet
d. 31 Juli 1685, ang:de utgörande af s. k. rotehjelp inom Jön¬
köpings och Kronobergs län ;
N:o 86, i ani. af väckte motioner om straff- och arbets¬
fångars användande uti arbetskorpsen; samt
N:o 87, i ani. af väckt motion om uphörande af Universite-
lernas rätt att i de städer, der de äro förlagde, med stadsstyrelsen
deltaga i handläggning af ekonomi- och politie-mål.
Föredrogs Gr. Anckarsvärds, Carl Henr., d. 22 dennes på
bordet lagda motion, ang:de upmaning till StatsUtsk. att skynd¬
samligen till R. St:r inkomma med de resterande Hufvud-Titlarne.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag får anhålla om uplvsning,
huruvida från de andra Stånden ankommit någon underrättelse om
denna frågas utgång derstädes.
416
Den 29 April.
I anledn. häraf uplyste undert. Riddarh.Sekret, att något
prot:s-utdr., ang:de i andra Stånd fattade beslut rör:de motioner
af likartad beskaffenhet med den förev:de, icke lill R. o. Ad. in¬
kommit, samt att det ej heller vore vanligt att då motioner icke
remitteras till Utsk. utan förfalla inom de Stånd de blifvit väckte,
beslutet derom meddelades de öfriga RiksStm.
Gr. von Platen: Då jag tror mig veta, att frågan hos
MedSt:n förfallit, och jag bade ämnat att göra åtskilliga amnärknrr
mot Gr. Anckarsvärds motion i afseende å så väl grunderne för
densamma som ock det resultat hvartill den värde motionären
kommit, men för öfrigt alltid ämnat sluta min framställning med
att begära det motionen måtte läggas till handlingarne; så och då
jag icke finner motionären här tillstädes, anser jag mig böra in¬
skränka milt yttrande lill en vördsam anhållan om motionens läg¬
gande till handlingarne.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Den af Gr.
Anckarsvärd afgifna motionen torde vara mindre vanlig till sitt
syfte, och då hvarken Gr. Anckarsvärd eller någon annan torde
kunna förebrå StatsUtsk. brist på arbetsamhet, får jag inskränka
mig till att, i likhet med Gr. von Platen, begära motionens läg¬
gande till handlingarne.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. be¬
hagade remittera Gr. Anckarsvärds förev:de motion till StatsUtsk.
ropades Nej; och uppå sedermera framställd propos. lade R. o. Ad.
densamma till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet
lagde nedannämnde Utlåt:n:
N:o 56, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de försäljning af
tomtplatsen efter Kronans nedbrunna spanmåls-magazinshus i staden
Carlshamn ; och
N:o 57, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de afsöndring af
jord från kronolägenheterne Hushagen, Köpingsån och Byslätten i
Köpings socken af Westmanlands län, för utvidgning och rätning
af Köpings å.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda
Utlåt. N:o 58, i ani. af erbållne återremisser å Utlåt. N:o 33,
ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster, antogs Utslcs in¬
bjudning till instämmande i Borgare- och BondeSt:ns i afseende på
hammarskatts-jernet fattade beslut, bifölls Utsk:s förnyade förslag
till beräkning af upkommande minskning i Statens inkomst af
mantalspenningarne, samt ansågs förev:de Utlåt, i öfrigt icke föran¬
leda till annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs,
Den 29 April.
417
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs d. 22 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 5, i ani. af väckte motioner, ang:de
ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga
och underhålla vägar.
Föredrogos och biföllos Sammansatta Lag- samt Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:s d. 22 dennes på bordet lagde nedannämnde Betanien:
N:o 6, i ani. af väckt motion, att fader, som icke kan bi¬
draga till sitt oäkta barns upfostran, bör till allmänt arbete hållas;
N:o 7, i ani. af väckt fråga om ändring i 1 §:n 2 Kap.
ByggningaB:n; och
N:o 8, i ani. af väckt motion om förbud för kringresande
komedianter att vid marknader samt å sön- och beigedagar an¬
ställa förevisningar.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 22 dennes på bor¬
det lagda Mern. N:o 76, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 70.
Hr Ribbing, Arvid: Jag vill endast tillåta mig att här
anmärka, att den halfhet hvarmed denna fråga vid denna Riksdag
blifvit behandlad, så till vida att dess ekonomiska del blifvit af
Ekon.Utsk. uptagen, men deremot den juridiska, som innefattas uti
Just.Omhudsm:s Embetsberättelse, icke af LagUtsk., likmätigt 33
§:n 2 mom. Riksd:sOrdn:n, blifvit handlagd, leder dertill, att do¬
maremakten kommer att sväfva i ovisshet om hvad som skall såsom
lag anses eller icke. Såvidt på mig berott, har jag sökt före¬
komma detta; men som LagUtsk. härom icke låtit höra af sig,
så befarar jag att denna fråga nu för sista gången är föremål för
R. o. Ad:ns pröfning, och vill således, enär den är af stor vigt,
begagna tillfället för att reservera mig emot det sätt, hvarpå frå¬
gan vid denna Riksdag blifvit behandlad.
R. o. Ad. fann förev:de Mern. icke föranleda till annan åtgärd
än att läggas till bandlingarne.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:s nedannämnde d. 22 dennes på bordet lagde Mern.:
N:o 77, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 69; och
N:o 78, i ani. af återremiss utaf Betänk. N:o 66.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedan¬
nämnde d. 22 dennes på bordet lagde Betanien:
N:o 79, i ani. af väckte motioner om dels Smålands Hussar-
Reg:tes, dels ock 4 sqvadroners af Skånska indelta KavalleriReg:na
afsittande; och
V H. 27
418
Den 29 Aprtl.
N:o 80, i ani. af väckt förslag om förändrad reglering af
klockarnes aflöning.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
StatsUtslcs d. 25 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 59, i ani.
af K. M:s Nåd. Propos. i fråga om grunden för utgörandet af de
till Båtsmans-indelningen i Blekinge län anslagne s. k. öfverskolts-
och reservräntor, äfvensom ang:de i detta ämne väckt motion.
Yid föredragning af Sammansatta Bevillnrs-, Lag- samt Ålim.
Besv.- o. Ekon.Utskis d. 25 dennes på bordet lagda Betänk. N:o
2, ang:de vilkoren för bränvins tillverkning, blef äfven detta
Betänk., på begäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt; och yttrade
derjemte
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan detta Betänk,
nu blifvit hegardt på bordet, lager jag mig friheten hemställa, att
detsamma måtte sättas först på föredragningslistan i det först¬
kommande plenum i nästa vecka. Ett bland skälen till denna
framställning är det, alt nästa Lördag är en dag, då Riddarb.-
Direktin, enl. dess Instrukt., måste vara tillsammans, till följd
hvaraf R. o. Ad. ej den dagen kan hafva plenum på både f. och
e. m., och då delta Betänk, är af den vidlyftiga beskaffenhet, att
dess afgörande ej torde kunna så hastigt medhinnas, torde det
vara lämpligt att upskjuta dess företagande till en annan dag.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., beslöt R. o. Ad. att
icke före första plenum i nästa vecka företaga i fråga v:de Betänk,
till afgörande samt att detsamma då skulle upföras främst å före¬
dragningslistan.
Föredrogos, och bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamö¬
ter, nedannämnde d, 25 dennes på bordet lagde Betänk:n och
Utlåt., nemi. från
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet .-
N:o 81, i ani, af väckt motion om befrielse för Svenska
ångfartyg, som göra reguliera resor, från skyldigheten att taga lots
då de komma från sjön;
N:o 82, i ani. af väckt motion om inrättande of en central¬
myndighet för kyrkliga och undervisnings-ärender ;
N:o 83, i ani. af väckt motion om nedsättande af en Komité
för undersökning af Kongl, och Hvitfeldtska gymnosii-godsets till¬
stånd och förvaltning:
Expeditionsutskott^ :
N:o 6, om bestämmande af dag för nästa lagtima Riksdags
början.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., anförde skriftligen:
Vid Riksdagens början och inom motionstiden, afgaf jag en
motion, innefattande en begäran att StalsUtsk. ville infordra redo¬
Den 29 April.
419
visningen för de af R. St:r vid sednasle Riksdag beviljade 3 mil¬
lioner till den af R. St:r bekostade, vidt beryktade, beväpnade
neutralitetens uprätthållande; och hvarvid R. St:r fästade det ut¬
tryckliga vilkor, att särskild räkning och redovisning för dessa
medel skulle afgifvas.
Jag begärde uti denna min motion, att R. St:r genom sitt
StalsUtsk. skulle få del af dessa medels användande genom utgif¬
ternas gruppering eller sammanförning uti vissa poster, för att
tjena E. St:r till någon vägledning vid krigsadministrationens be¬
dömande då 4:de och 5:te HufvudTitlarne komma att af R. St:r
handläggas.
Denna min vördsamma begäran har hitintills icke åstadkom¬
mit någon påföljd. Jag tager mig med anledn. deraf friheten att
förnya min motion, med en anhållan om R. o. Ad:ns medverkan
till StatsUtsIcs anmodande, att skyndsamligen förskaffa E. St:r del
af redovisningen för de vid sista Eiksdag af R. St:r till den be¬
väpnade neutralitetens uprätthållande anslagna 3 millioner.
Till förtydligande af min mening torde jag måhända böra
förklara, att den inskränker sig till en begäran, att medelst vissa
sammanfattningar af de förnämsta utgiftsposterne, en lätt öfversigt
öfver det hela måtte kunna vinnas; om
T.o) fördelningen af besagde 3 millioner emellan landt- och
sjöförsvaret;
2:o) om exempelvis antalet af pickelhufvor som för Arméens
behof ifrån Preussen lära blifvit införskrifne, samt om kostnads-
beloppct i och för dem;
3:o) huru många miniestudsare som blifvit införskrifne och
hvad de kostat;
4:o) om hvad som af tross och utredning för Arméens behof
af dessa medel blifvit anskaffadt, med upgift af antal för särskilta
bestämmelser af trossvagnar, m. m.
5:o) om i hvad mån, och till hvilket antal, de i och för
fältambulansen och den militära sjukvården nödige persedlar och
inventarier blifvit anskaffade och kompletterade;
6:o) om hvad som af dessa medel blifvit använde för artil¬
leriets behof; på hvad sätt och till hvilka särskilda ändamål;
7:o) om och till hvad del Arméens beklädnadsförråder genom
dessa medel blifvit förstärkta;
8:o) om och till hvilket belopp remtygspersedlar äfven blifvit
utifrån införskrifne;
9:o) om de af lifbeväringen efter fransk modell pådragne
hufvudbonader blifvit utifrån förskrifne, af dessa medel inköpte
och kostnaden för dem;
10:o) om hvilka summor som blifvit använde på truppers
marscher och konlramarscher i och för neutralitetens uprätthållande;
ll:o) likaledes om, huru de för sjöförsvaret af dessa medel
använde summor blifvit fördelade emellan linieflottan och skär-
gårdsvapnet;
12:o) om huru stor del af anslaget blifvit användt till de-
monstrationerne med vår linieflotla uti våra farvatten, under den
420
Den 2 Maj.
stora allierade armadans besittning af Östersjön, med hvad mera
StatsUtsk. af räkenskaperne kunde finna lämpligt att under sär¬
skilda rubriker uplysningsvis B. St:r meddela.
Jag anhåller om remiss till StatsUtsk. af denna min motion,
och att den måtte de öfriga RiksSt:n kommuniceras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om han rätt upfattat Gr.
Anckarsvärds nu uplästa anförande, detsamma icke innefattade
någon ny motion utan endast ett yttrande i fråga om en af Gr:n
förut väckt motion, samt hemställde derjemte om R. o. Ad. bi föl le
att detta yttrande remitterades till StatsUtsk. samt kommunicera¬
des de öfriga H i k s S t: n.
Ropades Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, för¬
klarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 1 på dagen.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 2 Maj 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 6 prot:s-utdrag för d. 29 sisth April samt pleni-prot:t
för d. 28 sisth Mars e. m.
Hr Heykenskjöld, Selim: Emedan jag nödgas företaga
en resa åt landet kan jag icke längre bevista öfverläggningarne
inom BankoUtsk., och anhåller derföre att med bibehållande af
min riksdagsmannarätt få afsäga mig ledamotskapet i samma Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Hr af Dalström, Gust, Jakob, inlemnadt
så lydande memorial:
Som jag i nästa vecka skall afresa till Gotland för att verk¬
ställa mönstringar med national-beväringen samt inspektera vapen-
öfningarna; får jag afsäga mig H. R. o. Ad:ns förtroende att vara
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.; men vördsamt anhålla att
vid min återkomst få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lernnadt bifall, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer alt sammanträda till val af en leda¬
11 e n 2 M aj.
421
mot i BankoUtsk. efter Heykenskjöld och en ledamot i Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk. efter Hr af Dalström.
Hr Bergenstråhle, Alexander: Då jag tillföljeaf min
tjenstebefattning är tvungen att lemna staden, så anhåller jag vörd¬
samt att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig min plats som supleant i BankoUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall: hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att jemväl utse en Supleant i
BankoUtsk. efter Hr Bergenstråhle.
Uplästes ett hos R. Stirs Elektorer vid val af komiterade för
tryckfrihetens vård hållet protokoll af följande innehåll:
År 1857 d. 30 April sammanträdde R. Höglofl. Stirs Elek¬
torer för val af komiterade till tryckfrihetens vård; och befunnos
efter valsedlarnes öpnande rösterna hafva utfallit som följer:
RiksArchivarien och Riddaren af Kongl. N. 0. Doktor Johan Jakob
Nordström, 24 röster;
Lektoren och Riddaren af Kongl. N. 0. Jonas Lundstedt, 24 röster;
HofRättsAssessoren, Grefve Erik Sparre, 23 röster;
Vice Bibliothekarian och Riddaren af K. N. 0. Johan Erik
Rydqvist, 23 röster:
RiksAntiqvarien och Riddaren af K. N. 0. Bror Emil Hilde¬
brand, 22 röster;
Professoren och Riddaren af K. N. 0. Lars Magnus Enberg,
19 röster;
Kongl. Hofpredikanten och Ledamoten af K. N. 0. Thure Wen¬
sjoe, 5 röster;
Kyrkoherden Nils Johan Ekdahl, 2 röster;
HofRättsAssessoren Edvard Henrik Carleson, 1 röst; samt
Kongl. Hofpredikanten Joseph Nordlund, 1 röst.
Varande alltså RiksArchivarien D:r Johan Jakob Nordström,
Lektoren Jonas Lundstedt, HofRättsAssessoren Grefve Erik Sparre,
Vice Bibiiothekarien Johan Erik Rydqvist, RiksAntiqvarien Bror
Emil Hildebrand och Professoren Lars Magnus Enberg utsedde att
vara komiterade till tryckfrihetens vård.
Ut supra
C. Beckfriis. lsr. Bergman.
K. A. Almgren. Pehr Östman.
R. o. Ad. beslöt, att Exped.Utsk. genom utdrag af prot. skulle
anmodas att upsälta och till RiksScn inkomma med förslag till
förordnanden för de sålunda valde Jiom i terade.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Const.-
Utsk. efter N:o 331, Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf, och en Supleant
i samma Utsk. efter N:o 370, Frih. Paykull, Johan Gustaf; och
befunnos hafva blifvit utsedde till
42 2
Ken 2 Maj.
Ledamot :
N:o 2160, Hr Munck af Rosenschiöld, Thomas.
Supleanl:
N:o 1661, llr Cärlheim-Gyllenskjöld, Oscar Henrik Adolf,
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.-
Utsk. efter N:o 392, Frih. Peyron, Gustaf, och en Supleant i
samma Utsk. efter N:o 1199, Hr Simmingskjöld, Fullm. Gr. von
Rosen, Conrad Magnus; och befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot :
N:o 1979, Hr Brakel, Mauritz Gustaf.
Supleant :
N:o 192, Frih. Stackelberg, Berndt Oscar.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Banko- och en ledamot i Riddarh.Utsk.; och befunnos utsedde i
BankoUtskottet:
efter N:o 2039, Hr von Troil, Georg Gabriel Emil;
N:o 367, Frih. Ulfsparre, Fullm. Hr von Troil, Georg Ga¬
briel Emil.
RiddarhusUtskottel:
efter N:o 370, Frih, Paykull, Johan Gustaf;
N:o 2294, Hr af Funck, Carl Oscar.
Hrr Elektorer blefvo härefter, enär llr Brakel och Hr af
Funek varit supleanter i de Utsk. der de nu blifvit utsedde till
ordinarie ledamöter, af Hr Gr. o. Landtm, anmodade att utse en
supleant i Bevilln.Ulsk. efter Hr Brakel, och en supleant i Riddarh.¬
Utsk. efter Hr af Funck.
Uplostes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-
Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. Skrifvelser till K. M.:
N:o 68, ang:de prajscr ip t i onstid vid förestående allmän
JordeBoks-granskning ;
N:o 69, i fråga om eftergift af en Öfversten J. af Ekenstam
i lifstiden ådömd ersättning till följd af Tullkassören G. E. Berg¬
valls balans; och
N:o 70, ang:de försäljning af tomtplatsen efter Kronans ned¬
brunna spanmåls-magazinshus i staden Carlshamn.
Hr Ehrenhoff, Gust. Herm., anförde skriftligen:
Som Hr Heykenskölds, vid föredragningen af Bevilln.Utsk:s
Betänk. N:o 23 d. 8 April, mot mig rigtode anförande, numera
blifvit för mig tillgängligt, anhåller jag att dervid få göra några
anmärkntr: men på det att R. o. Ad. utå rätt kunna bedöma
Dea 2 Maj.
*23
denna tvistefråga, anhåller jag vördsammast alt i Höglofl. Ståndets
minne få återföra anledmn härtill.
Till följd af RiksStms beslut vid föreg:de Riksdag, inflöt uti
nu gällande BankoReghte den föreskriften, att texten på de nya
sedlarne skulle angifva sodelbafvarens rätt att få Bankens sedlar
inlösta med en bestämd vigt i toiflödigt myntadt silfver.
Rikets St:rs beslut lärer grundat sig på den åsigt, som äfven
nuv:de BankoUtsk. uti sitt Betänk. N.o 15 uttalat, nemi.: »Ban¬
kens ovilkorliga skyldighet att vid anfordran tillhandahålla den
bestämda valutan oförminskad.» Reg:sF:s 72 § stadgar äfven, att
Banken skall »efter deras lydelse» sedlarne inlösa.
Genom dessa lagbestämmelser och beslut, behagade R. o. Ad.
bemärka, att någon tvetydighet icke förefinnes i sedelhafvarens
rätt att mot Bankens sedlar erhålla den valuta i »oförminskad»
vigt, hvartill Banken genom sedlarnes »lydelse» sig förbundit.
Då man härtill lägger K. Myntverkets rätt, enl. Myntbestämnings-
lagen, att utprägla silfvermyntet till en viss grad undervigtigt,
och att slitningen än ytterligare ökar denna undervigt, äfvensom
att uti de nya sedlarna eller Bankens skuldförbindelser, icke den
ringaste hänvisning till sagde Myntbeslämningslag finnes, än min¬
dre något förbehåll i afseende på slilningsmån, så behagade R. o.
Ad. äfven finna, att förluster kunna för Banken upstå. An värre,
mine Hrr! Det är en bekant sak, att det silfvermvnt som till
Hamburg utskeppas, derstädes till det mesta nedsmältes, hvaraf
följer naturligen att på vigten i sådana fall göres största afseende.
Oiii nu dessa Hrr i Hamburg fordra den fulla vigt som Banken i
sina sedlar utlofvat, och de hvarken känna eller vilja vidkännas
några tysta förbehåll i afseende på remidium eller slitning, och
om till förekommande af de oerhörda förluster, som dylika både
inhemska och utländska anspråk kunna föranleda, Bankens styrelse
eller 11. St:r, gifva en tolkning åt Bankens förbindelser, som står
i rak strid med deras tydliga lydelse, och genom advokatoriska
undflykter kringgå 72 §:n Reg:sF:n, så bl ifver olyckan än större
genom förlusten af den kredit hos utlänningen, hvartill Riket nu
mer än någonsin har största behof.
Inseende dessa vådor för Banken och mitt fädernesland gjorde
jag min motion, och sökte efter min ringa förmåga att göra behof-
vet af förändringen tydligt. Men BankoUtsk. har sett saken
annorlunda, och halten af dess skäl kan synas af Hr Ileykenskölds
anförande d. 8 April.
Hvad detta Hr Ileykenskölds anförande beträffar, så känner
jag min pligt att detsamma besvara, men jag känner äfven min
oförmåga att för mig reda Hr Ileykenskölds tankegång. Syftnin¬
gen tyckes dock vara, dels att söka öfvertyga R. o. Ad. att mitt
anförande i ämnet var gjordt för att missleda, dels att söka bevisa
min okunnighet i BankoReghlet och i hvad som rörer min tjenste¬
befattning.
Ehuru, som jag förut haft äran nämna, Hr Ileykenskölds an¬
förande uti dess sammanhang är för min upfuttning i högsta grad
424
Den 2 Maj.
dunkelt, anhåller jag dock att till besvarande få uptaga de mest
kärnfulla bitarna derutur.
Hr Heykensköld säger, att det »förundrar» honom att en »Ban¬
kens tjensteman kunnat misstaga sig om Regktet», ty, säger han,
»jag har fått uplysning att Banken alldeles icke utlemnar under¬
haltigt mynt.»
Att Hr Heykensköld såsom ledamot af BankoUtsk. söker up-
lysningar rör:de Verket, är i högsta grad aktningsvärdt; men opå¬
kallade voro dessa uplysningar vid detta tillfälle, enär jag intet
nämnt ett ord derom, att Banken utlemnar underhaltigt mynt, och
i följd häraf, min förmenta okunnighet i BankoRegkt på denna väg
åtminstone ännu icke är updagad.
Hr Heykensköld säger, »att på hvarje sedel står att den skall
inlösas med så och så många ort och korn (?) myntadt silfver, och
detta hänvisar till 1830 åis myntfot.» Denna tankeledning är
öfver min fattningsförmåga; ty huru skall jag kunna förstå att en
utsatt vigt hänvisar till 1830 års myntfot, då efter mitt ringa
begrepp, det är genom kännedom om myntfoten man får reda på
vigten, och icke tvärtom.
Hr Heykensköld säger ytterligare: »Hvad beträffar Ehrenhoffs
andra upgift, att man med silfver, som är undervigtigt, kan få det
inlöst och behålla mellangiften, så är förhållandet, att om man
kommer till kassan med ett mynt som synes vara med vilja ska-
dadt tages det icke emot.» — R. o. Ad. behagade finna, att Hr
Heykenskölds bevisning är riktigt dräpande, ty såsom bevis mot
min sägen, att slitet mynt inlöses efter sitt fulla prägelvärde,
anför Hr Heykensköld, att mynt med vilja skadadt icke emollages.
Hr Heykensköld säger slutligen, att »Banken icke utlemnat
undervigtigt mynt», och för att rätt styrka detta påstående, anför
Hr Heykensköld genast derefter, att »den praxis varit gällande,
att då man sett att myntet varit slitet, har man icke fästat af¬
seende derpå då det utlemnats i rörelsen.»
Beböfver jag väl påpeka för eder, mine Hrr! att uti detta
Hr Heykenskölds bevis ligger i stället en fullständig vederläggning
mot sig sjelf.
Denna Hr Heykenskölds ovanliga förmåga, att stycke för
stycke motbevisa sina egna bevis, gör ytterligare bevisning från
min sida öfverflödig. Men saken i sig sjelf har en alltför allvar¬
sam sida för att med tystnad förbigås; och då jag jemför den be¬
ryktade Piaster-handeln med den behandling min motion rönt inom
BankoUtsk., så frammanas hemska betraktelser, hvilka ej heller
ljusna genom det förhållande, att en ledamot af samma Utsk ,
hvars åliggande det är att vaka öfver Bankens väl och säkerhet,
försvarar en åtgärd som kan gifva den enskilda vinningslystnaden
tillfälle att undergräfva samma Verks bestånd.
Gr. Frölich, David, anförde skriftligen:
Den alltmer och mer till förveckling sig närmande behand¬
Den 2 Maj.
425
lingen af de vigtigare frågorne vid denna Riksdag, synes bli ett
af de mest utmärkande dragen framför aila föreg:de.
Fåfängt skulle det vara att utreda alla de dertill samverkande
orsakerna, och än mer, om sådant än låte sig göra, fåfängt för
den enskilde representanten att förekomma eller skaffa botemedel
för det onda, bland hvars många resultater alla, mer eller mindre
skadliga, ehuru oberäkneliga, ett likväl ligger för öppen dager,
nemi. onödig förlängning af Riksmötet.
Det är hans skyldighet likväl att med ständig upmärksamhet
ej allenast forska efter sådane orsaker som kunna utpekas och möj¬
ligen praktiskt afhjelpas, och det är icke nog att i allmänna orda¬
lag låta skulden falla hvarken på våra riksdagsformer, en bedröflig
sammansättning af dess elementer, hvilka alltmer och mer synas
vilja skilja sig hvar ifrån annan, ej heller på vår regerings
organism.
En del af skulden faller onekligen dem till last, som använda
dessa riksdagsformers brister för att öka förvecklingen, under hvil¬
ken de för ögonblicket begagna sin makt för att göra sin vilja
gällande. Om härtill har kommit, som det vill synas, tillfälligt¬
vis — ehuru icke mera än som en stats skiftande lif alltid måste
betinga — att en större allmän och tillika ny fråga, som framför
alla andra för tiden ådragit sig icke allena upmärksamhet utan
konflikt emellan stridiga intressen, så hade den dock icke bordt
tillåtas bli så öfverväldigande att man för dess skull kastat öfver
bord all slags konventionell eller, om man så vill, routinier riks¬
dagsordning, hvilken under ett halft sekels bruk bildat sig om¬
kring den reglementariska. Man har nemi. vid denna Riksdag
mindre än jag tror varit händelsen vid någon föregide, ansett nö¬
digt klassifiera och beräkna ärendernas behandling i vanlig och
naturlig samt dertill grundlagsmessig ordning, än mindre sorg¬
fällig har man visat sig för ärendernas behandling såsom hvarje
frågas natur och sannskyldiga beskaffenhet fordrat.
Att jernvägsfrågan är en sådan ny, allmän och politiskt-
ekonomiskt brinnande fråga, inser enhvar lätt vid delta stadium
af Riksdagen, och jag gör min egen urskiljning den rättvisan, att
jag straxt vid början ej allenast anade dess förmåga att kunna
kasta alla andra frågor — löneförhöjning allena undantagen — i
bakgrunden, utan jag sökte af alla krafter varna derför, ehuru
förgäfves. Förgäfves var det måhända just derföre, att dess båda
frågor, bättre än några andra egnade sig till medel för diversion,
i akt och mening att bryta en troligen väntad om icke befarad
opposition, som till en del hvilande på politisk grund och på an-
tecedentia, öfver hvilka man ville kasta ett täckelse. Det torde
icke kunna förnekas, äfvensom det icke möjligen kan skada utan
snarare gagna, att den mening öppet uttalas att förenämnde motiver
icke torde i så ringa mån hafva gjort konungamakten böjd för
koncessioner, hvilka redan före Riksdagen faktiskt gåfvo sig till¬
känna genom aflägsnande ur Statsrådet af icke mindre än fyra
ledamöter, än prospektivt genom nådiga afsigter och löften om
proposir dem vi ännu ha att afvakta. — För min del var jag
Den 2 Maj.
genast villig att låta den politiska grunden för en systematisk
opposition falla, sorn, då den icke kunde tillerkännas någon syft¬
ning till fosterlandets sannskyldiga- fördel ledande, utan endast
kunde uttrycka obelåtenhet med hvad som skett — en obelåten¬
het som icke nu behöfde manifesteras för att förekomma någon
hotande politisk fara i sigte — jag ansåg vara både i visst afseende
orättvis, äfvensom bestämdt oklok.
Nöjd att låta konungamaktens initialif få sin möjligen största
utsträckning, medan den försonande anda, som nu syntes lifva
denna makt, ännu varade, vågade jag tidigt till mitt Stånd hem¬
ställa, om det var skäl att Riddarhuset, liksom för syns skull, de¬
lade sig i 2:ne partier, då en hvar nog kunde begripa, att blott
ett kunde hufvudsakligen utöfva något direkt inflytande på saker¬
nas gång, det nemi., som, hur sjelfständigt det än i vissa frågor
bemödade sig att visa tecken till egna grundsatser, icke alltid i
samklang med Regeringens, dock påtagligen var densamma under¬
dånig och endast paraderade med nästan stereotyperade syftemål,
under namn, beder och värdighet af grundsatser, nödvändiga må¬
hända just nu för ingenting annat, än för att tjena till symbolum
och föreningsband inom partiet. Jag ville för min del ingalunda
störa eller förminska detta partiets inflytande, ehuru jag insåg att
det hvilade mest på prestige och häfd. I den förhoppning att det
skulle utveckla en öppen och fosterländsk riktning åtminstone i
alla vitala, fasän icke egentligen politiska ämnen, satte jag värde
på dess hållning. Inseende nyttan af en viss enhet hos detta Stånd,
på det de öfriga skulle i sådana ämnen finna det stöd jag kunde
förutse att de snart skulle visa sig sakna, var det min högsta ön¬
skan att splittring kunde undvikas. Innan kort uppenbarades dock
att de som disponerat öfver bänkmans- och eiektors-valen, och se¬
dan de härigenom fått makten i sina händer, icke ämnade be¬
gagna den hvarken för att uprätlhålla förhandlingarnes reguliera
ordning, tilldraga sig de öfrige Ståndens förtroende, konsolidera
Riddarhusets kollektiva inflytande, eller i allmänhet understödja
och befrämja sådana praktiska utvägar, hvarmed, våra stela riks-
dagsformer oaktadt, det var en möjlighet att söka endrägt bland
de fyra Stånden, der egentligen inga intressen annorlunda än så¬
som fosterlandets gemensamma borde söka öfvervigt.
Det torde fordras att jag bevisar denna beskyllning mot det
rådande partiet i massa, innan jag går vidare.
Man hade vid förra Riksdagen med fördel begagnat sig af
grundlagens hänvisning till serskilta Utskott för frågor af natur
att vara på en gång allmänna, men tillika speciella för tiden
samt fordrande närmare utredning än som af de fasta Utskotten
kunde väntas. Bränvinsfrågan bade vid den näst förflutna Riksda¬
gen blifvit så behandlad, och nu borde hvarje i statssaker än al¬
drig så litet bevandrad genast kunna inse, att förutom den oaf-
visliga jernvägsfrågan en annan lika oundviklig och till sin natur
bestämdt ägande anspråk på företräde i afseende på enteriör be¬
handling, fanns nemi. om reglering af bank- och penninge-väsen-
Don 2 Maj.
427
det, en fråga sorn långt före Riksdagens början framstod med
symptomer, som icke bordt anses af sekundär vigt.
Jag torde nu ha rätt att fråga: hvarföre motsatte sig det rå¬
dande partiet begagnandet af utvägen serskildt Utskott för denna
fråga, då motion derom formligen väcktes? Och hvarföre kom icke
jernvägsfrågan äfven under ett serskildt Utskott? Den sednare
frågans besvarande ber jag få dröja med, och jag anhåller om R.
o. Ad:s tålamod för det jag så vidlyftigt motiverar den i sig sjelf
enkla motion jag ämnar väcka, men för hvilken jag genom en fö¬
regående analys af hvad som vid Riksdagen sig tilldragit, nödgas
bana vägen på detta vis.
Må man icke svara mig att jag bordt, innan jag väckte mo¬
tionen, söka understöd derföre hos det motsatta partiet, till hvilket
man torde förmodat att jag egentligen skulle mera egentligen höra.
Orsaken var uppenbar, och jag försummade icke många dagar att
än vidare förklara den. Det fanns icke i verkligheten något så¬
dant andra parti mer än till namnet. Jag har ännu icke kunnat
begripa tillvaron af en politisk förening utan äldre stående häfd
och organism, äfvensom utan tillkännagifven ledande grundsats,
omkring hvilken ett nytt parti kunde formera sig. En hufvudman,
huru aktningsvärd till sin person, och till sin ställning nog up-
höjd, för att vara passande i och för den första kongregationen,
kunde blott för en ganska kort tid bilda annat än blott ostensi-
bel. Jag uprepar att jag icke begriper anledningen till den osten-
sibla splittringen i två partier. Vore icke de mest framstående
personernas karakterer öfver alla misstankar för dubbelhet, så
skulle jag lyssna till deras hviskningar, som anse hela tillställ¬
ningen såsom ett upgjordt spegelfäkteri. Nu måste jag taga till¬
flykt till enda återstående förklaringsgrunden, att någon Achito-
phel med nog skicklighet att få gehör ibland dem hvilka, sökande
en viss sjelfständighet i allmänhet, icke ansågo att Riddarhusets
inflytelse skulle äfventyras, om splittring röjdes för ett så opåkal-
ladt ändamål, funnit tillfälle att med sina råd mellankomma och
göra den så komplett, som omständigheterna kunde tillåta Vare
härmed hur som helst, denna splittring, hvars omedelbara verkan
var att många af LandtAdeln återvändt, då de icke kunde finna
någon ledning eller ändamål med sin härvaro, kan icke af det
mäktigare partiet åberopas hvarken mot motionären af serskildt Ut¬
skott eller såsom taktisk nödvändighet, ty det visade sig snart,
att under det man inskränkte sin egen verksamhet till att upleta
alla föremål för ett sträfvande, att i framtiden vinna formföränd¬
ringar, höll man sig passiv, som det syntes, för jernvägsfiägans
inkräktande supremati.
Men passiviteten observerades snart vara blott skenbar. Det
var klart att rörande hvarje fråga af allmänt intresse, men deruti
partiets ledare icke ansågo, för bibehållande af sitt inflytande, nö¬
digt upträda, kunde ett biträdande med några få ord hafva gifvit
en annan utgång åt motioner, väckta af personer, stående utom
partierna, och onekligen af beskaffenhet att icke böra afslås, eme¬
dan de hade lill ändamål att leda lill större, allmän förening
428
Den 2 Maj.
Ständer emellan, således äfven till förkortning af Riksdagen. Men
en enda invändning emot motion, om Slåndens sammankallande på
Riddarhuset, var nu nog, under tystnad af partiets ledare, för af-
slag. Det högsta som hvarje motion i sådan syftning hittills
förmått vinna, har bestått i att upskjuta beslutet derom. En så¬
lunda upskjuten motion hvilar nu på R. o. Adis bord. Oviljan
emot bifall, förspord inom de öfriga Stånden, har bestämt fram¬
kallat tvekan hos dessa sednare att sjelfve fatta beslut, i ovisshet
om huru dessa Stånds talare och yttringar skulle, under en sådan
ovilja hos Adeln, bemötas. Jag vill ej bestrida att sagde anledn.
till tvekan hos de öfrige Stånden är för det mesta grundlös, eller
åtminstone öfverdrifven. Men då faktum är gifvet, åligger det R.
o. Ad. att undanrödja till och med skenet af oviljan.
Det argument, som i synnerhet varit begagnadt till afslag,
har varit: »Arnnels för gemensam öfverläggning egenskap af alt
kunna allt för mycket utvidgas, så alt öfverläggningarne skulle
korttaga för mycken lid.» Man har onekligen rätt deri, att bäst
vore ha enkla föremål, derom discussionen icke gerna kunde gå
öfver en viss gräns. Jag skall vid framställning af min motion
iakttaga denna regel; men jag erkänner icke dess absoluta riktig¬
het för att afslå motioner, der discussioner möjligen kunna bli
vidlyftiga, ty sådant skulle innefatta en tillintetgörelse af hela den
nyss vundna grundlagsformen. Jag begriper nog att man hade lust
yrka ett serskildt regi:te, förut upgjordt innan någon sammankomst
kunde äga rum. Sådant ligger i konseqvensen af vårt olycksaliga
formskärerisystem, deri man icke vill lemna rum för de personers
urskiljning och takt, som äga alt begagna en gifven frihet, utan
vill föreskrifva band äfven derföre.
För närvide tror jag mig dock kunna angifva ett annat skäl,
hvarföre det rådande partiet, mer eller mindre likväl gående ären¬
den åt en högre ledande vilja, äro obenägna för alla preliminära
öfverläggningar af alla RiksStånden gemensamt. Ja, det har blifvit
så nära uppenbart, som möjligt vara kan, hvarföre icke serskildta
Utsk. hvarken för finans- eller jernvägsfrågorna kunnat tillåtas.
Det visar sig allt mer och mer solklar!, att redan före Riks¬
dagen man haft för afsigt att göra jernvägsfrågan, utom sin öfriga
ofvan vidrörde bestämmelse, till en finansfråga. Det var icke nog
att en fråga, till hvars lösning fordrades millir, nödvändigt i sig
sjelf måste reklamera en egen stor afdelning i den financiella up-
görelsen, den skulle äfven utgöra en ny basis för Svenska finan¬
ser derigenom, att dess behandling skulle tvinga till ett inrikes
fondsystem. Det skulle leda mig för långt från det egentliga äm¬
net för min motion att här ingå i vidare bevisning, än att blott
åberopa discussionerna på detta rum i anledn. af Hr Gripenstedts
anmärknir mot den afträdda styrelsen af RiksgisKont., och jag har
beredt mig tillfälle att dertill framdeles återkomma. Jag vill nu
endast tillägga, att det förefaller mig sannolikt att Jedarne af Rid¬
darhusets majoritet (den majoritet nemi., som tillsatt StatsUtkis
personal från detta Stånd och af hvilken utmärkta personer up-
trädde såsom försvarande sig sjelfva emot Hr Gripenstedt, då han
D en 2 Maj.
429
för Regeringens räkning gjorde anmärkmne) lika väl sorn jag,
fastän långt förut, genomskådat planen att tvinga oss till ett in¬
rikes fondsystem och att, om de än tvekat att lägga grunden der¬
till såsom Fullmäktige, så hafva de dock befordrat samma plan
genom StatsUtsk. såsom redskap.
Det blir vidare klart, under nämnde förutsättning, att allt
hvad som möjligen kunde komma under namn af finansfråga —
således all fråga om reform i bank- och penninge-väsendet —-
skulle utestängas, så att StatsUtsk. ensamt finge ostördt och, me¬
delst jernvägsfrågan, fullfölja äfven planen till fondsystemets anta¬
gande Af dess »val disciplinerade majoritet», på sätt Aftonbladet
uttryckt sig, skulle beslut först fattas, hvilka svårligen kunde
undgå att bli oöfverstigliga barrierer för RiksStånden i afseende
på alla financielia åtgärder hädanefter, således ej allena vid denna
Riksdag, utan för alltid. Derföre skulle jernvägsfrågan framskuffas
före statsregleringen; derföre all annan motion af sådan natur,
som mina om reform i penningeväsendet, med hån afvisas!!! Miss¬
tänksamhet i statssaker har rätt att gå så långt den kan, och den
kan gå längre än min, utan att falla utom kategorien af nödig
varsamhet, när den upträder offentligen och motiverad. Jag stad-
nar likväl här i afseende på den financielia delen af jernvägsfrå¬
gan, endast gifvande tillkänna, att jag derom med största nöje
funnit en ledande artikel i Aftonbladet för d. 30 sisth April, som
jag nästan skulle vilja underskrifva.
Hvad som nu jag anser vara angelägnast är, att R. St:r ville
ur en riktig synpunkt upfatta hvad dem rätteligen tillkommer så¬
som representativ Satsmakt i afseende på sträckningen af de s. k.
stambanorna.
Det är visserligen obeskrifligt tillfredsställande, att af K. M:s
Nåd. Propos. N:o 20, sidorna 18 och 19 finna, det K. M. täckts
yttra sådana ordalag, som att högstdensamme »velat för R. St:r
framlägga sina åsigter och förslag i ämnet», äfvensom att »liuf-
vudgrunderna för systemet af K. M nu öfverlemnades lill R. St:rs
pröfning»; men Ständerna sjelfva böra begripa hur långt deras
pröfningsrätt grundlagligen sträcker sig och icke derutöfver, af
någon aniedn., söka utvidga sin pröfningsrätt. Det tillkommer Ko¬
nungen ensamt att pröfva och besluta om stambanornas sträckning
eller lokal, och allt hvad som i Nåder blifvit framlagdt under form
af KomitéBelänk., eller slutligt Betänk, afgifvet af Hr Öfverste
Erikson (af K. M. utsedd till, hvad man skulle kunna kalla, ser¬
skild Minister för stambans-anläggningarne i Riket), bör icke af
R. St:r anses annorlunda än när ett härad höres öfver anläggning
eller omläggning af väg inom dess gränsor. Att »höras öfver ären¬
det» är en form som, i afseende på R. St:r, till fullo blifvit iakt¬
tagen; men vårt StatsUtsk. synes vilja inleda oss, genom sitt eget
exempel, att punkt för punkt fatta beslut rörande hvarje tum af
stambanornas sträckning, förglömmandes, som det synes, att samma
Utsk. endast ålåg att sig yttra: huru mycket pengar R.St:r borde
tillstgrkas alt anslå, i den händelse K. M. beslutade alt stam¬
banorna skulle få cn viss upyifven sträckning.
Den 2 Maj.
Jag vill icke nu uttömma detta ämne med ytterligare moti¬
vering, i samma stund som jag tillkännager afsigt att få ofvan an¬
tydda grundsats till föremål för den priliminära öfverläggning af
alla fyra KiksStänden här på Riddarhuset, hvilket jag härmed
vördsammast ber att få föreslå, så snart underrättelse lemnäs att
StatsUtslcs Betänk, blir bordlagdt å viss dag, hvarförinnan den
gemensamma öfverläggningen naturligtvis skulle äga rum. Denna
motion torde man icke kunna tillvita felet att sakna en gifven,
till ooh med absolut begränsning.
Såsom motiv till fattande af sådant beslut af R. o. Ad., och
dess meddelande till de öfriga RiksStånden, ber jag endast att få
erinra om den ofantliga besparing af tid, skrifveri och onödiga
discussioner, att icke nämna voteringar i förstärkt Utsk., som skulle
bli en gifven följd, i händelse Stånden funno sig, under gemensam
öfverläggning, öfvertygade om riktigheten af nämnde åsigt, den de
sedermera, hvart Stånd inom sig, kunde efter godtfinnande ställa
sig till efterrättelse.
Må det till slut tillåtas mig här nämna, att jag af denna
motion lemnat till Ståndets Kansli en afskrift, i händelse någon
af våra tidningar eller ledamöter af andra Stånd skulle vilja deraf
taga del, i fall ingen tidning finnes villig att in extenso införa
densamma.
Denna motion begärdes på bordet.
Företogs till afgörande Sammansatta Lag- samt Allm. Besv,-
o. Ekon.Utsk:s d. 22 och 29 sisth April på bordet lagda Betänk.
N:o 5, i ani. af väckte motioner, ang:de ändring af gällande stad-
ganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge detta
Betänk, böra punktvis föredragas.
Härvid ropades Ja, men derjemte anmälde sig och yttrade
Frih. Raab, Adam Christian: Det var just den af Hr
Gr. o. Landtm, framställda frågan om R. o. Ad. ville att Betänk:t
skulle punktvis föredragas, som föranledde mig att begära ordet.
Betänk:t innehåller visserligen många frågor, men om R. o. Ad.
biföll eller afslog en eller annan af dem, så skulle den kunna
lägga hinder i vägen för ändamålsenligheten af det beslut som jag
skulle vilja yrka, nemi. återremiss af det hela. Jag får derföre
hemställa om icke Betänk, kunde föredragas i sin helhet; sedan
kunde man ju, om någon så önskade, fatta beslut om hvar punkt
för sig.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att då det i alla
händelser komme att stå hvarje ledamot fritt att yrka särskild pro-
pos. å hvarje punkt, något hinder ej förekom för upläsning af och
öfverläggning om Betänlct i dess helhet.
Gr. Sparre, Erik: Det är visserligen möjligt att åtskil¬
liga af de ämnen, som i Betänk:t vidröras, under discussionen
t)en 2 Maj.
431
kunna komma att samfäldt behandlas, så att man under discussio-
nen öfver en punkt vidrör de följande, men jag tror i allt fall
att mera redighet skulle vinnas, om en och annan fråga först af-
gjordes, såsom t. ex. första punkten i Betänk:t, hvilken handlar
om Statens öfvertagande af väghållningsskyldigbelen. Huru allmän
Frih. Raab än vill hålla discussionen, så får väl Hr Frib:n med¬
gifva att denna fråga först bör afgöras innan man vidrör de föl¬
jande punkterne, som handla: om »väghållnings-skyldighetens skil¬
jande från jordbruket, med åläggande för häradets eller tings¬
lagets samtlige innevånare att i samma onus deltaga; om »att
väghållnings-skyldigheten skulle fortfarande hvila på jorden, men
att till denna skyldighets fullgörande skulle bidraga: bruk, vat¬
tenverk och fabriker, samt att städer och köpingar, så långt deras
egor räcka, skulle underhålla deröfver gående vägar»; samt om
»väg-underhållels bestridande genom upbärande af väg-afgifter.»
Dessa frågor synas mig verkligen vara så skiljda från hvarandra
att do lämpligen böra behandlas hvar för sig. Om likväl en leda¬
mot vill under discussionen öfver en fråga äfven belysa de öfriga,
så kan detta icke förvägras honom, men på det att discussionen
icke måtte blifva alltför kringsväfvande, så bör man företrädesvis
hålla sig till den punkt, som blifvit föredragen. Att nu upläsa
hela Betänk:t skulle ej tjena till annat än att döda en halftimma,
derföre får jag föreslå att som vanligt endast besluten öfver hvarje
fråga upläses.
Hr Hjerta, Lars: Visserligen är det bäst att Botänk:t
punktvis föredrages, om man afser att få det afgjordt så fort som
möjligt, men jag tror att man derigenom skulle öfverhoppa något,
som äfven kan förtjena att vidröras. Utsk. har grupperat de i
detta ämne väckta motioner under fyra klasser, och en af dessa
klasser handlar om väghållnings-skyldighetens skiljande från jord¬
bruket, med åläggande för häradets eller tingslagets samtlige inne¬
vånare, att i samma onus deltaga, men Utsk. har icke under någon
af dessa klasser uptagit en punkt i Hr von Seths motion, som
handlar om att alla vägarbeten fortfarande skulle hvila på jorden,
men att de skulle utgöras genom entreprenad och att tiden för
entreprenaden, hvad underhållet beträffade, bestämdes, på vissa år.
Utsk. har likväl icke holt och hållet förbisett frågan om entrepre¬
nad, då det föreslår att en sådan borde föregå rättigheten till väg-
penningars uptagande, och afgifvit sin mening om de vilkor, under
hvilka arbets-skyldigheten skulle förändras från sitt närvar:de skick
till entreprenad. Hr von Seths förslag att väghållnings-skyldighe¬
ten måtte fördelas på socknens eller häradets alla väghållnings-
skyldiga jordbrukare, synes mig vara den rättaste utväg som under
nuvar:de förhållanden kan utfinnas. Nu då det är fråga om in¬
rättande af jernvägar, måste man betänka att i grannskapet af
dessa kan genom foror och skjuts upkomma så stor trafik, att de
få närboende jordbrukare, som hafva väghållnings-skyldigheten på
denna väg, som är i närheten af en station, genom denna skyl¬
dighets fullgörande hotas med ruin. Då upstår frågan huruvida
432
Den 2 Msj.
de icke kunna hafva rättighet att få detta onus fördeladt på öfriga
jordbrukare inom kommunen, socknen, häradet eller länet, och
billigheten talar för denna åsigt. Om t. ex. en jernväg anlades i
en viss trakt, så kan man antaga att samtlige de inom ett visst
afstånd från jernvägen belägna egendomarne hade fördel af den¬
samma, men större delen af dessa jordägare kunde hafva sina väg-
lotter åt ett annat håll, och då erhöllo de förre en fördel utan
motsvarande skyldighet; hvaremot de sednare belastades med bör¬
dor, som vida öfvervägde fördelen af jernvägens begagnande för
deras transporter, helst om de sjelfve bodde långt derifrån. Jag
skulle derföre tro att en återremiss icke vore otjenlig och dervid
borde bifogas en önskan att [Jlsk. ville utlåta sig öfver denna
fråga, hvilken, enl. min tanka, blifvit öfverhoppad i Betänlot.
Man kan ännu icke på lång tid antaga såsom grundsats att väg-
bållnings-skyldigbeten bör skiljas från jordbruket: ty i denna som
i många andra frågor kan den rigtiga invändningen göras att
egendomarne hafva af do nuvar:de innehafvarne blifvit ärfda eller
köpta med de skyldigheter, som f. n. åligga dem. Men det hindrar
icke att billigheten kan fordra att om de onera som sedan gam¬
malt ålegat jorden, genom nya inrättningar blifva mångdubblade,
så bör någon ersättning lemnäs. Utsk. har i sitt förslag om rät¬
tighet till vägpenningars uptagande gått en medelväg, då Utsk.
icke velat inlåta sig i vidare organisations-förslag. Jag tror likväl
att, på sätt Gr. Sparre anmärkt, vägpenningarne efter afdrag af
upbörds-kostnaden, flerestädes skola lenina föga öfverskott. Emel¬
lertid kan icke denna fråga som jag nu vidrört, komma under
behandling om Belänkit punktvis föredrages. Jag har derföre be¬
gagnat mig af tillfallet att på förhand yttra mina åsigter, och jag
får tillika hemställa, huruvida icke det nyanförda må föranleda till
återremiss. Enligt min tanka borde väghållnings-skyldigbeten de¬
las på det sätt att såsom hufvudgrundsats antogs jordbrukarens
skyldighet att underhålla väg genom sitt land för de transporter
och vägfarande som dels tillhöra jordbruket sjelf, dels äga rum
för Statens räkning. Men om i följd af andra omständigheter,
såsom nya näringars upspringande, antalet af vägfarande ökas och
varor komma att forslas långt utöfver delta förhållande, så böra
antingen de vägfarande eller Staten bidraga till det ökade under¬
håll som i följd deraf erfordras. Jag har föreställt mig att man
skulle kunna göra åtminstone de större vägarne i vårt land lika
goda som de äro i det öfriga Europa. Redan för 12 år sedan,
vid 1844—1845 årens Riksdag tog jag mig friheten att väcka
motion om införandet af förbättrade kommunikations-anstalter ge¬
nom att medelst premier upmuntra till anläggande af chausseer
och macadamiserade vägar. Derefter skulle vägafgifter få upbäras
på de ställen, der sådana chausseer voro anlagda. Jag föreslog att
R. St:r skulle ingå til] K. M. med en underd. anhållan det K. M.
täcktes nedsätta en Komité för utarbetande af ett mera fullständigt
förslag ang:de väghållningens besörjande genom kommunernes för¬
sorg emot bidrag af de enskilde, och att i sammanhang dermed
åstadkomma chausseer på de större vägarne. — Stats- samt Allm.
Besv.-
Den 2 Maj.
433
Besv.- och Ekon.Utsk. vid den Riksdagen hade godheten att gifva
min motion en »mention honorabie», men afstyrkte den likväl,
under förebärande att man icke kunde vinna något dermed. En
omständighet som gjorde alt frågan vid den Riksdagen föll var ock
att då för första gången fråga väcktes om jernvägars införande i
vårt land, och man fruktade att den kostnad, som skulle upstå
genom att gifva fullföljd åt ett förslag om chausséers byggande,
skulle lägga hinder i vägen för jernvägs-förslaget, ehuru små pro¬
portioner detta då hade i jemförelse med de gigantiska som det
sedan erhållit. Jag har endast uptaget R. o. Adis tid för att an¬
tyda hvad jag ansar vara nödvändigt för framtiden, så vida man
vill förbättra landsvägarne i Sverige, som för 60 å 70 år sedan
hade bättre vägar än något land i Europa, men nu har nära nog
de sämsta, om man nemi. endast räknar de större vägarne och ser
på det stationära skick hvari väghållningen hos oss befinner sig
samt huru en stor del vägar höst- och vårtiden äro beskaffade,
och å den andra sidan tager i betraktande den omsorg som i an¬
dra stater på det sednaste halfva seklet egnats åt denna angelä¬
genhet.
Det blir nödvändigt att lindra skjuts-besväret och för sådant
ändamål måste man på de större genomfarterna anlägga jernvägar
eller chausséer, och införa lämpliga postinrättningar. F. n. är
dock detta sednare omöjligt, ty allmogens små hästar kunna icke,
så dåliga som våra vägar äro höst- och vårtiden, draga så stora
vagnar som postvagnarne i andra länder äro, och som de behöfva
vara. Såsom jag nyss nämnde så skulle flera anlednir kunna fin¬
nas till att återremittera Betänkit, ehuru jag ingalunda ogillar dess
syftemål.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll att, då frågan om föredragnings-
sättet ännu var oafgjord, de ledamöter hvilka anmält sig och nu
skulle blifva upropade, behagade inskränka sina yttranden till hvad
som endast angick föredragnings-sättet, på det att frågan derom
måtte blifva afgjord, innan discussionen börjades om hufvudsaken.
Gr. Sparre: Jag skall nogsamt ställa mig Hr Gr. o. Landtmis
önskan till efterrättelse, och får derföre blott hemställa till Frih.
Raab och Hr Hjerta, om icke den omständigheten att vi under
discussionen om formen kommit så långt in i saken som Hr Hjerta
bevisar att man vid discussionen öfver hvarje särskild punkt myc¬
ket väl kan yttra sig om frågan i dess allmänhet. Jag hemställer
om icke allt hvad Hr Hjerta yttrat, egentligen afser 2:dra ounkten
i Betänkit, hvilken handlar om väghållnings-skyldighetens skiljande
från jordbruket. Derföre är det förmodligen med afseende på
denna punkt som Hr Hjerta yrkat återremiss, ty första punkten
handlar om Statens öfvortagande af väghållnings-skyldigheten, hvil¬
ket Ulsk. afstyrker, och häruti lär väl i allmänhet ingen här vara
af olika tanka med Utsk. För den händelse att en återremiss
kommer att äga rum, är det nödvändigt att Utsk. får veta om i
en eller annan punkt Utskis åsigter äro delade af Ståndet, på det
V H. 28
I) en 2 Maj.
Utsk. icke må tvingas att arbeta på en väg som representationen
ogillar. Då nu de här upställda 4 punkterna anvisa olika utvägar
att komma till det mål man åsyftar, nemi. lättning i väghållnings-
skyldigheten eller dess jemnare fördelning, så hemställer jag om
det icke är lämpligast att företaga hvar punkt för sig och till
Utsk. återremittera de punkter, der Utslcs åsigter icke af Ståndet
gillas. Enl. min tanka bör man derföre först afgöra frågan om
Statens öfverlagande af v8gha 11 nings-skyldigheten, och derefter före¬
taga den 2:dra punkten, då Hr Hjerta blir i tillfälle att göra
sina åsigter gällande och påyrka en återremiss af denna punkt.
Hr Ribbing, Arvid: Det förefaller mig icke underligt
att R. o. Ad. är villrådig om sättet att behandla detta Betänk.,
ty det är upställdt på ett mycket ovanligt sätt. Första punkten
handlar om Statens öfvertagande af väghåi In i n gs-sk yld ig heten, an¬
dra punkten handlar om den skall bibehållas vid jordbruket eller
fördelas på kommunens samtlige innevånare, den tredje om väg-
hällnings-sky 1 digheten fortfarande skulle hvila på jorden men ock
läggas på bruk, vattenverk etc. Alla dessa punkter har Utsk.
afstyrkt, men antagit den fjerde, som föreslår vägunderhållets be¬
stridande genom upbärande af väg-afgifter. I st. f. att följa det
gamla sättet att först afstå hvad man af andras förslag gillar och
sedan framlägga sitt eget, har Utsk. som sagdt är först indelat
motionerne i 4 hufvud-kathegorier, hvilka dock hafva det felet att
icke fullständigt omfatta hvad motionärerne framställt, och af dessa
bifalla endast hvad inom den sista innebålles, hvarigenom allt¬
sammans blifvit hoprördt i st. f utredt och åtskilligt af hvad mo¬
tionerne framställt lemnadt obesvaradt. Äfven har Utsk. till det
yttre icke iakttagit den vanliga formen att sätta sitt förslag något
inom margen. Att under öfverläggning i saken följa denna ore¬
gelbundenhet i upställningen, måste jag i likhet med Frih. Raab
och Hr Hjerta anse medföra trassel, som bäst undvikes genom att
föredraga Betänlct i sin helhet. Emellertid för att icke vara i
okunnighet om huru frågan i de öfriga Stånden blifvit behandlad,
får jag anhålla att Hr Riddar!).Sekret, derom täcktes lemna up-
lysning.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Efter min upfaltning
är det nu ifrågav:de Betänk:t så upställdt att svårligen någon enda
punkt kan undgå att blifva återremitterad. Om Betänlct föredra-
ges punktvis blir det mycket förr afgjordt; ty annars kan discus-
sionen blifva så lång att vi få stanna här en del af natten. För
att komma till ett resultat i denna sak, så anhåller jag hos Hr
Gr. o. Landtm, om propos. på att Betänk:t punktvis föredrages.
Gr. Sparre: Att jag icke på något sätt velat tvinga
R. o. Ad. gå in på förslaget om vägpengar, det torde vara
tydligt deraf att jag reserverat mig mot denna punkt. Hr Ribbing
har vidare klagat öfver upställningen af Betänk:t. Det är Hr
Ribbing* åsigt; jag åter anser upställningen vara lämplig, ehuru
Den 2 Maj.
435
jag deri kan hafva orätt. Ilvad åter angår den omständigheten
att raderna icke äro dragna inom margen, så är det redan genom
en rättelse anmärkt. Det är icke mitt fel, ty jag har icke läst
korrekturet, utan det faller boktryckaren till last.
Ilr Hjerta: Jag vill oändligt gerna rätta mig efter de Hrr
som vilja att Betänk:t punktvis föredrages, men jag måste bekänna
att jag icke vet till hvilken af de upställda punkterna som det of
mig påpekade mom:t skall höra; ty den hör icke, som Gr. Sparre
sade under 2:dra punkten, hvilken handlar om väghå 11 nings-sky 1-
dighetens skiljande från jordbruket, med åläggande för häradets
eller tingslagets samtlige innevånare att i samma onus deltaga.
Frih. Raab: Det är i allmänhet ganska farligt att vidröra
formerna, ty det går ofta såsom nu, att man kommer in uti en
lång discussion öfver en sådan fråga. Orsaken hvarföre jag yrkat
att Betänlct måtte föredragas i sin helhet är den, att jag fruktat
att, på sätt Hr Hjerta yttrade, man genom bifall till en punkt
kunde afklippa för sig möjligheten att uptaga en och annan fråga,
sorn icke är uptagen i Betänlct. Man äger likväl rättighet att
redan vid första punkten yttra sig öfver alltsamman, och derföre
är det af mindre vigt, på hvad sätt R. o. Ad. beslutar att discu-
tera denna fråga.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. an-
såge ifrågav:de Betänk, böra punktvis föredragas, ropades starka Ja
jemte åtskilliga Nej, hvarpå llr Gr. o. Landtm, förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Undert. Riddarb.Sekret, bade härefter äran tillkännagifva att,
rörande de i anledn. af ifrågav:de Betänk, fattade beslut, prot.utdr.
ankommit endast från Preste- och BorgareStm och innehöllo, att
PresteSt. afslagit det sid. 8 och 9 framställda författnings-förslag
och godkänt hvad Utsk. i öfrigt i detta Betänk, hemställt och till¬
styrkt, samt att BorgareSt. bifallit de 3 första punkterne af Betänlct,
nemi. l:o om Statens öfvertagande af vä ghå 1 In i ngs-sk yldighet; 2:o
om väghållnings-skyldigbetens skiljande från jordbruket, med åläg¬
gande för häradets eller tingslagets samtlige innevånare att i sam¬
ma onus deltaga, och 3o om dels väghållnings-skyldigbetens fort¬
farande hvilande på jorden, dels bruks, vattenverks, fabrikers, stä¬
ders och köpingars ifrågasatta bidrag till denna skyldighets full¬
görande; men i afseende på 4:de punkten, om väg-underbållets
bestridande genom upbärande af väg-afgifter, fattat ett. så lydande
beslut: »Förslaget till författning, pag. 8 och 9 afslogs i hvad det
angår vägpenningars upbärande; men återremitterades i öfrigt, på
det att Hrr von Seths och Thomées motioner om väg-underhåll
genom entreprenad må komma under förnyad pröfning: och af de
fem yttranden, som följa näst efter författnings-förslaget godkändes
det första, andra och femte, hvaremot det tredje och fjerde åter¬
remitterades.»
D b ii 2 M aj.
Härefter föredrogos och bi fö 11 os de 3 första punkterna af
Utskis Betänk., nemi. l:o om Statens öfvertagande af vägunder-
håilnings-skyldigheten; 2:o om vägliållnings-skyldlghetens skiljande
från jordbruket med åläggande för häradets eller tingslagets samt¬
lige innevånare att i samma onus deltaga; och 3:o i fråga derom
att väghållnings-skvldigheten skulle fortfarande hvila på jorden,
men att till denna skyldighets fullgörande skulle bidraga: bruk,
vattenverk och fabriker, samt att städer och köpingar, så långt
deras ägor räcka, skulle underhålla deröfver gående vägar.
Beträffande sedermera Utsk:s i 4:de punkten afgifna förslag
till grunder för en ny förordning om vägunderhållets bestridande
genom upbärande af vägafgifter, yttrade sig
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Om jag än, lika med
en föreg:do talare skulle medgifva, att jag vore hugad att åtmin¬
stone till någon del gilla de grunder, hvarpå de sammansatta
Utsk:n byggt sitt ifrågav.-de förslag, samt således, lika med samma
värde talare, antoge, att tidor kunna komma, då det blifver nödigt
att bestämma en afgift för färdandet å vissa allmänna vägar; kan
jag likväl ej godkänna det af Utsk:n i nu föredragne punkt af¬
gifna förslag till stadgande i ämnet. Uti detta förslag har jag
icke lyckats utleta någon enda bestämmelse, som, i min tanke, är
praktiskt tillämplig. Sjelfva utgångspunkten för hela förslaget är
den, att alla till ett härad, tingslag eller stad ej hörande väg¬
farande skulle vid ankomsten till dessa kommuners område erlägga
vägpenningar för den derigenom löpande allmänna vägens hela
längd eller, der flere sådana vägar genomlöpa, för de tvänne läng¬
sta hvarandra korsande vagarnes medellängd. Detta stadgande före¬
faller mig särdeles obilligt ooh synes hafva tillkommit endast der¬
före, att Utsk:n, vid genomförandet af principen om vägpenningars
erläggande, icke kunnat utfinna, hvad icke heller är lätt, ett rätt¬
vist men derjemte ej allt för kostbart sätt för upbördens verk¬
ställande. — För att tydligare ådagalägga stadgandets olämplighet,
må det tillåtas mig ätt anföra ett exempel. Genom det härad af
Stockholms län som på norra sidan gränsar till Stockholm, löpa
Irenne stora vägar, af hvilka en är 2|-, den andra 3 och den
tredje 3j mil lång. Medellängden af de tvänne längsta vägarne
tillsammans utgörande 6| mil, är således 3^ mil, och för netta
mil-antal skulle följaktligen vägpenningar erläggas. Häraf följer
att Stockholms innevånare, som i stadens granskap på en omkrets
af kanske högst mil äga landsställen, dem många tilläfventyrs
dageligen besöka, skulle ock dageligen erlägga vägpenningar efter
3£ mil, så framt icke, hvad som är troligast, de vid färden från
Stockholm till sina landsställen, visade sig vara boende inom hä¬
radet och tverlom, vid återfärden till Stockholm.^ sanningsenligt
påstodo att de i staden egentligen voro bosatte A en annan sida
kan ej förbises att den afgift som af dem hvilka till Stockholm
föra varor, skulle erläggas, mindre obilligt blefve fördelad. Så
skulle t. ex. den som från Södertörns aflägsnare orter på ett af¬
stånd af 5 ä 6 mil och derutöfver anländer med sina varor till
Den 2 Maj.
437
Stockholm, ej erlägga högre afgift än de som på ganska korta af¬
stånd från Stockholm, dageligen hitföra mjölk.
Det väsendtligaste hindret för förslagets verkställande, torde
likväl ligga i upbördssättet, och svårigheterne att afgöra då afgift
skall utgå eller ej. Om upbördens verkställande skulle, enl. för¬
slagets 5:te punkt, K. Bef:h:de förordna, och dermed skulle för¬
modligen komma att tillgå sålunda, att rättigheten att upbära väg-
penningarne utbjödes på offentlig auktion. Den spekulant, som
stannade för högsta anbudet, nödsakades naturligtvis att för an-
budssumman ställa borgen, upgående på de flesta ställen till gan¬
ska betydligt belopp, enär summan af vägafgifterne måste antagas
blifva betydlig. Upbördsmannen skulle vidare hafva till åliggande
att endast fordra vägpenningar af de vägfarande, som ej voro bo¬
satta inom häradet. För att kunna fullgöra detta åliggande, måste
alla häradsboerne presenteras för upbördsmannen, så att han blefve
bekant med utseendet på dem, som ägde rättighet att afgiftsfritt
passera bommen. En sådan presentation torde i många fall blifva
förenad med besydliga svårigheter. Åtminstone skulle en bom¬
vaktare vid en till Stockholm ledande väg få temligen svårt att
taga reda på alla dess 100,000 innevånare, och utan en sådan
kännedom kumle tjensten så mycket mindre behöi igen skötas som
det kan anses vara utan tvifvel, att till undvikande af den tids¬
utdrägt och det besvär som erläggandet af vägafgifterne medföra,
skulle mången resande som ämnade sig till Stockholm, föregifva,
att han vore derstädes bosatt, och då gällde det för bomvaklaren
att bevisa motsatsen.
Uti första punkten säges, att tillsynen öfver vägarne i ett
härad, tingslag eller stad skulle utöfvas af visse, utaf de väghåll-
ningsskyldige sjelfve utsedde personer. I afseende på lämpligheten
af att stadga att de personer, som skulle hafva tillsynen öfver
vägarnes skick, äfven skulle vara vägbållnings-skyldige, kunde jag
visserligen åberopa ett gammalt, allmänt bekant ordspråk, men,
utan att göra detta, tilltror jag mig att ådagalägga stadgandets
otjenlighet genom ett exempel, hämtadl från min egen erfarenhet.
Inom det län, hvaröfver jag är styresman, fanns söder ut en väg,
soto var särdeles illa underhållen, och orsaken dertill var den, att
en dålig Länsman som sjelf hade en större del af denna väg att
underhålla, fullgjorde sitt eget åliggande så illa, att han naturligt¬
vis ej fann möjligt att, sin pligt likmätigt, tillhålla andra väg-
byggnadsskyldige att upfylla hvad dem tillhörde. Kunde alltså
denne tjensteman, till hvilkens åliggande det hörde att vaka öfver
vägarnes goda skick, af egennytta upoffra hvad pligten bjöd, huru
mycket snarare kan man ej befara detta af de personer som utan
laglig förbindelse ikläda sig ett bestyr som i allt fall ådrager dem
andra jordägares ovilja och missbelåtenhet. Häraf torde man nog¬
samt finna, att tillsynen öfver vägars underhåll bör updragas åt
andra personer än dem, som skola underhålla vägarne, och alltså
mäste hädanefter såsom hitintills, åt Statens tjenstemän öfver IS las
nu ifrågavrde bavaknings-åtgärder. Då nu dessutom blifvit ifråga¬
satt att Landshrn skulle godkänna de personer, som blifvit utsedde
438
I)en 2 Maj.
till vägupsyn ingamän, måste han naturligtsvis vara berättigad att
välja sådana, till hvilka han hyste förtroende, men då skulle det
också allt för lätt på flere orter kunna hända, att derinom det
ej fanns en enda person, åt hvilken det vore lämpligt att updraga
ett så grannlaga bestyr. Det är, åtminstone för mitt begrepp,
tydligt, att öfvervakandet af ett onus, sådant som väghållnings-
skyldigheten, bör updragas åt deri ointresserade personer, eller åt
Statens tjenstemän, och ej åt enskildte.
Det sätt, hvaruppå beslut angrde vägpenningarnes bestämman¬
de skall fattas, synes mig icke heller vara lyckligt valdt. Det
heter nemi. i punkten 3, att vägpenningar skola bestämmas till
det belopp, som K. Bef:h:de, efter förslag af de väghållnings-skyl-
dige och med fästadt afseende å de med vägunderhållet förenade
besvär och kostnader, äger att fastställa. Landsh:n skall således,
efter förslag af de väghå 11 nings-sky 1 dige, bestämma väg-afgifterne.
Om då Landshm derutinnan har en åsigt, som strider emot intres¬
set hos de vägunderbållnings-skyldige, hvilka naturligtvis söka att
få afgifterne så höga som möjligt, upkomma skriftvexlingar och
processer utan all ända, och det hufvudsakliga ändamålet torde i
de flesta fall ej vinnas. Så vida ej vederbörande iakttaga den
största försigtighet, mäste på detta sätt en mängd tvisteämnen
emellan menigheterna och länsstyrelserna upkomma, och som så¬
dana stötestenar redan i tillräcklig mängd torde förefinnas, vore
det rådligt att ej skapa nya.
Af hela detta förslag finner jag endast en enda fördel kunna
upstå, men denna fördel tillfaller visserligen ej landet, men väl
städerne. Man skulle nästan kunna tro, att Utslcn blifvit af den
betryckta gatuläggnings-kommissionen här i Stockholm anmodad
att komma densamma till hjelp, ty ingen kommun skulle komma
att få så stor fördel af den nya författningen som just Stockholms
stad. Denna stad har utanför dess tullar egentligen icke några
vägar att underhålla. At norr slutar dess område ungefär 500
alnar utom tullen; utanför Roslagstullen vid Albano, utanför Horns¬
tull med Liljeholmsbron och åt Danviks-sidan straxt ej långt från
tullen. Detta oaktadt skulle staden äga att upbära vägpenningar
för hela längden från den ena tullen till den andra af alla till
staden landvägen ankommande resande. Detta blefve en ganska
betydlig inkomst för stadskassan, som visserligen särdeles väl be-
höfdes för de dåliga gatornas förbättrande, men jag kan ej finna,
att hela landets innebyggare böra bidraga till underhållet af Stock¬
holms gator, utan torde detta böra, hädanefter såsom hittills, vara
stadens ensak. Samma förhållande inträffar i större eller mindre
mån med alla städer, som icke hafva några större vägsträckor att
underhålla, och då de städer, som hafva mera betydlig stadsjord,
derför icke erlägga någon skatt, tyckes det äfven vara billigt att
de sjelfva få vidkännas kostnaden för underhållet af de vägar, som
genomlöpa deras i allmänhet nästan skattfria jord.
lag vill icke uppehålla mig vid att framställa bristerna i för¬
förslagets redaktion, hvilka likväl icke äro så ringa, ty jag för¬
modar att de anmärkntr jag gjort emot sjelfva innehållet torde be-
T>«n 2 Maj.
43»
finnas vara tillräckliga motiv till ett afslag § punkten: I min
tanka är det n. v. sättet för de allmänna vägarnes underhåll det
aldra bästa, likasom detsamma under lång tid torde blifva det
enda möjliga. Visserligen mäste det medgifvas, att detta onus är
för jordbruket ganska betungande, men tyngden deraf beror huf¬
vudsakligen derpå, huruvida tillgång på väglagningsämnen finnes
på någorlunda skäligt afstånd från det vägstycke, som skall under¬
hållas. Ar detta förhållandet, så blifver vägstyckets underhåll icke
särdeles svårt för den väghållningsskyldige, som är betänkt uppå
att med klokhet detta sitt åliggande fullgöra. Om sten och grus
utföras under vintren, en tid då de flesta jordägarne, med mindre
upoffring, dertill kunna använda folk och dragare, kommer väg¬
underhållet att aflöpa med temligen ringa kostnad, och det säkra
är, att om Staten skulle öfvertaga bestyret med vägarnes under¬
håll, skulle det erfordras en mångdubblad kostnad för fullgöran¬
det af detta bestyr på ett sätt, som motsvarar det, hvarpå detsamma
af de4 väghållningsskyldige för det närvar:de kan fullgöras. Det
finnes väl ganska få län, der väghållningsbesväret är så betun¬
gande som i Stockholms län, men detta oaktadt tror jag att dess
vägar äro ganska hjelplig! underhållna, och jag har dock ej an¬
norstädes än der, hvarest brist på grustägt förefinnes, förnummit
några allvarligare klagomål öfver den tunga, underhållet för¬
orsakar.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, och då jag anser
att det torde blifva ganska svårt att utfinna något bättre sätt för
vägarnes underhållande, än det n. v., anhåller jag om afslag å
denna del af Betänk.
Gr. Frölich, David: Den siste värde talaren har utan tvifvel
framhållit många skäl till ogillande af det ifrågav:de förslaget, men
han bar, synes mig, icke upfattat en idé, som, derest den kunde
verkliggöras, skulle medföra den goda verkan, att vi sluppe att
vid hvarje Riksdag återfå denna fråga, hvilken, liksom mångå an¬
dra, beständigt, såsom en anka, simmar in i riksdagsdammen. Or¬
saken till detta förhållande bör, i min tanke, sökas deruti, att
R. St:r bemöda sig att åstadkomma en allmän, öfver hela Riket
gällande lag för något, som, efter milt begrepp, borde vara öfver-
lemnadt till kommunerna att bestämma, allt eftersom särskildta
lokala förhållanden och omständigheter fordra. Om man utgår från
den allmänna grundsatsen, att det är jorden som skall bekosta och
underhålla vägarne, så bör man äfven, efter mitt omdöme, komma
till den slutsatsen, att hela bestyret med väghållningen bör öfver-
lemnas till kommunerna, under förutsättning likväl, att vårt kom-
munalväsen.de vore behörigen utveckladt, samt derjemte, att öfver-
inseendet öfver denna väghållning alltid vore updraget åt Läns¬
styrelserna. Innan man kommer derhän blifver det aldrig slut
med frågorna om förändring i föreskrifterna rörande väghållnings-
skyldigheten, det är hvad jag med säkerhet tror mig kunna förut¬
säga. Såsom under flera år fordom landtbrukare, har jag länge
haft mina tankar riktade på detta ämne, men jag har icke kunnat
Den 2 M a,j
finna någon annan nöjaktig lösning af frågan än den, att man bör
öfverlåta hela saken åt de förståndigaste inom hvarje ort eller
kommun, med hvilka menigheterna vanligen följa. För det närv:de
hafva de hemmansägare, som förmena att en vägdelning år orik¬
tigt upgjord och länder till deras alltför stora betungande, den
utvägen sig öppen, att anmäla saken hos HäradsR:n och begära
en ny vägdelning. En sådan förrättning är merändels ganska kost¬
sam, och hela denna kostnad vore på många ställen alldeles bort¬
kastad, om man inför det af Utsk:n föreslagna väg-underbållnings-
sättet. Det vöre äfven något besynnerligt, om vi här i Sverige,
och just i det ögonblick, då vi äro betänkta på storartade jern-
vägs-anläggningar, skulle införa ett system, som man i England
redan frångått, ty der finnes numera, om jag undantager förhål¬
landet vid några smärre vägar, icke några väg-afgifter. Det följer
äfven af sig sjelft, att så snart en jernväg kommit att genom¬
stryka ett distrikt, blifva alla dess förra trafikförhållanden helt
och hållet kastade öfver ända. Om man deremot tilläte detta di¬
strikt att ordna denna angelägenhet huru det behagar, blott med
det förbehåll, att distriktet skall bekosta och underhålla de der¬
igenom löpande allmänna vägarne, så skulle det aldrig slå felt,
att en tjenlig öfverenskommelse derom fattades, och på detta sätt
blefve E. St:r befriade ifrån att ständigt och jemnt tvista om sa¬
ken och göra underd. framställning deri till K. M. Vi hafva ny¬
ligen hört att K. M. anbefallt vederbörande Colhr att inkomma
med underd. Betänk, i frågan, och om jag hade något hopp att
göra min mening gällande, skulle jag önska, att K. M. anmodade
dessa Colhr att upgöra förslag till en författning, som öfverlem-
nade åt kommunerna sjelfva att besluta om bästa sättet för deras
vägars underhåll. Detta är hvad jag anser Utsk:n böra taga i öf¬
vervägande, derest frågan till dem blifver återremitterad.
Hr Ribbing: Jag skulle instämma uti det yttrande Gr.
Liljencrantz här afgifvit, så vida han ej slutat med att ingenting
i saken kunde göras, och att man således borde afslå Betänk, och
vidblifva det n. v. förhållandet. Det förundrar mig att ingen bland
motionärerna föreslagit återgång till den gamla ordningen, att bi¬
behålla väghållningsskyldigheten för en hvar öfver sine ägor. Så
väl en motionär, som Utsk., nämna väl något, syftande deråt, i
början af Betänk., men af ByggningaBms 4 kap:s 1 § hade de
kunnat finna, att denna grundsats varit så utsträckt, att jordägarne
ålåge att hålla väg från by till by. Allmogen har visserligen
ständigt, och icke utan skäl, klagat öfver tyngden af detta ålig¬
gande, men om berörde grundsats allvarligen fullföljdes och in 1 a-
des i väghållningsväsendet, så skulle en ingalunda obetydlig fördel
vinnas för de väghållningsskyldige. Det är nemi. en högst betyd¬
lig lättnad i allmänhet att hafva det vägstycke, man skall under¬
hålla, förlagdt inom sina egna ägor. Man fick så i fordna dagar,
då man lät väg-underhållningsskyldigheten ligga på byemännen
från by till by; men derjemte inträffade att vissa hemmansägare,
som hade långsträckta ägor, med genomlöpande väg längs efter
Den 2 Maj.
dem, blifvit allt för mycket betungade, och derföre började man
att jemka och rätta på grundsatsen och ålägga andre jordägare att
också underhålla vägen, till dess man nära kommit alldeles ifrån
sjelfva grundsatsen. Om man i stället fasthållit den och följt dess
naturliga utveckling, med ändamål att rättvist fördela tungan af
besväret, så skulle utan tvifvel en jordägare, om än han fått ett
dubbelt så stort vägstycke att underhålla, än som efter delnings-
grund rätteligen honom tillkom, ändock fått behålla det nära sin
gård, och mot ersättning för öfverskottet af den, som t. ex. fått
ingen lott af den allmänna vägen på sina ägor. Fördelen af grund¬
satsen skulle sålunda tillflutit båda och det nu så allmänt rådande
missnöjet ej hafva upkommit. För att ännu mera förtydliga min
mening, må det tillåtas mig alt upställa ett konkret exempel.
Om jag antager att underhållet af en famn väg kostar 2 Rdr för
den, som har sitt vägstycke aflägset, men endast 1 Rdr för den,
som har sin väglott på egna ägor, och att den sednare åtoge sig
att för l-J- Rdr famnen underhålla den del af de genom hans ägor
löpande vägar, som ej å hans andel i väghållningsskyldigheten sig
belöpte, så gjorde denne sig en vinst af £ Rdr per famn, under
det att den aflägset boende, som gaf denna ersättning af Rdr,
äfvenledes erböll en vinst af ^ Rdr, enär väg-underhållet skulle
hafva kostat honom 2 Rdr famnen, om han nödgats sjelf bestrida
detsamma. Med den som funne sig och sitt arbetsfolk allt för
mycket besvärade af ett om än vinstgifvande underhållsbestyr af
andras väg, kunde angränsande grannar dela detsamma.
Att fördelen af att hafva sitt vägstycke på egna ägor eller
nära intill desamma är ganska stor, har hvar och en som äger
jordbruk nogsamt insett. Många dagsverken blifva derigenom be-
spnrda; man behöfver ej hafva sitt folk och sina dragare ute i
svårt väder eller väglag, utan uphör med och återtager arbetet när
man behagar, man framför väglagningsämnen under passande årstid,
man uptäcker genast en å vägen upkommen skada, förekommer
eller botar den derföre med mindre kostnad, m. m. d. Jag för
min del anser, att den väg jag nu anvisat, är den enda hvarpå
man kan bomma till det åsyftade målet, eller lindring i tyngden
af jordbrukarnes vägunderbållningsskyldighet. Jag påstår, att denna
tyngd skulle på detta sätt blifva till nära hälften förminskad med
det att man återginge till våra gamla lagar, på en sann praktisk
princip byggda stadganden. Det Betänk., hvarom vi nu öfverlägga,
är deremot till den grad opraktiskt, att det väcker förundran
huru det kunnat afgifvas från de män som deltagit i ärendets
behandling, och från hvilkas antal jag med nöje undantager Gr.
Sparre samt de öfrige som deremot sig uttryckligen reserverat.
Ibland annat bär stadgandet, att vägpenningar skola erläggas vid
ankomsten till hvarje härad, vittne om en temligen stor okunnig¬
het, enär man, tvärt emot verkliga förhållandet, tyckes hafva före¬
ställt sig, att öfver hela Riket vägunderhållningsskyldigheten vore
fastställd endast häradsvis. Det finnes ju orter der denna skyl¬
dighet är fördelad länsvis, och på sådana orter komma de svårig¬
heter Gr. Liljencrantz i afseende på upbörden af vägpenningar
442
Den 2 Maj.
redan omtalat, att i ännu högre grad inträffa. Ekon.Utsk. har
vid denna Riksdag varit sysselsatt med det nyttiga ärendet att
söka befria oss från skyldigheten att vid inrikes resor vara för¬
sedda med pass, men om dess nu afgifna förslag antoges, så klefve
det alldels nödvändigt att hafva sådana eller något dylikt, för att
dermed styrka sin bostadsort.
För att bevisa förslagets fullkomliga oanvändbarhet inom vårt
land, behöfver jag ej öka antalet af de redan gjorda anmärkn:ne,
utan inskränker mig till den begäran, att Betänk, måtte blifva i
dess helhet återremitteradt, och vågar jag tillika uttala den för¬
hoppning, 8tt Utsk:n vid sakens förnyade pröfning måtte åt hvad
jag nu anfört skänka något afseende.
Frih. Raab: Det är egentligen frågan om vägpenningar
erläggande som nu är föremål för vår öfverläggning. Hvad nu
denna fråga beträffar, så vill jag för min del icke så hardt som
en föregtde talare lägga Utsk:n till last, att de afgifvit det i den
nu föredragna punkten intagna förslag. Utslcn hafva otvifvelak¬
tig! dermed menat väl, men då ingen af dess ledamöter synes
vilja taga förslaget i försvar, torde vi få antaga att de sjelfva från
början betraktat det såsom ett »enfant perdu.» Förslagets olämp¬
lighet är redan till fullo ådagalagd genom de svåra anmärkmr
som emot detsamma blifvit framställda, och hvartill jag endast
vill lägga några få. Det heter i 2:dra punkten af förslaget:
»Beslut om en sådan förändring i väghållningsskyldighetens utgö¬
rande skall anses fattadt, der af tillstädeskomna v äg hS 11 n i n gsskv 1 -
dige två tredjedelar, som derjemte till enahanda andel i nämnda
skyldighet deltaga, sig derom förenat.» Detta mom. förutsätter
således, att så många väghållningsskyldige skulle tillstädeskomma,
att |-:delar af dem representerade |:delar af ali väghållningsskyl-
digheten inom häradet; men den sorn något känner huru det plä¬
gar tillgå vid allmänna sammankomster, skall nogsamt inse, att
det är nästan otänkbart att så många väghållningsskyldige skulle
vid sammanträdet inställa sig att de utgjorde |-:delar af hela väg¬
hållningslaget, och än mera otänkbart är det, att af de tillstädes-
komne få en majoritet som svarade för |:delar af detsamma. I en
annan punkt heter det, att bland dem som skulle vara befriade
från vägafgifters erläggande, vore militäre och civile embets- och
tjenstemän då de i tjensteärenden färdas. Jag frågar nu: huru
vill man begära att en grindvaktare skall taga reda på, om en
resande tjensteman är stadd i tjensteärende eller icke? Derjemte
får jag anmärka, att det synes mig vara obilligt att ej tillåta
presten utan afgift resa lill kyrkan eller i något annat tjenste¬
ärende.
Om jag än vill medgifva, att det låter ganska rationelt, att
den som sliter vägen eller den vägfarande äfven skall underhålla
densamma, så anser jag dock det icke vara rådligt att beträda den
väg Utsk:n oss anvisat. I Tyskland glädjer man sig allmänt der¬
öfver, att man blifvit befriad från vägpenningar erläggande, och
jag kan ej finna att vi böra belasta oss med något, som i andra
Don 2 Maj.
443
länder redan blifvit såsom otjenligt utdömdt. Då dessutom allmo¬
gen utgör den öfvervägande mängden af trafikerande, skalle Sfven
största delen af afgiftsbeloppet komma alt drabba allmogen, som
således ej finge någon betydligare lättnad genom inrättningen.
Dertill kommer, att för densammas uprätthållande erfordrades må¬
hända ett par tusen personer såsom bomvaktare, hvilka ganska väl
behöfde tagas i anspråk för våra jernvägs-anläggningar.
Ehuru jag således ej kan antaga det nu afgifna förslaget,
vill jag dock ej ingå på den åsigten, att förslaget helt enkelt
skall afslås, utan att något annat sättes i dess ställe. Jag vill
dock upriktigt tillstå, att jag icke tilltror mig att kunna utfinna
något fullt lämpligt förslag, och jag måste äfven, lika med andra
talare, förklara, att jag anser att delta onus svårligen lärer kunna
skiljas från jordbruket samt att väghållningens uplåtande på entre¬
prenad i allmänhet skulle komma att kosta mera än dess bestri¬
dande genom natura prsestationer. Mig synes emellertid att, om
alla så väl landsvägar som härads- och socknevägar gemensamt,
efter en förutgången ordentlig taxering, ånyo fördelades inom hä¬
radet, så skulle följden blifva att jordägarna kunde få sina väg¬
stycken, om ej på egna ägor, dock vida mindre aflägsna än nu
då hvardera slaget af väg delas för sig. Jag anser att Hr Kib-
bings förslag, att hvar och en jordägare skulle underhålla vägen
öfver sina ägor, icke är rättvist. Enl. detta förslag skulle t. ex.
en egendom ej långt ifrån Stockholm få att underhålla en väg¬
sträcka af |:dels mil den mest befarna väg i hela landet. Om
ägaren ensam skulle underhålla hela denna sträcka, finge han
underhålla ett dubbelt större antal dragare än nu och tillsläppa
en ansenlig mängd dagsverken, så att han kunde med fog beklaga
sig öfver att blifva alltför hardt och orättvist betungad.
Men uti denna fråga förekommer en omständighet, som i
främsta rummet måste afses, ett missförhållande, som företrädesvis
måste rättas, derest vi vilja förskaffa oss goda och väl underhållna
vägar. För det närv:de förstår merändels hvarken den sorn skall
underhålla vägen, eller kronobetjeningen som skall hålla upsigt
öfver vägarnes beskaffenhet, huru en väg skall lagas. I allmänhet
tillgår det dermed sålunda, att en massa grus utköres på vägen
och der påfylles, dervid man ej är så noga om det stycket som
behöfver mycket grus får alltför litet, och det som beböfver litet
får alltför mycket. Icke heller hållas dikena på vägarnes sidor
i behörigt skick och några underjordiska diken för vattnets afle-
dande finnas på högst få ställen, ja måhända ingenstädes. Allt
sådant underlåtes i brist på kunskap om rätta sättet att under¬
hålla en väg. Jag för min del hyser den öfvertygelse, att den
bästa hjelp till vägbållningsskyldighetens fullgörande, som en jord¬
brukare kunde få, vore den, att Staten, på sätt Hr von Seth före¬
slagit, tillsatte skicklige personer, som ägde att hafva upsigt öfver
vägarnes beskaffenhet och förordnade huru de bristfälliga skulle
bäst iståndsätta.?, så alt jordägarnes skyldighet inskränktes dertill
att hafva erforderliga väglagningsämnen till hands och lemna ar¬
betsbiträde till desammas användande. Om vi vid denna Riksdag
444
Den 2 Maj.
kur.de komma så långt med saken, vöre i min tanke en icke ringa
fördel för jordbrukarne vunnen.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Ibland de onera
som f. n. betunga jordbruket, är väghållningsskyldigheten utan
tvifvel ett af de största. Denna skyldighet är jemväl otvifvelak-
tigt mera tryckande i den mån det vägstycke som skall under¬
hållas, är längre aflägset från den underhållningsskyldiges bostad.
Det är äfven gifvet, att den jordbrukare, som ej förstått att ställa
sig väl med kronobetjeningen, kan blifva utsatt för ganska stora
trakasserier från deras sida med afseende på fullgörandet af detta
åliggande. Det finnes dock ett sätt att i betydlig mån afhjelpa
denna olägenhet, hvilket sätt en föreg:de talare redan vidrört.
Att detta sätt ej blifvit af Utskin taget i öfvervägande, förundrar
mig så mycket mera, som detsamma utgjort föremål för en sär¬
skild motion i detta ämne. Motionären är Frih. Stael von Hol¬
stein, hvilken ibland annat föreslagit: »att hvar och en jordägare,
genom hvars ägor allmänna vägar framlöpa, skulle få hela det
vägstycke som honom ålåge att underhålla, sig t i 11 delad t inom sina
ägor.» Om det stadgades, att hvarje väghållningsskyIdig skulle
såvidt ske kunde få sin väglott inom sina ägor eller så nära dem
som möjligt, så tror jag, att de olägenheter som f. n. äro för¬
knippade med denna skyldighets fullgörande skulle till en stor
del försvinna, och om det derjemte stadgades, att för underhållet
af de vägstycken, som icke kunde på detta sätt fördelas, skulle
de väghållningsskyldige erhålla skäligt bidrag, dock ei på det sätt
Utsk:n föreslagit, utan sålunda, att de vägpenningar som upburos,
skulle uteslutande användas till dessa vägstyckens underhåll; skulle
jag tro att det åsyftade ändamålet eller lindring uti det ifråga-
v:de besväret, vore nästan helt och hållet vunnet.
Man har visserligen emot förslaget om vägpenningar upta-
gande anmärkt, att upbördsmännen hade svårt att veta huruvida
en tjensteman vore stadd i tjensteärender eller icke, men om man
ej fritoge någon tjensteman från vägpenningars erläggande, så vöre
ju denna svårighet häfven.
Man har äfven invändt, att det till största delen skulle blifva
bemmansägarne sjelfve, som finge erlägga dessa vägpenningar och
sålunda företrädesvis belastas med kostneden för vägarnes under¬
håll. Denna invändning må äga sin riktighet, men lika riktigt
är det, att vid sådant förhållande komme den, som oftast before
vägen, att mest bidraga till densammas underhåll; och fullgörande
af detta onus blefve såmedelst rättvisare fördeladt.
Jag för min del får anhålla om återremiss af Betänk., på det
att Utsk:n måtte komma i tillfälle att till besvarande uplaga Frih.
Stael von Holsteins motion och derjemte taga i öfvervägande de
anmärkmr, som emot Betänk, förekommit.
Gr. Sparre: Jag ämnar icke ingå i något försvar för tJtskms
Betänk., emot hvilket jag afgifvit reservation och hvilket jag i
denna punkt helt och hållet ogillar, men jag har ansett mig böra
Den 2 Maj.
445
till besvarande uptaga den siste varde talarens anmärkn., att Utskin
icke skola hafva yttrat sig öfver Frih. Stael von Holsteins motion.
Orsaken dertill är belt enkelt den, att sedan Utsk:n ingått på den
banan, att vägpenningar skulle för vägarnes underhåll uptagas,
och tillika ansetts att bommarne icke borde sättas alltför nära
hvarandra utan endast vid härads-gränserna, så lät det ej sig der¬
med förena, att, på sätt Frih. Stael von Holstein föreslagit, väg-
indelningen skulle ske socknevis och hvarje jordägare få sin väg-
lott så vidt möjligt på egna ägor. Då vägpenningar skulle uptagas,
så måste det blifva ett visst distrikt som ägde att dem upbära,
och man kunde ej göra detta distrikt så litet som en socken,
emedan man då hade kommit till ett med Utsk:ns åsigt stridande
resultat, nemi. att de vägfarande ej borde alltför ofta hindras af
bommar. Detta är orsaken hvarföre Utskrn ej till särskild pröf¬
ning uptagit Frih. Stael von Holsteins förslag, hvilket naturligtvis
förföll i och med detsamma Utskin antog förslaget om vägpennin¬
gar uptagande. Skulle R. o. Ad. besluta en återremiss af denna
del utaf Betänk, och således ogilla principen om vägpenningars
erläggande, så blifver tiden inne för (Jtsk:n att ingå i pröfning
af Frih, Stael von Holsteins motion.
Hr Ribbing: En föreg:de talare har visserligen sagt, att
det skulle kunna hända att ett eller annat hemman blefve alltför
mycket betungadt af väghållningsskyldigheten inom egna ägor,
derest vägsträckan vore alltför lång; men man bör ihågkomma
hvad jag redan yttrat, att denna tunga kunde lindras derigenom,
att, som hemmanet alltid måste hafva grannhemman, ett från hvil¬
ket vägen kommer och ett dit den går, så kunde vägsträckans
underhåll på alla tre fördelas. För öfrigt har jag vid afgifvandet
af mitt förslag förutsatt, att öfverenskommelse ang:de väghållnings¬
skyldigheten alltid skulle tillvägabringas genom kommunal-styrel-
serna, och jag för min del är ganska viss derpå, att de som nu
vidkännas olägenheten att hafva sina vägstycken långt aflägsna från
deras bostäder, skulle vara ganska belåtna med en förändring, som
visserligen för somliga medförde större vägunderhåll, men gåfve
dem ersättning derför med hälften utöfver sjelfva underhålls-kost-
naden och derjemte förde deras egna vägstycken hem på ägorne.
Hr Printzensköld, Carl: Det lönar i sanning ej mödan
att här orda om nyttan eller skadan af vägpenningars införande,
enär Utslcns förslag härom redan blifvit af två Stånd förkastadt,
och frågan således förfallit. Icke heller anser jag det vara nödigt
att öfverlägga om den delen af förslaget som rörer vägunderhåll-
ningsskyldighetens ställande på entreprenad, enär denna tanke är
opraktisk och dess genomförande skulle leda till orättvisor, ty om
t. ex. en väghållningsskyldig hade med mycken kostnad försatt
sitt vägstycke i godt skick, under det att en annan förfarit på
ett alldeles motsatt sätt, eller om den ene, som hade en bro på
sin väglott, låtit med stor kostnad ombygga den från träd till sten
för att sålunda i framtiden minska sin vägunderhållskostnad;
446
Den 2 Maj.
skulle, derest hela vägunderhållet ställdes på entreprenad, dessa
hans nedlagda kostnader ej gagna honom eller räknas honom till
godo, utan han måste efter sitt ägande hemmantal deltaga i entre¬
prenadsumman lika väl som den, hvilken försummat att underhålla
sin väglott eller ej derå nedlagt någon synnerlig kostnad.
Hr Ribbings förslag att fördela vägunderhållningsskyldigbeten
socknevis synes mig icke heller vara antagligt. Det finnes orter
inom landet, der det icke ens är möjligt att med iakttagande af
rättvisa fördela denna skyldighet häradsvis, utan der man måste
taga närgränsande härader till hjelp, hvilket den Landsh., som i
denna fråga sig yttrat, torde kunna vitsorda. Inom Stockholms
län finnes nemi. ett härad, hvilket genom allmänna vägars under¬
håll är till den grad betungadt, att flera socknar inom ett annat
härad måst åläggas att deltaga i först omnämnde härads vägunder¬
håll, som är så kostsamt, att ett enda hemman får för underhållet
af ett 100 famnars vägstycke betala ända till 12 Rdr Bko om
året. Härutaf torde man finna, att otaliga svårigheter och binder
upresa sig emot förslagen att förändra de grunder, hvarefter den
ifrågav:de skyldighetens f. n. utgöres, och jag för min del anser,
att man gjorde klokast i att afvakta jernvägarnes tillkomst, innan
man företoge sig att förändra de grunder som nu gälla för de
allmänna vägarnes underhållande, hvarföre äfven jag tillstyrker
lt. o. Ad. att afslå den nu föredragna punkten.
Gr. Liljencrantz: Om till återremiss af punkten icke fin¬
nes någon annan anledn. än den af Hrr Ribbing och Cederschiöld
framställda, så måste jag för min del bestrida vidtagandet af en
sådan åtgärd. Det är nemi., på sätt den siste värde talaren ganska
riktigt anmärkt, alldeles omöjligt att verkställa en rättvis vägdel-
ning socknevis. Vi hafva trenne slag af allmänna vägar, nemi.
landsvägar, häradsvägar och socknevägar, samt dessutom enskilta
vägar eller s. k. utfartsvägar, hvilka sednare underhållas endast
af de hemman som deraf äga behof. Underhållskostnaden för
dessa vägar är mycket olika, och derföre iakttages det vanligen
vid alla vägdelningar, alt landsvägar, härads- och socknevägarne
skiljas från hvarannan, hvarefter oftast så sker att häradets samt¬
lige hemman få till underhåll anvisade vissa delar af lands- och
häradsvägarne då åter socknevägens underhåll blefve socknens en¬
sak. Någon gång händer det visserligen, att samtlige de olika
slags vägarne, efter förutgången gradering, delas i ett sammanhang,
och detta sätt medför den fördel, att jordägaren får sin väglott
på ett ställe, men gör det derföre ingalunda för honom ens oftast
omöjligt att få väglotten inom egna ägor; ty om än en del jord¬
ägare hafva sina ägor genomskurna af allmänna vägar, finnes det
en större del af jordägare, hvilkas ägor ligga på sidan om vägarne
på större eller mindre afstånd derifrån, hvarföre de äfven måste
åt sig uptaga s. k. utfartsvägar. Detta oaktadt äro de sistnämnde
jordägarne skyldige att deltaga i underhållet af de allmänna vä¬
garne, och måste således få sina vägstycken på andras ägor.
Ren 2 Maj.
447
Hvad förslaget att ställa vägunderhållet på entreprenad vid¬
kommer, så får jag säga, att jag skulle anse mig skyldig till en
försummelse, om jag ej begagnade detta tillfälle att meddela R. o.
Ad. den erfarenhet jag i detta hänseende äger. Den siste värde
talaren nämnde, att en socken inom ett härad i Stockholms län —
han menade troligtvis Sorunda socken af Sotholoss härad — vore
så belungadt med vägunderhåll, att den till och med är ålagd att
deltaga i underhållet af inom annat härad på många mils afstånd
belägen allmän landsväg. Sanningen häraf kan jag vitsorda och
får tillika nämna, att för flera år tillbaka ställdes underhållet af
nämnde sockens andel i förenämnde väg, utgörande ungefär en mil,
på entreprenad emot en årlig underhållssumma af GOO Rdr Bko;
men att, efter entreprenadstidens slut, entreprenaden ej kunde för¬
nyas med mindre dubbla summan eller 1,200 Rdr Bko skulle er¬
läggas. Jag har äfven någon erfarenhet af hvad underhållet af en
allmän landsväg kostar, då detsamma ej är ställdt på entreprenad
utan bestrides af allmänna medel. För underhållet af vägen emellan
Stockholm och Drottningholm, utgörande något mera än |:dels
mil, äro anslagne 670 Rdr Bko och dermed har vägen hittills
kunnat underhållas, ehuru den är ganska bred. Häraf ville jag
draga den slutsats, att då underhållet af en allmän väg är öfver-
lemnadt åt en offentlig myndighet och således ej är föremål för
spekulationen, såsom händelsen är då vägunderhållet öfverlåtes åt
en entreprenör, kan underhållet bestridas för vida bättre pris;
men visst är, att underhållet blifver minst kostsamt då det bestri¬
des af jordägarne sjelfva, do der kunna bättra vägarne eller för¬
bereda deras underhåll å de tider då andra göromål dertill lemna
rådrum.
Af hvad jag nu haft äran anföra, torde R. o Ad. finna att
jag icke anser någon anledn. till punktens återremitterande före¬
finnas, hvarföre jag förnyar min anhållan om afslag derå.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Enl. min åsigt hafva
do sammansatta Utsk:n alltför lindrigt afTärdat en fråga, som onek¬
ligen är af den största vigt. Ty det torde vara klart för en hvar
att det icke är möjligt att fortfarande bibehålla samma föreskrif¬
ter om allmänna vägars underhåll, som under en tid af flera hun¬
drade år varit gällande, utan alt desamma måste på ett eller annat
sätt modifieras och rättas efter nuv:de, mycket förändrade förhål¬
landen. Man har vid frågans behandling icke tagit i betraktande
att lagen föreskrifver, icke allenast att vägarnes underhåll åligger
hemmanen i allmänhet, utan äfven att detta underhåll skall be¬
stridas häradsvis och efter hemmantalet. Af detta stadgande kan
verkligen upkomma en ganska stor orättvisa för åtskilliga hemman,
enär de derigenom kunna blifva betungade med en vida svårare
vägunderhållningsskyldighet än de tillförene varit nödsakade att
vidkännas. Andra skaller på jorden kunna väl vara i större eller
mindre mån betungande, allt eftersom det ena hemmanet är sämre
än det andra; men dessa skatter äro dock sådana, som för en
längre tid tillbaka blifvit hemmanen åsätta och vid hvilkas utgö¬
418
Deli 2 Maj.
rande till elt bestämdt belopp man således vant sig, men med
vägunderbållningsskyldigbeten kan det förhållande inträffa, att ett
hemman kommer att för dess bestridande vidkännas en kostnad,
som öfverstiger icke allenast den kostnad dess andel i vägunder¬
hållet förut medfört, utan äfven hemmanets förmåga att bära denna
kostnad. Om man antager att Sverige i den närmaste framtiden
kommer att genomkorsas af ett nät med jernvägar, så blifver deraf
enl. all sannolikhet en följd, att inom åtskilliga vägbållningsdistrikt
flera nya vägar måste uptagas med betydligt ökad väglängd att
underhålla, och om detta inträffar i trakter der hemmanen äro
små, kan det lätt hända att dessa små hemman få en vägunder-
båilningsskyldighet, som icke blott blir mycket större än de haft
förut, utan som de omöjligen kunna bära. Det kan dock icke
vara med rättvisans fordringar förenligt, att dessa små hemman,
mera än kanske mycket större och med mindre utskylder betun¬
gade hemman i andra delar af landet, skola blifva i högre grad
af deras vägunderhållningsskyldighet betungade, derföre att, till
följd af förändrade förhållanden, nya vägar måste uptagas och
underhållas just i den trakt der de äro belägna.
Man måste således, i min tanke, allvarsamt vara betänkt uppå
utvägar att lindra eller åtminstone förekomma den alltför ojemna
tryckningen af denna på jordbrukarne alltmer och mer tyngande
börda. Att många svårigheter härvid skola upstå är naturligt,
och jag tilltror mig ingalunda att nu kunna framställa ett lämp¬
ligt sätt för frågans lösning. En mängd motionärer hafva dock
framkommit med sinsemellan i större eller mindre mån olika
förslag, hvaraf hvart och ett för sig ej torde vara antagligt; men
flere af dessa förslag innehålla dock, i min tanke, åtskilligt som
torde förtjena att tagas i betraktande. Jag anser derföre det vara
skäl att återremittera hela Betänk, till Utsk:n, och derest de ej
skulle kunna finna något antagligt sätt att vinna ändamålet elier
lättnad i väghållningsskyldigbeten, hemställer jag, huruvida det
ej skulle vara lämpligt att ingå till K. M. med en underd. an¬
hållan om upgörande af något förslag i detta hänseende. Om man
än anser sig ej kunna frångå principen, att vägunderhållnings-
skyldighelen skall hvila på jorden, så torde man dock kunna ut¬
finna ett sätt för denna skyldighets rättvisare fördelning, t. ex.
genom att föreskrifva, att vissa större vägar skulle underhållas
länsvis genom åtagna kommunalskatter, m. m. s.
Jag slutar med att uprepa hvad jag i början af mitt anförande
yttrade, eller att frågan är af alltför stor vigt för att den skulle
kunna helt och hållet skjutas åsido, hvartill jag torde få lägga,
att vid en tid då man är betänkt uppå att med stormsteg skynda
till det efterlängtade målet att få jernvägar i landet, bör man
äfven taga i öfvervägande det inflytande, som dessa anläggningar
troligen komma att utöfva icke blott på våra nuv:de kommunika-
tions-anstalter utan äfven i många andra riktningar inom vårt
samhälle; men man tyckes i sanning glömma bort allt annat
som dermed nära sammanhänger och endast tänka på sitt älsklings¬
ämne, de storartade jernvägsanläggningarne.
Hr
Den 2 Maj.
449
Hr Cederschiöld: Jag har icke, på sätt en talare för¬
modat, ifrågasatt, att hela den vägsträcka, som genomlöpte en
egendom, om den än voro ända till en mil lång, skulle under¬
hållas af egendomsinnehafvaren, utan jag har endast förenat mig
uti Frih. Stael von Holsteins förslag, som hufvudsakligen åsyftar
att hvarje jordägare skulle få det vägstycke som honom ålåge att
underhålla, så vidt ske kunde sig tilldeladt inom egna ägor. Följ¬
aktligen skulle jordägaren erhålla hvarken större eller mindre väg¬
sträcka än eljest å honom sig belöpte, och allt det öfverskott af
väg, som ej kunde på detta sätt fördelas, skulle blifva ett com-
mune bonum eller, rättare sagt, malum för socknen eller häradet,
som ägde att till dess underhåll förskaffa sig medel genom upta-
gande af vägpenningar eller på något annat sätt. Om man vid-
toge en sådan förändring i väghållnings-bestyret, så tror jag för
min del att man Lomme rättvisan närmare än som nu är fallet,
enär det väl icke kan förnekas innebära en ganska stor orättvisa,
att ägaren af en liten hemmansdel skall vara skyldig att under¬
hålla en vägsträcka på kanhända en mils afstånd från hans bostad,
under det att innehafvaren af en större egendom har den fördelen
att hafva sin väglott på egna ägor eller helt nära desamma.
Hr Printzensköld har riktat sin tanke på jernvägarne och
yttrat den åsigt, att så snart vi få våra jernvägar färdiga så för¬
svinna de nu öfverklagade olägenheterna af väghållningsskyldigheten.
Härvid ber jag att få tillkännagifva, att det var mig alldeles ovän-
tadt att Hr Printzensköld skulle vara en så ifrig anhängare af
jernvägssaken, att han tyckes vilja gå längre än de som eljest
ansetts vara häftigast angripna af jernvägsfebern, och hvilka dock
icke lära föreställa sig att vi skola få jernvägar öfverallt i hela
riket, så att alla andra vägar blifva obehöflige, hvarföre jag ock
måste anse Hr Printzensköld i detta fall vara en riktig ultras.
Jag anser mig ej böra frångå den åsigt jag nyss yttrade,
eller att Betänk, bör återremitteras, och jag föreställer mig att
då det säkerligen ej fattas de sammansatta Utslcn god vilja, de
nog skola utfinna en bättre utväg till olägenheternas afhjelpande
än den här föreslagna. Enl. hvad man sagt, hafva visserligen två
Stånd redan afslagit denna punkt, men jag tror att om Utsk:n,
efter frågans förnyade uptagande, afgåfve ett antagligt förslag, deri
något af dessa Stånd skulle vara villigt att antaga en inbjudning
att godkänna det sednare förslaget, och i sådant fall hade vi kom¬
mit till något resultat i en fråga, som utan tvifvel är af ganska
stor vigt.
Hr Printzensköld: Det vore sannerligen ön sk ligt, att
Hr Cederschiöld hade funnit för godt att afhöra mitt förra yttran¬
de med större upmärksamhet än som måtte hafva varit fallet, ty
i sådan händelse hade han troligtvis ej påbördat mig sådana be¬
synnerliga yttranden, som han i sitt sista anförande förmenat mig
hafva fällt. Han skulle nemi. då hafva funnit, att jag förklarade,
att jag ansåge de grunder, efter hvilka de allmänna vägarne nu
underhållas, f. n. vara de enda riktiga samt att man derföre borde
V H. 29
450
Den 2 Maj.
bibehålla desamma intill dess förhållanderne, genom verkställigheten
af de påtänkta jernvägs-anläggningarne blefve förändrade. Jag
förmodar, att ingen af detta mitt yttrande anser sig kunna draga
den slutsats, att jag vöre bekajad med den allt mer och mer sig
kringgripande jernvägsfebern och således ännu mindre att jag, på
sätt Hr Cederschiöld behagat uttrycka sig, vore en Ultras i jern-
vägsfrågan.
Med detta svar till Ilr Cederschiöld, öfvergår jag till bemö¬
tande af Hr Mannerskantz’s yttrande. Såsom delta yttrande af
mig upfattades, röjde detsamma föga bekantskap med de lagar och
författningar, som i afseende å väghållningen äro gällande, ty om
den värde talaren deraf ägt tillräcklig kännedom, hade han ej
kunnat framkomma med det påslåendet, att hemmanen i den
trakt, der nya vägar blifvit anlagda, skulle med deras underhåll
ytterligare betungas. Så är icke förhållandet, ty om en hemmans¬
ägare finner sig vara af vägunderhållnings-skyldighet hårdare be¬
tungad än andra hemmansägare i häradet, äger han, enl. lag, rätt
att anmäla saken hos K. Bef:h:de och begära jemkning och rättelse
i vägdelningen. K. Bef:h:de remitterar derefter saken tili laga
undersökning vid vederbörande Häradsrätt och om derigenom ut¬
rönas, att klagomålet är befogadt, så är det K. Bef:h:des skyldighet
att förordna om den rättelse i vägdelningen, som för missförhål¬
landets undanrödjande är af nöden. Genom delta sätt att till-
vägagå, orhålles det resultat, Hr Mannerskantz åsyftat, eller att
väghåilnings-skyldigheten bl ifver på rättvisa och billiga grunder
emellan hemmansägarne fördelad. En hvar torde inse, att det är
orimligt ätt fordra, att väghållningen skall vara, att så säga på
tummen, lika fördelad på de väghfi11 nings-sky 1 dige hemmanen, ty
ehuru de kedjor, hvarmed upmätning verkställes, äro på tummen
lika med hvarandra, måste dock, ifall ett längre vägstycke upmä-
tes af tvänne landtmätare, alltid någon differens i mätningens re¬
sultater förefinnas.
Om man än å ena sidan anser sig böra behjerta den tunga,
som det ifrågavaride besväret lägger på jordbrukarne, så bör man
dock ej å andra sidan förbise, att då jordbrukarne förvärfvade sig
eganderätten til! sina hemman, var detta onus dermed förenadt
och måste således såsom en laglig skyldighet bäras, intill dess
förändrade förhållanden göra en förändring deri nödvändig. Ett
sådant förhållande kan komma att inträffa ifall jernvägar i en mängd
riktningar blifva anlagda, och då är äfven tiden inne för de hem¬
mansägare, som blifva alltför mycket betungade genom skyldigheten
att underhålla de i vida större skala än förut befarna vägarne i
jernbanornas grannskap, att anmäla deras betryckta ställning hos
vederbörande, och sålunda vinna den lindring, som ulan tvifvel
bör dem tillkomma. Men att deremot bygga en hel plan till ett
förändradt system för vägarnes underhåll på den förutsättning, att
jernvägar skola komma att genomskära hela landet, anser jag vara
hvarken nödigt eller nyttigt, och förnyar fördenskull min anhållan
om propos. å afslag på Betänkit.
Den 2 Maj.
451
Gr. Liljencrantz: Hr Mannerskantz har utgått från den.
synpunkten, att till följd af de bivägar, som måste anläggas för att
förena de allmänna vägarne med de jernvägar, som kunna komma
att anläggas, hemmansägarne i jernvägarnes grannskap skulle kom¬
ma att af deras vägunderhållnings-skyldighet så betungas, att de
ej förmådde bära denna ökade börda. Men nu för tiden är likväl
icke förhållandet sådant, att hemman eller socknar så obetingadt
och för andras beqvämlighet kunna åläggas att anlägga och under¬
hålla några nya vägar, fastmera möta sådana frågor de största
svårigheter, och der nya vägar anläggas, måste de i allmänhet afse
socknens egen fördel, eller ock torde både anläggningskostnad och
underhåll komma att besörjas af Staten.
Samme talare har yttrat, att ett förhållande, som fortvara!
under flere sekler, icke vidare borde äga rum. Jag för min del
kan deremot ej finna det vara något skäl att förändra ett förhål¬
lande endast derföre att det är sekelgammalt. Påståendet, att väg-
bållnings-skyldigheten numera är i högre grad betungande än for¬
dom, torde icke heller hälla streck, ty man är, åtminstone i all¬
mänhet, öfverens derom, att detta onus var vida större på den
tiden, då några ångbålskommunikationer ej funnos, och det är
äfven kändt, att slitningen på do stora vägarne är mycket mindre
under de månader af året, då ångbåtstrafiken är i gång, än under
de öfriga månaderne. Om man derjemte tager i betraktande, att
vägarne genom sek elsi å n gt omsorgsfullt underhåll blifvit hårda och
således lättare att underhålla, torde man böra medgifva, att väg-
bållningsskyldigheten i sjelfva verket är mindre betungande nu än
då densamma lades på jorden.
Man har sagt, att Betänkit borde återremitteras, på det att
Utsk:n måtta komma i tillfälle att ånyo taga de i ämnet afgifna
förslag i öfvervägande och sederme.ra framlägga ett bättre förslag
än det nu ifrågav:de. Så vidt jag kan förstå, hafva Utsk:n redan
till pröfning uptagit alla motionerna i ämnet och deröfver afgifvit
det utlåt., att intet af dem vore antagligt, och vid sådant förhål¬
lande samt då Utsk:n sjelfva icke lyckats framställa något antagligt
förslag, så vågar jag åtminstone ej hysa den förhoppning, att om
blott Betänkit återremitteras, Utsk:n skulle kunna i en hast lik¬
som framtrolla ett fullt lämpligt förslag till ett förändradt ordnan¬
de af vägbållnings-skyldigheten.
Jag yrkar fortfarande afslag å punkten.
Gr. Sparre: Jag hör ej till doras antal, som motsätta sig
hvarje försök att lindra de besvär, som hvila på jordbruket, och
jag räknar mig icke heller till dem, som äro angripna af den här
omtalade moderna sjukdomen eller jernvägs-febern; men jag kan
detta oaktadt ej gilla den af Utsk:n hyllade åsigten, att vägarnes
underhåll bör bestridas genom uptagande af vägpenningar, en åsigt,
till hvars försvar icke någon talare här upträdt, om jag undan¬
tager Hr Cederschiöld, som dock endast till en ringa del biträdt
ett dylikt förslag. Då jag således har all anledn. att antaga, det
pluraliteten af detta Stånd hyser den tanke, att väghållnings-
452
Den 2 Maj.
skyldigheter) fortfarande bör vara fästad vid jorden, så torde det
vara öfverflödigt att om den ene eller andre principens företräde
vidlyftigt orda. Då vi framdeles komma till Utslcns utlåt, öfver
Hr von Seths motion, som igenfinnes i slutet af Betänk:t, så kan
det vara tid att taga i betraktande de särskildta utvägar, som
kunna finnas för beredande af ett bättre ordnande af väghållnings^
skyldigheten, och derest R. o. Ad. då skulle finna en återremiss
af denna del af Betänk:t lämplig, skall jag för min de| ej sätta
mig deremot. Hvad åter angår det nu ifrågavrde förslaget, så pch
då dess olämplighet af ingen bestrides, anser jag att R. o. Ad. ej
kan annat än afslå detsamma.
Hr Ribbing: Gr. Liljencrantz yttrade forsla gången han
hade ordet, att ehvad Utsk:n förbigått ett eller flere af motionä-
rernes förslag, så betviflade han dock att någon utväg för det
åsyftade ändamålets vinnande kunde finnas, utan trodde han der¬
före, att vägbållpings-skvldigheten måste fortfarande utgöras på
samma sätt som hittills. I sitt sednare anförande tyckes åter Hr
Gr:n antyda, att intet af de afgifne förslagen blifvit af Utsk:o
förbigånget. En annan talare, Hr Cederschiöld, har likväl visat,
att å Frih. Stael von Holsteins motion icke följt något bestämdt
svar, och då ingen af Utslcns ledamöter hafva motsatt sig en åter-
reraiss, så torde det få räknas till det ovanliga, om en sådan åt¬
gärd bestrides af andra.
Emot Hr Mannerskantz’s yttrande har Gr. Liljencrantz an¬
märkt, att väghållnings-skyldigheten nu för tiden vore snarare lin¬
drigare än tyngre jemförelsevis med samma skyldighet i fordna
tider. Jag anser motsatsen snarare öga rum och ber, till stöd för
denna min åsigt, få erinra, att till följd af de många nya bruk
.och fabriker, som på sednare tiller flerestädes blifvit anlagda, väg-
fiålln ings-skyldigheten blifvit mycket mera betungande än förut,
pnär de till nämnde anläggningar ledande vägar hastigare förslitas
genom de många och tunga fororna till och ifrån bruken, fabri-
kerne m. m.
Med anledn. af hvad Hr Printzensköld yttrat, att det stöde
den alltför mycket betungade väghållnings-skyldige fritt att genom
anmälan hos vederbörande få missförhållandet rättadt, vill jag er¬
inra derom, att det deremot är förenadt med stora svårigheter att
åstadkomma förändring uti en redan fastställd vägdelning, hvarföre
äfven den vanliga åtgången på ansökningar derom blifver det be¬
slut, att någon förändring i vägdelningen ej kan mot de flestas
bestridande medgifvas, och målets fullföljd tili KainmarColhm meds
för, efter lång väntan, endast ökade rättegångs-kostnader, sig sjelf
och androm till varnagel att icke vidare göra dylika försök.
Hr Mannerskantz: Jag får till Hr Printzensköld hem¬
ställa, huruvida han på fullt allvar kan tro, att jag, som jag tror
han vet, under en temligen lång tid varit jordbrukare, icke skulle
hafva hämtat nog lärdom af erfarenheten för att kunna känna de
föreskrifter, som gälla för väghållnings-skyldighetens fullgörande!
Den 2 Maj.
453
flade Hr Printzensköld behagat skänka mitt yttrande en lika stor
upmärksamhet, som han tyckes fordra af andra ledamöter för sina
egna anföranden, hvilken fordran temligen tydligt uttalat sig i
hans nyss emot Hr Cederschiöld riktade förebråelse för oriktig
upfattning af hvad Hr Printzensköld behagat yttra; så hade Hr
Printzensköld utan tvifvel kunnat bespara sig att gifva mig den
undervisning i sättet att få rättelse uti en felaktig vägdelning,
som jag nyss hade det nöjet att afhöra. Jag talade nemi. icke
om förhållandet emellan hemman inom ett och samma härad eller
väghållnings-distrikt, ulan yttrade mig om förhållandet emellan
hemman uti olika härader eller olika traktor af landet. Då Hr
Printzensköld icke torde kunna bestrida, att, enl gällande för¬
fattningar, åtminstone såsom de i allmänhet tillämpas, alla hemman
inom ett härad skola deltaga uti underhållet af alla vägar inom
samma härad, så torde Hr Printzensköld äfven nödgas medgifva,
alt do möjligen små och med stor väghållnings-skyldighet besvä¬
rade hemmanen inom ett härad, hvarest nya vägar till följd af i
afseende på transport-rörelsens riktning, förändrade förhållanden
måste uptagas, blifva af väghållnings-skyldigheten mycket mera
betungade icke blott jemförelsevis till hvad de sjelfva förut af
ålder varit, utan äfven i förhållande till de kanske mycket större
och med skatter och onera vida mindre betungade, hemmanen i
ett annat härad eller väghållnings-distrikt, der inga nya vägar
behöfvas. Det var detta missförhållande, som jag i mitt förra ytt¬
rande åsyftade och hvilket, i min tanke, förr eller sednare måste,
till följd af omständigheternas oafvisliga kraf, rättas och afhjelpas.
Om man än anser sig ej kunna frångå den nu gällande principen,
att allmänna vägars underhåll är ett jorden åtföljande onus, måste
dock, i min tanke, de föreskrifter, som i afseende å denna skyl¬
dighets utgörande f. n. gälla, i väsendtlig mån modifieras, och jag
anser derföre, att en återremiss af frågan är nödvändig. Om den¬
na återremiss beslutes vid föredragningen af denna eller någon
annan del af Betänk:t. är mig likgiltigt, men jag tror, att den nu
ganska väl kan beslutas, ty derföre att R. o. Ad. ej kan gilla det
sätt att lösa svårigheterna, som Utskrn i denna punkt föreslagit,
måtte det väl stå R. o. Ad. öppet att återförvisa punkten, på det
att Utslcn måtte få tillfälle att föreslå ett annat och lämpligare
förslag i ämnet. Åtskilliga förslag härtill äro af motionärerne af-
gifnä, men de hafva alla blifvit undanskjutne, derföre att Utskrn
ansett sitt förslag kunna afhjelpa de nuvarrde bristerna. Och om
då nu Utslcs förslag blir af R. o. Ad. underkändt, må man väl
kunna påyrka att de af motionärerne framställda förslagen skola
komma under förnyad pröfning.
Frih. Raab: Vi hafva nu så länge kört på de illa grusade
vägarne, att vi hunnit blifva trötta och längta till målet. Jag
får derföre hemställa till de Hrr, som yrkat återremiss, hurdvidä
de icke skulle vilja afstå från detta yrkande i afseende å denna
punkt. Då vi hinna till Utskms Utlåt, öfver Hr von Seths motion,
kan yrkandet om återremiss deraf ju äga rum, dervid det torde
iöi
1) e n 2 M a j.
stå R. o. Ad. fritt att besluta, att den discussion, som nu pågår,
skall åtfölja återremissen till Utslcn. Du ingen ledamot yrkat bifall till
den nu föredragno punkten, så kan jag ej finna annat ån att R.
o. Ad. bör uttrycka sin åsigt om förslagets olämplighet genom ett
afslag.
Hr Printzensköld: Jag erkänner visserligen möjligheten
deraf, att jag orätt upfattat IIr Mannerskantz’s yttrande, och om
så verkligen är förhållandet, ber jag honom om ursäkt derför.
Skulle Hr Mannerskantz’s mening vara den, att t. ex. ett hemman
inom norra delen af Stockholms län kan till följd af nya vägars
uptagande derstädes blifva besväradt med större väghålinings-sky 1-
dighet än ett hemman i södra delen af samma län och att förden¬
skull en jemkning i väghållnings-skyldigheten inom hela länet bör
äga rum, så måsto jag bekänna, att skälen för denna mening äro
hämtade frun ett tämligen långt håll. Enl. nu gällande författ¬
ningar äger man icke rätt att anlägga en ny allmän väg och in¬
dela dess underhåll på hemmanen inom ett eller flere härad, förr
än vederbörande myndigheter förklarat, att denna väg är nyttig
och nödig icke för ett helt län, utan för det eller de härader,
hvarigenom vägen skulle framlöpa. Om den befinnes vara nyttig
för häradet, så bevisar detta, att häradet så framskridit i välstånd
och industriel utveckling, att det behöfver nya kommunikations¬
leder, och då gör äfven detta större välstånd en ökad v ä g hå 11 n i n gs-
sk yld ighet inom häradet föga kännbar. Att åter påstå, att derföre
att ett härad för sin förkofran och utveckling behöfver anlägga en
ny väg, ett annat härad, som ej af denna väg har det ringaste
gagn, skall i kostnaden för vägens underhåll deltaga, är en orim¬
lighet, hvarmed jag icke hade trott att Hr Mannerskantz kunnat
framkomma.
Propos. till bifall å Utsk:s ifrågavaride förslag blef först fram¬
ställd och besvarad med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hem¬
ställde om fl. o. Ad. behagade afslå detta förslag, samt sedan här¬
vid svaren utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han funnit Ja öfvervägande.
Utsk:s härefter förekommande yttranden 1 :o ang:de underhålls¬
skyldigheten af by- och enskilda utfurts-vägar, 2:o angrde Sven
Erssons motion om tillägg till 25 Kap. 8 § RyggaingaB:n och 3:o
ang:de de särskildta förslag, som blifvit väckte af Anders Larsson,
om sättet för vägars iståndsättande, samt af Olof Olsson, om tiden
för vägars förbättrande och deras besigtigande af vederbörande
kronobetjent, blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Då sedermera förekom Utsk:s yttrande, ang:de den af Hr von
Seth väckta motion, yttrade
Frih. Baab: Jag anhåller om återremiss af denna del af
Betänk. Jag vill visserligen ej påstå, att det behöfves en af Sta¬
ten aflönad Civilingeniör inom hvarje län, men tror dock det vara
temligen gifvet, att det egentligen är okunnigheten om rätta sättet
att laga vägarno, som är orsaken till dun stora kostnad, hvarmed
Deri 2 Maj.
455
defas underhåll f. n. Sr förknippadt. Jag tror derföre, att det
skulle medföra mycken nytta, om Staten underhölls skickliga per¬
soner, hvilka hade till åliggande att vägleda de väghållnings-
slcyldige vid vägars byggande och iståndsättande. Om vårt kom-
munal-väsende vore mera utbildadt lin f. n. beklagligtvis är för¬
hållandet, om, säger jag, en utvecklad kommunal-anda, ett lefvande
nit för kommunens angelägenheter hos oss funnes, så vöre Statens
mellankomst i delta likasom i så många andra fall alldeles obe¬
höflig, men så länge detta icke är förhållandet, föreställer jag
mig, att det vore bättre att för upsigt öfver vägarnes underhåll
hafva af Slaten aflönade personer, än att öfverlemna denna upsigt
åt en okunnig kronobetjening, som ofta väl förstår att trakassera
de väghållnings-skyldige, men lika litet som desse känner, huru
en väg skall behörigen iståndsättas. Om vi ej få upsigten öfver
våra vägar updragen åt sakkunnige personer, lå vi, i min tanke,
aldrig några goda vägar, utan måste låta den skandalen fortfara,
att vägarne i vårt land äro sämre än alla andra civiliserade
länders.
Jag anhåller om återremiss af denna punkt samt alt, om den
beviljas, discussionen öfver punkten om vägpenningarne måtte få
denna återremiss till Utsk.-n medfölja.
Hr Adelborg, And. Otto: För min del anser jag denna
fråga vara af den största vigt, hufvudsakligen derföre, att den af-
ser försöket att från jordbruket lyfta en börda, som nu hårdt tryc¬
ker hvarje jordägare, han må bo nära eller fjerran från vägen.
Det är naturligt att lättnader i detta afseende, de må tillväga-
bringas på hvad sätt som helst, ej till en början kunna upfylla
allas fordringar. De som bo nära vägarne, underhålla dem bäst
sjelfva, och göra det på det billigaste sätt, men de som bo långt
borta, hafva ovilkorligen en fördel uti alt få lösa sig från denna
börda. Herr von Seth har i sin motion yttrat sig om nyttan af
att ställa väghållningen på entreprenad och att det vore härigenom
som man skulle lyckas att lösa denna Gordiska knut. Jag in¬
stämmer med honom i denna åsigt och tror att man på detta
sätt kommer det sökta målet närmast samt får derföre anhålla om
återremiss af denna punkt, dervid jag anser mig böra reservera
11. o. Ad:s rätt att updraga åt Utslcn att vid frågans förnyade
behandling uptaga förslaget om väghållningens bestridande medelst
entreprenad.
Gr. Sparre: Jag har redan tillkännagifvit, att om R. o. Ad.
önskade någon återremiss i anledn. af delta Betänk., jag ansåge
att en sådan åtgärd rättast borde ifrågakomma vid den nu ->öre-
dragne punkten. Jag skall icke heller envist motsätta mig ett
«ådant yrkande, men jag kan ej underlåta att anmärka, att då
Frih. Raab, som begärt återremiss, tillika erkänt, att det under
nuvatude förhållanden voro föga alt hoppas på ett lämpligare ord¬
nande af väghållningen, det förefaller mig såsom skulle något egent¬
Den 2 Maj.
ligt skäl för återremissen helt och hållet saknas. Jag skulle tro,
att om vi finge en mera lämpligt ordnad kommunal-styrelse i s§
väl mindre som större skala, d. v. s. så väl kommunal-styrelse
som länsrepresentation, hvarom fråga vid denna lliksdag jemväl
blifvit väckt, så skulle ett af de lämpligaste föremålen för sådana
myndigheters verksamhet just blifva ordnandet af väghållningen.
Men innan dessa kommunala myndigheter blifvit inrättade och
trädt i verksamhet, väntar jag mig föga godt af förslaget att up-
draga tillsynen öfver vägarnes underhåll åt särskildta väg-direktörer
eller tillsyningsman. Jag måste tvärtom förklara, att jag tror, att
denna nya klass af tjenstemän skulle under nuvar:de förhållanden
föga uträtta, om ej uptaga löner, som tilläfventyrs ytterligare skulle
betunga de väghållnings-skvldige.
Beträffande Hr Adelborgs anmärkn., att Utskm icke uptagit
och besvarat Hr von Seths motion i alla dess delar, ber jag att
få erinra, att då Utskm afgifvit det förslag, att väghållningen skulle
bestridas genom uptagande af vägpenningar, så kunde Utskm natur¬
ligtvis icke bifalla Hr von Setbs motion i de delar, hvilka genom
Utskms nämnde beslut måste anses hafva förfallit. Detta är orsaken,
hvarföre Utskm ej tillstyrkt Hr von Seths förslag i vidsträcktare
mån än så vida det står i sammanhang med Utskms eget förslag.
Hr Cederschiöld: Jag för min del kan ej finna annat,
än att Utskm begått samma fel i afseende å Hr von Seths motion
som Utskm låtit komma sig till last i fråga om Frih. Stael von
Holsteins, eller att motionärens framställning ej blifvit uptagen
och besvarad. Denna anmärkn. torde åtminstone vara befogad i
afseende å den första och, i min tanke, vigtigaste punkten af Hr
von Seths motion, hvari han föreslår, att verkställigheten af alla
vägars förbättring samt tillsynen öfver deras underhåll måtte öfver-
lemnas åt dertill af kommunerne valde bestyrelser. Jag anser
detta sätt vara det rättaste och lända till en rättvis fördelning af
ifrågav:de onus och jag kan icke inse, att denna del af motionen
blifvit besvarad derigenom att Utskm tillstyrkt, att vägfarande
skola erlägga vägpenningar.
I allmänhet vill det synas mig, såsom hade Utskm i detta
Betänk, gått tillväga på ett temligen besynnerligt sätt. Så t. ex.
har Hr von Seth ibland annat föreslagit, att man skulle skaffa sig
medel för vägarnes underhåll genom att lägga en taxa på hästar,
och detta förslag besvarar Utskm med det yttrande, att åkerbruket
i flera landsorter skötes nästan endast med oxar. Jag hemställer,
huruvida det icke varit lämpligare att endast förändra ordet hästar
till dragare, så vida nemi. motionärens förslag eljest varit antag¬
ligt och något annat än det nyss anförda skälet icke funnits att
åberopa till stöd för detsammas förkastande.
Jag yrkar, att Betänk, måtte återremitteras, på det att Utskm
måtte taga i närmare öfvervägande Hr von Seths motion, att till¬
synen öfver vägarnes underhåll skall updragas åt af kommunerne
valda bestyrelser samt tillika afgifva yttrande öfver Frih. Stael von
Den 2 Maj.
457
Ilolsteins förslag, att hvarje jordägare skall få sin väglott inom
egna ägor oller så nära derintill som möjligt.
Frih. Raab: Gr. Sparre har dragit i tvifvelsmål, huruvida
något stöde att vinna genom en återremiss, då Ekon.Utsk. ännu
icke afgifvit sitt Utlåt, öfver de dit remitterade motionerna om
utvidgade kommunal-inrättningar i landet. Denna omständighet
torde snarare vara ännu ett skäl för återremissens beviljande, tv
om, såsom jag hoppas, Utsk. är benäget att afgifva ett förslag i
samma syftning, som nyssnämnde motioners innehåll, så är det
gifvet, att Utsk. skall vara villigt att ingå på Hr von Seths för¬
slag, att upsigten öfver vägarnes underhåll skall updragas åt kom-
munal-styrelser.
Vare härmed huru som helst, så måste jag i alla fall vidhålla
min förut yttrade åsigt, att jag hellre vill att Staten skall aflöna
några skickliga personer, som hafva upsigt öfver vägarnes beskaf¬
fenhet och erforderliga förbättrande, än att de skola fortfarande
underhållas på samma oefterrättliga sätt som hittills. För öfrigt
och i den händelse, att återremiss kommer att äga rum, ber jag
att ännu en gång få fästa Utskrns upmärksamhet på det förslag
jag tagit mig friheten framställa, eller att vid all delning af vägar
icke hvardera slaget af vägar delas för sig, utan landsvägar, härads-
och socknevägar gemensamt, efter en noggrann taxering dem emel¬
lan, hvarigenom, i min tanke, man komme att hufvudsakligen vin¬
na syftemålet för så väl Frih. Stael von Holsteins motion som Hr
Cederschiölds yrkande, eller att hvar och en jordägare skall få
sitt vägstycke på eller i närheten af egna ägor.
Gr. Liljencrantz: Om det mål, Frih. Raab åsyftar, eller
att af Staten aflönade tjenstemän finge upsigt öfver vägarnes un¬
derhåll inom hvarje län, kunde vinnas genom en återremiss af
denna punkt, skulle jag vara den första att biträda hans yrkande
derå. Det blefve uppenbarligen en stor vinst för läns-styrelserna
att. hafva en sådan sakkunnig tjensteman att förlita sig på, men
jag kan icke lemna oanmäi k t, att tillsättandet af sådana tjenstemän
vore alldeles ändamålslöst, så länge de nu befintliga föreskrifterna
ang:de väghållnings-skyldigheten fortfara att vara gällande. Det
kan icke vara Frih. Raab obekant, att det öfverallt i landet finnes
vägstycken af den beskaffenhet, att de under vissa årstider omöj¬
ligt kunna försättas i godt stånd genom det slags väglagning, som
den väghållnings-skyldige enligt författningarna äger rätt att be¬
gagna. Så t. ex. kan ett vägstycke å sank mark ej försättas i
fullgodt skick genom vanlig grusning, och den väghållnings-skyl¬
dige kan ej åläggas att bygga fascbin-bäddar eller ditföra sten
eller andra fasta ämnen. I det län, hvarinom Frih. Raab en
längre tid varit bosatt, finnes ej en gång grus, utan i allmänhet
endast mosand, och i vissa trakter af Östergöthland är grus myc¬
ket sällsynt, så att vägarne måste förbättras med lerblandad sand.
Det blefve således alldeles omöjligt för äfven de skickligaste och
mest nitiske väg-upsyningsmän att försätta våra vägar i godt skick
458
Den 2 M aj.
då lagen ej ålägger den väghå 11 nings-skyldige en vidsträcktare
underhålls-skyldighet än den nuvar:de. Dessa personer skulle en¬
dast komma i samma belägenhet, hvari K:s Bef:h:de och krono-
betjeningen f. n. sig befinna, eller att få åtnöja sig med att vä-
garne blifva så litet dåliga som möjligt. Jag kan således ej finna
det vara skäl att återremittera punkten för att få ett nytt förslag
i den syftning Frih. Raab antydt.
Hvad åter beträffar det andra af Frih. Raab omnämnda syfte¬
målet med återremissen, eller att få ett förslag, som möjliggör
hvarje väglotts förläggande så vidt ske kan i närheten af den väg-
hål 1 n in gs-sky ld iges egna ägor, så ber jag blott att få erinra, att
för en sådan reglering af väghållningen behöfves ej något allmänt
lagstadgande, enär det beror på häradsboerne sjelfve att en slik
reglering bestämma.
Hr Hjerta: Jag lemnar i sitt värde förslaget att för up-
sigt öfver vägarnes underhåll anställa Civillngeniörer inom länen
och instämmer, i afseende derå, uti det yttrande, Gr. Liljencrantz
nu sednast afgifvit, men jag ber på samma gång få erinra derom,
att Utsk-.n uraktlåtit till besvarande uptaga den delen af Hr von
Seths förslag, som afsåg en sådan förändring i väghållnings-skyl-
digheten, att den väl fortfarande skulle vidlåda jorden men full¬
göras sålunda, att jordägarne utställde densamma till entreprenad
emot en viss årlig afgift per mantal. Utslcn hafva endast uplyst,
»att Rikets sist församlade Ständer hafva i underd. skrifvelse, med
åberopande af billigheten och rättvisan deraf, att väghållnings-
skyldigbeten varder i möjligaste målto jemnt fördelad emellan alla,
som i samma ort af vägarne draga fördel, anhållit etc.» Om man
än anser, att denna skyldighet ej kan förflyttas från jorden, så
torde dock böra medgifvas, att det syftemål, för hvilket R. St:r
vid sednaste Riksdag uttalade sig, bäst skulle vinnas derigenom,
att en fördelning af vägunderhålls-skyldigheten skedde så jemnt
som möjligt öfver ett större eller mindre distrikt, och derest saken
komme till K. M:s afgörande, så torde K. M., på grund af Sin
lagstiftningsrätt i ekonomiska mål, kunna förordna om en under¬
sökning, huruvida denna skyldighet på det ena eller andra stället
behöfde utsträckas till ett större eller inskränkas inom ett mindre
distrikt. Detta tror jag vara den enda praktiska väg man har att
beträda, ty i alla andra fall fastnar man alltid vid någon hake,
som stänger vägen för målets upnående. Det är på sådan grund
jag förenar mig med de ledamöter, som yrkat återremiss.
Hr Printzensköld: Uppå de skäl, Gr. Liljencrantz redan
anfört, anser äfven jag det vara ändamålslöst att öfver vägarnes
behöriga underhåll anställa civil-ingeniörer eller andra tillsynings¬
man än dem, som f. n. äro å tjenstens vägnar skyldige att en
sådan tillsyn utöfva. Hvad åter angår behofvet af sådana särskildte
tjenstemän derföre att de skulle meddela vederbörande undervisning
om bästa sättet att anlägga vägar, så tror jag, att de väghållnings-
skyldige redan af egen erfarenhet lärt sig hvad som erfordras för
Ben 2 Maj.
4M
detta ändamål. Jag skulle snarare tillstyrka vidtagandet af sådana
kraftiga åtgärder, hvarigenom det slags vägförbättrare, som gå på
fyra fötter och ofta, genom rotande, i grunden förstöra långa styc¬
ken af vägkanlerne, blefvo från vägarne för alltid förvisade.
Beträffande frågan derom, att vissa deputerade, från kommu¬
nerna skulle biträda vid tillsynen öfver vägarne, så får jag erinra,
hvad man också vid genomläsandet af Hr von Seths motion skall
finna, att detta förslag blifvit ställdt i sammanhang med hans an¬
dra förslag, det vögbä11nings-skyldighetens fullgörande skulle emot
en viss afgift från jordägarne, uplåtas på entreprenad. Nu torde
likväl en hvar inse omöjligheten af alt komma till ett sådant re¬
sultat, enär det är allmänt bekant, huru obenägen den Svenska
allmogen är att inlåta sig i något företag som erfordrar kontanta
utgifter, utan att de flesta af dem åtminstone heldre behålla sin
gamla väghållnings-skyldighet än de utgifva penningar för alt der¬
ifrån vara befriade; och dermed synes mig äfven förslaget angide
de deputerade böra af sig sjelf förfalla.
Hr Hjerta har påpekat behöfligheten deraf, att R. Sl:r ut¬
tryckte den önskan, att de väghållnings-skyldige måtte fördelas på
vissa distrikter och derefter förena sig om erläggande af en viss
årlig afgift för vägarnes underhåll, så alt man på detta sätt små¬
ningom lossade denna skyldighet från jorden. Jag för min del
tror dock ej, att detta mål kan vinnas genom en återremiss af
denna punkt, enär tvänne Stånd redan bifallit den del af Betänk.,
hvarom nu är fråga och som innohäIler en hemställan, att Hr
von Seths motion måtte lemnäs utan afseende. Då följaktligen en
återremiss vore en alldeles onyttig åtgärd, får jag anhålla om bi¬
fall till punkten.
Gr. von Platen, Baltzar: Ehuru jag är öfvertygad der¬
om, att R. o. Ad. kommer att återremittera denna punkt, må det
dock tillåtas mig att beledsaga denna återremiss med några ord.
Jag önskar, att Utslcn icke alltför mycket må fästa sig vid för¬
slaget, att tillsyningsmännen öfver vägunderhållningen skola vara
civil-ingeniörer, hvilket jag för min del ej anser vara oundvikligen
nödvändigt. Alla äro vi ense derom, att väghållningen är en stor
tunga för landtbruket, men de flesta, samt deribland äfven jag,
äro jemväl af den tanke, att jordbrukarne ännu icke kunna befrias
från denna skyldighets fullgörande. Vårt sträfvande bör således
egentligen gå ut derpå, att så mycket som möjligt lindra denna
tunga. Nu har hvar och en på landet boende troligen erfarit,
att för landtmannen upkommer mycken olägenhet derutaf, att de,
som skola bedöma vägarnes skick och det sätt, hvaruppå de blifvit
bättrade, icke alltid förstå att bedöma saken. Man kan icke hel¬
ler med fog begära, att hvarje länsman, för att kunna anses vara
fullt duglig på sin plats, nödvändigt måste i grund känna det
bästa sättet att laga vägar. Jag tror således, att det skulle vara
en stor lättnad för jordbrukarne, likasom en betydlig båtnad för
det allmänna, om verkligen sakkunnige personer finge upsigten
öfvor vägunderhållningen. Men sådana personer behöfva, i min
460
Den 2 Maj.
tanke, icke ovilkorligen vara Civilingeniörer, utan dertill kunna
användas så väl sådane länsmän, som verkligen förstå saken, som
ock andra på landet bosatte sakkunnige män. På detta sätt blef-
ve kostnaden för uprätthållandet af en behörig tillsyn öfver de
allmänna vägarnes beskaffenhet betydligt mindre, än om af Staten
lönade Civil-ingeniörer skulle utöfva denna tillsyn.
Gr. Liljencrantz har visserligen sagt, att vägarnes underhål¬
lande i fullgodt skick ej läte sig göra, så länge de nu gällande
författningarne om väghållningen finnas. Äfven denna omständig¬
het anser jag utgöra ett skäl för frågans återremitterande, enär
Utskm derigenom finge tillfälle att öfverväga, huruvida något i
detta afseende vore att vidgöra. Jag anhåller således om punktens
återremitterande.
Gr. Sparre: Jag skall icke uptaga tiden med något ytter¬
ligare anförande i ämnet, men då tvänne ledamöter, Hrr Ceder¬
schiöld och Hjerta, förebrått Utsk., att de ej till besvarande up-
tagit Hr von Seths motion om öfverlemnande af tillsynen öfver
väghållningen åt af kommunerna valde Styrelser, så kan jag ej
underlåta att anmärka, att dessa Hrr icke behagat aktgifva Utsk:ns
förslag å pag. 8, att nemi. »i de härader, der underhållandet af
allmänna vägarne fullgöres genom entreprenad eller annorledes
genom vissa af de väghållnings-skyldige utsedde personer, må väg¬
penningar af vägfarande upbäras.» I min tanke kunde Utskm
svårligen på ett mera kraftigt sätt förorda inrättandet af de före¬
slagna bestyrelserna, än derigenom att Utskm föreskrefve, att en¬
dast i de härader, der sådana bestyrelser funnos, finge vägpen¬
ningar upbäras. Om jag än i öfrigt ej kunnat dela Utskms åsigt
i ämnet, vill jag dock freda Utskm från den tillvitelsen, att de ej
till besvarande uptagit de motioner, som i frågan blifvit afgifna.
Hr Ribbing: På sätt den siste värde talaren uplyst, har
förslaget att tillsynen öfver väghållningen skulle öfverlemnas åt
af kommunerna valda Bestyrelser, visserligen blifvit af Utskm i
förbigående omnämndt till besvarande, men jag kan ej medgifva,
att något ordentligt svar å detta förslag från Utskms sida följt.
Frih. Raab har uptagit Frih. Stael von Holsteins förslag, att
väghållningen måtte ordnas sålunda, att hvarje jordägare finge sin
väglott på egna ägor. Hr Cederschiöld tyckes åsyfta samma sak,
hvilken äfven af mig i mitt första yttrande förordades. Hr Hjerta
har hållit sig till den del af Hr von Seths förslag som åsyftar
detsamma. Alla dessa meningar stödja sig således på Frih. Stael
von Holsteins och Hr von Seths motioner, och att vid sådant för¬
hållande begära en återremiss är väl ej för mycket fordradt, ty
det måtte väl vara ett Utsk:s skyldighet att besvara de motioner
som blifvit till detsamma remitterade, äfvensom de derpå grun¬
dade förslag.
Hr Adelborg: Då öfverläggningen om detta Betänk, bör¬
jades och det var fråga derom att detsamma skulle punktvis före-
Den 2 Maj.
461
dragas, så hyste de, som förordade discussionens förande öfver Be¬
tänk. i dess helhet, den mening att hela Betänk, borde återremit¬
teras. Om nu deremot äfven denna punkt bifalles, hvad blifver
då följden? Jo, att behandlingen af denna ytterst vigtiga fråga
vid denna Riksdag ej heller kommer att leda till något resultat.
Ar det då alldeles omöjligt att i detta hänseende åstadkomma nå¬
gon förbättring? För min del erkänner jag ej en sådan omöjlig¬
het och fortfar derföre att påyrka återremiss. — Det resultat,
hvartill man, 1 min tanke, vid denna Riksdag åtminstone borde
komma, är det, att R. St:r ingå till K. M. med en underd. an¬
hållan, att K. M. täcktes genom Sina Bef:h:de låta undersöka
huruvida de väghållningsskyldige vore villige att erlägga en viss
afgift för att derigenom få vägarnes underhåll uplåtet på entre¬
prenad. Detta torde i många län vara möjligt, och i de län
hvarest väghållningsskyldigheten på detta vis vore alltför mycket
betungande, kunde ju Staten träda emellan och tillskjuta den fyll¬
nadssumma som erfordrades för åstadkommande af entreprenader.
Detta är ju en helt enkel åtgärd, hvartill man utan svårighet vid
denna Riksdag kunde komma.
Jag anhåller således fortfarande om återremiss.
Hr Cederschiöld: Med anledn. af Gr. Sparres sednaste
yttrande anser jag mig böra erkänna, att jag begått ett misstag
då jag upgaf att Utsk:n ej besvarat Hr von Seths motion om Be-
styrelserna. Detta misstag härledde sig derifrån, att jag å pag.
9 kom att förbise ordet: »Bestyrelser» och endast fästa mig vid
ordet: »Civilingeniör». Men då jag erkänner detta hoppas jag att
Hr Gr. Sparre äfven skall medgifva det han misstagit sig då han
upgifvit att Utsk:n tillstyrkt Hr Seths förslag om de ifiågav:de Be-
styrelsernes inrättande. Då man å pag. 7 läser följande ord: »Om
i sådant fall de väghållningsskyldige utsåge en Bestyrelse, hvilken
för denna skyldighets ordentliga fullgörande vore ansvarig, så torde
äfven på detta sätt, genom den underlättade kontrollen öfver vä¬
garnes beskaffenhet, enahanda ändamål vinnas»; och vidare finner
att Utsk:n på grund häraf föreslagit följande stadgande: »I Härad,
Tingslag elier Stad, der underhållet af allmänna vägarne fullgöres
genom entreprenad eller annorledes genom vissa af de väghållnings¬
skyldige utsedde personer, etc.»; så skulle man verkligen kunna
tro, att Utsk:n på sått Hr Gr:n upgifvit, tillstyrkt förslaget om
Bestyrelsers inrättande; men går man än vidare till pag. 9, så
finner man att Utsk:n kommit till ett helt och hållet motsatt re¬
sultat, ty der heter det: »De af Hr von Seth föreslagna Bestyrel-
ser, spm, biträdde af en med lön på stat inom hvarje län tillsatt
Civilingeniör, borde äga inseende och ledning vid vägbyggnads-
företag och vägunderhållets fullgörande, skulle, efter Dtsk:ns om¬
döme, icke komma ali medföra det gagn, etc.»; och tillstyrka
Utsk:n sedermera på grund af den föreg:de motiveringen, att Hr
von Seths motion ej måtte bifallas. Jag hemställer nu till Eder,
mine Hrr! huruvida det kan gifvas något kraftigare skäl till en
återremiss än det förhållande, att Utsk:n först motiverat behofvet
463
Den 2 Maj.
af Bestyrelsers inrättande, och sedermera afstyrkt den derom väckta
motionen, hvilken Utsk:ns Ordhde nu, oaktadt detta tydliga af-
styrkande, förklarat vara af Utsktn tillstyrkt. Huru skola R. St:r
kunna få reda på Utslcns verkliga åsigt, då Utsk:n på ena sidan
tillstyrka och på den andra afstyrka ett och samma förslag. Jag
anhåller fortfarande om återremiss.
Gr. Sparre: Att föra en discussion sålunda, att man genom
oriktiga citater och sammanställningar söker advocera bort ett sak¬
förhållande, kan jag för min del ej anse vara lämpligt eller en
representant värdigt. Hr von Seth har föreslagit, att Bestyrelser,
bilrådda af Civilingeniörer, skulle inrättas, och det är sådana
institutioner som Utsk:n på anförda skäl afstyrkt. Men deremot
hafva Utsk:n på sätt jag förut sökt ådagalägga, på det amplaste sätt
förordat Bestyrelser utan Civilingeniörer, enär Utsk:n gjort sådana
Bestyrelsers inrättande till vilkor för rättigheten att uptaga väg¬
penningar. Om Hr Cederschiöld behagade göra sig reda för skill¬
naden emellan Bestyrelser med och ulan Civilingeniörer, så torde
han finna förklaringsgrunden för den af honom uptäckta inkonse-
qvensen emellan Ulskrns t i 1 lstyr kaden å pag. 7 och afstyrkande å
pag. 9.
Hr Mannerskantz: Jag har ej kunnat finna att Utsk:n,
åtminstone icke nöjaktigt, yttrat sig öfver punkterna 6, 7 och 8
i Hr von Seths motion, och derföre anhåller jag att Utsk:n, oro
frågan återremitteras, måtte taga dessa punkter i öfvervägande.
Gr. Sparre: Öfver de af Hr Mannerskantz omnämnda punk¬
ternas innehåll hafva Utsk:n pag. 10 yttrat sig sålunda: »äfven¬
som Utskm finna hvad Hr von Seth i öfrigt anfört om väghåll-
ningsskyldighetens förvandlande till en ny afgift till Staten, eller
vilkorligt, om taxa å hästar till vägunderhållningsbesvärets under¬
lättande, icke vara tjenlig!- eller lämpligt, helst i flera landsorter
åkerbruket skötes nästan endast med oxar; hvadan Utsk:n vörd¬
samt tillstyrka, att 11 r von Seths ifrågav:de motion så i ena som
andra afseendet icke må vinna R. Stirs bifall.» Jag för min del
kan ej begripa att Utskm kunnat uttrycka sig mera tydligt.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o, Landtm, framställt, hurusom i afseende på Utsk:ns förev:de yt¬
trande blifvit yrkadt, dels bifall, dels återremiss samt att Frih.
Raab särskilt begärt, att vid återremissen skulle bifogas de yttran¬
den som blifvit afgifne i fråga om Utslcns förslag till grunder för
en ny förordning om vägunderhållets bestridande genom upbärande
af vägafgifter, blef propos. till bifall å ifrågav:de punkt framställd
och besvarad med starka Nej jemte några Ja; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge denna punkt böra åter¬
remitteras med bifogande af discussionen rörande nyssnämnde för¬
slag till grunder för en ny förordning, samt, sedan svaren härvid
Don i Maj.
4G3
utfallit med starka Ja jemte ett eller annat Nej, förklarade att
han funnit Ja öfvervägande.
Slutligen förekom och bifölls Utsk:ns yttrande ang:de Johan
Westermarks framställning, om rättighet endast för den som till
vägunderhållet bidrager att åtala försummelse att hålla väg i lag-
gildt skick.
Uplästes och begärdes på bordet ett från BondeSt. inkommet
prot:s-utdr. af d. 25 sisth April, i fråga om sammanträde af samt¬
liga RiksStm å ett rum till gemensamma öfverläggningar ang:de
regleringen af RiksStatens 4:de och 5:te HufvudTitlar.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. inkom¬
met Betänk. N:o 8, ang:de stämplade pappers-afgiften.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl, half 11 på aftonen.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Måndagen den 4 Maj 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 2 prot:s-utdrag för d. 2 dennes samt pleni-prot:t för
d. 30 sisth Mars.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Hr von Troil, Fredrik,
som varit ledamot af Riddarh.Utsk. i dag inlemnat sin riksdags-
mannapollet, samt anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till
val af en ledamot uti nämnde Utsk. i st. f. llr von Troil.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Samman¬
satta Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 25
och 29 sisth April på bordet lagda Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren
för bränvins-tillverkning.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan ang:de de
i allmännare syfte af Hr Björk samt Riksdagsfullmäktige Gustaf
Jonsson och Olof Olsson väckte motioner.
464
Den 4 Maj.
Sedermera förekommo Utsk:ns yttranden i fråga om nedan-
nämnde §§:r af Förordna ang:de vilkoren för bränvins-tillverkning.
§. 2.
Af de rörande denna § afgifne yttranden föredrogs först och
bifölls Utsk:ns afstyrkande af bifall till åtskilliga i afseende på tiden
för bränvins-tillverkningen föreslagne förändringar.
Då härefter förekom Utsk:ns tillstyrkande, att middagstimmen
å de föreslagne begynnelse- och slutdagarne mätte antagas till in-
och utgångstid för tillverknings-terminerne, yttrade
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Sällan, om någonsin,
bär en lag, så ingripande i den enskilda hushållningen, så stri¬
dande mot inrotade åsigter och häfdvunna vanor, sorn den nu gäl¬
lande lagstiftningen rör:de bränvinstillverkning och försäljning,
vid sin första tillämpning mött så litet svårigheter, vunnit så
starka sympathier och medfört så lyckliga resultater. Jag hade
derföre trott det vara bäst, om R. St:r vid denna Riksdag sökt
att, så vidt möjligt, bibehålla författn:n oförändrad, och endast tagit
under öfverläggning frågor rör:de grunderna för beskattningen eller
föranledde af väckta motioner, samt öfverlemna! åt K. M. att göra
de reglementariska förändringar som kunna vara af behofvet på¬
kallade. Då nu i CivilDepart. finnes särskildt tillsatt en Byråchef
för behandlingen af dessa ärender, har jag all anledn. förmoda,
och man bör väl äfven hafva rätt att fordra, att denna, under den
tid författnm varit gällande, kunnat genom K. M:s Bef:de, Öfver-
Kontrollörer, Kontrollörer och alla dem som det åligger att vaka
öfver förfaltms efterlefnad, erhålla nödiga uplysningar om de deruti
möjligen befintliga brister, samt på grund deraf inkommit till
Regeringen med ett fullständigt förslag till förändringar i detta
hänseende. Nu har emellertid icke så skett, utan Utsk:n har för
R. St:r framlagt ett förslag till ny författning, hvaruti flera för¬
ändringar förekomma. Jag har då ansett mig skyldig att bemöta
dessa i hvad jag anser dem icke vara nyttiga eller lämpliga.
I denna punkt har Utskm föreslagit, att in- och utgångstiden
för tillverknings-terminerna skulle förändras från midnatt till
middag. Jag tror denna förändring vara visserligen ganska oskyl¬
dig, men fullkomligt obehöflig. De skäl Utsk:n derför anfört,
nemi. att det nuv:de förhållandet skulle medföra flera olägenheter
icke allenast för tillverkaren utan äfven för kontrollen öfver den
tid då bränningen får börja och skall sluta, kan jag icke tiller¬
känna någon giltighet. Icke må man föreställa sig, att bränvins-
tillverkaren går sysslolös i bränneriet de sista dygnen före brän¬
ningens början; tvärtom har han då mera att göra än efteråt;
och det kan för honom vara likgilligt hvilken tid på dygnet han
börjar bränna. Denna början består uti intet annat, än att i större
bränneri upvrida kranen på den redan kokande ångpannan, för att
insläppa ånga i bränvinspannan, eller att uti de små antända den
redan under bränvinspannan lagda ved, och hvilken tid dessa
enkla arbeten företages är för bränvinstillverkaren alldeles likgil¬
tigt. Hvad åter beträffar kontrollören vid de större brännerierna,
så är han icke skyldig att tiilstädesvara då bränningen börjar.
Honom
De ii 4 M aj.
465
Sligger att besigtiga apparaten minst 36 timmar dessförinnan och
att dervid göra anmärkn. om någon är att göra eller lemna
tillstånd att börja bränningen på den tillåtna tiden. För kontrol¬
lören att vara vid bränneriet närvide när bränningen börjar är
omöjligt, då en och samma kontrollör ofta är anställd vid flera
sådana, och på mera än ett ställe kan han icke vara på en gång.
Samma förhållande äger rum i afseende på bränningstidens utgång.
Kontrollören är icke nödsakad att då vara närv.-de. Han kommer
till bränneriet när han behagar under dygnet, och upmäter då
det färdigblefna bränvinet, och jag anser så myrket mindre någon
kontroll härvid vara nödig, som jag svårligen kan föreställa mig
att någon bränvinstillveikare skulle vilja utsätta sig för att blifva
angifven och dömd för oloflig bränvinsbränning för den ringa fördel
som skulle tillskyndas honom genom att börja bränvinstillverk-
ningen en eller annan timme för tidigt eller sluta den för sent.
Snarare tror jag, att utan afseende på den föreskrifna tiden för
bränningens början, bränvinstillverkare i större bränneri, om det
är förenligt med bans beqvämlighet, börjar sednare, ty det står
honom alltid öppet att medhinna sitt minimi-qvantum eller erhålla
restitution af skatten. Vid de små brännerierna åter finnes ingen
kontrollör, utan dessa äro öfverlemnade åt sig sjelfva att börja när
de helst gitta; men äro naturligtvis underkastade ansvar om de
öfverträda författnm. Sålunda tror jag mig tydligen hafva visat,
att någon olägenhet ej upstår hvarken för bränvinsbrännaren eller
kontrollören af den hittills stadgade tidens bibehållande, men anser
deremot att det möjligen skulle kunna medföra menliga följder,
om den förändrades; ty enhvar vet, att allmänheten icke alltid
kan följa med upläsandet af en förordning. Då de nemi. höra
att de äga rätt att börja d. 15 Okt., skulle de ganska lätt, icke
anande den föreskrift att dygnets ingående skulle beräknas vid
middag i st. f. vid midnatt, som i alla tider varit brukligt, kunna
tro sig äga att efter vanlig ordning begynna på natten emellan
d. 14 och 15 kl. 12, och skulle således ganska oskyldigt kunna
komma att begå brott emot författn:n, blifva pliktfällde och för¬
lora sin redskap m. m. Jag anser det obehöfligt och oklokt att
göra en förändring som icke leder till någon nytta och anhåller
om afslag på denna punkt af Utsk:s Betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Till hvad Hr Braunerhjelm
anfört för ådagaläggande af det olämpliga i Utslcs ifrågav:de för¬
slag, vill jag lägga den erinran, att, enl. Kalendern och Almana-
chan börjar dygnet kl. 12 på natten och icke kl. 12 på dagen.
Således, när författnm innehåller att bränvinsbränningen får börja
d. 15 Okt. och att man äger dermed fortsätta till d. 15 Dec.,
så måste det så förstås, att bränningen börjar när man vet att
d. 15 Okt. börjar, och likaså slutar med d. 15 Dec. utgång. Att
i stället flytta dygnet fram 12 timmar vid början och tillbaka 12
timmar vid slutet af bränningstiden, är derföre oriktigt, och för¬
villar de begrepp som allmogen enl. Almanachan har om dygnets
början och slut. Jag tror således att, för att icke förvilla samt
V H. 30
466
Den 4 Maj,
möjligen till lagbrott förleda personer, som med mindre omtanka
kanske icke fästa upmärksamhet vid denna förändring, man gör
klokast och bäst uti att låta författn:n förblifva i denna punkt
oförändrad, hvarom jag i likhet med Hr Braunerhjelm anhåller.
Hr Hjärne, Harald: Redan vid början af denna Riksdag
yttrade jag min åsigt i fråga om bränvinsförfattn:n, att man så
litet som möjligt borde göra förändringar i de reglementariska
föreskrifterna, emedan jag trott mig finna att den nu gällande för-
fattn:n på det hela varit rätt brukbar. Man kan visserligen icke
neka att vissa stadganden deri kunde vara tydligare, men dock
är bristen icke större, än att vid tillämpningen ganska få och
föga betydande misstag blifvit begångna; och jag tror att de flesta
personer, som haft att med denna Förordn. sig befatta, såsom Kon¬
trollörer och ÖfverKontrollörer, temligen lika öfver hela landet
upfattat densamma. Jag tror således, lika med den förste talaren,
att Utsk. gjort rättast i att icke befatta sig med en omarbetning
af hela Förordnm; men då Utsk. likväl ingått i en närmare
granskning deraf och föreslagit åtskilliga förändringar, som Utsk.
anser vara förbättringar, tror jag man bör i vissa punkter åtmin¬
stone hålla Utsk. räkning derför.
Efter denna ingress vill jag yttra några ord om sjelfva den
nu föredragna §:n. Det förslag som Utsk. gjort, är föranledt deraf
att den Byråchef i CivilDepart., som har med bränvinsfrågorna
att göra, fått befallning att närvara i Utsk. och tillhandagå med
uplysningar. Jag tror att det är med anledn. af en af honom
lemnad uplysning som den nu ifrågav:de förändringen tillkommit.
Derigenom att bränningen började kl. 12 på natten och slutade
vid samma tid, blef det nemi. nödvändigt för tillverkaren, kon¬
trollören och vittnena att verkställa en upmätning kl. 12 på
natten; ty det är föreskrifvet i författmn, att tillverkningsbeloppet
beräknas för hela månaden i durchschnitt. Nu är det emellertid
i OrdmsStadgan förbjudet att någon upmätning får ske om natten,
före kl. 6 om morgonen och efter kl. 8 om aftonen. För att i
andra vigtigare frågor åtlyda författnm, måste dock en sådan up¬
mätning vid slutet af första bränningsmånaden ske, och derföre
kom befallning från ByråChefen till kontrollörerna att, för att
vinna ändamålet, vidtaga en exceptionel åtgärd vid midnattstiden.
Jag tror att Utsk. nu sökt att göra en efterlefnad af författnrns
öfriga föreskrifter möjlig utan att ByråChefen behöfde till kontrol-
lörerne aflåta särskilda föreskrifter, och på denna grund torde,
ehuru frågan är af mindre vigt, förändringen böra anses för en
förbättring mot hvad förut finnes stadgadt, hvarföre jag anser mig
böra till densamma tillstyrka bifall.
Hr Braunerhjelm: Till bemötande af den siste talarens
anförande får jag uprepa hvad jag nyss sade, att det är omöjligt
för kontrollören, om han har 2 eller 3 bränneriet' att kontrollera,
att vara närv:de vid en bestämd tid på mera än ett ställe. Må
det då heldre bero på honom att ställa så till, att man kan få
Den 4 Maj.
467
det innan hans ankomst tillverkade bränvinet skiljdt från det öfriga
uti en särskild sprithål lare, i hvilket fall nödvändigheten att ålägga
kontrollören samtidig närvaro på flera ställen, som är en uppen¬
bar orimlighet, försvinner.
Hr Printzensköld: Mig synes det besvär kontrollören och
bränneriägaren få underkasta sig, derigenom att de nödgas till¬
bringa en enda sömnlös natt under en månads tid, vara af så
ringa betydelse och förtjena så föga afseende, att man icke bör
vidtaga någon förändring som har sin grund i dessa Hirs beqväm¬
lighet;' helst som förändringen till en ny tideräkning skulle för¬
anleda till misstag, då man alldeles icke kan säga att det är 2
månader från d. 15 Okt. kl. 12 midd. till d. 15 Dec. kl. 12
midd., utan för att få 2 månader måste man säga från d. 15 Okt.
till och med d. 16 Dec. midd., för att derigenom återfå de 12
timmarna. Då man talar om månader och dygn, kan det väl icke
vara rätt att fastställa dem annorlunda än de i Almanachan äro
beräknade. Det synes mig då alldeles orimligt att vilja förändra
tideräkningen så, att man på ett håll flyttar fram dygnet 12 tim¬
mar och på ett annat flyttar det lika mycket tillbaka.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Utsk. har i den
förste talarens anförande fått upbära förebråelser, som jag anser
oförtjenta. Han sade nemi. att, då denna förf. gjort så mycken
nytta och blifvit så väl mottagen, borde man icke göra andra än
de af högsta behof påkallade förändringar; de mindre förändrin¬
gar, som befinnas nödiga, kunna deremot, då nu finnes en särskild
embetsman tillförordnad för dessa ärender, af K. M. verkställas.
Hvad nu beträffar de större förändringar, som Utsk. föreslagit,
tror jag de äro blott två. Att båda dessa, nemi. i afseende å
tillverkningen och destilleringen, voro af behofvet och nyttan på¬
kallade, tror jag man skall medgifva. 1 afseende åter på de mindre
förändringarne har den värde talaren hänvisat till Chefen för brän-
vinsbyråen och förmenat att K. M. kunde, med ledning af hans
uplysningar, vidtaga nödiga åtgärder. Härvid får jag uplysa att
de smärre förändringar, som Utsk. föreslagit, nästan uteslutande
varit föranledda af framställningar från honom Då talaren anser
att denne embetsman, på grund af den kännedom af förhållandena,
som han under sin tjenstetid inhemtat, bör kunna bedöma hvilka
förändringar som äro behöfliga, så vet jag icke hvarföre det skulle
vara mindre rätt af Utsk. att lyssna till hans framställningar, så
mycket mera som K. M , i särskildt Nåd. Skrifvelse till R. St:r,
förmält att K. M. just genom nämnde person ville lemna uplys-
ning om de förändringar, som vore af nöden. Det Utsk:s förslag,
som nu är föremål för tadel, har tillkommit just på begäran af
Chefen för bränvinsbyråen, och de skäl, som föranledt hans begä¬
ran, hafva hufvudsakligen varit, i afsende å de mindre bränneri-
erna, svårigheten att kontrollera så väl när bränningen börjar,
som när den uphör. Han har ansett att det vore lättare alt på
natten verkställa ett underslef, än på dagen, då, om också ingen
468
Deli 4 Maj.
kontrollör vore DSrv.de, folk likväl är i rörelse, och grannarne
kunde vitsorda vid hvad tid pådragningen blifvit verkställd eller
bränningen slutad. Detta i afseende å de små brännerierna, och
hvad en talare yttrat, att stadgandet icke skulle leda till någon
nytta alls, det tror jag vara ett misstag. I afseende å de stora
brännerierna har man i synnerhet fästat sig vid att, då en brän-
vinsbrännare anmält sig för 2 månader i rad, i hvilket fall en
s. k. kontofil skall upgöras, och vid månadens slut skall genom
aftappning af allt tillverkadt bränvin bestämmas huru mycket det
för månaden utgör, denna förrättning måste af Kontrollören före¬
tagas kl. 12 på natten, hvilket är förenadt med många svårig¬
heter. Den förste talaren nämnde i sitt sednaste anförande, att det
vore omöjligt att verkställa detta, då Kontrollören var anställd vid
mera än ett bränneri; men antalet af dem, som innehafva sådan
dubbel befattning, är högst obetydligt, och hans yttrande gäller
således endast med afseende på några få ställen. Förfins mening
har varit, att det skulle bestämmas, huru mycket per månad kunde
brännas, emedan det varit straff på, om man för en månad öfver¬
stiga den tillåtna qvantiteten bränvin. Sådana hafva de hufvud-
sakliga skäl varit, som föranledt ByråChefens begäran om en för¬
ändring i detta afseende. Hvad Hr Printzensköld sagt, skullo jag
tro komma deraf, alt ban ick läst Utles förslag, ty Utsk. talar
icke om dygn, utan om dagar. Skall man för öfrigt, såsom Hr Print¬
zensköld sagt, taga solens gång till grund för sin beräkning af
dygnet, så är sådant väl lättare, då solen är uppe på himlen, än
då hon är nere. Att man skulle få beräkna en månad från d. 15
i ena månaden till d. 16 i månaden derpå, man må nu räkna
från klockan 12 på dagen eller på natten, det är en sak som jag
icke fattar. Ordalagen i Utslcs förslag äro: »Brön vinstill verkning
»skall så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda dess instäl-
»lande, vara tillåten under 2 månader af året, nemi. från d. 15
»Okt., klockan 12 på dagen intill d. 15 Nov. vid samma timma,
»samt från d. 15 Nov. klockan 12 på dagen, intill d. 15 Dec.
vid samma timma;» och trotsar jag hvem som helst att kunna
räkna denna tid till mera eller mindre än 2 månader. Om dagen
hafva vi aldrig talat, och torde således den stridighet, som den
siste värde talaren omnämnt, få förfalla.
En olägenhet finnes, som Hr Braunerhjelm anfört, nemi. att
då en annan timma varit i den hittills gällande författnm utsatt,
misstag skulle kunna derigenom upkomma, då nu timman ombytes,
men hvar och en, som utöfvar en näring, får väl ställa sig de
derför utfärdade föreskrifter till efterrättelse; och om någon för¬
summar detta, så kan man icke säga annat, än att han med rätta
står sitt kast. Jag fäster icke någon särdeles vigt vid denna fråga,
men jag tror att skäl finnas för Ulskrs förslag,och jag’vrkar dertill bifall.
Hr Hjärne: I anledn. af mitt förra yttrande anförde Hr
Braunerhjelm, att Kontrollören, om ban vore anställd vid flera
brännerier, icke kunde på mera än ett ställe vara vid bestämd
tid tillstädes. Detta kan visserligen icke bestridas, g 50 i för-
Den 4 Maj.
469
fattn:n ålägger K. M:s Bef:h:de att tillsätta en edsvuren Kontrollör
vid hvarje bränneri, derest icke en kan begagnas till flera. Det
är således Landsh:n öppet lemnadt att, om han så för godt finner,
tillsätta en Kontrollör för flera brännerier. Men hur har nu denna
författn. blifvit tillämpad? Jag är i tillfälle att härom kunna up-
lysa i afseende å ett af de största distrikten, nemi. Stockholms
och Södermanlands län. Inom det förra, der flera stora brännerier
finnas, förfor man det första äret så, att 2 Kontrollörer fingo 2
brännerier hvardera. Men den erfarenhet, som vanns under detta
första år, i afseende på kontrollens utöfvande på dessa ställen,
gjorde att K. Bef:h:de följande år icke begagnade den medgifna
rättigheten att tillsätta en Kontrollör för flera brännerier. Jag tror
således att Hr Braunerhjelms skäl, som ganska väl låter sig säga.
är i praktiken af ingen betydelse, ty om också i flera län det
brukats att tillsätta en Kontrollör för flera brännerier, detta icke
torde komma att vidare äga rum, innan någon mekanisk machin
för bränvinets mätning och gradering blifvit antagen.
En omständighet, som också förtjenar att tagas i betraktande,
är hvad Gr. af Ugglas anfört om upmätningen klockan 12 på nat¬
ten vid första månadens slut. Vid detta tillfälle måste vittnen
tillkallas, och derigenom förorsakas en särskild kostnad för ersätt¬
ning till alla dessa vittnen, hvilken skall upgå till 3 å 400 Rdr
Bko. Detta är en onödig utgift, som kan undvikas, om man anta¬
ger Utskrs förslag, då upmätningen får förrättas klockan 12 på
dagen i st. f. på natten.
Frih. Cederström, Rudolf: Nyttan af den föreslagna för¬
ändringen synes mig ganska tvifvelaktig, under det olägenheterna
deraf mera tydligt framstå. Man må säga hvad man vill om all¬
mänhetens förpligtelse att taga kännedom af utkommande förfatln:r,
så kan det likväl icke nekas, alt då förhållanden ägt rum mans¬
åldrar igenom, såsom fallet är med detta, böra de icke utan gil¬
tiga skäl rubbas; eller också blir följden, då allmänheten icke kan
inse anledn:n till förändringen, öfverträdelse af lagens stadgande,
och dessa får då förändringens stiftare på sitt samvete. Man har
sagt att det kunde för bränvinstillverkaren vara temligen likgil¬
tigt, huruvida bränningstiden börjas klockan 12 på dagen eller vid
samma tid på natten; jag tror dock icke att så är förhållandet.
Tänkom oss att denna lid började och sedermera jemväl utginge
på en Söndag eller Måndag. R. o. Ad. finner då lätteligen, att
tillverkaren skulle förlora icke blott det sista dygnet, utan äfven
hälften af det föregående.
Man har äfven talat om Kontrollörens svårighet att vara till¬
städes på platsen vid den ifrågav:de tiden på natten; men han
bör naturligtvis icke ställa sin ankomst alltför knappt, utan borde
väl, äfven om upmätningen skulle försiggå klockan 12 på dagen,
för säkerhets skuld fastheldre infinna sig aftonen förut; och då
kan lika gerna företaga upmätningen på natten. Vittnen böra vis¬
serligen tillkallas; men hvad Gr. af Ugglas talat om, att nitäl¬
skande umgängesbekanta och grannar kunde tillse, det ingen för¬
470
Den 4 M aj.
brytelse beginges, kan jag ingalunda biträda. En bränvinsbrännare
måste naturligtvis underkasta sig den af lagen föreskrifna Kon¬
trollörens närvaro, äfvensom de författningsenligt tillkallade vitt¬
nens; men komma vänner och grannar, för öfrigt af egen drift
tillstädes, kan han med skäl säga dem: »Sköten J edra egna affärer,
»jag skall nog sköta mina.» Det af Hr Hjärne gjorda inkastet i
afseende å vittnenas ersättning, kan visserligen vara riktigt, men
denna synes mig vara af obetydlig vigt, i jemförelse med vådan
af allmogens möjliga inledande till lagbrott. På grund af hvad
redan blifvit anfördt får jag anhålla, att R. o. Ad. behagade afslå
den föreslagna förändringen och låta de nu gällande §§ oförän¬
drade qvarstå.
Hr Braunerhjelm: Jag kan icke vidkännas att hafva rik¬
tat någon förebråelse mot Utsk. Jag har endast sagt, att jag hade
ansett bäst att öfverlemna till K. JI. upgörandet af de reglemen-
tariska föreskrifterna.
Hvad nu den under öfverläggning varande punkten beträffar,
så har Gr. af Ugglas sagt, att upmätningen af bränvinet bör ske
p& natten, emedan tillverkaren eljest kunde lida förlust, om ban
icke finge tillgodonjuta hela den afverkning, som honom med rätta
tillkommer. Detta är icke med verkliga förhållandet öfverensstäm¬
mande. Ordningsstadgan förbjuder nemi. just upmätning å sådan
tid, och stadgar i stället, att bränvinet skall upmätas från kloc¬
kan 6 på morgonen till klockan 6 på aftonen. Dertill kommer
omöjligheten för Kontrollören att vara på mera än ett ställe i sen¬
der, hvilken också måste tagas i betraktande, så länge det är i
lagen tillåtet att lemna åt en Kontrollör tillsynen öfver flera brän-
nerier. — Man har vidare sagt, att tillverkaren skulle, genom ett
sådant stadgande, tillskyndas stor förlust derigenom, att bränvinet
ej upmättes precis vid hvarje dygns slut, ty om det ej skedde,
vågade han ej forcera tillverkningen, af fruktan att den skulle
komma att öfverstiga maximiqvantumet. Detta är icke riktigt, ty
han äger rätt att tillverka det ^ öfver angifna minimiqvantum.
En så stor öfvertillverkning kan icke äga rum på dygnet utan
brist på all beräkning. Jag kan således icke tillerkänna någon
vigt åt de skäl, Gr. af Ugglas och Hr Hjärne anfört, utan får vid¬
blifva min begäran om afslag af Utsk:s Betänk, i denna punkt.
Hr Ribbing, Arvid: Enl. allmänt gällande begrepp börjar
dygnet klockan 12 på natten. Det föreslagna lagstadgandet skulle
således innefatta ett undantag från det eljest antagna. För min
del anser jag det icke vara så noga med om det brännes en elier
annan timma mer eller mindre, blott man kunde slippa de odiösa
rättegångarne. Det må vara att den, som har med saken närmare
att skaffa, vill iakttaga all möjlig noggrannhet; men helt annat är
att stå här och göra upp författningar, då man icke så noga kän¬
ner huru det går till på landet, och huru lagen bör vara beskaf¬
fad, för att tillämpas, utan att man befarar chikaner och svårig¬
Deli 4 Maj.
471
heter. Jan kan icke annat än med åberopande af de grundliga
skäl den siste talaren anfört, instämma i bans yrkande om afslag.
Hr Printzensköld: Jag tror icke det skulle blifva svårt
att bevisa Gr. af Ugglas, att han misstagit sig vid beräkningen af
de 2 månaderna, då han vili beräkna tiden från klockan 12 på
dagen d. 15 Okt. til! klockan 12 på dagen d. 15 Dec. Man vet
att klockan 12 på dagen d. 15 Okt. äro redan 12 timmar af det
dygnet förflutne. Således har tillverkaren redan förlorat 12 tim¬
mar, under hvilka han egentligen skulle hafva rättighet att bränna.
När ban nu kommer till ,4- 15 Nov., och han får bränna till kloc¬
kan 12 på dagen, så har han vindicerat’ sin rätt derigenom, att
Okt. månad innehåller 31 dagar. Men om man sedan beräknar
tiden från d. 15 Nov. till d. 15 Dec., så inträffar ett annat för¬
hållande, emedan Nov. icke innehåller mer än 30 dagar, och om
denna månad beräknas sluta klockan 12 på dagen d. 1 Dec., så
återstår af Dec. endast 14^ dygn. När bränvinstillverkaren såle¬
des af Dec. månad ej får tillgodonjuta mera än 14£ dygn, så vet
jag icke huru man skall få ihop 30 dygn, men väl 29. Detta
kan jag icke anse vara rätt. Deremot innehåller den gamla för¬
fattningen mycket riktigt, att bränningen är tillåten från och med
d. 15 Okt. till och med d. 15 Nov., samt från och med d. 15
Nov. till och med d. 15 Dec.
Jag skulle sålunda tro, att en missräkning af Utsk. ligger
till grund för den föreslagna förändringen; och som meningen icke
torde vara att inskränka bränningstiden för den som skall betala
skatten, så tror jag man gör klokast uti att låta den gamla för¬
fattningen i detta fall fortfara.
Gr. af Ugglas: Jag skulle anhålla att Hr Printzensköld ville
taga en almanacba och efterse, om icke från d. 15 Nov. klockan
12 på dagen till månadens utgång gör 15^ dygn; om han då
lägger sina 14|~ dygn af Dec. dertill, så får han sin fulla månad.
Efter först till bifall å Utsk:ns ifrågav:de tillstyrkande fram¬
ställd propos., som besvarades med blandade Ja och Nej, blef pro-
pos. till afslag derå framställd och besvarades med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian ansåg
Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Vidare förekom Utskins tillstyrkande i fråga om en tidsbestäm¬
melse för beredning af mäsk till bränvinstillverkning, och yttradq
sig derom
Hr Braunerhjelm: I denna § har Utsk. gjort ett nytt
tillägg i nu gällande författning, förmenande att deruti skulle fö¬
refinnas en brist, i fråga om mäsktillverkningen. Skulle en sådan
brist verkligen vara för handen, så vidlåder den äfven den före¬
gående författningen. Denne omtalar icke alls mäskberedningen,
som är tillåten när som helst och af hvem som helst. Den kan
ske för olika ändamål, såsom för beredning af ättika, prässjäst
472
Den 4 Maj.
eller kreatursfoder, eller jäst, och det är omöjligt att urskilja för
hvad ändamål den företages, eller bevisa att den gjorts för brän-
vinstillverkning, förrän mäsken kommer i pannan, för att der ko¬
kas till bränvin. Lika väl som Utsk. känner jag, att förfrågnin¬
gar varit gjorda bos K. M., om mäskberedning skulle få företagas.
Om någonsin det ordspråket, att »alla frågor äro farliga», kan finna
sin tillämpning, så är det här; ty det gafs till svar, att roan egde
rätt till mäskning 3 eller 4 dagar förr än bränvinstillverkningen
skulle företagas. Om händelsen då hade gjort som i år, att brän-
ningstidens början infallit klockan 12 natten emellan Onsdagen
och Thorsdagen, så hade tillåtelsetiden för mäskberedning först
inträdt natten emellan Lördagen och Söndagen, men författningen
förbjuder allt dertill hörande arbete från klockan 10 Lördags afton
till Söndagen samma tid. Således hade bränvinstillverkaren ej kun¬
nat mäska förr än klockan 10 Söndags afton, då mäskberedningen
ej kunnat sluta förrän Måndags morgon. Onsdags natt klockan 12
skulle han afverka den beredda mäsken; den hade då fått jäsa en¬
dast två dygn, då deremot 3 å 4 dygn erfordras dertill. Hvad
skulle då bränvinsbrännaren göra? Antingen skulle han låta bli
att bränna ett dygn, och betala skatten för intet, eller också skulle
han afverka mäsken innan den varit utjäst och färdig, i hvilket
fal! kanske produkten blifvit blott hälften af hvad den eljest bordt
blifva. Sådana olägenheter blef den, som förfrågade sig, underka¬
stad, då deremot alla andra voro derifrån befriade; och jag måste
beklaga, att den nuvar:de ByråChefen icke gjort sig underrättad
härom. På grund af nu anförda skäl får jag anhålla att i denna
författning, likasom i den föregående, icke något stadgande måtte
inflyta öfver tiden då mäskberedningen får företagas. Sådant skulle
kunna föranleda många obehagliga rättegångar. Mäskningen är
och bör alltid vara tillåten, den tillgår på samma sätt, antingen
det mäskas för kreaturens utfordring eller bränvinstillverkning,
och det är för Fiskalen omöjligt att bestämma hvilketdera som
åsyftas, men deremot mycket lätt att föranleda onödiga rättegån¬
gar, som kunna undvikas.
Gr. af Ugglas: Till en del är jag af samma tanke som
den siste värde talaren, att ett sådant stadgande som det föreslagna
kunde vara öfverflödigt. I anledn. af särskildta förfrågningar har
K. M. 1853 utgifvit en förklaring, hvaraf Hr Braunerhjelm med¬
delat åtskilligt. Då nu en sådan förklaring finnes, som hvar och
en får lof att ställa sig till efterrättelse, men genom särskilda
omständigheter, såsom första mäskningsdagens infallande på en
Söndag, svårighet kan upstå att få mäsken färdig till den tid då
bränningen skall börja, hemställer jag, om det icke är bättre att,
såsom Utsk. nu föreslagit, lemna tillverkaren 24 timmar till för
hans mäskberedning. Den siste talaren nämnde äfven, att det
föreslagna stadgandet kunde föranleda chikaner och obehagligheter.
Det är dock tydligt att ingen domare kan fälla för mäskberedning,
då ej kan bevisas att mäsken varit afsedd för bränvinsbränning.
Sjelfva föreskriften finnes genom K. M:s förklaring, och det har
Den 4 Maj.
473
endast varit fråga om att intaga densamma i författmn, samt göra
den litet mera vidsträckt.
Hr Braunerhjelm: Jag kan svårligen medgifva, att en
resolution på några personers förfrågan, när de få mäska, kan
gälla som lag för hela riket, utan endast för dem som förfragat
sig; eljest hade nästan alla bränvinsbrännare i hela Sverige skolat
åtalas för olaga bränvins-bränning, emedan de fleste torde mäskat
mera än 4 dygn före bränningen. En sådan förklaring torde väl
ej kunna gälla som lag, förrän den blifvit såsom sådan promul-
gerad.
Frih. Cederström: I den siste värde talarens åsigter er¬
känner jag välviljan att icke söka försvåra de förberedande arbe¬
tena för bränvinsbränningen. Men om, på sätt jag i likhet med
Hr Braunerhjelm anser, den af K. M. d. 22 Sept. 1855 afgifna
förklaring egentligen utgör ett svar för dem, som ett sådant be¬
gärt, så tror jag dock icke att den innebär något o v i 1 kori igt ålig¬
gande för R. St:r att intaga i författn:n ett dylikt stadgande, med
afseende på tiden för mäskberedningeu. Det är representantens
skyldighet att tillse, det hvarje loflig näring må befrias från alla
onödiga band, och icke stäfjas en hårsmån längre än omsorgen om
det allmännas väl kräfver. Då nu förmodligen mäskning i hvarje
väl ordnad landthushållning äger rum, icke allenast när det sker
för bränvinsbränning, utan äfven för ladugårdens behöriga ans,
så kan jag icke anse det i ringaste mån tjenligt, att man låter
den, som för sin ladugårdsskötsel begagnar mäsk, utsättas för åtal
af en kitslig Fiskal, om han också, inför rätta släpad, sedermera
skulle från ansvarspåföljd befrias på grund deraf, att anklagaren
icke kan bevisa, att mäskningen varit företagen i afsigt att till¬
verka bränvin. — Jag får således, till förekommande af onödiga
och skadliga rättegångar, i likhet med Hr Braunerhjelm, anhålla
det R. o. Ad. läcktes afslå denna punkt i Utsk:s Betänk.
Hr Ribbing: Under 50 års tid, som jag varit landthushål¬
lare, har jag aldrig brännt bränvin, men ganska mycket låtit an¬
ställa mäskning för slastboskaps gödande. Jag får således full¬
komligt instämma i hvad den siste värde talaren och Hr Brauner¬
hjelm yttrat, ocb anhåller att Betänk, måtte i denna del afslås.
Propos. till bifall å Utsk:ns förev:de tillstyrkande blef först
framställd och besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvar¬
efter propos. till afslag derå framställdes och, efter det svaren här¬
vid utfallit med starka Ja jemte några Nej, Hr. Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Beträffande slutligen Utsk:ns förslag till förändring af 2:a §:ns
sista morn., anförde
Hr Braunerhjelm: 2:dra mom. af 2:dra §:n har i Utsk:n
undergått en förändrad redaktion. Utskm har velat förtydliga det
474
O en 4 Maj.
gamla stadgandet; men det händer icke sällan att, då man vill
förtydliga hvad tydligt är, blir det otydligt. Jag fruktar så äfven
här är fallet. Särskilda Utsk: vid förra Riksdagen sökte att finna
ett ord, innefattande hela den process, som vid mäskning försiggår,
intilldess mäsken lemnäs att jäsa i jäsningskaret. Den sönderfaller
i flera delar, såsom först tillblandning af råämnen med hett vatten
för sockerbildningen, sedan afkylningen och sist jästens tillsättande
och massans nedsläppande i jäsningskaret för att der iemnas att
jäsa; då först är det slut med hela denna process, hvilken fått
benämningen mäskberedning. Jag hemställer, om icke detta namn
tillräckligt tydligt tillkännagifver, att det innefattar all den be¬
redning, som bör föregå jäsningen. Mig veterligen har denna g
icke heller blifvit oriktigt tolkad eller öfverträdd på mera än ett
ställe, nemi. i Stockholm af en destillator, som lät företaga mä¬
skens afkylande på natt till helgedag, och derför tilltalades af en
på stället varande kontrollör. — RådbusR:ns majoritet frikände
visserligen destillatorn från ansvar, men Svea HofRätt kullkastade
detta domslut, och dömde honom till 2,800 Rdrs böter, hvilken
dom blef af K. M. fastställd. Jag tror således att detta tillräckligt
bevisar att ordet mäskberedning är tydligt och att tydligheten vun¬
nit laga kraft. Utsk. har velat utbyta detta ord mot mäskning.
Utsk. har likväl genast funnit detta ord så litet uttrycka
hvad det dermed ville säga, att det måste tillägga »deruti jemväl
mäskens afkylande anses inbegripen», men förbisett att af mäsk¬
beredningen återstår ännu jästens tillsättande och mäskningens
nedsläppande i jäsningskaret. Aro då dessa göromål mera tillåtna
än något af de föregående efter kl. 10 helgedagsafton ? Jag tror
ej så är menadt. Vidare har Utsk. utbytt ordet bränvinslillverkning
mot mäslcens afverkning, och dervid förmodligen förbisett, att vid
mäskens afverkning uti de mindre brännerierne bränvin ej genast
åstadkommes, utan produkten af mäsken blir lank, hvilken sedan
måste omkokas eller klaras för att blifva bränvin. — Författn:n
föreskrifver tydligen att redskap i mindre bränneri ej får vara så
inrättad att bränvin kan åstadkommas utan omkokning eller s. k.
klarning.
Då nu efter Utsk:s förslag endast mäskens afverkning är för¬
bjuden verkställas på natt till helgedag, så skulle det blifva tillåtet,
att i de smärre brännerierne på nämnde tid förrätta klarning —
detta måtte väl aldrig vara Utsk:s mening.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att den af Utsk.
föreslagna redaktions-förändring af 2:a § måtte afsiås och den nu
varide redaktion ordagrannt blifva bibehållen.
Hr Hjärne: Jag instämmer i vissa af Hr Brauner.hjelms re-
sonnemanger, men jag skiljer mig från honom deruti, att jag anser
en del af Utskins förändrings-förslag böra antagas. Huruvida den
af Utsk:n nu föreslagna redaktions-förändringen är lämplig, vill jag
ej bastämdt afgöra, men mig förefaller det, som kunde förbättringen
gjorts annorlunda. Såsom Hr Braunerhjefm erinrat, vet man att
en bränvinsbrännare under den förflutna bränningstiden förbrutit
Den 4 Maj.
475
sig mot denna g, och maskat under förbuden tid, till följd hvaraf
han äfven blifvit sakfälld. Jag tror emellertid icke, att man får
antaga detta faktum vara så allmänt kändt, eller att de som förut
varit i ovisshet om rätta meningen af ordet mäskberedning, skulle
härigenom blifvit tagne ur sin tvekan. Jag anser det således rik¬
tigt att man söker förtydliga detta ord, hvaremot jag icke inser
hvarföre Utsk. begagnar uttrycket mäshning. Detta ord förekom¬
mer icke på något annat ställe i hela författningen, och jag anser
att det ej heller behöft inflyta här, utan att det gamla uttrycket
bör bibehållas. Vidare förekommer uttrycket mäskens öfverilning
i st. f. bränvinstillverkning. Detta förra ord är också alldeles
nytt. Det finnes icke i den förra författnm och icke på något
annat ställe i nu gällande Förordn. Hvarföre det då särskildt här
skall begagnas, kan jag icke förstå. — Jag får således tillstyrka,
att Utsk:s förtydligande tillägg, som innehåller att afkylningen till¬
hör mäsknings-processen, måtte bifallas, men att ordet mäsltning
måtte utbytas mot mäskberedning, samt »mäskens afverkning» mot
bränvinstillverkning.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren har anfört åt¬
skilliga ganska riktiga skäl, hvarföre R. o. Ad. icke bör bifalla
den föreslagna redaktions-förändringen; men då man ogillar Utsk:s
förslag, kan jag icke inse, hvarföre man ej skulle bibehålla den
gamla författn:n, hvars innehåll numera hunnit blifva någorlunda
kändt, och jag anser för min ringa del icke talaren härför afgifvit
tillräckligen giltiga anledmr. Om också en och annan domare
eller bränvinsbrännare skulle tolka det omtvistade ordet orätt, så
måtte, sedan en sådan tolkning blifvit af ÖfverRätt ogillad, R. St:r
alltså icke vara skyldige att lappa och förändra den bestående
författnm. Jag tror åtminstone icke detta, och är öfvertygad, att
enär man i lagskipningsväg har all utsigt att vinna full rättvisa,
så bör denna utväg fortfarande anlitas; hvarföre jag ock, i likhet
med Hr Braunerhjelm, anhåller att R. o. Ad. måtte afslå den nya
redaktions-förändringen och bibehålla i detta fall den nu gällande
författnm.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Jag får fullkomligt in¬
stämma i den yttrade åsigten, att ordet mäskberednings utbytande
mot mäshning kan förorsaka mycken misstydning. Jag skulle så¬
ledes tro bäst vara att, såsom de båda förste talarne föreslagit,
låta det gamla stadgandet qvarstå. Likaså kan det blifva otydligt,
om man i st. f. bränvins tillverkning sätter mäskens afverkning.
För att undvika misstydning af ordet: »mäskberedning», skulle
jag önskat en mellanmening, ungefär lydande så här: »deri jem¬
väl inbegripes mäskens afkylande och allt öfrigt arbete intilldess
mäsken blifvit i jäsningskaret insläppt.» Då skulle icke någon,
som nu möjligen vill taga sig anledn. att förklara mäskberedning
såsom endast mäskens första irörande i mäskhufvudet, kunna få en
undanflykt för att arbeta i olaga tid. Om emellertid detta mitt
förslag ej skulle vinna understöd, sluter jag mig till dem som
476
Den i Maj.
yrta afslag på Utskms förslag och bibehållande af det gamla stad¬
gandet.
Hr Hjärne: Det har blifvit yttradt, att mäskningsprocessen
icke är slutad med afkylningen utan att den fortstttes vidare ge¬
nom jästens nedsläppande i jäsningskaret, m. m., men hela denna
sednare process låter sig göra på 10 minuter. Det kan således
icke vara af någon vigt att ytterligare till detta stadgande lägga
en mellanmening som Hr von Knorring yrkat. Om man skulle
förutsätta att en bränvinsbrännare ville begagna bristen af denna
mellanmening, så finner man att ban måste laga så att bans af-
kylning är verkställd kl. 10 på aftonen, och om han då kan få
jästen i karet efter den tiden, så har han vunnit sitt ändamål;
men det är då frågan blott om en liten stund. Af detta skäl
anser jag icke någon egentligen förvillande otydlighet förefinnes,
ehuru jag erkänner att man icke fullständigt definierat hvad man
menar med ordet mäskberedning.
Hr Ribbing: Jag instämmer i hvad en talare yttrat, att
det af Utsk. i denna punkt framställda förslaget är ofullständigt
och vilseledande. Sedan hafva 2:ne talare sökt förbättra detsamma,
men icke deri haft någon framgång. Jag anhåller derföre, i lik¬
het med Hr Braunerhjelm, att vi måtte få behålla den gamla för-
fattn:n, som är tillräckligt både känd och af erfarenheten pröfvad.
Gr. af Ugglas: Då åtskillige talare sagt, att de icke kunna
förstå orsaken hvarföre Utsk. föreslagit ifrågav:de förändring, så
får jag förklara, att jag icke håller mycket på ordet mäskning;
detta ord bar emellertid tillkommit på yrkande af samma person,
som förut varit omförmäld, således icke till följd af hos K. M.
gjorda förfrågningar och derpå afgifna förklaringar. Att för öfrigt
ordet mäskberedning är mycket mindre tydligt än man vill påstå,
visar sig deraf, att detta ord föranledt en process som slutade
dermed, att K. M. gaf den person orätt som hade bedrifvit afkyl¬
ningen efteråt. Men icke blott detta, utan åtskilliga meningar och
mycken osäkerhet om hvad med detta ord menas, hafva försports. Vi
måste dock komma ihåg, att det är ganska stränga straff för den
som fortsätter mäskningsprocessen utöfver den tillåtna tiden. Man
må för öfrigt gerna utbyta ordet: »mäskning». Det är hämtadt ur
den Norska och Tyska lagstiftningen. — Orsaken hvarföre Utsk.
införde uttrycket: mäskens öfverilning, var åter den, att isamma
g finnas 2 olika momenter, och i det första af dessa begagnas
ordet: »bränvinsbränning» med afseende å handteringen i sin helhet,
då detsamma deremot i sednare mom. hänsyftar endast på sprit-
afdrifningen. Det var för att icke i samma § begagna samma ord
i två olika bemärkelser som det blef utbytt. — Jag har ingenting
emot, att ordet mäskning utbytes mot mäskberedning, blott med
det tillägg Utsk. gjort, att afkylningen skall deruti inbegripas;
likasom uttrycket mäskens afverkning gerna må vika för bränvins-
tillverknlng, såvida det ej, såsom jag anmärkt, blir något besyn-
Den 4 Maj.
477
neriigt att i samma g begagna ett och samma ord både i vidsträckt
och inskränkt bemärkelse.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har hittills iakttagit
tystnad, emedan jag förnummit majoriteten hylla den mening som
äfven är min egen, nemi. alt den gamla författn.n borde i detta
afseende oförändrad bibehållas. De förslager, som blifvit framställda
för att förtydliga §:n, synas mig onödiga, då §:n detta förutan
torde vara tydlig nog sådan den redan befinnes. Ett hufvudsakligt
skäl, som Gr. af Ugglas nu anfört, skulle vara att i ett föreg:de
mom. af samma g ordet: »bränvins-tillverkning» förekomma i en
annan betydelse än det har i andra morn.; men detta kommer sig
af Utslcs oriktiga föreställning derom, alt mäskberedning skulle
höra till brsinvinsbränningen. Den är dock en process som kan
företagas för helt andra ändamål, och det är således icke mäskbe¬
redningen som varit förbjuden eller bör förbjudas. Bränvins-till-
verkningen innefattar processen att koka bränvin ur en redan be¬
redd mäsk, och det är denna process som är förbjuden utom under
2 månader af året. — De förslag, som dels af Utsk. dels af Hrr
Hjärne och Knorring blifvit framställda, torde ej vara af behofvet
påkallade, och jag tror man skall råka in i svårigheter, om man
företager sig att särskilt förklara hvad man med hvarje ord menar.
Jag tillstyrker således bibehållande af den gamla författn:ns stad¬
gande.
Hr B raunerhjelm: Gr. af Ugglas tyckes anse att ordet:
»mäskning» fått bestämd och klar tydning genom den förklaring
som blifvit i underd.-het begärd och erhållen. Jag har skaffat mig
den handling hvaruti denna förklaring blifvit, till följd af brän-
vins-tillverkares förfrågan hvad med ordet mäskberedving skulle
förstås, afgifven; deruti säges, att med ordet: »mäskberedning» för¬
stås samma förberedande arbete för bränvins-tillverkningen som i
föreg:de författning med ordet: »mäskning» menas. Förgäfves har
jag genomläst bela den förut gällande författnm för att finna ordet:
»mäskning»; det förekommer endast en gång och då i substantiv
form eller i st. f. ordet: »mäske». Gr. af Ugglas har väl nu up-
1 vst att det är i Norrska Bränvinsförfattmn som ordet igenfinnes,
men den kan väl ej i denna förklaring vara åberopad; och jag
inser icke hvarföre vi ur denna skola låna ett uttryck, då vi
redan hafva ett tillräckligt tydligt, hvadan jag fortfarande anhåller
om propos. på bibehållande af det gamla ordet: »mäskberedning».
Hr von Knorring: Jag ber att (å förklara hvad jag åsyf¬
tade med mitt redaktions-förslag. Jag önskade att det måtte an¬
tagas, derföre att det visat sig att den nu gällande författmn icke
är tillräckligt tydlig, och i ändamål att för personer, som ej veta
hvad som med mäskning menas, göra detta fullt klart, samt före¬
komma onödiga processer. Jag får på denna grund förnya min
anhållan om propos. på detta mitt förslag.
478
Den 4 Maj.
Frih. Raab: Det förvånar mig att Hr von Knorring, som
sjelf har att göra med bränvinsbränning, kan framställa ett sådant
förslag, ty när kylskeppet är begagnadt, nedföres mäsken i karet,
och således skalle detta arbete också kunna hemfalla under det
arbete som Hr von Knorring anser lagstridigt. Jag fortsätter mitt
yrkande.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad framställde Hr Gr. o.
Landtm, att i afseende på ifrågavide förslag blifvit yrkadt, dels
afslag, dels af Hr Hjärne att 2:dra mom. af 2 §:n måtte erhålla
följande lydelse: »Mäskberedning, deri jemväl mäskens afkylande
anses inbegripen, äfvensom bränvins-tillverkning vare likväl ej
medgifven från lil. 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag
till kl. 10 om aftonen å sådan dag»; och dels af Hr von Knor¬
ring, att samma mom. må blifva så lydande: »Mäskning, deri
jemväl inbegripes mäskens afkylande och allt öfrigt arbete intill¬
dess mäsken blifvit i jäsningskaret nedsläppt, äfvensom bränvins-
tillverkning vare likväl» och i öfrigt lika med Utsk:ns förslag.
Hr Hjärne: Ifall någon af R. o. Åd. skulle tro att jag
föreslagit den förändring i §:n som Hr Gr. o. Landtm, nu upläst,
får jag uplysa, att den blifvit upläst så, som Utskrn föreslagit den,
endast med utbyte af orden: »mäskning» mot »mäskberednjng» och
»mäskens afverkning» mot »bränvins-tillverkning».
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han ej rätt förstod meningen
med detta anförande samt. frågade om icke mom. blifvit af honom
upläst, såsom detsamma enl. Hr Hjärnes förslag skulle lyda.
Hr Hjärne: Hr Gr. o. Landtm, upläste <§:n fullkomligt
rätt, men jag ville blott uplysa, att den af mig föreslagna förän¬
dring bestod endast i utbyte af de ord jag nyss haft äran nämna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om han rätt upfattat Hr Hjär¬
nes mening, önskade Hr Hjärne propos. å bifall till Utsles förslag
med den förändring att ordet: »mäskning» utbyttes emot »mäsk¬
beredning», och i st. f. »mäskens afverkning» infördes »bränvins
tillverkning»; hvilket af Hr Hjärne bejakades.
Den härefter först till bifall å Utsk:s förslag framställda pro-
pos:n, besvarades med Nej, och efter sedermera till afslag å samma
förslag framställd propos., som besvarades med Ja, blefvo jemväl
Hr Hjärnes och Hr von Knorrings förslag af R. o. Ad. afslagne.
§. 3.
Hr Braunerhjelm: Det tillägg Utskm vid denna § före¬
slagit, innehåller intet annat än det som förekommer i §:n 55.
Om R. o. Ad. emellertid anser detta förtydligande nödigt, vill
jag icke sätta mig deremot, men jag tror att stadgandet, sådant
det förut befinnes, aldrig blifvit misstydt, och att en förändring
deraf således är öfverflödig.
Den 4 Maj.
479
Hr Hjärne: Förmodligen har detta tillägg i g:n 3 till¬
kommit derföre, att denna innehåller, att man i större bränneri
får bränna med hvad redskap som helst, men i §:n 55 förekom¬
ma i vissa fall inskränkningar i denna rätt. Då emellertid mig
veterligen, och såsom den siste talaren äfven vitsordat, inga olä¬
genheter upstått af den gamla redaktionen, tror jag det icke vara
af någon vigt att förändra §:n, hvarföre jag tillstyrker afslag å
Utsk:s förslag.
Frih. Wrede, Casimir: Afven jag hyser för den nu gäl¬
lande författn:n största aktning, och jag har äfven varit med om
att upgöra densamma, men någon förändring kan ändå vara nödig.
Den nu föreslagna är väl af det oskyldigaste; slag. Här säges i
denna g, att i större bränneri får brännas med hvad redskap som
helst; men om jag fortsätter att läsa §:n, så tages detta tillbaka
genom åtskilliga inskränkningar. Att en förändring är nödvändig,
lärer väl således vara påtagligt, och jag anhåller derföre om bifall
till denna punkt.
Utsk:s i afseende på ifrågav:de g afgifna förslag blef efter
först till bifall derå framställd propos., som besvarades med Nej,
af R. o. Ad. afslaget.
S- 4.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s afstyrkande yttrande
i fråga om väckt förslag att största tillverkningen på dygn i större
bränneri måtte nedsättas till 600 kannor.
Beträffande sedermera Utsk:s hemställan om den normalstyrka
hos bränvinet, efter hvilken skatten skall beräknas, yttrade
Hr Braunerhjelm: Det är möjligt, att den nu föreslagna
förändringen kan leda till enkelhet i räkenskaperne, men jag
hemställer, om denna bör sökas, då man tager i betraktande den
förlust som Staten derigenom gör i skatt. Jag tager för gifvet,
att Dtsk. afsett samma grund för skatten för de större och de små
brännerierna. Dessa sednare som skatta efter pannans afverknings-
förmåga, lära dock väl ej vid dess nya upskattning fått sid beräk¬
nad densamma annorlunda än tillförene, eller efter en produkt af
6 gr:s styrka. — Utsk. säger, att 6 gr. svarar mot 49 proc. al¬
kohol. Om nu beskattningen beräknas efter 50 proc. alkohol, så
nedsättes skatten för de större brännerierne, emot om den utginge
efter 6-gr. bränvin, icke mindre än 6 rst. pr kanna, som för
8,000,000 k:r gör en summa af 83,333 Rdr 16 sk., och de min¬
dre komma ingalunda i åtnjutande af en sådan nedsättning. Månne
det är skäl att efterskänka denna del af skatten för att bereda en
lättnad åt kontrollörerne? Jag kan åtminstone icke instämma i
en sådan åsigt, och anhåller derföre om afslag.
Frih. Raab: Huru omsorgsfullt jag än vill bibehålla af den
gamla författn:n allt som bör bibehållas, går jag dock icke så långt,
att jag skulle yrka afslag på sådana förändringar som verkligen
480
Den 4 Maj
innebära en förbättring. Icke för att kontrollörernas besvär må
underlättas, men derföre att beräkningen efter 50 proc. alkohol-
halt, i st. f. den efter 6 gr. styrka närmare öfverensstämmer med
decimalsystemet, finnér jag Utsk:ns åtgärd i detta fall välberäknad.
Hvad beträffar den förlust i skatt, som länge skulle blifva en följd,
får jag erinra att Utsk:n föreslagit en högre skatt än förut. Om nu
denna förhöjning kommer till stånd, så återvinner man ju mång-
faldt hvad som på denna lilla grad kan komma att förloras. Jag
kan således icke inse, hvarföre man skulle afslå en förändring i
beräkningssättet, då den står i öfverensstämmelse med det sy¬
stem, som redan är för bela Riket antaget, utan anhåller om bi¬
fall till Betänk.
Hr Hjärne: Afven jag får hembära Utsk:n min tacksamhet
för detta förslag. Jag har, i likhet med Frih. Raab, önskat att
man vid denna Riksdag måtte göra så få förändringar som möjligt
i denna författning; men då Utslcn här föreslagit en verklig för¬
bättring, önskar jag att den mätte antagas. Frih. Raab fästade up-
märksamheten på lättheten att göra beräkningar, då till grund
derför tages 50 proc. alkoholshalt, emedan delta tal öfverensstäm¬
mer med decimalsystemet. Detta är af en ganska hufvudsaklig
vigt med alla beräkningar, som skola göras, icke blott af Kon-
trollörerne, utan äfven af K?mmarR:n, som en gång skall granska
alla dessa voluminösa räkenskaper. För ett enda distrikt blifva
dessa så vidlyftiga, att det är omöjligt för ÖfverKontrollören att
hinna granska UnderKontrollörens räkenskaper. Man vet att se¬
dan Kontrollören upmätt bränvinet, profvat dess styrka och värme¬
grad, så har han att med hjelp af VetenskapsAkademiens tabeller
verkställa reduktionen till 6 gr. bränvin. Det är af ByråChefen
föreskrifvet, att dermed ej får upskjulas, utan att beräkningen skall
genast göras i närvaro af vittnen och bränvinstillverkaren sjelf.
Efter de tabeller, som nu begagnas, är 49 gr. alkoholbalt mot¬
svarande 6 gr. styrka, hvartill bränvinet skall evalveras.
Detta synes således vara en simpel sak, men enhvar, som haft
att göra med dylikt, vet att när man skall ofta sysselsätta sig med
enkla räkenskaper, ehuru dertill icke fordras annat än quattuor
species, kan det hända den största arithmetiker att han räknar
miste, just till följd af arbetets enkelhet och enformighet. Om
man nu antager 50 proc. alkoholhalt som norm, så kan man up-
stälia de aldra enklaste tabeller, som göra det öfverflödigt för Kon¬
trollören att verkställa andra än de aldra lättaste räkne-operatio-
ner. Ett ytterligare skäl är underlättandet af KammarRms besvär
vid granskningen och kontrolleringen af Kontrollörernas åtgöran¬
den. Om en person, som räknar fort och väl, dermed skulle sys¬
selsätta sig nio timmar dagligen, skulle till en sådan granskning
åtgå icke mindre än 8 månader. På dessa grunder får jag vid¬
blifva mitt förra yttrande och anhålla om bifall till Utsk:ns förslag.
Frih. Cederström: Yi håfve nyss afhört ett på full sak¬
kännedom grundadt yttrande om Kontrollörernas mödor, som jag
äfven
Den 4 Maj.
481
äfven antager vara ganska stora under n. v. förhållanden. Men
detta han dock ej förmå mig till medgifvande af den ifrågasatta
ändringens nödvändighet; ty äfven utan den lättnad, hvilken nu
afses, hafva dock inom hvarje län talrika sökande till dessa plat¬
ser anmält sig. Jag kan således icke anse en lättnad i deras be¬
svär såsom tillfyllestgörande skäl för en förändring, hvilken skulle,
såsom en talare anmärkt, föranleda en förlust för det allmänna af
betydligt belopp. Frih. Raab har också anmärkt att om, såsom han
trodde, andra skäl tala för att förändringen må vidtagas, så bör
det ske, men icke för att lindra Kontrollörernas möda. Sådana få
vi nog, och ganska förträffliga ändå, hvilket jag slutar af deras
enahanda beskaffenhet, hvilka för den till rygga lagd^a kontrollerings-
perioden nyligen varit i denna egenskap anställda. — Frih. Raab
har förordat förändringen på grund af dess sammanhang med deci¬
malsystemet, men R. St:r hafva icke beslutat att detta skall på
en gång införas, utan blott så småningom: och vi hafva ännu på
långt när icke hunnit till den tid, då det ovilkorligen skall vara
in förd t. Om under den tid, som dessförinnan förlider, Statsverket
skulle kunna, genom den gamla beräkningsgrundens följande, få
en icke så obetydlig vinst, utan att derföre den enskilde brän-
vinsbrännaren blir betungad, så kan jag icke finna annat, än att
det gamla stadgandet äger företräde framför det nya; hvadan jag
förenar mig med Hr Braunerhjelm i den anhållan, att R. o. Ad.
måtte afslå den föreslagna förändringen.
Hr von Axelson, Georg Julius: Jag anser fördelarne
af detta förslag vara så stora, att det vore skada att afsäga sig
dem, icke för Kontrollörernas minskade besvär, ty det betyder in¬
genting, men derföre att misstag derigenom förebyggas, hvilket
eljest lätt kan hända, då man ej alltid kan vara säker att hafva
särdeles skickliga personer på dessa platser. Det skulle äfven, så¬
som anmärkt är, medföra minskning i KammarRms besvär, och
dessutom stora fördelar för rörelsen i allmänhet. Nu äro beräk-
ningarne så invecklade, att man måste följa vissa särskilda reglor
för att reducera bränvin från ett till ett- annat gradtal. Om t. ex.
en kanna bränvin såldes för 2 Rdr 4 sk., så kostade ju hvarje
proc. alkohl 2 sk.; huru lätt vore det icke då att beräkna, huru
mycket en kanna bränvin af olika styrka skulle kosta. Då dess¬
utom förslaget öfverensstämmer med decimalsystemet, som i andra
afseenden är antaget, vet jag icke hvarföre man skulle försumma
detta tillfälle att få en vetenskaplig öfverensstämmelse mellan brän-
vinets reduktion och andra likartade beräkningar. På dessa skäl
önskar jag bifall till Utskms förslag.
Gr. af Ugglas: De anmärkn:r, som i det föreg:de blifvit
gjorda mot Utskms Betänk., har jag just icke särdeles motsatt mig,
emedan de angått mindre vigtiga frågor; men det nu ifrågavaride
förslaget anser jag vara bland de bästa, som Utskrn i detta Betänk,
framställt. Här är icke fråga om vinsten i minskade besvär för
Kontrollören, utan om vinsten för tillverkaren och försäljeren af
V H. 31
482
I>en 4 Maj.
bränvinet, ty om också Kontrollören kan, med tillhjelp af befint¬
liga tabeller, evalvera briinvinet, så är det svårt för en stor mängd
bränvinstillverkare att kunna kontrollera, huruvida förvandlingen
är rätt utförd. Tager man deremot alkohol-proc:n till beraknings-
så kan man med den aldra lägsta räknekonst lätt utöfva sådan,
kontroll. Oin det t. ex. vore 60 öre för en kanna bränvin af 50
proc. alkoholhalt, så gör det 1-^ öre för hvarje grad, och då be-
höfs för evalveringen endast att helt simpelt multiplicera. För öf¬
rigt är det för bränvinsförsäljaren en stor lättnad att hafva en
regel på förhand upgjord, hvarefter han kan på ögonblicket be¬
räkna hvad han bör hafva för sitt bränvin. Man behöfver blott
multiplicera dubbla börspriset med gradtalet. Om jag t. ex. hör,
att bränvinet gäller 1 Rdr 8 sk., och jag säljer det vid ,
så multiplicerar jag med , och får således , som är
hvad jag bör hafva för min vara. Derigenom blir således för han¬
del, samt för all kontroll, en stor lättnad. Hvad den stora förlu¬
sten beträffar, tror jag att Hr Braunerhjelm upgifvit den för högt.
Jag kan icke fatta annat, än att den skulle komma att utgöra omkr. en
proc., och en proc. af 7,000,000 kannors skatt utgör 70,000
Rdr. Då nu Utsk. föreslagit skattens bestämmande till 60 öre i
st. f. 50, eller densammas förhöjning med ■£, så gör detta 700,000
Rdr. Det vore således endast af denna förhöjning, som komme
att försvinna. Om nu Staten skulle skänka bort en så liten del,
för att vinna lättnad i kontrollen, så torde det ej vara så farligt.
Dessutom tillkommer en annan omständighet, som ej bör lemnäs
ur sigte. Om t. ex. bränvinet håller 49 gr., och detta gradtal
skall förvandlas efter n. v. i handel och vandel brukliga method,
så upstår ett litet bråk, som gör att bränvinstillverkaren, som
skattar för sina 6 gr., skattar för litet mera än han sedan får då
han säljer varan. Delta trassel kan genom den föreslagna ändrin¬
gen lätt undvikas; och jag anhåller, på grund af nu anförda skäl,
att R. o. Ad mätte bifalla Utsk:s förslag. Jaa vill dessutom nämna
att, då detsamma inom Utsk. först framställdes, mötte det mot¬
stånd of BondeSUs ledamöter, men efter en ganska kort stund in¬
sågo de sjelfva att det medförde fördel, och då borde väl detta ej
längre vara för R. o. Ad. dunkelt.
Hr Hjärne: Jag är till en del förekommen af den siste ta¬
laren. Jag hade ämnat fästa upmärksamheten på att det hufvud-
sakliga skälet, hvarföre man velat afslå Utsk:s förslag, vore att
Staten skulle förlora en betydlig summa om det antages. Jag ber
att få nämna, att det står de Hrr öppet, som befara sådant, att
då vi komma till den §, som handlar om förhöjning af skatten,
få denna så tilltagen, att den på förhand beräknade förlusten blir
ersatt. Jag skulle för min del visserligen icke vara emot att för¬
höja skatten med 2 öre, helst jag sjelf väckt motion om dess fast¬
ställande till 73 öre. Jag anhåller om bifall.
Den härefter till bifall å Utsk:ns förev:de hemställan fram¬
Den 4 Maj.
ställda propos:n besvarades med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det lian funnit Ja öfvervägande.
Sedermera nplästes och bifölls Utsk:ns förslag till förändrad
lydelse af 4 §.
S *•
Hr Hjärne: Jag har ingenting emot att detta tillägg göres,
men vill endast fästa upmärksamheten på ett obetydligt fel i re¬
daktionen. Här står nemi. »allt annat sätt». Antingen skall det
vara »alla andra sätt», elier också »hvarje annat sålt», ty detta
uttryck, sådant det står i författningen, är icke Svenska. Jag fö¬
reslår således alt det må komma att heta »alla andra sätt».
Häruti instämde Frih. Raab.
Den härefter till bifall å Utsk:s i afseende på föreg:de g af-
gifna förslag framställda propos. besvarades med starka Je, jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landm. förklarade, det han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
§ U.
Sedan jemväl Utsk:ns förslag till förändrad lydelse af denna §
blifvit upläst, yttrade
Hr Braunerhjelm: Ehuru jag anser det första vid denna g
gjorda tillägget icke vara af behofvet påkalladt, vill jag dock med¬
gifva att det kan utgöra ett förtydligande, och må det derföre
qvarstå. Det andra deremot, som angifver att man kan anmäla sig
för två månader på en gång, anser jag öfverflödigt, g 1 l säger:
»Bränvinstillverkning i större bränneri skall minst sex veckor före
»den af de två tillåtna månaderna, under hvilken tillverkaren vill
»handteringen företaga, hos K. M:s Bef:h:de skriftligen anmälas,
»hvarvid upgifves tid och ställe för tillverkningen, jemte beloppet
»deraf.» I § 12 står: »Vill den, som till bränvinstillverkning i
»större bränneri för endast den första af de två tillåtna månaderna
»sig angifvit.» etc. Det torde häraf tydligt synas, att § 11 afser
anmälan både för en och två månader, hvarföre jag anser det sed¬
nare tillägget öfverflödigt, och anhåller om afslag derå, helst jag
icke tror att det n. v. stadgandet i detta fall föranledt något
misstag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: I så måtto skiljer jag
mig från dan siste talaren, att jag anser båda tilläggen lika onö¬
diga, emedan något misstag omöjligen kan förekomma. Den nu
gällando § stadgar, att bränvinstillverkningen skall vara anmäld
minst sex veckor innan den får företagas, den må nu företagas
första eller andra månaden. Jag är således ej i stånd att fat.ta
hvartill de föreslagna ändringarne skola tjena; och då jag icke
gillar det nu hos oss så brukliga sättet, att tumma författningar i
onödan, anhåller lag att R. o. Ad. måtte, med afslående af Utskms
484
0en 4 Maj.
förslag, bibehålla det n. v. stadgandet, som icke föranledt något
misstag af dem, för hvilka författningen Sr skrifven.
Frih. Raab förklarade sig häri instämma.
Gr. af Ugglas: Jag medger att jag egentligen icke ansett
något förtydligande behöfligt, men då den person som, i händelse
sådant erfordrades, skulle deröfver afgifva förklaring, sade sig skola
bestämdt tolka författningen så, att den, som vill bränna under
andra månaden, ovilkorligen måste anmäla sig 6 veckor före den
första, så är väl bäst att göra saken så tydlig som möjligt. Om
man riktigt vill nagelfara, torde det också icke vara så orätt, ty
för de mindre brännerierna står särskildt utsatt, att man får an¬
mäla sig för 2 månader på en gång, och saknaden af ett sådant
särskildt uttaladt medgifvande för de större brännerierna kan gifva
anledn. till den tydning, att den ifrågavar:de rättigheten för dem
icke förefinnes. Att några misstag i detta afseende ägt rum, an¬
fördes ej vid Utslcns öfverläggning, men dess majoritet vidtog för¬
ändringen, derföre att den pesson, som har sig updraget att tolka
och tillämpa författningen, ansåg densamma i denna punkt otydlig.
Den härefter till bifall å Utskms förevar:de förslag framställda
proposin besvarades med Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hem¬
ställde, om R o. Ad. behagade afslå Utslcns förslag till ändring af
11g, samt, sedan svaren härtill utfallit med starka Ja, jemte nå¬
gra Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
§13.
Då härvid först förekom Utslcns förslag till förändring af denna
§:s första morn., yttrade
Frih. Raab: R. o. Ad. har nyss afhört en discussion öfver
detta ämne, som jag tror bevisat, att det gamla stadgandet icke
kan föranleda några misstag; det torde således icke vara nödigt
att göra någon förändring, utan får jag hemställa om afslag.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Utskms ifrågav:de förslag blef, efter först till bifall derå fram¬
ställd propos., som besvarades med Nej, af R. o. Ad. afslaget.
Sedermera förekom Utskms förslag till förhöjning af den i 13
<§ 3 mom. stadgade ersättning till Häradsskrifvaren för bevis öf¬
ver gjord anmälan till bränvinstillverkning, uträkning å tillverk-
ningsafgiften samt påskrift å stämplingsbeviset; och yttrade sig
derom
Gr. af Ugglas: Detta belopp var det högsta, som i Utskm
kunde drifvas igenom, men öfverensstämmer icke med hvad i ex-
peditionstaxan är stadgadt, ty efter denna skulle, för ett sådant
betyg, betalas 1 Rdr 50 öre. För att således bringa författningen
i öfverensstämmelse med taxan, får jag yrka beloppets höjande till
nämnde summa.
Den 4 Maj.
485
Propos. till bifall å Utskins förslag blef först framställd och
besvarad med blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. biföl le att ifrägavide ersättning förhöj¬
des till 1 Rdr 50 öre, samt, efter denna propos:ns besvarande med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
§ 13.
Gr. Liljencrantz: Jag hemställer om icke Utskins förslag i
denna punkt borde förändras derhän, att dessa upgifter icke alls
behöfde lemnäs tillsyningsmännen, hvilka dem förutan nog lära få
sig bekant hvarest bränvinshränningen lagligen utöfvas eller ej.
Jag anhåller således, att icke blott ordet »Kontrollörer», utan äf¬
ven »Tillsyningsman», måtte ur den 15 § utgå.
Gr. af Ugglas: Jag får fästa den siste talarens upmärksam-
het derpå, att då tillsyningsmännen äro för den mindre brännin¬
gen, så böra de väl hafva reda på hvilka som inom deras distrikt
äga rätt att bränna eller ej, på det de må veta, när de se nå¬
gon bränna, om han gör det lofligt eller olofligt, och om han be¬
gagnar sådan panna, hvartill han äger rättighet. Eljest kunde man
lika gerna säga, att tillsyningsman ej behöfvas; men skola de fin¬
nas, så måste de veta, hvad de skola efterse.
Gr. Liljencrantz: Om förhållandet vore, som den siste ta¬
laren tyckes förutsätta, att tillsyningsmännen äro Fiskaler, som
egentligen skola tillse huruvida bränvinshränningen bedrifvos på
tillåtna ställen, i enlighet med hvad lagligen medgifvet är, hvil¬
ket nu fastmera tillkommer Kontrollörerna, så ägde hans resonne-
mang giltighet; men då icke så är fallet, kan jag icke finna an¬
nat än att stadgandet är alldeles onödigt, så Vida jag icke miss¬
tager mig.
Frih. Raab: Gr. Liljencrantz slutade med orden: »sfi vida
jag icke misstager mig.» Detta tror jag verkligen nu vara händel¬
sen. Med tillsyningsman menas de, som hafva upsigt öfver distil¬
ler in gen, och icke vittnena, såsom det tyckes att Gr:n antagit.
Jag tror således att man kan bifalla § i dess föreslagna skick.
Utskins i afseende på denna § afgifna förslag blef, på härefter
framställd propos., af R. o. Ad. bifallet.
Frih. Raab: Denna författning, sorn gifvit så goda resulta¬
ter, har dock brister, af hvilka jag trott de mest i ögonen fal¬
lande böra undanrödjas. Det är ur denna synpunkt jag gjort, men
skall ej vara envis att få fram mitt förslag. Det afsåg ingalunda
att gynna några prässjästberedare, utan gick derpå ut, att likaväl
som man tillåter utländskt bränvin komma in i landet, emot er¬
läggande af tull, lika gerna kunde tillåtelse gifvas att tillgodogöra
det bränvin, som finnes i det vid jästberedningen blifvande resi-
486
Den 4 Maj.
duum. Det är orimligt att vid prässjästfabriken skall, sedan jästen
är skummad, en massa sprit bortdunsta, som icke kan begagnas
och som är skadlig för kreaturen. Jag befarar att det icke tjenar
till något att sträfva för det ändamål, jag med min motion åsyf¬
tat, ty denna förbättring lärer icke finna sympalhier inom de öf¬
riga Stånden, men jag hoppas att R. o. Ad. finner det orimliga i
det n. v. stadgandet.
Frih. Cederström: Man må visserligen göra Frih. Raab
full rättvisa så till vida, att man medgifver att hans förslag icke
åsyftar en eller annan prässjästberedares fördel, utan att den stals-
ekonomiska vinsten må iakttagas och icke ur sigte lemnäs: men
Frih. Raab torde väl inse, att lagstiftaren icke heller får alldeles
lemna ur sigte den allmänna opinionens fordringar. Vi minnas,
sedan sista Riksdagen, huru R. St:r framställde begäran om in¬
skränkning i de rättigheter, som genom K. M:s Resolutioner re¬
dan blifvit en och annan prässjästberedare beviljade. Denna begä¬
ran framställde R. St:r, ehuru den visserligen ganska bevekande
omständigheten förefanns, att den ena Statsmakten icke bör fram¬
ställa någon begäran, som i ett eller annat hänseende kan inne¬
bära ett antastande af hvad den andra stagdat. Då var emellertid
opinionen så stark, att K. M. fann för godt fästa afseende derpå.
Jag tror ej att denna opinion sedermera undergått någon egentlig
förändring. Ur denna synpunkt får jag anhålla om bifall till Utsk:s
Betänk, i denna punkt.
Hr Braunerhjelm: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Frih. Cederström, men vill tillägga, att genom ett sådant undan¬
tags stadgande kan inträffa, såsom vid sista Riksdagen, att om
skatten på bränvin höjes, så äger dock prässjästberedaren rättig¬
het att bränna bela året om, mot erläggande af den gamla skat¬
ten. Jag hörde vid sista Riksdagen, huru stark oviljan var mot
prässjäst-beredningen: man ville då borttaga deras privilegium att
tillverka bränvin; nu kommer man åter och vill tillåta samma
sak. Sådant finner jag högst inkonseqvent, och yrkar derföre af-
slag å motionen och bifall till Betänk.
Frih. Raab: Då, till min förvåning, den siste värde talaren
beskyllt mig för inkonseqvens, får jag förklara, att det är i full
konseqvens med mina vid sista Riksdagen hysta åsigter, hvilka vid
denna tyckas i allmänhet godkännas, som jag väckt mitt förslag.
Jag kan deremot ej förstå, huru han vill yrka bibehållandet af ett
stadgande, som är stridande mot alla statsekonomiska grundsatser.
Hans påstående att prässjästberedaren skulle vinna en stor fördel, om
skatten på bränvin hastigt höjdes, är icke riktigt, ty han kan icke,
efter mitt förslag, vinna högre fördel, än importören. Som jag re¬
dan tillkännagifva, anser jag det dock icke mycket löna mödan
att kämpa i denna sak.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o Ad. Utskms i af¬
seende på i fråga v:de § afgifna yttrande.
I)e ii 4 Maj.
487
§ 18.
Efter upläsning af Utskms förslag till ändring i denna §, blef
detsamma af R. o. Ad. bifallet.
§§ SO, Si och 61, samt ny § 49.
Härvid förekom först och bifölls Utslcns afstyrkande Utlåt, rö¬
rande Hr Björcks motion, i fråga om utvidgad d ist i Iler i ngsfr i het på
landet.
Vidare föredrogs Utskms tillstyrkande, att bränvinsdistillering
må i stad, såsom särskild näring, utöfvas under alla tider af året,
och med redskap af hvad beskaffenhet och storlek som helst; och
yttrade sig derom
Hr Braunerhjelm; Den ändring Utsk:n föreslagit, afser icke
blott rättigheten för distilleringsidkare i stad att nyttja hvad red¬
skap som helst, utan äfven att distillera hela året om. Utsk:n har
stödt sina motiver på Frih. Raabs och Hr Björcks motioner. Frih.
Raab har i sin motion sagt, att »med vanlig enkel bränvinsred-
»skap kunde åstadkommas endast mindre god sprit, eller af ringare
»styrka, än som för åtskilliga tekniska behof erfordras». Redan
vid förra Riksdagen var denna fråga under öfverläggning, och jag
erhöll då af chemister ganska tillförlitliga upgifter ang:de tillverk¬
ningen af tillräckligt god sprit, men, icke litande derpå, har jag
ånyo skaffat mig sådana, och fått veta att denna vara, af tillräck¬
lig både godhet och styrka för tekniska ändamål, nemi. 100 gr.
alkohol, som dock högst sällan kommer i fråga att dertill använ¬
das, kan tillverkas med hvad redskap som helst, och har appara¬
tens form och konstruktion intet inflytande på produktens slutliga
qvalitet. Det bästa beviset härpå är erfarenheten, nemi. att i alla
tider, alltsedan sprit blifvit känd, och således långt före upkom-
sten af nu brukliga, mera fullkomliga apparater, har fullkomligt
god och stark sprit till tekniska, medicinska och rent vetenskap¬
liga ändamål, äfvensom vattenfri alkohol, kunnat beredas. Häri¬
genom torde Frih. Raabs påstående, att man med enkel redskap
icke kan erhålla god sprit, vara vederlagdt.
Vidare har Hr Björck sagt, att »finkelfri sprit af den styrka,
»som erfordrades för lösningen af vissa oljor, deraf fernissor bere-
»das, icke kunde åstadkimmas med de enkla distilleringspannorna,
»utan endast genom sammansatta apparater».
Samme chemist, som jag förut åberopat, har härom yttrat:
»att sprit, fri från finkelolja, är nödvändig för fernissors bered-
»ning, är ett misstag. Sprits användande till fernissor beror på
»dess förmåga att uplösa åtskilliga hartser. En liten halt affinkel-
»olja är härvid fullkomligt likgiltig. Det är endast när spriten
»skall användas till beredning af parfymer, eller till spirituösa
»dryckers försättande dermed, som en halt af finkelolja är menlig,
»till följd a_f den egendomliga lukt och smak densamma, i mindre
»rent tillstånd inblandad i spriten, meddelar åt ämnen, som der-
»med försättas. Ren finkelolja för sig har ingen oangenäm lukt.
»För öfrigt kan sprit icke gerna, genom blott och bar distillation,
438
Den 4 Maj.
»vare sig med hvad apparat som helst, absolut befrias från sisla
»spåret af finkelolja, men denna kan nedbringas till ett så för-
»svinnande minimum, att dess lukt och smak ej röjer den.»
»Vid fernissor deremot fäster man intet afseende på en liten
»halt af finkelolja, hvilken för öfrigt bortblandas af andra luktande
Ȋmnen i fernissan, och som dessutom vid dess torkning fullkom-
»iigt' försvinner, och ännu mindre kommor fernissans smak ifråga.
»Afven här finnas erfarenhetsbevis att tillgå. Till tekniska behof
»användes utrikes, för det billigare prisets skull, betydliga qvan-
»titeter methyl alkohol, eller trädsprit, hvilken erhålles vid torr
»distillation af ved, och hvars lukt i obehaglighet vida öfverträffar
»lukten af amyl-alkohol, eller finkelolja, som endast till en för-
»svinnande liten del plägar innehållas i sprit. Likaledes är, om
»jag ej bedrar mig, sprit, försatt med något illa luktande eller
»smakande ämne, samt afsedt för tekniska behof, mot lägre tull
»tillåten till införsel i England. Slutligen får jag påminna om,
»att här i Stockholm har en distillator Michaelson rättighet att,
»mot en lägre afgift, tillverka och försälja sprit, försatt med sten-
»kolsolja, till tekniska behof, och är det sannolikt att den mesta
»sprit, som till dylika bebof här i Stockholm användes, köpes hos
»honom, emedan hans vara, som fullkomligt upfyller sill ändamål,
»står till 12 eller 24 sk. lägre i pris per kanna.»
Af dessa uplysningar, som jag nu meddelat, torde visa sig,
att de motiver, Frih. Raab och Hr Björck anfört, icke äro riktiga.
Hvad beträffar distillering i stad året om, så medförer den en olä¬
genhet, hvarföre äfven Särskilda Utsk., vid förra Riksdagen, af-
styrkte sådan rörelses tillåtande annat än under den tid, då brän-
vinsbränning i allmänhet ej var tillåten, nemi. att det vore möj¬
ligt att, då kring en mindre stad flera smärre brännerier förefun-
nos, den lank, som der tillverkades, blefve på en dislilierings-
panna i staden klarad, och således g- af skatten undandroges Kro¬
nan. Jag kan icke förstå, hvarföre man är så benägen att yrka
sådan frihet för distilleringen; nog måste man väl på IO måna¬
der medhinna distillera det bränvin, som på 2 månader tillverkas,
om så behöfves, men endast en helt liten del af spriten behöfver
distiHeras, för att till finare bränvin användas. Det påstods vid
förra Riksdagen, att vi skulle kunna exportera sprit, Jag hade
svårt att tro detta, ty spritens pris är naturligtvis beroende af
råämnets, och har och en känner, att i Danmark och Tyskland
bränvin kan tillverkas för lägre pris än hos oss. Bästa beviset
härför är också den upgift, som tullspecialen lemnar, ty 1855
exporterades, enl. densamma, 56 kannor, och 1856 ej mera än
211. Såsom exportartikel torde således sprit ej komma i fråga att
betraktas. Någon utsträckning af d ist i 11 er i ngsrä tten i stad är väl
så mycket heldre nu onödig, som bränvinsbrännare på landet fått
sig medgifvet en förlängd tid för distillering. Jag tror icke att
något giltigt skäl till ändring af stadgandet nu förefinnes, utan
anhåller om afslag på denna punkt.
Frih. Raab: Jag, för min del, får förklara, att jag anser
Den 4 Maj.
489
Utsk. hafva gjort ett ganska godt förslag, emedan hvarje förädling
af råvara bör befrämjas. Jag vill icke nu erinra om de strider,
som öfver detta ämne förts, utan fägnar mig blott öfver att Utsk:n,
utan reservation af någon dess medlem, tillstyrkt de förändringar,
som dess minoritet vid förra Riksdagen önskade. Man har sagt
att det skäl, hvarpå Hr Björcks motion och äfven min hvila, nemi.
att man med den enkla redskapen icke kan åstadkomma god sprit,
är oriktigt. Jag har icke någon skriftlig auktoritet att åberopa,
men har talat vid åtskilliga distillatorer, af hvilka jag fått en dy¬
lik förklaring. Ar det åter så, som min granne säger, att man
med enkel redskap kan åstadkomma tillräckligt god sprit, så vida
man flera gånger omdistillerar densamma, så är ju uppenbart att
operationen af en flera gånger förnyad distillering medförer en
onödig upoffring af tid och bränsle. Jag föreställer mig det vara
rätt att befrämja de medel, hvarigenom man med minsta kostnad
vinner sitt ändamål. Om en distillator, såsom upgifvits, fått mo¬
nopol på att tillverka en viss qvantitet sprit för visst ändamål, så
får jag säga, att jag älskar icke några monopoler alls, och såle¬
des icke heller hans, utan tvertom anser att det bör försvinna.
Man har sagt, att vi ej kunna exportera sprit, och till bevis här¬
för anfört, att 1855 osh 1856 så ringa qvantiteter utfördes; men
då vi i allmänhet hafva lägre pris på spanmål och potäter, och
således kunna exportera dessa varor, så är det klart att, om vi
gå lika klokt tillväga, som man gjort i Danmark, nemi. att åter¬
gifva skatten för det som exporteras, vi skola kunna, lika väl som
Danskarne, exportera vår sprit. Huruvida vi kunna få denna draw-
back på sprit, vill jag nu ej vidröra, men då man framkommit
med påslåendet, att varan ej skulle kunna utföras, har jag velat
visa, hvarföre sådant ej hittills ägt rum Man har sagt, att om
städerna få rättighet att distillera hela året om, så skulle under¬
slef kunna äga rum på landet, som närmast omgåfve dem; men,
då tillsyningsman kunna tillsättas, då dessa kunna aflönas så högt
som kontrollörer det behöfva, och då denna aflöning måste drabba
d ist i 11 er i n ge n, så kan jag icke fatta huru något underslef skulle
kunna äga rum. Jag tillstyrker bifall.
Hr Hjärne: Jag instämmer med Hr Braunerhjelm deruti, att
jag anser d istil lerin gen icke böra ske på samma tid som bränvins-
bränningen, utan sålunda inskränkas till 10 månader om året,
emedan kontrolleringen eljest blir svårare, i synnerhet då man
icke kunnat utfinna något annat sätt att verkställa den, än genom
s. k. tillsyningsman, hvilka, för att ej blifva alltför kostsamma för Sta¬
ten, måste tillsättas hvar och en för flera distilleringsverk. Jag
har dessutom icke hört några olägenheter af det n. v. stadgandet.
Hvad åter angår andra delen af Utslcns förslag, att man skulle
hafva rättighet att distillera med redskap af hvad storlek som helst,
är jag af olika tanka med Hr Braunerhjelm. Jag anser det vara
oklokt och, för att begagna en förut nyttjad term, statsekonomiskt
orätt att förbjuda en fabrik begagna redskap, som besparar tid och
penningar. Om man tillåter en distillator att drifva sin redskap
490
Den 4 Maj.
med ånga, så skall han på den tid, som nu åtgår för att tillverka
100 kannor, kunna tillverka 1000, och kanske afven utan för¬
höjning i kostnaden. Det är naturligt att distillatorerna icke till¬
verka mera än hvad som går åt. Jag är öfvertygad att, om di-
st i 11 er i n gen i städerna verkställdes med rektifikations-apparat och
drefves med ånga, skulle det be hofi i ga qvantum kunna tillverkas
på eller kanske ännu mindre, af den tid, som nu derför for¬
dras. Under sådant vilkor kunde också möjligen sprit blifva en
export-artikel, hvilket nu visat sig vara omöjligt. Jag föreslår så¬
ledes, att § må komma att lyda sålunda: »Bränvinsdistillering må
»dessutom, under den tid då bränvinsbränning icke är tillåten,
»kunna i stad, såsom särskild näring, utöfvas med redskap af h v i 1—
»ken storlek och beskaffenhet sorn helst.» I denna redaktion är
Utslcns förslag i afseende å redskapen bibehållet, men dess till¬
styrkande om den obegränsade tiden borttaget.
Hr Braunerhjelm: Frih. Raab har missförstått mitt yttrande,
om han trott mig befara att underslef kunde komma att äga rum
till följd af detta stadgande. Det är en fullt laglig åtgärd af
bränvinsbrännare på landet att sälja sin lank till destillatorer i
städerna, som kunna köpa den direkte eller också klara den för
honom mot ett visst pris. Det är således en undansnillning af
skatten som kan på laglig väg låta sig göra.
Frih. Raab: Jag erkänner, att jag icke rätt hörde Hr Brau-
nerhjelms yttrande om lanken, och jag finnér verkligen, att det
kan blifva föremål för underslef, att hos destillatorer omkoka lank,
hvarföre jag instämmer med Hr Hjärne, att destiliering må vara
tillåten endast under 10 månader af året.
Frih. Wrede: Enl. för fa ttn :n är det destiliering af bränvin
som är tillåten; och om en destillator sysselsätter sig med att
destillera lank, så är han bränvinsbrännare och blir derföre under¬
kastad ansvar som sådan. Fördelen af att destiliering icke finge
verkställas under de 2 månader bränvinsbränningen fortgår kan
jag icke inse, då sålunda den olägenhet, som man befarat af län¬
kens destiliering, icke lärer kunna inträffa.
Hr Braunerhjelm: Till genmäle af den siste talarens
påstående, att det skulle vara förbjudet destillera lank, får jag
nämna, att det kan vara ganska svårt att skilja bränvin från lank,
då den sednare är stark; författnm innehåller dessutom icke något
förbud att destillera på destillerings-redskap både lank och vatten.
Bränvinstillverkaren kunde visserligen under de 2:ne brännings-
månaderna endast tillverka lank ensamt och klara den i stad under
de påföljande månaderne; men att bevara sin lank tilldess destil-
lationstiden i stad inträffar, torde också för mindre bränvinsbrän¬
nare falla sig svårt, emedan lanken fordrar stort utrymme, och
det således skulle behöfvas ofantligt mycket kärl dertill. Det är
då för honom naturligtvis långt beqvämare och bättre, om han
Don 4 Maj.
491
lian få sin lank för hvarje gång klarad och destillerad. Jag tror
mig således icke vara af Frih. Wredes anförda skäl vederlagd.
Gr. af Ugglas: Ilr Braunerhjelm har framställt två yrkan¬
den, det ena, att redskapen icke må, såsom Utsk:n föreslagit, få
begagnas af hvad storlek som helst; det andra, att tiden må be¬
stämmas till 10 månader om året. För det första af dessa har
han upgifvit som skäl, alt man med enkel redskap skulle kunna
tillverka sprit af lika god beskaffenhet som med den komplicerade.
Detta bestrider jag icke. Men tillika har han sagt, alt sprit icke
kan blifva någon betydande exportvara, och velat bevisa detta
genom den hittills vunna erfarenheten. Naturligtvis måste, på det
sätt sprit nu tillverkas, densamma genom de många erforderliga
omdeslilleringarne blifva alltför dyr för att kunna exporteras,
hvilket deremot ej inträffade om sättet blefve förenkladt. Då det
dessutom måste vara en fördel att få den vara vi behöfva för så
billigt pris som möjligt, vet jag icke hvarför man skall motsätta
sig användandet af en bättre redskap, då deraf ingen olägenhet
upstår. Den andra frågan var om tiden då d est i Heling bör vara
tillåten. Inom Utsk:n hade man föreställt sig, att i en stad der
tillsyn ingsmännen kunna ofta öfvervalla och elterse tillverkningen,
underslef skulle vara lätta att uptäcka. Skulle dock majoriteten
af R o. Ad. hysa någon fruktan härför, och till följd deraf vilja
afslå Utskms förslag, vill jag för att dock få hufvudsaken igenom,
ingå på Hr Hjärnes redaktions-förändring, blott Ii. o. Ad. medgifver,
att deslillering må verkställas med hvad redskap som helst, på
det spriten må blifva tillgänglig för bättre pris.
Hr Braunerhjelm: Då motionärerne sjelfva icke på annan
grund yrkat rättighet för destillatorer i städerna att begagna hvad
redskap som helst, än på den, att med den enkla redskapen icke
kunde tillverkas tillräckligt god sprit kunde användas, men jag
visat, att detta icke är förhållandet, så har jag naturligtvis ve¬
derlagt deras skäl. Men befinnes det, att de skäl som Frih. Haab
nu ytterligare anfört för sin åsigt, att spriten kan för bättre pris
och hastigare tillverkas på sammansatt redskap utan att deraf någon
olägenhet upstår, så vill jag för min del icke motsätta mig att redskap
af hvad beskaffenhet som helst må till dest il ler in g få användas.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, framställde att, sedan Hr Braunerhjelm i sitt sista anfö¬
rande afstått från sitt yrkande om afslag å Utslcns förslag i hvad
det rörde redskapen, i afseende på förev:de punkt endast var yr-
kadt afslag å Utslcns förslag att bränvins-destillering må i stad få
utöfvas under alla tider af året, men bifall till förslaget så vidt
det afsåg att destilleringen må få ske med redskap af hvad be¬
skaffenhet och storlek som belst, samt derjemte först hemställde
om II. o. Ad. behagade bifalla Utsktns ifrågav:de tillstyrkande i
hela dess omfattning.
4!>2
Den 4 Maj.
Härvid ropades starka Nej, jemte några Ja, och på sedermera
framställd propos. biföll R. o. Ad. endast den del af ifrågav:de
tillstyrkande, hvarigenom blifvit föreslaget, att bränvins-destillering
må i stad, såsom särskild näring, utöfvas med redskap af hvad
beskaffenhet och storlek som helst.
I sammanhang härmed bifölls det af Hr Hjärne framställda
förslag till förändrad redaktion af 20 §:ns första morn., så lydande-
»Bränvins distillering må dessutom, under tid då bränsins-tillverk-
ning icke är tillåten, kunna i stad, såsom särskild näring utöfvas
med redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst.»
Härefter förekom och bifölls Utsk:ns tillstyrkande, att destilla-
torerne måtte vara skyldige godtgöra K. M. och Kronan för de
kostnader tillsynen öfver destilleringsverken medförer.
Beträffande slutligen de föreslagna redaktionerne af de ifråga-
v:de §§:ne, så hade R. o. Ad. redan derom, såvidt §:n 20 angick,
fattat sitt beslut, och blefvo Utsk-.ns i afseende på §§:ne 21 och
61 samt den nya §:n 49 afgifne förslag, efter deras upläsning,
af R. o. Ad. bifallne.
§■ 23.
Efter upläsning af Utsk:ns förslag till redaktion af denna §,
blef den föreslagna förändringen af R. o. Åd. bifallen.
§§ SS, SS, 27 och 28.
Efter upläsning af Utskrns förslag till förändrad lydelse af
dessa §§, yttrade
Frih. Raab: Den förändring af §:n, som Utsk:n föreslagit,
bar jag visserligen intet emot, då den icke kan missleda någon
bränvinsbrännare, och icke heller de personer som skola tillämpa
författnm; men härvid förekommer en annan omständighet, som
är värd upmärksamhet. R. St:r biföllo vid förra Riksdagen hvad
Utsk.-n föreslagit, att äfven den större redskapen skulle upmätas,
icke derföre att man befarade underslef, utan ur statistisk synpukt,
emedan man ansåg nyttigt att veta hvilken redskap som användes.
I andra hänseenden gör man stora upoffringar för statistiken, och
då man nu kan vinna en sådan ganska intressant upgift utan
kostnad, vet jag icke hvarföre man skulle försumma det.
Hr Braunerhjelm: I afseende å mätning af redskap i större
bränneri är jag förekommen af den sista talaren. Det kan vara
af ganska stor nytta att känna redskapens beskaffenhet och storlek.
Vidare får jag i afseende å 27 §:n 1 morn. anmärka, att der står:
»Vid den enkla redskapens mätning iakttages: att bränvins- eller
destillerings-panna är försedd med" löst bröst, då sådant finnes,
äfvensom med hatt eller stängselskifva, rör, afkylnings-redskap och
mäskvärmare.» Det är således anbefaldt, att vid enkel redskaps
mätning densamma alltid skulle vara försedd med mäskvärmare,
men då det nu är bränvinstillverkare tillåtet att begagna redskap
utan mäskvärmare, förstår jag ej huru denna redskap af mätare
skall kunna mätas, då författnm föreskrifver att redskapen alltid
Ilen 4 Maj.
493
skall vara med mäskvärmare försedd. Föreskriften är ju således
ej allenast otydlig utan otillämplig, hvarföre jag får anhålla, att
den gamla redaktionen, såsom varande fullt tydlig, måtte bibehållas.
Hr von Axelson: Jag medgifver riktigheten af hvad Frih.
Raab sagt, att det är intressant att känna pannerymden för de
stora brännerierna, men denna uplysning vinner man genom be-
sigtnings-instrumenterna. Åtskilliga olägenheter hafva visat sig af
föreskriften, att alla delarne skola upmätas, emedan somliga delar
äro gamla och fogade till en för öfrigt ny apparat. Då jag icke
vet, hvarföre man önskar upgift på mera än pannans storlek, får
jag alltså yrka bifall till Utskms förslag, som jag anser tillfyllest¬
görande.
Frih. Raab: Jag kan icke i de af Utskm föreslagna §§ up-
täcka någon föreskrift, att pannan skall upmätas. Det måste s§-
således bero på någon särskild befallning af ByråChefen till de
honom underlydande Kontrollörer, men hvilken det äfven beror
på honom att återtaga. Då det icke är lätt att här upställa ett
fullt antagligt förslag till redaktion, skulle jag tro det vara bäst
att återremittera dessa §§ till Utskm, som sannolikt får att göra
äfven med åtskilliga andra ännu en gång, och då kan det vara
ett obetydligt besvär att omredigera dessa. Jag anhåller således
att R. o. Ad. ville, med begäran om antagande af Hr Brauner-
hjelms förslag, återremittera Utskms förslag i dessa §§.
Hr Hjärne: Jag ber att få med några ord understödja Hr
von Axelson. Jag anser att, då det i OrdningsStadgan, som är
en af K. Mt utfärdad och således af oss alla känd författn., är
föreskrifvet, att ett större bränneri, innan det får sättas i gång,
skall besigtigas af kontrollör i vittnens närvaro, och till alla sina
delar beskrifvas, så är redan den föreskrift gifven som Hr Brau¬
nerhjelm och Frih. Raab önskat. Om det nu infördes i författnm
ett stadgande, att pannan skall upmätas, så kan detta icke leda
till något nytt resultat, utom det att bränvinstillverkaren får en
ytterligare afgift till mätaren för denna förrättning. Jag tillstyr¬
ker på denna grund bifall till Utslcns förslag.
Gr. af Ugglas: Med erkännande af vigten och fördelen i
statistiskt afseende att känna huru mycket bränvin med en viss
apparat tillverkas, hafva Utskm dock icke ansett något stadgande af
äskad art nödvändigt; ty litet hvar som befattat sig med brän-
vinsbränning eller hört den omtalas, vet att detta beror på ång¬
pannan. Om det således står i de statistiska upgifterna, att man
med så och så stor panna tillverkat så och så mycket," är denna
upgift dock utan värde om man ej tillika känner ångpannans rymd.
Då ett dylikt stadgande, som det önskade, således endast skulle
komma att förorsaka tillverkaren kostnad, har Utskm icke dragit
i betänkande att taga bort den föreskrift i detta hänseende som i
den gamla författnm fanns. Orsaken hvarföre mätning förut varit
41)1
D e u 4 Maj.
bruklig, har väl icke varit att man önskade statistiska upgifter,
ulan den, att man beräknade skatten efter pannerymden. När
denna pannerymd var bestämd, och äfven andra delar af redskapen
voro till storlek och förhållanden sinsemellan bestämda i författnin
så måste de mätas upp; men då sådana föreskrifter nu ej mera
förefinnes, och då de statistiska upgifterne ej vinnas, kan jag icke
finna någon grund hvarför denna mätning bör bibehållas. Om
emellertid R. o. Ad. skulle vara af annan tanka, anhåller jag dock
att §§:ne måtte återremitteras och ej direkte afslås; jag tror för
öfrigt att förslaget kommer att af de 3 öfriga Stånden bifallas,
emedan det icke mötte något motstånd inom Utskin
Efter härmed fulländad öfverläggning framställde Hr Gr. o.
Landtm, att i fråga om 25, 26, 27 och 28 §§:ne blifvit yrkadt,
dels bifall och dels återremiss å Utskins förslag, och dels af Hr
Braunerhjelm, att jemväl redskap i större bränneri skall vara un¬
derkastad mätning och följaktligen ifrågavide j§§ må undergå de
förändringar, som i följd deraf erfordrades, äfvensom att i 27 §:n
1 mom. i st. f. orden: »rör, afkylnings-redskap och mäskvärmare»
måtte införas orden: »och rör samt öfriga tillbehör, som, enl.
nästföljande § äro stämpling underkastade», och yttrade Hr Gr. o.
Landtm, derjemte, att såvidt han under discussionen kunnat finna,
andra förändringar, i händelse af bifall till Hr Braunerhjelms yr¬
kande om upmätning jemväl af redskap i större bränneri, icke
voro behöfliga än att dels i §:n 25 å andra raden i st. f. orden:
»och stämplas, den enkla redskapen efter förulgången mätning»
infördes: »upmälas och stämplas», dels i g: n 26 å sisla raden
efter ordet: »granskningen» tillädes: »upmälningen», dels i §:n
27 å första raden uteslötos orden: »den enkla», samt dels i §n
28 uteslötos de tillagde orden: »då de till enkel redskap höra.»
De härefter först till bifall och sedan till återremiss å Utsk:ns
i afseende på ifrågav:de §§ afgifna förslag, och sedermera till
bifall å de i samma förslag af Hr Braunerhjelm föreslagna förän¬
dringar, framställde propos:ne besvarades med blandade Ja och Nej;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om K. o. Ad. beha¬
gade bifalla Utslcns ifrågav:de förslag samt, sedan svaren härvid ut¬
fallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg
Ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som bifaller Sammansatta Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utslcns förslag till förändrad redaktion af 25, 26,
27 och 28 §§:ne af Förordnm ang:de vilkoren för bränvins-till¬
verkning , röstar
Ja;
den det ej vili, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde förslag gjorda
anmärkn:r föranleda till återremiss.
Den G Maj f. m.
495
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 15.
Nej — 10.
Fortsättningen af förevide Betänkts pröfning blef uppå härefter
af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. upskjuten till nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Riddarh.-
Utsk. inliomne Utlåttn:
N:o 12, med förslag till gravering och inskriptioner å en
medalj öfver framlidne Presidenten von Hartmansdorff; och
N:o 13, i ani. af Frih. Stjerstedts, August Wilhelm, motion
om granskning af R. o. Ad:ns i Riddarh.Arkivet förvarade genea¬
logiska tabeller.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 11 om aftonen.
In fidem protocolIi
Albert Munck.
Onsdagen den 6 Maj 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. pleni-prot:t för d. sisth April f. m.
Öpnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Elektorer efter
N:o 55, Gr. Cronhjelm till Flostad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel;
N:o 260, Frih. von Saltza, Anton Philip Carl;
N:o 293, Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm; och
N:o 118, Hr Bagge af Berga, Fullm. Hr Hägerflycht, Nils
Henrik ;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 183, Frih. d’Albedyhl, Christer Henrik;
N:n 327, Frih. af Wetterstedt, Fullm, Gr. Lewenhaupt, Erik
August;
N:o 1468, Hr Stedt, Fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Fredrik;
N:o 2255, Hr af Pontin, Fullm. Hr Mörner, Christer Hampus.
Uplästes ett af Gr. Mörner, Carl, inlemnadt så lydande
memorial:
496
Den 6 Maj f. m.
Då vigtiga tjensteangelägenheter påkalla min afresa från buf-
vudstaden, nödgas jag härmed afsäga mig det förtroende jag sedan
Riksdagens början innehaft, att vara Bänkman och ledamot af
Riddarh.Utsk., under anhållan att varda bibehållen vid min riks¬
dagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Frih. Beckfriis, Corfitz Augustin: Med vördsam an¬
hållan att varda bibehållen vid min riksdagsmannarätt, får jag af¬
säga mig min plats som ledamot i Bevilln.Utsk.
Sedan R. o. Ad. äfven härtill lemnat sitt bifall, anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot i Bevilln.Utsk. efter Frih. Beckfriis och en ledamot i
Riddarh.Utsk. efter Gr. Mörner.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf sedermera att, sedan genom
dels förut och dels de i dag gjorda afsägelser samt dels derigenom
att Frih. Bennet, Carl Stephan, i dag återlemnat den riksdags-
mannapollet han innehaft, åtskilliga ledigheter bland Bänkmännen
upkommit, val i början af nästa plenum komme att företagas till
utseende af Bänkmän inom l:sta Bänkm.Afdelnin efter N:o 60,
Gr. Mörner, Carl; inom 6:te Bänkm.Afdeln:n efter N:o 278, Frih.
Beckfriis, Corfitz Augustin; inom 7:de Bänkm.Afdeln:n efter N:o
354, Frih. Fock, Frans Wilh, Reinhold ; inom 10:de Bänkm.Afdelmn
efter N:o 254, Hr Liljecrona, Fullm. Gr. Posse, Arvid; inom 13:de
Bänkm.Afdeln:n efter N:o 815, Hr Gripensköld, Fullm. Gr. Lewen¬
haupt, Claes Magnus; samt inom 21 Bänkm.Afdelnrn efter N:o
1984, Hr Schutzercrantz, Fullm. Frih. Bennet, Carl Stephan.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Be v i lin.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcns Betänk. N;0 2, ang:de vilkoren för
bränvins-tillverkning; och förekommo nu Utslcns yttranden, ifråga
om nedannämnde §§ af Förordn:n ang:de vilkoren för sådan till¬
verkning.
SS 29, 32, 34 (ny 33), 33 (34).
De af Utsk. i afseende på dessa §§ afgifne yttranden och
förslag blefvo utan discussion bifallne.
§ 36 (33).
Efter upläsningen af Utsk:ns förslag till denna g lydelse,
yttrade
Hr Hjärne, Harald: Sedan R. o. Ad. i sednaste plenum
beslutat, att Utsk:ns förslag till förändring af §:n 20 ej skulle
antagas, utan att den gamla författn:ns föreskrifter i afseende å
destilleringsrätten borde bibehållas, så är det här föreslagna 3:dje
mom. alldeles öfverflödigt, hvarföre jag anhåller att den gamla
författn:ns ordalydelse måtte i denna g bibehållas.
Fri h.
I) o ii G M aj f. m.
45(7
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ber att få erinra R.
o. Ad. derom, att Ståndet vid behandlingen af 20 §:n beslöt, att
bränvins destillering skulle få äga rum under 10 månader af året,
då bränvins-tillverkning icke är tillåten, men ej under de 2 må¬
nader då bränvins-tillverkning bedrifves. Häraf följer naturligtvis
att destillerings-redskap skola vara förseglade just under de sist¬
nämnde tvenne månaderne och att således en föreskrift derom bör
i §:n inflyta. Jag kan följaktligen ej instämma uti Hr Hjärnes
begäran, utan anhåller att få afgifva förslag till den redaktion af
§:n som jag anser densamma böra få. I första mom. bör emellan
den första och den andra meningen infogas en mellanmening af
följande lydelse: »likaså den i 20 §:n omförmälta destillerings-
redskap, under den tid destiHering förbuden är.»
Vid slutet af 2:dra mom. skulle följanda ord tilläggas: »Lag
samma vare om destillerings-redskap då densamma icke är till
begagnande angifven»; hvaremot det af Utsk:n föreslagna 3:dje
mom. skulle utgå.
Jag ber Gr. af Ugglas fästa upmärksamhet på detta mitt
förslag.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Enär Frih. Raab
bedt mig upmärksamma det förslag till <§:ns ordalydelse han afgif-
Vit, får jag säga, att jag för min del ej har något att deremot
anmärka.
Hr Hjärne: Om jag rätt har upfattat Frih. Raabs förslag,
så innehöll det ett tillägg till den gamla §:n i afseende å desti-
lerings-redskaps försegling. Jag ber då att få fästa Frih. Raabs
upmärksamhet derpå, att sedan R. o. Ad. beslutat att tiden för
distilleringsrättens utöfvande skulle blifva densamma som enl. den
gamla §:n, så är ingen förändring deraf behöflig. Denna § handlar
om redskapens försegling och behöfver ej innehålla något om deras
beskaffenhet. I den gamla f§:ns 1 mom. säges, att all bränvins-
tillverknings-redskap skall vara förseglad under förbjuden tid samt
att äfven distilieringsredskap under tillåten bränningstid skall
vara förseglad; och detta är allt hvad som behöfves. Jag anser
således tillägget vara öfverflödigt och fortfar i min anhållan om
bibehållandet af §:ns förra lydelse oförändrad.
Frih. Raab: Vid närmare skärskådande af den gamla §:ns
innehåll har jag med nöje funnit, att den fortfarande kan begag¬
nas, och instämmer således uti Hr Hjärnes derom gjorda yrkande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., enär, sedan Frih. Raab afstått
från sitt yrkande, endast å Utskms i afseende på ifrågav:de förslag
var yrkadt afslag samt propos. till bifall å detsamma till följd af R.
o. Ad:s förut fattade beslut ej kunde framställas, hemställde om R.
o. Ad. afsloge Utskins förev:de förslag, blef denna propos. med Ja
besvarad.
V H. 32
498
Den 6 Maj f. m.
S 37 {36).
Den af Utslcn föreslagna redaktionen af denna § uplästes,
hvarefter yttrades af
Hr Hjärne: Uti denna § har blifvit vidtagen en förändring,
som jag för min del anser vara öfverflödig. Utslcn hafva ansett,
att det i nu gällande § förekommande stadgande, att redskap som
finnes i tillverkarens verkstad, eller i hans vård, ej behöfver vara
förseglad, skulle tarfva ett förtydligande, afseende det fall att red¬
skapen befinnes under tillverkarens arbete uli bränneri eller å
distilleringsslålle. Jag har gjort mig underrättad, huruvida någon
olika tillämpning af denna § ägt rum, och således gjort ett för¬
tydligande deraf af nöden, men jag har ej fått någon upgift derom,
att vederbörande upfattat ifrågav:de stadgande sålunda, att man
ägt rätt att lägga beslag på en oförseglad redskap, under det att
densamma i bränneri varit under kopparslagares arbete. Det är
väl möjligt att en sådan misstydning af <§ n ägt rum, men jag
har åtminstone ej bort något sådant upgifvas. Vid sådant förhål¬
lande och då jag hört många både bränvinstillverkare och koppar¬
slagare förklara, att allmänna åklagare tolkat denna § på samma
sätt som Utslcn anse den böra tolkas, tror iag det vara alldeles
obehöfligt att nu förelaga en förändring i §:ns redaktion blott
derföre att man befarar att den möjligen kan gifva anledn. till
framtida missförstång. Jag instämmer helt och hållet uti den af
Ilr Braunerhjelm yttrade grundsats, alt man så litet som möjligt
bör tumma på ekonomiska författn:r, och anhåller derföre att R.
o. Ad. behagade afslå den föreslagna redaktionsförändringen.
Frih. Raab: Det är icke nog dermed alt den här föreslagna
förändringen är öfverflödig, ty den kan, hvad värre är, till och
med blifva ganska farlig för hvar och en bränvinstillverkare, som
låter sin redskap ändras eller repareras af kopparslagare i sjelfva
bränneriet. Det heter nemi. i sednare delen af 1 morn.: »Innan
ägaren tager vård om redskapen, skall han, derest densamma icke
redan blifvit förseglad eller inom 8 dagar derefter får begagnas,
redskapen till försegling anmäla.» Denna ordalydelse innehåller
en förändrad bestämmelse; ty i den motsvarande §:n i nu gällande
Förordn. stadgas det, att »när redskapen derifrån — d. v. s. från
tillverkarens verkstad — flyttas, skall innehafvaren, om han ej är
berättigad att inom 8 dagar derefter densamma begagna, den till
försegling anmäla.» Det torde lätt hända, att en bränvinsbrännare
ej iakttager den förändring i sjelfva innehållet af §:n som sålunda
blifvit gjord, och följaktligen skulle det kunna hända att han,
ehuru alldeles oskyldig, genom beslag förlorade sin redskap, der¬
före att han uraktlåtit att anmäla den till försegling innan handt¬
verkaren slutat sitt arbete i bränneriet och rest ifrån stället.
Som det i allmänhet är högst vanskligt att förlita sig på handt-
verkares löften om arbetens fullbordande inom en viss tid, så
blifver det äfven för redskapsägaren ganska svårt att på förhand
veta timmen, då lian, till undvikande af beslag, skall anmäla red¬
skapen vara färdig till försegling. Om t. ex. handtverkaren skulle
Den 6 Maj f. m.
-lil 9
afresa om natten utan bränvinsbrännarens vetskap och således innan
den sednare kunnat taga vård om redskapen, skulle han vara under¬
kastad bela den ansvarspåföljd som ar bestämd för innebafvandei
af oförseglad redskap. Jag tror det vara högst olämpligt att i en
författn. göra sådana förändringar, som kunna hafva till följd att
näringsidkare ulan deras förvållande få vidkännas stora förluster,
och derföre får äfven jag, på grund af detta ytterligare skäl,
förena mig med IIr Hjärne och begära afslag å den föreslagna för¬
ändringen.
Gr. af Ugglas: Jag får hemställa till de Hrr som förordat
bibehållande af den gamla §:ns ordalydelse, huruvida de finna den¬
samma vara så tydlig och klar, att anledn. till missförstånd ej
förefinnes. I slutet af §:ns första mom. föreskrifves det, att när
redskapen från handtverkares verkstad flyttas, skall innehafvaren
den till försegling anmäla. Ar det nu meningen att redskapen
skall vara förseglad innan den flyttas från verkstaden, så att den
ej får vara oförseglad under forslingen till ägaren, eller menas det
att den skall förseglas först sedan den ankommit till bränneriet?
Tolkas §:n på förra sättet, så kan den af Frih. Raab anmärkta
omständigheten just inträffa, nemi. att en kopparslagare ej har
redskapen färdig på ullofvad tid och att således den af ägaren an¬
mälda förseglingen ej kan försiggå. För att undanrödja möjlig¬
heten af en sådan tolkning och befria från besväret att göra an¬
mälan om redskapens försegling förr än han fått den i sin vård,
hafva Utsk:n föreslagit den nya ordalydelsen. Under öfverlägg-
ningen inom Utsk:n härom, var det Hr ByråChefen för bränvins-
ärendena som fästade upmärksamheten vid föreskriftens otydlighet
och anhöll att det måtte blifva bestämdt föreskrifvet, antingen att
redskapen skall förseglas innan den föres från handtverkaren,
eller ock att förseglingen skall äga rum först då redskapen kom¬
mit dess ägare tillhanda. Ulsk:n delade ByråChefens åsigt, att
meningen ej var fullkomligt klar och tydlig samt föreslogo derföre
den förändrade lydelse förslaget innehåller.
Hr Adelborg, Anders Otto: Till hvad Gr. af Ugglas
nu omnämnt ber jag att få tillägga, att det inom Utsk:n blifvit
uplyst, att en rättegång blifvit väckt just till följd af denna §:s
otydlighet. Förhållandet var det, att en bonde som hämtat sin
bränvinspanna från en kopparslagare i Christianstad, anhölls utan¬
för tullen och pannan togs i beslag såsom varande oförseglad.
Utgången af saken lärer hafva blifvit den, att beslaget gillades
och bonden dömdes till ansvar för innehafvande af oförseglad red¬
skap. Detta torde bevisa att §:n verkligen är otydlig och således
bör undergå en redaktions-förändring.
Frih. Raab: Det är för mig en fullkomlig nyhet, att någon
domstol kunnat tolka denna § på det sätt Hr Adelborg omnämnt.
Då jag emellertid hört det af honom upgifvas vill jag icke draga
upgiftens riktighet i tvifvel, men jag måste förklara, att mig före¬
600
Den 6 Maj f. m.
faller §:ns otvetydiga mening vara den, att sedan bränvinstillver-
karen fått sin redskap hemförd från handtverkaren skall han an¬
mäla den till försegling, så vida han ej är berättigad att inom
8 dagar densamma begagna. Sådan är den nu gäliande §:ns före¬
skrift, men denna föreskrift skulle, enl. den föreslagna förändrin¬
gen, förvandlas till ett åliggande för redskapsägaren att anmäla
redskapen till försegling innan den kommit ur handtverkarens
händer, och det är denna bestämmelse som jag finner alldeles
oriktig och olämplig. Låtom oss antaga att en handtverkare, som
fått updrag att uti ett bränneri laga eller ändra en redskap, efter
fullgjordt arbete reser från stället utan att för redskapsägaren an¬
mäla att redskapen är färdig. I sådant fall kan det verkligen
hända, att ägaren utan sitt förvållande gör sig skyldig till för¬
seelse emot den nya författn:n och får derför plikta. Derest den
nuv:de §:n hehöfver förtydligas, bör det ske sålunda, att den nya
ordalydelsen icke döljer en snara för bränvinstillverkaren och icke
heller innehåller en otydlighet för åklagaren. För att erhålla ett
sådant förtydligande torde det vara bäst att återremittera §:n, och
vill jag för min del icke motsätta mig en sådan åtgärd.
Hr Hjärne: Den obetydliga förändring i sak som denna
§ undergått, afser icke någon strängare kontroll på bränneriägaren,
utan i stället en strängare kontroll å bränneriägarens sida på
kopparslagaren. Enl. den gamla författn:n skulle en redskap för¬
seglas så snart den kommit från kopparslagaren, såvida den ej
inom 8 dagar skulle begagnas. Jag vill nu i förbigående i kort¬
het besvara Hr Adelborgs citation af den process han omnämnde.
Han uplyste ej, huruvida det under processen blef ådagalagt att
redskapen kom direkte från kopparslagaren. Jag betviflar att så
varit förhållandet, ty det förefaller mig orimligt att en domstol
har kunnat för innehafvande af oförseglad redskap fälla en person,
som hemfört denna redskap direkte från kopparslagaren.
Med den föreslagna förändringen har man afsett, att koppar¬
slagaren eller redskapstillverkaren skulle äga sig öppet att under
en längre tid sysselsätta sig med redskapens reparation elier för¬
ändring i sjelfva bränneriet i st. f. i verkstaden. Friheten är
således på redskapsägarens och ej på kopparslagarens sida, och det
är denna frihet man förskaffar honom derigenom att den gamla
författnrn förändras så, att redskapen icke behöfver vara förseglad
mera än 8 dagar före dess begagnande. Jag föreställer mig att
en sådan rättighet kan leda till ganska betänkliga missbruk. Så
kan t. ex. en bränvinstillverkare hemtaga en kopparslagaregesäll,
uppehålla honom vid bränneriet i en månad eller flera veckor och
under tiden, ifall lägligt tillfälle dertill erbjuder sig, begagna
redskapen, som är oförseglad. Det är för att förekomma ett sådant
kringgående af författnrn, som jag anser den gamla författnrns
stadgande i detta fall bör bibehållas, nemi. att en redskap ej får
vara oförseglad mera än 8 dagar före bränningens början. Denna
tid är nödvändig för att iordningsätta mera komplicerade redskap
och verkställa de förändringar dermed som kunna vara behöfliga,
Den fi Maj f. m.
501
men att utsträcka friheten ännu längre anser jag vara orätt. Jag
anhåller således om afslag å förändringen och bibehållandet af den
gamla §:ns ordalydelse.
Hr Adelborg: Det är just för att få ett förtydligande af
hvad som menas med orden : i tillverkarens vård, som förändrin¬
gen blifvit vidtagen. Enl. den gamla författn:n skulle redskapen
ej behöfva vara förseglad så länge den befanns i kopparslagarens
vård, men om rätta meningen af detta stadgande upkommo olika
tankar. Några ansågo, att redskapen var i kopparslagarens vård
endast och allenast så länge han hade den under sitt arbete å
verkstaden, hvaraf följde, att om kopparslagaren åtagit sig att
transportera redskapen till dess ägare, så var redskapen så snart
den kommit utom kopparslagarens dörr, ej längre i hans vård.
Denna tolkning har äfven gjort sig gällande hos en domstol på
sätt jag förut uplyst.
Vid frågans behandling inom Utsk:n tog man visserligen äfven
i betraktande de möjliga missbruk som kunde upkomma deraf,
att en oförseglad redskap kunde under en längre tid förblifva i
kopparslagarens vård, men man antog det vara temligen gifvet,
att några missbruk ganska sällan kunde ifrågakomma på ett sådant
ställe som en kopparslagares verkstad, der en ständig kontroll
utöfvas af dem som besöka verkstaden. Att åter försegla redska¬
pen genast efter det den blifvit reparerad kan äfven medföra sina
olägenheter, ty då man skall sätta in redskapen i bränneriet måste
naturligtvis förseglingen skadas, och sedan den på detta sätt blifvit
bruten, kan en åklagare komma och påstå att den blifvit bruten
i oloflig afsigt och så kan en rättegång derom genast upstå. För
att förekomma allt detta har man förändrat §:n till dess här före¬
slagna lydelse. Inom Utsk:n önskade man likväl att utsträcka
tiden från 8 till 14 dagar, emedan om en redskap skall flyttas
från en mera aflägsen ort så åtgår en längre tid än 8 dagar.
Jag yrkar bifall til! Utsk:ns förslag.
Frih. Raab: Jag ber att ännu en gång få fästa upmärk-
samheten derpå, att jag endast åsyftar att förekomma, att en snara
för redskapsägaren inlägges i författningen för ett obetydligt för-
tydligandes skull. Om man nu nödvändigt vill hafva en bestämd
föreskrift derom, att redskapen skall vara förseglad innan den af-
skickas från kopparslagarens verkstad, så är ju saken hjelpt der¬
med, att man åiägger den sednare att anmäla redskapen till för¬
segling. Jag har icke framställt något annat yrkande än att §:n
måtte återremitteras och jag fortfar i denna min anhållan, på det
att Utsk:n må få tillfälle att öfverväga, huruvida jag har skäl för
min mening eller icke.
Gr. af Ugglas: I afseende på ordet innan får jag nämna,
att under discussionen om denna § i Utslcn åtskilliga ledamöter
yrkade, att, i st. f. begagnandet af nyssnämnde ord, borde bestäm¬
mas en tid af 24 timmar efter det ägaren fått redskapen i sin
502
Den 6 Maj f. m.
■vård, hvarinom anmälan till försegling borde äga rum. Jag med-
gifver gerna, att det fall Frih. Raab påpekat, någon gång verkli¬
gen kan inträffa, och jag vill således ej motsätta mig en återremiss
af §:n, men jag vill dock anmärka, att den utväg Frih. Haab
föreslagit, icke hjelper saken. Den hjelper saken visserligen i det
fall, att redskapen skall flyttas från kopparslagarens verkstad, men
om han arbetar på redskepen uti bränneriet, kan man väl ej åläg¬
ga honom att göra anmälan om dess försegling, flästa sältet alt
rätta saken, vore måhända det af mig nyss omnämnda, eller att
man bestämde en viss tid, inom hvilken anmälan skulle ske, så
att beslagaren ej genast kunde falla öfver redskaps-ägaren, om
denne förbrutit sig emot ordet innan.
Hr Ribbing, Arvid: Om man fäster behörig upmärksam-
het vid redaktionen i den föreslagna §:n, skall man finna, att
Utsk:n föreskrifvit något för redskaps-ägaren nära nog omöjligt.
Det heter nemi. att »innan ägaren tager vård om redskapen, skall
han, derest densamma icke redan blifvit förseglad eller inom 8
dagar derefter får begagnas, redskapen till försegling anmäla hos
den person i redskapsägarens hemort, hvilken har sig uppdraget
att försegling verkställa. Nu kan det hända, att en bränvins-
brännare begifver sig till en närmare eller fjermare belägen stad
för att der köpa och sedermera hemföra en redskap. Han tager
då redskapen under sin vård i och med detsamma han afhemtar
densamma, men i detta ögonblick är det för honom alldeles omöj¬
ligt att anmäla den till försegling hos vederbörande i hans hemort.
Föreskriften är således ögonskenligen alldeles orimlig. Om en
förändring i §:ns ordalydelse skall äga rum, måste den ske på ett
bättre sätt, och jag får således förena mig med Frih. Raab i yr¬
kandet om §:ns återremitterande.
Efter först till bifall och sedan till afslag å Utsk:ns ifrågav:de
förslag framställda propos:r, som besvarades med starka Nej, blan¬
dade med Ja, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge
de emot detta förslag gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss,
och ropades härvid starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
S 38 (37.)
Efter upläsning af Utsk:ns förslag till redaktion af denna §
blef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
§ i O (39.)
Sedan Utsk:ns förslag till förändrad lydelse af denna § blifvit
upläst, yttrade
Hr Adelborg: Då inom de sammansatta Utsk:n åtskilliga
ledamöter af BondeSt. med mycken skärpa reserverat sig emot
beslutet att tillstyrka förhöjning af bränvinsskatten till 60 öre per
kanna, och tili stöd för deras åsigt om skattens bibehållande vid
dess nuvar:de belopp, ibland annat, anfört, att en alltför hög be¬
1) o ii G M aj f. m.
503
skattning å varan skulle hafva till följd en i stor skala drifven
insmugling deraf: anser jag mig böra begagna detta tillfälle för
att, till gendrifvande af detta skäl, meddela några uplysningar från
Gen.Tullstyrelsen, utvisande att insmuglingen af bränvin på vår
vestra kust ej varit så stor, som man i allmänhet tyckes föreställa
sig. Men innan jag lemnar dessa mig benäget meddelade uplys¬
ningar, torde det tillåtas mig att göra en kort framställning rö¬
rande produktionen och utförseln af bränvin i Danmark, det land,
hvarifrån insmugling af varan till Sverige hufvudsakligen be-
drifves.
Bränvinsskatten i Danmark är beräknad efter mäskekarens
rymd och utgör 64 sk. pr t:a, eller ungefär 4 sk. för hvarje pot
tillverkadt 8-gr. bränvin. Vid varans utförsel erhålles i drawback
2 sk. pr pot af 4 gr. styrka och fa sk. för hvarje ^ gr. derut¬
öfver, alltså 4 sk. pr pot af 8-gr. bränvin. Ifrån 1851 till 1855
har tillverkningen af bränvin i Danmark ökats med 7,640,321
potter. Den största tillverkningen ägde rum sistnämnde år då den
upgick till 36,515,462 potter. Under denna tid hade således
bränvins-produklionen tagit en betydlig fart inom landet, ehuru
denna produktion just under samma tiderymd försvårades genom
inskränkning af bränningstiden och ökad beskattning. Under dessa
år ägde äfven en icke obetydlig utförsel af bränvin rum, enär år
1853 utförseln emot drawback upgick till 799,174 potter och år
1855 till 2,012,426 potter, så att utlörseln ökats med 1,213,252
potter. Dessutom utgår ej obetydligt bränvin utan godtgörelse,
och om detta lägges till, så kan man antaga utförseln år 1854
till 3,161,536 och år 1855 till 3,575,856 potter. Då man nu
vill söka förklaringen dertill, att hränvins-produktionen och ut¬
förseln just tilltagit under de år, då näringen försvårades, så faller
man lätt på den tanken, att orsaken dertill bör ligga deri, att
stora qvantiteter bränvin insmuglas från Danmark till Sverige,
enär bränvinet bör står till mycket högre pris än der. Denna
tro alstrade mycket bekymmer hos en mängd personer här i lan¬
det, hvilka fruktade, att man vid bränvins-lagstiftningen under
sista Riksdagen gått för långt uti näringens inskränkande och skat¬
tens förhöjning, och sålunda befrämjat införseln af den utländska
varan på samma gång man förhindrat den länge lofgifna tillverk¬
ningen deraf inom eget land. Dessa omständigheter hafva gifvit
Gen.Tullstyrelsen härstädes anledn. att införda uplysningar i saken
från konsulerne i en mängd Danska hamnar, äfvensom från åtskilliga
tullbevakare på vestra kusten. Svar härå hafva äfven ankommit från
Konsulerne å de tre ställen, hvarifrån den största utförseln af bränvin
äger rum, och deraf inhämtades, att man, oaktadt skedda undersöknin¬
gar, ej erhållit något bevis derpå, att den qvantitet bränvin, eller
500,000 kannor, som man antagit årligen insmuglas från Danmark
till Sverige, verkligen blifvit hit insmugladt. Enl. Konsul Ewer-
löfs upgift skulle omkr. 250,000 k:r bränvin smuglas ifrån Jut¬
land, men som en stor del deraf går till andra håll, så har man
ej kunnat antaga, att mera än högst ^ deraf eller 25,000 k:r
Den 6 Maj f. m.
inkommit tili Sveriges vestra kust. På den andra kusten torde
smuglingen bedrifvas i större skala, men ej till så stora qvantiteter,
som man förmodat. Smuglingen bedrifves endast med smärre båtar
och farkoster, som intaga bränvinet uti ankare och kuttingar. Enl.
författningarna i Danmark får man ej dravvback för mindre qvan¬
titet bränvin än 40 potter, och man finner således, att då draw-
back ej erhålles för mindre qvantiteter, är det ej troligt att smug¬
lingen bedrifves i så enorm skala som man upgifvit. Såsom ett
bevis på lättbeten att råka in i imaginära beräkningar vill jag
nämna, att man inom Utskm vid ett tillfälle upgaf, att icke min¬
dre än 6 mill. k:r bränvin blifvit till Sverige införde. Man fasade
härför och råkade verkligen uti en viss ängslan, huru man skulle
förekomma detta. Det stod och vägde en tid om man icke borde
behålla den gamla skatten och afverknings-beräkningen för att
sålunda förekomma den våda som den oerhörda bränsvinssmuglingen
medförde. Men slutligen fick man bättre uplysningar om smug¬
lingen och antalet af de insmuglade kannorna bränvin antogs då
utgöra 500,000. Derest det ej skulle leda till alltför stor vid¬
lyftighet skulle jag dock med tillgängliga handlingar kunna styrka,
att insmuglingen vid vestra kusten endast upgår till 25,000 k:r
och vid den andra till . Detta bevisar, att den så myc¬
ket fruktade smuglingen med bränvin i sjelfva verket är en obe¬
tydlighet, och ej större än den, som med många andra varor be¬
drifves. Jag tror således att i detta fall det ej är någon fara att
höja skatten och att inkastet om den stora insmuglingen saknar
stöd i verkligheten.
Vidare hafva BondeStis ledamöter åberopat ByråChefen Nycan-
ders meddelade uplysning, att den enkla pannans afverknings-
förmåga ej kan beräknas till mera än gång pannerymden, då
redskapen ej är försedd med mäskvärmare, och till 2 gånger panne¬
rymden, då mäskvärmare finnes. Jag skall söka ådagalägga, att
denna beräkning är alltför låg. Vid förra Riksdagen voro åtskil¬
liga vetenskapsmän tillkallade för att meddela det Särskildta Utsk.
uplysningar rörande brännings-tillverkningen, och de förklarade,
att en skickligt drifven bränvinsbränning med enkel redskap kunde
utöfvas så, att averkningen pr dag upgick ända till 3 gånger
pannans rymd, men att, om bränningen verkställdes med mindre
teknisk kännedom och mindre noggranhet, upgick afverkningen
till icke fullt pannerymden. Häruti finner man äfven orsaken,
hvarföre den enkla pannans afverkningsförmåga vid förra Riksdagen
ej beräknades högre än som skedde. Men på de år, som seder¬
mera förflutit, har man kommit till vissheten derom, att Svenska
bönder afverkat 2 å 3 gånger pannans rymd, ja inom Östergöth¬
land till och med något öfver 3 gånger pannerymden. En så
stor afverkningsförmåga beror naturligtvis af de materialier som
begagnas och det sätt hvarpå bränningen bedrifves, men att den
kan drifvas till nämnde höjd, är emellertid alldeles säkert. Bonde-
St:s ledamöter hafva sjelfva så småningom gifvit med sig i frågan
om pannornas afverknings-förmåga. Vid förra Riksdagen försäkrade
de, att ingen enkel panna kunde afverka ett belopp, motsvarande
Den 6 Maj f. m.
50 f»
pannans rymd, och att en sädan beräkning af afverkningsförmågan
skulle helt och hållet förstöra den mindre bränvinsbränningen.
Samma ledamöter hafva emellertid nu medgifvit, att man kan af¬
verka lij- gång pannerymden, och vid nästa Riksdag torde de få
lof att erkänna, att man kan afverka 2, ja 3 gånger panne¬
rymden.
Jag har ansett mig böra meddela dessa uplysningar, och jag
hoppas derföre att E. o. Ad. benäget ursäktar, att jag dermed up-
tagit tiden.
I ani. af detta anförande fästade Hr Gr. o. Landtm, upmärk-
samheten derpå, att frågan om den i mindre bränneri begagnade
redskapens afverkningsförmåga först förekom i 41 §, och att dis-
cussionen nu endast borde angå den skatt, som utgjorde föremål
för förev:de §.
Hr Hjärn e: I afseende på frågan om beskattningen å brän-
vins tillverkning, en fråga, som under loppet af de sednare åren
i hög grad varit föremål för den allmänna upmärksamheten, kan
man, utan fara att misstaga sig, säga, att R. St:r grundat sina be¬
beslut derom, icke på några allmänna principer, utan endast på
vissa faktiska förhållanden och företeelser, så vida man ej vill anse
såsom en allmän grundsats den omständighet, att man lägger den
allmänna opinionen till grund för en lagstiftningsåtgärd, ty i så¬
dant fall kan man visserligen säga, att en allmän grundsats be¬
stämt bränvinets beskattning. Som vi erinra oss, beräknades skat¬
ten å bränvinet före sednaste Riksdag endast till omkring 6 rst.
per kanna. Uti de tidningsartiklar och brochyrer i ämnet, som
föregingo Riksdagens början, en tid, hvarunder den allmänna opi¬
nionen i frågan egentligen bildade sig, förfäktades alldeles mot¬
satta åsigter i afseende å beskattningens belopp, men till och med
de personer, som lifligt intresserade sig för en genomgripande för¬
ändring i bränvinslagstiftningen, och bränvinstillverkningens häm¬
mande genom varans af en förökad beskattning förorsakade fördy¬
rande, ansågo dock i allmänhet, att 4 sk. per kanna vore den
högsta skatt, som kunde tillverkningen åsättas. Under den fort¬
satta meningsstriden förändrades småningom denna åsigt, och man
kom till det resultat, att handteringen kunde tåla en ännu högre
skatt, hvilken slutligen föreslogs att bestämmas ända till 16 sk.
per kanna. En stark opposition upträdde visserligen emot denna
åsigt, men den utgick, på sätt det temligen tydligt uppenbarade
sig, endast från de enskildta intressenas sida, och lyckades icke
heller att göra sig gällande, utan blef skatten slutligen bestämd
till 16 sk. per kanna. Under det R. St:r voro sysselsatte med
lagstiftningen i ämnet, blef varan föremål för lifliga börsspekula¬
tioner, och detta börspel steg slutligen till en sådan böjd, att
man deruti utan tvifvel kan finna orsaken till det ovanligt höga
pris, hvartill bränvinet vid denna tid stod. Jag tror nemi. att man
betydligt misstager sig, om man anser den då beslutade förhöjda
skatten hafva varit förnämsta orsaken till pris-stegringen, ty hvar
S06
D e n 6 Maj f. m.
och en, som har kännedom om tillverkningskostnaden vid då gäl¬
lande sädespriser, vet att denna kostnad, skatten inberäknad, en¬
dast utgjorde omkring 1 Rdr 30 sk. per kanna, och likväl höll
sig bränvinspriset hela tiden vid 2 Rdr, ända till dess den Hol¬
ländska genevern infördes, då priset började falla.
Såsom kändt är, utgingo R. Sttr vid bränvinslagstiftningen
under förra Riksdagen hufvudsakligen från den ståndpunkt, att
lagstiftningen borde föra till bränvinets fördyrande, hvilket åter
ansågs leda till en förminskning i konsumtionen, och jag, för min
del, finner äfven, att denna väg är den enda, som leder till må¬
let. Men för att hinna detta mål måste bränvinspriset, enl. mitt
förmenande stiga åtminstone till 2 Rdr per kanna. På sednare
tider hafva nemi. dagsverksprisen stigit så högt, att en arbetare
numera köper en kanna bränvin för ett halft dagsverkes förtjenst,
då han deremot för några år tillhaka ej fick samma qvantilet för
mindre än 2 dagars arbetsförtjenst. Om man ännu vidhåller grund¬
satsen, att den arbetande klassens bränvinsförtärande bör försvåras
genom varans fördyrande, så måste man följaktligen än mera för¬
höja skatten. Bränvinet gäller f. n. 1 Rdr 32 sk. ä 1 Rdr 34 sk.
per kanna. Jag föreställer mig, att om det blifver ett någorlunda
godt år, skall man kunna tillverka en kanna bränvin för omkring
30 å 32 sk., skatten oberäknad, och om denna skatt höjes till
endast 30 sk. eller 60 ören, kommer en kanna bränvin således
ej att kosta tillverkaren mera än omkring 1 Rdr 12 sk., så att
han har omkring 24 sk. vinst för hvarje kanna. Vid början af
denna Riksdag väckte jag det förslag, att skatten å en kanna t i 11 -
verkadt bränvin skulle bestämmas till 24 sk. Bko. Jag har mig
bekant, att Utskin under tiden för frågans första handläggning
vore betänkta på att tillstyrka denna förhöjning, men att Utskin,
efter några månaders mellantid, öfvergåfvo denna åsigt och stan¬
nade vid det föreslagna beloppet, eller 30 sk. Om man går till
de motioner, som härom vid Riksdagens början afgåfvos, finner man
att ingen motionär föreslagit skatten till mindre belopp än 24 sk.
Bko, men att deremot ett ännu högre belopp, eller 1 Rdr, blifvit
påyrkadt. Nu säga Utskm, att de väl instämma i den åsigt att
varan bör fördyras, men att man härvid bör gå långsamt och för¬
sigtigt till väga, emedan en alltför hastig förhöjning af skatten
skulle förorsaka lönnbränning och lurendrejeri. Hr Adelborg har
emellertid uplyst, att ehuru bränvinsskatten vid förra Riksdagen
höjdes med mera än 300 ä 400 proc., har likväl någon betydli¬
gare insmugling af bränvin ej ägt rum, och om man rådfrågar
personer från Götheborg, så får man veta att före sista Riksdag,
då bränvinsskatten endast utgjorde 6 rst., bedrefs smugiingen i
större skala än sedermera. Genom ha I foffic i ela meddelanden från
Danmark hafva vi, på sätt Hr Adelborg jemväl uplyst, fått känne¬
dom derom, att den högsta qvantitet bränvin, som man anser hafva
blifvit från Danmark hit insmugladt, upgår till omkring 500.000
kannor. Denna qvantitet anser jag vara en sådan obetydlighet, i
fråga om dess inverkan på bränvinspriset, att den icke kan tagas
i beräkning. Ja, om man än antager, att en hel million kannor
Den 6 Maj f, m.
507
bränvin insmuglas från Danmark, tror jag ej att denna qvantitet
utöfvar något märkbart inflytande på bränvinels pris här i landet.
Emellertid är det ett annat skäl, som hufvudsakligen föran-
ledt mig att väcka förslaget om skattens höjande till 75 ören, och
detta skäl består deruti, att bränvinsskatten i Norrige blifvit be¬
stämd till ungefärligen samma belopp. Den har nemi. blifvit för¬
höjd från 19 sk till 23 sk. 8 rst. Då skatten i Sverige är 16
sk., men i Norrige 24 sk., och tillverkningskostnaden i båda län¬
derna ungefärligen lika, så är det klart, att det å Svenska sidan
skall finnas en frestelse att insmugla bränvin i Norrige. Då vi
utan tvifvel ogilla Danska Statens förfarande, att befordra oloflig
införsel af bränvin i Sverige genom den drawback, som vid varans
utförsel från Danmark beviljas, böra vi väl ordna vår bränvins-
lagstiftning sålunda, att vi ej upmuntra bränvinsinsmugling till
andra länder, och aldraminst till vårt brödrarike Norrige. Uti en
af gårdagens tidningar har jag sett upgifvet från London, att Nor¬
ska Stortinget skulle hafva, på Regeringens förslag, beslutat att
bestämma skatten till 10 sk. Norskt mynt per pott, eller omkring
30 sk. Svenskt Banko. Om vi skulle behålla den gamla skatten,
blefve således skatten i Norrige ungefär dubbelt så stor, och detta
måste naturligtvis upmuntra till bränvins-insmugling från Svenska
sidan till det älskade brödralandet. Vid sådant förhållande hem¬
ställer jag till R. o. Ad., om det ej vore Svenska representatio¬
nen värdigt att bestämma en beskattning, som någorlunda mot¬
svarar den i Norrige fastställda. Jag tror likväl att man, till följd
af den inom representationen rådande opinionen, ej bör påyrka
denria beskattnings bestämmande till högre belopp än 75 ören per
kanna. Skulle beslutet fattas af Svenska folket, vågar jag der¬
emot tro, att detta folk, och i synnerhet den Svenska allmogen,
skulle bestämma en ännu högre skatt, och jag stödjer denna min
förmodan på det förhållande, att under förra året inkommo en stor
mängd petitioner från innebyggare i olika landsorter till Regerin¬
gen, uttryckande den åsigt, att endast en mycket hög skatt
kunde stäfja bränvinsbränningen.
På grund af de skäl, jag nu haft äran anföra, vidblifver jag
min i motionen uttryckta mening, att skatten å bränvinstiilverk-
ning bör sättas till 75 öre för hvarje kanna, och anhåller om Hr
Gr. och Landtnäs propos. derå.
Frih. Raab: Den enkla och, som jag tror, jemväl den mest
praktiska principen i denna fråga torde vara den, att ålägga brän¬
vinsbränningen så hög skatt, som man anser denna handtering
kunna bära, utan att man behöfver befara, att allt för stor lönn¬
bränning och smugling skall komma att äga rum. Utslcn synas
mig hafva följt denna princip, då Utskrn beslutat att ej tillstyrka
en allt för stor tillökning i skatten på en gång, utan för denna
gång stanna vid en skälig mindre förhöjning, af farhåga att gä
för mycket bröstgänges till väga, och derigenom mera skada än
gagna saken. Jag lemnar i sitt värde säkerheten af beräkningarne
öfver bränvinsinförseln från Danmark till Sverige, och tror icke
508
D e n 6 M aj f. m.
att de införda qvantiteterna varit så bålstora, som man upgifvit,
men jag anser det vara naturligt, att ju högre skatten å bränvin
här i landet är, desto svårare skall det blifva att förhindra den
olofliga införseln deraf, enär frestelsen att begå ett lagbrott
alltid stiger med vinsten af detsammas föröfvande.
Jemte det jag således yrkar bifall till Utsk:ns förrlag i före-
var.-de fall, vill jag besvara Hr Hjärnes framställning derom, att
vi skulle skada våra bröder i Norrige genom att hos oss hafva en
lägre skatt å bränvin, än den hos dem fastställda. För detta än¬
damål behöfver jag ej gå längre än till att erinra om Hr Hjärnes
eget yttrande, att ehuru bränvinet i Sverige vore vida lägre be-
skattadt än samma vara i Danmark, så har dock insmuglingen
från det sednare landet hit till Sverige ej varit af någon bety¬
denhet. Är detta en sanning, så måtte väl man ej hafva någon
grundad anledn. till den farhåga, att Norrige skulle öfversvämmas
med insmugladt Svenskt bränvin. Jag, för min del, tror att vi
vid denna Riksdag böra nöja oss med den förhöjning Utsk:n före¬
slagit, och tillstyrker derföre bifall till §:n.
Gr. af Ugglas: Uti denna fråga föreföllo ganska lifliga dis-
cussioner inom Utslcn. En betydlig del af ledamöterna röjde en
temligen stor obenägenhet att föreslå skattens förhöjning, och jag
medgifver att äfven jag befann mig bland deras antal. Anlednin¬
gen tili denna obenägenhet var hufvudsakligen den, att man an¬
såg, att så länge man hade att lagstifta för tvenne olika sätt att
bedrifva bränvinsbränning och ej kunde beräkna averkningen enl.
det ena sättet så noga som afverkningen enl. det andra, borde
man ej alltför mycket öka näringens beskattning, emedan man der¬
igenom gåfve ett premium åt det ena sättet, eller de mindre brän-
nerierna, hvilkas afverkning ej kunde med säkerhet beräknas, helst
det redan visat sig, att den vid sista Riksdagen antagna beräknin¬
gen af de enkla pannornas afverkningsförmåga varit felaktig. Om,
på sätt Utsk:n, vid början af förhaodlingarne i denna sak, ämnade
föreslå, vi finge endast ett slags bränvinsbränning under en säker
kontroll, skulle jag, för min del, ej hafva något emot en ytterli¬
gare förhöjning af skatten, men så länge vi bibehålla husbehofs-
bräningen, och ej våga att med ett enda slag tillintetgöra denna
näring, emedan vi derigenom skulle få att bekämpa ett så mäk¬
tigt intresse, att dess motstånd kunde skada hela den nya lagstift¬
ningen i ämnet, måste vi ej brådstörta den öfvergång, vi små¬
ningom önska bereda.
Hr Hjärne har anfört åtkilliga skäl för bränvinsskattens ytter¬
ligare förhöjning, och ibland annat påstått, att lurendrejeri med
bränvin bedrifvits i större skala före än efter sista Riksdag, ehuru
skatten då så betydligt förhöjdes. Jag vågar dock betvifla denna
upgift. Jag minnes ganska väl, att vid 1848 och 1850 årens
Riksdagar, då jag såsom Utskotts-ledamot deltog i bränvislagstift-
ningen, man ofta påstod att lurendrejeri med bränvin bedrefs i
stor skala, ehuru verkliga förhållandet, vid närmare efterforskning,
befanns vara helt annorlunda. Hr Adelborg har nyss omnämnt,
D e il 6 M a j f. m.
509
att under loppet af ett år omkring 2 mill:r k:r bränvin blifvit
utförda frän Danmark, men icke får man deraf draga den slutsat*
sen, att dessa 2 milhr blifvit derifrån utförda, för att till andra
länder exporteras, ty det är temligen säkert, att en betydlig del,
ja måhända största delen deraf, återkommit till Danmark på in-
smuglingsväg, och sålunda tillskyndat exportörerna, som fått up-
bära sin drawback, en icke obetydlig vinst. På samma sätt bar
det troligen gatt med den million kannor bränvin, som förmenats
årligen hafva blifvit hit insmuglad före sista Riksdag, ty det är
temligen naturligt, att lurendrejeriet icke kan vara mindre på den
tid vinsten är mindre, än under den tid, då vinsten är större.
Såsom ett annat skäl för skattens förhöjning har Hr Hjärne
andragit, att då ändamålet är att fördyra bränvinet för den arbe¬
tande klassen, men dennas arbetsförtjenst på de sednare åren be¬
tydligt stigit, måste, om ej ändamålet skall förfelas, skatten å brän¬
vinet höjas. Satsen kan vara till en viss grad riktig, men jag tror,
att Hr Hjärne misstager sig i sin beräkning, att en arbetare kan
köpa en kanna bränvin för en half dags arbetsförtjenst, ty en
kanna bränvin köpes ej på minuteringsställena för mindre än 2
Rdr, och mängden utaf arbetare torde ej per dag förtjena dubbla
beloppet deraf. Likaledes tror jag att Hr Hjärnes påstående, att
en kanna bränvin för några år tillbaka ej kunde köpas för mindre
än 2 dagars arbetsförtjenst, vara något öfverdrifvet, ty bränvinet
gällde då ej mera än R6 sk. kannan, och den vanliga arbetslönen
per dag öfversteg detta belopp.
Under sin argumentation har Hr Hjärne framkastat en gan¬
ska hård beskyllning emot Danska Styrelsen, derföre att den med-
gifver bränvins-exportören drawback, hvarigenom insmugling af
bränvin till grannländerna skulle upmuntras, och yttrat den ön¬
skan, att Sverige ej emot brödrariket Norrige måtte följa ett dy¬
likt förfaringssätt. Härvid vill jag till en början anmärka, att
genom drawbacks beviljande gynnas väl utförseln af bränvinet,
men att detta ej får anses vara detsamma, som att gynna oloflig
införsel deraf till Sverige, äfvensom att jag skaffat mig uplysning
derom, att underhandlingar äro å bane, åsyftande att genom på
förhand erhållna underrättelser förhindra bränvinssmugling från
Danska kusten till den Svenska. Vidare får jag erinra llr Hjärne,
att orsaken dertill, att man i Norrige kan hafva en så hög be¬
skattning å bränvinstillverkning, är den, att man derstädes ej har
mera än ett slags bränvinsbränning, då vi deremot hafva att lag¬
stifta för tvenne slag af denna näring. Jag har förut sökt i kort¬
het framställa de svårigheter, som för oss derigenom upstå, och
om R. o. Ad. gillar detta mitt sätt att se saken, torde R. o. Ad.
äfven finna, att man ej för denna gång i beskattningsfrågan bör
gå längre än till antagandet af Utskins förslag, hvarom jag såle¬
des vördsamt anhåller.
Hr Adelborg: Jag är till största delen förekommen af de
tvenne sista talarne och är fullkomligt af deras mening. Jag an¬
ser att tiden ännu ej är inne att gå längre än Utskms förslag.
510
Den 6 Maj f. m.
Det är visserligen sannt, att vi hafva till syftemål att fördyra
bränvinet och sålunda förminska bruket af en vara som åstadkom¬
mit mycket ondt här i landet; men för detta syftemåls vinnande
böra vi ej fatta beslut som strida emot den allmänna opinionen,
utan fast heidre småningom leda densamma in på den banan som
förer till målet.
I afseende å orsaken till den minskade bränvinssmuglingen
får jag förklara, att jag tror denna orsak böra sökas deruti, att
ett bättre vetande vaknat hos flertalet af nationen, så att den all¬
männa opinionen numera anser bränvinssmugling vara ett skam¬
ligare företag än förut, hvilket gör att allt färre och färre vilja
sig dermed befatta. Om nu skatten alltför mycket höjes, skulle
ett sådant beslut i frågans nuvide stadium ovilkorligen komma att
verka menligt, enär rättskänslan komme i en alltför hård strid
med vinstbegäret, sfi att fara vore att det sednare toge öfver¬
hand. Kasta vi en blick på förhållandet i Danmark, torde vi finna
att denna farhåga ej är ogrundad. [Danmark är nemi. smuglings-
premien ganska hög, enär, då bränvinet der säljes till 16 å 17
sk. per pot, och i drawback erhålles 4 sk., en pot bränvin står
exportören till endast 12 å 13 sk., eller 36 sk. Rgs för en kanna
bränvin som här i Sverige betalas med 1 Rdr 36 sk. Att vinna
1 lldr på hvarje kanna bränvin är i sanning en så stor premie
att den kan locka till bedrifvande af bränvinssmugling i ganska
stor skala. Jag tror att vi ej böra genom skattens alltför stora
förhöjning på samma gång öka denna lockelses makt, och anhåller
jemväl af detta skäl om bifall till Utslcns förslag.
Hr von Koch, Nils Samuel: Ehuru jag, som vid förra
Riksdagen lifligt deltog i debatterna om den nya bränvinsförfattntn,
ej lyckades att göra gällande alla de åsigter jag ansåg vara de
rätta, har jag likväl, enär dessa åsigter i hufvudsakligaste delar
vunno framgång, ej ansett mig böra vid denna Riksdag påyrka
några förändringar i den riktning jag då följde, emedan jag hyser
mycken farhåga för täta förändringar i ekonomiska, pfi en mängd
enskilta förhållanden ingripande för fa tt n:r. Hvad beträffar den sär¬
skilta fråga som nu är föremål för vår öfverläggning, eller be¬
stämmande af skatten å bränvinstillverkningen, vill jag ej gå
längre än Utskin föreslagit, emedan jag anser, att då man ej på
sätt jag vid förra Riksdagen påyrkade, lemnat denna näring nödig
frihet, utan tvärtom pålagt densamma en mängd tryckande band
och inskränkningar, kan man ej heller ålägga densamma så hög
skatt som den eljest ganska väl skulle kunna hära och i Norige,
der de antydda inskräkriingarne ej finnas, verkligen bär. Då vi
dessutom här hafva 2:ne olika slag af bränvinsbränning, vid hvilkas
beskattning ej samma grund kan följas, tror jag försigtigheten
bjuda, att vi ej gå alltför brådstörtadt tillväga i fråga om beskatt¬
ningens höjande, och anhåller derföre om bifall till Utsk.-ns förslag.
Hr Hjärne: Såsom skäl emot mitt förslag har man hufvud¬
sakligen anfört den ökade frestelsen till smugling och äfven att
Den G Maj f. m.
511
det f. n. finnes tvenne sätt att bedrifva bränvinstillverkning,
hvarigenom de mindre brännerierna skulle erhålla ett alltför stort
premium i förhållande till de större. Hvad det första skälet om
smuglingen beträffar, trodde jag verkligen att man i denna fråga
skulle slippa att böra detsamma vid denna Riksdag, enär, på sätt
en talare midt emot mig jemväl erkänt, det visat sig, att ehuru
skatten höjdes från 6 rst. 16 sk. pr kia, någon större smugling
sedermera ändock ej ägt rum. Men, säger Frih. Raab, sedan vi
vid förra Riksdagen tagit ett så stort steg som vi då gjorde, så
böra vi nu taga små steg och ej på en gång böja skatten till det
belopp, hvartill det likväl synes vara afsigten att framdeles böja
den. Nu får jag säga, att jag haft den stora tillfredsställelsen,
att jag, som under flera Riksdagar setat i BränvinsUtsk., alltid
yrkat på en sådan princips tillämpning i bränvins-lagstiftningen
som vid sista Riksdagen antogs. Vid 1844 års Riksdag stod jag
ensam i BränvinsUtsk., som då bestod af 100 ledamöter; jag stod
ensam mot alla, jemte en annan person, hvilken, liksom jag, var
en ung karl, hvarföre man ock betraktade oss såsom opraktiska
filantroper, till hvilka man ej borde lyssna. Likväl har det visat
sig, att våra principer gjort sig gällande, ehuru icke förr än no-
tahlare personer ställde sig i spetsen för reformen och genom ut-
gifvande af skrifter inverkade på opinionen till dess den blef så
stark att man kunde genomdrifva sista Riksdagens beslut. Jag
tror, att om man nu höjer skatten till 60 eller 75 ören, så kom¬
mer det att hafva samma inflytande på smuglingen som förut,
nemi. att den blifver hvarken större eller mindre. Smuglingen
beror helt och hållet på tullförfattningarne och deras tillämpning
af Tullstyrelsen. Jag tror att man kan räkna derpå, att svårig¬
heterna i detta fall blifva allt. större och större. Detta är icke
något nytt skäl som man kan lägga till grund för den vissheten
att smuglingen från Danmark år ifrån år minskats. Det är tull-
tjenstemännens förtjenst, och jag tror ej att skatten haft något
inflytande derpå.
Gr. af Ugglas har sagt, att inledda diplomatiska underhand¬
lingar emellan Danmark och Sverige utan tvifvel skola leda till
det resultat, att vederbörande i Danmark meddelade vederbörande
i Sverige underrättelse om det bränvin som anmältes till export,
på det att man här måtte vara beredd på insmuglingens förekom¬
mande. Jag ber att få uplysa Gr. af Ugglas derom, att detta för¬
hållande redan under flera år ägt rurn. Så snart någon anmält
sig i tullkammaren att få drawback för bränvins-export har alltid
en skrifvelse utgått derifrån till vederbörande i Sverige för att
göra dem upmärksamma på förhållandet. Jag tror att om sådana
diplomatiska förhandlingar kunna uträtta något, så vore det att
förmå Danmark ifrån att gifva drawback.
Det enda verkliga skälet, som blifvit anfördt, torde vara det,
att så länge vi hafva tvenne olika sätt för bränvinsbränning bör
man icke höja skatten alltför mycket, emedan beräkningsgrunden
är olika. Deruppå svarar jag, att om de små pannornas afverk-
ningsförmåga hädanefter kommer att beräknas såsom Ulskm före¬
512
Den 6 Maj f. m.
slagit, så är det min på erfarenheten grundade Öfvertygelse, att
de flesta små pannor komma att nodläggas. Visserligen måste jag
medgifva, att det ligger inom möjlighetens gränsor att göra sådana
inrättningar, att de enkla pannornas afverkningsförmåga kan up-
drifvas ännu högre, men när man vet att mängden af bränvins-
brännare med små pannor äro bönder och då jag tror att endast
större possessionater riktigt studerat grunderna för bränvinsbrän-
ningen, så lärer det också hädanefter vara dessa som hufvudsak¬
ligen komma att vinna på handteringen och tillverka ett större
qvantum bränvin pr dag än Utsk:n beräknat. Det är derföre jag
tror, att samma skatt som man nu bestämmer för de större brän-
nerierna äfven kommer att drabba de mindre, och derföre tror jag
att de flesta små brännerier komma att nedläggas, enär denna
handtering är i sig sjelf både besvärligare och underkastad mera
risk än de större. Om nästa § antages, så tror jag att man vid
nästa Riksdag skall få se att tusentals småpannor, som nu äro i
gång, blifvit nedlagda, och då tror jag att man inträdt i det
stadium, som de värde talarne midt emot mig åsyftat, eller att
helt och hållet förbjuda småbrännerierna. Man torde ej kunna
säga, att man i Sverige gått brådstörtadt tillväga med afskaffandet
af en af landets skadligaste handteringar, enär man behöft 3 Riks¬
dagar för att utrota småpannorna, som i Norge till hela landets
belåtenhet på en gång förbjödos. Ifråga om skatten har jag ifrån
början sagt, att dess bestämmande egentligen är en smakfråga
och icke utgtåt från någon egentlig princip, och derföre har man
antagit den principen, att man af den skadliga näringen bör draga
den största möjliga vinst, då man ej anser sig kunna förbjuda
densamma. Hvad är denna vinst? Jo att deraf draga en stats¬
inkomst. Det är allmänt erkändt att denna skatt trycker mindre
än någon annan. Den trycker endast den som super mycket
bränvin och man bör väl ej upmuntra denne i hans syndiga lef¬
nadssätt. En förökning i skatten af 4 sk. Bko är icke heller att
förakta för Statsverket. Då den qvantitet bränvin som årligen
kommer att afverkas kan antagas till 12 milhr k:r, skulle
tillökningen utgöra 1-| million Rdr Rmt, och vid en Riksdag då
statsbehofven äro så stora som vid denna, skulle jag tro att om
man erkänner att bränvinsskatten är den minst tryckande af alla,
man icke borde försumma att begagna sig af detta tillfälle att
förskaffa sig en statsinkomst som man ganska väl behöfver. Jag
fortfar att yrka bifall till mitt förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt hurusom i afseende på Utsk:ns förslag blif¬
vit yrkadt dels bifall, dels den förändring att afgiften för hvarje
tillverkad kanna bränvin skulle utgå med 75 öre, blef propos. till
bifall å Utskrns i fråga vide förslag framstäld och besvarad med
starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr Hjärne begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den
Den 6 Maj f. m.
A13
Den som bifaller Sammansatta Beviiln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskrns förslag i afseende på 40 (nya 39) g:n af
Förordn:n ang:de vilkoren för bränvins-tillverkning, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles Utskrns förenämrfde förslag med den förändring
att afgiften för hvarje tillverkad kanna bränvin utföres med 75 öre.
Vi'd! voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 45.
Nej — 17.
Hr Gr. o. Landtm, tillkärinagaf alt anslag blifvit utfärdade
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
§ 42 (41).
Efter upläsning of Utskrns förslag till förändrad lydelse af
denne §, yttrade
Frih. Raab: Dä vid sisth Riksdag det särskilta Utsk. till¬
styrkte en sä låg beräkning utaf enkel redskaps afverkningsförmåga,
som den 42:dra §:n i nu gällande BränvinsFörordn. innehåller,
så skedde detta, åtminstone hos Utsk:s flesta ledamöter, med full
öfvertygelse derom, att beräkningen verkligen var för låg; men
man ansåg, i mitt omdöme, ganska välbetänkt, att vid öfvergån-
gen till en ny lagstiftning beskattningen å de mindre brännerierna
ej finge på en gång alltför mycket höjas. För min del vill jag
icke motsätta mig den förhöjning i skatten Utskm här föreslagit,
men jag förklarar tillika, att jag grundar mitt votum på de Hrrs
auktoritet som tillstyrkt den förhöjda beräkningsgrunden. Visserr
ligen har jag såsom ledamot uti den af K M. år 1846 nedsatta
Komité för afgifvande af förslag till ny BränvinsFörordn. öfver-
varit en profbränning med enkel redskap, dervid ganska riktigt
på dagen afverkades en qvantitet bränvin motsvarande dubbla pan-
nerymden, och jag tror jemväl, att det tili och med är möjligt
att afverka ännu mera; men jag frågar dock: månne mängden af
den stora klassen mindre bränvinsbrännare hafva hunnit så långt
uti skicklighet att utöfva denna handtering, att de ej skola anse
den nu föreslagna beräkningen vara öfverdrifven? Uti åtskilliga
provinser, såsom t. ex. i Östergöthland, torde visserligen afverkas
vida mera än dubbla pannerymden; men säkert är, att det finnes
vida flera orter i Riket der afverkningen icke stiger till nämnde
belopp. Jag tror således att man gått något för långt då man
såsom beräkningsgrund antagit den högsta möjliga afverknings-
förmågan, och förklarar härmedelst, att jag heldre velat hafva det
andra alternativet, nemi. de små pannornas totala afskaffande.
Detta hade varit det klokaste, ty så länge man tillåter dem fort¬
fara, är det ej rättvist att ålägga dem en öfverdrifvet hög be¬
skattning.
- V II. 33
Sii
Den 6 Maj f. m.
Hr Hjärne: Vid bestämmandet af de små pannornas be¬
skattning bar man varit nödsakad att använda den redan antagna
beräkningsgrunden elier afverkningsförmågan. Frih. Raab tyckes
åsyfta, att man dervid ej bordt antaga den afverkning som kan
äga rum, utan den som i allmänhet äger rum. Men det är väl
ej på grund af en sådan åsigt som man bör lagstifta, utan på
grund af den bestämda kännedomen, att vid ett mindre bränneri,
någorlunda försvarligt drifvet, man mycket väl kan komma till det
resultat Utsk:n antagit. Jag för min del behöfver ej såsom Frih.
Raab grunda mitt bifall till förslaget på auctorilelen hos de Hrr
soro afgifvit detsamma, ty jag har förskaffat mig upgifter af tro¬
värdiga personer, utvisande alt med en 20 k:rs panna tillverkats
minst 35 k:r och mest 52 k:r pr dygn. Häraf visar det sig att
den minsta averkningen upgått till pannerymdens dubbla belopp,
minus en kanna, ty man skattar för 18 lcrs panna, enär 2 k:r
afdrages för kokrummet, samt att den högsta averkningen endast
med 2 k:r understigit pannerymdens tredubbla belopp. Jag kan
således åberopa erfarenhetens vittnesbörd till stöd för min åsigt,
att Utsk:n ej beräknat afverkningsförmågan för högt, om man förut¬
sätter att handteringen skötes någorlunda försvarligt. Jag är dess¬
utom öfvertygad derom, alt småpannornas innehafvare komma att
updrifva afverkningsförmågan ännu högre, emedan det finnes åt¬
skilliga på vetenskapliga rön grundade sätt att updrifva denna
afverkningsförmåga, men jag hoppas att sådana bränvinsbrännare
komma att utgöra ett fåtal, och jag tror att om R. St:r nu bifalla
Utskms förslag, skall resultatet blifva att en stor del af de nuv:de
små brännerierna kommer att nedläggas, och då kan man mycket
lättare vidtaga den i Norge redan genomförda åtgärden, att helt
och hållet förbjuda småpannorna, hvarigenom man slutligen komme
till en rationell lagstiftning för den ifrågav:de näringen.
Hr Adelborg: Frih. Raab är känslig för att denna fråga
icke skall taga en sådan vändning, att en så betydande del af
svenska folket som Bondeståndet skall tro sig i något afseende
vara i denna fråga förtryckt eller anse sina rättigheter som med¬
borgare underkända, ty om några kunna hinna till en större af¬
verkning än en gång pannerymden, så kan ej flertalet göra det,
och om det verkligen så är, att den tekniska skickligheten icke
finnes hos så många, skall näringen trängas ur deras händer och
i kapitalisternas, så att man under sken af en ny lagstiftning blott
inför en ny orättvisa. Det kan tyckas för hvar och en, som är
mån om att hvarje lag som utkommer skänker rättvisa, vara ganska
riktigt, men jag får uplysa, att vid frågans behandling inom Utsk:n
inträffade det förhållande, att sedan man först antagit att de små
pannorna skulle stå under samma kontroll och samma beskattning
som de stora och det blifvit provisionel beslut derom, så, och
efter det frågan en tid hvilat på bordet, ångrade sig BondeSt:s
ledamöter och ville återgå till det gamla beskattnings- och kon-
trolleringssystemet, i fruktan att den nya författnm, som dock ej
afsåg något annat än lika rättvisa åt båda slagen af bränvin»-
Den 6 Maj t. in.
5X5
brännare, skulle lända BondeSt. till men. Detta förhållande kan
i min tanke ej bevisa något annat, än att de fruktade att om hvarje
k:a bränvin som producerades vid de små brännerierna verkligen
blefve beskattad på samma sätt som skedde vid de stora bränne¬
rierna, så skulle skatten å de förra blifva högre än om de gingo
in på beräkningen af dubbla pannerymden. Denna uplysning
torde lugna Frih. Raab och öfvertyga honom derom, att Bonde-
St:s ledamöter noga hafva beräknat sin fördel då de afveko från
sitt första beslut och utan votering antogo det sednare förslaget.
Gr. af Ugglas förklarade sig vara förekommen af och in¬
stämma med Hr Adelborg.
Utskins i afseende på ifrågav:de § afgifna förslag blef uppå
härefter framställd propos. af R. o. Ad. bifallet.
§ 4 3 (4 g).
Härvid föredrogs först det yttrande och förslag, hvarigenom
förändring i denna § blifvit af Utsk:n tillstyrkt.
Frih. Raab: dag ämnar visserligen ej att strängt motsätta
mig den förändring Utsk:n här föreslagit, men jag kan dock ej
underlåta att anmärka, att densamma är temligen öfverflödig. Den
nu gällande §:n lyder sålunda: »Afgift för bränvins-tillverkning
erlägges förskottsvis och för minst en half månad i sender.»
Detta stadgande är kort och, i min tanke, fullkomligt klart, då
deremot det nya stadgandet är fyra rader längre. Jag tror icke
att det varit behöfligt att göra en omskrifning, som kommer att
kosta mera tryck och papper. Det är klart att det bör få bero
på bränvinsbrännarens eget skön att insätta mera penningar än
för en half månad i sender och någon bestämmelse derom torde
således ej erfordras. Jag yrkar afslag å förändringen och vidblif-
vande af den gamla ordalydelsen.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Lika med den siste
värde talaren, men ännu allvarligare yrkar jag det nya förslagets
förkastande. Jag har nemi. emot detta förslag några ganska vä-
sendtliga anmärkn:r. En af dem bar Frih. Raab omnämnt, nemi.
att den nu gällande §:n har den förtjensten att i få ord uttrycka
allt som beböfver uttryckas, då deremot §:n genom det förtydli¬
gande, som blifvit föreslaget, endast blefve till följd af de många
orden otydligare. En annan och vigtigare anmärkn. är den, att
man med den nya ordalydelsen tyckes åsyfta en inskränkning i
den nuv:de rättigheten att erlägga afgift för båda brännings-måna-
derne på en gång, en rättighet som äfven blifvit af bränvins-
brännare, åtminstone inom Stockholms län, begagnad. Vidare har
jag att anmärka, att man i förslaget medgifvit bränvinsbrännare
att förskottsvis nedsätta penningar till gäldande af afgiften för en
möjligen blifvande öfverskotts-tillverkning. Detta stadgande torde
väl ej komma att medföra någon olägenhet, enär Utsk:n föreslagit,
att afgifton för öfverskotts-tillverkning skall utgå med en fjerdedels
5iG
I)«[| C M nj (. dt.
förhöjning, och häraf utan tvifvel kommer att följa att något
öfverskott ej blifvit till verkadt, men stadgandet är äfven just der¬
före öfveiflödigt, hvarförutan det möjligen kan föranleda större
svårighet vid liqviden emellan ränterierna och bränvinsbrännare.
Jag anhåller på grund häraf att den nu gällande sällsynt vä!
redigerade §:n måtte oförändrad bibehållas.
Gr. af Ugglas: Den föreslagna förändrade ordalydelsen af
denna § har tillkommit till följd af gjord anmärkn. derom, att
den nu gällande skulle vara otydlig i så måtto, att uttrycket en
half månad kan förstås på olika sått, enär dermed kan menas så
väl 15 dagar eller hälften af den vanliga månaden, som 13 dagar
eller hälften af bränningsmånaden. För att undanrödja denna
otydlighet hafva Utskm föreslagit ordet: tillverkniny&månad.
Det andra tillägget Utsk:n föreslagit, eller att bränvinsbrän¬
nare skulle äga rättighet att nedsätta penningar för öfverskotts-
tiilverkning, har föranledts deraf, att åtskilliga fabrikanter bekla¬
gat sig deröfver att de ej genast fått disponera sitt öfverskotts-
bränvin. Denna klagan föranledde Utsk:n att föreslå en utväg,
genom hvars begagnande dispositionsrätten öfver öfverskottsbrän-
vinet genast efter dess tillverkning utan någon risk för Staten
kunde få utöfvas. Gr. Liljencrantz har visserligen påstått, att
någon öfverskotts-tiliverkning sällan eller aldrig skulle komma att
äga rum, emedan bränvinsbrännare, heldre än att betala den för¬
höjda skatten, anmäler sig för större bränning än han ämnar
verkställa och sedermera återlyfter hvad han för mycket deponerat.
Om likväl Gr. Liljencrantz genomläser 46 §:n, så skall han finna,
att hvad tillverkaren sålunda får återlyfta ej får öfverstiga il:del
af den erlagda afgiften. Om således, på sätt det lärer händt inom
Stockholms län, en person, som t. ex. anmält sig för 5000 k:r,
till följd af begångna fel ej på månad tillverkat mera än 2,000
k:r, får han af den erlagda afgiften ej återlyfta allt som öfver-
stiger afgiften för dessa 2,000 k:r, utan endast -J:del af afgiften
och förlorar följaktligen skillnaden emellan denna -^del och afgif¬
ten för det verkligen tillverkade beloppet. Denna föreskrift utgör
således ett hinder för anmälningar om för stor tillverkning.
Gr. Liljencrantz bar anmärkt såsom en ofullständighet i
Utskms förslag, att deri ej funnes uttryckt att en bränvinsbrän¬
nare ägde rätt att erlägga afgiften för båda månaderne. Anmärkn:s
riktighet vill jag medgifva, men jag får på samma gång förklara,
att orsaken till den anmärkta ofullständigheten är den, att Utslcn
ej trott att någon bränvinsbrännare skulle vara hugad att ålägga
sig en så stor förlagsutgift som en för två månader i förskott er-
lagd skatt. Jag för min del skulle tro det vara skäl att bifalla
Utskms förslag.
Gr. Liljencrantz: Man har påstått, att någon tvekan
ang:de rätta meningen med uttrycket: en half månad skulle före¬
finnas, men jag får med anledn. häraf fästa upmärksamheten der¬
uppå, att denna tvekan aldrig kan sträcka sig längre än dertill,
Den 6 M a,j f. m.
att den som skall erlägga afgiften kan råka i tvekan huruvida,
när månaden består af 31 dagar, han bör betala afgift för 15
eller 16 dagar. Vid sådant förhållande kan dock aldrig från
myndigheternas sida ifrågakomma någon tvekan, enär afgiften er¬
lägges i förskott. Det är visserligen sannt att afgiften icke er¬
lägges hvarken för 15 eller 16 dagar, enär sön- och helgedagar
afräknas och således endast 12 eller 13 dagar återstå, men jag
har tagit dessa siffror för att beteckna en half månad. Ibland de
förfrågningar öfver Förordnms rätta förstånd, som jag under de
tvenne sista åren hört framställas, har jag ej funnit någon, deri
uttryckts tvekan huruvida afgiften skall erläggas för 15 eller 16
■dagar. Den föreslagna förändringen bevisar således ej något annat
än en öfverdrifven lust hos Utslcn att tumma på Förordntn och
göra otydligt hvad som förut är utmärkt tydligt. Jag anhåller
fortfarande om förkastande af den föreslagna förändringen.
IIr Ribbing: I afseende å hvad en värd talare nämnde,
eller att månaden såsom s. k. bränningsmånad skulle beräknas till
26 dagar, får jag tillkännagifva, att månad, när detta ord före¬
kommer i lagstil, räknas till 30 dagar. Jag förenar mig med den
siste värde talaren.
Den härefter först lill bifall å Utskins förslag framställda
proposin besvarades med Ja, blandade med Nej; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade afslå den af Utsk:n
föreslagna förändringen, samt, sedan svaren härvid utfallit med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:ns i sammanhang med
denna g afgifna yttrande, ang:de en af Riksdagsfullmäktigen Pehr
Benjaminsson väckt motion.
S iS (44).
Efter upläsning af Dtslcns i afseende på de 3 första mom.
af denna g afgifna yttrande och förslag, yttrade
Frih. Raab: I denna g hafva Utsk:n föreslagit en betydlig
förändring i nu gällande Förordn. Enl. densamma äger en brän-
vinstillverkare rättighet att tillverka bränvin ända till en tiondedel
öfver det anmälda tillverknings-beloppet, utan att för detta öfver¬
skott erlägga högre skatt, som förut erlägges då öfverskottet utgör
mera än en tiondedel af nämnde belopp. Deremot är det här
föreslaget, att en bränvinsbrännare skall betala 25 proc. högre
skatt för all öfverskotts-tillverkning. Jag för min del anser detta
stadgande vara sämre än det nu gällande. Det är orättvist; eme¬
dan det är en ren omöjlighet för bränvinsbrännaren att på kanne-
talet bestämma det bränvinsbelopp, som de till bränningen afsedda
råämnen skola komma alt gifva honom. Han kan icke ens göra
en så noggran beräkning deraf, att den ej understundom kan slå
felt så mycket, att det verkliga tillverknings-beloppet öfverstiger
518
D e 11 6 Maj I. m.
det anmäldta med mera 8n den nu medgifna tiondedelen. Såsom
vi känna, erhålles bränvin af tillverkad mäsk. När nu denna
mäsk är under afverkning och bränvinsbrännaren vill utröna, huru
mycket bränvin han deraf kommer att få, måste han låta brännin¬
gen afstanna. Det sednare tillskyndar honom naturligtvis stor för¬
lust och således skulle han, enl. Utskms förslag, få att välja emel¬
lan denna förlust eller förlusten att erlägga 25 proc. högre skatt
för det möjligen blifvande öfverskottet.
För öfrigt innehåller detta förslag en inskränkning jemförelse¬
vis med det nu gällande stadgandet. Nu är nemi. maximum af
bränvins-tillverkning 1,000 k:r pr dag, men, enl. förslaget,
skulle en bränvinsbrännare, som förskottsvis betalt afgift för 1,000
kannors tillverkning, icke kunna beräkna sin bränning till mera
Sn 900. I förslaget ligger således en inskränkning af det nu
medgifna maximum och jag tror ej att man bör bifalla något för¬
slag, som afser att inskränka den frihet i handteringen, som hittills
varit medgifven och snarare bör utvidgas än inskränkas.
Man har påstått, att den gamla §:n skall vara så till vida
otydlig, att deri ej skulle bestämdt uttryckas, huruvida den för¬
höjda afgiften skall utgå endast för det kannetal bränvin, hvarmed
öfverskotts-tillverkning öfverstege en tiondedel af det anmäldta be¬
loppet, eller för hela detta öfverskott, så snart detsamma öfverstigit
nämnde en tiondedel. I min tanke är den förra tolkningen den
rätta, men om än en sådan otydlighet finnes, bör vid densammas
rättande man dock ej vidtaga en förändring i sak, som jag för
min del anser vara oriktig. Jag anhåller om afslag å den nya §:n.
Gr. Liljencrantz: Jag förmodar, att Frih Raab måste
medgifva, att, på sätt Utskrn äfven omförmält, det heror på brän-
vinstillverkaren att emot slutet af bränningstiden moderera sin
tillverkning så att något öfverskott ej upkommer. Är förhållandet
sådant, så kan icke någon väsendtlig olägenhet för bränvinsbrän¬
naren upkomma af det här föreslagna stadgandet om förhöjd afgift
för öfverskotts-tillverkning. Jag anser således detta förslag gerna
kunna bifallas, men jag ber att få fästa upmärksamheten dervid,
att de i 3:dje mom. förekommande orden : »derför afgift icke blif¬
vit, såsom i 42 § sägs, förskottsvis nedsatt» måste utgå, enär R.
o. Ad. vid behandlingen af den 42 §:n beslutat, att någon förskotts-
afgift för öfverskotts-tillverkning ej får erläggas.
Hvad angår Frih. Raabs förmenande, att den nu gällande 45:te
§:n borde tolkas så, att den förhöjda skatten ej skall utgå för
mera än det kannetal, som öfverstiger det medgifna öfverskotts-
beloppet eller en tiondel af det anmäldta beloppet, så får jag säga,
att jag tolkat och tillämpat §:n på ett alldeles motsatt sätt, utan
att klagan deröfver blifvit förd. Meningen med stadgandet torde
äfven vara att förekomma all öfverskotts-tillverkning utöfver nämn¬
da tiondedel, och om detta ej kan bestridas, så är äfven min tolk¬
ning den rätta.
Gr. af Ugglas: De olika tolkningar, som de siste värde
Don 6 Maj f. m.
öl 3
talarne omförmält, torde vara ett tillräckligt bevis derpå, att <§:ns
lydelse tarfvar en förändring. ByråChefen Nykander har äfven
fästat upmärksambeten dervid, att §:n blifvit på olika sätt tolkad,
och har han, sorn, i motsats till mig, ansett Gr. Liljencrant/s
tolkning vara den rätta, med anledn. af denna olika tolkning före¬
slagit den förändring af §:n, att all öfverskotts-tillverkning skulle
beläggas med jjcs högre skatt.
Frih. Raab hor funnit den nya §:n sämre än den gamla, och
ansett det vara omöjligt för bränvins-tillverkaren att kunna på
förhand beräkna tillverkningen, icke ens på en tiondedel när,
hvarföre det skulle vara Obilligt att förmena honom alt ulan för¬
höjd beskattning utsträcka sin tillverkning till denna tiondedel.
Jag gillar Frih. Uaabs prmmiss, eller att en bestämd beräkning
på förhand är omöjlig, men jag anser deremot icke denna prremiss
böra leda till den af Frih. Raab deraf dragna konklusion, ty
bränvinsbrännaren kan ganska väl efter några veckors bränning
utan förlust inskränka tillverkningen till det anmäldta beloppet.
Jag medgifver mycket gerna, att Utslcns förslag innehåller en in¬
skränkning, ty maximum, ehuru bestämdt till 1,000 kannor, ar
i sjelfva verket f. n. 1,100 kannor, men jag frågar i min ordning:
hvartill skall ett maximum, som icke är maximum, tjena? Vill
man förhöja maximum, så må man öppet utsäga det, men man
bör ej, enl. mitt omdöme, likasom insmuggla i förordningen ett
högre maximum än det med tydliga siffror bestämda. Vi hafva
f. n. icke mindre än 3 maxima, nemi. 1,000, 1,100 och 1,200
kannor, och detta torde ej vara så alldeles riktigt. Jag medgifver,
att man kan göra förlust genom att, för att så säga, stanna på
kannan, men jag förnekar, att denna förlust kan blifva större än
en förhöjd beskattning för ett halft dygns tillverkning. När man
tillåter bränvins-tillverkaren alt tillverka lill och med en femtedel
öfver det anmäldta beloppet, så ligger det, i min tanke, ingen
synnerlig orättvisa deri, att man för denna ej anmälda tillverkning
fordrar en något högre skatt. Jag tillstyrker således bifall lill
Utslcns förslag, med iakttagande likväl af den förändring Gr. Lil¬
jencrantz redan omnämnt.
Ilr Hjärne: Hela denna författn. har den genomgående tan¬
ken att jemte legitimation af bränvins-tillverkningen likväl belägga
den med så många band, att den ej kan stiga öfver måttliga grän¬
ser. Denna grundsats antogo K. St:r vid förra Riksdagen och det
stadgande, som nu är i fråga, innehåller äfven en inskränkning i
rättigheten att bränna bränvin eller, rättare sagdt, én skärpning i
skattebeloppet, ifall någon öfver t il 1 ver k h ing åger rum. Utskms
motiver gillar jag för min del icke. Utslcn säga nemi. att någon
villrådighet vid tillämpningen ägt rum och att således ett förtyd¬
ligande är nödvändigt. Någon villrådighet har visserligen på åt¬
skilliga ställen upstått, men den har endast upstått hos kontrollö¬
rer och ej hos högre auktoriteter. Här i Stockholms län har in¬
träffat, att en Kontrollör beräknat skatten på Frih. Raabs sätt,
men delta rättades af ÖfverKontrollören. Men i st. f. att rätta
Den 6 Maj f. m.
den förmenta otydligheten i §:n, hafva Utsk:n föreslagit en för¬
ändring i sjelfva sakförhållandet. Detta sätt att motivera torde ej
kunna försvaras, men, detta oaktadt, kan jag ej annat än gilla
förslaget. På sätt jag förut omnämnt, anser jag den författningens
genomgående grundtanka fullkomligt rättfärdiga förslaget att något
högre beskatta öfvertillverkningen. Första året af författningens
tillämpning, då priserne vore höga och bränvins-tillverkarne bade
en vinst af 30 sk. pr kanna, begagnades äfven rättigheten att
emot 4 sk. förhöjd skatt tillverka öfverskotts-bränvin, och jag hörde
mångå bränvinsbrännare beklaga sig öfver att de ej ägde nog
mycket folk eller så beskaffade redskap att de kunde gå till den
yttersta gränsen af tillåten bränning. Deremot under det sista
året, då bränvinspriserne voro lägre och sädespriserna högre, be¬
mödade sig de fleste bränvinstillverkarne att icke öfverskrida den
tillåtna tiondedelen och derigenom ådraga sig den högre beskatt¬
ningen. Nu är min öfvertygelse den, att då man ej afser att
uprountra bränvinstillverkningen, så är det till principen rätt att
höja skatten å det bränvin som tillverkas öfver det anmäldta be¬
loppet. För öfrigt anser jag, att E. o. Ad. ej behöfver vidtaga
den förändring i 3:dje mom. som Gr. Liljencrantz föreslagit, ty
den af Utslcn föreslagna bestämmelsen, kan ganska väl uprepas i
den nu gällande g:n, om blott i det 3:dje mom. deraf införes det
som Utsk:n infört i det första mom. af den nya <§:n. I en för¬
ordning, som så ofta tillämpas som den nu ifrågav:de, bör man ej
göra mera betydliga redaktions-förändringar, ty då föreställer sig
allmänheten vanligtvis, att förändringen i sak är vida större än den i
sjelfva verket är. Jag anser mig ej böra föreslå någon ny redak¬
tion utan jag öfverlemnar till R. o. Ad. att afgöra, huruvida §:n
bör bifallas med den af Gr. Liljencrantz föreslagna förändring eller
återremitteras för att erhålla en bättre redaktion.
Frih. Raab: Jag har med min framställning ej haft någon
annan afsigt än att söka förekomma, att nya hinder läggas i vägen
för bränvins-tillverkningens bedrifvande. Om, på sätt Hr Hjärne
yttrat, grundtanken i författningen är, att man på allt sätt skall
söka förhindra bränvins-tillverkningens ökande, så vore det väl
bättre att vinna målet genom skattens ytterligare förhöjning än
genom att upstapla onödiga hinder, som ej uträtta annat än att
tillskynda näringsidkarna förluster; ty jag vidhåller mitt påstående,
att sadan en bränvinstillverkare städslat folk och i allt öfrigt ar¬
rangerat sig för en bränvinsbränning af 1,000 kannor pr dag, så
är det för honom icke möjligt att på förhand bestämma, huruvida
han skall få 800, 900, 1,100 eller 1,200 kannor bränvin af de
produkter han ämnar afverka, och vi böra ihågkomma, mine Hrr,
att om en bränvinsbrännare vid slutet af bränningstiden måste in¬
skränka tillverkningen för att undvika öfverskotts-tillverkning, så
måste han ändock vidkännas alla de med tillverkningens drifvande
förknippade kostnader, hvilka således tillskynda honom en ren
förlust utan att någon vinst för Statsverket derigenom beredes.
Då man tillåter bränvinstillverkaren att af den förskottsvis in-
Dea 15 Maj f. m.
421
betaldta skatten återfå hvad som svarar emot det qvantum brän¬
vin ban ej medhunnit tillverka, bör man väl lemna honom något
utrymme för en öfverskotta tillverkning, som han ej på förhand
kan beräkna.
För öfrigt tror jag ej att någon omskrifning af den gamla
§:n behöfves. Jag erkänner gerna, att det 3:dje mom. kan tolkas
på två sätt. men sedan förordningen nu gällt i 3 år, har det
väl blifvit en praxis ang:de detta mom:s rätta tydning och då
är den ej längre otydlig. Jag fortfar att yrka afslag å Utsk:ns
förslag.
Gr. af Ugglas: Frih. Raab har sagt, att då det ifrågav:de
stadgandet under en hel riksdags-period blifvit på ett sätt lolkadt
och tillämpadt, så har denna tolkning häfd och någon förändring
af § n behöfves icke. Men nu är likväl förhållandet, att stadgandet
blifvit to 1 k ad t, icke på ett, utan tvänne sätt, på sätt ByråChefen
Nykander uttryckligen tillkännagifvit. För öfrigt får jag erinra,
att större delen af Frih. Raabs anmärknir röra, icke så mycket
den förhöjda skatten för öfverskotts-tillverkning, utan de olägen¬
heter som åtfölja skyldigheten att anmäla sig för ett på förhand
bestämdt tillverknings-belopp. Jag föreslog verkligen i Utsk:n,
att hela denna bestämmelse skulle borttagas, så alt tillverkaren,
oberoende af något maximum eller minimum, skulle äga att till¬
verka bränvin till hela det belopp, som motsvarade den deponerade
afgiftssumman, och jag föreslog derjemte, att, på det att olägen¬
heterna af bränningens afhrytande måtte undanrödjas, den som
anmält sig t. ex. till 2 månaders bränning, skulle få fortfara med
bränningen till dess han tillverkat sina 52,000 kannor, men dessa
mina förslag lyckades ej att tillvinna sig bifall.
Derjemte får jag erinra Frih. Raab, att meningen med mini¬
mum och maximum bör väl erkännas vara den, att tillverkningen
skall hålla sig inom desamma och att, då den, som anmält sig
för 300 kannor, eller minimibeloppet, ej får restitution af skatten
om han blott bränner t. ex. 260, är det ej för mycket om den,
som bränner öfver 1,000 kannor, eller maximi-beloppet får betala
en något högre skatt för öfverskottet.
På grund af hvad jag nu och förut anfört samt då den före¬
slagna förändringen ej kommer att lända bränvinsbrännaren till
synnerligt men, helst han får vidkännas större förlust genom brän¬
ningens afbrytande än den förhöjda skattens betalande, anhåller
jag fortfarande om bifall till Utskms förslag med den af Gr. Lil¬
jencrantz begärda förändring.
Frih. Raab: Jag beklagar upriktigt, att de åsigter, Gr. af
Ugglas sednast uttalat, icke lyckades att göra sig gällande inom
Utsk:n, ty de sammanstämma hufvudsakligen med dem jag hyser.
Jag vill nu endast fästa upmärksamheten deruppå, att den egent¬
liga följden, som förändringen kommer att medföra, blifver den,
att bränvinstillverkarne komma att minska maximum men föröka
523
Den 6 Maj t. m.
bränneriernas antal, hvilket ej torde komma att minska bränvins-
tillverkningen i sin helhet.
Hr Hjärne: Då Frih. Raab hotar R. o. Ad. dermed, att
om vi bifalla förslaget, skall detsamma leda till förökandet af brän¬
neriernas antal i landet, har jag ansett mig ännu böra yttra några
ord i frågan. Frih. Raab gjorde i ett föregående yttrande en be¬
skrifning öfver omöjligheten för bränvinsbrännaren att på förhand
bestämma det qvantum bränvin han vid brännings-tidens slut till¬
verkat och att han således, för att ej öfverskrida det anmäldta
beloppet, mäste stanna med omkr. 1,000 kannor mindre. Det
faktiska är dock, alt då, enl. författningen, hvarje dags tillverkning
upmätes och införes i protokoll, så vet tillverkaren ständigt huru
mycket han tillverkat och har derföre ingen svårighet att, till
följd af sin erfarenhet om redskapens och rudimateriernas beskaf¬
fenhet, bestämma nästan på timman när han bör afstanna tillverk¬
ningen för att ej öfverskrida anmälnings-beloppet. Således antager
jag såsom något alldeles gifvet, att den föreslagna förändringen
ej kommer alt leda till de af Frih. Raab omnämnda resultater,
samt att man ej hädanefter kommer att anmäla sig för mindre
belopp än hittils.
Då öfverläggningen härmed ansågs fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, att i afseende på i fråga v:de §:s 3 första mom:r,
hvilka nu utgjort föremål för discussionen, blifvit yrkadt af Frih.
Raab afslag och af Gr. Liljencrantz med flere ledamöter bifall å
Utslcns förslag med den förändring, att början af 3:dje mom. skulle
erhålla följande lydelse: »Tillverkare vare pligtig att för öfverskott
inom åtta dagar» o. s. v. i enlighet med Utsk:s förslag; hvarjemte
och enär propos. till bifall å Utslcns förslag utan förändring, till
följd af R. o. Ad:s i fråga om 42 §:n fattade beslut, icke kunde
framställas, Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:ns förslag lill redaktion af ifrågavar:de 3 mom:r, med
den af Gr. Liljencrantz föreslagna förändring, samt, efter det sva¬
ren härvid utfallit med starka Ja, jemte några Nej, förklarade det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Sedermera förekom och bifölls Utslcns i afseende på ifrågav:do
<§:s 4:de mom. afgifna yttrande och förslag.
g 46 (4 5.)
Frib. Raab: Vid denna g har jag ej något annat att erinra,
än att orden 30 dagar böra, till följd af ett föreg:de beslut, ändras
till en månad.
Gr. Liljencrantz: Det må ursäktas mig att jag förvånar
mig deröfver, att den man, som af Utsk:n blifvit åberopad såsom
den der gått Utsk:n tillhanda med uplysningar ang:de bränvins-
förordningens tillämpning under den förflutna tiden, alldeles för¬
gätit att underrätta Utsk:n om en högst märkvärdig tvist, sorn
förefallit inom det län, hvaröfver jag är styresman. Det hände
Den 6 Maj f. m.
523
nemi. sistl. höst, att 7 å 8 bränvins-tillverkare icke började brän¬
ningen på den dag då rättigheten dertill var förvärfvad utan up-
skjöto dermed 2, 3, ja till och med 20 dagar. När brännings-
tiden var slut, inkommo de till K. Bef:b:de med ansökning om
restitution af den erlagda afgiften, icke allenast till det belopp,
hvarmed tillverkningen understigit det anmäldta beloppet på de
dagar, då bränning ägt rum, utan äfven till hela beloppet på de
dagar, då bränning icke ägt rum. Jag ansåg mig ej kunna med¬
gifva restitution af afgiften för de dagar, då bränning ej ägt rum,
och stödde denna min åsigt på 46 §:n i nu gällande förordning.
Der heter det nemi.: »I fall åter under en månad tillverkning ej
skulle upgå till det belopp, hvarför afgift blifvit erlagd, äge brän-
vinstillverkare att, då ett sådant förhållande med bränvins-kontrol-
lörens intyg hos K. Bef:h:de styrkes, återlyfta så stor del af den
erlagda afgiften, som mot minskningen i hans tillverkning svarar.»
Om således en person, som anmält sig att bränna bränvin, icke
gör det men försummar att inom den i 12 och 14 §§:na före-
skrifna tid anmäla att han från tillverkningen afstår, måste han
ändock erlägga den bestämda afgiften för en månad. Ar nu för¬
ordningen så sträng, att den som icke brännt en enda kanna
måste dock erlägga afgift för en hel månad, så snart han försum¬
mat att i rätt tid anmäla sitt afstående, måste deraf, enl. mitt
omdöme, klarligen följa, att om det behagar en bränvinsbrännare
att upskjuta bränningen en eller flere dagar, han icke äger rät¬
tighet att återfå den afgift, som å dessa dagar sig belöper. Denna
min åsigt vinner stöd deraf, att restitution icke kan vara afsedd
att äga rum vid andra tillfällen än då tillverkaren, till följd af
omständigheter, dem han ej beräknat, såsom redskapens mindre
goda beskaffenhet m. m., icke erhåller den påräknade produkten,
eller, med andra ord, att restitution förutsätter verklig bränvins-
tillverkning. Ofver den resolution jag på grund af denna min
åsigt meddelade, anfördes besvär och, i enlighet med det Utlåt.,
som den af Utsk:n åberopade mannen afgaf, upbäfdes utslaget och
restitution beviljades. Jag bör tillägga att detta så mycket mindre
bordt kunna ske som ordningsstadgan för Kontrollörerne i 16 §:n
innehåller, att om genom olyckshändelser bränneri försättes ur
begagneligt skick, får Kontrollören ej åtnjuta aflöning af Staten
mera än 3 dagar, utan bör för den öfriga tiden aflönas af brän-
vinslillverkaren, om han reparerar skadan och ämnar fortsätta
bränningen. Af ella dessa stadganden, med hvarandra jemförda,
anser jag det vara klart att min mening är den rätta och anhåller
derföre om återremiss, på det att ett stadgande i denna syftning
måtte i §:n inrymmas.
Ilvad åter det andra mom:t i §:n beträffar, så är den af Utsk:n
föreslagna förändring, eller att orden: inom näslpåfölj ande månads
utgång, borde utbytas emot orden: inom 30 dagar efter lillverk-
ningsmånadens utgång, högeligen af behofvet påkallad. Det hände
nemi. sistl. år att en bränvinsbrännare, hvars tillverkning ej kom
i gång förr än i slutet af första bränningsmånaden, och som glöm¬
de att inkomma med begäran om restitution förr än d. 23 Dec.,
524
D e» 6 M aj f. ni.
af mig ej erhöll restitution derföre att jag ansåg rättigheten der¬
till försuten, om ansökningen ej gjordes inom d. 15 Dec., eller
en månad efter brännings-mSnadens slut. öfver denna resolution
anfördes besvär och utgången deraf känner jag ej, men visst är,
att ett förtydligande af stadgandet behöfves. och att detta förtyd¬
ligande bör ske på det af Frih. Raab redan anförda sätt, eller att
orden 30 dagar förändras till orden en månad, derom är jag med
honom ense.
Gr. af Ugglas: Hvad först Frih. Raabs anmärkn. beträffar,
får jag nämna, att det verkligen varit tvist underkastad!, huru¬
vida med nästföljande månad borde förstås kaiender-månad eller
brännings-månad, och vid sådant förhållande måtte det väl vara
rätt att man klart uttrycker hvad man menar, För öfrigt har jag
ej något deremot, att orden en månad sättes i st. f. 30 dagar.
Beträffande åter den af Gr. Liljencrantz omförmälda tvisten,
får jag säga, att jag har svårt att derom yttra mig, då Hr Gr:n
icke upgifvit, huru saken af K. M. afgjordes. Mig vill det emel¬
lertid synas, att om en bränvinsbrännare anmält sig att tillverka t. ex.
300 k:r pr dag, d. v. s. 7,800 k:r på månad, men låter bli att
bränna på t. ex. 14 dagar, vare sig i början eller slutet af må¬
naden, han likafullt har rättighet till restitution af afgiften för
det kannetal han ej tillverkat, nemi. i fall denna restitution ej
öfverskrider ^ af hela afgiftssumman. En annan tolkning synes
mig vara stridande emot Förordn:ns både bokstaf och anda, ty
meningen med restitutions beviljande är väl den, att sedan en
bränvinsbrännare en längre tid förut anmält sig till bränning,
men sedermera, till följd af förändrade konjunkturer, ej finner
tillverkningen blifva förmånlig, han må äga öppet att inskränka
tillverkningen och rätt att återfå skatten för det anmäldta men ej
tillverkade beloppet. Anmälningen afser icke hvarje särskild dags
tillverkning utan tillverkningen för en hel månad, och för hvad
som af det anmäldta beloppet ej på denna månad tillverkas, er-
hålles restitution, så vida den ej öfverstiger af afgiften. Har
deremot §:n blifvit så tolkad, att restitution utöfver denna femtedel
blifvit beviljad, då medgifver jag, att en sådan tolkning är oriktig,
och att §:n, om den gifver anledn. till en slik tydning, bör för¬
tydligas, men om detta ej är fallet, torde Gr. Liljencrantz’s an¬
märkn. ej böra föranleda till någon återremiss.
Hr Hjärne: Med anledn. af Gr. Liljencrantz’s yttrande får
jag nämna, att, så vidt jag vet, den nu ifrågav:de §:n icke blifvit
på det af honom omförmälda sätt tillämpad. Gr. Liljencrantz’s
tolkning skulle medföra en alltför stor inskränkning i näringens
utöfning, ty om en bränvinsbrännare anser sig ej kunna tillverka
hela det anmäldta beloppet, men vill tillverka en del deraf på en
kortare tid, skulle han derifrån förhindras genom förlorandet af
rättigheten att erhålla restitution af skatten för de dagar han ej
brännt. Jag anser en sådan inskränkning vara alldeles obehöflig
Den 6 Maj f. m.
och obillig, och får således afstyrka den af Gr. Liljencrantz be
gärda återremissen.
Gr. Liljencrantz: Min framställning afsåg ej att för brän-
vinstillverkaren tillintetgöra möjligheten att sedan bränningen bör¬
jat, någon dag under brännningstiden dermed upböra, utan den
afsåg att ådagalägga obilligheten deraf, att en bränvinsbrännare,
som försummat alt inom föreskrifven tid göra anmälan att han vill
afstå från anmäld tillverkning, ej återfår den erlagda afgiften,
under det att en annan bränvinsbrännare, som alldeles icke ut¬
öfvar den anmälda och ej återkallade tillverkningen under första
tiden af bränningsmånaden, får åtnjuta restitution af afgiften för
denna tid. Förordningen säger dessutom, att restitution får åt¬
njutas för så stor del af den erlagda afgiften, som mot minknin-
gen å tillverkningen svarar, och dermed kan väl ej menas, att
restitution erhålles för en tillverkning, som alldeles icke ägt rum.
Jag skulle ej hafva vidrört hela denna sak, så vida ej nästföljande
g stadgar en så sträng påföljd för den, som försummat återkalla
anmälningen. Jag kan för öfrigt, på sätt jag förut nämnt, ej anse
det vara rätt, att en Kontrollör, som atlönas af Staten, skall uppe¬
hålla sig vid ett bränneri nära nog en hel månad, utan att någon
bränning derstädes äger rum. Jag anser fortfarande den af mig
begärda förklaringen vara behöflig och vidblifver derföre min be¬
gäran om återremiss.
Gr. af Ugglas: Gr. Liljencrantz’s förslag afser att tvinga
bränvinsbrännaren att börja sin bränning på första dagen i brän¬
ningsmånaden, men ett sådant tvång bör ej ifrågakomma, då skat¬
ten icke är beräknad pr dag utan pr månad. Jag anser fort¬
farande detta förslag vara olämpligt och oriktigt samt får dessutom
erinra, att då Utsk:n endast yttrat sig om 2:dra morn., torde Gr.
Liljencrantz’s nu väckta förslag, som afser Irsta morn., böra be¬
traktas såsom en ny motion, som måhända icke lagligen kan up-
tagas till pröfning.
Hr Ribbing: Det förslag, som vi här hafva under öfver¬
läggning, nemi. huruvida orden 30 dagar böra utbytas emot en
månad, har egentligen icke att göra med den fråga, som här blif¬
vit vidlyftigt diskuterad och föranleddes af den framställning Gr.
Liljencranlz gjort. Således skulle jag för min del finna, att sa¬
kerna borde skiljas åt och att vi först borde afgöra frågan om de
30 dagarne.
Efter härmed fulländad öfverläggning, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att i afseende på ifrågav:de § blifvit yrkadt dels bifall
med endast den förändring att i sednare mom:t infördes »en månad»
i st. f. »30 dagar», dels ock återremiss å Utsk:s förslag: och sedan
propos. till bifall å Utslcs förslag utan förändring först blifvit
framställd samt besvarad med starka Nej jemte ett eller annat Ja,
framställdes propos. till bifall derå med den förändring att i sed-
Den 8 Maj f, m.
nare mom:t skulle införas oen månad» i st. I. »30 dagar» samt
ropades härvid starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Ilr Gr. o.
Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
§ 47 (46.)
Efter upläsning af Utslcs förslag till förändrad lydelse af den¬
na §, yttrade
Hr Hjärne: Jag, som ej är jurist och således ej vill tvista
om juridiska grundsatser, anser mig likväl här böra vidröra en
princip, som finnes uttryckt i denna g, men hvilken jag anser
vara oriktig. Enl. denna g skall den, som icke erlagt afgift och
icke utöfvar bränvinsbränning, genast erlägga den oguldna afgiften,
som eljest blifver hos honom utmätt. Detta är rätt, men han
mister tillika rättigheten att utöfva bränvinsbränning under det
löpande året. Men deremot mister den, som icke erlagt afgift,
icke gjort anmälan om af.stående, men utöfvar bränvinsbränning,
icke rättigheten att tillverka bränvin under löpande året, utan
botar endast enl. 62 §:n. Jag skulle föreställa mig att den sed¬
nare förseelsen , är vida större än den förra, nemi. att utöfvande
af bränvinstillverkning under otillåten tid är en större förbrytelse
än icke utöfvande af anmäld bränvins-tillverkning under tillåten
tid. Straffet är dock svårare för den sednare förseelsen än för
den förra. Jag öfverlemnar denna omständighet åt Juristernas
bedömande och vågar icke sjelf afgöra, huruvida min åsigt är ju¬
ridiskt riktig eller ej.
Hr Adlercreutz: Då jag är en af de Jurister, som i Utsk:n
deltagit i denna frågas behandling, så torde jag få fästa Hr Hjärnes
upmärksambet derpå, att den, som anmält sig till bränvinsbränning
och försummat att betala skatten, men ändock tillverkar bränvin,
skall jemte erläggande af hela afgiften, tillika böta densammas
belopp samt mista redskapen, hvilket allt sammanlagdt torde vara
en betydligt svårare påföljd, än den i nu förev:de § stadgade.
Utsk:ns i afseende på ifrågavar:de § afgifna förslag blef uppå
härefter framställd propos. af R. o. Ad. bifallet.
Fortsättningen af forevar:de Betänkis pröfning upskjöts till
eftermidd:s plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | på 4 e. m.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Den G Maj e. m.
527
Onsdagen den 6 Maj 1857.
Plenum kl. 6 e. m.
.lust. pleni-prot:t för d. 1 sist]. April e. m.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz, anförde skriftligen:
I början af innevar:de Riksdag afgaf jag inom den tid grund¬
lagen föreskrifver, följande vördsamma motion, som af R. o. Ad.
blef till StatsUtsk. remitterad, nemi.:
»Att R. St:r mätte taga under pröfning, huruvida
»de icke finna sig böra till K. M. i underdihet öfver-
»lemna de af mig afgifna 2:ne (motionen bifogade)
»förslag till förändrad organisation af landtförsvaret,
»och i underd:het anhålla, att K. M. täcktes lala de-
»samma granskas af sakkunnige män, samt vid näst-
»följande Riksdag till R. St:r i Nåder öfverlemna ej
»mindre dessa personers deröfver afgifna underd. Utlåt.,
»än ock ett fullständigt förslag till ordnandet af Rikets
»försvarskrafter på ett med landets behof och tillgångar
»öfverensstämmande sätt; anseende sig R. St:r, att,
»tills delta inträffar, böra låta anstå med beviljandet
»af alla nya ordinarie anslag å 4:de IlufvudTiteln.»
Då likväl RiksStm ännu icke fått emottaga något Utlät, öfver
sagde motion, men det är af synnerlig vigt för mig och alla dem
som instämma uti dess syfte och innehåll, att, om icke förr, åt¬
minstone samtidigt med Utlåt, öfver regleringen af RiksStatens
4:de IlufvudTitel få erfara den åtgärd Utsk. med anledn. derutaf
kommer att tillstyrka, så anhåller jag vördsamligen om R. o. Ad:s
medverkan till StatsUtsk:s anmodande, att så tidigt behandla för¬
berörde motion, att Utlåt, häröfver måtte, samtidigt med det blif¬
vande Utlåt, öfver regleringen af RiksStatens 4 HufvudTitel, till
RiksStm kunna öfverlemnas.
Att min här gjorda anhållan för sig äger full befogenhet,
torde ingen bestrida, som vill egna någon upmärksamhet åt inne¬
hållet af min motion. Man skall nemi. nödvändigt finna, att dess
blifvande behandling i väsendtlig mån mäste och bör inverka på
de beslut som rörande 4:de HufvudTiteln komma att fattas, och
att således en fördröjd behandling af motionen måste föranleda åt¬
gärder med hänseende till regleringen af berörde HufvudTitel,
hvaribland törhända en ålerremiss med ty åtföljande onödig tids¬
utdrägt, som i motsatt fall möjligen icke ifrågakommer.
Anbålles om remiss till StatsUtsk. äfvensom alt detta mitt
anförande måtte blifva Med-Stånden kpmmuniceradt.
528
Dan 6 Maj «. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har icke begärt ordet för
att motsätta mig en remiss af det nu afgifna yttrandet utan endast
för att tillkännagifva, att den ifrågav:de motionen, ehuru remitte¬
rad till StatsUtsk., icke finnes der. Frågan är nemi. af den be¬
skaffenhet, alt hon bör behandlas af Stats- och Ekon.Utsk:n ge¬
mensamt, och har derföre från det förra öfverlemnats till det sed¬
nare Utsk. Hr Stjernsvärds ifrågav:de yttrande kan visserligen
remitteras till StatsUtsk., men lämpligast torde dock vara att
Ekon.Utsk. får emottaga detsamma.
Hr Stjernsvärd: I anledn. af Hr Bildts yttrande får jag
uplysa, att jag icke kunnat begära remiss till annat Utsk. än
StatsUtsk., enär R. o. Ad. remitterat sjelfva motionen till detta
Utsk. Jag har mig bekant, att StatsUtsk. begärt sammanträde
med Ekon.Utsk.
Hr Hjärne, Harald: Jag inser icke meningen med Hr
Stjernsvärds begäran om remiss af sitt yttrande. Så vidt jag up-
fattat detsamma, önskar han R. o. Ad:s medverkan, att StatsUtsk.
i sammanhang med statsregleringen under 4:de HufvudTiteln måtte
afgifva yttrande öfver hans motion. Detta anser jag vara ända¬
målet med hans yttrande. Jag anser likväl Utsk. kunna bedöma,
huruvida denna motion bör behandlas i sammanhang med 4:de
HufvudTiteln och tror således, att Hr Stjernsvärd icke kan vinna
något genom remiss af det nu afgifna yttrande. Medgifver nu Hr
Stjernsvärd, att detta är förhållandet, men icke destomindre begär
fortfarande remiss, så afstyrker jag Ståndets bifall härtill. Jag
önskar, att han vid denna Riksdag icke väckt sin motion, och jag
kan icke önska, att Utsk. skall behandla denna fråga framför mån¬
ga andra af mera vigt.
Gr. Frölich, David: Jag begärde ordet, då jag hörde
den siste talarens argumentation emot remiss af Hr Stjernsvärds
yttrande. Han har likväl ganska tydligt tillkännagifvit, att hufvud-
ändamålet med detsamma varit att få sin motion behandlad och ett
utlåt, deröfver afgifvet i sammanhang med statsreglerings-frågorna
under 4:de HufvudTiteln. Detta har jag velat yttra till stöd för
min upfattning af ämnet. I öfrigt vill jag icke inlåta mig i frå¬
gan, om StatsUtsk. har tid eller icke att sammanträda med Ekon.¬
Utsk. Det beror naturligtvis på StatsUtsk. att taga initiativet i
detta fall, och jag gissar, att de nog hitta på utvägen att göra
det så, att de icke hindras i sina göromål.
Hr Stjernsvärd- Jag beklagar, att jag icke kan fästa af¬
seende på Hr Hjärnes önskan. Den må stå i prot:t för hans räk¬
ning. Jag har i mitt anförande tillkännagifvit den behandling
jag önskar, att min motion måtte få. Den är fullkomligt grund¬
lagsenlig och jag anhåller, att den måtte få behandlas på ett med
Grundlagen öfverensstämmande sätt.
Uppå
Den G Maj e. m.
529
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad., att det af
Hr Stjernsvärd uplästa anförande finge remitteras till StatsUtsk.
samt kommuniceras de respektive MedStm.
Uplästes ett af Frih. Stackelberg, Berndt Oscar, in-
lemnadt så lydande Mern.:
Under vördsam anhållan att icke dessmindre få vidblifva min
riksdagsmannarätt, har jag härmed äran afsäga mig förtroendet att
vara Suppleant i Höglofl. Bevilln.Utsk., enär mina öfriga åliggan¬
den i Statens tjenst icke lemna mig tid att ifrågavar:de updrag
fullgöra.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr Elektorer, att vid deras nästa sammanträde utse en.
Suppleant i Bevilln.Utsk. efter Frih. Stackelberg.
Fortsattes pröfningen af Sammansatta Be vill n :s-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s Betänk. N:o 2, ang:de vilkoren för
bränvins tillverkning; och förekommo nu Utsk:ns yttranden i fråga
om nedannämnde §§ af förordningen, ang:de vilkoren för sådan
tillverkning.
§ SO.
Hr von Axelson, Georg Julius: 1 :sta mom. i denna
g innehåller: »Denne Kontrollör, som antages särskildt för hvarje
termin, hvarunder bränvins-tillverkning är tillåten.» Deri före¬
kommer ett utländskt ord som är tvetydigt, emedan det kan be¬
tyda såväl en som två månader. Afven skulle kunna hända att
en Kontrollör, som är utnämnd för en termin af 2:ne månader,
skulle, om bränvinsbränningen instälies, kunna göra anspråk på
aflöning äfven för den andra. Om dylika anspråk hittills före¬
fallit är mig obekant, men då de likväl kunna göras, anser jag
dem böra förekommas. Delta tror jag lämpligast ske, om orda¬
lydelsen förändras sålunda, att ordet: termin, utbytes emot ordet:
liderymd, och det sednare ordet jemväl intages i det för Kontrollören
utfärdade förordnande. Genom en sådan redaktion kan, enl. min
åsigt, Kontrollören icko erhålla aflöning för längre tid än brän-
vinsbränning utöfvas. Det sednare mom. i §:n innehåller grun¬
der för Kontrollörens aflöning, som jag anser oriktiga. Mom.
lyder nemi.: »Kontrollör förordnas af K. Befh:de, som äfven be¬
stämmer hans arfvode och resekostnads-ersättning, hvarvid med
iakttagande af hvad i nästförestående mom. är stadgadt, bör tagas
i betraktande bränneriets större eller mindre betydenhet samt den
olika omfattningen eller besvärligheten af Kontrollörens tillsyn.»
Kontrollör öfver ett bränneri har i allmänhet en lugn befattning.
Då man således i allt fall icke har mycket att göra, böra ansprå¬
ken på betalning icke förökas derföre, att man är anställd vid ett
större bränneri, eller derföre att bränvins-tillverkningen är större
V II. 34
530
Dea 6 Maj e. ta.
eller mindre. Besväret af tillsynen kan egentligen vara den¬
samma vid alla brännerier. Tillökningen deri består hufvudsak¬
ligen i upmätningen af det tillverkade bränvinet, men detta besvär
är dock ringa. Mom. innehåller äfven att K. Befh:de skall be¬
stämma resekostnads-ersättningen och arfvodet. Mig synes lämpli¬
gare att K. M. bestämmer grunderna för Kontrollörernes aflöning,
och på dessa skäl anhåller jag, att det första mom. kommer att
lyda så: »Den Kontrollör, som antages särskildt för hvarje tide-
rymd, hvarunder bränvins-tillverkning vid bränneriet idkas etc.»,
och det andra sålunda: »sorn äfven bestämmer hans resekostnads-
ersättning och arfvode efter de grunder, som af K. M. blifva
i Nåder fastställde» etc. Jag anhåller om propos. på dessa båda
ändringar i §:n.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad.
torde erinra sig, att vid sednaste Riksdag 70 §:n Reg:sF:n och
31 §:n Riksd:sOrdn:n undergått en förändring, hvarigenom tydli¬
gen bestämdes, att för framtiden de motioner, som med bevillnings-
frågor egde sammanhang, skulle väckas inom samma tid som öfriga
frågor och med dem undergå likartad behandling samt att i följd
deraf då Sammansatta Utsk:n icke företagit någon förändring i den
ifrågav:de nu gällande 50 §:n, utan endast afstyrkt bifall till en
motion, som afsåg en annan förändring deri än Hr von Axelson
nu yrkat, R. o. Ad. torde finna att det förslag Hr von Axelson
framställt ej kunde blifva föremål för Ståndets pröfning.
Ropades Ja.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utskms i afseende p§
ifrågav:de § afgifna yttrande.
S Si.
Härvid förekom först Utskms yttrande och förslag rörande
förändrad lydelse af denna §:s Usta morn., och yttrade sig derom
Frih. Raab, Adam Christian: I denna § har Utskrn
föreslagit en förändring som kan synas oskyldig, men likväl kan
åstadkomma onödigt besvär för bränvinstillverkaren. Utskm bar
nemi. sagt, att det skall finnas endast en sprithåilare i hvarje
större bränneri, då enl. den nu gällande författnm en eller två
sådana få finnas. Möjligen hafva icke mångå begagnat sig af rät¬
tigheten att hafva 2:ne sprithåilare; men säkert är, att de sorn
begagnat sig af denna rättighet, måste vidkännas besväret att
borttaga den andra. Tänker man sig möjligheten för en Kon¬
trollör att hafva tillsyn öfver flera brännerier, så är det af vigt
att 2:ne sprithåilare må få begagnas. Detta är skälet hvarföre
jag önskar afslag på denna del af §:n. Det öfriga anser jag lik¬
giltigt.
Hr Hjärne, Harald: Jag gillar den föreslagna förändrin¬
gen. Det har visat sig, att de fleste bränvinsbrännare i Sverige
icke begagna sig af rättigheten att hafva 2:ne sprithåilare. Orsa¬
ken till det nu gällande stadgandet var, att man sistl. Riksdag
Den 0 Maj e. in.
53!
förmodligen föreställde sig, att den ena sprithållaren skulle begag¬
nas för sprit och den andra för' lank eller sämre bränvin. Då
man nu föreskrifvit, att sprithållaren skall rymma minst ett dygns
tillverkning, så är klart att, om man skall hafva 2me sprithållare,
man skall tillverka mera på dygnet än hvartill man anmält sig.
Der 2:ne sprithållare funnits har man så förfarit, att ett halft
dygns tillverkning itappats den ene och den andra hälften i den
andra, hvilket åstadkommer större besvär vid upmätningen, och då
möjligen en tillverkning af bränvin utöfver det tillåtna kan genom
bibehållandet af nu gällande stadgande åstadkommas, och något
besvär för bränvinsbrännaren icke skäligen kan upstå genom den
föreslagna förändringen, anhåller jag om bifall till Utskms förslag
i denna g.
Frih, Raab; Utskms Ordfide har uplyst mig, att endast i
5 eller 6 brännerier begagnas sprithållare, och detta kan vara
likgiltigt; men att det är en oriktig grundsats att förbjuda be¬
gagnandet af 2:ne sprithållare frångår jag icke, af det skäl, att
om man itappar ena hälften af dygnets tillverkning i den ene och
andra hälften i den andra sprithållaren, hindrar man icke bränvi-
nets gång under upmätningen och förorsakar bränneriägaren ingen
förlust. För öfrigt anser jag saken icke vara af vigt, sedan jag
sagt ifrån hvad jag tänker.
Gr. a f Ugglas, Carl Fredr. Ludvig: Orsaken till Utskms
förslag är, aft man ansett 2:ne sprithållare medföra svårighet vid
kontrollen öfver bränneriet, och att i OrdningsStadgan föreskriften
om sprithållaren blifvit utesluten.
Sedan efter härmed slutad öfverläggning Hr Gr. o. Landtm,
framställt, att den af Frih. Eaab yrkade förändring i Utskms för¬
slag endast afsåg bibehållandet af det nu gällande stadgandet, att
i större bränneri må finnas en eller två sprithållare, blef propos.
till bifall å Utskms ifrågav.de förslag framställd och besvarad med
starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekom och bifölls Utskms afstyrkande yttrande och
förslag ang:de förändring af 54 §ms andra mom.
§ SS.
Härvid förekom först och bifölls Utskms yttrande ang:de ett
af Hr von Knorring, Axel, framställdt förslag.
Sedermera föredrogs Utskms yttrande och förslag ang:de af
Utsk:n tillstyrkte ändringar i §:n 55.
Frih. Cederström, Rudolf: Öfver förslaget ämnar jag
icke yttra mig, emedan jag icke är i tillfälle bedöma lämpligheten
deraf; men i afseende på redaktionen anhåller jag, att R. o. Ad.
Den 6 Maj e. m.
▼ ille efter det i slutet af §:n förekommande ordet: Ordnings-
Sladgan, tillsätta orden: sorn af K. M. utfärdas. Förhållandet
med OrdningsStadgan är, att det vid sista Riksdagen nedsatta
Särskilda Utsk. förutsatt att denna Stadga skulle af R. St:r god¬
kännas och sedan öfverlemnas till K. M:s godkännande, men R. St:r
beslöto, att upgörandet af denna Stadga borde till K. M. öfver¬
lemnas, hvarföre R. Sl:r, utan att ingå i bedömande af innehållet
1 det utaf Utsk:n upgjorda förslag till Stadga, afslog detsamma.
Såsom vi känna, blef den ock sedermera i sitt hittillsv:de skick
af K. M. utfärdad. Emellertid finnes icke på något ställe i för-
fattn:n föreskrifvet hvem som må utfärda denna Stadga. Det kan
låta sig tänkas, att Kontrollörer och OfverKontrollörer på eget
bevåg utfärda föreskrifter för bränneriägare. Hvad hindrar dem,
om de så finna för godt, att dekorera dessa sina föreskrifter med
benämning af OrdningsStadga? Till förekommande af all villrå¬
dighet i detta afseende har en af R. o. Ad:ns aktade ledamöter,
Hr Braunerhjelm, som både vid denna och förra Riksdagen gjort
sig förtjent af R. o. Ad:ns förtroende i dessa frågor, anmodat mig
att, enär han är förhindrad att i detta plenum öfvervara R. o. Ad:s
öfverläggning, fästa Ståndets upmärksanihet på behofvet af den
genom mig nu föreslagna redaktionsförändring, med anhållan att
R. o. Ad. ville godkänna densamma.
Hr Hjärne: Jag biträder Frih. Cederström så mycket heldre
som ByråChefen, enl, förfaltmne, äger att utfärda särskilda före¬
skrifter till ledning för Kontrollörer och OfverKontrollörer. Det
är dock icke att befara af den nuv:de ByråChefen, att han utfär¬
dar lagstridiga föreskrifter, men försigtigast och rättast torde vara
att intaga i förfaltn:n, att den deri omnämnda OrdningsStadga är
af K. M. utfärdad, och jag tillstyrker derföre bifall till Frih. Ce-
derströms förslag.
Frih. Raab: Då K. M. äger uti ekonomiska frågor lagstift¬
ningsrätt, synes mig det föreslagna tillägget öfverflödigt. Dess¬
utom är det ett R. St:rs beslut, att K. M. skall utfärda Ordnings¬
Stadgan, och då detta beslut ännu icke är ändradt, är också klart,
att K. M:s lagstiftningsrätt i detta fall ännu qvarstår. För öfrigt
får jag fästa upmärksamheten på, att det är oegentligt att i denna
§ intaga det af Frih. Cederström föreslagna tillägg, utan det hade
bort inrymmas i 53 §:n, hvarest omtalas ÖfverKontrollörers och
Kontrollörers skyldighet att ställa sig OrdningsStadgan till efter¬
lefnad.
Frih. Cederström: Frih. Raab har säkerligen rätt deri,
att det af mig föreslagna tillägg bordt införas i 53 §:n, och jag
hade äfven tillstyrkt det, i händelse någon motion derom afgifvits
eller Utsk. föreslagit någon ändring i §:n sådan den återfinnes i
nu gällande författn:n. Frih:n har vidare sagt, att mitt förslag
vore öfverflödigt, emedan K. M. äger lagstiftningsrätt i ekonomiska
frågor, och R. St:r genom beslut, som ännu icke vöre ändradt,
Den 6 Maj e. m.
Gfverlemnadt ät K. M. upgörandet af OrdningsStadgan. Jag be¬
rörde i mitt förra anförande förhållandet med denna sak, nemi.
att R. Sl:r icke genom formligt beslut öfverlemnat saken till K. M.,
utan, såvida jag icke misstager mig, afslogo all pröfning af Ord¬
ningsStadgan, emedan man ansåg det icke tillhöra R. St:r. Men,
om än R. St:r skulle hafva fatlat ett sådant beslut Frih:n omnämnt,
kan detta beslut gälla endast för den gången, och jag kan icke
finna att det ligger något ondt, men väl en större tydlig¬
het deri, att uti den utkommande för fa 11 n :n de ifråga v:de orden
införas. Frih:n invänder, att det faller af sig sjelft, att Stadgan
bör af K. M. utfärdas. Huru kom det sig då, att vid sista Riks¬
dagen Särskilda ötsk. upgjorde förslag till OrdningsStadge? Detta
antyder ju, att man den tiden ansåg detta ärende tillhöra båda
statsmakterna och icke K. M. allena. Således synes det mig, att
man om saken kan hafva olika tankar, och derföre samt till före¬
kommande af all ovisshet, hemställer jag, om icke Frilen ville
låta sitt mostånd falla, men i alla händelser, att R. o. Ad. beha¬
gade, derest de föreslagna orden synas väl kunna gagna, men
aldrig skada, deras införande benäget godkänna.
Gr. af Ugglas: Jag förenar mig med Frih. Cederström
icke derföre att jag egentligen anser tillägget behöfligt, men der¬
före att det finnes en annan af ByråCbefen utfärdad Stadga, som
också kallas OrdningsStadga, och om den skall klifva den gällande
och uttränga den andra, lärer väl bränneriägare icke behöfva
underkasta sig de åsigter en så underordnad person kan hysa.
Till förekommande af en sådan förvexling biträder jag Frih. Ce-
derströms förslag.
Ilr von Axelson: Uti denna g förekomma åtskilliga fel
hvarpå jag vill fästa Ståndets upmärksamhet. Der förekomma
orden: »hvarigenom bränvin, sprit eller lank kunna uttappas.»
Här felas ordet: »spritånga.» Vidare förekomma i slutet af g.n
följande: »med hänseende till i denna g ornförmälda delar etc.»,
hvilken strof bordt lyda så: »med hänseende till de i denna och
föreg:de g omförmälde delar etc.» Och slutligen anser jag att i
början af §:n efter orden: får e/ finnas, borde inflickas orden:
»större bränneri.» Då Frih. Cederström för öfrigt gjort anmarkn.
emot g:n, anhåller jag att g:n måtte återremitteras.
Frih. Raab: Den siste talarens anmärkn:r äro så grava,
att jag anser mig böra instämma i begäran om återremiss.
Hr Hjärne: Något förtydligande af g:n utöfver hvad Frih.
Cederström föreslagit, anser jag alldeles icke behöfligt, och bestri¬
der all annan förändring än den, att i slutet af §;n tillsättas or¬
den: »som af li. M. utfärdas,»
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Den s. k. Ord¬
ningsStadgan är egentligen att betrakta som en supplementar-lag
534
Den 8 Maj e. m.
till bränvinsbränningslagstiftningen. En lag, hvari bestämmes så
strängt ansvar som i denna, bör väl af K. M. utfärdas och icke
af någon underordnad myndighet, hvilket möjligen kan ske, om
R. St:r icke uttryckligen gifva sina åsigter tillkänna, att de önska
att K. M. utfärdar OrdningsStadgan, och till förekommande af
misstag instämmer jag i Frih. Cederströms förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i af¬
seende på Utskrns förev:de förslag blifvit yrkadt, dels af Frih. Ce¬
derström bifall med tillägg, vid slutet af §:n, af orden: »sorn af
K. M. utfärdas», så att slutorden blefvo: »OrdningsStadgan, som
af K. M. utfärdas», och dels af Frih. Raab och Hr von Axelson
fiterremiss, blef propos. till bifall å Utsk:ns förslag utan förändring
först framställd och besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla detta förslag med den
af Frih. Cederström föreslagna föi ändring, samt sedan svaren härvid
utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade del han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
S 36.
Efter upläsning af Utsk:ns förslag till förändrad lydelse af
denna §, blef detsamma bifallet.
S 37.
Utsk:ns 3:ne första i afseende pä denna § afgifna yttranden
biföllos.
Då sedermera förekom det fjerde yttrandet, ang:de arfvodet
för de till vittnen med bränvins upmätning och profning utsedde
personer, yttrade
Hr Hjärne: Då motionären icke är närv:de, beder jag att
få understödja hans motion. Det är icke föreskrifvet, att personer
som till bränvinsvittnen utses skola anmäla laga förfall för att
erhålla befrielse derifrån. På landet inträffar ofta, att i närheten
af brännerier icke alltid finnas lämplige personer att tillgå, och
inom Stockholms län finnas brännerier till hvilka vittnena hafva
haft lj| mils väg, men för den goda saken skull hafva de icke
afsagt sig förtroendet, utan rest med egna hästar till bränneriet
hvarje dag emot den ringa ersättningen af endast Itdr. Det
är påtagligen för litet. På landet anlitas vanligen äldre och aflägse
boende personer till vittnen, hvilka icke hafva annan sysselsätt¬
ning. På flera ställen har man utsett utlefvade och inhyses boende
gubbar, och ansett lämpligt att låta dem marschera ofta lång väg
till och ifrån bränneriet en gång dagligen. De hafva dock varit
olämplige, ty i början förstå de icke den sak de skola bevittna,
och många hafva icke kunnat lära sig det under bela tiden. Anser
man denna befattning af någon vigt, så är äfven nödigt att dertill
utses personer som förstå saken och äga förtroende bland sina
socknemän, af hvilka de utses. Jag tror således, att arfvodet, så¬
som Hr von Knorring föreslagit, bör bestämmas till 3 R:dr, så¬
Den 6 Maj e. m.
vida man icke vill bestå vittnena resekostnadsersättning, men då
de skola betala den sjelf och hafva mera än 2^ mils väg till
bränneriet, Sr Rdr alldeles för litet, emedan penningarna då
till största delen måste användas till skjutsen, hvarigenom de icke
erhålla någon ersättning för tidsspillan o. s. v. Jag anhåller der¬
före att arfvodet måtte bestämmas till 3 Rdr Rmt.
Frih. Raab: Om tillökningen i arfvodet varit högre, skulle
jag yrkat afslag på Utslons hemställan. Vittnets besvär är icke
så stort, att det behöfver taga i anspråk mer än två eller tre
timmar på dygnet. Arbetslönerna hafva visserligen på de sednare
tiderna stigit högt; men dock icke så betydligt, att ej 1 Rdr Bko
kan anses såsom en ganska god inkomst, och det har jemväl visat
sig, att det icke saknas personer, hvilka gerna vilja åtaga sig
denna befattning, hvilken för det närv:de är ett municipal-bestyr.
Blefve Ur Hjärnes mening gillad, skulle man möjligen få se, att
många, hvilka innehafva dessa platser, skulle vilja göra anspråk på
pension. Jag yrkar bifall till Utsk:ns hemställan.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller att få instämma med Frih.
Raab, och jag vill derjemte uplysa llr Hjärne, att genom en ringa
majoritet tillkom den föreslagna förhöjningen och att ledamöter af
BondeSt. ansågo den nuv:de aflöningen för hög.
Hr Hjärne: Jag får uplysa Frih. Raab, att jag icke sagt
att man till vittnen skall begagna dagsverkskarlar, hvilket Frih:n
synes tro, enär han talat om dagspenning. Ar vittne behöfligt,
så måste dertill användas personer, som hafva anseende i orten
åtminstone mera än vanliga dagsverkskarlar. För dem hade 2
Rdr varit tillräckligt; men då det skall vara ordentligt folk med
anseende i orten och förmåga alt kunna skrifva, måste jag vid¬
hålla mitt yrkande att aflöningen bestämmes till 3 Rdr.
Utsk:ns i afseende på denna punkt afgifna yttrande, blef uppå
härefter framställd propos. bifallet, och då sedermera de af Utskm
föreslagna förändringarne i lydelsen af ifrågav:de §:s Usta, 4:de
och 6:te mom. uplästes, lemnade R. o. Ad. jemväl dertill sitt bifall.
§§ 60, 62, 67 och 69.
Utsk:ns i afseende på dessa §§:r afgifne yttranden och förslag
blefvo utan discussion bifallne.
§§ 70, 71, 72 och 73.
Efter upläsning af Utsk:ns förslag till förändrad lydelse af
dessa §§:r, anförde
Frih. Cederström: Då R. o. Ad., vid behandlingen af 2 §,
utbytt ordet mäskning emot mäskberedning, hemställer jag om
icke en sådan redaktionsförändring äfven i denna § borde vidta¬
gas; men då R. o. Ad. vid en sednare § icke godkände Utsk:ns
framställning, att tiden för mäskberedning skulle bestämmas till 5
636
Den 6 Maj e. m.
dygn före bränvinsbränningens början, skulle jag tro, att 72 § 1
mom. bör utgå, hvarom jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, måtte
framställa propos.
Frih. Raab: Vid 20 § beslöt R. o. Ad., att distillering skall
vara tillåten endast 10 månader af året, och således icke under
den tid, då bränvinsbränning utöfvas, och uti 70 § bör alltså,
för fullständighetens skull, inrymmas en föreskrift, som uttrycker,
att det är ett brott att idka distillering under de för bränvins¬
bränning bestämda 2:ne månader. Det heter nemi.: »distillerar
den bränvin, som till distillering icke är berättigad, eller utöfvas
distilleringsrätt, som på § 18 eller 19 grundad är, under tid,
hvarför anmälan till bränvinstillverkning ej skett, eller t i 11 ve r le¬
ri ingsafgift ej blifvit erlagd, eller varder sådan distillering, hvil¬
ken enl. 20 S idkas såsom särskild näring, utöfvad under tid,
hvarför anmälan till distillering ej skett.» Det hade bort i stället
heta från nämnde tid, eller från anmälan icke skett.
Hr Ribbing, Arvid: Jag hemställer, om man med god¬
kännande af Frih. Raabs förslag vinner ändamålet, att få 70 § i
öfverenstämmelse med de beslut R. o. Ad. vid 20 § fattat.
Frih. Raab: Om Hr Ribbing vill läsa gamla författn:s
70 §, skall han finna, att densamma oförändrad kan antagas, till
hvilket resultat jag önskar vi måtte komma. Jag erkänner likväl
nu, sedan min upmärksamhet derpå blifvit väckt, att mitt förslag
är ofullständigt, emedan sednare delen af föreslagna mom. af 70 §
är nödvändigt i och för stadgandet af ansvar emot dem, som icke
insatt afgiften, och derföre önskar jag, alt den kursiverade me¬
ningen i första mom. af den nu föreslagna 70 § insattes i 70 §
af nu gällande författmn, då g är fullständig.
Hr Hjärne: Att vidtaga redaktionsförändrinear på fri hand
är äfven t y r 1 igt, hvarföre jag anhåller att g måtte återremitteras.
Gr. af Ugglas: Ilär är alldeles icke någon fara vid upgö-
randet af redaktion, emedan fråga endast är att bibehålla Utsk:ns
förslag med införande från den gamla författmn af orden: »eller
verkställer någon distillering under den tid, som är för bränvins¬
bränning tillåten».
Då öfverläggningen härmed förklarades vara fulländad, fram¬
ställde Hr Gr. o. Landtm., att i fråga om den först förekommande
70 § blifvit yrkadt, dels af Frih. Raab och Gr. af Ugglas, bifall
till Utsk:s förslag med den förändring, att i första raden näst ef¬
ter ordet »berättigad» infördes en så lydande mellanmening: »eller
verkställer någon distillering under den tid, då sadan icke är för
honom tillåten», och dels af Hr Hjärne återremiss; hvarefter pro¬
pos. till bifall å Utsk:rs förslag till redaktion af 70 §, utan nå¬
gon förändring, först framställdes och besvarades med Nej, samt
Pen 6 M aj e. m.
53T
sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla samma förslag med den af Frih. Raab yrkade förändring,
samt efter det svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte några
Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Propos. till bifall å den af Utsk. föreslagna förändring af 71
g blef härefter framställd och med Ja besvarad.
Hr Gr. o. Landtm, framställde vidare, att i fråga om 72 §
Frih. Cederström yrkat, att, i följd af R. o. Äd:s beslut, hvarige¬
nom någon tid, hvarförinnan mäskberedning ej finge företagas, icke
blifvit stadgad, det af Dtsk. föreslagna nya första momentet af
denna § måtte utgå; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm., enär propos.
till bifall å samma morn., i följd af R. o. Ad:s förenämnde beslut,
ej kunde framställas, hemställde om R. o. Ad. bi fö 1 le Utsk:ns för¬
slag till ifrågav:de g:s lydelse, med den af Frih. Cederström före¬
slagna förändring.
Ropades Ja.
Slutligen bifölls Utskins förslag till förändrad lydelse af 75 g.
§ 81.
Efter upläsning af Utsk:ns förslag till förändrad redaktion af
denna g, blef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
§ 86.
Efter upläsning af det vid denna § af Utsk. föreslagna tillägg
yttrade
Hr Hjärne: Mig förefaller detta tillägg både öfverflödigt
och olämpligt, ty det innefattar endast en promemoria på hvad K.
Bef:b:de i vissa fall kan föreslå och sedermera af K. M. bestäm¬
mas. Det lärer väl få antagas som gifvet att, om en Länsman
eller Fiskal visar sig särdeles nitisk i åtalandet af förbrytelser
emot författn:n, K. Bef:h:de opåmint anmäler dem hos K. JI. till
erhållande af någon belöning. Jag anhåller derföre att den gamla
författn:ns stadgande i detta fall måtte bibehållas.
Gr. af Ugglas: Detta stadgande har tillkommit på Byrå-
Chefens hemställan. Han anmälde nemi. att böter mången gång
icke kunna uttagas, enär lönnbrännaren vanligen slår bakom en
person, som icke har några tillgångar, och lyckas man att färeda
på redskapen, är den icke mycket värd. Detta skall hafva vållat,
att mindre nit i Ijensten visats, än eljest varit händelsen, om nå¬
gon större vinst af beslag varit att vänta.
Hr Ribbing: Erfarenheten har visat, att efterspaningar ef¬
ter lönnbrännerier hafva under sednaste 2:ne åren varit särdeles
äfventvrliga, ja tiil och med lifsfarliga, och under sådana omstän¬
digheter synes mig det föreslagna stadgandet ganska lämpligt,
hvarföre jag anhåller om bifall dertill.
Frih. Raub förklarade sig häruti instämma.
Frih. Cederström: Skall bränvinsförfattn:n göra gagn, så
är nödigt att man vidtager alla möjliga användbara mått och steg
538
Den 6 Maj e. m.
för utrotande af lönnbrännerier, och att den lagliga tillverkningen be¬
fordras. Min öfvertygelse är, att K. Bef:h:de icke föreslå högre
belöningar för ifrågav:de personer, än att betalningen deraf blir
ändock, i betraktande af den åsyftade nyttan, en god hushållning
för det allmänna. Jag tillstyrker bifall till Utsk:ns förslag i
denna del.
Den härefter till bifall å Utsk:ns i afseende på förevar:de §
gjorda förslag framställda propos:n besvarades med starka Ja, jemte
några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit
Ja öfvervägande.
§ 90.
Frih. Raab: Jemte det jag i allo gillar Utsk:ns afslag på
motionen, anhåller jag att få fästa upmärksambeten derpå, att det
är af vigt, att Kontrollörers befattningar icke sammanblandas med
allmänna åklagares. 26 § i OrdningsStadgan innehåller, att Kon¬
trollörer icke skola åklaga sjelfva, utan öfverlemna målet till all¬
män åklagare, och det synes mig icke nyttigt att Kontrollörer
befatta sig med dessa i allmänna opinionen mindre väl anskrifna
åtal. Jag beklagar att motionen blifvit väckt.
Hr Hjärne: I sitt sista yttrande bar Frih. Raab vändt sig
direkte till mig, men Frih:n har misstagit sig, ty det var icke
jag, utan Frih. v. Knorring, som väckte motionen. Jag kan med
intyg af Hr Liljenstolpe och Gr. Frölich visa att jag, då jag för¬
sta gången var närvar:de som Kontrollör, erinrade dem att Kon¬
trollörer icke skola upträda som åklagare, och jag får nu förklara,
att jag aldrig önskat eller önskar, att Kontrollörerna skola erhålla
ett sådant åliggande.
Frih. Raab: Jag fägnar mig af att hafva vunnit understöd
af Hr Hjärne, och får förklara, att jag vändt mig mot honom just
för det ändamålet.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:ns i
fråga om denna § afgifna yttrande.
§§ 96, 101, 102 och 103.
Utsk:ns i afseende på dessa §§ afgifna yttranden och förslag
biföllos.
Vidare förekom och bifölls Utsk:ns yttrande i fråga om Lek¬
tor Sondéns förslag rörande granskningen af Kontrollörernas pro¬
tokoll.
Frih. Raab: R. o. Ad. har nu genomgått Utsk:ns förslag
till bränvinslagstiftning. Jag har i de flesta delar understödt det¬
samma, så vidt jag icke yrkat bibehållande af nu gällande för-
fattn:n. Jag anhåller att till prot:t få nedlägga den förklaring,
att jag önskar, det man icke måtte så upfatta mina tillstyrkanden,
Den 6 Maj e. m.
539
sorn hade jag frångått de åsigter jag hyst, sedan jag börjat tänka
på denna lagstiftning, och som jag uttalat i egenskap af ledamot
i den år 1846 nedsatta Komité, hvars Betänk, grundläde K. M:s
vid 1847 års Riksdag afgifna Propos., nemi. en fri bränvinsbrän-
ning under hela året, och icke inskränkt till endast 2 månader
deraf, hvilket, enl. mitt omdöme, innebär en stor statsekonomisk
förlust. Jag har ansett att, då författn:n under en period, eller
sedan sista Riksdag, visat sig välgörande, man icke bör göra några
förändringar i denna lagstiftning, som möjligen kunde förändra
den allmänna opinionen om denna lagstiftning. Detta anser jag
vara af vigt. Afven anhåller jag att i prot:t få nedlägga min pro¬
test deremot, att man söker att genom upstä 1 Ida hinder minska
bränvinsqvantiten i landet, ty afsigten vinnes icke derigenom,
att man endast okar bränneriernas antal. I det afseendet åbero¬
par jag Hr v. Hartmansdorffs yttrande, att vill man förminska qvan-
titeten, så böra brännerierna förläggas dit någon väg icke leder.
Endast skatten kan förminska bränvinets ökade produktion.
Härefter yttrade Hr Gr. o. Landtm, att ban, innan pröfnin-
gen af förevrde Betänk, afslutades, finge erinra derom, att i det¬
samma, å pag. 3, förekom ett så lydande yttrande: »Under erin¬
ran att, till följd af det nya myntsystemets tillämpning från och
med nästa statsegleringsperiod, de uti gällande förordning före¬
kommande myntbestämmelser blifvit förvandlade till närmaste mot¬
svarighet i riksmynt, öfvergår Utsk. till redogörelse för i öfrigt
ifrågakomne förändringar uti samma förordning enl. §§:s nummer¬
följd. De vidtagna förändringarne äro uti bifogade förslag till för¬
ordning utmärkte med kursiv stil, och anser Utsk. sig, der dessa
förändringar icke äro af någon betydenhet, kunna undgå att för
desamma särskildt redogöra.» Det vore likväl nödvändigt att R. o.
Ad. äfven i afseende på dessa icke särskildt i Betänk, föreslagna
förändringar fattade sitt beslut, och då Utsk. först omnämnt för¬
ändringarne från banko- till riksmynt, finge Hr Gr. o. Landtm,
nu hemställa, om R. o. Ad. till de i sådant afseende uti åtskilliga
§§ införde förändringar lemnade sitt bifall.
Ropades Ja.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, framställde, hurusom bland
öfrige, utan särskild redogörelse i Betänk., af Utsk. föreslagne för¬
ändringar förekom, att i 1 § 3 morn., i st. f. orden, »som vid
denna författnings kungörande,» blifvit införde orden: »sorn å den
lid K. Förordn-.n d. 18 Jan. 18SS, ang:de vilkoren för bränvins-
tillverkningen, kungjordes,» yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Intill sednaste Riksdag hade
man ansett nödigt, att vid hvarje Riksdag skulle ny författning om
tullen, allmänna bev ilin ingen och bränvinsbränningen utfärdas.
Vid sista Riksdagen vidtog man en grundlagsförändring, hvarigenom
man skulle undgå alla dessa nya författningar vid hvarje Riksdag,
så att i dem endast behöfde införas de förändringar, som kunde
anses nödiga, men författmn fortfarande vara gällande i öfrigt,
R. St:r likväl obetaget, att, om de ansågo sådant nödigt, utfärda
540
Don G Maj e. m.
ny författn. Dessa genom Grundlagen upkomna nya förhållanden
hafva i Utskrns förslag icke blifvit iakttagna, Utsk:n hafva nemi.
i 3 mom. af 1 <§:n inflickat meningen : »å den tid K. Förordnin
d. 18 Jan. 1855, ang:de vilkoren för bränvins-tillverkning, kun¬
gjordes.» Då fråga icke är att utfärda en ny författn., utan en¬
dast att vidtaga nödiga förändringar, behöfves icke denna mellan-
mening, hvarföre jag anhåller att densamma måtte helt och hållet
utgå.
Gr. af Ugglas: Orsaken hvarföre Utskrn insatt dessa ord
är icke alldeles något förbiseende af Grundlagen, utan fastmera
att man var oviss huruvida, då K. M. godkänner de nu beslutade
förändringarna, K. M. utfärdar ny författn. och daterar den sf
denna Riksdag. Skulle det sednare inträffa, så är äfven nödigt
att den af Gr. Lagerbjelke anmärkta mellanmeningen i 1 §:ns 3
morn. bibehålies, emedan de innehafvare af lägenheter, som vid
den tiden hade rätt till bränvinsbränning, skola bibehållas. Skulle
K. M. så icke göra, så är äfven gifvet, att om än R. St:r bibe¬
hålla denna mening för att påpeka deras afsigt, lärer K. M., i
händelse författn:n utfärdas under 1855, utesluta densamma, men
kommer den att dateras för innevrde år lärer väl meningen böra
bibehållas. Jag hemställer således om det icke är skäl att låta
meningen qvarstå.
Gr. Lagerbjelke: Under hvilken form de af E. St:r nu
beslutade förändringar komma af K. M. att utfärdas för att tjena
till efterlefnad, är omöjligt att bestämma: men säkert är, att om
K. M. låter utfärda en författn., äger K. M. att i densamma in¬
föra den af mig omnämnda mening, äfven om R. St:r i sitt för¬
slag icke intagit den, och hvarföre R. St:r hvarken kunna eller
böra införa den, skall jag straxt upgifva. Jag anhåller först få
nämna, det jag tror att K. M. icke utfärdar en ny författn., utan
endast de af It. St:r beslutade förändringar. Anser K. M. lämpligt
att bibehålla författmn med dessa förändringar, så finnes intet
hinder derför, emedan jag icke kan inse hvarföre K. M. i detta
fall skall vara mera bunden än i fråga om grundlagsförändringar.
Men orsaken hvarföre R. St:r icke kunna eller böra i sin underd.
skrifvelse intaga oftanäronde mellanmening, är temligen påtaglig,
nemi. att R. St-.r icke beslutat någon ny författn., i hvilket fall
de måste genomgå hvarje g deri, utan endast vissa förändringar i
1855 års författn., hvaraf följer att R. Stms skrifvelse kommer
att innehålla endast en begäran, att K. M. mätte godkänna de af
R. St:r beslutade förändringar i samma författn. Vid sådant för¬
hållande kunna väl R. St:r icke anse nämnde författn. som up-
häfd, utan de böra betrakta den såsom gällande med dessa för¬
ändringar. Anser K. M. förändringarnas mängd påkalla en ny
författn. så äger K. M. att utfärda en sådan. Jag fortfar således
i min anhållan om afslag å den af mig omnämnda mellanme¬
ningen.
Den 6 Maj e. m.
fiJl
Jfrågavide förändring i 3 mom. af 1 §:n blef, sedan propos.
till bifall derå först blifvit framställd och besvarad med Nej, af
R. o. Ad. afslagen.
Slutligen framställde Hr Gr. o. Landtm, somt biföll R. o. Ad.
den af Utskm i 31 §:n införda redaktionsförändring.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsLTtsl;:s d. 25 och 29 sistl.
April på bordet lagda Utlåt. N:o 59, i ani. af K. M:s Nåd. Pro¬
pos., i fråga om grunden för utgörandet af de till Båtsmans-in-
delningen i Blekinge län anslagne s. k. öfverskotts- och reserv-
räntor.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 25 och 29
sistl. April på bordet lagda Betänk. N:o 81, i ani. af väckt motion
om befrielse för svenska ångfartyg, som göra reguliera resor, från
skyldigheten att taga lots då de komina från sjön.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag vågar tro att Hr
Wallenbergs motion förtjenat ett bättre öde än det Utsk. boredt
densamma, icke derföre att jag anser våra ångbåtar hvarken kunna
eller böra gå utan lots, utan derföre att jag har svårt att förlika
mig med undantags-lagstiftningar. Det egna förhållande har nemi.
i tidernas längd inträffat inom vår hafsgående Sngbfilsflotta, att en
mängd fartyg, jag tror 21 af 29, genom enskild Kongl, nåd, redan
befriats från skyldigheten att taga lots. De öfriga hafva deremot
förgäfves sökt en dylik befrielse. Vår ångbåtsflotta kan således
indelas i 2:ne klasser, en privilegierad och en oprivilegierad.
Detta kan icke vara annat än obilligt. För den sökta befrielsen
talar dessutom den kända omständigheten, att lotsarna alltid äro
påpassliga och till hands då fartyg anlända som icke ovilkorligen
äro skyldige att begagna dem; men deremot göra sig föga besvär
för de ångare hvilka icke få gå dem förutan. Helt vanligt är,
att dylika fartyg nödgas upsöka lotsen vid lotsbryggan eller ock
efter fruktlös väntan bryta mot Förordn:n och fortsätta resan honom
förutan, till känbar tidsförlust för så väl fartyg som passagerare,
men till tydlig vinst för lotsen, hvilken, antingen han begagnas
eller ej, i alia fall upbär sin betalning. Det enda skäl Utsk.
behagat anföra, eller att lotsarne behöfva denna inkomst, förefaller
mig nog underhaltigt. Jag skulle tro, att man nu kommit så
långt i statsekonomi, att man funnit det lotsarne äro till för tra¬
fiken ej trafiken för deras skull. Två Stånd hafva redan bifallit
Ilr Wallenbergs motion, jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. måtte
göra likaledes.
Hr Adelborg,' Henr. Otto: Jag förenar mig med den
sista talaren. Eni. min åsigt har Utsk. betraktat frågan ur blott
2:ne synpunkter, båda med lika litet skäl. Den ena synpunkten
är, att förekomma den våda som skulle upstå om ångfartyg få gå
542
Den 6 Maj e. m.
utan lots. Denna våda är redan för handen derigenom att af de
30 ångfartyg, som gå utomskärs, hafva redan 21 blifvit befriade
från skyldigheten att taga lots, och det är nu blott fråga om att
befria äfven de återstående nio. Hvarföre de skola vara uteslutne
från en rättighet, som de öfriga äga, och som är till så stor
lättnad och tidsvinst, synneriigast i svårt väder, kan jag icke
inse. I fråga om den andra synpunkten har Utsi;, sagt, att lots¬
verket är i behof af Jotspenningarne. Kan lotsverket undvara
dem för 21 fartyg så måtte det väl äfven kunna undvara dem
för de öfriga 9, och jag tror att denna lilla del af lotspennin-
garne icke kan särdeles uträtta till lotsverkets bestånd. Lika med
den sista talaren tror jag att en lättad trafik är att föredraga
framför en ringa penningförlust, som dessutom kan på annat sätt
ersättas. Vill man deremot icke bevilja de 9 fartygen ifrågav:de
förmån, är jag öfvertygad att redarne för dessa fartyg gerna erlägga
lotspenningarne endast de slippa den tidsförlust som vid särskilta
tillfällen upstår just till följd af nödvändigheten att invänta lots.
Jag yrkar bifall till Hr Wallenbergs motion.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: I motsats till de föreg:de
talarne anhåller jag om bifall lill Betänk. Man måste ihågkomma
att lotsarne äro till icke endast för ångfartyg utan äfven för
seglande fartyg. Jag hemställer, om det är möjligt att, i händelse
man skall befria ångfartyg från skyldigheten att taga lots, bibe¬
hålla lotsarne på sina platser emot den ringa penning de öfriga
fartygen lemna. På flera ställen hafva ångfartyg öfvertagit hela
kustfarten, och sannolikt kommer den framdeles att till större
delen bedrifvas med seglande fartyg som hafva auxiliär kraft. En
talare har anmärkt, att då fartygen skola taga lots måste de lägga
till vid lofsbryggan, men detta är ett misstag, ty lotspenningarne
skola väl betalas, men deremot är ångfartyget icke skyldigt att
göra längre uppehåll. Det är redan svårt att emot den ringa
aflöningen erhålla lotsar, och skall denna aflöning förminskas genom
den ifrågasatta befrielsen för ångfartyg, skall denna svårighet
ännu mera ökas till stort men för dem som behöfva lots. Då
trafiken med ångfartyg är långt mera lönande än den med seglande
fartyg, synes också billigt att dessa fartyg åläggas att bidraga till
lotsarnes underhåll. På grund af hvad jag anfört anhåller jag om
bifall till Utsk:s Betänk.
Gr. von Platen, Baltzar: Hufvudsakligen instämmer jag
i hvad redan blifvit yttradt för afslag å Utsk:s Betänk., mea icke
destomindre anhåller jag att få fästa mig vid ett eller två af
Utsk:s anförda skäl och äfven hvad den sista talaren yttrat. Utsk.
antyder, att det icke varit sällsynt att ångfartyg varit blottställde
för olyckor derföre att de icke haft kronolots ombord. Jag be¬
strider detta. Man kan lika väl säga, att i allmänhet olyckshän¬
delser med ångfartyg äro sällsynta, och jag tror att det skulle
vara ganska lätt att bevisa, att olyckor inträffat under det lots
varit ombord som då sådan icke funnits der. Den största olycks¬
Den 6 Mej e. m.
543
händelsen inträffade sistl. höst; men, om jag icke misstager mig,
har detta icke att göra med ifrågavide ämne, ty, så vidt jag vet,
var detta vid angörning af land och innan lots ännu kunnat tagas.
Den sista talaren har sökt visa nödvändigheten af att hålla lotsar
för dem som angöra våra farvatten. Äfven jag inser vigten deraf,
men jag tror icke att de lämpligaste lotsarne erhållas derigenom,
att man tillförsäkrar dem betalning antingen de upfylla sina skyl¬
digheter i påpassning eller icke. Jag tror att det förhåller sig
med lotsar som med andra menniskor, att vinsten för dem har
ganska mycket att betyda, och att således den upmuntran de er¬
hålla genom upfyllandet af sina åligganden, äfven skall göra dem
mera dugliga. Jag måste äfven instämma i en annan talares
yttrande, att lotsarne äro till för trafikens skull, men icke tvärtom.
Derföre tror jag det är nödvändigt att tillse, huru de dugligaste
lotsarne kunna erhållas, hvilket lämpligast sker derigenom att
vinsten, som de erhålla genom ett noggrannt fullgörande af deras
skyldigheter, blifver retemedlet till denna duglighet och skicklig¬
het. Jag anhåller om bifall till motionen och afslag på Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag deremot anhåller vörd¬
samt om bifall till Betänk. Man kan icke förneka fördelen af en
lätlad seglation, och denna fördel skattar jag icke ringare än hvad
man här synes göra; — dock tror jag man ej bör fästa mindre
vigt vid en tryggad seglation. Det erkännes visserligen vara ett
besynnerligt förhållande, att vissa ångfartyg blifvit berättigade att
gå utan lots, då andra åter icke undfått sådan rättighet; men
hvarföre hafva väl på sednare tider ansökningar om dylik frihet
blifvit afslagne, om icke just derföre, att erfarenheten visat att
ångfartyg förolyckats eller varit i fara att göra det, emedan de
gått utan lots. Exemplen må vara fåtaliga; jag påminner mig
emellertid ganska väl, hurusom omkring ett år sedan, då jag före¬
tog en resa genom kanalen till vestra delen af Riket, jag såg
ångfartyget Wenern balfsjunket i Slätbaken och ett annat ång¬
fartyg, nemi. Erik Nordevall, uti Wettern. Dessa olyckor hade
inträffat derigenom, att en mindre kunnig person styrde fartygen
och lots icke fanns ombord då olyckshändelserna inträffade. Man
sade nyss, att man skulle få skickliga lotsar om man icke gåfve
dem någon bestämd aflöning, utan öfverlemnade åt dem sjelfva
att på grund af nit och duglighet förvärfva förtroende och bereda
sig förtjenst. Detta kan möjligen låta sig göra i ett land som
Amerika, der seglationen är så långt updrifven, men mig före¬
faller det som det alldeles icke är lämpligt i Sverige under våra
förhållanden, och derföre tror jag äfven, lika med Hr Lilljehöök,
det vara ganska tjenligt att genom vissa på förhand betryggade
inkomstkällor försäkra sig om att erhålla personer som egna sig
åt detta hårda och ansträngande lefnadsyrke; i hvilket hänseende
det hittills följda systemet säkerligen har sina fördelar med sig.
Man möter mig väl, såsom nyss, med det argument, att lotsarne
äro till för trafikens skull, men icke trafiken för lotsarnes. Det
nekas icke, men väl den deraf dragna, som mig synes, förhastade
.544
Den 6 Maj e. m.
slutföljden. Jag vill exempelvis anföra, huruledes Flottans och
Arméens Officerare och manskap äro ju äfven anställde för att
försvara fäderneslandet; men fäderneslandet nekar dem icke heller
sin aflöning. Ilr Wallenberg har visst på ett rörande sätt omnämnt
onödigheten och svårigheterne deraf, att ångfartyg, gående i regel¬
bundna turer emellan svenska orter, skola behandlas på samma
sätt som om de kommo ifrån Indien. Detta kan låta mycket
qvickt och bevekande för mera Iättfångna granskare af ämnet,
men mig synes det mer än sannolikt, ja säkert, att de inhemska
passagerarne på våra ångfartyg i allmänhet torde vara vida mera
belåtna om de behandlas såsom Indiefarande och finna säkerhet
mot vådorna af mist, mörker, storm och oväder, än om de, obe¬
tryggade mot allt detta, röna någon förment företrädesrätt i be¬
frielse från fartygets anlitande af lotsbiträde. Jag vågar således
anhålla att Utsk:s, af ingen reservation beledsagade, Betänk. N:o
81 måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Hjerta, Lars: Sedan jag anmälde mig har Gr. Platen
på ett, såsom mig synes, fullt öfvertygande sätt ådagalagt behofvet
af en återremiss å detta Betänk. Jag underkänner ingalunda de
skäl som å lotsverkets vägnar framställts för behöfligheten af lotsar,
men dessa skäl, hvilka jag ämnade uptaga, hafva af Gr. Platen
blifvit besvarade. Hvad beträffar Frih. Cederströms invändningar,
grundade på det förmenta behofvet af säkerhet för trafiken, får
jag fästa upmärksambeten derpå, att fartyg alldeles icke äro skyl¬
dige att taga lots så länge de gå inomskärs, såsom om de komma
från Westervik, Norrköping eller Söderköping, men gå de utom¬
skärs måste de taga lots från Landsort till Dalarö, ehuru farvatt¬
net emellan dessa 2:ne stationer ingalunda är farligt. För öfrigt
är vinsten af ett bifall till Betänk, högst obetydlig då, såsom
redan är anmärkt, ett stort antal ångfartyg blifvit af K. M. befria¬
de från skyldigheten att taga lots och endast nio återstå. Slut¬
ligen får jag anmärka, att Hr Wallenbergs motion icke afser sådan
befrielse för alla ångfartyg utan endast för dem som göra reguliera
och på förhand annonserade resturer. Det må likväl vara möjligt,
att det visar sig rättvist vid en ytterligare utredning att man icke
bör bestrida att det innefattar en billig medelväg, om ångfartyg
förklaras skyldige att bidraga något till lotsverket, äfven om de
befrias från att taga lots; dock bör naturligtvis en jemkad taxa
för dem äga rum. Jag anhåller om bifall till Hr Wallenbergs
motion och afslag å Betänk.
Frih. Alströmer, Carl’ Jonas Oscar: Då ifrågav:de
Betänk., i hvars behandling jag deltagit, blifvit klandradt, anhåller
jag att få yttra några ord. Inom Utsk. var man så öfverens om
att afstyrka motionen, att, om jag ej missminner mig, endast 2:ne
ledamöter understödde densamma, och jagsom ville gå en medel¬
väg, kunde derföre icke vinna något gehör. Jag ansåg vådligt
att göra en allmän eftergift uti förev:de fall, åtminstone borde
man icke gå längre än att man Öfverlemnad# åt K. SI. att bevilja
eller
Den 6 Maj e. m.
545
eller afslå ansökningar om en sådan förmån; emedan det kan in¬
träffa, att ett och annat rederi dr mer eller mindre upmärksamt,
och det således kan vara anledn. förmoda att de icke skola skaffa
sig fullt säkra lotsar. Härmed må vara huru som helst, jag kan
dock icke undgå att bemöta det hufvudsakliga skäl som blifvit
anfördt för motionen, nemi. att ett stort antal fartyg redan fått
en sådan tillåtelse. Detta är egentligen icke något skäl, och
skall det kunna åberopas här, så skulle det kunna nu åberopas
i många andra fall, t. ex. krogrättigheter äro ett slags privilegium
och den som icke erhållit sådana skulle då på denna grund kunna
åberopa att så många andra erhållit en dylik förmån. Emellertid
hemställer jag, att om R. o. Ad. icke skulle vilja bifalla Betänk.,
detsamma måtte återremitteras, på det att Utsk. må blifva i till¬
fälle att föreslå några säkerhetsmått till undanrödjande af det
missnöje, som möjligen kan upstå hos passagerare, om vederbö¬
rande rederier lemnäs fullkomlig frihet i detta hänseende.
Hr Lilljehöök: I fråga om de s. k. privilegierade ång¬
fartygen får jag uplysa, att de äldste ångfartyg som beforo våra
kuster, erhöllo rättighet att gå utan lots, och detta endast och
allenast till en upmuntran af ångbåtstrafiken. I början afgjordes
ansökningarne utan att lotsverket derom hördes. Först i sednare
tider har K. M. infordrat yttrande i ämnet från Förvaltningen af
Sjöärendena. För att icke lotsarne måtte förlora de förmåner
som varit dem tillförsäkrade, har denna embetsmyndighet äfven
afstyrkt Nåd. bifall till vederbörande rederiers ansökningar om
fullkomlig befrielse från lotspenningars erläggande. Ansöknin¬
gar hafva ock på grund häraf blifvit af K. M. afslagna. Jag an¬
håller att få fästa Gr. Flåtens upmärksamhel på, att motionären
ingalunda afser, att R. St:r skola aflåta en underd. skrifvelse till
K. M. med underd. anhållan, att låta förändra lotsinrättningen till
ett fritt lotseri, utan endast att ångfartyg skola befrias från skyl¬
digheten att hafva lots, och det är just en sådan skrifvelse som
jag önskar icke må afgå, hvarföre jag anhåller om bifall till
Betänk.
Gr. Björnstjerna: Hr Lilljehöök förordar Utsk:s Belänk.
derföre, att dugliga lotsar, enl. hans förmenande, komme att sak¬
nas om ifråga v: de rättigheter lemnäs ångfartygen, synnerligast då
kustfarten sannolikt snart nog kommer att bedrifvas uteslutande
med lastdragande ångare. Jag får likväl fästa hans upmärksamhet
derpå, att här icke är fråga om den sednare klassens fartyg, utan
endast om de fartyg, hvilka göra reguliera turer med passagerare.
Dessa sednare utgöra summa 29, deraf 20 redan erhållit ifrågav:de
rättighet. Att nu utsträcka denna äfven till de återstående 9
kan väl icke inverka störande på vårt lotsverk. Då Hr lilljehöök
sjelf vitsordar, att fartyg med auxiliär kraft komma att öfvertaga
den kustfart, som nu lill stor del bedrifves med öpna skutor, är
nu också klart, att lotsarne deri erhålla full ersättning för den
möjliga förlust de nio fartygens befrielse medför. Frih. Ceder-
V H. 35
546
Den 6 Maj e. na.
ström har trott, att orsaken, hvarföre Styrelsen afslagit de nyare
ångfartygens ansökningar att slippa lots, bör sökas i de olycks¬
händelser, hvilka nyligen inträffat. Hr Lilljehöök bar deremot
uplyst, att intet dylikt föranledt utgången, utan endast får till-
skrifvas begäret att bibehålla lotsarne vid den inkomst de nu äga.
Frib:n har äfven trott, att passagerare gerna underkasta sig tids¬
förluster blott de ej genom brist på lots utsättas för olyckshändel¬
sen att stöta på grund. Hvad tror väl Frihm då att passagerarna
på tvåtredjedelarne af alla våra fartyg, eller de, hvika redan äro
befriade från nämnde skyldighet, tänka om saken. Jag har aldrig
bort dem beklaga sig derföre att de kommit till bestämmelseorten
5 å 6 timmar förr än de i annat fall gjort. Då man icke lärer
kunna beröfva nämnde 20 fartyg en rättighet, som de redan und¬
fått, synes det mig vara skäl att utsträcka denna rätt äfven till
de få, hvilka ännu äro i saknad deraf.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Då äfven jag inom
Utsk. deltagit i behandlingen af denna fråga torde jag få yttra
några ord. Man har fästat sig vid att 21 ångfartyg skulle vara
berättigade att gå utan lots och endast 9 sakna denna rättighet.
Enl. de uplysningar jag erhållit har befrielsen från skyldigheten
att taga lots blifvit från längre tider tillbaka beviljad, hvaremot
ansökningar härom blifvit af K. M. i sednare tider efter inhäm¬
tande af utlåtande från Förvaltningen af Sjöärenderne, ufslagne.
Om så är förhållandet och en grundsats hos K. M. gjort sig gäl¬
lande, att ångfartyg icke böra befrias från skyldigheten att taga
lots, synes mig tydligt att antalet af de ångfartyg som nu äga
denna rättighet, småningom kommer att aftaga, under det att an¬
talet af dem, som äro skyldige att taga lots, kommer att ökas,
och att således orättvisan omsider uphör, enär alla fartyg måste taga
lots. Detta argument gäller endast det inkonseqventa i det närv:de
förhållandet, men i afseende på grundsatsen delar jag äfven Utsk:s
åsigt. Jag tror nemi., att då ångfartyg under många förhållanden
nödgas taga lots, är det äfven skäl att de till lotsarnes aflöning
bidraga. Hr Adelborg har också medgifvit, att fartygen böra be¬
tala lotsafgiften äfven om de befrias från skyldigheten att taga
lots. Att ett sådant stadgande blifver gällande, dertill må före¬
finnas skäl, men Hr Wallenberg har alldeles icke åsyftat något
sådant, utan motionen innehåller endast att R. St:r måtte uti
underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, att svenska ångfartyg, som,
enl. på förhand uprättade reseturer, göra reguliera resor, måtte
befrias från skyldigheten att, kommande från sjön, taga lots. Någon
inskränkning deri, kan enl. min åsigt, R. o. Ad. nu icke besluta
utan förfång för lotsverket. Gr. Björnstjerna har sagt, att last¬
dragare icke skulle tillerkännas den ifrågav:de rättigheten, men
jag får härvid erinra, att motionären alldeles icke undantager dessa,
utan motionen talar utan åtskillnad om ångfartyg som göra regu¬
liera resor, och till dessa höra äfven lastdragare. Af dessa skäl,
och då lotsarne utan tvifvel skola i betydlig mån genom bifall
till motionen förlora i inkomster, tillstyrker jag bifall till Betänk.
Deu (i Maj e. m.
547
Man har sagt, att lotsarne icke hafva tillräcklig sporre alt upfylla
sina åligganden, men jag får fästa upmärksamheten på, att enl.
nu gällande LotsReglemenle äro de underkastade antingen extra
judiciel bestraffning eller också böter af 25 Rdr Bko om de under¬
låta att vara påpasslige. Jag förnyar min anhållan om bifall till
Betänk.
Hr Hjerta: Jag anhåller få fästa upmärksamheten på, att
f. n. upstå åtskilliga svårigheter för ångfartyg att ingå till sådana
städer, som ligga vid öppen redd, derföre att de måste taga lots.
Sålunda t. ex. har jag hört berättas, att i Cimbrishamn innevå-
narne måst förena sig om att skicka ut en båt till ankommande
ångfartyg för att mottaga de varor detsamma medför, emedan
frakten för godset dit vanligen icke upgår till beloppet af lots-
penningarne. Lotsar hafva tillkommit på det skeppare, som icke
känna farvattnen, alltid må äga personer boende på orten att an¬
lita, för att hitta vägen till den hamn desöka; men om man an¬
tager, att fartygen hafva personer ombord, som känna farleden,
torde det vara skäl att sådana fartyg befrias från skyldigheten
att taga lots, såvida nemi. icke dessa fartygs trafik skulle så till¬
intetgöra den öfriga segelfarten, att det blefve omöjligt att under¬
hålla några lotsar, eller att man måste till hög grad öka afgif-
terna till lotsarnes underhåll för dem som betala. Da måste det
medgifvas, att ett privilegium, som en klass ångfartyg redan und¬
fått är orättvist; men nu förekommer l:o) att det ännu icke är
bevisadt, att antalet af de seglande fartyg, som besöka svenska
kusten förminskats sedan ångfartygen tillkommit, och 2:o) att,
såsom andra talare omnämnt, ångfartygsrederierna kunna betala
lotsafgifterne utan att vara skyldige att taga lots, ehuru jag tror,
att det icke vore välbetänkt att ålägga fartygen en sådan skyldig¬
het, ty det är väl temligen hårdt att nödgas draga en sådan be¬
skattning, utan att de, som afgifterne tillkomma, hafva något
besvär. För öfrigt vill jag icke envist hålla mig vid afslag på
Betänk, och bifall till Hr Wallenbergs motion om Hrr ledamöter
af Ekon.Utsk. äro mera belåtna med en återremiss.
Gr. von Platen: Jag anhåller endast få nämna, att jag
alldeles icke lider af det bekymmer en ledamot i Ekon.Utsk. ut¬
talat, nemi. att ångfartygen skola förlora i förtroende, om de be¬
frias från skyldigheten att taga lots. Skulle händelsen likväl så
vara, så anser jag just detta vara ett skäl för min åsigt, ty all¬
mänheten skulle naturligtvis blifva så upskrämd, att hon icke
begagnade ångfartyg som icke hade lots, hvilket naturligtvis måste
tvinga rederierna att förständiga sina skeppare att taga lots, hvari¬
genom den befarade oron kommer att uphöra. En annan talare
har fästat min upmärksamhet på, att här icke vore fråga om någon
reglering ef lotsväsendet. Jag tackar honom för denna uplysning,
men jag har emellertid icke gifvit honom anledning dertill och
tror det icke vara nyttigt att man borttager täflan emellan lot¬
sarne. Jag anser denna täflan nödig för sjöfarten, som är hufvud-
548
Den 8 Maj e. m.
saken, och tror det vara nyttigt att lotsarnes inkomster ställas så,
att det må bero på deras upförande om de skola komma i åtnju¬
tande deraf eller icke. För öfrigt förenar jag mig med den siste
talaren.
Hr Cederschiöld, Rob. Theopron: Ostridigt är det af
vigt att alla försigtighetsmått vidtagas, som vid ångfartygs begag¬
nande befrämja personal-trafikens säkerhet. Om således denna sä¬
kerhet stärkes derigenom, att ångfartygen hafva skyldigheten att
taga lots, bör denna skyldighet åligga alla. Man har sagt, att
K. M. medgifvit undantag för flertalet af ångfartyg, men det är
klart, att ett sådant undantag icke är lemnadt för längre tid än
det kan begagnas utan osäkerhet för personal-trafiken. Således
om säkerheten verkligen äfventyras derigenom, att fartygen icke
taga lots, förefaller det mig också klart, att K. M skulle hafva
påbjudet att alla ångfartyg skola taga lots. Då likväl detta icke
skett, så synes det mig vara en orättvisa om några ångfartyg som
göra reguliera turer hafva ett åliggande som icke tillkommer de
andra, och beträffande lotspenningarne, så är det äfven en orätt¬
visa att dessa lotspenningar skola erläggas endast af ett ringa antal
fartyg. Jag kan således på dessa skäl tillstyrka bifall till motio¬
nen, dock med det vilkor att den medgifna befrielsen kommer alt
gälla intilldess K. M. förordnar att alla ångfartyg, som. enl. på
förhand uprättade reseturer, göra reguliera resor, äro skyldige att
taga lots. Då blir det rättvisa; men så länge pluraliteten är från
denna skyldighet befriad, föreställer jag mig att K. M. anser detta
försigtighetsmått öfverflödigt, och derföre anser jag att de nu
ifrågav:de ångfartygen böra befrias derifrån, intilldess alla ångfartyg
förklaras skyldige att taga lots. Då nu likväl flera talare yrkat
återremiss förenar jag mig med dem.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o Landtm, framställde hurusom i afseende på förev:de Be¬
tänk. blifvit yrkadt, dels bifall dertill, dels bifall till Hr Wallen-
bergs i Betänk, omnämnda motion, dels ock återremiss; och blefvo
de först till bifall å Utsk:s Betänk, samt derefter till bifall å Hr
Wallenbergs motion framställda propostne besvarade med blandade
Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de gjorda anmärkn:ne föranleda till återremiss, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förkla¬
rade det han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Hr Lilljehöök: Jag anhåller att bifall måtte blifva kontra-
propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan votering blifvit begärd
af både Gr. Björnstjerna, som yrkat bifall till Hr Wallenbergs
motion, och Hr Lilljehöök, som yrkat bifall till Utsk:s Betänk.,
först borde afgöras hvilketdera af dessa yrkanden borde intagas i
Den 9 Maj.
549
kontrapropos:n, samt hemställde fördenskull först om bifall till Hr
Wallenbergs motion och sedermera om bifall till Utsk:s Betänk,
af R. o. Ad. antoges till kontrapropos.; hvilka propos:r begge be¬
svarades med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. till kontrapropos. vid den äskade
voteringen behagade antaga bifall till Hr Wallenbergs motion,
samt sedan svaren härvid blifvit afgifne med starka Ja, jemte åt¬
skilliga Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öfver¬
vägande.
Upiästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som anser de emot Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s Betänk.
N:o 81 gjorda anmärkn:r föranleda till återremiss, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. Hr Wallenbergs i nämnde Betänk,
omförmälda motion.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 14.
Nej — 10.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk. inkomne Betänkm:
N:o 88, i ani. af väckte frågor om ändring i de ang:de fat¬
tigvården i Riket gällande föreskrifter; och
N:o 89, i fråga om förändrad fördelning emellan stamrotar
och hjelprotar af prestationerne till knektehållot.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f på 10 om aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lördagen den 9 Maj 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot:s-utdrag för d. 4 och 6 dennes samt pleni-
prot:t för d. 4 sistl. April f. m.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.-
Utsk. efter N:o 278,, Frih. Beckfriis, Corfitz Augustin, och två
Den 9 M aj.
supleanter i samma Utsk. efter N:o 1979, Hr Brakel, Mauritz
Gustaf, och N:o 192, Frih. Stackelberg, Borndt Oscar; och befun-
nos hafva blifvit utsedde till
Ledamot:
N:o 1257, Hr Eding, Fullm. Gr. Piper, Thom.
Supleanter :
N:o 355, Hr De la Wall, Fullm. Frih. von Knorring, Axel;
N:o 473, Hr Coyet, Fullm. Hr Hjerta, Lars.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Banko-
Utsk. efter N:o 1983, Hr Heykensköld, Selim, och en supleant i
samma Utsk. efter N:o 1696, Hr Bergenstråhle, Alexander; och
befunnos hafva blifvit utsedde till
Ledamot ■■
N:o 1794, Hr von Hofsten, Carl August.
Supleant:
N:o 2035, Hr Cederbaum, Pehr Fredrik.
Vidare öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 2309, Hr af Dalström, Guslaf
Jakob; och befanns dertill bafva blifvit utsedd
N:o 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr von Francken, Georg Wolfgang.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af två leda¬
möter i Riddarh.Utsk. efter N:o 60, Gr. Mörner, Carl, och N:0
2107, Hr Gustafsköld, Fullm. Hr von Troil, Fredrik Adolf, samt
en supleant i samma Utsk., efter N:o 2294, Hr af Funck, Carl
Oscar; och befunnos hafva blifvit utsedde till
ledamöter:
N:o 99, Gr. Wrangel, Anton Reinhold;
N:o 41, Frih. Wrangel, Fullm. Frih. Levonhufvud, Sten.
Supleant:
N:o 687, Hr von Post, Fullm. Hr Edelstam, Gustaf Jakob.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz, anförde skriftligen.
Sedan K. M:s sist afgifna Nåd. Propos:r numera blifvit tryckta
och til! Stånden utdelade, har tillfälle blifvit lemnadt att taga
deras innehåll uti närmare skärskådande än fallet var vid ett blott
och bart flyktigt genomläsande af de skriftliga exemplar som till
StatsUtsk. remitterades. Af denna anledn. ber jag få yttra några
ord ang:de innehållet af den Nåd. Propos:n N:o 76, som bar till
föremål: »utbetalning af innehållen och till Statsverket indragen
aflöning för de under krigs-åren 1806—1810 fångne Officerare
och Underofficerare med vederlikar.» Visserligen är det förev:de
ämnet af sådan beskaffenhet, att man måste förutsätta att inom
detta Stånd det icke bör fattas målsmän för bevakandet af deras
D e ii M Maj.
551
rätt, som under fullgörandet af krigarens pligter emot Konung och
fosterland drabbals af det hårda öde, att, möjligen genom andra
personers förvållande, råka i fiendtlig fångenskap; men då ingen
annan rörande innehållet af berörde K. Propos. tagit till orda, må
det tillgifvas mig om jag gör detsamma.
Hvad först och främst giltigheten af de förenämnde perso-
nernes ersättningsanspråk angå, så synas de vara obestridliga. För
att komma till denna slutsats, behöfver man blott bemärka hvad
K. Brefvet d. 24 Okt. 1808 i detta afseende innehåller, nemi.:
»att hvad som af (de krigsfångnes) lön innehölles, skulle, så snart
ske kunde, efter fred och när Riket komme i bättre tillstånd,
dem tillgodokomma.» Dessa äro kungsord och böra såsom sådana
hafva helgd, oafsedt örn det först blir en annan Konung än den
som dem uttalade, hos hvilken det bl ifver ifrågasatt att dem up-
fylla, Att vår närv:do Nåd. Konung äfven i öfverensstämmelse
med denna åsigt tillvägagått, synes af den i ämnet afgifna K.
Proposm. Att StatsKont. äfven i allo rättsenligt i underd:het hem¬
ställt: »att alla de, som ägt fordringar af ifrågav:de beskaffenhet,
och icke blott de, som sig såsom fordringsägare anmält, må anses
hafva rättigheten ännu öppen att få samma fordringar, när de
blifvit styrkte, sig godtgjorde», bör äfven bemärkas; synnerligast
som denna åsigt äfven i den K. Proposm gjort sig gällande. Hit¬
tills har således berörde Nåd. Propos. icke lemnat anledn. till
någon anmärk., men så är icke förhållandet med den öfriga delen
deraf. Ehuru nemi. StatsKont., efter mitt förmenande, ganska
riktigt stämplat de ifrågav:de krigsfångnes fordringar hos Staten
såsom tvångslån, för hvars återbetalning prescriptions-författnmes
föreskrifter således icke kan äga någon slags tillämplighet, så
finner man likväl den K. Propos:n innehålla afslag på berörde
fordringsägares framställda yrkanden: »att med ränta å fordrin¬
garna vinna ersättning för medlens mistning under den förflutna
långa tiden», ett afslag å Regeringens sida, hvaröfver jag nödgas
uttala mitt ogillande. Jag kan nemi. icke anse att Staten bör
befrias från samma åliggande, som i det borgerliga lifvet ifråga-
kommer man och man emellan, äfven då lånen äro frivilliga.
När deremot, såsom här är fallet, lånen blifvit fordringsägarne
aftvingade, så anser jag Statens ovilkorliga pligt vara att derå
utgifva laglig ränta ifrån och med år 1810, då det fredsslut in¬
träffade, som blifvit Nådigt utlofvadt såsom termin för de aftvin¬
gade lånens utbetalning. Såsom giltigt skäl för hittills uteblifven
betalning af en summa, som, efter hvad uplyst blifvit, icke upgår
till högre belopp än 14,000 Rdr, kan och bör icke andragas, att
Riket år 1810 icke befann sig uti det »bättre tillstånd», som
erfordrades för att kunna afbörda sig detta tvångslån; ännu min¬
dre att ett dylikt financielt obestånd fortgått ända till innev:de år.
Af hvad jag nu haft äran anföra synes således klart, att all¬
männa lagens föreskrift: »att den som lant penningar på viss tid,
utan att utfästa ränta, icke är skyldig att den utgifva», här icke
äger tillämplighet. Den bestämda tiden för betalning af det
tvångslån, som hårdt pröfväde, i behöfvande ställning varande med¬
Den 9 Maj.
borgare mäste underkasta sig, var nemi. med fredsåret 1810
t i 1 län da 1 u pen, och i sådant fall stadgar äfven allmänna lagen: »att
om gäldenär icke betalar å föreskrifren tid, gälde sedan sex för
hundradet om året.» Den påyrkade räntan är således, i likhet
med kapitalet, en obestridlig rättighet för de krigsfångne eller
deras rätts innehafvare att af Statsverket utbekomma, derigenom
att Staten hittills låtit förblifva oguldne de ifrågav;de tvångslånm,
oaktadt den derå utfästade betalningstiden långt för detta tillända-
gått. Och det är i öfverensstämmelse härmed, som jag ansett mig
böra på det kraftigaste tillstyrka, att R. St:r, utöfver den summa
som K. M. begärt till godtgöreise af de förev:de krigsfångnes hos
Staten ägande fordringar, äfven måtte anslå erforderliga medel till
ränta å kapitalet, der styrkt fordringsägare sådant påyrkar. R. St:r
böra icke förglömma, att do förev:de fordringsägarne icke utgöras
af mer eller mindre bedrägliga leverantörer, utan af sådane per¬
soner, som till Statens disposition levererat det dyrbaraste menni-
skan äger: lif, helsa och krafter, som klädt blodig skjorta för
fosterlandets försvar, och som nu på sena ålderdomen befinna sig
orkeslösa, möjligen, ja! troligen äfven i en behöfvande ställning.
Skulden är således en hedersskuld, hvars betalning R. St:r inga¬
lunda böra, jag vågar påstå: icke kunna lemna ogulden, synner¬
ligast då man bemärker sättet huru nämnde skuld tillkommit,
samt den makt samma Ständer äga, att kunna sig densamma
undandraga, utan att derföre behöfva frukta laglig påföljd.
Remitterades till StatsUtsk.
Uplästes ett af Hr Odencrantz, Mathias, inlemnadt så
lydande memorial:
Af enskilda angelägenheter hindrad att fortfarande bevista Riks¬
dagen, nödgas jag afsäga mig updraget att vara ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., med vördsam anhållan att varda vid min
riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes jemväl ett af IIr Ekenstéen, Carl Herman, in¬
lemnadt så lydande memorial :
Härmed får jag ödmjukast anhålla att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig befattningen som supleant
uti Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Efter äfven härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en leda-
damot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Odencrantz, samt en
supleant i samma Utsk. efter Hr Ekenstéen,
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-
Utsk. inkomna förslag till R. Stms underd. Skrifvelser till K. M.:
N:o 71, ang:de ifrågaställd eftergift af beskattningen i tack-
jerns-tillverkningen och stångjernssmidet; och
Deri 9 Maj.
553
N:o 72, ang:de grundell för utgörandet af de till Båtsmans-
indelningen i Blekinge län anslagne s. k. öfverskotta- och reserv-
räntor.
Äfvenledes uplästes till justering samt godkändes Exp.Utsk:s
under N:o 73 afgifna förslag till R. Strrs förordnanden för utsedde
ledamöter i Komitéen för tryckfrihetens vård.
Företog H. R. o. Ad. val till ersättande af ledigheter bland
Hrr Bänkmän, nemi. inom
^sta BänkmansAfdelningen:
efter N:o 60, Gr. Mörner, Carl;
6:te Bänkmans Afdelningen :
efter N:o 278, Frih. Beckfriis, Corfitz Augustin;
7:de BänlcmansAfdelningen:
efter N:o 354, Frih. Fock, Frans Wilhelm Reinhold;
iOide BänkmansAfdelningen :
efter N:o 254, Hr Liljecrona, Fullm. Gr. Posse, Arvid;
1 3:dc BänkmansAfdelningen:
efter N:o 815, Hr Gripensköld, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Claes
Magnus;
^1:sla BänkmansAfdelningen:
efter N:o 1984, Hr Schtitzercranlz, Fullm. Frih. Bennet, Carl
Stephan ;
Och befunnos efter valförrättningens slut, till Bänkmän hafva
blifvit utsedde, inom
i-.sta BänkmansAfdelningen:
N:o 25, Gr. Wachtmeister, Rutger August:
6:te BänkmansAfdelningen:
N:o 276, Frih. Löwen, Otto Wilhelm Fabian;
i-.de BänkmansAfdelningen:
N:o 362, Frih. Hay, Fullm. Frih. von Knorring, Wolrath, efter
anställd lottning med N:o 366, Frih. Ehrenborg, Fullm. Gr.
Wachtmeister, Axel Fredrik;
i0:de BänkmansAfdelningen:
N:o 215, Hr Ramsay, Fullm. Gr. Oxenstjerna, Axel Thure Gabriel;
i3:de BänkmansAfdelningen:
N:o 812, Hr Goés, Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Emanuel Romanus;
Si ista BänkmansAfdelningen :
N:o 2006, Hr Sandels, Pehr Benjamin.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 25 och 29
sisth April på bordet lagda Betänk. N:o 82, i ani. af väckt motion
om inrättande af en contral-myndighet för kyrkliga och undervis-
nings-ärender.
Hr Estenberg, Carl Christian, anförde skriftligen:
Det sätt hvarpå Utsk. tillstyrkt upbäfvandet af R. St:rs vid
554
Dan 9 Maj.
sednaste Riksdag fattade beslut rörande i fråga v:de ämne, kan icke
synas mig tillfredsställande. Jag söker för ett sådant Utsk:s för¬
farande grundliga skäl och giltiga motiver uti det af Utsk. inför
R. St:r vid denna nu pågående Riksdag framlagda fietänk., men
finner, tyvärr! ej annat än ytterst bevekande skäl just för den
afgifna motionens antagande. Utsk. tyckes med flit undanhålla
egentliga skälet hvarföre nu R. St:r vid denna Riksdag skola lockas
att omintetgöra hvad de vid förra Riksdagen beslutat, och detta
skäl, må det väl vägas och afmätas af dem som äro satta dertill
att de skola rätt pröfva och dömroa innan de fatta beslut som röra
det allmännas väl eller ve. Skälet, mine Hrr! hvarföre den store
konungslige martyren Gustaf II Adolphs djupt och väl uttänkta
idé om bildandet af ett EcklesiastikColhm nu sökes undertryckas,
ehuru den redan vid förra Riksdagen emotsåg den för kyrkans
bästa lofvande realiseringen, är intet annat än det gamla som nu
borde hafva blifvit utnött, det i mångas ögon tillfyllestgörande
skälet, att prelaturen ej vill hafva att göra med en så beskaffad
auktoritet, som kunde vara en tjenlig moderator uti deras makt¬
fullkomlighet. Att så förhåller sig är allmänt kändt, och motio¬
nären har äfven tillfyllest utredt förhållandet. Utslcs anförde skäl
synas mig derföre snarare böra betraktas såsom svepskäl, hvilka
R. St:r, som mig synus, icke äro skyldige att låta väga mer än
de böra. Det är en mycket vanlig taktik då fråga är att under¬
trycka en god sak, att uti allmänna ordalag sväfva vidt och bredt
ikring sitt ämne, och derunder komma till den konklusion man
sjelf -vill, utan bekymmer hvart det bär. Icke utan tydlig hän¬
syftning att söka göra motionärens förslag mindre angenämt, tilläg¬
ger Utsk. detsamma benämningen af att äga byråkratisk form;
men drager likväl icke i betänkande att tillstyrka samtycke till
en vida mera byråkratisk form uti den institution, som skulle
sammansättas af ett EcklesiastikDepart. förstärkt med en Exped.-
Sekret. För min del tror jag, att en och annan snällskrifvare
skulle af en sådan utaf Utsk. förordad Exped.fiyrå kunna bli väl
försörjd; men att Kyrkan och UndervisningsVerken deraf kunde
hafva något gagn, vågar jag ej påslå. Skrifpennans makt är i
våra dagar visserligen stor, men att låta Kyrkans högsta förtroende¬
kall öfvertagas af skrifpennans män, tror jag vara mindre rådligt.
Ett väl inrättadt EcklesiastikColhm försmår visserligen ej heller
skrifpennans makt, men denna makt blir der icke praedominerande,
utan intager en behörigen underordnad plats, och det är Kyrkans
sanna väl som der bör kunna göra sig gällande vida mer än allt
expeditionsbråk och pennfäkteri. Jag får således vördsamt till¬
styrka afslag å Utsk:s fietänk. och samtycke till motionärens för¬
slag, som redan af Rikets församlade Ständer vid sista Riksdagen
är bifallet; men som vid danna nuv:de Riksdag behöfver bekräftelse
till följd af de försök som blifvit gjorda att göra förslaget omintet.
Men om R. St:r skola förmås att vicka hit och dit med sina beslut,
så att de vid denna Riksdag skola taga tillbaka ett gagneligt för¬
slag, som de vid förra Riksdagen samtyckt, endast derföre att pre-
laluren vill så hafva det, så förklarar jag mig åtminstone alldeles
Dea 9 M aj.
S55
för mycket ovikelig och ovig för alt kunna vara med i dansen
efter prelaturens pipa, och det är min fulla öfvertygelse, att dä
detta motionärens förslag vid sednaste Riksdag antogs, skedde det
icke i afsigt att ställa sig i denna fråga samtliga Consistorier och
biskopar i Riket till hörsam efterrättelse, utan derföre, att en
sådan föreslagen central-myndighet för kyrkliga och undervisnings-
ärender på ren evangelisk och protestantisk grund, är i vår tid
väl behöflig, då andelig förvillelse, missaktning, slapphet och
ljumhet tagit till den grad öfverhand, att omtankan för botandet
af refvorna i Zions murar är mer än någonsin nu på sin plats.
I sammanhang med hvad nu blifvit anfördt, får jag vördsamt
fästa H. Ståndets upmärksamhet på Utsk:s vid sednaste Riksdag
föreslagna Betänk. N:o 117 öfver ifrägav:de ämne. Det lydde då
sålunda: »Utsk., som tagit noggrann kännedom om förev:da motio¬
ners innehåll, anser det genom desamma vara tydligen och full¬
ständigt ådagalagt, att ett central-förvaltningsverk äfven för Eckle-
stik-ärendena är af största behof påkalladt, ej allenast för vinnande
af nödig enhet samt tillsyn och kontroll i denna förvaltningsgren,
utan ock för att bereda Depart:sCbefen erforderligt biträde vid
utredandet af de till hans handläggning hörande ärenden, hvadan
Utsk. finner sig böra tillstyrka, att R. St:r måtte till K. M. aflåta
underd. framställning om ett sådant Embetsverks inrättande. Be¬
träffande åter frågan om detta Embetsverks organisation, anser
Utsk., som icke varit i tillfälle att inhämta alla för organisations¬
frågans fullständiga bedömande erforderliga uplysningar, lämpligast
att berörde framställning jemväl komme att innefatta underd. an¬
hållan om utarbetande af förslag i nämnde hänseende.
»Utsk. får alltså vördsamligen föreslå, det R. St:r måtte i
underd. skrifvelse hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes låta ut¬
arbeta och till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva förslag
till inrättande af ett Embetsverk, som kan handlägga och i andra
instansen besluta öfver de till EcklesiastikDepart. hörande ärenden,
och å hvilket de UniversitetsKanslererne, SerafimerOrdensGillet och
SundhetsColhm nu tillkommande ärenden således skulle öfverflyttas.»
Jag hemställer nu till hvars och ens afgörande, om icke denna
kyrkliga frågas behandling inom Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk. då och
nu är ett evident bevis att man inom bemälde Utsk. förfar med
alltför stor godtycklighet och misshushållning, ja rent af på vinst
och förlust i fråga om Kyrkans högvigtiga angelägenheter.
Då Hr Ribbings motion innehåller någon olikhet med hvad
vid sednaste Riksdag i detta ämne beslöts, att nemi. det nu före¬
slagna EcklesiastikColkm skulle endast befatta sig med kyrkliga
och undervisnings-ärendens handhafvande, anser jag att motionären
uti denna förändring på en gång föreslagit något som för Kyrkans
sanna intresse är gagneligare än det förslag, som vid sednaste
Riksdag antogs, äfvensom att han derjemte afsett de förändrade
tidsförhållanden som sedan dess inträffat med afseende på det er¬
kända behofvet af en allmän reorganisation af Förvaltnings- och
Styrelseverken. Då nemi. det synes som skulle Collegial-institu-
tioner i denna reorganisation vinna ett öfvervägande samtycke, är
556
Den a Maj.
det väl betänkt, som mig synes, att låta fattigvården och sund-
hetsvården icke komma under EcklesiastikCollegii behandling, utan
låta dessa ärenden fortfarande i andra instansen behandlas vid
KammarR.n och SundbetsColkm. Hr Ribbing har således i den
form han åt sin motion gifvit, egnat ett alldeles tillräckligt af¬
seende på det erkända reorganisations-behofvet, och längre i detta
afseende må ingen begära att Rikets nu församlade Ständer skola
gå, om de icke skola rent af förfara tvärtemot den plan de för
detta ämne redan antagit som den enda rätta. Således icke blott
i hufvudsaken, utan äfven med afseende på det egendomliga hvar¬
uti Hr Ribbings motion vid denna Riksdag skiljer sig från hvad
som i detta ämne antogs vid sednaste Riksdag, yrkar jag fullt
bifall till Hr Ribbings motion, och önskar jag blott att af samma
motionär hafva fått något tydligare utredt på hvad sätt han före¬
slår att den ifrågav:de central-myndigheten skall inrättas, om för¬
slaget för densammmas organisation skall i underd:het begäras af
Konungen, eller om någon annan utväg för ett sådant förslags
framläggande inför K. St:r bör sökas, sedan det blifvit kändt, att
Chefen för EcklesiastikDepart. jemte StiftsConsistorierne, med un¬
dantag af ett enda, afrådt K. M. att gå R. Stms redan yttrade
begäran till mötes med afseende uppå förev:de ämne. Torde hända
behöfdes intet annat än en vid denna Riksdag af R. St:r förnyad
underd. begäran med den förändring Hr Ribbing föreslagit, för att
bestämma K. M. i sitt förfarande rörande detta ämne, såvida pre¬
laturen i vårt land icke har en afgjord öfvervigt öfver allt hvad
R. St:r än månde besluta.
Hvad sjelfva organisationen af ett EcklesiastikColkm beträffar,
anser jag med Hr Ribbing att det bör sammansättas med hälften
prester hälften laici. Ått för öfrigt de 2:ne sednare afdelningarne
deraf uti Hr Hartmansdorffs vid sednaste Riksdag afgifna förslag,
nemi. en fattigvårds-afdeln. och en helsovårds-afdeln., skulle komma
att uteslutas om Hr Ribbings förslag antoges, faller af sig sjelf.
För öfrigt synes mig Hr Hartmansdorffs föreslagna sexåriga om-
bytligbet mindre ändamålsenlig, äfvensom bans förslag att leda¬
möterna deruti skulle bestå af personer, som medelst vikarier hade
andra embeten att bevaka, synes mig icke vara egnadt att gifva
EcklesiastikCollegii embetsman den sjelfständighet och kraft de för
utöfningen af sina embeten nödvändigt måste äga. Den ekono¬
miska besparing för Staten, i anseende till deras aflöning, som
härvid afsetts, fruktar jag komme alltför menligt att inverka på
sjelfva stiftelsens kraftutveckling. Antingen intet Ecklesiastik¬
Colkm eller ett som fullt motsvarar sitt syftemål. Ett mellanting
af stiftelse i denna väg, ett Colkm, som står på alltför rörlig fot,
och hvars medlemmar ständigt måste vara i ovisshet om icke deras
embetsåtgärder i mer eller mindre mån kunna hafva ett obehagligt
inflytande på deras egen ställning i samhället, anser jag mindre
lämpligt att inrätta. Biskoparnes ställning bör för ingen del vara
mer tryggad än presidentens eller superintendentens eller hvad man
vill kalla honom som skall fungera såsom Ordfide i ett sådant
EcklesiastikColkm; och skulle fråga bli att för det allmännas bästa
Dea 9 Maj.
J57
göra någon besparing för att bereda EcklesiastikCollegii super¬
intendent eller president och kolleger löner motsvarande deras
betydelsefulla platser inom samhället, så synes mig att denna be¬
sparing och hushållning lämpligare vidtoges medelst förkortning
af löneinkomsterna på de indrägtigaste biskops- och pastors lägen¬
heterna i landet. En jemnare fördelning af presterskapets inkom¬
ster är ock tvifvelsutan af stor nytta för Kyrkans lifsutveckling.
Likaså kan jag ej dela Hr Hartmansdorffs mening, då han sagt,
att »presidenten skulle vara en lagfaren och lärd embetsman, men
hvarken prest eller läkare.» En sådan bestämning anser jeg vara
mindre riktig,, på den grund att Kyrkans och CndervisningsVerkens
bästa alldeles icke utgår från de lagklokes och räitslärdes corpus
juris, utan har en vida kraftigare och välsignelserikare utgångs¬
källa, hvarföre äfven mig synes, att en sådan distinelion alltför
mycket smakar af partisinne och ståndsintresse; då väl ingen plats
inom samhället borde vara mer skiljd från alla sådana parti-infly¬
telser, än just en sådan, derifrån alla samhällsförhållanden böra
stå i jemvigt, men intetdera förtrycka eller störande inverka på
det andra. Blir EcklesiastikColbm intet annat än en juridisk
domstol i andra instansen emellan den konsistoriel^ myndigheten
§ ena sidan och Konungen å andra sidan, då vore jag väl icke
den som hjelpte till att sätta kronan på Statskyrkans rent mensk-
liga och alldeles icke gudomliga verk; men jag ser i denna nu
föreslagna inrättning, och det var otvifvelaktig! utur samma syn¬
punkt Konung Gustaf I! Adolph såg den, en medlande och förso¬
nande myndighet, som borde hafva sig updraget såsom hufvud-
syftemålet för sin verksamhet att på en gång motarbeta rådande
och sig insmygande oordningar och missbruk inom Kyrkan, och
derjemte bevara åt det rent kyrkliga elementet inom samhället
det anseende, den inre kraft och den harmoniska utveckling, att
Kyrkan icke förklarar sig stå i strid emot Slaten, utan bevisar
sig snarare i hela sin verksamhet vara sjelfva lifsprincipen deruti.
Det är gifvet, att icke allenast Kyrkans män, utan ock hela den
åt Kyrkans bästa sig fröjdande delen af samhället, helst ser en
prest på en sådan post, som en sådan superintendent skulle in¬
taga, men derföre må icke antagas som en fullt afgjord sak, alt
han alltid och under alla omständigheter nödvändigt måste vara
prest, och detta på den grund att den kristna evangeliska Kyrkans
rätta presterskap icke är så påtagligt och utvärtes i ögonen på
enhvar fallande, att det just alltid är så lätt att afgöra, hvilken
som bör betraktas såsom prest eller ej. Och då detta prestatecknet
inom Kristi kyrka på jorden stundom är rätt fördoldt, må man
vakta sig att genom för stor reglementarisk noggrannhet binda sig
då fråga är att söka mannen som skall vara duglig till ett sådant
embete. Ty jag tager för afgjordt, att den till ett sådant embete
dugligaste måste upsökas, och lärer icke komma att anmäla sig
som sökande.
Summan af hvad jag nu här vördsamligen föreslår blir såle¬
des: att Utsk:s vid denna Riksdag afgifna Betänk, måtte af H.
Ståndet afslås, samt att Hr Ribbings motion måtte vinna R. o.
558
Den 9 Maj.
Ad:ns samtycke, äfvensom att R. o. Ad. för sin del beslutar, att
en underd. skrifvelse måtte till K. M. afgifvas, med anhållan, det
K. M. täcktes låta utarbeta och till Rikets näst sammanträdande
Ständer afgifva förslag till inrättande af ett Embetsverk, som kan
handlägga och i andra instansen besluta öfver de till Ecklesiastik-
Depart. hörande ärenden, rörande Kyrkans och allmänna Under¬
visningsverk ens angelägenheter.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Då detta Betänk,
redan blifvit af 3:ne Stånd bifallet, vill jag icke länge uptaga R. o.
Ad:ns tid. Jag skall blott erinra, att Utsk. icke absolut förkastat
förslaget om inrättande af ett EcklesiastikColkm, utan endast yttrat,
att den vid denna Riksdag framställda begäran om nedsättande af
en Komité för utarbetande af en förändrad organisation af Förvalt¬
nings- och StvrelseVerken, göra det olämpligt att nu framkomma
med begäran om inrättande af ett specielt nytt Colkm, emedan man
ej nu kan bestämma hvilken förändrad organisation af Kyrkans
styrelse i sammanhang med den större reorganisationen kan komma
i fråga. Det är således icke skäl att inveckla dessa båda frågor
med hvarandra, och genom begäran af ett EcklesiastikColkms in¬
rättande, binda i viss mån behandlingen af Embetsverkens all¬
männa reorganisation. Jag röstar för bifall till Utsk:s Betänk.
Hr Ribbing. Arvid: Den siste talaren har yttrat, att
det af mig framställda förslag om inrättande af ett Ecklesiastik¬
Colkm, lämpligen borde upskjutas, enär R. St:r, efter det motio¬
nen härom af mig blifvit väckt, beslutat att genom underd. skrif¬
velse fästa K. M:s upmärksamhet på behofvet af en allmän or¬
ganisation af Förvaltnings- och StyrelseVerken, hvadan Utsk. också
ansett, »att frågan om behöfligbeten af ett dylikt Embetsverk för
handläggning af flere eller färre utaf de ärenden, som uti motio¬
nen afses, sannolikt kommer under förnyad pröfning», och på
denna grund hemställt, »att någon åtgärd i anledn. af motionen
f. n. ej må af R. Skr vidtagas.» M. a. o., R. Skr skulle genom
bifall till Utsk:s hemställan uttrycka den mening, att sedan de
redan beslutat en hemställan om organisation af StyrelseVerken,
böra icke särskilda delar af dessa utgöra föremål för en underd.
framställning, och då härtill kommer, att Utsk. särskildt uttalat
den förväntan att de ecklesiastika ärendena skola komma under
förnyad ompröfning, förutser jag att R. o. Ad. kommer att bifalla
Utsk:s Betänk. Jag kan dock icke neka, att jag lika med reser¬
vanten anser att Utsk. hade visat mera nit för saken, om Utsk.
»tillstyrkt en underd. skrifvelse, i likhet med den som vid förra
Riksdagen afläts, emedan derpå ej följt något nöjaktigt resultat.»
Då jag emellertid icke vill vidlyftigare uptaga frågan, och ett bifall
till Betänk, på visst sätt innefattar ett bifall till motionen, anser
jag det icke alls vara stridande mot det beslut, som redan är
fattadt inom de öfriga Stånden, om R. o. Ad. något modifierade
hvad Utsk. föreslagit, och inbjöd de öfriga Stånden att med R. o.
Ad. sig förena. Denna modifikation skulle då gå ut derpå, att
Don 9 Maj.
R. o. Ad., på de skal som Utsk. anfört, beslutade en underd.
skrifvelse till K. M. med anhållan, att Han ville vid den allmänna
reorganisation af Förvaltnings- och StyrelseYerken, som af R. St:r
blifvit begärd, taga i öfvervägande deras vid förra Riksdagen
framställda anhållan om de ecklesiastika ärendenas ordnande under
en centralstyrelse. Jag tror att ett sådant beslut skulle ådaga¬
lägga mera värma för saken och stå mera i sammanhang med
R. Sl:rs förut fattade beslut. Saken är alltför vigtig att, enl.
Utskis förmenande, endast ställas på en förhoppning, och jag an¬
håller derföre att R. o. Ad. måtte modifiera Utskis förslag på sätt
jag framställt.
Frih. Cederström, Rudolf: Då på sätt redan uplyst
blifvit, 3:ne Stånd bifallet Utskis Betänk., skall jag icke vara sär¬
deles utförlig i den framställning jag ämnar göra, hvilken går ut
på att upmana R. o. Ad. att samma Betänk, jemväl för sin del
bifalla, synnerligen som motionären sjelf medgifvit att ett bifall
till Ekon.Utskis Betänk, kan på visst sättsägas innefatta bifall till
hans motion. Det är nu endast fråga om huruvida R. Stir skola
ingå med en ny skrifvelse i ämnet eller låta bero vid det all¬
männa omdöme som Ekon.Utsk. öfver ärendet afgifvit. Jag skulle
likväl tro, att då frågan redan är af 3:ne Stånd afgjord, kan en
inbjudning till dessa att sig med R. o. Ad. förena, svårligen gifva
frågan en annan form än den nu har. Jag anser derföre tjenli-
gast vara att, såsom en af Ekon.Utskis ledamöter, Hr von Ehren¬
heim, föreslagit, bifalla Utskis Betänk.
Hr Ribbing: Hvad beträffar den frågan huruvida de 3:ne
öfriga Stånden skulle gå in derpå att förena sig uti den modifi¬
kation af Utskis Betänk., som jag till R. o. Adins antagande fram¬
ställt, eller icke, så är detta helt och hållet en sak för sig. Jag
skulle redan anse det som en vinst för saken, hvilken ingalunda
kan vara af mindre vigt vid denna Riksdag än den föregående, om
R. o. Ad. förenade sig i bifall till det förslag jag framställt.
Hr Estenberg: Jag fruktar att vi nästan alltför knapp¬
händigt lemna denna fråga. Jag vågar ännu en gång fästa R. o.
Adis upmärksamhet på betydelsen af denna motion, hvilken fram¬
lidne Presidenten von Hartmansdorff lemnade såsom ett testamente
på detta rum. Man bör icke helt och hållet förkasta detta testa¬
mente; det ligger deri någonting som man måste behjerta. R. o.
Ad. behagade påminna sig i hvad stund det var som Hr von Hart¬
mansdorff afgaf detta förslag, i hvad stund han första gången ut¬
talade de betydelsefulla orden: »Må ske ett EcklesiastikCollim.»
Det var nyårsnatten 1853—1854. Jag minnes det som i går,
jag var närvide denna nyårsnatt cch erhöll äfven denna nyårs¬
gåfva af Hr von Hartmansnorff. Dessa ord af den hädangångne:
»Må ske ett EcklesiastikCollim», voro icke förgäfves yttrade. Han
insåg med sin stora statsmanna-erfarenhet, huru litet en chef för
EcklesiastikDepart. (hvilket embete han beklädt) kunde uträtta
560
Don 9 Maj.
utan ett dylikt Coll:m. Till följd af sina historiska insigter kände
han också, hvilka brytningar Kyrkan och Staten emellan upstått
just derföre att det hierarchiska intresset tagit öfverhand äfven
inom den protestantiska kyrkan. Vi veta huruledes Gustaf Adolph
gick i strid mot det hierarchiska intresset, och gick så långt att
ban till och med icke aktade sitt eget lif för att vinna målet,
att nederslå hierarchien som uprest sig mot den kristna Kyrkan
på jorden. Han fick också ett sådant slut som vi skulle kunna
önska oss litet hvar. Men hvart har den äkta kyrkliga anda, som
förr var rådande, tagit vägen? Nu råder, tyvärr! en så stor loj¬
het, liknöjdhet och slapphet för det kyrkliga intresset, att man
betraktar denna sak såsom en småsak. Det ligger dock en stor
princip till grund för den nu framställda motionen, och om vi
forska i våra riksdagsmanna-annaler, skola vi finna det anmärk¬
ningsvärda förhållande, att de ärligaste kyrkovänner alltid varit
de som hyllat organisationen af ett EcklesiastikColkm. Att nu
tillintetgöra hela saken och, såsom Utsk. gjort, lemna den åt
framtiden och tänka att vid den allmänna reorganisationen af Em-
betsverken få väl också Kyrkans angelägenheter arrangeras efter
husbehof, anser jag icke vara lämpligt. Redan under den store
Gustaf Adolphs tid erkändes behofvet af att äfven de stora bisko-
parne och de vördiga kyrkoherdarne hade en auktoritet öfver sig,
som till någon del modererade deras makt. Att nu upgifva detta
förslag och tro att saken ordnar sig sjelf, är visserligen ett mycket
beqvämt sätt, som utvisar att man icke rätt senterat hvilken stor
vigt som ligger uppå inrättandet af ett dylikt Embetsverk. Jag
vill icke besvara den gjorda anmärkmn, att då 3:ne Stånd fattat
enahanda beslut i frågan gäller vårt ingenting. Detta vet jag
ganska väl, men då inom R. o. Ad. icke allenast vid denna utan
äfven föreg:de Riksdag, yttrat sig ettså bestämdt, afgjordt, ärligt
intresse för Kyrkans angelägenheter, att skrifvelser från utländska
auktoriteter ingått för att komplimentera R. o. Ad. för deras vi¬
sade intresse, anser jag det vara konseqvent handladt, om R. o. Ad.
icke helt och hållet lade denna fråga åsido, utan inginge på Hr
Ribbings förslag. Ar det så att vår mening undertryckes hafva
vi likväl uttalat vårt hjertås innersta tankar.
Hr T ersmeden, Pehr Reinhold: Den åsigt jag hyser
i denna fråga torde vara alla de ledamöter bekant, som bevistade
förra Riksdagen, vid hvilken jag understödde den då af Hr von
Hartmansdorff i ämnet väckta motion. De skäl som här blifvit
mot densamma förebragte, kan jag icke finna tillfredsställande,
enär de gå ut på att söka visa det reformen icke skulle vara be¬
höflig, då man nu är på väg att åvägabringa en kyrklig repre¬
sentation. Detta är likväl tvenne olika saker, den ena rörer nemi.
den lagstiftande makten, den andra den administrativa. Då nu
emellertid 3:ne Stånd biträdt Utskrs åsigt, af hvilka 3:ne Stånd
2:ne vid förra Riksdagen lika med R. o, Ad. b iföl lo den ifrågasatta
reformen, så är det visserligen en sanning, att ingenting prak¬
tiskt kan åstadkommas, men jag hemställer dock, om icke R. o. Ad.,
detta
l)en U Maj.
561
detta oaktadt, skulle vilja för sin del härvid ådagalägga, att de
iakttaga en konseqvens, som saknas på andra håll, hvarföre jag
tillstyrker bifall till IIr Ribbings förslag.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter Hr
Estenberg förklarade att han förenade sig med Hr Ribbing, och
sedan Hr Gr. o. Landtm, framställt hurusom i afseende på förev:de
Betänk, blifvit yrkadt dels bifall, dels ock af Hr Ribbing, att R.
o. Ad. måtte besluta en underd. skrifvelse med anhållan, att K. M.
vid den allmänna reorganisation af Förvaltnings- och Styrelse-
Verken, som R. St:r vid denna Riksdag begärt, täcktes taga i
öfvervägande deras vid förra ltiksdagen framställda underd. anhål¬
lan om de ecklesiastika ärendernes ordnande under en Central¬
styrelse, blefvo de först till bifall å Utsk:s Betänk, och derefter
till bifall å Hr Ribbings förslag framställda propos:ne besvarade
med blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hem¬
ställde om R. o. Ad. behagade bifalla (Jtsk:s Betänk, samt sedan
svaren härvid åter utfallit med Ja och Nej, förklarade det han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Hr Ribbing begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande volerrs-propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs Betänk. N:o 82,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. en underd. skrifvelse med anhållan,
att K. M. vid den allmänna reorganisation af Förvaltnings- och
StyrelseVerken, som R. St:r vid denna Riksdag begärt, täcktes
taga i öfvervägande deras vid förra Riksdagen framställda underd.
anhållan om de ecklesiastika ärendernes ordnande under en central¬
styrelse.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 31.
Nej — 39.
Hr Ribbing: Sedan R. o. Ad. stannat i ett beslut, som
hufvudsakligen öfverensstämmer med de skäl Utsk. anfört, ehuru
Dtsk. ansett att f. n. någon åtgärd med anledn. af motionen icke
borde vidtagas, s§ och då R. o. Ad:ns beslut ingalunda strider
mot bufvudsakliga syftningen af det Betänk, som blifvit af 3:ne
Stånd bifallet, får jag anhålla om Hr Gr. o. Landtm:s propos. på
en inbjudning lill de öfriga Stånuen.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Utsk. i dess
nu af R. o. Ad. pröfvade Betänk, hemställt, »att någon åtgärd i
anledn. af motionen f. n. ej må af R. St:r vidtagas», och således
tillstyrkt icke blott att ej den särskilda åtgärd, som i motionen
blifvit yrkad, utan jemväl att ej någon åtgärd i anledn. af den¬
samma må f. n. vidtagas. Hvad sålunda af Utsk. blifvit hemsläldt
V H. 36
562
Den !) Maj.
hade, enl. ankomne prot.-utdrag, blifvit af 3:ne Stånd bifallet och
utgjorde således ett R. St:rs beslut; hvadan Hr Gr. o. Landtm,
ansåg att E. o. Ad. ej kunde besluta en inbjudning, som afsåg
förändring i hvad R. St:r, i den ordning Grundlagen föreskref,
redan hade beslutat.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utslits d. 25 och 29
sistl. April på bordet lagda Betänk. Nto 83, i ani. af väckt mo¬
tion om nedsättande af en Komité för undersökning af Kongl, och
Hvitfeldska gymnasii-godsets tillstånd och förvaltning.
Erih. Cederström, Eudolf: Genom den recit, Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. i detta ärende framlagt, finner R. o. Ad.
huruledes R. St:r visserligen begärt, att undersökning måtte an¬
ställas till utredande af Kongl, och Hvitfeldska stipendie-inrättnin-
gens samt åboernes ömsesidiga förhållanden, men jemväl påyrkat
åtgärder, som i anledn. häraf blifvit vidtagne, hvaribland en af
de sista är det yttrande, som stipendii-kuratorerne d. 13 Febr.
1856 i ämnet afgifvit, hvilket yttrande, åtföljt af konsistor i i i
Götheborgs stift och Landh:geEmbetets i Götheborgs och Bohus län
sedermera meddelade utlåtanden i frågan, d. 14 nästl. Mars till
KammarColhm inkommit. Då saken således är i full gång, och
det tydligen synes att K. M. icke underlåtit deråt egna ali den
upmärksamhet som den förljenat och tiden medgifvit, anser jag det
icke vara grannlaga om R. St:r skulle så hastigt efter den sist
vidtagna åtgärden inkomma med en förnyad påminnelse i ämnet.
Jag har hört alt ett RiksStånd redan afslagit Betänk., och jag an¬
håller att R. o. Ad. äfven måtte afslå detsamma samt att Hr Gr.
0. Landtm, ville framställa propos. derå.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Detta Betänk, före¬
slår tvenne åtgärder, den ena, hvilken redan förut blifvit föresla¬
gen och till en del försiggått, att nemi. en undersökning om dessa
hemmansåboers ställning skulle företagas; den andra, att K. M.
täcktes tillse huru och i hvad utsträckning försäljning till skatte
af hemmanen lämpligen skulle kunna åstadkommas. Den sednare
framställningen är, efter min tanka, den vigtigasto och innebär
den åtgärd, som bäst kan afhjelpa de öfverklagade missförhållan-
derne, hvadan det är af stor vigt att R. St:r, hvilka förut icke
till K. M. ingått med någon framställning i detta hänseende, nu
göra det. Visserligen inkom BondeSt. vid 1847—48 års Riksdag
med en dylik anhållan, men R. St:r gemensamt hafva aldrig gjort
det. Jag tror att någon verklig förbättring i åboernes ställning
icke kan vinnas förr än hemmanen blifva under full äganderätt
till åboerne uplåtne, och föreställer mig, att då R. St:r uti den
nu föreslagna skrifvelsen begära en ytterligare åtgärd förutom
den, derom de vid föreg:de tillfällen anhållit, kan skrifvelsen icke
innebära bristande grannlagenhet mot K. M. Jag anhåller om
bifall till Betänk.
Den M a j.
Frih. Cederström: Det är just de sista orden i Utks:s
framställning som föranledt mig att begära afslag å detta ärende,
ty om R. St:r skulle hos Regeringen anhålla, att »K. M. läcktes
i Nåder tillse huruvida och i hvad utsträckning försäljning till
skatte af II v i Lfe I dska stipendii-hemmanen lämpligen skulle kunna
åstadkommas», så invecklade detta frågan i st. för att utreda den;
ty just detta förslag har icke, så vidt jag vet, varit föremål för
de auktoriteters hörande, hvilka med ärendet tagit befattning.
Skulle nu detta förslag verkställas, så måste auktoriteterna åter
höras, och då komme frågan ånyo att taga ett alldeles oberäknadt
vidlyftigt omfång, hvilken i sin mån måste aflägsna och icke på¬
skynda dess lyckliga lösning. Skulle R. o. Ad. vilja aflåta en
skrifvelse i den syftning, som Utsk. förordat, anhåller jag vörd¬
sammast att slutorden från »öfverensstämmer» måtte ur skrifvelsen
uteslutas.
Hr Printzensköld, Carl: Det synes hafva blifvit en
vana hos R. St:r i följd af de numera beklagligen alltför ofta åter¬
kommande Riksdagarna, att man i motionsväg söker göra frågor
af huru enskildt beskaffenhet som helst till föremål för R. Stms
öfverläggningar, för att derigenom antingen bereda ett beslut af
R. St:r, så vidt sådant kan äga rum, eller också åstadkomma un¬
derd. skrifvelser och framställningar till K. M. i ämnet, som i
alla fall på annan väg kunde och borde hos K. M. göras anhän-
giga. Till den sednare beskaffenheten räknar jag frågan om reg¬
leringen af de s. k. II v i t fel dska stipendii-hemmanen. De klagomål,
som blifvit af åtskilliga stipendiihemmans åboer anförde, hafva i
vederbörlig ordning blifvit pröfvade; och uppå framställning af
stipendii-kuratörerne är K. M. i tillfälle att få kännedom om alla
de förhållanden som röra dessa hemman, och att derefter i afseende
på dem meddelade reglementariska föreskrifter som af behofvet
kunna vara påkallade. Då nu härtill kommer att en undersökning
rörande dessa hemman redan är förordnad, synes det mig öfver¬
flödigt alt R. St:r skola besvära K. M. med en skrifvelse i ämnet.
Jag kan således icke annat än på det högsta afstyrka R. o. Ad.
från att bifalla Utslcs ifrågav:de hemställan, och hvad särskildt be¬
träffar den framställning som Utsk. här gjort om en underd. an¬
hållan hos K. M., att vederbörande hemmans-åboer skulle få lösa
hemmanen till skatte, så tror jag den vara ganska olämplig och
till och med obehörig, ty om hemmanen kunna lösas till skatte,
så finnas författn:r sorn tillägga åboerne en sådan lösningsrätt och
denna behöfver då icke begäras hos K. M. Aro åter hemmanen
af sådan beskaffenhet att de icke få till skatte försäljas, så synes
mig olämpligt att i denna fråga hos K. M. göra någon framställ¬
ning. Jag afstyrker bifall till Utslcs Betänk.
Hr von Ehrenheim: Om jag icke oriktigt upfattade Frih.
Cederströms yttrande, så innehöll det bland annat, att frågan om
hemmanens försäljning under full äganderätt icke skulle hafva varit
föremål för vederbörande myndigheters pröfning. I Betänk, säges
Den 9 Maj.
likväl, att BondeSt. vid 1848 års Riksdag hos K. M. framställde
den underd. önskan, att åboerne måtte, mot skyldighet att allt
framgent till stipendiifonden årligen utgöra såväl den gamla grund¬
skatten som ock en sednare tillkommen s. k. kornskatt, samt att
erlägga lämplig löseskilling, undfå äganderätt till samma hemman;
hvilket förslag afstyrktes dels i allo af Consistorium i Götheborgs
stift, och dels med undantag för de reducerade hemmanen, utaf
stipendii-inrättningens kuratorer samt Landsh-.geEmbetet i Göthe¬
borgs och Bohus län; hvaremot KammarColhm, som på upgifne
skäl ansett skatteförsäljningen både kunna, utan hinder af testa¬
mentet, äga rum och blifva förmånlig såväl för stipendii-inrättnin
gen som för hemmansåboerne, i allo tillstyrkt en sådan åtgärd.
Ilar kan, efter min föreställning, icke blifva fråga om en sådan
skatteförsäljning som med kronojord äger rum, utan meningen är,
att hemmanen skola få förvärfvas under full äganderätt emot så¬
dana afgifter som motsvara de förmåner, som åboerne genom
äganderätten skulle vinna; men jag skall icke längre uptaga R. o.
Ad:ns tid i detta ämne, då jag hör att en talare anmält sig,
som bättre än någon annan kan redogöra för dessa förhållanden.
Hr Fåhrteus, Olof Immanuel: Denna fråga är en bland
dem som vid Riksdagarne ständigt återkomma. Jag har emeller¬
tid förut på detta rum sökt ådagalägga, att förhållandet icke all¬
deles är sådant som åtskilliga talare föreställt sig. Den agitation
som i denna fråga blifvit väckt, har visserligen äfven träffat in¬
rättningens styrelse eller de s. k. kuratorerne, men hufvudsakligen
har den varit riktad mot styrelsens verkställighets-organer, den
s. k. gymnasii-fogden. Anklagelserna hafva också haft till följd
undersökning af hans förhållande, genom förhör i de särskilda
orter derifrån klagomål inkommit. I betydlig mängd ejordes der¬
vid angifvelser af gymnasii-hemmanens åboer, i följd hvaraf kura-
telet föranstaltade åtal mot fogden, som under tiden blef afstängd
från utöfningen af sin tjenst. Men vid den rättegång, som derpå
följde, kunde hvarken i första eller andra instansen någon enda
tillvitelse ledas i bevis, och domstolen dömde den anklagade fri.
Han bar sedan inträdt i tjenstgöring och någon klagan har mig
veterligen icke sedermera försports. Frågan om ett nytt regle¬
mente för inrättningens förvaltning samt rättigheten för åboer att
lösa til! sig hemmanen under enskildt äganderätt, har, såsom Be¬
tänk. och flera föreg:de talare uplvst, varit föremål för veder¬
börande embetsmyndighefers åtgärder och K. M:s pröfning. Det
förhåller sig härvid, såsom den siste värde talaren uplyst, att det
icke är fråga om att köpa hemmanen till skatte, såsom vanligt är
med kronojord, utan egentligen att friköpa dem under enskild
äganderätt. Kuratelets majoritet hade i detta afseende tillstyrkt,
att den del af godset som blifvit indragen och sedan åter donerad
för inrättningens behof, skulle få försäljas under äganderätt, men
trodde sig icke kunna utsträcka denna rättighet äfven till de
testamenterade och icke till Kronan indragne hemmanen. Kammar-
Colkm gick längre och tillstyrkte att hemmanen måtte till inne-
Den 9 Maj.
hafvarne få försaljaa under enskild äganderätt, ehvad de voro in-
dragne eller icke, och Just.Kiinsleren har vilkorligt tillstyrkt det¬
samma. Nu återstår likväl en uplysning som Utsk. förtegat. Det
är den, att K. M. redan afgjort denna fråga. Ar 1853 d. 1L
April afslog K. M. det väckta förslaget om friköpande, på samma
gång som vederbörande anbefalldes att upgöra förslag till en sådan
förändring i de för stipendii-hemmanens förvaltning och uplåtande
gällande föreskrifter, att derigenom, utan mehn för stipendii-kassan,
hemmans-åboernes bästa, så vidt rättvist och billigt är, må kunna
befrämjas. I den egenskap jag innehar såsom ordf:de i styrelsen,
kan det icke anstå mig att hvarken till- eller afstyrka någon
åtgärd. Jag vill likväl uttrycka den åsigt, att önskligt vore om
åtgärder blefve vidtagna, hvarigenom äboerne komme i en jemn
ostörd besittning af hemmanen, hvilket vore fördelaktigt icke blott
för dem utan äfven för styrelsen. Man kan lätt inse, att då det
är fråga om 140 hemman, hvilka i medeltal äro styckade i -|:delar,
så finnas öfver 1000 åboer, hvilkas väl eller vo kan bero på vid¬
tagandet af en sådan åtgärd. Men härvid är dessutom att märka,
att den befattning som i afseende på kronohemman tillhör K.
Befhide och KammarColhm, tillhör här odelad kuratelet. Det är
klart, att dermed äro förenade högst talrika, invecklade och tids¬
ödande göromål, och hur man ställer med en förvaltning af denna
beskaffenhet, så blifver det omöjligt att undanrödja anlednir till
klagomål från de enskilde som af förvaltningen äro beroende. Jag
har endast velat lemna dessa uplysningar, utan att för öfrigt yttra
mig hvarken för eller emot Betänk.
Gr. Frölich, David: För 10 eller 12 år tillbaka, då jag
redan länge varit ledamot af detta lius, var denna samma fråga
äfven före. Jag erinrade mig det när jag nu fick Utsk:s Betänk,
att läsa, och min öfvertygelse nu som då är den, att om icke ett
stort intresse, hufvudsakligen kommande från styrelsen öfver den
skatt som dessa hemman erlägga, hade lagt sig emot hvad åboerne
begärt och skäligen bordt få, så hade saken längesedan varit af-
slulad. Då nu ötslcs majoritet ansett det nödvändigt att aflåta
en särskild underd. skrifvelse till K. M., vill jag, utan att tilltro
mig förmåga att bedöma saken i alla dess invecklade förhållanden,
likväl, då en ledamot, som varit ordf:de i styrelsen, förklarat saken
vara af kinkig natur, endast understödja Utsk:s förslag, och jag
finner mig ej föranlåten till ett motsatt förfarande derföre alt det
11. PresteSt. afslagil Betänk., eller derföre alt en eller flera leda¬
möter upträdt och instämt i yrkande på en åtorremiss. M. e. o.:
stödjande mig på de uplysningar IIr von Ehrenheim afgifvit, yrkar
jag bifall till Betänk.
Hr von Ehrenheim: Det var mig visserligen förut bekant
att InterimsRegeringen, på sätt Hr Fåhiatus upiyst, hade afslagit
frågan om dessa hemmans försäljning; men jag föreställde mig lik¬
väl att detta icke borde utgöra något hinder för R. St:r att ånyo
uptaga densamma. Det är utan tvifvel eo väsendtlig skillnad emel¬
Den lJ Maj.
lan att ett RiksStånd hos K. M. begär en åtgärd oeh att R. St:r
begära den, och det torde derföre vara ariledn. att förvänta det
möjligen ett annat beslut kan fattas vid frågans förnyade pröfning
i anledn. af Ständernes hemställan. Då Hr Fåhraeus, som utan
tvifvel är den mest kompetente att yttra sig i denna sak, äfven an¬
sett försäljning vara den enda åtgärd som skulle afhjelpa det öfver-
klagade onda och bota detsamma i roten, synes det mig att R. o. Ad.
icke borde tveka att genom bifall till Betänk, öpna väg till en lös¬
ning af frågan, som eljest utan tvifvel Riksdag efter Riksdag skall
återkomma i samma otillfredsställande skick.
Hr Printzensköld: Det synes mig hafva varit en väl
långt drifven grannlagenhet af Hr Fåhraeus, hvilken varit ordf:de
i styrelsen, att vilja endast berättelsevis yttra sig om det som han
i denna sin egenskap i afseende på hemmanens förvaltning kan
hafva sig bekant, men deremot icke alls lenina något meddelande
om, huruvida någon förändring i denna förvaltning vore alt önska
och borde äga rum. Jag tror att Hr Fåhraei yttrande i denna väg
skulle måhända kunnat tjena R. o. Ad. till ledning för fattande
af beslut i frågan. Men då Hr Fåhraeus icke velat afgifva ett
sådant yttrande, och man naturligtvis icke kan tvinga honom der¬
till, måste man hålla sig till hvad Utsk:s Betänk.- innehåller om
en underd. framställning till K. M. Såvidt jag kan förstå, åsyftar
denna icke något annat än hvad som på grund af vare sig slipen-
dii-styrelsens eller till och med en enskild åboes underd. fram-
stälian till K. M. kan åstadkommas. Man begär nemi. här, »att
en undersökning måtte anställas för utredande af Kongl, och Hvit-
feldska stipendii-inrättningens samt åboernes ömsesidiga förhållan¬
den.» Men klagar en åbo att de förhållanden han är underkastad
icke äro med stipendii-inrättningens grunder förenliga, äger K. M.
att i behörig ordning pröfva denna klagan och gör så äfven, utan
att R. St:r behöfva blanda sig i den saken. Vidare står i skrif-
velsen, att »i händelse vid undersökningen befinnes att åboerne
icke få tillgodonjuta de rättigheter, hvilka genom Hvitfeldska testa¬
mentet och gällande stadgar blifvit dem tillförsäkrade», de måtte
komma i tillfälle att åtnjuta dessa rättigheter. Jag kan icke för¬
stå hvarföre R. St:r skola begära hvad svenska lagen redan för¬
klarar skall ske; ty hafva slipendii-hemmanens åboer icke fått
tillgodonjuta sina rättigheter i öfverensstämmelse med de stadgar
som blifvit fastställde, så är det i första rummet stipendii-styrel-
sens skyldighet att befordra dem till åtnjutande af dessa rättig¬
heter, och skulle styrelsen underlåta detta, står det åboerne fritt
att i vederbörlig ordning öfver styrelsens åtgärder föra klagan.
Vidare säges, att »åboerne skyndsamligen må blifva försatte i den
belägenhet som med rättvisa och billighet öfverensstämmer.» När
den enskilde medborgaren, till hvad klass han än må höra, får
njuta lagen till godo, så öfverensstämmer det med billighet och
rättvisa, och jag tror ej att stipendii-hemmanens åboer äro förvä¬
grade denna förmån mera än hvarje annan enskild medborgare
här i landet. Slutligen httryckes den anhållan, att »K. M. täcktes
D en 9 Maj.
567
i Nåder tillse huruvida och i hvad utsträckning försäljning till
skatte af Hvilfeldska stipendii-hemmanen lämpligen skulle kunna
åstadkommas.» En sådan framställning af R. St:r kan väl icke
rimligen medföra annan verkan, än om den vore framställd af
stipendii-kuratorerne sjelfve, ty K. M. kan icke lill följd af en
sådan skrifvelse som denna, upgöra några nya grunder för skatle-
försäljningen, ty testators förordnande och de särskilda föreskrif-
terne af framfarne konungar, som ligga till grund för åborätten,
lära svårligen af K. M., äfven på framställning af 1?. St:r, kunna
förändras, särdeles med afseende på de hemman som besittas i följd
af Hvitfeldska st i pen d i i-st i fte Isen. Från hvilken synpunkt man än
må betrakta saken, så är en skrifvelse öfverflödig, emedan man
deri skulle begära hvad som redan skett eller ofelbart kommer att
ske på enskilda personers eller behörig embetsmyndighets fram¬
ställningar. Man bör, enl. min tanke, icke begagna hvarje till¬
fälle som erbjuder sig att från R. St:r framkomma till K. M. med
onödiga framställningar, som vittna derom, att man förnött tiden
med göromål, som icke äro lämpliga att handlägga hos R. St:r,
och derföre anser jag det till och med stridande mot R. St:rs vär¬
dighet att besluta skrifvelser till K. M. af en sådan beskaffenhet
som den ifrågavrde. Ty att R. St:r skola begära hos K. M. att
Han skall låta åboerne åtnjuta rättvisa, det behöfves alls icke, eme¬
dan Konungen svurit sina undersåter att Ilan skall skipa rätt och
R. St:r behöfva icke påminna honom derom. Jag förbi ifver såle¬
des vid min vördsamma hemställan att förslaget, såsom alldeles
onödigt och öfverflödigt, måtte förkastas.
Gr. Sparre, Erik: Det har hittills gällt såsom en allmän
regel hos R. o. Ad., att icke i otid till K. M. ingå med skrifvel¬
ser, aldraminst i sådana ärender, der skrifvelse redan förut af
R. St:r till K. M. a flå t i ts. Så är förhållandet i förev:de fall.
Betänk, uplyser, att vid en föreg:de Riksdag R. St:r i särskilda
skrifveJser anhöllo, dels att instrukt. för stipendii-inrättningens
styrelse och reglemente för utlåningen af inrättningens medel
måtte utfärdas, dels att undersökning måtte anställas till utredande
af Kongl, och Hvitfeldska stipendii-inrättningens samt åboernes
ömsesidiga förhållanden. Betänk, uplyser vidare, att, i anledn. af
dessa skrivelser, åtskilliga åtgärder blifvit vidtagne: att vederbö¬
rande auktorileter blifvit hörde, och att slutligen, d. 14 nästl.
Mars, Landsh:n i Götheborgs och Bohus län och Consistorium i
Götheborgs stift inkommit med Utlåt:n, hvilka voro bifogade sli-
pendii-kuratorernes i ämnet afgifne yttrande. Jag hemställer huru¬
vida det är R. St:r värdigt att, då vederbörande myndigheters
Utlåt, för en så kort tid som 6 veckor sedan till K. M. inkom¬
mit, ingå med en påminnelse om frågans ytterligare behandling,
då den utan allt tvifvel kommer att i behörig ordning af K. M.
afgöras. Det torde invändas, att den ifrågav:de skrifvelsen skulle
innehålla något mer än de förutnämnde, och detta är sannt så till
vida att deri äfven skulle göras en anhållan om de Hvitfeldska
hemmanens försäljning till skatte; men utom det att jag finner en
368
Den 9 Maj.
dylik framställning till K. M., i olikhet med de förut af R. St:r
afgifna, högst olämplig, vill jag särskilt anmärka, att jag lika med
den siste talaren finner den oriktig. Det är, såsom han anmärkt,
donationen som bestämmer under hvilka vilkor dessa hemman äro
öfverlåtna till inrättningen, och det kan blifva en tviste- eller
rättegångsfråga att bestämma om med åbo icke är förfaret i en¬
lighet med testamentet, men att nu vidtaga en sådan åtgärd i
afseende på dessa hemman, som Konungen af Nåd vidtagit med
åboer å kronohemman, eller att försälja hemmanen till skatte,
den åtgärden anser jag fullkomligt oriktig, såvida den icke grun¬
dar sig på donationsbrefvet, och detta torde icke ens förfäktarne
af Betänk, vilja upgifva, ty i sådant fall vore detsamma öfverflö¬
digt och saken kunde i laga ordning bedrifvas. Då således ifråga-
v:de skrifvelse dels är onödig, för sä vidt den afser en begäran
om vidtagande af åtgärder, som redan på grund af en föreg:de
Ständernes anhållan blifvit i verket satte, dels, enl. mitt begrepp,
Oriktig, instämmer jag med de talare som yrkat afslag.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Det måste erkän¬
nas, att förändrade föreskrifter i afseende på ifrågav:de stipendii-
hemmans förvaltning och uplåtande äro af bebofvet påkallade, så¬
vida de öfverklagade missförhållandena någonsin skola kunna af-
hjelpas. Man har förnämligast mot Ulsk:s förslag anmärkt, att det
skulle vara onödigt att hos K. M. göra furnyade framställningar i
ämnet. Dertill skulle man kunnat hafva någon anledn. om Utsk:s
hemställan inskränkt sig till hvad som i föreg:de skrifvelser blifvit
begärdt. Men så är icke förhållandet, ty det sista mom. af Betänk,
innehåller, att K. M. jemväl täcktes tillse, huruvida och i hvad
utsträckning försäljning till skatte af Ilvitfeldtska stipendii-hemma-
nen lämpligen skulle kunna åstadkommas. Det är visserligen
sannt, att BondeSt. för en längre tid tillbaka gjorde en framställ¬
ning i denna väg, och frågan förnyades vid 1850 års Riksdag,
då en motion väcktes i samma ämne, men då svarade SlatsUtsk.
att frågan vore beroende af K. M:s pröfning, hvadan motionen
lemnades utan åtgärd och It. St:r, då de skulle fatta sitt beslut
rörande Betänk., inskränkte sig till att med bifall till StatsUtsk:s
hemställan, begära instrukt. för stipendii-inrättningens styrelse och
reglemente för utlåningen af inrättningens medel. Då K. M. pröf-
vade frågan, hade således icke R. Sl:r begärt någon undersökning
rörande Ilvitfeldtska hemmanens försäljning till skatte, och då det
alltså är första gången en sådan anhållan hos K. M. göres, kan
jag icke finna hvarken att den är onödig eller oriktig. Jag röstar
för bifall till Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Den talare som bäst känner förhål¬
landet med dessa hemman har uplysl, alt de till antalet äro 140
hela hemman, hvilka till en stor del sönderfalla i smärre delar,
■g:delar, hvadan således åboernes antal kan upgå till 8 gånger 140,
hvilkas väl ganska mycket heror derpå om detta Betänk, vinner
bifall eller icke. Deras fördel har genom stipendiigifvarens testa¬
Den 9 Maj.
mente blifvit åsyftadt, ehuru icke detta ändamål vunnits såsom
det blifvit till öfverflöd utredt, utan har det i stallet gifvit anledn.
till ständiga tvister, rättegångar, otrefnad och osäkerhet för åbo-
erne. Om nu detta testamente, i st. f. att verka något godt,
medför nyss omförmälda obehag, vore det högst eget, om icke
båda statsmakterne skulle äga rättighet att andra detsamma, då
det icke är fråga om alt minska fördelarne för dem, till hvars
förmån testamentet är uprältadt, utan tvärtom öka deras rättig¬
heter och förbättra deras ställning genom att låta dem blifva ägare
af sina innehafvande hemman. Derigenom tillädes dem icke någon
skyldighet att lösa hemmanen till skatte, utan endast en rättighet
dertill. Det må nu vara huru som helst med de föreg:de skrif-
velserne, så kan jag likväl, då de icke åsyftat det ändamål som
med testamentet afsetts, ingalunda finna det med R. o. Ad:ns vär¬
dighet förenligt att, då R. o. Ad. eger kännedom om det olyckliga
förhållande hvaruti dessa åboer sig befinna, låta dervid förblifva
och icke vidtaga kraftiga åtgärder till förekommande af de tvister
och olägenheter som detta testamente medfört. Jag får derföre
tillstyrka bifall till Betänk.
Ilr von Ehrenheim: Gr. Sparre har ansett att det skulle
vara oriktigt om R. St:r nu inginge lill K. M. med skrifvelse i
en fråga, der sådant redan skett. Nu är förhållandet sådant, att
K. M. d. 11 April 1853 afslagit BondeSlis uti underd. skrifvelse
vid 1848 års Riksdag i denna sak gjorda anhållan, och befinner
sig således frågan i ungefär samma skick som den, hvaruti R. o.
Ad. för en liten stund sedan fattade beslut att aflåta en underd.
skrifvelse till K. M. Om äfven hinder af testamentet skulle möta,
för försäljning af alla ifrågav:de hemman, så kan dock ej testa¬
mentet åberopas i afseende på dem som blifvit reducerade och åter¬
skänkta till gymnasium af Konung Carl XI. För dessa hemman
lärer väl Kronan vara gifvaren och således K. M. kunna medgifva
hvad bäst och nyttigast synes. För öfrigt har Utsk. icke föreställt
sig att någon grace genom försäljningen skulle göras åboerne i
likhet med krono-hemmans åboer, utan alt både stipendii-tagarnes
och åboernes rätt dervid skulle iakttagas, att ingen försäljning
skulle äga rum med mindre än alt båda parterne medgåfve det,
och att den icke heller skulle äga rum på andra vilkor än alten
viss persedel-ränta skulle hemmanen åsättas, så att stipendii-fonden
ej genom penningens möjliga fall skulle förlora. Jag kan icke
f. n. till siffran upgifva slipendiifondens inkomster af dessa hem¬
man, men jag kan försäkra att den utgör en förvånande ringa
summa, jemförd med hemmanens antal, och att den genom sådan
försäljning, som nu föreslagits, skulle kunna betydligen ökas med
främjande tillika af åboernes bästa. Då således allas bästa genom
hemmanens försäljning under full äganderätt skulle befordras, och
det ju icke kan komma i fråga att försäljning sker annorlunda än
såvidt det med testamentets föreskrifter kan förenas, kan jag icke
annat än tillstyrka R. o. Ad:ns bifall lill Betänk., hvarigenom delta
mål, efter min tanke, skulle vinna en lycklig lösning.
Den 9 Maj.
Hr Printzensköld: Frih. Alströmer har förordat bifall till
Bettink. hufvudsaldigast på grund af den sista meningen som der
blifvit intagen. Det hade varit önskligt, om Utsk. icke infört de
öfriga framsiallningarne, såsom varande fullkomligt öfverflödiga,
då hade man varit i tillfälle eller haft någon anledn. alt bifalla
ofvannämnda mening i Betänk., men nu kommer densamma i sam¬
manhang med åtskilliga andra framställningar, som efter min öfver¬
tygelse äro icke blott öfverflödiga, utan renlaf olämpliga. 1 öfrigt
har jag irke af de värde ledamöters anföranden, hvilka förordat
Utslcs Belänk., funnit mig öfVerlygad om, att icke alldeles det¬
samma, som R. St:r genom den föreslagna underd. skrifvelsen skulle
söka åstadkomma, kan af K. M. verkställas utan allt biträde eller
medverkan från R. St:rs sida, sedan nu stipendii-styrelsens ordf:de
uplyst om att denna styrelse sliter alla de tvister som med af¬
seende å åboers rätt till stipendii-hemmanen kunna upslå, i likhet
med hvad Landsten och KammarCollrm göra i fråga om tvister
rörande åborätt till kronohemman. Jag trodde mig äfven, i följd
af bemälde ordf:des yttrande, märka att han ansåg styrelsen dels
genom dessa tvister, dels af andra orsaker vara både besvärlig och
invecklad. På grund häraf föreställer jag mig, att så framt sty¬
relsen såge någon möjlighet att bereda förändring i de för va 11-
ningsbeslyr, som styrelsen har att ombesörja, skulle den varit
angelägen om att direkte hos K. II. göra precist samma fram¬
ställning sorn Utsk. nu föreslagit R Sl:r, ty om styrelsen inginge
till K. M. med en anhållan, att K. M. täcktes tillse huru och till
hvad utsträckning försäljningen till skalle af stipendii-hemmanen
skulle kunna ske, så blefve följden den, att K. M. infordrade från
styrelsen förslag, huru denna utvidgade skatteförsäljning skulle
kunna äga rum; sedermera hördes KammarColhm i ämnet och
derpå fattade K. M. sitt beslut. Om nu detta beslut meddelades
på grund af framställning från st i pen d ii- kuratorerna eller R. St:r,
så lärer detsamma blifva lika kraftigt, men i formell hänseende
hade saken för sig det sätt att gå tillväga som bör äga rum, på
sätt jag nyss framställt. Det är, efter min öfvertygelse, äfven hvad
den sista punkten beträffar, onödigt att besvära K. M. med någon
skrifvelse; kan verkligen stipendii-styrelsen medgifva utsträckning
af skatleförsäljningen, så lärer K. M. likaväl som II. St:r inse
nyttan af alt tillförsäkra åboerne en ständig besittningsrätt och då
icke underlåta att vidtaga åtgärder för vinnande af detta ändamål.
Kan stipendii-styrelsen åter icke medgifva en sådan utsträckning,
så lära huru många skrifvelser, som än till K. M. aflåtas, ingen¬
ting i sakén uträtta, såvida man icke anser K. M. och R. St:r i
följd af den rättighet de besitta att kunna göra hvad som helst,
utan att ställas under laga åtal, vilja förändra och tillintetgöra
äfven de heligaste stiftelser. K. M. lärer således icke fästa någon
upmärksamhet vid K. Stms skrifvelse såvida stiftelsens urkunder
lägga något hinder deremot; ty jag får förklara, att jag anser K. M.
hafva för mycken aktning för donationsbref och deras stadganden
att K. M. skulle tillåta sig att till fördel för någon åbo deri göra
ändring. Jag kan således icke annat än fortfarande afstyrka Betänk.
Den 9 Maj.
471
Frih. Cederström: Om man också skulle anse ömheten
mot de ifrSgav:de hemmanens åboer kräfva en skrifvelse, så är det
väl derföre icke lillständigt för lt Sl:r att ingå med en skrifvelse,
som innefattar en oriktighet i begagnade kamerala termer. Hr
Ehrenheim har sjelf, då han begärde bifall till Betänk., yttrat att
det vore Ijeriligt att vidtaga hemmanens försäljning till skatte,
eller »rättare sagt, försäljning under full ägandeiätt», och jag för¬
modar alt det då skulle ske under samma vilkor som kronohemman
försäljas; men denna förutsättning är likväl icke i sjelfva ordala¬
gen uttryckt, utan här står: »under hvad vilkor och i hvad ut¬
sträckning försäljning lill skalle må äga rum.» Detta måtte väl
vara en uppenbar oriktighet i kamerall-formelt hänseende; och icke
kan det vara hvarken lämpligt eller skickligt att så uttrycka sig.
Detta kan Exped.Ulsk. genom sin åtgärd svårligen afhjelpa; ty
når nu upmärksamheten å ordalagen fästats, men man icke synes
vilja fästa afseende derå, så vore det kanske mindre grannlaga af
Exped.Utsk. att framkomma med förslag till ändring. Således
skulle jag anse angeläget, att R. o. Ad. åtminstone afsloge sista
punkten. Om jag i mitt föreg:de yttrande låtit komma mig till
last någon otydlighet i afseende på redogörelsen för Ekon.Utsk:s
recit, så tror jag att något Evar kan finna, att min bevisning
ingalunda hvilade på de smärre felaktigheter, hvilka tilläfventyrs
mer i framställningen än i upfattningen befintlige, blifvit mot mig
anmärkte, Jag vill icke ytterligare uptaga R. o. Ad:ns tid, men
anhåller om afslag å skrifvelsen i främsta rummet; dock att, äfven
om sådant ej kati vinna gehör, i alla händelser R. o. Ad. täcktes
afslå sisla punkten, och detta så mycket mera, som jag icke
tror oss böra gilla en dylik slags konseqvens, som den, att,
om R. o. Ad. vid ett föregående tillfälle varit med om aflåtandet
af en mindre väl affattad skrifvelse, man äfven nu skulle låta för¬
leda sig till en sådan som innefattar en uppenbar oriktighet i
formen.
Gr. Sparre: Det är icke utan förvåning som jag genom
IIr von Ehrenheim erfarit, hvad äfven Hr Fåhraeus yttrat, att
K. 51. redan pröfvat frågan om dessa hemmans försäljning till
skatte och funnit sig icke dertill kunna lemna bifall. Då ett
Utsk. i afgifvet Utlåt, behandlat något ärende, är det Utsk:s pligt
att tillhandahålla RiksStm alla de uplysningar som i frågan kunna
erhållas, och det år då märkvärdigt att Utsk. icke tillkännagifva
nyssnämnde förhållande. Om nu denna omständighet att K. 51.
redan en gång pröfvat och afslagit frågan om hemmanens säljande
lill skatte (hvilket, enl. min öfvertygelse, är alldeles riktigt), äger
sin verklighet, så finner jag det så mycket olämpligare att R. St:r
ingå till K. 51. med begäran om någonting som K. 51. redan en
gång förklarat vara orätt och således icke kan bevilja; och det
utgör för mig den tydligaste anledn. till att afstyrka bifall till en
dylik underd. skrifvelse. Det är, på sått den siste talaren yttrat,
alldeles oegentligt alt benämna den upIS t else som man här vill ge
åt åboerne, en försäljning lill skalle. En sådan är, på sätt jag
672
Den 9 Maj.
nämnt, en utväg, hvarigenom kronan till personer försäljer sin
äganderätt till hemman, hvartill dessa personer redan, enl. gamla
författn:r, har åborätt eller besittningsrätt. Nu kan det väl icke
vara Utslcs mening att mot teslamentsbrefvels innehåll medgifva
en sådan äganderätt, utan man vill endast trygga dem i deras
besittningsrätt. Detta vill äfven K. M., hvilket synes deraf att
Ilan updragit åt KammarColhm att upgöra förslag »till en sådan
förändring i de för stipendii-hemmanens förvaltning och uplåtande
gällande föreskrifter, att derigenom, utan mehn för stipendii-kassan,
hemmansåboernes hästa, sfi v i d t rättvist och billigt är, må kunna
befrämjas.» Delta har redan K. M. tillkännagifva vara sin Nåd.
vilja och anbefallt KammarColhm alt upgöra förslag till en sådan
anordning, hvarigenom hemmans-åboernes hästa såvidt möjligt är
må kunna befrämjas. Sådant är förhållandet, och då vederbörande
myndigheters Utlålrn i anledn. af detta förslag för 6 veckor sedan
inkommit, hemställer jag, om det är lämpligt att R. St:r ingå
med en skrifvelse, hvaruti de anhålla att K. M. täcktes i Nåder
vidtaga sådana åtgärder K. M. redan anbefallt.
Hr von Ehrenheim: De tvenne sista talarne hafva fästat
sig vid uttrycket: »skatte», och funnit det oegentligt. En lyck¬
ligare benämning hade visserligen kunnat väljas, men då hemma¬
nen ju skulle säljas emot en å dem lagd frälseränta, så blefve de
efter försäljningen frälse-skalte och således i alla fall skatte. Att
detta uttryck således innebär något hinder för bifall kan jag icke
inse. Gr. Sparre har ansett det vara olämpligt och oriktigt att
göra ytterligare framställningar i ämnet, då saken redan är afgjord.
Jag tror likväl icke att frågan blifvit behandlad i den ordning
att den icke kan uptagas igen, emedan den icke, i följd af tvist,
blifvit af 1{. M. afgjord, utan K. M. meddelat sitt beslut i Nåd.
Skrifvelse till R. St:r, i följd af en dels från dem, dels från Bonde-
St. utgången hemställan. För öfrigt synes det mig, att då vi här
hafva af en person, som så fullständigt känner förhållandena som
Ilr Fåhraeus, mottagit en skildring, som innehåller ett icke tve¬
tydigt förordande af dessa hemmans försäljning under full ägande¬
rätt, så böra vi icke tveka alt ånyo ingå till K. 51. med en skrif¬
velse rörande denna sak.
Frih. Alströmer: Sied anledn. af den vigt som Gr. Sparre
lagt på det af K. 51. gifna afslag å frågan om hemmanens försälj¬
ning till skatte, ber jag att få nämna, att när denna fråga skulle
af K. 51. afgöras, blef, såvidt jag erinrar mig, och hvartill äfven
Betänk, synes gifva anledn-, I3ondeSl:s skrifvelse om skatteförsälj-
ningen föredragen i sammanhang med R. Stms sednare skrifvelse,
deruti icke fråga om någon skatleförsäljning förekom, ulan endast
en begäran om utredning eller undersökning om stipendii inrätt¬
ningens och åboernes ömsesidiga förhållanden. Då R. St:r således
endast begärde denna undersökning, finnér jag ganska naturligt
att K. 51. icke kunde fästa afseende å BondeSt:s förut gjorda an¬
hållan om skatteförsäljningen, men deremot finner jag detta afslag
I)8ii 9 Maj.
S73
icke vara sf den beskaffenhet att icke R. St:r ntt kjinna ingå med
en framställning i detta ämne, hvarom icke R. St:r utan endast
BondeSt. enskildt förut uttalat sin mening.
Hr Printzensköld: R. St. kunna visserligen gå in till
K. M. med huru orimliga skrifvelser som heldst, men jag anser
R. Stms värdighet fordra, att man undviker detta såvidt möjligt
är. Nu har K. M. gifvit KammarColhm befallning att upgöra för¬
slag till en sådan förändring af de för stipendii-hemmanen gäl¬
lande föreskrifter att hemmansåboernos bästa måtte derigenom be¬
främjas. Om nu KammarColhm vid granskningen af st i pen d i i-st i f-
telsens urkunder finner att hemmanens uplåtelse med skatterätt
kan ske, så lärer KammarColhm icke underlåta att föreslå en så¬
dan åtgärd, och jag vet sannerligen icke hvad en skrifvelse i detta
fall skall hafva att betyda. R. Stms skrifvelser kunna visserligen
i åtskilliga frågor vara af någon vigt, men i den här ifrågava¬
rande tror jag icke att en skrifvelse kan medföra annan påföljd
än den som en skrifvelse, af hvilken åbo som heldst till K. M.
afla te n, kan åstadkomma.
Hr von Koch, Nils Samuel: Jag vill icke här bestämdt
yttra mig om hvilka åtgärder som böra af R. o. Ad. vidtagas, ty
jag anser mig dertill förhindrad, enär jag afgifvit ett EmbetsUtlåt.
i ämnet, som icke vunnit K. 5I:s bifall. Jag kan dock nämna
att saken icke är så alldeles klar som Hrr Prinlzentsköld och Gr.
Sparre föreställt sig. Det är nemi. alls icke gifvet att det skulle
vara olagligt att försälja dessa hemman till skatte, synnerligast som
både stipendii-kuratorerne och till en viss grad äfven Landsh.em-
belet i Götheborgs och Bohus län tillstyrkt denna försäljning.
Just.kanslersembetet tillstyrkte den äfven under vissa restrictioner
hufvudsakligast innehållande att det skulle bero på begäran af
åbo och tillstyrkan af vederbörande myndigheter, hvilka ansågOS
vara kuratorerne, konsistorium, och KammarColhm. Det är vis¬
serligen sannt att interimsregeringen har afslagil denna begäran,
som likväl icke gjordes af R. St:r, utan tvertom voro R. St:r i
allmänhet mot försäljningen och det var endast BondeSt. som gjorde
denna anhållan, och på grund häraf var det som vederbörande
hördes. Man ser således att saken icke är så klar som Hr Print¬
zensköld synes tro, och hvaraf han hemtar anledning att förmoda
det ingenting behöfver göras, utan att man blott skall förfara i en¬
lighet med författn:ne; och R. o. Ad. har också hört den person, som
närmast känner förhållandet, upiysa att det icke i allo är väl be¬
ställt med saken, sådan den är, utan alt man bör söka komma
till ett bättre mål. Den fr i k ost ige stipendiigifvaren åsyftar i för¬
sta rummet stipendiernes ansenliga förökande, i andra rummet
hemmansåboernes förbättrade ställning och för det 3:dje den stats¬
ekonomiska fördelen för landet, som likväl alldeles icke är afsedd
på det sätt man nu går tillväga. Hr Printzensköld tyckes tro att
utan skrifvelse från B. St:r skulle, på grund af den befallning som
KaramarGolhm fått, saken få enahanda utgång. Jag tror deremot
574
D#il 9 Maj.
icke', att sedan K. M. år 1850 afslagit KammarColkii hemställan
att dessa hemman skulle få lösas lill skatte, KammarColhm åter¬
igen kan gå in till K. M. och säga: »Vi tycka ändå att debora
lösas till skatte.» Det lärer väl icke anstå KammarColhm. Hvad
R. St:r beträffar, så öfverlemnar jag lill R. o. Ad. att bedöma,
huruvida de anse lämpligt att ingå med en sådan anhållan eller
icke, efter de uplysningar, som här äro meddelade.
Gr. Frölich: Det vigtigaste skäl, som efter min tanke
blifvit anfördt för afslag af Betänk., är det som Gr. Sparre anfört
och som skulle innefatta att det är en helt annan sak att begära
en skatteförsäljning eller ett öfverlemnande af eganderätten. Mea
när man, såsom Hr Ehrenheim redan yttrat, undersöker, hvad me¬
ningen är med att lösa tillskatte, så vill det säga att slippa blifva
drifven från ett hemman liksom en kronobonde, att mot erläg¬
gande af en viss skatt slippa att blifva upsagd af en styrelse som
är olämplig. Detta måtte vara meningen med att lösa till skatte,
och jag kan icke se att man behöfver rida på det ordet för att
afslå Betänk. För öfrigt kan jag icke med Gr. Sparre instämma
deruti att det är olämpligt och obehörigt att R. St:r gå in
med en underd. skrifvelse i denna fråga, derföre att K. M. redan
afslagit densamma. Huru många gånger kan det icke inträffa att
K. M., missledd af sina rådgifvare eller Colkr, gifvit afslag på
en rimlig begäran. Skulle väl R. St:r då anse sig förhindrade att
ingå med en ny skrifvelse? Della kan icke eller bör åtminstone
icke vara Gr. Sparres mening. Jag kan visserligen föreställa mig
att då jag nu åter upträdt, skall äfven Hr Printzensköld ånyo
upträda, ty han vill gerna hafva sista ordet. Jag får dock säga
honom att jag redan tre gånger hört honom uprepa samma sak,
vill han likväl för 4:de gången upträda och yttra detsamma så
blir jag snarare öfvertygad om motsatsen af den åsigt han för¬
ordat.
Frih. Raab, Adam Christian: Det vore visserligen
bra om åtgärder blefve vidtagne till förbättrande af den ställning
hvari de nuvarande åboerne sig befinna, men å andra sidan är
det en betänklig sak att vilja förändra en testators förordnande.
Skall man fatta ett så allvarsamt beslut som Ekon.Utsk. här före¬
slagit, bör man också se ärendet fullkomligt utredt. Nu har det
under discussionen blifvit uplyst att en vigtig handling icke blif¬
vit omnämnd, hvilken innefattar en stor vägledning för det be¬
slut som kommer att i frågan fattas. Jag anser således ärendet
icke hafva fått den utredning i Utsk. som erfordras, hvarföre jag
anser lämpligast att återremmittera Betänk, hvarom jag anhåller
om propos.
Gr. Sparre: Då en talare Hr von Koch här yttrat, att det
icke förhåller sig så riktigt med K. M:s pröfning af skatteförsälj-
ningsfrågan, så ber jag få hänvisa till K. M:s i ämnet afgifne
Resolut. K. M, har sagt »af åtskilliga skäl hafva VI ansett OSS
Den 9 M aJ.
575
icke kunna bifalla begäran om skatteköp». Detta är således efter
mitt förmenande det aildra fullständigaste sätt att pröfva en fråga.
Om denna pröfning skett på grund af ett eller 3:ne Stånds fram¬
ställning synes mig likgiltigt; allt nog K. M. bar redan afgjort
huruvida hemmanen kunna till skatte försäljas och svarat att Han
icke kan i strid med testamentet sådant tillåta. En annan talare
har sagt alt jag skulle hafva påstått det vara lagstridigt, om K.
St:r vid sådant förhållande ånyo inginge med en skrifvelse i äm¬
net. Jag uttryckte mig icke så, utan jag sade att jag ansåg det
lagstridigt alt bevilja skatteförsäljningen. Min mening är nemligen
alldeles den som K. M. tillkännagifvit sig hysa, alt i strid med
testamentet en sådan skatteförsäljning icke kan ega rum, och på
denna grund har jag afstyrkt R. St:r alt hos K. M. göra framstäl-
lan om en åtgärd som jag finner lagstridig. För öfrigt synes mig
åboernes belägenhet icke så betänklig, ty, efter hvad af Betänk,
synes, har K. M. behjerlat deras belägenhet, enär Han anbefallt
KammarColhm att afgifva ett förslag till förändring i hemmanens
förvaltning, och detta tili åboernes bästa, såvidt rättvisa och bil¬
lighet medgifva. Jag förnyar min anhållan om propos. å afslag.
Efter härmed slutad öfverläggning och sedan Hr Gr. o. Landtm,
framstält, hurusom under densamma blifvit yrkadt dels bifall, dels
afslag och dels ålerremiss å Ulslcs Betänk., blefvo propos:r lili bi¬
fall å dessa yrkanden framstälde och alla besvarade med blandade
Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om R.
o. Ad. behagade bifalla Utslcs Betänk., samt då härvid ropades
starka Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Frih. Ka a b: Jag anhåller endast att Hr Gr. o. Landtm,
behagade inhemta Ståndets mening, huruvida icke ålerremiss kan
blifva kontrapropos.
Hr Printzensköld: Efter jag har begärt votering så lärer
det vara min rättighet att föreslå kontraproposm och jag föreslår
Nej såsom kontrapropos.
I anledn. häraf yttrade Hr G. o. Landtm, att alldeles samma
rättighet tillkom Frih. Raab, som äfven begärt votering, samt
yrkat, att återremiss dervid mätte blifva kontrapropos., och att
följaktligen frågan om hvilkendera af de ifrågasatte konlraproposina
borde antagas, komme att underställas Ståndet, hvarefter i fiågan
om kontrapropos. kunde begäras votering af den, som icke delade
Hr Gr. o. Landtm:s upfattning af svaret derå, hvarjemte Hr Gr.
o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. till kontrapropos. vid den be¬
gärde voteringen antoge afslag å Etsk. Betänk., samt efter härvid
med starka Ja jemte åtskilliga Nej afgifne svar, förklarade det
han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
579
D eti 9 Maj.
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Otsk:s Betänk. N:o 83,
röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 37.
Nej — 22.
Föredrogs ånyo Exped.Utsk. d. 25 och 29 sist/. April på
bordet lagda Utlåt. N:o 6, om bestämmande of dog för nästa Lag¬
tima Riksdags böljan.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru jag beledsagat Exped.-
Utsk:s Utlåt, med en utförlig reservation, så, enär det blifvit mig
sagdt, att 3:ne Stånd fattat beslut i enlighet med Utsk:s förslag,
är det icke min mening att nu försöka öfvertyga R. o. Ad. om
de möjligen öfvervägande fördelarne af mitt förslag, som bestäm¬
mer dagen för K. St:r sammanträde till den 1 Nov. Jag bär
emedlertid i åtskilliga hänseenden gjort en i besagde reserva¬
tion afgifven utredning af de förhållanden, som tala för saken,
hvilken utredning, derest tilläfventyrs erfarenheten gifver mina
förutsägelser rätt, torde vid nästa Riksdag blifva af nytta att taga
i betraktande, för bestämmande af ett beslut i enlighet med hvad
jag redan nu önskat. Ur denna synpunkt, och fastän min åsigt
icke för närvarande röner framgång, kan den omsorg, jag å dess
uttalande sökt nedi ägga, lik väl framdeles blifva till gagn, och så¬
ledes icke vara alldeles förgäfves använd.
Propos. till bifall i förevarande Utlåt, blef härefter framstäld
och med Ja besvarad.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 29 sist!.
April på bordet lagde Utlåt:n.
N:o 60, i ani. af väckt motion, ang:de afskrifning utaf arren-
deskillnads-ersättning, ådömt landtbrukaren C. Th. Skårman, i egen¬
skap af arrendator utaf indragna profoss-boslället Bryntesgården
Lindärfva; och
N:o 61, i ani. af K. M:s Nådiga Propos. om öfverlåtelse
af en Eskilstuna Kungsladugård tillhörig tomt åt Fabriksidkaren
Theophron Munklell för utvidgande af hans mekaniska verkstad,
äfvensom ang:de väckt motion om öfverlåtelse af ert del utaf be¬
rörda kungsladugårdsjord jemte annan kronomark åt staden Eskilstuna.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs nedan-
nämnde d. 29 sisth April på bordet jagde Belänkm.
N:o
De ii 9 Maj.
577
N:o 84, i fråga om tillstånd till Båtsmanstorps flyttning från
en rotedel till en annan;
N:o 85, i ani. af väckt fråga om uphäfvande af Kongl. Brefvet-
d. 31 Juli 1685, ang:de utgörande af s. k. rotehjelp inom Jön¬
köpings och Kronobergs län; samt
N:o 86, i ani. af väckte motioner om straff- och arbetsfån¬
gars användande uti arbetscorpsen.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flera ledamöter,
Allm. Besv. o. Ekon.Utslos d. 29 sistl. April på bordet lagda
Betänk. N:o 87, i ani. af väckt motion om uphörande af Univer-
siteternas rätt att i de städer, der de äro förlagde, med stadssty¬
relsen deltaga i handläggning af Ekonomi- och pol i t i-må 1.
Anmäldes och uplästes ett från Hederv. BondeSt. ankommet
Prot.Utdrag N:o 262, innehållande BondeSbs beslut att hos öfriga
Stånden framställa den önskan, att samtlige Stånden må, sedan
StatsUtsk:s Betänk, ang:de jernvägsfrågan till Stånden inkommit
och blifvit i något Stånd tvenne gånger bordlagdt, på sätt 2 mom.
af 46 § B.iksd:sOrdn:n stadgar, å ett rum sammanträda till ge¬
mensamma öfverläggningar rörande de ämnen berörde Betänk, in¬
nehåller och företrädesvis den financiela delen deraf.
Begärdes på bordet.
Gr. Frölich David: Min önskan vore att sedan detta be¬
slut blifvit oss kommuniceradt från BondeSt., detsamma måtte fö¬
redragas på samma gång som den motion, hvilken hvilar på
bordet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan BondeSt:s prot:s-
Utdr. blifvit hegardt på bordet, får jag hemställa, huruvida icke
R. o. Ad. ville besluta att Gr. Fiolichs motion måtte företagas i
sammanhang med detta prot:s-utdr.
Uppå i ani- häraf af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos.,
biföll II. o. Ad. att Gr. Frölichs, d. 2 dennes på bordet lagda och
nu främst å föredragningslistan förekommande motion, ang:do sam¬
manträde af samtlige RiksStm för gemensam öfverläggning om ett
jernvägsfrågan tillhörande ämne, icke skulle i dag föredragas, utan
att behandlingen deraf borde upskjutas för att förekomma i sam¬
manhang med BondeStis nu bordlagda prot:sutdr. N:o 262.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, BondeSt:s d. 2 dennes på bordet lagda prot:s-utdr. N:o 248,
i fråga om sammanträde af samtlige RiksStis till gemensamma öf¬
verläggningar ang:de regleringen af RiksStatens 4 och 5 Hufvud-
Titlar.
V H. 37
r>78
D en 9 Maj.
Hr Hjärne, Harald: Med detta prot:s-utdr. förhåller det
sig på samma sätt som med det nyss uplästa. Det är här redan
väckt fråga om att hålla gemensamma öfverläggningar rörande en
del af 4:de HufvudTiteln. Denna frågar hvilar på II. o. Ad:ns
bord, emedan det beslöts att den icke skulle företagas till afgö¬
rande, förrän 4:de HufvudTiteln inkomme till Ståndet. Jag an¬
håller nu att det nyss föredragna prot:s-utdr. måtte afgöras i sam¬
manhang med den af mig väckte motion, som nu hvilar på 11. o.
Ad:s bord, äfvensom om Hr Gr. och Landfm:s propos. derå.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framstälda propos.
beslöts, att med behandlingen af BondeSt:s nu ånyo bordlagda
prot:s-utdr. N:o 248 skulle upskjutas, så att den företoges i sam¬
manhang med Hr Hjärnes på bordet hvilande motion, att anslagen
för såväl den stående Arméens som Beväringens vapenöfningar
måtte blifva föremål för gemensam öfverläggning af alla 4 RiksStm;
hvarom R. o. Ad. hade besiufat att den skall upföras främst å
föredragningslistan för det plenum som inträffar först efter det
StatsUtskis Utlåt. ang:de regleringen af 4:de HufvudTiteln inkom¬
mit och blifvit bordlagdt.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Bevilln.Utsk:s d. 2 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 8, ang:de
stämplade pappersafgiften.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter
Allm. Besv. o. Ekon.Utskis nedannämnde d. 6 dennes e. m. på
bordet lagda Betänkm:
N:o 88, i ani. af väckte frågor om ändring i de ang:de fat¬
tigvården i Riket gällande föreskrifter; och
N:o 89, i fråga om förändrad fördelning emellan stamrotar
och hjelprotar af prestationerne till knektehållet.
Äfvenledes föredrogos, men bordlädes ånyo, Riddarh.Utsk:s ne¬
dannämnde d. 4 dennes på bordet lagde Utlåtrn:
N:o 12, med förslag til! gravering och inskriptioner å en
medalj öfver framlidne presidenten von Hartmansdorff; och
N:o 13, i ani. af Frih. Stjernstedts, Aug. Wilh., motion om
granskning af R. o. Ad:s i Riddarb.Arkivet förvarade genealogiska
tabeller.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade nu, att enligt i dag öpnade vallistor
Gr. Piper, Thom, Hr von Hofstein, Carl Aug., och Hr von Francken,
Georg Wolfgang, blifvit utsedde till ledamöter i de Utsk., der de
förut varit suppleanter, samt anmodade fördenskull Hrr Elektorer
att vid deras nästa sammanträde utse en Suppleant i Bevilln.Utsk.
efter Gr. Piper, en suppleant i BankoUtsk. efter Hr von Hofstein
Den 9 Maj.
fi 70
samt en suppleant i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Hr von
Francken.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Ulsk:n inkomne Otlåt:n, Memorial och Betänk:n, nemi. från
Bevillningsutskottet :
N:o 9, i ani. af dels gjorde anmärkningar mot vissa delar,
dels ock RiksStms skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af
Betänk. N:o 5, ang:de ifrågaslälde förändringar i föreskriflerne om
allmänna bevillningens utgörande;
BankoUtskollel:
N:o 30, i ani. af förre hemmansegaren Anders Bjurmans m.
fl. ansökning om eftergift af öfverränta å ett diskontlån;
N:o 31, i ani. af ett utaf förre Bruksegaren Otto Fredrik
Dalman gjordt ackords-anbud;
N:o 32, i ani. af f. d. Bokhållaren i Riksg:sKont. J. Lind¬
bergs ansökning om eftergift af öfverränta å 2:ne diskontlån;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- o. Ekonomiutskottet:
N:o 9, i ani. af återremiss af Sammansatta Utsk:s Betänk.
N:o 3, i ani. af väckt motion om dels ändring i 3 § och dels
uphäfvande af 4 § af 3 Kap. HandelsBm;
N:o 10, i ani. af väckt motion om uphäfvande af nu gäl¬
lande lagstadgande rörande husvisitationer efter i Riket olofligen
infördt gods;
N:o 11, i ani. af väckt motion om granskning af K. Förord:n
till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor d. 22
Dec. 1841, SeglationsOrd:n d. 15 Maj. 1843, och K. Stadgan om
hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör, samt om in¬
rikes tullförpassning och tullbevakning, likaledes af d. 15 Maj
1843.
N:o 12, i ani. af väckt motion om förtydligande af K. Förord;n
d. 8 Mars 1770, ang:de rökfrihet;
N:o 13, i ani. af väckt motion om förändrad grund för be¬
räkning af boupteckningsprocent i städerne;
N:o 14, i ani. af väckte motioner, rörande ändring och til¬
lägg till 4 Kap. 2 § samt 0 Kap. 2 och 3 §§ ByggningaBm;
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet ;
N:o 90, i ani. af väckte motioner om ändring af åtskilliga
stadganden i K. Förordm om sockenstämmor i Stockholms stad;
samt
N:o 91, i fråga dels om förändradt stadgande rörande den
ålder, rustningshäst vid antagandet bör innehafva, och dels om
föreskrifter ang:de hästläkares åliggande vid remonterings-förrätt-
ningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. half 3 e. m.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
580
Den 13 Maj f. m.
Onsdagen den 13 Maj 1857.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 6 prot:sutdr. för den 9 dennes.
Frih. Skjöldebrand, Knut: Hindrad att fortfarande be¬
strida den befattning i Bevilln.Utsk. hvartill 11 rr Elektorer mig
utsett, anhåller jag att, med bibehållande af min Riksdagsmanna¬
rätt, få afsäga mig densamma.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr af Gejerstam; Gustaf: Emedan jag är nödsakad att
för en längre tid lemna Stockholm, så anhåller jag att med bi¬
behållande af min Riksdagsmannarätt få afsäga mig min plats som
suppleant i BankoUtsfe.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Frih. Lejonhufvud, Sten, inlemnadt så
lydande Memorial
Enligt 23 § Riddarh.Ordin får jag, hos Högloft. R. o. Ad.
afsäga mig förtroendet att vara Ledamot af Riddarh.Utsk.
Afven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Uplästes följande af Hr Ericson, N i 1 s, inlemnade Memorial.
Sedan R. St:r nu lemnat anslag till Vestra och Södra Stam¬
banornas fortsättning för innevarande år och arbetena således med
all möjlig verksamhet böra fortsättas, hvarvid min personliga när¬
varo och tillsyn är nödvändig, så får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
vördsammast anmäla mig för utträde ur II. St:rs StatsUtsk. och
derjemte ödmjukast anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, benäget ville
hos R. o. Ad. framställa min önskan att få bibehålla min Riks¬
dagsmannarätt under innevarande Riksmöte.
Sedan R. o. Ad. afven härtill lemnat sitt bifall, blefvo Hrr
Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade att vid deras nästa
sammanträde utse en ledamot i StatsUtsk. efter Hr Ericson, en
ledamot i Bevilln.Utsk. efter Frih. Skjöldebrand, en ledamot i
Riddarh.Utsk. efter Frih. Lejonhufvud och en suppleant i Banko-
Utsk. efter Hr af Geyerstam.
Just. pleni-prot. för d. 6 sisth April.
Don 13 Maj f. m.
581
Föredrogs ånyo och bifölls Ålim. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 29
sisth April och d. 9 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 87, i
ani. af väckt motion om uphörande af Universiteternas rätt
att i de städer, der de äro förlagda, med Statsstyrelsen deltaga i
handläggning af ekonomi- och politi-mål.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-
Utsk:s d. 2 och 9 dennes på bordet lagda Belänk. N:o 8, ang:da
stämplade pappersafgiften.
Härvid förekommo först och b i fö 1 los Ulsk:s yttrande i fråga
om 2, 3, 4, 5 och (i §,§ af Förordna) ang:de stämplade pappers¬
afgiften, och i sammanhang dermed de härvid af Utsk. tillstyrkta
redaktionsförändringar.
Beträffande sedermera Utsk:s i afseende på § 7 afgifna ytt¬
rande och förslag, anförde
Ilr Printzensköld, Garl: Jag fruktar att Bevilln.Utslas
välvilja mot de rättssökande kan förorsaka missbruk och skada
för K. AI. och Kronan. Det är billigt att fattiga rättssökande,
som styrka denna sin fattigdom, åtnjuta befrielse från de afgifter
till K. AI. sorn deras rättsansökan eljest skulle medföra, men om
man utsträcker denna befrielse äfven till de s. k. obemedlade, så
inlåter man sig på ett gebit som är ganska äfventyrligt. Det är
nemi. ganska svårt alt bestämma hvad sorn i den ena eller andra
samhällsställningen förstås med ordet »obemedlad». En person ur
den s. k. bättre klassen kan utan svårighet erhålla betyg på att
han är obemedlad, hvarigenom han blifver befriad från Charta;
Sigillatae-afgiftens erläggande vid rättegångar, och en person ur
den arbetande klassen, hvilken icke kan erhålla betyg på att han
ar fattig, kan likväl mycket lätt erhålla betyg på att han är obe¬
medlad; ty nästan alla personer som höra till den arbetande klas¬
sen kunna kallas obemedlade. Denna utvidgning af friheten från
erläggande af Charl® Sigillal® skulle medföra stor förlust för K.
AI. och Kronan, och jag hemställer derföre att ordet »obemedlad»
icke må inflyta i nästa Chart® Sigill a t ae-förordn ing, utan att
Bevilln.Utsk:s förslag i det afseende! ogillas.
Hr Bildt, Knut: Ehuru jag icke varit med på afdelnin¬
gen inom Utsk., så har jag likväl bevistat öfverläggningen i Utsk:s
plenum, och erinrar mig att den nu klandrade redaktionen till¬
kom derföre att man ansåg det personer kunde finnas, hvilka utan
att vara aldeles utfattiga likväl kunde behöfva befrielse från Obart®
Sigillat®-afgiftens erläggande. Af sådan anledn. får jag anhålla
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr. Printzensköld: Den erfarenhet jag eger, att prester-
skapet i både tid och otid utfärdar bevis om fattigdom, utgör för
mig en ökad anledn. att afstyrka bifall till denna punkt, hvilken
tillkommit på grund af 2:ne ledamöter af PresteSt:s derom gjorda
hemställan. Jag har mig bekant att man här i Stockholm icke
582
Den 13 Maj f. m.
så sällan meddelat fattigdomsbevis åt personer som legat i rätte¬
gångar och skolat lösa utslag, ehuru dessa personer aldeles icke
varit obemedlade, och när vederbörande tjenstemän förklarat, att
de icke fästade något afseende vid fattigdomsbevisel, så hafva de
rättssökande upptagit penningarne och betalt. Det är visserligen
ganska vackert att visa hjelpsamhet och välvilja mot sina likar,
men att sträcka välviljan ända derhän, att K. M. och Kronan der¬
igenom blir obehörigen lidande, det anser jag hvarken vara rätts-
enligt eller billigt. En mängd personer, som kanske blott afträ-
tolystnad inställa sig inför domstolen, kunna med ganska stor lätt¬
het af presterskapet erhålla betyg att de befinna sig i obemedlad
ställning, och derigenom icke blott besvära rättens tjenstemän med
att utskrifva expeditioner för ingenting, utan äfven beröfva Kro¬
nan den inkomst hon af dessa tvister rätteligen borde hafva. Jag
kan för ingen del medgifva att den auktoritet, som inom Utsk.
blifvit lemnad åt några framställningar af ledamöter inom PresteSt.,
bör gälla i sådana frågor som denna, utan jag anser, att de up-
lysningar som presterskapet meddelat, snarare böra verka motsat¬
sen, och jag fortfar derföre att yrka afslag på denna punkt.
Hr Bildt: Som jag tror att denna fråga redan förevarit
inom de öfriga KiksSt., så får jag begära upplysning om huru den
derstädes blifvit behandlad.
I ani. häraf upiyste underl. Riddarh.Sekret., att PresteSt.,
enligt ankommet prot:s-utdr., bifallit hvad Utsk. i afseende på
ifrågavarande § föreslagit, men att någon underrättelse om de öf¬
riga RiksStms i ämnet fattade beslut icke ännu blifvit R. o. Ad.
meddeladt.
Hr Bildt: Jag vill icke förlänga discussionen om denna
fråga, men jag fortfar med min anhållan om bifall till Utsk:s för¬
slag, emedan jag anser att der måste finnas många gradationer mel¬
lan utfattiga och obemedlade.
Gr. Frölich, David: Man kan med skäl anse, att det
svenska rättegångsväsendet är belamradt med mindre kostnader än
i något annat land. Detta är visserligen icke orsaken til] att
våra domstolar äro öfverhopade med rättegångar; ty det kommer
af en annan omständighet, men jag får förklara, att jag denna
gång instämmer med Hr Printzensköld, såväl till följe af de ar¬
gument han anfört, som ock på grund af sjelfva sakens beskaf¬
fenhet.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr. Mig förekommer ordet
»obemedlad» så sväfvande och så litet behöfligt vid detta tillfälle,
att jag helt och hållet förenar mig med Hr Printzensköld, och an¬
håller om afslag på detta tillägg till Utsk:s förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framstält, hurusom i af-
Den 13 Maj t’, m.
583
seende på Utslcs ifrågavarande förslag, hvartill Hr Bildt yrkat bi¬
fall, endast den anmärkning blifvit gjord, att uti rubriken »Fattiga
och obemedlade» de af Utsk. nu tillagda orden »och obemedlade»
borde utgå, blef propos. till bifall å Utslcs förslag utan förändring
först framstäld och besvarad med starka Nej, jemte några Ja, hvar¬
efter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla
Utslcs förslag, med uteslutande af orden »och obemedlade», samt
sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte ett eller annat
Nej, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekommo och bi föllos Utsk:s i fråga om § 8 afgifne
3:ne första yttranden jemte dertill hörande förslag till förändringar
i §:ns lydelse.
Vidkommande sedermera Utslcs i afseende på samma § och
i fråga om kartering af köpes-, hytes- och gåfvobref afgifna yttrande
och förslag, yttrade
Hr Printzensköld: Jag har jern fört detta förslag med den
af K. M. afgifna Nådiga Propos., och jag kan icke finna annat än
att Utsk. här tänkt mera på sin egen beqvämlighet än på ända¬
målsenligheten af förslaget. Utsk. har nemi. tagit för godt hvad
Hr Stolpe anfört om det »andefattiga småbestyr», som skulle vara
förenadt med kartelapparnes beläggning på de papper, som med
sådana skola förses. Jag medger visserligen att somliga bestyr,
äfven när det gäller ganska betydliga summor, öro andefattiga, men
penningen är så beskaffad, att man i allmänhet icke anser det vara
något andefattigt bestyr, när det är fråga om att förtjena, inkas¬
sera eller behandla densamma. För att nu förenkla Charta; Sigil-
iatae-afgiftens erläggande, och göra tjenstemännens besvär i det
hänseendet så ringa som möjligt, har Hr Stolpe föreslagit, att en
gemensam Chart» Sigillatae-tariff måtte uprättas för alla köp, utan
afseende på dess beskaffenhet. Hr Stolpe har dervid begått den
orättvisan, att han föreslagit en, om också mindre betydlig, för¬
höjning i Charl» Sigillat»-afgiften vid afslutande af åtskilliga egen-
domsköp, under det han föreslagit en förminskning i denna up-
gift vid afslutande af andra egendomsköp, och till dessa sednare
höra rusthållshemman. Dessa äro nemi. enligt Chart» Sigillat»-
förordningen belagda med särskild Chart» S i g i 11 a t»- a fg i f t af 1 per
mille som afträdesafgift, och 1 Rdr 24 sk. per mille som tillträ-
desafgift, hvilka Chart» Sigillal»-afgifter skola utgå såsom ersätt¬
ning för de s. k. af- och t i 11 trä desafgi fterna, hvilka enligt förut
gällande urgamla författning alltid erlades till Wadstena Krigs-
manshuskassa, då rusthåll öfvergingo genom köp eller byte från
en egare till en annan. Nu frågar jag Eder mins Hrr, om det å
ena sidan ligger någon rättvisa i att betunga köpare och säljare
af en del egendomar med högre upgifter, för att derigenom be¬
fria domaren från besväret att belägga köpebrefvet för ett rusthåll
med den särskilda charteafgiften, oell å andra sidan befria köpare
och säljare af andra egendomar från en uråldrig afgift, som för
dem icke är af någon betydenhet, men som ingalunda är utan be¬
tydenhet för den kassa, till hvilken den är anslagen och som deraf
har sina största inkomster. Om man vill göra förändringar, så
Oen 13 Maj f, m.
skall man icke göra dem på så sätt att den ene erhåller en för¬
del på den andres bekostnad. Enligt min tanka bör man i detta
fall följa samma grundsats som man följde då man införde Chartte
Sigillatae-afgiften i st. f. de vanliga af- och till t rädesafgifter na,
och således bifalla K. M:s Nådiga Propos. i hvad den rör detta
ämne, och på det att det Höglofl. St. måtte få närmare kännedom
om densamma, så anhåller jag att Hr Gr. o. Landtm, täcktes låta
upläsa den.
I ani. häraf uplvste Ilr Gr. o. Landtm, att enligt hvad Utsk.
å pag. 15 af dess Betänk, uplyst, K. IM. föreslagit, att köpe-,
bytes och gåfvobref skola förses med stämpladt papper på föl¬
jande sätt:
Till och med 100 Rdr 50 öre,
samt för fulla 100 Rdr derutöfver ... 50 öre.
Hr Bildt: Hed ani. af de anmärkn:r som blifvit gjorda,
anhåller jag att få upläsa några ord ur Utsk:s Betänk. Vid be¬
traktande af hvad sålunda förekommit, och då Utsk., i likhet med
Ilr Stolpes uttalade åsigt, anser nuvar:de beräkriingssatt för köpe-
brefs kartering vara onödigtvis inveckladt och böra lemna rum
för ett med det nya myntsystemet mera öfverenstämuiande, har
fråga endast blifvit om hvilken tarif som lämpligast borde antagas
i st. för den gamla, åstadkommande den minsta möjliga rubbning
i nuvar:de förhållanden, med afseende på så väl Kronans inkomst,
som kostnaden för fastigheters lagfart. Häraf synes Utsk:s afsigt
med sitt förslag, och om den icke gillas, så vill jag icke försvara
förslaget. Jag vågar likväl tro att den bör gillas och på grund
deraf anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm, om bifall till Utslcs för¬
slag i denna fråga.
Hr Printzensköld: Emedan jag icke hade K. JI:s Propos.
för handen, så tror jag alt jag i så måtto misstog mig om dess
innehål], att jag förbisåg det K. M. jemväl föreslagit, att de sär¬
skilda Charl* Sigillatse-afgifterna vid rusthållsköp skulle försvinna.
Det tyckes derföre icke vara mödan värdt, att försvara grundsatsen
om bibehållandet af Charl* Sigillal*-afgiflen i nämnda fall, ehuru
denna grundsats enligt min tanka är fullkomligt riktig. Jag vill der¬
före afstå från mitt yrkande i detta full, såvida jag icke blir understödd
af någon bland Ståndets öfriga medlemmar. Det hade likväl varit
lämpligare att förvandla den gamla upgiften i Banko till närmast
motsvarande afgift i Riksmynt, och då hade man godtgjort staten
för den förlust, som den lidit genom borttagande af de särskilda
af- och tillträdesafgifterna, och man hade då icke beskattat den
ene medborgaren till förmån för den andre.
Utslcs ifrågavarande förslag blef uppå härefter framstäld propos.
bifallet.
Sedermera förekommo och b i föl 1 os Utsk.-s nästföljande jemväl
i fråga om § 8 afgifne 3:ne yttranden: l:o ang:de ett förslag af
Gr. Taube, 2:o ang:de ett förslag af Riksdagsfullmäktigen Bengt
Nilsson och 3:o ang:de ifrågastäld förändring af 5:te mom.
Den 13 Maj f. m.
585
Dä härefter förekom Utslcs äfvenledes i fråga om 8 § af-
gifna yttrande och förslag, ang:de Komministern Beckmans yr¬
kande och Riksdagsfullmäktigen Älengéls motion om kartering af
utländska bolags försäkringshandlingar yttrade
Gr. von Platen, Baltzar: Jag anhåller att få veta, om
nägon underrättelse inkommit, huru denna fråga är afgjord i de
andra RiksSt:n.
Underl, iliddarh.Sekret. tillkännagaf i ani. häraf, att un¬
derrättelse om Borgare- och BondeStrs beslut fortfarande saknades,
men att det från PresteSt. ankomna prot.Utdr:t i detta ämne in¬
nehöll: »Hvad Utsk. tillstyrkt och hemstält beträffande särskilda
delar af § 8, blef af Ståndet återremitteradt, med undantag af
Utsk:s yttrande, dels å 15 sidan, rörande H. Exc. Hr Gr. Löwen-
bjelms och Riksdagsfullmäktigen J. P. Wallmarks motioner, dels
å 17 sidan, rörande ej mindre Riksdagsfullmäktigen Bengt Nilssons
motion, än ock ifrågasatt förändring af 5 morn., samt dels å 20
sidan, rörande ett af K. lM. föreslaget tillägg vid slutet af ifrå¬
gavarande § 8, hvilka yttranden af Ståndet gillades.»
Gr. von Platen: Då nu denna punkt blifvit af PresteSt.
återremitterad, och då enligt de uplvsningar som de allmänna tid-
ningarne lemnat, BondeSt. fatlat ett beslut, hvarigenom det visat
sig ogilla de grunder, efter hvilka man i detta fall velat ålägga
beskattning, så anhåller jag att R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt. Man har svårt att fatta, hvarföre afgiften för lif-
och brandförsäkring skulle beräknas efter annan grund än afgiften
för sjöförsäkring, och då R. St. på förslag af Utsk. beslutat att
afgiften i sednare fallet skall beräknas efter försäkringssummans
belopp i sin helhet och icke på premier, så bör väl samma grund
här tillämpas. Hvad angår, att den väckta motionen med den up-
ställning som den hade, icke blifvit af Utsk. bifallen, så har jag
dervid icke något att anmärka. Jag vill icke i detta fallet mer
än i andra söka förhindra sådana författningar, som kunna fram¬
bringa täflan, men jag anser, att om en för det hela gagnelig täf¬
lan skall kunna upstå, så måste man ställa de täflande i fullkom¬
ligt lika förhållanden med hvarandra. Det beslut, hvarvid BondeSt.
stannat, lemnar enligt min tanka en något för stor fördel åt de
inhemska bolag, som finnas eller kunna upstå, ty enligt detsamma
skola alla försäkringshandlingar, som af utländska bolag eller dess
agent här i ltiket afslutas, beläggas med stämpladt papper till
belopp af 5 öre för hvarje 100 Rdr af försäkringssumman, eller
med 50 öre för hvarje tusende, hvilket jag anser vara högre än
behofvet kanske påkallar, och ville derföre föreslå 2-| för hundrade
med 25 öre för hvarje tusende Rdr Rmt af försäkrad summa. Dessa
förhållanden blir Utsk. emellertid i tillfälle att skärskåda, om
Betänk, blir återremitteradt, hvarföre jag får anhålla om en sådan
återremiss.
Efter först till bifall å Utsk:s förevarande yttrande och förslag
S86
D nu 13 Maj f. m.
framställd propos., som besvarades med Nej, blef propos. till åler-
remiss derå framställd och med Ja besvarad.
Vidare förekommo och bi fö 11 os Utsk:s yttranden och förslag i
fråga om dels ett af K. M. föreslaget tillägg vid slutet af §:n 8,
dels §§:ne 9 och 10, dels ock de i afseende på g§:ne 11 och 14
af Hr af Donner och K. 11. föreslagne förändringar.
Då sedermera förekom Utsk:s yttrande och förslag, rörande
en af Hr Stolpe föreslagen förändring i 11 §:ns 3 morn., yttrade
Hr Printzensköld: I denna punkt liar man på de rätts-
sökande lagt en förhöjd beskattning, hvilken, enl. min tanke,
icke är lämplig. Man har nemi. föreslagit att domaren, såsom
ersättning för sitt besvär med kartors påläggning, skulle erhålla
5 öre för hvarje karta, och för att hindra missbruk af detta stad¬
gande, så har man föreslagit att denna ersättning icke skulle få
beräknas för flera kartor än det minsta antal som för handlingens
kartering erfordras. Jag hemställer då, hvem som skall kontrollera
att icke en domare, lockad af den vinst han på flera hundra expe¬
ditioner kan erhålla, pålägger flera kartor än som skäligen behöf-
vas. Man har beklagligtvis baft exempel på domare som icke alls
belagt köpebref med kartor, oaktadt de rätteligen sådant bordt,
och detta af den orsak att de derigenom skaffade sig sjelfva en
fördel. Man kan icke hos allmogen, äfven om den är fastighets-
ägande, förutsätta en så noggrann kännedom om ChartffiSigillatae-
Förordnm, alt den kan kontrollera om domaren verkligen endast
pålägger det minsta antal kartor som för handlingens kartering
erfordras. Man sätter således domaren i tillfälle att missbruka sin
makt och, enl. min tanke, hade det varit bättre att något öka
afgiften för påläggning af CbartaeSigillat®, än att sätta domaren i
tillfälle att pålägga flera kartor än som behöfvas. Jag för min
del tillstyrker bibehållande af den gamla förfatlnm, och afslag å
Utsk:s förslag.
Hr Flach, Johan Fredr. Philip: Om man, som den
siste värde talaren, utgår från den premissen att en domare af
egennytta kan begå ett bestämdt lagbrott, så erkänner jag att det
nu ifrågav:de stadgandet är betänkligt. Utsk. har likväl icke
kunnat resonnera på detta sätt: ty Utsk. måste hos en domare
förutsätta den rättskänsla att han icke begår ett sådant lagbrott,
som det nu ifrå.gav:de, hvartill egennyttan tydligen skulle vara
driffjädern. Dessutom är ChartaeSigillalaeFörordn:n tillgänglig för
allmänheten, så att den rättsökande mycket väl kan kontrollera
domaren. Detta stadgande har dessutom funnits i flera äldre
ChartaeSigillata?Förordn:r, och af dessa förenade skäl har Utsk.
tillstyrkt bifall till detsamma.
Hr Printzensköld: Jag täflar med den siste värde tala¬
ren i aktning för våra domare, och jag är långt ifrån att vilja
beskylla någon för egennytta, men jag anser det vara af vigt att
Den 13 Maj f. m.
587
icke genom författn:r hos dem väcka frestelse att låta egennyttan
råda. Detta skulle dock ske om man antoge förslaget. Hvad angår
den kontroll som skulle ligga i för fa 11 n :n, så har jag medgifvit
den; men förr, då köpe- och fastebref skulle karteras, hände det
ganska ofta att lagfart beviljades, utan att någon karta pålades.
Den rättssökande kan visserligen sjelf kontrollera alt domaren icke
pålägger flera kartor än som erfordras, men dertill fordras att han
genomgår ChartmSigillatmFörordmn, och jag frågar huru många som
äro i tillfälle att anställa en sådan undersökning. De rättssökande
lita vanligen i sådane fall blindt på domaren. Att stifta en författn.,
som ger anledn. till egennytta och deraf upkommande anklagelser och
processer, anser jag hvarken vara stats-rättsenligt eiler för landet
nyttigt. Man har vidare sagt, att detta stadgande skulle före¬
komma i äldre författmr. Jag vet alltför väl, att der förekommer
ett stadgande om ersättning åt domare eller andra som taga mot
handlingar för besväret med kartornas påläggning; men denna er¬
sättning beräknas i en viss rund summa och icke särskildt för
hvarje karta. Jag finner ingen anledn. att till förmån för doma¬
ren öka ifrågav:de afgift. Då jag förra gången hade ordet, yrkade
jag att den gamla författn. måtte bibehållas oförändrad, men då
i densamma den kontanta afgiften är bestämd till 2 sk. Bko, så
anhåller jag i stället, att R. o. Ad. måtte bibehålla den gamla
författmn med den förändring som påkallas till följd af det nya
myntsystemets införande.
Hr von Koch, Nils Samuel: Sedan jag anmälde mig
har Hr Printzensköld vid sitt förra yttrande gjort den rättelse, att
han anhållit det den kontanta afgiften, som i nu gällande författn.
är bestämd till 2 sk. Bko, måtte förändras till Riksmynt. Men
som 2 sk. Bko icke kan betalas i Riksmynt, emedan det utgör
6J öre, så har man valt det närmast motsvarande värdet. Häraf
synos, att om Utslcs förslag antages, så blir kostnaden för dem
som skola lösa expeditioner icke alltid ökad, utan tvärtom ibland
minskad. Den ökas blott i de fall då domaren får besvär att
påsätta flere än en karta. Jag är icke någon vän af höga afgifter
för rättssökande, men denna gång instämmer jag gerna i Utslcs
förslag att bereda domaren någon ersättning för sitt besvär med
kartbeläggning; ty do rättssökande kunna undvika denna utgift
genom att sjelfva pålägga kartorna. Hvad kontrollen angår, så
stadgas både i gamla och nya författmn att på handlingen skall
utsättas den ersättning som domaren får för sitt besvär. Hr Print¬
zensköld anser den omständigheten, att ersättningen beräknas sär¬
skildt för hvarje karta, innebära en frestelse till missbruk för do¬
maren, ehuru der slår uttryckligen att ersättningen icke får be¬
räknas för flere kartor än det minsta antal, som för handlingens
kartering erfordras. Enl. min tanke åter, dukar ingen domare
under för en så ringa frestelse, hvilken så lätt kan blifva uptäckt.
Vår allmoge och våra rättssökande äro icke så enfaldige, alt de
icke, när de finna sig på en handling vara debiterade för 5 öre,
och på en annan för 10 öre såsom ersättning för domarens besvär,
888
Den 13 Maj f. tn.
efterfråga orsaken härtill. Öfverallt finnes personer sorn icke äro
domaremakten särdeles benägna, och om någon domare vore fattig
nog att falla för denna frestelse till egennytta, så skulle säkert
dessa icke underlåta att taga reda derpå.
Propos. till bifall å Utskrs förevide yttrande och förslag blef
härefter framställd och besvarad med Ja.
Härefter förekommo och b i fö! lös Utsk:s yttranden och förslag
i afseende på §§:ne 16, 19 och 20 samt den af Gr. Taube väckta
fråga om den s. k. revisions-skillingens utgående i ChartaSigillata.
Slutligen framställde Hr Gr. o. Landtm, hurusom i början af
förev:de Betänk, förekom följande yttrande: »Varande afgiftsbestäm-
melserna, der de jemt motsvara eller i ringa mån, endast för vin¬
nande af lämpliga öretal, afvika från nu gällande stadganden, väl
uptagne i bilagde transsumerade förslag tili författn., äfvensom
mindre redal.tionsförändringar deri finnas med kursiv stil utmärkte;
men någon vidare framställning af skälen för dylika förändringar
i hvart särskildt fall torde icke erfordras»; hvarefter uppå derom
framställd propos. E. o. Ad. biföll de af Utsk. på sådant salt gjorda
förändringar, öfver hvilka Ståndet icke förut fattat beslut.
Innan pröfningen af Bevilln.Utsk:s förenämnde Betänk. N:o 8
hann afslutas, hade Hr StatsRådet m. m. Ails Fredrik Wallensteen
ankommit och å K. M:s höga vägnar aflemnat 5 Dess Nådiga Pro-
pos:r till R. St:r.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 6 och 9 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 88, i ani. af väckte frågor om ändring i de ang:de fattig¬
vården i Riket gällande föreskrifter.
Efter upläsning af Utsk:s förslag till förändrad lydelse af 2
§:ns 1 mom. i nu gällande FattigvårdsFörordn., anförde
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Ordalydelsen i detta
lagförslag är af sådan beskaffenhet att jag icke anser detsamma
vara lämpligt. Som det nu är upstäldt, så kunna tvåtredjedelar af
församlingen tvinga en bonde att afsöndra sin fattigvård från för¬
samlingens öfriga fattigvård. Om också hela den ena tredjedelen
af församlingen ville hafva gemensam fattigvård, så måste den lik¬
väl rätta sig efter de tvåtredjedelarnes beslut. Om förslaget an-
tages, sfi kan det hända alt en mängd fattiga blifva afsöndrade
från den öfriga fattigvården, och således tvungna att sjelfva under¬
hålla sig. För min del anser jag hela detta förslag icke tjena
till annat än att inom församlingarne med förökad häftighet
framkalla samma oenighet och samma strider, sorn nu äga rum
mellan församlingarne.
Den 13 Maj f. m.
589
Hr Printzensköld, Carl: Äfven jag anser ganska stora
betänkligheter möta mot bifall till detta förslag. Man har gjort
till vilkor för den ifrågavule fördelningen i rotar, att sådan öfver¬
enskommelse skall träffas att ingen rote eller krets derigenom
obi 11 igen betungas. Detta är ett ordsvammel, som väl kan stå på
papperet, men som iqke kan tillämpas i verkligheten; ty huru
skall man kunna indela rotarne så noga att icke den ena eller
andra blir obilligt betungad. Sedan tvåtredjedelar af församlingen
beslutat, att fattigvården skall fördelas i rotar, så kunna de äfven
genom sitt öfvervägande antal röster besluta en sådan fördelning
af rotarne, att en eller annan rote blir obilligt betungad. Detta
kan icke föranleda annat än ny split och oordning inom försam-
lingarne; något som man i st. f. att upmuntra bör söka att genom
författnrr förekomma. Den nuv:de FattigvårdsFörordnm har gällt
sedan 1853. Ehuru den således icke är särdeles gammal, hafva
likväl såväl församlingarne som vederbörande embetsmvndigheter
hunnit lära sig att tillämpa densamma. Att nu i den göra för¬
ändringar, som icke äro af behofvet påkallade, synes mig blott
innebära ett begär att tumma författn:r, utan att medföra någon
nytta. Jag kan således icke annat än instämma i den siste värde
talarens anhållan att R. o. Ad. ville ogilla Qtsk:s förslag i denna
punkt.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Nu gällande Fat-
tigvårdsFörordn. innehåller det stadgande, att om en rote-indelning
skall införas, så skola alla röstägande medlemmar enhälligt dertill
lemna sitt bifall. Under sådant vilkor kan naturligtvis ingen
rote-indelning åstadkommas, ty inom ett så stort samhälle som en
församling finnes alltid någon protestant. Vid föreg:de Riksdag
väcktes motion om ändring i detta stadgande, men denna motion
blef af Ständerna ogillad. Flera motioner i samma ämne hafva vid
denna Riksdag blifvit väckta, och om nu icke någon ändring göras,
så återkomma de vid nästa Riksdag. Att rote-indelning i vissa
trakter är af behofvet påkallad, visar sig deraf, att sådan af ålder
funnits inom vissa län, såsom t. ex. Jönköpings, Orebro och flera
andra. Nu har Utsk. föreslagit att en majoritet af tvåtredjedelar
af de närv:de röstägande skulle kunna bestämma införandet af
rote-indelning, men dervid tillika stadgat det vilkor, attén sådan
öfverenskommelse skail träffas attingen rote eller krets derigenom
obilligen betungas. Hr Printzensköld säger, att detta endast är
ett ordsvammel, men af detta vilkor följer, att om indelningen
sker på sådant sätt, att den ena roten blir mera betungad än den
andra, så har man rättighet att klaga hos Landsb:n, hvilken då
får pröfva, huruvida öfverenskommelsen är riktig eller ej. Under
sådant förhållande är allas rätt bevarad, och jag kan för min del
icke annat än tillstyrka bifall till Ulsk:s förslag i denna punkt.
Gr. Sparre, Erik: Det är temligen väl bekant för enhvar
att fattigvården är ett af de tungare onus som vidlåda oss: likaså
veta vi alla att fattigvården icke är så ordnad, att den kan anses
Den 13 Maj f. m.
motsvara den under de sista 12, 13 åren i ständig progression
stegrade beskattningen. Vid sådant förhållande tror jag, i olikhet
med en af de föreg:de talarne, den nuv:de författn-.n icke vara så
god, att man icke kan försöka att förbättra densamma, och jag
tror, att det nu ifrågav:de förslaget är ett steg till en sådan för¬
bättring, Det är naturligt, att ju större ett distrikt är, desto
mindre omvårdnad kan gifvas åt de fattiga, och desto mindre in¬
tresse hafva distriktets medlemmar att söka förekomma tillökning
i fattigvården. Om deremot fatt ig vå rdsd istr i k te t icke är så stort,
så kunna de särskilda medborgarne inom roten med upmärksamhet
följa de fattiga individernas förhållanden. Om man har anledn.
misstänka att en person skall genom brist på arbetsförtjenst, van¬
art eller lättja falla fattigvården till last, så kunna de skaffa
honom utväg till försörjning, eller söka förekomma följderna af
hans vanart eller lättja. Detta låter sig göra inom en liten krets,
der den som har sig fattig-tillsynen updragen kan hafva reda på
alla de särskilda individerna. Om deremot distriktet är mycket
stort, så tänker hvar och en, att den börda som fattigvården med¬
för, med honom delas af alla de öfriga medlemmarne inom kom¬
munen, och derföre vinlägger han sig mindre om vården af de
fattiga eller om att förekomma tillökning i deras antal. Derföre
att jag sagt detta, må man likväl icke göra mig den tillvitelsen
att jag vill drifva konseqvensen ända derhän, att jag anser fattig¬
vården nödvändigt böra indelas i så små kretsar som möjligt.
Församlingen kan, enl. min tanke, vara det gemensamma distrik¬
tet, men likväl indela sig i mindre rotar med i visst afseende
gemensam ansvarighet, så att om en rote skulle vara mera betun¬
gad än de öfriga, så skulle den från dessa kunna erhålla under¬
stöd. Detta allt är detaljer som vid hvarje särskild fördelning af
en församling finge ankomma på särskild pröfning. På det sätt
som faltig-understöd i allmänhet gifves, så uträttas nästan ingen¬
ting: ty det afhjelper endast för ögonblicket en nöd, hvilken snart
återkommer, sedan understödet blifvit förtärdt. Då nu dessutom
förslaget innehåller, att öfverenskommelse icke må träffas så att
någon rote eller krets derigenom obilligt betungas, i hvilket fall
K. M:s Befh:de kommer att meddela rättelse och ändring, så skulle
jag, i likhet med den siste värde talaren, tro att ifrägav:de förslag
har mycket för sig. Jag erkänner att en och annan brist kan
förefinnas i redaktionen, och om på grund deraf någon under
discussionen skulle yrka återremiss, så vill jag icke motsätta mig
densamma, men jag anser principen i hufvudsaken vara riktig,
och jag skulle önska att denna princip icke af E. o. Ad. under¬
kändes. För min del får jag derföre anhålla om propos. på bifall
till Utsk:s förslag i denna punkt.
Frih. Raab, Adam Christian: För min del kan jag icke
annat än på det kraftigaste yrka afslag å detta förslag, och jag
skulle önska att jag kunde för R. o. Ad. åskådliggöra alla de
olyckor som deraf kunna blifva en följd. Som jag icke var till¬
städes i början af discussionen så har jag icke hört de båda första
T) e n 13 M aj f. m.
591
talarne, men jag anhåller att få besvara hvad Gr. Sparre sist
yttrade. Gr. Sparre yttrade, att fattigvården icke var så ordnad
att den motverkade pauperismens tillväxt. Detta 8r en beklaglig
sanning; men om man häruti vill göra någon förändring, så anser
jag det enda rationella vara, att taga större samhällen än socknar,
och icke som Utsk. gå i motsatt riktning och taga mindre sam¬
hällen. Orsaken är den, att ju mindre samhället är, desto mera
bindes arbetaren som är fattighjon fast vid torfvan, desto mindre
tillfälle har han till arbetsförtjenst, desto mera blir han en slaf
under den person på hvars ägor han befinner sig. Det är visser¬
ligen alltid, enl. lagen, möjligt att från sina ägor förjaga en van¬
artig person, men under sådana förhållanden låter det sig icke
göra i verkligheten; ty en sådan person får icke plats på något
annat ställe, och man måste således de facto behålla honom. Det
är detta tvångsband som på ett eller annat sätt måste lösas. Den
trakt der jag förut var bosatt, nemi. Ryssviks socken af Norra
Kalmar län, bestod till en del af slättland, men för öfrigt af en
mycket vidsträckt skogsbygd, hvarest fattiga hade godt utrymme
att bosätta sig, och om somrarne kommo dessa till slättlandet och
lemnade arbetsbiträde. Men socknen har olyckligtvis för många
år sedan och innan den af min vis å vis kontrasignerade förbät¬
trade fattigvårdsförfattn:n utkom, indelat sig i rotar, och man
håller jagt efter de fattiga, för att om möjligt stänga in hvarje
rotes fattiga inom sin trånga krets. Inom Ryssviks socken har
följden af denna jagt blifvit den, att der nu finnes en oerhörd
mängd med fattiga. Nu önskar p I u ra 1 i te t en af rotarno i deras
socken ingenting högre än en sådan författn. som Utsk. föreslagit,
nemi. att pluraliteten skall kunna ålägga de rotar som hafva dessa
fattige på sina ägor, att ensamme försörja dem. Nu är förhållan¬
det, på sätt en reservant ganska riktigt anmärkt, att de fatti¬
gaste hemmansägarne, som bo på de magraste trakterna, äro de
barmhertigaste och låta uslingen bosätta sig på deras ägor. Om
nu Utsk:s förslag går igenom, så åläggas de rotar som hafva dessa
fattiga på sina ägor, att ensamma försörja dem, hvaremot de andra,
utan att deltaga i fattigvårds-tungan, kunna begagna dem till ar¬
betsbiträde. Gr. Sparre säger, att ju större distrikt, desto mindre
intresse, och desto svårare är det att vårda sig om de fattiga. Jag
anser vård vara en sak, och kostnad en annan. Socknen, som bör
vara det minsta fattigvårds-samhälle, kan indela sig i 6, 8, 12
fattigvårds-rotar, som hvardera hafva en ledamot i fattigvårds¬
styrelsen, men kostnaden för de fattigas underhåll bör bestridas af
hela socknen gemensamt och icke af hvar rote särskildt; ty deri¬
genom blir den ena roten mera betungad än den andre, Och man
får ett ökadt antal fattighjon, hvilket man just skall söka före¬
komma. Hr Grin säger, att om den ena roten blir alltför betun¬
gad, så skall kostnaden delas på de öfriga. Så förhåller det sig
just för det närvide; ty omvårdnaden om de fattiga 8r fördelad i
rotar, men kostnaden är gemensam, såvida icke socknen redan
förut delat in sig i kretsar. Om detta Betänk, antages, så blir
förhållandet det, att tvåtredjedelar af en församling äga rätt att
592
Den 13 Maj f. m.
besluta denna olyckliga fördelning i kretsar, såvida tillika sådan
öfverenskommelse träffades att ingen rote eller krets derigenom
obil 1 igen betungades. Men hvad vill detta säga? Den ena delen
af socknen säger: det är icke obilligt att J, som begått det rysliga
felet att låta de fattiga husvilla bo hos eder, också försörja dem.
Naturligtvis protesterar den betungade delen häremot, och så bör¬
jar man processa, som ofta har händt, tills slutligen Vår Herre
befriar dem från föremålet för tvisten. Det finns ingenting be-
dröfligare än dessa tvister om arma menniskor som sakna tak öfver
hufvud, men det blir resultatet om man antager ett förslag som
är upstäldt i så sväfvande ordalag. Med afseende på detaljerne
säger Gr. Sparre att sockenstämman borde besluta; men då skulle
samma pluralitet, nemi. tvåtredjedelar af de röstägande, som be¬
slutat en orimlig fördelning, kunna besluta öfver detaljerna. Vi
veta. mine Hrr! litet hvar af erfarenheten, att vid sockenstämmor
i allmänhet egennyttan och den egna fördelen göra sig gällande,
och som nu pluraliteten har fördel och nytta af att icke försörja
de fattiga, så styr den nog om detaljerna så att den får liten eller
ingen tunga af fattigvården. För öfrigt ber jag att få åberopa en
Betänk, åtföljande reservation af Kontraktsprosten Emanuelsson.
Denna reservation innehåller följande skäl mot förslaget:
1) »Då fattigvård icke annorlunda bör betraktas än som en
frukt af kristelig kärlek, så är väl det kristliga samfundet, för¬
samlingen, men icke roten, det rätta fattigvårds-samhället.»
Jag anser det rätta vara, att i st. f. socknen taga häradet,
och om man kunde taga ännu större distrikt så vore det desto
bättre; ty ju mindre jordägaren fruktar att motlaga en fattig eller
en arbetskarl på sina ägor, och ju säkrare arbetskarlen blir om
att på ett annat ställe kunna vinna hostad, desto mindre fattiga
skola vi få. Nu äro visserligen förhållandena olika mot hvad de
voro för några få år sedan; ty jag ryser vid minnet af de mångå
uslingar jag sett, hvilka bedt om förbarmande och anhållit att få
sätta upp en stuga, men fått till svar att sockenstämman beslutat,
att ingen skulle få emottaga en fattig, hvilken möjligen kunde
komma att falla socknen till last. Samma reservation innehåller
vidare:
2) »Det är mer än sannolikt, att många tvister om försörj-
ningsskyldighet skola upkomma icke blott rotarne emellan, utan
äfven mellan rotarne och församl ingen. Härigenom skall enighets-
och kärlekshandel inom församlingarne slitas och Embetsverken
öfverhopas med onödiga rättegångar.
3J »I många socknar bebo de fattige talrikast vissa trakter,
alltid de ofruktbaraste. Häraf måste den olägenheten upkomma,
att just de jordägare, som hafva sämsta jorden, åläggas att för¬
sörja det största antalet fattige. Såvida de nu icke sjelfva vilja
blifva fattighjon, måste de drifva ut inhysingarne från sina ägor,
och så erhåller man en hop husvilla menniskor, som göra all
fattigvårdsstyrelse hardt nära omöjlig. Och om äfven de fattige
få qvarstanna på ägorna, så måste deras försörjning blifva sämre
i
Den 13 Maj t. m.
593
i samma mån, som den skall bestridas af färre och oförmögnare
försörjare.
4) »Ett korrektiv mot dessa olägenheter har man sökt dels i
det större röstantal, som erfordras för alt besluta att fattigförsörj¬
ningen skall ske rotevis, dels i det stadgandet att ingen rote må
blifva alltför mycket betungad. Men intetdera korrektivet anser
jag vara tillfyllestgörande. Ty lätteligen kan det inträffa, att två¬
tredjedelar af de röstägande hafva enskild fördel deraf att fattig¬
försörjningen sker rotevis, och desse kunna då kasta den största
delen af socknens fattiga på den återstående tredjedelen. Stundom
kunna till och med en eller två personer äga tvåtredjedelar
af rösterna i sockenstämma. Hvad åter angår stadgandet, att
ingen rote må alltför mycket betungas, anser jag det så obestämdt
och sväfvande, att det svårligen af någon embets-myndighet kan
rätt tillämpas.»
På grund af dessa i Prosten Emanuelsons reservation före¬
kommande skäl, och på grund af de skäl jag dessutom anfört,
anhåller jag om afslag å Betänk, i denna punkt.
Hr von Koch, Nils Samuel: Denna fråga synes mig
vara af ganska stor vigt för det allmänna, och sedan man numera
frångått den gamla principen och således den fattige icke är in¬
stängd inom församlingen, så borman söka få fattigvården ordnad
i smärre kretsar. Erfarenheten bar också, under den lid som den
sista författnm — icke den gamla, som den siste värde talaren
åberopade — varit gällande, visat att rote-indelningen, der man
lyckats införa en sådan, medfört goda följder. Men för införandet
af en sådan rote-indelning fordras, enl. den nu gällande författnm,
enhällig öfverenskommelse vid sockenstämma, och en sådan enighet
är naturligtvis icke lätt att åstadkomma. Den är likväl icke omöj¬
lig; ty jag känner sjelf en församling der en sådan rote-indelning
skett, och detta med goda följder. Jag tror derföre att man bör
söka åvägabringa en sådan rote-indelning, men fullkomligt instäm¬
mande i de skäl Kontraktsprosten Emanuelsson anfört i sin reser¬
vation och i de ytterligare skäl mot Utsk:s förslag som den siste
värde talaren anfört, anser jag det vara särdeles vådligt att antaga
Utsk:s förslag att sockenstämman, med en majoritet af tvåtredje¬
delar, skulle kunna bestämma införandet af en sådan rote-indel¬
ning. Derigenom skulle lätt de af reservanten och den siste värde
talaren påpekade olägenheter kunna inträffa, och bland dem isyn¬
nerhet den olägenheten att de rikare rotarne kunde kasta fatlig-
vårds-tungan på de fattiga rotarne — en sak som mycket lätt
kunde hända i vissa trakter som bestå dels af slättland med för¬
mögna innevånare, och dels af fattigare skogstrakter. Då jag så¬
ledes önskar målet, nemi. rote-indelning, men vill undvika de olä¬
genheter som äro förenade med Utsk:s förslag, så kan jag icke
annat än förvåna mig öfver att det af Hr Stolpe väckta förslag icke
inom Utsk. vunnit mera genklang och att ingen der förenat sig
om detsamma. I sådant fall skulle jag velat acceptera Hr Stolpes
förslag oförändradt och tillstyrka R. o. Ad. att antaga detsamma,
V H. ' 38
594
Den 13 Maj f. m.
men då delta Utsk:s förfarande möjligen kan förorsakas af något
hör icke anfördt skäl, och då det dessutom är vådligt att så här
på stående fot redigera nya §§:r, så vill jag heldre tillstyrka en
återremiss, men i syftning att bereda framgång åt Hr Stolpes för¬
slag. Hr Stolpe börjar med att säga sig instämma i motiverne
till Prosten Emanuelssons reservation, och han är således emot
att pluraliteten inom sockenstämma skall kunna diktera besluten;
men, lika med mig, har han insett, att man bör söka få fattig¬
vården indelad i rotar, och på grund deraf har han föreslagit föl¬
jande stadgande: »Vilja samhällets medlemmar i afseende på fattig¬
vården fördela samhället i kretsar eller rotar, med åliggande för
enhvar af dessa att försörja dithörande fattighjon, vare sådant ock
tillåtet, såvida de flesta rösterna inom hvarje af de föreslagna ro-
tarne en sådan fördelning bifalla, och gälle beslut härom hvarje
gång för fem år, efter hvilkas förlopp frågan ånyo skall till öfver¬
läggning förekomma och de flesta rösterna bestämma om fördel¬
ningen må ytterligare för fem år fortfara.» På sätt R. o. Ad.
täcktes finna, så vinnes genom detta förslag den fördel, alt ingen
rote kan mot dess majoritets vilja påtvingas en sådan indelning,
och å andra sidan kommer man från den svårigheten, som nu
finnes, att en eller annan församlingsbo kan förhindra införandet
af den nyttiga rote-indelningen. Hvad sedan angår frågan om
hvad slags pluralitet som erfordras, så hör det till detaljerna,
hvilka böra skärskådas inom en mindre talrik krets än R. o. Ad.,
och särdeles af presterskapet, hvilket har den största erfarenheten
ang:de fattigvården. Jag tager mig således friheten att, på sätt
jag ofvan yttrat, yrka återremiss på denna punkt, för att förslaget
må erhålla ungefär den lydelse Hr Stolpe yrkat.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Med afseende på fattig¬
vården i allmänhet är jag af den tanke, att man beträdt en för
framtiden vådlig bana, då man frånträdt fattigvårdensbestridandeaf den
kristliga hjelpsamheten och öfverlemnande åt känslan för medmenni-
skors lidande. Jag stöder denna min öfvertygelse på andra länders er¬
farenhet och äfven till någon del på den erfarenhet jag hämtat
örn de nyare fatligvårds-stadgandernes följder i de orter der jag
vistats. Men då nu lagen en gång är stiftad, och då här icke är
fråga om några nya grunder för lagstiftningen, så tror jag att i
detta, såväl som i andra fall, då det är fråga om lagstiftningen,
man icke utan något förhanden varande behof bör göra några än¬
dringar. Utsk:s förslag att införa rote-indelning underkänner jag
helt och hållet, ehuru jag gillar detta förfarande, då kommunen
frivilligt är indelad i sexmans-rotar. Sjelfva vården om de fattiga
kan icke bestridas bättre än genom dessa rotar; men vården är
ett, och bidragen till fattigvården äro ett annat. Dervid anser
jag det vara bättre att underhållet af de fattiga hädanefter som
hittills åligger socknen i sin helhet. Jag delar icke Gr. Sparres
åsigt, alt fattigvården blir bättre skött om den indelas i smärre
kretsar; ty jag anser den redan vara indelad i så små kretsar som
möjligt. Icke heller anser jag, i likhet med Frih. Raab, att fattig¬
Den 13 Maj f. m.
505
försörjningen indelas i större kretsar: ty derigenom skulle de fat¬
tigas antal icke blott fördubblas, utan tre- och fyrdubblas. Enl.
min tanke bör församlingen utgöra denna krets; ty den bar sin
egen kyrka, har kännedom om de särskilda individernas förhållan¬
den, bar intresse af att tillse det icke fattigdom upkommer, och
bör såvidt möjligt är kunna förekomma densamma. För öfrigt får
jag, i likhet med flera andra talare, åberopa Prosten Emanuelssons
reservation, hvaremot mot Utslcs förslag att sockenstämman med en
majoritet af tvåtredjedelarskall kunna bestämma införandet af rote-
indelningen, ganska riktigt anmärkes, att stundom till och med
en eller två personer äga tvåtredjedelar af rösterna i sockenstämma,
och dessa skulle således kunna hvälfva fattigvårds-kostnaden från
sig på de rotar der just största behofvet vore. Om man indelade
fattigvården i större kretsar, så skulle de större egendomsägarne
blifva de enda som derpå vunne något; ty de hafva den största
fattigpersonalen. Så länge socknen utgör fattigvårdsdistriktet så
hafva de flesta egendomsägare försyn för att belasta sina socken¬
boer med öfverdrifven tunga af fattigvården, men om distriktet
utsträckes till häradet eller länet så bortfalla säkert alla konside-
rationer, och det allmänna får med många hundra proc. vidkännas
olägenheterna af denna utsträckning. På grund af den öfverty¬
gelse jag hyser om obeböfligheten af några ändringar, tager jag
mig friheten yrka afslag å detta Betänk., på det vi ännu en tid
må få lefva under den författn. vi hafva, och se hvad följder den
kan hafva med sig.
Frih. Alströmer: Frih. Raab synes betrakta fattigvården
endast såsom en statsangelägenhet, jag deremot anser den hufvud¬
sakligen böra vara ett barmhertighetsverk. Deraf följer ock att
han företrädesvis önskar stora och jag små distrikter. Jag anser
icke att de fattigas antal skulle komma att ökas genom rote-indel-
ningen, utan det skulle snarare komma att minskas; ty derigenom
att fattigvården fördelades i mindre kretsar, skulle de som hade
fattigvården sig updragen mera intressera sig för de fattige, och
tillse att ingen onödigtvis belastade fattigvården. I allmänhet är
det en lätt förklarlig svaghet hos menniskan att heldre hjelpa dem
man känner än dem man icke känner, och deraf följer att fattig¬
vården bör blifva bättre skött inom smärre kretsar än inom större,
der man blott betalar en afgift utan att se till huru den använ¬
des. Gr. Sparre har fullständigt vederlagt det påståendot, att det
af Utsk. föreslagna vilkoret för rote-indelningen ingenting skulle
betyda. Det betyder verkligen ganska mycket; ty då indelningen
verkställes, så är det klart att alla fattiga inom församlingen skola
på rotarne fördelas i förhållande till dessas storlek, och om, sedan
en sådan indelning ägt rum, någon rote anser sig mera betungad
än de öfriga, så har han rättighet att klaga hos Landsb:n. Häraf
synes således att man verkligen har garantier för att rote-indel-
ningen skall blifva rättvis. Om R. o. Ad. heldre skulle vilja an¬
taga Hr Stolpes förslag, så har jag så mycket mindre något der¬
emot som det innehåller samma yrkande, som jag vid sist). Riks-
Den 13 Maj f. m.
dag framställde uti en reservation. Då jag likväl icke anser några
vådor vara förenade med det af Utsk. framställda förslag, så får
jag anhålla om bifall till detsamma.
Hr von Ehrenheim, Pehr Jakob: Flera talare hafva
påstått, att om man antoge Utsk:s förslag så skulle majoriteten
inom församlingen kunna komma att förtrycka minoriteten. Det
är just detta som Utsk velat förekomma, och Utsk. har trott sig
göra det genom att införa det vilkoret: att vid rote-indelningen
tillika sådan öfverenskommelse skall träffas, att ingen rote eller
krets derigenom obi 11 igen betungas. Hvad Hr Stolpes reservation
angår, så vill jag icke motsätta mig densamma, om R. o. Ad. skulle
anse den innebära säkrare garantier och vara bättre än Utsk:s
förslag, hvarpå jag likväl vågar tvifla. Emellertid anhåller jag att
IL o. Ad. ville stanna vid ett bestämdt beslut, emedan jag icke
tror att en återremiss skulle kunna tjena till något.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Vid denna likasom vid
föreg:de Riksdagar då denna fråga förekommit, hyser man mycket
olika åsigter; ty å ena sidan yttrar man, att distrikten icke kunna
göras nog stora, och å andra sidan anser man att dessa rotar eller
distrikt för de fattigas underhåll icke kunna göras nog små. För
min del anser jag det vara rättast och lämpligast att hvarje socken
utgör ett fattigvårds-samhälle för sig. Under den tid nuv:de Fattig-
vårdsStadga varit gällande, har begäret efter rote-indelning gått
så långt, att församlingar begärt fastställelse på reglementen, hvari¬
genom hvarje jordägare, till och med den sorn icke ägde mer än
J-:dels eller yg-tdels hemman, skulle komma att utgöra en rote för
sig. Detta kunde naturligtvis icke vara författnrns mening, och
derföre blefvo ej heller sådana reglementen af K. M:s Befh.-de fast¬
ställda. Detta exempel visar emellertid vådan af sådana bestäm¬
melser, hvarigenom så olämpliga förslag kunna framkomma som det
jag nämnde. Det är uppenbart att en så liten rote icke skulle
kunna underhålla ett enda hushåll, knappast en qvinna med sitt
barn utan att blifva öfver höfvan betungad. Jag vill icke nu be¬
möta Frih. Raabs yttrande om lämpligheten af de stora distrikten,
emedan de icke äro föremål för öfverläggning, men lika med honom
och med de flesta andra talare är jag öfvertygad att Utslcs för¬
slag, såsom det blifvit framstäldt, icke kan medföra någon nytta.
Några större godsägare eller personer som ansågo sig för tillfället
vara mindre besvärade af fattiga skulle sinsemellan ingå öfverens¬
kommelse och kasta bela fattigbördan på den del af socknen, som
stannade i minoriteten. Rote-indelningen innebär ett alldeles mot¬
satt syfte mot fattigvårds-och lösdrifveri-förfaltn:nas anda; ty dessa
afse att lösgöra den enskilda menniskan från det tvång hvarunder
bon lefde under den förra författnm, och derföre heter det också:
att ingen församling må vägra en person bosättning af fruktan
att han i en framtid skall kunna komma att ligga församlingen
till last. Det är säkert, att om små rotar infördes, så skulle hvarje
rote blifva särdeles mån att anställa en sådan jagt som den Frih.
Den 13 Maj f. m.
537
Raab omförmälde. Hedan nu möter det stora svårigheter för en
person att blifva skattskrifven, ty såväl presterskapet som Fattig¬
vårdsstyrelsen anse för en pligt, att befria församlingen från personer
som icke höra dit, och som i en framtid skulle kunna komma att
falla fattigvården till last. Följden häraf är icke allenast den,
att Kronan beröfvas de små inkomster som hon kunde hafva af
dessa personer, utan hvad värre är, när i framtiden fråga upstår
hvar en sådan person skall hafva sitt fattigvårds-samhälle eller
sin uppehållsort, så är det nära nog omöjligt att utröna det, eme¬
dan han icke på många år varit skattskrifven. Denna olägenhet
kommer obestridligen att visa sig i samma mån som rotarnes antal
inom församlingarne blifver större. För öfrigt hafva exempel på
rote-indelningar under de sednare åren icke varit sällsynta, och
deraf synes, att så sträng den nuv:de författnm än är, då den
fordrar församlingens enhälliga samtycke, så lägger den likväl
inga oöfverstigliga hinder i vägen för en sådan indelning. Om
jag, hvilket jag icke är, vore benägen för en ändring af den
nuv:de författn.n, så skulle jag instämma med de talare som önskat
att If. o. Ad. ville återremittera förslaget för att få det ändradt på
sätt Hr Stolpe föreslagit. Jag anser det likväl vara lämpligare
att bibehålla förfaltnm sådan den är, och derföre vågar jag anhålla
om afslag å Betänk. Såväl i den gamla författnm som i det nya
förslaget finnes ett gemensamt fel, och det är, att då rote-indel-
ning första gången införes för fem år, så måste detta ske med
församlingens enhälliga bifall, men sedan dessa fem år förflutit,
så kunna de flesta rösterna afgöra om rote-indelningen fortfarande
skall äga rum. Om man således blott första gången kan genom¬
drifva en rote-indelning, så kan man vara viss på att för all
framtid kunna bibehålla densamma. I händelse af en återremiss
skulle jag derföre önska, att den gamla Stadgans föreskrift i denna
del icke blefve bibehållen; ty det naturliga tycks vara att den
förnyade öfverenskommelsen afslutes efter samma grunder som den
första. Jag fortfar likväl med min anhållan om afslag å Betänk,
och att det gamla stadgandet måtte bibehållas.
Gr. Sparre; En talare som upträdt emot förslaget har ön¬
skat, att han kunde för R. o. Ad. åskådliggöra alla de förskräck¬
liga olyckor som ifrågavide förslag skulle medföra. Jag åter anser
mig icke behöfva för B. o. Ad. åskådliggöra alla de olyckor som
äro en följd af den nuv:de förfa 11 n :n : ty jag tror att hvar och en
som har ringaste erfarenhet om saken, funnit de olägenheter som
äro förenade med det sätt hvarpå fattigvården för det närv:de är
ordnad. Då således en talare sagt, att vi ännu några år borde
få lefva under den nuv:de författnm, så vet jag ej hvad man der¬
med skulle vinna annat än att ännu några år få se fattigvårds-
tungan tillväxa i en progression som är oerhörd. Sedan fattig¬
lagen antogs vet jag ingen afgift som stigit i så hög grad som
fattigskatten, och likväl hemställer jag om det ändamål upfylles
som dermed afses, om verkligen dessa olyckliga fattiga erhålla sin
tarfliga utkomst. Jag svarar — nej. Vid vissa tider ger man
*98
Den 13 Maj f. m.
dem ett pund mjöl, men man egnar dem icke den vård som de
erfordra. Det är deras dolskhet som gjort dem till fattighjon, och
derföre borde vården öfverlemnas åt personer som för dem hade
något intresse. Man har här sagt, att vården är ett och kostna¬
den ett annat. Just deruti ligger felet hos den nuv:de institu¬
tionen. Om icke vården och kostnaden förenas, så att den som
har vården tillika får erlägga kostnaden, så skall kostnaden växa
oerhördt, under det vården blir ingen; ty jag uprepar, att den
vård som egnas fattighjonen är nästan ingen. Man släpper dem
i en fattigstuga der de möjligen kunna undgå köldens mest för¬
färande inverkan, och man ger dem kanske något litet för att
stilla sin hunger, men man egnar dem icke den vård som man
borde. Månne ej förhållandet skulle blifva bättre om hvar och en
rote på samma gång skulle bestrida både omkostnaden och vården.
Det skulle då ligga i mitt intresse att tillse det de personer, hvars
underhåll jag måste bekosta, förrättade det arbete hvartill de ägde
förmåga. Jag skulle sålunda kunna på samma gång befrämja både
min egen och deras fördel. Under nuv:de förhållande befrämjas
hvarken gifvarens eller gåfvotagarens fördel; ty då fattigvårds—
afgiften utdebiteras på ett stort samhälle, så tänker hvar och en:
»det betyder ingenting om jag får betala ett pär skilling mer eller
mindre», och vården om de fattiga handhafves icke med något
intresse. I motsats mot min granne har jag sett samhällen, der
rote-indelningen varit praktiserad och der fattigvården varit så väl
ordnad, att det var en glädje att se den. Men deremot har jag
aldrig sett fattigvården väl ordnad i ett samhälle der man efter¬
lefva r den gällande författmn, utan att göra några indelningar.
Man säger att vi hafva en ordnad fattigvård. Yi hafva väl en lag
som bestämmer huru fattigunderstödet skall fördelas, men utan att
frukta det jag säger för mycket, vågar jag påstå, att de flesta
samhällen icke hafva någon ordnad fattigvård; ty så kan maniche
kalla det eländiga understöd som gifves våra fattiga. Jag tror,
i likhet med en annan talare, att det är det egna intresset som
skall gifva alla kommunala institutioner lif och kraft. Ur denna
synpunkt bör det vara lagstiftningens upgift att förena de under-
hålIs-skyIdiges och de underhålls-tagandes intresse. Delta sker
derigenom, att den underhålls-skyldige får intresse af att hålla
fattighjonen till en gagnande verksamhet, hvarigenom de i den
ringa mån man af dem kan begära, kunna bidraga till sitt under¬
håll. Om rote-indelningen infördes, antager jag att hvarje rote
skulle utse en rotmästare för att i första hand hafva tillsyn om
de fattiga. Om nu en sådan rotmästare hade en egendom, kunde
han icke då begagna fattighjonen till lindrigare arbete, såsom t. ex.
trädgårds-arbete. Jag frågar, om vi pålandet i allmänhet se fattig¬
hjonen sysselsätta sig med något? Nej — man drifver dem in i
en fattigstuga och der få de gå utan annan tillsyn än af fattig-
upsyningsmannen. Denne kan omöjligt skaffa alla dessa många
individer arbete, men om fattig värds-distriktet vore mindre så
kunde han det. Man har talat vidt och bredt om olämpligheten
af att arbetaren blefve bunden vid torfvan. Detta uttryck kunde
Den 13 Maj f. m.
59,1
vara sannt för några år sedan, men för det närvide Sr arbetaren
så eftersökt att jag icke tror det någon skall drifva honom från
sig af fruktan att han i en framlid kan komma att ligga fattig¬
vården till last. Dessutom har samme talare som påpekade detta
berättat, att redan nu fattas sockenslämmobeslut, hvari man öfver-
enskommer att icke låta någon skattskrifva sig i socknen, och
således existerar äfven med den nuvrde författnm alldeles samma
motspänstighet alt insläppa personer i kommunen. Om man der¬
före icke, i likhet med Frih. Raab, vill utvidga fattigvårds-sam-
hällena, så ser jag uti denna omständighet intet hinder för att
antaga Utslcs förslag. Ehuru jag har mycken aktning för den
siste värde talarens erfarenhet, så måste jag likväl mot honom
invända, att han, såsom Landsh. i ett sydligare län, tilläfventyrs
icke har kännedom om de stora fattigvårds-samhällen som i de
nordligare länen blifva en följd deraf att socknarne äro fattig—
distrikter. Inom det den värde talaren i Nåder anförtrodda län
finnes nemi. säkert icke socknar som hafva flera mil i längd.
Ett så stort distrikt kan väl icke vara lämpligt, om det är fråga
att icke blott gifva de fattiga ett obetydligt understöd, utan äfven
egna dem en behöflig vård. Man har vidare sagt, att vid krets¬
indelningen skulle troligen de som för tillfället ansågo sig vara
mindre besvärade af fattiga, hvälfva hela faltigvårdstungan på de
öfrige. En annan talare har redan anmärkt, att vid denna krets¬
indelning skulle naturligtvis afven fattighjonen fördelas mellan
kretsarne, och K. M:s Befhrde skulle hålla sin hand öfver attdenna
fördelning skedde med rättvisa. En talare har sagt, att en sådan
krets-indelning mycket väl kunde komma till stånd med den nuv:do
författnm. Om också den värde talaren vet en och annan för¬
samling der cn sådan krets-indelning blifvit införd, så måste man
väl medgifva, att dertill finnes bra liten utsigt då enhälligt beslut
vid sockenstämman erfordras, då en enda ledamot kan med sitt
veto förhindra densamma. Om lagstiftningen anser fördelning i
kretsar vara nyttigt, hvilket jag måste antaga att den gör då den
tillåter detsamma, så skall icke lagstiftningen föreskrifva sådana
vilkor som göra det nästan omöjligt. Historien har redan en gång
visat olämpligheten af ett »liberum veto», och jag anser icke ett
sådant veto vara nyttigare i kommunal-ärenden än i stats-ärenden.
Utsk. har föreslagit den erforderliga pluralileten till tvåtredjedelar
af de röstägande, och dermed kan jag icke finna någon våda vara
förenad, särdeles som K. M:s Befhide alltid kommer att vaka öfver
det icke någon rote obilligt betungas. Då jag för öfrigt icke hört
några anmärkmr mot det formella af förslaget, så får jag förena
mig med Frih. Alströmer och anhålla om bifall till detsamma.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Eaab: Som jag troligen skulle trötta R. o. Ad. om
jag uptoge till vederläggning allt hvad som blifvit sagdt mot min
åsigt sedan jag sist hade ordet, så vill jag inskränka mig lill att
600
Den 13 Maj f. m.
göra några få anmärknir. Min värde vän, Frih. Alströmer, har
antydt, att orsaken till skiljaktigheten mellan hans och min åsigt
skulle ligga deri att han ansåg det fattigvården borde utöfvas såsom
ett barmhertighetsverk, då deremot jag utgick från den synpunkten
att Staten borde åtaga sig densatmna. Det kan man icke kalla
ett barmhertighetsverk som kan enl. lag utmätas. 1789 års Fal-
tigvårdsLag ryckte upp med rötterna den föreställningen man förut
hade att fattigvården endast borde vara ett barmhertighetsverk
beroende på den kristliga kärleken. Fattigvården är numera icke
ensamt ett sådant barmhertighetsverk; ty lagen föreskrifver att man
skall försörja de fattiga, och då måste det väl vara en statens an¬
gelägenhet. Gr. Sparre säger, att ingen utgift under de sednare
åren stigit i så hög grad som fattigskatten. Det är helt naturligt
att den skulle stiga ganska betydligt då församlingarne på en gång
blefvo ålagda att underhålla sina fattiga, hvilket de förut under¬
läto, och dessutom hafva vi haft en följd af dyra år med klen
arbetsförtjenst, hvilket förorsakat mycken fattigdom. Man får nemi.
komma ihåg att det endast är några få år som arbetslönerna varit
höga; ty ända till 1844 fanns här ingen arbetsförtjenst, och fast
rågen gällde Rdr t:n var likväl icke dagspenningen högre än
24 sk. Hvem går för öfrigt i borgen för att fattigvårdstungan
skall minskas derigenom att fattigvårds-sambällena blifva mindre?
Min öfvertygelse, hvilken jag grundar på mångårig erfarenhet,
hämtad såväl från den socken der jag varit bosatt som från an¬
gränsande socknar der jag ägt egendom, är den, att det just är
indelningen i rotar som alstrat fattiga till följd af rotarnes strider
sinsemellan. Gr. Sparre säger, att då det äfven nu kan hända
att en socken söker hindra fattiga att bosätta sig der, så bör man
icke tala om den motspänstighet, som kretsarne kunde komma alt
visa. Jag får då svara Hr Gr:n, att om det är ett ondt att sock-
narne söka förhindra fattigas inflyttning, så skall detta onda na¬
turligtvis blifva mångdubbelt större om socknarne dela sig i 6—12
rotar. Den närv:de författnin innehåller visserligen att ingen får
hindras i val af vistelseort, men socknens medlemmar kunna på
mångfalldigt sätt, om också icke tillintetgöra, så åtminstone för¬
svaga tillämpningen af denna förfaltn. De kunna öfverenskomma,
att den som tar emot en fattig skall erlägga böter, och ju mindre
kretsarne blifva desto angelägnare skola de blifva att afhålla in¬
flyttning af fattiga. Det är visserligen sannt att arbetaren är efter¬
sökt och att ingen gerna skjuter honom från sig, men man und¬
viker att gifva honom jord och bostad; ty fattigvårds-tungan faller
på det ställe der den fattige är bosatt. Äfven under nuvide förhållanden
då arbetaren är eftersökt, så är det icke lätt för den som har många
barn, och som är nära att falla fattigvården till last, att finna
bostad. Hr Grin säger vidare, att om man förenade vården och
kostnaden inom små kretsar, så skulle kostnaden derigenopi blifva
mindre, emedan man då skulle kunna, bättre tillgodogöra sig de
fattiges arbetskraft. Med en sådan grundsats skulle Hr Grin kunna
gå ännu längre och säga: hvarje jordägare, stor eller liten, skall
sörja för sina fattiga; ty den som har dera på sina ägor är bäst