Den 22 November.
301
detta hänseende vaknat hos allmogen sjelf, och exempel, liknande den
genomförda planen, felades icke. Uti Dalarne och de öfre provin¬
serna, hvarest brist på frälse-egendom befanns, och då motstånd
möttes hos Adeln, hvilken satte sig enstämmigt deremot, och med
dem följde flera landskap, företogs blott afgörandet inom de orter,
hvilka vid landskapsmötena ingått deruppå; detta hade till följd, att
inom några få år antogs samma kontrakt af alla landskapen och
Adeln. Sålunda blef hela verket på 9:de året fullbordadt.
Med hvarje år inträder nu mera, efter mitt omdöme, vissheten,
att detta verk skall betrygga landet såsom den yppersta stam för
bildandet af nationalförsvar tillhopa med Beväringen från närmast
bekanta orter, som känna hvarandra, samt att detta sålunda icke
har sin like i hela Europa, då landet vill och kan anskaffa medel
till deras behöriga öfning och exercitie-skolor. I öfrigt förenar jag
mig i allt hvad Hr Nordenfelt yttrat härom, med reservation mot
yttrandet, att bonden skall sjelf utgå, då karl felades för numret,
emedan detta undfallit mitt minne.
Uppå härefter framställd propos., blef Erih. Stjernstedts före-
vande motion, jemte de i ani. deraf afgifne yttranden, remitterad
till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Frih. C ed erströms, Anders, d. 19 dennes på
bordet lagda motion, ang:de sammanföring af åtskilliga, Irsta huf-
vudtiteln tillhörande anslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Enär den hufvudtitel, hvarom
den nu ifrågavar.de motionen handlar, hör till det Departrt, för
hvilket jag har den äran att vara föredragande, anser jag mig icke
vid detta tillfälle böra underlåta att yttra några ord om samma
motion. Dervid måste jag likväl bekänna, att jag befinner mig i
någon villrådighet, huru motionen rätteligen bör upfattas, antingen
den blott åsyftar en förändring i formen för deål:sta Hufvudtiteln
upförda anslagens utgående, eller om den, jemte en sådan formell
förändring, tillika innefattar ett bestridande af den föreslagna till¬
ökningen i samma hufvudtitels anslagssummor. Att motionärens af¬
sigt icke är den sistnämnda, tror jag mig likväl böra förutsätta, då
jag tager i betraktande hvad han i slutet af motionen yttrar, och
jag gör detta så mycket heldre, som det skulle förefalla mig och
säkerligen, med få undantag, äfven hvarje annan högst oväntadt,
om man skulle vilja motsätta sig upfyllandet af ett behof, hvars
behörighet jag förmodar att ingen, under hvad synpunkt som helst,
lärer kunna förneka, och som tillhör en Hufvudtitel, der de hufvud-
sakligaste anslagen qvarstå vid samma belopp, som för mera än 30 år
sedan bestämdes, oaktadt omständigheterna, dels i allmänhet, dels sär¬
skildt, med hänsigt till denna Hufvudtitel, äro så väsendtligen olika
mot hvad de då voro. Då jag således anser mig böra antaga, att
motionen endast afser en förändrad upställning af ifrågav:de Hufvud¬
titel, anhåller jag, att i korthet få yttra min åsigt om den sålunda
upfattade motionens tjenlighet.
302
Den 22 November.
Hvad då först vidkommmer motionärens yrkande, att de ä
Hufvudtiteln upförda personnella anslagssummorna skulle samman¬
föras under några få upgifna rubriker, så får jag fästa upmärksam-
heten derå, att en sådan förändring, långt ifrån att medföra några
fördelar, tvärtom skulle vara förenad med åtskilliga bestämda och
lätt insedda olägenheter. Motionären medgifver nemi. sjelf, att,
med fästadt afseende å beskaffenheten af dessa anslag, någon nedsätt¬
ning af den summa, som för Konungens Hofhållning en gång blifvit
beviljad, icke gerna kan ifrågakomma. Men det torde då ej undfalla
Eder, Mine Hrr, att om den af motionären framställda principen
antages, så skulle, derest Hofhållningens hufvudsumma en gång vore
bestämd efter de behof, som vid detta tillfälle förefunnos, men dessa
behof, genom någon förändring inom den Kongl. Familjen, förmin¬
skades, en sådan händelse ändock icke, enl. den nyssnämnda regeln,
föranleda till någon jemkning i Hufvudtitelns anslag, utan denna qvarstå
oförändrad. Sådant vore ju dock uppenbarligen en misshushållning,
hvilken så lätt, och utan all förnärmelse af de höga personerna, kan
förekommas, blott man bibehåller den nu var: de upställningsformen,
då det är tydligt, att om ett behof försvinner, så uphör i och med
detsamma det anslag, som derför är afsedt.
Den ifrågasatta förändringen liar dessutom äfven en annan olä¬
genhet, som visserligen icke under nuvar:de förhållanden existerar,
då Konungafamiljens Chef jemväl är familjens fader, så att Konunga¬
huset blott utgöres af Konungens barn och afkomlingar, men söm i
en framtid, då förhållandet möjligen kan blifva annorlunda, lätt
kunde leda till svåra obehag. Om t. ex. Chefen för Konungahuset
har bröder, farbröder eller slägtingar i ännu fjermare led, och om
dessa regentättens medlemmars hela ekonomiska existens skulle vara
beroende endast och allenast af Chefens välbehag, så kan jag ej
finna annat, än att häruti skulle ligga ett vådligt frö till missnöje
och förvecklingar inom Konungaslägten, hvartill anledmna sorgfälligt
torde böra undvikas. Således synes mig förslaget jemväl ur denna
synpunkt vara olämpligt.
I afseende å de materiella anslagen, hvilka äfvenledes, enl. mo¬
tionärens åsigt, borde sammanföras och inbegripas under den åt
H. M. Konungen anslagna hufvuösumman, bör man ihågkomma, att
den nuvar:de fördelningen deraf grundar sig på R. St:rs egna fram¬
ställningar i ämnet, och att dermed otvifvelaktigt åsyftats, dels att
erhålla en noggrannare kännedom af de i dessa hänseenden befintliga
behofven, hvarefter anslagen närmare kunde lämpas, dels ock att i
vissa fall bättre kunna kontrollera deras användande. Det är tyd¬
ligt, att för hofförvaltningen skulle det vara likgiltigt, ja måhända
icke oangenämt, om summorna sammansloges, och någon noggran¬
nare granskning af deras tillräcklighet för sitt ändamål försvårades,
men om härmed verkligen vunnes någon fördel, måste jag lemna
derhän. För min del tror jag det icke, och jag anser lt. St:rs an¬
ordning i detta hänseende vara ganska riktig, hvarigenom utan svå¬
righet de jemkningar i de särskilda anslags-titlarne kunna ske, som
af förändrade tidsomständigheter påkallas. Och att de utgifter,
hvartill ifrågav:de anslag skola användas, numera verkligen, till följd
Den 22 November.
303
af stegrade priser, betydligt förökats, så att summorna blifvit otill¬
räckliga, detta är, genom bestämda siffror, nogsamt ådagalagdt, och
motionären kan derom fa fullständig uplysning, om han behagar
taga kännedom af den utredning, som RiksMarskalksEmbetet i detta
afseende lemnat.
Utaf hvad jag nu i korthet haft äran anföra hoppas jag att
R. o. Ad. må finna, att ej någon giltig anledn. till förslagets bi¬
fallande förefinnes; och jag slutar derföre med uttryckande af den
önskan, att Höglofl. StatsUtsk. måtte lemna motionen utan af¬
seende.
Hr af Funck, Carl Oscar, anförde följande:
Sedan Hr StatsRådet Gripenstedt yttrat sig öfver den af Frih.
A. Cederström väckta motion, aug:de anslagen till Kongl. Familjen,
har jag, hvad beträffar anslagen till Ii. M. Konungen, dervid
icke något att tillägga, utan får endast fästa It. o. Ad:s upmärk-
samhet på anslagen åt Arffurstarne.
I följd af nämnde motion, anhåller jag, att i korthet få uptaga
Frih. A. Cederströms yttrande, och dervid anmärka:
Frih. Cederström, yttrar följande: »Nationens förpligtelse är,
att bekosta underhållet för Konung, Thronföljare samt Enkor, som
förberörde höga personer kunna efterlemna, men härmed anser jag ock
nationens pligt i förenämnde afseende vara fullgjord. Att utsträcka
den vidare till öfrige medlemmar af Konungens eller Thronföljarens
familjer saknar, enl. min upfattning, icke allenast all anledning,
utan äfven rättsgrund. Om Konung och Thronföljare ega en¬
skild familj, ega lie äfven, hvad jag är öfvertygad att De ock skola
fullgöra, samma skyldigheter, hvad familjens underhåll angår, som
hvarje annan familjefader vidkommer. Det enda nationen härvid
har att tillse är, att omförmälde höga personers eget underhåll är
så rikeligen tilltaget, att en dylik skyldighet utan ringaste egen af¬
saknad af dem kan upfyllas». 1 följd af denna princip föreslår
Frih. Cederström den rättelse, »att det under rubriken HofStatsan-
slagen till DD. KK: FIH. Arffurstarne anvisade belopp, 20,000 R:dr
b:ko, måtte på Deras Höge Faders, H. M:t Konungens, personela
anslag blifva öfverförde 1 slutet af denna motion tillägger Frih.
Cederström: »Jag har dock ingenting att invända emot att förökning
kommer att ega rum, så framt en dylik anses nödig och af om¬
ständigheterna påkallad, dock att denna kommer att ske i öfver¬
ensstämmelse med ofvan anförda principer.» Af dessa Frih. Ceder¬
ströms principer följer: att om en summa, i anseende till II. K. H.
Hertigens af Östergöthland förestående förmälning anslås, skall den
äfven upföras på H. M. Konungens personela anslag. Denna af
Frih. Cederström uttalade princip är, efter min öfvertygelse, oriktig
och saknar all rättsgrund• Rättsgrund måste följas, om det är
Furste eller Stat-torpare■ Rättigheter och skyldigheter måste stå i
förhållande till hvarandra. Då Konungens makt är inskränkt och
bestämd genom en konstitution, och Konungen derigenom icke
lemnäs samma rätt till Sina Barn, som hvar och en annan familje¬
faders — kan Konungen då till alla delar hafva en familjefaders
304
Den 22 November.
skyldigheter? Reg.F:s 45 § lyder: Hvarken Svea Ilikes Kronprins
och Arffurste eller Prinsar af det Konungsliga Huset hafva något
LilGeding eller civilt embete; dock kunna, efter gammalt bruk,
Titlar af Hertigdömen och Furstendömen dem tilläggas, utan rät¬
tighet till de landskap, hvilkas namn de bära.
Genom denna § hindras Konungen att insätta Sina Söner i
civila embeten, men tillätes att gifva tomma titlar af Hertigdömen
utan inkomst, hvarigenom DD. KK. HH. Arffurstarne icke ega, i
likhet med andra söner, att förskaffa sig hvad för deras utkomst är
behöfligt. Hvarje familjefaders son, som till myndige år kommen
är, har full frihet, men Arffurstarne skola, efter Frih. Cederströms
princip, ställas, om jag så får säga, under ett slags förmynderskap.
Hvilken annan lag hindrar en familjefader från att låta sin myndige
son förvärfva sig sitt uppehälle och anbefaller sedan, att ur fadrens
personela kassa utbetala tor sonens underhåll. Då It. St. genom
Grundlagarne förhindra Arffurstar att genom embete förskaffa sig
nödiga medel till sin utkomst; så måste deras pligt vara, att gifva
landels söner nödigt underhåll och låta dem få upbära sina medel,
eller de af R. St. åt dem gifna anslag. Förhållandet är icke alltid
sådant som nu, att Arffurstarnes Höge Fader Regerar; det kan
komma den dag, då en Arffurstes broder sitter på Thronen, och
huru vänligt än Regent med Furstar sämjas, frågar jag, om en
myndig Arffurste skall ställas under en faders eller broders förmyn¬
derskap, dä hvarje annan Svensk medborgare eger denna frihet —
och det — under den tid då det ropas om — frihet om frihet för
Qvinnan genom förmynderskapets borttagande — under samma tid
vill man vidare inskränka och icke erkänna myndiga Arffurstar.
Att alla ytterligheter äro vådliga, skola vi finna, om vi kasta
tillbaka en blick på Historien. Likasom man nu vill göra Arf¬
furstarne mera beroende, var fordom, i motsatt riktning, friheten
för stor, såsom under Birger Jarls tid, då Han i sitt Testamente
skiftade ut delar af Riket till län åt sina 3 yngre söner. Likaså
under Gustaf l:s tid, då Han förnyade Birger Jarls anordning om Rikets
delning i flera ärftliga Furstendömen; och gå vi vidare framåt, då Hertig
Johan (Konung Johan IILs yngste Son och således Gustaf II Adolfs
kusin, samt död 1618) fick sig förlänade Östergöthland, Dahlsland
och 4 Härader i Vestergöthland, samt Carl Philip (Gustaf II Adolfs
yngre bror) erhöll Furstendömena Södermanland, Nerike och Werm¬
land. Allt från den sednares död, 1622, då dessa provinser åter-
föllo till Kronan, har ingen Svensk Prins haft Sig någon del af
Riket såsom Furstendömen förlänt. I vår nuvar:de Grundlag ge¬
nomgår den principen i 1, 4, 45 och 78 §§, att ingen del af Ri¬
ket får åt någon förlänas, hvarigenom Konungens makt skulle in¬
skränkas, då Han är hela Rikets Regent. Under Drottning Christinas
tid, heter det i 1 650 års Riksdagsbeslut: »att Hennes. K. M.,
med Riksens Råd godt funnit häfver att Riket efter denna dag aldrig
skall delas, utan alltid blifva ett Corpus tillsamman under den
regerande Konungen; alltså skall Hans Fursteliga Nåde (Carl Gustaf)
åtnöja Sig med den disposition, som Hennes K. M. och Riksens
Råd
Den 22 November.
305
Råd om stat och underhåll i penningar förordnar.» Här tyckes
icke, som denna stal i penningar blef anslagen till Hennes M.
Drottningens personela kassa. I den under Guslaf Ill:s regering
antagna Reg.F. af d. 21 Augusti 1772, 34 §:n, står: »Prins
vare sig Kronprins, Arffurste eller Furste, må ej hafva Lifgeding
eller General-Gouvernement, men underhåll i penningar, hvars
minimum är för hvarje Arffurste 100,000 D:l:r S:m:t, ifrån
den dag han är myndig förklarad, som sker vid 21 års ålder.
Prinsarne af Svenska blodet, Hvilka äro längre från Kronan, skola
åtnjuta en summa penningar årligen till Deras underhåll, lämplig
och för deras börd anständig.
Här tyckas R. St. tagit en faderlig omvårdnad om Prinsarne,
såsom landets söner, samt äfven fästat afseende på myndiga år.
Att Konungen icke eger en familjefaders alla rättigheter, tyc¬
kes äfven SuccessionsOrdms 5 g gifva ett ytterligare bevis, hvilken
lyder: Prins af det Kongl. Huset må ej gifta Sig utan Konun¬
gens vetskap och samtycke. Sker det ändock, håfve Ilan förverkat
Arfsrätt till Riket för Sig, Barn och Efterkommande, Lag samma
vare, om Han, med eller utan Konungens vetskap och samtycke,
tager till Gemål enskild Svensk eller Utländsk mans dotter. Dock
vare honom ej förment, att med Konungens vetskap och samtycke
taga Gemål af Svenska KonungaHuset, inom i Svensk Lag, ej för-
budna leder.
Här ha således icke Prinsarne samma rättigheter, som hvar
och en Svensk medborgare; och icke en gång hvad många andra
länders konstitutioner (t. ex. Baijerns och Wurtembergs) stadga i
denna händelse, nemi. Successionsrättens förlust endast för Prinsens
efterkommande af ett, utan Konungens bifall, afslutadt jemnbördigt
äktenskap, men de antaga ock, att Konungen kan legitimera ett
sådant genom ett efterföljande samtycke.
Ehuru Tidnings-spalterna varit fyllda med den åsigt, som Frih.
Cederström uttalat, kan jag ej dela denna princip förr, än en kla¬
rare bevisning blifvit för mig framställd.
Hr Cederschiöld, Rob. Teophron: Om än den åsigt,
motionären framställt, eller att Staten, i en ärftlig monarki, icke
skulle hafva förpligtelse att lemna underhåll åt några andra med¬
lemmar af den Kungliga Familjen, än åt Konungen och Thronföl-
jaren, om än denna åsigt, säger jag, vore riktig, betraktad såsom
en allmän princip, så kan den likväl icke, åtminstone under nu¬
varande förhållanden, ega någon tillämpning i afseende å Svenska
Staten. Skälen dertill äro redan af den siste värde talaren fram¬
ställda, men som saken ej torde sakna sin vigt och betydelse, må
det äfven tillåtas mig, att i korthet omnämna och måhända full¬
ständiga dessa skäl.
Frågar man sig hvad som ovilkorligen fordras, för att Staten
skulle kunna vara befriad från skyldigheten att lemna underhåll åt
de öfriga medlemmarne af den Regerande Familjen, så ligger svaret
genast till hands, eller att Dessa Medlemmar skulle hafva samma
I H. 20
306
Den 22 November.
fri- och rättigheter, som tillkomma hvarje annan medlem af det
samhälle, till hvilket de höra. Så är likväl icke förhållandet i
Sverige, såsom Hr Funck redan omnämnt. Till en början äro, enl.
45 §:n Reg.F., Arflfurstar eller Prinsar af det Konungsliga Huset
förhindrade att innehafva några civila embeten. Vidare stadgas i
44 §:n af nämnde Grundlag, att ingen Prins af KonungaHuset får
ingå äktenskap utan Konungens samtycke, vid äfventyr att hafva
förverka^ arlsrättrn till Riket för både Sig Sjelf och efterkommande.
Successionsordningen innehåller äfven åtskilliga stadganden i samma
syftning. Så t. ex. uprepas i 5 §:n förbudet för Prinsar att gifta
Sig utan Konungens samtycke, och i samma § stadgas äfven, att
Prins icke en gång med Konungens samtycke får taga till Gemål
enskild Svensk eller utländsk mans dotter. I 6 §:n meddelas för
Prinsessor af Svenska Regentätten i det närmaste likartade förbud.
Enl. 8 §:n får ej Prins, utan Konungens och R St:s samtycke,
blifva regerande Furste i Utländsk Stat. Ingen lärer kunna neka,
att ju dessa stadganden innefatta ganska väsendtliga inskränkningar
uti de rättigheter, som tillkomma Svenska medborgare i allmänhet,
och så länge dessa inskränkningar qvarstå, anser jag det vara
Svenska Statens pligt, att med passande underhåll torse de medlemmar
af KonungaHuset, som äro underkastade sådana bestämmelser.
Hvad för öfrigt vidkommer den nuvaride fördelningen af de s.
k. materiella anslagen å Usta HufvudTiteln, så förenar jag mig med
Hr Gripenstedt i den åsigt, att densamma må bibehållas, och detta
desto heldre, som en sådan fördelning, enl. hvad han uplyst, blif¬
vit af R. St. sjelfve begärd. Skulle omständigheterna fordi a, att
dessa särskilda anslag förökas eller förminskas, så kan sådant ske
utan någon rubbning i det personella anslaget, och derå hafva vi,
just vid denna Riksdag, ett exempel, enär K. M., som icke be¬
gärt någon förökning af Sitt personella anslag, föreslagit förhöjnin¬
gar af de materiella anslagen. .Tåg förenar mig således med de
föreg:de talarne uti att bestrida bifall till motionen.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag anser mig kunna
med desto större opartiskhet bedöma den af Frill. Cederström väckta
motionen, som jag icke vid någon Riksdag emotsatt mig beviljan¬
det eller förökandet af något anslag å Usta HufvudTiteln. Jag äm¬
nar icke heller vid denna Riksdag göra det, enär jag alltid hyst
och hyser den öfvertygelse, att då förökade anslag å nämnde
HufvudTitel begäras, så äro de väl öfvertänkta och af ett
verkligt behof påkallade. Dessutom anser jag det icke vara med
R. St:s värdighet öfverensstämmande att iakttaga en allt för stor
hushållning i afseende å Usta HufvudTitelns anslagssummor, ehuru
en sådan sparsamhet för öfrigt i allmänhet ej bör klandras. Men,
Mine Hrr, här är icke fråga om att afslå eller bevilja en begärd
summa, utan här är endast fråga om att bestämma sättet för för¬
delningen af den begärda summan, och i detta afseende får jag
öppet erkänna, att jag är af alldeles olika tanke med de värde ta¬
lare, hvilka bekämpat motionen. Om man betraktar, i hvilka små¬
poster det s. k. materiella anslaget är fördeladt, såsom till lys- och
Den 22 November.
307
renhållning, ved och kol, m. m. d., så torde man ej kunna undgå
att finna sådane minutiösa bestämmelser gränsa nära nog till det
löjliga. Det är icke heller något stort bevis på grannlagenhet at
R, St., då de på detta vis föreskrifva K. M. huru lian skall an¬
vända de till hans hofhållning anslagne summor; ty såsom det står
den enskildte personen öppet, att i sin Budgett, om jag så må ut¬
trycka mig, upföra olika utgiftskonton, så må det äfven vara till
H. M. Konungen öfverlåtet, att genom Sitt Hoflntendents- eller Hof-
marskalksEmbete bestämma fördelningen af de erforderliga utgifts¬
summorna, och all inblandning från R. St:s sida i sådana ekono¬
miska detaljer, är och förblifver enl. min tanke, både opassande
och olämplig.
Vidkommande det föreslagna öfverförandet af H. K. H. Kron¬
prinsessans mindre anslagssumma å H. K. H. Kronprinsens apanage,
så är lämpligheten deraf, enl. min tanke, så i ögonen fallande,
att jag ej anser mig behöfva derom något orda. Hvad åter anslaget
till Arffurstarne beträffar, finner jag många skäl tala för öfverflytt-
ningen af deras anslag å Konungens. Motionären har framhållit
det enklaste och naturligaste skälet, hemtadt från familjeförhållan¬
den, eller hvarje familjefaders skyldighet att försörja sina barn. För¬
slagets motståndare hafva äfven hållit sig inom familjelifvets om¬
råde och framställt olämpligheten af att Konungens Barn skola vara
af Honom beroende. Nå väl, Mine Hrr, äfven jag vill updraga en
tafla, hvarigenom jag tror mig kunna ådagalägga, att om än vi för
det närvande lefva under lyckliga förhållanden, så kunna tiderna
förändra sig och blifva sådane, att det hade varit visare att lagstifta
för framtiden än för ögonblicket. Man kan nemi. ganska väl före¬
ställa sig, att i en framtid komme att finnas sådane Prinsar, hvilka,
då de af Staten erhöllo ett tillräckligt underhåll, icke ansågo sig
stå i någon tacksamhetsförbindelse till sin höge fader, utan företoge
sig att öppet eller hemligt motarbeta hans planer och åtgöranden.
Man måste väl medgifva, att sådana förhållanden icke äro önsk¬
värda, samt att det icke tillkommer R. St. att genom sin lagstift¬
ning dertill gifva anledning.
Detta hvad familjeförhållanderna beträffar. Men, Mine Hrr,
jag har ett ännu mycket vigtigare skäl, som talar för förslaget,
nemi. ett politiskt; men respekterande Grundlagens helgd, och iliåg-
kommande 90 §:n Reg.F., vill jag endast hålla mig till framtiden.
Hrrrne Funck och Cederschiöld hafva citerat 45 §:n Reg.F. Jag
vill äfven citera denna §, men jag kommer måhända ej till samma
resultat, som nämnde värde ledamöter. Denna § förbjuder hvarje
Prins att hafva något Lifgeding eller civilt embete.
Jag talar icke här om militära högre chefsposters beklädande,
det hör egentligen icke hit, vi veta att så tillgår, Reg.F. lägger
icke heller något hinder i vägen derför, och Svenska krigsmakten
till lands och vatten har genom den dagliga erfarenheten lärt sig
inse de välsignelserika frukterna häraf.
Då således Grundlagen ej tillstädjer Prinsar att befatta sig
med Statens angelägenheter, så förefaller det mig alldeles klart, att
Staten icke heller bör åt dessa personer lemna något slags anslag.
308
Den 22 Norember.
Detta är en lifsprincip i vårt konstitutionella samhälle som, enl.
min tanke, icke nog kan upmärksammas och begrundas.
Hr Gripenstedt har sagt, att de klandrade småposterne till¬
kommit i enlighet med Ständernas egen önskan. Om så är för¬
hållandet, skyr jag icke att öppet uttala den mening, att denna
Ständernas önskan har varit ganska småaktig. Ständerna böra tillse,
att anslagen blifva tillräckliga, men att reglementera i smått, att
utportionera summor till ljus, ved, kol, renhållning m. m. är, så¬
som jag redan sagt, högst opassande.
Jag har nu skärskådat Frih. Cederströms förslag från flere
synpunkter, från familjeförhållandenas, grannlagenhetens och den
politiska klokhetens tida, och jag har icke kunnat tinna annat än
att förslaget är ganska välbetänkt, hvarföre jag ock detsamma till
alla delar biträder, med anhållan till Hr Gr. o. Landtm, att detta mitt
yttrande må få åtfölja den blifvande remissen.
Frih. Cederström: Det lärer icke få betraktas såsom allt¬
för anspråksfullt, om man fordrar, att den, som upträder emot en
motion, skall hafva genomläst densamma; och ifall Hr Gripenstedt
gjort detta, så har han jemväl bort finna, att jag icke deri yttrat
någon tanke att motsätta mig den af Konungen äskade förhöjnin¬
gen af anslagen å l:sta HufvudTiteln. I motionen säges nemi. med
tydliga ord, att jag har ingenting att invända emot en förökning
af anslagen, derest sådant är af behofvet påkalladt, men att jag
icke anser det vara den enskilde representanten tillständigt att i
sådant afseende något föreslå.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så hafva, såsom skäl för motio¬
nens olämplighet flere §§ i Grundlagarne blifvit citerade. Men det
egna är, att just samma §§ gifva, enl. min åsigt, de bästa bevi¬
sen på förslagets behöflighet och nytta. Jag har nemi. trott, och
jag tror ännu att, då dessa §§ inrymma åt Konungaättens Chef
en så stor och vidsträckt makt öfver ättens öfriga medlemmar, det
äfven är med Grundlagens anda och syftning öfverensstämmande,
att Konungen är förvaltare af de till den Kungliga familjens un¬
derhåll af Staten anslagne medel, men att det deremot är emot
samma Grundlags anda stridande, att medlemmarne af Konunga¬
familjen i ekonomiskt hänseende ställas helt och hållet oberoende
af sin chef. Hvarthän ett sådant oberoende kan leda, det har så
väl Sveriges som andra länders historia ofta visat. Jag har således
vid dessa §§:rs genomläsning kommit till ett resultat, alldeles mot¬
satt det, hvartill mine värde motståndare ledt sig, och jag skulle
tro, att det är lika lämpligt och lika nödvändigt, att Konungen i
ekonomiskt hänseende är Sina Barns förmyndare, ehvad de äro myn¬
dige eller icke, som att Han har uteslutande rätt att gifva eller vägra
Sitt samtycke till deras äktenskapsförbindelser. Det har aldrig blif¬
vit ifrågasatt att icke Konungen bör hafva en så stor civillista, att
Han kan både värdigt representera det folk, Han regerar, och
lemna nödiga bidrag till underhåll af Konungafamiljens medlemmar.
Men att detta underhåll bör komma de Furstliga personerna till
godo just genom Konungen, och icke på något annat sätt, tycker
Den 22 November.
309
jag mig finna i den å motsidan citerade 45 §:n Keg.F., som för¬
bjuder Svenska Prinsar att hafva något Lifgeding eller civilt em-
embete.
Jag har nu sökt att ytterligare redogöra för min åsigt i denna
fråga, och hoppas, att den måtte anses förtjena sådant afseende, att
motionen vinner bifall.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Då det uti
Frih. Cederströms motion icke nr fråga om att bestämma l:sta
HufvudTitelns anslag, utan det är öfverlåtet åt Konungen att i
sådant afseende begära hvad Han anser vara af nöden, sfi följer
deraf, att man nu icke har att afse några större eller mindre sum¬
mor, utan uteslutande bör fästa sig vid den framställda principen.
Motionären har ansett, att det bör bero af Konungen, såsom Ko¬
nungahusets chef, att, sedan Staten lemnat det af Honom för Sig
och Sin familj äskade anslag, deraf lemna underhåll åt de medlem¬
mar af Konungahuset, som ej hafva särskildta anslag. Jag tror,
att denna princip kan och bör försvaras. En värd ledamot har
åberopat flera exempel från vår äldre historia, huruledes Prinsar af
det Kungliga Huset, i närmare eller fjermare led beslägtade med
Begenten, stått i strid, ja t. o. m. gjort upror mot Honom. Så¬
dana exempel synas mig tala snarare för än emot motionen, ty alla
dessa Prinsar hafva haft Lifgeding, bestående ofta af flere provin¬
ser, sig anslagne. De bevisa just, att då dessa Prinsar kommit i
en oberoende ställning till Konungen, så hafva de fått makt att
sätta Sig i opposition emot Honom, hvilket troligtvis alldeles ute-
blifvit, derest De varit af Honom beroende.
Det har äfven blifvit anmärkt, att Arfiurstar icke kunna, såsom
andra medborgare, innehafva tjenstebefattningar och sålunda bereda
Sig utkomst. Detta är sannt, ehuru man dervid tyckes vilja för¬
bise, att förbudet gäller civila, men icke militära embeten, dervid
jag dock icke vill fästa mig, enär inkomsterna af de militära tjen-
sterna icke äro tillräckliga för Furstars existens. Men denna an-
märkn. förlorar största delen af sin skenbara vigt, då man be¬
sinnar den stora olikhet, som förefinnes och måste förefinnas emellan
Furstars och enskilda personers förhållanden. De förra hafva så
många företrädesrättigheter framför de sednare, att de äfven kunna
vidkännas någon olägenhet, om jag så får kalla ett förbud, som
hindrar dem att bekläda embeten, hvars inkomster i de flesta fall
äro en ringa penning i jemförelse med en Furstlig persons lefnads-
behof.
Jag förenar mig med motionären, och hoppas, att hans förslag
måtte tillvinna sig bifall.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: För icke länge sedan
hörde man på detta rum en välkänd stämma yttra, att all curtoi-
ise i offentliga angelägenheter borde vara slut. Jag påminner så
mycket heldre om denna maxim, som densamma alltid utgjort
grundregeln för mitt handlingssätt såsom representant, och jag har¬
vid detta tillfälle aktat nödigt att förutskicka denna förklaring, för
310
Den 22 November.
att derigenom söka förekomma en sådan misstydning af mitt blif¬
vande yttrande, som motionen sjelf varit underkastad från ett håll,
der man minst bort förvänta något dylikt.
Till en början ber jag att få tillkännagifva, att jag är lika
konstitutionelt-monarkiskt sinnad som trots någon inom detta hus;
men det är just till följd af detta tänkesätt, som jag går att till¬
styrka bifall till Frih. Cederströms motion. Om man närmare un¬
dersöker de förhållanden, som ligga till grund för personella anslag
från Statens sida, så torde man finna, att de hufvudsakligen äro
tvenne. Det ena är, då Staten fordrar ersättning för anslaget me¬
delst individens arbete, hvilket är grunden för alla löner; det andra
åter är, då Staten gifver anslag såsom belöning för fullgjordt ar¬
bete, såsom pensioner. Sjelfva Grundlagen lägger ett hinder derför,
att något af dessa fall skall kunna förekomma med afseende å
medlemmarne af det Kungliga Huset. Då motionens motståndare
åberopat Grundlagen såsom stöd för sina inkast emot förslagets
lämplighet, ber äfven jag att, till stöd för min åsigt, få citera
samma Grundlag. Man har yttrat, att Grundlagen ställer Arffur-
starne i ett exceptionelt förhållande i jemförelse med Rikets öfrige
innebyggare, derigenom att de förre äro förbjudne att bekläda ci¬
vila embeten. Men äfven andra medborgare än Furstarne träffas
af samma förbud, ty 28 §:n Reg.F. stadgar, att endast de, som
äro af den rena evangeliska läran, få utnämnas till civile embets¬
man och domare. Således inträffar det exceptionella förhållandet
icke allenast för Arffurstarne, utan äfven för alla de Svenska med¬
borgare, som ej tillhöra StatsKyrkan. Jag vill härmed ej hafva
sagt, att icke detta förbud är oriktigt, och olämpligt, helst jag
måhända bättre än någon annan känner, att inom detta hus finnes
en person, som endast och allenast i följd af detta Grundlagsbud
blef hindrad emottaga ett högre embete, hvilket ingen bättre än
han, genom sina egenskaper, kunnat bestrida.
Det har äfven blifvit yttradt, att man genom motionens anta¬
gande skulle komma att ställa Konungahusets medlemmar i ett
ytterligt beroende af Konungen. Det kan icke annat än förvåna
mig att från detta håll höra ett sådant inkast mot motionen.
Sjelfva Grundlagen ställer ju KonungaHusets medlemmar i beroende
af dess chef, och detta med rätta.
Här har jemväl talats om de stora kostnader, som anslagens
sammanförande skulle förorsaka. Jag tror icke, att det anstår
Svenska nationen, och aldra minst R. o. Ad., att visa småaktighet,
då det är fråga om Konungens apanage. Åtminstone skall jag för
min del alltid hysa den åsigt, som en annan talare yttrat, att
någon småsinnad hushållning icke i detta afseende bör ega rum.
Slutligen finnes ännu ett annat skäl, som talar högt för bi¬
fall till motionen. I Norige har samma princip gjort sig gällande,
som den, hvilken ligger till grund för Frih. Cederströms motion.
Der hafva ej Arffurstarne fått Sig tilldelade några särskildta anslag.
Då det Norska StorThinget ännu icke beträdt en annan bana, an¬
ser jag det icke vara grannlaga, att Sverges Ständer, genom att
bevilja den del af anslaget till Prins Oscar, som blifvit äskad af
Den 22 November.
311
Sverige, under förutsättning, att Norge skall bevilja återstoden, li¬
kasom tvinga den Norska Riksförsamlingen att frånträda en prin¬
cip, som den en gång fastställt till efterföljande.
Jag får fördenskull förorda bifall till motionen och anhåller,
att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen.
Hr Cederschiöld: Motionens förfäktare påstå, att det är
riktigt att StatsChefen har hela anslaget och deraf lemnar under¬
håll åt sina barn, men de tiinka sig då endast det förhållande, att
KonungaFamiljen består af föräldrar och barn, och ej af några an¬
dra medlemmar. Det har likväl blifvit framhållet att Konun¬
gen t. ex. kan hafva Farbröder, Kusiner eller ännu fjermare slägtin-
gar bland Arffurstarne. Om det då icke vore bestämdt, huru myc¬
ket underhåll skulle lemnäs åt dessa Arffurstar, utan det berodde
af Konungens eget skön, huruvida Han ville gifva dem t. ex. 100,000
eller blott 100 R:dr, blefve underhållet af sådane personer, hvilka
en gång kunde komma att intaga thronen, allt för mycket beroende
af en endas godtycke. Om man derjemte bibehåller de band, som
äro lagda på Arffurstarne, icke allenast från Konungens, utan äfven
från It. St:s sida, i det att dessa Furstar icke få hafva några civila
embeten samt icke få gifta Sig eller blifva Kegenter i andra länder
utan att förut dertill erhålla Konungens och, i sistnämnda fallet,
jemväl R. St:s samtycke, så kan jag, för min del, icke finna annat,
än att det är i högsta grad orätt att göra äfven deras ekonomiska
existens helt och hållet beroende af Konungen. Vill man genom¬
föra den af motionären framställda principen, så må man åtminstone
först från Grundlagen borttaga dessa band på Arffurstarnes frihet
och lemna dem öppet, att antingen här eller i andra länder söka
sig utkomst. Men om detta är rådligt i ett monarkiskt samhälle,
torde den värde motionären kunna utan svårighet med sig sjelf
afgöra.
Hvad de s. k. små titlarne beträffar, så anser jag, i likhet med
Hr Gripenstedt oell på sätt jag förut yttrat, att de böra bibehål¬
las och ej öfverflyttas till Konungens personella anslag. Om en
förökning af något utaf dessa anslag behöfves, såsom f. n. är fallet,
så kan sådant begäras och beviljas utan rubbning eller förändring
af det egentliga apanaget, men att. då anslaget t. ex. till stallet
eller till lyshållningen, eller till något annat behof behöfver ökas
med några 1,000 R:dr, i stället gifva en sådan mindre summa af
10,000 eller 15,000 R:dr såsom förhöjning i Konungens apanage,
det anser jag ej vara förenligt hvarken med Dess eller med
R. St:s värdighet.
Jag afstyrker således fortfarande motionen, hvars bifallande
utan tvifvel skulle leda till en icke obetydlig förökning i Statsver¬
kets utgifter.
Frih. von Stedingk: Jag anhåller blott att få med några få
ord bemöta Hr Cederschiölds sista yttrande. Jag förstår i sanning
icke huru en persom med så kända frisinnade åsigter, som Hr Ce¬
derschiöld, kan vilja misstänka en blifvande Konung för något, hvar¬
för man ej vill misstänka en enskild familjefader, nemi. att, ehuru
312
Den 22 November.
han sjelf eger ett rikligt underhåll, vilja åt sin son eller nära shigtin-
gar, lemna endast några lumjina 100 R:dr. Jag åtminstone hyser
ej en sådan misstanka, utan tror, att om man till Konungens apanage
anslår en summa, som är rundeligt tilltagen och snarare för stor
än för liten, och dervid fäster det förbehåll, att Konungen dermed
skall underhålla så väl egna Barn som fjermare slägtingar, så kan
den af hr Cederschiöld förutsatta småaktigheten eller godtycket icke
gerna komma i fråga. Men om något sådant verkligen skulle in¬
träffa, så tror jag att det förorsakats deraf, att Konungens apanage
ifrån början varit allt för knappt tilltaget.
Hr Cederschiöld: Just derföre, att jag är en frisinnad man,
önskar jag, att den ena medlemmen af KonungaPamiljen icke måtte
ställas i ett allt för stort beroende af den andra, ty intet nedtryc¬
ker frihetssinnet så djupt som känslan af ett fullkomligt beroende.
Frih. von Stedingk borde hafva funnit, att hvad jag yttrat om
de 100 R:dr endast varit exempelvis och för att ex absurdo ådaga¬
lägga olämpligheten af förelaget. Jag har dock varit tillräckligt i
sällskap med de frisinnade, för att erfara, att de s. k. ultra liberale
knappast behöfva taga ett halft steg för att komma inom despotis¬
mens område.
Derföre att Svenska Thronen f. n. besittes af en sannt liberal
Man, som utan tvifvel skulle af apanaget frikostigt dela med Sig åt
den Kongl. Familjens öfriga medlemmar, bör man ej förbise, att
Thronen i framtiden möjligtvis kan komma att beklädas af en ultra
liberal, eller, som snart sagdt är detsamma, af en despot, hvilken,
i händelse någon af Haus Kusiner, Bröder eller Farbröder, eller någon
annan medlem af KonungaHuset ej vore Honom behaglig, ställde
denne på en ganska kännbar förknappning.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Uti mitt anfö¬
rande har jag icke afsett de narrande förhållandena, utan just sådana
förhållanden, som kunna inträffa i en aflägsen framtid, då fjermare
slägtingar till Regenten kunde finnas, de der, så vida de ej vore
oberoende af Regenten, måhända företoge sig mindre lämpliga saker.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. Frih.
Raabs, Carl Adam, d. 19 dennes på bordet lagda motion om
Arméens användande till allmänna jernvägsarbeten.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Thams, Casper
Wolrath Victor, d. 19 dennes på bordet lagda motion omup-
liäfvande af Kongl. Brefvet d. 17 Oktober 1778, ang:de förekom¬
mande af barnamord.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Dalmans,
Wilh. Fredr. Achates, nedannämnde d. 19 dennes på bordet
lagde motioner:
Den 2 2 November.
313
l:o ang:de förändrad redaktion af 4 kap. 4 §:n U.B:n,
rörande skuldsedlar till viss man eller ordres;
2:0 ang:de förändrad redaktion af 10 kap. 8 §:n II:sB:n, i
afseende på preskription för arfvingars ansvarighet för död mans
borgen.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 19 dennes på bordet
lagda Mern. M 2, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de ändring
i stadganderna rörande allmänna Beväringsmanskapet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, på sätt af Utsk:s Mern.
inhemtades, ifrågavar:de Kongl. Propos. blifvit remitterad af 3 Stånd
till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. samt af R. o. Ad. ensamt till Lag-
Utsk., det vore klart, att den nu återlemnade Propos:n, ifall de 3
Stånden vidblefvo sitt beslut, komme at behandlas af Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk., hvaremot densamma i annat fäll torde äfven af dem
hänvisas till LagUtsk.; vid hvilket förhållande Hr Gr. o. Landtm,
finge hemställa om It. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut, lägga förevande Mern. till handlingarne; hvil¬
ket bifölls.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Willi., upläste en så lydande
motion:
Det har ieke sällan blifvit anmärkt och jemväl af KrigsFör-
valtningen framstäldt, att den långsamhet, hvarmed Rikets Fäst-
ningsbyggnader utföras, fördyrar arbetet. Och att detta sätt der¬
jemte innebär en motsägelse, är påtagligt; ty i samma mån som den
tidrymd vinner i utsträckning, under hvilken byggnadsarbetet måste
fortsättas, i samma mån tilltager äfventyret, att under tiden freden
kunde blifva störd, och det nedlagda öfärdiga arbetet sålunda för¬
fela ändamålet.
Emellertid skulle 30 till 50 år, och» derutöfver, komma att
förflyta, innan våra redan påbörjade Fästningsbyggnader blifva, åt¬
minstone till det nödvändigaste, fullbordade, så framt anslaget för
desamma fortfarande inskränkes till det belopp, som i Statsregle-
ringarne hittills kommit dessa anläggningar till godo. Det vore då
önskansvärdt att innevande Riksdag kunde medföra en helsosam
förändring i detta system, hvars fortsättning allraminst är lämplig
i en tid, som företer så föga stadga i förhållanderna Staterna emel¬
lan, som den närvande, och som äfven för vårt land varit bety¬
delsefull, genom de förbindelser det iklädt sig, hvilka, i samma mån
som de äro ärofulla, tillika för oss medföra en erinran, att vara
betänkte på deras möjliga följder.
Att vid ett lands försvar, befästningar utöfva ett stort och af¬
görande inflytande, som på intet annat sätt kan ersättas, torde icke
en gång af den i krigskonsten oinvigde betviflas, allraminst om han
med sin upmärksamhet följt de sednaste årens krigshändelser vid
Donau samt Svarta Hafvets och Östersjöns kuster, hvilkas utgång,
å båda sidor, väsendtligen varit beroende af det fasta försvarets ut¬
hållighet och förmåga att upehålla och förhindra en fiendes fram¬
314
Den 22 November.
trängande. Icke heller behöfves det en stor skarpsinnighet för att
inse, att det land icke gjort allt hvad det bort till bevarande af
sin frid och värnande af sitt oberoende, såväl under rådslagen med
främmande makter, som sedan svärdet blifvit blottadt, hvars huf¬
vudstad, i sin lulla blomstring, med allt hvad den innehåller dyr¬
bart för Folket, och oumbärligt för försvaret till lands och vatten,
kan, i händelse af ett hastigt utbrytande krig, äfventyra en öfver-
rumpling, eller blifva ett utsedt mål för det första hugg, som tem-
ligen strafflöst skulle kunna riktas mot landets hjerta.
I denna belägenhet befinner sig emellertid vårt Fädernesland,
såsom det inhemtas af det StatsrådsProt., som åtföljer den Kongl.
Propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof, i hvilket denna
sanning är med berömvärd öppenhet uttalad. Och beklagligt nog
är det att befara, att hvad i det åberopade Prot. innebålles i afse¬
ende å Stockholm med lika skäl kan tillämpas å Carlskrona, som
erbjuder en fiende åtminstone en anfallssida, som saknar allt materielt
försvar.
Den föreslagna Statsregleringen inskränker likväl anslaget för
de trenne Fästningsbyggnaderna vid Waxholm, Carlskrona och
Carlsten till ett samfäldt belopp af 96,000 R:dr årligen, ehuruväl,
enl. den utredning, som af Chefen för IngenieurCorpsen blifvit
aflemnad, för Waxholms fullbordande allena hade fordrats 867,000,
R:dr b:ko och för Stockholms befästande är intet hegardt, hvartill
skälet upgifves vara de betydliga tillökningar, som förekomma å 4:de
Titeln och för andra angelägna behof.
Då man tager i betraktande sakens vigt, i förening med de
betydliga odisponerade tillgångar, som Statsregleringen utvisar, är
det svårt att tillerkänna full giltighet åt dessa skäl. För min del
har jag åtminstone trott mig jemväl böra söka en annan förkla¬
ringsgrund till den af K. M. yttrade meningen, i hvilken jag
velat skåda, icke ett underkännande af frågans vigt i jemförelse med
andra, men väl ett öfverlemnande till K. St., att i detta maktpå¬
liggande ämne låta deras egen öfvertygelse och fosterlandskänsla
uttala ett ord, som kunde skänka Kegeringsmakten ett tillförlitligt
stöd för sina tillgöranden.
På grund af denna upfattning, och då jag hyser den öfverty-
gelsen, att Stockholms befästande, långt ifrån att innebära något
afskräckande för dess innevånare — om för öfrigt något afseende
kunde fästas å en sådan farhåga — i motsats härtill, erbjuder det
säkraste och derjemte minst kostsamma medlet, att från Staden och
Riket afvända de faror och oberäkneliga, i många fall oersättliga
förluster, som ett obefästadt Stockholm kan komma att ådraga sig
sjelft och Riket, får jag, under åberopande i öfrigt af hvad rö¬
rande Carlskrona i det föreg:de jemväl blifvit yttradt, genom denna
min motion föreslå:
alt jR. St. måtte, oafhängigt af hvad för Fästnings¬
byggnaderna i öfrigt äskats, anslå hela beloppet af den
summa, 867,000 R:dr b:ko, som för fullbordande af
Waxholms Fästningsverk erfordras, äfvensom att Stats-
Den 22 November.
315
tJtsk , med begagnande af den rätt, som i 30 och 37
JJiksd.Ordn. tillerhänncs detsamma, ville, sedan alla nö¬
diga uplysningar inhemtats, i afseende å Stockholms
och Carlskronas befästande, framställa det, som Vtsk.
anser ämnets vigt samt Rikets säkerhet och nytta fordra.
Då det åberopade Statsrådsprot. i sig sjelft innehåller ganska
uplysande bidrag för bedömandet af den fråga jag vidrört, och hvad
deri kan brista bör vara att inhemta af BefästningsKomitéens betän¬
kande och förslag, hvilka jag förmodar böra blifva för StatsUtsk.
tillgängliga, har jag ansett mig böra förbigå den strategiska sidan
af ämnet, men förbehåller mig att härtill få återkomma vid till¬
fälle af de öfverläggningar, som kunna förestå.
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk. har jag äran
anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Frih. Sprengtporten har nyss
väckt en motion om Stockholms befästande. Jag för min del är
öfvertygad, att framgången af detta förslag skall komma att lägga
grundvalen till den byggnad af fäderneslandets sjelfständighet och
anseende, till hvars upförande hvarje Svensk medborgare bör med
alla sina krafter bidraga. Med detta stora mål för mina ögon och
upmanad af min varma fosterlandskänsla, går jag nu att framlägga
ett förslag af vida mer omfattande art än Frih. Sprengtporten.
Skulle detta förslag i en framtid vinna fullbordan, så vore, enl. min
innerliga öfvertygelse, tinnarne satta på den stolta sjelfständighets-
byggnad, sorn länge hägrat för min syn. Men, som jag redan haft
äran antyda, detta förslag är af så vidt omfattande beskaffenhet,
att det skulle vittna om både förmätenhet och inbilskhet, om jag
uttalade den förhoppning, att detsamma f. n. skulle vinna bifall.
Min afsigt är således blott att söka rikta tankarne på medlen för
Nordens sjelfbestånd åt det håll, dit de, enl. min tro, böra riktas,
att, så vidt mina krafter förmå, söka vinna mark för en idé, med
hvilken Nordens innebyggare, icke allenast i Sverige, utan äfven i
Norige och Danmark, böra göra sig allt mer och mer förtroliga.
För att rätt kunna motivera mitt förslag, nödgas jag kasta en blick
på Sveriges nuvar:de politiska ställning, och jag gör det gerna, ty
jag anser det vara en skyldighet för hvarje Svensk medborgare, och
framför allt för hvarje Svenska folkets representant, att söka göra
sig reda för fäderneslandets förhållande till andra Stater och i synner¬
het till grannstaterna.
Yår östra granne har småningom fråntagit oss alla våra Öster¬
sjöländer, förmurarne för det egentliga Sverige, hvars vinnande är
och måste vara dess politiska slutmål i Norden för att kunna blifva
sjömakt och derigenom verldsmakt. Han är nu sysselsatt att an¬
lägga ett vidsträckt jernvägsnät inom sitt omätliga rike för att deri¬
genom på kort tid kunna koncentrera sina krafter, samla och up-
lägga fleråriga krigs- och munförråd äfven vid Östersjöns stränder.
Efter Finlands förlust hade han emot oss från Aland en beherr¬
skande ställning, efter ångkraftens användande på krigsfartyg inne-
316
Den 22 November.
bäfver han denna beherrskande ställning nästan öfverallt från sina
hamnar.
För att stärka Skandinaviens försvarskraft, knöt Carl Johan
förbundet mellan Sverige och Norige; de båda rikena förenades
och blefvo nästan helt och hållet omkringflutna af haf. Med kuster
från Varanger till Tstad, från Ystad till Haparanda, utpekade de
förenade rikenas läge hvar och huru de borde ordna sitt försvar.
Med en hundra mil lång anfallsfront; med sin rikedoms källåder
löpande längs denna front; med sin armée spridd kring ett lång¬
sträckt land; med en bredd, ej tillräckligt stor att betydligt för¬
svåra en operation från kusten; med vattendrag till transportvägar
från hafvet; med den genom allt detta upkommande ytterliga svå¬
righeten af ett försvar inom landet, tycktes Sverige böra på sjön
söka att förhindra en fullföljd landstigning och ej, med upoffring af
Norrland och de rika provinserna kring Mälaren, stöda sig på Carls¬
borg i det aflägsna Westergöthland. Men Sverige, med uttömdt
blod och försvagade krafter, var utan håg och förmåga att vid¬
makthålla sina fartyg, än mindre att bygga nya, och Norrige egde
ingen flotta. Skandinavien låg under decennier öppet för Rysslands
våld och, hvad värst var, dess dyrbaraste perla, dess vigtigaste po¬
litiska och strategiska punkt, Stockholm, låg fullkomligt utan skydd.
Dess vallar och slutvärn voro endast vår hänsofne Konungs stora mi¬
litära anseende och Rysslands tro, att kunna, genom sin öfvermakt
och sin starka anfallsställning, leda Skandinaviens politik. Till denna
tro hade Ryssland ock skäl, ty huru kan, under alla förhållanden,
Sveriges ombud i Petersburg föra oberoendets språk, så länge Ryss¬
land har i sin makt, att, på några dagar, med 10,000 till 15,000
man af sina alltid marschfärdiga Garder, bemäktiga sig Stockholm
såsom pant för vår lydnad? Vårt sändebuds ord kunde understun¬
dom blifva Sverige allt för dyra.
Kriget emellan Ryssland och Vestmakterna utbröt; dessa sed-
nares flottor beherrskade Östersjön, och Novembertraktaten tog Ryss¬
land ur sin tro, att kunna föra Sverige i en skenbar vänskaps led¬
band. Från förment vän har det nu blifvit en säker och påpasslig
fiende. Det vet alltför väl, i fall Vestern åter väpnar sig till strid,
i hvilka leder Sveriges och Noriges Konung ställer Sina folk, om
striden för Norden har ett verkligt mål.
Carl Johan förenade Norige med Sverige, men en allt mer och mer
sig utbredande tanke, en varmare och varmare känsla i Nordens bröst,
arbetar att förena Sverige, Norige och Danmark till ett. Under Kalmare
Union bodde tanken om Nordens enhet i våldets gestalt, och denna
gestalt blef ock med våld nedergjord, men gestaltens själ, Nordens
enhet, är åter väckt till lif och framstår förklarad i frihetens ljusa
skepnad, en skepnad, åt hvilken ej allenast Sveriges folk, utan ock
Sveriges Konungahus tyckes egna sin hyllning.
Hvilket är det värn, som säkrast kan hägna Sveriges och Nori¬
ges sig mer och mer utvecklande välstånd? Hvilken är den enda
brygga, som i en framtid kan förena Danmarks land och öar med
Sveriges och Noriges kuster? Hvilken är det vältaligaste sändebudet
att föra Nordens talan inför Europas throner?
Den 22 Novemb er.
317
Det är oell blifver en stark flotta.
Huru mycket Ryssland fruktar att vi en gång, i vårt sanna
intresse, skola utbilda oss till sjömakt, inhemtas bäst ur en artikel
i Tidningen »Le Nord». Der står, i slutet af September eller bör¬
jan af Oktober detta år, att läsa: »Alstrad i Universitets-ungdo-
mens exalterade inbildning, skickligt underblåst och begagnad af ett
visst parti i Sverige, i spetsen för hvilket ViceKonungen af Norige
står, utgör Skandinavismen en dödshotelse för Danmark och en
fara för hela Europa. I synnerhet har Tyskland allt att frukta, om
gent emot dess hamnar skulle upstå en sjömakt, som skulle under¬
gräfva dess handel och qväfva i födseln dess örlogsraarin. Hvad
skulle det i sjelfva verket blifva af Tyskland den dag, då den Dan¬
ska monarkien icke längre vore en mäktig damm mot inkräktnin-
garne från de Skandinaviska idéer, som nu blifvit personifierade ge¬
nom Sverige?»
Så talar Rysslands organ i Europa, och den Nordens storhet, som
Ryssland fruktar, borde vara målet för hvarje Svensk, Norsk och Dansk
mans tankar och sträfvanden. Men för att tänka på och sträfva
till Nordens enhet, så måste man dock först undersöka, om Norden
har förmåga att tillvägabringa och uprättliålla denna enhet, om
Norden har förmåga att sammanbinda Danmark med Sverige och
Norige, att på sjön mäta sig med Ryssland.
Hvad först Ryssland beträffar, är dess styrka till lands omät¬
lig, men dess styrka till sjös är begränsad. Eör en flotta erfordras
ej allenast materiella, utan ock personella tillgångar. Eör att er¬
hålla dugliga besättningar, måste dessa bildas af folk, som hafva
håg och fallenhet för sjölifvet, och som just genom denna sin håg
kunna förvärfva sig behöflig sjövana, köld, sinnesnärvaro och skick¬
lighet. Menniskor finnas, hvilkas natur ligger så emot sjön, att de
aldrig kunna danas till sjömän. Den egentlige Ryssen hyser den
högsta motvilja mot sjölifvet; efter långvarig öfning blifver han
knappt medelmåttig sjöman. Rysslands enda goda sjöfolk utgöres i
Norden af Einnar, Est- och Liffländningar, men dessa kunna ej er¬
hållas annat än till jemförelsevis ringa antal. Detta är orsaken,
hvarför Rysslands sjömakt i all framtid blifver begränsad.
Här må det tillåtas mig att afbryta mig sjelf, för att med¬
dela R. o. Ad. en anekdot, som berättades mig, då jag sednast be¬
sökte Finland, och som torde utgöra ett bevis på det ringa förtro¬
ende Ryssarne sjelfva sätta till sitt sjöfolks duglighet.
Under Kejsar Nikolai tid fanns vid Ryska Marinen en Amiral,
vid namn Lazarefif, som, oaktadt uprepade föreställningar från
högre ort, envisades att i sin klädsel följa Engelskt mönster, i st.
f. att förete typen af en Rysk sjöman, med åtsittande benkläder,
tillsnördt lif, ihopknäppt rock och styf halsduk utan skjortkrage.
En dag, då vår Angloman spatserai- på en af Petersburgs gator,
med upflängd rock, en löst knuten halsduk och stora fadermördare,
möter han Kejsaren. Denne gör honom skarpa förebråelser för hans
trotsiga framhärdande i ett så stötande oskick, Amiralen försvarar
sin kostym. Kejsaren blir upbragt och utbrister slutligen: »Vet,
318
Den 22 November.
min kära Lazareff, att jag har god lust att degradera honom
till matros.» »I sådant fall», svarade Amiralen, »skulle B. M. få
åtminstone en duglig matros vid sin Blotta.» Kejsaren måste hafva
senterat sanningen i detta svar, ty hans hotelse verkställdes ej,
utan Amiralen fortfor att åtnjuta hans ynnest.
Hvad åter Sverige beträffar så, med ungefär de årliga anslag
till Iflottan, som Konungen för nästinstundande Statsregleringsperiod
begärt, kommer Svenska Blottan efter 15 års förlopp att utgöras af
8 ångskepp, 4 ångfregatter, 3 ångkorvetter, 5 större ångfartyg, 5
mindre, 2 4 ångkanonslupar, 2 segelfregatter, 4 segelkorvetter, 1
brigg, 4 skonertar, 52 bombkanonslupar, 12 lanstigningskanonslupar,
104 kanoujollar, 12 BataljonChefsfartyg och 8 mörsarefartyg. Enl.
upgift i det K. M:s Nåd. Propos. bifogade Statsrådsprot. för Sjö-
försvarsärenden, kostar ett nytt ångskepp 1,501,167 R:dr rmt, an¬
tagom det till 1,600,000; en ångfregatt kostar 1,263,739 R:dr,
antagom den till 1,300.000 och antagom en korvetts kostnad till
600,000 K:dr. Om de 2 millioner K:dr, med hvilka de årliga
Statsinkomsterna ungefärligen öfverskjuta de årliga Statsutgifterna,
ej bortplottras, utan anslås till Blottan, hvilket jag får föreslå, kan
Sverige på 15 år ytterligare bygga 8 skepp, 4 fregatter, 5 korvet¬
ter, afsätta 4 proc. årligen till dessa skepps evärdeliga bestånd, an¬
slå ytterligare 100,000 R:dr årligen till etablissementernas full¬
ständigande och ändock hafva omkring 75,000 R:dr årligen till
att ytterligare användas till sjöfolkets öfning. Sverige skulle så¬
lunda, efter 15 års förlopp, hafva en flotta af 16 ångskepp, 8
ångfregatter, 8 ångkorvetter, 24 ångkanonslupar m. m. Om sjö¬
budgeten fortfarande kom att utgå med samma summor, som
under Blottans nybyggnadsperiod, kunde sedermera den 8,000 man
starka stammen fullt öfvas, sjöbeväringen till det nödtorftigaste in-
öfvas och befälets både antal och löner slutligen ökas.
Att Danmark och Norige tillsammans kunna åstadkomma en
så stark flotta, som Sveriges, betvifla vi så mycket mindre, som
dessa rikens sammanlagda handelsmarin är en af de första i verlden,
och som dess kuster lemna det dugligaste och eftersöktaste sjöfolk
i Europa. Då egde Norden en ångflotta af 32 skepp, 16 fregatter,
16 korvetter, 48 kanonslupar, 20 större och mindre ångfartyg och
dessutom en mängd roddslupar.
Må Sverige börja med att timra på den flotta, att rusta sig
till det mål, som Kyssland så mycket fruktar, och Danmark och
Norige skola, ledda af föredömets höghet, göra äfvenså. På detta
sätt kan den stora tanke, som genomtränger de nordiska folkens
hjertan, i en framtid blifva en verklighet. På detta' sätt skulle
Nordens förenade sjömakt kunna komma att mäta sig med Kyss¬
lands och blifva en borgen för tryggheten och oberoendet inom våra
landamären.
Men blefve denna borgen ej tillräcklig, blefve Kysslands sjö¬
makt ändock vår öfverlägsen, må vi dock söka att så litet som
möjligt grunda vår oantastlighet på främmande hjelp. Englands är
visserligen alltid att påräkna, emedan Englands intressen i Nor¬
Den 22 November.
319
den, äro desamma som Skandinaviens. Utsträcker Ryssland sig
öfver Skandinavien, kunde det en dag öfver Nordsjön räcka Eng-
land. Men striden gäller oss omedelbart, England endast medel¬
bart; våra sjöstridskrafter böra vara åtminstone så starka, att vi
blott behöfva en bundsförvandts understöd och ej en skyddsherres
skydd.
Afven om det förenade Norden skulle räkna på hela styrkan
af detta skydd, äfven om England skulle vilja helt och hållet be¬
vaka och bevara 3 förenade sjöstater, är det dock sagdt, att det
alltid skulle kunna det? Dess sjöstyrka kan behöfva splittras, Nord-
Amerika kan kräfva en del deraf, och den dag är icke så alldeles
otänkbar, då en annan Napoleon kan komma att förena sina in¬
tressen med en annan Alexanders. Ar Englands sjömakt då till¬
räcklig att emotstå förbundet emellan Rysslands, Nord Amerikas och
Frankrikes? Detta är ej visst, men visst är, att Englands och
Skandinaviens flottor skola alltid beherrska Europas haf.
Emedan England är aflägset, kan Ryssland nu aftvinga Sverige
mindre medgifvanden, genom att hota Stockholm, genom att be¬
mäktiga sig det, om det skulle behöfvas; men det kan aldrig, om
ej Englands sjömakt är till större delen sysselsatt, söka att göra
några provinser af landet till mål för en fullföljd eröfring. Må
Norden derföre göra sig beredt på ett krig med Ryssland, när det
endast till en mindre del kan räkna på Englands flottor, men mest
måste lita på sina egna.
Ett befästadt Stockholm är enda medlet för Sveriges folk att
frigöra Sveriges Konung från en ej fullt sjelfständig politik, eller
från att köpa den alltför dyrt! En Skandinavisk flotta är enda
medlet att möjliggöra och betrygga Nordens framtida förening, och
att således grundlägga dess framtida storhet 11
Efter upläsning häraf anhöll Hr Brakel om remiss till Stat.s-
Utsk. samt motionens kommunicerande med de öfriga RiksSt:n, för
hvilket ändamål erforderligt antal exemplar skulle blifva aflemnade.
Begärdes på bordet-
Gr. Lewenhaupt, Claes, upläste 3:ne motioner af följande
innehåll:
1:0
Under framfarna tider hafva föreskrifter och lagbud, ang:de
rofdjurens utödande, tid efter annan blifvit utfärdade, utan att än¬
dock det åsyftade ändamålet hitintills vunnits, annat än högst ofull¬
komligt. Rofdjuren fortfara är.nu att hvarje år, i synnerhet på
vissa trakter, göra skada på landtmannens hjordar; och detta är icke
den enda olägenhet de förorsaka; äfven jagten lider af dem ett icke
obetydligt intrång. — Vårt land eger ännu högdjur; en prydnad
för våra skogar, hvilket, inom en icke aflägsen framtid, torde få
hänföras till försvunna slägten, så framt ej rofdjurens härjningar
inskränkas med mera allvar än hitintills skett. Äfven de djur, som
räknas till den s. k. lilla jagten, förminskas årligen mer och mer,
och detta är ganska naturligt, då de utgöra rofdjurens hufvudsak-
liga föda. Jagten är ett näringsfång, som förtjena!- en bättre vård.
320
Den 22 November.
Om än våra skogar glesnat under sednast förflutna decennier, skulle
ändock jagten kunna blifva ganska indrägtig, om den rätt sköttes
och vårdades.
Nu gällande K. Stadga, ang:de jagt och djurfång, gifven d. 13 Åpr.
1808, innehåller 2:ne särskildta föreskrifter för rofdjurens utdödande;
den ena rörer premiers utdelande för fällda eller fångade skadedjur;
den andra angår skallgångar och jagtplatsers inrättande; den först¬
nämnde af dessa föreskrifter har i synnerhet bifvit utförligt be¬
handlad och uptager en betydlig del af Jagtstadgan. Likväl har er¬
farenheten visat, att skallgångar i allmänhet ej medföra det gagn
som dermed åsyftas. Visserligen inträffar det någon gång, att ett
större antal rofdjur blifva fällde, men sådant hörer dock till un¬
dantagen; oftast blifva djuren endast bortjagade från den ena
trakten, för att göra skada på en annan, men den tidspillan, som
skallgång förorsakar allmogen, är deremot en alltid åtföljande och
oundviklig förlust, som ofta är af icke ringa betydenhet; ett för¬
hållande, som är så allmänt kändt, att det torde vara öfverflödigt
derom vidare orda.
Den andra föreskriften i Jagtstadgan, rör:de premiers utdelande
för fällda rofdjur, har visat sig mera verksam; likväl erfordrar äfven
denna föreskrift en förändring, såvida den i närvaride tid skall up-
fylla sitt ändamål; penningevärdet har nemi., under det sednast för¬
flutna halfva århundradet, förändrat sig till den grad, att ett be¬
lopp, hvilket, då Jagtstadgan utfärdades, ansågs temligen betydligt,
nu mera icke räknas såsom någon belöning, motsvarande den möda
och tidspillan, som äro oskiljaktiga från rofdjursjagten. Uplysnings-
vis må nämnas, att Jagtstadgan bestämmer 12 sk. b:ko såsom er¬
sättning för ett skott. För att afhjelpa detta missförhållande, som
upstått geuom myntets förändrade värde, hafva särskilda orter
träffat enskilda öfverenskommelse!' om utdelande af högre premier,
lämpade efter nuvaride penningevärde; sålunda betalas t. ex. för en
fäld varg 20 It.dr och för en räf 4 R:dr b:ko, ehuru stadgan endast
bestämmer värdet af sex skott för en varg, eller 1 Kidr 24 sk.,
och ett skott för en räf, eller 12 sk. samma mynt.
Det skulle vara fördelaktigt, om dessa enskilda öfverenskom-
melser kunde, genom ett för hela Diket gällande allmänt påbud, gö¬
ras öfverflödiga. Det vore alltid mest ändamålsenligt, om premierna
utdelades till enahanda belopp öfver hela landet, äfvensom det vore
billigt, att medlen uttaxerades efter samma grunder i alla delar af
Diket, och i sammanhang med öfriga utskylder; härigenom undvekes
all särskild omgång med upbörden och all orättvisa vid fördelnin¬
gen deraf.
På grund af hvad här blifvit anfördt, vågar jag ödmjukast fö¬
reslå den förändring i nu gällande Jagtstadgas 3 Artis 2 §:
Att premier för fällda rofdjur bestämmas till Fern Eidr
rimt för hvarje skott, efter den beräkning, som i 3 §:n af
samma artikel finnes föreskrifven, och premier utbetalade för
björn, varg, lo, filfras, räf, örn, uf och dufhök (Falco pa-
lumbarius).
I sam-
Den 22 November.
321
I sammmanhang härmed torde 6 Art. 1 §:n af samma K.
Stadga undergå den förändring:
Att den der bestämda afgift till Jagtkassan, utgörande
högst 2 sk. b:ko för hvarje helt mantal, förhöjes till så
stort belopp, som i följd af de förökade premierna må blifva
erforderligt.
Då de af mig föreslagna premier icke äro högre än hvad som
redan en längre tid blifvit af enskilda kommuner betalta, så kan
icke den förhöjda afgiften till Jagtkassan blifva mer betungande
eller föranleda en högre beskattning, än som förut i sjelfva verket
eger rum; medlen komma endast att utgå på annat sätt än till¬
förene, fördelningen blir mera rättvis oell upbörden enklare.
Om remiss af denna min motion till vederb. Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
2:0.
Enl. K. M:s Nåd. Jagtstadga af d. 13 April 1808, är i 1
Art. 3 §:n äfven haren bland de till lilla jagten hörande djur
upräknad, men ej någon tid af året fridlyst, till följd hvaraf detta
som födoämne nyttiga djur alla årstider förföljes; och dödas den
med ungar tunga honan lika skoningslöst som hannen af den egen-
nyttige jägaren. Och då harjagten om våren, med till denna jagt
hörande lösgående hundar, äfven är för skogsfogelns förökande till
stor skada och oberäknelig förlust, vågar jag vördsammast föreslå:
Att haren blifver intagen bland det till lilla jagten hö¬
rande fridlysta vilda i ofvan åberopade § m. fl., och fridlyst
från den 14 Mars till den 1 Juli, eller under samma tid
som för gräsänder bestämdt är, samt att Jagstadgans 4
Art:s 5 § må undergå den förändring, att rapphönshund
der intages i st. f. harhund.
Äfven vågar jag vördsamt föreslå:
Att då tjädertupp, under för densamma tillåten tid, nära
nog är oåtkomlig i de delar af landet, der ej giller eller
s. k. stockfällar få begagnas, tillåtelse må blifva gifven, att
på spel skjuta tjädertupp efter den 1 Maj, vid hvilken tid
man de flesta år kan taga för afgjordt, att hönorna äro be¬
fruktade och redan ligga.
Denna min vördsamt föreslagna förändring af Jagtstadgan är
jag öfvertygad om skulle blifva i och för tjäderfogelns förökande af
stor nytta, då jag har flera exempel på, att hos de jägare, hvilka
öfverträda Jagstadgans föreskrifter och om våren undanskjuta de
gamla tjädertupparne, der ökas tjäderfogeln, då åter på de ställen,
der den laglydige jägaren, enl. Jagtstadgans bud, sparar tjädertuppen,
der minskas tjäderfogeln, och träffas der oftare gallhöns och hönor
med få ungar, hvilket med säkerhet icke kan tillskrifvas någon an¬
nan orsak än den, att de gamla tupparne ej kunna af den laglydige
jägaren undanskjutas.
Om remiss af denna min motion till vederb. Utsk. får jag
vördsamt anhålla.
I H. 21
322
Den 22 November,
3:0
I samma mån som landet upodlas och skogarne minskas, blir
det äfven lättare för de med hvarje år tilltagande krypskyttarne att,
tillsammans med rofdjuren, utrota det nyttiga vilda, som vårt land
rikeligen kunde erbjuda, såvida ej lagarne skärpas, på samma gång,
som okynnet och liknöjdheten för jagtens vårdande tilltager.
För att bevara det nyttiga vilda under den årstid det bör,
enl. den Nåd. Jagtstadgan och naturens ordning sparas, vågar jag
vördsamt föreslå:
Att de i K. M:s Nåd. Jagtstadga 5 Art.* 11 §.-n be¬
stämda böter må bestämmas så, att den eller de, hvilka
under förbuden tid döda, fånga eller köpa fridlyst vildt,
må komma att erlägga de bestämda böterna för hvarje öfver¬
trädelse och hvarje stycke fridlyst vildt, och ej, såsom nu
är fallet, för hvarje gång åtal sker, det vildas antal må
vara ett eller flera; och att hela plikten, enl. samma Art:s
24 §, må tillfalla åklagaren.
Om remiss af denna min vördsamma motion till vederb. Utsk.
får jag anhålla.
Dessa motioner remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.TJtsk.
Hr Anrep, Gabriel, upläste följande motion:
Den välvilja, hvarmed den af mig utgifna Adelskalendern hit¬
tills i allmänhet blifvit emottagen — jag vågar kalla det väl¬
vilja, ty förutom att boken köpts och begagnats, har jag haft
muntliga, likasom jag ännu har i behåll skriftliga bevis derpå —
den välvilja, säger jag, min kalender hittills rönt, låter mig hoppas,
att Höglofl. Ståndet gunstbenäget afhör och bifaller följande motion.
Jag ämnar utgifva ett stort genealogiskt arbete öfver Sveriges
R. o. Ad. under titel: Svenska Adelns Ättartaflor. Denna tanke har
jag länge hyst; och var utgifvandet af Adelskalendern blott en
förelöpare dertill. Arbetet kommer att uptaga allt hvad de här å
Riddarhuset befintliga genealogierna innehålla, med uteslutande lik¬
väl af vissa saker, som böra förbigås.
Det ligger mycket af såväl allmänt historiskt, som enskildt
rättsligt intresse begrafvet i nämnde luntor; hvarförutom det väl
skulle vara roligt nog för en stor del af Svenska Adeln att kunna
uträkna sin härkomst på fädernes möderne eller mödernes fäderne,
i alla möjliga riktningar, från gamla svenskhistoriska personer, så¬
dana som t. ex. Ivar Widfamne, BlotSven, Folke Filbyter, Sanct
Brita m. fl. Visserligen finnes redan nu tillfälle dertill, eller tillfälle
att forska i historiskt eller rättsligt hänseende; men huru många
hafva eller gifva sig ens tid, att genomleta de tusentals skrifna ta¬
bellerna, hvaremot dessas innehåll, inrymdt i tre å fyra tryckta vo¬
lymer, beqvämt kunde genomgås och alltid vore tillhands i ens
bibliothek. Än mer! Det nu blott på ett enda ställe samlade,
ronde Adelns historia och slägtförhållanden, blefve spridt i hundra¬
tals exemplar, så att, om genom en eller annan olyckshändelse —•
det var för icke så många år sedan tillbud dertill, nemi. då det
brann i lagerkällaren härunder — de skrifna genealogierna skulle
Den 22 November.
323
gå förlorade, det vore lätt att äter få dem uprättade, hvilket eljest
skulle bli ganska svårt, om icke alldeles omöjligt.
Stamtaflorna skulle tryckas i bok- och icke i tabellform, eme¬
dan det sednare blefve alltför dyrt och dessutom ohandterligt till
formatet. I st. f. tabellernas klammer, skulle de olika generatio¬
nerna utmärkas genom bokstäfver, satta näst före personernas namn.
I de ätter, hvilka sedan urminnes tider varit Svensk Adel, skulle
alla personer, som funnits, uptagas; i de öfriga blott stamfäderna i
rätt nedstigande led till den, som blifvit adlad eller introducerad,
och derefter alla hans deseendenter, så manliga som qvinliga.
Arbetet skulle utkomma i häften om 64 sidor, ett i hvarje
månad; bokens format blifva s. k. royal-octav; trycket petitstil i
två spalter på hvarje sida; med andra ord: det typografiska lika
med den nyligen utkomna »Dalins Ordbok öfver Svenska språket».
Uplagans storlek skulle bli 1,000 ex., och priset på hvarje häfte
1 It:dr 12 sk. r:gs, hvilket, jemfördt med annat tryck, är det van¬
liga bokpriset.
Enl. ett af Boktryckaren Beckman, hvilken tryckt Adelskalen¬
dern, upgjordt och motionen bifogadt kostnadsförslag (Litt. A.),
går tryckningen m. m. för hvarje häfte till högst 375 It:clr r:gs,
hvilket gör pr år 4,500 R:dr. Då dertill räknas författarearfvodet,
beräknadt efter 150 R:dr pr månad eller häfte, 1,800 R:dr, så
bli utgifterna för året 6,300 R:dr, allt r:gs.
Inkomsterna deremot äro lågt uptagna eller till blott 9,000
It:dr r:gs årligen, eller efter en försäljning af endast 800 ex., med
det vanliga 25 proc:s afdrag för distribueringen af boken.
Återstår således en behållning af 2,700 It:dr på år, hvarifrån
dock de 7 00 R:drna böra afräknas till förlagsränta (400 R:dr) och
till ännu ett arfvode, som här nedan särskildt skall nämnas, således
behållen vinst af 2,000 R:dr årligen, medan boken utkommer.
Af ofvanstående kalkyl, hvilken för lättare öfversigt^ skull blif¬
vit utförd, på en särskild, motionen åtföljande bilaga (Litt. B.),
synes, att, till arbetets utgifvande i tryck, fordras ett årligt förlags-
kapital af 6,300 lt:dr r:gs — en summa, hvilken jag icke sjelf kan
åstadkomma. Det är derföre min anhållan, att Högloft. Ståndet
täcktes bifalla, del Riddarh.Kassan finge blifva min förlagsmanf
emot det att jag till nämnde kassa afstfir hälften af vinsten, här
ofvan beräknad till 2,000 R:dr r:gs årligen. Dessutom skulle, så¬
som en säkerhet för mitt fullgörande af arbetet, den andra hälften,
eller min andel af vinsten, få hos kassan utan ränta innestå, så att
hälften deraf icke betalades mig förr, än sista häftet utkommit, och
andra hälften ett år derefter, om hvilket allt jag skulle med t. ex.
Riddarh.Direktm afsluta ordentligt och nogare än här specifieradt
kontrakt
Högloft. Ståndet torde häraf inse, att det icke blir någon för¬
lust för Riddarh.Kassan att vara min förlagsman, utan tvärtom
vinst, äfven om man skulle nedsätta den beräknade åtgången af
boken med ännu 100 ex.; äfvensom att detta mitt litterära företag
är helt olika många andra dylika, som oftast sluta med att veder¬
börande inlöser ett större eller mindre antal ex. af uplagan, att se¬
324
Den 22 November.
dermera ligga i vägen och slutligen förmultna bland dam och
sopor.
Jag kunde väl kanske få en enskilt förläggare; men då ginge
vinsten — ty vinst skall det ovillkorligt bli, helst arbetet utminu¬
teras i små delar och dess köpande icke blifver så på en gång känn¬
bart — då ginge, som sagdt, vinsten, hvilken den enskilde för¬
läggaren stoppade i egen ficka, förlorad för mig och Biddarh.-
kassan.
En annan fördel af förslaget är, att om boken utkommer un¬
der Riddarh.Direkt:ns eller någon Riddarh.Tjenstemans öfverinseende,
hvad sjelfva dess ordentliga utgifvande beträffar, så hade subscri-
benterna, hvilka säkert till största delen komme att utgöras af
Adel, säkerhet för arbetets oafbrutna och mänadtliga utkommande;
ty det berodde då icke på en enskild förläggares nyck eller möjli¬
gen inträffade död o. s. v.
Jag nämnde härofvan om ett särskildt arfvode, som årligen
borde utgå af den gemensamma behållningen. Det vore ett arfvode
af 300 R:dr r:gs, som skulle utbetalas till den Riddarhusets tjenste¬
man, som erbjöde sig eller af Riddarh.Direktm finge sig updraget
att sköta företagets, så att säga, ekonomi, eller att utbetala och in¬
kassera penningar derför etc.
Slutligen bör jag nämna, att jag önskade ju förr desto heldre,-
eller redan med snart instundande nya år, få börja med det vidlyf¬
tiga arbetet. Dess omfång är svårt att på förhand bestämma; men
torde det blifva omkring 3 6 häften, eller med dess utgifvande draga
ut i tre år.
I hopp, att det icke nu må sägas, såsom det sades när jag
började med utarbetandet af Adelskalendern, att jag tagit mig vatten
öfver hufvudet, anhåller jag om remiss af min motion, jemte bilagor,
till Riddarh.Utsk.
(Bil. Litt. A.)
Kostnadsförslag å en uplaga af 1,000 ex. lika stil, tryck, papper,
och format, som det hos mig tryckta arbetet: Ordbok öfver
Svenska språket af A. F. Dalin.
För eli häfte om 64 sidor:
Sättning och tryckning af Texten jemte papper . 320 å 330 R:dr
d:o d:o Omslag » . 18 å 20 »
Häftningskostnad 22 å 25 »
R:dr r:mt 300 å 375
Stockholm d. 20 Nov. 1850.
J- Beckman.
(Bil. Litt. B.)
Kalkyl
öfver utgifvandet af »Svenska Adelns Attetaflor» (utgifterna och in¬
komsterna beräknade pr år)
Försäljning af 700 ex. med 25 proc. afdrag . . . 7,875 R.-dr.
Den 22 Nov®mber.
325
Tryckningskostnad m. m., enl. Hr Beckmans förslag,
utgör:de pr år 4,500.
Arfvode till Utgifvaren, efter 150R:drprår 1,800.
Arfvode till en Riddarhusets tjensteman . 300.
Förlagsränta, ä 6 proc. å 6,300 R:dr, upta-
gen till .400.
Behållning pr år 875 7 875 R:dr.
Försäljning af 800 ex. med 25 proc. afdrag . . . 9,000 »
Omkostnad m. m., se ofvanstående . . . 7,000.
Behållning 2,000 9,000 »
Försäljning af 900 ex. med 25 proc. afdrag . . . 10,125 »
Omkostnad m. m 7,000.
Behållning 3.125 10,135 »
Stockholm d. 22 Nov. 1856.
Gabriel Anrep.
Begärdes på bordet.
Hr Fåhraeus, Olof Imanuel, upläste en så lydande motion :
Af de på sednaste tid vidtagna allmänna anstalter är väl knappt
någon mera omfattande och af större inflytande på fäderneslandets
framtid, än de, som afsett den allmänna folkupfostran. Genom 1842
års stadga om folkundervisningen är ett steg i denna riktning ta¬
get, som i Rikets häfder skall utgöra en utmärkelse för tidehvarf-
vet. Svenska folkbildningens bana är derigenom så röjd, att en
återgång icke kan tänkas såsom möjlig. Men nya inrättningar sakna
erfarenhetens grund, — och en erfarenhet, som först efteråt sam¬
las, uppenbarar ofta brister, som icke lätt kunnat förutses, men
som påkalla sorgfällig upmärksamhet och skyndsamma botemedel,
för att icke äfventyra gagnet af det hela. — Sådane brister hafva
ock uppenbarat sig vid utöfuingen af den genom förrberörda författ¬
ning ordnade folkundervisning. En hvar, som något undersökt för-
hållanderna, har lätteligen varseblifvit de flerfnldiga hinder och olä¬
genheter, som försvårat folkskolans verksamhet, och som måste un-
danrödjas, för att göra denna mäktig att fylla sin bestämmelse.
Jag vill härvid blott häntyda på missförhållandet emellan lärares
och lärjungars antal, och framför allt på de lokala missförhållan¬
den, som för en stor del af det upväxande slägtet göra den afsedda
undervisningen oåtkomlig. Behofvet att afhjelpa dessa brister skulle
måhända ännu någon tid hafva undgått en allmännare upmärksam¬
het, om icke en enskild medborgare, som gjort det till sin lefnads
upgift att verka för Svenska folkbildningens fullkomnande, genom
skrifter och enskild undervisning lagt det bristfälliga i dagen och
anvisat de mest praktiska medel för ändamålets fullständigare er¬
nående. Det är, som vi alla veta, en af detta Stånds medlemmar,
Gr. Thorsten Itudenskjöld, hvars ädla, menniskovänliga verksamhet
vi till största del hafva att tacka för att folkskolefrågan vunnit
dess närvar:de utveckling. Förbigående hans äldre afhandlingar i
ämnet, hänvisar jag härvid blott till den af honom nyligen förfat¬
326
Den 22 November,
tade skrift om »Svenska folkskolornas praktiska ordnande», som
blifvit, enl. Konungens förordnande, på allmän bekostnad af tryc¬
ket utgifven och till församlingarne spridd, — en skrift, som, fri
från alla öfverdrifter, visar, huru med den största besparing och
genom de enklaste, åtkomligaste medel ändamålet kan erforderligen
vinnas.
Det synes mig högligen önskvärdt, att fäderneslandet fortfa¬
rande må hafva att påräkna Gr. Rudenskjölds verksamhet för denna
vigtiga samhällsfråga och helst på ett sätt, hvarigenom hans varma
nit och sansade åsigter kunde lefvande fortplantas till en yngre
generation. Jag föreställer mig, att detta mål på ett lämpligt sätt
kunde ernås genom anvisande åt honom af ett arfvode för lednin¬
gen af ett mönsterseminarium, hvarest enskilde, som vilja egna
sig åt folkskolelärare-kallet, kunde på egen bekostnad, eller genom
vederb:de kommuners föranstaltande, ellet med stipendii-understöd
af dertill anslagne allmänna medel, genomgå föreskrifven kurs.
Men jemte detta ändamål i det allmännas intresse har denna
min framställning äfven ett annat syfte.
Gr. Rudenskjölds förtjenster om folkundervisningen hafva vis¬
serligen i så måtto vunnit R. St:rs erkännande, att anslag af all¬
männa medel blifvit för honom anvisadt, i ändamål att genom re¬
sor i landet söka sprida kännedom i ämnet samt tillhandagå med
råd och uplysningar i afseende på undervisningens praktiska utfö¬
rande; men detta anslag, som är gifvet endast för tiden af gäl¬
lande Statsreglering, utgör en kostnadsersättning, ej någon belö¬
ning. Gr. Rudenskjölds ansträngande, sjelfupoffrande verksamhet
för ett stort fosterländskt mål synes dock gifva den giltigaste an-
ledn. till någon gärd af erkänsla från samhällets sida. I anseende
till Grefvens framskridna ålder, kan den tid icke vara mycket af¬
lägsen, då han ej mera förmår att tjena det allmänna. Utan gen¬
sägelse vore det en Staten värdig handling att betrygga en så
nyttig medborgares ålderdom, sedan hans krafter blifvit brutna.
På grund af det anförda får jag vördsamt föreslå:
a) Att ett årligt arfvode af 3,000 R:dr r:mt måtte, sedan förrbe-
rörde resekostnadsanslag med innevar:de år uphört, åt Gr.
Thorsten Rudenskjöld anvisas, under förbindelse för honom att
å någon lämplig ort i mellersta delen af Riket anlägga ett
seminarium för folkskolelärare, hvarest elever, som af ve-
derb:de kommuner dertill anmälas, kunna bildas till erfor¬
derlig skicklighet att ordna och leda folkundervisning efter
de åsigter, som i Gr. Rudenskjölds afhandling om Sven¬
ska folkskolornas praktiska ordnande äro framställde.
^ b) Att Gr. Rudenskjöld må förklaras berättigad att, så snart
han genom sjuklighet blifvit oförmögen att med berörde
befattning fortfara, eller i hvarje fall efter upnådd ålder af
65 år, i st. f. sagde arfvode, från allmänna IndragningsSta-
ten upbära 2/3 af dettas belopp, eller 2,000 R:dr r:mt år¬
ligen såsom pension för sin öfriga lifstid.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 22 November.
327
Hr von Heland, Isak Fredr., upläste följande motion:
Då Elektriska Telegrafen nu 3:ne år varit i gång i Sverige,
så torde hvar och en redan hunnit inhemta, att förtroende till in¬
nehållet af telegrafdepescher samt deras snabba expedierande äro
de vilkor, hvarförutan denna inrättning ieke kan upfylla allmänhe¬
tens billiga fordringar.
Då telegrafdepescher vexlas emellan enskilte personer, så eger
emottagaren rätt att efter eget godtfinnande upskatta värdet af de¬
peschens innehåll, men så är ej förhållandet då vigtiga värf inför
lagen eller myndigheter på grund af telegrafdepescher skola utföras.
Ett par exempel må tillåtas att anföra;
En myndighet telegraferar till en annan, att låta göra hus¬
visitation hos någon misstänkt person, eller gripa en rymmare;
detta verkställes, men den misstänkte befinnes sedan vara oskyldig,
■och den verkställande stannar sannolikt i första rummet i person¬
ligt ansvar för sin åtgärd, emedan han ej hade några skriftliga or¬
dres, utan endast en telegrafdepesch att förevisa.
En person är stadd på resa till en vigtig förrättning, som
skall försiggå på viss dag och timma; tillfälliga hinder vålla dock
resans fördröjande, så att den resande till bestämd tid ej kan hinna
fram. Genom närmaste telegraf updrar han åt någon af sina be¬
kanta att i hans ställe vara närvande vid förrättningen, men den
telegraffullmakt, som vid den bestämda tiden förevisas, godkännes
icke; myndigheten får ej godkänna en fullmakt, som ej af utgifva-
ren är personligen undertecknad.
I båda dessa fall har afsändaren vid inlemnandet af sin skrift
bestyrkt sin indentitet och låtit collationera depeschen samt derom
underrättat emottagaren; men som ingen lag stadgar hvad värde
en sådan telegrafdepesch eger, hafva, till stor skada både för sam¬
hället och den enskilte, de gifna updragen ej blifvit utförda.
På grund häraf vågar jag väcka följande motion:
Att lagUtsk. måtte till R■ St inkomma med förslag till en lag,
sorn stadgar: alt då lelegrafdepescher, enl. 19 och 23 af nu gäl¬
lande Telegraf Reglemente, äro försedde med erforderliga kontroller,
skola de i vissa fall vara gällande, som om de vore skrifteligen
afgifne.
De åberopade §§ lyda som föijer:
§ 19.
Afsändare af depesch är förbunden att, om telegraf-tjensteman
så fordrar, styrka sin indentitet medelst företeende af: antingen
pass, betyg från Polis eller annan offentlig Embetsmyndighet, eller
ock skriftligt eller muntligt intyg från känd person.
Fordrar afsändare att, från afgångsstationen, erhålla inty'g om
känd eller behörigen styrkt indentitet, varder sådant i depeschen
tecknadt med: »afsändarens indentitet bestyrkt», och jemte den¬
samma aftelegraferadt. Dock ikläder sig Telegrafverket icke något
ansvar i berörda afseende.
328
Den 22 November.
§ 23.
Till rättelse af möjliga misstag vid telegraferingen eger der¬
före afsändare att begära coltationering, d. v. s. återtelegrafe-
ring af depesch från emottagningsstationen. Till vinnande af så¬
dan kontroll tecknas under depeschen: »collationeras». Äfven mot¬
tagare af depesch kan fordra collationering.
Chiffrerad statsdepesch skall alltid collationeras.
Många exempel hafva gifvits på rymmares fasttagande genom
telegraf, så väl i vårt land, som i andra länder; men huruvida de
varit fullt lagenliga, är icke bekant; emellertid har man hört, att
i Amerika bröllop blifvit firade, der bruden varit i den ena statio¬
nen och brudgummen i den andra, samt vigseln skett per telegraf.
Om remiss till LagUtsk. af denna min vördsamma motion
får jag ödmjukast anhålla.
Rem itterades till LagUtsk.
Frih. Hjerta, Fredr Philip, upläste följande motion:
Vid sist.l. Riksdag behagade StatsUtsk. på min och fleres hem¬
ställan föreslå för R. St. anvisandet af ett belopp utaf 800 R:dr
b:ko årligen, att under åren 1855, 56 och 57, i mån af behof
utaf Riksg.kont. utgå, för bestridandet af kostnaden för de re¬
sor Hr Gr. Thorsten Rudenskiöld komme att företaga, i än¬
damål att inom vissa Socknar i Riket, på deras reqvisition, bi¬
träda vid ordnandet af folkskoleväsendet, efter den af honom ut¬
arbetade folkundervisningsplan; och blef detta StatsUtsk:s förslag af
R. St. enhälligt godkändt. Till följd häraf har Hr Gr. Ruden¬
sköld i och för sagde ändamål varit kallad från många flera håll
än han haft tillfälle och kunnat medhinna att besöka; hvilket mel¬
an allt annat vittnar om det allmänt insedda behofvet af att, om
dessa skolor i någon mån skola upfylla sitt ändamål, de, på de
flesta ställen i vårt glest bebodda land, måste ordnas efter om¬
nämnde method. Då nu sådant bevisligen bäst sker genom Hr
Gr. Rudenskjölds personliga biträde härvid, men förstnämnde an¬
slag ej är anvisadt för längre tid än t. o. m. år 1857, så torde
jag härmedelst få hemställa, att anslag för samma ändamål, ehuru
på grund af numera inträdda förhållanden förhöjdt till 1,000 R:dr
b:ko, eller 1,500 R:dr r:mt, måtte för den tid, som Statsreglerin-
gen vid innevar.-de Riksdag omfattar, anvisas att af Riksg.Kont.,
på samma sätt som vid sista Riksdagen bestämdes, fortfarande utgå;
hvilken min motion jag får anhålla varder till StatsUtsk. remit¬
terad.
Remitterades till LagUtsk.
Gr. Posse, Arvid, upläste 2:ne motioner af följande in¬
nehåll :
1:0.
Under äldre förhållanden var det utan tvifvel nödigt, att R.
St:rs Bank upträdde såsom LåneBank, äfvensom att vid bedrif-
Den 22 November.
329
vande af dess lånerörelse all omsorgsfull försigtighet iakttogs, hvar¬
emot numera, sedan enskilda kreditföreningar af alla slag uptaga
och fördela landets kapitaler, och allmänheten i transaktioner med
dessa vunnit erfarenhet, att småaktigt reglementerande samt deraf
följande besvär och obehag icke ovilkorligen erfordras, det med
skäl kan betviflas, att RiksBanken fortfarande bör bedrifva en allt¬
för långt utsträckt lånerörelse.
Sedan R. St:r, sannolikt på grund af denna åsigt, vid sednast
förflutne Riksdag beslutat, dels att lån mot pant af guld och silf¬
ver icke vidare få meddelas, dels ock att fonden för utlåning med
omsättningsrätt skall successive minskas, samt deraf synes framgå
erkännandet af den grundsats, att RiksBanken, hvars hufvudsakliga
ändamål är penningevärdets uprätthållande, bör småningom befrias
från alla för en RealisationsBank främmande lånerörelser, så vågar
jag med hopp om framgång härmed föreslå:
1:0 Att Bankens Landfastigliets-lånefond, upgående till
5,650,000, må, i mån som den inflyter, i form af kre¬
ditiv och mot fyra proc. ränta på de nuvande och blif¬
vande HypotheksFöreningarne fördelas, i förhållande till
Bevillnings-taxeringsvärdet af det landfastighetsområde,
Föreningen omfattar, mot det, att hvarje Förening, som
erhåller sådant kreditiv, tillförbinder sig att nedsätta
minimum af sina utlåningar till Ett Tusen R:dr r:mt.
2:o Att för de erhållna kreditiven hvarje HypotheksFöre-
ning skall aflemna säkerhet, som af R. St:rs Bank god¬
kännes, eller egna fyra proc. obligationer, motsvarande
kreditivbeloppet.
3:0. Att hvarje HypotheksFörening skall öfvertaga Bankens
nuvar:de landfastighetslån inom Föreningens område, på
samma vilkor, som låntagare nu i Banken åtnjuter, så
framt låntagaren sjelf önskar det.
Remitterades till BankoUtsk.
2:0.
Ehuru PresteSt. vid Riksdagen 1815 hos K. M. anmält dess
önskan, att Ståndets, redan år 1810 gjorda medgifvande af frivil¬
liga öfverenskommelsen emellan presterskapet och församlingarne,
rör:de deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, måtte, som or¬
den lyda, genom K. M:s Nåd. åtgärd ännu kraftigare befrämjas;
och det således förefaller som PresteSt. då insett nödvändigheten
att, med undergifvenhet för tidsförhållanderne, afstå från dess ona¬
turliga rätt att i skördeanden stå hos bonden på dess åkerteg och
med honom dela lönen för hans i svett och möda nedlagda arbete
så, och efter det K. M. utfärdat Förordning d. 3 April 1816, af
innehåll bland annat, att ej mindre pastorerne än äfven försam-
lingspluralitet egde vitsord, då den ene eller andre yrkade uprät-
tande af öfverenskommelse om presträttigheternas utgörande, hvil¬
ken öfverenskommelse skulle af K. M. för en tid af 25 till högst
50 år fastställas, har det emellertid visat sig, att pastorerne föga
nitälskat för så beskaffade öfverenskommelser, hvilka ännu i dag
330
Den 22 November.
saknas i en stor del, om icke i den största delen, af Rikets för¬
samlingar.
Ett lifligare intresse har deremot gifvit sig tillkänna för de i
K. Eörordn. d. 12 Nov. 1819 medgifne konventioner på tjenste¬
tid, eller ändå heldre, på fem å tio år, genom hvilka sistnämnde
öfverenskommelser tillfället stått öppet, att, vid slutet af hvarje
kontraktstid, höja inkomsterna, eller, som det heter, drifva upp
pastoratet.
Presterskapets rättighet, att å marker räkna och upbära tionde,
som ännu är gällande der konventioner icke blifvit efter någon af
förutnämnde methoder uprättade, tillkom under en tid då utbytet
icke var särdeles betydligt, då välvilja och förtroende för tionde-
tagaren mildrade känslan af det förnärmande i beskattningssättet,
då presterskapet ännu icke med ständigt stegrade anspråk vetat för¬
vandla frivilliga, af godt hjerta erbjudna gåfvor till utmätnings-
gilda rättigheter.
Huru annorlunda äro förhållanderne icke numera, och huru
obilligt är det icke, att denna rättighet oförändrad skall qvarstå,
sedan odlarens flit med hvarje dag eröfrat nya fält för alltjemt
ökade skördar, samt strid och rättegångar, ja t. o. m. helt nyligen
blodiga upträden om äganderätten till denna verldens goda stört
det gamla kärleksfulla förhållandet emellan hjorden och dess herde.
Ofver hela landet förnimmes en allmän och högljudd klagan,
åt hvilken Folkombuden vid .nästan hvarje Riksmöte sedan 1809
gifvit lifliga uttryck, i uttalande af bekymmer öfver det betungande
i presterskapets aflöningssätt och fruktan för dess ständigt växande
börda, men detta allt utan framgång, enär presterskapet, som se¬
dan Gustaf Wasas reduction icke blott setat i orubbadt bo, utan
äfven vetat tillvälla sig nya fördelar och ökade inkomster, hitin¬
tills icke kunnat förmås att afstå från de orimligaste af de rättig¬
heter, som presterskapets välbekanta privilegier skydda; och ingen
förändring i dessa sistnämnde kunnat vinnas, der presterskapets
medgifvande saknats.
GrundLagens bud: »Svenska folkets urgamla rätt att sig be¬
skatta utöfvas af R. St:r allena» borde väl anses tillfyllest för att
uphäfva den snart sagt godtyckliga rätt, hvarmed presterskapet nu
beskattar samma folk, men som utgången af alla frågor om pre¬
sterskapets aflöningssätt vid förutgångne Riksdagar icke upmuntrar
att framlägga förslag till grundlig förändring och ny tidsenlig or¬
ganisation af detta löningssätt, så torde en väl beräknande klokhet
bjuda, att nu icke fordra större reform, än den, som utan samman¬
drabbning med presterliga privilegierna kan erhållas.
Hvad som emellertid bör kunna och måste till vägabringas är
skydd emot det, för närvande, så betänkligt anlitade missbruket,
att vid hvarje tilländalupen konventionstid höja fordringarne på lö¬
neinkomster; eller, med klara ord, en Lag som bestämmer, att pre¬
sterskapet under en lång tid, t. ex. ett hundra år, skall låta sig
nöja med de, i sanning, ofantliga inkomster, som det redan åtnju¬
ter, och icke vidare får hängifva sig åt förhoppningar om större
fördelar.
Den 22 November.
331
Med denna upfattning af frågan, i förening med öfvertygelsen att
densamma, äfven utan presteståndets biträde och utan all förnär¬
melse af dess privilegier, kan tillfredsställande lösas, fordra vi, jag
säger vi och menar dermed Svenska folket, som i denna stund äf¬
ven från andra rum manar presterskapet till hofsamhet, och hvars
målsman jag i detta ögonblick känner mig vara, fordra vi, säger
jag endast rättvisa då vi föreslå en lag, som bestämmer att:
l:o. Alla af K. M. fastställda nu gällande konventioner om
presträttigheters utgörande bibehållas vid gällande kraft
till d. 1 Maj 1958, med rättighet för R. St:r att ef¬
ter nuvande innehafvares afgång, framdeles förordna
om förvandling af all i dessa konventioner bestämd af¬
gäld till motsvarande spannemål.
2:o. I alla öfriga pastorater i Riket skall genom K. M:s
försorg inom 1858 års utgång, på de hufvudgrunder
K. Förordn. d. 3 April 1816 innehåller, uprättas or¬
dentligt förslag, omfattande pastoratets alla lagligen be¬
stämda presträttigheter af hvad namn som helst, taxe¬
rade till visst belopp i spannemål, för att, vid allmän
Sockenstämma, i närvaro af Krono- och Oonsistorii
ombud, leda till vänlig förening lärare och åhörare emel¬
lan, då, i händelse af sådan öfverenskommelse, den¬
samma bör till nådig fastställelse, för tiden till d. 1
Maj 1958, i underd:het anmälas; men skulle ändamå¬
let motverkande stridigheter upstå, öfverlemnas försla¬
get och deremot framstälde anmärkmr, jemte Lands-
höfdingens och Domkapitlets utlåtanden i ämnet, till
K. M:s Nåd. granskning för att på det sätt, i hvarje
förekommande fall finnes rättvist, blifva regleradt och
för tiden till d. 1 Maj 1958 stadfästadt, hvarvid skall
iakttagas, dels att samtlige ostridige presträttigheterna,
förvandlade efter deras värde, skola bestämmas att utgå
i motsvarande spannemål eller, om båda parterne det
önska, i penningar, dels ock att inkomsten af hvarje
pastorat icke beräknas högre än till det belopp, hvar¬
med densamma nästförutgångne år, enl. antaget bruk
eller enskild öfverenskommelse, utgått.
Begärdes på bordet.
Hr Ribbing, Arvid: Tvenne af dagens motionärer hafva
fästat upmärksamheten på Gr. Rudenskjölds förtjenster om våra
folkskolor. Då hans tid varit uptagen för ordnandet af skolväsen¬
det på andra orter, har man fåfängt i min hemort sökt få hans per¬
sonliga biträde och derföre tillegnat sig hvad hitintills i hans skrif¬
ter förekommit. Han har der föreslagit inrättande af roteskolor,
för att sprida undervisningen till hemmen. Med ledning deraf har
man i min hemort gått något längre, och kommit till samma re¬
sultat, som i Gr:s sednare här åberopade bok, om Svenska Folk¬
skolans praktiska ordnande uptager. Det heter der, pag. 9:
332
Den 22 November.
»Om således Folkskolans första åliggande, det att göra den för
alla nödiga undervisningen tillgänglig för alla, ännu icke med nå¬
gon allmännelighet kan fullgöras förmedelst roteskolor af det slag,
som här förut beskrifvits, så måste ändamålets ernående tills vidare
sökas förmedelst det andra slaget af Små- eller Hemskolor, nemi.
s. k. Ambulatöriska skolor, derest icke hela skolområdet är så in¬
skränkt, att ett ändamålsenligt ordnande och användande af sock¬
nens fasta skola gör tillfyllest.»
Sådant kan förhållandet vara i Malmöhus län och i städerne,
men icke i vårt i allmänhet glest bebodda land.
För att nu komma till det mål, »en undervisning, tillgänglig för
alla», som Gr. Rudenskjöld i sin sednare skrift upställt, ett mål,
som till en del redan är upnådt, der man försökt med småskolor,
är det nödvändigt att göra några förbättringar i vår skolstadga,
och jag har derföre funnit mig föranlåten att väcka den motion,
som jag nu anhåller att få upläsa.
I ett land, der lagen stadgar, att undervisning och upfostran
från barndomen skall meddelas åt alla, gifves knapast någon fråga,
så egnad att tilldraga sig gemensam upmärksamhet, som den ang:de
de allmänna bildningsanstalterna, och hvarje samfundsledamot, har bort
i mer eller mindre mån, af dem gagnas. Andtligen beror ock hela sam¬
hällets välfärd i framtiden på den handledning, som lemnäs ungdomen.
Vid de förändringar, som genom K. M:s Nåd. Kungörelse d.
29 September 1853, skett i 1842 års skolstadga, och hvarmed
omisskänneligen varit åsyftadt att lätta och befrämja undervisnin¬
gen i hemmen, eller i s. k. små skolor, har dock bibehållits stad¬
gandet, att i hvarje församling bör finnas minst en, helst fast skola
med vederbörligen vid ett seminarium godkänd lärare.
Då sålunda 1853 års kungörelse ännu, efter orden, 'gifver
företräde åt fasta skolor, hvars olämplighet, i synnerhet för vårt i
allmänhet glest bebodda land, torde böra erkännas, ber jag att få
kasta en hastig blick tillbaka på hvad erfarenheten lärt sedan 1842
års skolstadga utkommit, och jag vädjar till dem, som häråt
lemnat någon upmärksamhet, om icke förhållandet i allmänhet
visat sig vara:
Att antingen stå de fasta skolorna tomma eller besökta af en¬
dast några få barn, eller ock, der barnen med stränghet tvingas
dit, såsom ofta i begynnelsen skett, bedrifves barnaläran under ett
odrägligt sorl af den ensamme skolmästaren, som icke kan egna
nog upmärksamhet åt hvarje lärjunge och derföre måste behandla
dem som trädockor, hvaraf barnen blifva hårdagade och föräldrarne
omedgörliga då de återkomma till hemmen.
I båda fallen lider barnens upfostran och undervisning. Hvar¬
emot, med kringvandrande lärare, i skolor, som flyttas från hem
till hem, Irån granne till granne, och som blifva föga betungande
då de icke återkomma oftare än efter 1 */, å 2 år till hvarje fibo,
der har erfarenheten lärt att undervisningen blir allmän, att sko¬
lan blir införlifvad med och kär för folket, att det frivilligt lemnar
föda både åt skolläraren och de fattigare barnen mot fördelen att
få hafva de egna barnen hemma, och att det är af ett fördelaktigt
Den 2 2 November.
333
inflytande för både lärare, barn och föräldrar, att dessa sednare se
och höra huru undervisningen bedrifves.
Jag bifogar härvid beskrifning från Pastor i en församling,
der denna ordning är vidtagen och blifvit god befunnen, och fäg-
nar mig särskildt åt, att samma undervisningssätt förordas af den
om vår folkskola förtjente Gr. Thorsten Rudenskjöld, i hans ny¬
ligen utkomna skrift om »Svenska Folkskolans praktiska ordnande.»
Pör att detta ordnande må vinna en allmännare framgång,
fordras några ändringar i skolstadgan och förenämnde Nåd. Kun¬
görelse, hvarvid äfven bör iakttagas att lagen inrymmer tillfälle för
församlingen att blifva qvitt en otjenlig skollärare, som hon, efter
de nuvande, är bunden vid, blott derföre att hon en gång honom
antagit; hvaremot, efter 5 §:n 6 morn., skolläraren icke är förbun¬
den att någon viss tid qvarblifva i skolans tjenst, mer än för det
fall, att han åtnjuter stipendium, då han minst 3:ne år skall qvarstanna.
Är husfadren eller husmodren missnöjd med dem, som sköta
deras kreatur, så kunna de afskeda tjenaren efter ett år, men den,
som skall undervisa deras barn, måste de behålla för beständigt, han
må vara så usel som helst, ty afsättning kommer sällan eller aldrig
i fråga. Det borde dock anses för ett större förtroende att vara
barnens undervisare än de oskäliga djurens vårdare, och det förra
följaktligen mer än det sednare ett förtroendeembete.
I afseende på hvad ofvan anförts, ang:de fasta skolor och deras
förordand*, skulle, med uteslutande, deraf i skollagen, 1 §:n 1
mom. få följande lydelse:
1:0. I hvarje stadsförsamling och hvarje socken på landet
bör finnas skola, med åtminstone en vederbörligen god¬
känd lärare eller lärarinna. Tvenne eller flera till
samma pastorat hörande stads- och landsförsamlingar
eller socknar kunna sig om en lämplig skolinrättning
förena, der en ringare folkmängd och öfrige förhållan¬
den en sådan förening påkalla.
2:dra och 3:dje mom. skulle sammanföras till ett, så lydande:
2:0. Der byar, torp eller lägenheter äro så aflägse, att dit
hörande barn icke utan svårighet kunna begagna fast
skola eller vid allmänt skoleställe sig infinna, böra min¬
dre eller hemskolor inrättas och förses med lärare och
lärarinnor.
Der längre fram i författningen 3 mom. åberopas,
inträder i stället 2 mom.
8 mom. i 4 § skulle utgå och det 9 blifva det 8.
Med afseende på R. St:s, vid sednaste Riksdag, framställde
begäran om inskränkning i antal Seminarier och deras fullkomligare
ordnande, skulle, i fall denna begäran bifalles, så som jag nu yt¬
terligare föreslår, att i underd:het begäras, 1 mom. af 5 §:n utgå,
de öfriga upflyttas och det första (nuvarande andra) lyda i början
sålunda:
För hvarje Seminarium, till folkskolelärares eller lära¬
rinnors bildande, förordne Consistorium en dertill skick¬
lig föreståndare etc.
334
Den 22 Novernber.
Det sista eller 5 mom. borde, till följd af hvad ang:de skol¬
lärares tjenstetid blifvit sagdt, få följande lydelse:
Församling ege att skollärare eller lärarinna på kor¬
tare eller längre tid, dock minst ett år, antaga, ehvad
den förre ensamt som skollärare skall tjenstgöra eller
med detta kall förena klockarebeställningen, som uphör
samtidigt med lärarekallet. Egande Socknen att lika¬
ledes öfverenskomma med läraren om fortsatt tjenstgö¬
ring sedan den tid, hvarpå han först blifvit antagen löper
till ända, eller att någon annan i hans ställe antaga.
I 6 §:n skulle 5 mom. utgå och de efterföljande i
nummerordning upflyttas.
Enär undervisningens inom en Socken, der fast skola ansåges
olämplig, allmänna ordnande till hemläsning i småskolor skulle blifva
en socknens gemensamma angelägenhet, komme 5 mom. i 6 §:n
att utgå och de efterföljande monnn i nummerordningen att up¬
flyttas.
Hvad sjelfva det fasta eller de fasta skolhusen inom en sådan
socken beträffade, komme de fortfarande att begagnas såsom bostä¬
der åt skollärare. De lemnade ock utrymme, efter den första all¬
männa undervisningens meddelande, för dem, som under särskildt
undervisning önskade ett högre kunskapsmått, hade råd att sig det
förskaffa eller ansågos deraf särskildt förtjente.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, upläste följande
motion:
Då det kreditiv på R. St:rs Bank, stort Sexhundratusen R:dr,
mot tre proc. ränta, som R. St:r vid sisth Riksdag, likasom vid
hvarje föreg:de sedan 1818, medgifvit JernKont., för att, under
iakttagande af de vilkor, som innefattas i §:n 103 af nu gällande
Reghte för Bankoverkets styrelse och förvaltning, användas till
bruksrörelsens båtnad, städse visat sig vara af verklig nytta för
jernbandteringen i riket, äfvensom i någon mån för R. St:rs Bank
genom den ränteinkomst det lemnar, samt de för kreditivets
disponerande föreskrifna vilkor och deribland det, att all den afkomst
kreditivets begagnande lemnar kreditivtagaren skall särskildt redo¬
visas och användas till rön och försök samt. hvad mera till jern-
industriens framgång och förkofran kan lända, behörigen upfyllas,
hvarom R. St:r, genom den fullmäktig i Banken, som årligen det-
tager i revisionen öfver förvaltningen af detta kreditiv, äro i till¬
fälle att förvissa sig, får jag vördsamt föreslå:
Att förenämnde kreditiv för JernKont. å R. St:rs
Bank må, på vilkor såsom hittills, få intill och med
nästk. Riksdag fortfarande begagnas.
Remitterades till BankoUtsk.
Hr Hjerta, Lars, upläste en så lydande motion:
Oaktadt den vackra frikostighet, hvarmed R. St:r under de
sednaste tjugo åren tid efter annan omhuldat undervisningsväsendet
"Den 22 November.
335
ocb särskildt inrättandet af folkskolor öfver hela riket, är det en
bekant sak, att lärarne synnerligen vid sistnämnde anstalter äro så
svagt aflönade, att de knapt kunna påräkna för sitt uppehälle så
mycket som en vanlig dagakarl. Detta förhållande, förvärradt i
den mån prisen på lifsmedel öfver allt stegrats, är väl en naturlig
följd af det stora antalet skolor, mellan hvilka de anslagna medlen
skola fördelas. Men resultatet blir likafullt, med ytterst få undan¬
tag, att ingen, som eger framtida utsigter till en mera tryggad
bergning, eller de kunskaper, som kunna gifva anspråk derpå, söker
sådana lärarebefattningar; det är då fara värdt, att de ofta komma
att beklädas af personer, hvilka nödgas anlita den torftiga utkomst,
som derigenom förvärfvas, såsom den sista tillflykt undan eländet.
Inflytandet häraf på sjelfva skolornas skötsel är lätt insedt. Om
ock den första undervisningen, eller den som meddelas i folkskolorna,
är mycket enkel hvad kunskapsfordringarne dertill angå, så är det
likväl angeläget för de moraliska intryck, som barnasinnet så lifligt
mottager, att lärdomarna meddelas med' nit och ett kärleksfullt
sinne; och huru begära detta af personer, tilläfventyrs så beskaffade,
som nyss nämndes?
Men äfven om skolläraren är en man med både uplyst förstånd
och värma för sitt kall, så skall det blifva ett sällsynt fall att icke
nitet förslappas under den tryckande känslan af ständiga bekymmer
och brist på det nödvändiga för dagen, utan ljusning af hopp om
lättnad för kommande dagar.
Ett verksamt botemedel mot detta onda vore, att öka folk-
skolelärarnes löner så, att de lemnade en anständig och tillräcklig
bergning, så att personer, med hvilkas insigter och karacter försam-
lingarne kunde vara fullt belåtna, öfverallt funnes villiga att egna sig
åt detta åliggande. Men med de stora fordringar, som nu yppat sig
på ökade statsbidrag till löneförhöjningar åt embets- och tjenste-
männen inom hela rikets förvaltning, är.det, lindrigast sagdt, tvifvel¬
aktigt om någonting, åtminstone för denna gången, blir öfrigt till
ökade anslag för folkskolorna.
Det finnes emellertid ännu en utväg, om icke att uphäfva åt¬
minstone att förminska de för sjelfva folkskoleväsendets framgång
och utveckling skadliga verkningarne af ofvan antydda bristfällighet.
Att möjligen vinna II. St:rs upmärksamhet för denna utväg och
det goda, som genom dess beträdande i flera hänseenden kunde
åstadkommas, utgör egentliga föremålet för denna vördsamma fram¬
ställning.
Det är en erkänd och ofta uprepad sanning, att det upväxande
slägtets upfostran och dess första bildning till sedlighet och kärlek
för det ädla och goda företrädesvis tillhöra qvinnan, såsom en af
hennes skönaste bestämmelser.
Ett i allmänhet mildare sinnelag, mera tålamod, en finare
känsla af grannlagenhet i förening med större snabbhet i upfattning
och aktgifvande, allt egenskaper, som qvinnan i allmänhet eger
i högre grad än mannen, synas ock hafva åt henne anvisat rättighe¬
ten att blifva använd vid ungdomens undervisning långt mera än
det sker i verkligheten.
336
Den 22 November.
Det skulle vara svårt att upgifva någon orsak, hvarföre icke
fruntimmer, dokumenterade att ega behöriga kunskaper, skulle likaväl
som manspersoner och, af här nyss upräknade skäl, ofta bättre än dessa,
kunna sköta en större del af undervisningen i allmänna skolor, eller
hvarför detta under den offentliga tillsyn som dervid eger rum, skulle
vara mera betänkligt, än att, såsom nu stundom sker, förestå enskilda
skolor och upfostringsanstalter. I synnerhet gäller denna anmärkning
med afseende på folkskolorna, der undervisningen är inskränkt till
de första elementerna. Men härtill kommer ytterligare den förut
vidrörda, den ekonomiska sidan af frågan med afseende på dessa
skolor, och hvilken, i anseende till lärarelönernas ringa belopp, väc¬
ker så allvarliga bekymmer, att dessa skolor, af brist på dugliga
lärare, icke komma att motsvara hvad dermed åsyftats.
En lön af två eller trehundra R:dr r:mt, knapt tillräcklig till
anskaffande af en ensam manspersons enklaste lifsförnödenheter af
föda och kläder och lemnande intet rum för tanken på att kunna
försörja en familj — en sådan aflönings erhållande skulle deremot
utgöra ett önskningsmål för månget väl upfostradt och bildadt frun¬
timmer, som är i saknad af egen förmögenhet. Qvinnan har van¬
ligen långt ringare anspråk än mannen för lefnadsbehofvens till¬
fredsställande. Ogift, är hon för de flesta fall van att inskränka sig
till en stor tarflighet och finner sig deruti med mera förnöjsamhet
än mannen; är hon gift, men mannen icke har en oberoende för¬
mögenhet eller ett indrägtigare yrke, blifver det för henne ingen
obetydlig vinst att, under en verksamhet af den ädlaste och mest
fruktbärande beskaffenhet, på samma gång kunna bidraga till det
gemensamma hushållet.
Om således fruntimmer, antagna att förestå folkskolorna, skulle
dervid finna sig sjelfva i en vida bättre belägenhet än lärare af
mankönet, så skulle undervisningen också icke förlora derpå. Men
om det får antagas, att, jemte denna egentliga undervisning i att
läsa, skrifva och räkna m. m., äfven sättet att umgås med lärjun-
garne kan och måste utöfva ett stort inflytande på dessas anlag för
sedlighet och borttagandet af råhet eller sjelfsvåld, om någon tillsvn
i deras sysselsättningar på fristunderna äfven är maktpåliggande, så
kail ej gerna mer än en tanka finnas derom, att den qvinliga hand¬
ledningen härutinnan skall visa sig mera nitisk, ihållande och verk¬
sam, än det kan förväntas af manspersoner. Flera aktningsvärda
författare, som forskat i detta ämne och samlat andra länders er¬
farenhet, hafva också intygat, att i Förenta Staterna i Amerika,
hvarest qvinnor stundom innehafva lärareplatser i de allmänna sko¬
lorna, äfven der gossar undervisas, har man, just der sådant eger
rum, förmärkt en särdeles fördelaktig inflytelse på gossarnes skick
och upförande. En intressant och lärorik framställning härom kan
bland annat läsas i den ansedda och värderade författarinnan Miss
Martineaus resa i Förenta Staterna.
Det bör dessutom icke förglömmas, att den första undervis¬
ningen, eller den som motsvarar folkskolornas, i vårt land tillförene
nästan helt och hållet, fastän enskildt, varit bestridd af fruntimmer,
och
Den 22 November.
337
och att ett antal af 150,000 barn, enl. statistiska beräkningar, antages
ännu icke besöka folkskolorna, och således fortfarande undervisas på
nämnde sätt.
På grund af dessa skäl föreslår jag vördsamt:
Att E. St:r måtte hos K. M. uttrycka den un¬
derdåniga önskan, att fruntimmer, som visa sig ega der¬
till erforderlig insigt och vitsord om godt upförande,
må, der särskilda hinder deremot ej möta, företrädesvis
komma i åtanka till bestridande af undervisningen i
folkskolorna.
Min öfvertygelse är, att E. St:r, genom vidtagande af ett så¬
dant beslut, skulle både gagna det syftemål, som afsetts med folk¬
skolorna, och förvärfva sig rätt till tacksamhet genom öpnande af
ett ökadt tillfälle till bergning åt den Svenska qvinnan, och genom
erkännandet af den grundsatsen, som i allt fall skall mer och mer
göra sig gällande, att äfven de qvinnor, som icke inträdt i det
gifta ståndet, må kunna ega ett rum, en bestämmelse och några
borgerliga rättigheter i samhället.
Begärdes på bordet.
Hr Prinzencreutz, Bernh. Wilh., upläste följande motion;
Om det var en sanning, hvad en såväl i allmänna Lagen, som
i de Ekonomiska Eörfattningarne väl bevandrad embetsman på sin
tid yttrade, eller »att på det juridiska området ett tillämpligt stad¬
gande ofta lika snart kan inhemtas, som tid erfordras blott för att
eftersöka ett sådant på det administrativa fältet», så bör denna
sanning än klarare framstå i en tid, då de administrativa och eko¬
nomiska författningarnes antal och omfattning vuxit till den grad,
att väl knappast den i sådan författningskunskap mest hemmastadde
lärer kunna undgå att erkänna, det äfven han har behof, att på ett
eller annat sätt söka underhjelpa sitt, om än eljest aldrig så goda,
dock i detta chaos af otaliga förordningar, förklaringar och påbud
lätt svikande minne!
Tilläfventyrs finnes en och annan, som ej kommit att fästa
upmärksamhet vid mängden och omfattningen af de ämnen, hvilka
utgöra föremål för de s. k. ekonomiska författningarne.
Må det derföre tillåtas mig nämna, att då frami. Kammar-
Rådet J. G. Branting, efter lång och mödosam förberedelse, för un¬
gefär 3 0 år sedan företog sig att utgifva ett sammandrag af sådana
författningar — hvilket sammandrag denne lika nitiske som blyg¬
samme embetsman sjelf erkände vara i flera afseenden ofullstän¬
digt —, afsåg detsamma dock icke mindre än följande, hvar för sig
vigtiga och vidt omfattande ämnen, nemi.: »Sveriges Itikes styrelse,
försvar, hushållning, polis, bergs- och bruksrörelse, handel, slöj¬
der och handlverkerier», jemte ärenden som angå: Personers och
egendomars, inrättningars eller lägenheters rättigheter och skyldig¬
heter m. m., af vetenskaplig, ecklesiastik, militärisk, kameral, ekono¬
misk och commerciel egenskap.»
H. I 22
338
Den 22 November.
Om ej denna innehållsdigra förteckning anses talande, torde
dock icke blott för den, som haft till åliggande, att såsom tjenstemän
handlägga allmänna ärenden, utan äfven — och kanske ännu mer
— för den, som i egenskap af representant funnit sig upmanad
att taga någon verksammare del i sådana ärendens behandling —
erfarenheten nogsamt hafva ådagalagt behofvet af en lämpligare
och beqvämare samt enkom för de administrativa och ekonomiska
ärendena afsedd hjelpreda, än den, som står att erhålla genom de
öfver Svensk Författningssamling uprättade allmänna sakregister,
hvilka, af skäl som icke här torde behöfva närmare utvecklas,
lika litet kunna vara för nu ifrågavande ändamål tillfyllestgörande,
som de utesluta behofvet af särskilda, tid efter annan utkommande
samlingar af författningar och stadgar, hvilka ändra eller förklara
den allmänna Lagen.
Yid sådant förhållande och enär, äfven om ofvanberörde af
KammarEådet Branting utgifna Författningssammandrag, vid den
tidpunkt då det uprättades, må anses hafva varit till alla delar än¬
damålsenligt, det likväl synes böra komma i betraktande, att sedan
dess förflutit en tidrymd af mer än 30 år, hvarunder många och
genomgripande förändringar inträffat i snart sagdt alla Statsförvalt¬
ningens grenar, hoppas jag härigenom hafva ådagalagt, att giltig
anledn. ej saknas för den motion jag vågar framställa:
Att E. St:r måtte hos K. M. i underddiet anhålla,
det K. M. ville genom någon eller några dertill utsedda
nitiska och skickliga personer låta utarbeta och till all¬
män kännedom sprida ett i möjligaste måtto fullständigt
Sammandrag af administrativa och ekonomiska författ¬
ningar, vare sig såsom fortsättning af det utaf Kammar¬
Eådet Branting för tidrymden intill år 1825 utgifna,
eller enl. den förändrade plan, som må finnas vara för
ändamålet mera tjenlig.
Jag anhåller, att denna min motion, hvilken torde få remitte¬
ras till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., måtte tillika varda kommunice¬
rad resp. MedSt:n.
Eemitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. samt kommunice¬
rades MedSt:n.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, upläste en motion af
följande innehåll:
Utvecklade och kraftiga kommunalinrättningar äro den san¬
sade frihetens säkraste kännemärken. Genom dessa väckas kärlek
till och intresse för det hela, genom dessa vänjes medborgaren att
verka, ej allenast för sig, utan äfven för andra, genom dessa spri¬
das laglydnad och ordningsanda. Ett land, der sjelfstyrelsen ned¬
trängt till folket, låter lika litet förtrycka sig, som förleda sig till
obetänksamma utbrott. England framstår som ett lysande exempel
på denna sanning. Äfven våra Norska bröder hafva lifligt upfattat
den. Den der sedan 1837 införda Förmanskapslagen har redan
visat lika oförväntade som glädjande följder. Olyckligtvis kunna
vi ej berömma oss af samma uplysning. Våra kommunalinrättnin-
Den 22 November.
339
gar, de äldsta i Norden, hafva småningom och systematiskt för¬
svagats. Kraftlösa qvarstå de nu nära nog som ett dåligt skämt
på en stor tanke. Liknöjdhet och obenägenhet äro de gifna följ¬
derna häraf. Allmänt beklagas detta, ehuru mången framhåller
denna bedröfliga ställning såsom bevis att nationen ännu ej är mo¬
gen för sjelfva saken. Man vill då icke inse, att just i kraftlös¬
heten ligger orsaken till liknöjet. Hvem vill bortkasta sin tid med
att sitta såsom almoseutdelare i våra SockenNämnder? Stort annat
äro de ej. Gif dessa deremot rätt och förmåga att nyttigt verka,
gif en än vidsträcktare makt åt LänsNämnden, och säkerligen skall
det öfverklagade onda skyndsamt försvinna. För att upnå målet,
behöfver man ingalunda inkasta sig på theoriens fält. Med bibe¬
hållande af vår gamla historiska grund, torde man lätteligen deri
kunna inplanta de lifgifvande bestämmelserna af den Norska lagen.
Jag anser således, att under det SockenNämndens verkningskrets
utvidgas, bör beskattningsrätten fortfarande förbehållas socken¬
stämman. Deremot torde en vid Landshms sida stående makt
böra finnas, en länk emellan de styrande och de styrde, lika nyttig
för båda. En sådan är LänsNämnden, kraftig i förening med sty¬
relsen, vanmäktig om den söker lösbryta sig derifrån. Granskar
man förslaget, finner man snart huru ogrundad den fruktan är,
som i LänsNämnden ser en vådlig inskränkning i Landshms be¬
höriga inflytande. Snarare torde motsatsen någon gång kunna in¬
träffa, synnerligast om, såsom lämpligt är, Landsten blir Nämndens
sjelfskrifue Ordfide. Förmanskapslagen betraktades vid dess infö¬
rande i Norige med föga gyrisamma blickar af styrelsen. Efter
kort tid vände sig dock bladet; nu prisas den af embetsmännen
lika högt som den älskas af folket. En utmärkt amtman yttrade
nyligen: »Förmanskapen äro möjligen förarglige för en klen amt¬
man, eii duglig deremot finner i dem sitt bästa och säkraste stöd.
Ingen Norrman lärer numera bestrida deras ovanliga nytta.» In¬
nerligt öfvertygad att äfven här samma-lyckliga följder deraf skulle
framkallas, vågar jag vördsamt föreslå det It. St-.r för sin del an¬
taga en KommunalLag, byggd på följande hufvudsakliga grunder:
Sooken-Nämnden.
1:0. Inom hvarje pastorat utses en SockenNämnd. Består
pastorat af flera socknar, bör hvarje dylik vara i förhållande till
sin folkmängd i Nämnden representerad. Nämnden består af från 5
till 9 ledamöter. Antalet bestämmes af K. Bef:h:de med hänseende
till folkmängden.
2:o. Valen ske inom hvarje pastorat i Jan. månad; kyrko¬
herden är valförrättare. Vid samma tillfälle utses Suppleanter till
lika antal med ordinarie ledamöterna.
3:o. Rösträtt utöfvas och röstberäkning sker vid dessa val
enl. Sockenstämmoförordningen. Valbar är hvarje valman, som be¬
känner den rena Evangeliska läran. Ingen LandtStatens embets¬
man är inom sitt distrikt valbar. Ingen afsägelse må, utan laga
förfall, ega rum.
310
Den 22 November.
4:0. Updraget gäller för 2 år sålunda, att halfva antalet, så
väl af Nämnd som Suppleanter, årligen afgår om antalet är jemnt,
i annat fall det antal, som är närmast hälften, det ena året en
mera eller mindre än det andra. Första gången bestämmes de afgå-
ende genom lottning. Afgående kunna återväljas, men ega då rätt
att afsäga sig förtroendet.
5:o. Ordf:de och vice Ordf:de väljas af Sockenstämman bland
Nämndens ledamöter; ingen afsägelse får antagas.
6:o. Intet traktamente får af Nämnden upbäras. Godtgörelse
för utgifter i och för updraget må dock kunna beviljas.
7:o. Flere Nämnder kunna, med K. Bef:h:des bifall, sam¬
manträda till gemensamma öfverläggningar och beslut; de bilda då
en gemensam SockenNämnd under, af dem vald, gemensam
Ordf:de.
8:0. SockenNämnden öfvertager alla de bestyr, hvilka nu äro
fördelade på särskilda Kommunalstyrelser, såsom Socken- och Sund-
hetsNämnd, fattigvårds- och skolstyrelse ; den vakar öfver ordning
sedlighet och folkundervisning, bestämmer fattigförsörjningen, afdö-
mer mindre förseelser, såsom brott mot jagt- och fiskeristadgan,
ohägn, m. m., upgör konventionen med presterskapet, föreslår aflö¬
ning för kyrkobetjening, skollärare, fjerdingsman och barnmorska,
hvilka alla stå under SockenNämndens lydnad; tillsätter fjerdings¬
man ; den vårdar och ordnar underhållet af kyrka, skol- och fattig¬
hus, boställen samt öfrige pastoratet tillhörige hus, lägenheter, jord,
kassor, magasiner m. m., samt befrämjar i öfrigt allt, som länder
till samhällets förkofran och utveckling. Den bör slutligen äfven
söka verka såsom förlikningsdomstol.
9:0. SockenNämnden föreslår beviljandet och fördelningen af
de afgifter, hvilka till nyss upräknade ändamål erfordras.
10:o. Kronobetjeningeu bör i hvad på den beror underhjelpa
SockenNämndens bemödanden.
ll:o. Af SockenNämnden ålagda böter skola genast erläggas.
Försummas detta, utkräfvas de af kronobetjeningen.
12:0. SockenNämnden går K. Bef:h:de tillhanda med alla
uplysningar rör:de pastoratet. Dessa böra vid vite inom behörig
tid aflemnas.
13:o. Intet pastoratet ronde ärende får af någon myndighet
afgöras utan att SockenNämnden deröfver blifvit hörd.
14:o. Ordf:den sammankallar Nämnden; den, som förfallolöst
uteblifver, pliktar för hvarje gång 2 R:dr l-.mt.
15:o. Alla förslager inlemnas till Ordfiden, som eger att dem
föredraga.
16:o. Ordf:den förer: a) protocoll vid sammanträdena; b)
förteckning öfver inkomne handlingar samt c) afskrift af afgångne
bref och skrifvelser. K. Bef:h:de eller af honora dertill utsedd per¬
son eger rätt att kunna hos Ordf:den granska dessa handlingar.
17:0. Vid frågor ronde skola och fattigvård tillkallas kyrko¬
herden, såvida han ej redan är ledamot af SockenNämnden. Vid
dylika tillfällen är han sjelfskrifven Ordf:de.
\
Den 22 November. 341
18:0. Beslutmässig är SockenNämnden då minst halfva an¬
talet ledamöter är närvar:de. Omröstning sker per capita. Ordf:den
har afgörande röst vid lika röstetal.
19:o. Kassaförvaltare och räkenskapsförare må, om nödigt är,
antagas och aflönas.
20:o. Föregående årets räkenskaper granskas på allmän soc¬
kenstämma i Febr. månad. Räkenskaperne böra 1 månad före nämnde
stämma vara för sockenmännen tillgänglige.
21:0. Frågor ronde beskattning, nya företag, försäljning eller
inköp af jord och lägenheter eller afstående af församlingarnes rätt,
skola på allmän sockenstämma föredragas. De behandlas der enl.
SockenstämmoFörordningen. Alla kontanta kommunalafgifter, hvilka
ej i behörig tid blifvit erlagde, uptagas af kronobetjeningen efter
restlängd, samtidigt med den öfriga upbörden.
22:0. Fråga ronde årlig afgifts erläggande för längre tid än
5 år skall alltid K. Bef:h:de underställas.
Läns-Nämnden.
1:0. Ordf:derne i SockenNämnderne sammankallas årligen i
Sept. månad i Residensstaden af K. Befdude till LänsNämnd.
2:o. För vigtiga ändamål kan denna Nämnd äfven på andra
tider af K. Bef:h:de sammankallas.
3:o, I LänsNämnden före Landshut ordet; dock utan
rösträtt.
4:o. LänsNämnd må ej hållas samlad mer än 0 dagar, så¬
vida ej minst 3/4:delar af de närvande sådant äska och Ordf:den
dertill samtycker.
5:o. Omröstning i LänsNamnden sker per capita, sålunda att
hvarje ledamot tili prot. antecknar^ sin mening; vid lika röstetal
förfaller frågan.
6:o. Ledamöterna upbära dagtraktamente å 3 R:dr r:mt samt
skjuts för 1 häst.
7:o. LänsNämnden eger att antaga och aflöna en kassaför¬
valtare och räkenskapsförare, som äfven förer prot vid samman¬
komsterna.
8:0. Den hushållningssällskaperna nu tillagda del af bi;än-
vinsskatten öfverflyttas, under enahanda vilkor, på LänsNämnden.
9:o. Landsh:n låter för LänsNämnden framlägga:
a) Redovisning för de af sednaste LänsNämnd beslutade
utgifter.
b) Förslag, befordrande länets utveckling och förkofran,
samt dertill beliöfliga summor.
c) Förslag till utgifternas fördelning.
lO.o. Sedan räkenskaperna blifvit granskade, meddelas de¬
charge åt förvaltaren, såvida anmärkn.anledn. icke finnes. Upstår
dylik, åligge det K. Bef:h:de att tillse, det den skyndsamligen
afbjelpes eller beifras.
ll:o. Upsats å de beslutade summornas storlek och fördel¬
ning öfversändes till K. M. Ett exemplar upslås dessutom vid
hvarje Tingsställe, samt ett förvaras af hvarje SockenNämnd.
342
Den 22 November.
1.2:o. Sedan ofvannämnde ärender blifvit afgjorde, står det
hvarje ledamot fritt att väcka förslag af för länet allmännyttig
beskaffenhet, hvilket af SockenNämnd förut blifvit tillstyrkt.
13:o. Hvarje beslut förfaller, som icke erhåller Landsh:ns
stadfästelse. Landsten åligge dock att till prot. anföra skäl till
vägran. Nämnden kan påyrka sakens hänskjutande till K. M.
14:o. Beslutmässig är LänsNämnd då minst halfva antalet
ledamöter äro närvar:de.
15:o. Frågor ronde aflöning, köp eller försäljning af jord och
lägenheter, afträdande af kommuners rätt, eller nya företag må ej
på samma möte afgöras, som det, hvarpå de väckas, såvida ej 2/3:delar
af de närvande sig om saken förena.
16:o. Frågor, hvilande sedan sednaste LänsNämnd, afgöras af
den följande, om ^/pdelar af de närvande sig i beslutet förena;
vinnes ej dylik röstöfvervigt, kan minoritetens flertal fordra frågans
hänskjutande till K. M.; yrka3 detta ej, anses frågan afgjord äfven
genom enkel majoritet.
17:0. Fråga ronde årlig afgifts erläggande för längre tid än
5 år skall alltid K. M. underställas.
18:o. Afgifter, beslutade af LänsNämnden, upföras i Debet-
sedlarne, samt uptagas af kronobetjeningen samtidigt med den öf¬
riga upbörden.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Flach, Joh. Fredr, inlemnad sålydande
motion:
Då det numera visat sig, att den af K. St:r vid sisth Riks¬
dag beviljade nedsättning i allmänna Bevillningen efter 2:dra Art.
icke, åtminstone så vidt handel och näring angår, ledt till det af R.
St:r med denna nedsättning i viss mån afsedda ändamål, nemi. att
i allmänhet åstadkomma sanningsenliga taxeringsupgifter, hemtar
jag häraf giltig anledn. att vördsamt förnya min vid sisth Riksdag
gjorda framställning om nödvändigheten för K St:r att vara be¬
tänkte på verksammare medel, hvarigenom en i möjligaste måtto
tillförlitlig kontroll i ofvannämnde hänseende kan för framtiden
åstadkommas; men då BevillmsUtsk. utan tvifvel låter sig angelä¬
get vara, att för detta ändamål ingå i en fullständig undersökning
ang:de de anmärkningsvärda förhållanden, hvilka hitintills endast
från bristande kontroller kunna anses härflutne, har jag ej ansett
lämpligt att nu gå resultatet af en sådan undersökning i förväg
genom ett bestämdt förslag till de härför erforderliga stadganden i
en blifvande BevillmsFörordning; dock får jag till R. o. Ad:s, äfven¬
som till Utsk:s pröfning, hemställa, huruvida ett bötesbelopp af 2
R:dr b:ko kan anses såsom lämpligt och tillräckligt correctiv mot
underlåtenhet att till Taxeringskomité aflemna upgift å sådan in¬
komst, hvars verkliga belopp, genom sådan underlåtenhet, kan för
Komitén fördöljas; äfvensom huruvida ändring i TaxeringsKomités
beskattningsåtgärd må kunna vinnas endast derigenom, att uti be¬
svär öfver sådan beskattning blott upgifves att den är för hög,
Den 26 November f.m.
313
utan att en slik upgift bestyrkes med öfvertygande skal, hemtade
utur klagandens egna affärsförhållanden.
I sammanhang härmed, och såsom hufvudsakligen inverkande
på beskattningen i städerne, förnyar jag likaledes min vid sisth
Eiksdag gjorda framställning om sådan förändrad organisation af
Städernes TaxeringsKomitéer, att desamma hädanefter må komma
att utgöras af ett lika antal ledamöter från hvarje deruti hittills
representeradt EiksSt. äfvensom af embets- och tjenstemän eller
ståndspersoner. Och får jag nu jemväl, af enahanda skäl, föreslå
dylik framtida organisation äfven af Stockholms stads Pröfnings-
Komité.
Slutligen anser jag mig jemväl böra fästa E. o. Ad:s benägna
upmärksamhet derpå, att då R. St:r vid sisth Eiksdag betydligt
nedsatte bevillningen efter 2:dra Art., utan att i motsvarande pro¬
portion förhöja den proc., hvilken i och för taxeringskostnadernes
bestridande skall af bevillningssumman utgå, en sådan förhöjning
torde anses destomera af nödvändighet påkallad, i samma mån det
blir af ökad vigt att, i och för den minskade bevillningens rättvisa
bestämmande, använda större omsorg och derigenom bereda skärpta
kontroller.
Om remiss af denna min motion till BevillmsUtsk. anhålles
ödmjukligen.
Eemitterades till BevillmsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet ett från LagUtsk. inkommet
utlåtande Mern. M 2, i anledn. af väckt motion ang:de utarbetan¬
det af ett sammandrag af gällande lagar och författningar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. V4 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck-
Onsdagen den 20 November 1856,
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2:ne prot.-utdr. för d. 22 dennes samt pleni prot. för
d. 12, samt f. och e. m. d. 15 dennes.
Då vid denna justering förekom Hr Adelborgs, Anders
Otto, afgifna yttrande, ronde Hr Åkermans, Fredr., väckta
motion om anslag till förmån för LandtbruksAkademiens Experi¬
mentalfält, anmälde sig och yttrade
341
Den 26 November f. m,
Hr Åkerman: Jag var hindrad att vara tillstädes, då min
bordlagda motion föredrogs d. 15 i denna månad, men när jag
kom upp straxt efter det ärendet förevarit, erfor jag af flera bland
mina vänner, att en ledamot af detta hus i ett lifligt yttrande fa¬
rit strängt fram både mot motionen, motionären och institutionen,
hvars talan jag vid tillfället förde.' Jag anhåller derföre vördsamt,
att nämnda yttrande måtte blifva upläst, och att jag derefter måtte
upropas, för att få tillfälle yttra några ord, hvilka jag vördsamt
anhåller måtte få åtfölja remissen till StatsUtsk.
Sedan^ denna upläsning skett, anförde
Hr Åkerman: Sedan jag hört Hr Adelborgs yttrande up-
läsas ur prot., är det mig en tillfredsställelse att tillkännagifva,
hurusom jag icke funnit något uttryck förekomma, som hvad sjelfva
ordställningen beträffar gifvit mig anledn., att vara på det ringaste
sätt missnöjd. Men jag skulle hafva önskat, att den värde anmär-
karen begagnat justeringstiden, för att taga närmare kännedom om
innehållet af min motion; ty i så fall skulle han hafva funnit, att
jag icke väckt motion om lön till en Inspektor eller om medel till
anställande af kemiska försök på experimentalfältet. Jag har en¬
dast anfört, att en sådan framställning var af K. M. gjord i form
af propos., och för att draga nytta af denna framställning, ansåg
jag mig behöfva särskildt begära de anslag, hvarom min motion
talar. Jag instämmer med Hr Adelborg fullkomligt deri, att om
man skall vinna något af experimentalfältet, om det skall svara mot
sitt namn, så bör det undergå en betydlig förändring. Det bör
efter mitt förmenande icke endast kunna framvisa för de jordbru¬
kare, som besöka det, hvilka resultaten äro af ett jordbruk, väl
skött med tillämpande af all den kunskap, som i andra jordbruks-
idkande länder häruti finnes, utan der bör äfven lemnäs tillfälle
för vetenskapen, att medelst försök, der man icke så noga behöf-
ver tillse huruvida försöket gifver någon vinst eller icke, föra landt-
bruksvetenskapen framåt; deri är jag således ense med honom;
Men jag anser det icke vara så riktigt att vilja framställa bredvid
ett godt jordbruk en på ett dåligt, då vår lokal ieke är större än
60 T:ld; och jag föreställer mig, att möjligen en hop jordbrukare
kunna komma dit för att lära, om de der få tillfälle att se jord,
som genom arbete blifvit bragt till den största fullkomlighet. Då
det sades, ehuru icke direkt, att lokalen borde vara större, om
man ville anställa ett sådant experimenterande, d. v. s. att det
riktigast borde ske vid ett landtbruksinstitut eller vid en landt¬
bruksskola, så vill jag blott anmärka, att jag för min del anser
Stockholm vara den plats, som är lämpligast för ändamålets vin¬
nande; ty der finnes den lättaste tillgång på alla de särskilda ve¬
tenskapsmän, hvilkas vetenskaper hafva mera direkt inflytande på
jordbrukets framåtskridande; staden besökes af personer från alla
landsändar; hvad som derföre i experimentväg åstadkommes blir i
Stockholm lättast tillgängligt för alla rikets innevånare. Den enda
skilnad jag kan förnimma mellan min motion och den värde anmärka-
rens yttrande är det, att jag tagit till allt för litet i anslagsväg. Jag
för min del skulle vara ganska glad, om jag med hopp om fram¬
Den 26 November f. m.
345
gång hade vågat taga till så mycket som Hr Adelborg synes åsyfta;
han tyckes hafva tagit till valspråk »allt eller intet». Jag vågar
icke tänka så ridderligt. Efter den kännedom jag eger om Stats-
Utsk. och E.St:r, så bruka de hushålla med Statens medel. Der¬
före ansåg jag mig icke böra begära mer än jag hoppades kunna
vinna; en sak fullbordas icke på en gång, det är lycka nog, om
man småningom kan hinna målet. Men om den värde anmärkaren
vill, när motionen kommer före till afgörande, understödja mig
med sin talent, och skaffa ett högre anslag, skall ingen vara tack¬
sammare derför än jag. Att här ingå i någon tvist om huruvida
grunddikningen och gödningen kosta mer eller mindre; huruvida
guano kan vara ett bättre gödningsämne än andra, anser jag icke
vara att välja rätta stället. Om de summor, hvilka jag begärt,
vore för höga, hvilket jag ingalunda tror, så fins det på sätt Hr Adel¬
borg har anmärkt ganska rikliga tillfällen, att använda de styfrar,
som möjligen blifva öfver. Men jag tror att de icke en gång räcka
till. Emellertid är jag glad, att i en sak kunna fullkomligt in¬
stämma med Hr Adelborg, och det är i att äfven lemna min gärd
af erkänsla för de utmärkta tjenster, som den sednaste direktören
för Landtbruksakademien gjort det allmänna. Jag får vördsamt
anhålla att detta yttrande måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Hr Adelborg: Då nu discussion blifvit tillåten öfver en
motion, som redan vunnit remiss till Utsk., så torde det icke för¬
undra E. o. Ad. att jag å min sida bemöter de inkast, som blifvit
gjorda vid mina anmärkmr. Af Hr Åkermans anförande har jag
icke kunnat finna, att lian . i sin helhet ogillat den förändrade form
jag önskade åt hans motion. Han har tvärtom medgifvit, att om
några fördelar skulle af experimentalfältet vinnas för vårt land, så
måste det betydligare än förut utvidga sin verkningskrets. Vidare
får jag tillägga, att jag just gjort dessa anmärkmr, på det Hr
Åkerman med sin ej bestridda talent måtte få tillfälle ytterligare
yttra sig om den temligen omotiverade motionen, emedan jag hop¬
pades att den då, sålunda förbättrad och mera omfattande, skulle nå
sitt mål säkrare och väcka ett allmännare intresse, än jag genom
mitt ringa anförande kunnat åstadkomma. Jag är landtbrukare till
lif och själ och sätter detta yrke i främsta rummet bland föremålen
för min verksamhet, och deraf kom min värma vid mitt sista föredrag
och icke af några särskilda anledmr. Det föranleddes icke af några
särskilda åsigter ang:de Hr Åkerman såsom Lnndtbruksakademiens
nuvar:de Chef, utan jag ansåg tvärtom denna värma tillhöra ämnet.
Hr Åkerman har nämnt något som jag icke kan undgå att bestrida';
han har sagt, att man icke vid Landtbruksakademiens experimen¬
talfält borde göra försök för ett dåligt landtbruk, utan för det mera
rationella och bättre jordbruket. Detta strider helt och hållet mot
de anmärkmr jag gjort; jag har icke påstått, att man der borde
göra jemförelse mellan dåligt och godt landtbruk, utan mellan de
olika jordarter, som kunna finnas, och detta, Mine H:rr, innebär för
oss Svenskar stora och verkliga förmåner, då vi på många ställen
hafva en svag och mager jord, hvilken icke producerar mycket i
346
Den 26 November f. m.
jandtbruksväg; för denna skulle sådana försök vara af stor vigt;
ty derigenom visades hvad som passade att odla på sådan jord.
Mina anmärkmr, ronde de till experimentalfältet begärda sum¬
morna, har Hr Akerman på sitt vanliga lekfulla och legera sätt
vidrört, och helt hastigt gått förbi desamma; men numera, då så
stora anspråk göras på Statens bidrag i alla riktningar, så är det
ej likgiltigt om dubbelt så mycket begäres emot hvad som behöf-
ves, och det i synnerhet då ändamålet som dermed skall vinnas
snarare bidrager till försämring än förbättring; ty försämring skulle
det vara att bidraga till experimentalfältets fortfarande på samma
sätt som hittills.
Om man anslår 10,300 R:dr till 60 T:lds förbättring, så åter¬
köper man på detta sätt dyrt en jord, som man redan eger, då
man möjligen skulle kunna hjelpa sig med halfva denna summa, och
en dylik minskning kan ej vara likgiltig för någon af oss repre¬
sentanter af riket, och ännu mindre för den, som står i Statens
tjenst. Denna Akademi står i spetsen för landots modernäring,
denna näring, hvilken sent omsider vunnit burskap som den första
och som i vårt land alltid bör vara den, som updrifves till den
höjd, att den blifver landets hufvudnäring, och jag slutar med en
önskan, att denna Akademi, då ett vidt fält numera utbreder sig
för dess verksamhet, då landtmannen ser dit upp som till en cen¬
tralpunkt, hvars medverkan han nu så väl behöfver, måtte med
säkra steg gå framåt till landtbrukets förkofran och se sakerna i
stort. Denna slutanmärkning torde kanhända äfven för Hr Åker¬
man hafva låtit nog skarp, om han genom andra tungors bered¬
villighet fått veta den och icke hört den sjelf. Men jag är öfver-
tygad, att, som han inser landtbrukets ställning, han äfven fattar
den rätta meningen med densamma.
Dessa yttranden remitterades till StatsUtsk.
'Föredrogs Frih. Sprengtportens, Jakob Wilh., d. 22
dennes på bordet lagda motion, att R. St:r måtte, oafhängigt af
hvad K. M. för fästningsbyggnader i öfrigt äskat, anslå hela be¬
loppet af den summa, som för fullbordandet af Waxholms fästnings¬
verk erfordras, äfvensom att StatsUtsk. ville framställa hvad som
fordras i afseende på Stockholms och Carlskronas befästning.
Gr. Frölich, David; Då jag nu skall yttra mig i ani.
af den nyss föredragna motionen, anhåller jag om Hr Gr. o. Landtrms
och R. o. Ad:s benägna ursäkt, att jag dessförinnan vidrörer en på
listan sednare stående motion, nemi. Hr Brakels, ang:de Sveriges
försvar mot dess östra granne. Den rörer påtagligen samma ämne
som den nu föredragna. Och då denna discussion naturligtvis f.
n. icke lär leda till annat resultat än remiss till StatsUtsk., så får
jag anhålla att, sedan den är slutad, ånyo få ordet, för att äfven,
rörande samma ämne, få afgifva en motion. Som sagdt är, skulle
jag haft lust att först säga några ord om Hr Brakels motion.
Den 26 November f. m.
347
Det är till en början en särdeles glädje för mig att finna, huru
förändrade tiderna äro nu emot förr; ty hvar och en, som mins
huruledes man blef bemött, då man för tjugo år sedan önskade på
detta rum tala politik, erinrar sig huru vådligt det var, att då ens
våga häntvda på sådana, jag menar politiska förhållanden. Indrag-
ningsmakten, såsom ett band på pressen utom hus, och de stam¬
pande klackarne inom hus voro alltid genast till hands att tysta
hvarje aldrig så litet frimodig yttring derom. I synnerhet och
aldra mest gälde detta sätt att qväsa representanten, om han vågade
yttra sig om vår östra granne. Nu deremot kan man tala derom
med mycken gamman. Dernäst kan jag icke undgå att förklara
min stora tillfredsställelse öfver att hafva hört Hr Brakel öppet
uttala en önskan, som säkerligen ganska många dela med honom
och mig, att nemi. en solid och definitiv politisk förening slutligen
måtte åstadkommas mellan de tre skandinaviska rikena. Denna
förespegling — jag kan icke f. n. benämna den annorlunda — är
på sätt och vis dock glädjande, och den ligger närmare än kanske
några tro, såsom den antagna eller förutsatta grund, hvarpå Sverige
både för det närvarande och det kommande bör bygga planerna till
sitt och de öfrige Skandinaviska brödernas försvar. Hvad nu Hr
Brakels motion angår, vill jag blott nämna, att ingenting skulle
vara mera önskligt än att Rikets finanser tilläto att helt simpelt
antaga hela förslaget. Der ligga visserligen några små hinder i
vägen, till följd af Grundlagen, att adoptera en plan, hvilken, så¬
vida jag upfattade den riktigt, gick ut på något, som skulle vara
färdigt först om 15 år, och vi skulle således bestämma nu på för¬
hand hvad som till en del egentligen tillkomme blifvande Ständer.
Detta skulle likväl kunna rättas, och jag vill i alla fall förklara,
att jag icke skulle vara emot om förslaget reducerades till byggande
af ett eller annat ångfartyg, eller, med andra ord, receptet blef nå¬
got afklipt. Vill man åter att vi skola taga för afgjordt, att Dan¬
mark snart skall bli en integrerande del af den stora Nordvestra
Monarkien, och att vi hafva 15 års tid på oss att ostördt få ar¬
beta på en gemensam plan till försvar, som baseras till en del på up-
komsten af denna stormakt, då, och ehuru jag icke betviflar, att
Hr Brakel känner den gamla Svenska sägen, att bakom ett ord
bör stå en man, och ehuru jag icke har något emot att han sjelf
anser sig vara denna man, och att det äfven står en annan man
bakom honom, så är detta likväl icke tillräcklig garanti för R. St:r,
när det är fråga om att adoptera en sådan vidtutseende plan. Nu
måste jag likväl lemna denna motion, för att vända mig till den
ädle motionären, Frih. Sprengtporten, som gjort ett förslag om an¬
slag af 800,000 R:dr till ytterligare användande på Waxholms
fästning och, om jag hörde rätt, äfven en större summa till fullbor¬
dande af Carlskronas vidare befästande. Men jag bör måhända
först apologisera för det att jag, hvilken, som bekant är, aldrig va¬
rit hvarken militär eller sjöman, vågar yttra mig i en sak sådan
som denna. Man kan med mycket skäl förundra sig deröfver, men
förhållandet är, att jag under denna sommar vistats tvenne måna¬
der i östra skärgården, hvarest jag hade tillfälle att samtala alla
348
Den 26 November f. m.
dagar med en man, som jag tror — och ingen lärer kunna jäfva
det — bättre än någon känner icke allenast denna vår skärgård och
alla dess attaquabla punkter eller de ställen hvarest vår östra granne, vid
en möjligen tillämnad invasion, bäst skulle kunna anfalla oss. Det är
på denne mans yttrande, som jag hufvudsakligen bygger mitt an¬
förande, och han har haft den godheten, att fournera mig icke alle¬
nast med en promemoria, hvarunder står hans väl kända namn,
utan äfven med en liten lokalteckning eller karta, kopierad ur hans
fullständiga samlingar, rörande allt som rörer försvaret af vår östra
kust. Resultatet deraf blir, att planen för fulländandet af Wax¬
holms fästningsbyggnader, som, vare det i förbigående sagdt, up-
gjordes för flera år sedan, innan tanken på ångkraftens användande
för att föra skärgårdsflottor öfver öppna hafvet från Finska viken
till vår kust rimligen kunnat upstå. Planen lärer bestått egentli¬
gen i upförandet af ett nytt, muradt verk på den s. k. Rindön,
öster om fästningen. Denna plan är således för det första så be¬
skaffad, att, ehuru den kunnat vara bra för en förfluten tid, vår
östra granne nu, om han vill attaquera oss, icke rimligtvis någonsin
försöker att gå denna vägen, ty inloppet är redan så försvåradt, notabene
mot en invassionsflotta, bestående naturligtvis icke blott af några få
örlogsfartyg, som ett och ett i sender måste passera den smala öpningen,
utan äfven af en större mängd seglande, att man kan lätt hindra
honom, utan att behöfva ytterligare nedlägga särdeles stora kapita¬
ler på befästningen af sjelfva Waxholm; och för det andra är lo¬
kalen så beskaffad, att man verkligen kan, utan att hålla denna
punkt egentligen befästad, d. v. s. om hela Waxholms fästning
vore raserad, kan, säger jag, verkställa försvaret mycket lättare och
med oändligt mindre kostnad, om man hade en tillräcklig och
val organiserad skärgårdsflotta. Detta är ett yttrande, om hvars
sanning en hvar kan öfvertyga sig genom att se på den lilla kar¬
tan, jag håller i min hand, och de derpå af författaren antecknade
förklaringar. Men jag öfvergår nu till en annan, bedröflig betrak-
ielse. Så länge jag mins tillbaka, och efter hvad jag åhört på
detta rum, har der stått en strid nästan på lif och död emellan
stora och lilla flottan. Fordom tänkte jag aldrig på att bedöma
denna strid, ty jag förstod den icke, men nu har jag fått veta af
hvilken vigt den varit och ännu är. Ar 1828 föregingo der saker
i StatsUtsk., som nu icke lämpligen till alla sina detaljer kunna vid¬
röras, men som hade till tendens ingenting mindre, än att helt och
hållet låta skärgårdsflottan förfalla och öfverlemna alla anslagen åt stora
flottan i Carlskrona. Hvad jag härom nyligen inhemtat, så väl af
tryckta authentika upgiftersom af samme mans yttranden tyckes vara så
rikhaltigt och fullständigt detaljeradt, och, om jag får åberopa mitt
omdöme, så klart, att en hvar kan begripa, utan att vara hvarken
militär eller strategist, både de vigtigare punkterna i afseende å
Rikets försvar, hvarom man stridt, eller rättare ostensibelt hållit
fram såsom egentliga föremål för striden, utan äfven de från helt
andra bevekelsegrunder — på sätt och vis främmande för Rikets
försvar — ja rent af personliga och dolda, sådane, som man i alla
tider sett tränga sig fram, när en embetsmannacorps gjort sin egen
Den 26 November f. m.
349
upkomst eller förhoppningar om glans och ära till mål på bekost¬
nad af en mindre framstående, tarfligare, men i verkligheten mera
ändamålsenlig gren af försvarsvapnets särskilda fack. Jag måste
derföre här träda fram och bära vittne helt och hållet opartiskt
om hvad jag erfarit, såsom grundadt på enkla, naturliga, sunda con-
clusioner, dem jag anser Svenska folket i massa kunna förstå. Som
jag icke vill förlänga discussionen vidare, ämnar jag blott tillägga,
att då det torde finnas personer på detta rum, som hysa skrupler
huruvida det är lämpligt och fosterländskt att här till prot. fram¬
lägga i detalj, hvilka de svaga punkterna på vår kust äro, ehuru
af dessa detaljer på det hela framlyser, att vårt kustförsvar är, jem-
förligtvis taladt, lätt och föga kostsamt, så vill jag icke begagna
mig af den rätt jag annars anser mig ega, och här upläsa den
nämnda promemorian, utan jag anhåller blott, att StatsUtsk. måtte
få del af densamma eller, hvad som vore ännu bättre, att Utsk.
ville tillkalla mannen, som satt sitt namn under promemorian, så
att Utsk. måtte få del af de många värderika uplysningar han utom
dessa är i tillfälle att gifva. Jag kan icke förmoda, att StatsUtsk.,
efter denna min högtidliga upmaning derom, skall underlåta sådant,
men om så skulle ske, så reklamerar jag dessa papper såsom min
egendom för att offentliggöra desamma. Sedan denna remiss-discus-
sion blifvit slutad, anhåller jag, hos Hr. Gr. o. Landtm., att få
ordet, emedan jag har en kort motion i samma ämne, och sedan
den blifvit upläst, anhåller jag, att den måtte remitteras till
StatsUtsk.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag går att med nå¬
gra ord förorda framgång åt Frih. Sprengtporten förslag i dess
hufvudsakligaste delar, anser jag mig icke behöfva göra någon ap¬
pell till Edra fosterländska sinnen. Vi hafva alla samma lifliga in¬
tresse för Fäderneslandets väl. Jag skulle endast önska, att jag
kunde göra lika åskådligt för andra, som det förefaller mig sjelf
klart, att man behöfver tillvägabringa åtgärder i den riktning, som
motionen omfattar. Svenska folket är allt för mycket genomträngt
af kärlek till sin frihet och sjelfständighet, för att man någonsin
behöfver befara att Sverige kan blifva ett eröfradt land. Derför
behöfva vi visst icke hysa någon fruktan. Svenska folket har lyck¬
ligtvis allt för mycket animositet mot förtrycket, att icke med lif
och blod försvara sig. Men det ligger en stor skilnad mellan ett
lyckligt ärofullt lif och en skamlig död. Det är icke möjligt, att
vi skulle kunna duka under i striden för vår sjelfständighet; men
vi skulle, under loppet af flera år, kunna få lida af fiendtliga inva¬
sioner, se frukten af våra nedlagda arbeten för decennier tillintet¬
gjord, se våra finanser förstörda och se vårt herrliga land sköfladt
och utblottadt. Det är detta, som kan inträffa och som kanske nu
står oss närmare än någonsin tillförene, om vi ej i tid söka före¬
komma en sådan olycka. Det är oss alla välbekant, Mine Hrr, att
sedan Nov. sisth år har Sverige omfattat en ny politik, mot¬
satt den vi hade tillförene, Förut, säger jag, byggde Sverige sitt
hopp om fredens bibehållande, på sin undfallenhet för den östra
350
Den 26 November f. m.
grannen. Den tiden är nu lyckligtvis förbi, och jag är säker ora,
att Svenska folket gläder sig öfver den vändning vår utrikes poli¬
tik har tagit. För att kunna följa denna politik, har man försig-
tigtvis slutit traktaten med vestmakterna, men tvifvelsutan kunna
vi alla inse, att det vore oförsigtigt att sätta full tillit till det
stöd, som deraf kan fås. Utan att tala om möjligheten af att
dessa kabinetter kunna blifva hindrade från att lemna det bistånd,
de annars skulle lemnat, så kan det ju hända, att samma non-in-
terventionspolitik, som gjorde sig gällande i Franska kabinettet un¬
der Ludvig Philips tid, blir framdeles åter rådande så väl i Paris
som London. Jag erinrar Eder, Mine Hrr, hurusom Turkiet var
nära branten af sin undergång, hurusom Polen och Ungern förgäf¬
ves anropade hela menskligheten om hjelp, då non-interventionsprin-
cipen hindrade allt understöd, äfven huru Krakau under fredens
lugn blef eröfradt, tvärtemot traktaterna. Derföre anser jag Sverige
böra vidtaga alla de försigtighetsmått, som kunna åstadkommas, för
att kunna bygga på egen kraft och egen förmåga att kunna för¬
svara sig. Det är ej nog att man är färdig offra lifvet för foster¬
landet när det gäller, utan det fordras äfven att i tid förstärka
sina krafter, och således begagna tillfällen till befästningar der så¬
dana behöfvas. Jag bekänner, att jag tillförene ansett omöjligt att
kunna befästa Stockholm (jag håller mig till sednare delen af Frih.
Sprengtportens motion), så väl till följd af stadens stora omfång,
som i anseende till den långa tid och de stora kapitaler, som der¬
till skulle åtgå, samt i betraktande af den stora arbetsstyrka, som
skulle fordras till ett sådant verks fullbordande, och af den massa
med folk, som skulle behöfvas för att försvara en så vidsträckt
fästning. Men jag tillstår öppet, att de uplysande artiklar, jag
sistlidne sommar läste i en stor tidning, för mig undanröjde dessa
betänkligheter, i det de uplyste mig om, att denna befästning icke
skulle utgöra en circumvallation, utan upföras på enstaka punkter
utom Stockholms stad. Då jag vidare erfor, hvilket jag äfven se¬
dan funnit bekräftadt, att det icke är meningen att befästa annat
än åtskilliga svaga punkter utanför det i strategiskt hänseende för¬
öfrigt välbelägna Stockholm, och att det icke skulle behöfvas större
summor för arbetets verkställande, än Sverige mycket väl kan åstad¬
komma, ej heller för de befästade punkternas försvar större garni¬
son, än Stockholm med sin närmaste omgifning har att tillgå, så
har tanken hos mig icke allenast blifvit väckt på, utan allvarligt
stämd för — att man företrädesvis borde anslå medel för en sak,
som är af så stor vigt för Sveriges försvar. Förlidet år gjorde
jag en resa från Carlshamn till Carlskrona, och inlopp således söder
ifrån; jag frågade då efter Kungsholms fästning, som låg ganska
aflägset från detta inlopp. Man underrättade mig, att denna fäst¬
ning visserligen kunde försvara ett annat inlopp för stora, 24 fot
gående fartyg, men att intet hinder mötte att gå in till Carlskrona,
den vägen jag kom, med 16 fots djupa fartyg. Staden ligger all¬
deles öppen och kan, utan minsta motstånd, genast af en öfverläg¬
sen fiende intagas. Jag fann detta allt för äfventyrligt under det
Den 26 November f. m.
351
tillstånd, som förra året herrskade i Europa, och under en tid, då
vi icke visste, om vi sjelfva skulle kunna komma att deltaga i kriget.
Hvad åter angår behofvet att fullborda befästningen af Wax-
holmen, så tillåter jag mig visserligen icke något omdöme, på hvil¬
ket jag vågar begära, att StatsUtsk. skall bygga, men jag får
nämna, att jag hört sakkunnige män upgifva, att Waxholms befä¬
stande icke f. n. är till den grad vigtigt, som befästandet af Carls¬
krona och Stockholm. Vid Waxholm lär man nemi. f. n. kunna
hjelpa sig med upförandet af blockhus på Bindön och andra öar,
derikring belägna, utan att det brådskar med de stora arbeten, som
Erih. Sprengtporten motion förutsätter. Dermed vill jag inga¬
lunda bestrida, att det ju icke vore nyttigt och väl om begge de-
larne kunde ske. Men om man kommer i tvekan om penningar
böra beviljas företrädesvis till det ena eller andra, och icke kan
åstadkomma båda delarne, så skulle jag föreställa mig, att, i st. f.
fortsättande af befästningarne vid Waxholm, det vore mycket vig-
tigare att bekosta befästningar utanför Stockholm och Carlskrona.
Om 3 å 4 milhr E:dr r:mt skulle erfordras till upförande af be-
fästade punkter utanför Stockholm, så anser jag denna summa vara
ganska ringa mot det vigtiga ändamålet, särdeles med afseende på,
att man skulle kunna försvara sig mot öfverrumpling med mycket
mindre truppstyrka, än som skulle erfordras, om säkerheten skulle
vinnas' endast genom mängden af manskap. Jag har visserligen
hört den tanke framställas, att genom lättade kommunikationer
Sverige alltid blir i tillfälle att kalla trupper till sitt försvar, och
att Eegeringen genom sin diplomati tidigt bör veta när sådant an¬
fall kan inträffa, för att i behörig tid kunna få trupperna samman¬
dragna; men jag erinrar Eder, Mine Hrr, hurusom många krig
hafva utbrutit så hastigt, att det varit omöjligt för oss att kunna
i det vidsträckta Sverige, äfven om vi få jernvägar, hvilka i alla
fall ej blifva så snart färdiga, sammandraga trupperna, då vi taga
i betraktande, att hela vår armée ligger förlagd på rotar, de flesta
af dem många mil från sina samlingsställen.
Jag vill icke nu fortsätta detta anförande; ämnet lemnar
rum till oändligt många betraktelser, hvilka åter skulle kunna ge
anledn. till en mängd anmärkmr. Jag har hört åtskilliga talare
begära ordet, och föreställer mig, att sådana anmärkmr skola komma,
och jag kan då få tillfälle att åter yttra mig i ämnet. Jag slutar
med det amendement till Erih. Sprengtporten motion, att Stats¬
Utsk. måtte bevilja åtminstone ett belopp af 3 milhr, att utgå till
nästa Eiksdag, för ifrågav:de befästningar vid Stockholm och Carls¬
krona.
Erih. Sprengtporten: Då jag begärde ordet, var det egent¬
ligen till följd af Gr. Erölichs hemställan, att han måtte få yttra
sig öfver Hr Brakels motion på samma gång som öfver min. Jag
öfverlemnar visserligen till Hr Gr. o. Landtm, att låta discussionen
öfver det af mig framställda förslag utveckla sig på sätt Hr Gr.
o. Landtm, linner lämpligast, men jag vill dock erinra, att Hr
Brakels och mitt förslag äro öfverensstämmande endast i en enda
352
Den 26 November f. m.
punkt; enär vi yrka båda Stockholms befästande. Emellertid har
Gr. Frölich äfven yttrat några ord i saken, till hvilkas besvarande
jag för det närvide inskränker mig, att Gr. Frölich anser att fort¬
sättningen af befästningarne vid Waxholm är ändamålslös, på grund
deraf, att fästningen, i Hr Grins tanka, har ett sådant läge, att den
icke fullkomligt beherrskar inloppet till Stockholm. Detta är en
omständighet, som jag icke tillåter mig att afgöra, och har ingen¬
ting emot, att StatsUtsk. begagnar de uplysningar, som Gr. Frö¬
lich här lemnat, men jag tillåter mig anmärka, att Grins inkast icke
innefattar någon vederläggning mot min motion, utan att den
är riktad mot K. M:s Nåd. Propos., i hvilken väl icke tillstyr-
kes Waxholms befästande så skyndsamt som jag önskar att
det måtte ske, men som likväl afser fullbordandet af be¬
fästningen efter samma plan, som jag förordat, och af enahanda
åsigt synas föregide Ständer hafva varit. Orsaken hvarföre jag
särskildt har fästat mig vid Waxholms befästande, hvilket jag be¬
traktat såsom utgörande en del af Stockholms, är, att detta är den
enda delen af frågan, som i detta ögonblick har en så bestämd
form, att kostnaden kunnat upgifvas, emedan den grundar sig på Chefens
för IngenieurCorpsen förslag. Hvad åter angår Stockholms och Carls-
kronas befästande, är det i min motion hegardt, att StatsUtsk.
ville sjelft utreda frågan i de delar, som bero på uplysningar, hvilka
äro för Utsk., men icke för mig, tillgängliga. Om, emot förmodan,
Waxholms fästning icke skulle motsvara sin bestämmelse, att för¬
svara inloppet till Stockholm, skulle häruti igenfinnas ett ytterli¬
gare stöd för hvad som utgjort hufvudmomentet i min motion,
nemi. sjelfva Stockholms befästande. Då för öfrigt inga andra an-
märkmr nu äro att besvara, och då jag har hört åtskilliga talare
anmäla sig, har jag för det närvide intet vidare att tillägga.
Gr. Frölich i Jag får betyga Frih. Sprengtporten min
tacksamhet derför, att han fattat mitt yttrande så, att jag icke
ämnade allt för mycket utbreda mig eller anställa forskning efter
motiverna till motionen om utgifvande af en så stor summa till
befästningar. Orsaken hvarför jag i detta fall också endast tillät
mig att antyda hvad jag trodde vara en af de konstitutionella
principerna, var den, att jag ända tills nu sväfvat i okunnighet om
huruvida K. M. i Sin Propos. yttrat någonting om den länge i
våra tidningar framhafda frågan om Stockholms befästning. Jag
hade erhållit ett löfte att få denna Propos. i mina händer i dag,
men då det skulle upfyllas, hade den ännu icke ankommit. Tack¬
sam emellertid för uplysningen, ger den mig anledin att på ett an¬
nat sätt vända mig mot den stora frågan om fosterlandets försvar
mot vår östra granne. Jag har nu tillika fått höra att ett af mo¬
tiverna för Frihin att intressera sig för Waxholms fästnings fullbor¬
dande var det, att ett förslag dertill fanns redan färdigt. Detta
visste äfven jag, men trodde icke att FortifikationsCorpsens derpå
nedlagde möda, skulle väga så mycket i vågskålen.
Detta
Den 26 November f. m.
353
Detta argument, mine Hrr, föranleder mig till att ännu mera
frimodigt yttra mig om saken, då den vittnar om sättet huru det
går till med behandlingen på högre ort af de förslager, som för
lagstiftningen framläggas, vare sig direkte af K. M., eller, såsom
nu, indirekte af enskilda utmärkte representanter. Och jag hoppas,
att Ni, mine Hrr, skola tillåta det, ehuru jag erinrar mig ordsprå¬
ket: att ingenting kan vara en större styggelse för en kavallerist,
än en sjöman till häst; och jag fruktar i ännu högre grad för mi¬
litärer i allmänhet att se en gammal skrifvare upträda i frågor,
som röra Rikets försvar. Hvad nu angår de förslag, som hittills
hafva tillverkats på mycket scientifikt sätt — jag betviflar det
ingalunda — och upgjorda för att komplettera ett gammalt system,
att genom befästning åstadkomma försvaret af vår östra kust, så
har en omständighet inträffat, som gör att dessa förslag troligen
numera måste anses odugliga och att det skulle vara högst oklokt
att fortsätta med byggandet af fästningar, när det numera är en
känd sak, att vår östra granne, som bygger en mängd kanonjollar
och skärgårdsfartyg, är i tillfälle, att på några timmar segla hit
med densamma och intränga genom andra än befästade passager i
vår skärgård och på vår kust, som kunna lättare tillstoppas. Detta
är en sak, på hvilken icke kan läggas nog vigt, och det är der¬
före jag skulle ha understått mig att göra specifika objektioner mot
ett befästningsförslag, äfven om jag vetat att det skulle bli eller
vara af Styrelsen framlagdt. När det är fråga om att utbetala
stora summor, anser jag mig, som representant, skyldig att fästa
upmärksamhet på hvilkendera methoden, att efter nu förändrade
förhållanden försvara Riket, antingen genom ett väl ordnadt, föga
kostsamt och effektift kustförsvar långs hela linien, eller genom
fästningsbyggnader här och der, kan anses för det rätta. Hr Frilen
har uttalat sig för Waxholms befästande, med tillkännagifvande att
detta utgjorde en del af Stockholms befästande. Nå väl, då un¬
drar jag om Frilen har varit betänkt på, att man skulle kunna
göra en ganska formel anmärknrg mot hans förslag, så till vida,
att frågan om Stockholms befästande, hvarom vi läst mycket i tid-
ningarne och hört åtskilligt talas, men som vi icke fått direkt från
K. M., framkommer nu, så här delvis. Märken noga, mine Hrr,
detta förslag göres af en hög militär, som svårligen’ kan undgå att
känna till både det ena och det andra. Kan man icke verkligen med
skäl undra, hvarföre icke denna fråga framkommer på en gång?
Det kan finnas politiska skäl dertill, jag medgifver det, men, mine
Hrr, med den frihet att yttra sig i politiska förhållanden, som nu,
efter hvad jag tror, har inträdt, måste en sådan förbehållsamhet
förekomma något besynnerlig. Jag ser inga skäl hvarföre den vi¬
dare behöfver ega rum. Om Regeringen har för afsigt att sjelf
komma fram med förslag derom, så frågar jag: Hvarföre är det
icke färdigt och hvarföre skola enskilde representanter på förhand
yrka de ofantliga anslagens beviljande? Nu har jag ingenting vi¬
dare att tillägga, än att jag funnit, att jag kanske gått alldeles
för grannlaga tillväga, då jag, förra gången jag hade ordet, icke
I H. 23
354
Den 26 November f. m.
upläste denna promemoria jemte åtföljande karta, som blifvit mig
lemnade af en man, som säkert står för sina ord, då han har satt
sitt namn skriftligen derunder, och får jag derföre bedja att den
upläses, innan man öfverlemnar den till StatsUtsk.
Jag anhåller, att någon af Hrr Kanslister hade godheten up-
läsa densamma.
I ani. häraf uplästes följande ProMemoria:
Det är en allmänt känd sak, att Stockholms och öregrunds
skärgårdar äro för Sverige de farligaste anfallstrakter öster ifrån, i
anseende till dessa trakters nära och skärbundna grannskap med
Aland, samt närheten till hufvudstaden och lrjertat af hela Riket.
Betraktar man upmärksamt sjökortet och specialkartorne Öfver
ifrågav:de trakter, så finner man, att samma Öregrunds och Stock¬
holms skärgårdar afl naturen äro skilde från hvarandra medelst 5
mil öppen hafssjö utanför Grisslehamn och Wäddölandet, hvaröfver
skärgårdsfartyg under krig icke kan ega säker och jemn passage,
dels för fiendens kryssare på Alands haf och dels för hård motvind
och svår sjögång. Plandelsfartyg och skutor, som föra ved m. m.
till Stockholm, blefvo förr derstädes uppehållne i flera veckor, så
att handeln och vedtillförseln till hufvudstaden norr ifrån gick osä¬
kert och trögt, och under krig måste endera af nämnde skärgårdar
blottställas för fienden, eller ock Svenska flottan dela sig till begge,
och sålunda blifva slagen en detail, hvarigenom ej allenast hela vår
skärgårdsflotta, kusten och hufvudstaden, utan hela Riket kunde
råka i den fruktansvärdaste fara, derigenom, att fiendens flotta och
landstigningsarmée sedan erhöll obehindrad kommunikation och fri
tillförsel af folk och alla krigsförnödenheter, från dess närbelägna
depot på Aland etc.
Af dessa skäl, och, som jag genom många års sjömätningar
och rekognosceringar å Finska och Svenska kusterna, inhemtat
noga kännedom om dessa skärgårdars beskaffenhet, och skärgårds-
krigskonsten isynnerhet efter mitt deltagande i sista kriget varit mitt
älsklingsstudium, alltsedan jag inträdde i Fäderneslandets tjenst, så
gaf allt detta mig anledn. att år 1819 och 1820 föreslå åtskilliga
nyttiga arbeten och företag i Öregrunds och Stockholms skärgårdar,
för att lätta och stärka kustförsvaret och befordra skärgårdsflottans
nytta och operationer, hvilket af Konung Carl Johans mycket er¬
farna krigaresnille med välbehag emottogs och gillades, men mycket
— bränvin och litet penningar i Sverige den tiden hindrade Ko¬
nungens vilja.
Ibland nämnde arbeten, föreslog jag äfven gräfvandet af en
kanal för skärgårdsfartyg, utan slussar, innanför Grisslehamns och
Wäddölandet, uti den låga dalen emellan Ort.alaviken och Bagghus-
viken, till att förena Öregrunds skärgård med Stockholms skärgård,
och sålunda undvika >de 5 öpna milen på Alands haf, hvilken ka¬
nal, såsom icke betydligt kostsam, blef af Konung Carl Johan ge¬
nast anbefalld till verkställighet för en del af strömrensningsmed-
len. Den är Vs mil lång, och kallas nu Wäddö kanal, samt kan
passeras med 9 fots djupa fartyg.
Den 26 November f. m.
355
Något krig österifran har sedan ej inträffat, så att denna
kanal eller vigtiga inomskärskommunikation, ännu icke kunnat visa
sin blifvande stora nytta i militäriskt afseende, men den gör emel¬
lertid nu, under freden, ganska betydligt gagn, genom dess lättande
af inomskärsfarten och tillförseln till Stockholm, för mera än tu¬
sende fartyg ärligen. Då jag sistlidne sommar med ångfartyget
Roslagen besökte denna vackra kanal, mötte jag uti den 24 lastade
fartyg, och säkert är, att utan Wäddö kanal skulle Stockholm nu
lida kännbar brist på ved, sedan så obetydligt ved numera kommer
från Finland; ty skulle de öpna Roslagsbåtar, som nu föra den
mesta veden till Stockholm från norra skärgården, ännu nödgas gå
öfver hafvet utanför Grisslebamnslandet, så vågade de icke taga
hälften så stora laster, eller stapla ved så högt öfver fartyget, samt
måste ofta vänta flera veckor på tjenligt väder och vind, hvaremot
de nu den lugna Wäddö-kanalvägen aldrig behöfva ligga stilla för
motvind, storm och svår sjögång, utan kryssa sig fram i alla väder,
oaktadt de lasta så, att relingarne knappt äro 1 å 2 fot öfver vat¬
tenytan, och transportera nu sålunda i flera hastigare resor 40 å
50 famnar ved, i st. f. förut endast 15 å 20 famnar, i få och lång¬
samma färder, då de måste segla de 5 milen öppen hafssjö, och un¬
der krig måste all transport yttre vägen alldeles uphöra, då fiendens
kryssare och ångfartyg ifrån det närbelägna Aland lätt kunna bort¬
taga hvarje handelsfartyg, som ville gå utomskärs.
Ehuru mycket redan är vunnet genuin Wäddö kanal, både i
kommercielt och militäriskt afseende, så kan dock fienden ännu be¬
tydligt försvåra, ja t. o. m. ibland stänga kommunikation emellan
Öregrunds och Stockholms skärgårdar, i händelse han är nog till¬
tagsen, och ifrån Alands haf löper in i Stockholms yttre skärgård
hvilket nästan icke kan hindras, samt posterar ett tillräckligt antal
krigsskepp på Kapelskärsfjärden utanför Rådmansö, hvarigenom han
stänger allmänna segelledeip till Furusund, då det sedan icke blir
lätt att drifva fienden derifrån. Derföre föreslog jag äfven år 1819,
att det forntida sundet emellan Rådmansö och fasta landet — hvil¬
ket nu är igenvalladt ett litet stycke på midten, så att landsväg
går deröfver — åter borde gräfvas upp, blott så bredt och djupt,
att kanonslupar, mindre ångfartyg och Roslagsbåtar kunna der gå
fram. Derigenom shulle vi, både i fred och i krig, erhålla den
allra ginaste, lugnaste och säkraste inomskärsfarled och kommuni¬
kation till och ifrån Norrtelje, Oregrund och Östhammar skärgård,
hvilken fiendens örlogsflotta, aldrig kunde stänga, nemi. igenom den
täta skärgården norr om Furusund, innanför Rådmansö, innanför
Wätö och vidare genom Wäddö kanal, såvida vi ha en ändamåls¬
enlig och skickligt anförd skärgårdsflotta.
Denna vackra, inre farled, skulle under fredstid ännu mere lätta
skärgårdstrafiken och tillförseln till och-ifrån Stockholm, och under
krig högst betydligt öka skärgårdsflottans förmåga att försvara både
Öregrunds och Stockholms skärgårdar, hvilka, som sagdt, äro de
farligaste och vigtigaste på hela Svenska kusten. Afven den del
af. landtarméen, som under krig mot öster måste posteras i Ros¬
lagen emellan Norrtelge och Östhammar, för att vara tillh and
356
Den 26 November f. m.
mota landstigningsförsök, kan, på deima inre och säkra farled, aldra
lättast och med minsta kostnad provianteras och tillföras alla dess
behof, så att Uplands- och Roslagsboarne icke behöfver betydligt
betungas med landskjutser, och deras hästar icke förderfvas med en
mängd tunga krigstransporter.
Yäg- och vattenbyggnadscorpsen har, med anledn. af detta
mitt förslag, på föranstaltande af Gr. von Platen, då han var tjenst¬
görande StatsRåd och Chef för SjöförsvarsDepart:tet, redan af¬
mätt, undersökt och upgjort ritningar och kostnadsberäkning för
denna genomgräfning innanför Rådmansö, som, om jag minnes rätt,
upgår till blott omkring 60,000 R:dr, eller så mycket som ungefär
en half ångkanonslup, hvilket i sanning är en bra obetydlighet
emot den stora nytta denna sundöpning skulle medföra, isynnerhet
under krig; ty denna smygfarled kan lätt komma att frälsa en stor
del af Svenska skärgårdsflottan, nemi. den delen, sorn måste sändas
till Öregrunds skärgård, kanske mycket mera, ja, kanske ock,
skickligt begagnad, blifva ett medel till fiendtliga flottans ruin och
till afslående af flera landstigningsförsök, emedan fiendens kommu¬
nikationer och tillförsel från denna inre smygfarled bäst böra kunna
afskäras och förstöras, samt åtskilliga listiga flankattacker och tour-
neringar derifrån förmånligt verkställas. Endast brist på penningar
hindrade denna genomgräfning o. m. d., under Konung Carl Johans
tid, men en liten del af den betydliga bränvinsskatt och sädexport,
som jag, genom mina faktiska uplysningar, förorsakade år 1853,
kan här nu mycket gagna Fäderneslandet.
Slutligen anhåller jag att få anmäla, att då Kapten Cronstrand
(hvilken längesedan är död) verkställde arbetet vid Wäddö kanal,
så begick han det felet, förmodligen af en småaktig hushållning,
att han på midten af kanallinien gjorde en tvär krok, omkring en
liten bergudde, som nu är mycket hinderlig för de trafikerande, och
blifver det än mera under krig, då en stor del af skärgårdsflottan
behöfver skynda igenom Wäddö kanal. Bemälte lilla bergudd, blott
så vid som ett bra kammargolf bör snart sprängas bort, eller ock
kanalen gräfvas rakare 200 högst 300 alnar i längd, genom den
låga ängsmarken på östra sidan af kanalen, så att fartygen kunna
gå fram med full färt, i st. f. att nu nödgas stanna och långsamt
staka sig omkring bergudden. Denna lilla men angelägna ändring
synes icke böra kosta mera än kanske 2000 E:dr.
Stockholm d. 22 November 1856.
O. J. Hagelstam.
Efter upläsningen häraf tilläde Gr. Frölich:
Sedan nu promemorian är upläst, borde väl för fullständighe¬
tens skull äfven upläsas de anmärkmr, som äro tecknade på den
lilla kartan, men jäg tror icke, att formen kan fordra en så minu¬
tiös efterföljd, att de ej kunna få följa med oupläste, och jag har
redan haft äran förklara, att de faktiska uplysningar jag nu lemnat,
äro blott en liten del af hvad Öfverste Hagelstam eger i sitt förråd
och hvilkas riktighet han kan bevisa medelst åtskilliga illustrationer.
Sin erfarenhet härutinnan har han inhemtat, ej allenast genom sjömät¬
Den 26 November f. m.
357
ningar vid Östersjöns kuster, som varit kans älsklingsyrke alltsedan
unga åren, utan ock har han, på Konung Carl XIV Johans befallning,
undersökt om det icke funnes några andra ögrupper i Svenska skär¬
gården, som lämpade sig till ersättning för mistningen af Finland och
Sveaborg, sedan man fick veta, att Ryssarne höllö på att anlägga
en fästning vid Bomarsund. En sådan ögrupp fanns verkligen i
yttersta skärgården österut från Waxholm, och förslag till fäét-
ningsbyggnader lemnades redan för mångå år sedan till högtsalig
Konungen. En annan sådan ögrupp fanns utanför Östgötha-kusten,
så pass aflägsen från land, att den icke kunde tagas af en fiende,
som hade lyckats landstiga, men som väl passade till hela den
kustens försvar genom att der concentrera en del af vår Flotta.
Detta nämner jag för att ånyo fästa upmärksamheten vid min up-
maning till StatsTJtsk., att det måtte gifva Öfverste Hagelstam till¬
fälle att, genom sina kartor och vidsträckta kunskaper, tillhandagå
med de uplysningar, som StatsUtsk. torde behöfva. Särskildt kan
jag icke underlåta, att äfven nämna, det, enl. de uplysningar jag
fått från samme man, det så lyckligt ansedda valet af lokal, der
man i fordna tider byggt Carlskrona såsom hufvudstation för vår
stora Flotta, icke numera är hvad den har varit, ty en Rysk ång-
båtsflotta, som kan släpa med sig en stor skärgårdsflotta, sätter Carls¬
krona i fara att bli från landsidan belägrad. Medan den stora
Flottan ligger utanför det stora och befästade inloppet och till och
med kan passa på, att under gynnande vind segla in midt emellan
skansarna, hvilket man nu vet ganska väl kan ske å la Nelson,
är det lätt verkställbart, under det att detta sker, att Ryska
skärgårdsflottan landsätter trupper, inlöpande genom åtskilliga sund,
samt tager Carlskrona i ryggen, d. v. s. anammar både vår Flotta
och vår Fästning på en gång. Detta torde icke heller vara så
ovigtigt att titta på, innan man bortkastar stora summor. Jag an¬
håller nu om Hr Gr. o. Landtnäs äfvensom Ståndets tillåtelse, att
få sluta mitt ordande i detta ämne med följande vördsamma motion:
Sedan Sverige, genom sista traktaten med de 2:ne stora Vest-
makterna, tagit en afgjord vändning i sin yttre politik och icke
allenast förklarat sig villigt, utan äfven pligtigt, alt påkalla deras
hjelp i händelse af hot eller anfall från vår östra granne;
Sedan i följd af denna vändning och det kraftigare bistånd
Sverige numera bör kunna påräkna för sådant fall, ej allenast af
våra förbundsbröder Norrmännen, utan af Danska regeringens och
nationens sympathier såsom Skandinaver, och en ljusare förhoppning
om möjligheten af försvar mot förenämnde grannes kolossala makt
alltså lifvat hela Svenska nationen; och
Sedan vi i detta nya stadium ej allenast kunna mera öppet
ge tillkänna hurudan vår försvarsplan kan bli, utan, äfven måhända
genom att framlägga en sådan, icke mindre befordra och möjliggöra
alla med oss förbundna makters håg och förmåga att understöda
oss, än praktiskt förpligta dem till upfyllelse af deras löften, då
vi sjelfve anvisat dem på sättet hvarunder försvaret — och hvar¬
före icke äfven anfallet, om ett sådant blir nödvändigt — kan
358
Den 26 November f. m.
få sin plats uti en kombinerad strategisk rörelse; så får jag här¬
med vädra motion:
Att Högloft. StatsUtsk., på hvad sätt det finner
lämpligast, blir ålagdt taga i betraktande, om någon ny
egentlig försvarsplan finnes, och i vidrigt fall tillse, att
en sådan blir Ständerna förelagd, innan de få att pröfva
Utsk:s blifvande Utlåt, i anledn. af de strödda försla¬
ger, som icke kunna anses vara delar af en befintlig
allmän plan, utan blott afse vissa detaljer, erfordrande
stora utgifter, detaljer, som möjligen stå i strid eller
äro oförenliga med en allmän, begriplig och således af
nationen omfattad.
Jag torde icke misstaga mig deri, att Svenska folket, då det
påkallas att offra sitt blod och utgöra sina gärder för Fosterlandets
försvar, skall känna sitt mod och sin inneboende kraft helt annor¬
lunda lifvade, om man fortfar att på ett sväfvande sätt hålla det
för ögonen det s. k. Cenlralförsvaret — innefattande den bedröfliga
utvägen, att sedan den nödgats ge till spillo hela den östra kusten
ifrån Gefle till Carlskrona och innesluta sig i en fast position vester
om Vettern — eller, såsom motsats till centralförsvaret, ett kust¬
försvar, som borde kunna bereda den öfvertygelse hos nationen och
våra allierade, att vi beredt oss på det bästa sätt, hvartill våra in¬
skränkta tillgångar kunna lemna medel.
Men ett ofullkomligt befästningsförsvar, endast beräknadt på en
eller två anfallspunkter, äfven om dessa voro hufvudstaden och
Carlskrona, vore i min tanka lika otillfredsställande; i synnerhet om
man, genom att fortfara med att påkosta milhr på fästningar in
i landet, eller sådane vid södra och vestra riksgränsen, som antin¬
gen icke kunna försvaras eller hädanefter måste anses rakt öfver-
flödiga, lemnar nog mycket rum för den redan väckta farhågan, att
ingen effektiv försvarsplan någonsin blifvit beramad.
Hr Wrangel, Erik Fredr.: Då Frih. Sprengtportens mo¬
tion, i hvilken jag för min del helt och hållet instämmer, endast
framhåller vigten af Stockholms befästande genom dess egenskap af
att vara hufvudstad, har jag ansett nödvändigt, att StatsUtsk., till
hvilket motionen förmodligen kommer att remitteras, gjordes up-
märksamt på en omständighet, i min tanke af ännu större vigt.
Man har visserligen, under motionens föredragande, framställt åt¬
skilliga mera rent militäriska omständigheter, men här har, efter
hvad jag kunnat höra, ingen framställt saken från dess vigtigaste
synpunkt, nemi. den strategiska. Det är således af yttersta vigt,
att några officiella upgifter infordras från den i och för hufvudsta¬
dens försvar nedsatta komité, och för den händelse att icke så skulle
ske, reserverar jag min rätt att inkomma med uplysningar i frågan,
hvartill jag måhända anses skyldig, dels emedan jag haft äran bi¬
träda vid komitéen, och dels emedan jag icke hört någon annan an¬
mäla sig att inkomma med sådana uplysningar. Det är visserligen
sant, såsom anfördt blifvit, att Stockholm blott är en punkt af de
många, som fienden kan begagna för sina anfallsförsök. Men Stock-
Den 26 November f. m.
359
holms strategiska vigt är ofantligt mycket större än dess vigt som
hufvudstad, och den är ofantligt mycket större än någon annan punkt
på rikets östra kust. Man behöfver icke vara vetenskapsman eller man
af facket för att se på kartan att Stockholm utgör nyckeln till hela
den fruktbara Mälardalen och en nyckel för fiendens framträngande i
landet, långt mera än om detta framträngande skedde från något
annat ställe. Som bekant är, sammanbinder Stockholm norra och
södra delen af Mälardalen; der finnes ingen säker punkt för en öf¬
vergång från den norra till den södra delen deraf, eller tvärtom,
förrän vid Arboga, således på 16 mils afstånd. Hvilken punkt man
nu betraktar på Östersjökusten, så har den icke någon sådan egen¬
skap, och fienden kan derifrån blott på en linie framtränga. Men
härifrån kan lian deremot göra det på ömse sidor om Mälaresträn-
derna. Han behöfver denna punkt icke blott för sina landttrupper
eller som nyckel till inloppet, utan äfven som en vattenport för sin
skärgårdsflotta. Detta är den andra vigtiga sidan, hvarifrån Stock¬
holms strategiska läge bör betraktas. Hvad åter beträffar det, som
här förut blifvit anfördt, neml.de yttre delarnes försvar, såsom "W ax¬
holms befästande etc., så ingår Waxholm till väsentlig del i Stockholms
försvar. Det är mycket troligt, att de personer, som upgjort för¬
slag till Waxholms befästande och redan satt det i verket, känna
den »aken bättre än någon annan. Det är således dubbelt angeläget
att de få yttra sig. men ehuruväl det icke kan förnekas, att det
finnes flera inlopp till hufvudstaden för grundgående fartyg, så äro
likväl dessa inlopp dels så beskaffade, att de medelst försänkningar
kunna göras otillgängliga, dels genom lättare förskansningar kunna
med föga kostnad försvaras. Jag får således endast förnya min
straxt i början gjorda anhållan, att saken måtte af StatsUtsk. noga
öfvervägas och icke blott här och i öfriga Stånden ytterligare be¬
handlas, utan äfven officiella upgifter i denna vigtiga fråga infor¬
dras. I motsatt fäll får jag reservera mig och ber att få inkomma
med skriftligt och bättre anförande i ämnet.
Frih. Sprengtporten: Det skulle vara en mycket oriktig
upfattning af min mening, om någon föreställde sig, att min mo¬
tion innelmre ett underkännande af vårt sjöförsvars vigt, ty ehuru¬
väl jag icke tillåter mig att ingå i något slags bedömande af de
större eller mindre krigsfartygens företräden, hyser jag likväl en
fullkomlig öfvertygelse om oumbärligheten af ett omfattande sjöför¬
svar för Sverige. För att detta försvar skall motsvara sin bestäm¬
melse, är det emellertid i första rummet nödigt, att erforderlig tid
beredes våra flottor att utrustas och bemannas, för att kunna för¬
flyttas på det element, der de äro ämnade att verka; men detta
ändamål vinnes icke på annat sätt än genom befästandet af de
platser, hvarest våra marinetablissementer äro förlagda; ty enl. hvad
Ilr Gr Frölich sjelf anmärkt, är det genom användande af ång¬
kraften till fartygs framförande numera möjligt, att från kust till
kust med största skyndsamhet öfverföra härar med alla sina förnöden¬
heter; och med en lika hastighet kunna våra flottor icke vara i
beredskap, om anfallet sker oförmodadt, att möta fienden. Långt
360
Den 26 November f. m.
ifrån således, att ångkraftens inflytande å krigsföretagen utgör, så¬
som Gr. Frölich synes antaga, något skäl emot de befästningar,
hvarom här är fråga, ligger just häri det stora skälet för dessa
befästningars oundviklighet.
Att en viss följdriktighet iakttages i de beslut, som i den ena
eller andra riktningen ligga till grund för utvecklingen af Statens
syften, torde få anses önskansvärdt.
Genom Novembertraktaten är vår halfö, äfven i defensivt hän¬
seende, ställd på en annan ståndpunkt än förut, ett erkännande,
hvartill jag jemväl trott mig finna spår i Gr. Frölichs anförande;
men en följd af denna traktat, hvilken jag icke betraktar med nå¬
got tvifvel, utan anser densamma fast och beståndande, emedan den
grundar sig på öfverenskommelsers helgd och på nödvändigheten i
att uprätthålla jemvigten emellan de Europeiska Staterna, är: att
då bistånd blifvit oss tillförsäkradt af de mäktigaste sjöstater i
verlden; att krigsföretag mot vårt land, hvilket företag är begrän-
sadt af den tid, då en fiende ännu kan bibehålla herraväldet på
hafvet, icke kan blifva af synnerligen lång varaktighet; men då man
vill uträtta något stort på kort tid — och något annat vore utan
ändamål — måste slaget riktas mot sådana föremål, der det kännes, och
kännes djupt, och hvarest den motståndskraft man möjligen väntar sig,
i betydlig mån kan nedtryckas och förlamas, och sådana föremål på
vår kust äro inga andra än Stockholm och Carlskrona. Härför for¬
dras ingen bevisning.
Inom det befästade Stockholm är det lätt att inom några få
dagar samla en ArméeCorps, bestående af de närmast angränsande
provinsernas stam och beväring, som är nog stark att, i förening
med Stockholms garnison och vapenföra ungdom, under en lång tid
kunna motstå alla anfall, äfven af en mångdubbelt öfverlägsen fiende;
och härtill fordras inga förberedelser, ty staden, som i anseende till
sitt omfång och läge icke kan afskäras från sina förbindelser med
landet, erbjuder en samlad truppstyrka allt hvad för dess vård och
uppehälle erfordras.
Annorlunda blir deremot förhållandet, om man fäster sig vid
en försvarsplan, som går ut på att i första ögonblicket af ett an¬
grepp mot våra kuster, möta en fiende i ett öppet fältslag.
En sådan plan, hvilken alltid måste vara beräknad på ett öfverläg-
set fiendtligt anfall, förutsätter icke mindre än hela Arméens mobilise¬
ring, hvarmed förstås, att såväl stam, som alla klassernas beväring kal¬
las under vapen. Men detta måste ske i god tid, ty den sålunda
förstärkta Arméen måste organiseras på fältfot, hvartill utom annat
hörer anskaffandet af förråder, anläggandet af magasiner och sjuk¬
hus, upköp af hästar och beredande af transportmedel m. m., hvar¬
till kommer, att de afstånd, som måste tillryggaläggas för att i
slagordning framföra Arméen till stridsplatsen, icke äro korta.
Att företaga så stora och kostsamma förberedelser vid hvarje
anfall, som kunde synas hota, men som ännu icke utbrutit i ett
öppet krig, vore att i förtid förspilla landets tillgångar. Att icke
vidtaga dem, blottställer oss att komma för sent, och för förluster,
hvilka, om de ock kunde upsummeras endast i penningar, icke stå i
Den 26 November f. m.
361
någon jemnförlighet med de utgifter, som Stockholms och Carlskronas
befästande kan ådraga landet.
Om Gr. Frölich behagat taga en närmare kännedom om min
motion, hade jag icke behöft lemna honom någon redogörelse för
mitt sätt att bedöma den omständigheten, att K. M:s Nåd. Propos.
icke innehåller någon direkt framställning till R. St:r, att bevilja
medel för Waxholms och Stockholms befästning; ty Hr Gr:n hade
då funnit, att jag betraktat Regeringens tystnad i detta fall som
ett öfverlemnande till R. St:r att i detta maktpåliggande ämne låta
deras egen öfvertygelse och fosterlandskänsla uttala ordet. Någon
annan förklaringsgrund kan jag icke upgifva; ty jag har lika litet,
som Gr. Frölich sjelf, varit med om rådslagen.
Slutligen torde det tillåtas mig erinra derom, att ett anslag
för Stockholms och Carlskronas befästande väl icke bör betraktas
uteslutande som en Statsregleringsfråga. Ett beslut i denna rikt¬
ning. har derjemte egenskapen att vara en politisk handling, hvar¬
igenom R. St:r, vältaligare än genom en svarsadress å K. M:s
Throntal, skulle ådagalägga ifrån hvilken synpunkt de betrakta den
ställning, som K. M. genom Sina i Throntalet omnämnda förbunds-
traktater beredt landet, och att denna handling skulle gifva Sveriges
vänner en ökad anledn. att med förtroende och välvilja betrakta
de förhållanden, i hvilka de inträdt till vårt land, bör lika litet be-
tviflas, som att den förtjenade aktning äfven af andra Stater, som
till äfventyrs icke med samma bevågenhet upskatta de anspråk på
sjelfständighet och ett rättvist deltagande i verldshändelserna, som
under de sednare tiderna upvaknat hos de båda brödrafolken.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig i kort¬
het uttala den meningen, att liksom ett obefästadt Stockholm och
ett obefästadt Carlskrona böra betraktas som ledare för en storm,
som kan komma att förhärja vårt land, ett befästadt Stockholm och
ett befästadt Carlskrona utgöra de fasta trappstegen, uppå hvilka
fäderneslandet kan höja sin sjelfständighet och sitt anseende.
Gr. Frölich: Jag skulle icke hafva tröttat R. o. Ad. med
att vidare höra mig i denna fråga, om jag icke funne, att, derest
R. o. Ad. hade fattat egentliga meningen med min framställning
så som den siste värde talaren, så skulle jag blifvit fullkomligen
missförstådd. Han har börjat med att påstå, det jag skulle begått
en inconseqvens, då jag å ena sidan säger, att det är Ryska fing-
båtsflottan som kan föra hit den Ryska skärgårdsflottan för att
operera mot oss; men att jag skulle nekat, att om vi egde en så¬
dan ångbåtsflotta, den vore ganska nyttig för vår skärgårdsflottas
förflyttaude från en plats till en annan. Jag ber då den ädle
Frib:n erinra sig, att jag började mitt yttrande med att säga, att
jag skulle vara fullkomligt belåten, om vi kunde få äfven en ång¬
båtsflotta, sådan som Hr Brakel föreslagit. Jag är långt från att
underkänna värdet af detta nya vapen; men här är en distinction,
mine Hrr, ganska mycket af nöden. Yi kunna möjligtvis med en
god skärgårdsflotta umbära en stor ångflotta, d. v. s. en krigs- eller
362
Den 26 November f. m.
starkt bevärad ångflotta; ty här är fråga om försvar vid egna kuster,
dervid vi kunna gagna vår redan egande ångflotta till fortskaffning
inom skärgården, om så behöfves, under det vi utan att behöfva passera
öppna hafvet med en skärgårdsflotta kunna, enl. det förslag Öfverste
Hagelstam upgjort, möta fienden och hindra honom att inlöpa, vare
sig med hans skärgårds-, äng- eller stora flotta. Detta är en så
vigtig omständighet, som icke får hvarken förbises eller bortblandas,
ty om icke afseende göres derå, skulle jag ha yttrat mig här all¬
deles hufvudlöst, och det vill jag ej erkänna att jag gjort. Jag
har icke eller sagt, att Stockholm är en punkt till hvars försvar ju
icke en fästning, som heter Waxholm, kan i någon mån bidraga;
jag har icke talat om att rifva ner densamma; men jag har, stöd¬
jande mig på Öfverste Hagelstams bättre kännedom, endast sagt,
att om denna fästning vore borta, så skulle vi kunna med skärgårds¬
flotta försvara den punkten lika väl. Med vissa genomskärningar,
såsom passager längs kusten, för vår skärgårdsflotta och andra små
eller mindre kostsamma impedimenter, dels beräknade på att per¬
manent tillstoppa vissa inlopp, samt dels tillfälliga, och af hvilka
anstalter flera, så vidt som lokalen fått rum, äro utmärkta på den
lilla kartan, så kunde man likaväl försvara, ej allenast inloppet
förbi Waxholm till Stockholm bättre än den dyra fästningen nu
gör det på en enda punkt, under det man lemnar andra inlopp
otillslutna för det man icke vill begagna skärgårdsflottan. Jag har
tillika velat säga, att det är endast genom en förökad skärgårds¬
flotta, väl underhållen och försedd med öfvadt befäl och manskap,
som ett sådant ändamål kan vinnas, och jag har ansett så mycket
vigtigare att nämna detta, då det ej kan slå felt, att stora pla¬
ner torde vara i fråga, att förstöra vår skärgårdsflotta; då, säger
jag, är det nödvändigt att tillse, först om icke med mindre kost¬
nad en skärgårdsflotta med sådana försänkningar och inrättningar,
som jag vet höra till den öfriga planen, skulle kunna ersätta de
stora kostnader i och för befästningar, för hvilka jag må säga, att
jag hyser stor respekt. Ilrr:ne torde nu finna att den vederlägg¬
ning, som var af Hr Frihrn mig tillämnad, icke alls kan träffa mig.
Derefter yttrade Frilen, att han erkände den polil iska vigten af
denna fråga, och detta i dubbelt afseende. Han sade sig för sin
del icke betvifla, att ju de stora sjömakterna skulle upfylla sina
traktater. Det har jag icke heller just satt i fråga; men man
kan ha mer eller mindre förtröstan till diplomatiska handlingar, och
jag har blott velat anmärka, att det är olika lätt för våra bunds-
förvandter att upfylla sina traktatmässiga löften, om de veta och
bli öfvertygade om att vi sjelfva sysselsätta oss på ett allvarligt och
förnuftigt sätt att utbringa en försvarsplan, så god som vi med våra
medel kunna åstadkomma, åtminstone derhän att vi kunna afböja första
chocken af ett Ryskt anfall. Derefter kunna de rätta sin hjelp. När
jag nu haft tillfälle att personligen underrätta mig derom, att Engel¬
ska nationen, bakom ryggen på sin regering, säger: Hjelp Eder sjelfva
så godt J kunnen, vi skola aldrig öfverge Eder. Då, säger jag, är
det lätt att inse, att vi, för att vara beredda, måste i första rum¬
met göra ändamålsenliga åtgärder till att skaffa oss sådant försvar
Den 26 November f. m.
363
genom en ökad skärgårdsflotta, genom smärre förskansningar och
spärrningar på alla de ställen, der en Rysk flotta kan framtränga;
men att vi utarma oss med att upresa sådana vackra murar af fin¬
huggen granit, som jag såg upföras vid Marstrand för ett par år
sedan, det skall, som jag tror, knappt någon menniska begripa ända¬
målet med — om icke att öfva vår konstruktionscorps. Vidare up-
lyser mig Frih:n derom, att jag begått ett misstag då jag kombi¬
nerade hans motion med K. M:s Propos.; det är möjligt att jag
felaktigt upfattade hans mening, och att jag icke haft förmåga att,
under en längre discussion, redigt upfatta hvarje del af föredraget,
men så mycket tyckte jag mig inse, redan innan jag fattade pennan
för att skrifva den inlemnade motionen, att i den K. Proposm icke
i den stora frågan om rikets kustförsvar finnes hvad man så myc¬
ket öfverklagat på sednare tider, nemi. tecken till allenastyrande.
Derföre få vi höra oss om från alla håll hvad som är på färde,
derföre få vi se i våra tidningar lifliga debatter derom, utan att vi
derigenom komma till något resultat, ty då en anonym person sät¬
ter sig till att skrifva i tidningarne, så undrar jag på, huru många
dervid lägga vigt. Jag hade således önskat, och It. o. Ad. torde
inse, att meningen med min aflemnade motion är egentligen den,
att jag verkligen ville se Konungens allenastyrande framträda genom
en formlig plan till kustförsvar, heldre än enskilda motionärers
strödda, möjligen kombinerade idéer, men deri ingen garanti gifves,
hvarken för sammanhang eller utsträckningens vidd i denna, efter
min förmening, mest vitala fråga vid innevar:de Riksdag.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils: Jag anser mig
vid detta tillfälle hvarken behöfva eller böra förlänga discussionen,
ronde ifrågavande fråga, då K. M:s Propos. om Statverkets tillstånd
och behof i dag lärer blifvit utlemnad, och jag i mitt yttrande till
StatsKåds-prot:n yttrat mig i denna fråga, hvarföre jag anhåller, att
här få upläsa detsamma. Der står nemi., pag. 123: »Dervid må¬
ste i första rummet tagas i betraktande, att. sedan ångan blifvit
flottornas rörelsemedel, är den på landsidan öppna hufvudstaden
ständigt blottställd för ett oförmodadt anfall; ty om ock befästnin-
garne i skärgården, när de blifva fullbordade, hindra fiendtliga far¬
tygen att gå rakt in i Stockholms hamn, sätter likväl ångkraften
dem i tillfälle att hastigt öfverföra och landsätta en för öfverrump-
ling tillräcklig härafdelning, på någon af de många punkter på ku¬
sten, hvarifrån den med en enda dagsmarsch kan förflytta sig i
närheten af hufvudstaden. Ett sådant företag, i synnerhet om kri¬
get dermed förklaras och böljas, är, fruktansvärdt nog, möjligen ut-
förbart; och då besittningstagandet af hufvudstaden är af största
vigt för fienden, icke allenast i militäriskt och strategiskt afseende,
enär Stockholm tillförsäkrar förbindelsen emellan Mälarens norra och
södra omgifningar, utan äfven i moraliskt, skulle han ganska säkert
företaga det för honom, under sådana förhållanden, föga äfventyr-
liga försöket. Ehuru det öfriga landets försvar hvarken är för-
intadt eller fullt beroende af hufvudstadens förlust, kan det dock
icke döljas till hvad grad verkan deraf kan blifva nedslående och
361
Den 26 November f. m.
förlamande; ty utom den skada försvaret i allmänhet lider, genom
förlusten af en så strategiskt vigtig punkt, komme den allmänna
sinnesstämningen att deraf djupt nedtryckas, icke ensamt inom, utan
kanske lika mycket utom landet, hvilket i ett sådant ögonblick kan
hafva svåra följder; ty en Stat, som beklagligtvis för sin politiska
trygghet behöfver främmande makters stöd, bör icke, vid påfordran
af deras biträde, redan hafva rönt en så betänklig motgång, som
förlusten af sin hufvudstad.
Stockholms förseende på landsidan med några fasta stöd för
dess försvar torde således, både i politiskt och militäriskt hänse¬
ende, vara af behofvet påkalladt,
Tillvaron af tillräckliga och starka förskansningar' innebär re¬
dan en stor säkerhet mot anfallsförsöken, ty då dessa kunna miss¬
lyckas och blifva äfventyrliga, betänker sig fienden innan de före¬
tagas. Den härstyrka och artilleri-utredning, som är tillräcklig mot
den öpna hufvudstaden, blir otillräcklig mot den befästade, och i
den mån företagets skala stiger, hopa sig utförandets svårigheter,
hvilka förbjuda försöket.
För öfrigt är tanken på behofvet af Stockholms befästande på
landsidan långt ifrån att vara ny. Det är tillräckligt kändt, ätt
redan under Konung Gustaf I:s tid räknades hufvudstaden bland
rikets starkaste befästningar. Konung Carl X lät, genom den lika
utmärkte som verksamme Dahlberg, skaparen af Sveriges Ingeniör-
väsende, upgöra, bland annat, planer till försvaret af Stockholms
avenuer, och dessa utfördes emellan åren 1659 och 1672 dels vid
Danviken, dels vid Skans-tull och Djurgården, oaktadt förhållandena
då voro helt annorlunda än nu, enär Sverige vid den tiden sjelf
innehade en stor del af Östersjöns stränder och sålunda i vida min¬
dre mån behöfde befara eller äfventyra en öfverrumpling af hufvud-
steden. Afven för befästningsverks upförande å norra sidan från
Ålkistan till Bällsta framställdes år 1719 planer, som dock helt
ofullkomligt fullföljdes. Efter det olyckliga året 1809 blef, genom
Finlands förlust, Sveriges ställning i politiskt hänseende mindre
tryggad, och det var just med tanken härpå, och fastän då hvarken
förhållandena voro så skarpt och tydligt utpräglade, eller ångan
blifvit ett så kraftigt biträde i den starkes hand som nu, som Konung
Carl Johan redan år 1833 var betänkt att på landsidan småningom
omgifva Stockholm med befästade verk, tillräckliga att afhålla fien¬
dens första anlopp; medel härtill nekades likväl af E. St:r, och för¬
slaget samt alla vidare åtgärder afstadnade, för att ensamt riktas på
den alltid i första rummet vigtiga sjösidan.
Uptagande den hvilande frågan har E. K. M. updragit åt sär¬
skilda komiterade att upgöra och till E. K. M. inkomma med
underd. förslag, jemte kostnadsberäkningar, huru Stockholm må, på
ändamålsenligaste sätt, förses på landsidan med befästade verk, till¬
räckliga att i farans stund betrygga hufvudstaden från en möjligen
skeende öfverrumpling. Dessa förslag äro under utarbetning och
jag anhåller derföre i underdihet, att, så snart de hunnit fulländas,
få underställa dem E. K. M:s Nåd. pröfning till den åtgärd E. K.
M. då kan finna lämpligt anbefalla.»
Den 26 November f. m.
365
Jag tror mig således, om ej fullständigt, dock temligen hafva
påpekat, hvad som är det rätta, och K. M. tycks äfven hafva be¬
hjerta! detta, då Han föreslagit tillsättande af en särskilt kommission.
K. M. har nemi. i Sitt belut förklarat, att i fråga om hufvudsta¬
dens förseende med några fasta stöd för dess försvar, hvarom sär¬
skilda komiterade erhållit K. M:s Nåd. befallning att inkomma med
förslag, men hvilka förslag ej ännu hunnit afgifvas, K. M., i be
traktande af de betydliga anslag, som eljest, dels i så många afse-
enden för 4:de Hufvud-tit:ns behof och dels i flera andra fall må¬
ste hos R. St:r äskas, icke vid detta Riksmöte ville göra framställ¬
ning om medels anvisande för ifrågavande ändamål, utan att frågan
härom må anstå till ett annat tillfälle. Jag får i allo förena mig
med Frih. Sprengtporten och tror, att när frågan är om Stockholms
befästande och vårt lands försvar, bör icke någon tvekan eller tvif¬
vel upstå om, att ju icke StatsUtsk. och R. St:r komma att granne-
ligen pröfva frågan. Hå nu icke målet skall definitivt afgöras, så
hvarken kan eller bör jag yttra något mot de inkast, som här kunna
göras. Jag har anledn. att tro, att när arbetet blir färdigt, inne¬
håller det ett fullständigt och i minsta detaljer utarbetadt förslag.
Jag tror mig ej gå grannlagenheten för nära, då jag säger, att K.
M. säkerligen icke vill lägga något hinder i vägen för den motion,
som nu blifvit väckt; och jag förenar mig derföre med Frih. Sprengt¬
porten i de båda slutsatser han dels yttrat, dels påpekat.
Frih. Sprengtporten: Ehuru jag för min del anser, att
Riksd.Ordms 30 och 37 §§ lemna StatsUtsk. fullkomlig rättig¬
het att uptaga och behandla min motion i full öfverensstämmelse
med hvad jag yrkat, så snart K. M:s Propos. blifvit direkt till
Utsk. aflemnad, såsom förhållandet varit vid innevarule Riksdag, har
likväl min upmärksamhet blifvit fästad derå, att till äfventyrs tvif¬
velsmål kunna ega rum i afseende på paragrafernas tillämpning. På
denna grund och då för öfrigt det amendement till min motion, som
Frih. Raab framställt, att för de gemensamma fästningsbyggnaderna
vid Waxholm, Stockholm och Carlskrona, i ett för allt skulle, intill
nästa Riksdag, anslås 3 mill. R:dr b:ko, endast rör sättet att komma
till målet, och sålunda icke står i någon strid mot hvad jag yrkat,
hyser jag så mycket mindre betänklighet att bestrida detta amende¬
ment, som jag med någorlunda visshet tror mig känna, att summan
icke öfverstiger hvad som för ändamålet erfordras; men att deremot
å andra sidan ett större byggnadsanslag under de nästföljande 3:ne
åren sannolikt icke med fördel kan användas.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Gr. Frölich har i sitt yt¬
trande framkastat en anmärkn., som jag ansett icke böra förbigås.
Han har nemi. sagt, att en plan vore i fråga om att förstöra skär¬
gårdsflottan. Jag frågar Gr. Frölich, huru man kan supponera, att
då skärgårdsflottan, sedan krigets slut aldrig varit i så komplett
tillstånd som nu, man skulle kunna vara sinnad att förstöra den¬
samma. Utan tvifvel är den nu i ett effektivare skick, än den va¬
rit sedan krigets slut. Antalet af mindre skärgårdsfartyg är visser¬
ligen mindre än det varit, men med anledn. deraf, att de hvar för
366
Den 26 November f. m.
sig äro i ett betydligt effektivare skick, tror jag att totaleffekten är
större än under skärgårdsflottans mest lysande period. Jag har icke
ansett mig kunna underlåta att framkomma med denna anmärkn.
nu genast; hvad i öfrigt kan vara att anmärka mot Gr. Frölichs
yttrande ber jag att framdeles få återkomma till.
Sedan härefter B. o. Ad., uppå Hr Gr. o. Landtrms pro-
pos., hade bifallit remiss till StatsUtsk. af Frih. Sprengtportens
förevar:de motion, jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden, anhöll
Frih. Eaab, Carl Adam, att Gr. Frölichs nu väckta motion
måtte få hvila på bordet, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att
Gr. Frölichs förslag redan, jemte Frih. Sprengtportens motion, blif¬
vit remitteradt till StatsUtsk., samt, efter dervid af Frih. Eaab
framställd erinran, att Gr. Frölich hade förklarat, att hans förslag-
var en motion, yttrade, att Hr Gr. o. Landtm., då Gr. Frölich
framställt sitt förslag under discussionen öfver Frih. Sprengtportens
motion, icke kunnat anse detsamma såsom en särskild motion, emedan
Gr. Frölich, derest hans afsigt varit att väcka en sådan, förmodli¬
gen hade upskjutit dermed tills discussionen om Frih. Sprengtpor¬
tens motion blifvit afslutad, samt att numera, sedan Gr. Frölichs
förslag redan, såsom tillhörande discussionen öfver Frih. Sprengt¬
portens motion, blifvit till StatsUtsk. remitteradt, det måhända
vore lämpligast, att den, som deröfver ville yttra sig, måtte göra
det vid prot:s-justeringen, då yttrandet kan remitteras till Utsk.
Föredrogs Hr Brakels, Mauritz Gust., d. 22 dennes på
bordet lagda motion, att de 2 milhr R:dr, hvarmed de årliga Stats¬
inkomsterna kunde beräknas ungefärligen öfverstiga Statsutgifterna,
måtte anslås till förstärkande af Sveriges sjömakt.
Gr, von Platen, Baltzar: Jag vill visserligen icke förneka
den fosterländska syftning, som ligger till grund för Hr Brakels
motion, lika litet som jag är i tillfälle att följa honom i den må¬
lande och poetiska utläggning, som han gjort af densamma. Jag
tror i allmänhet, att ett fel blifvit begånget af honom, det nemi.,
som måste blifva fel hos hvar och en, att uteslutande kasta sig på
ena eller andra sidan. Anmärkningsvis ber jag att få nämna, att
jag icke tror det vara riktigt, att ovillkorligen fördöma ett yttre
sjöförsvar, för det att man hyllar ett skärgårdsförsvar, lika litet som
det kan vara lämpligt, att ovillkorligen fördöma skärgårdsförsvaret,
derföre att man har ett yttre sjöförsvar. Lika litet är det riktigt,
derföre att man hyllar ett centralförsvar, att förklara att ingen del
af landet dessförinnan bör försvaras, som att säga, att derföre att
någon punkt af kusten bör försvaras, bör centralförsvaret öfvergifvas.
Om Sverige vill trygga sin sjelfständighet, hvartill, jag är öfverty-
gad derom, det icke saknar krafter, om de blott tagas i anspråk,
tror jag att det måste använda såväl yttre och inre sjöförsvar, som
periferi- och centralförsvar till lands, med ett ord alla de medel,
som vid ett sådant tillfälle kunna stå till hands. Det må vara en
åsigt hos den ene eller andre, att landet bäst försvaras antingen till
Den 26 November f. m.
367
lands eller till sjös, men att numera börja en strid härom, d& hvar
och en obestridligen mäste medgifva, att, till följd af nyare tiders
upfmningar, ingen Stat är så obetydlig, att den icke kan företaga
en landstigning i den allra starkaste Stat, anser jag alldeles öfver¬
flödigt. Jag har endast velat påpeka, för att icke onödigtvis inle¬
das i en discussion, der jag tror att, på det sätt frågan blifvit fram¬
ställd, inga stora resultat med densamma kunna vinnas — endast,
säger jag, velat påpeka ett eller annat förhållande. Hr Brakel har
nemi. ansett, att om ett anslag af 2 milbr, förutom hvad som re¬
dan är till sjöförsvaret anslaget, beviljades, skulle dermed kunna
åstadkommas en flotta, dubbelt så stor som den hvilken nu finnes,
eller en flotta om 16 ångskepp m. m. Utan att närmare ingå i
någon vederläggning i afseende på siffran för densamma, tror jag
det likväl vara nödvändigt, att Hr Brakel, med hänsyn till den
derför behöfliga personalen, inginge i någon bestämdare bevisning
för dess anskaffande. Härtill kommer ytterligare, att Hr Brakel,
icke nöjd med det antal af 8 ångskepp, som K. M. i Sin Nåd.
Propos. föreslagit, ansett att för förverkligande af hans vackra före¬
spegling skulle erfordras, icke blott att antalet ökades med ännu 8
utöfver hvad K. M. i Sin Propos. föreslagit (jag anser icke det vara
omöjligt, att de, åtminstone inom den af honom upgifna termin,
kunna vara utmönstrade, ehuru om deras lämplighet äfven i denna
stund olika åsigter skulle kunna göra sig gällande) — utan äfven
för sitt måls vinnande ansett, att en Skandinavisk förening vore
nödvändig mellan de tre konungarikena — så intim, att de när
som helst skulle vara beredda att med sina tillgångar och sitt blod
främja hvarandras försvar. Jag får då uplysa om, att inom det ena
af dessa konungariken finnas icke några sådana ångskepp och har
ännu icke den idéen uttalat sig, att sådana borde finnas, då fråga
är om att vinna en större trygghet. Tvertom, den enda handling
man nu har att tillgå der i landet, yttrandet af en för ändamålet
tillsatt komité, uttalar sig deremot. I Danmark finnes visserligen
någonting i den vägen, men jag lemnar åt hvar och en att bedöma,
huruvida under nämnde förhållanden det skulle vara lämpligt att
anslå en sufnma af 2 milbr för det af motionären upgifna ända¬
mål. Jag utbeder mig, att desåi mina anmärkmr måtte få åtfölja
till StatsUtsk., såsom en anhållan, att vederb:de ville undersöka de
skäl, som här för vinnande af ändamålet blifvit upgifna, innan man
begär de äskade 2 milbrna.
Gr. Frölich: Då en ledamot af R. o. Ad. begärde min mo¬
tion på bordet, var det förmodligen under förutsättning, att icke
den blifvande discussionen skulle gå så djupt i detta ämne, som
den redan gjort. Derföre får jag vända mig till Frih. Raab med
anhållan, att han måtte anse en sådan bordläggning mindre nödig,
när det, på sätt Hr Gr. o. Landtm, redan behagat förklara, står
hvar och en öppet att vid densamma göra erinran vid särskilda
tillfällen.
Hr Brakel: Jag vet icke om jag har förmåga att här på
detta rum försvara de åsigter jag framlagt, men säkert är att jag
368
Den 26 November f. m.
dertill har vilja, och jag hoppas att viljans värma skall på något
sätt godtgöra förmågans obetydlighet. Gr. Frölich har sagt, att
bakom den man, som här står, att bakom mitt förslag torde kan¬
ske stå en annan man än jag sjelf. Hvad detta hans yttrande be¬
träffar, så får jag förklara, att bakom den man, som här står, fins
icke någon annan och ej heller bakom det förslag jag framställt.
Det är möjligt att den finnes, hvilken delar de åsigter, som jag
här ämnar förfäkta, och i sådant fall får jag högt förklara, att jag
gerna skulle vilja vara ett medel i hans hand, ett medel till utfö¬
rande af hans värf, om de åsigter jag blifvit updragen att fram¬
lägga och försvara skulle bidraga till fosterlandets trygghet, an¬
seende och ära. Men detta är nu icke förhållandet; det är endast
min egen åsigt om fäderneslandets gagn och bestånd som jag
går att utveckla; det är endast min enskilda tro om hufvud-
vilkoret för dess försvar jag skall söka rotfästa och utbreda. Om
jag här i mitt försvar för min motion skulle särskildt besvara alla
de anmärkmr, som blifvit gjorda emot densamma af Gr. Frölich och
Gr. von Platen, så skulle försvaret så sönderryckas, att det blefve
mig omöjligt att framställa i någon fullständig tafla nödvändighe¬
ten af det sjöförsvar, som jag här har föreslagit. Jag skall der¬
före af R. o. Ad. anhålla att få i sin helhet framlägga och för¬
svara hvad jag här har föreslagit, och att jag under detta försvar,
när tillfälle dertill lämpas, måtte få bemöta de genmälen, som blif¬
vit utsagde af mine värde motståndare. Om, mine Hrr, vi kasta
en blick tillbaka på Sverige för 200 år sedan, då detta land ännu
stod på höjden af sin makt och sitt inflytande, så finna vi, så up-
täcka vi, att så väl Konungens som representationens upmärksam-
het var riktad på att betrygga vår östra gräns. De insågo ganska
väl, hvilken utomordentlig kraft, som Ryska Staten i en framtid
skulle utveckla, och derföre sökte de genom Kexholms, Nöteborgs,
Nyenskans’, Narvas, Revals och Rigas fästningsverk skydda och be¬
fästa våra Östersjöländer. Efter 1721 års fred, då vi förlorade
Ingermanland, Estland och Liffland, se vi, huru Svenska folket fort¬
gick på samma bana som förut och huru det var betänkt på att
skydda Finland genom Svartholms och Sveaborgs anläggande. Det
insåg mycket väl, att Ryssland ej skulle nöja sig med de provin¬
ser det redan vunnit, utan att det skulle vilja sträcka sina eröf-
ringar till Bottniska viken och sålunda få en s. k. naturlig vatten¬
grans mot Sverige. Ryssland lyckades icke häri 1809, men efter
detta krigs slut tycktes Svenska folket tro Rysslands eröfringslust
mättad och glömma, att en eröfrande Stat aldrig någonsin hejdas,
ty i och med detsamma som den hejdas så uplöser den sin egen
tillvaro. Sverige tycktes ej riktigt klart vilja inse, att Rysslands
sträfvande går ut på att komma fram till verldshafvet, få hamnar
derstädes, utbilda sig till en stark sjömakt, och småningom skapa
sig till en sådan Stat, att det icke allenast till lands utan äfven
till sjös blir den förnämsta makt i Europa. Härpå arbetar Ryss¬
land, åtminstone efter min öfvertygelse, så mycket som i dess för¬
måga står. Härtill lägger jag, att det blott afpassar ett lägligt till¬
fälle,
Den 26 November f. m.
369
fälle, för att af Sverige söka vinna allt hvad vinnas kan. Hvad
nu beträffar Sveriges förhållanden och dess försvarsanstalter efter
1809, så finna vi först, huru Carlskrona på 1820:talet började be¬
fästas åt sjösidan, och huru man först på 1840:talet böljade att
tänka på att befästa inloppet till Stockholm. Jag beder Eder nu,
mine Hrr, att till stöd för Erih. Sprengtporten motion, som nyss
förevar och i hvars diskuterande jag icke ville blanda mig för att
icke för mycket uptaga R. o. Ad:s tid, få här yttra några ord om
nödvändigheten af befästandet såväl af Stockholm som ock af Carls¬
krona. J veten alla, lika väl som jag, hvilken stor styrka Eyska
GardesEeg:tene utgöra, och att dessa trupper äro så utrustade, att
de när som helst kunna afmarschera från Petersburg. Man kan
tänka sig möjligheten af en politisk förveckling mellan Sverige och
Ryssland; hvad är då lättare än att öfverskicka en 10,000 å 15,000
man på ångbåtar till Sverige och landsätta dem vid Erstavik eller
Margrethelund. Utskeppning och marsch på Stockholm kunna åt¬
minstone ske på en dag. Det fins ingenting lättare i verlden, och
om äfven jernvägarne vid den stunden hade vunnit sin fullbordan,
så vore det dock alldeles omöjligt att samla så mycket Svenska
trupper, att de kunde möta Ryssarne och hindra Stockholms inta¬
gande. Det är omöjligt att kunna veta när Ryska flottan kommer, förr
än den varseblifves från stränderna; och om man äfven en dag förut
kunde få underrättelse derom och kunde telegrafera till Gen.Befäl-
hafvarne i landsorterna att låta befallning utgå till Ofverstar, Ma¬
jorer och KompaniCheferne att samla Reg:tene och marschera
med dem till närmaste jernväg, så skulle dock dertill erfordras 3
eller 4 dagar, och emellertid vore Stockholm intaget. Derifrån kunde
Ryssland i all ro söka att göra sina anspråk och fordringar gällande.
Stockholm är en pant af utomordentligt värde och af sådant läge
att, när den en gång kommit fienden i handom, den nästan ej
kan återtagas. Jag trotsar någon att, om fienden vill försvara
Stockholm, kunna utan stora ansträngningar och lång tid åter¬
vinna det. Man betänke endast, huru lätt vår hufvudstad är för
fienden att försvara. Han beliöfver endast upkasta några starka
jordförskansningar vid Skans- och Danviks tullar. Han behöfver
endast befästa Norrbro och Helgeandsholmen, möjligen rasera och
bränna upp den närmaste delen af Norrmalm, för att vi sjelfve ej
der skulle kunna fästa oss; och sedan trotsar jag någon att kunna
utan de utomordentligaste ansträngningar forcera en sådan position,
äfven om vi skulle välja vår egen hufvudstad till föremål för våra
kulor, och främst af allt det K. Slottet, hvilket i första rummet
skulle träffas af desamma. Elmie finna sålunda den ytterliga nöd¬
vändigheten af att befästa Stockholm mot ett hastigt och ovän-
tadt anfall. Enahanda förhållande förefinnes vid Carlskrona; det
måste befästas och detta är lätt från landsidan. En alltför dyr¬
bar materiel är der förvarad för att låta den tagas af några och
20,000 man, som lätteligen dit kunna öfverskeppas. Jag menar
nu att Stockholm och Carlskrona skola befästas mot tillfälliga oför¬
väntade öfverrumplingar, som alltid kunna verkställas med mindre
H. I. 24
370
Den 26 November f. m.
corpscr, om ock vi sjelfva vore aldrig så starka till lands och till
och med om vi beherrskade hafvet. Na ber jag att få öfvergå till
det egentliga försvaret af min egen motion, men på förhand vill
jag bedja E. o. Ad. om ursäkt, om jag under detta försvar måste
framställa strategiens första och enklaste grundsatser. Jag skall så
mycket i min förmåga står söka förekomma, att icke min framställ¬
ning af dem öfvergår till en föreläsning. Det är nödvändigt, att
framhålla dessa grundsatser, för att kunna gifva nog tydlighet
och bestämdhet åt de fisigter, som jag här skall ha den äran att
framställa. Ju mera inflytande ångan tillkämpar sig i sjökrigskon¬
sten, ju lättare blir det för en Stat, att öfverföra sina trupper dit
den beslutat. Yi fästa oss nu först vid det förhållandet, att Sve¬
rige icke har en stark flotta att hindra och afbryta en fullföljd
fiendtlig landstigning, som kan ske hvar som helst på kusten,
utan att det måste inskränka sig till ett landtförsvar. I allmän¬
het gäller den grundsatsen, att. när man vill försvara ett land och
icke är så lycklig och så stark, att kunna förekomma fienden genom
infall i hans land, man intager en sådan ställning bakom sitt lands
gränsor, att man, hvarhelst fienden inbryter, kan vara något så när
tillhands att möta och tillbakadrifva honom. Man sprider icke
sin styrka längs med hela gränsen, så att styrkan alltid och öfver¬
allt blir svag der fienden anfaller, utan man koncentrerar sin makt
bakom den gräns, som är blottstäld för anfall, för att emottaga sin
fiende. Detta är i allmänhet det sätt, som iakttages vid försvaret
af ett land, när landet har en sådan gräns, att man kan intaga
en koncentrerad ställning bakom densamma, när det har en sådan
gräns, som t. ex. Holsteins mot Tyskland,. Belgiens mot Frankrike
och Venedigs mot Österrike. Gränsen bör icke vara längre än högst
det dubbla afstånd; på hvilket man har koncentrerat sin egen styrka
från densamma. Ar den längre, så intränger och fäster sig fien¬
den i landets yttersta delar. Dessutom bör ej emellan gränsen och
den försvarandes position vara belägna landets ädlaste delar, puls¬
ådern för dess hälsa, dess rikaste orter, dess hufvudstad, emot hvil¬
ken vanligast och liufvudsakligast en fiendtlig operation riktas.
Sednare krig hafva ofta oell nogsamt visat huru fälttåget ut föres
möt en hufvudstad och huru, när den blifvit intagen, det vanligt¬
vis varit slut med kriget och fred slutats. Så var förhållandet med
Napleon I:s kampanjer både mot Österrike och Preussen. Det är
icke troligt, att man med de framsteg civilisationen gjort skall få
se ett sådant central- eller rättare reträttförsvar, som Eyssland be¬
slöt sig till 1812, äfven om landets djuplek skulle inbjuda till ett
sådant. Det lyckades Eyssland genom omätliga upoffringar och
eländen, genom härjandet af eget land, genom upbrännandet af
egen hufvudstad och genom flere tillstötande vidrigheter för Frans¬
männen. Men på den civilisationens ståndpunkt, som Sverige står,
kan jag aldrig tro, att det godvilligt skulle besluta sig till att öf¬
verlemna åt fienden de ädlaste och dyrbaraste delarne af landet.
Detta skulle dessutom till intet tjena, ty landet har icke den djup¬
lek, som fordras för ett sådant der upbrännings- och återtågsförsvar,
ej heller har Eyssland den enfalden att gå längre fram än det be-
f)en 26 November ,f. (m.
371
hofver, helst när det har intagit vår hufvudstad, det blifvande och
egentliga föremålet för dess operationer. Jag för min del kan icke
annat än högt uttala min åsigt, att om vi vid försvaret draga oss
från Mälaren och draga oss åt Carlsborg och Norige, så är det i
och med detsamma slut med Sverige. Om vi nu betrakta Sveri¬
ges läge till Ryssland, så se vi att Sveriges ädlaste delar, dess vig-
tigaste städer ligga på dess anfallsfront, såsom Stockholm, Norrkö¬
ping, Gefle. Det är omöjligt för oss, att egentligen kunna någor-
städes koncentrera vår styrka för att möta fienden, ty om vi kon¬
centrera den kring Stockholm. för att hindra en landstigning i dess
granskap, är det lätt för honom att landstiga och befästa sig i
Norrland. Afven om jenn vägsnätet vöre färdigt ända till Gefle, och
om vi hade förmåga att samla så stor styrka, att vi kunde forcera
bans position bakom t. ex. Dalelfven, och lian måste retirera, så
kunde vi dock ej långt efterfölja honom. Han kan intaga starka
positioner efter hvart annat bakom Ljusne eif, Ljungan, Indals eif
och Ängermanelfven, han har fria transporter och förbindelser öf¬
ver hafvet och längs med kusten, han kunde sålunda ouphörligt för¬
stärka sig. Vi deremot måste upforsla våra förråd landvägen, sorn
löper utmed kusten, der de städse blefve blottställda för fiendens
tilltag från sjön; för att skydda våra transporter måste vi detachera
mycket folk, vi måste ouphörligen försvaga vår styrka, så att vi
-säkerligen redan vid Indalselfven ej mera kunde vara i stånd att
anfalla vår fiende, om äfven det osannolika och omöjliga antages,
att vi kunde i början af vårt anfall vid Dalelfven hafva en till¬
räcklig styrka att tillkämpa oss öfvergången af densamma. Jag
anser det vara omöjligt att återtaga detta Norrland, sedan det en
gång har blifvit inkräktadt. Hvad Ryssarnes mening är med att
anlägga fästningar vid Uleåborg och Wasa, det lemnar jag åt ILrrne
sjelfva att bedöma. Jag hade icke trott att jag, isynnerhet sedan
sista årens krig framställt omöjligheten för en skärgårdsflotta att
hindra en landstigning, skulle på detta ställe vidare behöft tala
om denna sale, sora är så klar och tydlig för hvar och en strate¬
gisk tänkare. Men då Gr. -Frölich tyckes tro, att en skärgårds¬
flotta verkligen kan hindra en landstigning, så ber jag I!. o. Ad.
ursäkta, om jag derom säger några ord. Om vi här i Sverige ock
veta, hvar Ryssland samlar sina trupper och skepp, så kunna vi
omöjligt veta hvart dessa skola afsegla; vi kunna omöjligen med
vår skärgårdsflotta möta dem; ty om vi sprida den kring hela ku¬
sten, så blir den så svag, att den ej någonstädes kan upträda till
förhindrande af en landstigning; om vi åter koncentrera den på ett
ställe, så kunna Ryssarne landstiga på hvilket annat ställe sorn
helst på vår kust, utan att vår skärgårdsflotta blifver i tillfälle
att vara till mötes för att förhindra denna deras landstigning. Ty
det är oss omöjligt att veta hvar landstigningen skall ske, förrän
skeppen visa sig vid stranden, och då hinner ej skärgårdsflottan
efterskickas och frambogseras förr än det är för sent. Jag har lik¬
väl förutsett det omöjliga, eller att en skärgårdsflotta, om den är
lill mötes, kan emotstå en stor .fiendtlig ångflotta, understödd af
en skärgårdsflotta, lika stor som vår egen. Detta tycker jag lig¬
372
Den 26 November f. m.
ger så klart för hvar och en, att det icke här behöfver vidare om-
ordas. Hvad den roende skärgårdsflottans stridsförmåga särskildt
beträffar, skall jag bedja R. o. Ad. att derom få yttra några ord.
Jag har mig bekant, huru under sista kriget mellan Vestmakterna
och Kyssland tvenne Engelska mindre ångfartyg voro ute på sjö¬
mätning på. Erstafjärden utanför Abo. DA framrodde en bataljon
eller mer Ryska kanonslupar. De rodde i linie för att anfalla de
båda ångbåtarna. Dessa foro genast, hvar och en för sig, till hvar¬
dera af Ryska linieus flanker och enfilerade den med sina skott.
Nu sökte Ryska linien att formera vinkel framåt, så att den ena
hälften skulle skjuta på den ena ångbåten och den andra hälften
på den andra. När detta efter lång tidspillan ändtligen lyckats, så
foro ångbåtarna genast tillsammans framför vinkelns spets och en¬
filerade åter vinkelns båda sidor. Detta hade till följd, att Rys-
sarne med det görligaste första drogo sig tillbaka till Abo.
Jag har velat framställa detta exempel, för att visa hvilken
omätlig fördel ångbåtar, slupar eller fartyg, hafva framför de med
åror framdrifna båtar. Af hvad jag förut nämnt finna Hrrne
ytterligare svårigheten af att, om vi icke äro Hrr på sjön, försvara
vårt land mot Ryska invasionen, derföre att våra kuster äro så
stora, att vi icke kunna veta deras landstigningsställe, och dertill
ligga våra dyrbaraste och ädlaste delar så, att en Rysk invasion
hufvudsakligen och i första rummet blir rigtad mot dem. När
man ser detta mine Hrr, så kommer man på den tanken, att om
vi sjelfva vilja försöka försvara oss, så bör det ske på sjön. Vid
ett sjöförsvar äro fiendens egna stränder utgångspunkter för dess
operationer, och vi kunna ligga bakom dem på hafvet koncen¬
trerade för att möta hvarje dess företag. Men vid ett landtförsvar
äro åter vära stränder utgångspunkter för den fiendtliga invasio¬
nen ; ty fienden kan der landsätta sina trupper nästan hvarhelst
han vill. Om vi hafva en flotta, blir den Ryska stranden utgångs¬
punkten för ett Ryskt anfall, och då böra vi, precist så som man
bör göra till lands, om man eger en dertill lämplig landtgräns,
med vår flotta intaga en centraliserad ställning bakom dessa ut¬
gångspunkter för en Rysk inskeppning och afsegling. Lika omöj¬
ligt det för oss är att intaga till lands en central ställning bakom
våra kuster från Torneå till Ystad, lika lätt är det för oss att in¬
taga med vår flotta en central ställning utanför Finska viken, i
hvilken Ryska sjöetablisementerna och förnämsta inskeppningsorterna
äro belägna, och hvilken vik icke är bredare än att man i klart
väder, t. ex. från Sveaborg till Reval, kan se öfver densamma.
Det är således omöjligt för en Rysk flotta, att ur Finska viken
framkomma obemärkt af den afvaktande Svenska flottan. Men om
äfven detta skulle lyckas, blifva dess förbindelser dock gifvet af-
brutna och landsättningen följaktligen ej fullföljd. I och med det¬
samma vi öfverflytta försvaret för vårt land till sjön, så skiljer
Östersjön oss från Ryssland. Nu deremot förenar Östersjön vårt
land med Ryssland, och detta mer än om vi skulle ligga gräns
vid gräns. Ty låge vi gräns om gräns, såge vi af Rysslands trup-
samlingar hvar inbrottet ungefärligen skulle ske. Nu deremot kunna
Den 26 November f. m.
373
vi ej af dessa samlingar det minsta veta hvar landstigning är be¬
slutad. Yi undvika genom försvarets öfverflyttande på sjön den
förstöring af provinser, som alltid är och blifver följden af en
fiendtlig invasion. Detta sjöförsvar anser jag för min del Skandi¬
navien kunna åstadkomma. Jag vill här icke yttra mig om hvilka
certer fartyg äro de lämpligaste till vårt sjöförsvar; jag har endast
för R. o. Ad. påpekat hvarest, på hvilket ställe försvaret bör och
måste ske; sedan må vederb. bedöma och bygga de skepp, som
fordras för att på sjelfvald valplats utkämpa striden. De må be¬
stämma om det skall ske med linieskepp, med fregatter eller med
andra fartyg. Gr. von Platen har ansett det vara omöjligt för
Norden att åstadkomma en flotta, som till sjös skulle kunna mäta
sig med Rysslands. Jag tror icke förhållandet vara sådant, men
om det äfven så skulle vara, så anser jag dock att Sverige och
Norige böra sträfva derhän, att upbringa deras sjömakt för att på hafvet
kunna åtminstone något så när starka möta Ryssland. Denna vår
sjömakt i Östersjön blifver alltid af omätlig vigt i Europas politi¬
ska vågskål. Den blifver hufvudsakliga stommen till det Sveriges
och Noriges försvar, sorn genom Novembertraktaten blifvit af Ko¬
nungen förlagdt till Östersjön. Under en Europeisk brytning blif¬
ver den af skeppundsvigt i den vågskål, i hvilken Sverige och
Norige då kunna lägga sina stridskrafter. Dessutom fordras den 3:dje
verldshandelstatens, Skandinaviens intresse, att dess handel och för¬
delar bevakas annorlunda i fjerran länder än hvad hitintills skett.
I afseende på hvad Gr. Platen sagt, att jag skulle föreslagit att
inom 15 år bygga dubbelt så stor flotta som af K. M. blifvit fö¬
reslagen, så ingår deruti ett litet misstag, ty jag har endast före¬
slagit att på dessa år skulle ytterligare byggas 8 ånglinieskepp, 4
ångfregatter och 5 ångkorvetter. Detta är endast en fördubbling
af de fartyg, med hvilka jag anser lämpligast vara att utkämpa
striden. Jag har icke föreslagit någon fördubbling hvarken af se¬
gelfartyg eller skärgårdsflottan. Att det är en möjlighet att få
dessa fartyg för den summa, som jag i min motion häfver begärt
till sjöförsvaret, det torde jag som hastigast få bevisa. Enligt Sjö¬
ministerns upgift kostar ett linieskepp ej 1,700,000 R:dr, en fre¬
gatt ej 1,300,000 R:dr. Jag har dock antagit dessa kostnadssum-
mor, äfvensom att en korvett kostar 600,000 R:dr. Sammanlagda
summan, som fordras för byggande af de af mig föreslagna skepp,
utgör 21,000,000. Dessa fartygs underhåll under bvggnadsperio-
den upgår, som jag vill minnas, till ungefär 6,000,000. Denna
beräkning för deras underhåll är högre tilltagen än den af Sjömi¬
nistern ungjorda. Han har nemi. antagit, att underhållsproc:n
är 3X/S proc. af fartygens nybyggnadskostnad. Gr. Platen har till¬
tagit denna underbållsproc. så högt som till 4x/4 proc., men til¬
lika sagt, att denna proc. är så högt tilltagen, sorn den rimligtvis
tilltagas kan.
Jag har i min beräkning af underhållsproc:n uptagit den
till 4 proc., d. v. s. 2/s proc. större än nu vande Sjöministern har
uptagit den, och till blott 1/i proc. mindre än 1850 års Sjömini¬
ster såsom den högsta möjliga beräknat den. Efter dessa anta-
374
Den 2 6 November f. m.
ganden har jag kommit derhän, att underhållskostnaden under
byggnadspcrioden skulle upgå till icke fullt 6 milhr K:dr. Dtet år¬
liga 2 milLrs anslag, som! jag begärt, gör på 15 år 30 milhr. På
15 år öfverskjuter det således med 2 milhr den summa, sorn den
af mig föreslagna flottans underhåll och nybyggnad skulle kosta.
Detta öfverskott borde användas till sjöfolkets fullständigare och
bättre öfning. Af hvad jag anfört tror jag mig hafva bevisat möj¬
ligheten af att medelst ytterligare anslag af 2 milhr icke allenast
kunna bygga de af mig föreslagna tillskott af skepp, utan äfven
ått afsätta erforderliga* medel för deras evärderliga undehåll. Så¬
lunda tror jag mig hafva bevisat Gr. Platen, att Sverige har för¬
måga att bygga dessa* skepp. Men, mine Hrr, jag har icke fram¬
ställt Skandinavien såsom ensamt uptriidande mot Kyssland, ty jag
hoppas och tror, att detta aldrig skall blifva förhållandet. Eng¬
lands intresse är, enl. min öfvertygelse, så förenadt med Skandina¬
viens, att det vore mot en sann och klar” politik å Englands
sida, att icke, i händelse af brytning med Kyssland, taga vårt parti.
Men det är en möjlighet, att England icke är i tillfälle att helt
och hållet taga vårt sjöförsvar om händer. Man kan tänka sig,
att England är sysselsatt på annat håll; att fiendtligt förhållande
är icke så alldeles otänkbart mellan England och Frankrike på
samma gång som emellan England och Amerika. I sådant fall
torde Sverige möjligen behöfva så stora sjökrafter, som det kan
åstadkomma, och det är på den väg som jag tror, att Vi böra*
framgå, för att grunda vårt lands oberoende. Man gifve ej alle¬
nast akt på, huru Novembertraktaten utpekat, hvar vårt försvar
skall vara, utan man bör äfven lägga märke till den tanke, som*
jag uttalat i min motion och som jag här ytterligare uttalar, och
hvilken genomgår alla tre Skandinaviska Rikenas innersta väsende.
Denna tanke är den, att hvarje rike bör sträfva efter en framtida-
förening sinsemellan, på det att Skandinavien åter en gång. skall
kunna betyda något i Europa. För att denna förening skall kunna
tillvägabringas, är det alldeles nödvändigt att med bryggor af skepp
förena Danmarks öar med Skandinaviens kuster. Och för att denna
union i framtiden skall få anseende och kunna göra sina intressen
gällande, är det alldeles nödvändigt att den har medel att öfver¬
föra sina stridskrafter dit, der de behöfvas. Kedan i forntiden
hade man en sådan union mellan de 3 Nordiska Kikena, men den
utgick då egentligen från Danska konungamakten, som ville herr¬
ska öfver de 3 Konungarikena, som det tycktes blott för att så¬
lunda hafva större makt och större tillgångar att uppehålla älskad
yppighet och prakt. De förtryckte till den ändan sina underlig¬
gande länder, men Sverige upreste sig mot detta förtryck, och detta
så kraftigt, att det helt och hållet fördref de Danska Ronungarne.
Men nu har tankan på en ädlare, en bättre Calmarunion upstått i
Nordens bröst, och jag tror, att hvar och en af de Skandinaviska
folken böra, så vidt möjligt är, söka i framtiden realisera denna stora
tanka. Det är således icke allenast ur den synpunkt, att Sverige*
och Norige böra förlägga sitt försvar på sjön, utan äfven ur den
synpunkt, att de 3 Nordiska Kikena böra förenas, för att i fram¬
Den ‘2 6 November f. m
375
tiden kunna blifva något betydande och stort, som jag här med
full öfvertygelse framställt denna motion. Jag kan icke begära,
att man genast skall antaga mitt förslag, att man genast skall
bortkasta gamla inrotade falska tänkesätt om en flottas omöjlighet;
men jag tror, att Svenska folket småningom skall komma till in¬
sigt af sanningen och sitt eget val, och att den framtid kanske
icke är så långt aflägsen, då vi skola bygga på den förnämsta och
nästan enda grundvalen för vårt oberoende och vår ära, på en stor
och mäktig flotta.
Gr. von Platen: Jag har endast begärt ordet, för att för¬
klara, att om jag förut hört hvad den värde motionären sednast
förklarade, nemi. att han icke kunde begära framgång åt sin mo¬
tion, så skulle jag icke hafva uptagit K. o. Ad:s tid så mycket som
jag gjort. Jag anhåller likväl nu att få tillägga, med ani. af ett
misstag, som den värde motionären ansett mig hafva begått i den
beräkning öfver kostnaden jag i hast upgjort för den flotta han
ansett nödig. Jag har verkligen icke, så vidt jag vet, begått något
misstag i den af mig som nödig ansedda summan; men hvad be¬
träffar mitt yttrande, att Hr Brakel ville på 15 år bygga en flotta,
dubbelt så stor som den af K. M. föreslagna, så medger jag, att
jag begick ett misstag; jag borde hafva sagt, att jag endast menade
en fördubbling af de större fartyg K. M. föreslagit. Men föröfrigt
såvidt jag vet i denna stund, var min upgift riktig, att mellan 30
å 40,000 man erfordrades för att bemanna och med nödig reserv
förse den af motionären föreslagna flottan.
Hr Brakel; Jag ber, att med ani. af. Gr. von Plåtens
yttrande få tillägga några ord om möjligheten af att bemanna
denna flotta. Gr:n har i sitt första anförande sagt, att flottans
OfficersCorps behöfde fördubblas. Det behöfver den ej, ehuru jag
medger, att den behöfde förökas, och jag har i min motion till-
kännagifvit, att när flottan blifvit färdigbyggd, kommer då, enl.
den beräkning jag gjort, endast 840,000 R:dr att erfordras till
underhåll af de skepp jag föreslagit, och att återstå 1,160,000 B:dr
till manskapets öfvande och OfficersCorpsens förökande. Om jag
icke missminner mig, så utgör Svenska flottans OfficerCorps 228
man i närvide stund, förutom Marin-regem:t. Om man, hvilket
kanske är nog högt, vill beräkna, att tio Officerare erfordras för
hvarje skepp, 10 för hvarje fregatt, 7 för hvarje korvett, 4 Office¬
rare och 1 Officer för de mindre fartygen, så skall hvar och en
af Hrrme, om han sedan för sig sjelf gör denna uträkning, komma
till det resultat, att flottans OfficersCorps behöfver på långt när icke
fördubblas. Härtill kommer, att jag tror mig veta, att i händelse
af krig skola dels till Underofficerare och dels till Officerare an¬
vändas många af våra skickliga KofferdiKaptener. Hvad sjelfva
bemanningen beträffar, så hafva vi 8,000 mans stam i båtsmän och
matroser och dessutom minst en 25,000 man kust- och skärgårds¬
bor, som lefva på sjön, äro vana vid sjön och hafva sin näring och
utkomst på sjön. Dessutom eger Sverige ungefärligen 4,000 sjö¬
vana kofferdimatroser, emellan 20 ä 30 år, och dessa äro förplig-
376
Den 26 November f. m.
tade att under krig tjenstgöra på flottan. Således hafva vi öfver
36,000 man att bemanna vår flotta med, och om man beräknar
800 man på ett linieskepp, 400 på en fregatt och 160 på en kor¬
vett, tror jag att både Gr. von Platen och hvar och en af Eder,
mine Hrr, som vill göra denna uträkning, skall komma till det
resultat, att detta sjöfolk ej allenast är tillräckligt för bemannande
af vår flotta, denna ångflotta, utan ock att vi skola hafva minst
en 16,000 man öfver.
Gr. von Platen: Då officiella handlingar äro att tillgå, för
att kunna kontrollera de upgifter, hvilka af Hr Brakel blifvit
gjorda, med hänsyn till den nödiga bemanningen, anhåller jag, att
för tillfället få afstå från vidare discussion i denna fråga.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs och remitterades till Eiddarh.Utsk. Hr Anreps,
Gabriel, d. 22 dennes på bordet lagda motion om erhållande från
Itiddarh.Kassan af ett förlagslån, till utgifvande af ett genealogiskt
arbete, under titel: Svenska Adelns Ättartaflor.
Föredrogs Gr. Posses, Arvid, d. 22 dennes på bordet
lagda motion, med förslag till förändrade föreskrifter, rör:de kon¬
ventioner om presträttigheters utgörande.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
I ani. af den nu föredragna motionen, anhåller jag att få
yttra:
Att jag anser vara af högsta vigt, att ali tionde, såsom en
produktionen hindrande och förhatlig pålaga, aflöses och utbytes emot
en gång för alla bestämda afgifter, samt att för öfrigt presterskapet,
likasom alla tjenstemän, erhålla sina inkomster på annat sätt, än
direkt från den enskilte medborgarens händer.
Att jag icke tror, att presterskapets inkomster på det hela
böra minskas, men att de böra annorlunda fördelas emellan det
högre och lägre presterskapet, så att hvarje tjenstgörande prestman
får anständig bergning, och det nuvar:de opassande afiöningssättet
ej vidare må hindra landets bäst upfostrade, äfvensom i afseende å
lefnadsvett mest bildade män att ingå på en bana, som borde vara
den första, men som nu tyvärr de flesta ynglingar, äfven presters
egna barn, snart sagdt anse under sin värdighet att beträda.
, Att jag hemställer, att R. St:r måtte, till vinnande af nämnde
ändamål, hos K. M. i underd:het anhålla om nedsättandet af en
komité af t. ex. 2 prester och 4 lekmän under EcklesiaslikMini-
sterns ordförande, för att, efter inhemtande af noggranna underrät¬
telser ang:de presternas nuvar:de inkomster, upgöra förslag till all¬
Den 26 November f. m.
377
män reglering för Svenska presterskapet af löner, att utgå från
antingen en gemensam fond, eller från särskilda, efter stift, provin¬
ser, län eller andra distrikter fördelade aflöningskassor.
Hr Bibbing, Arvid: Den ifrågav:de motionen påkallar
några anmärkn:r. Väl önskar man gemenligen af presten mera
verksamhet för själavården och undervisningen, men just icke att
undandraga honom sina rättigheter eller klaga öfver benägenhet
från hans sida, att vilja öfver höfvan utvidga dem. Huru förhål¬
landet särskildt kan vara i Skåne vet jag väl ej, och kan således
deröfver egentligen icke yttra mig; hvarföre jag blott ber att få
förklara, att det språk, som i allmänhet i motionen föres mot pre¬
sterskapet, ingalunda är det, som finnes rådande inom den trakt
der jag bor. Jag har sedan 1818 varit domare i ett län, som
inom sig innefattar delar af icke mindre än 3 stift, och jag kan
icke påminna mig, att sådana stridigheter, som motionen omtalar,
mellan presterskapet och dess åhörare någonsin under min tjenste¬
tid blifvit anmälda eller behöfts i rättegångsväg slitas; tvärtom har pre¬
sterskapet visat foglighet vid uttagande af sina rättigheter, och då
någon prestman dör, så finner man dem ofta outtagne hos tröge
betalare, som den bortgångne heldre lemnat oantastade, än velat
bringa dem genom process till fullgörande af sina skyldig¬
heter. Det heter i motionen bland annat, att sedan Gu¬
staf Wasas reduktion har Svenska presterskapet icke allenast
suttit i orubbadt bo, utan äfven velat tillvälla sig nya fördelar och
ökade inkomster. Denna framställning må vara riktig med afseende
på den provins, hvarifrån den värde motionären är, men den öfver-
ensstämmer alldeles icke med förhållandet i den provins jag sednast
omtalade. Presterskapet sitter der alldeles icke ens i orubbadt bo;
ty jag vet knappt något pastorat der tionde uttages på sätt, som
1681 års lag stadgar, genom beräkning af kärfvarne på fältet, ej
heller uttages hvart tionde lam o. s. v., utan genom de konventio¬
ner, som i sednare tider blifvit uprättade och om hvilka motionä¬
ren talat, har man kommit från det aflöningssätt, som 1681 års
författning stadgar. Både jag och alla andra erkänna behöfligheten
af denna förändring, men genom dessa konventioner har prester¬
skapet, långt ifrån att öka sina inkomster, tvärtom minskat dem.
Jag anser det derföre orättvist och oriktigt att stillatigande låta
motionen passera detta hus, då de stränga omdömen, som deri
vankas, skoningslöst riktas mot presterskapet inom hela landet, och
förhållandet i denna stund åtminstone icke finnes sådant i de orter,
om hvilka jag talat, och hvilka, såsom sagdt, innefatta delar af 3 stift af
de 12 inom Eiket befintliga. Man har velat förvandla presterska¬
pets rättigheter endast i spanmål; dervid får jag göra den anmärk¬
ningen, att spanmål ofta kan sjunka betydligt i pris, under det andra
varor bibehålla ett jemnare, och sålunda kunde det väl icke vara
så rätt, att blott i spanmål fastställa lönen. Ännu oriktigare anser
jag af samma skäl det vara, att vilja bestämma presterskapets aflö¬
ning i penningar. Yi hafva f. n. exempel på den starka förändrin¬
gen i penningetillgången, som, om den fortfar, inverkar å värdet;
373
Den 26 November f. m.
och om en sådan konvention vore sluten för den i motionen före¬
slagna tiden af 100 år, och penningen, efter hvad mera vanligt är,
folie, så kunde hända, att presternes inkomster blefve ännu mindre,
ehuru de efter konventionerne icke äro för stora, som de nu äro,
utan tämligen mångenstädes knappt tilltagna. I det rika Skåne är
visserligen förhållandet kanske annorlunda, om icke öfverallt, dock
på vissa orter. Men om äfven så är, instämmer jag dock i den
siste talarens mening, att en jemnare fördelning i allmänhet är vida
hufvudsakligare än något annat. Jag har visserligen icke mycket
vistats i Skåne, men jag har dock såsom resande der kommit att
öfvervara en Gudstjenst på landet. Den förrättades på ett för mig
ganska besynnerligt sätt, den försiggick på knappt 3/t timma, ty
presten predikade rnycket fort, psalmerna afsjöngos af församlingen
som om den varit jagad. Jag frågade huru det kom sig, och fick
till svar, att presten skulle predika på 3 ställen den dagen. Om
förhållandet är så på flera ställen i Skåne, så kan man väl snart
finna utväg för de rika tillgångarne, som Skåne eger för presterska¬
pets aflöning, genom att fördela dem på flera händer, så att Guds-
tjensten må ordentligen förrättas och ett större antal prester tillsät¬
tas. Vi hafva, under Riksdagens korta lopp, erfarit, hvart bristen
på själavård kan leda, och huru illa det är, när religionens och
själarnes vård måste öfvertagas af församlingarne sjelfva och deras
egna mindre underbyggde ledamöter, och det är med hänsigt der¬
till, som jag tror, att någon minskning bör ske med afseende på
presterskapets aflöning, utan i stället förekomma prestbrist och söka
åstadkomma en jemnare fördelning af de tillgångar, som finnas.
Den uttröttade predikanten, hvilken, efter min beskrifning, förrättat
Gudstjenst i 3:tie kyrkor på en dag, eger inga krafter öfriga för
att på eft. m. egna någon upmärkamhet eller tid åt t. ex. sådana
religiösa sammankomster, som nu för tiden mångenstädes på Sön-
dagseftermiddagarne kommit i bruk, för att sålunda kunna göra
sig till mästare öfver de irrlärigheter, som eljest så lätt derunder
kunna få insteg.
Frih. Raab, Adam Christian: Då det afHr von Koch af-
gifna yttrande innehåller ett särskildt förslag, afvikande från det
af motionären föreslagna, anhåller jag vördsamt, att det måtte be¬
handlas sorn en särskild motion och i sådan egenskap få hvila på
bordet.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag hade icke väntat, att nå¬
gon på detta rum skulle söka försvara det aflöningssätt presterska-
pet har; men då jag finner, att en kämpe upstått, hvilken bekla¬
gar sig öfver de hårda uttryck, hvari motionären talar om prester-
skapet, så vill jag blott säga, att det är lyckligt för Hr Ribbing,
om han lefver i en ort, der presterskapet står på den höga stånd¬
punkt, att dét upfyller sin pligt; men tyvärr är det icke så öfver
allt. Det är likväl icke nu fråga härom, och det var icke heller
derom, som den värde motionären talade, utan frågan är om pre¬
sterskapets orimliga aflöningssätt. Det är roligt att höra, att pre-
sterna i Småland bättre veta upfatta sin pligt, det är likväl säll¬
Dets 26 Novemi) er f. lii.
379
synt och det skulle vara roligt, om) deras naum vöre mera bekanta-,
så att de derigenom kunde få åtnjuta den aktning de' förtjena'.
Jag förnekar ej, att på mångå ställen, så väl i Skåne sorn: i öfriga
Sverige, äro konventioner upgjorda mellan församlingen och presten,
men vid sådana tillfällen gå presterna, åtminstone i Skåne,, ganska
grundligt till väga och veta tolka lagen så vidsträckt som möjligt.
Som förhållandet nu är, skörda presterna frukten af vårt arbete;
Jag t. ex. köpte för några år sedan en utmark af min granne;
denna utmark var då oupodlad, och presten hade sålunda ingen in¬
komst deraf; nu deremot utgå prestens rättigheter till ett värde af
omkring 1000 K:dr b:kb. Jag frågar, om det ej är orätt att pre¬
sterna skola hafva obegränsad makt att beskatta oss. R. St. kunna
ej pålägga någon ny skatt utan vidlyftiga debatter, remiss till Utsk.
och återremisser, men presterna kunna godtyckligt beskatta oss tili
många 100 R:dr.
Hr von Koch: Då mitt anförande blifvit begärdt på bordet
af Erih. Raab och då han har önskat, att det skulle behandlas som
en särskild motion, så får jag förklara, att jag icke har något der¬
emot, utan skall jag aflemna ett exemplar till af samma motion.
Gr. Posse: Det är i sanning öfverflödigt att jag redan ira
yttrar mig i denna fråga, och jag skulle äfven hafva underlåtit det,
om icke Hr Ribbing hade tvingat mig dertill, genom att med myc¬
ken salvelse tala om det lyckliga förhållande, som eger rum i afse¬
ende på presten i den församling der han bor. Dertill lyckön¬
skar jag honom och dem, som bo der, men det hindrar icke att
förhållandet är annorlunda i andra orter. Hr Tornerhjelm har nyss
framlagt exempel på förhållandet i Skåne, cch jag skulle kunna
framlägga ännu flera. Men det kan vara tids nog dermed, då sa¬
ken kommer före till afgörande inom Ståndet, och jag skall då icke
underlåta att lemna alla de uplysningar, som står i min makt. Hr
Ribbing har mot motionen egentligen framställt 2:ne anmärkmr,
den ena, att presterskapet icke suttit i orubbadt bo sedan Gustaf
Wasas dagar, och att det vore osäkert om de sedan den tiden ökat
sina inkomster. Detta vill jag likväl bestrida, helst jag är i till¬
fälle att grunda min upgift på tillförlitliga dokumenter, hvari alla
härtill åtnjutna presterskapets tionden, pastoralier och rättigheter äro
uptagne, och af hvilka man kan se hvad de då hade. Nu hem¬
ställer jag till alla, som haft med taxering att göra, om icke pre¬
sterskapets inkomster sedan den tiden öfver hela landet ökats oskä¬
ligt. Sålunda har presterskapet verkligen tillvällat sig större rät¬
tigheter. Vidare har Hr Ribbing sagt, att de icke borde upbära
sina inkomster i spanmål och ännu mindre i pengar. Hvari skola
de då npbäras? I alla händelser tror jag detta förslag vara bättre
än Hr Ribbings, som hvarken vill ge dem i pengar eller spanmål.
Jag vill icke vidare yttra mig om saken, utan skall sluta med att
åberopa R. St:s skrifvelse till K. M. under 1848 års Riksdag.
Den innehåller R. Sfs förslag, rörande presterskapets löningssätt,
och blef, i motsats mot den om biskopslönen, expedierad. Jag har
just tagit den med mig för att upläsa densamma. Den lyder så
380
Den 26 November f. m.
här: »Man bör upgöra lönekonventioner, deruti alla afgifter till pre-
sterskapet borde upföras och bestämmas. Detta är ock i E. St:s tanka
den enda fullt lämpliga utvägen att afhjelpa de å båda sidor öfver-
klagade bristerna i nuvar.de äldre författningar rörande presterska¬
pets lönerättigheter och upbördssättet deraf; i sammanhang hvarmed
jemväl borde komma i betraktande, hurusom det otvifvelaktigt
måste vara lättare för lönegifvarne att, såsom nu eger rum, aflemna
sina utskylder in natura, i sådana ortens produkter och persedlar,
som för honom äro lättast tillgängliga och hvilka jemväl äro desamma,
som antingen genom de allmänna förordningarne eller till följd af en¬
skilda öfverenskommelser blifvit föreskrifven att se aflöning till prester-
skapet utgöras; hvadan E. St:r alltså, till ett ännu mera allmänt be¬
främjande af detta mål, underdånigst anhålla, det E. K. M. genom
särskild Nåd. förordn. täcktes anbefalla samtlige de församlingar, hvarest
af K. M. behörigen stadfästade konventioner icke äro upgjorda, att
antingen, och helst under nuvar:de kyrkoherdars tjenstetid eller
ock sednast och ovilkorligen vid deras afgång under pastorsledig¬
heten upgöra lönekonventioner, uptagande och noga bestämmande
alla pastors ordinarie och extra ordinarie inkomster, af hvad namn
de vara må, hufvudsakligen i natura-prestationer och till någon
del i pengar, så att derefter ingen afgift till pastorerna må åt god¬
tycket blifva lemnad.
Hr Ribbing, Arvid: För E. o. Ad. behöfver jag visser¬
ligen icke omnämna, ty de flesta hafva troligen insett det, att Hr
Tornerhjelm misstagit sig först deruti, att jag ville försvara det
föråldrade lönesätt, som genom 1681 års förordning blef prester-
skapet medgifvet. Tvärtom har jag omtalat huru man allmänneli¬
gen i min ort uprättat konventioner, inseende det olämpliga och
skadliga, som ligger i det 1681 påbjudna och sedan privilegierade
löningssättet. Det andra misstaget ligger deri, att han säger det
jag yttrat mig något oriktigt om förhållandet i Skåne. Jag om¬
talar endast en Gudstjenst, som jag der hade bevistat, men med afse¬
ende på Skånska presterna såsom själasörjare eller om de hade för
stora löner, derom talade jag icke ett ord. Jag yttrade blott, att
man, genom att i allmänhet på ett bättre sätt ordna och fördela
själasörjningen, skulle finna utväg för de öfverflödiga inkomsterna,
dock under uttryckligt förklarande, att huru förhållandet särskildt
kunde vara i Skåne, visste jag icke. Jag hade t. o. m. ämnat att
lemna dessa Hr Tornerhjelms misstag utan afseende, emedan miss¬
förståndet lag för öppen dag inför de öfriga ledamöterna af huset;
men då den siste värde talaren, motionären sjelf, påstod mig hafva
yttrat, i afseende på hans uttryck, att presterna sedan Gustaf Wa¬
sas tid suttit i orubbadt bo, att del vore osäkert om de sedan den
tiden ökat sina inkomster, så vill jag först reservera mig mot att
hafva fällt ett sådant yttrande, emedan hvad jag sagt tvärtom gått
ut på att det är säkert att, om än det skulle någonstädes skett i
Skåne, det ingalunda i allmänhet i Eiket egt rum. Och jag vill
för det andra sålunda reservera mig mot det, hvarmed motionären
nu ytterligare från sin. sida framkommit, nemi. att presterna ökat
Den 26 November f. m.
381
sina inkomster öfver hela landet »oskäligt», som orden folio. Sedan
Gustaf Wasa3 tid hafva de icke suttit i orubbadt bo, emedan de sjelfva,
genom konventioners uprättande, medgifvit rubbning i detta bo.
Det der förhatliga aflöningssättet efter privilegier och gamla stadgar
bar derigenom uphört, åtminstone i den ort jag nyss omnämnt, och
presternas löner utgå utan att väcka något anmärkningsvärdt miss¬
nöje; dock vore väl om det för framtiden kunde än bättre regle¬
ras. Jag återgår till den förre talarens yttrande och vill blott säga,
att hvad presternas sätt att sköta sin tjenst angår, är det ett ämne för
sig; detta satt kan vara mer eller mindre förtjenstfullt; men jag
anser frågan derom nu icke höra till saken, vill icke vidare fort¬
sätta discussiouen derom och har förut endast i förbigående derom
yttrat mig.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att Hr von
Köchs förslag, enl. derom gjord begäran, komme att såsom särskild
motion hvila på bordet, blef Gr. Posses förevar:de motion jemte
deröfver afgifne yttranden remitterad till LagUtsk.
Föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 22 dennes på bordet
lagda motion, att fruntimmer företrädesvis måtte komma i åtanka
till bestridande af undervisningen i folkskolor.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr: Då denna motion, efter
min öfvertygelse, i fall den vinner behjertande hos E. St:r, kommer
att på ett högst vigtigt sätt inverka på samhället, önskar jag, för
min del, att få beledsaga densamma med många hjertliga välönsk¬
ningar, och vågar hoppas, att E. St:r komma att egna denna motion
sitt varma deltagande. Det förefaller mig alldeles gifvet, att då
R. St:r vid 1840—41 årens Eiksdag omfattade frågan om inrättande
af folkskolor med så mycken värma, förbisågs likväl, som ofta tyvärr
är fallet, att hvad man kallar bildning och upfostran äro 2:ne him-
inelsvidt åtskilda saker. Man sätter så ofta det ena i st. f. det
andra, men de äro, efter min öfvertygelse, helt olika. Bildningen
är visserligen en god sak, synnerligen i det yttre lifvet. Det
är derföre bra att man undervisar hvarje samhällsmedlem i att läsa
och skrifva, såsom ett sätt att förvärfva bildning; men äfven den
högsta bildning innebär icke något betryggande för den blifvande
samhällsmedlemmens upförande i samhället. Bildningen är således
någonting helt annat än upfostran. Denna sednares ändamål bör
vara, att utrota den i menniskans hjerta boende benägenheten för
det onda och väcka böjelse till det goda och rätta, det är upfo-
strans ändamål. Man ser derföre icke så sällan, att personer, som
icke hafva någon bildning, genom sina rena seder, sitt hjerta, sin
mildhet i umgänge, sin välvilja äro högst angenäma och älskliga
personer, då man deremot möter s. k. snillen, som äro cyniska i
sina seder, sin upfattning, sitt lefverne. Det är derföre uppenbart,
att bildningen icke innebär något betryggande för samhället och att
upfostran är hvad som hufvudsakligast bör sättas jemte bildning. Bild¬
ningen är ett medel, upfostran är hufvudsak. Denna sanning har, efter
382
Den 26 November f. m.
min infattning, blifvit förbisedd vid inrättandet af vår folkskola, ty
hade den icke blifvit förbisedd, så hade icke de åtgärder blifvit vidtagna,
sorn egt rum. Dessa åtgärder hafva ock haft den påföljd, att folkskolan
icke förmått ådraga sig Svenska allmogens deltagande, utan tvärtom har
det alltid utgjort ett sträfvande hos allmogen att undgå att hafva sina
barn i folkskolan. Alla de af allmogen, som hafva nitälskat för
sina barns andliga upfostran, de hafva alltid varit och äro ännu i
.denna stund obenägne för folkskolan. Upfostran bor icke i för¬
ståndet, utan har sitt säte i hjerta!; det är hjertats förädling, som
måste sökas vid upfostran. Ifrar man för att få en skicklig barna-
upfostran, så måste man söka en sådan person, som af naturen der¬
till är danad. Den al lsmäktige Guden känner väl allt hvad vi
behöfva, och har icke i detta afseende förbisett att menniskorna
behöfva i första rummet upfostran, och sålunda har Han också till¬
sett, att personer, lämpliga för barnaupfostran, finnas öfverallt, eller
åtminstone mångenstädes, och det är således fråga om att upsöka dessa
af naturen för detta verk danade personer. Detta eftersökande
måste vara fritt, helst de kunskapsmått, som nu äro stadgade och
företrädesvis berättiga till beklädande af den vigtigaste af alla in¬
rättningar i samhället, ingalunda innebära visshet derom, att naturen
har utstyrt den med dessa kunskaper försedda personen med öfrige
egenskaper, som erfordras för en barnaupfostrare. Dessa egenskaper
finnas företrädesvis hos qvinnan; hon är tålmodigare, hon är mil¬
dare och besitter med ett ord alla de egenskaper, som motionären
uttalat i sin motion. Nu hafva vi uteslutit qvinnan från denna sin
naturliga kallelse och rätt; det synes sålunda vara stort skäl att
återgå omsider härifrån, och vända sig åt det rätta hållet. Det
synes vara nödvändigt att göra sig reda för den omätliga skilnad,
sorn är mellan bildning och upfostran. Jag vågar således för min
del hysa ett lifligt intresse för framgången af den väckta motionen,
och får till vederböride Utsk. framställa, huruvida det icke vore
skäl att alldeles indraga seminarierna för bildande af skollärare, och
att i deras ställe en lämplig summa anslås för att användas till
inrättande af ett seminarium för skollärare och ett annat för skol¬
lärarinnor, på så sätt, att en summa afsättes för det omnämnda
ändamålet och ställes till disposition sålunda, att personer, likasom
nu fallet är med landtbruksskolor, egde att anmäla sig för inrät¬
tande af sådane skolor. Det vore då att hoppas att personer, i
och för skollärar-s bildande, anmälde sig, hvilka af naturen voro
danade för ett så maktpåliggande värf; vederbörande myndighet för¬
behållet att pröfva personernas lämplighet och de garantier de kunna
ställa för varfvets upfyllande på nöjaktigt sätt. För samhället är det af
yttersta vigt att skolan förestås af personer, utaf naturen egnade
till ett sådant kall, samt att lärlingar der intagas, som man pröf-
yat verkligen hafva kallelse för ifrågavaride bestämmelse. Jag an¬
håller alltså, att Utsk. ville taga under pröfning, huruvida det icke
vore bättre att anslå och ställa till Regeringens förfogande en lämp¬
lig summa för inrättande af 12:ne sådana seminarier, som jag haft
äran omnämna.
Den 26 November f. m.
383
Hr Hierta: Med anleda, af de invändningar jag hört yttras,
sedan min motion blifvit upliist, nemi. att den författning, som
föreskrifver att folkskolelärare skola .bildas i seminarier, lägger bin¬
der emot densamma, sä har Gr.. Liljencrants redan till någon del
vidrört denna sak, och för min del vill jag, jemte det jag aflägg»
min tacksägelse till bemiilde Hr Gr. för det varma understöd han
lemnat min motion, blott tillägga några ord. Jag anser, att mani
allmänhet icke bör argumentera vid en motion, ty sådana detal jerade
förslag undergå ändock oftast väsentliga förändringar i Utsk. Härpå
ville jag hufvudsakligen fästa upmärksamhet. Jag vill nu blott be¬
gära att få anföra ett skäl, som jag tror är praktiskt, för att frun¬
timmer må användas i folkskolorna. Något hvar finner,- att man
hittills måhända lagt alltför uteslutande vigt på barnens behandling
under undervisningstiden, men icke gjort afseende på den upsigt,
som kan egnas dem under fristunderna, hvilken likväl icke är af
obetydlig vigt, emedan barnen ofta samlas till skolorna långväga
ifrån och vistas der hela dagen. Det förefaller mig tydligt och
klart, att för en sådan upsigt blifva alltid fruntimmer lämpligare än
manspersoner. Jag vill nu här icke utbreda mig öfver den skyldig¬
het, som synes åligga lagstiftaren, att äfven taga i betraktande be-
hofvet af att bereda qvinnorna ett större fält för deras borgerliga
existens, i samma mån sorn vår i flera fall konstlade civilisations-
utveckling gör giftermål sällsynta, men jag tror att något hvar
skall, utan vidare framställningar, finna, att detta är en angelägen¬
het, som förtjenar behjertande.
Gr. Liljencrants: Då jag sista gången hade ordet, glömde
jag att nämna hvad jag hade för afsigt, då jag föreslog, att de
nuvar:de seminarierna skulle indragas och andra uprättas. Det
skedde nemi., hvad den första saken angick, derför, att om skol¬
lärare-seminarier finnas, så är gifvet, att personer, som hafva genom¬
gått dessa seminarier, måste anses hafva företrädesrätt vid besättan-
tandet af skollärareplatser. Samma förhållande skulle förefinnas, om
andra seminarier sattes i dessas ställe, fastän ordnade på ett annat
sätt och på andra grunder. Jag anhåller då att få tillägga, att
min afsigt var att genomgående af seminarier icke borde medföra
någon företrädesrätt vid fråga om besättandet af folkskoleläraresysslor,
men jag trodde och tror, att det borde finnas en möjlighet att bilda
skollärare och lärarinnor, på det tillgång skulle finnas. Borttages
företrädesrätten, så följer deraf uppenbart, att ingen egnar sig åt
detta kall, som icke deråt har en naturlig dragning, oell sannolikt
är, att sådana personer blifva förr eller sednare använda. Som för¬
hållandet nu är, ligger hufvudsafcligaste felet uti omöjligheten att
använda annan person, hur lämplig han må vara, än sådan som har
genomgått seminarium, och deri ligger en ofantligt stor olägenhet, hvil¬
ken jag önskar undanröjd. Då jag således förra gången talade om in¬
rättande af seminarierna, så skedde det under förutsättning, att vid
seminarium genomgången lärokurs röke skulle medföra någon före¬
trädesrätt vid tillsättande af folkskolelärare- eller lärarinne-platsen
384
Den 26 November f. m.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Med aniedn. af de
föreg:de talarnes yttranden får jag medgifva, att om frågan rörer anstäl¬
landet af fruntimmer vid skolan, såsom biträden för att lära flickorna
handaslöjder och för att hafva en tillsyn öfver de små barnens fysiska
upfostran, skulle jag för min del kunna biträda en sådan åsigt;
men då meningen med folkupfostran icke är blott att utbilda ve¬
tandet och de moraliska anlagen hos ungdomen utan äfven att dana
män åt samhället, hyser jag några betänkligheter, huruvida detta
ändamål lämpligen vinnes, om ynglingarnes upfostran öfverlemnas i
qvinnohänder. Jag anhåller, att denna min invändning måtte få åt¬
följa remissen af Hr Hjertås motion.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Gr. Björnstjernas, Carl Magnus, d. 22 den¬
nes på bordet lagda motion med förslag till en kommunal-lag.
Hr von Tro.il, Samuel Gust.: Ehuru jag i allmänhet icke
tycker om att yttra mig vid remiss af motioner, så kan jag likväl
icke vid detta tillfälle undgå, att låta de af Gr. Björnstjerna väckta
förslag åtföljas af några ord från min sida. Jag gör det så mycket
heldre, som jag anser, att det nu afgifna förslaget till kommunal¬
lag bättre, än något af de förut vid såväl denna som föreg:de Riks¬
dagar framlagda, upfyller det dermed afsedda ändamål. Derföre
anser jag väl icke, att Hr Gr:ns förslag i allo kan eller bör an¬
tagas, men jag tror att det är en grund, på hvilken man kan bygga
och upföra något, som i flera hänseenden bör blifva nyttigt och af
vigt för fäderneslandet. Hr Gr:n utgår till en början från den
ganska rigtiga åsigten, att kommunala inrättningar böra börja inom
socknen. Hr Gr:n vill, att den nya SockenNämnden skulle om¬
fatta alla de befattningar, som nu beklädas af olika kommunala
myndigheter, såsom SockenNämnd, SundhetsNämnd, Fattigstyrelse,
Skolstyrelse etc. Jag för min del skulle äfven tro, att, der det låter
tillämpa sig, det vore af mycken vigt, att inom socknen funnes en
gemensam centralstyrelse, som behandlade alla dessa frågor. Men det
finnes församlingar der detta icke låter sig göra, der en mängd aflägsna
kapellförsamlingar finnas, hvilka i detta hänseende nödvändigt måste
hafva en egen nämnd, för att taga dessa frågor om händer. Så¬
dana församlingar äro likväl endast undantag från den allmänna
regeln, och på det hela tror jag, att Hr Gr:ns förslag är ganska
lämpligt. Hr Grin har äfven tillagt denna s. k. SockenNämnd ett
nytt åliggande, det nemi., att vara en slags förlikningsdomstol.
Afven detta gillar jag. Deremot innehåller förslaget åtskilliga an¬
dra stadganden, hvilka, såsom de nu blifvit framställda, svårligen
böra kunna antagas. Dertill hänförer jag, att den nya Socken-
Nämden skulle hafva i vissa frågor en slags domsrätt och derjemte
rätt att pålägga och uttaga böter. I viss mån är det kanske nöd¬
vändigt, att SockenNämnden beklädes med dylika attributioner, men
detta bör då ske inom en viss begränsning, och jag anser det vara
alldeles
Den 26 November f. m.
385
alldeles nödvändigt, att böter, som af en SockenNämnd åläggas,
måste, innan de uttagas, anmälas hos vederb:de högre myndighet
och af densamma godkännas. En annan punkt af Hr Grrns för¬
slag innehåller, att då frågor skola afhandlas, som röra skolstyrel¬
sen eller fattigvården, skall pastor i församlingen tillkallas, derest
han icke förut är ledamot af SockenNämnden, samt att pastor vid
sådana tillfällen skall vara sjelfskrifven Ordf:de. För min del tror
jag, att om en kommunalstyrelse med så vigtiga syftemål, som här
blifvit SockenNämnden tilldelade, skall kunna verka roed hopp om
framgång, så är det nödvändigt att den, som en gång för alla blif¬
vit vald till Ordf:de, icke måtte vid dessa speciella frågor undan¬
trängas från ordf:de-platsen. Ehuru jag anser det rätt att tillkalla
pastor i dylika frågor, kan jag likväl icke fatta, hvarföre det är
nödvändigt att han då undantagsvis skall bekläda ordf:de-platsen.
Enl. min tanka bör den, som en gång blifvit utsedd till Ordf:de,
på denna plats förblifva. Då Hr Gr:n, från sitt förslag till Sockeu-
Nämnder, öfvergår till LänsNämnder, föreslår Hr Gr:n, att Socken-
Nämndernas Ordf:de skulle vara sjelfskrifna ledamöter i LänsNämn-
den. Jag tror, att detta förslag till LänsNämnd är bättre upgjordt
än något föreg:de; ty Ordfderna i SockenNämnderna böra vara
praktiska män, som noga taga kännedom om landets förhållanden;
de väljas ej specielt för tillfället, utan de väljas till följd af den be¬
fattning de i SockenNämnderna innehafva. Jag anser denna åsigt
lämplig, men om en LänsNämnd en gång skulle komma till stånd,
så hemställer jag huruvida den bör utgöras af alla Ordfderna i
SockenNämnderna; ty i så fall skulle den i många län komma att
bestå af ända till 200 personer. En LänsNämnd, sorn utgöres af det
sednare antalet, anser jag vara alltför talrik. Det torde derföre kunna
ifrågasättas, om icke inom vissa distrikt, något större än socknar,
t. ex. härader, SockenNämndernas Ordfder kunde sinsemellan välja
en ledamot till LänsNämnden. Jag tror nemi., att församlingar,
tillsammans utgörande ett par hundra personer, skulle verka mindre
godt än om samlingen vore något mindre talrik. Det är likaledes
föreslaget, att enhvar af ledamöterna skulle, under den tid han sitter
i LänsNämnden, upbära ett dagtraktamente af 3 B:dr runt och der¬
jemte skjuts för en häst till och från residensstaden; för hvar och
en af de personer, som på detta sätt skulle utgöra LänsNämnden,
blefve detta visserligen icke särdeles mycket, men då man samman¬
lägger alla dessa arfvoden, utgöra de en ganska stor summa. Läns-
Nämndens sammanvaro är beräknad till 0 dygn; det blefve således
18 B:dr för hvar och en, och jag tror icke att man i medeltal kan
beräkna, att skjuts fram och åter till residensstaden kan kosta min¬
dre än 7 R:dr r:mt; det blefve då en summa för enhvar af Läns-
Nämndens ledamöter af 25 R:dr. Om, som förhållandet är i de
län jag närmast känner, hvarje pastorat skulle afgifva en ledamot till
LänsNämnden, så skulle förhållandet blifva, att den kom att ut¬
göras af omkring 125 eller rättare 130 personer. I så fall blefve
det en utgift af 3,250 B:dr om året, en summa, som i stället
skulle kunna användas på ganska nyttiga och gagneliga företag.
H. I. 25
386
Den 26 November f. m.
Anser man sig kunna med fördel införa LänsNämnder inom Sverige,
så borde man väl kunna förutsätta, att kommunalandan skall vara
så utvecklad, att om dessa Nämnder skulle komma till stånd, så
skulle enhvar af de personer, hvilka fungerat som Ordf:de i Socken-
Nämnderna utan anspråk på ersättning, anse för ett vigtigt och he¬
drande updrag, att resa till residensstaden den enda gång om året,
då i regeln dessa LänsNämnder skulle hafva sitt sammanträde. Lör
min del tror jag således, att LänsNämndens medlemmar icke borde
vara aflönade. Hr Gr:n har föreslagit, att den del af bränvins-
skatten, som f. n. är öfverlemnad till Hushållssällskaperna, skulle
öfverlemnas till LänsNämndernas förfogande; Den vigtigaste an-
märkn. man kan göra mot förslaget, och hvilken i många afseenden
kan motverka dess framgång, är att LänsNämnden skulle göra Hus¬
hållssällskaperna till större delen öfverflödiga, eller att LänsNämn¬
den åtminstone skulle borttaga en stor del af den verksamhet Hus¬
hållssällskaperna på sednare tider utvecklat; och i ännu högre grad
skulle denna verksamhet fråntagas Hushållssällskaperna, om Läns¬
Nämnden äfven skulle lyckas att beröfva dem de medel, som kan¬
ske varit den vigtigaste orsaken till deras nyttiga och i många af¬
seenden lyckobringande verksamhet. Då förslaget dessutom inne¬
håller, att LänsNämnden skulle, med vissa begränsningar, ega att
uptaga afgifter af länets innevånare, för att användas till sådana
nyttiga företag, som man pröfvar böra bifallas, så skulle jag tro,
att, så länge Hushållssällskaperna kunna fortfara — och jag önskar
att man icke helt och hållet måtte tillintetgöra deras verksamhet —
man icke bör beröfva dem de medel, som nu stå till deras för¬
fogande. Slutligen auhåller jag att få göra en anmärkn., som jag
för min del anser vara af den största vigt, nemi. att Landsh.
som skulle vara närvar:de i den s. k. LänsNämnden, egde att i
hvarje fråga, som der väcktes och afgjordes, genast förklara, huru¬
vida han gillade densamma, eller, i motsatt fall, vägra densamma
sitt bifall, då frågan skulle anses förfallen, såvida icke Nämnden,
genom klagomål till högre ort, komme att göra sin åsigt gällande.
Detta åliggande , blir, efter min tanke, icke allenast ganska grann¬
laga för Landsh. utan äfven i många afseenden olämpligt, eme¬
dan det ofta är omöjligt att ögonblickligen afgöra, huruvida redan
utfärdade föreskrifter lägga hinder i vägen för verkställigheten af
beslut, hvilka vid första påseende kunna förefalla särdeles lämpliga
Jag för min del skulle tro, att om LänsNämnden fattade ett beslut,
så vore det nyttigt, att detta beslut sedermera underställdes Landshms
bepröfvande; han vore då i tillfälle att infordra de uplysningar, som
kunde vara nödiga för frågans utredning, och Landshm blefve icke
satt i den obehagliga ställning, att, utan en sådan föreg:de under¬
sökning, utan närmare och noggrannare granskning af förhållandena,
genast, då en fråga blifvit väckt, uttala sitt bifall eller ogillande.
Det är egentligen dessa anmärkmr jag velat göra och som jag an¬
håller måtte få åtfölja motionen till vederb. Utsk.
Gr Mörner, Carl: Lika med den föreg:de talaren, finner jag
Gr. Björustjernas förslag till LäusNämnd vara det mest användbara
Den 26 November f. m
387
i vårt land. Vid föreg:de tillfällen har jag likväl yttrat mig mot
dessa nya inrättningar, såsom varande i kollision med Husliållssäll-
skapernas verksamhet. Lika med Hr von Troil önskar äfven jag,
att dessa sällskaper icke måtte förlora något af det inflytande på
jordbrukets förkofran, som de nu hafva, utan att de måtte fortgå
på den bana, som till landets fördel blifvit utstakad. Skulle likväl
Gr. Björnstjernas förslag i något afseende vinna framgång och komma
att af Utsk. tagas i öfvervägande, så ber jag blott, att få göra en
anmärkn., som jag icke hört Hr von Troil göra, den nemi., att
SockenNämnderna icke skulle hafva rättighet att välja fjerdingsman.
Jag anser för högst vigtigt, att med tillsättningen af dessa embetsman
må tillgå på hittills öfligt sätt, så att K. Bef:h:de och kronobetje-
ningen må någorlunda veta, att dugliga fjerdingsman utses och äro
användbara vid de flesta tillfällen de behöfva anlitas. Jag vill icke
vidlyftigare orda i detta ämne, utan förenar mig hufvudsakligen
uti de anmärkmr, som blifvit gjorda af Hr von Troil, under för¬
modan, att Utsk. skall komma att närmare taga Gr. Björnstjer¬
nas förslag i öfvervägande. Jag ville endast göra detta tillägg till
Hr von Troils yttrande.
Gr. Björnstjerna: Jemte det jag vördsamt får tacka de
tvenne föreg:de talarne för det öfverseende, hvarmed de granskat
mitt förslag, vågar jag till besvarande uptaga de af dem deremot
gjorda anmärkmr. Hr von Troil förmenar, det SockenNämnden
icke borde ega rätt att tjenstgöra såsom en slags underdomstol,
således icke eller att ålägga böter. Denna rätt borde fortfarande
och uteslutande tillhöra de vanliga domstolarne. På så sätt skulle
en af de nyttigaste bestämmelserna i den föreslagna SockenNämnden
helt och hållet förfalla. Må det tillåtas mig med ett exempel
bevisa detta. Ju mera landet framgår i odling, ju mera en ända¬
målsenlig stängselskyldighet införes, ju oftare måste sådana förbry¬
telser, som ohägn, förekomma. Efter nuvar:de bestämmelser har jag
hopp om, att, efter föregången stämning flera månader derefter, se den
person, som insläppt sina kreatur på min mark, kallad till tinget; han
infinner sig icke. Efter förnyade kallelser och ett års förlopp, får
jag slutligen denna person pliktfälld; detta har då kostat mig mång¬
dubbelt mera än den skada kreaturen gjort. En dylik ersättning
är ju fullkomligt illusorisk. Kunde saken deremot behandlas här
såsom i England och i andra länder, skulle den felaktige, sednast
morgonen efter öfverträdelsen, hemtas upp till kommunalstyrelsen;
den plikt, som der ålägges honom, får han genast betala, naturligt¬
vis med full rätt att klaga, om den blifvit orätt ålagd, och dermed
är allt slut. På så sätt skulle inom kort alla dylika smärre, men
retsamma olägenheter försvinna. Hr von Troil har vidare anmärkt,
att pastor icke borde vara Ordfide i frågor, ang:de folkskolor och
fattigvård. Så mycket som möjligt har jag sökt tillämpa den Nor¬
ska SockenNämnden på den Svenska. Man har der ansett prestens
vackraste verkningskrets vara, att vårda de fattiga och efterse barna-
undervisningen. I dessa punkter har man trott, att hans inflytande
borde vara stort; han borde få uttala sin mening med mera kraft
388
Den 26 November f. m.
än andra. Detsamma tror äfven jag; se der hvarföre jag bibehållit
samma stadgande i mitt förslag. Att presterna sjelfva fästa stor
vigt härpå, må ieke förtänkas dem. Hr von Troil anmärker vidare,
att LänsNämnderna skulle blifva allt för talrika, om alla Ordf:derne
i SockenNämnderna skulle der inställa sig; väl möjligt, såvida alla
komma; detta torde dock vara tvifvelaktigt. I alla fall tror jag,
att hvarje kommun måste vara i LänsNämnden representerad, om
man åt denna skall kunna updraga beskattningsrätt. Det är godt
och väl att säga, att socken-ordfiderna inom ett härad skulle sam¬
las och inom sig utse en LänsNämds ledamot. De kommuner, hvilka
icke blefvo representerade, skulle dock alltid säga: vår representant
kom icke med, vårt intresse blir underkändt, vi tillåta ingen be¬
skattning. Olägenheten, att hafva för många, är således otvifvelak-
tigt mindre än den att hafva för få, såvida det stora ändamålet
skall upnås. Lika med Hr von Troil skulle jag anse det lyckligt, om
en så utvecklad kommunalanda funnes, att man kunde hoppas se
LänsNämndernas ledamöter inställa sig, utan penningeersättning.
Lika med flere aktade talare, hvilka redan påpekat den brist på
dylik anda, som för det närvar:de förefinnes, betviflar jag det fler¬
talet underkastar sig denn^ upoffring. Möjligen finnas län, der pos-
sessionater, med nit och förmögenhet, åtaga sig updraget, men andra
län finnas äfven, der inga dylika äro att tillgå, der allmogen kom¬
mer att blifva Ordf:de i SockenNämderna; och man kan väl icke
begära att en bonde skall, utan ersättning, resa sina 20 till 30
mil. I Norige finnes äfven samma bestämmelse, ehuru aflöningen
der är något mindre än den af mig föreslagna; den är der 2 Jt:dr.
I förhållande till de ökade lefnadskostnaderna, har jag ansett detta
vara för litet. Hvad bränvinsskattens borttagande från Hushålls-
sällskaperna beträffar, är min tanke, att om LänsNämnderna skola
blifva omtyckta, få de ej börja sin verksanhet med att pålägga
kommunerna någon mera känbar beskattning. Skall man nemi. und¬
vika detta, och icke hafva andra medel att tillgå, kommer ju hela
Nämnden att försättas i overksamhet. När en så betydlig inkomst
som bränvinsskatten finnes, förefaller det mig lämpligast, att åt fol¬
kets egna representanter öfverlemna densamma, för att på bästa sätt
användas. För öfrigt anser jag det icke här lämpligt, att ingå i
något bedömande af Ilushållssällskapernas verksamhet; måhända är
den icke i alla län sådan, att den behöfver mycket omhuldas. Den
vigtigaste anmärkmn är onekligen den ang:de Landsh:s veto. Jag
har sjelf länge tvekat, huru härmed skulle ställas. Uplysningsvis
vill jag nämna, att denna § nu är fullkomligt lika med den Nor¬
ska; der anses den vara den vigtigaste af hela förslaget. Skulle
hvarje fråga från LänsNämnden hänskjutas till Landsh.Embetet,
för att der undergå en vidlyftig pröfning, förfaller allt hopp att se
någon enda fråga afgjord på samma möte, som det hvarpå den blif¬
vit väckt. LänsNämnden blifver då intet annat än ett slags hjelp¬
reda åt Landsh.Embetet och förfelar i och med detsamma hela sin
bestämmelse. Kommunalinrättningar måste vara kraftiga och hastigt
verkande. Detta är alldeles nödvändigt, om de skola vinna gen¬
klang hos folket; derföre måste äfven Ordfiden, om icke just samma
Den 26 November f. m.
389
dag, så åtminstone efter någon kortare betänketid, bestämma sig och
dymedelst gifva Nämnden tillfälle att verka det goda, som den bör
och kan.
Hr von Troil: Enl. förslaget skulle Landsten vid början af
LänsNämndens sammanträde för densamma framlägga förslag till de
förbättringar, som borde verkställas i ett eller annat afseende. Det
är naturligt, att alla sådana på förhand beredda frågor lätteligen
kunna, sedan LänsNämnden öfver dem beslutat, utan upskof expe¬
dieras och sättas i verket, så snart LänsNämnden uphört med sitt
sammanträde. Men jag hemställer till motionären sjelf, om det ej
kan hända, att en fråga väckes af en ledamot i LänsNämnden, hvil¬
ken är så beskaffad, att man icke genast, då den discuteras, kan
säga om den bör bifallas, förändras eller afslfis. I så fall skulle
jag anse det vara af vigt, att förslaget, sedan det i LänsNämnden
discuterats, underginge någon pröfning, och derest Landslnn icke
godkände detsamma, kunde det framläggas under en annan form,
och lätt utredas, innan definitift beslut fattades. Eör min del får
jag vördsamt förklara, att om jag hade den äran att sitta som
Ordf:de i en sådan LänsNämnd, så skulle jag kanske af försigtig¬
het tveka att gifva mitt bifall till förslag, som syntes mig ganska
nyttiga, just derföre att jag icke haft tid att intränga i desamma.
Dermed anser jag äfven föga vara förloradt; ty alla de vigtigaste
frågorna äro på förhand utredda, innan de framläggas för Läns¬
Nämnden att der erhålla sitt definitiva afgörande. Men de nya
frågor, som under LänsNämndens sammanträde kunde komma att
föreslås, sedan de första propos:ne blifvit afgjorda, dessa kunde be¬
höfva att undergå den noggrannare granskning, som icke kan med¬
hinnas under debatten inom LänsNämnden. Hr Gr:n yttrade i sitt
sednaste anförande, att det förslag han afgifvit, att pastor skulle
vara Ordfide då skol- och fattigfrågor förekomma, var hemtadt från
den Norska kommunal-lagen. Min öfvertygelse är, att pastor ovill¬
korligen bör vid alla sådana frågor vara narrande; jag har blott fästat
mig vid att pastor,, sorn icke annars är Ordfide i SockenNämnden,
skulle vid dessa särskilda tillfällen undantränga den vanliga Ord-
f:den. Jag tror att pastor, med den kännedom han har i dessa
ämnen, i allmänhet skall, antingen han sitter på Ordfideplatsen
eller i ledamotsstolen, kunna lemna sådana uplysningar, som leda
till frågans ändamålsenliga behandling, men jag tror, att om man
vill gifva åt en SockenNämnd det anseende och den kraft, som
denna kommunala institution förtjenar, så får man icke låta den
Ordfide, som en gång blifvit vald, undanträngas af en tillkallad
person, det må vara pastor eller någon annan. Efter jag har or¬
det, ber jag att få instämma i den anmärkn., som Gr. Mörner
gjort och hvilken jag äfven ämnat afgifva, den nemi., att tillsät¬
tandet af fjerdingsman icke måtte uteslutande tillkomma den nya
SockenNämnden.
Erih. Staél von Holstein: Gr. Björnstjernas åsigt, att pa¬
stor i församlingen borde vara Ordf:de i fattig- och skolfrågor, kan
jag för min del icke instämma i; jag anser deremot mycket nyttigt,
390
Den 26 November f. m.
att pastor icke är ledamot der. Han är nemi. då i tillfälle att vara
hvad han i min tanke bör vara, nemi. en målsman för den fattige.
Och om icke fattigvårdsstyrelsen skaffar honom det underhåll, som
han är berättigad till, så skall pastor skaffa honom denna hans rätt,
som blifvit honom förnekad. Det är visserligen sannt, att den fat¬
tige kan gå till Landsten och besvära sig, men denne är naturligt¬
vis icke i tillfälle att känna förhållandena så som pastor, och lång
tid går åt innan Landshrn inhemtat nödiga uplysningar, hvilket allt
gör det svårare för den fattige att utfå sin rätt. I afseende på
fjerdingsmännens tillsättande, så tror jag att, sedan R. St:r för nå¬
gra Eiksdagar sedan förklarat fjerdingsmännens tjenst vara en kom¬
munalbefattning (ehuru jag icke kan förstå huru man så kan för¬
klara den), så står det socknen fritt, att endera dertill utse en viss
person, hvilken den då aflönar, eller ock låta fjerdingsmannatjensten
gå i tur. Så tillgår det på många ställen. Att detta är olämp¬
ligt kan hvar och en inse. Men då författningen lemnar dem fritt
att göra hvilket de vilja, så anse de lättare att förrätta tjensten
sjelfva. Enl. min tanke borde en viss person utses, hvilken socknen
sjelf skulle aflöna, ehuru valet underställes kronofogdarnes och läns¬
männens pröfning. Men någon rättighet vid tillsättandet böra de
hafva, då de sjelfva aflöna dem.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Tvenne ledamöter, båda be¬
klädande det embete, med hvars functioner man med eller utan
skäl fruktat, att nu föreslagna inrättning skulle komma i kollision,
hafva upträdt mot Gr. Björnstjernas förslag med anmärkmr, hvilka
den värde motionären, enl. min tanke, redan fullt tillfredsställande
besvarat. Med synnerlig tillfredsställelse hörde jag den förste af nämnde
båda ledamöter, Hr von Troil, med synnerlig moderation yttra sig
om förslaget, och t. o. m. icke hafva något emot att det sattes i
verket. Som jag nyss nämnt, hafva anmärkn:ne redan blifvit be¬
svarade, och jag vill derföre endast fästa mig vid en punkt i för¬
slaget, hvilken äfven af Hr von Troil mest framhölls, den fleml.
hvarigenom Landslnn ålägges att innan mötets slut förklara, huru¬
vida han gillar eller icke de frågor, som beslutats af LänsNämnden.
Detta stadgande är hemtadt från den Norska lagen och lyder så¬
lunda: »Enhver Beslutning, som derom tages, skal for att erholde
Gyldighed approberes af Amtmanden.» Hr von Troil har häremot
invändt, att, då en mängd af de mål, som förekomma i en sådan
LänsNämnd, föreslås af sjelfva Landshrn, liksom i Norige af Amt-
mannen, han således dertill tar iniativet, och ett sådant stadgande
derföre vore mindre nödvändigt och kunde borttagas; att i de fall
åter, der iniativet utgått från nämnden, en sådan sanktion ej borde
nödvändigt behöfva genast meddelas, hvilket kunde föranleda för¬
hastande; utan att beslutet fasthellre borde öfverlemnas till Lands-
h:ns pröfning, att efter en längre tids förlopp stadfästas eller för¬
kastas. Hvad det befarade »förhastandet» angår, komme väl ett så¬
dant Ordfden ensamt till last, och hvad sjelfva saken vidkommer,
skulle, genom det af Hr von Troil här föreslagna amendement,
LänsNämnden helt och hållet, eller åtminstone till stor del, förfela
sin bestämmelse, den nemi. att vara en sjelfständig organisation,
Den 26 November f. m.
391
och således endast blifva ett biträde åt Länsstyrelsen, Deremot är
det en annan, af Hr von Troil gjord och af Frih. Staél von Hol¬
stein understödd anmärkn., hvilken jag måste biträda, den nemi.
om den mindre lämpligheten af att pastor vid vissa tillfällen skulle
vara Ordflde i SockenNämnden. Gr. Björnstjerna har redan uplyst,
att det egentligen är af praktiska skäl, som han föreslagit detta;
och när troligen hvarken detta eller något annat förslag i sin hel¬
het blifver antaget inom Utsk., så torde det blifva lämpligast, att
der afgöra dessa detaljer. Hvad åter tillsättandet af fjerdingsmän
beträffar, så har redan anmärkmne i detta afseende blifvit af Frih.
Staél von Holstein vederlagda. En talare, som här öpnade discus-
sion, yttrade, att detta förslag vore det bästa af alla, som såväl
vid denna som föreg:de Riksdag blifvit ingifna. Jag får till alla
delar häruti med honom instämma; äfven jag anser det vara bättre
än alla här afgifna, mitt eget inclusive. Ehuru Gr. Björnstjerna
icke, som flera andra, ingått i något egentligt reglementerande,
utan endast framlagt hufvudgrunderna, hvilket jag anser hafva varit
ganska riktigt, så torde det mest praktiska likväl vara, att, såsom
af mig föreslagits, ikläda sina önskningar formen af en underd.
hemställan till K. M., hvilken sedermera kunde förordna en komité
att upgöra förslag i ämnet.
Hr Bibbing, Arvid: Då det är andra gången, som denna
fråga afhandlas på detta rum, så hoppas jag att R. o. Ad:n inser,
att det är af grannlagenhet och önskan, att icke för mycket tynga
B. o. Ad:s prot:r, som jag och flera andra ledamöter icke deltagit
i denna discussion; åtminstone är det så hvad mig beträffar, och
jag vill endast bedja, att få hänvisa till hvad jag förut yttrat i
denna sak.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs LagUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda Utlåt:de
M 2, i anledn. af väckt motion, ang:de utarbetandet af ett samman¬
drag utaf gällande lagar och författningar.
Detta Utlåt:de lades till handlingarne med förklarande, att B.
o. Ad. ansåg den ifrågavande motionen böra behandlas af Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk.
Anmäldes och lades på bordet ett från Allm. Besv. o. Ekon.¬
Utsk. inkommet Mern. M 3, i anled. af K. M:s Nåd. Propos. om
rättighet för Svensk man, att i två eller flera städer samtidigt idka
handel.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
392
Den 26 November e. m.
Onsdagen den 26 November 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 3 prot.-utdr. för denna dag f. m.
Hr Ehrenborg, Eichard, upläste en så lydande motion-'
Ibland de ekonomiska frågor, som utgöra föremål för nu för¬
samlade Ständers upmärksamhet, intages obestridligen det första
rummet af den, som afser lösningen af det svåra problemet att,
utan en för all företagsamhet förlamande inkräktning på privatman¬
nens arbetsområde, genom en vislig lagstiftning förekomma ödeläg-
gelsen af landets dyrbaraste egendom — dess skogar. Här, om
någonsin, visar sig orimligheten af ultraistiska grundsatsers konse-
qventa tillämpning, i thy att å ena sidan den nationalekonomiska
nödvändigheten och å andra sidan den enskilda besittningsrättens
helgd måste lika väsendtligen respekteras, och till följd deraf frågan
aldrig kunna ledas till en lycklig utgång annorledes, än genom en
jemkning, hvari det ena intresset, för det gemensamma fosterlandets
skull, till någon del bevakar det andras fördelar. Med erkännande
af det förtjenstfulia i skogslagstiftningskomiténs bemödande för detta
mål, måste man dock, så ny som frågan ännu är, högeligen betvifla
att någon omfattande Skogslag kan bli af nu församlade Ständer
antagen. För sådan händelse torde det ej vara ur vägen, om på
den enskilda motionsvägen ett och annat förslag framlägges, som,
genom dess mindre vidsträckta omfattning, bör röna ringare mot¬
stånd, samt åtminstone i någon mån kunna verka för det goda
ändamålet. Ett ondt, som kanske djupare, om ock inom en mans¬
ålder mindre märkbart än den lättsinniga egendomsspekulationen,
bidragit lill skogarnes förstörande, är, enl. sakkännares enhälliga
vittnesbörd, den jordbrukets inkräktning på skogshushållningen, som
ligger uti kreatursbetning å skogsmark. Denna åter har ett fast
stöd uti våra mångsekelgamla stängselförhållanden, hvilka hafva här¬
flutit ur en grundfalsk princip, för hvilken vi nu äro på väg att
bli straffade med skogsbrist. Men så olyckliga dessa stängselför¬
hållanden äro, och ehuru för skogarnes återtillväxt en genomgripande
reform just vore behöfligast inom de orter, der den är svårast att
utföra, så har dock icke Staten rätt att, genom ett radikalt uphäf-
vande af stängselförfattningarne eller förbjudande af skogsbetningen,
draga ekonomisk ruin öfver de tusentals familjer, som i det gamla
förhållandet ha sjelfva grunden till sin tarfliga bergning. Någon in¬
skränkning i sistnämnde hänseende bör och kan dock Staten, med
afseende å det vigtiga ändamålet och utan obillighet, i lag stipu¬
lera. En annan ledamot och skogsegare har nyligen i detta fall
brutit vägen, genom dess motion ang:de getterna. Instämmande
deruti, vågar jag härmed gå ett steg längre, då jag, med afseende
på den stora skada, som framförallt förorsakas genom skogsbetning
Den 26 November e. m.
393
om våren, då, innan gräset upkommit, de späda skotten äro både
ömtåligast och smakligast, samt när man i allmänhet väl bör kunna
antaga, att vinterförrådet af foder bör räcka till Maj månads slut,
härmed vördsamt föreslår:
Att E. St:r måtte för sin del besluta en författning
med bestämmelse af böter, till hvilka den gör sig för¬
fallen, hvars kreatur, af hvad slag de vara må, befinnas
beta å skogsmark före Maj månads utgång; och får jag
föreslå bötesbeloppet till Tre E:dr rmit för hvarje krea¬
tur, pr| dag beräknadt, till lämplig fördelning emellan
åklagaren och Skogsplanteringskassan.j
Denna motion begärdes'på bordet-
Hr Ehrenborg upläste vidare följande motion:
Då jag har för afsigt att vördsamt andraga några motioner,
hvilka visserligen falla inom den verldsliga lagstiftningens område,
men dock indirekt beröra våra kyrkliga och religiösa förhållanden
samt uti dem ha sin anledn. och grund, så blir det i viss mån nöd¬
vändigt, att vid motivernas angifvande vidröra ämnen, i hvilka önskli-
gast vore, att ingen meningsskiljaktighet egde rum, eller, i brist af en
sådan enhällighet, att åtminstone de stridiga åsigterna ej uttalades i
den anda hvaruti det verldsliga partisinnet ofta plägar ge sig till¬
känna. Jag vågar derföre ej mindre för egen del uttrycka den ön¬
skan, att inom motionerna intet ord må utkastas, som kan ge rätt¬
mätig anledn. till någon bitterhets framkallande, än äfven hos hvar
och en åhörande ledamot anhålla, att några på förhand antagna
motiver, af vare sig skrymteri, fanatism eller annat, ej må tillskrif-
vas motionären, utan att vi må söka oväldigt pröfva hvad sannin¬
gen är och klokheten bjuder.
På sednare tiden ha, äfven inom vårt fosterland, upstått s. k.
andliga rörelser, hvilka, inom såväl det enskildta som samhällslifvet,
för den opartiske betraktaren framställa både goda och onda fruk¬
ter. Ser man blott på de sistnämnda, eller skuggsidorna af dessa
företeelser, så skulle man väl kunna frestas, att antingen vilja ut¬
rensa det onda eller ock för dess afvärjande, om möjligt, tillintetgöra
hela det skedda verket. Men såväl ur Guds ord som erfarenheten
finner man, hvad det förra angår, lätt, att till följd af den bland
ning utaf två motsatta elementer, nemi. af en mindre del godt mot
en större del ondt, hvilken inom allt menskligt förekommer, skulle
ett sådant försök, att genom negativa åtgärder söka verkställa en
gallring, vara ej blott oklokt och fåfängt, utan äfven föranleda hve¬
tets upryckande jemte ogräset samt det sednares mångdubbla för¬
ökande. Hvad åter beträffar försöken till det helas borttagande, så
visar oss upenbarligen samma ord och samma erfarenhet, att detta
verk, ehuru det, till följd af mensklig skröplighet, framstår med en
mängd abnormiteter och förvillelser, dock i sig sjelft icke är ett
menskligt, utan ett gudomligt verk, hvilket såsom sådant lika litet
får som kan af någon mensklig makt förstöras, utan måste ledas
och utföras genom samma Gudomliga hand, som af nåd och kärlek
394
Den 26 November e. m.
satt detsamma i rörelse. Vid denna ledning vill dock samma hand
begagna sig af menskliga redskap; och ehuru det ej finnes någon
kristen; som icke i viss mån har skyldighet och tillfälle till såväl
andlig som timlig verksamhet, så vill den dock företrädesvis härvid
begagna sig utaf särskildt utsedda tjenare inom den synliga Kyr¬
kan. Hos desse framförallt vill den Gudomliga kärleken ingjuta
sin egen ömhet om själarnes bästa, en lefvande insigt i ordet och
en trohet och vislighet, som i fruktan och bäfvan endast söker att
gå sin Herres ärender. Om nu så är, att denna Kyrka till stor del
förfallit i en inre dödssömn samt, med ljumhet för hvad som skulle
utgöra dess innehåll och lifsprincip, gjort de former och den ord¬
ning, hvarinom den rörer sig, till en afgud och hufvudsak; så föl¬
jer af sig sjelft, att den, i känslan af inre tomhet och svaghet och
förbiseende att det inre murknandet ohejdadt tilltager, vill för sitt
uprätthållande använda de vapen, som den med mesta förkärlek be¬
gagnar, nemi. att genom stiftande och tillämpning af tvångslagar
söka befästa sina yttre murar. A andra sidan vilja religionsfrihe¬
tens förfäktare, glömske af att vår Gud äfven är ordningens Gud
och att denna Kyrka, ehuru, genom brist på näring af den rätta
lifssaften, vanvårdad, dock från Honom eger sitt ursprung, glömska
af att hvarje äfven Gudomlig instiftelse kan inom vår skröpliga
verld råka i förfall, utan att den derföre i sig sjelf bör eller får
förkastas, sönderrifva vår Kyrka i den falska föreställning, att man
genom borttagandet af en yttre institution skulle kunna skapa ett
förut icke befintligt innehåll; en idé, lika overkställbar, som om man
tänkte sig kunna förvandla ett kallt rum till varmt genom att bort¬
taga golf, tak och väggar utan att derinne anbringa någon eld. Då
vi i vårt land äro nog lyckliga att ega en bekännelse, hvars öfver¬
ensstämmelse med Guds ords anda och mening väl knappast någon
inom detta hus torde vilja bestrida; och då bland alla dem, som i
denna tiden, såsom det plägar kallas, visa ett större nit om Gud-
aktigheten än jemförelsevis ett ganska ringa fåtal, som i sjelfva be¬
kännelsen divergera, samt de sistnämndes skiljaktiga åsigter ännu
framstå i ett ganska sväfvande och outveckladt skick; så vore det,
särdeles vid denna tidpunkt, i hög grad sorgligt, om, genom ofvan-
nämnde båda, hvarandra i händerna arbetande, yttterligheter, mot¬
ståndet å ena och påtryckningen å andra sidan skulle bringa oss
till den möjliga men olyckliga nödvändigheten att se vår Kyrka
sönderslitas, samt öppet spelrum lemnäs för andlig villfarelse, att i
förening med andlig död förlama våra innersta och heligaste sam-
hällsband. I syfte att förekomma detta, tyckes det vara de nu för¬
samlade Ständernas pligt, att så vidt på dem beror lagstifta; och enda
rätta och visliga utvägen är, efter min öfvertygelse, den, att, antin¬
gen vår Statkyrkas bestånd blifver af längre eller kortare varaktighet,
söka att inifrån bibringa henne all den kraft, som den, särdeles un¬
der nuvar:de tid, behöfver, och detta, såsom jag vid ett annat till¬
fälle hade anledn. yttra, dels genom sådana lagstiftningsåtgärder,
som äro egnade att mera positift bidraga till framkallandet af and¬
ligt och kyrkligt lif, dels ock genom att i första rummet söka så
väl inom den verldsliga som kyrkliga lagstiftningen undanrödja allt,
Den 26 November e. m.
395
sorn utgör ett ämne till befogad förargelse samt föranleder åtmin¬
stone mången enfaldig och samvetsöm till separatism utan att han
från Kyrkan afviker i läran, blott skyr för den köld, tomhet och
verldslighet, hvilken, till stor del gynnad och föranledd af gällande
lagar, han der får möta. Hvad det förra beträffar, så hoppas jag
med visshet, att R. St:r från mera sakkunnige och i den vägen
mera erfarne man komma att emottaga framställningar af till¬
räcklig rikhaltighet för de åtgöranden, som vid denna Riksdag böra
ifrågakomma. Inom det sednare området åter anhåller jag härmed
vördsamt, att ur egen erfarenhet få, rörande blott en enda sak,
nemi. Sabbatsdagens helgd, vända upmärksamheten på förhållandet
mellan, å ena sidan, det Gudomliga hudet derom och den enskildte
kristnes behof derutaf samt, å andra sidan, det skydd, hvarmed det
s. k. kristliga samhället i sina borgerliga lagar vakar öfver detta
bud och vårdar denna rätt. Budet om att hålla Herrans Sabbat
helig är icke blott ett Gudomligt bud, hvilket ännu aldrig blifvit
uphäfdt, och är högre än alla dem, som röra samhällsmedlemmarnes
inbördes förhållande. Het är tillika en den största och dyrbaraste
gåfva och rättighet, som åt den enskildte kristne blifvit skänkt för
hans lefnadstid här i verlden. Ehuru man visserligen kan, i af¬
seende på Sabbatshelgden, genom missförstånd gå för långt, så väl
åt höger som åt venster, samt dymedelst förgäta det kristliga kär¬
leksbudet och nödtorftens fordringar, så känner dock i allmänhet
icke den kristne detta bud såsom ett tvång, hvilket med hängande
hufvud pligtmässigt måtte iakttagas, utan det blir honom i högsta
måtto kärt och behöfiigt att, efter veckans arbete, i sina jordiska
bestyr få på denna dag, med åsidosättande af alla timliga omsorger,
med hela sin själ hvila och vistas inom ett annat område, samt der
hemta näring innan den nya veckans arbete börjar. Om han icke
redan hyser separatistiska villfarelser, så vill han gerna i Guds hus
deltaga med församlingen i ordets hörande och sångens upstäm-
mande. Men hvilken färg, stämpel och karakter finner han vara
af Staten intryckt på församlingens Sabbatsdag! Bor han, såsom jag
och många, i en socken, hvars kyrka är belägen i en liten stad, så
får han straxt före och efter Gudstjensten se och höra folkhopar
under hån och stoj strömma in och ut genom dörrarne till de kro¬
gar, som författningsenligt med Magistratens bifall till Stadskassans
vinst, hållas öpna under alla timmar af dagen, med undantag af
Gudstjensten. Han får äfven, åtminstone på vägen till kyrkan,
sällskapa med en mängd menniskor, hvilka, bärande på knyten, bu¬
teljer, hudar m. m., under samtal och omsorger, som äro helt främ¬
mande för deras kyrkobesök, stå på väg att upgöra sina affärer i
salubodarne, hvilkas stängande under helgedagarne den nu gällande
straffbestämmelsen är alltför obetydlig att kunna åstadkomma. Se¬
dan Gudstjensten är slut, så komma i omedelbart sammanhang der¬
med Kungörelserna, liksom för att utplåna allt intryck af hvad nyss
förevarit, samt leda tanken tillbaka på verldsliga ämnen redan före
utträdet ur kyrkan. Derefter öpnas krogar och salubodar, hvarjemte
den lagligen till denna helgedag utlysta Sockenstämma börjar och
fortgår flerstädes inom sjelfva Guds hus, ofta under stormande de-
366
Den 26 November e. m.
bätter och kärlekslösa tvister om mitt och ditt i flere timmars tid.
Det är tydligt att Gudstjensten, inpassad emellan dessa anstötlig-
heter och verldsgöromål, lätteligen har kunnat förfalla till en stel
och andelös form, så mycket mer, som både lärares och åhörares
sinnen måste i mer eller mindre mån vara störde och uptagne af
allt detta, som för Herrans dag och åhörarnes själsangelägenheter är
af en helt främmande art; och dessa förargelseämnen, sfi obetydliga
de ock i sig sjelfva må synas, utgöra dock, genom den legalisering
de liksom gifva åt Sabbatsmissbruket, en så kraftig anledn. till se-
paratism, att jag icke kan annat än på det allvarligaste upmana
hvar och en, som nitälskar för vår kyrkas lif och bestånd, att söka
medverka för att på lagstiftningens väg undanrödja desamma.
Jemte uttalande af den grundsats, hvarpå R. St:rs lagstiftning
uti frågor, som ha afseende på våra kyrkliga och religiösa förhål¬
landen, borde, efter mitt förmenande, rätteligen byggas, har jag här¬
med tagit mig friheten anföra gemensamma motiver för fyra sär¬
skilda motioner, hvilka alla hafva det syftemål, att, i afseende på
Gudstjensten och ordningen inom de särskilda Kyrkosamfunden, för¬
ändra de hittills gällande lagbud till mera öfverensstämmelse med
det gudomliga Sabbatsbudets och kristliga behofvets fordringar, samt
derigenom medverka till förebyggande af en till söndring och vill¬
farelse ledande separatism; och som dessa utaf mig åsyftade för¬
ändringar torde höra till olika Utskotts behandling, så får jag uti
denna motion inskränka mig till att vördsamt föreslå:
Det R. St:r måtte för sin del besluta, att, med än¬
dring af 26 §:n i nu gällande Förordn., ang:de vilko-
ren för försäljning af bränvin, all utskänkning, såväl i
stad som på landet, må vara under Helgedag förbjuden
vid samma ansvar, som för förbrytelser mot samma §
i öfrigt stadgadt är.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Sedermera anförde Hr Ehrenborg, dels muntligen dels skrift¬
ligen :
1:0
Med angifvande af dessa grundsatser, hvarpå lagstiftningen
ronde frågor inom det kyrkliga och andliga området bör, efter mitt
förmenande, byggas, särdeles i vår tid, har jag häruti tagit mig fri¬
heten införa gemensamma motiver för fyra särskilda motioner; men
som dessa motioner torde komma att remitteras till olika Utskotts
behandling, får jag i denna inskränka mig till att föreslå:
Det R. St:r för sin del måtte besluta ett tillägg till
3 kap. 8 §:n Missg.Bm, hvaruti en straffbestämmelse
må stadgas, tillräckligt kraftig att inställa och före¬
komma handels idkande uti salubodar under Helgedag.
Uti en del trakter beifras aldrig detta brott, utan ran¬
geras saken emellan åklagare och handlande på ett för
bådadera i ekonomiskt afseende visserligen fördelaktigt
sätt; men äfven der åklagaremakten icke blundar för
Den 26 November e. m.
397
oskicket, blir dock bötesbeloppet, af Tre B:dr 16 sk.
b:ko, en i allmänhet föga känbar afbränning på sab-
batshandelns vinst. Då man vid bestämmandet af ett
straff har förnämligast att taga i betraktande vigten af
det bud och den makt, som genom förbrytelsen violeras,
samt väl detta brott icke kan hänföras till dem, som
tillfälligtvis eller af öfverilning ske, utan obestridligen
utgör ett af vinningslystnad föranledt och lugnt öfver-
lagdt trots mot den Gudomliga viljan, så har jag vis¬
serligen tvekat huruvida icke en urbota straffbestäm¬
melse vore här på sitt ställe; men med afseende på
missbrukets hittills varande allmänhet samt den för¬
dragsamhet dermed, som inom den allmänna opinionen
beklagligen tyckes ega rum, vågar jag f. n. ej föreslå
högre ansvarsbestämmelse än böter af Etthundra K:dr
r:mt för hvarje gång öfverträdelse sker.
Denna motion begärdes på bordet.
2:o.
På samma grunder som jag i föregrde motioner anfört, och hvilka
ordagrannt äro införda i den jag nu ämnar väcka, anhåller jag, att,
då dessa grunder icke torde behöfva ånyo uprepas, få föreslå:
sådana förändringar i K. Eördmn om Sockenstämmor
i Eiket, hvarigenom dessa blefve lagligen bestämda att
på söcknedag hållas. Så länge ett motsatt förhållande
eger rum, torde det vara tydligt, att om den sabbats-
älskande kyrkobesökaren är i den borgerliga samhälls¬
ställning, att han vid sockenstämman har något updrag
att redogöra för, någon sak att framställa eller någon
rätt att bevaka, så, ehuru angelägen han än må vara
att troget och samvetsgrannt sköta alla äfven de jordi¬
ska bestyr, i hvilka han blifvit satt, är han dock här,
genom den Gudomliga och verldsliga lagens inbördes
kollision, tvingad i den ställning, att antingen nödgas
bryta sabbatsbudet och försaka sin helgedagsfrid för den
borgerliga pligten, eller ock till en del försumma sina
jordiska angelägenheter för det högre budets och gåf-
vans skull. Sockenstämmans förflyttning från helge-
dagar har visserligen försökts af en och annan pastor,
vare sig af rent kristliga bevekelsegrunder eller såsom
en klokhetsmesyr till förebyggande af så väl söndring
och förargelse, som den förlust och olägenhet, hvilken
vid de kommunala frågornas behandling genom en och
annan sabbatsälskande församlingsbos uteblifvande up-
står. Men dessa bemödanden måste dock alltid stranda
mot en mängd omöjligheter, så länge pastor ej har att
stödja sig vid ett bestämdt lagbud, hvilket, respekteradt
ej mindre af de högre auktoriteter, som understundom
utsätta sockenstämmodagen, än äfven af församlingens
medlemmar, ovillkorligen bjuder dess hållande å sockne-
3<J8
Den 26 November e. m.
dag. I afseende å detaljerna och tillämpningen af ett
dylikt stadgande har jag tänkt mig, att ordinarie soc¬
kenstämma skulle lämpligen kunna bestämmas att hål¬
las i hvarje församling, alltid i socknestuga och tvenne
gånger, eller t. ex. första och tredje helgfria Lördagen
i hvarje månad, samt att dervid föredroges alla de mål,
som nu höra till sockenstämmas handläggning och som
blifvit på nästföreg:de sockenstämma kungjorde. Der¬
jemte skulle äfven upläsas alla de kungörelser, som
nu från predikstolen meddelas, helst äfven den nu gäl¬
lande sockenstämmoförordmn beviljar tillträde till soc¬
kenstämman, ej blott åt de röstegande, utan åt hvarje
församlingsmedlem, och således denna stämma med rätta
kan anses för en hela församlingens sammankomst, der
lagar och författningar lämpligen kunna promulgeras.
Detta vore således alltid ett ämne att på ordinarie stäm¬
man meddela, äfven om emot förmodan ingen annan
angelägenhet vore att föredraga, hvilket dock är föga
sannolikt, helst i en tid då det kommunala lifvet är i
ett jemnt framåtgående. Jag har vid ofvannämnde för¬
slag till tidsbestämmelser antagit, att församlingsboerna
ej skulle behöfva inhemta kungörelser oftare än tvenne
gånger i månaden, helst som K. M:s Befdnde och andra
auktoriteter, äfvensom hvar och en enskild person, om
detta vore lag, på förhand kände de dagar då socken¬
stämma allestädes samtidigt hölles, och derefter lämpade
kungörelsernas utfärdande. Naturligtvis skulle äfven
extra sockenstämma, då den för angeläget ärende er¬
fordrades, kunna hållas, efter pålysning derom vid näst-
föreg:de ordinarie stämma. Allt detta skulle i utföran¬
det ej möta svårighet i sådana församlingar, der folket
i alla fall hvarje Lördag samlas till torgdag i den vid
kyrkan belägna staden eller kyrkbyen, samt derstädes
vanligen vid samma tillfälle ha sina kommunala nämn¬
der för fattigvård, vägar m. m. Här skulle socken¬
stämman, vid sidan af de öfriga verldsbestyren, falla
sig särdeles lämplig, och dessa dagar just blifva sam-
lingsdagar för upgörandet af allmänna och enskilda
verldsligt angelägenheter, samt detta sammanförande af
det ena med det andra till samma tid utan tvifvel bi¬
draga till det kommunala lifvets tillväxt och styrka.
Deremot möta oss olägenheterna inom de mindre folk¬
rika och försigkomna socknarne, der måhända intresset
för gemensamma angelägenheter är ringa och ingen an¬
nan anledn. förefinnes, att gå den kanske långa vägen
fram till socknestugan, samt sålunda husfadern och
socknemannen skulle under året göra en förlust af 24
arbetsdagsförmiddagar eller 12 dagsverken. Detta kan
visserligen icke bestridas; men om, såsom sannolikt är,
den brodd till kommunalvakenhet, hvilken på sednare
Den 26 November e. m.
399
tiden äfven hos allmogen röjt sig, ej dör ut, utan till¬
växer, så blir det nog en dag för socknemannen klart,
att, äfven ur blott ekonomisk synpunkt betraktadt, dessa
tolf arbetsdagar, upoffrade till rådplägning om kom¬
munens gemensamma angelägenheter, ej äro förgäfves
bortkastade. Att svårigheter kunna möta, hvilka jag
måhända ej kunnat på förhand beräkna, är jag emeller¬
tid gerna villig att erkänna, och det sknlle förundra
mig, om ej motstånd skulle rönas i ett försök till rubb¬
ning af en så gammal sed som sockenstämman om
Söndagen; men jemte det jag härmed sökt efter för¬
måga motivera min öfvertygelse om förslagets praktiska
utförbarhet, beder jag att framförallt få ännu en gång
vördsamt erinra, att de skäl, som föranleda denna mo¬
tion, mer än upväga alla praktiska betänkligheter, samt
att den säkraste garantien för problemets lyckliga lös¬
ning liggér i det oss gifna och på såväl samhället
som individen tillämpliga löftet, att om vi först söka
efter Guds rike, så faller oss äfven detta timliga till;
att om vi först och främst göra afseende på hvad som
i sig sjelf vigtigast och angelägnast är, samt derefter
föga och lämpa oss i de mera underordnade förhållan-
derna, så, äfven om vi ej kunna annat än motse en och
annan upoffring eller olägenhet, röner dock den lag¬
stiftning, som framför allt vårdar samhällets högre in¬
tressen, utan tvifvel, äfven inom det verldsliga, långt
mera framgång och välsignelse än den, som underskattar
de förra.
På grund af hvad nu anförts vågar jag härmed föreslå:
Att E. St:r måtte hos K. M. i underd:het anhålla
om utfärdandet af en författning med nedannämnde
ändringar i den nu gällande SockenstämmoEörordmn
nemi.:
§:n 1 erhåller denna lydelse:
Sockenstämma skall i hvarje socken hållas två gånger
i månaden, nemi. den första och tredje Lördagen, så
vida ej helgedag derå infaller, i hvilken händelse stäm¬
man hålles nästa söcknedag derefter. Emellan dessa
ordinarie sockenstämmor må äfven, när nödvändigheten
så fordrar, extra sockenstämma å söckendag hållas;
dock skall alltid underrättelse om tiden derför å näst-
föreg:de sockenstämma af Ordf:den meddelas; och får
icke å extra sockenstämma beslut om afgifter varda
fattadt.
§:n 2 utgår.
§:n 3 erhåller denna lydelse:
1 morn.:
När något ärendes handläggning å sockenstämma af
Vår Bef:h:de eller DomKapitlet äskas, må sådant icke
vägras.
400
Den 26 November e. m.
2 morn.:
Magistrat, Kronobetjente, SoekenNämnd och enskilde
ledamöter, som i sockenstämma rösträtt ega, vare ock
berättigade att upgifva ärende för sockenstämmas hand¬
läggning; dock eger Kyrkoherden etc.
§:n 4. Af första stycket qvarstå endast orden:
»Sockenstämma skall hållas i socknestuga.»
Andra stycket erhåller följande lydelse:
»Yid sockenstämma skall alltid lemnäs bestämd up-
gift om öfverläggningsämnen för nästa sammankomst.
Ar ämnet af den beskaffenhet, att det fordrar gemen¬
sam öfverläggning af flere socknar inopi samma pasto¬
rat, må socknarne till gemensam stämma å det ställe,
som finnes lämpligt, sammankallas.»
§:n 5. 3 mom. förändras sålunda:
»Den rösträtt, som på nämnde grund af bevillning
tillkommer socknens innevånare, skall hvarje år, vid
den andra ordinarie sockenstämman, i Maj månad be¬
stämmas, och på landet etc.»
§:n 8. 1 mom. erhåller i 3:dje punkten denna lydelse:
»Prot. må, när så ske kan, genast, men skall i annat
fall sednast å nästa ordinarie Sockenstämma justeras.»
Före §:n~ 9 inflyter följande stadgande:
»Vid Sockenstämma upläsas de Författningar och Kun¬
görelser, hvilka skola soeknemenigheten meddelas.»
§:n 11. 1 mom. erhåller i första punkten följande lydelse:
»Nu är Sockenstämmoprot. och beslut justeradt och
underskrifvet: då skall beslutet med besvärshänvisning,
som alltid bör åtfölja, å nästa sockenstämma upläsas.»
§:n 13. Sista mom. utgår.
Uti det förslag till förändrad lydelse af SockenstämmoFörord:n,
hvilket jag härmed tagit mig friheten anföra, förekommer en punkt,
nemi. ang:de Kungörelsernas upläsande på Sockenstämman, hvilken,
såsom åsyftande en rubbning af Kyrkolagstadganden, ej hörer till
det Utskotts behandling, till hvilket motionen i öfrigt torde komma
att remitteras. Jag har dock icke ansett mig af detta skäl nödgad
att här utesluta denna punkt, helst som jag ernar genast härefter
taga mig friheten i afseende på berörde sak med få ord anföra en
särskild motion.
Denna motion remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Ehrenborg upläste slutligen 2:ne motioner af följande
innehåll:
1:0
För den händelse att min, vid denna Riksdag väckta motion,
ang:de förändringar i nu gällande SockenstämmoFörordn., skulle i
öfrigt vinna R. St:rs bifall får jag härmed vördsamt föreslå:
det R. St:r mätte för sin del besluta, att, med up-
häfvande af ändring af K. Förordmn d. 8 Maj 1849
Den 26 November e. m.
m
samt alla de Lagar eller Författmr, hvilka innehålla be¬
stämmelser om kungörelser och andra verldsliga akters
upläsande från predikstolarne, stadgas måtte, att, med
undantag af Bönedagsplakat och kollektpå lysningar, alla
de tillkännagifvanden och promulgationer, hvilka hittills
lagligen från predikstolarne skett, hädanefter skola å
Sockenstämma meddelas; och får jag, i afseende härpå,
hänvisa, så väl till de motiver, som blifvit anförde i
min motion, ang:de förhöjdt ansvar för handels idkande
i salubod under helgedag, som till förstberörde, ang:de
förändringar i SockenstämmoFörordmn, väckta motion,
helst den sistnämnde torde komma under sammansatt
Lag- och Ekon.Utsk:s behandling.
Denna motion remitterades till LagUtsk.
2:o
Uti 23 §:n af K. M:s Nåd. Förorda., ang:de vilkoren för för¬
säljning af bränvin, är stadgadt, att »utaf de afgifter — — —
— — — — — — •— — — — — till hvarderas folkmängd.»
Förgäfves har jag sökt utröna anleda, tili och syftemålet med
skiljaktigheten uti denna bestämmelse hvad städerna och hvad lands-
socknarne angår. Så mycket lättare har det deremot varit att se
frukterna deraf, i thy att städerna, direkt intresserade för stegrandet
utaf afgifterna till högsta möjliga belopp, sökt begagna alla uptänk-
bara utvägar för att, till fyllande af sin fattigkassa, aflönande af
sina tjenstemän m. m., upmuntra superiet och öka krogarnes antal,
till stor skada och förderf för de landssocknar, som äro i den led¬
samma ställning, att de lia en småstad i sin närhet. Med anledn.
häraf, och enar stadgandet utan tvifvel endast härrörer från ett för¬
biseende, får jag härmed vördsamt föreslå:
det It. St:r måtte för sin del besluta, att, med än¬
dring af denna §:s nuvar:de lydelse, de 4/5:delarne af
minuthandels osh utskänkningsafgifterna måtte, äfven för
städerne, aflemnas i Landtränteriet för att, tillsammans
med dem från landtsocknarne, fördelas på länets samt¬
liga såväl stads- som landsförsamlingar, i förhållande
till hvarderas folkmängd; äfvensom jag får föreslå, att
uti samma § den bestämmelse må intagas, att dessa
medel användas till församlingens fattigvård, enär brän-
vinskonsumtionen obestridligen är den rot, hvaruppå
fattigvården växer.
Denna motion begärdes på bordet.
Uplästes en af H. Exc. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel,
inlemnad så lydande motion:
Då ibland de stora föremål, hvilka fästat Konungens upmärk-
samhet vid aflåtande af Sina Nåd. Propos:r, de Kongl. Lustslott,
hvars Ståthållare jag är hedrad att vara, nemi. Drottningholm och
Svartsjö, blifvit undanskymde, anser jag det vara min pligt att
härå fästa Ståndets upmärksamhet.
H. I. 26
402
Den 26 November e. m.
Drottningholm, det förnämsta af våra Lustslott, har, genom
K. M:s oaflåtliga upmärksamhet och frikostiga understöd, närmat
sig den punkt, då det skall stå fulländadt och förskönadt. Men
jag bör ej dölja för Eder, mine Hrr, att under fullgörandet af
Konungens Nåd. befallningar har LustSlottets kassa iråkat en icke
obetydlig skuldsättning, dock icke större, än att den genom ett
något ökadt anslag skall inom kortare tid åter stå skuldfri, och
sedan i stånd att med det ökade anslaget se alla sina behofver
upfyllde.
Det har för öfrigt säkert icke undfallit Ståndets upmärksamhet,
att priset på alla ätandes varor, och dermed äfven priset på dagsverken,
stigit ända till 100 proc. öfver hvad de voro för några fä år till¬
baka.
Den allmänna löneförhöjning, som nu är föremål för Ståndets
omhugnad, är derom ett ojäfaktigt vittne.
Jag får derföre vördsamt föreslå, att Drottningholms och
Svartsjö Lustslott måtte under påföljande tio år erhålla ett till-
ökadt årligt anslag af 3,333 R:dr 16 sk. b:ko.
För att visa hvad Drottningholms anslagen utgjort förr och
nu, får jag här derå lemna en noggrannt utarbetad öfversigt, allt
ifrån Gustaf IILs tid och intilldess nu gällande Stat upgjordes
vid 1809—1810 års Riksdag.
Bilag. Litt. A.
Till Ståthållaren å Drottningholms och Svartsjö Kongl. Lust-
Slott, Hans Exc:s m. m. Högvälborne Hr Gr. C. A. Löwenhjelm.
Till följd af Eders Exc:s’ befallning att lemna upgift på be¬
loppet af Drottningholms och Svartsjö Kongl. LustSlotts äldre
Statsanslag, får jag äran meddela följande, hemtadt ur handlingar i
Drottningholms Slotts KontorsArchiv.
Under det qvinqvennium, som omfattar åren 1781 med 1785,
hade Drottningholms och Svartsjö Kungsgårdar, utom alla ärenden
från hemmanen å Lofön samt från Svartsjö Kungsladugård och
Wendtholms Kungsgård, i Statsanslag, enl. Nåd. Bref af
Specie B>:dr sk. rst.
» 18,875:
» 19,483: 44. —
» 22,206: 36. —
» 20,518: 23. 11.
» 29,897: 28. 7.
Summa 110,981: 36. 6.
eller ett årligt medelbelopp af . . Specie K:dr 22,196: 16.11.
Några år derefter bestods, enl. Kongl. Brefvet d. 5 Oktober
1787, till byggnader och reparationer under 6 derpåföljande år, en
summa af 25,000 It: dr om året.
den 3 April 1781
» 5 » 1782
»15 » 1783
» 17 Maj 1784
» 24 Febr. 1785
Den 26 November e. m.
403
Före och efter dessa år utgingo sådana anslag årligen till olika
belopp, och qvinqvennium åren 1801 med 1805 utvisar, efter
Nåd. Stat
Specie R:dr sk. rst.
den 14 Juli 1801 » 21,430: 7. —
» 11 Maj 1802 » 20,230: 7. —
» 17 » 1803 » 20,230: 7. —
» 5 Febr. 1804 » 19,891: 37. 4.
» 3 Okt. 1805 » 15,447:16. —
Summa 97,229: 26. 4.
eller pr medium om året 19,445: 43. 8.
Jemte förenämnde arrendeinkomster egde Kungsgården seder¬
mera intill 1810 visserligen från Statsverket ej mera i särskildt
anslag till byggnader och reparationer än 11,608 R:dr 32 sk. om
året, och sedan K. M. genom Nåd. beslut d. 9 April 1810 till
R. St:rs fria disposition öfverlemnat de Drottningholms Kungsgård
underlydande hemmanen å Lofön samt Svartsjö Kungsladugård och
Wendtholms Kungsgård, skulle till Drottningholms och Svartsjö
Kungsgårdars underhåll endast utgå 16,000 R:dr Specie om året,
hvarjemte Kungsgårdarne från åtskilige hemman upburit krono¬
tionde och dagsverkslösen, sedermera upskattade till 400 Rrdr b:ko,
eller tillhopa af Statsverket 16,400 R:dr.
Af detta allt synes, att Drottningholms Kungsgårds årliga un-
derhållsanslag varit i jemt aftagande.
Enl. nu gällande arrendekontrakt och anteckningar derom uti
en från Kongl. KammarCollegii lista ProvinsKontor erhållen för¬
teckning å utarrenderade Kronolägenheter, erlägges numera för ofta-
berörde hemman å Lofön samt Svartsjö Kungsladugård och Wendt-
holms Kungsgård tillhopa 1558 t:r 5 % k:r Spanmål, hälften Råg
och hälften Korn, hvilka, enl. sednaste eller 1855 års markegångs¬
taxa för Stockholms län, upskattas till 19,736 R:dr 37 sk. 4 rst.
b:ko. I stället således för att tillskjuta anslag till Drottningholms
och Svartsjö Slotts underhåll, har Statsverket nu deraf en behållen
inkomst, och då till dessa Slotts underhåll ieke något år, när ar¬
rendena tillföllo Kungsgårdarne, utgått mindre än 11,668 R:dr 32
sk., utgjorde behållningen för Statsverket sisth år 15,005 R:dr 21
sk. 4 rst. b:ko. Drottningholm d. 1 Nov. 185 6.
Aug. Dahlerus.
Häraf torde R. o. Ad. benäget finna, att jag, vid beräkningen
af detta mitt vördsamma förslag, följt enahanda grund, som K. M.
vid Dess Nåd. Propos. rörande lönförhöjningen i allmänhet, eller 20
proc. af nuvar:de anslag, hvilket nu utgöres af 16,400-R:dr b:ko.
Jag vågar anhålla om remiss af denna min motion till Stats-
Utsk.
Remitterades till StatsUtsk.
404
Den 26 November e. m.
Hans Exc. Hr Gr. Löwenhjelm anförde sedermera:
Medan jag har den lyckan att hafva ordet, får jag vidare till
R. o. Ad:s upmärksamhet framlemna en motion, hvars syfte har
den förtjensten att åtminstone icke f. n. taga i anspråk någon kost¬
nad. Jag hade icke heller vid den nu sednast uplösta motionen
undandolt för mig sjelf, att i en stund, då flera af de utaf K. M.
i Nåder aflemnade Propos:r komma att föranleda betydliga anslag
af allmänna medel, det kunde synas vågadt, att nu göra en fram¬
ställning ang:de den ifrågav:de Kungsgårdens behofver. Jag skulle
också icke gjort det, så framt det ej först och främst varit nöd¬
vändigt och sedermera, derest jag icke vore öfvertygad, att R. o.
Ad., äfvensom hela landet, kommit till det resultat, i afseende på
de financiella åsigterna, som jag ansel' vara det rätta, nemi. att det
icke allenast vore orättvist, utan äfven omöjligt, att ur den när-
vande generationen utpressa en kapitalutgift, hvars ändamål egent¬
ligen är att gagna efterkommande. Så har det emellertid tillgått
med alla våra anslag för dylika ändamål; så hafva vi t. ex. sett
fästningsbyggnader, som i 40 år haft samma anslag, och våra fien¬
der hafva varit så beskedliga, att de icke velat begagna tiden för
att taga dem. Mine Hrr, till alla sådana utgifter, som göras för flera
generationers bästa, är det rättvist att alla generationer bidraga:
detta är rätta principen för de statslån, som nu göras i hela Eu¬
ropa. Det är denna åsigt i finansläran, som gör att vi se både de
största strider, de längsta och kostsammaste krig utförda utan allt¬
för mycken tunga på det lefvande slägtet, och alla de olyckor, som
kunna hända ett land, botade genom denna utväg. Jag har i för¬
bigående velat omnämna denna princip, emedan det är den, som
gifvit mig mod att framkomma med en motion om anslag för
Drottningholms Lustslott. Betraktar man nu Sverige i hänseende
till dess financiella ställning, så är detta land troligen det lyckli¬
gaste i Europa. Alla våra Riksdagar i sednaste tider hafva öpnats
med fyllda skattkamrar, med behållna tillgångar från det ena året
till det andra. Jag behöfver icke närmare orda om dessa bespa¬
ringar, hvilka äro sådana, att intet annat land i vår verldsdel har
att upvisa ett motstycke dertill, icke ens på ett århundrade. Om
nu de tider skulle stunda, mine Hrr, då man behöfver anlita de
krafter man har, bör man deröfver icke förundra sig, utan vara
Försynen tacksam för det goda vi haft och för det goda vi hafva
att hoppas.
Jag får nu anmoda en kanslist att upläsa en motion, ang:de
förändrad indelning af våra län. Den snillrike Ehrensvärd, Svea¬
borgs ryktbare upbyggare, brukade säga, att det var getterna som
varit de första anläggarne af våra vägar, och jag tror icke att han
hade orätt häruti. Jag vet dock hvilken man bör tillskrifva indel¬
ningen af våra län, ty den är ännu vidunderligare än våra lands¬
vägar. Det är för att i detta afseende vinna någon rättelse, som
jag vågat väcka den motion, som nu kommer att för R. o. Ad.
upläsas; de fördelar, som deraf komma att upstå, skola icke skådas
af mig; ty då äro mina ögon redan ur stånd att se.
Den 26 November e. m.
405
Den härvid inlemnade och uplästa motionen var af följande
innehåll:
För den, som egnat närmare upmärksamhet åt nuvande Läns¬
indelning, visar sig lätt, att den mångenstädes är mindre lämplig,
med afseende å ResidensStädernas belägenhet. För länens innevå¬
nare, som ofta hafva angelägenheter att besörja hos Länsstyrelsen,
mediör det vanligen icke obetydlig svårighet, om afståndet till
densamma ifrån deras hem är alltför stort. Både för dem, och med
hänsigt till den personliga upmärksamhet, som länets Styresman
bör egna åt förhållandena inom orten, vore derföre af ej ringa för¬
del om Residenserne voro belägna någorlunda centralt. Såsom nå¬
gra exempel uppå huru litet sådant är iakttaget och de missför¬
hållanden, som dervid förekomma, må anmärkas, att Stockholms län
sträcker sig nära intill Upsala; att Skaraborgs län sträcker sig i
sydost 3/4 mil nära Jönköping och i vester till Wennersborgs när¬
maste grannskap, samt att en del af Göteborgs och Bohus län
gränsar nära till Wenersborg, och hela norra delen af länet har
vida närmare till nämnde stad än till Götheborg, under det att
vissa delar af Elfsborgs län ligga närmare Götheborg än Weners¬
borg o. s. v. Flyttning af Residensen skulle i de flesta fall med¬
föra väsendtliga svårigheter och ej obetydliga kostnader, i anseende
till de för LänsStyrelserne erforderliga embets- och bostadsbyggna¬
der, hvilka på de hittills bestämde orterne redan finnas upförde.
Det återstår då ingen annan utväg att afhjelpa de anmärkta olä¬
genheterna, än att bereda en lämplig jemkning uti länsindelningen.
Frågor derom hafva ock redan för längre tid tillbaka varit väckte,
utan att hafva ledt till något resultat. Det kan visserligen icke
förbises, att förändring uti den gamla länsindelningen uti flera af-
seenden komme att medföra svårigheter; men dessa äro dock af
öfvergående beskaffenhet, under det att de ofvan anmärkta äro
ständiga.
Det är med ani. häraf, som jag vördsamt föreslår, att R. St-.r
måtte hos K. M. i underd:t anhålla, att åtgärder måtte vidtagas
för upgörande af förslag till en, både för administrationen och med
afseende å inneyånarnes kommunikationer med LänsStyrelserne, ända-
målsenligare indelning af Rikets län.
Anhålles vördsamt om remiss till vederbörligt Utsk.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam, upläste följande
motion:
I den Nåd. Proposm om Statsverkets tillstånd och behof har
K. M. åt EnkeFru Friherrinnan Mörner, född Liljenstolpe, Enka
efter Landshöfd., Kommendören af K. Nordstj.Orden med Stora
Korset och Ridd. af K. Svärdsorden, Frih. Hampus Mörner,
föreslagit beviljandet, å IndragningsStat, af en pension stor 600
R:dr r:mt.
För den, som med en försvagad helsa vid 71 års ålder befin¬
ner sig i saknad af nästan alla tillgångar samt omgifves af 3:ne oförsörjda
406
Den 26 November e. m.
döttrar, af hvilka 2:ne med en af sjuklighet försvagad arbetskraft,
är hvarje understöd välkommet, och den af K. M. föreslagna pen¬
sionen skulle visserligen af den nödställda familjen med varm tack¬
samhet emottagas. Med afseende på de belopp fl. St:r förut under
likartade förhållanden beviljat, och K. M. jemväl nu åt andra per¬
soner föreslagit, samt särskildt med afseende till tidens dyrhet, som
i hög grad sträckt sina verkningar till den landsort, der Friherrin¬
nan Mörner är bosatt, hoppas jag likväl icke förgäfves vädja till
R. St:rs välvilja för en aktad tjenstemans och medborgares efterlem-
nade familj, då jag, i den af K. M. Nådrgst förordade pensionen
vågar föreslå en förhöjning, äfvensom dess utsträckning i viss mån
till Friherrinnan Mörners 3:ne döttrar.
Såsom Officer deltog Frih. Mörner mer eller mindre verksamt
i alla de krig fäderneslandet under detta århundrade haft att ut¬
kämpa, och förvärfvade sig i Finland ett aktadt namn för tapper¬
het och rådighet.
Efter freden var han i manga år Kommendant i Stockholm,
och det var ej blott garnisonen som derunder lärde att värdera
hans sällsynta egenskaper, hans ordningssinne, lugn, allvar och men-
niskovänliga väsende. De skola intygas af alla dem bland Stock¬
holms borgerskap och öfrige innevånare, som ännu kunna minnas
den tid, då Öfversten Frih. Mörner här lefde och verkade.
Såsom Landshöfd. i WesterNorrlands län tillvann sig Frih.
Mörner en odelad aktning och en sällsynt grad af tillgifvenhet.
Jag vågar i detta afseende lugnt vädja till länets representanter vid
innevande Riksdag. Flera bland dem torde sjelfva ej hafva kännt
Frih. Mörner, — men jag är viss, att ingen af dem finnes, som
ej hört hans namn med aktning och tacksamhet nämnas. — Tjenst-
göringen såsom Landshöfd. blef emellertid hans olycka. Sjelf
redbar, och ur stånd att tillåta sig det ringaste afsteg från det
rätta, var han måhända allt för sen att misstänka andras ärlighet;
och då tvenne af de tjenstemän, som stodo honom närmast, och
hvilka på hvarandra borde utöfva kontroll, förenade sig att bedraga
honom, måste det lyckas. En förlust tillskyndades härigenom äfven
Staten, men Frih. Mörner har emellertid i det närmaste godtgjort
densamma, ej blott genom afstående afall sin egendom, uta'n ock med
hälften af den pension, hvarmed han vid det tvungna afskedstagandet
hugnades. Härigenom blefvo Frih. Mörners inkomster alldeles otill¬
räckliga att medgifva någon besparing åt hans nu efterlemnade
familj, och detta så mycket mera, som han i lifvets hårda skola
lärt mycket, men aldrig att se nöd utan att till dess lindrande
upoffra äfven det, som de flesta skulle ansett för sig sjelfva ound¬
gängligen nödigt att behålla. Var ock någongång hans plånbok
tillsluten — hvilket för. honom ville säga detsamma som tom —
var hans hjerta deremot alltid både fullt och öppet, och derur flö¬
dade en hjelp, ofta dyrbarare och varaktigare än en tillfällig gåfva.
Så tillbragte Frih. Mörner i Linköping de sista åren af sin långa
lefnad, hvilken han, sjelf obemedlad, slutade lika sörjd och saknad
af fattige som af mera bemedlade.
Den 26 November e. m.
407
Ett tacksamt minne häraf föranlåttr mig hoppas, att K. St:r
ej vilja sätta Frih. Mörners efterlemnade Enka och Döttrar i belägen¬
het att någonsin sakna medel till de oundgängligaste lefnads-behofvens
fyllande. För 4 så sjukliga personer, hvilka ej kunna undvara allt
biträde för de husliga bestyren, äro 600 R:dr r:mt härtill uppen¬
bart otillräcklige; hvarjemte Fröknarne Mörner, i händelse af mo¬
drens frånfälle, ej torde böra sakna allt understöd. Med anledn.
häraf vågar jag således vördsamt föreslå:
det måtte E. St:r åt EnkeFru Friherrinnan Lucie Mar¬
grethe Mörner, född Liljenstolpe, å Allmänna Indrag-
ningsStaten bevilja för hennes återstående lifstid en årlig
pension af 1200 lt:dr r:mt, samt att, vid Hennes från¬
fälle, hvardera af Hennes trenne oförsörjda döttrar
måtte, så länge de lefva ogifta och befinna sig i me¬
dellösa omständigheter, få såsom årlig pension sig till¬
delade 300 lLdr samma mynt.
Om remiss af denna min vördsamma motion till StatsUtsk.
anhålles.
Begärdes på bordet.
Hr Hagströmer, Joh. Jakob, anförde skriftligen:
Jag får vördsamt hemställa till Högloft. B. o. Ad. samt öfrige
B. St., huruvida det ej vore af behofvet påkalladt, att en lag stif¬
tades, som med straff belade misshandling af husdjuren■
Som jag ej är lagkunnig, så har jag ej ens ansett det tillstän-
digt att uptaga Ständernas dyrbara tid med ett förslag till nämnde
lag, aldrahelst som detta förslag skulle hafva blifvit ytterst ofull¬
ständigt samt måhända äfven stridande mot en eller flera af våra
nu gällande författningar och möjligen derigenom mera skadat än
gagnat den sak, hvarföre jag nu begärt ordet.
Jag hoppas och tror, att jag ej behöfver upgifva några moti¬
ver för nödvändigheten af en sådan lags införande. Jag är öfver-
tygad om att få, kanhända ingen, ej någon gång varit i tillfälle att
till sin harm se huru gamla och utsvultna hästar tvingas att öfver
sin förmåga framsläpa tunga lass, huru de obarmhertigt piskas och
misshandlas af sina körare och mången gång af ingen annan orsak
än den, att den usling, i hvars händer det arma kreaturet är lem-
nadt, ej haft någon annan, på hvilken han vågat eller kunnat låta
sitt raseri utbryta. Hitintills har han äfven opåtaldt kunnat utföra
detta, ty mig veterligen finnes intet lagrum, som bestraffar ett så¬
dant nedrigt och fegt upförande. Jag har här endast upgifvit ett
exempel för nödvändigheten att införa en lag, som skyddar det
stackars djuret mot den råa och omenskliga behandling det mången
gång får röna af menniskorna. Detta exempel är långt ifrån att
vara det värsta, som kunnat upgifvas, men jag har valt det, eme¬
dan jag anser det vara det vanligaste, äfvensom jag anhåller, att
den lag, jag i detta afseende önskar få stiftad, ej måtte inskränka
sig endast till skydd för hästen, utan att denna lag äfven måtte
stadga straff för misshandling af alla våra husdjur.
408
Den 26 November e. m.
Jag inser nog, att en sådan lag kan hafva sina svårigheter
såväl att stifta sorn att tillämpa, men jag vet, att dessa svårighe¬
ter blifvit i andra länder öfvervunna, saint af underrättelser från
utlandet sett, att en dylik lag blifvit med eftertryck tillämpad i
England, der densamma en längre tid varit gällande.
Huruvida den Engelska lagen mot djurs misshandling är i alla
dess delar passande för Sverige, känner jag ej, men att den till sin
grundtanke är ädel, och bör af hvarje ädel nation antagas, det hop¬
pas jag att hvarje medlem af Sveriges Lagstiftande Församling in¬
ser, hvarföre jag är öfvertygad om, att denna sak, en gång nämnd,
ej gerna kan öfverlemnas åt glömskan, utan får jag vördsamt an¬
hålla, att denna min motion måtte, för att vinna nödigt utarbe¬
tande, blifva till vederbörligt Utsk. öfverlemnad.
Denna motion begärdes på bordet, hvarjemte Ilr von Arbin,
Axel Melcher, yttrade:
Äfven jag hade varit betänkt på att väcka en motion i ena¬
handa syftning, som den sist uplästa; men då jag nu härutinnan
finner mig förekommen, afstår jag för min del, och anhåller blott
att få instämma i Hr Hagströmers förslag.
Hr Geete, Sten Erik, upläste följande motion:
Med anledn. af 11. Högloft St:rs underd:ga skrifvelse af d.
5 9 Mars 1851, ang:de delning af de större pastoraten, anbefallde
K. M. DomKap-.n inkomma med upgift å de pastorater, hvilkas del¬
ning kunde ifrågakomma.
Att emedlertid K. M:s i anledn. af denna underd:ga skrifvelse
gifna Nåd. Resolution icke i allmänhet lärer vunnit tillämpning,
föranledes jag förutsätta deraf, att till följd af DomKap:s i Linkö¬
ping föreskrift en i detta afseende hörd församling, som enhälligt
förklarat sig önska från moderförsamlingen skiljas, för att utgöra
eget pastorat, hvartill den visade sig kunna upfylla föreskrifne
vilkor, genom Prot:sUtdr. underrättades, att dess underd. önskan
icke kunde till K. M. anmälas.
Med anledn. häraf får jag vördsamt hemställa, att It, HöglofL
St:r måtte i underd. skrifvelse hos K. M. såsom deras underd.
önskan anmäla: att då Annex- eller KapellFörsamling med egen
kyrka och prest, som eger anslaget boställshemman, eller åtager sig
att boställe anskaffa, önskar från moderförsamlingen skiljas, den må
vid inträffande ledighet af Kyrkoherdebeställningen, efter derom gjord
underd. ansökan, tillåtas i Nåder, med Komministraturens förän¬
drande till Kyrkoherdebeställning, få utgöra eget pastorat, såvida
den styrker sig kunna förse en blifvande Kyrkoherde åtminstone
med stadgade minimibeloppet af honom i sådan egenskap tillkom¬
mande löneinkomst, samt att, genom Annexets eller Kapellets från¬
skiljande, moderförsamlingens egen Kyrkoherdes löneinkomst icke
skulle komma att enahanda belopp understiga, dels att en underd.
ansökan, hvilken för underpastors lifstid göres, bör innehålla upgift
om församlingarnes särskilda hemmantal och folkmängd samt pa¬
Den 26 November e. m.
409
storatets egenskap af regatt, consistoriel eller patronelt, samt inlem-
nas genom vederb:de DomKap., som endast bör ega att de anförda
omständigheternas riktighet vitsorda, eller bestrida.
Jag torde icke behöfva mycket orda om fördelen häraf för de för¬
samlingar, hvilka, i saknad af egen pastor, äro underkastade många
olägenheter och en i allmänhet stjuffaderlig behandling, såsom ock
för de Herrans tjenare, hvilka, i egenskap af Komministrar, icke
utan skäl lära anses tämmeligen vanlottade. För öfrigt, och till
undvikande af tvister, torde icke vara ovigtigt, att Statskyrkans
former bringas till öfverensstämmelse med menigheternas, oftast
sunda, begrepp om billighet och rättvisa.
Begärdes på bordet.
Gr. Posse, Gösta, anförde skriftligen:
Då jag går att väcka en motion af den genomgripande natur,
som den jag nu har att afgifva, så sker det ej utan medvetande
af det svåra värf jag härigenom åtagit mig, men alla betänklighe¬
ter hafva vikit för den fasta öfvertygelse jag hyser, att denna mo¬
tion, ifall den vinner framgång, kommer att utöfva det mest välgö¬
rande inflytande på mitt fäderneslands blifvande öden.
Under de sednare åren har, som bekant, frågan om våra för¬
bättrade kommunikationer växt i allt större proportioner och det
numera snart sagt ingen finnes, som ej måste erkänna, att vårt
lands industriella och politiska betydenhet nästan helt och hållet
deraf är beroende. Det gäller sålunda nu ej mera att bevisa
behöfliglielen deraf. Det gäller endast möjligheten deraf, eller, med
andra ord, visa hvarifrån tillräckliga medel skola tagas till det vidt
utgrenade system af jernvägar, om hvars nödvändighet allmänna
meningen numera är ense.
Allmänna tonen tyckes i detta hänseende mest hafva fästat
sig vid det i andra länder brukliga s. k. Statsskuldsystemet, och
under det starka penningeflöde, som för ej längesedan var här i
landet, trodde man t. o. m. på möjligheten att inom landet kunna
erhålla tillräckliga fonder mot drägliga vilkor. Förhållandet har i
detta hänseende på den sednaste tiden fullkomligt ändrat sig. I
st. f. öfverflöd är här nu brist på pengar, och till följd deraf tyc¬
kes man numera vilja yrka på ett utländskt i st. f. ett inländskt
Statslån, alltjemt dock fästande sig vid ordet Statsskuld som vid
en trollformel, ur hvilken man tror att all lycka och välsignelse
för vårt land skola framgå. Det ligger i menniskonaturen i all¬
mänhet, och i vårt folklynne i synnerhet, ett visst behag för det
obestämda fjerran, en viss böjelse att söka botemedel för stundens
besvärligheter uti att kasta dem på en oviss framtids skuldror;
en känsla af dylik natur tyckes det vara, som nu drifver vårt land
att vilja i och för jernvägarne kasta sig i Statsskuldsystemets ar¬
mar innan vi försökt om ej medel kunna på annat sätt erhållas.
För min egen del hyser jag i detta hänseende en från allmänna
meningen något afvikande åsigt. Jag tror nemi., att om i ett land
finnes öfverflöd på kapitaler, som den enskilda industrien ej för¬
mår att använda, så är det ytterst välgörande om Staten upträder
410
Den 26 November e. m.
som låntagare oell kastar in dessa kapitaler i företag, som äro för
stora för den enskildta industrien, men dock af nyttigt inflytande
på landet i sin helhet. Om åter det är brist på kapitaler i lan¬
det, så att den enskilde endast med möda kan erhålla nödiga för¬
lager till sina företag, så tror jag att Statens upträdande som lån¬
tagare under en sådan tidpunkt kan för den enskilda industrien
medföra rätt betänkliga följder, ty säga hvad man vill, så förmår
dock krediten ingenting att styra, den förmår endast att flytta ka¬
pitaler från de platser, der de ligga sysslolösa, till de platser, der
de behöfvas. Om derföre Statskrediten framträder under ett ögon¬
blick, då det redan förut är brist på kupitaler, så är klart att
denna brist derigenom skall blifva ännu mera känbar. Frågan om
lämpligheten af Statsskuldsystemets införande måste sålunda ytterst
bero på huruvida i ett land finnes öfverflöd på kapitaler eller ej.
Nå väl, mine Hrr! Finnes här öfverflöd på kapitaler i närvar:de
stund? Det lärer väl vara temligen afgjordt, att såväl här, som
utomlands, i närvande stund är brist på penningar.
Om sålunda ofvanstående premisser äro riktiga, så lärer väl
äfven deraf följa, att det i närvande stund vore temligen olämp¬
ligt att införa Statsskuldsystemet i vårt land, såvida några andra
medel gifvas för fullbordandet af det stora och för vårt framtida
väl oundgängliga företag, hvartill eljest de genom Statskrediten er¬
hållna penningar skulle användts.
Ett sådant medel finnes, och det är just användandet deraf,
som utgör föremålet för min motion. Då emellertid begagnandet
af detta medel kommer att strida mot åsigterna, för att icke säga
fördomarne, hos mången aktningsvärd ledamot af detta hus, så får
jag på förhand bedja dessa Hrr vara förvissade otn, att endast den
djupaste öfvertygelse om det gagneliga i mitt förslag kunnat förmå
mig att genom dess framställande vilja bryta med en mängd af
ålder rotade förhållanden.
Jag får sålunda linder anhållan om remiss till vederb. Utsk.
föreslå:
Grundskatternas successiva kapitalisering under lop¬
pet af 12 år och de härigenom inflytande kapitalers an¬
vändande till upbyggande af Statens jernvägar.
Det kapital, som härigenom komme att vinnas, om man be¬
räknar kapitaliseringen efter 5 proc., blefve omkring 120 milhr
B:dr r:mt, d. v. s. cirka 10 milhr B:dr r:mt om året; en summa
utöfver hvilken jag ej skulle tro att Statens årliga jernvägsbyggna-
der kunna komma att sträcka sig.
Nu hör jag invändningar från alla håll mot motionen. Jag
kan naturligtvis ej gissa hvari alla dessa komma att bestå. Jag
vill derföre endast uptaga trenne till behandling, hvilka jag är öf-
vertygad komma att göras:
l:o. Frågar man troligen hvarifrån jag vill taga medel att
ersätta de årliga inkomster, som gå förlorade för Statsverket der¬
igenom, att grundskatterna så småningom försvinna. Jo, mine Hrr,
dem skulle man taga precis på samma ställe, hvarest man eljest
skulle laga medel för att betala räntorna på den blifvande stats¬
Den 26 November e. m.
411
skulden. Det är nemi. klart, att då ihan inlåter sig i statsskuld,
så måste man äfven vara betänkt på att betala räntorna derå. Den
minskade inkomst Staten finge vidkännas genom antagande af detta
förslag blefve sålunda ej större än den ökade utgift, som komme
Statsverket till last genom att inlåta sig i statsskuldsystemet. Om
man sålunda antager, att den stigande nationalförmögenheten skulle
vara den källa, från hvilken man skulle framdeles hemta tillgån¬
gar, för att betala räntorna på statsskulden, så är klart att ur
samma källa äfven kan hemtas medel för att ersätta de årliga för¬
luster Statsverket gör genom grundskatternas successiva försvin¬
nande; och jag skulle tro, att i denna källa, genom antagande af
mitt förslag, komme att upspringa rikare ådror; ty genom bortta¬
gandet af de ojemnt tryckande bördor, som nu hvila på vårt jord¬
bruk, skulle detsamma troligen ernå en vida högre och hastigare ut¬
veckling än förut och dymedelst lättare kunna möta Statens an¬
språk på bidrag, i händelse ej öfriga inkomster räckte till.
2:o. Möter man mig troligen med den anmärkmn: »Det blir
ej lättare för den enskilde fastighetsegaren att skaffa penningar till
grundskatternas inlösen än för Staten att erhålla dem mot sina
obligationer.» Skilnaden härvidlag är emellertid omätlig. I ena
fallet vore det temligeu ovisst huruvida den kapitalegande allmän¬
heten skulle lyssna till upmaningen från Fullmägtige i Riksg:s-
Kont.; i andra fallet vore det temligeu säkert, att penningar
kunde åstadkommas, då deras anskaffande komme att bero på per¬
sonligt åtgörande af hela den fastighetsegande Svenska allmänhe¬
ten. Det vore 200,000 ansträngande viljor emot tolf. Synnerli¬
gast skulle jag tro, att under närvar:de tidpunkt skilnaden komme
att visa sig rätt betydlig. Anlednm till den närvar:de penninge-
krisen lärer väl nemi., oafsedt de mindre fördelaktiga handelsför-
hållanderna till utlandet, som på sednare tider inträdt, till en stor
del bero derpå, att en mängd oanvända kapitaler, samlade under
föreg:de fördelaktiga år, finnas på allmogeus händer. Sättes nu
detta förslag i verket, så skola naturligtvis dessa kapitaler lockas
fram i rörelsen, hvilket åter vore temligen ovisst, om penningar
skulle anskaffas genom af Staten utgifna obligationer; ty Svenska
allmogen har ännu ej vant sig vid att på detta sätt använda
sina penningar.
3:o. Kommer man troligen att förevita detta förslag den fara
det innebär, att uphäfva de ordinarie skatterna. Då jag emeller¬
tid antager, att just ur denna synpunkt det mesta motstånd kom¬
mer att möta mig, och då troligen härvidlag så många skäl komma
att framställas, att det ej skulle tjena mycket till om jag uptoge några
få på förhand, så inskränker jag mig till en början, att härutinnan
ställa mig på defensiven, beredd att möta de anmärkmr, som un¬
der frågans behandling komma att göras.
Begärdes på bordet.
Hr Estenberg, Carl Christian, upläste följande motion:
Med afseende på de för kristna Kyrkan i Sverige vigtiga
ärender, som under denna Riksdag skola förekomma till handlägg¬
412
Den 26 November e. m.
ning, vågar jag inför Höglofl. Ståndet föreslå, att ett särskildt
Kyrkligt Ctsk. vid denna Riksdag måtte bildas, hvaruti Kyrkans
högvigtiga angelägenheter, som under denna Riksdag komma att
beröras, af sakkunnige män kunna behörigen handläggas, innan de
komma till R. St:rs slutliga afgörande. Och anhåller jag vördsamt,
att denna min motion utan upskof måtte till medståndens och ve¬
derbörligt Utsk:s pröfning öfverlemnas.
Begärdes på bordet.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh., upläste en motion af föl¬
jande innehåll:
Huru ofta erfar man ej, att tyst och obemärkt, utan att klaga,
det verkliga armodets barn befinner sig bortglömdt och aflägset från
den stora stråt, der det allmännas eller den enskildes hjelp så ofta
anlitas, ehuru denna hjelp äfven der dock vore lika välförtjent,
som af behofvet påkallad, och detta understödets föremål under mer
gynnsamma omständigheter haft fog att vänta ett bättre öde. Då
ett dylikt förhållande blifvit mig meddeladt, anser jag det vara
min pligt, likasom det är med min rättskänsla öfverensstämmande,
att detsamma till R. St:rs kännedom och behjertande meddela, öf-
vertygad, att sakförhållandet ensamt är tillräckligt, för att R. St:rs
bifall skall vinnas till den motion jag nu anhåller att få framställa.
Majoren Ulrik Gregorius von Konow, född i Finland 1778,
kommenderades 1805 till tjenstgöring vid dåvar:de Fältmätnings¬
corpsen; blef 1806 Fändrik vid Tavastehus Reg:te; fick 1807
transport till Fältmätningscorpsen; tjenstgjorde under hela 1808
och 1809 årens fälttåg i Finland, dels såsom IngenieurOfiicer, dels
såsom Adjutant vid General Reuterskjölds Brigad; bevistade der¬
under träffningarne vid Lappo, Alavo, Wirdois, Rouna, Salmis,
Härmö, Kronoby, Kalajocki, Upperi, Wiret och Pyhäjocki; erhöll
för »ådagalagd bravour under affärerne vid Alavo och Rouna me¬
dallien i guld för tapperhet i fält»; efter krigets slut, mer lyss¬
nande till det moraliska än det ekonomiska oberoendets röst, stan¬
nade han qvar i moderlandet Sverige; tog afsked från Fältmätnings¬
corpsen 1813 och bildade en undervisningsanstalt för linieofficerare.
Bristande förlag till kostnadernas bestridande orsakade dock, att
han måste frånträda läroanstalten, deri han likväl fortfor att vara
lärare sedan numera Öfverste Hazelius 1831 öpnat en dylik läro¬
anstalt. Blef 1835 Registrator och Arkivarie vid genenalLandt-
mäteriKont. och dog 1841, tärd af näringsomsorger och ekonomiskt
betryck, efterlemnande Enka med, förutom andra barn, tvenne ännu
oförsörjda döttrar. Huru väl Major von K°uow gjort sig förtjent
af fäderneslandets tacksamhet, derom vittna bland annat äfven de
hedrande vitsord, som honom lemnats af hans chefer och förmän,
såsom af BrigadChefen H. Exc. Reutersköld, GeneralLöjtnant Lefrén,
Generalmajor af Dalström, GeneralLöjtnant Akrell, öfverste Carl
af Forssell, Gen.Major H. G. af Melin samt Öfverste J. A. Hazelius,
hvilka intyg skola såsom bilagor till StatsUtsk. jemte denna motion
öfverlemnas.
Den 26 November1 e. m.
413
Det är för denna Major von Konows efterlefvande enka Ma¬
ria Sophia Lönrot, född 1795, jag härmed vågar taga E. St:rs
deltagande i anspråk. Då en fosterlandets son nied sin person
manligt och ärofullt löser den ed han svurit att värna sin fäderne¬
jord, dess sjelfständighet och ära, då anser jag det vara Statens
pligt att mot näringsbekymmer, åtminstone mot nöd, betrygga hans
och de värnlösa medlemmarnes af hans familj framtid. Men om
ock man kunde, med reglementen och författningar i handen, juri¬
diskt bortresonnera denna Statens pligt, så tror jag dock ovedersäg¬
ligt qvarstår, hvad med Statens ära så nära står tillsammans, att
ur billighetens synpunkt bör behjertas ett behof, sådant som det
ifrågavar:de. För inlösen af en hedersskuld bör aldrig, får aldrig
medel fattas, och aldra minst kan detta vara fallet i närvande tid¬
punkt, då jag nu af de sju milhrs öfverskott, som KiksStaten ut¬
öfver alla begärda anslag utvisar, såsom årligt understöd till Ma¬
joren von Konows Enka vördsamt begär endast den ringa skärfven
af 300 R:dr r:mt. Att Major Konows Enka är i största behof
af denna hjelp, kan vitsordas af Landslnn öfver Stockholms län,
inom hvilket hon är bosatt. Eedan vid mannens död var armodet
dess hyddas gäst, och med endast 40 E:dr b:ko årlig pension, för¬
utom stundom någon tillfällig mindre gratifikation, har äfven verk¬
lig nöd nu trädt inom hennes bonings dörr, så att hon i bokstaflig
mening tidtals t. o. m. saknar bröd för dagen. Målande ord äro
öfverflödiga der den nakna verkligheten alltför bjert sjelf talar.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag nu anhåller att
få yttra några ord, sker det med auledn. af den sist framstälda
motionen. Den rörer en i torftiga omständigheter stadd familj,
hvars numera aflidne hufvudman jag fordom räknade bland mina
kamrater inom Fältmätningscorpsen. Jag instämmer helt och hållet
i den värde motionärens anförande, och ber endast att få fästa
E. o. Ad:s synnerliga upmärksamhet derpå, att den man, hvarom
här är fråga, var en utmärkt Finsk krigare, hvilken med sitt eget
blod tecknat ärofulla minnen i vårt lands historia, öfver drabbnin-
garne af den brigad, hvarvid han tjenade, och hvarom de samlin¬
gar han sjelf gjort, och hvilka förvaras i vårt Krigsarkiv, bära vittne.
Efter det stora, för Sverige namnkunniga, ehuru olyckliga sista
fälttåget i Finland, gjorde han, såsom många andra Finnar, hvilka
voro anstälda vid den Svenska Arméen, nemi. att han vid krigets
slut återkom till Sverige, försatt här söka skydd för sin framtid
och sin återstående lefnad. Äfven han afslog alla lysande anbud
från Eyssland, för att endast här få lefva och dö. Men hvad fann
han i detta gamla fädernesland, som var honom så kärt? Jo, knappt
en torftig utkomst för sin lefnad och föga utmärkelse för sina
förtjenster. Då han allenast tjente vid Topografiska Corpsen, der
han med största utmärkelse samt med nit och allvar handlade alla
dervid förekommande arbeten, kunde han svårligen lefva af den
ringa lön, som då för tiden fanns, och Sveriges utblottade financer
tilläto ej heller Eegeringen att gifva något särskildt understöd åt
dessa tappra finnar, hvilka sökt sig en fristad i sitt gamla moder-
414
Den 26 November e. m.
land. Han måste fördenskull söka sig biförtjenster, samt inriittade
till den ändan en skola för att bilda unga militärer, der den för¬
sta grunden lades till den bildning, som sedermera gjort sig gäl¬
lande bland den Svenska militären, och som gör denna f. n. lika
utmärkt som någon annan i Europa. Detta var von Konowsverk;
men hvad skördade han derför? Jo, hunger och nöd åt sig sjelf
och sin familj. Han tog sedermera afsked och fick anställning vid
Landtmäteriet. Der var han en trägen arbetare, och måhända just
att detta ansträngda arbete för uppehället och dessa växande lef-
nadsbekymmer hastigt slutade hans dagar. Han dog i fattigdom
och elände, och det är derföre som jag nu yttrat dessa ord, för att
söka bereda ett bättre öde åt åtminstone en familj efter dessa tappre
Finska krigare, hvilka, hellre än att underkasta sig Kyska makten,
flydde till det fädernesland, hvilket var dem så kärt.
Jag anhåller att dessa mina ord måtte få åtfölja remissen till
vederb. Utsk.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredrik: Emedan den värde
motionären särskildt åberopat mig, såsom den der kunde lemna
vitsord i afseende på den förordade personens behof af allmänt un¬
derstöd, anser jag mig pligtig, att inför K. o. Ad. lemna de uplys-
ningar jag i saken äger. Jag vet att den ifrågavarrde personen
städse gjort sig känd för ett hedrande upförande, samt att hon såväl
som hennes döttrar med oaflåtlig flit sökt bereda sig sitt uppehälle;
men att detta uppehälle, det oaktadt, förblifvit i yttersta måtto
otillräckligt har jag mig jemväl bekant, enär jag vid några tillfäl¬
len kunnat bidraga dertill, att denna Enka med sina döttrar mån¬
gen gång blifvit hugnad med mindre gratifikationer. Jag kan så¬
ledes icke annat än att på de skäl, som så väl af motionären sjelf
som Hr af Dalström blifvit förebragta, instämma i den önskan, att
K. St:r måtte finna utväg att bifalla hvad motionären föreslagit.
Hr Cederschiöld, Kob. Theophron: Jag kan vid detta
tillfälle icke underlåta att djupt beklaga, att det skall vara så illa
bestäldt i vårt kära fädernesland med pensionsanstalterna, att nöd
skall drabba en man, som vågat lif och blod för sitt lands försvar
och som för öfrigt gjort sig så väl förtjent af fosterlandets er¬
känsla. Som nu redan blifvit vitsordadt af föregående talare, att
denna mans Enka och barn sakna bröd för dagen, kan jag icke
annat än på det lifligaste önska framgång åt det väckta förslaget;
likväl anser jag det sökta pensionsbeloppet ingalunda motsvara än¬
damålet, utan vågar i stället föreslå att detsamma måtte bestäm¬
mas till minst dubbelt.
Hr af Funck, Carl Oscar: Jag instämmer uti hvad som
blifvit yttradt så väl af Hr af Dalström som Hr Cederschiöld. Den
föreslagna summan af 200 K:dr b:ko förefaller mig verkligen allde¬
les för liten, och jag skulle derföre, i likhet med den siste värde
talaren, önska att den blefve dubbel, isynnerhet som enkan har
både dotter och son. I afseende på Hr af Dalströms yttrande
ang:de de upoffringar, som Major von Konow gjort, så kan jag i
viss mån vitsorda dem. Hans son kom nemi. för några år sedan
Den 26 November e. m.
415
till mig och bad att blifva anställd vid andra Gardet. Jag kunde
icke förmoda annat än att Major von Konows son ville inkomma
på Reg:tet som Officer; men då jag frågade honom huru han ville
blifva använd, svarade han: »såsom soldat.» Då jag med anledn.
häraf icke kunde tro annat, än att han var hvad man kallar en
sudder, samt frågade honom om orsaken till det steg han tagit,
genmälde han, att orsaken vore allenast fattigdom. Han blef emel¬
lertid antagen och tjenade i tre år vid det kompani, der jag var
Löjtnant, med ordentlighet och utmärkt upförande, samt utgick
slutligen såsom Underofficer, i hvilken egenskap han med godt
vitsord tjenstgjort på Carlsborg. Utom denna son har modren
jemväl, såsom jag nyss hade äran nämna, en dotter, och till följd
af familjens torftiga ekonomiska ställning, tror jag att den begärda
summan af 300 R:dr r:mt är alldeles för liten. Både enkan och
hennes aflidne man hafva dessutom bevisat en sällspord modesti,
enär de aldrig begärt något understöd, och jag tror derföre att
R. St:r så väl ur den ena som den andra synpunkten icke böra
neka den olyckliga familjen ett tarfligt understöd, hvilket, i an¬
seende till de närvande dyra tiderna, jag önskar måtte bestämmas
till dubbelt emot hvad som blifvit föreslaget.
Hr von Schantz, Carl Jakob: Afven jag räknar mig till
godo att hafva varit en vän och bekant till Major von Konow,
hvilken jag känt sedan ett halft sekel tillbaka. Han var då an¬
ställd vid Svenska Arméen, och gjorde sig städse förtjent af sina
förmäns bifall. Detta vackra vitsord har han också bibehållit ända
till *sin dödsdag. Jag instämmer fördenskull icke allenast med den
värde motionären, utan äfven med dem, som önskat att den be¬
gärda summan måtte förhöjas.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Aminoff, Joli. Fredr., aflemnade en så lydande
motion:
Sedan K. M:t i Sin Nåd. Propos. till R. St:r om Statsverkets
tillstånd och behof tillkännagifvit, att, oaktadt de betydliga ökade
anslagen, som erfordrades till bestridande af kostnaderne uti alla
grenar af Statsförvaltningen, likväl ett högst betydligt öfverskott
af 17,630,000 R:dr r:mt är disponibelt för tillfälliga anslag, utan
att i detta öfverskott ingick den vinst, som upkommer genom Riks-
Bankens förvaltning; så synes mig tiden vara inne, att förnya det
yrkande jag vid flere föreg:de Riksdagar gjort, nemi. att Banko¬
vinsten borde reserveras till förstärkande af Bankens grundfond,
för att på denna väg komma allmänheten till nytta, och ej, såsom
hittills varit händelsen, öfverlemnas till Statsverkets enskilda behof.
Om detta mitt förslag af R. St:r antages, så skola ej många
tiotal af år tilländagå innan RiksBanken blifver i tillfälle, att ge¬
nom sina ökade tillgångar mot än större förmåner bispringa de
många rörelsegrenar, hvarmed detta Statens verk betjenar allmän¬
416
Den 26 November e. m.
heten. Troende jag, att om räntan uti Riksbanken nedsättes, hvil¬
ket de större titlgångarne i sådan händelse medgifva, måste äfven
räntan i den allmänna rörelsen nedgå.
Hade R. St:r år 1830, då den sista realisationen beslutades,
derjemte öfverenskommit, att bankovinsten skulle framgent komma
RiksBanken ensamt till godo, så hade Sverige i detta nu egt en
RiksBank af nära 100 milhr R:dr r:mt, samt varit, i förhållande
till sin folkmängd, ett bland de rikaste länder uti Europa. Och
fördelarne deraf hade blifvit mångfaldiga.
Ett annat sätt för bankovinstens användande vore, att uti
löne- och kreditiv-väg lemna densamma till de enskilda Banker, som
vilja öfvergå från egen sedelutgifningsrätt till FilialBanksrörelse,
mot en billig ränta, ej öfverstigande 2 proc., samt mot pant af
den säkerhet, som af de enskilda Bankerna blifvit deponerad så¬
som grundfondshypotek under allmänt förvar. Och det behöfdes
ej lång tid, enl. min öfvertygelse, innan alla uti Riket befintliga
enskilda Banker sage sin fördel vara, ehuru med ringare vinst för
sin egen rörelse, att öfvergå till EilialBank med användande af
r:mt.
Genom en sådan förändring af den enskilda Bankrörelsen,
blefve den hufvudsakligaste fördelen — att endast Rikets gällande
mynt komme i den allmänna rörelsen att begagnas — och att all
fruktan för de enskilda Bankernas möjligen inträffande obestånd
ej i det ringaste inverkade på RiksBanken och på allmänheten och
dessas förhållanden sinsemellan.
Att här upgifva de grunder och föreskrifter, hvarpå bankovin¬
stens användande till de enskilda Banker, som vilja öfvergå till
FilialBanker, bör verkställas, anser jag öfverflödigt, då kändt är,
att RiksBankens angelägenheter äro anförtrodde åt ett Utsk., hvars
ledamöters kunskaper, erfarenhet och nit för det allmännas bästa
blifva en borgen, att så väl _ Statens och det allmännas som de
enskildes fördelar på det sorgfälligaste blifva vårdade.
Remitterades till BankoUtsk.
Gr. Taube, Henning Edvard, upläste följande motion:
Uti en under sisth Riksdag ingifven motion yttrade jag:
»Med Lagmans- oell KämnersRätternes uphörande försvunno ur vår
»lag stadgandet om en s. k. Summa Apellabilis», eller om ett visst
»belopp i penningar, hvartill ett tvistemål skulle upgå, för att
»dragas under ÖfverRätts pröfning. Erfarenheten har redan visat
»att uphäfvandet af stadgandet härom var mindre välbetänkt; frå-
»gor af den ringa vigt, att de stundom endast angå några skillingar,
»fullföljas genom instantierna, utan ringaste båtnad för parten, som,
»äfven om han vinner ändring i UnderRättens Utslag, likväl, till
»följd af lagens stadgande, att, i sådant fall, rättegångskostnaden
»skall parterna emellan qvittas, måste vidkännas kostnader, vida öf-
»verstigande värdet af vinstens föremål. Det enda resultatet af
»detta fullföljande af tvistemålen blir således, att ÖfverDomstolarnes
»tid
Den 26 November e. m
417
»tid öfver höfvan uptages, utan nytta för parterne. Dc omkostna-
»der part måste vidkännas vid fullföljd af ett mål i HofRätt torde,
»med inberäknande utslagslösen, arfvode till fullmäktig m. m. kunna
»anses minst upgå till 20 å 25 R:dr r:gs, och får jag således före-
»slå, att, på sätt i 7:de och 16:de §§:ne af 25 kap. Rätteg:sB:n
»af 1734 års lag varit föreskrifvet, för vad emot Lagmans- och
»RådstufvuRätts dom stadgas mfitte:
»alt vad emot HäradsRätts eller RådstufvuRätts Dom
»eller Utslag endast skall vara tillåtet, der hufvudsaken,
»med ränta eller afgäld, som fordras, stiger öfver Femtio
»Daler utom rättegångskostnaden.»
Uti sitt Bet:de M 22 yttrade LagUtsk., i anledn. af denna
motion: »att rättigheten att vid alla instanser tvista om ett så
»obetydligt belopp som helst, kan begagnas såsom ett tvångsmedel
»emot den fridälskande, emedan han heldre upoffrar en ringa pen-
»ning, än blottställer sig för en långvarig rättegångs obehag, besvär
»och kostnader; att den, som drager en obetydlig sak från instans
»till instans, skäligen gör sig misstänkt att handla af andra moti-
»ver än rättskänslans; att blotta föreställningen derom, att ett så-
»dant missbruk kan ega rum, minskar aktningen för lagen, samt
»att de flesta civiliserade hinders lagar förbjuda sakers fullföljd i
»högre rätt, så vida de ej angå ett belopp af någon betydenhet»
— men kommer likväl till det oväntade resultat att afstyrka mo¬
tionen, enär, enl. Utsk:s förmenande, »den förändring, som skett i
vår äldre lagstiftning i denna del, grundats på det tillfälle, som
rättsökande före Lagmans- och KämnersR-.nas indragning i all¬
mänhet ägt att, utan afseende på den summa, hvarom tvistades, få
sin tvist af två domstolar bedömd, samt den erfarenhet, som dittills
kunnat vinnas om verkan af den motvigt emot trätlyst.naden, som
man sökt i rättigheten för vinnande part att få UnderRätts dom,
oansedt deremot vädjas, verkställd, ej må antagas såsom en tillfyl¬
lestgörande anledn. att återgå till en nyligen frånträdd princip i
lagstiftningen». Detta Utlåt, blef af 2:ne Riksstånd bifallet, hvarige¬
nom frågan förföll.
Då likväl, enl. hvad jag inhemtat, den erfarenhet, som vun¬
nits under den sedermera förflutna tiden, vitsordar, att det korrek¬
tiv emot grälaktige parter, som sednaste Riksdagens LagUtsk:s plu-
ralité förmenar ligga uti den vinnande partens rätt, att söka verk¬
ställighet af UnderRätts Dom, oansedt deremot vädjas, icke finnes,
enär snarare flere än färre mål till OfverRme fullföljas, deruti
det, hvarom tvistas, icke upgår till 50 D:hr, samt icke heller kan
finnas, då obetydliga saker ifrån UnderR:ne fullföljas, icke al¬
lenast af derstädes svarande utan äfven af kärande parter, vågar
jag ånyo till R. Högloft. St:s bepröfvande öfverlemna det förslag,
att stadgas matte:
alt vad emot Härads- eller RådstufvuRätts Dom eller
Utslag endast skall vara tillåtet, der hufvudsaken, med
H. I. 27
418
Den 26 November e. m.
ränta eller afgäld, som fordras, stiger öfver Femtio
D:l:r, utom rättegångskostnaden.
Om remiss till LagUtsk. anhålles ödmjukast.
Kemitterodes lill LagUtsk.
Frih. Leij or. lm f vud, Broder Abraham, anförde dels
muntligen, dels skriftligen:
Då jag i dag på f. m. ämnade väcka en motion, rör:de Stock¬
holms befästande, fann jag mig förekommen af Frih. Raab. Jag
anser f. n. så mycket mindre nödigt att orda vidlyftigt i detta
ämne, som saken redan förevarit hos 11. o. Ad. och ånyo der skall
blifva föremål för öfverläggning, då den en gång återkommit från
Utsk. Det enda jag ber att få påminna om är, att frågan icke är
någon annan, jin att befästa Stockholm med detacherade verk.
I allo erkännande, och med Frih. Sprengtporten instämmande
i hans yrkande på nödvändigheten och vigten af Stockholms snara
befästande, och i betraktande deraf, att det alltid erfordras en viss
tid till förberedande af större arbetens utförande, materialiers an¬
skaffande, bostäders beredande för arbetsmanskapet m. m. d. och att
först derefter arbetet kan med ali önsklig fart bedrifvas och på¬
skyndas, så får jag vördsamt föreslå att, ehuru de kostnader, hvar¬
till Stockholms befästande anses komma att upgå, ej ännu äro oss
till siffran bekante, 11. St:r dock måtte redan vid detta Riksmöte
anslå en summa af 500,000 R:dr runt, att under hvartdera afåren
1858—59—60 utgå till förberedande och påbörjande af Stockholms
befästande å landtsidan.
Då det derjemte är af största vigt att de färdigbyggda skan-
sarne genast bestyckas, hvarigenom vinnes, att Stockholms försvars-
styrka redan efter upförande af 3 eller 4 fästen blifver i högst be¬
tydlig grad ökad, men tillgång f. n. ej finnes på dertill nödigt och
lämpligt artilleri, och då dettas anskaffande och tillverkning till
såväl pjeser som lavettage kommer att erfordra ej ringa tid, så får
jag äfven föreslå R. St:r att under samma år 1858—59—60 anslå
en summa af 30 0,000 R:dr r:mt om året att användas till anskaf¬
fande af det till de först färdigblifvande skansarnes bestyckning
nödiga antalet kanoner.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Björnstjerna, Joli. Magnus, upläste en så lydande
motion:
Genom den förhöjning skjutslegan tid efter annan undergått,
har Indelta Arméens befäl betungats med deraf följande utgifter
för resor, hvilka ålagts detsamma utan motsvarande förmåner.
I äldre tider fortskaffades befälet genom rotehållarnes välvilja,
men ett sådant förhållande, hvilket grundade uteblifvandet af alla
anspråk på reseersättning, kan ej mera återkomma. Rättvisligen
torde befälet ej böra åläggas sådane resekostnader, hvilka ej föran¬
Den 26 November e. m.
419
ledas af den tillsyn det bör utöfva öfver underlydande, enl. gäl¬
lande föreskrifter och utfärdade befallningar.
Alltså får jag vördsamt föreslå, att skjutsersättning, enl. rese-
reglementet, måtte tilldelas Indelta Arméens öfver- och underbefäl,
samt Civilstat vid följande tillfällen, nemi.:
1:0. Vid de Syne- och Ekonomiska besigtningar, som anbe¬
fallas uti K. M:s förnyade Nåd. militissboställsordning
af d. 23 Januari 1836.
2:0. Vid soldattorpsyner.
3:o. Vid landtmäteriförrättningar.
4:0. Vid skogs- och jordransakningar.
5:o. Vid rättegångar om jord, tillhörande boställen eller
soldattorp.
6:o. Vid alla andra sammankomster, dit regementsombud
blifver beordradt, vare sig på reqvisition af Kg:s
Bef.lnde eller annan myndighet, eller ock Reg:ts-
Chefen eljest enl. gällande författningar finner nödvän¬
digt för bevakande af Reg:tets rätt och fördel.
Dessa ofvan upräknade förrättningar utgöra omkring hälften
af de befattningar, hvilka orsaka befälet resor, och då ej yrkats
traktamente under förrättningarne, vågar jag tro, att ett rättvist
afseende skall fästas vid den här gjorda framställningen.
Vid innevaride Riksdag blifver skjutslegan måhända ytterligare
ökad, således inverkande på kostnaden för upfyllandet af de tjen-
steåligganden af mångfaldig art, hvilka ej blifvit uptagne i ofvan
anförda förslag och för hvilkas fullgörande redan mången gång, i
följd at bristande tillgångar, vägen måst till fots tillryggaläggas.
Om remiss till StatsUtsk. af denna min motion får jag öd¬
mjukast anhålla.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Med liflig tacksamhet
för den nu väckta motionen ber jag att i den få till alla delar
instämma. Jag har sjelf i flera år tjenstgjort på ett indelt Reg:te,
och vet derutaf, att af den lilla lön, som kronan består, hälften,
om icke tvåtredjedelar, åtgå till skjutspenningar och resor. Förhål¬
landet är mången gång sådant, att man får göra ända till 40 mils
resor utan den ringaste ersättning, och detta blir således ett ganska
betydligt afdrag på den eljest i och för sig ringa lönen. Jag hop¬
pas, med anledn. häraf, att StatsUtsk. skall taga denna motion i
noggrannt öfvervägande, och vågar på det högsta förorda den¬
samma.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh., upläste en motion af föl¬
jande innehåll:
Carlskrona stad, som enl. 1855 års mantalslängd har 11,117
innevånare, kan ännu icke utan stor svårighet fylla ett ibland lif¬
vets oundgängligaste behof, nemi. det af friskt vatten, en brist,
hvilken, så godt sig göra låter, f. n. fylles genom hemtning från
420
Den 26 November e. m.
Lyckeby, med dertill inrättade skutor, med hvilkas förande fram och
äter 2 Underofficerare och 14 man af K. Flottans personal äro
sysselsatte sfi länge hafvet är öppet, samt dessutom med en sär¬
skild vattenskuta, som under de 4 varmaste månaderna af året må¬
ste hållas i gång, för att fylla den fattiga befolkningens på Björk¬
holmen behof, och ytterligare genom körning landvågen under vin¬
tern, då is hindrar transporten sjövägen. Allt detta, med en af
SjömilitieKontoret uti Bilagan Lit. A upgifven årlig kostnad af
4027 Ridr 28 sk. 8 r:st b:ko. Detta oaktadt, och fastän allt på
taken fallande regnvatten samlas genom stuprännors ledande till
tunnor och kar i källare och andra förvaringsrum, är tillgången
ändå så knapp, att verklig brist stundom upstår, i synnerhet när
storm och hög sjö hindrar eller uppehåller vattenskutorna i deras
regelbundna gång, vid hvilka tillfällen alla, som icke genom enskild
försorg lyckas skaffa sig vatten landvågen från Lyckeby, nödgas
åtnöja sig med det saltaktiga, osmakliga och mindre helsosamma
vatten, som kail erhållas i stadens brunnar.
Dessa omnämnde förhållanden hafva äfven blifvit af Konung och
B. St. belijertade, då det år 1823 beslutades, att en vattenledning
från Lyckeby till Carlskrona skulle på Statens bekostnad anläggas
emot det att stadens innevånare åtoge sig en årlig afgift af 1500
R:dr b:ko till vattenledningens underhållande; men då Stadens
innevånare vägrade att ingå på detta vilkor, sedan förslaget blifvit så till
vida ändradt, att vattnet skulle tagas från Lyckeby å i st. f. Lyc¬
keby källa, såsom först var beslutadt, så afstannade företaget, sedan
35115 stycken gjutna jernrör blifvit anskaffade för 78,600 K:dr
35 sk. 2 rist b:ko och uplagde i Kronans förrådshus på Skepps¬
varfvet. Sedan har liela frågan livilat, till dess choleräfarsoten år
1853 härjade i Carlskrona och Hrr Läkare antogo brist på helso¬
samt vatten såsom en hufvudsaklig orsak till den stora dödligheten
och den ovanliga häftighet, hvarmed farsoten rasade i denna, eljest
friskt belägna stad, då den oafvisliga nödvändigheten, att på ett
eller annat sätt skaffa, helsosamt vatten, ånyo gjorde sig gällande,
och förmådde Kigis Bef.hide att d. 15 September 185 5 genom
skrifvelse till Magistraten, deraf afskrift bifogas i bilagan Lit. B,
sammankalla stadens innevånare, för att öfverlägga om om möjlig¬
heten och sättet för vattenledningens tillvägabringande.
Stadens innevånare förbundo sig då, att, i fall vattenledningen
blir på Statens bekostnad anlagd, årligen utgöra den af R. St. vid
1823 års Riksdag bestämda afgift, 1500 Eidr biko, och förklarade
sig beredvillige att medverka till minskning af kostnaden för ifråga-
kommande jordersättningar, så att allt anspråk på dylik ersättning,
så vidt stadens enskilda rätt rörer, nu och för framtiden frånträdes,
hvarjemte staden åtog sig att söka upgöra med arrendatorerne af
lägenheter på stadens egor, angåide det skadestånd hvartill de, i
anledn. af vattenledningens anläggande, kunna finnas vara berätti¬
gade, varande det Prot., hvaruti dessa stadens förbindelser finnas
uptagne, tillika med kostnadsförslag, ritningar och öfriga handlingar
i ämnet att tillgå uti K. SjöFörsvarsDepartementet, och skola af
mig hållas StatsUtsk. tillhanda, Enligt ofvannämnde förslag skulle
Dea 26 November e. m.
421
vattnet tagas från Lyckeby å, ofvanför fallet, och derifrån ledas
genom gjutna jernrör öfver egorna till hemmanen Lyckeby, We¬
deby, Gullbärna och Warnö (de 2:ne sistnämnda tillhörande Carls¬
krona stad) till en sprängd reservoir på berget vid Amiralitets-
torget med särskilda ledningar inom staden, derför hela kostnaden,
utöfver de redan inköpta jernrören skulle upgå till 262,818 It:dr
17 sk. b:ko, hvilken summa, motsvarande 394,227 R:dr 53 öre lamt,
jag vågar föreslå och anhålla att R. St. ville anslå att utgå, på det
sätt och mot de garantier, som kunna anses lämpliga.
Visserligen är detta en stor summa, och kan det anses vara
mycket hegardt, att Staten skulle använda så mycket för en enda
stad; men då man tager i betraktande, att största delen af denna
stads innevånare utgöres af Befäl och manskap vid K. Blottan,
jemte handtverkare och arbetsfolk vid Blottans skeppsvarf samt de¬
ras hustrur och barn, att hvarje utgående fartyg från Rikets för¬
nämsta station för SjöBörsvaret måste förses med vatten från ett
ställe, dit djupgående fartyg icke kunna framkomma, att den nu
för vattenhämtning utgående årliga kostnaden 6041 R:dr 15 öre
r:mt blefve besparad, en besparing motsvarande, efter 4 proc:t, ett
capital stort 151,025 R:dr 37 öre r:mt, hvarjemte 14 båtsmän, som
nu sysselsättas med vattenhämtning, framdeles kunde uteslutas från
upfordringslistorna, till lättnad för Båtsmanshållet, samt att den
verkliga kostnaden, hvilken, i fall ofvannämnde kapital tages i be¬
räkning, såsom förminskande, blir 243.202 R:dr 16 öre r:mt min¬
dre än hvad Vj mil jernbana kostar, så torde icke böra anses för¬
mätet att begära denna uppoffring för en stad, som sannolikt icke
snart kommer i åtnjutande af de fördelar lättade kommunika¬
tioner medföra och som, anlagd hufvudsakligen för SjöBörsvarets
skull, genom ett af Konung och Ständer för 33 år sedan fattadt
beslut, nästan erhållit löfte om afhjelpande af ett så vigtigt behof.
Afskrift. Bil. Litt A.
Ödmjukt Memorial!
Till följd af Befälhule Amiralens Nole d. 20 dennes har
Kontoret uprättadt, och får härmed ödmjukligen öfverlemna uppgift
uppå årliga kostnaden af de vid Stationen gagnade vattenskutor,
jemte den s. k. vattenhemtningsbåten, äfvensom kostnaden för vat¬
tentransport landvågen från Lyckeby, då is hindrar kommunikation,
upgående tillsammans till 35 97 R:dr 28 sk. 8 r:st b:ko.
Uti nämnde belopp äro några utgifter ej inbegripne, hvarken
för inventariepersedlarnes slitning och reparation eller för vattensku¬
tornas underhåll, klargöring samt utrustning, emedan sådant för alla
år icke är lika; men i händelse dessa kostnader äfven skola beräk¬
nas, så utgöra desamma, enl. erhållne uplysningar pr medium för
hvarje vattenskuta, som årligen gagnas, circa 150 U:dr b;ko, då
sammanlagda årliga kostnaden utgör 4,027 R:dr 28 sk. 8 rist b:ko.
Carlskrona K. Blottans SjöMilitie- och VarfsKontor d. 25
Januarii 1855.
O. V. Cimmerdahl. Dan. Bagge.
422
Den 26 November e. m.
Upgift på årliga kostnaden af de vid stationen begagnade
vattenskutor jemte vattenhemtningsbåten, äfvensom kostnaden för
vattentransporten landvägen från Lyckeby, då is hindrar kommu¬
nikationen.
En vattenskuta för Bageriet i 10 månader:
Sjöaflöning 262: 24. —■
Proviantens kostnad 800: — —
Utredningskostnad 180: 33. 6.
En vattenskuta för Sjukhuset i d:o
d:o lika
.1243: 9. 6.
.1243: 9. 6.
En vattenskuta vid Björkholmen i 4 månader:
Sjöaflöning 103: — —
Broviant 320: — —
Utredning 62: 10. -
En vattenslup i 10 månader:
176 dagsverken af SjöKorporaler å
9 sk 33
1584 dagsverken af Båtsmän å 7 sk. 231
176 Lisp. mjukt bröd 129
Vattentransporten landvågen från Lyc¬
keby då is hindrar kommunikation,
körlön och båtsmansdagsv.erken till-
487: 10.
26' 8’ 393: 26. 8.
.230: 21. —
Summa — — 3597: 28. 8.
Carlskrona K. Flottaus SjöMilitie och VarfsKontor d. 25
Januari 185 5.
O. V. Cimmerdahl. Dan. Bagge.
Lika lydande med i K. Flottans VarfsKontor förvarade con-
cepthandlingar intyga
A. F. Lundgren, J. 0. Humble,
Kammarskrifvare vid K. Flottan.
Afskrift. Bil. Litt. B.
Till Magistraten i Carlskrona!
Sedan, uppå af K. M. gjord Nåd. framställning, E. St:r, vid
1823 års Eiksdag beviljat ett anslag af 83,333 E:dr 16 sk. Eko
till anskaffande af materialier för en vattenledning till Carlskrona,
enl. då upgjordt förslag, att leda vattnet, dels från Stampkällarne
vid Augerum, och dels från Lyckeby å, med hvilket anslag fasta¬
des det vilkor, att å de 1500 E:dr b:ko, som stadens innevånare
erbjudit att årligen utbetala till vattenledningens underhåll, men
som varit afsedde, att af en inom Carlskrona utvald Komité
förvaltas, särskild förbindelse skulle vederbörande affordras och till
Eiksg:sKont aflemnas,. samt en sådan förbindelse uti prot:sut-
drag d. 15 Maj 1824 blifvit till K. Förvaltningen af Sjöärendena
aflemnad, derefter år 1833 af dåvarande Kaptenen Carlsund för-
nyadt förslag upgjordes, enl. hvilket vattnet skulle ledas från Lyc-
Dea 26 November e• na
423
keby å ofvanför fallet, samt en sprängd reservoir om 210,000 ku¬
bikfots rymd läggas å Stortorget, eller berget å Amiralitetstorget;
och vattnet derifrån ledas till de lägre delarue af staden; hvarvid
kostnaden beräknades till 174,193 B:dr 24 sk. 9 r:st. b:ko, så har
K. M. under d. 21 Dec. sistnämnde år beslutat, att vatten¬
ledningen borde utföras i enlighet med det af Kaptenen Carlsund
sålunda upgjorda förslag, och derjemte föreskrifvit bland annat, att
K:s Bef.hide skulle höra vederb:de jordegare om den ersättning,
som de äskade för vattenledningens anläggning å deras egor; med
vederbörande besluta om reservoirens anläggning vid stadens Stor¬
torg, samt förständiga vederb:de om fullgörande af deras åtagna
förbindelse till årligt bidrag för vattenledningens underhållande.
När Carlskrona stads innevånare i anledn. häraf hördes å all¬
män Rådstuga d. 24 Mars 1834, förklarade de, att då de åtagit
sig erlägga 1500 B:dr årligen, det skett i afsigt att erhålla käll¬
vatten, men att de icke funne sig belåtna, att efter den ändrade
planen blifva försedde med åvatten, och således ej heller ansåge sig
pligtige att vidkännas den afgifna förbindelsen af den 15 Maj 1824,
deremot de medgåfve anläggningen af reservoiren på Stortorget,
med vilkor, att utan afgift fä derutur begagna vatten; äfvensom
ersättning för den jord på inre Warnö, hvarigenom vattenledningen
skulle gå, endast vilkorligtvis fordrades, för den händelse, att mul¬
betet betydligt skadades, men tillika yrkades, att den gatuläggning,
som för vattenledningen inom staden komme att rifvas, måtte istånd-
sättas utan kostnad för hus- och tomtegare; hvilka yttranden för¬
anledde Förvaltningen af Sjöärenderna att tillstyrka, det vattenled¬
ningen blefve anlagd på Kronans Varf endast för Flottans behof,
eller stadens innevånare kändes skyldige att, efter fastställd taxa,
gifya ersättning för vattenledningens begagnande.
Emellertid blefvo genom Förvaltningens af Sjöärendena för¬
sorg för den ifrågaställda vattenledningen anskaffade 2958 stycken
jernrör, om 9 fots längd, utom en 4 1/1 tums muff eller skarf, 7
tums invändig diameter och 6/io'-dels tums gods, samt 637 stycken
af 7 fots längd, 4 tums diameter och lika tjocklek, hvilka rör,
som 1834 och 1837 besigtigades och betaltes med 78,600 K:dr
35 sk. 2 rst. b:ko, ännu förvaras uti Kronans förråder i Carls¬
krona; men sedermera upstod fråga, att på annat sätt bereda till¬
gång på vatten för Flottans behof, hvilket förslag likväl förföll,
sedan Väg- och VattenbyggnadsStyrelsen detsamma afstyrkt, under
yttrande tillika, att en vattenledning från Lyckeby å egde företräds
framför en sådan från Lyckeby källor och bäst upfyllde ändamålet,
enär drickbart och helsosamt vatten derifrån kunde erhållas; dock
ansågs nytt kostnadsförslag böra upgöras genom Majoren Wallen¬
strand, sorn också, enl. erhållne ordres, omarbetade det af Majoren
Carlsund uprättade förslag.
Jemlikt dessa förslag komme vattnet att ledas från Lyckeby å
der ett pumphus på norra sidan af Lyckeby bro och å vestra
stranden af ån skulle upföras, samt rörledningen af gjutna jern¬
rör att utgå derifrån och vidare, öfver Lyckeby, Medeby, Gullbärna
och Warnö egor, till en reservoir i staden å Klockstapelsberget vid
Den 26 November e. m.
Amiralitetstorget, utgörande i längd 13,801 alnar, naed särskilda
ledningar inom staden till Flottans Skeppsvarf och quain vid Hög*
vakten, Sjukhuset, nya dockorne och quain derstädes, Stumholmen
och Flottans Bageri och till en brunn vid BarnhusSkolan, 4243
alnar, till SkeppsgosseKasernen, en Springbrunn å AmiralitetsSlätten
och en dito å Amiralitetstorget, en brunn å Kyrkogatan och en
dito å f. d. Strömholmska tomten, 583 alnar, för reservoirens töm¬
mande 339 alnar, samt dels från hufvudröret och dels från reser-
voiren för stadens innevånares behof, längs Wittusgatan till planen
vid CoopvardieVarfvet, äfvensom till Handtverkaregatan, en brunn i
korset af Amiralitets- och Drottninggatorne, lilla och stora Björk¬
holmen, vestra delen af Köpmangatan å Möllebacken, Kungsgatan,
en springbrunn i korset af Borgmästare- och Ronnebygatorne, en
dito i korset af Kyrko- och Drottninggatorne, en dito å Bred¬
gatan, 2:ne dito å vestra delen af Amiralitetsgatan, samt en brunn
i korset af Borgmästare- och Handtverkaregatorne, hvilka ledningar
jemte springbrunnsrör utgöra 4000 alnar, varande kostnaden be¬
räknad för stora ledningen till 164,046 lt:dr, för ledningarne för
stadens behof till 44,324 R:dr 18 sk. och för ledningarne för Kro¬
nans behof till 54,447 R:dr 46 sk. 6 r:st., eller tillsammanlagdt
262,818 B:dr 17 sk. b:ko, hvilken kostnad dock torde något min¬
skas, om, i st. f. att rören, enl. ofvanberörde förslag, skulle ned¬
läggas i en trumma af träd långs broarnes östra sida, undervattens-
ledning der kan verkställas.
Den 22 Dec. 184 4 blefvo stadens innevånare ånyo i äm¬
net hörde och utfäste då, att erlägga en personlig afgift, lika stor
med då gällande mantalsskatt eller för hvarje mantalsskrifven per¬
son, som upnått 17 års ålder, 12 sk. b:ko årligen, att med öfrige
Kronoutskyiderne uttagas och ingå till Statsverket eller B. Sfs
disposition, under vilkor, att Statsverket besörjde vattenledningen
hit till staden och dess utgrening inom staden, samt vidkändes,
utan allt vidare bidrag i penningar eller personliga prestationer,
årliga underhållet deraf jemte stadens bassiner, murarne deromkring,
betäckningarne och pumpverken, hvilka af Kronan i förstone äfven
borde anläggas, upföras och inrättas; att utgreningarne verkställdes
i sådane riktningar och till så många ställen i staden, att stadens
innevånare icke egde skälig grund till någon allmännare klagan, att
den utlofvade beqvämligheten att erhålla färskt vatten förfelats eller
uteblifvit; samt att denna pålaga ej uttaxerades förr, än det år, då
vattenledningen uplätes till allmänt begagnande och fortvarade så
länge Kronan upfyllde ofvanomförmälde vilkor; hvarjemte stadens
innevånare, som ansågo vattenreservoirens anläggning å Stortorget
icke vara lämpligt, uttryckt den önskan, att mera passande lokal
måtte dertill utses; äfvensom stadens innevånare, dels i fråga om
jordersättniugar för vattenledningen å yttre Warnö och Gullbärna,
updrogo åt DrätselKommissionen att söka upgöra med arrendato-
rerne om deras pretentioner, och dels biföllo, att någon ersättning
för jord, som å inre Warnö uplåtes till vattenledningens anläggande
icke må ifrågakomma.
Frågan har härefter afstannat intill dess R. Sfr, i skrifvelse
Den 26 November e. m.
425
d. 4 Dec. 1854 hos K. M. gjord underd. förfrågan, huruvida
de jernrör, som anskaffats till vattenledningen, nu mera kunde på
ett ändamålsenligt satt användas för det företag, dertill de blifvit
uphandlade, med hemställan derjemte, att K. M. måtte meddela
Nåd. föreskrift, sådan härvid förekommande förhållanden ansågs på¬
kalla, med hänsigt till jernrörens begagnande till dermed afsedt än¬
damål eller föryttrande och medlens aflemnande till Riksg:sKont.
I det skick frågan sålunda nu befinnes, skall slutet deraf, så
vida vattenledningen icke snart tillvägabringas, sannolikt blifva så¬
dant, att rören föryttras, och ifrågav:de vigtiga angelägenhet, eller
beredande af tillräcklig tillgång på färskt vatten för Carlskrona stad,
kanske för alltid förfaller eller åtminstone upskjutes till en långt
aflägsen framtid; men enär erfarenheten, särdeles under de sednare
åren, äfven här bestyrkt hvad redan förut på många andra ställen
blifvit utrönt, eller att tillgången på färskt och godt vatten är ett
oeftergifligt vilkor för saniteten på stället, och att, i samma mån
som en dylik tillgång brister eller är ofullkomlig, upstå mer eller
mindre svåra sjukdomar, såsom förhållandet här varit under flera år
och särdeles under det sorgligt minnesvärda året 1853, då under
cholerans förfärliga härjning den fattigare befolkningen i flera de¬
lar af staden var i saknad af tjenligt vatten, hvilken brist endast
ofullkomligt kunde afhjelpas genom de välvilliga åtgärder, som vid-
togos af befälet vid K. M:s Flottas härvarande station, så synes
det vara af högsta vigt för stadens innevånare, att den ifrågavide
vattenledningen- må komma till verkställighet och fullbordan; lika¬
som jag förmodar, att de skola finnas villiga att efter förmåga der¬
till medverka. Och jag får alltså härmed anmoda Magistraten att
kalla stadens innevånare, för att å lämplig dag i början af näst¬
instundande Oktober månad åter höras och besluta om sådane åt¬
gärder, som kunna leda till det ifrågav:de vigtiga ändamålets upnå-
ende; i hvilket afseende det torde vara lämpligt, att stadens inne¬
vånare hos K. M. i underd:het anhålla, att K. M. täcktes i Nåder be¬
reda tillgång på medel till vattenledningens utförande och om verk¬
ställigheten deraf förordna; samt att stadens innevånare icke alle¬
nast förbinda sig, att årligen utgöra den af It. St:r vid 1823 års
Riksdag bestämda afgift, utan ock förklara sig beredvillige att med¬
verka till minskningen af kostnaden för ifrågakommande jordersätt¬
ningar, så att allt anspråk på dylik ersättning, så vidt stadens en¬
skilda rätt rörer, nu och för framtiden frånträdes, samt staden äf¬
ven åtager sig att söka upgöra med arrendatorerne af lägenheter
på stadens egor, ang:de det skadestånd dertill de, i anledn. af vat¬
tenledningens anläggande, kunna finnas berättigade. Öfverlemnande
jag likaledes till Magistratens och stadens innevånare, huruvida de
finna lämpligt, att vid detta tillfälle jemväl bestämma sättet och
grunderna för uttaxeringen eller tillskjutandet af ofvanberörde afgift.
Carlskrona å LandsKänsliet d. 15 Sept. 1855.
Arvid Faxe.
E. Mélin.
Begärdes på bordet.
426
Den 26 November e. m.
Hr Mannerskantz, Adolf Fredr., upläste följande motion:
Om ändamålet med en ordentlig Bankrörelse skall upnås, får
dess åliggande icke ensamt bestå deruti, att utlemna penningeför-
sträckningar endast utaf en gifven bestämd penningesumma, hvar¬
öfver den har att disponera; den måste äfven bestå deruti, att den
af allmänheten, emot betalning, insamlar de penningar, som för
kortare eller längre tider annars hos den hade legat räntelösa —
med andra ord — den måste sträfva derhän, att blifva en verksam
medlare emellan dem, som hafva den vara att aflåta, hvarmed Ban¬
kerna handla, nemi. penningar, och dem, som efterfråga denna
vara.
Om detta i allmänhet är en sanning, så är det desto nödvän¬
digare att tillämpa denna sanning för de banker, hvilka icke i nå¬
gon vidsträcktare mån ega rättighet att utgifva egna kreditsedlar,
för så vidt syftemålet med en sådan Bank icke skall helt och hål¬
let förfelas, och dess verksamhet inskränkas till ganska ringa nytta
för allmänheten.
Skulle ofvannämnde ändamål kunna upnås, då måste åt dessa
Banker tillåtas att deltaga uti den allmänna konkurrensen, ronde
den vara, hvarmed de sysselsätta sig. De måste nemi. blifva försatta
i tillfälle, att erbjuda så högt pris på penningen som möjligt, men
vilkoret derför, att sådant skall kunua ega rum, är å andra sidan
beroende deraf, att de vid försäljningen kunna betinga sig så högt
pris, att någon förlust för dem ej upstår. Dertill kommer också,
att ju flera och större affärer, som bankerna i detta hänseende
kunna göra, desto mindre behöfver vinsten för hvarje särskilt affär
vara, utan att slutresultatet för dem blifver sämre; men, ju min¬
dre vinster Bankerna beräkna sig, desto större förmåner böra upstå
för låntagaren och allmänna industrien i landet.
Hvad en utmärkt talare på detta rum så sannt anmärkte, då en
väckt motion om räntans frigifvande här förekom till discussion, el¬
ler att densammas fixerande här i landet till ett visst maximum, för¬
anleder, eller kan föranleda spekulanter, att, då räntan på utländska
platser är högre än nyssnämnde maximum, dit utsända silfver, för
att med den högre räntebetalningen göra sig vinster, skall ©tvifvel¬
aktigt snart visa sin förderfliga tillämplighet äfven inom landet, om
räntan blefve i allmänhet frigifven, men en tvångsränta blefve ålagd
de i landet varande eller blifvande enskilta Bankerna. Det synes
mig nemi. gifvet, att, om under någon viss period, de enskilta ka¬
pitalisterna, till följd af penningebrist, finge skäl att betinga sig t. ex.
8 proc. ränta för penningeförsträckningar, under det de enskilta
Bankerna på samma tid icke hade rättighet, att betinga sig högre
ränta än 5 proc., då skulle den naturliga följden deraf blifva, att
enskilta spekulanter upstode, hvilka, med utur Bankerna uplånta
kapitaler, bedrefvo en lånerörelse, hvars vinster stoppades i deras
egna fickor. Må man låta ett sådant missbruk få framgång, och
jag hemställer, huruvida det - icke vore sannolikt, att procenteriet
skulle uppnå en vida större och farligare höjd än hittills varit för¬
hållandet.
Den 26 November e. m.
427
Tvärt emot att någon våda skulle upstå för penningerörelsen,
om Bankerna tillätes att deltaga i konkurrensen på den allmänna
penningemarknaden, tror jag, att dessa Banker skulle stegra ränte¬
foten; de skulle hålla de enskilta spekulanternas öfverdrifva preten¬
tion inom tillbörliga gränsor, och de skulle, så att säga, blifva de
gradmätare, hvarefter affärsmännen hade att rätta sig.
Må man icke invända, att det är oriktigt att förutsätta, det
de enskilta Bankerna skulle blifva ålagda tvånget, att förpenninge-
försträckningar icke få betinga sig öfver en viss, på förhand be¬
stämd maximiränta, om räntan i allmänhet blefve fri — jag hänvisar
i detta afseende till det nu existerande förhållandet, att då den hög¬
sta lagliga räntan är bestämd till 6 proc. ega de enskilta Bankerna
i allmänhet icke rättighet att betinga sig öfver 5 proc. ränta för
utlånta penningar; jag antyder i öfrigt, å den vid många tillfällen,
så väl hos E. St:r som hos Styrelsen, visade benägenheten, att med¬
dela i yttersta detalj gående bestämmelser, hvilka, om de ej döda,
åtminstone betydligt hämma den lifgifvande sjelfverksamheten hos de
enskilta Bankernas styrelse, förutan hvilken några goda resultater i
afseende å landets penningeväsende och kreditförhållande i allmän¬
het aldrig lära kunna vara att påräkna.
Några enskilta Banker i södra Sverige hafva under nu snart
tilländalupna året försökt betala den högsta möjliga ränta för uti
dessa Banker insatta penningar, för att på så sätt hopsamla medel,
med hvilka de skulle kunna betjena de många lånsökande personer,
som hos dessa Banker anmält sig till erhållande af lån; så har en
af dem en längre tid betalt 4 proc. för å dipositionsräkning insatta
penningar, under det en annan nu lärer höjt denna ränta ända
till 5 proc., oaktadt de sjelfva icke ega rättighet betinga sig högre
ränta vid skeende låneförsträckningar, än den sistnämnde; de ega
dock rättighet att betinga sig räntan i förskott; och om således icke
någon bestämd förlust för dem upstår, om man nemi. antager, att
de genast kunna utlåna de upsamlade penningarne, så må man
medgifva, att vinsten blifver nära nog den minsta möjliga, särdeles
om man tager i betraktande de relatift ganska dryga förvaltnings¬
kostnader m. fl. utgifter, som drabba dessa Banker.
Jag hemställer, huruvida det är troligt, att Eikets sist för¬
samlade St:r skulle hafva föreskrifvit den skyldigheten för Filial-
Bankerua, att icke få räkna sig till godo öfver 5 proc. ränta för
gjorda låneförsträckningar, om de hade kunnat förutse den penninge-
brist, som i år upstått, eller om de haft vetskap om det sträf¬
vande, att gå allmänhetens billiga önskningar till mötes, som dessa
Bankers styrelser tyckas hafva till syftemål. Må man derför, i denna
rent praktiska fråga, erkänna och derefter rätta de misstag, som äro
begångna.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, med hänsigt
till den af Frih. Raab, Carl Adam, väckta motion om räntans In¬
gifvande, och under förhoppning, att landet, i afseende å ett bättre
och mera rationelt Bankväsende, måtte gå gynsammare tider till
mötes, får jag vördsamt föreslå:
428
Den 26 November e. m.
Att de nuvande eliev framdeles upkommande enskilta
Filial- eller PrivatBankerna i Riket icke, i afseende till
räntan å af dem utlemnade penningeförsträckningar, må
inskränkas inom andra bestämmelser, än som uti all¬
männa Lagen nu äro eller framdeles blifva stadgade för
utlåning af penningar i allmänhet.
Om remiss af denna min motion till Höglofl. BankoUtsk. an-
hålles vördsamt.
Remitterades till BankoUtsk.
För att blifva i tillfälle att beräkna det antal plena, som nästa
vecka kunde behöfva hållas, anhöll Hr Gr. o. Landtm., att de le¬
damöter, som önskade väcka motioner, ville derom nästa Lördag
hos honom göra anmälan.
Hr Bogeman, Carl Adolf, upläste en så lydande motion:
Under föreg:de Riksdagar har frågan om nödvändigheten af
anslag till en hamnbygnad vid Grenna stad utgjort föremål för R.
St:rs pröfning. Men då sådant icke blifvit beviljadt, i anseende till
då för handen varande större anslag till hamnbyggnader på sär¬
skilta orter i riket, har, såsom en nödhjelp, blifvit från Handels- och
Sjöfartsfonden af K. M. i Nåder beviljadt ett lån på 6,6 66 R:dr
32 sk. b:ko, för hvilket belopp, jemte enskildes bidrag, en hamn¬
brygga blifvit anlagd, i riktning, att den kan komma att utgöra en
del i en hamn-arm. om en hamn framdeles skulle byggas, efter det
förslag, som af Hr Majoren Leijonankar d. 22 Aug. 1847 blifvit
uprättadt, och hvartill då för tiden beräknats åtgå 60,974 R:dr 24
sk. b:ko.
Enl. intyg af flere sjökaptener å ångfartyg, som lägga
till vid Grenna, blifver det tillfälle för lastning oell lossning,
som nuvande hamnbrygga lemnar, med hvarje år mindre, eme¬
dan djupen vid bryggans sidor upgrundas och igenvräkas med
sand, som vågorna medföra, och som stannar på botten vid
sidorna; hvarförutan under förlidne vinter sjelfva bryggan blef rub¬
bad till sin stenläggning af den is, som vågorna vid sjöns up-
brott på våren medförde; således, om ej snar hjelp mellankommer,
medelst dels hamnens fullbordande till sluten hamn, hvarigenom
upgrundning förekommes, och dels genom yttre väggarnes förseende
med sluttande i st. f. nuvande tvära stenläggning, derigenom faran
för isens åverkan undanrödjes, blir det redan gjorda arbetet förstördt
eller onyttigt.
Styrelsen för väg- och vattenbyggnader har beräknat detta re¬
dan verkställda till ett värde af 13,111 R:dr 40 sk. b:ko. För¬
lusten för det allmänna och enskildta är således gifven, om erfor¬
derligt understöd för hamnbyggnadens fullbordande längre förhålles,
hvilket ock synes särdeles obilligt, då angränsande städer, Jönköping
först, och derefter Hjo och Wadstena i sednare tider, hvar efter
annan erhållit anslag och erforderliga låneunderstöd. K. M. har
också, redan d. 13 Jan. 1854, i Nåder resolverat, att ifrgavar:de
Den 26 November e. m.
429
hamnbyggnadsarbete skulle tagas i beräkning vid upgörande af det
generalförslag rör:de allmänna arbeten, som Styrelsen öfver Väg- och
Vattenbyggnader borde för denna Riksdag till K. M. i underd:het
afgifva, hvilket ock skett, ehuru helt knapphändigt, eller såsom en
blott anteckning.
Icke mindre än 21 af de hamnen nästgränsande socknar, jemte
städerna Ekesjö och Grenna, hafva ock förenat sig, på sätt hand-
lingarne, hvilka förvaras hos förenämnde styrelse, visa, i underd.
begäran om Statsanslag; och Grenna stads Äldste samt bolaget för
hamnbyggnad hafva hos K. M. i underd:het anhållit om Statsanslag
utan återbetalningsskyldighet till belopp af 45,730 R:dr 42 sk.
b:ko, hvarunder de ej tilltro sig, att, under nuvande dyra tider,
ingå i detta, i alla fall för enskildta vidt utseende företag. Jag
är emellertid öfvertygad, att om dubbla summan, och hvartill arbe¬
tet lärer komma att upgå, lemnäs på lån, under numera vanliga
vilkor, 5 års frihetstid, och derefter 2 proc. ränta och 6 proc. årlig
kapitalafbetalning, intill dess det blifver betaldt, ett sådant lån äf¬
ven med tacksamhet emottages, i st. f. det begärda anslaget, utan
återbetalningsskyldighet.
Såsom medlem af en bland de församlingar, som hos K. M. i
underd:het petitionerat i frågan, och boende nära i orten, der hamn¬
byggnaden är börjad, och öfvertygad att den för rörelsen är alldeles
oundgänglig, hvilket bäst bevisas, oaktadt nuvar:de lastbryggas ofull¬
komlighet, af den alltjemt tilltagande in - och utförseln af varor, hvarom
ock tillförlitliga intyg äro handlingarne vidfogade, och i hänseende
hvartill Landsli.Emb. i Jönköpings län i underd. Mern, af d. 7
sisth Juli bland annat förklarat, »att mer än tillräckliga skäl gifvas
»för öfvertygelse derom, att kostnaden för en fullständig hamns byg-
»gande vid Grenna skulle fullt motsvaras af den oberäkneliga fördel,
»som derigenom tillskyndades innevånarne i en del af Östergöthland
»och de bästa delarne af Jönköpings län»; vågar jag hos Höglofl.
E. o. Ad. förorda och väcka den motion:
Att förenämnde 45,730 E:dr 42 sk. b:ko måtte till Grenna
hamnbyggnad utan återbetalningsskyldighet anslås, eller
ock att dubbla summan lemnäs såsom lån, på vilkor,
som jag här ofvan tagit mig frihet framställa.
Och anhåller jag vördsamt, att Höglofl. StatsUtsk., dit motio¬
nen torde remitteras, behagade, innan dess handläggning företages,
från Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader infordra handlingarne i
målet med förslag och kartor.
Hr Nordenfelt, Enar Wilh.: Jag har med upmärksamliet
afhört den nu väckta motionen; och som jag under flere år bott
invid Vettern, anser jag mig, såsom kännande förhållanderna der
städes, böra instämma i motionens syfte. Jag saknade emellertid
deruti ett skäl, som jag anser vara af större vigt, än de ekonomiska,
som för densamma anförts. Seglationen på nämnde sjö är nemi,
ganska farlig derigenom, att på östra sidan hamnar saknas, hvilka
ofta äro af behof för fartyg, sora råka ut för svårt väder. Visser¬
ligen finues vid Wadstena en hamn; men den ligger i en aflägsen
430
Den 26 November e. m.
vik. Det är derföre ieke sällsynt, att en sjökapten, som ligger i
hamn vid Motala, icke vågar gifva sig ut, så framt han icke kan
lemna Jönköping på samma dag, emedan, i synnerhet om vinden är
ostlig, han icke eger någon hamn, der han kan söka skydd. Den
hamn-arm, som nu finnes vid Grenna, är alldeles otillräcklig för
detta ändamål, och dessutom så full af klippor, att, i st. f. att der
finna skydd, man möjligen på ett säkert sätt går sin undergång till
mötes. Hamnen vid Hjo kan visserligen begagnas, då vinden till¬
låter seglaren att följa vestra stranden; men under vestlig storm
har han deraf föga nytta. Detta skäl anser jag vara af större vigt
än det, som motionären framställt, och jag skall derföre, när frågan
en gång kommer till afgörande, rösta för densamma.
Hr Ribbing, Arvid: Styrelsen för Väg- och Vattenbygg¬
nader indelar de arbeten, som den förordar, i trenne klasser, nemi.
l:o sådana, som anses vara af allmän vigt och företrädes¬
vis förtjenta af understöd, och 2:o arbeten, som väl äro af vigt,
men mindre berättigade, såsom orden lyda, än de förra till under¬
stöd. Tredje klassens äro sådana, som först sedan de förra kommit
i åtnjutande af understöd, kunna uptagas att komma i fråga der¬
till. Nu har bemälde Styrelse satt denna hamnbyggnad i an¬
dra rummet, och således ansett densamma af mindre vigt eller
icke vara företrädesvis förtjent af understöd. Om den, som håller
på att sjunka, bör hjelpas företrädesvis framför den, som icke är i
sådan fara, så är förhållandet det med den ifrågavar:de hamnen.
Den sjunker visserligen icke i egentlig mening; men Vettern är
af den beskaffenhet, att han på flera ställen, såsom för ögonen sy¬
nes, inkräktar landet, så att stora jordras mångenstädes yppa sig,
hvilket i synnerhet är förhållandet vid Grenna. Der inkräktar sjön
årligen några alnar af den jord, som omgifver hamnen, och denna
jord upslammas mot närmaste hinder, som just utgöras af de i
hamn-armen befintliga klippor, till följd hvaraf hamnen nära nog
inbäddas i denna upslamning. Detta är också orsaken till det för¬
hållande, som motionären framställt, nemi. att det för hvarje år
blir svårare för de sjöfarande att lägga till vid denna hamn. Det
är således mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sätt att se saken,
då den klassificerar ifrågavar:de hamn-anläggning ibland dem, som
icke i främsta rummet äro förtjenta af understöd, som jag nu ordar;
och jag hoppas, att StatsUtsk. af handlingarne skall finna, att det
knappast finnes något arbete mera förtjent af understöd, än det nu
af motionären omförmälda. Såsom egande närmare kännedom om
de förhållanden, som röra denna fråga, har jag ansett mig icke böra
underlåta, att vid detta tillfälle lemna de uplysningar jag nu haft
äran omnämna.
Remitterades till StatsUtsk.
Frih. von Knorring, Axel, upläste 2:ne motioner af föl¬
jande innehåll
1:0
Med reflexioner, föranledda genom den kännedom jag inhemtat
under mina resor, som Öfverkontrollör i Skaraborgs län, sisth år.
Den 26 November e. m.
431
har jag kommit till den öfvertygelse, att det vackra åsyftande Rege¬
ring och Stander sökte vinna, genom att förhöja skatten, och för¬
öfrigt genom mera noggrant begränsade band, hinna ett bättre mål
till en stor del under kommande år går förloradt, så vida icke
förhöjning å skatt varder de s. k. små brännericrna ålagd, i pro¬
portion till de större.
Som exempel för min tanke härom, vill jag omnämna, att inom
en liten krets, der det finnes 5 stycken små brännerier, det är mig
bekant, att bränneriegare ofta nog förlidne höst, med 20 k:rs en¬
kel redskap, pr dygn kunde tillverka 35 k:r 6-gradigt bränvin, och
i år, med samma redskap, under lika tid, efter inmäskade 6 t:r
potatis med nödig malt, samt med förut brygd ölvört till späd¬
ning i st. f. vatten —• afverkat ända till 60 k:r af lika grad.
Beskattningen utgår härföre f. n. med 5 R:dr b:ko, då jemförelse¬
vis med de större brännerierna borde betalas 20 R:dr samma mynt.
jag föreslår derföre:
Att skatten å mindre bränneri måtte bestämmas
till minst dubbelt emot hvad den utgjorde 185 5 års
höst.
I afseende å redaktion af och vissa föreskrifter i Bränvins-
bränningsförfattningen, har jag ansett mig böra fästa upmärksam-
heten vid följande §§.
§ 5.
Bör innehålla: att då mäskning på ett eller annat sätt blifvit
upvärmd innan den insläppes i pannan, utgår debiteringen, såsom
vore det enkla verket försedt med mäskvärmare. Nu mera brukas
mäskningen upvärmas medelst ifyllning af en tunn jernbläckslåda,
sorn ställes ofvanpå pannans bröst, då, efter nödig uphettning, mäsk¬
ningen tömmes i pannan. Förordmn förbjuder ej detta vinstgif¬
vande sätt.
§ 53.
Stadgandet i denna g lemnar apothekare, sorn inropat rättig¬
het till försäljning af bränvin, tillfälle att sälja detsamma destilleradt
till bättre pris, än den, som enl. 20 §:n, .verkställer destillering,
enär den sednare har omkostnader för särskildt kontrollör, samt
måste, genom den särskildta anmälan och beslutet deröfver, vidkännas
omkostnader, hvarifrån apothekare äro fria. Derföre, och då under
sken af destillering för pharmaceutiska behof apothekare äfven kan
med flera pannor destillera bränvin, som afses i 20 §:n, föreslås,
att det måtte apothekare, på samma sätt som gäller alla tjenstemän,
förbjudas att bränvinsförsäljningsrättigheter inropa.
§ 35.
De häruti nämnde upgifter borde väl snarare lemnäs till Ofver-
kontrollörerna, hvilka, såsom §:n nu är upstäld, kunna förnekas dessa
upgifter.
§ 45, 3 mom.
Ehuru jag anser, att detta stadgande bör efter ordalydelsen
tolkas så, att förhöjningen i skatt beräknas för hela öfverskottet af
en 10;de-del, har likväl en sådan åsigt gjort sig gällande hos flera,
432
Den 26 November e. m.
att blott det öfverskott, som öfverskjuter 10:de-delen, bör med den
högre afgiften beläggas.
§ 55.
Mer bestämd föreskrift synes nödig, i afseende på här omtalade
lankrör. Det rör, som »Seder den utkokade lanken, eller klardran-
ken, från rectifikations-apparaten, tycks knappast härvid vara afsedt.
Dock torde vara nödigt att derom föreskrifves, att samma rör, med
derå varande kran eller ventil, skall ega tillräcklig diameter och vara
sluttande nedåt, till förekommande af stoppning, samt försedt med
nitad kik. Dessutom är det i min tanke ett stort misstag, att
bränneriegaren icke får inrätta särskilda kärl i spritrummet för lank-
aftappning.
Det är en känd sak, att det första och sista, som rinner efter
hvarje mäskömsning, innehåller en betydlig del af finkelolja, som är
högst skadlig för helsan. Om ofvannämnde ändamålslösa förbud
uphäfves, borde i stället föreskrifvas, att ett särskildt rör från lyk¬
tan finge afleda lanken till ett derför inrättadt kärl i spritrummet.
Detta kärl skulle, vid hvarje upmätning, under kontrollörens tillsyn
tömmas, och lanken blandas med mäskningen för att gemensamt
dermed afverkas. Något underslef vore derigenom icke att befara,
men ett betydligen bättre fabrikat skulle erhållas.
§ 96. 3 oeh 4 mom.
Emedan en större del af apparaten är så konstruerad, att brän¬
vin icke kan lönligen uttagas, men väl lank med iner och mindre
hög proe., så synas desse båda mom. böra undergå förändring, helst
fall förekommit, då bränvinstillverkare brutit försegling, utan att
man vågat, på grund af nuvar:de ordalydelse i mom:n, verkställa
beslag eller inställa brän vinsbränningen.
§§ 52, 88, 90 och 30.
Da, enl. förstnämnde §§ uti Bränvinsbränningsförordmn och
sistnämnde § i Ordningsstadgan, det tillkommer Öfverkontrollörer
att hålla allmän tillsyn öfver Författms efterlefnad, samt enl. 88
och 90 §§ rätt till åtal och beslag äfven tillkommer de personer,
hvilka särskildt förordnas att vaka öfver en sådan efterlefnad, synes
väl, som en sådan rätt till åtal och beslag vore tillerkänd Öfver¬
kontrollörer. Men enär en och annan K. Bef:h:de förordnat sär¬
skildte personer, de der icke äro i egenskap af kontrollörer anställde,
att distriktvis tillse Författms efterlefnad, så har tvifvel upstått,
huruvida Öfverkontrollörer egde att med beslag sig befatta, eller
om det endast vore lands- och stadsfiskaler, krono-, stads och polis-
betjenter samt de ofvannämnde särskildt förordnade personer till-
låtet göra beslag.
Ordningsstadgan.
S I-
Ång:de luftröret. Det borde vara föreskrifvet, att detsamma i
öfre ändan skall vara försedt med helt — väl — fastlödt lock och
lufthalen anbringas på rörets sidor, högst 2 tum från öfra ändan och
högst h6 tum i diameter, nemi. hvarje hål.
§ 2.
Den 26 November e. m.
433
§ 2.
»Lycktan; hvars enda etc. — — — — — borde vara för¬
färdigad, undra delen eller skålen, med tilhörande rör för profvaren,
af tät och god koppar, inuti väl förtent och utvändigt val hammar-
polerad, så att obehöriga hål eller öppningar lätt kunna uptäckas,
och öfra delen helst af en half tums tjockt hvitt glas i kupform,
så hög, att profvaren derunder har fri rörelse utan att gå igenom
glaset, hvarå hål eller öppningar icke få finnas. Ofra delen af lyck¬
tan kan äfven göras af metall; men i sådant fall borde den vara
så hög, som ofvan nämdt är, och skola då anbringas 4 tillräckligt
stora rutor af hvitt tjockt glas å motsatta sidor, så att skålen eller
lycktans undra del är fullkomligt ljus och synlig åt alia håll, på
det att hemliga öppningar, som å yttre sidan möjligen kunna vara
tilltäppta, må uptäckas från inre sidan. Den öppning å lyck¬
tan etc. — — —
§§ 18 och 23.
Förekommande fall gifver anledn., att kontrollörs aflägsnande
från bränneriet borde vara till kortare tider inskränkt, t. ex. 5 ä 6
timmar.
§ 27. _
Innan kontrollörs aflöning för sista 14 dagarne får af honom
upbäras, bör han till den, som vederbör, bevisligen hafva aflemnat
de uti 27 §:n omnämnde handlingar och effekter, de förra utan fel
uprättade.
Jag anhåller att min motion, jemte dessa förslag till förbät¬
tringar, måtte blifva till Bevilln.Utsk. öfverlemnade.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
2:0.
Till frågans skyndsamma beredning får jag härigenom föreslå:
Att för behandling af K. M:s Nåd. Propos:r, ang:de
förhöjning i embets- och tjenstemännens löner samt
dessas pensionering, ett särskildt Utsk. måtte varda bil-
dadt, och torde denna min motion blifva MedStm del-
gifven; i hvilket afseende 5 exemplar af motionen bi¬
läggas.
Begärdes på bordet.
Hr von Knorring, Erik Oscar, upläste följande motion:
Som erfarenheten, så väl förlidet som innevande år, visat det
svårighet på några ställen yppat sig, att, emot det i K. M:s Nåd.
Förordn. af d. 18 Jan. 1855 bestämda dagtraktamente af 1 B:dr
b:ko, erhålla tjenliga personer till vittnen under bränningsterminerna,
och då till denna vigtiga befattning böra utses redbara, aktade räkne-
och skrifkunniga män, och då dessa, synnerligen på landet, der de ej
sällan bo aflägset från förrättningsstället, nödgas uppoffra flera tim¬
mar dagligen af deras ofta dyrbara, i och för skötandet af egna
vigtiga angelägenheter uptagna tid, torde förhöjning i nämnde dag¬
traktamente vara af behofvet påkallad.
I. H. 28
431
Den 26 November e. m.
Jag får således härmed vördsamt föreslå, att fjerde mom. af
57 <§:ii i Högstberörde Nåd. Förordn. må erhålla följande lydelse:
»Vittne tillkomme vid mätnings- och profningsförrätt-
ning i dagtraktamente 3 R:dr r:mt.»
Ofverlemnandes jag dock åt Höglofl. Utsk., som torde ega till¬
gång till fullständigare uplysningar i ämnet än hvad jag såsom en¬
skild kan hafva, att, i st. f. summan 3 R:dr r:mt, insätta annat
belopp, om detta ej anses lämpligt.
Remitterades till Bevilln.Utsk,
Hr Tham, Casper Wolrath Victor, upläste 3:ne mo¬
tioner af följande innehåll:
1:0.
Knapt nog finnes någon vackrare barmhertighetsinräftning inom
Sverige, än Institutet för döfstumma och blinda. Den, som med
upmärksamhet löljt nämnde instituts verksamhet, har sannolikt fun¬
nit, huru i dubbelt hänseende man kan säga att de blinde se, de
döfve höra och de dumba tala. De vackra resultaten af denna in¬
rättning spåras nu mer öfver hela landet. Man måste, näst Nådens
Herre, hembära sin tacksamhet härför till de lärare, som bestrida
undervisningen vid nämnde inrättning, Men beklagligtvis har de¬
ras arbete och menniskokärlek blifvit bra mycket förbisedd af Staten.
De löneinkomster, som de åtnjuta, äro så små, att de äro otillräck¬
lige för deras bergning, utan de måste beklagligtvis umgås med om-
sorgsbekymmer för lifvets uppehälle, och hvilka bekymmer icke ringa
förhindra deras vackra verksamhet. Förhållandet har dessutom ett
annat ondt med sig. Sknlle nemi. någon bortgå af den nuvande
läropersonalen, hvilken, såsom allmänt är kändt, upoffrar sig af kär¬
lek till den goda saken, så skulle svårligen någon större förmåga
förmås att eftersöka deras platser, utan den vackra verksamheten
förfalla Gäller någonsin det gamla ordspråket, »att det bästa läro¬
verket och den bästa methoden är den, hvarest de bästa lärare fin¬
nas», så måste det vara vid detta institut, der äfven den bästa
method är af föga värde, om den icke handhafves af de bästa och
kärleksfulla lärare. Det är således icke blott med afseende på för¬
handen vande förhållanden, utan äfven med blicken fästad på det
tillkommande, som jag vördsamt föreslår följande löneförbättringar
för den nuvande lärarepersonalen.
Director och l:ste lärares lön, 2,500 R:dr runt, förhöjes till 3,700.
2:dre lärarens
|
från
|
1,000
|
»
|
»
|
|
»
|
2,500.
|
3:dje lärarens
|
»
|
1,050
|
»
|
»
|
»
|
»
|
2,300.
|
4:de lärarens
|
»
|
650
|
»
|
»
|
»
|
»
|
1,500.
|
5:te lärarens
|
»
|
400
|
n
|
»
|
»
|
»
|
1,000.
|
Skomakare-lärarens
|
»
|
450
|
»
|
))
|
»
|
»
|
800.
|
Skräddare-lärarens
|
»
|
450
|
»
|
»
|
»
|
»
|
800.
|
Smeds-lärarens
|
»
|
27 5
|
»
|
»
|
»
|
»
|
500.
|
Snickare-lärarens
|
V
|
27 5
|
»
|
»
|
»
|
»
|
500.
|
Hvardera af de andra
|
|
|
|
|
|
|
|
lärarenas
|
»
|
450
|
»
|
»
|
»
|
»
|
800.
|
Den 26 November e. m.
435
Då dessutom under årens lopp ingen särskild lärare varit an¬
ställd vid de båda instituten, utan direktionen vid hvarje särskildt
fall nödgas anmoda en prestman från hufvudstaden, särdeles vid bar¬
nens nattvardsberedelse, så vågar jag vördsamt föreslå:
Att en lön af Tvåtusende R:dr R:mt anvisades åt en
särskild religionslärare, som tillika handliafde all själa¬
vården vid nämnde institut, med åliggande för honom
att dessutom biträda, enl. direktionens bestämmelse, vid
den intellektuella undervisningen.
Behofvet deraf har under Arens lopp blifvit allt mer kräf-
vande, dels för uprätthållandet af Gudstjensten vid de olika institu¬
ten, dels för undervisningen i kristendom. Då undervisningen en¬
dast var inskränkt till de döfstumma, var denna undervisning öfver-
lemnad åt en döfstum lärare. Dels är denne nu till åren, dels ha
nu de blinde tillkommit, som kräfva en annan undervisning. De
öfrige lärarne, som redan förut äro öfverhopade af sina ämnen, hafva
derföre nödgats, hvad de blinda angår, fördela detta det vigtigaste
undervisningsämnet på sig, äfvensom Gudstjenstens uprätthållande
för de blinda.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till StatsUtsk.
2:0.
Rikets Höglofi. St:r vid ett föreg:de Riksmöte (åren 1844—1845),
hafva funnit sig föranlåtne, att, till behöflig förbättring i lönevilko-
reu för lärare och vårdare vid Allmänna Institutet för döfstumma
och blinda, anslå en summa af b:ko E:dr 1,000 årligen, utom hvad
särskildt åt sjelfva stiftelsen beviljades. Då It. St:r, genom en så¬
dan förmåns förunnande åt institutets tjenstemän, visat sig äfven
för dem hysa ett deltagande, hvarmed institutets verksamhet städse
af It. St:r blifvit omfattad, vågar jag hoppas, att den motion, jag
nu går att framställa, jemväl skall af R. St:r höggunstigt uptagas.
Ar 1829 d. 8 Okt. antogs af K. Direktionen öfver Allmänna
Institutet för döfstumma och blinda Hr Joh. Olof Ljunggren till
vårdare eller ordningsman vid nämnde inrättning. Under en tid af
27 år har han, enl. vederbörliga betyg, med utmärkt nit och nog-
granhet fullgjort sin mödosamma befattning, hvilken alltmera vun¬
nit i utsträckning och förenats med större ansvar, i samma mån
som institutets verksamhet ökats. Vid Ljunggrens antagande till
ordningsman egde institutet 24 elever af mankön, och nu vårdas
och undervisas derstädes 63 sådana elever. På sednare åren haren
svår gikt och annan sjuklighet så hemsökt honom, att han numera
icke vidare kan upfylla sina åligganden; och då denna sjuklighet
snarare till- än aftagit, oaktadt 4 års brunnsdrickning och badkur
äfvensom 11 veckors vistande på SerafimerLasarettet, samt då alla
återställningsförsök aflupit utan önskad verkan, har Ljunggren hos
K. Direktionen anmält sig vara nödsakad, att från sin innehaf-
vande ordningsmannabefattning begära entledigande.
Rör att icke, då han lemnar institutet, bringas till tiggarstafven,
vid numera fyllda 62 års ålder, tillföljd af fullkomlig brist på egna
43(5
Ben 2 6 November e. m.
tillgångar, till samlande hvaraf de knappa lönevilkoren ieke kunnat
gifva någon behållning, samt då ingen tillgång af institutets medel
finnes för pensionering af uttjenta tjenstemän, har jag ansett mig
af rättvisa och billighet upmanad att hos K. St:r vördsamligen
föreslå:
det Ljunggren, då han för sjuklighet oell ålder nöd¬
gas från sin tjenst på stat vid institutet afgå, måtte
å Rikets Allm. Indragn.Stat upföras till åtnjutande un¬
der sin återstående lifstid utaf en årlig pension af 400
lt:dr b:ko.
De löneförmåner Ljunggren nu vid Institutet innehafver be¬
stå af:
Kontant lön B:ko R:dr 266: 32.
Kostpenningar » » 100: —
Bostad, med ved och ljus samt tvätt m. m.,
som kunna upskattas till minst .... » » 183: 16.
Tillsammans B:ko li:dr 5 5 0: —
I den öfvertygelse, att It. Högloft. St:r med tillfredsställelse
sett de lyckliga resultater, som med landets mest vanlottade barn
å institutet vunnits, samt att R. St:r till följd deraf vilja fort¬
farande omhulda och bispringa dem, hvilka åtagit sig dessa barns
vård och undervisning, äfvensom i stöd af medföljande intyg, vågar
jag hoppas, att min vördsamma anhållan måtte af R. Högloft. St:r
välvilligt uptagas och varda till vederb:de Utsk. remitterad.
(Litt. A.)
Ordningsmannen vid Allmänna Institutet för döfstumma och
blinda Hr J. O. Ljunggren har, under den tid jag varit vid in¬
rättningen sorn Director anställd, eller sedan våren 1839, sina an¬
svarsfulla och maktpåliggande göromål vid institutet, med utmärkt
noggrannhet, nit och beredvillighet fullgjort. På sednare tider hafva
svåra giktplågor och annan sjuklighet nekat honom att så fullgöra
sitt ordningsmanna-kall, som han det velat. Den i anledn. häraf
hos R. Högloft. St:r framställda ödmjuka begäran om pensions-
understöd för bemälte Ljunggren får jag på det varmaste och kraf¬
tigaste förorda.
Manhem i Nov. 185 6.
O. E. Borg,
Director och l:ste Lärare.
(Litt. B.)
Hr J. O. Ljunggren, som under en tid af 24 år varit anställd
såsom ordningsman vid Institutet för blinda och döfstumma samt
tillika haft ständig tillsyn öfver elevernas helsotillstånd derstädes,
har med utmärkt nit och skicklighet fullgjort dessa sina åligganden.
Den dagliga omsorg och stora ansträngning, som varit förenad
med Hr Ljunggrens befattning, under en så lång tjenstetid vid in¬
stitutet, har likväl till den grad försatt honom uti ett tillstånd
af svaghet och sjuklighet, att han numera, tillföljd af gikt och
Don 26 November e. m.
rosartade åkommor, befinnes allt mer och mer blifva oförmögen
ofvannämnde förrättningar fortfarande bestrida. Hvilket härmed in¬
tygas och med denna min edliga förpligtelse, »Så sant mig Gud
hjelpe till lif och själ», bekräftas.
Stockholm d. 19 Nov. 185 3.
Sal. Fr. Säve,
K. Lifmedicus och Läkare
vid
Institutet för Blinda och Döfstumma.
(Litt. C.)
Undertecknad, som, under Lifmedicus Säves frånvaro på utrikes
ort, f n. bestrider läkarebefattningen vid institutet för blinda oell
döfstumma, och som äfven tillförene åtskilliga gånger, med flere års
mellantid, under enahanda förhållande gjort detsamma, och som så¬
ledes under flere år haft tillfälle se och följa Hr J. O. Ljunggren,
får till alla delar instämma i ofvanstående af Lifmedicus Säve af-
gifna intyg, och tillägga, att Ljunggrens helsotillstånd ej på något
sätt förbättrats under nu sednast förflutna tvenne åren, hvilket allt
intygas på förr aflagd läkareed, »så sant mig Gud hjelpe till lif
och själ».
Stockholm d. 13 Okt. 1850.
J. levertin,
Med,Dokt. Chir.Ma*.
(Litt. D.)
Ordningsmannen vid Institutet för döfstumma och blinda Hr
Joli. Olof Ljunggren, född i Adolf Predrik d. 21 Nov. 1794, hit-
flyttade från Jacob d. 25 Nov. 1830 och tillhörer fortfarande denna
församling samt förenar med god kristendomskunskap och Nåde¬
medlens ordentliga bruk en hedrande vandel. Comm. sednast d.
2Va 1854 och är utan äktenskapsförbindelse.
Stockholm d. 31 Okt. 1850.
Pehr Lindstén,
Pastor 1 Hedv. Eleon.
Remitterades till Stats.Utsk.
3:0.
Uti K. M:s Nåd. Propos. ang:de Statsverkets behofver, finnes den
nya lönen för Reg:tspastorn vid K. LifbeväringsReg:tet föreslagen till
Trehundrade R:dr r:mt, under det att alla Regitspastorernas löner
vid indelta Arméen finnas uptagna till Sexhundrade R:dr runt och
de nya lönerna för Bataljonspredikanterne vid GarnisonsRegdena inom
hufvudstaden äro föreslagna till Femhundrade B:dr r:mt. Om man
jemnförer Iteg: t spastorns vid Lifbeväringslleg:tet göromål med ltegds-
pastorernas vid indelta Arméen, så har den förre alldeles samma
pligter men dertill den förökning derutinnan, att han ligger i gar¬
nison och äfven under tiden mellan mötena påkallas till tjenstgöring
vid begrafningar och sjukbesök. Jemnförer man honom åter med
438
Den 26 November e. m.
Bataljonspredikanterna vid GarnisonsReg:tena, så skall man finna att
hans tjenstgöring upväger deras. Billigheten tyckes derföre fordra,
att lönen ställdes i likhet med endera af dessa. Vördsamt får jag
derföre föreslå:
Att Beg:tspastorns lön vid K. LifbeväringsReg:tet
måtte bestämmas i likhet med Reg:tspastorernas löner
vid indelta Arméen, eller till Sexhundrade R.dr r:mt.
Om remiss till StatsUtsk. anhålles vördsamt.
Begärdes på bordet. ■
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, upläste en så ly¬
dande motion:
Samma skäl, som uti K. M:s Nåd. Propos. och det dervid
fogade StatsRådsprot. blifvit anförde för tillökning nti aflöningen
för Statens embets- och tjenstemän i allmänhet, tala äfven för till¬
ökning uti aflöningen vid den vigtigaste af de embetsbefattningar,
som af R. St:r tillsättas, nemi. JustitieOmbudsmansEmbetet.
Om nu derjemte i betraktande tages att aflöningen vid detta
embete bör vara sådan, ej allenast att innehafvaren deraf kan ode-
ladt egna sin tid åt detsammas utöfning, utan äfven att denna högst
vigtiga och ansvarsfulla befattning, ulan förlust, kan emottagas,
jemväl af embetsman, som äro i landsorten bosatte och således för
emottagandet deraf måste till lmfvudstaden inflytta, så torde, med
fästadt afseende afven derpå, att tiden för embetets innehafvande är
oviss, det svårligen kunna bestridas, att aflöningen för R. St.:rs Ju¬
stitieombudsman under närvar:de förhållanden billigtvis ej bör be¬
stämmas högre än till 6,000 R:dr b:ko.
På grund häraf vågar jag vördsamt föreslå:
Att R. St:r måtte förhöja samma embetsmans aflö¬
ning till nämnde belopp, att utgå från och med in-
nevar:de, eller åtminstone från och med nästa års början.
Då det för R, St:rs Just.Ombudsman är af stor vigt, att de
vid hans expedition anstälde tjenstemän, af hvilka Sekretm bör
kunna egna sin tid odeladt åt befattningen, åtnjuta aflöning till
samma belopp, som deras vederlikar, så får jag vördsamt föreslå:
Att sådan förhöjning uti bemälde tjenstemäns aflö¬
ning måtte af R. St:r beviljas.
Då R. St:rs nuvar:de Just.Ombudsmans helsa, som vid början
af innevar:de år var särdeles försvagad, sedermera blifvit så åter¬
ställd, att man synes kunna hysa den förhoppning, att han, som,
oaktadt sin höga ålder, fortfarande eger en tankekraft och embets-
förmåga, som mången medelålders man kan ega skäl att afundas,
skulle, derest han nu för 4:de gången hedrades med R. St:rs för¬
troende att vara deras Just.Ombudsman, kunde finna sig i stånd
att samma förtroende emottaga, åtminstone i det fäll, att aflönin¬
gen för hans Sekreterare blefve sådan, att denne kunde egna hela
Den 26 November e. m.
430
sin tid åt tjensten, — så får jag, för den händelse jag nu såsom
möjlig" förutsatt, nemi. att nuvar:de Just.Ombudsmannen Hr Kam-
marRådet m. m. S. L. Theorell skulle vid denna Riksdag blifva
återvald och han detta förtroende emottager, vördsamt föreslå:
Att derest han skulle af svår sjukdom blifva hindrad
att någon tid embetet förestå, It. St:r måtte personelt
för honom medgifva undantag från det stadgande, som
25 § af Just.OmhudsmannaInstrukt:n för ett sådant
fall innehåller, samt berättiga honom, att äfven under
sådan sjukdom hela aflöningen oafkortadt åtnjuta; och
får jag, till stöd för milt förslag i denna del, åberopa
dels den långa tid, som Hr KammarRådet Theorell
innehaft Just.OmbudsmannaEmbetet, dels ock hans un¬
der hela denna tid till det allmännas gagn ådagalagda
ovanliga embetsverksamhet, som synes kunna gifva R.
St:r grundad anledu. till något uttryck af sin erkänsla.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr af Donner, Gust. Willi., hade inlemnat följande
motion:
Som, jemlikt 14 g uti K. Förordn. om Rikets mynt af d. 3
Febr. 1855, Statsräkenskaperna från och med 1858 skola föras i
enlighet med den nya myntberäkningen samt ali debitering och
upbörd ske i öfverensstämmelse dermed, lärer det blifva nödvän¬
digt att nytt stämpladt papper å de valörer i r:mt, som kunna
blifva bestämda, tillverkas och afsändns till landsorterna under lop¬
pet af år 1857, för att vara tillgängligt till utlemnande d. 1 Jan.
1858. Det af K. StatsKont. om tillverkningen af stämpladt pap¬
per med Hrr Fullmäktige i R. St:rs Bank d. 7 Dec. 1843 up-
rättade och d. 21 i samma månad afslutade kontrakt innehåller i
5:te § bland annat, att »de vanliga årsreqvisitionerna å Charta Si-
»gillata insändas till Hrr BankoFullmäktige inom Febr. månads slut
»hvarje är och af de deruti uptagna beloppen lemnäs ungefär hälf-
»ten före Okt. månads utgång, och återstoden efterhand, sednast
»inom d. 1 Maj nästföljande året». Häraf följer således, att Stats¬
Kont. nödvändigt inom nästkommande Febr. månads slut måste er¬
hålla kännedom ora de nya valörer, som skola tillverkas för att
blifva i tillfälle att afgifva reqvisition å erforderliga qvantiteter
stämpladt papper af hvarje slag. I annat fall blifver följden ovil¬
korligen, att författn-.n om det nya myntet icke kan tillämpas i
afseende på stämplade pappersafgiften med 1858 års början, hvaraf
oreda och förvirring i räkenskaperna måste upstå, utom andra deraf
härflytande olägenheter. Jag får på grund häraf vördsamt föreslå:
Att BevillmsUtsk. måtte, oberoende af upgörandet
utaf förslag till ny Charta Sigillata förordn., anmodas
skyndsamt afgifva förslag till de förändringar i afseende
på Chartse-valörerna, som böra vidtagas för nästa Stats-
regleringsperiod. I likhet med hvad K. StatsKont.
uti underd. utlåt, af d. 15 Nov. 185 5 hos K. M.
m
Den 26 November e. m.
hemställt, föreslår jag, att det nya Chartae Sigillatae-
papperet måtte stämplas till följande värden i r:mt,
nemi.: Skrifkartor af 10, 15, .20, 25 och 40 ören, bi-
läggningskartor af 10, 15, 20, 25, 30, 40, 50 och
75 ören samt 1, 11/2, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15,
25, 50, 75, 100 och 150 R:dr, äfvensom vexelblan-
ketter af 20, 40 och 75 ören samt 1% R:dr.
Om remiss af denna motion till BevillmsUtsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Hr af Sillén, Gust. Probus, hade inlemnat 4 motioner
så lydande:
1:0.
Till 20 § i K. Förordn. om inteckning d. 13 Juli 1818 har
jag äran föreslå ett tillägg i följande syftning:
»Sker eldskada å intecknad egendomsåbyggnad, och njuter ega¬
ren, i följd af tagen försäkring, ersättning för den skada, eger
ock inteckningshafvare, sora det äska, att af ersättningen så långt
den förslår, bekomma betalning för sina intecknade fordringar, hvar
efter sin rätt.»
I gällande CivilLagstiftning finnes hittills icke något bestämdt,
om inteckning medför betalningsrätt ur brandskadeersättning. Det
är likväl otvifvelaktigt, att all åbyggnad på egendom, såväl på lan¬
det som i stad, står i ansvarighet för de i egendomen meddelade
inteckningar. Det torde icke heller betviilas, att alla förbättringar
och all förhöjning i värde å intecknad egendom ske äfven till
förmån för inteckningshafvare. Och brandförsäkring af fastighets-
åbyggnad är tvifvelsutan en förhöjning af fastighetens värde. Van¬
ligen afses äfven vid belånande af fastighet, i synnerhet i städerna,
att fastighetens byggnader äro brandförsäkrade. Skola inteckningar
medföra den säkerhet, som med dem är afsedd, synes det ock vara
tillbörligt att inteckningsrätten gäller äfven i den brandförsäkring,
som kan vara tagen. I de brandskadeersättningar, som meddelas
af städernas allmänna brandstodsbolag, hafva ock inteckningshafvare
ansetts ega betalningsrätt, i följd af hvad derom blifvit stadgadt ge¬
nom det för berörde bolag fastställda Reghte, hvilket dock icke har
civillagsegenskap, utan gäller allenast för bolaget. Deremot lära
inteckningar uti fastighet i hufvudstaden icke hafva ansetts med¬
föra någon rätt till betalning utur brandskadeersättningen; och att
inteckningar i fastighet på landet ansetts icke gifva intecknings¬
hafvare någon rätt att ur brandskadeersättning bekomma betalning,
har jag erfarit af ett K. M:s, genom Högsta Domstolen, meddeladt
utslag d. 20 Juli 1854. Det är dock otvifvelaktigt, att intecknin¬
gar i egendomar på landet böra hafva samma rätt, som de uti
stadsegendomar meddelade. Sådant är äfven nödigt för intecknings-
säkerheten; ty på landet förekomma många egendomar, hvilkas huf-
vudsakliga värden bestå i byggnaderne, såsom en mängd sjelfbe¬
stående afsöndrade lägenheter, afsedda till sommarnöjen, fabriksan¬
läggningar m. m. När byggnaderne å sådana lägenheter, såväl som
när hus i stad afbrinna, vore det orimligt, om egaren finge taga
Den 26 November e. m.
441
brandskadeersättningen och låta inteckningsegarne blifva utan an¬
nan betalning, än den de kunna erhålla för tomtplatsen eller för
jordlägenheten af föga värde, helst det är möjligt, att egaren icke
vidare upbygger de nedbrända husen.
Om remiss härå till LagUtsk. anhålles vördsamt.
Remitterades till LagUtsk.
2:0.
Vid förra Riksdagen väcktes af mig fråga, att den från
K. SerafimerOrdensGillet till alla län i Riket årligen utgående
upfostringshjelp för fattiga barn, tillsammans utgörande omkring
12,000 R:dr b;ko för året, icke vidare måtte utdelas, sedan de
barn, för hvilka upfostringshjelpen redan blifvit beviljad, upnått 14
år, utan dessa medel, såvidt de äro komna från Staten, disponeras
till K. SerafimerOrdensGillets andra behof. Mina skäl härför voro,
att med nu gällande grunder och sätt för medlens utdelning, dessa
äro nästan utan ändamål bortkastade, och att då anslaget skett
under en tid, då Staten till en del uti fattigvårdsbesväret och om¬
sorgen om fattiga barns vård deltagit, men numera ali fattigför¬
sörjning både för äldre personer och barn ålåge kommunerna, utom
då någon icke kan, efter bestämda grunder, hänföras till viss för¬
samling, i hvilket fall allena Staten åtagit sig försörjningsskyldig-
heten, borde den från tiondeanslag eller andra Statsmedel upkomna
tillgång till upfostringshjelpen indragas till Statsverket.
Stats- och Ekon.Utsk., som behandlade omförmälde motion,
afstyrkte densamma, anförande såsom skäl, att det väl i allmänhet
tillkomme hvarje socken att draga försorg om sina fattiga, men att
fall dock ofta förekomme, då oförsörjda, oupfostrade barn icke kunde
till visst samhälle hänföras, likasom ock att föräldrar finnas, hvilka,
oberättigade att njuta fattigunderstöd, likväl äro ur stånd att lemna
sina barn tjenlig vård och upfostran. Särskilda socknar voro ock
mer än andra betungade med fattiga barns underhåll och mindre
än andra bemedlade för att bestrida detsamma. I dylika fall vore
det af vigt, att vederb. icke saknade all utväg att vid särdeles be¬
hof lemna ett, om än ringa bidrag till fattiga barns upfostran; och
ehuru visserligen icke med de ifrågavar:de medlen de fattiga bar¬
nen kunde blifva fullt hjelpta, vore likväl obestridligt, att nämnde
upfostringsbidrag utgjorde för alla dem, som deraf kommo i åt¬
njutande, en undsättning, som mången gång medförde välsignelse¬
rika frukter.
Detta utlåtande bifölls af R. St:r.
De anförda skälen synes mig dock icke tillfredsställande. För
den anmärkta händelse, att oförsörjdt barn icke kan till visst sam¬
hälle hänföras, utgår nemi. kostnaden för barnets vård icke af ifrå-
gavar:de medel, utan af det anslag, som finnes i stat uptaget för
besörjande af den fattigvård, som åligger Staten. Aro åter föräl¬
drar ur stånd att lemna sina barn tjendig vård och upfostran, böra
de, enl. K. FattigvårdsFörordn. d. 13 Juli 1853 och Folkskole¬
stadgan d. 18 Juni 1842, understödjas af församlingen. I högst
ringa mån kan också med dessa medel upnås, hvad Utsk:n hafva
412
Den 26 November e. m.
förutsatt, att socknar, som äro mer än andra betungade med fattiga
barns underhåll och dertill hafva mindre förmåga, skulle derigenom
erfara någon lättnad; ty utom för de Skånska länen, hvilka en¬
samme få V3 af hela beloppet, utgör den summa, som utdelas, väl
för de flesta andra län föga öfver 300 R:dr b:ko om året på hvarje
län, hvarmed föga kan uträttas för att jemna fattigvårdskostnaderne
emellan Socknarne. Detta är icke heller afsedt med dessa medel, utan
är deras ändamål, att de skola användas för fader- och moderlösa
barn, hvilka icke hafva anhöriga med förmåga eller pligt att dem
underhålla. Men då det numera icke är möjligt att finna foster¬
föräldrar, som vilja åtaga sig sådana barn för så ringa ersättning,
som allenast får gifvas af dessa medel, enl. nu gällande föreskrift,
7 § i Instrukt:n för K. SerafimerOrdensGillet d. 28 April 1791,
nemi. högst åtta R:dr b:ko per år för hvarje barn under 6 år och
mindre för äldre barn, så har deraf föranledts, att medlen numera
utdelas mest till fattiga föräldrar såsom bidrag vid vård om deråt
egna barn, hvilket ingalunda varit från början afsedt med medlen.
Det synes icke heller öfverensstämma med nu gällande grundsatser
för fattiga personers understödjande, att dessa Statens medel an¬
vändas på omförmälde sätt, hvarigenom alltför ringa gagn vinnes.
Ifall derföre K. St:r icke anse ifrågavande tillgång, såvidt den
härrör af Statsanslag, böra till Statsverket indragas, föreslår jag,
att förändrade grunder stadgas för användning af medlen. Till
största gagn i sådant afseende skulle tilläfventyrs medlen användas,
om hvarje läns anslag ställdes till LänsStyrelsens disposition för
anskaffande af lämpliga fosterföräldrar i främsta rummet för vanar¬
tiga eller kringstrykande barn, för hvilkas uptuktelse största svå¬
righet och kostnad får vidkännas afl församlingarne, och i andra
rummet för andra fader- och moderlösa barn. Helt och hållet borde
väl dock icke vederb. församling befrias från omsorgen om barnet,
vare sig af ena eller andra slaget, utan af ifrågavar:de medel blott
erhålla bidrag lill kostnaden, förnämligast då det visades, att den¬
samma måst göras större än vanligt, för att åt barnet anskaffa
lämplig vårdare, och eljest, om tillgångarne medgåfve, då någon
församling visade fattigvården vara med särdeles många fader- och
moderlösa barns vård betungad.
I sammanhang med bestämmande af förändrade grunder för
användning af dessa medel, torde äfven anledn. vara till annan
fördelning af medlen emellan länen, än hittills, så att icke de Skån¬
ska länen erhålla mera deraf än de andra, i förhållande till folk¬
mängden.
Om remiss härå till vederb. Utslc. anhålles vördsamt.
Begärdes på bordet.
3:0.
Enl. Lagens stadgande i 13 kap. Missg.Bm tillkommer det
Domstolarne att bestämma sättet för sjelfspillingars begrafning,
vare sig att den bör ske, såsom det heter, vanhederligt eller i
tysthet- Men att afvakta domstolarnes å landet beslut härom är,
i anseende till de långa mellantiderna emellan lagtima rättegångs-
Den 26 November e. m.
443
tillfällen, merändels förenadt med olägenhet, som låter sig förnim¬
mas serdeles i närheten af större städer* af hvilkas innevånare mån¬
gen, som ledsnat vid lifvet, helst söker ensamheten å landet för
att sig det beröfva. Då dessutom förordnande om begrafningssätt
för afliden person synes vara att hänföras till polisåtgärder, får jag
vördsamt föreslå:
Att genom författning måtte, »med ändring af 13
kap. Missg.B:ns bestämmelse om sådan frågas pröfning
af domstol, stadgas, att sättet, huru person, som å lan¬
det förgjort sig sjelf, bör begrafvas, må, efter erforder¬
lig undersökning, laglikmätigt bestämmas af K. Be-
f:h:de.
Om remiss härå till LagUtsk. anhålles.
Remitterades till LagUtsk.
4:o.
I följd af de nya föreskrifter, sora till kyrkotuktens uprätt-
hållande blifvit, enl. K. St:rs beslut vid sista Riksdag, af K. M.
gifna genom Nåd. Förordn. d. 4 Maj 185 5, är det angelägnare än
förut, att presterskapet icke är i okunnighet derom, när någon af
församlingen blifvit sakfäld för sådana gröfre brott, som utesluta
från åtnjutande af den Heliga Nattvarden till dess enskild skrift
och aflösning egt rum. Det är ock i sådant afseende föreskrifter
blifvit genom Nåd. Kungörelse af samma dag, d. 4 Maj 1855,
meddelade, ang:de vederb:des skyldighet att uprätta och till pre¬
sterskapet aflemna förteckningar öfver personer, som varda sakfällde
eller under framtiden ställde för vissa förbrytelser. Men vid til¬
lämpning af dessa föreskrifter hafva desamma befunnits i åtskilliga
delar tarfva rättelse, för att säkert upfylla ändamålet; och det är
om sådan rättelse jag nu har äran göra framställning.
I första mom. heter det, att de föreskrifna förteckningarne
skola uptaga, bland annat, »det åtalade brollel». Detta synes vara
mindre riktigt och kan gifva anledn. till misstag. Presterskapet
behöfver icke veta, för hvilka brott personen blifvit åtalad, utan
för hvilka han blifvit sakfälld, hvilket icke alltid är detsamma som
det åtalade. Att i förteckningarne äfven böra uptagas personer,
som blifvit under framliden ställde för brott af upgifven beskaffen¬
het, äfvensom att bland dessa brott uptagas åtskilliga, på hvilka
icke bör följa enskild skri/t innan den Heliga Nattvarden får åt¬
njutas, kan vara nödigt, på det att presterskapet må kunna med¬
delas uplysning derom i utfärdande prestbevis. Det torde derföre
böra heta, att förteckningarne skola uptaga: »för hvarje sakfälld el¬
ler under framliden ställd person, den församling, hvartill han hö¬
rer, det eller de brott, hvarföre han blifvit sakfälld, eller under fram¬
tiden ställd samt dagen, då utslag meddelas-»
Enl. 4:de mora. skola Häradsinne direkte hos K. Bef:h:de an¬
mäla, när mål af ifrågavar:de beskaffenhet icke förekommit. Men
då Häradsh. skall till Kronofogden i orten sända förteckning på
sakfällde och under framtiden ställde, så är det ock olämpligt, att
Häradsh:s anmälan, att ingen blifvit sakfälld eller under framtiden
444
Den 26 November e. m.
ställd, går annan väg, an genom Kronofogden. Eljest är denne
utur stånd att tillse, när han bör få från Häradsh. förvänta för¬
teckning eller icke. Oreda oell svårighet för K. Bef:h:de att ut¬
öfva den föreskrifna tillsynen i ifrågavar:de hänseende orsakas ock
deraf, att den ena gången skrifvelse i enahanda ämne kommer el¬
ler bör förväntas direkte från Häradsh., den andra gången från
Kronofogden. Till hvilkendera skall nu K. Bef:h:de vända sig, om
hvarken förteckning eller anmälan inom föreskriften tid inkommer?
Derföre föreslås sålunda förändrad föreskrift, att äfven anmälan
derom, att ingen blifvit sakfälld eller under framtiden ställd, skall
af Häradsh. göras till Kronofogden, som sådan anmälan till K.
Bef:h:de insänder.
Uti 6:te morn., som innehåller föreskrift om upgift eller anmä¬
lan i ifrågavande hiinseende från KrigsRätter och Reg:tenas Chefs-
Embeten, är lemnadt oafgjordt, till hvilken Länsstyrelse sådan up¬
gift eller anmälan bör ingå från Reg:te eller Corps, som tillhör flera
län, och således äfven lärer kunna hafva KrigsRätt än i det ena
och än i det andra länet. Om K. Bef:h:de skall kunna utöfva före-
skrifveu kontroll, torde vara nödigt bestämma, att ifrågavaitde up¬
gift eller anmälan skall afgifvas lill den K. Bcf:h:de, inom hvilkens
slyrelseområde ChefsExpeditionen finnes.
Att, enl. 7:de morn., gifva presterskapet del af K. M:s och
Ofverdomstolars utslag i brottmål af ifrågavar:de beskaffenhet låter
sig svårligen för K. Bef:h:de göras. När sådant utslag ankommer
till K. Bef:h:de, måste det delgifvas alla parterna i målet, hvilka
vanligen finnas å annat ställe, än den prest, som skall hafva un¬
derrättelsen, och, om alla parterne äro nöjde, måste utslaget ge¬
nast ställas i verkställighet, hvarmed, om den tilltalade är häktad,
icke får dröjas en enda dag. Utslaget kan således i de flesta fall
svårligen undvaras till dolgifning med presterskapet. Skulle åter¬
igen K. Bef:h:de låta taga en särskild afskrift af alla utslag för att
delgifvas presterskapet, vore sådant till en betydligt förökad tunga
för Landskanslierna, der göromålen redan äro alltför öfverhopade.
Det är ock för ändamålet icke nödigt, att presterskapet får del af
utslaget, utan är tillräckligt, att presterskapet får upgift om och
för hvad brott den tilltalade är sakfälld eller icke eller under fram¬
liden ställd. Då nu i vissa fall sådan upgift skall meddelas från
Öfver Kätt eller JustilieBevisionen, är lämpligt, att så äfven sker i
alla andra fall. Eljest är att befara, att, i anseende till olika för¬
farande, upgiftens meddelande till presterskapet ofta skall af K.
Bef:h:de blifva förbisedt, såsom är lätt förklarligt, då K. M:s och
OfverDomstolars utslag nästan dagligen för verkställighet ankomma
till K. Bef:h:de och, när de angå häktade, måste nästan i samma
stund expedieras till kommunikation med den häktade och de an¬
dra parterna. Deremot är det lätt för expeditionshafvande vid
OfverRätt och Just.Revisionen, att efter gifna utslag uprätta sådan
förteckning, som från UnderRätt afgifves till K. Bef:h:de, och ut¬
drag af densamma, för att delgifvas presterskapet, afsända till ve-
derb:de Länsstyrelse, hvilket lämpligen kan ske månadsvis, såsom
från stadsdomstolarne. Upgiften från Just.Revisionen och Ofver-
Den 26 November e. m.
445
Rätt lärer, utom hvad för UnderDomstolarne är föreskrifvet, böra
innehålla den UndcrRätt, som i målet dömt samt äfven uplaga de
mål, deri af lägre Rätt till ansvar dömd person blifvit från an¬
svar fri.
Jag föreslår derföre, att 7:de mom. erhåller följande lydelse:
Från Just-Revisionen och alla ÖfverDomstolar skall
likaledes för hvarje månad, inom 15:de dagen derefter,
lill K M:s vederb.de Bef.h.dc afsändas upgift, som up-
tager ej mindre dem, som genom under förutgångne
månad expedierade utslag blifvit dömde, eller ställda
under framliden för brott af den beskaffenhet, som of¬
van i 1 mom. omförmäles, än äfven hvilka blifvit från
af lägre Rätt ådömdt ansvar för sådant brott befriade,
samt vidare, för hvarje person, den församling, hvartill
han hörer, det brott, hvarför han blifvit sakfälld eller
under framliden ställd eller hvarifrån han blifvit för
af lägre Rätt ådömdt ansvar befriad, den Under Rätt,
som i målet dömt och dagen då det skett, samt dagen,
då ÖfverRältens eller K. M:s Utslag meddelats.
Utan dessa förändringar skall, såsom jag af erfarenhet funnit»
presterskapet svårligen erhålla upgifter i alla fall, då det ske bör»
och följaktligen föreskriften om kyrkotuktens uprätthållande icke
kunna noggrannt efterkommas.
Om remiss härå till vederb. Utsk., som lärer vara Ekon. och
Allm. Besv.Utsk., får jag vördsamt anhålla.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Leyonancker, Fredr. Wilh., hade inlemnat följande
motion:
Jag får härmed väcka en vördsam motion om pension åt f. d.
Tullinspektören vid Klintehamn på Gottland, Hr Henrik Julius
Tham, hvilken under tjenstens utöfning ådragit sig en, enl. bilagde
betyg af Professorn och Kommendören Huss, obotlig sjukdom.
Född år 1805, ingick Hr Tham år 1830 i Statens tjenst och
utnämndes till Tullinspektor vid Klintehamn år 1833. Till följd
af den derstädes för helsan ansträngande tjenstgöringen vid visita-
tioner å fartyg, särdeles vid strandningstillfälleu under svårare års¬
tider, ådrog han sig en svår gikt, som medfört fullkomlig lamhet i
nedre extremiteterna och nästan likaså i de öfre. Sedan alla för¬
sök till sjukdomens botande visat sig overksamma, måste Hr Tham
år 1851 taga afsked och afbryta sin tjenstemannabana, hvarvid han
erhöll en årlig pension af 160 R:dr 32 sk. b:ko. Utan egna till¬
gångar och urståndsatt till allt verkligt arbete, måste Hr Tham
med familj följaktligen råka i svårt ekonomiskt betryck och för
framtiden ega ännu mörkare utsigter, om ej R. Högloft. St:r,
behjertande den nödställda belägenhet, hvari Pir Tham till följd af
sin tjensteutöfning kommit, finna billigt att förunna honom en hö¬
gre pension än den obetydliga, som honom tilldelats på Tullverkets
Stat,
446
Den 2 0 November f. m.
Hysande den åsigt, att en person, som i Statens tjenst ådra¬
git sig obotlig skada till helsan, ej af Staten bör lemnäs hjelplös
för sina återstående dagar, vågar jag föreslå en årlig pension af
400 R:dr b:ko åt tullinspektören H. Tham.
Läkare- och tjenstebetyg bifogas.
Remitterades till StatsUtsk.
Slutligen uplästes och remitterades till BankoUtsk. en af Hr
Ehrenhoff, Gust. Herman, inlemnad så lydande motion:
Vördsamt får jag föreslå att:
Förre bokhållaren i R. St:rs Bank, N. magnusson,
målte få sin pension förhöjd med 200 R:dr b:ko.
Utom de allmänna skälen för dylika anslag, nemi. de stegrade
prisen på alla lefnadsförnödenheter, får jag såsom ytterligare stöd
för min motion nämna, att Magnusson, som är född 1779, icke
kan med sin nu innehafvande pension 600 R;dr, såsom hans enda
inkomst, skaffa sig den Omvårdnad, som hans höga ålder och sjuk¬
lighet kräfver, hvilka sednare skäl göra sannolikt, att han icke många
år kan komma att ligga Banken till last.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3/410 e. m.
In fidem protocolli.
Albert munck.
Lördagen den 29 Bfovember 1856.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. ett prot.utdr. för d. 20 dennes e. m. samt pleni prot.
för d. 19 dennes.
Föredrogs Hr von Köchs, Nils Samuel, d. 26 dennes
f. m. på bordet lagda motion, ang:de nedsättande af en komité för
reglering af Svenska presterskapets aflöning.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Såsom vi alla veta, har
ifrågavar:de motion tillkommit i sammanhang med Gr. Posses, och
den har af motionären erhållit ett omfång, hvilket till sin betydelse
är svårt att upfatta, emedan deruti kan inrymmas alla möjliga re¬
gleringar. Motionen börjar med att framställa såsom något särdeles
Den 29 November f. m.
447
vigtigt, att all tionde måtte indragas och presterskapet derför erhålla
ersättning; men mig förefaller det som om en annan reglering vore
af större vigt, och hvilken motionären icke uptagit. En sådan
reglering vore nemi., att presterskapets boställen, hvilka i denna
stund i allmänhet kunna anses lemna ringa inkomst i förhållande
till den afkastning, som deraf skulle kunna hemtas, måtte utarren¬
deras, hvarigenom afkastningen af dessa boställen måhända skulle
Fördubblas. Det är uppenbart att om, med den utsträckning kun¬
skapen om jordbrukets skötande f. n. vunnit, dessa boställen ut¬
arrenderades till personer med full sakkännedom, en dylik åtgärd
skulle lemna helt andra resultater, än nu, då boställena skötas af
personer, som oftast vid hög ålder komma i besittning deraf, och
följaktligen hvarken hafva förmåga, ej heller borde hafva tid att
dermed taga befattning, ehuru i afseende å tiden det dock blir en
nödvändighet för presterskapet att upoffra en väsendtlig del deraf,
för sitt jordbruk. Jag tager för afgjordt, att motionären afser en
så beskaffad allmän reglering, att den stora del af presterskapet,
som nu, tili stor skam för både Staten och församlingarne, svälter,
kunde erhålla en anständig aflöning; ty det närvar:de olyckliga för¬
hållandet inverkar i sanning på det mest betänkliga sätt på pre¬
sterskapets framtid. Skulle vid en sådan reglering äfven ifrågasät¬
tas, att ordna boställena på annat sätt, hvilket icke synes mig böra
möta några hinder, då naturligtvis dervid skulle afses, att pastor alltid
borde ega en trädgård äfvensom föda för behöfliga husdjur. Skedde
en sådan reglering, upstode troligtvis, till följd af de förhållanden
jag redan haft äran omnämna, möjligheten att erhålla medel till
förbättrande af de nu så uselt aflönade komministrarnes och adjunk¬
ternas vilkor. Det Öfverskott, som genom en sådan åtgärd skulle
kunna upkomma, torde nemi. hvar och en, som har någon känne¬
dom om jordbruk och dithörande förhållande finna icke skulle
blifva obetydligt. Man har påstått, att en så beskaffad reglering
skulle strida mot presterskapets privilegier, jag tror det icke, och
jag tror jemväl i likhet med motionären, att presterskapets
inkomster i allmänhet icke äro för höga; det är blott en jem-
nare fördelning deraf, som är af nöden. Presterskapets privilegier
stadga visserligen att de medel, som nu äro anslagna åt prester¬
skapet och kyrkornas underhåll, skola oförkränkta bibehållas;
men att den ena presten skall hafva en mycket större och så att
säga öfverdrifven inkomst, i jemförelse med den andra, det kan väl
icke vara dessa privilegiers mening. Jag anhåller således att, un¬
der det jag för min del instämmer med motionären, den ifråga-
vande regleringen matte utgöra föremål för den blifvande komiténs,
derest en sådan varder tillsatt, synnerliga upmärksamhet.
Erih. Eaab, Adam Christian: Vid 1848 års Eiksdag
väckte jag en motion i ungefär samma syftning, som den Hr von Koch
nu framställt, och det kan således icke synas underligt, om jag vid
detta tillfälle på det varmaste*understödjer denna motion; men jag
inskränker mig icke blott härtill, utan jag vill äfven lika varmt
förorda det af Gr. Liljencrantz gjorda amendementet till densamma.
448
Den 29 November f. m.
Hr von Koch talar om det olämpliga sätt, hvarpå presterskapet
f. n. aflönas af sina åhörare; derpå hafva vi ett mycket talande
bevis i denna motion och de yttranden, som gåfvo anledn. till dess
upkomst. Men vi behöfva icke genom sådana yttranden hemta be¬
vis för hvad vi dagligen med egna ögon se inom församlingarne.
Vi finna nemi., att oaktadt presterskapet på flera ställen icke utta¬
git de förmåner, som genom 168J års konvention äro dem tillför¬
säkrade, hafva dock till följd af under sednare tider inträffade för¬
hållanden dessa utlagor varit mycket tryckande för allmogen; men
ieke nog härmed, de föranleda mångenstädes ovilja och osämja mel¬
lan presten och hans åhörare, och framkalla i allmänhet en sådan
ställning dem emellan, som icke bör ega rum mellan den, som skall
undervisa med råd och förmaningar, och dem, som skola mottaga
dessa råd och förmaningar. Jag anser det således ligga stor vigt
deruppå att, derest man vill sätta presterskapet i tillfälle att vär¬
digt utöfva sitt maktpåliggande kall, en förändring också vidtages
i dess aflöningssätt, och det är med glädje jag kan uplysa, att flera
aktningsvärda prester, med hvilka jag i detta ämne samtalat, skola
med nöje se det en dylik förändring kommer till stånd.
I afseende å lönernas fördelning åter, anser jag i allmänhet
en stor orimlighet ligga i Biskoparnes aflöning. Jag vet specielt
en Biskop, som icke anser sig böra ur sitt boställe af de till ho¬
nom skattskyldige uttaga mer än V3:del af hvad honom med rätta
tillkommer; men hans boställe utgör flera tusen Tdd i en så bör¬
dig trakt som invid Lund och är kanske värdt två mill. R:dr,
hvartill komma en mängd andra inkomster. Samma förhållande eger
också rum med många kyrkoherdar, hvilka hafva större inkomster
än dem skäligen borde tillkomma, under det att samma församling
omfattar annexer, der komministrar finnas, som icke hafva sitt dag¬
liga bröd. Sådant är orimligt, och jag kan icke föreställa mig an¬
nat än att presterskapets inkomster i allmänhet äro tillräckliga både
att aflöna de högre medlemmarne deraf, och att åt de lägre skänka
en anständig bergning. En yngling skulle derigenom kunna ingå
på den presterliga banan, utan att behöfva frukta att falla försam¬
lingen till last genom tiggeri, hvilket f. n. flere prester måste göra
för att kunna förskaffa sig sitt dagliga uppehälle. Jag kallar tig¬
geri det sätt, som nu eger rum i afseende på presternas aflönande.
Hvad slutligen boställena - särskildt beträffar, så omfattar jag
med särdeles glädje det förslag, som Gr Liljencrants derom fram¬
ställt. Vi känna, huru illa boställena i allmänhet skötas, och vi
kunna icke förvänta något annat, då vi besinna, att deras vård är
öfverlemnad åt personer, som oftast ieke ega någon kunskap i jord¬
bruket, som äro skuldsatta, när de tillträda dem, och som meren¬
dels icke hafva tillfälle att ingå i de förlager för jordens upbrukning,
som en hvar af oss vet äro så nödvändiga för möjligheten af att
denna jord skall kunna lemna tillbörlig afkastning; och skulle de
äfven ega dessa förlager, torde de icke sällan sakna förmåga att
rätt använda dem. Allt detta gör, att boställena icke gifva hälf¬
ten af den inkomst, som af dem kunde påräknas, i fall de vore i
sådana
Den 29 November f. m.
449
sådana mäns liander, som rätt förstode deras bruk. Det vore der¬
före visserligen det bästa om dessa boställen, i likhet med andra,
kunde öfverlemnas åt enskilda personer; men en sådan affär är af
alltför omfattande beskaffenhet, för att denna gång kunna blifva
föremål för öfverläggning. Jag inskränker mig fördenskull till den
önskan, att dessa boställen måtte utarrenderas på 30 år, och jag
tror att man deraf skall erhålla ganska tillräcklig inkomst för hela
presterskapets aflöning. Att en sådan åtgärd icke kan strida mot
de presterliga privilegierna har Gr. Liljencrants redan ådagalagt,
emedan meningen icke är att. taga ett enda öre från de nuvande
inkomsterna, utan blott att fördela dem på ett rättvisare och lämp¬
ligare sätt.
På dessa grunder tillstyrker jag på det allra varmaste fram¬
gång åt Hr von Köchs motion.
Gr. Liljencrants: Jag ber att till mitt förra anförande få
lägga några ord. Jag föreställer mig, att ett förslag till omregle¬
ring af presterskapets löner, i fall ett sådant komme till stånd,
skall gestalta sig på samma sätt, som vanligen vid dylika fall in¬
träffar, nemi. så att lönebeloppen blifva bestämda i vissa klasser,
i enlighet hvarmed t. ex. en pastor i första klassen skulle erhålla
så och så många tusen R:dr o. s. v. Det är klart, att om den ut¬
väg, som den sista värde talaren och äfven jag omnämnt, komme
att begagnas, nemi. att boställena skulle utarrenderas på 30 år, up-
stode naturligtvis en öfvergångsperiod, under hvilken full tillgång
icke skulle finnas att enl. den bestämda staten aflöna pastor och
andra prestmän. Jag vill, med afseende härå, göra det tillägget i
mitt föreg: de yttrande, att den blifvande komitén icke måtte
anse sig vara förhindrad, att till K. St:r framställa ett grundligt
förslag till reglering af presterskapets löner, ifall komitén skulle
finna, att under öfvergångstiden och intill dess tillgångarne blefvo
fullt disponible, statsanslag skulle erfordras för att åvägabringa en
interimsreglering. R. St:r hafva så ofta, för mindre vigtiga saker,
anslagit betydliga summor, att jag icke tror, det de skola draga i
betänkande att göra allt hvad i deras förmåga står för att upnå det
nu åsyftade ändamålet. Det kan icke vara för samhället likgiltigt,
att en stor del af dess medlemmar lefver i armod, och att önskan
hos månget af landets barn att inträda på den presterliga banan,
till sin upfyllelse i väsendtlig mån är förhindrad genom utsigterna
af en lång svältkur, hvars uphörande man icke kan beräkna. Ett
sådant förhållande, säger jag, kan icke vara för samhället likgiltigt,
utan det bör snarare anses vara af högsta vigt att söka undanrödja
en dylik olägenhet. När det nu icke kan blifva svårt att upgöra
debet och credit på båda hållen, alldenstund det å ena sidan lätt
visar sig hvad hvar och en behöfver, och å den andra, hvilka till¬
gångar, som dertill kunna påräknas, förmodar jag, att, derest under
frågans reglering, ett deficit skulle upstå, de män, som få ett så¬
dant updrag sig ålagdt, icke skola deraf låta afskräcka sig, att för
H. I. 29
450
Den 29 November i. m.
E. St:r framlägga behofvet af större eller mindre understöd under
det att regleringen verkställes.
Hr von Koch: Jag anser mig skyldig förklara, hvarföre
jag icke närmare, än som skett, inlåtit mig i några detaljer i den
motion jag föreslagit. Anledningen är den, att då jag framför allt
önskar framgång åt sjelfva hufvudsaken, har jag varit rädd att mi¬
sta anhängarne härtill, i fall jag ingått i detaljer, som möjligtvis
skulle framkallat motståndare. Dessutom har jag ansett, att ett
detaljeradt förslag icke gerna kunde upgöras, utan en föregående
noggrann undersökning af alla saken rörande förhållanden, och jag
har icke heller af de talare, som i ämnet yttrat sig, funnit mig
föranlåten att ingå i sådana närmare specialiteter. Jag tackar emel¬
lertid dessa talare för det bistånd de lemnat mig, och önskar att
Utsk. måtte med all sorgfällighet behjerta det vigtiga ämnet. . j
Eemitterades till Allm. Bes v. o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsfcs d. 26 dennes, f. m.,
på bordet lagda Mern. JVs 3, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos.
om rättighet för Svensk man, att i två eller flere städer samtidigt
idka handel.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade: att då K. M:s ifrågav:de Nåd.
Propos. för E. o. Ad. föredrogs, hade han föreslagit dess remitte¬
rande till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. dels med afseende på sjelfva
ämnets beskaffenhet, dels derföre att det utgjort föremål för Civil-
Depart:tets behandling. Han hade visserligen icke förbisett, att
89 § Eeg.E. var åberopad i den K. Propos; men då denna § en¬
dast föreskref, att sådane Eikets allmänna styrelse rörande frågor,
hvilka Konungen vill öfverlemna till E. Sfer att gemensamt med
Honom afgöra, skola behandlas såsom lagfrågor, så hade, enär den
ifrågav:de Propos. innehöll att Konungen ville öfver förslaget in¬
hemta E. St:rs underd. yttrande, Hr Gr. o. Landtm, icke ansett
nödvändigt, att detta ärende behandlades såsom om lagfrågor blifvit
stadgadt. DA likväl 2 EiksStånd remitterat denna Propos. till
LagUtsk. och detta Utsk., lika väl som Allm. Besv. o. Ekon.¬
Utsk. kunde behandla densamma, finge Hr Gr. o. Landtm, nu hem¬
ställa om E. o. Ad., med bifall till Utsk:s hemställan, behagade
öfverlemna ifrågav:de K. Propos. till LagUtsk:s behandling.
Eopades Ja.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk., Hr Ehrenborgs,
Eichard, d. 26 dennes, e. m., på bordet lagda motion, om be¬
stämmande af böter för kreaturs utsläppande till bete å skogsmark
före Maj månads utgång.
Föredrogs Hr Ehrenborgs, Eichard, d. 26 dennes, e. m.,
på bordet lagda motion, om förhöjd straffbestämmelse till förekom¬
mande af handels idkande i salubodar under helgedag.
Den 29 November f. m.
151
Hr Ehrenborg: Innan denna motion blifver till Utsk. remit¬
terad, får jag anhålla att vid slutet af densamma få göra ett til¬
lägg af 5 ord, hvilka, genom ett förbiseende blifvit uteglömda, men
som dock, till förekommande af missförstånd, äro nödvändiga. Dessa
ord lyda sålunda: »För hvarje gång öfverträdelse sker».
• Hr Eibbing, Arvid: I fall Hr Ehrenborg har sin motion
till hands, eller också om den finnes på Landtmarskalksbordet,
skulle jag önska höra, huru §:n i sin helhet kommer att lyda ef¬
ter det tillägg Hr Ehrenborg nu gjort vid densamma.
Hr Ehrenborg: Till svar å Hr Eibbings fråga, ber jag
att få nämna, det jag, såsom icke varande någon erfaren lagstiftare,
ej velat föreslå ordalydelsen af den utaf mig angifna §, för så vidt
den faller inom det rent juridiska området. Jag har endast hållit
mig till principen för de straffbestämmelser, som jag trott vara
skäl att stadga.
Hr Eibbing: Den lagparagraf, hvarom Hr Ehrenborg väckt
motion, lyder sålunda: »Idkar någor arbete eller handtverk på
thessa dagar; bote tij.o daler för sabbatsbrott, utan thet sker til
egen, eller annars nödtorft, som upskof ej tola kan.» Enl. Hr Ehren¬
borgs förslag, så vidt jag rätt upfattat detsamma, skulle dessa böter
bestämmas till 200 D:Lr. Detta är visserligen icke hans uttryck,
men i lagstil motsvara dessa 200 D.-hr de af honom föreslagna 100
E:dr r:mt. Jag vill icke neka, att 10 D:l:r på den tid lagen ut-
gafs kunde temligen svara mot 200 nu för tiden, d. v. s., att
myntet fallit 20 gånger i sitt värde, och i sådant fall skulle det
visserligen icke innefatta någon obillighet att bifalla den föreslagna för¬
ändringen, emedan böternas värde då vore enahanda. Men nu hafva
vi, utom M.B:n, äfven en StraffBalk, enl. hvilken penningeböter
skola förvandlas, då de icke kunna erläggas, och vid jemförelse
dermed utfaller den förhöjning Hr Ehrenborg föreslagit i straffet,
så att, i st. f. att sabbatsbrott f. n., då tillgång till böter saknas,
försonas med i dagars fängelse vid vatten och bröd, skulle det nu
blifva 23 dagars likartadt fängelse, hvadan således straffet, i hän¬
delse af bötesförvandling, skulle ökas med 19 dagar, och bela straffet
blifva 5 dagar mindre än högsta kroppsplikt. Det är af sådan an-
ledn., som jag yrkar, att derest det förhöjda bötesbeloppet skall an¬
tagas såsom gällande för sabbatsbrott, dervid åtminstone måtte ihåg-
kommas, att förvandlingen icke sker på annat sätt än hittills.
Eemitterades till LagUtsk.
Eöredrogs Hr Ehrenborgs, Richard, d. 26 dennes, e. m.,
på bordet lagda motion, ang:de ändring af 23 §:n i K. Förordn.
rör:de vilkoren för försäljning af bränvin.
462
Den 29 November f. m.
Gr. Taube, Henning Edvard, anförde skriftligen:
För att bestyrka billigheten af det uti Hr Ehrenborgs- motion
framställda yrkande af en annan fördelningsgrund inom hvarje Ian
af de afgifter för utskänkning och minutering af bränvin, som på-
bjudes i K. Förorda, d. 18 Jan. 1855, »ang:de vilkoren för för¬
säljning af brända eller distillerade, spirituösa drycker», än dem, som
stadgas i denna förordms 23 g, får jag äran meddela följande
uplysningar, hvaraf jag benäget erhållit del, ang:de beloppet i några
län af afgiften för året, från d. 1 Okt. och 1 Nov. 1855.
|
Folkmängd
1860.
|
Influtf
B
R:dr.
|
>n afgift.
anko.
sk. | rst.
|
Skaraborgs Län:
|
|
|
|
|
Länets socknar å landet
|
186.279
|
1,166
|
8
|
8
|
Städerne: Mariestad
|
1,976
|
3,211
|
33
|
4
|
Lidköping
|
2,378
|
4,655
|
5
|
—
|
Skara
|
1,845
|
1,677
|
46
|
7
|
Sköfde
|
843
|
1,591
|
10
|
1
|
Fahlköping
|
314
|
1,173
|
16
|
—
|
Hjo
|
874
|
2,083
|
16
|
—
|
Örebro Län:
|
|
|
|
|
Socknarne å landet
|
126,971
|
3,363
|
16
|
—
|
Städerne: Orebro
|
5,177
|
6,850
|
32
|
—
|
Askersund
|
1.008
|
1.000
|
—
|
—
|
Nora
|
856
|
1.493
|
24
|
—
|
Lin desberg
|
854
|
1,360
|
—
|
—
|
Upsala Län:
|
|
|
|
|
Socknarne å landet
|
79,046
|
1,497
|
—
|
—
|
Städerne: Upsala
|
6,338
|
9,793
|
34
|
—
|
utom studerande ung¬
|
|
|
|
|
domen ....
|
1.200
|
|
—
|
—
|
Enköping
|
1,409
|
1.862
|
44
|
9
|
Stockholms Län:
|
|
|
|
|
Socknarne å landet
|
108,946
|
6,562
|
37
|
6
|
Städerne: Södertelge
|
1,166
|
1.380
|
—
|
4
|
Norrtelge
|
977
|
2,456
|
19
|
8
|
Sigtuna
|
435
|
878
|
11
|
6
|
Osthammar
|
021
|
656
|
32
|
10
|
Oregrund
|
650
|
585
|
23
|
8
|
Waxholm
|
1,252
|
936
|
20
|
4
|
Dessutom hafva länens LandthushållningsSällskaper bekommit
på dem belöpande andelar.
Ehuru jag, som förut är yttradt, förenar mig i motionärens
yttrande, att ifrågav:de medel böra fördelas inom de särskilda lä¬
nen, efter annan grund, än i åberopade § stadgas, anser jag dock
betänkligt tillstyrka, att städerna icke skulle erhålla större andel,
Den 29 November f. m. 453
/
än emot deras folkmängd svarar. Eid. livad allmänt är kändt,
hafva flera städer, på grund af privilegier, särskilda Kongl. Kesolu-
tioner eller gammal häfd, förrän Kongl. Förordmn d. 18 Jan. 1855
trädde i verket, haft större och mindre inkomster utaf afgifter pä
försäljningen i minut, eller, såsom det nu heter, utskänkning af spi¬
rituösa drycker. L>et är i afseende härpå, som jag tager mig den
friheten fasta det Utsk:s, hvartill nu föredragna motion blifver re¬
mitterad, upmärksamhet derpå, om ieke billigast vore, det hvarje
Stad skulle ega att, utaf de inom densamma inflytande afgifter för
utskänkning och utminutering ifrån Landtltänteriet, dit alla dessa
afgifter böra inskickas, utbekomma till användande för de ända¬
mål, hvartill dessa medel förut varit anslagne, så stort belopp för
hvarje år, som Staten, med behörigen uprättade och verificerade rä¬
kenskaper, styrker sig hafva i medeltal för hvarje år från d. 1 Okt.
1850 till samma dag 1855 i sådane afgifter upburit. Hvad använ¬
dandet åter angår af de medel, som tillfalla hvarje kommun, torde
de röstegaude derom böra få besluta i lagligen utlyst socken¬
stämma.
Hr Ribbing, Arvid: Oaktadt jag icke kunnat rätt höra
hvad den siste värde talaren anfört, tinner jag dock, att Hr Ehren¬
borgs motion går ut på tvenne omständigheter, den ena, att den
s. k. bränvinsminuteringsafgiften skulle lika fördelas mellan stad
och land, endast med afseende på folkmängden, och den andra, att
dessa medel alltid skulle användas till fattigvården, emedan, såsom
i motionen yttras, fattigdomen till stor del har sin uprinnelse i
bränvinet Ehuru jag för min del helt och hållet instämmer i mo¬
tionens förra del, kan jag doek icke göra det i afseende på dess
sednare. Visserligen är det sannt, att fattigdomen i väsendtlig mån
kan sägas härleda sig från bränvinet; men det gifves jemväl helt
andra orsaker dertill, och dessutom kunna förhållandena inom olika
församlingar vara helt olika. I den ena kan t. ex. genom dona¬
tioner vara tillräckligt anslaget för fattigvården och otillräckligt för
undervisningsväsendet, samt tvertom i den andra församlingen. På
denn'a grund får jag för min del tillstyrka, att församlingarne sjelfva,
efter derstädes sig företeende behof, måtte få använda ifrågav:de
medel.
Frih. Leuhusen, Carl Herman, upläste följande:
Instämmande uti den af Hr Ehrenborg väckta motion om för¬
ändring i 23, §:n af K. M:s Förordn. af d. 18 Jan. 1855, såsom
både billig och rättvis, tager jag mig dock friheten göra några an-
märkmr mot motionärens förslag, att använda de inflytande med¬
len uteslutande till församlingens fattigvård. Församlingar finnas,
som äro nog lyckliga hafva ett ringa antal fattiga, och dessutom
ega betydligare fattigkassor, tillräckliga att försörja de fattiga —
jag nämner detta af erfarenhet — men deremot äro i behof af
medel till andra kommunala utgifter af lika ädel beskaffenhet som
fattigvården; jag menar folkskolan samt i och för den behöfliga
kostnader, Mand andra bespisning vid skolan af mindre bemedlades
454
Den 29 November f. m.
barn, hvartill kostnaden ej får liqvideras af fattigkassemedlen. Det
är i anledn. häraf jag vördsammeligen får äran föreslå:
att de inflytande medlen måtte få användas till sådnue
kommunala ändamål, som af hvarje socken anses nyt.
tiga och behöfliga, och hvilka på sockenstämma be¬
stämmas.
Itemitterades till BevillmsUtsk.
Föredrogs Frih. Lagerfelts, Israel Carl Adam, d. 26,
e. m., på bordet lagda motion om pension för frami. Landshöfd.
Frih. Hampus Mörners efterlemnade enka och oförsörjda döttrar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anförde skriftligen:
För Landshöfdh. gifves ingen utväg att genom årlig insättning
uti PensionsKassa, bereda någon tillgång för efterlemnade hustrurs
och barns underhåll och hjelp, då han sjelf faller ifrån dem. Der¬
före inträffar ock ofta, att enka och döttrar vid hans död befinna
sig uti fattigdom. Så är oek händelsen med Landshöfd. Frih. Mör¬
ners enka och 3 oförsörjda döttrar. De sakna helt och hållet alla
tillgångar. T. o. m. det angelägnaste af möbler och husgeråd har
dem beröfvats af fordringsegare i boet.
Bland dessa fordringsegare var IC. M. o. Kronan den strän¬
gaste. Då Landshöfd. Frih. Mörner för bedrägliga räkenskaps-
förande, honom underlydande, tjenstemäns skull, blef ålagd att an¬
svara för, genom deras förvållande, upkomne balanser, och han tog
afsked från tjensten, afstod den samvetsgranne mannen, i ordets
vidsträcktaste bemärkelse, allt hvad som till penningar kunde af
hans egendom förvandlas — och sedermera har, under en lång följd
af år, hälften af honom tillkommande Landshöld:e-pension åtgått till
förminskande af de godtgörelser honom blefvo ådömde. Derigenom
har ock Kronans slutliga förlust blifvit temligen ringa. Hvarken
Konung eller K. St:r hafva under tiden blifvit besvärade med an¬
sökningar om eftergift af större eller mindre del utaf de oredlige
tjenstemännens balanser, hvaruti Mörner ej hade annan skuld än
den af en bristande misstänksamhet. Den egna redligheten och öp¬
penheten förjagade hos honom hvarje tanka på ett motsatt sinnelag
hos andra. För detta vackra fel hos en embetsman fick han’ plikta
dyrt, då han, under mångårig knapp utkomst (af öfverskottet eller
behållna delen al pensionen) såg sig på gamla, och af en plågsam
sjukdom ytterligare förmörkade dagar, urståndsatt att bereda någon
möjlighet till bergning för blifvande enka och oförsörjda döttrar;
så mycket mera urståndsatt, som vederb:de, hvilka bevaka Kronans
rätt, framställde anspråk uppå äfven de obetydliga saker af bohags¬
ting, som han genom små besparingar af sin ur Arméens pensions¬
kassa åtnjutande pension kunnat småningom, under det mest in¬
skränkta lefnadssätt förskaffa sig och dem.
B. St:r pläga ej förneka anslag eller rum på Allmänna Indrag-
ningsStaten för Landslns i behöfvande omständigheter efterlemnade
enka; och jag förmodar således, att StatsUtsk, ej afstyrker sådant
Den 29 November f. m.
455
för denna enka. Men här är frågan om beloppet och om någon
dels deraf beviljande åt döttrarne.
Det uti K. M:s Nåd. Propos. uptagne belopp visar sig, vid
betraktande af de öfverallt, äfven i den aflägsnaste vrå af Riket,
så högt upstegrade priserne å nödvändighetsvaror, otillräckligt till
4 personers mest tarfliga underhåll. Den åldriga enkans förmåga,
att genom arbete bidraga till sin försörjning, är ingen; och döttrar¬
nas, af sjuklighet oell redan förut af ansträngning och bekymmer
förminskade krafter äro ganska inskränkta. Jag vågar, med anledn.
af dessa mig särskilt bekanta omständigheter, vördsamt hemställa,
att den nu väckta motionen måtte vinna tillstyrkande och slutligt
bifall — öfvertygad att om WesterNorrlands läns innevånare kunde
tillåtas votera härom, skulle ingen röst afslå denna måttliga be¬
gäran.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Motionären har,
på ett så öfvertygande sätt framställt det billiga anspråk, som frami.
Landshöfd. Frih. Mörners efterlefvande kunna ega på E. St:rs håg¬
komst i deras betryckta belägenhet, att något yttrande å min sida
visserligen icke vore behöfligt; men då jag under många år varit i
tillfälle att lära känna den hädangångnes förtjenster såsom embets¬
man, menniskovän och medborgare, har jag icke kunnat neka mig
att begagna detta tillfälle för att hembära en gärd af aktning åt
hans minne, och det är på denna grund, som jag förenar mig i det
yttrande Frih. Palmstjerna afgifvit.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Ilagströmers, Johan Jakob, d. 26 dennes,
e. m., på bordet lagda motion, ang:de stiftande af en lag, hvar¬
igenom misshandling af husdjuren beliigges med straff.
Hr von Koch, Nils Samuel, anförde skriftligen:
Det är ett glädjande tidens tecken, att man nu från flera sär¬
skilda håll yrkar på en lagbestämmelse, som utan tvifvel vittnar
om de ädlaste känslornas uplifvande, den mera fulländade bildnin¬
gens framskridande. Mig har blifvit sagdt, att motioner af samma
syftning med Hr Hagströmers blifvit väckta äfven i andra Stånd.
Jag anser mig böra understödja hans förslag, ehuru sådant under¬
stöd af det humana, säkert på detta rum är öfverflödigt. Men jag
har egentligen begärt ordet för att meddela uplvsningar om några
förhållanden, som tilläfventyrs icke äro af alla här närvar:de kända.
Straff för grymhet mot husdjur ålägges i flera länders lagar.
Jag vill blott nämna några. Redan i Georg IV:s tid utkom i Eng¬
land ett stadgande härom. Engelska lagstiftningen har s^dan, åt¬
minstone 3 gånger, sysselsatt sig med detta ämne. Sednast under
Drottning "Victorias 8:de regeringsår. Den sista lagen igenfinnes i
Stephens uplaga af Blackstone, 4 D. p. 304.
Norska lagen af 1842 belägger grymhet mot djur med böter,
fängelse och straffarbete i 5;te graden, d. v. s. från 6 månader till
ar.
456
Den 29 November f. m.
Uti vårt nya strafflagsförslag är grymhet mot husdjur icke om-
förmäld. Men den utan allt tvifvel utmärktaste af lagberedningens
ledamöter har uti en reservation (p. 15 0) föreslagit ett lagstadgande,
enl. hvilket uppenbar grymhet vid behandling af egna eller andras
kreatur skulle straffas med böter eller fängelse från 1 till 6 måna¬
der. Detta förslag, hvars antagande äfven flera af LagBeredms le¬
damöter och bland dessa Proflne Schlyter och Bergfalk tillstyrkte, torde
kunna tjena till ledning vid upgörande af den önskade författningen
i ämnet.
Upriktigt mäste' jag dock erkänna, att jag hyser en betänk¬
lighet i denna fråga. Uti ett land, der grymhet mot menniskor
ännu är tillåten, eller endast belagd med ett löjligt ringa ansvar,
der utslående af öga eller afhuggande af näsa, arm eller fot kan
försonas med 80 D:l:r S:m:t böter, der torde tiden ej vara inne
att straffa djurplågaren. Jag vet icke hvad man kan vänta af
1850 års LagUtsk. i afseende å brottmålslagstiftning, Jag vill dock
hoppas det bästa och att de utaf Konung, StatsRåd, Högsta Dom¬
stolens ledamöter och andra män, som egnat hela sin lefnad åt lag¬
studier, gillade förslagen skola slutligen hos R. St:r tillvinna sig
något afseende. Af de blinda försvararne utaf 1734 års, väl för sin
tid goda, men nu föråldrade lag, hafva de äldste afträdt från strids¬
fältet. Att de yngre blifvit äldre och efter mitt omdöme klokare, tyckte
jag mig redan 1854 förnimma. Om ej någon dertill mera oförhindrad
och bättre qvalificerad vid denna Riksdag väcker förslag ang:de
mera omfattande ändringar i brottmålslagen, så vill jag framlägga ett
sådant. Vinner det bifall, så skall mau här i landet ej vidare kunna
ansvarsfritt plåga hvarken menniskor eller djur.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Jag tror, att enhvar
af oss, som varit i tillfälle att erfara de misshandlingar, för hvilka
djur ofta äro utsatta, skola, lika med motionären, inse billigheten
deraf, att äfven Sverige vidtager en lagstiftning, som aflägsnar dy¬
lika grymheter. Jag vill icke ingå i något yttrande om lämplig¬
heten af de lagbestämmelser, som blifvit i detta afseende föreslagna,
utan önskar blott, att Utsk. måtte taga saken i allvarligt öfver¬
vägande.
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Geetes, Sten Erik, d. 26 dennes, e. m., på bordet lagda
motion, ang:de tillåtelse för Annex- eller Kapell-församling, som har
egen kyrka och prest, att frånskiljas moderförsamlingen och utgöra
eget pastorat.
Föredrogs Gr. Po sses, Gustaf, d. 26 dennes, e. m., på
bordet lagda motion om grundskatternas succesiva kapitalisering
samt de derigenom inflytande medels användande till byggande af
Statens jernvägar.
Den 29 November f. m.
457
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Den motion, som Hr
Gr. Posse framställt, betraktar jag naturligtvis endast från den syn¬
punkten, att dermed afses att anskaffa penningar till jernvägars an¬
läggande, samt att motionens egentliga syftemål således ieke är att
afskaffa grundskatterna. Jag vill följaktligen endast fästa mig vid
penningefrågan, eller det föreslagna sättet att anskaffa medel till
jernvägsföretagen. Men innan jag det gör, anser jag mig böra i
förväg yttra, att den ifrågavar:de motionen, enl. min mening, icke
är så fullständigt utvecklad, som den bort hafva varit. Hvar och
en vet nemi., att grundskatterna här i Sverige äro af en mängd
olika naturer, men vi få icke af motionärens framställning veta,
huruvida hans mening är, antingen att alla grundskatterna, och således
äfven de, som äro af mindre betydenhet, skola afskaffas och kapitali-
seras, eller att så skall förfaras endast med sådana grundräntor, hvilka
ingå direkte till Statsverket. I saknad af en sådan utredning, kän¬
ner man egentligen icke omfånget af Gr. Posses motion; men det
är anledn. att antaga, det Hr Gr:n afsett endast den s. k. ordinarie
räntan och kronotionden, enär sammanlagde beloppet af dessa
skatter upgår, enl. den i K. Proposin om Statsverkets tillstånd och
behof gjorda beräkning, till omkring 6 milhr R;dr rmt, eller just
den summa, genom hvars kapitalisering efter 5 proc. man skulle
erhålla de 120 milhr, hvarmed, enl. Hr Gr:ns förslag, jernvägar
skulle byggas under loppet af 12 år för 10 milhr årligen.
I enlighet med denna upfattning går jag nu att skärskåda
sjelfva motionen. Gr. Posse anser, att det troligtvis blefve ganska
svårt för Staten att genom lån anskaffa de till jernvägsanläggnin-
garna erforderliga penningarne, och föreslår derföre, att dessa medel
skulle åstadkommas genom grundskatternas inlösande af de skatt¬
dragande, då, enl. nyssnämnde beräkning, 10 milhr årligen skulle
erhållas under en tid af endast 12 år. Men Hr Gr:n säger der¬
jemte, att det är mycken brist på kapitaler i landet, och jag frågar
då, huruvida det i sjelfva verket blefve så lätt för de skattdragande,
att anskaffa dessa 10 milhr? Jag för min del betviflar, att det
läte sig göra. Motionären uplyser oss icke heller, huruvida hans
mening är, att landets skattskyldige innebyggare skulle ovilkorligen
förpligtas att verkställa den föreslagna aflösningen. Ar meningen
sådan, så måste jag tillkännagifva, att jag högeligen betviflar, att
K. M. och E. St:r äro berättigade till ett sådant maktspråk, hvil¬
ket, i min tanke, skulle innebära ett groft våldförande af egande-
rätten. Jag antager således, att aflösningen skulle blifva frivillig,
så att det stöde jordegarne fritt att derpå ingå elier icke. Det
skulle då kunna hända, att af de beräknade årliga 10 milhrna icke
hälften, ja kanhända icke en gång fjerdedelen verkligen komme att
inflyta. Och är det, vid sådant förhållande, riktigt att på en så
oviss inkomst grunda ett företag, för hvars utförande erfordras be*
stämda årliga tillgångar?
Men låtom oss äfven antaga, att motionärens sanguiniska för¬
hoppning skulle gå i fullbordan, och att således, genom grundskat¬
ternas frivilliga inlösande, en årlig tillgång af 10 milhr för jern¬
vägars byggande skulle beredas. Bni. motionärens förslag skulle då
458
Den 29 November f. m.
Sverige, efter 12 års förlopp, ega jernvägar till ett värde af 120
milla-. Huru mångå mil dessa jernvägar komma att utgöra, är alldeles
likgiltigt att uträkna, och vi antaga således endast, att vi skulle få en
massa med jernvägar till 120 millås värde. Under den omnämnda
tiderymden skulle, till följd deraf att de nu inflytande grundskat¬
terna årligen minskades, upkomma en årlig brist i denna inkomst¬
källa af tolftedelen utaf 6 milla-, eller V-j mill. årligen, hvilken
brist måste af landets öfriga skattskyldiga innebyggare fyllas. Så¬
ledes skulle denna brist utgöra, första året ]/2 mill., andra året 1
mill., tredje året 1 '/2 mill. o. s. v., till dess på det 12:te året, då
alla grundskatterna voro inlösta, bristen för Statsverket uppginge
till grundskatternas hela belopp, eller 6 milhr. Under denna tiderymd,
eller de 12 år, som skulle åtgå till grundskatternas aflösande, up-
ginge således de årliga belopp, som erfordrades för att ersätta
grundskatternas successiva minskning, till en sammanlagd summa af
39 milla-, hvilken summa Svenska folket således finge erlägga för
att få sina jernvägar färdiga. Om vi nu lägga dessa 3 9 milhr till
de 120 milhr, som skulle till jernvägarne användas, så hade Staten
fått vidkännas en utgift af 159 milhr på 12 årstid. Sedan grund¬
skatterna blifvit afskaffade, upkomme naturligtvis ett ständigt årligt
behof af 6 milhr för att kunna fylla de Statens behof, som nu gäldas
medelst grundskatterna. Om man deremot begagnar statsskulds-
systemet och uplånar de medel, som erfordras för jernvägsbyggandet,
så utfaller kalkylen helt annorlunda. Man lånar då under det första
året 10 milhr och sedermera under de elfva följande likaledes 10
milhr årligen. Den ränta och amortissementsproc., som med beräkning
af 4 V2 proc. i ränta och l/a P1'00- kapitalafbetalning, eller till¬
sammans 5 proc. årligen, skall under de 12 åren erläggas för dessä
medel, upgår sammanlagdt till 39 milhr, och således harman, efter
12 års förlopp, sina jernvägar färdiga till ett värde af 120 milhr,
emot en beskattning å Pikets alla innebyggare af 39 milhr. Un¬
der de följande åren erfordras, till ränta och amortering, 5 proc. å
de uplånade 120 milhr, eller 6 milhr årligen, hvilka efter förloppet
af 40 V3 år successive minskas med 500.000 årligen, så att hela lå¬
net är amorteradt efter förloppet af 52 l/3 år från dess uptagande.
Men, som lånet successive under 12 år uptagits, så kan det icke
heller blifva helt och hållet amorteradt förr än 64 V3 år från den
tid de första 10 milbrna uptagits. För anskaffandet af jernvägar,
till ett värde af 120 milhr, erfordras alltså till ränta och amorte¬
ring 314 milhr, hvilka komma att af de skattskyldige erläggas
under loppet af 6 4% år. Men om man afskaffade grundskatterna
och således, på sätt jag nyss nämnde, måste ersätta hvad som der¬
igenom felades för Statsbehofvens fyllande, skulle Svenska folket, se¬
dan dessa skatter blifvit uphäfda, under de följande 52 V3 åren
hafva i bevillning nödgats, efter 6 milhr årligen, erlägga ett samman¬
lagdt belopp af 314 milhr. Lägger man till dessa 314 milhr de
159 milla-, som jernvägarne under den 12-åriga byggnadstiden
kostat, så upkommer en summa af 473 milhr, som för jernvägarne
utgifvits under 64 V3 år. Efter denna tids förlopp skulle således
Sveriges jernvägar, enl. Gr. Posses förlag, hafva ådragit oss en ut¬
Den 29 November f. m.
459
gift af 473 milhr och beröfvat Statsverket derjemte, för all fram¬
tid, en inkomst af 6 milhr i grundskatt, hvaremot, om penningar
uplånas, jernvägarne visserligen hafva under samma tid kostat 314
milhr, men man har då icke blott dem, utan äfven grundskatterna
i behåll. Om man nu drager 314 milhr från 473 milhr, så up-
kommer en summa af 159 milhr, hvilken utgör den ökade utgift,
som skulle drabba Svenska folket, om det, för jernvägars anskaffande,
antoge Gr. Posses finansförslag, i st. f. att uplåna penningar och
amortera skulden. Och dessutom blefve det i evärdliga tider en
brist i Statsinkomsterna af 6 milhr, hvilken brist måste fyllas genom
annan beskattning.
Slutligen ber jag att få vidröra en omständighet, hvilken jem¬
väl torde böra tagas i betraktande och noga öfvervägas af dem,
som möjligen skulle finna sig hugade, att, på det af Gr. Posse före¬
slagna sättet, befria sig från grundskatterna; och denna omständig¬
het är, att i och med detsamma jorden befrias från grundskatterna,
ökas dess värde med det belopp, som motsvarar det kapital, hvarå
grundskatten utgör ränta, hvilket åter har till. följd, att den be¬
villning, som genom taxering åsättes jorden, ökas ucL således kom¬
mer att drabba samma jordegare hårdare än förut. Följaktligen
skulle jordegarne snarare förlora än vinna på den ifrågasatta för¬
ändringen, och den gifna förlusten för Svenska Staten vore, att den
för evärdliga tider blefve i mistning af sina 6 milhr grundskatter.
Jag är visserligen öfvertygad, att StatsUtsk., utan någon ledning af
denna min utredning af frågan, skulle hafva kommit till samma re¬
sultat som jag, men då jag erfarit, att man på några håll fästat
en viss vigt vid Gr. Posses förslag, har jag ansett mig icke böra
underlåta att i min mån söka bevisa, att förslaget icke skulle lända
fäderneslandet till någon verklig nytta.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Såsom motiv till sitt
förslag har Hr Gr. Posse hufvudsakligen framhållit möjligheten att
få jernvägar anlagda i landet, utan att behöfva anlita Statsskulds-
systemet. Den föreg:de talaren har redan ådagalagt, till hvilka olika
resultater motionärens finansförslag och medlens anskaffande genom
uplåning skulle leda. För min del vill jag, vid denna frågas be¬
dömande, hufvudsakligen fästa mig vid den omständighet, huruvida,
med afseende å våra beskattningsförhållanden, den föreslagna åtgär¬
den vore lämplig. Den första tanke, som dervid möter oss, är den
af Gr. Gyldenstolpe redan omnämnda, eller huruvida det ens kunde
vara lagligt, att ålägga egarne till den skattskyldiga jorden, att,
till skatternas utlösande, erlägga deras kapitalbelopp på en gång.
It. St:r äro visserligen berättigade att pålägga skatter, men det är
dock tvifvel underkastadt, huruvida de ega att föreskrifva, att den
eller den medborgaren skall vara skyldig att, i st. f. en viss årlig
framtida skatt, erlägga en viss summa på en gång. Men om än
man skulle anse R. St:r vara befogade att utöfva en så beskaffad be¬
skattningsrätt, återstår dock att öfverväga, huruvida en dylik åtgärd
vore lämplig och fördelaktig, både från Statens och den skattskyl¬
diges synpunkt. För min del betviflar jag, huruvida det vore för-
460
Den 29 November f. m.
manligt för Staten, att, till betäckande af ett tillfälligt behof, för all¬
tid afsäga sig en inkomst, som är behöflig att till ständiga utgifter
användas. Tager jag åter i betraktande de skattskyldiges fördelar,
så anser jag det äfven vara tvifvelaktigt, huruvida de skulle kunna
finna det vara med sin fördel öfverenssstämmande, att, i st. f. en
viss årlig skatt, ikläda sig en kapitalskuld, hvars ränta motsvarade
samma skatt. De flesta skattskyldiga skulle derigenom icke vinna
något annat, än att, i st. f. en skatt, som de utan särskildt besvär
afbördade sig i sammanhang med öfriga utskylder, måste nödgas
förskaffa sig lån, för att dermed utlösa skatten, och sedermera med
större besvär och möjligen äfven kostnader nödgas årligen erlägga
samma belopp såsom ränta. För min del kan jag då icke finna, att
det vore någon egentlig vinst för jordegaren att få en kapitalskuld
löpande med ränta, i st. f. en lika stor ränta i grundskatt, men
utan kapitalskuld.
Men härförutan måste man afse möjligheten för de skattskyl¬
dige att anskaffa de summor, som erfordrades för skatternas aflö-
sande. Då man besinnar, att dertill, enl. motionärens förslag, skulle
behöfvas icke mindre än en totalsumma af omkring 120 milhr, som
skulle under loppet af 12 år anskaffas, så torde man nödgas med¬
gifva, att stora svårigheter skulle möta den ifrågasatta aflösningen,
om än densamma af de skattskyldiga på det lifligaste eftersträfva-
des. Man får nemi. ej förbise, att de Svenska jordbrukarne i all¬
mänhet äro betydligt skuldsatta, att deras jord är mycket inteck¬
nad, så att stora, för flertalet kanhända oöfvervinnerliga svårigheter
skulle möta den uplåning, som erfordrades för att få medel till
skattskyldighetens afbördande. Den säkerhet, som för en sådan up¬
låning borde ställas, kunde sannolikt af de flesta ej erbjudas, och
huru skulle det då tillgå? Om det bestämdes, att Staten ovil¬
korligen borde af jordegaren erhålla den summa, som fordrades
till skattens aflösning, måste den betalas, och måhända funnes då,
i många fall dertill icke någon annan utväg, än att exekutift för¬
sälja den egendom, som skulle blifva från skatten befriad. Jag tror
att jordbrukarne i allmänhet icke skulle blifva särdeles belåtna med
ett sådant sätt att upnå det eftersträfvade målet. Erfarenheten har
dessutom ådagalagt allmogens obenägenhet att erlägga en större
summa penningar på en gång, för att derigenom bereda sig fram¬
tida fördelar, t. ex. att innehafvarne af kronojord få, enl. författnin-
garne om skatteköp, emot erläggande af en obetydlig summa eller
några års räntor efter kronovärdi, skattelösa jorden och derigenom
komma i åtnjutande af alla de fördelar, som äro förenade med full
eganderätt; men äfven för en så obetydlig utgift drager sig ofta
mången tillbaka och upoffrar hellre de påtagliga fördelarne, hvar¬
igenom skatteköpen fortgått högst långsamt. Huru mycket svårare
skulle det då icke blifva, derest hvarje jordegare skulle vara nöd¬
sakad att anskaffa ett kapital, som motsvarade grundskatternas hela
belopp för 20 år, efter markegångsförändring. Ville man ordna
aflösningen på det sätt, att den skulle vara frivillig, så vunnes först
och främst icke det dermed åsyftade ändamålet, eller penningarnes
snara erhållande i och för jernvägsanläggningarne, och dessutom
Den 29 November f. m.
461
skulle för vårt skatteväsende någon särdeles vinst ej upkomma, ty
resultatet blefve endast, att den skattefria jorden ökades i samma
mån aflösningsrättigheten begagnades, under det att skiljaktigheterna
i jordbeskattningen ändock i allmänhet komme att qvarstå. Detta
kan jag ej finna utgöra någon väsendtlig fördel, och får således af¬
styrka bifall till motionen, vid hvars remitterande till vederb. Utsk.
detta mitt yttrande torde få åtfölja.
Frih. Eaab, Carl Adam, anförde dels muntligen dels skrift¬
ligen :
Till en början får jag förklara, att jag kommer att tala för
motionen, ehuru ieke i dess nuvande skick, utan med vissa modifi¬
kationer. Jag vet alltför väl, att det gifves vissa företrädesvis öm¬
tåliga ämnen, om hvilka man sällan bör tala, emedan de upväcka
en allmän rörelse, samt att till sådana ämnen hörer frågan om skat¬
terna å Svenska jorden. Så snart man förer talet på skatternas
jemnande eller afskaffande, upstår genast ett häftigt tumult i sin¬
nena. Denna fråga är i närvande ögonblick och har under många
föreg:de Eiksdagar varit en särdeles förargelseväckande fråga, och
orsaken dertill är utan tvifvel, att sjelfva saken i och för sig är
hvad man kallar en förargelseklippa, hvarföre det vore bäst, om E.
St-.r ju förr desto heldre toge ihop med saken, för att en gång
ändtligen få slut derpå. Eedan vid 1809 års Riksmöte förspordes
en högljudd klagan från BondeStis sida deröfver, att skatterna vore
ojemnt och orättvist fördelade. På 1820-talet väcktes åter frågan
om vissa modifikationer i jordens beskattning, men den rönte envist
motstånd och strandade, samt har allt framgent sedan den tiden,
ända till denna dag, legat nere. Nu liar den åter blifvit uptagen
och jag vill, så mycket i min förmåga står, söka bringa den till en
för landets jordbrukande befolkning lycklig lösning. Ty det kan
icke förnekas, utan är af erfarenheten till fullkomlig evidens be-
kräftadt, att innehafvarne af den oprivilegierade jorden, eller krono-
och kronoskattehemmansegare, erlägga så stora skatter, att jordbru¬
ket deraf på det kännbaraste betungas. Och derföre har äfven hos
denna del af landets befolkning herrskat en känsla af afund till alla
dem, som ega privilegierad eller mindre beskattad jord, och denna
afund, denna missbelåtenhet ligger allt fortfarande och glimmar un¬
der askan, under afvaktan på lägligt tillfälle att bryta ut. Om ett
sådaut tillfälle skulle yppa sig, om en statshvälfning möjligen in¬
träffade, skulle skattefrågan utan tvifvel bringas å bane, samt må¬
hända afgöras i hvad man kallar en hastig vändning. Jag hyser
derföre den fasta öfvertygelse, att det vore nyttigast, om frågan i
tid blefve afgjord, och jag anser, att Gr. Posses motion innefattar
ett medel att komma till detta önskvärda resultat.
Hvad jag egentligen har att anmärka emot denna motion är,
att deruti är föreslaget alla grundskatters afskaffande. Hade den
värde motionären inskränkt sig till att föreslå alla skatternas jem¬
nande eller lika fördelning, så hade frågan, enl. min öfvertygelse,
varit lättare att lösa. Ty det är klart, att om alla grundskatter
skulle försvinna, derigenom att de skattdragande på en gång löste sig
462
Den 29 November f. m.
ifrån dem; så skulle deraf blifva en gifven följd, att jorden skulle
få sig åsatt en högre bevillning, som motsvarade den skatt, hvar¬
ifrån dess egare frigjort henne. Denna bevillning skulle, vid jem¬
förelse af kronoskattehemmans-egares fåtalighet till hela den skattdra¬
gande allmänheten, blifva vid fördelningen ringa. Men skulle alla
jordegare, af både privilegierad och oprivilegierad jord, företaga sig
denna skattelösen, då blir denna åtgärd knappast annat än för¬
ändring i sätt för skatternas utgående; den häremot svarande be¬
villning kommer hårdast att träffa jordbrukaren, som icke kan up-
gifva sin rörelse mindre än hvad den verkligt är.
Motionären har yttrat, »att om blott Statskrediten framträder
under ett ögonblick, då det redan förut är brist på kapitaler, så är
klart, att denna brist derigenom skall blifva ännu mera kännbar.»
Ja, det är en sanning, att i närvande ögonblick är det en ganska
vigtig sak, huru man skall bete sig för kapitalers anskaffande till
dessa jernvägar, hvilkas anläggande är af så stor vigt för landets
förkofran. Om man beslutar sig att bygga hela företaget på Stats¬
kredit och uplånar de erforderliga medlen, så blifver första frågan
den; hvar skall man erhålla dem? Uplånar man dera, i likhet med
våra Hypotheksföreningar, i utlandet, så måste en årlig ränta på
medlen erläggas till de utländska kapitalisterna, så att, om samman¬
lagda kostnaden för alla jernvägsanläggningarne antages upgå till
120 milhr, skulle årlig ränta efter 5 proo. erläggas med 6 milhr.
Vill man åter försöka att få uplåna dessa penningar inom landet
och hopsamla de kapitaler, som här 'finnas, så följer deraf, att Sta¬
ten, under den beräknade byggnadstiden, årligen drager 10 milhr
från den enskilda industrien, så att hvad man vinner för den stora
industrien, det förstör man för den enskildta. Det är vid så¬
dant förhållande af stor vigt, att finna det rätta sättet för jern-
vägarnes åstadkommande, och jag tror derföre, att om man kunde,
utan att anlita vare sig det utländska eller inländska skuldsystemet,
genom egna tillgångar fullborda det stora företaget, skulle man deri¬
genom bereda landet en oberäknelig vinst.
Man har sagt, att de skatter, hvilka, enl. Gr. Posses förslag,
skulle kapitaliseras och till Statskassan inbetalas, upgå till omkring
6 milhr. Om man derifrån afdrager den privilegierade jordens skat¬
ter, som jag antager utgöra 2 milhr, skulle man ändock ega 4 milhr,
att årligen anslå till jernvägarne. Detta vore icke så obetydligt och
bör ingalunda förkastas. Men nu är frågan, huru skall de ifråga¬
satta grundskatternas aflösning tillgå? Gr Posse har föreslagit, att
denna aflösning skulle vara verkställd på 12 år med 10 milhr år¬
ligen. För min del tror jag, att detta förslag icke är verkställbart.
Men deremot anser jag, att aflösningen kunde ganska väl ske så¬
lunda, att hvarje jordegare egde rättighet att anmäla sig till skat¬
tens inlösen, då han funne för godt och dertill egde tillgång. In¬
lösningen skulle således vara frivillig och det skulle dessutom stå
hvar och en, som ej egde tillgång att betala hela inlösningskapitalet
på en gång, öppet att småningom frigöra sig från skatten, genom
erläggande af t. ex. 5 proc. ränta och 1 proc. i amortissement,
eller tillsammans 6 proc. i kapitalbeloppet, hvilket sålunda blefve
Den 29 November f. m.
463
amorteradt efter några och 3 0 års förlopp. Jag tror, att större de¬
len af våra skattedragande landtbrukare skulle med glädje ingå på
sådana vilkor, och då skulle ett stort steg vara taget framåt målet,
för befrämjandet af jordbrukets bästa.
Principen för grundskatterna ligger deruti, att jordbrukaren
företrädesvis skall vara skattdragare åt Staten. Det är en tlieori
från gamla tider och denna har lyckligtvis numera, sedan industrien
blifvit så mångfaldig, jemkat något med sig. Såsom bevis derpå
behöfver jag endast åberopa sednaste Ständers åsigt i afseende på
stång- och tackjernsrörelsen. Denna är visserligen ännu beskattad i
vissa delar efter mantalsberäkning; hvarförutan rörelsen drager en
sorts grundskatt — stång- och tackjernsskatten. Man hörde mången
representant af de förra Ständerna vid sista Riksdag antyda, att en så¬
dan beskattning vore ganska obillig, och att den enda beskattningen
å jern till verkningen, likasom å hvarje annan rörelse borde vara medelst
bevillning. Denna princip bör sålunda äfven tillämpas på jordbru¬
ket, och jordegarne skatta ett visst, efter jordens taxeringsvärde
bestämdt belopp. Jag tager mig derföre friheten att föreslå ett
amendement till Gr. Posses motion af följande innehåll:
a) All jord bör hänföras, med hänseende till skatterna, under
en och samma kategori, till den mest gynnade vi ega.
b) Den privilegierade, mest gynnade jordens alla skatter, för¬
vandlade efter medel-markegångspris uträknas i penningar å 5
proc. kapital pr hemman, och bestämmes i en summa, som kallas
grundskatt.
c) Jordegare, som å sitt hemman är belastad med en större
skatt än grundskattens bestämda siffra, är berättigad, om han så
önskar befria sig från densamma, genom inbetalning till Statskassan
af ett, den öfverskjutande skattens värde motsvarande kapital, på
sätt, som här nedan närmare bestämmes.
d) Pör sådant ändamål skola alla hemmans alla skatter beräk¬
nas efter medel-markegångspris, och hela skatten, för hvarje hemman
särskildt, bestämmas och i Jordeboken antecknas.
e) Denna operation bör ske länsvis genom nedsatta kommissio¬
ner, dem K. M. förordnar på sätt Honom lämpligast synes, Nådigst
iakttagande dervid, att halfva antalet ledamöter i dessa kommissioner
kommer att utgöras af jordbrukare inom länet.
f) Sedan hvarje hemmans skattebelopp, på sätt som nu blifvit
sagdt, hlifvit genom vederb:de myndigheter bestämdt och kungjordt;
så eger en och hvar jordegare, som å sitt hemman drager större
skatt än den stipulerade grundskatten och önskar derifrån befria sig,
dertill rättighet under följande vilkor, nemi.:
1) Att sedan den grundskatt, som hvarje hemman skall
draga efter detta förslag, blifvit från hemmanets hela
skattebelopp subtraherad, den återstående skatten kapi-
taliseras efter 5 proc. ränta.
2) Att jordegare, som, på sätt framdeles bestämmes, anmäler
sig vilja infria sin kapitaliserade skatt, dertill må ega
rättighet genom inbetalandet af 6 proc. årlig ränta å
464
Den 29 November f. m.
kapitalet, hvaraf 5 proc. räknas såsom ränta och 1 proc.
som amorteringsbidrag.
5) Att ifrån den dag, som jordegare i vederb. ordning an¬
mäler sig, för sitt eller sina hemman vilja, på sätt här
ofvan sagdt blifvit, inbetala sin skatt, och.samma för¬
pligtelse nogsamt fullgör, alla andra skattebidrag än den
stipulerade grundskatten upliöra att från jorden affordras
honom.
g) Att skäligt afseende genom någon viss kapitalrabatt fästes
på den blifvande bevillningens belopp, som lösegifvare måste åtaga
sig, och som, sedan den blifvit fullt utredd och sednast 10 år efter
skattelösens början, måste till siffra bestämmas.
Jag vet alltförväl att man skall invända, att de sålunda be¬
redda inkomsterna icke skola blifva tillräckliga till jernvägarnes be¬
kostande, men jag svarar derpå, att man då är oförhindrad att till¬
gripa den utväg, som man nu tänker begagna, eller statskulds-
systemet, ty man kan ju fondera dessa lån på löseskillingen för
ifråga var: de grundskatter, fondera på desamma ett särskildt skuld¬
system för sig, då man i allt fäll icke blifver förhindrad, att fort¬
sätta det för landet angelägna jernvägsföretaget.
Gr. Posse: Innan jag till besvarande uptager de anmärkmr,
som blifvit framställda emot mitt förslag, ber jag att få afgifva en
förklaring, hvarföre jag icke aflemnade motionen i ett mera full¬
ständigt skick. Då man vill behandla en fråga af större betyden¬
het, kan man förfara på tvenne sätt. Antingen framlägger man
frågan i ett fulländadt skick, utarbetad och utredd i alla dess spe¬
cialiteter, hvilket sätt jag skulle vilja kalla det tlieoretiska; eller
ock framställer man saken i dess enkla nakenhet, under förutsätt¬
ning, att den sedermera, för att så säga, utarbetar sig sjelf. Jag
har valt det sistnämnda sättet af den anledn., att jag ieke egt till¬
gång till de materialer, som fordrats för att till alla dess detaljer
fullständigt utreda frågan, samt dessutom befarade, att om jag fram-
komme med ett detaljeradt förslag, så skulle mina motståndare kasta
sig öfver dessa detaljer och fördränka hela hufvudfrågan i ett haf af
små anmärkmr, hvilket sätt att mörda lifsfrågor ofta med mycken
fördel begagnats. Jag har derföre framlemnat motionen utan nå¬
got omhölje af detaljer, öfvertygad, att den tanke, som ligger till
grund för förslaget, är en stor tanke, hvilken, om den skärskå¬
das från alla sidor, om den anfalles och försvaras, kommer att ut¬
veckla sig sjelf, måhända vinna framgång och sålunda leda till fä¬
derneslandets bästa. Jag har således icke, på sätt Gr Gyldenstolpe
anmärkt gjort mig skyldig till någon vårdslöshet i detta fall, utan
jag har, af nyssnämnde anledn., just med afsigt framkastat endast
den grundtanke, hvars riktighet jag nu skall söka försvara.
Vid bemötandet af de anmärkmr, som blifvit gjorda af Gr. Gylden¬
stolpe och Hr Sandströmer, må det tillåtas mig att börja med den sist¬
nämnde, enär hans anmärkmr verkligen voro af en så grav natur och
en sådan betydenhet, att de först måste undanrödjas, innan det lönar
mödan
Den 29 November f. m.
465
mödan att gå vidare. Den vigtigaste af Hr Sandströmers anmärkmr
var, att man ej kunde tvinga jordegarne att inlösa sina grund¬
skatter inom en så kort tid som 12 år, samt att, ifall de ej tvin¬
gades dertill, man äfventyrade att ej erhålla tillräckliga medel till
jernvägsföretaget. Jag inser och erkiinner hela vigt en vf denna an-
märkn., men, mine Hrr, det finnes ett annat sätt att gå tillväga,
oell det är detta sätt jag nu vill framställa, såsom ett amendement
till min egen motion. Jag vill alldeles icke hålla på de 12 åren
och den hastiga kapitaliseringen, utan jag vill, i likhet med hvad
jag tror Frih. Haab föreslog, hemställa, huruvida det icke skulle
gå an, att egarne till den skattskyldiga jorden finge inlösa skatterna
under en tid af 40 Ar medelst en årlig afbetalning af 5 proc. i
ränta och 1 proc. i amortering, så framt de ej ville inlösa skatterna
på en gång, då sådant skulle stå dem fritt. Om man valde denna
metod, skulle man, enl. min öfvertygelse, hafva tillräckligt dragit
försorg om de skattskyldiges fördel. Det torde nemi. vara klart för
hvar och en — och jag tror att det just var Hr Sandströmer, som
här i landet mest bidragit till denna klarhet, hvarföre jag ock an¬
ser landet stå till honom i stor förbindelse —, att om man blott
får sina skatter utsatta i en bestämd penningesumma, i st. f. i flera
skattepersedlar, så kan man utan synnerlig olägenhet betala något
högre skatt, enär en bestämd penningeskatt icke trycker så mycket,
som då skatten är satt in natura och således fluktuerar efter de
omvexlande varuvärdena. Ty, mine Hrr, det qvarstår såsom ett
faktum, att de skatter, hvarom här är fråga, trycka den Svenska
jorden med ett kapitalvärde af 120 milhr eller med en årlig ränta af
6 milhr, hvilken dessutom är i stigande, till följd af de stigande
varupriserna. Om man nu så småningom ville lätta jorden från
denna tyngd, genom att tillåta de skattskyldige att under en tid
af 40 år amortera dessa 120 milhr, skulle de, enl. min öfvertygelse,
med tacksamhet emottaga ett sådant anbud, och utan någon särde¬
les svårighet fullgöra afbetalningen och Staten skulle ingenting äf¬
ventyra, vare sig att den skattskyldige valde den ena eller den an¬
dra af de nu föreslagna metoderna för grundskatternas inlösning.
Hvad nu den af mig först föreslagna metoden särskildt be¬
träffar, så tycker man visserligen det vara öfverdrifvet mycket, att
från egarne till den skattskyldiga jorden årligen taga 10 mill.-r.
Men jag beder de af Eder, mine Hrr, hvilka äro jordegare, att icke
se saken från denna allmänna synpunkt, utan gå till Eder sjelfva
och fråga Eder, huruvida Ni skulle vilja och kunna under loppet
af 12 år lösa Eder jord från grundskatterna. Jag har sjelf gjort
mig denna fråga, jag har besvarat densamma med ja och jag tror,
att en stor del af E. o. Ad:s ledamöter skulle göra sammaledes.
Jag har äfven framställt denna fråga till en mängd af den skatt¬
skyldige allmogen och af dem fått samma svar. Jag tror derföre,
att om man ser frågan ur sin enskildta synpunkt och ej låter
skrämma sig af de 10 milhrna, så skall man ej finna det vara så
omöjligt för hvar och en särskildt jordegare att anskaffa några tusen
R:dr för att befria sin egendom från grundskatterna.
H. I. 30
466
Den 29 November f. m.
Jag öfvergår nu till Gr. Gvldenstolpes yttrande. Han har
börjat med att säga, att han förmodade min afsigt endast vara, att
söka skaffa penningar till jernvägarne, och icke att afskaffa grund-
skatterne. Detta är ett fullkomligt misstag. Frågorna äro å min
sida alldeles kombinerade och jag har sammanställt dem derföre
att jag anser, att Svenska jordens befriande från grundskatterna ut¬
gör ett oeftergifligt vilkor för dess uparbetande efter en rationell
jordbruksmetod, samt att den öfverallt i landet sig företeende ifvern
för jernvägsanläggningar vore én passande och kraftig häfstång för
den förra frågan. Frågorna äro således af mig kombinerade, och
den ena gtår alldeles icke isolerad från den andra.
Vidare har Gr. Gyldenstolpe sagt, att om det vore svårt för
Staten att uplåna penningar, så skulle denna svårighet vara ännu
större för den enskildte. Detta eger sin fullkomliga riktighet, mine
Hrr, om fråga är, att utom landet uptaga lån å flera milhr, ty sådant
är utan tvifvel vida lättare för Staten än för den enskildte. Men
är det deremot endast fråga om att få så mycket penningar som
möjligt inom, landet, så skulle jag tro, att mitt förslag dertill har
betydligt företräde framför Gr. Gyldenstolpes skyldsystem. Jag vill
visserligen icke härmed hafva sagdt, att man genom antagande af
mitt förslag skulle få alla de till jernvägsföretaget erforderliga pen¬
ningar, men det säkra är, att man' skulle få så mycket penningar,
som landets jordegare möjligtvis kunde anskaffa, och den säkra vin¬
sten vore, att man ej behöfde anlita Statslånesystemet förr än man
fått veta, att det ej vore möjligt att anskaffa hela summan inom
landet.
Gr. Gyldenstolpe har uti sitt yttrande framställt en kalkyl och
deruti upstaplat en sådan mängd af milhr, att han tyckes likasom vilja
skrämma R. o. Ad. med de oerhörda summorna. För att söka mot¬
verka denna skrämsel, borde jag taga min tillflykt till milliarder,
men som det fordrar någon tid att upriitta kalkyler på så stora
summor, auhåller jag, att Gr. Gyldenstolpes yttrande måtte få hvila
på bordet, eller, rättare sagdt, att jag måtte få anstånd med gransk¬
ningen af hans kalkyl, till dess hans yttrande blifvit skriftligen up-
fattadt och för mig tillgängligt. Emellertid kan jag icke annat än
lyckönska Sverige till att hafva från Gr. Gyldenstolpe fått emot¬
taga ett förslag, enl. hvilket Sverige skulle fä sina jernvägar för in¬
tet. Detta är onekligen ett sätt, som vida öfverträffar det af mig
föreslagna, och för den händelse, att sådant läte sig göra, skulle
jag med nöje afstå från mitt förslag; men jag måste dock bedja
Hr Grin, att något närmare utveckla denna sinnrika plan, innan
jag obetingadt kan antaga densamma. Men jag kan ej afhålla mig
ifrån att nu genast göra en anmärkn. emot Gr. Gyldenstolpes
millionkalkyl. Det förefaller mig, såsom skulle Gr. Gyldenstolpe
dervid hafva förbisett, att de 6 milhr, som utgå i grundskatt, verk¬
ligen måste utgå, och hade han kapitaliserat dem. samt lagt ränta
på ränta, så tror jag, att det gått an att fä en lika så god räk¬
ning, som den nu af honom upgjorda. Dessutom förefaller det mig,
att Gr. Gyldenstolpe i sin kalkyl betraktat den Svenska nationen
och Sveriges jordbrukande befolkning såsom tvenne olika personer
Den 29 November f. m.
•1C7
och således alls icke tagit i betraktande, hvilken verklig olägenhet
för Svenska folket det är, att dess jordbrukare tryckas af oskäligt
stora skatter. Jag för min del måste bekänna, att jag ieke kan se
någon särdeles stor skillnad emellan den Svenska nationen i allmän¬
het och de skattdragande jordbrukarne, och anser således, att
om de sednares bördor lindras, så är detta äfven en vinst för
hela nationen.
Jag slutar med att uttrycka en med förundran blandad glädje
deröfver, att, tvärt emot min förmodan, man icke såsom ett skäl emot
förslaget åberopat vådan af alla grundskatters uphäfvande. Jag kan
icke annat än deruti se ett tecken, att jag nu befinner mig ibland
en församling af den Svenska Adeln, som till större delen utgöres
af den jordbrukande Adeln, och således känner, att om någon fara
skulle komma att hota vårt fädernesland, så skall den afvärjas ge¬
nom en ansträngning af alla klassers fosterlandskänsla, men icke
derigenom, att man envist bibehåller skatterna å en klass, under det
att man söker lindra alla de öfrigas.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Posse har förebrått mig att vilja
skrämma R. o. Ad. med millioner. Jag har icke ens trott mig
kunna skrämma Gr. Posse med mina beräkningar. Siffror tala för
sig sjelfva, de må nu bestå af milhr eller milliarder, och jag har
framställt min kalkyl för att dermed bevisa, att Sverige skulle ge¬
nom antagande af Gr. Posses förslag förlora en årlig inkomst af 6
milhr. Någon oriktighet i denna kalkyl har Gr. Posse icke kunnat
ådagalägga, och den torde derföre få qvarstå såsom ovederlagd.
Jag har icke påstått, att Sverige genom statsskuldssystemet skulle
få sina jernvägar för intet, ty ett sådant påstående innefattade na¬
turligtvis en orimlighet; men jag har sagt, att, till följd af det
olika sättet att anskaffa penningarne, Gr. Posses förslag skulle med¬
föra vida större kostnad än statslånssystemet. Prågan reducerar sig
nemi. helt enkelt till, huruvida det är bättre hushållning att använda
penningar, för hvilka man erlägger 4 l/2 proc. ränta, än att an¬
vända penningar, för hvilka man gifver 5 proc. i ränta. Konstigare
är ej saken, och jag tror icke att någon skall jäfva, att det är
större vinst att få penningar för 4 V2 proc., än att för dem betala
5 proc.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet blott för att rätta ett ut¬
tryck uti Gr. Gyldenstolpes anförande. Han sade, att Sverige skulle
förlora 6 milhr, såvida grundskatterna uphäfdes. Jag anser, att det
vore rättare att säga, att svenska Statsverket skulle förlora denna
summa, ty Sverige skulle onekligen hafva vinst derutaf, att dess jord¬
brukande befolkning icke nedtryckes af skattebördor, som göra större
delen af den till lastdragare i st. f. medborgare. Jag får derföre
protestera emot begagnandet af sådana uttryck, så väl nu som fram¬
gent, enär jag anser dem vara medborgerligt kränkande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har uti mitt anförande alldeles icke
vidrört frågan om grundskatternas borttagande. Jag har endast be¬
traktat saken från dess financiella sida, men alls icke bedömt huru¬
468
Den 29 November f, m.
vida det vore nyttigt eller icke, att Sverige och dess skattskyldige
innebyggare mistade grundskatterna. Denna del a£ frågan lemnar
jag derhän, men så mycket vågar jag påstå, att det icke ligger nå¬
gon obillighet i dessa grundskatter, enär de icke äro något annat
än en Statens egande inteckning i den jord, på hvilken dessa grund¬
skatter hvila.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Estenbergs, Carl Christian, d. 26 den¬
nes e. m. på bordet lagda motion om tillsättande af ett kyrkligt
Utsk.
Hr Ribbing, Arvid: Detta är den andra motionen i ord¬
ningen på denna dags föredragmslista, som rörer behandlingen af
kyrkliga ämnen, och det är den fjerde, som i allmänhet angar reli¬
giösa saker. Huru många motioner vi förut under Riksdagens lopp
haft, rör:de dylika frågor, är R. o. Ad. nogsamt bekant. Redan då
Hr von Koch först väckte sin motion, instämde jag för min del i
densamma, och jag gör det äfven på visst sätt med Hr Estenberg,
i fråga om tillsättande af en särskild kommission för handläggandet
af kyrkliga frågor. Hr Estenbergs motion går ut på tillsättandet
af ett Utsk.; Hr von Köchs åter på bildandet af en komité. Det
visar sig således af båda dessa motioner, likasom af den mängd,
som angå dyilka frågor, behofvet af hvad jag tagit mig friheten
under särskilda Riksdagar, och sednast under den sistförflutna, på
detta rum föreslå, nemi. uprättandet af ett EcklesiastikColhm, som
skulle behandla alla kyrkan rörande frågor. Yi hafva från Rege¬
ringen fått mottaga åtskilliga förslag och nåd. Propos:r om inrät¬
tande af särskilda embetsverk för andra ändamål, såsom t. ex. ett
statistiskt och ett geologiskt; men då ännu icke någon Propos. in¬
kommit ang:de inrättande af ett EcklesiastikColhm, tror jag icke
att något sådant under denna Riksdag är att förvänta. Jag ser
likväl, att K. M. i nåder föreslagit tillsättande af en särskild Ex-
peditionsSekret. vid EcklesiastikDeparbtets Expedition, som skulle
komma att handlägga frågor ronde elementarläroverket; och detta
torde vara desto mera af nöden, som Chefen för nämnde Departe¬
ment är öfverhopad med behandlingen af icke allenast rent kyrk¬
liga och presterliga frågor, eller sådana, som i första hand tillhöra
Consistorierna, utan äfven af en mängd andra, sinsemellan ingen
gemenskap egande ämnen. Så har jag t. ex. af Tidningarne sett,
att denna embetsman afsänder telegrafdepescher om boskapssjukan;
då det deremot finnes många andra ämnen, som ligga hans em¬
bete mycket närmare, hvilka icke tillhöra honom att handlägga.
Jag har af en gammal embetsman hört sägas, att det endast är
tvenne mål, för hvilka de, som förrätta Kronans tjenst, böra ar¬
beta, nemi. för äran och födan. Detta torde- i visst afseende vara
sannt och kan jemväl lämpas på presterskapet; men den sanna
äran är den, som räcker icke allenast i tiden, utan äfven i evighe¬
ten. De frågor, som icke angått särskilda kommissioners tillsät¬
Den 29 November f. m.
469
tande, t. ex. fördelningen af presterskapets löner, hafva egentligen
afsett presterskapets föda; men ang:de förra delen, eller deras sanna
ära, hafva vi icke ännu haft något att fröjda oss åt. Jag är dock
öfvertygad om, att denna sanna äras förvärfvande åt presterskapet
hufvaidsakligen beror derpå, att någon öfverstyrelse finnes, som till¬
ser, att presterne såväl som andra embetsman fullgöra sina skyldig¬
heter. Man säger, att en sådan styrelse f. n. redan finnes inom
hvarje stift i Domkapitlet; nå väl! men hvem har väl tillsynen öf¬
ver dessa Domkapitel? Jo, Konungen Sjelf och Hans Kegering;
men man besinnar icke, att Domkapitlens öfverhufvuden skola sjelfva
granska Regeringens åtgärder, och att de utgöra betydliga makter
så väl i Constit.Utsk. som StatsUtsk. Detta gör det desto nöd¬
vändigare för Regeringen att ega något sjelfständigt embetsverk att
stödja sig vid i frågor, som angå den kyrkliga ordningen och till¬
syn öfver, att presterna rätt utöfva sitt kall. Hvad var det, som
våra krigare aktade så högt under vårt ärofullaste krig, jag menar
det under Gustaf II Adolf för religions- och samvetsfriheten, om
icke just manstukten inom den Svenska hären. Lika mycket borde detta
vara förhållandet bland dem, som föra andans svärd. I resolutio¬
nen på presterskapets besvär d. 20 Nov. 1786 står följande: »Och finner
K. M. en allvarsam tillsyn öfver det Lutherska presterskapet nu
mera så mycket angelägnare, sedan K. M. af ömhet för en anstän¬
dig samvetsfrihet, och i afseende på flera Rikets förmåner, tillåtit
främmande Religioners fria utöfning.»
Om sådana tider stunda, som de, hvilka varit, tror jag, att
man deruti skall finna en ännu större nödvändighet af att tillsätta
särskilda kommissioner, på sätt Hrr Estenberg och von Koch före¬
slagit, för att behandla dylika frågor; och jag är fullkomligt öfver¬
tygad, att ett GeneralKonsistorium eller ett EcklesiastikColhm fram¬
deles kommer att behöfvas. Emellertid tager jag mig, af den nu
framställda motionen, anledn. anhålla, att framdeles få upläsa det
förslag, som under föregående Riksdagar blifvit väckt, ang:de inrät¬
tande af ett Ecklesiastikt embetsverk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den värde motionären har fö¬
reslagit, såsom orden i hans motion står att läsa: »att ett särskildt
kyrkligt Utsk. vid denna Riksdag måtte hildas, hvaruti Kyrkans hög-
vigtiga angelägenheter, som under denna Riksdag komma att berö¬
ras, af sakkunnige män kunna behörigen handläggas, innan de komma
till R. St:rs slutliga afgörande. Om detta förslag blefve R. St:rs
beslut, skulle det blifva ganska svårt att veta, hvilka frågor som
till detta Utsk. skulle remitteras. Vi hafva i dag remitterat en motion
väckt af Hr Geethe, ang:de tillåtelse för Annex- och Kapellförsam¬
ling, som har egen kyrka och prest, att frånskiljas moderförsamlin¬
gen och utgöra eget pastorat, till Ekon.Utsk.; men icke kan man
neka, att denna fråga är för Kyrkan af ganska stor vigt, och må¬
hända borde den derföre hafva kommit till det föreslagna kyrkliga
Utsk. Vi hafva jemväl remitterat frågor om förbud att försälja
spirituösa drycker på Söndagen, till BevillmsUtsk.; men tilläfven¬
tyrs borde de äfven hafva blifvit förvisade till det kyrkliga Utsk.,
470
Den 29 November f. m.
och på detta sätt skulle jag kunna fortsätta upräknandet af frågor,
hittills remitterade till andra Utsk., hvilka borde komma till det
nyssnämnda. Förmodligen har väl derföre den värde motionären,
oaktadt han uttryckt sig otydligt, inenat att till detta Utsk. skulle remit¬
teras sådane frågor, som antingen redan hafva blifvit, eller framde¬
les under Riksdagens lopp, blifva väckta, ang:de religionsfriheten.
För min del skulle jag emellertid tro, att särskilda Utsk. böra till¬
sättas endast för sådana fall, då verkligt behof deraf förefinnes, och
jag kan icke finna hvarföre LagUtsk. skulle vara förhindradt, eller
obehörigt, eller icke fullt qualificeradt att uptaga sådane frågor,
som dem motionären menat. Dessutom förefinnas mot den föreslagna
åtgärden sådana formella hinder, som göra den alldeles omöjlig att
vidtaga. Det är nemi. bekant huruledes E. St:r (samtligen, skulle
jag tro) redan till LagUtsk. remitterat frågor af denna beskaffen¬
het; om nu en fråga blifver till orätt Utsk. remitterad, så kan
detta hjelpas endast på det sätt, att Utsk. inom 8 dagar från re¬
missen fiterlemnar densamma, hvarefter det beror på E. St:rs be¬
slut, hvart hon bör remitteras. Nu hemställer jag huru man skulle
bete sig med alla de frågor, som redan blifvit till LagUtsk. remit¬
terade för icke 8 utan 14 dagar sedan; dessa frågor kunna icke
från Utsk. återtagas, och Ständerna ega icke rättighet att återkalla
ett redan fattadt beslut. Jag kan således icke ur någon synpunkt
gilla det framställda förslaget, utan anhåller om afslag å detsamma.
Hr Estenberg: Jag har med flit icke vid min motion fo¬
gat några motiver, i förhopning att vid detta tillfälle sjelf få an¬
föra dem, som för densamma kunde åberopas och som redan hos
mig varit klara. Emellertid, då jag nu funnit, att en stämma höjt
sig mot mitt förslag, hvilket jag verkligen icke föreställt mig kunna
inträffa, så föranlåtes jag att bedja E. o. Ad. öfverse med det brist¬
fälliga i utvecklingen af berörde motiver. Jag vill då först vända
mig tili den formella delen af mitt förslag, hvilken egentligen den
siste värde talaren synnerligast omfattat, och hvilken han i sanning
tyckes anse som hufvudsak. För min del återigen anser jag denna
del ovilkorligen böra underordnas det, som är det egentliga, eller
sjelfva innehållet af saken. Hvad nu denna del beträffar, vill jag
möta den värde talaren med det inkast, att vi, vid sista Eiksdagen,
sago nödvändigheten af att inom ett enda Utsk. sammanfatta och
koncentrera de frågor, som rörde bränvinsbränningen, och att äfven
då åtskilliga motioner blifvit väckta innan detta Utsk. nedsattes.
Man ansåg likväl icke hinder möta att återkalla de motioner, hvil¬
kas handläggning redan blifvit af andra Utsk. börjad, för att hän¬
skjuta dem till det sedermera tillsatta särskilda Utsk. för bränvins-
frfigan. Jag föreställer mig visserligen, att med det invecklade
riksdagsmaschineri, som vi f. n. ega, en sådan åtgärd kunde hafva
sina sidor; men då det likväl endast var formen, som här afsågs,
fick den gifva vika på det att det stora ändamålet skulle kunna
vinnas, eller att den vigtiga angelägenheten skulle behandlas i ett
koncentreradt och icke styckadt skick.
Den 29 November f. m.
471
Beträffande sjelfva innehållet af den nu ifrågavar:de saken,
skulle jag önska att till sin fulla vigt kunna framhålla detsamma,
eller att kyrkans angelägenheter, som vid denna Riksdag skola
skärskådas, måtte få gälla allt hvad de i och för sig sjelfva verkli¬
gen gälla. Det synes mig redan högst tvetydigt, att dessa angelä¬
genheter skola remitteras till Ekon.Utsk., dit alla andra frågor, som
dels icke hafva något bestämdt mål och dels icke så noga kunna
specificeras, hänföras. Den stora hög af ärender, som man icke vill
öfverlemna till andra Utsk., lägger man på Ekon.Utsk. Kyrkans
angelägenheter, vår allra heligaste kristna Kyrkas, dem vill man så¬
ledes lägga på denna stora allmänna hög; jag vill fråga Eder, mine
Hrr, om vi kunna anse det vara nyttigt för Kyrkan och våra egna
själars frid, att så der slumpvis afgöra dylika angelägenheter. När
dertill kommer, att det måste fordras djupa insigter för att befatta
sig med sådana saker och ting, som höra Guds ord och Guds rike
till, tror jag, att det icke vore utan skäl, om vi behjertade i hvil¬
ken ställning kyrkan f. n. befinner sig, och om vi afvägde alla de
anledningar, som åvägabringat de motioner, som i berörde afseende blif¬
vit väckta. Jag har under denna sommar varit i tillfälle att på nära håll
betrakta de förhållanden, som i synnerhet varit bekymmersamma inom
Kyrkan; jag har nemi. i Orsa och i Elfdalen sett, hvilka makter som äro
i verksamhet för att undergräfva kyrkans grundvalar; jag har omöj¬
ligen kunna betrakta dessa rörelser så lättsinnigt, att jag kunnat före¬
ställa mig att det skall gå af sig sjelf och ganska lätt att bota dessa
refvor i Zions murar. Tvärtom, dessa refvor äro så stora och sträcka
sig så långt inpå sjelfva grundvalarne af vår allra heligaste Kyrka,
att jag anser mig upmanad uttala ett ord i denna stund för att
öfvertyga R. o. Ad. att det är en sak af hög vigt, som är i fråga,
då det nemi. rörer sig om Kyrkans angelägenheter, hvilka vi hafva
att vänta att vid denna Riksdag få se afgjorda. Om vi nu åstunda
att dessa frågor skola blifva lösta på ett fullt tillfredsställande sätt,
så måste vi jemväl vara betänkta på att vidtaga alla de mått och
steg, som äro nödvändiga för att icke dessa frågor skola slumpvis
behandlas och afgöras, Jag anser det derföre vara alldeles nödvän¬
digt, att ett särskildt Utsk., bestående af både prester och laici;
kända för kunskaper och religiositet, blifver nedsatt för att behandla
dessa frågor, och jag är öfvertygad, att då de från detta Utsk.
återkomma till Ständerna, de skola befinnas i sådant skick, att vi
icke skola ångra, det vi för Kyrkans sak nedsatt ett sådant Utsk.
hvilket vi likväl vid sista Riksdagen ansågo vara nödvändigt för
en angelägenhet af vida mindre vigt, nemi. bränvinsbränningen.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: En föregående talare
har redan sökt utveckla orimligheten af att under närvarande för¬
hållanden åstadkomma hvad motionären åsyftat. Den siste värde
talaren har sagt, att i en sådan vigtig fråga, som den han fram¬
ställt, borde det formella vara sjelfva hufvudsaken underordnadt; jag
vill icke längre sysselsätta mig med beskaffenheten af detta yt¬
trande, men jag förmodar att den värde motionären sjelf inser, att
konseqvenserna af ett dylikt påstående äro af den art, att de omöj¬
472
Den 29 November f. m.
ligen kunna antagas inom en lagstiftande församling. Motionären
har äfven sagt, att då vid föregående Riksdag alla motioner angtde
bränvinsbränningen och dermed sammanhängande ämnen kunde, se¬
dan de förut blifvit remitterade till annat Utsk., derifrån återtagas,
för att öfverlemnas åt det sedermera för detta ärende särskildt till¬
satta Utsk., så borde samma förhållande äfven nu kunna ega rum.
Men detta innebär ett betydligt misstag; ty frågan om det sär¬
skilda Utsk. väcktes då redan i det första plenum hos R. o. Ad.,
om jag icke missminner mig, och förslaget derom hade dessutom
vissa alldeles oundgängliga qvalifikationer, hvilka motionären helt
och hållet förgätit att upgifva; såsom huru stort Utsk. skulle blifva
eller af huru många medlemmar af hvarje- stånd det skulle bestå
o. s. v.
I slutet af motionen säger motionären: »och anhåller jag vörd¬
sammast, att denna min motion utan upskof måtte till MedSt:ns
och vederb. Utsk:s pröfning öfverlemnas.» Ja, det är just frågan,
huruvida denna motion skall kunna till vederb. Utsk. remitteras
eller icke; och visst är, att motioner icke kunna remitteras
utan upskof, förrän man kommit öfverens om hvart de skola re¬
mitteras. Jag vill således icke vidare sysselsätta mig med de form-
vidrigheter, hvaraf förslaget är behäftadt, emedan de redan an¬
förda torde vara tillräckliga; utan jag vill i stället nu hålla mig
något till innehållet. De kyrkliga förhållandena i vårt land beröra
och böra måhända äfven i all framtid, om också icke i så hög grad
som nu, dock i viss mån beröra samhällsinrättningarne i öfrigt; de
mäste således i någon mån komma att tillhöra lagarne, och kan
icke detta bestridas, så måste äfven alla dylika frågor behandlas af
män, som äro lagkunnige. Det kan antagas och måste också förut¬
sättas med detta stånd, att det sökt, vid tillsättandet af LagUtsk.
använda de krafter, som företrädesvis dertill borde användas. Det
är dessutom en känd sak, att öfverflöd på lagkunnige män icke
finnes inom R. o. Ad., och huru mycket mer är icke detta förhål¬
landet med de öfrige RiksSt:n. Det skulle derföre, efter mitt för¬
menande, möta en ganska väsendtlig svårighet att tillsätta ett så¬
dant Utsk., som af motionären blifvit föreslaget, i fall det eljest
skulle finnas behöfligt. Nu hyser jag den fullkomliga öfvertygelse,
att dessa ärenden kunna och böra behandlas af de redan befintliga
Utsk:n, och af detta skäl, jemte hvad som i förberörde hänseende
blifvit anmärkt, kan jag för min del icke tillstyrka tillsättandet af
ett särskildt Utsk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att Hr Estenberg i slutet af sin motion begärt att
densamma måtte remitteras till vederbörligt Utsk., men att Grund¬
lagen icke stadgade hvilket Utsk. i detta fall borde anses vederbör¬
ligt. Riksd.Ordmns 34 § innehöll dock, att sådane frågor, som till
visst Utsk. icke höra, kunna remitteras till Allm. Besv. o. Ekon.-
Utsk., och i anledn. deraf finge Hr Gr. o. Landtm, hemställa, om
R. o. Ad. bifölle, att ifrågavande motion remitterades till nämnde
Utsk. samt, på sätt motionären äfven begärt, kommunicerades de
öfriga RiksStm.
Den 29 November f. m.
473
' Denna propos. besvarades med Nej, och uppå sedermera fram-
stäld propos. blef förev:de motion afslagen.
Föredrogs Hr Nordenfelts, Enar Willi., d. 26 dennes,
e. m., på bordet lagda motion om anslag till en vattenledning i
Carlskrona.
Frih. Gyllengranat, Carl Aug. Burchard: Motionären
har anfört så grundliga och giltiga skäl, hvarföre ett anslag af K.
St:r bör beviljas till anläggande af en vattenledning från Nyckelby
till Carlskrona, att jag i detta fall icke har något särdeles att til¬
lägga. Men då jag under en lång tids tjenstebefattning haft till¬
räckligt tillfälle att inse, huru svår och olämplig all vattentransport
är, som sker mellan nämnde ställe och staden, har jag ansett mig
pligtig att anföra några få ytterligare skäl för motionens bifallande.
Först och främst ber jag då att få anmärka, att ehuru motionären
ganska riktigt anfört, att omkring 6000 ILdr r:mt årligen nu ut¬
göra kostnaden för ifrågav:de vattentransport, så är det ganska na¬
turligt att under större rustningar, och ännu mer under krig, denna
kostnad skall blifva vida betydligare. Dessutom bör anmärkas, att
det icke allenast är flottans manskap, som behöfver vatten, utan
äfven garnisonen så väl på Kungsholmen som i staden, äfvensom
att det lätt kan hända, att flera fartyg inkomma till Carlskrona
endast för att anskaffa vatten, då den långa transporten och de
svårigheter, som i öfrigt nu ega rum, kunna föranleda,, att deras
snabba expedierande, som ofta kan vara af stor vigt under ett krig,
blir helt och hållet omöjliggjordt.
Det må slutligen tillåtas mig anföra, att det begärda anslaget
icke är något nytt, enär det, såsom motionären uplyst, redan vid
1823 års Kiksdag beviljades; hvadan det således blott är en fort¬
sättning af ett gammalt. På dessa få skäl, men isynnerhet på de
af motionären anförda, kan jag icke annat än på det högsta till¬
styrka bifall till motionen, och anhåller att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Hr Liljehöök, Carl Berthild, anförde skriftligen:
Lifligt önskande framgång åt det väckta förslaget om fullbor¬
dandet af en vattenledning till Carlskrona, vill jag endast anmärka
med anledn. af ett i motionen förekommande yttrande, att frågan
derom skulle hafva hvilat från 1834 till 1855, att ett sådant för¬
hållande ej bör tillskrifvas en förminskad öfvertygelse om nyttan
och behöfligheten af en vattenledning, utan torde skälen tili frå¬
gans upskjutande böra sökas i den med anläggningen förenade be¬
tydliga kostnad, hvartill nödiga medel icke ansetts kunna beredas.
Lagd åsido har dock saken icke varit under hela den upgifna tid¬
rymden, hvilket synes deraf, att, sedan Styrelsen för väg- och vat¬
tenbyggnader inkommit med utlålande, befälhafvande Amiralen i
Carlskrona år 1844 inkom med nya kostnadsförslag för ledningens
utförande, hvilka förslag af förvaltningen öfverlemnades till K. M.,
474
Den 29 November f. m.
som resolverade att frågan om vattenledningens fullbordande skulle
ånyo anmälas närmare tiden för Ständernas näst derefter inträffande
sammanträde. Sådan anmälan afgafs äfven 1847.
Till de skäl, som motionären anfört för behofvet af en vatten¬
ledning till Carlskrona, kan lfiggas ännu ett annat af betydlig vigt.
Otvifvelaktig! kommer Carlskrona att under ett krig utgöra en
vigtig militärisk punkt, utan omedelbart afseende derpå, att den
utgör repliepunkten för rustade fartyg. Af sådan anledn. kommer
derstädes att, åtminstone tidtals, vara förlagde betydliga truppmas¬
sor, för hvilkas så helsö- som sjukvård nödig tillgång på drick¬
bart vatten är ett oundgängligt vilkor, om man, äfven med för
sjukvården i öfrigt vidtagna ändamålsenliga anstalter, skall kunna
lyckas afvärja så förödande epidemier, som de, hvilka herrskade un¬
der och efter krigsåren 1788—90 och 1808—9.
Om vattenledning finnes, kan vid hotande tillfällen vatten¬
förrådet lätt ökas inom staden, så att denna, åtminstone för en
kortare tid, kan i och för vattentillgång vara oberoende af kom¬
munikation med fastlandet, eller ett tillfälligt afbrott i sjelfva led¬
ningen.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. rn.
Föredrogs Frih. von Knorrings, Axel, d. 26 dennes e. m.
på bordet lagda motion om tillsättande af ett särskildt Utsk., för
behandlingen af frågan ronde löne- och pensionsregleringen för Sta¬
tens embets- och tjenstemän.
Frih. von Knorring, anförde skriftligen:
Sedan jag d. 26 i denna månad framställt förslag om bil¬
dande af särskildt Utsk., för behandling af K. M:s Nåd. Pro-
pos. om förhöjning i embets- och tjenstemäns löner, samt dessas
pensionering, får jag härmedelst göra den rättelse i förslaget, att,
såsom min mening egentligen var, StatsUtsk. måtte varda förstärkt
med fyra ledamöter ur hvardtdera Ståndet, samt dessa ledamöter,
såsom en särskildt afdelning af StatsUtsk., i den ordning, som för
dess afdelningar eljest gäller, behandla nämnde frågor.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Här är f. n. icke stäl¬
let att undersöka, huruvida den af K. M. i Nåd. afgifna Propos.
om lönereglering för Arméen och öfrige Stater inom Riket är till¬
räckligt motiverad eller icke; det hade dock säkert varit önskligt,
att densamma varit något annorlunda än den nu är. Emellertid
har det blifvit särdeles modernt inom representationen, att yrka till¬
sättandet af serskilda Utsk. för behandlingen af sådana frågor, hvilka
man anser hafva inkommit i den form, att de icke äro fullkomligt
så klara, som R. St:r önskat. Jag tror icke att detta är riktigt,
lika litet som jag tror, att hvad som i visst fall kan vara modernt,
till följd deraf också är nyttigt. Motionären har föreslagit bildan¬
Dea 28 November f. m.
475
det af ett särskildt Utsk. enkom för behandlingen af lönereglerings-
frågan; jag kan dock icke finna, att om, såsom förhållandet troli¬
gen är med den K. Propos., densamma kunnat vara klarare
motiverad, det derföre lärer vara R. St:rs skyldighet att inkomma
med ett Betänk., som är bättre. När Regeringen, som har alla
möjliga embetsverk att tillgå för att afgifva uplysningar, icke an¬
sett sig kunna upgöra ett fullständigt förslag i detta hänseende,
hemställer jag, hvartill det skulle tjena, att några medlemmar af
R. St:r sätta sig ned för att utarbeta ett dylikt förslag, hvilket
efter min öfvertygelse icke kan inkomma från något annat håll än
Regeringen. Ty derifrån bör det komma, och derifrån har också
nationen rätt att fordra det. — Det sednare alternativet i Hr von
Knorrings motion, innefattande ett yrkande, att StatsUtsk. skulle
ökas med fyra medlemmar från hvarje Stånd., anser jag sämre, än
att tillsätta ett särskildt Utsk.; ty då dessa personer blifvit valda
till ledamöter af StatsUtsk., ser jag ej, att de icke äfven skulle
ega rättighet att öfvervara andra derstädes förekommande mål, och
deraf skulle uppenbarligen endast dröjsmål och villervalla upkomma.
Jag hemställer för öfrigt huruvida icke, derest StatsUtsk. möjligen
skulle finna det öfverskrida sin förmåga att handlägga löneregle-
ringsfrågan, det då blir tids nog för Utsk. att sjelf inkomma med
begäran om förstärkning i sitt antal, hvilket R. o. Ad. samt de
öfriga Stånden säkerligen icke lära afslå.
På dessa grunder afstyrker jag bifall till Hr von Knorrings
motion.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då flere talare anmält
sig, och den fråga, som upstått, angick nyttan af förslaget, finge
till discussionens förkortande förklara, att han ansåg Frih. von
Knorrings motion icke vara af beskaffenhet att R. o. Ad. lagligen
dertill kunde lemna bifall, eller propos. till remiss deraf kunde fram¬
ställas. Uti 36 § Riksd.Ordn. vore visserligen stadgadt, att R. St:r,
derest de finna flera Utsk. vara af nöden, må obehindradt tillsätta
dem, men detta stadgande, ehuru det synes bestämdt, kunde likväl
i förevar:de fäll ej tillämpas, emedan andra gg innehölio föreskrif¬
ter, hvilka, då de utgjorde undantag från ett allmänt stadgande,
måste respekteras. I allmänhet eger i grundlagarnes upstälining
det förhållande rum, att vissa gg innehålla bestämda stadganden,
utan att antyda undantagen, hvilka, uptagna i andra gg, visa sig
lika bestämda. Sålunda innehölle 37 § Riksd.Ordn. att intet Utsk.,
Oonst:s o. BankoUtskm allena undantagna, vore berättigadt att
väcka frågor till afgörande i R. St:rs plena, men lemnade likväl
70 g Reg.Fm och 31 g Riksd.Ordn. sådan rätt åt Bevilln.Utsk.
Likaledes bestämde 48 § Riksd.Ordn. hvilka ämnen ensamt borde
få utgöra föremål för föredragning inom RiksSt:n, då det likväl
funnes 2:ne slags ärenden, nemi. Revisionsberättelser och Just.Om-
budsrmns berättelse, som, utan att vara uptagna i sistnämnde §,
måste föredragas; emedan de, enl. andra grundlags gg borde blifva
föremål för Utsk:ns och RiksSt:ns behandling. Grundlagens all¬
männa föreskrifter fingo derföre icke tillämpas, utan att man till-
såge, om icke några särskilta undantag funnes stadgade. I afseende
476
Den 29 November f. m.
på den nu förevaride speciela frågan förekom, att flere grundlags§§,
nemi. 53, 58, 62 och 69 §§ Reg.Fin och 30 § Riksd.Ordn., be¬
stämdt föreskrefvo, att StatsUtsk. skall behandla frågor af den art,
hvarom motionen handlar. Det förekom likväl ytterligare härvid
en omständighet, som för Hr Gr. o. Landtm, var så afgörande, att
han ansåg bifall till motionen omöjligen kunna lemnäs, nemi. den,
att Konungen enl. 27 § Riksd.Ordn. kunde öfverlemna proposin om
.Statsverkets tillstånd och behof omedelbart till StatsUtsk., och så¬
lunda den rättighet, RiksStin i allmänhet taget egde att remittera
ärenderne till de Utsk., RiksStin funno tjenligast, i detta särskildta
fall vore öfverlemnad till Konungen, vid hvilket förhållande det ej
kunde vara R. Stir tillständigt att till särskildt Utskis behandling
hänvisa en del af de frågor Konungen redan, med begagnande af
denna rätt, öfverlemnat till StatsUtsk. På dessa grunder vore Hr
Gr. o. Landtm, af den mening, att ifrågavaride motion i dess hel¬
het icke kunde blifva föremål för bifall.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Min afsigt har icke
varit att understödja motionen om tillsättande af ett särskildt
Utsk.; men då motionären i så måtto förändrat sitt förslag, att
R. Stir måtte besluta, att StatsUtsk. skall förstärkas, så anhåller
jag frågan må få hvila på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den begärda bordläggnin¬
gen ej kunde förvägras; men att, likasom motionen om tillsättande
af ett särskildt Utsk., äfven förslaget om StatsUtskis förstärkande,
i den ordning det nu förekommit, ej vore öfverensstämmande med
36 § 4 mom. Riksd.Ordn., som innehöll, att, om ett Utsk. finner
sig i behof af förstärkning, Utsk. må anhålla derom, i hvilket fall
RiksStin dertill kunna lemna bifall; hvaremot RiksStin icke synas
kunna fatta beslut om Utskis förstärkande, utan att Utsk. anmält
behofvet deraf.
Hr Dalman: Vid sådant förhållande, och då min afsigt var
att äfven bestrida det sednare alternativet af motionen, afstår jag
från min begäran.
Prih. von Knorring: Sedan jag redan förut hört att en
motion angide tillsättande af ett särskildt Utsk. blifvit afslagen, är
det också min afsigt att återtaga det af. mig i enahanda syftning
väckta förslaget.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om icke R. o. Ad.,
sedan Frih. von Knorring återtagit sin motion, behagade bifalla att
förevaride fråga finge nedläggas, blef denna propos. besvarad med Ja.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Thams, Ca¬
sper Wolrath Victor, d. 26 dennes e. m. på bordet lagda
motion, angide förhöjd lön för RegitsPastoren vid K. LifBevärings-
Regitet.
Den 29 November f. m.
477
Föredrogs Hr af Silléns, Gustaf Probus, d. 26 dennes
e. m. på bordet lagda motion om förändrad disposition af den från
K. SerafimerOrdensGiilet utg:de upfostringshjelp för fattiga barn.
Gr. Mörner, Carl: Uti ifrågavar:de motion yrkas: »Att för¬
ändrade grunder måtte stadgas för användandet af de 12,000 It:dr,
sorn f. n. årligen från SerafimerOrdensGiilet utgå till alla län i
liiket till upfostringshjelp åt fattiga barn, samt att dessa medel
måtte ställas till länsstyrelsernas disposition för anskaffande af
lämpliga fosterföräldrar i främsta rummet för vanartiga och van¬
vårdade barn, äfvensom att församlingarne i förhållande till folk¬
mängden måtte få del af detta anslag. Hvad sjelfva anslaget be¬
träffar, ber jag att få uplysa, att detsamma sedan Gustaf lILs tid
disponerats af SerafimerOrdensGiilet. Det består af ett visst tionde¬
anslag från Skåne, utgörande, om jag minnes rätt, 1000 T:r span-
mål, hvilka i penningar fördelas på alla Rikets län i mån af folk¬
mängden, med undantag af Skåne, som får 2000 R:dr. Jag ined-
gifver gerna, att anslaget skulle särdeles väl användas, om det kunde
disponeras för det upgifna ändamålet; men jag hemställer, huru
långt man kommer med 12,000 R:dr, då det är fråga om 24 län,
på hvilka de skulle fördelas. Med en summa af några R:dr på
hvarje socken kommer fattigförsörjningen i sanning icke långt. Då
man dessutom känner svårigheten att finna ordentliga fosterföräldrar,
åt hvilka vanartiga barn kunna öfverlemnas, samt dessa föräldrars
anspråk på betydliga bidrag till barnens upfostran, upstår äfven
derigenom hinder, som göra det omöjligt att fördela detta anslag
i sådan syftning. Jag föreslår fördenskull, att ifrågavar:de anslag
må hädanefter som hittills utgå på det sätt, att länsstyrelserna ef¬
ter pröfning må till de barn, som deraf hafva behof, aflemna hvad
som kan utgå i mån af det belopp, som af hvarje socken kan
disponeras. På detta sätt hafva många blifvit hulpne, och jag hop¬
pas, att det Utsk., som kommer att behandla frågan, gör sig möda
med att inhemta uplysningar, huru dessa medel hittills blifvit an¬
vända.
Jag anhåller, att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja re¬
missen till Utsk.
Gr. Liljencrants, Gustaf Predri-k: Jag kan för min del
icke i hufvudsaken instämma med hvad den siste värde talaren an¬
fört. Jag tror visserligen, att om förhållandet vore sådant, som
han nämnt, eller att det berodde på länsstyrelserna, att efter pröf¬
ning utdela de ifrågavar:de medlen till sådana barn, som deraf vore
i behof, skulle ändamålet vara vunnet; och så vidt jag fattat mo¬
tionärens framställning, har hans afsigt också varit den, att läns¬
styrelserna skulle få sig öppet lemnadt, att använda medlen på det
sätt, att de verkligen tjenade till någonting. Nu äro likväl, åt¬
minstone hvad beträffar den andel, som tillfaller Stockholms län,
penningarne bortkastade utan den ringaste nytta; det inträffar nemi.
ständigt och jemt, att församlingarne äro bekymrade och betyngda
af vanvårdade eller ännu oftare af vanartiga barn; icke såsom jag
478
Den 29 November f. m.
dermed ville hafva sagt, att de sednares antal vore större än de
förras, hvilket lyckligtvis icke är förhållandet; men just derföre,
att det finnes vanartiga barn, är det för församlingarne desto mer
bekymrande, som det är svårt att finna fosterföräldrar så beskaffade,
att de icke allenast vilja åtaga, sig barnens underhåll, utan äfven
den trägna omsorg, som erfordras för att föra ett barn på en
bättre väg. Hvad händer nu inom församlingarne? Jo, att om det
också är möjligt att finna fosterföräldrar, som äro hågade att ikläda
sig detta ansvar, så vilja deremot icke församlingarne ikläda sig
de dryga kostnader, som med underhållet äro förenade. Vore det
nu tillåtet för församlingarne att ingå till Landsh.Embetet och säga:
»Vi hafva ett så beskaffadt barn, för hvars upfostran erfordras
så eller så mycket; men vi kunna icke erlägga denna dyra afgift,
utan anhålla derföre om understöd», då kunde K. M:sBef:h:de, om
han hade för dylikt ändamål anvisade medel att disponera, efter
pröfning använda dem, och då kunde de också tjena till någonting
godt. Att de deremot utdelas i poster af 4, 3, 2 och 1 B:dr 16
sk. åt ett och annat, inom församlingarne, tjenar till intet. Jag
kan således icke annat än tillstyrka, att Utsk., på sätt den siste
värde talaren hemställt, måtte föreslå att den ifrågavarde summan,
efter skedd fördelning till det belopp som kan komma på hvarje
län, ställes till länsstyrelsens disposition.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag har icke haft till¬
fälle att taga närmare kännedom om motionens innehåll; men ef¬
ter den discussion, som nu egt rum, anhåller jag, hufvudsakligen
att få instämma i den åsigt, Gr. Mörner yttrat. Jag tror mig
dertill ega så mycket mera skäl, som otvifvelaktigt en icke ringa
del af dessa medel blifvit af enskild person donerad. En ansenlig
del deraf har också, så framt jag icke misstager mig, tillhört Malmö
hospital, och utgick till en början endast för välgörande ändamål
inom Skåne, ehuru den sedermera blifvit fördelad på öfrige län.
Hvad nu beträffar den anpart af dessa medel, som tillfaller nyss¬
nämnde provins, så kan jag intyga, att den på ett ganska sam¬
vetsgrant sätt blifvit använd till fattiga barns underhåll, äfvensom
att man skulle anse som en stor förlust för provinsen, derest denna
anpart skulle fråuryckas densamma. Då för öfrigt, såsom jag nyss
nämnt, hela beloppet tillförne uteslutande tillhört detta landskap,
som f. n. är i besittning af blott en obetydlig del deraf, får jag.
för min del protestera mot att äfven denna del tages derifrån
Det vanliga förhållandet är, att sådana fattiga föräldrar, som hafva
sex eller sju barn, och hvilka icke ega förmåga att underhålla dem,
erhålla en gåfva af omkring C K:dr b:ko för ett af dessa barn, och
så väl presterskapet inom provinsen, som äfven dess samtliga inne¬
vånare och Länsstyrelsen kunna intyga, att dessa penningar icke
såsom en annan talare nämnt, kunna anses bortkastade.
Jag anhåller vördsamt, att dessa mina obetydliga anmärkmr
måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Gr. Liljencrants: Ehuru jag ogerna tröttar It. o. Ad. med
att afhöra en discussion i detta ämne, likasom i allmänhet vid re-
Den 20 November f. m.
479
misser af motioner, nödgas jag likväl uplysa den siste värde tala-
ren derom, att jag i mitt yttrande ingalunda afsett att fråntaga
Malmöhus län den andel af ifrågavar:de medel, som länet för dess
del åtnjuter. Jag har blott velat säga, att dessa medel, så vidt
det rörer den del deraf, som tillkommer Stockholms län, verkligen
äro bortkastade. Detta måste de nemi. anses vara, då de utdelas
i poster af 2, 3 eller 4 R:dr b:ko för att upfostra ett barn, och
om äfven för en femtio år sedan dylika belopp kunde bidraga till
det ifrågavar:de ändamålet, så är dock verkliga förhållandet nu att
de på ett barns underhåll inverka obetydligt. Vore deremot tillå¬
tet att summan delades på färre individer, så kunde otvifvelaktigt
dermed något godt uträttas. Ställes nu anslaget till Jjandshms för¬
fogande, så finner jag icke att någonting annat deraf skulle följa,
att det skulle bero på K. M:s Befdndes bepröfning, att efter behof
fördela detsamma; och för min del får jag åtminstone förklara, att
ifall eti sådan pröfningsrätt öfverlemnades åt mig, skulle fördelnin¬
gen icke komma att ske på det hittills brukliga sättet.
Bemitterades till StatsUtsk.
Hr von Seth, Johan August, upläste följande motion:
Behofvet af ett bättre, mera verksamt och på rättvisa och
billighet grundadt system för vägarnes förbättring och underhåll
har ofta varit föremål för den sanne fosterlandsvännens önskningar.
Inom Borgare- oell BondeStm hafva nyligen motioner i
denna syftning blifvit väckte. — Tidpunkten synes också nu med
rätta vara inne, att Statsmakterna måtte väl behjerta denna sak,
ty — till följd af den hastiga utvecklingen i näringar, handel och
industri, som, under sednare åren, kommit oss till godo, — så har
behofvet af ett bättre kommunikationssystem gjort sig ganska kän-
bart, och dessutom måste en mängd nya vägar blifva behöfliga, i
den mån som landets jernvägsnät hinner att fullbordas.
Det gamla vägunderhållningssystemet har många brister och
bringar förluster såväl för Staten som för de enskilde. — Dessa
brister äro hufvudsakligen
dels) att ett grundligt, öfverallt lika genomfördt, planmessigt och
ändamålsenligt vägsystem icke kan med det närvar:de åstadkommas;
dels) att de till vägiäggningen åtgående arbetskrafter icke rätt
användas; samt
dels) att fördelningen af vägunderhållet på väghållnadsskyldige
icke har kunnat tillämpas så, att hvar och en fått vägstycke på
den väg, som han mest brukar, utan har mången sin anpart å
en väg, som han sällan befar, och således icke har enskildt in¬
tresse att väl underhålla. — Att mycken arbetskraft årligen förslö¬
sas på väglagning, och att en förlust för såväl Staten som enskildt
derigenom upstår är klart, när större arbetskrafter derpå användas,
än som behöfves och isynnerhet när arbetet utföres på ett sätt,
som icke motsvarar ändamålet, och således icke medför motsvarande
nytta. —- Större arbetskraft måste väghållnadsskyldige använda, när
de, såsom ofta fallet är, hafva vägstycken så långt borta från hem¬
480
Den 29 November f. m.
met, att lika lång tid åtgår att färdas deremellan, fram och åter,
som tid behöfves att laga vägstyckena. Körslor åtgå alltid dertill,
hvadan en bonde, som sitter på en liten hemmansdel, hvilken lian
annars kunde sköta utan hästar, oftast anser sig tvungen att hålla
sådana, för att kunna åt samhället utgöra denna hofveri-arbets-väg-
lagningen.
De fleste godsegare hafva insett den ekonomiska förlusten att
drifva jordbruk med hofverier-godsarebönder och derföre mestadels
afskaffat detta slags arbete; de hafva vidare måst ekonomisera
med arbetskrafter och vinnlägga sig om att väl använda dem de
måste hafva; må Staten också göra så med de arbetskrafter, som
hon tager i anspråk, samt afskaffa de hofveriarbeten, som med
ekonomisk förlust utgöras af enskildte till samhället. Våra få ar¬
mar skola då bättre räcka till.
Sedan jag nu sökt framhålla närvar:de vägbyggnadssystemets
brister och olägenheter, återstår att söka visa huru de kunna af-
hjelpas.
Min önskan hade varit, att någon annan person på detta rum,
med mera erfarenhet, hade uptagit detta ämne; i det längsta har
jag derföre dröjt, men då sådant icke skett, och motionstiden snart
är slut, så har jag, i känslan af sakens vigt, isynnerhet för de
södra provinserna, der vägunderhållningen är svårare och mera kän¬
bar för jordbruket, icke längre tvekat att våga ett försök till frå¬
gans lösning.
Se vi till andra länder, så finna vi, att äfven der vägars rödj¬
ning och underhåll öfverallt från början varit lagdt på jordbruket;
men att i den mån, som samhällena vaknat till inre lif och rörelse,
d. v. s. näringar, handel och industri utvecklat sig till mera bety¬
denhet, så har i samma mån jordbruket ensamt befunnits otillräck¬
ligt att kunna bära omkostnaderna för de vägförbättringar, som
blifvit tidens kraf.
Behofvet af en ändamålsenligare, på mera rättvisa och billig¬
het — alla samhällsklasserna emellan — grundad fördelning af
vården om och bördan af vägars rödjning och underhåll har så¬
lunda gjort sig gällande, och har tillämpningen deraf redan skett i
de fleste civiliserade länder. Denna tillämpning har dock blifvit
ganska olika gjord; ja, hvad sjelfva systemet beträffar, så hafva
rakt motsatta åsigter gjort sig gällande. De olika systemen, som
StorBritannien och Frankrike hvar för sig härutinnan följt, äro
härpå lärorika exempel.
Så har i förra landet kommunikationsanstalterna betraktats
som kommunal och ortlig angelägenhet, och kommunerna ensamma,
från äldre tider sedan, haft vården om dem; hvaremot Frankrike
adopterade den grundsatsen, att Staten ensam borde hafva detta
åliggande. Se vi till följderna, så finna vi, att i det förra landet
alla vägar — såväl de större som de mindre — pulsådrorna såväl
sorn artererna — alla lika behöfliga för det allmänna bästa, liksom
hvarje kroppens blodkärl är det för lifskraftens tillvaro — under¬
hållas nära på lika bra; då deremot i det sednare landet mesta
om-
Den 29 November f. m.
481
omsorgen blifvit egnad åt de större, för politiska och merkantila
förhållanden nödige stråkvägarne; ja det var till och med en tid,
då de inkomster, hvilka Staten indrog för. kommunikationernas up-
hjelpande och underhåll, liksom postverkets inkomster, betraktades
såsom en Statens monopoliserade inkomstkälla, ehuru begreppen om
dessa begge samhällenas nödvändiga rörelsemedel borde helt annor¬
lunda upfattas och förstås.
Härom yttra sig mycket talande: Mr Culloch i sin Statistical
account of the British Empire; Civillngeniören Sir Henry Parnell
i sina arbeten om kommunikationsmedlen samt Professor Dawid
Low i den värderika boken »on landed property aud the economy
of Estates». Här i Sverige har det blifvit en stor nationalförlust
äfven, att Staten icke rätt utöfvat sin kontrollerande och ordnande
myndighet öfver kommunikationsväfnadens bringande i helgjutet sy¬
stem. Huru ofta hafva icke vägar, blott för enskilda, ortliga och
obetydliga intressen, planlöst för det allmänna blifvit rödjade. Man
behöfver blott kasta ögat på ett större skifteslags karta, och se huru
vägar der, efter enskildta intressen, blifvit utlagda (vanligen utläg¬
gas skiftesplanarne först, och sedan afpassas alla vägar efter dem),
samt vidare veta huru planlöst och opraktiskt enskiftesförrättnin-
garne, till följd af okunnighet hos förrättningsmän och illa förstådda
intressen hos delegarne, i de flesta orter blifvit handlagde — för att
finna, huru många mils vägsträckor, i det hela taget, kunnat afkor-
tas, rödjning och underhåll kunnat vara inbesparade, samt mycken
jord i landet kunnat blifvit gjord produktiv, som onödigtvis åt¬
gått till vägar, ja huru många tusentals mil förkortade körslor skulle
icke för framtiden äfvenledes kunnat blifva inbesparade; — allt
detta, om alla vägar, såväl de större som de mindre, blifvit up-
tagne med fästadt afseende å det stora helas sanna bästa och nytta.
Vidare har man utomlands för det mesta adopterat grundsat¬
sen att förbättra och underhålla vägkommunikationen medelst
chauséeafgifter, såsom varande enklaste sättet att beskatta alla dem,
som befara vägarne.
För min del skulle jag dock tro, att detta beskattningssätt
icke rält väl lämpar sig för vårt land, dels emedan detta är jem¬
förelsevis tunnt befolkadt, och dels emedan kostnaden, för upbä-
randet af vägpenningar, alltid skulle medföra större afdrag på dessa
inkomster, än som denna bcskattningsmethods vidhållande förtjenar.
Oberäknadt alla omkostnader för bomhus — deras upförande och
underhåll, samt inköp af jord till dem — så skulle de många bom-
karlarne, med deras hushåll, komma att lefva derpå och blott blifva
tärande personer, i st. f. att idka näring och med sina arbetskraf¬
ter Indraga till Statens väl. Snarare skulle jag förmena, att nö¬
diga medel, till vägarnes förbättring och underhåll, borde beredas
derigenom, att jordbruket, genom bestämmande af en viss årlig af¬
gift, borde få friköpas för uteslutande ensam underhållsskyldighet,
och att öfrige, af behof påkallade medel uptoges medelst en be¬
skattning å hvarje brukbar häst, hvilken afgift borde vara högre
H. L 31
4S2
Den 29 November f. m.
eller lägre, allt i förhållande till det bruk, hvartill hästen an¬
vändes.
En sådan beskattning å hästar har vunnit praktisk tillämp¬
ning i flere af Skottlands grefskaper och befunnits der ändamåls¬
enlig. Här skulle den säkerligen medföra den stora nyttan, att
hästar icke underhölles i den onaturliga mängd, som nu är fallej
till förfång för den mera inkomstbringande boskapsskötseln, utan
skulle man då snarare minska hästantalet och mera se till de bi¬
behållnas duglighet. Ja, i så fall skulle en sådan beskattning, som
den antydda, ur Statsekonomisk synpunkt t. o. m. vara politiskt
nyttig att införa, åtminstone till dess att ett ändamålsenligare sätt
blefve funnet.
Sättet att uplåta alla vägbyggnadsföretag och underhåll deraf
åt enskildt å entreprenadauktion, hvilket utomlands är allmänt bruk¬
ligt, skulle jag deremot tro vara fullkomligt lämpligt äfven hos oss.
Bondeståndet borde icke kunna hysa betänkligheter för väg-
hållnadsskyldighetens utgörande på dessa grunder; ty en jemnkning
och stor lättnad i fördelning och tungan af underhållsskyldigheten
måste deraf följa; och skulle någon heldre vilja göra arbete in natura
till vägars underhåll, så kan det ju alltid stå honom fritt att å
entreprenad inropa ett stycke väg till underhåll, eller ock att, me¬
delst framforsling af mnterialier eller med handarbete, åtminstone
förtjena lika mycket, som vägafgiften för honom kunde komma att
gå till; skillnaden blefve då blott, att han utgjorde ett frivilligt
i st. f. tvunget arbete; men hvilken slör åtskilnad är det icke dock
på den moraliska halten af dessa begge slags arbeten!!
Med stöd af hvad jag haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå:
1:0. Att verkställigheten af alla vägars förbättring samt till¬
synen öfver deras underhåll måtte öfverlemnas åt kom¬
munernas dertill valda bestyrelse, med biträde af Civil¬
ingenjörer ; kronolandsvägarne länsvis, häradsvägarne
häradsvis samt sockne- och utfartsbyvägar socknevis,
2:0. Att en Civilingeniör måtte af Begeringen, i hvarje län
på Landshms förslag, tillsättas och aflönas, för att, å
Statens vägnar, utöfva kontroll och ledning öfver alla
vägbyggnadsföretag.
3:o. Att ofvannämnde bestyrelse måtte sammansättas så¬
lunda:
a) Att till Socknebestyrelse väljas å Sockenstämma 3:ne
inom socknen bosatta personer, som för utöfvande af
ifrågavar:de värf ega sockenboernas mesta förtroende.
Den, som fått flesta rösterna, skall vara Ordf:de.
b) Att till Häradsbestyrelse skall hvarje SockenOrdf:de
vara sjelfskrifven ledamot; är Stad inom häradet belä¬
gen, välje den ett Ombud till ledamot i bestyrelsen.
Denna väljer sjelf inom sig Ordf:de.
c) Att till Länsbestyrelse skola HäradsOrdftna samt stä¬
dernas Ombud (ett från hvarje stad) vara sjelfskrifne
Den 29 November f. m.
483
ledamöter, oell välja de inom sig sjelfva Ordf:de. Hvarje
ledamot i någon af ofvannämnde bestyrelser skall hafva
tillsyn öfver alla vägar, som gå genom det distrikt,
hvari han bor.
4:0. Att årlig granskning af vägarne måtte å kronolands-
och häradsvägar verkställas af länets Civilingeniör med
biträde af 2:ne närmast boende bestyrelseledamöter,
men å sockne- och utfartsbyvägar blott af Sockenbe-
styrelsen, utom i de fall, då Civillngeniören särskildt
tillkallas eller af tjenstenit sjelf vill tillstädeskomma,
då han bör granskning pålysa och med Socknebestyrel-
sens bitriide verkställa.
5:o. Att förslag till vägförbättring eller ny vägs rödjning
må göras antingen af Civilingeniör eller af någon be-
styrelses ledamot. Civillngeniören bör deröfver afgifva
yttrande och motiveradt kostnadsförslag, hvilket först
granskas af Länsbestyrelsen och sedan med dess bifogade
yttrande öfversändes till Centralbestyrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader för att underställas dess
granskning; och får intet vägbyggnadsföretag, af ofvan
anförda beskaffenhet, påbörjas utan att Centralbestyrel¬
sen dertill lemnat bifall.
6:0. Att kronolandsvägar böra underhållas länsvis sålunda:
a) Att inom hvarje län alla jordbrukare måtte betala en
bestämd, årlig afgift per m:tl — jord af säterinatur
icke fritagen — hvilken afgift bör med kronoskatten
utgå. Hen bör länsvis bestämmas efter det medelbe¬
lopp, hvartill sednare årens vägunderhållnadsskyldighet
kan anses per m:tl hafva upgått; och bör den sålunda
beräknade summan per nuti efter de 10 sista årens
Kiksmarkegångsmedelpris förvandlas i säd, att årligen
lösas och utgå på samma grunder som kronoräntorna.
b) Att den fyllnadssumma, som kan komma att erfordras,
må af Länsbestyrelsen få uttaxeras medelst en taxa på
hvarje brukbar häst inom länet, sålunda, att halftaxa
sättes å ridhästar, heltaxa å jordbrukslhistar, dubbel
taxa för transporthästar, vangshästar och stadsinnevå-
nares hästar samt fyrdubbel taxa på skjuts- eller dili-
gencehästar.
7:o. Att på enahanda grunder häradsvägar böra häradsvis
och socknevägar socknevis underhållas. Deremot böra
utfartsbyvägar, som äro gemensamma för flera skiftes¬
lag inom en och samma socken, rödjas och underhål¬
las enl. redan stadgad lag om byvägar.
8:0. Att alla vägarbeten måtte utföras medelst entreprenad,
och att tiden för sådan till vägunderhåll må bestäm¬
mas på vissa år.
481
Den 29 November f. m.
9:o. Att Bestyrelserna hvar för sig må ega rättighet att
uptaga amorteringslån för bestridandet af inom deras
distrikter beslutade vägbyggnadsföretag, emot säkerhet
i de årliga, på ofvannämnde sätt inflytande medel.
Begärdes på bordet.
Hr Ehrenhoff, Gustaf Herman, upläste en så lydande
motion:
Enär jag, såsom ledamot af Riddarh.Utsk. kommit i tillfälle,
att, dels genom Riddarh.Direktms berättelse inhemta, att för
Riddarh.byggnadens bestånd en större kostsam reparation är ound¬
gängligen nödvändig, dels genom granskning af Itiddarh.kassans
räkenskaper funnit, att medel till en sådan reparation saknas, så
får jag vördsamt fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på nödvändighe¬
ten af anskaffande af penningar till denna reparation.
Eör att insamlingen af dessa nödvändiga medel må för Stån¬
det blifva så litet betungande som möjligt, får jag lika vördsamt
föreslå, att
•
R. o. Ad. malte besluta, och uti Riddarh.Ordn. låta införa,
alt hvarje ledamot af Ståndet, vid pollettens uttagande,
till Riddarh kassan erläggw en bestämd, för ändamålet
lämplig afgift.
ltemitterades till Riddarh.Utsk.
Hr Leyonmark, Evald Gustaf, upläste en motion af
följande innehåll:
Enl. §:n 5 i K. Kungörelsen af d. 21 Nov. 1854, ang.de
stämplade pappersafgiften, skola diplomer för Consul karteras med
101 R:dr, för Generalconsul med 151 R:dr och för Agent med
201 R:dr, ehvad med dessa beställningar erhållas traktamente och
andra förmåner eller icke. Härifrån äro dock undantagne diplomer
för Consuler i Afrikanska Staterne och för de Agenter, GeneralCon-
suler och Consuler, hvilka annars benådas med traktamente eller
lön till det belopp, att 5 proc. deraf öfverstiger ofvannämnde afgift.
Denna, de lönlösa Cousulerne ålagda, särskilda afgift synes så
mycket mera olämplig, som den drabbar personer, hvilka i och för
befattningen måste vidkännas utgifter, för hvilka ersättning icke
alltid kan erhållas. Af sådan anledning, och då något giltigt skäl
icke förefinnes att, till förmån för Svenska Statska.ssan, beskatta
vissa bland de förenade Rikenas Consuler får undertecknad härmed
vördsamt föreslå
att ifrågavarande stadgande måtte ur den blifvande
ChartseSigillatseFörordmn helt och hållet utgå.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Den 29 November f. m.
485
Hr Bildt, Knut, upläste en så lydande motion:
Att framträda med förslag till löneförhöjningar, då R. St:r
redan emottagit en K. Propos. i ämnet, torde möjligen kunna an¬
ses mindre behörigt; men sådant kan likväl ske, utan att derföre
vilja klandra de åtgärder, som vidtagits af den föredragande De-
part.sChefen, som, enl. utlåtande af vederb:de Befälhafvare, tillstyrkt
de begärda beloppen, med förklarande, att de funnos »särdeles bil¬
liga». Likaledes kan en Befälhafvare, hvars OfficersCorps vid en
nästföregående Riksdag erhållit löneförhöjning, måhända af grann¬
lagenhet eller möjligen af andra skäl, anse sig förhindrad, att be¬
gära ytterligare förhöjning, ehuru det medgifves, att lefnadskostna-
den inom orten nära fördubblats. Sådant är ungefärligen förhål¬
landet med den för Gottlands NationalBeväring föreslagna nya aflö-
nings-stat, der hufvudsakligen endast UnderBefälet är föreslaget till
en visserligen mycket nödig löneförhöjning.
Under sådane förhållanden må det vara hvarje representant
medgifvet, att efter bästa öfvertygelse söka befrämja hvad han an¬
ser vara rätt och billigt, helst inga enskilda fördelar dermed afses.
Det lärer icke kunna bestridas, att penningens värde i sedna-
ste tiden med en nästan svindlande hastighet så nedsjunkit, att alla
vanliga beräkningar å lefnadskostnaden derigenom betydligen rub¬
bats. Såsom bevis på denna sats må anföras, att så stor skilnad
upstått mellan den s. k. medelmarkegången och årsmarkegången, att
en del af LandtStaternes embets- och tjenstemän, som vid sista
Riksdagen erhöllo löneförhöjning i penningar, hafva, genom beräk¬
ningssättet och de mycket fluctuerande varuprisen, dels erhållit en
ringa tillökning och dels rent af fått förminskade i st. f. påräk¬
nade förhöjde inkomster. Detta utomordentliga förhållande har fram¬
kallat underdåniga suppliker från flere län, och deribland äfven
från Gottland. Supplikanterne, som der utgöras af hela LandtStaten,
utom LandsSekret., hafva med sakkännedom yttrat sig om lefnads-
kostnaderna i orten, och kommit till det resultat, att en ogift, ci¬
vil tjensteman behöfver för sin nödtorfsigaste utkomst i Wisby
aldra minst 1050 R:dr r:mt om året, utom kronoutskylder, pen-
sionsafgifter och andra behof. De föreslå sålunda t. ex. 1500 R:dr
till lön för en Länsbokh. o. s. v. För en gift embetsman
begära de omkring 3000 R:dr r:mt. Då dessa förhållanden äro lika
tilliimplige på de militära embetsmännen, så får jag, med stöd
deraf, äran föreslå, att R. St:r, vid den nya löneregleringen, täcktes
behjerta den ofördelaktiga ställning, hvaruti befälet vid Gottlands
NationalBeväring sig befinner, i afseende på dess löneförmåner.
Det är endast Artilleriets oell LandtBeväringens Officerare,
hvilka aflägga vanliga kunskapsprof för att vinna Officersbefoidran,
som nu böra komma i fråga.
486
Den 29 November f. m.
Wisby stads BeväringsBefäl, som väljes efter särskilda stadgan¬
de!), anser jag nu ej böra komma i fråga, då detta föga hindras
af tjenstgöring, och deremot de förstnämnda officerarne dels tjenst¬
gör i Wisby och dels inom kompanierna på landet, der vanligen
expeditionen föres och de skola vara tillstädes på föreskrifne tider.
Vid Gottlands Artilleri, hvars Befälhafvare jag är, anhåller jag
att få omnämna några särskilda förhållanden.
Dess Officerare hafva längre exercistid och måste aflägga högre
kunskapsprof; de torde ock derföre med skäl få förbättrad aflöning;
äfvenså är förhållandet med 2 FörrådsOfficerare, som, enl. särskildt
K. Bref, hittills fått, fördelad i 2:ne arfvoden af 300 och 150R:dr,
upbära den i K. Propos. införda TygOfficerslönen af 450 K:dr,
som nu står der uptagen, utan att den hittills brukliga fördelnin¬
gen i arfvoden är anmärkt. Då dessa Officerares göromål blifvit
betydligt förökade i sednare tider, och de måste vistas i Wisby, så
får jag föreslå, att denna lön förhöjes till 700 E:dr delad i 2:ne
arfvoden af 400 R:dr och 300 E:dr, att som hittills utgå.
En InformationsOfficer är föreslagen till den ringa förhöjnin¬
gen af 7 5 E:dr. Då ArtilleriKomitén ansett, att denne Officer borde
erhålla en förhöjning af 375 R:dr, så tror jag, att detta arfvode
bör förhöjas till 450 R:dr för att undvika den olägenheten att se
en så vigtig plats vacant, hvilket lätteligen kan inträffa, då ingen
mot eget samtycke kan till dylik tjenst kommenderas.
Tygförvaltaren har upbörd vid 3 särskilda ArtilleriFörråder,
utan biträde af Tygskrifvare. Denne tjensteman, som ej har någon
befordringsrätt, borde således skäligen erhålla en nödtorftig utkomst
med familj, och föreslås derföre till 1000 R;dr årligt arfvode.
En Pistolsmed och en Stockmakare äro i K. Propos. upförda
till förhöjning från 135 till 210 R:dr jemte 3:ne T:r Spanmål in
natura. Om dessa personers arfvoden, hvad skäligt är, ökas till
300 E.dr utan Spanmål in natura, så få de dock 50 B:dr mindre
årligen än deras vederlikar vid andra gevärsreparationsverkstäder.
Afven föreslås att höja legan för hästar till Artilleriets exercis,
från 441 till 750. Detta grundar sig på det, att enl. årets marke¬
gång är ett hästdagsverke värderadt till 2 B:dr 38 öre. En för¬
höjning är således nödvändig, och då anslaget särskildt redovisas,
torde det böra, för framtidens behof, tillräckligt höjas, om ej de
vanliga förhållandena skola rubbas. Vid årliga exercisen pläga om¬
kring 83 hästar användas i 3 dagar, eller omkring 250 på en dag;
således torde 750 E.dr vara lämplig summa. I anledn. af hvad
jag nu haft äran anföra, får jag föreslå följande förändringar i den
för Gottlands NationalBeväring föreslagna Stat:
Den 29 Novemberf. m.
487
Förslag till förändring af den i K. M:s Nåd. Propos. föreslagna
Utåt för Götila als NationalBeväring.
|
|
|
Tillökning.
|
|
|
Staben.
|
|
Nuvarande
aflöning-.
|
Enligt
Kongl.
Propo¬
sitio¬
nen.
|
Enligt
Motionen.
|
Summa
tillök¬
ning.
|
Summa
aflöning.
|
|
R:mt.
|
R:mt.
|
R:mt.
|
R:mt.
|
R:mt.
|
1 BataljonsChef
|
lön
|
1.500
|
|
300
|
300
|
1,800
|
2 (1:0 d:0 .
Artilleriet.
|
d:0
|
3,000
|
|
600
|
000
|
3,600
|
1 Batterichef .
|
arfvode
|
300
|
|
100
|
100
|
400
|
O
rå*
o
T3
|
d:0
|
300
|
|
100
|
100
|
400
|
1 FlygelChef. .
|
d:0
|
150
|
|
150
|
150
|
300
|
3 d:o (1:0 . .
Till lega för Exer¬
|
d:0
|
450
|
|
450
|
450
|
750
|
cishästar ....
Informalionsverket.
1 Informations¬
|
441
|
|
309
|
309
|
750
|
officer
Tygstaten.
1 TygOfificerslön
(att utgå i 2:ue
arfvodentill2:ne
EörrådsOfficera -
re, 1 å 400, 1
|
arfvode
|
150
|
75
|
225
|
300
|
450
|
å 300). . . . .
|
|
450
|
|
250
|
250
|
700
|
1 Tygförvaltare
1 Pistolsmed (3
T.r Spannemäl
|
d:0
|
075
|
225
|
100
|
325
|
1,000
|
in natura) . . .
1 Stockmakare
|
d:0
|
135
|
75
|
. 90
|
165
|
300
Utom
Spannemål.
|
(d;o d:0 d:o) . .
landets Beväring.
|
d:0
|
135
|
75
|
90
|
165
|
300
Utom
Spannemål.
|
1 Kapiten . . .
|
lön
|
900
|
|
100
|
100
|
1,000
|
20 d:o ....
|
d:0
|
18,000
|
|
2,000
|
2,000
|
20,000
|
1 Löjtnant. . .
|
d:0
|
450
|
|
250
|
250
|
700
|
20 d:0 ...
|
d:0
|
9,000
|
|
5,000
|
5,000
|
14,000
|
1 UnderLöjtnant
|
d:0
|
300
|
|
200
|
200
|
500
|
23 d:0 d:0
|
(1:0
|
6.900
|
|
4,600
|
4,600
|
11,000
|
|
Summa
|
|
|
14,904
|
|
|
488
Den 29 November f, m.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Ehuru OfficersCorpsen
vid Gottlands NationalBeväring under förra Riksdagen erhöll en för¬
höjning af 50 proc. i sina dittills egande löner, anser jag mig
likväl vid detta tillfälle böra på det varmaste understödja motionärens
framställning. Det är verkligen af stort behof, att denna Officers-
Corps erhåller sådana löner, att den kan upfylla sin bestämmelse;
och såsom varande Militärbefälhafvare på nämnde ö, får jag up-
lysa, att det är ganska svårt att förhindra, det en del af befälet,
med åsidosättande af sina tjensteåligganden, icke söker sig andra
yrken och utvägar för att kunna lifnära sig. Således måste af det
antal utaf några och 7 0 Officerare, som finnas vid Beväringen, van¬
ligen 2/3:delar permitteras till fasta landet, för att der söka sitt
uppehälle, emedan de svaga lönerna äro otillräckliga för deras vi¬
stande på Gottland. Den del af Corpsen, som qvarstannar, måste
derföre öfver höfvan ansträngas, för att upfylla de bortavarandes
åligganden. NationalBeväringen på denna ö är en så vacker in¬
rättning, att jag anser den böra på allt sätt omhuldas, på det att
den må kunna upfylla sin bestämmelse; men den kan icke fullkom¬
ligt och med kraft göra det med de knappa löner den f. n. eger.
Jag önskar derföre, att motionärens förslag måtte vinna all den
framgång, som det förtjenar, och jag rekommenderar det till Stats-
Utsk:s lifligaste behjertande, samt anhåller, att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja remissen till Utsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Ridderstad, Carl Fredr., upläste en motion af föl¬
jande innehåll:
Uti H. M. Konungens Propos. om Statsverkets tillstånd och
behof förekommer förslag till ökade anslag åt flottans personal.
Om Rikets öfriga Stater påkalla löneförhöjning, gör Flottans det i
ännu högre grad.
Lönerna å Flottan bestå af 5 titlar.
l:o. Lön på Stat. 2:o. Tjenstgöringspenningar. 3:o. Span-
målsersättning. 4:o. Inqvarteringsmedel; samt 5:o. Arfvoden.
Jjönen på Stat utgår oafkortad, likaledes arfvodena.
Tjenstgöringspenningarne deremot, som utgöras af Vedels för¬
höjning af lönen, erhållas endast då man är tjenstgörande vid sta¬
tionerna. Är Officer permitterad eller semestrerad, förlorar han
denna del af sina inkomster, som då fördelas till hälften åt en sti-
pendiikassa för yngre kamraters bildning och till hälften åt dem,
som fortfara i stationstjensten. När likväl en Officer, af brist på
kommendering i Statens tjenst, söker permission för att på annat
sätt få tillfälle till öfning i yrket och utkomst, synes det vara obil¬
ligt att hans lön skall förminskas, desto obilligare, som detta afdrag
af lönen företrädesvis drabbar dem, som söka sig plats inom landet,
och endast med vissa modificationer tillämpas på dem, som få tjenst
i utlandet. Vederbörande behandla dessutom denna kassa, bildad
af Officerarnes egna löneanslag, temligen obesväradt. Sisth år in-
gingo Carlskrona stations Underofficerare till K. M. med en un¬
Den 29 November f. m.
489
derd. ansökan om löneförhöjning eller gratifikationer, och då andra
medel ej funnos att tillgå, använde man medel af denna kassa.
Skäligen abnormt synes det för öfrigt vara, att Marinreg:tets Be¬
fäl äfven måste skatta en dryg del af sina löner till omberörde
kassa, oaktadt de sjelfva naturligtvis ej kunna hafva några fördelar
af den.
Med spanmålsersättningen har meningen ursprungligen varit
ett understöd i dyr tid; men detta ändamål har blifvit betydligt
reduceradt. Fordom erhölls i kontanta medel skilnaden i medium
emellan de sednast passerade 3:ne årens riksmarkegång och det lö¬
pande årets, hvilken skilnad stundom upgick till flera R:dr pr T:a.
Nu deremot är ersättningen fastställd en gång för alla till 1 R:dr
pr T:a. Huru högt priserna stiga, stiger icke Riksdalern, snarare
faller den i värde.
Inqvarteringsmedlen, otillräckliga i och för sig sjelfva, äro icke
heller bättre ordnade. Alla ogifta förlora nemi. dessa medel, så
snart de äro kommenderade eller permitterade. Förlorar väl någon
af den öfriga Arméens befäl något af deras lön i händelse af kom¬
mendering; förlorar man det ens om man för kortare tid permitte-
ras? Följden för det yngre, ogifta befälet vid flottan blifver emel¬
lertid den, att de, i det fall de försett sig med eget amöblemang,
antingen fortfarande nödgas hyra rum för detsamma eller också att
försälja det med förlust.
Marinregem:tets, äfvensom Civil- och MedicinStaternas löner äro
icke bättre ordnade.
Men om det häraf visar sig, att den Svenska Flottans och de
med den förenade Corpsers befäl äro i aflöningsväg mera än billigt
kringskurne; blifver detta förhållande för dem så mycket mera ned¬
slående, betänker man, att de, i det nu rådande befordringssyste-
met icke ega någon trygghet för framtiden. Den Officer, som un¬
der en 25 å 30 års tjenstetid ej varit af förman tilltalad för nå¬
got fel eller någon likgiltighet i tjensten, hvarför extrajudiciel
bestraffning naturligtvis bordt följa, borde ovilkorligen hafva rättig¬
het till befordran; i motsatt fall sker mannamån. Flottan saknar
icke exempel härpå. Men om systemets konseqvenser gå ännu
längre, om en så qvalificerad officer ej ens hugnas med sjökommende-
ringar af sina förmän, hvarom en redbar karakter icke gerna sjelf
anhåller, så blifver hans öde ännu hårdare, emedan han nära nog
kan anses moraliskt afskedad. Exempel kunna gifvas äfven härpå.
Det ena med det andra — löneanslaget och befordringssystemet —
hafva äfven framkallat inom flottan ett ondt, som är tid att bota;
detta onda är lycksökeri å ena sidan, misströstan å den andra.
Men skildringen om flottans inre tillstånd har ännu mörkare
sidor.
Då man kan antaga, att en Officer vid sitt inträde i Flottan
eger några tillgångar i egna medel, huru är väl förhållandet med
UnderOfficerskorpsen ?
UnderOfficersCorpsen utgår från matros- och kanoniercorpserna,
således ur en fullkomligt obemedlad ställning. En matros, utnämnd
till Underofficer, fråntages alla ditintills innehafda Kronans kläder,
490
Den 29 Nove.mber f. m.
ofta de enda han egt, utan att erhålla någon beklädnadshjelp. Na¬
ken — och det i ordets hela bemärkelse — emottager han sin
befordran. Om hans lön är ej mycket att säga; den är otillräck¬
lig. Behofvet tvingar honom också att se sig om efter bättre ut¬
komst. Eger han kärlek för yrket och skicklighet, erhåller han äf¬
ven lätt en förmånlig plats vid handelsflottan; men hvaraf följden
alltid blifver den, att vårt sjövapen förlorar sitt bästa folk och får
behålla det sämsta.
Skeppsgossarne, denna plantskola för matroscorpsen, intagas vid
13 år och utgå vid 18. Den kasern de bebo i Carlskrona är för
liten; den kost de erhålla för klen. Såsom exempel derpå må
nämnas, att de Söndagar, Tisdagar och Torsdagar hafva till mid¬
dag en half mark färskt kött, en mark potatis och en jumfru korn¬
gryn. I bröd hafva de hvarje dag en mark 10 ~/t lod. Vigten å
köttet beräknas i rå vara, benen iubegripne.
En gammal, högt aktad afliden Amiral yttrade vid ett tillfälle,
då matportionerne skulle bestämmas för pojkarne: »När åt ej en
pojke lika mycket som en karl?»
Men taflan är ännu icke slut; båtsmanshållet återstår.
Båtsmansbållet är af tvåfaldig natur: -voteringen, eller de kom¬
panier, som tjenstgöra hvart 3:dje år samt äro försedda med torp;
indelningen, som tjenstgör 4 månader hvarje år, och hvilka aflönas
in natura. Till denna tjenstgöring tillkommer likväl kommenderin-
gar till sjös, s. k, sommartjenst, äfvensom handräckningar, och
hvaraf följer, att båtsmannen nästan kan sägas vara i en ständig
tjenst och blott undantagsvis på roten. Boteringen utgöres af 3 3 51
man, indelad i 22 kompanier. Indelningen af 2301 man i 9 kom¬
panier. Kompaniernas storlek är olika, från 61 till 300 man. Men
oaktadt kompaniernas storlek, ega Kompanicheferna inga biträden,
hvarken någon Officer eller Underofficer, endast korpraler, som, i
brist på korpralskolor, äro ganska klena. Kompanicheferna skola
således ensamme förrätta alla resor inom kompaniet, torpsyner, kyrk-
parader, sköta hela expeditionen, föra alla rullor o. s. v.
Enär det naturligtvis måste för en enda person blifva omöjligt
att med noggrannhet fullgöra allt detta, bör en och hvar lätt inse
huru tjensten verkligen skötes.
Enl. K. Förordmn af d. 27 Apr. 1685 egde Kompaniche¬
ferna boställen; dessa hafva på sednare tider fråntagits dem, blifvit
utarrenderade på 30 år, efter samma grund som för landtarméen,
slutligen indragne till Statsverket, då 5:te HufvudTiteln ökades med
motsvarande summa och Kompanicheferna erhöllo i ett för allt 200
R:dr b:ko, oberäknadt likväl ett litet reseanslag. För omkring ett
år sedan ingingo en stor del, om ej alla KompaniChefer vid Carls¬
krona Station, med underd. anhållan om förhöjning å besagde rese¬
anslag: Befälhafvande Amiralen förordade 5 0 proc:s förhöjning;
förvaltningen af Sjöärenderna 33 l/3 proc. och Begeringen beviljade
25 proc.
Men ämnets skuggsida är ännu icke uttömd; den mörkaste
återstår.
Det löneanslag, som båtsmannen har af roten, upgår icke till
Den 29 November f. m.
491
högre belopp än — derest han är gift — hustru och barn behöfva,
om det ens förslår dertill.
Under en kommendering, beräknad till ett helt år, förtjenar
han in följande:
K:dr. sk. r:st.
1:0. En klädning, beräknad till 47: 43. 11.
2.0. 365 dagars aflöning, å 7 sk 53: 18. —-
36 Lisp. bröd . . 29: 29. —
Summa 130: 42. 11.
Må dock ingen tro, att detta är någon behållning.
Af ofvanstående 7 sk. tager Kronan 6 sk. för all kosthåll¬
ning — i godhet verkligen motsvarande summan. Eör exemplets
skull, se här en dags portion: Frukost: gröt af 3 jumfrur korn-
gryn, hvartill bestås ett lod smör; middagen 24 lod salt kött, 2
jumfrur ärter; aftonen 1 V2 ^ sm°r e^er i ^ s'^‘
Af de 36 lisp. bröd återstår naturligtvis vid årets slut ej en
smula.
Af kläderna — nötta ett helt år — kan gerna icke heller
mycket återstå.
Mot denna ersättning tager man hans krafter -i anspråk på
följande sätt:
Båtsmannen purras ut kl. 4 om morgnarne, skall kläda sig
till kl. V2 5, frukostera till x/4 på 6, hvarefter han marcherar till
varfvet, der lian måste arbeta till kl. 4 e. m., då han får återvända
till kassern, för att intaga sin middag kl. l/2 5, efter således att
hafva kontinuelt arbetat ill timmar. När han spisar sin middag
så förnämt, förstås af sig sjelft att han ej kan hafva stor aptit på
aftonen — aftonvarden synes också vara beräknad derpå.
För att göra min skildring fullständig borde jag slutligen låta
Högloft. B. o. Ad. få blicka in i båtsmanskasernerna i Karlskrona;
men vare det nog sagdt, att det enda, som är snyggt och rent der,
är — underbart nog — golfvet — men det är också det enda,
som faller främmande besökande i ögonen.
Med anledn. af hvad jag nu haft äran andraga, och med gil¬
lande af den K. Proposm i de fall, som den kan bidraga att af¬
hjelpa de anförda missförhållanderne, tager jag mig friheten föreslå
en grundlig revision af Flottans och de till Flottan hörande staters
löner samt en derpå grundad behöflig förhöjning, hvarvid jag lik¬
väl mindre fäster mig vid de högre graderna, än de lägre, och sär¬
deles vid gemenskapen, hvilkas fördelar och billiga fordringar synas
mig hitintills, ej mindre till deras egen än till sjelfva Statens skada,
vara förbisedde.
Man har motionerat en förökad materiel vid Flottan. Jag kän¬
ner mindre behofvet deraf och kan således ej bedöma det; men
hvad jag inser, är att en mindre talrik flotta, bemannad af ett
Befäl och en gemenskap, som underhållas så, att de lifvas af in¬
tresse för tjensten, är för landet vida nyttigare, än en större flotta,
bemannad af ett befäl och en trupp, som ega grundade anledningar
till missnöje.
492 Den 29 November f. m.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion till veder¬
börligt Utsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Ridderstad, Carl Fredr.: Det är anledn. till an-
märkn. emot f. d. StatsMinistern för Utrikes ärenderna samt den
eller de ledamöter af StatsRådet, som under sista åren deltagit i
behandlingen af ministeriella ärenden, hvarom remiss begäres till
Const.Utsk., inför hvilket anledme upgifvas skola.
Sedan Hr Ridderstad härvid aflemnat ett försegladt konvolut,
med adress till R. St:rs Const.Utsk., förklarade Hr Gr. o. Landtm.,
att jemlikt 29 §:n Riksd.Ordn. denna anmärkms anledn. komme
att remitteras till Const.Utsk.
Gr. Taube, Henning Ed v.: upläste följande motion:
Sedan hos K. M. underd. framställning blifvit gjord om de
olägenheter, som för kronans tjenst upkomma derigenom, att em-
bets- och tjensteman, som blifvit angripen af obotlig sinnessvaghet,
lamhet och blindhet och således varit till tjenstgöring oförmögen,
icke destomindre under en längre följd af år qvarstått i sin befatt¬
ning, hvars åligganden under tiden måst af annan tillförordnad
person, mot ringa eller ingen aflöning, bestridas, aflat K. M. till
R. St:r, under nasti. Riksdag, Nåd. Propos., deruti K. M., på an¬
förde skäl, föreslog R. St:r antagande af ett så lydande stadgande:
»Embets- och tjensteman, hvilken, i följd af vansinne, blind¬
het eller lamhet, under tre på hvarandra följande år, oafbrutet varit
urståndsatt att sin tjenst förrätta, utan att anledn. vidare är för
handen, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta för¬
hållande blifvit genom föreg:de ransakning behörigen utredt och
styrkt, kunna äfven utan egen ansökning från tjensten afskedas, med
vilkor dock:
a) att derest han då, enl. Författmrne, är berättigad till pen¬
sion från allmänna IndragningsStaten eller allmän pensionsinrättning,
sådan pension honom för hans återstående lifstid, genom K. M:s
Förordnande, tillägges;
b) att, om han icke är sålunda till pension berättigad, eller
den honom från allmän pensionsinrättning tillkommande pension är
så ringa, att han för egen, eller hustrus eller omyndiga barns för¬
sörjning hade behof af ytterligare understöd, ett efter behofvet Iäm-
padt årligt bidrag må, å Allm. Indragn.Staten, honom af K. M.
tillerkännas, dock icke, utan R. St:rs särskilda medgifvande, till
högre belopp, än som motsvarar hälften af hans lön, med afräkning
likväl af det pensionsbelopp, som från allmän pensionsinrättning kan
honom tillfalla;
c) att han, för det fall att han möjligen framdeles kan blifva
i stånd att i tjenst åter inträda, må, vid dervid skeende ansökning,
tillgodonjuta den tur och befordringsrätt, som han före afskedet
innehaft, men med skyldighet vid återingående i tjenst, hvarmed
Den 29 November f. m.
493
lön åtföljer, att frånträda pension, som honom i följd afl afskedet
tillerkänts;
Hvad sålunda blifvit stadgadt skall icke ega tillämpning å
embets- och tjensteman, hvars lön icke är uptagen å Eikets Stat,
eller hvars löneinkomster blott till någon ringa del från samma
Stat utgå, såvida ej i sednare fallet den pension, hvartill han är be¬
rättigad, kan pröfvas vara för honom tillräcklig; kommande, i af¬
seende på tullverkets personal, att lända till efterrättelse hvad för
densamma särskildt är stadgadt.»
Detta Nåd. Förslag blef dock ieke af E. St:r antaget, bland
andre, af de skäl: »att det är ett kändt förhållande att, oaktadt
»vissa tjenstemäns ställning uti ekonomiskt hänseende i sednare tider
»blifvit, i följd af lönetillökningar, i någon mån förbättrad, likväl
»samtidigt dermed antalet förminskats af dem, som söka inträde på
»tjenstemannabanan, äfvensom det med någorlunda säkerhet kan an-
»tagas, att redan nu öfverflöd ej förefinnes på personer, hvilka, eg-
»nande sig åt Statens tjenst, dervid ådagalägga en mera utmärkt
»embetsmannaskicklighet; och befara E. St:r att sådant skulle i ännu
»högre grad blifva förhållandet, derest en tjensteman skulle, utan
»något hans eget förhållande, endast i följd af en sjukdom, måhända
»ofta föranledd af det större nit han användt på upfyllandet af sina
»tjenstepligter och förvärfvandet af en allt större skicklighet derför,
»kunna skiljas från innehafvande befattning, utan att vara försäkrad,
»att dervid få behålla hela den samma befattning åtföljande lön, och
»således, utom den stora olycka, som en svår och obotlig sjukdom i
»och för sig sjelf utgör, dertill möjligen blifva jemte de sina utsatt
»för verklig brist; hvarigenom äfven det motiv, som förmår fler-
»talet till inträde i Statens tjenst, eller vissheten om en säker, om
»än ofta knapp, bergning skulle uphöra. Härtill kommer, att de nu
»i Statens tjenst varande personer tryggat sig vid K. Brefvet d. 23
»Sept. 1688, hvilket, ofta åberopadt, tillförsäkrar dem, som troget
»tjent., att icke för sjukdom blottställas för att dömas sin lön eller
»annan rättighet förlustige», samt att, »enl. E. St:rs tanke, sådana
»fall, som i den K. Propos. omförmälas, icke torde inträffa så ofta,
»att något allmänt stadgande derför erfordras; och E. St:r äro öfver-
»tygade, att den tjensteman, som ser sig för någon slags sjuklighet
»urståndsatt att sin tjenst bestrida, skall finnas beredvillig att sjelf
»begära sitt endtledigande, om han eger att sedermera påräkna till-
»räekligt understöd, äfvensom att, derest E. K. M. vid sådant till-
»fälle skulle i Nåder finna skäl, att till E. St:r göra nådig fram-
»ställning om sådant understöd, E. St:r icke skola sådant förvägra,
»der ömmande omständigheter sig förete.»
Ehuru jag, lika med R. St:r, anser K. M:s ofvanförmälde
Förslag icke vara antagligt, i anseende till dess strid emot K. Bref¬
vet d. 23 Sept. 1688, kan jag likväl icke förneka att, enl. mitt
förmenande, de uti den Nåd. Propos. omförmälde missförhållanden
tarfva rättelse och äro af allt för stor vigt, att af E. St:r lemnäs
utan vidare upmärksamhet Det kan omöjligen vara med det all¬
männas fördel förenligt, att Statens tjenster innehafvas af personer,
som oftast lemnäs utan annan lön för sin möda, än en i hvarje
394
Den 29 November f. m.
hänseende osäker anvisning på framtiden. Att de embeten elier
tjenster, hvarom i 36 §:n Eeg.F. förmäles, under längre tider för¬
valtas efter förordnanden, som kunna återkallas med samma lätt¬
het, som de gifvas, synes dessutom illa öfverensstämma med grunden
för Eeg.F;s stadgande i nyssnämnde §. Otvifvelaktigt måste förr
eller sednare beredas någon utväg att entlediga den tjensteman,
som genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt att någonsin bestrida
sin tjenst, helst jag storligen fruktar, att förhoppningen om den
obotligt sjuke tjenstemannens beredvillighet, att sjelf taga afsked,
då hvar och en gerna i det allra längsta hoppas förbättring och
önskar att, efter återvunnen helsa, återinträda i sin förra verksam¬
het, samt, dessutom hvad den svagsinte beträffar, icke kan ega rum,
skall i de aldra flesta fall befinnas vara falsk. Efter min tanke
kan dock det af K. M. åsyftade ändamål vinnas äfven under nog¬
grannaste iakttagande af gällande Grundlagars bud, och de vigtiga
inkast, som föranledas af det K. Förslagets bestämmelser om den
ersättning, som skulle tillkomma den tjensteman, hvilken, i anseende
till sin, genom obotlig vansinnighet, blindhet eller lamhet föranledda
oförmåga att sköta sin tjenst, blefve derifrån lagligen entledigad,
synes mig böra förfalla, i händelse denne tjensteman tillförsäkrades
en mot hans innehafde fulla lön eller andre inkomster svarande er¬
sättning.
I öfverensstämmelse härmed vågar jag föreslå E, St:r att, för
deras del, antaga en så lydande lag:
»Statens embets- eller tjensteman, hvilken, i följd af
»vansinne, blindhet, lamhet eller annan obotlig sjukdom,
»under tre på hvarandra följande år oafbrutet varit ur-
»ståndsatt att sin tjenst förrätta, utan att anledn. vidare
»är för handen, att han kan återvinna tjenstbarhet, må,
»efter ransakning och dom, kunna från tjensten skiljas,
»dock att härvid iakttages:
»dels att, derest han då, enl. författmrne, är berätti-
»gad till pension från Allm. Indragn.Staten eller allmän
»pensionsinrättning, sådan pension honom för hans åter-
»stående lifstid, genom K. M:s Förordnande, tillägges;
»dels att, om han icke är sålunda till pension be-
»rättigad, eller den honom tillkommande pension icke
»motsvarar den lön eller löneinkomster utom Stat, hvar-
»ifrån han med tjensten blifvit skild, honom må å
»Allm. Indragn.Staten af K. M. tillerkännas, med af-
»räkning likväl af det pensionsbelopp, som från allmän
»pensionsinrättning kan honom tillfalla, ett belopp, sva-
»rande mot lönen, samt, om inkomster utom Stat tjen-
»sten åtfölja, hvad de i medeltal utgjort enl. sednaste
»10 årens bevillningstaxeringar.
»dels ock, att han för det fall, att han möjligen fram-
»deles kan blifva i stånd att i tjenst åter inträda, må,
»vid derom skeende ansökning, tillgodonjuta den tur
»och befordringsrätt, som han före entledigandet från
»tjensten innehade, men med skyldighet vid återgående
Den 29 November f. m.
495
»i tjenst, hvarmed lön eller inkomster utom Stat åtfölja,
»att frånträda pension, som honom, i följd af entledi-
»gandet, tillerkänts.
»Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall icke ega till-
»lämpning i afseende på tullverkets personal, för hvilken
»skall lända till efterrättelse hvad för densamma särskildt
»är stadgadt.»
Om remiss till StatsUtsk. anhålles ödmjukast.
Remitterades till LagUtsk.
Frih. Sprengtporten, Ja k. Wilh., upläste en motion af
följande innehåll:
Sedan Akademien för de fria konsterna, i skrifvelse af d. 18
Maj 1853, uppå anförda skäl hos K. M. anhållit om Nåd. Propos.
till R. St:r, att ett årligt anslag af 6,000 R:dr tuko måtte varda
anvisadt till inköp af utmärkta Svenska konstnärers arbeten, i ända¬
mål, så väl till upställande i de allmänna samlingarne, som till
prydnad i kyrkor, stadens samt andra allmänna byggnader och för¬
samlingsrum, beviljade väl E. St:r det begärde anslaget, dock endast
till ett belopp af 6,000 It:dr tuko i ett för allt, eller med 2,000
R:dr för hvarje af de år, som den sednaste Statsregleringen om¬
fattar. Och denna nedsatta summa af 2,000 R:dr tuko har afven
i K. M:s Nåd. Propos. vid innevar:de Riksdag blifvit bibehållen.
Det dubbla ändamålet med akademiens framställning, att pä en
gång upmuntra konsten och att åt fäderneslandet bevara de yppersta
skapelserna af dess idkares snillen, kan likväl endast ofullständigt
upnås genom så otillräckliga medel; och isynnerhet företer sig detta
förhållande, då dessa tillgångar skola tagas i anspråk för uprätthål-
landet inom fäderneslandet af de högre konstgrenarne, hvilka för
utförandet fordra djupa studier, mycken skicklighet och erfarenhet,
samt, hvad statybildhuggeriet särskildt angår, så stora kostnader, att
deras produkter icke, utan förlust för konstnären, kunna till andra
än höga pris afyttras.
Af dessa skäl och andra, som igenfinnas i dess underd. skrif¬
velse till K. M. af d. 8 sisth Juli, har akademien hemställt, att
den af akademien för ofvannämnda ändamål begärda summan af
6,000 R:dr b:ko årligen måtte blifva i RiksStaten upförd, och det
är denna akademiens begäran jag tillåter mig hos StatsUtsk. för¬
orda.
Jag hemställer likvisst, om denna min motion bifalles, att R.
Stor måtte göra det förbehåll, att, när inköp sker af konstalster,
för att dermed pryda kyrkor och andra kommunala byggnader, kom¬
munerna sjelfva må i sin mån vidkännas en lämplig andel i kost¬
naden vid inköpet, äfvensom de böra tillförbindas att, efter af K.
M. i Nåder meddelad föreskrift, gå i författning om en värdig up-
ställning af desamma.
Remitterades till StatsUtsk.
496
Den 29 November f. m.
Gr. Adlersparre, Carl Aug., upläste en så lydande motion:
Jag har begärt ordet för att hos R. Höglofl. St:r vördsamt
anhålla om ett årligt understöd af alllmänna medel åt skolan i
Christinehamn, och att detta Statsanslag måtte blifva i likhet med
det, som skolan i Philipstad åtnjuter. För att visa rättmätigheten
af min begäran, ber jag att i förbigående få framlägga en kort
historik öfver den ifrågavar.-de läroinrättningen samt derefter de
skäl, som föranledt motionen.
Allt sedan stadens anläggning 1642 fanns här en latinskola
med en pedagog. Redan 1654 anställdes dock en biträdande lärare
eller s. k. »hörare». Skolan var indelad i tvenne klasser, och 1842
beslöts af Hr Biskop Agardh, att dessa klasser borde motsvara de
tvenne första klasserna i Carlstads lärdomsskola. Denna (Christine¬
hamns) läroanstalt upfyllde dock så föga ortens anspråk och behof, att
redan 1846, då skolans nuvar:de tjenstemän tillträdde sina befatt¬
ningar, skolan, med bifall af nämnde Biskop, organiserades efter
ny method och indelades i 5 klasser, i st. f. de förutvar:de tvenne,
med upgift att sända ynglingar till gymnasium, eller den del af
elementarläroverket, som svarar deremot. Skolan fortfor, oaktadt
denna utvidgning, att hafva endast tvenne lärare. Antalet af lär¬
jungar tillväxte med hvarje termin och deltagandet för skolan så
väl inom staden, som hela den kringliggande orten —- så att vid
påföljande Riksdag motioner väcktes så väl i BorgareSt. som
Preste- och BondeSt:n om skolans uptagande på stat och an¬
ställande af flera lärare, hvilket ock hade till följd, att R. St.-r, så
väl vid nyssnämnde Riksdag, som ock, på förnyad motion, vid en
efterföljande, anmälde skolan till K. M:s Nåd. åtanka vid en allt¬
jemt under tiden förväntad ny reglering af rikets läroverk.
Christinehamn räknar i närvande stund öfver 2000 innevånare
och befinner sig i alltjemt stigande utveckling; är dessutom belägen
i en bördig och mycket befolkad nejd, hufvudpunkten för tvenne
bergslagers rörelse. Redau häraf är klart, att lokalen är ganska
lämplig för en skola.
Behofvet af en sådan bekräftas ytterligare genom det jemförelse¬
vis betydliga antal lärjungar, som besöka den befintliga, i så hög
grad ekonomiskt vanlottade och med blott tvenne lärare försedda
Pedagogien. Här äro nu under innevar:de hösttermin 51 lärjungar
tillstädes. Af dessa äro 28, som hafva sitt hemvist utom Christine¬
hamn, hvaraf synes, att en skola här är af vigt ej blott för staden,
utan nästan ännu mera för orten omkring.
Af ofvannämnde 51 lärjungar studera 34 klassiska språk, hvil¬
ket intygar, att den öfvervägande mängden af målsmän härstädes
önska bibringa sina barn så grundliga studier som möjligt. Besin¬
nar man vidare att dessa lärjungar äro fördelade på tvenne bild-
ningslinier, att de i den lägsta afdelmn nyss lemnat abc-boken, och
att de i den högre läsa på de kurser, som erfordras för uptagande
på Gymnasium; att mer än 2/3 studera klassiska språken, att 150
h 200 scripta på fyra olika språk i hvarje vecka måste behörigen
genomgås o. s. v., så skall man lätteligen inse, att till och med
detta
Den 29 November f. m.
497
detta antal lärjungar ej utan stora ansträngningar och försakelser
skall kunna skötas af blott tvenne, dertill högeligen illa lönta lärare.
Skolans föreståndare har nemi. endast 24 Vj t:r kronotionde.
Hans öfriga inkomster bestå af dels hushyresmedel af staden, nyss
förhöjda från 100 till 200 11;dr b:ko, samt omkring hälften af
de algifter, sorn betalas af förmögnare skolynglingar. Den biträdande
läraren har ingen lön på stat, men af staden 200 K:dr b;ko, samt hälf¬
ten af ofvannämnde skolafgifter och dessutom 20 R:dr b:ko i hus¬
hyra. Det är häraf uppenbaradt, att skolans tjenstemän ingalunda äro
aflönta i förhållande till skolans vigt och upgift, äfvensom det bör
synas obilligt, att staden ensam får hufvudsakligen vidkännas kost¬
naderna för en läroinrättning, som fullt ut lika mycket begagnas af
kringliggande trakters ungdom.
Då nu härmed jemföres förhållandet vid andra inom samma
(Carlstads) stift befintliga läroverk, med samma upgift som Chri¬
stinehamns skola, så ser man hur vanlottad den sistnämnda är. I
Amål är en skola med Rektor och tvenne Colleger. Lärjungarnes
antal var der, enl. sist utkomna rektorsprogram, 50, således 16 å
17 lärjungar på en lärare. I Pliilipstads skola tjenstgöra likaledes
en Rektor och tvenne Colleger. Enl. sisla redogörelsen för den¬
samma upgick lärjungarnes antal till 24, af hvilka blott 4 stude¬
rade latin. Här äro alltså 8 lärjungar på en lärare, då i Christine¬
hamns skola under samma tid voro 51 lärjungar, af hvilka 34 stu¬
derade gamla språken, således 25, å 26 lärjungar på hvarje lärare.
Af det nu anförda torde tillräckligt inses behofvet af ett stats¬
anslag åt Christinehamns skola, äfvensom Statens moraliska skyl¬
dighet att omhulda en läroanstalt, om hvilken Hr Biskop Agardh
ej längesedan i ett afskedstal till skolans personal yttrade följande
ord: »Att ingen skola i Sverige, i förhållande till sina resurser,
bragt undervisningen till den utveckling, sorn här skett.»
Om remiss till vederbdigt Utsk. af denna motion anhålles
vördsammast.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr von Schantz, Carl Jak.: Till följd af åtskilliga be¬
bestyr, som åligga mig, finner jag mig nödsakad att på en kort
tid lemna Riksdagen, samt får derföre afsäga mig den plats såsom
Bänkman, hvilken blifvit mig lemnad, hvarjemte jag anhåller att vid
min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan Hr von Schantz
afsagt sig sin befattning såsom Bänkman inom 17 BänkrmsAfdelmn,
val till Bänkman inom denna afdeln. komme att förrättas vid bör¬
jan af nästa plenum.
H. I.
32
m
Den 29 November f. m.
Gr. von Platen, Baltzar:
Då fråga blifvit väckt om användande af statsmedel till up-
köp af Svenska konstnärers arbeten, vill jag icke underlåta, att äfven
för min del söka medverka till en åtgärd, redan vidtagen inom de
flesta andra bildade samhällen, egnad att utbilda de vackra anlag,
med hvilka Försynen, äfven i detta fall, i rikt mått utrustat det
Svenska folket, och derigenom i så väsentlig mån bidragande till
att höja Sveriges anseende bland den bildade verldens öfriga folk¬
slag.
Jag vågar i sammanhang härmed föreslå, att genast bringa
denna tanke till verkställighet, enär endast brist på lämplig anledn.
synes mig böra få verka upskof utaf hvad som anses på något sätt
kunna bidraga till fosterlandets ära.
Jag gör det nu af det skäl, att sällan har väl något landets
barn med mera ihärdighet och mera framgång arbetat sig fram på
den mödosamma vägen till det mål, hvartåt han sträfvat, än må¬
laren Marcus Jarson, och ej mindre de vitsord han vetat förtjena
sig i andra länder, der konsten hunnit en hög grad af utveckling,
än de vittnesbörd, hvartill han här hemma, genom sina utställda
taflor, gjort sig berättigad, bevisa till hvilken ståndpunkt han, ge¬
nom sina, man kan väl säga i mera än ett hänseende fosterländska
bemödanden, kunnat höja sig, och hvarthän han under fortsatta be¬
mödanden bör kunna hinna.
Sådant mål hinnes emellertid icke utan stora mödor och up-
offringar, och synnerligen för dem, hvilka ieke med denna verldens
goda kunna underlätta desamma, måste sådant mången gång ske på
bekostnad af kroppskrafter och helsa; och denna de flesta af Tära
artisters tunga lott, hvilken endast genom den varmaste känsla, den
mest lefvande håg kan fördragas, har visserligen icke i mindre än
vanlig mån tillfallit Larson.
Tanken härpå leder tankarne på framtiden, oeh detta i sam¬
manhang med en för hvarje rättänkande sinne naturlig böjelse, att i
sitt eget fosterland skapa sig ett minne, föranleder honom att önska,
det Staten icke måtte anse det största af hans utförda arbeten allt
för litet eller allt för ovärdigt, att få ett rum i den byggnad, som
för konstalster af alla slag blifvit afsedd.
Jag vågar derföre föreslå:
Att ifrågav:de tafla inköpes för det K. Museets räk¬
ning, och att för detta ändamål ett förslagsanslag
af 10,000 R:dr b:ko ställes till K. M:s förordnande för
att, sedan vilkoren för köpet genom vederb:de blifvit up-
gjorda, i mån af behofvet användas och med en tredje¬
del om året utgå.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles.
Remitterades till StatsUtsk.
Den 29 November e. ra.
499
Anmäldes och lades på bordet ett från Const.Utsk. inkommet
Mern. M 2, med upgift å hvilande förslag till ändring i Grund¬
lagarna
H. E. o. Ad. åtskiljdes kl. i/i 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 29 November 1856.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 3 prot.-utdr. för denna dag f. m.
Hr Montgomery, Gustaf, upläste 3 motioner af följande
innehåll:
1:0.
I anledn. af en nyligen väckt motion, att den lånerörelse emot
inteckning i fastigheter å landet och i städerna, som hittills be-
drifvits af EiksBanken, skulle uphöra och öfverflyttas till Hypotheks-
föreningarne, föranlåtes jag härigenom väcka en framställning af
annat syfte.
Jag befarar nemi., att man på sednare tider, af blind nit¬
älskan lör lokala och mer enskildta intressen, kommit att förbise
vigten och värdet deraf, att det är E. St:rs pligt att framförallt
vaka öfver deras egen Banks säkerhet och bestånd. På denna
säkerhet och detta bestånd hvilar likväl ytterst ej allenast alla pri¬
vata bankinrättningars och associationers framgång, utan ock hela
landets financiella och politiska ställning. Andra må, med mer eller
mindre skäl, af allmänna eller enskilda bevekelsegrunder, prisa och
uphöja det goda, som våra många och nog betänkligt sig mång¬
faldigande Privatbanker uträttat för landet och otvetydigast för
sina aktieegare. Jag för min del anser det hafva varit den största
lycka för dem, att de icke ännu blifvit utsatta för några allvar¬
sammare påkänningar. Jag tror att den allmänna välmågan (hvars
verklighet och vidd må motsvara de utsträckta förhoppningarne
derpå!) hufvudsakligen bör, jemte de föreg:de årens goda skördar
och lyckliga handelsförhållanden, tillskrifvas EiksBanken och det sätt,
hvarpå realisationen af densamma blifvit uppehållen; så att bade
exportörer och importörer, utan några fluktuationer i kursen, varit
fullt tryggade i alla deras affärer med utlandet. Icke eller bör
glömmas, att EiksBanken årligen lemnat en behållen inkomst af
soo
Dea 29 November e. m.
en mill. R:dr b:ko, som varit ganska god för R. St:r att få vid¬
kännas vid statsregleringens upgörande.
Yill man fortfarande påräkna denna säkerhet och dessa för¬
måner, så måste man akta sig att rubba Bankens grundfonder eller
borttaga dess inkomstkällor. Såsom grundfond, hvilken icke be-
höfver vara rörlig, men dock innefatta full säkerhet under alla för¬
änderliga förhållanden, finnes icke något lämpligare, än de 6 l/2
milhr R:dr b:ko, som Banken f. n. eger utestående emot intecknin¬
gar uti fastigheter inom halfva taxeringsvärdet, och på hvilka for¬
dringar Banken årligen upbär en inkomst af 260,000 R:dr. Några
verkliga skäl, hvarföre Banken skulle uphöra med denna snart sekel¬
gamla lånerörelse och afhända sig denna dess enda realsäkerhet, kan
jag svårligen uptäuka. Kostnaderna för rörelsens bedrifvande kunna
ej vara, stora och än mindre afskräckande, då de ske i samband med
Bankens öfriga åtgärder samt ersättas mångfaldigt af inkomsterna.
Skulle Hypoteksföreningarne i stället lemna deras egna obligationer,
löpande förmodligen med en lägre ränta, så blefve resultatet för
Banken säkerligen förlutt, men ingalunda vinst. Dessutom innehar
Banken redan förut dylika obligationer till så betydliga belopp, att
det kunde vara mindre redligt att ytterligare öka dem med en så¬
dan summa. Icke eller föreställer jag mig, att Hypoteksförenin-
garne kunna och vilja öfvertaga andra lån, än hvar och en för sitt
distrikt, då alltid en mängd lån blifva qvar för de län, som icke
ega Hypotheksföreningar, såsom exempelvis alla de norra lands¬
orterna. Tager man åter företrädesvis i betraktande allmänhetens
fördel, så är jag fullt öfvertygad derom, att, efter de obetydliga
jemkningar jag här nedan skall hafva äran föreslå, åsyftande någon
förhöjning dels i panternas värden och dels i den medgifna högsta
lånesumman, ingen skall tveka att hellre taga sitt lån af Riksbanken
emot en lägre, alltid gifven ränta, med säkerhet att derifrån aldrig
varda upsagd, men med fullkomlig frihet att när som helst inbe¬
tala hela lånet, än att vända sig till Hypotheksföreningarne, der
räntan både är högre och kan blifva underkastad flera förändringar
samt lånet tillika ovillkorligen måste utestå en viss längre tid.
Äfvenledes kan det ej bestridas, att sedan den för hvarje låntagare
högst vigtiga förändringen nu blifvit inom Riksbanken tillvägabragt,
att man får skriftvexla direkte med Banken, ang:de sina låneangelä-
genheter, samt att ej allenast de nya lånen öfversändas med posten
emot en ringa afgift, utan ock att hvarje inbetalning kan verkstäl¬
las för 24 sk. b:ko, postporto inberäknade så kunna ju aldrig dessa
ärenden lättare och lindrigare vara ombesörjde hos Hypotheks¬
föreningarne.
Deremot finnes i Banken ännu qvarstående en annan låne¬
rörelse, visserligen icke af större omfång, emedan den består af en¬
dast 80,000 R:dr b:ko, men som är alldeles främmande för Ban¬
kens verksamhet och ingalunda vinstgifvande eller säker, nemi, de
s. k. skiftes- och odlingslånen. Dessa lån tillkommo för omkring 40
år tillbaka och hade till sin första bestämmelse att understödja od-
lingsföretag i allmänhet. Sedermera öfvergick deras ändamål till
befordrande af laga skiften i förening med bostäders utflyttning å
Den 29 November e. m.
SOI
hemman. Numera synas några upoffringar, hvarken i ena eller an¬
dra hänseendet, vara erforderliga, åtminstone ej i båda fallen. Men
om dessa lån skola fortgå, så tillhörer det Riksg:sKont,, som förut
lemnar lån till andra odlingsföretag, men icke ltiksBanken, att hand¬
hafva dem. Säkerheten af dessa lån består endast och allenast
i personel borgen, hvilken i Banken omöjligen kan bedömas efter
annan måttstock än vederhäftighetsbetygen. Också bar Banken un¬
der förra tider derpå gjort betydliga förluster, hvarom de hos K.
St:r ofta förekommande afskrifningsfrågorna nogsamt vitsorda. Nå¬
gon vinst kan i alla fall af dessa lån ej påräknas, då räntan är
fastställd till blott två proc.
Med stöd af här förut anförda skäl och åberopade grunder,
får jag vördsamt föreslå:
l:o Att fastighetslånerörelsen må fortfarande bedrifvas af
RiksBanken, utan andra förändringar än:
a) att 1855 års taxeringsvärde å panterna tages till
grund för lånesuinmans bestämmande, i st. f. det af
år 1846, som man hitintills följt; och
b) att beloppet af hvad i dylika lån till en låntagare
får utgifvas, varder förhöjdt ifrån 6,000 till 12,000
R:dr b:ko, eller 18,000 R:dr runt; samt
2:o att några nya skiftes- och odlingslån icke vidare måtte
beviljas och utgifvas från ltiksBanken. De utestående
lånen borde dock, i stadgad ordning, indrifvas af Itiks.-
Banken. Men om dessa lån anses fortfarande nyttiga
och nödiga, så böra de
3:0 af Biksg:sKont. öfvertagas, att derifrån utgå och der
bokföras.
Om remiss till BankoUtsk. anhåller jag för denna min motion.
Begärdes på bordet.
2:0
Under 1844 och 1845 årens Riksdag bemyndigades BankoFullimge
»för bibehållande och förstärkning af Bankens metalliska kassa», att
af välkända och säkra trassenter eller endossenter, efter en kurs af
128 sk. och derunder, upköpa vexlar, dragna å högst 67 dagar och
betalbara uti Hamburg eller Altona. Tillika updrogs åt nämnde
Fulltmge, att disponera den fond, som härigenom upkom, antingen
medelst afgifvande af vexlar eller indragning af silfver in natura,
under iakttagande, att silfver icke utöfver ett visst belopp blefve längre
tider utestående hos de utländska husen. Åt detta bemyndigande,
som sedermera vid efterföljande Riksdagar blifvit förnyadt, endast med
de förändringar, att jemväl 90 dagars vexlar finge inköpas och att
den summa, som kunde få blifva utestående, fördubblades, borde efter
min tanka omöjligen kunna gifvas någon annan tolkning, hvilket
också öfvercnsstämmer med sjelfva ordalydelsen, än den, att dermed
endast afsågs metalliska kassans bibehållande och förstärkning. Så
har detsamma dock icke blifvit tillämpadt, emedan det vill uppen¬
bara sig, att man ansett kursens bibehållande på en viss ståndpunkt
hafva utgjort hufvudsakliga bemödandet. Till bevis derpå kan an¬
föras, att år 1854, då vexeltillgången var ovanligt rik, så att kur-
502
Den 29 November e. m.
sen säkerligen nedgått ganska betydligt, om den icke blifvit uppe¬
hållen genom Bankens vexelköp, och då följaktligen någon anledn.
till större silfveruttag icke förefanns, fortfor Banken att oafbrutet
köpa vexlar efter en högre kurs, hvarigenom hos de med Banken
kontraherande handelshusen i Hamburg upkommo betydliga fordrin¬
gar, som åter föranledde en större silfverimport till Banken och
dermed alltid förenade större omkostnader, så att vexelrörelsen för
nämnde år, i st. f. att lemna någon behållning-, tvärtom gaf en
förlust af ej mindre än öfver 130,000 E:dr b:ko. För innevar:de
år deremot, då en allmän brist på vexlar upstått och man således
hade att förvänta ett strängt anlitande af Bankens silfverförråd, har
man, långt ifrån att, så vidt möjligt varit, söka förekomma detta,
tvärtom underlättat silfveruttaget genom upköp af vexlar och der¬
för lemnad kontant valuta, som genast blifvit använd till uttagande
af silfver. Fördelen af sådana transaktioner för den enskilde spe¬
kulanten har också varit alldeles påtaglig, ty då han den ena dagen
fått sälja vexlar till Banken (betalbara först om 90 dagar, eller efter
3 månader), och för de då erhållna penningarne kunnat påföljande
eller samma dag uttaga silfver i Banken, som genast varit använd¬
bart; så har han för den obetydliga upoffringen af V2 sk. på Specie-
B:drn haft ränta på sina penningar hela den långa mellantiden.
Och då denna ränta varit ganska hög i Hamburg, har vinsten dy¬
medelst ansenligen stegrats. Också har under de G ä 7 månader
sjöfarten varit öppen ej mindre än omkring 5 milhr R:dr silfver
utgått ifrån Banken till utländska orter.
Till förekommande i framtiden af dessa menliga förhållanden,
och då det synes ostridigt samt äfven blifvit af erfarenheten be-
sannadt, att Banken icke kan förse sig med silfver utifrån utan
stora upoffringar, får jag vördsamt föreslå:
Dels att BankoFulhmge erhålla ännu bestämdare före¬
skrifter, att icke företaga vexelköp annorledes än efter
möjligaste lägsta kurs och med fästadt afseende ute¬
slutande å Bankens intresse eller behof af förstärkning
i dess metalliska kassa, dels att någon annan valuta i
silfver icke får från Banken utlemnas, än i preglad form,
hvarigenom exporten åtminstone icke underlättas, såsom
nu sker med plantsars utgifvande, hvilka utgå mera så¬
som handelsvara än i följd af verkligt behof för im¬
porten, och dels att vid upkommande större brist på
vexlar, BankoFullm:ge företrädesvis böra anlita den i
113 §:n af sednaste Bankoreghte dem medgifna rättig¬
het, att å utrikes ort tillskynda sig ett kreditiv till ett
belopp, motsvarande högst Tre milhr R;dr silfver, hvarpå
Fullimge då kunde och borde draga genom försålda
vexlar.
Jag anhåller om remiss af denna min vördsamma motion.
Begärdes på bordet.
3:°.
Ett^ mångårigt vistande i Umeå stad och lika lång erfarenhet
såsom dåvar:de styresman öfver Westerbottens län, har öfvertyga!
Den 29 November e. m.
503
mig om behofvet af en utvidgad Elementarlärdomskola för denna
ort. Jag anser mig derföre pligtig, att derpå fästa Pikets nu för¬
samlade St:rs behjertansvärda upmärksamhet. Jag hoppas så mycket
mer, att It. St:r icke skola lemna denna angelägenhet å sido, som
desamma under de föreg:de Itiksdagarna visat en berömvärd nit¬
älskan* för alla bildningsanstalters förbättring och utvidgning. Dessa
utgöra också de egentliga källorna, hvarifrån folkets tilltagande dug¬
lighet och sedlighet utgå. Ju mera dessa mensklighetens ädlaste
källor mångdubblas och göras tillgängliga för alla, som önska in¬
hemta kunskaper för upfyllandet af sitt lifs bestämmelse, ju mer
stiger ett lands värde i intellectuelt och materielt hänseende, i re¬
ligiös lyftning, i dygd, i fosterlandskänsla och kraft. Sålunda äro
inga upoffringar för stora, inga statsutgifter nödvändigare, inga nyt¬
tigare, ädlare, angelägnare, ty inga sådana belönas bättre, bära högre
ränta eller återskänka skönare och varaktigare frukter, än de som
ske för tillviigabringande eller förbättrande och utvidgande af rikets
bildningsanstalter. Af dessa orsaker och skäl, som af ingen rätt-
tänkande och uplyst man kunna vederläggas eller jäfvas, har Öster¬
sunds Elementarskola vunnit sin fullkomning, och af lika anledmr
har också Regeringen föreslagit behofvet af en utvidgad Elementar¬
skola i Piteå eller Luleå. Hvarföre skulle då Umeå Elementar¬
skola, med sina hundrade lärjungar och sitt lika afstånd från Hernö¬
sand, som Östersund har dit, och med enahanda aflägsenhet från
Piteå och ändå längre från Luleå, lemnäs åt sitt öde? Jag kan ej
finna någon annan orsak dertill än glömskan, ty Westerbottens inne¬
vånare äro åtminstone lika, om ej mer tillgängliga för intellectuel
bildning, som de närgränsande länens, eller hvilka andra orters inne¬
byggare som helst. Att då vägra dem den fördel af en utvidgad
och fullständig Elementarskola i Umeå, som Jemtland redan eger i
Östersund, och Norrbotten har, enl. Kegeringens förslag, att med
allt skäl hoppas i Piteå eller Luleå, vore en så uppenbar orättvisa,
att jag intet ögonblick befarar, att R. St:r låta komma en sådan
sig till last och en hel landsort till namnlös skada. Under gladt
hopp om R. St:rs bifall, får jag derföre vördsammast föreslå:
att erforderliga medel må anslås till befrämjande af en
fullständig Elementarskola i Umeå stad, så att lärjun-
garne derifrån må kunna admitteras direkte till Univera
sitetet.
Om remiss till vederbörligt Utsk. af denna min motion anhåller
jag vördsamt.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Adelborg, Anders Otto, upläste följande motion:
Eör hvarje fosterlandsvän bör landets ekonomiska utveckling
vara af stor vigt. Ett jemt och säkert fortskridande i denna väg
grundlägger den enskildes sjelfbestånd, på samma gang som det
gifver ett af de säkraste medlen till Statens oberoende. Vårt sam-
hälle har, under sednare decennier, tagit betydliga steg framåt pa
denna bana. Friare institutioner, i förening med lyckliga konjunc-
604
Den 29 November e. m.
turer, hafva alstrat ett sträfvande till förbättring i alla riktningar,
som gifver det bästa hopp om tilltagande styrka i våra materiella
krafter. Afven jordbruket, denna vår så länge eftersatta moder-
niiring, har vaknat upp ur sin långvariga dvala och åter intagit sin
rätta ställning, såsom landets förnämsta inkomstkälla. Vårt älskade
fäderneslands herrliga natur har blifvit väckt till ny verksamhet
och kraft samt visat en skymt af hvad en väl begagnad framtid
kan och bör bära i sitt sköte. Gyldene skördar bölja nu, der öde
trakter fordom funnos, och odlarens idoga arm finner knappast nå¬
got hinder för svårt. Den tid har inträdt då, i st. f. brist, milhr
t:r säd föras ut, för att, i bredd med Svenskens jern, på utländsk
marknad visa, hvad linu äfven i fredliga värf förmår. Alla tecken
gifva tillkänna, att en lycklig ekonomisk framgång är på väg att
lägga de första efterlängtade grundstenarne till en blifvande national¬
rikedom; och med enig ifver arbetar Sveas folk på att gifva sin
samhällsbyggnad den inre styrka och säkerhet, som, mer än allt
annat, trygga dess yttre oberoende. Men till motsatts mot denna
taflas ljusa dagrar finnas äfven skuggor; landtbruket, ehuru hug¬
nande dess framgång varit i alla andra afseenden, står dock ännu
allt för långt tillbaka i en af dess vigtigaste grenar. Den odlade
jordens vård bedrifves med en omsorg, väl svarande mot våra till¬
gångar och tidens kraf; men ängen är ej ännu åkerns moder; —
ladugården är försummad. Dess för lefnadsbehofven oundgängliga
produkter locka stora summor ur landet, och långa tider torde ännu
åtgå innan ändring i detta sker. Till skam för vårt land utbytes
vår säd, icke allenast emot koloniernas varor, utan äfven mot verk¬
liga födoämnen, som vi sjelfva i tillräckligt belopp borde kunna
producera. En blick på våra tullupgifter vitsordar tyvärr allt för
väl detta förhållande. Kött, fläsk, ost och smör införskrifvas årligen
i stora qvantiter, hvilket knappast någon skulle tro, som känner
de tillgångar vårt land eger. Se denna vidsträckta yta, med sin
ymniga tillgång på betesmark, sina betydliga naturliga ängar och
sina odlingstillfällen utan gräns, erbjuder icke den tillgång för hus¬
djurens trefnad och förkofran? Nära hälften af vårt land, på så
nordlig bredd belägen, att jordens skötsel deraf lider, och frosten
icke sällan förhärjar åkerns gröda; upfylld af gräsbeväxta kärr och
betesrika fjällbygder — arden icke enkom skapad för att framkalla
en högt updrifven boskapsskötsel samt vinstgifvande inkomster af
densamma. Och detta oaktadt stå vi, hvad vår boskapsafvel be¬
träffar, långt under andra länder; ett förhållande, hvilket tyvärr
ej kan förnekas.
I de länder, som stå högst i landtbruksväg, har man sedan
längre tider tillbaka, genom allmänna och enskildta upoffringar, sökt
updrifva ladugårdsproduktionen till den högsta möjliga afkastning;
och bland de mest dertill befordrande medel man anviindt hörer
utan tvifvel förädlingen af landets kreatur. Genom höga premier,
expositioner af utmärkta djur, fri import af sådana m. m., har man
sökt upmuntra landtmännens bemödanden i denna väg; och för¬
vånande samt för landbruket högst lyckliga resultater hafva der¬
igenom vunnits. Genom ett noga aktgifvande på naturliga förhål¬
Den 29 November e. m.
605
landen och ett ihärdigt uprepande af otaliga försök, har man der
gjort husdjurens förädling till en verklig vetenskap, och hunnit så
långt, att form, lynne och öfriga egenskaper nära nog efter menni-
skans godtycke kunna förändras. De många utmärkta constanta
kreatursracer, som England och Frankrike numera hafva att upvisa,
härstamma alla ifrån urfäder, lika små och ofullkomliga, som våra
närvande slag. Endast dessa nationers egen eftertanka och omsorg
ha bringat deras boskapsafvel på den höga ståndpunkt den nu
står. Den Engelska Durhamsracen eller de s. k. Shorthorns, den
första race med constanta egenskaper, som i England ansågs ega
något högre värde, upkom der endast för omkring 50 år sedan,
genom de i denna viig outtröttliga och för sin fosterlandskärlek högt
aktade bröderna Colling’s bemödande; och sedan dess hafva Eng¬
lands flesta öfriga racer så småningom upstått. En tid af omkring
70 år har åtgått för England till att updraga de förträffliga con¬
stanta racer der nu finnas, en tid ju ej så utomordentligt lång, att
den kan afskräcka från efterföljd af detta vackra exempel. Utan
dessa bemödanden, att, af egna redan acklimatiserade djurslag, bilda
något eget för sig, hade Engelsmännen omöjligt, om ock de bästa
utländska kreatur till landet in forsk r i fvits, kunnat upnå någon verk¬
lig grad af djurförädling. Se der äfven orsaken till, hvarföre de
försök af detta slag, som man på sednare tider gjort inom vårt
land, ej svarat emot våra förhoppningar. Ar 1844 anslogo E. St:r
70,000 E:dr b:ko till upriittande af stamholländerier för utländska
constanta kreatursracer. Omkring 50,000 K:dr b:ko hafva blifvit
använda till 8 sådana, nemi.; 4 af Ayeshires, 2 af Pembrokeshires,
1 af Allgauers och en af Vougtlands kreatur. Mycken glädje up-
stod till en början häraf i landet. Hvar och en, som hade råd,
skyndade sig att draga nytta af detta goda framsteg på denna
vigtiga väg, och åtskilliga vackra ladugårdar af halfblodsdjur up-
stodo här och der innan kort. Man prisade sig lycklig, om man
kunde få afvelsdjur ifrån holländerierna, och de, som ej kunde få
derifrån, nöjde sig med djur af 3/t blod, ja till och med af större
upblandning. Det utländska förfelade ej att, såsom vanligt, göra
sin verkan på det Svenska lynnet, och på denna väg trodde man
nu, såsom alltid, att lyckan var lättast att vinna. Saken, i sig
sjelf god, blef genom det Svenska lättsinnet förfuskad; och nu, 12
år derefter, sedan en dyrbar tid utan eftertanka blifvit förslösad,
står man nästan på samma punkt som fordom. Utan någon känne¬
dom i konsten, att på vetenskaplig väg åstadkomma croisering med
egna djur, och utan allvar i bemödandet att öfvergå ifrån det gamla
svältsystemet till en mera omsorgsfull vård och skötsel af sina ladu¬
gårdar, måste man nu tyvärr erkänna, att man till stor del förfelat
sitt mål och fått en raceförbistring, i st. f. en raceförädling. Be¬
klagligen har, till ökande af denna förvirring, kommit, att de ut¬
ländske djuren medfört en utländsk sjukdom, nemi. lungsjukan. Att
nu fortgå på samma sätt kan ej vara rätt; någon förändring måste
göras, och det är i detta afseende jag nu går att vädja till E. St:rs
frikostighet i en fråga af den högsta vigt för landets jordbrukande
befolkning.
506
Dea 29 November e. m.
Redail vid den tid, då de första stamholländerierna inrattades,
föreslog jag' vid det stora landtbruksmöte, som då hölls i Norr¬
köping, att tvenne holländerier af inhemsk race, på samma gång
som de utländska ordnades, borde på lämpliga ställen inom landet
upställas. Jag Nekades ej då blifva hörd, och tiden har sedan dess
förflutit, utan att något blifvit vidgjordt i denna sak. Nu har
emellertid inträffat, att vår grannstat Norge, som i fosterländska
bemödanden så ofta gifvit oss ett godt exempel, tagit initiativet i
denna fråga. Sällskapet för Norges väl, som sedan längre tid funnit
det ofullkomliga i att förädla egna meer genom croiseringen med
■utländska, har nu nedsatt en komité, hvilken har till upgift att
genom urval bland egna kreatur söka updraga ur inhemsk grund
egna constanta slag; och utom det, att man deraf väntar sig ett
för landet bättre resultat i ekonomisk väg, har man i förslaget sär¬
skildt fästat sig vid det nationelt riktiga, som ligger i ett dylikt
bemödande. Med stöd af detta förhållande vågar jag ånyo inför
R. St:r uptaga min gamla idé och i ödmjukhet föreslå, det stats¬
medel blifva lemnade till realiserande af densamma. Jag anser så
mycket mindre, att några hinder böra möta för framgången af denna
fråga, ifall R. St:r finna den värdig att antagas, som intet nytt
statsanslag behöfver dertill lemnäs, emedan alla utgifter kunna tagas
af den behållning, som fonden för stamholländerimedlen i närvande
stund eger, hvilken upgår till nära 30,000 R:dr b:ko.
Jag får således i ödmjukhet föreslå att:
l:o 2,000 R:dr b:ko måtte anslås i årlig lön för en från
England införskrifven kunnig Breeder eller djurförädlare,
hvilken vore pligtig att, för denna lön och någon billig
reseersättning, fara omkring i vårt land, för att gifva
undervisning i rätta sättet att, genom en på vetenskap¬
lig grund ställd croisering, förädla våra inhemska racel'.
2:0 20,000 R:dr b:ko till uprättandet af 4 stamholländerier
för inhemska kreatur, hvilka, upställda på dertill pas¬
sande platser inom vårt land, borde, på enahanda vil¬
kor som förut, lemnäs i enskildta, dertill lämpliga per¬
soners vård, i ändamål att lör landet bilda inhemska
constanta racer. Af denna summa torde 16,000 R:dr
b:ko böra användas till upköp af 20 kor och tvenne
tjurar för hvarje holländeri och 4,000 R:dr b:ko an¬
vändas för de omkostnader, hvilka utan tvifvel skola
upstå för ordnandet af dessa ladugårdar.
Som behandlingen af denna sak för öfrigt är af allt för stor
vigt, att en enskild representant skulle våga att framkomma med
detaljerade upgifter på huru dermed borde gås tillväga, får jag
ytterligare i ödmjukhet föreslå:
att, ifall mitt förslag blir antaget, R. St:r i underd:het
till K. M. måtte ingå med en anhållan, det en komité
måtte blifva nedsatt, som eger att vidtaga de åtgärder,
som för ändamålets vinnande befinnas vara nödiga.
Då de åtgöranden, hvilka i Norge blifvit åstadkomna i och för
realiserandet af samma sak jag här ofvan haft äran föreslå, möjligen
Den 29 November e. m.
507
kanna vara till stor nytta vid behandlingen af detta ämne, och jag
från Sällskapet för Norges väl fått löfte om underrättelser häruti,
utbeder jag mig, att framdeles, då dessa blifvit inhemtade, få med¬
dela dem till det Utsk., som komma att behandla frågan.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utsk. får jag i
ödmjukhet anhålla.
Begärdes på bordet.
Hr Tersmeden, Pehr Keinil., upläste en så lydande
motion:
Hvarje upmärksam betraktare af kristendomsundervisningens
tillstånd i vårt land i allmänhet, och synnerligen inom folkskolorna,
lärer det ej ha kunnat undgå, huru katechesläsningen inkräktat på
andra läroämnen, huru den efterhand blifvit betraktad såsom ett
fullgodt surrogat för bibelläsning; huru en viss färdighet deruti
bland allmogen ej sällan ansetts liktydig med och äfven benämnts
kristendom. Frågar man sig härvid, huruvida ett vidlyftigare dog¬
matiskt kompendium verkligen är af nöden vid den första kristen-
domsundervisningen, så torde svaret häruppå, inför hvarje uplyst för¬
stånd och oförvillad känsla, utfalla nekande. Alla de, som ega nå¬
gon erfarenhet i dessa ämnen, lära medgifva, att hufvudföremålet
för kristlig upfostran är sinnets uplyftande till Gud, för kristlig
undervisning åter kännedom om Hans i Ordet uppenbarade vilja.
Verksammaste medlet i förra hänseendet utgöres af bönen, sagd
eller sjungen, jemte fromma föräldrars och lärares föredöme och
umgängelse; i det sednare åter gifves intet annat medel än läsning
och förklarande af den Heliga Skrift. Anser man, efter användan¬
det af dessa på gudomlig grund hvilande medel, ytterligare nödigt
att bibringa folkskolans lärjungar ett i system bragt, skriftligt sam¬
mandrag af de heliga sanningarne — en nödvändighet, som ej erkän¬
nes i åtskilliga andra länder, t. ex. i det uplysta Wurtemberg, der
presten, åt hvilken kristendomsundervisningen inom folkskolan är up-
dragen, fullgör detta updrag fritt, utan formulär — så har man i
Luthers lilla kateches en lärobok, så mycket lämpligare, som den
inom vår kyrka har karakteren af symbolisk bok. Den kan och
bör, enl. min tanka, bättre än någon annan ersätta den Lindblom¬
skas plats, under förutsättning, att den begagnas mindre såsom en
utanlexa för barnen än såsom en ledning för läraren. Då deremot
utanläsning kommer i fråga, bör en sådan anbringas på sin rätta
plats, d. v. s. så, att icke blott minnet derigenom upöfvas, utan
ock, hvad vigtigare är, den sedliga kraften deraf varder stärkt, och
det utanlärda må kunna utgöra en andlig vägkost för lifvet. Erkän¬
nes detta, så bör man inse, att valda bibelspråk och psalmverser
utgöra vida lämpligare föremål för utanläsning än de mer eller min¬
dre lyckade definitioner, som förefinnas i den anbefallda katechesen.
Till stöd för denna sats utbeder jag mig att få anföra ett vitsord,
hvars vigt af ingen inom eller utom RiksSt:n lärer jäfvas. Vits¬
ordet är afgifvet af Gr. Rudenschöld och lyder sålunda;
508
Den 29 November e. m.
»Utanläsning af stora katechesen borde, om författningarne det
medgåfve, utbytas emot bibelställens äfvensom psalmers utanläsning.
Vid stunder af rätt djup, vare sig fröjdefull eller ängslande, ande¬
lig längtan, lära i sanning få, om någon, vändt sina tankar på ka-
techesens frågor och svar för att upfylla själens trängande behof,
hvaremot nogsamt är af erfarenheten bekräftadt, att hågkomsten
af ett bibelställe, svarande emot ett förefallande själstillstånd, har
makt att upfylla hvarje äfven djupaste själsbehof, äfvensom att utan-
lästa psalmer erbjuda ett ovärderligt utgjutelsemedel för lijertat vid
dess djupaste rörelser.»
»Kastar man en blick tillbaka på den äldre katecheslagstiftnin-
gen i vårt land, så finner man densamma behandlad med ett
allvar, som likväl någon gång synes öfverskrida gränsen af det all¬
varsamma. Så möter oss t. ex. i 2 kap. 9 §:n af 1686 års Kyrko¬
lag ett stadgande, hvarigenom predikanten ålägges, att söndagligen
förklara ett stycke af katechesen, hvilket likväl ej får uptaga längre
tid än en fjerdedels timma. Hvar och en, som försummar att in¬
hemta berörde knapphändiga förklaring, hvilken äfven måste vara
tydelig (detta är likaledes uttryckligan stadgadt), samt bivista derpå
följande förhör, belägges med böter. Nära femtio år sednare föreskrefs
i 2 §:n af K. Stadgan af d. 20 Mars 1735, således under Frihets¬
tiden, att samma förbrytelse, ifall den tredje gången förnyades, skulle
»anses med stockstraff». Denna straffbestämmelse är emellertid nu
uphäfd genom K. Förordn. af d. 10 Juni 1841, efter att likväl
sålunda ha qvarstått i etthundradesex år. Genom K. Förordn. af
d. 4 Dec. 1765 föreskrefs för »olydiga», d. ä. från förhören ute-
blifvande barn, aga af föräldrarne medelst ris, hvilket borde ske med
en viss officiell högtidlighet, nemi. under kyrkorådets och sexmän-
nens ögon.»
Öfvergå vi nu från dessa föråldrade stadganden till de före¬
skrifter, hvilka ännu med den strängaste punktlighet tillämpas,
så igenfinna vi uti K. Brefvet af d. 21 Juni 1810 Svenska kristen-
domsundervisningens egentliga, nu gällande Grundlag. Der heter
det nemi. om Lindbloms utläggning af Luthers kateches: »Denna
förklaring må till allmänt bruk hädanefter, såsom egentlig lärobok
såväl vid skolorna som i församlingarne, antagas och nyttjas.» Om
man vidare jemför 1842 års Folkskolestadgas 6 §, 1 morn., der,
ibland de ämnen, hvaruti läraren bör ega fullgiltig insigt, kateche¬
sen uptages i främsta rummet, med 7 §:n i samma Nåd. Stadga,
der det heter, alt »de kunskapsämnen, hvilka, eul. 6 §:n 1 morn.,
fordras af den, som till lärare i folkskola skall kunna uptagas, ut¬
göra ock föremål för undervisning i sådan skola, så torde häraf
vara klart, att Lindbloms kateches, den och ingen annan, utgör den
för folkskolan lagligen föreskrifna lärobok.
Då nu denna kateches, ehuru bärande Sveriges dårande Erke-
biskops namn, numera allmänt, såväl af prester som lekmän, icke
anses fullt renlärig, då den, till följd af sin vidlyftighet, är för
barnaundervisning alldeles otjenlig, och sålunda hvarken såsom hand¬
bok eller lärobok borde begagnas; då ytterligare hvarje annat, om
ock mera lyckadt försök i samma riktning, enl. min öfvertygelse, inga-
Den 29 November e. m.
509
lunda förmår höja kristendomsundervisningens ståndpunkt i vårt land,
utan deremot fördröjer och förlamar det kristliga lifvets utveckling
hos det upväxande slagtet, så får jag härmedelst vördsamt föreslå:
Att it. St:r måtte hos K. M. i underd:het anhålla, att,
med uphäfvande af 1810 års K. Brefs föreskrift, ang:de
begagnandet af Lindbloms kateches såsom lärobok vid
skolorna och i församlingarne, Doktor Luthers lilla ka¬
teches må vid kristendomsundervisningen i folkskolorna
uteslutande varda begagnad; att för berörde undervis¬
ning i samma skolor daglig bibelförklaring måtte före-
skrifvas, samt såväl denna, som utläggning af sistnämnde
kateches, åt församlingens presterskap updragas.
Remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Ilr Tersmeden tilläde sedermera:
Då jag här vågat föreslå afskaffandet af en lärobok, hvilken
nu nära i ett halft århundrade varit anbefalld till uteslutande be¬
gagnande inom Svenska skolor, och sålunda egentligen utgör den
enda gällande normen för kristelig undervisning i vårt land, inser
jag ganska väl dristigheten af ett sådant försök, och det torde för
öfrigt måhända anses besynnerligt och något incouseqvent, att den,
som förut väckt motion om upliäfvandet af landsförvisningsstrafifet
för vilsefarande personer, nu framkommit med ett förslag, som in¬
nebär ett slags förvisningsåtgärd för en, åtminstone i mångas ögon,
villfarande bok, nemi. Lindblomska kateehesen. Men jag hyser den glada
förtröstan, att det genomgripande och på kommande slägten djupt inver¬
kande förslag, som här af mig blifvit väckt, skall vinna sympathier hos
alla tänkande personer, såväl inom som utom RiksStm, hos alla
uplyste medlemmar af Sveriges folkskolelärarecorps. och deribland först
hos den i främsta ledet stående, den för Sveriges ungdom outtröttligt
verkande, den ädle folkupfostraren, han, som i sin rika och varma
själ bär en hel framtid, och hvilken detta hus skattar för en ära
att vid närv:de Riksmöte räkna bland sina medlemmar, Gr. Torsten
Rudenschöld. Om en rost, och en suck, från alla dessa ynglingar,
hvilka nu, tryckta under bokstafvens och slentrianens ok, omedvetet
längta efter den andliga utvecklingens frihet, kunde framtränga till
detta hus och de öfriga ståndssalarne, så skulle den vida krafti¬
gare och mera bevekande, än den nu talandes stämma, förmå in¬
verka på representationen. Kraftigast och mest öfvertygande är
dock och förblifver den inre förnuftiga giltigheten af en reform,
sorn så väl ur kristendomens, som förståndsbildningens synpunkt,
är af behofvet högt påkallad och egentligen endast kan betraktas
såsom inlösandet af en skuldförbindelse till det upväxande slägtet,
af oss allt för länge ogäldad, men derför icke mindre rättmätig.
Härtill yttrades af flera ledamöter bifall.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf, anförde dels muntligen dels
skriftligen:
Det händer understundom, att man anser den tanke, som ef-
510
Den 29 November e. m.
terföljer en handling, vara bättre än den, som föregår och ligger
till grund för densamma, eller som Erih. Boye brukade säga, man
blir klokare och klokare för hvar dag. Derföre anhåller jag, att få
framställa ett amendement till den motion, som jag för några da¬
gar sedan väckte, om anslag af 2 milhr årligen till örlogsflottan.
Motiverna till detta amendement har jag sammanfattat ur det an¬
förande, som jag hade i sista plenum.
Amendementet lyder som föijer:
Erån östra sidan kan ingen fiende, utan att beherrska Öster¬
sjön, göra ett fullföljdt krig mot Skandinavien. Byssland kan blott
söka att beherrska Östersjön under en Europeisk kris, då Englands
sjömakt är till större delen sysselsatt.
Att då stödja Sveriges hufvudförsvar till lands på Carlsborg,
som endast är en centralpunkt för södra Sverige, är att öfvergifva
Stockholm och allt landet norr om Mälaren. Detta kan ej någon
för fäderneslandets helhet och okränkbarhet nitälskande Svensk man
vilja.
Att concentrera Sveriges hufvudstyrka kring Stockholm och
till det yttersta försvara denna vår vigtigaste, politiska och militära
punkt, är att blottställa södra Sverige och öfvergifva Norrland.
Detta kan jag åtminstone ej tillstyrka.
Återstår således endast att söka förekomma en fullföljd land¬
stigning.
Detta kan ej ske vid kusten, ty fienden kan alltid välja ett
sådant landsättningsställe, der skärgårdsflotta och trupper icke äro
och icke kunna vara till mötes.
Det måste ske på hafvet utanför fiendens alltid kända inskepp-
ningsställen och på dess kända hafsvägar. Yi måste således söka
hindra Byssland ifrån att någonsin, äfven under en Europeisk kris,
kunna beherrska Östersjön, och vi måste, till följd deraf, hufvud-
sakligast hafva fartyg af de certer, som kraftigast kunna på sjön
upträda.
Sverige bör således i främsla rummet skaffa sig en stark ång-
flotta, vare sig af större eller mindre fartyg; så äfven * främsta
rummet skydda Stockholm och Carlskrona från mindre, oförutsedda,
hastiga angrepp, hvilka ej af vanligtvis för handen varande trupper
utan befästningar kunna afslås och hvilka angrepp ofta med fördel
af en fiende kunna företagas, äfven med slutlig upoffring af den
anfallande styrkan.
1 andra rummet bör Stockholm starkare befästas såsom hufvud¬
punkt för Sveriges landtförsvar.
I tredje och sista rummet böra Carlsborgs befästningar små¬
ningom fortsättas såsom sista nödvärnet för södra Sveriges sjelf¬
ständighet.
På grund häraf vågar jag, såsom ett amendement till Erih.
Sprengtporten motion om Stockholms och Carlskronas befästande,
och till min motion om 2,000,000 Rtdrs årligt anslag till 5:te
HufvudTiteln, vördsamt föreslå:
»Att B. St:r måtte, i en underd. skrifvelse till K. M.
anhålla, att K. M. täcktes i Nåder för B. Sfr fram-
Den 29 November e. m.
511
lägga en plan, dels till Stockholms befästande för oför¬
utsedda anfall, dels till Carlskronas fullständiga befä¬
stande så väl å land- som sjösidan, så tidigt, att E.
St:r hinna anslå de dertill erforderliga summor till så
högt årligt belopp, att verken kunna blifva färdiga
sist inom 0 års förlopp; äfvensom att K. M. täcktes i
Nåder för R. St:r föreslå de medel och åtgärder, som
erfordras till upbringande af Rikets ångflotta, inom en
tidrymd af 15 år eller mer, till ungefärligen dubbel
storhet mot den af Chefen för SjöförsvarsDepart-.tet
föreslagna i StatsRådsprot. af d. 14 Okt. 185G.»
Jag anhåller, att detta amendement till min och Erih. Sprengt-
portens motion måtte remitteras till StatsUtsk. och att det måtte
delgifvas MedStm. Slutligen ber jag att få förklara, att jag äfven
i en annan sak kommit till bättre åsigter än förut. Jag yttrade
i sista plenum att min afsigt endast var att väcka Ständernas up-
märksamhet på nödvändigheten af vårt sjöförsvar; men nu skall jag
äfven, så vidt i min förmåga står, försöka att genomdrifva detta
amendement till min motion, och jag skall försöka att bemöta de
inkast och anmärkmr, som kunna göras deremot af Gr. Platen, eller
af hvilken annan som helst, som delar hans åsigter; jag skall bemöta
dem mening för mening, ord för ord, bokstaf för bokstaf. Icke som
om jag på något sätt skulle vilja betvifla den fosterlandskärlek, som
ligger till grund för dessa åsigter, men jag skall försöka, så mycket
i min förmåga står, att ådagalägga sanningen af de militära grund¬
satser, som jag här tagit mig friheten för R. o. Ad. framlägga.
Vidare ber jag få förklara, att det skulle vara ett upfyllande af
min skönaste förhoppning, om den man, som Gr. Frölich vid sista
plenum sade stod bakom mig, slutligen skulle visa sig bära det
vackra namnet af Sveriges R. o. Ad. eller det ännu vackrare af
Svenska folket.
Den nu väckta motionen begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam: Det är möjligen orätt af mig
att i denna fråga upträda, då Hr Brakel icke endast i föregående
plenum underhöll R. o. Ad. med en många timmars föreläsning i
detta ämne, utan äfven har förklarat, att han skulle bemöta mina
inkast mening för mening, ord för ord, bokstaf för bokstaf. Men
jag har derigenom icke för min del fått någon säkrare insigt i hvad
han menade, då han för R. o. Ad. framställt en så storartad plan
för sjöförsvaret. Jag ber då den värde motionären, att för mig
göra begripligt, hvad han egentligen menade, då han föreslog, att
vi skulle öka vår flotta till 16 linieskepp på den grund, att vi
skulle mäta oss med Ryssarne i Östersjön och hafva en flotta i
Finska viken, som skulle ligga till hands, för att kunna leverera
batalj och möta den Ryska flottan. Jag kan icke tro annat, än att
han, då han framställt detta förslag, noga öfvervägt vårt lands
styrka. Jag känner icke endast dess inre resurser, både iped hän¬
seende till folkmängd, areal och alla så beskaffade frågor. Jag säger
att han måtte noga hafva öfvervägt alla dessa förhållanden, och
512
Den 26 November e. m.
jemfört 2 Vj milla' med 70 mill:r och värt lilla land med det stora
Kyssland, när lian tror att, om vi kunde upbringa vår flotta till
16 linieskepp, vi ändå skulle vara miiktiga nog att möta Ryssland
i Finska viken eller Östersjön. Likaledes tager jag mig friheten
framställa den frågan till den värde motionären, huruvida han tror
det kunna vara görligt med våra resurser att bringa det derhän,
när vi till denna dag icke kunnat öfva den flotta vi hafva, utan
årligen endast kunnat skicka ut några korvetter på öfning med våra
officerare, hvilka klaga öfver den lilla öfning de hafva i Svenska
flottan; likaledes frågar jag honom, huru det skulle vara möjligt,
att bringa vår skärgårdsflotta till någon höjd, när man hvarken har
råd eller tillgångar för hennes öfning, bemanning, bestyckning och
iordningssättande. Vid sådant förhållande vill det synas mig, som
om man började på ett bra oriktigt sätt, ty det hade varit vida
bättre, om man hade önskat att få vårt sjöförsvar ställdt på en
säker grund och anslagit medel till öfning af den flotta vi ega,
till dess arméring och bestyckning. Jag tager mig derföre friheten
att begära, det dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja remiss till
Utsk.
Hr Brakel: Om Frih. Raab hade upmärksamt lyssnat till
den motion, som jag för några dagar sedan väckte, så skulle Frilen
hafva funnit, att jag utgick Irån den supposition, att jag hoppades
den dag skulle komma, då de 3 Skandinaviska rikena blefve för¬
enade, och att min mening var, att bilda en gemensam Nordisk
sjömakt; och min tro är, och jag kan nitra nog bevisa, att denna
sjömakt i en framtid skulle kunna mäta sig med den Ryska. Hvad
beträffar Frih.ns yttrande i afseende på Sveriges förmåga att kunna
åstadkomma en sådan flotta, som jag här förslagit, så har jag nu
icke några papper till hands för att på siffran kunna visa Frilnn
möjligheten häraf; men jag skall upgifva hufvudsumman af en så¬
dan flottas kostnad. Jag har i min motion föreslagit, att 2 milhr
skulle årligen anslås till flottan; den 2 milhr stora bevillningen har
ej i Konungens Propos. blifvit tagen i anspråk till Statsverkets behof.
Enl. den nogaste beräkning af nybyggnad och underhåll för
en sådan flotta, under 15 års tid, erfordras 28,000,000 R:dr r:mt.
Återstå då af de 30 milhr, som jag under 15 år och fortfarande
har föreslagit, att de utgå till flottans underhåll, 2,000,000 R:dr.
Chefen för SjöförsvarsDepart:tet har till StatsRådsprotme upgifvit,
att för den nuvar:de flottans fullständiga öfning fordras ett årligt
anslag af 530,000 R:dr, ehuru han för sin del icke ansett tillstän-
digt, att f. n. begära mer än 300,000 R:dr. De öfverskjutande
2 niilhna torde tills vidare användas till förökning af de 300,000
R:dr:ne till sjöfolkets öfning. Frih. Raab har anställt en jemfö¬
relse mellan Sveriges och Rysslands folkmängd och sagt, att då den
ena staten eger 7 0 milhrs folkmängd och den andra 3 */2, kan
omöjligen den senare mäta sig med den förra på sjön. Det hade
varit mycket mer militäriskt riktigt, om Frilnn påstått, att
den ena icke kan mäta sig med den andra till lands, och jag får
medge,
Den 29 November e. m.
613
medge, att i närvide stund, då genom ångkraften kommunikationen
mellan de båda länderna blifvit så lätt, hafva också Ryssarne den
största lätthet att, sedan deras jernvägar blifvit fullbordade, och då
de beherrska Östersjön, från Östersjöländerna öfverföra sina trupper
till hvilken punkt af Sverige som helst. Men jag skall be att få
nämna hvad jag äfven i sista plenum antydde, om jag kanske ej
så tydligt utvecklade det, nemi. att 2:ne staters sjömakter ej mätas
efter deras folkmängd, utan dels efter deras materiella tillgång på
skepp, dels efter deras tillgång att bemanna dessa skepp. Det fin¬
nes menniskor som, de må ölvas aldrig så mycket, ändock aldrig
kunna biidas till sjömän. Nu är förhållandet, al t Sverige och Norige
ha öfver 80,000 man, till sjökrigstjenst förpliktade, och en stor
del af dessa äro, dels genom fiske, dels genom andra öfningar på
sjön, ganska lämpliga till besättningar å fartyg. Jag tror, att man
med en fullt öfvad stam, som utgör Wdel af flottans besättning,
skulle ganska tryggt kunna tillägga lill denna stam */* sjövant
folk. Danmarks sjöbefolkning oell dess förmåga att hålla en flotta,
kan jag f. n. icke göra reda för, men det är dock alltid ett item,
och som jag tror, ett ganska stort item, tili Svenska flottan, it hy
att det är kändt, huru den i alla tider utmärkt sig och t. o. m.
på ett framstående sätt upträdt mot verldens största marin och
skickligaste sjöman, Engelsmännen. Jag tror ej, att de 2 miihr
jag här föreslagit, äro något för djupt ingrepp hvarken i Frill.
Raabs eller någon annans af Svenska folket fickor.
Frih. Raab: Jag värderar hvar och en, som kämpar ridder¬
ligt för en idée, hvarigenom lian är öfvertygad att han bör vinna
något, men vilkoret för striden är också, att man stöder sinn satser
på en så vigtig och säker grund, att man kan göra sig förhopp¬
ning om att vinna något genom sitt arbete oell sträfvande. Den
siste värde talaren har sagt oell velat bevisa, att det mycket väl
skulle gå an för Sverige att mäta sig med Ryssland, synnerligen,
sade han, sedan en gång den mycket omtalade unionen kommit till
stånd. Jag vill dervid blott göra honom den frågan, huruvida det
icke vore bättre att hans motion finge hvila till den stunden; den
skulle i så fall mogna mycket biittre hos en och hvar, och kanske
till den tiden blifva mycket klokare och bättre öfvertänkt, än den
nu är. För att bevisa att det går an för Sverige att mäta sig med
Ryssland på Östersjön, sade han: om den Svenska arméen kan mäta
sig med deti Ryska i Sverige, så måste väl Svenska flottan kunna
mäta sig med den Ryska på Östersjön. Härpå svarar jag, att då
den Svenska flottan mäter sig med den Ryska, är den icke i sitt
hemland. Om Sverige skulle mäta sig med Ryssland i Tyskland,
så är jag är rädd att den värde motionären skulle få se de olyck¬
liga följderna af en sådan åtgärd. Jag vill icke försöka, att i denna
fråga få sista ordet, och vill ej heller uptaga R. o. Ad:s tid; men
när ett förslag, sådant som den värde motionärens, till den grad
framhålles och uptager R. o. Adis ganska dyrbara tid, så tycker
Bl. '33
514
Den 29 November e. m.
jag, att det tillhör hvarje representant, att genast säga sin tanka,
på det att man må komma litet på det torra med saken.
Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig: Min mening är
icke att yttra mig öfver sjelfva saken, men då discussionen hotar att
uttänja sig, och Ilr Brakels motion genom amendementet blifvit lagd
på bordet, så hemställer jag, ora icke det vore mera skäl att up-
skjuta med hvad som pro och contra kan sägas till nästa plenum,
då åtskilliga andra argumenter kunna framställas, hvilka Hr Brakel
då på samma gång torde besvara.
Hr Brakel: Jag inser fullkomligt riktigheten af hvad som
Gr. af Ugglas yttrat, men som jag nyss yttrade, att jag skulle mening
för mening, ord för ord, bokstaf för bokstaf bemöta de Hrr och
män, som upträdde mot min motion, så ber jag E. o. Ad. om ur¬
säkt och om tillåtelse att med några få ord svara på Frih. Eaabs
yttrande. Frih. Raab bar först frågat mig, hvarföre jag icke up-
skjutit min motion till den stund, då den af mig önskade och fö-
respeglade föreningen skulle inträffa. Jag får då derpå lemna Frih.
Raab det svar, att orsaken dertill är, att för att denna förening
skall kunna åstadkommas, för att kunna förena Sveriges och Dan¬
marks kuster, så måste man hafva en flotta. En flotta är grunden
till denna förening, och derföre anser jag icke allenast mig, utan
äfven alla andra, som vilja denna förening mellan Sverige och Dan¬
mark, böra söka åstadkomma denna flotta. Frih. Raab har vidare
sagt, att sjön icke vore vårt element, oell att det vore lättare för
oss att möta Ryssland till lands än till sjös. Jag får då fråga
Frih. Raab, hvar han tagit den historien, att icke hafvet utanför
sjökusterna tillhör Sverige, och tillika får jag bedja Frih. Raab att
redogöra för R. o. Ad. hvarföre det skulle vara lättare att möta
Ryssland inom landet än på sjön. Jag är af alldeles motsatta åsig-
ter med Frih. Raab häri; och ehuru jag icke nu vill göra det, skall
jag likväl vid ett annat tillfälle redogöra för dem så godt jag kan,
och om det behöfs skall jag uprepa tio gånger, att det är omöjligt
för oss att möta Ryssarne till lands. Utan att vara lärd, borde
likväl hvar och en, sora icke har den olyckan att vara på en gång
både döf och blind, begripa, att man icke kan med en beväring,
som icke har någon krigsvana, inom landet möta så öfverlägsna och
öfvade trupper som Ryssarnes, hvilka tillika hafva fri förbindelse
med hafvet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att Hr Brakels motion, enl.
derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn, upläste följande motion:
Den grundtanke, från hvilken 1809 års lagstiftare utgingo vid
antagande af nu gällande statsskick, var, såsom bestämmelserne uti
Rpg.F. utvisar, att Konungen visserligen skulle ega att ensam besluta
i alla Regeringsärenden, men likväl vara pligtig att dessförinnan in-
Den 29 November e. m.
515
hemta de i Grundlagen bestämda, inför nationen ansvarige Rådgif-
varnes mening.
Det är således uti dessa rådslag, som Grundlagen sökt inlägga
tryggheten emot olaglige eller för Fäderneslandet skadlige beslut.
Under sådane förhållanden är det af högsta vigt, att de embetsman,
hvilkas råd öfver Regeringsärenderne Konungen, enl. Grundlagen, är
skyldig att inhemta, må finna sig städse manade, icke blott af
fruktan för en laglig ansvarighet, som i verkligheten hittills visat
sig blott skenbar, utan af känslan för sitt höga och dyrbara kall
samt af kärleken till Fäderneslandet, att utan vekhet och menni¬
skofruktan utsäga sina meningar, hvilka skola intagas i det prot.,
som för hvarje Riksdag underkastas RiksStms granskning.
Följden af en sådan ställning måste ock vara, att den Råd¬
gifvare, som finner att afseende å hans framställningar uti vigtigare
frågor icke fästes, och att Styrelsen erhåller en mot hans öfverty¬
gelse stridande riktning, bör finna sig upmanad att lemna en plats,
der han icke längre kan verka, på sätt Grundlagen afser.
En ledamot af StatsRådet, som icke har egen förmögenhet,
eger sålunda ingen annan utsigt för sin framtida bergning, än att
antingen förblifva qvar på sin plats till fyllda 65 års ålder, för att
då komma i åtnjutande af pension, eller, om han afgår dessförinnan,
att söka få något annat Embete såsom tillflykt för sina återstå¬
ende dagar. I båda lallen finner han sig i ett fortsatt beroende af
Konungens gunst och måste frukta att äfventyra förlusten deraf genom
allt för frimodiga råd eller yttranden, mest påkallade emellertid just
för sådane fall då en egenmäktig Konung mest skulle förbittras
öfver ett motstånd, om också endast i ord och varningar, emot in-
kräktningsförsök eller väld i Regeringsmaktens utöfning. På grund
af de skäl, som nu blifvit anförda, och på det Konungens ansvarige
Rådgifvare må blifva försatte i den ställning, att icke nödgas äf¬
ventyra att umgälla en visad sjelfständighet eller vård om Grund¬
lagens helgd med förlusten af sin timmeliga välfärd, om de finna
sig af samvetspligt manade, att afgå från sin plats, föreslår jag
vördsamt, det R. St:r måtte förklara:
att den afgående StatsRåd tillerkända rättighet, att
vid 65 års ålder erhålla pension, tiphör att vara gäl¬
lande. Deremot tillerkännes StatsRåd, som från embe-
tet afgår, då denna afgång likväl icke sker i följd af
Reg.F:s 106 eller 107 §§:r, rättighet att, utan afse¬
ende på hvarken lefnads- eller tjensteålder, af Stats¬
verket upbära 4000 R:dr r:mt i pension, eller, om han
i annan tjenst ingår, så stort belopp häraf, som den
med dylik tjenst förenade lön understiger densamma.
Egandes sammanvarande eller först sammanträdande
R, St:r besluta, om och till hvilket belopp denna, un¬
der alla förhållanden utgående pension bör förökas.
Om remiss af denna min motion till vederbörligt Utsk. anhål-
les vördsammast. *
Begärdes på bordet.
Den 29 November e. a.
Hr von Knorring, Erik Oscar, upläste en så lydande
motion:
Då jag härmed ernar lios R. St:r föreslå pension åt en äl¬
dre. sjuklig f. d. militärtjensteman oell lärare, är det icke titan
kännedom om att Statens tillgångar tagas i anspråk på flera håll.
Jag vågar dock hoppas kunna framlägga skäl, tillräckligt beve¬
kande för bifall till min ödmjuka framstiilian.
Det är troligen för mänga af R. o. Adis medlemmar bekant,
att f. d. Löjtnanten Carl Emil Bahr, under 27 års tid varit Stall¬
mästare och lärare i ridning vid K. KrigsAkademien å Carlberg,
derifrån hail för 10 år sedan nödgades taga afsked, till följd af
dels en i (jonsten ådragen bröstsjukdom, dels ett skott i handen,
hvilket lian af våda erhöll, då en laddstock, vid laddandet af en
pistol i K. LifGardets till liiists ridhus, der Hahr var sysselsatt med
att inöfva nämnde lteguutets remonter och vänja dem vid skott,
träffade hans ena hand, soin söndersplittrades.
Att Löjtnant Hahr icke hugnades med pension vid afskedsta-
gandet från stalImustarebefaltilinge» vid Carlberg, oaktadt lian der¬
till förordades af vederläde förmän, kom sig deraf, att den inkomst,
som han vid Carlberg åtnjöt, upgående till ungefär 400 R:dr b:ko
årligen, i Staten var uptagen linder rubriken arfvode och icke lön.
Löjtnant Hahr sökte och erhöll, omkring 4 är efter sitt af¬
skedstagande, vid Tullverket en underordnad plats i Bohuslänska
Skärgården, men nödgades redan året derpå, till löjd af sin bröst¬
åkomma, som under tiden förvärrats, lemna nämnde plats, och har
alltsedan framsläpat sitt lif i slemlungsot. Till råga på bekymren
har Mahrs hustru öfver 12 års tid varit så sjuklig, alt lion varit
till arbete oförmögen. Löjtnant Hahr befinner sig nu, vid 57 års
ålder, jemte sill 50 åriga hustru, båda sjukliga, i ganska små om¬
ständigheter, och eger ej annat att lefva af än den pension, han,
efter Högtsalig Konung Carl XIV Johans död, erhöll i egenskap af
f. d, Lste Beridare vid K. Hofstallet, oell hvaraf en stor del de
sednare åren medtagits tili läkarearfvode och medikamenter, jemte
det han linder flera år, nödgats till sina kreditorer afstå hälften af
den lilla pensionen, sedan han för 12 år sedan måste upgifva sin
stut.
På grund af det jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
föreslå:
»att R. St:r täcktes bevilja f. d. Stallmästaren och
och Löjtnanten Carl Emil Hahr, under hans återstå¬
ende lifstid, en årlig pension af 300 R:dr r:mt.»
Om remiss af denna min motion till StatsUtsk. anhålles öd¬
mjukligen, äfvensom alt jag måtte få direkte till samma Utsk. öf¬
verlemna några betyg till nplysande och bestyrkande af några af
de utaf mig upgiliia förhållanden, så snart jag erhållit dessa betyg.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Frölich, David: R. o. Ad. torde kanske hafva fruk¬
tat, att den stora bataljen till lands och vatten ej ännu nått sitt
Den 29 November e. m.
517
slut, icke en gang med den debatt, som vi alla afhört; men ehuru
jag för min del visserligen skulle hafva velat afsluta den med ett
litet tillägg, som jag ansåg nödigt att göra till den discussion, i
hvilken jag förra gången dellog, så nödgades jag att begära motio¬
nen på bordet, emedan discussionen blef af sådan art, att den tyck¬
tes gå aldeles för mycket från ämnet, nemi. det ifrågavide amen-
dementet. För att emellertid skaffa stoff till en ny liflig debatt
öfver samma förslag, anhåller jag vördsamt att iå upläsa detta
Mern.
Såsom bidrag till den allmänna plan för Rikets knstförsvar,
som jag genom särskild motion tagit mig friheten å nationens väg¬
nar söka framkalla, får jag härmed lika vördsamt lemna, i form af
motion, om icke ett fullständigt förslag, likväl en upgift huruledes,
emot lindrigaste möjliga kostnad, och helt och hållet fristående från
de reorganisationsförslager af vår armé, som män af yrket redan
väckt, äfvensom af den nuvande organisationen, i fall den kommer
att oförändrad qvarstå, en betydlig tillökning i våra landttruppcr
skulle kunna vinnas, att i ett ögonblick vid behof slå färdig.
Det är allom bekant, att sedan klimatet i Sverige, från hvad
det varit flera sekler tillbaka, allt mer och mer, genom tilltagande
kyla och kortare intervaller af värma, motarbetar sädesodling i Da¬
larne, de der äro vida iner utsatte för tidiga froster än den Norr¬
ländska kusten, som är mindre uphöjd öfver halsytan, och sedan
den olijelpligti klyfningen afjorden i hvad som nu bokstafligen borde
kallas täppor, i st. f. åkerland, lagt. oöfvervinnerliga hinder i vägen
för allt rationelt åkerbruk bland dalallmogen i dess helhet, Ufven
förutsatt att deras magra sandjord medgåfve en sådan, så är må¬
hända hela denna folkstam så märkvärdig i vår historia, egnad åt
en snar förgänglighet och ett successivt borttynande, derest den icke,
medelst tidiga åtgärder, erhåller på en gång permanent understöd
och derjemte en organisation, som binder den .ånyo och kraftigt vid
fosterlandets intressen. Af ålder har den väl varit mera nomadisk
än den öfriga befolkningen; den har, jemte båda könens arbetskraft,
utbjuden åt alla provinser, men i synnerhet åt hufvudstaden och
dess grannskap, äfven hittills sökt hemta den försörjning, som de¬
ras eljest så älskade hembygd i allt för ringa mått medgifver, från
vissa för denna folkstam egendomliga industrialster; men sorn dessa
genom dalallmogens läge måste bli på satt och vis stationära, under
det all annan industri går framåt, så tynar äfven denna utsigt till
bergning. SwartzValderUrcn uttränga öfverallt bruket af Dal-
klockorna.
Om det erkännes att så är, och om det tillika erkännes, att
knappast i vår verldsdel finnes en mera tarflig, arbetsam och ihär¬
dig folkstam, van att med ringa matförråd i renseln stå genast fär¬
dig till vandring, och, om jag icke bedrager mig, att den af våra
militärer lika högt prisas nu för disciplin och duglighet i krigstjenst,
som den hade detta goda vitsord fördom, så synes väl allt skäl att
af stammens stridbare män söka bilda en fricorps, ungefärligen på
samma princip som Wermlands Faltjägare, men icke på värfning,
utan fastheldre så, att hvarje man, ifrån den ålder han blifvit tjenst-
518
Den 29 No vem b er e. m.
bar och så länge han fortfar att vara det, må, sedan han blifvit
inskrifven i rultorna samt underkastat sig icke allenast att när så
beliöfs ingå aktiv tjenst såsom soldat, utan äfven en kort exercis,
dervid han njuter underhåll och beklädnad, kunna påräkna ett visst
qvantum spanmål in natura, att hemta vid lämpligt dertill inrättade
magaziner, icke allt för långt ifrån der han bor, eller, med ett ord,
inom Dalarne. När karlen icke längre vill, orkar eller duger, så
upliör förbindelsen å ömse sidor.
Jag vågar icke precist ens angifva huru stor denna fricorps
— hvartill naturligtvis fordrades ett befäl derefter organiseradt —
skulle kunna bli; men då hela befolkningen är 150,000 perso¬
ner, synes det icke otroligt att åtminstone 10 proc. eller 15,000
man på detta sätt skulle kunna liksom med ett trollslag upstå och ställa
sig i ledet, der östra kustens försvar, vinter eller sommar, behöfde
dem. Gevärdepöts kunde ju, liksom mundering af enklaste sort,
alltid hållas tillhanda vid denna gräns. Dock tillkommer det icke
mig att fördjupa mig i förslagets detaljer, och jag slutar derföre
med anhållan, att icke sjelfva idéen måtte förkastas, för det den
icke haft en med större authoritet beklädd uphofsman.
Ett förslagsanslag af en å två milhr R:dr r:mt till gevär,
munderingar och befiil, utom hvad af Kronans reserverade spanmål,
i mån af upgjorde kontrakter med allmogen, skulle naturligtvis er¬
bjudas och ställas till K. M:s Nåd. disposition, i fall Högstden¬
samme gillade hvad Sländerne derom i underd:ket framställde.
Denna motion begärdes på bordet.
Gr. Frölich upläste vidare följande motion:
Den rikliga tillgång af statsmedel, hvarom, efter allt utseende,
så väl Regeringen som motionärer inom Representationen måste
vara öfvertygade, föranleder äfven mig, ehuru jag bekänner mig
derom hysa några tvifvel, att föreslå, huru dessa medel på nyttigt
sätt skulle kunna användas. Jag tror, att näst efter de Statsan¬
slag, som uprätthålla vår raonarkiska Statsförfattning och hvars ma-
chineri, om också i behof af tidsenliga reformer, likväl måste hållas
i oafbruten gång, samt då vi dernäst efter yttersta förmåga hafva
sörjt för Rikets försvar — dertill jag äfven i särskild motion an¬
håller få lemna mitt bidrag, bestående uti en idé, om icke ett
förslag — så är det vår pligt, i det ringaste sagdt jemngod med,
om icke intagande rummet nästofvanföre, att med anslag under¬
lätta andliga, eller rättare intellektuella kommunikationsanstalter, så
väl som de, hvilka anbringas å jordytan genom kanaler och jern¬
vägar. Om detta talesätt förefaller något mystiskt, så hoppas jag
töcknet snart skingras, när jag ger den förklaring, att jag menar
folkskolorna; och jag tror, att liknelsen föga haltar, när vi besinna,
att vi ega det ej allena i vår pligt, utan i vår förmåga att med
måttliga summmor befordra spridande af kunskap ibland vår tal¬
rika allmoge, hvars begär derefter lyckligtvis synes nu vara sti¬
gande i bredd med tillväxten i förmögenhet. Lika lyckligt synes
tidpunkten vara vald, då en högre embetsman — otvifvelaktigt
Den 29 November e. m.
519
yttrande sig med Konungs och Herres goda minne — nyligen på
detta rum väckt en motion, deruti ett af syftemålen var att bilda
ett Seminarium för Folkskolelärare. Förutsatt, att denna Hr Fåh-
rei motion bifalles, och att lärare med bildning, passande för ända¬
målet, skulle kunna få en sådan ytterligare praktisk inöfning, som
erfordras förefaller mig dock åtgärden knappast till hälften fullstän¬
digad, derest man icke är betänkt på, att äfven genom allmänna
bidrag framhålla för de blifvande seminaristerna en möjlighet med
afseende på deras bergning, att inträda på denna bana. Bland dem,
som begagnat våra högskolor, skulle då äfven kanske en del heldre
välja denna bana, än att trängas om platser vid embetsverken.
Sådane, mine Hrr, äro mina motiver. Jag skall nu i största
korthet sammanfatta sjelfva motionen, sedan jag i förbigående nämnt,
ur ett nyligen utkommet Statistiskt arbete, att då i Sverige, med
en folkmängd af 3 Vj mill., statsanslagen till folkskolorna blott äro
12,509 R:dr b;ko, sä äro i Norge, med en folkmängd af cirka
1 Vedels mill., lika med 38,897 li:dr b:ko. På båda ställena äro
folkskolorna styfmoderligt behandlade, då anslagen för undervisnin¬
gen på det hela i Sverige upgå till 617,608 R:dr b:ko, och i
Norge till 213,000 R:dr b:ko; men jemförelsen är i alla fall till
vår nackdel.
På dessa statistiska siffror, hvarpå jag torde få fästa det Höglofl.
StatsUtsk:s upmärksamhet, vågar jag föreslå ett årligt förslagsan¬
slag, om möjligt af en half mill. R:dr runt. I fall detta anslag
för folkuplysning synes vara magta stort, så torde det dock i en
framtid lia den goda påföljd, att anslaget för fångvården, som nu
stigit till det enorma beloppet af 804,821 R:dr b:ko, kan nedsät¬
tas. Min beräkning grundar sig för öfrigt derpå, att socknarne i
Riket äro 2,361, och att 200 R-.dr runt borde vara den ungefära
förhöjning i skollärares löner, hvaraf de, som kunde, komme i åt¬
njutande såsom ett maximum. Vilkoren för antaglighet dertill så
beskaffade, att lärarne icke allenast skulle hafva genomgått något
Seminarium, utan äfven efter SockneRådets ompröfvande ega sådan
underbyggnad, att de l:o vore antaglige såsom lärare i trigonome-
trien åt dem bland allmogens eller socknens skolbarn, som kunde
och ville lära sig dertill erforderliga grunder och handgrepp.
2;o. Att de emellan lärostunderna, och om de ville utbekomma
nnslagets maximum, skulle sysselsätta sig med statistiska antecknin¬
gar rörande socknens åkerbruk och underställa desamma kommunens
frivilligt valde SockneRåd, som skulle, efter granskning af desamma,
i den mån de funnos tillförlitligt utarbetade, ega af sockneansla-
get tilldela belöning i mån af förtjenst, och reservera resten till ett
annat år.
Orsaken, hvarföre jag nyttjat ordet SockneRåd i st. f. Sockne-
Nämnd, är den, att man borde ha så litet som möjligt att göra
med SockncstämmoLagen, utan bilda sig en på fri grund stående
kommunal anstalt inom hvarje socken, dock utan hinder af förening
ibland flera.
R, o. Ad. torde benäget finna, att jag, som man säger, åsyftat
att slå två flugor med en smäll; med andra ord, vinna två stora
620
Den 29 November e. m.
ändamål med aldra ringaste kostnad, nemi. tillökning i löner för folksko¬
lans lärare, och derjemte ernåendet af det för ali AgrikulturStati-
stik aldra svåraste problem, att få de primära upgifternä öfver ut¬
säde, afkastning och hoskapsantal på en gång tillförlitliga, succes¬
sivt samt ständigt förnyade och meddelade, hvarförutan hela denna
vigtiga gren af Statistiken blir både en bedräglig upstapling af
siffror, från en redan förfluten tid, och en till intet praktiskt bruk
gagnelig anstalt, hvarken för Regering, Statsmän eller Folket sjelft.
Med ett ord, en parad, på sin höjd användbar för historiker och
skriftställare. K. LandtbruksAkademien lärer, efter hvad jag sport,
förgäfves i många år lia bråkat med detta problem, utan att hafva
kommit till resultat, och då jag i ett särskildt yttrande i dag eller
vid annat tillfälle torde med Ståndets tillåtelse få yttra mig öfver
det und. betänkande och förslag, som Komitén för inrättande af
ett Statistiskt embetsverk afgifvit, så ämnar jag då söka ytterligare
motivera det närvarande förslaget.
Emellertid, och på det icke hela anstalten må i dess verkstäl¬
lighet förfelas, ber jag få ytterligare fästa upmärksamheten på några
vilkor, hvarförutan jag icke skulle vilja anses såsom uphofsman till
idéen eller den kombination, som jag anser den än vidare kunna
tåla.
För att icke prunka med lånta fjädrar, då jag nämnt idéen,
må jag så godt först som sist erkänna, att jag uphemtat idéen ur
hvad jag sjelf sett satt i verket, genom en Skottsk lärares egen
nitälskan, understödd af ädla och frikostiga kommunala ledare af
en folkskola. Läraren hade, för att muntra sina elever, fört dem ut
på fältet och undervisat dem konsten att mäta ytor; händelsevis
föll han på den idéen, att han genom sina monitorer kunde samla
notiser, erforderliga för socknens Statistik. Han sade sig hafva
vunnit innevånarnes förtroende så småningom, att han ej allenast
kunde göra sina anteckningar kompletta, utan han fick äfven åt¬
skilliga sådane updrag, som vanligen anförtros åt s. k. Attorneys,
men hvilka låta drygt betala sig. Allt detta bredvid den reguliera
skolundervisningen.
Hiir trodde jag mig hafva fått en typ, af en primär kommu¬
nal man — icke embetsman — så beskaffad, som vår allmoge och
äfven godsegare skulle behöfva.
Jag inser, att det icke är detsamma att försöka genom Regle¬
menten bilda institutioner till dugligheten, lika goda med dem, som
frivilligt upstå ur det fria folklifvet. Jag ämnar icke heller föreslå
något sådant Reglemente för att, om möjligt, vinna ett ännu högre
ändamål — utom förut angifne — att skollärarne äfven kunde, i
mån af socknens förtroende, bli, hvad jag skulle vilja kalla en sorts
sockenskrifvare, eller en man, tillgänglig för sina sockneboer i alla
vigtiga värf, på det de måtte undgå vända sig till länsmän och
andra exekutiva tjenstemän, som ofta missbruka allmogens förtro¬
ende då den icke kan hjelpa sig sjelf, och hvilkas Ombudsmanna-
skap ofta gör densamma mer beroende af den exekutiva makten och
polismyndigheten än som står tillsammans med dess väl och intel¬
lektuella samt medborgerliga utveckling.
Den 29 November, e. m.
521
Det är af sådan orsak, som jag önskade se följande negativa
vilkor iakttagne-,
a) Att läraren måtte befrias från all annan subordination än
under Kommunal- eller SöckneRådet.
b) Att lian, för det lian åtnjutit andel af det anslag K.
St:r bevilja, och som jag icke kan betvifla att K. M.
vill i Nåder sanktionera, icke må anses såsom tillhö¬
rande tjenstemannaklassen, och att således
c) i fall han blir hemmansegare, han icke må anses genom sin
så beskaffade befattningsinnehaf, då eller under en för¬
utgående tid, kunna inbegripas ibland dem, som icke
kunna utses till allmogens RiksdagsFullmäktige.
Begärdes på bordet.
Hr Stråle, Wilhelm, hade inlemnat 2:ne motioner af föl¬
jande innehåll:
.1:0.
Enl. 6 § uti K. M:s Nåd. Kungörelse ang:de stämplade pap-
persafgifter,, skall constitutorial på behaglig tid, hvilket af Embets¬
verk utfärdas, i allmänhet beläggas med stämpladt papper till !cl/t
proc. af det erhållna lönebeloppet. Denna afgift har ansetts gan¬
ska känbar för innehafvare af befattningar med ringare aflöning,
hvadan ock befrielse från denna afgift, eller lindring deruti, blifvit
för flere sådana undantagsvis medgifven. Dylikt undantag är emel¬
lertid icke stadgadt för lägre tjenstemän och betjente vid fångvår¬
den, hvilka dock synas företrädesvis böra tillgodonjuta befrielse uti
ifrågav:de fall, enär vid dessa befattningar, der tjenstgöringen är
ytterst trägen och ansträngande, men aflöningen åter jemförelsevis
låg, ombyte af personalen ofta eger rum, så att constitutorialen van¬
ligen äro blott för kortare tider gällande. Jag föreslår derföre
vördsamligen, att förordnanden för vaktknektar och vaktqvinnor vid
Fångvårdsinrättningarne måtte förklaras från stämpladt papper be¬
friade; och bör jag härvid uplysa, att, enl. gällande stat, likasom
uti den för nästa år underd. föreslagna aflöningen, utgör för några
få vaktknektar 240 lt:dr, jemte beklädnadsbidrag 30 K:dr, samt
för öfrige vaktknektar, äfvensom för vaktqvinnor, högst 200 R:dr,
tillika med beklädnadsbidrag ä 20 eller 30 R:dr, allt Eko. An¬
hållande jag, att denna mili motion må blifva remitterad till Bevillms-
Utsk.
2:0.
Uti gällande BevillmsFörordn. äro, utom gemenskapen vid Ar¬
méen och Flottan, poliskonstaplar i Stockholm, äfvensom Polis- och
nattbevakningen i de öfriga städerna, befriade från afgift enl. lista
och 2:dra Artme.
Nämnde förmån har vid 1850 och 1851 års Riksdag blifvit
dessa betjente medgifven, hufvudsakligen på följande skäl, nemi.:
att lönerna föga öfverstego 200 R:dr Eko, för hvilket belopp be¬
frielse från bevillning efter 2:dra Artin i allmänhet åtnjutes; att den
522
Dea 29 November e. m.
trögna och mödosamma tjenstgöfingen icke medgåfve tillfälle till
någon biförtjenst, iifvensom att, i följd af tjenstgöringens särskilda
egenskap, innehafvarne af ifrågavande befattningar svårligen kunde
vara tryggade vid desammas fortfarande bibehållande.
Som nu dessa skäl äro i lika mån gällande i afseende på inne¬
hafvare af de lägsta befattningarne vid fångvårdsinrättningarne, får
jag, med anmälan, att, enl. gällande stat, likasom uti den för nästa
år underdånigst föreslagna aflöningen, utgör för några få vaktknek¬
tar 240 Rzdr, jemte beklädnadsbidrag 30 Rzdr, samt för öfriga
vaktknektar, äfvensom för vaktqvinnor, iiögst 200 Rzdr, tillika med
beklädnadsbidrag 20 å 30 lt:dr, allt b:ko, härmedelst vördsamligen
föreslå:
det R. St:r måtte bevilja befrielse från afgift, enl. l:sta
och 2:dra Art:ne i BevillnzsFördnzn för vaktknektar och
vaktqvinnor vid Fångvårdsinrättningarne.
Enahanda förmån vågar jag äfven hemställa måtte beviljas för
Fånggevaldigern, hvilkas aflöning f. n. utgöres af 25 t:r spanmål,
efter ett värde af 7 R:dr tunnan, men är föreslagen att utgå an¬
tingen efter förhöjdt lösningspris eller med kontant 266 R:dr 32
sk., och beklädnadsersättning, 33 R:dr 16 sk., allt b:ko.
Dessa motioner remitterades till BevillmsUtsk.
Hr af Wetterstedt, Ludv., hade inlemnat följande motion:
Sedan R. St:r vid 1818 års Riksdag beslöto, att endast tjen-
steförordnanden vid Gen.AssistansKont. skulle utfärdas på befattnin¬
gar inom verket, och efter detsammas indragning 1832, funno R.
Sfer vid 1835 års Riksdag icke skäl att då f- n. bifalla åtskilliga
vid berörde inrättning tillförordnade tjenstemän, nemi. G. Grundén,
F. W. Höglund, O. F. Åkerrén, J. H. Låstbom och G. A. Kullen¬
bergh, uppå anförda skäl, då gjorde anhållan om något lämpligt år¬
ligt understöd tills de i RiksgzsKont. eller annat R. Sfers verk kunde
blifva använde.
Beträffande här endast t. f. Kamereraren Grundén, hvilken, efter
att hafva upoffrat den dyrbaraste och kraftfullaste tiden af sin lefnad
uti R. Sfers tjenst, nemi. i Gen.AssistansKont., der han inalles tjenst-
gjort i 16 år, eller från 1816 till 1832, öfver hvilken tjenstetid
bilagde af Hrr Fulltmge i RiksgzsKont. utfärdade betyg utvisar så
väl de tjenstebefaltningar han innehaft, som ock innehållande de
mest beröinliga vitsord öfver hans tjenstgöring och hans förhållande
i öfrigt, äfven blef, på den grund, att alla sedan 1818 års Riksdag
utfärdade tjensteförordnanden vid Gen.AssistansKont. varit ställda
att gälla endast tills vidare, vid inrättningens uplösning 1832, så¬
ledes 14 år efter stadgandet om tjensternas tills vidare besättande,
i saknad af en säker inkomst och en trygg utsigt för framtiden på
tjenstemannabanau. Grundén innehade vid verkets uplösning för¬
ordnande såsom AuktionsKamererare, med en årlig löneinkomst af
omkring 1,000 Rzdr bzlto, hvilken han, på grund af ofvan omförmäldte
Riksdagsbeslut, vid tjenstens indragning måste frånträda.
Den 29 November e. m.
523 ,
Bland de här ofvan upgifne tjenstemän vid f. d. Gen.Assistans-
Kont. innehade Grundén det äldsta förordnandet, enär han redan
1819 förordnades till ordinarie Kontorsskrifvare, och det således en¬
dast fattades omkring ett år för honom för att erhålla full pen-
sionsrätt. Af de förenämnde medsökande äro sedermera med dödeu
afgångne: Höglund 1854, Åkerrén 1846, Låstbom 1837, samt de
öfriga hugnades dels med pensioner, dels med befattningar i rikets
eller det allmännas tjenst. Alltså qvarstår han nu ensam, hvilken
icke kommit i åtnjutande af något slags understöd, eller blifvit be¬
redd någon utsigt till framtida bergning, för den långa tid han i
It. St:rs tjenst upoffrat, och hvarigenom han, ehuru utan eget för¬
vållande, med svigtande krafter, vid 58 års ålder, motser på en
annalkande ålderdom endast tryckande bekymmer för en nödtorftig
utkomst för sig, hustru och barn.
Med anledn. af det anförda torde mig tillåtas fästa upmärk-
samheten derpå, att under 1840 och 1841 årens Riksdag, då Num-
merLotteriet uplöstes, alla tjenstemännen derstädes, ehuru äfven tje¬
nande endast på förordnanden, blefvo af 11. St:r hugnade med pen¬
sioner; och enär Grundén är nu den enda qvar af f. d. Gen.-
AssistansKont:s tillförordnade tjenstemän, hvilken icke kommit i åt¬
njutande af något framtida understöd eller har någon säker utsigt
till bergning på sin ålderdom, sedan han inalles 16 år tjenstgjort
i K. St:rs verk, samt det numera icke nr att befara flere eller an¬
dre pensionssökande från f. d. Gen.AssistansKont., får jag alltså hos
It. St:r härmedelst föreslå
bemälte Grundén till erhållande af en årlig pension af
500 R:dr b:ko, att vid nästa statsreglering utgå, samt
sedan under hans återstående lifstid fortfara.
(Litt. A.)
Svea R. St:rs, Vi undertecknade till Riksg:sVerkets förvaltning
förordnade Lullimge, gore veterligt; att hos Oss har t. f. Kamereraren
Gust. Grundén skriftligen anhållit om betyg öfver dess tjenstgöring
uti det under Riksg:sVerket lydande Gen.AssistansKont.; och som
bemälde Grundén blifvit antagen d. 25 Juli 1816 till e. o. Kontors¬
skrifvare, samt sedermera provisionelt utnämnd och förordnad: d. 25
Nov. 1819 till Kontorsskrifvare, d. 20 Sept. 1827 till Revisor, d.
19 Nov. 1829 till Kamererare vid ena InlösningsDepart:tet samt d.
7 Apr. 1831 till Kamererare vid Kontorets Auktionsverk, under
hela sin tjenstetid utmärkt sig på det mest berömliga sätt, både
genom flit och skicklighet i tjensten, samt genom ett äfven i öfrigt
särdeles stadgadt och hedrande förhållande; alltså varder detta Grun¬
dén till vittnesbörd meddeladt.
Stockholm d. 2 Juli 1832.
G. Uggla. E. H. Kuglenstjerna.
Zach. Fuchs. Lars Tunelius.
Jon. Ullberg. Nils Limnelius. I. Cronius.
Jon. Jonsson. Gustaf Larsson. Eric Ericsson.
Remitterades till StatsUtsk.
C. Sylvan.
524
Den 26 November e. m.
Hr Silfverstolpe, David, hade inlemnat en motion så
lydande:
A följande ämne anhåller jag att få fästa R. o. Ad:s benägna
upmärksamhet.
KrigsVetensk:sAkad., hvars Styresman jag för det närvar:de är,
har sedan 1830 haft sig af statsmedel årligen anslagne 000 R:dr b:ko
å 4:de 6ch 200 R:dr b:ko å 5:te Ilufvndtiteln, eller tillsammans
800 R:dr b:ko. Då af detta anslag bestrides, såsom de af R. St:rs
Revisorer granskade räkenskaperna visa, tipköp af alla de förnämsta
utländska militära tidningar och tidskrifter, in- och utländska mili¬
tära böcker, utgifter till Akad:s alla sammankomster, samt derjemte
aflöning till Sekreterare och Vaktmästare, så lärer häraf synas huru
begränsade dessa utgifter äro. För att bekosta hyra för det stän¬
digt växande bibliotheket, bestrida arfvode till en Bibliothekarie oell
till åtskilliga andra utgifter, har Akad. användt vinsten afsina årli¬
gen utgifna skrifter; men då denna vinst icke härtill förslår, hafva
Akad:s samtlige ledamöter, sedan längre tid tillbaka, åtagit sig en
årlig afgift, hvilken under de sednare åren blifvit, för de i luifvud-
staden boende, fördubblad, i ändamål att göra Akad:s bibiiothek
tillgängligt för garnisonens Officerare. Att detta nyttiga ändamål
skall bestridas af ledamöternas egna tillskott synes icke vara billigt.
Jag får på dessa skäl vördsamt föreslå:
att, till bekostande af hyra för Akad:s bibliothek, till
rum för dess sammankomster, eldning, lysning samt up-
sigt öfver deni m. m., ett årligt anslag af 800 R:dr
b:ko måtte Krigs Vet.Akad. tilldelas.
Då Akad., ifall elelina min vördsamma motion bifölles, skulle
ega ett anslag af tillsamman blott 1.000 R:dr b:ko, lärer ingen, i
betraktande af Akad:s gagnande ändamål samt, vid jemförelse med
öfrige Akachs anslag, anse detta vara för högt, hvarföre jag vågar
hoppas, att StatsUtsk., dit jag anhåller om remiss af min motion,
täcktes benäget tillstyrka bifall till densamma.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Printzensköld, Carl, hade inlemnat en motion af
följande innehåll:
Utaf K. M:s Nåd. Propos om Statsverkets tillstånd och be¬
hof inhemtas biand annat, i afseende på den deri föreslagna löne¬
reglering för K. KammarRätten, huruledes inom detta verks Adv.-
FiskalsKont. uptagits allenast en Adv.Fiskal, som skulle erhålla en
lön af 3000 R:dr nmt med fortsatt åtnjutande af det honom hit¬
tills anslagna actoratsarfvode, hvilket man dock nedsatt från 12 till
10 proc., jemte en kanslist, som, mot en lön af 1000 li:dr nmt
samt 300 Itulrs renskrifningspenningar, skulle vara Adv.Fiskalens
biträde och derjemte förrätta alla de göromål, som hittills, enl. In-
struktms föreskrift ålegat Vice Adv.Fiskalen, hvars tjenst således
skulle komma att indragas.
Att detta förslag utgått från K. Kammar.Ibns President och
ledamöter, finner man af det StatsRådsprot., som uti den K. Pro-
Den 29 November e. m.
£25
pos. blifvit åberopad t; oell då jag, å ena sidan, nogsamt inser det
konseljen bordt ega allt skäl att sätta förtroende till en framställ¬
ning, som kommit från ett sådant båll, och att således anse den
föreslagna indragningen vara både nyttig oell ändamålsenlig, måste
det, å andra sidan, så mycket mera väcka min förundran, huru K.
Kammarton kunnat framställa förslaget samt dervid, såsom det vill
synas, beropa sig på förvärlvad erfarenhet om vidden och beskaffen¬
heten af de till Adv.FiskalsKont. hörande göromål, som hvarken
Presidenten eller någon enda af K. Kammarltms ledamöter någonsin
tjenstgjort inom nämnde Kont., så att ingen af dem eger med der va¬
rande göromål den närmare bekantsksp, som erfordras, för att kunna
fälla ett på sakkännedom gruudadt omdöme derom, huruvida den
tjenstemannapersonal, som nu uti Adv.FiskalsKont. är anstäld, må
böra bibehållas eller kunna, utan men för ärenderuas gång, för¬
minskas.
Om jag af K. KammarP:n blifvit hedrad med det förtroendet,
att höras i denna fråga, hvartill måhända icke bordt saknas giltig
anledn., eftersom den tid af några och trettio år, hvarunder jag
inora Adv FiskalsKont. tjenstgjort, dels såsom Kanslist, dels såsom
Vice Adv.Fiskal och dels slutligen såsom Kont:ts föreståndare, satt
mig i tillfälle att förvärfva m g en temmeligen vidsträckt erfaren¬
het om allt hvad som ligger och måste ligga inom Adv.Fiskals-
Emb:ts verkningskrets, så föreställer jag mig, att, i afseende på
Vice Adv.Fiskalen och dess umbärlighet såsom biträde åt Adv.Fi¬
skalen, ett helt annat omdöme än nu skolat hos K. Kammarlbn
göra sig gällande.
Det är sannerligen en ringa konst, att säga om en tjenstebe¬
fattning. hvilken man aldrig förestått, att hon är ganska lätt och
kan beqvämligen skötas af en enda person, emedan den produkt,
som af arbetet vid tjenstens utöfning framalstras, sällan är af den
beskaffenhet., att deraf blir fullt åskådligt för begreppet huru myc¬
ken tid och möda, som för produktens frambringande måst använ¬
das. Men denna lätthet, hvilken man understundom tror sig böra
begagna, har det med sig, att man då fäller omdömen, som inne¬
fatta bestämda misstag; och så har i förevarande läll händelsen
varit med K. Kammarlbn.
De af K. Kammarli:ns Adv.FiskalsEmb. genom så väl Or¬
dinarie som Vice Adv.Fiskalen handlagda mål och erander, hvilka
ingått uti Emb:ts arbetsberäHeiser till K. M:s Just.Kansler, hafva
under de sednast förflutna 15 åren, eller från och med 1841 till
och med 1855, i medeltal årligen utgjort 400 st., hvartill kom¬
mer ett icke ringa antal »render ang:de verkställighet å K. M:s
samt K. KammarR:ns domar och utslag, för hvilka Adv.Fiskals¬
Emb. särskildt årligen redovisar inför Just.Kansleren, äfvensom an¬
dra frågor, uti hvilka Adv.FiskalsEmb, mäste med LnnsStyrelserna
och andra embetsmyndigheter skriftvexla; så att sammaidagda an¬
talet af de ärender, som årligen handläggas af Adv.FiskalsEmb.
säkerligen upgår till nära 450 st. Vore uu alla dessa mål af den
beskaffenhet, att för deras handläggning man hvarken behöfde ge¬
nomläsa vidlyftiga handlingar och begrunda dessas innehåll, ej hel-
526
Den 29 November e. m.
ler hilde af nöden att vidtaga andra förberedande åtgärder, så skulle
det väl icke ligga utom Adv.Fiskalens förmåga, att så länge lian
egde mannaåldrens fulla kraft, ensam, utan biträde, förvalta sitt
embete; men så är icke förhållandet. Till Adv.FiskalsEmb:ts hand¬
läggning komma icke sällan mål af den vidlyftiga och invecklade
beskaffenhet, att blott för att vinna fullständig kännedom om hand-
lingarnes innehåll, Adv.Fiskalen måste flera dagar sysselsätta sig
med dessas läsning och återlösning, hvarefter ännu längre tid stundom
erfordras för honom att författa det utlåtande han skall afgifva,
så framt han önskar att derigenom ådagalägga, hvad man bör vänta
af honom, det han besitter de egenskaper, som erfordras för att
kunna värdigt upf.vlla den vigtiga tjenstebefattning lian har sig
anförtrodd. En annan gång händer, att Adv.Fiskalen, innan han
kan afgifva utlåt, i ett mål, måste uti Arkiver samt hos andra
embetsverk inom lmfvudstaden söka uplysningar, för hvilkas erhål¬
lande han nödgas flera dagar efter hvarandra aflägsna sig från em-
betsrummet; och när han slutligen med icke ringa besvär och tids-
upoffring lyckats förskaffa sig alla de underrättelser han för målets
handläggning funnit nödiga, så återstår det ännu besvärligare ar¬
betet, att nemi. författa det memorial, hvari han skall på ett åskåd¬
ligt siitt framställa resultatet af sina forskningar; och af sakens
beskaffenhet beror det, om icke en ännu längre tid för detta arbe¬
tes fullbordande erfordras. Vid sådana tillfällen är Adv.Fiskalen
ibland flera veckor, ibland också, ty detta är min erfarenhet, hela
månaden hindrad att sysselsätta sig med de s. k. löpande gö-
romålen inom Adv.FiskalsKont. För deras ordentliga skötande är
då Vice Adv.Fiskalen alldeles oumbärlig! och om då till Adv.-
FiskalsEmb. ankomma mål, som antingen fordra skyndsam hand¬
läggning eller också bero på fataliers bevakande, så skall Vice Adv.¬
Fiskalen upträda och fullgöra hvad som i dessa hänseenden an¬
kommer på Adv.FiskalsEmb:s åtgärd, så att detta embetes verk¬
samhet icke må i något fall, då den påkallas af behofvet,, blifva
livilande. — Men detta är blott en sida, hvarifrån Vice Adv.Fiska¬
lens' oumbärlighet är betraktad. Egnar man upmärksamhet åt en
annan sida af saken, så skall denna oumbärlighet än mera falla i
ögonen. Jag har i det föregående erinrat, hurusom den Ordinarie
Adv.Fiskalen, äfven om han med ganska stor arbetsförmåga är ut¬
rustad, likväl understundom nödgas icke blott en, utan flera veckor
odeladt upoffra sin tid åt handläggningen af blott ett enda mål;
och komma nu, såsom jag erfarit, flera dylika mål på en gång, så
är det klart, att ännu längre tid måste förflyta innan Adv.Fiskalen
kan återtaga de löpande göromålen inom Kont. Finnes nu ingen
som har erforderlig skicklighet och förmåga till samt bestämdt ålig¬
gande att sköta dessa göromål, så är ju klart, att de alla skulle
komma att ligga nere, samt att Adv.Fiskalen således, efter att
hafva fullbordat ett besvärligt och tankeansträngande arbete, hvil¬
ket väl borde berättiga honom till någon hvila, i stället skulle nöd¬
sakas att genast ånyo anstränga hela sin återstående arbetskraft,
för att foga behörig åtgärd vid alla de efterliggande ärender, som
sålunda belastade hans bord; och om nu denna arbetskraft icke
Den 29 November e. m.
527
vill räcka till, utan ärenderna, som kräfva handläggning, ständigt
ökas till sitt antal, ligger det då icke klart i sakens natur, att
ined hvarje år arbetsbalansen skall viixa inom Adv.FiskalsKont. ?
Ligger det dessutom någon billighet eller ens en skymt af rättvisa
uti att på detta sätt öfverlasta en tjensteman med arbete, så att
han icke har ett enda ögonblicks ledighet för att vårda enskilta
angelägenheter, huru ringa och inskränkta dessa än må vara, eller
för att kunna njuta något af sådana förströelser, hvaraf sjiiien, ef¬
ter trägen och ansträngande sysselsättning, har ett oundvikligt be¬
hof? Kan man dertill antaga, det Ordinarie Adv.Fiskalen,
om äfven af naturen utrustad med den bästa helsa, skall göra ett
sådant undantag från mensklighetens vanliga gång, att han aldrig
blir hemsökt af sjukdom, som beröfvar honom förmågan att under
längre eller kortare tid förvalta Adv.FiskalsEmb.; kan man antaga
att denne tjensteman, också emot mensklighetens vanliga gång, ej
heller någonsin skall af något annat laga förfall hindras frän utöf-
ningen af sin tjenst? Kan man icke det, och kan man således
icke förekomma, att ju händelser helt oförmodadt inträffa, som ut¬
göra lagliga hinder för Adv.Fiskalen att sjelf förrätta sitt embete,
så skall man förgäfves förneka den stora vigt, som ligger deruppå,
att inom Kont. finnes en Vice Adv.Fiskal, som, jemte det han
med Adv.Fiskalen delar de till Kont. hörande göromål, så att af
dem inga blifva efterliggande, kan, i händelse af laga förfall för
Adv.Fiskalen, dennes ställe företräda. — Säkerligen skall man svara
mig, att allt hvad Vice Adv.Fiskalen hittills uträttat, det åligger
nu den blifvande nye kanslisten, som derföre i denna sin egenskap
erhållit högre lön och således är underkastad en trägnare tjenst¬
göring. Men denna högre lön motsvarar icke den af 1,200 l!:dr
r:mt, som vid K. KammarRms sednaste reorganisation år 1831
bestämdes för Vice Adv.Fiskalen såsom en lämplig vedergällning
för dc göromål och den skyldighet att vara Ordinarie Adv.Fiska-
lens suppleant, sorn med hans tjenstebefattning voro förenade; och
huru vill man då att samma göromål med samma ansvar skola
öfvertagas af en kanslist för en mindre aflöning, och det i en tid,
då lefnadskostuaden blifvit mer än fördubblad sedan 1831, samt
han äfven i det hänseendet är mindre väl lottad än Vice Adv.-
Fiskalen, att han icke, såsom med denne varit händelsen, får inne¬
hafva annan tjenst, som kan fylla den brist kanslistbefattningen
lemnar uti tillgångarne för hans anständiga bergning. — Man må¬
ste vara temmeligen sanguinisk i sina förhoppningar, för att kunna
tro det möjligt, att för så godt pris, som K. KammarRm föreslagit,
erhålla en person med den duglighet och erfarenhet samt med de
insigter uti både juridiska och kamerala värf, som erfordras för att
kunna på ett för det allmänna gagneligt sätt dels biträda vid dels
ock understundom ensam öfvertaga förvaltningen al K. KammarRms
Adv.FiskalsEmb. — Utan fara att blifva vederlagd, vågar jag
påstå motsatsen. Man kan visserligen, kanske lätt nog, finna en
person, sorn mottar denna kanslisttjenst på de vilkor, 6om blifvit
föreslagna, ty till hvilken befattning, om än aldrig så ringa och
mager, saknas väl sökande? Men eger han väl derföre de egen¬
628
Den 29 November e. m.
skaper, som äro nödiga för att kunna fylla Vice Adv.Fiskalens ställe?
Jag tror mig af egen erfarenhet veta, att det fordras tid till för¬
värfvande af så beskaffade egenskaper; att de således icke följa med
den kanslistfullmagt man erhåller, utan att nykomlingen väl behof-
ver icke blott ett, utan flera Ars lid för att inhemta de kunskaper
och den praktiska skicklighet, som göra honom till en duglig tjen¬
steman, så att det icke blott för honom sjelf, utan äfven för Sta¬
ten är angeläget, att han i första gradens tjenst får uttrampa sina
läroår för att sedermera i den andra graden kunna på ett värdigt
sätt framlägga frukterna af hvad han lärt, och slutligen såsom
Kont:s föreståndare fullt motsvara de anspråk det allmänna då
har rätt att göra på honom.
Man hade egt rätt att förvänta så pass omtänksamhet af K.
KammarRin så väl för sitt eget anseende som för det allmännas
rätt och sannskyldiga bästa, att K. KammarR:n icke skolat föreslå
en indragning, som lätteligen kan hafva till följd, att en så vigtig
och ansvarsfull tjenstebefattning som K. KammarKtns Adv.Fiskals-
Emb. måste understundom ligga alldeles nere eller också falla i
händerna på nybörjare inom tjenstebanan, hvilka äro ingenting
mindre än vuxna de göromål, som tillhöra Adv.FiskalsEmb:ts hand¬
läggning. — Sedan genom K. Förordmn d. 10 April 1828 ett
icke obetydligt antal ärender frångått K. KammarColl., ansåg sig
detta Embetsverk kunna undvara den der då anställde Vice Adv.-
Fiskal, hvilken befattning derföre, uppå K Colhii egen framställning,
biet' indragen. Det dröjde likväl icke mer än några får år förr än
K. KammarColl. måste hos K. M. utverka ett årligt arfvode åt
en särskild person, som biträdde vid handläggningen af Adv.Fiskals-
Emluts göromål, hvilka den Ordnarie Adv.Fiskalen icke ensam kunde
medhinna. Hvad var detta annat an ett återställande al den fordna
Vice Adv.Fiskalssvsslan, ehuru dess förvaltare icke fick samma namn,
samt i och dermed ett erkännande, att man begått ett misstag ge¬
nom sysslans indragning. Den är jemväl nu föreslagen att åter¬
ställas på stat, om man också undvikit att återgå till dess fordna
benämning, enär af K. M:s Nåd. Propos. inhemtas huruledes K.
KammarCölhi Adv.FiskalsKont. skulle komma att bestå af en Adv.-
Fiskal samt 2:ne kanslister, af hvilka sednare den ene vore inom
Kont. fullkomligt öfverflödig, så vida han icke skulle till gagnet,
om också icke till namnet, föreställa den fordne VieeAdv.Fiskalen
inom verket. — Jag har tjenstgjort inom K. KammarColhii Adv.¬
FiskalsKont. och kan således af erfarenhet förklara, det göromålen
derstädes hvarken till antal eller beskaffenhet stå framför dem, som
tillhöra Adv.FiskalsKont, inom K. KammarRm, der tvärtom fiska-
liska åtal understundom förekomma af så vidlyftig och invecxlad
beskaffenhet, att något enda dermed jemförligt mål knappast nå¬
gonsin förekommer till handläggning af K. KammarCölhi Adv.Fi-
skalsEinb. — Det hade icke varit olämpligt om K. KammarR:n,
för hvilken det förhållande jag nu upgifvit inom K. KammarColl.
ej bordt vara obekant, derifrån hemtat en varning att icke, genom
den nu föreslagna indragningen, blottställa sig för nödvändigheten
att
Den 29 November e. m.
529
att om några få år vandra samma cirkelgång, som K KammarColl.
Detta sednare verk hade åtminstone till sin ursäkt,' att en mängd
ärender, hvaraf nästan alla skulle handläggas af verkets Adv.Fiskals-
Emb. öfverflyttades till andra embetsmyndigheter och' deribland
till K. KammarEtn, som erhöll den drygaste anparten, hvarefter detta
sistnämnde verks Adv.Fiskal fick på sin lott den handläggning af
dessa ärender, som förut tillhört samme tjensteman inom K. Kam¬
marColl. En sådan ursäkt har K. KammarEm icke att åberopa,
då ingen minskning, men väl betydlig tillökning skett uti detta
Embetsverks göromål, hvaraf också blir en naturlig följd att hädan¬
efter snarare en Ökning än en minskning är att emotse uti göro-
målen inom verkets Adv.FiskalsKont.; och då ligger uti K. Karn-
marK:ns åtgärd, att det oaktadt föreslå vice Adv.Fiskaltjenstens
indragning, ett misstag af ännu svårare beskaffenhet än det af ena¬
handa art, som K. KammarColl. hade begått.
Deremot har K. KammarEtn uti sitt löneregleringsförslag sökt
rätta ett misstag, som vid verkets reorganisation år 1831 blef be¬
gånget. Då, såsom nu, utgjorde Embetsverkens omskapning samt
förminskning uti tjenstemännens antal dagens lösen; och för att
hafva eller åtminstone synas hafva gjort något i sistnämnde hän¬
seende, föreslog man, hvad som också bifölls, att Aktuarie- och Ee-
gistratorstjensterna skulle sammanslås till en tjenst, hvars innehaf¬
vare skulle med biträde af en Kanslist sköta begge befattningarne.
Men som det för ingen menniska är möjligt att vara på 2:ne olika
ställen på en och samma gång, samt Aktuarie- och Eegistratorstjen-
sterna inom K. KammarEm, i följd af deras olika beskaffenhet,
fordra olika embetsrum för deras utöfning, så hade sammanslagnin¬
gen ingen annan påföljd, än att den såsom biträde åt Aktuarien på
stat upförde Kanslisten, måste, ehuru med försämrade lönevilkor,
utan något slags beroende af Aktuarien, på eget ansvar förrätta
Eegistratorstjensten samt således i sjelfva verket vara Eegistrator,
hvilken, såsom rätteligen vederbör, har sig plats anvisad i K. Kammar-
K:ns sessionsrum, under det att Aktuarien fortfarit att allenast om¬
besörja de till denna tjenst förut hörande göromål, och det uti ett
särskildt rum, som för detta ändamål åt honom uplåtits, så att,
tjensternas sammanslagning oaktadt, vid deras utöfving allt förblef
oförändradt på gamla foten. Nu kan väl ingen bestrida, att det
är ett abnormt förhållande, när man uti en persons hand förenar
tvenne eller flera befattningar, som ovilkorligen måste samtidigt
skötas, under det att just för denna orsaks skull det är en ren
omöjlighet för den, som innehar befattningarne, att ett sådant ålig¬
gande fullgöra. I betraktande häraf har K. KammarK:n föreslagit
återgående till det gamla, så att Aktuarie- och Eegistratorstjensterne
skulle ånyo, såsom från hvarandra skiljda befattningar, upföras å
stat samt innehafvas af särskilte personer mot åtnjutande af löne¬
förmåner, som voro lämpade efter hvardera tjenstens beskaffenhet.
Men å detta förslag har K. M. icke funnit Sig böra fästa afseende,
utan i Sin Nåd. Propos. föreslagit de ifrågasatta tjensternas fortfa-
H. I. 34
530
Den 29 November e. m.
rande sammanslagning, på de grunder, hvilka man igenfinner i
StatsRådsprot., att nemi. förening af Aktuarie- och Registratorstjen-
sterne icke. allenast varit inom K. KammarR:n, enl. Instrukt., an'
tagen, utan äfven föreslagen att hädanefter ega rum i K. Kammar-
Coll., samt att någon betydligare svårighet vid förrättandet af begge
tjensternas göromål på samma sätt som hittills, af en Aktuarie och
Registrator med biträde af en Kanslist icke torde möta.
Om det är ett misstag af mig, så önskar jag att blifva ve¬
derlagd. Men intilldess så sker, kan jag ieke frånträda den öfver-
tygelsen, att omregleringen af ett Embetsverk måste hafva till sitt
förnämsta syfte, att så ordna göromålen och fördela dem tjenste*
mannapersonalen emellan, att en hvar må kunna oafbrutet röra sig
inom den honom anvisade verkningskrets, utan att dervid stöta på
rent af fysiska hinder, hvilka det omöjligen står i hans makt att,
äfven med bästa vilja, kunna undanrödja. Sker ej omregleringen
eå, utan låter man de mest uppenbara missförhållanden qvarstå blott
derföre, att de för sig hafva några års häfd och under antagande
att några betydliga svårigheter genom detta qvarstående ej skola
upkomma, så vill det synas mig, som skulle derigenom omreglerin¬
gens förnämsta ändamål vara lemnadt åsido, till föga båtnad såväl
för verket sjelft, som för göromålens gång inom detsamma.
Den, som haft tillfälle att på närmare håll betrakta beskaffen¬
heten af Aktuarie- och Registratorstjensterne inom K. KammarR:n,
skall icke kunna jäfva riktigheten af mitt förut yttrade omdöme,
det dessa tjenster omöjligen kunna förenas i en mans hand under
förutsättning, att tjensternas innehafvare skall åtminstone något
ögonblick kunna samtidigt sköta dem begge; och meningen måste
väl, när man sammanslår 2:ne eller flera tjenster, vara den, att dessa
tjenster skola kunna samtidigt skötas af en och samma person, om
också vid dem göromålen äro så många och trägna, att till dessas
förrättande särskilt biträde erfordras. — Nu har, såsom i det före¬
gående är nämndt, Registratorn sin plats uti K. KammarR:ns ses-
sionsrum, och skulle icke utan olägenhet för K. KammarR:ns Hrr
ledamöter kunna hafva den annorstädes. — Denna tjensteman ålig¬
ger, att uti verkets stora Diarium införa alla inkommande mål och
ärender, hvilkas antal årligen upgår till nära 5000 st., att öfver
dessa mål och ärender uprätta särskilt register, för att der kunna
igenfinna det nummer, hvarunder hvarje mål i Diariet finnes in-
fördt: att, allt efter målens egenskap, utdela och aflemna dem till
vederb. Kont. och föredragande, att för alla de mål, som äro af
beskaffenhet att skola lottas emellan K. KammarR:ns Hrr ledamö¬
ter, från lottlistan uti Diarium anteckna hvilken ledamot hvarje
mål vid lottningen tillfallit: att från K. KammarR:ns prot. uti
Diarium anteckna alla de åtgärder och beslut, som i hvarje mål
af K. KammarR:n blifvit vidtagne, samt slutligen att tillhandagå
enskildta parter och Embetsverkets samtlige embets- och tjenstemän
med alla de uplysningar, som af dem utur Diarierne kunna äskas;
hvilka alla göromål så uptaga denne tjenstemans tid, att han må¬
ste, icke blott ovilkorligen alla söckneförmiddagar från kl. 10 till
Den 29 November e. m.
831
2 oafbrutet vara tillstädes, utan jemväl stundom på eftermiddagarne
infinna sig på embetsrummet för att då fullborda hvad han af gö-
romålen ej medhunnit på förmiddagen, hvarigenom också den Kan¬
slist, som nödgas emottaga registratorsbefattningeri, är stängd frän
all möjlighet att kunna medelst någon s. k. biförtjenst bereda sig
förbättring uti den i hög grad knappa bergning, som fallit på hans
lott inom K. KammarRm.
Aktuarien har åter, såsom också förut är anfördt, sig anvisad
plats uti ett särskildt rum, kalladt AktuarieKontor. Denne tjenste¬
man åligger: att förvalta och i räkning redovisa alla till K. Kam-
marR:n anslagna expensmedel; att för dessa medel verkställa alla
de uphandlingar, vare sig af ved eller hvad annat som helst, som
af K. KammarRm beslutas, att uprätta K. KammarK:ns aflönings-
lista för hvarje qvartal samt lönebeloppen från K. StatsKont. ut-
qvittera och bland löntagarne utdela; att emottaga de till K. Kam-
marR:n anslagne exemplar af författningssamlingen och utdela dem
bland vederb. embets- och tjenstemän; att till förvarande emottaga
alla för K. KammarR:ns behof uphandlade skrifmaterialier samt att,
i mån af skeende reqvisitioner, hålla dem K. Kammarltms tjenste-
mannapersonal tillhanda; att emottaga, låta inbinda samt derefter
förvara och registrera alla till K. KammarRm ankomna K. bref,
äfvensom alla hos K. KammarRm förda prot. samt utfärdade do¬
mar och utslag; att likaledes till förvarande emottaga det s. k.
registraturet, bestående af koncepterne till alla de skrifvelser, som
från K. KammarRm aflåtas, jemte handlingarne uti alla sådana af
K. KammarRm afgjorda mål, hvilka ej förut inom OfverRevisions-
Depart:tet eller Adv.FiskalsKont. varit handlagde, öfver hvilka mål
register äfven skall af Aktuarien författas; samt ändtligen att hålla
reda och ordning på K. KammarRms boksamling med skyldighet
att å förteckningen öfver densamma införa de böcker och författ¬
ningar, som K. KammarRm anser nödigt att sig förskaffa. Va-
randes alla dessa göromål, såsom man lätt kan finna, af den be¬
skaffenhet, att de hvarje dag ovilkorligen påkalla Aktuariens person¬
liga närvaro på sitt Kont., utan möjlighet för honom, att kunna
annorstädes tjenstgöra.
Kan man väl, med hopp om framgång, vilja påstå, att tvenne
tjenster, hvilka hvar för sig omfatta så många och, särdeles hvad
registratorstjensten beträffar, så trägna göromål, och hvilka tjen¬
ster just derföre kräfva hvar och en sin egen man samt detta på
olika embetsrum, kuDna utan olägenhet vara förenade uti en per¬
sons hand, med skyldighet för denne, att ansvara för begge tjen-
sternes behöriga förvaltning. Det vore i sanning af ett icke ringa
intresse för mig att få veta, huru man skulle bära sig åt, i fall
man ville sätta Aktuarien till K. KammarRms Registratorsbord.
Naturligtvis skulle då, säger man förmodligen, den der biträdande
Kanslisten sköta AktuarieKont:s göromål. Men Aktuarien är K.
KammarRms penningeförvaltare, och har i denna sin egenskap ställt
upbördsborgen. Kanske vill man tvinga Aktuarien att då på denna
sin borgen låta Kanslisten förvalta kassan, verkställa uphandlingar
532
Den 29 November e. m.
upgöra penningeliqvider, utdela skrifmaterialier — med ett ord
uträtta alla de bestyr, som med Aktuariens upbördsbefattning äro
förenade; men om Aktuarien icke låter tvinga sig till ett sådant
vågstycke, utan beropar sig på sin lagliga rätt, att icke behöfva
äfventyra sin välfärd blott derföre att man i hans hand förenat
2:ne tjenster, som äro alldeles oförenliga med hvarandra; skall man
icke då nödgas afstå från försöket att, i verkligheten göra Aktua¬
rien till Eegistrator och dermed erkänna, att dessa båda tjensters
sammanslagning innebär en orimlighet?
Hvarföre då låta ett så beskaffadt förhållande fortfara, när ett
lämpligt tillfälle är för handen att kunna afskaffa detsamma. Att
man hittills hjelpt sig fram, under det man derigenom dagligen
utöfvat en orättvisa emöt den verkets underordnade tjensteman, som
man tvingat att oafbrutet förrätta en tjenst af helt annan och be¬
svärligare beskaffenhet än den, hvarpå man gifvit honom full¬
makt och för hvilken han njuter aflöning, bevisar ingenting
mot förändringens nödvändighet. Icke heller ligger något bevis
deremot uti den tillämnade sammanslagningen af ifrågavar:de
begge tjenster. inom K. KammarColl, ty hvad som der möjligen
kan vara lämpligt, är det icke derföre inom K. KammarRm, hvarest
andra förhållanden påkalla andra ordningar. Under min sjuttonåriga
tjenstetid inom K. KammarColl., var detta embetsverk så organise-
radt, att då en förening af Aktuarie- och Registratorstjensterna der¬
städes skulle hafva varit lika litet ändamålsenlig och verkställbar,
som inom K. KammarRm; men kanske hafva nu förhållanderna än¬
drat sig. Kanske också, att den föreslagna föreningen kommer
att till sitt resultat blifva en förnyelse af den cirkelgång K. Kam¬
marColl. vandrat med vice Adv.Eiskalstjenstens indragning der¬
städes.
Hvad jag nu anfört ang:de beskaffenheten af så väl vice Adv.-
Fiskalstjensten inom K. KammarRm, som Aktuarie- och Registrators-
tjensterna derstädes, synes mig innefatta fullständig bevisning derom,
att K. KammarRm nu begått ett stort misstag uti sitt förslag om
indragning af förstnämnde tjenst, samt tillförene begått ett icke
mindre misstag, som man nu likväl sökt, men icke lyckats rätta,
uti Aktuarie- och Registratorstjensternas förening. Och jag anser
mig derföre endast utöfva en gärd af rättvisa emot K. KammarRms
tjenstemannacorps, på samma gång som jag derigenom tror mig vä¬
sendtligen gagna det allmänna, då jag härmedelst vördsamt föreslår:
att vice Adv.Fiskalstjensten hos K. KammarRm måtte fort¬
farande bibehållas med samma rättigheter och skyldig¬
heter, som för dess innehafvare hittills varit bestämda,
samt att Aktuarie- och Registratorstjensterna måtte, så¬
som K. KammarRm hemställt, ånyo åtskiljas, och så¬
lunda hvar för sig, med thy åtföljande löner, å K.
KammarRms stat varda upförde.
Då jag härmed vördsamt anhåller om remiss af denna min
motion till Höglofl. StatsUtsk., kan jag icke underlåta att vid detta
tillfälle fästa det Höglofl. Utsk:s upmärksamhet på det nog tänk¬
Den 29 November e. m.
533
värda förhållande, som företer sig i afseende på den uti den K.
Proposm föreslagna lönereglering inom de särskilda tjenstegraderna
lios K. Kammar.R:n. Fordom ansåg man det ligga i sakens natur, att
ökade göromål fordrade ökad arbetskraft, och denna ganska riktiga
grundsats har äfven, hvad beträffar K. Kammar.R:ns ledamotspersonal,
blifvit iakttagen, enär denna personal, i anseende till fattigvårds-
ärendernas öfverflyttning till Ii. Kammar.R:n, vunnit en ledamots till¬
ökning; men i sammanhang med denna tillökning innefattar den
K. Proposm ett alldeles motsatt förslag, i afseende på Ii. Kammar.-
R:ns Kansli, eller förminskning af tjenstemännens antal derstädes,
ehuru det ligger temmeligen klart i sakens natur, att den ökade
ledamotspersonalen måste åstadkomma en ökad arbetsprodukt, hvil¬
ken i samma mån ökar expeditionsarbetet inom Kansliet. Och
fastän det är allmänt kändt, att de till K. Kammar.R:ns OfverRev.Depar-
tement ingående räkenskaper beständigt ökas både till antal och
omfång, såsom en gifven följd af de vid hvarje Riksdag allt mer
och mer ökade anslag till publika föremål, hvilket naturligtvis i
samma mån ökar granskningsarbetet inom revisionskontoren, samt
oaktadt den af K. M. åt Landskontm förunnade befrielse från
granskningsskyldigheten af upbördsförvaltningarnes specialräkningar
innan landsbokslutet författas, gjort till ett oundvikligt behof inom
RevisionsDepart:tet, att vida upmärksammare och fullständigare gran¬
ska landsboksräkenskapen mer än tillförene; så har likväl indragning
blifvit föreslagen af 3 Revisorer, hvarigenom det allt mer och mer
ökade revisionsarbetet måste för den återstående revisionspersonalen
blifva i ännu högre grad betungande; och om nu erfarenheten åda¬
galagt, att revisionen, oaktadt nu varande arbetspersonal, icke alltid
skett med den noggrannhet som vederbort, hvad har man väl då
att i detta hänseende vänta för framtiden P Hvem som kommer att
vinna på indragningen, lemnar jag derhän. Staten blir det åtmin¬
stone icke.
Fordom var det också en antagen och godkänd grundsats,
hvars tillämpning man aldrig underlät vid verkställda lönereglerin¬
gar inom embetsverken, att nemi. bestämma lönebeloppen efter en
viss proportion tjenstegraderna emellan, ifrån den högsta graden till
den lägsta, så att den ena gradens löner utgjorde en viss del, eller,
i omvändt förhållande, en viss multipel af lönerna inom den andra
graden. Denna regel skall man svårligen kunna uptäcka uti aflö-
ningsförslaget för K. Kammar.R:n. Så har man t. ex., och det
med allt skäl, föreslagit de tre äldre ledamotslönerna till 5000
R:dr r:mt samt de yngre till 4500 R:dr r:mt hvardera. Men
nästa lönegrad derunder har man föreslagit allenast till 35 00
R:d^, likasom skulle tjenstemännen inom denna grad hafva göro¬
mål af så ringa betydenhet, att de vore förtjente af 1500 R:dr
mindre aflöning än de tre äldste KammarR:sRåden; och gar man
till den nästföljande lönegraden, sorn, hvad Kansliet beträffar,
omfattar Notarierne, så finnar man huruledes de tre, som blifvit bi-
behållne, hugnats med aflöning af 2200 R:dr r:mt hvardera hvil¬
ken allenast innefattar omkring 200 R;dr eller en elftedels tillök¬
534
Den 29 November e. m.
ning uti deras förut innehafde löneinkomster, på samma gång som
man gifvit ledamöterne en tillökning af circa %:delar utaf deras
förra löneförmåner, oell detta under det att man från Notarierna
indrager alla sportler samt dertill betager dem rättigheten att inne¬
hafva tjenst annorstädes, för att kunna fylla den brist i lefnadsbe-
hofven, som den ringa aflöningen hos K. KammarRm lemnar. Ut¬
öfvar man väl härigenom rättvisa emot en tjenstemannaklass, som
borde kunna i bildning och skicklighet antagas vara jemförlig med
ledamöterne sjelfva? Deras vilkor emot förr äro på detta sätt för¬
sämrade, men ingalunda förbättrade. Hvar ligger rättvisan deruti,
att man för Aktuarien, med mindre ansträngande göromål, föreslagit
en lön af 2500 R:dr runt, under det att man till hans Kanslist,
som måste på eget ansvar sköta den vida trägnare Registratorstjen-
eten, föreslagit allenast 2/5 af nyssnämnde lönebelopp. Och hvar
ligger slutligen rättvisan eller conseqvensen deruti, att man inom
det egentliga Kansliet väl bibehåller 3 Kanslister, med en lön för
hvardera af 1000 R:dr r:mt, men ålägger 2 af dem icke Kanslist-
göromål utan skyldighet att förrätta Notariestjenst i tur med de 3
bibehållne Notarierna, och sålunda i afseende på tjenstgöringen
ställer dem på samma plan med dessa sistnämnde, under det att
man icke ens består dem hälften af en Notaries aflöning? Det
vore lätt att framlägga ännu flera besynnerligheter uti det uprät-
tade löneregleringsförslaget; men de nu anmärkta torde göra till¬
fyllest för ådagaläggande af behofvet utaf en närmare granskning
af förslaget i sin helhet samt af de grunder, hvarpå det hvilar, in¬
nan det Höglofl. StatsUtsk. öfver detsamma afgifver sitt yttrande.
Begärdes på bordet.
Hr Carleson, Fredr., hade inlemnat 2:ne motioner, så ly¬
dande :
1:0.
Uti skogstrakter, der hemmanen vanligen hafva betydlig ego¬
vidd med stora ut- eller skogsmarker, hvilka af jordegaren ej med
nödig upmärksamhet kan tillses, inträffar ofta en oordning och ett
ofog, lika menligt för egaren af jorden, som för den arbetande
klassens sedlighet och den vördnad man bör ha för gällande lagar,
att nemi. personer, som bebott större eller mindre lägenhet å ett
hemmans egor, men blifvit af en eller annan orsak från densamma
upsagde, det oaktadt, äfven sedan K:s Bef:h:des utvräkningsdom er¬
hållits och de från lägenheten blifvit afhyste, tvärtemot gällande
lagars syfte och mening samt jordegarens vilja och medgifvande, å
samma hemmansutegor upföra, åt sig och de sina, provisionella bo¬
städer, af riskojor eller hyttor och dylikt.
Att detta öpna trots af all lag, inom ett ordnadt samhälle,
slutligen måste medföra de betänkligaste följder, lärer ej kunna be¬
stridas, men äfven för den lagar och författningar trotsande indi¬
Den 29 November e. m.
535
viden och hans familj, är det, i sedligt hänseende, högst skadligt,
då lätt kan inses, att ett hushåll, hvars husfader ej haft förmåga eller
vilja att anskaffa åt sig och de sina en fast och loflig bostad, uti
dessa provisionella bostäder, liknande tillhåll för de lägsta djur,
vanligen fortlefver ett lif af liderlighet, osämja och i de flesta fall
af oärlighet.
På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå, att
It. St:r måtte till K. M. ingå med underd. skrifvelse, det K.
M. täcktes i Nåder göra det tillägg till K. M:s Nåd. Stadga,
ang:de försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer, af d.
29 Maj 184C.
Att den, som, upsagd från innehafvande lägenhet å
landet, derifrån blifvit, på grund af K:s Bef:h:des ut¬
slag, afhyst och mot jordegarens tillstånd och vilja det
oaktadt & hemmanets egor qvarsitter, måtte, uppå jord¬
egarens anmälan, genom K:s Befdudes försorg, blifva,
man eller qvinna, till något Kronans allmänna arbete
förpassad;
Och anhåller jag att denna motion måtte blifva till vederböra
ligt Utsk. remitterad.
2:0.
En ingripande fråga, som såväl af detta Riksmöte, som af hela
nationen med värma omfattas, är afhjelpandet af det större eller
mindre behofvet af lättade kommunikationer inom vårt vidsträckta
land.
Den provins, som måhända f. n. har största behof deraf och
mest lider af att sakna dem, torde vara Småland, hvars inre delar
endast med största svårighet kunna komma i beröring med afsätt-
ningsplatserne vid kusten och äro rikt försedde med dyrbara jord¬
sträckor, som måste lemnäs obegagnade eller oodlade, då provinsens
innevånare endast med största möda kunna till afsättningsort trans¬
portera de effekter, som frambringas å den af förfädren redan odlade
jorden.
Från denna provins, hvars befolkning är känd för sin idoghet
och flit, skulle säkerligen för framtiden en icke obetydlig export
kunna påräknas så väl från dess rika, men ännu i linda liggande
jord, som inom kort blefve fruktbärande fält, då den hufvudsakli-
gaste arbetskraften ej längre måste användas för transport af de
produkter den redan nu odlade jorden frambringar, som ock från dess
stora och rika skogar, i hvars sköte stora qvantiter bränsle och virke
af många slag gagnlöst förruttna, under det slättlandet och städerne
deraf hafva kännbara behof, men hvars transporterande till afsätt¬
ningsort nu är en omöjlighet, då arbets- och transportskostnaden
öfverstiger försäljningspriset, ehuru högt det än må synas.
536
Den 29 November e. m.
Alltför väl inseende, att enda vilkoret för provinsens vidare ut¬
veckling och förkofran ligger uti förbättrade kommunikationsmedel,
har man varit betänkt på anläggande af en jernväg från ungefär¬
ligen höjdtrakten af Småland, nemi. Hvetlanda inom Jönköpings
län, till dess närmast belägna hamnplats Oscarshamn inom Calmare
län; och det allmänna intresset för saken har gjort det lätt att
inom kort få undersökningskostnaderne bestridde. Enl. de af Ma¬
joren och Ridd. Hr Erih. Gustaf De Geer uprättade ritningar, kar
tor och kostnadsförslag, hvilka det torde tillåtas mig att under
Riksdagens lopp få aflemna, skulle banans längd blifva något mer
än 8 l/j mil, och kostnaden för densamma 3,999,000 R:dr r:mt —
ett belopp, som likväl är allt för stort att inom orten kunna sam-
manskjutas.
Man har således varit nödsakad att låta detta arbete, en lifs-
fråga för befolkningen å stora landssträckor, bli beroende af det
bistånd R. St:r dertill kunna vara beredvillige lemna, och ehuru
man ej anser sig kunna ifrågasätta direkta anslag för en dylik lo¬
kal bana, är det icke utan tillförsigt man anser sig kunna begära
lånebidrag, stäldt på framtida amortering och mot billig ränta samt
hufvudsakligen öfverensstämmande med de vilkor för lånet, som
Rikets sednast församlade St.-r beviljade för en annan lika vigtig an¬
läggning uti de norra provinserne, nemi. emellan Gefle och Eahlun.
Mig synes, att der medborgaren, med idoghet och flit samt
upoffrande af egna tillgångar, ej skyr att arbeta för kommande
slägten och en lång framtid, der bör ock Staten i främsta rummet
racka sin kraftiga hand till understöd för den vaknade och lifvade
anda, som befordrar både allmänt och enskilt väl.
Af dessa anledmr, och med fullt förtroende till det församlade
Riksmötets gemensamma sträfvande för landets förkofran och ut¬
veckling, vågar jag vördsamt föreslå:
att R. St:r, för den nu ifrågasatta jernbanans byg¬
gande, med 4 fots spårvidd och i öfverensstämmelse
med de af Hr Baron De Geer uprättade ritningar och
förslager, måtte bevilja ett lån, svarande mot -/3 af
kostnadssumman eller 2,666,000 R:dr r:mt, hufvud¬
sakligen på de grunder och förmåner, som blifvit för
Gefle-Eahlu-banan af R. St:r vid sednaste Riksdag be¬
viljade.
Men dels på det banans, forcerade byggande ej må, genom
arbetslönernas öfverdrifna höjande, allt för menligt inverka på or¬
tens näringar, dels för att bereda möjlighet att för året medhinna
mer än Vxo banans längd, om missväxt eller andra omständig¬
heter skulle medgifva större tillgång på arbetsfolk, än som nu kan
påräknas, vågar jag föreslå:
l:o. Att arbetstiden blefve förlängd, dock till högst 10 år.
Den 29 November e. m.
537
2:0. Att V5 af lånet får lyftas då arbetet är börjadt oell 2/j
af aktiesumman tecknad, samt sedermera V10 för hvarje
mil som fullbordas.
Och anhåller jag, att denna motion måtte blifva till vederb.
Utsk. remitterad.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Gr. Posse, Arvid, hade inlemnat följande motion:
Prof. Abraham Cronholm, som, efter 24 års ansträngningar i
egenskap af Akademisk lärare, lemnat sin ordinarie tjenstbefattning,
för att egna tid och arbetskraft åt historiska forskningar och skrift¬
ställareverksamhet, har, i och för detta ändamål, å indragningsstat
fått sig beviljadt ett årligt anslag af 1170 R:dr runt. Genom ut-
gifvande af en mängd värderika historiska arbeten, hvilka gagnat
denna vetenskap och vunnit ett rättvist erkännande, har Prof.
Cronholm gjort sig väl förtjent af en, i ekonomiskt afseende, någor¬
lunda tryggad framtid, för att, ostörd af näringsomsorger, kunna
egna tid och krafter åt forskning och skriftställareverksamhet öfver
ännu outredda eller mindre fullständigt kända delar af fäderneslan¬
dets häfder.
Som det anslag ä indragningsstat Prof. Cronholm för när-
varde upbär synes vara allt för knappt, vågar jag föreslå:
att detsamma, under förändrade vilkor i öfrigt, må
varda förhöjdt till 2000 R:dr rrut årligen.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Snoilsky, Nils, hade inlemnat 2:ne motioner af följande
innehåll:
1:0.
Då Institutet för döfstumma och blinda varit lyckligt att vid
vid flera Riksdagar röna prof på R. St:rs varma deltagande och
stora frikostighet för att ordnas och utvidgas i den mån, att det¬
samma kunde anses svara mot menniskovännens fordran, men institutets
direkt., för vinnande af detta mål, haft att kämpa med ständigt
ökade svårigheter, hvilka hota att omintetgöra alla dess bemödanden,
derest en hjelpsam hand ej mellankommer, anser jag mig föranlåten
vördsamt framställa en motion om Institutets för döfstumma och
blinda understödjande med ökade anslag. Visserligen hafva R. St:r
tid efter annan behagat anslå en summa, sammanlagdt af 22,333
R:dr 16 sk. b:ko för underhåll af 65 döfstumma och 26 blinda
elever vid Institutet, samt vid sednaste Riksdag 25,000 R:dr b:ko
för en tillämnad ny byggnad, och särskildt 5,000 R:dr till inköp af
inventarier och effekter; men då den af R. St:r uti Dess skrifvelse
636
Den 29 November e. m.
afsedda byggnadsplats sedermera befunnits alldeles otjenlig, såsom
osund och trång, hvarföre annan plats måst sökas, hvarå en mera
ändamålsenlig byggnad skulle kunna upföras, fastän med högre
kostnad än förut varit beräknad, samt anslaget för inventarier blif¬
vit ställdt i samband med byggnaden, har inträffat, att Institutet
hittills icke af någotdera anslaget kunnat komma i åtnjutande. I
öfrigt får jag uplysa, att, enl. gjorda beräkningar, Institutets under¬
håll med aflöningar upgick 185 5 till R:dr b:ko 29,618: 36. 7
rst, år 1856 förmodas upgå till b:ko R:dr 34.666: 32., och år
1857 troligen till omkring E:dr b:ko 36,000, samt att Institutets
inkomster, af ränteinedel, collecter och för sjelfbetalande elever, kunna
antagas till endast 6,000 R:dr, så att behof upkommer för Institu¬
tets underhåll, derest donerade kapitaler ej skola anlitas, af en summa
stor 30,000 R:dr b:ko om året.
Under sådana förhållanden anser jag mig böra vördsamt föreslå:
l:o Att omförmälte 5,000 R:dr b:ko må, med ändring af
R. St:rs förut gifna föreskrift, af Direkt:n få lyftas
och användas dels till ytterplaggs anskaffande för ele¬
verna under den kalla årstiden, och hvaraf de hittills
nästan alldeles varit i saknad, och dels till nödiga in¬
ventariers upköpande.
2:0 Att anslaget till nybyggnad 25,000 R:dr, såsom alldeles
otillräckligt, enär uprättadt förnyadt kostnadsförslag vi¬
sar ett behof 96,000 R:dr b:ko, måtte förhöjas till
50,000 R:dr, och Direktm bemyndigas att särskildt
till fyllande af bristen uptaga ett amorteringslån af
högst 50,000 R:dr, med föreskrift, att byggnaden bör
lemna utrymme för emottagande af ett ökadt antal ele¬
ver. Detta är så mycket mera oundgängligt, som Di¬
rektm, vid dess sednaste sammankomst, sett sig nöd¬
sakad, att, i brist af utrymme, afslå 10 ansökningar
om betalande elevers antagande, och dessutom flere
obemedlade personers begäran, hvilka för sina vanlottade
barn önskat inträde till vinnande af deras undervisning
och beredelse till deras första Nattvardsgång.
3:o Att det årliga anlaget, 22,333 R:dr 16 sk. b:ko, måtte
ökas till b:ko R:dr 30,000.
4:o Att till amortering och ränta å det föreslagna byggnads¬
lånet måtte anslås 5,000 R:dr b:ko, att årligen utgå
till dess detsamma blefve till fullo betaldt.
Att R. o. Ad. täcktes tillåta, att denna motion blifver remit¬
terad till Höglofl. StatsUtsk., anhålles ödmjukeligen.
Remitterades till Stats.Utsk.
2:0.
Inom det gamla Sverige har det begrepp från uråldriga tider
fästat sig i folkets föreställning, att Konungen utöfvar den högsta
myndigheten i Staten och att, till följd deraf, Dess beslut äro för¬
Den 29 November e. m.
539
bindande för alla dess medborgare. Ett annat förhållande skulle
snart leda till uplösning af samhällsbanden, och det torde derföre
för något hvar förekomma oväntadt och besynnerligt, om i våra ti¬
der ett motsatt förfarande skulle kunna ega rum. Det inträffar
dock; — och en Taxerings- och PröfningsKomités inom ett visst
distrikt handlingssätt under flere år lemnar derpå ett förvånande
exempel, och hvilket kan med handlingar styrkas. Pluraliteten af
ledamöterna i dessa Komitéer anser deras egenskap, att vara valda
af kommunen och tillika edsvurna, frikalla dem från skyldigheten
att begrunda de principer och föreskrifter, som finnas uttryckta
uti Bevilln.Eörordn., eller att följa Konungens, på grund af klagan,
uttalade beslut om samma förordnings rätta tillämpning. Om man
gör dessa ledamöter upmärksamma på det oriktiga i deras åsigt,
äro de genast färdiga med det svar, att de aflagt ed på att följa
sin öfvertygelse, och derföre böra de vara fredade från allt klander
å deras åtgärder; men de besinna ieke, att en felaktig öfvertygelse
skulle kunna föra dem ätt begå huru stor orättvisa som helst, eller
afvikelse från Bevilln.Eörordmns tydliga föreskrift. Dessutom sy¬
nes deras aflagda ed, inför sunda förnuftet, icke vara af annan eller
mera bindande beskaffenhet, än tjensteed i allmänhet, som personer
vid tillträde af vigtigare platser än — Taxeringsmannens, böra
aflägga; och den i BevillmsEörordn. lemnade uttryckliga tillåtelsen,
att i stadgad ordning få öfverklaga TaxeringsKomitéers beslut, vi¬
sar nogsamt huru stort förtroende B. St:r hafva hyst för Taxerings-
mäns åberopade öfvertygelse.
Af dessa anledmr får jag vördsamt föreslå:
att uti blifvande BevillmsEörfattn., måhända vid 123
§:n efter 1854 års stadga, måtte införas ett stadgande
i den syftning, att hvad K. M. i fullföljde taxerings-
frågor beslutar, må, derest icke bestämdt olika förhål¬
lande inträffar, ovilkorligen tjena vederb:de taxerings¬
myndigheter till efterrättelse.
Och torde detta Mern. blifva remitteradt till Höglofl. Bevillms-
Utsk.
Kemitterades till BevillmsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde, från Utsk:n in-
komne, Mern. och Utlåt:de, nemi. från
StatsU tskottet:
JM 6, med en återlemnad motion af Eiksdagsmannen Per Ost¬
man, ang-.de förändring uti ålagd postföringsskyldighet för 2:ne hem¬
man i Säbrå socken;
JVf 7, i anledn. af väckt fråga om införande i tidningarne af
sammanfattningen utaf RiksStms förhandlingar samt särskilda kan¬
slistbiträdens anställande för sådant ändamål;
M 8, ang:de Riksdagskostnadernas bestridande;
540
Den 29 November e. m.
M 9, ang:de godtgörandet af Hr Landtnäs och Hrr Talmäns
ökade Riksdagskostnader;
JYi 10, angide förskott å aflöningen för den hos RiksSttn och
Utsk:n anställda betjening;
M 11, med en återlemnad motion af Doktor Nordlander,
ang:de förändring af 12 §:n i skattläggningsmethoden för Wester¬
bottens län af d. 23 Aug. 1773;
M 12, med en återlemnad motion af Riksdagsmannen Nils
Pehrsson från Calmar län, ang:de postföringens bestridande medelst
entreprenad å Postverkets bekostnad;
M 13, med en återlemnad motion af Riksdagsmannen Olof
Larsson från Gefleborgs län, ang:de befrielse för posthemmanen i
Medelpad och Helsingland från postföringsskyldigheten.
BankoUt skottet:
M 3, med öfverlemnande af BankoBullm:ges till Utsk. afgifna
berättelse.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet ett af Riddarh.Utsk.
under JH 2 afgifvet, så lydande:
Vördsamt Memorial.
Inom Riddarh.Utsk. har framställning blifvit gjord, att då de
Mern., jemte bilagor, hvilka under Riksdagen från Riddarh.Utsk. till
Höglofl. R. o. Ad. ingå, f. n. icke tryckas förr än i sammanhang med
Ståndets prot. för de dagar, då Mem:n bordläggas, hvilken tryck¬
ning alltid fördröjes flera månader efter den tid de ärenden afgöras,
hvarom Mem:n handla, och ofta icke eger rum förr än R. o. Ad.
åtskiljes, det torde vara mera både lämpligt och för Ståndets ledamöter
uplysande i afseende pa behandlingen af Riddarhusets angelägenheter,
bland hvilka jemväl ingingo frågor om förändring i Riddarh.Ordn.,
att en tidigare tryckning af ofvannämnde Mera. och handlingar kunde
anordnas, så att de, i likhet med betänkanderna från de öfriga
Utsk:n, vore tillgängliga att, samtidigt med ärendets föredragning
inför Ståndet, bland R. o. Ad:s ledamöter utdelas, hvilket troligen
skulle medföra den nytta, att dessa angelägenheter följdes med mera
intresse och upmärksamhet, än då de flesta ledamöterna, endast genom
Kanslistens upläsning inför R. o. Ad., erfara innehållet af Utsk:s för¬
slag och hemställanden.
Utsk. har tagit denna framställning i öfvervägande; och då,
utan olägenhet eller särskild betydligare kostnad, tryckning af Rid-
darh.Utsk:s Mermr med nödiga bilagor, synes Utsk. kunna verk¬
ställas samtidigt med inlemnandet till Ståndet, derest nemi. tryck¬
ningen sker på det sätt, att dessa Mern. m. m. sedermera icke be¬
höfva, såsom nu sker, införas och tryckas i sjelfva prot., utan endast
deri åberopas såsom bilagor i den af Utsk. åtecknade nummerföljd,
Den 29 November e. m.
541
har Utsk. ansett sig böra hemställa, om icke Högloft. It. o. Ad.
skulle behaga besluta:
att Riddarh.Utsk:s, till B. o. Ad. ingifvande Mern., med
dertill hörande handlingar, må, genom Utsk:s försorg,
särskildt tryckas med samma stilar och i samma format,
som Högloft. Ståndets prot., till ett antal af 700 ex.,
att i vanlig ordning utdelas bland Ståndets ledamöter,
samt hvad som dertill ej åtgår förvaras, för att inhäftas
såsom bilagor till Ståndets prot., för hvilka tycknings-
kostnaden godtgöres af statsmedel.
Hvilket dock till Högloft. Ståndets egen ompröfning vördsamt
ötverlemnas.
Stockholm d. 28 Nov. 1856.
På Riddarh.Utsk:s vägnar.
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att vid början af nästa Ple¬
num komme att anställas val af en Bänkman inom 7:de Bänkm:s-
afdelnm, efter Frih. Tersmeden, som blifvit vald till Elektor, och i
följd deraf uphört att vara Bänkman.
II. B. o. Ad. åtskiljdes kl. Vj 9 på aftonen.
In fidem protoeolli.
Alberl Munch.
• V. :
rv'h:i . I
-