Den 19 Juni.
301
deles vid de inlemnade intygen från enskilde personer, utan huf¬
vudsakligen följer de intyg, som från vederbönde auktoriteter ingå,
och således blifva fria från ansvar, likasom sjelfva auktoriteten,
emedan den vanligen uttrycker sig med orden: ”att så vidt kändt
är, anses låntagaren och löftesmannen vederhäftig.” Detta blinda
förtroende till auktoriteterne, hafva ej sällan medfördt stora förlu¬
ster för Riksbanken, hvarföre vederbönde Diskont-Direktörer vidta¬
git, hvad länge varit gällande i Privatbankerne, alt genom väl¬
kände, redbara personer i landsorterne förskaffa sig nödiga under¬
rättelser om lånsökandes och deras borgesmäns vederhäftighet, och
de lyckliga resultalerne hafva merendels deraf blifvit .en följd.
Hr von Hartmansdorff: Just derföre, att jag någon gång
varit ledamot af Diskont-Direklm, har jag fått erfara vederhäftig-
hetsbevisens otillräcklighet, då de utfärdas af Kronans ansvarige em¬
betsman. Hurudana skulle då de betyg blifva, sorn meddelades af
personer, hvilka icke hade någon juridisk ansvarighet, och som
kunde vara likgiltiga för beskaffenheten af de bevis, hvilka de ut-
lemnade. Hvad jag här yttrat är sagdt för Bankens bästa, och icke
för min egen lättnad, ty jag har sällan af Banko-Fullm. haft up-
drag alt granska lånehandlingar, emedan jag icke känner enskildtes
affärer, eller åtrår kunskapen derom.
Man har sagt det hända, alt unga domare icke känna till per¬
soners affärer, samt att det derföre vore Banken nyttigt, om han
genom enskildie män i orterna finge säkrare uplysning. Men
gamle domare äro understundom icke bättre än d' iinga. Således
hände det Diskonten för några år sedan, att en gammal Domare i
Upland hade gifvit vederhäflighelsbetyg åt en person, som redan
var död, och hvars frånfälle stod antydt i den handling, som likväl
af domaren påtecknades. När betyg äfven af gamla embetsman
hafva så liten tillförlitlighet, hvad skall man då vänta af enskildie
mäns? Om, såsom här påstås, Diskont-Direkt:n icke bör taga till
ovilkorlig efterrättelse, vederhäftighetsbevis af embetsman, så är det
väl ännu mindre skäl, alt hon rättar sig efter enskildes betyg. Eller
vill man göra henne beroende af den ene enskildte mannens betyg
om den andres förmögenhet? Detta anser jag äfventyrligt, och det
är derföre, som jag ogillar, och ytterligare afstyrker förevande
tillägg.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag vill blott omnämna
ett förhållande, som jag känner, nemi. att i den ort der jag bor,
och jag förmodar att så är, äfven i andra orter, finnes det perso¬
ner, som äro i den ställningen, att de mycket väl kunna få reda
på den stora allmänhetens affärer, och som tillika äro kommissio¬
närer för allmogen, och på samma gång äro i en välbergad ställ¬
ning. Sådana personer behöfva icke kungöras, att de ega förtro¬
ende att vara Bankens ombud, ty de hafva redan allmänt förtro¬
ende. Icke heller behöfver Banken hafva någon farhåga för alt de
intyg, som de utfärda, skola vara falska, emedan det dels är i de¬
ras eget intresse, att utfärda pålitliga betyg, och dels Banko-diskon¬
tens styrelse kan på flere sätt få kunskap om de personernas på-
302
Den 19 Jani.
Ullighet. Man kan också utan någon slags svårighet få reda på så¬
dana personer, som kunna gifva fullt tillförlitliga intyg, och då det
i alla fall icke är fråga om, att man skall söka sådana upgifter för
hvarje lån som sökes, utan endast medgifva Direkt:n rättighet, att
begagna sig af dem, så kan jag icke finna någon fara vid att med¬
gifva det föreslagna stadgandet, hvilket jag för min del tillstyrker.
Hr von Hartmansdorff: Jag bör tillfoga en uplysning. Den
af mig omnämnde domaren blef ålagd, att betala ifrågavar:de lån,
men han slapp på det sätt, att i låntagarens konkursmassa fanns
tillgång. Honom ålades likväl att böta 500 daler. Jag undrar om
enskild mari, som utgifvit ett dylikt betyg, skulle hafva blifvit fälld
till några böter. Sådan är skillnaden emellan den offentliga man¬
nens och den enskildes ansvarighet för sina intyg.
Frih. Tersmeden: På det att Hr von Hartmansdorffs sista
argument icke mätte verka pä beslutet, vill jag fästa upmärksamhe-
ten derpå, att några vederhäflighetsbetyg för döda personer lära väl
icke förekomma, och att den som ger ut sådane der vederhäftig-
helsbelyg i sitt namn lärer väl icke veta annat, än att den perso¬
nen lefde, eller har han icke tänkt så noga derpå. Deremot om
Banken begär ett sådant betyg af en enskild person, så kan det al¬
drig vara fråga om betyg för en person, som år död. Sådant kan
inträffa med de officiella betygen, men icke med de af Utsk. före¬
slagna.
Hr Aminoff: Såsom tillägg till hvad Frih. Tersmeden nu
yttrat, får jag nämna, att om mitt minne icke bedrager mig, så
ålades domaren att plikta, emedan han i vederhäflighetsbetyget be¬
stämdt förklarat, att personen var fullkomligt säker och vederhäftig.
Hade domaren nyttjat den vanliga termen, och förklarat personen,
så vidt han har sig hekant vara vederhäftig, så hade han ganska sä¬
kert undvikit, att blifva till ansvar skyldig.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter framstälde propos:r, först till bi¬
fall å förevande punkt utan förändring, och derefter till bifall å Hi\
von Hartmansdorffs förslag, att de i denna punkt med kursiv stil
införde ord mätte uteslutas, besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde, om R. o. Ad. behagade
utan förändring bifalla denna punkt, samt sedan svaren härvid ut¬
fallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade, att han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Utsk:s härefter förekommande yttranden i fråga om afskaffande
af nu brukliga anmaningsbref för lån .genom Diskont-verken, ansågs
f. n. ej erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, föredrog 49:de punkten, an¬
mälde sig och yttrade
Hr Bildt: Jag har icke här hört 195 §:n föredragas, åtmin¬
stone, om så är, har det undfallit mig. Här står att: ”Sedan låne-
kont. nu mera är vordet i Wisby för Gottlands län inrättadt, så
kommer stadgandet i 195 §, att ifrån regi:tet uteslutas.”
Den 19 Juni.
303
lii- Gr. o. Landina, förklarade, att det var Hr Bildt obetaget,
att uu yttra sig, angrde den af honom nämnde 195 §.
Hr Bildt: Förhållandet med denna § är sådant, att det är full¬
komligt riktigt, att den §:n nteslutes ur reglermtet, sedan ett låne-kont.
i Wisby blifvit inrältadt. Det återstår dock Direklörerne i låne-kont:n,
som hafva enl. 81 § lånerält i Banko-diskonten. Det synes mig,
alt om de hafva remisser att göra den tid af året, då hafvet är till¬
fruset, och kommunikationen stundom för 7 ä 8 veckor är afbruten,
så vore det hårdt, om de derigenom skulle förlora sina fatalier. Jag
anser således, att deras rätt i denna väg bör förvaras. Det kunde
visserligen vara likgiltigt för saken, om denna punkt återremitterades,
eller någon serskild skrift öfverlemnades till Banko-Fullm. i afseeude
på denna fråga, men för att få det i riktig form, så tror jag det
vara bäst, att Betänk, i denna punkt återremitteras, hvarom jag
anhåller.
Frih. Tersmeden: Det torde kunna anses såsom ett fel af
BankoUtsk., att redaclionen icke är fullt tydlig. BankoUtsk. har ta¬
git för afgjordt, au 195 §:n bör uteslutas, om det enl. Utsk:s för¬
slag kommer att finnas ett låne-kont. i Wisby. Derföre säger Utsk.
här: ”Sedan låne-kont. numera är vordet i Wisby, för Gottlands
län imättadt, så kommer stadgandet i 195 §:n, att från reglemdet
uteslutas.
Hr Bildt har dervid, med godkännande af uteslutandet, hem¬
ställt, huru det skall ställas med de personer, som äro eller kunna
blifva Direktörer i låne-kont. i Wisby, enär dem är förment alt låna
uti det kont. der de äro Direktörer, men deremot tillåtet för dem,
att låna i Diskonten. 195 §:n innehåller icke annat än några mil¬
dringar i tidsbestämmelserna för lån på Gottland, under de tider af
året, då kommunikationen är stängd, och Hr Bildt befarar nu att
Direklörerne i Wisby skulle, om de hade lån i Banko-diskonten,
icke få åtnjuta de fördelar, som genom 195 §:n äro låntagare på
Gottland tillerkände, ifall 195 §:n utgick.
Jag hemställer likväl om det vore lämpligt, att för det undan-
lagsförhållandel, att några ledamöter i låne-direkt:n skola hafva låne-
rätt i Banken, ett stadgande i Banko-reglem:tet skall inflyta, rör:de
hvad som skall iakttagas för de få personerne, under den tid då
kommunikationen med Gottland är stängd. Jag tror icke alt detta
är lämpligt. Skulle någonting göras, om detta ansågs behöfligt, det
jag icke tror, så skulle då eli serskildt beslut fattas, och meddelas
Banko-Fullm. att de fingo förfara med dessa lån, såsom de finna
för godt. Jag tror att de ifrågavar:de Direklörne kunna fullgöra sina
lån så, och verkställa remisserna på de tider då det utan hinder af
afbruten kommunikation låter sig göra, utan att något serskildt
stadgande behöfves för en sådan sak. För min del anser jag det
således icke vara skäl att göra något tillägg vid §:n.
Gr. Gyldenstolpe: Jag finner icke skäl, att här göra något
undantag för dessa fyra Direktörer och deras Ordför:de, i afseende
på bibehållande af deras omsättningsrätt under den tid, då kommu¬
304
Den 19 Juni.
nikationen med Gottland är hämmad. Då, såsom jag förmodar,
dessa personer äro ordentliga, så kunna de ställa sina omsättningar
så, att de infalla på tider, då kommunikationen icke är hämmad.
Om de ställa sina lån så, att omsättningarne förfalla i Nov. och
Maj månader, så kunna de vara förvissade om, att dessa kunna
verkställas, utan hinder af hämmad kommunikation. Jag anhåller
således om bifall till Utsk:s förslag, och afstyrker den af Hr Bildt
gjorda hemställan om återremiss.
Hr Bildt: Det synes mig vara ganska billigt, att dessa perso-
ners rätt på något sätt reserveras. När nu alla Gottlänningar hafva
haft den här ifrågavar:de rättigheten, så förefaller mig högst obilligt,
att för det att desse personer åtagit sig, ett serskildt updrag för
Banken, de skola förlora en förmån, som förut har varit dem be¬
viljad, och att på viss tid ställa sina lån, torde en hvar, som har
affärer, finna icke alltid vara möjligt. Jag skall likväl för min del
vara ganska tillfredsställd, äfven om punkten icke kommer att återgå
till Ulsfc., blott en skrifvelse afgår till Banko-Fulim., hvilket jag an¬
ser vara fullt tillräckligt för ändamålets vinnande.
Hr Aminoff: Sedan Hr Bildt frångått sin begäran om åter¬
remiss, har jag icke något att tillägga. Anseende alt i ett reglem:le
man icke bör ingå i så små detaljfrågor, som den nu föreslagna,
tyckes håntyda.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, alt den del af Utsk:s Betänk.,
hvarom Hr Bildt nu äckt fråga, endast innehölle en anmälan, att
sedan låne-kont. narn ra är vordet i Wisby för Gottlands län in-
rättadt, så kommer stidgandet i 195 §, ang:de vissa fördelär, sorn
varit Diskont-verkets gildenärer på denna ö beviljade, att från re-
glem:tet uteslutas, samt att Hr Bildt yrkat återremiss af denna an¬
mälan, hvilken ej torde böra blifva föremål för bifall, utan, derest
densamma ej återremitterades, ej syntes erfordra annan åtgärd, än
alt läggas till handlingarne; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemstälde
om R. o. Ad. ansåge de emot berörde anmälan gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss.
Härvid ropades Nej, hvarefter ifrågavande anmälan lades lill
handlingarne.
49, SO, Si, 32, 33 och S4:de punklerne.
Biföllos.
SS:te punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sjelfva den grundsats
som Ulsk. i detta förslag uttryckt, anser jag visserligen vara ganska
riktig, men jag befarar, att den ordställning som är begagnad, kan
föranleda till något misstag om meningen. Punkten litt. c. inne¬
håller: ”att kassakreditiv beviljas jemväl vid hvartdera Diskontverket
till högst 20 proc. utöfver beloppet af de lill dylika kreditiv anvi¬
sade 2,000,000 R:dr b:ko.” Ehuru väl della tyckes häntyda en¬
dast på de 2 milUr, som voro afsedda för kassa-kreditiverna', så ber
jag
Den 19 Juni.
305
jag likväl få säga, att jag befarar, att detta kail missförstås derhän,
alt de kreditiver som beviljas, kunna öfverstiga fondens hela belopp.
Det skulle nemi. kunna så förstås, att utöfver 2 mili:r R:dr b:ko, må
icke mer än 20 proc. beviljas, äfven med beräkning af den del utaf
fonderna, som, när de icke erfordras för diskontering och utlåning,
kunna för kassa-kreditiverna användas. Ar jag ensam ali befara
något missförstånd, så afstår jag ifrån allt yrkande om förändring
häruti. Eljest skulle jag anse det vara riktigast, om R. o. Ad. bi¬
föll Utsk:s förslag, men lät redaktionen af Utsk. upgöras, så att allt
missförstånd här blefve omöjligt.
Frih. Tersmeden: Jag medgifver, att Frih. Palmstjerna har
rätt deri, att möjligen ett missförstånd af meningen i litt. c. kan
inträffa. Delta mom. lyder sålunda: ”Kassa-kreditiv beviljas jemväl
vid hvartdera Diskontverket till högst 20 proc. öfver beloppet af de
till dylika kreditiv anvisade 2 milhr R:dr b:ko.” Frih:n har nemi.
befarat, att dermed skulle kunna förstås, att mer än 2 -milhr R:dr
kunde anslås till kassa-kreditiv. Utsk. har likväl lili föreg:de mom.
litt. b. sagt, att af den ifrågavar:de fonden tillhandahålles till kassa-
kreditiv 2 milhr R:dr, ”med åliggande för vederbönde Direkhr,
”att till kassa-kreditiv derutöfver anvisa den del af fonden, som icke
”erfordras till diskontering och utlåning, dock under förbehåll, att
sådan anvisning återtages, derest ansökningar om diskontering der¬
till föranleda.” Jag tror att allt missförstånd kunde nndanrödjas,
om i mom. c., ordet ”jemväl” uteslutes, och detta mom. upflyttas
näst efter första afdelmn af mom. b., samt sednare delen af mom.
b. gjordes till ett serskildt mom. Litt. d. omfattande således den
punkt, som nu börjar med: ”med åliggande för vederbör:dc Di¬
rekhr etc.”, då slutligen mom. b. får förändrad liti:a e. Såfunda
tror jag, att allt missförstånd kunde förekommas.
Frih. Raab, Adam Christian: Då Frih. Palmstjerna yt¬
trat sig, att om Frilen vore ensam om, att missförstå detta stad¬
gande, så ville han afstå ifrån allt yrkande, så ansåg jag mig skyl¬
dig förklara, att äfven jag tror föreskriften i den ifrågavar:de punk¬
ten vara tvetydig, och anser verkligen af behofvet påkalladt, att få
en förändring deruti. Om denna förändring sker, på sätt Frih.
Tersmeden föreslagit, nemi. att hvad som står tinder litt. c. upflyttas,
och alt derefter ett nytt litt.-a bildas, omfattande den punkt, som
står slraxt ofvanför, vid slutet af mom. b., så tror jag, att all tve¬
tydighet derigenom undanrödjes. Antingen R. o. Ad. nu behagar
besluta denna ändring, eller i stället vill återremittera punkten, med
anmodan lill RankoUtsk. att afgifva förslag till en redaktion, som
förtydligar afsigten, skall för mig vara likgiltigt.
Frih. Palmstjerna: Frih. Tersmeden har ganska hastigt i
min tanka funnit rätta sättet, att afhjelpa den tvetydighet, som
skulle kunna upkomma genom den redaktion, Utsk. har begagnat,
och jag hemställer derföre, att de ord i mom. litt. b., som nu stå
näst efter ”2 milhr”, och näst framför litt. c- må blifva ett ser-
8 H. 20
Den 19 Jani.
skildt mom. linder litt. d., och innehålla, alt vederböride Direkt,!
ega, att lill kassa-kreditiv derutöfver anvisa den del af fonden”, etc.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser visserligen icke någon tvety¬
dighet ligga häruti, men efter andra personer hafva så ansett, har
jag visserligen icke något emot den förändring, som Frih. Tersme¬
den föreslagit. Jag önskade blott alt i st. f. ordet ”ega”, må sät¬
tas ett mera bestämdt ord, såsom ”Skola” eller ”böra”, emedan det
eljest kunde hända, att Direkt:»- icke brydde sig om alt öka kre-
diliverna.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framstälde, att, derest han ej
misstagit, sig, Frih. Tersmeden, i förevar:de punkt föreslagit den
förändring, att mom. litt. c., med uteslutande af ordet ”jemväl”,
skulle införas näst efter de i mom. b. förekommande orden, ”hvaraf
till kassa-kreditiv 2,000,000”, samt alt derefter skulle intagas ett nytt
morn. litt. d., innehållande slutmeningen i mom. litt. b., samt slut¬
ligen det af Utsk. föreslagna mom. litt. d., hvilket borde erhålla
litt. e., anmälde sig och yttrade
Frih. Tersmeden: Jag hemställer, om icke litt. d., har helt
och hållet afseende på litt. c. Det säges just om de 20 proc:n,
att om härigenom vid någoldera Diskontverket, uttagningarne å kre-
ditiven skulle öfverstiga den för krediliv-rörelsen vid tillfället an¬
vända fond, bristen fyllcs af i kassa liggande, eller på räkning i
Bankens depositions-afdeln. inneslående behållningar, tillhörande öf¬
riga fonder. Om nu detta mom. kommer alt stå sist, så skulle
detsamma kunna hafva afseende på båda de föregide. Det torde
således vara lämpligt, att delta mora. kommer att stå näst efter inom. c.
Frih. Palmstjerna: Mili mening var också, att de raderne,
som skulle som ett nytt mom. nedflyttas, måtte under benämning
litt. e., sältas efter litt. d., och för öfrigt instämmer jag med Gr.
Gyldenstolpe deruti, att elt mera bestämdt ord än ”ega” må be¬
gagnas.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrat, alt han hade orätt
upfallat Frih. Tersmedens förslag, och att detsamma afsåg, att 55:te
punkten matte bifallas utan annan förändring, än att slutmeningen
”med åliggande”- etc. i mom. litt. b., och ordet ”jemväl” i mom. litt.
c. uteslötos, samt deremot infördes elt nytt mom. litt. e. af följande
lydelse: ”alt vederböride Direktir åligger, att till kassa-kreditiv der¬
utöfver anvisa den del af fonden, som icke erfordras till diskonte¬
ring och utlåning, dock under förbehåll, alt sådan anvisning åter-
tages, derest ansökningar om diskontering dertill föranleda”, blef
propos. lill bifall å förevaride punkt ulan förändring först framstäld,
men besvarad med Nej, hvarefter Frih. Tersmedens förenämnde för¬
slag af R. o. Ad. bifölls.
86, 37 och S8:dc punkter ne.
Biföllos.
3ä:de punkten.
Frih. Tersmeden: I öfverensstämmelse med det beslut R. o.
Ad. fattade, i fråga om 55:le punkten, torde här rättelse få ske,
och som stadgandet i mom. 3, endast utgör en afskrifning af nämn¬
de punkt, lärer äfven här slutmeningen i första punkten, och ordet
”jemväl” i 2:dra punkten böra uteslutas, med berörde slutmenings
öfverflytlande till en 4;de punkt.
Efter först till bifall å denna punkt utan förändring framsläld
propos., som besvarades med Nej, biföll R. o. Ad. förevande punkt
med den af Frih. Tersmeden föreslagna förändring af 3:dje morn.,
att slutmeningen ”med åliggande” etc. i Irsta punkten, och ordet
”jemväl” i 2:dra punkten uteslö.os, och deremot infördes en 4:de punkt,
innehållande: ”Vederbörrde Direkta- åligger, att till kassa-krediliv
derutöfver anvisa den del af fonden, som icke erfordras till diskon¬
tering och utlåning, dock under förbehåll, att sådan anvisning åter-
lages, derest ansökningar om diskontering dertill föranleda.”
Härefter företogs och bifölls 5:te punkten, hvarom beslutet hade
blifvit upskjutet, tills 59 punkten blifvit pröfvad.
60, 61, 62, 63, 64, 65, 66 och 67:de punkternc.
Bi föllös.
68:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag vet icke om det finnes något i
68:de punkten, som kan strida emot R. o. Ad:s förut fattade beslut,
hvarvid jag icke varit nämnde.
Frih. Tersmeden: 68:de punkten innefattar endast kassa-
kreditiv-rörelsen, och i afseende på den är icke fattadt något förän-
dradt beslut, emot hvad Utsk. föreslagit, utom rör:de kassa-krediliv
vid 55:te punkten, och detta är redan i föreg:dc punkt iakttaget.
Uppå härefter framstäld propos., biföll R. o. Ad. förevande
punkt.
69 och 70 punklerne.
Biföllos.
71:sta punkten.
Hr von Hartmansdorff: Som detta mom. är mycket långt,
så hemställer jag vördsamt, om icke Hr Gr. o. Landtm, behagade
uplaga hvarje under-afdeln. för sig? Det skulle eljest kunna hända,
alt olika anmärkn:r vid de serskilda punkterna gjordes, samt att
man följaktligen komme till samtidig öfverläggning om flera olika
ämnen.
Frih. Tersmeden: Jag är förekommen af Hr von Hartmans¬
dorff, och instämmer med honom.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf gjorda framställning,
ansågos de i förevande punkt, förekommande morna-, böra hvart för
sig blifva föremål för öfverläggning och beslut.
20*
308
Den 19 Juni
Morn, 1.
Bifölls.
Mom. 2.
Frih. Tersmeden: Sedan R. o. Ad. ,vid ett (öregule tillfälle
har beslutat att anslå en mill. R:dr lill kreditiv åt Hypolheksföre-
ningarne, så äro af de medel, som eljest funnits, att här använda
en mill., borta. Det torde således vara nödvändigt, alt den här fö¬
reslagna redaktm ändras. Här står: ”För det i näslförestående mora.
upgifna ändamål, ega Fullm., alt använda dels det belopp, hvarmed
de till Riksbankens hine- och kreditiv-rörelse anvisade förslag blif¬
vit vid innevande Riksdag förminskadt, eller 2,100,000 R:dr, i
mån delta belopp varder för ofvannämnde ändamål tillgängligt” etc.
Denna siffra torde nu förändras lill ' 1,100,000 R:dr, och den
längre ned stående summan, 4,600,000 R:dr, följaktligen äfven ned¬
sättas till 3,600,000 R:dr, Äfven i början af sednare stycket i detta
morn. står 2,100,000 R:dr, hvilket likaledes torde ändras till
1,100,000 R:dr. Sedermera beror det på, huruvida R. o. Ad. an¬
ser hela detta stadgande, om de 800,000 R:dr, som af Fullm.
borde användas till diskontering och utlåning för handel och nä¬
ringar, samt lill kassa-krediliv, behöfligt eller icke. För min del
skulle jag tro, att sedan nu R. o. Ad. har beslutat, att 2 millir
R:dr skall användas till kreditiv åt Hypotheksföreningarne, hela detta
stadgande i sednare afdeln. bör utgå, hvilket jag hemställer till
R. o. Ad:s bepröfvande.
Hr Man er skant z: Jag hemställer om det icke vore ända¬
målsenligt att återremittera hela det andra mom. med hemställan
att en millin R:dr måtte afsättas till kreditiv åt Hypotheksförenin¬
garne, samt att punkten i följd deraf måtte omredigeras, ty alt
nu genast omredigera densamma tror jag skulle blifva svårt.
Hr von Hartmansdorff: Den rättelse, ä detta morn., hvilken
den siste värde talaren begärde, har äfven Frih. Tersmeden yrkat.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte falla beslut i öfverensstämmelse
med dem Ståndet förut vidtagit och låta mom. vara oförändradt,
med det undantag att, på sätt Frih. Tersmeden hemställt, siffran
minskas med en millin K:dr emedan denna summa redan är med¬
tagen. Häri hoppas jag Ståndet instämmer, sedan det uttryckt sin
mening att icke vilja öka sedelstocken. Jag anhåller således, att R.
o. Ad. antager §:n utan aönan ändring, än den, jag nu föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe: Den första delen af 2:dra morn., som
slutar med ordet ”oktroy”, kan i min tanka antagas med de af Frih.
Tersmeden föreslagna förändringar, men den sednare delen torde
böra af Utsk. ånyo pröfvas, emedan det icke är bestämdt, huruvida
denna summa af 800,000 R:dr, bör utgifvas ytterligare. På sätt
Frih. Tersmeden har anmärkt, så, derigenom att det är tillåtet att
gifva en millin R:dr till kreditiv åt Hypotheksföreningarne, skulle om
den millin, jemte dessa 800,000 R:dr lemnäs i rörelsen, rörelseka¬
pitalet komma att ökas, hvilket icke varit Utskis mening, utan en-
\
Den 19 Juni.
tlasl att dessa 800,000 R:dr, sora förut varit i rörelsen, skulle äf¬
ven hädanefter komma alt ulga. En förändring i afseende pä kre-
ditivet för Hypolheksföreningarne skulle derigenom blifva behöflig,
och jag tror derföre, att det vore bäst att BankoUtsk. fick taga denna
fråga i förnyadt öfvervägande med anledn. af R. o. Ad:ns beslut,
och att derföre denna del af 2:dra mom. till Ulsk. återremitteras.
Frih. Tersmeden: Jag instämmer till alla delar uti hvad
Gr. Gyldenstolpe nu föreslagit, nemi. att första delen af detta mom.
ändras i öfverensstämmelse med de beslut R. o. Ad. nu fattat, och
att den sednare delen deremot återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, som Gr. Gyldenstolpe
anfört, anhåller jag alt R. o. Ad. måtte bifalla första afdelmn,
men återremittera den sednare.
Hr Mannerskantz: Det vore origtigt, att förfara på detta
sätt, om, det jag icke kan erinra mig, det har blifvit förut beslti-
tadt om och hvarest de medel skulle tagas, sorn äro anslagne för
Hypolheksföreningarne. Jag föreslog visserligen, men vet icke om
något beslut derom blifvit af R. o. Ad. fattadt, att sedan R. o. Ad.
beslutat att den mill., som blir ledig, får användas till kreditiv åt
Ilypotheksföreningarne, det måtte bestämmas på hvad sätt och af
hvilka medel dessa kreditiver skulle bildas, och det var fördenskull,
som jag ansåg en återremiss nödvändig.
Frih. Tersmeden: Jag tror att det ändamål, som Hr Man¬
nerskantz afser skulle vinnas, om R. o. Ad. genomgick den af Ulsk.
upgjorda tabellen, och i följd af de fattade besluten derutinnan,
gjorde de rättelser, som deraf föranledas. Dervid skulle visa sig,
att besparingen icke vore mer än 1,400,000 R:dr, sedermera kan
det vara alldeles likgiltigt hvar detta tages. Jag tror att om man
går sålunda tillväga, så vinnes det ändamål, Ilr Mannerskantz
åsyftade.
Häruti förklarade Hr von Hartmansdorff sig instämma.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm., alt, beträffande först den första punkten af detta mom.'?
Frih. Tersmeden föreslagit, att såsom följd af R. o. Ad:s i fråga
om kreditiv till Hypolhéksförcn ingar fattade beslut, de i denna punkt
uptagne summorne af 2,100,000 och 4,000,000 R:dr, mätte för¬
ändras, den förra till 1,100,000 och den sednare lill 3,600,000
R:dr; men Hr Mannerskantz yrkat återremiss; hvarjemte Hr Gr. o.
Landtm, hemsläkle om R. o. Ad. behagade bifalla Frih. Tersmedens
berörde förslag.
Ropades Ja.
Uppå sedermera barnstöld propos. bifölls, att den sednare punk¬
ten af förevande mom. skulle till Utsk. återremitteras, för att om¬
redigeras i öfverensstämmelse med det af R. o. Ad. fattade beslut,
att 1,000,000 R:dr må anslås till kreditiv åt Hypothcksföreningar.
Mom. 3.
*10
Den 10 Juni.
Frih. Tersmeden: I 3:dje morn. lill. g. har BankoUtsk.
föreslagit, att den ränta, som Filialbank erlägger lill Riksbanken,
skall bestämmas till 2 proc. å länet, samt 3 proc. å de summor,
hvilka på kreditivet lyftas. Vi veta att de nu oklroyerade Privat¬
bankerna erlägga 5 proc. pä sina penningar. Det synes väl icke
vara skäl för Riksbanken att göra en sä stor upoffring som skulle
ligga deri, alt lemna penningar för 2 proc. Jag yrkar alt detta
må bestämmas till 3 proc. för lån och kreditiv såväl för Privatban¬
kerna som Hypotheksföreningarnc. Dessutom skulle Filialbankerna
genom de här gifna föreskrifterna erhålla en annan fördel, jemfö¬
relsevis med hvad som förr varit beviljadt, hvilken jag icke vill
motsätta mig, nemi. att krediti vbeloppet är förhöjdt ifrån ^ lill :del
af hela den summa sorn Banken lemnar. Således tror jag icke att
det är skäl att ytterligare gifva dem denna fördel alt fä sina lån
emot endast 2 proc.
Hr Mannerskantz: Detta mom. 3 innehåller så många
punkter, att jag trodde, att de äfven skulle föredragas hvarje littra
för sig. Jag skulle vilja göra en anmärkn. vid en punkt framför
den, vid hvilken Frih. Tersmeden fästat sig, men det skulle för
mycket inveckla discussionen. Jag hemställer derföre om icke
hvarje litt:a serskildt finge i ordning föredragas.
Då härvid Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt lämpligaste formen
för behandlingen måhända vore, att punkten litt. g. förklarades nu
ensam utgöra föremål för behandlingen, samt de öfrige punkterne
derefter företagas, anförde
Hr Mannerskantz: Det förhåller sig just på det sättet, att
här äro åtskilliga punkter, som måste vara afgjorda, innan littra g.
antages, emedan l. ex. hvad Frih. Tersmeden omnämnt, ang:de
kreditivets belopp och vilkoren dervid borde vara afgjorda innan
beslut fattas i afseende på litt. g. Jag tror derföre, att det vore
skäl, att först företaga punkten a. sedan punkten b. o. s. v.
Ilr Aminoff: Ar nu fråga att yttra sig i afseende å punkten
g, så begär jag derom uplysning. I annan händelse har jag för
det närvar:de ej något alt anföra.
Hr Gr. o. Landlm. hemslälde om R. o. Ad. för att underlätta
pröfningen, behagade återgå till mom:s början, på det sedermera
propos. må kunna framställas serskildt å hvarje littra i öfverensstäm¬
melse med ordningen i Utsk:s Betänk., hvilket bifölls; hvarefter in¬
gressen jemte punkterne lilt:s a, b. och c, uppå derom serskildt
framställde propos:r, biföllos.
Då sedermera punkten litt. d. förekom, yttrade
Hr Mannerskantz: På sätt jag uti rain reservation uttryckt,
så har jag i afseende å denna punkt varit af olika mening med Utsk:s
majoritet. Jag har nemi. ansett att det varit en fördel som här
blifvit föreslagen, alt Filialbankerna skulle få begagna ända till J:del
af den beviljade summan såsom kreditiv i st. f. j-:del, såsom det
förut varit stadgadt, men jag tror att det varit bättre om man öf-
Den 19 Juni,
311
ve riem nät ål bolaget ali bestämma sig för att begagna en större del
af den dem beviljade summa såsom kreditiv, oe.li en mindre del
såsom lån. Derigenom hade man dels gjort Bankens fonder mera
tillräckliga och dels gifvit en hell annan karaktär åt de nya Banker
som mau bildade. Förhållandet blifver nemi. det, att ju större
summa man lemnar dessa Banker med föreskrift, att den skall ta¬
gas såsom lån emot ränta, dessmera få dessa Banker sitt intresse i,
att i diskonlväg utlemna medlen. Lemnar man dem åter större
kreditiver, så är det i deras intresse alt röra sig hufvudsakligen
med sina egna medel och i rörelsegrenar, som äro mera hankmäs¬
siga. Om dessa Banker vilja röra sig bankmässigt, så mäste det
nemi. vara deras intresse, all heldre hafva ett stort kreditiv än att
till Banken betala ränta på ett större lån, hvaremot om de få denna
bestämda försträckning i låneväg, de nödgas utlåna den genom di¬
skontering och få högre ränta derigenom, att samma dag som med¬
len komma io genom en inbetalning, så gå de åter ut derigenom,
att ett lån blifver utleranadt. Jag har ansett mig åtminstone böra
anföra detta till den verkan det kan hafva och får yrka, alt i st. f.
Utsk. föreslagit, att | skall utgå såsom lån och £ såsom kreditiv,
del må bestämmas, alt af försträckningen skall högst | utgå i
form af lån, och det återstående såsom kreditiv. Genom ett sådant
stadgande skulle det kunna medgifvas Filialbankerna alt organisera
sig på lika sjelfständigt sätt som Privatbankerna, och icke blifva så
bundna af Riksbanken och dess föreskrifter, sora om de af densamma
skulle taga vissa bestämda lånefonder. Det skulle kunna hända, att
de mycket sällan behöfde anlita dessa kreditiver, blott de hade rät¬
tighet dertill. Delta sjelfständiga sätt för Privatbankerna att förfara,
anser jag vara en väsendtlig egenskap hos dem, och önskar, att del
äfven kunde ställas så, att Filialbankerna kunde få denna egenskap.
Frih. Tersmeden: Jag medgifver visserligen, att del är rik¬
ligare all understödja sådane här inrättningar genom kreditiver än
genom lån, men här är redan ett föreg:de mom. 1). bifallet af R.
o. Ad., som säger all ”försträckning från Riksbanken meddelas på
en tid af högst 10 år, till belopp, motsvarande den del af teck-
ningssumman, hvarför säkerhet blifvit ställd etc.” Skulle man tänka
sig bela denna försträckning så, att den skulle utgå endast i form
af kreditiv, så skulle det vara öfverflödigt att hafva ett så stort kre¬
ditiv som här är afsedl. Nu har Ur Mannerskantz visserligen rätt
deruti, att Bankens tillgångar utgifna i form af kreditiv, blifva till¬
räckliga äfven för en större rörelse än motsvarande, belopp, ulgifvet
i form af län; men just genom föreg:dc stadgande är denna fördel
borta, enär för att kunna ersätta de möjligen uphörande Privat¬
bankerna, det blefve nödigt alt ställa ett ungefärligen motsvarande
belopp till hvar och en af de här serskilda Filialbankernas dispo¬
sition. Fnder sådant förhållande tror jag icke, all det nu går an,
att medgifva Filialbankerna rättighet, att få större delen af sill lå¬
nebelopp i form af kreditiv och anser således, att raan i detta
fall bör stadna vid hvad Utsk. föreslagit, hvilket i alla fall är en
betydlig utvidgning i afseende på kreditiv-rätten, emot hvad som
312
Den 19 Juni.
f. d. är förhållandet, eller hvad som vid sista Riksdagen varit för¬
hållandet.
Hr Mannerskantz: Jag kan icke finna att antagandet af
föreg:de mom. litt. b, hindrar den förändring jag föreslagit, men
del är naturligt att antingen det bidrag Riksbanken lemnar, gifves i
form af lån eller kreditiv, så mäste bolaget nödvändigt hafva ställt
full säkerhet derför nti inlemnade Hypotheker och att följaktligen
alltid, för del kreditiv som erhålles, den i mom. b, föreskrifne sä¬
kerhet måste vara ställd. Men i nästföregrde mom. a, är delegare
medgifvet, all icke erlägga mer än minst -J:del af leckningssumraan
i mynt, och då de följaktligen kunna erlägga mera, så beror det
på dem sjelfva, att rätta säkerheten efter det kreditiv, som de önska
att få. Min mening är icke, att det vore önskligt, att dessa Ränker
uttaga ett stort belopp som bär medgifves, men om de vilja göra
det, .så skulle jag önska att de kunde få dessa medel såsom kreditiv.
Gr., Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller få instämma med
dep siste värde talaren. Genom hans förslag är ingalunda förbjudet
att ju en Filialbank skulle kunna få ett lån som går upp till
f af det belopp, som för Banken vore anslaget, samt ett kreditiv
för den återstående tredjedelen, men enl. samma förslag vore det
möjligt att en sådan Bank i st. f. den högre lånerätten, uttog större
kreditiver, hvilket alltid skulle för Banken betydligen lätta en bättre
och bankmässigare rörelse. Det är gifvet, alt om dessa Filialbanker
skola kunna i stor skata drifva kreditivrörelsen med upp- och afskrif-
ningsräkning, så måste de ständigt hafva att tillgå penningar, hvilket
förutsätter större kreditiver, och att således ett bifall till den siste
värde talarens förslag skulle bereda möjlighet för Filialbankerna, att
bedrifva sin rörelse på det bankmässigaste sätt. Jag anhåller der¬
före, att R. o. Ad. ville antaga del af Hr Mannerskantz framställda
förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Såvida jag fattat Hr Mannerskantz för¬
slag, så gick detsamma derpå ut, alt högst ^ af det belopp, som
för en Filialbank anslås, skulle utgå såsom lån och den återstående
tredjedelen såsom kreditiv, så tyckte jag att Hr Mannerskantz yt¬
trade sig. I sådant fall kan ju aldrig Filialbanken få större kreditiv
än ^ af försträckningen. Vill icke Filialbanken taga ut § af sum¬
man såsom lån, så tror jag alt Filialbanken dervid gör förlust,
emedan den får dessa penningar för 2 proc. och kan utlåna dem
för 5 å 6 proc. Jag kan således icke inse hvad fördel Filialban-
kerne skulle få genom Hr Mannerskantz förslag, sådant jag upfaltat
detsamma. Om återigen Ilr Mannerskantz förslag går derpå ut, att
det skulle bero på Filialbankerna, huru stor del af summan de ville
utlaga i form af kreditiv, så anser jag det såsom en stor fördel för
dem, och följden deraf skulle väl blifva, att hvarje Filialbank tog
hela summan såsom kreditiv, serdeles om, såsom Frih. Tersmeden
föreslagit, det skulle vara samma ränta för lånet som för krediti vet.
Derpå anser jag likväl Riksbanken förlora, emedan Banken måste
tillhandahålla Filialbankerna hela summan och har derpå endast den
Den 19 Juni
313
ränta, som Filialbankerna möjligen kunna komma alt erlägga för
de summor, hvilka tillfälligtvis uttagas såsom kreditiver. I fall för¬
slaget är sådant, så afslyrker jag detsamma, emedan det skulle åstad¬
komma förlust för Riksbanken.
Hr Arninoff: En värd talare liar föreslagit, att Filialbankerne
skulle äga rätt, att af den summa som för dem är bestämd till lyft¬
ning i Riksbanken; hälften ansågs såsom lån oell hälften såsom kre¬
ditiv, hvaremot Ulslcs förslag är, all §:delar skulle räknas såsom
län och <]• såsom kreditiv. Fördelen för Filialbanken är redan gan¬
ska stor, genom Ulsk:s förslag, ty om ett kreditiv rätt skötes, blif-
ver räntan å detsamma högst obetydlig, hvarpå många exempel fin¬
nas, så i Riksdiskonten, som inom Privatbankerne. Skulle äfven
det förslaget antagas, att den på Banken anvisade assignation ej lö¬
per med ränta, förr än densamma ingått i Banken, så är detta en
ökad fördel för Filialbanken.
Jag tror, att Riksbanken genom det föreslagna sättet, genom
Filialbankerne, kommer alt förlora betydligt i ränleväg, äfven om
Ulskrs förslag antages, och Sländerne böra vara försigtiga i sina
medgifvanden för Filialbankerna, tills erfarenheten visat deras stora
nytta för det allmänna. Jag fortgår att tillstyrka bifall lill Utsk:s
förslag.
Hr Mannerskantz: Gr. Gyldenstolpe har rigtigt upfattat
min mening, men jag kan icke finna, att Banken skulle derigenom
göra någon förlust, ty vi niåste ihågkomma, att det är egentligen
de sedlar, som äro ute i rörelsen, för hvilka Banken kan anses hafva
ansvarighet och för hvilka man kan tillgodoräkna sig ränta. Der¬
före alt man på papperet säger, att ett så och så stort kreditiv är
beviljadt, är det alldeles icke gifvet, att detta kreditiv verkligen skall
komma ut i rörelsen, och alt genom utsläppning af denna summa
Bankosedlar lill det beloppet komma alt tynga på Bankens ansvar
righet. Jag tror alt om man medgåfve elt sådant stadgande som
jag föreslagit, åsyftande att utgifva större kreditiver, Banken icke
på långt när skulle behöfva att öka sin sedel-ansvarighet till hela
beloppet af dessa kreditiver, och att om man beräknade det belopp,
hvartill Banken der nödgades öka denna ansvarighet, Banken fick
full ränta på den summan. Dertill kommer, att efter min tanka,
en mycket bättre ordnad bankrörelse på delta sätt kunde upkomma.
Jag tror således att det vore skäl att antaga det af mig gjorda för¬
slaget, hvilket måhända skulle bäst uttryckas sålunda, alt af försträck¬
ningen högst % skulle utgå i form af lån och det öfriga såsom kre¬
ditiv. Det kan väl hända, att denna redaktion af förslaget, icke
fullständigt uttrycker meningen, och om så är, bar jag ingenting
emot, alt den inom Utsk. göres fullständigare.
Gr. Gyldenstolpe: Till hvad jag förut anfört, får jag nu
tillägga, att meningen med dessa försträckningar ifrån R. St:s Bank
är väl, att tillhandahålla allmänheten samma rörelsekapital söm Pri*
valbankerne förut haft, och att småningom Banken må kunna ställa
så, att denna summa utgår oberoende af Privatbankerne, så att de
,314
Den 10 Juni.
icke må kunna göra någon inskränkning deruti, utan att genom R.
Sl:s Banks försorg, summan skall komma alt tillhandahållas allmän¬
heten genom Filialbankerna. Detta är väl också egentligen menin¬
gen, men del sker icke derigenom att det blifver beroende af Fi¬
lialbanken, att begagna hela försträckningen såsom kreditiv utan att
behöfva taga någon del deraf såsom lån. Jag tror således, att om
man vill alt icke någon stegring skall åstadkommas, så bör man
bifalla hvad Utsk. här föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Onekligl är, all Banken genom Hr Man¬
nerskantz förslag skulle komma alt möjligen lida någon liten rän¬
teförlust, men om så äfven är, kommer derigenom ä andra sidan
ett vida större ändamål att vinnas, nemi. alt befordra en bättre
bankrörelse i landet. BankoUlsk. har genom andra förslager, hvilka
äfven af R. o. Ad. blifvit antagna, sökt alt inskränka den nuvar:de
diskontrörelscu med omsältningsrätt. Om man nu i denna punkt
utsätter, att Filialbankerna skola laga sina försträckningar ifrån Riks¬
banken med minst £ af summan såsom lån, så kommer man deri¬
genom nästan alt tvinga dessa Banker, att rigta sin hufvudsakliga
verksamhet åt diskontrörelse. Om återigen en större krediliv-rätt
medgifves Filialbankerne, så blifver det derigenom för Filialbankerne
möjligt, att då de ständigt kunna hafva att påräkna penningetillgång
i Banken, sjelfve drifva kreditivrörelse äfvensom upp- och afskrif-
nings-räkning i större skala. Genom en sålunda i större skala be-
drifven upp- och afskrifnings-rörelse hos dessa Banker, komma en
mängd smärre, förut ränlelöst liggande summor, den allmänna rö¬
relsen i landet lill godo, och sålunda kommer, utan att trycka
på Bankens utelöpande sedelmassa, ett vida större kapital allmän¬
heten tillhanda, genom antagande af Hr Mannerskanlz’s förslag.
Om således Banken äfven derigenom får en något mindre räntein¬
komst på sina penningar, så gör Banken likväl å sin sida den stora
vinsten, all penningerörelsen kan gå i mycket större skala utan att
Bankens utelöpande sedelmassa derigenom ökas, och rörelsen kom¬
mer att skötas på ett bankmässigare sätt. Hr Mannerskantz’s förslag
är således, såvidt jag förstår, förmånligt såväl för Filialbankerne sora
för Riksbanken och aldramest för den allmänna rörelsen, hvarför
jag anhåller ora bifall lill detsamma.
FIr Gripenstedt, Joh. Au g:. Gr. Gyldenstolpe som motsatt
sig Flr Mannerskantz^ förslag, har såsom utgångspunkt för sitt yt¬
trande sagt, att meningen med Filialbankerna vore den, alt Ban¬
kens medel genom desamma skulle hållas allmänheten tillhanda och
alt det vore en fördel, om man dertill egde förmåga, alt sålunda
hålla dessa medel allmänheten direkt tillhanda. Jag tror likväl, att
denna åsigt icke är exakt, ty det är väl icke endast meningen, alt
genom Filialbankerne medel skola tillhandahållas rörelsen, utan man
måste väl på samma gång tänka på, i hvad slags lånerörelse med¬
len komma allmänheten tillhanda. Tager man della i betraktande,
så tror jag att alla äro derom ense, att del för den allmänna rö¬
relsen tjenligaste sättet för medlens utsläppande är, såsom den siste
värde talaren nämnt, genom kreditivrörelse eller upp- och afskrif-
Den 19 Juni.
315
ningsräkning. Tager man nu denna, efler mill förmenande, obe¬
stridliga sanning till grund, så bör man stidla sä till, alt dessa de¬
lar af rörelsen i viss mån, så mycket omständigheterna medgifva,
gynnas. Ett medel dertill är otvifvelakligt det förslag, som Hr
Mannerskantz nyss upgifvil, nemi. att Filialbankerna få disponera en
betydlig andel af sina medel på kreditiv, och icke såsom direkta lån,
för hvilka de måste betala ränta. De nuvartde Privatbankerna
hafva af flerahanda skäl kunnat med temligen stor fördel medgifva
kassakrediliver, just derföre alt de sjelfva hafva ulgifvit sedlar, och
följaktligen icke behöfl betala ränta på de medel, som i deras eget
sedelmynt legat obegagnade, och för öfrigt har denna rörelse för
dem varit eli medel ali i sina kassor återfå Riksbanks-mynl, som
har varit för dem behöflig!. Båda dessa anledmr eller motiver för
kreditivrörelses bedrifvande, fallas egentligen för Filialbankerna. De
behöfva icke genom densamma återfå Riksbanks-mynt, ly de röra
sig icke med annat. Det är äfven för dem kännbart alt hafva en
stor kassa ränlelöst liggande, och de äro derföre angelägna, alt ut¬
låna de medel, som de sjelfve hafva såsom lån. Den enda möjlig¬
heten ali kringgå dessa hinder för Filialbankerna, att bedrifva upp-
och afskrifnings-rörelse i större skala, är alt gifva dem en större
kreditivrätl hos Banken, hvarigenom de efler behof kunna lyfta
medel, utan att hafva någon serdeles stor summa inneliggande.
Tvingas de deremot genom de direkta lån de få, att taga medel
ifrån Banken, sä är det klart, alt de också måste se sig om att
sprida dessa medel på sådant sätt. att de gifva ränta och icke ligga
obegagnade i deras kassor. Då är det äfven tydligt, alt den min¬
dre förmånliga diskontrörelsen och ätskillige andra lånerörelser, som
icke böra gynnas, blifva företrädesvis bedrifna. Derföre tror jag
all såsom grundsats, den föreslagna ändringen i della mom. vore
rigtig, men jag tror äfven, att man icke behöfver gä så långt, som
Hr Mannerskantz föreslagit, nemi. alt Filialbankerue skulle hafva
rättighet, att begagna alla sina medel såsom kreditiv, ty otvifvelak¬
ligt kan, utan någon olägenhet någon del af summan tagas i form
af lån, så att Riksbanken har en bestämd ränteinkomst deraf. Jag
tror, att om man hade kastat om siffrorna och bestämt en tredjedel
såsom lån och •§ såsom kreditiv, så hade man i den delen gjort
allt hvad som behöfls, och lill och med om endast halfva summan
medgåfves såsom kreditiv. Jag skulle således vilja hemställa, om
man icke skulle vilja förena sig derom, att af den summa som
Riksbanken försträcker lill Filialbankerne, hälften kunde lemnäs i
form af direkt kreditiv och den andra hälften såsom lån.
Frih. Tersmeden: Jag medgifver visserligen att Filialban¬
kerna böra vara bättre belåtna, om de förstå alt sköta sin rörelse,
med att få kreditiv på Riksbanken än lån. Jag tror det också hade
varit rätt, om man vid Bankens stiftande hade utgått ifrån denna
grundsats, men med afseende på de grunder, som nu äro lagda för
vårt bankväsende och ifrån hvilka man här måste utgå, så framt man
icke vill helt och hållet ombilda Filialbank-systemet, så tror jag det
blifver nödvändigt att fixera en summa, som får utgå i form af
316
Don 19 Juni.
lån, och en annan summa som utgår i form af kreditiv, och det
Sfven af det skälet, att Banken bör hafva någon bestämd räntevinst.
Jag vill gerna medgifva den förändring, som Hr Gripenstedt före¬
slagit eller att hälften af försträck ningen må utgå såsom lån och
hälften såsom kreditiv, endast att de summorna fixeras. Jag skulle
visserligen önska, att man kunde komma derhän som Hr Manner¬
skantz föreslagit, men under nuvaride förhållande får jag sluta mig
till hvad Hr Gripenstedt nu föreslagit, så vida icke R. o. Ad. vill
antaga Utsk:s förslag.
Hr Mannerskantz: Jag hade för min del velat lemna frihet
åt Filialbankerne, alt laga större eller mindre del af Riksbankens
försträckning såsom kreditiv eller såsom lån inora vissa gränsor,
emedan den ena Filialbanken kan hafva ett intresse och den andra
ett annat. De som vilja organisera sig på fullkomligt fri grund,
skjuta tillsammans större kapitaler och ställa derjemte så lill, att de
kunna taga in utländska kapitaler och dermed drifva sin rörelse,
då andra som äro i en provins, der det är svårt alt sammanskrapa
dessa stora kapilaler, fä dem ifrån Riksbanken till så mycket större
belopp. Genom en sådan latitud, som är nedlagd i sjelfva stad¬
gandet, kunna Baukerne organisera sig på det sätt, som för dem
är förmånligast, och del är delta som jag åsyftar. Vill man icke
gå så långt som all tillåta alt hela summan tages som kreditiv, så
kan man ju stadga, att skall utgå såsom lån och återstoden så¬
som kreditiv.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller också, att få instäm¬
ma i det förslag Hr Gripenstedt gjort, att hälften må lemnäs såsom
lån och hälften såsom kreditiv.
Frih. Palmstjerna: Det är en betydlig skillnad emellan det
förslag, som BankoUlsk. vid denna Riksdag afgaf i afseende på Fi-
lialbankerne, emot det som R. St. vid sista Riksdagen beslöto i
detta afseende. De beslöto då, att en viss fond skulle afsättas och
anvisas lill inrättande af Filialbanker, ulan afseende på den Privat-
banksrörelse som förut kunde finnas i orterna. Här återigen är Fi¬
lialbankernas rörelse inskränkt till de orter, der enskilda Banker
f. n. finnas men komma att uphöra, och lill detta ändamål blir nu
endast anslaget en summa af 3,600,000 R:dr, hvilket, om man jem-
för detta belopp med summan af utelöpande enskilda bauko,sedlar,
upgår till ungefär hälften af denna summa. Det är äfven sagdt i
Utsk:s Betänk, och af R. o. Ad. bifallet vid beslutet om 2:dra
morras l:sta del, att dessa 3,600,000 R:dr skola fördelas på de ser¬
skilda låneinrättningarne i förhållande till det medeltal af utelöpande
sedlar, efter afdrag af behållningen i Riksmynt, hvartill den eller
de Privatbankers sedelutgtfning, som skall ersättas, upgått under de
tre år, hvilka förflutit näst före den tid, då sådan eller sådane Pri¬
vatbanker bordt göra underd. anhållan om förlängd oktroj. Mei¬
ningen med delta är således, att dessa 3,600,000 R:dr skola jemn-
föras med beloppet af utelöpande sedlar ifrån alla Privatbanker, som
finnas i Riket, och att således, om en enskild Bank skulle uphöra,
Den 19 Juni
sorn liar utelöpande sedlar, till belopp af 1,500,000 R:dr utöfver
Riksbanks-kassan, eller låt oss antaga 1,000,000 R:dr utöfver Riks-
hanks-kassan,, så skulle den icke kunna ersättas med mer än vid
pass 500,000 R:dr af denna fond. Under sådana förhållanden
måste förutsättas att om Filialbanker på delta sätt upkomma, som
skulle kunna upfylla det behof rörelsen liar, så måste stora kapitaler
af enskildte delegare tillskjutas, mycket öfverstigande fjerdedelen af
leckuingssumman, d. v. s. den teckningssumma, som skulle mot¬
svara det belopp i lån och kreditiv, som af Riksbanken kan med¬
delas. I alla fall blir rörelsen betydligt inskränkt emot hvad den
f. n. är och behofvet således icke pä långt när fyldt. Under så-
dane omständigheter anser jag också nödigt, att kredilivrätten för
de Filialbanker, som på delta sätt skulle upkomma för att er¬
sätta enskilda Banker, bör utsträckas betydligt öfver hvad den var
raedgifven för de Filialbanker, som voro inrättade ulan att nå¬
got sådant'vilkor var fästadt vid deras upkomst. På denna grund
skulle jag tro, att den del af försträckningen, som skall begagnas
såsom lån icke bör bestämmas till högre än J:del, och att återsto¬
den bör kunna fä begagnas som kreditiv, på det att de fördelar,
de npkommande Fdialbankerne medföra, skola blifva så betydliga,
att det kan vara uträkning för delegarne, att af egna kontanta me¬
del tillskjuta mer än hälften af det belopp hvarom fråga är. Det
är nemi. gifvet, att ju större kreditiv-rätl en Privatbank har på Riks¬
banken, ju fördelaktigare är det för denna Bank, ju mera kan den
begagna sig af utlåningar genom att draga på Riksbanken. Jag
hemställer således lill Hr Gripenstedt, som, om jag upfattade hans
yttrande rikligt, äfvenledes ansåg att hälften skulle vara tillräckligt,
huruvida vi icke kunde förena oss härutinnan. Visserligen är det
icke så betydlig skillnad emellan *:del och hälften, men skillnaden
upgår dock till J :del. Jag kan icke finna någon annan orsak hvar¬
för man skulle hålla fast vid denna g'-del än möjligen den, att Utsk.
föreslagit jj; men om man skall ändra den siffra, som Utsk. före¬
slagit, hvartill jag skulle tro icke obetydliga skäl förefinnas i anledn.
af de förändrade förhållanden som förutsättas för hela delta anslag,
så skulle jag tro, att det vore skäl att nedgå så långt som till be¬
stämmande af lånebeloppet lill ocl1 alt återstoden må kunna
såsom kreditiv begagnas. De uti morn. f. gifna vilkoren för kre-
dilivers begagnande, innefatta sådane bestämmelser i afseende på
ingifvande af assignationer och vexlar, att någon öfverassignering
icke kan ega rum.
Hr Gripenstedt: På grund af hvad jag nyss yttrat, torde
vara klart, att jag icke har någonting emot, att den summan, som
måste tagas i form af lån, stannar med ^:del. Jag nämnde också
den summan såsom den, hvilken jag helst hade önskat, då jag
nemi. yttrade, alt jag hade sett heldst, att de af Utsk. föreslagna
summorna kunnat omkastas, men efter hvad jag ansåg mig kunna
af disenssionen upfatta, trodde jag icke, att R. o. Ad. skulle vilja
gå så långt. Derföre föreslog jag hälften, men har nu ingenting
318
Den 19 Juni.
emot Frih. Palmsljernas förslag, alt | skulle vara det maximum,
som behöfde uttagas i form af lån, och alt återstoden finge begag¬
nas i form af kreditiv.
Hr von Hartmansdorff: När jag nu hör flere ledamöter
yttra sig för en högre krediliv-rätt, så anhåller jag att få instämma
med dem. Jag hade förut icke hört någon yrka mer än hälften; men
kan man för kreditivrörelsen, få ända lill |:delar, så anser jag det
fördelaktigare, och förenar mig i anhållan derom.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag tager mig friheten
hemställa, om icke de serskilda meningarne kunna förenas derige¬
nom, alt man säger, att förslräckningen skall utgå lill minst -jUlel
i form af län, och återstoden såsom kreditiv. Då kunde fördelnin¬
gen i kreditiv och lån jemkas efter de förhållanden, som på ser¬
skilda orter ega rum.
Hr Mannerskantz: Jag är belåten med den af Gr. Mörner
föreslagna redaktionen.
Hr Aminoff: Jag har genom den discussion som föregått, sedan
jag sist hade ordet hört, att nästan alla yttra sig emot Ulsk:s förslag. Till
uplysning för de af R. o. Ad., som icke äro ledamöter af ÖankoUtsk.,
anser jag mig böra nämna, att det var med mycken möda, som det
lyckades genomdrifva förslaget, sådant detsamma nu befinner sig; ty
många utgingo ifrån den synpunkt, hvilken äfven jag tillhörer, alt
den föreslagna förändring till förmån för Filialbankerne, vore till
mehn för Riksbanken. Skulle nu R. o. Ad. antaga en förändring
uti Utsk:s förslag, sorn de andra Stånden troligen icke medgifva, så
kunde derigenom Utsk:s förslag, vid slutlig pröfning i förstärkt Utsk.
gå förloradt, och den goda saken helt och hållet förfalla. Jag an¬
håller således om bifall till Gtsk:s förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framslälde Hr Gr. o.
Landtm., att, i fall han ej misstagit sig, det förslag, som Gr. Mör¬
ner afgifvit, och hvari samtlige de talare, som förut framstäldt ser¬
skildta yrkanden, med undantag af Hr Aminoff hade instämt, inne-
hölle, att af förslräckningen skola högst två tredjedelar och minst en
tredjedel utgå i form af lån, samt återstoden såsom kreditiv.
Propos. till bifall å litt. d. af Utsk:s förslag blef härefter fram-
slåld och besvarad med starka Nej, jemte åtskilliga Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. behagade antaga den af
Gr. Mörner föreslagna redaktion för litt. d., samt efter denna pro-
posrns besvarande med starka Ja, jemte några Nej, förklarade det
han härvid funnit Ja öfvervägande.
Hr Aminoff: Jag vill icke uptaga tiden med att begära en
votering, men anhåller, att få min reservation antecknad.
De härefter förekommande punkterne litt:s e. och f. biföllos.
Då nu punkten litt. g. företogs, framstälde Hr Gr. o. Landtm.,
att Frih. Tersmeden yrkat, att denna punkt måtte erhålla följande
Dl‘I1 19 Juni.
319
lydelse: ”Filialbank erlägger till Riksbanken 3 proe:s ränta, såväl å
lånet, som älven å de summor, hvilka på kredilivet lyftas.
Hr Aminoff: Då jag inom Utsk. tillhört den mening, som
sjelfva Relänk. framställer, har jag nu, genom det beslut R. o. Ad.
fallat, kommit att tillböra minoriteten. Men frågan är ännu icke
derigenom afgjord, emedan till dess gällande kraft erfordras tre
Stånds beslut, och jag hoppas, att de öfriga RiksShn förena sig i
de åsigler Utsk. framställt.
Talaren upläsle härefter följande:
Medgifvas måste, alt Filialbankerne skulle få ganska stora för¬
delar, om R. St. biföllo, alt af den till Filialbankerne anslagna sum¬
man, 4;del får beräknas såsom kreditiv, och J:delar såsom lån, och
alt lantan derå beräknades till endast 2 proc.; men detta medgif¬
vande är ock enda och säkraste sättet för deras upkomst i större
omfång tagit.
Skulle äter räntan bestämmas lill 3 proc., som af några talare
är föreslaget, så blifver vinsten för Filialbanken endast 2 proc., eme¬
dan Filialbanken ej får räkna sig till godo, på de summor, som ut¬
lånas, högre ränta än 5 proc. Dessa 2 proc:s vinst beläcka knap¬
past omkostnailerne, och möjligen inträffade förluster, hvarföre jag
tror, att under sådane vilkor, inga Filialbanker kunna upsla.
Filialbankernes egentliga fördel ligga uti kreditivet på Riks¬
banken ; men huruvida denna fördel är så stor, att man med full
säkerhet kan antaga, att i den ort, der en Privatbank varit, men af
en eller annan orsak uphört med sin rörelse; Filialbank vill orga¬
nisera sig, som lemnar allmänheten alla de fördelar den af uphörd
Privatbank erhållit, är åter en annan fråga, som ej så lätt kan be¬
svaras. Det är mycket lätt, alt genom ett penndrag förklara Pri-
vatbaukernes uphörande, men det är icke lika lått, att ersätta de¬
samma. Och jag vill ej tänka mig den villervalla, oreda och olycka,
som skulle inträffa i den ort, der Privatbank varit och uphört, men
ingen Filialbank upstått, som ersatte Privatbanken. R. St. fick då
träda emellan, antingen de ville eller icke ville, med inrättande af
afdeln:s-kont. från Riksbanken, och Tumba bruk sättas i verksam^
het till sedlars fabrikation, d. v. s. vägen öpnas till en ny realisa¬
tion, grundlagd redan genom de 20 milla-, som utöfver myntbe-
stämningslagen få utgifvas i den allmänna rörelsen, och orsaken här¬
till vore, att man ej vill nedsätta räntan i Riksbanken, från 3 till
2 proc. på de bidrag Ständerne böra anslå lill Filialbankerne.
Bäst vore om Filialbanks-lagen så upgjordes, att de nuvar:de
Privalbankerne vid oktroj-tidens slut, funno sin fördel vara, att öf¬
vergå till Filialbank, då kunde de Hypolheker, som nu åro fästade
uti Privalbankerne öfvertagas af Filialbankerne, för de lottägare, som
vilja fortsätta Bankrörelsen. Fördelarne häraf vore många, af hvilka
jag blott vill nämna, att ingen rubbning för den stora allmänheten
inträffade i deras enskildta förhållanden lill den uphörda Privatban¬
ken, och den tillkomna Filialbanken. Så tillgick åren 1846 och
320
Den 19 Juni.
1847, emellan de då uphörde och tillkomne Privatbaukerne, och
alla voro nöjda och belåtne.
Af hvad jag nu anfördt, torde R. o. Ad. finna, att jag icke
har någon förkärlek för Privatbankerne, ehuru jag känner elen stora
nytta de framkallat för jordbruk, handel och näringar. Må de gerna
uphöra, men jag önskar lifligen och innerligen, alt något bestämdt
säkert sättes i stället, hvarpå den stora allmänheten kan trygga sig,
och under sådane åsigter tillstyrker jag bifall till förevande punkt.
Hr Gripenstedt: Sedan R. o. Ad. nyss beslutat, att den
del af sedelförsträckningen, som Filialbanken erhåller i form af lån
skall nedsättas till endast ijtdel, hvarigenom man kan laga för af¬
gjordt, att ingen del deraf blifver räntelös, anser jag del blifva en
tillräcklig vinst om den ränta, som Filialbanken skall betala, be¬
stämmes till 3 proc. Räutevinsten blir i alla fall 2 proc., och det
är i min tanka tillräckligt för bestyret att administrera detsamma.
Jag är i afseende på detta morn. af samma mening, som Frih. Ter¬
smeden, som först yttrade sig i ämnet, och som önskade, all den
ränta, som skulle betalas på lånet, måtte upsätläs till 3 proc. eller
densamma, som blifvit föreslagen för krediliverna.
Frih. Tersmeden: Afven jag tror, såsom jag redan förut
liar gifvit tillkänna, all det icke är något sköl, ali sätta ned räntan
så lågt, som till 2 proc., synnerligen när R. o. Ad. har beslutat
utsträcka den kreditivrätt, som för Filialbankerna var föreslagen. Det
är i alia fall på krediti vet, som Filialbanken kommer all förtjena,
det vill såga på den omloppstid, som deras utelöpande iuvisningar
på detta kreditiv får. Ju större detta blir, och ju längre omlopps¬
tiden blir för assignalionerna, deslomera komma dessa Banker att
blifva eli slags sedelutgifvande Banker, fast med höga sedelvalörer,
och om räntan nu bestämmes till 3 proc., så blir skillnaden emel¬
lan denna ränta och 5 proc., som de sjelfva böra kunna få på
dessa penningar, en tillräcklig vinst. Jag får således förnya min
anhållan, all R. o. Ad. ville antaga den redaktion af delta morn.,
sora jag har föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. vill antaga den si¬
ste värde talarens förslag, emot hvilket jag icke har något att in¬
vända, så blir räntan 3 proc., så väl för de nya, som förde gamla
Filialbankerna. Skulle detta icke ske, så ber jag, att få fästa Stån¬
dets upmärksåmhet på den reservation, som Hr Dokt. Nordström
har afgifvit, och i hvilken Hrr af Geijerstam, Biskop Genberg och
Prof. Agardh instämt. Jag anhåller att denna reservation måtte
blifva för Ståndet upläsen.
Sedan denna upläsning försiggått, tilläde
Hr von Hartmansdorff: Detta skäl, om det är något, in¬
nebär också en anledn. att bifalla Frih. Tersmedens förslag, men
om icke så många ledamöter af BankoUlsk. hade deltagit i reserva¬
tionen, så skulle jag anse den innebära ett misstag, ty det står ut¬
tryckligen på sid. 75: ”hemställer Utsk., att, i st. f. 210 och 211
§§:ne
Den 19 Juni.
§§:ne af gällande Banko-reglem:le matie i det utfärdande intagas
följande föreskrifter.” Om det nya stadgandet, ronde 3 proc. in¬
tages i Banko-reglem:tet, i st. f. 210 och 211 §§:ne, hvarest 3
proc. äro bestämde, så blir väl följden den, att räntan för alla Fi¬
lialbanker, vare sig gamla eller nya ändras, ty i det nya Banko-
reglem:tet är icke föreslaget, så vidt jag kan finna, något tredje stad¬
gande, hvarest det säges, ali för de gamla Bankerne är räntan 3,
och för de nya 2 proc.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke föreställa mig, alt R. Str:s
Bank, äfven om Bankolltsk:s förslag af R. St. anloges, skulle nöja
sig med 2 proc. af de Banker, som redan äro inrättade, enär ok-
trojerna för dessa Filialbanker bestämma 3 proc. Så länge dessa
oktrojer räcka, och deras förbindelser icke äro inlösta, så är jag
viss, alt Fullm. i Banken icke skola åtnöja sig med 2 proc. af de
lån, som till dem lemnäs. I öfrigt instämmer jag med Frih. Ter¬
smeden deruti, att det icke finnes tillräckliga skäl, för att så lågt,
som till 2 proc. bestämma räntan för de Filialbanker, som på de
här föreslagna vilkoren komma att inrättas; utan jag anser att rän¬
tan på deras lån bör blifva lika med räötan på deras kreditiver.
När de nya Bankerna få betala samma ränta, som de nuvar:de, så
undviker man afundsjuka Bankerna emellan, och denria räntefot
skall säkerligen icke hindra upkomsteu af Filialbanker på de orter,
der enskilda Banker komma att uphöra, ty denna skillnad i ränta,
då lånebeloppet är nedsatt till en tredjedel af Bankens försträck¬
ning, blir icke så betydlig, att den omständigheten kan lägga hin¬
der i vägen för Filialbankers upkomst. För en Bank på 500,000
R:dr, reducerar sig denna skillnad till 1,666 R:dr 32 sk., och
detta är icke ett sådant belopp, att det kan verka på upkomsten af
en Filialbank.
Hr Aminoff: Rättvisan fordrar, att om den af R. o. Ad.
föreslagdb lagen för Filialbankerne, blefve af R. St. antagen och
gällande, böra de nnvande Filialbanker lemnäs rättighet få begagna
sig af densamma, så framt sådant öfverensstämmer med deras in¬
tresse.
Frih. Tersmeden: Jag hemställer om icke denna fråga är
alldeles för tidigt väckt vid punkten litt. g.; blifver det fråga om
de redan bildade Filialbankerna, så är det sista eller 4:de morn.,
som handlar derom.
Gr. Sparre, Erik: Mig synas de skäl, som den siste värde
talaren, äfvensom Frih. Palmstjerna framställt för den åsigten, att
räntan må bestämmas till 3 proc. för Riksbankens försträckning till
. Filialbankerna, både såsom lån och kreditiv, vara så väl grundade,
att deremot icke kan vara något att anmärka. Det synes vara en
alldeles tillräcklig vinst, som aktie-egarne i en Filialbank skörda,
om de af Riksbanken erhålla lån emot 3 proc:s ränta, och sjelfve
utlåna dessa medel emot 5 proc. Jag vet icke hvarföre en större
vinst skulle dem beredas. Serdeles om på sätt nu är föreslaget,
8 H. 21
322
Den 19 Juni.
och R. ov Ad. beslutat, Filialbankerna få en större kreditivrätt, så
är det så mycket mindre skäl, alt nu sätta ned räntan lill 2 proc.,
synnerligen som man i händelse denna ränta icke nedsättes, und¬
viker den olägenhet, som här är omnämnd, att hädanefter upstå-
ende Filialbanker skulle komma att åtmjuta större fördelar än de
hittills bildade. Alltså förenar jag mig med de Hrr, hvilka här fö¬
reslagit, att räntan för Filialbankerna må bestämmas till .3 i st. f.
2 proc.
Propos. till bifall å litt. g, af Ulsk:s förslag, blef härefter
framstäld och besvarad med Nej; hvarefter R. o. Ad. biföll den af
Frih. Tersmeden för litt. g. föreslagna redaktion: ”Filialbank erläg¬
ger till Riksbanken 3 proc:s ränta, så väl å lånet, som äfven å de
summor, hvilka på kredilivet lyftas.
I fråga om punkten litt. (i., anförde
Frih. Tersmeden: Likasom jag ansåg, alt vid förra momdet
räntan på de försträckningar, som Riksbanken lemuar till Filial¬
bankerna är för låg, likaså anser jag här den föreskriften, att Fi¬
lialbank icke äger att beräkna högre ränta eller kreditiv-afgift, än
som erlägges uti den utlånings- och kreditiv-rörelse, sorn Riksban¬
ken genom Diskonterne f. n. bedrifver vara obillig. Den förord¬
ning, som f. n. gäller för Privatbankerne innefattar icke en sådan
föreskrift, utan de hafva rättighet, att vid utlåning taga högsta lag¬
liga ränta. Detta hindrar icke, alt de flesta Privatbanker hafva
funnit med sin fördel förenlig!, att icke taga (> proc:s ränta, ehuru
detta kan vara olika. Jag vet i.cke hvarföre den inskränkning, sorn
BankoUtsk. här har gjort, skulle införas. Uti nu gällande reglemde,
finnes icke en sådan inskränkning. Jag tager mig derför friheten
föreslå, att motsvarande mom. i nuvar:de Banko-reglenute må infö¬
ras här så lydande: ”Filialbanks rörelse bedrifves medelst utlå¬
ning, vexel-diskontering, öpnande af upp- och afskrifnings-räkning,
samt beviljande af kreditiv, på sätt närmare bestämmes genom re-
glem:te, som kommer att till K. M:s Nåd. pröfning och fastställelse
öfverlemnas.”
Efter först lill bifall å Utsk:s förslag framstäld, men med Nej
besvarad propos., biföll R. o. Ad. den af Frih. Tersmeden för litt.
h. föreslagna redaktion införes.
De härefter förekommande punkterne litt:s i, k, 1, och m, af
Mom. 3 och Mom. 4 i 71 punkten biföllos.
Frih. Tersmeden: Sedan nu R. o. Ad. genomgått detta
Betänk., och fattat i några punkter skiljaktiga beslut emot dem, som
BankoUtsk. föreslagit, så lager jag mig friheten hemställa till Hr Gr. o.
Landtm, och R. o. Ad. huruvida icke R. o. Ad. skulle finna lämpligt, att
till de öfriga Stånden aflåta en inbjudning, att förena sig i R. o. Ad:s
beslut, der de äro skiljaktige ifrån BankoUtsk:s Betänk. Jag tror att
det är icke så serdeles många beslut, och de kunna säkerligen med
lätthet af Riddarh.-Sekret:n redigeras, i händelse der skulle behof-'
vas några redaktionsförändringar för att göra uttrycken tydligare.
Den 19 Juni.
323
Naturligtvis alser detta mitt förslag till inbjudning endast de
frågor, deri R. o. Ad. fattat definitiva beslut, och icke de beslutade
ålerremisserne.
Gr. Gyldenstolpe: Om Frih. Tersmeden vill ifrån denna
inbjudning undantaga frågan om kreditivrätt för Hypotheksförenin-
garne, så skall jag med honom förena mig. Eljest bestrider jag
inbjudningen, och begär frågan på bordet.
Hr von Hartmansdorff: Några gånger då jag haft öf¬
vervigt, har man nekat inbjudning lill de öfriga Stånden, att med
R. o. Ad. instämma. Om jag ville utöfva vedergällningsrätten, så
skulle jag nu hafva ani ed n. bestrida inbjudningen. Men jag
anser orätt af dem, som äro underlägsna att vilja förhindra de
segrande afgifva inbjudningar till deltagande i deras beslut. Der¬
före vill jag icke sätta mig emot Frih. Tersmedens framställning.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att den nu väckta
frågan om inbjudning, i följd af Gr. Gyldenstolpes begäran borde
hvila på bordet till nästa plenum, yttrade
Gr.- Lagerbjelke: Då det i och för sammanjemkning af
RiksStms beslut är af vigt, att R. o. Ad. så fort som möjligt af-
gör denna fråga, så anhåller jag, alt R. o. Ad. måtte låta upföra
den på föredragms-listan, näst efter StatsUtsk:s Betänk. N:o 167;
hvilket enl. förut fattadt beslut, bör företagas, näst efter Banko-
Utsk:s nu pröfvade Betänk. N:o 34.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror det vore lämpligt, att vänta
tills man får se hvilka beslut de öfriga Stånden fatta, så att
man icke måtte inbjuda dem att stanna i samma beslut, som
de redan fattat, i händelse deras beslut äro med R. o. Ad. öfver¬
ensstämmande, och jag skulle derför anse lämpligt, att icke afgöra
denna fråga, förr än man fick se prot.-utdr. öfver de öfriga Stån¬
dens beslut.
Hr Gr. o. Landtm., som nu framstälde, hurusom Gr. Lager¬
bjelke föreslagit, att den af Frih. Tersmeden väckta inbjudnings-
fråga måtte å föredragms-listan upföras näst efter StatsUtsk:s Utlåt.
N:o 167, fästade dervid upmärksamheten derpå, att delta Utlåt, redan
i detta Plenum komme att föredragas, samt hemstälde derjemte om R.
o. Ad. behagade bifalla att ifrågavar:de förslag till inbjudning upfördes
näst efter nämnde utlåt., ifall det icke i dag blefve afgjordt, men i
annat fall främst å föredragms-listan för nästa Plenum, hvilken propos.
besvarades med starka Ja, jemte ett eller annat Nej; hvarpå Or Gr.
o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Frih. Tersmeden: Som öfverläggningen i denna fråga har
uptagit 2:ne plenidagar och egentligen innefattar discussion öfver re¬
daktionen af en mängd serskilda punkter, så hemställer jag om icke
med samma skäl som i fråga om tullbevillmn R. o. Ad. ville
besluta, att discussionen öfver detta Betänk, finge ur prot. utgå.
21*
524
Den 21 Juni f. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider öfverläggningensute¬
slutande från prot.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sedan Hr von Hartmansdorff,
sorn deltagit i större delen af de discussioner, hvilkas uteslutande
utur prot. Frih. Tersmeden föreslagit, bestridt detta förslag, frågan
derom komme att förfalla.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s den 17 dennes e. ra. på bor¬
det lagda utlåt. N:o 167, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om
beviljande åt staden Örebro, dels af ett anslag ulan återbetalnings-
skyldighet, och ett amorteringslån för verkställande af ny tomt¬
reglering derstädes, dels ock af ett byggnadslån.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 11 på aftonen.
In fidem protocotii,
Alberl Munck,
Onsdagen den 21 Juni 1854*.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 2:ne prot.-utdr. för d. 17 och 19 dennes, samt pleni-
prot. för d. 22 April e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-
Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 57, ang:de anslag till lindring i de genom kolerafarsoten
Carlskrona stad åbragta kostnader, förlidet år;
N:o 58, ang:de understöd till Hospitals-fonden;
N:o 59, ang:de utsträckning af nämndemäns rätt till skjuts-
och traktaments-ersätfning för syner och andra förrättningar;
N:o 60, ang:de byggnads-anslag för Ultuna Landlbruks-institut;
samt
N;o 61, ang:de den s. k. kurhus-afgiften.
Den 21 Juni l. m.
325
Hr af Geyerstam, Carl: Af enskildta angelägenheter nöd¬
sakad alt för en längre tid lemna Riksdags-orlen, måste jag afsäga
mig den plats uti BankoUlsk. jag ifrån Riksdagens början inne¬
haft, och får jag derjemte anhålla, att varda vid min Riksdagsmanna¬
rätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med lillkännagifvande, att Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.,
såsom ledamot i BankoUtsk. begärt och erhållit 3:ne veckors ledig¬
het från d. 22 dennes, anmodade Hrr Elektorer alt utse en leda¬
mot i BankoUlsk. efter Hr af Geyerstam, och en ledamot att in¬
träda i samma Utsk. linder Frih. Tersmedens frånvaro, samt att
derjemte, efter Frih. Åkerhjelm, Claes, som varit vald till
Suppleant i Serskildta Utsk., samt efter Hr Gripensvärd, som
varit suppleant i LagUtsk., men blifvit vald till ordinarie ledamot
i samma Utsk., utse en Suppleant i Serskildta Utsk. och en Supp¬
leant i LagUtsk.
Föredrogs och bifölls Frih. Tersmedens, Willi. Fredr.,
den 19 dennes på bordet lagda hemställan, att de öfrige RiksSlm
måtte inbjudas att instämma i de, vid pröfningen af BankoUlsk:s
Betänk. N:o 34, ang:de reglering af Bankens låne- och kreditiv-
rörelse, af R. o. Ad. fattade definitiva beslut, som varit afvikande
från Ulsk:s förslag.
Prot.-utdr. ronde denna inbjudning blef genast härefter ju-
steradt.
Föredrogs ånyo LagUlsW:s d. 10 och 14 dennes på bordet
lagda Betänk. N:o 34, i anledn. af väckte motioner om uphäf-
vande*, förändring eller förklaring af 1720 års Koiiventikel-plakat.
HrCarlheim Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Lag¬
Utsk. har i sitt Betänk, yttrat, att det ansåg min motion förtjena
upmärksamhet, och att densamma jemväl i väsendtlig mån utgjort led¬
ning vid utarbetande af det förslag Utsk. afgifvit. Jag beklagar att jag
icke kan sjelf så upfalta förhållandet, enär jag uti Ulsk:s förslag
alldeles icke kan igenkänna min motion. För att icke trötta R. o.
Ad. skall jag endast fästa upmärksamheten på några af de olikhe¬
ter, som dem emellan förefinnas. Jag har föreslagit, att konven-
tikel-plakatet skulle med förändring utaf endast 2:dra mom. bibe¬
hållas: Utsk. åter har föreslagit uphäfvande af detta plakat i dess
helhet. Jag hade förordadt ett noga iakttagande af 1762 och 1837
års Kongl. Bref. Utsk. har föreslagit afskaffande jemväl af dessa
bref. Jag önskade en närmare bestämmelse af hvad med hus-an¬
dakt menas. Utsk. har lemnat än mera obestämdt än det förut
varit. Jag hade önskat alt församlingens Pastor, hvilken någon
gång kan anses vara part i sådana frågor, icke skulle ega rätt att
förbjuda sammankomster till gudaktighetsöfning; Utsk. har likväl
lemnat uti Pastors hand, att sådana förbjuda. Dessa omständighe¬
ter, jemte många andra, torde för mig utgöra tillräckligt skäl att för-
326
Den 21 Juni f n,
klara, det jag icke kan instämma uti Utsk:s förslag. Flere af re-
servanterne hafva deremot afgift i t meningar, uti hvilka jag öfver-
ensstämmer, såsom Frih. Posse, Profrhe Nordström och Bring, af
hvilka jag dock ber, alt egentligen få hålla mig till den sistnämnde.
Åtskilliga af de afvikelse!- ilrån min motion, som Utsk. gjort, har
Prof. Bring icke biträdt, men jag måste likväl bekänna, alt hans
förslag icke fullt tillfredsställer mina önskningar eller motsvarar
min förväntan om ett förslag i detta hänseende. Jag skulle önska
flera ändringar och afvikelse!- ifrån Prof:ns förslag, men skall dock
inskränka mig till dem, som jag anser isynnerhet förtjena upmärk-
samhet. Uti Irsta §:n heter det nemi.: '"Hus-andakt må, såsom
hittills, fritt utöfvas af föräldrar och husfäder, med deras
barn, anhörige och tjenstefolk.'1'' Derest jag i mitt hus håller
andakt med mitt folk, skulle jag således, enl. Prof. Brings förslag,
derest en vän trädfle in, antingen visa ut honom i ett annat rum,
eller ock vara underkastad en plikt ifrån 50 lill 400 Rrdr brko.
Sådant anser jag icke vara lämpligt, icke behöfligt, desto mindre
som, på sätt jag första gången denna fråga förevar, hade äran visa,
sjeifve de lagstiftare, som utfärdat 1726 års Konventikel-plakat,
voro af den mening, alt umgängesvänner kunde och borde vid hus¬
andakt få vara närvarrde. Enl. Profrns förslag skulle således en
större inskränkning i detta hänseende, äu den som redan linnes, ega
rum, hvilket jag ingalunda tror hafva varit Profrns mening, och jag
anhåller derföre, att vid en skeende återremiss, ordet ”umgänges¬
vänner1'' mätte i §:n intagas. Den 2:dra §:n innehåller: ‘‘"‘Visar
sig inom någon församling behof af flere sammankomster till
andaktsöfning, än de, enl. allmän ordning öfliga, så tillhör
det församlingens Kyrkoherde, pä grund af hans embete, att
söka på ändamålsenligt sätt tillfredsställa detta behof. Och
böra derföre de församlingsmedlemmar, som önska sådana
sammankomster, denna sin önskan hos Kyrkoherden anmäla.
Häremot har jag ingen annan anmärkn. alt göra, än den, att jag
anser det hvarken hafva varit Profrns mening, eller vara med min
öfverensstämmande, att Kyrkoherden skulle ega att förbjuda alla
sådana sammankomster för andaktsöfning, ehvad der förekommer
något lör kyrkan äfventyrligt eller icke. Om icke något annat fö¬
rekommer än läsning och böner efter af Kyrkan antagna och god¬
kända handböcker, så bör Kyrkoherden, enl. min lanke, icke kunna
förhindra sådant, med mindre alt serskildta skäl dertill förekomma.
Jag tillstyrker derföre, att till de sista orden i denna § måtte med
någon liten omskrifning fogas ett så lydande tillägg: ”.. . . anmäla
denna sin önskan hos Kyrkoherden, som, derest han finner
gällande skäl dertill förekomma, ege att dem förbjuda. Del
bör sedan på församlingens medlemmar bero, om de ställa sig
Kyrkoherdens afgörande till efterrättelse, eller om de vilja
deröfver anföra klagan.” Den 3:dje §:n anser jag, åtminstone
f. n., på den punkt den allmänna opinionen och den religiösa
uplysningen i vårt land sig befinner, vara ganska riktig, hvarföre
jag äfven antager Profrns förslag i denna del, men önskar, alt så¬
som tillägg eller serskild § måtte inflyta sista mom. af 5;te § uti
Den 21 Juni f. m.
32?
Utskis förslag, nemi.: ”Klagan öfver Pastors förbud, i delta falt
mä i vanlig ordning hos vedérbör:de domkapitel förås. Jag
anser det nemi. icke vara lämpligt, att Pastor, som möjligen genom
sin egen försumlighet varit anledningen till att ett sådant behof fö¬
refinnes, sjelf skulle ega rättighet att förbjuda sin församlings le¬
damöter, att på annat sätt tillfredsställa sitt behof. Jag har ingen¬
ting emot att han förbjuder sammankomster, men han skall alltid
dertill upgifva sina skäl, och högre pröfningsrätt af hans förmän må¬
ste finnas. Vid 5:te §:n skulle jag; vilja tillstyrka det tillägg, alt:
”böterna skola förvandlas, icke till fängelse vid vatten och
bröd utan lill enkelt fängelse.” Det är denna förvandling af
böterna, som jag tror både inom och utom landet hafva vållat en
så stor hetsighet emot Konventikel-plakatet. Man anser det icke
rimligt att personer, som tillhöra de stilla i landena, skola blott för
att de samlats i strid emot en polis-stadga, straffas möjligen
hårdare än de, som begått verkliga brott. Om denna förvandling
till enkelt fängelse, i st. f. fängelse vid vatten och bröd antages
i en lag, som kommer alt förklara Konventikel-plakatet, så är denna
olägenhet häfd, och en så stor förbättring vunnen, att jag med tillägg
af denna förändring är färdig att godkänna Prof. Brings förslag.
Om författningen kommer att §:vis föredragas, skall jag ytterligare
uptaga en och aannan2 af dem, men inskränker mig nu lill hvad
jag redan yttrat. Jag tror mig veta, att många ledamöter komma
att förorda Prof. Brings förslag till författning, och jag anhåller der¬
före, att de tillika ville yttra sig öfver de förändringar deruti, sorn
jag nu föreslagit.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Nyligen har man på detta
rum tvistat om religionsfrihet för främmande trosförvandter; i dag
är frågan, huruvida religionsfrihet skall tillerkännas Statskyrkans
egna medlemmar. Det skall nu afgöras om det sekels-gamla för¬
budet emot en för det andliga lifvet, likasom för allt lif nödig och
nyttig discussionsfrihet skall qvarstå, — helt och hållet uphäfvas
utan annan inskränkning än den som redan finnes uti 1 kap. 4 §
M.B:n och Kongl. Brefvet af den 6 Febr. 1849, eller om det skall
bero på en Pastors godtfinnande, alt utan ransakning, utan högre
myndighets pröfning af hans åsigts behörighet, utan laga dom qväfva
så väl bruk som missbruk, hvarvid den som ett sådant Pastoral¬
förbud icke hörsammade skulle beläggas med böter till ett belopp,
5 gånger högre än hvad som stadgas, för spillande af menniskolif,
hvaruppå sedan alltid följde landsförvisning, i händelse han verkli¬
gen funnes skyldig till irrlärors spridande; eller slutligen om denna
discussionsfrihet, denna upbyggelsefrihet skall ställas under en pre-
sterlig polis af sådan omfattning, att denna späda nyfödda frihet
i sanning då kunde förliknas vid en till händer och fötter väl inlindad
Mumie, anständigt befordrad till en förtidig graf. De af detta Stånds le¬
damöter, som tagit närmare kännedom om detta ämne, finna lätt, att
härmed är antydt Ulsk:s förslag, och det af Prof. Bring i dess reser¬
vation framställda. Den siste värde talaren har lill utgångspunkt
tagit Prof. BriDgs förslag med några vissa modifikationer- Jag att-
328
Den 21 Juni f. m.
håller atl få laga Utsk:s förslag, och härvid får jag först hembära
Utsk. min tacksamhet derför, atl det proklamerat den vigtiga prin¬
cipen, att upbyggelsefrihet bör finnas. Hvad förslaget vidkommer,
skulle jag vilja tillstyrka detsammas antagande med följande modi¬
fikationer. Utur ingressen ville jag borttaga orden: ”samt undan-
”rödjande af Kongl. Brefvet den 13 Dec. 1762, och Kongl. Cirku¬
läret d. 20. Jan. 1837, ang:de lagsökningar i religionsmal, som
”äro af grannlaga beskaffenhet”, hvarigenom nu gällande helso-
samma stadgande om Just.-kanslerens utlåt, innan åtal får anställas,
blefve qvarstående. 1 § önskade jag bibehållen. Man har klan¬
drat, alt deruti ingen definition blifvit gifven på hvad med hus¬
andakt bör förstås; men dä det är en allmänt känd och erkänd sats
inom det juridiska facket, alt definitioner äro en vansklig sak, så
tror jag alt man skulle vinna hvad man åsyftat, om blott uti 2:dra
§:n orden: ”gemensam andaktsöfning” utbytes emot: ”allmänt
tillgänglig andaktsöfning.’''' Emot 3:dje §:n har jag ingenting
att anmärka, men skulle vilja föreslå, attalia de öfriga §§:ne mätte
utgå, med undantag af den 4:de, för hvilken jag föreslår följande
förändrade lydelse: ”Finnér Pastor vid sammankomst irrlära för¬
kunnas eller annan oordning i kyrkligt hänseende ega rum,
och förmår han icke genom undervisning och förmaning så¬
dant afböja, anmäle saken till allmän åklagare. ”Företages el¬
jest något, som emot lag stridande är, eller allmän ordning stö-
”rer, gälle hvad i Kongl. Förordn. af d. 6 Febr. 1849 stadgas.”
Genom antagande af ett sådant stadgande, skulle dessa mål, hvilka
jag medgifver vara af kinkigare natur, än de uti 1849 års För-
fattn. afsedda, komma att ställas såsom tillförene under M.B:u 1.
4. och oordningar af annat slag under nyssnämnde Förordn. Hvad
de återstående §§:ne vidkommer, föreslår jag deras borttagande. Den
godtyckliga makt, som deruti lillerkännes Pastor, kan jag för min de!
lika litet gilla, äfvensom de deruti stadgade höga straffbeslämmelser.
Hvad åter angår Prof. Brings förslag, så kan deremot anmär¬
kas, att då i dess Usla § stadgas all: ”Hus-andakt må, såsom hit¬
tills, fritt utöfvas af föräldrar och husfäder med deras barn,
anhörige och tjenstefolk. Genom förmaning och efterdöme skall
Preslerskapel med all flit dertill upmuntra”, så blefve detta ge¬
nom §:ns upställning, snarare ett förqväfvande, än ett upmuntrande
af den husliga andakten, enär, på sält Hr Carlheim Gyllensköld re¬
dan visat, tillkomsten af en umgängesvän genast skulle stämpla
hus-andakten lill konventikel. För min del kan jag för öfrigt i
detta förslag icke gilla den Pastors-embetet der tillerkända diktatur,
samt får förklara, att ifall detta förslag, som icke allenast innefat¬
tar en half-mesyr, utan äfven en återgång lill ställningen före 1726,
blefve af R. St. antaget, så vore detta vida värre, än bibehållandet
af det gamla status quo, enär det förra möjligen kunde under £
sekel komma att gälla, då deremot det sednare omöjligen kan ser¬
deles länge fortfara.
För min del skulle jag således vilja tillstyrka bifall till Lag-
Utsk:s Betänk., med de modifikationer deruti, dem jag haft äran
föreslå.
Den 21 Juni f. ra.
329
Hr Thara, Casper Wolrath: Det är med verklig ledsnad,
som jag icke i likhet med den siste värde talaren kan bifalla LagUtsk:s
förslag. Jag hade isynnerhet önskat, att under en tid, sorn är så upfylld
af strider, sora den närvaride, LagUtsk. skulle hafva funuil något me¬
dium, hvarigenom alla billiga fordringar blifvit upfyllde, men, långt
derifrån, är detta förslag vida farligare än det gamla Konvenlikel-
plakalet, och tål knappt, att man på detsamma kastar en flyktig
blick af granskning. Redan i lista §:n af detta förslag heter det:
''‘Den kristliga hus-andakten må fritt utö/vas'’'’; men här står
likväl icke ultaladt, hvad som dermed förstås. I det allmänna lif-
vet möter oss tvänne olika förklaringar öfver detta ord. Den ena
förklaringen är den, att dermed förstås endast ordets läsande, för¬
klarande och betraktande, men den andra meningen med andakt
är, om jag så får säga, blott ett noga aktgifvande på en yttre sed¬
lighet, utan att söka den källa, som ligger lill grund för detta sed¬
liga lif. I det gamla Konvenlikel-plakatet äro dessa båda, med
hvarandra, så nära förenade, som de böra vara, och der är tron
lagd till grund för det sedliga lifvet, hvilket vigtiga förhållande,
enl. min tanke, uti en lagstiftning, sådan som denna, hade bordt
vara uttryckt. I det gamla Konvenlikel-plakatet, är det ålagdt hus¬
fäder och mödrar, att noga tillse, alt bibeln läses och böner hål¬
las, men att de tillika skola hafva en noga tillsyn öfver barns
och ijenslefolks lefverne, samt dem med godt exempel föregå. Gål¬
man vidare till de öfriga §§ af LagUlsk:s Betänk., så finner man,
att en konventikel, icke någonsin kan uti första hand af Prester-
skapet förbjudas, utan måste ovilkorligen tolereras; det enda Pa¬
stor förmår göra, är att upskjuta densamma till dess för honom
läglig tid är att densamma bevista. Jag hemställer likväl, om icke
en förbjudande makt bör ligga i Presterskapets händer? Det är
icke många år sedan den sista sol förmörkelsen här i Sverige in¬
träffade; då kom en man till Pastor uti en af hufvudstadens för¬
samlingar, och begärde att få hålla en konventikel. Han erhöll af
Pastor det bestämda svar, att han icke fick göra det, emedan hela
hans föregående lif hade stämplat honom så, att han minst af alla
var lämplig till en sådan förrättning. Följden blef den, att han
drog sig utanför staden, på Tyskbagar-bergen, och höll der en pre¬
dikan, hvaraf hans åhörare till den grad upskakades, att än i denna
dag finnes en af dem intagen på Danviken. Jag hemställer på
grund af detta exempel, om icke en förbjudande makt borde finnas
uti Pastors hand? Jag vill dock icke säga, att man bör hafva rätt
att klaga öfver ett sådant förbud hos Kontrakts-Proslen eller Dom¬
kapitlet. Ett annat fel vidlåder dessutom den föreslagna författnin¬
gen. I en sådan församling, som Jakobs och Johannis t. ex. der
12,000 personer finnas, skulle det ju kunna hända, alt en mängd
menniskor, kanske ett par hundrade personer infunno sig hos Pa¬
stor och sade: ”Jag vill hålla konventikel.” Hvad skulle följden
häraf blifva? Jo den, att Pastor ifrån morgon till afton skulle
nödsakas att besöka konventiklar, och derigenom helt och hållet
skiljas från sin egentliga embetsntöfning. En annan fara har Prof.
Bring uti inledningen till sin reservation tydligen ådagalagt, nemi.
330
Den 21 Juni f. m.
den, alt i händelse en sådan konventikelfrihet, sorn här ät' föreslagen,
beviljades, så skulle Statskyrkan till sitt innersta begrepp uplösas. Till
en böljan skulle det upsla ecclesiolae in eeclesia; men snart skulle
icke längre någon eeclesia finnas qvar, utan blott ecclesiolae, hvilka uti
fiendtlig opposition emot hvarandra snart skulle totalt sönderslitas.
Jag kan derföre icke med min röst biträda det förslag till författn.
LagUtsk. framstäldt, men jag tror deremot, alt om R. o. Ad. före¬
nade sig i det förslag, som Prof. Bring framställt, så skulle en nå¬
got så när lycklig lösning af frågan verkligen vinnas. För min
del vill jag gerna bifalla äfven de små förändringar, som Hr Carl¬
heim Gyllensköld föreslagit, men ett ord i dessa förändringar, kan
jag likväl icke undgå att finna något sväfvande, och jag fruktar att
framtida trassel derigenom skulle kunna föranledas, nemi. ordet:
umgängesvänner. Vill Hr Carlheim Gyllensköld utbyta detta emot
något annat ord, som är klart och tydligt för lagstiftaren, och den
läsande allmänheten, så har jag ingenting emot detta tillägg. Ett
annat tillägg skulle jag deremot vilja göra uti lista §:n der det he¬
ter : ”Hus-andakt må, såsom hittills, fritt utöfvas af föräldrar
och husfäder, med deras harn, anhöriga och tjenstefolk.''''
Hvarföre icke äfven med deras underhafvande? Jag minnes som
en vacker tafla, ifrån min egen barndom, huru min fader, när
lördagsaftonen ingått, sammankallade alla sina underhafvande efter
slutadt dagsverke till gemensam bön, och invigde derigenom sab¬
baten. För min del tror jag, alt en sådan bön måste skönt inverka
på en sådan större menighet, och jag tror, att mången af husbon¬
den yttrad vacker tanke på detta sätt hem föres i de spridda hem¬
men. Vid de af Hr Carlheim Gyllensköld i öfrigt föreslagna för¬
ändringar, har jag ingen anmärkn. att göra, utan anhåller derföre
om bifall till Prof. Brings förslag, med de af Hr Carlheim Gyllen¬
sköld föreslagna förändringar.
Hr Tersmeden, Nils: Innan jag går att närmare granska
LagUtsk:s förslag, ber jag att få taga det Höglofl. Ståndets upmärk-
samhet i anspråk för att yttra några ord om frågan i allmänhet.
Man säger att det andliga behofvet, en andlig oro legat lill grund
för de motioner öfver hvilka IjagUtsk. nu yttrat sig. Det är vis¬
serligen sannt alt så är förhållandet, men detta andliga, behof har
funnits lika länge som Kristendomen, det finnes i våra dagar och
det skall alltid komma att finnas. Menniskan har nemi. alltid ett
behof, att söka så ställa sin vande! och så odla sitt förstånd och
sitt hjerta, att de blifva tillgängliga för den himmelska nåden. Men,
säger man, detta behof tyckes nu hafva blifvit större; det är möj¬
ligt, men det tillkommer icke någon menniska att yttra sig öfver
andras behof, vare sig andliga eller verldsliga, ty alla behof äro
subjektiva och relativa. Man säger, att samhället likasom velat in¬
skränka det andliga lifvets friare verksamhet; detta-är ett serdeles
tvetydigt och sväfvande yttrande, emedan hvar och en gör sig ett
serskildt begrepp om det andliga lifvets verksamheti För min del
gör jag mig det begrepp derom, att det skulle egentligen bestå uti
Bibelns läsande och begrundande, och vidare, tili en sträng upmark-
De n 21 Juni f. m.
331
samliet på sig sjelf och i andaktsöfning, enskildt eller i den offent¬
liga Gudstjensten: allt detta helgadt genom bönen. Huru det and¬
liga lifvet, så vidt det beror af menniskan, skall förstås, tror jag,
att den Heliga Skrift sjelf visar oss. Dessa nya, större behof hafva
upkommit, säger man, derigenom, att man icke har nog frihet,
förmodligen discussionsfrihet, icke får vid offentlig Gudstjenst begagna
hvilka böcker man behagar o. s. v. Man skulle väl tycka alt det
andliga lifvets verksamhet vore störst och friast hos de menni-
skor, som åt det andliga lifvet hafva egoat sin hela lifstid. Jag
vänder mig då först till Ralholicismen, der vi finna munk-ordnar,
hvilka, man måste medgifva, helt och hållet hafva egnat sig åt det
andliga lifvet. Men huru göra väl desse? Antingen gå de, såsom
Franciskanerne, och tigga för de fattige, eller också, såsom Capu-
sinerne, utöfva de sin verksamhet genom att söka befordra den and¬
liga bildningen; eller också såsom Dominikanerne, sysselsätta de sig
med den vetenskapliga bildningen, eller ock innesluta de sig i klostren,
såsom Certosiner, för att tillbringa sitt lif uti andliga betraktelser och
sjelfpröfning. De verka således icke på sätt man här hos oss det fordrar,
utan de lemna, att man så må säga, sin nästa i fred. Den andliga
verksamhet man här söker åstadkomma är deremot egentligen den,
man vill utöfva på andra; det är icke nog alt hafva bekymmer för
sin egen salighet, utan man skall äfven bekymra sig om andras.
Härmed må vara huru som hellst, men nekas kan dock icke, alt
ju icke en andlig rörelse finnes här i landet, hvilket jag och många
med mig högeligen beklagar. De som älska densamma och vilja
underhålla densamma, anse den såsom en glädjande nyhet, men för
min del kan jag icke deruti instämma. All rörelse är farlig, om
den icke ledes af lag och ordning; all rörelse i naturen ledes utaf
en viss af Försynen stadgad ordning; ali rörelse kan urarta, och
derföre måste gränsor för densamma sättas. Jag tror alt denna
andliga rörelse aldrig hade upslått, om sanningen ensam hade fått
verka. Sällan har den visat sig i andra församlingar, åtminstone i
Norrland, än der raan har mycket långt lill kyrkan; der hafva per¬
soner, som det synes, skiljt sig ifrån församlingen, men på ett
ganska oskyldigt sätt derigenom, att de i all ordning uti hemmen
förrättat sin Gudstjenst. Då denna icke kunnat af vederbör:de öf-
vervakas, så hafva förledare der insmugit sig och inledt folk på vil¬
lovägar, och en gång dit komna, hafva de icke kunnat återföras.
Jag säger, att dessa rörelser icke hade varit farliga om da icke blif¬
vit underblåste af illvilliga menniskor som med berådt mod hafva
förledt dessa församlingar. Sålunda har Erik Jansson och andra i
mörkret och på hemliga vägar, såsom genom bref, sökt underhålla
dessa rörelser, hvilket genom laglig undersökning blifvit offentligen
ådagalagdt. Sådant har väckt mycket ondt, Häromdagen hörde jag
på en sammankomst en ganska from läsare yttra, att dessa samfund,
hvilkas nit han icke kunde gilla, voro ledde af skälmar. Jag tror
äfven att dessa rörelser underhållas af sådana personer, som helt
obetänksamt ropa på frihet, men glömma att sätta lagen bredvid,
och att frihet utan lag oftast urartar till sjelfsvåld, hvilket lika väl
kan Önnäs i andligt afseende, som i verldsligt. Hvar och en måste
332
Den 21 Juni f. m.
medgifva, alt menniskan icke liar något angelägnare än vården om
sin själ, men för att kunna underhålla denDa vård, mäste hon lik¬
väl slå under någon högre ledning, emedan menniskan i denna fråga
verkligen icke är mäktig att fullkomligt sköta sig sjelf, oaktadt all
den frihet Gud förlänat henne. Likaledes kunna icke eller sam¬
hällen lemnäs helt och hållet åt sig sjelfva, så vida de skola ega
bestånd, och någon ledning är således uödvändig. En hjord ulan
herde är snart förskingrad. Jag vill gå ämnet närmare och för min
del medgifva, att Konventikel-plakatet, oaktadt sin vackra form, oak¬
tadt sin upmauing till kristlig hus-andakt, likväl är i så målto fel¬
aktigt, att man tror det stadga ett rent förbud emot alla religions-
sammankomster; men såsom jag upfatlar andemeningen utaf detta
plakat, så innehåller det ingalunda något sådant, annat än i det af¬
seende alt sammankomster icke få hållas der personer upstå för att
uttyda och förklara Guds ord, hvilket är ganska rätt, då vi hafva
ett serskildt prediko-embete. Vi se ändock, att ordet kan på flera¬
handa sätt tolkas, och huru skulle väl dermed komma att tillgå, om
det vore en hvar, som säger sig benådad med den Helige Andas
kraft, tillåtet, att med denna tolkning sig befatta. Man åberopar,
alt PresteSt. vid 1823 års Riksdag förordat en lindring i detta
plakat, hvilken äfven jag vill medgifva. Då upstår den frågan: på
hvad sätt bör detta plakat förbättras? Svaret blir naturligtvis: jo,
på det sätt, att kyrkan och samhället äro dermed belåtne. Man bör
väl då tillse, att icke allenast de som yrka pä frihet få sin önskan
upfylld, utan att afseende äfven blir fästadt på deras önskningar,
som stå utom striden och hvilka utgöra flertalet. Man hör så strängt
ropas på förföljelse emot dessa separatister, men jag har icke sett
några förföljelser. Den verldsliga makten har icke gjort annat, än
enl. lag straffat dem som brutit emot allmän lag; utöfvas icke denna
makt så äro de som stå utom läsarne icke skyddade, ty man ser
hvilket stort inflytande de hafva förskaffat sig genom sitt begär att
inverka på andra menniskor. Den som söker att verka på andra,
upnår ofta detta mål, och desse synas just hafva gjort detta tili
sitt syfte, hvarföre de äfven måste ursäkta om också samhället tän¬
ker på dessa andra. För min del anser jag, i likhet med den siste
värde talaren, LagUtsk:s förslag vara i högsta måtto olämpligt, och
vida sämre än det gamla. Det nya förslaget borttager ifrån prediko¬
embete! allt förtroende, allt inflytande. Detta kan väl icke vara
den egentliga meningen, men sådan skulle åtminstone följden blifva.
Här har af en värd talare blifvit yltradt, att Professor Brings förslag
skulle i Presterskapets händer lemna en fullkomlig diktatur, men så
långt vill icke jag gå, ty det vore detsamma som att såga, att äf¬
ven prediko-embetet vore en diktatur, hvilket väl vore alltför orim¬
ligt. Jag skulle deremot å andra sidan tro, att om man, enl. Lag-
Utsk:s förslag borttager helt och hållet denna andliga diktatur, såsom
öfverflödig, så skulle sådant verka lill ett andligt sjelfsvåld. Jag
frågar då, hvad som är bättre, sjelfsvåld eller diktatur?
Då jag fäster mig vid sjelfva den föreslagna lagtexten, före¬
faller mig första § uti LagUtsk:s Betänk, serdeles egen. Det ser
alldeles ut, som skulle flen kristliga hus-andakten förut hafva varit
Den 21 Jnui f. m.
333
förbjuden, och likväl innehåller det gamla Konventikel-plakatet så
vackra ord om denna andakt. Den andra § beröfvar presterskapet
helt och hållet hvarje inflytande, ty på grond af densamma skulle
en hvar andlig fribytare, som anmäler sig hos presterskapet, hafva
rättighet alt upträda. Jag delar härutinnan fullkomligt den åsigt,
den siste värde talaren uttryckt, att nemi. ingenting för kyrkan
vore vådligare än denna fria andliga discussion. Den offentliga
Gudstjensten medgifver icke någon discussion, och jag vet icke hvar
man skulle kunna finna stöd för en sådan åsigt, så vida kyrkan
skall äga bestånd. Hopen skulle lätteligen dragas på dens sida som
hade de största talare-gäfvorne, ty det är icke allom gifvet, att så
lätt afgöra huru mycket sanning ligger uti det ordsvall man får
höra. Denna § skulle äfven, på sätt Prof. Bring anmärkt, legalisera
oordningen, enär pastor icke hade något inflytande förr än han
fann, att bestämda irrläror förkunnades, och han skulle således sitta
och väga hvarje ord innan han kunde deremot göra någon anmärkn.
1 afseende på irrläror, hafva vi allmän lag, som säger huru de
skola bestraffas, men på dessa konventiklar skulle med denna fria
discussion mycken oreda, mycket osammanhang få höras utan att
pastor, ehuru han finner, att det icke i ringaste mån kan vara för
åhörarne upbyggligt, kan dervid någonting säga, ty någon bestämd
irrlära vore icke predikad, och då mäste han med grämelse finna,
att för honom vore dervid ingenting att göra. Med det proselyt¬
makeri som vi finna hos dessa andliga frihetskämpar, och med den
dragningskraft som tyckes draga desse s. k. helige, den ena till den
andre, skulle denna frihet verka vår offentliga Gudstjensts förfall och
denna förvandlas blott till konventikel. Mången skulle gå lill dessa
konventiklar af nyfikenhet, och då han der finge höra en mängd
nya saker, som lian kunde finna vackra, så skulle han snart finna
detta vida intressantare än att helt enkelt i kyrkan göra sin böu
och åhöra den offentlige talaren. Ofelbart skulle genom denna
fria discussion irrläror insmyga sig, oell ifrån den stund de en gång
äro uti en församling grnndlagde, stå de der fast rotade. Vi hafva
sett huru våra läsare blott för vissa uttryck uti en handbok, hota
att skilja sig ifrån församlingen, likasom saligheten skulle bestå
deruti, alt man begagnade den ena formen i st. f. den andra eller
sjöng den ena eller andra psalmen. När så litet kunnat verka
denna söndring, till hvad grad skulle den icke genom discussions-
friheten ytterligare befrämjas? Jag tror äfven, alt en mängd oord¬
ningar, i verldsligt afseende skulle upsla genom antagande af kon-
venlikel-friheten, och föreställer mig, att de som yrka mycken fri¬
het i politiskt afseende och tala om utvidgandet af menniskans rät¬
tigheter, äfven äro verksamma på detta håll. Jag vill icke anföra
något exempel, ty exempla sunt odiosa, men det är temligen be¬
kant att sådana personer finnas. Jag föreställer mig, att de under
oroliga tider resa omkring och hos presterskapet anmäla sig att
hålla konventiklar; men der i stället framställa hvarjehanda farliga
satser och söka verka i en helt annan rigtning. Den der Läns¬
mannen, som eill. 2:dra § skulle tillkallas, kan icke alltid vara till¬
städes. Således kunna politiska oordningar lätt ega rum under re¬
334
Den 21 Juni f. m.
ligionens täckmantel, i synnerhet när raan känner till hvilken öfver¬
drift desse läsare göra sig skyldige i afseende på pligten att i främ¬
sta rummet lyda Herran. Det är visserligen i främsta rummet men-
niskan ålagdt, att hon skall lyda Gud, men hon skall äfven lyda
samhällets lagar, hvilket den Heliga Skrift ock bjuder. Jag hörde
häromdagen, då jag för några ögonblick var närvande vid det s. k.
Prest-Sällskapsmölet, huruledes en person der upstod och sade, att
han hade ledt konvenliklar uti en församling för att der utvidga
det andliga lifvets verksamhet, och att han dervid haft framgång.
Slutligen tilläde han helt ödmjukt: ”Har jag derigenom brutil
emot Konventikel-plakatet, så kan jag det icke hjelpa, ty Her¬
ran har sådant befallt.” Nu slår det sä till uti den församling
der denne man hade åtlydt Herrans bud, alt flertalet derstädes äro
mycket bekymrade öfver de konveritiklar han stiftat, och de hafva
funnit, att barn derigenom blifvit skiljde ifrån sina föräldrar, tjenare
ifrån sina husbönder, hvarföre församlingen ingått till Pastor med
klagomål häröfver, och anhållit om dess hjelp. När man hörer det
i sådan syftning predikas, att man i främsta rummet skall lyda
Herran, så hemställer jag hvad en sådan predikant icke må kunna
uträtta då han säger: nJ skolén lyda Herran i första rummet
och Konungens bud komma endast i det andra?'1'' Jag frågar vi¬
dare, örn man väl tror, att genom detta LagUtsk.-s Betänk, dessa
andliga behof skola tillfredsställas? Jag tror det icke, ty desse sepa-
ratisters fordringar blifva aldrig tillfredsställde. Jag tror således, alt
det första som det andliga regrtet har att göra, är, alt vaka öfver
de ännu oförvillade menniskorna, att de icke måtte inledas på samma
villovägar. Det blir omöjligt att vinna något med denna frihet,
och jag hemställer om ej så är till den här närvande person, hvil¬
ken fungerade som ordförande vid religionsfrihets-vännernas möte,
och hvilken alltså i fråga om deras anspråk, bör hafva den största
insigt, helst han sjelf här motionerat en dissenter-lag. — Dock, jag
behöfver icke vädja till honom; jag behöfver blott åberopa hans
egna ord, sådane de stå uti R. o. Ad:s prot. Han yttrade sig vid
remissen af förslaget till nyssnämnde dissenter-lag på följande sätt:
”R. St. må i all välmening och kärlek söka att stilla sinnena, genom
hvilka reformer i den kyrkliga författningen som helst, så gifva de
sig icke tillfreds förr, än den samvetsfrihet blir dem tillerkänd som
dé, enl. Guds ord och Symboliska böckerna anse sig ega, hvilket
är: fri religionsöfning för hvarje denomination af den kristna be¬
kännelsen antingen han tillhör Statskyrkan eller ej.”
När vi veta, att läsarne vid det s. k. Prestsällskaps-mötet of¬
fentligen hade till mål, alt verka för religionsfriheten, och att åt¬
skilja Stat och Kyrka, så frågar jag hvad det tjenar till, att för
dem göra några synnerliga eftergifter? Det väckte mycket upseende
här om dagen, då R. St. icke ville bevilja de gamla andaktsböcker¬
nas begagnande för vissa församlingar, hvilket naturligtvis icke med-
gafs, emedan det ansågs vara en ren omöjlighet. Jag kan icke tänka
mig möjligheten, af att en del af församlingen skulle få återtaga de
gamla andaktsböckerna, då den andra delen finner sig upbygd af
de nya. De veta så väl som jag, att det är en omöjlighet, att vid
Ben 21 Juni f. m.
335
offentlig Gudstjenst få begagna dessa böcker, men deras diktan och
traktan går derpå ut, att de vilja hafva rättighet att välja sig ett
eget presterskap. Man har tyckt det vara obilligt att förbjuda be¬
gagnandet af dessa gamla andaktsböcker, och att det vöre hårdt,
alt för denna olikhet i lithurgi vara utsatt för borgerliga straff, men
detta hvilar på ett misstag. Den hufvudsakligaste skillnaden ligger
i läran om Nattvarden, hvilken de sjelfva vilja utdela emedan vid
den offentliga Gudsljensten icke begagnas samma aflösnings-formel,
sorn de vilja hafva. Enl. Augsburgiska bekännelsen är det likväl
bestämdt förordnad!, att nådemedlen skola vara helt och hållet lem-
nade i det ordentligt kallade prediko-embetets vård, och då de ifrån
delta stadgande afvika, skilja de sig ifrån vår låra.
Jag vill nu öfvergå till de anmärkntr, som här blifvit fram¬
ställde. I likhet med Hr Tham, instämmer jag till en del uti Hr
Carlheim Gyllenskölds modifikationer af Prof. Brings förslag, hvilket
jag eljest till alla delar godkänner. Jag anser det hafva ett så öf¬
vervägande företräde framför Utsk:s, att det dermed ingalunda kan
jemföras. Hr Carlheim Gyllensköld har strängt fästat sig dervid,
att uti 1 ista § ""umgängesvänner,” icke voro lagda till kretsen af an¬
höriga. Jag vet icke hvartill detta tillägg skulle tjena. Gästfrihe¬
tens lagar förbjuda att köra främmande på porten, och jag skulle
icke tro, att någon författning kan fälla den lill böter, som vid
sin morgon- eller aftonbön låter uti huset varande gäster deruti
deltaga. Jag hörde äfven häromdagen Prof. Bring sjelf offent¬
ligt yttra sig, alt han ansåg detta tillägg oskyldigt men alldeles
onödigt, då saken faller af sig sjelf, och att det gerna för honom
kunde tili §:n insättas. Afven jag finner det oskyldigt men ännu
mera onödigt. Vid 2:dra § har Hr Carlheim Gyllensköld velat up-
ställa gränsor och vilkor för Pastors rätt, att förbjuda sådana sam¬
mankomster, men jag kan icke härutinnan dela hans åsigt, emedan
jag tror det vara högst nödvändigt, att förtroendet till själasörjaren,
så vidt möjligt är, stårkes. Det kan visserligen här och der finnas en
försumlig Pastor, men detta verkar dock mindre ondt än att församlin-
garne kunna sätta sig upp emot sin lärare, ty detta inverkar på hela
prediko-embelet. Skall någon enighet kunna ega bestånd, så skall det
ske derigenom, att Pastor eger den verkliga själavården i sin hand,
Detta är ganska riktigt uti 2:dra § af Prof. Brings förslag iakttaget,
deruti han säger: ''"‘Visar sig, inom någon församling, behof af
flere sammankomster till andaktsöfning, än de enl. allmän ord¬
ning öjliga, så tillhör det församlingens Kyrkoherde, på grund
af hans embete, att söka på ändamålsenligt sätt tillfredsställa
detta behof. Och böra derföre de församlings-medlemmar, som
önska sådana serskilda sammankomster, denna sin önskan hos
Kyrkoherden anmäla. Det är väl en hvar samvetsgrann själasör¬
jares pligt, alt söka tillfredsställa detta behof. Han förklarar då
sjelf Bibeln för dem, eller ock förordnar han dertill en annan per¬
son, till hvilken han har förtroende, och hos hvilken han har en
borgen för, alt inga irrläror spridas inom församlingen. Skulle nå¬
gon Pastor vara nog äreförgäten, att af en blott nyck afslå en så¬
336
Den 31 Juni f. m.
dan anhållan, så är väl icke vägen (ill Domkapitlet sä lång, under
hvars upsigt hvarje Pastor står.
Hr Carlheim Gyllensköld anmärker vidare, att det vore orim¬
ligt, att en Pastor, sora just varit anledmn till behofvet af dessa
konvenliklar, skulle vara den som egde att derom döma, och der¬
till gifva tillåtelse. Detta påstående, alt det skulle vara Pastor som
gifvit anledmn till detta behof, synes mig vara alltför strängt, obilligt,
och sällan enligt med verkliga förhållandet. I Upsala t. ex. hafva
dessa konventiklar varit mycket gängse, men ingen lärer väl vilja
påstå, alt anledmn till desamma legal i någon försumlighet å pre¬
sterskapets sida. Vidare yttrade Hr Carlheim Gyllensköld, att bö¬
terna borde förvandlas uti enkelt fängelse i st. f. fängelse vid vat¬
ten och bröd; och denna åsigt yttrade han ur den synpunkten, att
Konventikel-plakatet vore en polis-stadga. Så har det aldrig före¬
fallit mig. Vi hafva visserligen polis-stadganden, som förbjuda sam¬
mankomster utan förut skedd vederbörlig anmälan, men en sådan
polis-stadga är Konventikel-plakatet visserligen icke. Detta plakat ut¬
trycker samhällets vård öfver kyrkan och läran, och åsyftar ingenting
annat, än att irrläror icke skola insmyga sig, hvilket de ovilkor¬
ligen kunna, då en hvar, som säger sig ingifven af den Heliga Anda,
får stiga upp och predika, under förevändning af giltiga anspråk
på andlig frihet.
En annan värd talare har velat bibehålla de 3 första §§me af
LagUtsk:s förslag; men utesluta alla de öfriga. Häruti kan jag
med honom ingalunda instämma, ty i och med detsamma hade pre¬
sterskapets inflytande fått dödsknäcken. Dit syfta visserligen dessa
läsare, men jag gör det icke för min del; utan jag och de som med
mig äro af lika lanke, finna så väl samhället som kyrkan bättre
vårdade, uti den författning Prof. Bring föreslagit. Jag föreslår så¬
ledes icke att helt enkelt afslå LagUtsk:s Betänk., ty då stå vi på
samma punkt som förut, utan vill för min del gerna medgifva en
utvidgning af konventikel-friheten, likväl begränsad af Prediko-em-
betet på sätt Prof. Bring föreslagit.
Gr. Liljencrants: Utsk. har vid behandlingen af denna
fråga utah tvifvel haft för afsigt alt föreslå lagstadganden, som
vore mera enliga med de framställda rättmätiga anspråken på fritt
åtnjutande af rättigheter, som synas mig icke kunna förvägras, men
Utsk. har likväl, på sätt nu så ofta brukas, i motiverna framställt
sanningar, hvilka ingen torde kunna bestrida, men hvilka beklag¬
ligen icke stå i något sammanhang med det resultat, hvartill Utsk.
slutligen har kommit. Utsk. säger pag. 7: "U/sk. kar redan an-
tijdt sin åsigt om olämplighelen af vidare inskränkning i re¬
ligiöst än i borgerligt afseende. Med de grundsatser, som
getiomgä vår Statsförfattning, låter en dylik inskränkning ej
eller förena sig; och då medborgare, enl. lag, äro berätti¬
gade att fritt sammankomma för att öfverlägga och meddela
hvarandra sina tankar i verldsliga angelägenheter, kan för¬
budet emot en sådan frihet, dä fråga är om andliga ämnen,
svår-
Den 21 Juni f. m.
337
svårligen försvaras.'''1 Det hade varit ensidigt, att Utsk. äfven i
tillämpningen hade vidblifvit denna tanka. Vidare säger Utsk. pag.
8: ”Det är genom uplysning och försonande åtgärder, sorn
andliga villfarelser böra förekommas och undanrödjas. Mån¬
gen söndring inom kyrkan, har fått betydenhet och stadga
genom ett ovist yttre motstånd, och all slags religionsförföl¬
jelse har förr eller sednare uppenbarat sin egen svaghet, om
den icke rent af motverkat sitt ändamål.” Det är omöjligt, att
pä ett klarare, sannare och tydligare sätt uttrycka, hvad som borde
uttryckas i författmn, eller, att sådana baud, som nu äro före¬
slagna, i allo äro olämpliga, otjenliga och ändamålslösa. Betänk, up-
lyser vidare, att Kyrkolags-komitéen redan år 1839 föreslog uphäf-
vande af Konventikel-plakatet och att Konungens Just. Kansler samt
Högsta Domstolen då understödde detta förslag, men vi veta äfven
att någon påföljd af detta förslag ännu icke inträffat. Femton år
äro likväl sedan denna tid förflulne, och man borde väl hafva kun¬
nat hoppas, att en sä väl grundad åsigt under denna tid skulle hafva
hunnit alt mogna; men långt derifrån synes man hafva återgått till
den ståndpunkt, på hvilken man stod före denna tid. Vid betrak¬
tande af dessa strider kan man icke undgå att fråga sig sjelf hvad
väl orsaken kan vara dertill, alt män, som med hela sin själ, med
kraft och alfvar, samt med nit och drift, befattat sig med verldsliga
och politiska ting, likväl äro så fullkomligt främmande för, och ofta
så okunnige och late uti hvad som rörer kyrkan och det andliga
lifvet. Skälet är icke så svårt alt spåra, ty det ligger helt natur¬
ligt deruti, alt lekmannen sedan långliga lider tillbaka, alldeles icke
befattar sig med kyrkans angelägenheter. Detta bedröfliga förhål¬
lande har haft till påföljd att icke allenast de prestman, som med
nit och alfvar sköta sitt kall, sakna det stöd, som de med skäl
borde kunna förvänta hos sina mera uplysta församlings-medlemmar,
ulan det har äfven sedan långt tillhaka haft den påföljd, att detta
nit äfven hos de mest nitiska lärare har i viss mån svalnat. Det
ligger i sjelfva sakens natur, att man mäste bevakas, och om jag
äfven skulle antaga, att en så fullkomlig menniska funnes, alt han
icke behöfde bevakas, så behöfver han dock upmuntras. Hvarje
menniska behöfver uti sitt bemödande alt nitiskt upfylla sina pligter
upmuntras genom sina medmenniskors bifall, men denna upmun-
tran hafva äfven de mest nitiske prester saknat, af det skäl att lek¬
männen icke egnat kyrkan något deltagande. A den andra sidan
deremot, har detta varit en mycket välkommen anledn. för den
icke obetydliga skaran af prester, som varit belåtne med denna
likgiltighet för kyrkan, att under de sednare tiderna sköta sitt kall,
huru de för godt finna, och följden häraf torde vara så klar, att man
icke behöfver deraf updraga någon målning. För våra lekmän är det
äfven, då man en gång visar dem huru samhället verkligen ser ut,
huru sedeslöshet och fattigdom der vuxit och tagit öfverhand, gan¬
ska beqvämt att kunna säga: ”Jo det är våra dåliga presters fel;”
men preslerna äro dock icke mera än menniskor, och kunna icke
ensamme uträtta allt det som Guds lag ålägger hvarje menniska att
8 H. 22
utrulla. Det finnes icke en enda bokstaf i Guds lag, som befriar
någon menniska, någon Kristen, ifrån pligten att, i mån af de
krafter Gud honom förlänat, befordra Guds Rikes sak, det må vara
genom tal eller undervisning, om han dertill har förmåga, eller i
aldra sista instansen åtminstone genom ett rent lefverne och geoom
alfvar i tal och handlingar. Denna slags predikan tillhör oek hvarje
lekman, och tillhör en hvar Kristen, alt i den mån han förmår, i
ord och handling befordra Kristi Rike på jorden. Det har visser¬
ligen äfven inom vårt land gifvits en tid, då Kristendomen kunde
anses hafva lif, och det var, såsom man af häfderna sluta, under
den tid, som närmar sig intill den, då 168fi års Kyrkolag stiftades.
Jag är öfvertygad om, alt det med undantag af jurister och prester
är ganska få som känna hvad denna lag innehåller; åtminstone
mäste man efter sättet hvarpå den efterlefves, laga för afgjordt, att
den är alldeles obekant. Jag vill då såsom ett exempel citera blott
ett enda stadgande. I likhet med hvad Guds lag innehåller: ”Edert
tal skall vara ja, ja, eller nej, nej, hvad derutöfver är, del
är synd;” stadgar nemi. Kyrkolagen, att ”den som svärjer och icke
låter sig rätta, utan fortfar alt svärja och missbruka Guds namn,
han skall först varnas af församlingens Pastor, sedermera pliglfållas
och slutligen landsförvisas på 2 år eller på hela sin lifstid.” Jag
undrar huru Sveriges befolkning skulle se ut, om alla som svärja
och missbruka Guds namn skulle landsförvisas, och jag tror, alt
derigenom skulle åstadkommas en vida större utflyttning lill främ¬
mande land, än den, som man nu så mycket beklagar. Jag hem¬
ställer lill Eder, Mine Hrr, om väi det folk, för hvilket en sådan
lagstiftning var tillämplig, skulle kunna känna igen sig sjelfve uti
det nu lefvande slägtet? Det är sålunda otvifvelaktig!, att vi på ett
högst betänkligt säll hafva afväkit ifrån det slägte och den tid,
då man ansåg det möjligt och rimligt att stifta en sådan lag.
Den liden sökte man att binda synden, nu söker man att binda
andan. Delta är visserligen fruktlöst, men man gör ändock så godt
man kan, och det är alltid något. Man söker alt binda andan, så
snart man i ord och handling upträder emot hvarje alfvarlig uppen¬
barelse lill lif. Det är en alldeles grundfalsk tanka, att Kristendo¬
men är till formen enahanda; kristendomen är ett lif, som uppen¬
barar sig i verksamhet för likars bästa och sitt eget lefvernes för¬
ädling. Detta lif är icke något nedsjunkande i denna verldens dy,
ulan ett verkligt lif, och man vill göra det till en död form. Det
är ofelbart ock en herrlig uppenbarelse af den Allsmäktiges nåd,
att delta är en väckelses lid, icke allenast för vårt land, utan
för alla Europas länder, och man kan icke nog beklaga det folk,
som icke förstår en sådan lid eller begriper en sådan väckelse. Om
någon tviflar på detta förhållande, så beder jag Eder, Mine Hrr!
betänka några af de faeta, vi nu hafva framför ögonen. Hvilken af
Eder, Mine Hrr! skulle vid den sista Riksdagen hafva vågat ana,
att en sådan författn., som vår nyligen antagna bränvinsbrännings-
förordning någonsin skulle hafva kommit i fråga, än mindre blifva
godkänd och antagen? Jag vågar påstå, att ingen fanns, som anade,
än mindre som trodde något sådant. Detta, Mine Hrr! är icke
Den 21 J u n'i f. m.
339
något menniskoverk, ulan det är en barmhertighet af den Allsmäk-
tige, som ändtligen förbarmat sig öfver detta folks stora elände.
När vid den sista Riksdagen fråga var om antagande af ett förslag
ifrån LagUtsk. om ett nytt Konventikel-plakal, hvilket förslag, enl.
min tanke, var mycket bättre än det nu förevar.-de, så höjdes pä
detta rum blott en enda röst, hvilken med ett enda ord expedierade
delta förslag, som skulle fråga hafva varit att slagta en aborre. Nu
se vi med fröjd, att en annan tid är kommen, och ehuru det är
osäkert, om det, som jag anser för det rätta, nu gör sig gällande,
så är det likväl alltid en fröjd, att åtminstone blifva besegrad i godt
sällskap. Saken har emellertid en gång på alfvar kommit till tals,
och dermed är redan mycket vunnet. Ingen sanning har ännu
vunnit framsteg vid sin första upkomst. Sanningen vore icke san¬
ning, om den icke fordrade någon strid, och menniskan vore icke
den hon är, om sanningen hos henne genast vunne burskap; san¬
ningen måste således strida, men hon skall dock slutligen segra.
Jag sade, att delia var en väckelsens tid, och vi borde derpå gifva
akt. Detta är så mycket vigligare, som den första af alla historier,
Kristendomens historia, vår Frälsares historia, visar oss hvad det folk
har att vänta sig, som föraktar väckelsens lid. Vi se af denna he¬
liga historia, huru vår Frälsare, då han ifrån Oljeberget betraktade
Jerusalem, och hans lärjungar utbredde sig i lof öfver templet och
staden, sade inför dem: "Du tempel och du stad, du skall för¬
gås; icke derföre alt du stenat prophet er och slagit dem som
varit till dig utskickade; icke derföre alt du föraktar mig
eller har i mcnniskostadgar förbyll Guds heliga ord, utan
derföre att du icke kunnat känna den lid i hvilken du sökt
varder." Sä har det händt i alla lider, och en dag skall det
kanske hela: "Du Stockholm, du skall förgås, icke derföre alt
hvartannat barn inom ditt sköte födes oäkta, icke derföre att
du lefver i frosseri och fåfänga samt af gudar de materiella
fördelarne, ulan du skall förgås derföre all du icke f örstod
den lid, deruti du sökt biff."
Sedan jag nu i allmänhet har betraktat denna stora och vig¬
tiga fråga, vill jag öfvergå till några serskilda anmärkmr. Vid frå¬
gan om huruvida Utsk:s Betänk, är antagligt eller icke, måste man
naturligtvis i främsta rummet tillse, huruvida någon förståndig men¬
niska kan vara dermed belåten eller icke, hvarvid jag för min del
naturligtvis ser saken ur den synpunkt, jag redan haft äran fram¬
ställa. Här möter mig då i 5:le §:s 2:dra mom.-detta stadgande:
"Är Pastor, då efter S:dra § anmälan sker om tid för till¬
ämnad sammankomst, af förut utsatt embelsför rättning hindrad
att sammankomsten bivista, vare han likaledes berättigad att
sammankomstens hällande å den tid förbjuda." Jag vill icke
påslå att så kommer alt ske, men det kan likväl icke bestridas, att
det skulle kunna falla en Pastor in, att aldrig få tid att en sådan
sammankomst bivista, och, förutsatt dessutom, att han skulle vara
så god och hafva tid, så frågar jag Eder likväl, Mine Hrr! om det
uti en större församling, med våra under vintertiden ofta svåra
29*
340
Den 21 Juni f. m»
kommunikationer, skulle vara rätt och billigt, att endast pä eli enda
ställe, och icke på flere på en gång, göra det möjligt för kristne
alt komma tillsammans och upbygga sig? Det vore omöjligt att så¬
dana sammankomster kunde hållas på flere ställen, då Pastor icke
kunde vara nämnde på mera än ett, och vore han emot dessa
konventiklar, skulle han nog ställa så till, alt någon höll en kon¬
ventikel, som vore i hans auda, d. v. s. ganska oandlig, på hvilken
han då skulle infinna sig, för att förhindra alla de öfriga, att på
ett annat ställe hålla en verkligen kristlig sammankomst. Serskildt
måste jag uplräda emot den 7:de § som bibehåller det barbariska
valten och brödstraffet, för förbrytelser i den riktning som här är i
fråga. Det är omenskligt, ja! mer än omenskligt, det är en ohygg¬
lig synd, att för andliga förvillelser döma någon till fängelse vid
vatten och bröd, och slutligen ställa honom på ljuf-pallen. Hvart
och ett borgerligt straff, måste väl hafva för afsigt att rätta den
brottslige. År nu meningen att rätta den brottslige, så är väl det
enkla fängelset en vida bättre lägenhet för en nitisk fångpredikant
eller för Konsistorium, att på den förvillade söka inverka, medan
han af yttre omständigheter icke är förhindrad att egna sin up-
märksamhet åt andliga ting. De hafva då god tid alt upbygga ho¬
nora med sann kristendom och återföra honom ifrån hans förvillelser.
Det finnes således ett dubbelt skäl för att icke ålägga någon detta
barbariska straff, då han icke begått något verldsligt brott. En
andlig förvillelse ligger vidt utom menniskors förmåga, att beherrska,
och så mycket orimligare är det således, att derpå lägga ett straff,
som kan förderfva en menniska för hela dess lifstid. Jag vill icke
besvära Ii. o. Ad. med att uplaga alla de många anmärkmr jag
kunde finna mig föranlåten alt göra emot föreg:de talare uti motsatt
syflning, och jag skall derföre inskränka mig lill de vigtigaste ibland
dem. Hr Tham berältade en händelse om en person sorn dött på
Danviken, men han nämnde icke om delta skett till följd af mania
religiösa eller något annat. Om nu detta varit fallet, ehuru Hr
Tham icke sade det, så bär jag åtskilliga gånger förut haft den
olyckan att höra sådant anföras, och ingenting är vanligare än alt
höra personer, som äro obenägne emot allt andligt lif, omtala, hu¬
ruledes den eller den personen blifvit galen af religions-svärmeri,
men jag hör deremot aldrig någon tala om de 1000-tals menniskor,
som blifva galna af dilirium tremens. Om de 1000-tals menniskor,
som af fylleri hänga och dränka sig, talar icke eller någon, men
om en person genom läsning af Guds ord blir grubblande, och
kanske finner sin föreg:de vandel så syndig och förkastlig, att han
förlorar sina sinnen, derom talas öfverljudt. En sådan händelse är
en olycka, jag medgifver det, men desse utgöra icke x^J^ proc.
af dem, som blifva galna genom spritdryckers omåtlliga bruk, och
de som bränna bränvin tala minst derom. En annan talare yltrade
att all rörelse är farlig. Ja! Mine Hrr! jag har visserligen smickrat
mig med att vara konservativ och ämnar äfven lefva och dö såsom
sådan, men en sådan konservatism tror jag mig dock aldrig kunna
upnå. Må vara att denna grundsats möjligen kan tillämpas på det
borgerliga lifvet, det lemnnr -jag derhän, men att den på det and¬
Ben 21 Juni- f. m.
341
liga lifvet är alldeles oanvändbar, det är säkert, ty delta lif är bfbtt
rörelse. Sjelfva rörelsen kan icke någonsin klandras, men yttrandet
deraf, förståndets felaktiga upfatlning, kan möjligen någon gång vara
klandervärdt. Om någon gång denna rörelse företer någon abnor¬
mitet så är väl icke derföre all rörelse inom det andliga lifvet för¬
kastlig. Den enda verkliga fara, som i detta fall finnes, är den
andliga döden. Den är farlig äfven för samhället, ty han under-
gräfver detsamma, och om icke snart en andlig rörelse uti anda och
hön upkommer, så kan hvarken den värde talaren eller de, som äro
med honom lika kloka, förutse huru länge vi stå uppe eller ligga nere.
Del är icke längesedan vi sago en Monark, hvars makt af oss alla an¬
sågs fullt betryggad; men då Gud rörde sitt finger, så behöfdes det blott
några 1000 blusmän för att vända all denna verldsliga visdom i
vädret, och så går det äfven med oss i sinom tid. Jag vet väl alt
månge äro, som icke tro derpå och som tycka att delta är mycket
roligt; men jag tror, alt om man kunde skratta åt eländet, sä skulle
man kunna säga: ”skrattar bäst, som skrattar sist.'1'1 Det är
icke i dag första gängen, utan jag har många ganger hört den be¬
drägliga sats framställas, alt det är för ömkeligt, att den eller den
personens son har blifvit läsare och kan icke längre gilla sin egen
fader; ja! det är mycket bedröfligt, men för min del kan jag icke
finna annat, än att om någon har en med Gud och hans vägar
obekant far, så är det ganska lyckligt både för samhället och fadren,
om han genom sonens upmaning kommer på en bättre väg. Den
högste af alla auktoriteter, Kristus sjelf, säger härom: ”J skolén
icke tro, att jag är kommen att stifta frid uppå jorden, ty jag är
kommen alt göra sonen skiljaktig emot fadren och doltren emot mo¬
dren och sona-huslrun emot sin svära” etc. Så säger Kristus, och
denna auktoritet torde något mera betyda än deras, som beklaga
den olyckan, att en medlem utaf en familj blifvit läsare. Det al¬
vida bättre inom en familj, att några lefva om äfven några äro
döda, ty det är ju att hoppas, att de som lefva skola väcka upp
lill lif dem som äro döde, och detta är således icke alt beklaga,
utan att fröjda sig öfver.
För att nu i denna del framställa ett förslag, så anhåller jag
för min del, att R. o. Ad. ville antaga de 3 första §§:ne af Utsk:s
förslag, men återremittera de öfriga, på det att dels, på sätt jag
haft äran nämna, ett annat sätt för böternas förvandling måtte af
Utsk. föreslås, oeh dels att, der så kan finnas nödigt, samma polis-
stadganden, som för borgerliga sammankomster måtte tillämpas.
Detta måtte väl vara alldeles tillräckligt, och all på de andliga sam¬
mankomsterna tillämpa strängare straffbestämmelser synes mig vara
en högst olämplig försigtighet. Innan jag slutar, kan jag icke undgå
att fästa upmärksamheten derpå, att om något folk i det nya Te¬
stamentets tider skall kunna anses vara framför andra af den AUsmäktige
benådadt, så är det Svenska folket. Delta folk, till antalet ringa och med
ringa materiella krafter, upkallades likväl af Gud att strida för lju¬
set, sanningen och samvetsfriheten. Jag har vid föreg:de tillfällen
aldrig talat för, och kommer aldrig alt tala för någon oinskränkt
religionsfrihet, men jag anser, alt inom den lära vi sjelfve bekänna
342
Den 21 Joni f. m.
må vi hafva frihet, att med våra väoner, och med kristne läsa
Guds ord. Detta är en frihet, som icke ulan väld kan förnekas.
Jag ber äfven, alt få fästa upmärksamhelen på en annan följd af
den närvar:de lagstiftningen, nemi. den, att en laglydig person icke
kan tillåta sig, att vid dessa tillfällen vara närvande. Häraf blir
naturligtvis en följd, att de sorn genom uplysning och sitt förstånd
bäst vore i tillfälle att leda dessa sammankomster, nu måste der
saknas, emedan de icke vilja bevista en konventikel, så länge en
lag (innes, som det förbjuder. Detta är en ganska stor olägenhet.
Jag talar således icke nu, för att få sanktionerad!, hvad jag hittills
utöfvat, utan derföre, att jag önskar, alt R. o. Ad. icke måtte för¬
akta den höga kallelse, som har tillhört, och som, Gud gifve det,
äfven för framtiden skall tillhöra det Svenska folket.
Frih. Cederström, Thure: Ehuru tiden är långt framskri¬
den, och många talare redan yttrat sig, torde det dock vara mig
tillåtet, att yttra några ord i denna fråga, hvilken jag anser vara
en af dé vigtigaste, som hittills under denna Riksdag utgjort före¬
mål för R. St:rs öfverläggningar. Innan jag nu öfvergår till be¬
svarande af de anmärkn.-r, som blifvit gjorda i motsatt syftning
emot den, i hvilken jag ämnar upträda, finner jag mig böra för¬
klara, att jag anser en hvar hafva rättighet att tro, bekänna och
dyrka Gud, på hvad sätt han rättast finner, och att ingen verldslig
makt eger rättighet, att derföre lägga något hinder, så framt icke
samhällets lugn störes, eller allmän förargelse åstadkommes. Detta
är en af menniskans oförytterliga rättigheter, som ingen verldslig
makt kan genom några tvångsåtgärder beröfva henne; ty om än
den verldsliga makten skulle förmå, att till lystnad skrämma den,
som icke eger mod eller kraft, att lida förföljelse för Herrans skuld,
så kan den likväl icke komma längre, och sjelfva rättigheten att
länka och tro, kan dock icke beröfvas menniskan, ty samvetet låter
sig icke binda, hvarken genom bål, bojor, landsförvisning, eller
hvad annat som heldst man velat deremot uplänka. En lagstiftning
således, som söker att lägga band på menniskans rättighet att tro,
känna och dyrka Gud, pä sätt hon sjelf finner vara öfverensstäm¬
mande med sin upfaltning af den Hel. skrift är vanmäktig, samt
tjenar icke till något annat, än att tillskapa skrymtare. Ja! jag
vågar påstå, att erfarenheten och historien nogsamt hafva visat, att
alla sådana lagar hafva varit vanmäktiga, och att tvångsåtgärderne,
samt motståndet, långt ifrån att hindra söndringar inom kyrkan,
tvärtom gjort desamma våldsammare och skarpare. Härpå lemnar
Protestantismen, just uti sin upkomst, det mest talande exempel,
ty om genast uti början de eftergifter, hvilka man önskade, hade
blifvit gjorda, så hade aldrig någon söndring egt rum. Att en sådan
lagstiftning, som den, mine värde vedersakare förfäkta, är st ridande
emot Protestantismens idé, och ett ohelgande af den religion, hvartill
vi bekänna oss, torde icke vara svårt att inse för dem, som verkligen
vet, hvad som förstås med den rena Evangeliska läran. Dermed
förstås nemi. ingenting arnat, än att menniskan skall taga den Hel.
skrift till rättesnöre, och derutur hemta, hvad som bör utgöra grun-
Den 21 Juni f. m.
343
den för hennes tro, och att hvarken Statskyrkan, eller någon an¬
nan skall hafva rättighet, att i henne intvinga, eller söka intvinga
andra grunder och tros-satser, än den hon sjelf finner fotade på
Guds ord. Till följd af denna min upfattning af frågan, är det
klart, alt jag för min del anser, alt Laglltsk. hade i detta fall rättast
förfarit, om LagUtsk. helt enkelt hade föreslagit uphäfvandet af Kon-
ventikel-plakalet, utan allt annat stadgande, än det som finnes uti ^
1849 års författn. om olofliga sammankomster, emedan jag icke
kan fatta, att för sammankomster i religiöst hänseende, behöfves an¬
nat stadgande, än det sorn finnes för sammankomster i verldsligt
afseende, och det torde så mycket mindre behöfvas, som de reli¬
giösa sammankomsterna icke röra verldsliga ting, utan endast hafva
för afsigt, att söka leda menniskan på den väg, der hon lättast kan
vinna sin salighet, och således har den verldsliga makten dermed
ingenting alt skaffa, så vida icke någon lära förkunnas, som är för
samhället vådlig, eller så vida någon oordning dervid förekommer.
Ehuru man här velat påstå, att 1726 års Konventikel-plakat skulle
vara utfärdadt, för att söka bereda nprätthåliandet af den rena evan¬
geliska läran, tror jag dock att en hvar, som lika med mig ur ren
kristlig synpunkt upfattar denna fråga, skall finna, att denna för¬
fattn. icke är något annat än ett vålds-plakat, tillskapadt för att
kufva det andliga lifvet hos menniskan, ehuru man, för att förvilla
den enfaldige, har omslöjat delta plakat med några granna och för¬
ledande fraser. Att en sådan upfallning af Konventikel-plakatet
blifvit delad af andra, och till och med af Konungen, synes deraf
att, sedan Kyrkolags-komitéen föreslagit och Just.-Kanslern tillstyrkt
uphäfvande af delta plakat, så yttrar Konungen uti Sin, till R. St.
lillämnade, och till Högste Domstolens utlåt, öfverlemnade Nåd.
Propos.: ”Dessa sladganden anser K. M. föga förenliga med
religionens höghet och andliga natur, eller med förnuftets och
hjerlats fordran på frihet, alt äfven genom husandakt söka
upbyggelse i sann kristendom. Det är genom uplysning och
försonande åtgärder, som andliga villfarelser böra förekom-
mas och undanrödjas. Mången söndring inom Kyrkan har
fåll betydenhet och stadga genom ett ovist yttre motstånd, och
all slags religions-förföljelse, har förr eller sednare uppen¬
barat siri egen svaghet, om den icke rent af motverkat sitt
ändamål.’’'’ Då K. M. sålunda, redan för så många år tillbaka har
ogillat Konventikel-plakatet och de grundsatser, som deri uttalas,
och då man i allmänhet så ofta på detta rum hör sägas, att de
mera genomgripande reformerna icke böra väckas nerifrån, utan
komma upifrån, så inser jag icke, hvarföre R. o. Ari. vid delta
tillfälle skulle vilja motsätta sig de åsigter, som af Konungen i delta
afseende blifvit uttalade.
Efter denna betraktelse, sorn jag har ansett nödvändig, innan
jag öfvergick till att uptaga så väl det, som af föregide talare blif¬
vit anfördt, som äfven af LagUtsk. föreslagit, anhåller jag alt få
förklara, att ehuru jag visserligen i likhet med Gr. Liljencrantz
hade önskat, att alla §§ ifrån och med den 4:de §:n utur försla¬
get varit uteslutne, så vill jag dock lacka LagUtsk., för hvad som
»ti dess Betänk, finnes tillgjordt. Det är nu i den l:sta §:n ut¬
tryckligen såsom grundsats stadgadt, att 'Ve/i kristliga hus-andak¬
ten må fritt utöfvas.” Man har talat om tvetydigheten af detta
uttryck; men jag kan icke finna, att Prof. Brings förslag, äfven
med de deruti här föreslagna modifikationer, i detta afseende har
något företräde, utan jag för min del anser dessa ord, ”den krist¬
liga hus-andakten” vara tillfyllest, samt bättre än hvad mine mot¬
parter föreslagit, samt vågar äfven påstå, att icke någon serdeles
våda kan upstä, genom att låta dessa ord, utan någon vidare för¬
klaring, qvarstå i förslaget. Deremot tror jag, att om man såsom
definition vill tillägga något, så blir det derigenom ingalunda bättre,
utan snarare sämre, ty definitioner äro alltid svåra alt upgöra, och
för min del tror jag, att det är lika svårt att säga, hvad som me¬
nas med ”umgänges-vänner”, som att säga hvad ”hus-andakt” är.
Vid den 2:dra §:n har Hr Tham anmärkt, att den vore förkastlig,
derföre att icke Pastor har makt, att i första hand förbjuda en
konventikel. Jag deremot finner, att just häruti ligger den 2:dra
§:ns förträfflighet, ty har Pastor denna makt, så tjenar det till in¬
tet, att man medgifver rättigheten, att hålla konventiklar, emedan
det då vore troiigt, att nästan alla dylika sammankomster^ eller åt¬
minstone större delen af dem, skulle blifva förbjudna. Afven för¬
står jag icke, huru man i ett kristet land kan vilja påstå,' att man
skall behöfva tillstånd, för att sammankomma med liktänkande, för
att tala i andliga ämnen, och deri sig upbygga. Skall en fri men¬
niska behöfva tillstånd till att upfylla sin ovilkorliga pligt såsom
kristen, då Guds ord säger: ""Du skall inskärpa lagen när du
sitter i ditt hus eller när du går på vägen, när du neder-
lägger dig eller upslär?” Ar nu detta menniskans ovilkorliga
skyldighet, så måste hon väl icke behöfva serskildt tillstånd dertill,
utan det är endast då det kan bevisas, att genom andliga samman¬
komster någon irrlära blifvit spridd, som den verldsliga öfverhelen
har makt, att dem förbjuda. Jag frågar detta uplysta Stånd, om
det icke äy löjligt, att man skall behöfva tillstånd att sammankom¬
ma, för att tala och läsa Guds ord, då man icke behöfver det, för
att sammankomma, och tala om bränvinsbränning, jordbruk o. s. v. ?
Man kan väl icke hafva mera rättighet, att i andligt hänseende
begära, att man skall hafva ett dylikt tillstånd, som man icke i
verldsligt hänseende fordrar. Då vår grundlag dessutom tillförsäk¬
rar hvarje medborgare fri yttrande-rätt, så anser jag detta påbud
om Pastors tillåtelse vara stridande emot Grundlagens föreskrifter.
På grund häraf anser jag det af Hrr Tham och Tersmeden föror¬
dade stadgande ingalunda böra af R. o. Ad. bifallas, utan tvertom
böra förkastas. Vidare tror jag icke, såsom Hr Tham tyckes anse,
att uti hans förslag, ligger något verkligt skydd för Statskyrkan,
ty jag tror, att Statskyrkan just eger sitt säkraste bestånd genom
friheten. Deremot tror jag icke, att Statskyrkan skall länge kunna
ega bestånd, om man förvägrar denna frihet, att i andliga ämnen
sammankomma, ty sådant är stridande emot Guds ord, och den
Kyrka, som förbjuder sådan andlig upbyggelse, den är från Guds
vägar så långt afviken, att den icke kan påräkna Hans bistånd, och
Den 21 Juni f. m.
345
häller icke Herren upp verket, så håller raan icke upp det genom
mensktiga lagar. Hr Tham har äfven omnämnt, huru svårt det,
för en Pastor, t. ex. i Jakobs och Johannis församlingar, som hafva
omkring 12,000 innev., skulle vara alt bivista alla konventiklar,
samt huru hans tid deraf skulle allt för mycket uptagas, hvar¬
förutan Hr Tham omtalat en person, som olofligen skall hafva
hållit en konventikel i Tyskbagare-bergen. Härpå får jag svara, att
det visserligen är sannt, alt något af Pastors tid skulle uptagas, der¬
igenom att konventiklar blifva tillåtna, men att då hans tid endast
bör vara egnad åt själavården, synes det mig, som han deraf gerna
kunde upoffra något, för att utfärda tillstånd till konvenliklars hål¬
lande, helst han icke sjelf behöfver bevista dem, förr än han blif¬
vit underrättad derom, att irrläror der förkunnas, emot hvilka M.B:n
för öfrigt innehåller alldeles tillräckligt förbud, samt att den om¬
nämnde konventikeln i Tyskbagar-bergen, icke der behöft hållas,
om konventiklar varit i lag tillåtna.
Hr Tersmeden har sagt, att Utsk:s förslag skulle gifva näring
åt laglöshelen, och att friheten äfven i andligt hänseende borde ge¬
nom lagbud begränsas. Visserligen bör all frihet vara underkastad
lagen, d. v. s. gör man något som strider emot mensklig lag, så
bör man derföre straffas, men deremot då man alltid mera bör
lyda Gud än menniskor, bör man motsätta sig sådane lagar, som
strida emot Guds ord, till hvilka lagar i främsta rummet böra räk¬
nas sådane, som förbjuda menniskor alt sammankomma, för att up-
bygga sig i andliga ämnen. Jag får således förklara, att jag in¬
stämmer med Gr. Liljencrantz uti anhållan om återremiss i den
syftning, att de 3 första §§ i förslaget antagas, och de öfriga der¬
emot utgå, samt att icke något annat förbud emot andliga samman¬
komster måtte finnas, än hvad som uti 1849 års författn. om verlds-
liga sammankomster är stadgadt,' och att derjemte, i händelse nå¬
gra böter stadgas, de vid bristande tillgång, icke måtte förvandlas
till fängelse vid vatten och bröd, utan lill enkelt fängelse. Medan
jag nu har ordet, kan jag icke undgå att fästa upmärksamheten
på, huruledes Prof. Bring uti sin 5:te § föreslagit att: ''Deri som
ulan anmälan hos vederbörande Kyrkoherde, eller ock mot
Kyrkoherdes eller Domkapitels förbud uplåter plats för sam¬
mankomst lill andaktsöfning eller dervid upträder såsom le¬
dare, böle forsla gängen från 30 till 100, andra gången från
100 till 200, och sedermera hvarje gång från 200 till 400
R:dr b:ko.” Enl. Hr Brings förslag, skulle således den, som utan
Pastors tillåtelse uplät sitt hus för en sammankomst, dervid intet
annat förekom än läsning al Guds ord, och afsjungande af några
psalmer, fällas till högre böter än den, som vore förfallen till hel
mansbot, och 1 O-dubbelt högre, än om någon afhuggit en arm,
eller rifvit ut ögonen på en annan. Att en sådan lagstiftning icke
kan vara enlig med förnuftets eller mensklighelens fordringar, inses
af en hvar, utan att ord derpå behöfves att spillas. Jag vill icke
längre uptaga det Högl. Ståndets tid, utan förnyar min anhållan om
återremiss i den syftning jag nyss framställt.
346 Den 21 Juni f. m.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Till en början anhåller
jag att få upläsa Hr Askers förtjenslfulla reservation, hvilken inne¬
håller så manga sanningar, och så mångsidigt belyser denna fråga, i
att deruti föga behöfver tilläggas. Reservationen lyder sålunda:
”Inom Svenska kyrkan har man, synnerligast under de sednare t
åren, förnummit ropet om ett behof af det ”ändliga lifvets friare
verksamhet.” Samtidigt härmed har det icke kunnat undgå en all- '
männare upmärksamhet, alt lekmän i vårt Iand börjat mer och mer
befatta sig med religionsföredrag. Ordet samvetstvång har mer och 1
mindre öppet blifvit uttaladt, för att hos allmänheten ingjuta före¬
ställningen, att ett sådant tvång verkligen funnes i Sverige. I sam¬
ma män den friare andliga verksamheten tilltagit, har ock försports ■
en viss andelig oro, som småningom ulliredt sig, och tyckes vilja
hota med utbrottet af en storm. Det i lagen qvarstående, nästan
förgätna landsförvisnings-straffel har i religionsmål åter blifvit tilläm- !
padt. På detta sätt har ropet om samvetstvång, framkallat ropet om
religions-förföljelse. De s. k. läsarne, som tagit våra religiösa ange- ,
lägenheter om hand, hafva lyckats alt få en del af Presterskapet till
bundsförvandt. Det lill andligt svärmeri alltmer utbildade frihets- !
begreppet yrkar enständigt, att få göra sig gällande. Den gamla j
kyrkans hestånd hotas. Man påyrkar att få en dissenter-lag. Man
vill en eller flera kyrkor inom kyrkan, eller åtminstone alt få skrifva .
lagar för denna. Man vill andra läroböcker, andra ritualer. Man ■
tyckes knappt veta hvad man vill. Men om allt detta, skola läsarne I
i sinom tid nog draga försorg. Så har det ”ändliga lifvets friare 1
verksamhet”, blifvit ett väktare-rop för dagen, hvars röst icke sak- i
nät gensvar inom det Höglofl. LagUtsk. i
Finnes väl i Sverige något egentligt samvetstvång? Får ej en j
hvar fritt läsa och tänka hvad han kan och vill? Hvem hindrar ho- j
nom att, för sin egen upfaltning af de himmelska sanningarne, an- j
taga de tros-satser, som öfverensstämma med hans förtröstan i lif-
vet, hans förhoppning i döden? Härutinnan kan icke existera något j
samvetstvång i detta ords egentliga mening. Den borgerliga ord¬
ningen fordrar likväl, alt denna frihet regelbindes så, alt den icke j
blifver stötande för andras känsla, eller störande för samhällets väl. f
Det är en sak, att inom sig i en eller flera delar hysa skiljaktiga j
åsigter från kyrkans allmänna lära, en annan sak att predika denna i
lära i offentliga kretsar, och såmedelst sprida den till allmän oro och j
förargelse. Häremot skola väl förslagets anhängare invända, att hvarje I
så beskaffad afvikelse, är att betrakta såsom en irrlära, hvilken ej j
får offentligt afhandlas. Men ordets makt skall nog finna utvägar, I
att beherrska lagens. Det lekmanna-presterskap, som upträder i öf- .
vertygelsen om sin läras riktighet, är säkert icke sinnadl, alt ställa
sina grundsatser i skuggan för en tvångs-lag, derest R. St. gilla
Utsk:s tvetydiga dekret.
”Då medborgare, enl. lag, äro berättigade, att fritt samman¬
komma, för att öfverlägga och meddela hvarandra sina tankar i
verldsliga angelägenheter, kan förbudet emot en sådan frihet, då 1
fråga är om andliga ämnen — enl. Utsk:s mening — svårlige^B
försvaras,” Hittills Ilar man likväl föreställt sig, att den heliga boI^|
Den 21 Juni f. ni.
347
sorn kallas Bibel, borde vara fridlyst från all offentlig tydning af den
förstkommande. Man har ansett dess innehåll alltför vigtig!, och i
många fall alltför svarfuttligt. för att sålunda lemnäs till spillo åt
svärmiska lidelser. Man har velat förbehålla dess tolkning åt de
män, som företrädesvis helgat sitt lif åt studiet af menniskoandens
högsta frågor, ulan alt man hittills ansett sig böra ifrågasätta deras
behof af något fremmande biträde. Man har ställt lifvets bok öfver
discussionen i verldsliga angelägenheter. Man har aktat sig, att in¬
blanda henne deri, för alt icke äfventyra hennes utomordentligt
stora värde oell betydelse. Man har trott, att de verldsliga småbe-
styren borde mätas efter andra grunder, än det högsta, det heliga¬
ste i lifvet. För en grundsats, hvars giltighet blott är skenbar, hy¬
ser man dock nu ingen betänklighet, att gifva både Bibeln och tem-
peltjensten till pris åt ett nytt prestadöme, hvars välmening man
kan berömma i dag, men hvars afsigter man icke känner i morgon.
Inom den borgerliga ordningen, har allt sin tid och sin plats.
Det är denna regel, som konstituerar begreppet af lagbunden frihet.
Hvad man i detta fall eftergifver af konsideration åt en sjuklig ten¬
dens inom det andliga lifvets område, sätter kyrkan, och med henne
den borgerliga samfunds-ordningen i fara. Ulsk. har ej heller ”kun¬
nat förbise, hurusom sakens natur påkallat ytterligare försigtighets¬
mått vid de religiösa sammankomsterna.” Fastän detta yttrande
strider emot den förut antagna grundsatsen, att ”ingen annan in¬
skränkning må finnas i religiöst, än i borgerligt hänseende”, bör
dock ej förbises, att Utsk. i orduingens intresse, ställt de offentliga
sammankomsterna för gemensam andaktsöfning under polismaktens
kontroll. Huruvida detta förfogande kan bidraga, alt stärka andak¬
ten vid utöfning af ”det andliga lifvets friare verksamhet”, är en
fråga, som erfarenheten torde bäst besvara.
Uti Betänk, har upmärksamhet blifvit fästad å K. M:s yttrande
uti en tillämnad Nåd. Propos. om uphäfvande af Konventikel-pla-
katet och de stadganden, som i anledn. deraf tillkommit. Detta yt¬
trande hade, efter min åsigt, ej bordt lösryckas ur sitt samman¬
hang, för att tjena såsom motiv för Ulsk:s förslag. Skillnaden emel¬
lan friheten att ”genom hus-andakt söka upbyggelse i sann kri¬
stendom”, och Ulsk:s förslag, alt gifva en hvar frihet till offentligt
läroföredrag i andeliga ämnen, är alltför påtaglig, att icke kunna
inses. Den af Utsk. föreslagna polisupsigt, är ej heller rätt väl för¬
enlig med de försonande åtgärder, K. M. ansett lämpliga, och Utsk:s
serskilda beslut, att i religionsmål bibehålla landsflykts-straffet, år
att anse såsom en faktisk vederläggning af K. M:s Nåd. yttrande
i öfrigt.
Det låter sig ock svårligen förklara, hvarföre Utsk. bibehållit
landsförvisning såsom straff för afvikelse, och söndring från den rätta
Evangeliska läran, på samma gång Utsk. öpnat vägen för separati-
slerna, att sprida sina villomeningar. Det kan väl tagas för afgjordt,
att landsförvisning af ett och annat hundratal, från den beslående
kyrkan söndrade kristne, icke kan på alfvar ifrågakomma, och att
delta straff i lagstiftningen kommer alt qvarstå, blott såsom en skugg¬
bild, utan motsvarande betydelse i verkligheten. Om man deremot
348
Den 21 Juni f. m.
linge antaga, ali landsflykten blifvit bibehållen, för att i verklighe¬
ten tillämpas, — då förvandlas lageu till ett försåt, en snara, som
står illa tillsammans med den beprisade andliga friheten, och de se-
paratiska rörelser, som deraf blifva en antaglig följd.
Med de åsigler, Utsk. i sitt Betänk, utvecklat, hade det varit
följdriktigt, att tillstyrka fullkomlig religionsfrihet, uphäfva landsflykts-
straffet, föreslå en dissenter-lag, och tillåta separatisterna, att bilda
sjelfsländiga församlingar med egna lärare och kyrkobruk. Dessa
församlingar hade då fått tillfälle att, hvar och en efter sitt behof,
tillfredsställa ”det andliga lifvets friare verksamhet.” Deri finnes
åtminstone en grundsats. Men alt inom den bestående kyrkan le¬
galisera söndringen, utan att våga uttala grundsatsen, är en half-
mesyr, ett förmedlingssträfvande, som skall förvärra och förbittra,
men icke hela det onda.
Det torde ock desto heldre kunna antagas, att läsare-minorite¬
ten inom vårt land, ännu icke mäktat ådagalägga behofvet af den
andliga reformen, som K. M. i sådant fall helt säkert icke under¬
låtit, alt i en sä grannlaga och maktpåliggande fråga lill R. St. af¬
låta Nåd. Propos. Några enstaka röster inom och utom represen¬
tationen, hvilkas nit och välmening icke böra förblandas med andra
företeelser af svärmisk natur, skola emellertid aldrig förmå mig, att
understödja ett förslag, hvarigenom religionens dyrbaraste sanningar,
under den förledande ytan af en missförstådd frihet, kunna äfven¬
tyra, att gå förlorade.
Då jag på dessa grunder i det hela ogillat Utsk:s Betänk., vill
jag icke uppehålla mig vid de brister i öfrigt, som vid förslagets
praktiska tillämpning lätt inses, och till förvecklingar mäste för¬
anleda.”
Jag tror, att denna reservation så sannt, klart och fullständigt
uttalar de skäl, på grund af hvilka LagUtsk:s Betänk, icke bör an¬
tagas, alt jag i delta afseende icke anser mig behöfva något vidare
tillägga, hvarföre jag öfvergår till det af Prof. Bring framställda för¬
slag, hvilket jag till största delen gillar, ehuru jag tror, att en för¬
bättring skulle deruti göras genom införande af de tillägg Hr Carl¬
heim Gyllensköld föreslagit, och om hvilka jag haft tillfälle att taga
närmare kännedom. Likväl hyser jag någon betänklighet emot. ett
af de tillägg Hr Carlheim Gyllensköld föreslagit, nemi. det, att uti
Irsta §:n skulle ordet: ”umgänges-vänner” införas. I denna §
skall ordet ”hus-andakr1 definieras, men umgänges-vänner tillhöra
egentligen icke det begrepp, som domaren med ordet hus-andakt
afser. Om en umgängesvän finnes i huset, så är ju sådant något helt och
hållet tillfälligt, och det skulle, såsom förut här blifvit yttradt, vara
stridande emot gästfrihetens lagar alt bortvisa. Jag tror icke, att
några menliga följder skola upkomma deraf, alt detta ord icke fin¬
nes i §:n infördt, men det kunde deremot vara farligt, att det fun¬
nes der, ty derigenom skulle tillfälle- gifvas, att till denna kalhegori
hänföra alla dem, sorn på en sådan sammankomst infunne sig. Jag
vet huru dervid tillgår, ty jag har läsare nära intill mig, der jag är
på landet bosatt; de bjuda sina umgänges-vänner, såsom det heter,
på en kopp kaffe, hvilket åtminstone icke en billig husbonde vill
Den 21 Juni f. m.
340
förvägra dem, men derefter börjar konventikeln, och det har en¬
dast varit derföre, alt jag med alfvar och omsorg har sökt öfver-
vaka, att dervid ingenting, enl. min tanke, olagligt har egt rum,
som jag har tillåtit dem. Jag tror, att då man yrkar fördragsam¬
het, så bör man också sjelf uti handling iakttaga densamma, och då
sådant icke leder till oro eller söndring uti samhället, så tror jag,
att man bör vara så till vida liberal, att man icke hindrar dessa
sammankomster, när de endast afse läsning af predikningar, eller
psalmers afsjungande, men deremot böra icke bibel-förklaringar der¬
vid få förekomma, ty dessa anser jag egentligen vara farliga. De
äro så ytterst farliga derföre, att de som hålla dem, Jcke förstå att
göra dessa utläggningar, ty Bibeln har så många ställen, sorn äro
svårfaltliga, äfven för dem, sorn hafva gjort dess tolkning lill sin
lefnads mål. Jag tror derföre, alt om R. o. Ad:s majoritet skulle
finna lämpligt, att detta tillägg infördes, så borde det något modi¬
fieras, på det att icke derigenom skulle upkomma en olägenhet,
hvilken jag tror, att den som väckte förslaget, helt och hållet för¬
bisett. Ytterligare tror jag, att ordet: ”underhafvande” borde uti
§:n intagas, och med dessa modifikationer anser jag Prof. Brings
förslag vara det lämpligaste och riktigaste, alt under närvar:de för¬
hållanden sätta, i, st. f. det nu gällande Konvenlikel-plakatet. Man
har sagt, alt det skulle vara en alltför stor makt lagd uti Pastors
hand, då på honom berodde, att förbjuda hållande af en konven¬
tikel, och att LagUtsk:s förslag vore i detta afseende bättre, enär
Pastor, enl. detsamma, endast i det fall, att han fann irrläror der
förkunnas, egde att förbjuda en sådan sammankomst, men jag tror
deremot, och jag lägger derpå mycken vig^-afb-dfin^a rättighet då
skulle blifva så mycket förhatligare, emedan, efter ettf sJoäSV stin¬
gande, ett förbui .emot sammankomsten vore vida meråi sårande, än~
om Pastor ps förhand bedömde den person, som skiulle leda sam¬
mankomsten, såsom dertill icke lämplig. Man har Vidare sagt, att
deficke vore lämpligt^att Preslerskapet hade denna makt, och att
den borde öfverlemnas åt den verldsliga myndigheters, men för min
del tycker jag det tvertom vara helt naturligt, alt Pastor uti religiösa
afseenden är den mest kompetente domaren, om eller den per¬
sonen är så qvalificerad, att han bör få föra ordet vid en dylik
sammankomst. Om man anser^g£t-rPa&Qf’ af en illa Jer Stådd för¬
sigtighet förbjudit en så^JlÄammankörnst, så kan man dessutom,
enl. Prof. Brings förslag, öfverlemna frågan till bepröfvande af en
högre auktoritet, nemi. I)omkapitlet. Jag anser det vara så mycket
väsendlligare, att Pastor t^r denna rättighet, som det är en erkänd
sanning, att sedan det religiösa svärmeriet en gång väl inrotat sig
uti en kommun, så äj>det mycket svårare, att kunna moderera det,
så att det håller sig-inom behöriga gränsor. Man bör derföre söka
förekomma sådant, <jch se (ill att Pastor har makt, att leda de re¬
ligiösa rörelserna uti den riktning, som för kommunen och sam¬
hället i sin helhet, är den lyckligaste och bästa. På dessa grunder
anhåller jag, alt rried de modifikationer jag nu föreslagit, få förena
mig med dem, som förordat Prof. Brings förslag.
350
Den 21 Juni f. m.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt lill
fortsättande af plenum, kl. 6 e. m.
Hr Adelborg, And. Otto: Min öfvertygelse är, att en sann
religiös tro, stödd pä den kristna lärans enkla, men pä samma gäng
djupa grund, sprider sin välsignelse omkring sig, äfven under de
författmr, som nu gälla, och jag tror således, att en sådan sann
tro icke behöfver den utvidgning i frihet, man bär så mycket om-
ordat, men då man till följd af sakernas närvar:de skick kommit till
en rörelse inom Kyrkan, som ovilkorligen måste taga ut sin rätt,
och icke kan kufvas, så tror jag, att man mäste söka komma till
ett annat resultat, och att man måste lyssna till, hvad nu begäres,
så vida man icke inom Kyrkans område vill framkalla en split och
en oro, som kommer att hota samhällets eget. För att icke se denna
sak ifrån någon högre synpunkt, inom hvilken spher man skulle
säga, att jag sväfvade allt för mycket ut, skall jag helt enkelt se
frågan ifrån den materiella nyttans sida, och deraf söka bevisa, alt
samhället äfven i delta afseende mäste fästa vigt vid saken, och söka
rädda sig undan de förhållanden, som eljest skulle kunna upkomma.
Samhällets egentliga grundval mäste vara den möjligaste största ut¬
veckling af menniskoslägtets bildning. För att få denna att gå
framåt, måste ordning finnas, och för alt verka denna ordning, må¬
ste lagen finnas. Vi hafva således fått den borgerliga lagen, hvil¬
ken, så långt menniskotanken kan nå, sträcker sin skyddande hand,
men utom denna krets finnes äfven ett område, dit denna lag icke
st-äckes. ?yi hafva likväl äfven en annan lag, hvilken äfven ur ma-
:enell synpunkt harje» djup, borgerlig betydelse, nemi. den Gu-
—ga. i'agé5ij och skulle samhället endast existera genom den bor-
___ gerli ga lagers tvång, så skulle det snart uplösas, vi vida icke denna
Gudomliga lag} vore alt tillgå, der den borgerligt lagtfts verksamhet
uphörde. Allt hvad vi se och röra oss uti, /kunna vi besåmma ef¬
ter den allmänna ordningens föreskrifter, men inom mennisköVin-
kens område kunna vi icke herrska, ty der måste det vara en hö--
gre makt, som häller ordning och reda, och som tvingar det hela
att utveckla sig <Jit det skall, och verkar, att inom djupet af sam¬
hället icke smy^a sig frigjorda laster, hvilka eljest skulle under¬
gräfva detsamma. Ser man icke sajutn ur denna synpunkt, skall man
naturligtvis heil enkelt tro, ait ken tron, endast är till, för
alt fylla känslan, och för att låta menniska0? äfven under vårt ofull¬
komliga jordelif, smaka en sällhet, oberoende af jordiska förhållan¬
den, en sällhet, som förde henne utom d£t närvaride, och till ett
mål, dit hon ändock en gång måste hinHa. Ser man åter saken
ur den synpunkt jag nyss framställde, så trfJJ' JaS? att man äfven i
den religiösa tron skall finna ett materiellt stöd för det medborger¬
liga samhället, ty den lägger ett band på de djupa känslorna, de
tysta lidelserna, som för lagen äro oåtkomliga, °ch ett samhälle,
som grundat sin existens påi denna religiösa trö? bär äfven, såsom
allmänt erkändt är, byggt sin tillvaro på de fastas^ grundvalar. Der¬
före har också icke en, utan de flesta stats-ekonomiske författare, sökt
grunden för hela samhällets materiella utveckling uti dess religiös
Ilen 21 Juni f. m.
351
siyrka. Delta kan icke förnekas, ly det visar sig faktiskt i de sta¬
ter, som i detta afseende gått längst i verlden, och det bevisar sig
äfven i motsatt riktning hos dem, som uti materiell utveckling stå
lägst. Ibland desse sednare måste vi ly värr räkna vårt samhälle.
Den klena materiella utveckling vårt land upnålt, har, enl. min
tanke, helt och hållet sin grund uti bristande religiös tro, hvilken
brist framkallat en reaktion, och är uphofvet lill de rörelser, som nu
liådt i dagen. Kan man väl kalla del för samvetsfrihet, alt i vårt
land hvarje frihet är tillåten, som rör de mest krassa materiella
ämnen, men icke uti dem, hvilka röra meuniskornas heligaste för¬
hållanden? Kan man verkligen tro, alt ett landthruksmöte, eller
hvilket sådant som heldst, bör mera befrämjas än ett religions-möle?
Del är tillåtet alt sammanträda i kretsar, för all läsa de mest fri¬
vola romaner, men del är icke tillätet all helt stilla, med endast
några få utbyta det heliga ordets djupa sanningar. Kan detta vara
rätt, och kan väl ett sådaut förhållande i längden bestå? Omöjligt.
Sanningen skall nog taga ut sin rätt, och om än det gamla konven-
tikel-plakatet stod fast ännu i 50 år,- skall man dock icke kunna
hämma dessa rörelser, hvilka sjelfve gifva sig luft, och hvilka på
100, ja, på 1,000 ställen i landet skulle öfverboda. Jag frågar då,
om det kan vara rätt alt säga: ”Likasom i det borgerliga lifvet,
hvilket allt efter sin utveckling, klöfver mera liberala lagar, så be¬
höfva vi det äfven i andligt afseende, men som tron är ett ntsådt
frö, hvilket lätt sprider oro i sinnena, så skola vi gifva Eder lagar,
som synas friare, men som de facto icke äro det?” En sådan lag
är, enl. min tanke det förslag, Prof. Bring framställt. Det synes
nemi. tillåta en större frihet, men den är inskränkt af sådana vil¬
kor, att den på de flesta ställen icke kan komma att åtnjutas, enär
en Kyrkoherde, vare sig, att han slår på aldrig så låg, sedlig stånd¬
punkt, eller att han har aldrig så inskränkta begrepp, likväl har makt
att förhindra möten af de mest religiöst sinnade och fredliga men-
niskor. Uti hvarje ord, synnerligast af 2:dra och 3:dje §§:ne, visar
sig tydligt, huruledes meningen varit, alt den s. k. bildade delen af
vårt samhälle endast skulle ega rättighet, att leda de rörelser, som
nu pågå, eller kufva dem, om de så för godt finna. Behofvet af
dessa sammankomster skulle pröfvas af Kyrkoherden, men är väl
denne alltid så mån om den sanna tron, hvilken endast genom kon¬
flikt af olika åsigter kan ernå sin rätta utveckling, är han väl alltid
så moralisk, att han vill befordra sådant? Ar han icke möjligen
allt för beqvämlig understundom, för att tillåta sådant, på sidan om
sina söndagliga, kanske icke så serdeles upbyggliga predikningar?
Detta lemnar man derhän, och inskränker sig lill att stifta en lag,
som kan för ögonblicket lugna sinnena, utan någon tanke derpå, alt
otaliga menniskor trängta efter uplysning, och endast begära, att få
tänka fritt uti det, som en hvar har ovilkorlig rättighet, att hafva
sin fria lanke uti. Jag kan icke uti Prof. Briugs förslag finna nå¬
gon möjlighet för den religiösa rörelse, som nu uti vårt land pågår,
att kunna finna någon lämplig strömfåra, hvaruti den kunde inflyta, för
tl lill följd af ett fritt medgifvande, på ett lugnt sätt försvinna i de
manna meningarnes sorl, utan någon skada för landet; tvärtom
352
Den 21 Juni f. ni.
skulle genom antagande af delta förslag, enl. min tanke, nya tvister
upstå, församlingarne resa sig upp emot sina Kyrkoherdar, nya brott-
måls-processer pågå, och nya ledare upstiga, hvarigenom dessa tusen¬
tals religions-ifrare blott skulle förderfvas. Lemnar man deremot en
lämplig frihet, hvilken jag tror genom LagUlsk:s förslag skulle vin-
Das, så skulle flertalet finna sig deruti, deras makt, som finna sin
räkning uti dylika ytterligheter, skulle mest fördunsta, och samhället
skulle, likasom då ett välgörande regn fallit efter en långvarig torka,
få en pånyttfödd frisk religion, i st. f. den gamla aldeles förtor¬
kade. Att, såsom man här har försökt, vilja förbättra delta förslag
genom alt i l:sta §:n göra det tillägg, alt jemväl ”umgänges-vänner'’
egde, att i den husliga andakten deltaga, tjena i min tanke lill in¬
genting annat, än att göra denna § fullkomligt motsvarande den
2:dra § uti Utsk:s förslag, ty genom tilläggande af detta ord: ”um-
gänges-vänner” kan man hålla husliga andakts-sammankomsler med
så stort antal personer man vill, enär man för ”umgänges-vänner”
äfven kan kalla dem, som man blott under några få stunder umgås
med. Således finner jag denna förändring ingalunda lycklig. Der¬
emot anser jag, i likhet med Hr Tersmeden, P. R., att Utsk:s för¬
slag upfyller alla de fordringar, man derpå kan hafva. De 3 för¬
sta §§:ne lemna, enl. min tanke, fullkomligt all den garanti man kan
behöfva, för att icke de religiösa sammankomsterna, oberoende af
den nya lagstiftningen, skulle komma alt inom vissa delar af landet
fortfara. Detta mäktar icke Prof. Brings förslag åstadkomma, och
jag anser således, lika med Hr Tersmeden, att Utsk:s förslag borde
antagas med de af Hr Tersmeden föreslagna ändringar och tillägg
uti 4:de §:n, samt med borttagande af 5, 6, 7 och 8:de §§:ne,
såsom varande af en irriterande natur, och af beskaffenhet, att icke
leda till det åsyftade målet, nemi. en lugn lösning af denna vig¬
tiga fråga.
Jag får hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om Propos. på återre-
miss, i den syftning Hr Tersmeden föreslagit.
Frih. Cederström, Rudolf: Då man utgår ifrån oriktiga
antaganden, faller det sig naturligt, alt man kommer till falska slut¬
satser. Sålunda yttrar LagUtsk., pag. 7: ”Utsk. har redan antydt
sin åsigt om olämpligheten af vidare inskränkning i religiöst än i
borgerligt hänseende. Med de grundsatser, som genomgå vår Stats¬
författning, låter en dylik inskränkning ej eller föiena sig; och då
medborgare, enl. lag, äro berättigade, att fritt sammankomma, för
alt öfverlägga och meddela hvarandra sina tankar i verldsliga ange¬
lägenheter, kan förbudet emot en sådan frihet, då fråga är om and¬
liga ämnen, svårligen försvaras.” LagUtsk. har här, hvilket man
icke af ett LagUtsk. skulle hafva förväntat, helt och hållet förbisett
det stadgande, att man lagligen icke äger att sammankalla menig¬
heten, hvarken för politiska, eller för ekonomiska angelägenhe¬
ter, ulan att dertill af vederbörlig embetsmyndighet hafva undfått
tillstånd. I förra hänseendet är 1743 års författa. emot budkaf
lars utfärdande fullt bestämd. I sednare hänseendet torde vi erinr
oss,
Den 21 Juni f. m.
353
oss, huruledes det s. k. Gamleby-mötet, som var beramadt till öf¬
verläggande om fördelarne af Calmar läns delning, blef förbjudet af
Regeringen, enär vederbörlig tillåtelse ej blifvit af K. M:s Beflude i
länet begärd eller erhållen. Enär nu en sådan försigtighet är i verlds-
liga och rent ekonomiska angelägenheter iakttagen, huru mycket
nödvändigare är det icke då. att varsamhet iakttlages, i de fall der
fråga är om de andliga? Ty den religiösa andaktskänslan kan för¬
liknas vid det mest nödvändiga, det mest lifgifvande i vertden:
värmen, elden; — den är i sig sjelf välgörande och lifyande, men
kan äfven verka förhärjande och förstörande, när den icke rätt vår¬
das. Att under närvar:de eldfängda förhållanden låta denna låga
tändas, utom helgedomens och hemmets sköte, måste ske med yt¬
tersta varsamhet ; meu_ LagUtsk. har, enl. min tanka, icke tillräck¬
ligt iakttagit sådan. An vänre skulle del blifva, om R. o. Ad., på
sätt Hr Adelborg föreslagit,-antoge.de 3 första §§:ne, med uteslutande
af alla de sednare. Den kristliga hus-andakten, hvars fria utöfvande
disk. föreslagit, liar icke af Ulsk. blifvit definierad, då Prof. Bring
uti sin reservation deremot på ett efler min tanke vida lyckligare
sätt funnit en lösning af denna fråga. För att icke genom tröt¬
tande utförlighet ålit för länge uptaga R. o. Ad:s tid, anhåller jag,
att få till stöd för min mening åberopa hvad Hr Tersmeden, Nils,
och Frih. Stjernstedt, Aug., i ämnet anfört. Äfven jag sluter mig
till de af dem förordade amendementer, som Hr Carlheim Gyllen¬
sköld föreslagit, men anhåller likväl, att få dertill göra ytterligare
ett litet tillägg.
Hr Carlheim Gyllensköld har önskat, att uti den af Prof. Bring
föreslagna lista §:n måtte jemte ”barn, anhöriga och tjenstefolk’',
jemväl ordet ”umgänges-väuner” uptagas. Detta skulle kunna gifva
anledn. till mycken misstydning, och man kunde derigenom lätt
komma in på den banan, att under namn af hus-andakt införa en
fullkomlig konventikel-frihet. Jag tror derföre försigtigheten fordra,
att man upställer §:n sålunda att: ”Hus-andakt må, såsom hittills,
fritt utöfvas af föräldrar och husfäder med deras barn, anhöriga och
tjenstefolk, samt tillfälligtvis i huset varande ”umgänges-väuner.”
Härigenom undveke man den vådan, att det må vara husfäder til¬
låtet, att under namn af umgänges-vänner, sammankalla jemväl så-
dane, med hvilka de ämna hålla konventikel.
Gr. Liljencrantz har antydt, att man icke egentligen här¬
vid borde beafsigtiga ett fridsamt förhållande i detia hänseende,
och ihan har till stöd för denna åsigt, anfört Frälsarens ord, som
säde sig vara kallad, att uplanda, en strid på jorden; men Hr Grin
har härvid förbisett de förhållanden, .under hvilka vår Frälsare så
yttrade sig. Det hedniska samhälle, som då egde bestånd, var ge¬
nom moralisk depravation, hemfallet åt död och förstörelse, men
äfven uti det tillstånd, hvaruti det Sig befann, hade icke Kristus
iför afsigt, att låta detta samhälle, gå sin undergång till mötes, an¬
norlunda än genom dess egna inneboende uplösnings-elementer. Den
strid, som då uptändes, skulle uplösas uti frid; och det är denna,
som vi uti vårt kristna samhälle böra söka, att vårda och vidmakthålla.
8 H. 23
354
Den 21 Ju ni f. m,
Jag anser således den af Gr. Liljencrantz framställda opinion vara
fullkomligt missriktad, ehuru det öppna uttalandet deraf förtjenar
vår tacksamhet, edar det tydligen visar de faror, vi för vårt gamla
samhälle skulle framkalla, om vi ginge in på sådana förslag, som
dem LagUtsk. framställt, synnerligast om man skulle inskränka sig
lill de 3 första §§:ne, och förbigå de försigtighetsreglor, som äro i
de påföljande dertill fogade. Jag anser likväl äfven dessa vara
otillfredsställande, och önskar derföre, att R. o. Ad. måtte antaga
det förslag, Prof. Bring uti sin reservation framställt, med de
amendementer, som af Hr Carlheim Gyllensköld och mig blifvit
upgjorde. Dock måste jag bekänna, att jag icke så noga har kun¬
nat följa med redaktionen af de förändringar Hr Carlheim Gyllen¬
sköld uti de öfrige §§:ne önskat, alt del ju icke skulle kunna hän¬
da, alt äfven uti dessa någon liten förbättring vore nödig, hvilket
i sådant fall under discussionens fortgång, snart torde visa sig.
Prof. Brings förslag har det hufvudsakliga företräde framför Utsk:s,
alt det söker förekomma vådor och olyckor, då Utsk:s förslag dere¬
mot lemnar fritt spelrum för dem alla, samt vill att först, sedan
man sjelf framkallat dem, skall man med uprors-lagen i haud fram¬
träda, för alt stäfja dem. Detta torde dock icke blifva så lätt, som
deras förebyggande hade varit, och innebär dessutom den osäkerhet
för utgången, den ovisshet, som alltid förefinnes, då det onda en
gång redan fått taga öfverhand.
Pä grund af dessa skäl, vågar jag ytterligare anhålla, att R.
o. Ad. måtte antaga Prof. Brings förslag, med deruti gjorda amen¬
dementer.
Gr. Sparre, Erik: De diametralt motsatta åsigter, som här
blifvit uttalade af alla de ledamöter, hvilka haft ordet, jemte de
hvarandra motstående reservationer, som finnas Betänk, vidfogade,
ådagalägga tillräckligt, huru svår den upgift varit, som LagUtsk.
haft att lösa, vid utarbetandet af ifrågavar:de lag-förslag. Det lig¬
ger i sjelfva sakens natur, att just i dessa ämnen menings-striderna
blifva serdeles starka, och således den reform, hvars nödvändighet
af alla erkännes, svår, att lill allas belåtenhet åstadkomma.
De olägenheter, som genom 1726 års konventikel-plakat up-
kommil, äro sedan längre tid tillbaka erkände och öfverklagade.
Redan för 30 år tillhaka, Mine Hrr, framställde PresteSt. till K. M.
en underd. anhållan om granskning och förändring af författn.-ne,
ronde religiösa sammankomster. Denna framställning föranledde en
remiss lill Kyrkolags-komitéen, hvilken instämde uti PresteShs
åsigter. Denna komittés Betänk, är underlecknadt af Hörlin,
Tegnér, Kullberg och Mittag, män, som jag icke tror hafva
varit i allmänhet ansedde, för att hylla samhälls-omstörtande åsig¬
ter, hvarken i afseende pä Stat eller Kyrka. Det torde vid så¬
dant förhållande icke vara utan allt intresse att erfara, det just
desse män, efter alt hafva omordat olägenheterna af den nuvarrde
lagstiftningen, och af samvetstvång i allmänhet föreslå uphäfvande
af Konventikel-plakatet, utan dess snbstituerande genom några häm¬
mande föreskrifter.
Oen 21 Juni f. m.
355
Delta förslag öfverlemnades lill Just.-Kan3leren Nerman, och
blef af honom understödi, samt jemväl af Högsta Domstolen, till¬
styrkt, men de religiösa oroligheter, som år 1840 upstodo, vållade
upskof med afiälandet af den då tillämnade Kongl. Propos., och
någon sådan har sedermera icke afhörts. Jag skalle tro, att dessa
omständigheter utgöra tillräckligt talande skäl för åsigten, att en
reform i dessa författn:r bör vidtagas. Men af hvad beskaffenhet
bör väl denna reform vara? Man klagar i allmänhet öfver, att Kon-
ventikel-plakatet innebär allt för liten frihet, att det trycker samve¬
ten, och förbjuder menniskor, att samtala om de frågor, ronde
hvilka menniskohjerta! framför allt annat behöfver meddela sig med
andra, och inhemta uplysning eller tröst. Låtom oss se till hvad
detla plakat i sjelfva verket innehåller. Det börjar nied det för¬
klarande, att Konungens upsal icke är, att någon gudaktighetsöfning
förhindra, utan förmanar snarare en hvar, alt sig derom vinlägga.
Det upmanar föräldrar och husfäder, att hälla andakt inom sina
hus; men tillägger: ”att i private hus, man och qvinkön, gamle
och unga, kända eller okända, få eller flere, sammankomma un¬
der förevändning, att idka sin andakt, och enkannerliga guds¬
tjenst, den der med de vanliga sön- och helgedags-texters predikan
och utläggande, böners och nya hönesätls förklarande, finnes på åt¬
skilliga ställen förrättad, det hålla vi för en skadlig nyhet, och
förbjude således dylika sammankomster.” Här finne vi uti plaka¬
tets upställning det fel, att det efter all hafva börjat med att up-
mana till hus-andakt, förbjuder sådana sammankomster, som hållas
med nya böner och böne-sätts förklarande, samt enkannerlig guds¬
tjenst, utan alt med ett ord omnämna de slags religiösa samman¬
komster, som ligga emellan hus-andakten på den ena sidan, och den
enkannerliga gudstjensten med nya böner och förklaringar, eller
med andra ord, irrlärigheler, på den andra. Denna omständighet
har gjort, att Konventikel-plakalet under en tid blifvit tolkadt så,
att inga andra andaktsöfningar än hus-andakten vore tillut ne, hvar¬
emot åsigten i sednare tider förändrats, och den allmännaste tolk¬
ningen är nu mera, så vidt jag känner, den, att endast sädane
sammankomster anses oloflige, der sön- och helgedags-texter ut¬
läggas, och nya böner och bönesätt, eller i allmänhet irrläror, fö¬
rekomma. Om nu så är, och om man lager i betraktande, alt
denna författn., oaktadt den lemnar anledn. till den sednare libe¬
ralare tolkningen, i alla fall visal sig så sträng, att den icke blifvit
efterlefd, utan ständigt jemväl här i hufvudstaden hållna sammankom¬
ster, der grundsatser, väsendtligen afvikande från vår kyrkas dogmer
förkunnas, kan det väl då, när fråga upstår om en reform, vara
skäl alt gå tillbaka? Kan det vara meningen, alt år 1854 gå
längre uti religiös intolerans, än man gjorde år 1726? Det är
' likväl detta, som afses af dem, hvilka anse, att LagUlsk. i detla sitt
förslag gått allt för långt i liberalitet. Om det hittills varit ansedt
tillåtet, att hålla religiösa sammankomster, allenast dervid inga irr¬
läror predikas, och om till och med det navande förbudet emot
sammankomster, der predikningar och bibelförklaringar förekomma,
; 23*
356
Den 21 Juni f. m.
icke blifvit efterlefclt, ty åtal har alltid först egt rum, då sakra-
menterne blifvit utdelade, eller dylikt oskick ägt runi, är det väl
då skäl, att införa en ännu strängare lag än den, som redan är öf-
verklagad, och som, i anseende till sin stränghet icke kunnat ef-
lerlefvas? Det af åtskilige talare här förordade förslag, som Prof.
Bring afgifvit, innefattar likväl onekligen en sådan återgång, och
vida starkare inskränkningar än den nnvar:de lagen. Förslaget in¬
nehåller nemi., alt om en församlings medlemmar anse sig behöfva
andra andaktsöfningar än den offentliga gudstjensten, så skola de
sådant hos församlingens Kyrkoherde anmäla, hvilken ensam äger,
att om sådana sammankomster föranstalta, om han så för nödigt finner,
samt, i fall omständigheterna sådant föranleda, att jemväl tillåta en
för gudsfruktan och kristendomsknnskap af honom känd lekman,
att vid sammankomsten vara ledare. Till en början ber jag, alt
dervid fä göra vidare hemställan, om preslerskapet i en viss art
icke är benäget eller skickligt nog, alt på ett för församlingen till¬
fredsställande sätt sköta sin tjenst, oell det är försl i sådant fall,
som behof af andra gudaktighelsöfningar för församlingens ledamö¬
ter upstår, är det då rimligt att begära, det den, som just i anse¬
ende till Prestens obenägenhet eller oförmåga, att verka i sitt kall,
känner behof af ett religiöst samtal med någon annan, skall vända
sig derom just till denne samme Prest, och är det troligt, att denne
då, mera skall tillfredsställa den tröstsökande, om lian icke af sin pligt
känner sig dertill npmanad? Ar det icke mera sannolikt, att han skall
afvisa dessa framställningar och säga: ”J håfven så mycket tillfälle
till andakts-öfningar, som J behöfven; något mera erfordras icke?”
Ar det sannolikt, att en sådan framställning till Pastor, skall verka
till bifall för sådana sammankomster, om lian anser sig icke böra
dem bevilja? Jag tror det icke. Tillsättande af lekman åter, att
vara ledare af dessa sammankomster, hvilket skulle vara Pastor
tillåtet, skulle innebära organisationen af ett nytt slags Presterskap,
och jag hemställer till dem, som förordat detta förslag, om de väl j
hafva betänkt hvad detta innebär? En helt ny klass af Prester
skulle upstå på sidan om det lagliga Presterskapet. Slutligen sä¬
ger 4:de §:n af Prof. Brings förslag: "Blifver sammankomst un¬
der lekmans ledning, på sätt i 3:dje § sägs, ej blott en eller
annan gäng i församlingen hällen, utan ock oftare förnyad,
skall anmälan derom göras, sä väl af Kyrkoherden hos ve¬
derbörande Kontraktsprost, som af Kontraktsprosten genom
embels-ullåt. hos DomkapitletPastor äger således rättighet,
att vägra dessa sammankomster, enär det säges, att de icke böra .
hållas, så vida Pastor icke finner dem nödiga, men om hau anser dem
vara nödiga, så skall han anmäla förhållandet hos Konsistorium. -
Hvad vill det säga annat än att, då man i möjligaste måtto söker '
förebygga dessa sammankomster, genom medgifvandet för hvarje, '
äfven den mest intolerante eller skuggrädde 'prestman, att på för- ^
hand förbjuda dem, mart ytterligare för att motverka dem, vill
lemna Konsistorium till fälle, att förbjuda, hvad Presten möjligen
må hafva medgifvit. Ar det då så alldeles gifvet, att sådana sam-
Den 21 Juni f. m.
357
mankomster skola vara skadliga, efter som man på allt sätt vill
motverka dem? Dessutom i livad förhållande ställer väl denna pre-
sterskapet medgifna rättighet detta stånd till församlingen? Några af
församlingens ledamöter anse sig behöfva dessa sammankomster, men
Pastor finner dem icke nödiga, ulan förbjuder deni, så att hela
denna sak börjar med^ en strid emellan Pastor och församlingen.
Pastor kan härvid någon gång hafva orätt, ty han kan lätt misstaga
sig, och misstänka, att irrläror kunna förekomma, då deremot kan¬
ske anledmn lill sammankomsterna är det aldra renaste nit, ett
verkligt behof af gemensam andaktsöfning. Hvarföre i sådana oskyldiga
fall sätta Presten och församlingen i harnesk mot hvarandra? hvarföre
icke snarare pä sätt Ulsk. föreslagit, stadga rättighet för Pastor, att
förbjuda sammankomster, först då anledn. dertill visat sig vara för
hand? Om vi i andra hänseenden gifva tillåtelse till sammankom¬
ster; om genom 1849 års författn. ett obetingadt medgifvande är
lemnadt, att sammankomma och utbyta tankar i alla andra ämnen,
bör det väl då förvägras uti de religiösa, åtminstone så länge icke
några irrläror förekomma? Hvad är det man egentligen fruktar af
dessa sammankomster? Jo, det är irrläror; — men bör man då
gå så långt, att man af blott farhåga, för att sådana läror kunna
predikas, förvägrar menniskor, alt sammankomma, för att upbygga
sig med en gemensam andakt? Jag är långt ifrån alt vilja utfara
i de analhemer emot Presterskapet i allmänhet, som jag mången¬
städes, och äfven på detta rum hört uttalas, dock måste det med-
gifvas, att Presterne icke alltid upfylla församlingarnes billiga an¬
språk och behof.
Mångenstädes kan en Kyrkoherdes höga ålder, eller måhända
likgiltighet, verka derhän, att medlemmar af församlingen önska, att
annorstädes öfva sin andakt, än der de höra denna Prest predika.
Bör väl detta varä förmenadt, så vida han icke dertill lemnar sitt
samtycke? Vi måste äfven fästa upmärksamheten derpå, att be¬
hagliga för Presterskapet kunna aldrig sådana ansökmr blifva. De
innebära likasom en erinran derom, alt Presten icke på ett tillfreds¬
ställande sätt förrättat sin tjenst, ty hade sådant varit förhållandet,
så hade icke dessa serskildta sammankomster varit af något försam¬
lingens behof påkallade. Man har således all anledn. till den för¬
modan, att dessa framställningar icke skola med gynnsamma ögon
emottagas, och om Presten icke i allmänhet har församlingens för¬
troende, är det väl då sannolikt, att denne skall med större för¬
troende omfatta den eller de personer han såsom lärare konstituerar?
Jag anhåller, att nu med några ord få redogöra för det så
bittert klandrade förslag, LagUtsk. afgifvit, och jag vågar, oaktadt
det missnöje, som af bägge partierna blifvit yttradt, likväl tro, att
Utsk. har sökt beträda en ganska lämplig och nyttig medelväg emel¬
lan ytterlig frihet å ena sidan, och ytterligt tvång å den andra.
Om, under det samhället genomgår ständiga förbättringar, Kyrko-
författnm står orubbad, utan att i någon mån göra afseende på
tids-ähdans fordringar, och på de begrepp, som med densamma ut¬
vecklas, så blir hela institutionen förstelnad. Ingen institution kan
bestå, om den icke bar något stöd i tids-begreppen, icke de till¬
358
Den 21 Juni f. m.
fälliga, hastigt öfvergående, men de äkta, de fortlefvande; och jag
vågar tro alt, då en talare här omnämnt, att ”hjorden mäste hafva
en herde”, så har han icke besinnat, att om Presterskapel allt för
mycket isolerar sig, och icke gör afseende på församlingarues for¬
dringar, så totale det blifva herdar utan hjord. R. o. Ad. har för
några få dagar sedan uttalat den mening, att de grundsatser, som i
1734 års lag gjoit sig gällande om straff eller påföljd af landsflykt
för affall ifrån den Evangeliska läran, icke mera vöre öfverensstäm¬
mande med lidens åsigter. Månne, vid sådant förhållande, man kati
på alfvar begära, att R. o. Ad. skulle i religiös intolerans mot sina
egna Irosförvandter gä längre än 1726 års lagstiftare? och dä en
reform af Konvenlikel-plakatet nu afses, månne icke LagUlsk. haft
skäl att tro, det man borde utvidga friheten så långt man ansåg sig
med fog kunna göra det, och stadga inskränkningar först då miss¬
bruk började visa sig? Dä friheten i allmänhet uti vårt land är så
gammal och hemvand, har man väl dä anledn. att frukta större
missbruk af denna frihet i religiöst afseende än i andra, eller är
det icke skäl, alt då man medgifvit frihet för sammankomster i an¬
dra ämnen, ända till dess att denna frihet missbrukas, man äfven i
fråga om religionen medgifver samma frihet? Det äf på denna
grund Utsk:s förslag hvilar, och det är deröfver man har klagat.
Man har velat förorda antagandet af de 3 första §§:ne, d. v.
s. dem, som medgifva all frihet, men deremot borttagande af de
återstående, i hvilka kontrollerna innefattas. Om R. o. Ad. skuile
dela denna åsigt, skall jag foga mig derefter, men att dömma af de
yttranden, motsidans talare afgifvit, betviflar jag högeligen, ali en
sådan åsigt inom representationen kan göra sig gällande. Jag an¬
håller alt fä lägga vigt på de talares yttranden som erkänt, att de
uti LagUlskrs Betänk, funnit den princip uttalad, alt religions-sam-
mankomster äro lillålne ända till dess att missbruk yppas. Det är
erkännandet af denna princip, hvilken kanske inclusive finues uti
1726 års Konventikel-plakat, men så otydlig, alt lagskipningen der¬
om misstagit sig och på olika tider begagnat, olika tolkningar deraf,
del är erkännandet af denna grundsats, som är det vigligaste uti
Ulsk:s förslag, och om lagstiftningen framdeles skuile gå längre pä
denna väg och på en sådan grundval vilja npföra en ytterligare
byggnad, så skall jag önska lycka dertill och söka att dertill med¬
verka, men jag tror icke att man, vid öfvergångeri från det när-
var:de, med ens bör göra ett sådant språng. Jag fruktar sådana
uti lagstiftningen i allmänhet, och jag fruktar dem äfven i religiöst
afseende.
Man har anmärkt, att den lista §:n icke gifver någon definition
på ”hus-andakt.” Jag skulle för R. o. Ad. vilja anföra just de
talares yttranden, som klandrat denna brist såsom stöd för Utsk:s
redaktionsförslag. Den förste har tillstyrkt att man uti §:n jemväl
måtte insätta ordet: '"umgänges-vänner— en annan har dere¬
mot sagt, all det vore farligt alt insätta delta ord; — en tredje ta¬
lare har föreslagit att man borde begagna uttrycket: ”tillfälligtvis
närvar:de umgänges-vänner— en fjerde har åter sagt, alt
detta ord ”umgänges-vänner” icke borde begagnas, men att han
Den 21 Juni f. m.
359
sett exempel på att en husfader, som egde ett gods, tillkallat sina
underhafvande till förältande af andakt, hvarföre den värde lalaren
tillstyrkte att äfven detta ord måtte i §:n inrymmas. Skulle man
fortgå på detta sätt och i §:n upräkna alla dem, som vid hus-andakt
möjligen kunna tillslädesvara, så fruktar jag, att man skulle komma
till en allt för stor vidlyftighet. Redan Romarne sade att all defi¬
nition i lagen år farlig. Detta är en obestridlig sanning, som äfven
här finnér sin tillämpning. Begreppet ”hus-andakt” är tydligt i
och för sig sjelf, och jag tviflar på att domare, i händelse någon
eller några umgänges-vänner vore vid min hus-andakt närvaride,
skulle, om §:n finge nu föreslagne lydelse, kunna anse en sådan vara
otillåten eller böra hos vederbönde anmälas. Om deremot detta
ord intages uti §:n, månne det icke skulle kunna leda dertill, all
jag bjöde tillsamman 1000 personer om lokalen sådant medgåfve,
och sade, att alla dessa personer vore mina umgänges-vänner? Kan
del vara meningen alt lala Ims-andakten blifva så omfattande? Jag
tviflar derpå, och jag tror alt i della fall som i många andra är
domarens pröfning vid förekommande fall aldeles tillräcklig garanti.
Jag tror, att hvarje försök, all närmare vilja definiera hus-andakten,
skall blifva vanmäktigt och stranda emot de klippor, som redan af
flere talare blifvit omnämnde. Man hur velat, att i 2:dra §:n skulle
tilläggas orden: ”offentlig eller allmänt tillgänglig” andakls-öf-
ning. Om afsigten är, alt under namnet hns-andakl sammanfalla alla
möjliga religiösa sammankomster, så må man gerna tillsätta dessa ord,
men om man icke vill utvidga begreppet, ulan låta det bibehålla
sin närvaride betydelse, så tror jag, alt man gör klokast uti, alt
stanna vid de af LagUtsk. begagnade uttryck, och låta domaren med
afseende pä, i hvarje falt förekommande omständigheter pröfva, hu¬
ruvida sammankomsten är, alt hänföra under benämningen hus-an-
dakt eller ej, utan alt till hans ledning i §:n införa några ytterligare
bestämmelser. Att uti den 2:dra §:n införa ordet ”offentlig”, synes
mig äfven i det afseende vara olämpligt, att om jag hade inbjudit
1,000 personer, men sammankomsten icke vore offentlig, d. v. s.
för öpna dörrar, så skulle en sådan sammankomst naturligtvis vara,
att hänföra under benämningen hus-andakt. Ulsk. har ganska nog-
grannt pröfvat dessa ordalag; det har till och med en gång uli sitt
förslag intagit dem, men åter borttagit desamma, emedan Utsk. an¬
sett dem kumm leda till allt för stora missbruk. Man har der¬
jemte gjort den anmärkn., att lista §:n af Utsk:s förslag, icke så¬
som Prof. Brings förslag, eller 1726 års Konvemikel-plakat upma-
nade föräldrar och husfäder till hus-andakt. Lagstiftningen har nu
en annan form än den hade i början af 18:de seklet; — nu söker
man att i lagen inlaga sådant, som medelst åtgärder af den verk¬
ställande makten kan befordras till efterföljd, men man intager icke
deruti några förmaningar. Detta är orsaken, hvarföre denna form
icke år uti LagUtsk:s förslag begagnad. Man har äfven sagt, att
den 2:dra §:n skulle leda derhän, att det för Pastor i en större
församling blefve omöjligt, att vid dessa sammankomster tillstädes-
vara, då kanske flere på en gång, om hållande af sådana samman¬
komster gjorne anmälan. Just af sådan anledn. har stadgandet uli
Den 21 Juni f. m.
5:te §:n 2:dra mora. blifvit infördt, hvarigenom Pastor, då han genom
förut utsatt embelsförrältning är hindrad, att sammankomsten bevista, är
berättigad,, att dess hållande å den tid förbjuda. Härigenom tyckes
den omtalade olägenbeteb vara helt och hål let undanröjd. Man har
sagt, att den- 2sdra §sn skulle leda till sjelfsvåld, likasom förslaget i
sin helhet skulle antingen framkalla vådliga discussioner, eller oek
nödga Pastor, att stillatigande åhöra huru irrläror predikades. För
min del kan jäg' icke fatta, huru det är möjligt, att så läsa förslaget.
4:de §:n säger: ”Finner Pastor vid sammankomst irrlära för¬
kunnas, eller annan oordning i kyrkligt hänseende ega rum, och
förmår kan icke genom undervisning och förmaning sådant af¬
böja, då må han sammankomstens uplösning påbjuda.” Det är
egentligen häruti, som Prof. Brines förslag skiljer sig ifrån Utsk:s.
Hr Bring har nemi. medgifvit Pastor, att a priori, förbjuda en sam¬
mankomst, då deremot Ulsk. har sagt, att Pastor icke kan på för¬
hand förbjuda en sådan, utan endast uplösa densamma, då han fin¬
ner irrlära förkunnas, eller annan oordning i kyrkligt afseende ega
rum, och det är väl egentligen detta, som anses vara så vådligt.
Tron J väl då, Mine Hrr! att sanningen icke har så mycken makt,
att den ju icke åtminstone i någon mån kan göra sig gällande emot
irrläran? Kan man- icke hoppas så mycket af det lugna förståndet
i motsatts till entlrusiastens- och den' exalterade talarens svammel, alt
ett med öfverlygelsens värma predikadt ord skall förmå, att i nås
gon mån återhålla oordningen, och afböja missbruket? Ar det icke
lämpligare, att låta Pastor dröja med hvarje preventiv åtgärd, till
dess att församlingens medlemmar verkligen kommit till erfarenhet
af, att den som uplräder är villfarande och predikar irrläror? Om
ock Pastors ord är vanmäktigt, och han icke förmår, att göra sin
röst hörd, är det ju hans rätt, att uplösa sammankomsten, och att,
hvad mera är, för framliden förbjuda dylika sammankomsters hål¬
lande. Man har sagt, att det vore för sent att stäfja det onda, se¬
dan man väl låtit det inrota sig, men jag mäste tillstå, att det sy¬
nes mig vara att tillerkänna' irr läraren en alltför stor förmåga, om
endast några ord ifrån hans mun skulle vara tillräcklige, att så
npreta en församling, att dess själasörjares ord, och sedermera fort¬
satta förmaningar, icke skulle kunna hejda oordningen, som alstrats
af ett ögonblicks predikande ; ty ni måste besinna, att Pastor äger rätt,
alt så fort han ser sig icke kunna genom förmaning något uträtta,
nplösa sammankomsten. Men om icke oordningen derigenom kan
hejdas, tror man sig snarare konna förekomma den derigenom, att
man helt och hållet förbjuder alla sammankomster? Kan icke i så¬
dant fall irrlärare gå uti hvarje serskildt hus, och predika sina
irrläror inom familjerna, hvilket aldrig torde kunna förhindras? Jag
anser det derföre vara bättre, att tillåta sådana sammankomster,
men tillika lemna Pastor tillfälle, att uptaga och gendrifva vilsele¬
dande satser, än att tvinga in dessa sammankomster inom slutna dörrar,
der de blifva aldeles otillgängliga för Pastor. Jag tillåter mig att
citera ett exempel. Det är kändt, att i Universitets-staden Upsala,
läseriet under de sednare åren slagit ganska starka rötter. Jag in-
hemtade för några dagar sedan af Landshöfdm derstädes, att de
0‘ert 21 Juni f. öi.
sekteriska rörelserna numera i väsendtlig män hejdat sig, jusi der¬
före, att Presterskapet der blifvit tvunget, att mera verksamt gripa
in i sakens gång. För alt förekomma ett Vidare utbredande af
dessa förderfliga läror, hålla de utom de vanliga Gudstjenslérnä,
turvis hvarje Söndag Bibel-förklaringar, sorn bevistas af eli ganska
talrikt auditorium, och detta tiar haft den lyckliga påföljd, att oro¬
ligheterna småningom minskats, och att man nu kan anse tillstån¬
det i allmänhet inom staden i religiöst afseende ganska lugnt.
Utan alt i någon mån vilja tillvita Preslerna i allmänhet lik¬
nöjdhet, i skötandet af deras kall, tror jag likväl, att de rörelser
som upstått, icke alltid varit skadlige; alt de någon gång tvungit
Presterskapet, att mera verksamt sysselsätta sig med själavården in¬
om församlingen, och förmått dem att afstå från den likgiltighet,
som onekligen å en och annan ort gjort sig gällande. Jag är så¬
ledes öfvertygad om, att de sammankomster, hvilka LägUtsk. haft
för afsigt alt tillåta, icke kunna annat än underhålla det religiösa
lifvet, och då Pastor alltid eger rättighet att vara tillstädes, och i
fall villfarelse yppas, eller annan oordning eger rom förbjuda deni,
sä äro väl alla de band, och alla de inskränkningar medgifna, som
i lagstiftningen kunna och böra stadgas? Jag vill t. ex. antaga det
fall, att i en vidsträckt församling, de mera aflägse boende fattige,
och ålderstigne medlemmarne, icke kunde infinna sig vid den all¬
männa Gndstjensten, och jag antager tillika, att deras försvagade
syn eller bristande kunskap, icke tillät dem, att sjelfve läsa Gud-
aktighets-böcker, eller ock, att de af brist på medel, icke förmådde
förskaffa sig sådana, bör man val då förbjuda dessa personer att
sammankomma, för att höra Bibeln eller någon annan andakts-bok
sig föreläsas af dem, sorn dertill ega förmåga? Bör man göra en
sådan sammankomst mera beroende af Pastors godtfinnande, än hvar
och en annan? Man har sagt, alt det skulle tjena till ingenting, att
nu, såsom Utsk. föreslagit, bevilja några eftergifter, ty, säger man,
läsärne blifva i allt fall icke tillfredsställde, utan komma alt yrka pä
ytterligare utvidgade friheter. Jag tror det icke, men för öfrigt
skulle ju detta vara ett skäl, att aldrig förbättra våra lagar, derföre
att några enthusiaster fordra mera, än man kan medgifva. Hvilket
är väl klokare, att göra eftergifter, ätt jemka lagstiftningen efter tids¬
andans åsigter, och söka bibehålla ordning och lugn, eller att spänna
bågen till dess den brister, och pressa dammarne till dess strömmen
spränger dem?
Jag återgår nu till de Hris yttranden, som velat borttaga aila
de inskränkningar Utsk. föreslagit. De hafva sagt, att Utsk. begått
ett fel uti sitt raisonnement, då det i början af sitt yttrande för¬
klarat, att frihet borde uti religiöst afseende lika väl sorn i verlds¬
ligt vara medgifven, men sådant oaktadt, likväl sedermera föreslagit
inskränkningar i denna frihet. De värde1 falarne hafva här förbi¬
sett, att 8:de §: rr af Kongl. Förordn. den 6 Febr. 1849 innebär
rättighet för de verldsliga myndigheterna, att nplösa sådana sam¬
mankomster för behandlande äf verldsliga ämnen, då de der finna
något stridande emot verldslig ordning. Om nu denna rättighet för
detta falt finnes hös den verldsliga myndigheten, bör då icke religio¬
362
Den 21 Juni f. m.
nens väktare hafva samma rätt, att uplösa religiösa sammankomster,
och står icke detta i fullkomlig öfverensstämmelse med 1849 års
Kongl. Förordn.? Jag skulle föreställa mig, att innan man yttrar
sig uti ett ämne, och tillvitar ett Utsk. inconseqvens, borde man åt¬
minstone hafva gjort sig reda för de förfatlmr och den fråga, hvar¬
öfver man talar. Man har sagt, att all rörelse är underkastad la¬
gar, och jag tror det äfven. Det finnes lagar för rörelsen inom den
materiella verlden, likasom inom den andliga, och dessa lagar bjuda,
alt all öfverdrift bör undvikas, enär den straffar sig sjelf. Jag tror
således, å ena sidan, att om Presterskapet med fasthet och förstånd,
utöfvar den makt, som, enl. Ulsk:s förslag, skulle vara detsamma
medgifven, skall det icke i första början upträda förbjudande och
hämmande, utan, först sedan oordningarne visat sig farliga, vidtaga
sådana åtgärder, och jag är fullkomligt öfvertygad om, att de då
skola fiona ett stöd hos alla rättsinnade medlemmar af församlingen.
Jag har å den andra sidan i allmänhet en ganska stor tillförsigt till
det rättas seger, men icke kan man våga att, då det religiösa lifvet
hittills haft så liten frihet, med ens uplösa alla hand, och i detta
hänseende lemna en större frihet, än sorn är medgifven i borgeligt
afseende.
Man har slutligen med mycken ifver fästat sig vid, att Utsk.
tillstyrkt fängelse vid vatten och bröd, såsom förvandlingsstraff för
förbrytelser emot denna författn., och man har sagt, att delta straff
är förstörande för helsan. Om så verkligen förhåller sig, borde detta
straff i allmänhet afskaffas, men om det är såsom förvandlings-straff
i andra fall bibehållet, och man måste medgifva, att det är del al¬
dra allmännaste, så mäste man väl sälta detta slags förbrytelser i
paritet med andra, och jag hemställer hvad påföljd det väl skulle
hafva, om man visste, att man vid bristande tillgång, endast vore
underkastad några dagars enkelt fängelse, der enl. den allmänna
åsigten, tångarne må ganska väl? Jag skall icke sätta mig emot en
förändring i delta afseende, men jag har trott, att man borde bi¬
behålla det straff, som i lagen är det allmännaste, så vida icke ser¬
skildta omständigheter förete sig, och jag uprepar ännu en gång, att
hvad det helsoförstörande i delta straff beträffar, så drabbar denna
anmärkn. straffet i allmänhet, och skulle vara en anledn., till alt
afskaffa det helt och hållet. En flerårig erfarenhet har likväl visat,
alt detta straff icke är så menligt för helsan, som man här ve¬
lat påstå.
En anmärkn., som jag måste erkänna med skäl, kunna göras
emot Ulsk-.s förslag är den, att man icke bibehållet del förut va¬
rande stadgandet derom, att innan åtal anställes, hör anmälan ske
hos Just.-Kanslern. Mig drabbar icke beskyllniugen för det fel, att
icke ett sådant stadgande blifvit i förslaget intaget, ty jag har flere
gånger påyrkat sådant, men man ansåg, att då det numera endast
vore bestämda öfverträdelser af ett förbud, som bestraffades, så bor¬
de icke vidare någon sådan anmälan ega rum, utan åklagaren ge¬
nast upträda. Jag tror deremot för min del, att det, med afseende
på de religiösa rörelsernas ofta grannlaga beskaffenhet hade varit
klokt, att icke åt hvarje åklagares bedömande öfverlemna, huruvida
Den 21 Juni f. m.
363
åtal bör anställas eller icke, men jag har underordnat denna min
mening under majoritetens inom Utsk., enär jag lill följd af min
ställning, såsom Utsk:s Ordf:de, icke velat såsom reservationer fram¬
ställa mina serskildta meningar, då de af en betydlig majoritet inom
Utsk. blifvit förkastade.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag ber om ursäkt, alt
jag ännu en gång anhållit om ordet, men det har endast skett i
afsigt, alt lill besvarande uptaga några af de anmärkn.T, som utaf
åtskilliga talare blifvit framstälde. En värd talare, Hr Tham, har
yttrat något, som jag för min del anser icke böra förbigås. Han har
nemi. sagt, alt följden utaf alt antaga LagUtsk:s förslag, och således
än mera det af mig föreslagna amendement, skulle blifva den, att
vid sidan af den verkliga ecclesia skulle upkomma en mängd ecele-
siolar, och att således den verkliga Kyrkan skulle derigenom gå sin
uplösning till möte. Hr Tham är en Kyrkans man, jag är en lek¬
man; men jag hyser dock till Kyrkan det fulla förtroende, alt hon
ingalunda härigenom skulle blottställas för en sådan fara. Om jag
eli enda ögonblick skulle hos mig lemna rum för en dylik farhåga,
sä innebure ju den ett tvifvel om makten af den sanning, som bor
inom Kyrkan. Förefunnes verkligen skäl till en sådan farhåga, då
vore Kyrkan redan uplöst; men jag hoppas och tror motsatsen.
En annan talare, min värde vän och frände, har gjort en
mängd anmärkmr, af hvilka jag anhåller, alt få till besvarande up-
laga några. Hvad han sagt om vådan af andliga rörelser, är redan
af Gr. Liljencrantz på ett så förträffligt sätt besvaradt, att jag borde
inskränka mig till, alt deruti instämma, men får likväl tillägga, att
då Hr Tersmeden sagt, att denna rörelse är farlig, så skulle jag
vilja svara, att ”ali rörelse kan vara farlig.” Den största rörelse¬
kraft vi känna, eller den centrifugala, hvarigenom verldskropparne
utkastas i rymden, skulle obestridligen vara högst vådlig, så vida
icke en centripetal-kraft funnes, som tvång dero att for tgå i en gif¬
ven kroklinja, i bestämda banor. Jag skulle tro, att äfven inom
den andliga verlden, en sådan centripetal-kraft finnes, att den sitter
högre än polis-upsigler och Pastors-embeten, samt förmår säkrare än
dessa beherrska, och leda möjliga afvikelser.
Samme talare bar yttrat åtskilligt om det vackra i Konventikel-
plakatet. Dessa plakatets skönheter, lära egentligen kunna inskrän¬
kas till 3:ne. Först nemi., att det anbefaller sabbathens helighål¬
lande, men delta innebär ju ingenting annat, än ett inskärpande af
3:dje budordet, och har der bättre sin plats än i Konventikel-pla-
katet. Den andra skönheten innefattas uti åliggandet för Prester,
alt upmunlra till hus-andakt: men till en sådan upmuntran mäste ju
hvarje sann Prest, genom sjelfva sin kallelse känna sig ovilkorligen
förbunden; gör han det icke, så hjelpa inga lagbud. Den 3:dje
är, att man icke skall öfverlemna sig åt fylleri på söndagen; men
delta anser jag hellre ha bordt få plats i en polis-stadga, än i ett
religions-plakat.
Samme talare har äfven omnämnt, att PresteSt. redan vid
1823 års Riksdag medgifvit vissa förändringar, men jag får likväl
364
Den 21 Juni f. m.
här tillägga, alt äfven eu högre auktoritet än PresteSl., en aukto¬
ritet, sora bör vara och är uphöjd öfver alla partier, nemi. Konun¬
gen, redan har uttryckt sin tanka i denna sak, hvilket äfven i Ulsk:s
Betänk, är uptaget, och dessutom af Frih. Gederström, Th,, jemväl
omnämndi.
Vidare har uttrycket ”diktatur”, som jag begagnat, befunnits
högst anstötligt. Jag tyckes vara serdeles olycklig i raina yttranden
på detta rum. Här om dagen hette del, alt jag icke mätte vara
en rätt Svensk, derföre att jag öfversäll ordet ”Glaubens-freyheit”,
sora är inristad!, icke blott på minnesstenen vid Lutzen, utan ock
i hvarje Svensks, hvarje Protestants hjerta, med tros-frihet, i st. f.
Iros-tvång. I dag'äler har raan sagt, att jag icke vore någon rätt
kristen, derföre att jag icke velat jurare in verba magislri, eller obe¬
tingad! hylla Prof. Brings åsigter i denna sak. För öfrigt har jag
aldrig sagt, alt Presterskapets inflytande är en diktatur, utan blott,
att-detsamma genom Prof. Brings förslag skulle blifva en sådan.
Samme talare har äfven omnämnt kringresande andliga fribytare,
men jag anhåller, att få fästa upmärksamhelen derpå, att den värde
talaren icke tyckes hafva genomläst sista momttet af 2:dra §:n i
LagUlsk:s förslag, der denna farhåga redan synes vara förebyggd.
Hvad ytterligare talet om proselytmakeri beträffar, så hafva vi derå,
redan ett ganska strängt straff, nemi. landsflykt, uti 1 kap. 4:de
§:n M.B-.n. Hvad åter angår de olyckor, som skulle upkomma af
de sekt-bildningar, och de många irrläror, som befaras blifva en
följd af en större disctissions-lrihet, så får jag anmärka, att med
tal-friheten förhåller det sig aldeles, som med tryckfriheten; att li¬
kasom den enda verkliga garanti emot missbruket af tryckfriheten
ligger uti goda skrifter, äfvenså är den enda motvigt mot det onda
talets verkningar, att söka i det goda talets. Man tyckes tro, att
Prof. Brings förslag skulle innehålla en panacé emot allt tidens
onda i religiöst afseende. Jag tror det icke, utan jag anser dere¬
mot, alt det enda botemedel emot detta onda, består uti den nakna
sanningens makt, alt motstå villfarelsen, hvaremot sjelfva sanningen,
klädd i polisdrägt, mera retar än försonar.
En annan talare, Frih. Stjernstedt, har yttrat något, som är
serdeles märkligt, enär det tyckes antyda, icke allenast den värde
talarens egen mening, ulan äfven grundtanken hos alla dem, som
hylla samma åsigter. Han har sagt, att Bibeln visserligen borde
vara tillåten att läsas, men icke att förklaras. Jag hemställer till
den värde talaren, huruvida icke all slags läsning innebär ett för¬
klarande, ett redogörande, åtminstone inom det läsande subjektet —
vidare, enär ingen lärer kunna förmenas, att öfver en verldslig bok
inhämta andras mening, om ej detsamma med än större skäl bör
gälla i fråga om en bok, hvilken för hela hans inre lif är af så hög
vigt, som Bibeln? Jag hemställer, om icke med sådana farhågor
för ali slags förklaring, det ej vore aldra bäst, att äfven aflysa sjelfva
läsningen?
Uti Gr. Sparres yttrande emot Prof. Brings förslag, anhåller
jag, att fä till alla delar instämma. Del är någonting verkligt be¬
tecknande för delta förslag, att alla de, som understödt detsamma,
Den 21 Juni f. m.
365
tillika synas anse Konveulikel-plakatet, sorn en ganska god och lämp¬
lig lag.
Fn enda anmärkn. tillåter jag mig alt göra emot en del af
Gr. Sparres yttrande, nemi. då han klandrar dem, som velat bibe¬
hålla de 3:ne första §§:ne, med borttagande af alla de öfriga, hvarige¬
nom man, såsom han uttryckte sig, sålunda ville tillgodohålla alla
friheterna, men afskudda sig kontrollerna.
Jag anhåller härvid, att få fästa upmårksamheten derpå, alt så
väl i det yttrande Gr. Liljenerautz afgifvit, som äfven i det förslag
jag framställt, delta icke är fallet. Gr. Liljencrantz har nemi. från
och med 4:de §:n velat återremittera Betänk, till LagUtsk., på det
alt Ulsk. matte komma i tillfälle, all npställa lämpligare garantier.
Jag åter anser mig i den föreslagna redaktionen af 4:de §:n, hafva
nedlagt alla nödiga kontroller.
Slutligen ber jag, all fä i minnet återföra, huru R. o. Ad.
betraktade saken på 1726—1727 års Riksdag, då denna lag stif¬
tades, och anhåller, alt för sådant ändamål fä upläsa följande, utur
mitt första anförande på detta rum, den 22 sisth Dec.: ”Del är
”verkligen tillfredsställande, ali finna en motion r den syftning, som
”Frih. Raab väckt inom delta hus, der redan- för nära 128 är se-
”dan, man efter att hafva i skarpa ordalag ogillat Presterskapets, till
”papism urtartade monopolium, fattade ett beglul, alt plakatet skulle
”i liberal anda förklaras genom ett universale till doinstolarne. Den
”lidens LagUtsk., Just.-deputationen hade nemi., till följd af gjorda
”motioner afgifvit ett förslag, enl. hvilket konventiklar skulle vara
”tillåtna, ehuru under vissa vilkor, såsom att de skulle hållas of¬
fentligen, och icke lönligl, icke under Gudsljensten, att de icke
”(inge hållas sednare, än till kl. 7 om söndagsaflnarne, m. m. Men
”allt detta förföll derigenom, att Irenne Stånd voro belåtna med
”plakatet i dess oförändrade skick.”
Hvad för öfrigt de skäl angår, som här blifvit anförda, för och
emot konventikel-frihet, så kunna de i likhet med alla de skäl, som
förekomma i parlamentariska förhandlingar, indelas i trenne klasser.
Den första klassen utgöres af sådana, på hvilka roan sjelf tror, och
hvilka man vill, alt äfven amira skola antaga; den andra af sådana,
på hvilka raan väl sjelf icke tror, men dock önskar af andra an¬
tagna ; den tredje åter af sådana, på hvilka man hvarken sjelf tror,
eller rimligtvis kan förmoda af andra komma att antagas; men som
användas ungefär såsom slutmeningar i bref eller mundtliga hels-
ningsord.
Jag vidhåller min anhållan ara propus., antingen på det för¬
slag jag afgifvit, eller också på det af Gr. Liljencrantz framställda,
alt med bibehållande af de 3 första §§:ne, de öfrige mätte blifva
till LagUtsk. återremitterade.
I anseende lill den redan långt framskridna tiden, och dä flere
ledamöter ytterligare begärt orden -i detta ämne, blef nu, uppå fram¬
ställning af Hr Gr. o. Landtm., fortsättningen af förevar:de öfver¬
läggning upskjuten till eftermiddagens plenum.
366
De[n 21 Juni f. m.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Enskildla angelägenheter föran¬
låta mig, all hos Hr Gr. o. Landtm., samt det Höglofl. Ståndet an¬
hålla, att, ifrån och med d. 28:de i denna månad, få nedlägga min
befattning, såsom ledamot af BankoUtsk., och såsom Bänkman i
12:te Bänkmans-afdelmn, samt alt vid min Riksdagsmanna-rått (å
varda bibehållen.
R. o. Ad. leinnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med lillkännagifvande, att Hr Mannerskantz, Carl Axel, så¬
som ledamot af BankoUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledig¬
het, från d. 26 dennes, anmodade Hrr Elektorer, alt vid deras nä¬
sta sammanträde utse en ledamot i BankoUtsk., efter Hr Aminoff,
samt en ledamot, att inträda i samina Ulsk., under den Hr Man¬
nerskantz beviljade ledighet.
Uplästes ett af Gr. Oxenstjerna, Axel Gabr., inlemnadt
sålydande Mern.:
Hindrad af mina tjensteåligganden, nödgas jag afsäga mig det
förtroende, att vara ledamot af Höglofl. Bevillo:s.Utsk.. hvarmed Höglofl.
R. o. Ad. hedrat mig, och får vördsamt anhålla, att det oaktadt,
varda vid min Riksdagsmanna-rätt bibehållen.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadl bifall, hlefvo Hrr Elektorer
af Hr Gr. o. Landtm, anmodade, alt utse en ledamot i Bevillms-
Utsk. efter Gr. Oxenstjerna.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde, från Utsk:n in-
komne Ullåt:n och Betänkm, nemi. från
Stats- Utskottet:
M 161, i anledn. af K. M:s Nåd. skrifvelse!1 lill R. St., ang:de
Folkskole-lärares pensionering;
M 162, i anledn. af väckt motion, om ett lån lill Skredviks
församling i Götheborgs och Bohus län;
M 163, ang:de låns beviljande för säkningen af, och en båt¬
led emellan sjöarne Asunden, Jernlunden, samt Stora och Lilla
Rengen i Östergöthland;
JYi 164, ang:de hegardt, och af K. M. i Nåder förordadt yt¬
terligare anstånd med inbetalniugarne, å de staden Cimbritshamn,
beviljade byggnadslån;
JYs 165, i anledn. af K. M:s Nåd. Remiss, å dess och Rikets
Kammar-Colhii berättelse, ang:de Kungsgårdars och öfrige Krono¬
lägenheters förvaltning, ifrån d. 7 Nov. 1850, till d. 20 Okt. 1853;
JYS 166, i anledn. af K. M:s Nåd. Remiss å Kongl. Kammar-
Colhii Berättelser, ang:de Sala Silfververks Ränte-ersättnings-fond för
redogörelse-tiden ifrån d. 1 Nov. 1849, till samma dag, 1852,
Den 21 Juni e. m.
367
Banko-Utskottet:
Jtä 41, i- fråga om bestämmande af viss tid, dels för emotta¬
gande i Kronans upbörd af R. St:rs Banks utelöpande sedlar å 16,
12 och 8 sk. b:ko, samt å 14 och 10 sk:r kopparmynt, och dels
för inlösen i Banken af ej mindre nyssnämnde sedlar än Bankens
utelöpande Transport-sedlar, samt sedlar å 3 och 2 R:dr på dubbla
och enkla blad;
42, i anledn. af väckt fråga, om anskaffande af ny, ända¬
målsenlig byggnad för R. Stms Bank;
JV$ 43, i anledn. af väckte förslag, om ändringar och tillägg
i föreskrifterna, ang:de Bankens metalliska kassa.
Lag-, samt Allm. Besvärs- o. Ekon.Utskolten:
JV2 5, i anledn. af väckta frågor om förändring eller förkla¬
ring af gällande stadganden, ang:de skyldighet, alt bygga och un¬
derhålla prestgård, tingshus och häradsfängelse.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 21 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes öfverläggningen om LagUtsk:s Betänk. M 34, i ao-
ledn. af väckta motioner om uphäfvande, förändring eller förklaring
af 1726 års Konventikel-plakat.
Frih. Creutz, Stephan: Discussionen har redan uptagit hela
f. ra., och så uttömt ämnet, att jag sannerligen icke vet, hvar man
bör börja eller sluta. Alla de vapen, jag ernat använda i denna
strid, hafva på ett vida skickligare sätt blifvit förda, än hvad jag
kunnat det, hvarföre jag inskränker mig till att endast yttra några
ord, rör:de sjelfva förslaget.
Beträffande uphäfvandet af Kongl. Plakatet af år 1726, som ut¬
gör början af ena förslaget, anser jag det vara högst nödvändigt
att bibehålla Kongl. Brefven af 1762 och 1837, ang:de ”lagsök-
368
Den 21 Juni e. m.
ningar i religionsmål, sora äro af gttannlagare beskaffenhet.” Nn
heter det, alt dessa må tillhöra Just.-Kanslers-embetets handlägg¬
ning; men om dessa förfatln:r nphäfvas, såsom i Utsk:s här fram-
lagde förfatln. föreslås, skulle den makt, som nu tillkommer Just.-
Kanslers-embetet, öfverflyttas i Preslernas händer, hvilket i min lanke
vore högst skadligt, oell kommer att menligt inverka på det reli¬
giösa lifvet, för all icke tala om det prestvälde, som derigenom
skulle utöfvas, och icke i en Protestantisk stat kan vara tjenlig!.
Man skulle nästan vara färdig alt tro, det Utsk. genom dessa För-
fattmrs uphåfvande skulle vilja lägga en ännu större makt i Pre--
sternes händer, än de förr haft, och hvilken makt är absolut stri¬
dande mot Protestantismens idée. Jag tror derföre, alt dessa för¬
ordna höra qvarstå. Den första punkten i förslaget önskade jag
oförändrad bibehållen. 1 fråga om den andra åter, förenar jag mig
i hvad Hr Tersmeden, P. R., föreslagit, nemi. att §:n må lyda så¬
lunda: ”vilja eljest medlemmar af den Evangeliskt Lutherska be¬
kännelsen för allmänt tillgänglig an dakts-öfning’’, i st. f., såsom
Etsk. föreslagit, ”gemensam andakts-öfning.” Vidare önskade jag,
att nr 2:dra §:n mätte alldeles utgå den sista punkten, så ly¬
dande: ”ej må någon föranstalta dylik sammankomst, eller dertill
oplata plats i annan församling, än den, till hvilken han hörer.
3:dje §:n önskar jag, att R. o. Ad. måtte antaga oförändrad. Äf¬
venledes förenar jag mig hufvudsakligen med Hr Tersmeden, P. R.,
i fråga om 4;dfi §:n, men då han i sitt förslag intagit något, som
kunde tydas till fördel för Presterues oprotestantiska makt, så an¬
håller jag, att §:n måtte få denna lydelse, och anhåller om propos.
derpå, nemi.: ”Hålles allmänt tillgänglig andakts-öfning utan sådan
anmälan, som i 2:dra §:n föreskrifvits, eller å tid som i 3:dje §:n
sägs, skall den, som sammankomsten föranstaltat, eller dertill up-
låtit plats, böta som i 8 §:n af K. Förordn. d. 6 Febr. 1849, aug:de
olofliga sammankomster stadgas.” Det blir i hufvudsaken detsamma,
men när i 1734 års lag redan finnes stadgadt: ”utsprider inländsk
eller främmande raan villfarande lärosats, och efter varning dermed
ej afstår, varde förvist Riket”; och faran mot irrläror alltså må an¬
ses häfd, synes icke af nöden, att än vidare reglementera om sam¬
ma sak. För öfrigt instämmer jag med Hr Tersmeden, P. R.,
och Gr. Liljencrantz deri, att alla öfriga §§ i det nya förslaget
mätte utgå.
Slutligen hade jag ämnat besvara en del anmärkmr, som af
åtskilliga talare blifvit gjorda mot förslaget i sin helhet, såsom åsyf¬
tande eli länge efterlängtadt uphåfvande af det okristliga, s. k. Kon-
ventikel-plakatet; men jag är häruti på ett både kraftigt och vär¬
digt sätt förekommen af Hr Tersmeden, P. R., och vill alltså icke
uppehålla R. o. Ad:s tid dermed. Dock vill jag besvara ett yttran¬
de af Hr Tersmeden, Nils, i hvad detsamma rör min person. Han
har nemi. framkastat den insinuation, ”sorn skulle jag låtit här på¬
skina, att jag egde den största insigten och erfarenheten i dessa
frågor.” Jag vet mig icke hafva gifvit anledn. till ett sådant yt¬
trande, ty jag ihar icke någonsin velat uphäfva mig till någon auk¬
toritet,
Den 21 Juni e. ra.
369
toritet, utan jag har framhållit Guds ord och kyrkans symboliska
böcker med de åsigter jag ur deras inre sammanhang hämtat, såsom
det rätta och sanna vid bedömandet af likartade frågor. Då Hr
Tersmeden Nils, vid flere tillfällen, genom sina yttranden i de re¬
ligiösa frågorne, som förevarit på delta rum, ådagalagt benägenhet
att afvika från sjelfva ämnet, så tar jag mig friheten att hänvisa Hr
Tersmeden Nils, till den bekanta satsen: att skilja på sak och
person.
Hr Tham, Casper Wolrath: Då jag i f. m:s plenum be¬
gärde ordet, var det hufvudsakligast för att bemöta föreg:de talares
uttryck. Ibland dessa funnos visserligen några, dem jag med trygg¬
het kan förbigå-. Andra åter angå ett Stånd, som här icke har
någon talan och således icke kan försvara sig. Deras talan må jag
derföre här föra.
Jag förmodar, att Gr. Liljencrantz icke fullkomligt menat hvad hans
stränga ord inneburo, då han sade, att så länge konventiklarne komma att
stå under presterskapets tillsyn, skulle möjligen genom presterskapets åt¬
göranden och deras sammankallande under presterskapets ledning, dessa
förvandlas till oandliga sammankomster. Jag åter tror, alt det kall
presterskapet fått sig anförtrodt utgör en borgen derför, att något
oandligt vid dessa sammankomster icke skulle komma att äga rum.
Jag tror nemi. att föremålet för dessa sammankomster skall blifva
tolkande af Guds ord m. m. och således sjelfva ämnet förebygga
allt oandligt, Gr:n befarat. Gr:n har äfven begagnat ett annat ut¬
tryck, som visserligen icke rörde PresteSt. men R. o. Ad., nemi.
att det syntes Gr:n, som om en viss allmän rädsla för det andliga
lifvet, uppenbarade sig inom detta Stånd, såvidt Gr:n kunnat upfalla
åsigterne inom R. o. Ad. och den bildade allmänheten. Enl. min
upfattning åter finnes icke en sådan räddhåga för andligt lif, derom
vittnar redan det intresse, hvarmed discussionerna i dessa frågor
blifvit följde. Räddhåga linnes likväl för det lif, som under sken
af andligt, urartar på hvarjehanda sätt. Jag tror vi böra erkänna,
alt under konventiklarne döljes mycket, som icke är andligt, och
ali ifrån dera icke uteslutande utgår det andliga lifvet. Skall ett
andligt lif slå rot inom fosterlandet oell blifva varaktigt, måste det
framgå ur den upfostran man erhåller i hemmet. Gr:n har vidare
sagt, alt man väl hör talas om rädsla för andligt lif, men icke emot
delirium tremens. Jag vill erinra Hr Gr:n om hans sista besök
hos mig på mitt embetsrum. Der var jag nog olycklig att emot¬
taga Gr:o just när jag bestraffade en person för det han nedsölat
sig i dryckenskaps-lasten och ådragit sig denna sjukdom, och huru
R. St. varit sinnade emot bränvins-floden, utvisa nogsamt deras prot:r.
Min öfvertygelse är, att om LagUtsk. vid upgörande af sitt förslag,
noggrannare följt Konventikel-plakatet, hade det icke förbisett den
sista delen af detta plakat, som förbjuder dobbel, spel och hvarje¬
handa lösaktigt lefnadssätt å sabbalhen. Hade LagUtsk. framhållit
delta, skulle Hr Gr:n från mig fått höra en förkastelse-dom öfver
spel, dobbel och dryckenskap, och denna dom vida hårdare än öf-
8 H. 24
370
Den 21 Juni e. m.
ver några konventikel’, hvilka jag aldrig fördömt, men blott velat
ställa under en säker ledning och tillsyn. Jag vet nogsamt, att
detta rum icke lämpar sig för theologiska strider, men det oaktadt
måste jag till besvarande vidröra några utaf Hr Gr:n här citerade
bibelspråk, ehuru jag hoppats, att bunna undgå sådant, då detta
fordrar en fullständigare exegetisk förklaring. Grin har citerat 2
bibelspråk. Jag erkänner fullkomligt deras vigt och värde, men är
icke öfvertygad om deras tillämpning på detta ställe. Grin använde
det bibelspråk, som återfinnes hos Evangelist. Lucas i dess 19 kap. och
slutet af 44:Je v. men begagnade det icke i det sammanhang det
har uti skriften, ulan inpressade del i Mathei Ev:ii 23 kap. eller
höginessotexten på Annandag Jul. På sä sätt kan man åstadkomma
hvad skrift-tolkning som helst. Hr Grin citerade ytterligare i ”Jag
är icke kommen att sända frid, utan strid.” Liba vigtigt hade varit
att framställa detta i sitt sammanhang, då Hr Grin sannolikt icke
skulle förgätit det rika trösterika löftet i ”Friden gifver jag Eder.
Min frid gifver jag Eder. Jag gifver ej som verlden gifver.” I
allmänhet tror jag, och uprepar detta ånyo, att bibelspråk icke
böra användas lösryckta ur sitt sammanhang, emedan man i annat
fall kommer till hvilken slutsats som helst, hvaremot man alltid
kommer till den enda rätta, om man ser dem i det sammanhang
de alltid böra hafva.
Grin har dessutom vidrört ett historiskt exempel. Grin bad
oss gifva akt på tidens tecken, visade oss, huru throner störtade,
och ville deruti se Guds vrede. Då det är fråga om sådana saker,
som den nu under öfverläggning varande, önskade jag, att man
icke framkommer med dylika skrämskott. Hvad della enskildta
factum, hvilket här åsyftas, beträffar, vill jag deruti se ett Guds
finger, icke så alt förstå, att en thron störtar, utan så, att när ett
folk haft sig upp mot sin Gud, och trotsat den gudomliga lättfär¬
digheten och med den äfven den verldsliga makten, väl en thron
kan falla, men Gud likväl näpser det orättfärdiga folket och reser
thronen upp. Thronens fall är otrons följd; ordningens, fridens
seger, det är Guds makt.
Hvad angar Grins anförande röride straffbestämmelserna, så
gillar jag det, och är färdig att understödja detsamma. Jag älskar
icke vatten- oeh brödstraffet för förbrytelse emot denna författn.,
och jag har derföre förenat mig med Hr Carlheim Gyllenskjöld i
hans åsigt om denna punkt. Jag nödgas nu vända mig mot Frih.
Cederström, Thure, som, jag skulle nästan kunna säga, gifvit pre-
sterskapet ett litet sidohugg, enär Frihin sagt, alt presterne, jag
minnes icke Baronens ordalag, men meningen var åtminstone den,
påtvinga folket annat, än hvad Guds ord innehåller. Jag prote¬
sterar häremot, ty jag tror icke, att i presternas läror förekommer
något sådant tvång, sorn här åsyftas. Jag har snarare med glädje
sett, hurusom predikandet i allmänhet fått en alltmera religiös form,
och skulle något annat påtvingande än det af religiösa sanningar
ega rum, härrör sådant af, lindrigast sagdt, lättsinne. Frihin har
vidare kallat Konventikel-plakatet för ett vålds-plakat. Jag kan icke
anse* det såsom ett vålds-plakat. Jag anser det som något vida bättre.
Den 21 Juni e. ta.
371
Den första föreskrift, som deri meddelas, är den om hus-andakten.
Högligen önskar jag, att den kunde påtvingas. Det våldet vore åt¬
minstone ett kärlekens och icke etl ondskans. Religionen, endast
den rätt predikas, hemäktigar sig nog menniskohjerta! ensamt genom
sin inneboende kraft. Hvad sednare delen af Konventikel-plakalet
beträffar, skulle jag önska, att det kunde betraktas såsom ett vålds-
plakal; ty nogsamt känner Frilen, alt deri ligger straff för dobbel,
spel och lättsinnigt lefverne å sabhathen. Frih:n framställde denna
invändning i anledn. af mitt yttrande, att presterue aldeles icke be-
höfde besöka konventiklarne, förrän det visat sig att irrläror dit in¬
smugit sig. Jag påstår, att, för att irrläror icke må inrota sig vid
dessa sammankomster, presterskapel må besöka dem eller också ega
makt att förbjuda dem, innan irrläror dit insmugit sig. Visserligen
är det sannt hvad Frihtn sagt, all presterskapet sedermera kan för¬
bjuda konventiklarne; men det skulle likväl kunna hända, att, om
än prosten besökte en konventikel, der irrläror predikades, han icke
med bästa vilja i verlden förmådde att förskingra dem, åtminstone
skulle jag kunna uplysa detta med två eller tre exempel, likasom
äfven en värd nu frånvande talare af R. o. Ad. kan intyga, huru¬
som presternas bemödande att förhindra dylika konventiklar, rakt af
blifvit trotsade, och framkallat ohyggliga stridigheter. Den sista vil¬
lan blefve då värre än den första. Vidare har Frih. Cederström
begagnat några uttryck, som jag förmodar han egentligen icke me¬
nat, då han talade om lala och försumliga prester. Jag vill icke
förneka, att lättja och försummelse finnes hos prester och jemväl
hos mig sjelf, och jag har äo i denna dag med grämelse sett, hu¬
rusom lättja och försummelse kau innebo, men jag hemställer till
Frih:n, om ett helt Stånd bör tadlas för en och annans skull, och
om det är värdigt alt framdraga dylikt såsom skäl för denna sak,
och det på detta rum. Jag tror i allmänhet, alt de Hrr, som äro
af annan åsigt än jag, bättre skulle vinna sitt mål, om de förfara
på ett annat sätt. Gr. Sparre har sagt, att om 3:dje punkten af
Hr Brings förslag antages, skall en ny klass af prester derigenom
bildas; men Gr:n har dervid förglömt, att denna klass redan är
bildad, med blott den skillnad, att de sjelfve tagit sig en makt,
som de icke ega, och för deras läror finnes ingen garanti, hvare¬
mot den nya klass, sorn efter förslaget skulle bildas, lemnade all
möjlig garanti, enär för tillfälliga tider, de tillförordnades af Pastor
sjelf. Jag åtminstone ser heldre, att sådana lärare finnas, som blif¬
vit auktoriserade af en öfverhet, än dem, hvilka endast auktorisera
sig sjelfva. Föröfrigt finner jag i Hr Brings förslag, hvarom så
mycket blifvit yttradt, intet, som bordt kunna afhålla äfven den,
som lauker olika med mig, alt bifalla detsamma, isynnerhet om R.
o. Ad. förenar sig om de smärre modifieringar, som till en del re¬
dan äro framstälde af Hr Carlheim Gyllenskjöld, och hvilka af ho¬
nom, såsom jag hoppas, komma än ytterligare att utvecklas. Jag
anhåller alitsa om afslag å Lag(Jtsk:s Betänk. JM 34, och bifall till
Hr Brings förslag.
24*
372
Den 21 Juni e. m.
Frih. Posse, Joli. Än?-: Hr Brings förslag, hvilket isynner¬
het blifvit, förordarlt af Hr Tersmeden, Nils, tyckes utgå från den
förutsättning, alt ställningen här i landet, i kyrkligt hänseende, är
sådan den bör vara. Om så vore, då kunde Hr Brings förslag till¬
äfventyrs vara ändamålsenligt; men det torde icke vara någon tvist
miderkastadt att ställningen i landet icke är sådan. Dä måste det
vä! vara lagstiftarens upgift att, med hänsyn lill de närvar:de för¬
hållanden, söka att stifta en ändamålsenlig lag. Vi kunna väl icke
neka, att den allmänna otron under det föreg:de århundradet sträckt
sitt inflytande intill våra dagar, hvilket uppenbarar sig i det reli¬
giösa och moraliska lifvet inom landet. Vi kunna icke neka, alt
bland dem, som skola förkunna ordet, många icke, så som dem
älåge, upfylla sitt kall? Vi kunna väl icke förneka, att förhållandet
emellan presterskap och församling icke är sådant det bör vara?
Då nu i följd häraf andliga rörelser upstått, hvilkas tillvaro
icke eller kan förnekas, så, huru missnöjd med dem man än må
vara, är det väl en skyldighet att tillse det de kunna ledas till ett
godt mål. Vid denna Riksdag hafva många förslag blifvit upgjorde,
och äfven uti Utsk:s förslag innehålles många olika åsigter. Jag
skulle tro, alt första steget till åstadkommande af något bättre är
att, om man än icke vill medgifva Dagön större frihet för andra re-
ligionsbekännare, man åtminstone medgifver frihet inom vår egen
tios bekännelse. Det är ju icke annat LagUtsk:s förslag åsyftar, el¬
ler alt alla otillbörliga band må borttagas, och först då, när oord¬
ningar visa sig, lagen upträder hämmande och ordnande. Ålla
som tala om dessa religiösa rörelser,, medgifva likväl att bland de
deri deltagande personer, som kallas svärmare, en mängd välvilliga
finnas. Vi veta äfven, att de flesta af dem med förkärlek läsa
Luthers skrifter. Hvarföre kan man då icke tillåta en frihet, som
blott komme att hålla sig inom kyrkans gebit, och der skall åstad¬
komma en lifaklighet, som vore högst önskvärd, och en välgörande
verkan emellan presterskapet och lekmännen. Det måste väl vara
lagstiftarens upgift att framkalla dessa krafter; men icke att genom
lagen hämma dem, och, om de äro goda, hvilket jag tror ingen
betviflar, tillkommer det lagstiftaren att tillse, det de ledas så, att
de verka välgörande. Hvad skulle väl blifva följden om man an¬
tager Hr Brings förslag, som är strängare än den nuvaride lagen?
Jo, alt dessa krafter som vaknat, tillintetgöras, och jag tror icke,
att mina strängaste motståndare önska det. Jag är mycket öfverty-
gad, att de fullkomligt känna de stora brister, som vidlåda vårt
samhälle, det moraliska förderf, som dagligen förstörande utbreder
sig. Ar det då väl, att man uphör att begagDa sig af dessa krafter
och tillintetgör dem?. Vi hafva sett, hurusom i andra samhällen,
der mau qväft de andliga krafterna, detta verkat menligt på det
sedliga lifvets bestånd, enär just grundvalen för detsamma är reli¬
gionen. Följden af dessa åtgöranden måste blifva, antingen religiös
död, eller också, hvad historien nästan på hvarje blad bevittnar, att
dä man vill dämpa dessa krafter, det är detsamma som att gjuta
olja i elden. Detta har alla länders historia bevittnat, och likaså
vår erfarenhet under de sista åren.
Den 21 Juni e. m.
373
Hr Tersmeden Ilar lalat om. hurusom dessa religiösa ifrare
blifvit allt strängare oell strängare i sina påståenden, och att, om
man gör dem eftergifter, det tjenar till intet. Jag måste bestrida
denna förmodan, hvilken icke stöder sig på någon erfarenhet. Tvert-
«m lärer erfarenheten alldeles motsatsen; ty så länge raan medgaf
billiga fordringar, inskränkte de sig till dessa; men sedan man icke
velat göra några ens de billigaste eftergifter, då har fordringarne
ökat sig, och tilldragelser t imat, som äro ali beklaga. Det oaktadt,
är jag öfverlygad, all om några billiga eftergifter gjordes, skulle de
nu så mycket klandrade agitationerna uphöra. Hr Bring har i sitt
förslag yttrat sig stiängt ogillande öfver de fleste hufvudpunkter i
Utsk:s förslag; men delta är dock icke annat än hvad som existe¬
rar i verkligheten. Man klagar mycket öfver 1726 års plakat;
men det bar i allmänhet i sednare lider icke blifvit tillämpadt i
andra fall, än der irrläror sökt göra sig gällande. Tå nu man
åsyftar ali, när oordningar vid konventiklar förekomma, de skola
förbjudas, innefattar delta icke annat, än ett stadfästande af när-
vande praxis. Om nu praxis år sådan, vore det väl besynnerligt,
om man skulle återgå till äldre strängare lagar än nn gällande pra¬
xis. Men hvarföre är då ropet mot detta plakat så starkt? Jo,
derföre att detta plakat hänger likasom damokles-svärdet öfver hvarje
laglydigs hufvud, och hvar och en som vill hålla sig strängt till la¬
gens bokstaf, öfverläder densamma.
Uti min, LagUtskis Betänk, åtföljande reservation, har jag an¬
fört hvilka förändringar jag önskade uti Utsk:s förslag; men då in¬
gen af de talare, som här yttrat sig, antagit denna mening, och på
det att det icke må bli alltför många propos:r, instämmer jag i det
förslag, Hr Tersmeden, P. R., framställt, i hvilket afseende jag an¬
håller om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ingen omtänksam styrelse
tillåter okunniga personer, huru välmenande de än må vara, att
sysselsätta sig med helsans vård, med läkedom för kroppen. Det
är följaktligen de s. k. qvacksalfvarne förbjudet, att skrifva recepter
och anväuda läkemedel, derföre, alt den sjuke kan derigenom äfven¬
tyra helsa och lif. Icke eller kan någon omtänksam styrelse til¬
låta okunnige personer, huru välmenande de än må vara, att sys¬
selsätta sig med själavården. Det är derföre kyrkan icke medgifvil
denna befattning åt andra än dem, som blifvit bildade till prest-em-
helet och, på grund af både kunskaper och vandel, anses värdige
alt utöfva ett dylikt kall. Sådan är den förståndiga och välgörande
meningen med Konventikel-plakatet. Att personer, som tro sig
hafva funnit ofelbara genvägar lill saligheten, skola anse sig besvä¬
rade af denna författn., är naturligt. Men det är lika naturligt,
att samhället icke vill öfverlemna åt hvem som helst, att sköta det
dyrbaraste menniskan äger.
Det förefinnes en stor likhet emellan de kroppslige och and¬
lige qvacksalfvarne, om jag så må uttrycka mig. Båda slagen hafva
stor inbillning om egen fullkomlighet, om egna kunskaper, och
hysa stor missaktning emot de s. k. lärde, kroppens och själens lä¬
374
Den 21 Juni e m.
kare. De utfara mot dem i hvarjehanda förebråelser och anse dem
ingalunda fullgöra sitt kall samvelsgrannt eller såsom rätlskaffens
män. Jag vill icke upräkna dessa beskyllningar, under förmodan,
att R. o. Ad. ej å dem fäster mera afseende än vederbör. Men
jag har likväl icke kunnat stillatigande gå dem förbi, emedan de
alltjemt förnyas.
Man säger, Konventikel-plakatet kan icke bibehållas, det måste
icke blott förändras utan helt ecb hållet uphäfvas, ty den rörelse,
som fattat sinnena, är för djup och betydelsefull för att kunna hej¬
das. Jag tror, att hvarje rörelse, som har sanning till grund, kom¬
mer att bestå, och att hvarje öfverdrift kommer att falla. Sä hafva
vi nyligen sett förhållandet vara med predikosjukan. Så hafva vi
sett representations-febern och andra politiska sjukdomar gä öfver.
Så skall det äfven gå med den öfverdrift, som nu är å färde. Jag
påminner mig vid detta tillfälle en Italiensk skalds ord : ”quanto si
völva il mar vi torna in calma” eller pä Svenska: ”huru högt än
hafvet svallar, faller det dock åter till lugn.” Det är, Mine Hrr!
icke blott för stormiga tider, utan äfven för de lugna, vi måste
lagstifta. Vi skola icke låta hänföra oss hvarken åt den ena eller
andra sidan, utan saktmodigt men stadigt gä vår bana framåt. Rö¬
relsen, inom vår kyrka gläder mig på sitt sätt, ty genom den har
lif inom henne uppenbarat sig. Men jag önskar, att detta lif,
denna verksamhet mätte blifva förnuftig och lugo. Derföre har jag
föreslagit, alt kyrkomöten mätte införas, hvarigenom tillfälle beredes
lekmän och prester, att ömsesidigt yttra sina bekymmer och fram¬
lägga förslag till rättelser, samt sakkunnige män undervisa de vilse-
farande. Om våra läsare då vilja mäta sig med kyrkans män, kom¬
mer det förmodligen alt gå dem på samma sätt som Erasmus Mon¬
tanas i Rödbergs komedi, att när han skulle tala latin och började
Nominativus, Genitivus, Dalivus, Accusativus, Vocativus caret, o. s.
v. förundrade sig bönderna öfver hans läfdom, under det att han
af kunnigt folk beskrattades. Om vi hade en representation i kyr¬
kan såsom vi hafva i Staten, skulle, enl. min tanke, icke det stilla¬
stående ega rum, hvaröfver man nu klagar. Men då skulle icke
eller finnas sådan öfverdrift, som den hvari Erik Janson och an¬
dra fallit, ty då vore del icke så lätt att lura bönder, såsom man
säger. Delta mitt förslag skall otvifvelaktig! möta mycket motstånd
både från de lärdes och de olärdes sida. Det står i Försynens hand,
när det kan gå i fullbordan. Jag påstår ej eller, att det är det
enda osvikliga medlet för vinnande af hvad jag och andra religio¬
nens upriktiga vänner önska. Emellertid hafva vi sett, att då Sve¬
rige var söndradt mellan Katholiker, Lutheraner och Calvinister,
och Upsala möte sammanträdde, lugnades Riket för 150 år. Sådan
är vanligen följden af en rätlskaffens utredning af dylika frågor,
när eftertanke och rättvisa finnas, hvilket jag vill förutsätta ej min¬
dre på mina motståndares än min egen sida. Då något beslut
ännu icke är fattadt och saken befinnes i sitt gamla skick, bör man
icke öfvergifva den lagstiftning man har, emedan hon, så vidt jag
förslår, hvilar på rigtig grund. Vi skola blott tillse, att hon jern-
Den 21 Juni e. m.
375
kas och rätlas så, som omständigheterna påkalla. Har Ulsk. lyckals
häruti? Jag lior det ej.
Utsk:s förslag, som jag nu tager mig friheten korteligen gran¬
ska, har det felet, hvilket äfven af föreg:de talare blifvit anmärkt,
alt vara allt för periodiskt och likgiltigt, ithy att det tillåter kon-
ventiklar och söndringar utan att dervid något åtgöra förr än för¬
brytelsen är fullbordad. Då först slår det till med lagens hammare.
Förslaget utgår icke från den faderliga omvårdnaden alt förekomma
villfarelser, utan vill förnämligast bestraffa dem, sedan de redan in¬
träffat. Men då är det merendels för sent. Sådant förslaget blifvit
upstäldt, föranleder det en söndring emellan församlingen och lä-
rarne, hvilken i det aldra längsta bör undvikas, emedan hon van¬
ligen leder till olyckliga följder, bland annat till den, att försam¬
lingens medlemmar, hvilka söka afsöndra sig och genom lagens mel¬
lankomst anse sig behandlade såsom martyrer, derigenom i egna
och i anhängarnes ögon vinna den helgongloria, som de eftersträfva.
Första §:n säger helt tvärt: ”Den kristliga hus-andakten må frill ulöf-
vas.” Här har man såsom grundsats framställt hvad som förut är
tillåtet, likasom hade man tillförne icke medgifvit, att hus-andakt
flnge äga rum; hvaremot Konventikel-plakatet har den förtjensten,
att bestämdt upmunlra och upmana dertill.
En talare har sagt, hvaruti jag också instämmer, att en hvar
må dyrka Gud på det sätt han sjelf för godt finuer, och i öfver¬
ensstämmelse dermed är 2:dra §:n affattad, der det heter: ”Vilja el¬
jest medlemmar af den Evangeliskt Lutherska bekännelsen för ge¬
mensam andaktsöfning under annan än vederbör.de presterskaps
omedelbara ledning, sammankomma, det vare dem ej förment.”
Således kunna serskilda sammankomster äga rum. Men det talas
om den Evangeliskt Lutherska bekännelsen, och icke om affällingar
från den kyrka vi bekänna Vi hafva dock sett, till hvilka villfa¬
relser medlemmar af denna kyrka kunna komma, utan att derföre
anse sig hafva afvikit från den stora afdeln. af Protestantiska be¬
kännare, eller någon annan Kristlig, som skiljer sig från vår. Hr
Tersmeden, P. R., har yttrat, att det icke vore någon fara för han¬
den att, som han uttryckte sig, nya ecclesior skulle upkomma, på
detta sätt. Men erfarenheten har dock visat motsatsen. Under de
politiska rörelserna i Tyskland åren 1848 och 1849, upträdde der
åtskilliga sekter, afvikande från den Lutherska bekännelsen, i de
orter, hvarest hon är rådande, förklarande sig alldeles icke vara af¬
fällingar derifrån, utan blott frie, såsom det hette. Den s. k. fria
kyrkan utbildade sig i Saxen och i Hamburg med flere andra stäl¬
len. Jag begagnade tillfället att bevista Gudsljensten i dessa för¬
samlingar under mitt vistande i Tyskland år 1851. Verkan af så¬
dana församlingar har redan visat sig, och skall ytterligare göra det.
I Leipzig besökte jag först en Luthersk kyrka på morgonen. Der
funnos omkring 20 åhörare. Längre fram på dagen gick jag i den
fria kyrkan. Der voro ungefär 200. Presten inom denna försam¬
ling hade för sina predikningar skull, blifvit förbjuden att på pre¬
dikstolen upträda. Då lånade sig den fria församlingen en prest
från Dresden. Han var Polack, och hans predikan helt och hållet
376
Den 31 Juni c. m.
politisk, ehuru bibelspråk dervid begagnades. Jag beklagar hvarje
samhälle, som af sådana söndringar besväras. I Hamburg bevistade jag
Gudstjenslen i en fii församling. Der utgjorde icke politiken utan
morallilosofien, predi .ans föremål, dock med afsöndring från religio¬
nen, så mycket mijligt var. Hvad verka dessa kyrkor? Af deras
frugt skolén J kaana dem, heter det. I den fria Riks-Staden
Schweinfurt vid 5 ain. fanns en stor fabrikant, hvilken blifvit hän¬
förd af rörelserne år 1848 ända derhän, att han lät uphygga en
kyrka åt den fria församlingen. Hon fick ej liela kyrka, utan kal¬
lades (lie Halle, för att derigenom undgå sammanblandning med
andra kyrkor. Men slutet blef, att presten i denna fria församling
rymde, med fabrikantens hustru till London, der han sammanträffade
med en Tysk Kat holik, hvilken frän Hamburg hade rymt med en
köpmans hustru. Schweinfurtaren vigde Hamburgaren vid sin skötfa,
och Hamburgaren vigde Schweinfurtaren vid sin.
I 3:dje §:n säges: ”Sådan sammankomst, som i 2:dra §:n sagd
är, må ej hållas ä tid, då offentlig Gudstjenst i församlingen förrättas;
dock sker härigenom ej någon ändring i hvad för vissa orter ser¬
skildt kan vara förordnadt och medgifvet.” Det vanliga i vära lands¬
orter är, alt, såsom J veten, Mine Hrr, på bruk och stora egendo¬
mar, hvilka äro aflägsna från kyrkan, håller godsägaren, eller någon
annan, Gudstjenst pä helgedagar, då husfolk och underhafvande,
jemte andra i nejden, komma tillsammans för att afhöra predikan.
Hvarföre skall icke sådant få ske samtidigt med Gudstjenslen i kyr¬
korna. Det är den rätta tiden. Då blir ingen störd. Sker det
äter sednare, har folket hemkommit från kyrkan, och störer de
hemmavarande med kyrkonytt. Sålunda anser jag Ulsk:s förslag i
denna punkt såsom ett misstag, hvilket icke bör godkännas.
I 4:de §:n heter det: ”Finnér Pastor, vid sammankomst irrlära
förkunnas, eller annan oordning i kyrkligt hänseende äga rum, och
förmår han icke genom undervisning och förmaning sådant afböja,
då må han sammankomstens uplösning påbjuda.” Det är så dags,
att påbjuda en sammankomsts uplösning, sedan irrläror förkunnats,
och hon måhända fått anhängare. Vida bättre är väl då, ali för¬
hindra alla sammankomster. När Pastor skall på detta sätt upträda
för att uplösa sammankomster, hvad skall han göra? Jo! han skall
åberopa uprorslagen. Ar det skäl att på det sättet behandla en
religions-sammankomst ?
5:te §:n säger: ”Hafva de förhållanden, på grund af hvilka Pa¬
stor sammankomst uplöst eller uplösa ägt, varit af betänkligare art,
må han ock tills vidare förbjuda sammankomsts hållande inom för¬
samlingen.” Likväl kommer derefter ett så lydande mom.: ”Är
Pastor, då efter 2:dra §:n anmälan sker om tid för tillämnad sam¬
mankomst, af förut utsatt erabetsförrättning, hindrad att samman¬
komsten bivista, vare han likaledes berättigad att sammankomstens
hållande å den tid förbjuda.” Enl. denna § är presten upmanad
alt öfvervara sammankomsten, så framt han icke är af redan utsatt
embetsförrättning, derifrån hindrad, då han kan förbjuda samman¬
komstens hållande på samma tid. När han eljest icke kan förhin¬
dra sammankomsten, och tillika upmanas, alt bivista henne, i hvil-
Den 21 Juni e. m.
377
ken slällning skall lian då befinna sig? Jo! i den aldra ofördelak-
ligaste. Om han infinner sig, kan han få höra de mest uprörande
satser förkunnas. Då är det vida bättre, att han är derifrån, än
att han bloltsläller sin person och sitt embete. Del kan ju falla
konventikel-anföraren in, alt begagna tillfället, för att göra presten
så mycken förödmjukelse och förtret, honom lyster? Förslaget är
så beskaffad!, att jag befarar, det hvarje prest undviker infinna sig
vid en sådan sammankomst.
Hvad böterna beträffar, hvarom stadgas i 7:de §:n, så instämmer
jag med föreg:de talare deri, att förvandlingen lill fängelse, vid
vatten och bröd, är olämplig. Andra ledamöter hafva redan an¬
märkt, att detta slags straff blifvit alfvarligen klandradt, både hos
oss och utomlands. Ehuru Kalholikerue äro myckel begifna på fa¬
stor, vilja de likväl för ingen del tåla denna protestantiska fasta,
och jag vill icke eller tillstyrka hennes bibehållande. Om nu fö-
revande förslag icke bör antagas, hvad skola vi då sätta i stället?
Skola vi bibehålla Konvenlikel-plakatet oförändradt. De häftigaste
bland våra ifrare önska det, och denna mening har, såsom mig
blifvit berättadl, i afton gjort sig gällande med 1 rösts öfvervigt
inom BorgareSt. Hvad skall deraf följa? Förmodligen hoppas roan,
att, genom författnrns oförändrade bibehållande, öfverträdelserna
skola blifva så många, alt de icke kunna bgstraffas, samt att för¬
fattarn således skall sönderbryta sig' sjelf, hvarefter man afvaktar
en obegränsad frihets inträdande. Till denna ytterlighet vill icke
jag alt det skall komma, utan önskar, att R. o. Ad. måtte i st. f.
LagUlsk:s förslag, antaga ett annat. Lika med föregtde talare, an-
anser jag Hr Brings förslag med de ändringar Hr Gyllenskjöld till¬
styrkt, vara antagligt. Det är visserligen icke, såsom Hr Tersme¬
den yttrade, någon panacée mot all villfarelse. En sådan finnes
icke, då icke ens Bibeln kan hindra förvillelser; ty det är på hans
ord de fleste irrläror eller rättare sagdl, alla irrlärare grunda sina
påståenden. Man mäste emellertid söka rätta allt hvad rättas kan:
och det är ur sådan åsigt jag talar för Hr Brings förslag.
1 §:n deri önskar jag må blifva så lydande: ”Hus-andakt må
såsom hittills fritt utöfvas af föräldrar, husfäder med deras barn, an¬
höriga, husfolk, underhafvande och tillfälligtvis närvar:de gäster” etc.
Milt nu föreslagna tillägg, har Hr Gyllenskjöld redan antydl, ehuru
i andra ordalag. Förmodligen har det inträffat med de fleste af
Eder, Mine Hrr, såsom med mig, att jag, än här och än der, i
landsorten, befunnit mig såsom gäst hos mina vänner Sch om sön-
dagarne med dem deltagit i läsning af predikan, psalmer och böner,
hörande till dagens text. Skulle jag derföre anses brottslig? Del
vore ju orimligt. Man kan visserligen säga, alt något åtal mot en
person, för det han tillfälligtvis deltagit i sådan hus-andakt, icke bör
af en förnuftig åklagare ifrågakomma. Men om ordalagen i för-
fattnm gifva laslarenom rum och tillfälle för dem, som dermed
sysselsätta sig, att i utländska tidningar omtala det s. k. eländet,
inom vår kyrka, så heldre än att gifva desse vatten på sin qvarn,
år det väl vida bättre att göra författnm så ordagrannt rigtig
378
Den 21 Juni e. m.
sorn möjligt. Skulle missbruk icke destomindre inträffa, så får man
bemöda sig att rätta hvad rättas kan.
l:sta mom. i 2:dra §:n lyder sålanda: ”Visar sig inom någon
församling behof af flera sammankomster till andakts-öfning än de,
enl. allmän ordning öfliga, så tillhör det församlingens Kyrkoherde,
på grund af hans embete, att söka på ändamålsenligt sätt tillfreds¬
ställa detta behof.” Denna föreskrift upmanar presten, alt sjelf
sätta sig i spetsen för enskilda andakts-öfningar. I Upsala och äf¬
ven annorstädes, hafva vi sett presterskapet hålla bibelförklaringar,
och alt de gagnat. Följaktligen är det, efter min tanke, rätt, att,
äfven i författnm, npmana presterskapet till denna nyttiga verk¬
samhet. Om de s. k. bibelförklaringarne, hvilka läsarne vilja sätta
i st. f. predikningar, oftare hållas af presterskapet, är del troligt,
att serskilda predikanter bland lekmän, hvilka eljest vilja ställa sig
i spetsen för dem, skola afstå derifråu, emedan de torde sakna
åhörare. Då har man i lugn, ulan något buller, åstadkommit den
rättelse man önskar, samt föranledt presterna till den verksamhet,
hvars uraktlåtande man förebrår dem. I sista mom. har Hr Gyl¬
lenskjöld föreslagit eli så lydande tillägg: ”och böra derföre de för¬
samlingsmedlemmar, som önska sådana serskilda sammankomster,
denna sin önskan anmäla hos Kyrkoherden, som derest han anser
giltigt skäl dertill föreffnnas, äger sådan sammankomst lills vidare
förbjuda.” Jag anhåller att raom:t eller sista punkten i §:n måtte
förblifva oförändrad, men att deremot ett nytt mom. tillägges, af
följande innehåll: ”Sammankomst, som efter behörig anmälan, men
utan Kyrkoherdes åtgärd blifvit föranstaltad, åge han, om skäl der¬
till förefinnes, att lills vidare förbjuda.”
Efter 3:dje §:n har Hr Gyllenskjöld föreslagit en ny § så ly¬
dande: ”Klagan öfver Kyrkoherdes förbud i förenämnda fall, må i
vanlig ordning hos Domkapitlet föras.” Häri instämmer jag. Vid
4:de §:n i Hr Brings förslag, som skulle blifva den 5:te, bar jag in¬
gen anmärkn. att göra. Icke eller vid den af Hr Gyllenskjöld fö-
reslagne öde §:n ang:de böternes förvandling, då tillgång till deras
gäldande saknas. Deremot önskar jag, att i öde §:n af Hr Brings
förslag, hvilken skulle blifva den 7:de, ordet ”alla” framför ordet
”lämplig»” måtte utgå och lydelsen sålunda blifva: ”genom lämpliga,
för deras embets-verksamhet” etc. Jag yrkar detta, emedan tvist
möjligen kan upstå, huruvida Kyrkoherden vidtagit alla möjliga
lämpliga åtgärder. Säger man endast: ”genom lämpliga, för deras
embetsmanna-verksamhet” etc.; så synes det vara tillräckligt.
Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid med vederläggning af de
många oriktiga satser, här blifvit yttrade. En del äro redan ve¬
derlagda, och jag förmodar, att de ledamöter af det Högl. Ståndet
sorn kunna med mig vara ense i hufvud-åsigten af denna fråga,
icke fästa sig så vid småsaker, att de förbise hufvudsaken.
Jag yrkar afslag på Utsk:s förslag, och antagande af de förän¬
dringar jag haft äran framställa, och som väsendtligen äro desamma
Hr Gyllenskjöld på förmiddagen upgifvit.
Hr Carlheim, Gyllenskjöld, Henr. Adolf Oscar: Jag
anhåller, att i korthet få tillkännagifva, alt de förändringar och re-
Den 21 Juni e. m.
379
daktionsförslag, sorn af Hrr Tham och von Hartmansdorff här fram¬
ställts, öfverensstämma med mina åsigler, och alt jag således har
intet emot, att med afslag å Utsk:s Betänk., R. o. Ad. antager Hr
Brings reservation med de modifikationer deri jag och öfrige talare
föreslagit. Afven anhåller jag, alt få redogöra för de skäl, som för¬
anledi mig, alt afgifva denna förklaring, som står i sirid med min
motion. Jag anser, att lagstiftaren måste alltid fästa afseende på
opinionen inom landel. Han gör sig mången gång en oriktig före¬
ställning derom, men när han erhåller uplysning om, hurudan den¬
na opinion är, måste han modifiera sina åsigter derefter. Jag be¬
finner mig i denna belägenhet. Jag har nemi. antagit, att allmänna
opinionen i landet skulle medgifva en så genomgripande förändring,
som den min motion åsyftar. Såväl under discussionen i LagUtsk.,
som af de öfverläggningar, som i enskilda hus blifvit hällne med
ledamöter af LagUtsk. och andra RiksSlånds i denna fråga intres¬
serade medlemmar, har jag blifvit öfvertygad, att allmänna Opinio¬
nen ännu icke medgifver en sådan genomgripande förändring. Jag
inskränker mig således (ill det förslag jag och andra talare nu hafi äran
framställa, och anser det leda till en betydlig förbättring af hvad
vi nu äga, derföre alt man får bestämdt, hvad som är lagligt eller
icke, och att man vet, huru man skall förhålla sig. Dessutom blir
vatten och brödstraffet för dessa förbrytelser afskaffadt, hvilket, så¬
som jag pä f. m. yttrat, jag tror yara af opinionen påkalladl. Hr
Brings, af andra talare här modifierade förslag, har dessutom andra
förljenster, som af föreg:de talare blifvit påpekade, hvilka jag icke
vill uprepa, men göra mig ännu mera benägen, att antaga det¬
samma.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Estenberg, Carl Christian: Till en början får jag
besvara det yttrande jag pä f. m. här hört, nemi. att Presters för¬
summelser vållat konventiklar. Jag skulle vara benägen, att antaga
alldeles motsatsen, ty del är Presters nit och alfvar i deras tjenst,
deras bemödanden att framhålla Guds ord, såsom vår högsta och
ädlaste skatt och själaspis, som framkallat konventiklarne, hvilka i
deras genuina ursprung, är intet annat än den heliga eldens hem¬
förande från helgedomen till hemmen. Konventiklarne hafva blifvit
mycket misskände, synnerligast af dem, hvilka aldrig befattat sig
med, att taga kännedom om föremålen för dem. Jag har åt detta
ämne egnat en ganska omsorgsfull forskning. Jag har gjort vid¬
sträckta resor, så väl inom, som utom vårt land, för att undersöka
hvad det är, som vill framåt genom dessa konventiklar, om det är
något, som skall hejdas, ledas eller utvecklas. På de flesta ställen,
der konventiklar upstå, har jag sett, att det hos folket varit ett
varmt andligt begär efter Guds ord. Nu må ingen förtänka en själ,
som lefver det andliga lifvet i förening med Gud, om han anser
rätt och tillbörligt, att han söker den spis och det bete, som en¬
dast kunna uppehålla detta andliga lif. Jag måste bekänna, att an¬
der dessa mina forskningar, bemäkligades äfven jag af det hånlöje
mot läsare och konventiklar, som är gängse bland dem, hvilka söka
380
Den 21 Juni e. m.
sina förströelser endast i spektakler och gästabud. Jag gick till
dessa konventiklar, som en Saulus gick mot de Kristna, för att för¬
följa dem, och rycka larfvén från deras ögon; men snart nog fann
jag, ali llertalet af dessa konventiklar voro endast möten och sam¬
lingar för dem, som af dagens tunga blifvit trötte och mödde, och
sökte hvila i något annat än sinnliga njutningar, dero de antingen,
såsom mindre bemedlade, icke kunde beslå sig, eller frivilligt för¬
sakade, enär de i dem funno ingen tillfredsställelse. Som de nu ej
bade sin vinst och nytta af de lekamliga bestyren, och de jordiska
angelägenheterna; slogo de sig fram till dessa, oftast misskända och
föraktade konventiklar, der de verkligen funno hvad de sökte, ty
roan var der omtänkt, att söka något för sin själ, att bekänna nå¬
got inför veriden, att icke skämmas för kristendomen, utan bekänna
sin aldra heligaste tro.
Jag skulle här vilja updraga en historik öfver konventiklarne
allt frän Kristna församlingens början, och om vi göra oss mödan
att begrunda, hvad kyrkofäderne om dem hafva sagt, hvad kyrko-
historie-scribenterne om dem sagt, de nemi., som ledas af en sann
och fördomsfri tro, så finna vi till en början, att konventiklarne af
vår Herre Jesus Christus sjelf äro inrättade. Vi vete alla, och der¬
till fordras icke stor kunskap för att känna, att vår läras grundläg¬
gare ej var en sådan man, som upträdde i den heliga lifkjortelen,
och i Arons drägt i templen, samt der förrättade Statskyrkans Guds¬
tjenst, utan han upträdde i enskilda kretsar, och valde omkring sig
trogna själar, på hvilka han kunde räkna, att de skulle uprätthålla,
hvad han grundläde. Icke blott i kyrkorna, utan å platser både
här och der utan åtskillnad, voro de ställen der han upträdde. Vi
finna af Evangelium, att i trakten gf Genesareths stränder voro de
platser, der Frälsaren för det mesta upträdde, lärande och förma¬
nande bland folket. Sedermera gingo Aposllarne samma väg. Vis¬
serligen är det en sanning, att både Frälsaren och Apostlarne gingo
in i templen, men ingalunda gingo de in uti Statskyrkans former,
utan de upträdde alltid i opposition emot henne, och likväl fanns
då en Statskyrka, af Gud sjelf grundad. Moses hade undfått ett
heligt updrag att inrätta en Gudstjenst, som var den, till hvilken
Judiska folket skulle hålla sig. Det var således en Statskyrka af
vår Herre, Gud sjelf, i himmelen grundad, och det oaktadt, np-
trädde icke vår Frälsare sjelf i denna Statskyrkas former. Han var
icke kommen för att åter uprätta en Statskyrka, som skulle få sam¬
ma utvärtes skick, samma stela, yttre former, hvilka den Kyrkan
hade, sorn blifvit genom honom förvandlad. Det Nya Testamentets grund-
karakter, som är tydligt uttalad, både i Gamla och Nya Testamentet,
är den, att menniskans hjerta skall blifva omskapadt, blifva sjelf
en helgedom, ett tempel, der Herren vill bo och verka. Herren ville
i Nya Testamentet i menniskans hjerta skrifva sin lag, och mennisko¬
hjerta! skall blifva på jorden en vandrande tempelboning, sedan det en
gång blifvit pånyttfödt. Det var denna Statskyrka, som vår Herre
Jesus Christus och hans Apostlar grundlagt. Derföre ville de icke
vara i den Judiska eller i den hedniska Romerska Statskyrkan, utan
de vandrade på deras obemärkta bana, ingingo i husen, rättade och
Den 21 Juni e. m.
381
botade de förvillade, samt hastade till själars hjelp, der de sågo
dem vara i nöd och sväfva på afgrnndens bräddar. Det var deras
erabetsförrättning, att rädda själar i stor skala, och icke stället, der
delta skedde, utan själen var det angelägnaste. Då strömmade ska¬
ror från alla verldens ändar, och på alla tungomål yttrades åstun¬
dan efter Guds ord. Så förrättade den forsla församlingen Herrans
Gudstjenster, och den Hel. Andes gåfvor försedde dem med näring
åt alla dessa serskilda folk, så att de kunde predika på deras tun¬
gomål, och förse en hvar efter dess andliga behof. Så gick det
hela vägen till. Apostlarnes lärjungar gingo äfven in i husen,
hjelpte och visade dem vägen till salighet, samt drogo själar från
mörkret till ljuset, från satans makt till Gud. Deras verk hade
framgång derföre, alt de icke stodo i någon Statskyrkas, utan i lef¬
vande Gudens tjenst. Då själarnes återvinnande varit den Kristna
Församlingens egentliga värf, inträdde sedermera Kyrkan i ett nytt
tidskifte, då Kyrkan upnådde den beprisade höjd och salighet, att
hon under Kejsai Constantin uphöjdes till rang och värdighet af en
Statskyrka. Hon kom under de mäktige, och denna verldens väl¬
dige, blefvo befogade alt rifva himmelriket till sig. Huru de detta
gjort, derom förmäler Kyrko-historiens häfder för dem, som vilja
taga kännedom derom. Christi Kyrka fick således karakteren af att
vara en Kongl. Statskyrka. Historie-scribenterne vittna derom en¬
hälligt, att från den tid och stund, då Kristna Kyrkan uphöjdes till
Statskyrka, utgick hon från sin gyldene ålder, och in i koppar¬
åldern, samt jern-åldern. Vi må vara öfvertygade derom, att den
Statskyrka, som ända in i de sista liderne skall bestå, är ett sannt
uttryck af Kristendomens jern-ålder; men hvar har under dessa ti¬
der, så rika på omskiftelser för Kristna Kyrkan, den lilla hopen af
rättsinniga trogna uppenbarat sig? Hvar hafva deras krafter verkat?
Jo! helt obemärkt i konventiklar, i smärre sammankomster, utan
att tid och rum varit så noga utsatte, utan att former varit stiftade,
ulan att förbud och förordn. föreskrifvit så noga hvart enda ord
den Hel. Ande skulle i Församlingen uttala. Vår Herre Gud är
souverain. Han låter icke menniskor föreskrifva sig, huru Han vill
verka, och menniskors bemödande härutinnan hafva alltid strandat
emot Hans viljas makt. Han har alltid varit den Han är, och Hans
ändamål har alltid varit själars frälsning, Hans ära och menni¬
skors väl.
Det uti Statskyrkan gällande offentliga Gudstjenstens förhål¬
lande till konventiklarne, har alltid varit spändt. Detta spända för¬
hållande, eller rättare den strid, och de derunder ådagalagda mång¬
faldiga misstag och fördomar, hafva ursprungligen härledt sig från
den fiendskap, som råder och varit rådande emellan köttsligt och
andligt sinne. Den naturliga fiendskapen till Guds ord kan icke
lida, att Guds rätta bekännare afsöndra sig från den syndiga verl-
den, och allt det verldsligt och syndigt är, för att samla sig i de
stycken Gudi tillhöra, och detta köttsliga sinne, denna fiendskap
mot Gud och Guds ord, är till finnandes hos hvarenda menniska,
och ingen af oss må säga sig fri derifrån. I synnerhet se vi i stort,
huru denna fiendskap alltid upträdt emot konventiklarne. Under
382
D en 21 Juni e. m.
hela den Påfviska tiden, hvad gjorde Statskyrkan annat än drog
fram martyrerna, hyilka måste förrätta deras Gudstjenst i bergs-
skrefvor derföre, att de voro förföljde af Statskyrkans organer.
Hvad gjorde väl dessa organer annat, än framdrefvo den läran:
”Vår lära är den, som icke kan motsägas, vi äro af den rena all-
männeliga Kyrkan, och-så som vi hafva den, skola alla ovilkorli¬
gen äfven hafva den.” De, som icke rättade sig efter den Ro-
mersk-Katholska och Grekiska Kyrkans ordningsbullar, påbud och
statuter, blefvo förklarade för kältare. Sålunda gingo den Romer¬
ska och Grekiska Statskyrkans organer till väga, under den tid det
Påfviska mörkret sväfvade öfver länder och folk. Man uttänkte de
svåraste straff och pinor för dem, som bekände Guds ord, och in¬
rättade sin Gudstjenst efter deras öfvertygelse och kärlek till Gud,
synnerligast af dem, hvilka af minnet utaf den korsfäste Jesus,
tvingades att träda fram. Martyr efter martyr framträdde, och vitt¬
nade om Guds ords sanningar, och gåfvo vittnesbörd om Christus
och Hans Apostlar. Sedermera, då Påfvedömet rågat måttet af sitt
tyranni, dödat och straffat martyrer, utsände Herren Sin tjenare,
Luther, och hvarje reformator, som genombröt dessa Statskyrkans
stängsel och bommar, sökte i konventiklarne på fullt alfvar Guds
ord, och gåfvo sig ingen ro, förr än de funnit det; och öfversalle
det på folkets språk, så att äfven det kunde läsa och fatta Guds
ord. Omsider fick den Protestantiska kyrkan en förnäm hållning,
och blef en beryktad Statskyrka. De gamla fördomarne, det gamla
mörkret, de gamla förvillelserna började åter qvickna vid, och Stats¬
kyrkans organer förföljde och pinade såsom förut, ty de ansågo sig
hafva Guds ord såsom ett monopolium, och kunde icke fatta, att
en fattig lekman, som icke genomgått högskolan, skulle känna det,
utan endast de ägde det, och skulle framdrifva Guds ord med våld,
ty våldet har med förkärlek begagnats af prelaturens och Statskyr¬
kans organer. Prest-list och Prest-välde hafva genomgått Statskyrkan
och jemte det, att de utgöra ett agregat lill hennes rättigheter,
hafva dé sökt undergräfva Christi Kyrkas grundvalar. Desse äro
dock så lagde, att de icke kunna tillintetgöras, utan de samman¬
hållas ändå. Oaktadt allt detta våld och förtryck, hafva konven-
tiklar funnits, och trogna själar hafva verkat för främjande af Guds
ord och samvetsfrid. De hafva icke kunnat föra afvog sköld mot
deras Herre och Frälsare. Derföre hafva de stått på Guds ords sida
och gifvit ett herrligt vittnesbörd, ehuru det blifvit misstydt. f Pro¬
testantismens tid har den rena Evangeliska läran, icke alltid varit
Statskyrkans lära, utan man har förföljt just dem, som trott på
sanningen, och lärans redligaste försvarare, hafva ofta blifvit af
högt-upsatta potentater och prelater aktade som bedragare. Hvem vet
icke, att äfven Protestantiska Kyrkan har sin hierarki? och att i
denna Kyrka finnas organer, högt upsatte män, som icke känna
Guds ord, utan till följd af en förvänd tydning deraf öfva mycket
våld, och begå många förvillelser mot sanningens tjenare, hvilka
förföljas, landsförvisas och straffas med vatten och bröd, ehuru de
sådant icke förtjent. Jag är öfvertygad, att Statskyrkan, så väl i
vår tid, som i Augusti, Poniii Pilati och Herodis tider har samma
Den 21 Juni e. m.
383
osed att förfölja de trogna, 'att bekämpa Kristendomen, att icke tro
på sanningen, utan förvända det ord, sanningens Herre oss gifvit.
Der Statskyrkans på utvärtes Kristendom, yttre sken och effekt be¬
räknade principer med alla deras misstag och förvillelser, blifvit all¬
männa, der linnas icke eller konventiklar, och hvad mehn för
Kyrkans inre lif deraf blir en följd, hör ingalunda förbises. De
allmänna väckelser, som tid efter annan uppenbara sig, stå i nära
sammanhang med konventiklars tillvaro. Der så händer, att men-
niskor i massa börja inse tomheten och fåfängligheten i det denna
verldens barn med så stor diktan och traktan eftersträfva, att de,
som varit helt och hållet fördjupade i verlden, och denna verlds
kärlek, i egenkärlek, och haft uti synden sin fulla öfning, börjat
med fullt alfvar att söka vägen till lifvet, och icke nöjt sig med
att lefva endast för tiden; der hafva väckelser upstått, och man har
gemensamt insett nödvändigheten i, att söka denna väg. hvaruppå
själens frälsning vinnes. Derunder hafva motsatserne i deras lif
för dem blifvit uppenbara, och Guds ords fordringar hafva börjat
gälla för dem, allt hvad det bör gälla, och de hafva icke fått frid,
förr än de öfvergifvit den breda vägen, som Guds ord kallar den,
och inträngt på den smala, som leder till det eviga lifvet. De hafva
då blifvit fattade af den heliga eld, hvilken Christus kommit att
tända bär på jorden, och hvilken Han önskar vara ständigt brin¬
nande. Då de sålunda blifvit väckte och sett, att desväfvat i fara,
icke allenast för denna liden, utan äfven för ali evighet, så hafva
skaror sökt Guds ord och sina själars frälsning. Genom det ord,
som till dem blifvit uttaladt, om än icke från predikstolen, har Gud
upväckt dem till att delaltiige blifva af Sitt Rikes underliga ljus, och
benådat dem med den Hel. Andes gåfvor, så alt menniskor kunnat
tala sanningens lefvande ord. Jag tror på den Hel. Ande, såsom
den 3:dje trons art:n bjuder. Jag kan då icke föreställa mig nå¬
gon möjlighet, att den Hel. Ande skall någon tid blifva död. Jag
tror derföre på den Hel. Ande, pä en helig, allmännelig och krist¬
lig kyrka, de heligas samfund, och om denna tro är en sanning,
måste jag antaga, att den Hel. Ande verkar någorstädes, och då
jag ser, hvar han verkar, hvilka gåfvor han utdelar, tvingas jag att
tillegna mig dessa gåfvors hälsosamma skatter och själaspis, och
söka dem, hvar de bestås. Jag ponera-, att jag är ledamot af en-
landsförsamling, der en Prest är anställd, som genomgått sin exa¬
men, och kunnat sina lexor, kan skrifva predikningar, men någon
den Hel. Andes smörjelse finnes dock icke deri, så han kan icke
tillfredsställa en församlings lefvande behof. Om jag nu lefver i
en sådan församling, skall jag då icke få skaffa mig själaspis, der den
bestås, vare sig i Kyrka eller annorstädes? Om denna brist kan
fyllas genom Guds försorg, sorn låter i konventikefn den själaspis
bestås, som uti Kyrkan icke kan vinnas; handlade jag då klokt, om
jag uteblef från den sunda själafödans anammande, derföre att den
erbjöds, der vår Herre behagade förläna den? Ho tor föreskrifva
Herranom väg, eller förminska Hans makt, påstående, att Han icke
har rätt, att likaväl i konventikeln, som i Kyrkan, lala Sitt ord för
menniskorna kunnigt varda? Han äger ju att uträtta Sitt värf efter
Sitt behag. Om i församlingen upstår någon, som är iklädd andans
384
Den 21 Juni e. m.
gåfvor, som kan uttala ett ord i rättan tid till nödställda och be¬
kymrade själar, hvarföre skall jag icke kunna höra honom, ehuru
han icke står i predikstolen? Oftast har fallet varit, att der kon-
ventiklar upstått, har det merendels varit ett andligt behof bland
folket, som gjort sig gällande derigenom, att det haft en Prest och
trogen Herrans tjenare, som drifvit det derhän, att de funnit vär¬
digt att medtaga hem hvad han sagt, och der vidare pröfva och
behjerta detsamma, såsom vi sett inom den första församlingen.
Det blef tillräknadt en församling till beröm, att den upmärksamt
afhörde Apostlarnes ord, och samlade sig omkring Guds ord, då de
kommo hem. Om vi ännu i denna dag så göra, kan jag icke finna
annat, än att det länder både församlingen och Presten till beröm,
att en sådan kärlek till Guds ord blifvit upväckt, och att man icke
slår det bort ifrån sig vid utgången ur Kyrkan, utan begagnar Sön¬
dagen så, alt man medtager hem Guds ord, värdt att betraktas i
alla kretsar.
Således finneg jag konventiklarne i och för sig sjelfve, egent¬
ligen icke något skadligt. Tvertom är det något, som vittnar om,
att ett folk kommit till Kristendom med själ och hjerta, och icke
behandlar sin Kristendom, som någon utvärtes prydnad, hvilken
skall iklädas i Kyrkan, utan detta tolk betraktar sitt lif, som en
Gudstjenst, och intrycker Guds ords prägel på all sin handel och
vandel. Att söka och finna sin glädje i Guds ord, det fördömer
jag alldeles icke, sedan jag lärt och sett, att konventiklar äro gan¬
ska oskyldige, och kunna såsom sådane betraktas. Jag vet visser¬
ligen att en del konventiklar äro skadlige, men i sig sjelfve äro
de det icke. Statskyrkans opposition emot konventiklar utgår från
bemödandet att qväfva allt andligt lif i församlingen. Guds ord är
den lära, som i Kyrkan, i konventiklar, i hemmet bör gälla allt
hvad det kan, och ingen lagstiftare må våga, att göra ingrepp i
denna Guds ords suveräna makt. Jag tror, att Statskyrkan gör den
Kristliga Kyrkan ringa tjenst, dermed att hon omgifver Kyrkan med
för många lagar, författn:r, ordningar och bön-formulärer. Jag tror
det vara rättare, att tillerkänna Herran Gud och Hans Hel. Ande,
det ord och den kraft, som han bör och vill verka i församlingen.
Det är tron, som är lifskraften, som tillegnar sig Guds ord. Trons
kraft i församlingen yttrar sig på många sätt. I konventiklarne. är
det uppenbart, hvilken stor kraft tron äger, ty den, som upträder
i konventiklar, kan stundom vara rätt olärd, men ”han tror; der¬
före talar han”, och stundom talar han förunderliga ord, så att jag
måste bekänna, att jag å konventiklar hört och lärt vida mera, än
från någon katheder i Upsala, der jag studerade theologi. Det är
äfven något, sora drifver dem, hvilka uplräda på konventiklar, och
detta något är ansvarigheten för gåfvor, för andliga gåfvor, som de
undfått. De äro beklädde med dessa gåfvor, och de kunna icke
då, och få icke då för sina samveten sätta ljuset under skäppan.
De äro upfyllde af Kristi kärlek, och derföre söka de att frälsa
själar. Vi veta, att Guds ords tjenare frälsa själar, då de förkunna
Guds ord, och jag har redan nämnt, att den, som undfått andliga
gåfvor,
Den 21 Juni c. m.
385
gåfvor, skall göra redo för det sålt, hvarpå han användt dem. Vi
må derföre icke förtänka dem, hvilka upträda på andliga konven-
tiklar, att de förkunna Guds ord. De måste det till följd af Guds
bud och befallningar. Dessutom hafva vi intet annat att rätta oss
efter än Guds ord, och hvad det föreskrifver måste vi i allo fullgöra.
Om vi stifta lagar emot Guds ord, så komma vi derigenom på
skam. Då Guds ord säger, att rättfärdighet skall öfverflöda jorden,
såsom hafsens djup är af vatten betäckt, och Guds ord lofvar, att
hvar två eller tre äro församlade i Christi namn, der vill Han Sjelf
vara med dem; huru skall delta kunna upfyllas, om vi förhindra
folket att läsa Guds ord, om vi stifta sådana lagar, alt, då de kom¬
ma tillsammans, de icke våga att tala om Guds ord, och sjunga
sina andliga visor, med mindre än alt de skola tillsäga Presten, då
och då komma vi tillsammans. Jag vågar icke instämma i ett så¬
dant förslag, hvarigenom dessa hårda band skola läggas på de
Kristna. Jag anser i sanning, som en ganska loflig förrättning att,
då folket kommer tillsammans, det icke har politik, kortspel och
dans lill sin käraste sysselsättning, utan söker den i betraktande af
Guds ord. Icke är det rimligt eller kristligt att förbjuda dem, att
upbygga sig med andliga sånger, och Guds ords hörande, såvida
de icke först frågat Presten, om han tillåter deras sammankomst.
Jag anser en sådan lagstiftning innebära fiendskap till Guds ord.
Denna fiendskap yttrar sig dessutom på många sätt, och förvillelsen,
utt förhindra folket alt läsa Guds ord, uppenbarar sig i många for¬
mer. Vi må se till, om den icke banat sig väg in i våra Prote¬
stantiska former genom konventikel-plakater och dylika stadganden,
att Guds ord må icke i sammankomster betraktas på andra vilkor
än då och då, när Presten förut blifvit tillsagd. Yttre vålds men¬
liga inverkan på andlig utveckling är erkändt, åtminstone af dem,
som hafva till grunden genomträngt dessa förhållanden, och sett de
menliga följderne af dylika åtgöranden. Jag har sjelf erfarit den
skada, Erik Jansson utbredde, då man mot honom började tillämpa
yttre våld. Då först ansågs han af sina anhängare, som en martyr
i församlingen. Konventiklarne äro således icke söndringar, såsom
en talare nyss yttrade, utan de äro i min tanke lifstecken inom
församlingen, som kunna blifva, eller föranleda söndringar, när Stats¬
kyrkans våldsmakt på ett obehörigt sätt blandar sig deri.
Tillställda konventiklar, anser jag mindre önskvärde än de,
som icke blifvit af någon menniska tillställde. Sådana bar jag sett
många, och de hafva åstadkommits så, alt då någon med andliga
gåfvor utrustad person kommit till en ort, hafva personer, som äl¬
ska Guds ord, samlats bos grannarne, der han framhållit detta ord,
dels i tal, dels i sång. Skulle då konventikeln blifvit upskjuten,
skulle man då hafva upskjutit den heliga sången, intilldess man till
konventikelns hållande, erhållit tillstånd af Pastor, som bor stun¬
dom 4 mil aflägse derifrån, ty, som man vet, är det mångenstädes
församlingarnes innevånare hafva denna yäglängd till Pastor, så
påslår jag, alt den Ilel. Andes lif kunnat hinna afsvalna, innan
8 II. 25
386
Den 21 Ju ni e. m.
budet från Pastor återkommit. Jag tror icke, att detta är nyttigt,
utan att det tvertom skulle utsläcka andan i församlingen.
Jag är nu ganska nära slutet, och vill anföra K. M:s eget
yttrande i denna fråga, hvilket jag anser så fullkomligt rikligt, att
vi icke kunna nog behjerta det. ”Dessa stadganden (våldsstadgan-
den nemi.), anser K. M. föga förenliga med religionens höghet och
andliga natur, eller med förnuftets och hjertats fordran på frihet,
att äfven genom hus-andakt söka upbyggelse i sann Kristendom. Det
är genom uplysning och försonande åtgärder, som andliga villfarel¬
ser böra förekommas och undanrödjas. Mången söndring inom
Kyrkan har fått betydenhet och stadga genom ett ovist yttre mot¬
stånd, och all slags religionsförföljelse, har förr eller sednare up¬
penbarat sin egen svaghet, om den icke rent af motverkat sitt än¬
damål.”
På grund af alla dessa skäl, förenar jag mig med Hr Tersme¬
den, P. R., och anhåller om propos., på det af honom fram¬
ställda förslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag är ledsen, att af
en värd talare, som för en stund sedan upträdde, icke kunna göra
mig bättre förstådd, än som varit händelsen. Jag har icke, såsom
den värde talaren uttryckte sig, yttrat några hårda ord, om någon
vare sig enskild Prest eller Presterskapet i allmänhet. Hr Tham
har alltså upfattat mitt yttrande fullkomligt oriktigt. Jag har endast
sagt, alt det kunde inträda, att i en större församling flere önska¬
de, alt på samma lid hålla konventiklar, och att Pastor då icke
kunde bevista dem alla, samt att, om i församlingen funnes en
oandlig Pastor, han skulle kunna styra så till, att konventiklarne,
sorn han hade lust att besöka, icke blifva andliga. Till svar på
detta mitt yttrande, har Hr Tham behagat förklara, att hvarje sam¬
mankomst der Guds ord och böner läsas, är andlig, så vidt jag fattade
hans ord. Jag kan likväl icke tro, alt Hr Tham haft någon me¬
ning med dessa ord, lika litet som jag tror, att han menar, att,
derföre att en person fått kappa och krage, han blifvit andlig, ty
det är en himmelsvid skillnad emellan att bära kappa och krage,
och att vara andlig. Det kan icke vara den värde ledamoten obe¬
kant, att den Allsmäktige tilldelar sin nåd åt hvem Han behagar,
och att dermed icke följer några yttre tecken. Samme talare har
också sagt, att han visserligen erkände tillämpningen och riktighe¬
ten af de utaf mig anförda bibelspråk, men att han äfven hade sig
bekant ett annat bibelspråk, som han jemväl anförde, för att der¬
med visa den strid, hvilken måste föregå inom Kristi kyrka. Denna
strid har fortgått, och fortgår ännu, antingen man påstår det eller
icke. Del veta vi sedan 1850 år tillbaka, att Frälsaren sagt, min
verld gifver jag Eder. Icke gifvet' jag Eder, som verlden gifver;
men Frälsaren sade också, rådens icke. De orden slutade Han
språket med. Edert hjerta varde icke bedröfvad!, och rädens icke,
d. v. s., att fastän J mölen strid, fastän J icke kunnen undvika
bedröfvelse, så låten icke skrämma Eder, eller varén bedröfvade, ty
den verld jag lemnar Eder, skall gifva Eder ersättning. Mångfal-
Den 21 Junie. m.
387
diga språk, dem jag icke vill upläsa, visa tillräckligt hvad de hade
alt vänta. Samme talare har sagt, att här icke vore stället att tala
om bibelspråk. Ja! denna framställning har visserligen sedan lång¬
liga tider tillbaka gjort sig gällande, men jag tror, att inom lag¬
stiftande församlingar, och serdeles då fråga är om menniskans för¬
nämsta rättigheter, är rätta stället att hemta skäl, der de böra och
kunna finnas. Guds ord är icke monopoliseradt några vissa perso¬
ner eller ställen. Det är cn tillhörighet för hvarje hjerta, som sö¬
ker det, och kan aldrig blifva ett monopol för personer eller stäl¬
len. En annan talare har hemtat en liknelse från det yttre lifvet,
och sagt, att liksom qvacksalfvare användas emot kroppens sjukdo¬
mar, skulle, enl. hans omdöme ett andligt qvacksalfveri bedrifvas.
Liknelser äro i allmänhet haltande, och det är en lyckträff, om de
någonsin blifva fullt tillämpliga. Den ifrågavar:de liknelsen är i
högsta måtto olämplig, och kan här icke på andans område använ¬
das, ty det är hvarken kategorien, PresteSt., Biskop, eller hvilken
annan högt upsalt qvalification här i verlden, som medför förmåga,
att lifva andra lill kärlek för Guds ord, ulan det är andra gåfvor,
som dertill verka. Samme talare har sagt, alt om de af honom
förordade kyrkomöten en gång komma till stånd, blir derigenom
tillfälle för lekmän, att visa hvad de förmå mot dessa Kyrkans ståt¬
liga och ypperliga kämpar. Ja, jag är fullkomligt af samma öfver¬
tygelse, ty om lekmännens kämpar icke hafva bättre andligt kram
alt upduka än det, hvarmed han haft godheten att hugna Ståndet,
blir deras decimation likasom Erasmi Montani caret i alla casu. Det
blir då ett gemensamt caret i alla casu. En annan talare har pä
f. m. gjort en anmärkn. mot det bibelspråk jag anfört. Han sade
nemi., att det afsåg icke Kristliga, utan Hedniska samhällen. Delta
är likväl icke fallet; ty Frälsaren uttalade dessa ord i sammanhang
med de framställningar Han gjorde lill Sina lärjungar, då Han ut¬
sände dem i verlden, att förkunna Evangelium, och Han befallde
endast lärjungarne, att, såsom del heter i skriften: ”de icke skulle
gå de Samariters väg och icke lill hedningarnes städer, eller några
af Gud obekanta folk”, utan Han sände dem till Judarne. 1 alla
fall, om det är cn stor fördel att vara Kristen, att tillhöra ett Krist¬
ligt samhälle, så är dermed förenadt ett ofantligt stort ansvar. Kri¬
stendom är icke något inneboende inom mig sjelf, beror icke af
yttre åthäfvor, och är ännu mindre ett tomt namn. Judarne säga,
vi äro Israels, vi äro Abrahams säd, alltså kunna vi aldrig göra
annat, än det som är rätt, och samma tro och samma inbillning
lefver ännu i denna stund hos många Kristna, att Kristendomen
nemi. beror af yttre åthäfvor, ehuru naturligtvis så icke är, eller
kan vara. Det är i sanning en icke så lätt sak, jag går så långt,
att jag påstår det vara omöjligt, att, då man talar om ämnen, så-
dane som delta, undvika att gå till den källa, hvarifrån all san¬
ning är att hemta. Man måste då göra sig skyldig till den förse¬
else, hvilken en talare nyss klandrat, men det är på andra sidan
nödvändigt, alt göra framställningen så litet som möjligt biblisk,
ora jag så må uttrycka mig, på det att en hvar, som icke befattat
25 ‘
388
Den 21 Juni e. m.
sig med bibelläsning må kunna rätt förslå hvad man har att an¬
draga. Man måste beklaga, att en sådan försigtighet erfordras. Or¬
saken härtill, Mine Hrr! ligger beklagligen i allas vår, åtminstone
de llestes förvända upfoslran. Man är i denna stund ofantligt mån
om att lära barnen dansa och spela fortepiano, och man fröjdas åt
de framsteg i verlden denna älskvärda ungdom skall göra, men om
han har, eller någonsin får begrepp om Gud och sitt eget hjerta,
är något sora icke faller far eller mor in att betänka. Det må då
icke vara underligt, om det ej är så lätt att yttra sig i frågor, så-
dane sora denna. Hvad man emedlertid uttalar, måste man hemta
ur sanningens källa, men likväl icke i vidsträcktare mån, än man
förmår göra begripligt hvad man säger.
Länge och vidlyftigt, har man talat, och jemväl i dag på detta
rum om läsare och läseri. Jag medgifver, att det skulle vara mig
serdeles angenämt, om de talare, som så ofta begagnat dessa ord,
ville gifva en definition härpå. Läsare hafva funnits sedan verldens
skapelse, åtminstone sedan Kristendomens början, ty den menniska,
som på fullt alfvar omfattat sin religion, har alltid framstått, som
läsare för dem, för hvilka religionens sanningar äro likgiltiga. Jag
är öfverlygad, och ber Hrrme ursäkta, om jag går så långt ned
jag kan komma, alt en fästningsfånge anser såsom läsare den, hvil¬
ken blifvit dömd till fästning på bestämd tid, ty denne sednare kan
icke begå samma brott, som en fästningsfånge, och så förhåller det
sig hela vägen upp, med hvar och en efter sin ställning i lifvet.
Det vissa är, att dylika frågor ligga utom hvarje menniska* bedö¬
mande. Ingen kan bedöma det andliga behof den ena menniskan
har framför den andra. Detta pröfvande står utom vår förmåga.
Det är tillräckligt, att hvar och en sköter sig sjelf, och bringar sitt
hjerta i jemt förhållande till sin skapare. Delta synes mig vara
den enda rätta mattstocken.
1 allmänhet har man förordat Hr Brings förslag, framför det
nnvar:de Konventikel-plakatet. Jag tror, att, om detta förslag an-
toges, det ingalunda kommer att tillfredsställa någon, åtminstone
icke dem, hvilka ej vilja binda anden. Jag är fullt öfvertygad, att
det icke tillfredsställer någon. Det medför stora olägenheter. Jag
vill icke besvära Hrrtne med någon upläsning, men säkert är, att
2 och 4 §§:ne icke tillfredsställa någon, men Hr Brings förslag,
har framför Disk. ett stort företräde i så måtto, som deri föreskrif-
ves, att åtal icke få ske, förr än anmälan blifvit gjord hos Just.-
Kansleren. Detta är en fördel, men också den enda. En sådan
fördel kan likväl på annat sätt vinnas. Då jag i mitt förra yttran¬
de begärde återremiss, glömde jag den anhållan, att Utsk. vid för¬
nyad pröfning af detta Betänk., icke måtte förbise, att göra ett til¬
lägg i sitt förslag, uti den rigtning jag nu haft äran nämna, nemi.
att så väl 1762 års Kongl. Bref, som 1835 års Kongl. Cirkulär,
måtte i gällande kraft bibehållas.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Frih. Cederström, Thure: Till en början får jag anhålla
om Ståndets öfverseende dermed, att, då denna fråga varit så länge
Den 21 Juni e. m.
389
afhandlad, jag ånyo npträder, men jag bar funnit mig dertill up-
kallad af några utaf Hr Tham, till mig direkte, ställda yttranden.
Han har nemi. förmenat, alt mina yttranden skulle gå derpå ut,
att, såsom hans ord föllo, jag velat gifva PresteSt. ett sidohugg
derigenom), att jag skulle hafva insinuerat, alt PresteSt. ville på¬
tvinga och påtruga andra sina ord. Jag måste på det högsta prote¬
stera möt en sådan npfattning af mina ord. Min afsigt har aldrig
varit, att rikta något sidohugg emot PresteSt., eller någon dess le-
mot, men jag mäste protestera emot en sådan åsigt, som skulle
endast PresteSt. vara förbehållet att läsa' och tolka Guds ord. Så-
dane åsigter som blifvit vid detta tillfälle yttrade af Hrr Tham, von
Hartmansdorff och Tersmeden, Nils, äro af den beskaffenhet, alt de
icke kunnat framställas i en reprensativ församling i något annat land.
Mig förefaller besynnerligt, att i ett land, som kallas Evangeliskt,
och berömmer sig af att vara det, man på fullt alfvar vill påtruga
den läran, alt endast Presterskapet må läsa och tolka Guds ord.
Den Romerska-Kalholska Kyrkan säger visserligen, att Kyrkans lära
är den enda rätta, och att den Kyrkan är den enda saliggörande,
men mig veterligen förbjuder hon icke sammankomster för öfver-
läggningar i andliga ämnen. Hr Tham har med erinran, att jag
kallat Konventikel-plakatet för ett vålds-plakat, tillika sagt, att det
tvärtom innehåller en upmuntrau till hus-andakt, samt det vack¬
raste Guds ord. Ehuru väl jag icke vill förneka, att i första de¬
len af konventikel-plakatet förelinnas upmaningar till hus-andakt,
vidhåller jag dock mitt förklarande, att detta plakat är ett vålds-
plakat, emedan andra delen af Konventikel-plakatet innefattar våld,
enär deri vid hårdt ansvar förbjudes, ”att uti privata och enskilda
hus, man och qvinkön, gamla och unga, kände eller okände, få
eller flere, må tillsamraanskomma, under förevändning, att bruka
sin andakt, och enkaunerliga Gudstjenst, den der med de vanlige
Sön- och helgedagars texters predikande och utläggande, böners och
nya bönesätts förklarande finnes vara förrättad” etc. Fasaväckande
händelser hafva i följd af detta plakats tillämpning framkallats, hvar¬
före jag anser mig äga full auledn., att anse det såsom ett vålds-
plakat. Jag har mig nemi. bekant, att en fader, hvilken för sitt
barn förklarade betydelsen af bönen ”Fader Vår”, under det en
annan person då inkom, blifvit för det att han vid den ankom¬
mande personens inträde icke uphörde med förklaringen, dömd att
undergå vatten och brödstraffet. Mänga exempel kunna framdragas
derpå, att menniskor blifvit dömde till vatten och bröd, endast der¬
före, alt de på det mest Evangeliska sätt predikat Guds ord. Ja,
jag uprepar det ännu en gång, att en författn., som tillstäd jer nå¬
got dylikt, innebär våld, och att Konventikel-plakatet, alltså är ett
vålds-plakat. Att detta plakat icke alltid så tillämpats, bevisar in¬
tet annat, än att Domare funnits, som varit nog samvetsgranna, för
att i möjligaste måtto undvika tillämpningen af en så orimlig lag,
och jag sjelf kan berömma mig af att, under den lid jag utöfvade
Domare-embetet, jag icke fann skäl, alt tillämpa Konventikel-pla¬
katet. Hr Tham har vidare sagt, ali jag förebrått Presterskapet
lättja och försumlighet. Äfven mot detta yttrande protesterar jag,
390
Den 21 Juni e. m.
ly jag har icke kunnat tillåta mig något sådant, och jag vädjar i
della afseende till prot. ; men skulle likväl under discussionens lopp
ett sådant yltrande hafva mot min vilja undfallit mig, det jag dock
icke tror, förklarar jag härmed, alt sådant icke varit min afsigt.
Hr Tham har slutligen begärt, alt 11. o. Ad. matte med afslag
på La;gUtsk:s Betänk, antaga Hr Brings reservation med de förän¬
dringar Hrr Carlheim Gyllenskjöld och von Hartmansdorff tillstyrkt.
Föreg:de talare hafva likväl visat, att detta förslag icke tillfredsstäl¬
ler det behof af andlig frihet, som med så mycken billighet, sä
mycken rättvisa påyrkas, och alt Hr Brings förslag gifver anledn.
lill ännu större och starkare missnöje än 1726 års Konventikel-
plakat. Jag tror icke, alt R. o. Ad., som, på sätt en talare, Hr
Tersmeden, P. R., rätteligen erinrat, år 1726 var så uptvst, att
R. o. Ad. icke ville antaga Konventikel-plakat, som likväl mot dess
beslut blef lag. nu, öfver 100 år derefter, skall hafva gått så långt
tillbaka i uplysning, att R. o. Ad. antager ett förslag, vida mera in-
tolleranl än någonsin sjelfva Konventikel-plakatet.
Medan jag nu har ordet, kan jag icke undgå, att uptaga ännu
ett annat yttrande af Hr Tham. Han har sagt, att de, som för¬
orda frihet i religiöst hänseende, önska blott att få bilda en Ecclesia
in Ecclesia. Sådant har likväl aldrig varit deras mening. De hafva
aldrig velat bilda smärre kyrkor inom Statskyrkan. De hafva en¬
dast sagt, vill icke Statskyrkan tillfredsställa vårt andliga behof, så
anhålla vi ödmjukast, att han icke måtte förfölja oss, utan vi få
träda utur Statskyrkan, samt ostörde upbygga oss, huru vi vilja.
En talare, Hr von Hartmansdorff, har liknat dem, som påyrka
andlig frihet, vid qvacksalfvare, och förmenat, att likasom i en väl¬
beställd Stat, Regeringen måste tillse, att qvacksalfvare icke få an¬
vändas vid kroppsliga sjukdomar, mäste Stalsmakterne äfven tillse,
att inga andliga qvacksalfvare tillstädjas, att behandla andliga sjuk¬
domar. Jag tror, alt den värde talaren icke menat hvad dessa ord
innebära, och jag är öfvertygad, att han med sitt skarpsinne, icke
kunnat undgå alt bemärka, att dessa religiösa rörelser, icke äro alt
hänföra till qvacksalfveri, utan till något högre, eller en sådan and¬
lig väckelse, som har sin yttersta grund i menniskans religiösa be¬
hof, och icke kan tillfredsställas af andliga former. Hr von Hart¬
mansdorff har vidare sagt, att det icke vore farligt, alt vidtaga ännu
strängare åtgärder, och han har derjemte till styrka åberopat en
italiensk skalds ord, alt huru högt än hafvets vågor svalla, återvända
de dock lugna. Jag svarar härpå med en annan skalds ord: ”Si
fractus orbis illabalur impavidum feriunt ruin*. Så förhåller sig
med de religiösa rörelserna. De stödja sig på något högre, och
grunden för dem ligger i Frälsarens egna ord. Må derföre den
verldslig» makten använda hvilka tvångsmedel som helst, så blifva
de dock lill slut om intet, ty hvem står dem bi, som enl. hans
ord, yrka på den anliga friheten. Det är i sanning besynnerligt
alt höra dem, som förklarat sig vara anhängare af den Evangeliskt-
Lulherska Kyrkan såsom Statskyrka i Sverige,- likväl önska inrätta
ett andligt Påfvedöme, som är ofördragsammäre än sjelfva Påfvedö¬
me!. Hvad skiljer väl Påfvedömet från Protestantismen? Jo! Påfve-
Den 21 Juni e in.
391
dömet säger eder: så hafva kyrkomöten, så hafva concilier talat,
derföre fån J icke länka annorlunda än de hafva talat. Protestan¬
tismen äler säger, alt menniskan i fråga om andliga ting icke kan
erkänna hvarken Påfvars eller conciliers beslut, och icke heller Stats¬
kyrkans beslut, såvida de icke öfverensstämma med den Hel. Skrift, alt
den Hel. Skrift skall vara enda rättesnöret för menniskans tro, och
att således ingen mesklig makt har rätt att säga: så och så får du
endast tro. Nej, den Evangeliska friheten fordrar, att man efler
egna begrundanden må äga rätt, att tro hvad man vill. Jag har
velat anmärka delta, ty del måste förefalla litet hvar besynnerligt,
att personer, som synas ifra för den rena Evangeliska läran, just
genom påyrkande af dessa stränga åtgärder, kullkasta sjelfva idéen
af Evangeliska läran.
Pä grund af hvad jag anfört, och då, såsom jag tror, detta
Stånd, som ofta visat sig vara det första i sann uplysning och hu¬
manitet, icke vill visa sig mera afvogt mot sina medkrislna, än mot
Turkar och Hedningar, hoppas jag, att det Höglofl. Ståndet icke an¬
tager Hr von HartmansdorlTs förslag, utan förenar sig ora den af
Gr. Liljencrantz och Hr Tersmeden förordade ålcrremiss.
Hr af Sillén, Abraham Wilh.: Jag skall fatta mig kor¬
tare, än jag från början ämnat. Först vill jag hafva anmärkt, hu¬
rusom man ansett Hr Brings förslag så illiberal!. Det vore likväl
kuriöst alt veta, hvari det illiberala ligger. I första §:n tillätes hus¬
andakt i dess största utsträckning. En talare har visserligen sagt,
alt man borde tillåta husets gäster att deri deltaga, hvilket natur¬
ligtvis faller af sig sjelft, men det kan dock föranleda missbruk.
2 §:n upmanar Pastor, alt söka fylla församlingens andliga behof,
och om han häruti är försumlig, äger församlingen, alt af hanom
begära upfyllande af sina skyldigheter, hvilket är i sin ordning. 3
§:n anbefaller Pastor, att använda lekmän i Kyrkans tjenst. 4 §:n
bjuder, alt om sammankomst, som af lekmän hålles, varder förnyad,
skall anmälan derförinnan å vederbörlig ort göras, och försummas
delta, stadgas böter härför i 5 §:n, som i öfrigt innehåller intet stö¬
rande. Med den moderation och försigtighet, som anbefalles i 6 §:n,
kunna vederbörande vara belåtna. Stadgandet i 7 §:n, är enl. min
åsigt fullkomligt i sin ordning.
Hufvudsumman af detta är, att man kan draga den conclusion,
alt Utsk. i sitt förslag vill så mycket som möjligt inskränka, och i
följd deraf alldeles uphäfva Presterskapets inflytande i församlingen,
och småningom uphäfva det. Till en sådan slutsats har jag kom¬
mit, isynnerhet genom en talares yttrande, alt sista punkten i 2:dra
§:n af Utsk:s förslag borde utgå, nemi.: ”Ej må någon föranstalta
dylik sammankomst, eller dertill nplåta plats i annan församling, än
den, till hvilken han hörer”, hvilken punkt är en af restriclionerne
i Ulsk:s förslag, de der åsyfta först försvagande, och sedan totalt
nphäfvande af Presterskapets inflytande. Dessutom finnes något an¬
nat i Hr Brings förslag, som visar, alt det icke är så fasligt tryc¬
kande, enär det icke uptager hvad det bör, nemi. appellationsrätt,
emellan församlingen och Pastor, i fråga om rättigheten aft hålla
31)2
Den 21 Juni e. en-
sammankomster. En sådan rättighet lemnar likväl Utsk:s förslag,
nemi. appellations-rätt lill Domkapitlet, hvarifrån klagan kan föras
hos K. M., hvaremot Hr Briugs förslag icke omnämner någon så¬
dan rättighet.
En talare har jemfört konventikel-frågorna, och de religiösa rö¬
relsernas framgång och ställning i samhället med bränvinsfrågan,
hvilka 2:ne frågor åsyfta menniskosläglets förbättring, dervid han
jemväl omnämnde den framgång bräuvins-frågan helt oförmodadt vun¬
nit i allmänna opinionen vid denna Riksdag, hvilket skulle bevisa,
att så äfven skulle gå med konventikel-frågan. Hvad bränvinel be¬
träffar, så har det visat sig, alt opinionen varit för reformen, men
i fråga om konventiklarue har någon sådan opinion ännu icke up¬
penbarat sig, och hvad framtiden bär i skölden, kunna vi icke med
någon visshet förutsäga. Säkert är dock, att, ora dessa religiösa rö¬
relser är ett verk af Gudi, det går framåt. Sådana högre skickel-
ser omtalar verldshislorien på hvarje blad. Denna åsigt kan visser¬
ligen vara felaktig efter menskligt sätt att döma, då Waldenser och
Husiter icke vunno framgång, roen äfven andra sekter funnos under
medeltiden, hvilka påstodo sig vara af Gudi, men de förföllo, och
erfarenheten har bevisat, att det var bäst, att så skedde. Man har
sagt, att genom uphäfvande af Konventikel-plakatet och antagande af
Utsk:s, eller något annat dylikt liberalt förslag, en mängd små för¬
samlingar skulle inom församlingen bildas, och att det vore för
strängt att förbjuda det, och en annan talare har yttrat, hvad som
äfven är ganska rätt, att ordet läsare vore ett serdeles obestämdt
uttryck, emedan en fästningsfånge kan af den, som är dömd till
lifstids fängelse, anses såsom läsare, och man på detta sätt får en
oändlighet af nyanser i fråga om de religiösa åsigterne. Om vi
tänka oss en församling, hvars alla medlemmar tillhöra Statskyrkan,
men några eller flere af dem önska, att få höra en kouventikel-
predikant, samt t. ex. halfva församlingen går och hör honom, så
kunna dessa sedan splittra sig, och de sålunda splittrade, än vidare
splittras i åsigter, hvarigenom en oändlighet af nyanser upstår, och
hvarje menniska inom församlingen bildar sin egen Kyrka. Huru
lämpligt, huru nyttigt detta är för församlingen, lemnar jag der¬
hän. Man bör väl icke i lagstiftningsväg rusa åstad, och splittra all
religiös sammanhållning. En annan talare har anmärkt, att Prote¬
stantismen är en fullkomlig motsats till Kalholicismen, hvilken sed¬
nare predikar, alt hvad concilierne föreskrifva, skall anses som det
rälta, och gå i arf från slägte till slägte, hvarjemte talaren tilläde,
att protestantismen innebär tankens frihet. Efter den tid, då refor¬
mationen och våra symboliske böcker antogos, var det icke Prote¬
stantiska Kyrkan, som bestämde detta. Icke har man hört, att om
några personer samlas i och för andliga ämnen, desse utgöra en
Kyrka. Delta lärer väl lika litet låta sig göra, som att på detta
sått bilda en Stat i Staten. Om nu desse vilja hafva en eller flere
Grundlags-§§ ändrade, måste de väl vänta intill dess allmänna opi¬
nionen i della hänseende gifver sig tillkänna. På samma sätt po¬
litisk frihet under samma styrelse kan bestå, kan äfven religiös fri¬
Den 21 Juni e. m.
393
het beslå under samma kyrka. Endast våldet och förlrycket i Stats¬
kyrkan, men icke ordningens fordringar kunna fördömas.
FIr Tersmeden, Nils: Jag har icke på mitt samvete att
ofta uptaga R. o. Ad:s tid, ber derföre att nu få nämna, att då
jag förra gången hade ordet, instämde jag i FIr Brings reservation,
men vill nu modifiera detta så, att jag förenar mig i de åsigter Hrr
Carlheim Gyllenskjöld och von Hartmansdorff här uttalat. Åtskilliga
med mig liktänkande hafva upmanat mig alt genmäla de anmärkn:r
som mot milt förra yttrande blifvit gjorda. Jag älskar icke dessa
genmälen. De verka icke på motståndare och olika tänkande. Dock
anhåller jag att med några få ord få bemöta en del af dessa an-
märkmr.
Min värde vän och frände har erinrat åtskilligt mot mitt förra
yttrande, men jag vill svara honom endast i ett afseende. I anledn.
af mitt yttrande, att de, enl. 2:dra §:n i Utsk:s förslag tillåtna kon-
ventiklar skulle kunna blifva ganska farliga, ithy, som jag kanske
nog förhastadt sade, andliga frihetsälskare skulle i församlingarna
upträda, ulan att Pastor förmådde sådant förhindra, har min frände
invändt, att kontroller och restriktioner deremot voro stadgade i
2:dra §:n nemi., att ingen må föranstalta dylik sammankomst eller
dertill uplåta plats i annan församling än den till hvilken han hö¬
rer. Jag medgifver, att jag icke fästade mig vid detta, men hem¬
ställer dock, om icke samma fara alltid qvarstår. Jag tänker mig
nemi. dylika resenärer, hvilka fara omkring för att verka i andligt
afseende. De inkomma i en församling. Snart finna de med sig
liktänkande och en konventikel föranstaltas. Desse resenärer kunna
verka ganska betydligt, fastän de icke äro synlige tillställare af dessa
sammankomster. En talare har fästat sig vid ett mitt uttryck, att
all rörelse vore farlig, och en annan har sagt, att en sådan åsigt
innebär en konservatism, den han icke kunde fördraga. Till dem,
som hört milt yttrande, hemställer jag, huruvida jag icke tilläde,
att all rörelse, som icke är begränsad af lag och ordning, är farlig.
Annu en annan talare har fästat sig vid samma uttryck, men jag
hemställer lill denne, om han icke helt och hållet vill förena sig
med mig i hvad jag till försvar för min sats yttrade, nemi. att all
rörelse i naturen är begränsad af sina utaf den högsta Visheten be¬
stämda lagar. I motsatts härtill har denne talare sagt, att centri-
pegal-kraften molväges af centripetal-kraften, hvilket i allo öfverens-
stämmer med den stadgade ordning, jag sagt Skaparen hafva i na¬
turen nedlagt. Gr. Liljencrantz har sagt, alt Hr Brings förslag icke
tillfredsställer någon. Jag kan icke inse orsaken dertill. Man har
ju emot Konventikel-plakatel invändt, att det förbjuder sammankom¬
ster, hvaremot Hr Brings förslag tillåter dem. I allmänhet har
man företrädesvis fästat sig dervid, att hvad som nu praktiseras är
olagligt, ehuru nyttigt det än anses vara, och Hr Brings förslag
åsyftar ju att legalisera desse såsom olaglige ansedde sammankom¬
ster. Ar detta icke en vinst? En annan talare har sagt, att genom
antagande af ifrågavar:de förslag, de andliga krafterna skola tillintet¬
göras. Lika litet kan jag förstå det. Om än ingen lärer bestrida,
394
Den 21 J uni e. m.
atl goda andliga krafter finnas, så hafva likväl andliga krafter up¬
penbarat sig, dem jag åtminstone icke vill gifva benämningen af
goda. Konvenliklar bar ju i allmänhet intet annat ändamål än att
tillfredsställa andliga behof, som man säger. Något annat har ju
icke heller flr Bring åsyftat med sitt förslag. Han har endast sagt,
alt deu eller de, som önska alt hålla sammankomster, skola tillkän¬
nagifva detta fcr Pastor, hvilket älven är fullkomligt öfverensstäm¬
mande med Ulsk:s förslag. Gr. Sparre har trott, att konvenliklar
äga rum endast då en församlings medlemmar icke finna deras and¬
liga behof lillfredsstäldt af presterskapet. Det tror jag icke har va¬
rit eller är förhållandet. Vi hafva sett deras beskaffenhet i Upsala
och på andra ställen, såsom i Norrland och Dalarne. Jag frågar,
finnas bättre religionslärare än i Upsala och de nyssnämnda pro-
viuserne; men detta har icke hindrat separalisterne från att påstå,
alt i deras församlingar presterne predika en ” djefla- lär a.'" Jag
hemställer, hvilka åtgärder skola vidtagas med så sinnade Kristne.
Slutligen får jag vända mig till Frih. Creutz, som funnit sig
sårad af mina yttranden i så måtto, som jag nämnt hans namn,
och Ftili:n har derjemte sagt, alt här vore fråga om sak och icke
person. Jag vet ej eller minnes ej, om jag ens nämnt hans
namn, men det minnes jag, att jag yttrat, det de, som här upträdt
emot de framställda förslagen, önska en fullkomlig religionsfrihet,
och att Frilen, som fungerat såsom Ordf:de i religionsfrihets-vänner-
nas möte, bäst borde veta, hvad desse önska. Har jag genom detta
yttrande trädt grannlagenhelen för nära, så har jag sårat mot all
min vilja och böjelse.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing, Arvid: Då Hr Carlheim Gyllenskjöld fram¬
ställde sitt förslag, yttrade jag redan att, heldre än att antaga de
många reslrictiva åtgärderne han föreslagit, man borde bibehålla
Konvenlikel-plakatet oförändradt. Jag har af de här afgifna yttran¬
den ingalunda blifvit rubbad i denna min öfvertygelse. Ordfm i
LagUtsk. har redan på förmiddagen uplyst, att i sednare tider åtal,
grundade pä detta Konventikel-plakat, icke blifvit anställda, med
mindre än alt s. k. gäckeri med sacramenten varit föremål för sara-
mankomsterne, och hvarföre åberopas eller tillämpas det icke? Jo!
emedan slikt skulle strida emot de åsigter, som gjort sig gällande
ej mindre inom den numera uplösta kyrkolagskomitéen, än Högsta
Domstolen och hos Just.-Kansleren, hvilkas yttranden blefvo infor¬
drade, och innehöllo tillstyrkande om uphäfvande af Konventikel-
plakatet, allt i öfverensstämmelse med det välmenande förslag, K.
M. ämnade framställa. Detta finnes uplaget i Utsk:s Betänk, och
har förut varit anfördt.
En talare, Frih. Cederström R., har frågat: hvarföre skall det
vara mera frihet alt komma tillsammans i andliga frågor än i all¬
männa hushållsangelägenheter, hvilka sammankomster icke utan be¬
hörigt tillstånd må äga rum. Delta är ett fullkomligt misstag, ty i
Kongl. Förordn:n d. 26 Febr. 1849 8:de §:n är stadgadt: ”Ej vare
menighet å landet eller i siad förment att sammankomma lill öf-
Dea 21 Juni e. m.
395
verläggning ora mål eller ärende sorn menigheten rörer; ej eller
må sådan sammankomst af offentlig myndighet uplösas, så framt
dervid ej företages något, som emot lag stridande är eller eljest
allmän ordning störer.” Den frihet, som i sådana mål är lemnad,
vill man icke medgifva i fråga om själens och hjertals angelägen¬
heter; sammankomster derföre voro dock högst önskvärda, och borde
med samma vilkor, ostörda få äga rum, hvilket äfven utlryckes i
början af Konventikel-plakatel, såsom främjande det andliga lifvet
öch hvarföre det närvartde blott borde vara ett medel. Vi hafva
ock en tillsägelse som är öfver all lag; den lyder sä: ”Hvar heldst
blott 2 eller 3 äro församlade i Mitt namn, der är Jag midt ibland
Eder.” Det är icke rådlig!, att lagstifta häremot, och det skulle ej
eller låta förena sig med andan i Rikets Grundlagar. Enl. 4:de §:n
i Utsk:s och 5:te §:n i Hr Brings förslag, tillkommer det presterne
att förbjuda en hvar att besöka dessa sammankomster, med ett ord,
att förhindra dem. Den som icke Anner det Påfviska, det Kalholska
i sådana föreskrifter, den som icke Anner origlighelen af hvad på
f. m. i dag blifvit af. motsidans talare yrkadt, nemi. alt det skulle
vara ett alldeles olagligt företag af den olärde, all bjuda till att för¬
klara Bibeln, och icke finner, att man då lika gerna kan aflysa
eller förbjuda denna boks begagnande, den fruktar jag är blind och
ser icke hvad som är pä färde. Jag bet Gud bevara oss från så¬
dana förslag, som LagUtsk:s och Hr Brings, ehuru jag inser, att
deras skadliga verkningar måste blifva öfvergående och lika vanmäk¬
tiga, som att aflysa elden för det att vådeldar kunna inträffa. Der¬
emot förenar jag mig med de talare, sorn, ifall man icke vill. så¬
som jag tror vara det bästa, uphäfva Konventikel-plakalet, yrkat an¬
tagande af de 3 första §§:ne i Utsk:s förslag, hvilka lemna rättig¬
het till hus-andakt, med derjemte lemnad hänvisning till Kongl. För-
ordnm d. 26 Febr. 1849, i händelse något olofligt vid dessa sam¬
mankomster skulle förekomma. Jag har icke mera all säga.
Hr Tham: Jag anhåller*blott alt få erkänna ett misstag, som
jag begått, då jag yttrade, att Frih. Cederström Th. hade begagnat
ordet lat, emedan jag under samtal med honom emellan 4 ögon
fått veta, att detta ord yttrades af en annan talare. Vidare får jag
förklara, alt jag icke förtänker någon att begagna bibelspråk, och
jag har derföre endast sagt, alt jag ansåg mindre lämpligt, att på
detta rum discutera sådana, och alt jag ansåg Gr. Liljencrantz hafva
ur sill sammanhang lösryckt de af honom anförda. Slutligen, och i
anledn. af Gr. Liljencrantz’ yttrade ledsnad deröfver, att ordet lä¬
seri blifvit begagnadl, får äfven jag förklara, alt jag tycker det vara
ledsamt, men jag ber att få erinra Gr. Liljencrantz derom, alt han
var den förste här pä Riddarhuset, som begagnade ordet läsare.
Då nu öfverläggningeu förklarades vara fulländad, framställde
Ilr Gr. o. Landtm., att under densamma blifvit yrkadt, af Hr Carl¬
heim Gyllenskjöld, somj frånträdt sitt ursprungliga förslag, att R. o.
Ad. i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs af Aete talare
biträdda mening, matie bifalla det i Professor Brings reservation
gjorda förslag med följande förändringar, nemi.:
396
Den 21 Juni e. m.
1:0 att uti §. 1, i st. f. orden ”och tjenstefolk” införas orden:
”husfolk, underhafvande och tillfälligtvis närvar:åe gäster
2:0 att, uti §. 2, tillägges vid slutet: ”Sammankomst, som
efter behörig anmälan, men utan Kyrkoherdes åtgärd blifvit
föranstaltad, ege han, om skäl dertill förefinnas, alt tills vi¬
dare förbjuda,” samt att derefter, såsom ett 2:dra morn., införes
förslagets 3:dje §;
3:o att, såsom §. 3, införes ett nytt, sålydande stadgande:
”Klagan öfver Kyrkoherdes förbud i förenämnda fall må i
vanlig ordning hos vederbör:de domkapitel förås;”
4:o att, uti §. 4, i st. f. §. 3, åberopas "§. 2;”
5:o att vid slutet af §. 5 tillägges: ”om tillgång brister,
förvandlas bötcrne till enkelt fängelse” samt
6:o att i §. 6 ordet ”alla” uteslules.
Uti hvilket yrkande Hr Tham och Hr Tersmeden, Nils
hade instämt. Hr Tersmeden, Pehr Reinh., hade deremot
yrkat bifall till Utsk:s förslag till författning med den förändring,
att i §. 2, näst efter ordet ”gemensam” tillädes orden ”allmänt
tillgänglig” och i §. 4, i st. f. orden ”då må han sammankomstens
uplösning påbjuda” infördes: ”då må han del för allmän åkla¬
gare anmäla,” samt de efterföljande §§:ue hteslötos.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Till Hr Gr. o. Landtnäs
referat anhåller jag blott alt få göra det tillägg, att för dem, som
allmän ordning störa, gäller hvad Kongl. Förordmn d. 6 Febr.
1849 stadgar, äfvensom jag i afseende på ingressen anhåller, att
1762 och 1767 års författn. måtte bibehållas.
Hr Ribbing: Jag anhåller att få förena mig med Hr Ter¬
smeden P. R, och dertill lägga, att, då jag tror, att han önskar
återremiss, så, om vi nu ån icke få våra yrkanden fullständigt fram-
stälde, få vi vid deras justering tillfälle att tillse det så sker.
Då i anledn. af detta Hr Ribbings yttrande Hr Gr. o. Landtm,
anmärkte att Hr Tersmeden icke yrkat återremiss, utan ett sådant
beslut, som nyss blifvit omförmäldt, yttrade
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Redan i mitt första yt¬
trande hade jag äran yrka återremiss, och vidhåller detsamma äf¬
ven nu.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han i sådant fall icke kunde
rätt fatta Hr Tersmedens mening, enär den värde talaren yrkat bi¬
fall till de 4 första §§:ne i Utsk:s förslag med vissa förändringar,
samt att de öfrige §§:ne måtte afslås, hvilket naturligtvis uteslöte
återremiss, som ej kunde leda till någon påföljd, då R. o. Ad. fat¬
tat definitiva beslut om de ifrågavande §§:ne.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Min mening var endast, att
yrka återremiss, för att Utsk. måtte komma i tillfälle att omarbeta
Den 21 Juni e. m.
397
sitt förslag, pä de grunder jag upgifvit; och om dervid några min¬
dre redaklions-förändringar anses böra ske, är sådant mig likgiltigt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt Hr Tersmeden följaktligen
inskränkte sitt yrkande till endast en anhållan om Betänk:s återre¬
mitterande samt framställde vidare, att Gr. Liljencrantz yrkat,
att R. o. Ad. måtte bifalla 1, 2 och 3:dje §§:ne af Utsk:s förslag
och återremittera återstoden deraf; uti hvilket yrkande Frih. Ce¬
derström, Thure hade instämt, samt att slutligen Frih. Creutz
yrkat den förändring af Utsk:s förslag till författning, att i §:n 2
sisla meningen uteslötes samt §:n 4 erhölle följande lydelse: ”Hålles
allmänt tillgänglig andaktsöfning utan sådan anmälan, som i 2:dra
§:n föreskrifvits, eller å tid, som i 3:dje §:n sägs; skall den, som sam¬
mankomsten föranstaltat eller dertill uplålit plats, böta som i 8:de
§:n af Kongl. Förordntn d. 6 Febr. 1849, ang:de olofliga samman¬
komster stadgas.”
Frih. Cederström: Jag tager mig friheten hemställa till Gr.
Liljencrantz, om han icke ville inskränka sitt yrkande lill endast
återremiss, hvartill jag, som förut med honom instämt, inskrän¬
ker mitt.
Gr. Liljencrantz: Jag ber att få försäkra den siste talaren,
att äfven utan hans hemställan skulle jag icke underlåtit, att till
Hr Gr. o. Landtm, framställa min anhållan alt få inskränka min
begäran om antagande af de 3 första §§:ne och återremiss på åter¬
stoden af Utsk:s Betänk., derhän, att blott yrka återremiss, under
förhoppning, att Utsk. måtte taga mitt och öfrige under discussionen
framställda förslag i öfvervägande; men jag ansåg icke tjenligt, att
afbryta Hr Gr. o. Landtm, i dess framställning af de serskilda för¬
slagen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, omförmälde, att sedan Frih. Ceder¬
ström och Gr. Liljencrantz afstålt från deras serskildta yrkande och
instämt i Hr Tersmedens anhållan om återremiss, endast de 2:ne
förslag, som blifvit upläste, vore jemte återremissen ifrågaställde,
yttrade
Frih. Crentz: Jag afslår från mitt första yrkande och instäm¬
mer med Hr Tersmeden P. B., Frih. Cederström Th. och Gr. Lil¬
jencrantz i anhållan om återremiss, på det att Utsk. måtte inkomma
med ett förslag, upgjordt efter de grunder, jag tagit mig friheten
framställa.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att till följd häraf endast 2:ne yr¬
kanden återstodo, nemi. om återremiss å Utsk:s Betänk, samt om
antagande af Professor Brings förslag med de af Hr Carlheim Gyl¬
lenskjöld föreslagne förändringar, som af Hr von Hartmansdorff blif¬
vit förordade.
Propos. till bifall å Utsk:s förevar:de Betänk, blef härefter först
framställd, men besvarad med Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hem¬
ställde om R. o. Ad. behagade bifalla det i Professor Brings reser¬
vation afgifna förslag, med de deri af Hr von Hartmansdorff före¬
398
Den 21 Juni e. m.
slagna förändringar, samt, efter denna propos:s besvarande med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade att han härvid funnit Ja öfver*
vägande.
Gr. Liljencrantz hegärde votering, hvarefter
Hr Ribbing yttrade:
Jag hoppas, alt deras mening, hvilka yrkat ålerremiss, icke
mätte förbigås.
Sedan härefter Ilr Gr. o. Landtm., pä det R. o. Ad. icke
mätte anse behöfligt att uti voter:s-propos:ne införa alla de föreslagna
förändringarne i Professor Brings förslag, nu ånyo upläst dem, up-
lästes lill justering och godkändes en sälydande volens-propos.:
Den, som bifaller det i Professor Brings, vid LagUtsk:s Betänk.
Jl? 34 fogade reservation, gjorda förslag, med de af Hr von Hart¬
mansdorff föreslagna förändringar, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot LagUlsk:s nämnda Betänk,
gjorde anmärkmr föranleda lill detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja —,44.
Nej — 17.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 10 och 14 dennes på bordet
lagda Betänk. J\s 35, i anledn, af väckte motioner om förklaring
af hvad 1 kap. 2 §:n M.B:n innehåller, ang:de gäckeri med Sakra¬
menten, eller stiftande af lag emot ett olofligt utdelande deraf.
Frih. af Ugglas, Curt. Gustaf: Lika med LagUtsk. anser
jag af vigt, att en serskild lag i detta afseende utfärdas, emedan,
såsom vi alla känna, 2 §:n 1 kap. M.B:n blifvit vid domstolarne olika
tillämpad, så att den ifrågavar:de förbrytelsen ena gången bestraf¬
fats och den andra gången icke.
I fråga om det föreslagna lagstadgandet, har jag likväl några
anmärkmr att göra. Ofvannämnde lagrum lyder sålunda: ”Gör nå¬
gon gäckeri med Gudstjensten, Guds ord och Sakramenterna af
lättsinnighet, bote 50 daler.” Nu tillstyrker Utsk. en författa.,
så lydande: ”Den som utan att vara prest, i anaat fall än serskildt
medgifvet är, utdelar Sakramenten, böle 100 R:dr.” Om nu en
person, utan att vara prest, utdelar Sakramenten, men gör det på
fullt alfvar eller af full öfvertygelse, skall h;n plikta 100 R:dr.
Gör åter t. ex. en sådan person gäckeri af lättsiane med Gudstjen-
sten, Guds ord och Sakramenten, skall han dömas efter 1 kap. 2
§:n M.B:n, och således plikta mindre, än den, tom under full öfver-
Den 21 Juni e m.
3D9
tygelse utdelar Nattvarden. Straffbestämmelserna i den föreslagna
förfaltnm stå dessutom icke i ett riktigt förhållande till hvarandra,
enär deri stadgas, att den, sora, ehuru missledd: men med andakt
och af öfvertygelse emottagit Nattvarden af en icke prest, skall dö¬
mas för gäckeri att böta 16 R:dr 32 sk., och den, som under lika
sinnesförfattning utdelat Nattvarden, till böter af 100 R:dr. På det
alt dessa straffbestämmelser må bringas i ett rätt förhållande till
hvarandra,, och i öfrigt förslaget blifva ändradt i enlighet med
dessa anmärkmr, anhåller jag om ålerremiss.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Lika med den siste ta¬
laren anser jag nödigt, att en förfatln. utfärdas i förevande fall.
Jag är äfven ense med LagUlsk. om de straffbestämmelser det före¬
slagit, och kan således i detta fall icke förena mig i hvad Frih. af
Ugglas derutinnan anfört; men i det afseendet är jag öfverens med
honom, att det är nödigt göra ett förtydligande af 1 kap. 2 §:n
M.R:n. Ett sådant förtydligande synes mig lätt all åstadkomma,
endast man tillägger de orden, att, med uphäfvande af nämnde lag¬
rum, föreslagna stadgandet skall tillämpas. Att ett sådant stadgande
blir lag, torde hvar och en finna nödigt, då man vet, ali en öfver¬
rätt så tillämpat nu gällande lag, att lekmän, sora utdelat Nattvar¬
den, blifvit frikände derföre, att nu gällande lag endast talar om
gäckeri och lättsinne; men en slik frikännelse kan icke äga rum,
om man sätter Utsk:s förslag i st. f. det nu gällande lagstadgandet.
Enl. min åsigt är det alltid gäckeri och lättsinne, som ingredierar,
då någon understår sig att utdela Nattvarden, utan att vara ordi¬
nerad lill prest, och de föreslagna straffbestämmelserna finner jag
ingalunda för höga; ty man kan väl knappast tänka sig något större
ofog, än det nyssomnämnda brottet.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser det föreslagna stad¬
gandet öfverflödigt. Den tolkning 1 kap. 2 §:n M.B:n erhållit vid
domstolarne har tillkommit genom oriktig upfatlning af ordet gäc¬
keri. Man har nemi. sökt alt gifva della ord en så inskränkt be¬
tydelse, som skulle det gäckeri, man tillåter sig med Gudstjensten,
innefatta allenast, att man genom olofliga åthäfvor eller hån, söker
på detta sätt förnärma salighetsmedlen eller sjelfva Gudstjensten, då
den sker i kyrkan. Jag åter tror, att delta ord innebär ett för¬
närmande mot Gudstjensten, Guds ord och Sakramenten, då man
icke allenast tillåter sig, att på ett hånligt sätt bedöma religionen
och sättet för dess utöfning, utan äfven trotsar de ordningar och
religionsbruk, som af högsta makten i samhället blifvit föreskrifven.
Hvad nu tillämpningen af 1 kap. 2 §:n M.B:n angår, så skulle jag
tro, alt domaren icke äger rätt, att inlåta sig i något slags pröf¬
ning eller bedömande af de motiver, som den, hvilken tillåter Sig
att offentligen afvika från de stadgade religionsbruken, samt att,
ehuru icke prestvigd, utöfva presterliga förrättningar, upgifver till
försvar för delta sitt förfarande, utan det är domarens skyldighet att
tillse, hvad inflytande dylika tillgöranden kunna medföra i den yt¬
tre Synverlden och på den, sora är åskådare af desamma. Följakt¬
ligen hade ingen olika tolkning af ifrågavar:de lagstadgaude bordt
400
Den 21 Juni e. m.
npkomma, och lyckligtvis har sådant icke heller egt mm inom hög¬
sta’ domare-makten, ehuru man inom en HoiRätt tillåtit sig att gifva
ordet gäckeri en inskränktare betydelse, än det i sjelfva verket in¬
nebär. Man säger också i allmänhet, alt man gäckar lagarne, då
man trotsar dem. Detta kan ske af lättsinne eller af berådt mod,
eller af hvad orsak som helst, saken blir alltid densamma, och det
står då fast, att gäckeri af lagen är detsamma som att trottsa lagen.
Nu hafva läsarne tillåtit sig att trottsa de lagar, som tjena till ef¬
terrättelse i fråga om religions-utöfningen. Således innebär detta ett
uppenbart gäckeri med Gudsljensten, och det måste förundra mig,
huru en HofRält kunnat annorlunda tolka ifrågavar:de lagstadgande;
men då så skett och man anser det behötligt alt gifva lagen en
större tydlighet, vill jag icke motsätta mig Utsk:s förslag, emedan
det kan medföra mycket godt, utan att i någon mån skada. Lik¬
väl tror jag, att en sådan förändring, som Frih. af Ugglas föresla¬
git, icke är af behofvet påkallad, emedan, såsom jag nyss nämnt,
jag anser betydelsen af ordet gäckeri ingalunda kunna missförstås.
Hvad åter angår Frih. Rehbinders anmärkmr, synas de mig
förljenta af mindre upmärksamhet, enär gäckeri med Gudstjensten
kan ske icke blott derigenom, alt roan tillåter sig, att bredvid Kyr¬
kan och utan att vara dess invigde tjenare, utdela Sakramenten,
utan äfven inom kyrkan på flerahanda sätt. Frihms förslag skulle
således kunna leda derhän, att allt annat gäckeri med Gudstjensten,
utom utdelandet af Sakramenterna, skulle blifva strafflöst. Delta
kan icke vara Frihms mening, och jag tror, att Utsk:s förslag står
i fullkomlig harmoni med den nu gällande lagen, hvarföre jag till¬
styrker bifall till detsamma.
Gr. Sparre, Erik: Det må väcka förundran, att åtskilliga
domstolar icke ansett sig kunna tillämpa 1 kap. 2 §:n M.R:n på de
fall, då läsare af innerlig öfvertygelse, att den handbok, som nu
förefinnes, icke öfverensstämmer med de bekännelseböcker, hvilka
de hylla, i fråga om Nattvarden, icke ansett sig kunna emottaga
detta nådemedel enl. denna handbok, och följaktligen, då de likväl
känt behof af nådemedlet, som de icke kunna få i öfverensstäm¬
melse med deras upfattning deraf, sjelfve utdelat Nattvarden åt
hvarandra; men factum är emellertid, att Domare temligen allmänt
hysa tvekan i delta afseende. Detta lagstadgande säger: ”Gör nå¬
gon gäckeri med Gudstjensten, Guds ord och Sakramenten af lätt¬
sinnighet, böle 50 daler.” Den siste värde talaren har sagt, att
läsarnes åtgöranden innebära trotts och gäckeri; men han kan åt¬
minstone icke påstå, alt dessa åtgöranden härledt sig af lättsinnighet.
Jag tror fullt och fast, att desse personer hafva under innerlig öf¬
vertygelse om det rätta och sanna i deras åtgörandeu, ansett sig
böra begagna eller utdela Nattvarden på sätt som skett. Ingalunda
kan man säga, att de gjort det för att gäcka Gudstjensten. Emel¬
lertid instämmer jag fullkomligt i den åsigten, att ålgärden är orig-
tig, att den bör bestraffas, att det är ett trotts emot den beslående
ordningen, och derföre har LagUlsk. äfven tillstyrkt straff. Då vid
olika
Den 21 Juni e. m.
401
olika domstolar upfaUningen af nu gällande lag varit olika, och
följden deraf blifvit, ali olika domar utfärdats, är det väl skäl att för¬
tydliga lageu. Detta i fråga om behöfliglieten. af lagstadgandet.
Hvad åter angår beskaffenheten af den utaf Utsk. föreslagna för-
faltnjn, så har en talare fästat upmät ksamheten på de missförhål¬
landen, som skulle upkomma, emellan ansvarsbestämmelserna i 1
kap. 2 § M.B:n samt den föreslagna förfatln:n, och, om jag lätt
fattade, föreslog en annan talare, att detta lagrum skulle helt och
hållet uphäfvas. Jag hemställer, om det vore lämpligt och om icke
rätta sättet är, att införa ett stadgande för brott, hvarom lagen hit¬
tills icke har talat, och att bibehålla nu gällande lag för de brott,
som deri afses. Frih. af Ugglas har sagl, att dessa straff icke slå i
förhållande lill hvarandra. Gäckeri med Giidstjinslen straffas med
50 daler, under det att det brott, som omförmäles i Utsk:s förslag,
straffas med 100 R:dr. Hvari består skillnaden mellan dessa brott?
Det är samma förhållande, som emellan brott, som ske af obelänk-
samhet och lättsinne, och dem som ske af berådt mod. Gä vi till
1 kap. 1 §:n M.B:n, finne vi, att den, som bégår det deri omför-
mälda brott af berådt mod, skall mista lifvet, hvaremot, om det här¬
leder sig af lättsinne, brottet bestraffas af 50 dalers böter. Hvilken
skillnad finnes icke emellan dessa tvänne straff? Men jag vill tillägga
ett annat skäl för det högre straff, Utsk. föreslagit. Om man hade
bibehållit ett så ringa straff, sora 50 daler, hvad hade följden blif¬
vit? Jo, alt deltagarne i dessa dissenter-församlingar hade samman¬
skjutit dessa böter åt dera, som utdelat Sakramentet, och hela saken
hade då aflugit med ett litet obetydligt tillskott af hvar och en.
Detta är orsaken, hvarföre Ulsk. ansett sig böra bestraffa utdelandet
af Sakramenten strängare, än den som gör gäckeri med Sakramen¬
ten af lättsinne. De som mottagit Nattvarden, hafva gjort det med
berådt mod, och derföre att de mottagit den af annan person, än
den dertill efter bestående kyrklig ordning utsedde, böra de hafva
att vänta näpst och betydliga böter, hvarje gäng de till sådan för¬
brytelse göra sig skyldige. Jag tror alltså, att LagUtskis Betänk.,
om man vill vinna ändamålet, är välgrundadt, och anhåller alltså
om bifall till detsamma.
Frih. Rehbinder: Jag erkänner att jag uttryckte mig otyd¬
ligt, då jag förra gången hade ordet. Förhållandet var, att jag
trodde, att, på grund af de gjorda anmärkn:ne, Betänk, skulle åter¬
remitteras, och då syntes mig tydligt, att LagUtsk. skulle finna, alt
enl. min åsigt icke hela 2 §:n 1 kap. M.B:n skulle uphäfvas; ulan
min mening var, att detta lagstadgande icke vidare skulle tillämpas
på ifrågavartde förbrytelse, hvaremot det Utsk. nu föreslagit, borde
blifva ensamt gällande. Att detta stadgande är högst nödvändigt,
kan jag icke förneka; ty förbrytelsen må ske af fullkomlig öfverty¬
gelse eller af lättsinne, så innefattar den alltid ett groft och otill¬
ständigt gäckeri, som måste bestraffas. Det är således nödigt, att
den af Utsk. föreslagna författnm tillämpas för alla de fall, då någon
obehörig tillåter sig att utdela Nattvarden. Detta kan icke ske, om
8 H. 26
402
Den 21 Juni e. m.
2 §:n qvarstår, och derföre åsyftade jag, alt man borde förklara, alt
1 kap. 2 §:u M.B:n icke vore på della fall tillämplig. Således an¬
håller jag om återremiss i det syfe, alt Lagötsk. måne förklara, det
meningen är att lika bestraffa allt slags gäckeri med Gudsljensten,
vare sig af lättsinne eller s. k. öfvertygelse, hvilken sednare, enl.
min åsigt, icke är något annat än andelig högfärd, den der rättvis¬
ligen bör bestraffas, och att Lagötsk. mätte ihågkomma, alt förbry¬
telsen är lika vederstygglig, anlingeu den sker af lättsinne, eller an¬
delig högfärd.
Frih. af Ugglas: Gr. Sparre har endast besvarat den ena af
mina anrnärkmr, den nemi., som afsåg olämpligheten af skillnaden
emellan dessa straffbestämmelser. Skillnaden emellan Gr:ns och
mina åsigter beslår deruti, att hvad Gr:n ansell vara ett svårare
brott, anser jag icke vara så. Man kan icke neka, alt ett brott,
begånget af lättsinne och skämt, är ett mindre brott än det, som
begås af öfvertygelse. Del öfverensstämmer åtminstone med min
öfvertygelse, att den sednare af dessa Iva kategorier är straffvärdare
än den förra. Dessutom får jag fästa npraärksamheten på, att Lag-
Utsk. icke varit conseqvent vid bestämmande af dessa straff; ty då
Lagötsk. föreslagit ett högre straff för den, som utdelar Nattvarden
af gäckeri, har Ulsk. icke destomindre för den, som af gäckeri eller
af öfvertygelse mottagit Nattvarden, bibehållit stadgandet i 1 kap.
2 §:n M.B:n, som innehåller ett generell bntesansvar eller 16 R:dr
32 sk. eller lika med ötsk:s förslag. Detta i afseende på straffbe¬
stämmelsen. I fråga om otydligheten uti nya lagstadgandet, har
Gr:n icke yttrat sig. Jag har redan nämnt, att om en person, som
icke är prest, med fullt alfvar utdelar Nattvarden, skall han böta
100 R:dr; men om samma person under gyckel och skämt på ett
supkalas tillställer något dylikt, efter hvilken § skall han då straffas?
Skall han straffas med 16 R‘dr 32 sk? Jag tror del icke, och an¬
ser denna hötes-bestämmelse stå i missförhållande till brottet. Della
har föranledt mig att begära återremiss, och jag tror, alt om Lag¬
ötsk. ville, med uphäfvande af 1 kap. 2 §:n M B:n, föreslå en ny
författa, i den riktning jag nu tagit mig friheten antyda, skulle så¬
dant leda till ganska mycken fromma.
Hr Printzensköld: Just en oriktig upfattuing af oidet gäc¬
keri, har föranledt Frih. af Ugglas till dess framställning. Det sy¬
nes mig i sanning ganska besynnerligt, all man icke vill medgifva,
att ordet gäckeri, innebär det begrepp, som i det allmänna språk¬
bruket blifvit detsamma tillagdt. Man säger ju om en förbrytare,
att han uppenbart gäckar lagarne, och hans brott bestraffas, huru
mycket lian än må försäkra, att han icke handlat i någon elak af¬
sigt eller för alt derigenom göra gäck af den lag mot hvilken han
sig förbrutit. Det är icke de motiver, som ligga lill grund för en
handling, hvilka bestämma egenskapen af densamma. Delta gör
handlingen sjelf, såsom sådan, emedan lian, ehvad slags motiver,
som än må hafva framkallat henne, är en tilldragelse i den yttre
sinneverlden, och det är denna handling, som af lagstiftaren stämp¬
las med ordet gäckeri. Således, om Nattvarden vid hvilket tillfälle
Den 21 Juni e. m.
403
och utaf hvilka moliver som heldst utdelas af obehöriga personer,
så är det ett gäckeri med Sakramentet, eller med andra ord, en
förbrytelse, som bör bestraffas. Domaren kan icke intränga uti lä-
sarnes tankar, för att erfara hvad slags öfvertygelse som föranledt
dem lill Nattvardens utdelande. Det är nog att handlingen, såsom
sådan innefattar en lag-öfverträdelse, hvilken i sin ordning vittnar
om lättsinne, enär man icke derförutan tillåter sig alt bryta mot
lagen. Följaktligen, och då motiverna icke vid något tillfälle må
komma i betraktande vid bedömmandet af handlingens beskaffenhet,
skulle -det enl. min åsigt, innebära en uppenbar orimlighet, alt
vilja lagstifta för det serskildta fall, då en person af öfvertyelse el¬
ler icke utdelar Sakramenterna. Handlingen är densamma. Den
bör lika bestraffas, och den som påslår, att han af öfvertygelse gör
rätt, då han begår en olaglig handling, är mera straffvärd än den,
som af ”hastiga mode,” begår en förbrytelse. Jag kan alltså icke
finna annat, än att Utsk. förfarit rätt, då det icke gjort någon skill¬
nad i straffbestämmelserna, ehvad moliver den brottslige än må up-
gifva till stöd för sin olagliga handling, hvarföre jag tillstyrker, att
Betänk., sådant det är, måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den förbrytelse, för hvil¬
ken LagUlsk. föreslagit straff, är af annan beskaffenhet än den, som
omförmäles i 1 kap. 1 och 2 §§:ne Äl.B:n. Den sednare är, i min
tanke, af lindrigare beskaffenhet, än den förra, men icke deslomin-
dre har Utsk. tillstyrkt svårare straff på den förbrytelse, som begås
af öfvertygelse, ån på den, hvilken af lättsinnighet eller med gäckeri
föröfvas. Den, som ulan alt vara prest utdelar Nattvarden, begår
visserligen en förseelse, men om han af sekterism gör det, med fullt
alfvar och all andakt, så synes han mig vara vida mindre fördömlig
än den, som gäckas med Sakramenterne nå sålt 2 §:n omförmäler.
Likväl skall den, som med dem lättsinnigt förfarit, böta blott 16
R:dr 32 sk. meneden, som alfvarligt och andäktigt användt dem,
böta 100 R:dr. Ar sådant rimligt? Det borde väl förhålla sig
tvertom. Början af 1 §:n 1 kap. M.B:n lyder så: ”Hvilken som af
upsåt, med ord eller skrifter, lastar och smädar Gud, Hans heliga
ord och Sakramenten; miste lifvet. Sker det obetänkt och af ha¬
stighet, och ångrar han sig, bote 100 daler och afbedje sitt brott
offentliga i församlingen.” Fastän nu denne sednare handlat obe¬
tänksamt och genom sin ånger erkänt att han så gjort, skall han
endast böta 33 R:dr 16 sk. Leremot skall den, som icke gäckats
• med Sakramenterne, likväl böta 100 R:dr. Det går ju icke an.
En så förvänd lagstiftning kati icke antagas, och jag hoppas, att
åtminstone R. o. Ad. icke godkänner henne.
Gr. Sparre: Hvad proportion emellan straffen angår, har jag
redan förklarat, att LagUtsk. varit af den öfvertygelse, att om allt
för ringa bötes-ansvar skulle stadgas, intet dermed vunnes, enär ge¬
nom tillskott af de personer, som samlas för alt af en lärare mot¬
taga Nall vardén, hela bötesbeloppet i hast skall åstadkommas, och
således författnm eluderas. Just detta har varit orsaken, hvarföre
26*
404
Den 21 Juni e. m.
Utsk. ansett en strängare ansvarspåföljd böra stadgas. 2 talare
hafva ansett, att det föreslagna stadgandet står i ett origtigt förhål¬
lande till 1 kap. 2 §:n M,B:n, men inom Utsk. gjorde denna mening
sig icke gällande. Man ansåg der, att en förbrytelse, som begås
af lättsinne är mindre straffvärd än den, som begås af öfvertygelse,
och, på sätt Hr von Hartmansdorff redan uplyst, stadgar Usta §:n
af nämnda kap. och Balk, lifvets förlust för elen, som af upsåt la¬
star och smädar Guds ord och Sakramenten med berådt mod, men
100 Daler, om det sker af lättsinne. Att stadga ett så obetydligt
bötes-ansvar sorn 16 R:dr 32 sk. för den, som utan att vara Prest
utdelar Nattvarden, ansåg Utsk. detsamma som att stadga intet, och
att stadga ett högre ansvar för de fall, då förbrytelsen itereras,
derom var någon motion icke väckt. Utsk.. har ingen motions-rätt,
och kunde således icke bestämma ett högre straff. En oordning,
som blifvit så allmän, som inom flere provinser gjort sig sä all¬
mänt gällande, att separalisternes lärare nästan hvarje månad ut¬
dela Nattvarden, var något, för hvilket Utsk. ansåg sig böra föreslå
en alfvarsam straffbestämmelse. Denna förbrytelse bör bestraffas,
men icke på ett sätt, som väcker löje derigenom, att de, som del¬
taga i förbrytelsen, kunna förakta lagen medelst de ringa böternes
sammanskjutande.
Frih. af Ugglas har anmärkt, att det skulle upstå någon tve¬
tydighet. Det kan jag icke medgifva, ty om lagen stadgar ansvar
på ena stället för gäckeri, och på ett annat för utdelande och an-
nammande af Nattvarden, kan ingen Domare vara så komplett
blind, att han icke kan tillämpa lagen, och inse den skillnad, som
förefinnes emellan de förevar:de brotten. Jag förnyar min anhållan
om bifall till Betänk.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip: Den, som i allmänhet kallar
den förseelse, som här är i fråga för gäckeri med Sakramenten, ta¬
lar som den blinde om färgen. På grund af de skäl Frih. Posse
anfört i sin reservation, och hvilka icke behöfva närmare utveck¬
las, än som der redan är gjordt, anhåller jag om afslag å Utsk:s
Betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Utom det orimliga i lagstiftningen, som
Hr von Hartmansdorff efter mitt förmenande här tydligen ådalagt,
eller att upsätligt gäckeri skall straffas mindre, än det som sker på
fullt alfvar, ehuru af en felaktig öfvertygelse, utom detta, säger jag,
måste jag beklaga, att, enl. hvad siste talaren gaf tillkänna, tan¬
karne så allmänt lutade derhän, alt man skulle med böter och straff¬
bestämmelser möta sådana villfarelser, som de ifrågavande. Man
har önskat, att alla dessa frågor skulle afgöras vid ett kyrkomöte
eller af en kyrklig öfverstyrelse, om hvars inrättande framställning
blifvit vid denna Riksdag gjord, och jag tror, alt vi böra afbida ti¬
den för inrättande af en sådan öfverstyrelse, ty förr eller sednare
skola vi väl komma derhän, att en sådan varder införd. Jag får
således, lika med Frih. Hjerta, och på de af Frih. Posse anförda
skäl, anhålla om afslag på Betänk.; men jag medgifver, att jag af
utgången i den föreg:de frågan blifvit nedslagen, och fruktar, att
Den 21 Juni e. m.
405
det icke stort lönar att yttra sig. Utgången var visserligen att be¬
klaga, men fastmera den stora pluralitet, som vid voteringen vi¬
sade sig.
Frih. Rehbinder: Jag hoppas, att R. o. Ad. skall finna, att
det är nödvändigt återremittera Betänk., emedan i annat fall en allt
för stor förbistring skall upstå deraf. Här har t. ex. Hr Printzen¬
sköld, om jag rätt fattade hans ord, yttrat, att i och med detsam¬
ma detta förslag antages, skulle 2 §:n i 1 kap. M.B:n anses annul-
lerad, emedan straffet för gäckeri med Gudstjenst m. m. skulle, an¬
tingen det sker af lättsinne eller högmod, enl. LagUtsk:s förslag,
alltid blifva 100 R:dr. Andra talare åter hafva påstått, att detta
lagrum qvarstår bredvid nämnde förslag, och det tror äfven jag;
men man kan tänka sig möjligheten, att personer, som vilja lin¬
drigt bedöma detta brott, anse det som ett gäckeri, och aldrig til¬
lämpa den svåraste straffbestämmelsen. Om man vill framgång åt
ett skärpt straff för detta, enl. min åsigt oförlåtliga brott, är det
bäst, alt återremittera Betänk. Tankarne hafva varit serdeles de¬
lade i denna sak. Frih. af Ugglas och Hr von Hartmansdorff hafva
ansett gäckeri af lättsinne vara ett svårare brott, än om det sker
af öfvertygelse. Gr. Sparre och andra alldeles tvärtom. Jag och
Hr Printzensköld, att brottet är enahanda, ehvad det sker af lätt¬
sinne eller högmod. För ett närmare förtydligande af Utsk:s mening,
torde R. o. Ad. sålunda fiona en återremiss nödvändig.
Hr von Troil, Sam, Gust.: Att det tillägg till 1 kap. 2 §:n
M.B:n i det syfte LagUtsk. föreslagit, är af behofvet påkalladt, lä¬
rer väl ingen kunna på fullt alfvar bestrida, som något följt till-
dragelserne inom Riket på sednare lider. Jag tror, att detta tillägg
är så mycket angelägnare, som erfarenheten vitsordar, alt dylika
förseelser blifvit på olika sätt, af olika domstolar bedömde. Jag tror
äfven, att den grundsats är riktig, som LagUtsk. uttalat, nemi. att
ett högre straff skall drabba den, som utdelar Nattvarden, än den som
mottager honom. Det synes mig af vigt, att ett sådant stadgande,
som det föreslagne blir gällande, och såsom skäl härför, får jag om¬
nämna en sekt, som kallas Mormoner, hvilka på ganska mångå stäl¬
len utdelat Nattvarden. Då emedlertid möjligt är, att någon tvety¬
dighet förefinnes, tror jag det vara lämpligare att återremittera Be¬
tänk. Jag är icke lagtolkare, men bör sätta tro till, hvad en lag¬
klok här yttrat.
Frih. Posse, Joh. Au g.: Efter hvad jag i min reservation
yttrat, anhåller jag nu om afslag å LagUtsk:s Betänk. Jag vidhål¬
ler min åsigt, att ingen lag nu bör stiftas i fråga om det fall, att
den som icke är Prest utdelar Sakramenten, och jag hoppas alt ve¬
derborde skola finna, att på den väg, som är beträdd, det numera
är omöjligt att återbringa de vilseförda till andra åsigter. Jag gillar
icke, att lekmän utdela Nattvarden, men säkert är dock, att en så¬
dan religiös förvillelse, lika litet som någon annan, kan hjelpas med
straffbestämmelser. I de norra orterna utbredde sig dessa förvillel¬
ser icke vidare, så länge man deremot använde lämpliga medel.
406
Oen 21 Junie ni.
Prester blefvo utsända, till hvilka folket hade förtroende, och för-
villelserne hafva aftagit, tills under sisth år man beträdde en annan
väg, och anlitade lagens arm, hvaraf följden blifvit, all 100-tals
menuiskor blifva föremål för straff, och denna förföljelse har seder¬
mera tillväxt. Ar nu meningen att stifta en lag, just under dessa
förhållanden, och dymedelst vända sig ifrån alla andra återstående
lämpligare utvägar, så må jag bekänna, att detta synes mig alldeles
oklokt, för alt icke begagna ett strängare uttryck. Erfarenheten har
ådagalagt, alt alla hårda åtgärder i dylika fall, långt ifrån att för¬
minska det onda man vill bekämpa, tvertom öka det. Hufvudsak-
liga orsaken lill della öfverklagade onda ligger, enl. min åsigt, der¬
uti, att folket icke har förtroende för Preslerskapet. Presterne hafva
tillförene blifvit upmanade, alt med goda medel söka få folket på
bättre tankar; men då man nu vill likasom fritaga Presterne frän
detta besvär, är det att befara, att de icke skola använda de kraf¬
ter, som tillhöra deras embete. De försjunka i maklighet, och följ¬
den blir, alt en allt större och större splittring i Kyrkan up-
koramer.
Pä grund af dessa skäl, och de i reservationen anförda, för¬
nyar jag min anhållan om afslag.
Hr Printzensköld: Frih. Rehbinder liar fullkomligt riktigt
upfaltat mitt sista yttrande. Jag anser det omöjligt för en Domare,
att kunna med någon den ringaste tillförlitlighet bedöma, huruvida
en person af full öfvertygelse eller af lättsinne, eller för att håna,
begått de brott, hvarom fråga nu är. Det är dessutom icke Doma¬
rens rättighet att ingå i undersökning, om brottet skett af lättsinne
eller af öfvertygelse, för alt derefter lämpa bestraffningen. Då skulle
ju en tjuf, då han beträdes med stöld äfven kunna, för alt
undgå allt straff för sin förbrytelse, påstå, att det icke var hans
mening att stjäla, utan endast att gäckas med den, från hvilken
tillgreppet skedde, och säga, jag ämnade återställa hvad jag stulit.
Månne någon domstol kunde tillåta sig, att fästa afseende på ett
sådant försvar. Skall ej sjelfva handlingen bedömas, såsom la¬
gen stämplar den? Skall förbrytaren genom sina föregifvanden
kunna undandraga sig det straff lagen stadgar? Jag bet vidar det.
När den, som af lagen är förbjuden att utdela Nattvarden, likväl
sådant verkställt, så är detta ett factum, som Domaren skall be¬
döma. Han äger ingen rätt, alt inlåta sig i pröfning, om detta ut¬
delande skett af svärmeri eller af hån. Allt nog, handlingen är
coustaterad; den måste han bedöma, och beskaffenheten af moti-
verne inverkar icke på straffet. Just derföre var det mig oväntadt,
alt få höra sådane skäl, som deni Gr. Sparre anfört till försvar för
Betänk., och hvilka hafva föranledt en så beskaffad tolkning af den
föreslagna författn:n, som skulle hon tillämpas endast i de fall, då
den tilltalade ansetts af öfvertygelse, af berådt mod, och af trotts
mot lagen, hafva utdelat Sakramenten, hvaremot 1 kap. 2 §:n
M.B:n skulle tillämpas, om den tilltalade föregifver, att han gjort
det endast af lättsinne. Jag tror icke, att en dylik tolkning är den
rätta; men då Ordform i Utsk., som deltagit i Utsk:s tillstyrkanden,
Den 21 Juni e m.
407
tillkännagifvit en sådan åsigt, är det, såsom Hr Troil yttrat, af hög¬
sta nöd, att återremittera Betänk., på del att författn:n må om¬
arbetas så, att icke olika meningar om dess tillämpning må upsla.
Hr Ribbing: Jag vill påminna mig, att för några dagar se¬
dan, beslöt R. o. Ad. borttagande af straff för dem, som bevista
främmande religions-sammankomster. Nu veta vi, alt här i huf-
vudstaden finnas religionsbekännare, enl. hvilkas lära de, som begå
Nattvarden, icke undfå vinet, men det oaktadt anses blifva delak-
tige af Nattvarden. En sådan lära tolereras, och numera får hvem
som helst bevista dessa religionsbekännares sammankomster, vid
hvilka, måhända med mera skäl, man kunde anse såsom gäckeri med
Sakramenterne, att vinet alls icke utdelas, än att det tages afNalt-
vardsgästerne sjelfve.
Frih. Posse har ganska riktigt anmärkt, att genom användande
af yttre straff för ifrågavaride förbrytelser, man gör det öfverflödigt
för Presterskapet, att upfylla sin egentliga bestämmelse, nemi. att
genom uplysningar, förmaningar, hön och en lefvande tro, söka af¬
böja det onda. Vidare har man yrkat återremiss å Betänk., för
att Lagötsk. skulle omarbeta förslaget, och ställa författn:n i öf¬
verensstämmelse med 1 kap. M.B:n, men man besinnar icke, att
deri innehållas religionsstadganden, som sammanhänga med åtskilliga
stadganden i Kyrkolagen. För att bevisa icke blott riktigheten af
Frih. Posses yttrande, utan äfven att den föreslagna åtgärden stri¬
der emot Kyrkolagen, skall jag läsa upp det 7 kap. 1 §:n så ly¬
dande: ”De Kristliga ceremonier, som här till uti våra församlin¬
gar, hafva varit i bruk, och ännu brukas, oansedt de äro i sig
sjelfve vilkorlige, och intet göra till Saligheten, skola de likväl,
såsom till en god ordning och skick tjenande, härefter framgent
behållas, och ingen hafva makt af egen godtycko, deruti något att
förändra; der uppå Biskoparne och Superintendenterne med Dom¬
kapitlen, måste flitigt inseende hafva, och så laga, ali i alla Stift
blifver hållen en likhet.”
Detta är hela straffet för olikhet i Lithurgiska frågor, men nu
vill man rusa åstad med böter och straff, utan att gå till grunden,
och jag beklagar hvad som redan timat. Jag känner det icke, men
trovärdiga personer hafva sagt mig, att 100-tals menniskor blifvit
bölfällda, och man synes nu vilja hafva det till 1000-tals, och så
går det, när mau tillgriper oandliga medel i andliga saker; jag ön¬
skade, att man ville något hejda sig.
Gr. Sparre: Hr Prinlzenskölds yttrande hvilar helt och hållet
på ett missförstånd. Om han upmärksamt genomläst Utsk:s förslag,
skulle han hafva funnit, att detsamma hvarken utgör en förklaring
öfver 1 kap. 2 §:n M.B:n, eller uphäfver detta lagrum, utan den
föreslagna förfaltmn, är en serskild för sig sjelf bestående, jemte
samma lagrum eller bredvid detsamma. Då kan ju icke något
missförstånd upstå derom, att det brott, som sker af lättsinne skall
bestraffas efter nämnda lagrum, och det, som begås af berådt mod,
efter den serskilda förfatln:n. Samme talare har äfven sagt, alt
Domaren icke tillkommer att pröfva moliverne för en handling. Af-
408
Den 21 Juni e. m.
ven detta hvilar på ett missförstånd, så mycket mera, som Domaren
i flere fall just måste pröfva dessa motiver, för att kunna mäta
straffet, enär della beror af motiverne. Hr von Hartmansdorff har
upgifvit ett sådant fall, nemi. lastande af Gud, som enl. 1 §:n be¬
straffas olika, då det sker af berådt mod eller af lättsinne. Måste
icke Domaren i detta fall skilja emellan motiverna för dessa brott,
och derefter lämpa straffet. Jag fattar fullkomligt de Hrrs åsigter,
hvilka talat för återremiss af Utsk:s Betänk. De anse den deri om¬
nämnda handling icke såsom brott. Men hafva vi icke haft till¬
räckligt af discussionerne i detta ämne, för att genom en återremiss
ännu en gång framkalla dem. I alla fall hemställer jag, i hvad be¬
slut Utsk- efter en återremiss skall stanna, då 2 talare sagt, att nå¬
got förhållande emellan brott och straff icke finnes, hvaremot 2
andra ansett föreslagna straffet olämpligt. LagUtsk. har efter mo¬
gen öfverläggning, och en hel dags discussion kommit till den öf¬
vertygelse, att det af Utsk. föreslagna straff borde stadgas för ifrå-
gavartde brott, och då någon motion derom icke var väckt, angtde
förklaring eller förändring af 1 kap. 2 §:n M.B:n, ansåg sig Utsk.
icke böra föreslå något sådant. Jag uprepar det ännu en gång,
hvartill skall en återremiss tjena? Skall den beviljas endast der¬
före, att en och annan talare, utan att hafva fullkomligt genom¬
läst Betänk., icke fattar dess innehåll och sammanställning med
en lag-§ ?
Frih. Rehbinder: Jag skall vara helt kort. Ståndet torde
ändock finna, alt det är nödigt återremittera Betänk. Om man nu
antager Utsk:s förslag, men låter 1 kap. 2 §:n M.B:n qvarstå, äfven
för ifrågavar:de brott, blir straffet möjligen högst sällan tillämpadt,
och då är det nära nog detsamma, som om det icke funnes. Så¬
som jag redan nämnt, hafva vi sett, hvad Hr Printzensköld strängt
klandrat, hurusom en domstol från allt ansvar befriat åtskillige per¬
soner inom Dalarne, hvilka obehörigeu utdelat Nattvarden, på det
skäl, att de ansågos hafva handlat af öfvertygelse, och ej för att
gäckas med Gudstjensten, och delta oaktadt det borde vara tydligt
och klart, att denna handling, verkställd af obehörig person, alltid
innefattar ett gäckeri. Antages nu Utsk:s förslag, blir deraf följ¬
den, att mången domstol kommer att tillämpa den lindrigare straff¬
bestämmelsen. Vi hafva dessutom Domare, som äro s. k. form¬
skärare, och dessa skola ovilkorligen skära formen sä, att de aldrig
kunna tillämpa Ulsk:s förslag, och det vore olyckligt för dem, som
vilja hafva ordning och skick i landet. Vi hafva Domare, som
till och med anse det rätt, att andre än Prester utdela Nattvarden,
t. ex. Hr Ribbing. Jag vädjar till honom, om han någonsin skulle
tillämpa det strängare straffet mot personer, som han anser hafva
handlat rätt-
Gr. Mörner, Carl Göran Detiof: Det vore visserligen
önskligt, att, såsom Gr. Sparre yttrat, vi kunde undgå vidare di¬
scussion i detta ämne, men jag befarar, att redaktionell icke är så¬
dan, att det låter sig göra. Huruvida den nya §:n ändrar eller up-
häfver 2:n § 1 kap. M.B:n:n, är väl icke tydligt, och lärer vid til¬
Den 21 Juni e. m.
409
lämpningen framkalla menings-skiljaktigheter. Hvad straffbestämmel-
serne angår, har jag visserligen hört några talare säga, att det fö¬
reslagna straffet är för lindrigt; men detta beror deraf, huru man
ser saken. Jag för min del kan icke uti en sådan åsigt instämma.
Flere talare hafva yttrat sig om den stränghet, som på åtskilliga
orter skall under den sednare tiden blifvit visad emot dem, som i
nu ifrågavande hänseende öfverträdt gällande föreskrifter. Jag vill
icke ingå på detta fällt, och tror icke, att man på detta rum, och
vid delta tillfälle bör uttala något klander af hvad som skett, eller
inlåta sig i något försvar derföre. Så mycket tror jag mig dock kunna
säga, att man, enl. mitt omdöme, kan med trygghet förklara, att
den förespegling af vådor, som en talare i sammanhang med för¬
berörde klander framställt, saknar ali grund, och att någon anledn.
dertill icke finnes, åtminstone ej enligt i officiella rapporter.
Hr Printzensköld: Då 1 kap. 2 §:n M.B:n stiftades, tänkte
sig förmodligen ingen, att någon skulle tillåta sig att utdela Sakra¬
menten, och jag föreställer mig, att detta lagrum concret förstådt,
har afseende derpå, att någon under Gudstjensten sig så otill¬
börligen förhåller, alt han åstadkommer allmän förargelse. Under
förutsättning, alt en olika tolkning af denna § härrört just deraf,
att man icke hade något bestämdt lagstadgande, som afsåg det fall,
då, utan att gäcka den offentliga Gudstjensten, som hålles i Kyr¬
kan, någon dertill obehörig företar sig alt utdela Sakramenten, an¬
såg jag det af Utsk. föreslagna stadgande såsom nödigt. Nu har
likväl Ordform i LagUtsk. förklarat, det han anser ifrågavande stad¬
gande böra tillämpas endast i det fall, då någon dertill oberättigad
inför domstolen upgifver sig hafva upsåtligen, och med berådt mod
utdelat Sakramenterne, men att, om den tilltalade säger, att han af
lättsinne begått detta brott, 1 kap. 2 §:n M.B:n då skall tillämpas.
Detta styrker nu mera i den öfverlygelsen, all bäst år, att det föreslagna
lagstadgandet icke antages. Jag måste imedlertid bekänna, att om jag
vore Domare, skulle jag, sedan Utsk:s förslag en gång blifvit lag,
omöjligen kunna tillämpa 1 kap. 2 §:n M.B:n i det fall, då nå¬
gon, vare sig att han är läsare, eller af hvad orsak som helst, ut¬
delat Nattvarden, utan i stället anse mig skyldig, att alltid döma ef¬
ter det föreslagna stadgandet, och jag betviflar högeligen, att, oak¬
tadt hvad Gr. Sparre yttrat, en annan tillämpning någonsin kom¬
mer att äga rum.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å Utsk:s Betänk, fram-
stälda propos. besvarades med Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne
föranleda till återremiss, samt efter denna propos:ns besvarande
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade, att han ansåg Ja här¬
vid hafva varit öfvervägande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på begäran af flere ledamö¬
410
Den 21 Juni e. ni.
ter, StatsUlsk:s nedannämnde d. 14 dennes på bordet lagde Utlåt:n
och Mern.:
JVs 123, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändradt an¬
vändande af den till skoiorne i städerne inom Lunds Stift, och
Provinsen Halland af Götheborgs Stift, utgående Helgonskyld;
JVs 140, ang:de restitution af oriktigt debiterad löne-bevilln.
vid Westmanlands och Jönköpings Reg:ten, samt Wermlands Fält¬
jägare Reg:te;
JV2 141, i anledn. af väckt motion, om löne-förhöjning för R.
St:rs Just.-Ombudsm.; samt
JU 142, i anledn. af återremisser å Utlåt. JVs 32, ang:de lå-
ne-understöds beviljande för tomt-reglering inom den år 1849 ned¬
brunna del af Lidköping eller den s. k. Gamla Staden.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 14 dennes på bordel lagda
Utlåt. J\s 143, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de rättighet
för Guvernören å On St. Barthelemy, Ofverste J. H. Haasum, att
vid afskedstagande varda npförd till pension ä Rikets Allm. In-
dragnings-stat.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flera leda¬
möter, StatsUtsk:s nedannämnde d. 14 dennes på bordet lagde
Utlåtm:
JVs 144, i anledn. af väckt motion, om anslag af allmänna
medel till en pensions-inrättning för fruntimmer, som sysselsatt sig
med barna-undervisniug;
JV2 145, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, i fråga om Cal¬
mar läns fördelning i 2 län;
JVs 146, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de förhöj¬
ning af de Länsmännen tillkommande pensioner å Allm. Indrag-
nings-staten;
JVs 147, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de anslag till
upbyggande af ett kapell i Korpilombolo by, af Öfver-Torneå soc¬
ken, samt för inköp af boställe åt en Kapell-predikant derstädes,
jemte bidrag till dennes aflöning;
JU 148, i anledn. af väckt motion, ang:de uplåtelse åt Kongl.
Serafimer-Ordens-Lazarett, af plats för tvätt-inrättning från K. M:s
och Kronans, af Kongl. Carolinska Mediko-Kirurgiska Institutet di¬
sponerade, egendom N:ris 1 och 2, i Qvart. Glasbruket å Kungs¬
holmen, samt i sammanhang dermed beviljande ål nämnde Kongl.
Institut af anslag, motsvarande den hyres-afgift, som för nämnde
plats nu erlägges;
JU 149, i anledn. af väckte frågor om förändrade beskattnings-
grunder för Mjöl- och Såg-qvarnar, samt om Ödes-qvarnars befri¬
ande från grundskatt;
Den 21 Ju ni e. m. 411
JV2 150, i fråga om ytterligare anslag till npförande af Cell¬
fängelser ;
J\s 151, ang:de extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
Landtförsv:s-Depari:tets handläggning; sami
J\s 152, angrde extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
Sjöförsv:s-Depart-tels handläggning.
Föredrogos och lades till handlingarne, StatsUtsk:s d. 14 den¬
nes på bordet lagde Mern.:
JV2 153, i anledn. af återremiss ä Utlåt. M 78;
JV2 154, i anledn. af återremiss å ullål:na JVs 75, ang:de
medels anvisande till lån för Kyrkobyggnader, och J42 77, ang:de
ett föreslaget lån till Oscars församling i Calmar län; samt
JVs 155, i anledn. af återremiss å Utlåt. JVa 58.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, StatsUlsk:s nedannämnde d. 14 dennes på bordet lagde Utlåtrn
och Mern.:
J\s 150, i anledn. af erhållna återremisser, i fråga om det
för staden Christianstad begärda ytterligare låne-understöd;
J>? 157, med förslag till allmänna iakttagelser och föreskrifter
för erhållandet och utbekommandet af Stats-bidrag till hamn- och
kanal-byggnader, samt väg-förbättringar och valten-aftappning;
•A2 158, ang:de ifrågaställde extra Stats-anslag till föremål, till¬
hörande Civil-Depart:tets handläggning;
JYé 159, ang:de extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
Finans-Deparl:tets handläggning; samt
JVs 160, ang:de extra Stats-anslag till föremål, tillhörande
Ecklesiastik-Depart:tets handläggning.
Föredrogos, men bordlädes åyo, på begäran af flere ledamö¬
ter nedannämnde d. 16 dennes på bordet lagde Mern., Utlåtrn och
Betänk., nemi. från
Constitntions-Utskottet:
JYl 6, ang:de verksläld granskning af de i Slats-Kådel för¬
de prot.;
Banko-Utskottet:
J\fs 40, öfver Tapet-Fabrikören Johan Sandbergs ansökan, om
ersättning för en af honom, å Banko-Auktion efter silfvervärde in¬
ropad, sedermera oriktig befunnen pant;
412 Den 21 Juni e. m.
Lag- Utskottet:
JM 36, i anledn. af väckt motion om lekmäns verksamhet i
Kyrkans tjenst; samt
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
JM 96, i anledn. af återremiss utaf Betänk. JM 38, ang:de
kontroll till förekommande af missbruk utaf allmogens rättighet,
att försälja sina tillverkningar.
Föredrogos och lades till handlingarne, Allm. Besv.- o. Ekon.-
Utsk:s d. 16 dennes, på bordet lagde Mern.:
JM 97, i anledn. af återremiss af Betänk. JM 80; och
JM 98, i anledn. af återremiss af Betänk. JM 91.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 16 dennes på bordet lagde
Betänk :n:
JM 99, i anledn. af väckt motion om allmänna begrafnings-
platsers begagnande för dem, hvilka i farsot aflidet; och
JM 100, i anledn. af väckt motion om beviljande af stapel¬
rätt åt staden Sölvitsborg.
Slutligen föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå flere ledamö¬
ters begäran, Lag-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 17 den¬
nes e. m. på bordet lagde Betänk:n:
JM 1, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels ändring af
gällande stadganden, i fråga om skyldighet, att bygga och under¬
hålla vägar och broar, samt dels rättighet lill erhållande af tjenligt
väglagningsämne å andras egor;
JM 2, i anledn. af väckt motion om ändring af Kongl. Bref¬
vet d. 19 Juni 1830, i fråga om beräknande af ”matlag” eller
”rök”; samt
JM 3, i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskriften,
rör:de Prestval-
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt, vid Talmännens sednaste
sammanträde, förevarit fråga om lämpligaste dagen för RiksSt:n, att
samtidigt företaga till afgörande StalsUtsk:s utlåt:n N:ris 150, 151,
152, 158, 159 och 160, ang:de anslag tillhörande extra ordin.
Statsregleringen, samt att Tal männen dervid öfverenskommit, att
dertill föreslå d. 29 dennes; hvadan Hr Gr. o. Landtm, nu finge
hemställa, att nämnde Utlåtm icke må å föredragms-listan uptagas
Den 22 Juni.
413
före närande dag, samt att dä StatsUtsk:s Utlåt. JM 150, må främst
å listan upföras; hvilket bifölls.
Äfvenledes och jemlikt Talmännens vid samma tillfälle träf¬
fade öfverenskommelse, föreslog Hr Gr. o. Landtm., samt biföll
R. o. Ad., att Const.Utsk:s Mern. JM 6, ang:de verkställd gransk¬
ning af de i Stals-Rådet förde prot., icke skulle före .d 5 nästkom¬
mande Juli uptagas å föredragn:s-listan, men då upföras främst å
densamma.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 12 på natten.
In fulem protocolli,
Albert Munck.
Tliorsdagen den 22 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 5 prot.-utdr. för d. 21 dennes, samt pleni-prot. för d.
26 sisth April f. m.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg: I anseende till fö¬
restående afresa från hufvudstaden, får jag äran afsäga mig min
plats såsom ledamot uti Bevilln:sUtsk., hvarjemte jag vördsamt an¬
håller, att vid min Riksdagsmanna-rätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att utse en ledamot i Bevilln:s-
Utsk., efter Frih. af Schmidt; samt, i anseende till dels nu, dels
förut upkomna ledigheter bland Bänkmännen inom 8, 9, 10, 12,
13, 22 och 24 Bänkm:s-afde!n:ne, tillkännagaf att val till återbe¬
sättande af dessa ledigheter bland Bänkmännen, kommer att för¬
rättas i nästa Onsdags plenum.
Föredrogs ånyo Statslltskis d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 123, i anledn. af väckte motioner, ang:de förän-
dradl användande af den till skolorne i städerne inom Lunds stift,
och provinsen Halland af Götheborgs stift, utgående Helgonskyld.
414
Den 22 Juni.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Denna saks behandling
liknar mycket det sätt, hvarpå frågan om Hallands rotering blifvit
bandlagd. Här är fråga, om vederbör:de församlingar i Lunds och
Götheborgs stift äro pligtige, att till dervande skolor erlägga den
helgonskyld, som hittills blifvit utgjord. Den Danska ordinantien
af d. 14 Juni 1539 innehåller, att de landtsocknar, hvilka äro stä¬
derna något nära belägna, skola taga sig ”Sognedegn” eller kloc¬
kare af skolorna, och låta honom få den vanliga räntan till hjelp
vid studierna. Skolornas rättighet är således gifven; hvarföre skall
då eflerskänkning ske? Jo, emedan socknarne hellre vilja behålla
sin helgonskyld, än lemna henne lill städerna. Två gånger hafva
R. St. afslagit en dylik begäran, alldeles så, som det skedde med
Halländningarnes påståenden om minskad rotering. De ålerkoramo
för 3:dje gången och vunno bifall. Nu kommer äfven denna fråga
för 3:dje gången under Ständernas pröfning, och StatsUtsk. är sö-
kanderne lika bevåget, som förut. Om man på detta sätt fortfar,
huru kommer det då att gå med Kronans ordinarie räntor ? Kan det
väl vara nyttigt, att den ena efter den andra af dem efterskänkes,
intilldess all skatt slutligen utgör bevilln. ? Jag betviflar det, och
skall, så vidt jag förmår, sätta mig deremot. Jag hoppas emeller¬
tid, att de ledamöter, som i StatsUtsk. reserverat sig emot beslutet,
skola här, bättre och omständligare, än jag, utföra saken. En
bröst-åkomma hindrar mig i afton att göra det vidare ,än sorn skett.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det förhåller sig så, som den
siste värde talaren sagt, att nemi. denna fråga icke är ny, utan en
gammal fråga, som vid flere Riksdagar återkommit; och den har
också vid dessa föreg:de tillfällen blifvit på ganska goda och utför¬
liga skäl af R. St. afslagen. Vid denna Riksdag deremot, har Skåne
varit lyckligare i StatsUtsk., och derför har det onekligen att tacka
den ledamot härstädes, som nyss afstod från ordet, nemi. Hr von
Troil, hvilken ehuru han förut motarbetat saken, likväl nu på ett lika.
skickligt, som lyckligt sätt upträdt såsom förfäktare af sitt läns in¬
tressen.
Denna fråga bör, efter min öfvertygelse, betraktas både från
rätts- och billighets-synpunkt, emedan billigheten är beroende af
rätten. Ty om det är obestridligt, att rätten både moraliskt och
juridiskt är på Statens sida, så lärer icke billigheten sträcka sig
så långt, som man, enl. SlalsUtskts förslag skulle tro, att den
borde göra.
Sjelfva benämningen ”helgonskyld” utvisar, att denna skatt ur¬
sprungligen utgått för kyrkligt ändamål. I de första tiderna, då
katolicismen utbredde sig öfver de Skandinaviska länderna, inkommo
jemte densamma en mängd vidskepelser, hvilka hade till följd, att
folkets lättrogenhet i hög grad tilltog. Häraf begagnade raan sig,
för alt erhålla skatter. Sålunda fördes helgonbilder för åkrarne, för
att derigenom gifva bättre skydd åt jorden, och på detta sätt up-
stod aldra först den ifrågavar:de utskylden, emedan folket fick be¬
tala dessa bilder. Något annat uplyser icke historien om dess up-
komst. På 1400-talet utgick den, i de svagare församlingarne inom
Den 22 Juni.
415
Danska monarkien, under en längre (id lill klockarne. Då prote¬
stantismen under Fredrik Ilis tid infördes i Danmark, undergick
denna utskyld en förändring. Denne Konung var nemi. serdeles
mån om att folket skulle blifva väl uplyst om den nya trosbekän¬
nelsens välsignelser, och lian inrättade derföre skolor, samt sökte på
allt sätt upmnntra deras utbildande. Härtill skulle så mycket me¬
del som möjligt användas; men det fanns inga andra att tillgå, än
helgonsky Iden, hvilken också för detta ändamål anslogs. Det var
på en Riksdag i Odensee, som Ständerna d 14 Juni 1539 fattade
det beslut, att helgonskylden skulle användas för skolornas räkning,
äfvensom till löner åt Klockarne, hvadan den således icke hel och
hållen utgick till skolorna, utan splittrades emellan dessa och Kloc¬
karne. Detta stadgande var dock endast inskränkt till de försam¬
lingar, som lago nära städerna, eller, såsom sedermera bestämdes,
inom tvenne mils afstånd derifrån, emedan dessa församlingar voro
genom ofvannämnde Riksdagsbeslut anbefallde, att från städernes
skol-ungdom taga sig Klockare, hvilka skulle aflönas med helgon¬
skylden. De andra församlingarne kommo icke i fråga, att få en
sådan delning af helgonskylden. Under Christian IV bestämdes ge¬
nom bref af 1618, att stadgandet skulle blifva allmänt i Danmark;
ty det gällde förut icke egentligen hela Danmark, utan blott de
släder, der skolor funnos. Men när slutligen alla städer hade fått
skolor, blef också nämnde stadgande allmänt. Då sedermera Skåne
afträddes till Sverige, blef genom Malmö recess förordnadt, att alla
skolor och kyrkor skulle bibehållas vid de rättigheter de innehaft
under Danska tiden. Emellertid började missnöje förspörjas öfver
denna skatts utgörande, och man sökte afskudda sig densamma.
Men på General-Guvernören Banérs framställning, beslöto R. St.
vid 1668 års Riksdag, att hvad som varit lagligt under Danska ti¬
den, äfven borde vara det under den Svenska, och det blef såle¬
des vid denna Riksdag af Konung och Ständer bestämdt förordnadt,
> att utskylden skulle, på sätt hittills skett i Danmark, utgå. Här¬
utinnan ifrågakom icke någon rubbning förr än på 1700-talet. Då
fann raan nemi., att det icke var tillräckligt för skolornas under¬
häll, alt endast taga helgonskyld frän de församlingar, som lågo
närmast kring städerna, utan man ansåg, att den borde utgå äfven
från de öfriga församlingarne. Det blef också besluladt i Danmark,
att äfven från de församlingar, sora icke lago på två mils afstånd
från städerna, helgonskyld skulle till skolornas underhåll utgå; och
när sådant skedde i Danmark, trodde man, att det jemväl borde
ske i Sverige. Härom upslodo många förslager. Vid 1719 års
Riksdag gjordes framställningar i denna syftning; men Provinsens
deputerade protesterade mot en sådan beskattning, hvilken de för¬
klarade vara laglig, endast i sådana församlingar, som lågo på två
mils afstånd från städerna. Men änskönt frågan vid denna Riksdag
föll, ansågs den likväl vara af den vigtiga beskaffenhet, att den icke
kunde falla, och vid 1737 års Riksdag upkom ett annat förslag lill
jemkning, hvilket dock icke heller hade framgång, emedan, som
man påstod, de mäktigare Possessionalerne i Skåne hade öfverens
kommit och beslutat, att ett sådant ingrepp i, deras rättigheter icke
416
Den 22 Juni.
skulle få ega rum. Emellertid upgjordes af serskilda deputerade
från de i frågan intresserade länen år 1740, ett nytt förslag till
helgonskyldens fördelning; men vid samma års Riksdag voro utsig-
terna, för detta förslags framgång lika ofördelaktiga som förut, och
det blef både af K. M. och Ständer afslaget. Det missnöje, som
till följd af dessa försök i den öfriga delen af Skåne upstod, och
de agitationer som inom de närmast intill städerna belägne försam-
lingarne bedrefvos, föranledde, att man slutligen stadgade ett vite
af 1,000 Daler Silfver-mynt för den, som ånyo bringade frågan
å bane.
Derefter afstannade saken ända intill 1800-talet. Det blef då
fråga om anläggande af ett Gymnasium i östra delen af Skåne; men
man visste icke, hvarifrån man skulle få medel härtill. Då fördes
tanken än en gång till en jemkning af helgonskylden öfver hela
Skåne. Detta upväckte återigen starkt missnöje, så alt frågan, oak¬
tadt flitigt agiterande, ånyo föll. Emellertid förföll äfven frågan om
inrättande af ett Gymnasium i Skåne, och man fann lämpligare för
undervisningen alt inrätta en kathedral-skola i Lund. Men till den¬
nas underhåll hade K. M. ansett lämpligast, att anslå den af för-
samlingarne i Skåne utgående helgonskylden. I detta skick kom
frågan till 1840—41 årens Ständer, hvilka, för alt göra ett slut på
tvisten mellan de Skånska församlingarne och dem, som ifrade för
kathedral-skolans inrättande, ansågo bäst, att anslå ett årligt understöd
för skolan, samt låta helgonskylden vara såsom den varit förut.
Af denna korta blick på historien, synes det tydligt, att den
skatt, som, under namn af helgonskyld, fordomdags varit afsatt till
andra ändamål, sedermera blifvit af Konung och Ständer anvisad
till det ändamål, hvarför den nu utgår, på samma sätt som andra
skatter, hvilka af folkrepresentationen anvisas till allmänna behof.
Tvisten om helgonskylden har aldrig gällt de socknar, som ligga på
två mils afstånd från städerna, utan blott dem, som ligga på längre
afstånd. Men då de församlingar, som ligga närmare intill stä¬
derna, märkte, att de andra pä detta sätt sluppo undan att dela
sin helgonskyld mellan skolorna och sina Klockare, trodde de, att
tiden kunde vara inne äfven för dem, alt befrias från helgonskyl¬
dens utgörande; och då börjades dessa agitationer, som sedermera
Riksdag efter Riksdag fortfarit af de personer, som närmast hade
med saken att göra.
Mig synes derföre klart, att det ej finnes någon rättsgrund för
skattens uphäfvande. Öfvergår man åter till billighetskälen, så är
min öfvertygelse, att då de Skånska egendomarne i flera hundra år
gått man och man emellan med denna skatt, som i sig sjelf är
högst ringa, så torde det icke ligga den minsta orättvisa i att bi¬
behålla den. Men väl synes det vara orättvist, att låta hela det
öfriga Sverige betala bévilln., för att befria dessa egendomar från
en skatt, som är särdeles obetydlig, och desto mindre betungande,
som Skåne utgör sina skatter efter kronovärdi, då deremot det
gamla Sverige betalar efter förvandling. Vill man rätta undantags-
beskattningar, så får man nästan göra en ny skattläggning för hela
landet, och hvarthän det skulle leda, tror jag säger sig sjelf.
Jag
Den 22 Juni.
Jag medgifver gerna, att npbörden af helgon-skylden är olämp¬
lig för skol-lärarne, och att den derjemte är ganska obetydlig, eme¬
dan de skattskyldige alltsedan agitationerna i frågan började, högst
ogerna betala denna utskyld, och hoppas derigenom påskynda sa¬
kens afgörande. Afven skol-lärarne sjelfva önska ingenting högre,
än att slippa det obehag, som nu är förenadt med upbärandet af
deras aflöning, och att denna måtte få utgå på det sätt, som blif¬
vit föreslaget. Men jag tror icke, alt man genom ett godkännande
af anspråk, som i sig sjelfva sakna ali rätts-grund, bör lägga hy¬
ende under de agitationer, sorn i denna fråga så länge egt rum.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vörd¬
samt om ifrågavande Betänkts återremitterande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
börjat sitt anförande med ett yttrande, hvilket, så framt jag icke
ansåge det såsom en taktisk fint, för att motverka frågans framgång,
skulle smärta mig synnerligen, om det vore hans verkliga mening.
Ilan har nemi. sagt, att jag vid föreg:de Riksdagar skulle lifligt
hafva motarbetat saken; men att jag nu, sedan jag sjelf blifvit Skå¬
ning, sökt verka för densamma. Jag tror icke, att jag någonsin
gifvit R. o. Ad. anledn. till den förmodan, det jag talat mot min
öfvertygelse, - och jag kan i detta hänseende lika lugnt svara för,
hvad jag förr gjort, som för hvad jag nu yttrat. Jag har vid in¬
tet tillfälle varit emot den förevaride frågan; men jag har också
icke varit för henne, emedan hon vid föreg:de Riksdagar befunnit
sig i så outredt skick, att, då hon förekom på Inkomsl-afde!n:n i
StatsUtsk., hon der genast btef lagd till antalet af de motioner,
hvilka icke kunde till någon åtgärd föranleda." Då hon vid sista
Riksdagen inkom till StatsUtsk., biet hon, efter föreg:de handlägg¬
ning, derstädes afslagen. Jag kan här icke förklara, huruvida jag
då ens yttrade mig; men hvad jag med bestämd visshet vet, är, att
om jag yttrade mig emot frågan, så var det derföre, att hon befann
sig i ett mindre utredt skick än f. n.
Innan jag öfvergår till sjelfva hufvndfrågan, torde det tillåtas
mig, att något fullständiga den historiska utveckling af densamma,
som den siste värde talaren för R. o. Ad. framlagt, och hvilken
jag tror i flere afseenden behöfva någon rättelse. Han har ganska
sannt yttrat, alt helgon-skyldén leder sitt uphof från Katholska ti¬
den. Historien nämner den dock först på 1400-talet, då den af
de Katholska Biskoparne anbefalldes och erlades till Klockarne för
Kyrko-sångens och barna-undervisningens uprätthållande. En del
ingick äfven lill Kyrkoherden i församlingen. Under den Kathol¬
ska tiden vet något hvar, att barna-undervisningen på landet, stod
på en särdeles låg ståndpunkt, och att det egentligen var i stä¬
dernas skolor, som den meddelades. Dessa stads-skolor åter, voro
hufvudsakligen anlagde i kloster, hvilkas föreståndare i allmänhet
under denna tid voro Pastorer i de närmast belägna socknarne, och
tillika Chefer för kyrko-vården. Reste de då för att predika, an-
sågo de ganska lämpligt, att medtaga ynglingar från skolorna, hvilka
8 H. 27
418
Don 22 J u n i.
icke allenast under Gndstjensten biträdde dem såsom Klockare,
utan äfven efter Gudstjenstens slut läste med barnen. På sådant sätt
kom helgonskylden från de socknar, sorn lågo närmast städerna, att
tillfalla dessa skolor, emedan Kloekarne just togos derifrån, och
hvarje Lördags afton eller Söndags morgon begåfvo sig ut till för-
samlingarne, för att der tjenstgöra. Det var fördenskull genom en
slags häfd, som innebyggarne inom de sålunda belägna församlin-
garne, till städernas skolor aflemnade sin helgonskyld.
Emellertid infördes Protestantismen, oeh klostren indrogos,
jemte alla de egendomar, af hvilka skolorna hittills njutit sitt up¬
pehåll. Man råkade då i stort bryderi, hvarifrån man skulle taga
medel till dessa skolors fortfarande uprälthållande. Man fann lik¬
väl lämpligast, att dertill anvisa helgonskylden. Detta skedde först
genom ett slags maktspråk, och sedermera genom den mycket om¬
talade 1539 års Ordinanlie. Deruti föreskrefs, att de landtsocknar,
som lågo nära intill städerna skulle taga sig Klockare af stads-sko-
lornas lärjungar, och låta dem få lönen såsom hjelp för studiers
idkande. Denna föreskrift var likväl i så måtto obestämd, att den
endast gällde de närmast städerna belägne socknar; och då till följd
häraf önskningar yppades, att få denna demarkations-linie mera be¬
gränsad, beslöts år 1568, att alla församlingar, som lågo på tvenne
mils afstånd från städerna, skulle dit aflemna sin helgonskyld, mot
det vilkor likväl, att skolorna skulle förse dessa församlingar med
Klockare. Redan då väckte emellertid detta stadgande mycken miss¬
belåtenhet, så väl inom församlingarne som skolorna. Det var gif¬
vet, att de förra erhöllo en temligen dålig kyrkosång och en ännu
sämre barna-undervisning, emedan de lärjungar, som utsändes, icke
alltid voro de lämpligaste. A sin sida åter voro äfven kyrkoföre-
ståndarne missnöjde deröfver, att de s. k. skolepil tärne, som om
Lördagarne afreste från skolan, vande sig vid ett kringsväfvande
lefnadssätt, som både för deras seder och deras studier den tiden
ansågs serdeles oljenligt; och klagomål läto fördenskull tidt och
ofta höra sig mot hela stadgandet. För att härutinnan bibringa nå¬
gon rättelse, tillätos församlingarne år 1618, att taga sig Klockare-
substituter utom skolorna. Men dessa substituter skulle det oaktadt
till skolorna aflemna nästan hela helgonskylden, oeh deras aflöning
måste bestridas af församlingarne sjelfva. Vilkoret för städerne up-
hörde sålunda, men socknarnes åliggande att betala helgonskylden
qvarstod likväl. Äfven användandet af denna skatt, undergick så
småningom förändringar. I 1539 års Ordinanlie föreskrefs till en
början, alt helgonskylden skulle användas till stipendier åt skolung¬
domen; men snart nog förvandlades den lill löner åt skoltärarne.
Hrr:ne torde således finna, att icke allenast del första vilkoret, nemi.
att församlingarne mot aflemnande af sin helgonskyld, skulle erhålla
kyrkosång och harna-lärare, var uphäfdt, utan att äfven det andra,
enl. hvilket denna helgonskyld skulle användas till stipendier åt
skolornas lärjungar, småningom uphörde; ty stipendierna indrogos,
och utskylden anvisades till löner åt lärarne.
Redan vid Skånes förening med Sverige, sökte man afskudda
sig denna skatt; men, på grund af föreskriften i Malmö Recess, att
Een 22 Juni.
419
alla förhållanden skulle förblifva sådana, som de voro under Danska
tiden, förklarades under den enväldige Carl XI:s lid, att man borde
fortfara vid det gamla. I Danmark hade man redan fattat de be¬
slut, att helgonskylden skulle från alla landets församlingar aflem-
nas till skolväsendets uprätthållande; och, såsom Hr Bildt nämnt, i
Sverige fann man detta stadgande så fördelaktigt, att man äfven bär
ville söka införa detsamma. Men frågan gällde icke, på sätt Hr
Bildt förmenat, någon jemkning i helgonskylden; utan de anspråk,
hvilka både vid 1719 års, och flere efterföljande Riksdagar fram-
stäldes, voro desamme, som sedermera vid Riksdagen, åren 1840—
41 godkändes, eller att församlingarne inom hela Lunds stift, på
hvilket afstånd från städerna de än voro belägna, skulle till skolvä¬
sendets uprätthållande aflemna all sin helgonskylds-säd. Emellertid
var det dessa anspråk, som Riksdag efter Riksdag strandade mot
den missbelåtenhet, hvilken de upväckte; och det var denna miss¬
belåtenhet, som år 1742 gaf anledn. dertill, att ett vite af 1,000
Daler s. m,, bestämdes för den, som framdeles derom väckte fråga.
Efter denna tidpunkt hvilade frågan, såsom Hr. Bildt nämnt,
ända till början af det nittonde århundradet; då, åttatio år sednare,
beträddes ånyo den gamla banan, och anledn:n dertill var, att, vid
inrättandet af den nya kalhedral-skolan i Lund, för dess behof 1,047
T:r korn anslogos af Kloekarnes inom Lunds stift helgonskylds-säd,
enl. Kongl. Brefvet d. 24 Mars 1824. Häraf blefvo missnöje och
rättegångar en följd, hvarjemte, under afvaktan på dessa sednares
slut, helgonskylden icke kunde utbetalas. För att nu en gång för
alla komma ifrån detta trassel, beviljade R. St. vid 1840—41 årens
Riksdag ett årligt anslag af 3,856 R:dr 45 sk. 4 rst/ till före¬
nämnde kathedral-skola, mot vilkor, att helgonskylden skulle till
socknarne återgå.
Jag erkänner gerna, att denna helgonskyld icke var af samma
beskaffenhet, som den, hvilken i flere sekler utgått från de socknar,
som ligga närmast kring städerna. Den var 1824 en helt annan
skatt, än den, som fortfarit alltsedan 1500-talet. Men, mine Hrr,
detta hindrar icke, att utskylden kan vara obillig. Jag ber dess¬
utom att få fästa upmärksamheten derå, alt här alldeles icke är
fråga om någon skatt till Kronan; vore förhållandet sådant, är jag
förvissad, att ingen röst skulle i Skåne hafva höjt sig för dess af-
skaffande. Utom denna utskyld är, såsom flere gånger blifvit nämndt,
en servitut, en af de Katholska Biskoparne påbjuden skatt, som icke
blifvit använd till sitt ursprungliga ändamål, och som blifvit de per¬
soner, åt hvilka‘den var anslagen, fråntagen för att användas till
löner åt skollärarne. Obilligheten ligger deruti, att de församlin¬
gar, som ligga på två mils afstånd från städerna, skulle uprätthålla
dessas skolor, utan att deraf ega någon förmån; och den olikhet,
som härigenom upstod emellan de närmare eller fjärmare intill stä¬
derna belägne socknarne, alt då de förra måste aflemna- sin helgon¬
skyld, fingo de sednare deremot behålla sin, det är denna olikhet,
säger jag, som med rätta väckt förvåning, och, jag bekänner det,
stor missbelåtenhet i Skåne.
27*
420
Den 22 Juni.
Man har talat om den juridiska rätten. Jag har aldrig veiat
påstå, att dessa församlingar skulle kunna i rättegångsväg återvinna
en utskyld, som alitsedan 1539 af dem utgått lill skolorna. Men
ett är juridisk rättvisa; ett annat är moralisk billighet, och hvar och
eD, som opartiskt betraktar saken, skall tvifvelsutan finna, alt en stor
billighet ligger till grund för de anspråk, som nu under loppet af
flere Riksdagar sökt göra sig gällande. Ständerna sjelfva hafva vid
föregtde Riksmöten insett denna billighet. Sålunda afläto R. St. d.
23 Maj 1845 en underd. skrifvelse till K. M., deruti de förklarade,
att de ansågo billigt, det jemväl de inom två mil från släderne be¬
lägne landtförsamlingar finge åtnjuta enahanda förmån, som de öf¬
riga församlingarne inom stiftet, hvarföre R. St. anhöllo det K. M.
behagade, efter skedd utredning af ämnet, deruti afgifva Nåd.
Propos. I und. Utlåt, af den 4 Okt. 1847 tillstyrkte Kammar-
Colkm, att framställning skulle göras till Ständerna om helgonskyl-
dens återgående lill församlingarne, emot anvisaode af ett kontant
anslag till skolorna. Colhm sökte i sin föreg:de utredning ,af ämnet
bevisa, att sockuarue voio skyldiga alt utbetala ifrågavaride afgift;
men det oaktadt, och ehuru Kammar-Colhm i allmänhet icke är be¬
näget att tillstyrka eftergift af några utskylder, insåg det dock bil¬
ligheten af berörde anspråk. Den 3 Dec. 1847 öfverlemnade K.
M. frågan till R. Stms afgörande, med förklarande derjemte, att
framställningen icke saknade skäl. Icke desto mindre afslogo Stän¬
derna frågan vid denna Riksdag, hufvudsakligen på den grund, att
det var en väsendtlig skillnad mellan den helgonskyld, som utgått
till städerna, och den, som skulle utgå till Lunds kathedralskola.
Frågan väcktes åter år 1850 af Provinsens deputerade, men äfven
då rönte den samma oile, som förut, nemi. alt undertryckas, hvil¬
ket skedde dels derföre, att den icke var fullkomligt utredd, och
dels emedan man ansåg, att då Halland vore i samma belägenhet
som Skåne, skulle det vara obilligt att Skåne befriades från en ut¬
skyld, den der fortfarande bibehölies för Halland. Deremot anhöllo
Ständerna, genom underd. skrifvelse d. 1 Mars 1851, att K. M.
ville låta verkställa utredning af förhållandet med helgonskylden i
sistnämnde län, på det att om någon förändring i dess användande,
framdeles skulle beslutas, en sådan måtte samtidigt ega rum i alla
tre provinserna. Denna utredning har skett, och K. M. har till nu
församlade Ständer aflemnat alla till ärendet hörande handlingar.
Frågan är således klar, och befinner sig• på en punkt, der den förut
icke befunnit sig. Den kan följaktligen nu vida lättare afgöras, än
vid något föregående tillfälle, emedan den då icke varit så utredd,
som nu. Jag har flera gånger påpekat, att vilkoret med denna ut¬
skyld icke är upfylldt, och alt det år obilligt, att vissa socknar skola
hafva ett onus, hvarifrån många andra äro befriade, endast derföre,
att de ligga på längre afstånd från städerna. Jag ber derjemte att
få nämna, det visserligen icke, såsom Hr Bildt har påstått, några
agitationer egt rum; men att man dock i allmänhet anser ulskylden
vara förhatlig, och att fördenskull icke allenast de som utgifva, utan
äfven de, som mottaga densamma, skulle finna sig serdeles belåtne,
om frågan på ett billigt sätt af R, St, reglerades. För de skollärare
Ben 2? Juni.
421
åtminstone, som f. d. åtnjuta lönebidrag af helgonskylden, är det
förenadt med icke ringa besvär, att först uträkna dess belopp, hvil¬
ket på hvarje gård utgör ett par kappar, och sedermera insända
denna uträkning till Konungens Befh:de, för alt genom dess försorg
få utskylden npburen.
Den siste värde talaren har yttrat, att han för sin del, ansåge
det vara en orättvisa, att bevilja en minskning i utskylderna för det
rika och lågt beskattade Skåne. Jag deremot tror, att, derest saken
är rättvis och billig, så får icke afseende fästas på provinsens rike¬
dom eller fattigdom, och att hvad som i detta hänseende är rätt,
bör af R. St. beviljas. Vi hafva vid innevar:de Riksdag bifallit
tvenne propos:r, rör:de efterskänkande af Statens inkomster, en sak,
hvarom här icke är fråga. Vi hafva nemi. funnit billigt, att låta
saltpeter-hjelpen i Småland utgå efter krono-värde, i st. f. alt den
förut under sekler utgått efter förvandling; och vi hafva vidare an¬
sett billigheten kräfva, att efterskänka en betydlig del af koppar¬
räntan i Dalarne, på det att denna provins mätte kunna bringas i
en lyckligare ställning än hittills, i afseende på sina afgifter och öf¬
riga förhållanden. Jag vågar hoppas, att R. o. Ad. äfven skall finna
rättvisan och billigheten af de anspråk, som nu i förevar:de hänse¬
ende blifvit framställda, och det är på grund häraf, som jag hos Hr
Gr. o. Landtm, vördsamt anhåller om propos. på bifall till ifråga-
var:de betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Om lifligheten och ihärdighe¬
ten i försöken alt afskudda sig de kommunala afgifterna, för att ka¬
sta dem på Statsverkets skuldror, vore ett tillräckligt bevis på an¬
språkens rättmätighet, då kunde ingen fordran vara rättvisare än
den nu ifrågavar:de. Vi veta, att socknarne under flere föreg:de
Riksdagar sökt få helgonskylden dem återgifven, och sålunda bort¬
ryckt från det ändamål, för hvilket den i mer än Irenne århun¬
draden varit använd. Man har äfven försökt, alt i domstols-väg göra
dessa sina afsigter gällande. Alla ansträngningar hafva dock stran¬
dat mot R. St:rs fasthet, mot domstolarnes rättskänsla. Men man
tänker förmodligen lyckas på samma sätt som friaren, hvilken, se¬
dan han sex eller sju gånger fått afslag, ändtligen lyckades erhålla
sin skönas hand, emedan hon icke ansåg någon annan utväg att
slippa honom. Jag tror likväl icke, att R. St. äro reducerade till
denna nödvändighet. Vid 1848 års Riksdag blef ärendet med nö¬
dig fullständighet af StatsUtsk. behandladt; och R. St. förklarade då,
uti deras underd. skrifvelse M 21, dels att det 1840, i st. f. hel¬
gonskyld, medgifna penninge-anslaget till Lunds kathedral-skola be¬
viljats endast på det nämnde skola måtte komma i åtnjutande af
nödige medel, utan afbidan af de tjenstemäns afgång, till hvilka hel-
gonskylden dittills utgått; dels ock, att anspråket om ersättning af
de medel, som under loppet af några år utgått till berörde kathe-
dralskola icke egde tillämpning på denna fråga, emedan den till
detta ändamål använde helgonskyld vore af väsendtlig olikhet med
den, hvilken från äldre tider utgått från de närmast intill städerne
belägne socknarne. På grund häraf, och då Lunds kathedral-skola vore
422
Den 22 Juni
en ny läro-anstalt, som endast ett mindre antal år egt bestånd, an-
sågo R. St. det år 1840 medgifna anslaget icke kunna åberopas till
stöd för yrkandet om serskildt högre anslag för den då ifrågavar:de
helgonskyldens aflyftande. Dessa grunder anfördes äfven för Stän¬
dernas afslag å samma yrkande vid 1851 års Riksdag.
Hr von Troil har visserligen sagt, att frågan nu skulle befinna
sig i ett annat skick; men hvari består detta förändrade skick? Jo,
deruti, att man utsträckt ämnets utredning jemväl till Halland. Man
har visat, att förhållandet med socknarne i Halland är detsamma,
som med socknarne i Skåne. Nå väl! R. St. hafva icke funnit
minsta skäl, att befria socknarne i Skäne från ifrågavaride afgift,
månne då icke samma skäl gäller i afseende pä Halland?
Summan är icke obetydlig, när man besinnar, att den i me¬
deltal årligen utgjort räntan på ett kapital af mellan 160,000 och
170,000 R:dr. Har man visat, att församlingarne, i följd af stor
fattigdom äro i behof af denna summa? Hr von Troil har förbi¬
gått denna fråga. Väl har han sagt, att billigheten talar sä utom¬
ordentligt mycket för summans beviljande. Jag var visserligen icke
ledamot af StatsUtsk., hvarken vid 1848 eller 1851 års Riksdag,
och vet således icke hvad Hr von Troil der yttrat; men hvad enhvar
kan se, är, alt Hr von Troil icke afgifvit någon reservation mot
Utsk:s Betänk, vid nämnde Riksdagar. Således synes det som om
den nu så mycket åberopade billigheten och rättvisan då icke varit
så serdeles inlysande; och hvad här blifvit taladt om den myckna
och ifriga längtan, som uti de ifrågavande socknarne lärer förspör¬
jas, att blifva af med helgonskyldens erläggande till stads-skolorna, så
torde detta icke utgöra något antagligt skäl. Jag har redan i min
reservation antydl, att, ifall sättet för helgonskyldens upbärande med¬
för obeqvämlighet, så må man ju förr dess hellre förenkla detta
npbördssätt; men icke på det allmännas bekostnad aflysa hela ut-
skylden.
Hr von Troil har äfven nämnt, att då de vid utskylden
ursprungligen fästade vilkoren icke upfylldes, borde också hela ut¬
skylden uphöra; men samma skäl kunde man ju äfven till det
allmännas stora skada och förlust anföra för aflysande af andra
skatter, de der, ehuru anslagna till behof, hvilka längesedan up-
hört, likväl befunnits för det allmänna oumbärliga. Samma förhål¬
lande eger jemväl rum i förevar:de hänseende. ■
Det har äfven blifvit sagt, alt församlingarne icke hafva någon
fördel af stads-skolorna. Detta torde dock vara obevisadt; ty ett fac¬
tum är, att dessa skolor besökas af många från landsbygden, hvilka
icke finna sig tillfredsställda af det kunskapsförråd, som de på landet
i folkskolorna kunna inhemta.
På grund af dessa skäl, anhåller jag vördsamt om Betänk:s
återremitterande, och hoppas jag, att R. o. Ad. skall härtill lemna sitt
bifall, utan allt afseende på den fråga, som Hr von Hartmansdorff,
visserligen i välmening omförmält, nemi. frågan om den Halländska
roteringen, hvilken var af helt annan beskaffenhet, än den här ifrå¬
gavande, samt snarare kan anses såsom en motsats af densamma,
ty här är frågan om att befria socknarne från en utskyld de sedan
Den 22 Juni.
423
urminnes tider haft sig ålagd, der var frågan om att pålägga eller
låta utsockne frälsehemman vara pålagd en afgift, som tillförene va¬
rit dem okänd.
Hr Bildt: Hr von Troil har ganska riktigt upfattat mitt yt¬
trande, då han sagt deruti icke vilja finna någon anspelning på, att
hans öfvertygelse skulle på något sätt varit missledd. Jag respek¬
terar alltför mycket Hr von Troils öfvertygelse, för alt i detta hän¬
seende tillåta mig ett tvifvelsmål. Jag har blott nämnt att Stats-
Ulsk:s utlåt, vid sednasle Riksdag och den utredning frågan då er¬
höll, lill en stor del var föranledd af den utredning, som den värde
talaren gaf deråt, och hvilken var afstyrkande. Jag kan icke heller
finna, på sätt Frih. Cederström äfven nämnt, att frågan sedan dess
blifvit bättre utredd i hvad den rör Skåne; det är visserligen möjligt,
att Hr von Troil vet mera derom, än hvad som kommit till Ständer¬
nas kännedom; men Ständerna sjelfva hafva då åtminstone icke blifvit
i ämnet mera uplysta, än vid sista Riksdagen; och det afstyrkande
utlåt., som StatsDlsk. då afgaf, bifölls af tre Stånd, och utan discus-
sion hos R. o. Ad. Det är på detta förhållande, som jag velat fä¬
sta upmärksamheten, och som icke kan jäfvas.
Hr von Troil har till besvarande uptagit den historiska exposé
af frågan, som jag ansett mig böra afgifva; och de rättelser han
deruti gjort, har jag lyckligtvis funnit inskränka sig till ett påstå¬
ende, att helgonskylden var en servitut, pålagd af det Katholska
Presterskapet och fördenskull af de skattdragande med mycket miss¬
nöje sedd. Jag har aldrig bestridt detta; men jag bestrider all man
lill följd deraf, nu kan anse skatten olaglig, enär frågan icke får be¬
traktas efter sin upkomst, utan efter det skick, hvaruti den befann
sig vid Skånes afträdande till Sverige, och då samma vilkor, som
alltsedan 1568 varit gällande för helgonskyldens utgörande, ånyo
stadgades.
Man bör icke glömma, att när man, såsom Hr von Troil yt¬
trat, vill rätta eller jemka skatterna mellan olika socknar, detta bör
ske så, alt man derigenom icke åstadkommer någon rubbning i
gamla af lag befästade förhållanden. Hvarföre skulle man icke el¬
jest kunna jemka skatterna mellan ett säteri och ett krono-skatte-
hemman? Hvarföre icke jemka beskattningen emellan Småland och
Skåne, der på ena stället skatterna betalas efter förvandling, och på
det andra efter kronovärdi? Orättvisor kan begås, i fall man gör
en ny skattläggning; mea jag vågar påstå, att ingen orättvisa sker,
om nuvar:de hemmans-egare, bibehålies vid den skatt, som hemma¬
net af ålder burit; ty dessa egare hafva köpt sina egendomar till
det pris, som de, i förhållande till sina skatter, varit värde. Ar det
meningen att göra en fullkomlig skatte-lindring för hela Svenska
jorden; nåväl! så må det ske; men alt nu bevilja en sådan till
förmån för vissa hemmans-egare i Skåne, kan jag för min del icke
anse vara billigt.
Hr von Troil har visserligen sagt, att hvad som är billigt och
rätt, bör man äfven göra. Men den värde talaren har glömt, det
han sjelf erkänt, att någon juridisk rätt här icke finnes. För min
in
Den 22 Juni.
del skulle jag gerna bifalla betänk., så vida här vore fråga om en¬
dast skatte-beloppet; men då man vill betrakta saken ur billighetens
synpunkt, och dertill lägga en rätt, som icke finnes, kan jag åt¬
minstone icke med min röst bidraga lill sakens framgång. Lika
gerna skulle Ständerna t. ex. kunna borttaga den s. k. landtågs-
gärden. Denna skatt har tillkommit under kriget mot konungariket
Pohlen; men detta krig är längesedan förbi, och Pohlen har uphört
alt vara en sjelfständig stat: och likväl utgår skatten ännu, ehuru
den icke mera behöfves i och för krigets utförande. Här säger man
ej: ”tåg bort denna skatt!” ty man förbiser ej, att Ständerna för¬
klarat, att den fortfarande skall utgå. På samina sätt bör det för¬
hålla sig med helgonskyldep; och det är derföre, som jag icke
kan rösta för dess uphörande, huru mycket jag än ömmar för Skå-
ningarne.
Man har vidare sagt, att här icke vore fråga om, att borttaga
denna utskyld från församlingarne. Men jag hemställer, om det
icke vore att borttaga den, dä man tilläte, att den finge användas
till komraunal-afgifter, hvilka i alla fall skola utgå, och då ersätt¬
ningar i sista hauden af Svenska stats-verket och Sveriges öfriga in¬
nevånare finge betalas?
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag icke så synner¬
ligen mycket ömmar för Skåne, kan jag likväl icke underlåta, att
för rättvisans och billighetens skuld, understödja Hr von Troil.
Man har såsom ett hufvud-argument mot Hr von Troil velat
anföra, att han icke förut varit för helgonskyldens afskaffande. Jag
vill uptaga detta inkast till besvarande. Jag vet nemi. icke hvad
som bättre talar för denna sak, än att en ledamot af delta Stånd,
som tillförene hyst samma åsigt som Hr Bildt och Frih. Cederström,
sedan han kommit ned till provinsen, och på nära håll lärt känna
förhållandena, att han då, när han såg huru hårda och tryckande
de vilkor voro, under hvilka ifrågavar:de skatt utgick, fann, att han
förut haft orätt, och derföre öfvergick till en rikligare mening. Jag
kan icke finna något skäl, som bättre talar för rättvisan af Stats-
Utsk:s tillstyrkande.
Jag var icke närvar:de vid början af denna discussion, och
hörde således icke den historiska utveckling af frågan, som Hr Bildt
lemnat. Jag får fördenskull hålla mig till hvad Utlåt, i detta hän¬
seende gifver vid handen, och jag anser det vara tillfyllestgörande.
Jag finner då, att den ifrågavande afgiften tillkommit på det sätt,
alt under de suveräna Konungarne i Danmark, de socknar, som lågo
närmast omkring städerna anbefalldes, att utgifva helgonskylden till
dessa städers skolor, i st. f. att den eljest utgått till klockarnes af¬
löning, och att städerna i utbyte deremot skulle låta lärjungar från
skolorna bestrida Klockare-tjenst. Sådant var det vilkor, som fästa-
des vid detta stadgande; men det gick härmed, som med så myc¬
ket annat från maktens sida, man glömde vilkoret, och afgiften an¬
slogs till andra ändamål.
Sedermera har likväl Kammar-Colhra tillstyrkt, att helgon¬
skylden skulle återgå till församlingarne, och ersättas af statsmedel,
Den 22 Juni.
435
och K. M. har uti Skrifvelse lill R. St. d. 3 Dec. 1847 tillkänna-
gifvit, att anspråken icke saknade skäl. R. St., som vid 1851 års
Riksdag, afslogo den då i detta ämne väckta frågan, gåfvo likväl en
bestämd förhoppning om att framdeles bifalla den, emedan de för¬
klarade sig vilja afgöra den i sammanhang med frågan om de Hal¬
ländska kyrko-hemmanen, på det att, i fall någon förändring fram¬
deles skulle varda besluten, en sådan äfven måtte ega rum för Hal¬
land. Hvad betyda dessa ord, om icke, att när frågan framdeles
återkommer, skola vi taga den i ytterligare betraktande?
Man har nämnt en fråga, som med den förevar:de är likartad,
och hvilken intresserar mig, såsom Smålänning, ganska mycket,
nemi. frågan om salpeterhjelpen. Denna fråga har varit behandlad
på samma sätt, som frågan om helgonskylden. Den har varit fö-
mål för K. M:s Proposrr, för afslag å R. S(:rs sida, och slutligen af
dem bifallen. Ar det då skäl att vägra bifall till de här framställda
billiga vilkoren?
Ett bland de skäl, sorn blifvit anförda mot Ulskts förslag, och
som yttrats af Frih. Cederström, har varit, att rättmätigheten af
denna skatt är sekelsgammal. Jag kan sannerligen icke förstå, att
om en orättvis skatt är aldrig så gammal, delta skall bestämma dess
rättmätighet.
Frih. Cederström har vidare yttrat, att om bemödandet alt af¬
skudda sig en börda, skulle få gälla som ett skäl, borde man al¬
drig afslå dylika anspråk, äfverfsom att, ehuru stora ansträngningar i
denna fråga blifvit gjorda, hafva de alla strandat mot R. Stms fast¬
het, och domslolarnes rättskänsla. Jag klandrar icke domstolarnes
rättskänsla; de döma efter lagen, och kunna icke göra annorlunda.
Men hvad Ständernas fasthet beträffar, tror jag, att den icke i detta
fall bör vara större än eljest. Ty om man vid denna Riksdag fun¬
nit godt att efterskänka en eller annan skattebörda, så må jag be¬
känna, att denna afgift hör till deras antal, som också förljenar be¬
hjertande, emedan den är serdeles olidlig.
Hr Bildt har såsom ett vigtigt skäl, hvarföre man icke borde
bevilja denna eftergift, anställt en jemförelse med den s. k. land-
tågs-gärden. Men jemförelsen så väl med denna skatt, som med
andra, hvilka trycka jorden, är icke fullt tillämplig på denna fråga.
Här är nemi. icke fråga om en efterskänk af helgonskylden. utan
blott om densammas återgående till sitt primitiva ändamål, hvadan
de skattskyldige således i sjelfva verket icke erhålla någon minsk¬
ning i sina utgifter; ty de måste i alla händelser betala dem.
Jag vill icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid, då enhvar, som
läst detta Betänk., mot hvilket också endast 2:ne ledamöter i Utsk.
reserverat sig, icke lärer underlåta att finna, att, om någon skatte¬
börda må af Staten eftergifvas, så är det just denna. Och jord¬
bruket, Mine Hrr, kan väl icke vid denna Riksdag, då så mångå
andra näringar erhållit lindring, sägas hafva blifvit för mycket om-
huldadt; för öfrigt ber jag, alt få fästa upmärksamheten derå, att i
intet landskap torde jordbrukaren få så svåra känningar af besluten
vid denna Riksdag, som i Skåne, och till följd deraf, ega mera an¬
språk på R. St:rs välvilja.
426
Den 22 Juni.
På grund af hvad jag nu tagit mig friheten anföra, får jag
yrka bifall till Utsk:s ifrågavar:de betänk.
Gr. Posse, Knut Axel: Hr von Troil har så fullständigt
utredt förhållandet med helgonskylden, alt jag anser det vara öfver¬
flödigt, att derom vidare orda, hvarföre jag ber, alt få med honom
instämma. Men då här blifvit yttradt, att hvarken rättvisa eller
billighet läge till grund för de framställda anspråken, kan jag icke
underlåta, att äfven nämna några ord. Hvad den juridiska rätten
beträffar, är jag icke i tillfälle, att deröfver kunna bestämdt yttra
mig; men i afseende på billigheten, torde deremot skäl dertill fin¬
nas. När helgonskylden beviljades åt skolorna, var det med vilkor,
att församlingarnes kyrkosång skulle af dem uprätthållas. Detta vil¬
kor har sedermera blifvit uphäfdt, och utskylden använd till löner
åt skollärarne. Då man härjemte tager i betraktande, att dä vissa
församlingar nu måste sjelfva aflöna sina Klockare, och tillika skol¬
lärarne, hvilket deremot de församlingar icke få vidkännas, som ej
erlägga helgonskyld, torde det vara skäl att hoppas, det R. o. Ad.
i denna fråga skall följa samma billighetsgrund, som då fråga var
om salpeter-hjelpen i Småland och roteringen i Halland.
1 afseende på Frih. Cederströms yttrande, att det skulle vara
hårdt för landets öfrige innebyggare, att få betala de ifrågaställa
8,940 R:dr till skol-lärare i Skåne, ber jag att få erinra, det Stats-
Utsk. i sitt förslag förbehållit K. M., att, derest framdeles någon
församling, som kan hafva förklarats berättigad att återfå helgon¬
skyld, sökt erhålla understöd af den utaf R. St. till K. M:s Nåd.
dispos. för folkskole-lärares aflöning serskildt anvisade summa, taga i
Nåd. betraktande den förmån, församlingarne genom helgonskyldens
återbekommande vunnit.
Då slutligen denna fråga redan varit föremål för så många
Riksdagars behandling, och i sitt närvar:de skick tyckes vara till¬
räckligt utredd, byser jag den förhoppning, att R. o. Ad., likasom
Borgare- och BondeSt:n redan utan discussion gjort, skall bifalla
Utsk:s förevande på obestridlig billighet grundade betänk.
Hr von Troil: Mina värde motståndare hafva egentligen ge¬
nom trenne skäl sökt inverka på R. o. Ad:s beslut i denna fråga. Ge¬
nom det ena hafva de velat bibringa Ståndet den öfvertygelse, att
jag vid detta tillfälle skulle hysa andra åsigter, än vid föreg:de
Riksdagar. Jag har redan tagit mig friheten erinra derom, att jag
vid 1847 års Riksdag icke tillhörde StatsUtsk:s Iukomst-afdeln.; att
frågan vid denna Riksdag afslogs, emedan den befann sig i outredt
skick, och att hon vid derpå följande Riksdag endast undanskjöts, derföre
att man ansåg sig böra vidblifva sitt förra gången fattade beslut. Man har
trott, att jag nu skulle hysa andra åsigter än då, derföre alt jag nu
tillhör den provins, som frågan egentligen rör. Ja, jag erkänner
det, att sedan jag kom till denna provins, har jag ansett som min
pligt, att söka göra mig bekant med alla förhållanden derstädes,
och jag har derföre äfven fått närmare kännedom om denna frågas
beskaffenhet, än jag förut egde. Ehuru jag vid tvenne föreg:de
Riksdagar setat i StatsUlsk., då frågan der förevar, tror jag likväl,
Oen 22 Juni.
i27
att jag lika så väl som de fleste af Utsk:s ledamöter icke hade den
fullständiga reda på saken, som jag nu lyckats förskaffa mig. Jag
ber R. o. Ad. vara öfvertygade, att det icke kan falla mig in, att
här upträda som målsman för en sak, som jag icke finner vara
rättvis och billig, lika litet som det kan falla mig in, att här be¬
gära någon allmosa.
Man har sökt bortblanda frågan derigenom, att man kallar den
ifrågavande afgiften en skatt. Med skatt förstår man en afgift till
Stats-verket; men helgouskylden har aldrig blifvit betald till Svenska
Staten; utan den är en kommunal-utskyld, som utgår från sock-
narne till städernas skolor, mot vilkor för dessa skolor, att i stället
underhålla kyrkosången och ombesörja undervisningen. Detta vilkor
har emellertid sedermera icke blifvit upfylldt; men afgiften utgår
ändock.
En talare, som här serdeles anspelat derpå, alt jag icke vid
föreg:de tillfällen afgifvit någon reservation mot Utsk:s betänk., har
jemväl påpekat den betydliga summa, af, såsom han yttrat, mellan
160 och 170,000 R:dr, som, genom ett bifall till ifrågavande betänk.,
skulle efterskänkas till förmån för Skåne, och i stället tagas ur fol¬
kets fickor. Jag hemställer till den värde talaren, om han alltid så
noga väger summorna, när det är fråga om anslag i allmänhet, och
jag vill i detta afseende blott påminna honom om den ifver, hvar¬
med han på detta rum vid ett föreg:de tillfälle upträdde, då frågan
gällde efterskänkandet af Kronans rätt, till ett i Wermland fallet
dana-arf.
En annan talare, som ifrar för helgonskyldens utgörande, har
sagt, att lika väl som man efterskänker denna afgift, lika väl skulle
man kunna efterskänka den s. k. landtågs-gärden. Men med denna
eger ett helt annat förhållande rum, än med den förre. Landtågs-
gärden utgår af hvarje hemman inom Sveriges Rike, då deremot
helgonskylden blott utgår af ett visst antal intill städerna nära be¬
lägne församlingar i Halland och Skåne. Jag ber för öfrigt, att få
fästa upmärksamheten derå, att om StatsUlskts Betänk, af R. St.
godkännes, så är det visserligen en förmån, som derigenom till¬
skyndas församlingarne; men hemmans-egarne slippa icke derföre,
att betala utskylden.
Utsk. har föreslagit, att församlingarne skola till Stiftets Konsi¬
storium afgifva förslag, aogtde helgonskyldens framtida användande,
hvilket förslag derefter skulle af Konsistorium med eget yttrande till
K. M:s Nåd. pröfning insändas. Då en hvar vet huru stort behof-
vet i dessa socknar är af barna-undervisning, samt huru illa aflö-
nade deras Klockare äro, till följd deraf, att helgonskylden ingår till
städernas skolor; torde man lätteligen finna, att en efterskänkning
ganska väl behöfves, om den också icke kommer hemmanen sjelfva
till godo.
Jag ber dessutom alt få fästa upmärksamheten derå, att då man
vid alla tillfällen åberopar Skånes rikedom, och alt det är obilligt,
att der efterskänka hvarje slags afgift, så äro likväl flere af de
socknar, som betala sin helgonskyld till städerna, belägne inom
trakter, hvilka alldeles icke äro rika; och skalle man det oaktadt,
Den 22 Juni.
nödvändigt vilja ställa Skåne i nämnda kategori, bör man dock ihåg¬
komma att Halland är en fattig provins, och att den rättvisa, som
begäres, gäller så väl för Halland som för Skåne. Man bör för öfrigt
taga i betraktande, att Skåne har tvenne indelta kavalleri-reg:ten af
1000 man hvardera, samt tvenne infanteri-reg:ten af lika styrka;
och då man talar om Skånes lindriga beskattning, bör man icke
glömma den betydliga militär-styrka, som der är förlagd. Må man
icke eller förgäta, att om en eftergift beviljas, så sker det för en
provins, som utan tvifvel, åtminstone under de första åren, kommer
alt blifva i hög grad lidande genom R. Sl:s beslut i afseende på
bränvinsfrågan.
Jag ber slutligen att än en gång få fästa upmärksamheten på
ordalagen i den skrifvelse, som R. St. vid 1845 års Riksdag afgaf;
der står nemi.: att Ständerna ansågo billigt, att enahanda förmån,
som blifvit de församlingar medgifven, hvilka erhållit ersättning för
den till Lunds katedral-skola aflemnade helgonskyld, jemväl finge åt¬
njutas af de församlingar, som, belägne inom två mil ifrån städerne,
till skolorne derstädes utgjorde helgonskyld. Kammar-Cölhm har
uti sitt underd. Utlåt. d. 4 Okt. 1847 för sin del tillstyrkt nådig
framställning till R. St., alt den nu till stads-skolorna inom Lunds
stift utgående helgonskyld måtte derifrån skiljas och åter komma att
tillhöra de socknar, från hvilka den utginge, emot det att motsva¬
rande kontant anslag blefve till skolorna af R. St. anvisadt; och K.
M. bar uti Sin den 3 Dec. 1847 till Ständerna aflålna Nåd. Pro-
pos. förklarat, det K. M. ansett den gjorda framställningen icke
sakna skäl, hvarefter slutligen R. St. vid sista Riksdagen yttrat, det
R. St., vid öfvervägande af väckt fråga om förhållandet med hel-
gonsbylden i Halland, funnit billigheten fordra, att, beträffande den
helgonskyld, som i nämnde provins utginge lill stads-skolorna der¬
städes, densamma måtte få tillgodonjuta enahanda förmån, sora
Skåne och Rlekinge. Vid alla tillfällen har således billigheten blifvit
erkänd; men frågan har det oaktadt, såsom ofta händer, blifvit un¬
dertryckt. Men den har återkommit och skall alltid återkomma,
till dess billighetens fordringar blifvit tillfredsställda.
Då man här velat jäfva mig, har det gladt mig, att en annan
aktad ledamot af detta Stånd upträdt och förklarat, det han hyser
samma åsigt som jag. Jag anhåller, alt Hr Gr. o. Landtm, beha¬
gade framställa propos. på bifall till Utsk:s Retänk.
Hr Bildt: Den siste värde talaren har trott sig finna, att ett
af de förnämsta skälen, hvaraf jag och de öfrige talare, som yrkat
återremiss, begagnat oss, varit det, att Hr von Troil vid föreg:de
Riksdagar behandlat frågan i StatsUtsk. och att han då icke yttrat
någon skiljaktig tanke från den jag hyser. Jag ber att få fästa up¬
märksamheten derå, att detta aldrig blifvit af mig såsom något huf-
vud-argument framställdt, och att det aldrig kan falla mig in, att
anse någon persons opinion bestämma hvad jag anser riktigt. Jag
låter fada tala och försöker ur dem draga den slutsats, som jag an¬
ser vara den rätta, och sedan låter jag ingen annans åsigt imponera
på min egen.
Den 22 Juni.
429
Frih. Raab har sagt, att han icke var närvar:de då discussionen
började, och att han således icke hört den utredning af frågan,
som jag lemnat. Det förundrar ruig derföre icke, att äfven han
ansett det af mig fälda yttrandet vara ett hufvud-argument. Frih:n
har vidare sagt, att det för honom varit ganska lätt, att vid genom¬
läsningen af Betänk, bestämma sig i frågan. Detta Betänk, inne¬
håller dock ingenting, som föranleder alt se frågan från dess juri¬
diska sida. R. St. hafva vid Riksdagen 1845 uti deras underd.
skrifvelse anhållit, att K. M. läcktes låta utreda frågan, emedan den
deraf vore förtjent. Men detta är något helt annat, än att taga på
hand att bifalla saken, huru utredningen deraf än må blifva. Det
är klart, att R. St., då frågan är så gammal, velat hafva en full¬
ständig utredning af ärendet, innan de- företaga detsamma till af¬
görande. Går man på annat sätt tillväga, anser jag det vara orik¬
tigt, det må nu ske från hvilkendera stats-maktens sida som helst.
Följden af Ständernas berörde anhållan blef emellertid den, att K.
M. vid 1847—1848 årens Riksdag aflat en Nådig Propos. med
fullständig utredning af frågan. Men det var just med anledn.
af denna utredning, som StatsUtsk. föreslog, alt ingen åtgärd borde
vidtagas; och denna hemställan vann Ständernas bifall. Kam-
mar-Coll:m, lika som hvarje embetsmyndighet, som i frågan blifvit
hörd, har också yttrat: att skolornas rätt till helgonskyld af de när¬
mast intill städerna belägne församlingar, vore ostridig, och kunde
icke vara tvist underkastad. Frågan om rättvisan är således af be-
mälde embetsverk lemnad obestridd, och är icke heller af Hr von
Troil förnekad, och lärer fördenskull icke behöfva vidare pröfvas.
Hr von Troil har ytterligare sagt, att man velat bortblanda
frågan derigenom alt man kallat helgonskylden en skatt. Jag anser
det icke vara att bortblanda frågan, att säga, det man vill förvandla
denna f. n. såsom kommunal-afgift utgående utskyld till en skatt,
emedan man vill ersätta helgonskylden med ett stats-anslag af mer
än 8000 R:dr; hvilka väl icke, så vidt jag vet, lära erhållas annat
än i skatle-väg.
Man har talat i jordbrukets namn, och ansett att lindring
borde . detsamma medgifvas, emedan dess bördor vid denna Riksdag
icke blifvit i någon mån lättade. Jag kan icke inse, hvartill det
tjenar att göra en skatte-lindring för jordbruket pä det sätt, att man,
utan alt först efterse hvar bördan är tyngst, beviljar den, der den
först begäres; och jag tror icke, att man vid beskattnings-frågor får fästa
sig vid så enstaka fall, som det förevar:de. Ar deremot Frih. Raabs
mening, att göra en skatte-lättnad för hela jordbruket, så tror jag
att den frågan fordrar en vida större utredning, än hvad Utsk. här
framlagt, rör:de helgonskylden.
Man har talat om Hallands rotering och om den Småländska
salpeter-hjelpen samt yttrat, att man på samma grund, som dessa
skatter blifvit lindrade, äfven borde hjelpa Skåne. Skillnaden mel¬
lan dessa frågor ligger likväl deruti, att salpeter-hjelpens oriktiga ut¬
gående i Småland icke varit af någon bestridd. K. M. har uti Sin
Nåd, Propos. till R. St, rör:de detta ärende sagt, att sättet för
ifrågavande afgifts utgående vore i Småland olika mot hvad de
430
Den 22 Juni.
vöre i de öfriga provinserna, då den der utgick efter förvandling,
men i det öfriga Sverige efter kronovärdi; hvarföre K. M. föreslog,
att de Småländska hemman, från hvilka hjelpen på detta sätt utgått,
skulle få ersättning och att skatten derefter måtte utgöras efter kro¬
novärdi.
Hvad roteringen i Halland beträffar, tror jag, att denna provins på¬
lades denna beskattning, om hvilken Jurister länge tvistat, först vid 1847
—1848 årens Riksdag, sedan den blifvit tillstyrkt af dåvande Stats-
Utsk. Sedermera återkom frågan vid sisth Riksdag, men man lyc¬
kades icke att vinna någon lindring. Att denna beskattning lagli¬
gen tillkommit, det sattes aldrig i fråga; utan frågan var blott om
det var billligt, att pålägga de Halländska hemmanen densamma,
och ur denna synpunkt har den också af Rikets nu församlade St:r
blifvit nedsatt.
Om nu helgonskylden blefve borttagen, skulle hemmans-egarne
icke kunna säga annat, än att de fått en present. Vore denna pre¬
sent för dem af någon betydenhet, skulle det ifriga förespråkandet
mindre förundra mig. Men den är, såsom förut blifvit uplyst, för
dessa hemman en så obetydlig tunga, att den i högst ringa mån
inverkar på den afkomst de lemna. Att göra ett exeplionelt stad¬
gande, derföre att missnöje med saken eger rum, är ett skäl, som
af opartiske män ej bör vägas.
Det är på grund af dessa skäl, som jag under discussionen
icke funnit min åsigt af saken rubbad; och jag förnyar derföre min
"anhållan om Betänk:s återremitterande. Jag ber likväl, med anledn.
af Hr von Troils hotelse alt frågan, om den icke nu bifalles, skall
vid en annan Riksdag återkomma, att få tillägga, det jag anser det
vara både oriktigt och svagt, att göra sig af med frågor blott der¬
före, alt man icke vill hafva dem i perspektiv till en kommande
Riksdag.
Frih. Cederström: Jag trodde, att provinsen Wermland låge
så aflägsen från Skåne, att något provins-krig dem emellan icke
skulle komma i fråga. Men, då det icke kan alldeles undvikas,
ber jag att få erinra, att om jag också, varande Wermlänning, talat
för efterskänkande af Kronans rätt till ett i Carlstad fallet dana-arf,
så afslog dock R. o. Ad. denna anhållan, oaktadt det blott var fråga
om en jemförelsevis ganska obetydlig summa för en gång, nemi.
omkring 5000 R:dr, och icke om ett årligt belopp af mer än 8000
R:dr, hvilka till Skånska socknarnes förmån skulle komma ali
utgå. Således synes, att det rika Skåne begärt mycket, mycket
mera än det fattiga Wermland; och är det väl då skäl att R. o.
Ad., och att R. St., som äro det allmännas målsmän, gå dylika an¬
språk till mötes? Det är ur denna synpunkt, som jag tillförene yr¬
kat och jemväl nu yrkar, att R. o. Ad. icke måtte befria de ifrå-
gavar:de kommunerna från utbetalande af sin helgonskyld, på sätt de
gjort i flere hundra år. Man har visserligen förespeglat, att om
dessa församlingar icke finge sig beviljad den äskade förmånen,
skulle deras klockare komma att lida nöd. Det är likväl allmänt
bekant, att just i Skåne det lyckliga förhållande eger rum, att kloc¬
Den 22 Juni.
431
kare och organister flerestädes äro så tillräckligt och väl aflönade,
att män af utmärkt musikalisk och allmän bildning, söka dessa syss¬
lor. För delta behof är således grundligen sörjdt, och ingen nöd
lärer hädanefter mer än hittills gå på dessa kyrkans tjenare i Sö¬
dra Sverige.
Frih. Raab har fästat upmärksamheten derå, att endast tvenne
af StatsUtskis ledamöter reserverat sig emot förevaride Betänk. Delta
bevisar dock icke så mycket som han tror; ty det var ganska många
ledamöter, som delade den 'åsigt, hvilken af mig förfäktas, ehuru
de af ett eller annat skäl, icke brydde sig om alt låta anteckna sina
namn som reservanter.
Det vore orätt att längre uptaga R. o. Adis tid. Hr Bildt har
redan utvecklat flere af de skäl, som tala för den af honom be¬
gärda äterremiss; och jag får, på grund af hvad jag i ämnet haft
äran anföra, jemväl förena mig med honom i enahanda anhållan.
Frih. Raabi Man har talat om eli provins-krig mellan tvenne
från hvarandra skilda landsorter. Jag som bor midt emellan dem
båda, eller i Småland, torde få anses opartisk, och ber derföre, att
ånyo få yttra några ord.
Hr Bildt har sagt, att om här vore fråga om någon skatte-lin-
dring för jorden, så borde en sådan icke ske förr, än behörigen
utredt vore, hvilka delar af Riket, som vore i största behofvet deraf.
Jag lier Hr Bildt bemärka, att i sådant hänseende bör icke alle¬
nast tagas i betraktande, huruvida behofvet kräfver en dylik efter¬
gift, utan äfven den rättvisa och billighet, hvarmed skatten blifvit
pålagd och hvarmed han utgår.
Ehuru jag icke var nog lycklig, att få höra den historiska ut¬
redning af ämnet, som Hr Bildt lemnat, tror jag dock, att denna
utredning hufvudsakligen var hemtad ur StatsUtskis Betänk, vid
förra Riksdagen. Var deremot icke detta förhållandet, förmodar jag
likväl utredningen varit tillgänglig för Höglofl. StatsUtskis samtlige
ledamöter. Besynnerligt är, att när R. St., som begärt utredning
af frågan, vid denna Riksdag får en sådan, och den då är så be¬
skaffad, att StatsUtsk. deraf hemtar anledn. att frånträda sin förut
yttrade mening, så vill likväl en ledamot af samma utredning hämta
skäl för ett afslag. Jag anser frågan vara tillräckligt utredd; och
så är den ock ansedd af R. St., enär tre Ständ redan bifallit den.
R. o. Adis beslut torde således icke komma att verka till någonting.
Man har talat myckel om . det oriktiga uti att efterskänka Sta¬
tens inkomster. Vid andra tillfällen beviljar man dock snart sagdt
utan discussion ganska betydliga eftergifter, t. ex. tullen på sviskon,
hvilken endast kommer de förmögnare klasserne till godo.
Slutligen ber jag att få förklara Hr Bildt, det jag med min
förklaring öfver motivet (ill de olika åsigter, som uppenbarat sig i
denna fråga, endast haft för afsigt att söka ådagalägga, att person-
lighets-skäl aldrig ega någon betydenhet. Äfvenledes ber jag att få
nämna, alt då jag påpekade det förhållande, att' endast 2ine leda¬
möter i Utsk. reserverat sig mot förevaride Betänk., jag dermed
icke velat förringa vigten af Hrr reservanters skäl; villigt erkänner
432
Den 22 Juni.
iaa, ätt en reservation understundom kan äga mera välde, än ett
helt Betänk.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsamt att få vela, huru¬
vida någon underrättelse om PresteSt:s beslut i denna fråga ankom¬
mit. Det är visserligen möjligt, att Frih. Baabs upgift kan vara riktig;
men då han icke framställt den med full visshet, kan det också
vara tänkbart, att den i sjelfva verket, torde befinnas mindre säker.
För öfrigt, och då detta ämne kan af oss fullkomligt sjelfständigt
pröfvas och bedömas, torde icke PresteSt:s beslut böra utöfva något
inflytande på hvad R. o. Ad. i ämnet behagar besluta.
Jag fortfar således i det yrkande, som jag i mitt förra anfö¬
rande framställde, och utbeder mig blott, att med några ord få gen¬
mäla Frih. Raab, i afseende på hans yttrande, att en utredning af
frågan ägt rum, som föranledt StalsUtsk. att frångå den mening,
det vid föreg:de Riksdagar i ämnet hyst. Hvaruti har denna utred¬
ning bestått? Kan man påstå, har man visat, att den utredt någon¬
ting annat, än alt samma förhållande med helgonskylden eger rum
i Halland som i Skåne? Nu hafva Ständerna redan uprepade gånger
förklarat, att de icke finna något skäl att bevilja Skåne den begärda
eftergiften; hvarföre skulle de nu handla annorlunda, sedan de fått
veta, att frågan jemväl berör en del af Halland? Jag kan icke finna
minsta grund i denna utsträckning af frågan såsom skäl för ett för—
ändradt svar i ena och i andra hänseendet.
Frih. Raab: Jag är ledsen att hafva lemnat en upgift, som
jag sedermera funnit vara oriktig. Jag upfaltade nemi. min gran¬
nes ord orätt, då jag sade, att tre Stånd redan fattat beslut i frå¬
gan, i st. f. att det endast lärer vara två.
Sedan härefter underl. Riddarh.-Sekret, uplyst, att prot.-utdr.
ankommit, som utvisade, att Borgare- och BondeStm bifallit före-
var:de Utlåt., men att underrättelse om PresleSt:s i ämnet fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Hr von Troil: Jag har begärt ordet, endast med anledn. af
Frih. Cederströms sista yttrande. Han har velat låta påskina, att
StatsUtsk. vid sista Riksdagen afgifvit ett undvikande svar på denna
fråga. Detta öfverensstämmer icke med verkliga förhållandet. Utsk.
åberopade blott i sitt afgifna Betänk, de skäl, som af föreg:de Stats¬
Utsk. blifvit anförda, och inlät sig för öfrigt icke i någon närmare
granskning af frågan.
Hr Bildt har yttrat, alt han ansåge roteringen i Halland vara
laglig, men alt han .dock på billighets-skäi ifrade för en lättnad i
densamma. Jag har icke bestridt, alt de ifrågavar:de socknarne i
Skåne äro juridiskt pligtige alt utbetala helgonskylden, på sätt nu
sker. Men jag har sagt, att afgiften är obillig och omoralisk samt
äfven i vissa afseenden orättvis; och det är derföre, som jag yrkat
dess uphörande.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedermera till
återremiss af förevar:de Utlåt, framstälde propos:r besvarades med
blandade
Den 22 Juni.
433
blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det
han ansåg sin sednast lill återremiss framstålda propos. hafva blifvit
besvarad med öfvervägande Ja.
Efter härvid af Hr von Troil begärd votering upläsles till ju¬
stering samt godkändes följande voterrs-propos.:
Den, som bifaller SlatsUtsk:s Utlåt. N:o 123, i ani. af väckte
motioner, ang:de förändradt användande af den till skolorne i stä-
derne inom Lunds Stift och provinsen Halland af Götheborgs Stift
utgående Helgonskyld, röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot detta Utlåt, gjorde anmärkmr
föranleda lill återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 17.
Nej — 25.
Föredrogos ånyo och biföllos SlatsUtsk:s d. 14 och 21 dennes
på bordet lagde Utlåhn:
N:o 140, angule restitution af oriktigt'debiterad lönebeviiin.
vid Westmanlands och Jönköpings Reg:ten samt Wermlands Fält¬
jägare Reg:te; och
N:o 141, i anlcdn. af väckt motion om löneförhöjning för
R. St:s Just.-Ombudsman.
o
Ånyo föredrogs StatsUlsk:s d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Mern. N:o 142, i ani. af återremisser å Utlåt. N:o 32, aog:de
låne-understöds beviljande för tomt-reglering inom den år 1849
nedbrunna del af Lidköping eller den s. k. Gamla staden.
På begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., företogs
härvid upläsning af 'Kongl. Hof-Predikanten Wensjöes vid detta
Mern. fogade reservation, men sedan denna upläsning någon stund
fortgått, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag finner, att R. o. Ad. redan
bifallit detta förslag; jag trodde, att det blef återremitleradt förra
gången, då det bär var föremål för Ståndets öfverläggning; och då
Ulsk. vidblifvit sitt beslut, förutser jag den utgång saken får och
afstår från den begärda upläsningen.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut, och lade fö¬
rövande Mein. till handlingarna.
8 IL
28
434
Den 22 Juni,
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 14 och 21 dennes
på bordet lagda Utlåt. Nio 144, i ani. af väckt motion om anslag
af allmänna medel till en pensions-inrättning för fruntimmer, som
sysselsatt sig med barua-undervisning.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. Nio 145, i ani. af K. M;s Nåd. skrifvelse i fråga om
Calmar läns fördelning i 2 län.
Sedan, uppå förfrågan af Frih. Raab, Adam Christian,
underl. Riddar!).-Sekret, uplyst, att enl. ankommet prot:s-utdr. Bor-
gareSt. bifallit StatsUtsk:s förevar:de Utlåt., men att de öfriga Riks-
Stins i ämnet fattade beslut icke ännu blifvit R. o. Ad. medde¬
lade, anförde
Frih. Raab: Såsom den ende här närvande Calmar-bo, har
jag ansett mig skyldig att yttra några ord i afseende å denna fråga.
De moliver Utsk. anfört såsom skäl för sitt afstyrkande af ifråga-
varide begäran, om anslag till Calmar läns delning, synes mig i
sanning icke fullt tillfredsställande. Man kan om denna fråga säga
på samma sätt som om den nyss afgjorda, angide helgonskylden,
eller att den skall återkomma från Riksdag till Riksdag, emedan
det är billighets-skäl som lala för densamma.
Jag ber att i R. o. Adis minne få återkalla, att K. M. redan
vid 1840 års Riksdag föreslog R. St., att bevilja anslag för nämnde
ändamål: och vid alla derpå följande Riksdagar hafva motioner i
ämnet blifvit väckta, bevisande, att frågan ännu var vid lif. Vid
1848 års Riksmöte begärde R. St., att K. M. måtte afgifva Nådig
Propos. angide detta ärende. Man kan väl icke säga, att en sådan
propos. nu blifvit aflåten, utan endast en utredning af frågan,
emedan K. M. deruti icke tillkännagifvit Sin åsigt; men hvad som
i alla fall kan sägas, är att många klagomål försports från de norra
delarne af länet, deröfver, att de hafva en serdeles stor svårighet
att kommunicera sig med residens-staden, och jag tror, att orsakerna
till dessa klagomål äro af den giltiga beskaffenhet, att den ifrågaställda
utgiften icke skulle anses blifva onyttigt förspilld. Jag beklagar altLands-
höfdin i Calmar icke är närvande; emedan han bäst vore i tillfälle
att bestyrka hvad jag bär påpekat. Naturligtvis kan en så vigtig
fråga, som angide ett läns delning icke bero derpå att en mindre
del af delta län finnér för sig ofördelaktigt, att delningen sker;
utan man måste i sådant fall lätta sig efter den allmänna menin¬
gen; och jag vågar påstå, att denna redan länge, på ett otvetydigt
sätt uttalat sig för Calmar läns delning i tvenne. Man har emel¬
lertid såsom skäl för afslag åberopat det förhållande, att Aspelands
härad icke skulle finna en så beskaffad delning med sin fördel öf¬
verensstämmande, emedan innevånarne derstädes icke skulle få nå¬
gon minskning i väg lill residenset, i fall de blefve indeläde på det
norra länet. Detta beror hufvudsakligen derpå, att posterna f. n.
gå från norr lill söder; men genom en annan postreglering komme
de jemväl att gå från öster till vester. Derigenom finge nämnde
D en 22 Juni.
435
härad kortare väg til) Westervik än till Calmar, och att det har
stor trafik på Döderhultsvik är förut bekant.
Slutligen ber jag att få bemöta ett annat hufvudsakligt inkast
mot ifrågavarrde delning. Man har nemi. sagt, alt en sådan del¬
ning icke bör ske för ett lån i sönder; men då man väl icke lärer
på en gång kunna utföra en så invecklad förändring, utan måste
göra början der behofvet visar sig störst, tror jag, att detta skäl
helt och hållet förfaller. Det förekommer mig jemväl, som om
denna delning nu, 14 år sednare, vore i vida högre grad af be¬
hofvet påkallad än 1840. Under dessa fjorton åren hafva nemi.
innevånarnes antal stigit, rörelsen tilltagit och odlingen nått en hö¬
gre utveckling samt till följd deraf antalet af rätts-tvister förökats.
Häruti torde således ligga ett giltigt skäl för lämpligheten att läns-
delningen icke sker på en gång, utan successive. Den utgift, sorn
egentligen afhållit Utsk. från att tillstyrka bifall till motionen, är
icke större än 12,000 R:dr b:ko. .lag ber Hrrine fästa upmärk-
samheten derå, att vida större utgifter blifvit för långt mindre an¬
gelägna ändamål vid denna Riksdag beviljade. För öfrigt är detta
skål detsamma som man ständigt anför, då man icke vill bevilja
någon lokal-eftergift. Att vänta till dess en allmän löne-reglering
varder beslutad, är likberydande med att hänvisa saken till en evig
framtid. Såsom bosatt i södra delen af Calmar län, har jag sjelf
icke någon fördel af den ifrågaslällda delningen. Jag får hvarken
längre eller kortare väg till residenset; men jag har trott mig böra
framställa de skäl, som tala för denna delning, och på grund af
dessa skäl, anhåller jag om Betänk:s återremitterande. Jag uprepar
ännu en gång, att då redan så stora summor vid innevar:de Riks¬
dag dels blifvit beviljade och dels föreslagne till föremål, som icke
alltid torde hafva varit deraf förtjente, så synes mig som om den
lilla utgift, hvilken här blifvit åskad, för att gå innevånarnes önsk¬
ningar i ett af våra betydelsefullaste län lill mötes, icke skulle vara
bortkastade penningar.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det förnämsta, och åtminstone för
mig tillfyllestgörande skälet att icke ännu ingå i någon pröfning'af
sjelfva frågan, har varit, att i K. M:s Propos. icke förekommer nå¬
got bestämdt förslag till den ifrågavartde delningens verkställande;
och det är af delta skäl, som jag biträdt det förslag StatsUtsk. af-
gifvit, att icke f. n. föreslå R. St. någon åtgärd till förändrad re¬
glering af Calmar län.
Då K. M. till R. St. aflåtit en Nådig Propos., som endast ut¬
redde frågan, utan att i öfrigt något förslag deruti framställts, så
ega R. St. visserligen sin rätt öppen, att, efter omständigheternas
kraf, fatta det beslut, som de finna för godt. Men StatsUtsk. har
varit tveksamt, hur det skulle göra, då det icke hade något förslag
till ledning för sitt omdöme; Utsk. bar derföre trott sig icke f. n.
böra föreslå R. St. någon ålgård härutinnan. Då jag för öfrigt
tror att en ålerremiss af Betänk, icke skall tjena till någonting, an¬
håller jag om bifall dertill.
28*
436
Den 22 Juni.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då Frih. Raab bor i sö¬
dra delen af Calmar län, så är förhållandet, såsom han säger, att
han icke kan hafva något intresse af länets delning; ty alt han
skulle vilja blifva af med de norra Calmarboerne, tror jag så myc¬
ket mindre, som han bland dem har många vänner och kära an-
förvandter. Snarare tror jag, att det är på deras vägnar, som han
talar, och det är Frih. Raab, Carl Adam, Fullm. Frih. Raab, Adam
Christian, som yttrat sig. Mig synes emellertid, att man icke bör fästa
mera afseende på Frih. C. A. Raabs åsigt i frågan, derföre, att han
aflägsnat sig, då saken förekom till afgörande; ty, i fall han hade
något större intresse i saken, vore han förmodligen tillstädes för att
bevaka henne.
Frih. Raab har sagt, alt han saknade länets Höfding här, och
alt om han vore tillstädes, skulle han säkert hafva upträdt för den
af Frihm uttalade mening. Då jag i går e. m., om jag rätt min¬
nes, träffade honom, tyektes han gifva tillkänna att han icke eller
hade något intresse för frågan. Pä denna grund tror jag mig ega
ytterligare anledn. att yrka bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Rud.: Denna fråga är icke så enkel, att
den inom StatsUtsk. kunnat utan ledning af någon å Regeringens
sida skeende utredning afgöras. Den har varit föremål för vidlyf¬
tiga undersökningar, men befinner sig ändock, efter min öfverty¬
gelse, icke i det utredda skick att den nu bör föranleda till ett be¬
stämdt beslut af bifall till det åsyftade målet. Jag önskar derföre,
alt R. o. Ad. måtte bifalla ifrågavar:de Betänk., allrahellst som det
torde vara omöjligt eller ganska svårt, alt här vid Riksdagen, der så
royckat annat tager tiden i anspråk, afgöra huru den ifrågasatta del¬
ningen af länet månde lämpligast ske, om t. ex. Oland skulle ut¬
göra ett län för sig, och fasta landet ett annat, eller om, på sått
man äfven yrkat, Döderhultsvik skulle blifva residens-staden i st. f.
Westervik, o. s. v.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Denna fråga är lika som
dess behandling nära 15 år gammal, och problemet att verkställa
en delning af Calmar län, är ganska svårt att lösa. De nuvar:de
olägenheterna af länets långa sträckning så väl i hänseende lill fasta
landet, af 30 mil, som Oland af 16, äro förhållanden, som föra
frågan på ett serdeles inveckladt gebiel. Jag sade nyss, alt frågan
är 15 år gammal; men dess ålder är rätteligen 40 år. Man har
föreslagit, att lösa den på det sättet, att Oland skulle utgöra ett
särskildt län för sig; men man fann, att detta icke skulle vara fullt
ändamålsenligt. Sedermera hafva förslag upstått, att norra delen af
länet skulle frånskiljas den södra, och utgöra ett län för sig; äfven¬
som att förena den norra delen med Östergöthlands län. Denna
sednare delning skulle dock endast medföra fördelar för Calmar län,
men deremot öka gnromålen för Landsh.-embetet i Linköping till
den grad, att det nära nog blefve omöjligt, att behörigen förvalta
ett så stort län, ty folkmängden i de norra delarne af Calmar län
är i så starkt tilltagande, att den uti ett på detta sått bildadt län,
snart nog skulle bestiga sig till 300,000 menniskor, hvilken om¬
Den 22 Juni.
437
ständighet i förening med alla de invecklade förhållanden som nä-
ringarne medföra, skulle på ganska betänkligt sätt försvåra länets om¬
sorgsfulla förvaltning. Den enda utväg, som skulle kunna förefinnas,
vore att frånskilja norra delen och deraf bilda ett eget län, hvilket
blefve temligen litet till vidden. För alt bringa delta förslag i
verkställighet hafva 12,000 Ridr b:ko blifvit begärda, och om R.
St. finua sig föranlåtne att bevilja detta anslag, torde det snart och
lätt kunna afgöras, hvilka härader som skola lyda under det ena
eller andra länet; och om Aspelands härad dervid funne för sig för¬
delaktigast, att qvarstanna inom Calmar län, vore derigenom ingen
skada skedd. Det ena länet blefve väl mindre till omfånget än det
andra, men de aflägsnare delarne finge likväl sina nuvande, häraf
beroende olägenheter afhjelpta.
Att K. M. icke afgifvit något bestämdt förslag i frågan, här¬
leder sig af tvenne orsaker; nemi. för det första, att K. M. redan
en gång framställt ett dylikt förslag, hvilket icke vunnit Ständernas
bifall; och för det andra, att K. M. vid början af denna Riksdag
fann så många vigtiga och angelägna utgifter förestå, och nödvändiga
att af R. St. begära, alt de anslag, som i andra hänseenden kunde
vara nyttiga och gagneliga måste åsidosättas för att vinna bifall till
de öfriga. Under sådana förhållanden tror jag, att man icke kan
annat än bifalla Utsk:s hemställan, hvarom jag anhåller om propos.
Förevaride Utlåt, blef uppå härefter framstäld propos. af R. o.
Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskis d. 14 och 21 dennes
på bordet lagde Utlåtm:
JV2 146, i ani. af K. M:s Nåd. Propos., angide förhöjning af
de Länsmännen tillkommande pensioner å Allmänna Iudragnings-
Staten; samt
M 147, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. angide anslag till
upbyggande af ett kapell i Korpilombola by af Öfver Torneå socken,
samt för inköp af boställe åt en Kapell-predikant derstädes, jemte
bidrag lill dennes aflöning.
Ånyo föredrogs StatsUtskis d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. M 148, i ani. af väckt motion, angide uplåtelse åt
Kongl. Serafimer-Ordens-Lazarettet af plats för tvätt-inrättning från
K. Mit och Kronans, af Kongl. Carolinska Mediko-Kirurgiska Insti¬
tutet disponerade egendom Niis 1 och 2 i qvarteret Glasbruket å
Kungsholmen, samt i sammanhang dermed beviljande åt nämnde
Kongl. Institut af anslag, motsvarande den hyres-afgift, som för
nämnde plats nu erlägges.
Gr. Sparre, Erikl Det har icke kunnat undgå min upmårk-
samhet, alt StatsUtsk. hyst tvekan att bifalla en så billig begäran,
som den ifrågavaride. Det är bekant, att Carolinska Institutet af
K. M. fått sig tilldelad en tomt på Kungsholmen, och att af denna
tomt en liten del år 1837 blifvit på 50 års tid emot en årlig by-
438
Ben 22 Juni.
res-summa af 200 II:jr b:ko uplåten åt Serafimer-Lazarettet, som
derå låtit upföra en tvätt-inrättning. Detta Lazarett är, ehuru grun-
dadt på fonder, tillkomne genom enskildes välgörenhet, en Statens
inrättning, likasom Carolinska Institutet, och tomten är en Kronans
tillhörighet. Nu har Lazaretts-Direktm begärt, att Lazarettet, såsom
varande en Slaten tillhörig inrättning, mätte befrias från erläggande
af denna afgift till Staten, och att tomten skulle till Serafimer-La-
zarettet för alltid öfverlåtas, enär fråga upstått om utvidgande och
förbättrande af tvätt-inrättningen. Utsk. har tillstyrkt, att R. St.
uti aflåtande underd. skrifvelse till K. M. ville anhålla, det K. M.
täcktes låta verkställa fullständig utredning i ämnet, samt derefter
till R. St. afgifva den Nåd. Propos., hvartill förhållanderna kunna
föranleda. Hvad skall en sådan utredning innebära? Då Kongl.
Serafimer-Lazareltets Direkt, år 1837 hos K. M. gjorde framställ¬
ning om erhållande af berörde tomt, infordrades öfver denna an¬
sökning Ullåt:ri så väl af Sundhets-Colhm sorn, af Professorerne vid
Carolinska Institutet för alt vinna uplysning, huruvida tomten kunde
för denna sistnämnde inrättning i framliden blifva nödvändig, eller
huruvida den kunde umbäras. Jag har i min hand den af Utsk.
omnämnda K. M:s Nåd. resolution på berörde ansökning. Den är
daterad den 20 Jari. 1837. I rubriken till denna resolution om-
förmäles: ”att platsen jemte derå upförda smedja vore för Carolinska
Institutets behof umbärlig och derför hittills varit åt enskild man ut¬
arrenderad, samt icke eller för framliden syntes för Institutet ega
annat värde, än genom den årliga inkomsten, hvarföre det vore för
Institutet likgiltigt, antingen platsen till evärdelig ego eller endast
för femtio år öfverlätes, så vida Institutet i båda fallen tryggades
vid åtnjutandet af den påräknade erforderliga afkastningen. Då In¬
stitutet således medgifvit, att det vore för detsamma likgiltigt, an¬
tingen platsen öfverlätes för alllid, eller på viss tid, så torde der¬
utinnan någon vidare utredning icke behöfvas. Huruvida Serafimer-
Lazarettet fortfarande kan utbetala denna hyra, beror helt enkelt
på den utsträckning Lazarettet gifver åt sin verksamhet. Denna
anstalt ger f. n. vård åt så många sjuka, som lillgångarne medgifva.
Om Lazarettet således af sina inkomster skall utbetala 200 R:dr
b:ko ärligen i hyra för en uplåten egendom, så måste det inskränka
antalet af sängar med en eller två, motsvarande utgiften för hyran.
Någon utredning i delta afseende kan således icke eller erfordras;
och jag fattar icke, hvad på frågan inverkande ämne kunde blifva
föremål för den ifrågaställa undersökningen. Då det sätt, hvarpå
sjukvården på Serafimer-Lazarettet besörjes, ger all anleda, till den
fullkomligaste belåtenhet, så synes det mig icke vara Staten värdigt,
ali affordra Lazarettet denna lilla summa; men deremot ganska
lämpligt, att bevilja Carolinska Institutet ett anslag, som motsvarade
denna hyres-inkomst, och hvaraf Institutet förklarat sig vara i behof.
På grund af dessa skäl får jag vördsamt anhålla om återremiss
af detta Utlåt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Uti ifrågavar:de beslut, hvilket,
om jag icke alltför mycket misstager mig, blott med ganska få rö-
Den 22 Juni.
439
slers öfvervigt tillkom i Utsk,, har jag icke deltagit, ehuru jag be¬
finner mig bland reservanternes antal. Jag har nemi., i likhet med
den siste värde talaren funnit den utredning af frågan, som Utsk.
tillstyrkt, öfverflödig. Denna utredning är af högst enkel beskaffen¬
het. Serafimer-Lazarettet kan icke få någon lämplig plats vid Clara
sjö för sin tvätt-inrättning, men kan deremot få det på en tomt,
sora är anslagen åt Carolinska Institutet. Institutet har förklarat,
att det vill afstå denna tomt mot ett årligt hyres-belopp af 200
R:dr b:ko. Men det är icke allenast derföre, att erläggandet till
Slaten af berörde hyres-afgift synts mindre lämpligt, som Lazarells-
Direkt:n väckt denna fråga, utan äfven derföre, att Lazarettet an¬
sett sig icke kunna på en hyrd tomt vidtaga de förbättringar i kon¬
struktionen af tvätt-inrättningen, som nya upfinningar erbjödo och
hvilka, såsom ledande till besparing så väl i kostnad, som i tid
och arbete, vore af stor fördel att kunna begagna. Det är också
ur denna synpunkt som Styrelsen begärt alt få full dispositionsrätt
öfver deuna tomt. Frågan är således så enkel, att någon utredning
deraf icke behöfves, ty den består blott deruti, huruvida Lazarettet
kan vara förtjent af att få en lindring i sina utgifter, för att så¬
lunda kunna förbättra sin tvätt-anstalt. Jag tror icke att man bör
vara tveksam i afseende på besvarandet af denna fråga. Ty, på
sätt den siste talaren yttrat, antalet af de sjuka, som Lazarettet kan
vårda, beror på beloppet af den årliga inkomst, som lill dessas un¬
derhåll och vårdande kan erhållas, sedan de gifne faux frais deri¬
från blifvit afdragne. Vid sådant förhållande tror jag icke, att man
bör tveka att gifva sin röst till motionärens hemställan, och det är
med anledn. häraf, som jag vördsamt anhåller ora återremiss af
Utsk:s ifrågavar:de Betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: SlatsUtsk:s Inkomsl-afdeln., som
handlagt denna fråga, hade å den väckta motionen tillstyrkt bifall; men,
såsom Hr Bildt uplyst, förändrades delta beslut i Utsk:s plenum med
blott några få rösters öfvervigt. Att jag icke deruti deltagit, synes deraf
att jag såsom reservant låtit anteckna mig. Likväl hade jag vid
detta tillfälle icke ämnat upträda, emedan jag icke ser motionären
här narrande, och således icke kan tro, att denna fråga ligger ho¬
nom särdeles mycket om hjertal; men då tvenne talare begärt åter¬
remiss, anser jag mig böra deruti instämma, och vill, såsom ett yt¬
terligare skäl derför nämna, alt Serafimer-Ordens-Lezaretlet är be¬
tänkt på, att i betydlig mån utvidga den ifrågavar:de tvätt-inrätt¬
ningen, samt ordna den efter de grunder, som blifvit vid dylika
anstalter i andra länder antagna. Detta kan dock icke f. n. gå i
verkställighet, så länge Lazarettet icke är förvissadt om eganderätten
till den omnämnda tomten.
Frih. Cederström, Bud.: Jag har inom StalsUtsk. öfverva¬
ra behandlingen af detta ärende, och med min röst bidragit till det
beslut, som nu är föremål för B. o.nAd:s öfverläggning. Jag vid¬
håller ännu denna min mening. Ar 1837 biföll K. M., genom
Nåd. resolution, att den ifrågavar:de tomten skulle icke för alltid,
utan endast under 50 års tid och mot en årlig hyra af 200 R:dr
440
Den 22 Juni.
b;ko få begagnas af Serafimer-Ordens-Lazareltet. Hvarföre K. M.
icke i vidsträcktare man ville bifalla Lazarelts-direktms ansökning,
härledde sig troligen deraf, att om äfven berörde Lazarett är en in¬
rättning af mycken vigt för det allmänna, äga Carolinska Institutets
fördelar icke mindre anspråk, att med behörigt afseenda å andra si¬
dan betraktas. Ty det är alldeles icke sagdt, att den lokal, sora
delta Institut f. n. eger, skall för all framlid blifva tillräcklig för
dess behof. Allt hvad man i detta hänseende trott sig böra vid¬
taga, är således blott en provisoriskt lemnad tillåtelse, hvarföre jag
också tror, att Utsk. rätt bedömt, och med nödig varsamhet be¬
handlat denna fråga, då det icke tillstyrkt någon annan åtgärd, än
att R. St. måtte till K. M. ingå med anhållan, att K. M. täcktes
låta verkställa fullständig utredning i ämnet. Utsk. har således all¬
deles icke sagt, alt saken vore skadlig, eller af sådan beskaffenhet,
alt den borde afslås; utan man har fastmera blott velat i underddiet
inhemta K. M:s tanka i ämnet, på det att ärendet må kunna seder¬
mera af R. St. på bästa sätt definitift afgöras.
På denna grund får jag vördsamt anhålla, om bifall till ifrå-
gavartde utlåt.
Hr Bildt: Jag får med afseende på den siste värde talarens
yttrande äran nämna, att då K. M. genom den åberopade Reso¬
lutm, uplät ifrågavar:de tomt, under vissa vilkor åt Serafimer-Laza-
rellet, kunde det icke göras någonting vidare, emedan saken i öf¬
rigt berodde på R. St:rs pröfning. Det har inom Utsk. blifvit up-
lyst, att Seratimer-Ordens-Gillet begått den försumligheten, att icke
i tid hos Konungen anhålla om allålande af Nåd. Propos. i ämnet, om
hvars beskaffenhet Frih. Cederström icke torde hafva bordt vara
tveksam, då det är bekant, att Profme vid Carolinska Institutet icke
motsatt sig den ifrågaställda öfverlåtels e för alltid. Men delta bör
väl icke vara ett hinder för, att, nu lå af en enskild person mo¬
tion i frågan blifvit väckt, densamma stall kunna af R. St, bifallas.
Det är icke likgiltigt, om frågan blir i pskjuten till en följande Riks¬
dag, emedan Serafimer-Ordens-lazarette då måste under irenne år,
upskjuta inrättandet af en fullt ändam; Isenlig tvält-anslalt. Det sä¬
ger sig sjelft, att elt nu lemuadt bifall lill Utsk:s utlåt, verkligen
måste föranleda ett sådant upskof, enä' det icke finnes någon an-
ledn., att K. M., innan denna Riksdag: utgång kan medhinna, att
till R. St. aflåta Nåd. Propos. i ämra t. Följaktligen är det klart,
att ett bifall till Utsk:s förslag vore tetsamma, sora att afslå hela
saken, och att den omtalade utredningen, hvarigenom i sjelfva ver¬
ket ingenting kan utredas, icke tjenar lill något annat, än att på ett
artigt sått afslå frågan.
På grund af hvad jag nu haft äran nämna, hemställer jag till
de H:rr, sorn' talat för bifall, om de icl e skulle vilja förena sig med
mig i Utlåtis återremitterande.
Hr Liljehöök, Carl Berthild Enl. min tanke hade det
varit orätt gjordt af Utsk., att på grum! af enskild motionärs fram¬
ställning tillstyrka den ifrågavande ton tens öfverlåtande för alltid,
då Sundhets-Colhm i sitt und. utlåt, en last förordat dess öfverlåtan-
Den 22 Juni.
441
de på viss lid, och emot en viss årlig afgift. Frågan synes mig så¬
ledes icke vara tillräckligt utredd, och vid sådant förhållande torde
det vara lämpligast, att innan man afgör densamma, afvakta Nåd.
Propos. i ämnet.
Frih. Cederström: Då jag i mitt förra anförande hufvudsak¬
ligen utgick från den synpunkt, alt Carolinska Institutet icke genom
något förhastadl beslut af II. St. borde gå i mistning af en förmån,
som det nu eger, så har en värd talare deraf tagit sig anledn., alt
söka förmå mig frångå mitt yrkande om bifall till Betänk, genom
alt fästa min upmärksamhet derpå, alt Profme vid Carolinska Insti¬
tutet i denna fråga yttrat en tillstyrkande mening; men jag anhåller
att få till genmäle derå andraga, alt ehuruväl bemälde Professorer
torde kunna antagas såsom Institutets nuvande målsmän väl vara i
tillfälle bedöma dess fördelars halt och värde, så bör å andra sidan
ibågkommas, att Profcne icke äro ensamme målsmän för våra me¬
dicinska inrättningar; jag åsyftar härmed, att vigt måtte läggas
pä den anmärkn., som af den siste värde talaren blifvit framställd,
nemi. att Sundhets-Colbm icke tillstyrkt tomtens öfverlåtande för
alltid. Om ärendet således, genom det beslut, StatsUtsk. föreslagit,
blefve fullständigare utredl, så skulle derigenom Sundhets-Colbm och
Carolinska Institutet komma i tillfälle, att med hvarandra samråda om
hvad bäst och billigast månde vara; hvilket i min tanka är det tjen-
ligaste sättet för delta ärendes behandling.
Hr Bildt har frågat, hvad K. M. skulle hafva kunnat vidtaga
för åtgärd, annat än den K. M. redan vidtagit, enär ett öfverlåtande
för alltid berodde af R. St. allena; men jag ber, att få till Hr Bildt
framställa den fråga tillbaka, hvad som väl har kunnat hindra K.
M., alt under loppet af så mänga år, som förflutit mellan 1837 och
1854, delgifva R. St. detta ärende? Sådant har icke skett, och jag
bar deraf dragit en slutsats, att K. M. icke nu mera än förr, anser
denna öfverlåtelse angelägen eller nödvändig; hvarföre jag anser den
utvägen Utsk. föreslagit vara lämpligast, då den både är välvillig
emot begge parterna, och lemnar R. St. öppet, att efter sig förete¬
ende omständigheter i ämnet framdeles besluta. Vid sådant förhål¬
lande kan det icke falla mig in, att efterkomma Hr- Bildts upma-
ning att afstå från mitt yrkande, och förena mig med honom i be¬
gäran om återremiss.
Jag anhåller såsom förut, om bifall å StatsUtsk:s hemställan i
detta mål.
Gr. Sparre: Hr Bildt har redan uplyst Frih. Cederström om
anlednin, hvarföre någon Kongl. Propos. i detta ämne, icke blifvit
till R. St. afgifven. Konungen kan icke gerna till R. St. fram¬
komma med en sådan Propos., utan dertill af vederbör:de gifven
anledn., och då dessa vederbör:de sjelfve erkänt, att de försummat,
att i lid hos K. M. anmäla ärendet, så ligger häruti den enkla för¬
klaringsgrunden, hvarföre icke någon Propos. i detta ämne blifvit
allåten. Ang:de den åsigt, som af Profme vid Carolinska Institutet
i denna fråga blifvit uttalad, har jag redan haft äran ur K. M:s Nåd.
Skrifvelse den 10 Jan. 1837 upläsa en del ur reciten, innchållan-
U 2
Den 22 Juni.
de, att ”tomten vore jemte derå upförda smedja för Institutets be¬
hof umbärlig, och derföre hittills varit åt enskild mau ut-arrenderad,
samt icke eller för framliden syntes för Institutet ega annat värde,
än genom dea årliga inkomsten, hvarföre det vore för Institutet lik¬
giltigt, antingen platsen till evärdelig ego eller endast för 50 år öf-
verläles.” Någon vidare utredning af Institutets åsigt i detta ämne,
kan väl icke vara behöflig, än detta icke enskildt, utan officiell
afgifne utlåt. Frågan är nu, huruvida de ifrägavarrde bygguads-ar-
betena skola företagas eller icke, och då vi ej hafva så serdeles
långt qvar af Riksdagen, tror jag, att det f. n. vore omöjligt, att af
Konungen få någon Propos. i ämnet afgifven. Ett af oss alla ön-
skadt slut på denna fråga, lärer således icke på annat sätt kunna
vinnas, än derigenom, alt R. St. lemna sill bifall lill denna hem¬
ställan, hvilken, enl. min tanke är fullkomligt utredd. Jag fortsätter
således mitt yrkande om återremiss.
Frih. Cederström: Jag anhåller om det Höglofl. Ståndets be¬
nägna öfverseende, då jag nu för tredje gången går alt yttra mig i
denna fråga; men det förefaller mig, som skulle man beträda en
alldeles ny och mindre rekommendabel väg för frågors behandling,
i händelse man, på sätt Gr. Sparre tillstyrkt, skulle finna lämpligt,
att, just derföre, att enskilde motionärer försummat sina önsknin¬
gar, R. St. skulle finna denna försummelse utgöra ett bevekande
skäl till bifall å någon hos dem i motionsväg gjord framställning.
Jag önskar alltså motsätta mig en återremiss äfven af det skäl, att
en vådlig upmuntran derigenom gåfves, alt efterfölja det af Gr.
Sparre förordade, nya och efter mitt förmenande, skadliga sätt att
tillvägagå.
Propos. till bifall å StalsUtsk:s förevande utlåt., blef härefter
framstäld, men besvarad med starka Nej, samt några Ja; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ansåge de gjorda an-
märkmne föranledande till återremiss; samt efter denna propos:ns
besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det han
härvid funnit Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. JVs 149, i anledn. af väckte frågor om förändrade be-
skattnings-grunder för mjöl- och såg-qvarnar, samt om ödes-qvarnars
befriande från grundskatt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Emot den första delen af
Utsk:s förslag, ang:de aflåtande af en underd. skrifvelse, med anhål¬
lan, ”att K. M., sedan genom vederbönde embetsverk, ärendet blif¬
vit fullständigt ulredt, täcktes vid en kommande Riksdag i nåder af¬
låta Propos., dels om skattlagde eller skattläggning underkastade såg-
och tull-mjölqvarnas befriande från grundräntor”, o. s. v., har jag
visserligen ingenting att erinra; ehuru det kan förutses, att, om en
sådan befrielse kommer att ega rum, Statsverket derigenom får en
gånska betydlig, d. v. s. relälift betydlig minskning i sina in¬
komster.
Den 22 Juni.
443
Hvad deremot den andra frågan beträffar, att ”genom en all¬
män författn. måtte i nåder stadgas, att nedlagde såg- och rnjöl-
qvarnar, derest grund-räntan derå icke är i hemmans-räntan inbe¬
gripen, eller till visst ändamål anvisad, och så framt vid undersök¬
ning på stället af vederbör:de Härads-rätt, i krono-ombuds närvaro,
sig visar, att qvarn eller såg är ödelagd, och ej vidare kan bibehål¬
las, må utaf Kammar-Colhm från grund-ränlas utgörande befrias, se¬
dan K:s Befh:de sig derom yttrat”; så anser jag för min del, ett
sådant stadgande obehöffigt; enär det borde vara kändt, att K. M.,
under loppet af innevar:de år, genom tvenne serskilda beslut be¬
friat dylika qvarnar från grund-räntans erläggande. Jag kan icke
heller finna, hvartill slutorden i U(sk:s hemställan, eller att K:s
Beflude skall sig derom yttra, kunna tjena. Ty om det år bestämdt
att ifrågavar:de qvarnar skola befrias från grund-ränta, så ser jag icke,
hvarföre K:s Befh:de skall yttra sig deröfver, om icke för alt lem¬
na uplysning om grund-räntans belopp. Men sådana uplysningar in¬
fordras alltid, för alt utröna verkliga förhållandet, och dä inser jag
icke något skäl, att Ständerna derom hos K. M. nu göra någon
anhållan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Alt i afseende på qvarnarsoch
sågars beskattning, ganska stora olägenheter eger rum, lärer ingen
bestrida. En af dessa olägenheter består deruti, alt t. ex. de såg-
qvarnar, som äro anlagde före 1S30 betala grundskatt, då deremot
de, som äro anlagde efter nämnde år, erlägga skatt efter be-
villms-grunder. Mäldqvarnar betala i allmänhet grund-ränta, men un¬
dantag derifrån eger rum i städerna, der dessa slags qvarnar, så
framt de äro anlagda efter är 1835, skatta efter bevilln.-s-grund.
Utsk. har åt detta ämne skänkt en ganska omsorgsfull pröf¬
ning, och dess öfvertygelse har varit den, att qvarnars beskattning
efter grund-ränta är obillig, emedan förändrade förhållanden, städse
medföra förändrade inkomster för dessa qvarnar. Så kan t. ex. en
ny kommunikations-linies anläggande, i ganska väsendtlig mån minska
mälden för en qvarn, och öka den för andra. På samma sätt kan
anläggningen af en mängd qvarnar på ett ställe borttaga inkomsten
för dem, som förut finnes, och dessas afgifter blifva således betyd¬
ligt högre, än då gruod-skalten åsaltes. Dessutom anfördes inom
Disk. många exempel på s. k. husbehofs-qvarnar, hvilka missbruka
sin husbehofs-rätt pä det sätt, att de mot serskild tulltägt förmala ända
till 2,000 T:r, utan att derföre erlägga någon annan bevilln. lill
Kronan, än den hemmanet i öfrigt betalar. Med ett ord, enhvar
torde häraf finna, att qvarnarnes beskattning i allmänhet icke är än¬
damålsenlig, och att rättelse derutinnan är, af behofvet påkallad.
Frih. Palmstjerna har sagt, att om denna beskattning tilläm¬
pades efter bevillms-grunder, skulle en ganska betydlig upoffring å
Statens sida derigenom komma att ega rum. Utsk. har deremot yt¬
trat, att genom dessa grunders tillämpande, skulle visserligen en stor
mängd qvarnar få nedsättning i de skatter, som de nu erlägga; men
å andra sidan skulle dock ganska många qvarnar, som f. n. hafva
betydlig mäld, men betala låg grundränta, lemna Staten ersättning,
i
444
Den 22 Juni.
för hvad den i förra hänseendet skulle förlora. Dessutom har Utsk.
ansett, att under sådana förhållanden en mängd af de husbehofs-
qvarnar, som nu mala mer än för husets behof är nödigt, skulle
komma att af Taxerings-komitéerna, till följd af strängare kontroller
heskattas, hvarigenom äfven en ökad inkomst för Staten bereddes.
För öfrigt eger härvid ett annat förhållande rum, sora icke bör för¬
bises, nemi. alt det för landet i allmänhet skulle vara af vigt, om
enhvar egde rätt, att, mot erläggande af betalning, få på sådana
ställen, der behofvet så påkallade, anlägga qvarnar. Vi veta visser¬
ligen, att dylika qvarn-anläggningar f. n. i allmänhet tillåtas; men
en sådan tillåtelses erhållande, är dock förenad med en mängd om¬
gångar, enär det beror på K. M;s Befhrde i första handen, och af
Kammar-Colkm i den andra, att deröfver gifva utslaget. För min
del skulle jag tro, att det för landet vore nyttigt, om dylika anlägg¬
ningar, hvilka egentligen äro att anse som fabriks-inråttningar, kunde
utan några i förväg lagda hinder, af hvar och en få anläggas. Jag
får i öfrigt fästa upmärksamheten derå, alt, då, såsom Frih. Palm¬
stjerna yttrat, första delen af Utslus hemställan, endast innefattar en
underd. anhållan, att K. M. mätte låta verkställa utredning af äm¬
net, och på de grunder, sorn blefvo föredragna, deröfver till Rikets
näst sammanträdande Ständer aflåta Nåd. Propos.; tror jag att det
vore af vigt, att R. o. Ad. icke motsatte sig en sådan åtgärd,
och det har serskildt glädt mig, alt Frih. Palmstjerna icke varit
deremot.
I afseende åter på den sednare delen af förevar:de förslag, har
Frih. Palmstjerna uplyst, att föreskrifter nyligen blifvit lemnade der¬
om, att sådana qvarnar, som blifvit nedlagda, skola befrias från sin
grundränta. Utsk. hade sig visserligen bekant, att ganska många
resolut:r i denna anda blifvit utfärdade på enskilde personers an¬
sökningar; men jag erkänner öppet, att om någon allmän föreskrift
derom blifvit lemnad, så har både jag och öfrige ledamöter inom
Utsk. densamma förbisett, och är detta händelsen, torde en underd.
framställning till K. M., rör:de denna sak, vara obehöflig. Jag an¬
ser emellertid en sådan allmän föreskrift vara högst nödvändig; ty
visserligen är det sannt, att det står hvarje qvarn-egare fritt, att
hos K. M. söka befrielse från ifrågavartde skatt; men denna ansök¬
ning skall först pröfvas hos K:s Befhtde, och derefter hos Kammar-
Colkm, samt slutligen af K. M. Sjelf afgöras, och hvilka kostnader
och omgångar, som dermed äro förenade, torde för en hvar vara
bekant. Jag känner qvarn-egare, hvilka nyligen fått sin qvarnränta
på sådant sått hos K. M. uphäfd; men hvilka dock under flere års
lid förgäfves gjort ansökningar i detta hänseende. Jag har mig spe-
cielt bekant en person, som ägde en qvarn, hvilken han på sju års lid
endast begagnat såsom redskaps-bod, samt till verkstad för sina handtver¬
kare och sitt arbetsfolk. Oaktadt denne qvarn-egare under alla dessa år
icke förmalt en enda lunna säd, emedan qvarn-hjulet var borta, måste
han dock årligen betala 40 T:r i ränta, och han har först nyligen blif¬
vit derifrån befriad. Det torde icke kunna bestridas, all det isyn¬
nerhet för allmogen är svårt att underkasta sig alla dessa omvägar.
Utsk. har derföre yttrat, att det vore nödvändigt, att först noggrannt
Den 22 Juni.
445
undersöka förhållandet, och att Kammar-Colhm sedermera kunde er¬
hålla rätt, att bevilja räntans uphäfvande. Att likväl, på sätt Utsk.
föreslagit, K:s Befh:de dessförinnan skulle i frågan yttra sig, anser
jag lämpligt, emedan det möjligen skulle kunna för en qvarn-egare
vara fördelaktigt, att först nedlägga en qvarn, och sedermera åter-
uptaga densamma.
Jag liar nu framlagt de skäl, som föranledt Ulsk., att afgifva
ifrågavande Betänk. Enl. hvad R. o. Ad. torde finna, har ingen
reservation deremot blifvit anmäld, och för min del tror jag, att
den föreslagna förändringen är en af de vigtigaste i vårt verkligen in¬
vecklade beskallningssält. Lika med de fleste öfrige ledamöter in¬
om Utsk., hyser jag den öfvertygelse, att om också någon förlust i
början skulle för Stals-verket upslå, skall den dock icke allenast blifva
obetydlig, ulan äfven snart ersatt.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan Föredraganden och Che¬
fen för Finance-Bepartitet förklarat sig icke hafva något emot, att
R. o. Ad. bifaller första delen af Utsk:s förevar:de hemställan; lä¬
rer det icke vara något tvifvel underkasladt, att ju icke äfven ett
sådant bifall varder meddeladt. Det oaktadt kan jag dock icke un¬
derlåta, alt mot förslaget framställa några anmärknrr.
Jag finner del innefatta icke ett nyligen börjadt, utan snarare
ett fortsatt försök att afskaffa de ordinarie inkomsterna, för att ut¬
byta dem mot sådana titlar eller ikläda dem sådana former, alt R.
St. vid hvarje Riksdag skola ega tillfälle att i beskattningsväg kring¬
skära Konungens makt. Man behöfver blott genomläsa pluralitetens
yttrande i det på Ständernas bord hvilande decharge-betänk., för
att finna, hvilka principer, som hos denna pluralitet äro rådande, i
afseende på R. Sl:rs rättighet, alt besluta öfver Rikets, så väl or¬
dinarie, sora extra ordinarie inkomster; och då synes mig af högsta
vigt, att största försigtighet vid denna frågas afgörande iakttages. Att
qvarn-räntan utgör en grundskatt, skall ingen kunna bestrida. Så¬
som sådan är den äfven uptagen bland Statsverkets ordinarie in¬
komster, samt upgår lill ett icke obetydligt belopp, såsom man ser
af den Utsk:s Betänk, bifogade approximativ-beräkning, der denna
ränta uptagits till icke mindre än circa 80,000 R:dr b:ko om året.
Afskaffas nu ifrågavarrde ganska ansenliga grundskatt, och blifva
qvarnarne i det stället taxerade till bevilln., såsom fabriks-inrätt-
ningar, så erhålles visserligen derigenom, på sätt Hr von Troil er¬
inrat, en ersättning, som skall motsvara den förlorade grundskatten.
Men följden blir den, att bestämmandet af denna ersättning kom¬
mer att bero af R. Sl:rs välbehag vid hvarje Riksdag, och hvem
kan då på förhand beräkna, om icke R. St. kunna vidtaga sådana
åtgärder, som sätta Konunga-makten i förlägenhet, hvilket f. n. icke
kan ega rum, åtminstone i det fall, hvarom nu är fråga. För öf¬
rigt har man, som mig synes, icke tagit i betraktande den orätt¬
visa, som skulle korama att ega rum för olika qvarn-egare. De,
hvilkas qvarnar äro telägne på krono-skattegrund, hafva räntan åsatt
i spannemål, att betalas antingen i natura eller med penningar ef¬
ter ortens markegång. De åter, hvilkas qvarnar ligga på frälse-
446
Den 22 J uni.
grund, betala den åsatte spannemåls-räntan, med förvandling i rust-
tjenst-marker, hvilken skatt, jemförelsevis till spannemålsräntan, är
af ganska lindrig beskaffenhet. Och slutligen betalas för de qvar¬
nar, som ligga på säteri-grund alls ingen ränta, emedan dessa äro,
lika med sjelfva jorden från all grundskatt befriade. Blifva nu alla
dessa qvarnar betraktade såsom fabriks-inrättningar, så försvinner den
olika naturen dem emellan. De måste alla ställas i samma kate¬
gori, och man kan då icke underlåta att beskatta en säteri- eller
frälse-qvarn lika med den som ligger på kronoskatte-grund. Sålunda
och då bevillntn aldrig kan antagas blifva lika stor, sorn den
nuvande qvarn-räntan, skulle egaren af en kronoskatte-qvarn till¬
skyndas en betydlig vinst, under det att egaren af en frälse- eller
säteri-qvarn, hvaraf, såsom förut är nämndt, den förra drager en
ganska ringa, och den sednare alls ingen ränta, skulle få vidkännas
en utgift, som i betydlig mån minskade qvarnens värde, och så¬
lunda beröfvas en del af sin väl förvärfvade egendom. Kan sådant
vara med rättvisa förenligt? Så länge vi lefva i eli lagbundet sam¬
hälle, kan svaret ej blifva tvifvelaktigt. Dessutom bör den vigtiga
omständigheten ej heller förbises, att ett icke ringa antal qvarnar finnas,
hvilka äro indelta dels till rotering, dels till rustning, sä alt, derest för¬
slaget vinner framgång, indelnings-verket måste i flera delar rubbas och
förändras. Sålunda få egaröe af frälse- och säteri-qvarnar vidkännas en
bestämd förlust, en bestämd upoffring, under det att egaren af en krono-
skatte-qvarn, får en betydlig inkomst och som den bevilln., hvilken skulle
komma att åsättas, säkerligen blefve vida mindre än qvarnskalt, som
erlägges under nuvartde förhållanden, så måste andra ersätta den
brist i räntan, som derigenom upstår, och således blifva heskaltade
till förmån för den qvarn-egare, hvilken icke till en sådan förmån
är berättigad. Att qvarnar genom många omständigheter kunna till
deras värde förändras, medgifver jag visserligen. Slen alt förän¬
dringen leder derhän, att de falla i värde, är i högsta måtto
sällsynt, emedan i samma mån, som landets folkmängd tilltager, i
samma mån upstår äfven ett ökadt behof att anlita qvarnarne, och
i samma mån kan man af dem påräkna större inkomst, hvilket
förhållande såsom erfarenheten visat, understundom går ända der¬
hän, att ehuru qvarnar blifvit anlagde med beräkning för ett visst
mälde-lag, man sedermera, på ett ganska obetydligt afstånd från dessa,
funnit att andra qvarnar npstått; hafva likväl de förras egare, långtifrån
att derigenom anse sig beröfvade den inkomst de påräknat, icke al¬
lenast icke funnit sig föranlåtne, att nedlägga sina qvarnar, ulan i
stället tillökat stenarnes antal, och låtit skattlägga dem, emedan de
förut befintlige icke varit för behofvet tillräcklige. Det är, såsom
jag nyss sade, en följd af den tilltagande folkmängden, alt qvar¬
narne i högre mån anlitas, och således är icke den omständighe¬
ten, att nya qvarnar anläggas, af den beskaffenhet, att den bör ut¬
göra det ringaste skäl för en förändring i det beskattnings-sätt, som
nu eger rum.
Hr von Troil har jemväl framhållit såsom ett skäl, för den nu
gällande grundskattens afskaffande, att qvarnar, som hafva en låg
skatt, dock hafva en gan'ska betydlig mälde-tillgång, och sålunda
Den 22 Juni.
447
lemna en vida större inkomst, än som borde ega rum i jemförelse
med skatte-beloppet. Jag ber, att med anledn. häraf få erinra, det
enahanda förhållande förefinnes i afseende på vissa hemman, hvilka
vid den tid, då deras skatt bestämdes, lemnade en ganska ringa
afkomst och derföre också (ingo en låg ränta sig åsatte; men se¬
dermera genom omständigheter, hvilka ingen kunde förutse, erhållit
ett, i förhållande till ränte-beloppet, mångdubbelt högre värde;
men det oaktadt, har ännu ingen ansett rättvist, att öka skatten
på dylika hemman. Jag skulle tro, att samma grundsats borde
gälla, i afseende på qvarn-inrättningar, ifall dessa genom ökad mälde-
tillförsel, skulle erhålla ett högre värde, och det så mycket heldre,
som då hvarje stenpars afverknings-förmåga icke kan öfverstiga en
viss gräns, följden af ökad mälde-tillgång måste blifva den af ökadt
antal stenpar, och deraf åter följa, alt, genom dessa stenpars skatt¬
läggning, kronan får en ökad inkomst, på samma gång, som qvar¬
nen erhåller ett ökadt värde i ägarens hand.
Man har äfven sagt, att husbehofs-qvarnar skulle göra de skatt-
lagda qvarnarne mycken skada derigenom, alt de förre äfven mala
för tull. Om så är förhållandet, så ligger felet hos vederbör:de
Krono-betjening i den ort, der denna otillåtna förmälning existe¬
rar? Man vet, att del är ägare af lmsbehofs-qvarn förbjudet, att
intaga annan mäld, än den som erfordras för honom sjelf och
hans underhafvande, der sådana finnas, och bryter han häremot, så
säger lagen, att han skall plikta derför. Eger man en rättighet,
uti hvilken andra göra intrång, så har man sig öppet, att derföre
anklaga den felaklige, och befordra honom till ansvar; och under
hvilka förhållanden som helst kunna dylika händelser inträffa.
Hr von Troil har vidare sagt, att det vore af vigt för landet,
att man finge anlägga qvarnar hvar man ville, utan några i förväg
lagda hinder. Det är, som jag tror, en af liberalismens mest fram¬
hållna läror, att man skall vara oförhindrad, att göra hvad man vill
och huru man behagar. Men så framt det i ett lagbundet sam¬
hälle hvarken är, eller kan vara tillåtet för hvarje medborgare, som
vill anlägga en inrättning, den må vara af hvad beskaffenhet sora
helst, att göra det, utan att förut anmäla saken hos vederböride em¬
betsmyndighet, och angifva alla de omständigheter, på hvilka han
grundar sin önskan; så är det väl också i sin ordning, att veder-
bönde pröfva dessa omständigheter, på det att den sökande må
vinna hvad han önskar. Något annat i förväg lagdt hinder, finnes,
så vidt jag vet, icke. Visserligen stadga äldre författmr, att inom
det eller det afslåndet, får en mjölqvarn icke anläggas, emedan den
skulle förnärma en närliggande qvarn. Men dessa författmr hafva
icke allenast genom Kongl. Resolut:r, utan jemväl genom den til¬
lämpning de i hvarje fall erhållit, blifvit så jemkade, att, så vida
icke den gamla qvarnens ägare kan visa, det han saknar mäld i
sin qvarn, lägger icke dennas närhet något hinder i vägen för en
annan, alt i grannskapet anlägga en ny; och följaktligen kunna alla
de i äldre tider gällande föreskrifter, sådane de af behofvet voro
påkallade, ingalunda åberopas såsom giltiga skäl, att förvandla mjöl-
qvarnar till fabriks-inrättningar. Jag kan således icke annat, än
448
Den 22 Juni.
protestera mot tillämpningen af den grundsats, som StatsUtsk. velat
göra gällande.
Hvad deremot såg-qvarnar beträffar, så är med dem ett helt an¬
nat förhållande, emedan jag skulle tro, dels att ett ganska ringa
antal sådana äro skattlagde, dels att räntan för dera beräknas pä
annat sätt än för mjöl-qvarnarne; och då Statens förlust genom
denna räntas uphörande i sig sjelf vore obetydlig, anser jag, att
den gerna kan försvinna.
Hvad angår den sednare delen af Utskrs hemställan, så ber
jag, att derutinnan få förena mig med Frih. Palmstjerna. Det fin¬
nes nemi. icke någon författn., åtminstone har jag icke, rinder den
tid af 20 år, som jag, i egenskap af Advokat-fiskal yttrat mig öf¬
ver frågor om restitution af räntor för sådana qvarnar, hvilka blif¬
vit ödelagde, icke eller under den tid af 17 år, jag såsom Notarie
tjenstgjorde i Kammar-Collmn, kunnat uptäcka någon sådan, som
lägger hinder i vägen för en qvams nedläggande, så snart egaren
icke finner någon fördel uti, att vidare begagna densamma. Det kan
icke ens vid ett sådant tillfälle komma i beräkning, om qvarnen
är väl eller illa belägen; utan saken beror helt och hållet på qvarn-
egarens éget godtfinnande, om också qvarnen har det allra förmån¬
ligaste läge. Jag har mig bekant en qvarn med 5 par stenar, hvil¬
ken inköptes af ett bolag, som för någon tid sedan nedlade den¬
samma, emedan vattenfallet behöfdes af bolaget till något annat än¬
damål. Uppå skedd anmälan härom, gillade K:s Beflnde nedlägg¬
ningen, med förordnande, att qvarnen med sin årliga ränta, hvilken
utgjorde 40 å 50 T:r spannmål, skulle utur Kronans jordeböcker
och räkenskaper afföras, och detta beslut blef af Kammar-Colhra
fastslälldt, så att qvarn-egarne befriades från räntans utgörande, från
och med den dag, då verket nedlades. Att under sådana förhål¬
landen hos K. M. begära utfärdandet af en författn., rör:de en såk,
som förut redan är genom lag bestämd, lärer val icke vara lämp¬
ligt, med mindre, än att de utaf Hr von Troil omförmäldte olägen¬
heter af kostnader och tidspillan, som med nu gällande sätt för
ödelagde mjölqvarnars befrielse från den dem åsatte ränta skola
vara förknippade, kunde genom en ny författn. undanrödjas; men
jag betviflar möjligheten och lämpligheten häraf, samt vågar påstå,
att de blifva det alldeles icke genom godkännande af Utsk:s för¬
slag, enär detta i afseende på nedläggnings-frågornas formella be¬
handling innehåller alldeles detsamma, sorn nu gällande förfaltn:r
stadga; hvarföre det af Hr von Troil anförda exempel om en qvarn¬
egare, som först efter sju års förlopp, erhöll den ifrågavarule ränte-
befrielsen, ingenting bevisar om behofvet af förändrade förfatln:r i
ämnet. Sannolikt är, att qvarn-egaren sjelf vållat det sju-åriga
dröjsmålet, genom underlåtenhet, att göra saken anhängig i veder¬
börlig ordning, och detta är icke lagstiftarens fel. Sjelf har jag i
20 år varit delegare i ett hemman, på hvilket fanns ett qvarnställe,
behörigen skattlagdt, och för hvilket jag årligen betalade ränta, ehuru
der icke fanns tecken till någon qvarn-inrättning, och ej heller
hade funnits på många år. Men icke kunde det falla mig in, att
anklaga
Den 24) Juni.
449
anklaga författn:ne eller embetsmyndigheterna för en sak, hvilken
det helt och hållet berodde på mig sjelf att undanrödja.
Jag tillstyrker fördenskull, hvad den sednare punkten beträffar,
alt R. o. Ad. måtte afslå densamma, emedan den innefattar en
fråga, som jag tror kan af Ståndet utan återremiss afgöras.
Frih. Palmstjerna: Då jag sade, alt jag icke bade något
att erinra vid första punkten af Utsk:s tillstyrkande, var det icke
derföre, att jag, på sätt Hr von Troil uplyst vara sin mening, icke
insåg, alt den föreslagna vore nyttig, utan derföre, att frågan re¬
dan vid föregide Riksdagar varit väckt, ehuru den då blifvit afsla-
gen. Men då en fråga, såsom denna, ständigt återkommer, anser
jag den icke kunna på annat sätt afgöras, än genom en fullständig
utredning af ämnet; och af sådant skäl är jag öfvertygad, att R. St.
icke skola bifalla förändringen, sådan den nu är begärd och fram¬
ställd, emedan dels förlust för Statsverket deraf skulle upkomma,
dels orättvisa föranledas. Om, på salt Hr von Troil omnämnt, den
ene qvarn-egaren skulle åläggas en bevilln., som öfverstege den
skatt han nu får vidkännas, så vore det att taga från den ene, för
att lägga till den andre, hvilket icke torde vara skäl att befordra,
och som skulle innebära en orättvisa mot dem, som f. n. genom
köp, alf eller testamente ega den qvarn, som skulle få sig en be¬
villn. åsatt, hvilken vore högre än den skatt de nu bära. Detta vore
att gifva en skänk åt dem, som draga en högre afgift; men en
skänk af en egendom, som man loge från andra, hvilket icke kan
vara öfverensstämmande med den ordning och rättvisa, som bör råda
inom ett samhälle.
Den anmärkn., som Hr'Printzensköld framställt, att den före¬
slagna åtgärden skulle leda lill en förminskning i ordinarie räntan,
är ett skäl, som hos K, M. kunde verka emot saken. Men i alla
fall anser jag en utredning af frågan vara nödvändig, på det den¬
samma en gång måtte erhålla en lösning, och icke i outredt skick
ständigt återkomma, med föreställning hos många, att åtgärden skulle
vara ändamålsenlig.
Hvad sednare delen af Utsk:s framställning angår, så har jag
redan yttrat, att jag anser den vara öfverflödig, och således oriktig.
Jag har icke sagt, att någon författn. i ämnet nyligen blifvit utfär¬
dad, som skulle göra ifrågavande R. Stirs anhållan obehöflig; utan
jag har yttrat, att författn:r redan finnas, som föreskrifva, huru der¬
med bör tillgå, och att helt nyligen under innevar:de år, två Re¬
solut:!' af K. M. utfärdats, som befriat ödelagde qvarnar från grund¬
skatten. Dylika ansökningar hafva äfven blifvit gjorda, som icke
gått till K. M., utan afgjorts hos Kammar-Colhm. Författn:r fin¬
nas, som föreskrifva huru dervid bör tillgå, och någon förändring i
dessa författn:r skall icke, derest Utsk:s förslag bifölles, och K. M.
derpå grundade en författn., upkomma på annat sätt, än genom den
otydlighet förslaget innehåller. Der står nemi.: ”så framt vid un¬
dersökning på stället af vederbör:de Häradsrätt i krono-ombuds när¬
varo sig visar, att qvarn eller såg är ödelagd och ej vidare kan bi-
8 II. 29
45»
Den 22 Juni.
behållas.” Att en qvarn är ödelagd later sig lätteligen visas; men
att den icke längre kan bibehållas, torde vara svårare att ådaga¬
lägga, emedan det beror på vattentillgången. Således kan den af
Utsk. begagnade ordalydelsen icke antagas, utan att medföra en otyd¬
lighet, som f. n. icke finnes. Visserligen kan det nu draga ut nå¬
gon tid, innan en sådan fråga om grundskattens upliörande för en
ödelagd qvarn blifvit slutligen afgjord. Men äfven, enl. Utsk:s för¬
slag, skulle lika lång tidsutdrägt kunna upkomma, och dertill kom-
me frågan, huruvida en qvarn kunde bibehållas eller icke; en om¬
ständighet, som nu icke behöfver utredas, men som då blefve af
ganska väsendtlig vigt.
Ett afslag å denna punkt vore måhända det riktigaste; men då
det är tvifvelaktigt, huruvida man kan afslå ett StatsUtsk:s betänk.,
som rör inkomster; anhåller jag, att hela förslaget måtte återre¬
mitteras, allraheldst som det torde .vara svårt att afskilja den ena
punkten från den andra. Utsk. kommer då också i tillfälle, alt
göra sig underrättad om förfaltmne, och kan deraf finna, att den
sednare delen är öfvei flodig och olämplig.
Att, på sätt Hr von Troil nämnt, en qvarn-egare kan i sju
år hafva eu qvarn ödelagd, utan att få befrielse från skatten, är en
händelse, som beror af många omständigheter, såsom dels, alt qvarn¬
egaren icke genast begärt befrielse, dels alt undersökningen icke
varit fullständig, eller att egaren fått sig beviljad tillökning i sten-
par för en annan qvarn, belägen nära intill den ödelagda, eller vid
stora landsvägen; dels ock att egarens intresse icke varit att bibe¬
hålla den gamla qvarnen, emedan han af en annan, har lika myc¬
ken inkomst, som af båda två. Alla dessa skäl kunna förefinnas,
som förklarar orsaken till det omnämnda förhållandet.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om återremiss
af Utsk:s ifrågavande framställning, hvaremot sista punkten, ang:de
afslag å Riksdagsfullm. Lindbys och Lagergrens motion, torde böra
bifallas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erkänner vigten af de
skäl, Hr Printzensköld anfört mot grundräntornas förändring. Jag
vill icke, att man skall förminska dem, der de kunna bibehållas,
och vill icke heller att någon jord-egare skall utan förtjenst få sin
skatt efterskänkt, eller att denna skatt skall drabba andra medbor¬
gare utan deras förskyllan. Men jag mäste deremot erkänna, att
grundskatt på qvarnar icke är lämplig; emedan hon, efter min öf¬
vertygelse, icke bör åläggas andra näringsfång än sådana, hvilkas
afkastning är oberoende af grannarne. Om jag har en egendom,
som lemnar mig 100 T:rs afkastning, så hör, om han rätt skötes,
jag hafva 100 T:r deraf nästa år, lika väl som det förflutna, och
detta antingen mina grannar sköta sina egendomar väl eller icke.
Men om jag har en qvarn, som inbringar mig 100 T:r mäld i af¬
kastning, och min granne anlägger en husbehofs-qvarn, som min¬
skar mälden på min qvarn, så har jag nästa år icke samma in¬
komst af qvarnen, som det föreg:de. För närvarjde får man an¬
lägga icke blott husbehofs-, utan äfven tull-qvarnar. Den, som icke
Den 22 Juni.
451
har vatten-fall, anlägger en väderqvarn, och den som icke har lä¬
genhet dertill, bygger en eldqvarn eller något dylikt. Alla skada
mig såsom qvarn-egare. När fråga upstår om en Inll-mjölqvarns
anläggning, har jag, såsom Landsh. haft den erfarenheten, att Hä¬
radsrätten sällan afslår dylika ansökningar, utan merändels tillstyr¬
ker dem. Följden är, alt äldre skattlagda tull-qvarnars ägare blifva
lidande.
Deremot händer jemväl, att någon vill, för odlings skull få
en mosse uttorkad, och derföre undanrödjer sin qvarn. Nå väl,
invänder man, han får så mycket säd på sin odling, att han val
kan betala den förut pä qvarnen lagda skatten. Men som det icke
är meningen med grundskatt, att betala för en egendom, som icke
finnes, så bör ej heller ntskylder erläggas för en borttagen qvarn.
Hurti saken än betraktas, kan jag följaktligen icke finna annat, än
att grundskatt på qvarnar är olämplig. En annan sak är deremot,
huru man skall komma från det oriktiga förhållandet till det rik¬
liga. Men sådant kan man icke säga förr, än en utredning blifvit
gjord, och något annat är icke hegardt.
Mig synes fördenskull, att StatsUtsk:s hemställan kan blifva
gagnelig, hvadan jag, för min del, icke vill motsätta mig henne.
Hr von Troil: Jag är i hufvudsaken förekommen af den si¬
ste värde talaren. Hr Printzensköld har här ordat ganska mycket
om orättvisan att borttaga några grundskatter, och serdeles i afse¬
ende på qvarnar. Jag skulle dela hans åsigter, derest dessa qvar¬
nar nu befunne sig i samma belägenhet, som då skatten blef dem
ålagd, och såvida de icke sedermera fått lida intrång af andra qvar¬
nar. Men nu inträffar, såsom Hr von Hartmansdorff uplyst, att så
snart anmälan göres om en ny qvams anläggning, är det ganska
sällsynt, att icke höra Rätten förklara, det behof af en sådan an¬
läggning förefinnes. Visserligen händer, att de gamla qvarn-egarne
protestera mot dessa anläggningar, och att de lemna intyg, att de
haft brist på mäld; det oaktadt tillstyrkes likväl ansökningarne af
Häradsrätten. Möjligen återförvisas saken; men efter två eller tre
ting blir anläggningen merändels beviljad. Men, säger man, fastän
nya qvarnar anläggas i de gamlas grannskap, ser man ofta att dessa
öka sin mäld genom antagande af flere par stenar. Jag vill icke
bestrida, att så förhåller sig; men jag tror mig kunna förete gan¬
ska många exempel på motsatsen, nemi. att en mängd qvarn-egare,
som förut haft betydliga inkomster af sina qvarnar, genom anlägg¬
ningen af flere andra i deras grannskap, fått dessa inkomster för¬
minskade, och ändock måst bibehålla den gamla räntan.
Hr von Hartmansdorff har äfven nämnt, att icke blott vatten-, utan
jemväl ångqvarnar anläggas på flere ställen i vårt land, och att dessa
taga till sig en betydlig del af den kringliggande traktens mäld,
torde icke kunna bestridas. Men jag hemställer dock, hvarföre vi
skola hafva dubbla beskaltningsgrunder! Vi veta, alt så väl i af¬
seende på sågar, anlagde efter 1850, som qvarnar i städer, anlagde
efter 1"853, beskattningen utgår efter bevillntsgrnnd. Antingen
29*
452
Den 22 Junn
borde väl R. St. hafva godkänt bibehållandet äf grundskatten för
alla slags qvarnar, eller också skulle beskattning efter bevil!n:s-
grund hafva i allmänhet tillämpats jemväl på de sågar som qvar¬
nar, som då funnos. Ty hvad som är rätt för några, bör väl äf¬
ven vara rätt för alla.
Hr Printzensköld har talat om de moderna och liberala åsig-
ter, som skulle hafva uppenbarat sig i mitt yttrande. Jag har vis¬
serligen sagt, att det vore en fördel för vårt land, om man finge,
utan några i förväg lagda hinder, anlägga qvarnar; men dermed har
ingalunda min mening varit, att icke nödig anmälan, och dervid
erforderliga kontroller skulle ega rum. Hr Printzensköld torde sjelf
erinra sig, att f. n. fordras det en omgång af flera år, innan en
sådan anläggning blir definitift afgjord.
Såsom jag förmodat, har Hr Printzensköld icke kunnat uplysa,
om någon allmän författn. utkommit, rör:de qvarnare befrielse från
grundränta, utan han har snarare bestyrkt min förmodan, att en¬
dast serskilda resolut:!’ på enstaka ansökningar i delta hänseende ut¬
färdades. Hr Printzensköld har nemi. sagt, att han icke kände nå¬
gon författn., som lade hinder i vägen för en sådan befrielse, hvil¬
ken också alltid af Kammar-Coll:m medgåfves. Jag ber då, att få
fästa upmärksamheten just vid det förhållande jag åheropat i afse¬
ende på den ödelagda qvarn, som dock årligen betalade mellan 30
och 40 T:r spannmål i ränta. För sju år tillbaka gjorde egaren till
denna qvarn ansökning hos K. M:s Befh:de om befrielse från grund¬
skatten; men både K. M:s Befh:de och sedermera Kammar-Colhni
afslogo denna ansökning. Frågan väcktes ånyo, och blef af Landsh.-
embetet gillad, men af Kammar-Colhm afslagen, och det är först i
sednare tider, som befrielsen blifvit sökanden, af K. M. medgifven.
Jag har tagit mig friheten erinra, att ganska många omvägar, gan¬
ska många kostnader äro förenade med det sätt, hvarpå denna be¬
frielse skall vinnas, äfvensom att beröälde qvarn-egare under hela
tiden fått årligen betala nära 40 T.r spanmål i ränta för en qvarn,
som icke fanns till. För öfrigt får jag fästa upmärksamheten derå,
att den ifrågavar:de skrifvelsen icke är något annat, än ett återup-
repande, ett fullkomnande af den skrifvelse, R. St. vid 1844—45
årens Riksdag till K. M. afgåfvo. Visserligen har här tillkommit
ett sednare morn., nemi. om ödelagda qvarnar. Med anledn. af de
anmärkn.-r, som mot redakt:n af detta morn. blifvit framställda,
ber jag att få nämna, det StatsUts k., just derföre, att det önskade
få en lämplig“ordalydelse, vändt s:g till en tjensteman i Kammar-
Colhm, som ansåg den föreslagna redakt:n vara den ändamåls¬
enligaste. Så långt jag minnes tillbaka, hafva framställningar i detta
hänseende blifvit gjorda till R. St., och af dessa åter till K.
M., att Han täcktes låta utreda frågan, och derigenom minska de
svårigheter, som för dess lösning verkligen förefunnes, samt sålunda
sätta R. St. i tillfälle, att med full sakkännedom behandla ärendet.
Vid sådant förhållande, och på grund af de skäl jag förut haft
äran anföra, anhåller jag, att R. o. Ad. ville bifalla StalsUtskis fö-
revande Betänk.
Ben 22 Jani.
453
Hr Printzensköld: Jag vill icke förlänga discussionen, utan
inskränker mig, att erinra Hr von Troil derom, att om äfven icke
någon författn. finnes, som bestämdt förklarar, att en ödelagd qvarn
bör befrias från grund-räntan; så finnes dock stadganden, som före¬
skrifva, huru det skall tillgå, när en qvarn-egare söker befrielse
från den ränta, som är hans qvarn åsatt, och häraf måste väl vara
en klar och gifven följd, att sjelfva räntebefrielsen också är af lag¬
stiftaren medgifven. Åtminstone kan jag icke tänka mig motsatsen.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att då olika åsigler blifvit yttrade om de 2:ne punkter,
hvaraf Ulsk:s Utlåt, bestod, serskilda propos:r derå borde framstäl¬
las, samt att, i afseende på första punkten blifvit yrkadt, dels af
Frih., Palmstjerna återremiss, dels ock bifall.
Frih. Palmstjerna: Min mening var, att den sednare delen
af första punkten skulle återremitteras, så vida H. o. Ad. ansåge
tjenligt alt dela punkten.
Ht Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Palmstjerna således
medgifvit bifall å föregtde delen af första punkten, till och med or¬
den : ”för de till åtskilliga ändamål nu anvisade dylika räntor”, samt
endast yrkadt återremiss å den derefter följande delen af första punk¬
ten, och att fördenskull blefve nödigt, att å dessa delar framställa
serskilda propos:r, hvarföre Hr Gr. o. Landtm, nu först finge hem¬
ställa, om R. o. Ad. behagade bifalla förstnämnde del af l:sta
punkten.
Denna propos. besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Propos. till bifall å den sednare delen af första punkten blef
härefter framställd, men besvarad med starka Nej, blandade med
Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om K. o. Ad. ansåge de
gjorde anmärknrne föranleda till återremiss i denna del, samt sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
det han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Slutligen blef 2.-dra punkten af Utsk:s Utlåt., uppå derom ser¬
skildt framställd propos. af R. o. Ad. bifallen.
Anmäldes och lades på bordet, ett från Serskildta Utsk. in¬
kommet Betänk. M 10, i anledn. af väckt motion om inställande
af pressjäst-beredning, i sammanhang med bränvins-tillverkning, un¬
der innevande år.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 11 på, aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
454
Den 28 Juni,
Onsdagen den 28 Juni 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Just. 4 prot.-utdr. för tl. 22 dennes.
Frih. Toll, Gust.: Som jag för helsans värdande nödgas en
längre tid vara frånvarande från hufvudstaden, anhåller jag, att få
afsäga mig förtroendet att vara Elektor.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Gr. Hamilton, Malcolm, inlemnadt såly-
dande Mern.:
Att, med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt, blifva be¬
friad från förtroendet att vara Elektor, får jag, med anledn. af i
och för enskilda angelägenheter förestående afresa från hufvudsta¬
den, härmed vördsamt anhålla.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., anmodade Hrr Bänkmän, att sammanträda till val af
Elektorer, i st. f. Frih. Toll och Gr. Hamilton.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att hos honom Frih. Stjern¬
crona, David, som varit utsedd till ledamot i Bev:s-Utsk., och
nu var hindrad att infinna sig å Riddarhuset, anmält sin anhållan,
att få med bibehållande af Riksdagsmanna-rätt afsäga sig sin plats
i Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Gr- o. Landtm,
med tillkännagifvande, att Frih. Hjerta, såsom ledamot af Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk. begärt och erhållit 14 dagars ledighet, anmo¬
dade Hrr Elektorer, att utse en ledamot i BevillmsUtsk., i st. f.
Frih. Stjerncrona, samt en ledamot att inträda i Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk., under den Frih. Hjerta beviljade ledighet.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkman
inom 8:de Bänkm:s-Afdeln:n:
efter N:o 369. Frih. Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel;
N:o 373. Frih. Skjöldebrand, Fullm. Frih. Manderström,
Carl;
ben 28 Juni. 451
inom 9:de Bänkm: s-Af dellim:
eiler N:o 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg;
inom iO:de Bänkm:s-Afdeln:n:
N,-o 105. Hr Falkenberg till Bålby, Fnllm. Gr. Falken¬
berg, Carl Adam;
inom 1%:le Bänkm:s-Afdeln:n:
N:o 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik;
inom 13:de Bänkm:s-Af dellim:
N:o 645. Hr Möllersvärd, Carl Henrik;
N:o 702. Hr Prytz, Lars Adolf;
inom 22:dra Bänkmrs-Afdclnm:
N:o 2,078. C. Hr Toll, Fnllm. Hr Blomstedt, Christian
Jakob;
inom Si:de Bänkm:s-Afdelnm:
N:o 2,253. Hr von Holst, Hans Gram;
och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde
inom 8:de Bänkm:s-Af delnm:
N:o 370. Frih. von Paykull, Johan Gustaf;
N:o 373. Frih. Skjöldebrand, Knut Erik;
inom 9:de Bänkm:s-Ajdeln:n:
N:o 392. Frih. Peyron, Gustaf Oscar;
inom i0:de Bänkm: s-Af delnm:
N:o 99. Hr Silfversparre, Carl Isaac;
inom 12:te Bänkm:s-Afdeln:n:
JN:o 489. Hr Rosenlindt, Berndt Magnus;
inom i3:de Bänkm:s~Afdeln:n:
N:o 678. Hr Bildt, Knut;
N:o 778. Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl;
inom 22:dra Bänkm:s-Afdeln:n:
N:o 2,077. Hr von Wright, Fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel;
inom 24:de Bänkm:s-Afdeln:n:
N:o 2,246. Hr af Forssell, Fullm. Hr von Francken, Georg
Wolfgang.
456
Den JS Juni.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Utlåt. N:o 156, i anledn. af erhållna återremisser, i fråga om
det för staden Christianstad begärda ytterligare låne-understöd.
Gr. Posse, Knut Axel, anförde skriftligen:
Vid föredragning af StatsUtsk:s Betänk. N:o 59, ansåg jag
mig dervid icke böra göra någon anmärkn., emedan motionären
icke allenast uplagit sådana utgifter, som böra bestridas ensamt af
kommunen, utan äfven begärt för stort belopp; men då motionären
nu nedsatt lånesumman till 20,000 K:dr b:ko, och begärt den en¬
dast i och för betäckande af kostnaderne till hamnen, bör jag med
full öfvertygelse om billigheten af detta låns beviljande dertill söka
medverka, och som skäl anföra, att kostnadsförslaget uptager en
summa af 85,000 R:dr, men af till Utsk. inlemnade handlingar
styrkes, att kostnaden verkligen upgår till mer än 140,000 R:dr.
De med afseende å kostnadsförslaget förut beviljade förmåner äro:
ett anslag af 15,000 R:dr, ett lån af 20,000 R:dr, och 12,000
R:dr af Handels- och Sjöfarts-fonden mot 4 proc:s ränta, och 1,000
R:dr årlig kapital-afbetalning, eller sammanräknade 47,000 R:dr,
som något öfverstiger hälften af den i förslaget påräknade kostna¬
den. Om det af vederbörlig auktoritet uprätlade kostnadsförslaget i
någon mån närmat sig den verkliga kostnaden, hade troligen an¬
slag och lån blifvit i proportion deraf beviljade, eller samhället
nödgats genast afstå från företaget. När nu arbetet blifvit utfördt,
under inseende af behörigen qvalificerad person, måste man med¬
gifva, att samhället blifvit iuledt i ett företag, som troligen icke
förr, än i aflägsen framtid kan lemna någon ersättning för deras
förskjulne medel, och att det derföre är desto billigare, att, då nu
ej begäres något ytterligare anslag, utan endast ett amorterings-lån,
delta måtte bifallas, helst de åtnjutne fördelarne ändå icke mot¬
svara hälften af den verkliga kostnaden. Jag hade hoppats, att
Utsk. skulle låtit Christianstad få åtnjuta åtminstone någon välvilja,
då flera andra af enskildta motionärer väckta förslager, blifvit sä fri¬
kostigt understödda, hvarpå jag, som exempel får anföra tillstyrkan
af lån och anslag, till fulla kostnadsförslaget 60,000 R:dr, till för¬
bättrande af den med förut erhållit anslag och lån, redan färdiga
och inkomst-gifvande hamnen vid Ystad, deraf 20,000 R:dr utan
återbetalningsskyldighet. Oaktadt återremitteradt från 3 Stånd, har
Utsk. vidblifvit sitt afstyrkande till bifall, och åberopat de i N:o
59 anförda skäl, att Christianstad af Staten förut åtnjutit så betyd¬
liga fördelar. Det är visst sannt, att efter den år 1847 timade
stora eldsvådan, R. St. år 1850—1851 beviljade eli byggnads-lån
å 100,000 R:dr, men i jemförelse af förlusterne, torde det befin¬
nas betydligen mindre, än hvad andra städer åtnjutit, synnerligast
om man som exempel anför, hvad nu blifvit beviljadt Örebro. Ef¬
ter samma eldsvåda hade K. M. i Nåder, tilldelat brandskadade
handlande och handtverkare, ett förlags-lån af 10,000 R:dr. Å
delta belopp stadgade Ständerne vid 1851 års Riksdag, att 4 proc:s
ränta skulle beräknas retroactivt från slutet af år 1849. Att ka¬
pitalet skulle inbetalas med 3,333 R:dr 16 sk., under hvarje af de
Den 28 Juni.
457
derpå följande 3:ne år, hvilket ock fullgjordes år 1852. Till verk¬
ställande af tomt-regleringen, beviljades äfven ett lån af 13,333.
R:dr 16 sk. räntefrilt, endast till 1852 års slut, således ungefär¬
ligen elt år, och derefter 7 proc:s årlig inbetalning, hvaraf 4 proc.
som ränta, då vid samma Riksdag, staden Lidköping beviljades ett
lika belopp, men räntefritt till 1854 års slut, samt derefter blott
6 proc:s årlig inbetalning. När nu tomt-regleringen, som i anse¬
ende till fästningens racerande, och bildande af nya tomter, hvilka
staden skall af kronan inlösa, varit ganska vidt omfattande, och
kostnaden upgått till circa 40,000 R:dr, synes att Christianstad vis¬
serligen icke åtnjutit större, utan tvertom mindre fördelar, än öf¬
rige braudskadade städer, och i alla fall tyckes det vara hårdt, om
det samhälle, som fått vidkännas stora förluster, till följd af en
eldsvåda, och derigenom nödgats anlita Staten om biträde, derför,
icke skulle få åtnjuta något annat bidrag eller rättelse. Med an-
ledn. häraf, får jag anhålla, att Höglofl. Ståndet läcktes med afslag
å StatsUtsk:s betänk. N:o 156 bifalla, att Christianstads stad må i
och för sin hamnbyggnad, beviljas ett lån af 20,000 R:dr b:ko,
på lika vilkor, sorn vid denna Riksdag, för dylika arbeten blifvit
antagne.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ifrågavar:de Utlåt., ang:de under¬
stöd till Christianstad, har, då frågan första gången förevar, blifvit
af R. o. Ad. bifallet, men af de öfriga RiksSt:n, på sätt den siste
värde talaren uplyst, återremitteradt. Dä, på sätt Utsk. anmärkt,
något egentligt nytt i ämnet icke blifvit vid återremissen anfördt,
har Utsk., enl. den praxis, som ganska många, ja, de flesta gån¬
ger blifvit följd, ansett sig böra vidblifva det Utlåt, som Utsk. på
giltiga skäl, första gången afgaf. Under sådane förhållanden, och
då R. o. Ad:s bifall till Utsk:s första Utlåt, utgjort grunden till
Utsk:s nu ifrågavande Utlåt., hemställer jag, om det öfverensstäm-
rner med Ståndets åsigter, och hittills följda vana, att, sedan för-
hållanderna i afseende på Christianstad, icke undergått den aldra
minsta förändring, nu frånträda det beslut, som Ståndet för några
dagar sedan fattade.
Jag anser det af mig nu anförda, tillräckligt hafva vederlagt
de skäl, som af Gr. Posse blifvit framlagda, och hvilka han borde
försökt hafva gjort gällande, då frågan första gången förevar. Ehuru
de då icke blefvo framlagda, hafva de dock i Utsk. blifvit framställda,
men Utsk. har icke funnit skäl, att på dem fästa afseende, emedan det
ansåg, att Staten icke bör uplräda såsom en slags mäklare för de
kommuner, hvilka fått understöd, och sedermera icke kunnat ran¬
gera sina affärer.
Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. måtte med vidblifvande
af sitt förra beslut, bifalla Utsk:s Utlåt.
Frih. Cederström, Rudolf: För min del är jag i denna
fråga af olika tanka med Hr Bildt. Jag anser frågan nu ieke vara
i samma skick, som då den första gången här förevar. Förän¬
dringen består deruti, att motionären, i st. f. sin förut gjorda an¬
hållan, om ett lån af 100,000 Rtdr, nu nedsatt detta belopp till
458
Den 2S Juni.
endast 20,000 R:dr, hvilken omständighet utgör en betydlig skill¬
nad. R. St. kunna önska hjelpa kommunen med ett lämpligt un¬
derstöd, utan att de derföre vilja bifalla ett sä betydligt, som det,
hvilket i början äskades. Inom den afdeln., som afhandlade detta
ärende, var jag af den tanken, att, då tre Stånd återremitterat ären¬
det, och dymedelst tillkäunagifvit det de icke gillade Utsk:s första
Utlåt., så ägde Utsk., att ånyo taga ärendet i öfvervägande, samt
tillse, om ieke det begärda understödet kunde beviljas, så vida så¬
dan syntes vara de 3:ne RiksStins mening. Ett ytterligare stöd för
dylikt förfarande, egde Utsk. uti den af mig nyss omnämnda om¬
ständighet, nemi. summans, af motionären ifrågasatta betydliga ned¬
sättning. Icke desto mindre har Utsk. funnit sig böra vidblifva sin
ursprungliga hemställan, under åberopande deraf, att icke några
nya uplysningar blifvit lemnade. Jag har vid föreg:de dylika till¬
fällen alltid motsatt mig ett sådant förfarande, ty jag anser, att
Utsk. bör göra sig lill en mellanlänk för de inom RiksSlin fram¬
trädande åsigterna, och icke trotsa dem med fortsatta afstyrkanden.
Enär Utsk. nu icke fullgör det af grundlagen förutsatta åliggande,
alt fästa afseende på de inom Stånden yppade åsigter, så blifver det
en ren tillfällighet, om de beslut Stånden slutligen fatta, fullt öf¬
verensstämma med hvarandra. Vid föredragningen af detta ärende
inom Utsk., måste jag hafva varit frånvarande, ty jag kan icke er¬
inra mig, när detsamma der behandlades. Hade jag varit närvaride,
skulle jag icke hafva underlåtit att framställa nyssbemälde min åsigt,
och detta är orsaken, hvarföre jag icke står uptagen såsom re¬
servant.
Af denna anledn., och på grund af de talande skäl, som vid
återremisserna äro andragna, får jag instämma uti Gr. Posses begäran
om ett låne-uuderstöd af 20,000 R:dr Inko till Christianstad, samt
får vördsamt anhålla om propos. på detta förslag.
Gr. Posse: En föreg:de talare, Hr Bildt, har uttryckt den
åsigt, att R. o. Ad. borde vidblifva sitt förut i ämnet fattade be¬
slut. Hade det, liksom förra gången varit fråga om 100,000 R:dr,
så skulle jag icke hafva besvärat R. o. Ad. med någon discussion
öfver ämnet, men då enl. min tanka saken fått ett förändradt skick
derigenom, att nu icke är fråga om 100,000 R:dr, utan blott om
beviljande af 20,000 R:dr för fullbordande af ett sådant förelag,
som R. St. vanligen bruka understödja. Att afseende härå blifvit
fästadt inom de öfriga Stånden, bevisas icke allenast deraf, att 3
Stånd förut beslutat återremiss af frågan, utan äfven deraf, att
BorgareSt. afslagit nu förevarsde Betänk., samt fattat beslut i ena¬
handa syftning, som jag föreslagit.
Hr Bildt: Jag vill icke ingå uti någon pröfning af billighe¬
ten af det påstående, den siste värde talaren å Christianstads stads
vägnar, här framställt, emedan jag icke i likhet med honom kan
inse, att frågan har fått någon ny ställning. Antingen är det för¬
slag Gr. Posse framstäl[t en ny motion, eller också blott ett yt¬
trande öfver ämnet. Ar det en ny motion borde det hafva fram¬
kommit under motionstiden, ty 56 §:n Riksd.-Ordn. gifver icke Gr:n
Den 2# Juni.
450
eller någon annan rättighet dertill, att, derföre att Gr:n tror, att en
nedsättning i det begärda understödet skulle föranleda till dess be¬
viljande, göra anhållan om ett nytt understöd, sorn med några R:dr
understiger det, som förut blifvit begärdt. Är åter det af Gr:n
framställda förslaget endast ett yttrande, så har det såsom sådant va¬
rit föremål för pröfning hos Utsk., samt hos R. o. Ad., då Ståndet
biföll Ulsk:s förra Utlåt. Då StatsUtsk. vill gifva understöd åt en
kommun, som begär sådant, anser Utsk. sig icke bundet vid den
siffra, som motionären framställer, utan Utsk. pröfvar frågan, och
beviljar hvad det anser för lämpligt. Det för Christianstad begärda
understödet, har icke utan afseende på summan befunnits lämplig,
och det var på grund häraf Utsk. afgaf sitt förra Utlåt., som af R.
o. Ad. bifölls.
Jag vågar således bestrida den af Gr:n framställda sats, att frå¬
gan vore ny, och att den kunde betraktas från en annan synpunkt,
än den, hvarunder den förut blifvit för Ståndet framställd. Jag
hemställer lill Eder, Mine Hrr, hvarthän det skulle leda, om R. o.
Ad. uti en fråga, den ena gången fattade det beslutet, och 14 da¬
gar derefter förändrade delta beslut. Att BorgareSt. afslagit nu
ifrågavar:de Utlåt., är af Ståndet fullkomligt conseqvent och riktigt
handladt, och just på det, att R. o. Ad. äfven mätte, likasom Bor¬
gareSt., fatta ett conseqvent beslut i denna fråga, fortfar jag i min
vördsamma anhållan om bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Jag håller Hr Bildt räkning för
den orubbliga conseqvens, hvilken han så väl i denna, som alla an¬
dra frågor, hvilka af StatsUtsk. blifvit behandlade, städse ådagalagt,
men som frågan är af administrativ beskaffenhet, (min bröst-åkomma
tillåter mig icke att tala högre), synes mig, att man kan afvika från
conseqvensens stränga fordringar. När frågan första gången förevar,
hade Utsk. afgifvit Utlåt, öfver det begärda understödet af icke min¬
dre än 100,000 R:dr, hvilket understöd Utsk. ansåg icke böra be¬
viljas, derföre att K. M. hade från Handels- och Sjöfarts-fonden
lemna! ett serskildt understöd af 12,000 R:dr, förutom den summa
Christianstad af R. St. erhållit. Nu har frågan, enl. min åsigt, blif¬
vit i så måtto förändrad, att vederbör:de, som egentligen hafva in¬
tresse af sakens framgång, begärt det endast eller 20,000 R:dr,
skulle af det först sökta låne-beloppet beviljas. När således frågan
är förändrad, synes mig äfven, som denna förändring skulle kunna
föranleda till ett frångående ä R. o. Ad:s sida af de åsigter, som
första gången gjorde sig gällande. Man måste besinna, så synes åt¬
minstone mig, att utaf alla allmänna anslag, de må utgå med återbe-
talningsskyldighet eller icke, äro bland de vigtigaste de, som angå
handelns och sjöfartens befrämjande. Till det sednare slaget hörer
förevar:de fråga. Jag tror således, alt R. o. Ad. skall handla uti
fäderneslandets sannskyldiga intresse, om Ståndet beviljar den kom¬
mun, om hvilken nu är fråga, ett ytterligare låne-understöd af 20,000
R:dr, hvartill motionären nu inskränkt sin begäran.
Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. ville, med frångående af
sitt förra beslut, bifalla Gr. Posses framställning.
460
Den 28 Juni,
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm., efter framställning, att Gr. Posse anhållit att R. o. Ad.,
med afslag å StatsUlsk:s Utlåt, måtte bevilja Christianstads stad för
dess hamnbyggnad ett lån af 20,000 R:dr b:ko, på de för sådane
lån i allmänhet föreskrifna vilkor; men deremot Hr Bildt yrkat, alt
R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, måtte lägga
förevar:de Utlåt, till handlingarne, hemställde om R. o. Ad. beha¬
gade, med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, lägga
SlatsUtsk:s Utlåt. M 156 till handlingarne.
Denna propos. besvarades med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han funnit Ja öfver¬
vägande.
Ånyo föredrogs StatsUlskts d. 14 och 21 dennes på bordet
lagda Mern. M 157, med förslag till allmänna iakttagelser och fö¬
reskrifter, för erhållandet och utbekommandet af Stals-bidrag lill
Hamn- och Kanal-byggnader samt väg-förbättringar och vatten-af-
tappning.
Gr. Posse, Knut Axel: Jag tager mig friheten och göra
anmärkn. emot 14:de punkten. Det synes mig, som icke lika rätt¬
visa vederfares de kommuner, som för arbets-förelag erhålla under¬
stöd, ty om arbetet är obetydligt, och på ett eller 2:ne år hinner
fullbordas, så blir räntan riuga och kommunen åtnjuter snart frukt
af arbetet, hvaremot, när det är af större omfång och icke kan på
flere år färdiggöras, kommunen nödgts betala ränta, under hela den
tid, arbetet fortgår. Jag tror derföre, att rättvisan fordrade, alt de
för sådane arbeten lemnade låne-understöd borde, såsom förut egt
rum, få under ett visst antal år åtnjutas räntefritt. Jag bar funnit,
att allmogen gör mycket afseende derpå, att de erhålla råntefrihet,
så att de icke behöfva göra några andra bidrag än de, som erfor¬
dras för arbetets fullbordande. Skall nu ränta komma alt under
hela arbetstiden erläggas, så befarar jag, att månget nyttigt företag
kommer att stå tillbaka. Jag vill blott såsom exempel nämna, att
ett arbetsföretag kostar 100,000 R:dr. Det är ämnadt, att detsam¬
ma skall företagas under början af år 1856, men innan det verk¬
ligen kommer i gång, har året gått till ända. Således måste kom¬
munen vid 1857 års början erlägga ränta, utan att af kapitalet
hafva erhållit någon serdeles fördel. När nu under en följd af år,
ränta fortfarande måste erläggas, så blifver förmånen af det bevil¬
jade låne-understödet betydligt förminskad.
Jag anhåller derföre, att denna punkt måtte ålterremitteras, på
det att densamma måste erhålla följande lydelse: ”För andra etc,,
efter slutet af det år, K. M. vid arbets-planens fastställande j Nå¬
der bestämmer, att arbetet skall vara fullbordade, erläggas” etc.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Afven denna gång befinner jag
mig i den ledsamma ställning, att nödgas upträda emot Gr. Posse,
sorn anser, att uti 14:de punkten, hvilken innehåller vilkoren för
låne-understöds erhållande, borde åtskilliga förändringar vidtagas,
Den 28 juni.
m
derföre, all såsom punkten nu är redigerad, skulle icke lika rättvisa
tillskyndas de lånesökande, emedan somlige al dem skulle efter ett
eller två års förlopp kunna åtnjuta frukten af sina mödor, då dere¬
mot andra icke förr än efter flere år komma i åtnjutande af sitt
arbetes resultater, eller af lånet skörda någon vinst. Ser man när¬
mare pä saken och betraktar ämnet, icke från de låntagandes sida,
såsom Gt:n gjort, utan långifvarnes, så torde man lätt inse, hvar¬
före Utsk. föreslagit det 14 mom. sådant det befinnes. Det är
tydligt, att då Staten vill med understöd hjelpa en kommun, alla
de vilkor och omständigheter, som kunna komma i fråga, lagas i
skärskådande, såsom företagets nytta, hvilka resultater detsamma kan
åstadkomma, och huru lång tid åtgår tilt dess fullbordande m. m.
Ar det eli stort arbete, som fortgår under mänga år, så får kom¬
munen ett betydligt Tåne-underslöd. Kommunen får vid understö¬
dets erhållande den af Gr.-n omtalade rättvisan sig tilldelad på det
sättet, att icke ränta betalas förr än vid arbetets fullbordande, med
ett ord, lånets storlek och vilkor bestämmas af företagets beskaffenhet.
Hvad angar det gamla, af Gr:n omnämnde stadgandet, deruti
det är föreskrifvet, att man skulle få hafva penningarne räntefria
uti 5 års tid, så är detta ur Gr:ns synpunkt ändå mera orättvist,
ty då skulle roan för ett arbete, som fulländades på 10 år, erhålla
räntefrihel endast under halfva arbetstiden, då för eli arbete, som
slutades på ett år, räntefrihet skulle erhållas till 4 år efter dess slut.
Den här föreslagna §:n är icke resultatet af någon theori, ulan
af den erfarenhet H. St. under flere år vunnit. R. o. Ad. torde
påminna sig, alt under föreg:de Riksdagar hafva låne-understöd blif¬
vit beviljade under serskilda vilkor, hvilka blifvit uti serskilde §§:r
uti Riksg:s-konl:s Reghte upställde. Bokföringen derstädes blef till
följd deraf serdeles vidlyftig, och en mängd försumligheter kunde
icke så noga observeras, emedan vilkoren, hvilka visserligen voro
hvarandra uti hufvudsaken temligen lika, likväl egde smärre skiljak¬
tigheter, som undföllo Revisorernas upmärksamhet. Emedan för¬
sumligheterna befunnos mycket betydliga, beslöto R. St. att, för ifrå-
gavar:de understöds beviljande åt kommuner, allmänna stadganden
skulle upgöras, och alt man i conseqvens dermed, skulle äfven för
kommande Riksdagar söka bibehålla dem, såvida ej betydliga olä¬
genheter skulle upstå vid dessa reghtens tillämpning. Nu hafva
icke några sådana upslålt, och jag vädjar till de Hrr Fullmäktige,
som här äro nämnde, om de icke kunna intyga, att stadganderne
fullt motsvara ändamålet.
Det är dessutom en omständighet, som man bör laga i betrak¬
tande vid denna §:s afgörande. Om man i emi. antager hvad Gr.
Posse föreslagit, kunde det lätt hända, alt åte betalnings-skyldighelen
blefve upskjuten till en långt aflägsen framt d. Jag vill anföra ett
exempel. Det finnes i Revisorernas berättelse omnämndt, att Dal-
karlsbacken i Upland skulle sänkas, och att arbetet, för hvars verk¬
ställande betydliga summor blifvit beviljade skulle vara färdigt på
en af K. M. i dess plan bestämd lid, men denna tid har ouphör-
ligen blifvit framskjuten, så alt StatsUtsk., utan att vilja göra någon
anmärkn. eller anställa någon slags process, dock beslöt att- omför-
462
Den 28 Juni.
mäla saken inför R. St. pä del att de skulle blifva häruppå up-
märksamma, och hvarigenom sådant för framtiden kunde undvikas.
Om nu den af Gr:n föreslagna förändringen i §:n varit gäl¬
lande, hade följden blifvit den, all kommunen sluppit betala ränta.
Gr:n torde möjligen invända, och säga, alt Grins mening vöre att
räntan skulle börja från den tidpunkt, då arbetet efter första planen
torde hafva varit färdigt, men jag hemställer lill Grin huruvida, om
man utgår frän den åsigt, alt räntan skall betalas från den tid ar¬
arbetet blefve fullbordadt, sådant låter sig göra, när K. M. bifaller
en förlängning i arbetstiden. Den mängd af motioner vi vid inne-
varide Riksdag haft under öfverläggning, och i hvilka man begärt
ajournering uti betalningsvilkoren, utvisa nogsamt, att äfven under
de nu bestämda föreskrifterna, kommunerne försöka att, sä vidt
möjligt är, slippa från betalning, och då hemställer jag till Grin,
om det icke är mera sannolikt, att i anledn. af det utaf Grin
framställda förslag, flere sådana ansökningar skulle inkomma.
Då inga andra skäl egentligen blifvit af Grin framställda, än
dem jag nu tagit mig friheten att efter min upfatlning granska, vå¬
gar jag vördsamt anhålla om bifall.
Gr. Posse: Det exempel den siste värde talaren anföYt, torde
vara ganska riktigt, och äfven föranledande till den anmärkn., att efter¬
gifter i allmänhet icke böra ega rum, men såsom en allmän grundsats,
tror jag det vara rätt, att tiden för räntans utgående bestämmes
vid planens fastställande, ty då är K. M. i tillfälle, att efter Väg- och
Vatlenbyggnads-Slyrelseus hörande, fatta beslut i ämnet. Nog sy¬
nes det vara billigt, att ett arbete, som för dess fullbordande for¬
drar flere år och är af större omfång, varder förunnadt större för¬
måner, än ett arbete, som verkställes på ett år och är af mindre
betydenhet. Att en kommun skall för ett arbete, hvilket behöfver
ett understöd af 100,000 Ridr, betala en årlig ränta af 6,000 Ridr,
hvilket under 5 år gör 30,000 Ridr, synes mig, på det hela taget,
vara detsamma som alt kasta sig i mäklare-händer. För min del
tror jag, att man icke så mycket bör se på räntan, ulan derpå, alt
behöQiga arbeten blifva befrämjade.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har uti 10 års tid haft den
oskattbara lyckan att hedras med R. o. Adis förtroende, att vara
Fullmägtig i Riksgis-kont., och under denna tid har, vid hvarje
sammanträde, det för Fullmägtige utfärdade reglite blifvit lillämpadt,
dervid ganska ofta fråga upstält om de låne-understöd, som R. St.
beviljat. Jag har vid dessa tillfällen erfarit, att den sammanföring
af vilkoren, för låne-understöds beviljande, som började vid 1848
års Riksdag och sedermera blifvit fortsatt, har medfört en stor lätt¬
nad vid reglitets tillämpning och vid iakttagande af den vaksamhet,
som tillkommer Riksgis-kont. vid de årliga återbetalningar af lån,
som ega rum. Denna erfarenhet ålägger mig, att på det högsta för¬
orda bibehållandet af den ordning och de vilkor, som R. St. i af¬
seende på låns återbetalning vid de 2:ne föregide Riksdagarne be¬
slutat, men om jag äfven icke bedömer saken från denna synpunkt,
så förekomma likväl, såsom Hr Bildt yttrat, så många andra skäl
Den 28 Juni.
463
för bibehållandet af denna ponkt, att, äfven från den sidan betrak-
tadt, densamma icke bör undergå någon förändring. På sätt Hr
Bildt erinrat, är det icke endast låntagarens fördel man skall afse,
ty långifvarne ega väl också några anspråk. När Staten biträder
kommunerne, hvilka egentligen icke äro annat än enskilde, med
låne-understöd, så sker det derföre, all kommunen, som egentligen
sjelf är pligtig att bekosta företaget och dertill anskaffa nödige me¬
del, icke mägtar att göra det, ty de lån som af dem på enskilda
händer skola anskaffas, blifva så betungande, att företaget ofta der¬
före måste inställas. Staten som insett detta, har i följd deraf an¬
sett sig ega en moralisk pligt, att mellankomma med låne-understöd,
dock icke så tillsägandes för ingenting eller på så förmånliga vilkor,
att den enskilde skulle upmuntras att ouphörligen anlita Slaten om
understöd. Staten har ansett sig böra anställa en jemförelse mellan
de vilkor, på hvilka Slaten och den enskilde kan försträcka pennin¬
gar, och Slaten har dervid ansett sig kunna lemna låne-understöd,
på vida lindrigare och förmånligare återbetalnings-vilkor, än som
enskilde kunna lemna.
Det är ett fullkomligt misstag af Gr. Posse, att det återbelal-
nings-sätt, som i 14:de punkten, blifvit föreslaget, i öfverensstäm¬
melse med hvad förut varit stadgadt, skulle vara så betungande, att
man på billigare vilkor kunde erhålla penningar hos mäklare, ty,
om Gr:n läser punkten i sin helhet, skall han finna, att räntan på
de lån, som från Statens sida beviljas, utgör endast 4 proc., och
således är vida lägre, än hvartill han på enskilde händer kan
få uplåna penningar. De öfriga 2 proc. utgöra amortering på ka¬
pitalel, och äfven häruti ligger en betydlig förmån framför lån, up-
tagne hos enskilde personer. När härtill kommer, att Staten icke
mer än någon annan, eger skyldighet, att på så sätt biträda den en¬
skilde, — vare sig kommun eller hvilken annan som helst, — att
lånet skulle en längre tid, från arbetets början intill dess detsamma
blefve efter fastställd plan fullbordadt, få begagnas räntefritt, så sy¬
nes det mig vara en orättvisa mot Slaten, att afhända henne den
obetydliga räntevinst hon åtnjuter, under den tid arbetet pågår, och
intilldess detsamma fullbordas.
Om t. ex. en kommun skall uppbygga en kyrka, men dertill
icke eger tillräckliga medel, utan genom en motionär hos R. St.
anhåller om att fä låna dem, kan det då vara med rättvisa fören¬
ligt, att R. St. skulle på flere år lemna dessa penningar, utan rän-
teersältning, när kommunen är pligtig alt sjelf upbygga kyrkan samt
anskaffa medel på enskild låne-väg, i fall icke Staten mellankommer.
Jag är öfvertygad derom, att i händelse de lån om hvilka den
nu föredragna 14:de punkten handlar, icke voro förmånligare än de,
som på enskild hand kunna bekommas, så skulle icke, såsom nu
är förhållandet, så mångå ansökningar härom, omedelbarligen ge¬
nom motioner lill R. St. inkomma, eller K. M. i ansöknings-väg
blifva så mycket besvärad.
På alla dessa skäl och på grund af hvad Hr Bildt anfört, får
jag vördsamt tillstyrka, att ifrågavar:de punkt måtte af R. o. Ad.
oförändrad antagas.
464
Den 28 Juni.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Afven jag måste uplräda emot
min vän, Gr. Posse, samt förorda antagandet af Utsk:s förslag, så¬
dant som det här blifvit föreslaget, ty jag anser för min del, att det
skulle vara serdeles vådligt, att R. St. nu afvika från de grundsat¬
ser, som af föreg:de R. St. på grund af mycken öfverläggning och
till förekommande af de misstag, som i dessa afseenden förut egt
rnm, blifvit antagne, samt vid tillämpningen befunnits högst ända¬
målsenliga. Jag tror att man bör ihågkomma, att vid ullemnande
af dylika lån, upträder Staten egentligen såsom en mäklare, för att
anskaffa kommunerne erforderliga iåne-medel, och medgifver dem
på sådana vilkor, att arbetena dérigenom pä det fördelaktigaste sältet
kunna utföras. Jag ber serskildt alt få fästa upmärksamhet deruppå,
att vid företag af större omfång meddelas ofta, jemte anslag, lån,
till ett visst belopp, och att dessa lån synas mig vara ganska för¬
delaktiga, enär aldrig någon större afbetalning kommer i fråga, än
6 proc. å den ursprungliga summan, deraf 4 proc. utgör ränta, och
återstoden amortering på kapitalet.
Slutet af 6:te punkten lyder så: ”Iåne-medel få, sedan behö¬
riga handlingar aflemnats, lyftas på en gång, vid den tid, de som
åtagit sig arbetets fullgörande, sådant åslunda.” Lånemedlen kunna
således få lyftas på en gäng, ehuru det ingalunda är föreskrifvet,
att så skall ske. Om jag icke irrar mig, så lyftas de vanligen i
3:ne omgångar, nemi. vid arbetets början, ^ af summan, när det¬
samma är till hälften färdigt samt vid dess fullbordande den
återstående tredjedelen. Alt Staten från och med det ögonblick,
lånen uliemnas, beräknar sig en billig ränta af 4 proc., torde icke
vara för mycket begärdt. För att bestyrka den satsen, att lånen
icke böra lemnäs räntefria, får jag tillkännagifva, att bland de många
ärender som äro under SlalsUtsk:s behandling, befinnes en begäran
om ett låne-understöd af icke mindre än 1,600,000 R:dr till be¬
främjande af jernvägar. Jag vet icke hvad beslut Utsk. härutinnan
fattar, men om vi föreställa oss, att R. St. bevilja ett så betydligt
låne-understöd, torde R. o. Ad. finna, hvilken förlust skulle Stats¬
verket tillskyndas, derest en så stor summa komme att under flere
år räntefritt utlemnas. Derjemte anser jag, att man icke bör för¬
glömma, att då Staten upträder såsom mäklare för att skaffa lån, är
det gifvet, att om dessa lån blifva räntefria, följer deraf, att Stats¬
verkets inkomster af räntor så förminskas, att blott ett mindre antal
kommuner kunna erhålla dessa lån, samt att följaktligen endast ett min¬
dre antal nyttiga arbeten kunna fullbordas. Ehuru jag inskränker mig
till att instämma uti det yttrande Hr Bildt afgifvit, anser jag mig
ändock böra ännu en gång fästa Ståndets upmärksamhet deruppå,
att de ifrågavande föreskrifterna varit lill stor nytta under flere år
gällande, alt R. St. vid föreg:de Riksdagar ansett sig böra bibehålla
dem, samt att jag skulle tro det vara oklokt alt nu förändra dem.
Jag anhåller således om bifall på såväl 14:de punkten, som Be¬
tänk. i öfrigt.
Frih. Cederström, Rud.: Äfven jag anhåller vördsamt
om bifall till ifrågavar:de punkt. Om verkliga förhållandet vore
sådant,
Den 28 Juni.
465
sådant, att de nu gällande vilkoren för låne-understöd afskräckte
menigheterna ifrån att söka dem, så skulle Gr. Posses förslag hafva
skäl för sig; men sådant synes förhållandet ingalunda vara. Såsom
tjensteman i Kongl. Civil-Depart:tet, är jag ganska ofta i tillfälle att
se, huru ansökningar om låne-understöd, på de nu gällande och af
Utsk. jemväl för framtiden föreslagna vilkor, till en sådan mängd
hos Regeringen inkomma, alt de på långt när icke alla kunna bi¬
fallas. Således finner jag icke skäl vara för handen, att förändra
ifrågavarrde §, hvarå jag alltså nyss anhållit om bifall.
Hr Fåhrreus, Olof Immanuel: Icke heller jag kan in¬
stämma uti det förslag, som Gr. Posse framställt. Utom de skäl,
som föreg:de talare anfört, anhåller jag att få nämna det förhållande,
att dä K. M. fastställer plan för något allmänt arbete, bestämmes
en viss tid, då detsamma skall vara fullbordad!; men det stannar
icke alltid vid denna tid, ty oftast erhålles förlängning i arbetstiden,
icke en utan flere gånger. När så är förhållandet, måste det in¬
träffa att, i händelse räntan på meddelade län skulle först utgå, se¬
dan arbetet fullbordats, så blefve det icke möjligt hvarken för R.
St., alt på förhand beräkna när deras till sådane arbeten afsatta
medel kunna vara återbelalte, eller för Riksg:s-kont., att bokföra
dera. Då K. M. fastställer planen, erhåller Riksg:s-kont. medde¬
lande om delta K. M:s beslut, och följaktligen bokföres räntan från
och med det år, då rätteligen arbetet bör vara fullbordadt. Ett
annat sätt alt tillvägagå, skulle föranleda trassel för Riksg:s-kont.
På grund häraf och på de skäl, som af Hrr Bildt och von
Troil i öfrigt blifvit anförde, får jag anhålla om bifall till Ulsk:s
Utlåt.
Uppå härefter med anledn. af de gjorde anmärkmne serskildt
framställde propos:r, blef förevar:de Mern. i alla delar af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 14 och 21 dennes
på bordet lagda Utlät. N:o 40, öfver Tapet-Fabrikören .lohan Sand¬
bergs ansökan om ersättning för en af honom å Banko-Auktion,
efter silfvervärde inropad, sedermera oriktig befunnen pant.
Föredrogs ånyo och bifölls LngUtsk:s d. 16 och 21 dennes
på bordet lagda Betänk. N:o 36, i anledn. af väckt motion om
lekmäns verksamhet i kyrkans tjenst.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s d. 16 och 21
dennes på bordet lagda Utlåt. Nio 96, i ani. af återremiss utaf Be¬
tänk. N:o 38, ang:de kontroll till förekommande af missbruk utaf
allmogens rättighet att försälja sina tillverkningar.
Frih. Cederström, Rud.: Vid detta ärendes föregide hand¬
läggning var jag för min del af en motsatt mening med den seg¬
rande åsigten, som beredde återremiss af Ekon.Utsk:s då framställda
8 H. 30
406
Den 28 Juni.
Utlåt,, deruti Disk. hade åt frågan gifvit en af motionen föranledd
större omfattning och allmännare utveckling, som för landet syntes
mig hafva kunnat medföra någon verklig nytta. Men att K. St.
skulle ”hos K. M. i underdihet anhålla, del K. M. täcktes vidtaga
åtgärder, för alt förekomma de missbruk, som ega rum vid den af
innevånarne i Sunnerbo härad och Kronobergs län af ålder brukade
kringvandring till försäljande af ortens tillverkningar,” anser jag
deremot fullkomligen oljenligt; ty i fall några missbruk skulle hafva
inrotat sig inom någon viss ort, måste det tillhöra vederbörtde Läns¬
styrelse, att, på skedd anmälan, sådant rätta och afhjelpa. Det
mätte dessutom vara någonting högst sällsynt, likasom det af ofvan
anförda skäl synes mig serskildt i della fall olämpligt, all 11.
St. till K. M. ingå med en underd. skrifvelse af så partiell syftning,
sorn den ifråga vande. Derföre anhåller jag vördsamt om afslag pä
Betänk.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Ehuru jag icke har
något emot del af Frih. Cederström framställda yrkande å afslag pä
Betänk., anser jag mig dock böra nämua, att Ekon.Utsk. vid det
förhållande, alt del förra Betänk, blifvit af ett Stånd bifallet, samt
af 2:ne ålerremitteradt, ansåg dessa beslut innefatta en uttryckt ön¬
skan, att något i frågan mätte vidtagas, och då motionären egent¬
ligen afsåg Sunnerbo härad, trodde Utsk. sig ega skäl att, vid åter-
remissernas besvarande, framställa, alt B. St. måtte hos K. M. an¬
hålla, det K. M. ville vidtaga åtgärder lill förekommande af de inom
Sunnerbo härad i ifrågavande hänseende rådande missbruk.
Jag instämmer emellertid med Frih. Cederström deruti, alt nå¬
got partiellt stadgande härutinnan icke vore lämpligt, hvarföre äfven
jag yrkar afslag.
Propos. till bifall å förevartde Utlåt, blef härefter framställd,
men besvarad med Nej, hvarpå detsamma af R. o. Ad. afslogs.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. och Ekon.Ulsk:s d. 16
och 21 dennes på bordet lagda Betänk. N:o 99, i ani. af väckt
motion om allmänna begrafnings-platsers begagnande för dem, hvilka
i farsot aflidit.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 14 och 21 den¬
nes på bordet lagda Betänk. N:o 100, i ani. af väckt motion om
beviljande af stapelrätt åt staden Sölvitsborg.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om staden Sölvitsborg
åslundar stapelslads-rätt, hvarföre vänder han sig icke tdl Konungen
för att undfå hvad som önskas. Månne den omvägen, att enskild
motionär begär R. St:s förord, bevisar, att man misströstar om rät¬
tighetens erhållande, i fall man ginge den rätta vägen. Ar det då
skäl för R. St. att göra sig till kommissionärer för dem som gå på
omvägar? Vore det icke lämpligare, att Ständerna icke befattade sig
med alt, i sådana fall vara ombud, utan läte en hvar sjelf utföra
l)en 28 Juni.
467
sin sak ? Ärendet är icke af den beskaffenhet, att R. St. böra der¬
öfver besluta. Jag anhåller alt R. o. Ad. måtte afslå Betänk.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Då Ulskrs Ordf:de ej är
tillstädes, och då ingen annan af Utsk:s ledamöter upträder, så nöd¬
gas jag, som deltagit i behandlingen af denna fråga, yttra några
ord. Den sats, att R. St. icke böra befatta sig med frågor af ad¬
ministrativ beskaffenhet, vändes ena gången på ett och andra gången
på ett annat sätt. Ibland säger man: ”R. St. böra icke blanda sig
uti denna fråga, K. M. vet nog hvad Han gör.” En annan gång
heter det: ”Det är ganska sanni, men det skadar alldeles icke, ty
K. M., och isynnerhet Hans konselj, erhåller derigenom ett stöd af
R. St.,” när man nemi. anser att ett sådant stöd behöfves. Jag
tror, alt den behöfver del lika litet i denna, som i någon annan
fråga, men jag ber att få fästa Hrrrnes upmärksamhet derpå, att
alla fyra Stånden förut uti en dylik fråga, nemi. ang:de stapelstads¬
rätt åt Döderhultsvik, tillstyrkt bifall dertill. Det skulle väl derefter
synas serdeles besynnerligt, att, när staden Sölvitsborg kommer och
förnyar sin för flere år sedan gjorda anhållan om stapelstads-rätt,
R. St., efter att hafva tillstyrkt bifall lill Döderhultsviks enahanda
ansökning, då skulle helt enkelt svara: ”gå in till K. M.. vi hafva
dermed ingenting att skaffa.”
Jag anhåller om bifall till Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Förevar:de Betänk, uplyser, att då
stadens äldste till Konungen inlemnade ansökning om stapelstads¬
rätt, blef hon genom Nådigt bref af den 13 Juni 1844 afslagen.
Vidare innehåller Betänk., att R. St. vid 1847—48 årens Riksdag
”hos Konungen i underddiet anhöllo om föranstaltande af undersök¬
ning rör:de de förhållanden på hvilka frågan kunde bero, och att,
derest hinder deremot icke mötte, den sökta stapel-friheten måtte
staden Sölvitsborg beviljas.” Men i Betänk, finnes äfven uplyst, att
Konungen ”genom Nådigt bref den 13 April 1850 förklarat sig
sakna skäl, alt stapelstads-rätt åt Sölvitsborg i Nåder bevilja.” Hvad
skola R. St. nu säga till Konungen, då nyssnämnde förhållanden äro
dem bekanta, om icke det: ”att ehuru E. M. funnit för godt 2:ne
serskilda gånger afslå stapelstads-rätt åt Sölvitsborg, äro vi, R. St., en
så mägtig myndighet, alt vi hoppas, det E. M. täckes, utan afse¬
ende på sådane skäl, som förut varit gällande, likväl bevilja saken
på sätt' vi önska.”
Åberopandet, att R. St. förut tillstyrkt bifall till Döderhults¬
viks enahanda ansökning, anser jag icke vara något godt skäl, ty
om Ständerna gemensamt eller R. o. Ad. serskildt förut begålt nå¬
got misstag, i hvilket afseende som heldst, så bör det icke vara
skäl att fullfölja en oriktig bana; hvadan jag förnyar min anhållan
om afslag på Betänk.
Hr Flach: Jag ber om ursäkt, att jag ånyo uptager R. o.
Ad:s tid, särdeles då det är fråga om ett ämne, deruti jag måste
hvsa stridiga åsigter med en person, hvars omdöme jag i öfrigt i
30*
468
Den 28 Juni.
alla afseenden värderar och gillar. Om R. St. skulle vilja göra sig
förvissade derom, alt K. M. för 3:dje gången skulle afslå deras an¬
hållan, då borde de affatta skrifvelsen i sådana ordalag, sorn den
siste värde talaren föreslagit nemi., alt eftersom R. St. äro så för-
näraa, torde K. M. behaga gå deras önskningar till mötes. En af
orsakerna, hvarföre Sölvitsborgs innevånares framställning lill K. M.
blifvit afslagen, har varit, att såväl Kongl. Commerce-Colhm, som
Kongl. General-Tull-StyrelseD, hvilkas yttranden öfver ämnet blifvit
-infordrade, afstyrkt deras ansökning, meli dessa myndigheter hafva
sett saken endast utur den speciella, serskilda synpunkt, hvartill
dessa myndigheters verkningskrets endast föranleder: och ej ur en
mera omfattande synpunkt, i hvad den på della lilla samhälles bästa
kan vara tillämplig. Nyssnämnde myndigheter hafva dessutom icke,
för att kunna upmuntra ett, gryende intresse, velat stöta ett, som re¬
dan florerar. Den som haft tillfälle alt taga kännedom om det
serdeles sakrika yttrande i denna fråga, som K:s Beflnde i länet af-
gifvit, skall äfven finna, att denna embetsmyndighet sett frågan utur
en allmängilligare synpunkt, hvars tillämplighet i förevar:de fall K:s
Beflnde, med dess speciella kännedom ang:de staden och kringlig¬
gande orter insett, och derföre förordat. Jag förnyar alltså min
anhållan om bifall.
Frih. Cederström, Rud.: Om R. St. skola inför Timonen
påräkna tillbörligt afseende å deras framställningar, är det nödvän¬
digt, alt de icke afgifva dem i andra än vigtigaro mål, och isyn¬
nerhet icke i andra än sådana, som hafva verkliga skäl för sig.
Mig vill dock synas, att, i afseende på frågan om stapelslads-rätt åt
Sölvitsborg, fiunas lika många, om icke flera skäl emot än för så¬
dan. R. St. hafva vid flere Riksdagar afslagil frågan, på samma
sätt har K. M. förfarit. Ilr Flach har ansett det af K. M:s Beflnde
afgifna Utlåt, vara af serdeles afgörande vigt. Jag anser att K. M:s
nämnde Beflnde sett frågan ur delta lilla läns synpunkt, och alldeles
icke ur Rikets eller det allmännas. Har icke Kammar-Colhm af¬
styrkt bifall. Kongl. General-Tull-Styrelsen har yttrat: ”att som det
vore af vigt såväl för tull-kontrollen, som tull-administrationen i öf¬
rigt, ali stapelstädernes antal icke blefve öfver behofvet utsträckt,
Sölvitsborg icke borde beviljas vidsträcktare rättigheter i afseende på
handels-kommunikationen med utrikes orter, än dem, hvaraf staden
redan vore i åtnjutande;” R. o. Ad. känner mer än väl, hvilken
vigt det ligger deruppå, ali tull-inkomsterna, på hvilkas belopp man
med skäl fäster betydande afseende och stora förhoppningar, må
kunna riktigt inflyta, samt alt de icke varda förminskade. Kan det
då vara skäl att, i strid med Kongl. General-Tull-Styrelsen, i strid
med Kongl. Commerce-Colhm, i strid med R. St:s hittills hyllade
mening, i strid med K. M:s nyligen tillkännagifna åsigter, anhålla
om stapelstadsrätt för Sölvitsborg? Jag anser skäl icke förefinnas. Utsk.
har såsom stöd för en deremot stridande åsigt anfört: ”alt läste-talet
af de staden tillhöriga fartyg ökats från 3G8 till 448.” Jag skulle
dock tro, att denna tillökning icke är så betydlig, att man derpå
må grunda en förändrad åsigt hos R. St.
Den 28 Juni.
469
Jag anhåller således, alt R. o. Ad,, i öfverensstämmelse med
sin tillförene i detta ämne uttalade åsigt, mätte afslå ifrågavande
Betänk.
Hr Flach: Jag nödgas ännu en gång upträda, egentligen för
alt bemöta Frih. Cederströms yttrande. Jag kan icke instämma i
den åsigt, att det sätt, hvarpå R. o. Ad. förut handlat, bör vara
ett ovilkorligt rättesnöre för Ståndet att så i en framtid fortfarande
gå tillväga, ty derigenom skulle det förhållande upstå, att man all-
drig skulle kunna förflytta sig från status qvo. I afseende på svå¬
righeten att anskaffa tulltjensteman, och den ökade kostnad, som skulle
för K. M. upkomma i och för åstadkommandet af en tull-station i
Sölvitsborg, så tror jag att dessa omkostnader skulle fullt beläckas
genom de på stället inflytande tull-inkomsterna. Man ser icke alla
de lurendrejerier, som nu på kusten föröfvas, och mau har derföre
icke kunnat upgöra någon kalkyl öfver hvad de på oloflig väg in-
komne varor kunnat, derest de på laglig och behörig väg i landet
införts, Tull-verket inbringa.
Man säger, alt läste-talet är så obetydligt. Det är väl sanni,
men just på del, att detsamma må blifva förökadt, samt staden må
kunna upblomstra, bör den erhålla stapelstads-räll. Det ligger för
det sundaste förstånd klart, att så måste vara förhållandet, dä mau
är tvungen att för den obetydligaste export gå lill Carlshamns tull¬
kammare för alt klarera. Hvarföre skall mau lägga ett sådant band
på rörelsen? Denna strid har till en högst betydlig del haft sin
grund i den afundsjuka, hvarmed Carlshamn och de öfrige derom¬
kring liggande städer, betraktat denna fråga.
Jag fortfar uti min anhållan om bifall.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. behagar låta sig
föreläsas slutet af sid. 8, så står der, på sätt jag förut nämnt: ”att
R. St. uti underd. skrifvelse hos K. M. anhöllo om föranstaltande
af undersökning, rör:de de förhållanden på hvilka frågan kunde
bero, och alt, derest hinder deremot icke mötte, den sökta stapel¬
friheten måtte staden Sölvitsborg beviljas.” Sålunda hafva R. St.
redan gjort den anhållan, som man nu vill, att de skola förnya.
Men förra gången använde de försigtigtvis orden: ”derest hinder
deremot icke mötte.” Sedan samtlige vederbönde blifvit hörde, af-
slog Konungen Ständernas begäran. Skola de nu lill Honom ingå
med en skrifvelse, af den mening att, ”om än hinder möta, begära
vi dock, att vår anhållan måtte beviljas.” Kan sådant vara värdigt
R. St.? Om Carlsharnns-boer, eller andra äro afundsjuka på Sölvits-
borgs innevånare, så måtte väl icke Landshöfd:n vara det, utan yt¬
tra sig oväldigt. Hans utlåt, infordrades, såsom här tydligen finnes
upgifvet, och likväl fann Konungen icke för godt, att derå fästa af¬
seende. Jag förmodar, att Landshöfd:n andragit sina skäl för Ko¬
nungen likaväl som sökanderne till Utsk. framfört sina. Men som
Landshöfd:n icke afgifvit utlåt, lill Ulsk., så synes troligt vara, att
det han lill Konungen inlemnat, och som Hr Flach åberopat, är det
hvilket Konungen underkändt.
Tillökningen i läste-talet härleder sig sannolikt derifrån, att
470
D e u 28 Juni.
staden Sölvitsborg egentligen förkofrats genom bränvins-handel, och
att så länge den florerar, ökas läste-talet. Men om dylik handel,
till följd af den nya bränvins-förordnm, minskas, så är det äfven
troligt, att läste-talet skall blifva mindre. Under sådana förhållanden
torde det icke vara skäl, att gifva stapelstads-rätt åt Sölvitsborg,
just når staden till stor del mister sin sjöfart.
Hr Flach: Jag förntsåg nog, att man skulle komma att taga
bränvins-frågan (ill hjelp i detta ämne. Ehuru det är ganska illa,
får man dock försöka vända sig den saken lill godo, så godt man
kan. Det är gifvet, att i samma mån som Sölvitsborg ligger under
i detta hänseende, så ligger Carlshamn och Åhus m. fl. öfver. Vi
hafva under discussionen öfver bränvins-frågan hört upgifvas och äf¬
ven af tidningarne inhemtat, att till följd af inrättandet af de stora,
vid Carlshamn belägne brännerierna, hafva oroliga upträden egt rum.
Om man nu ville begagna det gamla ordspråket ”divide et impera,”
skulle man lemna Sölvitsborg tillfälle att anlägga sådana inrättnin¬
gar, hvarigenom missnöjet med deras förläggande kring ett enda
ställe, kunde förekommas.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Hr Flach har redan
så fullständigt bemött de anmärkmr, som emot detta Betänk, blifvit
framställda, att jag icke har någonting annat ali tillägga, än alt så-
dane föräudrade förhållanden kunna, sedan Sölvitsborgs ansök¬
ning om stapelstads-rält blifvit afslager, hafva derigenom inträf¬
fat, att R. St. vid innevar:de Riksmöh beslutat betydliga förän¬
dringar uti tull-lagstiftningen, hvilka torde föranleda till en öfver
hela Riket utvidgad handelsrörelse. Inconseqvensen af att ena gån¬
gen vända sig till K. M. och den andra ill R. St., är af föga be¬
tydenhet, ty ena gången går man de sök mdes önskningar till mö¬
tes, och den andra icke.
Frih. Cederström: Jag har icke kunnat npfalta sammanhan¬
get och syftningen af den siste värde talarens yttrande, då han för¬
klarade, att de förändringar, som i tullförfallmne vid denna Riksdag
hafva egt rum, torde föranleda lill ett förändradt förhållande i af¬
seende på frågan om stapelstads-räil åt Sölvitsborg. Mig förefaller
det, som vore förhållandet tvertom. De förändringar, som uti tull¬
taxan egt rum, hafva gått ut på nedsåttningar. När så är förhål¬
landet, torde det väl, på det att Staten icke må förlora sina intra¬
der, vara så mycket angelägnare, att de tull-inkomster, som äro af-
sedda att inflyta, blifva noggrannt kontrollerade. Således ser jag i
denna förändring snarare ett ytterligare skäl för R. o. Ad. att vid¬
hålla sin i detta ärende tillförene uttalade åsigt; anhållandes jag så¬
som förut, om alslag på Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag för min del fattar fullkomligt me¬
ningen med Frih. Alströmers yttrande. De förändringar uti tull¬
lagstiftningen, som de fleste RiksSt:n beslutat, skola otvifvelaktig!
verka till ökad handel, export och import, och det är i sådant af¬
seende lämpligt, att genom borttagande af det förbud, som nu exi¬
sterar för en viss stad, nemi. Sölvitsborg, underlätta exporten, så
Den 28 Juni.
471
ali dess handlande, utan att behöfva begagna någon annan stads-
export-rättighet, må direkte från staden utföra de varor, med hvilka
do kunna konkurera på verldsmarkuaden.
Man har sagt, att bränvinshandeln egentligen skulle hafva va¬
rit orsaken lill Sölvesborgs upkomst, och om denna handel skulle,
till följd af de utaf R. St. beslutade förändringar uti bränvins-lag-
sliflningen förminskas, torde stadens blomstrande tillstånd försäm¬
ras, och att det derföre icke vore skäl, att medgifva slapelstads-
rättighet åt densamma. Af de hinder, sorn emot bränvinsbrännin-
gen blifva upställde, skall följa, alt landlmannen skall försöka att
få siu spannmål exporterad till främmande ort, och i sådant afse¬
ende kan det blifva af vigt för Sölvitsborg, att kunna exportera den
spannmål, som förut blifvit förvandlad till bränvin. Dä R. St. i
allmänhet vid denna Riksdag, i fråga om närings-lagstiflningen, hyst
liberala grundsatser, synes mig vara skäl, att icke heller i delta af¬
seende bibehålla skrå-anda, eller lägga hyende under den afund¬
sjuka, som uti Carlshamns borgerskaps protest sig uppenbarar.
På sätt Frih. Alströmer anmärkt, är det icke första gången,
som förändrade förhållanden kunna föranleda till förändrade åtgär¬
der, i fråga om ekonomisk lagstiftning. En utvidgad rörelse inom
Sölvitsborg, och, på sätt jag haft äran nämna, förändrade grund¬
satser i tull-lagstiftningen kunna ganska lätt 1854 föranleda till bi¬
fall af en ansökning, som man under föregående tider — jag tror
ärendet förevar sista gången år 1850 — icke ansåg sig kunna
bifalla.
Jag vågar således, när R. St. redan ät köpingen Döderhultsvik
beviljat enahanda förmån, som nu är i fråga, vördsamt tillstyrka bi¬
fall till Utsk:s framställning.
Frih. Cederström:^ Bedjandes om ursäkt, att jag i denna
fråga ytterligare upträder, tager jag mig friheten rälta det miss¬
tag, som den siste värde talaren begått, då han förespeglal, att man
måste gifva Sölvitsborg stapelstads-rätt, på det att spannmål derifrån
må kunna utföras. Från hvilken landthamn som helst, kan ju spann¬
mål exporteras, utan att dertill behöfves stapelstads-rätt. Vill man
ruinera våra småstäder, må man då gifva dem alla lika rättigheter,
så att genom täflan den ene förstör den andra, men vill man det
icke, må man då låta rörelsen bibehålla sig på de ställen, dit hon
af naturen blifvit hänvisad, samt icke utan öfvertygande skäl här¬
utinnan bevilja en rubbning. Detta är åtminstone min öfvertygelse,
och synes hafva varit både R. St:rs och K. M:s allt hitintills. Då
Gr. Sparre icke visat, att sådana förändrade förhållanden inträffat,
att de skulle kunna föranleda till förändring af det förut i detta
ämne fattade beslut, och då jag icke var nog lycklig att behörigen
upfatta hans yttrande om tull-förfaltn:ne, får jag fortfara i min an¬
hållan om afslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan uprikligt försäkra frihan¬
delns vänner, alt det icke är för att försvåra frihandeln, som jag
talat emot stapelstads-rätt för Sölvitsborg, ulan derföre,“ att jag an¬
ser det olämpligt för R. St. att göra någon underdånig framställning
472
Den 28 Juni.
i detta ämne. Skulle det vara eo följd af frihandeln, att alla stä¬
der, som ligga vid saltsjön böra få stapelstads-rätt, så borde R. St.
begära enahanda förmån för Trosa och Falsterbo, med Hera sådana
bon, som ligga vid hafvet.
Gr. Sparre: Jag har icke förbisett, att det är Sölvitsborg
medgifvet, alt exportera spannmål, men då utbyte af varor, är en af
de förslå lagarne för handel, måste det vara af vigt för en stad,
som med fördel vill drifva export, att äfven kunna importera.
Hvad den siste värde talarens yttrande beträffar, ser jag icke
hvartill det egentligen tjenar, att alltid drifva satserna in absurdum. Om
jag förordade stapelstads-rätt till Sölvitsborg, följer deraf icke, att jag
skall förorda samma förmån åt alla de små — jag vet icke om jag
skall begagna samma uttryck, som den värde talaren — köpingar,
som äro belägne vid hafvet.
Jag beklagar, att Frih. Cederström icke fattade hvad jag yt¬
trade om tull-lagstiftningen i allmänhet. Jag trodde mig tillräckligt
tydligt sagt, att principen för en liberal tull-lagstiftning är att lägga
så få hinder i vägen för handeln, som möjligt, och att i öfverensstäm¬
melse dermed medgifva handelsfrihet åt de orter, som deraf äro
i behof.
Hr Gr. o. 'Landtrms härefter först till bifall och sedermera lill
afslag å förevar:de Betänk, framställde propos:r besvarades med blan¬
dade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde, om
R. o. Ad. behagade bifalla detta Betänk., samt, då härvid åter ro¬
pades Ja och Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit öf¬
vervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s Betänk. Jtä
100, i anledn. af väckt motion om beviljande om stapelrätt åt sta¬
den Sölvitsborg, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder förenämnde Betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 14.
Nej — 23.
Föredrogs ånyo Lag-, samt Allm. Besv. o. Ekou.Utsk:ns d. 17
och 21 dennes på bordet lagda Betänk. JV2 1, i anledn. af väckte
motioner, ang:de dels ändring af gällande stadganden i fråga om
skyldighet att bygga och underhålla broar, samt dels rättighet till
erhållande af tjenlig! väglagnings-ämne å andras egor.
Den 28 Juni.
473
Delta Betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de skyldighet för bruk, qvarnar och fa¬
briker att deltaga i vägbyggnad.
Frih. Cederström, Rud.: Jemte omnämnande af de mot¬
satta åsigter, hvilka blifvit vid de 2:ne sisthållne Riksdagarue i före-
var:de ämne hyllade, anföra de förenade Lag- och Ekon.Utskrn, ”att
jemväl vid della Riksmöte, vid den pröfning af frågan, Ulsk. före¬
tagit, hafva Utsk:s åsigter segrat.” Detta är ett stoll språk. R. St.
torde med icke mindre skäl å sin sida kunna åberopa de åsigter,
som hos flem i denna fråga segrat. De voro i motsats emot de fö¬
renade Ulskrns. Ulskm hafva ganska troget refererat hvad emot dessa
åsigter förekommit, men jag för min del kan icke finna, att Utskrn
på något öfvertygande sätt bemött eller vederlagt dessa invändnin¬
gar. Utskrn hafva stannat i det beslut, att tillstyrka den hemslällan,
alt K. M. mätte utreda frågan. Men hvad är det väl, som egentligen
härutinnan behöfver utredas? Servitutet att underhålla vägar må vis¬
serligen vara i vissa orter för jordbruket högst betungande, men det
är likväl ett servitut, som sedan urminnes tider hvilat på jorden.
Med detta servitut är hemmanet köpt eller på annat sätt förvärfvadt.
Om man skulle verkställa en omreglering af förhållanderna på del
salt, alt bruk, qvarnar och sågar skola deltaga uti byggandet och
underhållandet af vägar, fruktar jag, att den bestämda visshet, hvarje
egare af dessa inrättningar nu har, om hvad som honom åligger,
förbytes derhän, alt man sväfvar i ovisshet, om huru härmed månde
sig för framtiden förhålla. När ett bruk, qvarn eller såg nedläg¬
ges, skulle straxt en ny omreglering af vågarnes underhåll ske. För
närvarrde är, med afseende på väghållnings-skyldigheten uti en för-
ordn. af år 1810 bestämdt, att ingen förändring får ega rum, med
mindre än synnerligt verkande omständigheter derför kunna åbero¬
pas; och K. M. har ofta nog, jag har flerfaldig erfarenhet deraf,
resolut:s-vis tillämpat denna författn. till afslag på ifrågasatta vägdel-
ningsförändringar, hvarvid nemi. besagde författn. så tolkats, att för¬
ändrade förhållanden måste förete sig, om bifall å sådane öfver-
klagade ändringar må kuuna hos K. M. vinnas. Denna beständig¬
het medförer otvifvelaktig! ganska stora fördelar för underhållet af
vägen, då hvar och en vet, att ett visst väg-stycke tillhörer honom,
att icke allenast nu, utan äfven framgent, underhålla, hvarföre ban
äfven gerna nedlägger nödiga förbättrings-arbeten derå, så att endast
obetydliga reparationer framdeles skola behöfvas; hvaremot, i fall
man sväfvar i ovisshet om man i en framtid kommer att under¬
hålla samma vägstycke som förut, man blifver likgiltig om detsam-
mas försättande i behörigt skick; lill följd hvaraf äfven de trafike¬
rande skola blifva lidande genom den bristande omvårdnad, som så¬
lunda blifver egnad vägarne.
Det är visserligen sannt, att Utskrn icke föreslagit någonting
bestämdt, utan blott begärt en utredning; men såsom motiv för den¬
samma, hafva Utskrn omfattat de åsigter, som grundade Lag- och
Eko.nUlskrns betänk, vid sisll. Riksdag, och som gingo ut derpå, alt
fabriker, bergverk, qvarnar och sågar skulle deltaga i väg-underhåll-
474
Den 28 Juni.
nings-skyldigheten. Således, om delta bclänk. bifalles, hafva R. St.
uti detta ämne uttalat en åsigt, som strider icke allenast emot R.
St:s härutinnan tillförene fattade beslut, utan äfven emot allmänhe¬
tens fördelar, och intresset för trafikens behöriga gång.
Ulsk:n säga: ”det vore utan tvifvel mest rältsenligt, alt vägar-
nes underhåll bekostades genom bidrag af de vägfarande, och be¬
sörjdes af Staten”; men straxt derefter medgifver Utsk:n, att, under
de förhållanden som existera i vårt land, kan man icke f. n. tänka
häruppå. När så är förhållandet, förefaller det mig, som om Ulskm
genom antagande af deras förslag, icke kunnat bereda något verklig¬
görande, eller ens något närmande till tipfyllelse af Utskms idé,
nemi., alt hvar och en som färdas på vägarne, skall dem under¬
hålla. När således detta resultat i alla fall förfelas, och icke under
närvande förhållanden kan upnås, på det, enl. Utskms öfvertygelse
mest rältsenliga sätt, hemställer jag, om det vore skäl, att vidtaga
en sådan half-mesyr, som Ulskm föreslagit.
Enl. min tanke blefve del besvär, som härigenom skulle för¬
orsakas K. M:s embetsman, troligtvis fruktlöst, ty man kan i så
kända förhållanden redan nu, lika klart och tydligt, som efter en
skeeude undersökning, förutse resultaterna, hvadan jag vördsamt an¬
håller om afslag på den första punkten, och bifall till de öfrige.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I motsats med den siste värde
talaren, anser jag den af de förenade Lag- och Ekon.Ulskm gjorda
framställning hafva mycket skäl för sig. Det torde icke kunna be¬
stridas, ali på de ställen der stora fabriker, qvarnar och sågar m. m.
blifvit inrättade, hafva, genom de lifliga transporterna för fabriker¬
nas räkning, vägarne i väsendtlig mån blifvit skadade. Jag tror så¬
ledes, att rättvisa och billighet fordra, att dessa verk äfven deltaga
i väg-uoderhållningen, dock ihgalunda på det sätt, som den siste
värde talaren tycktes antyda, nemi. att åt dem anvisades vissa väg-
lotler, hvilka, enl. min tanka, böra fortfarande hädanefter, som hit¬
tills på jorden fördelas, ulan dessa verk skulle lämpligare kunna
genom kontanta tillskott, lämpade efter den rörelse de bedrifva, i ej
ringa mån bidraga lill vägarnes underhåll.
Jag anhåller ali få fästa upmärksamhet derpå, alt broar I. ex.
nu af Iläraderne gemensamt underhållas, att mången gäng fråga kan
förekomma, ang:de omläggning af en illa anlagd väg, om bortta¬
gande eller sänkning af en mindre backe, till hvilket allt statsmedel
icke kunna begäras eller erhållas.
Enl. min tanka skulle det vara serdeles lämpligt, om dessa in¬
rättningar genom tillskott till Häradernes kassor underlätta nyss¬
nämnde arbetens företag. Då nu Utsk. icke föreslagit någonting an¬
nat än en underd. skrifvelse, hvarigenom R. St. skulle ”hos K. M.
i underd:het anhålla, att K. M. täcktes låta undersöka, enl. hvilka
grunder, och pä hvad sätt bruks- och bergverks-anläggningar, skatt-
lagde mjöl- och såg-qvarnar och andra fabriks-inrättningar på landet
nu åläggas, att lill vägarnes byggande och underhållande bidraga”,
synes mig deraf ingalunda följa, alt några väglolter skulle dessa in¬
rättningar tilldelas att underhålla, utan att, såsom jag tog mig fri-
Den 28 Juni,
475
heten nämna, kontanta bidrag skulle i mån af den rörelse ock tra¬
fik, som till följd af dessa inrättningar, förorsakades, till häradernes
kassa aflemoas.
Då jag således anser, att den af Ulsk. gjorda' framställning
har allt skäl för sig, får jag vördsamt tillstyrka bifall å densamma. /
Hr Flach, Joh. Fredr. Wilh.: Det argument, som Frih.
Cederström har anfört för afslag, är egentligen och hufvudsakligen
detsamma, som Hr Carleson i sin reservation andragit. Det utgår
från den åsigt, att genom nu gällande lagar äro förhållanderna, au-
g:de väghållnings-skyldighelen en gång bestämda, samt alt en än¬
dring i detta afseende skulle åstadkomma intrång i egande-rälten,
som under lagarnes skydd successift sig utvecklat. Om man föl¬
jer denna grundsats, skall man, på sätt jag vid ett föregrde måls
behandling nyligen nämnde, aldrig komma från status quo. Hvarje
lag eger moralisk kraft, så länge den stöder sig på billighet, men
så snart billigheten uphör, försvinner äfven lagens moraliska kraft.
Det var troligtvis på billighetsskäl, som bergverken blefvo från väg-
underhålluings-skyldigheten befriade, på den tid, de, såsom gryende
inrättningar, kunde genom licenser och privilegier behöfva skydd
för sitt bestånd. Då de numera på detta sätt upblomslrat, och vun¬
nit en sådan fasthet, alt de kunna dem förutan ega bestånd, är det
i sin ordning, att dessa förmåner, tryckande för det allmänna, bort¬
tagas. Hyllar man icke den af mig nu uttalade grundsats, skulle
man anse, att t. ex. lifegenskapen borde qvarstå derföre, att den
grundade sig på lag. som kanske hade billighet för sig, då den stif¬
tades, men jag förmodar, att denna institution föll endast derföre,
att man i en sednare tid hade mera utbildade, på sanni menskliga
skäl grundade begrepp om billighet, hvarefter rättigheten alltså må¬
ste lämpas.
På det sättet tillgår med allt vid sarahälls-ulvecklingen, till och
med i fråga om så triviala saker, som qvarnars m. fl. deltagande i
väghållnings-skyldighelen.
Ilr Printzensköld, Carl: Den punkt i nu föredragna Be¬
tänk., om hvilken discussionen fortgår, synes mig utgöra en fort¬
sättning af de många försök, som icke blott under denna, ulan äf¬
ven under flere föreg:de Riksdagar städse blifvit gjorda, att nivellera
och jemna allting, att taga från den ene och lägga till den andre,
att med ett ord skänka fördelar åt den ene på den andras bekost¬
nad. Qvarnar och bruks-inrättningar äro, så vidt jag förstår, af den
beskaffenhet, att de, enl. sakens natur aldrig kunna eller böra åläg¬
gas utgöra sådana onera, hvilka, ehvad förändringar i industrielt
hänseende, som inom landet kunna inträffa, måste oafbrutet bestå
och fortfara. Jag tror hvarken — såsom den siste talaren påstod —
att förhållanderna i detta hänseende äro annorlunda nu, än på den
tiden då lagarne stiftades, ej heller, att orsaken hvarföre bergverk
och qvarnar befriades från vägunderhållnings-skyldigheten, som i
stället lades på hemmanen, härrörde från behof för ifrågavar:de in¬
rättningar, af den sålunda lemnade befrielsen, utan jag tror tvert-
om, att lagstiftaren då, likasom jag hoppas han nu skall göra, insåg
476
Den 28 Juni.
huru orättvist det vore, att ålägga dessa verk ett sådant onus, sorn
del ifrågavar:de.
Till följd deraf, att qvarnar upsla och försvinna, skulle äfven
den väghållnings-skylldigliet, som blefve dem ålagd, upstå och för¬
svinna; ty det är klart, att pm egaren till en qvarn, nedlägger den¬
samma, så är han också befriad från den vägunderhålluings-skyldighel,
sorn blifvit qvarnen ålagd; på samma sätt förhåller sig med berg¬
verken m. fl. inrättningar.
Genom den af de förenade Utsk n föreslagna åtgärd, skulle så¬
ledes en bestämd svårighet upstå vid bedömandet af del sätt, hvarpå
väghållnings-skyldigheteu borde ulöfvas. Det skulle kunna hända,
att under det en kommun eller ett härad erhöll för väg-uuderhåll-
ningen ganska betydliga bidrag af qvarnar och bergverk, skulle vid
en annan period ett motsatt förhållande ega rum. Hvem skall då
fylla deu upkomna bristen? Skall den fördelas på hemmans-egarne,
eller huru skall dermed förhållas.
Såsom Hr Carleson i sin reservation anmärkt, bar inom de fö¬
renade Utsk:u vid sistl. Riksdag blifvit yltradt, alt bergverk och qvar¬
nar innehafvas emot de afgifter, som nu af dem erläggas, samt alt
de åro under sådana förhållanden ärfda och förvärfda. Det är således
icke med rättvisa öfverensstämmande att pålägga dem så beskaffade
onera, som de, hvilka nu äro i fråga. Skulle det ske, förminskar man
derigenom dessa inrättningars värde.
Att förlikna en förändring i väghållnings-skyldigheteu, sådan
den här blifvit ifrågasatt, med lif-egenskapen, förefaller mig i hög¬
sta grad besynnerligt, ty den har icke den ringaste inverkan på de
fria individerna i samhället. Man gaf åt dé lifegna en rättighet, utan
att den rättighet, man sjelf egde, blef i någon mån förringad. Så
är icke förhållandet, ty alt ålägga dessa verk en skyldighet, som de
hittills icke varit underkastade, är att så väl beröfva dem en för¬
del, (nemi. befrielse från detta onus), hvilken de förut åtnjutit, som
att tillskynda andra en förmån, (nemi. lindring i detta onus), som
de förut icke innehaft.
Då bela förslaget således hvilar på en orättvis grund, får jag
följaktligen tillstyrka, att de förenade Ulskms framställning måtte
af U. o. Ad. förkastas.
Gr. Sparre, Erik: Om den befrielse eller lindring i väg-
hållnings-skyldigheten, som bruk och qvarnar hittills åtnjutit, slödde
sig på något dem tillförsäkradt privilegium, så skulle deb argumen¬
tation, som den siste värde talaren framställt, vara riktig, men nu
är icke så förhållandet. Det förefinnes emellan den frihet, bruk och
qvarnar i dessa afseenden åtnjuta, och den som t. ex. den privile¬
gierade jorden åtnjuter, i afseende på vissa skatter, och allmänna
onera, en väsendtlig skillnad, enär dess innehafvare äro genom af
K. M. utfärdade privilegier, hvilka det icke tillkommer lagstiftaren
att uphäfva annorlunda, än genom en i viss lag stadgad form, till¬
försäkrade om en sådan frihet, hvaremot den frihet, som bruk och
qvarnar i dessa afseenden hittills åtnjutit, endast grundar sig på en
lag-tolkning, hvilken del kan vara tid att ändra.
D en 28 Jun i.
477
De förenade Lag- och Ekon.Ulsk:n hafva uci motiverna för det
föredragna belänk. ådagalagt, att väghållnings-skyldigheten i vårt land
är att betrakta såsom ett kommunalt onus, emedan vägarne icke
kunna, till följd af Sveiiges vidsträckta yla och glesa befolkning, un¬
derhållas genom afgifler ifrån de trafikerande. Om det är ett kom¬
munalt onus, är det icke då billigt, att kommunens innevånare ef¬
ter sin förmögenhet deltaga i denna börda? Ar det då billigt, att
just de, som af vägarne draga den största fördel, äro befriade från
allt deltagande i deras underhåll? Ar det icke tid på att lagstif¬
taren afskaffar en så oriktig lagtolkning, som hittills gjort sig gäl¬
lande? Derigenom välfver man icke ett onus från den ene på den
andre, eller fråntager den ene en förmån, för alt lägga tyngden på
en annan. Del vore endast all jemnare fördela ett onus, som med
hvarje år blir tyngre, ty nutidens anspråk fordrar bättre vägar, än
hvarmed man fordom åtnöjde sig, under det tillgången på väglag-
nings-ämnen blir förminskad. Det måste hemtas på längre afstånd,
och i samma mån vederbör:de Landslur med skäl — jag erkänner
del — hafva tillsyn derå, att endast tjenligl ämne lages, blir det¬
samma dyrare, dagsverken och dragare blifva dyrare, med ett ord,
allting blir mera kostsamt. På samma gång detta inträffar, upstår i
orten ett nytt bruk. Vägarne, som hittills varit föga besökta, blifva
det nu desto mera. De befaras af tunga laster, som förstöra dem.
Hvem drager fördel af den lifliga trafiken? Jo, bruksegaren, som
är befriad från väg-underhållningen.
Om man skulle conseqvent drifva den sats, som den siste värde
talaren framställde, så, enär de kommunala afgilterna i fordna tider
erlades endast af landlmännen, skulle alla näringsidkare på landet,
vara från desamma befriade. Vore sådant med rättvisa öfverens¬
stämmande, när man l. ex. vet, all faltigvårds-afgifterna blifvit mång¬
dubblade emot förut.
Ifall man vill vidhålla den sats, som en talare yttrat, alt de
jorden åliggande servituterna, icke böra på något sätt lindras, vore
del äfven obilligt, alt t. ex. genom en förhöjd skjutslega, minska
del onus som skjutsen medför. Meningen är väl i allmänhet, alt
med afseende på industriens utveckling vidtaga de förändringar, som
billighet och rättvisa påkalla.
Man har sagt, alt det ifrågavar:de förslaget skulle medföra olä¬
genheter i så målto, att när en qvarn eller ett bruk nedlägges,
skulle derigenom en förändring i vägdelningen ega rum, men den
Landsh., som före mig hade ordet, har uplyst R. o. Ad. derom,
alt Utsk:n just till förekommande af en förändring i väg-delningen
för detta fall, hafva gjort hemställan om en underd. skrifvelse, un¬
der anhållan, att K. M. läcktes låta undersöka om, och på hvad
sätt de ifrågavarrde inrätlningarne må deltaga i väghållniDgs-bestyret,
angifvande tillika den åsigteo, alt de genom kontanta tillskott skulle
icke allenast bidraga till väg-underhållningen, utan äfven bereda till¬
fälle till omläggning af broar och sänkning af backar m. m. Då
en sådan åsigt är af Utsktn antydd, synes mig icke det ringaste
skäl förefinnas till afslag å belänk. på den grund, att en förändring
i vägdelningen skulle upkomma.
478
Den 28 Juni.
En annan talare liar sagt, att den underd. skrifvelsen vore onö¬
dig derföre, att det vore ingenting, som behöfde utredas, men det
torde utan tvifvel böra utredas på hvad sätt fördelningen af väg-under-
hållnings-skyldigheten lämpligast må ega rum.
Man har sagt, att qvarnar och bruk upstå och försvinna, och
att detta skulle medföra stora svårigheter. På sätt jag förut nämnt,
gör det ingenting till saken, så vida de bidrag, som skola lemnäs,
bestämmes i kontanta penningar, ty följden blefve ingen annan, än
att den för ändamålet befintlige kassan blefve mindre, och att kom¬
munen således får tillskjuta det erforderliga beloppet, I alla fall
förekomma dessa försvinnande!! icke så ofta. Vi veta, att qvarnar
äro uptagne i jordböckerne, och att — såsom det uplystes här om
dagen — det åtgår flere år, innan en qvarn kan uphöra, såsom
skattlagd lägenhet.
Denna fråga är en af dem, som ständigt återkomma. Den kan
visserligen undanskjutas, men jag är öfvertygad om, att den förr
eller sednare skall gä igenom, och såsom ett bevis på dess billighet
får jag anföra, att just BorgareSt., der bruks-intresset har många
försänkningar, och der förslaget vid sisth Riksdag ogillades, antagit
detsamma med stor majoritet.
Jag vågar således vördsamt tillstyrka bifall till Betänk.
Hr von Troil: Hr Printzensköld synes icke hafva fästat sin
upmärksamhet deruppå, att de väghållnings-skyldige på 2:ne sätt
fullgöra sina åligganden. l:o genom natura prestationer, och 2:o
genom kontanta bidrag, hvilka vanligen, vid årets slut, eller efter
fullbordande af betydliga reparationer, fördelas på samtlige väghåll¬
nings-skyldige. Det är just dylika kontanta tillskott, som Utsk:s
förslag åsyftar, och hvarföre jag äfven anser, att detsamma häfver
billighet och rättvisa för sig.
Det skulle kunna inträffa, att man har en egendom, som är
belägen i en trakt, der f. n. icke någon betydlig rörelse på vä-
garne eger rum, men närliggande vattenfall och betydliga skogar,
gifva anledn. inom kort till anläggning af ett bruk; jag hemställer
dä till de Hrr, som motsätta sig förslaget, huruvida icke trafiken på
vägarne kommer alt mångdubblas genom transporter af 3 å 4000
Sk2? tackjern. Är det då obilligt, alt dessa inrättningar genom kon¬
tanta bidrag till häradets kassa, deltaga uti väg-underhållningen,
samt, såsom jag förra gången då jag hade ordet, omnämnde, bi¬
draga till omläggning af en backig väg, broars upbyggande m. m.
R. o. Ad. har uti ett föreg:de plenum beslutat, att hos K. M.
i underd:het anhålla om en undersökning, huruvida den å qvarnar
och sågar ntg:de grundskatt skulle kunna uphäfvas, och dessa verk
framdeles efter bevilln:s-grunder taxeras.
Hr Printzensköld motsatte sig då detta förslag, och jag finner
honom derföre handla ganska conseqvent, när han icke vill antaga före-
var:de förslag, men då R. o. Ad. vid nyssnämnde tillfälle biföll
StatsUtsk:s hemställan, tror jag alt tidpunkten för det nu under öf¬
verläggning varande förslagets framkomst lill K. M., vore serdeles
Den 28 Juni.
479
väl vald, emedan K. M. då samtidigt kunde taga begge dessa frågor
ali öfvervägande.
Jag fortfar alt tillstyrka bifall till denna del af Betänk.
Frih. Cederström: Det kan icke nekas, att den siste värde
talaren på ett serdeles skickligt sätt sökt sammanlänka 2:ne frågor,
rör:de qvarnar, men då de icke synas mig slå i så oskiljaktigt sam¬
manhang, att icke B. o. Ad. mycket väl kan bifalla den ena, utan
att derföre bifalla den andra, får jag vördsamt fortfara med min
anhållan ora afslag på Betänk.
De som reserverat sig emot förevande Betänk, hafva, i likhet
med de reservationer, som vid förra Riksdagen afgåfvos, fästat up-
märksamheten deruppå, att: ”K. M., uti resolut, på allmogens be¬
svär den 20 i\ov. 1786, ansett vägrödjning och brobyggnad vara
en hemmantalet åtföljande skyldighet, deruti bruk och qvarnar icke
kunde inbegripas, hvilket, hvad qvarnar beträffade, blifvit ytterligare
bekräftadt genom Kongl. Brefvet d. 10 Okt. 1793: att, då den
stadfästelse på befrielse från deltagande i detta onus, som sålunda
blifvit gifven innehafvare af bruk- och berg-verk, samt sågar och
qvarnar, naturligtvis ökat värdet af sådane egendomar, hvilket vid
inträffade arfskiften eller köpe-afhaudlingar tagits i beräkning, skulle
en rubbning i dessa friheter, utan att på samma gång bereddes
lämplig ersättning för den bortmistade fördelen, hvarken vara med
rättvisa eller billighet förenlig.” Jag skall laga mig friheten, att med
några ord beröra de begge serskilda kategorier, som här äro omnämnde.
Hvad bruken beträffar, så är det vintertiden, och på isbelagda
floder och sjöar, som deras flesta transporter ombesörjas, således
nöta de icke så mycket sommarvägarne.
Beträffande åter qvarnar, så är del just de hemman, hvilka
hafva spannmål att mala, som draga fördel deraf, all väg finnes till
„ qvarnen.
Utsk:n hafva förklarat, att fördelen vore ömsesidig, men om så är
förhållandet, hvarföre anse Ulskm, alt det ifrågavande åliggandet skall
tagas från hemmanen, och läggas på bruk och qvarnar? Den ifrå-
gavat:de förändringen är icke heller billig, ty den blifver partiell
och kommer endast vissa orter till godo, och på sätt reservanterna
vid 1850 års Riksdag, hvaribland befunno sig 2:ne Landsh:r, en
uti Norrbottens och en i Stockholms län yttrat, förhåller det sig
så, att ”lindring endast beredas i de hemmans-egares skyldighet,
sorn hafva sina vägstycken i orter, der bruk och bergverk, sågar och
qvarnar finnas, men icke för dem, som äro bosatte uti andra or¬
ter.” Sålunda synes det, att de fördelar, hvilka skulle landtbruket
tillskyndas, blifva serdeles ojernnt fördelade, hvarjemte man mäste
medgifva, alt det vore en af ingen förmån motsvarad börda, som
skulle blifva de genom 1786 års Kongl. Bref derifrån befriade in¬
rättningar pålagd.
Instämmande med Hr Printzensköld, vågar jag lika med ho¬
nom förmoda, att R. o. Ad:s ihärdiga förkastelse af de hittills, rö¬
rande denna fråga, framställda förslag, grundlägger den hilliga för¬
hoppning, att R. o. Ad. äfven nu afslår förevande Betänk., så myc¬
480
Den 28 Juni.
ket hellre, sorn de nuvar:de Utskm icke, såsom de förpg:de Riksda-
garnes, uti sin hemställan lill K. M. uplagit den af Hr von Troil
uttalade åsigt, att ifrågavarule inrättningars bidrag lill väg-under-
hållning skulle bestå i årliga kontanta tillskott.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscara Frih. Cederström
har uti sitt sista anförande, till stöd för yrkande å afslag, hufvud¬
sakligen åberopat 1780 års Kongl. Bref, men Frih:n har helt och
hållit förgätit, att en ganska betydlig tidrymd sedan dess förflutit,
samt att industrien under tiden blifvit ofantligt utvecklad; vid hvil¬
ket förhållande man torde böra fästa mera upmärksamhel än den
ädle Frilen gjort.
Det är tydligt och klart, att del ringa antal bruk och sågar,
hvilka i början upstodo, och dessutom vöre af sämre beskaffenhet,
icke skulle åstadkomma en så hastig utveckling af rörelsen, som se¬
dermera årligen inträffat genom anläggning af nya, lill följd af ve¬
tenskapliga upfinningar, förbättrade bruk och sågar, samt serde¬
les fabriker, i hvilkas grannskap väg-underhållningen är ganska be¬
tungande.
Frih. Cederström har sagt, att transporterna vid bruken ega
rum om vintern, samt försiggå pä skogsvägar. Det är visserligen
sapnl hvad bruks-effekterna beträffar, men de för bruken nödvähdige
kolen m. m. forslas på många ställen på hjuldon, hvarom vägarne
i Westmanlands län bära tydliga vittnesbörd. Dä vi nu hafva att
emotse, det stora bränvins-fabi iker blifva anlagde, hemställer jag till
Frih. Cederström, huruvida han icke anser, att vägarne i deras gran¬
skap skola till följd af liflig trafik ganska betydligt försämras, samt
om icke rättvisa och billighet fordra, att dessa fabriker äfven bi¬
draga till väg-underhållningen, hvilken eljest blefve för jordbruket
ännu mer betungande än förut.
På hvad sätt ett sådant deltagande skall kunna ega rum, utan att
någon rubbning i den nuvande väg-indelningen förorsakas, har Hr
von Troil ganska klart och tydligt ådagalagt, genom den framställ¬
ning, att det borde ske genom kontanta bidrag. Att delta icke
blifvit i Utsk:ns hemställan till underd. skrifvelse bestämdt uttryckt,
synes hafva utgjort ett ytterligare skäl för Frih. Cederström att
fortfara i sin begäran om afslag, men jag hemställer lill Eder,
Mine Hrr, om R. St., då de hos K. M. anhålla om utredning och
undersökning af ett ämne, böra på förhand precist utsätta på hvilka
grunder en sådan bör baseras. Ar det då icke bättre, att som
Utsk:n hemställt, yttra sig i följande allmänna termer: ”att K. M.
täcktes låta undersöka, enl. hvilka grunder, och på hvad sätt bruks-
och bergverks-anläggningar, skattlagde mjöl- och såg-qvarnar, och
andra fabriks-inrättningar på landet må åläggas, att till vägarnes
byggande och underhållande bidraga.
Jag anhåller vördsamt om bifall till betänk.
Hr Flach: Jag är väsendtligen förekommen af Frih. Alströ¬
mer, och vill blott med några ord bemöta tvenne framställda an-
märkrnr. Den första framkastad af Hr von Printzensköld, om¬
nämnde
Den 28 Juni.
481
nämnde de förmenta svårigheter, hvilka, i afseende på väg-delningen
skulle derigenom upkomma, att bruk och qvarnar nedlades. Den
andra anmärkn:n, framställd af Frih. Cederström, innehöll, alt
Ulsk:ns nu föredragna Betänk, så till vida vore ofullständigare, än
det vid föreg:de Riksdag afgifna, som uti det sednare, framställning
gjordes om det sätt, hvarpå dessa inrättningar skulle i väg-under-
hållningen deltaga.
Hvad första frågan beträffar, så är den besvarad af Hr von
Troil, då han omnämnde de allmänna grunder, efter hvilka bruks
och qvarnars skyldighet, att underhålla vägar, skola regleras. Jag
vill blott tillägga, att det torde icke blifva svårare, all omreglera
väg-delningen i händelse de bruk och sågar, som i väg-underhållet
deltaga, nedläggas, än om ett hemman faller i ödes-mål, hvilket så
mycket lättare skulle kunna hända, om alla ouera endast läggas på
hemman, och icke äfven fördelas på nyssnämnde inrättningar.
Hvad den sednare anmärkmn angår, så tror jag, alt det icke
kan läggas Utsk:n lill last, utan tvertom är en förtjenst, att Ctsk:n
icke ingått i speciella bestämmelser, dä Utskm föreslagit, att man
skulle öfverlemna hela detalj-bestyret åt K. M:s godtfinnande.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om bifall på denna punkt.
Hr Printzensköld: Jag beder vördsamligen om ursäkt, att
jag ännu en gång vågar besvära R. o. Ad. med några ord, men
jag anser mig böra uptaga åtskilliga anmärkmr, sora åsyfta, att för¬
svara de sammansatta Utsk:ns Betänk.
En värd talare har börjat sitt försvar dermed, att om den, ifrå-
gavande inrättningar meddelade frihet, från deltagandet uti väg-un-
derhållningen, grundade sig på privilegier, skulle jag hafva rätt der¬
uti, att inrättningarne icke böra i väg-underhållningen deltaga. Jag
bemöter honom med den erinran, att redan när privilegierna och
allmänna lagen utfärdades, funnos så beskaffade inrättningar, som
de ifrågavar:de, men man tänkte sig icke, åtminstone när privile¬
gierna utgåfvos, möjligheten af, att någon fråga skulle väckas om
skyldighet för bruk och qvarnar, att i väg-underhållningen deltaga.
Att man hade begrundat saken, når 1734 års lag stiftades, slutar
jag derutaf, att i Byggninga-B:n står; ”alla som å landet hemman
ega eller bruka, skola vägar rödja och broar bygga.” Om lagstif¬
taren den tiden hade ansett det vara rättsenligt, att äfven bergverk,
sågar och qvarnar, med ett ord så beskaffade inrättningar, hvilkas
bestånd är af konjunkturer, och inträffande händelser beroende,
skulle i väghållnings-skyldigheten deltaga, betvifla;- jag icke, att han
vid lagens stiftande derom förordnat, men då så icke skett, och
dä K. M., för en ganska lång tid tillbaka, i anleda, af väckt fråga
om åliggande för dessa inrättningar, att i vägars underhållande taga
del, förklarat sådant icke böra rättsenligt ega rum, så ligger der¬
uti, såsom mig synes, ett bevis, ali dessa inrättningar, såsom så-
dane, böra ifrån detta onus vara befriade. Dessa begge stadganden,
tillsammans betraktade, utgöra åtminstone ett lika kraftigt beskydd,
8 H. “ 31
482
Den 28 Juni.
sorn om befrielse från ifrågavar:de skyldighet vore i privilegier fö-
reskrifven.
Det förekommer jemväl ett annat förhållande, som bör tagas i
betraktande. Det finnes nemi. tull-qvarnar, hvilka äro i hemma¬
nens räntor inbegripne, och som således hafva bestämdt det hem¬
mantal, som jorden har fått sig åsatt. Dessa qvarnar bidraga så¬
lunda, redan till väg-underhållningen. Skulle nu ett åliggande för
qvarnar, att serskildt deltaga i detta besvär komma till stånd, så
skulle följden blifva, att dylika tull-qvarnar ånyo blefvo af detta onus
betungade.
Man har anfört, att nutidens anspråk fordra bättre vägar än
tillförene, hvarigenom hemmanen äro, vida mera nu än för längre
tid tillbaka, af väghållnings-skyldigheten besvärade. Jag tror, att ansprå¬
ken, i fråga om allmänna landsvägen, nu för tid n ingalunda äro större,
än de voro då lagen stiftades. I Byggninga-B:n står, huru bred en
lands- och härads-väg skall vara, och Kongl. författn:r bestämma
tiden, då väg-Jagningen skall ega rum. Dessa lag-stadganden för¬
skrifva sig från en långt aflägsen tid, hvarutaf, enl. min tanka sig
visar, att anspråken på goda vägar voro lika stora förr, som nu.
Ifrån denna omständighet kan man således icke hemta något giltigt
skäl för påståendet, att bruk och qvarnar böra i väg-underhållningen
deltaga.
Afven har man nämnt, huruledes transporter af effekter från
bruken skola i högst väsendtlig män försämra de vägar, som till
desamma angränsa. En värd talare har besvarat denna anmärkn.
dermed, att brukens effekter vanligen, och nästan alltid vintertiden
transporteras till de platser, der afsättning skall ega rum, hvarige¬
nom transporterne, huru tunga de än må vara, icke kunna försämra
vägarne. Dessutom veta vi, att om transporter under sommaren
eger rum, sker det endast från sådana bruk, hvilka ligga helt nära
den lastage-plats eller afsättnings-ort, dit effekterna skola föras,
emedan under sommaren transport-kostnaderne äro så stora, att in¬
gen gerna underkastar sig dem, utan heldre upskjuter dermed till
en annan årstid.
Det har af en värd talare blifvit anfördt ett exempel, hurule¬
des ett jernbruk kan upstå i en ort, der rörelsen på vägarne varit
obetydlig, men genom detsammas inrättande, en liflig trafik up-
kommit på vägarne, som härutaf följaktligen blifvit slitna och ska¬
dade. Om ett sådant förhållande inträffar, så är det utan allt tvif¬
vel, att de hemman, som ligga i brukets närhet, hafva genom de
körslor, och deraf upkommande förtjenst, som detta bruk förskaffar
dem, en så stor nytta och fördel, att den fullkomligt motsvarar den
möjligen ökade kostnad, som väg-underhållningen kan förorsaka.
Här har blifvit anstäldt en jemförelse emellan de ökade af-
gifter, som kommunerne, nu för liden emot förr, få vidkännas för
fattig-försörjningen och andra ändamål. Jag invänder häremot, att
det är ett onus personale, ty om en mängd fabriker inom en soc¬
ken upstå, ökas också folkmängden derstädes, och det blir då nöd¬
vändigt att tillse, huru den ökade befolkningen må försörjas.
Man har äfven anfört, att nya vägar understundom anläggas,
Den 28 Juni.
483
hvarigenom väg-underhållnings-skyldigheten blir för hemmanen än
mera besvärlig än tillförene. Ja! möjligen kan en och annan gång
vägarnes antal ökas, men det hörer lill undantagen, emedan lyck¬
ligtvis belinnes i Sverige på de flesta ställen, landet redan genom¬
skuret af så många vägar, alt en serdeles betydlig tillökning i de¬
ras antal icke eger rum, och sker det, så är det vanligen till kom¬
munens båtnad, och med dess begifvande, men ingalunda genom
något slags tvång. Jag har derpå sett exempel. När man icke
kan ålägga de ifrågavande inrältningarne, att in natura utgöra väg-
underhållnings-skyldigheten, säger man, att de skola, i stället, er¬
lägga afgifter, och en värd talare har sökt bevisa riktigheten deraf,
derigenom att han säger, att väghållnings-skyldigheten utgår på
tvenne sätt, dels genom bidrag, in natura, och dels genom sam¬
manskott för de bro-byggnader, som kommunerna skola verkställa
och underhålla. Jag hemställer huru dessa afgifter skola uttaxeras.
Skall det ske för hvarje år, eller skola de, efter inrättningarnes be¬
skaffenhet, för alltid bestämmas. Kommer det att ske genom årlig
taxering, så kan lätteligen den största orättvisa komma att ega runi,
då erfarenheten icke så sällan ådagalagt, att en inrättning, som
drager ringa fördel af sin tillvaro, af Taxerings-komiléerna blifvit
på det drygaste beskattad. Man har likaledes anfört, såsom skäl
för bifall till delta Betänk., att frågan vid hvarje Riksdag återkom¬
mer. Om delta skall blifva ett skäl för bifall, så fruktar jag,
att R. o. Ad. sällan eller aldrig skall kunna afslå någon enda
fråga, som har enahanda syftemål med denna. Ty vinnes blott
vid en Riksdag bifall till hvad man då begärt i ändamål att
afskudda sig, eller åtminstone förminska sina egna skylder, så np-
dyka nog nya frågor i samma syftning vid en annan Riksdag, helst
man ser, att de motioner, som föranledt Betänk., äro väckta af det
Stånd, hvilket, jag säger det öppet, synes göra det till sin upgift,
att vid hvarje Riksdag, om möjligt, befria jorden ifrån alla onera,
för alt kasta dem på andra medborgare.
Jag vill icke vidare trötta R. o. Ad. med bemötande af de öf¬
riga anmärkntr, som blifvit gjorda, utan fortfar att yrka afslag på
punkten.
Hr von Troil: Utan att ingå i någon vidlyftig vederläggning
af den siste värde talarens yttrande, anhåller jag, att få fästa mig
vid några af honom gjorda inkast. Han har lill en början erinrat
om den svårighet, som skulle upstå i afseende på skatllagde qvar¬
nar, hvars räntor äro i hemmanets inbegripne. Jag ber, att få fä¬
sta upmärksamhet deruppå, att om nu vore fråga om att fatta ett
definitivt beslut i ämnet, skulle möjligtvis anmärkn:n icke vara utan
betydenhet, men då Ulsk:ns hemställan endast innefattar en anhål¬
lan, att K. M. behagade låta verkställa en undersökning och utred¬
ning af frågan, så ser jag icke, huru någon betänklighet vid att
antaga Utsk:s förslag kan ega rum. Det är gifvet, att om en qvarn
är i hemmanet skattlagd, och räntan således ingår uti hemmanets
31*
484
Den 28 Juni.
ränta, så är den qvarnen i olika förhållande till sådane qvarnar,
hvilkas skattläggning är på annat sätt upgjord.
Samme talare har äfven yttrat, att det exempel, som jag an-
fördt om bruk och dess transporter, icke kunde komma i fråga,
emedan transporterna hufvudsakligen ske vintertiden och icke un¬
der sommaren. Jag ber då, att å andra sidan få nämna, att enl.
den erfarenhet jag i detta hänseende eger, verkställes mångenstä¬
des transporter, icke blott under vintern, utan äfven under somma¬
ren med så stort antal dragare, som man möjligen kan erhålla.
Man har äfven sagt, att de väg-underhållnings-skyldige skola
hafva fördel af bruken, emedan genom den lifligare trafiken tillfälle
till förtjenst bereddes dem, såsom t. ex. genom körslor o. s. v.
Jag ber då att få nämna, det väg-lolterna ofta äro belägne 2 å 3
mil från de hemman, som skola underhålla dem, samt att det så¬
ledes ofta kan inträffa, att just de, som äro skyldige att underhålla
de vid bruket belägne vägstycken, icke kunna, till följd af sin af¬
lägsenhet, hafva någon nytta af det anlagda bruket, men väl kan
denna fördel tillgodokomma andra personer, som hafva sina väg¬
stycken på andra håll.
Vidare har man framställt den frågan, huru skola afgiflerne på
det rättvisaste sätt uttaxeras. Enl. min tanka, skulle det ganska
lätt kunna ske, antingen efter allmänna bevilln:s-grunder, eller också
genom kontanta bidrag, som en gång för alla bestämdes, men här¬
om behöfva vi nu icke bekymra oss, emedan det endast är fråga
om en underd. anhållan, att K. M. ville föreslå de grunder, som i
delta afseende kunna vara lämpligast.
För min del kan jag icke finna, alt det bör utgöra ett skäl
för afslag, att motionerna i detta ämne blifvit väckta af ledamöter
utaf BondeSt. Det är ju gifvet, att landtmännen i allmänhet, och
BondeSt:s ledamöter isynnerhet skola, bättre än någon annan, känna
olägenheterna af det nuvande väg-underhållnings-sältet, samt att så¬
ledes de måste påyrka en förändring härutinnan.
Jag fortfar i mitt vördsamma yrkande om bifall.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: I åtskilliga andra länder
hvilar kostnaden för allmänna vägars underhåll på de vägfarande,
d. v. s., den betäckés genom väg-penningar. Detta tyckes också
vara det rationellaste. Om en sådan grund vore gällande i Sve¬
rige, så är det utan allt tvifvel, att just de inrättningar, hvarom
här är fråga, skulle komma att ganska betydligt deltaga i väg-un-
derhållningeu.
På icke mer än f mil från Götheborg ligger Mölndahls by,
som har omkring 40 serskilda qvarn-lägenheter, och der största
delen af den säd, som förbrukas uti Götheborg och trakten derom¬
kring förmales. På denna väg färdas dagligen tjogtals, ja, 100-
tals lass, och för att göra besparing i forslings-kostnaden, bindes
ofta den ena kärran efter den andra. Då hjulen på dem äro för-
sedde med smala skenor, och gå i ett och samma spår, så bidra¬
ger det ytterligare, till att förstöra vägen, hvilken till den grad
blifvit förderfvad, att den icke en gång genom makadamisering har
Den 28 Juni.
485
kunnat förbättras. Ingenting vore derföre billigare, än att qvarn-
egarne äfven blefvo förbundne, all deltaga i underhållet af vägen,
till följd hvaraf det komme att ligga i deras intresse, alt anskaffa
sådane fordon, att de icke förstörde densamma.
Man har sagt, att genom verkställigheten gf detta förslag, skulle
man kasta onera från en klass medborgare på en annan. Jag skulle
vilja medgifva, att den klass medborgare, som en gång fått sig
dessa onera ålagde, borde uleslulande bibehålla dem, om de nemi.
voro af samma omfattning, som dem hemmanen förut ålegat att
utgöra, men genom de år efter år, snart sagt i hvarje landsort up-
komna nya inrättningar, har väg-underhållnings-besväret blifvit för-
dubbladt, ja, ofia mångdubbladt emot förut. Är det icke under så¬
dana förhållanden billigt, att dessa inrättningar äfven bidraga till
utgörande af detta onus?
En talare bar erinrat derom, att qvarnar understundom för¬
svinna, och alt deras deltagande i väg-underhållningen äfven då
skulle försvinna, samt har framkallat den fråga: hur skall den up-
komna bristen fyllas? Jag anser det vara ganska rättvist, att i sam¬
ma stund, som en inrättning försvinner, skall äfven bidraget från
hemmans-egarne i motsvarande mån förökas, hvilket i det hela la¬
get, ock torde blifva af föga eller ingen betydenhet, dä vägen ge¬
nom den å densamma minskade trafik blifver sä mycket lättare att
underhålla.
På alla dessa skäl, och på grund af hvad öfrige talare i sam¬
ma syftning anfört, anhåller jag om bifall lill Utsk:s förslag.
flr von Hartmansdorff, Au g.: Ämnet är så utfedt, att
jag har blott föga att tillägga. Jag instämmer med dem, som ön¬
ska bifall till Utsk:s förslag i denna del. Såsom skäl dertill får
jag bland annat anföra, att om någon erhåller privilegium på be¬
frielse från vissa skyldigheter, som åligga andra, så bör detta rim¬
ligtvis icke derjemte för andra medföra större skyldigheter, än de
förut haft. Sådan skulle dock följden blifva, om ett bruk anlades,
ty genom den färdsel, som fördenskull komme att ega rum, blefve
vägen förderfvad för dem, hvilka vore skyldiga, att honom under¬
hålla. Det synes mig således vara billigt, att ifrågavar:de inrätt¬
ningar deltaga i väg-uuderhållning.
Hr Printzensköld har omförmält, att vissa qvarnar redan äro
intagne i hemmanens skattläggning, och följaktligen väghållnings-
skyldige. Dermed har han också anfört ett skäl mot sig sjelf, ty
om denna skyldighet redan åligger vissa qvarnar, hvarföre skola
andra vara befriade derifrån. Ingen af de svårigheter, som han och
Frih. Cederström omförmält, hafva Utsk. befattat sig med all un¬
danrödja, utan endast tillstyrkt, att en underd. skrifvelse skulle lill
Konungen afgifvas, på det alt R. St. måtte genom Hans Nåd. Pro-
pos. inhemta på hvilket sätt dessa svårigheter skulle, enl. veder-
bör:des tanke, kunna lämpligen afhjelpas..
Jag förenar mig således med dem, som anhålla om bifall.
Hr Gr. o. Landlm:s härefter till bifall å ifrågavacde punkt
framställda propos., besvarades med starka Ja, blandade med Nej;
486 Den 28 Juni.
hvarpå Hr Gr. o. Landtm. förklarade, atl han ansåg Ja hafva varit
öfvervägande.
De öfrige punklerne af förevar:de Betänk-, blefvo härefter utan
discussion bifallne.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag-, samt Allm. Besv.-o. Ekon.-
Utskrns d. 17 och 21 dennes på bordel lagde Betänk:n:
N:o 2, i anlcdn. af väckt motion om ändring af Kongl. Br.
den 19 Juni 1830, i fråga om beräknande af ”matlag” eller
”rök”; och
N:o 3, i anledn. af väckt fråga om förändring i föreskrifterne,
ronde Prest-val.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 21 dennes f. m. på bor¬
det lagde Utlåtrn:
N:o 161, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse till B. St-, an-
g:de folkskole-lärares pensionering; och
N:o 162, i anledn. af väckt motion om ett lån lill Skreds¬
viks församling i Götheborgs och Bohus län.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, nedannämnde d. 21 dennes f. m. första gången på bordet
lagde Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
Stats Utskottet:
N:o 163, ang:de laus beviljande för sänkningen af, och en
båtled emellan sjöarne Asunden, Jernlunden, samt Stora och Lilla
Rongen i Östergöthland;
N:o 164, ang:de begärdi, och af K. M. i Nåder förordadt yt¬
terligare anstånd med inbetalningarne, å de staden Cimbritshamn
beviljade hamnbyggnads-lån;
N:o 165, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å Dess och Rikets
Kammar-Colhii berättelse, ang:de Kungsgårdars och öfrige Krono¬
lägenheters förvaltning ifrån den 7 Nov. 1850 till den 20 Okt.
1853;
N:o 166, i anledn. af K. M:s Nåd. remiss å Kongl. Kam¬
mar-Colhii berättelse, ang:de Sala Silfververks ränle-ersätlnings-
fond för redogörelse-liden ifrån den 1 Nov. 1849, till samma
dag 1852.
Banko-Utskottet:
N:o 41, i fråga om bestämmande af viss lid, dels för emot¬
tagande i Kronans upbörd af R. St:rs Banks utelöpande sedlar ä
16, 12 och 8 sk. b:ko, samt ä 14 och 10 sk. kopparmynt, och
Den 28 Juni.
487
dels för inlösen i Banken af ej mindre nyssnämnde sedlar, än
Bankens utelöpande transport-sedlar, samt sedlar å 3 och 2 R:dr
på dubbla och enkla blad;
N:o 42, i anledn. af väckt fråga, om anskaffande af ny ända¬
målsenlig byggnad för R. Stms Bank;
N:o 43, i anledn. af väckte förslag om ändringar och tillägg
i föreskrifterne, ang:de Bankens metalliska kassa.
Lag-, samt Allm. Besvärs- o. Ekou.Utskolten:
N:o 5, i anledn. af väckte frågor, om förändring eller förkla¬
ring af gällande stadganden, ang:de skyldighet, alt bygga och un¬
derhålla prestgård, tingshus och häradsfängelse.
Äfvenledes föredrogs, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters
begäran, Serskildta Utsk:s d. 22 dennes på bordet lagda Betänk.
N:o 10, i anledn. af väckt motion, om inställande af pressjäst¬
beredning, i sammanhang med bränvins-tillverkningen under in-
nevar:de år-
Hr von Hartmansdorff, Au g., upläsle en så lydande
motion:
En af Sveriges förnämsta konstnärer, Profess:n vid de fria
konsternas akademi, Johan Gustaf Sandberg, har i dessa dagar af-
lidet, och, i torftiga omständigheter, efterlemnadt Enka, samt 3:ne
oförsörjda döttrar.
Bland den aflidnes arbeten, vill jag blott nämna ett, som de
fleste af Eder, Mine Hrr, förmodligen hafva sett, nemi. fresco-
målningarne, som pryda Gustaf Wasas grafchor i Upsala domkyrka,
och som utgöra ej mindre en tillfredsställelse för national-känslan,
än en heder för vårt land. Derföre funno ock R. St. för godt,
att vid sisth Riksdag, tillerkänna Prof. Sandberg, vid sitt afskeds¬
tagande från Akademien, en årlig pension af 750 R:dr, hvilken han
nu, vid sitt frånfälle fått, icke fullt 3:ne år, tillgodonjuta.
Öfvertygad, att samma tänkesätt, som föranledde R. St., alt
åt den förtjenle konstnären bevilja förenämnde pension, äfven skola
'beveka dem, att icke lemna hans Enka hjelplös, tager jag mig, på
grund af 56:te §:n Riksd.-Ordn., friheten föreslå, att åt Professor¬
skan Sandberg måtle beviljas en årlig pension af 400 R:dr b:ko å
Allmänna Indragnings-staten, hvilken derigenom icke behöfver ökas,
utan i alla händelser skulle komma, att, förmedelst ifrågavar:de
dödsfall, årligen bespara 350 R:dr.
Om denna min motions remitterande till StatsUtsk., anhåller .
jag vördsamligen.
Remitterades till StatsUtsk.
488
Den 28 Juni.
Med tillkännagifvande, att Hr Hjärne, Harald, begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet från sin befattning, såsom ledamot i
Serskildta Utsk., beräknad från d. 3 nästk. Juli, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Elektorer, att utse en ledamot i nämnde
Utsk. under Hr Hjärnes frånvaro.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk. inkomne Betänk:n och Mern.:
N:o 101, i anledn. af väckte förslag om vidtagande af för¬
ändringar inom den ekonomiska förvaltningen vid Universitetet i
Upsala;
N:o 102, i anledn. af RiksShns olika beslut, i fråga om för¬
ändrade föreskrifter, ronde åtgärder till förekommande af kolera¬
sjukdomens införande och spridande i Riket m. m.;
N:o 103, i anledn. af väckt motion, ang:de transito-handel
mellan Sverige och Norrige;
N:o 104, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, i fråga om ut¬
vidgning af de Mosaiske trosbekännarnes rättigheter; samt
N:o 105, i anledn. af väckt motion om ändring i 12:te punk¬
ten af Instruktionen för Postmästare d. 16 Febr. 1707.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i 3 e. in.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 29 Juni 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot:s-utdr. för gårdagens plenum.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-Iedamöter ; oeh
befunnos dertill utsedde i
Banko-Ut sk otte t:
efter N:o 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik, ochN:o66l. Hr Kling¬
stedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
Den 29 Juni f. m. 489
N:o 1,794, Hr von Hofsten, Carl August.
N:o 2,253. Hr von Holst, Fullm. Frill. Manderström, Carl
Adolf;
samt att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 338. Frih.
Tersmeden, Fredrik Wilhelm, från och med d. 22 innevar:de må¬
nad, beviljade 3:ne veckors ledighet;
N:o 1,871. Hr Ehrenpohl, Fullm. Gr. Tosse, Knut Axel.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N;o 381. Frih. Hjerta,
Fredrik Philip, beviljade 14 dagars ledighet, från och med d. 28
innevande månad;
N:o 2,142. Hr Liljensparre, Fullm. Hr Tersmeden, Pehr
Reinhold.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Suppleanter i
Utsk:n, och hade dertill blifvit utsedde i
Lag-Utskottet:
efter N:o 2,183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof;
N:o 1,753. Hr Hedenstjerna, Johan Fredrik.
Serskildta Utskottet:
efter N:o 232. Frih. Åkerhjelm af Blombacka, Claes;
N:o 2,231. Hr af Burén, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Sten Axel.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Åkerhjelm , Carl,
och Hr af Wirsén, Carl Thure, såsom ledamöter af Stalslltsk.
begärt och erhållit 3 veckors ledighet, räknad från denna dag, samt
anmodade Hrr Elektorer, att utse 2:ne ledamöter, att i nämnde
Utsk. inträda under bemälde ordinarie ledamöters frånvaro.
Föredrogos ånyo StatsUlsk:s d. 14 och 21 dennes på bordel
lagda Utlåt. N:o 150, i fråga om ytterligare anslag lill upföraude
af cell-fängelser.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag finnér det visserligen
vara fruktlöst, att begära mera än hvad StatsUtsk. här tillstyrkt.
Men som jag, vid föreg:de Riksdagar förfäktat den mening, alt de
Län, der cell-fängelser fattas för ransaknings-fångar, borde dermed
förses, ju förr, desto heldre, kan jag nu ej inse annat, än att
SlatsUtsk:s riktigast förfarit, om det tillstyrkt beviljandet af hela den
summa Konungen äskat. Icke heller kan jag instämma i Utsk:s
yttrande, att det ej är något skäl, hvarföre man icke skulle kunna
upskjula dessa cellfängelsers upförande. Det är, enl. min tanke, lika
490
Den 29 Juni f. m.
nödigt, att anskaffa cellfängelser åt de Län, hvilka ännu sakna
dem, som del varit skäl, att upföra sådana i de Län, hvilka nu¬
mera dermed blifvit försedda.
Frih. Cederström, Rud.: Ingen bestrider nyttan och be-
höfligheten af ifrågavande anslag, men då kändt är, att det vid
förra Riksdagen beviljade belopp ännu icke blifvit till fullo au-
vändt, så torde man inse, att det skulle blifva svårt, att under nä¬
sta slatsreglerings-period hinna använda hela den summa, K. M. be¬
gärt. Resultatet skulle således icke blifva annat, än att blott en
del af anslaget komme alt åtgå. Vid sådant förhållande torde man,
utan att på något sätt äfventyra sakens framgång, kunna åtnöja sig
med en lika stor summa, som vid förra Riksdagen anslogs, då det
är kommande Ständer öppet, att bevilja, hvad som för ändamålets
vinnande, ytterligare må kunna erfordras. StatsUtsk. har redan yt¬
trat, att någon rubbning i planen, till följd af anslagets nedsätt¬
ning, icke kommer alt äga rum, så att man torde sakna skäl att,
för beviljandet af hela det äskade anslaget, tilläfventyrs nödgas låta
åtskilliga andra nödiga anslag stå tillbaka af brist på medel; anhål-
landes jag, på grund häraf, om bifall till StatsUtsk:s förevaride
Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Om några för ifrågavande ändamål
afsedda medel ännu finnas oultagna, är det förmodligen af det skäl,
att man ansett arbetet böra bedrifvas så, att det ej för brist på
tillgångar, afstannade, utan att man kunde oafbrutet fullfölja det.
StatsUtsk. synes mig böra haft mera skäl, att tillstyrka beviljandet
af det anslag Konungen äskat, än att nedsätta det, och i stället
förorda andra, som af enskildta motionärer begärdt anslag öfver,
och om hvilkas behöflighet för sitt ändamål, eller om dettas vigt,
vederbönde embetsmyndighet, eller Styrelsen öfver väg- och vatten¬
byggnader icke en gång blifvit hörd.
Förevar:de utlåt, blef uppå härefter framställd propos. af R- o.
Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs StatsUtskis d. 14 och 21 dennes på bordet
laga utlåt. N:o 151, angide extra Stats-anslag till föremål, tillhö¬
rande Landtförsvars-Departitets handläggning.
Detta utlåt, företogs momit-vis till afgörande.
lista punkten, ang:de anslag för Artilleriets behof.
Mom. lilt:s a. och b.
Lades till handlingarne.
Mom. litus c., d. och e.
Biföllos.
Mom. litt. f.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredr. Nils, anförde skrift¬
ligen!
Den 29 Juni f m.
491
De skäl StatsUlsk. begagnat, för att hos R. St. föreslå inskränk¬
ning till endast 30,000 R.dr, af det anslag K. M. funnit sig böra
i Nåder äska, för tillverkning af nya pistoler till reserv-förrådets
fyllande, skulle måhända till någon del kunna försvaras under en
tid af djup fred, i hvilket fall väl icke heller hela det för ändamå¬
let erforderliga anslaget blifvit på en gång begärdt, men dessa skäl
kunna deremot svårligen anses, hvarken lämpliga eller rådliga un¬
der politiska förhållanden, sådane, som de nuvar:de, då hvarje Stat,
som är mån om sin sjelfständighet, måste vara fullt rustad, och
sålunda hafva i reserv, åtminstone en omgång vapen för den man-
skaps-styrka, som kan komma i fråga, att anlitas. Jag kan der¬
före icke frångå, hvad af mig blifvit till Stats-Råds-prot:t för
d. 9 sisth Nov. yttradt, i afseende på nya pistolers behöflighet,
och yrkar fördenskull pä återremiss af denna punkt, för att tillvä¬
gabringa hela det begärdta anslagets beviljande, hvarvid jag anhål¬
ler, att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på den omständighet, att
annars minst 2:ne år ytterligare komma att förflyta, innan K. M.
kommer i tillfälle, att förnya Sin Propos. i detta ämne, och sålunda
5 är komma alt i lyckligaste fall åtgå, innan det upgifne behöfliga
antalet pistoler hinner anskaffas; och finner jag det mer än beklag¬
ligt, att detsamma icke redan finnes uplagdt i förrådet, då ingen
lärer kunna förutse, eller upgifva tiden, dä dessa vapen kunna be-
höfvas, och det alltid måste vara välbetänkt, att i tid hafva anskaf-
fadt, hvad man i farans stund icke hastigt kan få färdigt. Jag an¬
håller om återremiss.
Propos. till bifall å förevar:de morn., blef härefter framstäld,
men besvarad med Nej, hvarefter detta morn., på grund af de der¬
emot gjorda anmärkn:ne återremitterades.
Mom. litt. g.
Gr. Gyldenstolpe upläste följande:
För nedprntning af det till anskaffning af Kavalleri sablar nä-
digst begärda anslag, har StatsUtsk. begagnat eller åberopat samma
skäl, som vid näst förestående punkt uti detta utlåt, finnas anförda.
Desamma äro dock här ännu mindre tillämpliga eller antagliga, då,
såsom i det af mig förut åberopade Stats-Råds-prot:t är tillkänna-
gifvet, inga sablar till krigs-brnk f. n. finnas i förråden uplagda,
och det af Utsk. tillstyrkta belopp för öfrigt endast förslår till an¬
skaffande af ungefär 1,200 st. sablar, deraf, vid anslagets fördel¬
ning på 3:ne år, blott * eller 400 st., skulle årligen kunna er¬
hållas. Härvid får jag åberopa samma skäl, som i näst föregrde
punkt af mig blifvit anförde, och finner mig, i anledn. deraf, nöd¬
sakad och pligtig, att å denna punkt begära återremiss, under yr¬
kande, att det af K. M. äskade beloppet måtte beviljas, så att det,
såsom behöfligt upgifne antal sablar må kunna intill nästa Riksdag
anskaffas, och såsom reserv upläggas i förråden.
Efter först till bifall å förevar:de mom. framställd, men med
Nej besvarad propos., blef detta morn., på grund af de deremot
gjorde anmärknme återremilteradt.
492
Den 29 Juni f. m.
Morn. lill. h.
Gr. Gyldenstolpe anförde skriftligen:
Såsom hufvudsakligt motiv för afslyrkandet af det lill faschin-
knifvars anskaffande begärda anslag, har StatsUtsk. användt en, i
mitt yttrande till rnerberörda Siats-Råds-prot. förekommande, må¬
hända något obestämd npgift, att sido-gevären blifvit vid Svenska
Infanteriet bortlagda, i början af detta århundrade. Det var likväl
i sjelfva verket först linder det betryck, hvari fäderneslandet genom
de olyckliga krigen, emellan åren 1806 och 1809 blifvit försatt,
som dåvaride Krigs-styrelse välment, men obetänksamt, lät bruket
af de s. k. Huggarne uphöra, för att sålunda ät Staten bespara kost¬
naden, för ersättande af hvad deraf under krigen galt förloradt, el¬
ler blifvit obrukbart, äfvensom för underhållet, af det då i behåll
varande, och Svenska Infanteriet har sålunda, egentligen endast un¬
der 1813 och 1814 årens fält-tåg, då detsamma lyckligtvis sällan
användes vid tillfällen, der sido-gevärets bruk påkallades, varit i
saknad af delta vapen. Att likväl frånvaron deraf i Svenska Infan¬
teriets utrustning är en väsendtlig brist, som under ett alfvarsamt
krig i ett land af det skaplynne, som Sveriges, icke blott kan, utan
måste medföra betänkliga följder, ibland annat derigenom, att sol¬
datens sjelfförtroende, vid jemförelse med den bättre rustade fien¬
den, äfventyras, ligger öppet för en hvar, och lärer åtminstone icke
af den sakkunnige vilja bestridas. Också vill jag icke uptaga R. o.
Adis lid, eller trötta dess tålamod, med uprepande af de skäl, som
tala för behöfligheten, af ett dylikt vapens anskaffande, utan in¬
skränker mig till, att på grund, af hvad jag nu i största korthet
anfört, samt under åberopande, af hvad mitt yttrande till Slats-Råds-
prot:t i öfrigt i detta ämne innehåller, utbedja mig R. o. Adis be¬
nägna medverkan, för att fä återremitterad denna punkt af Stats-
Utskis Ullåtide, hvarvid jag hoppas, och anhåller, att Utsk., med
frångående af sitt nu gjorda afstyrkande, ville behjerta behofvet och
nödvändigheten af det anslags-belopp, som K. M. i Sin Propos.
har äskat; ty ingalunda kan jag dela Ulskis föreställning eller an¬
tydan, att tillgång för utgiftens betäckande, torde småningom kunna
beredas genom anvisning å andra, till Krigs-Colliii dispos. ställda
anslag. Jag anser det hvarken välbetänkt eller rådligt, att låta
Svenska Infanteriet vara i saknad af sido-gevär, och befarar, att en
å Utskis sida fortsatt obenägenhet, att i detta hänseende gå K.
M:s yttrade önskningar till mötes, skall kunna i sina följder blifva
för fäderneslandet, vare sig olycksbringande eller dyrköpt. Jag hy¬
ser ännu den förhoppning, att StatsUtsk. skall finna utvägar och
tillgångar, att betäcka den kostnad, som härutaf kommer att för¬
anledas.
Jag anhåller om åtterremiss.
Efter först till bifall å förevande mom. framställd, men med
Nej besvarad propos., blef detsamma, på grund af de deremot
gjorde anmärkmne återremitterad!.
Den 29 Juni f. m.
493
Morn. liltrs i. och k.
Bi föl lös.
2:dra punkten, angrde anslag för forlifikalions-behof.
Mom. litl-.s a., b. och c.
Biföllos.
3:tlje punkten, angrde anslag för beklädnads- och utred-
nings-behof, och 4:de punkten, angrde anslag för Topografiska
corp sens arbeten.
Biföllos.
5:te punkten, angrde underhållet för truppen vid denvärf-
vadc Arméen.
lii- von Hartmansdorff, Au g.: Min granne på denna
bänk, Hr Edenhjelm, har anhållit, alt jag, för händelse han skulle
vara frånvarande, då StatsUtsk:s nu föredragne Betänk, öfver
hans motion till afgörande förekomme, måtte upläsa det yttrande,
han eljest sjelf ämnat afgifva. Ifall det anses olämpligt, att en
frånvarande här talar, anhåller jag, att hvad Hr Edenhjelm anfört,
måtte anses vara sagdt af mig sjelf.
Talaren upläste härefter Hr Edenhjelms sålydande anförande:
Oaktadt den högaktning jag hyser för StatsUtsk:s Hrr Ledamö¬
ter, så kan jag dock icke uttyda dess behandling af min motion,
angtde Artilleri Under-Officerares, med vederlikars löne-förbättrin-
gar, och att nummerstyrkan vid värfvade Arméen, måtte få en till¬
räcklig matportion, i st. f. den otillräckliga kontanta aflöningen,
blef delad i olika utlåt:n på annat sätt, än att Hrr Utsk:s-Iedamö-
ler icke hafva någon kännedom, hvarken om de lidanden, hungern
förorsakar, eller om den olyckliga belägenhet, hvaruti Staten sätter
den del af dess medlemmar, som af ungdoms-yra, eller genom en
lumpen handpenning blifvit förledda, till att inträda i ett stånd,
hvaruti så mångas olycka för framtiden är bestämd.
De som låta värfva sig till Soldater, äro vanligen unga och
medel-lösa personer, och se således synnerligast på den kontanta
summan, som kan erhållas, utan att tänka på de förbindelser, de
med detsamma ålägga sig. Snart är värfnings-summan förstörd, då
tanken först fästes på den olyckliga belägenhet, hvaruti Rekryten
befinner sig. Det första han saknar, är tillräcklig föda, och, om
Inqvarterings-författn:n icke blifvit ändrad, sedan jag lemnade krigs¬
tjensten, så äger värfvade Soldaten med familj, icke rättighet till
mer utrymme i kasern-rummet, än, hvad jag vill minnas, 5 qva-
drat-alnar, till dess ett af barnen fyllt 14 år, då det tillägges ho¬
nom ytterligare 5 qvadrat-alnar. När Rekryten förtärt sin värfnings-
summa, och magen ihopdrages af svält, och han betraktar sin an¬
del i kasern-rummet, samt 6 å 8 månader undervisas i exercis ecb
reglements-föreläsning m. m., så afsvalnar lusten ansenligen för det
militära yrket, och när han sedermera om nätterna, med sin tom¬
ma mage, kallas för beskyddandet af bättre lottade medraenniskors
494
Den 29 Juni f m.
förmögenhet, och kroppsliga säkerhet, sä upstår icke sällan den na¬
turliga känslan, pä hvilken lag ståndpunkt, han inom samhällslifvet
är försatt, mot hvad han trodde, då han blef anvärfd, och hörde
befälet i rekryt-skolan föreställa honom, hvilken hedersplats han
nalkades, då han en gång ställes i de leder, hvars bestämmelse är,
att offra lif och blod för Konung och fädernesland. Men snart för¬
ändrades dessa förhoppningar, dä han finner, att han, oaktadt denna
innehafda hedersplats i samhället, likvisst i allt hvad lifvets be-
qvämligheter, och lifvets nödvändigaste behofver beträffar, är försatt
i samma kategori, sorn Rikets brottslingar.
Denna hemska föreställning gör, att Soldaten icke sällan be¬
går subordinations-brolt, eller andra förbrytelser, för att från krigs¬
tjensten blifva entledigad, och således icke obetydligt ökar fästnings¬
fångars och korrektionisters antal.
Om den tjenstgörande styrkan vid värfvade Arméen finge, hvad
dess naturliga och ovilkorliga rätt är, tillräcklig föda, och denna föda
indelades i dag-portioner, sä hade den gifte, ordentlige Soldaten,
icke behof af att äta i Reg:tets kok-inrättningar, utan kunde dela
sin portion med hustru och barn, som då sluppe tigga eller stjäla
för sitt lifsuppehälle, och kunde blifva nyttiga samhällsmedlemmar,
i st. f. att i framtiden blifva föraktliga korrektions- eller fästnings¬
fångar.
Den af StatsUtsk. i extra Stats-regleringen anslagna summan
10,000 R:dr, lill nästa Riksdag, för hela värfvade Arméen, i st. f.
en tillräcklig mat-portion, till hvarje tjenstgörande Soldat, finner
jag obilligt låg, emedan den är otillräcklig, och i st. f. att gagna,
snarare gör den olyckliga Soldalen nedslagen, och fullt öfvertygad
om, alt han icke tillhör den delen af det fria samhällets befolk¬
ning, sora äger några rättmätiga fordringar, för hvad han upoffrar
för fäderneslandet.
Med hvad skäl R. St., under en tid af nära 100 år, betagit
den värfvade Soldaten sitt behöfliga födoämne, känner jag icke,
men hvad jag vet, är, alt jag numera är en bland de få qvarlef-
vande personer, som under 2:ne karapagner, delat den värfvade
Soldatens mödor, så väl på bivouaqueu, under sträng brist på födo¬
ämnen, som under handgemäng med fienden, och aldrig funnit ho¬
nom glömma sin pligt, som Svensk krigsman. Att R. St., eller
rättare sagdt, Staten, icke har behof af att svälta sina försvarare i
brist på medel, bevisas bäst genom onödig bortskänkning af be¬
tydliga grundräntor, genom borttagandet af nästan största delen af
tullen för salt och sill, jemte mycket annat, sorn efter mitt förme¬
nande, endast gagnar en del af bättre lottade samhälls-medlem-
mar, genom större inkomsters vinnande, men icke stillar Soldatens
plågsamma hunger.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
återremiss, på det att StatsUtsk. måtte, komma i tillfälle, att fö¬
reslå R. St. ett förslags-anslags beviljande, för det ändamål, jag
genom min motion åsyftat, nemi. att förskaffa den värfvade truppen
tillräcklig föda.
Den 29 Juni f. m.
495
Efter upläsningeu häraf tilläde Hr von Hartmansdorff:
För egen del anhåller jag få tillägga några ord. SlatsUlsk.
har icke unrierkänot det ifrågavar:de behofvet, men har föreslagit en
summa af 10,000 R:dr, ulan att någon kan inse, hvarifrån det
fått ett sådant belopp, om icke från godtfinnande. Att summan
varit grundad på någon skålig beräkning kan ålminstone icke jag
inse: utan befarar henne snarare vara en missräkning. Om jag
antager den Värfvade Arméens soldater utgöra 5,000 så skulle
hvarje mans andel af den föreslagna summan, 10,000 R:dr, endast
utgöra 2 R:dr om året. Kan denna ringa tillökning i hans under¬
håll vara tillräcklig. Motsatsen är ögonskenlig.
Det finnes intet skäl hvarföre icke den värfvade soldaten under
t jensi göri ngs-t iden skall utfå sin mat-portion in natura, eller ersätt¬
ning för hvad hon kostar, lika väl som den indelta soldaten under
mölen och kommenderingar utbekommer sin portion. En hvar,
som har en tjenare, måste naturligtvis hålla honom med föda, an¬
tingen hon kostar mera eller mindre. Samma skyldighet åligger
Staten mot sina försvarare. Del går således icke an, ali anslå en
viss bestämd summa, utan man måste bevilja ett förslags-anslag,
som höjes eller minskas efter de ombytliga prisen på lifsmedel.
Det är följaktligen likgiltigt för soldaten, om förslags-anslaget ut-
sättes till 10,000 eller till 10 R:dr, blott ett sådant beviljas. Men
för Slats-medlens tillräcklighet, är del nödigt, att en någorledes san¬
nolik beräkning göres. Afven utan en sådan har jag ingen betänk¬
lighet vid ett förslags-anslags beviljande, ty den erfarenhet, jag så¬
som KammarRms President inhemtat, har öfvertygat mig, alt ej
mindre denna, än hvarje annan del af soldatens aflöning är under¬
kastad en nogräknad granskning, så alt intet underslef med Kro¬
nans medel är att befara. Men jag hyser deremot den farhåga, att
om, såsom jag hoppas, förevar:de punkt återremitteras äfven af nå¬
got annat Stånd än detta, men ingen beräkning öfver det erforder¬
liga beloppet blifver af Utsk. upgjord, så kommer åtminstone ett
eller annat Stånd att motsätta sig det förslags-anslag, Utsk. af åter-
remissen, möjligen föranledes att föreslå. Det är derföre jag anser
mig böra fästa Utsk:s upmärksamhet å angelägenheten, att vid be¬
svarandet af den återremiss, hvilken jag hoppas att R. o. Ad. be¬
viljar, foga en beräkning, som kan tjena till ledning för Ståndens
omdöme vid frågans slutliga afgörande.
Gr. Gyldenstolpe anförde skriftligen:
På samma gång jag tacksamt erkänner den välvilja för Värf¬
vade Arméens Manskap, som uttalar sig i Ulsk:s afgifna svar på Hr
Edenhjelms motion, om förbättrande i nämnde Manskaps underhålls-
vilkor, kan jag dock icke undgå alt framställa de flera betänkligheter,
som hos mig upstått, i afseende på möjligheten, all med den in¬
skränkta summa, Utsk. föreslagit R. St., ali för ändamålet bevilja,
kunna eruå hvad Utsk. synes dermed åsyfta, nemi. dels en allmän
reglering af Värfvade manskapets mat-portion, lika för alla, dels en
förbättring af nuvarule otillräckliga utspisnings-slaler. Den närmare
496
Den 29 Juni f. m.
detalj-kännedom i ämnet, sorn jag under en längre Garnisons-tjenst-
göring vid 2me serskildta Reg:ten varit i tillfälle att inhemta, gol¬
det för mig alldeles klart, att med nu ifrågavar:de summa endast
det förra af de antydda syftemålen, eller en allmännare reglering af
mat-portioner, skulle möjligen kunna vinnas; men bestämdt icke
del sednare, eller förbättrande af nu befintlige utspisnings-staler.
För delta påstående skall jag bjuda till, alt gifva skäl, för att för
K. M. framläggas, oell har jag redan förleden sommar låtit utarbeta
tabeller å de olika spis-ordningarne inom alla Värfvade Arméens
serskildta Reg:ler, äfvensom 10 års tabeller å prisen för alla deruti
ingående proviant-artiklar och deraf varierande portions-pris under
samma tidrymd, m. m.; hvilka tabeller jag nu anhåller måtte till
Statslltsk. fä åtfölja detta mitt anförande.
Såsom redan af motionären är upgifvet, utgår dag-aflöningen,
eller det s. k. gaget, vid olika Reg.-ten och serskilla Detachementer
af Värfvade Arméen, med 5, 6 ä 7 sk. b:ko per man, utom bröd¬
portionen, som för alla år lika; och hafva, vid detta gagets bestäm¬
mande synbarligen tjenslgörings- och pris-förhållandena inom de
olika garnisons-orterne ifrån början tagits till ledning. Då prisen å
lifs-förnödenheter inom hufvudstaden af naturliga orsaker tidigast
började stegras, blef ock behofvet af förbättring i der förlagde gar¬
nisons-truppers underhålls-vilkor först kännbart och äfven behjertad!
af R. St., hvilka redan vid 1840 och 1841 årens Riksdag, och se¬
dermera fortfarande medgifvit, att extra bidrag till uprätthållande af
de vid Lif-Gardes-Reg:tene bildade mat-inrättningar, finge tagas
från anslaget å 4:de Hufvud-Titeln till Extra utgifter och, om delta
anslag funnes ej derför blifva tillräckligt, från Reservationerna på
anslaget till Durchmarche-kostnader, hvilken sednare tillgång dock,
enl. hvad vid frågan om delta anslags delning 4:de och 5:te Huf-
vud-Titlarne emellan blifvit utredt, sedan år 1849 icke förefunnits.
De serskilta bidrag, som i följd häraf till Lif-Gardes-Reg:tene ut¬
gått hafva, exempelvis för de 4 sista åren utgjort:
år 1850 B:ko R:dr 16,178: 42. 7.
» 1851 » » 16,705: 34. 6.
» 1852 » » 20,739: 13. 8.:
» 1853 » » 22,517: 40. — 76,141: 34. 9.
eller i medeltal årligen B:ko R:dr 19,035: 20. 8],
hvilket belopp uteslutande måst tagas från det till blott 45,000 R:dr
bestämda anslaget till Extra utgifter, som dessutom till icke ringa
del fått bidraga till betäckande af underhålls-kostnaden för sådant
manskap af nämnde Regrten, som icke velat begagna sig af sin per¬
missions-rättighet, upgående i medel-tal för samma 4 år, till 14,655
R:dr 12 sk. 7 rst. biko årligen.
Under samma tidrymd hafva mat-inrältningarne vid Arlilleri-
Reg:tene mäst understödjas:
Svea
Den 29 Juni f. m.
497
Svea Art.-Reg:te år 1850 med B:ko R:dr 1,432: 44. 6.
» » 1851 » » » 1,921: 14. —
» » 1852 » » » 3,237: 3. 9.
» » 1853 » » » 4,508: 44. 1.
tillhopa 11,100: 10. 4.
eller i medel-tal årligen 2,790: 2. 7.
fVendes Art.-Reg:te år 1850 med B:ko R:dr 1,103: 37. 1.
» » 1851 » » » 1,224: 14. 8.
» » 1852 » » » 1,310: 31. 9.
» » 1853 » » » 2,271: 28. 2.
tillhopa 5,910: lii. 8.
eller i medel-tal årligf-n . . . . . . . . 1,477: 27. 11.
Götha Art-Reg:le hvarifrån anspråk på dylikt un¬
derstöd för sisth år blifvit väckt och utgått med 1,159: 24. 3.
hvilka utgifter, upgående sammanräknade till . . 5,427: 5. 9.
i medel-tal årligen, anvisats på Besparingarne å anslaget för Arh-
Reg:lene, och har äfven från Kronprinsens Hussar-Reg:te anspråk
på dylikt understöd blifvit väckt och, med afseende pä derför an¬
förde giltiga skäl, mäst från Reserverade Besparingar å 4:de Hufvud-
Titeln beviljas.
Af de anförde ziffer-upgifterne visar sig icke blott, alt i följd
af de alltjemt stegrade prisen å lifs-förnödenheter, bidragen till
Värfvade Arméens underhåll efter nu gällande, — men otillräckliga
— spis-ordningar år efter år alltmer stigit, hvilket i ännu högre
grad är förhållandet innevar:de år, utan ock, alt alla befintliga till¬
gångar, deribland anslaget lill Extra utgifter är den enda, egentligen
ständiga, redan blifvit för ifrågavar:de ändamål så strängt anlitade,
att de svårligen i längden blifva tillräckliga för uprätthållande af
Reg:tenes mat-inrättningar enl. hittills följda utspisnings-grunder, —
och således än mindre lill att uti dessa åstadkomma någon lill för¬
bättring ledande ändring, som dock vore i alla hänseenden lika
önskvärd som billig. Alt detta sistnämnde mål icke kan vinnas
med nu af Utsk. föreslagne 10,000 H:dr årligen, är bäst och lät¬
tast insedt, om denna summa fördelas på Värfvade Arméens man-
skaps-styrka, som jag lill den ändan blott vill uplaga till 5,000
man, då det visar sig, ali 2 R:dr b:ko per man om året, är det
som bestås till så väl jemnande af nuvande olika mat-portioner
inom serskilta Reg:ten, som till dessas förbättiande i allmänhet till
större qvantitet. Jag hemställer då, huru långt dessa 2 R.dr om
året, eller något öfver 3 rst. om dagen, kunna förslå till sådant
ändamål, enär vida större belopp kan komma att utgå endast i och
för de vexlande års-prisen å de olika proviant-artiklarne. Jag är
ledsen alt nödgas göra svårigheter, eller framställa betänkligheter
vid ett, i sådan välmenande afsigt, af StatsUtsk. tillstyrkt anslag, för
hvilket jag för öfrigt är tacksam, men på det sätt detsamma nu är
framställdt, kan det åsyftade dubbla ändamålet icke ernås, och jag
8 H. 32
498
Den 29 Juni f. ra.
anhåller derföre om återremiss, för alt få beloppet förvandlad! till
för slag s-anslags hvilket är det enda sätt, hvarigenom K. M. kan
sättas i tillfälle, att så väl åstadkomma en behöflig jemning, som
önskvärd förbättring af nu följda utspisnings-stater, hvilka uti sitt
nuvar:de skick äro dels sinsemellan olika, till följd af högre eller
lägre gage, inom de serskilta Regdene, dels i alla fall otillräcklige
i brist af nödige tillgångar.
För den händelse åter, att nu gjorda framställning icke skulle
behjertas och bifallas, föranlätes jag att, på grund af det ofvan an¬
förda, yrka, att den af StalsUlsk. för ändamålet föreslagna summa,
må beviljas åtminstone i sådana ordalag, att all möjlig misstydning
eller tvekan om rätta betydelsen af de i Utsk:s tillstyrkande inlagda
uttryck: ”i (leii män härtill förut af sedda medel icke lemna
tillgång,” må förekommas.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Till de sakrika an¬
föranden, som blifvit af de 2:ne föregide talarne afgifna, har jag
endast några få ord alt tillägga. Om man betraktar det ringa gage,
som tilldelas de värfvade, garnisonerade Reg:lena, så faller genast i
ögonen detsammas otillräcklighet rör soldatens underhåll. Vid en
del Reg:ten får derföre soldaten åtnöja sig med eli mål om dagen;
vid somliga Reg:ten erhåller han 2:ne mål, hvad lian derutöfver för
sin lif-näring behöfver, får han för del ringa kontanta penninge-
belopp han erhåller, förskaffa sig på hvad sätt han kan, esomoftast
pä krogen, till men såväl för hans hälsa som seder. Jag anser
derföre denna fråga i lika hög grad påkalla R. St:s upmärksamhet,
som många andra anslagsfrågor, hvilka vid denna Riksdag gått ige¬
nom, oell jag tror ej, det man kan bestrida, att det är Statens
ovilkorliga skyldighet, ali bispringa den Värfvade Arméen och för¬
skaffa densamma tillräcklig föda under tjenstgörings-tiden.
Dessutom tillkommer ett förhållande, sorn icke förut egt rum,
och som gör det för Krigs-Styrelsen ännu svårare än hittills, alt
anskaffa de medel, som erfordras, för att uprätlhålla de för Regdena
i garnisons-orterna bildade mat-inrättningar. Hittills har man för
detta ändamål äfven användt befintliga reservationer å anslaget till
durch-marche-kostnader, hvilket var gemensamt för Arméen och
Flottan, samt utgick med 20,000 R:dr årligen; men vid innevar:de
Riksdag har denna summa blifvit fördelad emellan Flottan och Ar¬
méen sålunda, att den sednare endast fått 8,000 R:dr sig tillagde,
hvaraf följer, att reservationerna å detta anslag blifva betydligt för¬
minskade, samt att i och med detsamma tillgången till mat-inrätt-
ningarnes understödjande minskas. Alla dessa skäl tala tillräckligt
för beviljandet af en återremiss å denna punkt, hvarigenom Stals-
Ulsk. blefve försatt i tillfälle, ali taga ärendet i förnyadt öfvervä¬
gande och förändra det bestämda anslaget till ett förslags-anslag.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Då man af
det proh, som är K. M:s Nåd. Propos., ang:de Statsverkets tillstånd
och behof, bilagdt, kan inhämta, alt föredraganden för krigs-ären-
dena är betänkt, att afgifva ett förslag, hvarigenom de värfvade trap¬
perna skulle erhålla tillräckligt underhåll, synes man icke böra be¬
Den 29 Juni f. m.
499
trakta StatsUtsk:s tillstyrkande af ifrägavar:de stimma, såsom elt för¬
sök, att utreda det behof, som bör fyllas, eller antaga, det Illsk.
ansett den föreslagna summan vara för ändamålet fullt tillräcklig.
Tillstyrkandet bör snarare anses såsom ett uttryck af StatsUlsk:s ön¬
skan, ali ehuru Utsk. icke kunnat lemna en så fullständig utred¬
ning af ämnet, som erfordrades, ändamålet likväl måtte vinnas, och
då R. o. Ad. tyckes vara ense derom, all ändamålet hör upnås, äf¬
ven om Statsverket derför skulle få vidkännas en större utgift, än
den StatsUtsk. ansett sig böra föreslå, biträder jag gerna de före¬
gående talarnes anhållan om återremiss, och skall i min mån söka
bidraga, att saken får en med R. o. Ad:s åsigt öfverensstämmande
utgång.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framställd,
men besvarad med Nej, hvarefter densamma, på grund af de der¬
emot gjorde anmärkntne återremitterades.
Föredrogs ånyo, och företogs punktvis till afgörande, samt bi¬
fölls StatUtsk:s d. 14 och 21 dennes på bordel lagda Utlåt. JU 152,
ang:de extra Stats-ahslag till föremål, tillhörande Sjöförsvars-De-
partrtels handläggning.
Föredrogs ånyo, och företogs punktvis till afgörande, StatsUtsk:s
d. 14 och 21 dennes pä bordet lagda Utlåt. JV° 158, ang:de ifrå-
gaställJe extra Stats-anslag lill föremål, tillhörande Civil-Depart:tets
handläggning.
1, 2, 3 och i punkterne.
Biföllos.
S:le punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Vid behandlingen af de 4
första punkterna i delta Utlåt., har R. o. Ad. bifallit StatsUlsk:s
framställningar om sådana anslag, som blifvit af K. M. begärda. Med
nu föredragne punkt, komma vi in på ett annat fält, nemi. anslag,
äskade af euskild motionär. Genomläsandet af delta Betänk, visar
oss, huru olika StatsUtsk:s svar på dylika framställningar utfallit. På
det ena stället finna vi en motion i sådan syftning bifallen, på det
andra afslagen, på det tredje är beloppet nedsatt, o. s. v. Fol¬
den, som icke känner alla i hvarje mål förekommande omständig¬
heter, ligger det icke inom möjlighetens gräns, all med säkerhet
bedöma, huruvida StatsUtsk. lyckats alt, såsom det säkerligen velat
göra, fullkomligt afväga de gåfvor, som blifvit derifrån föreslagna.
Det förefaller mig åtminstone ganska tveksamt, huruvida StatsUtsk,,
som visserligen beslår af personer från flera olika delar af Riket,
men som dock icke äger representanter från Rikets alla delar, kun¬
nat vara i tillfälle, att roed behörig sakkännedom bedöma nyttan af
och afgöra företrädet emellan de begärda anslagen, hvilket onekli-
32*
500
Den 20 Juni f. m
gen erfordras, för att R. St. må kunna med trygghet dertill lemna
bifall. Det lärer icke kunna förnekas, att allmänheten, vid betrak¬
tande af motionernas olika öden, ofta fäller del omdöme, att den
eller den motionen rönt framgång, derföre att motionären varit en
inflytelserik person, och skaffat förslaget ifriga förespråkare, under
det att ett annat lika nyttigt förslag fallit, i brist af sådant under¬
stöd. Jag för min del vill visst, icke framkasta den misstanke, att
StatsUtsk. skulle låta något annat, än sjelfva sakens nytta och be¬
höflighet inverka på sitt beslut, men, på sätt jag nyss nämnde, det
kan icke förnekas, att ju icke en dylik misstanke hos allmänheten
icke så sällan upstår.
Vid betraktande häraf förefaller det mig, såsom skulle K. M.
vara den enda rätta auktoritet, att afgifva förslag i berörde hänse¬
ende. Man må hafva mera eller mindre förtroende till Konungens
Rådgifvare i politiskt afseende, men jag tror det vara i högsta grad
orättvist, att vilja frånkänna dem både vilja alt befrämja, och för¬
måga att bedöma sådana allmänt nyttiga företag, som i delta Be¬
tänk. afses. Utgående från denna synpunkt anser jag, att R. St.
förfore klokast och ändamålsenligast, om de en gång för alla hänvi¬
sade alla dera, som väcka motioner om stats-anslag till nu ifråga-
komne ändamål, att först vända sig till Regeringen; och af detta
skäl skulle jag för min del vara benägen, alt afslå alla de motio¬
ner, hvilka icke på denna väg tillkommit. Men om R. St. icke
skulle finna lämpligt, att nu genast beträda denna bana, i anseende
dertill, att en mängd nyttiga Jörelags utförande derigenom skulle up¬
pehållas, skulle jag vilja föreslå, att R. St. ställde en viss bestämd
summa till K. M:s förfogande, att för dylika ändamål användas. Jag
år öfvertygad derom, att medlen sålunda skulle med mera rättvisa
och större ändamålsenlighet användas, ty det är icke möjligt, att
StatsUtsk. uti ifrågakomne hänseende kan vara en fullt kompetent
domare.
Jag bar uttalat denna min åsigt i allmänhet, utan att derige¬
nom hafva velat säga ett bestämdt nej till det serskildta anslag, som
i denna punkt blifvit tillstyrkt. Skälet för mitt upträdande är, att
det högeligen intresserar mig att veta, huruvida min åsigt finner
någon genklang hos medlemmarne af delta hus. Finnes icke denna
genklang, må mitt förslag förfalla, och jag är nöjd med att hafva
min enskilda åsigt i R. o. Adis prot. förvarad.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag gillar i allo den grundsats,
som Frih. Raab har framställt. Jag tror nemi., att det vore ganska
nyttigt, om R. St. i alla vigtiga anslagsfrågor hufvudsakligen toge
till ledning, K. M:s Propos., och således företrädesvis sökte att bi¬
falla de anslag, hvilka K. M., efter vederbörandes hörande, och mo¬
get bepröfvande, funnit vara af behofvet påkallade. Men jag ber
likväl, att få fästa upmärksamhelen derå, alt vid flere föreg:de Riks¬
dagar, och jemväl under innevande Riksmöte, ganska betydliga an¬
slag blifvit på grund af enskildte motionärers framställningar bevil¬
jade, och detta i sådana frågor, hvilka, enl. min åsigt, lämpligast
bordt af K. M. väckas. Jag menar frågor om löne-regleringen för
Den 29 Juni f. m.
501
korporationer och enskildta embetsman. Då Ständerna redan förut
beträdt en sådan bana, oell derå jemväl vid denna Riksdag fortgått,
samt de anslag, hvilka nu blifvit af SlatsUlsk., pä enskilde Riks¬
dagsmäns framställningar tillstyrkta, onekligen afse befrämjandet af
ganska vigtiga materiella företag, anser jag det icke vara rätt af Stän¬
derna, alt genast ingå på en motsatt väg, och afslå Statslltskis till¬
styrkanden, då de dermed afsedda ändamål äro af obestridlig nytta.
Vi böra icke förbise, att representanter från vissa orter kunna, i af¬
seende å orternas behof af anslag till förbättrande af hamnar, kom¬
munikationer och mera dyl., verkligen uttrycka den opinion, som i
orten allmänt är gällande, vid hvilket förhållande, och då Stals-
Utsk., åtminstone enl. min öfvertygelse, städse sökt att så samvets¬
grann! som möjligt, granska de väckta motionerna, man icke torde
behöfva, att till den ytterlighet, som Frih. Raab tyckes anse nöd¬
vändig, följa en princip, hvilken, på sätt jag redan medgifvit, i all¬
mänhet är ganska riklig.
Hvad nu det ifrågavar:de anslaget serskildt vidkommer, så fin¬
ner man af Betänk., att kostnads-förslaget för arbetet blifvit uprät-
tadt af Chefen för södra väg- och vattenbyggnads-distriktet, så alt
behörig persons utlåtande i frågan ingalunda saknats. Tager man
derjemte i betraktande, att Ystads samhälle har under loppet af
flere år, med betydliga npoffringar tillvägabragt det vackra arbete,
hvars fulländande nu är i fråga, men att staden icke, ulan Statens
mellankomst, mäklar sådant åstadkomma; tager man i betraktande,
att det är icke allenast för Skånes, utan äfven för hela landets rö¬
relse af väsendtlig vigt, alt Ystad förses med en god hamn, så sy¬
nes det mig, som skulle ifrågavar:de angelägenhet i flere hänseen¬
den vara förtjent af R. Sttrs behjertande, hvarföre jag för min del
anhåller, att R. o. Ad. täcktes, till hvad StatsUtsk. här föreslagit,
lemna sitt bifall.
Frih. Raab har visserligen yttrat, att detta Betänk, uptager gan¬
ska många, af enskildta Riksdagsmän väckta anslags-frågor, hvilka
blifvit af StatsUtsk., dels understödde, dels afstyrkte; men jag tror,
att R. o. Ad., vid behandlingen af dessa frågor, skall finna, det
Ulsk. framlagt giltiga skäl, så väl för till- som afstyrkandet. Jag
vill väl icke bestämdt påslå, att intet misstag härvid kunnat ega
rum, men jag tror mig kunna å Utsk:s vägnar tryggt försäkra, alt
Utsk. sökt att tillvägagå med den största samvetsgrannhet, samt att
så rättvist som möjligt fördela de till utgående föreslagna allmänua
medlen å de olika delar af landet, som blifvit för understöds er¬
hållande anmälde. Jag skulle högeligen beklaga, om den af Frih.
Raab förordade allmänna grundsats skulle börja att vinna tillämp¬
ning just nu, då vi skola till afgörande företaga frågor om en mängd
vigtiga industriella företag, hvilka för landels uphjelpande och för¬
kofran i ekonomiskt hänseende äro af stor betydenhet. Jag tror, att
det icke f. n. vore skäl, alt på sådant sätt förfara, och anhåller der¬
före om bifall till denna puukt.
Hr Ribbing, Arvid: Den siste värde talaren har sagt, att
han instämde uti Frih. Raabs åsigt, att Ständerna gjorde rättast,
502
Den 29 Juni f. m.
om de vid afgörandet af frågor, sådane som denna, (oge ledning af
K. M:s Propos. Men någon Kongl. Propos. i denna fråga finnes
icke, och således kan någon ledning deraf ej erhållas.
Vidare har Hr von Troil sagl, att då fl. St. redan tillförene,
utan att K. M. sådant äskat, beviljat anslag, såsom t. ex. i fråga
om löne-regleringar, så vore det orätt, att utan skälig anledn. nu
öfvergifva en princip, som hittills blifvit följd, ehuru man måste
medgifva, att den motsatta principen är den riktigaste. Häruppå
skall jag försöka, ali efter förmåga svara. En löne-reglerings-fråga
är en sådan fråga, deruti en hvar af R. o. Ad. kan fatta ett om¬
döme, och för sig göra klart, huruvida den ifrågakomne embets-
mannens löne-förmåner tarfva förbättring eller icke. Enahanda är
likväl icke förhållandet med de allmänna, hela Riket omfattande frå¬
gor, som i förevar:de Hetänk. afhandias. Dessa frågor angå kana¬
ler, hamnar, vägar m. m. För alt bedöma dessa angelägenheter,
hafva vi ett serskildt embetsverk, nemi. Styrelsen öfver Väg- och
Vatten-bvggnader. Förut hade vi den s. k. Strömrensnings-komitén,
hvilken, om jag ej missminner mig, vid ärendenas afgörande inde¬
lade de arbeten, som skulle verkställas, i sådana, som borde i l:sta,
2:dra, 3:dje rummet ö. s. v. komma i fråga. Det är ganska svårt
för R. St., isynnerhet under den nuvar:de fördelningen på 4 rum,
att med fullständig sakkännedom bedöma ifrågakomne företags nytta,
samt med tillbörlig rättvisa fördela de anslag, hvilka för sådana än¬
damål anslås. Vid dessa frågors afgörande sättes i sanning repre¬
sentantens samvetsgrannhet på ganska harda prof, och, i fall han ej
är en sakkunnig person, måste han välja emellan, att stillatigande
låta passera allt hvad han icke förstår, eller afgifva de omogna yt¬
tranden, hvartill han känner sig frestad. Under sådana förhållan¬
den anser jag det vara högst vigtigt, all landets styrelse för repre¬
sentationen framlägger förslag i fråga om de förelag, hvilka företrä¬
desvis böra befordras, och således komma i ålnjutande af anslag. Då
vi komma längre fram i Betänk., få vi se, hurusom StatsUtsk. har
föreslagit R. St., att bevilja ett direkt Stats-anslag af icke mindre
än 100,000 R:dr, till inrättande af en liten kanal, under det att
man för en stor eif, och för inrättande af några slussar deri, icke
beviljat mera än samma summa, och det endast såsom lån, ehuru
sistberörde arbete blifvit af så väl vederbörande embetsverk, som K.
JU. förordadt. Sådant måste förefalla åtminstone den oinvigde högst
besynnerligt, och kan med skäl gifva anledn. till tvekan, huruvida
de medel, hvarå vi ej hafva så särdeles stor tillgång, blifvit rättvist
och ändamålsenligt fördelade.
Då Frih. Raab yttrat, att hans afsigt med sitt anförande vore
att erfara, huruvida den af honom lyckade mening, delades af nå¬
gon bland R. o. Ad., har jag ansett mig böra öppet tillkännagifva,
att jag helt och hållet gillar den åsigt han uttalat. Jag kan icke,
hvad föi egrde fråga serskildt vidkommer, finna, att Tslads samhälles
anseende i någon mån skulle hafva blifvit förringadt, derest staden
följt den väg, Frih. Raab utpekat, eller i underd:het anmält saken
hos K. M., Hvilken efter Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsens hö¬
rande, till Ständerna aflåtit Nåd. Propos, i ämnet, som sålunda i
Den 29 Juni f. m.
503
fullt utredt skick kommit till Ständernas behandling. Vid betrak¬
tande deraf, att våra Riksdagar nu följa så tätt uppå hvarandra, att
endast året 1855 skiljer de är, hvarunder R. St. hafva sammanträ¬
den, anser jag mig böra gå ännu längre, än Frih. Raab, och före¬
slå, det R. o. Ad. mätte återremittera hela Betänk., med uttalande
af den åsigt, Frih. Raab här angifvit, så att grundsatsen redan vid
denna Riksdag måtte vinna tillämpning.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Jemte det jag förenar
mig med Hr von Troil, och anhåller om bifall till denna punkt,
ber jag, att få med några ord besvara Frih. Raabs och Hr Rib-
bings yttranden, deruti de framhålla den princip, att alla frågor om
anslag till allmänt-nyttiga företag, böra i främsta rummet af Rege¬
ringen behandlas. Jag för min del tror, att det skulle vara gan¬
ska olyckligt, och äfven orätt, att endast medgifva K. M., alt göra
framställningar uti ifrågakomne hänseende. Jag betviflar ingalunda,
ali Konungens Rådgifvares upriktiga önskan är, att äfven i dylika
fall som detta, befordra det allmänna bästa, och att de med största
samvetsgrannhet skola behandla dessa ärenden, men jag tror, att
man ej bör förgäta, alt Konungens Rådgifvare se med de under¬
ordnade verkens ögon, och vi hafva ganska tydliga bevis uppå den
partiskhet, hvarmed dessa verk se åtskilliga saker.
Jag har ännu en orsak, hvarföre jag icke kan gilla den nu
framlagde principen. Det år naturligt, att Konungens Rådgifvare
mäste tveka, att framkomma med begäran om så stora anslag, som
t. ex. innefattas i så väl K. M:s Propos., som enskildta motioner
vid denna Riksdag, och jag anser den säkra följden af principens
genomförande blifva, att många nyttiga arbeten skulle hvarken före¬
slås eller verkställas. Det nuvande förfaringssättet torde derföre
vara det rättaste, och det, sorn mest öfverensstämmer med Grund¬
lagen, (y det är ganska möjligt, att Regeringen kan hafva olika
åsigter om kommunernas behof, än de sjelfva, och derföre har äf¬
ven Grundlagen medgifvit enskildta Riksdagsmän, att i dylika frågor
väcka förslag, hvilka sålunda måste komma under Ständernas be¬
handling, och icke kunna qväfvas.
Jag får, på grund häraf reservera mig emot den åsigt, Frih.
Raab och Hr Ribbing vilja göra gällande.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är onekligen ganska önsk-
värdt, att alla frågor af sådan beskaffenhet, som den, hvilken nu
utgör föremålet för vår öfverläggning, erhålla en så fullständig utred¬
ning som möjligt, hvarföre det äfven vore för omdömets ledning
ganska lyckligt, om K. M. i alla sådana frågor afgåfve Propos.
Men då detta å ena sidan villigt erkännes, får å andra sidan icke
förgätas, att vår Grundlag uttryckligen tillerkänner medlemmarne af
serskildta kommuner rättighet, att genom sina representanter ome¬
delbart till R. St. frambära deras önskningar i ett eller annat afse¬
ende. Jag kan icke föreställa mig, att Grundlagens mening med
denna rättighets inrymmande är, att densamma aldrig skall begag¬
nas, ulan endast vara en tom form, en rättighet endast på pappe¬
ret, men ej i verkligheten. Då Grundlagen medgifver de enskildta
504
Den 20 Juni f. ni.
representanterna denna rättighet, så förnlsättes naturligtvis, att de¬
ras förslag kunna så vål afslås, som bifallas. På sådant sätt har
Grundlagen allt hittills blifvit tillämpad, och om äfven ett eller an¬
nat misstag egt rum, så torde man likväl icke kunna med fog säga,
alt R. St. i någon större skala missbrukat sin rättighet, att bevilja
understöd af allmänna medel på enskilde personers framställningar.
Det möter dessutom ganska stora svårigheter för enskildle kom¬
muner, alt pä deuua väg få stals-bidrag till allmänna arbetens utfö¬
rande, ty de hafva ganska svält, att för StatsUtsk. och R. St. fram¬
lägga nyttan och behöfligheten af dessa arbeten. Det är för dem
vida lättare, att få de nödiga anslagen beviljade, i fall de, så vidt
tid och omständigheter sådant medgifva, gå den vanliga vägen ge¬
nom vederbönde myndigheter fram till K. M., som sedermera till
R. St. öfverlemnar saken fullständigt utredd. Men om denna ut¬
redning kan på annat sätt så fullständigt åstadkommas, att Stats¬
Utsk. och R. St. klarligen inse arbetets nytta och nödvändighet, är
det enl. min lanke högst orätt, att neka det begärda understödet,
endast på den grund, att frågan icke blifvit af Regeringen och dess
underlydande embetsverk behandlad, och jag tror icke heller, att
R. St. vid föregide Riksdagar, ansett sig derigenom förhindrade,
att lemna deras bifall till saker, hvilka i och för sig sjelfva varit
nyttiga.
Hr von Troil har på ett, enl. mitt omdöme, serdeles klart och
tydligt sätt ådagalagt, att ifall man nu skulle, i afseende å Ystads
samhälle tillämpa deu grundsats, som Frih, Raab framhållit, sä skulle
R. o. Ad. nu, då det är fråga om industriella företags befrämjande,
afvika från en bana, man tillförene följt, då det varit fråga om lö¬
neförbättringar åt enskildta korporationer och embetsman. Visser¬
ligen har Hr Ribbing häremot anmärkt, att det är mycket lätt att
bedöma, huruvida en lön är tillräcklig eller icke, och att man kan
gifva det begärda löne-anslaget, utan alt derigenom på något sätt,
träda andras rätt för nära. Men jag tror, alt den värde ledamoten
misstager sig, då han upfattar lönereglerings-frågor på detta ensidiga,
för att så säga, speciella sätt. Om man deremot utgår från den
åsigt, att alla löner böra vara afpassade efter de tjenster, Staten
fordrar af embetsmännen, så finnes det en viss skala, efter hvilken
lönerna äro anslagne, och om denna skala är riktig, så är det natur¬
ligtvis ganska olämpligt, att densamma rubbas. Om det finnes en
partiell orättvisa i en lönereglering, och denna orättvisa af enskild
motionär klart ådagalägges, så bör rättelse derutinnan vidtagas, och
så har R. o. Ad. förut förfarit, hvilket förfaringssätts riktighet jag
ingalunda vill bestrida; men nekas kan likväl icke, att hvarje för¬
höjning af en redan fastställd lön, förorsakar en rubbning i hela
löne-systemet, som fram-manar likartade anspråk på andra håll, och
detta har äfven af erfarenheten blifvit bekräftadt. Jag ber att få
anföra ett exempel härå. Vid sisth Riksdag beviljade R. St. på en¬
skild motionärs framställning, löneförbättring åt Artilleriet, som onek¬
ligen deraf var i behof. Denna löne-förbällring beviljades i vida
större skala, än K. M. föreslagit, derföre att man fann behofvet i
ögonen fallande. Vid denna Riksdag hafva R. St. beviljat löne-
Den 29 Juni f. m.
505
förbättring åt Ingeniör-corpsen, emedan man ansåg densamma så¬
som geni-eorps stå i jemnbredd med Artilleriet, och således böra
åtnjuta samma förmåner. Härutaf finna vi, att hvarje förändring i
det antagna systemet, merändels drager en annan med sig, och att
man således icke bör se saken så ensidigt, som Hr Ribbing tyckes
hafva gjort.
För att nu återkomma till sjelfva frågan, så är det icke om
nyttan och nödvändigheten af det ifrågasatta arbetet, man nu tvi¬
star, utan man skall afgöra, huruvida det är skäl, att gifva under¬
stöd just ät Ystad, framför alla andra sjö-städer, hvars hamnar tor¬
de behöfva förbättras. Förhållandet är således ganska likartad! med
en löneförbältrings-fråga, ty i håda fallen kan man säga: ”låtom oss
icke förhasta oss med anslags-beviljande, utan vänta och se till, hu¬
ruvida icke andra tjenstemän (eller hamnar) kunna vara i ännu
större behof af understöd.” Men en sådan jemförelse anställdes
icke, då det var fråga om löne-förbältringar, och jag hoppas der¬
före, att R. ö. Ad. nu, dä det gäller industriella förelag, icke skall
afklippa densamma, endast och allenast pä den grund, att anslagens
beviljande skulle strida emot en princip, hvars giltighet icke är er¬
känd, och hvilken åtminstone ännu icke i praxis lyckats göra sig
gällande.
Hvad den ifrågavar:de hamn-anläggningens behöflighet vidkommer,
instämmer jag i det yttrande, Hr von Troil derom afgifvit, och an¬
ser mig ej böra vidare yttra något deröfver, då ingen talare bestridt
anslagets beviljande, på den grund, att detsamma skulle vara onyt¬
tigt. Om någon anmärkn. i sådant hänseende skulle under öfver-
läggningens fortgång framställas, skall jag ej underlåta, att den till
besvarande uptaga.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag för min del har intet
att anmärka, hvarken mot lagligheten eller nyttan deraf, att anslag
beviljas, till följd af enskilda motioner. Det förhåller sig, på sätt
föreg:de talare redan anmärkt, att Grundlagen från begynnelsen
förutsatt, det frågor om anslag skulle kunna väckas, lika väl af
Riksdagsmän, som af Konungen.
Gr. von Rosen har äfven rätt deri, att om Konungen skulle
begära hvarje anslag, som kunde anses nyttigt och nödigt, så skulle
utan tvifvel ganska många, sorn nu likväl beviljas, uteblifva, derföre
att Konungens Rådgifvare tveka, att äska allt för stora anslag, hvar¬
emot enskilde motionärer icke draga i betänkande, att begära hvad
de anse erforderligt. Om de få afslag, betyder sådant mindre.
Vägras åter ett af Regeringen äskadt anslag, så utbasuna lidningarne
genast, att Konungens Rådgifvare icke ega Ständernas förtroende.
Omständigheter, som vid denna Riksdag förekommit, bekräfta äfven
riktigheten af Gr. von Rosens anmärkn., ty hvarken Hrr Just.-Råd
eller Ingeniör-corpsen skulle hafva fått förbättrade löne-vilkor, der¬
est icke enskildta motionärer väckt fråga derom.
Jag kan likväl icke, vid detta tillfälle underlåta, att fästa up-
märksamheten å det olika sätt, hvarpå StatsUtsk. behandlat frågan
om anslag till löner, och frågor om anslag till kanaler, harn-
506
Den 29 Juni f. m.
nar och mera dylikt. Det förhåller sig verkligen så, som Hr Rib¬
bing anmärkt, alt det är vida lättare att bedöma, om en militär
eller civil embetsman kan, i sin samhällsställning, vara belåten med
ett visst löne-belopp eller icke, än att afgöra, om det är skäl, att
till hamn-anläggning i Ystad anslå 50,000 eller 20,000 R:dr, eller
om alls intet bör dertill beviljas. Sådant oaktadt har StatsUtsk.
icke halt samma betänkligheter, i afseende på hamnar och kanaler,
som i fråga om embets-verken. När saken rörer löne-reglering för
något sådant, vill StatsUtsk. hafva icke blott Chefens utan äfven
Konungens Rädgifvares yttranden i ämnet. Men är fråga om en
hamn-anläggning, så anses icke en gång Väg- och Vattenbyggnads-
Styrelsens yttrande behöfligt, utan en underordnad tjenstemans, en
Distrikt-Chefs yttrande förklaras vara tillräckligt. Begäres 400 R:dr åt en
tjensteman, så kan saken ej afgöras med mindre, än att Konungen
sjelf yttrar Sig. Men gäller det 400,000 R:dr lill väg- eller vat¬
tenbyggnader, så behöfves det icke. Ar något sammanhang i ett
dylikt förfarande? Om Distrikt-Chefernas utlåt:n göra tillfyllest,
hvartill tjenar då Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen? StatsUtsk.
borde då inkomma till R. St. med hemställan, att hela delta em¬
betsverk måtte afskaffas, enär StatsUtsk, erhåller fullt tillräckliga
uplysningar af Distrikt-Chefernes yttranden. Nämnde styrelse hör¬
des icke heller år 1848, då jernvägsfrågan afhandlades. Nu, då
man känner, huru detta företag aflnpit, så borde man väl deraf taga
sig till vara, och behandla dylika ämnen med mera försigtighet, än
på den tiden, då man hoppade öfver alla skrankor, för att så ha¬
stigt som möjligt få sitt jernvägs-begär tillfredsställde
Jag anhåller äfven att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på
skillnaden mellan Ulsk:s förfarande vid den 5:te punkten, ang:de
Ystad, och den 8:de, ronde Amål. Ofver de ifrågasatta hamn-
anläggningarne, på båda dessa ställen, hafva vederbönde Distrikt-
Chefer yttrat sig, men Ystad får ett anslag af 60,000 R:dr, och
Amål, som begärt endast^ 14,000, får intet! Huru lyda väl skälen
för afslaget, beträffande Amål? Jo sålunda: ”Då K. M. icke fun¬
nit skäl, att i berörde hänseende göra någon framställning hos R.
St., och Statens medel tagas i anspråk för vigligare ändamål, har
Utsk. funnit sig förhindradt, att f. n. till denna motion tillstyrka
bifall.” Samma skäl hade, enl. milt förmenande, lika väl kunnat
användas, i fråga om Ystads hamn, hvarom Konungen icke heller
gjort framställning. Men sådan är skillnaden mellan Skåne och
Dalsland, mellan en stad, som har sin Landsh. i StatsUlsk:t, och
en stad, som icke har någon adlig Landsh. Följden af detta olika
förfarande kunde möjligen blifva den, alt de län, sora hafva ofrälse
Landshöfd:r, i tysthet önskade, att i stället erhålla Adelsmän, fram¬
för allt sådana, som vore skickliga, att sitta i StatsUtsk., hvarige¬
nom de kunde få sig anslag beviljade.
Jag har intet emot, att Statens medel användas till sådana
ändamål, som det ifrågavaride. Men jag önskar, att det måtte ske
med sammanhang, med sakkännedom, och efter sakkunnige perso¬
ners hörande, och ej efter godtycke. Således tror jag icke, lika
med Gr. von Rosen, alt det är bättre, om enskildta personer fram¬
Den 29 Jnui f. m.
507
komma med förslag i berörde hänseenden, utan anser, ändamålet
bäst vinnas, om saken skärskådas från båda sidor, ej mindre från
Statens, genom vederbönde myndigheter, än från den enskildtes
synpunkt. Företagen böra då utföras med beräkning af nyttan för
Riket i det hela, och med iakttagande af nödig sparsamhet m. m.
Endast på denna väg, synes man med säkerhet närma sig san¬
ningen.
Jag tror följaktligen, att om R. St. finner för godt, bevilja
ifrågavar:de anslag, så borde dervid fästas vilkoret, att Konungen
först pröfvar, huruvida den framlagda planen är riktig, och företa¬
get i öfrigt förtjenar understöd. Vore detta vilkor redan iakttaget,
så ville jag medgifva anslaget. Men som det saknas, önskar jag,
alt R. o. Ad. mätte återremittera denna punkt. Det är så mycket
vigtigare, att göra början med honom, som man eljest förmodligen
huge, vid alla de efterföljande höra åberopas det skälet, att då R
o. Ad. bifallit punkten, ang:de Ystad, som haft goda förespråkare,
så fordrar rättvisan, att de öfriga anslags-framställningarne äfven
bifalles, antingen de hafva några förespråkare eller ej.
Hr Ribbing: Först och främst ber jag, att få rätta ett miss¬
tag, som min vän, Gr. von Rosen, begått, då han trodde miu me¬
ning vara, att beröfva enskildta medlemmar af R. St. rättigheten,
alt begära anslag till sådana företag, som det ifrågavande, derföre
att jag förordade Frih. Raabs förslag, att StatsUtsk. borde såsom all¬
män grundsats antaga, att icke bevilja sådana anslag, förr än veder-
bör:de myndigheter blifvit i saken hörda, och underd. framställning
till K. M. ingifvits. Min meniDg är alldeles icke sådan. Jag vill
lemna hvar och en representant öppet, att sedan de embetsverk,
om hvilkas partiskhet Gr. von Rosen talat, afslyrkt en framställning,
och sedan till och med K. M., på grund af ett sådant afslyrkande
utlåtande, ansett Sig icke böra derom till R. St. aflåta någon pro-
pos., att hos R. St. väcka samma förslag, och underställa detsamma
deras pröfning, hvarvid äfven den öfverklagade partiskheten hos em-
betsverken torde kunna, ifall den verkligen egt rum, i dagen fram¬
dragas. Det är visserligen möjligt, att en sådan partiskhet under¬
stundom kan hos ett embetsverk göra sig gällande, men jag tror
likväl, att sådant oftare inträffar hos den enskildte, och i saken mest
intresserade. I alla fall har en talare, som upträdt efter mig, re¬
dan ådagalagt, att partiskhet kan finnas äfven på andra håll, och
att spåren deraf möjligen skulle kunna skönjas just i del utlåt.,
hvaröfver vi nu öfverlägga. Jag vill visst icke påstå, att sådant är
förhållandet, men lika litet torde man kunna påstå, att inga miss¬
tag, inga förbiseenden blifvit vid detta utlåt:s afgifvande begångna.
Just för att undvika detta, och för ali draga nytta af det embets¬
verk, åt hvilket man beviljat löne-förhöjning, anser jag, att man
borde taga till regel, att alla sådana framställningar, som ifråga-
var:de, borde göras hos K. M., samt Väg- och Vattenbyggnads¬
styrelsen deröfver höras, innan R. St. anmodas, att dertill an¬
slå medel.
508
Den 29 Juni f. m.
En långvarig discussion skulle måhända upsla, ifall jag till full¬
ständigt besvarande uptoge Hr Bildts yttrande, och framlade min
åsigt, rör:de det sätt, hvarpå löneregleriugs-frågor böra behandlas.
Jag har icke under innevande Riksdag yttrat mig i någon sådan
fråga, ehuru jag visserligen önskat, ali de måtte blifva behandlade
så fullständigt och rättvist som möjligt, och jag har äfven vid detta
tillfälle inskränkt mig till alt yttra, att det är lättare att bedöma en
lönereglerings-fråga, än att fälla ett omdöme, sora omfattar hela Ri¬
kets geologi, samt en mängd andra förhållanden, såsom om den
ena staden bör framför en annan förses med hamn, den ena kanal-
linien uptagas heldre än en annan, o. s. v. Dertill erfordras långt
större kunskaper och sakkännedom, än för bedömande af en löns
otillräcklighet för lefnadsbehofven. Det är således högst behöfligt,
att Ständerna, i fråga om anslag till allmänna företag, erhålla full¬
ständiga uplysningar från Regeringen, och dess underordnade em¬
betsverk.
En talare har redan anmärkt, hvad som skett på det färska
trädet, eller i jernvägs-frågan. Hvad skall då icke kunna ske på det
torra trädet, om Ständerna fortfara, alt låta sakerna hafva sin gång
alldeles såsom man icke skulle ega någon Väg- och Vattenbygg-
nads-slyrelse! Det är de vådliga följderna af ett dylikt förfarings¬
sätt, hvarå jag ansett mig böra fästa upmärksamheten, på det att
man i tid måtte gifva ärendernas gang, en annan och lämpligare
riktning. För öfrigt har ämnet blifvit så fullständigt af den siste
värde talaren utredt, alt jag icke anser mig böra vidare uptaga R. o.
Adis tid, utan slutar med att i allo mig med honom förena.
Hr Adelborg, Anders Otto: Om det är en erkänd san¬
ning, att ett lands stats-ekonomiska utveckling ovilkorligen måste,
såsom ett harmoniskt helt framgå, och icke får ryckas ur sin bana
genom vacklande emellan olika partiella åsigter, genom företräden,
beviljade åt den ena delen af landet på de andras bekostnad, o. s. v.,
så måste äfven förevaride fråga från en sådan synpunkt betraktas.
Om man besinnar, att Svenska folkets representanter samlas hit från
olika trakter af landet, som hvar för sig hafva olika, och ofta sins
emellan stridiga intressen; att alla dessa representanter äro lifvade
af hågen, att uträtta något gagnelig!, hvar och en för sin hemort,
så finner man, att det lätt kan hända, det landets ekonomiska ut¬
veckling under denna strid de olika parlierne emellan, med mindre
jemnhet kommer att fortgå. Somliga representanter lyckas tillvinna sig
mera gehör än andra; de få slumpvis större eller mindre anslags¬
summor åt nyttiga företag inom hemorterne beviljade, till följd af
den opinions-vind, som för dagen blåser, under det att andra med¬
lemmar af representationen, hvilka icke hafva samma skicklighet och
förmåga, att förvärfva sig anhängare eller ock mindre gynnas af
slumpen, icke lyckas uträtta något för deras hembygder, kanske än¬
dock mera i behof af Statens understöd. Kan sådant vara helso¬
samt för landets utveckling? Jag tror det icke. Kan det vara hug¬
nande och upmuntrande för Styrelsen, att representationen hyser så
liten tillit till densamma, att de vigtigaste saker afgöras, utan att
Den 29 Juni f. n.
509
landels Regering får tillfälle alt deröfver sig yttra ? Jag tror icke
heller delta. Det lättaste måste väl vara, att Styrelsen, som i sin
hand håller förvaltningens alla trådar, som med en allmän öfverblick
kan omfatta hela landels mångfaldiga förhållanden, föreslår, hvilka
anslag företrädesvis böra utgå, eller åtminstone höres öfver de an¬
slag, som af enskildte representanter äskats. A en viss ort af ett
land kan icke något i industrielt och ekonomiskt hänseende företagas,
utan att detsamma utöfvar en relatif, mer eller mindre kännbar in¬
verkan på alla öfriga delar af landet, och ger man för mycket åt
ett håll, får denna del af landet en industriell öfvervigt, som icke
är nyttig. Industrien följer sina egna lagar, hvilka slå lill hvar¬
annan i inbördes sammanhang, och icke kunna förbises, om man
äfven skulle vilja det, ty följderna utvisa alltid, att hvarje förbise¬
ende deraf bär sitt straff med sig, och i st. f. all med måttliga sum¬
mor tillvägabringa något verkligt godt för landet i dess helhet, åstad¬
kommer man endast ett partielt, enstaka företag, som bär sig under
någon tid, men sedermera, såsom tillkommet, utom den af indu¬
striens naturliga lagar utstakade ordningen, af sig sjelft dör ut. Så¬
dant har förut inträffat, och så kommer det troligtvis fortfa¬
rande att inträffa, under det oefterrättliga represenlalions-skick, vi
f. n. ega.
I motsats till Hr Bildt, påstår jag, att just Ständernas förtro¬
ende till vissa af dessa medlemmar, i många fall haft mindre lyck¬
liga följder, och att de hugskott, som yppa sig inom våra kamrar,
åro mindre lämpliga, att leda gången af landets ekonomiska framåt¬
skridande, och alldeles motverka och förrycka den harmoniska en¬
het, som skulle upstå, derest alltsammans i berörde hänseende ut-
ginge från Regeringens hand. Den frihet, som R. St., i egenskap,
af Svenska folkets lagstiftare ega, är för mig lika helig, som sjelfva
detta folks frihet, men jag kan derföre icke ingå på den satsen, att
en styrelse, hvilken icke i alla de frågor, der den bör kraftfullt
verka, får understöd af representationen, utan faslhellre vid flere
frågor af ingripande vigt alldeles förbigås, kan vara för landet af nå¬
gon väsendtlig nytta. Då raan ganska nogsamt känner, att det i
många frågor händer, att fåtalet har den bästa insiglen, isynnerhet
då detta fåtal innehar en så uphöjd ställning, som ett lands regering,
den der har tillfälle att öfverskåda allt i ett enda stort sammanhang,
bör man icke betaga delta fåtal möjligheten, att uträtta det goda, som
det, just till följd af sio ställning, lättare än hvarje annan skulle
kunna åstadkomma. Det gifves visserligen många saker, hvilka
omöjligen kunna genomföras förr, än vi fä ett förbättradt represen-
tations-skick, som förenar icke allenast folk-representationens nu så
skarpt afsöndrade delar, utan äfven hela representationen med Re¬
geringen, men, ehuru det måhända ännu torde komma att dröja en
längre tid, innan denna lyckliga dag randas, samt många misstag
derförinnan komma att, till följd af representalions-skickets felak¬
tighet, begås, tror jag likväl det vara ganska helsosamt, att en prin¬
cip, så riktig, som den Frih. Raab här framställt, göres gällande,
och jag anser det vara mindre välbetänkt, att söka kullkasta den¬
samma. Är principen, såsom jag fullt och fast tror, riktig, låter
510
Den 29 Juni f. m.
den i alla fall icke undantränga sig, ulan kommer nog, alt en dag
taga ut sin rätt, men under tiden kunna många misstag begås, som
störande inverka pä samhällets utveckling.
För min del har jag intet emot, att Ystad får det ifrågavar:de
anslaget. Denna stad torde behöfva understöd för tillvägabringandet
af en god hamn, lika väl sorn mången annan stad i lähdet, kan¬
hända dock icke så väl som Amål; men i allt fall torde denna sak
utgöra ett bevis på sanningen af Hr von Hartmansdorffs anmärk.,
att motionernas framgång till stor del beror på den större eller min¬
dre skicklighet, hvarmed de understödjas, samt det större eller min¬
dre inflytande, dess förespråkare ega.
Hr von Troil: Discussionen hvälfver sig egentligen omkring
2:ne frågor. Den ena afser, huruvida det i allmänhet är lämpligt,
att bevilja stats-anslag lill sådana industriella förelag, hvaröfver K.
M. ej sig yttrat; den andra rörer serskildt Ystads hamn-anläggning,
och huruvida densamma förtjenar alt af Staten understödjas. Hvad
nu första frågan beträffar, så har jag redan, då jag förra gången
hade ordet, uttryckt min förvåning deröfver, att ledamöter, hvilka
alltid äro färdiga, att med deras röster bidraga till löne-förbältrin-
gar och pensioner åt tjenstemän, äfven då anslag dertill icke blifvit
af K. M. äskade, nu, då fråga är om understödjande af industriella
inrättningar, hvilka likaledes icke blifvit af Regeringen till under¬
stöds erhållande anmälde, tyckas vilja vägra, alt dertill samverka.
Hr von Hartmansdorff har isynnerhet ganska strängt apostroferat Stats-
Utsk. för dess förfarande uti ifrågavar:de hänseende, och detta klander
förvånar mig så mycket mera, som, enl. hvad jag ganska väl erinrar
mig, större delen af de ganska betydliga löne-förhöjningar, som
blifvit af enskilde motionärer påyrkade, och af StatsUtsk. under¬
stödde, af nämnde värde ledamot förordats. Ja, StatsUtsk. har till
och med från samma håll vanligtvis fått upbära förebråelser, då
Utsk. ej ansett sig böra lyssna till dylika framställningar. Om jag
icke bedrager mig, har StatsUtsk., just till följd af en utaf Hr von
Hartmansdorff väckt motion, tillstyrkt löne-förhöjning åt ledamöterne
af Konungens högsta Domstol. Deruti gjorde Utsk. naturligtvis gan¬
ska rätt, men nu, då Utsk. tillstyrker ett anslag till^hamn-anlägg-
ningen i Ystad, är Utsk:s förfarande mycket orätt. Äfvenledes vill
jag draga mig lill minnes, att StatsUtsk:s utlät., i anledn. af ifråga¬
satt lönereglering för' Hof-R:nes tjenstemän af detta Stånd återre¬
mitterades, lill följd af Hr von Hartmansdorffs yrkande, hvilken,
ehuru Utsk. följt det förslag K. M. afgifvit, likväl ansåg, alt Utsk.
snarare bordt följa framställningar af enskildta motionärer, hvilka
förordat högre löner, än dem K. M. ansett böra anslås. Helt
nyligen, vid behandlingen af en utaf Hr von Edenhjelm väckt mo¬
tion om anslag till förbättring af de värfvade truppernes mathåll¬
ning, hvilken motion så lill vida af Utsk. understöddes, att Utsk.,
som icke ansåg sig böra ingå i någon omständlig granskning af frå¬
gan, tillstyrkte beviljandet af ett årligt anslag ä 10,000 R:dr, har
samme värde ledamot upslått, och yrkat återremiss på grund af an¬
slagets otillräcklighet, ehuru K. M. ej i frågan Sig yttrat. Samme
Den 29 Juni f. m.
511
talare väckte i går förslag om understöd åt Prof. Sandbergs enka.
Dylika frågor få fritt och oklandradt af hvem som helst väckas, och
understödjas vanligtvis af detta Stånd, men om StatsUtsk. tillstyrker
beviljandet af äskade anslag lill understöd åt landets näringar och
industri, då böra Utsk:s hemställanden afslås, derföre att K. M. icke
i frågorna Sig yttrat! För min del kan jag icke gilla detta olika
behandlingssätt af enskildla motionärers-framställningar. Jag har re¬
dan medgifvit, att det vore önskvärd!, att StatsUtsk. uti alla anslags¬
frågor, hade K. M:s Propos. att stödja sig på, men då det obestrid¬
ligen är hvarje enskild Riksdagsmans rätt, att väcka motion i hvil¬
ket ämne som hellst, och då StatsUtsk. vid behandlingen af dessa
motioner har sökt, att så samvetsgrannt som möjligt tillvägagå, så
tror jag, alt StatsUtsk. skulle hafva förfarit ganska orätt, om det en¬
dast lyssnat till förslagen om löne-förhöjningar, och deremot afstyrkt
alla framställningar, som afsett uphjelpandet af landets industri.
Vidkommande härefter den andra frågan, eller den ifrågasatte
hamn-anläggningens ändamålsenlighet och behof af understöd, så får
jag i minnet återkalla, alt K. M. vid sednaste Riksdag föreslog R.
St., att bevilja ett anslag eller lån — jag minnes numera ej hvil-
ketdera det var — af 50,000 R:dr, till förbättrande af Ystads hamn,
samt att detta förslag af R. St. bifölls, ehuru summan ej, lill följd
af upkorana hinder, af Ystads samhälle lyftades. K. M. har således
redan på förhand erkänt vigten af Ystads hamns förbättrande, och
då nu StatsUtsk., på grund af enskild Riksdagsmans framställning,
hufvudsakligast vidhållit, hvad R. St. sjelfva vid en föreg:de Riksdag
beslutat, så tror jag, att Utsk. handlat rätt och fosterländskt.
Man har här yttrat den förmodan, att motionen haft framgång
i Utsk. derföre, alt ortens Landsh. är ledamot deraf, och genom-
drifvit saken. Jag får med anledn. häraf tillkännagifva, att jag in¬
galunda tilltror mig ega ett sådant inflytande, att jag kan genom¬
drifva en sak, som icke af Utsk:s majoritet anses hafva rättvisa och
billighet för sig. Jag får dessutom bedja den vijrde ledamot, som
gjorde denna anspelning, kasta en blick på Betänk, i dess helhet,
dervid han säkerligen skall hnna, att ganska vigtiga anslag åt olika
delar af landet, hvilka icke varit i StatsUtsk. representerade, blifvit
af detsamma tillstyrkta; och orsaken är helt enkelt den, att Utsk.
ansett det vara af vigt att, så vidt Statens tillgångar det medgifva,
uphjelpa och befordra landets industri.
Samme talare har äfven påpekat orättvisan af att bevilja Ystad
60,000 R:dr, då Amål, för hvars hamn endast 14,000 R:dr be¬
gärts, fått afslag i denna begäran. Om aomärkaren fullständigt ge¬
nomläst Utsk:s utlåt, i sistberörde fråga, så skulle han hafva funnit,
att motionären, Hr Wahlund, upgifvit, att ritning och kostnads¬
förslag öfver arbetet till K. M. inlemnats, samt begärt, att dessa
handlingar måtte af Utsk. från vederbör:de Depart. infordras. Det
måtte väl icke vara för mycket hegardt, att en motionär gör sig
det besvär att sjelf ombesörja, att Utsk. får alla de handlingar, som
för frågans bedömmande erfordras, sig tillställda; och om en re¬
presentant åtnöjer sig med att framkasta ett förslag, utan att be¬
kymra sig om, att anskaffa de handlingar, sora kunna befrämja för¬
512
Den 29 Juni f. m.
slagets framgång, så tyckes ett dylikt förfarande ådagalägga, att mo¬
tionären sjelf ej fästat synnerlig vigt vid förslaget.
För öfrigt torde en hvar, utan serdeles svårighet finna, att det
är en betydlig skillnad emellan Ystads och Åmåls rörelse och sjö¬
fart. Inom hela Sveriges Rike finnes det ingen hamn, som under
så kort tid af året är tillfrusen, som Ystads; understundom är den
öppen hela året om, så att sjöfarten utan afbrott kan bedrifvas. Då
Ystads samhälle redan nedlagt ganska betydliga summor på denna
hamn, då hamnen, sådant oaktadt, årligen npgrundas, och då det
således är af vigt, att staden förskaffar sig ett mudder-verk, så att
hamnen städse kan bållås vid behöflig djuplek; hvartill kommer, att
östra delen af hamnen ännu icke är fullbordad, och hamnen såle¬
des ej lemnar tillräckligt skydd mot östliga stormar, så torde en
hvar inse nödvändigheten af altn försätta denna hamn i fullt ända¬
målsenligt skick. Jag tror alt Åmåls hamn, i afseende å dess be¬
höflighet för landets sjöfart, icke kan ställas i någon jemnbredd med
Ystads, så att, derest frågan om anslag till den förra, denna gång
förfaller, landet i allmänhet icke deraf torde taga skada; men jag
år deremot cfvertygad, att Rikets sjöfart skulle i betydlig mån be¬
främjas, om hamn-anläggningen vid Ystad vinner snar fullbordan.
Här har blifvit ytlradt, att det är omöjligt för Ständerna att
bedöma, huruvida en hamn-anläggning är af behofvet påkallad. För
min del tror jag, att om man noga granskar fullständiga handlingar,
sättes man ganska lätt i tillfälle, att i en dylik fråga fatta ett rik¬
tigt omdöme. Åtminstone anser jag icke en sådan fråga vara svå¬
rare att bedöma än den, huruvida den ena eller andra embetsman-
nen tarfvar större lön eller icke.
Man har äfven anmärkt, alt Väg- och Vattenbyggnads-styrel-
sen ej öfver saken sig yttrat. Jag ber att, med anledn. häraf, få
fästa upmärksamheten derå, att denna Styrelses egentliga verkstäl¬
lande organer, äro Distrikt-Cheferna, fördelade på 5 olika delar af
landet; att Distrikt-Cheferna upgöra alla planer, och verkställa alla
undersökningar, samt att, ehuru dessa planer inskickas till gransk¬
ning af Styrelsen, densamma vanligtvis måste inskränka sig till, att
hufvudsakligen gilla hvad Distrikt-Cheferna föreslagit, enär det är
omöjligt för denna Styrelse, som har sitt säte här i Stockholm, att
med fullständig sakkännedom i delaljerne, bedömma alla, till den¬
sammas granskning, inlemnade förslag. Endast Distrikl-Cheferne,
som verkställa lokal-undersökningarne, äro i tillfälle att bedöma, hu¬
ruvida kostnader för materialers anskaffande, för dagsverken, m. m.
dyl., äro rätt beräknade eller icke, och Central-Slyrelsen måste åt¬
minstone i de flesta fall förlita sig på Distrikt-Chefernas omdömen.
Chefen för södra Väg- och Vatlenbyggnads-distriktet har afgifvit för¬
slag öfver kostnaden af hamn-arbetets fullbordan, samt tillika på det
fördelaktigaste yttrat sig om arbetets ändamålsenlighet. Vid sådant
förhållande skulle jag anse det vara ganska oklokt af R. o. Ad., att
vägra det af StatsUtsk. tillstyrkta anslag, hvarföre jag förnyar min
anhållan om punktens godkännande.
Frih.
Den 29 Juni f. m.
513
Fril). Ceders trö ta, R udol f: Den nu pågående öfverläggnin-
gen, företer onekligen ett ganska besynnerligt fenomen, enär man
finner, att vissa personer, tillhörande den liberala fraktionen, hvil¬
ken i allmänhet älskar, alt varmt förfäkta industriens behof och för¬
delar, nu funnit för godt, alt på ett ärevördigt sätt drapera sig i
kåpan af en djup vördnad för Konunga-makten och Dess rådgif¬
vande embetsman, för alt dymedelst afböja eli till industriella ända¬
mål afsedt anslag. De hafva härutinnan blifvit troget sekunderade
af Hr von Hartmansdorff, som begagnat delta tillfälle, för att skarpt
klandra StalsUtsk., för det all Utsk. ej behjeitat alla hans förslag
inom åtskilliga löne-förbättringar, hvarvid tillika i detta klander in¬
blandats en dosis af den värde talarens bekanta jernvägs-hat; i an-
ledn. hvaraf Iian jemväl förehållit R. o. Ad. dess förmenta orätta
förfarande i jernvägs-frågans behandling. Medvetet eller icke, men
detta sätt att förfara, leder från allt positivt resultat. Alltsammans
går endast ut på en ohjelplig uegativitet, som ej synes vara svårt
all inse eller ådagalägga.
Hr von Troil har redan i det faktiska, på eli fullkomligt till¬
fredsställande sätt vederlagt förenämnde värde ledamöter, i det han
erinrat derom, alt K. M. vid en föreg:de Riksdag föreslagit, och
R. St. beviljat anslag lill Ystads hamn-anläggning, ehuru, lill följd
af anslags-vilkorens beskaffenhet, staden deraf ej sig begagnat. Så¬
ledes finner man, att frågan verkligen varit föremål för K. M:s
pröfning. Vid sådant förhållande loi de man ej kunna med skäl for¬
dra, att K. M. ännu en gång skulle taga saken i öfvervägande, då
inga nya förhållanden upstått,som kunna antagas hafva förorsakat än¬
dring i Regeringens åsigt härom. Det må finnas förklarligt, att K.
M. likväl ej förnyar eu framställning, som R. St. nyligen funnit sig
förhindrade att antaga. Emedlertid torde för dem, som lägga en
hufvudsaklig vigt på Regeringens åsigler, det vara fullkomligt lill-
fyllesigörande, att R. St. kånna Regeringens för anslagets beviljande
gynnsamma tanke i saken; hvarföre, och då frågan blifvit på ett fullt
lagenligt sätt bringad å bane, något hinder för motionens bifallande
ej torde ur dessa synpunkier billigtvis böra möta.
Det har för öfrigt redan blifvit anmärkt, att R. St. vid flera
föregtde riksmöten beviljat åtskilliga icke obetydliga anslags-summor
i likartade ändamål, till följd af enskilde Riksdagsmäns motioner.
Vid sednaste Riksdagen blefvo på detta sätt beviljade anslag till Öre¬
grunds hamn, lill en kanal-byggnad i Södermanland, mångå andra
exempel alt förtiga. Det skulle således vara ett tvärt afsteg från en
hittills följd bana, om man skulle göra gällande den princip, som
Frih. Raab och Hr Ribbing förfäkta, eller att endast sådana företag
böra på ifrågavarrde sätt understödjas, för hvilka Kongl. Propos.
derom blifvit adalen.
Hr Adelborgs utfall emot vårt s. k. oefterrättliga représenta-
tions-skick, ville jag heldst undvika att vidröra, men kan dprvid dock
ej underlåta, att draga mig till minnes, huruledes den värde leda¬
moten sjelf motsatt sig det förslag, till förbättrande af represenla-
lions-sättet, som vid Riksdagens början förevar lill afgörande. Når
8 H. 33
514
Den 29 Juni f. ra
man sålunda afslår de förbättrings-förslag, som erbjuda sig, tjenar
det icke stort till, att efteråt beskärma sig öfver brister, dem man
sjelf försummat att afhjelpa. På samma sätt som man undanskjuta
verkliggörandet af dessa nyss så ifrigt påyrkade förbättringar i vårt
samhällsskick, pä samma sätt vill man nu, i de eljest lifligt föror¬
dade materiella hänseendena, förhindra den förkofran, som kunde
ernås med en jemförelsevis ringa upoffring. Del är på detta sätt
man är konseqvent.
Man har vidare ouphörligt framhållit det påstående, att Utsk. bordt
med lika mycket skäl understödja Amål, som Ystad; men man har
dervid alldeles förbisett, att Slaten troligtvis kommer alt erhålla en
icke ringa ersättning för understödet åt sistnämnde stad uti de ökade
tull-intrader, som blifva en naturlig följd af stadens lämpliggörande
för en vidsträcktare handels-rörelse. Således har Staten jemväl ett
materielt intresse att understödja Ystad; hvilket deremot icke år för¬
hållandet i afseende å Amål. För öfrigt erkänner jag gerna mig
hafva för min del önskat, att äfven Amål blifvit understödd; men
jag har icke kunnat annat än medgifva giltigheten af Utsk:s yttran¬
de, att Statens tillgångar f. n. tagas i anspråk för vida vigtigare fö¬
remål, så att det mindre maktpåliggande måste tills vidare åsido¬
sättas.
Utaf en värd ledamots yttrande att det är honom likgiltigt, hvil¬
ken utgång frågan får, skulle kunna man draga den slutsats, att saken
vore af mindre vigt i sig sjelf; hvilket ingalunda medgifves. Men då
här är fråga om en princip, på hvars godkännande eller ogillande
en mängd efterföljande frågors öde säkerligen beror, hoppas jag de¬
sto mera, att R. o. Ad. icke betraktar delta ärende med kallsinnig¬
het, utan bifaller Utsk:s hemställan, hvarigenom en obestridlig nytta
skulle tillskyndas både Ystad serskildt, och hela det omgifvande sä-
desrika landet i allmänhet, jemte det att Ståndet dymedelst antyder
sitt ogillande af en motsatt princip, som skulle motverka upkomsten
af en stor mängd nyttiga företag af enahanda art.
Hr Bildt: De Hrr, hvilka här upträdt, som den nya grund¬
satsens förfäktare, hafva gått så långt i deras ifver, alt de updragit
en parallel emellan Landshöfd:ne i Malmöhus och Wenersborgs län,
samt emellan Ystads och Åmåls representanter, och i dessa perso¬
ners olika egenskaper och inflytande, sökt finna ett skäl för den s. k.
allmänna grundsatsen. Jag för min del vill icke bålla mig till per¬
son, utan till sak, och vill derföre i korthet redogöra för de skäl,
som förmått mig att tillstyrka det ena anslaget, men afstyrka
det andra.
Hvad då först beträffar frågan om anslag till Ystads hamn¬
anläggning, så är denna fråga icke i det ofullständiga skick, som
Hr von Hartmansdorff förmenat. K. M. har nemi. redan för flera
år sedan meddelat nådig fastställelse på ett af Väg- och Valten-
byggnads-styrelsen granskadt förslag, till ifrågavar:de hamn-anlägg¬
ning. Den 7 Jan. 1851 gaf K. M. ett ytterligare understöd till
nämnde företag, af hvilket Kongl. Bref kontasteras derjemte, att det
verkligen förhåller sig så med denna hamn-anläggning, som Hr von
Den 29 Juni f. ni.
515
Troil uplyst, eller att det af R. St. förut beviljade anslag, icke kun-
nat af staden begagnas, och all K. M. fann förelaget vara af en
sådan vigt och nödvändighet, att hao beviljade staden ett serskildt
låne-bidrag ur handels- och sjöfarts-fonden. Frågan är numera
icke, huruvida en hamn vid Ystad är af behofvet påkallad, ty ham¬
nen finnes redan, ulan frågan gäller, alt försätta denna redan be¬
fintliga hamn i ett sådant skick, att den medför en ekonomisk nytta
för det allmänna, hvilket sker derigenom, att hamnen upmuddras
till den djuplek, att större fartyg kunna dit inlöpa. Vid Amål
är deremot fråga om en ny hamn, men denna stad är ett litet
samhälle, med ganska obetydlig rörelse, och kusten derinvid äger
dessutom redan 2:ne hamnar på ganska kort afstånd från staden,
både i söder och norr. En hamn-anläggning derstädes är således
endast nödvändig för de trafikerande, som ämna sig just till Amål.
Deremot är en hamn vid Ystad nödvändig för hela sjöfarten på sö¬
dra delen på Östersjön. Förhållandet är således i väsendtlig mån
skiljaktigt.
Här har blifvit yttradt, att man icke borde med anslag under¬
stödja industriella företag, förr än K. M. pröfvat de dervid förekom¬
mande omständigheterna. I delta fall är saken redan af K. M. pröf-
vad, och således möler icke något hinder för den allmänna grund¬
satsens förfäktare, ali äfven från den sida, hvarpå de se saken, be¬
vilja anslaget. Men jag bestrider fortfarande riktigheten och olämp¬
ligheten af en grundsats, som man vill göra gällande nu, då det är
fråga om industriella företag, men alldeles förgäter, då fråga är om
ökade löne-förmåner åt Statens embets- och tjenstemän. Vill raan
ingå på denna besynnerliga väg, så gjorde man, enl. mitt förme¬
nande, rättast, om man i Grundlagen uttryckligen införde ett stad¬
gande derom, att enskildta representanter väl finge väcka motioner
om löne-förbättringar, men alldeles icke om understöd till industri¬
ella företag. Då vore man på det torra, såsom ordspråket lyder.
Jag finnér det högst besynnerligt, att man vid denna Riksdag vill
fastställa en sådan regel för anslags beviljande, och om densamma
äfven skulle lyckas alt göra sig gällande, så tror jag icke, att kom¬
mande Ständer skola gilla densamma. Jag är tvärtom öfvertygad,
att missnöjet i landet skulle blifva så allmänt, att större delen af
representationen funne sig föranlåten, att i denna fråga ändra åsigt.
Om StatsUtsk., som ingalunda varit för njuggt med anslags-tillstyr-
kande, för att åstadkomma förbättrade löne-förmåner åt Statens ljen->
stemän, men likväl icke kunnat gå alla motionärers önskningar i
denna väg till mötes, nu skulle erhålla en tillrättavisning på sådant
sätt, att en kommun, som med dessa saker icke haft något att göra,
skulle gå miste om ett anslag de måhända eljest bekommit, så må¬
ste jag bekänna, att ett slikt förfaringssätt vore i hög grad obilligt
och oriktigt, samt dessutom mycket opolitiskt.
Man har förebrått Utsk., alt hafva varit inconseqvent, vid up-
ställandet af motiverna för Utsk:s hemställanden i 5:te och 8:de
punkterna, enär K. M:s, och vederbönde myndigheters hörande an¬
setts nödigt i ena fallet, men icke i det andra.
33*
516
Den 29 Juni f. nr.
Hr von Troil har redan besvarat delta inkast, men jag ber, att
få tillägga, att, hvad Ystads hamn-anläggning beträffar, Väg- och
Vattenbyggnads-styrelsen redan förut låtit undersöka densamma, samt
alt StätsUtsk. ansett det vara öfverflödigt, att meddela R. St. vidare
uplysningar om denna hamn-byggnad, enär de igenfinnas uti en af
Öfverste-Löjtn. Modig, utgifven förtjenstfull beskrifning deröfver,
hvarföre Utsk. förmodade, alt hvarje representant, som intresserade
sig för denna fråga, och ämnade deltaga i discussionen deröfver,
skulle förskaffa sig kännedom om, hvad nämnde beskrifning inne¬
håller, ty endast genom att känna alla fakta, får man en bestämd
opinion i saken.
Jag an|iåller fortfarande om bifall till punkten.
Gr von Rosen: Jag finnér, att jag verkligen lill en del miss¬
förstått Hr Ribbing, men delta har dock icke något inflytande, på
hvad jag sednast yttrade. Jag har blott sagt, att jag förenade mig
med Hr von Troil, och att jag icke ansåg Frih. Raab hafva rätt i
sin princip-fråga.
Med anledn. af hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, får jag för¬
klara, att jag visserligen är ganska nöjd öfver, att jag åtminstone
en gång sett lika med den värde talaren, ehuru vår samstämmighet
hade en lemligen kort tillvaro. Ty jag kan ej finna annat, än att
då man såsom princip antager, att vissa frågor böra uteslutande af
Regeringen till representationen framställas, så måste det väl vara
löne-reglerings-frågor, sora Regeringen bäst kan bedöma, enär Re¬
geringens ledamöter, och vederbör:de Depart:ls-Chefer naturligt vis äro
bäst i stånd att bedöma, huruvida embetsraännens löne-tillgängar
äro tillräckliga eller icke. Jag (ror således det vacp ganska oriktigt
att öfverlemna åt dagens opinions-vindar alt bestämma, huruvida an¬
slag lill löne-förbätlringar skola beviljas eller icke.
Jag kommer nu till andra delen af Hr von Harlmansdorffs yt¬
trande, deruti han begagnar sin gamla käpphäst, oviljan emot jern-
vägs-anläggningen, och huruledes det år 1848 tillgick i denna frå¬
ga, då Väg- och Vattenbyggnads-slyrelsens utlåt, icke infordrades.
Jag får då säga, att ehuru förhållandet verkligen var sådant, så var
det endast ett undantags-fall, förorsakadt deraf, alt närande Styrelse
redan förut, så peremloriskt uttalat sig emot jernvägs-företaget, att
om Regeringen skulle hafva rättat sig efter dess åsigt, hade någon
propos. i ämnet aldrig aflåtils. I sednare tider har detta förhållande än¬
drats, ty det finnes icke något jernvägs-företag, som icke blifvit un-
derkastadt Väg- och Vattenbyggnads-slyrelsens bepröfvande, hvilket
jag för min del helt och håller gillar, och jernvägsfrågan torde icke
heller deraf taga någon skada, ty om en föreslagen jernvägs-an-
läugning blifvit skeft bedömd af nämnde Styrelse, så ligger korrek¬
tivet hos den lagstiftande församlingen, hvars pröfning frågan slutli¬
gen underställes.
Det vore alldeles icke svårt, att framdraga många exempel på
sådana allmäntnyltiga företag, hvilka icke kommit lill stånd, derföre
att underordnade auktoriteter desamma afstyrkt, och Regeringen gil¬
lat dessa auktorilelers yttranden, och skulle man såsom princip an¬
Ben 29 Juni f. m.
517
laga, alt alla frågor örn industriella företag skola ulga från Rege¬
ringen, skulle sådant visserligen öka Regeringens styrka, på sätt ea
värd talare yttrat, men jag tror, att det skulle lända landet till föga
fromma, och måhända icke heller vara gagneligt för Regeringen, ty
det är klart, att man af hvarje dylik fråga, som blifvit af Regerin¬
gen afslagen, skulle söka göra en kabinetts-fråga, d. v. s. söka kull¬
störta Regeringen på denna väg, hvilket vore ganska illa, och all¬
deles icke nyttigt för Regeringens anseende. Kabinetts-frågor böra
icke vara andra än sådana, som röra stora principer, och böra icke
angå enstaka företag.
Jag vill anföra ett exempel, huru det tillgår i sådana länder,
der någon lagstiftande församling ej finnes, utan allt går genom Re¬
geringens händer. Uti grannriket ilyssland, der det enväldiga sty¬
relse-sättet, med thy åtföljande centralisation och byråkrati är con-
seqvent genomfördt, hade iunebyggarne kring sjön Pejpus, 2:ne gån¬
ger hos Regeringen anhållit, att få anlägga en kanal, som skulle
sammanbinda nämnde sjö med Finska viken, men båda gångerna
fått afslag derföre, att Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, som skulle
höras öfver ansökuingarne, ej haft tid att företaga ärendet. Jag kan
framdraga ett exempel äfven här i Sverige, som jag nyss hörde af
en af dem, som deltagit i denna discussion. Eli anslag till ett ar-
belsföretag hade blifvit af R. St. beviljadt, men blef ej lyftadt af
den komité, som hade sig arbetet anförtrodt. Det kom till en ut¬
redning af saken, och då uplystes det, att en underordnad embets¬
man hade så oriktigt upfattat saken, att vederbör:de trodde, att ko-
milén ej ville lyfta medlen, ehuru de just begärt att få lyfta dem.
Detta bevisar hura det kan gå, då dylika ärenden ensamt bero af
Regeringens embetsman.
Jag tror mig icke hafva begått någon inconseqvens, då jag,
som bestrider principens riktighet, likväl ansett det vara rätt, att
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen höres öfver dylika frågor, ty
detta mitt yttrande står i fullkomlig harmoni, med hvad jag en gång
förut yttrat derom, att denna Styrelse icke borde vara en verkstäl¬
lande, utan endast en kontrollerande och rådgifvande korporalion.
Jag anser vidare, att det är orättvist och obehörigt att anklaga Stats-
Utsk., att vid beslutens fattande göra afseende uppå den omstän¬
digheten, att en inflytelserik ledamot understödjer de väckta försla¬
gen, och jag tror icke, att man bör tillåta sig en sådan insinuation
i en rådslående församling.
Jag slutar med att yrka bifall lill Utsk:s hemställan, ty företa¬
get är verkligen nationelt, och torde komma att lända hela landet
till stor nytta, ty Ystads hamn är den enda i Sverige, som nästan
hela året om är öppen för sjöfarten. Jag begagnar mig äfven af
detta tillfälle för att uttrycka den önskan, alt Kongl. Postverket måtte
finna det vara med Rikets kraf förenligt, att för uprätthållande af
post-kommunikationen med fasta landet, inrätta ångbåtar, som hela
året om gå emellan Ystad och Pommern, hvilket ginge mycket
säkrare och fortare, än att forsla posten genom Danmark och öfver
Rältena. Jag påminner mig ganska väl, att under hela kriget var
kommunikationen emellan Rugen och Skånska vallen i oafbruten
518
Den <?9 Juni f. n>.
gång, ehuru förenad med svårigheter, hvilka numera icke existera,
ty om man förser sig med små, starkt byggda ångbåtar, skall utan
tvifvel post-kommunikationen med kontinenten på denna viig, kunna
oafbrutet underhållas.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Ehuru flere föreg:de talare,
som yttrat sig hysa samma åsigt i denna fråga som Frih. Raab,
derigenom blottställt sig för den smälek, att af motsatta sidans ta¬
lare, blifva klasserade till den s. k. liberala oppositionen, dristar
jag likväl upträda med det lillkänoagifvande, alt äfven jag hyllar
den af nyssnämnde ledamot framställde mening. Jag har icke va¬
rit främmande för organisationen af den nu ifrågavande förvaltnin¬
gen. Jag har i afseende å denna organisation, icke kunnat upfalta
saken annorlunda, än att frågor, rör:de allmänna arbeten, rättast
borde utgå från den verkställande makten efter förutgången behand¬
ling af vederbönde embetsverk. Nu har likväl Riksdag efter Riks¬
dag erfarenheten visat, alt man gått en annan väg, att initiativet
i dylika frågor, allt mer och mer blifvit taget af den lagstiftande
makten. Jag befarar, att denna missriktning slutligen kan urarta
derhän, alt man för sjelfva sakens skull, nödgas söka stäfja detta
sätt, att gå till väga. Det är fara värdt, alt då Riksdagsmän frän
alla delar af Riket, komma till Riksdagen, lastade med förslag lill
lokala arbetsföretag, de blifva allt för mycket intresserade för dessa
enskilda föremål, hvarigenom andra af allmännare natur kunna blifva
eftersatte. Min mening år visserligen icke, alt qväfva den enskildta
motions-rätten i dylika frågor, och icke heller är jag ibland dem,
som påstår, att icke något undantag från den allmänna regeln nå¬
gon gång kan af omständigheterna vara påkallad!; men jag anser,
att man vid frågors behandling bör tillvägagå med största grannla¬
genhet, isynnerhet då fråga är om betydliga anslag.
Jag har, ang:de delta Betänk., varit af skiljaktig mening med
Utsk:s majoritet, ehuru jag icke funnit tjenlig!, alt uti reservation
uttrycka denna menings-skiljaktighet, enär min åsigt icke fann nå¬
got understöd inom Etsk. I afseende på sjelfva grundsatsen, är re¬
dan så mycket ordadt, att jag icke anser mig behöfva tillägga nå¬
got, utan ber blott alt få förklara, det jag till alla delar instämmer
i hvad Hr von Hartmansdorff derom yttrat.
Hvad åter sjelfva den speciella frågan beträffar, så har äfven
jag mig bekant, det vederbönde embetsverk, äfvensom Regeringen
varit i tillfälle, att pröfva nyttan af ifrågavande hamn-anläggning,
samt att anslag dertill äfven blifvit beviljadt, ehuru det, lill följd af
en nyck hos en af arbets-direktms ledamöter, icke blifvit uttaget.
Det är med afseende å delta förhållande, som jag anser, att man
icke bör motsätta sig anslagets beviljande, men jag finner det tillika
vara ganska lämpligt, att dervid fästa det vilkor, Hr von Hartmans¬
dorff föreslagit, emedan det icke bör vara för Ständerna likgiltigt,
att K. M. godkänner arbetsförslaget.
På denna grund förenar jag mig i begäran om punktens åter¬
remitterande.
Den 29 Juni f. m.
519
Frih. Raab: Då jag förra gången hade ordet och framkastade
min åsigt, kunde jag icke göra mig den förhoppning alt erhålla så
mycket understöd som jag nu fått. Jag hade icke varit i tillfälle
alt rådgöra med några ledamöter af detta Stånd och fruktade att mi¬
na åsigter skulle belt och hållet förklinga. Likväl har jag fått mera
understöd än jag vågat hoppas, icke allenast af dem, som talat i
samma syftning som jag, utan äfven af dera, sora talat emot mig,
i anseende till beskaffenheten af de skäl de framburit. Så t. ex.
har Frih. Cederström framställt sig såsom en framåtskridandets man,
den der vill befrämja icke allenast reformer i politiskt hänseende
utan äfven industriens utveckling, och han har högeligen förundrat
sig öfver, all en ledamot af samma sida som jag, i fråga om in¬
dustriella företag hyllar en annan mening än den värde Frih. sjelf,
samt derjemte yttrat, alt vi behagat ikläda oss kåpan af en djup
vördnad för konungamakten. Jag får med anledning häraf förklara
att, för så vidt milt yttrande kan anses innebära en hyllning åt ko¬
nungamakten, så ångrar jag mig alldeles icke alt jag öppet uttalat
densamma. I vördnad för konungamakten har jag aldrig gifvit den
värde Frih:n efter. Men här är endast fråga om förtroende till nu-
var:de rådgifvare, och i detta afseende hyser jag verkligen för¬
troende lill dem. Jag tror nemi. fullt och fast, att hvarken Frih.
Cederström eller någon annan ledamot af StatsUtsk. är bättre i till¬
fälle alt bedöma vigten af industriella förelag än regeringens leda¬
möter, hvilka, från deras ståndpunkt hafva en vidsträcktare öfversigt
af förbållanderna, och således kunna med mera säkerhet afgöra, hvil¬
ka företag företrädesvis böra understödjas. Dessutom ber jag såväl
den värde Frih. som husets öfriga ledamöter bemärka, att det är en
ganska stor skillnad emellan en Utsk:s-ledamots och en Regerings¬
ledamots tillgöranden, ty den förre bar icke någon ansvarighet för¬
sina tillstyrkanden, under det alt den sednare alltid är underkastad
ansvar för meddelade råd och verkställda åtgärder.
Andra talare hafva erkänt riktigheten af den princip jag utta¬
lat, men ansett att man i ett och annat fall bör göra undantag der¬
ifrån, och hr von Troil har försvarat dessa undantag dermed, alt
vi haft en mängd prejudikater uppå afvikelser från grundsatsen.
Jag erkänner, att många sådana prejudikater finnas, men jag tror
att om vi fortsätta på samma väg som hittills, så blifva prejudika-
terna alltför många, till dess vi slutligen sjelfva flatna öfver hvad vi
gjort. Då totalsumman af de föreslagna anslagen upgår till omkring
1 million R:dr, hvaraf ungefär 800,000 skulle utgöra anslag och
återstoden lån, så torde det vara uppenbart, att summan ingalunda
är obetydlig och att det derföre ej är lämpligt att låta vederbönde
komma underfund med att del ej är svårt att få anslag, bara man
vet hålla sig framme. Med kännedom häraf skola riksdagsmännen
försöka allt för att draga medel till deras hemorter, och hvad blefve
följden häraf? Jo, att man vid riksdagsmannavalen företrädesvis ul-
såge sådane personer, som ansågos mest lämplige att skaffa hem-
orterne fördelar. Detta anser jag vara ganska menligt och vill der¬
före förekomma det.
Med anledn. af hr von Hartmansdorffs jemförelse emellan Utsk:s
520
Den 29 Juni f. m.,
förfarande i afseende å Ystad oell Amål, har hr von Troil sökt åda¬
galägga skillnaden emellan dessa båda städers hamn-anläggningar.
Jag vill ingalunda bestrida att ju Ystads hamn företrädesvis hör un¬
derstödjas, men jag kan ej underlåta att anmärka, det hr von Troil
i sitt försvar för Utsk:s förfarande, tydligen ådagalagt olämpligheten
af hela förfaringssättet, flan säger nemi. att Amål måhända gåit
miste om understöd derföre att motionären, hr Wahllund, icke ens
gjort sig så mycket besvär att han sjelf tillhandahållit Utsk. behö¬
riga upplysningar, utan endast hänvisat å det ställe, hvarest de kun¬
de erhållas, ohvilket ädagalade eu sådan liknöjdhet för sakens fram¬
gång, att Amål icke skäligen borde komma i fråga att erhålla un¬
derstöd. Jag frågar Eder, M. H., om icke detta år ett mycket un-
derordnadt motif för motionens alslående, är det icke ett bevis att
O ° o
raan mera fästat afseende pa motionären, än på saken? Om Amal
verkligen behöfver understödjas, så torde det vara ganska oriktigt att
afstyrka det begärda anslaget derföre alt motionären icke sjelf galt
efter de nödiga handlingarue och lagt dem pä Utsk:s bord.
Vidare är det sagdt, att då väg- och vattenbyggnads-styrelseu
hufvudsakligen består af Distrikt-Chefer, så kunde det vara likgiltigt,
antingen man ginge rätta vägen lill Regeringen eller toge intyg af
en Distrikl-Clief. Delta är likväl en ganska skef uppfattning af sa¬
ken, ty ehuru hvar och en af dessa Distrikts-Chefer kan vara full¬
komligt kompetent att bedöma ett särskildt arbetes behöflighet och
vigt, så kan han likväl icke bedöma delta arbetes vigt, i förhållan¬
de till ett annat arbete, utan detta bedömande sker säkrast af sjelf¬
va Styrelsen och Regeringen, som äger kännedom om alla de arbe¬
ten, hvartill stats-bidrag blifvit begärda.
Jag vill taga ett annat exempel från detta Betänk. Utsk, har
tillstyrkt ett anslag af 100,000 R:dr till öppnande af en kanalled¬
ning emellan Eskilstuna och Mälaren, för att sålunda befria nämn¬
de stad från besväret alt forsla sina varor en half mil längre väg.
Deremot har Utsk. afstyrkt bifall till ett begärdt anslag af endast
8000 R:dr för upmuddring af Trosa-å, så att man finge segelled
ända fram lill staden. Hvem af oss kan med fullkomlig säkerhet
afgöra, huruvida icke den landsbygd, som ligger omkring Trosa,
skulle hafva mera nytta af en förbättrad segelfart, än trakten om¬
kring Eskilstuna? Detta är ju omöjligt för dem, som icke känna
båda orterne och kunna jemföra deras behof af kommunikationer,
i förhållande till produktion och afsäliningstillfälle.
Gr. von Rosen har fästat sig vid den omständigheten, att Re¬
geringen nödgas se sakerna med underordnade tjenstemäns ögon,
men jag frågar: hvilka ögon stå oss för sakernas betraktande till
buds? Månne vi icke nödgas se sakerna med andras ögon, hämta
ledning för vårt omdöme från enskildta personers berättelser, tid-
nings-artiklar o. s. v.? Medgifves detta, så hemställer jag, huruvida
dylika uplysningar kunna anses tillförlitligare än de, som afgifvas af
ansvarige auctoriteter. Jag hade i sanning icke väntat mig, alt Gr.
von Rosen skulle hysa ett sådant förtroende till enskildtas, icke all¬
tid opartiska, åsigler.
Den 29 Juni f. m.
521
Slutligen vänder jag mig emot en anmärkn., gående derpå ut,
alt det vore mindre lämpligt, att alla anslag lill ifrågavarcde företag
begärdes af Regeringen, derföre att summorna skulle blifva så be¬
tydliga, alt Regeringen icke ansåge sig böra framkomma med en så
stor budget. Della skäl förefaller mig vara af temligen underord¬
nad beskaffenhet. Det vore i sanning ganska bedröfligt, om Rege¬
ringen ej skulle äga mod att inför representationen framlägga hela
den summa, som anses erforderlig för stals-machineriets gång och
landets utveckling. Om man betraktar hvarje utgift som en fiende,
så tror jag att det är mycket bättre att se fienden i ögat, än att
låta densamma smyga sig på en.
Hvad nu särskildt beträffar den ifrågavaride punkten, så har
jag redan förut tillkännagifva, alt jag icke hyser någon ovilja emot
Ystad, utan tvertom önskar att stadens hamn-anläggning måtte er¬
hålla anslag; men jag anser mig i formelt hänseende böra yrka
ålerremiss å denna punkt, för att kunna i sinom lid yrka återre-
miss å de efterföljande.' Med detta yrkande förenar jag det förslag,
att Disk., i st. f. att tillstyrka särskildta anslag åt alla de orter, som
kommit i Diskis åtanka, måtte tillstyrka beviljandet af en större
rund summa för att ställas till K. M:s disposition, att till dylika fö¬
retags understödjande användas, dervid isynnerhet de företag böra
komma i fråga, som erhållit Ulsk:s förord. Jag ber hr von Hart¬
mansdorff fästa uppmärksamheten vid detta förslag, så att vi må kun¬
na derom oss förena.
Hr Ribbing: Det är ledsamt när frågor om sak öfvergå till
personligheter. Så har här skett. Af de yttranden, som under
denna diseussion blifvit afgifna, har man velat sluta dertill, att den
ena ledamoten skulle hafva mera benägenhet att lemna anslag till
löner än till industriella företag. Orättvisan af en sådan beskyllning
torde icke behöfva bevisas. Här har icke blifvit fälldt något yttran¬
de emot anslaget, utan blott emot formen, hvarunder det blifvit till¬
styrkt. Hr von Troils framställning, utgående alt bevisa anslagets
nödvändighet, hvilken framställning helt och hållet saknas i Utsk:s
Utlåt, ådagalägger aldra bäst, huru nödvändig en ytterligare utred¬
ning af frågan är, och jag för min del, som åtminstone icke kan
kallas för någon jernvägshatare, skulle, då fråga uppstått om en
jernvägs-anläggning i Skåne, finna det vara en ganska stor fördel
om vägen finge sin ändpunkt i en stad med god hamn.
En yngre ledamot af detta hus har tillåtit sig att beskylla nå¬
gra andra ledamöter, tillhörande, såsom han uttryckte sig, den li¬
berala oppositionen, för att vilja drapera sig i kåpan af djup vörd¬
nad för konungamakten. Detta yttrande åsyftar tydligen att påpeka,
det de ledamöter, som önska en fullständig utredning af saken, skulle
vara ledda, icke af intresse för sjelfva saken, utan af begäret att
göra sig behagliga för K. M. och hans Rådgifvare. I detta ligger
väl ej något ondt, så vida det ej sker på sakens bekostnad, men
jag åtminstone, ifall jag tillhör de åsyftade ledamöternas antal, får
helt lugnt förklara att min mening endast varit, att Regeringen och
dess underordnade skulle göra oss en tjenst dermed att de lemnade
522
Den 29 Juni f. m.
oss en fullständig redogörelse för och jemförelse emellan de hamn¬
anläggningar, kanaler m. m., hvilka vore angelägnast att utföra, och
mest instämmande med Regeringens planer i det hela. De öfriga
uttryck, den värde ledamoten tillåtit sig fälla, vill jag icke lill nå¬
got utförligt besvarande uptaga, utan får endast förklara, alt jag icke
förstår, huru man på sådant sätt kan vilja föra sin talan, alt man
beskyller andra ledamöter att ledas af hat och ovilja; att man på¬
står, det deras yttranden äro så oefterrättliga, att det ej lönar mö¬
dan att dem vederlägga o. s. v. Sådana uttryck torde nogsamt åda¬
galägga, att denne herre, då han icke får vara en så fri herre,
som han vill, i fråga om anslags beviljande, blifver en nästan ovis
herre, och jag förutspår, att om han fortsätter på denna bana och
oförsynt framställer äldre ledamöters bevekelsegrunder i en falsk och
förnärmande dager, lärer han icke undgå alt, för 'hvarje gång han
sådant sig tillåter, erhålla en välförtjent tillrättavisning.
Hr Bildt har påstått, att om den grundsats, jag och flera med
mig förfäktar, skulle lyckas att göra si? gällande, så klefve miss¬
nöjet i landet stort, ty mångå nyttiga foretag skulle derigenom för¬
hindras att komma till stånd. För min ringa del måste jag med
tacksamhet erkänna, att 2:ne allmänna företag, till hvilkas utförande
jag såsom ledamot af ArbetsDirektm bidragit, fått hugna sig af un¬
derstöd från allmänna medel, ehurn man aldeles icke gått någon
sidoväg utan direkte vändt sig lill K. M., och åtminstone i den
ort, der jag bor, tror jag att missnöjet skulle blifvit större, om man
hädanefter endast på smygvägar lyckades få anslag till ortens up-
hjelpande. De, som af politiska skäl icke vilja ingå på den af mig
och andre förfäktade principen, borde dock icke förbise, hvad som
äfven visat sig i andra länder, att om man fortgår på denna bana,
man kanhända snart nog komme att begagna sådana anslagsfrågor
till politiska häfstänger för vinnande af ändamål, hvilka icke torde
öfverensstämma med ett sannt konstitutionell samhälles förkofran.
Öfvertygad härom, samt i medvetande af öppenheten och redligheten
af den grundsats, som föranledt mig och de med mig liktänkande
att här uppträda, fortfar jag att påyrka punktens återremitterande.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germ.: Man har fästat sig
vid StatsUtsk:s behandling af denna fråga och klandrat densamma
ur formella skäl. Jag för min del kan icke finna något oriktigt uti
Utsk:s förfaringssätt, ty så länge motionsrätten i dessa ämnen finnas,
komma motioner derutinnan att afgifvas och de måste af Utsk. be¬
svaras. Att Utsk. skulle afsäga sig all egen omdömesförmåga, så att
det icke skulle inlåta sig i andra frågor, än sådana, deruti det ha¬
de ledning af adrainistratif myndighets Utlåt., är väl för mycket be-
gärdt. I afseende å frågor, som höra till denna hufvudtitel,iär det
Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen som skulle gifva R. St. skälen
till deras beslut, men härvid möter den omständighet, att nämnde
Styrelse endast har att utlåta sig öfver kostnadsbeloppet och utför-
barhelen af företagen, men öfver dessa företags nytta ur allmän na¬
tionell synpunkt kan Styrelsen icke utlåta sig, utan det tillhör Re¬
geringen. Men skulle icke den andra Statsmakten eller R. St., äf-
D en 29 J u n i f. m.
523
veu hafva rättighet att bestämma, hvad den anser vara för landet
nyttigt och nödvändigt? Jag för min del mäste bekänna, att jag
hyser för hög tanka om den representation jag tillhör, för att icke
finna lämpligheten deraf, att äfven R. St. hafva rättighet att yttra
sig i dessa, för landets industriella utveckling, så vigtiga frågor. För
öfrigt beviljas de anslag, som Ständerna gifvas, under ganska noga
föreskrifne vilkor. Det tillkommer de korporationer, som få medlen
sig anslagna, att använda dem så, alt del åsyftade ändamålet vinnes.
Göra de det icke, blifver det deras egen förlust och de få derför
stånda ansvar, men Staten förlorar ingenting derpå. Delta i afse¬
ende på det formella af saken.
Det kan visserligen icke förnekas, att ju icke sympatier och
antipatier kunna utöfva inflytande inom en lagstiftande församling.
Må man derföre noga pröfva, huruvida några enskildla, partiella
grunder för Ulsk. tillstyrkanden förefinnas! Det står hvar och en
fritt att afväga de skäl, hvaruppå Ulsk. fotat sina tillstyrkanden, och
om dessa skäl finnas vara hämtade från enskildla bevekelsegrunder,
så må Utsk:s hemställanden gerna för mig afslås, men jag kan. ej
annat än högljudt protestera emot påslåendet, att R. St. icke skulle
hafva rättighet att vara herrar i deras eget hus.
Hvad nu särskildt vidkommer frågan, huruvida det är skäl att
bevilja det ifrägavar:de anslaget eller icke, hafva föregående talare
redan så fullständigt bevisat anslagets behöflighet, att jag icke anser
mig böra upplaga tiden med något vidare ordande derom och i af¬
seende å den updragna jemförelsen emellan Ystad och Amål vill
jag bara anföra, att en aktad ledamot af detta hus, som nu för till¬
fället är närvarandeooch som verkställt sjömätningar i Wenern, up-
lyst, alt söder om Amål finnas flera mera lämpliga hamnar, hvaraf
synes, att det icke är så aldeles klart, att Amål företrädesvis är be-
rättigadt att till hamn-anläggning erhålla anslag. På dessa skäl får
jag tillstyrka bifall till punkten.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Adelborg, Anders Otto: Bland de många glädjande
tecken vid denna Riksdag, räknar jag äfven, att den liberala sidan
söker att göra gällande sådana principer, som nu här blifvit fram¬
kastade. Dessa principer hafva vanligtvis utgått från den motsatta
sidan, eller de konservatives leder, och att de nu utgått från de li¬
berala, borde räknas desse sednare, snarare till förtjenst än nach¬
del. Den värde talare, som yttrat sig så skarpt i berörde hänse¬
ende, torde val icke förneka, att båda partierna böra vara belåtna
med, alt Konungen och Hans Rådgifvare ställas på en sådan stånd¬
punkt, att de kunna befrämja landets förkofran i alla riktningar, och
jag tror således, att man å båda sidorna gör rättast uti, att lemna
initiativet uti sådana frågor, som nu förevar:de, åt Regeringen. Dess¬
utom ber jag, att få påminna Hrr:ne derom, att alla de anslag,
som blifvit af StatsUtsk. vid denna Riksdag tillstyrkta — jag med-
gifver gerna, att de blifvit med mera oväld, och större sakkänne¬
dom fördelade, än under många föreg:de Riksmöten — dock äro
allmänna medel, utgående från allas fickor, och icke, såsom Stats-
524
Den 29 Juni f. m.
Ulsk:s ledamöter understundom tyckes inbilla sig, ur deras egna.
Det ligger således makt uppå, att de icke oriktigt användes, och att
slats-bidragen icke lemnäs med partiskhet, ulan ali de allmänna
medlen, äfven komma del allmänna till godo. Detta är ju tydligen
rätta förhållandet.- Man förnekar icke några enskildta företag, att
på enskildtes bekostnad upstå, men då enskildta företag skola be¬
främjas, medelst anslag af allmänna medel, hänskjutes frågan rättast
till Regeringen, som bäst är i tillfälle all bedöma de allmänna be-
hofven för landet i dess helhet betraktadt. Jr g tror, att det skulle
vara ganska bra, om den princip, som nu ti lerkännes de liberala,
vid nästa Riksdag adopteras af de konservativ . Jag tillräknar mig
således, som sagdt är, såsom en förtjenst, hvai en värd ledamot fört
mig lill last såsom eli felt
Hvad beträffar den hos mig anmärkta inconseqvensen, alt jag,
ehuru en s. k. ”framåtskridandets man”, dock motsatt mig ett, vid
denna Riksdag afgjordt represenlalions-förslag, som blifvit af anmär-
karen understödt, och afsåg alt förbättra det nuvar:de, ”oefterrätlig-
hets-tillståndel”, så får jag blott säga, att när det är fråga om att
välja emellan det oefterrättliga och ett ännu oefterrättligare, så
behåller jag åtminstone heldre det förra. För öfrigt får jag tillägga,
att jag tror, det de Hrr, sorn sagt att enskildta personer ganska väl
kunna bedömma ett företags vigt och nödvändighet, dervid allt för
litet tagit i betraktande, att om än dessa personer kunna förskaffa
sig en sådan kännedom, de dock icke kunna inhämta fullständig
kunskap om det enskildta förelagets förhållande lill landets allmänna
behof, af dylika, och dessas öfverensstämmelse inbördes, på det att
derigenom den största nytta för det hela må upkomma.
I delta hänseende är Regeringen bättre i tillfälle, att föran¬
stalta om undersökningar, ledande till ändamålet, oell tror jag der¬
före, att R. o. Ad. handlar klokast om Ståndet återremitterar punk¬
ten, och således för framtiden antager den princip för dylika ären¬
dens behandling, som här blifvit framställd.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Jag har icke begärt or¬
det, för att deltaga i discussionen, ang:de den grundsats, som här
blifvit framställd, emedan derom tillräckligt är ordadt, utan jag vill
blott yttra mig i sjelfva den egentliga saken, enär jag ganska väl
känner den plats, hvarom nu är fråga. Jag får derföre förklara,
att det icke allenast för Ystad, utan äfven för det öfriga landets sjö¬
fart, är af högsta vigt att nämnde stad förses med tillräckligt djup
hamn. Den nuvar:de hamnen är icke tillräckligt djup, och måste
således npmuddras. Jag vet af egen erfarenhet, hvilka olägenheter
upstå, så väl för örlogsmän, som andra sjöfarande, till följd deraf,
att de på Skånes södra kust ej hafva nägon skydds-hamn. Hrr:ne
torde taga i betraktande, att på hela södra kusten af Skåne, allt
ifrån Falsterbo, finnes icke en enda hamn nog djup, för större ör¬
logs- och handelsfartyg.
Jag skulle visserligen kunna ingå på Hr von Hartmansdorffs
förslag, att anslaget skulle beviljas med vilkor, att K. M. fastställer
arbetsplanen, om icke dervid mötte stor olägenhet, ty om punkten
Den 29 Juni f. m.
525
ålerremilleras, så kan det hända, att sakens afgörande blifver up-
skjutet till nästa Riksdag, hvilket gör 2:ne års uppehåll, till stor
skada för sjöfarten.
Jag har nu i största korthet gifvit min tanke i saken tillkänna,
och anhåller att Hrr:ne behagade derå fästa benäget afseende, samt
bifalla punkten.
Hr von Troil: Med glädje har jag erfarit, alt de Hrr, som
upträdl, för att bestrida förevar:de Betänk., likväl icke ifrågasatt
nyttan och nödvändigheten af anslaget till Ystads hamn-anläggning,
ulan att det endast är ur formell synpunkt, som de yttrat sina be¬
tänkligheter emot dess beviljande. Jag ber då, att få inför Ståndet
tillkännagifva, att vid 1840 års Riksdag afgaf K. M. en Propos.
till R. St., deruti han äskade en summa af 500,000 R:dr till pu¬
blika företag; alt K. M., lill ledning för Ständerna, derjemte öf-
verlemnade en af Stor-Amiral-Embetels 3:dje Afdeln. upgjord för¬
teckning öfver de företag, hvilka egentligen tarfvade anslag af R.
St., samt alt bland dessa var uplagen äfven Ystads hamn-byggnad.
Med anledn. häraf, yttrade sig StatsUtsk. i Betänk. JV2 354. litt. c.
på följande sätt: ”1 anledn. af Hamn-Direkt:ns i Ystad hos K. M.
framställda underd. ansökning af enahanda innehåll med berörde
motion, har Stor-Amirals-Erabetets 3:dje Afdeln., uti serskildt af-
gifvel underd. utlåt, af d. 29 Jan. innevar:de år, sig yttrat, med till¬
styrkan, alt ansökningen måtte bifallas, åtminstone så vidt det sökta
lånet angår; och ehuru staden Ystad, i följd af dess stora handel
och lifliga rörelse, bör kunna anses vara i tillfälle att sjelf bestrida
de omkostnader, som hamnens iståndsättande kommer att medföra,
och således något direkt Slats-anslag för detta föremål, icke lämp¬
ligen torde kunna ifrågasättas, har StatsUtsk. likväl, med afseende
å angelägenheten, att arbetet må kunna påskyndas, utöfver hvad
stadens årliga, dertill disponibla tillgångar medgifva, ansett sig böra
tillstyrka, att del af staden Ystads Hamn-Direkt, för hamnens istånd-
sätlande sökta låne-understöd, 50,000 R:dr, måtte af R. St. be¬
viljas.” Låne-understödet bifölls äfven vid samma Riksdag, men,
på sätt jag redan tagit mig friheten nämna, tvist upstod inom Ystads
samhälle, ang:de sättet för anslagets användande, och ledde derhän,
att detsamma ej lyftades. Vid sådant förhållande borde de Hrr,
som ifrigast motsatt sig anslaget för formens skull, finna, att veder-
bör:de myndigheter redan tillförene yttrat sig öfver anslagets behöf¬
lighet, ehuru detsamma icke kommit att utgå, och att således be-
hofvet deraf i närvande stund är vida större än förut. Af egen
erfarenhet kan jag intyga, att detta är förhållandet. Vi veta alla,
att på den öppna Skånska redden, der ingen skärgård finnes, och
der vindarne hela året om hafva fritt spelrum, nödgas man, att ge¬
nom konstgjorda medel tillvägabringa de hamnar, som äro för sjö¬
farten nödvändiga. Att Ystad, som har en ganska betydlig handels¬
rörelse, icke bör åsidosätta detta medel för sjöfartens befrämjande,
torde ligga klart för hvar och en, som har någon kännedom om
hndets geografiska läge.
526
Den 29 Juni f. m.
Åtskilliga af de talare, sorn hafva yttrat sig emot bifall till
punkten, hafva antydt, att de icke skulle motsätta sig anslagets be¬
viljande, endast såsom vilkor derför stadgades, det K, M. skulle god¬
känna arbetsplanen. Jag ber, alt få fästa upmärksamheten derå,
alt ett sådant tillägg är alldeles öfverflödigt. StatsUlsk. har nemi.
vid anslagets tillstyrkande föreslagit, att staden ”skulle iakttaga de
allmänna vilkor och föreskrifter, som vid meddelande af statsbidrag
för dylika företag af Rikets nu församlade Ständer komma att med¬
delas." Ang:de dessa föreskrifter och vilkor, har R. o. Ad. redan
fattat sitt beslut, genom bifall till StatsUtsk:s Utlåt. 157, inne¬
hållande förslag till allmänna iakttagelser och föreskrifter för erhål¬
landet och utbekommandet af Stats-bidrag lill hamn- och kanal¬
byggnader, samt våg-förbättringar och vatten-aflappningar. Usta
punkten af detta Betänk, innehåller: ”För hvarje förelag måste en
arbetsplan, uptagande tiden när det sednast skall börjas, och när det
kan anses böra blifva fullbordadt, hafva vunnit K. M:s Nåd. fast¬
ställelse.” 4:de punkten har följande lydelse: ”Då ett arbetes utfö¬
rande öfverlemnas lill stad, menighet, bolag eller enskilda, bör all¬
tid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt, samt af K.
M. i Nåder godkändt. Kontraktet skall innefatta förbindelse för stad,
menighet, bolag eller enskilde, dels att, i noggrann öfverensstäm¬
melse med den fastställda arbetsplanen, och under skyldighet, att
dervid vara underkastade vederbör:des kontroll, fullborda arbetet
inom viss bestämd tid, utan att framgent väcka anspråk på ytterli¬
gare bidrag af allmänna medel, och dels alt, genom egna tillskott,
utgöra hvad som utöfver stats-bidraget kan erfordras.” R. o. Ad.
torde häraf finna, alt det vilkor, Hr von Hartmansdorff föreslagit,
är en naturlig, oafvislig följd af anslagets beviljande, samt att del såle¬
des är helt och hållet öfverflödigt, alt delta vilkor här serskildt utsattes.
För att ådagalägga den förmenade olämpligheten af Ulsk:s för¬
farande, har Frih. Raab fästat upmärksamheten derå, att anslag till
ett belopp af icke mindre än 1 millin blifvit å denna hufvudtitel
tillstyrkta, hufvudsakligast på grund af enskildta motioner. Jag får
härvid anmärka, att af detta belopp, som i sjelfva verket upgår till
närmare 1,300,000 R:dr. Frih. Raabs misstag härleder sig derifrån,
att han fästat sig vid transport-summan å ena sidan af tabellen, och
ej vid slut-summan, som förekommer å andra sidan deraf — den
större delen utgöres af anslags-summor, beviljade till följd af K. M:s
framställning, hvilket lätt utrönes af en hvar, som vill göra sig mö¬
dan, att sammanlägga och jemföra summorna.
Då jag nu visat, att vederbönde myndigheter för flera år till¬
baka blifvit i ämnet hörda, och tillstyrkt anslaget; att K. M. der¬
om framställt Propos. till R. St., att desse beviljat anslaget, ehuru
detsamma sedermera icke kommit alt uttagas, samt slutligen, att det
af Hr von Hartmansdorff för anslagets beviljande, yrkade serskilda
vilkor, är alldeles obehöQigt, emedan det finnes intaget i de all¬
männa föreskrifter för utbekommande af Stats-bidrag till dylika fö¬
relag, hvilka redan blifvit af R. o. Ad. fastställda, så torde R. o.
Ad. inse, alt något hinder för anslagets beviljande i formelt hän¬
seende ej förefinnes, hvarföre, och då någon anmärkn. emot sjelfva
Den 29 Juni f. m.
527
företagets vigt och nytta ej blifvit framställd, jag fortfarande vörd¬
samt anhåller, det punkten måtte blifva af R. o. Ad. godkänd.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil synes tänka, att blott
Ystad får sitt anslag, så må det gå med grundsatsen huru det kan.
Jag är af motsatt mening, och derföre anhåller jag, att ännu en
stund få taga R. o. Ad:s upmärksamhet i anspråk.
Hvad Ystad beträffar, så har jag ingenting emot, att staden
får det föreslagna anslaget, endast det af mig framställda vilkoret
upfylles. Jag vet, alt hamnen är af stor vigt. Jag har der måst
ligga och vänta på vind, och har erfarit svårigheter, att der blifva
uppehållen. Jag har derstädes blifvit väl bemött, och ser gerna,
att staden tillskyndas så mycken fördel som möjligt. Men jag vill
icke, att sådant skall ske på bekostnad af andra, som hafva lika goda
anspråk, och det är derföre jag talar. Jag har omnämnt en annan
stad, eller Amål, icke derföre, att jag har någon synnerlig förkärlek
för honom, hvilken jag blott en gång genomrest, och för öfrigt
knappast känner; utan derföre, all detta exempel låg närmare lill
hands för R. o. Ad. än något annat. Jag hade lätt kunnat fram¬
draga åtskilliga andra anslagsfrågor, der Utsk. varit på den vrångasidan.
Hvad Åmåls hamn beträffar, så känner jag hvarken denna eller an¬
dra hamnar i Dalsland. Men jag tror icke, att man vid dem kan
hitta på någon annan stad, emedan, såsom geografien säger, Dals¬
land blott har en enda.
Man har anmärkt mot Hr Wahlund, att han icke lemnatUtsk.
alla erforderliga handlingar. Han har dock åtminstone den förtjen-
sten, att han icke gått Regeringen förbi; ty af Utsk:s Utlåt. synes,
att lian ordentligen vändt sig till Konungen med underd. ansökning
om understöd. Om Utsk. velat gynna saken, hade det väl ej varit
så svårt, att få rätt på Hr Wahlund, och upmana honom, att kom¬
ma fram med sina dokumenter. Enahanda var förhållandet med
min motion om KaramarRm; ty handlingarne lågo i Finance-De-
part:lel. Hade Utsk. gifvil mig den ringaste påstöt, så skulle jag
genast hafva framskaffat de ifrågavar:de handlingarne i original, eller
afskrift, hvilketdera som behagats.
Man säger det vara nog, att hafva Distrikt-Chefernas Utlåt.,
emedan det är genom dem, som Väg- och Vattenbyggnads-styrel-
sen inhämtar underrättelser om, hvad som bör verkställas eller blif¬
vit utfördt. Om detta påstående vore riktigt, så borde i Militär¬
frågor, Utlåt, infordras, icke från Regements-, ntan från Bataljons-?
Cheferna. En hvar bör inse, huru förvändt detta vore. Ingen lä¬
rer heller kunna neka, att om än Distrikt-Chefen i Skåne känner
förhållandena derstädes aldrig så väl, så känner han likväl icke hvad
som bör ske i Norrland eller Wermland. Men denna kännedom
måste egas af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, emedan hon är
central för hela Riket.
För att förringa vigten af mina anmärkmr, hafva åtskilliga ta¬
lare, å den motsatta sidan, påstått, det min afsigt vore, alt Stats-
Utsk. skulle tillstyrka allt, hvad som begäres till löne-förbättringar,
528
Den 29 Juni f m.
men alldeles icke vara så frikostigt, då fråga vore om näringarnes
understödjande. Ed så obillig tanke har jag aldrig hyst, och hop¬
pas, att ingen af Ståndets ledamöter skall kunna säga, att mitt förra
yttrande gifvit anledn. till en dylik misslydning. Men hvad jag yr¬
kat är, att man icke malte bevilja anslag till sådana företag, som
det ifrågavande, med mindre vederbör:de embetsmyndighet blifvit
hörd; och Regeringen förslaget godkändt. Om samma vilkor fästas
vid hvarje anslag, som af enskild motionär yrkas lill förhöjning af
embetsmäns löner, så har jag, för min del, intet att deremot an¬
märka. Jag har tvertom sjelf önskat, alt detta vilkor måtte tipfyllas
i fråga om anslag till KammarRm. På samma sätt må det tillgå
vid alla anslagsfrågor.
Gr. von Rosen har talat om huru nödvändigt det vore att,
ifråga om jernvägar, gå förbi Väg- och Vattenbyggnads-slyrelsen,
emedan man på förhand visste, att bon skulle afstyrka alltsammans.
Just derföre borde hon hafva blifvit hörd; ty då hade måhända in¬
genting blifvit af jernvägs-förslagen, och man hade undsluppit allt detta
trassel och alla de svårigheter, hvaruti man nu är invecklad. Det
är icke heller på Väg- och Vattenbyggnads-slyrelsen allena, som sa¬
ken beror, om det af mig föreslagna vilkor fastställes; ty jag har
endast fordrat, alt denna Styrelse skall höras, hvarefter Konungen
eger, att saken afgöra. Antingen Styrelsen till- eller afstyrker sa¬
ken, så beror den slutliga utgången ej på denna Styrelse; men jag
har ansett nödigt, att ärendet varder, före afgörandet af en ansvarig
och sakkunnig central-myndighet behandladt.
Frih. Raab har fästat upmärksamheten vid de stora summor,
som nu äro i fråga, och derefter hemställt, huruvida det icke skulle
vara skäl, alt för ändamålet anslå en rund summa, och ål Konun¬
gen öfverlemna, att bestämma fördelningen deraf, med fästad! afse¬
ende å de företag, hvilkas understödjande SlatsUtsk. ansett vara af
vigt. Jag befarar, att om man fattade ett sådant beslut, så finge
man inga stora summor. Nu bifallas sådana, derföre, att Per eller
Pål, hvar och en från sitt håll, drifva på saken, i Utsk. och Stånd.
Men Konungens Rådgifvare kunna ej göra det lika enträget; der¬
före går det icke så bia med de Propos. de kontrasignera!. Dess¬
utom kan del hända, alt StalsUtsk., på sätt Hr Montgommerie an-
tydt, tycker ”att en ann är så god, som en ann”, hvadan man kan
hafva Slatsmanna-omdöme, ehuru man icke sitter i Stats-Rådet. Jag
vill ej heller bestrida, att ju icke förhållandet kan vara sådant.
Derföre tycker jag det vara bäst, att R. St. och StatsUtsk. få före¬
slå och anslå hvad de behaga, sedan likväl en föregide pröfning hos
Regeringen ägt rum.
För öfrigt får jag fästa Ståndets, och serskildt Hr Blomstedts
upmärksamhet derå, alt om en återremiss af R. o. Ad. beviljas,
samt äfvenledes skulle ske från något annat Stånd, så följde deraf
alldeles icke, att frågan undanskötes till nästa Riksdag. Hon för¬
dröjdes till dess Utsk:s svar på återremissen ankommit, då det beror
på R. o. Ad., samt de andra Stånden, att i frågan fatta hvilket be¬
slut
Den 29 Juni f. m.
529
slut de behaga, antingen i öfverensstämmelse med mitt, eller Frih.
Raabs förslag, eller hvad annat de kunna finna lämpligt.
Hr von Troil har sagt det vara alldeles öfverflödigt att, vid
anslaget fästa det vilkor jag påyrkat, dels derföre att Konungen till¬
förene förordat anslaget, dels ock emedan R. o, Ad. genom bifall
till SlatsUlskis Betänk. JVs 157 redan bestämt sådana vilkor, som
betrygga Staten mot hvarje misstag i förevar:de hänseende. Härvid
får jag först anmärka, att hvad som är sagdt för flere Riksdagar se¬
dan, kan svårligen läggas till grund för ett beslut vid den inne-
vande; isynnerhet då man vet att arbetet, till följd af upkommen
oenighet mellan den verkställande Direktionens ledamöter, blifvit för-
dröjdt. Detta bevisar emedlertid huru nödigt det är, att en arbets¬
plan, från första början upgöres, och af Konungen godkännes, som
sedermera icke kan omintetgöras genom den ena eller andra Direk¬
törens större inflytande. Vidkommande derefter de ifrågavande vil-
koren, så lärer man i det af Hr von Troil åberopade lista moni.:
”För hvarje företag måste en arbetsplan, uptagande tiden när det
sednast skall börjas, och när det kan anses böra blifva fullbordadt,
hafva vunnit K. M:s Nåd. fastställelse.” Detta angår endast tiden,
på det att densamma icke mätte kunna allt för långt utdragas, men
rörer icke sjelfva saken. I början af 4:de mom. heter deli ”Då
ett arbetes utförande öfverlemnas lill stad, menighet, bolag eller en¬
skilde, bör alltid kontraktet derom vara i vederbörlig ordning afslu-
ladt, samt af K. M. i Nåder godkänd!.” Att godkänna ett kon¬
trakt om ett arbetes utförande, är något helt annat, än att god¬
känna sjelfva arbetets nytta eller nödvändighet. Således tror jag,
att det vilkor jag framställt, långt ifrån att vara öfverflödigt, tvertom
är behöfligl. Jag fortfar derföre i min anhållan om återremiss, samt
föreslår, att de ledamöter, hvilka, på andra grunder än jag, anse
Utlåt, ej böra bifallas, måtte i denna min anhållan sig förena.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. von Roseni Frih. Raab har uttryckt sin förundran öfver
det understöd hans grundsats erhållit, och sagt, att densamma af-
såge, att gifva Regeringen obehörig styrka. I sednare fallet är jag
af samma mening, som nämnde värde ledamot, men jag tror, att
han misstager sig, då han tror, att Regeringens styrka på detta sätt
befrämjes. Jag är tvertom öfvertygad, att genomförandet af denna
grundsats, som onekligen är af ganska stor vigt, skulle alstra ett så
stort och allmänt missnöje i landet, att Regeringens styrka skulle
försvagas, i st. f. att förstärkas, och i denna öfvertygelse bestridér
jag den yrkade återremissen, och anhåller fortfarande om bifall till
punkten.
Hr von Troil: Jag ber R. o. Ad. om ursäkt, att jag ännu
en gång begärt ordet, men Hr von Hartmansdorffs sednaste anfö¬
rande har dertill nödgat mig, ty jag har ansett mig böra uplysa
Ståndet, att den plan, enl. hvilken ifrågavaride arbete skall utföras,
8 H. 34
530
Den 29 Juni f. m.
är densamma som den, hvilken redan för längre tid tillbaka af K.
M. gillades, och alt orsaken dertill, alt det beviljade anslaget icke
lyftades, var den, att en inflytelserik person inom Ystads samhälle
lyckades förmå Hamnbyggnads-Direktin att afvika från denna plan,
vid hvilket förhållande anslaget naturligtvis ej kunde utfås.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall, och sedermera lili
återremiss af förevar:de punkt framställda proposir, besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde,
om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt efter det svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte många Nej, förklarade det han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Raab begärd votering, uplästes till juste¬
ring och godkändes följande voleris-propos.:
Den, sorn bifaller 5:le punkten af StatsUlskis Utlåt. A? 158,
röstar
Ja;
den det ej vill röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde an-
märkmr föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 32.
Nej — 24.
Fortsättningen af förevar:de Utlåtis pröfning upskjöts till efter¬
middagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet Lag-, samt Allm. Besv. o.
Ekon.Utskis Utlåt. Af 4, i anledn. af dels K. M:s Nåd. Propos.,
om antagande af decimal-system för mått ech vigt, samt dels frenne
serskilda, hos Vällofl. Borgare- och Hederv. BondeSt., angide mått
och vigt, väckte motioner.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 29 Juni e. m.
531
Thorsängen den 29 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Just. 2 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. M 158, ang:de ifrå-
gaställde extra Stats-anslag till föremål, tillhörande Civil-Depart:tets
handläggning; hvarvid nu förekommo:
6, 7, 8 och 9:de punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och till¬
styrkt.
iO:de punkten.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är icke för att yttra något
emot beviljandet af det understöd till Arboga, som StatsUtsk. före¬
slagit, jag nu anhållit om ordet, ulan derföre att StatsUtsk. har för¬
bisett besvarandet af ett ibland de vigtigaste momme uti den mo¬
tion, som Hr Stolpe afgifvit i fråga om understöd för Arboga åns
segelbarhet. Denna å såsom kommunikations-linea betraktad, skiljer
sig i tvenne delar, af hvilka den ena endast utgör kommunikations¬
linie inom den å-dal, i hvilken Arboga är centrum, och således är
af mindre betydelse. Den andra delen deremot, som börjar vid
Grafudden och sträcker sig lill Kungsör, och på hvilken jag före¬
trädesvis anhåller, att få fästa upmärksamheten, äger en betydlig
trafik. Denna trafikens liflighet har emellertid ett menligt inflytan¬
de på sjelfva åns segelbarhet. De många ångbätarne, som gå denna
väg, så väl till Arboga som Öreb o, upkasta nemi. mudder, hvilket
lägger sig i bankar och försvåra segelfarten, och detta till så
hög grad, att den hotas att snart blifva störd. Af intresse för
ett fortfarande bestånd utaf segelfarten på denna väg, har Arboga
samhälle låtit genom Distrikt-Chefen, Major Olivecrona, upgöra full¬
ständigt kostnadsförslag för åens uprensning, både ifrån Arboga till
Grafudden, och ifrån Grafudden till Kungsör; varande kostnaden be¬
räknad för muddring emellan Arboga till Grafudden till 20,700
R:dr, och för uprensning af å-rennan emellan Grafudden och Mälaren
till 35,200 R:dr. För alt detta senare arbete skulle upfylla det af-
sedda ändamålet, har blifvit föreslagit, att en fachin-arm skulle anläggas
längs hela kanten af ån, i den rigtning, att mudderl skulle stanna
emot densamma, så att det icke återkastades ned i rännan. Endast
genom en sådan fachin-arms anläggande kan arbetet blifva varaktigt.
Detta har erfarenheten ådagalagdt, hvilket jag anhåller att få visa
med följande exempel. I början af 1820-talet skedde en uprens-
niug af Arboga å. Den svagaste delen af arbetet, d. v. s. den der
34*
532
Den 29 Juni e. m.
muddert var lösast, ansåg man böra befästas derigenom, alt man
lade en rad af stenkistor långs efter hela kanten, hvilket deremot
ansågs öfverflödigt på de delar af sträckningen, der muddert var fa¬
stare. Djupet af ån utanför dessa stenkistor var fot, och
på den öfriga delen af ån, ända till 8 och 10 fot. Sedan dess
har emellertid förhållandet ändrat sig, sä att der stenkistorne
legat framför muddert, der har djupet bibehållit sig vid hvad
det förut var, hvaremot djupet ofvan- och nedanför kistorne betyd¬
ligt nedgått. Det visar, att det skydd, som kistorne gåfvo har va¬
rit tillräckligt att hålla djupet sådant det varit förut. Om nu en
sådan fachin-arm anlägges till skydd för å-rensningen, så är det
klart, att om denna fachin-arm tilltäpper alla öppningar genom
hvilka muddret skulle bortrinna, så måste å-rennans förnyade up-
grundning genom muddrets tillbakarinnande derigenom förekommas.
Hvaraf åter följer, alt den ifrågavar:de fachin-armens anläggning är
nödvändig om arbetet skall blifva ändamålsenligt. Att Slaten bör
lemna bidrag till verkställandet af den ifrågavande uprensningen af
Arboga-ån är alldeles otvetydigt, alldenstund det vore oriktigt att
begära, att Arboga samhälle skulle ensamt bekosta en af de vigti-
gasle kommunikations-linier inom hela samhället, synnerligast som
det är hela Orebro-dalen, som har nytta af denna kommunikation.
StatsUlsk. har erkännt detta, men vid beräkningen af Stats-under-
stödet härför, uteslutit kostnaderna för nyssnämnde fachin-arm. För
min del skulle jag tro del vara bättre härvid att ingenting gifva, än
att gifva otillräckligt. StatsUtsk. har deremot föreslagit beviljandet
af till åns uprensande erforderliga 15,000 R:dr, men icke brytt sig
om, huruvida arbetet skulle få en större varaktighet eller icke, och
har derföre i sitt utlåtande icke nämnt något om fachin-armen, an¬
norlunda än hvad som återfinnes på sidan 7 i Betänk., eller att
man kunde laga bort kostnaden för fachin-armen, hvarigenom sum¬
man minskades med 20,200 B:dr tuko. Ulsk. upmanar således till
uteslutande af den del utaf arbetet, som skulle betrygga det hela
för framtiden, på samma gång som det föreslår anslag till uprens¬
ningen af ån. Det vill att ån skall uprensas i dag, obekymradt om
den åter fylles i morgon. Kan detta vara rätt?
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om bifall till
hvad StatsUtsk. föreslagit i första delen af sitt Utlåt., nemi. det som
rörer tillstyrkandet att för upmuddring af Arboga å ifrån staden in¬
till Hjelmare kanals utlopp vid Grafudden mätte anvisas en summa
af 20,000 R:dr, deraf 10,000 R:dr såsom anslag och 10,000 R:dr
såsom lån, samt för å-rennans uprensning ifrån nämnde utlopp lill
Mälaren 15,000 R:dr, hvarjemte jag anhåller, att återremiss må
meddelas i hvad som rörer fachin-armen, på det att StatsUtsk. måtte
taga denna sak i noggrannare pröfning.
Uti sista mom:tet har Utsk. afstyrkt hvad motionären begärt till
kaj-byggnaden i Arboga. Anspråken hos kommunerne på Stats¬
anslag för dylika företag äro visserligen så betydande, och göra sig
så ofta gällande, att jag i allmänhet anser det sådane anspråk böra
tillbakavisas, samt att kommunerne sjelfve böra taga hand om dessa
arbeten; men då man likväl vid denna Riksdag visat så mycken
Den 29 Juni e. m.
533
frikostighet i hvad som rört andra kommuner, så tyckes mig äfven,
att Arboga borde få ett prof af R. St:rs välvilja, lika så väl som
andra städer i Riket. Jag hade derföre trott, att man bordt för conse-
qvensens skull äfven hafva beviljat icke något anslag, såsom motio¬
nären begärt, till en kaj-byggnads upförande i Arboga, utan ett låne¬
understöd för delta ändamål. Vill således R. o. Ad. återremittera
den sednare delen af denna punkt, så skulle jag tro, att R. o. Ad.
i det fallet bidraga till den conseqvens, som jag anser RiksSt:n all¬
tid böra följa, då det är fråga om anslag lill enskildta kommuner.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Motionärens framställning sön¬
derfaller, såsom Ståndet läcktes inse af Betänk., i tre serskilda de¬
lar, af hvilka den ena kaj-byggnad för staden Arboga, och hvilken
Utsk. afstyrkt, hvaruti äfven jag instämmer. Den siste värde tala¬
ren har visserligen gjort framställning derom, huruvida icke R. o.
Ad. skulle vilja återremittera denna del af Betänk. Jag tror likväl,
att om en opstad i inre delarne af landet vill anlägga en kaj-bygg¬
nad, så må den väl göra del, men Staten icke betungas med bi¬
drag dertill. Jag tillstyrker således bifall lill denna del af punkten.
Hvad åter beträffar uprensningen af den del af Arboga å, sora
ligger emellan Arboga och Grafudden, äfvensom den del, hvilken
ligger emellan Grafudden och Kungsör, så har Utsk. för den förre
af dessa afdeln:r tillstyrkt 20,000 R:dr, hvaraf 10,000 R:dr såsom
lån och 10,000 R:dr såsom anslag, samt för den seduare afdelmn
likaledes tillstyrkt det anslag af 15,000 R:dr b:ko, som egentligen
afser uprensningen, men deremot icke yttrat sig om fachin-anlägg-
ningen. Lika med Hr Bildt är jag af den öfvertygelsen, alt en dy¬
lik faschin-bädd är af behofvet högt påkallad, så framt arbetet för fram¬
tiden skall blifva varaktigt. Det är gifvet, att hvarje strömvatten
medför under sitt lopp en hop slamm och smuts, som vanligen
stannar vid utloppet, och förorsakar upgrundniug. Det är egentligen
vid utloppet, som fachin-armen skulle anläggas, på det att ström¬
fåran vid sitt utlopp i sjön skall genom egen kraft kunna välta bort
detta slamm, och sålunda hålla farleden öppen. Min öfvertygelse är,
att derest en dylik fachin-bädd icke kommer alt anläggas på samma gång
som upmuddringen företages, så skall inom några få år nyttan af
detta arbete vara tillintetgjord.
Jag tror derföre lika med Hr Bildt det vara af vigt, alt anslag
för detta ändamål meddelas, och att icke afpruta kostnaden för denna
fachin-arm. Jag skulle vilja anhålla, att R. o. Ad. måtte bifalla Ulsk:s
Betänk, i öfrigt, men återremittera den del deraf, som har afseende
på fachin-armen, öfver hvilken Utsk. egentligen icke yttrat sig, på
det ali Utsk. måtte komma in med nytt Utlåt, öfver denna del af
frågan, och R. o. Ad. komma i tillfälle, att deröfver fatta beslut.
Jag anhåller om bifall till det öfriga, men återremiss på frågan om
fachin-armen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Efter det beslut, som
Ståndet i förmiddags fattade, ansåg jag fruktlöst, att nu göra några
vidare invändningar 'emot StatsUtsk:s nu ifrågavar:de Betänk., och
har således tegat allt sedan dess, men då jag nu hör StatsUtsk:s
534
Den 29 Juni e. ni.
egna ledamöter vara tvifvelaktiga i saken, ehuru de i förmiddags
vore mycket vissa på sin sak, så anhåller jag nu alt få yttra några
ord. Jag tror, att om verkligen tvifvelsmål kunna upslå i saker,
som röra Väg- och Vattenbyggnader, så är icke skäl att bifalla en del
och återremittera en annan del af frågan, utan man bör väl då
återremittera alltsammans, och det är derom jag vördsamt anhåller,
destomera, som tvänne SlatsUtsk:s verksammare ledamöter, hvilka
här yttrat sig hafva talat emot hvarandra i denna del.
Frih. Cederström, Rudolf: Så vidt jag upfatiat de båda
ledamöternes yttranden, så hafva de öfverensstämt i afseende på frå¬
gans första och väsendtliga del. Det har endast varit i hänseende
till den sednare delen eller om kaj-byggnaden, sorn Hrr Bildt och von
Troil varit af skiljaktiga tankar; men denna sak utgör lyckligtvis en¬
dast en biomständighet. Hvad det hufvudsakligen af frågan beträf¬
far, så eger man att för omdömet taga till ledning det af Chefen
för medltrsla Väg- och Vattenbyggnads-distriktet afgifne, och i nu
föredragne Utlåt, omförmälda kostnadsförslag, och Utsk. har äfven
förordat anslag för att bereda verkställighet åt detta, såsom nyttigt
och verkställbar erkända förslag, med undantag likväl af faehin-
arbelet, hvars vigt för segel-ledens bestånd Hrr von Troil och Bildt
nu inför R. o. Ad. tydligen utredt, men hvilken Utsk. tyvärr för¬
bisedd Emedlertid är angelägenheten af att icke försumma arbetets
fullsländigande på eli sätt, som kan varaktigt betrygga framtida
gagnet af hvad derå i kostnaden nedlägges, nogsamt tillkännagifven,
och med talande skäl beledsagad i den vid Betänk, fogade reser¬
vation, lill hvars innehåll jag beder att få, såsom redan kändt af en¬
hvar, som sig för ämnet intresserar, hänvisa såsom grund för min
vördsamma anhållan, att R. o. Ad. ville, med bifall för öfrigt till
Utsk:s yttrande i första punkten, ålerremiltera frågan om anslag till
fachin-armen. Hvad slutligen beträffar det af motionären föreslagna,
men af Utsk. afstyrkla understöd för kaj-byggnaden i eller vid Ar¬
boga stad, så har det velat synas mig, all R. St. lämpligen kunde
i form af lån understödja della företag. En hvar, som besökt sta-
deu och sjöledes begifvit sig dit eller derifrån, har säkerligen funnit
behofvet af en bättre kaj, än den nuvande, ganska påtagligt. Sta¬
dens medel torde icke utan kännbar svårighet medgifva den utgift,
en ombyggnad i detta hänseende nödvändigt kräfver. Icke heller
kan man säga, att staden ensamt har nyttan af en sådan anlägg¬
ning. Kringliggande ort och de trafikerande i allmänhet äro lika
mycket deraf intresserade. Men som i alla fall ej bör nekas, att ju
den fördel, staden af förbättringen bör hämta, är den närmaste och
varaktigaste, så må ju staden vidkännas sjelfva kosLnaden, men Stats¬
verket, med afseende ä arbetets allmännyttiga egenskap, lätta dess
utförande, förmedelst penningarnes förskjutande under lindriga ränle-
och betalnings-vilkor. Sådan har min åsigt varit, och jag har der¬
före äfven instämt i den af Hr Bildt afgifne reservation, jemväl i hvad
den rörer denna del af frågan; men som det torde vara förgäfves,
att sträcka sina förböner längre, än utsigterna till framgång med¬
gifva, så vill jag, efter att hafva anlydt hvad jag trott önskligast
Den 29 Juni e. m.
535
vara, nu inskränka mig lill ali instämma i livad sorn här blifvit till
förmån för å-rensningen yrkadt.
Hr Ribbing, Arvid: Alt uprepa hvad i en fråga, sådan
som denna, på f. m. varit sagdt, skulle vara att onyttigt uptaga lU
den. Jag inskränker mig derföre Ull att på de skäl, som förut
blifvit anförda, helt enkelt anhålla om återremiss på hela punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill icke utlåta mig i
sak. Jag har sagt, att jag icke tilltror mig bedöma sättet för utfö¬
rande af dessa arbeten, men i afseende på formen, som här är i
fråga, anhåller jag alt få yttra några ord. Det är nemi. hegardt,
att R. o. Ad. skulle bifalla hvad StalsUtsk. tillstyrkt, men återre¬
mittera — jag vet icke hvad; åtminstone icke någon framställning,
sora blifvit gjord af Utsk., utan en tanka, som blifvit framställd af
Hrr talare, och jemväl finnes antydd i motionen, och hvilken anses
kunna gifva anledn. lill ett ökadt anslag. Denna tanka är det som
man skulle gripa om, och återremittera, på det att Utsk. i anledn.
deraf malte tillstyrka ett anslag. Jag tror, att den föreslagna behand¬
lingen af ärendet vore högst formvidrig. Antingen måste hela frå¬
gan återremitteras, hvilket jag icke skall sätta mig emot, eller ock
bifallas.
Hr Bildt: Motionären har egentligen framställt fyra olika an¬
hållanden. Det ena var understöd lill kaj-byggnaden vid Arboga,
det andra understöd till åns uprensning från Orebro till Grafudden,
det tredje anslag för åns uprensning ifrån Grafudden till Kungsör,
och del fjerde anslag till en fachin-arm. Uti UlSk:s Betänk, finnes
fullständig utredning i frågan om de tre första pnnklerne, och jag
kan således icke finna någon anledn. för R. o. Ad. att återremit¬
tera Utsk:s Utlåt, i dessa delar, derföre att den fjerde punkten icke
blifvit af Utsk. besvarad. Mig synes formen i delta fall icke på
något sätt vara af mig förbisedd. Jag får likväl bekänna, att i hän¬
delse R. o. Ad. vill återremittera frågan i sin helhet, så anhåller
jag heldre om bifall på Utsk:s Betänk., sådant det nu är. Jag vilt
nemi. ingalunda med en återremiss riskera, alt icke Arboga å skall
blifva uprensad, ty%närkvärdigt nog var det inom Utsk. mycket svå¬
rare alt få anslag till Arboga å, än till Köpings å, hvilken likväl
är vida mindre vigtig. Det var en benägenhet hos Utsk. för denna
å, som varit serdeles undransvärd, om den icke varit ett lagligt be¬
vis på vissa inflytelser. När jag betänker detta, och då ett Stånd
redan bifallit StatsUtsk:s Utlåt., *elt annat Stånd upskjulit frågan,
och ett tredje ännu icke afgjort densamma, så anser jag det vara
vida bättre, att nu bifalla Utsk:s Betänk., än att återremittera det¬
samma i sin helhet, hvarigenom man möjligen kunde riskera, att
icke få ån uprensad. Men om icke det ifrågavande anslaget till
fachin-armen vid denna Riksdag beviljas, så kommer ån i det skick,
att man vid nästa Riksdag nödgas gifva betydligt högre anslag, om
man vill hafva segel-leden öpnad genom denna å. Då detta icke
kan vara Hrr:nes mening här, som yrkat återremiss, så hemställer
jag till dem och till R. o. Ad., huruvida det icke då vore lärapli-
530
Den 29 Juni e m.
gasl, alt göra såsom Hr von Troil och Frih. Cederström och äfven
jag förut yrkat, nemi. alt bifalla Ulsk:s Utlåt, sådant som det är,
och återremittera den punkt i motionen, som StatsUtsk. icke be¬
svarat.
Hr von Hartmansdorff: Att bifalla Utsk:s Betänk., sådant
det är, har sina svårigheter. Der står nemi.: ”det R. St. för up-
muddriug af Arboga å frän staden intill Hjelmare kanals utlopp in¬
vid Grafudden, mätte anvisa en summa af 20,000 R:dr, deraf 10,000
R:dr såsom anslag och 10,000 R:dr såsom lån, samt för å-rännans
uprensning ifrån nämnde utlopp, till Mälaren, 15,000 R:dr, att utan
återbetalningsskyldigket ifrån Riksg:s-kont. utgå.” Hvem eger strän¬
derna från Grafudden till Mälaren? är det staden, enskilda, eller
Kronan? Skall staden föranstalta om arbetet eller hvem? Något
förutseende i detta fall finnes icke i förslaget. Det är just för brist
på sådant, sora jag anhåller om återremiss. Den synes äfven vara
nödig i andra hänseenden, ty man får af Utsk:s Betänk, icke veta,
burn med dessa penningar förfaras bör. Att de skola gräfvas ned
från Grafudden lill Mälaren, det ser man, men hvem som skall göra
det, och om det kan ske utan hinder af vederbönde slrand-egare,
är ej omförmäldt.
Hr Adelborg, Auders Otto: Då man icke vill hafvaåter-
remiss, ulan företrädesvis fäster sig vid, att fä det bifallet, sora Ulsk.
föreslagit, och återremiss på det öfriga af Betänk., synes det mig
så, sora om mau tvekade huruvida icke, i händelse det hela åter¬
remitterades, det möjligen kunde inträffa, att man fick afprutning
på den summa man förut har bekommit, (y i annat fall skulle man
väl icke motsätta sig en återremiss, hvilken synes mig vara så nöd¬
vändig för frågans utredande och lösning. På sätt föreg:de talare
nämnt, så är det icke ulredt hvem som skall taga emot penningarne
och verkställa arbetet. Detta måste man väl åtminstone förutse, innan
man begär ett anslag. En dylik åtgärd kan man väl icke taga i
luften, eller låta hero på framtida omständigheter. Jag tior således
såsom den siste värde talaren yttrat, alt Hrr:ne icke riskera något,
i afseende på denna fråga, och yrkar således, ^att punkten mätte
återremitteras i sin helhet.
Hr Bildt: Såsom den siste värde talaren behagade nämna, så
är det just derföre, att jag icke anser en afprutning på anslaget vara
nyttitr och önsklig, som jag motsätter mig återremissen, och önskar
att R. o. Ad. måtte bifalla Betänk.; deri har li3n rikligt npfattat
mitt yttrande. Jag förvånar ntig likväl deröfver, att så väl den ta¬
laren, som Hr von Hartmansdorff anser del omöjligt att bevilja an¬
slaget derför, alt roan icke vet hvar man skall lägga muddret, och
hvem som är slrand-egare, då deremot, vid fråga om Stång-åns Tät¬
ning, R. o. Ad. utan discussion ansåg sig der kunna bevilja ett un¬
derstöd helt och hållet som anslag, upg:de till 2,160 R:dr bk:o,
utan att man der visste hvar muddret skulle läggas. För att likväl
visa, att StatsUtsk. icke så der handlöst behandlar de allmänna frå¬
gorna, som de värde talarne vilja antyda, så måste jag erinra, att
1J en 29 Juni e. m.
537
R. o. Ad. bifallit StatsUtsk:s Utlåt. 157, uti hvilket står, alt in¬
nan sådane allmänna arbeten hvartill R. St. lemnal bidrag, gå i verk¬
ställighet, skola bolag bildas, sorn åtaga sig arbetets fullgörande inora
viss bestämd tid efter fastställd arbetsplan. Kan detta ske på det
ena stället, så vet jag icke hvarför svårigheter derför skalle möta på
det andra, och del förefaller mig verkligen besynnerligt, att då man
förut låtit StatsUtsk:s dylika Utlåt:n gå utan anmärkn., men nu anser
sådane skäl hafva yppat sig vid denna punkt, att man icke kan bi¬
falla Utsk:s förslag, sådant det är utan återremiss, synnerligen då
just de skäl, som anförts för återremiss varit sådane, som äfven gällt,
i afseende å frågan om Stång-åns rälning lill förbättrande af farle¬
den mellan Linköping och Roxen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på den ifrå-
gavande å-rensningen, eger jag någon, lokal-kännedom, och delta
föranleder mig, att upträda och tillstyrka anslagets beviljande. Det
har under innevar:de sommar varit för trafiken serdeles hinderligt,
att ån är i sådant skick, som den nu befinnes. Det bar åtminstone
en eller två gånger handt att ångfartyg fastnat, till följd af de up-
grundningar, som i ån bildat sig. Att upskjuta anslagets beviljande
derföre, att icke Arboga stad rår om hela landsträckan utefter ån,
det skulle vara, att upskjuta saken till en lid, som sannolikt aldrig kan
komma, emedan slrand-egarne äro alltför många strand-egare, och det
är för dem af för mycken vigt, att få behålla tillträde till ån och
landet der bredvid. Jag bar ej heller hittills hört ifrågasättas, alt
icke en åreusning skulle få ske, utan att samtlige strand-egare blif¬
vit hörda. Sådant bar äfven icke skett före bestämmandet af det
af R. o. Ad. beviljade anslaget för Stång-åns uprensning. Linkö¬
pings stad rår icke heller der om hela det område, hvarigenom ån
rinner. Då vid det ena tillfället denna omständighet icke utgjort
något binder för anslagets beviljande, tror jag icke heller att den
bör utgöra något sådant vid det andra.
Jag förenar mig derföre med dem, som yrkat bifall till Ulsk:s
Betänk.
Ur A del bo r g: Hr Bildt lade just ordet i min mun, för att
svara på det inkast som han nyss gjorde emot mitt yttrande. Han
har i sin reservation emot anslaget till Stång-ån sagt: ”så har jag
ej kunnat med bihehålleji aktning för följdriktigheten i R. St:s be¬
slut med min röst biträda StalsUtsk:s förslag etc.”. Nu säger han
att han fruktar hvad jag antydde, att om denna punkt blef åter¬
remitterad, en afprutning möjligen skulle komma att ega rum.
Han har således i ena fallet stor aktning för R. St., men i det
andra fallet icke, ty det skulle åtminstone i min' tanke visa föga
aktning för ett Utsk., som afgifvil utlåtande i en fråga alt tro det
kunna så utan all anmälning frångå sitt afgifna förslag. Med R. St:s
åtgöranden i anslagsfrågor förhåller det sig vanligen så, att de bero
af godtycke och smak, och tillkomma ej med afseende på nöd¬
vändigheten af anslagen. Det kan ej heller tillgå annorlunda, så
länge vi fortgå i samma riktning som nu vid anslagens utdelande.
Jag finner ytterligare skäl lill denna anmärkning, då jag betraktar
538
Den 29 Juni e. m.
denna fråga, dervid man har medgifvit anslag lill åns upmuddring,
men icke till kaj och faschin-arm, och då jag icke ser i Cisk:s för¬
slag någon utförligare motivering gifva tillkänna, hvarföre man icke
vill gifva anslag till de två sednare sakerna, tmder det att man
beviljar anslag till den förra, så finner jag deruti ytterligare stöd
för min opinion derom, att förmiddagens discussion ej var förd utan
sina randiga skäl såsom man säger. För min del önskar jag, alt
oppinionerna i framtiden inom Riksstånden må kunna så uttaga sin
rätt, alt man hänskjuter dylika frågors afdömande till dem hvilka
kunna klarare bedöma desamma, d. v. s. till Kongl. Maj:t och Re¬
geringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag såg nogsamt, i fråga om
Stång-ån, alt förhållandet var detsamma pä eftermiddagen som på
förmiddagen. Men jag trodde att sedan det Högd. St., hade såsom
det syntes, kastat yxan i sjön vid Ystad, det skulle vara förgäfves
att söka taga upp henne vid Roxen. Jag hade så mycket mera
anledning att ej yttra mig som Hr Bildt, hvilken reserverat sig mot
Ctskrs Betänk., i den punkten likväl teg, då saken här förekom.
Detta är grunden till milt förhållande. Jag antydde det genast,
när jag första gången yttrade mig och torde således nu hafva, för
Hr Bildt, förklarat mitt handlingssätt.
Frih. Cederström •„ Det är visserligen mycket hugnande att
förnimma, det man erkänner sig hysa den öfverlygelsen att R. o.
Ad.-på efterm. följer samma handlingsgrund som på förmiddagen;
men det vore, säger man, lyckligtvis vid delta tillfälle, ingen brist
på följdriktighet i handlingssätt, om R. o. Ad. skulle återremittera
en serskild punkt i denna fråga, som icke blifvit nöjaktigt af Disk.
besvarad. Man har härvid tillagt, att en återremiss i denna fråga
borde ske, äfven om en nedsättning i anslaget derigenom äfven-
tyrades, enär Utsk. icke skulle hafva motiverat sitt tillstyrkande till¬
räckligt. Mig synes likväl denna förebråelse vara mindre hillig.
Utsk. uppgifver sig nemi. hafva tagit i öfvervägande, hvad i ämnet
”sålunda” förekommit. Man måste således gå tillbaka till motio¬
närens af Utsk. jemväl refererade framställning, och deruti synes
tydligen ådagalagdt, huruledes rörelsen på Afboga å är ganska
betydlig, huru hinder dervid möta i å-rännans skick, och huru man,
just med afseende å trafikens behof, alltså med stort bekymmer
emotsåg farledens instundande förfall, såvida icke uprensning i tid
och ändamålsenligen vidtages. Deruti synes mig ligga ett fullt giltigt
skäl för den önskan, alt åtgärder snart mätte vidtagas lill afvär-
jande af nyssnämnde allvarsamt befarade, och för den allmänna
trafiken,-så menliga förhållanden. Således synes mig icke heller nå¬
gon ytterligare motivering vara, för bestämmande af ett omdöme i
frågan, erforderlig.
Hvad beträffar afslyrkandet af kajbyggnaden, så har Utsk. ut¬
talat den åsigten, att den ifrågavar:de lastbryggan egentligen skulle
tillböra och väsendtligen gagna Arboga stad, då deremot åens
uprensning vore en angelägenhet, åsyftande gagn för det medlersla
Sverges allmänna kommunikationer i sin helhet, hvarjemte den är
Den 29 Juni e. m.
539
af slör och särskild betydelse för hela den vida å-dal, som med ett
omfattande system af sjöar sträcker sig opp emot Dalarnes gräns
och innehåller många, med industriella verk och inrättningar talrikt
späckade hejder, och i qvadratmil upgående till en ej obetydlig rymd.
I denna sin jemförelse synes mig Utsk. hafva rätt, alt tillägga större
och allmänneligare vigt och betydenhet vid å-rensningen, än vid
den relatift för det allmänna, något mindre angelägna kajbyggnaden;
det är ur desså synpunkter jag yrkar bifall till Betänk., endast
med undantag af det som rörer faschin-armens anläggning, hvarutinnan
jag begärt ålerremiss.
Frih. Raab: Det är egentligen för att få rätt på den der
serskilda punkten i Utsk:s förslag, som jag ytterligare har begärt ordet.
Hr Bildt har sagt att motionärens begäran har fyra serskildta
afdeln:r. Om jag har fattat motionen rätt, såsom den här blifvit
refererad, så har den icke mer än tre afdeln:r, hvilka blifvit
besvarade af Utsk., nemi. dels anläggningen af en kaj vid Arboga,
dels uprensning af Arboga å ifrån Arboga lill Grafudden, och slut¬
ligen uprensning af den del af ån som ligger emellan Grafudden
och utloppet af Mälaren. Denna sista afdeln. är det som Hr
Bildt har delat i tvänne, men motionären har icke gjort det, så
vidt jag kan finna. Uti motionärens förslag finnér man pag. 7,
följande ord: ”dels ock anslå den summa af 35,200 R:dr, som
erfordrades för muddrings-arbelet emellan Hjelmare kanals utlopp
och Mälaren, hvilken summa likväl kunde minskas till 20,000 R:dr,
derest nedläggandet af en faschin-arm vid utloppet skulle kunna und¬
vikas, etc.” Nu föreslår Utsk. 20,000 R:dr för upmuddring af
Arboga å ifrån staden intill Hjelmare kanals utlopp vid Grafudden,
samt 15,000 R:dr för årännans uprensning ifrån nämnde utlopp
till Mälaren, men afslyrker beviljande af det äskade låneunderstödet
för kajbyggnaden. Jag vet således icke att man kan få reda på
någon serskild afdeln. i motionärens förslag som icke finnes-be¬
svarad af Utsk. Jag finner icke heller något skäl att begära åter-
remiss häraf, för att få den beviljade summan ökad. Åtminstone
sätter jag mig deremot.
I afseende på Stång-åo, så är det som Hr von Hartmansdorff
yttrade att jag och många andra lego vid den frågan emedan jag
icke förmodade att någon ville begära mera. Hade någon gjort
det, så hade jag visserligen icke iakttagit tystnad.
Hr Bildt: Jag har egentligen begärt ordet för att freda mig
ifrån den tanken som hr Adelborg framkastat, att den reservation
som jag anfört, rör:de Stång-ån, skulle vara i strid emot de åsigter
som jag nu framställt. Jag hade i denna reservation icke yttrat
något annat än att R. St. skulle hafva aktning för de beslut R. St.
förut fattat. Man får icke lösrycka delar af en uttryckt tanka, ty
då kan man leda sig till slutsatser, som alldeles icke med reserva¬
tionen varit afsedda, och citationerna blifva ej ärliga, och mig synes
derföre att då hr Adelborg velat fästa afseende på min reservation,
han äfven bordt upläsa den delen deraf som innefattar premissen
till den ifrågavande slutsatsen, och den innehöll icke någonting
540
Den 29 Juni e. m.
annat äu att R. St. tvänne gånger, då K. M. gjort framställning
om ett anslag för Stång-åns muddring och rötning, icke ansett ifra-
gavar:de föremål vara för det allmänna af sådan vigt, att man bor¬
de bevilja understöd derför på ifrågasatta vilkor. Då R. St:r tvän¬
ne gånger förut på en K. Propos. gifvit ett sådant svar, så ansåg
jag att det icke visade mycken följdriktighet uti R. St:rs beslut, om
R. St:r nu beviljade, i anledn. af enskilde motionärers framställning,
hvad de förnekat då K. M. derom framställt propos.; men jag har
icke talat emot sjelfva anslaget. Jag tyckte nemi. att anslaget kun¬
de vara väl användt såsom St.Utsk. nu föreslagit detsamma, men
jag ansåg det vara inconseqvent om det bifölls. Då likväl ingen af
R. o. Ad:s ledamöter ansåg en sådan inconseqvens betyda något,
så hade det varit olämpligt af mig, som i det tryckta Betänk, hade
nedlagt min åsigt i ämnet, alt nu tala vidare om den saken, då
jag icke hade något att anmärka emot sjelfva anslagets beviljande,
utan endast vid formfrågan. Medan jag har ordet så vill jag näm¬
na i anledn. af Frih. Raabs yttrande i afseende på motionärens fram¬
ställning om faschin-armen, att våra skiljaktiga åsigter i detta fall
härröra af samma skäl som jag förut framställt, eller att denna frå¬
ga icke är i utlåt, besvarad, men då man har begärt 20,000 R:dr
för ett visst ändamål och St.Utsk. icke svarat derpå, så är det ju
klart, att raan kan bifalla betänk, i öfrigt, men återremittera frå¬
gan om dessa 20,000 R:dr. Detta måtte väl altid vara och blifva en
serskild punkt i motionen. Må vara att dessa serskildt begärda an¬
slagssummor icke äro uptagne under n:ris 1, 2, 3 och 4 vid Utsk:s
referering af motionen, men uti sjelfva motionen voro de sålunda
uptagne och jemväl det kostnadsförslag som jag skulle kunna visa
Frih. Raab. Skulle någon oformlighet vara begången i afseende på
framställningssättet, så är jag öfvectvgad derom att Hr Gr. o. Landtm,
vid proposmas framställande, gifver Ståndet sådant tillkänna och då
underkastar jag mig naturligtvis i detta afseende hvad Hr Gr. o.
Landtm, och Ståndet kan finna lämpligt. Om deremot Hr Gr. o.
Landtm, icke anser någon oformlighet begången, utan anser sig
kunna göra propos. på den af mig begärda återremissen, så anhål¬
ler jag att en sådan propos. måtte framställas.
Hr Ribbing; Det är märkvärdigt att höra en talare dén ena
gången vara så öm om formerna och den andra gången icke bry
sig om dem utan anse dem likgiltiga. Man har gjort jemförelse
emellan anslagen till Stång-ån och till Arksga-ån. Hvad Stång-ån
beträffar, så befinnes del alt Väg- och VatienbyggnadsSlyrelsen der¬
öfver har blifvit hörd', att K. M. icke en utan tvänne gånger för¬
ut tillstyrkt detta anslag, att man upgjort med' strandegare huru
det skall tillgå i afseende på deras ersättning, och att således alla
former hafva blifvit iakttagna, men icke dess mindre har jag hört
att R. St:r tvänne gånger afslagit detta anslag och Hr Bildt har an¬
sett att detta bordt vara ett motiv för R. St:r att äfven tredje gån¬
gen afslå detsamma. Det må vara att detta bordt utgöra ett
skäl för R. St.-rs afslag äfven denna gången, derom vill jag icke
yttra mig, men i alla fall förefinnes här den olikheten att hvad
Den 29 Juni e. m.
541
Arboga-å beträffar, synes icke K. M. hafva haft del af detta för¬
slag, och icke heller Väg- o. VattenbyggnadsStyrelsen, utan endast
på grund af Hr Olivecronas af motionären bifogade förslag, har Utsk.
galt löst derpå utan några vidare omständigheter och de flera till¬
styrkanden sorn detta betänk, omfattar, visa sanningen af hvad som
här blifvit anfördt och som af mig också blifvit åberopadt. Jag
tror således att dessa förhållanden böra verka till återremiss af Be¬
tänk. i sin helhet. En värd ledamot har anfört huruledes fartyg
stannat på grund i Arboga-ån, men detta är icke annat än hvad
som hände sistlidet år med ångfartyget Linköping, enligt de un¬
derrättelser jag har af mina anhöriga, som färdades på det fartyget.
Begge dessa föreslagna å-rensningar visa sig således lika nödvändiga,
men frågorna äro mycket olika i afseende på de förberedande åt¬
gärderna. Jag vill icke bestrida att Arboga-å kan vara en vigli-
gare farled, och det är just på grund af utredningen om hvilka
farleder som äro de vigtigaste, och hvilka vattendrag, såsom jag i
f. m. yttrade, kunna anses för samhällets puls-ådror, sorn jag an¬
ser besluten i dessa fall böra fattas; men jag nödgas hålla mig fast
vid den grundsatsen all man i dessa frågor icke bör obesedt antaga
en eller annan motionärs förslag eller en och annan DidstriklChefs
förord, och icke heller rätta sig efter huru ledamöterne i StatsUtsk.
tillstyrka ett eller annat kors och tvärs, utan endast fota sina be¬
slut pä auctorileternes utredning och tillstyrkanden, hvadan jag an¬
håller om återremiss af denna punkt i sin helhet.
Hr von Troil: Uti mitt första anförande tog jag mig friheten
att fästa upmärksamheten på vigten deraf att äfven medgifva anslag
för en faschin-bädd, men då frågan här synes röna så mycket mot¬
stånd, så anhåller jag att fä ändra min förra anhållan om propos.
derhän, alt jag inskränker mig till att endast begära Hr Gr:n o.
Landtm:s propos. på bifall till Betänk.
Gr. von Bosén, Adolf Eugéne: Jag kan icke annat än
på det högsta förorda hvad som Hr Bildt proponerat, nemi. att
man skall göra allt möjligt, för att erhålla det större anslaget till
Arboga-åns uprensning. Detta är utan tvifvel en af de vigtigaste
kommunikationer vi hafva i vårt land, och den har också den egen¬
heten att den icke på något sätt kan anses leda till en enda loka-
lité, utan den tillhör sju å åtta af våra provinser, ty transitofarten
som går genom Arboga-å är betydlig och ökas beständigt. I fjol
blef ett propellerfartyg bygdt för denna fart, och i år ett annat, och
för nästa år är ytterligare ännu ett beställd!. Att nu denna navi¬
gation verkligen befinner sig i en ganska dålig ställning, derom kan
man lätt öfvertyga sig hvarje gång man går upföre eller utföre Ar¬
boga-å. Jag får således förena mig uti hvad Hr Bildt föreslagit.
Frih. Cederström: Jag har redan i denna fråga gjort ett
medgifvande, nemi. i fråga om kajbyggnaden, för hvilken jag gerna
hade sett, att R. o. Ad. genom en återremiss hade antydt sin be¬
nägenhet till beviljande af ett låne-underslöd; jag skall, ehuru
ogerna, i undfallenhet gå ännu ett steg längre, samt, lill undvi-
542
Den 29 Juni e. m.
bande af splittring emellan de hufvudsakligen liktänkande, afstå från
den af mig, i förening med Hr Bildt, gjorda hemställan om åter-
remiss i den del af ärendet som rörer faschin-bäddarna, hvartill vi
önskat "bereda nödigt anslag. Man finner i Ulsk:s Betänk., — och
detta ger äfven åt ett sådant medgifvande i sin mån något stöd,
— att motionären i hänsigt till dessa fascbin-bäddar yttrat, att, för
den händelse någon del af det begärda anslaget skulle vägras, an-
såge han faschinbäddarne möjligen kunna tills vidare undvaras,
ehuru likväl icke utan äfventyr för arbetets fullständiga varaktighet.
Jag tror således de af oss framställda yrkanden i och för sig vara
grundade på ganska goda skäl; men för att icke föranleda skilj¬
aktighet mellan deras åsigter, som vilja det ifrågavar:de arbetets
understödjande i olika mån, men dock önska dess hufvudsakliga
framgång, och för att undvika äfventyrandet af det hela, bör jag,
i likhet med Hr von Troil, numera inskränka mitt yrkande till
anhållan om bifail å StatsUlsk:s förslag.
Hr Bildt: Sedan consessionernas tid börjat, vill jag icke vara
envis längre, om det är såsom den siste värde talaren yttrat, att
man sätter hela frågan på spel, utan då inskränker jag mig äfven
till anhållan om helt enkelt bifall till StatsUtsk. ifrågavande Utlåt.,
under förhoppning om att motionären sedermera bereder sig utväg
att på annat sätt, antingen hos R. St. eller hos K. M. anskaffa de
erforderliga anslagen för en faschin-arm.
Hr Adelborg: Det har icke varit förhållandet med mig, så¬
som Hr Bildt förmodat. Jag har verkligen läst hans reservation och
det nu för andra gången. De premisser, som Hr Bildt lagdt lill
grund för sin conclussion, anser jag riktiga, men erkänner icke rik¬
tigheten af den sednare, emedan jag icke kan anse att R. St. äro
mindre conseqventa derföre att de bifalla K. M:s Propos. nu, oak¬
tadt de icke gjort det de två föregående gångerna, då frågan varit
under öfverläggning. Tiderna förändra sig, opinionerna kunna gan¬
ska väl utan inconseqvens blifva förändrade under olika förhållanden.
Jag ansåg icke Hr Bildts conclussion riktig, men jag begagnar den¬
samma, för att visa, huru långt man kan komma då man den ena
stunden begagnar ett motiv i en rigtning och den andra uti en an¬
nan rigtning. Ett sådant förfarande kommer deraf, att då man vill
gifva anslag lill en sak, så söker man att få det fram så godt man
kan, och då man icke det vill, så går man likaledes på samma sätt
tillväga.
Propos. till bifall å förevar:de punkt af Ulsk. Utlåt, blef här¬
efter framställd och besvarade med starka Ja, blandade med Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
H:le •punkten:
Frih. Cederström: På sått uti min afgifne reservation blif¬
vit inför R. St. tillkännagifvet, har jag för min del visserligen icke
velat sätta mig emot att ifrågavande arbete må med lämpligt under¬
stöd utrustas; men då man måste betrakta hvarje ifrågasatt utgifts¬
post under anställd jemförelse med öfrige sådane utgifter, som Stats-
Den 29 Juni e. m.
543
Disk. för andra ändamål föreslår och R. St. anordna, men det för
nu ifrågavar:de ändamål föreslagna Stats-anslag synes vara af trafi¬
kens allmänna behof jemförelsevis mindre lifligt påkalladt, och före¬
taget således af en för det allmänna, allt jemförelsevis ringare vigt OGh
värde, så har jag trott dessa jemförelser, hvilka i reservationen ut¬
förligare finnas utvecklade, skäligen böra leda till den önskan, att
R. St. måtte val i någon mån, men ej i vidsträcktare skala, än vid
de anställde jemförelserne visat sig vara af billighet och behof al¬
strad, bidraga till ifrågavar:de företags verkställighet. Uti den nyss
åberopade reservationen, har jag nemi. exempelvis framlagt en jem¬
förelse emellan de båda hvarandra närbelägna städerna Köping och
Arboga, hvaraf R. o. Ad. behagade inhemta huruledes, då 60,000
Skfi metall-effekter sisth år vågfördes i Arboga, icke mer än 40,000
Sköf vågfördes i Köping; huruledes folkmängden var i Arboga år
1852, enl. mantals-längderna 2,288 personer, i Köping endast
1,510. Bevillnm af handel m. m. steg i Arboga till 829 R:dr 16
sk., i Köping till endast hälften deraf, eller 418 R:dr 32 sk. Far¬
tygen voro år 1853 i Arboga 20 st., med 738 läster, i Köping 10
st. med 373 läster. Af alla dessa sammanställda ziffer-förhållanden
synes framgå den visshet, att Köping är i ett betydligt mindre
blomstrande tillstånd än Arboga. Köpings geografiska belägenhet
gör denna stad till afsättnings-ort för endast en trångt begränsad
flod-dal, om hvars östra sida rörelsen naturligen drager sig åt Ar¬
boga å, och på den vestra åt Strömsholms kanal. Jag har dock i
min reservation förgätit, att erinra om en hithörande omständighet,
som stödjer min åsigt, och derföre nu må vidröras, nemi. att Kö¬
pings å utgör utloppet för en ej allenast mycket trängre, men äf¬
ven mycket kortare flod-dal, än den som omgifver den, hvilken le¬
der till och genom Arboga, samt efter flera växlande benämningar
kallas, vid slutet af sin bana, Arboga å. Det återstår således här
endast att undersöka i hvad mån Köping må, på anslag för upraud-
dring af dess å, kunna äga anspråk, med afseende derpå, att den
till beredande af en snabbare förbindelse mellan Mälaren och We¬
nern företagna större jernvägs-anläggning, för hvilken R. St. be¬
viljat garanti å viss ränte-proc., skulle få sin ena ändpunkt vid Kö¬
ping. Man bör likväl härvid betänka, att jernbanan är föreslagen,
att utsträckas till Stockholm öfver Westerås; i denna förutsättning
är förslaget om garantien framställdt och beviljadt. Under anta¬
gande att jernvägen kommer att upfylla de förhoppningar R. St. der¬
vid fästat, hvilka jag för min del alltid lifligt hyllat, är en sådan
utsträckning afsedd och önskvärd; men om den verkställes, förblif-
ver således icke Köping i längden deD slutliga östra ändpunkten för
banan. Det synes följaktligen både med afseende på den nuvar:de
tidens förhållanden, och på en något aflägsnare framtids, icke vara
fullt skäl, att bevilja ett så betydligt anslag för nu ifrågavar:de fö¬
retag, som StatsUtsk. föreslagit. Med anledn. häraf anhåller jag
om återremiss å denna punkt, i förhoppning, att Utsk. ville utur
ofvan angifne synpunkter taga detta ärende i förnyadt öfvervägande.
Jag tror mig hafva så mycket mera skäl till denna vördsamma fram¬
ställning. som R. o. Ad., genom sitt bifall till den näst föreg:de punk¬
544
Den 29 Juni e. m.
ten, fastställt en af faktorerne för den jemförelse, hvaraf jag be¬
gagnat mig såsom utgångspunkt i min reservation, vid fattandet af
den slutföljd, att det ifrågavarule företaget väl må understödjas, men
med en i förhållande till ändamålets verkliga fordringar och relativa
värde nedsatt summa.
Hr von Troil: Uti den reservation som Frih. Cederström lå¬
tit åtfölja Betänk, och hvarutur han upläst åtskilliga utdrag, synes
all Frihm velat inskränka sin åtgärd för underhjelpande af Köpings-
åns uprensning till ett låneunderstöd af 20.000 R:dr. Vill man
icke bevilja mera än dessa 20,000 R:dr, så vågar jag för min del
förklara, att det icke lärer kunna blifva något af med upmuddrin-
gen och att det då vore bättre att afslå hela frågan. Jag skulle lik¬
väl tro, att ifrågavar:de å-rensning är af så mycken vigt för en icke
ringa del af Westmanland, att de medel, som R. St. dertill skulle
vilja anslå, icke vore illa använda. Det nuvar:de förhållandet med
Köpings-å är likasom med Stång-ån, att den löper i en mängd krokar,
visserligen icke lika stora som den sednares, men likväl i betydlig
mån försvårande seglationen. Jag har flera, gånger med ångfartyg
berest denna å och jag kan derföre intyga, att vid flera tillfällen
måste ångfartyget helt och hållet stanna machinen och man måste
med spakar på båda sidor söka att föra fartyget fram genom de
siingringar som ån gör. Dessutom är ån så smal att vid många
tillfällen fartygen vidröra stränderna, och på ett eller annat ställe
så grund, isynnerhet vid mynningen, att en uprensning är af högt
behof påkallad. Att denna icke kan verkställas af Köpings lilla
samhälle, det torde en hvar lätteligen inse, och hvad som i min
tanka mycket bidrager till att hos R. o. Ad. förorda ifrågavar:de
anslag, är verkligen det förhållande att Köping har med betydliga
omkostningar gått i författning om anläggning af en kaj af sten,
som efter hvad för mig blifvit uppgifvit, redan kostar 17,000 R:dr,
att i den mån som samhället får dertill erforderliga medel man äm¬
nar ytterligare utsträcka denna kaj-anläggning, samt att derjemte en
icke obetydlig bassin blifvit uppgräfd i närheten af denna kaj, så
att fartyg der kunna vända, hvilket förut var omöjligt. Under dessa
förhållanden och då det är alldeles omöjligt att verkställa den ifrå-
gavande upprensningen med mindre summa, än den som här blif¬
vit föreslagen, vågar jag förorda densamma hos R. o. Ad. Jag ber
att få fästa upmärksamheten derpå att hela kostnaden för detta fö¬
retag upgår till icke mindre än 140,000 R:dr om ån skall kunna
blifva så bred alt tvänne fartyg der kunde mötas, men att motio¬
nären ansett sig endast böra föreslå beviljandet af ifrågavar:de 40,000
R:dr, hvarigenom man åsyftat att dels något uprensa ån och dels
utvidga densamma på några ställen, så alt fartyg der skulle kunna
gå förbi hvarandra. I närvarande stund är förhållandet sådant, att
när ett fartyg skall inlöpa, så måste tecken gifvas för att förvissa
sig om att icke något annat fartyg mötes. Sammalunda är förhål¬
landet, då man vill utlöpa ifrån Köping; man måste då underrätta
dem som möjligen kunde komma ifrån Mälaresidan, atVde tills vi¬
dare
Den 29 Juni e. m.
545
clare icke få inlöpa. Det hinder för trafiken, sorn härigenom upr
kommer, är icke obetydligt.
Frih. Cederström har sagt att sisth år utskeppades ifrån Kö¬
ping 40,000 Skaf jern och trafiken derifrån är således ganska be¬
tydlig. Skulle no Köping blifva ändpunkt för jernvägen, så inser
R. o. Ad. den ökade vigt af detta anslag, hvilken derigenom skulle
upkomma. Skulle detta icke inträffa, skulle denna jernväg icke
blifva af, så är i alla fall Köpings stad och hela orten deromkring
i sådant behof ali få denna å-rensning verkställd, att jag tror deri
äskade summan blefve ganska väl använd, hvarföre jag vördsamt
anhåller om R. o. Ad:s bifall till hvad Slatsötsk. i denna punkt
' föreslagit.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Sedan jag hört Frih. Ceder¬
ström vid nästföregående punkt så vannt och med så myckel skäl
förorda ett anslag lill lättare kommunikationer för Arboga, så skulle
jag icke hafva trolt att han vid den följande punkten skulle frångå
denna åsigt och tillstyrka ett anslag, som icke på något säll kan
leda till det åsyftade ändamålet. Granskar jag skälen i hans an¬
förande, så får jag bekänna att de på mig icke inverkat något.
Han har sagt all Köping är i mindre blomstrande välmåga än Ar¬
boga. För min del skulle jag tro att della vore snarare just ett
skäl alt bispringa Köping med ett anslag än tverlom.
Vidare har Frih. Cederström för R. o. Ad. upgifvit beloppet
äf export-arliklarne ifrån Köping. Frihm har icke upskaltat dessa
exportartiklar till så obetydligt, men, utom de 40,000 Skf? släng-
jerns-effekter som Frilen omnämnt, utföras ifrån Köping efter hvad
jag roed säkerhet vet, omkring 4,000 Sk^ tackjern och 400 Skf?
koppar samt 3 å 4,000 tolfter bräder, hvilket alli tillsammans gör
en icke obetydlig export.
Frih. Cederströms hufvudsakliga skäl för nedsättning af an¬
slaget, var en anställd jemförelse emellan Köping och Arboga och
anslaget för den sednare staden, och efter som R. o. Ad. nedprutal
anslaget för Arboga, så ansåg Frilen deraf böra följa, alt man borde
äfven nedpruta anslaget för Köping. Ett sådant resonnemang kan
jag för min del icke gilla. Dessutom har Arboga fäll en icke så
obetydlig fördel derigenom att den föreslagna jernvägen emot den
ursprungliga planen blifvit dragen 8,000 alnar närmare staden,
hvarigenom Arboga fått jernvägen alldeles in på sig, men transilo-
kostnaden för hela allmänheten har blifvit ganska betydligt förökad.
Nu är det dessutom anledning att förmoda, att ändpunkten af jern¬
vägen kommer all stanna vid Köping och ali det således är önsk-
ligt att del måtte finnas någon utväg att fortskaffa de varor sora
komma till denna ändpunkt.
Såsom Hr von Troil sagt, kunna icke tvänne fartyg mötas i
denna å, ulan man mäste telegrafera pä det fartygen icke skola
möta hvarandra. Det kostnadsförslag, pä grund hvaraf motionen nu
bar blifvit framställd, skulle endast afse att göra utvidgning af ån
8 H, 35
546
Den 29 Juni e. ni.
på ett och annat ställe, der fartyg vid up- och nedsegling skulle
kunna mötas.
För min del vill jag alldeles skilja mig från all jemförelse
emellan dessa städer. Jag betraktar dem såsom fristående hvar och
en för sig och undersöker nu endast, huruvida efter min uppfatt¬
ning, Köping är förtjent och i behof af det anslag som af Slats-
Utsk. har blifvit förordadt, och då jag verkligen icke kan finna
annat, samt dessulom Köping har bekostat icke så obetydligt i och
för ordnandet af sin hamn o. s. v., så hoppas och tror jag att R.
o. Ad. bifaller Ulsk:s förslag.
Gr. von Rosen: Jag förenar mig i allo med hvad som Frih.
af Ugglas här yltrat och skiljer fullkomligt frågan om Arboga ifrån
den om Köping. Jag tror alt Köping är i aldra största behof af
det anslag SlatsUlsk. har föreslagit och märkvärdigt nog har Köping
kommit till delta stora behof igenom formel för anslaget lill Ystad,
hvaremot llrnne stridde, ty just denna fern har gitvil anledning
lill alt Köping står i behof häraf. Då jernvägens sträckning skulle
bestämmas, så föreslog jag nemi., ali Köpings hamn skulle flyttas
till Malmön, på det att man mätte slippa ali färdas upför Köp ings¬
ån, men detta antog icke många i staden Köping, ehuru jag verk¬
ligen en gång har fått ett protokoll skrifvit på Rådstugan af Bor-
garne, af innehåll, att de skulle nöja sig med hvad jag föreslog,
emedan de först och främst trodde alt jag kunde utreda frågan och
för del andra alt jag önskade det som var förmånligast för staden.
Inom staden fanns likväl en minoritet som upgrumlade vännet, och
då underställdes den aukloriteterne, hvilka beslöto att jernvägen
skulle gå genom Köpings stad. Följden blef naturligtvis den, alt
på hvad vilkor som helst Köpings å måste uprensas, pä del all den
måtte kunna begagnas till ångbåtsfart för förskaffande af de pas¬
sagerare och varor sora kunna komma dit på jernvägen. Första
gången jag passerade utför Köpings-ån toge de 3,000 alnarne 25
min. tid. Häraf synes att det är nödigt, att icke såsom Hr von
Hartmansdorff trodde, R. o. Ad. kastar yxan i sjön, ulan Iverlom
behåller henne i handen, för att kapa bogserings-tåget när man
vill bogsera bort skutan ifrån den rätta strömfåran för alt sätta
den på grund. Jag tror dessutom del är nödvändigt, att göra
något för Köping, såvida icke dess handel skall gå under genom
det sätt, hvarpå frågan blifvit handlagd af ankloritelerne. Såsom
den nn slår, så har Köpings stad tiplagil frågan med ganska myc¬
ken värma, och ingått i gauska stor utgift, såsom Hr von Troil
nämnt, men att Köpings stad ensam skull»; kunna bekosta upmud-
dringen, är för mycket begärt. På säll Frih. af Ugglas yttrade, så
år rörelsen betydligt större, än hvad Frih. Cederström har upgifvet,
och det torde väl komma sig deraf, ali Frih. Cederström icke har
haft sig tillhuds de upgifter, som sedermera blifvit tillgängliga. Jag
kan icke heller finna, att Fiih. Cederströms anmärkn. i afseende på
Arboga å skulle kanna hafva något inflytande på frågan, emedan
denna å icke kan blifva segelbar, och att således 'genom densam¬
ma aldrig kan upkomma någon trafik, hvilken deremot redan exi¬
Den 29 Juni e. m.
547
sterar oell framdeles blir ännu större vid Köping än den nu är.
Der ligger bakom Köping en trakt full af berg och skogar, och
hvarje år ökas rörelsen derpå. Det har blifvit en regulier deligens-
fart mellan Köping och Smedjebacken, och det är troligt, alt en stor
del af Westerdalarne får sin trafik öfver Köping. Jag tror derföre,
att det är rättvist, alt Köping vid della tillfälle blir taget under ar-
marne af R. St., och anhåller på grund deraf om bifall lill Stals-
Ulsk:s yttrande.
Hr Bildt: I motsats emot den siste värde talaren, anser jag,
att vid sådana frågors afgörande som denna, man bör ulgå ifiän
jemförelse. Något abstraet rikligt finnes icke här, ulan det är en¬
dast genom jemförelse emellan viglen af de olika föremål för hvilka
anslag begäres, som man möjligen kan säga hvad som är det rälla
eller orätta. Då man utgår från denna sals, hvars riktighet jag tror,
alt de värde Hrr:ne icke kunna beslrida, sä måste erkännas, allom
man bifaller hvad Utsk. föreslagit för Köpings-än man begår en
orättvisa med afseende på Arboga, och de understöd, som för denna
stad äro i StalsUtsk:s Betänk, föreslagna. Förhållandet är nemi.
det, såsom B. o. Ad. har sig bekant, ali SlalsUlsk. har föreslagit
och B. o. Ad. bifallit, all en summa af 20,000 R:dr Inko måtte
anvisas, hälften såsom anslag och hälften såsom lån för Arboga-åns
nprensning. Nu deremot i fråga om å-rensningen vid Köping har
StatsUlsk. föreslagit Sländerna alt gifva två tredjedelar Såsom anslag
och en tredjedel såsom lån, af den derför begärda vida betydligare
summan.
Gr. von Bosén och Frih. af Ugglas hafva tagit Utsk. i försvar
och sökt visa orikligheten af de upgifler om Köpings• handel, på
hvilka Frih. Cederström har stödt sin reservation. Jag ber Gr. von
Rosen och Frih. af Ugglas om ursäkt, för det alt jag ej tror på
deras enskilde upgifler, emedan de officiella strida deremot, och nå¬
gra andra än officiella ej konna läggas till grund för R. Sl:rs be¬
slut. Om likväl Frih. af Ugglas och Gr. von Rosen kunna framlägga
officiela, verkliga fada deröfver att trafiken vid Köping är större än den
vid Arboga, så skall jag vara den första, som pä grund deraf vill
bestämma Stals-bidragels storlek. Ja! jag skall gå sä långt, att jag
erkänner riktigheten af del föreslagna Slals-bidragets belopp. Men
rättvisan fordrar väl äfven då och alltid, alt delta bidrag utgår ef¬
ter samma grunder vid samma Riksdag, d. v. s. ali förhållandet
emellan den delen af Slals-bidraget, som är anslag till den, som
är lån blifver detsamma. För Arboga är det nu bestämdt så, att
hälften blir anslag, hälften lån. Skall icke detta äfven då gälla för
Köping? Skal! ej en grundsats kunna tillämpas conseqvenl under
en och samma session.
Hr von Troil har nämnt, hvad som eger sin riktighet, ad det
finnes tvänne alternativa försfager upgjorda för Köpings-åns uprens-
ning. Det ena förslaget afser, att Köpings-än skall utvidgas, d. v. s.
man skall bortgräfva slöra rimsor af landet på båda sidor af ån för
alt få ån vidare, och på della sätt göra Köping till en större han-
35*
548
Den 2'J Juni e. m
delsstad, än hvartill naturen ämnat den. Det andra förslaget afser,
att genom uprensning af sjelfva ån, och genomskäring af krokarne
göra ån mera segelbar, på samma gång som en mindre utvidgning
skulle ske genom bortgräfvande af sjelfva kanten af ån. Detta sed¬
nare förslag, som ligger till grund för StatsUtsk:s Utlåt., förutsätter
faschin-bäddar eller stenkistors anbringande, med ett ord, sådane
skyddsmedels användande, som behöfvas för att qvarhålla muddret.
När det var fråga om Arboga ville man ir,ke gifva anslag till så¬
dane skyddsmedels tillvägabringande, men när det är fråga om Köping,
så finner man del nödvändigt, att intaga utgiften för dem i kost-
nads-beräkningen ? Hvilken conseqvens! Jag vill härmed ej säga, att
dessa utgiftsposter skola uteslutas, ty jag anser, att alla anslag eller
understöd, som R. St. gifva till ett arbete böra vara tillräckliga, på
det man icke må få ett dåligt eller förfuskadt arbete. Men jag
kan ej underlåta, att fästa upmärksamheten på detta förhållande.
Dessa skal torde vara tillräckliga för ett bifall till den återremiss å
denna fråga, hvarom jag vördsammast anhåller; meri derjemte fin¬
nes äfven ett annat. sora en af de föregtde talarne redan vidrört.
R. St. hafva nemi. i början af 1830-lalel, om jag minnes rätt, be¬
viljat ett understöd till Köpings åns uprensning af 15,000 R:dr
med vilkor, att ån skall hällas fullkomligt segelbar, ulan att något
vidare anslag för uprensningen skulle behöfvas. Detta anslag har
blifvit lyftadt, men på hvad säll det blifvit användt, synes af den nu
gjorda framställningen om ytterligare Stals-understöd. Nu kunde väl
vara skäl för Utsk., att gifva Ständerna en utredning af denna sak,
synnerligast när man sträcker sina pretentioner för understöd lill Kö-
pings-åns uprensning ända derhän, att man ej nöjer sig med alt (å
den föreslagna summan till hälften såsom län. och hälften såsom
anslag, på samma sätt, som understödet för Arboga blifvit be¬
viljad).
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag är i hvad jag ämnat
säga, hufvudsakligen förekommen af Hr von Troil, Fril), af Ugglas
och Gr. von Rosen. Jag anhåller endast att få göra några tillägg.
Hvad Köpings å beträffar, så vet man, enl. hvad som äfven uply-
ses af Utslcs Betänk., att den är omkring 12,000 fot lång, ifrån
staden till Mälaren, i sitt nnvar:de skick krokig och trång, med me¬
delvidd-i vattenytan, af omkring 50 å 60 fot i vanlig vattenhöjd,
och ett djup af 8 å 10 fot i lägsta vattenståndet. Hr von Troil
har nyligen uplyst, alt oberoende af jernvägens anläggning, Köping
icke är någon så obetydlig stad. Der byggas redan fartyg på sta¬
dens varf. Lastade fartyg kunna likväl icke molas i ån sådan den
nu är.
Hr von Troil har redan nämnt de kostnader, som det lilla
samhället, Köpings stad, underkastat sig. Man vet äfven, att det
har utan ersättning uplåtit platsen vid sin gamla hamn, för att tjena
till bangård för jernvägen. En af reservanterne har updragit en
jemförelse emellan Arboga och Köping, hvilken en annan talare,
Hr Bildt, uptaget. Jag vill icke missunna Arboga hvad det fått,
utan hade till och med för min del önskat, att detta hade blifvit
Den 29 Juni e. m.
549
något mera; men den siste värde talaren har sagt, att det vore en
orättvisa emot Arboga, om Köping finge det anslag StatsUtsk. till¬
styrkt, all Köpings trafik icke vore så stor som Arbogas, och att
redan på 1830-talet, 15,000 R:dr blifvit lemnade lill Köping för
uprensning af denna å. Jag får i sisla fallet fästa den värde tala¬
rens upmärksamhet derpå, att år 1830 var ännu icke fråga om nå¬
gon jernväg, oell att Köping skulle blifva ändpunkt för densamma,
och att de 15,000 Ii :dr:ne voro gifna för upmuddring. Derom är
icke bär fråga, ty Köpings å behöfver icke upmuddras, utan fråga
är att bilda bassiner vid ån, sä att fartyg kunna der passera förbi
hvarandra. En talare bar sagt, att Arboga å är ett större vatten¬
drag. Detta anser jag icke vara något skäl. Arboga å är visser¬
ligen ett längre vattendrag, Arboga ligger längre från Mälaren än
Köping, ty emellan Arboga och Mälaren är 54,000 fot, men emel¬
lan Köping och Mälaren endast 12,000 och just derföre kommer
Arboga icke att blifva för trafiken och rörelsen så vigtig, som
Köping.
Reservanten har äfven sagt, att folkmängden i Arboga är större
än i Köping, men då man vill antaga detta såsom skäl, så tager
jag mig friheten att anmärka, alt den stad, som har en större folk¬
mängd i detta fall skulle hafva bättre tillfälle, att sjelf bekosta hvad
som behöfdes, än den som har en mindre. Här är för öfrigt icke
fråga om stadens nuvar:de seglation, ulan om dess läge. Om Kö¬
ping icke ens vore en stad, men blefve ändpunkten för en jernväg,
så vore det ändock oundgängligen nödigt, att gifva anslaget till ar¬
betets fullbordande.
Samme värde reservant har äfven yttrat, att genom jernvägens
fortsättande i en framtid mot östern, så blefve denna farled min¬
dre begagnad. Dervid får jag först och främst anmärka, att i alla
fall, troligtvis en del tunga varor komma att gå på sjön, enär de¬
ras transport på jernväg alltid kommer att blifva för dyr, och såle¬
des blifver segelfarteu på Köpings å i allt fall ganska behöflig äfven
om man får jernbanan utsträckt till Stockholm.
En annan fråga är, att man icke kan undgå, att anse dylika
kommunikationer som denna, såsom nödvändiga vilkor för jernvä¬
gens bestånd, och att sålunda derigenom tyngden af Statens garanti
förminskas.
Fiih. af Ugglas har nämnt, att den emellan Köping och Ar¬
boga gjorda jeroförelsen är obehörig, och att man bör se hvarje sak
för sig. Jag går ännu längre, och påstår, att jag äfven vill anse
motionärerne vara fristående. De äro hvar och en, såsom man vet,
Borgmästarne för hvar sitt samhälle. De önska att utvidga dessa
samhällen, och att öka vattnets djup i de ifrågavar:de aarne. De
äro fria i sina yrkanden, och hafva i delta fall samma reformerande
rigtning.
Pä dessa skål får jag förena mig i yrkandet af bifall till Stats
Ulskts Utlåt.
Hr Ribbing: Att SlatsUlsk:s egna ledamöter i denna fråga
hafva varit af så stridiga tankar, är icke underligt, då de här båda
550
Den 29 Juni e. m.
skola förefalla Väg- och Vallenbyggnads-Styrelse och hushälla med
Stålens medel, ly det är gifvet, att de komma till olika resullaler,
på grund af de olika uplysningar, som lemnäs af enskifta personer.
Jag skall icke inlåta mig i denna strid, men vill blott säga alt mig
synes, som de skäl och ömsesidiga jemförelser, hvilka här blifvit
framdragna, vore nog småaktiga i jemnförelse med slutskälet i Utsk:s
Betänk., rör:de denna punkt. Utsk. säger der: ”Erkännande vigten
deraf, att åtgärder vidtagas för islnndsältande af ett vattendrag, der
sannolikt inom kort en ganska liflig, och för det allmänna gagnelig
trafik skall upkomma, har Utsk. ansett sig böra understödja motio¬
närens sistnämnda förslag och hemställer derföre, etc.” Detta står
att läsa såsom slutskäl i Utsk:s Betänk. Nu har man i dag af flere
talare hört yttras, att det icke är så alldeles säkert att den jernvä¬
gen, som skulle åstadkomma den stora trafiken kan komma till
stånd. Jag hemställer då om man hade gjort klokt då man här
grundat sin hemställan på förutsättningen af att jernvägen skall kom¬
ma till stånd, hvilket ännu synes vara osäkert, och på grund deraf
tillstyrkt beviljande af detta icke så obetydliga anslag. Det förefaller
mig alldeles icke medföra någon serdeles skada, eller vara af nå¬
gon synnerlig vigt, om ännu ett par lie år man skulle få telegra¬
fera de fartyg, som mötas vid inloppet af ån, och tror således, att
beviljande af detta anslag gerna kunde anstå, intill dess man får se
huru de här stora frågorna utveckla sig, så att man icke invecklar
sig i- sådane företag, endast på grund af hvad man förmodar skola
ske, hvilka icke kan ega rum utan betydlig i kostnader. Jag får
således, ehuru icke på grund af de skäl, som Frih. Cederström
anfört, likväl med honom förena mig uti det slut, hvartill han
kommit, nemi. begäran om återremiss.
Hr von Troil: Redan inom Utsk. yttrades mer och mindre
starka sympalhier för Arboga och för Köping. Delta förhållande
synes äfven här hos R. o. Ad. göra sig gällande. Hvad mig be¬
träffar, så får jag förklara, att jag hyser sympathi för hvarje företag,
som jag tror kunna medföra nytta och båtnad för landet. Del är
på denna grund jag tillstyrkt anslaget för Arboga, och nu tillstyr¬
ker det för Köping. Jag hade visserligen önskat att anslaget för
Arboga hade kunnat utsträckas äfven lill en faschin-bädd, men då
R. o. Ad. icke velat i detta hänseende bevilja återremiss, så inser
jag icke hvarför Köpings samhälle skulle af denna orsak blifva lidande.
Hr Bildt, min värde medbroder i StatsUtsk., har här yttrat, att
han ansåg, att Arboga stad hade jemförelsevis fått mindre än Kö¬
ping, om för den sednare staden den summa bifölles, som Stats¬
Utsk. tillstyrkt. Jag ber att fä fästa upmärksamheten derpå, att
Arboga stad har erhållit tillsammans 35,003 R:dr, hvaraf 25,000
R:dr såsom anslag, och 10,000 såsom lån. Köpings stad skulle, ef¬
ter hvad StatsUtsk. föreslagit, hafva erhållit 40,000 R:dr, hvaraf
26.666 R:dr 32 R:dr såsom anslag, och 13,333 R:dr 16 sk. så¬
som lån. Proportionen emellan anslag och lån, synes således vara
mera lill fördel för Arboga än för Köping. Jag tror likväl, att
dessa jemförelser alldeles icke höra verkställas. Jag fäster mig icke
Ben 29 Juni e. m.
551
vid desamma. Jag tror att några faschin-bäddar erfordras egentligen
icke vid Köpings å, emedan staden sjelf har låtit bekosta pålning,
ända från å-mynningen. Det är denna pålning, sorn skulle ersätta
faschin-bäddarne, och detta arhete har Köpings stad låtit verkställa roed
de 15,000 R:dr Hr Bildt omnämnt. Men jag tror, alt efter man
nödvändigt vill göra-jemförelse, bör man taga i betraktande, att Ar¬
boga å redan har den bredd, att två fartyg kunna mötas, hvaremot
Köpings å är så smal, att det är omöjligt, att två fartyg kunna fär¬
das der i motsatt riktning. Hvad för öfrigt beträffar undersöknin¬
gen, sä visar Betänk., att Chefen för Väg- och Vattenbyggnads-
distriktet har upgjorl projektet.
Jag yill icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid, utan anhåller blott
om bifall lill Utsk:s förslag i denna punkt.
Gr. von Rosen: Jag är till en viss grad förekommen af så
väl Hr Tersmeden, som Hr von Troil, i hvad som rörer detta an¬
slag af 15,000 R:dr, emot hvilket man anmärkt,, att det icke blif¬
vit ändamålsenlig! användt. Det har tverlom blifvit användt för de
åtgärder, som Köping redan vidtagit till förbättrande af denna far¬
led, dervid, såsom Hr von Troit nämnt, pålning har blifvit verk¬
ställd ända till utloppet i Mälaren, för att hålla muddret inne.
Man bar bär jern fört städerne Arboga och Köping såsom handels¬
platser. I det hänseendet får jag säga, att Köping har en mycket
större framtid än Arboga, emedan den ligger så mycket närmare
Målaren, att det varit en möjlighet, ifall det icke blifvit förordnadt,
att jernvägen skulle gå upp i sjelfva staden, utan den hade blifvit
lagd der som det först var fråga om, d. v. s. nära mynningen af
ån, att staden hade flyttat sin hamn dit, der fartyg med 16 fots
djup hade kunnat gå upp. Då hade Köpings stad blifvit en gan¬
ska stor handelsstad, ty då hade samma fartyg, som gå genom slus¬
sarne i Stockholm gått ända dit. Dä nu K. M. genom resolut, be¬
slutat, att jernvägen skall gå genom Köping, och staden således blif¬
vit hindrad att få denna lyftning, så synes mig icke mer än bil¬
ligt, att man också ger någon ersättning derför, och alt ån således
borde sättas i det skick, att åtminstone fartyg af 10 fots drägtighet
kunde gå dit, hvilket icke kunde blifva förhållandet med Arboga.
Vore jag ledd af småsinne, eller om jag skulle kunna hysa någon
skadefröjd vid alt motsätta mig det, som kan vara nyttigt för en
kommun, så skulle jag säkerligen icke hafva talat hvarken för Ar¬
boga eller Köping, ty jag vet få saker, som så hafva förbittrat mitt
lif, som Arboga- och Köpings-frågan, emedan det varit en stor an-
ledn. till, att jernvägs-frågan blef ett helt år förhalad, då det
var fråga om, huruvida jernvägen skulle gä lill Arhoga eller Kö¬
ping. Jag bar yrkat, och skulle kunna bevisa för hvar och en, som
vill med fritt sinne gå in i frågan, att det varit för Sverige och för
Köping af stor vigt, att stadens hamn hade blifvit flyttad ned lill myn¬
ningen, och att jernvägen hade galt deröfver, än i stället såsom nu
blifvit beslutat, jernvägen blifvit flyttad 5,000 alnar högre upp,
hvilket icke blir till fromma, hvarken för jernvägen eller för Kö¬
ping, lika litet, som för de trafikerande, men då nu, i följd af dea
552
Den 29 Junie m.
utredning frågan fick genom auktoriteterne, densamma har blifvit på
detta sätt afgjord, så tror jag det vore orättvist, att icke gifva Kö¬
ping det _stöd, som den behöfver, nemi. att få sin å i navigabelt
skick. Afven om det nn ifrågavar:de anslaget beviljas, så får lik¬
väl telegraferingen, som Hr Ribbing trott, 'blott skulle vara för tre
år, om anslaget icke beviljades, alltid fortsättas, ty rnan nödgas all¬
tid telegrafera, på det att fartygen skola binna in i mötesplatserna,
innan de komma att möta hvarandra. Jag får fortfarande yrka på
bifall till Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff: För min del anser jag det hafva
varit ganska rikligt af Hr von Troil, att understödja Köpings och
alla öfriga anslags-frågor som förekommit, sedan Ystad först erhållit
sitt belopp. Det är en skyldig tacksamhetsgärd ål alla dem, som
hulpo honom den gången; ty det är klart, att då fråga var om
Ystad, så fruktade man alt Stång-ån, Arboga eller Köpings-åarne,
eller hvad de må heta, icke skolat få något om Ystads-hamnen in¬
tet erhållit. Sålunda söker man hjelpa hvarandra. Jag undrar blott
på, att Frih. Cederström icke är lika tacksam, eller gjort på samma
sätt, som Hr von Troil.
Gr. von Rosen har anmärkt, att Köpings hamn bordt anläggas
nere vid Mälaren, och icke vid staden. Det kan hända, att hans
förslag varit riktigare, ån det andra. Men hvarföre har man icke
äfven härom hört Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen ? Hvarför har
icke Konungens Propos. i ämnet begärts? Man har gått dessa myn¬
digheter förbi. Samma omständigheter torde här yppas, som med
hamoarne vid Christinehamn och Hult. Det påstods i begynnelsen
att Hult hade en förträfflig hamn. Men nu har erfarenheten visat,
all rnan icke kan för grundt valten der inlöpa. Sådan blifver följ¬
den när man gär sakkunniga vederbör:de förbi. För min del skulle
jag tro, alt då R. o. Ad. beviljat anslag lill å-rensningar vid Lin¬
köping och Arboga, vore det obilligt, att ej lika obesedt bevilja
medel ål Köping och alla de öfriga, som komma efter. Motsatsen
skulle vara att detta Stånd utöfvade samma godtycke, som Stats-
Utsk. gjort, än för, än emot den ena eller andra staden.
Frih. Cederström, Rud., som här reserverat sig, har, ehuru Ordf:de
i Exped:sUtsk. icke fästat sig vid förslagets ordalag. Men jag hop¬
pas att han gör det, när saken bifallits och kommer till Exped:s-
Utsk. Här står nemi. ”iståndsättande af vattendrag.” Jag tror icke
alt något sådant kan sättas i stånd; ty det tager sin våg efter mar¬
kens beskaffenhet, och när någon fördjupning eller damm blifver
full, så rinner vattnet öfver. Följaktligen kan det icke komma i
fråga att iståndsätta ett vattendrag, såsom en kanal eller något
dylikt.
Gr. von Rosen: Det är verkligen bedröfligt att höra, att den
ena representanten skall emot den andra göra sådane framställnin¬
gar sorn, att man byter och kyter för alt få fram en motion, och
sedan skulle vara nödtvungen, att af tacksamhet hjelpa andra i dy¬
lika frågor. Jag tror, att en hvar af oss talar efter sin öfverty¬
gelse, likasom jag talar efter min. I detta fall trodde jag mig hafva
Den 29 Juni e. m.
553
utvecklat den, då jag bevisat, att det varit tvertemot raina åsigter,
som jernvägen kommit att gå så nära, både till Arboga och Kö¬
ping, som den kommer att gå; men jag nödgas rätta Hr von Hart-
mansdorffs otaliga misstag här, när fråga är om jernvägen. För¬
hållandet är nemi. del, att icke allenast Väg- och Vattenbyggnads¬
styrelsen blifvit hörd i frågan, utan K. M. har äfven i anledn. af
denna Styrelses Utlät., bestämt jernvägens rigtning.
Beträffande åter hvad ”erfarenheten visat om Hults hamn”, så
får jag förklara, alt Hr von Hartmansdorffs yttrande, i min tanka,
icke eger någon grund. Hela den saken (jag vill nu nyttja det ut¬
tryck, som jag kan anse höfligast för tillfället, ehuru jag skulle
kunna hafva eli annat på läpparne). Hela den saken har ingen
sanning lill botten, ulan det är helt simpelt så, med den händelse,
sorn blifvit omskrifven i tidningarne, att Kaptenen envisades emot
den ombord varande lotseus råd, att gå den väg, som ännu al¬
drig något ångfartyg förut gäll, oell som var blott 7 fot djup, då
deremot fartyget lastadt låg 9 fot djupt, så att mången deraf har
kommit till den slutsatsen, att detta varit med flit gjort, på det
man skulle komma allmänheten att tro, det icke fanos tillräckligt
med vatten, för alt komma in i Halls hamn. Nu nyligen var
en person och lodade i Hults hamn, hvarvid djupet der befanns
vara 9 fot, oaktadt att vattenståndet nu är sä lågt i Venern. Så¬
ledes har Hr von Hartmansdorff gjort sig till kolportör för ett osaunt
förhållande.
Hr von Troil: Den hänsyftning, som den nästföregrde tala¬
ren framkastade, både om skälen för mitt bifall till åtskilliga punk¬
ter af detta Betänk., och skälen som dertill föranledt andra talare,
är af beskaffenhet, att jag icke anser mig böra svara derå. Jag
har begärt ordet, för att fästa upmårksamheten på, att om äfven i
den ifrågavar:de ingressen står iståndsättande af ett vattendrag, så
heter det likväl uti det egentliga tillstyrkandet, hvaröfver R. St. nu
komma att besluta, ”alt R. St. måtte för uprensning och utvidgning
af Köpings å anvisa etc.”, och att således dessa ord äro efter mitt
förmenande ganska riktigt valda.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först lill bifall, och sedermera till
återremiss af förevande punkt framställde propos:r, besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde,
om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade det
han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
i2:te punkten.
Gr. Sparre, Erik: Vi hafva i dag vid åtskilliga punkter af
det nu föredragna Betänk, höll talas derom, alt sådana frågor icke
borde väckas af enskilte motionärer, utan alt de borde komma ifrån
Regeringen; men om i något fall en sådan anmärkn. är grundad, så
är det här. Fråga är nemi. icke nu, om uprensning af en farled
eller en hamn. Här är fråga om, att uptaga en ny farled, och att
för detta ändamål skänka 100,000 R:dr b:ko. Det må vara, att
554
Den 29 Juni e. m.
detta arbete kan för staden Eskilstuna och den kringliggande orten
vara af nytta, men dervid måste likväl tagas i betraktande, huru¬
vida Eskilstuna stad, och vidden af den ort, som af företaget skulle
draga nytta, är af den betydenhet, att företaget förtjenar alt un¬
derstödjas med en så betydlig summa. Mig synes åtminstone skäl,
att Representationen för beviljandet af en sådan summa, heldst, så¬
som anslag utan äterbetalnings-skyldighet, och för åstadkommande
af en ny farled, må äga säkrare underrättelse om verkliga nyttan
och behofvet af detta anslag, än den som kan inhemtas af nu fö¬
redragna Betänk.
Det har blifvit sagdt, att provinsen Södermanland icke i den
mån, som andra provinser åtnjutit bidrag af stats-medel, och att
detta vore ett skäl för beviljande af ifrågavar:de anslag. Jag vill
lemna detta osagdt. Jag känner icke i hvad mån Södermanland
blifvit hugnadt med Stats-bidrag, men jag vet, att vid sista Riks¬
dagen beviljades 100,000 R:dr för ett allmänt företag inora nämnde
provins, och af detta Betänk, finner jag, att för ett annat allmänt
företag, äfvenledes inom Södermanland 50,000 R:dr nu äro till¬
styrkte. Jag kan således icke finna, att denna provins har varit
utesluten ifrån R. St:rs välvilja. Jag har ansett mig böra, i ensak
af sådan beskaffenhet, som ifrågavar:de, och då summan är så be¬
tydande, framställa mina betänkligheter, öfverlemnande åt R. o- Ad.
att bestämma, huruvida 11. o. Ad. finner dem vara af beskaffenhet,
att skäl kunde förefinnas till återremiss, hvarom jag vördsamt an¬
håller.
Hr von Hartmansdorff: Man säger, att den i fråga vande ka¬
nalen är ett ringa föremål, jemförelsevis med hvad som förut varit
i fråga, men att summan är ganska stor. Jag medgifver att hon
är ansenlig, men huruvida föremålet skulle vara obetydligt, det är
en annan fråga. Vid andra tillfällen har man här yrkat anslag för
enskilte personers bästa, och med detsamma för den kringliggande
orten. Vid Eskilstuna finnes en betydlig kronan tillhörig anlägg¬
ning. Lättad farled derifrån är af vigt äfven för Slaten; det bör
man icke förglömma, när man är så angelägen, att bereda fördelar
åt den enskildte.
Hvad landskapet Södermanland beträffar, så är förhållandet der,
såsom man vet, att de stora godsegarne hafva varit stora bränvins-
brännare, och haft sin afsättning på Eskilstuna, som genom deras
bränvin blifvit utarmadt och förderfvadt. Om nu bränvinsbrännin
gen aflager såsom jag förmodar, lill följd af den författning, hvil¬
ken i detta hänseende blifvit af R. St. beslutad, och som jag äf¬
ven hoppas varder af Konungen bifallen, så måste väl befaras, att
Södermanlänningarne få inom landskapet nog liten afsättning på sin
spannmål, när de icke finna fördelaktigt, att förvandla den till brän¬
vin. I sådant fall är det icke för dem likgiltigt, om Eskilstuna
har till Mälaren en kanal, på, hvilken afsättning kan ega rum. För
närvande finnes icke i detta afseende för dem att välja på några
andra Mälare-städer, än Mariefred, Strengnäs och Thorshälla, alla
tre obetydliga. Thorshälla kunde måhända blifva ansenligare i hän-
Den 29 Juni e. m.
555
tlelse denna kanal anlades, och då gagnar man ju tvänne små stä
der på en gång.
Vill man tänka på den enskildtes nytta i detta fall, hvilket
man väl bör göra om man är hillig, så väl emot Södermanländ-
ningen, som man förut varit emot andra landskaper, så är förhål¬
landet, att i Eskilstuna finnes f. n. en större machin-verkstad, en
af de bästa, fastän icke den förnämsta i landet. Åtminstone har
jag hört, att den första lokomotiv eller dragvagn för jernväg, hvil¬
ken i vårt land funnits, blifvit der förfärdigad. Skall gjutgods kunna
med fördel fraktas från verkstaden, så fordras en kanal. Om för
en upgående näring finnes en skicklig man, som henne bedrifver,
sä bör man väl se till, att hon må kunna med fördel idkas. Jag
tror således, att då K. o. Ad. varit så frikostigt, som händelsen
nyss var med Köping, så bör Ståndet förfara likaledes med Eskils¬
tuna, ty har man beviljat de föregtde anslagen, så bör man äfven
medgifva detta.
Hr Bildt: Vid första påseende af StatsUlsk:s förevar:de för¬
slag, sä ser det ut,'sorn hade StatsUtsk. gatt ifrån den grundsats,
som det förut följt, och här tillstyrkt något ovanligt mycket, då det
föreslagit en så stor summa, som 100,000 R:dr b:ko, men ser man
något närmare på frågan, så finner man, att Utsk. har blifvit sina
grundsatser trogen, åtminstone är ej något undantag gjort, till för¬
mån för Eskilstuna. Jag återkommer alltid till jemförelse, ty så¬
som jag förut nämnt, så finnes här ingenting abstract rätt, utan
allt måste tagas jemförelsevis. Jag går då till anslaget för Köping,
som nyss blifvit beviljadt under vilkor, att § af den, enl. kostnads-
förslaget, erforderliga summan skulle meddelas såsom anslag, och
den återstående tredjedelen såsom lån. Här har man deremot för
Eskilstuna, der koslnads-förslaget upgålt till 151,500 R:dr b:ko fö¬
reslagit, att ungefärligen § deraf, eller 100,000 R:dr b:ko skulle
lemnäs såsom understöd, men hvad den sista tredjedelen beträffar,
så har StatsUtsk. icke här, såsom i afseende på Köping föreslagit,
att den skulle såsom låne-understöd utgå, utan har föreslagit, att
denna tredjedel af den beliöfliga summan skulle tillsläppas af det
bolag, sorn skall bildas för kanalens anläggande, så att StatsUtsk.
har, hvad denna kanal-anläggning angår, föreslagit hårdare vilkor
än för Köping. Det är svårt, att afväga den nytta, som det all¬
männa skulle hafva, om man jemför den summa, som här nu är
i fråga, med den summa, som förut blifvit beviljadt till öfriga fö¬
retag, emedan rörelsen i Eskilstuna, genom den ifrågavar:de kandl-
anläggningen skulle få en ny riktning, hvaremot rörelsen på de an¬
dra kommunikations-linierna, som fått anslag, har haft sin kommu-
nikations-linie förut åt samma håll; men det förefaller mig likvisst
vara temmeligen otvetydigt, att en ganska stor del af Söderman¬
land härigenom skulle få en lättad kommunikation. Kommunika¬
tionen är visserligen icke svår f. n., ty det finnes både land- och
sjöväg från Eskilstuna till Thorshälla, men det har den olägenhe¬
ten med sig, att man, för att komma till Mälaren, måste göra om¬
lastningar, och att man får fara | mil emellan Thorshälla och
556
Den 29 Juni e, m.
Eskilstuna nied sina produkter, för att på sistnämnde ställe köpa
viktualie-varor oell dylikt, hvilket icke skulle behöfvas, om denna
kanal funnes. En sådan kanal-anläggning är således, i min tanka,
ganska nyttig, och då jag sålunda är af den åsigten, alt StatsUtsk:s
förslag skulle vara af nytta för det allmänna, så har jag ingenting
emot anslagets beviljande, men då jag likvisst, sedan detta Betänk,
blifvit af SlatsUlsk. afgifvet, observerat, att StatsUtsk. begått en
oriktighet i upställ ningen af detsamma, så måste äfven jag
yrka återremiss. Det slår nemi. i StatsUtsk:s Utlåt.: ”Att till
öpnande af en kanal-ledning emellan Eskilstuna och Mälaren, R.
St. mätte bevilja ett anslag af 100,000 R:dr b:ko, att under lop¬
pet af fem år, med en femtedel årligen från Riksg:s-kont:t utgå;
mot vilkor, att det bolag, som bildas för arbetets företagande, skall
hafva tecknat sig för hela den summa, som till arbetets fullgörande
erfordras, innan någon del af Stats-bidraget får uttagas, samt att
det förbinder sig, att fullborda detsamma, i öfverensstämmelse med
af K. M. fastställd plan, och inom en lid af fem år vid äfventyr,
att eljest återbetala den lyftade summan.” Häraf synes, att äfven
om arbetet icke blifvit verkställd!, t. ex. inom 10 år, så står lik¬
väl dessa 100,000 R:dr b:ko qvar i Riksg:s-kont. för delta förelag,
emedan det icke blifvit utsatt, när företaget skall vara börjadl. Det
är oriktigt, att sålunda fastställa ett anslag, utan bestämmande af
tiden för arbetets början. Jag bekänner, att då frågan förevar i
StatsUtsk., så förbisåg jag denna omständighet, och det är af detta
skäl jag vördsamt anhåller om återremiss, på det att StatsUtsk. mätte
intaga en sådan tidsbestämmelse uti förevar:de förslag.
Hr Tersmeden: Det är egentligen endast i anledn. af Gr.
Sparres yttrande, som jag anhållit om ordet. Han har nemi. sagt,
att här vore fråga, icke om uprensning och utvidgning af en
ström, utan om, att uptaga en ny kanal, och att dertill bortskänka
100.000 R:dr. Gr:n har ansett denna summa väl stor, och att
K. M. derföre bordt yttra Sig om behofvet af det föreslagna arbe¬
tet, innan saken kommit under Utsk:s pröfning. Beträffande det i
StatsUtsk:s Mern. omnämnda förhållande, att Södermanland icke
tillförene upburit något understöd af stats-medel, så har Gnn dere¬
mot anmärkt, alt redan vid förra Riksdagen, anslag för en kanal
inom Södermanland, lill icke mindre belopp än 100,000 R:dr b:ko
blifvit beviljadt. Detta äger sin riktighet, meu jag får fästa up-
märksamheten derpå, att dessa medel icke blifvit lyftade, utan af
förekommande anledn:r förblifvit obegagnade, och att just nämnde
100.000 R:dr skulle användas för ifrågavar:de ändamål.
Jag är i öfrigt hufvudsakligen förekommen af Hr Bildt. Jag
vill endast laga mig friheten ytterligare tillägga, att det vattendrag,
som sammanbinder Hjelmaren och Mälaren, eller den s. k. Thors¬
hälla och Eskilstuna ä, icke nu medgifver fördelen af en direkt
kommunikation emellan dessa sjöar. Berörde vattendrag har sin
trängsta passage vid det s_ k. Holmens fall, hvarigenom synnerli¬
gast vid flodtiden, en updämning förauledes, menlig för Kronans
gevärs-faktori och för Fristaden, hvilka verk sålunda försättas i bak¬
Den 29 Juni e. m.
557
vatten, oberäknadt den skada, som häraf drabbar jord-egendomarne
vid åns stränder. Fördelen för handeln och manufakturerna af en
sådan kommunikation är gifven, och Styrelsen för Väg- och Vat¬
tenbyggnader, hvars förord i sådane frågor som denna, man bär
ansett såsom en conditio sine qua non, har funnit denna kanal-
anläggning vara af väsendtlig nytta, och icke föranleda någon sådan
vattenminskning till förfång för egarne af Thorshälla qvarnar, och
Nyby Valls-verk, att afseende derå bör göras.
Hvad beträffar Iransporterne, och såsom ett prof på landt-frak-
ternas höga belopp må nämnas, all då kostnaden för en T:a sten¬
kol ifrån Stockholm till Thorshälla f. n. är 12 sk., så upgår den
till 9 ä 10, ända till 12 sk., ifrån Thorshälla till Eskilstuna.
Det gläder mig, att lill alla delar få instämma uti hvad Hr
von Hartmansdorff här har yttrat till beröm tor en machin-tillver-
kare i Eskilstuna. Hr von Hartmansdorff har sagt, att denna per¬
son varit den förste, som tillverkat ett lokomotiv i Sverige. Jag
ber att få tillägga, att samme man, äfven har tillverkat åtskilliga
varm-apparater för cellfängelserna, och för faktoriet i Eskilstuna,
hvilka visat sig vara synnerligen ändamålsenliga.
Samme värde ledamot har talat om bränvinsbrännare. I anledn.
häraf får jag nämna, att ifrågavande machin-tillverkare inrättat ett
öl-bryggeri, hvars tillverkningar försäljas i Eskilstuna stad, emot
ungefär hälften af det pris, som gäller i Stockholm, och likväl af
varan på stadens ”Bierstuben" konsumeras för 500 R:dr i veckan.
Ytterligare torde jag få nämna, att redan Konung Guslaf Itste bör¬
jade gräfningen af en kanal emellan Eskilstuna och Mälaren, ehuru
detta arbete afbröts genom den store Konungens död, och det sy¬
nes alltså icke nu för tidigt, att åter uptaga Hans verk, och deri¬
genom lifva rörelsen, i en af landets vigtigaste mannfaktur-städer.
Hr Adelborg: Vid föreg:de Riksdag gafs 100,000 R:drb:ko
anslag, såsom hjelp för tillvägabringandet af en, sedan urminnes
tider förordad och påyrkad kanal inom Södermanland, hvilken, sam¬
manbindande en mängd af sjöar inom länets bördigaste trakter,
skulle gå medan Mariefred och Nyköping. Såsom vilkor för denna
summas erhållande, hade R. St. fastställt, att hela koslnads-fyllna-
den skulle innan påföljande Riksdag, genom enskildta bidrag vara
anskaffade. Detta vilkor har beklagligen ej, till följd af många gil¬
tiga orsaker, kunnat upfyllas, och har StatsUtsk., lill följd häraf,
ansett sig ej böra bifalla den motion, Gr. Fr. von Rosen afgifvit,
hvilken åsyftar, att det en gång medgifna anslaget måtte, än vidare,
likt samma syfte få behållas. Ehuru ej kan bestridas, att detta fö¬
relag är både ibland de nyttigaste och relativt billigaste, af de, som
i och för Länets bästa kunna åstadkommas, har man derifrån dra¬
git dessa 100,000 R:dr b:ko, till ett annat inom samma Län, och
hvilket vi nu hafva under behandling. Della förfaringssätt bevisar än
ytterligare nödvändigheten deraf, att för framtiden vederbönde auk¬
toriteter, som kunna bedöma dylika frågor få handlägga desamma,
för att genom jemförelse, olika företag emellan bestämma, hvilket
som är det mest behöfliga och gagueliga.
558
Den 29 Juni e. m.
Ehuru jag var en ibland dera, sorn ifrigast arbetade för det
förra kanal-anläggnings-företagets framgång, afstår jag tillsvidare ifrån
allt bemödande i denna väg, och medgifver för min del gerna, att
detta anslag må fråntagas detta företag, läggas till det i detta be¬
tänkande nu föreslagna. Jag anser, att den nu ifrågavar:de kanalen
är ganska behöflig, och ehuru äfven för längre tider tillbaka på¬
tänkt, har den dock aldrig förut varit så af behofvet påkallad, som
i närvande tid. Eskilstuna stad, som tillförene varit af Staten ganska
mycket påkostad, är f. n. nära nog i förfall, och behöfver således allt
hvad den kan få, för att kunna sättas i det skick, hvaruti den for¬
dom var på väg alt komma, och dertill skulle ett sådant förelag
som delta betydligt bidraga. Härtill får jag lägga, att de landt¬
bruk, hvilka f. n. omgifva trakten af detta samhälle, är ibland dem,
hvilka inom Södermanland mest framskridit i produktions-förmåga;
men, tyvärr, äfven derjemte i stark tillverkning af bränvin, hvilket
i strida floder störtat ner öfver det arma Eskilstuna, och betydligt
depraveradt detta samhälle. Kommer nu en bränvins-lagstiftning,
att blifva antagen, som tillintetgör bränvinsbränningen, sä mäste
följden deraf blifva, att dessa landtbrukare, så vida de vilja uphöra
med sin förderfliga handtering, nödgas skicka all sin spannmål på
Örebro, för att kunna få någorlunda höga priser på densamma, och
måste således utsätta sig för en betydligt förhöjd transport-kostnad,
emedan-hvar och en mycket väl vet, alt då man har alt välja emel¬
lan Örebro Bergslag och Stockholms Börspriser, utsätter man sig
heldre för den ökade transport-kostnaden, än för de föränderliga
priserna i Stockholm. Derigenom kommer en betydlig tunga att
läggas på denna trakt, och^ jag hemställer derföre, om det icke är
skäl i, att befrämja den tilltagande nykterhet, äfvensom den ökade
idoghet, som jag hoppas blifver en följd af den nya bränvins-lag-
stiftningen genom anslag lill denna kommunikations-linien. Jag tror
alt R. St. ieke begär någon orättvisa, då de första gången i en så
stor och relativt framskridande provins, sorn Södermanland är, be¬
vilja detta anslag, och anhåller om bifall till Utsk:s Betänk.
Frih. Klinkowström, Bud. Mauritz: Jag mäste, i mot¬
sats emot de sista värde talarne, förena mig med Gr. Sparre, eme¬
dan jag anser ifrägavar:de anslags-summa vara allt för stor, att af
R. St. för delta ändamål gifvas. Det förundrar mig, att försvararne
både af det system, som anser, att K. M., vid meddelande af an¬
slag åt släder och kommuner borde höras, äfvensom försvararne af
det motsatta systemet, alt högst behöfliga, och till utsedda behof
begärda anslag, böra beviljas, hafva i denna fråga förenat sig om
bifall till Ulsk:s förslag. Jag finner icke, att för denna del af Sö¬
dermanland, eller större delen af den ort, som nu omgifver Eskils¬
tuna stad, en så väsendtlig fördel skulle upstå af denna kanal-an-
läggning; ty de sädes-producerande delarne af Södermanland, som
hafva sin afsättning på Eskilstuna och Thorshälla, komma svårligen
att begagna denna kanal. Emellan Eskilstuna och Thorshälla är
icke fullt | mil, ganska slät och jemn, samt utmärkt god väg, och
jag skulle tro att de, som hafva spannmål att föra till Thorshälla,
Den 29 Juni e. m.
559
gerna låta den forslas förbi Eskilstuna, och direkt till Thorshälla,
der i alla fall lastage-plats finnes, för att föra produkterna till
Mälaren.
Man har sagt, att genom kanalen skulle varorna direkt ifrån
Eskilstuna kunna afgå till Mälaren. Jag tror likväl icke, att denna
fördel skulle vinnas, Iv icke lära så djupgående fartyg, som äro af-
sedda att gä på Mälaren, kunna komma lill Eskilstuna genom denna
kanal, eller de som afses för kanalen, kunna begagnas på Mälaren.
Således tror jag, att, i sl. f. en omlastning, det skulle blifva tvenne
sådana, så att producenterne skulle nödsakas magasinera sina varor
i Eskilstuna, intilldess de kunde fä dem förda på pråmar till Thors¬
hälla, för att der lastas pä Mälare-fartygen.
Det förhåller sig visserligen såsom man säger, att Söderman¬
land icke har haft något annat Stats-anslag uti förevarde hänseende,
än de 100,000 R:dr b:ko, vid sednaste Riksdag beviljadt lån för
en kanal-anläggning, hvilka nu, sedan vilkoren för deras lyftande
icke blifvit upfyllda, af StatsUlsk. blifvit föreslagna att indragas,
ehuru motioner blifvit väckta, att dessa medel ännu ytterligare
måtte få för det dermed försedda kanal-arbete reserveras; men or¬
saken hvarföre Södermanland icke begagnat detta anslag, och icke
vid andra tillfällen blifvit omhuldadt med dylika anslag, anser jag
vara den, att Södermanland är en ibland de lyckliga provinser, som
hafva ett naturligt ganska vidsträckt inre vatten-system, och dertill
omgifves på Irenne sidor af vatten. I norr begränsas det ifråga-
var:de landskapet, nemi. af Mälaren, med flere skeppnings-orter,
såsom Thorshälla, Strengnäs, Mariefred. I Öster och S.O tillstöter
Östersjön med skärgårdar, samt Trosa och Nyköping såsom skepp¬
nings-orter; i Vester lemnar Hjelmaren vattenförbindelser i vid¬
sträckt skala. Provinsen genomskäres af Södertelje kanal, hvarjemte
de talrika sjöar, som sönderskära landet, och göra det snarlikt en
skärgård, skulle kunna blifva begagnadt till största fördel för kom-
muoikationerne, i snart sagdt alla riktningar om de sund, ström¬
mar och åar, hvarigenom nämnde insjöar söka sig väg till hafvet
eller Mälaren gjordes farbara för mindre båtar och fartyg.
Jag tror således, att nämnde provins är mindre i behof af
läi lade kommunikationer i den riktning, som det ifrågavande an¬
slaget afser, och har lättare att få sina varor afsatta, än många an¬
dra provinser. Ehuru således detta anslag skulle blifva högst för¬
delaktigt för Eskilstunas innevånare, och kringliggande orter, nyt¬
tan deraf likväl icke motsvarar betydenheten af den stora summa,
sorn blifvit tillstyrkt för delta ändamål. Denna summa är högst
betydlig, jemförelsevis med de många afprntningaiy som i Stats¬
Ulsk. egt rum på af Regeringen begärdta, högst nödvändiga, och
för hela Slaten väl behöfliga anslag. Särskildt får jag, i fall, så¬
som jag icke betviflar, denna punkt blifver af R. o. Ad. återremit¬
terad, både af deni som önska, och dem som icke önska detta an¬
slags beviljande, fästa upmärksamheten derpå, att ett fel insmugit
sig i redaktionen af beslutet- Der står, att dessa 100,000 R:dr
b:ko skulle, under loppet af fem år, med en femtedel årligen från
Riksg:s-konl:t utgå; mot vilkor, att det bolag, som bildas för ar¬
560
Den 29 Juni e. m.
betets företagande, skall hafva tecknat sig för hela den summa, sorn
till arbetets fullgörande erfordras.
Jag tror, i likhet med hvad af andra StatsUtsk:s ledamöter
blifvit uplyst, att meningen är den, att den återstående fyllnads-
summan, som erfordrades för arbetets fullgörande, skulle vara teck¬
nad af Bolaget, innan de (ingo lyfta något af stats-anslags-summan;
men jag tror Utsk. borde hafva uttryckt detta klarare, genom att i
redaktionen begagna ordet fyllnadssumma, eller den uter slående
summan. Har jag misstagit mig, så har jag ingenting vidare att
tillägga; men jag tror likväl, att detta vore ett förtydligande, som
icke vore ur vägen.
Jag får på dessa skäl yrka återremiss.
Hr Ribbing: Fasthållande mig vid de grundsatser jag förut
yttrat, och då jag vågar åberopa de beviljade anslagen såsom exem¬
pel, äfvensom jemförelsen emellan detta, och det sora förekommer
i nästföljande punkt, så måste jag förklara, att hvarken anförandet
om det bränvin, som tillverkas utom staden, eller det öl, som till¬
verkas inom staden Eskilstuna, kan på mig verka till, att med nå¬
gon förkärlek omfatta detta förslag. Jag finnér icke här upfylldt
det vilkor, som jag anser såsom ett conditio sine qva non, för dy¬
lika anslags beviljande, nemi. att Styrelsens för allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, utlåtande deröfver varit af K. M. infordradt. Det
utlåtande af nämnde Styrelse, hvilket här åberopas, har icke sålunda
tillkommit, och är i öfrigt ganska evasivt. Der står nemi., att ifrå-
gavar:de arbete ”otvifvelaktig! skulle åstadkomma stor nytta för
Eskilstuna stad och »ingifvande ort, derigenom att kostnaderna för
denna £ mil långa, nu begagnade landt-transporten från Eskilstuna
till Thorshälla hamn kunde besparas, etc.” Det är i vårt land
verkligen icke någon särdeles lång landt-lransport, att få köra sina
varor £ mil, så att Staten derföre kunde anse sig i vanliga fall
böra bekosta ett anslag, sorn upgår till 100,000 R:dr Inko. Jag
har talat med en egendoms-egare, som bor i trakten af Eskilstuna,
hvilken i förmiddags yttrade till mig, alt det visst vore godt och
väl att få detta anslag, samt att det vore en fördel för honom, ef¬
ter kanalen skulle komma alt gå genom hrns egor, men alt han
likväl icke kunde anse något synnerligen .lort ändamål dermed
kunde vinnas. Med eli ord, jag återkommer till, hvad jag förut
anfört pä f. m., nemi., att utan, att man antager den grundsatsen,
att söka så många uplysningar, och så mycken enhet, som kan er¬
hållas, genom begagnandet af det Embetsverk, sorn är dertill ser¬
skildt förordnadt, eller Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader, så
tror jag att man råkar i stor villervalla, och svårighet vid besluts
fattande i dessa frågor. Det är bra orimligt att tro, att RiksSt:n,
delade på 4 serskildta ruin derförulan här skulle kunna komma lill
någorlunda kloka beslut i sådana frågor.
Jag förenar mig med Gr. Sparre och Frih. Klinkowström i
anhållan om återremiss.
Frih.
Den 2i) Juni e. m.
561
Frih. Cederström: Den tvekan, sorn yppat sig i afseende
på bifall till ifrågavarande punkt, har visserligen sin förklarliga an¬
ledning, dels i summans sifferbelopp, dels i dess egenskap af anslag
ulan återbetalnings-skyldighet, och slutligen uti det förmenande, att
blott en inskränkt landvidd deraf skulle komma att få fördel.
Dessa betänkligheter väckte äfven hos mig vid det inom Utsk.
skedda förhandlandet af ämnet en viss tvekan huruvida jag skulle
kunna för min ringa del biträda Betänk. ; men jag trodde mig likväl
icke böra emotsätta mig de öfriga ledamöternas enhälliga åsigt i detta
ämne, då de egde att trygga sig vid icke blott det förhållande, att
den ifrågavar:de summans beviljande uppgifvits skola medföra be¬
tydlig lättnad i transporter för en ort, som är en af de i industrielt
hänseende mest vigliga inom landet, och der en liflig verksamhet i
sådant afseende är koncentrerad; men äfven att del belopp, enskilde
delägare finge tillskjuta, går till mer än en tredjedel af kostnads-
summan. Ovedersägligt bör den af Utsk. åberopade omständighet,
att Södermanland icke uppburit Stals-medel till dylika företag, här¬
vid gälla för fullt enlig med verkliga förhållandet; ty, beträffande
hvad Gr. Sparre anfört derom, att vid en förfluten Riksdag 100,000
R:dr b:ko blifvit afsatte för en kanal-ledning inom Södermanland,
så upplyser just det Betänk., vi hafva i våra händer, alt detta au-
slag i verkligheten, af uppgifne anledningar, ej till det afsedda ända¬
målet utgått, och sålunda icke heller tillgodokommit Södermanland.
Då jag sålunda inom Utsk. icke velat motsätta mig denna,
ehuru visserligen ganska betydliga anslags-summas tillstyrkande, så
erkänner jag mig dervid haft tankarne fästade vid de af mig nyss-
berörde omständigheter, och lemnade icke uppmärksamhet, huruvida
redaktionen hade all den tydlighet, som kunde vara erforderlig. Jag
erkänner i delta hänseende dels att, enligt Hr Bildls yttrande, en
tid bordt vara utsatt, då arbetet skulle börjas, dels att, enligt Frih.
Klinkowströms anmärkning, man bordt införa ordet ”återstående”
framför ”summa, som till arbetets fullgörande erfordras”. Visserli¬
gen kan man å andra sidan invända, att den summa, som till ar¬
betets fullgörande erfordras, sedan man nyss förut omnämnt ett an¬
slag af 100,000 R:dr b:ko från Stats-verkets sida, torde i allmän¬
het så tydas, som Utsk. verkligen åsyftat; så att jag anser icke det
anmärkta redaktionsfelet vara så hetydligt, att det ensamt borde
grundlägga en återremiss, ulan det är blott i förening med den af
Hr Bildt åberopade omständighet, som jag finner förenämnde, till
större tydlighet ledande och derföre äfven i sig sjelf nyttiga redafe-
tionsförslag böra föranleda punktens återremitterande.
Om jag nu återgår till ärendets egentliga innehåll och syfte,
så måste jag, emot Frih. Klinkowström, som ansett kanalen med¬
föra mindre gagn för orten, åberopa en auktoritet i ämnet: Sty¬
relsen för Väg- och Vatten-byggnader, som uttryckligen förklarat,
att detta företag ”otvifvelaktig! skulle åstadkomma stor nytta för
Eskilstuna stad och omgifvande ort”.
Hr Ribbing har förmenat alt detta utlåtande icke skulle äga
nog bindande kraft, i anseende dertill, att det icke blifvit af K. M:t
8 H. .36
562
Den 29 Juni e. jn.
infordradt. Della kan jag icke falla. Slyrelscns utlåtande mäste väl
alltid, i sak, blifva af samma innehåll, ifrån hvilket håll dess utlå¬
tande än begäres; dess yttrande bör således hafva lika stort vitsord.
Följaktligen skulle jag nu, såsom SlalsUtsk., anse mig kunna bi¬
träda elt bifall, derest icke de anmärkmr blifvit gjorda i forraelt
hänseende emot redakt:n, hvilkas befogenhet jag måste erkänna.
På grund häraf vill jag icke motsätta mig en åter-remiss..
Frih. Raab: Den svårighet, som företer sig för en hvar,
hvilken icke eger lokal-kännedom, att yttra sig emot eller med i
de speciela frågorna har afhållit mig i allmänhet derifrån; men dä
detta särskilta tillstyrkande af Utsk. nu sannolikt kommer att blifva
föremål för åter-remiss, sedan Utsk:s egne ledamöter begärt en så¬
dan, så mäste jag, som åtminstone ser saken med opartiska ögon,
emedan jag är aflägse ifrån orten boende och aldrig varit der, fram¬
hålla för StatsUtsk. huru saken förekommer mig.
Här är fråga om ett anslag af 100,000 R:dr b:ko; hvad vinst
väntas väl deraf? Jo, säger man, Eskilstuna vinner den stora för¬
delen alt det slipper forsla sina varor landvägen till Thorshälla. Vä¬
gen till Thorshälla skall vara något mer än en half mil utmärkt
god väg, utan svåra backar. Således är delta icke någon betydlig
vägiängd. Hvad är det då för varor som skola forslas? Till en del
är det Eskilstuna-smiden, som, efter hvad vi vela, icke taga stort
utrymme och till det mesta föras i små lådor på ryggen derifrån.
Den mesta varu-transporten skulle då vara från machin-verkstäderna;
men jag hemställer likväl om forslings-kostnaden £ mil landväg för
de varor, som kunna komma derifrån, kan vara så betydlig, i jem¬
förelse med en blifvande transport på kanal med sina umgälder, att
den skulle motsvara Statens uppoffring af 100,000 R:dr b:ko utom
underhålls-kostnaden.
Då återstår frågan om den fördel, som kunde uppstå för or¬
ten deromkring. I detta afseende har jag erfarit från flera håll att
den mest sädesrika delen deraf icke är belägen så att dess varor be¬
höfva att först passera Eskilstuna för att komma till Thorshälla, och
att den således icke kan få någon synnerlig fördel genom en lättare
afsättning vid Eskilstuna, än den nu har vid Thorshälla.
Dertill kommer hvad jag äfven hört under del man agiterat
för och emot i denna sak, alt fråga kan blifva derom att yaltentill-
gång, i händelse Hjelmaren en gång skulle komma att sänkas, hvar¬
om fråga sä länge varit, skulle brista för denna kanal. Ytterligare
skall det vara qvarnar, som skulle förlora sin vattentillgång om
denna kanal anlägges och dessa qvarnars egare skulle då naturligt¬
vis fordra ersättning för en sådan förlust.
Allt detta tror jag att StatsUtsk., i händelse af åter-remiss, har
skäl alt taga i betraktande.
Beträffande hvad som blifvit sagdt, att Södermanland icke till¬
förene har fått något dylikt anslag, så ber jag att få erinra derom
att StatsUtsk. haft under sin handläggning en motion af Hr Indebe¬
tou, deri det är fråga om att göra 6,000 tunneland jord fruktbara och
man kunde der hafva tillfälle att vara mera gifmild än StatsUtsk. varit.
Den 29 Juni e. m.
563
Hr Adelborg: Jag får upplysa att det förslag, som är af-
gifvet rörande den lilla kanalTledningen emellan dessa båda städer
är beräknadt på att del skall blifva direkt kommunikation emellan
Eskilstuna och Mälaren, och i annat fall medgifver jag att, på sätt
en talare anfört, del icke vore skäl att för detta ändamål göra en
så stor uppoffring.
Hvad återigen beträffar de anmärkn:r, som äro gjorda emot
Utsk:s upställniog -af sitt tillstyrkande och att der skulle vara ord
och meningar uteglömda, hvilkas införande borde erfordra åter-re-
miss, så tror jag icke förhållandet vara sådant. Här slår: ”mot
vilkor, att det Bolag, som bildas för arbetets företagande, skall hafva
tecknat sig för hela den summa, som till arbetets fullgörande er¬
fordras”. Kanske att Frih. Klinkowström icke riktigt bemärkt
detta ords betydelse. ”Fullgörande” skulle här, efter mill förme¬
nande, betyda att detta Bolag skulle fullgöra den delen af kanalen,
hvilken icke kunde åstadkommas genom den summa, som R. St.
anslagit. Således tror jag alt i detta fall, ehuru ordalagen icke äro
fullt tydliga, äro de likväl icke så otydliga att en åter-remiss deraf
bör föranledas.
Hvad beträffar Hr Bildts anmärkn., så hemställer jag om icke
då här tillstyrkes ett anslag af 100,000 R:dr b:ko, att, under loppet
af fem år, med en femtedel årligen från Riksg.-Konl. utgå, det
mäste tagas för gifvet att dessa fem år mäste räknas ifrån den tid,
då de för dylika ändamål anslagna medel utgå, nemi. fr. d. 1 Jan.
1855. Det kan icke gerna uppskjutas längre och sålunda tror jag
alt äfven i detta fall otydligheten icke är så stor, att någon åter-
remiss vore behöflig. Då allmänna företag i Riket lillvägabriugas
genom medel, hvilka af det allmänna tillskjutas, så tyckes rättvisan
fordra att, då man här oförställt äflas för att söka göra sina satser
gällande såsom Södermanlänningar, såsom Ostgöthar, såsom Skånin¬
gar och icke såsom fosterländske män, som se saken ur en mera
upphöjd och allmänlig synpunkt, Södermanland äfven måtte få sin
andel med i dessa medel. Hade man velat se saken rörande an¬
slagsfrågor så som vi s. k. liberale, velat tydliggöra, så hade man
sett den ur en för landets allmänna intresse mera omfattande synpunkt
och då hade hvarken den ene eller andre haft någonting att klaga.
Då hade man sökt att gå sålunda tillväga, att man först sett på
landets fördelar och derefter rättat de bidrag man velat lemna till
det ena eller andra företaget af Statens medel, så alt alltsammans
kunnat utgöra ett gemensamt och harmoniskt helt. Nu har man
icke velat följa den åsigten, utan hvar och en talar här för sin pro¬
vins och då talar jag för min och tror att Södermanland har mera
rätt än någon annan provins att erhålla anslag af allmänna medel,
emedan denna provins, som säkerligen icke står efter någon annan
i Riket uti framåtskridande, icke tillgodonjutit något anslag af all¬
männa medel för dylika förelag, som det här ifrågavarande. Jag tror
för min del att då icke detta anslag vid sista Riksdagen blef af Sö¬
dermanland begagnadt, det måtte kunna anses såsom reserveradt
för delta Län och kunna ganska väl användas för delta företag.
36*
564
Den 29 Juni e. m
Frih. Klinkowström: Jag får bedja R. o. Ad. om ursäkt
att jag i denna fråga ånyo upträder, men det är endast för att be¬
svara de anmärkn:r, som blifvit gjorda emot mitt förra anförande.
Hvad först beträffar den siste värde talarens yttrande rörande
pligten för en Södermanlänning, likasom hvar och en som tillhör
en annan provins, alt bevaka intressena för sin provins, så får jag säga,
att jag, som tillhör samma provins med Hr Adelborg, just af intresse för
densamma anser mig böra bestrida beviljandet af ifrågavande anslag,
som nu är i fråga. Jag gör det derföre, att iag tror detta anslag,
hufvudsakligen afseende jemförelsevis ringa fördelar för en mindre
del af Södermanland, kommer att skada provinsen, när den fram¬
deles i annan låne- eller anslags-väg kommer att begära R. St:s
biträde. Då skall det hela: att vid 1854 års Riksdag hafva R. St.
gifvit 100,000 R:dr b:ko åt Södermanland och denna provins1
har således fåll tillräckligt af R. St. f. n., hvarföre den icke
behöfver mera. Då är kanske likväl fråga om vida vigtigare företag,
hvilka måhända på grund af en nu lemnad, till mindre nyttigt före¬
tag beviljad summa, få stå tillbaka.
Hvad angår den anmärkn. vid redaktm, som Hr Adelborg
trodde att det icke var så nödvändigt att fästa sig vid och der¬
vid han bad mig observera och lägga märke vid ordet ”fullgöran¬
de”, så ber jag talaren å sin sida lägga vigt på det föregående lilla
ordet ”Aefa”, då det slår att Bolaget skall hafva tecknat sig för hela
den summa, som till arbetets fullgörande erfordras, och jag tror alt
dermed kan förstås den i kostnads-föislaget upptagna summan
100,000 R:dr.
Jag har gjort denna anmärkn. för deras intresse, hvilka ifra
för saken, men alldeles icke i milt eget. Jag önskar ändock åter-
remiss på frågan, såsom jag förut har nämnt, och anhåller att få
anföra ännu tvenne skäl, som borde betydligt inverka till frågans
återremitterande och anslagets nekande, nemi. att kommunikationen
emellan Eskilstuna och Thorshälla är icke ensamt en landt-kommu-
nikation, hvilket antagande tycktes hufvudsakligen hafva föranledt
Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen att så ampelt förorda detta före¬
tag, på sätt som Frih. Cederström här omförmält, utan det finnes
äfven en ångbäts-kommunikalion emellan Eskilstuna och Thors¬
hälla. Det finnes äfven en sådan kommunikation ifrån Thorshälla
på Mälaren. Hvad är det då man begär? Jo en kanal-anläggning
af 5 mil, ingenting annat, och derföre skall Staten lemna 100,000
R:dr b:ko. Denna fråga har i öfrigt icke blifvit fullt utredd. K.
Bef:h:de i Länet, som torde vara närmast att bedömma för¬
hållandet inom landet, har icke blifvit hörd öfver nyttan och
behofvet af den föreslagna anläggningen. Om så hade tillgått,
hade det säkerligen blifvit upplyst alt möjligen ett ökadt anslag kun¬
de blifva behöfligt för alt ersätta de qvarnverk, hvilka ligga när¬
mast till Thorshälla och som kanske kunde skadas på ett sätt att
egarne deraf komme att fordra ersättning. Denna ersättnings-summa
kommer troligen att upgå till ganska betydligt belopp, och jag har
hört personer, som hafva mycken kännedom om värdena af dessa
verk, säga, att det kan bli fråga om en ersältningssumma af när-
Den 20 Juni e. m.
565
mare 80,000 R:dr. Jag tror den frågan bordt hafva blifvit belyst
och utredd, innan R. St. kastade sig in på sjelfva frågan om kana¬
lens gräfning. Jag har visserligen varit af den tanken, att Hjelma-
rens sänkning skulle möjligen vara menlig för denna kanal-anlägg¬
ning och äfven tillförene yttrat mig i denna riktning, men sedan
har jag rådfrågat sakkunnig person, som sagt mig, att efter all an¬
ledning för denna vattenkommunikation, äfven om Hjelmaren kom¬
mer att sänkas, icke någon fara skulle upstå, hvilket jag nämner
eftersom en föreg:de talare, som yttrat att denna vatten-kommuni¬
kation, i händelse af Hjelmarens sänkning, skulle blifva obegagnelig,
måhända just med anledning af mitt enskildt honom lemnade ytt¬
rande derom blifvit föranledd att framkomma med denna upgift.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt att vägen emellan
Eskilstuna och Mälaren är ganska kort. Det må vara, men då upp¬
lyst är att frakten för stenkol emellan Eskilstuna och Mälaren up-
går till nästan samma belopp sora frakten emellan Thorshälla och
Slockholm, så visar delta nogsamt huru mycket frakterna ökas och
huru dryga transport-kostnaderna blifva derföre att denna kanal sak¬
nas. Man har påstått att omlastning skulle behöfvas vid Mälare-
stranden. Jag kan icke föreställa mig att man skulle anlägga en
kanal, som vore antingen så -smal eller så grund att icke Mälare-
skulor skulle kunna gå upp der.
Det har äfven blifvit nämndt att det redan finnes ångbåtsför-
bindelser emellan Mälaren och vattenfallen vid Eskilstuna, men der¬
varande "ångbåt lärer vara lika liten som Necken eller någon dylik
härstädes och sålunda gjord för fotgängare men alldeles icke för att
tjena till lastdragare. Man har yttrat det vore ett fel i Betänk,
att ingen tid blifvit bestämd då företaget skulle börjas. Jag får
likväl fästa upmärksamheten derpå huruledes det beslut R. o. Ad.
fattat vid Betänk. n:r 157 gjort en sådan föreskrift umbärlig.
Jag uprepar hvad jag då anmärkte, alt första punkten i nämnde
Betänk, just innehåller att för hvarje företag måste arbetsplanen
uptaga tiden då det skall börjas och när det kan anses böra blifva
fullbordadt. Således sker detta utan att det behöfver stå i föreva¬
rande Betänk. Man har äfven sagt alt betydliga ersättningar skulle
kunna komma i fråga och att rätts-anspråk i det fallet torde kom¬
ma att väckas, på det att icke qvarnar och smedjor eller hvad det
må vara, som äro anlaggde vid Nyby, måtte skadas. Detta kan
ega rum antingen R. St. utsätta tiden för arbetets begynnelse eller
icke, ty laga undersökning kunna Ständerna litet hindra som Ko¬
nungen, i fall de del ville, hvilket ej kan antagas. Någon anled¬
ning till upskof bör från denna omständighet icke kunna hemtas.
Man har anmärkt att ordalydelsen är ofullständig, men sådant
är till en del af Frih. Cederström vederlagt. När kontrakt skola
af Konungen stadfästas, så är klart att fullständiga föreskrifter måste
meddelas, äfven om de af R. St. beslutade icke skulle vara tillräck¬
liga. Jag fortfar således i min vördsamma anhållan alt R. o. Ad.
icke måtte vara mindre frikostig emot Eskilstuna än emot de före¬
gående städerna. Då jag icke på förmiddagen kunnat göra miua
566
Den 29 Juni e. m.
äsigter gällande, rörande grundsatsen att ej bevilja anslag till andra
arbeten än dem, hvaröfver vederbörande blifvit hörda, så inser jag
icke något skäl att åsidosätta Eskilstuna kanal mera än andra förelag.
Hr von Troil: Jag har hittills iakttagit tystnad i denna dis-
eussion derföre att jag inom mig hyst mycken tvekan huruvida det
ifrågavar:de anslaget borde beviljas eller icke. Jag har likväl icke
velat med min röst emotsälla mig detsamma, då en af våra största
fabriksanläggningar deraf kunde hemta nytta; men jag kan icke dölja
alt jag saknar visshet derom alt den stora summa, som här är i
fråga, motsvarar den nytta man afser. Jag tror äfven att i juri¬
diskt hänseende flera svårigheter möjligen kunna upslå, som lagga
hinder emot företaget. Jag har icke här kunnat neka mig alt ut¬
trycka min förvåning deröfver ali åtskillige af de talare, som förut
pä förmiddagen beslridl dylika anslag, nu upstått och talat för E-
skilslnna. En af dessa talare yttrade i förmiddags alt det går så
till med anslagen alt Pål och Per tala vid sina vänner i Stats—
Ulsk., hvilka sedan derstädes tillstyrka de äskade summorna. Här
synes det snarare som skulle Pål hafva med mycken framgång vid-
talt sina vänner på Riddarhuset, efter de afvika från de grundsatser
och yrkanden, som de i likartade fall förut framställt.
Hr Bildt: Med anledn. af åtskillige talares invändningar emot
mitt förra yttrande, anhåller jag att åter få yttra några ord. Jag
stödde mina anmärkmr icke på motvilja ernot anslags beviljande,
utan derpå att uteslutningar voro gjorda, som jag ansett nödigt i
och för anslagets beviljande att der införa. Det har blifvit sagdt
af en ibland de talare, som yttrade sig sedan, all detta skulle stå i
Ulsk:s Utlåt. 0:0 157. Jag får fästa dessa Hrrs upmärksamhet der¬
på att uti förenande förslag förekommer ett annat förhållande, som
icke inbegripes i mora. 1 af Utsk:s förslag i Mern. n:o 157. Här före¬
slås nemi. att dessa 100,000 R:dr b:ko måtte, under loppet af fem
år, med en femtedel årligen från Riksg.-Kont. utgå; mot vilkor
alt det Bolag, som bildas för arbetets företagande, skall hafva teck¬
nat sig för hela den summa, som till arbetets fullgörande erfordras
etc. Och att här således ingenting flones bestämdt rörande den lid,
inom hvilket Bolaget skall bildas. Om delta Bolag bildar sig inom
100 är eller inom ett år, sä skall Bolaget i alla fall hafva anslags¬
summan till sin disposition, så fort ett akliebolag tecknat den be-
höfliga summan.
Denna ofullsländighet i förslaget gör att, antingen man vill be¬
vilja anslaget eller icke, man likväl bör återremittera Betänk., för
att få frågan i ordentligare skick till R. Sl:s afgörande.
Jag har, som R. o. Ad. behagade finna, icke uplrädt i oppo¬
sitionen emot detta anslags beviljande, men efter jag har ordet, så
kan jag icke underlåta att uttala min förundran deröfver att Hr Adel¬
borg och Hr von Hartmansdorff, hvilka bekämpat åtskilliga andra
anslag, dem StatsUlsk. tillstyrkt på grund af enskildte personers
motioner, nu så varmt upträda för bifall till delta anslag. Hr Adel¬
borg är Södermanländning och på sådan grund har han, såsom han
Den 29 Juni e. m.
567
sjelf säger, förordat detta anslag. Det påminner om det gamla ord¬
språket: ”när jag dricker så är det rätt.” Det är ur denna syn¬
punkt som dessa Hrr se saken. Jag får deremot förklara att jag
är icke Södermanländning, icke Ystadsbo eller Köpingsbo, utan alt
jag endast bedömmer dessa frågor efter min öfvertygelse om den
större eller mindre allmänna nytta, som dermed är förenad. Jag har
icke kunnat underlåta att göra dessa anmärkn:r, då dessa Hrr på
f. ra. velat discutera detta Utlåt., såsom ett princip-betänk.
Hr Printzensköld, Carl: När man betraktar i sin helhet
det förfarande, som StatsUtsk. iakttagit vid framställning af sina för¬
slager till den s. k. extra Stats-regleringen, så kan hos den up-
märksamme granskaren, som företrädesvis gör afseende på sträng
rättvisa och sträng oväld, icke annat än en känsla upstå af den
smärtsammaste beskaffenhet. Man ser nemi. huruledes, då K. M.
äskat ett anslag för anskaffande af faschin-knifvar, som äro ett för¬
svarsmedel, så har IJtsk. upgifvit Staten sakna tillgångar för delta
vigliga ändamål. När K. M. begär anslag till anskaffande af pisto¬
ler, som också utgör ett försvars-medel för landets krigare, så he¬
ter det, att de äro icke behöfliga. Likaså när K. M. begär sablar
för arméen. När deremot enskildta motionärer upträda från alla
landsändar, för att begära anslag för det ena arbelsföretaget efter det
andra, så, ehuru ingen utredning om verkställbarheten af dessa företag
ägt rum, ehuru vederbör:de embetsmyndigheter icke haft tillfälle att
öfver dem sig yttra, ehuru K. M. icke heller haft tillfälle att pröfva
dessa företag, samt det större eller mindre gagn de medföra fördel
allmänna, visar likväl Utsk. en frikostighet, som skulle komma en
att tro, det Statens tillgångar äro outtömliga, i det anslag tillstyrkas
både 'likt och olikt. Man aktar icke ens nödigt, att göra jemförel-
ser emellan de serskildta företagen, utan raan anslår mycket till
den ena kommunen och litet till den andra. När man ser allt
detta, så kan man svårligen undertrycka den föreställningen, att det
ingalunda är sak, ingalunda det verkliga behofvet, utan helt andra
motiver, som hos Ulsk. framkallat sympatier för det ena företaget
framför det andra; och denna föreställning har icke heller genom
de nu hällne discussionerne blifvit försvagad, då man under dem
förnummit det ifrigaste förordande för vissa anslag, under det, att
man så till sågandes, med en lätt hand förbigått de afslag, som
StatsUtsk. tillstyrkt på andra anslag, som företrädesvis bordt komme
i betraktande. Hvad nu den förevar:de frågan serskildt beträffar, så
hemställer jag om den befinnes i det skick, att Utsk:s tillstyrkan bör
bifallas. Väl säges det, att Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsen an¬
gifvet ett yttrande, deruti Styrelsen förklarat företaget vara af stor
nytta och vigt, men till hvilken auktoritet har detta skett? Derom
har StatsUtsk. icke meddelat ringaste uplysning. Har della yttrande
blifvit afgifvet på enskild väg, så får det icke tilläggas afseende, ty
det embets-ansvar saknas då, hvilket alltid åtföljer en embets-myn-
dighets yttrande, när detta på offentlig väg till annan embetsmyn¬
dighet afgifves. Hvar är det bolag man omtalar skola bildas? Och
är väl detta stora anslag verkligen af så stort behof, som man fö¬
568
D e n VI) Juni e. ni.
respeglar? Skulle den ort för hvilken man vill ansia dessa 100,000
R:dr b:ko verkligen önska den sluss- och kanal-anläggning som fö¬
reslås, hvarför har icke då inom denna ort redan formerat sig ett
bolag, som hos K. M. begärt medel till företaget med förklarande,
alt bolaget jemväl vöre beredvilligt till enskilda upoffringar för fö¬
retagets fullbordande? Tillvaron "af ett sådant bolag saknas likväl
alldeles. Men icke dess mindre är man färdig alt belasta Staten
med en utgift af 100,000 R:dr b:ko, blott derföre, att tvenne mo¬
tionärer, hvaraf icke ens den ena tillhör den ort, der företaget skall
verkställas, förklarat, att den ifrågavaride anläggningen är lill fördel
för orten.
På sådana skäl kan jag för min del icke anse det vara rätt af
R. St., att bevilja någon summa, ännu mindre en så betydlig, som
den af 100,000 R:dr tuko, och aldra minst när man nödgas afstå
anslag, hvilka äro af sådan oberäknelig vigt, att vid jemförelse emel¬
lan dem och de som nu äro i fråga, dessa sednare ovilkorligen
böra vika. Så länge icke försvarsverket erhållit alla de medel, som
K. M. och Hans Rådgifvare hafva förklarat nödvändiga, anser jag
det vara alldeles orättvist och oriktigt, ja nära nog lättsinnigt af Stats-
Utsk. att tillstyrka anslag, som kunna minska tillgångarne för nyss¬
nämnde vigtiga ändamål.
Hr Tersmeden: Det är endast i anledn. af några här fram¬
ställda anmärkmr, som jag begärt ordet.
Frih. Klinkowström har häntydt på möjligheten af upkom-
mande tvister emellan Thorshälla qvarn-egare, och det blifvande
banal-bolaget. Jag får uplysa, att sådana tvister redan äro å bane
emellan qvarn-egarne och gevärs-faktoriet, just i anledn. af den
trånga passagen, som hämmat flodvattnets fria aflopp. Menar man
åter, att genom ifrågavar:de kanal-anläggning, vattenbrist skulle up-
kornma för dessa qvarnar, så inträffar visserligen understundom en
sådan brist, och alla lida i sin mån mer eller mindre deraf; men
ägarne af qvarnarne och Nyby Valsverk, tillgodonjuta i alla hän¬
delser det valten, som drifver Eskilstuna nitton vattenhjul. Ingen
gillig anledn. till klagan synes sålunda förefinnas emot kanalen, der
dessutom vid hvarje slussning ej kom me att åtgå mera vatten, än
som behöfves att för några minuter drifva ett enda hjul, och denna
vatten-qvantitet är ringa emot det läckvatten, som genom de otäta
dammarne och rännorna vid Thorshälla bortrinner.
Man har antydt, att detta mål icke skulle vara tillräckligt ut-
redt, men jag hemställer om det icke är utredt, när kostnadsförslag
blifvit af Distrikts-Chefen uprättadt, och Styrelsen för Väg- och Vat¬
tenbyggnader deröfver afgifvit Utlåt. Man har äfven sagt, att det
icke vore upgifvet, till hvilken delta Utlåt, afgafs. I detta afseende får
jag här lemna den uplysning jag helt nyss af en värd ledamot inom
detta Stånd erhållit, nemi. att Väg- och Vattenbyggnads-Styrelsens
Utlåt, ingafs till K. M., äfvensom att samme ledamot läst det af
Frih. Klinkowström saknade Utlåt, af K:s Befh:de, hvilket innehållit
ett tillstyrkande. Jag kan för öfrigt icke föreställa mig möjligheten
deraf, att en sådan delegation af R. St., som StatsUtsk. skulle hafva
Den 29 Juni e. m.
509
tillstyrkt detta anslag, så framt icke alla nödiga uplysningar stått till
dess disposition.
Slutligen får jag förklara, att då jag tillstyrkt detta anslag, jag
icke dervid varit ledd af några andra sympathier, än för industrien,
här representerad af rikets första manufaktur-stad.
Hr Montgommerie, Rot). Nils Germund: Oaktadt det,
föga smickrande videtur, sorn Statslitsk. erhållit af en värd talare,
så har dock StatsUlsk. hittills i allmänhet haft alt glädja sig af R.
o. Ad:s bifall till de flesta af dess förslager, och det torde deruti få
söka tröst för de anmärkmr, som af någre ledamöter här blifvit rik¬
tade emot Utsk:s Betänk. För att icke förlänga discussionen, vill
jag endast förklara, att jag inom Ulsk. tillstyrkt det ifrågavar:de an¬
slaget, emedan jag anser det ganska val kunna försvaras. Jag kan
likväl icke underkänna vigten af de skäl, som tala för ålerremiss;
och vill således icke motsätta mig densamma.
Propos. till bifall å förevarrde punkt blef härefter framställd,
men besvarad med starka Nej, blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärknme
föranleda till återremiss, samt efter denna propos:s besvarande med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade sig härvid hafva funnit Ja
öfvervägande.
4 3: de punkten.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Ehuru jag i allmänhet gerna
röstar för understöd till kommunikations-anstalters förbättrande,
vill jag likväl i öfverensstämmelse med den åsigt, som jag redan
haft tillfälle förut i dag på f. m. framställa, att då medel anvisas för
ett sådant ändamål, man skall ega visshet, alt de anslås på ett än¬
damålsenligt sätt. Detta är, såsom mig synes, ingalunda förhållan¬
det i detta fall. Visserligen har man åberopat utmärkta Ingeniörer,
men dessas förslager grunda sig på en lokal-undersökning, som verk¬
ställts för mer än 20 år sedan. Erfarenheten har tillräckligen visat
huru mycket under en sådan tidrymd de förhållanden kunna förän¬
dra sig, som ligga till grund för dylika företag. Serdeles fordras
upmärksamhet i della fall, då, såsom bekant är, Klar-elfven har en
bollen så rörlig, att den bildar bankar och djup, olika för hvarje
år. För att skaffa mig mera säkerhet för mitt omdöme, har jag
gjort förfrågningar hos vederbönde Chefer för Väg- och Valtenbygg-
nads-Styrelsen, äfvensom hos den utmärkte Ingeniören sjelf, huru¬
vida de upgjorda förslagen kunna numera vara tillförlitliga. Man har
svarat mig nej.
Jag tror mig icke fela i grannlagenhet, då jag förmäler della,
emedan jag vet, att äfven en annan person hos Styrelsen erhållit
samma besked. Då nu saken förhåller sig sålunda, så lärer det be¬
finnas, att förhållandet nu lärer vara ungefärligen detsamma, som om
något upgjordt förslag icke funnits. Om saken skall kunna fullföljas,
så måsle ett nytt kostnadsförslag upgöras, och det destoheldre, som
det bildade bolagets egen säkerhet sådant fordrar. För verkställande
570
Den 29 Juni e. m.
häraf, för omarbetning af kostnads-förslag, för granskning deraf, för
upgörande af kontrakls-vilkor i vederbörlig ordning, och för aukto-
riteternas hörande häröfver, ålgar ulan tvifvel de återstående tvänne
åren till näsla Riksdag. Hvad anleda, kan det då vara, att nu re¬
dan reservera detta betydliga belopp för ett företag, hvars verkstäl¬
lighet om den blef möjlig, och om den skall medföra det gagn
som åsyftas, åtminstone med liden är temligen aflägsen. Uti näst¬
följande punkt af detta Betänk, hafva vi ett närvar:de exempel af
det felaktiga i så beskaffade anticiperade beslut. Hvar och en af
detta Höglofl. -Ständ torde erinra sig, hvilka starka sympathier fram¬
kallades af de i enskild väg väckta förslagen, om anläggande af en
kanal genom Södermanland. 100,000 R:dr anvisades då utan svå¬
righet för delta företag, men detsamma kom aldrig till stånd. Emed¬
lertid var den betydliga summan faslläst och otillgänglig för an¬
dra behof. Vid flera föreg:de punkter af förevar:de Betänk., har
StatsUl.sk. afstyrkt beviljande af understöd lill mer och mindre nyt¬
tiga hamn-byggnader under förklarande, att Utsk. ansåg sig icke
kunna tillstyrka R. St., att bevilja anslag till dessa arbeten, innan
dertill upgjorda förslager blifvit granskade, och vederborde sig i
ämnet yttrat. Det understöd, som nu är i fråga för sluss-anlägg¬
ning vid Clar-elfven, blef också af StatsUtsk:s utgifts-afdeln. afsla-
get, men i Utskrs plenum med en rösts pluralitet tillstyrkt. Man
må med skäl fråga, huruvida detta tillstyrkande kunnat tillkomma
onder alldeles enahanda förhållanden med de förenämnde frågorna,
och ehuru den stora och vida betydligare summa, hvarom här är
fråga, snarare borde gifva ökad vigt åt skälen för afstyrkandet. Af de
föreg:de punkter, som i dag hos R. o. Ad. blifvit anmälda, hafva
vi erfarit, att Utsk. afstyrkt beviljande af medel, som K. M. sökt
till åtskilliga slags vapen för Arméens behof. Det genomgår mig i
sanning en känsla af bedröfvelse, blandad med förvåning deröfver,
att Utsk., då man icke funnit anledn. att åstadkomma medel för
detta vigtiga behof, och det midt under ett brinnande Europeiskt
krig, har kunnat utan betänklighet erbjuda medel till' ett temligen
enskildt företag, och hvars allmänna nytta icke blifvit genom veder-
bör:des utlåt:de officielt bekräftadt. Jag sade erbjuda, ty man har
begärt ett anslag, men StatsUtsk. har erbjudit ett lån, hvarom ingen
motion varit väckt.
Jag anhåller att Betänk, i denna punkt måtte till StatsUtsk.
återremitteras.
Frih. Cederström: Genom den, ifrågavande Utlåt, vidfogade
reservation, känner R. o. Ad. redan hufvudsakliga innehållet af hvad
Hr Fåhraeus velat emot Utlåt, invända. Jag har också varit betänkt
på, att förse mig med skäl till vederläggning af denna reservation,
hvilken vederläggning jag anhåller, att i korthet få anföra.
Den emot förslaget riktade skiljaktiga mening, grundar sig huf¬
vudsakligen derpå, att Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbygg¬
nader icke varit i ämnet hörd, samt att ett låne-understöd blifvit af
StatsUtsk. tillstyrkt, oaktadt icke ett sådant, utan ett anslag förutan
återbetalnings-skyldighet blifvit ursprungligen begärdt. Men då denna
Den 29 Juni e. m.
571
fråga förra gången var å bane, hördes deröfver den emot nuvar:de
Väg- och Vattenbyggnads-Slyrelsen då för tiden svarande offentliga
myndighet, hvilken för företagets understödjande förordade ett an¬
slag af allmänna medel, icke i form af lån, det är sannt, ulan i
den för arbetsutförahdet vida förmånligare formen af direkt anslag.
Hvem vinner pä att anslaget nu reduceras till lån, om ej Stats¬
verket? Mig synes denna förändring, ehuru ofördelaktig för arbetets
bedrifvande, böra snarare verka till bifall hos R. St. än till afslag.
Den förutnämnde anslags-summan var genom K. M:s Nåd. beslut
orten en gång tillförsäkrad. Arbetet förbereddes tyvärr dock ej med
den raskhet, som nu för tiden plägar iakttagas; men man var ovan
och tvekande, utan erfarenhet om kanalers nytta i Sverige. Oför¬
väntad!, och ehuru ingen prsescriplionstid blifvit utsatt, återtogs ansla¬
get, emedan dåvande Chefen för Stor-Amirals-Embetets 3:dje afdeln.
upgjorde en helt ny och vidsträcktare plan, än den som då var å
bane, för kommunikationers tillvägabringande inom Wermland. Den¬
na plan erfordrade likväl den betydliga summan af 760,000 R:dr
b:ko i anslag af Stats-medel, och afsåg bland annat ett samband
eraellen sjön Fryken och Klar-elfven genom en kanal; men denna
kostsamma och vidtomfattande plan har sedermera helt och hållet
fallit ur såväl provinsens innevånares tanka, som äfven blifvit af
auktoritelerne öfvergifven; och genom den med låne-bidrag utur
Handels- och Sjöfarts-fonden, samt direkta anslag understödda, och
numera lifligt trafikerade s. k. Fryksdale-jernvägeu, hvarom de i stäl¬
let förenade sig, har behofvet af en förbindelse mellan de nyss¬
nämnde vatten-systemerna i delta fall blifvit, så godt sig göra låter,
afhjelpt. Att nu förlägga en kanal bredvid jernvägen, lärer väl
icke någon tänka på, enär, i anseende till de åtnjutne understöden,
bolaget som äger jernvägen måste förbinda sig, att uptaga sina af-
gifter, endast efter en af K. M. pröfvad och godkänd Taxa, hvars
belopp efter vissa år, och i mån af vunnen förkofran i bolagets
ställning kommer, att till den trafikerande allmänhetens gagn ned¬
sättas. Helt annat är förhållandet med den vid Dejeforss och Fors¬
haga anlagda jernväg, som tillhör enskild man, och derå afgifterne
ej äro underkastade K. M:s granskning och offentliga myndigheters
inseende. Då emedlertid, på sätt nyss är anfördt den plan, som af
Stor-Amirals-Embetets 3:dje Afdeln., i afseende å en vidsträcktare
kanal-sträckning inom Wermland, upgjordes, nu är bruten och icke
mer kan tillämpas, så bör väl det afbrott, som i det redan fast¬
ställda, mindre vidsträckta arbetet skedde till förmån för det tilläm-
nade, men aldrig lill verkställighet företagna större, icke numera
åberopas till motverkande af förstnämnda företags fullföljande. Man
bar trott, det den i fråga om kanal-anläggning i Sverige, så högt-
förtjente Gr. von Platen, hyste obenägenhet för detta företag; men
långt sannolikare är, att han ville bedrifva del endast i förening
med den ofvan omförmälda omfattande kommunikations-planen, och
ej isoleradt från densamma. I alla händelser, och om äfven före¬
laget nödgas sakna stödet af Gr. von Plåtens serskilda benägenhet,
har sedermera en man, hvars utmärkta _ insigter och omdömesför¬
måga lika litel lärer kunne jäfvas, Hr Öfverste Eriksson yttrat, på
572
Den 29 Juni e. 111.
salt äfven i Ulsk:s Betänk, åberopas, att det ifrågavande förslaget
skulle ”utgöra en af de vigtigäste förbättringar, sorn för de inre
kommunikationerna kunde lillvägabringas.” I det af Ofverste Erics¬
son afgifne Utlåt. utvecklas vidare, huruledes, genom sluss-anlägg¬
ningar vid Forsshaga och Dejeforss, den å. Wenern idkade, sjöfart
skulle kunna utsträckas till många mils längd upföre Clar-elfven,
och södra Sveriges produktion dymedelst, till stor fördel för afnä¬
mare och säljare, blifva med lätthet tillgänglig, äfven för norra
Wermlands innevånare. Mot behofvet af dessa kanal-ledningar in¬
vändes väl nu, att en enskild man, bruksegare vid Forsshaga och
Dejeforss, derstädes anlagt 2:ne jernvägs-sträckningar. Dessa har han
helt och hållet på egen bekostnad utfört. Men följaktligen är han
också i tillfälle att beskatta den derstädes trafikerande allmänheten
huru högt han behagar, för de produkter, som å hans jernvägar
föras. Skulle deremot Staten gifva understöd för en sluss- och ka¬
nal-anläggning, så böra deraf härflyta 2:ne fördelar, den ena, att
Staten kunde bestämma taxan så, att den blefve för trafiken billig
och icke, såsom den nu är å jernvägen betungande, och den an¬
dra, att varorna kunde föras från Wenerns strand på Clar-elfven
ända upp till det vid Elfdals-gränsen belägna Munkforss, i st. f. att
såsom nu först fraktas på pråmar lill Forsshaga, der omlastas och
föras på jernväg, derefter en half mil åter på pråmar, derefter vid
Dejeforss ånyo omlastas och fortskaffas å jernväg, samt slutligen ef¬
ter en fjerde omlastning föras i pråmar den återstående segelbara
sträckan upföre elfven, hvilket allt en hvar torde finna, mäste vara
ganska tidsödande och hindersamt för trafiken. Dessa omlastningar,
och afgifternas godtyckliga bestämmande, undveke man genom ka¬
nal-ledningar med bidrag af allmänna medel; och då dessa nu i
form af lån begäras, bör den för kommunikationernes befrämjande
nyttigt använda summan, hvarå endast ränte-fördelar beviljas utfö¬
randet, väl kunna utan betungelse för Stats-verket af R. St. dertill
i låne-väg disponeras.
Hr Fåhraeus har såsom anledn., att ingenting bevilja för dessa
arbeten, omnämnt de årliga upgrundningar, som i Clar-elfven äga
rum. Della förhållande äger till en viss grad sin vigt: likväl hafva
dessa upgrundningar aldrig sträckt sig så fullkomligen öfver elfvens
hela bredd, att icke, om man också ena gången fått gå närmare
den östra, och andra gången närmare den vestra sidan, pråmarne
likväl alltid funnit sin väg efter den sträckning vattnet tagit. Skulle
en inträffande starkare upgrundning något år äga rum, så må den
med muddring öfvervinnas, heldre än att såsom ofarbar öfvergifva
en segelled, som, oija den vårdas, är af oberäkneligt och synnerligt
värde för provinsens medlersta och norra delar.
Hr Fåhraeus har i sin reservation och jemväl nu yrkat, att
man icke borde bevilja anslaget, emedan det vore till befarandes,
att ett bolag, som begärt direkt anslag af 100,000 R:dr b:ko, skulle
neka att företaga anläggningen, om understödet endast beviljades i
form af lån; i följd af hvilken vägran lånet ej komme att utgå, och
beloppet, emedlertid ej användbart för andra nyttiga ändamål, skulle
förfela allt gagn. Lyckligtvis är jag i tillfälle att kunna undanrödja
Den 29 Juni e. m.
srs
denna farhåga. En aktad landsman, som äfven skriftligen tillåtit
mig upgifva hans nafnn, adlige godsägaren Hr Carl Hammarhjelm
har skriftligen underrättat mig, att bolagsstämma nyligen blifvit hål¬
len, och att bolaget dervid, med afseende ä företagets synnerliga vigt
och nytta för orten, beslutat, med desto större egna upoffringar ut¬
föra arbetet, äfven om det icke skulle få något understöd, annor¬
lunda än i form af lån, dock till samma belopp, som förut ifråga-
varit såsom anslag; och har han åt mig öfverlemna!, att offentligen
anföra detta beslut, för den händelse, att Ulsk:s Betänk, skulle fö¬
rekomma inom RiksSt:n, innan han personligen kunde infinna sig i
hufvudstaden med prot:s-utdr. å bolagsstämmans resultat. Således synes
den yttrade, i sig sjelf visserligen aktningsvärda farhågan, om sum¬
mans onyttiga fastlåsande för det allmänna, på ett nöjaktigt sätt böra
anses aflägsnad, och utur vägen röjd. Obenägenheten mot ifråga-
var:de arbetes understödjande i hvad form det vara må, har, efter
hvad jag erfarit, hos en och annan sin rot i den föreställning, att
egentligen ensamt ett i Elfdalen beläget större bruk, Uddeholm
nemi., med sina underlydande verk, skulle draga nytta af anlägg¬
ningen. Som dess ägare är ett talrikt och kapitalstarkt bolag, har
man tyckt detsamma sjelft kunna och böra bekosta en till dess egen
fördel syftande anläggning. Men ulan all vilja förneka det gagn,
Uddeholms-verken i sin mån skola fä af kanalerne, anser jag, helst
när man ganska säkert i alla fall kan vara öfvertygad, att nämnde
bolag får ikläda sig den drygaste andelen af kostnaden, alt den huf-
vudsakligaste anlcdn. för R. St. att befrämja företaget, grundar sig
uppå vigten af denna farled för hela det nordliga Wermland, denna
vidsträckta landsända, hvars talrika, arbetssamma och fattiga befolk¬
ning icke har någon annan lämplig utväg för afsättandet af sin pro¬
duktion, och införskaffandet af sina förnödenheter, än på Clar-
elfven. Det torde vidare böra tagas i betraktande hvad Hr Ofverste
Ericsson nämnt i sitt Utlåt., att nemi. Clar-elfvens belägenhet är så¬
dan, alt dess för öfrigt långa sträckor segelbara vatten sammanträn-
ges till fall, just vid de, ej långt från hvarandra belägna ställen,
som man genom kanal-anläggningen skulle kringgå; hvadan sålunda,
genom understödjande af detta företag, skulle åvägabringas, att se¬
gelfarten kunde ifrån Wenern utsträckas i oafbruten längd af flere
mil in i ett så bergigt land som Wermland är; ett i sanning gan¬
ska vackert resultat. Då härtill kommer, att Staten till beredande
deraf ej skulle göra någon annan upoffring, än att lemna det ifrå-
gavar:de låne-understödet emot låg ränta; då bolaget derjemte un¬
derkastar sig de vilkor, som föreskrifva?, och hvilka bland annat in¬
nefatta, att sjelfva arbetsplanen skulle af K. M. godkännas, samt
taxa af Högstdensamme fastställas; så synes mig ända till sista skym¬
ten af betänklighet mot det föreslagna lånets beviljande böra för¬
svinna hos en hvar, som icke tilläfventyrs från början insupit den
fördelaktiga föreställning om de Dicksonska jernvägsbitarnes värde för
allmänna trafiken, och i följd deraf trott sig böra hvarje för dessa
jernvägar möjligen skadlig täflan afvärja, och af sådan eller annan
anledn. föresatt sig, att det till kanal-arbetet begärda låne-understö-
dets beviljande förhindra.
574
Den 29 Juni e. m.
För min del anhåller jag vördsamt om bifall lill denna punkt
i Betänk.
Hr Printzensköld: Efter de grundsatser, som på f. m. af
åtskilliga talare blifvit framställda och försvarade, och hvilka jag i
allo delar, anser jag, att anslag till hvilket företag som helst af så¬
dan beskaffenhet sorn detta, icke böra ega rum, innan behörig un¬
dersökning om företagets verkställbarhet, och alla dervid inlöpande
omständigheter försiggått, samt vederbör:de embetsmyndigheter blif¬
vit hörde, och K. JM., ang:de saken i hela dess vidd meddelat R.
St. Sitt beslut. Således utgör saknaden af allt delta för mig ett
giltigt skäl att afstyrka StatsUtsk:s förslag i förevande fall. Man bar
här till försvar för detsamma åberopat, alt uppå tillstyrkan af en
myndighet, som fanns till före den nuvar:de Väg- och Vattenbygg-
nads-Styrelsen, K. M. för ifrågavande ändamål hade beviljat ett an¬
slag utan återbetalniugs-skyldighet, således vida förmånligare än del,
hvarom nu är fråga. Jag känner detta förhållande, och anser mig
äfven derom böra meddela R. o. Ad. några uplysningar. Det val¬
den fordna Strömrensnings-komitéen, som yttrade sig om nyttan
af sluss-anläggningarne vid Dejeforss och Forsshaga. Denna ko-
mitée tillstyrkte det begärda aoslaget af 100,000 R:dr b:ko, emot
vilkor, att ett bolag skulle bildas för arbetets utförande. Så skedde
väl också, men när bolaget skulle börja sin verksamhet, så var det
icke bättre ställdt med de förberedande undersökningarne än att
detta samma bolag genast måste anmoda en sakkunnig person, då-
vande Majoren Ekström, att vara sig behjelplig vid upgörande af
icke allenast kostnadsförslag, utan äfven planer för sluss-anläggnin¬
gen, och sättet, huru de skulle byggas. Innan ännu Majoren Ek¬
ström hade fullgjort detta bolagets updrag, så uphörde Strömrens¬
nings-komitéen, och det då inrättade Stor-Amirals-Embetels 3:dje
Afdeln. öfvertog alla frågor, ronde Hamn- och Vatten-kommunika¬
tionernas förbättrande inom landet. Chefen för denna afdeln., Stals-
Rådel Hr Gr. von Platen, hvars sak-kännedom i dylika frågor som
denna, ingen lärer vilja jäfva, fick då hand om saken. Denne utom¬
ordentligt skarpsinnige man undersökte förhållandet, tog sjelf loka¬
len i ögonsigte, och gjorde sig på stället underrättad om alla de
omständigheter, sorn kunde inverka på företaget och dess framgång.
Han fann då, att sluss-byggnaderna, sådana som de voro föreslagna,
ingalunda kunde verkställas, hvarken med det anslag K. M. bevil¬
jat, eller med det bidrag, som bolaget utfäst sig att lemna. Han för¬
klarade att, så väl af dessa anledn:r, som i anseende till åtskilliga
naturhinder och andra omständigheter, det beviljade anslaget icke
borde utgå, hvarföre K. M. inställde all vidare utbetalning af det¬
samma. Emellertid hade bolaget redan af anslaget lyftat 5,000
R:dr b:ko, hvilka största delen blefvo använde till inköp, dels af
jord från ett hemman vid namn Skifed för sluss-anläggningen vid
Forsshaga, dels af den jordrymd, som Dejeforss sågverks-egare af-
stodo till sluss-anläggningen derstädes. När bolaget icke fick vidare
anslag, så måste det naturligtvis upböra. Sedermera inrättades Väg-
och Vattenbyggnads-Styrelsen, som, efter Stor-Amirals-Embetets tredje
Den 29 Juni e. m.
Afdeln., öfvertog de der handlagd eärenden och då väcktes af bolaget
fråga om afskrifning af 5,000 R:dr b:ko, som det hade lyftat. Styrelsen
anmälte förhållandet hos K. M., som i det skick, hvari saken då befanns,
icke ansåg skäl att bifalla afskrifningen, utan öfverlemnade i stället må¬
let till Kammar-R:n, hvars Advokat-Fiskal borde tillse, huruvida
något skäl till återfordrande af det utlemnade anslaget vore för han¬
den. Advokat-Fiskals-Embetet fann verkligen sådana skäl, ilhy att
detta anslag hade blifvit beviljadt, endast till arbetets utförande, men
icke till inköp af den för sluss-anläggningarna nödiga mark, hvilken
deremot bolaget förbundit sig att anskaffa, så att medlen blifvit af
bolaget oriktigt använde. Rättegång anställdes alltså af Advokat-
Fiskals-Embetet emot bolagets Direktrn inför Kammar-R:n, men
denna Domstol fann ej skäl, att bifalla Advokat-Fiskals-Embetets
påstående om Direktrns förpligtande att medlen åter bära; och må¬
let beror nu på Högsta Domstolens pröfning. Emellertid har ge¬
nom utbetalning af ifrågavande 5,000 R:dr b:ko, hufvudsakligen
använda till inköp af jord för sluss-anläggningarne, följden blifvit
den, att det i närvar:de ögonblick finnes en, genom ordentligt kö¬
pekontrakt till vidd och beskaffenhet bestämd jordrymd- för sluss¬
anläggningen vid Forsshaga, hvilken jordrymd tillhör antingen Kro¬
nan eller det ifrågavande bolaget (jag skulle dock tro det vara Kro¬
nans egendom, efter de medel, för hvilka jorden blifvit inköpt, äro
tagna af Kronans anslag), äfvensom att för sluss-anläggningen vid
Dejeforss, likaledes jord blifvit inköpt, och afbetalning å köpe¬
skillingen med stats-anslaget verkställd till då varande ägaren af
Dejeforss, numera aflidne Commerce-Rådet Norström; men genom
föga noggrannhet hos Direktm vid handlingarnes förvarande är det
salubref förkommet, och kan numera icke tillrättaskaffas, hvilket
ådagalägger köpets verklighet, samt vidden af den jord, som till
slussbyggnads-företaget blifvit öfverlåten. Huruvida man kan tvinga
Grossh. Dicksson, som nu är egare till Dejeforss, alt afstå denna
jord, det lemnar jag derhän. Försök hafva af mig med tillhjelp af
Kammar-Colhm blifvit gjorda, ått förmå Hr Dickson, i hvars värjo
det är de mest säkra anledningar, att ett exemplar af köpe-afhand-
lingen finnes, till att framlemna densamma, men alla dessa försök
hafva varit fruktlösa.
Jag hemställer likväl om, vid det förhållande, att en sådan ut¬
betalning egt rum af Kronans medel, afseende härå icke borde fä¬
stas vid låne-anslagets beviljande, ty om slussbyggnaderne skola
komma till stånd, så är det naturligt, att jord dertill erfordras, och
då upstår fråga, huruvida icke det blifvande bolaget må vara skyl¬
digt att återgälda den köpeskilling, som Kronan utbetalt för denna
jord, hvilken alltså icke annorlunda än såsom Kronans lägliga till¬
hörighet lärer kunna betraktas. För min del anser jag detta för¬
hållande böra föranleda till återremiss, på det att StatsUtsk. må taga
närmare kännedom af saken, och tillse om icke i någon mån för¬
ändring bör ske i de vilkor, som StatsUtsk. tillstyrkt, i fall Utsk.
skulle komma i tillfälle att vidhålla sin åsigt, att låne-anslaget bör
beviljas.
576
Den 29 Juni e. m
Hr Montgommerie: l motsats till den föregtde talaren, tror
jag, att få frågor finnas, som blifvit mer utredda än den förevande.
Redan för så lång tid tillbaka, sorn år 1827, befanns den här ifrå¬
gasatta kommunikationen vara af den vigt, att K. M. för densamma
afsatle de 100,000 R:dr, som nu åro i fråga. Då dessa penningar
icke kommo bolaget till godo, så gjordes frågan till föremål för en
K. Propos. vid 1840 års Riksdag, men föll då i Förstärkt Stats-
Utsk. Ganska noggranna undersökningar hafva skett vid flera till¬
fällen, och jag skulle tro, att i det fallet torde icke mera vara
att göra.
I afseende på ett yttrande af den föreg:de talaren, att Gr. von
Platen yttrat sig emot ifrågavar:de anläggning, på grund af de svå¬
righeter som dervid möta, så förekommer visserligen ett sådant an¬
förande af Gr. von Platen år 1828, men en ny undersökning är
gjord af Hr Ofverste Ericsson, hvilken torde förtjena något afseende,
och hvarigenom jag tror Gr. von Plåtens anmärknrr vara veder¬
lagda. Hr Ericsson har i berättelsen om denna undersökning visat,
alt de befarade svårigheterna kunde undanrödjas. Ett yttrande af
en sådan man, som närmast befattat sig med undersökningar för
sluss-anläggningar och kanalers byggande, torde väl böra hafva vits¬
ord härvid.
Hvad sedermera beträffar sjelfva frågan, så torde det vara få
punkter inom riket, der en så stor trafik finnes, som på Clar-
elfven. Det skulle icke vara svårt, att genom tabeller öfver de va¬
ror, som omlastas vid Dejeforss och Forsshaga, visa huru högst be¬
tydlig denna rörelse är. Det torde vara få föremål, som förtjena
understöd i så hög grad som denna anläggning, om man tager i
betraktande den trafik, som deraf skall begagna sig; men del är
icke allenast detta, som bör tagas i betraktande, utan äfven i huru
väsendtlig mån detta skulle lätta rörelsen i norra Wermland, der,
såsom man vet, det finnes ganska mycket folk, som har svårt att
finna sin bergning, och dit en ganska stor qvantitet spanmål årligen
måste föras. Enl. tillförlitliga upgifler skulle genom denna kanal¬
anläggning priset för en T:a säd, och sill och salt minskas med 18
sk., och detta torde böra tagas i betraktande.
Jag skulle alltså tro, att få företag äro förtjenta af ett sådant
upmärksammande, som detta, och att det åtminstone icke borde vara
af brist på utredning af förhållandet, som detsamma kunde komma
att afslås.
Jag tillstyrker bifall till det ifrågavar:de anslaget.
Hr Lilljehöök, Carl Berthild: Denna frågan om anslag
af Dejeforss och Forsshaga kanal är en af dem, uti hvilken afdel-
ningens tillstyrkande var olika, emot hvad sedan i Utsk. blef heslu-
tadt. Inom afdelnm gjorde sig gällaode den tanka, som här af flere
Ledamöter i dag blifvit yttrad, att afdelningen icke skulle tillstyrka
ulan serdeles vigtiga skäl andra anslag, än sådana, som hade varit
vederbörligen granskade af Väg- och Valtenbyggnads-Slyrelsen, och
af densamma klassificerade. Sådant var ej förhållandet med detta
företag
Den 29 Juni e. m.
577
företag och så icke heller med Köpings och Arboga å. Jag har i
(råga om dessa båda sistnämnde icke yttrat mig, derföre att Utsk:s
tillstyrkanden i de båda frågorna inom StatsUtsk. blefvo förändrade
med en så stor pluralitet, alt jag ansåg del icke löna mödan, att med
min röst bidraga till en återremiss af dem. Denna fråga deremot
anser jag, i öfverensstämmelse med hvad Hr Fåhraeus m. fl. yrkal,
böra återremitteras, enär den sorn sjelf npgjort förslagen, på hvilka
beräkningarne grunda sig, sagt att de icke äro tillförlitliga, och att
ämnet icke kan anses äga den fullständiga utredning, som man i
allmänhet kan fordra, ali ett ämne skall hafva, då det underkastas
R. St:rs pröfning.
Jag tror lika med Frih. Cederström, att kanal-anläggningen möj¬
ligen skulle hafva sina fördelar, men jag anser det icke vara rätt,
att representationen skall bevilja anslag till föremål, som icke äro
utredda, och i det skick, som de böra vara, för att kunna af den
stora mängden någorlunda fattas, så väl i afseende på sina detaljer,
som sin större eller mindre ändamålsenlighet. Jag tillstyrker åter¬
remiss af denna punkt.
Frih. Cederström: En värd talare, Hr Printzensköld, har
yrkal återremiss på den grund, att nuvande ägaren till den lokal,
hvilken är i fråga för kanal-anläggningen, icke kunnat förmås till
aflemnande af dokumenterna, rör:de expropriationen af jord å det vid
Forsshaga belägne näs, som skall genomskäras. Det kan vara gan¬
ska naturligt, att den, som sjelf anlagt jernvägar på stället, och der¬
städes efter behag taxerar allmänheten, icke på något sätt har in¬
tresse i eller kan vilja gynna en anläggning, som skulle försätta
andra i -tillfälle att konkurrera med honom, samt derigenom till all¬
mänhetens båtnad nedtvinga taxorna, och alt han således icke vill
i utlemna dessa handlingar; men det måtte väl finnas lagliga utvägar,
om detta företag genom bifall till det föreslagna understödet kom¬
mer å bane, att anskaffa och göra tillgängliga de handlingar, som
behöfvas, för att få expropriationsfrågan på redig fot. Att nu vilja
beröfva Wermland förmånen af den nyttiga sluss-byggnaden, i det
alt det härtill ifrågasatta låne-understödel skulle för nämnde obetyd¬
liga bifrågas skull afslås, det vore efter min tanke, att alltför myc¬
ket förbise det hufvudsakliga och vigtiga ändamålet för en ringa for¬
malitet; det skulle påminna om det gamla ordspråket, som varnar
för, alt sila mygg och svälja kameler.
En värd talare har åberopat de ”flere” ledamöter, som yrkat
återremiss, äfvensom de svårigheter, som för understödjande af ar¬
bets-företaget sig yppade, i afseende på bristande utredning. Jag
tror, alt den värde ledamoten har sett litet dubbelt i båda fallen.
Visserligen hafva 2:ne ledamöter yrkat återremiss, men för så vidt
blotta antalet af dem, som motsatt sig låne-understödet, bör tagas i
betraktande, synes det icke så betydligt, alt deias yrkande kan på
denna grund tillerkännas utsigt till någon synnerlig framgång.
Att trafiken är ganska betydlig, det torde en hvar, som kän¬
ner orten, icke kunna bestrida; de hinder, de kostnader, den tids-
8 H. 37
578
DeÅ 29 Juni e. ra.
utdrägt, den nu är underkastad, har jag redan haft äran inför R. o.
Ad. omförmäla; och då dessa svårigheter ej kunnat förnekas, ej
heller bättre utväg upgifvits för deras afhjelpande, torde R, o. Ad.
finna skäl, att med välvilja omfatta del sätt, som är föreslaget till
underlättande af besagde trafik, till obehindradt fraktande af tusen¬
tals tolfter plankor och Sk$ jern, som skola föras utföre, de (ill
flere tusen T:r, upg:de spanmåls-qvantiteler, som, enl. noggrann be¬
räkning af den hittills årliga fraklningen förbi Dejeforss och Forss-
haga, bör kunna, i ökadt mått, genom lättadt, och med lindrigare
kostnad förenadt kommunikalionssält för framliden påräknas. Per¬
sonligen bosatt i en del af provinsen, som ej har direkt gagn af denna
anläggning, känner jag dock förhållanderne, och kan öfver dem yt¬
tra mig ojäfvigt, och med rent nii för landels allmänna bäs a Af
hvad redan blifvit anfördi, torde få anses visadt, atl delta företag
är i hög grad fört jeni af understöd, och jag vågar sålunda hoppas,
att R. o. Ad. icke skall vilja, genom obenägenhet att deråt förunna
lånet, upskjuta arbetets företagande till en obestämd framtid.
Hr Ribbing, som nu anmäler sig, har visserligen i en förut i
dag behandlad fråga förklarat, att han icke kan understödja företag,
som icke'blifvit af K. M. föreslagna; men flere andre ledamöter,
som till en början uttalat enahanda åsigt, hafva dock, på ett såsom
mig synes beröinvärdt sått sedermera underordnat dessa sina åsig-
ter den princip, sorn af R. o. Ad. blifvit följd, nemi. att pröfva
de ifrågasatta anslagens behöflighet utur inre grunder, och oafsedt
från hvad håll de blifvit äskade; allt nog, alt de i grundlagsenlig
ordning blifvit föreslagna, och af Ståndet opartiskt pröfvade.
jag hoppas således, att ehvad invändning numera i detta afse¬
ende än må komma att anföras, sådant icke skall förhindra R. o.
Ad. från att bifalla Betänk., så vida dess innehåll, såsom jag hop¬
pas, pröfvas vara af vigt och gagnelighet för det allmänna.
Hr Printzensköld: Jag (ror ej att någon af de R. o. Ad:s
ledamöter, som yttrat sig i frågan, har beshidt den möjliga nyttan
för orten af ifrägavar:de anslag, men de som ansett anslaget icke
böra beviljas, hafva gjort det på den grund, att frågan icke varit
så utredd, att R. St. nu borde, för att uprepa ett ord, som förut
år begagnadt i denna fråga, fastlåsa 100,000 R:dr b:ko, innan man
ännu vet om företaget verkligen kan komma till stånd. Väl har
Frih. Cederström här upgifvit, att en i Wermland boende person
skulle hafva tillskrifvit honom med begäran, det han måtte förorda
detta företag, under försäkran, att bolaget ämnar fullborda detsam¬
ma, äfven om icke något anslag bevMjas; men hvad detta beträffar,
så torde väl många omständigheter böra af bolaget tagas i'betrak¬
tande, och blifva föremål för dess beslut, innan sjelfva företaget kom¬
mer till verkställighet, så att hvad Frih:n i detta fall anfört lill stöd
för sitt yrkande, icke torde af R. o. Ad. tilläggas något afseende.
Frih:n har vidare åberopat Hr Ofverste Erikssons yttrande.
Denne mans skarpsinnighet och förmåga att bedöma verkstållbarhe-
ten af ett företag, så beskaffadt, som det ifrågavar:de, lärer ingen
hvarken kunua eller vilja betvifla, och om hans yttrande i detta fall
Den 29 Juni e. m.
579
vöre grundad! å en på stället verkställd undersökning, samt med an-
ledn. deraf nprättad plan, jemte kostnadsförslag, skulle jag visserli¬
gen icke tveka, att till detta yttrande sälta fullt förtroende, men så
vidt liär blifvit upgifvel, har Öfverste Eriksson blott rest utefter Clar-
elfven, och derunder beskådat densamma, samt efter den öfverty¬
gelse han vid det tillfället förvärfval, afgifvit sin förklaring öfver
lämpligheten af sluss-anläggningarne vid Forsshaga och Dejeforss.
Detta förefaller mig vara ungefär detsamma, som om en Ingeniör-
General skulle resa omkring i Riket för ali utse försvars-ställen, och
sedan yttrade, att, efter det omdöme han vid en hastig öfverblick af
en orts beskaffenhet fattat, del eller det stället vore lämpligast för
en fästnings-anläggning. Han har dermed icke sagt, hvarken hvad
kostnaden skulle utgöra eller inlåtit sig i detaljer, aug:de sjelfva fäsl-
nings-anläggningen. Skulle man härom till honom framställa frå¬
gor, så blefve tvifvelsutan hans svar, att, fastän han ansett företaget
både lämpligt och nyttigt, så kunde han likväl icke förr än, efter
noggrann undersökning på stället, hvarken beräkna kostnaden eller
närmare bestämma huru anläggningen borde utföras. Nu säger Öf¬
verste Eriksson, att det ifrågavar:de företaget är nyttigt, hvilket är
alltsammans; och man må väl icke förtänka, del en man, kunnig i
sin sak, fällt ett sådant yttrande, utan att man derföre äger rätt, att
af detsamma draga sådana slutsatser, hvartill det icke gifver någon
anledn. Och då nu de undersökningar, som för omkring 30 år
tillbaka verkställdes, äfvensom de derpå grundade kostnads-förslag
öfver sluss-atiläggningarne, voro, efter hvad Hr Gr. von Platen åda-
galade, högst otillförlitliga, samt sakens outredda skick, ännu icke
genom förnyade undersökningar, och derefter ånyo uprättade kost¬
nads-förslag, blifvit afhjelpt, hvarigenom R. St., om man ock i dy¬
lika frågor som denna, vill gå K. M. förbi, hvilket jag, för min del,
anser i högsta målto oriktigt, icke äro i tillfälle, att med sakkänne¬
dom besluta, så kan jag ej annat än bestrida det tillstyrkta ansla¬
gets beviljande, och yrkar fördenskull återremiss å Otsk:s Betänk.
Hr Ribbing: Visserligen har, på sätt den förste värde talaren
yttrat, lång tid förflutit, sedan vederbönde myndigheter i denna
fråga utlåtit sig, men dessa myndigheter hafva likväl gjort det, och
K. M. har, på tillstyrkan af dåvande Strömrensnings-komité, den
16 Mars 1S26 anvisat medel såsom anslag härtill, samt, på sätt
motionären har ovederlagdt yttrat, ansett sig böra nyttan af delta fö¬
retag vid flere tillfällen vitsorda. Då här nu icke varit fråga om
anslag, utan blott om lån, för ett företag af så omätligt mycket
större vigt och värde än andra företag som fått en lika summa, och
då här slutligen föreslås i Betänk., att'”anvisa en summa af 100,000
R:dr, att såsom lån från Riksg:s-kont:t utgå, under iakttagande af de
allmänna vilkor och föreskrifter, som, i afseende på låns erhållande,
vid denna Riksdag blifva af R. St. meddelade”, och då dertill hö¬
rer, att planen skall af K. M. godkännas, i afseende på tiden, o. s. v.,
sä kan jag icke neka till att jag, lika med en talare här midt öf¬
ver, tycker att, oro än något i formen är brutet, i anseende till
37*
580
Den 29 Juni e. m.
den långa tiden, sedan myndigheternas yttranden afgåfvos, ett af¬
steg här kanske vore, att sila mygg och svälja kameler, oell det
skulle förundra mig, om samma R. o. Ad., som har gjort det sednare,
nu äfven skulle göra sig skyldig till det förra.
Jag kan således i denna fråga icke bilräda de skäl, som före-
g:de talare anfört för afsteg, utan anhåller om bifall till denna punkt
i Betänk.
Hr F åhraeus: För att bemöta de inkast, som blifvit gjorda
emot mitt anförande, anhåller jag blott, att i korthet få anföra
följande.
Man har sagt, alt arbetet kunde blifva nyttigt. Jag har icke
blifvit öfvertygad derom af Utsk:s Betänk., och jag vill hafva grund
för min öfvertygelse innan jag bifaller hvad Utsk. tillstyrkt.
Hvad serskildt vidkommer den åberopade omständigheten, att
Wermland kunde hafva giltiga anspråk på ett så beskaöadt under¬
stöd, så ber jag, att få fästa upmärksamheten på, att detta land¬
skap visserligen icke varit vanlottad). En öfversigt af allmänna ar¬
beten, sedan år 1840, visar att Wermland under de sednare åren
erhållit en åttonde-del af alte de medel, som öfver hela Riket blif¬
vit i afseende pä allmänna företag anslagna.
Oaktadt de skäl, som blifvit framställda till vederläggning af
mina betänkligheter, i afseende på den omständigheten, all man an¬
visar ett lån i st. f. ett anslag, under försäkran, att man i orten är
dermed belåten, måste jag säga, att det förundrar mig, att man
finner sig belåten med lån, då man begärt anslag. Detta måste då
visa antingen, att anspråket på anslag var, om jag så må säga, obe¬
höflig!, eller också visar det, att man icke rätt har beräknat kostna¬
derna för företaget, och det måste väl bestyrka min mening.
Frih. Klinkowström: Jemte det jag i allo får förena mig
med Frih. Cederström i den åsigten, att R. o. Ad. täcktes bifalla
den af StalsUtsk. gjorda hemställan om ett låne-understöd af 100,000
R:dr teko för ifrågavande ändamål, kan det icke annat än på det
högsta förvåna mig, att Utsk., efter ett så ampelt förord för nyttan
af detta företag för provinsen Wermland, visat sig så njuggt i afse¬
ende på understödets meddelande såsom anslag; men då ingen an¬
nan yrkat ålerremiss i afsigt, att få summan i form af anslag, vill
jag icke heller yrka densamma.
Hvad åter beträffar tvenne talares motstånd emot denna fråga
och skälen derför, hvaribland annat blifvit framdraget, att den sed-
naste undersökningen, sorn blifvit gjord, har egt rum efter en ta¬
lares yttrande för 30 års sedan, och sedan efter en annan talares
yttrande för 20 år sedan, så får jag fästa Hrr:nes upmärksamhet
derpå, att i Utsk:s Betänk, står, att dessa detalj-arbeten och kost-
nads-förslag gjordes år 1840, och jag kan icke räkna mer än högst
14 år sedan den tiden.
Hvad beträffar Hr Printzenskölds yttrande, alt Hr Öfverste Eriks¬
son skulle hafva rest längs efter Clar-elfven, och tagit den i ögna-
sigte, samt på grund af den öfvertygelse han dervid fattat, afgifvit
omdöme om nyttan och lämpligheten af sluss-anläggningen, så är
detta ingalunda förhållandet, utan Öfverste Eriksson har, på grund
Den 30 J uni.
581
af del honom gifna updraget, af bolaget begärt kostnadsförslag, och
uprällat planer för anläggningen, och jag tror, att Öfverste Eriksson
hvarkeD gör det ena eller andra, ulan att hafva tagit tillräcklig kän¬
nedom om den sak han åtagit sig. Således är jag fullt förvissad
derom, att dessa kostnadsförslag och planer voro upgjorda med all
den noggrannhet, som man hade rätt att vänta af en sådan person.
Jag vill icke vidare förlänga discussionen, utan anhåller blott om
bifall lill Utsk:s Betänk.
Hr Gr. o. Landtrn:s härefter först lill bifall och sedermera till
återremiss af förevar:de punkt framställde propos:r, besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o Landtm, ånyo hemstälde,
om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade, det
han ansåg Ja härvid hafva öfverröstat Nej.
Fortsättningen af förevande måls pröfning upskjöts till nästa
plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 30 Juni 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. M 158, ang:de ifrå-
gaställde extra Stats-anslag till föremål, tillhörande Civil-Deparl:tets
handläggning; hvarvid nu förekommo:
t i:de lill och med 2t:sta punklerne.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. uti dessa punkter yttrat och
hemstält.
%2:dra punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den här föreslagna sum¬
man är ganska obetydlig, och då den dessutom beviljas som lån,
kan den icke för Stats-verket medföra någon förlust. Men jag be-
tvillar, att ändamålet kan vinnas genom detta anslag; ty jag tror, att
det belopp af 64,000 R:dr, som Distrikts-Chefen, Majoren Olive¬
crona beräknat såsom erforderligt för sjelfva arbetet, icke är för högt
tilltaget, då fråga är att förvandla 5,859 T:ld 15 kppdd vatten-
dränkt mark till odlingsbar jord. Jag har någon erfarenhet af dy¬
582
Den 30 Juni.
lika frågor, och har sell vatleo-aflappningar, hvilka blifvit gjorda
med beräkning af ganska insigtsfull män, utan att dock resultatet
svarat mot denna beräkning* ehuru kostoads-beloppen varit temligen
rundligt tilltagne. Den vattenmassa, som på en gång vid en hastig
snösmältning upkommer, gör det nemi. svårt att förhindra, det så¬
dan mark, sorn man velat befria från de olägenheter vårflödet med¬
för, icke ånyo blifva valtendränkta. Jag tror derföre, att den före¬
slagna summan behöfver ökas, och de personer, som skola hafva
befattning med företaget, lära tvifvelsutan komma att erfara det. För
öfrigt har delta förslag icke undergått vederbörlig granskning af det
embetsverk, som dermed eger sig befatta; detta torde dock komma
att ske, innan penningarne utbetalas, lill följd af de föreskrifter, R.
o. Ad. redan beslutat.
Jag vill icke på något sätt anslagets beviljande; men jag
har ansett mig böra yttra dessa ord, på det man icke må blifva
missbelåten, i fall ändamålet icke skulle vinnas.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i förevande punkt föreslagit.
23:de och 21:de punkterne.
Biföllos.
23:te punkten.
Frih. Palmstjerna; Jag beklagar, all R. St. icke funnit
skäl, alt bifalla K. M:s Nåd. Propos., att öfverflytta dessa summor
på ordinarie stat. Saken är dock nu afgjord, och det kan således
icke vid detta tillfälle blifva fråga om, att vinna någon ändring i
beslutet; men en hvar lärer dock finna den motsägelse, som detta
beslut innebär. Vi hafva nemi. en corps på stat i och för utfö¬
randet för Statens räkning af ständiga företag, vi hafva mångå be¬
tydliga anslag till förmän för denna corps verksamhet, och ändock
är sjelfva aflöningen ställd på upsägning, eller lill uphörande vid
hvarje stats-reglerings-periods slut. Detta förhållande är så orimligt,
att jag hoppas, det R. St. vid nästa Riksdag skall ändra det.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Lika med Frih. Palmstjerna
inser jag den stora otjenligheten deri, att en på stat anställd corps
med så vidlyftiga göromål, som den ifrågavar:de icke skall hafva
sina lönings-anslag upförda på prdinarie stat. Men då hela den
ordinarie stats-regleringen är afgjord, och då saken fördenskull
icke vid denna Riksdag kan hjelpas, anhåller jag att den föredragna
punkten måtte bifallas.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevande punkt föreslagit.
2(i:te till och med 29:de punkterne.
Biföllos.
30:de punkten.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag har visserligen
icke hyst några sanguiniska förhoppningar, att denna motion skulle
hos StatsUtsk. vinna någon upmärksamhet, och derföre förundrar
Den 30 Juni.
583
det mig ieke, att Ulsk. lemnat den nian afseende. Jag skulle också
gerna böja min mening under SlatsUtsk:s, om jag icke hade att
stödja mig dervid, alt ganska många personer, både inom och utom
representationen dela mina åsigter. Jag liar visserligen icke någon
förkärlek för egna förslag, men jag tror likväl, ali någon åtgärd i
anledn. af denna motion varit både nyttig och klok. Jag säger
nyttig derföre, all, så framt man verkligen med den nya bränvins-
lagstiftningen vill befordra nykterheten, tror jag, att man just vid
detta tillfälle, då bränvinet stiger i pris, hade bordt inleda allmän¬
heten, att förtära något annat än bränvin. Ty sedan bränvinet en
gång stigit till ett högre pris, då är delta för sent, emedan allmän¬
heten då redan vant sig vid att bränvinet skall vara dyrt. Klokt
tror jag att det varit, att genom vidtagande af åtgärder i den af
mig föreslagna syftning, hafva sökt öfvertyga den del af allmänhe¬
ten, som kan öfverlygas, att man med den nya bränvins-lagsliftnin-
gen åsyftat, icke allenast beredandet af en Stats-inkomsl, utan äfven
och hufvudsakligen befordrandet af nykterhet. Man hade då visat
den, att man velat göra allt för att vinna delta mål; menharStals-
Utsk. ansett det vara klokare, att ingenting göra, så tillkommer det
icke mig, ali derom uttala något omdöme. Likväl synes det mig
något oförklarligt, då man så lifligt upmuntrar så många andra fa-
briks-intressen, hvarföre icke äfven detta intresse kunnat tillvinna sig
någon liten skärf till upmuntran. Man har ansett nyttigt och till¬
styrkt ett serskildt anslag (ill rese-stipendier för fabriks- och liandt-
verksarbetare, ehuru de redan åtnjuta ett icke obetydligt understöd.
Mig förekommer det fördenskull, sorn om StatsUtsk. åtminstone kun¬
nat fästa något afseende på första delen af min motion, der jag fö¬
reslagit : ”att af den inkomst, som i följd af en högre beskattning
å bränvins-tillverkningen, hädanefter kunde komma alt inflyta, ett
så stort belopp, som ansåges för ändamålet erforderligt, måtte af R.
St. ställas lill K. M:s disposm, för att användas till rese-underslöd
och arfvoden åt personer, som finnas villiga och lämplige, att ut¬
rikes inhemta kännedom om, och sedermera inom Riket meddela
undervisning uti öi-bryggeri-konsten efter Baijersk metod.” Till
besvarande häraf har StatsUtsk. anfört dels, att Utsk. anser,
”att ett mera allmänt begagnande af godt öl, äfven om detsam¬
ma icke skulle vara beredl efter Baijersk metod, i väsendtlig
mån bör kunna bidraga till en önskvärd minskning i bruket af brän¬
vin.” StatsUtsk. instämmer således här i den mening jag hyser,
men anser det icke vara nödvändigt, att det skall vara öl efter
Baijersk metod, som bör åtnjuta upmuntran. Detta tror jag dere¬
mot vara alldeles nödvändigt; ty det är en stor skillnad mellan det
Baijerska och det Svenska ölets egenskaper i sanitärt hänseende. Det
Svenska ölet åstadkommer tyngd och sömnighet, då deremot det
Baijerska är upfriskande och mera närande. — Vidare säger Utsk.,
att undervisning härutinnan är alldeles öfverflödig. Detta tror jag
icke; här finnas visserligen Baijerska öl-bryggerier anlagde, men de
äro till större delen anlagde af utländningar, hvarigenom anläggnings¬
kostnaden blifvit betydligt större. Ett skäl önskar jag icke måtte
hafva influtit i StatsUlskts Utlåt., nemi. att Stals-verkets tillgångar
584
D e n 30 Juni
icke böra tagas i anspråk för detta ändamål. När Slals-verket just
genom bränvinet sannolikt får stora opåräknade inkomster, synes allt
skäl vara, att en ringa del deraf användes till nykterhetens be¬
främjande.
Jag befarar visserligen, att, vid den utgång, som ärendet fått
inom SlalsUlsk., jag icke här kommer att vinna något understöd;
men jag anser mig det oaktadt böra yrka äterremiss, på det alt Slats-
Utsk. måtte taga i förnyadt öfvervägande, huruvida icke anslag åt¬
minstone må medgifvas, efter det i första punkten af min motion
omförmälda ändamål.
Hr Bildt, Didrik Gillis: SlalsUtsk. liar ingalunda under¬
känt den goda afsigt, som föresväfvat motionären i det förslag, lian
framlagt till dess handläggning. Utsk. har derjemte ansett den fö¬
reslagna drycken vara ganska lämplig för alt undantränga bränvinet
ur det biuk, som det nu alltför mycket har hos allmänheten. Men
Utsk. har, som mig synes på goda skäl antagit, att del förslag, hvil¬
ket motionären upgifvil icke vara rikligt eller ändamålsenligt. Om
det vore fråga om, alt ät Svenska allmänheten införa en alldeles ny
dryck af helsosam beskaffenhet, så vore det visserligen nödvändigt,
att utskicka personer till utlandet för att inhemta hästa sättet att till¬
verka densamma, och sedermera här inrätta bryggerier för dess tillre¬
dande. Men sedan den nyttiga dryck, som här är i fråga, nu en
gång blifvit införd i landet, och visat lyckliga resultater, tror jag,
att det är öfverflödigt, att Staten träder emellan, för att uphjelpa en
industrigren, hvars bestånd redan tyckes vara tryggad. Sedan den
kommit på den fot den nu har, bör den i frihet få utveckla sig,
och Staten hör icke lägga sig emellan med reglementerande. Vi
hafva f. n. Baijerska öl-bryggerier, icke allenast i städerna, utan äf¬
ven på flera ställen å landet, och de bära sig i allmänhet ganska
väl. Skulle vi nu skicka ut personer till utlandet för att der lära
sig konsten, och sedermera, vid deras hemkomst, gifva dem förlags¬
lån, så är det uppenbart, ali desse personer skulle komma i en vida
bättre ekonomisk ställning, än de som hittills befattat sig med ifrå-
gavande näring, och sålunda lill förfång för, dem. Icke eller är det,
efter min öfvertygelse, behöflig! att bestämma, hvilket slags öl, som
man par préférence hör upmuntra: dertill fordras en chemisk un¬
dersökning, om hvilketdera slaget, som är helsan för det hästa. Jag
erkänner gerna, att jag, lika med Frih. Alströmer, tycker mera om
Baijerskt, än Svenskt öl; men jag vill derföre icke påstå, att det
Baijerska ölet är bättre och helsosammare, än det öl, som brygges
mångenstädes här på landel. Att öl här kan bryggas, som är både godt
och välsmakande är kändt sedan hedenhös, och jag har icke hört, att
våra förfäder ledo något ondt deraf, att de drucko detta öl; åtmin¬
stone påstår man, att de voro vida starkare än vi. Utsk. har der¬
före med mycket skäl yttrat, att konsten att brygga öl, är i Sverige
sedan äldre tider bekant, och hvartill skulle det väl då tjena, att in¬
föra en kunskap, som redan finnes, eller att utskicka personer för
att lära hvad man redan vet? Att gifva understöd för inhemlande
af kännedom om sättet ali tillverka ett öl, som redan är bekant i
Uen 30 Juni.
585
Sverige, vore ett sätt, att hushålla med Slals-medel, som jag icke
tror skulle vara riktigt. Då det Baijerska ölet, såsom jag redan
nämnt, finnes infördt i landet, är del bäst, alt åt den enskilde om-
tankan öfverlemna vården om denna industrigren. Sålunda erhåller
man den säkraste borgen för, att varan skall på bästa och ända-
målsenligasle sätt blifva spridd i landet, och kan den derjemte bidraga
att minska superiet, sä kan ingen mera än jag önska sådant.
Frih. Cederström, Rud.: I denna fråga nödgas jag vara af
olika tanka med den siste värde talaren. Då jag jemväl anmält min
reservation mot Utskrs hemställan i förevar:de punkt, anser jag mig
desto hellre föranlåten att, i likhet med Frih. Ahlströmer, begära
densammas åter-remitterande.
På sätt Hr Bildt redan nämnt, har Utsk. icke underkänt det
välvilliga syftemålet i den föreslagna åtgärden; men härmed är mo¬
tionären föga belåten och det goda syftet föga tjenadt. Utsk. för¬
klarar alt ”kännedom om sättet att tillreda öl, denna sedan äldre
tider i Sverige nyttjade dryck, samt dess, vid måttligt bruk, helso-
samma och närande egenskaper, torde kunna antagas vara så full¬
ständig och allmänt spridd, att ytterligare undervisning härutinnan
är alldeles öfverflödig;” och ”att icke heller ölbryggerikonsten efter
Bayersk method härstädes är alldeles okänd,” slutar Utsk. deraf, att
”i de flesta af rikets större släder, äfvensom på många ställen å
landsbygden, bryggerier för tillverkning af denna vara nu mera fin¬
nas anlagda.” — Det är ganska sannt, att inom de större städerna
och äfven på landsbygden försäljes öl, som uppgifves vara s. k. Ba¬
jerskt, man skulle tro således af liknande slag med det i Bajern
tillverkade. Men härvid finues föga någon annan gemensamhet än
benämningens. Till en början bryggdes det väl med någon sorg¬
fällighet och efter den Bäjerska metoden af tillverkare från Bäjern,
men denna omsorg uphörde snarligen; och enhvar som smakat det
nu för tiden hos oss tillverkade öl, samt varit i tillfälle jemföra det
med det äkta Bäjerska, finner säkerligen ganska lätt den stora skilj¬
aktigheten emellan dessa båda varor. Svårligen kunna de hos del
verkliga Bäjerska ölet rättvist beprisade egenskaper af alt vara nä¬
rande, helsosamt och smakligt med sanning tillerkännas den, efter
min öfvertygelse, här i Sverige orättvisligen med namnet Bäjerkt öl
betitlade dryck. Vårt gamla Svenska öl var beräknadt för de forn¬
tida kämpar, som under våldsamma lekar och strider samt vilda
kroppsöfningar kunde tåla vid en tjock och stark dryck, sådan den¬
na lärer varit. I våra tider har man velat njuta en mera lätt¬
flytande, en mindre tung vara. I detta afseende har visserligen det
äkta Syd-Tyska ölet ett stort företräde. Vi hafva allt mer vant oss
ifrån den beska, surnande öldryCk, som härstädes tillagats och hvar¬
utinnan ytterligare undervisning om beredningssättet visserligen kan
vara, på sätt Utsk. förklarat, alldeles öfverflödig. Men det bör nu
vara fråga om, icke att återgå till det som icke är tillfredsställande
utan att fastmera fullkomna sig i en härstädes föga känd tillverk¬
ning. Den goda beskaffenheten, behagliga smaken och närande be-
ståndsdelarne hos det Bäjerska ölet hafva gjort denna dryck till en
586
Den 30 Juni.
i sitt hemland allmänt värderad och anlitad förfriskning för så väl
arbetande, som förmögnare samhällsklasser, hvilkas starka kropps-
helsa och frodiga utseende jemväl tyckas utmärka tjenligheten af
denna nationaldryck. Också har, förmodl. till följd af detta öls för¬
träffliga beskaffenhet, bränvinssuperiet blifvit en i Bajern nästan helt
och hållet okänd sak. Ett sådant resultat vore här i Sverige syn¬
nerligen önskvärd!; men huru kan man länka all vinna det, så
länge man såsom ersäitning för bränvinet ej har all erbjuda annat
ån sådant öl, som med ett usnrperadt namn förenar ingen af de
egenskaper som fordras för att vara lockande för smaksinnet, helso-
bringande för fysiken och lill sill till verkningssätt allmännare kandi ?
Olvifvelakligt ligger dock en stor billighetsfordran deruti, att, då man å
ena sidan gör alli för motverkande af hränvinets bruk hos den stora
allmänheten, man å den andra äfven söker samtidigt dermed bereda
henne någon verkligt passande ersäitning, något förmånligare surro¬
gat. De förmögnare kunna, det är sannt, införskrifva veritabelt Bä-
jerskt öl från det land der det tillverkas; de fattigare kunna det, i
anseende till varans genom frakten ökade dyrhet, säkerligen icke.
Hvad äger man dernäst att i sådant hänseende föreslå? Mjöd är för.
dyrt, om det skall blifva godt. Afven i forntiden var det en hög-
tidsdryck för de förmögnare, de högre i samhället; ej en hvardags-
vederqvickelse för menige man; det är just det sistnämnda som är
angelägnast. Visserligen hafva vi uti några å trycket för några år
sedan utgifne hushållnings-skrifter sett åt allmänheten erbjudas alt
få lära sig beredningen af bärsaft och bärvin utaf åtskilliga slag,
hvilka ur synpunkten af nykterhetsifrande välmening, som alltid för-
tjenar högaktning, blifvit rekommenderade såsom tjenliga drycker att
dermed stärka och förfriska sig, utan äfventyr af berusning och an¬
dra af bränvinsförtäring härflytande olägenheter. Men om äfven bör
medgifvas, att sådane oskadliga safter äro >ia från ofvansagde brän-
vinslyten, så invändes med skäl emot deras allmännare begagnande
dels att de troligen ej lära smaka den vid helt annat vanda allmän¬
heten stort bättre än klara vättnet gör, och svårligen blifva härstä¬
des begärliga, dels ock att nyssnämnda slags drycker i vårt, under
en stor del af året, hårda klimat icke kunnat för den i köld och
snö vägfarande eller med arbete sysselsatte vara så vederqvickande,
som ett efter konstens reglor och af fnllt tjenliga ämnen tillredt öl.
Våra nordiska förfäder voro kraftigare vid sin bägare öl, än deras
afkomlingar blifvit vid bränvinsflaskan.
Utsk. anser vidare, att ett anslag skulle vara mindre lämpligt,
emedan de bidrag, som härtill skulle erfordras, troligen komme att
medtaga ganska betydliga belopp af statsverkets tillgångar, så vida
icke endast några få tillverkare derigenom skulle gynnas. För min
del tror jag dock icke, att någon så stor utgift skulle dymedelst
statsverket åbringas; och om äfven endast några få öltillverkare finge
understöd, skulle gagnet af en bättre tillverkad dryck tillskyndas
massan af folket. På det sätt motionären föreslagit, vore här för
det första blott frågan om att med reseunderstöd förse sådane per¬
soner, som åtoge sig på utrikes ort inhämta noggrann och tillför¬
litlig kännedom om tillverkningssättet af ett verkligen helsosamt och
Den 30 Juni.
587
välsmakande öl. Härtill måtte ej tarfvas mer än några 100 R:dr
b:ko. Skulle sedermera dessa personer eller andra, som de uuder-
visat, vilja bär i landet, med understöd af förlagslån, anlägga öl¬
bryggerier, finge de naturligtvis, såsom vilkor för sådant understöd,
dervid likväl Staten ej uppoffrade mer än några års ränta, under¬
kasta sig offentlig kontroll beträffande varans beskaffenhet och fort¬
farande godhet. Med en i förhållande till de flesta andra utgifter
för grundläggande af allmännyttiga företag högst ringa och på intet
vis kännbar uppoffring, kunde således detta för arbelsklassernes väl¬
färd maktpåliggande mål i en sannolikt betydlig mån befrämjas. Der¬
vid har jag redan uttryckligen förutsatt, att ingen annan tillverkare
skulle tillgodonjuta förbemålde uppmuntran i form af förlagslån, än
den, som fortfarande tillhandahölle allmänheten en god vara för bil¬
ligt pris. Ingenting hindrar att fastställa det såsom förbehåll vid
lånets tilldelande, ali, derest inför de myndigheter, som ägde att
öfvervaka upfyllandet häraf, dessa vilkor fulltygades vara brutna,
återbetalning af lånet finge genast utkräfvas. De tillverkare således,
som icke vårdade sig om alt behörigen hålla sin vara i förädladt
skick, finge vidkännas risken att förlora ej blott allmänhetens för¬
troende, men äfven de af Staten dem förunnade låneförmåner.
Efter att sålunda hafva sökt ådagalägga så väl vigten af för¬
slaget för det allmänna, som ock ringheten af den dermed förknip¬
pade kostnad, samt finnande fördenskull Utsk. ieke hafva framlagt
giltiga skäl för det afslag å Frih. Alströmers motion, som i denna
punkt är framställt, får jag, i likhet med motionären, vördsamt an¬
hålla om punktens återremitterande.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anser mig npmanad
att yttra min åsigt i denna fråga, emedan jag dels sjelf har ölbryg¬
geri, dels är intresserad af frågans utgång, alldenstund på serskilda
Utsk:s bord hvilar en motion af samma syftning som den ifråga-
var:de. Naturligtvis kan jag icke annat än på det högsta önska
framgång åt ölbryggerierna, som bäst befrämjas derigenom att folket
får smak för öl, så att afsättningen deraf blir stor. Dertill erfordras
att få godt öl. Men det sätt, som här blifvit föreslagit alt upnå
detta mål, anser jag icke vara ändamålsenligt. Man har föreslagit
■att medel skulle beviljas till utdelande af premier eller förlagslån.
Om premier skulle utdelas, vore det omöjligt att de kunde gifvas
åt alla, och samma förhållande skulle äfven inträffa med förlagslånen.
Det skulle innebära ett bestämdt förfördelande af redan förut varan¬
de bryggerier, på samma gång som det naturligtvis icke kunde be¬
främja näringens utveckling alt någon finge upmuntran och andra
icke. Ett sätt vore visserligen alt lemna reseunderstöd åt sådane
personer, som utomlands ville inhemta den Bäjerska ölbryggeri-me¬
toden. Men jag bekänner upriktigt, att det åtminstone för mig
vore svårt att anskaffa någon elev, som jag ansåge redan vara så
pass skicklig i yrket, att det skulle löna mödan att skicka honom
till främmande land för att der förvärfva mera skicklighet. Öfver¬
hufvud tror jag också att det vore ganska svårt att finna lämpliga
personer, som verkligen skulle begagna sig af det lemnade under¬
588
Ben 30 Juni.
stödet till det dermed afsedda ändamål. Hvem skulle för öfrigt,
vid deras hemkomst, bedöma detta? Resultatet blefve förmodl. alt
reseunderstödet vore förspildt, alt de sjelfva haft en angenäm resa
och alt landet icke rönt någon fördel deraf.
Deremot anser jag, i likhet med Hr Bildt, att lltsk:s motiver
varit ganska oriktiga. Utsk. har nemi. i sitt Betänk, yttrat: ”att
det torde kunna antagas, att kännedomen om sättet att tillreda öl
är så fullständig och allmänt spridd, att ytterligare undervisning der¬
utinnan torde vara allde'es öfverflödig.” Det förhåller sig emellertid
alldeles tvertom; ty förhållandet är nemi. beklagligtvis just del, att
man. utom på några få ställen i landet, icke kan få något godt öl,
utan i stället en hoprörd •smörja, som visserligen icke kan vara
hvarken begärlig eller helsosam alt förtära. Skillnaden mellan det
Bajerska ölet och det‘ Svenska består i jäsnings-methoden, hvilken i
Bajern är särdeles fullkomnad. Man begagnar också derstädes mera
humla, hvarigenom ölet får en större varaktighet och icke, såsom
det gamla Svenska, inom kort tid surnar, hvarigenom det blir vidrigt
till smaken och för helsan vådligt.
Vill man någonting uträtta för ölbryggeri-konstens utveckling
inom vårt land, vet jag icke något annat medel, än det som i ett
grannland för några år sedan vidtogs för konsten att tillverka brän¬
vin, ehuru jag aldrig gjort mig någon förhoppning, att del skulle
bär kunna antagas. För ett par decennier tillbaka inrättades nemi.
i Danmark ett mönster-bränneri på Statens bekostnad. Regeringen
der fann Statens välförslådda intresse fordra att bränvinsbränning,
liksom andra näringar, borde bedrifvas med den skicklighet att med
den minsta möjliga ålgång af materialier den högsta möjliga pro¬
duktion skulle erhållas. Derföre inrättades en skola för bränvins-
bränuing, eller ett s. k. Mönsterbränneri, och hvar och en som der¬
efter ville anlägga bränneri, skulle vid denna mönsterskola undergå
examen och erhålla betyg öfver fullständig kännedom af konsten.
Ville Staten bär bekosta ett mönster-ölbryggeri, hvilket kunde ske
på samma sätt, som man gick till väga vid inrättandet af det första
Landtbruks-inslilulet i Riket, hvilket anlades på Degeberg af egaren
mot ett visst årligt bidrag af Staten; — vill man, säger jag, upp¬
göra med en person, sora sjelf vore kunnig i alla olika metoder
att brygga öl, framför allt med den engelska, hvilken öfverträffar
både den Bajerska och den Svenska, att mot ett bestämdt tillskott
af statsmedel, mottaga ett visst antal elever för att undervisa dem i
sin konst, voré dermed onekligen en stor fördel vunnen för ölbryg¬
dens befrämjande. Ty det största hindret för all god bryggning i
Sverige ligger tvifvelsutan deruti, att man har svårt att här få skick¬
lige bryggare, utan måste förskrifva dem från Tyskland. Detta
lyckas ej alltid. Jag talade nyligen med en i berörde yrke kunnig
person bär i staden, och han sade till mig: Antingen måste Ni
sjelf lära Er att brygga, eller åtminstone låta undervisa Er egen son
i konsten, annars ledsnar Ni vid Ert bryggeri, ty det är så svårt
att få en skicklig verkmästare, att, om man någon gång deri lyckas,
blir han så oförskämd i sina pretentioner, att han vill ha hela vin¬
sten af företaget.
Den 30 Juni.
589
Jag anser det således ligga mycken vigt uppå. alt denna konst
blir mera tillgänglig än hittills; och om R. o. Ad. skulle finna
skäligt att bevilja något anslag för näringens befrämjande här i lan¬
det, skulle jag bålla för att ett anslag till mönster-bryggeri vore
bästa sättet att befrämja näringens utbildande. Men på något annat
sätt ser jag sannerligen icke huru delta ändamål skall vinnas.
Frih. Alströmer: Frih. Raab ser icke någon annan utväg
att vinna det åsyftade ändamålet, än att inrätta ett mönster-bryggeri.
Jag inser ej hvarföre icke denna näring, lika väl som andra, kan
hemta något gagn deraf, att roan utsänder personer till det land,
der produktionen af varan uppnått högsta grad af fullkomlighet,
för alt derstädes inhemta kännedom om sättet för näringens bedrif¬
vande, och sedermera bereda andra personer inom Sverige tillfälle
att af dem lära konsten. På samma sätt går man ju tillväga i af¬
seende på jordbruket; man utskickar personer för alt studera det¬
samma, och detta skulle ju äfven vara ändamålslöst om man seder¬
mera icke droge fördel af de kunskaper, dessa personer i främman¬
de länder inhemlat. Erfarenheten har emellertid ådagalagt att dessa
Agronomer efter återkomsten till fäderneslandet verkat godt.
Att, såsom Hr Bildt nämnt, det skulle vara ändamålslöst att
sända ut personer för att lära huru bryggeri-konsten utomlands be-
drifves, finner jag af nyssnämnde skäl tendigen besynnerligt. Det
är ganska vanligt att personer utskickas för att fullkomna sig i nå¬
got visst yrke, och jag finner det ganska naturligt, att då kunska¬
pen deruti icke står att finna inom landet, man söker få den
utifrån.
Fortfarande i mitt vördsamma yrkande af återremiss får jag nu,
med anledning af discussionen, dervid göra den hemställan, att ett
belopp af 10,000 R:dr årligen mätte för den lid nästa statsregle-
ringsperiod omfattar ställas till K.. M:s disposition för att användas
till befordrande af Ölbryggeriers anläggande efter Bäjersk metod.
Rr von Troil: Afven jag erkänner det vackra och foster¬
ländska syftemål i Frih. Alströmers motion ; men jag kan dock icke
underlåta att förklara, det jag, i likhet med Hr Bildt, inom Ulsk.
varit af den tanken at! ändamålet icke kan på det sätt vinnas, som
den värde motionären föreslagit. Det är mig icke obekant, att inom
ganska många af våra Svenska städer och äfven på ett och annat
ställe på landsbygden, Bäjerska bryggerier redan finnas anlagde. Det
må förhålla sig, såsom Frih. Cederström sagt och hvilket äfven jag
vill antaga, att det Svenska öl, som här i landet under namn af
Bäjerskt tillverkas, icke är så godt som det Bäjerska. Men dertill
tror jag anledningen vara den mindre täflan, som till följd af bryg¬
geriernas ringa antal, här eger rum.
Hvad kunskapen i yrket beträffar, tror jag, att redan ganska
många af de personer, som anlagt dylika bryggerier, hafva utom¬
lands inhemlat kunskap i ämnet. Men det år gifvet att ett bättre
öl kostar mera, emedan dertill fordras dyrbarare råämnen; och då
det Bäjerska ölets godhet hufvudsakligen beror på humlans goda
590
Den 30 Juni.
egenskaper, äfvensom pä den större eller mindre mängd deraf, som
lill ölet begagnas, så är det klari att en bryggare i en stad, der¬
hän blott har en att tälla med, skall tillverka en brygd så godt han
kan, men att varan sedermera, i samma mån som den hunnit till¬
vinna sig kredit, försämras. Jag skulle derföre tro, all i samma
män som begärlighelen efter Bajerskt öl (illlager, och detta sker
med hvarje år, i samma mån skall äfven, alltefter som den en¬
skilda företagsamheten finner förmånligt att sysselsätta sig med delta
yrke, tillverkningen förbättras. Jag skulle fördenskull anse det vara
bättre, att, då saken icke inom vårt land är främmande eller obe¬
kant, lemna densamma åt den enskilda omtankan. Skulle Staten i
delta hänseende träda emellan, borde det ske antingen på det sätt
Frih. Raab föreslagil, eller också derigenom, att Staten införskrefve
en utländsk skicklig ölbryggare, hvilken på samma sätt som Direk¬
tören Hoffman-Baog i afseende på Schäferierna, kunde erhålla i
npdrag ali resa omkring i landet för att lära ut konsten, isynnerhet
bland dem, hvilka förut sysselsatt sig med yrket, men hvilkas till¬
verkning icke skedde på ändamålsenligt sätt. Dessa borde i främ¬
sta rummet undervisas om den bättre meihoden och få de fel af-
hjelpta, som dervid kunde begås. Alt deremot gifva premier och
understöd för utländska resor åt den eller den person, som förkla¬
rade sig villig att lära konsten, anser jag alldeles olämpligt. Om
nemi. en sådan person reste ut för alt inhemta ölbryggeri-konsten
och sedermera hemkommer, försedd med nödiga kunskaper, men
han efter ett par år finner för sig fördelaktigare att tillverka ett
sämre öl än ett bättre, så tror jag icke alt all hans kunskap skall
vara af så särdeles stor nytta för landet.
Jag nödgas af alla dessa förenade skäl yrka bifall till Stats-
Utsk:s förevar:de Betänk. Men skulle R. o. Ad. anse en återremiss
vara af behofvet påkallad, så vill jag, för min del, icke sätta mig
deremot.
Hr Adelborg, Anders Otto: Då man redan för ett tiotal
af år sedan bö-jade allvarligt tänka på att uttränga bränvinet, var
också den förslå tanken man dervid bade, att få ett surrogat för
detsamma. Man ansåg dä, ål minstone på alla de möten jag bevi¬
stat, att det icke vore möjligt alt ur Svenska nationens smak ut¬
tränga denna dryck, så framt man icke kunde sätta en annan i
dess ställe, hvi ken åtminstone till en viss grad ersatte vissa egen¬
skaper hos den förra. Det var omkring delta deliherations-ämne,
som allt vände sig. Ty med kännedom af menniskan i allmänhet,
hennes vanor och förhållanden, fann man, att det skulle vara ulan
ändamål alt vidtaga någon åtgärd för utträngande af bräuvinsdrycken,
om man icke gaf något annat i ersätlning.
Men om man vill följa denna väg, måste man göra det så,
att man icke e sätter det för helsan förderfliga bränvinet med-en
annan dryck, som, om den också icke är så hastigt rusgifvande,
dock beredes pä ett för helsan måhända lika skadligt sätt. Ty då¬
ligt öl är i alla afseenden lika om icke mera förderfligt för menni¬
skan än bränvin. Jag vet fördenskull icke, hvarföre man ej vid
Den 30 Juni.
391
bedömandet af närvar:de fråga, ulgått från denna synpunkt; saken
hade då troligen fått glädja sig åt mera framgång. Man har väl
sagt, att man följt den allmänna satsen för all industriell utveck¬
ling, att en näring genom täflan med andra i samma väg, bäst up-
arbetar sig i en gifven riktning och förkofrar sig på det sätt, som
man helst önskar. Delta kan gälla näringar, sora redan kommit i
gång, men icke sådana, hvilka man önskar mätte komma i gång.
Ty det förhåller sig, såsom en talare sagt, att den ifrågavar:de nä¬
ringen, eller konsten att brygga godt öl, här i landet icke nått nå¬
gon höjd, utan alt den drifves dåligt i städerna och nästan icke alls
på landet. Jag vet icke hvarifrån SlalsUlskis ledamöter hemtat sina
upgifler, då de påstått, alt den icke allenast här i staden ulan äf¬
ven af landtbrukare drifves med framgång och fördel. För min del
har jag åtminstone icke på något ställe funnit, att förhållandet år så¬
dant. Visserligen kan ett eller annat exempel på motsatsen fram¬
dragas i städerna; men påståendet gäller derföre aldeles icke i alllmänhet.
Man kan förfråga sig här i Slockholm, der man numera brygger
bättre öl än det gamla Svenska, huruvida det under de sednare åren
fått sådan afsättning som under de första; och man må äfvenledes
förfråga sig hos landtbrukare, som brygga Bajerskt öl, om de deraf
haft någon fördel. Jag tror alt del svar, som härå lemnäs, skall
utfalla bestämdt nekande.
För att drifva ett öl-bryggeri på landet fordras helt andra om¬
sorger och möta mångå större svårigheter, än vid ett bränneri. Ty
ölet är för det första underkastadt flere svårigheter vid produktio¬
nen än bränvinet, och fordrar sedermera noggrann tillsyn, så alt
det icke skämmes; och för det andra behöfver man större käril för
att under sommaren kunna förvara det d så stora qvantiteter, som
behofvet tarfvar. Dertill komma en mängd andra omständigheter,
som försvåra möjligheten, att få denna näring i gång så hastigt som
man önskar, och om man derjemte tager i betraktande att, såsom
jag förut nämnt, ett godt öl nästan icke kan bryggas af den Sven¬
ska humlan, utan att man måste införskrifva utländsk sådan, så
ligger äfven häruti en ytterligare svårighet för näringens allmännare
utbredande.
Jag skulle derföre tro, alt så vida det är alfvarsam! menadt
med det bemödande man gör, att i lagstiftningsväg söka förminska
bränvinets tillverkning och förtäring, så må man också vara betänkt på
att ersätta denna dryck med någon annan; och då frågar jag, om
det öfverskott, som den nya bränvins-skatten lemnar, kan användas
lill något bättre ändamål, än det nu föreslagna, Då nästan hvarje
talare, som här upträdt, börjat sitt anförande med att erkänna det
fosterländska och ädla i motionens syftning, men slutat med en all¬
män fras om det rälta uti all lemna näringen åt sig sjelf för att
genom ömsesidig täflan utvecklas, synes det mig, som om roan helt
enkelt ansett det icke vara skäl att befordra näringens npkomst, och
alt det finnes andra föremål, hvilka man hellre vill skänka sin up-
munlran. Del beror således på smak, hvilket man anser bättre,
antingen alt åt sitt öde lemna ifrågavande näring, som är nödvän¬
dig, så vida bränvinet skulle kunna utträngas, eller också att un¬
592
Den 30 Juni.
derlätta dess utveckling i vårt land. För min del anser jag, alt
Frih. Alslrömers motion hade förtjent en större upmärksamhet, än
som skett, och önskar fördenskull, att R. o. Ad. malte bevilja en
återremiss, hvarigenom frågan möjligen kan få en annan utgång.
Frih. Raab: För den händelse, att R. o. Ad. skulle komma
att bevilja en återremiss af frågan, vill jag hafva besvarat eli yt¬
trande af Hr von Troil. Den värde talaren har nemi. sagt, ali ett
annat sätt, än det jag föreslagit, kunde gifvas alt befordra öl-brygg-
ningen, och detta skulle beslå deruti, att man atlönade vissa perso¬
ner, som reste omkring i landet och uudervisade i konsten. Men
jag får fästa upmärksamheten på, att en sådan resenär ej skulle
hinna att gifva undervisning på många ställen, emedan det verkli¬
gen fordras lång lid att lära bryggeri-yrket. Det fordras först, alt
lära väl mälla det korn, som skall användas; dernäst kommer sjelfva
proceduren vid bryggningen, och slutligen en ganska lång tids om¬
sorg och skötsel af varan, sedan den tappats på falen, innan den
kan blifva drickbar. Dertill kommer, att olika qvantum humla skall
tillsättas vid brygd om hösten af öl, som skall kunna drickas om
vintern, och olika både tillsatser för och behandlingen af ölet, snart
sagdt för hvarje månad det brygges eller skall förtäras. En läro¬
kurs i denna konst kan således icke afslutas på mindre än ett år;
hvaraf följer, alt en kringresande person för att kunna meddela än¬
damålsenlig och fullständig kunskap i ämnet, skulle nödgas uppe¬
hålla sig ett helt år pä samma ställe.
Jag har, såsom jag i början yttrade, blott velat nämna detta,
i händelse R. o. Ad. skulle besluta Betänk:s återremitterande. För
öfrigt ber jag att få förklara Frih. Alströmer min tacksamhet för
det han väckt denna molion, och jag skulle finna det ganska nyt¬
tigt och väl, om någon läro-anstalt skulle kunna inrättas i Sverige,
der man kunde få fullständig undervisning i konsten.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: R. St. hafva vid denna
Riksdag temligen bårdhändt behandlat bränvinshandteringen. Delta
skall måhända medföra nytta, ehuru jag anser, alt man gått något
för häftigt till väga; men på samma gång borde man dock hafva
varit betänkt på att minska de olägenheter, som alltid måste upsla
genom en hastig öfvergång frän en lagstiftning lill en annan. Det
torde således vara klart för hvar och en, alt det är nödvändigt att
på ett eller annat sått skaffa någon afledare för den öfver-produk-
tion af spanmål, som vi otvifvelaktig! komma att få, ali rahel Ist som
jordbruket under de sednare åren gått betydligt framåt. Att der¬
före upmuntra en sådan näring, som den ifrågavar:de vore, efter
min öfvertygelse, ganska tjenligt, och det kan vid sådant förhållande
icke annat än förundra mig, att StatsUtsk. afstyrkt den i detta ämne
väckta motion. Utsk. som erkänt, alt den föreslagna åtgärden vis¬
serligen i ganska många afseenden vore nyttig, har dock ansett, att
det borde öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten, att tillväga¬
bringa de ifrågaställa fabrikerna. Men det torde vara bekant, att
företagsamheten i vårt land icke är så stor, att den på egen hand
kan
Den 30 Juni.
593
kan sätta en sak j gåug, hvadan Statens mellankomst äfven af denna
orsak lärer vara nödvändig.
Hr Adelborg har underrättat oss om, att det i allmänhet bryg-
ges ganska dåligt öl i Sverige, och Frill. Raab har sagt, att det är
ganska svårt att brygga öl, samt serdeles svårt alt få någon person,
sorn fullkomligt känner konsten. Desto nödvändigare är det då, att
genom stats-anslag bereda tillfälle till inhemtande af kunskap i
denna näringsgren, och att genom understöd af allmänna medel
sätta den enskilde företagsamheten i gång, så att den obemedlade
mätte kunna till godt pris erhålla en annan dryck i st. f. brån vinet.
Jag har icke funnit, att man vid denna Riksdag sökt på något sätt
hindra vindrickningen; och det är således blott för den fattige, som
man velat försvåra bruket af bränvin. Då det således är kändt, alt
Räjerskt öl är något för helsan nyttigt, och då det lärer vara nöd¬
vändigt, att något annat sättes i st. f. bränvinet, torde det också vara
lämpligt, alt Staten beviljar anslag för upmuntrahde af denna drycks
beredning. Jag har mig bekant, att pä en marknad i en Svensk
provins, der det icke var tillåtet, att hålla bränvinsförsäljning, sålde
man i stället Riga-balsam, försatt med sprit, och de drucknes antal
var der större än vanligt. När icke folket får bränvin, mäste det
hafva något annat; ty man kan icke begära, ali det skall nöja sig
med vatten.
På grund af dessa skäl, vågar jag anhålla om Belänk:s åter¬
remitterande.
v
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Icke eller jag kan god¬
känna de skäl, som ligga till grund för Utsk:s afstyrkande af ifrå-
gavar:de motion. Jag tror, att om man med alfvar och hopp om
framgång vill arbeta på bränvinsförbrukningens aftagande, så är det
nödvändigt, att man ställer så lill, att något surrogat för denna
dryck kan blifva för allmänheten lått tillgängligt. Om man an¬
ser konsten att brygga öl vara svår alt inhemta, och att svårighe¬
terna, så väl vid varans tillverkning, som vid dess förvarande äro
ganska många, så är det nödvändigt, att premier i och för inhem-
tandet af denna konst lemnäs, eller att förlags-medel gifvas åt per¬
soner, sorn dermed vilja taga befattning, eller ock, alt man inrättar
ett mönster-bryggeri. Med ett ord, det är nödvändigt, alt något
göres för att upmunlra en handtering, den der, man måste tillstå
det, f. n. icke är allmänt känd, och detta torde vara desto mera af
behofvet påkalladt, som det, tyvärr måste erkännas, alt smaken för
bränvin i allmänhet vida öfverväger smaken för öl-drycken. Min
egen erfarenhet är den, alt der allmogen haft tillfälle att dricka
Bäjerskt öl, der har smaken för bränvin märkbart aftagit, och fol¬
ket har sjelft funnit, att öl är både gagneligare och mera närande
än bränvinet, samt äfven bättre i det hänseendet, att det icke lik¬
som detta, retar lill ett omåttligt förtärande.
Då vid denna Riksdag vidtagits ganska genomgripande och önsk¬
värda åtgärder i bränvins-lagstiftningen för att förminska bränvins-
tillverkningen och superiet, och då man kan hoppas, att derigenom
8 II. 38
594
Den 30 Juni.
få en betydligt ökad stats-inkomst; är det icke för mycket att roan
af denna ökade inkomst leranar någon del för alt upmuntra till¬
verkningen, och förtärandet af en dryck, som, väl beredd, i samma
roan är gagnelig, som bränvinet är skadligt.
Pä grund af dessa skäl, äfvensom de under discussionen an¬
förde, får äfven jag vördsamligen yrka att denna punkt måtte åter¬
remitteras, samt att R. St, måtte åt K. M. öfverlemna en viss sum¬
ma för att användas till befordrande af öl-bryggeriers inrättande och
dryckens allmännare spridande-
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det förhåller sig, på sätt
några talare yttrat så, att sedan bränvins-tillgångeu varder, såsom vi
hoppas inskränkt, behöfves någon godlgörelse, dels för bränvins-su-
paren, och dels för bränvinsbrännaren. Att befordra öldryckens
spridande vore, efter min tanke, i detta hänseende, det tjenligaste,
emedan den icke allenast' är värmande i vårt kalla luftstreck, utan
äfven närande. Detta hvad bränvinssuparen angår. Hvad åter brän-
vinsbränuaren beträffar, så må han i stället blifva ölbryggare. Der¬
igenom får landtmannen tillfälle att afsätta sin säd åt ölbryggaren,
i st. f. att han förut gjort det åt bränvinsbrännaren, och den förre
hade, i draf, ersättning för den drank m. m., som han eljest skolat
till sina kreaturs utfodring använda.
Frågan, om ölbrygdens upmuntran, har äfven inom Serskildta
Utsk. varit föremål för öfverläggning. Man upgaf derstädes flera
olika medel lill målets vinnande. Det, som man mest omtalade,
och hvarvid man ifrigasl fästade sig, var alt göra ölbryggerierna
skattefria. Men som denna fråga rörde Bevillms- och icke Serskildta
Utsk., så ansåg man sig ej kunna uptaga henne till behandling. För
ögonblicket påminner jag mig ej med säkerhet, huruvida Bevillms-
Ulsk. föreslagit någon lindring i ölbryggeriernas beskattning. Jag
befarar dock, att det icke varit händelsen. Den enda lindring man
i detta afseende, velat medgifva, var för de s. k. Nykterhels-värds-
husen, hvarest öl skulle få försäljas, utan att dylika näringsställen
skulle åläggas sådana afgifter, sorn gälla för värdshus eller krogar i
allmänhet. För att imedlertid föranleda cls allmänna förtäring, samt
befrämja varans spridande, fordras icke allenast, att smaken för brän¬
vin aflager, utan äfven att öl allestädes kan hållas tillgängligt, lika¬
som händelsen f. n. är med bränvin. Men andra talare hafva re¬
dan omförmält de svårigheter, hvarmed varans forsslande, i anseen¬
de till hennes tyngd, samt hennes förvaring under den varma årsti¬
den, äro förenade. Följaktligen synes del vara nödvändigt, att bryg¬
gerier spridas öfverallt i Riket, ej blott i städerna, utan jemväl på
landsbygden. Derigenom skulle afsättningen både för dem, som
sålde säd, och dem, som brygde öl, betydligt lättas. Härvid före¬
slog man, att bryggerier, på landet, måtte allena befrias från be-
villn. Men deremot invändes, att sådant skulle göra intrång på
städernas rättigheter. Ville man åter utsätta ett visst afstånd från
städerna för de bryggerier, som borde åtnjuta skattefrihet, så skulle
delta medföra andra svårigheter, o. -s. v.
För att i allmänhet befrämja saken, hade, efter min tanke, tjen-
Den 30 Juni.
595
ligast varit, att göra alla ölbryggerier bevillmsfria. Men då detta
tillfälle redan är försummadt, återstår frågan, om man, genom nå¬
gra andra åtgärder, skulle kunua bereda den fördel, som Frih. Al¬
strömer åsyftar, och hvilken ingalunda är likgiltig. Men, under det
outredda skick, hvari frågan befinner sig, hemställer jag till R. o.
Ad., om det icke vore lämpligast, att till Utsk. återremittera ärendet.
I fall detta beviljas, får man tillfälle, dels alt afvakta StatsUtskis
beräkning öfver de tillgångar, som anses kunna genom den blif¬
vande bränvinsskatten erhållas, dels att derefter tillse, huruvida dessa
medel icke kunna medgifva, att ett visst belopp afsättes till upmun-
tran för ölbryggeriers anläggande. Hvad som för öfrigt, i ena el¬
ler andra fallet må vara, tjenligast, tilltror jag mig icke, i brist på
erforderlig sakkännedom, kunna upgifva. I alla händelser inser jag
icke, att en återremiss kan vara annat än gagnelig. Om man än
icke gillar någonting af hvad här blifvit upgifvet, så slår dock frå¬
gan, ifall hon varder återremitterad, öppen till behandling i Utsk.
af de förslag, som inom detsamma kunna förekomma, eller som
möjligen i andra Stånd blifvit gjorda.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. mätte medgifva återför-
visningen.
Hr Rildt: Ifall en återremiss verkligen skulle kunna åstad¬
komma så välgörande resultater, som den siste värde talaren förme¬
nat, sa skulle jag vara den förste, som dertill lemnade milt bifall.
Men jag tror icke, att den skulle gagna till någonting, dels emedan två
Stånd redan bifallit Utsk:s hemställan, (och jag har anledn. förmoda,
alt äfven del tredje eller BorgareSt., der ärendet i afton förekom¬
mer, skall göra detsamma); och dels emedan, då frågan förevar i
Utsk., mig veterligen, ingen enda röst, med undantag af Frih. Ce¬
derström, höjde sig för Frih. Alströmers motion, hvilket torde bäst
bevisas deraf, att ingen reservation blifvit mot Utsk:s tillstyrkan af-
gifven. Det är således sannolikt, att äfven BorgareSt. bifaller för¬
slaget. Antager man deremot, att så icke blir händelsen, utan att
det derstädes återremitteras, då hafva två Stånd bifallit Betänk, och
två Stånd återremitterat del. Då kommer frågan tillbaka till Utsk.,
och enl. den praxis, som der följes och måste följas, för att ären¬
dena skola medhinnas, kommer Utsk. troligen att vidblifva sitt förra
beslut, hvilket alltid sker, så framt icke några serskilda uplysningar
blifvit gifne, som afse i Utlåt, begångna faktiska misstag, då Utsk.
alltid rättar sig derefter.
Alla erkänna, alt det sätt för frågans lösning, motionären fram¬
ställt, är oriktigt. Man säger med skäl att det, att utskicka perso¬
ner för att studera bryggeri-konsten, icke lemnar några säkra ga¬
rantier för sakens framgång. Att gifva förlags-lån åt vissa bryggare
vore orättvist; ty då skulle man äfven gifva åt dem, som finnas, för
att icke gynna konkurrensen på deras bekostnad. Att åter genom
utdelande af praemier, söka åvägabringa näringens tillvext, torde icke
heller vara lämpligt. Men, har man sagt, det finnes bättre sätt alt
vinna detta mål, och man har äfven utgifvit sådana. Frih. Raab
38*
596
Den 30 Juni.
har föreslagit inrättandet af ett mönster-bryggeri, och Hr von Hart¬
mansdorff har talat om skatte-frihet. Jag tviflar icke på, att båda
dessa förslag skulle åstadkomma fördelar för ölbryggarne; men in¬
gen af dessa metoder har utgjort föremål för StatsUtsk:s pröfning;
och man kan väl icke begära, att Utsk. skall frånträda, sitt en gång
fattade beslut, för alt sälta sig ned, att undersöka hvarje ny metod,
som man framställer, för att understödja ölbryggerierna i Sverige.
Jag tror icke, att man eger den allra ringaste förhoppning, att Utsk.
skall för detta fall vidtaga en så ovanlig procedure, och man torde
fördenskull ingenting vinna med en återremiss. Likväl vill jag icke
härutinnan vara envis. Anser R. o. Ad., alt denna åtgärd kan hafva
någon välgörande verkan för landets moraliska lyftning, så vill jag
för min del icke motsätta mig densamma, ehuru jag icke kan före¬
ställa mig, ali frågor af allmän vigt, skulle på detta sätt behandlas.
Om en motionär grundligen genomtänkt sitt ämne, bör han också
framlägga ett fullt genomfördt förslag, hvilket Utsk. kan granska och
deröfver utlåta sig. Att deremot blott framkasta en fråga och öfver¬
lemna lösningen deraf i Regeringens händer, är ett sätt alt begagna
motions-råtlen, som afskär Utsk. hvarje möjlighet, alt behandla ären¬
det, såsom Utsk. eljest skulle hafva gjort. Det är äfven ur denna
synpunkt som jag anser, att motionen, i det skick han framkom¬
mit, icke bör vid denna Riksdag föranleda (ill någon åtgärd från
Ständernas sida.
Hr Hjärne, Harald: Det intresse som denna, såsom det
skulle tyckas, obetydliga fråga väckt hos R. o. Ad. bevisar, att Stån¬
det alltid inser det fosterländska, äfven i sådana frågor, och det är
detta, som upmanat äfven mig, att yttra min tanke i ämnet. Jag
ber då, att få förklara, det jag icke anser det i motionen framställda
förslaget vara ledande till ändamålets vinnande. Deremot har under
discussionen Frih. Raab framställt ett förslag, som jag för min del
skalle vilja biträda. Det enda sätt, på hvilket man, enl. min öf¬
vertygelse skulle kunna befrämja ölbryggeriers anläggande i större
skala inom landet och sprida kännedomen om dess tillverkning, vore
endast om man hade ett mönster-bryggeri, der elever kunde mot¬
tagas och undervisas. Men då, såsom en ledamot af StatsUtsk. up-
lyst, två Ständ redan bifallit Utsk:s Betänk., oclf det är alt befara,
att äfven det tredje icke fäster så synnerligt stor vigt vid frågan;
tror jag, för min del, alt en återremiss icke skall leda lill något
resultat. Det förslag, som Frih. Raab afgifvit, kan för öfrigt icke
komma under pröfning inom Utsk., emedan del troligtvis kommer
all anses som en ny motion. Dess bringande i verkställighet skulle
dessutom fordra ett anslag, och jag tror att StatsUtsk., som i vissa
fall hushållar ganska väl med de allmänna medlen, icke skall finna
sig benäget, alt härutinnan afvika från denna grundsats. Jag får
derföre, sedan Frih. Raab nu aflägsnat sig, väcka det förslag, alt
R. St. anslå 5,000 R:dr årligen, alt ställas till K. M:s disposition,
och användas till bidrag åt den öl-fabrikant, som upfyller de vilkor,
sorn varda i nåder föreskrifna, samt åtager sig, alt kostnadsfritt un¬
dervisa tolf lärjungar.
Den 30 Juni.
597
Jag anhåller, att delta milt förslag malte blifva remitteradt till
SlalsUtsk.
Frih. Cederström: Den omständighet, som här omförmäles,
att iva Stånd redan godkänt förevar:de Utlåt., synes mig ingalunda
böra gifva It. o. Ad. anledn. att göra sammaledes. Hr Bildt har
visserligen åberopat den praxis, som inom SlalsUtsk. gjort sig gäl¬
lande, nemi. att Utsk., då två Stånd bifallit ett Utlåt., men de begge
andra återremitterat det, vidblifver sitt förra beslut. Denna praxis
finnes visserligen; men om den också såsom sådan kan cga sina för¬
delar, saknar den likväl allt stöd i Riksd.-Ordn. Om uplysningar
inom Stånden afgifvas, som förut icke varit af Utsk. kända, och
dessa komma Utsk. tillhanda, så är det Utsk:s grundlagsenliga, både
skyldighet och rättighet, att taga saken i förnyadt öfvervägande; och
derest majoritelerne inom Utsk. och Stånd icke viker från den me¬
ning, som ursprungligen hos dem gjort sig gällande, så tillhör del
Förstärkta StatsUisk., att gifva frågan den lösning, som på annat sätt
icke kunnat vinnas. Det är således, enl. min öfvertygelse icke tjen¬
lig!, all låta vissa förutfattade åsigter inverka på del beslut, R. o.
Ad. efter sakens beskaffenhet, och det allmänna bästas kraf, kan i
ämnet fatta.
På grund af dessa förhållanden, och med åberopande af hvad
i sjelfva saken utförligt är vordet anfördt, tillstyrker jag vördsam-
ligen punktens återremitterande; jemväl med serskildt afseende derå,
att motionären i sin framställning lagt vigt deruppå, att en flerdub¬
belt större qvantitet öl skulle kunna erhållas till billigare pris, än
som gäller för ett jumfrumått bränvin; troligen blifver åtskillnaden
snart än större; äfvensom att godt öl borde i tillräckliga qvanlileter
finnas på nära håll, inom komropnerne för menigheten tillgängligt.
Detta hufvudsakliga syftemål, kan dock efter all sannolikhet icke vin¬
nas, utan Statens benägna mellankomst; och i sådant afseende har
motionären föreslagit Irenne serskilda, och som jag tror ganska
tänkvärda utvägar. Då fördenskull de väsendtligaste och talande skå¬
len för sakens omhuldande, jemväl blifvit af motionären sjelf ånyo
framställda och med klarhet utvecklade, kan jag icke finna det rin¬
gaste hinder, men en väl grundad anledn. för Utsk., alt med värme
för det folknytliga i syftemålet, taga det ena eller andra af de här
framställda förslagen i öfvervägande; hvarföre jag vördsamt förnyar
min anhållan örn ålerremiss.
Frih. Alströmer: Jag anhåller om ursäkt, för det jag ännu
en gång begärt ordet; men detta har egentligen skett, för alt be¬
svara ett inkast af Hr Bildt. Förbigående det sidohugg, som han i
slutet af sitt anförande riktat åt mig, hvilket jag förmodar icke va¬
rit så illa menadt, ber jag endast att få genmäla hvad den värde
talaren yttrat i afseende derå, alt man icke bör lemna rese-understöd,
derföre att man icke kan vara förvissad om, att Staten derigenom till¬
skyndas någon fördel. Jag får med anledn. häraf, fästa den värde
talarens upmärksamhet pä den mängd af dylika understöd, som be¬
viljas handtverkare i olika industri-grenar, och jag tror icke, att vårt
land derigenom lidit någon skada.
593
Ben 30 Juni.
Hr von Troil bar icke fullkomligt riktigt upfatlat mitt förslag i
förslå punkten. Der står nemi., att rese-underslöd och arfvoden
skulle lemnäs åt personer, som finnas villige och lämplige, att ut¬
rikes inhemta kännedom om, och sedermera inom Riket med¬
dela undervisning uti ölbryggeri-konsten efter Biijersk me¬
tod. Således är icke min afsigt, alt man skulle skicka ut personer,
för att de sedermera skulle komma hem och anlägga öl-bryggerier,
samt eusamne tillgodogöra sig fördelarne af rese-understödet.
Hr Hjärne: Vid närmare eftersinnande har jag funnit, att 56
§:n Riksd.-Ordn. af mig tolkats något för rymligt, då jag afgaf mitt
förra förslag. Jag vågar derföre anhålla, att få återkalla detsamma,
och förenar mig med de talare, som yrkat ålerremiss. Dock öfver-
lemnar jag åt Ulsk. min framställning, till den kraft och verkan den
kan anses höra förtjena.
Frih. Rehbinder: Jag kan icke, i likhet med Hr'Bildt finna,
att motionen befinner sig i outredt skick, man jag anser den tvert-
om vara ganska klar och till sin syftning tillräckligt utvecklad. Man
skulle genom ett bifall till densamma få ett surrogat för bränvinet,
och lättade utvägar för landtmannen, alt kunna afsätta sin spanmål.
Det enda man skulle kunna invända mot förslaget, vore, att någon
bestämd summa deruti icke blifvit upgifven. Förra gången jag hade
ordet, trodde jag, att man hegart 50,000 R:dr för det åsyftade än¬
damålet; men jag har sedermera funnit, att så icke är förhållandet.
Denna summa är nemi. föreslagen af Hr Stjernsvärd, och skulle man
icke vilja bifalla Frih. Alslrömers motion, kan man ju göra det med
Hr Stjernsvärds, enär denna innehåller en bestämd summa.
Jag tror för öfrigt, att man icke bör låta afskräcka sig från en
återremiss, derföre att två Stånd redan godkänt Ulsk:s hemställan;
och jag hoppas att Ulsk., vid närmare betraktande af hvad landt¬
bruket verkligen lidit genom de åtgärder, som vid denna Riksdag
blifvit vidtagne i afseende på bränvins- och tull-lagstiftningen, icke
skall draga i betänkande, att bevilja den äskade summan, derest man
derigenom kan skänka någon ersättning för de blifvande förlusterna.
Det är af landtbruket, som man väntar sig alla de stora summor,
sora komma att inflyta för brävinsbränningen, och dessa suramor
böra derföre återfalla lill landtbrukets förmån. Den nu föreslagna
är visserligen alltför ringa, jag skulle önskat att den varit 500,000
R:dr, i st. f. 50,000; men man får nöja sig med det lilla, då man
icke kan få del stora; och på grund häraf fortfar jag i min anhål¬
lan om ålerremiss.
Hr Bildt: StalsUtsk. blir säkert mycket tacksamt för den utredning
af frågan, Frih. Rehbinder i sitt sednare anförande lemna!; men jag
skulle hafva varit ännu tacksammare, om denna utredning blifvit
mera fullständig, än som skett, och icke inskränkt sig till en blott
hänvisning lill Frih. Alslrömers motion, som af alla erkännes vara
fullkomligt outredd. Den värde motionären har nemi. föreslagit, alt
medel skulle anslås ”till rese-underslöd och arfvoden åt personer,
som finnas villige och lämplige, alt utrikes inhemta kännedom om,
Den 30 Juni.
599
och sedermera inom Riket meddela undervisning uti ölbryggeri¬
konsten efter Bäjersk metod”; öfverlemnande för öfrigt åt Utsk., att
närmare bestämma huru, och på hvad sätt delta förslag skulle prak¬
tiskt kunna utföras. Vidare har Frih. Alströmer föreslagit, ”att för-
lags-lån skulle på lämpliga vilkor lemnäs åt landtbrukare, som vilja
anlägga och drifva Bajerska ölbryggerier.” Afven de närmare be¬
stämmelserna härvid har motionären lemnat åt Utsk. att upgöra, utan
att upgifva, huruvida dylika lån jemväl skulle lemnäs åt de personer,
som efter åtnjutet rese-understöd, hemkommo till fäderneslandet, så
vida de icke, såsom Frih. sjelf förmodade, toge kurs åt Kalifornien.
Slutligen och för det tredje har motionären föreslagit,' ”att premier
skulle tillsvidare årligen tilldelas de egare eller arrendatorer af så-
dane bryggerier, vare sig i stad eller på landet, hvilka behörigen
styrka sig hafva, under nästföreg:de året, på. från hvarandra ej allt¬
för långt aflägsna försäljningsställen, inom ett visst efter bryggeriets
tillverkningsförmåga lämpadt område deromkring, ständigt tillhanda¬
hållit allmänheteu öl af god beskaffenhet (ill godt pris.” Alt här
bestämma afstånden, huru stora premierna, eller den dertill afsalta
summan skulle vara, om det skulle vara förslags-anslag eller icke, allt
detta har motionären öfverlemna! åt Utsk. Frih. Rehbinders hän¬
visning till motionen blir ju då bra nyttig?
Jag tror icke alt StatsUtsk. får gå till väga på det sätt, Frih.
Rehbinder föreslagit. Att blott derföre, att meningen i en motion
är god, ovilkerligl anslå stora summor, anser jag icke vara riktigt.
StatsUtsk. har att föreslå R. St., att använda tillgångar, som äro ganska
skarpt begränsade af alltför mycket vigtiga frågor, för att det skulle
kunna lemna en half milhn lill experimenter, om också dessa skulle
för jordbruket blifva gagneliga. Om Frih. Rehbinder summerar ihop
alla de anslag StatsUtsk. föreslagit, alt utgå af befintliga tillgångar,
så skall han finna, att man genom voteringen inom Utsk. kommit
så långt, ali budgeten stigit lill ett belopp, hvilket med 400,000
R:dr öfverskjuler de beräknade inkomsterna. Härtill finnes ingen
annan tillgång än de möjliga öfverskojjen från förcgide åren; men
skulle nu äfven ett anslag lemnäs för ifrågavaride ändamål, så vet
jag i sanning icke, huru detta skall låta sig göra på annat sätt, än
att upgöra en ny fördelning af allmänna bevillnn, och dymedelst
öka slatsfyllnads-summan. Ett sådant sätt att gå till väga med Sta¬
tens utgifter, anser jag vådligt, för att ej säga lättsinnigt. Vill
man bevilja den här föreslagna summan, måste man äfven för
alt få budgeten att gå ihop, afslå åtskilliga ännu återstående anslags-
titlar. Hvilka de för öfrigt äro, som skulle hjelpas genom de stora
anslagen till ölbryggerierna vet jag icke, utan anhåller, att Frih.
Rehbinder, sorn jag hört begära ordet, måtte derom lemna R. o.
Ad. uplysning.
Jag fortfar, på grund af dessa, och förut anförda skäl, i mitt
yrkande om bifall å Utsk:s hemställan.
Frih. Rehbinder: Jag anser landtbruket hafva obestridlig rätt
till någon fördel af alla de summor, som komma alt inflyta genom
600
Den 30 Juni.
den nya bränvinsbeskattuingen; men jag förmodar, all del i berörde
afseende kommer alt gå nu, som vid föreg:de Riksdagar.
Om Frih. Alslrömers motion är invecklad, så är deremot Hr
Stjernsvärds så mycket enklare; ty han föreslår hell kort och godt,
”att en summa af 50,000 R:dr skulle anslås och öfverlcmnas lill
Länens Hushållnings -sällskaper, med 2,000 R:dr åt hvarje län, för
alt såsom premier af 500 R:dr, tilldelas hvar och en, som å lan¬
det, under loppet af tvenne år tillverkat och försålt det på en gång
hästa och billigaste ölet.” Delta förslag synes mig så enkelt, att jag
förmodar, det StatsUtsk. icke skall hafva någon svårighet alt till¬
styrka det; och det kommer troligen att leda till lika goda resulta¬
ter, sorn Frih. Alströmers.
Jag tror för öfrigt icke, att man haft rätt att fästa sig vid det
yttrande, jag fällde derom, att man icke bordt draga i betänkande
alt anslå, äfven om det vore 500,000 Rd:r, såsom en godlgörelse
för de lidanden, som komma att drabba jordbruket, till följd af de
åtgärder, hvilka vid denna Riksdag blifvit vidtagne, i afseende på
bränvins-lagsliflningen. Detta yttrande innebar icke någon ny mo¬
tion, utan uttryckte blott min enskilda öfvertygelse. Deremot kan
ingen förhindra mig, att åberopa Hr Stjernsvärds motion, samt derå
yrka bifall, hvarå jag nu anhåller om Hr Gr:ns och Landlmms
propos.
Frih. Cederström: Del är mig visserligen okärt, att komma
i strid med den energiska vilja, sora f. n. står i spetsen för Stats¬
Utsk. Men öfvertygad att denna vilja alltid åsyftar att träffa det
råtta,- och icke skyr, att bättre uplyst, hylla en annans mening, he¬
der jag alt, i anseende till sakens vigt, fä fästa upmärksamheten på
en, till stöd för Utsk:s åsigt anförd betänklighet, som, derest den
ej under discussionen skingras, torde på en del ledamöters öfverty¬
gelse i ämnet kunna verka förvillande.
Hr Bildt har nemi. yttrat, att om man skulle bevilja det ifrå¬
ga var:de anslaget, så borde man vara betänkt på hvarifrån medel
dertill skola tagas, och i detta afseende har den värde talaren icke
funnit någon annan .utväg, än att antingen öka bevillnrn eller
ock afslå andra, för mera vigtiga föremål, äskade summor. Med an-
ledn. af denna invändning, torde dock böra erinras, att under sista
plenum återremitterades StalsUlsk:s hemställan, ang:de ett anslag af
100,000 R:dr b:ko till Eskilstuna kanal. R. o. Ad. ville icke bi¬
falla detta anslag; och af denna ganska vackra summa synes kunna
upstå en riklig tillgång för en mängd gagneliga företag äf mindre
kostsam beskaffenhet. Bland dem torde således äfven genom samma
besparing utaf ett uti StatsUtsk. till utgifvande beräknadt belopp,
kunna beredas ymnigt tillfälle för beviljande af något understöd åt
skickliga personer, som förbundo sig att å tjenlige orter och ställen
utrikes inlära, och sedermera här i landet utlära konsten, att till¬
verka godt och helsosamt öl. Förlags-lån och premier kunde lika¬
ledes under erforderliga kontroller förunnas såsom upmuntran åt för¬
tjenstfull! inrättade och drifna inhemska ölbryggerier; allt utan alt
framgången af de återstående anslagen äfventyrades genom brist pä
Den 30 Juni.
601
medel, derest Statslltskis kalkyler i della sisla afseende äro, som vi
vilje antaga, fullt tillförlitliga och rikliga.
Hr Bildt har icke lemnal tillräcklig upmärksamhet ål Frih. AI-
slrömers yttrande, då förstnämnde talare förklarade sig icke hafva
funnit någon af de talare, som med honom hysa olika åsigt, hafva
yrkal någon bestämd summa; ty summorna äro lika bestämda, om
än sinsemellan alternativt föreslagne, hvilket måtte göra en lättnad,
icke en svårighet för StalsUtsk. att välja hvad bäst vara kan. Ej
heller kan jag finna någon svårighet böra möta, att anslå en efter
lillgångarne lämpad summa, för att, ställd till K. M:s disposition an¬
vändas, t. ex. på sålt Frih. Raab föreslagit. Man bör icke betrakta
denna fråga ur synpunkten af något fabriks-intresse, ej heller ute¬
slutande ur landtbruket intresse; utan den bör ses ur så väl all¬
männelig ekonomisk och sanitär, som jemväl ur en, i följd af lef-
nadsättets och tänkesättets kända, ömsesidigt mäktiga inverkan på
hvarandra, härledd moralisk synpunkt, och man torde då finna, att
under den pågående striden emot del hos en stor del af nuvartde
generation inrotade, omåitliga begäret efter bränvin, ehuru skadligt
såsom rusdryck, förderfligt för helsa och välfärd, då det till den öf¬
verdrift njules, som af mången hittills ansetts för en lagom veder¬
qvickelse, ligger det en synnerligt vigt derpå, att en mera oskyldig,
men likväl smaklig och läskande, närande och till billigt pris sälj¬
bar styrkedryck erbjudes menigheten. Ty om den gamla regeln äger
sanning och värde, att vägen är lång genom föreskrifter, kort ge¬
nom föredömen, så synes häraf tillämpningen klarligen vara den, att
genom besörjandet af allmännare kännedom uti sättet, alt tillreda
en tjenlig folkdryck, torde vi än mera, genom spridandet af de mest
lärorika afhandlingar, hvilket dock ej heller må försummas, kraftigt
motverka ett lefnadssätt, som undergäfver helsan och leder till se¬
dernas förderf, ekonomisk undergång, själskrafternes aftagande, all¬
män vanmakt, nöd och elände.
Propos. till bifall å förevaride punkt, blef härefter framställd
och besvarad med Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställ¬
de om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr
föranleda till återremiss, samt sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade det han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
3i:sla punkten.
brill. Raab: Att StatsUtsk. icke f. n. kunnat tillstyrka bifall
till de i berörde afseende väckta motionerna, derom har jag ingen¬
ting att säga. Men alt nu, och innan StatsUtsk. utlåtit sig i afse¬
ende å K. M:s propos., ang:de användandet af de belopp, som kom¬
ma alt inflyta, till följd af den nya bränvinsbeskattningen, expediera
motioner, som i detta ämne blifvit väckta, tror jag verkligen hafva
varit för tidigt. Min motion åsyftar, att på ett, enl. K. M:s nyss¬
nämnde Propos., modifieradt sätt använda denna skatt till jord¬
brukets förkofran, och jag anser derföre, alt den bör behandlas i
sammanhang med denna propos.
602
Den 30 Juni.
På grund häraf, anhåller jag om återremiss af dea förevande
punkten.
Hr Bildt: Den anmärka. Frih. Raab gjort kan visserligen
hafva skäl för sig, då K. M. i Sin Propos. framställt åtskilliga för¬
slag till användande af bränvins-skatten. Men SlatsUlsk. har på
Utgifis-Afdelnm behandlat denna nådiga Propos., och dervid stannat
vid samma resultat, som här blifvit framställdt, med afseende å de
enskilda i ämnet väckta motionerna. Disk. har härvid blott uttalat
en grundsats, utan ali ingå i någon egentlig pröfning af motioner¬
na, och har i detta afseende yttrat: ”ali då förevande motioner alla
innefatta frågor, hvilka ieke, innan den vid innevar:de Riksdag ifrå¬
gaställa nya bräuvins-lagstiftning kommit lill stånd och visat sina
resultater, kunna af R. St. pröfvas, hemställer Ulsk., att desamma,
såsom för tidigt väckta, må af R. St. lemnäs utan afseende.” Utsk.
har nemi., oaktadt det är sannolikt, att den blifvande skatten kom¬
mer alt inbringa en vida större summa, än den, som nu är beräk¬
nad, att i stats-inkomsterna ingå, likväl ansett, att man icke bör på
denne budget anvisa en mängd olika ulgifis-poster, emedan man då
äfven mäste upgöra en klassifikation af dessa poster, och antingen
säga, alt anslageL a) skall omfatta de eller de föremålen, och b)
några andra, eller också att a) får räkna sig till godo -g, och b)
o. s. v. Detta har Ulsk. emellertid icke ansett vara riktigt, utan har
ansett det vara riktigare, att låta dessa medel ingå som förskolter
till Riksg:s-konl:t, för alt vid nästföljande Riksdag stå till Ständer¬
nas disposition.
K. M. har i Sin Propos. föreslagit medlens användande, -dels
till jernvägar, dels till arbetshus, etc. Oaktadt det icke är föremål
för öfverläggningen, kan jag dock icke underlåta, att kasta en blick
på dessa anslag. StatsUtsk. har t. ex. vid början af öfverläggnin-
garne, rör:de jernvägarne, icke ansell sig kunna bestämma, huru¬
vida dylika vägar böra byggas med de ifrågavar:de medlen; utan
Utsk. har trott, att om några sådana vägar skola anläggas, så böra
de grundas på ett fond-system, för hvars åvägabringande statsverket
borde tillskjuta en viss summa till räntor och araortissementer på
den sålunda bildade stals-skulden. Emellertid fann Utsk. jemväl de
ändamål, hvartill bränvinsskalten skulle användas, icke vara af den
trängande nödvändighet, att man icke kunde upskjuta deras afgö¬
rande till följande Riksdag.
Dessa hafva varit de motiver, som föranledt Utsk., att upskjuta
besvarandet af de enskilde motionärernas framställningar, och jag
förmodar, att enahanda resultat äfven kommer alt ega rum, i afse¬
ende på K. M:s Propos.
Jag anhåller på grund, af hvad jag nu haft äran anföra, att
R. o. Ad. behagade godkänna Utsk:s hemställan i denna punkt.
Ilr von Hartmansdorff: Då mom. b) af förevande punkt
handlar om premier för ölbryggeriers anläggande, och denna fråga
blifvit i nästföreg:de punkt af R. o. Ad. återremitterad, så lärer väl
äfven detta mom. böra återförvisas. I de andra raornm är frågan,
dels alt använda en del af bränvins-skatten till allmänt nyttiga än¬
Den 30 Juni.
603
damål, och dels lill fattigvården inom församlingarne. Begge dessa
ämnen har Serskildta Ulsk. behandladt, och i sitt förslag till brän-
vinsförsäljningens beskattande närmare utredt. Jag tror fördenskull,
alt bela punkten borde återremitteras, på det att Ståndet måtte hafva
fria händer, när nyssnämnde Betänk, från Serskildta Utsk. ankom¬
mer. Med anledn. häraf, förenar jag mig med Frih. Raab.
Frih. Palmstjerna: Om jag riktigt upfattat Hr Bildls me¬
ning, så är det den, allom R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag i denna
punkt, blir följden, att det anslag, som K. M. ansett böra utgå från
det öfverskott, som den blifvande bränvins-skatten lemnar, kommer
att, till en följande Riksdag upskjutas till afgörande pröfning, och
ali imellertid den behållning, som den ökade bränvinsskalten skulle
kunna lemna, kömöte att ingå till Riksgis-kont. Om man nu an¬
tager, att det belopp, som genom bränvins-bev|lln:n komme att
till statsverket inflyta, skulle, på sätt i K. M:s Propos. år beräk-
nadl, komma att upgå till 3,000,000 R:dr, och att deraf 800,000
H:dr användas till den ordinarie stats-regleringen och 1,000,000
lill inlösande af bränvinspannor; så utgör likväl första årets öfver¬
skott 1,200,000 R:dr, det andra årets 2,400,000, och det tredje
4,800,000 R:dr, eller närmare 5,000,000 R:dr. Detta vore en
betydlig del af de för näringarne i Riket behöfliga kapitaler, som
man på detta sätt undandroge dem; det vore en betydlig del af de
skatter, som uplades i Riksg:s-kont., ulan att komma ut i allmänna
rörelsen. Jag anser ett sådant sätt att gå lill väga, icke öfverens¬
stämma med de grundsatser, som böra följas vid en val, ordnad
stals-hushållning. Men, jag vill icke fälla något omdöme öfver Slals-
Utskis blifvande Betänk, i detta ämne, förr än det i sin helhet kom¬
mer lill R. Sl:s kännedom, och man då får se Utsk:s, så väl mo¬
tiver, som det derpå byggda förslaget, hvaraf en allmän öfversigt
blifvit af Hr Bildt lemnad. På det att icke något på förhand fat-
ladl beslut härutinnan måtte lägga hinder i vägen för en fullstän¬
dig pröfning af frågan; anhåller jag, i likhet med Frih. Raab, alt
ifrågavaride punkt måtte återremitteras. Det blir då lättare för R.
o. Ad., att med ledning af StalsUtsk:s beräkningar och kalkyler
kunna bedöma beloppet af de blifvande inkomsterna, och derefter
rätta besluten, ang:de deras användande. Detta kunna vi deremot
icke nu, på en eller annan millin göra; ty, ehuru vi visserligen
kunna förmoda, alt den föreslagna skatten verkligen blir bestämd, så
är likväl ingenting i detta hänseende afgjordt; och vi känna nog¬
samt, alt de resultater Förstärkta StatsUlsk. lemnar, ofta äro allde¬
les oväntade.
Propos. lill bifall å förevaride punkt blef nu framställd, men
besvarad med Nej, hvarefter denna pnDkt, på grund af de deremot
gjorde anmärknir återremitterades.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Stals-
IJtsk. den 14 och 21 dennes på bordet lagda Utlåt. 159, angide
604
Den 30 Juni.
extra aDslag till föremål, tillhörande Finance-Departdets hand¬
läggning.
i:sta 'punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anhåller att icke blifva
missförstådd, då jag går alt yttra mig, rör:de denna punkt. Jag
ämnar hvarken tala för eller emot förslaget, utan öfver detsamma.
Genom vänskapsband fästad vid den person, hvilken jag hoppas
måtte länge fortfara i utöfningen af det vigtiga embete han f. n. be¬
kläder, önskar jag honom visserligen en så beqväm och treflig bo¬
stad som möjligt; men jag har ansett mig böra framställa en åsigt,
som jag tror förtjena Dågot behjertande. Här är föreslagen 'en sum¬
ma af 85,000 R:dr för upförande af eli nytt läns-residens i Chri¬
stianstad. Räntan å dessa penningar, räknad efter 5 proc. utgör
mer än 4,000 R:dr, hvartill kommer kostnaderna för underhållet af
en så stor byggnad, hvilka utan tvifvel blifva ganska dryga. En
del af byggnaden skall naturligtvis användas lill embetsrum; men
detta blifver dock den mindre delen; den största skall inredas till
bostad. Vid den nu föreslagna utgiften, skulle jag likväl icke hafva
någonting att säga, derest icke en annan omständighet vore dermed
förknippad, å hvilken jag anhåller, att få fästa upmärksamheten.
Alltför stora läns-residenser, hafva onekligen den olägenhet med sig,
alt de medtaga en högst betydlig summa för amöblement, ekläre¬
ring, nr. m., alt icke tala om sjelfva lefnadssättet, som gerna måste
harmoniera med denna ståt. Nu förhåller det sig emellertid så, att den
lön, som är Landshöfdme tillförsäkrad, icke står i något slags förhål¬
lande till den kostsamma état, i hvilken de för de stora byggnadernas
skull se sig försatta, Någon fördel för dessa embetsman ligger så¬
ledes icke uti de stora, med många salonger försedda palatser, som
man gifver dem till bostad. Jag har talat med en Landshöfd., som
fått en dylik ny bostad, och han försäkrade mig, det hans lefnads-
kostnad i icke obetydlig mån stigit genom det nya huset. Delta kan
visserligen vara likgiltigt för honom, ty han har egna goda tillgån¬
gar, som också tagas i fullt anspråk, emedan han är en af de gäst¬
friaste Landshöfdrr i Riket; men icke så för alla. Jag tror, all följ¬
den af så slöra byggnader i längden skall blifva den, alt Regerin¬
gen antingen försättes i nödvändighet, att uteslutande söka sådana
Landshöfd:r, som hafva så betydlig förmögenhet, att de kunna ulan
upoffring möblera sina bostäder, och föra ett med denna glans
öfverensstämmande lefnadssätt, eller också måste R. St. bevilja
större löner.
Jag har nämnt detta, icke för att nu motsätta mig ifrågavande
förslag, utan blott såsom ett förbehåll, alt ett bifall till delta förslag
icke må för framtiden anses såsom något prejudikat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Frih. Raab har ganska
rätt deruti, att en del Landshöfdinge-residenser innehålla flere rum,
Den 30 Juni.
605
än nödigt är, samt föranleda kostnader för dem, som icke närmare
tänka sig för eller icke vilja rälla ulgiflerna efter inkomsterna. Jag
hoppas emellertid alt den nu ifrågavar:de byggnaden icke skall gifva
anledning lill dylika anmärkn:r. Det är sanni att den visserligen
är ganska slör; men detta är föranledt deraf, ali densamma i en¬
lighet med Ofver-Intendents-Embelels ritning skall komma att inne¬
hålla icke blott Landshöfd:ns boningsrum för sig och familj, utan
äfven rum för Landskansliet, Landskont. och deras Arkiver samt
LaDdtmäterikont. med dess Arkiver, hvilka lägenheter uptaga andra
våningen. Dessutom måste det finnas några uthus, hvilka äfven på
ritningen äro angifne. Byggnaden kommer att ligga på en annan
tomt än den hittills varande, och, enl. den plan, som är utstakad,
inlaga en qvadralformig plats, som genom de gamla fästningsverkens
raserande blifvit ledig. När man tager alla dessa omständigheter i
betraktande, tror jag icke att byggnaden kommer alt blifva för stor,
utan så väl i anseende till rummen, sora läget lämpligen afpassad
efter Landslns behof. Ofver-intend:s-erabetet har, såsom jag nämnt,
upgjorl förslaget, hvilket likväl hufvudsakligen i någon mån blir
ändrädt; ehuru man i afseende på kostnaderna, efter de noggran
naste beräkningar funnit att byggnaden icke kan upföras för ringare
summa än den föreslagna. Emellertid om man på delta sätt kan
erhålla en byggnad som är i högsta målto behöflig för de ständigt
sig ökade göromålens lättare gång, tror jag att man derigenom skall
kunna påräkna ersättning för de gjorda upoffringarne. I alla hän¬
delser får man genom de gamla husens försäljning fylla den brist,
som möjligen i den beräknade kostnadssumman kan upsla.
På grund af dessa skäl anhåller jag om bifall lill L)tsk:s hem¬
ställan i denua punkt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill icke heller be¬
strida det ifrågavarule anslaget, men kan icke underlåta att instämma
i de amnärkmr, som Frih. Raab gjort. Då jag förvaltade Lands-
höfd.-embetet i Calmar, beboddes residenset först af dåvar:de ordi¬
narie Landshöfd. och efter hans död af hans enka; jag bodde der
aldrig, och har således, i delta hänseende, intet att beklaga mig öf¬
ver eller glädja mig åt. Förhållandet var emellertid att Landshöfd.
innehade hela öfra våningen och en del af den nedra. Återstoden
af den sednare var uplåten åt Landskansliet, Contoret och Ränteriet
eller embetsrummen. Dessa voro dåliga och så inskränkta, att, när
auktioner skulle hållas eller sammankomster af länets innevånare
ega rum, mäste somliga slå i förstugan eller sitta i trappan. Då
större sammankomster skulle hållas var residenset så otillräckligt att
jag måste begagna Rådstugan. Nu lärer ändring härutinnan hafva
skett. Jag önskar emellertid att man, vid dylika tillfällen gjorde
mera afseende på embetsrummeus tillräcklighet och mindre på Lands-
höfd:s bostad. Det lärer dock, tyvärr, på flera ställen förhålla sig
tvertom, på sätt följ. händelse jemväl uplyser. Då en bonde i ett
af de norra länen för flera år tillbaka, betraktade ett nybygdt resi¬
dens, och Landshöfd., som var småvext, tillfälligtvis stod i fönstret,
600
Den 30 Juni.
och frågade bonden hvad han tyckte om byggnaden, svarade denne
”att buren syntes vara väl stor för en så liten fogel.” Om dessa
embetshus göras alltför stora, så vållar man Landshöfdrae öfverdrif-
na, alltför betungande, kostnader för möbleringen. Skola de fyllas
med gäster så blifver det alltför dyrt. Underlåter Landshöfd. alt
se hos sig de personer, sora hans ställning klafver, så får det all¬
männa umgälla de onödiga utgifter, bosättningen medfört.
Jag vill, såsom sagdt är, icke bestrida anslaget, men önskar och
hoppas, att när ritning och kostnadsförslag inkomma till Konungens
pröfning, mera afseende måtte fästas på behofvet af embetsrum än
på stort utrymme för Landshöfdingen.
Gr. Sparre, Erik: De af tvenne talare här framställda an-
märkn:r, synes mig snarare röra Ofver-intend.-embetels upgjorda
ritningrr och planer till ifrågavar:de embetsbyggnad, än den före¬
dragna punkten i Utsk:s Ullål. Men vi känna ju icke om den till¬
äfventyrs blifvande planen till detta hus, så vida den verkligen är
upgjord, är så luxeriös, att den gifver skäl till dylika anmärkmr.
Vi hafva hört Chefen för Finans-Deparl. tillkännagifva, att menin¬
gen med ifrågavar:de byggnad är, alt den skall komma att inrymma
icke blott boningsrum för Landshöfd., utan äfven en mängd embets¬
rum m. m.; hvadan man torde hafva ännu mindre anledn. till ett
så beskaffadt misstroende, som att planen skulle vara ändamålslös
eller endast afse lyx och öfverflödig prakt i afseende å Landshöfd:s
våning. Då man således icke känner hvad i detta fall kommer att
ske, kan jag icke finna något skäl till de anmärkmr, sorn mot för¬
slaget blifvit framställda. Alt den föreslagna kostnadssumman är
betydlig, dertill hafva vi hört anledningar, nemi. att byggnadsmate¬
rialier i allmänhet inom Christianstads län äro dyra. Dä för öfrigt
byggnaden kommer ali innehålla embetsrum för Ränteriet, Kontoret
och Kansliet med deras arkiver, synes mig den beräknade kostnads¬
summan i sanning icke vara öfverdrifven.
Jag tillstyrker, på grund af dessa skäl, bifall lill Utsk:s hem¬
ställan.
Förevarrde punkt blef, uppå härefter framstäld propos. af R.
o. Ad. bifallen.
3:dje punkten:
Bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis lill afgörande. Stals-
Utsk:s d. 14 och 21 dennes på bordel lagda Uilat. n:r 160ang:de
extra anslag till föremål, tillhörande Ecklesiastik-Departrs handläggning.
1:sla punkten
Lades lill handlingarne.
S:dra lill och med 6:te punklerne
Biföllos.
Den 30 Juni.
607
7:dc 'punkten
Den af Ur Waern vid Utskrs Ulliit. fogade reservalion upläsles
på begäran af
Gr. Sparre, Erik, sorn derefter anförde: Jag liar icke ve¬
lat, alt på della rum mindre intresse skulle visas för ingifvande af
ifrågavar:de vigliga handlingar, än man visat i de andra Stånden.
För kännedomen af vårt fäderneslands häfder är kännedomen om
riksdagarnes historia ulan Ivifvel af slörsla vigt. Men inhemtandet
af en sådan kännedom är. för det närvar:de, försedt med betydliga
svårigheler, heldst för den, som icke är bosalt i Stockholm, och
således måsle underkasta sig en resa hil för att i Riksarkivet, der
större delen af dessa handlingar förvaras och andra arkiver, anställa
sina forskningar. Det är visserligen sanni, såsom Utsk. säger, att
i allmänhet tvekan kan upsla, huruvida man bör öfverskrida den
summa, som K. M:t för något visst föremål äskar. Jag värderar
denna grannlagenhet; men man bör göra afseende derå, ali här är
fråga om ett serskildt arbete, och a 11 ingifvande! af detta arbete till¬
äfventyrs icke togs i betraktande, när K. M:t afgaf sin propos. an¬
gående bekostandet af tryckningen utaf offentl. handlingar i allmän¬
het. Då nu Iryckningen af Riksdags-förhandlingarne såsom bidrag
till våra riksdagars historia, på sätt jag redan nämnt, för vårt fä¬
dernesland är af synnerlig vigt, och efter hvad jag lior, icke skulle
vara ulan frukt, synes mig skäl vara för handen alt för detta ser¬
skilda arbete medgifva elt serskildt anslag, eller åtminsione, på
sätt Hr Waern yrkat, i någon mån öka det anslag, som blifvit be¬
viljad! för utgifvande af offentl. akter i allmänhet.
Det är kändt alt i elt land, sådant som vårt, der mängden af
köpare icke är tillräckligt stor för alt betrygga utgifningskostnaden
för sådane handlingar, och der man i allmänhet har svårt att finna
förläggare för arbeten af ifrågavarsde art, slaten måst komma emel¬
lan för att understödja dem, emedan i alla fall ulgifvandet af dy¬
lika handlingar ytterst kommer stalén lill godo. R. o. Ad. samt
R. St. hafva vid denna riksdag i så många andra afseenden visat
prof på frikostighet, alt jag tror, att den af Hr Waern föreslagna
lilla summa af 1,333 R:dr 16 sk. b:ko för ett så vigtigt ändamål,
som det här ifrågaställda, icke förtjenar att tagas i betraktande. Jag
gör mig fördenskull förvissad derom, att K. M:s Rådgifvare icke skola
Buna grannlagenheten för nära trädd, om R. St., med afseende å
detta serskildta ändamål, nemi. ulgifvandet af dessa handlingar, nå¬
got öfverskrida det anslag, som K. Mit för offentliggörandet af an¬
dra allmänna handlingar begärt.
På grund af dessa skäl får jag vördsamt tillstyrka ålerremiss
af nu föredragna punkt,
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Fullkomligt instäm¬
mande i det yttrande, som den siste värde talaren afgifvit, kan jag
icke annat än pä det högsta beklaga, att StatsUtsk. icke haft till¬
gång till beviljande af det anslag, som för ifrågavande ändamål blif¬
vit af motionären begärdt. Man mäste emellertid vara Utsk. tack¬
008
Den 30 Juni.
samhet skyldig för den utredning af del, i Hr Carlssons motion behand¬
lade ämne, som Utsk. gjort, och för de uplysningar, hvilka i dess
Utlåt, blifvit lemnade. Deraf framlyser, efter min öfvertygelse, gan¬
ska lätt den vigt de handlingar ega, som motionären önskat genom
det begärda anslaget skulle offentliggöras. Att K. M. för berörde
ändamål icke begärt något anslag, kan utan svårighet förklaras deraf,
att de af motionären omförmälda handlingar, rora Ståndens histo¬
riska utveckling såsom korporationer, samt bidrag och materia-
lier för utarbetandet af en riksdags-hisloria. Vi veta något hvar,
att de handlingar, som förvaras i de offentliga arkiverna, ang:de våra
Riksdagar, innehålla icke allenast Riksdags-förhandlingar, ulan der¬
jemte allmänna uplysningar, så väl om folkets inre utveckling och
förändringarne t dess samliälls-tillstånd, som om utbildandet af de
samhälls-inslitutioner, under hvilka vi lefva. Vi skola af dessa hand¬
lingar, hvilkas utgifning blifvit af motionären ifrågaställd, finna, alt
många af nu befintliga samfunds-inrätlningar leda sitt ursprung just
från dessa tider, och att de i dem ega sin förklaringsgrund.
Jag tror mig veta, att denna punkt blifvit återremitterad af
Rresteslåndet, och jag hoppas alt R. o. Ad. icke skall underlåta att
besluta enahanda åtgärd, likvisst med bifall till det anslag af 6000
R:dr, hvilka af Utsk. blifvit tillstyrkte. Jag hyser äfven den för¬
hoppningen, alt StalsUtsk., vid en förnyad pröfning af frågan, skall
finna lämpligheten af ett anslags beviljande för att befrämja ifråga-
var:de för historien så vigtiga ändamål: och jag är desto mera för¬
vissad härom, som vi litet hvar veta, att mänga af de utaf Utsk.
tillstyrkta anslag blifvit, såsom varande alltför höga, återremit¬
terade, hvadan således tillgång till det nu äskade icke tyckes böra
saknas.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag vågar för min del påslå, att
jag är lika varm vän af historien, som de håda sista värde talarne.
Mendet oaktadt har jag med min röst bidragit till StatsUtsk:s ifråga-
var:de hemställan, hvilken jag tror vara ganska riktig. StalsUtsk.
har ansett alt, vid pröfningen af anslags beviljande till dylika ända¬
mål, som delta, borde man vara förvissad om att de penningar, som
beviljades, blefve väl använda och att saken för öfrigt vore af behof-
vet påkallad. Om delta sednare kan man ganska lätt öfvertyga sig,
då man vet, alt en mängd gamla riksdagshandlingar af alla slag ännu
finnas oulgifne. Men, huruvida penningarne kunna väl användas
under den nu började statsreglerings-perioden, derom torde- skiljak¬
tiga tankar kunna upsla. Ty ärendet har förevarit hos K. M. och
det dervid hållna Statsråds-prot. visar ingalunda, alt del varit
fråga om att bevilja någon större summa än den, som finnes i Stals-
Utsk:s förslag tillstyrkt. K. M:t bar nemi. vid pröfningen af della
mål, lill lifgifvande af sådaue i Riks-arkivet sand andra allmänna
och enskilda samlingar befintliga sk ri fl er och handlingar, hvilka vore
af vigt för landets historia och offentliga förhållanden, äskat ett an¬
slag af 6000 R:dr eller 2000 R:dr för hvarje af de tre följ. åren.
När frågan sålunda blifvit af K. M:t pröfvad och dervid 2000 R:dr
årligen
D e n 30 J u n i. 609
årligen befunnits vara tillräckliga, så har StatsUtsk. icke ansett skä¬
ligt att, derföre att en enskild motionär föreslagit en större summa,
lagen, som man säger, på hyft, afvika ifrån hvad K. M:t i nåder
hemställt. Utsk. har desto mindre skäl härtill, som ifrågavar:de
motion är väckt af en bland Sveriges utmärklare hislorici, hvilken,
såsom medlem af Upsala Universitet, egt tillfälle att inkomma till
Chefen för Ecklesiastik-Deparl. med uplysning om behofvet i fall så¬
dant befunnits. Och om man under den nu förestående slalsregle-
ringen skulle behöft ett auslag af det förökade belopp motionären
upgifvit för delta ändamål, så hade då sättet för dess användande
kunnat blifva behörigen pröfvadt. Utsk. har äfven häruti funnit an¬
ledning att icke fästa något serskildt afseende på denna motion, och
Utsk. har fördenskull ansett sig göra nog genom att tillstyrka ett
enkelt bifall till hvad K. M:t föreslagit; och det är också om bifall
till delta förslag, som jag nu vördsamt anhåller.
Frih. Cederström, Rud.: Med all tillgifvenhet för den hi¬
storiska forskningen, vågar jag likväl vidhålla den åsigt, jag inom
Utsk. hyste och hvilken med dess Utlåt, öfverensslämmer.
Den motion Prof. Carlsson afgifvit är af en särdeles omfattande
beskaffenhet, och, på sätt Utsk:s framställning utvisar, synes den äf¬
ven åsyfta medels beviljande för att åvägabringa utgifvandet från
trycket af våra äldre riksdagshandlingar. För min del är jag öfver-
tygad om att dessa handlingar innefatta dyrbara materialier, som,
väl bearbetade, kunna lemna värderika bidrag lill Sveriges historia.
Men då motionen icke bestämdt angifver sältet hvarpå, eller den
form, hvarunder dessa handlingar skola offentliggöras, så fruktar jag
att, derest de skola i all sin utförlighet tryckas, allmänheten deraf
skall komma att taga lika liten kännedom som af nuvar:de riksdags¬
handlingar. Dessa sistnämnda omfatta likväl dagens lifligast förda
stridsfrågor, och borde derföre förmodas väcka allmänhetens intresse;
men det oaktadt rådfrågas de temligen sällan, annat än af en eller
annan ledamot, sorn kan finna sig hugad att veta, huru en eller
annan fråga blifvit vid en föreg:de Riksdag behandlad. Huru vill
man då föreställa sig, att forntida riksdagsförhandlingar, med den
vidlyftighet och den brist på Svensk språkrenhet, som då förefun-
nos, skola kunna utgöra en af flertalet eftersökt läsning? — Här¬
till kommer, såsom stöd för min åsigt, ännu ett annat skäl: vi se
nemi. af Fryxells historia, och vi kunna äfven genom egen forsk¬
ning göra oss derom förvissade, att Ståndens beslut ej alltid affat-
tades i öfverensstämmelse med deras egna verkliga åsigter, enar
dessa beslut upsattes i Konungens Cancellie, utan farhåga för Stän¬
dernas måhända inträffande mindre belåtenhet med skedd upfattning,
ty justeringen öfverlemnades icke till deras godkännande. Man hade
icke den tiden något Exped:sUtsk., hvars förslag till skrifvelser
och beslut, såsom nu för tiden, underkastades Riksståndens gransk¬
ning till gillande eller förändring af ordalagen. Som sagdt är, Ko¬
nungens Cancellie upsalte vid flera Riksdagar på 1600-talet besluten
8 H. 30
I
610 Den 30 Juni. j
i
så som de linder en enväldig Konung bäst passade sig. Ett offent¬
liggörande af riksdagsförhandlingarne under Carl XI:s lid t. ex. blif-
ver således icke mycket uplysande för kännedöraen af hvad inom
Riksstånden verkligen sig tilldragit eller blifvit uttaladt.
Men äfven på de lider, dä förhandlingarne med mera trohet
och tillförlitlighet blifvit förda lill prot. och besluten noggrannt
upfattade, innehålla handlingarne ofta nog och måhända till det
mesta blott specialiteter, hvilka visserligen för fornforskaren kunna
vara af intresse, men som likväl aldrig kunna blifva af någon egent¬
lig nytta eller minsta sannolika nöje för den stora allmänheten alt
känna. Hvartill tjenar det val då alt anslå dryga summor för så-
dane handlingars tryckning?
På helt annat sätt förhåller del sig med de i K. M:s Nådiga
Propos. omnämnda handlingar, bland hvilka allenast ett urval af
dc vigtigaste skulle offentliggöras. På sådant, till omfånget mera
begränsadt sätt, kan, som jag tror, ett nyttigt mål, under mindre
kostnads användande, snarare vinnas, än om ett något större anslag
gifves åt ett företag, som genom sin alltför stora utsträckning äfven-
tyrar att icke kunna nöjaktigt sättas i verket. Jag vågar således
påstå, det Utsk. icke gjort sig skyldigt till någon inconseqveus vid
afgifvandet af sin i detta ämne fattade meniug, för hvilken jag
vördsammast utbeder mig R. o. Ad:s bifall.
Frih. Raab, Adam Christian: Bland de skål, som Hr
Bildt anfört för sitt afstvrkande af ett högre anslag till ifrågavar:de
ändamål har äfven det varit, alt motionären icke vändt sig till K.
M. med sin begäran. Jag hemställer likväl till Hr Bildt och de
ledamöter af Utsk., som understödt honom, om delta skäl, i andra
anslagsfrågor inom Utsk. gjort sig gällande. Det var nemi. just
samma skäl, som både jag och flere andra framhöllo såsom anled¬
ningen, hvarföre vi icke ville ingå på vissa af Utsk. gjorda tillstyr¬
kanden. Nu återigen hafva StatsUtsk:s ledamöter godkänt detta
skäl såsom gällande för ett afslag. Jag hemställer huruvida icke
conseqvensen fordrat, alt, då Utsk. icke gjorde afseende på detta
skäl vid behandling af den ena motionen, det icke heller bordt göra
det vid den andra.
Frih. Cederström bar anfört ett skäl, hvars värde ingen kan
bättre upskatla, än han sjelf, nemi. att på den tid, hvilken dessa
äldre rihsdagshandlingar omfatta, det icke fanns något Expedrs-
Utsk., som upsatte besluten i enlighet med Ständernas åsigter. Jag
medgifver att detta var en brist; men den förringar ingalunda in¬
tresset af att lära känna hvad de serskilda ledamöterne sagt och
velat, och hvad Stånden beslutat, äfven om sjelfva besluten icke
blifvit *så ordentligt som nu för tiden upsatte och ej heller af K.
M. och Hans Råd godkände. För min del tror jag det vara en
ganska vigtig sak för alla dera, som befatta sig med stats-ärenden i
allmänhet, alt kunna få reda på hvad som i äldre tider vid hvarje
riksdag förefallit och beslutats, och jag föreställer mig att den lilla
summa, hvilken här blifvit föreslagen, eller 5000 R:dr årligen, är
Den 30 Juni.
611
ganska ringa i jemförelse med den nytta oell fördel, som*dermed
skulle vinnas, om också icke flertalet utan blott några få kunde
komma i tillfälle alt taga kännedom af dessa handlingar.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag anhålla 0111
punktens återremitterande.
FIr von Hartmansdorff, Au g.: Enär både Konung och
enskild motionär gjort framställningar i samma syftning, förundrar det
mig icke att StatsUtsk. hållit sig till den summa, som Konungen
föreslagit. Men sådant hindrar lika litet R. 0. Ad. som något an*
nät Stånd, eller StatsUtsk., att gå längre än Konungens Propos.
När man derjemte ihågkommer, att det funnits en Riksdag, då Stats-
Utsk. tillstyrkt och R. St. bifallit tre gånger det belopp, som Ko¬
nungen för den allmänna bildningen äskat, nerol, när det var fråga
om elementar-läroverken, så tror jag icke heller nu något hinder
möta, att åt den historiska forskningen bevilja mer än Konungen
begärt. Jag finnér fördenskull icke något skäl att i detta hänseende
vägra en återremiss. Men, säger man, Konungen har icke begärt
mer, och Hr von Hartmansdorff jemte många andra hafva påstått
att man icke bör lemna något på enskild motionärs hemställan, sä
framt icke ärendet förut varit K. M:s nåd. pröfning underställd! och
af honom godkändt. I detta afseende får jag förklara, att om man
betraktar denna sak med ringaste beräkning, så finner man huru
otillräckligt det skulle blifva att för ifrågavar:de ändamål använda
blott 2000 R:dr årligen. Man vet, att ett ark tryckt kostar 20 R:dr
b:ko. Således skulle 100 ark vara allt hvad som kunde om året
åstadkommas. Då har man likväl icke beråknadt redakl:s-kostna-
den, hvilken, i fall den antages till åtminstone hälften af trycknin¬
gen, ännu mera måste minska detta arktal. Alt Konungen skulle
hafva något emot alt historiska uplysningar meddelas rikligare än
Han antagit, det lärer väl icke någon kunna förmoda. Skulle Ko¬
nungen likväl finna anslaget vara för högt, så beror det ju på ho¬
nom att icke begagna det fullt ut, hvarigenom en besparing till nä¬
sta Riksdag upkommer. '
Alt, på sätt Frih. Cederström yttrat, trycka utdrag af förflutna
liders riksdagshandlingar, skulle jag för min del anse olämpligt.
Det kunde då nemi. hända, att man finge sådana utdrag ur vår
historia, som författaren till ”Morlanen” lemnat. Jag anser derföre
ifrågavar:de handlingar böra ostympade offentliggöras, eljest kan
man icke förlita sig på dem, ty man misstänker alltid att utgifvaren
blott framställt, hvad som behagat honora, och icke det som full¬
ständigt visar, huru saken förhåller sig.
Hvad riksdagsbesluten beträffar, så må det visserligen vara
sannt, att de undergingo stympning under den tid enväldet beherr-
skade Sverige. Men äfven spåren af detta envälde får man derige¬
nom reda på, och det torde icke skada att kännedom sprides om
sättet huru den obegränsade magten förfor. Afven folkväldet hand¬
lade under andra tider med samma öfverdrift.
39*
012
Den 30 J u n'i.
Det kan icke annat än vara lärorikt, alt se håda delarne fram¬
ställas. Alt lära känna sin historia är för hvarje folk detsamma
som alt lära känna sig sjelf. Den, som icke har någon omtanka
för denna historia är att beklaga.
På grand af nu anförda skäl, anhåller jag om återremiss af
den ifrågavande punkten.
Hr Adelborg, Anders Otto: Den motion, som här är
föremål för öfverläggning, omfattar, efter min öfvertygelse, en idé
af det mest ljusa och vackra slag. Ett lands historia, särdeles dess
inre utvecklings i den anda här är föreslaget, bör ovilkorligen blifva
lärorik, och alt för framtiden kunna få en sådan fullständigt genom¬
förd, måste för landet vara i hög grad vigtigt. Så vidt man kan
finna af Prof. Carlssons motion och den utredning af frågan den¬
samma innehåller, så är visserligen ieke hans mening, alt de dis-
cussioner, hvilka under riksdagarne blifvit hällne skulle in extenso
i dessa samlingar intagas. Långt derifrån! detta vore ett arbete, på
hvilket jag för min del ej ville råda R. St. offra en enda skilling.
Utan de af honom åsyftade historiska utdragen skulle endast utgö¬
ras af sammanförda och sins emellan ordnade fakta, hemlade från
riksdagarnes vigtigaste förhandlingar, hvilka tid ifrån tid, med ur¬
skiljning samlade, borde bära vittne om nationens utveckling i alla
grenar af samfundslifvet. En sådan historia skulle blifva en ledare
för kommande slägtens bemödande i fosterlandsväg, och genom sina
stundom varnande och stundom upmuntrande exempel, bevara dem
för månget misstag och en, lika farlig, allt för sig misströstan om
sina företags lyckliga framgång.
Man kan länka sig ett land, hvars historia i denna väg är så
lösligt affaltad som vår, huru föga nytta man deraf kan draga och
huru omöjligt det är alt deraf erhålla en åskådlig bild af vår ma¬
teriella utveckling. Vill man hafva noggrannare upgifter, får man
söka dem i våra arkiver, än här, än der, inom olika delar af landet.
Och inhemtandet af speciella uplysningar från en förgången lid blifva
sålunda, åtminstone för nationens representanter, med deras uptagua
tid, nästan omöjligt. Och likväl, lika nödvändigt som det är för
ett land, hvilket vill fortskrida på den industriella utvecklingens bana,
att hafva samlade statistiska upgifter eller en s. k. statistisk byrå,
lika nödvändigt är det för en nation, alt i sammanhang härmed
hafva sin inre bildnings historia. Om man erkänner detta, så må
det väl ej vara klandervärdt alt en enskild motionär, öfvertygad om
vigten af denna sak, hvaröfver han sjelf torde vara mest skicklig
alt dömma, begärt det anslag derför som han ansett vara behöflig!,
äfven om det är högre än K. M. i Sin Nåd. Propos. äskat, och
anser jag på intet vis detta hindra R. St. bifalla denna motion, och
tror alt K. M:t med Sina landsfaderliga åsigter med nöje skall se
om denna tillökning beviljas. R. St. hafva vid denna Riksdag till
fullbordande af Carlsborgs fästning gifvit ett betydligen förhöjdl an¬
slag, på den grund att, om det gamla anslaget ensamt bibehålies,
så skulle fästningen till sin fullbordan fördröjas ända lill 85 år
Den 30 Juni.
613
härefter, hvaremot den med del förhöjda anslaget skulle kunna fär¬
digbyggas på 37 år. Då man således på ett riktigt och klart sätt
betraktar denna sak, så inser jag icke hvarföre man ej äfven vill
se den nu förevar:de ur samma synpunkt, så mycket mer som denna
rörer en långt vigtigare angelägenhet, den medborgerliga bildningen
inom vårt land. Gifvet' man nu endast 2000 R:dr årligen, så sätter
man allenast en person i tillfälle alt företaga de för ändamålets vin¬
nande erforderliga forskningarne, och man förelägger honom deri¬
genom ett arbete, som kanske icke på femtio år skall kunna full¬
bordas. Beviljar man deremot en dubbel summa, eller ökar an¬
slaget till 5,000 R:dr, sä skola möjligen 2 å 3 personer kunna sät¬
tas i verksamhet, och derigenom nytta, génom ett dylikt företag,
snart nog kunna beredas.
I likhet med flere föreg:de talare får jag således, på grund af
dessa skäl, vördsamt anhålla om punktens ålteremitterande.
Frih. Klinkowström: Sedan flere talare yttrat sig i samma
syftning som jag, är det öfverflödigt, att vara mång-ordig.
Af de talare, hvilka yttrat sig emot ifrågavar:de förslag, hafva
egentligen tvenne förvillelser blifvit begångna. Den ena består
nemi. deruti, att man ansett sig förhindrad att bifalla förslaget der¬
före, ali det icke blifvit väckt af Regeringen i Ecklesiastik-Departdet
och således icke varit underkastadt K. M-.s höga pröfning. Men
mig synes, som om denna fråga vore af den natur, att den mera
uteslutande tillhörde Ständerna. Frågan är om Rikets Ständers
historia, ora Riksilagarnes förhandlingar; och det är således
Ständernas pligt, att laga initiativet. Då det är deras rätt att be¬
vilja anslaget, synes det mig äfven vara deras högsta pligt, att opå-
minte göra det. Det andra misstaget, som blifvit gjordt af en ta¬
lare här på samma bänk, som jag, angår sjelfva beskaffenheten af
dessa Riksdags-bandlingar, hvilka den värde talaren ansett allt för
vidlyftiga att aftrycka. Delta är dock icke fallet med de äldre och
17:de seklets Riksdags-förhandlingar. De äro tvertom mycket kon¬
cisare än de nuvar:de, hvilka innehållas i R. Sl:rs prot:r m. m.,
och till hvilkas tryckning flere år åtgå.
Det är icke ensamt för den historiska litteraturen vigtigt, att
dessa handlingar offentliggöras, och dymedelst komma lill allmän¬
hetens kännedom; utan det är äfven för möjligheten för R. St. att
kunna utreda vissa historiska frågor af högsta vigt, att desamma
blifva tillgänglige. De personer, som hafva haft att göra med så¬
dant arbete, veta mer än väl, huru svårt det är, att från förflutna
Riksdagars handlingar, hvilka ofta måste rådfrågas, få reda på
den historiska utvecklingen af frågor, som kommo under Ständernas
behandling. Många dylika frågor hafva förekommit vid denna Riks¬
dag, och på den större eller mindre tillgängligheten af handlingar
har frågornas utgång ofta berott; ja, man har till och med icke
sällan funnit, alt man fattat ett så förhastadt beslut, just derföre alt
roan saknat de erforderliga handlingarne.
Alt göra dessa handlingar mera tillgänglige, är således icke al¬
014
Den 30 Juni.
lenast af behof för historiens vänner, ulan äfven för R. St. sjelfva,
för alt kunna få reda på utvecklingen af många frågor.
Åtskilligt af hvad som blifvit yttradt i detta ämne, vore vis¬
serligen ännu att besvara; men som det icke hör lill sjelfva huf-
vudsaken,' så lemnar jag det å sido, samt fortfar för öfrigt i mitt
yrkande om återremiss.
Hr Bildt: Den siste värde talaren har klassificerat sina anta¬
gonisters skäl i tvenne arter af förvillelser. Jag ber alt få fästa up-
märksamheten derå, alt dessa s. k. förvillelser bero af en helt och
hållet oriktig upfatlning å hans sida. Den värde talaren säger, att
jag skulle hafva ansett mig förhindrad, att bifalla Prof. Carlssons
motion, endast derföre, att den icke af K. M. blifvit pröfvad, och
på samma sätt har äfven mitt yttrande af Frih. Raab blifvit upfat-
tadt. Jag ber, att med anledn. häraf, få förklara, att jag ej med-
gifver en sådan tolkning af mitt yttrande. Jag säde, att uär K. M.
äskat en summa för ett behof, och en enskild motionär begärt en
annan summa för samma behof, så har Utsk. ansett riktigare, alt
antaga den summa, sora K. M. föreslagit, än den, som af den en¬
skilde motionären blifvit begärd.
Frih. Raab har velat finna en inconseqvens deruti, att jag i
går förfäktade den enskilde motionärens rättighet, alt framlägga hvad
han anser vara nyttigt, och att jag i dag vill afslå hvad en motionär
yrkat. Jag kan ej dela den värde Frihms åsigter om conseqvens
och inconseqvens, och hade ej ämnat tvista med honom derom, om
icke Frilen nu förevitat mig inconseqvens. För att visa hvad delta
ord betyder, sagt af Frih. Raab, ber jag få framställa hvad Frih:n
anser för conseqvent handlingssätt. Frih:n yttrade nemi. vid be¬
handlingen af Statsreglerings-frågorna på 6:le Hufvudtiteln, att inga
andra anslag borde beviljas, än dem som K. M. hegardt, emedan de
endast voro pröfvade, men detta hindrade Frihm att ej för några dagar
sedan förorda en delning af Calmar län, som K. M. ej föreslagit,
ehuruväl denna fråga, om någon, måtte vara en sådan, som bör af
Regeringen behandlas, alldenstund den rör en mängd omständighe¬
ter, som af ett Utsk. aldrig kunna så noga kännas. Emellertid för¬
fäktade Frih. ifrigt denna delning, derföre alt han händelsevis hade
reda på orten, och kännedom om dess lokala förhållanden.
Den andra förvillelsen, som Frih. Klinkowström trott sig finna
hos sina motståndare består, säger han, deruti, att man förmodat,
det meningen vore, att trycka dis.cqssions-prolm af Riksdags-förhand-
lingarne, på samma sätt, som under nuvande Riksdagar eger rum.
Frihm har förklarat, att detta icke vore meningen, ty man skulle
blott trycka riksdagsbesluten, och sjelfva contenia af disciissionerna.
Likvisst yttrar motionären, att ”de bestyrkta protrne öfver discussio-
nerne vid Riksdagarne innefatta de mest ojäfaktiga vittnesbörd om
de handlande personernas karakterer, om de former, i hvilka de
rört sig, och om landets tillstånd på olika tider, uplysningar, desto
värdefullare, som, i öfverensstämmelse med den utveckling, hvilken den
historiska vetenskapen öfver allt i nyare tider upnått, upmärksamhe-
De ii 30 Juni.
615
ten i främsta rummet fästat sig vid folkets inre utveckling, vid för*
ändringarne i dess sociala tillstånd, och utbildningen af desamhälls-
inrätlningar, i hvilka de lefva!.” Motionären ådagalägger således
ganska tydligt, att meningen just är den, att få till allmänhetens
kännedom bringa dessa discussioner, hvilka han anser ega största
värde, derföre att de kasta dagrar öfver samhällets inre lif, hvilket
man icke klart kan skönja i de loma besluten.
Hr von Hartmansdorff har icke gillat det förslag, som Regerin¬
gen framlagt. Han säger nemi., att med allra ringaste eftertanka
skall man finna, att 2,000 R:dr årligen äro alldeles för litet, all¬
deles bortkastade penningar. Det vore beklagligt, o,m den föredra¬
gande, som hos K. M. gjort framställning i detta ärende, varit så
litet underrättad, som Hr von Hartmansdorff påstår. Jag föreställer
mig emellertid, att den af Hr von Hartmansdorff upgjorda kalkylen
tål vid en ganska betydlig modifikation. Hr von Hartmansdorff har
endast beräknat ulgiftes-posterna, utan att taga i betraktande, att
dessa arbeten skulle kunna försäljas åt allmänheten. Invänder man,
att dessa arbeten blifva så tröglästa, alt ingen vill läsa dem, med
mindre han får dem till skänks, så lärer väl hela arbetet knappast
förtjena 6,000 R:dr om året såsom anslag.
Hr von Hartmansdorff säger vidare, att när det är fråga om
anslag till litterära föremål, så bör man icke så noga fästa sig vid
hvad K. M. föreslagit, utan man skall blott bevilja'stora summor,
så är allt väl, och han citerar såsom bevis härför det anslag, som
Elementar-läroverken fingo vid 1848 års Riksdag. Jag har med
min röst bidragit till detta anslags beviljande, men jag är nästan
färdig att ångra mig deröfver. Ty jag har funnit, alt det var högst
betänkligt af R. St., att taga initiativet i denna fråga, emedan våra sko¬
lor i närvar:de stund äro nästan desorganiserade med sina nya me-
thoder, sina gamla och mellan-methoder. Hade R. St. i stället öf¬
verlemna! den beviljade summan till K. M:s disposition, och blotti.
allmänna ordalag antydt, huru de ville alt den skulle användas, så
tror jag att ett sådant förfarande skulle lända den allmänna' under¬
visningen till större båtnad.
Huru det skulle gå med de nu ifrågaställda 5,000 R:dr, sy¬
nes mig ganska klart. Frih. Klinkowström vill endast trycka be¬
sluten; Hr von Hartmansdorff vill trycka allt, på det att man icke
skall fä författare, sora efter egen smak sätta kolorit på tilldra¬
gelserna; en annan talare yrkar deremot, att man skall göra ett
sammandrag af det vigtigaste, som dessa handlingar innehålla, ty el¬
jest komma de icke, att af allmänheten läsas. Hvilkendera af dessa
meningar, som nu skall blifva gällande, kommer måhända att bero
på votering; men det är detsamma, blott man får penningar! Hvad
skall sägas om en sådan behandling af en fråga? Det är också der¬
före, som jag tror det vara både klokast och rättast, att hålla sig
till hvad K. M. föreslagit, öfvertygad om att Hans beräkningar äro
bättre, än Hr von Hartmansdorff velat påskina.
Jag får fördenskull vördsammast vidhålla mitt yrkande om bifall
lill ifrågavarrde punkt.
616
D e n 30 Jani.
Frih. Cederström: Jag har vid alla tillfällen yrkat den sals,
att, när en ålerremiss hos RiksSt:n beslnles, så inträder Utsk:s
skyldighet, alt i möjligaste måtto söka göra sig reda för hvad Stån¬
den egentligen hafva velat, och att på bästa sätt söka efterkomma
sina principalers önskningar. Men huru skall detta blifva möjligt
för StatsUlsk., då man om discussionen kan säga: ”tot capita, quot
sensus?”
En talare hor yttrat, att man ber trycka alla Riksdags-hand-
lingar, hvilket äfven, Prof. Carlssons motion hufvudsakligen åsyftar;
och likväl har man ansett det vara påräkneligt och nödigt, att kö¬
pare anmäla sig, om företaget skall blifva med framgång verkställdt.
Man har åberopat vissa vanställande bearbetningar af vår historia,
och förmenat, att sådane irrmeningar bäst skulle utrotas genom att
lemna allmänheten tillträde till de historiska källorna. Jag tviflar
dock, att allmänheten köper eller ens läser andra historiska arbeten,
än sådana, der materialierna äro ordnade och bearbetade till en lef¬
vande framställning. Man måste blott vårda dessa materialier, och,
om möjligt, upmuntra sådana bearbetningar deraf, som äro affatlade med
trohet och sanniog. Men det sker icke genom att trycka hela luntor
af Riksdags-prot:r, rättegångs-handlingar o. s. v. i all deras forntida
vidlyftighet. Om vi hade motionen till hands, skulle jag utur dess
innehåll tydligen visa, att en dylik utförlighet verkligen är af mo¬
tionären åsyftad. Men sådan är icke alla här upträdande återremit-
tenters önskan.
Frih. Klinkowström t. ex. förmenar, att det blott är besluten
och icke discussionerna, som böra tryckas. Men om så vore, hvil¬
ket dock står i fullkomlig strid mot en föreg:de talares upfattning
och önskan, och ej heller instämmer med motionens ordalag, —
månne väl någon serdeles nytta skulle åstadkommas genom tryck¬
ning allenast af besluten? Jag, för min del, tviflar derpå. En så
torr och tråkig läsning torde ej vinna många läsare. Häfdaforskare
ex professo, lära ej underlåta, att i urkunderne sjelfva hämta full¬
ständig kännedom om förhandlingarne i deras sammanhang. Dessa
forskare blifva således ej serdeles intresserade af den ifrågasatta tryck¬
ningen af besluten. Den stora allmänheten läser dem troligen ej.
För hvem sker då offentliggörandet?
En annan talare, som alltid är van att se sakerna från den
mest uplyflade synpunkt, och i den mest ofantligt storartade om¬
fattning, har denna gången hopskrympt sina fordringar derhän, alt
blott ett sammandrag af allt det vigtigaste i handlingarne skulle
tryckas; men jag är öfvertygad derom, att i den värde ledamotens
fantasi, hvars rikedom vi af erfarenhet känna, berörde sammandrag
torde gälla ingenting mindre, än allt möjligt menskligt vetande, så¬
dant detta vetande i en mängd skrifter och förhandlingar från äl¬
dre och nyare tider finnes nedlagt; och då torde sammandraget
blifva drygt nog. Huru föga trycknings-medlen dertill, i sådant fall,
torde förslå, ser jag i andanom.
Med ett ord, om en återremiss beslutes, så är det nästan
möjligt för Utsk., att ur discussionen utleta hvad R. o. Ad. me¬
nar, och denna ovisshet, {sorn ål minstone jag för min del ej är i
tillfälle att i någon mån förskringra, medelst uplysningar på grund
af personlig kännedom af de öfrige ledamöternes mening i detta
mål, hvilka icke sig i ämnet yttrat, men ändock bevilja en återre-
raiss) — torde beklagligen försätta Utsk. i en alltför tveksam belä¬
genhet, då, såsom jag förutsätter, Utsk. ville göra allt, för att foga
sig efter Ståndens vilja. Ty vi få kanske från de öfriga Slåuden
ännu ytterligare några förslags-meningar, mer eller mindre öfver¬
ensstämmande med motionärens syftning, och då blir det naturligt¬
vis ännu svårare för Utsk., att komma till något resultat. För min
del anser jag Prof. Carlssons anhållan vara af en så omfattande be¬
skaffenhet, att den icke slår i harmoni med det anslag han begärt.
En artighet mot Regeringen, synes det icke heller vara, alt, på sätt
en värd ledamot förmenat och önskat, R. St. skulle i detta ärende
svara: ”Se här gifva vi till det ifrågavar:de ändamålet en rikligare
summa, än hvad i nåder blifvit otillräckligt begärdl.” Denna an-
märkn. beder jag få framställa mot den ledamot, som velat gifva
det högre anslaget, men ej till det af Prof. Carlsson åsyftade, utan
till del af K. M. föreslagna ändamål; och sådant för att betrygga
sin aktning och tacksamhet emot Regeringen.
Således kan en återremiss, efter min öfvertygelse, icke åväga¬
bringa någon uplysning för Utsk. om den väg det bör beträda. Un¬
der famlandet bland de många af Prof. Carlssons motion omfattade
ämnen, torde det äfven blifva ogörligt, att uträtta något grundligen
nyttigt, för de af honom åsyftade ändamål.
Jag anser fördenskull, för min ringa del, att om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s framställning i denna punkt, hvilken också
öfverensstämmer med K. M:s Nåd. Propos. i ämnet, så har en god
början blifvit gjord, hvaraf eli bestämdt resultat kan visa sig, redan
vid nästa Riksdag. Och delta synes vara vida bättre, än all genom
ett stort anslag åstadkomma en enorm samling af tryckta historiska
akter, en ”rudis indigeslaque moles”, hvilken komrae att blifva lig¬
gande i arkiverna, inläst och oläst, endast påminnande om den onö¬
diga kostnad, som det allmänna derföre fått vidkännas.
Frih. Raab: Hr Bildt har gjort ett så stort sidosprång, alt
han råkat in på mitt område, men jag är icke så artig värd, att
jag beder honora qvarstanna, utan begär i stället hans arm, för
alt föra honom på rätta vägen; ty hvad beträffar frågan om Calmar
läns delning, så har denna fråga varit föremål för K. M:s pröfning
och en skrifvelse i ämnet från Regeringen afgifvits. Jag hemställer
fördenskull om någon jemförelse kan ega rum mellan denna och nu
förevar:de fråga, eller om jag gjort mig skyldig till någon slags
inconseqvens.
I sjelfva saken har jag för öfrigt ingenting att tillägga, utan
fortfar att yrka återremiss.
Gr. Sparre: Utan att vilja förlänga discussionen, ber jag att
blott med några ord få uptaga hvad åtskilliga talare här haft, att
mot ifrågavar:de motion invända.
018
Den 30 Juni.
Man har sagt, att om K. M. begär eli anslag för ett ändamål,
och en enskild person äfvenledes begär ett dylikt för samma ända¬
mål, så förtjenar K. M:s framställning företräde. Jag vill visserli¬
gen icke bestrida delta påstående; men här är förhållandet icke så¬
dant. K. M. har nemi. begärt ett anslag för ett allmänt ändamål,
och en motionär har begärt detsamma för ett speeielt ändamål. Det
är samma skillnad mellan K. M:s Propos. och ifrågavar:de motion,
sora i allmänhet mellan genus och species. Motionären har begärt
anslag för en serskild klass af handlingar, hvaremot i K. M:s Pro¬
pos. omförmälas offentliga handlingar i allmänhet. Om nu denna
serskilda klass af handlingar, är af vigt för fäderneslandets historia,
och om dess omfång är så stort, att Ständerna kunna på förhand
veta, att den summa, som blifvit af K. M. äskad, icke är tillräcklig
för tryckningen deraf, då måtte det väl vara Ständerna obetaget, att
för detta speciella ändamål medgifva ett ökadt anslag.
Hvad beträffar den anmärkn., som en annan talare framställt,
att representationen icke skulle kunna bestämma beskaffenheten af
delta arbete, och alt man härom varit af så skiljaktiga tankar, alt
t. ex. den ene begärt Riksdags-beslutens tryckande, den andra pro-
tokollernas, och den tredje önskat, att ett sammandrag måtte utar¬
betas, så får jag erinra derom, att alla dessa meningar blott äro
enskilde opinioner om beskaffenheten af det arbete, som Prof. Carls¬
son eller någon annan ämnar utgifva. Man eger jn att till K. M.
öfverlemna ett anslag, och delta anslag kan icke gerna af K. M.
användas utan föregången pröfning, huruvida det ifrågavar:de arbe¬
tet är värdt, ali med anslag understödjas. R. St. kunna ju icke
ansetts hafva godkänt företrädet mellan den ena eller andra rnetho-
den; de hafva blott ansett utgifvandet nödigt, öfverlemnande För öf¬
rigt till K. M. att bestämma, huruvida den person, som anmäler
sig alt få utgifva arbetet, gjort sig deraf förtjent, i hvilket fall han
erhåller understödet. Härmed tror jag mig på en gång hafva ve¬
derlagt alla de invändningar, som blifvit gjorda, dels derom, att ar¬
betet skulle vexa till volymer, dels ock derom, alt vi icke skulle ega
att sysselsätta oss med planen derför. Så mycket vill jag tillkännagifva,
att derest fråga vore om att till trycket befordra så beskaffade vid¬
lyftiga prot:r, som nu föras hos R. St., så skulle jag visserligen icke
vilja lemna något anslag för ett sådant ändamål; men med känne¬
dom af de äldre prol:nas innehåll, kan jag intyga, att de sanner¬
ligen icke äro så vidlyftiga och ordrika, som nutidens, ulan tvertom
ganska konciva.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då Utsk. här tillstyrkt hvad
K. M. föreslagit, synes mig, att man åtminstone vid denna Riksdag
kan dermed vara belåten. Jag är för öfrigt fullkomligt öfvertygad
alt, ifall behofvet så skulle kräfva, K. M. utan tvifvel vid en kom¬
mande Riksdag lärer derom aflåta nådig Propos. De Hrr, som yr¬
kat högre anslag äro dessutom af så olika meningar, ang:de ansla¬
gets användande, alt jag deruti finnér ett talande skäl, att för mia
del vördsamt anhålla om bifall till Ulskrs hemställan.
Den 30 Juni.
619
Hr von Knorring, Erik Oscar: Då discussionen redan
länge fortfarit, vill jag blott yttra några ord i anledn. af åtskilliga
bär fällda yttranden. Hvad då först beträffar frågan, huruvida man
skall lemna företrädet åt hvad K. M., eller en enskild motionär fö¬
reslagit, så tror jag, att, då man vet, att K. M. vid flere tillfällen
gjort stora upoffringar för likartade föremål, som det nu ifråga-
var:de, det vore R. St. värdigt, alt å deras sida tillstyrka ett anslag
för samma ändamål, äfven om detta anslag vore större, än hvad
K. M. begärt, och hvilket Han troligen endast gjort derföre, alt det
desto snarare skulle blifva beviljadt. Det är icke längesedan ett
arbete i samma genre, som det ifrågaställda, blef genom Konun¬
gens frikostighet uigifvit, lill båtnad, så väl för historieskrifvaren, som
för den enskilde.
När en af motståndarne till en ålerremiss framkommer med
sådana skäl, som alt forskning lika lätt kan låta sig göra i Arki-
verna, som genom utdrag ur der förvarade handlingar, hvilka, re¬
dan ordnade, finnas ulgifna och tillgängliga, så synas dessa skäl i
sanning tillgipna af brist på dräpande argumenter. Ty det är väl
klart, att för en historie-forskare, mäste det vara vida lättare, att
laga reda på saker, som af en kunnig person blifvit sammanfattade,
än att leta fram dem ur arkivernas dolda gömmor.
I afseende derå, alt det skulle vara svårt för StatsUtsk., att
veta, hvad Ständernas mening egentligen är med dessa samlingar,
sä kan det väl icke vara svårt, att göra en sammanjemkning af de
olika meningarne. Ty meningen kan väl icke vara, alt ordagrannt
aftrycka Riksdags-protm, lika litet som Frih. Klinkowströms mening
kan vara, att man endast skall trycka besluten; utan jag förmodar,
att Frih. Klinkowström menat detsamma som jag, nemi., att en
sakkunnig person skall göra sådana utdrag ur Riksdags-förhand-
lingarne, som äro uplysande för kännedomen om de olika tidernas
tilldragelser.
Till hvad Hrr von Hartmansdorff och Adelborg yttrat, ang:de
den föreslagna summans otillräcklighet, vill jag endast tillägga, att,
när man vet, huru litet 2,000 R:dr förslå för ett ämne, så lärer
det väl vara alldeles otillräckligt för två eller flere. Ty då tryck¬
ningskostnaden är så stor, som Hr von Hartmansdorff upgifvit, så
skulle ingenting blifva öfrigt för att ersätta den persons besvär,
hvilken hade arbetet sig anförtrodt. Det lärer för öfrigt icke gå
an, all för ett sådant arbete, som delta, ifall man vill hafva det än¬
damålsenligt verkställdt, välja en person utan talanger, och én så¬
dan person aflönar man icke med en spottstyfver.
På grund af dessa skäl, anser jag det vara öfverensstämmande
med R. o. Ad:s värdighet, alt bevilja det ifrågasatta anslaget,
och anhåller fördenskull om ålerremiss af denna punkt i Utsk:s
Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Det rikliga anslag, som Ständerna
vid 1848 års Riksdag beviljade elementar-läroverken, har icke, så¬
som Hr Bildt förutsatt, varit orsaken (ill den oreda, hvari de f. n.
620
Den 30 Juni.
sig befinna. Orsaken är striden mellan den gamla och nya skolan,
och deraf, att när den ena Rådgifvaren vill fram, så vill den an¬
dre tillbaka. Emellertid kan dock icke nekas, alt delta anslag för-
anledt våra skolors utvidgande, och mera tillfälle för lärjungar att
begagna undervisning, än förut var händelsen, då skolorna dels
vore inskränktare, dels hade ett mindre antal lärare. Derför böra
vi vara tacksamme, ty antingen undervisning meddelas efter den
ene eller andre methoden, så är det likväl en stor vinst, alt få lära
något.
Här har blifvit sagdt, alt den kostnadsberäkning, som Ko¬
nungen gjort skulle vara säkrare, än den en enskild person up-
gjorde. Jag har grundat min beräkning på upgifter af boktryc¬
kare. Om Hr Bildt försöker, att på eget förlag trycka en bok,
skall han få se, hvad det kostar, oberäknadt den möda, som blifvit
nedlagd på hennes förfallande, äfven om della blott bestått uti, att
göra utdrag ur handlingar.
Det är klart, på sätt jag i går, och vid flera tillfällen yttrat,
att Konungens Rådgifvare icke anse sig kunna begära allt, hvad
de önska, och sådan har händelsen utan tvifvel varit i närva¬
rande fall.
Hr Bildt har anmärkt, alt jag i beräkningen icke intagit vin¬
sten på dessa handlingars försäljning, sedan de blifvit tryckte. Det
är sannt; men jag tror mig hafva haft god anledn. dertill; ty en
hvar, som känner vår läsande allmänhet, vet, att, utom Geijers och
Tegnérs, eller sådana utmärkta författares skrifter, säljas i allmän¬
het inga andra litterära arbeten med fördel, än romaner, skolböcker
och smäde-skrifter. En författare eller förläggare till andra skrif¬
ter, får nästan aldrig sin förlags-koslnad ersatt. När förhållandet
är sådant, bör Frih. Cederström icke heller befara, att någon lit¬
terär indigestion skall upkomma derigenom, alt de ifrågavar:de
handlingarne tryckas, ty de blifva icke så begärliga, att någon af
dem skall taga för mycket till bästa.
Någon sade, att StatsUtsk. icke kunde veta meningen med R.
o. Ad:s återremiss, i fall den varder beslutad. Det torde icke vara
svårt att begripa, det Ståndet vill hafva förevar:de anslag större, än
Ulsk. föreslagit. Användandet blifver Konungens ensak, eller de
personers, åt hvilka Han gifver i updrag att besörja dessa handlin¬
gars utgifvande. Derom böra vi således icke bekymra oss, lika li¬
tet sora om sättet huru sjelfva arbetet skall utföras, hvilket väl kom¬
mer all ske med den urskiljning, som man kan hoppas, då saken
öfverlemuas åt kunnige personer.
Jag fortfar fördenskull i min anhållan om återremiss af den¬
na punkt.
Propos. lill bifall å Utsk:s tillstyrkande blef härefter framställd
och besvarad med Ja och Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hem¬
ställde, om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde an-
mårkmr föranleda lill återremiss, samt, efter denna proposms be¬
svarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade sig hafva
funnit Ja öfvervägande.
Den 30 Juni. 621
Hr Bildt begärde votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande voteris-propos.:
Den, som bifaller Tide punkten af StalsUlskis Utlåt. JW 160,
röstar ]
Ja; i
den det ej vill röstar
Nej; j
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde an- 1
märknir föranleda till densammas återremitterande. ]
Vid voteringens slut befivnnos rösterne hafva utfallit som i
följer: <
Ja — 18.
Nej — 21.
Fortsättningen af förevaride ärendes pröfning, upskjöts till
morgondagens plenum; och 11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 11
på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
isa
.
! i , ■■ ■ '.