PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
3Etta>a>MSÄÅ$aa &D21Läf»
VID
JTaötrma tttHfttagai i &t0<hlplm
Åren 1853—1854.
Sjuna# Häffer.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 8 5 4.
Måndagen den 1 Maj 1854.
Plenum kl. ^ 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 26, 27 och 29 sisth April.
Föredrogs K. M:s d. 29 sisth April e. m. på bordet lagda
Nåd. Propos. till R. St:r, i fråga om erforderligt Statsbidrag till
uprätthållaude af den Arméens Pénsions-kassa åliggande pen¬
sionering.'
Hr Palmcrantz, Joli. Maur.: Såvidt jag har kunnat up-
fatta ipnehållel af den nu föredragna Nåd. Propos:n, ärmenin¬
gen att begära ett Statsanslag för Arméens Pensions-kassa. Da
man känner de stora kapitaler, som ifrågavar:de kassa eger, så
synes det mig som om densamma, lika väl som andra kassor eller
gäldenärer borde kunna uplåna medel för att fullgöra sina för¬
bindelser mot pensionstagarne, ifall något års inkomster möjligen
skulle understiga samma års utgifter; hvilket förhållande dock
sällan torde inträffa, då kassan på sätt uplyst är, så obetydligt
begagnat sig af sin förut beviljade kreditiv-rätt. Jag ville blott hafva
antydt detta förhållande, pä det att StatsUtsk., vid behandlingen
af den K. Proposm, mätte taga saken i öfvervägande; och jag
anhåller derföre att detta mitt yttrande måtte till nämnde Utsk.
få medfölja.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det finnes troligen intet
Iand, der Staten i allmänhet bidrager så litet lill pensions-anstal-
terna, som Sverige. Jag hade alltså föreställt mig, att vi desto
heldre bordt utan anmärkmr remittera förevande Nåd. Propos. till
StatsUtsk., som detta Stånd lika litet, som de öfriga gjort något
afseende på min motion om krigsmanshus-kassans befriande från
sin dryga utbetalning till KrigsColhii tjenstemäns aflönande.
Från denna kassa utdelas icke blott pensioner till gamla afske¬
dade underofficerare och soldater, utan äfven bidrag till Arméens
Pensions-kassa. När Staten icke sjelf aflönar sina tjenstemän,
så är det rätt att han ä andra sidan får deltaga i de kassors up-
rätthållande, hvilka på hans karghet blifva lidande.
Remitterades till StatsUtsk.
4
Den 1 Maj.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedan-
nämnde d. 29 sisth April e. m. på bordet lagda Nåd. Propos:r
lill R. St:r:
l:o Ang:de pension på allmänna indragnings-staten åt 2:ne
afvittrings-Landtmätare i Norrbottens län; och
2:o Ang:de nplåtelse af mark från Eskilstuna kungsladugård
till skolhusbyggnad inom Klosters församling af Nyköpings län.
Föredrogs K. M:s d. 29 sisth April e. m. på bordet lagda
Nåd. Propos. lill R. St:r, ang:de uplåtelse åt enskild person af
norra delen af Carl XIII:s torg i lmfvudstaden till bebyggande
och disposition under viss tid emot tomtöres-afgift.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Ändamålet med den nu
föredragna K. Propos;n är utan tvifvel det, att en sä vacker plats
som Carl XIII:s torg skall genom enskilda personers företagsam¬
het blifva försedd med passande åbyggnader, då R. St:r icke torde
vilja lemna medel dertill. Häremot har jag naturligtvis ingen¬
ting att invända. Men R. o. Ad. torde erinra sig, att Konun¬
gen vid innevar:de Riksdag föreslagit, att åt nya Elementar¬
skolan i Stockholm måtte beviljas en summa af 50,000 R:dr för
anskaffande såväl af ett skolhus som tomt dertill. Den nu ifråga-
var:de tomten synes mig, både i anseende till läge och utrymme
vara serdeles tjenlig för en dylik byggnad, och om Staten vill
för intet uplåta densamma: kan det kontanta bidraget blifva
mindre.
Jag anhåller att denna min anmärkning måtte få åtfölja den
K. Proposm till StatsUtsk., på det alt Utsk., när anslagsfrågan
kommer under pröfning, måtte taga saken i öfvervägande.
Remitterades lill StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 29 sisth
April e. m. på bordel lagda Nåd. Skrifvelse till R. St:r, ang:de
anvisande af fyllnad i ersättningen till Wadstena krigsmanshus-
kassan och Amiralitets krigsmans-kassan för de till Statsver¬
ket indragne rusthålls- samt en-per-mille-afgifterne vid fastig-
hets-köp.
Föredrogos och remitterades till LagUlsk. K. M:s nedannämnde
d. 29 sisth April e. m. på bordet lagda Proposm till R. St:r:
l:o med förslag till ändring i Förordningen den 20 Nov.
1845, om jords- eller lägenhets afstående för allmänt behof; och
2:o med förslag till Fridlysnings-stadga för allmänna kanal-,
sluss-, jernvägs- och telegrafs-anläggningar.
Föredrogs ånyo Serskilda Utslcs d. 22 och 24 sisth April
på bordet lagda Betänk. 3\a 9, i anledn. af motioner om re¬
glerande af bränvins-tillverkningen för liöstmånaderne inneva¬
rande år.
Den 1 Maj.
S
Frill, af Ugglas, Curt Gust.: Genom det beslut, som R.
S(:r redan sä godt som definitift fattat, har en stor och genom¬
gripande förändring i bränvins-lagstiftningen blifvit genomförd.
Jag har efter min förmåga sökt bidraga till denna utgång; men
lika angelägen som jag varit att vinna ett sådant resultat, lika
angelägen är jag äfven att icke gå brådstörtande tillväga vid til¬
lämpningen af den nya lagen. Ty, man måsäga hvad man vill,
säkert är dock, att denna lag kommer att betydligt rubba gamla
förhållanden och inrotade vanor, och lyckligt vöre, örn man finge
någon tid på sig för att sätta sig in de nya förhållanderne.
Undantagslagar äro i allmänhet skadliga, och, efter min öfver¬
tygelse, serdeles i ett sådant fall, som detta. En så beskaffad
undantagslag, som här är ifråga, kan i min tanka icke rättfär¬
digas af några andra skäl, än högst vigtiga omständigheter, och
det tillhör oss att pröfva, huruvida sådana omständigheter äro
för handen, som göra det nödvändigt att ingå på det af Ser¬
skilda Utsk. framställda förslag.
Hvilka äro dä de vigtiga omständigheter, som böra rättfär¬
diga inställandet af bränvinsbränningen? För min del kan jag
icke finna andra, än en inträffad eller befarad missvext. Sådant
är dock f. n. icke händelsen, ty vi ega grundade förhopp¬
ningar att vänta oss en god skörd. Är det då skäl att med
dessa förhoppningar för ögonen göra en inskränkning, sorn skulle
betydligt inverka på personers ekonomiska ställning och som,
man må säga hvad man vill, skulle alstra ett stort och törhända
icke orättvist missnöje. Man har genom den nya lagen gått in
på att afsäga sig något, som af flertalet ansetts såsom en rättig¬
het; bör man då icke gifva dem tid att sätta sig in i de för¬
ändrade förhållanderne och sålunda kunna ordna sin hushållning
i öfverensstämmelse med den nya författningen? Sådant skulle
efter min tanke, i väsendtlig män betagas dem, i fall man in¬
ställer bränvinsbränningen under instundande höst.
De omständigheter, som Utsk. i sitt Betänk, ansett vara för
handen, äro att, ifall bränvinsbränningen varder tillåten, så skall
en omätlig bränvins-produktion'komma att ega rum under hösten.
Detta må vara sannt, men sådant vore efter min tanke en mindre
olycka, än den brådstörtade rubbning i den enskildes hushåll¬
ning, sorn den föreslagna undantagslagen skulle åstadkomma. Vi¬
dare säger Utsk., att om bränvinsbränningen icke inställes, så
kommer nöd att upslå; men detta antagande anser jag, på grund
af hvad jag förut haft äran säga, vara alldeles förhastadt.
Då jag således saknar all ledning att f. n. kunna bedöma,
huruvida den af Utsk. föreslagna åtgärden verkligen är af be-
hofvet påkallad, så får jag för min del vördsamt tillstyrka, att
H. o. Ad. mätte förklara Serskilda Utsk:s Betänk. JVs 9 icke för¬
anleda till någon åtgärd frän Ståndets sida.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller att få fästa B. o. Ad:s
upmärksamhet på de skäl, som af Serskilda Utsk. blifvit i detta
Betänk, anförda. Utsk. yttrar att nödvändigheten bjuder att någon
c
Den 1 Maj.
åtgärd vidtages till förebyggande af de skadliga följder, som i
fall de af Utsk. redan föreslagne vilkor för bränvinstillverkning
gillas, skulle upstå utur denna tillverkningsdrift enl. nu gällande
författning, under ett par månader straxt före den nyas inträde i
verksamhet. Men Utsk. säger derjemte, att ”den gällande förordnin¬
gen tillförsäkrar rikets innevånare att intill årets slut tillverka brän¬
vin på de stadgade vilkoren, hvaruti intet annat förbehåll om undan¬
tag finnes, än om högst vigtiga omständigheter föranleda instäl¬
lande deraf”. Nu är det visserligen sanni, att den omständig¬
heten, det Serskilda Utsk:s förslag till ny bränvinsförfattning blifvit
,af K. Ständer så godt som antaget, är en högst vigtig omstän¬
dighet; men den kan väl icke 1111 åberopas, enär dessa vigtiga
onäständigheter skola väl och hafva allt hitintills egt sin grund
endast i skördens beskaffenhet. Det vöre således i min tanka
en inconseqvens att förorda bränvinsbränningens inställande under
hösten blott med anledn. deraf, att Serskilda Utsk. och R. St:r
vidtagit en genomgripande reform i lagstiftningen för ifrågavande
näringsgren.
Utsk. . yttrar vidare att ”det enda, sorn med full lagenlighet
och billighet kan, under innevande år, för ändamålet vidtagas, lärer
sålunda vara om brän vinstill verkningen varder inställd under de
båda höstmånaderna”.
Hvad lagenligheten beträffar, så vill jag icke bestrida att
densamma visserligen kan på sitt sätt förefinnas. Men hvad der¬
emot billigheten angår, så bekänner jag att jag derutinnan hyser
alldeles motsatta åsigter med Utsk. Ty icke är det billigt, att
derföre alt man antagit en så förhöjd beskattning, som från 1
sk. ända till 16 sk. b:ko pr kanna, de, som befatta sig med denna
näring skola bestraffas derhän, att de icke fä densamma utöfva.
Det är icke bränvinstillverkarne, som dekreterat detta beslut, och
det är icke jordbrukaren, som bör drabbas af dess följder. Jag
tror således, att billigheten krafvel', att man iakttager äfven an¬
dras rätt.
Vidare säger Utsk., att då det ”anser sig böra föreslå, att
R. Stil göra underd. hemställan om en sådan åtgärd, har Utsk.
icke förbisett, att olägenheter, om denna tillverkning inställes,
kunna upstå för dem, som beredt sig på tillverkningen och ställt
sina hushållsberäkningar derefter”. Deruti instämmer jag med Utsk.
Men Utsk. yttrar derjemte, ”att dessa olägenheter torde, i den
mån öfvergången till en ny lagstiftning det medgifver, kunna
undanrödjas, om bränvinstillverkningen biefve tillåten under en
eller tvenne månader efter 1855 års utgång”. Detta är således
det remedium, som Utsk. föreslår för den af detsamma antydda
olägenhet. Jag anhåller att få fästa R. 0. Ad:s upmärksamhet
derpå, att detta remedium icke verkar det ringaste på alla dem,
som nu begagna sig af rättigheten att tillverka bränvin enl.
gällande författning, utan endast på sådana, som förklara sig villiga
alt underkasta sig den nya lagen. Jag är förvissad derom att
åtminstone tre fjerdedelar af dem, som nu utöfva bränvinshand-
leringen, icke skola underkasta sig denna lag, utan komma att
Den 1 Maj.
7
nedlägga sin rörelse, och då frågar jag om det är rättvist att
föreslå ett så beskaffadt lagstadgande, att många icke vilja eller
kunna utöfva bränningen så som gällande författning medgifver.
Eller är meningen att tvinga dem, att underkasta sig den nya
lagen? Jag tror icke att detta varit Utsk:s afsigt, utan jag är
tvertom öfvertygad att denna varit att söka åstadkomma en in¬
skränkning i bränvins-tillverkningen.
Jag anhåller nu att få till närmare skärskådande uptaga de
blifvande följderna af bränvinsbränningens inställande och de för¬
hållanden, som skulle upkomma, ifall densamma finge fortgå.
Ett inställande af bränvinstillverkningen i höst kommer otvifvel¬
aktig! att öka missnöjet med den nya lagen, och att menligt
inverka icke blott på bränvinsbrännaren utan äfven på hela jord¬
bruket. Ty förutsättom, hvilket är ganska möjligt, att vi i år
erhålla en likartad skörd med den, som erhölls 1844, då blir
följden den, alt jordbrukaren måste under Nov. och Dec. må¬
nader se sin potates ruttna och att han icke finner afsättning
för sin spanmålsproduktion, enär få kunna köpa den, då ingen
bränvinsbränning får idkas, hvaraf naturligtvis måste följa, att
han nödgas till vanpris och underpris afsätta den i småstäderna. Jag
frågar eder då, Mine Hrr, om detta kan alstra belåtenhet hos den
jordbrukande delen af befolkningen? Jag tror tvertom, att deraf
skall upkomma ett välgrundadt missnöje.
Tager man nu i betraktande å ena sidan de följder, som
jag här visat skola upkomma genom bränvins-tillverkningens in¬
ställande, och å den andra jemför dessa med de följder, som
genom dess oafbrutna fortgång skulle alstras, så finner man att
dessa hufvudsakligen skulle komma att bestå i öfverproduktion af
den skadliga varan. Det är visserligen möjligt att några, ja
kanske många, torde begagna sig af detta förhållande för alt ut¬
vidga sin rörelse, men troligt är ej att flertalet skulle göra det.
Är det då rättvist, att derföre att några finnas, som vilja begagna sig
af en medgifven rättighet, de andra derföre skola blifva bestraf¬
fade. Dessutom vill jag fästa upmärksamheten på det förhål¬
lande, att denna åtgärd icke skall tillskynda fördel åt någon
annan, än åt de börs-spekulanter, som hafva inköpt stora partier
af bränvin, och vinsten skulle således komma att tillfalla några
få köpmän, hvaremot förlusten kommer att drabba jordbrukaren.
Man säger alt den vinst, som skulle upkomma genom brän¬
vinsbränningens [ortgång i höst skulle blifva skillnaden mellan
den nu gällande skatten och den, som blifvit beslutad. Jag be¬
strider detta arguments riktighet, ty det förespeglade köpepriset
bestämmes hufvudsakligen af förhållandet mellan produktion och
konsumtion, och att det, som härutinnan verkar någon rubbning
är endast spekulationen; men dervid måste iakttagas, att på en
sådan vara sorn bränvin, måste högst betydligt såsom leccage af-
räknas, och således förminska vinsten; dessutom måste speku¬
lanten taga i betraktande jemnförelsen emellan prisen å rude-
materierna för bränvinet under detta och nästk. år.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
8
Den 1 Maj.
Hr Gr. o. Landtnäs propos. pä afslag å Utsk:s förevar:de Betänk.
Skulle detta kunna ske under en så lindrig form, som den Frih.
af Ugglas föreslagit, så vill jag icke sätta mig deremot.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får till en början till¬
kännagifva, det jag var frånvarande på permission, då delta Betänk,
inom Utsk. tillkom, och har således icke varit i tillfälle att del¬
taga i ärendets behandling.
Den fråga, som nu är å bane, är ganska vigtig. Om icke
något annat medel funnes, än att antingen tillåta bränvins-till-
verkningens oinskränkta fortgång intill årets slut under de vilkor
den hittills blifvit utöfvad, eller att, på sätt Utsk. föreslagit, låta
helt och hållet inställa den till nästa år, så bekänner jag, alt
jag hellre skulle bifalla den sednare åtgärden. Men jag förestäl¬
ler mig, att det måste finnas en medelväg mellan dessa båda
ytterligheter.
Att tillåta bränvinsbränningen att inom alla delar af riket
fortgå intill årets slut skulle otvifvelaktig!, efter min öfverty¬
gelse, medföra icke allenast de vådor, som Utsk. här har före-
speglat, utan äfven, på sätt en föregule talare yttrat, upmuntra
spekulationen att antingen anlägga nya brännerier eller utvidga
de gamla. Det vore således ett premium, som man beviljade en
hvar, som ville befatta sig med denna handtering, och på samma
gång man vill inskränka bränvins-tillverkningen, skulle man lemna
medel i händerna på dem, som för det kommande året vilja
inrätta nya brännerier, att bestrida sådan kostnad. Ty närman
vet att den skätt, som nu tre Stånd hafva bifallit, är så pass
betydlig, att den för det största tillåtna bränneri, eller ett sådant,
som tillverkar 1000 kannor om dygnet, utgör • 26,000 R:dr för
tvenne månader, så är det lätt att inse huru stor bränvinsbrännarens
vinst skall blifva. Jag vill visserligen icke påstå att den skulle blifva
hela denna summa, men den skulle dock vida öfverstiga det kost-
nadsbelopp, sorn vore erforderligt för att anlägga en förträfflig
fabrik. Hvad åter beträffar dem, som bränna i mindre skala,
så utgör skatten för det, enl. Utsk:s förslag, minsta bränneri 390
R:dr för tvenne månader. Den, som således anlägger ett dylikt
bränneri, får en vinst af åtminsstone 300 R:dr, då jag nemi.
från brutto-inkomsten 390 R:dr afdrager 90, som åtgå dels till
skatten och dels såsom ränta på förlagskostnaden att låta brän-
vinet någon tid ligga. Dessa 300 R:dr vore mer än tillräckliga
för att betäcka anläggningskostnaden för ett mindre bränneri.
Jag vill härvid hafva visat, att om man låter bränvinsbrännin¬
gen ohejdadt fortgå intill årets slut, skall följden deraf blifva en
sä betydlig vinst för hvar och en, som antingen anlägger nya
brännerier eller utvidgar de gamla, alt man derigenom skulle
åstadkomma just det, som man velat undvika. Dessutom ber jag
att få fästa upmärksamheten på ett annat förhållande, nemi. den
moraliska sidan af saken. Hvarför har man nemi. föreslagit den
nya stränga lagen, om icke för att åstadkomma en minskning i
förtärandet af bränvin? Vi hafva f. n. ett högt pris på denna vara och
Den 1 Maj.
9
vi hafva sett ilen lyckliga följden af ett dylikt högre pris, att
konsumtionen blir mindre. Men om vi skulle tillåta bränvins-
bränningen fritt få utöfvas under instundande höst, så skulle
bränvinspriset troligen falla och fylleriet otvifvelaktigt befordras.
På dessa grunder kan jag icke bifalla de föreg:de talarnes
förslag att nu lägga Ulsk:s Betänk, till handlingarne, hvilket icke
betyder något annat än ett afslag, d. v. s. ett ogillande af hvarje åt¬
gärd, som afser att förminska bränvins-tillverkningen under loppet af
hösten. Deremot måste jag bekänna, att jag tror att ett totalt
inställande af bränvinsfahrikationen kan medföra vådliga följder.
Jag vill åtminstone icke för min del tillstyrka en sådan åtgärd;
ty det förhåller sig med bränvinsbränningen i afseende på Stats¬
kroppen, ungefär på samma sätt som en af kallbrand skadad lem
förhåller sig till den öfriga organismen. Man måste väl ampu¬
tera den, men det är också nödvändigt att göra febern så lindrig
som möjligt. På samma sätt bör man förfara vid bränvins-lag-
stiftningen ; man bör söka göra öfvergången så lindrig som möjligt.
Detta tror jag kan vinnas på det sätt, att man utan att förbjuda
bränvins-tillverkningen på de vilkor nu gällande författning stadgar,
likväl belägger den med en additionel skatt. K. M. eger visser¬
ligen, såsom en föreg:de talare redan nämnt, i sin makt att
lagstifta i denna fråga; men Han kan dock icke utan R. St:rs
bifall vidtaga en sådan åtgärd som att pålägga en ökad skatt.
Man har ansett bränvinsbränningen icke kunna inställas, då der¬
före fordras högst vigtiga omständigheter, såsom t. ex. allmän
missvext, m. m. Jag får då, till försvar för Utsk:s förslag, fästa
upmärksamheten derpå att högst vigtiga omständigheter äro nu
förhanden; ty högst vigtigt måste vara att icke genom under¬
låtenhet öfverändakasta de goda verkniugarne af det förslag, som
man antagit.
O
Frih. Åkerhjelm har yttrat att mängden visst icke skulle
vilja utvidga sina bränneriet Jag är af motsatt öfvertygelse med
den värde talaren. Jag erinrar mig att jag för några är sedan
trodde att privatbankerna skulle uphöra derföre att sedelvalörerna
ökades. Men jag erfor tvertom; de uphörde ej, hvarföre? Jo
derföre att de erbjödo sina aklie-egare förtjenst. Så tror jag
äfven att det kommer att gå med brännerierna, och att de icke,
såsom Frih. Åkerhjelm förmenat, komma att uphöra. Säkert är
att de nog skola fortfara, så länge de lemna någon vinst.
Jag har sagt, att man bör låta näringen fortfarande intill
årets slut utöfvas, men att man derå bör lägga en additionel eller
serskild skatt. Utsk. har befarat att en sådan utväg icke skulle
kunna ega rum. Jag tror likväl att häruti ligger ett misstag;
ty meningen och afsigten méd föreskrifterna i 57—61 §§:ne
R.F. lära väl icke hafva varit några andra, än att söka före¬
komma, det R. St:r skulle underlåta att lemna bevillning, äfven¬
som att K. M. skulle kunna pålägga någon sådan. Men man
har derföre, hvarken i andemeningen eller i ordställningen stadgat
något förbud alt under pågående Riksdag pålägga en ny bevill¬
10
Den 1 Maj.
ning. I detta afseende ber jag att, såsom stöd för min mening,
få anföra åtskilliga prejudikaten
Samma Ständer, som stiftade grundlagen, åtogo sig den
28 April 1810, med afseende derå, ”att de förra bevillnings-
författningarna nu (då) mera hvarken skulle hafva medfört ett
efter hvarje medborgares förmåga och omständigheter lämpadt
beskattningssätt, eller upfyllt ändamålet, — nödiga tillgångars
anskaffande”, bevillning efter nya grunder att gälla för då ”inne-
var:deo år 1810”.
Ar 1850 d. 23 Januari utfärdades K. M:s Kungörelse angrde
stämplade pappersafgiften, att gälla ”från och med d. 1 April
1830 intill slutet af det år, under hvars lopp ny Charta-Sigil-
lata-bevillning blifver af R. St:r fastställd”.
Ny allmän Charta-Sigillata-förordning utkom sedan icke,
förrän d. 16 Maj 1835, att gälla ”från och med d. 1 Januari
1836”. Men enl. K. Kungörelsen af d. 7 Mars 1835, skulle
en ny tariff å det stämplade papper, hvarmed handlingar och
^expeditioner i K. M:s Kansli belädes, gälla från och med d. 1
April 1835.
Vid 1848 års Riksdag stadgades allmän bevillning d. 22
October för år 1849 och de följande åren. Men samma dag
beslutade R. St:r alt, till godtgörande af krigsrustningskostnaden,
äfven för då ”innevande år” (1848) samt för den tid, hvarunder
en blifvande ny bevillnings-stadga kommer att tillämpas, böja all
bevillning efter l:sta, 2:dra och 3:dje artiklarne med ^ eller
16| p/oc.
År 1851 d. 1 September anlogo R. St:r en ny allmän Re-
villnings-stadga för 1852 och följande år. 1848 års bevillnings-
stadga fortfor således, att i allmänhet gälla intill 1851 års slut.
Men Konung och St:r hade emedlertid redan beslutat, det den
för krigsrustningarne åtagna serskilda bevillningen ”från och med
(då) innevande år 1851” skulle upliöra, och att sålunda ned¬
sätta bevillningsafgift före slutet af det år, under hvars lopp den
nya bevillningen af R. St:r blifvit fastställd. Se K. Kung. d.
16 Maj 1851.
Vi hafva således härutaf sett, att föreskriften i 60 § Reg.-
F:n icke lägger något hinder i vägen för att med bibehållande
af den gamla beviliningsförordningen pålägga en ny beskattning.
Jag har föreställt mig att det skulle vara klokast, om man sökte
tillvägabringa en serskild produktions-beskattning af 12 sk. b:ko
pr kanna på det bränvin, som tillverkas under innevande år,
och jag skall nu bedja få tillkännagifva min åsigt om sättet,
huru härmed skulle tillgå. Denna produktions-skatt skulle nemi.
efter följande grunder utgå: ”På det sätt sammansatta, som
bevillnings-förordningen af år 1851 föreskrifver, skola ser¬
skilda Taxerings-Komitéer, hvar i sitt distrikt, sammanträda
under första hälften af instundande December månad, för att med
ledning ej mindre af de upgifter, som det skall åligga en livar,
hvilken under den ifrågavar:de tiden bränvin tillverkat, att (ill
Komitéen aflemna, än ock af de nplysningar Komiléens leda-
Den 1 Maj.
11
kunna sig förvärfva om de begagnade redskapens afverkningsför-
måga oell beloppet af det i hvarje bränneri tillverkade bränvin,
efter bästa förstånd pä aflagd ed, bestämma det kannetal af sex-
gradigt bränvin, som skäligen kan anses blifva i hvarje serskildt
bränneri, under bränningstiden tillverkadt, hvilket likväl icke i
något fall får antagas lägre än följande tabell utvisar:
För redskap, som drifves omedelbart med eld
l:sta Klassens redskap $ kanna i dygnet för hvarje kanna i pannerymden
2: dra » ^ » » »
3: eije » » » »
4:de » 2 » » »
5:te n 4 » » »
samt för ali redskap, som drifves med änga
10 kannor för hvarje kanna af pannerymden i dygnet.
Innan Komitéen åtskiljes, skall den, på hittills öfligt sätt,
välja ledamöter till en blifvande serskild Pröfnings-Komité.
Inom 8 dagar efter ofvannämnde Taxerings-Komités sam¬
manträde, skall hvarje bränvinslillverkare, som blifvit taxerad för
högre afverkningsbelopp, än minimi-tabellen utvisar, eller han
sjelf upgifvit, blifva genom Krono-betjeningen bevisligen delgif-
ven Taxerings-Komitéens beslut.
O
A någon under första hälften af Januari månad 1S55 utsatt dag
skall i hvarje län en serskild Pröfnings-Komité, kallad på sätt nu
gällande! Bevillnings-förordning föreskrifver, sammanträda för att
granska Taxerings-Komitéernas förrättade upskallningar af brän-
vins-tillverkningen i länet.
De med Taxerings-Komitéens beslut missnöjde ega att till
Pröfnings-Komitéen afgifva sina klagomål, hvilka då böra åtföl¬
jas, icke allenast af behöriga verificerade utdrag af de öfver brän-
vinet förda böcker (journaler) eller anteckningar, så att de full¬
ständigt utvisa så väl beloppet af de produkter, hvilka blifvit till
bränneriet använda, som af det bränvin, från bränneriet blifvit
upmätt, utan ock af alla de bevis i öfrigt, som klaganden (brän-
vins-tillverkaren) anser uplysande för att styrka hans upgifter.
Den, som ej åtnöjes med Pröfnings-Komitéens beslut, eger
att fullfölja sin talan på den väg, som föreskrifves i Bevillnings-
förordningen för fullföljd af besvär öfver de vanliga Pröfnings-
Komitéernas beslut”.
På detta sätt har jag tänkt mig att man skulle kunna til¬
lämpa en författning, ang:de en serskild produktions-beskattning.
Jag har visserligen hört invändas, att en dylik åtgärd skulle vara
vexatorisk, att man svårligen torde vilja underkasta sig en ny
beskattningsmethod under ett och samma afverkningsår. Men
då å ena sidan brön vinst) rännaren hade öppet att bevisa det han
icke tillverkat så stort belopp, som tilläfventyrs kunde blifva ho¬
nom debiteradt, samt å andra sidan en minimi-tabell vore anta¬
gen, som bestämde det kannetal af bränvin, som för hvarje ser¬
skildt storlek och klass af redskap antages såsom det minsta, för
12
Den 1 Maj.
hvilket han skulle beskattas, så tror jag att man icke trädt rätt¬
visan och billigheten för nära.
Jag har nn tillkännagifvit de grunder, på hvilka jag före¬
ställt mig att mitt förslag skulle kunna realiseras; och får hos
Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om följande propos.: ”alt
R. o. Ad. ville återremittera Serskilda Utsk:s Betänk. JYs 9 med
förklarande af den åsigt, att bränvins-tillverkningen icke bör un¬
der instundande höstmånader inställas, men att den bör beläg¬
gas med en serskild skatt af 12 sk. b:ko för hvarje tillverkad
kanna 6-gradigt bränvin, hvilken produktionsskatt jemväl bör
tillämpas på de i Riket varande pressjästfabriker, från l:sta in¬
stundande Juli, för den bränvins-tillverkning de åstadkomma.
Att jag låtit pressjästfabrikerna inflyta, har skett derföre,
att jag ansett orättvist att de skulle undantagas från de allmänna
föreskrifterna; ty billigheten fordrade att äfven de borde åläggas
samina beskattning, som de öfrige fabrikerna.
Gr. Hamilton, Malcolm: Jag vill endast gifva ^tillkänna,
att jag till alla delar förenar mig i de åsigter Frih. Åkerhjelm
yttrat, och att jag skulle anse det vara högst vådligt om före-
var:de Betänk, blefve antaget.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Bland de skäl, som blifvit
anförda för antagandet af förevande förslag är äfven det, att om
man tillätes att bränna i höst, skulle bränvinsfloden ökas. Jag
anhåller alt närmare få granska detta skäl. Anledningen till en
dylik händelse skulle bestå deruti, att då man framdeles kunde
påräkna ett högre pris, skulle man forcera bränningen så, att
man kunde vara förvissad om att vinna så mycket, som möjligt.
Nu är det gifvet, att detta beror af tvenne omständigheter,
nemi. dels priset på råvaran, dels skatten på tillverkningen och
försäljningen. Nåväl, Mine Hrr! vi håfva under någon tid sett
huru bränvinspriserna varit mera omvexlande än någonsin, och
alt de nu stigit mycket högre, än den skatt, som skall läggas på
tillverkningen. Dessa priser hafva nemi. gått lipp ifrån 1 R:dr
ända till 1 R:dr 16 sk. Om man nu förbjöde bränvinsbrännin-
gen under instundande bost, hvad skulle då inträffa? Jo, att rå¬
varan, af hvilken bränvinet skulle tillverkas, faller till vanpris
och att den, som vill bränna bränvin efter julen, får köpa sin
råvara för så lågt pris, att en högst betydlig minskning i till¬
verkningskostnaden deraf skall upstå.
Vidare är det klart, att om man antager Utsk:s förslag, skall
en hel klass af personer, som nu icke få bränna, af nyfikenhet
slå sig på bränvins-industrien och derigenom än mera öka pro¬
duktionen. Jag tror således icke, att den föreslagna åtgärden
på något sätt skall verka till befordran af det åsyftade ändamå¬
let alt minska tillverkningens mängd. Men jag får fästa upmärk-
samheten på eli annat förhållande. Om nemi. Utsk:s förslag an-
tages, så skall bränvinsbränningen komma att fortgå fyra måna¬
der på ett år, Januari och Februari samt 2 månader på hösten.
Hvad blefve följden häraf? Jo, att den der omtalade feberspän¬
Den 1 Maj.
13
ningen hos speknlanterne just då skulle inträffa, och att följden
af bränvinsbränningens inställande under hösten således, långt
ifrån att förorsaka minskning af varans tillverkning, snarare skulle
bidraga till dess förökande.
Vidare har man sagt, att det för den enskilde skulle med¬
föra en alltför stor vinst, att under hösten få idka sin bränvins-
bränning nästan skattfri. Jag anser icke lämpligt att uptaga
detta skäl till besvarande, ty jag kan icke inse, att det vore med
R. St:rs värdighet förenligt, att så der gripa efter folkets fickor.
Jag tror således icke att detta skäl tarfvar något annat svar.
Jag ber eder 1111, Mine Hrr! gifva akt på ett annat förhål¬
lande. Om nemi. bränvinsbränningen inställes, så blir det egent¬
ligen blott en klass, som kommer att skörda en oskälig vinst
derpå, en klass, hvilken jag icke tror, att man bör öfverhopa
med några serskilda förmåner, och denna klass är börsspekulan-
terne. Det är dessa personer, som komma i åtnjutande af den
stora vinst, som man icke unnar bränvinsbrännaren, eller som
man synes vara så angelägen om att fråntaga honom. Men jag
ber, att få fästa upmärksamheten på ännu en sak, nemi. att om
nu detta förslag antages, så är det troligt att de, hvilka under
denna tid handla med bränvin, skola, så att säga, slå under sig
hela bränvinshandeln, och att således de, som efter julen ville
-anlägga brännerier, icke kunde göra det på annat sätt, än alt
de ställde sig i beroende af bränvinshandlaren. På delta sätt
skulle den klass af jordbrukarne, som, i följd af sin ställning,
icke kan underlåta att anlägga brännerier, till större delen kom¬
ma i bränvinshandlarnes händer.
Jag tillstyrker af dessa skäl afslag på Betänk., och ehuru
här (lera förslag lill amcndementer blifvit gjorda, tror jag likväl
att ett enkelt afslag är det bästa, dervid ihågkommandet Fran¬
syska uttrycket: ”la mort sans phrase”.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: Det må vara en sanning,
att Serskilda Utsk:s förslag i detta Betänk., ang:de bränvinsbrän¬
ningens inställande under innevande år, är en nödtvungen följd
af det beslut, R. St:r nyligen i sjelfva hufvudfrågan fattat. Men
jag tror likväl att denna åtgärd, hvarken ur rättvisans eller bil¬
lighetens synpunkt, kan f. n. försvaras. Långt mindre kan den
af moraliska skäl erhålla något stöd.
Då Serskilda Ulsk. i sitt Betänk. JVs 8 tillstyrkt tvenne
hufvudsakliga medel för att åstadkomma en minskning i brän-
vins-lillverkningen, nemi. å ena sidan att inskränka tiden och
å den andra att höja skatten, så lärer det väl komma att väcka
serdeles stor belåtenhet hos allmänheten, att den första åtgärd,
sorn vidtages, sedan författningen utkommit i trycket, är, att
kringgå stadgandet ang:de tiden; hvarföre? jo, för att göra det
andra, i afseende på skatten, desto mera vinstgifvande. När
Utsk:s ifrågavande Betänk. JV2 8 blifver lag, lärer det väl ändå
komma att misstydas af allmänheten, utan att man beliöfver
lägga ytterligare sten på börda. Jag är fullt öfvertygad derom,
H
Den 1 51 a j.
att i allmänhet för opinionens utbildande i detta fall verkligen
icke skall behöfvas mer; ty Serskilda Utsk. har genom sitt ifra—
gavar:de lagförslag förmått intet annat, än att, fastän under för¬
ändrad form, bär i Sverige åter införa de från det absoluta väl¬
dets tidehvarf så bittert och så rättvist hatade krono-arrende-
brännerierna. 0
Af dessa skäl äfvensom på de af Frih. Åkerhjelm anförda,
får jag yrka afslag å Utsk:s nu ifrågavar:de Betänk.
Gr. Sparre, Erik: Genom det beslut i fråga om bränvins-
tillverkningens ordnande, som nu af tre RiksStånd blifvit fattadt,
torde man kunna hoppas att i en framlid få se denna handte¬
ring betydligt inskränkt och riktningen hos näringen mindre
landsförderflig, än den hittills varit. Ur denna synpunkt har
jag för min del icke kunnat instämma i de talares åsigter, som
motsätta sig de af Serskilda Utsk. i afseende å bränvins-lagstift-
ningen för framtiden föreslagna åtgärder, under förmenande, att
de skulle innebära karakter af väld och att lagstiftaren icke
vore dertill berättigad. Ty om för det allmännas väl det är nöd¬
vändigt att vidtaga dylika åtgärder, så är lagstiftaren icke eller
obehörig att göra det.
En annan fråga kan deremot blifva, huruvida man med
skäl bör nu vidtaga en åtgärd, som i sjelfva verket icke är nå¬
gon lagstiftningsåtgärd, utan ett ingrepp i näringsidkarnes rät¬
tigheter. En näringsidkare kan icke klaga deröfver, att en viss
hittills gällande lag för framtiden blifvit ändrad och att en an¬
nan skatt, än den som förut gällt, blifvit lagd på tillverkningen,
då de skatter och lagar, som för denna näring voro stadgade,
endast gälla till och med utgången af det år, då en ny bevill¬
ning sättes. Han kan således icke sägas vara underkastad nå¬
gon surpris, eller något våld. Helt annat är förhållandet med
den åtgärd Utsk. nu föreslagit. Den går ut på en ändring af
den lag som näringsidkarne blifvit försäkrade om att åtnjuta till
slutet af innevande år, derest icke Tiögst vigtiga omständigheter
förekomma.
Det har blifvit sagdt att berörde stadgande i nu gällande
bränvinsförfattning nemi. ”att K. M. under högst vigtiga omstän¬
digheter skulle kunna inställa bränvinstillverkningen”, vore til¬
lämpligt äfven på förevar:de fall. Men, Mine Hrr, månne man
förrän nu har tänkt på att åt dessa ord gifva en sådan tolkning.
Det gifves icke mer än tvenne fall, i hvilka K. M. kan väsendt¬
ligen ingripa i utöfningen af näringarne, då dessa förut äro ge¬
nom lagar bestämda. Det ena är genom höjning eller sänkning
i tullen å spanmål; och det andra medelst bränvinsförfattningen.
Orsaken till denna K. M:s rätt att vidtaga dylika åtgärder måste
vara farhågan för att befolkningen skall lida brist på lifsmedel
och denna farhåga är af den vigt och beskaffenhet att en undan¬
tagslag för ett dylikt fall måste ega rum. Men om man under
benämningen af de vigtiga omständigheter, som hänföras under
bränvinslagstiftningen, äfven skulle kunna hänföra det fall, att en
Den 1 Maj.
15
annan beskattning blifvit för framtiden bestämd, så skulle detta
vara en tolkning, som vore stridande mot hittills följd praxis;
och jag tror icke alt det vore lämpligt att, till det missnöje,
som den nya författningen torde komma att upväcka, lägga det
sorn ovilkorligen skulle åstadkommas genom en dylik tolkning.
Det är sant, att det beror ytterst på K. M. att derom besluta;
men R. St:r skulle dock, såsom delaktiga i stiftandet af sjelfva
lagen, genom en framställning till K. M. gifva den en sådan tolk¬
ning, och jag tror att detta vore stridande mot all klokhet. Del
har blifvit sagdt, att om man tillåter bränvinsbränningen under
hösten, skulle sådant vara att åstadkomma en tillökning i brän-
nerierna eller att gifva dem, som vilja anlägga dylika, ett prae-
mium. Detta ville man likväl icke göra, emedan det skulle för
nästa år öka bränvinsbränningen. Jag erkänner att alla förän¬
dringar i gällande lagar alltid medföra en fördel för den ena,
under det de skada den andra; men sådant kan man likväl icke
undvika, och lagstiftaren bör icke, för att förekomma ett dylikt
missförhållande, tillåta sig en bestämd orättvisa, eller en lagstri¬
dighet. Att en fördel alltid kommer att tillskyndas någon, det
är gifvet; men hvem är det, som i närvar:de fall kommer i åt¬
njutande af denna fördel? Det kan yara två klasser: antingen
producenten, eller den, som har lager af bränvin. Medgifves nu
bränvinstillverkningen under hösten, så komma egarne af brän-
nerier eller de, som vilja anlägga dylika, att skörda en jemförel¬
sevis större vinst, än de, som komma att bränna under följande
år. Likväl vill jag, isynnerhet emot Frih. Raab, som framhållit
den stora vinst dessa bränvinsbrännare skulle göra, anföra ett af
honom, såsom stöd för vidtagandet af den nu föreslagna åtgärden,
andraget skäl, nemi. alt bränvinsfloden i annat fall skulle ofant¬
ligen ökas; men ökas bränvisfloden, så nedsättas ju priserna, och
således blir tillverkarnes prsemium icke så stort som Frihrn upgif-
vit. Nu inträffar naturligtvis att en ökad tillverkning kommer
att ega rum och Statens inkomst för nästa år minskas; sådant
kan icke förekommas om bränvinstillverkningen medgifves. Men,
Mine Hrr! ögonblickets vinst för Staten är icke af den betyden¬
het, att den kan för oss vara en anledning att öfverskrida rätt¬
visans område. Huru förderflig bränvinsfloden än är, huru men¬
ligt den än verkar, kan detta likväl icke berättiga oss att vidtaga
åtgärder, som äro lagstridiga.
Om bränvinstillverkningen ökas, så måste man väl med af¬
seende på det högre pris, som bränvinet otvifvelaktig! i framli¬
den kommer att erhålla, taga för gifvet att producenterna icke
skola till så serdeles lågt pris sälja sin vara, utan att antingen
de, eller åtminstone köparen, så vida icke producenten gör det,
håller på varan, med afseende å det pris, den under nästa år
kommer att få och då torde vinsten icke blifva så serdeles stor.
I alla fall, och jag återkommer dervid till den andra klassen af
dem, som skulle vinna fördel, i händelse en sådan åtgärd, som
den nu föreslagna, vidtages, jag menar egarne af bränvinslager,
i alla fall, säger jag, är det klart, att, af samma skäl, sorn en
16
Den 1 Maj.
egare af ett bränneri, hvilket tillverkar 20 å 30,000 kannor, får
ett praemium derigenom alt en sådan tillåtelse medgifves, af
samma skäl får innehafvaren af ett större parti bränvin ett prie-
minm om bränvinsbränningen förbjudes. Och jag tror, att om
frågan vore att välja mellan att bereda en fördel åt den ena el¬
ler andra af dessa personer, så, ehuru jag för min del icke skulle
vilja bereda den åt någondera, skulle jag likväl heldre vilja gifva den
åt producenten, hvilken i allmänhet är jordbrukare, än åt den,
som spekulerar i bränvin. Då man emellertid nu ansett sig
hvarken kunna eller böra förbjuda bränvinsbränningen under de
två höstmånaderna, så har Frih. Raab i stället föreslagit tillverk¬
ningens beläggande med en additionell skatt. Men eger man
ickerätt att förbjuda bränvinsbränningen (och dertill kan manåtmin-
stone genom en advokatorisk tolkning af bränvinsförfattningen kom¬
ma) än mindre kan man pålägga den en högre skatt. Krigsrustnings-
kostnaderna, som vid 1848 års Riksdag påfördes bevillningen,
drabbade icke en serskild klass af näringsidkare, utan hela all¬
mänheten, och jag tror icke att Frih. Raab skall kunna anföra
ett enda exempel, att genom en så beskaffad åtgärd en serskild
klass eller serskilda näringsidkare blifvit beskattade. Jag instäm¬
mer fullkomligt i den åsigt, som äfven synes vara delad af Utsk.,
att en så beskaffad åtgärd är lagstridig. Frih. Raab anförde ett
annat exempel, nemi. då man vid ett föreg:de tillfälle förhöjde
Charta-Sigillata-afgiften. Men äfven denna afgift är en skatt,
som drabbar hvar och en lika; och det vore ett våld, att på en
serskild näringsidkare lägga en serskild skatt, som skulle utgå
under trenne är.
Hvad föröfrigt beträffar de serskilda föreskrifterna, som i
Friluns förslag innehållas ang:de Taxerings-Komiléerna m. m.,
så förefalla de mig dels ganska fruktlösa, dels stridande mot nu
gällande beskattningsgrunder. Huru skulle t. ex. en näringsid¬
kare kunna bedrifva sin näring, då han icke visste huru stor
skatt, som blefve bränvinet ålagd, enär Taxerings-Komitéen
skulle sammanträda långt efter sedan det bränningen vore full¬
bordad. Att åt en dylik Komité öfverlemna en så vidsträckt
makt, som här är i fråga, har jag för min del aldrig hört om¬
talas; denna Komité skulle ju kunna höja skatterna till obegrän-
sadt belopp, då den egde makt att bestämma sjelfva afverknings-
beloppet. Jag måste således för min del afstyrka bifall lill så
väl detta förslag, som till Utsk:s Betänk, i sin helhet.
Hr Carleson, Edv. Henr.: Under de bearbetningar, som
mot bränvinsbränningen egt rum sä väl före som under inne-
vande år, har jag hört många drifva den satsen, att bränvins-
brännarne i allmänhet icke förstå sitt eget bästa, eller att de
mot bättre vetande drifva en usel och förderflig handtering och
således äro antingen okloka eller dåliga menniskor och medbor¬
gare. För min del har jag icke kunnat, genom min bekantskap
med bränvins-tillverkare, finna annat, än att de äro fullkomligt
lika
Den 1 Maj.
17
lika kloka och lika goda medborgare som deras motståndare.
Jag anser för öfrigt att rättvisa bör göras alla, och har derför
icke heller velat deltaga i de förföljelser mot nyssnämnde per¬
soner, som jag tyckt mig finna många hafva åsyftat. Den åt¬
gärd Serskilda Utsk. här föreslagit synes mig sätta tronan på
alla de andra, utan att dock ega den moraliska färg, som möj¬
ligtvis kan tilläggas de öfriga. Jag delar alldeles icke den far¬
håga man här yppat, att nemi. genom bränvinsbränningens til¬
låtande under Nov. och Dec. månader den s. k. bränvinsfloden
skulle i någon serdeles betydlig mån ökas. För att sådant skulle
kunna inträffa måste många nya brännerier anläggas, men der¬
till erfordrades för det första, att man kunde af bränvinsbrän-
ningen påräkna en stor vinst, och en större vinst kan icke på¬
räknas utan en större tillverkning. En sådan kan deremot icke
vinnas utan ett stort och dyrbart bränneri med kostsamma red¬
skaper, som ej står att i hast erhålla eller åstadkomma. Ar det
väl under sådane omständigheter sannolikt att, äfven om under
ofvannämnde månader bränvinsbränningen tillåtes, de kunna vara
serdeles många, som för denna korta tid äfventyra så betydliga
kostnader för anläggandet af ett dylikt bränneri, då ju i alla
händelser krig, missvext eller andra högst vigtiga omständigheter
kunna inträffa, som göra bränvinsbränningens inställande af
nöden? — Men om ock det skulle hända, att en mängd nya
brännerier för de två månaderne anlades, kan väl den mest up-
skrämda fantasi ej föreställa sig, att detta skulle medföra en större
bränviusflod, än som förut åstadkommits på 6 månader, eller tre
gånger så lång tid som den, hvilken nu är i fråga? För min
del är jag öfvertygad derom, alt den befarade bränvinsfloden icke
skulle blifva större, än den, som förut egt rum, och erinrar man
sig derjemte att för nästa år en betydligt förhöjd skatt skall
läggas på hela näringen, tror jag att man icke heller behöfver frukta,
att priserna på varan skola understiga det nuvande. Följden
deraf att bränvinsbränningen under nästkale Nov. och Dec. må¬
nader finge fortgå, kunde vid sådant förhållande icke blifva värre
än att Statskassan förlorade nästa år ett eller annat 100,000
R:dr, af den påräknade skatten, och detta torde ej innefatta någon
skälig anledning för vidtagande af den föreslagna åtgärden. Å
andra sidan förekommer deremot att, liksom sannolikt ingen af
här närvar:de ledamöter af R. St. ännu mindre någon annan
lärer hafva hyst den föreställningen, att med de högst vigtiga
omständigheter, som i bränvinsbrännings-författningen upgifvas,
såsom orsaker till bränningens inställande, kunde förstås skattens
förhöjning.
Om nu R. St:r skulle bifalla Utsk:s förslag, och K. M. lika¬
ledes skulle bifalla Ständernas hemställan, kunde, äfven med största
skyndsamhet Författnm ang:de bränvinsbränningens inställande
icke komma att utfärdas förrän d. 14 Maj. Yid denna tid måste
i en stor del af de södra provinserna i riket, der bränvinstill-
verkningen bedrifves i största skala, vårbruket vara till det mesta
7 H. 2
18
Den 1 Maj.
fullbordadt. Hvad blef nu följden, om bränvinsbräningen inställ¬
des på grund af ien omständighet, som de flesta knappast torde
hafva kunnat ana? Jo, att de jordbrukare, sorn hafva grundat
sitt jordbruk på bränvinsbränning, skulle utan sitt eget förvållande
lida en ovillkorlig förlust, att en eller annan kanske blefve ruine¬
rad. Om meningen nu vore att bereda någon bränvinsbrännande
jordbrukares undergång eller att,' kanhända såsom straff, tillskynda
dem alla en förlust, da vore det otvifvelaktigt skäl att under¬
stödja Utsk:s förslag; men det lärer väl, åtminstone på detta rum,
knappast finnas någon, som hyser en sådan tanka. Derest brän-
vins-tillverkningen tillätes de nuvar:de bränvinsbrännarne under
den återstående tiden af året, så skulle måhända en eller annan
af dem skörda någon vinst, hvilken efter alla de åtgärder, som
blifvit vidtagna för att undertrycka ifrågavar:de handtering, väl
icke torde böra missunnas"dem. Och om öfvergångstiden der¬
igenom blefve mindre menlig, så vore detta för mig ett tillräck¬
ligt skäl att afslå Utsk:s förslag. Men dertill kommer, på sätt
jag redan haft äran nämna, att jag tror, den omständigheten, att
skatten möjligen kommer att höjas, icke är någon sådan omstän¬
dighet, som enl. gällande Förordnipg om bränvins-tillverkning
och försäljning kan föranleda till bränvinsbränningens instäl¬
lande. Och om lagstiftande makten, det oaktadt, på dylik
grund inställer bränvinsbränningen, synes det mig som man
icke kunde betrakta en sådan åtgärd såsom något annat, än
alt lofva ett och hålla ett annat. Ett sådant handlingssätt af
en enskild person, vore vanhederligt och kan ej, af Staten ut-
öfvadt, gillas. För min del finner jag deruti ett ytterligare skäl
att anhålla om afslag å Serskilda Utsk:s ifrågavande Betänk.
Gr. von Platen, Baltzar: Att upträda till försvar för ett
Betänk., hvilket jag inom Utsk. sökt motarbeta, kan icke vara
min mening. Men då jag för tillfället hade äran vara Utsk:s
Ordfrde, anser jag mig likväl pligtig, att redogöra för de skäl,
hvilka legat till grund för nu ifrågavande beslut. Ämnet har
dock redan hlifvit å ömse sidor så grundligt utveckladt, att mycket
icke torde vara att tillägga.
Det kan icke nekas att, om Utsk:s förslag skulle af R. St:r
och K. M. bifallas, kommer sådant att i hög grad medföra svå¬
righeter för de jordbrukare, som befatta sig med bränvinsbrän¬
ning. Å en annan sida måste deremot äfven medgifvas, att,
då f. n. bränvin tillverkas efter en skatt af 1 sk. pr kanna, men
denna skatt efter den 1 Jan. 1855 kommer att höjas till 24
sk., har man ovillkorligen beviljat ett stort praemium åt den,
som får tillverka sitt bränvin efter den lägre skatten. Jag tror
således icke att det saknar allt skäl, att man söker i någon mån
hejda inträdandet på denna bana; men då jag delar de talares
åsigter, som anse att man bör undvika både den ena och andra
ytterligheten, så är jag också öfvertygad att det enda sättet att
förekomma de mötande olägenheterna, vore, om man kunde
finna ett lämpligt medelvägs-förslag, och jag tror icke att detta
bör vara omöjligt.
Den 1 M aj.
19
Här är visserligen sagdt, att det icke skulle betyda serdeles
mycket, om bränvinsbränningen finge fortgå i höst enl. den hit¬
tills gällande forfattningen. Jag tror dock icke att pluraliteten
är fullt af samma tanka, och jag tror att de flesta, som säga att
sådant vore bättre, än om tillverkningen förbjödes, likväl inom
sig erkänna att det vore ett oegentligt förhållande. Det är na¬
turligt, att missnöje skall alstras vid genomförandet af en reform
sådan, som den nu ifrågavande, med afseende å bränvins-lagstift-
ningen, och att detta missnöje här uttalar sig anser jag vara
ganska väl, emedan vi derigenom komma bättre i tillfälle att
bedöma värdet af de skäl, som gifvas derför. Såvidt nu detta miss¬
nöje gäller ifrågavande Betänk., får jag dock erkänna, det jag
icke tror att detta skulle leda till det dermed åsyftade målet att
belt och hållet hindra bränvinsbränningens inställande i höst.
Men är frågan den, att söka bereda de personer, sora genom
den nya författningen skulle komma att lida, ett mindre lidan¬
de, så tror jag att man kan träffa på Dågon medelväg, som här¬
till vore lämplig.
Frih. Haab har nämnt, att det enklaste medlet vore att til¬
låta bränvinsbränningens fortgång en månad under instundande
höst efter den gamla skatten. Derigenom vore till stor del un¬
danröjde de olägenheter, som skulle upstå genom åtgärden att
inställa densamma. Om skörden skulle utfalla sämre i vissa trak¬
ter, om ett våtår skulle komma, som gjorde inbergningen svår
eller om potatissjuka skulle kasta sig på den vexande grödan, då
vore det naturligtvis en stor olägenhet att icke kunna tillgodo¬
göra de skämda produkterna, och på samma gång ett talande
skäl att icke inställa bränvinsbränningen. Men jag tror att om
denna inställes under blott en månad, så skulle till en stor del
dessa olägenheter undvikas. Jag kan visserligen icke neka
det jag anser, att en stor fördel derigenom tillskyndas dem, som
bränna bränvin. Ty såvidt man i detta hänseende kan genom
en approximativ beräkning leda sig till en slutsats, skulle sanno¬
likt med nnvar:de bränneriet- under en månad kunna tillverkas
omkring 11 millioner kannor bränvin, och då måste med den
skillnad, som eger rum emellan nu gällande skatt och den, som
kommer att utgå efter d. 1 Jan., hvar och en finna att en icke
obetydlig vinst kommer att tillfalla de jordbrukare, hvilka syssel¬
sätta sig med ifrågavande handtering.
Skulle deremot bränvinsbränningen fullkomligt inställas,
komme fördelarne att beröfvas jordbrukaren och i stället läggas
på börs-spekulanterne, och detta är för mig ett tillräckligt skäl
ait motsätta mig en sådan åtgärd. Ty, säga hvad man vill,
jordbrukaren är ändock den, som kommer att vidkännas förlu¬
sten, om än hans fosterlandskänsla är nog stark för att under¬
kasta sig densamma. Hellre ser jag således, att vinsten tillfaller
honom, än den som endast sysselsätter sig med spekulation.
En annan talare har nämnt, att vinsten af att i höst bränna
i ett större bränneri skulle, enl. hans uträkning, kunna upgå till
2 *
20
Den 1 Maj.
26,000 R:dr. Jag ber denna talare fästa upmärksamhefen der¬
på, att han blott hållit sig till maximum af 1000 kannor om
dagen; men f. n. finnes icke något maximum, och om jag enl.
nu gällande lag anlägger ett bränneri, så kan jag likaväl der¬
med afverka 50,000 kannor i månaden eller mer.
Jäg tror icke att man kan anklaga R. Sl:r för att hafva för¬
bisett alla anspråk på en rättvis behandling då de sökt att före¬
bygga sådana olägenheter, som jag- här antydt. Jag tror att Stän¬
derna varit skyldiga både det allmänna och den enskilde, som
sysselsätter sig med bränvinshandteringen att taga saken i be¬
traktande. Jag säger ännu engång, att man gått för långt, då
man föreslagit en sådan åtgärd som den i Utsk:s Betänk, fram¬
ställda; men jag tror icke att man haft orätt, då man sökt häm¬
ma ett ondt, som, säga hvad man vill, stör våra näringsförhål¬
landen, vare sig i ena eller andra fallet.
Jag har här yttrat mig såsom jordbrukare och icke såsom
bränvinsbrännare. Jag önskar att få nämna detta, emedan jag
från en annan sida liört sägas att man talar i egen sak; den nu
föreslagna åtgärden torde dock äfven till en början blifva kännbar
för jordbrukaren i allmänhet. Jag erkänner nemi. och är beredd
på, att det till en början skall leda till nedsättning i spannmåls¬
priserna och således medföra förluster äfven för andra ån dem,
sorn sysselsätta sig med bränvinsbränning; men att motsätta sig
vidtagandet af en åtgärd, som likvisst anses allmänt nyttig, der¬
före att man föreställer sig, att den skulle vålla den jordbru¬
kande delen af befolkningen i Sverige några olägenheter, kan
jag icke anse vara riktigt. Jag har icke heller kunnat inse, att
uti de föreslagna åtgärderna ligger någon förföljelse mot hrän-
vinsbrännarne och jag tror äfven alt detta uttryck varit något
för strängt. Jag tror visserligen att de skola komma att lida
stora förluster; men jag åberopar i detta hänseende hvad jag
redan förut haft äran yttra; och nöden är så stor, att man har
rättighet att begära upoffringar både af den ene och andre, för
att kunna komma till något bättre. Jag hyser dessutom den öfver-
tygelsen att sedan första känslan af missbelåtenheten lugnat sig,
så skola de, hvilka f. n. sysselsätta sig med bränvinsbränning,
vara de första att erkänna riktigheten af de vidtagna åtgärderna.
Här har äfven blifvit yttradt att bättre, än att antaga en
månad, vore att antaga ingen. Jag tror icke att man vid lug¬
nare besinnande skall erkänna att deruti ligger någon sanning.
Det är visserligen möjligt, att det för de jordbrukare här,
som sysselsätta sig med bränvinsbränning, kan vara likgiltigt.
Men jag är öfvertygad, att, då här i allmänhet icke finnas re¬
presentanter för mer än något hundradetal bränvinsbrännare,
under det att det finnes circa 36,000, som här icke hafva några
förespråkare, så bör man väl äfven göra afseende på deras för¬
del. Och jag tror derföre att den betydliga del af allmänheten,
som idkar denna näring, skulle finna sig mera belåten med att
få bränna en månad under hösten, än om all bränvins-tillverk*
ning blefve helt och hållet förbjuden.
[Den i Maj.
21
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Innan jag går att yttra
mig i sjelfva hufvudsaken, ber jag att få nämna, att jag icke är
någon vän af rubbningar i den ekonomiska lagstiftningen. De
hindra näringarnes fria utveckling och medföra förluster för de¬
ras idkare. Jag tror mig hafva ådagalagt denna min öfvertygelse,
då jag tillhörde minoriteten, när fråga var om Serskilda Utsk:s
Betänk. JVS 3, ronde Doktor Sandbergs motion om bränvins-
bränningens inställande under April månad. Deremot befann
jag mig i majoriteten vid behandlingen af samma Utsk:s Utlåt.
JVe 6, ang:de den af Hr Dalman väckta motionen. Jag har äfveh
i afseende på nu förevande Betänk, talat deremot af skäl, som
jag längre fram skall hafva äran nämna.
Dä det likvisst finnes omständigheter, som göra sådana rubb¬
ningar i bränvins-författningen nödvändiga, så vill jag serskildt
yttra mig derom. Utsk:s förslag innebär, säger man, en kränk¬
ning af den bränvinsbrännarén medgifna rättighet att få bränna
linder den tillåtna tiden, Nov. och Dec. månader. Hvarpå grun¬
dar han denna rättighet? Jo, på Konungens ord, som tillåter
sex, månaders branningstid af året, såvida K. M. icke finner för
godt att inställa bränvins-tillverkningen. Men i denna rättighet
ligger ju ett vilkor, som gör att man mäste vara beredd altan¬
lingen icke få bränna alla sex månaderna, eller också blott några
af dem, och derigenom möjligen lida förluster. Ja, han förlo¬
rar räntan på sitt kapital, det är sannt. Men hvari består detta
kapital? jo, af en byggnad och en redskap, som stå qvar och
kanske äro byggda för mångfalldiga år tillhaka eller kanhända
också nyligen. Endast räntan på della kapital går han förlustig,
ty han har hvarken upköpt säd eller potatis för att bränna. Han
har icke eller kunnat upgöra några kontrakter på förhand om
försäljning af sin tillverkning, det händer honom således ingen¬
ting värre än att han står stängd ifrån att draga nytta af sin
byggnad och sin redskap.
Jag vet icke, att bränvinsbränning kan vara nödvändig för
jordbruket, annat än om man icke har tillräckligt fodervexter.
Derföre odlar man potatis, för att genom desammas förvandling
till bränvin erhålla drank till foder. Men härvid eger för det
närvar:de ett förhållande rum, sorn är ganska vigtigt. Bränvins-
bränningen var under någon tid af förra året förbjuden. Jord¬
brukaren har således redan måst reducera sin ladugård, emedan
han utan drank icke kunde framföda sina kreatur under vintern.
Men, säger man, han kan i st. nu sätta potatis för att bränna
i höst. Kommer förbudet sedan potatisen är salt, då är det
sannt att han kommer att lida förlust; men kommer det innan
den är salt, så kan han ju med fördel använda den jord, som
dertill blifvit bestämd, till annat; ty det är en ganska lätt ut¬
väg, som hvarje landtbrukare känner, att så vicker, som han
skördar grön.
Slutligen säger man, att bränvinsbrännaren går miste om
den stora vinst, som ovillkorligen skulle tillfalla honom i fall han
finge skattefritt bränna under de två månader, som äro i för¬
22
Den 1 Maj.
fattningen medgifnc. Detta kan visserligen ega sin riktighet;
men jag kan icke finna något skäl, att för en sådan vinst, til¬
låta bränvins-tillverkningen.
Dessa äro de skäl, som man anfört emot förslaget. Jag ber
nu, att fä nämna äfven dem, som tala för detsamma. För för¬
slaget talar till en början vådan af den otroliga mängd bränvin,
som under loppet af de två höstmånaderna skulle komma att till¬
verkas. Antager man att ett bränneri, som har en panna af 90 kan¬
nors rymd, kan tillverka 2000 kannor om dygnet, så mäste, i fall
jag belägger tillverkningen med en additionell skatt af 24 sk. på kan¬
nan, och om jag beräknar att tillverkaren icke skall komma att
såsom vinst erhålla hela den skatt (jag går så långt, att han
blott får hälften deraf), denna vinst likväl komme att belöpa sig
till 26,000 R:dr rgds; och små-pannorna skola äfvenledes af sam¬
ma skäl och i proportion härefter skörda en betydlig vinst.
Vi hafva f. u. ökade spanmålspriser, icke allenast inom lan¬
det, utan äfven utom detsamma. De utländska förhållanderna
hafva förvecklat sig så, alt krig deraf blifvit följden. Få vi be¬
hålla den lyckliga ställning, hvaruti vi nu befinna oss, så är det
mer än troligt, alt vi, under det de hamnar i Svarta hafvet och
Östersjön, som förut lemnat spaumål, äro bloekerade, skola kunna
få sälja vår spanmål lill utländningen och således i utbyte mot
densamma få silfver i st. för bränvin. Och jag frågar eder,
mina Hrr, om icke ^etta vöre vida fördelaktigare, än att vi
egde ofantliga bränvinslager, af hvilka landet icke skulle erhålla
den ringaste vinst.
Ett annat skäl, som talar för den af Utsk. föreslagna åtgär¬
den, är det, att om icke från R. St:rs sida något steg tages att
inskränka brän v i n sbränn i n gen under innevande år, så skulle K.
M. icke ega någon anledn. att bifalla Utsk:s förslag ang:de brän-
vinsbränning under vintermånaderna 1855, äfven om skörden
blifver god oell landet derigenom får stora förråd af säd och
potatis. Detta har varit ett af hufvudskälen, hvarföre Utsk. velat
tillstyrka R. St:r att lill K. M. ingå med en underd. skrifvelse af
förevarrde innehåll. Jag har nämnt, att jag inom Utsk. talat
emot denna åtgärd, dels af det skäl, att jag icke ansåg det rätt,
att till K. M. ingå med en skrifvelse, byggd på en grund, som
icke finnes till; dels ock derföre, att jag anser hvarje sådan in¬
blandning af R. St:r obehörig i ämnen, der det är K. 51. öppet
att ensam besluta, allt eftersom omständigheterna föranleda. Ty
K. M. är, genom sina rådgifvare och genom tillgången på up-
lysningar från alla håll, ändock bäst i tillfälle att kunna bedöma
dessa omständigheter.
Då således, såsom jag nyss hade äran nämna, detta förslag
är bygdt på en grund, som icke finnes till, så anhåller jag vörd¬
samt om Betänkrs återremitterande.
Hr Hjärne, Harald: Vi se af Utsk;s ifrågavande Betänk.,
att redan inom motions-tidens slut, voro till Utsk. inkomne flera
motioner, som föreslå detsamma, som Utsk. nu hemställer. Det
" D|en 1 Maj.
förefaller mig således gifvet, att, då Serskilda Utsk. icke förrän
nu inkommit med ifrågavande Betänk., har dess mening varit
att upskjuta behandlingen af nämnde motioner, lill dess lagen om
bränvinstillverkning blifvit af Ulsk. utarbetad och lill R. St:rs
ompröfvande aflemnad: ty Utsk. bar förklarat, att det ansåg dessa
tvenne frågor stå i ett omedelbart sammanhang med hvarandra.
Det är också gifvet, om man tänker närmare på saken, alt, i fall
R. St:r bifalla en sådan lag alt från och med nästa år varda
gällande, det förslag som Utsk. nu afgifvit äfven bör, efter min
öfvertygelse, bifallas. Då R. o. Ad. i allmänhet gillat icke alle¬
nast de grundsatser, som voro uttalade i Serskilda Utsk:s Betänk.
JM 8, utan äfven de serskilda hufvudbestämmelser i vissa punkter
af lillverkningslagen, som Utsk. der föreslår, så kan jag för min
del icke deraf draga annan slutsats, än att då nu förevar:de Be¬
tänk. redan då låg på Ståndets bord och en hvar lätt kunde
deraf taga kännedom, så borde man också med sig sjelf hafva
kunnat afgöra, huruvida man ville bifalla detsamma, eller icke,
emedan, såsom jag förut sagt, det icke lärer undgått någon att
dessa 2 frågor stodo i omedelbart sammanhang med hvarandra.
Då jag med mig sjelf öfverlagt, hvad jag skulle för min del
vilja bifalla i afseende på lagstiftningen för framtida bränvins-
bränning, så bar jag ansett det vara nödvändigt, att i denna
fråga, mer än i någon annan, nedtysta de considerationer, som
naturligtvis framstå från olika intressens sida. Vi vela att i denna
fråga, framför andra, de enskilda intressena äro diametralt stri¬
dande mot hvarandra, och man skall, enl. min tanke, icke kunna
komma lill något resultat med sig sjelf, så framt man icke be¬
traktar saken från synpunkten af det helas, Statens och landets
allmänna intresse. Jag bar funnit det vara svårt att skilja mig
från inflytelsen af de enskilda intressena, ehuru jag visserligen
för egen del i detta afseende icke har något sådant.
Hvad nu beträffar denna serskilda fråga, ang:de brånvins-
bränuingens inställande i höst, så är det klart, att, om bränvin
får under återstående delen af året tillverkas mot nu gällan¬
de skatt, så skall bränvinsbrännaren anstränga hela sin för¬
måga för att kunna åstadkomma så mycket bränvin, som tiden
lilfåter och så länge man får tillverka det skattefrilt; ty lian
vore derigenom säker om att i och med detsamma vinna så
mycket, som skillnaden emellan den gamla och den blifvan¬
de skatten, emedan varans pris skulle stiga i samma propor¬
tion. Men jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att
det icke egentligen är bränvinstillgången, som man hufvudsak¬
ligen bör här afse. Det är gifvet att en ofantlig qvantitet brän¬
vin kommer att öfversvämma landet; men det är icke detta, som
jag anser vara hufvudsaken; utan jag föreställer mig att då hvar
och en anstränger sig så myckel som möjligt med bränvins-
bränning, skulle, om vi få en medelmåttig skörd detta år, det
komma att inträffa, att de bästa sädesslagen blifva, så att säga,
bortsopade ur landet. Och om derjemte, efter all anledn., span-
måls-importen för innevar:de och möjligen äfven för nästa år,
24
Den 1 Maj.
blir förhindrad genom de politiska förhållanderna, så tillstår jag,
att jag endast af detta skäl skulle önska bifall till Utsk:s förslag.
Det är icke blott mängden af smärre brännerier, hvilka
komma att sättas i gång nästa höst, som är vådligt; utan jag-
tager för gifvet att hvar och en som ämnar inrätta stora ång-
brännerier, med en afverkningsförmåga af 1000 kannor på dygnet,
skall anlägga dem detta år för att kunna bränna under Nov. och
Dec. månader, emedan vinsten på denna bränvins-fabrikation
skall betäcka deras anläggningskostnad. De skola icke försum¬
ma detta tillfälle, alldenstund de veta, att om de gå miste om
denna vinst, så blir deras anläggningskostnad för nästa år be¬
tydligt större.
Hvad beträffar Frih. Raabs förslag, som skall vara ett me-
delvägs-förslag, så vill jag instämma i den af Hr von Hartmans¬
dorff afgifna reservation, hvilken innehåller, att bäst vore, om
bränvinstillverkningen finge fortfara med den skatt, som för fram¬
tiden skall blifva gällande. Men jag har ett skäl att invända,
såväl emot detta förslag, som mot Frih. Raabs, och detta skäl
tror jag icke att man kan vederlägga. Det är nemi., att om alla
de 670 ångbrännerier, som finnas, skola få fortfara att bränna,
sä är det naturligt att de äfven skola begagna sig af denna rät¬
tighet. Om man då ålägger dem en skatt af 16 sk. b;ko kan¬
nan, mäste kontrollanter redan i höst anskaffas, och svårig¬
heten härutinnan är redan genom föreg:de discussion så tillräck¬
ligt ådagalagd, att jag icke vidare behöfver yttra mig derom.
Hvad åter beträffar de många smärre brännerierna, så är det
gifvet, att man skall för dem bestämma skatten efter afverknings-
förmågan; men att bestämma denna afverkningsförmåga enl. den
tariff Frih. Raab upställt, anser jag icke rättvist, emedan jag
icke tror att den är så stor.
Jag liar velat visa, i hvilka svårigheter man skulle inveck¬
las, om man bifölle del förslag, sorn antingen Hr von Hartmans¬
dorff eller Frih. Raab framställt. Ofvergår jag till betraktande
af de olägenheter, sorn skulle upkomma genom att bifalla Utsk:s
förslag, så kan jag egentligen icke finna någon annan olägenhet
deraf, än den, att man skulle betaga alla deni, som hittills ega
rätt att bränna med viss redskap, men icke ämna förändra den
efter den nya författningens föreskrifter, denna rättighet.
Utsk. har föreslagit, att K. M. måtte tillåta bränvinsbrän-
ningen, alt, såsom ersättning för Nov. och Dec. månader detta
‘•år, i st. få ega rum tvenne månader nästa år. Jag föreställer
mig, att K. M. i sådant fall skall finna skäligt, att meddela så
beskaffade föreskrifter, att de genom förbudet upkommande olä¬
genheterna och det deraf härflutna missnöjet i betydlig mån skola
mildras. Men vi hafva sett af det nyligen afgjorda lagförslaget,
att det varit omöjligt, såvida man ville se på landet i sin helhet,
att undvika att såra enskilda intressen. Detta har varit omöj¬
ligt, och jag anser det omöjligt, i alla större lagstiftnings-frågor.
Men det intresse, som i denna fråga rör jordbrukaren, anser jag,
Den 1 Maj.
25
för min del, långt obetydligare, än i flera andra frågor, som här
blifvit afgjorda.
På alla dessa skäl får jag tillstyrka bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Stjernstedt, Joli. Wilhelm: Innan jag yttrar mig
i sjelfva hufvudfrågan, får jag göra en anmärkn. mot ett skäl,
sorn blifvit anfördt mot Ulsk:s ifrågavande Betänk. Frih. af
Ugglas har nemi. sagt, och deruti har äfven Hr Braunerhjelm
instämt, att frågan var, för tidigt väckt. Jag tror icke att så
förhåller sig; ty denna fråga står, enl. Utsk:s åsigt, i så nära
sammanhang med frågan örn bränvinsbränningens reglerande i
allmänhet, att Utsk. ansåg sig böra framlägga detta Betänk., in¬
nan Betänk. JV2 8 var afgjordt. Ett serskildt! skäl härtill fram-
drogs inom Utsk., nemi. att landtmannen borde i tid få veta,
huruvida lian bör sätta potatis till så stor qvantitet som han el¬
jest skulle göra, i fall bräuvinsbränningen tillätes, eller om han
bör minska denna qvantitet. Att landtbrukaren således i tid
borde göras upmärksam på ett förhållande, hvaraf en vigtig del
af hans hushållning står i fullkomligt beroende, var för Utsk.
det mest talande skäl, att frågan borde hos B. St:r väckas så
tidigt sora möjligt, för att hos dem blifva afgjord.
Frih. Åkerhjelm har sagt, att några sådana serskilda om¬
ständigheter ännu icke inträffat, som kunna föranleda bränvins¬
bränningens inställande i höst. En annan talare har yttrat att
det endast vore missvext, sorn kunde gifva K. M. anledn. till
en dylik åtgärd; sådant står väl icke uttryckligen angifvet i för¬
fattningen, men jag vill likväl medgifva, att så möjligen kan vara
meningen. I alla fall, då denna mening icke är bestämdt utta¬
lad, tror jag att Ständerna, i och för det syftemål, som här är
i fråga, kunna ega skäl, att till K. M. ingå med en framställ¬
ning om vidtagande af lämpliga åtgärder med anledn. af den
förändrade bränvins-författningen. Denna är nemi. af så genom¬
gripande natur, i jemförelse med andra författningar, att jag tror,
att man måste rätta förhållanderne derefter. Här är icke fråga
om att de, som ega rätt att utöfva ifrågavande handtering, skola
förlora denna rätt, utan frågan är blott alt inskränka tiden för
utöfningen. Alla, som nu hafva rättighet att bränna, få göra
det utan afseende på redskapen och flere talare hafva visat, att
en förändring af dem icke är förenad med så serdeles stora kost¬
nader. Deremot är det många, som hittills icke haft en dylik
rättighet, men som komma att få den, ehuru de måste begagna
en viss slags redskap, och detta bör väl icke vara något skäl för
att icke vidtaga den föreslagna åtgärden.
Man säger, att den ersättning, som lemnäs derigenom att
bränvins-tillverkarne få bränna under vintermånaderne, icke vore
något remedium, som lindrar olägenheterne af att icke få bränna
i höst. Utgår man från den vanliga synpunkten, att bränvins-
bränningen varit ett medel för jordbruket till jordens och ladu-
gårdarnes uppehållande, så kan det väl medgifvas, att det icke
utgör någon ersättning att få bränna under dessa månader, i st.
Den 1 Maj.
f» två månader af hösten, i synnerhet då här blott är fråga om
potatis, som kan vara skämd. Men ladugärdarne höra rättas
derefter.
Vidare säger man att missnöjet skulle ökas, och att det
redan är stort nog till följd af den författning, som af tre Stånd
blifvit antagen. Detta missnöje känner jag icke, hvaremot jag
liar all anledn. alt tro, att belåtenheten med ifrågavande författ¬
ning är ganska allmän. Jag har nemi. rest i åtskilliga riktnin¬
gar inom Sverige, äfven under sisth år, och nästan öfverallt har
jag hört önskningar, att bränvisfloden mätte minskas och att
någon genomgripande åtgärd måtte i detta afseende vidtagas.
Naturligtvis är missnöjet stort hos många, som förlora en rät¬
tighet eller tro sig förlora den derigenom, att de icke kunna
sätta sig in i de nya förhållanderna och dymedelst erhålla lika
stor vinst på sin näring, som förut. Men dessa personer utgöra
en ganska ringa del af Svenska folket. Jag tror för öfrigt icke,
att BondeSt. är så missnöjdt, som man förmodar, med lista §
i den nya författningen. Och den föreskrift denna § innehåller,
är ju det enda, som egentligen något mäktigare ingriper i Bonde-
Sl:s, eller jordbrukets intressen i allmänhet.
Här har äfven blifvit sagdt, att endast några börs-spekulan¬
ter skulle skörda vinsten af bränvinsbränningens inställande un¬
der hösten, och att man bör göra afseende på den betydliga
förhöjningen i skatten. Jag, för min del, gör icke afseende
på någondera delen; ty lika så litet som jag missunnar börs-
spekulanterne alt upköpa bränvin i huru stora qvantiteter som
helst, lika litet anser jag, att man bör vidtaga åtgärder, som
störande ingripa i de enskildes förhållanden.
Frih. Raab har talat om den stora myckenhet bränvin, som
i höst skulle komma alt, så godt som skattefritt, tillverkas. Lika
med den ädle Frihm tror jag, att ofantliga qvantiteter skola i
höst kunna tillverkas, och jag upskattar den vinst, som brän-
vinstillverkaren härigenom skulle skörda, till vida högre belopp
än Frihm; ty denna vinst ökas ju i förhållande lill verkens
storlek.
Gr. Posse har sagt, alt den minskning i bränvinsbränningen,
som i höst skulle inträffa, skulle komma att ersättas nästa vår.
Denna förmodan tror jag icke ega någon giltig grund, om man
närmare öfverväger saken.
Ingen af de talare, som här upträdt i motsatt syftning mot
mig, har gifvit Utsk. så mycket besvär som Hr Carleson. Han
har sagt, att Utsk. genom sitt Betänk. J\s 9 satt kronan på ver¬
ket; men nu sedan R. St:r, eller rättare sagdt, tre Stånd bifal¬
lit Utsk:s Betänk. JV& 8 i alla sina väsendtligaste delar, så kan
det omöjligen vara Hr Carlesons mening att säga, alt den nu
föreslagna åtgärden var att sätta kronan på verket. Har åter
hans yttrande blott varit en ironi, så bör man väl hafva så myc¬
ket förtroende för flere 100 personers medborgerlighet, att brän-
vinsbrännarnes undergång' icke varit af dem afsedd. Jag tror
Deni Maj.
27
att detta är en insinuation, som hvarken hör drabba Ulsk. eller
It. St:r.
Gr. von Platen har yttrat, att man borde inskränka brän-
vinstillverkningen till en månad af hösten. Jag ber att få på¬
minna Ilr Grin derom, att då delta ärende förevar inom Utsk.,
inlemnade Hr Grin ett skriftligt förslag, deruti hemställdes, att
Utsk. skulle föreslå R: Stir, att till K. M. ingå med en underd.
förklaring af följande innehåll i ”att om K. M. finnér för godt
att inställa bränvinsbränningen etc.” Detta förslag är likväl
detsamma som Utsk. framställt, ehuru Utsk. gjort det i mycket
bestämdare former. Utsk. vill ät K. M. öfverlemna, att, såframt
K. M. icke skulle finna vigliga omständigheter innebära hinder
derför, medgifva bränvinstillverkningen under högst tvä måna¬
der af den tid år 1855, under hvilken dylik tillverkning eljest
ej blefve tillåten, och under de vilkor, den nya författningen i
öfrigt föreskrifver. Enl. Gr. von Plåtens förslag skulle deremot
Ständerna i deras skrifvelse till K. M. icke yttra någon annan
bestämd åsigt, än den, att det icke från R. Stirs sida läge nå¬
got hinder i vägen, att inställa bränvinsbränningen under höst¬
månaderna.
R. Stil- hafva sökt, så vidt de kunnat genom tre Stånds
beslut, gå K. Mis afsigter till mötes och söka åstadkomma minsk¬
ning så väl i tillverkningen, som i konsumtionen af bränvin.
De hafva trott sig lättast upnå detta mål genom en lagstiftning,
som efter all anledn. skall komma att göra bränvinet dyrare än
hittills. Detta anser jag vara det vigtigaste i denna fråga; allt
annat sätter jag långt derinunder. Jag torde icke behöfva erinra
R. o. Ad. derom, att i denna omständighet ligger den moraliska
sidan af frågan, och denna bör i främsta rummet afses. Man
har sett att i Norrige brändes ofanlligt mycket mera, straxt innan
den förhöjda skatten infördes. Om nu bränvinstillverkningen
skulle tillåtas under instundande höst, så komma icke allenast
fabrikerna att så mycket som möjligt forcera sin tillverkning,
(och detta är väl icke så skadligt) utan en mängd sraåbränne-
rier komma sannolikt att å nyo uptagas. Ty det är väl icke
tänkbart, att om de tro sig kunna vinna 12 sk. pr kanna, de
skola afhålla sig från att bränna; och dessa småbrännerier, som
sålunda komma att upstå, skola sedermera icke så hastigt för¬
svinna. Detta skulle verka ofördelaktigt icke blott derföre, att
bränvin skulle komma att i större myckenhet konsumeras under
denna blomningstid, än under den föregide, utan äfven derige¬
nom att det blefve småbrännerierna, som komme att florera; och
det är ju motsatsen härtill, som man just nu önskar tillväga¬
bringa. Derigenom, att dessa småbrännerier i mängd upstå, blir
det äfven mycket svårare att förekomma lönnbränning, emedan
ju flere små brännerier som upstå, desto större blefve antalet
af dem, som skulle inlösas, och desto svårare blefve det att hålla
reda på alla dessa småningom upkommande brännerier.
Visserligen äro många olägenheter förknippade med Utskis
förslag i förevaride Betänk. Men jag tror att dessa olägenheter
28
Den 1 Maj.
upvägas af fördelarne, att ett annat år slippa en undan lags-lag-
stiftning, sorn alltid i mer eller mindre mån är menlig för nä¬
ringarna; och af två onda ting väljer man naturligtvis det minst
enda. Jag, för min del, tycker åtminstone att i Utsk:s förslag
ligger ojemförligt mycket mindre oudt, än det, som skulle up-
komma genom bränvinsbränningens fortfarande bedrifvande nä¬
sta höst.
Frih. Raabs förslag kan jag icke understödja, emedan det
blir svårt att erhålla kontrollörer, ifall skatten höjes.
Slutligen anhåller jag, att R. o. Ad. behagade antingen bi¬
falla eller också afslå detta Betänk. För min del önskar jag na¬
turligtvis helst bifall; men en återremiss tror jag deremot vara minst
lämplig, emedan den fråga, som här är under öfverläggning,
icke är af den beskaffenhet, att den behöfver utredas. Jag tror
således att det Höglofl. Ståndet genast kan fatta sitt beslut, och,
såsom jag förut haft äran nämna, yrkar jag bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Den, som med upmärksamhet
genomläser de skäl Utsk. anfört för det förslag, som i det nu
föredragna Betänk, är framställdt, skall utan svårighet finna hu¬
ruledes dessa skäl innefatta en fortgående bevisning derom, att
det sätt, hvarpå Utsk. föreslår öfvergången från ett system för
bränvinsbränningen till ett annat, kommer att på det hela hafva
ett högst menligt inflytande, och att således Utsk. måhända
handlat klokast, om det i nära öfverensstämmelse med K. M:s
Nåd. Propos. föreslagit en öfvergång, hvilken så litet som möj¬
ligt ingripit i de närvande förhållanderne, men likväl åstadkom¬
mit minskning i bränvins-tillverkningén. Jag är öfvertygad, att
Utsk. då icke hehöft framkomma med det Betänk., som nu är
under öfverläggning; men när man hastigt velat förekomma en
olägenhet, har man råkat in uti en annan, derigenom att man
för den tid, som nu gällande lagstiftning omfattar, söker ingripa
i de enskildes rätt och sålunda rubba förhållanden, de der lika
länge med denna lagstiftning böra få ega bestånd; ty så vill
och så befaller den allmänna rättsgrunden.
Man har sagt, att om bränvinsbränningen får under nu gäl¬
lande lag fortfara under de två månader af detta år, hvarunder
densamma är tillåten, så skulle en alldeles oerhörd bränvins-
tillverkning komma att ega rum. Men låt äfven så vara, jag
tror likväl icke, om man betraktar förhållandet närmare, att
denna öfverdrifua tillverkning är så farlig, som man föreställer
sig; ty då hvar och en egare af bränneri känner att med det
kommande året bränvins-tillverkningen blifver belagd med en
skatt af 16 sk. b:ko pr kanna och att således det bränvin, som
under 1855 och följande åren tillverkas, icke kan försäljas med
mindre än att en förhöjning i priset af 16 sk. på kannan eger
rum, så kan man taga för afgjordt, alt allt det bränvin, som
hunnit tillverkas vid innevande års slut eller som då här i riket
finnes att tillgå, icke skall liallas i lägre pris äp om den nya
beskattningen redan varit införd, så att varan ingalunda blir lät¬
Den 1 Maj
29
tare åtkomlig derföre att den icke dragit den högre tillverknings-
afgiften, hvaraf följer att af den ökade tillgång på bränvin, som kan
npstå genom tillverkningen deraf under de 2:ne sista månaderne
af delta år, någon tillökning i bränvinssupandet alldeles icke är
att befara. Mig synes alltså som en slags afundsjuka öfver den
stora vinst, som komme att tillflyta bränvins-tillverkarne, i fall
det tillätes dem att i höst utöfva denna sin näring, egentligen
skulle ligga tili grund för den undantagslag, som man nu vill
införa. Jag tror likväl att ett sådant motiv lika litet nu som
någonsin bör komma i beräkning. Bränvinshandeln bar redan,
som man vet, i många år utgjort elt slags börsspel. Den före¬
slagna åtgärden är ingalunda egnad att förekomma detta spel,
utan snarare att, för den närmaste framtiden i högst väsendtlig
mån befordra detsamma.
Man har vidare sagt, att bränvins-tillverkningen för detta
år skulle blifva så stor, att Statsinkomsten för det kommande
året genom den då i stället minskade tillverkningen skulle komma
att i betydlig mån förminskas. Detta är visserligen en möjlig¬
het. Men man synes härvid ej ihågkomma, det K. M. eger rätt
alt inställa tillverkningen, när vigtiga omständigheter sådant för¬
anleda, hvarigenom man aldrig kan med någon slags visshet
beräkna att skatten för denna näringsgren skall inflyta; ty om
den äfven i Statsbudgeten uptages till ett visst belopp, så kunna
likväl sådana omständigheter inträffa, att hela detta belopp all¬
deles försvinner. Följaktligen bör det anförda skälet icke til¬
läggas någon upmärksamhet, för att derigenom bereda bifall till
Betänk.
Man har äfven sagt, att de i våra bränvins-författningar, så
väl gamla som nya, omtalade ”vigtiga omständigheter” skulle här
kunna anföras sorn skäl för bränvinsbränningens inställande un¬
der detta årets 2:ne sista månader. Men hvar och en, som nå¬
got reflekterar öfver meningen med dessa ord, hör ovägerligen
medgifva, att de endast förutsätta sådana förhållanden, hvarige¬
nom, medelst bränvins-tillverkningen, en så betydlig del af den
i landet producerade säd skulle medtagas, att återstoden ej blefve
tillräcklig för folkets lefnadsbehof. Annu vet man likväl icke,
efter sorn vi ännu lefva i April månad efter gamla stilen, huru¬
vida årsvexten kan blifva sådan, att deraf möjligen en inställelse
af bränvins-tillverkningen är af nödvändigheten påkallad. In¬
träffar detta, betviflar jag ingalunda att K. M. skall begagna Sin
höga rätt -att anbefalla en sådan inställelse, och då ligger ju i
denna rättighet hos Konungen den garanti, som bör finnas mot
den öfverdrifna tillverkning af bränvin, som Utsk. befarat.
Det är visserligen sant att närvar:de politiska förhållanden
gifva anledn. till den förmodan, att icke serdeles mycket span-
mål kan under den närmaste framtiden vara att påräkna till in¬
försel från de hamnar, der förut ganska betydliga qvantiteter va¬
rit påräknade; men jag hemställer till det Högloft. Ståndet, hu¬
ruvida häruti kan .ligga något skäl att bifalla den ifrågavar:de
undantagslagen. Ännu äro icke de ..omständigheter för handen,
30
Den 1 Maj.
på hvilka Hr Braunerhjelm fästat upmärksamhelen. Inträffa de,
och deraf blir en oundviklig följd att inställa bränvinsbrännin-
gen för att såmedelst för Svenska folket bibehålla de födoämnen,
som till dess uppehälle hemtas från jorden, så är jag fullkomligt
öfvertygad derom, att K. M. icke skall underlåta, att om en så¬
dan inställelse i Nåder förordna.
Således, från hvilken sida man än betraktar saken, finnes,
enl. min tanke, ingen giltig anledn. att göra något undantag i
den nu gällande författningen, blott derföre, att man vill stifta
en ny lag för den kommande tiden. Jag anhåller alltså för
min del vördsamt om afslag å ifrågavande Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utan tvifvel är det icke alle¬
nast billigt utan äfven klokt, att, då en så genomgripande för¬
ändring i lagstiftningen vidtages, som den nu beslutade i afse¬
ende på bränvins-tillverkningen, bör densammas idkare lemnäs
så mycket tillfälle, som möjligt, för att kunna ordna sin hus¬
hållning efter de nya förhållanderne med minsta möjliga förlust.
Att detta skäl bör vara tillräckligt för att icke bifalla Utsk:s för¬
slag är, efter min öfvertygelse, uppenbart. Men om å ena sidan
detta är sant, så är likväl å den andra äfven en sanning att
genom en, under två månader af hösten, fortfarande, nästan
skattefri bränvinsbränning skulle, i förväntan på en inskränkning
i tillverkningen nästa år med en skatt af 16 sk. b:ko pr kanna,
spekulationer i större mängd än förut komma att ifrågasättas
och en oerhörd bränvinsflod derigenom inträffa. Lagstiftaren
bör derföre, så vidt han kan, vidtaga sådane åtgärder att redan
varande näringsidkare lemnäs tid att ordna sin hushållning i
öfverensstämmelse med de förändrade förhållanderna, men de af
mig nyss påpekade olägenheter och missbruk i möjligaste måtto
förekommas. Sådant kan låta sig göra på tvenne sätt, nemi. an¬
tingen genom att redan i höst belägga bränvins-tillverkningen
med en högre skatt, eller också genom att inskränka densamma
till någon viss kortare tid. Den förstnämnde af dessa utvägar
har mycket emot sig. Såsom Frih. Raab föreslagit den, blir det
nästan omöjligt att genom de af honom omnämnde Komitéer
åstadkomma en rättvis och någorlunda jemn beskattning. Likväl
torde den största svårigheteten med en sådan åtgärd vara, att
om skatten skulle erläggas först efter slutad bränning, denna skatt
troligtvis ofta komme att icke utgå, enär sannolikt alla de per¬
soner, som hafva mindre rediga affärer eller sorn vilja bedraga
Staten, skulle så tillställa att de befinnas vara utfattiga, när skat¬
ten borde uttagas; skulle åter skatten erläggas förskottsvis, blefve
hela brännings-tillåtelsen af intet gagn för alla de bränvinsbrän-
nare, hvilka icke hafva tillgång till ett så stort förlag, och alla
dessa skulle således i allt fall komma att sakna det rådrum man
velat bereda dem att pä annat sätt kunna ordna sin hushållning.
Jag tror det derföre vara lämpligare att med bibehållande af den
nuvar:de skatten inskränka den under nästkommande höst tillåtna
bränningstid till någon kortare period, så att man lemnar så
Den 1 Maj.
31
lång tid sora möjligt öfrig åt de nnvar:de producenterna, men lik¬
väl icke så lång att den kan gifva anledn. till upkomsten af helt nya
bränvins-produktioner. En sådan inskränkning af bränningstiden
skulle visserligen af K. M. utan Ständernas bemyndigande^ kunna
vidtagas, men mötes likväl af den svårigheten, att icke blott de¬
ras hushållning kommer att rubbas, hvilka f. n. befatta sig med
bränvinsbränning, utan äfven landtbruket i allmänhet kommer
att lida genom den i betydlig mån minskade afsättningen af
produkter, så vida icke bränvins-tillverkning under nästkommande
vinter varder tillåten någon tid, motsvarande den, för hvilken
inskränkning under hösten vidtages, helst i allt fall de vid denna
Riksdag beslutade förändringar i bränvinslagstiftningen utan tvif¬
vel komma att förorsaka betydliga rubbningar i afsättnings-till-
fällena för landtmanna-produkter, åtminstone intill dess de nya
förhållandcrne binna att ordna sig. Denna tillåtelse till brän¬
vinsbränning under någon tid af inslunde vinter torde deremot
icke kunna af Konungen beslutas utan Ständernas medverkan,
ty om det också beror på K- M. att bestämma den tid, under
hvilken bränvinsbränningen är tillåten, så beror det af R. St:r
att beskatta denna näring. Nu hafva R. St:r bestämt skatten
endast under vissa förhållanden i April månad samt från d. 15
October till d. 15 December. I fall nu K. M. tillåter bränvins¬
bränningen någon annan tid af året, så är det ganska ovisst,
huruvida någon skatt derföre skall utgå, såvida icke R. St:r der¬
till lemna bifall.
Måhända, säger man, att äfven Utsk. afsett, att om brän¬
vinsbränningen helt och hållet förbjudes under nästkommande
höst, en motsvarande ny bränningstid må bestämmas för vinter-
månaderne. Men på det sättet blefve i allt fall alla de hittills-
vande bränvinsbrännare, hvilka icke ämna fortsätta rörelsen un¬
der den nya författningen beröfvade allt rådrum att ordna sin
hushållning, enär den under nästa vinter tillåtna bränvinsbrän¬
ning naturligtvis skall ske efter den nya författningen och såle¬
des icke kan af dem begagnas.
Jag tror således att man icke allenast bör medgifva så lång
bränningstid som möjligt under hösten, på det att de nuvar.de
näringsidkarne må ega tid att ordna sin rörelse, ehuru icke så
lång, att den öfverprodnktion, hvarom jag förut talat, kan komma
att inträffa, utan att man jemväl i st. f. den bränningstid, hvil¬
ken under hösten kan komma att inskränkas, bör bevilja en
motsvarande lämpligen afpassad tid af vintern, under hvilken
tillverkningen skulle, efter den nya författningens föreskrifter,
varda tillåten. Att bestämma dessa båda tider vore likväl för
R. St:r svårt, och det torde derföre vara rättast att updraga
detta ärende åt K. M:s Nåd. ompröfvande, så alt R. Sl:r
endast för deras del medgifva, att, om K. M. finner omständig¬
heterna påkalla ett sådant utbyte af tiden från hösten till vin¬
tern, denna åtgärd då måtte vidtagas. Likväl torde ett sådant
ifrågasatt utbyte icke beliöfvas för mer än en månad, enär den
32
Den 1 Maj.
dä för hösten återstående bränningstid af en månad icke är nog
lång att gifva rådrum till den befarade öfverproduktionen.
Jag får derföre vördsamt hemställa, att R. o. Ad. ville fatta
följande beslut: ”att åt K. M. i underd:het öfverlemna, att, der¬
est högst vigtiga omständigheter dertill föranleda, utbyta någon
del, af högst en månad, utaf den, enl. nu gällande förordning,
ang:de vilkoren för bränvins-tillverkning och försäljning tillåtna
tid på hösten innevande år, emot en lika lång lid tillåten brän¬
vinsbränning under de delar af år 1855, då bränvinsbränning
eljest icke vore medgifven; dock emot de vilkor, den nya för¬
fattningen angule bränvinsbränning i öfrigt föreskrifver”.
Gr. Posse: Hr Braunerhjelm har sagt, att landtbrukaren
icke hade någon rättighet att få fortsätta sin bränvinstillverkning
i höst, utan att det endast vore en tillåtelse, som berodde på
K. M. att när som helst uphäfva. Jag tror icke att förhållandet
är sådant, i fall man närmare betraktar saken. Ty jag tror, i
likhet med en föreg:de talare, att den rättighet K. M. eger att
förbjuda bränvinsbränningen med mera dylikt, just är en makt,
som är lem nåd i hans händer att begagna vid utomordentliga
fall af missvext och likartade tillfällen. Att Hr Braunerhjelm
sjelf insett detta, bevisas bäst deraf, att han slutade sitt anfö¬
rande med en begäran om återremiss af Betänk., emedan det
vore alltför tidigt att afgöra, huruvida man borde ingå till K.
M. med den ifrågavande underd. anhållan eller icke. Det är
nemi. tydligt, att ett sådant afgörande beror på huru skörden
gestaltar sig, och detta kan man ännu icke veta. Häraf synes
klarligen att Hr Braunerhjelm erkänner, att den K. M. med-
gifna rätt i förevar:de fall är beroende af årsvextens beskaffenhet
i allmänhet.
Vidare säger Hr Braunerhjelm, att den förlust bränvins-
brännaren komrne att lida genom tillverkningens inställande en¬
dast vore en förlust af räntan på det kapital han nedlagt på sitt
bränneri. Så skulle också förhållandet vara, så framt icke brän-
nings-rättigheten f. n. vore fästad vid jorden. Men nu hafva
vi nyligen antagit ett Betänk., som fråntager jordbrukaren rät¬
tigheten att uteslutande idka bränvinsbränning. Således frågar
jag, när nu jordbrukaren eger ett sådant privilegium, eller, för
att icke begagna ett ord, som icke är omtyckt, när han har en
dylik tillåtelse, vöre det ej en förlust för honom, om han från-
toges rättigheten att bränna under den tid, då han skulle kunna
skörda någon vinst. Ty det är tydligt, att det egentligen endast
är jordbrukaren, som kunde vinna derpå, emedan den mängd
personer, som hädanefter kunde få rättighet att idka bränvins¬
bränning, men som nu icke ega den, blott till en ringa del
skulle komma att vidkännas den stora förlust, hvaraf jordbruka¬
ren ovilkorligen skulle drabbas, om han nu icke finge bränna.
Vidare har Hr Braunerhjelm yttrat, att man icke behöfver
dranken för sin ladugårdsskötsel, emedan man kan grunda den^
samma
Den 1 Maj.
33
samma på fodervexler m. m. Detta är sant, och jag är full¬
komligt ense med den värde talaren i den saken. Men jag är
likväl icke ense med honom deruti, alt man i ögonblicket kan
vidtaga en sådan förändring i sitt hushållningssätt; ty, såsom
redan är visadt, det finnes en stor mängd personer, som upköpt
betydliga förråder af potatis för att, sedan dc blifvit brände, med
dranken framföda sin ladugård. Få dessa nu icke bränna, sä
måste de följaktligen nedslagta sina kreatur i brist af föda.
Slutligen säger Hr Braunerhjelm, att det enda som för brän-
vinsbrännaren egentligen skulle vara menligt, vore att lian ginge
miste om den stora yinst, som lian kunde få, ifall han fortfa¬
rande tillätes att bränna, hvaremot denna vinst skulle tillfalla
börsspekulanterna. Nu frågar jag, är det väl skäl, när det än¬
dock endast är jordbrukaren, som f. n. har rätt att bränna, att
i stället gagna börsspekulanten?
Serskildta Utskrs majoritet tyckes hafva serdeles omhuldat
bränvinshandeln. Nu frågar jag om icke denna bandel, med
dess svindlande börsspekulationer, är ett ondt, som bör stäfjas?
Ar det icke ett ondt, som kanske lika mycket upmuntrar brän-
vins-tillverkningen, som någonsin bränvinssuperiet? Jag frågar
eder, Mine Hrr, då vi nu kanske för sista gången förehafva
bränvinsfrågan här, är det väl då skäl att fatta ett beslut, som
endast och allenast gynnar börsspekulanterne? Jag tror att detta
är ett tillräckligt skäl för R. o. Ad. att afslå Utsk:s Betänk., och
fortfar i mitt yrkande om propos. derå.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Jag nitälskar lika varmt som
någon annan för de åtgärder, som åsyfta att minska bränvins-
floden, och ingen är villigare än jag att loforda de ädla och
goda bemödanden, som förestafvat de i dessa dagar fattade be¬
sluten. Men det oaktadt måste jag beklaga att opinionen emot
bränvins-tillverkaren gått till öfverdrift. Jag vill icke lala om
de alla hittills var:de förhållanden så störande åtgärder, som här
blifvit föreslagna; ty jag anser förevande Betänk, innebära ett
förbiseende af hela jordbrukets intressen och, såsom en talare
yttrat sig, en förföljelse emot bränvinsbrännaren. Jag talar här
som jordbrukare och icke som bränvinsbrännare; ty på 10 å 12
år har jag med denna handtering icke haft befattning.
En talare här har yttrat, att det icke för jordbrukaren
vore af någon serdeles stor betydenhet, om beslut i denna
fråga fattades; ty den jord, som han beredt för potatisskörd,
kunde han lätteligen använda på annat sätt, t. ex. genom att
beså den med vicker. Genom detta Hr Braunerhjelms yttrande
har han ådagalagt, att han icke eger kännedom om sandjords
behandling, eller deraf har erfarenhet. Denna jordmån är nemi.
alldeles otjenlig för en sådan odling, och då den mig veterligen
icke är serdeles gynnsam annat än för odlande af potatis, skulle
ständiga missvexter blifva följden af ett förändradt hushållnings-
sätt i den vägen.
7 H. 3
34
Den 1 Maj.
På de af Frih. af Ugglas och Hr Carleson äfvensom af Hr
Printzensköld anförda välgrundade skäl, vågar jag vördsamt an¬
hålla om afslag å ifrågavande Betänk.
Frih. af Ugglas: En föreg:de talare, Hr Braunerhjelm, har,
efter min öfvertygelse, fullkomligt riktigt framställt de skäl, som
tala antingen för eller emot den här föreslagna åtgärden. Han
har likvist vid upräknandet af de skäl, som tala för afslag, eller
för den af mig yttrade åsigten, glömt ett, som jag anser vara
det hufvudsakligaste, nemi. att, sedan man vidtagit en författning
som i så väsendtlig mån rubbar gamla förhållanden, man äfven
bör lemna allmänheten tid att kunna sätta sig in uti dessa för¬
ändrade förhållanden, och icke genom brådstörtade åtgärder för¬
svåra tillämpningen af denna författning samt dymedelst göra
den ännu mera tryckande, än den otvifvelaktig! i och för sig
sjelf är.
.lag har i den nya lagen sett en stor och vigtig förbättring;
men jag tror, att denna förbättring skulle motarbetas, om man
i första hand ville framkomma med stadganden, hvilka, de må
vara riktiga eller oriktiga, likväl skulle framkalla missnöje.
Hr Braunerhjelm har sjelf medgifvit, att han inom Utsk.
delat den åsigten, att förevar:de fråga vore allt för tidigt väckt,
och att det vore både orätt och obehöfligt att ingå till K. M. med
en anhållan, för hvilken någon grund ännu icke förefunnes. Jag har
fästat mig vid dessa Hr Braunerhjelms ord, emedan jag är öfver-
tygad, att de på en stor del af R. o. Ad:s medlemmar kunna
hafva ganska mycket inflytande, och jag vill ännu en gång up-
repa, att just dessa skäl, som Hr Braunerhjelm ansett tala för en
återremiss, just desamma tala för den tanke jag först tagit mig
friheten framställa.
Jag anser det vara orätt att missbruka R. o. Ad:s tålamod
och jag fortfar derföre i det yrkande, som jag gjort i mitt första
anförande, nemi. att R. o. Ad. mätte förklara alt detta Betänk,
icke föranleder till någon åtgärd från Ståndets sida. Endast två
ord ber jag att få tillägga i afseende på det förslag Gr. Lager¬
bjelke framställt, och hvilket jag tror skulle komma att medföra
ganska betänkliga följder. Ty om jag tänker mig, att en månad
af hösten skulle blifva tillåten till bränvinsbränning, och den
andra månaden framflyttad till nästa år, så skulle, ifall inom en
ort finnes en egare af ett bränneri med 20 kannors panna, och
en annan har en panna af 22 kannors rymd, denna sednare få
bränna så väl under December som Januuari månader, hvaremot
den förre endast skulle få bränna under December månad. Det
förefaller mig uppenbart att ett sådant förhållande skulle alstra
ett verkligt missnöje, hvilket utan tvifvel blefve större än om en
så beskaffad tillåtelse aldrig varit gifven.
På dessa grunder, i förening .med dem jag förut nämnt,
fortfar jag i milt förra yrkande.
Hr von Koch, Nils Sam.: Jag tror det vara nödvändigt
för hvar och en, som, lika med mig, anser den nu beslutade
Den 1 Maj.
35
författningen kunna bära goda och välgörande frukter, att i möj¬
ligaste måtto söka förekomma allt missnöje vid början af samma
författnings tillämpning. Jag tillhör icke deras antal, som äro
rädda för det s. k. skriket, när detta skrik är obehörigt; men
jag tycker icke om, att man ger anledn., till ett verkligen rätt¬
mätigt skrik, och detta gör man utan tvifvel, när man, vid än¬
dring af ekonomiska författningar, går allt för brådstörtande till¬
väga och icke lemnar dem, sora grundat hushållsföretag på dessa
författningar, någon tid alt på annat sätt inrätta sin ekonomi.
Utsk:s nu föredragna Betänk, förefaller mig såsom ett ”v<e vietis”,
sedan man vunnit segern; men ehuru jag anser för en ära att
tillhöra dem, som deltagit i striden för att erhålla denna seger,
vill jag dock ingalunda begagna den för att på oädelt sätt för¬
krossa de besegrade. Redan vid afgörandet af hufvudfrågan har man
gått mera skoningslöst tillväga emot nuvande tillverkare af brän¬
vin och dem som hittills till dessa afyttrat produkter, än jag an¬
sett under öfvergångeti böra ske. Nu skulle båda få ett nytt
hardt slag. Jag tror eu medelväg böra sökas emellan det abso¬
luta förbudet att bränna i är och den andra ytterligheten eller
att lemna bränningen fri efter nuvar:de författning och dess låga
skatt. Hufvudsakligen instämmande i hvad Gr. von Platen an¬
fört, och dä jag tror att, sedan ett Stånd redan bifallit ifråga-
vande Betänk, samt man har anledn. förmoda att äfven ett an¬
nat Stånd skall göra detsamma, det icke blifver möjligt att, i
fall vi fatta ett motsatt beslut, komma till ett önskvärdt resultat,
skulle jag således för min del helst se att man, på sätt Gr. von
Platen yrkat, valde en väg, hvilken måhända torde hafva något
hopp om framgång. Jag önskar derföre återremiss af detta Be¬
tänk., och anhåller att ett förslag, som jag här ämnar afgifva,
mätte få åtfölja återremissen för att af Utsk. kunna tagas i öfver¬
vägande. Detta förslag lyder sålunda: ”att R. St:r hos K. M. i
underddiet anhålla, att bränvins-tillverkningen under instundande
höst må varda inskränkt till en månad, äfvensom att under
denna månad bränvins-tillverkning endast får verkställas å egen¬
dom der år 1852, eller under första hälften af år 1853, sådan
tillverkning skett och stadgad afgift derför, enl. vederbönde up-
bördsmansbevis blifvit erlagd, samt ej med större eller annor¬
lunda beskaffad redskap än år 1852 eller l:sta hälften af år
1853, å samma egendom blifvit begagnad, men tillika i under¬
dånighet hemställa, att tillverkningen må, derest K. M. icke
skulle finna vigtiga omständigheter innebära hinder derför, var¬
der medgifven under högst en månad af den tid år 1855, un¬
der hvilken bränvins-tillverkning eljest ej blefve tillåten under
de vilkor, den nya författningen, ang:de vilkoren för bränvins-
tillverkning i öfrigt föreskrifver”. Anledn:n hvarföre detta för¬
slag afviker frän det, som Gr. Lagerbjelke, sedan jag anmält
mig, framställt, har varit den, att jag tror att mitt förslag har
mera chance för sig att gå igenom, än Gr. Lagerbjelkes, hos
Preste- och BorgareSt:n, Jag tror äfven att det är rättvist, ty,
3*
36
Den 1 Maj.
ehuru jag medgifver, att alla exceptionella författningar äro mel¬
eher mindre odiösa, så kan likväl, när man har ett så stort svalg
att öfvergå, som det emellan nu gällande och den nya allmänna
bränvins-författningen detta knappast ske på annat sätt, än ge¬
nom en undantags-lag.. A ena sidan måste man fästa afseende
på dem, hvilka någon tid förut ställt sin hushållning på brän-
vins-liilverkning, men å den andra mäste man söka hindra
en allt för stor produktion näst före skattehöjningen. Dertill
kommer, att man visserligen icke har något skäl att gynna de
personer, som sökt eludera författningen af d. 17 Juli 1853,
och som på grund deraf anlagt stora nya bränvinsfabriker eller
utvidgat gamla. Jag har försökt göra en beräkning öfver den
produktion, som under hösten skulle komma att ega rum, och
den utfaller sålunda. Om man antager tillverkningens fortfarande
under två månader, så skulle 35,172 icke ångpannor, med an¬
tagande af 15 kannors rymd i medeltal för hvar panna, kan¬
nas tillverkning pr dygn pä hyarje kannas pannerymd och 60
bränndygn, kunna afverka ett minimibelopp af cirka 15,800,000
kannor. Att beräkna de 670 ångpannornas afverkningsförmåga
är ganska svårt; men efter hvad jag hört åtskilliga kunnige
bränvinsbrännare upgifva, skulle de kunna — med antagande af
15 kannors rymd i medeltal för hvar panna, 10 kannors till¬
verkning pr dygn på hvarje kannas pannerymd, och 60 bränn¬
dygn — minst producera 6,000,000 kannor, till följd hvaraf
således hela minimibeloppet komme att upgå till 21,800,000
kannor. Inskränkas återigen tillverkningstiden till hvad jag före¬
slagit eller en månad, så skulle detta belopp blott komma att
upgå till hälften eller 10,900,000 kannor, som torde vara nog.
Deremot torde denna tillverkning ej vara så stor att några far¬
hågor för hungersnöd eller öfverdrifven konsumtion derifrån äro
att härleda.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af det nu föredragna
Betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: I en fråga af så ingripande
och grannlaga natur som denna, anser jag mig icke böra dölja
min öfvertygelse. Förhållandet härmed är emellertid, att, af alla
de olika förslag jag här hört framställas, icke något helt och
hållet öfverensstämmer med hvad jag i detta afseende skulle ön¬
ska. Jag är visserligen icke bland dem, som, så att säga, ställa
all bränvinsbränning utom lagen, och anse sig saklöst kunna
tillfoga dess idkare alla slags lidanden; jag har tvertom vid ett
annat tillfälle redan yttrat, att man borde hafva allt möjligt und¬
seende med de ganska stora och vigtiga intressen, som med
denna handtering äro förknippade, och att man till följd häraf
borde göra öfvergången till den nya sakernas ordning så litet
omstörtande som med ändamålets vinnande vore förenligt. Detta
liar likväl Utsk., i min tanke, icke iakttagit i så hög grad som
önskligl hade varit. Det har temligen tunghändt behandlat en
Ren 1 Maj.
37
slör klass medborgare i elt af sina vigtigaste intressen. Kom¬
mer nu dertill ytterligare det ifrågavande förbudet, 'så är det
tydligt att öfvergången blir än mer tryckande och svår. Detta
förbud har derjemte den olägenhet att vara ett nytt undantags-
förhållande, en ny undantagslag, hvilket alltid, efter min öfver¬
tygelse, är ett ondt.
Men om också å ena sidan allt detta kan sägas, så mäste
likväl å den andra medgifvas, att om bränvinsbränningen under
hittills gällande vilkor oförändradt får fortfara intill årets slut, så
skall följden deraf onekligen blifva ett missförhållande, så stort,
en olägenhet, så betydlig och en motsägelse mot det resultat af
förminskad bränvins-tillverkning, hvartill man önskar komma, så
i ögonen fallande, att jag icke tror ett sådant förhållande skulle
kunna försvaras. Om det vore fråga om att fördubbla, tredubbla,
fyrdubbla skatten, skulle man möjligen kunna anse den rubbning,
som derigenom upkomme, vara någorlunda dräglig. Men då det
är fråga om att 16-dubbla, ja kanske i vissa fall 30-dubbla skat¬
ten, så är det påtagligt, alt en fruktansvärd omstjelpning af nä¬
stan hela bränvinshandteringen skulle kunna upkomma, derest
densamma alldeles fritt och obehindradt linge utöfvas under in¬
stundande höstmånader. Skulle deremot å andra sidan ett tvärt
förbud utfärdas, utan något slags soulagement, så vore en sådan
åtgärd, i min tanke, visserligen icke heller billig och välbe¬
tänkt. Jag tror således att någon medelväg i delta afseende
måste uptänkas, och att Utsk. bör ,få tillfälle att ånyo taga sa¬
ken i öfvervägande, för att, på ett eller annat sätt, söka åstad¬
komma en modifikation, vare sig i afseende på tiden, eller i af¬
seende på rättigheten för dem, hvilkas redskap blifver för fram¬
tiden så att säga preskriberad.
Detta utgör ett af de skäl, hvarföre jag önkar Betänkis åter¬
remitterande. Ett annat skäl härtill är, såsom redan förut blif¬
vit anmärkt, att sjelfva basen, elier sjelfva utgångspunkten för
ifrågavande förslag ännu icke tinnes såsom en verklighet. Visser¬
ligen hafva 3 Stånd fattat beslut i sjelfva hufvudfrågan; men
dessa beslut äro dock, så vidt de röra skatten, af den beskaf¬
fenhet, att saken mäste på det fjerde Ståndets yrkande dragas
under förstärkt StatsUtsk.; och om jag äfven för egen del vill
taga för afgjordt att den af tre Stånd redan beviljade skat¬
ten blifver antagen, så är detta likväl ännu ej ett i vederbörlig
ordning fattadt beslut, hvaraf åter följer att äfven förevaride
fråga, som häraf i väsendlligaste mån beror, icke f. n. torde böra
afgöras, utan i stället återremitteras till Utsk., hvarom jag vörd¬
samt anhåller.
Frih. Raab: Jag ber att först få vända mig till Hr Carle¬
son, som med samma ovilja, hvilken han vid ett föreg:de tillfälle
visat Utsk., i dag har yttrat, att den, sorn bifaller Utsk:s nu fö-
revar:de förslag, han ville jordbrukarens undergång. Tillika har
Hr Carleson sagt, att ett bifall till förslaget vore att bedja K. M.
icke hålla hvad Han lofvat. Sådana uttryck hafva för mig fått
38
Den 1 Maj.
passera fritt, och jag har icke heller velat fästa mig vid ett eller
annat hardt ord, en eller annan insinuation. Jag eger någon
erfarenhet i bränvinslagstiftningen och är således icke främmande
för så beskaffade skäl, som Hr Carleson framdragit; men då här
är fråga om deras vigt, så ber jag att få säga Hr Carleson, (hvil¬
ket jag tviflar på att någon inom Utsk. skulle göra) att hvarje
ledamot der varit genomträngd af den önskan att befrämja jord¬
brukets väl. Och den omständighet, som vi känna litet hvar,
nemi. att Sverige under sednare åren, i samma män som brän-
vins-tillverkningen ökats, minskat sin export af spanmål, måtte
väl vara ett talande bevis på att jordbruks-intresset icke har kraft
bränvinsbränningens fortfarande i sin nuvande form, och att så¬
ledes någonting mäste göras för att hämma bränvinsflödet. Om
nu Utsk. icke velat föreslå någon åtgärd, som afsåge att minska
bränvinsfloden i höst, så hade Utsk. gjort tvertom; då hade Utsk.
icke här velat hålla hvad Utsk. i sitt föregrde Betänk, löfval.
Dernäst får jag emot Frih. Stjernstedt tillåta mig en an-
märkn. Frilen har vändt sig mot Gr. von Platen, och velat
finna en inconseqvens deruti, att Gr:n, som här yrkat återremiss
och förordat en mildare åtgärd, likväl inom Utsk. framlemnat
ett förslag att K. St:r måtte lill K. M. ingå med den förklarin¬
gen, att, i fall högst vigtiga omständigheter skulle kräfva brän-
vins-tillverkningens inställande under hösten, sådant icke skulle
möta något hinder från Ständernas sida. En dylik förklaring är
likväl något helt annat, än att tillstyrka ett totalt förbud, och
för min del får jag bekänna, alt, i fall emot förmodan ett sä
besKaffadt förbud kommer att ega rom, så önskar jag att brän-
vinsbränningen mätte blifva tillåten under en lika lång tid nästa år.
Den siste värde talaren och, jemte honom, flere andra hafva
framhållit, hvilken ofantlig stor fördel det skulle blifva för de
bränvinsbrännare, som ega brännerier af den största tillåtna stor¬
lek, eller 1,000 k:r om dygnet, att fä bränna under vårmåna¬
derna. Andra hafva gjort den anmärknm, att denna vinst vore
obetydlig i jemförelse med den, som skulle kunna erhållas enl.
gamla författningen. Ju flere, som således skulle kunna vinna
på att bränna ett par månader, ju flere skulle också bränna. Ty
hvilken skulle väl underlåta att göra alla möjliga ansträngningar
för att få vara med om den vinst, sorn kan vara att erhålla.
Och hvad vunnes dermed? Jo, att en mängd personer, sorn förut
icke varit intresserade af denna handtering, skulle drifvas, så att
säga, af omtanka för egen fördel att kasta sig på densamma.
Någon modifierande åtgärd måste således vidtagas. Jag
har icke tillhört deras antal, som vilja gå brådstörtande tillväga,
och jag förstår icke, huru man kan påstå, att det icke finnes
någon medelväg emellan ett rent förbud och en oinskränkt til¬
låtelse. Det förslag jag framställt har ansetts stridande emot 61
§ R.F:n; men Hr von Hartmansdorff har i sin reservation visat
motsatsen. Jag har framställt det derföre, att jag ansett det ut¬
göra en modification af tvenne ytterligheter; jag håller emel¬
lertid icke envist derpå, utan önskar blott att ett bättre förslag
Ben i Maij.
39
mätte upgifvas. Som jag äfvenledes redan förut upgifvit skälen
för min åsigt vill jag icke trötta med att vidare orda derom.
Så mycket önskar jag blott säga, i afseende på den anmärkn.,
som man gjort emot mitt förslag, eller att något sådant aldrig
förut egt rum, att vid 1828 års Riksdag gjordes just ett dylikt
förslag rör:de bränvins-lagstiftningen, hvilket då tillämpades,
ehuru det under påföljande året uphäfdes. Men, som jag förut
haft äran nämna, jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad:s tid
med något vidare försvar för min framställning, utan anhåller
blott, att Utsk:s Retänk. mätte blifva återremitterad t, då jag der
får tillfälle att närmare utveckla skälen för min åsigt.
De skäl, som här blifvit anförda mot Retänk. och för ett
totalt afslag derå, äro t. ex. af Hr Printzensköld, att det inne-
bure en afundsamhet mot bränvinsbrännarne. Men jag frågar,
skall icke afundsjuka upstå genom licenser? Jag begriper icke
heller huru han skall kunna undvika att framkalla den, då en
sådan sinnesbeskaffenhet i allmänhet finnes i landet, och alltid
visar sig mot dem, som framför andra anses gynnade.
Vidare säger man, alt, genom Utsk:s förslag, skall en stor
rubbning upstå. Ja, detta är visserligen sant! Men en större
rubbning skulle upkomma, om jag först tillåter en näring att
drifvas i en ofantlig stor skala, och sedermera låter den uphöra.
Då jag, i det föregide redan antydt, att jag icke håller på
mitt förslag, utan skall söka att inom Utsk. göra det gällande,
hemställer jag till de Hrr, sorn, lika med mig, önska en medel-
vägsåtgärd, huruvida de icke skulle vilja förena sig med mig i
en anhållan om Betänk:s återremitterande.
Gr. von Platen: Jag är glad att numera kunna inskränka
mig endast till att betyga min tacksamhet mot Frih. Stjernstedt,
derföre att han upläst det förslag, jag framställt inom Utsk., och
hvilket ju bevisar att jag har fullt skäl att yrka afslag å Utsk:s
Betänk. Deraf synes att skillnaden är ej mindre än huruvida
man skall ingå till K. M. och begära bränvinsbränningens in¬
ställande i höst, eller om man icke skall göra det, och då jag
arbetat för bifall lill den sednare meningen, har jag haft all an-
ledn. att nu yrka afslag å förevande Betänk.
Hvad Frih. Raabs förslag angår, så har det af föregrde talare
blifvit tillräckligt granskadt, hvarföre jag icke längre behöfver
uptaga R. o. Ad:s tid.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen, såsom af
min reservation synes, varit af skiljaktig mening från Utsk:s
fleste ledamöter; men jag vill ingalunda tillstyrka R. o. Ad. att
afslå Utskis Betänk., och derigenom tillintetgöra den öfvergång,
som jag anser behöflig från det nuvar:de tillståndet till ett blif¬
vande bättre. Skälen att önska bräuvinsbränningens inställande
under nästkommande höst hafva så tillräckligt blifvit ådagalagda,
att jag icke behöfver orda derom, men vill deremot besvara nå¬
gra här gjorda invändningar.
En talare har yttrat, att det icke vore någon fara för brån-
40
Den 1 Maj.
vinsfloden; ty om än en sådan skulle inträffa, så blefve den na¬
turliga följden att priset på varan folie, och då skulle man af¬
hålla sig från att bränna. Men sedan skadan inträffat vore det
för sent att afhålla sig från hennes vållande. Följden af en
bränvinsflod blefve den att bränvinsbrännaren skulle blifva li¬
dande, derigenom att lian nedlagt kostnad på tillverkningen af
en vara, den han nödgades sälja-för underpris; drinkaren skulle
förlora derigenom, att det låga priset narrade honom att supa
mera än förr. Slutligen skulle äfven samhället förlora både
genom det moraliska förderfvet och de förspilda födoämnena.
Mot Utsk:s förslag har man åberopat den rättighet, brän¬
vinsbrännaren skulle ega att få utöfva sin handtering. Men
bränvinsbrännarne hafva icke samma rättigheter som andra nä¬
ringsidkare i vårt land. Det är således endast i afseende på
fria näringar, som man må tala om ordhållighet. Bränvinshand-
teringen är blott tillåten under en viss tid af året och äfven då
endast med vissa vilkor; men oaktadt Konungen kan när som
helst förbjuda henne, vill jag likväl icke att man skall träda ut~
öfvaren deraf för nära, ulan låta honora jemväl få njuta sin nä¬
ring till godo. Det är derföre jag tillstyrkt en förmedlande åt¬
gärd, jag tror, att om man tilläte bränvinsbränningen fortfara
under hösten, men emot ökad skatt, så skulle man derigenom
förekomma de olägenheter, som man befarat, nemi. dels sädes-
prisens nedtryckande, dels de förluster, som för jordbrukaren
skulle upkomma genom en på bränvinsbränning under nuvande
vilkor beräknad potatisodling. Man hade med detsamma äfven
förekommit det omtalade missnöjet.
Här har blifvit sagdt, att om Utsk:s förslag antoges, och så¬
lunda de tvenne bränningsmånader, som betages bränvins-till-
verkaren på hösten, komme att utbytas mot tvenne andra måna¬
der på våren, så skulle, emot Utsk:s af tre Stånd gillade förslag,
4 månaders bränningslid komma att inträffa pä samma år. R.
o. Ad. behagade likväl benäget taga i betraktande, att Utsk. sjelf
föreslår att 2 månaders bränningstid skall följa på 1854 års
skörd, och lika lång tillverkningstid på 1855 års skörd, hvadan
Ulsk:s förslag således icke är stridande mot författningens åsyftning.
Man påstår vidare att detta förslag kommit för tidigt från
Utsk., bland annat derföre att den nya beskattningen ännu icke
är slutligen bestämd. Detta inkast kan hafva skenfager grund;
men R. o. Ad. torde fästa afseende på de skäl, som både i Utsk:s
Betänk, och i reservationerne omförmälas, nemi.: att man önskat
komma så tidigt med framställningen i denna fråga, att de landt¬
brukare, som möjligtvis rättade sin potatissättning efter Stän¬
dernas beslut, måtte i tid få kunskap derom att förevande in¬
skränkning kanske förestår. Jag tror således Utsk. hafva gjort
rätt, att så tidigt sorn möjligt fästa R. Strs upmärksamhet på
frågan.
Här har yttrats, att en åtgärd i förevande afseende från
Ständernas sida vore onödig; emedan det i alla fall berodde på
Konungen att, ronde bränvinsbränningens inställande, fatta det
Den 1 Maj.
41
beslut, han funne för godt. Inom Utsk. gjordes, på sätt en
föreg:de talare uplyst, af Gr. von Platen en framställning i denna
syftning: ett förslag till undvikande hemställan, hvarigenom R.
St:r skolat ställa sig hakom Konungen, och låtit Honom bära skul¬
den för möjligen blifvande missnöje. Dermed var jag för min
del icke nöjd, och om det är orätt att Betänk, i delta hänseen¬
de lyder såsom det gör, så är det till stor del mitt fel; ty jag
yttrade, alt om det är Ständernas mening, att bränvinsbrännin-
gen skall inställas, så skola de förr få sin önskan upfylld, om
de.uttycka sig bestämdare, än om de icke göra det. Jag anser
icke heller denna åtgärd ä Ständernas sida vara öfverflödig; ty
lika mycket motstånd, som förslaget här i dag rönt, lika mycket
och än mera skall det röna, om det sättes i verket. Dä kan
det icke skada utan gagna Konungen att Ständerna gjort fram¬
ställning derom.
Jag tror slutligen, att när så stränga åtgärder, som de af
Utsk. föreslagna redan blifvit af tre Stånd beslutade att vidtagas
från och med 1855 års början, så lärer väl Konungen svårligen
kunna underlåta att göra någon inskränkning i bränvins-tillverk-
ningen under instundande höst. Men som jag anser ett in¬
ställande deraf, en eller två månader, vara för näringsidkaren
vida menligare, än om han Ange bränna under tvenne månader
emot en högre skatt, så anhåller jag alt R. o. Ad. icke ville
afslä Ulsk:s Betänk., utan tillåta att det återremitteras, på det att
Utsk. måtte komma i tillfälle att föreslå någon förmedlande åt¬
gärd. Att nu genast antaga någotderå af de serskildta här fram¬
ställda förslagen, anser jag icke vara möjligt, när man ser på
timman och kommer ihåg hvilken dag det är.
Jag hemställer derföre vördsamt att II. o. Ad. ville bifalla
den återremiss, som så många föreg:de_talare vrkat.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Cederström, Rudolf: Då redan flere talare begärt
återremiss å ifrågavande Betänk., kan det synas vågadt af mig
alt upträda för att göra ett annat yrkande. Men jag beder Eder,
Mine Hrr, att få fästa upmärksamlieten på den spända väntan,
hvaruti hela den jordbrukande klassen af landets befolkning,
med afseende å detta ärendes afgörande, f. n. sig befinna. Jag
tror icke det vara rätt eller lämpligt att sätta denna väntan på
långvarigt prof; och detta är för mig ett serdeles talande skäl,
att någon åtgärd på ett eller annat sätt, måtte i den föreslagna
riktningen vidtagas. Visserligen går jag icke så långt som Utsk.
i förevande Betänk, gjort; ty jag tror, alt den deruti föreslagna
åtgärden skulle komma att verka alltför nedslående och nedtryc¬
kande på de landtbrukare som tillika utöfvat bränvinsbränning.
Deremot anhåller jag, att få i detta hänseende sluta mig till det
förslag Gr. Lagerbjelke afgifvit, åsyftande att bränvins-tillverk-
ningen måtte varda inställd under högst en månad af instun¬
dande höst, och i stället blifva tillåten under en motsvarande
tiderymd det påföljande året, allt under de vilkor Gr;n i sitt
förslag närmare upgifvit.
42
Den 1 Maj.
Om bränvinsbränningen nemi. inskränkes till blott en månad
af bosten, så, enär man icke bör förmoda, att afverknings-belop-
pet då blir så oerhört, som man med antagande af 2:ne måna¬
der befarat, kommer den förlust, hvilken Staten skulle göra
derigenom, att den ginge i mistning af de önskade inkomster,
som kunna påräknas under tillämpningen af en i detta hänseende
nu beslutad strängare lagstiftning, icke att' blifva så serdeles be¬
tydlig; och verksamheten af den svindlande spekulations-anda,
för hvilken Utsk. hyst en rättvislig farhåga, torde likaledes der¬
igenom i samma mån hejdas.
Gr. Lagerbjelke har redan förskottsvis fästat upmärksam-
heten på de invändningar, som mot bans förslag kunna göras.
Men som Gr:n blott i korthet vidrört desamma, anhåller jag att
få till närmare skärskådande uptaga en ibland dem. Man har
nemi. yttrat att Grins förslag skulle innebära en orättvisa och
en obillighet, i så måtto, att, då det finnes personer, tilläfventyrs
närboende grannar, som ega den ena ett större; den andra ett
mindre bränneri, så skulle det lätt inträffa, säger man, att
den som egde det mindre bränneriet ej funne för sig förmånligt
att ändra detsamma till den konstruktion, som lämpade sig för
den nya bränvinstillverknings-lagstiftningen. Han finge då afstå
ifrån att begagna sig af ofvanföreslagna utbyte, och ginge så¬
lunda i mistning af den fördel, dermed vore åsyftad. Sådant
kunde synas såsom en orättvisa mot honom. Härpå bör dock
enl. min tanka ej grundas någon giltig orsak att afslå det er¬
bjudna förmedlingssättet, ty den förmenta orättvisan i sig sjelf
skenbar mer än verklig, är icke annat än alldeles samma för¬
hållande som i alla fall ju ovilkorligen kommer, enl. nya brän-
vins lagen, att inträffa i en nära framtid, och, om sådant alltså
inträffar en eller annan månad tidigare, så torde deruti icke
hvarken för det allmänna eller någon enskild ligga någon stor
olägenhet.
Jag afstyrker således alt detta Betänk, må till Utsk. åter¬
remitteras; men skulle återremiss likväl af R. o. Ad. beslutas,
utbeder jag mig att Utsk. ville taga i betraktande Gr. Lager-
bjelkes förslag, och torde i sådant fall jemväl detta mitt yttrande
få till Utsk. åtfölja, kleist ser jag att R. o. Ad. ville bifalla nyss¬
nämnde förslag, utan att vidtaga omgången af en återremiss.
Hr Braunerhjelm: Man har sagt, att jag medgifvit brän-
vinsbrännarnes rätt att tillverka bränvin, derföre att jag påstått
att Utsk. för tidigt framkommit med ifrågavar:de förslag. Jag
har icke yttrat något dylikt, emedan jag bestämdt bestrider, att
de ega en sådan rättighet ovilkorligen. Jag hänvisar i detta
hänseende till Usla §:n i nu gällande bränvins-förordning.
Jag har sagt, att Utsk:s förslag kommit för tidigt, derföre
att, när R. St:r skola ingå till K. M. med en underd. fram¬
ställning, så bör denna framställning vara byggd på någon be¬
stämd grund. Utsk. har antagit denna grund i den till 16 sk.
förhöjda skatten på tillverkning af bränvin. Jag har sagt, att
Den 1 Maj.
43
denna skatt ännu icke vore antagen, och derföre har jag påstått,
att Utskis förslag kommit för tidigt. Jag har icke dermed velat
säga, att icke K. M., när Han så finner för godt, eger rättig¬
het att inställa'bran vinsbränningen.
Vidare har man yttrat, att jag skulle hafva sagt, att om ett
bränvins-förbud flux skulle utfärdas, komme landtbrukarne icke
alt lida derigenom. Della har jag aldrig sagt; jag har endast
påstått, att förmånligare tidpunkt än nu för en sådan åtgärd
finnes icke, emedan man nu kan ställa sin hushållning så, att
man icke är beroende af drankfodringen, och emedan landt¬
brukarne eger de största förhoppningar att icke behöfva sälja sin
spanmål till eli alltför lågt pris.
Jag har äfven sagt, att om ett sådant förbud tillkommer,
så kan landtbrukaren, lätt använda den jord, som han bestämt
till potatis-odling, till annat. Man har häremot invändt, att sand¬
jord icke vore tjenlig lill annat än potatis-odling. Delta hestri-
der jag icke; jag vill blott nämna, att jag icke trodde mig be¬
höfva upräkna de olika sädesslag, som kunna på sandjord odlas
i st. f. potatis. Men då en sådan upgift tyckes hafva blifvit ön¬
skad, så får jag nämna, att på sandjord trifvas rofvor, kolrötter
och hafre. Alla dessa slag äro förträffliga fodervexter.
Man säger vidare, att det endast vore börsspeknlanten, som
skulle vinna; ty han kan hålla på sin vara eller sälja den, om
han finner det förenligt med sin fördel. Men jag tror icke att
bränvinsbrännaren sjelf, när han, kort lid efter sedan han bränt,
kan förutse en stegring i priset af 24 sk. på kannan, skall allt¬
för tidigt bortsluta sin tillverkning; och sålunda blir ju det icke
ensamt börspekulanten, ulan biva gerna bränvinsbrännaren, som
komme att vinna.
Den qvantitet bränvin, som Hr von Koch beräknat skulle i
höst kunna tillverkas, är icke för högt tilltagen. Ty hvad ång-
brännerierna beträffar, så är beräkningen af deras afverknings-
förmåga minst hälften för låg. Jag frågar då, om, under nu-
var:de politiska förhållanden, då man är osäker, huruvida man
icke kan blifva inblandad i ett krig, det för landet vore ser¬
deles fördelaktigt att hafva 40,000,000 kannor bränvin, i st. f.
en motsvarande tillgång på spanmål. Och om vi äfven äro så
lyckliga att fä vara neutrala, så är det ändock säkert att vi icke
hafva samma fördel af bränvinet som af säden.
Af dessa och förut anförda skäl, förtfar jag i mitt yrkande
om återremiss.
Sedan härefter på förfrågan af Hr von Kraimer, And.
Robert, lindert. Rid dar h.-Sek re t. uplyst att något prot.-
utdr., ang:de i förevaride ämne af andra RiksStånd fattade be¬
slut, ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt, anförde
Hr von Kraemer: Då något prot.-utdr. ännu icke är an¬
kommit, men det möjligtvis är obekant, att RorgareSt. redan
bifallit Utskis förslag, så tager jag mig friheten att här omnämna
detta. Vidare torde jag, utan att utsätta mig för den fara, som
44
Den i Maj.
spåman vanligen hafva, nemi. att misstaga sig eller spå orätt,
kunna förutsäga, att BondeSt. afslår ifrågavande Betänk, Utgå¬
ende från denna förutsättning, får jag till Hrnnes besinnande
framställa en betänklighet, som yppat sig hos mig, och hvilken
jag förut icke hört yttras. Om vi nemi. antaga, att BondeSt.
afslår Betänk, och att R. o. Ad. gör detsamma, så är saken af¬
gjord, och de Hrr, som önska att jordbruket måtte få någon
fördel af de inskränkningar, som lagstiftningen derpå lagt, hafva
således vunnit sitt ändamål. Skulle deremot något jemnknings-
förslag blifva af R. o. Ad. antaget, så, enär BorgareSt. redan
bifallit Utsk:s Betänk, och PresteStåndet möjligen gör detsamma,
samt således tre Stånd beslutat i frågan, måste den gå lill För¬
stärkt Utsk.
Samma faror hänger öfver en återremiss. Man vet icke,
hvilken utgång frågan kan taga, eller hvilken åtgärd Utsk. kan
tillstyrka. Jag får således ännu en gång be de Hrr, som önska
att jordbruket mätte få någon fördel i höst, alt de fästa upmärk-
samheten på den fara, som de mot sig framkalla, derigenom att
de yrka Betänk:s återremitterande.
Jag tror derföre att man så fort. som möjligt bör afgöra
Betänk., och då jag dessutom är öfvertygad, att det rättaste är
att öfverlemna frågan lill K. M:s eget bepröfvande, så får jag för min
del yrka afslag å Betänk., isynnerhet som det alltid står i K.
M:s skön, att, så framt missvext (hvilket jag, i förbigående sagdt,
anser vara den enda giltiga anledningen till ett bränvinsförbud)
eller dålig skörd inträffar, inställa bränvinsbränningen.
Då nn öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på förevande Betänk, blif¬
vit yrkadt, af åtskilliga ledamöter bifall, och för öfrigt af Frih.
af Ugglas följande beslut: ”R. o. Ad. anser Serskildta Utsk:s
Betänk. JV2 9 icke föranleda till någon åtgärd från R. St:rs sida”;
af Frih. Åkerhjelm och Gr. Posse, att Betänk, måtte afslås; af
Frih. Raab, sedan han afstått från sitt serskildta förslag, likasom
af Hr Braunerhjelm med flere ledamöter, att Betänk, måtte blifva
återremitleradt, samt slutligen af Gr. Lagerbjelke ”att R. o. Ad.
”mätte besluta, att ät K. M. i underddiet öfverlemna, att, derest
”högst vigtiga omständigheter dertill föranleda, utbyta någon del,
”af högst en månad, utaf den i nu gällande Förordning ang:de
”vilkoren för bränvins-tillverkning och försäljning tillåtna tid på
”hosten innevar:de är, emot en lika lång tid tillåten bränvins-
”bränning under de delar af år 1855,»då bränvinsbränning eljest
”icke vore tillåten, dock emot de vilkor, den nya författningen
”ang:de bränvinshfänning i öfrigt föreskrifver”.
Propos. till bifall å förevande Betänk, blef härefter fram¬
ställd och besvarad med starka Nej jemte åtskilliga Ja.
Sedermera hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.,
på sätt Frih. af Ugglas föreslagit, ansåge ifrågavande Betänk,
icke föranleda till någon åtgärd frän R. St:rs sida, och utföllo
härvid svaren nied blandade Ja och Nej.
Den 1 Maj.
45
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. an-
såge de emot Utsk:s Betänk, gjorde anmärkmr föranleda till
återremiss.
Denna propos. besvarades med starka Ja blandade med många
Nej, hvarjemte
Hr Harmens, Henr. Otto, anmälde och yttrade
Jag anhåller vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, om propos.
på bifall till det af Frih. af Ugglas framställda yrkande:
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att lian icke varit fullt
säker huru 11. o. Ad:s svar vid det af Hr af Harmens omnämnde
tillfälle bordt upfattas, och att han, derest han tydligen kunnat
nr kilja dpt, också skulle gifvit det tillkänna; men att han, dä så
icke varit förhållandet, ansett sig höra framställa den propos.,
som derefter följde i ordningen, och trodde sig hafva funnit att
den nu sednast framställda proposm blifvit besvarad med öfver¬
vägande Ja.
Frih. af Ugglas begärde votering.
Hr Hjärne: Jag instämmer med de Hrr, som yrkat åter¬
remiss, och får således, för att icka öka antalet af propos:r, afstå
från min först framställda anhållan om bifall; hvarjemte jag hop¬
pas alt öfriga ledamöter, som talat för bifall, äfven mätte med
mig förena sig i begäran om återremiss.
Frih. af Ugglas: Jag vågar anhålla, att det af mig fram¬
ställda förslag, mätte vid blifvande votering få ingå såsom contra-
propos.
Frih. Stjernstedt: Äfven jag får afstå från mitt yrkande
om bifall, och förena mig med de Hrr, som anhållit om Betänk:s
återremitterande.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den, som anser de emot Serskildta Utsk:s Betänk. JYs 9
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. förenämnde Betänk, icke föranleda
till någon åtgärd från R. St:rs sida.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 68.
Nej — 55.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: I anseende tillföre-
stående bortresa får jag vördsamt afsäga mig min plats såsom
46
Den 1 Maj.
ledamot i Bevilln.-sUtsk., anhållande derjemte att vid min Riks¬
dagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Elekto¬
rer af Hr Gr. o. Landtm, blefvo anmodade att sammanträda till
val af en ledamot i Bevil!n:sUtsk. efter Gr. af Ugglas.
Hr Palmcrantz, Joli. Maur.: Jag får tillkännagifva att
jag röstat för afslag å ifrågavar:de Betänk, samt anhåller att i
ett kommande plenum få närmare utveckla de skäl, som dertill
förauledt mig.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att Riddar.-Sa.kret. hos
honom anmält, att, till följd deraf att under innevande Riksdag
R. o. Ad:s plena inträffat betydligt oftare än förut varit vanligt,
R. o. Ad:s vid [irot. tjenstgörande Notarier varit så syssel¬
satte, att derest icke deras antal förökades, med protmes.juste¬
ring och upsättningen af de discussioner, som borde åtfölja de
beslutade återremisserne, skulle komma att dröja alltför länge,
hvarföre och då det vore sannolikt att, äfven under den närmast
förestående tiden, plena kommo att hållas 4 dagar i veckan,
Hr Gr. o. Landtm, linge hemställa om R. o. Ad. behagade be¬
sluta, att nu till tjenstgöring vid prot., tillsvidare antaga 2:ne
Notarier utöfver det hittills bestämda antalet, samt att StatsUtsk.
må genom utdr. af prot. derom underrättas, på det Utsk. måtte
gå i författning om utbetalning af arfvoden för dessa Notarier.
Ropades Ja.
Hr von Knorring, Oscar Erik: Som jag nödgas inträda
i tjenstgöring, så anhåller jag att, med bibehållande af min Riks-
dagsmanna-rätt, få afsäga mig min befattning såsom Suppleant i
BankoUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en Suppleant i Banko¬
Utsk. efter Hr von Knorring.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 3 Maj f. m.
47
Onsdagen den 3 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 1 dennes.
Hr Palmcrantz, Joli. Maur., anförde skriftligen:
Jag anhåller nu att närmare få upgifva de skäl, som för-
anledt mig att rösta för afslag å Betänk. ang:de bränvinsbrän-
ningens inställande under nästa höst. Jag hade nemi. icke förmått
för mig vederlägga sanningen deraf att då den gamla bränvins-
förordningen bestämdt tillåter bränvinsbränningen de två sista
månaderna af innevande år, såvida icke högst vigtiga omständig¬
heter, d. v. s. missgynnande skörd, föranleda ett absolut förbud,
denna i ännu gällande lag stadgade tillåtelse icke eller borde
kunna eluderas af R. St:r sjelfva i deras egenskap af lagstiftare,
aldra minst på en tid innan några farhågor för årets skörd ännu
kunnat yppa sig, och alt försigtigheten derföre manade att icke
introducera den nya författningen bland allmänheten lill nog¬
grann efterlefnad med sådane åtgärder i afseende på den gamla
sorn blifvit föreslagne. Jag hade icke trott att ett dylikt hand¬
lingssätt vöre R. St:r värdigt. Jag vill visserligen medgifva att det
vore att önska det man på lagenligt sätt hade kunnat förekomma
offrandet af alltför mycket tid, arbete och produkter åt bränvins-
pannorne under nästa höst; men då tillåtelsen engång gifvits i
lag, hvilket ej får förgätas, och detta löfte äfven är kungsord,
så kan man väl ej förebrå folket såsom något fel om det litat
och ännu litar derpå. Att på något sätt bidraga till suspende¬
rande af den gamla förordningen för den nyas skull hade jag dess¬
utom trott innebära ett våld eller en högst förnärmande åtgärd
äfven emot gällande grundlag, som bestämmer R. St:rs egen lag¬
stiftningrätt, och sålunda kunna för framtiden medföra långt större
olyckor för landet än att t. o. m. låta bränvinsrörélsen ha sin
gamla gång dessa sista två månaderna af den lyckligtvis snart
tilländalupna gyllene bränvins-perioden. Kunna grundlagens stad-
ganden den ena dagen förnärmas i ett fall och får dess tillämp¬
ning vara i ett vådligt beroende af agitationens verkningar, så
kunde måhända sådant likaväl ske den andra dagen i ett annat.
Det skulle kanske snart icke finnas någon gräns. Och jag drager
dessutom starkt i tvifvelsmål om vår fyrdelade representation är
af allmänna tänkesättet så npburen, så prisad, att den, i fall så
skedde i dpnna fråga, icke skulle derföre måhända bli ganska
strängt debiterad. Villigt erkännande de högsinnade afsigterna
hos de varmt fosterländska män, som haft sig updraget det mödo¬
samma, obehagliga och tillika f. n. otacksamma kallet att vid
denna Riksdag ordna bränvins-handteringen efter andra grunder,
hade jag dock trott att nitet för de idéer hvaraf pluraliteten varit
48
Den 3 Maj f. m.
genomträngd, och den innerliga önskan att så snart som möjligt
få dessa idéer tillämpade på jordbruket, icke bordt förleda till
någon öfverdrift, som försigtigheten synes afstyrka.
Dessa hafva varit mina skäl, utan att sjelf nu vara bränvins-
brännare, endast jordbrukare, och jag respekterar andras för mot¬
satta åsigter. Jag lyckönskar slutligen Utsk., som, efter det Be¬
tänk. blifvit af två Stånd redan antaget, ånyo kommer att hand¬
lägga frågan, om Utsk. mägtar besegra eller undvika de svårig¬
heter i afseende på bestämmelserna såväl om redskapen som be¬
skattningen, hvilka ofelbart komma att mota försöken att med
iakttagande af gällande stadganden bereda bränvins-tillverknin-
gens inställande under nästa höst, hvilken åtgärd i allt fall af K.
M. utan någon för R. St:r blottställande skrifvelse kan under vissa
förhållanden vidtagas.
Gr. Posse, Knut Axel: I anledn. af en förestående resa,
anhåller jag att, med bibehållande af min Riksdagsmanna-rätt,
få nedlägga min befattning såsom ledamot i BankoUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Frih. von Knorring, Wolrath: Äfvenledes jag får i an¬
seende till förestående afresa ifrån hufvudstaden, vördsamt anhålla
att få med bibehållen Riksdagsmanna-rätt afsäga mig den plats
jag uti Bevilln:s-Utsk. innebar jemte förtroendet att vara bänkman.
Äfven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val
af en ledamot i BankoUtsk. efter Gr. Posse och en ledamot i
Bevilln:s-Utsk. efter Frih. von Knorring.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöler,
och befunnos dertill utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
efter JVs 105. Gr. af Ugglas, Carl Fredrik Ludvig;
— 282. Frih. Rudbeck, R. C.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
efter JVa 119. Frih. Lubecker, Fullm. Hr Bergenstråle, Claes
och JV5 1979. Hr Brakel, Mauritz;
— 60. Gr. Mörner, C.
— 227. Frill. Rudensköld, Fullm. Hr Adlercreuts, A. G.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i BankoUtsk.
efter JVs 1976. Hr von Knorring, Erik Oscar; och befanns der¬
till hafva blifvit utsedd.
— 2010. Hr af Geijerstam, J. H.
Föredrogs
Den 3 Maj f. m.
49
Föredrogs ånyo Bevillnis-Utskis d. 15 och 24 sisth April
på bordet lagda Betänk. JVa 3 ang:de Tullbevillningen.
Delia Betänk, ansågs böra punktvis företagas lill afgörande,
och förekom nu
1 :o Utsk:s yttrande ang:de de af Hr Printzensköld, Carl,
och Johan Petter åndersson väckte motioner att nu gällande
Tulltaxa multe intill näslk:de Riksdag oförändrad bibehållas,
med undantag enl. sisln:de motionärs yrkande, för de fall,
der K M. funné behof och omständigheter fordra förän¬
dringar.
Efter någon discussion, hvarunder yrkades, dels att, med
ogillande af Utsk:s yrkande, R. o. Ad. måtte förklara nuvar:de
Tulltaxa böra förblifva oförändrad, utom i de delar, deri K. M.
föreslagit förändring; dels att Ulsk:s yttrande måtte bifallas, och
dels att detsamma måtte läggas till handlingarne, förklarade Ur
Gr. o. Landtm, sig anse, att Utskis ifrågavaride yttrande, enär
det icke innefattade någon hemställan, icke kunde af R. o. Ad.
hvarken bifallas eller afslås, och blef förevaride punkt, uppå se¬
dermera framställd propos., lagd till handlingarne.
2:o Utsk:s hemställan, ang:de förändrade eller nya tull¬
värden.
Uppå framställning af Hr Gr. o. Landtm., fann R. o. Ad.
icke lämpligt, att nu pröfva ifrågavaride tullvärden innan der¬
jemte tullsatserne kunde förekomma till afgörande, utan beslöts,
alt förevaride punkt f, n. endast skulle läggas till handlingarne,
och att, sedan Utskis förslag till tullsatser å de serskilda artik-
larne blifvit pröfvade, dessa artiklar åter skulle genomgås för be¬
stämmande af de med * utmärkta tullvärden, hvarom icke, vid
pröfningen af tullsatserne, beslut blifvit fattadt.
3:o Utsk:s anmälan att v ärr de-fö r tulln ing e n, savidt möjligt
varit, blifvit utbytt emot annat förtullningssätt.
R. o. Ad. fann denna punkt icke föranleda till annan åt¬
gärd, än att läggas till handlingarne.
Vidare förekommo Utskis förslag i afseende på nedannämnde
artiklar.
Antimonium.
Utskis hemställan bifölls.
Apelsiner m. fl.
I afseende på denna punkt yrkades dels bifall till Utskis
förslag, dels att införsels-tullen måtte nedsättas å Apelsiner, Citro¬
ner, Pomeranser till 9 rst., å Kastanjer till 1 sk., å Korinther lill
1 sk. samt å Plommon och Sviskon till 1 sk. pr ??, hvarjemte
begärdes serskild propos. å hvar och en af de i denna punkt
förekommande frågor.
7 H. 4
50
Den 3 Ma,j f. ni.
Propos. å den del af Utsk:s Utlåt, som afstyrker bifall till
förslaget att alla Frukter och Bär måtte beläggas med samma
tullafgifter och inbegripas under en rubrik, blef först framställd
och med Ja besvarad.
De härefter 1:« i fråga om Apelsiner, Citroner och Pome-
ranser och 2:o i fråga om Kastanjer framställda propos:rne till bi¬
fall å Utsk:s förslag, besvarades med starka Ja, blandade med
Nej, hvaraf Ja af Hr Gr. o. Landtm, förklarades hafva varit öf¬
vervägande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. bi-
fölle Utsk:s förslag i fråga om Korinther, och förklarade efter denna
propos:s besvarande med starka Ja, blandade med många Nej,
att han äfven härvid ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följ:de votens-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:s-Ulsk:s förslag, i fråga om inför¬
sels-tullen å Korinther, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad., att införsels-tullen å nämnde ar¬
tikel nedsättes till en sk. pr U.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer
Ja — 42-
Nej — 44.
Efter sedermera i fråga om artikeln Plommon och Sviskon
framställde propos:r, först till bifall å Utsk:s förslag och derefter
till bifall å införsels-tullens nedsättning till en sk. pr hvilka
propos:r besvarades med blandade Ja och Nej, blef förnyad propos.
lill bifall å Utsk:s förslag åter besvarad med Ja och Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarefter följ:de voteris-propos. up¬
lästes till justering och godkändes:
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s förslag i fråga om inför¬
sels-tullen å artikeln Plommon och Sviskon, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. att införsels-tullen å nämnde ar¬
tikel nedsättes till en sk. pr S'.
Den 3 Maj f. m.
51
Vid voteringens slut befanns, att rösterna utfallit sålunda:
Ja — 42.
Nej — 46.
Vidare framställdes propos. till bifall å Utsk:s förslag i fråga
om införsels-tullen å Oliver, och utföllo svaren härvid med starka
Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att
han funnit Ja hafva öfverröstat Nej.
Aska, rå, af Irad eller andra vegetabilier, sami vallad
eller o raffinerad Pottaska.
I fråga om dessa artiklar, yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels afslag derå med bibehållande af nu stadgade införsels¬
tull ; hvarefter propos. till bifall å Utsk:s förslag blef framställd
och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, och sedermera
förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han funnit Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att
fortsättas kl. 6 e. m.
Aska, pott- raffinerad och calcinerad.
I afseende på denna artikel, yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag, dels bibehållande af nu stadgade införsels-tull, hvarefter
Hr Gr. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
förslag, samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Askar och Dosor.
I fråga om denna artikel, yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels att redact:n af artikelns rubrik måtte lemnäs oför¬
ändrad, dels ock att den nu stadgade tullsatsen måtte lemnäs
oförändrad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, först Remställde om
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s redactions-förslag, samt sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka Ja, blandade med Nej,
förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. blef äfven Utsk:s i afse¬
ende pä sjelfva tullsatsen gjorda förslag af R. o. Ad. bifallet.
Fortsättningen af förevarande ärendes pröfning upskjöts till
eftermiddagens plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
52
Den 3 Maj e. m.
Onsdagen den 3 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni prot. för d. 8 sistl. April.
Fortsattes pröningen af Bevilln:s-Utsk:s Betänk. JV2 3, ang:de
Tullbevillningen.
Härvid förekommo nedannämnde artiklar:
sissa foetida m. fl.
I fråga härom yrkades dels bifall till Utsk:s förslag, dels att
alla apotheks-varor måtte befrias från införsels-tull, och efter det
propos. till bifall å Utsk:s förslag blifvit besvarad med starka Ja,
blandade med Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., alt han ansag
Ja hafva varit öfvervägande.
Band.
Efter någon discussion upskjöts pröfningen af Utsk:s rör:de
denna artikel afgifna förslag till R. o. Ad. behandlat artikeln
Väfnader.
Barometrar.
Utsk:s förslag bifölls.
Beck.
I afseende på denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag, dels nedsättning af införsels-tullen till 5 sk. pr It, och
uppå derefter framställd propos. blef Ulsk:s förslag af R. o. Ad.
bifallet.
Ben, elfen-
En talare ansåg att under rubriken arbetadt Elfenben borde
uptagas en serskild afdelning för ”Kammar’1 med tull af 24 sk.
pr men R. o. Ad. biföll Utsk:s förslag:
Bildhuggeri-ar beten.
- -x
Utsk:s förslag bifölls.
Bleckslagar e-arbeten.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels bibehållande af nuvar:de tull-afgifler, och efter det
propos. till bifall å Ulsk:s förslag blifvit framställd och besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm,
att han funnit Ja öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarefter följ:de voter:s-propos.
blef upläst till justering och godkänd.
Den 3 Maj e. m.
53
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s tillstyrkande i fråga om
införsels-afgifterne för Bleckslagare-arbeten, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nuvar:de tull-afgifter för nämnde
artikel böra bibehållas.
Vid voteringens sint, befunnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 68.
Nej — 19.
Blommor, delar af artificiella blommor.
Utsk:s förslag bifölls.
Bly.
I fråga om denna artikel, yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels att rubriken oarbetadt Bly måtte delas i 2:ne nemi.
”Bly i tackor” med 1 R:dr 6 sk. och ”Bly i rullar” med 24 sk.
införsels-tull pr Skit, och uppå sedermera framställd propos. blef
Utsk:s förslag af R. o. Ad. bifallet.
Blyerts, Blyertspennor och Blysocker.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Blår.
Sedan en talare yrkat att i fråga om denna artikel nu gäl¬
lande Tull-taxa måtte lemnäs oförändrad, men andra begärt bifall1
till Utsk:s förslag, blef sistnämnde förslag af R. o. Ad. bifallet.
Bokbindar e-clolh.
En talare yrkade att i fråga om denna artikel nu gällande
Tull-taxa måtte lemnäs oförändrad, hvaremot andra yrkade bifall
tili Utsk:s förslag, hvilket också af R. o. Ad. godkändes.
Borax.
Utsk:s förslag bifölls.
Broderade arbeten, andra slag (än guld- och silfver-).
I afseende å denna artikel, yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag, dels bifall dertill med den förändring att orden ”50 proc.”
utbyttes emot orden ”100 proc.,” dels ock vidblifvande af nu stad¬
gade förtullningssätt, och då,, efter först till bifall å Utsk:s förslag
framställd propos., sorn besvarades med starka Nej, blandade med
Ja, propos. framställdes till bifall å samma förslag med den för¬
ändring att deri, i st. f. orden: ”50 proc.” infördes: ”100 proc.”
ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
54
Den 3 Maj e. m.
Bränvin och Sprit.
Utsk:s hemställan bifölls.
Böcker.
I fråga om denna artikel yrkades, dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels att Böcker, på Svenska tryckte, med uteslutande af in¬
delningen i oinbundna eller häftade och inbundne, måtte påföras
en införsels-tull af 6 sk. pr få, dels att böcker på Svenska tryckte
måtte få tullfritt införas, och dels att tullfrihet måtte beviljas för
böcker på Svenska, tryckte i Finland, och då, efter å dessa ser¬
skilda yrkanden framställde, med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r, förnyad propos. framställdes till antagande afen gemen¬
sam införsels-tull af 6 sk. pr U för böcker, på Svenska tryckte,
ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
I anseende till den redan långt framskridna tiden upskjöts
återstående pröfningen af förevar:de Betänk, till morgondagens
plenum.
tfplästes ett af Gr. von Rosen, Carl Pontus, inlemnadt
sålydande Mern.:
I anseende till afresa från hufvudstaden, får jag härmed
vördsammast afsäga mig det suppleantskap uti Const.-Utsk., hvar¬
med jag af H. R. o. Ad. varit hedrad; anhållandes jag tillika
vördsamt, att detta oaktadt vid min Riksdagsmanna-rätt varda
bibehållen.
R. o. Ad. Iemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en Suppleant i Const.-
Utsk. efter Gr. von Rosen.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne Betänkin:
J\,s 91, ang:de hegardt låne-understöd till Akademiska För¬
eningen vid Lunds Universitet; och
JVs 92, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uti ordi¬
narie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
/
Den 4 Maj f. n).
55
Thorsdagen den 4 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:s Betänk. JVé 3, ang:de
Tull-bevillnihgen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
Caffe, Citnent samt Coboll-malm och Metall.
B. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på dessa artiklar
tillstyrkt.
Dekorationer, Plaläer med tillbehör och Ofnamerler ej
specificerade.
I afseende på dessa artiklar yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag och dels bibehållande af nu stadgade förtullning, och då
propos. till bifall å Utsk:s förslag framställdes, ropades starka Ja
jemte några Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
funnit Ja öfvervägande.
Etuis.
Ulskrs förslag bifölls.
Fartyg och Bålar.
Efter någon discussion ansågs pröfningen af Utsk:s förslag
böra upskjutas till R. oo. Ad. behandlat artiklarne Jern, Redskap
och Machinerier samt Angmachiner och Ångpannor.
Fernissa.
Utsk:s förslag bifölls.
Fisk.
Af de 3 punkter, hvari Utsk. fördelat sitt Utlåt. rör:de denna
artikel, företogos försl lill afgörande l:sta punkten, ang:de väckt
fråga om tullbestämmelser för en aflägsnare tid och 2:dra punkten
ang:de införsels-tullen å Anjovis, Sardeller och Thonfisk, samt
blefvo dessa punkter af R. o. Ad. bifallne.
Då sedermera 3:dje punkten, ang:de införsels-tullen å öfrige
slag af fisk, förekom, yrkades dels bifall till Utsk:s förslag, dels
bibehållande af nuvar:de införsels-tull, dels bifall till Utsk:s för¬
slag med den förändring att för Sill, Strömming och Gråsidor
eller Seij medgåfves tullfri införsel, dels ock återremiss; hvar¬
efter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bi¬
falla Utsk:s förslag utan förändring, samt efter denna propos:s
besvarande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade, att han
trott sig finna Ja öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, samt hvar och en af
de meningar, som förklarats öfverröstade, blifvit ifrågaställd att
antagas till contra-propos., hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R.
o. Ad. till contra-propos. behagade antaga förslaget, att nuvande
56
Den 4 Maj f. m.
införsels-tull å ifrågavar:de artikel må bibehållas, och ropades här¬
vid starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Afven härvid begärdes votering, samt yrkades dels att bifall
till Utsk:s förslag med den förändring, att för Sill, Strömming
och Gråsidor eller Seij medgåfves tullfri införsel, dels alt åter-
remiss måtte intagas uti contra-propos:n vid denna votering, och
efter i anledn. 'deraf gjord med starka Ja, jemte många Nej be¬
svarad hemställan, om IL o. Ad. till contra-propos. vid voterin¬
gen om contra-propos. antoge yrkandet att Utsk:s förslag måtte
bifallas med den förändring, att för Sill, Strömming och Gråsidor
eller Seij medgifves tullfri införsel, förklarade Hr Gr. o. Landtm.,
att han ansåg Ja hafva öfverröslat Nej.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande voter:s-
propos.:
Den, som till contra-propos. vid äskad votering om bifall till
3:dje punkten af Bevilln:s-Utsk:s förslag, ang:de tullen å artikeln
Fisk, antager Hr Printsenskölds yrkande att nuvar:de införsels¬
tull å denna artikel må bibehållas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. till contra-propos. det af Hr von
Koch framställda yrkande, att Utsk:s förslag måtte bifallas med
den förändring, att för Sill, Strömming och Gråsidor eller Seij
medgifves tullfri införsel.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 42.
Nej — 35.
Härefter uplästes till justering samt godkändes följande vo-
ter:s-propos.:
Den, som bifaller 3:dje punkten af Bevilln:s-Utsk:s förslag,
ang:de tullen å artikeln Fisk, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nuvande införsels-tull å nämnde
artikel böra bibehållas.
Sedan denna votering försiggått befunnos rösterne hafva ut¬
fallit sålunda:
Ja — 51.
Nej — 37.
Fjädrar, ej specificerade.
Efter någon discussion upskjöts pröfningen af Utsk:s förslag
Den 4 Maj f. m.
57
tills R. o. A.d. fattat sina beslut i fråga om artiklarne Jern
och Stål.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdat
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Flaskfoder.
Uti Utsk:s förslag, att Flaskfoder må Jörtullas lika med det
ämne, arbetadt, hvaraf de bestå, yrkades den förändring, att fram¬
för ordet ”bestå” skulle tilläggas ordet ”hufvudsakligen”, och efter
först framställd propos. till bifall å Utsk:s förslag utan förändring,
som besvarades med starka Nej jemte några Ja, blef nämnde
förslag bifallet med ofvan berörde förändring.
Fläsk.
I fråga om denna artikel yrkades, dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels bibehållande af nu stadgade införsels-tull, och då efter
det propos. till bifall å Utsk:s förslag blifvit framställd och be¬
svarad med starka Ja, blandade med Nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande, begärdes
votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter.-s-propos.:
Den, sorn bifaller Bevilln:s-Utsk:s tillstyrkande i fråga om
nedsättning af införsels-tullen å artikeln Fläsk, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nuvartde införsels-tull å nämnde
artikel böra bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 74.
Nej — 28.
Foglar, Folier, Formar och Fyrverkeri-arbeten.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Färger och Färgning s-ämnen.
Härvid företogs serskildt till afgörande Utsk:s hemställan, att
införsels-tullen å Blyhvitt, Zinkhvitt och Kremserlivitt må bestäm¬
mas till 1 sk. 8 rst. pr Sf, och yrkades i fråga härom dels bifall
till Utsk:s hemställan, dels att denna införsels-tull, i öfverens¬
stämmelse med hvad i K. M:s Nåd. Propos. blifvit föreslaget,
måtte nedsättas till 1 sk. 4 rst. pr U, och dels återremiss.
Efter med blandade Ja och Nej besvarade propos:r till bifall
å dessa serskildta yrkanden, blef förnyad propos. lill bifall å Utskrs
hemställan framställd och besvarad med starka Ja jemte många
58
Den 4 Maj e. m.
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu
hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, samt, i fråga om hvil¬
kendera af de meningar, som ansetts öfverröstade borde intagas i
cont.ra-propos:n, Hr Gr. o. Landtm., efter framställd och med
starka Ja, jemte åtskilliga Nej, besvarad propos. å bifall dertill,
att det med K. M:s propos. öfverensstämmande yrkande intoges i
contra-prposm, förklarat sig hafva funnit Ja öfvervägande, uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller Utsk:s hemställan i fråga om införsels¬
tullen å Blyhvitt, Zinkhvitt och Kremserhvitt, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, anser R. o. Ad. införsels-tullen å nämnde artik¬
lar böra i öfverensstämmelse med hvad i K. M:s Nåd. Propos.
blifvit föreslaget nedsättas till 1 sk. 4 rst. U.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 24.
Nej — 21.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning upskjöts -lill
eftermiddagens plenum, och H. R. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m.
Iö fidem protocolli,
Alberl Munck.
Tliorsdagen den 4 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På föredragms-listan fin¬
nes f. n. ibland andra mål upfördt StatsUtsk:s Utlåt. M 92,
ang:de de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsätt¬
ning och förenkling, och som detta ärendes snara afgörande är
af mycken vigt i och för den nya organisationens verkställande,
anhåller jag att R. o. Ad. måtte besluta, att detta Utlåt, sättes
främst på föredragms-listan näst efter Bevilln:s-Utsk:s Betänk. JVsi 3.
R, o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Den 4 Maj e. m.
59
Uplästes ett af Hr Adlercreutz, Axel, inlemnadt så
lydande Mern.:
Till följd af trägna embetsgöromål nödgas jag, att, medför-
behållande af min Riksdagsmanna-rätt, afsäga mig den befattning
af ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., som blifvit mig updragen.
Efter härtill af R. o. Ad. lemnadt bifall, blefvo Hrr Elekto¬
rer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade att utse en ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk., i st. f. Hr Adlercreutz.
Fortsattes pröfningen af Bivilln:s-Utsk:s Betänk. J\s 3, ang:de
Tull-bevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
Färger och Färgnings-ämncn.
Sedan R. o. Ad. under förmiddagens plenum fattat sitt be¬
slut ronde införsels-tullen å Blyhvitt, Zinkhvitt och Kremserhvitt,
företogs nu till afgörande Utsk:s hemställan i fråga om öfriga
färger och färgnings-ämnen, och yrkades härvid dels bifall till
Utsk:s hemställan, dels och bifall till densamma med den för¬
ändring, att Jordfärger, ej specificerade mätte såsom hittills
sammanstå med andra slag ej specificerade under en gemen¬
sam tullsats af 2 sk. pr U.
Efter med blandade Ja och Nej besvarade propos:r å bifall
till dessa yrkanden, blef förnyad propos. till bifall å Utsk:s för¬
slag framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej j
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han härvid funnit Ja
öfvervägande.
Färgträd.
Utsk:s förslag bifölls.
Galläplen.
En talare yrkade tullfrihet för denna artikel, men R. o. Ad.
biföll Utsk:s förslag.
Garn.
Af Utsk:s i fråga om denna artikel afgifna yttranden före¬
togs serskildt till afgörande förslaget, att införsels-tullen å Bom¬
ullsgarn må vid innevar:de Riksdag lemnäs oförändrad, och yr¬
kades dervid dels bifall till Utsk:s förslag, dels detsammas anta¬
gande med den förändring, att införsels-tullen å ofärgadt Bom¬
ullsgarn måtte nedsättas till 2 eller åtminstone till 3 sk. pr U;
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förslag samt sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han ansåg Ja
hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
samt godkändes följ:de votens-propos.:
60
Den 4 Maj e. m.
Den, sora bifaller Bevilln.Utsk:s förslag i fråga om införsels¬
tullen å Bomullsgarn, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, bifalles Utsk:s berörde förslag med den förändring,
att införsels-tullen å ofärgadt Bomullsgarn nedsättes till 3 sk. It.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 47.
Nej — 28.
Då härefter en ledamot hemställde att pröfningen af Utsk:s
förslag i fråga om Ull-, Linne- samt Segel- och Bindgarn måtte
upskjutas tills R. o. Ad. fattat sina beslut i afseende på artik-
larne Ull, Lin och Hampa, lemnade R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Gevär.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels vidblifvande af nu gällande Tulltaxa, dels ock följande
speciflcation och tullsatser:
Dubbelbössor, 1 st. 5 R:dr.
Enkla bössor, 1 st. 2 R:dr 24 sk.
Pistoler, Puff er tar och Ter ser oller, 1 par, 1 R:dr.
Delar af gevär förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf
de bestå, med 25 proc:s förhöjning.
Då sedermera propos. framställdes till bifall å Utsk:s förslag,
ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Gipsarbeten, och Glas, Buteljer, Bunkar och Flaskor.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag bifölls.
Glas, fönsler-
Sedan i fråga om denna artikel blifvit yrkadt, dels bifall till
Utsk:s förslag, dels bibehållande af nu stadgade införsels-tull,
framställdes propos. till bifall å Utskrs förslag och ropades dervid
starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Glas, Paleni- och Spegel-, Gummi och Hampa.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag bifölls.
Harts och Harpoes.
I afseende på dessa artiklar yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag, dels bibehållande af nu stadgade införsels-tull; hvarefter
Utsk:s förslag af R. o. Ad. bifölls.
Den 4 Maj e. m.
61
Hattar och Hattflätor.
Utsk:s förslag bifölls.
Hudar och Skinn, oberedda.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels bifall till den indelning och de tullsatser, som i K.
M:s Nåd. Propos. blifvit föreslagne, dels ock antagande af föl¬
jande indelning och tullsatser:
torra, osaltade . . . . . . 1 f J sk. 4 r:st.
» saltade 1 » 1 » — »
våtsaltade och andra slag . . . 1 » — » 8 »
Sedan först propos. till bifall å Utsk:s förslag blifvit fram¬
ställd och besvarad med blandade Ja och Nej, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla den indelning
och de tullsatser, som i K. M:s Nåd. Propos. blifvit föreslagne,
och ropades härvid starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid gjord begäran om votering, uplästes till juste¬
ring och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller, att, i öfverensstämmelse med K. M:s
Nåd. Propos. för artikeln Hudar och Skinn, oberedde, antagas
följande indelning och tullsatser:
torra 1 & 1 sk. 10 nst.
våtsaltade 1 » — » 8 »
andra slag - . 1 » 1 » — »
röstar
Ja}
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages för nämnde artikel följande indelning och
lullsatser:
torra: osaltade 1 ^ 1 sk. 4 r:st.
» saltade 1 » 1 » — »
våtsaltade och andra slag. . . 1 » — » 8 »
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 36.
Nej — 32.
Fortsättningen af förevar:de Betänk:s pröfning upskjöts till
nästa plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 11 på aftonen.
In fidem protocolli;
Albert Munck.
62
Den 5 Maj.
Fredagen den 5 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s Betänk. JVs 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
Hudar och Skinn, beredde eller Läder och Pelsverk, Humle
samt Häcklor, Hyskor och Hakar.
Utsk:s i fråga om dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Inslrumenler.
I fråga om denna artikel företogs först till afgörande Utsk:s för¬
slag, att Fältskärs-, Mathematiska, Optiska, Fysiska och Navigations-
instrumenter, med eller utan fodral, må indelas i Cirklar, Passare
och Cirkelbestick, Glasögon och Lorgnetter med 24 sk. samt alla
andra slag monterade Optiska Glas och Instrumenter, ej specifie-
rade, men 10 sk:s införsels-tull pr ti, och yrkades härvid af 2:ne
talare den förändring i Utsk:s förslag, att införsels-tullen å Cir¬
klar, Passare och Cirkelbestick skulle nedsättas till 12 sk. pr ti,
hvilket yrkande dock af dem frånträddes med instämmande i ett
sedermera framstäldt förslag, att Cirklar, Passare och Cirkelbestick
måtte förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvud¬
sakligen bestå.
Propos. till bifall å Utsk:s berörde förslag biet sedermera
framställd, men besvarad med Nej, hvarefter B. o. Ad. biföll
detsamma med den förändring, att endast Glasögon och Lorgnet¬
ter skulle åsättas en införsels-tull af 24 sk. pr ti, men Cirklar,
Passare och Cirkelbestick förtullas lika med det ämne, arbetadt,
hvaraf de hufvudsakligen bestå.
Derefter föreslogs, att den i Taxe-förslaget vid slutet af ar¬
tikeln Instrumenter intagna anmärkn.: ”serskildt inkommande
tillbehör förtullas efter 15 proc. af värdet” måtte erhålla följande
lydelse: ”serskildt inkommande delar eller tillbehör, ej specifi-
erade, förtullas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de hufvud¬
sakligen bestå”; hvartill R. o. Ad., efter någon discussion, lem-
nade sitt bifall.
Inventarier, Skepps-
Pröfningen af Utskrs förslag blef, uppå en ledamots hem¬
ställan, upskjuten tills R. o. Ad. fattat sitt beslut i fråga om ar¬
tikeln Fartyg.
Jern, gjutet.
Härvid förekom först Utsk:s hemställan, att nu stadgade in-
och utförsels-förbud å ”Tack- och Barlast-jern”, äfvensom utför¬
sels-förbuden å de likartade artiklarne ”Kanoner, Stycken, Nick¬
hakar och Mörsare, ostämplade och oborrade,” samt å ”Hällar
Den 5 Maj.
63
öfver 1J tums tjocklek samt Lod och Lödjor öfver 1 SkU vigt
stycket” må uphäfvas och en tillsats af 1 R:dr pr SkU st.-v. i
förbudens ställe antagas; och beslöts, efter någon discussion, att
nu den del af denna hemställan, som afsåg Tack- och Barlast-
jern, skulle blifva föremål för serskild öfverläggning, samt att vid
denna öfverläggnings slut propos. först skulle framställas i fråga
om utförsels-förbudet.
Under den sedermera företagna öfverläggningen om Tack-
och Barlast-jern yttrades skiljaktiga meningar, såväl i fråga om
in- och utförsels-förbudens uphäfvande eller bibehållande, som i
afseende på tullsatsernas belopp, samt yrkades såsom utförsels¬
tull dels 1 R:dr 24 sk., dels 1 R:dr, och såsom införsels-tull
dels 1 R:dr, dels 32 sk., hvarjemte en ledamot föreslog, att, i
händelse ifrågavar:de förbud bibehöllos, tullsatserna eventuelt måtte
bestämmas vid utförsel till 2 R:dr och vid införsel till 1 R:dr,
allt pr M st.-v.; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. bifölle, att nu stadgade utförsels-förbud å Tack- och
Barlast-jern må uphäfvas, samt sedan denna propos. blifvit be¬
svarad med starka Ja, blandade med många Nej, förklarade det
lian trott sig finna, att Ja varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande votens-propos.:
Den, sora bifaller, att nu stadgade utförsels-förbud å Tack-
ocli Barlast-jern må uphäfvas,^ röstar
vinner Nej, anser R. o. Ad. berörde utförsels-förbud böra bibe¬
hållas.
Härefter bortgick Hr Gr. o. Landtm, och emottogs Landt-
marskalks-klubban af främste närvar:de ledamoten, Fullmägtigen
för Grefliga ätten 8 Oxenstjerna, Frih. Åkerhjelm, Carl,
och vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Hr Frih. o. Ordf:n hemställde sedermera om R. o. Ad. be¬
hagade bifalla, att utförsels-tullen å Tack- och Barlast-jern be¬
stämdes till 1 R:dr 24 sk. pr SkU st.-v., samt förklarade, efter
denna propos:s besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
att han funnit Ja öfvervägande.
Då härefter Hr Frih. o. Ordf:n, först i fråga om införsels¬
förbudets uphäfvande och sedan i afseende på beloppet af inför¬
sels-tullen å Tack- och Barlast-jern, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla Utsk:s förslag, utföllo svaren med starka Ja
jemte några Nej, samt förklarade Hr Frih. o. Ordf:n att han äf¬
ven härvid funnit Ja öfvervägande.
den det ej vill, röstar
Ja — 52.
Nej — 41.
64 Den 6 Maj f. m.
Fortsättningen af detta måls pröfning upskjöts till nästa
plenum.
Frih. Raab, Carl Adam: Af enskilda angelägenheter tvun¬
gen att på någon tid ifrån Riksdagen afresa, anhåller jag att,
med bibehållande af min riksdagsmannarättt, få afsäga mig den
plats jag uti Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. hittills innehaft.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne Betänk:n, nemi. från
Bevillnings-Utskottet:
M 4, ang:de grunderne för den blifvande allmänna Bevill-
ningen samt föreskrifterna för deras tillämpning.
Lag-Utskottet:
JVs 27, anledn. af väckt motion om uphäfvande af de stad-
ganden, som förbjuda Kronans Upbördsmän och Landtmätare att
föra annans talan inför rätta; och
28, i anledn. af väckt motion om förändring af hvad i
lag stadgas ang:de Domarens rätt till vadepenningar och till an¬
del i vissa böter.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 6 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Uplästes ett af Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, inlem-
nadt sålydande Mern.:
I anseende till afresa från Riksdagen nödgas jag från och
med d. 9:de dennes afsäga mig den plats inom H. Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk., hvarmed jag genom Hrr Elektorers förtroende va¬
rit hedrad; men då jag troligen längre fram under Riksdagens
lopp hit återkommer, vågar jag vördsamt anhålla, det H. R. o.
Ad., det oaktadt, behagade tillåta mig att få bibehålla min Riks-
dagsmanna-rätt.
R. o. Ad.
Den 6 Maj f. m.
65
R. o. Ad. leranade härtill sitt bifall; hvarefter Ilr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val af
en ledamot i Allm. Resv. o. Ekon.Utsk. efter Hr Silfverstolpe.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUlsk:s Betänk. JYs 3, ang:dc
Tullbevillningen.
Härvid förekom först Utsk:s förslag, att utförsels-förhuden i
artiklarne ”Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, oslämplade
och oborrade”, samt å ”Hällar öfver 1,} loms tjocklek samt Lod
och Lödjor öfver 1 Sklt:s vigt stycket” må uphäfvas och en tull¬
sats af 1 R:dr pr Skit st.-v. i förbudens ställe antagas; och yr¬
kades uti detta förslag den förändring, att tullsatsen måtte för¬
höjas till 1 R:dr 24 sk.
Efter först till bifall å Utsk:s förslag framstäld, men med
starka Nej jemte ett eller annat Ja besvarad propos., bifölls Utsk:s
förslag med den förändring, att ifrågavande tullsats förhöjdes till
1 R:dr 24 sk.
Vidare förekommo och biföllos såväl (Jtsk:s hemställan att
införsels-afgiften må nedsättas för ”Bomber, Kulör, Champlonerade
etc” från 8 till 6 R:dr; för Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mör¬
sare, ostämplade och oborrade” från 4 till 3 R:dr: för ”Grytor,
Pannor etc.” från 6 till 4R:dr; för ”Hällar, Lod och Lödjor ”från
4 till 2 R:dr; samt för ”kasserade Kanoner, Bomber, Mörsare och
Kulor” från 2 till 1 R:dr pr Skit st.-v., som ock Utsk:s förslag i
afseende på den i införsels-tariffen, under gjutet Jern nu uptagna
rubriken ”Gjutgods, allt annat, ej specificeradt”.
I fråga om den sedermera förekommande rubriken ”Jern,
smidt eller valsadt,” företogs först Utsk:s förslag, att för ”Slång-
och Plattjern, | tums tjockt och deröfver, under 12 tums bredd
och öfver jj tums fyrkant,” införsels-förbudet måtte uphäfvas och
införsels-tullen bestämmas till 2 R:dr 24 sk. pr Skit st.-v.; och
yrkades deri den förändring, att tullsatsen måtte förhöjas till 3 R:dr
16 sk., hvarefter sedan propos. till bifall å Utsk:s förslag blifvit
besvarad med Nej, 11. o. Ad. biföll samma förslag med den så¬
lunda yrkade förändringen.
Beträffande derefter artikeln ”Ankare” yrkades dels bifall till
Utslcs förslag, dels 5 R:dr och dels 4 R:drs införseltull pr Skit
st.-v., och då efter med starka Nej jemte åtskilliga Ja besvarad
propos. å bifall till Utsk:s förslag, propos. framställdes å bifall
till införsels-tullens bestämmande till 5 R:dr pr Skit st.-v., ro¬
pades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Vidare förekommo artiklarne ”Kjettingar, med länkjernels
diameter af 11 tum och derunder, Draggar, Armbultar, Hammare,
Roderjern, Skeppsknän och Smedjestäd”.
7. II. 5
66
Den 6 Maj f. m.
Härvid upkom discussion endast i fråga om artikeln Skepps-
knän, i afseende hvarpå yrkades dels bifall till Utsk:s förslag,
dels nedsättning af tullvärdet till 33 R:dr 16 sk. och af inför¬
sels-tullen till 3 R:dr 16 sk. pr Slett st.-v.; hvarefter Utsk:s för¬
slag, såvidt det angick de öfriga nu ifrågavande artiklarne, uppå
derom serskildt framstäld propos., af R. o. Ad. bifölls.
Den sedermera till bifall å Utsk:s förslag rör:de artikeln
Skeppsknän framställda propos:n besvarades med blandade Ja och
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
alt för denna artikel bestämdes ett tullvärde af 33 R:dr 16 sk.
och en införselstull af 3 R:dr 16 sk. pr Skit st.-v., samt, efter
denna propos:s besvarande med starka Ja jemte åtskilliga Nej,
förklarade alt han funnit Ja öfvervägande.
I fråga om den härefter förekommande artikeln ”Smältstyc¬
ken” yrkades dels bifall till Otsk:s förslag, dels att införsels-tul¬
len måtte förhöjas till 2 R:dr pr Skit st.-v., och efter det pro¬
pos. å bifall till Utsk:s förslag blifvit framställd, men besvarad
med starka Nej, jemte ett eller annat Ja, biföll 11. o. Ad. be¬
rörde förhöjning af införsels-tullen.
Vidare förekommo artiklarne ”Band- oell Platt-jern, under
| tums tjocklek, Bult- och Galler- samt Sänk-smide, rundt eller
kantigt, knip- och, fyrkant- af | turn och derunder, skär- och
klippjern”, och yrkades, att, med införsels-förbudets nphäfvande,
tullsatsen å dessa artiklar måtte bestämmas till 3 R:dr 16 sk.
pr Skit st.-v., hvilket yrkande efter först lill bifall å Utsk:s för¬
slag framställd, men med Nej besvarad propos., af R. o. Ad.
bifölls.
Beträffande sedermera artikeln ”Plåtar, oförtente,” yrkades
dels bifall till Utsk:s förslag, dels att för denna artikel, med ute¬
slutande af indelningen efter tjocklek, måtte bestämmas ett tull¬
värde af 30 R:dr och en införsels-tull af 5 R:dr Skit st.-v.;
hvarefter propos. till bifall å Utsk:s förslag först framställdes och
besvarades med starka Nej, blandade med Ja, samt Hr Gr. o.
Landtm:s sedermera gjorda hemställan om R. o. Ad. bifölle att
Plåtar, oförtente, med uteslutande af den föreslagna indelningen,
påfördes ett tullvärde af 30 R:dr och en införsels-tull af 5 R:dr
pr Skii st.-v., besvarades med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han härvid funnit Ja
öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Sedan härefter Utsk:s förslag ronde artikeln ”Plåtar, förtente,”
förekommit och R. o. Ad. dertill letnnat sitt bifall, anmälde sig
och yttrade
Hr Hjerta, Lars: Uti den af egare till macliinverkstäder
upsatta promemoria, som jag förut omnämnt, omtalas äfven Jern-,
messings- och kopparrör och säges alt de utgöra en oumbärlig
Den 6 Maj f. ra.
67
artikel vid förfärdigande af ångpannor och för upsättningen af
ångmachiner, samt många andra behof, hvarföre det begäres att
de må få förtullas undantagsvis lika med det ämne, hvaraf de
äro förfärdigade. Då någon serskild fabrik för tillverkning af
dragna jernrör ännu icke är anlagd här i landet, och således
icke något skydd behöfves för denna artikel, så får jag framföra
denna anhållan, som till en viss grad utgör en lifsfråga för
vissa metallfabriker, och föreslår vördsamt att 15. o. Ad. täcktes
besluta att låta i Tulltaxan införa samma tull för Rör af jern,
gjutet eller smidt, som för det ämne, hvaraf de äro förfärdigade.
Detta öfverensstämmer också med hvad som redan många år
egt rom i afseende på Rör af bly, hvilka få föras in, icke såsom
arbetad vara, utan lika med Blytackor och Bly ij rullar, såsom
serdeles nödvändiga för en mängd techniska fabrikers behof.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene; Jag instämmer med
den siste värde talaren.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Här har blifvit af en le¬
damot anmäldt för R. o. Ad. att vissa fabrikanter gifvit till¬
känna, att det vöre nödvändigt att insätta i Tulltaxan ett stad¬
gande, hvarigenom stor lätthet åstadkommes att få införa i riket
gjutna Rör af jern ifrån utlandet. Jag påminner mig visserligen
att K. M. för några år sedan beviljade serskild rättighet till in¬
förande af sådana rör och att sådana äfven till någon del i ri¬
ket inkommit, men om jag icke misstager mig, så har samma
fabrikant, som då lick tillstånd att införa de rören, sedan fått
tillåtetse att här införa rudimaterien, d. v. s. för ändamålet pas¬
sande tackjern, och derigenom är man satt i tillfälle att tillverka
sådana rör lika väl i Sverige som i England. Detta har fort¬
farit i flera år, ehuru jag tror att detta fabricat i England göres
till billigare pris än i Sverige, och under sådant förhållande tror
jag att det erfordras några andra bestämdare upgifter än dem,
som nu äro afgifna, för att förmå Ståndet att fatta det beslut,
som Hr Hjerta nyss yrkat.
Hr Hjerta: I fall R. o. Ad., på grund af den anmärkn.,
som af den siste värde talaren blifvit gjord, icke skulle vilja ingå
på min anhållan med afseende på artikeln ”gjutna rör” för att
få dem förtullade på samma sätt som det ämne, hvaraf de äro
arbetade, så anhåller jag dock på det högsta att detta måtte ske
i afseende på smidda rör. Hr Harmens har sagt, att det behöf¬
ves andra upgifter än dem jag framställt såsom skäl för ett så¬
dant yrkande. Det må vara, mert jag anhåller att få nämna,
hvad en och annan bland R. o. Ad. ock torde känna, att smidda
rör äro en angelägen artikel för ångpannor och att smidda rör
icke tillverkas i större skala eller på det sätt som i England vid
någon fabrik inom landet, samt att således ingen lider derpå att
de få införas emot samma tull som för stångjern, eller 3 R:dr
16 sk. SkVb. Jag förnyar min anhållan, att R. o. Ad. ville bi¬
falla detta förslag.
5*
68
Den 6 Maj f. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Lika med Hr Hjerta
anser jag att denna fråga är af den vigt att den icke bör för¬
bigås, utan i Tulltaxan serskildt omnämnas. Här är föreslaget,
alt Rör af jern, koppar, messing, tenn eller andra metaller skola
beläggas med samma tull, som det råämne, hvaraf de äro till¬
verkade. I afseende på koppar, messing och tenn, så instämmer
jag med Hr Hjerta, ty vi hafva icke i Sverige några så beskaf¬
fade inrättningar, hvarvid sådana rör kunna tillverkas. Vi veta
äfven att i England dessa rör tillverkas genom valsning och att
de äro för ångpannors behof mycket tjenligare och äfven till
priset billigare, än de. som kunna förfärdigas i Sverige. Hvad
rör af jern angår, så är det ett helt annat förhållande. Ilär är
upgifvet, att rör af jern icke tillverkas i Sverige, men i detta
afseende ber jag om ursäkt om jag nödgas meddela en deremot
stridande upgift, åtminstone hvad beträffar gjutna rör. När, det
var fråga om en vattenledning till Carlskrona, hvartill sådana
rör erfordrades, så erhöllos de gjutna inom landet till ett ganska
betydligt parti, för hvilket betalningen upgick, om jag rätt min¬
nes, till 40 å 50,000 R:dr. Vattenledningen skulle kosta 80,000,
men om nu ifrågavar:de rör serskildt omnämndes i taxan, så
torde de böra draga samma tull sorn plåtar, med hvilka de kunna
närmast jemföras. Min mening är, efter den kännedom jag har
i ämnet, nu uttalad.
Hr af Harmens: Det var den vidsträckta tydning man
kunde gifva åt Hr Hjertås förra anförande, som upkallade mig.
Efter hans sednare yttrande, så har jag . ingenting alt tillägga,
emedan jag, likasom han, tror, att om frågan endast inskränker
sig till smidda rör, så finnes ingen tillverkning i Sverige, som
deraf kunde blifva lidande.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Mig synes som en
del af dessa rör, som Hr Hjerta omnänt, skulle kunna hänföras
under rubrik af Redskap, Machiner eller delar deraf. Skulle
Utsk:s förslag i denna del gå igenom, så blefve det först och
främst en vida lägre tullsats än som här blifvit föreslagen, hvil¬
ken jag äfven tror ett annat Ständ hafva uptagit till 10 proc.
Om den af mig nu gjorda framställningen anloges, så skulle tull-
satsen åtminstone blifva lägre för dem, som kunde nyttja sådana
rör såsom machindelar. Jag hemställer derföre om det icke
vore bäst att upskjuta frågan om dessa rör intilldess frågan om
tullen på machindelar blifvit afgjord.
Hr Hjerta: Jag har ingenting emot den form för behand¬
lingen, som den siste värde talaren föreslagit om den anses
lämplig, men jag tror, att det är svårt att få in rören under
benämning af machindelar om de icke serskildt nämnas bland
sådana. Jag vet åtminstone att förhållandet varit här, att ma-
chin-titlverkare införskrifvit smidda rör för att begagnas till ångpan¬
nor, och när de kommit till tullhuset, så fordrades att för dem
skulle betalas 32 sk. pr U såsom för manufaktursmide, så att
Den 6 Maj f. ra.
69
egaren mäste abandonera dem intilldess han fick K. M:s serskildta
tillstånd till införsel.
Hr Fåhrajus, Olof Immanuel: För så vidt Hr Hjertås
anförande skulle hafva afseende äfven på Jernrör, som äro gjutna,
befarar jag att R. o. Ad. är förhindrad alt derom besluta något
serskildt, sedan IS. o. Ad. redan afgjort frågan om den artikel,
som i Ulsk:s förslag är utförd' under rubrik af Gjutna Jernarbe-
ten, ej specificerade. Hvad angår smidda Jernrör och rör af an¬
dra metaller, så har Hr Hjerta hemställt, att införsels-tullen, derå
skulle bestämmas till lika belopp med tullen å det råämne, hvaraf
de blifvit tillverkade, men råämnet för alla metaller är väl malm,
och malm är hittills tullfri och blifver det väl hädanefter. Jag
förmodar alt detta icke varit Hr Hjertås mening, och då fordras
väl en närmare förklaring.
Frih. Palmstjerna: Då det icke lärer gå väl an att vid
första handläggningen bos R. o. Ad. behandla någon fråga, som
icke något Utsk. förut specielt yttrat sig öfver, och denna fråga
kan vara något invecklad samt erfordra uplysningar, sora kanske
icke nu äro för handen, så hemställer jag om icke R. o. Ad.
skulle finna lämpligt att denna fråga remitterades till Bevilln.¬
Utsk., så att Bevilln.Utsk. tager den under pröfning och afgifver
deröfver förslag, som kan komma under II. Stu-s behandling.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag ber blott bär att få an¬
märka att man icke må fästa sig vid denna benämning af smidda
rör, ty de äro valsade och de valsas här i Sveriges med en äf¬
venledes här upfunnen och tillverkad machin. Jag anhåller der¬
före att ordet smidda icke måtte begagnas.
Hr Fåhrteus: Jag anhåller att få öfvergå till instämmande
i det förslag, som af Frih. Palmstjerna blifvit gjordt i fråga om
äterremiss af denna punkt till Utsk.
Hr Hjerta: Jag förenar mig i den hemställan så mycket
heldre, som Utsk. derigenom får tillfälle att yttra sig om Rör af
koppar, messing, tenn eller andra metaller, som jag tog mig
äran omnämna i mitt första anförande.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. re¬
mitterades den nu väckta frågan om serskild tullbehandling för
Rör af jern eller annan metall till Bevilln.Utsk.
I fråga om de slutligen under liufvudrubriken Jern uptagne
artiklarne ”Spik af 2 tums längd och deröfver” och ”ali annan
Spik samt allt annat Manufaktur-smide, ej specificeradl”, biföll
R. o. Ad. Utsk:s förslag, hvarefter
Hr Hjerta yttrade
Jag har ej velat begära ordet för att väcka en discussion i
detta ämne, emedan jag ansett det fruktlöst, då Bevilln.Utsk. af-
styrkt min motion och de öfriga RiksStm, såsom jag tror, bifallit
Utsk:s förslag; men jag anhåller att få anföra min reservation
ro
Den 6 Maj f. m.
emot Utsk:s afstyrkande, af den anledn., jag sökt göra för ma¬
nufaktur och smides-artiklar af olika vigt, helst jag tror en sådan
indelning vara en af de väsendligaste grunderne för en riktig
förtullning af denna vara, och jag icke kan godkänna den be¬
tänklighet Utsk. haft i afseende på den mångfaldiga sortering,
som dervid förekommer, emedan jag icke anser det vara svårare
för en tullkammare att serskilja artiklar efter deras olika vigt, än
att räkna trådarne i en linne- eller bomulls-väfnad. Jag ber att
i prot. få nedlägga denna reservation och vill vid en kommande
Riksdag, om jag då lefver, förnya mitt förslag.
Vidare förekommo följande artiklar:
Jernskrot samt Kardor och Nordinder.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på dessa artiklar fö¬
reslagit.
Kläder.
Pröfniugen af Ulsk:s härom afgifna förslag ansågs böra up-
skjutas tills R. o. Ad. fattat sitt beslut i afseende på artikeln.
Väfnader.
Knappar, Knif v år, Koppar, Kopparnickel och Kopparskrot.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Kopparstick, Eslamper samt Lillio grafiska arbeten.
I fråga om dessa artiklar, för hvilka tullfrihet varit medgif-
ven, yrkades dels bifall och dels afslag å Utsk:s förslag, och blef
detta förslag, efter först till bifall derå framställd men med Nej
besvarad propos., af R. o. Ad. afslaget.
Korgar och Korgmakare-arb elen.
Sedan en talare yrkat, att för Korgar och Korgmakare-ar-
beteu af klofvet vide eller strå, rör och andra finare slag inför¬
sels-tullen måtte bestämmas till 16 sk. pr it, men en annan
ledamot yrkat bifall till Utsk:s förslag, blef propos. till bifall å
Ulsk:s förslag framställd och besvarad med starka Ja jemte några
Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öf¬
vervägande.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning upskjöts till
eftermiddagens plenum.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en
ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Frih. Raab, Carl
Adam, som i gårdagens plenum afsagt sig sin plats i nämnde Utsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Revilln.-
Utsk. inkomne Betänk:n:
J\s 11, ang:de den s. k. Kurhus-afgiften;
Den 6 Maj e. m. 71
JV2 12, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför; samt
J\s 13, ang:de städernes Sala-accis.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munek.
Lördagen den 6 Maj 1854.
Plenum kl. G e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. JV° 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
Kori, Spel-
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels bibehållande af nu gällande införsels-förbud; hvarjemte,
i afseende på den i taxe-förslaget intagna anmärkn., innehållande
föreskrift om kortens förseende med bevillnings-stämpel, före¬
slogs dels det tillägg, att dervid genom serskildta författningar
fastställd afgift för spelkorts stämpling skulle erläggas, dels ock
att, i st. f. denna anmärkn., vid sjelfva rubriken Spelkort måtte
tilläggas : ”med vilkor att de vid införseln, lika med inhemska,
”undergå bevillnings-stämpling emot erläggande af stämpel-afgift”.
Frågan om införsels-förbudets uphäfvande och tullsatsens be¬
lopp företogs serskildt till afgörande; och då efter först lill bifall
å Ulsk:s förslag, att, med förbudets uphäfvande införsels-tullen å
Spelkort måtte bestämmas till 12 R:dr 24 sk. grossen, och se¬
dermera till bifall å yrkandet att införsels-förbud för Spelkort
måtte bibehållas, framställde, med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r, förnyad propos. till bifall å Utsk:s berörde förslag, fram¬
ställdes, ropades starka Ja, blandade med många Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva varit öf¬
vervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande votens-propos.:
Den 6 Maj e. m.
Den, som bifaller alt, med införsels-förbudets upliäfvande,
införsels-tullen å Spelkort må bestämmas till 12 R:dr 24 sk.
grossen, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nuvar:de förbud emot införsel å
Spelkort böra bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 38.
Nej — 29.
Beträffande sedermera anmmärkn:r rör:de Kortens förseende
med bevillnings-stämpel, blef, efter det yrkandet om tillägg uti
densamma blifvit frånträdt, propos. framställd till bifall å Utsk:s
förslag å denna del, men besvarad med starka Nej jemte några
Ja, hvarefter R. o. A.d. biföll att, i st. f. ifragavande anmärkn.,
vid rubriken Spelkort skulle tilläggas: ”med vilkor, att de vid
införseln, lika med inhemska, undergå bevillnings-stämpling emot
erläggande af stämpel-afgift”.
Kreatur.
Efter någon discussion, hvarunder yrkades dels bifall till
Utsk:s förslag, dels bibehållande af nuvande Tulltaxas bestämmel¬
ser, dels ock att införsels-tullen för Hästar måtte nedsättas till
5 R.dr st., blef propos. till bifall å Utsk:s förslag framställd och
besvarad med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Lantm.
förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Krokar till fiske.
Utsk:s förslag bifölls.
Krut.
Pröfningen af Ulsk:s förslag upskjöts tills R. o. Ad. fattat
sitt beslut i afseende på artikeln Salpeter.
Kött, Lampor, Lim och Lin.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Ljus.
Pröfningen af Utsk:s förslag upskjöts tills R. o. Ad. fattat
beslut i fråga om artiklarne Talg och Stearin.
Ljuskronor, Läderarbeten, ej specificerade, Majs och Mat¬
tor af strå eller rötter.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i fråga om dessa artiklar före¬
slagit.
Den 6 Maj e. m.
73
Metaller, sammansatta.
Härom upstod följande discussion:
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Jag kan icke inse, hvil¬
ken norm Utsk. följt i afseende på ”sammansätta metallen mes¬
sing”, när Utsk. för denna artikel föreslagit en införsels-tull af
33 R:dr 16 sk. pr Skit, men deremot för Gårad Koppar endast
4 R:dr och för Zink 2 R:dr. Då messingen i betydlig qvantitet
ingår uti machin-tillverkningen, och svårighet möter att, i an¬
seende lill den stora bränsle-åtgången vid dess beredning,
här i Sverige tillverka densamma för lika godt pris som utom¬
lands, så synes mig den föreslagna tullsatsen vara för hög samt
böra nedsättas i likhet med den för koppar. Detta vore i min
tanka en vinst, då vid tillverkning af koppar icke så mycket
bränsle åtgår som vid den af messing.
Gr. G y.l den stolpe, Ant. Gabr.: Enär den ifrågavar:de
tullsatsen fortfarit under många Riksdagar, utan att densamma
anselts vara för hög, har Utsk. icke funnit skäligt att man för¬
ändrar den. Dä motioner, som utvisade att tullen på denna vara
vore alltför tryckande för de fabrikanter, som begagna densamma
vid sina tillverkningar, icke blifvit inom RiksSt:n väckta, så
hemställer jag huruvida det kan vara skäl att bifalla Gr. von
Rosens förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Gr. von Rosen har
föreslagit en nedsättning i tullen å ifrågavande artikel, men då
de af honom anförda skäl icke synas mig vara af beskaffenhet
alt böra åstadkomma förändring i denna lull, som under en följd
af år varit oförändrad, så anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. von Rosen: Då jag ser efter uti förslaget till Tull¬
taxan, så är den ifrågavande artikeln Messing åsatt ett värde af
200 11:dr pr S/cS och en tullsats af 33 R:dr 10 sk. Enär jag
icke kan inse, hvarföre denna vara, som är omarbetad, skall, i
jemförelse med Koppar, vara belagd med en så betydlig tull, så
fortsätter jag min anhållan om densammas nedsättning i likhet
med Koppar.
Frih. Tersmeden: Jag kan icke, i likhet med Gr. von
Rosen, inse hvarföre tullen å Messing skall vara lika låg, som
den å Koppar. Våra inhemska messingsbruk begagna endast
Svensk Koppar och hafva således ingen nytta af en nedsatt in¬
försels-tull på denna vara. Efter nu gällande Tulltaxa utgör
tullen högst 16| proc. af Messingens verkliga värde och denna
tull kan väl ej anses vara för hög, betraktad såsom skydd för
en inhemsk fabrikation.
Hr Prytz, Lars Adolf: Tullvärdet utgör icke, såsom Gr.
von Rosen sagt och hvarpå han stödt sitt anförande, 200 R:dr
utan 166 R:dr 32 sk. Då Messing är en composition af Kop¬
par och Zink, hör tullsatsen jemföras med den å dem, hvar¬
före jag hemställer om det icke vore bäst att återremittera denna
74
Den 6 Maj e. m.
fråga, hvarigenom Utsk. finge, likasom förhållandet var med ar¬
tikeln Jernrör, taga densamma i närmare öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe: Då icke vid Riksdagens början någon
motion i detta ämne blifvit väckt och följaktligen någon sådan
icke heller blifvit till Utsk. remitterad, så synes att Gr. von
Rosen icke borde bafva rättighet att väcka någon motion här¬
öfver. Helt olika var förhållandet med rör, hvilka aldrig förut
varit omnämnda i taxan; den nu ifrågavande tullsatsen har stålt
i taxan så länge någon sådan funnits eller åtminstone, hvilket
jag kan bevisa, allt sedan 1845 års Riksdag. Om tullen hade
varit för fabrikanterne tryckande, så är troligt, att de icke un¬
derlåtit att, liksom andra fabrikanter, väcka motion om tullned-
sältning samt lill Stånden utdela tryckta promemorier härom.
Jag anser tullen icke för hög, utan anhåller om bifall till Utsk:s
förslag.
Gr. von Rosen: Jag hemtar ett ytterligare stöd för min
uttalade åsigt af Gr. Gyldenstolpes yttrande, att uti den prome¬
moria, som i dag blifvit åberopad och som gifvit anledn. till att
rör blifvit uptagne under artikeln Redskap och Machiner står äf¬
ven messing, hvilken] omständighet, enl. min tanka, bör föran¬
leda till ett annat resultat, än det hvartill Utsk. kommit. Frih.
Tersmedens upgift att Messing är en förädlad vara nödgas jag
bestrida, ty förhållandet är, att densamma vid machin-tillverk-
ningarne utgör en fullkomlig råvara, och att man vid mångfal¬
diga tillfällen icke kan begagna någon annan metall än messing
eller en komposition, hvilken i allmänhet benämnes messing.
Afven om man skulle vilja nyttja kopparen, som är en bättre
och ädlare metall, så låter det sig icke göra, emedan den för¬
orsakar olägenheter, hvilkas relaterande här blefve för vidlyftigt.
Jag har sjelf såsom fabrikant, nemi. då jag var delegare i
Nyköpings messingsbruk haft tillfälle se, att vid machin-tiliverk-
ningen begagnas messing såsom råvara, och att densamma icke
kan ersättas af någon annan metall. Såsom jag förut nämnt
kan det nästan anses för förlust att tillverka messing här i Sve¬
rige, emedan det fordrar så mycket arbete och medtager så myc¬
ket bränsle. Jag yrkar, i likhet med Hr Prytz, på återremiss
samt att denna fråga måtte företagas i förening med artikeln Rör.
Frih. af Ugglas, Curt Gustaf: Jag förenar mig med Gr.
von Rosen och tror, att då Bevilln:sUtsk. så betydligt nedsatt
tullen på Koppar, så hade billighet och conseqvens fordrat en
tullnedsättning på Messing, hvilken är så nära beslägtad med
koppar. Jag anhåller om återremiss.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill visst icke yrka på bibehållan¬
det af den gamla tullsatsen, men jag anhåller, att de,ledamöter,
som åstunda nedsättning, måtte bestämma tullsatsen, hvilket torde
gå lika bra för sig, som om Utsk. skall göra det. Jag förmodar
att Gr. von Rosen känner det rätta värdet och införsels-tullen ä
ifrågavande artikel.
(i Den 6 Maj e. m.
75
Gr. af Ugglas, Garl Fredr. Ludv.: Då jag, på de skäl
Frih. af Ugglas anfört, anser, att en nedsättning i tullen å mes¬
sing bör ega rum, får jag förena mig med dem, som yrka åter-
remiss, hemställande till Gr. Gyldenstolpe, som sjelf deltagit i
tullfrågornas behandling, huruvida det är lätt att stante pede af¬
göra frågan och bestämma en rättvis tullsats. Inom Utsk. kräf-
ver det arbete, icke allenast inom afdelningen, utan äfven inom
sjelfva Utsk:s plenum.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har likvisst sett, att det går an
att stante pede bestämma tullsatser.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att Ulsk. i sitt Betänk, endast yttrat sig i fråga om
”Marinmetal” samt rubriken ”Metaller, sammansatta: alla andra
slag, arbetade”, och att i afseende derpå icke någon anmärkn.
blifvit gjord, hvarföre Hr Gr. o. Landtm, finge först hemställa
om B. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s förslag i denna del.
Hopades Ja.
Beträffande sedermera införsels-tullen å Messing, framställ¬
des först propos. till bifall å den i tulltaxe-förslaget uptagna tull¬
sats, men dervid ropades starka Nej, blandade med Ja; hvaref¬
ter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de der¬
emot gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss, samt, sedan sva¬
ren härvid utfallit med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Metvurst.
Utsk:s förslag bifölls.
Mjöl ej specificerad/, af vegetabilier, sorn ej kunna inbe¬
gripas under spanmäl eller hänföras till medicinalier.
I fråga härom yrkades dels bifall till Utsk:ts förslag, dels att
införsels-1 ullen mätte nedsättas till 2 sk. pr U, och då, efter med
blandade Ja och Nej besvarade propos:r å bifall till dessa yrkan¬
den, svaren å förnyad propos. till bifall å Utsk:s förslag hade ut¬
fallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade Hr Gr. o.
Landtm., att han funnit Ja öfvervägande.
Härefter bortgick Hr G r. o. Landtm, och emottogs Landtm:s-
klubban af främste nämnde ledamoten Fullmäktigen för Grefliga
Ätten M 8 Oxenstjerna af Korsholm, Frih. Åkerhjelm, Carl.
Nålar och Nät.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Oljor, fela.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Ulsk:s för¬
slag, dels att uti den föreslagna rubriken '"Bom-, Harn])- Palm-
och Spermaceti-oljor med 6 rst. införsels-tull pr U, måtte up-
tagas äfven Kokosnöt-olja, dels ock alt, med afslag å Utsk:s för¬
76
Den 6 Maj e. m.
slag i afseende på ”andra till Apotheks-varor ej hänförlige eller
eljest ej specificerade slag fela Oljor”, den derå nu stadgade in-
försels-tnll måtte bibehållas.
Frågan huruvida, såsom Utsk. föreslagit, endast Bom-, Hamp-,
Palm- och Spermaceti-oljor, eller derjemte Kokosnöt-olja borde
uptagas med 6 rst. införséls-tull pr få, företogs serskildt till af¬
görande, ocb, efter med blandade Ja och Nej besvarad propos.
lill bifall å Ulsk:s förslag i denna del, hemställde Hr Frih. o.
Ordfin om R. o. Ad. biföllo att jemte dessa Oljor Kokosnöt-olja
borde uptagas med 6 rst. införsels-tull pr få, samt utföllo svaren
härvid med starja Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå Hr Frih. o.
Ordfin förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Beträffande sedermera ”Andra till Apotheks-varor ej hänför¬
lige eller eljest ej specificerade slag feta Oljor, framställdes propos.
först till bifall å Utsk:s förslag och derefter till bibehållande af
nu stadgade införsels-tull, samt utföllo svaren dervid med blan¬
dade Ja och Nej; hvarpå Hr Frih. o. Ordfin förklarade att han
trott sig finna den sednare propos:n besvarad med öfvervä¬
gande Ja.
Sedan härvid votering blifvit begärd uplästes till justering
och godkändes en sålydande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s förslag, ifråga om inför¬
sels-tullen å de under rubriken ”Andra till Apotheks-varor ej hän¬
förlige eller eljest ej specificerade slag” uti Tull-taxan uptagne
feta Oljor, löstal¬
ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. nu stadgade införsels-tull af 1 R:dr
4 rst. pr få för förenämnde slag af Oljor böra bibehållas.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva-.utfallit, som
följer:
Ja — 31.
Nej — 19.
Ost, alla slag.
I afseende på denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s
förslag, dels att införsels-tullen måtte nedsättas till 30 sk. pr
Lfå; hvarefter propos. till bifall å Utsk:s förslag blef framställd
samt besvarad med starka Ja, blandade med många Nej; hvarpå
Hr Frih. o. Ordfin förklarade, att han funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid begärd votering, uplästes lill justering och god¬
kändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s förslag i fråga om inför¬
sels-tullen å artikeln Ost, alla slag, röstar
Den 8 Maj. 77
Ju j ,
den det ej vill, röstar
Nej; '
vinner Nej, anser R. o. Ad. införsels-tull å nämnde artikel
böra nedsättas till 30 sk. pr Lti.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit så¬
lunda :
Ja — 22.
Nej — 25.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning upskjöts till
nästa plenum, och R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 8 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:s Betänk. JSl 3, ang:de
Tullbevillningen, och förekommo härvid nedannämnde artiklar.
Paraplyer och Parasoller, Porslin, samt Portföljer, Task-
höcker, Ridikyler och Nattsäckar.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Redskap och Machinerier eller delar deraf, ej specificerade.
I afseende på denna artikel yrkades, dels bifall lill Utsk:s
förslag, dels bifall lill det i K. M:s Nåd. Propos. afgifne förslag,
utan annan förändring, än att införsels-tullen å såväl gröfre som
finare slag bestämdes till 10 proc. af värdet, dels ock att delar
af redskap och machinerier måtte i taxan serskildt uptagas och
förtullas lika med det ämne, arbetad!, hvaraf de hufvudsakli¬
gen bestå.
Beträffande först frågan huruvida Redskap och Machinerier
jemte delar deraf borde uptagas under samma rubrik och undergå
enahanda förtullning, blef propos. tili bifall å Utsk:s förslag fram¬
ställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
78
Den 8 Maj.
Efter sedermera ifråga om sjelfva tullsatsen framställde, med
blandade Ja och Nej besvarade, proposa-, först lill' bifall å Utsk:s
förslag och derefter till införsels-tullens bestämmande till 10 proc.
af värdet, med de undantag, efter af K. Commerce-Colkm der¬
till lemnad tillåtelse, sorn i K. M:s Nåd. Propos. blifvit föreslagne,
blef förnyad propos. till bifall å Utsk:s förslag , framställd och be¬
svarad med starka Ja, blande med många Nej, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja hafva öfverröslat Nej.
Till följd af härvid framställd begäran om votering upläsles
till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller, att å artikeln ”Redskap och Machinerier
eller delar deraf, ej specificerade”, på sätt Bevilln:s-Utsk. hem¬
ställt, bestämmes en allmän införsels-tull till 5 proc. af värdet
och alt något undantag härifrån, utom hvad Modeller angår, icke
vidare må medgifvas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bestämmes å närande artikel en allmän införsels-tull
af 10 proc. af värdet, med de undantag, efter af Commerce-
Colkm dertill lemnad tillåtelse, som i K. M:s Nåd. Propos. blif¬
vit förslagne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer
Ja — 53.
Nej — 35.
Rör, Sadelm akare-arbeten, ej specificerade, och Salmiak.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Salpeter.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels införsels-tullens bestämmande till 3 R:dr eller, såsom
andra ledamöter föreslogo, till 2 R:dr pr LU, hvarförutan ifråga¬
sattes huruvida icke nu stadgade införsels-förbud borde bibehållas.
Propos. lill] bifall å Utsk:s förslag blef först framställd och
besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå propos. till införsels¬
tullens bestämmande lill 3 R:dr pr Lti framställdes och besvara¬
des med starka Nej, jemte några Ja; och då sedermera Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge införsels-tullen å Sal¬
peter böra bestämmas lill 2 R:dr pr Lfå, ropades starka Ja, blan¬
dade med Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han
ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Fortsättningen af förevande måls pröfning upsköts till nästa
plenum.
Den 9 Maj.
79
Anmäldes och lades på bordet Beviiln:s-Utsk:s Betänk. JV2
10, ang:de Stämplade Pappersafgiften, hvarefter H. B. o. Ad.
åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
Tisdagen den 9 Maj 1854.
Plenum kl. 0 e. m.
Gr. Posse, Knut Axel: Till alla delar instämmer jag i
den åsigten, att alfvarliga åtgärder måtte vidtagas, för att i möj¬
ligaste måtto hämma det onda, hvaraf vårt land nu besväras i
följd af den gällande iagstifningen för bränvins-tillverkning, och
tror derjemte att detta ändamål ej vinnes, förr än rättigheten
lill dess utöfvande icke uteslutande grundar sig på värdet af inne-
hafvande jord; men, ehuru dessa åsigter blifvit lagda till grund
för B. o. Ad:s beslut i auledn. af Serskildta Utsk:s Betänk. JV°
8, är jag likväl nödsakad att reservera mig mot nämnde beslut,
emedan min öfvertygelse är, att en förändring, som så ingriper
uti egande-rätten och tusentals personers enskildta ekonomi, icke
bör ske brådstörtande, hvarigenom den väcker större missnöje
och vållar känbara förluster i de orter, hvilka med afseende på
lokal-förhållanden under förutsättning att en näring, som mera
än under ett halft sekel af Statsmagterna omhuldadt, på en gång
så försvåras att den medgifna rättigheten endast finnes på pap¬
peret, och närtill lägges, att alla föreskrifter synes åsyfta att för¬
vandla bränvinsbränningen till en stadsmanna-näring, må man
med skäl frukta att den 1111 vidtagna åtgärden kommer att väcka
oro och bekymmer icke allenast hos dem, hvilka blifva stängda
från tillverkningen af bränvin, utan äfven hos den arbetande
klassen, hvilken, på samma gång den finner bränvinet så högst
betydlgt fördyradt, äfven i de orter der deras hufvudsakliga in¬
komst af jorden är potatis-plantering, för det mesta till hälften
hos jordegaren, komma att sakna afsättning af sin vara, hvilken
i brist pä nödiga dragare ej kan transporteras en längre väg.
Ehuru önskligt det skulle vara att potatisen mera begagnades för
utfodring, vågar jag ej hysa så sanguiniska förhoppningar, att den
upköpes af mindre jordegare och användes till foder åt kreatur
och till detta ändamål kan husmannen ej eller deraf draga någon
serdeles fördel, ty för de få som hafva egna kreatur, kan det
visserligen öka afkastningen för dagen, hvilken genast förtäres,
men bereder ej något kapital till anskaffande af brödföda. Man
80
Den 9 Maj.
kan visserligen anmärka att denna hushållning, såsom icke varande
rationel, bör afskaffas; men enär den, på samma gång, som den
beredt jordegaren en proc., som han varit i tillfälle att lätt rea¬
lisera, äfven förskaffat arbetaren bidrag till sitt uppehälle, bör
man ej klandra att den är allmänt spridd, i de orter der jord¬
månen är serdeles passande till potatisodling, och att just del¬
en öfvergångtid till ett ändamålsenligare brukningssätt är af be-
hofvet påkalladt. De nu föreslagna hastiga förändringar äro desto
betänkligare, då saknad och missnöje på samma gång upstår,
icke allenast hos jordbrukaren utan äfven, såväl hos den idoge
som sysslolösa delen af arbetsklassen.
Mot mångfaldiga bestämmelser i det nya förslaget vore vis¬
serligen mycket att anmärka, helst jag befarar att flere vid til¬
lämpningen icke kunna utföras, men då ett sådant andragande
skulle blifva alltför vidlyftigt, får jag inskränka mig att endast
yttra, på hvad sätt jag tror förändringen i bränvinslagstiftning på
ett ändamålsenligare sätt eller rättare genom befrämjande af öf¬
vertygelse bordt åstadkommas.
Jag tror att förslag till en författning, liberalare men mera
konseqvent bordt upgöras, hvilken icke skulle träda i verksamhet
förr än d. 1 Januari 1858 och intill den tiden nuvar:de grun-
derne till rättighet af bränvinsbrännings utöfvande bibehållits,
dock med en mångdubblad i förskott betald skatt för år 1855
och densamma åter förhöjd med minst 50 proc. för hvardera af
åren 1856 och 1857, — då hade hvar och en, serdeles de min¬
dre jordbrukarne, af erfarenhet funnit att de s. k. små pannorne,
icke allenast borttaga mera arbete och bränmateriaier i propor¬
tion till sin afverkning, att äfven lemna mindre verklig behåll¬
ning, än om produkterne försålts mot kontant betalning till större
brännerier, hvilka säkerligen upstått på åtskilliga ställen inom
orten, såvida miuimi-tiilverkningen blifvit bestämd till circa 125
kannor om dagen — på detta sätt tror jag att den s. k. hus-
behofsbränningen skulle uphört och tillverkningen inskränkt sig
till det belopp, som med fördel kunde afyttras. Nu deremot be¬
farar jag, att mången jordbrukare utan att på förhand beräkna följ-
derne, blir förledd att nerlägga större kapital, än bans tillgångar
medgifva och derigenom bereder sin undergång. Jag föreställer
mig att många jordbrukare anse sig tvungna fortsätta med brän-
vins-tillverkningen och då användes en panda om 20 kannor,
för hvilken skatten under 2 månader utgör cirka 250 R:dr b:ko.
Få äro de, sorn utom skuldsättning kunna disponera denna sum¬
ma, hvarföre följden blir att den mindre bemedlade mot erhål¬
lande af förskott tillförbinder sig att å viss utsatt dag leverera
bränvin mot då gällande pris och i förening med höga vitén,
hvarigenom för mången af allmogen i Skåne och Blekinge up¬
står samma beklagansvärda förhållanden, som för flera år tillbaka
då dylika kontrakter voro mer än nu brukliga, och hvilka vållade
så mången bondes obestånd.
Det är ej utan en viss tvekan jag framställt mina betänk¬
ligheter,
Den 9 Maj.
81
ligheter, ty enär R. o. Ad. med högst få förändringar och Pre¬
ste- samt BorgareSt. i sin helhet godkänt det framställda försla¬
get, borde man vara förvissad att hela landet deraf borde skörda
goda frukter, och kan ingen högre än jag önska att erfarenheten
måtte visa mitt misstag; men om åter mitt tvifvel om nyttan af
den brådstörtande förändringen skulle vara grundadt, anser jag
för en tillfredsställelse att ej deltagit i beslutet, samt alt öppet
hafva uttalat min åsigt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Stjerngranat,
Georg Gust. Henr., såsom ledamot af Consl.Utsk. begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet frän den 14 dennes, samt anmo¬
dade Hrr Elektorer, att utse en ledamot att inträda i nämnde
Utsk. under den lid Hr Stjerngranat komme att åtnjuta ledighet.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:s Betänk. JV° 3, ang:de
Tull-bevillningen; och förekommo härvid följande artiklar:
Salpeter, Chilisk.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels att Chilisk Salpeter måtte, utan någon föreg:de pröf¬
ning af Commerce-Colhm, få införas mot en tull af 3 sk. pr
Ltt, dock endast till städerne Stockholm, Götheborg och Malmö,
dels ock tullsatsens bestämmande till sistnämnde belopp, utan att
hvarken Commerce-Colhii pröfning erfordrades eller införseln in¬
skränktes till de förenämnde städerne.
Efter å hvaftdera af dessa yrkanden framställde med blan¬
dade Ja och Nej hesvarade propos:r, blef förnyad propos. lill bi¬
fall å Utslcs förslag framställd och besvarad med starka Nej, jemte
åtskilliga Ja; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om
R. o. Ad. ansåge Chilisk Salpeter böra, utan någon föreg:de pröf¬
ning af Commerce-Colhm, få införas mot en till 3 sk. pr Lfå
nedsatt tull, men endast till städerne Stockholm, Götheborg och
Malmö, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja, blan¬
dade med Nej, förklarade att han nu funnit Ja öfvervägande.
Till följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut, att efter det be¬
slut blifvit fattadt i afseende på artikeln Salpeter, till pröfning
företaga Utsk:s i fråga om artikeln Urul gjorde förslag, företogs
nu detta förslag till behandling och, efter någon! discussion, hvar¬
under ifrågaställdes huruvida icke införselis-tullen borde ned¬
sättas till 2 sk. pr U eller också tullfrihet kunde medgifvas
vid införsel för Bergsbrukets behof, blef Utsk:s förslag af R. o. Ad.
bifallet.
Sall, Saltsyra, Saxar, Segel, Siktar och Silke.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Sirup.
Utsk:s anmälan att yttrande härom komme att afgifvas i
sammanhang med artikeln Socker, lades till handlingarne.
7 H. 6
82
Den 9 Maj.
Skomakare-arbeten.
Utsk:s förslag, blef efter någon tliscussion rör:de motiverin¬
gen för detsamma, af R. o. Ad. bifallet.
Slöjdevaror.
Ufsk:s förslag bifölfs.
Smör.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels att införsels-tullen måtte nedsättas till 32 sk. pr Lfå;
och då, efter först till bifall å Utsk:s förslag framställd, med blan¬
dade Ja och Nej besvarad propos., Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. bifölle, att införsels-tullen å Smör nedsattes till
32 sk. pr Lfå, ropades starka Ja blandade med Nej, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes lill justering
och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller, att, såsom Revilln:s-Utsk. föreslagit inför¬
sels-tullen å Smör må bestämmas till 1 R:dr pr Lfå, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. införsels-tullen å nämnde artikel
böra nedsättas till 32 sk. pr LU.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer
Ja — 37.
Nej — 67.
Socker och Strup.
I fråga om dessa artiklar yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels ock den förändring i samma förslag, att för såväl
”krossadt Lump-, Havanna-, Terres- samt andra till sockerhalten
lika slag”, som ”Topp-, Candi- och Kaksocker” införsels-tullen
måtte nedsättas till 4 sk., eller 4 sk. 6 rst. pr få, om hvilken
sednare tullsats de ledamöter, som icke gillade Utsk:s förslag,
slutligen förenade sig; och då propos. till bifall å Utsk:s förslag
blef framställd, ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid framställd, men sedermera återkallad begäran
om votering, upskjöts fortsättningen af förevande ärendes pröf¬
ning till nästa plenum, samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. J 11 på
aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
D en 10 M aj f. m.
83
Onsdagen den 10 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Palmcrantz, Joli. Mauritz, anförde skriftligen:
Då frågan om import-tullen å socker under gårdagens ple¬
num afgjordes, hade jag visserligen önskat att votering om tull-
satserne egt rum för att derigenom få utredd de olika opinio¬
nernas styrka i en fråga af så vigtig beskaffenhet som den nämnda,
hvilken, man må betrakta den från hvilken synpunkt som helst,
oemotsägligt är em af de aldra vigligaste i hela Tull-taxan och
långt mera än de flesta hvarom voterats, förtjent af en sådan åt¬
gärd, men då discussionens gång och beskaffenhet ingåfvo mig
betänkligheter att något med en votering då kunde egentligen
vinnas, så var det endast af ren granlagenhet emot R. o. Ad.
som jag icke ville framstå och directe yrka någon votering, helst
tiden vid tillfället dessutom var så långt framskriden.
Emedlertid och då konsumentens rätt, efter att förut med
alla andra artiklar städse hafva varit åberopad såsom grund för
nedsättning af tullsatserne, i fråga om nödvändighets-varan, soc¬
ker, icke vunnit det ringaste afseende, så kan jag ej afhålla mig
alt anmärka att ett dylikt förfarande synes mig lindrigast sagdt
inconseguent och jag kan ej inse hvarföre ömheten emot de 19
Socker-raffinaderiernas intressen numera skall vara större än emot
andra näringar i vårt land, hvilka iiro långt vigtigare, men som
kanhända ej förstått att alltid så väl som egarne till Socker-
raffinaderierna bevaka sina fördelar, utan att skygga för ansträng¬
ningar.
Man må upställa calculer och deductioner huru som helst,
så synes mig det vara ett faktum som ej torde kunna bestridas,
att tull-lagstiftningen för denna näringsgren hvarken varit eller
ännu är serdeles tillfredsställande, dä den stora allmänhetens
anspråk på nedsättning i priset för renadt socker och sirup, helt
och hållet äfven vid denna Riksdag blifvit åsidosatt, ty de höga
tullsatserne derå af 5 sk. för socker och 3 sk. för sirup pr U,
verka under vanliga och lagenliga förhållanden alldeles detsamma
som ett absolut förbud för införsel. Att emedlertid under sednaste
liden här i riket införtullats ett ganska ansenligt belopp af nämnde
varor, hvilket haft till följd ali priserne å dessa för hvarje hus¬
håll numera ovillkorligen nödvändiga artiklar blifvit något mode¬
rerade, det kunde ej bestridas, men härföre har allmänheten att
tacka företagsamhets-andan hos våra bröder Norrmännen, som ej
långt från riksgränsen anlagt ett större Socker-raffinaderi, kan¬
hända med beräkning på afsättning af dess produkter hufvud¬
sakligen lill Sverige, och det är ingen omöjlighet att detta blir
än ytterligare utvidgadt och kanske flere dylika utefter riksgrän¬
sen anlagda; men om under slika förhållanden en önskad och
C *
84
Den 10 Maj f. m.
efter mitt omdöme ovilkorligen nödvändig Svensk-Norsk (allförening
kan komma till stånd, det torde väl med skäl kunna betviflas,
då Norrmännen hittills åtminstone icke visat den oklokheten att
blindt åsidosätta egna fördelar. Jag hade derföre trott att vid
denna Riksdag rätta tidpunkten varit inne att genom en nedsätt¬
ning af tullen å Socker och Sirup äfven häri närma våra förhål¬
landen lill de Norrska för att lättare upnå målet: en gemensam
tull-förening, och att om äfven sådant icke kunnat ske utan någon
liktidig nedsättning på tullen å råsocker för att derigenom icke
för hastigt ändra eller minska de inhemska raffinadörernes van¬
liga goda behållningar af sin rörelse, denna för Statsverket vis¬
serligen afsevärda eftergift att tull-intraderne likväl varit mindre
skadlig än fortsättningen af de gamla förhållan derna i detta af¬
seende emellan de båda rikena, tullkriget vid hela den länga
riksgränsen icke att förgäta. På de anförda skälen reserverar jag
mig emot det fattade beslutet om den gamla höga socker-tullens
bibehållande.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af Utsk:s ledamöter;'
och befunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten JYS 1506 Hr Stjern¬
granat, Georg Gustaf Henrik, från och med den 14 dennes be¬
viljade 3:ne veckors ledighet;
JYS 2145. A. Hr af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Bevillnings-Uts kottet:
efter JYS 177. Frih. von Knorring, Wolrath;
— 1976. Hr von Knorring, 0.
Banko-Utskottet:
efter JYS 1871. Hr Ehrenpohl, Fullm. Gr. Posse, Knut;
— 2090. „ Adelborg, A. 0.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
efter JYS' 226. Frih. Gyllengranat, Fullm. Hr Silfverstolpe, Fre¬
drik Otto, M 227. Frih. Rudensköld, Fullm. Hr Adlercreutz,
Axel Gustaf, samt JU 1671. D. Hr Lilliehorn, Fullm. Frih. Raab,
Carl Adam;
JYS 302. Frih. Alströmer, 0. J.
— 1606. Hr Flach, J. F.
— 1884. „ Hummelhjelm, Fullm. Hr Ribbing, A.
. Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Const.Utsk. efter JYS 2024. Hr Stjernstam, Fullm. Gr. von
Rosen, Carl Pontus; och befans dertill hafva blifvit utsedd:
JYi 1786. Hr Blomstedt, C. R.
1) en 10 Maj f. m.
85
Fortsattes pröfningen af Bevilin:s-Utsk:s Betänk. N:o 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar.
Spanmål.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall lill Utsk:s för¬
slag, dels att införsels-tullen måtte till hälften af dess nuvar:de
belopp nedsättas å spanmål alla slag, med undantag af Hvete,
hvarå tullsatsen ansågs höra förblifva oförändrad; hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om B. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
förslag och, efter denna propos:s besvarande med starka Ja, blan¬
dade med Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s hemställan ifråga om in¬
försels-tullen å Spanmål, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. alt införsels-tullen bör till hälften af
dess närvarande belopp nedsättas å Spanmål, alla slag, med un¬
dantag af Hvete, samt att å sistnämnde sädesslag nu stadgade
införsels-tull må bibehållas.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 72.
Nej — 30.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Plenum komme att
fortsättas kl. 6 e. m.
Speglar och Lampeller.
Utsk:s förslag bifölls.
Stearin.
R. o. Ad. ansåg pröfningen af Utsk:s förslag böra upskjutas
till beslut blifvit fattadt ifråga om artikeln Talg.
Sten.
Utsk:s förslag bifölls.
Strumpor.
Sedan en talare yrkat den förändring i Utsk:s förslag att
införsels-tullen å Bomullsstrumpor måtte bestämmas till 1 R:dr
8 sk. pr It, men denna förändring af en annan ledamot blifvit
bestridd, blef Utsk:s förslag af R. o. Ad. bifallet.
Slrumstickor, Strängar och Stål.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Härefter företogs till pröfning och bifölls Utsk:s i afseende
på artikeln Fjudrar afgifne förslag, hvarom R. o. Ad. hade in¬
skjutit att besluta, tills artiklarne Jern och Stål blifvit behandlade.
86
Den 10 Maj f. m.
Stålarbelen, ej specificerade.
Sedan en talare yrkat bibehållande af nu stadgade införsels-
tull, men en annan förordat bifall till Utskrs förslag, blef propos.
lill bifall å sistn. förslag framställd och besvarad med starka Ja,
jemte ett eller annat Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han funnit Ja öfvervägande.
Sågblad och Såpa.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Talg.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall lill Utsk:s för¬
slag, dels 16, dels 12 sk. införsels-tull pr LH, hvarpå propos.
till bifall å Utsk:s förslag blef framställd, och efter densammas
besvarande med starka Ja, blandade med Nej, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s förslag i fråga om inför¬
sels-tullen å artikeln Talg, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. införsels-tull å denna artikel böra
nedsättas till 16 sk. pr IM.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 43.
Nej — 10.
Fortsättningen af förevande ärendes pröfning upskjöts till
eftermiddagens plenum; och II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. { lill
4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den It) Maj e. m.
87
Onsdagen den 10 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Uplästes ett af Piili. Stjernstedt, Fredrik, inlemnal
sälydande Mern.:
Af tjenstegöromål nödsakad att afresa från Riksdagsorlen,
får jag härmed vördsamt afsäga mig förtroendet alt vara Bänkman
för 8:de Bänkmans-Afdelningen, med anhållan att fortfarande
vid min Riksdagsmanna-rätt få våra bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:s Betänk. N:o 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
Stearin.
I afseende på denna artikel, hvars behandling blifvit upskjti¬
len, tills R. o. Ad. ifråga om artikeln Talg, fattat sitt beslut,
yrkades dels bifall till Utsk:s förslag, dels att införsels-tullen
måtte nedsättas till 4 sk. pr
Propos. å bifall lill Utsk:s förslag blef först framställd och
besvarad med starka Nej, blandade med Ja; hvarefter Ilr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge införsels-tullen ä Stearin
böra nedsättas till 4 sk. pr fi, samt efter denna propos:s besva¬
rande med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade att han här¬
vid funnit Ja öfvervägande.
Ljus.
I fråga om denna artikel, hvarom beslutet blifvit upskjutet,
tills R. o. Ad. pröfvat Ulsk:s förslag rörande artiklarne Stearin
och Talg, yrkades dels bifall till Ulsk:s förslag, och dels att in¬
försels-tullen mätte nedsättas å Talg-ljus till 3 sk. och å Stearin-
och Margarin-ljus till 6 sk. pr äfvensom en talare ansåg
införsels-tullen å Stearin- och Margarin-ljus böra nedsättas tilf4
sk. pr %.
Till afgörande företogs först frågan om införsels-tullen å
Talg-ljus, och dä, efter med blandade Ja och Nej besvarade pro-
pos:r till bifall å de derom gjorde olika yttranden, förnyad propos.
till bifall å Utsk:s förslag i denna del, hemställdes, ropades åter
Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt han nu
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid framställd begäran om votering uplästes till
justering samt godkändes följande votens-propos.:
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag ifråga om införsels¬
tullen å Talg-ljus, röstar
88
Den 10 Maj e. ro.
<J il:
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. införsels-tullen å nämnde artikel
böra nedsättas till 3 sk. pr
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sorn
följer
Ja — 34.
Nej — 38.
Beträffande sedermera Stearin- och Margarin-ljus blef den
först till bifall å Utsk:s förslag framställda propos. besvarad med
starka Nej, jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansåge införsels-tnllen å dessa slag af
Ljus böra nedsättas till 6 sk. pr 8f, och efter denna propos:s
besvarande med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förklarade sig här¬
vid hafva funnit Ja öfvervägande.
Vidkommande slutligen Vax- och Spermaceti-Ijus samt andra
slag, blef Utsk:s förslag, utan deremot gjord anmärkning, af R.
o. Ad. bifallet.
Tenn och Ther niometrar.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar gjorde förslag blefvo af
R. o. Ad: bifallne.
Terpentin.
Efter någon discussion, hvarunder såväl återremiss, som in¬
förselstullens nedsättande till 1 sk. pr U ifrågasattes, blef Utsk:s
förslag af R. o. Ad. bifallet.
Tobak, Tryffel sami Träd, jern- och stal-, saint koppar-
och messings-
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Träd, bomulls-
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utskrs för¬
slag, dels bibehållande af nu gällande tullsatser, och sedan propos:
till bifall å Utsk:s förslag blifvit framställd samt besvarad med
starka Ja jemte några Nej förklarade Hr Gr. o. Landtm, sig hafva
funnit Ja öfvervägande.
Träd, linne-
Ulsk:s förslag bifölls.
Trädvaror.
Efter någon discussion biföll R. o. Ad. hvad Utsk. i fråga
om denna artikel föreslagit.
Tågvirke.
Utsk:s förslag bifölls.
Den 11 Maj.
89
Ull.
Utsk:s förslag blef, efter någon discussion, ang:de motiverna
derför, af R. o. Ad. bifallet.
Sedan nu R. o. Ad. fattat beslut i fråga om artiklarne
Hampa, Lin och Ull, förekommo de förut upskjntne artiklarne:
Garn, kamulls-, kardulls-, streich-, Unne-, segel- och bind-
Ulsk:s i afseende på dessa slags Garner afgifne förslag biföllos,
Ur.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels den förändring deri, att införselstullen å Skepps-chro-
nometrar måtte bestämmas till 30 R:dr pr stycke; och då, efter
med blandade Ja och Nej framställde propos:r å dessa yrkanden,
förnyad propos. till bifall å Utsk:s förslag blef framställd, ropa¬
des starka Ja,-jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att lian härvid funnit Ja öfvervägande.
Urband och Urkedjor samt Uerktyg.
Utsk:s i fråga om dessa artiklar gjorde förslag biföllos.
Härefter upskjöls fortsättningen af förevar:de måls pröfning
till nästa plenum, samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. 10 på artonen.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Thorsdagen den 11 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr,: anförde skriftligen:
För föga mer än 2:ne månader sedan atled här i Stock¬
holm, uti sitt 80:de lefnadsår, Samuel Owen, född i England och
sedan 50 år i Sverige bosatt. Han tillhörde vårt fädernesland
icke blott genom de medborgerliga rättigheter, han här förvärf-
vade, och de familjförbindelser han här knöt, utan fastmera genom
sitt snille, sin ihärdiga arbetskraft och liela sin mannaålders gag-
nerika verksamhet. Hans namn skall i Svenska National-industri-
ens historia länge forllefva.
Det var pä frami. Presidenten, Frih. Edelcrantz’s föranle¬
dande, som Owen är 1804 ankom till Sverige med en redan
då förvärfvad kunskap och skicklighet i mekanik, serdeles för
ångkraftens användande. De utmärkta prof han, redan de första
90
Den 11 Mjaj.
ren af silf vistande här, deruppå aflade vid Elgviks klädesfabrik,
vid Dannemora grufvor och den s. k. Eldqvarnen i Stockholm,
fäste honom vid Sverige; och de 5 derefter följande decennier
hafva sagt, att han för detta land var omistelig. Det torde icke
vara behöfligt att inför Svenska National-representälionen fram¬
hålla en teckning af hvad Owen här åstadkommit för ångmächi-
neriets fullkomnande, för jernets förädling och användbarhet til!
förut okändt bruk — det torde icke vara behöfligt i ett land,
der han sjelf rest sina minnesvårdar i schaktens djup, vid verk¬
städernas ugnar, eller utsändt dem att kringsväfva floderna, sjö¬
arna och håfven.
Om vårt fäderneslands förbindelser till Owen vittna icke
blott de arbeten han här utfört och eflerlemnat, utan fast mel¬
odi egentligast de flerfaldiga, förut okända riktningar han här
gifvit åt industrien, de kunskaper och den arbetsskicklighet han
spridt vidt omkring i landet, flan var sjelf vår förste modell¬
arbetare, vår förste formare, vår förste gjutare; och han inlärde
derjemte andra, han danade inom sina verkstäder arbetare, som
från dem utgingo lill provinserna, att meddela förvärfvade insig-
ter och färdigheter åt närvande och kommande slägten.
Det har ofta blifvit anmärkt, att sådana män som Owen
vanligen arbeta mera lill gagn för det allmänna och fyr andra,
än för sig sjelfva. De anstränga sig för verkliggörandet af den
idée, sorn föresväfvar dem; beräkna icke så noga, kunna kanske
icke alltid beräkna erforderliga tillgångar och medel för utföran¬
det; de försöka, misslyckas, begynna och fullfölja på annat sätt,
och måste anse såsom enda vinsten, om problemet slutligen kan
lösas. Någon gång stöta äfven oförutsedda olyckor lill. — Allt
detta var förhållandet med Owren. Det var en tidpunkt af hans
lefnad, då äfven han egde en sparpenning i behåll efter fleråiiga
mödor. Denna, jemte uplånade bidrag, använde han för byg¬
gande och utrustande af ångfartyget Josephine, hvilket, såsom
bekant är, inom kort tid af vådeld förstördes. Owen ansåg sig
sjelf derigenom hafva förlorat 54,000 R:dr b:ko; och denna för¬
lust, i förening med de dryga omkostnaderna för en talrik familjs
uppehälle, för 13 barns upfostran, hvilkas fader han var i 3:ne
giften, tvingade honom slutligen att åt borgenärer afstå sin egen¬
dom. Rikets år 1840 församlade Ständer behjertade dessa eko-
miska bekymmer på samma gång som de uttalade sitt erkän¬
nande af ådagalagda förtjenster genom anslag af 2,000 R:dr b:ko
såsom årlig pension för Owens återstående lefnad. Denna ut¬
gjorde i hans ålderdoms dagar bergningsmedlet för honom sjelf,
en åldrig maka cch tvenne oförsörjda döttrar. Sedan mannen
och fadren är borta, sakna dessa honom eflerlefvande alla berg-
ningsmedel, alldenstund de blifvit nödsakade att i hans efter-
lemnade skuldsatta, ännu efter konkursen outredda, bo söka ur¬
arfva förmån. Då jag icke kan föreställa mig, att Rikets Högh
St:r skulle utan behjertande låta enkan och de 2:ne barnen ef¬
ter en man med redan förut erkända förtjenster af fäderneslan¬
det lefva i brist och saknad af lifvets oundgängligaste förnöden-
Den 11 Maj.
91
beter, har jag ansett mig, på grund af Riksd.Ordn:s 56:te §,
hos llikets Högh St:r böra hemställan göra om anslag af Jredje-
delen (606 R:dr 32 sk. b:ko) af den pension, hvilken Hr Samuel
Owen under sin lifstid af Statens medel fått upbära, såsom årlig
pension åt hans enka under hennes återstående lefnad. Jag an¬
håller om remiss af denna min motion till Högh StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Relänk. J\a 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid ncdannämnde artiklar:
Vin, Vinsten, Vismulh och Väfnader, helsiden-
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Väfnader, halfsiden-
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall lill Utsk:s för¬
slag, dels ock att införsels-tullen måtte bestämmas å ”Alngods,
andra slag” (än Fell) och Peluche) till 2 R:dr 24 sk., å ”Shaw-
lar, Shawletter och andra Dukar, äfvensom genom faconering
till Förkläden utmärkte tyger”, lill 3 R:dr, samt å Felb och Pe¬
luche till 1 R:dr pr U; hvarförutan föreslogs att tullvärdet mätte
bestämmas till 12 R:dr 24 sk. å den forsla och till 15 R:dr å
den andra af förenämnde rubriker.
Till afgörande företogs först frågan om införsels-tullen å
”Alngods, andra slag” (än Felb och Peluche), och efter fram¬
ställde, med blandade Ja och Nej besvarade propos:r, först å bifall
till Utslcs förslag, samt sedermera å införsels-tullens bestämmande
till 2 R:dr 24 sk. pr , förklarade Hr Gr. o. Landtm., att han
ansåg den sednare proposrn besvarad med öfvervägande Ja.
Efter härvid begärd votering, uplästes till justering och god¬
kändes en sålydande votens-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:sUtsk:s förklag i fråga om inför¬
sels-tullen å ”Helsiden-Väfnader, Alngods, andra slag” (än Felb
och Peluche), röstar
Ja 5
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. att för nämnde Väfnader bör bibe¬
hållas nu stadgade införsels-tull af 2 R:dr 24 sk. pr U.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja— 39.
Nej — 32.
Härefter förekom frågan om tullvärdet å det slags Halfsiden-
Väfnader, hvarom votering nu försiggått, men yrkandet om detta
tullvärdes bestämmande till 12 R:dr 24 sk. blef nu, på grund
92
Den 11 Maj.
af voteringens utgång, frånträdt, hvarpå Utskrs förslag äfven i
denna del af R. o. Ad. godkändes.
Beträffande sedermera införsels-förbudet och tullsa'tsen å
”Shawlar, Shawletter och andra Dukar äfvensom genom facone-
ring till Förkläden utmärkte tyger”, blef, efter först till bifall å
Utsk:s förslag, och derefter till införsels-tullens bestämmande till
3 R:dr pr U framställde, med blandade Ja och Nej, besvarade
propos:r förnyad propos. till bifall å Utsk:s förelag besvarad med
starka Ja jemte många Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förkla¬
rade, att lian ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Äfven härom begärdes votering, hvarefter följande votens-
propos. uplästes till justering och godkändes:
Den, som bifaller Bevilln:sUlsk:s förslag i fråga om inför¬
sels-förbudets uphäfvande och införsels-tullens bestämmande för
artikeln ”Halfsiden-Väfnader, Shawlar, Shawletter och andra Du¬
kar, äfvensom genom fasonering till Förkläden utmärkte tyger”,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, bifalles Utsk:s berörde förslag med den förändring
att införsels-tullen bestämmes till 3 R:dr pr U.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 33.
Nej — 20.
Det under discussionen gjorda yrkande att tullvärdet å det
slags Ilalfsiden-Väfnader, som nu varit föremål för votering,
blef nu på grund af densammas utgång, återkalladt, hvarefter
Utsk:s förslag äfven i denna del af B. o. Ad. godkändes.
Vidkommande slutligen Felb och Peluche, framställdes först
propos. till bifall å Utsk:s förslag, och ropades dervid starka Nej,
blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle att, införsels-tullen å Fell) och Peluche bestämdes
till 1 R:dr pr g", och efter danna propos:s besvarande med starka
Ja jemte några Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Väfnader, Bomulls-
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall å Utsk:s förslag,
dels ock införsels-tullens bestämmande å ”Corderoy, Jeon, Man¬
chester, Parkum, Sammet och Satin” till 20 sk., å ”Alngods,
andra slag, ej specificerade, tryckte eller pressade”, till 1 R:dr,
samt å ”Shawlar, Shawdetter och andra Dukar, äfvensom genom
faconering till Förkläden, utmärkte tyger” till 36 sk. pr få,
hvarjemte ifrågasattes, huruvida icke af ofvannämnde ej specifi¬
cerade slag af Alngods, de tryckte och de pressade borde hvar
för sig och med olika tullsatser i tulltaxan uptagas.
Den 11 Maj.
93
Propos. lill bifall ä Utslcs förslag i fräga om Corderoy, Jeon,
Manchester, Parkum, Sammet och Sattin, blef först framställd
och besvarad med starka Ja jemte ett oell annat Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Beträffande sedermera Alngods, andra slag, ej specificerade,
tryckte eller pressade, blef propos. lill bifall å den derå af Utsk.
föreslagna gemensamma rubriken besvarad med starka Ja, jemte
några Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han äf¬
ven nu funnit Ja öfvervägande.
Vidkommande åter införsels-tullen å pressade eller tryckte,
ej specificerade slag af Alngods besvarades den först till bifall å
Utsk:s förslag framställde proposrn med blandade Ja och ,Nej,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bestämma ifrågavande införsels-tull till 1 R:dr pr &, samt, efter
det svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, för¬
klarade att han funnit Ja öfvervägande.
Då nu votering begärdes, uplästes till justering samt god¬
kändes följande votens-propos.:
Den, sorn bifaller Bevilln:sUtsk:s förslag i fråga om inför¬
sels-tullen å ”Bomulls-Väfnader, Alngods, andra slag, ej specifi¬
cerade, tryckte eller pressade”, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. införsels-tullen å förenämnde slag
af Väfnader böra bestämmas till 1 R:dr pr Sf.
Vid voteringens sint befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 15.
Nej — 28.
Sedan härefter propos. till bifall å Utsk:s förslag i fråga
om införsels-tullen å Shawlar, Shawletter och andra Dukar, äf¬
vensom genom faconering till Förkläden utmäkte tyger, blifvit
framställd, men besvarad med starka Nej, jemte ett eller annat
Ja, biföll R. o. Äd. att ifrågavande tullsats skulle bestämmas till
1 R:dr pr fö.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad
Utsk. för öfrigt i fråga om Bomulls-väfnader föreslagit.
Fortsättningen af förevande måls pröfning upskjöts till nä¬
sta plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
94
Den 13 31aj f. m.
Lördagen den 13 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Upläsles lill justering och godkändes Exped.Ulskrs under
JM 52 afgifna förslag lill II. St:rs underd. skrifvelse lill K. 51.
ang:de eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter aflidne enkan
B. II. Sandelin.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s Betänk. JM 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
IVäfnader, bomulls-, med blandning af Lin eller Hampa.
Utsk:s förslag bifölls.
Väfnader, Ylle-
Etter någon discussion, hvarunder yrkades, dels alt inför¬
sels-tullen mätte nedsättas å Doffel, Fris, Frisad och Kalmuck
till 20 sk. 8 r:st., samt å Filtar och Mattor till 13 sk. 4 r:st pr
0, dels att Utsk:s derom afgifne förslag måtte bifallas, företogs
frågan om dessa artiklar först till afgörande, och blef den till
bifall å Utsk:s förslag i denna del framställda propos:n besvarad
med starka Ja jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, för¬
klarade att han funnit Ja öfvervägande.
I fråga om de derefter förekommande artiklarne Pressduk
och Sigtduk, biföll B. o. Ad. Utsk:s förslag.
Beträffande sedermera öfrige Ylleväfnader, blef, efter någon
discussion, hvarunder yrkades dels bifall till Utsk:s förslag, dels
återremiss pä det tvåskaftadt, valkadt Alngods måtte blifva under
serskild rubrik uptaget, dels ock att införseln af hittills förbudna
Yllevaror måtte inskränkas till vissa städer, Ulsk:s förslag af
R. o. Ad. bifallet, och ansågs frågan om berörde inskränkning i.
införselsfriheten böra upskjutas till Utsk:s förslag om de kontroll¬
föreskrifter, som, i följd af införsels-förbudens uphäfvande, kunde
anses behöfliga, förekomme till pröfning.
Väfnader, linne- och hamp- samt Zink.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Angmachiner och Ångpannor.
I fråga om dessa artiklar yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels införsels-tullens bestämmande till 10 proc. af värdet;
hvarpå, efter först till bifall å Utsk:s förslag framstäld med blan¬
dade Ja och Nej besvarad propos., Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade bestämma ifrågavande införsels-tull till
IO proc. af värdet, samt, sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit
Ja öfvervägande.
Den 13 Maj f. m.
95
Efter det härvid votering blifvit begärd, uplästes lill juste¬
ring och godkändes följande voter:s-propos.:
o Lien, sorn bifaller Bevilln:s-Utsk:s förslag, att införsels-tullen
å Angmachiner och Ångpannor må bestämmas till 5 proc. af
värdet, löstal¬
ja ;
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, bestämmes för nämnde artiklar en införsels-tull af
10 proc af värdet.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 24.
Nej — 46.
Sedan numera beslut blifvit fattadt i afseende på de artiklar,
hvilkas behandling R. o. Ad» ansett böra föregå pröfniugen af
Utsk:s förslag i fråga om artikeln Fartyg och Båtar, förekommo nu
Fartyg och Botar.
Efter någon discussion beslöts alt, med B. o. Ad. förbehål¬
len rätt att efteråt pröfva redactionen eller indelningen af denna
rubrik, äfvensom Utsk:s förslag till undantag från den införsels-
tull, som i allmänhet borde erläggas, lill en början och hvar för
sig skulle bestämmas tullsatserna l:o å osegIande Fartyg af träd,
2:o å seglande Fartyg af jern och 3:0 Ångfartyg.
Då således nu först förekom frågan om införsels-tullen å
seglande Fartyg och Båtar af träd, gjordes icke någon anmärkn.
emot Utsk:s förslag i denna del, utan blef detsamma af R. o.
Ad. bifallet.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Beträffande sedermera införsels-tullen å seglande Fartyg el¬
ler Båtar af jern, så yrkades dels bifall till Utsk:s förslag och
dels att denna tullsats måtte bestämmas till 10 proc. af värdet;
hvarpå efter först till bifall å Ulsk:s förslag framställd med blan¬
dade Ja och Nej besvarad propos., Hr Gr. o. Lantm. hemställde
om R. o. Ad. ansåge införsels-tullen å seglande Fartyg och Bå¬
tar af jern, böra bestämmas till 10 proc. af värdet, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja jemte åtskilliga Nej, förkla¬
rade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Härefter förekom Utsk:s tillstyrkande att från den införsels¬
tull, som i allmänhet borde erläggas, det undantag måtte med-
gifvas, ”att utländske Fartyg och Båtar, seglande, med tillbehör,
”sorn inköpas från och äro byggde i sådane länder, der Svenska
”Fartyg få tullfritt naluraliseras, äfven härstädes må njuta tull¬
frihet” ; och yrkedes dels bifall, dels afslag å detta tillstyrkande,
S6
Den 13 Maj f. m.
dels ock att detsamma måtte bifallas endast såvidt det rörde
Fartyg eller Båtar af träd.
Propos. till bifall å Utsk:s tillstyrkande blef först framställd
och besvarad med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge tullfrihet böra medgifvas för ifrågavande
utländska Fartyg och Båtar, seglande, med tillbehör, då de äro
af träd, samt såväl denna, som den derefter till afslag å Utsk:s
tillstyrkande framställda proposm besvarades med blandade Ja
och Nej.
Sedan härefter upstått någon dissussion i fråga om den
form, hvari propos:ne kunde lämpligast framställas, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. i den del, som rörde Fartyg
och Båtar af jern, behagade bifalla Utsk:s ifrågavande tillstyr¬
kande, hvarvid svaren utfallit med starka Nej, jemte ett eller
annat Ja, och blef sedermera Ulsk:s tillstyrkande i denna del af
R. o. Ad. afslaget.
Efter sedermera först till bifall och derefter till afslag å
Utsk:s förevande tillstyrkande i den del, som rörde Fartyg och
Båtar af träd, framställde med blandade Ja och Nej besvarade
propos:r, blef förstnämnde propos. till bifall ånyo framställd och
besvarad med Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade
att han ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid begärdes votering, uplästes till justering och
godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller att utländska Fartyg och Båtar af träd,
seglande, med tillbehör, som inköpas från och äro byggda i så-
dane länder, der Svenska Fartyg få tullfritt naturaliseras, äfven
härstädes må njuta tullfrihet, röstar
Ja,
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, anser R. o. Ad. en sådan tullfrihet icke böra med¬
gifvas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 25.
Nej — 34.
Härefter förekom och bifölls Utsk;s förslag rör.-de införsels¬
tullen å Ångfartyg.
Vidare bifölls jemväl Utsk:s hemställan, att dét värde, hvar¬
efter tullafgiften å Fartyg och Båtar beräknas, skall vara bestyrkt
genom auktions-prolokoll eller annan åtkomst-handling, hvars
riktighet blifvit bekräftad antingen af offentlig myndighet eller
der sådan bekräftelse ej kunnat erhållas, af köparen medelst in¬
för domstol aflagd ed.
Uppå
Den 13 Maj f. m.
07
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning,
fann R. o. Ad. att, till följd af dess ofvanberörde beslut i fråga
om tullfrihet för Fartyg och Båtar, den uti Tulltaxe-förslaget i
sådant afseende uptagna hänvisning till förteckningen å vid in¬
försel tullfria varor borde uteslutas.
Beträffande sedermera indelningen eller redactionen af ifrå-
gavande rubrik beslöts, att densamma borde blifva af följande
innehåll:
Fartyg och Båtar, utländska, med tillbehör:
O
af träd, utan Angmachin l för hvarje ) ... . 5 R:dr
» med Angmachin < 100 R:dr af > . . . . 10 »
af jern ( inköpssumman j .... 10 »
Slutligen förekom och bifölls Utsk:s hemställan, att någon
serskild föreskrift derom, att tillbehör till förtulladt Fartyg icke
skola, så länge de förblifva i samma Fartygs bruk, underkastas
vidare tullbehandling, icke må i Taxan inflyta.
Härefter företogs och bifölls Utsk:s förslag ang:de artikeln
Inventarier, Skepps-, hvarom beslut blifvit upskjutet, tills R. o.
Ad. behandlat artikeln Fartyg och Båtac.
Som R. o. Ad. beslutat, att upskjuta behandlingen af ar-
tildarne liand och Kläder, tills beslut blifvit fattadt ang:de ar¬
tikeln Väfnader, samt, sedan Hr Gr. o. Landtm., med erinran
derom, erkänt det han gjort sig skyldig till ett förbiseende då
nämnde upskjutne artiklar icke näst efter Väfnader blifvit före-
dragne, förekom nu artikeln
Dand.
Utsk:s härom afgifna förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Fortsättningen af förevande måls pröfning upskjöts till ef¬
termiddagens plenum.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 11 dennes.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm,
Besv. o. Ekon.Utsk. inkomne Utlät:n och Betänk:n:
JM 87, i anledn. af erhållen återremiss ’äf Betänk. JM 23;
JM 88, i anledn. af vackt motion om lifgifvande af ett sam¬
mandrag af stadganden rör:de sundhetsvården;
JM 89, i anledn. af väckte motioner rör:de skjutsnings-
besväret;
JM 90, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet att vid
Gudstjensten eller andra presterliga förrättningar begagna äldre
andaktsböcker;
7 H. 7
98 Den 13 Maj e. m.'
»42 91, i fråga dels om posthemmanens befrielse från post-
förings-skyldigheten, och dels om åtgärder till beredande af lätt¬
nad i nämnde besvär; samt
92, i fråga om förändrade föreskrifter ronde Preste-
enke-säten.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e, m.
In fidem prolocotti,
Alberl Munck.
Lördagen den 13 Maj 1854.
Plenum kl. G e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. N:o 3, an g: de
Tullbevillningeu; och förekommo härvid nedannämnde artiklar:
Kläder.
I fråga om denna artikel yrkades å ena sidan bifall till Utsk;s
förslag, men å andra sidan blefvo åtskilliga förslag till förändrin¬
gar deri framstälde af flere talare, som dock slutligen förenade
sig i det yrkande, att Utsk:s förslag mätte antagas med den för¬
ändring, alt Gångkläder, ej specificerade, vid införsel förtullades
med 75, i st. f. 50 proc:s förhöjning i den tull, som är bestämd
för tyget, hvaraf persedeln hufvudsakligen består; och då, efter
med blandade Ja och Nej besvarad propos. till bifall å Utskrs
förslag Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s
förslag med den sålunda yrkade förändringen, ropades starka Ja,
blandade med Nej; hvarpå Ilr Gr. o. Landtm, förklarade, alt
han ansåg Ja härvid hafva varit öfvervägande.
Ättika och Varor, ej specificerade.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Härefter förekom den del af Ulsk:s Betänk., som angår de
kontroll-föreskrifter, hvilka, i följd af hittills stadgade införsels¬
förbuds uphörande, må anses behöflige, och företogs härvid:
l:o Utsk:s hemställan, ali de hittills förbjudna varor, som
till införsel hofgifvas, icke må på kredit-uplag upläggas och
ej eller på nederlag annorlunda, än till återulförsel i de stä¬
de',r, der summa varor, oaktadt införsels-förbuden, nu ega
dylik nederlagsrätt, eller städerne Slockholm, Götheborg, Carls¬
hamn, Landskrona och Söderköping.
Dun 13 Maj e. m.
99
Efter någon discussion, hvarunder föreslogs, att till införsel
hittills förbjudne Väfnader endast måtte få importeras till stä-
derne Stockholm, Götheborg, Malmö, Norrköping och Gefle, men
detta förslag slutligen frånträddes, sedan en ledamot anmärkt,
att detsamma numera, till följd af de öfrige RiksSt:ns redan i
ämnet fattade beslut, ej kunde vinna framgång, blef Utsk:s före-
var:de hemställan af 11. o. Ad. bifallen.
2:o Utsk:s tillstyrkande, att den, vid uphäfva?ide af inför¬
sels-förbuden å Socker, Sirap samt Topp-, Kandi- och Kak¬
socker, stadgade inskränkning i uplagsrätten f ör nämnde ar¬
tiklar måtte uphöra.
I fråga härom yrkades dels bifall, dels afslag; hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, framställde propos. till bifall å Utsk:s förevande till¬
styrkande, samt sedan svaren dervid utfallit med starka Ja, jemte
ett eller annat Nej, förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
3:o Utsk:s yttrande ang:de andra ifrågakomne öfvergångs-
åtgärder vid införsels-förbudens upliäfvande.
Detta yttrande lades till handlingarne.
Vidare förekom hvad Utsk. föreslagit i afseende på utförsels¬
tariffen, och sedan dervid först Utsk:s afstyrkande yttrande i
frågä om obetingad tillämpning af grundsatsen om tullfrihet vid
utförsel, blifvit lagdt till handlingarne, företogos till pröfning de
i afseende på nedannämnde artiklar afgifne förslag.
Bark, ek-
Utsk:s förslag bifölls.
Ben, oarbelade, krossade samt förmälde eller s. k. benmjöl.
Utsk:s härom afgifne förslag förordades af åtskilliga ledamö¬
ter, hvaremot andra talare yrkade alt nu stadgade utförsels-tull
måtte bibehållas; och då, efter framstälde med blandade Ja och
Nej besvarade proposrr, först till bifall å Utsk:s förslag och sedan
till bibehållande af nu stadgade utförsels-tull, Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, att han ansåg den sednare proposm besvarad med
öfvervägande Ja, begärdes votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:s-
propos.:
Den, som bifaller Bevilln:s-Utsk:s förslag, att ”Ben, oarbe¬
tade, krossade samt förmalde eller s. k. benmjöl” må erhålla
tullfrihet vid utförsel, löstal¬
ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser B. o. Ad. den för nämnde artikel nu stadgade
utförsels-tull af 3 sk. pr LT& böra bibehållas.
7*
100 Den 15 Maj.
Vid voteringens slut, befunnes rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 20.
Nej — 44.
Bly, onrbetadt, Dref och Drefmat samt Hudar och Skinn,
oberedda.
De af Utsk. i afseende å dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Hummer.
Sedan en ledamot yrkat, att nu stadgade införsels-tull å
denna artikel matte bibehållas, men en annan förordat Utsk:s
förslag, blef propos. till bifall å Ulsk:s förslag framstäld och be¬
svarad med starka Ja jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade att han funnit Ja öfvervägande.
Fortsättningen af förevar:de ärendes pröfning tipskjöts till
nästa plenum, och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Måndagen den 15 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUtsk:s Betänk. A? 3, ang:de
Tullbevillningen; och förekommo härvid tullafgiflerne vid utför¬
sel af nedannämnde artiklar:
Jern, gjutet, Bomber etc.
Utsk:s förslag bifölls.
Hållar, Lod och Lödjor af hittills lill utförsel lillulne slag.
I öfverensstämmelse med R. o. Ad:s förut i fråga om Tack¬
jern fattade beslut, yrkades och beslöts, alt den föreslagna ut¬
försels-tullen äfven för ifrågavande slag af Hällar, Lod och Löd¬
jor skulle förhöjas till 1 R:dr 24 sk. pr Skit st.-v.
Kasserade Kanoner och Mörsare, söndersågade, samt Bom¬
ber och Kulor.
Sedan en ledamot yrkat tullfri utförsel af ifrågavande ar¬
tiklar, men en annan förordat Utskrs förslag, blef efter med blan¬
dade Ja och Nej besvarade propos:r först till bifall å Utsk:s för¬
slag och sedan till medgifvande af den yrkade tullfriheten, för¬
Den 15 Maj.
101
nyad propos. lill bifall å Utsk:s förslag framstäld och besvarad
med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han nu funnit Ja öfvervägande.
Jern, smidt eller valsadt.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels tullfri utförsel; hvarpå propos. till bifall å Utsk:s förslag
framställdes och besvarades med starka Nej, blandade med Ja,
samt Hr Gr. o. Landtm, sedermera hemställde om R. o. Ad.
ansåge att Jern, smidt eller valsadt, borde vara tullfritt vid ut¬
försel, och efter denna propos:s besvarande med starka Ja jemte
några Nej, förklarade att han härvid funnit Ja öfvervägande.
Jernskrot.
Efter någon discussion öfver ett nu framstäldt förslag, att
utförsels-tullen måtte bestämmas å Jernskrot, smidt eller val¬
sadt, äfvensom afhuggne stångjerns andar till 24 sk., men å
Jernskrot, gjutet, till 1 R:dr 24 sk. pr Skti st.-v., blef detta
förslag, efter först till bifall å Utsk:s tillstyrkande framställd, men
med Nej besvarad propos., af R. o. Ad. bifallet.
Kol, tråd-, Koppar, rå, samt Kopparskrot.
Utsk:s i afseende å dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Lumpor.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels att den nu stadgade utförsels-tullen måtte bibehållas;
och då, efter först till bifall å Ulsk:s förslag framställd propos.,
sorn besvarades med blandade Ja och Nej, propos. framställdes
till bibehållande af den nu för Lumpor stadgade utförsels-tull af
12 sk. pr Ltt, ropades starka Ja jemte åtskilliga Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ansåg Ja nu hafva varit
öfvervägande.
Malm.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s för¬
slag, dels utförsels-förbudets upliäfvande, hvarjemte dels 1 R:dr
16 sk., dels 1 R:dr föreslogs såsom utförsels-tull.
Frågan om utförsels-förbudets bibehållande företogs först till
afgörande, och då, efter framställd och med blandade Ja och Nej
besvarad propos. lill bifall å Ulsk:s derom afgifne förslag, Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåg ifrågavarule utförsels¬
förbud böra uphäfvas, ropades starka Ja, blandade med Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig anse att Ja härvid va¬
rit öfvervägande.
Den sedermera framställde propos. till utförsels-tullens be¬
stämmande till 1 R:dr 16 sk. pr Skfå. st.-v., besvarades med
starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förkla¬
rade att han ansåg Ja hafva öfverröstat Nej.
102
Den 15 Maj.
Metaller, Spillning, Altfall och Spån, samt Tjärhärma el¬
ler Vraktjara.
Utsk:s i afseende på dessa artiklar afgifne förslag biföllos.
Trädvaror.
Med afseende på det i fråga om Timmer och Sparrar af
Utsk. afgifne förslag, hvilket först företogs lill pröfning, yrkades
bifall, dels ock den förändring att, i st. f. nu gällande stadgande,
att Sparrar af furu och gran af mindre tjocklek än 8 tum midtpå
skola draga 6 sk. utförsels-tull, skulle stadgas, att sådane Sparrar
af mindre än 7 tums tjocklek midtpå skola äsättas 16 sk. utför¬
sels-tull pr. stycke; hvarefter propos. till bifall å Utsk:s ifråga-
vande förslag framställdes, samt Hr Gr. o. Landtm., efter det
svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förkla¬
rade alt han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:sUtsk:s förslag, att nu gällande ut-
försels-afgifter för Timmer och Sparrar må bibehållas oförän¬
drade, röstar
vinner Nej, anser R. o. Ad. att, i st. f. det nu i Tulltaxan fö¬
rekommande stadgande, att Sparrar af furu och gran af mindre
tjocklek än 8 tum midtpå skola draga 6 sk. utförsels-tull, bör
stadgas att sådane Sparrar af mindre än 7 tums tjocklek midtpå
skola åsättas 16 sk. utförsels-tull pr slycke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 30.
Nej — 26.
Fortsättningen af förevar:de måls pröfning upskjöts till nä¬
sta plenum.
Frih. Stjernstedt, Johan Willi.: I anseende till före¬
stående afresa från hufvudstaden, nödgas jag afsäga mig min plats
såsom Bänkman och ledamot af Serskilda Utsk., hvarjemte jag
vördsamt anhåller att likväl få bibehålla min Riksdagsmannarätt.
R. o. Ad, lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att sammanträda lill val af
en ledamot i Serskilda Utsk. efter Frih. Stjernstedt.
H. R. Ad. åtskiljdes kl. J till 11 på aftonen.
den del ej vill, röstar
In fidem protocolli,
atibert Munck.
Den lä Maj.
»5
Tisdagen den 16 Maj 1854.
Plenum kl. Ö e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:s-Utsk:s Uetäjik. M 3, an g; de
Tull-bevillningen.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan, alt tnll-
frihet vid utförsel matte medgifvas för arliklarne Brandslakar,
Bräder och Plankor, sugade af ek och ask, Enträd och En-
stafrar, Gevärsslocks-ämncn, Ilandspaks-ämnen, täckter, hugg-
ne eller täljde och sågade samt Lagg- och hollcn-släfver.
I)c derefter af Ulsk. föreslagne förändringar uti Tariffen för
Kredit-uplaget och Transito-afgiften blefvö jemväl af II. o. Ad.
bifallne.
För pröfning af de tullvärden, hvari Utsk. föreslagit förän¬
dring, och hvarom R. o. Ad. icke redan vid tullafgifternes be¬
stämmande fattat sitt beslut, blef nu förslaget till införsels-tariff
genomgånget, hvarvid R. o. Ad., efter någon discussion, fann
att de deri utförde tullvärden för den af R. o. Ad. icke god¬
kända rubriken saltade, torra, oberedda Hudar och Skinn,
samt för sådane artiklar, hvilka enl. R. o. Ad:s beslut böra åt¬
njuta tullfrihet eller ock förtullas lika med det ämne, hvaraf de
hufvudsakligen bestå, borde uteslutas, samt i öfrigt, utan annan
förändring,’än att tullvärdet å Ankare förhöjdes från 40 till 50
R:dr pr Sku st.-v., godkände de af Utsk. föreslagne nu ifråga-
var:de tullvärden.
Uppå sedermera framställd propos. blef Utsk:s förslag till
införsels-tariff godkändt i alla de delar, som icke förut varit fö¬
remål för R. o. Ad:s beslut.
Vidare blefvo de i utförsels-tariffen föreslagna tullvärden
genomgångne, hvarvid R. o. Ad. efter någon discussion fann de
tullvärden, som blifvit uptagne för de artiklar, hvarå tullfrihet
vid utförsel blifvit af R. o. Ad. medgifven, böra uteslutas, men
öfriga ifrågavande tullvärden blefvo godkände.
Härefter väcktes fråga huruvida utförsels-afgifterne för arti¬
keln Ved, jemlikt Utsk:s förslag lill utförsels-tariff borde lemnäs
oförändrade, och yrkades nu dels bifall till Utsk:s förslag i denna del,
dels tullsatsernes nedsättning, enl. ett af Frih. Raab, Adam Chri¬
stian, framstäldt förslag, för Björkved till 36 sk., för Ek- och
Bok-ved till 1 R:dr och för alla andra slags ved till 18 sk., samt,
enl. ett af Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv., afgifvet förslag, för
Björkved till 1 R:dr, för Ek- och Bokved till 1 R:dr 12 sk., och
för alla andra slags ved till 20 sk. pr famn, dels att Ved måtte
få tullfritt utföras, dels oek att (Ienna fråga måtte till Utsk. åter¬
remitteras.
104
Den 16 Maj.
Efter å hvart å ett,af dessa yrkanden framställde med blan¬
dade Ja och Nej besvarade propos:r, blef förnyad propos. till bi¬
fall å Utskrs förslag framstäld och besvarad med starka Ja jemte
många Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg
Ja nu hafva varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering, och då, sedan såväl Frih. Raabs
och Gr. af Ugglas’s förslag lill tullnedsättningar som yrkandet om
tullfrihet blifvit ifrågasatte att införas uti contraproposm, samt,
efter derom framställde propos:r som besvarades med blandade
Ja och Nej, Hr Gr. o. Landtm, förklarade att lian funnit propos:n
om det af Gr. af Ugglas framstäldta förslags antagande till con-
trapropos. besvarad med öfvervägande Ja, begärde Frih. Haab
votering om contraproposm.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som till contrapropos. vid äskad votering ronde bifall
å Bevilln.Utsk:s förslag till utförsels-tullsatser å artikeln Ved, an¬
tager Gr. af Ugglas förslag, att för Björkved 1 H:dr, för Ek-
och Bokved 1 R:dr 12 sk. och för alla andra slag ved 20 sk.
bestämmas såsom utförsels-tull pr famn, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, antages till contrapropos. det af Frih. Raab fram-
stäldta förslag, att för Björkved 30 sk., för Ek- och Bokved 1
R:dr och för alla andra slag ved 18 sk. bestämmas såsom utför¬
sels-tull pr famn.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 41.
Nej — 24.
Sedermera uplästes till justering och godkändes en sålydande
voter:s-propos.:
Den, som bifaller Bevilln:sUtsk:s förslag till utförsels-tullsat¬
ser å artikeln Ved, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. att för Björkved 1 R:dr, för Ek-
och Bokved 1 R:dr 12 sk. samt för alla andra slag ved 20 sk.
böra bestämmas såsom utförsels-tull pr famn.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit
som följer:
Ja — 33.
Nej — 27.
Den 16 Maj.
105
Vidare upslod fråga, huruvida, i öfverensstämmelse med Utsk:s
förslag till utförsels-tariff, Bräder och Plank af furu och gran
borde åtnjuta tullfrihet vid utförseln, och yrkades dels bifall till
Utsk:s derom afgifne förslag, dels en utförsels-tull af 2 sk. pr
tolft å Bräder af furu och gran om 1 \ tums tjocklek och der¬
under, samt af 6 sk. för alla slag derutöfver.
Under discussionen härom hade Hr Gr. o. Landtm, bort¬
gått och öfverlemnat Landtmarskalks-klubban åt främste närvande
ledamoten, Fullmäktigen för Grefliga ätten JVa 8 Oxenstjerna
till Korsholm, Frih. Åkerhjelm, Carl.
Sedan öfverläggningen ansetts fulländad, blef först propos.
till bifall å Utsk:s ifrågavande förslag framställd och besvarad
med Ja och Nej, hvarpå Hr Frilen o. Ordf:den hemställde om
R. o. Ad. behagade besluta en utförsels-tull af 2 sk. b:ko pr
tolft å Bräder och Plank af furu och gran om 1^ tums tjocklek
och derunder, samt af 6 sk. b:ko för alla slag derutöfver, samt
efter denna propos:s besvarande med starka Nej, blandade med
Ja, förklarade sig hafva funnit Nej öfvervägande.
Efter det votering härvid blifvit begärd, uplästes till juste¬
ring samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller att, såsom Bevilln:sUtsk. föreslagit, Bräder
och Plank af furu och gran må åtnjuta tullfrihet vid utförsel, röstar
Ja |
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. en utförsels-tull af 2 sk. b:ko pr
tolft å Bräder och Plank af furu och gran om 1J tums tjocklek
och derunder, samt af 6 sk, b:ko för alla slag derutöfver.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 34.
Nej — 16.
Uppå sedermera framstäld propos. blef Utsk:s förslag lill ut¬
försels-tariff godkändt i de delar, som icke serskildt utgjort före¬
mål för R. o. Ad:s beslut.
Fortsättningen af förevande ärendes pröfning upskjöts till
nästa plenum; och H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
$06
Den 17 Maj f. ni.
Onsdagen den 17 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Hindrad att vid Riksdagen
längre qvarblifva, anhåller jag att få afsäga mig min plats dels
som ledamot i BankoUtsk., dels som Bänkman i 15:de Bänkims-
afdelnm, hvarjemte jag anhåller att vid min Riksdagsmanna-rätt
varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Åkerman, Fredr.: Jag har sedan sisth Januari må¬
nad varit utsedd att vara Suppleant uti Serskilda Utsk.; men sora
andra göromål hindra mig att, vid möjligen inträffande ledighet
inom Utsk., derstädes infinna mig, får jag vördsamt afsäga mig
nämnde förtroende.
Afven denna anhållan bifölls.
Uplästes ett af Hr Gyllenhaal, Herman, inlemnadt så-
lydande Mern.:
Då jag innan kort måste för enskilda angelägenheter afresa
från liufvudsladen, nödgas jag afsäga mig det mig lemnade he¬
drande updraget alt vara ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.,
men får tillika vördsamt anhålla att vid min Riksdagsmanna-rätt
varda bibehållen.
Sedan R. o. Ad. äfven härtill lemnat sill bifall, blefvo Hrr
Elektorer af Hr Gr. o. Landtm, anmodade, att utse en ledamot
i BankoUtsk. efter Hr Bogeman, en ledamot i Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk. efter Hr Gyllenhaal, samt en Suppleant i Serskilda
Utsk. efter Hr Åkerman.
Fortsattes pröfningen af Bevi!In:sUtsk:s Betänk. JM 3, ang:de
Tullbevillning.en.
Ilr Gr. o. Landtm, fästade upmärksamheten derpå, att sedan
R. o. Ad. för artikeln Böcker, på Svenska tryckte, icke göd¬
känt den af Utsk. föreslagna indelningen i oinbundne., elier häf¬
tade med 20 sk:s och inbundne med 30 sk:s tullvärde, utan an¬
tagit en gemensam rubrik med en införsels-tull af G sk. pr U
det vore nödigt, att för denna rubrik bestämma ett gemensamt
lull värde; hvarpå 11. o. Ad., efter någon discussion, faun delta
tullvärde böra bestämmas till 30 sk. pr U.
Beträffande sedermera den vid Utsk:s förslag till tariff för
införsels-tullen fogade förteckning å Varor, som äro vid införsel
tullfria, hemställde Hr Gr. o. Landtm, att deruti till följd af R.
o. Ad:s i fråga om tullfrihet för Fartyg samt Kopparstick, Estam»
per och Lithografiska arbeten fattade beslut, mätte uteslutas, dels
vid artikeln Fartyg, rubriken ”seglande, byggde i och upköpte
från länder, hvarest införsels-tull å Svenska Fartyg ej erlägges”,
Ben 17 Maj f. m.
oell dels de efter artikeln Kopparstick, Estamper och Litliogra-
fiska arbeten tillagde orden: ”sorn tillhöra tryckta verk”; hvilket
bifölls; hvarefter ifrågavande förteckning i öfrigt af R. o. Ad.
godkändes.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, erinrat att R. o. Ad.
icke medgifvit den af Utsk. för artiklarne ”Ben, oarbelade, kros¬
sade samt förmalde eller s. k. benmjöl”, och ”Lumpor” föreslagna
tullfrihet och att i följd deraf tullvärde för dessa artiklar borde
i Tulltaxan införas, beslöt R. o. Ad. att tullvärdet likasom hit¬
tills skulle utföras för förstnämnde artikel med 12 sk. och för
den sednare med 1 R:dr pr Ltb.
Vidare företogs och bifölls Ulsk:s förslag till Tariff för Kre-
dit-uplaget och Transilo-afgiften.
Härefter förekommo Utsk:s yttranden ang:de ifrågaslällde
ändringar i nedannämnde §§ af Tulltaxe-underrättelserne.
§ 5-
I fråga om denna § yrkades alt densamma måtte erhålla
följande lydelse:
l:o A inkommande varor, sorn, enl. Taxan, förtullas efter
vissa proc. af värdet, och för hvilka tullen ej efter auetions-
pris skall beräknas, bör godsegaren upgifva inköpspriset, med
tillägg af assurans, frakt och all annan derå använd kostnad, in¬
tilldess de lill lossningsorten anländt, och å utgående varor de¬
ras partipris i lnslningsorten. Godsegarens angifningsinlaga å in¬
kommande sådana varor bör, så vidt ske kan, styrkas af faktura
och konnoissement, äfvensom assuransräkning, då försäkring tagen
är: och bör, då plakatstämpel ä sådana varor begagnas, ä denna
stämpel antecknas, efter hvilket värde varan blifvit förtullad.
2:o När en vara blifvit till förtullning angifven, med åsatt
värde, skall anslag derom å Packhusdörren genast ske. Inom
tre söcknedagar derefter, anslagsdagen inberäknad, ege hvem
som det önskar, att inkomma med anbud om inlösen af det så¬
lunda angifna godset, med minst 10 proc:s förhöjning utöfver
det af egaren upgifna värdet. Inkomma flera anbud, ege det
högsta företrädet. Har ingen anmält sig till godsets inlösning
på sätt nu nämndt är, eller finner Tullkammaren så väl det an¬
gifna värdet som de derutöfver gjorda anbud, när sådana skett,
i allt fall icke motsvara godsets verkliga värde, må Tullkamma¬
ren detsamma, med 10 proc:s förhöjning utöfver det högst
erbjudna värdet, för K. M:s och Kronans räkning inlösa, hvar¬
efter varan kommer att försäljas på sätt derom serskildt kan varda
bestämdt, efter anmälan hos General-Tull-Styrelsen: och åtnjute
vederbör:de Tulltjensteman hälften af den behållna vinst Tull¬
verket genom sådan försäljning under hvarje års lopp kan erhålla
utöfver de angifna värdesummorna med afdrag af tull- och för-
säljnings-kostnader.
108
Den 17 Maj f. m.
Har vid ahslagstidens slut hvarken enskildt anbud om inlö¬
sen inkommit eller Tullkammaren funnit sådan böra ega rum
för Kronans räkning, må vid tullberäkningen efter angifningen
komma att bero, och varan, efter skedd klarering, af egaren di¬
sponeras; men eger inlösning på förenämnde sätt rum för en¬
skild räkning, skola tullafgifterna efter det derigenom upkomna
högre varuvärdet beräknas; och skall af inlösningssumman, hvil¬
ken den, som stannar för högsta anbudet, åligger att, sist innan
kl. tolf nästföljande söcknedag efter anslagstidens förlopp, i tull¬
kassan nedsätta, varuangifvaren genast derefter utbekomma an-
gifningsbeloppet, tillökadt med tio proc., men öfverskottet, om
sådant eger rum, tillfalla Kronan, och hälften ingå till det ser¬
skilda anslaget för manufakturernas befrämjande, under iaktta¬
gande af hvad i K. M:s Nåd. Förordn. till förekommande af
oloflig införsel och utförsel af varor i sådant hänseende stadgas.
Och blef detta redactions-förslag, efter först till bifall å
Utsk:s hemställan framstäld, men med Nej besvarad propos., af
R. o. Ad. bifallet; hvarefter föreslogs och bifölls, att de öfrige
RiksStrn genom utdrag af prot. skulle inbjudas, att uti detta be¬
slut sig.med R. o. Ad. förena.
§§ 6, 7 och 9.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på dessa §§ föreslagit.
§ 12.
Sedan en talare föreslagit, att Utsk:s tillstyrkande måtte bi¬
fallas med den förändring, att de deri förekommande slutorden:
”ifrågavande förmåner'” utbyttes emot orden: Kredituplags-,
nederlags- och inrikes Iransilo-riilt, blef ifrågavande tillstyr¬
kande, efter först till bifall derå framställd, men med Nej be¬
svarad propos., bifallet med den sålunda föreslagna förändringen.
§ 13.
En talare yrkade den förändring i Utsk:s redactions-förslag,
att, i st. f. det i 3:dje mom. efter orden ”af alla slag” införde
skiljetecknet komma med derpå följande ord, skulle införas punkt
och följande mening: Klädes-persedlar, guldnipper och silfver-
prijdnader äro frän denna tillåtelse undantagne; hvarefter
propos. till bifall å Utsk:s förslag framställdes, men besvarades
med Nej, och R. o. Ad. sedermera biföll samma förslag med
förenämnde förändring.
Härefter föreslogs och bifölls att de öfriga RiksShn genom
utdrag af prot. skulle inbjudas att instämma i de nu af R. o.
Ad. i afseende på 12 och 13 §§ fattade beslut.
§ 15-
Sedan i fråga om denna § blifvit dels yrkadt dels bestridt,
att bland de deri uptagne varor, för hvilka vid utförsel restitu¬
tion af tullvärdet beviljas, borde tilläggas: 1 stycke Packväf af
Lin till minst SO alnars längd — 24 sk. och 1 Ii ylleväfnad
Den 17 Maj f. m.
109
— 4 sk., blef, med förbehåll att efteråt finge pröfvas, huruvida
dessa tillägg borde införas, propos. till bifall å den af Utsk. före¬
slagna 15 § först framställd och besvarad med Ja; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle de deri nu fö-
reslagne tilläggen, samt sedan svaren härvid utfallit med starka
Ja, blandade med Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfver¬
vägande.
§ 17.
Utsk:s förslag bifölls.
§ 22.
Efter någon discussion, hvarunder, i fråga om denna §:s
l:sta morn., föreslogs, att de deri förekommande orden: ”beräk¬
nad å det i denna taxa på de liesta inkommande och utgående
varor bestämda värde, eller det enl. 5 § å de öfriga utrönta
värde”, skulle utbytas emot orden: beräknad u. det i detina
taxa på inkommande och utgående varor bestämda eller enl.
S § utrönta värde, samt, i fråga om den af Utsk. i samman¬
hang med denna §, i anledn. af tolagens missförhållande tili
grunderne för tull-lagstiftningen, gjorda hemställan, yrkades dels
äterremiss, dels afslag, dels ock att R. St:r måtte i underd. skrif¬
velse anhålla, ”att K. M. ville vidtaga sådane åtgärder, som för
slutlig lösning af frågan om tolagens reglering linnas lämplige”,
blef först propos. till bifall å den af Utsk. föreslagna redaction af
Usta mom. af ifrågavar:de § framställd och besvarad med Nej, hvar¬
efter den deri nu yrkade redactious-förändring af R. o. Ad. bifölls.
De öfrige momenten af denna § blefvo derefter, uppå ser¬
skild propos., godkände.
Efter sedermera till bifall å Utsk:s i fråga om tolagens regle¬
ring gjorda hemställan framställd, men med Nej besvarad pro¬
pos., blefvo de derpå först till äterremiss och sedan till afslag å
denna hemställan framställde propos:ne besvarade med blandade
Ja neli Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge R. St:r böra i underd. skrifvelse anhålla, ”att K. M.
ville vidtaga sådane åtgärder, som för slutlig lösning af frågan
om tolagens reglering finnas lämplige”, samt, sedan svaren här¬
vid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, förklarade sig
hafva funnit Ja öfvervägande.
§§ 24 och 26.
Utsk:s förslag bifölls.
Uppå sedermera af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
blef Utsk:s förslag till Tulltaxe-underrättelser godkändt i alla de
delar, hvarom R. o. Ad. icke förut lättat beslut.
Föredrogs StatsUtslcs d. 3 dennes på bordet lagda Utlåt.
92, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de de uti ordi¬
narie räntan ingående persedlars omsättning oell förenkling.
Ilo
Den 17 Maj f. m.
Detta Utlåt, blef, uppå derom af flere ledamöter gjord be¬
gäran, ånyo bordlagdt; hvarefter
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, yttrade:
Då StatsUtsk:s nu föredragna Utlåt. JVs 62 andra gången
blifvit hegardt på bordet, och det är af vigt att snart få detsamma
afgjordt, får jag vördsamt anhålla, det nämnde Utlåt, må npföras
främst på föredragn:slistan till näst inträffande plenum.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Talmännen vid deras
sista sammanträde, efter beräkning af den tid, då StatsUtsk:s
ifrågavar:de Utlåt., efter afslutandet af öfverläggningarne om
Tullbevillningen, kunde i alla Stånd samtidigt förekomma, öfver-
enskommit alt hos RiksStm föreslå, att detsamma måtte lill af¬
görande företagas nästa Lördag d. 20 dennes; hvadan Hr Gr. o.
Landtm., som bade sig bekant att åtminstone ett af RiksShn
redan dertill lemnat bifall, nu finge hemställa om II. o. Ad. be¬
hagade bifalla, att detta mål ånyo föredroges nämnde dag och
då upfördes främst på föredragn:s-listan.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 15 och 24 sisth April på bor¬
det lagda Betänk. 26, i anledn. af väckte motioner om en
fullständig revision eller förklaring af 15 kap. A.B., i anseende
till deri för vissa fall nu saknade bestämmelser, eller om utfär¬
dande af en serskild författning i ämnet.
Sedan uppå förfrågan af Hr Carleson, Ed v. Henr., lin¬
dert. Riddarh.-Sekret, uplyst, alt detta Betänk., enl. ankomne
prot.-utdr., blifvit bifallet af Preste- och BorgareSt:n, men åter-
remitteradt af BondeSt. yttrade
Hr Carleson: Ehuru det förslag till författning, som nu
är föremål för öfverläggning, otvifvelaktig! fyller en lucka i nu
gällande lag och det för öfrigt ordagrannt öfverersstämmer med
det förslag i enahanda syftning, som af lagberedningen blifvit
upstäldt; kan jag likväl icke i alla delar gilla detsamma i anse¬
ende till den redaction, som deråt blifvit gifven. De anmärkn:r
jag har att göra, framställde jag i LagUtsk., och fastän jag hvar¬
ken lyckades att derstädes genomdrifva min mening, eller har
någon förhoppning att här vinna större framgång, anser jag mig
böra till R. o. Ad:s bedömande framställa de luifvudsakligaste af
ifrågavarule anmärkmr.
De gälla i främsta rummet 1 §:s bestämmelse, om hvilken,
som skall vara berättigad att söka domstols tillåtelse att få dispo¬
nera en frånvaride persons egendom. Denna §:s l:sta mom.
lyder sålunda: ”är någon borta, utan att man vet om han lefver,
och har man ej heller underrättelse, att den bortkomne inom
de sist förflutna tjugu åren varit vid lif; då må de, som, der
han afliden vore, egde rätt till hans qvarlåtenskap, hos Rätten i
den ort, der han sist hemvist hade, söka förklarande, att han
skall för död anses”. Enl. denna redaction är det, i händelse
Den 17 Maj f. m.
lil
en gift person reser bort och lemnar sin maka qvar, möjligt för
arfvingarne att, ut&n att visa, det den bortresta är död, tvinga
hans maka till uplösning af boet. Efter min tanke har likväl
den qvarvarande makan en juridisk rättighet, som gäller åtmin¬
stone f. n., och hvilken äfven synes mig böra gälla för fram¬
liden, att, så länge den bortovande maken lefver, dennes
arfvingar icke må kunna tvinga den förra att uplösa boet, utan
att med fulla bevis styrkes, att den bortkomna verkligen är död.
Så väl juridiska som moraliska skäl tala härför. I händelse åter
en person,’ hvilken man under en längre tid ej hört af, vore
ogift, bestrider jag ej att hans arfvingar böra sättas i tillfälle att
taga hand om hans qvarlåtenskap, äfvensom att en slik åtgärd
icke må utan tillåtelse af domstol vidtagas. Men alt på sätt,
som ifrågavande lag-förslag stadgar, fordra för nyssnämnde än¬
damål af domstolen en föreg:de pröfning af och dom öfver sökan¬
dens rätt till denna qvarlåtenskap, synes mig destomindre lämp¬
ligt, som denna rättsfråga sedermera kan ånyo blifva föremål för
antingen samma eller annan domstols pröfning och dervid möjligen
äfven komma att helt annorlunda bedömas. En sådan collision
kuijde efter min tanke undvikas, derest eftersatsen i första punk¬
ten af 1 §:n erhölle ungefärligen följande lydelse: ”då må den
frånvarandes make, om den till är, och, i annat fall, enhvar
som å hans qvarlåtenskap eger något å hans död beroende an
språk, hos Rätten i den ort, der han sist hade sitt hemvist, söka
förklarande att han skall för död anses”.
Denna redaction skulle efter min föreställning ega i mer,
än det anförda hänseendet, företrädet framför den af Utsk. före-
slagne. Enl. denna bör nemi. hos Rätten sökas förklarande att
den frånvarande skall för död anses, och Rätten eger alt, efter
en föreskrifven process, afgifva ett sådant förklarande, hvars rätta
mening torde vara mindre riktigt uttryckt. Förstås dermed, så¬
som jag tror, ingenting annat, än att med den bortkomnes qvar¬
låtenskap skall förfaras såsom om han vore död, så säges pätag-
ligen mer än som menas och i händelse en domstol utfärdar ett
beslut derom, att en person skall anses som död, så är det högst
sannolikt att mången skall tro, att ett sådant beslut bör ega in¬
flytande äfven på andra rättsförhållanden, än dem, som serskildt
omtalas i den föreslagna författningen och att sedan en domstol
förklarat, att en person skall för död anses, detta kommer att
efter orden förstås. Om den bortrestes, eller bortkomnes efter-
lemnade maka ville ingå nytt äktenskap, sedan en domstol utfär¬
dat ett förklarande af nämnde lydelse, skulle lion efter Utsk:s
mening vara skyldig att följa den procedur, som Gifterm.-B:n i
thy fall föreskrifver. Men jag betviflar att det kommer allmän¬
neligen att så antagas.
Det är obestridligen af stor vigt att en lag är tydlig så att den
icke gifver anledn. till missförstånd. Och då, enl. min tanke,
den föreslagne lagen icke är så beskaffad, föreställer jag mig att
en rättelse derutinnan är nödig.
112
Den 17 Maj f. m.
Dessa äro de hufvudsakligaste anmärkmr jag velat framställa.
Visserligen följa deraf andra och jag skulle dessutom serskildt
vilja förorda utbytandet af ordet "bortkommen''', som blifvit taget
i en oriktig betydelse. Jag kan icke påminna mig hafva hos nå¬
gon godkänd författare sett detta ord användt för att uttrycka
en egenskap hos ett sig sjelf bestämmande eller förnuftigt vä¬
sende, utan tvertom för motsatsen deraf: Jag tror att man skulle
kunna i denna lag ersätta det med ordet "frånvarande". Emel¬
lertid anser jag dessa anmärkmr vara af ringa vigt. De som,
efter min öfvertygelse, äro af en hufvudsakligare beskaffenhet,
har jag redan haft äran nämna. Jag yrkar icke någon påföljd
deraf, utan har endast framställt dem, på det de, såsom uttryc¬
kande min mening, måtte inflyta i prut.
Gr. Sparre, Erik: Då den siste värde talaren icke fram¬
ställt sina anmärkn:r i den syftning, att de skulle föranleda till
Betänk:s ogillande eller dess återremitterande, så borde jag må¬
hända icke till besvarande uptaga dem. Men då den värde ta¬
laren äfven förevita! LagUtsk. att hafva förbisett de omständig¬
heter han anmärkt, så anhåller jag att inför R. o. Ad. få fram¬
ställa de skäl, som föranledi Utsk. att godkänna den redaction
af ifrågavar:de förslag, som det nu eger.
Hvad då först den anmärknrn beträffar, alt det icke borde til¬
låtas arfvingarne att skifta den förkomnes qvarlåtenskap, så länge
makan lefver, så har Utsk. ansett, att man i detta fall borde hälla
sig till en princip. Om en person varit under viss tid borta, t. ex.
20 år, utan att låta höra af sig, så mäste man antingen anse honom
som död, eller också icke. Att medgifva ett sådant mellantillstånd,
under hvilket han af lagen betraktades såsom hvarken död eller
icke död, — död i så måtto, att han icke mer områdde sin
egendom; — icke död i så måtto, att hans maka fortfarande
egde bibehålla hans qvarlåtenskap — ansåg Utsk. icke vara prin-
cipenligt. Ty om en person under 20 års tid icke låtit höra
af sig, så kunde man med sannolikhet antaga, att han icke mera
funnes till, vid hvilket förhållande hans efterlefvande arfvingar
böra ega inträda i utöfningen af sin lagliga arfsrätt. Alt längre
tid än 20 är förvägra en arfvinge alt inträda i denna rätt, der¬
före att den frånvarandes maka ännu lefver, det ansåg Utsk. icke
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande. Ty makan
har icke någon annan rätt till sin makes egendom, än giftorät¬
ten. Vid det skifte, som skulle ega rum, komme ju i alla fall
makan i åtnjutande af denna sin giftorätt.
Hvad vidare beträffar den anmärknrn, att Utsk. antagit or¬
den ”då må de, som, der han afliden vore, egde rätt etc.” i st. f.
de af Hr Carleson föreslagna, så fann Utsk. för sin del dessa ord
ungefärligen lika betydande. Förutsätta Utsk:s ord en föreg:de
pröfning af arfvingarnes närmare eller fjärmare rätt till den från¬
varandes qvarlåtenskap, så förutsätta äfven de af Hr Carleson
föreslagna detsamma. Förhållandet är emellertid, att om en
person
Den 17 Maj f. m.
113
person kommer till domaren och visar sig vara arfvinge lill en
i 20 år frånvarande person, så lärer domaren icke tveka att ut¬
färda den begärda Tysningen, väl vetande alt om en närmare
arfvinge finnes lian icke skall underlåta att göra sina anspråk
gällande. Ty alt en arfvinge anmäler sig och domaren förklarar
honom ega rätt att tillträda qvarlåtenskapen, utesluter icke möj¬
ligheten för en annan, som tror sig ega närmare rätt, att emot
den förra göra sin bättre rätt gällande. Jag kan således icke
finna att något missförstånd bör kunna upkomma genom den
här begagnade redactionen, i synnerhet, när man ser på rubri¬
ken till sjelfva förslaget, der det står att förordningen handlar
om: ”huru förhållas bör med egendom, som tillhört den, hvilken
längre tid varit borta, utan att låta höra af sig”. Utsk:s åsigt
har fördenskull varit den, att den ena redaktionen varit ungefär¬
ligen liktydig med den andra.
Hvad angår den anmärknm, att det icke skulle vara full
klarhet i uttrycket, att domaren eger förklara att den bortkomne
skall för död anses, så kan jag icke finna att något missförstånd
derigenom kan upstå. Jag anser tvértom detta uttryck vara rik¬
tigt, i synnerhet om jag tager i betraktande stadganderne i 3
och 4:de §§:ne.
Slutligen och hvad angår den gjorda anmärknm emot ordet
”bortkommen”, så vill jag gerna erkänna, att detta ord i språk¬
bruket någon gång har en annan betydelse, och Utsk. tvekade
också ganska mycket, huruvida det valda uttrycket var det rätta.
Men Utsk. kunde icke, oaktadt mycket bemödande, lyckas att
finna något tjenligare. Jag hemställer för öfrigt hvilket namn
nian skulle välja, som så fullkomligt uttryckte hvad man ville
säga, som ordet bortkommen? JJen person, om hvars qvar¬
låtenskap fråga upstår, har kommit bort; men det är icke der¬
före sagdt, alt han är förkommen. Man anser honom död; men
factum är blott, att han är bortkommen, och Utsk. ansåg der¬
före att ordet ”bortkommen” var det mest träffande. Utsk. tve¬
kade visserligen emellan detta ord och ordet ”bortovarande”;
men detta förutsätter ännu en existens, ett varande, och då or¬
saken till den förmån, som genom denna lag förunnas arfvin-
garne just är den grundade förmodan att personer icke existerar
ansågs detta ord icke lämpligt. Då dessutom rubriken till för¬
fattningen, såsom jag förut tagit mig friheten nämna, innehåller:
”huru förhållas bör med egendom, som tillhört den, hvilken
längre tid varit borta, utan att låta höra af sig”, så ligger just
deruti en tillräcklig förklaring af ifrågavarrde ord.
På grund af dessa skäl, vågar jag vördsamt anhålla om bi¬
fall till Utsk:s förslag.
Hr Carleson: I den del af af mitt redactions-förslag, som
Gr. Sparre ansett öfverensstämma med Utsk:s, eger en skiljak¬
tighet mellan mig och Utsk. i så måtto rum, som det finnes en
skillnad mellan anspråket på en rättighet och sjelfva rättigheten.
7 H. 8
114
Den 17 Maj f. m.
För att nu lemna en nplvsning om det trassel, som, enl. min
öfvertygelse, kan upstå genom antagandet af en lag, sådan som
den ifrågavande, ber jag blott att få erinra derom, att om en
person, som förmodade sig ega ett testamente af en, för att tala
med Utsk., bortkommen person, vill komma i åtnjutande deraf,
skulle lian' vända sig till domstolen i den ort, der testator sist
varit boende, och med åberopande af det förmenta testamentet,
hvilket han naturligtvis ej kunde förut hafva bevakat, begära
domstolens förklarande, att testator måtte såsom död anses. Men
innan domstolen linge afgifva] ett sådant förklarande mäste den,
enl. Utsk:s förslag, förut pröfva, huruvida den sökande egde rätt
till den bortkomnes qvarlåtenskap, och följaktligen äfven huru¬
vida testamentet vore lagligt eller icke. En sådan pröfning kunde
lätteligen komma i strid med den som skulle ske, när testamen¬
tet en gång efter skedd laglig bevakning blefve klandradt, och
det skulle kunna hända, att domstolen först ansåg sökanden på
grund af det åberopade testamentet berättigad till den frånva¬
randes egendom, men sedermera förklarade testamentet olagligt,
vid hvilket förhållande det af sökanden utverkade beslutet, att
den bortkomne skulle anses såsom död, jemväl vore olagligen
tillkommet. Jag anser detta icke vara rätt, och det är af sådan
orsak, som jag föreslagit den ordalydelse, jag bär haft äran
framställa.
Gr. Sparre: Så länge raan talar om en rättighet, som icke
är pröfvad af domstolen, så betyder, efter min öfvertygelse, rätt
detsamma som anspråk. Det är först efter denna pröfning, som
anspråket blir en verklig rättighet, och derföre anser jag de af
Utsk. föreslagna orden, ”de, som egde rätt till hans qvarlåten¬
skap”, betyda detsamma som ega anspråk på hans egendom.
Man kan nemi. icke tala om en laglig rättighet, så länge den-
sainmas giltighet beror af domarens pröfning, och derföre kan
jag icke föreställa mig att de af Utsk. begagnade orden skola
leda derhän, alt domaren först skall ingå i pröfning af sökän¬
dernas rätt till den bortkomnes qvarlåtenskap; ty dessa begära
ju ingenting annat än en lysning efter den bortkomne, och se¬
dermera beror det af domaren att fälla utslag i sjelfva saken.
Med ett ord jag anser uttrycket ”rätt”, innan saken ännu blifvit
af domaren pröfvad, vara alldeles detsamma som anspråk och
jag har af flere jurister, med hvilka jag i detta afseende samta¬
lat, hört samma åsigt.
Propos. till bifall å LagUtsk:s förevande Betänk, blef här¬
efter framställd och besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öfvervä¬
gande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Den 17 Maj f. m.
115
Föredrogs ånyo Allm. Besv:s- o. Ekon.Utsk:s d. 15 och 24
sisth April på bordet lagda Utlåt. N:o 79, i anledn. afåterremiss
af Utsk:s Betänk. N:o 37, om utvidgande af de rättigheter, som
äro Mosaiske trosbekännare i Sverige tillerkände; hvarjemte Hr
Gr. o. Landtm, lät upläsa ett från Hederv. BondeSt. ankommet
prot.-utdr. af d. 13 dennes, innehållande inbjudning till Med-
Stånden, att förena sig i det af BondeSt. i detta ämne fattade
beslut.
Uplästes ett af Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., inlem-
nadt sålydande anförande:
Af tjenstegöromål nu, såsom ofta under innevande Biksdag,
förhindrad att dagens plenum öfvervara, anhåller jag att, hvad
angår Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s nu föredragna Utlåt. N:o 79,
fä uti Prot. antecknadt, det jag högeligen protesterar emot Utsk:s
behandlingssätt af förevar:de fråga ej mindre uti detta Utlåt., än
lili dess förra, eller Utlåt. N:o 37.
Jag klandrar dock Utsk:s förfarande mindre förut, då Utsk.
egde rättighet att pröfva och afgöra frågan efter majoritetens inom
Utsk. åsigter, än f. n., då Utsk. hade att rätta sig efter
sina så att säga principalers, de 4 RiksSt:ns fattade beslut och till-
kännagifna åsigter; samt dervid bordt inse, att, då Vällofl. Borgare-
St. beslutit allmän bosättning; H. R. o. Ad. bosättning i rikets alla
städer och hos Högvörd. PresteSt. den mening gjort sig gällande,
att jn födde och naturaliserade Mosaiske trosbekännare skulle ega
att, utan att behöfva begära K. M:s Nåd. tillstånd, få bosätta sig
uti alla de 3 första klassernas Städer, ehuru Ståndet derom ej
fattade något beslut, utan återremitterade Utsk:s förra Utlåt.,
(Hederv. BondeSt. åter afslagit frågan ora någon slags utvidgning
af Judarnes medborgerliga rättigheter) — Utsk. alltså, vid be¬
svarandet af PresteSt:s återremiss, med fästadt afseende å R. o. Ad:s
samt BorgareStis fattade beslut, bordt föreslå åtminstone bosätt¬
ning uti alla t. o. m. 3:dje klassens städer, och icke, såsom nu
skett, liksom i afsigt att sönderbryta frågan, namngifva 12 stä¬
der, ulan någon egentlig grund för den föreslagna bosättningen
uti dessa* 12 städer; hvarförutan Utsk. äfven, enl. min åsigt för
tydlighetens skull, hade bordt omnämna de 4 städer, uti hvilka
sådan bosättningsrätt förut finnes Mosaiske trosbekännare med-
gifven. ,
Utsk:s förfaringssätt att sålunda kringgå St:s beslut synes mig
minst sagdt obehörigt; och finnér jag häraf, samt med afseende
å denna frågas behandling äfven vid sista Riksdagen, att ett visst
parti, äfven om majoriteten vid verkställda voteringar gifvit till¬
känna en på rättvisa och tolerans i trosmeningar fotad liberalare
åsigt härutinnan, likväl försöker att söderbryta frågan och för¬
sätta densamma in statu quo; hvarigenom jag ytterligare tror mig
finna rigtigheten af min vid denna Riksdag förut yttrade åsigt,
att man, hellre än i ekonomiskt hänseende, f. n. bör söka
att i grundlagsväg lossa de band, som trycka denna del af Sven-
8*
116
Den 17 Maj f. m.
ska medborgare, helst man städse gör det inkastet, att fullt eko¬
nomiska medborgerliga rättigheter icke kunna medgifvas åt dem,
hvilka ej ega fullt politiska.
Jag anhåller att det Höglofl. St. måtte vidblifva sitt förut fattade
beslut i denna fråga samt biträder alltså Hr Gr. Wachtmeisters,
Utlåt, vidfogade, reservation.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid Ekon.Utsk:s nu ifråga-
var:de Betänk, finnes fogad en reservation af Utsk:s aktade Ordf:de,
hvilken reservation, såsom varande helt kort, jag anhåller att få
upläsa. Hr Bergenstråle yttrar: ”Jag har inga anledmr att hysa
någon ovilja emot de Mosaiska trosbekännarne; men jag har
ansett mig, för att i delta ämne kunna bestämma mitt votum,
böra göra mig den frågan: önskar Svenska folket att bland sig
få spridde, det må vara i städerna eller på landet, desse tros¬
bekännare? Och då, efter min öfvertygelse, svaret härå utfallit
nekande, och då jag är representant för Svenska folket, är det ock
min pligt att i detta fall i främsta rummet rätta mitt votum efter
dess önskan och icke efter de Mosaiska trosbekännarnes; hvarför
jag ock, äfvensom af de flera skäl, jag i min reservation mot
Utsk:s förra Betänk, afgaf, nu, likasom då, anser att inga utvid¬
gade rättigheter böra dem tillerkännas”. Jag instämmer för min
del fullkomligt i detta yttrande, och då sjelfva frågan redan förut
blifvit på detta rum tillräckligt utvecklad, anser jag, att någon
discussion deröfver numera icke är af behofvet påkallad. Likväl
anhåller jag att få fästa upmärksamheten på ett sak förhål Lande,
hvilket torde förtjena afseende. Judarne utmärka sig utan tvifvel
genom många goda egenskaper: de pryda den rationalistiska filo¬
sofiens lärostolar; de innehafva lysande rum inom konstens tem¬
pel; de odla med framgång flere praktiska vetenskaper, och de
hafva framför allt visat sig såsom stora mästare i konsten att
samla penningar. Men alla dessa egenskaper äro af en företrä¬
desvis kosmopolitisk beskaffenhet, under det att den religion, som
utgör den judiska stammens enda föreningsband, hufvudsakligen
är stationär. Den kristna trosbekännelsen är deremot lill sin
innersta grund progressiv, och jag tror derföre, att Svenska fol¬
ket icke skulle finna sig serdeles väl genom en amalgamering
med en nation, hvars böjelser och religiösa rigtning äro så stridande
mot detta folks egna lynne och bildning. Jag anhåller för den
skull att, då BondeSt. till de öfrige RiksSt:n aflälit en inbjud¬
ning om instämmande i det af förstnämnde Stånd i frågan fat¬
tade beslut, R. o. Ad. måtte, med afslag å förevande Betänk.,
bifalla berörde inbjudning.
Hr Hjerta, Lars: Då den talare, som sist yttrat sig, up-
läst Hr Bergengtråles reservation, ehuru flera ledamöter bade
Betänk, i banden, torde det icke anses öfverflödigt att äfven up¬
läsa Gr. Wachtmeisters reservation, som icke eller är lång. Gr.
Wachtmeister yttrar sig sålunda: ”Sedan 2:ne RiksSt. genom
sina beslut förklarat sig anse att de Mosaiske trosbekännarnes
rättigheter i afseende på deras bosättnings-frihet böra utvidgas,
Den 17 Maj f. m,
117
samt Högv. PresteSt., efter en discussion, som icke tvetydigt ådaga¬
lagt enahanda tänkesätt, återremitterat Ekon.Utsk:s Betänk, i denna
fråga, har Utsk. nu, med afseende på denna återremiss, framlagt
ett nytt förslag. För min del kan jag icke annat än reservera
mig emot detta och hade önskat, att Utsk. i dess ställe såsom
sitt förslag antagit det beslut, sorn utaf R. o. Ad. blifvit fattadt,
att nemi. tillstyrka det rättighet måtte beviljas åt alla i Sve¬
rige födde Mosaiske trosbekännare att frill bosätta sig i alla
rikets släder. Jag anser detla såsom det under nårvande för¬
hållanden rikligaste sättet att lösa frågan, enär derigenom, såväl
ett måhända nödvändigt afseende fästes på den hos allmogen ännu
inrotade fördomen mot Judarne samt på de farhågor, som kunna
hysas för införande i landet af främmande Judar, om hvilka man
ej har någon tryggande erfarenhet, som på samma gång ett sådant
medgifvande är förenligt med den högre moraliska synpunkt, ur
hvilken saken bör ses och af hvilken den får sin egentliga vigt,
nemi. med bemödandet att i möjligaste måtto ur vår lagstiftning
borttaga de för Judarne i så hög grad förödmjukande inskränk¬
ningar, hvilka, genom att i viss mån betrakta dem såsom ett slags
skadedjur, som böra hållas instängde pä vissa ställen, måste för¬
sätta dem uti en mot samhället bilter och fiendtlig sinnesstäm¬
ning, och att pä detta sätt räcka dem handen till en anslutning
lill det kristliga samhället. Ett sådant mål upnås icke genom
att, efter Ulsk:s förslag, såsom en bar/nhertighetsgåfva tillnam¬
nen på de 3 städer, der de nu få vistas, lägga namnen på yt¬
terligare ti eller 7 städer. Njuggheten af en sådan gäfva’ låter
alltför mycket framlysa den misstroende sinnesstämning, hvarmed
den gifves, för att den icke skulle förfela sin åsyftade verkan,
som ej endast bör vara att bereda Judarne en materiel fördel,
utan fastmera att försona dem med samhället, sorn så länge stött
dem ifrån sig och derigenom, i öfverensstämmelse med den
kristna lärans anda, söka att på öfvertygelsens, rättvisans och
kärlekens väg och ej genom en frånstötande behandling, vinna
dem till kristendomen, lie betänkligheter, som blifvit yttrade
mot Judarnes bosättande i de mindre städerne, synas mig af sä ringa
vigt i jemnförelse med detta högre mål, att jag icke hyser något
tvifvel, att ju icke Högv. PresteSt. skall anse sig handla i rikti¬
gaste öfverensstämmelse med sitt apostoliska kall, genom att förena
sig uti det beslut, som af R. o. Ad. blifvit fattadt”.
Jag tror mig knappast kunna tillägga ett enda ord, som så
väl som denna klart och enkelt framställda reservation uttrycker
hvad man i detta fall bör besluta. , Jag ber blott att få fram¬
ställa en jemnförelse mellan denna och Hr Bergenstråles reser¬
vation. Denna sednare grundar sin önskan om fortfarande in¬
skränkningar i Judarnes rättigheter derpå, att, enl. hans öfver¬
tygelse, svaret på den frågan, om Svenska folket önskar att låta
Judarne få bosätta sig öfverallt i Sverige, utfallit nekande; och
på grund häraf anser sig reservanten böra rätta sitt votum efter
denna önskan. Nu förekommer likväl, att om man närmare vill
följa gången af detta ärendes behandling, så hafva de tvenne
118
Den 17 Maj f. m.
Stånd, sorn i allmänhet anses bäst känna Jndarne, önskat en ut¬
vidgning af deras rättigheter, hvaremot en fortfarande inskränk¬
ning derutinnan yrkats af de Stånd, hvilka-antingen alldeles icke
eller också ganska obetydligt känna dem, nemi. Preste- och
BondeStm, hvilkas ledamöter bo på landet och således icke
kunna genom egen erfarenhet förvärfva sig närmare kunskap om
ifrågavarrde personer, utan hemta sin kännedom dels af hvad de
hört utaf andra, dels också af hvad de läst i en eller annan hok
om en eller annan procentare bland Jndarne, hvartill äfven kan
läggas, att religiösa fördomar hos åtskilliga torde ligga till grund
för deras obenägenhet mot dessa främlingar. Jag tror för den
skull, att Utsk. haft skäl att laga denna omständighet i närmare
betraktande än som nu egt rum, och att det bordt mera rätta
sig efter de tvenne Stånds beslut, som bättre känna förhållan-
derna. Det faller också af sig sjelf, att det ju till en stor del
är på erfarenheten om den förflutna tid, under hvilken Jndarne
vistats här i landet, som man bör hemta ledning för sitt om¬
döme i hufvudsaken.
Hvad nu beträffar Ut sles här framställda förslag, så förefaller
det mig besynnerligt, att Utsk., då det såsom grund för Jndar-
nes fria bosättningsrätt i vissa af Sveriges städer, hvilkas namn
blifvit i förslaget upräknade, angifvit dessa städers till ungefär¬
ligen 4000 innevånare upgående folknummer, icke äfven nämnt
de städer, som äro lika folkrika, såsom t. ex. Carlshamn, Fahlun
m. fl. För öfrigt tror jag alt frågan är så tillräckligt utvecklad,
att jag är öfvertygad derom att då de två Stånd, som minst
känna Jndarne, önskat bibehållandet af inskränkningen i deras
rättigheter, detta skall för Ii. o. Ad. vara ett tillräckligt skäl att
vidblifva sitt förut fattade beslut. Jag vill visserligen f. n. icke
gå längre, ehuru jag för min del eljest gerna skulle vilja biträda
hvad Vällofl. BorgareSt. föreslagit.
Hr Adelborg, Anders Otto: Att ytterligare ingå i discu-
sion rörande denna fråga, ansåg jag för min del icke lämpligt. Den
är redan inom R. o. Ad. afgjord och heslutet till sin ordalydelse
bestämdt. Jag anser för den skull, att R. o. Ad:s värdighet
klöfver att vidblifva det beslut som en gång blifvit fattadt och
icke frångå detsamma; ty det kan icke vara värdigt att först gifva
ett löfte, men sedermera taga det tillbaka, blott derföre att R.
o. Ad:s åsigter icke blifvit så till fullo följda som de bort blifva
det af ett Utsk., hvars skyldighet tvifvelsutan det varit att be¬
handla frågan i enlighet med den åsigt majoriteten uttryckt.
Besynnerligt nog har Utsk. äfven nu behandlat detta ärende lika
oförsvarligt som förra gången. Då lemnades ett svar, både löjligt
och ofullständigt, enl. hvilket Judarne skulle ega tillåtelse att
bosätta sig i städer med en viss folkmängd. Nu åter griper man
handlöst i luften efter sådana städer, som ligga närmast till hands,
förmodligen i protokollsförandens minne, och dermed tänker man
afspisa R. o. Ad:s majoritet. Jag tror icke att detta är rätta sättet
att behandla ett ämne af denna beskaffenhet, ett ämne, hvilket
har sin egentligaste och kraftigaste grund i den krisina lärans
Den 17 Maj f. m.
119
egen princip, och jag tror att det här företrädesvis är om prin¬
cipen, sorn man strider, och icke om de 1,100 Mosaiske tros¬
bekännare, som äro i landet hosatte. Det är en princip, som
gäller vår religions ställning till andra religioner inom den civi¬
liserade verlden; det är principen om den mest omfattande kär¬
leken, och denna utgör just den kristna lärans innersta väsende.
Det är denna princip, som öfverallt vill göra sig gällande, och
man kan icke ostraffadt sätta sig deremot.
Då ifrägavande Betänk, förra gången förekom i detta Stånd,
motsatte jag mig det förslag Utsk. då framställt. Man får icke
bedömma denna fråga blott pä grund af enskilda åsigter, och jag
kunde derföre icke heller gilla den mening, som hos majoriteten
gjorde sig gällande. I korthet får jag nämna, att, så länge man
icke med öfriga medborgare i samhället och med samma rättig¬
heter som dessa införlifva!- ifrägavaride trosbekännare, så länge
fortfar man också att vända dem emot det samhälle, inom hvil¬
ket de lefva. De kunna icke hafva samma nitälskan för detta
samhälles utveckling som andra, och derföre tror jag för min del,
att det är af vigt att lossa på de band, som ännu hålla dem
fängslade. Man skall derigenom öppna en utväg för dem att göra
sina kunskaper ännu mera fruktbärande för samhällets utveckling,
än hittills.
Men detta hör icke hit; hvad jag egentligen nu håller mig
vid, är att R. o. Ad. icke måtte frånträda det löfte, som engång
blifvit gifvet, och jag anser att detta icke kan ske på bättre sätt,
än att B. o. Ad. i likhet med de andra Stånden gör en inbjud¬
ning lill dem att föi^na sig i de åsigter, som här gjort sig gäl¬
lande, eller att genom en underd. skrifvelse hos K. M. anhålla,
alt åt de i landet födde Judar måtte beredas rättighet alt, utan
K. M:s serskilda tillstånd, få bosätta sig i alla rikets städer.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Mot BondeSt:s inbjud¬
ning har man anmärkt, att de Ständ, hvilka mest känna Judarne
hafva varit dem bevågne, då deremot de som minst känna dera
varit dem afvoga. Tillika har man yttrat, att 'religiösa fördomar
möjligtvis förauledt detta förhållande. Men förklaringen torde
hafva varit riktigare,-om man sagt, att tillgifvenheten för vår egen
religion föranledt dessa Stånd att icke vara Judarne bevågna.
Ar R. o. Ad. berörde bekännelse icke mindre tillgifvet, än ifråga-
var:de Stånd, så böra ock vi fatta vårt beslut, mera med afse¬
ende härå, än å de materiella fördelar, som måhända kunna ge¬
nom en större utvidgning af Judarnes rättigheter tillskyndas oss.
Jag har tillförene fästat upmärksamheten derpå, att det är för¬
gäfves vänta, det Judarne skola med oss sammansmälta till ett
folk så, att skilnaden mellan båda icke skall kunna uptäckas.
Sådant har ingenstädes lyckats, äfven om de största fördelar blif¬
vit Judarne beviljade. Att icke införlifva sig med något annat
folk, är hos Judarne en egenhet, hvilken otvifvelagtigt härrörer
frän deras bekännelse. Och huru kan det vara annorlunda, då
sjelfva grundåsigten af deras tro är så väsendtligt olik vår.
Hvad kan man för öfrigt vinna pä den föreslagna förändria
120
Den 17 Maj f. m.
gen? Troligen blefve det icke någon fördel, utan tvertora skulle,
såsom redan är nämndt, många olägenheter deraf följa.
Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid med uprepände af hvad
.härom förut omständeligen yttrats, utan anhåller blott, del R. o.
Ad. måtte antaga BondeSt:s inbjudning. Vill man göra afseende
på det allmänna tänkesättet: så bör man, vid detta tillfälle, icke
vara döf för de nio tiondedelarnes mening i denna fråga. Det
torde derföre ursäktas mig, om jag ännu en gång yrkar bifall å
BondeSt:s inbjudning.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att hvar¬
ken någon inbjudning eller discussion i detta ämne blifvit R.
o. Ad. från PresteSt. meddeladt, men att prot.-utdr., innefattande
det af PresteSt. fattade beslut, vore tillgängligt, för den hän¬
delse Hr von Hartmansdorff önskade upläsning deraf.
Då nu Hr von Hartmansdorff begärde att få höra detta
prot.-utdr., blef detsamma upläst och inheratades deraf att Preste¬
St. bifallit förevar:de Utlät, med den förändring, att uti det fram-
stäldta förslaget till underd. skrifvelse orden ”bosätta sig och ega
fastighet i städerne Gelle, Malmö, Calmar, Wisby, Westervik,
Uddevalla, Christianstad, Ystad, Jönköping, Halmstad, Helsing¬
borg och Sundsvall”, blifvit utbytte emot orden: bosätta sig och
ega fastighet, utom i åt dem redan uplo Ine städer, äfven uti
alla öfrige rikets städer af första, andra och tredje klasser¬
na, som hafva stapelstads-rält; hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Om det förhåller sig med en korporation på samma sätt,
som med en materiel kropp, att, när han drages åt olika sidor
af tvenne lika starka krafter, så blir han stillastående; då hafva
de talare rätt, hvilka yrkat, alt man icke borde göra afseende på
de motsatta åsigter, som af tvenne andra Stånd blifvit framställda,
utan vidblifva sitt en gång fattade beslut.
Väl har man omförmält en inbjudning från PresteSt.; men
vi känna icke dess öfverläggning om ämnet. Äfvenledes har man
nämnt en inbjudning från BondeSt.; men någon sådan har jag
icke hört anmälas från Landtmarskalks-bordet. Då jag således
är oviss, huruvida en dylik verkligen finnes, anhåller jag att derom
blifva uplyst äfvensom att sedermera återfå ordet.
Hr Dal man, Wilh. Fredr., Achates: Jag har begärt
ordet för att yttra mig i anledn. af BondeSt:s inbjudning. Jag
kan för min del icke finna, alt då tre Stånd redan beslutat att
åt Mosaiska trosbekännare inrymma utvidgad bosättningsrätt, denna
inbjudning som, om den antogejs, skulle helt och hållet tillintet¬
göra dessa beslut, kan öfverensstämma med grundlagen, långt
mindre att den bör af R. o. Ad. antagas. Detta Stånd har redan
beslutat, alt Mosaiska trosbekännare skola i viss mån erhålla ut¬
vidgade rättigheter; och detta är således ett factum, hvilket
BondeSt. icke genom någon inbjudning kan öfverändakasta. Den
reservation af Ekon.Utsk:s Ordfule, sorn Frih. Cederström uppläst
Den 17 Maj f. m.
121
lill stöd för sin mening, innehåller, att, enligt reservantens öfver¬
tygelse, Svenska folket icke önskar att bland sig uptaga de Mo¬
saiska trosbekännarne. För min del vågar jag likväl draga en
helt annan slutsats af de beslut, som Svenska folkets represen¬
tanter hafva i detta ämne fattat vid innevande Riksmöte. Det
må vara att BondeSt., som är bosatt på landet, icke vill hos sig
mottaga Judarne; men deremot har den del af samma folk, som
representeras af BorgareSt., nemi. städernas innevånare, med stor
majoritet förklarat sig alldeles icke hafva något att invända mot
Judarnes bosättning derstädes, utan tvertom. R. o. Ad. har häri
gått en medelväg, som tyckes mig böra vinna bifall, såväl af
Borgare som af PresteSt. II. o. Ad. har nemi. gifvit BondeSt.
rätt i så målto, att R. o. Ad. icke yrkat, att Judarne skulle tillå¬
tas bosätta sig på landet, men jemväl gifvit BorgareSt. rätt, då
R.o. Ad. förenat sig i detta Stånds önskan, att Judarne måtte få
bosätta sig i städerna. Jag föreställer mig att någon billigare juste-
milieu väg svårligen kan väljas, och jag tvekar icke att, då,
såsom en föregående talare yttrat, R. o. Ad. redan roedgifvit
Judarne utvidgade rättigheter och förunnat dem förmånen att
fä bosätta sig i alla städer inom riket, anhålla att R. o. Ad.,
vid sådant förhållande, måtte vidblifva sitt engång fattade beslut:
hvarjemte jag förenar mig med Hr Adelborg äfven i den önskan,
att en inbjudning måtte till Preste- och BorgareStrn afgå att
förena sig i detta beslut.
Gr. Wachmeister, Hans: Jag är hufvudsakligen före¬
kommen af Hrr Dalman och Adelborg, i afseende på den inbjud¬
ning, som af BondeSt. blifvit afgifven, och anser att R. o. Ad.
bör vidblifva det beslut, som en gång blifvit af Ståndet fattadt.
Jag vill icke ingå i någon pröfning af hvilketdera utaf dessa
beslut eger företrädet framför det andra; den saken har redan
tillräckligt blifvit delibererad, och min reservation angifver i detta
fall den åsigt jag hyser. Jag vill blott, i likhet med Hr Adel¬
borg hemställa, huruvida R. o. Ad. skulle anse med sin värdighet
förenligt, att ensamt bland de öfriga Stånden frångå sitt engång
fattade beslut; och jag föreslår för den skull, att R. o. Ad. ville
till dessa Stånd ingå med en inbjudning att förena sig i nyss¬
nämnde beslut.
Frih. Creutz, Stephan: Då detta Ekon.Utsk:s Betänk.
N:o 79 endast afser besvarande af PresteSt:s återremiss med an-
ledn. af samma Utsk:s Betänk. N:o 37, så hemställer jag, huru¬
vida det icke vore skäl att lägga detsamma till handlingarne; ty
'det kan, efter min öfvertygelse, icke nu blifva föremål för något
beslut, då icke något sammanjemknings-förslag blifvit af Ulsk.
framställdt. Jag tror fördenskull att någon discussion ej bordt
komma i fråga, enär, såsom jag förut haft äran nämna, Betänk,
blott har afseende på hvad PresteSt. i saken beslutat. På grund
häraf anhåller jag vördsamt hos R. o. Ad., att Usk:s ifrågavande
Betänk, måtte blifva lagdt till handlingarne, hvarom jag anhåller
om propos. För öfrigt får jag instämma med Hr Adelborg deruti,
122
Den 17 Maj f. m.
att R. o. Ad. ville inbjuda Preste- och BorgareSt:n alt förena sig
i det beslut R. o. Ad. fattat, förvissad det Höglofl. St. icke skall
frånträda detta sitt en gång fattade beslut.
Frih. Cederström: Det måtte icke vara första gången,
som man, på skedd inbjudning, frångår ett redan fattadt beslut,
fffr att förena sig med ett Medstånd. Jag får fästa Hr Dalmans
upmärksamhet derå, att här allenast är fråga om ett önsknings-
mål, och att ännu blott två Stånd fattat något beslut i frågan,
hvaremot det tredje återremitterat Betänk. På grund af den
ställning saken sålunda fått och enär olika beslut blifvit fattade,
har Ekon.Utsk. inkommit med sitt nu föredragna Utlåt. Här¬
öfver skola vi nu besluta och jemväl dervid taga i betraktande
de inbjudningar, som från de andra Stånden aflålits. Det måtte
således icke förefinnas något verkligt hinder för R. o. Ad., att
på det ena eller andra sättet fatta sitt beslut. Hr Adelborg har
visserligen nämnt, att Ståndets värdighet ovillkorligen skulle
fordra att vidblifva sitt förra beslut. Detta förefaller mig unge¬
fär, som när Gustaf IV Adolf förklarade, att Hans värdighet ovil¬
korligen kräfde att icke sluta fred med Ryssland. Vi få icke,
vid afgörandet af allmänna frågor, låta oss ledas af förutfattade
meningar, utan vi böra lyssna till folkets önskningar och behof.
Det är sannt, att BorgareSt. medgifvit en utvidgning af Judarnes
rättigheter; men jag anser BondeSt. i detta hähseende icke för¬
thy hafva fullt ut lika mycket att säga som förstnämnde Stånd,
hvadan jag också är af den öfvertygelsen att äfven dess åsigter
böra beaktas. Man bör icke förglömma, att landsbygdens be¬
folkning i allmänhet skulle komma i en ofördelakligare belägen¬
het i hänseende till de derstädes bosatte sluga Judarne, med
hvilka de komme att handla, än stadsboerne, med sin större af-
färsvana och i följd deraf större förmåga att mot dessa personer
kunna skydda sig i sina kommerciella förhållanden.
Utgående från den föreställningen, att man icke bör mot¬
sätta sig BondeSks sålunda uttalade önskan att få förblifva oamal-
gamerade med en stam, som i afseende på religiösa bruk, sab-
bathstider och åsigter i allmänhet är af en så stor skiljaktighet
mot oss sjelfva, och som för öfrigt, ehuru utbredd i hela Europa,
aldrig kunnat sammansmälta med den nation, med hvilken man
velat införlifva densamma, vågar jag vördsamt anhålla, att R. o.
Ad. måtte antaga BondeSt:s förbemälde inbjudning.
Gr. Mörner, Carl: Såsom ledamot af Ekon.Utsk. bar jag
icke deltagit i pröfningen af ifrågavande återremiss, och jag har
icke hört någon af Utsk:s här närvande ledamöter i något af¬
seende försvara Utsk:s förslag. Men då jag anmälde mig, var
det för att till vederläggning uptaga ett af en föreg:de talare
gjordt inkast i afseende derå, att det skulle varit Ekon.Utsk:s
ovilkorliga skyldighet att ställa sig R. o. Ad:s beslut till efter¬
rättelse. Jag är öfverlygad, att Ekon.Utsk., likasom alla andra
Utsk. vid pröfningen af förekommande frågor, alfvarligt öfverväger
det beslut, som skall till Stånden öfverlemnas. Jag anser vis¬
Det£17 Maj f. m.
123
serligen, att det kan vara en pligt för Utsk. att i möjligaste måtto
ställa sig till efterrättelse hvad majoriteten inom ett Riksstånd
beslutat. Men grundlagen bjuder i detta hänseende icke något
annat, än att Utsk., efter erhållen del af de mot dess Betänk,
framställda anmärkn:r, skall taga ärendet i förnyadt öfvervägande.
Detta anser jag Utsk. hafva gjort, och man borde för den skull,
derföre att man är missnöjd med ett beslut, icke tillvita ett Utsk.
att hafva försummat att taga frågan i närmare öfvervägande.
Det är blott denna anmärkning jag velat göra mot den ta¬
lare, som med så mycken bitterhet yttrat sig emot Ut.sk., förkla¬
rande för öfrigt att jag i sjelfva saken instämmer i de åsigter
han uttalat.
Ur von Troil, Sam. Gust.: Frih. Cederström har nyss
anfört, att det icke är första gången R. o. Ad. antager ett annat
Stånds inbjudning, och derigenom frångår sitt engång fattade
beslut. Jag ber då att få erinra derom, att då någon sådan in¬
bjudning af R. o. Ad. antagits, har det egentligen varit fråga
om en modifikation af ett redan fattadt beslut, men icke att helt
och hållet uphäfva detsamma. Jag ber dessutom att få fästa up-
märksamheten derpå, att ett frångående af detta en gång fattade
beslut äfven vore ett frångående af R. St:rs beslut. Ty af trenne
Stånd är det redan afgjordt, att Judarnes rättigheter skola ut¬
vidgas, och det är blott i fråga om huru långt dessa rättigheter
skola utsträckas, som något beslut ännu icke blifvit fattadt. En¬
dast BondeSt. har helt och hållet afslagit all utvidgning af ifrå-
gavande rättigheter, och att R. o. Ad. då skulle visa den incon-
sequens och brist på granlagenhet mot de Stånd, som önska denna
utvidgning, att med frångående af sitt förra beslut instämma i
BondeSt:s inbjudning, det kan jag för min del icke förmoda och
afstyrker det på det högsta. Jag har, då frågan förra gången
här förevar, biträdt det beslut R. o. Ad. då fattade, och jag är
öfvertygad derom, att den medelväg, som detta beslut innebär,
är och blir den rätta. Jag skulle derför tro, att de andra Stån¬
den böra inbjudas att förena sig uti berörde af det Höglofl. Stån¬
det fattade beslut. Vilja de icke ingå härpå, så återstår att i
förstärkt Utsk. bringa frågan till sin lösning; men att, på sätt jag
. redan nämnt, R. o. Ad. skulle frånträda sitt förra beslut, anser
jag vara i högsta grad oriktigt och måste för min del helt och
hållet afstyrka en sådan åtgärd.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag anser det vara både
öfverflödigt och olämpligt att ingå i en debatt öfver en fråga,
som en gäng förut varit föremål för en så liflig discussion. Jag
vill derföre endast yttra några ord om frågans närvande stånd¬
punkt. Det är obestridligt, att då PresteSt. fattat det beslut,
att Judarne skola få bosätta sig i Usta, 2:dra och 3:dje klasser¬
nas stapelstäder, då R. o. Ad. beslutat, att de skola få bosätta
sig icke allenast i dessa tre klassers städer, utan äfven i alla
stapelstäder, och då vidare BorgareSt. medgifvit fri bosältnings-
rält sä väl i alla stapelstäder sorn pä landet, sä följer deraf att
124
Den 17 Maj f. m.
så stor del af dessa beslut, måste vara R. St:rs beslut, som in¬
stämmer med PresteSt:s; mea graden af den utvidgning härut¬
öfver uti ifrågavande rättigheter, som utgör skiljaktigheten mel¬
lan det ena eller andra. Ståndets beslut, den måste bestämmas i
förstärkt Utsk., så vida man icke sins emellan kan komma öfverens.
I afseende på inbjudningen, föreställer jag mig att, då, på
sätt jag förut antydt, R. o. Ad:s beslut går en medelväg mellan
de båda andra Ståndens, det just är detta beslut, som vi böra
fasthålla, och alt vi fördenskull böra inbjuda de andra Stånden,
som, i likhet med Adeln, önska en utvidgning af Judarnes rät¬
tigheter, att uti detta beslut instämma. Till följd häraf yrkar
jag, för min del, läggande till handlingarne af Utsk:s Betänk.,
vidblifvande af R. o. Ad:s förra beslut, och en inbjudning till
de andra Stånden att dermed sig förena.
För öfrigt kan jag icke underlåta att fästa i minnet den
åsigt Frih. Cederström nyligen här uttalat, nemi. alt, när Sven¬
ska folket icke önskar en sak, så bör man rätta sig derefter.
Jag ber den ädle Frilän ihågkomma detta, när det blir fråga
om skatlernas belopp, sättet för deras utgående o. s. v., och
jag hoppas då att vi kunna hafva denna åsigt till godo.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste värde talaren, och ber endast att få
tillägga att, efter min öfvertygelse, så kan BondeStrs inbjudning
icke uptagas till afgörande, emedan antagandet deraf skulle leda
till ett uprifvande af tre Stånds beslut. Tre Stånd hafva nemi.,
såsom nyss är nämndt, beslutat en utvidgning af de rättigheter,
Judarne f. n. ega i Sverige, och BondeSt:s inbjudning går derpå
ut, alt förvägra dem dessa rättigheter.
Den skillnad, som Frih. Cederström velat göra mellan Stån¬
dens beslut i frågor, som behandlas af Ekon.Utsk. och sådana,
der Ständerna hafva full beslutande rätt, är alldeles ny; och jag
tror icke alt Grundlagen känner någon skillnad härutinnan. Det
ena beslutet är beslut lika väl som det andra.
Jag yrkar atf detta Betänk, mätte läggas till handlingarne,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång fattade beslut och att
Preste- och BorgareStm måtte inbjudas att i delta beslut sig
förena.
Hr von Hartmansdorff: Första och vigtigaste frågan är
naturligtvis den, om det är olagligt att antaga BondeSt:s inbjud¬
ning. Skulle det så vara, dä förfaller saken af sig sjelf. Men om
hvartdera af trenne Stånd fattat ett visst beslut i denna fråga, då
borde väl Ekon.Utsk. hafva utredt huru mycket de gemensamt
beslulit, och sedermera endast till Stånden hemställt att göra
sådana tillägg, som Utsk. funnit skäliga. En dylik utredning är
emellertid icke af Utsk. verkställd. Det är förmodligen derföre,
att hon icke kunnat göras. Ty om ett eller annat Stånd ut¬
trycker, i en viss rigtuing, någon önskan, utan att derjemte be¬
stämma hennes omfång, så lärer väl icke kunna påstås att något
visst beslut derom är fattadt. Hade R. o. Ad. redan afgjort
Den 17 Maj f. m.
125
denna fråga, så förmodar jag, att Hr Gr. o. Landtm, långt för
detta afslutat en öfverläggning, som varit ändamålslös. Men när
det icke skett, så förmodar jag, att något beslut icke blifvit fat-
tadt. Jag finner således icke annat, än att BondeSt:s ifrågavar:de
inbjudning kan utan binder af Grundlagen behandlas. Om så
är, får jag ytterligare vända mig till de serskildta yrkanden, som
blifvit framställda.
Man har påstått det vara R. o. Ad. ovärdigt att frånträda
ett redan fattadt beslut, och i stället antaga BondeSt:s inbjudning.
Men på samma gång hafva åtskilliga ledamöter yrkat, att R. o.
Ad. skulle inbjuda Prester oeh Borgare att ingå pä sitt beslut.
Det skefva i denna tankegång är uppenbart. Väl anser man
R o. Ad. ovärdigt att antaga BondeSt:s inbjudning: men man
finnér icke ovärdigt för Preste- och BorgareStrn att antaga R.
o. Ad:s. Alltså skola vi anmoda dessa begge Stånd att göra
hvad vi finna ovärdigt för oss. Till denna cirkelgång eller detta
grundfel i tanken kommer jemväl den besynnerligheten, att när
ett Stånd inbjudit ett annat att instämma i något visst af det
förra fatladt beslut, så svarar det sednare icke med ja, eller nej,
ulan med en annan inbjudning. Detta påminner mig om den
Fransyska visan, der versarna slutas med orden: ”c’etait å qui
commenceroit”. Frågan bär är hvem som skall börja att svara
ja, eller nej. Ett sådant förfaringssätt anser jag vara oss min¬
dre värdigt.
På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. måtte antaga Bonde-
St:s inbjudning och icke sjelf göra någon sådan.
Hr Dalman: Om R. o. Ad. skulle inbjuda BondeSt. eller något
annat Stånd att uprifva ett af tre Ständ redan fattadt beslut, då skulle
Hr von Hartmansdorff hafva rätt i sitt påstående, att detta vore
en cirkelgång i tanken. Men som icke någon ledamot yrkat nå¬
got annat, än att de två Stånd, som varit ense att åt Mosaiske
trosbekännare inrymma någon utvidgning i deras rättigheter
mätte modifiera dessa beslut efter R. o. Ad:s, så kan jag icke
finna att deruti ligger någon inconseqvens. För öfrigt är jag
förekommen af Frih:ne Raab och Tersmeden samt Hr von Troil,
i afseende på hvad dessa talare anfört emot Frih. Cederströms
anraärkn:r rör:de mitt föreg:de yttrande, samt öfverlemna!- helt
och hållet åt Hr Gr. o. Landtm, att bestämma, huruvida propos.
å BondeSt:s inbjudning må kunna lagligen framställas.
Frih. Tersmeden: Jag bar begärt ordet endast i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs yttrande. Hr von Hartmansdorff sade,
att, om del hade varit tre Stånds beslut i denna fråga, så hade
Ekon.Utsk. förmodligen icke framkommit med något annat för¬
slag i ämnet, än det som öfverensstämde med något af dessa
beslut. När Ekon.Utsk. besvarade de från tvenne Stånd afgifue
återremisserna, då bade naturligtvis icke mer än två Stånd fat¬
tat sina beslut. Men sedan detta Betänk, inkommit och blifvit
af PresteSt. behandladt och detta Stånd fattat sitt beslut i saken,
så har det förhållande inträffat att tre Stånd beslutat i frågan,
126
Den 17 Maj f. m.
och detta är förhållandet f. n. Jag känner icke i hvad riktning
Preste- och BondeSt:n fattat sina beslut, och jag vet icke att
PresteSt. aflåtit någon inbjudning. Men nu är det emellertid
kändt af R. o. Ad. att tre Stånd fattat beslut, och till följd häraf
har frågans ställning blifvit helt och hållet olika emot hvad den
var, då Utsk. afgaf sitt förslag.
Frih. Cederström: Jag måste bestrida Frih. Tersmedens
förmenande, att beslut vore i ämne fattadt. Vöre förhållandet
sådant, så skulle Exped.Utsk. hafva tagit befattning med frågan.
Men jag hemställer till Eder, Mine Hrr, om, under den excep¬
tionella casus, hvari frågan nu blifvit försatt, det vore möjligt
för detta Utsk. att upgöra förslag till en underd. skrifvelse, hvil-,
ken kunde ega hopp att af Ständerna varda gillad? Frågan har
icke den form, att den kan sägas utgöra ett af tre Stånd fattadt
beslut, och Frih. Tersmeden har derföre, enl. min öfvertygelse,
orätt i sitt nämnde påstående.
I afseende på hvad Frih. Raab yttrat, ber jag att få nämna,
att, då han förmodar, att jag skulle vilja ställa mig till efterrät¬
telse hvad helst som folket önskar, så har min mening endast
varit att göra det, så vida denna önskan öfverensstämmer med
folkets sannskyldiga nytta, och detta kan i vissa fall förändra
förhållanderne.
Då nu, på sätt jag haft äran framställa, något hinder icke
förefinnes för antagande af BondeSt:s inbjudning, vågar jag ånyo
i minnet återkalla hvad som i detta afseende blifvit yttradt, och
fortfar i min anhållan, att R. o. Ad. måtte antaga ifrågavande
inbjudning.
Hr von Troil: Jag är förekommen af Frih. Tersmeden och
anhåller blott, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång i denna
fråga fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Slutet på denna belysning af
ärendets handläggning hos Utsk. lärer väl vara att det för hastigt
inkommit med sitt förslag, hvarförinnan det bordt afvakta alla
Ståndens beslut.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr.
o. Landtm., att bifall till Utsk:s Utlät, icke blifvit yrkadt, men
att en del talare yrkat, att R. o. Ad. med vidblifvande af sitt
förut i ämnet fattade beslut mätte lägga förevande Utlät, till
liandlingarne, och andre talare föreslagit, att R. o. Ad., med
frångående af sitt förra beslut, måtte antaga den af BondeSt. i
ämnet gjorda inbjudning; hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hem¬
ställde om R. o. Ad. behagade, med vidblifvande af sitt förut
fattade beslut lägga förevande Utlät, till liandlingarne, samt, ef¬
ter denna- propos:s besvarande med starka Ja, blandade med Nej,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Cederström begärd votering, uplä-
stes till justering samt godkändes följande votens-propos.:
Den 17 Maj f. ni.
127
Den, som anser R. o. Ad. böra, med vidblifvande af sitt
förut, vid pröfningen af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s Betänk. JVä
37, fattade beslut, läggasamma Utsk:s Utlåt. M 79 till handlin-
garne, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, beslutar R. o. Ad. att, med frångående af sitt förut
fattade beslut, antaga den af BondeSt i ämnet gjorda inbjudning.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sorn
följer:
Ja — 42.
Nej — 23.
I följd af det sålunda fattade beslut fann R. o. Ad., uppå
derom af Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning, BondeSt:s nu
föredragna prot.-utdr. böra läggas till handlingarne; hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att beslut nu borde fattas öfver Gr.
Wachtmeisters hemställan, att de öfrige RiksSt:n måtte inbjudas
att instämma i R. o. Ad:s nu genom votering fattade beslut.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Tersmeden: Frih. Cederström har ansett, att om
(let vore tre Stånds beslut i frågan, så skulle Exped.Utsk. taga
befattning dermed. Jag får då anföra ett exempel för att be¬
visa, att detta Utsk. icke eger att taga befattning med denna
fråga. Om nemi. ett Stånd beviljat 2,000 R:dr, ett annat 3,000
och ett tredje 4,000 R:dr, men det fjerde Ståndet afslagit frå¬
gan, så är icke något gemensamt beslut fatladt, men frågan
skall gå till förstärkt Utsk. Det är afgjordt att ett anslag skall
gifvas, men Exped.Utsk. eger icke att befatta sig med Ständernas
beslut, förr än StatsUtsk. sammanjemkat dessa skiljaktiga beslut.
Pä samma sätt komme det att gå med denna fråga, nemi. att
Ekon.Utsk. skall sammanjemka de olika beslut, som Ständerna
hvar för sig fattat i denna fråga.
Häruti instämde Hr Dalman.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att då Gr. Wachtmeister
föreslagit, att de 3 öfrige RiksSt:n måtte inbjudas att deltaga i
_ R. o. Ad:s beslut, men nu andra ladamöter yrkat att inbjudnin¬
gen måtte ställas endast till Preste- och BorgareStm, propos.
om inbjudning till BondeSt. skulle blifva serskildt framställd.
Hr Adelborg: Som Hr Gr. o. Landtm, torde påminna sig,
så var det jag, som yrkade en inbjudning till de andra Stånden
att deltaga uti det beslut^ som R. o. Ad. fattat i denna fråga.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Wachmeister icke är
tillstädes och ej heller afstått från sitt yrkande, så lärer väl icke
någon ändring kunna ske. Skulle R. o. Ad. finna det vara
olämpligt att inbjuda BondeSt. frånträda sitt beslut, så går det
128
Den 17 Maj f. m.
ju an att afslå Gr. Wachtmeisters och antaga Frih. Tersmedens
förslag.
Hr Adelborg: Jag förenar mig med Frih. Tersmeden och
Ilr Dalman i deras yrkande om en inbjudning blott till Borgare-
och PresteStrn.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter gjorda hemställan om R. o.
Ad. behagade inbjuda Preste- och BorgareStrn, att instämma i
R. o. Ad:s vid föredragningen af Alim. Besv. o. Ekon.Utsk:s Ut¬
låt. M 79 fattade beslut, besvarades med starka Ja, blandade
med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt han funnit
Ja öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde derefter om R. o. Ad. be¬
hagade inbjuda BondeSt., att i samma beslut sig förena, men
härvid ropades starka Nej jemte ett eller annat Ja, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, förklarade att Nej öfverröstat Ja.
Anmäldes och lades på bordet BankoUtsk:s Mern. JVg 33,
i fråga om öfverlemnande från Bankens Mynt-kabinett lill K..
Mynt-kabinettet af 517 st. mynt och medaljer af guld; och
LagUtsbs Betänk. M 29, i anledn. af väckte motioner,
ang:de en utvidgad testaments-rätt m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In (idem protocolli, ‘
Albert Munck.
Onsdagen den 17 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 19 och 24 sisth April på bor¬
det lagda Betänk. JI? 17, i anledn. af väckte motioner, ang:de
rättighet för qvinna att vid viss ålder blifva myndig.
Gr. Sparre, Erik: Af den reservation, som är Betänk,
bifogad, finner R. o. Ad. att jag vid denna Riksdag, liksom vid
föreg:de, afstyrkt bifall till motionen. Jag anser det icke lämp¬
ligt
Den 17 Maj e. m.
129
ligt att dispens från denna lag gifves af någon annan än K. M.,
äfvensom jag ej finner det vara rätt att densamma meddelas af
domaren, som det tillhörer att tillämpa, men icke att göra un¬
dantag från lag. Om lagen säger att qvinnan icke är myndig,
bör väl icke domaren medgifva undantag derifrån. Det tillkom¬
mer sen en serskild omständighet, som gör bifall till förslaget
än mindre tillstyrkansvärdt. Riksdagsbeslutet af år 1810 fast¬
ställer en häfd, som förut egde rum, nemi. att K. M. hade rät¬
tighet att medgifva undantag från lagbestämmelserna ronde qvin-
nans myndighet. LagUtsk. har icke omnämnt detta Riksdags¬
beslut, hvilket ännu qvarstår såsom ouphäfdt. Det kan icke vara
lämpligt, att tvenne serskilda lagar stadga lika former för samma
sak. 1810 års Riksdagsbeslut bestämmer, att ansökning om di¬
spens uti ifrågavande fall skall till K. M. ingifvas, den nu före¬
slagna lagen stadgar deremot, att ansökningen skall inlemnas till
domaren. Jag hemställer hvad verkan det skall hafva med sig,
i fall tvenne sådane ansökningar ingifvas till K. M. och domaren.
Då jag har mig bekant att trenne Stånd bifallit Betänk.,
torde det icke löna möda att kosta många ord på detsamma,
utan slutar jag med hemställan att R. o. Ad. behagade nu lik¬
som vid föreg:de Riksdag afslå motionen.
Sedan härefter lindert. Riddarh.Sekret., på förfrågan af Hr
Tersmeden, Pehr Reinh., uplyst att LagUtsk:s förevande
Betänk, blifvit af de tre öfrige RiksStm bifallet, anförde
Hr Tersmeden: ArfdaBmsXIX kap. 1—3 §§, hvaruti genom
det nu föredragna Betänk, föreslås en viss modifikation, ställer i
rättsenligt hänseende den ogifta qvinnan på en vida Jägre stånd¬
punkt än den, som i samma lagrum är tillerkänd enkan och den
15 -åriga gossen. Då den sednare nemi. har rättighet att dispo¬
nera öfver sjelfförvärfvade medel och enkan har fullt lika rättig¬
heter med den fullmyndiga mannen, så qvarhåller vår lag den
ogifta qvinnan i ett beständigt omyndighets-tillstånd. Detta är
ej det enda stället i 1734 års lag, hvaruti man finner brist på
aktning för qvinnan. I J.B:ns IV. 7 och VI. 4 t. ex. har man
ställt den ogifta qvinnan midt emellan öfvermage och vanvetting,
en placering, som står i den bjertaste kontrast med den yttre
aktning, man vanligen visar henne i det allmänna lifvet. Grun¬
den till detta stadgande ligger i urgammal Svensk sed från de
tider, då all egendom utgjordes af vapen och jord, hvilka voro
på det närmaste förenade, då familjerna beräknades efter män-
nernas antal, hvilket sjelfva ordet mantal tyckes tillkännagifva,
då qvinnan likasom barnet och tjenaren befann sig i ett ofritt
tillstånd, och hennes celibat betraktades såsom någonting öfver-
gående, aldrig såsom någonting permanent. Qvinnan. var sålunda
alltid fästad vid familjen, ty från föräldrahuset utgick lion en¬
dast, för att direkte ingå i det hus, i hvars styrelse hon skulle
komma att verksamt deltaga. I vår tid hafva alla dessa förhål¬
landen på ett väsendtligt sätt förändrat sig. Egendomen har
7 H. 9
130
Den 17 Maj e. m.
ikludt sig många vexlande former. Qvinnans ofrihet är numera
i allmänhet endast politisk, hennes celibat synes snarare vara
regel än undantag. Följden häraf har blifvit, att, i samma mån
som den gamla familjens portar hunnit för henne efterhand sluta
sig, öpnas icke så lätt nya, och möjligheten att vinna inträde i
främmande familjer blir allt mer och mer inskränkt, hvarföre
också den ogifta qvinnan måste vara betänkt på att antingen en¬
sam eller i förening med andra söka förvärf.
De skäl man vanligen anfört emot den ogifta qvinnans be¬
frielse från denna lifstidsomyndighet kunna egentligen hänföras
till 2:ne. För det första säger man, att qvinnan med hela sitt
lif och sin verksamhet tillhör familjen, och att genom utträdande
ur denna och ingripandet i mannens värf hennes qvinlighet skulle
gå förlorad. För det andra säger man, att qvinnan icke duger
till affärers skötande.
Hvad det första skälet beträffar, tyckes det vid första påse¬
endet innehålla en viss sanning, men satsen har likväl det felet
att den förutsätter det såsom gifvet hvad som i mångfaldiga fall
icke eger rum, nemi. alt för den ogifta qvinnan alltid finnes en
familj, inom hvilken hon kan verka. Att föröfrigt arbete och
värden af de medel, som för detsammas drift äro oundgängliga,
skulle utesluta qvinligheten, är ett påstående, för hvilket man
lärer blifva skyldig beviset.
Då man vidare säger, att qvinnan icke förstår att sköta af¬
färer, vore det icke ur vägen att man något Idet gjorde sig
reda för,?hvilka affärer man egentligen menar. Ar fråga om de
stora affärerna, så fordra dessa en medfödd förmåga, som icke
är allom gifven, och det subject, vare sig man eller qvinna,
som känner med sig, att det icke eger en sådan förmåga, hand¬
lar klokast, då det updrager skötandet af sina affärer åt en an¬
nan, dertill lämpligare person. De vanliga affärerna åter, affä¬
rernas medelklass, om jag så får säga, fordrar mannens och qvin¬
nans förenade verksamhet, de små deremot qvinnans uteslutande.
Denna sammanhållande hushållningsförmåga, måhända den vig-
tigaste af alla, åtminstone den som ensam kommer i fråga för
de arbetande miljonerna, denna förmåga, som dagligen, stund¬
ligen verkar, synes företrädesvis vara qvinnan gifven. Jag har
inom de arbetande klassernas familjer sett mer än ett exempel
på, huru en duglig qvinna med framgång kämpat emot en ho¬
tande nöd, som baft till bundsförvandt en försupen man och
en skara minderåriga barn, och huru en sådan qvinna till och
med under dylika förhållanden förmått i sitt hus bevara denna
snygghet, hvilken för personer inom vår samhällsklass, Mine Hrr,
der den ej kostar mer än en befallning och en obetydlig tillsyn,
ej bevisar synnerligt, men inom de fattigare klasserna utgör en
verklig dygd. Jag bar deremot aldrig ibland allmogen sett nå¬
got hus, der den arbetsammaste mans verksamhet har kunnat
ersätta en oduglig qvinnas försumlighet. Att den ogifta qvinnan,
ostörd af alla dylika hinder, bör kunna ännu verksammare ut¬
veckla denna förmåga, lärer ej vara tvif vel underkastadt. Att
Den 17 .Maj e. m.
131
neka elen ogilla qvinnan rättighet att förfoga , öfver de medel,
hvilka utgöra vilkoret för denna förmågas utöfning, synes mig
vara lika obilligt och stats-ekonomiskt oriktigt, som att ställa
henne under en i de flesta fall de facto okontrollerad inflytelse
af en person, hvilken ofta, när slutredogörelsen öfver hennes ka¬
pital skall ega rum, icke har något annat att upvisa än en fin¬
gerad lösöre-köpeafhandling. Förhållandet emellan förmyndare
och en qvinlig pupill blir bland allmogen vanligen ett missför¬
hållande. A ena sidan knot och missnöje, å den andra tröghet,
likgiltighet, beräkning på vinst i ersättning för minskad kredit i
anledn. af de s. k. tysta föimånsrätterne. Må derföre qvinnan,
i känsla af oförmåga att sjelf vårda sitt gods, likasom mannen
få välja ett ombud. Förmågan att bedöma personer eger qvin¬
nan i lika hög grad som mannen, och förhållandet emellan prin¬
cipal och fullmäktig blir alltid ett bättre än det mellan förmyn¬
dare och myndling.
Antagandet af den Norrska lagstiftningen i denna del, lik¬
väl med den utvidgning, att qvinnan, sedan vederbörande myn¬
digheter deröfver blifvit hörde, egde att sjelf välja sitt ombud,
hade, enligt min tanka, varit det bästa sättet att lösa detta pro¬
blem. Utsk:s förslag att, likasom hittills, endast under form af
dispens meddela qvinnan ifrågavande rätt, blott med nedflyltning
af denna dispensmakt ifrån Konungen lill underrätterna synes
mig vara endast ett halft steg, utan annan fördel än vinst i tid
och den närmare kännedom om förhållanden man bör förutsätta
bos sistnämnda myndigheter.
Jag skulle helst önska en återremiss, men då 3:ne Stånd,
efter de uplysningar, som blifvit lemnade, bifallit Betänk., vill
jag för min del vördsamt tillstyrka bifall å detsamma, helst nå¬
got i denna väg är bättre än intet.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Med anledn. af den siste ta¬
larens yttrande vill jag blott nämna, att det ingalunda är af
missaktning för qvinnans rättigheter, utan tvertom af aktning för
desamma, som lagen stadgar, alt qvinnan bör vara omyndig.
I afseende åter på Gr. Sparres anförande lager jag mig fri¬
heten göra 2;ne erinringar.
Den första är, att om Ulsk:s förslag blefve af R. St:r antaget samt
af K. M. stadfästadt såsom lag, och denna lag komme att lyda
så, att qvinna af hvilken ålder som helst är omyndig, men alt
under vissa omständigheter domaren eger rättighet förklara henne
myndig, kan en domare, som tillämpar denna lag, lika litet sägas
gifva dispens från lag, som den domare, hvilken nu förklarar en
man omyndig, hvilken efter lag är myndig, men på ett eller an¬
nat sätt visat oförmåga att sköta sin egendom. Domaren gifver
hvarken i det ena eller andra fallet dispens från lag och den
anmärka., att man skulle härigenom nedflytta dispens-rättigheten
från K. M. till domaren, synes mig helt och hållet obefogad.
Den andra af Gr. Sparre gjorda anmärkn. var att 1810 års
Riksdags-beslut skulle lägga hinder i vägen för utfärdandet af
9*
132
Den 17 Maj e. m.
denna lag. Jag tillåter mig likväl häremot den erinran att allt
ifrån början af 1700-talet har Regeringen, utan någon serskild
lag, begagnat sig af rättigheten att förklara en omyndig qvinna
för myndig. De allmänna stadganden om Konungens rättighe¬
ter, som finnas intagne i 1720 års eller 1772 urs Reg.F. hafva
under vissa tider blifvit åberopade till stöd för berörde åtgärd.
Frän 1789 till 1809, då Regenten var enväldig, behöfde man
ännu mindre åberopa någon serskild lag. Men efter envålds-
maktens slut upstod fråga derom och R. St:r intogo i 1810 års
Riksdags-beslut ett förklarande af — om jag mins rätt -—- un¬
gefärligen den lydelse: att R. St:r ansågo den af K. M. utöfvade
rättigheten att förklara ogift qvinna för myndig hädanefter ut¬
göra lag. Detta R. St:rs beslut blef likväl sedermera icke sanc-
tioneradt af K. M. och eger följaktligen icke mera egenskap af
lag, än hvarje annat Riksdags-beslut, som af K. M. icke blifvit
utfärdadt såsom lag. Emellertid har K. M. med stöd af nyss¬
nämnde Riksdags-beslut utöfvat ifrågavande rättighet, ehuru f. n.
någon verkligt gällande lag i detta afseende icke finnes. Då
3:ne Stånd redan bifallit Betänk, är det för öfrigt obehöfligt att
vidare orda härom, och jag slutar derföre med anhållan om bifall
till detsamma.
Hr von Koch, Nils Samuel: Sedan det blifvit uplyst,
att 3 Stånd redan bifallit ifrågavar:de Betänk, anser jag mig
icke länge böra uptaga R. o. Ad:s tid, utan blott i korthet yttra
min tanke i detta ämne. Jag tillhör dem, som tro, alt qvinnan,
åtminstone med den upfostran hon hittills erhållit i vårt land,
icke ovilkorligen bör vid viss ålder blifva myndig. Så vidt jag
inhemtat på andra ställen, såsom i England, der qvinnan är
myndig vid 21 års ålder, har jag icke-heller funnit detta med¬
föra för henne någon fördel. Men ehuru jag anser qvinnan i
allmänhet icke ega förmåga att säkert och fördelaktigt placera
kapitaler eller sköta fast egendom, så tror jag likväl, att hon of¬
tast i högre grad än mannen förstår att hushålla med revenyer.
En qvinna, som erhåller ett visst anslag för år, månad eller
vecka, vet merändels att taga vara derpå, och så ställa, att utgif¬
terna icke öfverstiga inkomsterna. I detta hänseende öfverträffa!-
hon i de flesta fall mannen, som icke så omedelbart tager be¬
fattning med de dagliga hushållsutgifterna och dessutom är fallen
för spekulationer. I öfverensstämmelse med- dessa grundsatser
har jag yttrat mig såsom ledamot i Lagberedningen samt tillhört
den majoritet, hvilken tillstyrkt ett sälydande stadgande: ”ogift
qvinna, som fyllt 25 år, håfve rätt att sjelf råda öfver sin årliga
inkomst, dock så, att hvad för hennes framtida bergning tarfvas,
derigenom ej försatt varder”. Meningen härmed var, på sätt
nämndt är, att qvinna, som hunnit mogen ålder, skulle ega rät¬
tighet att förvalta sina revenyer, dcck skulle förmyndaren tillse,
att, i fall dessa revenyer icke voro serdeles stora, något af dem
afsattes, i ändamål alt begagnas vid en mera framskriden ålder,
då arbetsförmågan aflager. Jag hade önskat att, i anledn. af nu
Den 17 Maj e. m.
133
ifrågavar:de motioner, detta Lagberedningens förslag hade blifvit
rådfiagadt af LagUtsk., men detta synes icke vara händelsen, och
numera tjenar det till intet att yrka på återremiss.
I afseende på sättet för myndighets-förklarande anser jag
det vara af föga vigt, antingen detta förklarande meddelas af
K. M. eller af domaren, blott man icke intrasslar förhållandena,
hvilket jag fruktar blifver händelsen genom antagandet af Utsk:s
nu afgifna förslag, enl. hvilken både Konungen och domaren
skulle utöfva rättigheten att göra qvinna myndig. Lagberednin¬
gens fleste ledamöter hyste den tanken, att det skulle föranleda
mindre tidsutdrägt och omkostnader, ifall domaren i orten med¬
delade rättigheten, isynnerhet som K. M:s beslut i dylika frågor
oftast stödja sig på de yttranden, hvilka alltid af domaren afgifvas.
En ledamot af LagUtsk., som tillhört majoriteten, har väl,
om jag rätt hört och förstått hans yttrande, åt LagUtsles förslag
gifvit en sådan tydning, som skulle, i och med detsamma det
blef lag, den af K. M. nu utöfvade rättighet att göra qvinna
myndig hafva nphört, hvaraf skulle följa att qvinna före 30 års
ålder aldrig skulle kunna blifva myndig, utan först, sedan hon
upnått nämnde ålder, dertill förklaras berättigad af domaren.
Denna tolkning förefaller mig högst besynnerlig, men visar till
hvilka förvecklingar Utsk:s förslag kan leda. Jag tror att Utsk.
handlat klokast om det äfven i afseende å sättet för ogift qvinna
att blifva myndig tillstyrkt antagande af Lagberedningens förslag
i 11 kap. 14 § ArfdaB:n, hvarigenom något antagligt och dugligt
hade kunnat åstadkommas.
Ehuru jag vill erinra mig att vid ett tillfälle en qvinna,
som var af adlig börd, blifvit vid 19 års ålder i Nåder förklarad
myndig, skulle jag likväl tro att 25 år lämpligen kunde bestäm¬
mas, om man vill utsätta en viss ålder, hvarförinnan myndig¬
hets-förklarande ej linge ske. Genom Utsk:s förslag kan ingen¬
ting serdeles vinnas, men jag hoppas att den tid ej är långt af¬
lägsen, då man allmänt finner det med rättvisa och billighet för¬
enligt, att tilldela qvinna, som upnått 25 års ålder, rättighet att
disponera öfver sina inkomster, hvarigenom henne beredes till¬
fälle bland annat till den oskyldiga njutningen att af sitt öfver¬
flöd kunna utöfva välgörenhet, hvilket henne nu ofta förmenas
genom missförstådt nit hos förmyndare, hvilka anse sig vara
skyldiga att för det minsta möjliga belopp föda sina myndlingar
af qvinnokönet samt för arfvingarnes räkning kapitalisera åter¬
stoden af deras inkomster. Detta kan i vissa läll vara nyttigt,
men är ofta hårdt och obilligt.
Jag finner det för öfrigt nu likgiltigt, antingen R. o. Ad.
bifaller eller afslår Betänk., som är antaget af 3 Stånd och för¬
modligen väl menadt.
Frih. Creutz, Stephan: Då samhället alltid måste vara
betänkt uppå att bota de sår, som den ogifta lefnaden förorsa¬
kat och hvilka sår äro i ögonen fallande, då man betraktar de
kostsamma Sjukhus och Lazarettet’, Dårhus, Kurhus, Hospitaler
134
Den 17 Maj e. m.
oell Barnhus, som Staten såsom en naturlig följd häraf mäste
underhålla, och då man tager i betraktande allt annat både inre
och yttre ondt, som det nu snart sagdt på modet varande celi¬
batet åstadkommer, så är att beklaga, att Staten rent af gjort
intet till ett verksamt befrämjande af äktenskapet. I det stäl¬
let lägger Staten ett alltför verksamt hinder i vägen för denna
Guds heliga stiftelse på jorden genom sina obilliga lagar ronde
qvinnans myndighetslillstånd och giftomannarätt. Jag. skulle hålla
för rätt att lagarne så inrättades att qvinnan vid 21 års ålder
vore sin $gen giftoman och den ogifta qvinnan vid 25 år hade
rättighet att förvalta sin ärfda eller förvärfda egendom.
Ehuru frågan redan genom 3:ne Stånds beslut är afgjord,
kan jag dock icke förneka mig att uttala mina åsigter i detta
högst vigtiga ämne.
I Svenska lagarne stadgas:
Under förmyndare böra följande stå:
l:o Den som ej fyllt 21 år; öfver hvad han sjelf förvärf¬
va! må han dock råda, sedan lian fyllt 15 år. 2:o Mö af hvad
ålder som helst (hon kan dock, då hon ansetts vara kommen till
moget förstånd, hos K. M. söka att blifva myndig.) — Se Riksdags¬
beslutet 1810 § 31 — hvilken ansökning coramnniceras med hen¬
nes närmaste anförvandter och den domstol derunder hon lyder,
och om dessa tillstyrka, brukar det bifallas m. m. I resolutio¬
nen, hvarigenom] myndighet beviljas, tillägges, att någon förän¬
dring derigenom ej skett i hvad lagen stadgar om giftomanna¬
rätt m. m.)
Hvilket väld är icke detta! Hvem har gifvit Staten den
magten alt hinda qvinnan i denna hedniska träldom? En Stat,
som kallar sig för kristelig, kan väl såsom sådan icke grunda sina
lagar på något annat än det uppenbarade Ordet, den Heliga
Skrift; men hvar igenfinner man i detta ord något som kan
gifva stöd åt en dylik lag? — ingenstädes, utan fast mer finnér
man på hvarje dess blad friheten vara den lifsåder, som genom¬
strömmar det hela, och den Anda, som ifrån denna helgedom
blåser lifgifvande till hvarje menskligt bröst. Staten tillåter man¬
nen alt vid 21 års ålder öfvertaga och sjelf vårda sina egodelar
såsom fullmyndig man, men qvinnan skall vid 21 års ålder icke
fä vara det, utan måste vara under Statens förmynderskap och
i beroende af egennyttiga slägt ingar och deras möjliga intriger
alt lyckas hålla henne ogift, för att åt sig eller efterkommande
få dela hennes arf. Önskar hon nu att blifva myndig, som hvar
och en tänkande qvinna väl önskar, så åtföljes åtgärderna för
vinnande af denna myndighet af flera obehag, svårigheter och
kostnader, utom de, som hon tilläfventyrs i åratal, innan hon
blifvit ansedd för att vara kommen ”till moget förstånd''', blif¬
vit af Staten genom väld tvingad att vidkännas, i arfvoden till
förmyndare dem bon aldrig sjelf tillsatt, ulan som blifvit henne
af föräldrar, slägt och domaren påtrugade. Kan en sådan lag
vara förenlig med billig rättvisa, då kan allt våld försvaras, blott
det vunnit vederbörlig häfd; men den som med oväld och för¬
Den 17 Maj e. m.
135
domsfritt anser saken, mäste erkänna qvinnan lika fri- och rät¬
tigheter som mannen i allt hvad som rörer hennes personlighet
såsom menniska.
Dä nu qvinna, som till moget förständ kommen är, efter
många kostnader och besvär lyckats att blifva myndig, lägger Sta¬
ten ännu ett rättsvidrig!, band på henne; i Resolutionen, hvari¬
genom myndighet beviljas, tillägges nemi.: ”att ingen förändring
derigenom skett i hvad lagen stadgar om giftomannarätt m. m.
— — Gifves något större ingrepp i en menniskas rättigheter
än den att icke fä välja sig en man efter sitt eget tycke, utan
att nödgas bero utaf andras tili- eller afstyrkande i så ömma
mål, ja vara så i beroende, att hon kan blifva förnekad att gifta
sig med hvem hon vill och behagar. Huru kan Staten försvara
en sådan maktfullkomlighet, hvarigenom qvinnan förvägras att
vara lika såsom mannen, sin egen giftoman. Otaliga sorger,
synder och brott blifva häraf en följd, då Staten sålunda gör
qvinnan till en trälinna under föräldrar, förmyndare och måls¬
män samt deras oftast egennyttiga och godtyckliga behandling
af dylika mål. Lagen ger visserligen rätt att stämma inför dom¬
stol föräldrar och målsmän, som förvägra barn och pupiller in¬
gående af äktenskap, men huru mången qvinna vill vidtaga en
dylik åtgärd? hon lider heldre och afvaktar, förhoppandes, att
tiden skall kunna göra någon ändring i hennes förhållande; dess¬
utom, i händelse af en dylik rättegång, kan det icke vara svårt
för svaranden att, såsom orsak för sin vägran till äktenskapets
medgifvande, anföra fel hos den åstundade maken, att han icke
är väl känd eller möjligen varit invecklad i det eller det må¬
let o. s. v.
Vid Guds ords ljus vore det väl värdi att betrakta mensklig-
hetens tillstånd i detta hänseende, och serskildt, med afseende på Sve¬
rige, belysa de fördomar, det våld och den orätt, som genom sam¬
hällets lagar omhölja sanningen i dessa vigtiga ling och hvarför
ungdomen och serskildt qvinnan blifva ett offer till både andlig
och lekamlig skada och förderf, men anhåller jag att allenast
med några verkliga händelser få ådagalägga nödvändigheten utaf
uphäfvande af restrictioner i lagstiftningsväg ronde qvinnans myn-
dighets-tillstånd och giftomannarätt.
En Hicka, som fattade kärlek till en ung man, som var
handtverkare, önskade med honom inträda i äktenskap. I med¬
vetande af sin faders stränghet och den makt han enl. lag hade
öfver hennes person, vågade hon ej vända sig direkte till fadren
med denna sitt hjertås dyrbara angelägenhet, utan anförtrodde
sig åt en äldre person af sina vänner, hvilken då utlofvade att
tala hos fadren till hennes fördel. Underrättad om förhållandet
blef han på det högsta upbragt öfver den unge mannens djerf¬
het att vilja åstunda hans dotters hand, hvarföre han icke ens
ville höra lalas derom, så mycket mera som flickan för sin dug¬
lighets skull inbringade honom flere 100:de R:dr om året samt
dessutom befriade honom från aflöning åt en husmamsell, som
utan henne vore oumbärlig. För öfrigt grundade han sitt au¬
136
Den 17 Maj e. m.
tokratiska förbud deruppå, att den unge mannens rigtning i ande-
ligt hänseende och hvaruti flickan sympathiserade, vore origtig
och falsk m. m. Fadrens förbittring hlef så stor att den öfver-
gick lill våldsamheter. Ytterligare tillkom äfven släglen, som
ansåg partiel som en mesalliance och upeggade fadren att icke
gifva efter sin rätt såsom giftoman, och de håda älskande hafva,
ehuru flera år förflutit, ännu icke kommit närmare, utan snarare
fjärmare från deras önskade mål. Ar detta förfarande kristeligt,
— jag vågar säga — det är icke ens menskligt.
En bondflicka förälskade sig uti sin faders dräng; hon yp¬
pade sin kärlek och önskade sin faders tillstånd såsom varande
hennes giftoman. Fadren, som var en rik kyrkvärd, nekade, och
härvid börjades de vanliga sorger och smärtor, som upstå då
menniskans heligaste rättigheter trampas under fotterna af våldet.
För de båda älskande, som i långliga tider haft all möda ospard
att som ärbara äkta makar komma tillsammans, bäddade kärleken
en för tidig och såsom sådan, icke af Staten auktoriserad brud¬
säng. Qvinnan födde en son, och för att dölja saken för verl-
den qväfdes den späde och nedgräfdes i trädgården. Efter 28
års förlopp, hvarunder de båda kontrahenterna genom fadrens
död blefvo gifta, sjuknade hustrun och, troende sin sista stund
vara kommen, bekände sitt brott och blefvo båda makarne fäng¬
slade. Mannen dog i fängelset af förtviflan, hustrun tillfrisknade
och blef ställd på fri fot, emedan vittnen saknades och lefver
nu utan frid i verlden. — Barnets lik upgräfdes i fadrens träd¬
gård och begrafdes.
Med dylika historier kunde man, för den, som häråt vill
lemna sitt öra, upduka en sådan myckenhet, hemtade från flertalet
af familjer inom Sverige, och deras inre historia, att den, som
icke egnat någon upmärksamhet åt dessa utaf lagarne åstadkomne
missförhållanden inom landet, måste förvånas och hans hjerta
blöda för det myckna elände, som af dylika lagar blifva en följd.
De §§ i Svenska lagarne, hvilka förbjuda qvinnan att vara
myndig öfver sin egen person och sitt ärfda eller förvärfda gods,
är en orättvisa, som af hvar och en rättsinnig menniska måste
ogillas och borde uti ett samhälle, der kristendomen blifvit an¬
lagen som Stats-religion, icke finnas qvar, annat än såsom en
gammal runskrift, förvarad i 19:de århundradets archiv från den
allt förvildande hedendomens tid, då qvinnan mäste vara man¬
nens trälinna och då man underskref sina lagarmed svärdsspet¬
sen ännu rykande af menniskoblod. Ja — dessa lagar, hvari¬
genom man förmenar Svenska qvinnan den billigaste frihet och
menniskorätt, äro, i betraktande af dess följder, i sanning ett
syster- och brodermord, som ropar anklagande med Abels blod utaf
jorden och komma fridens Englar till att gråta. Genom desamma
förringas äktenskapets ursprungliga betydelse af att vara en tröst
uti lifvets mångahanda besvärligheter — — för menniskan, då
Staten sålunda begagnar sig af mannens och qvinnans äkten¬
skapliga förening till medel för sitt bestånd, likasom menniskan
vore till för Statens skull men icke Staten för menniskans.
Den 17 Maj e. m.
137
Qvinnan är derföre blifven en handelsvara, hvarigenom giftoman
och familjer tillhandla sig rikedomar och i verlden gällande börds-
företräden, att icke tala om de många äktenskapen, som, till
följd af qvinnans beroende under dessa Statens lagar, rent af
förhindras och i allmänhet försvåras. Dessa lagar influera obe¬
skriflig! på äktenskapet och deraf följande allmänna seder.
Dä Staten väl ytterst icke är något annat än en förening
af broderlig kärlek, för att så mycket verksammare kunna göra
hvarannan godt, så synes dess högsta upgift böra vara att skydda
den fria kristendomen och med densamma ouplösligen förenade
Guds ordning, till lättnad och hjelp i menniskoslägtets eller indivi¬
dens fria utveckling till ett högre och saligare lif, hvilken är äkten¬
skapet. I Sverige har man hittills gjort intet för att befrämja
denna Guds heliga stiftelse på jorden, men väl har lagstiftningen
gjort sitt till att förhindra och i allmänhet försvära möjlighe¬
terna härtill.
Då nu frågan genom 3 Stånds fattade beslut redan är af¬
gjord, har jag endast på detta sätt velat uttala min öfvertygelse
i denna för menniskans jordiska sällhet vigtigaste fråga.
Gr. Sparre: Jag vill icke inlåta mig i någon tvist rörande
tolkningen af 1810 års riksdagsbeslut, men otvifvelaktig! utgör
dispens-rättigheten ett prerogativ för K. M. När nu lagen stadgar
att qvinnan är omyndig, så mäste naturligtvis det förklarande att
hon i vissa fall kan blifva myndig, utgöra ett undantag från lag
eller en dispens, hvilken det tillkommer K. M. men icke doma¬
ren att meddela.
Om man också skulle, lika med hvad en talare här yttrat,
anse att, genom ifrågavande förslag, stadgandet i 1810 års riks¬
dagsbeslut till all kraft och verkan uphörde, så skulle detta na¬
turligtvis icke inverka på dem, sorn ej fyllt 30 år, i afseende
på hvilka K. M:s rättighet att meddela dispens skulle qvarstå.
1 fall nu en person, som icke fyllt 30 år, ingår till K. M. med
ansökning att blifva myndig', men, under det ansökningen
hvilar hos K. M., fyller 30 år, dä inlemnar hon till domaren
en likadan ansökan. Jag hemställer till 11. o. Ad. om del icke
bör vara lagstiftarens pligt att förekomma sådana collisioner. Jag
har yttrat mig endast öfver den sednare punkten, hvilken jag ogil¬
lar, hvaremot jag instämmer i Utsk:s hemställan i afseende på
den första. Jag anhåller således, att Hr Gr. o. Landtm, beha¬
gade framställa propos. först på den första punkten, å hvilken jag
tillstyrker bifall, och sedermera på den andra, i afseende pä
hvilken jag tillstyrker afslag.
Hr Carleson: I anledning af Hr von Köchs yttrande, til¬
låter jag mig förklara, att det aldrig har varit eller kunnat vara
min mening, att genom den föreslagna lagen skulle stadgas annat
än hvad densamma uttryckligen innehåller.
Gr. Sparre får jag erinra derom, att denna lag icke betager
K. M. den förut begagnade rättigheten att meddela hvad Hr Gr:n
kallar dispens från lag, utan att K. M. är oförhindrad att fort¬
138
Den 17 AI a j e. tn.
farande utöfva samma rättighet. Då lagen säger: att ogift qvinna
i allmänhet är omyndig, men att om hon efter fyllda 30 år vill
blifva myndig, hon må derom ingifva ansökning hos domaren,
hvilken eger att under vissa omständigheter förklara henne myndig,
så kan icke detta utgöra något hinder för K. M. att förklara
qvinna, som icke npnått 30 år, för myndig.
Man har sagt att om lagberedningens förslag blifvit följdt,
skulle ätskillige nu anmärkte, förmente missförhållanden kunnat
undvikas. Mig synes åter dessa förhållanden kunna inträda, antingen
Domarens rätt att förklara qvinna myndig ställes i beroende af det
vilkor alt hon upnått 30 eller 25 eller 21 år eller någon annan
viss ålder, eller denna domarens rättighet fastställes utan något
sådant villkor.
Hr von Koch har sjelf uplyst att K. M. förklarat en 19:årig
qvinna för myndig. Ett sådant undantag från den allmänna re¬
geln kunde ju, äfven om Lagberedningens förslag antoges, svårli¬
gen medgifvas af någon domstol, men väl af K. M. Då nu ej
är fråga om uphäfvande af K. M:s omtalade rätt alt gifva dispens
från lag, finner jag ej att något större trassel skulle upkomma
genom antagande af Utsk:s förslag, än om man bifölle något
annat af de nu ifrågaställde.
Serskildt hemställer jag till Hr von Koch huruvida LagUtsk.
i allmänhet fäster för litet afseende på Lagberedningens förslag.
Jag tror att det Betänk., som på förmiddagen förevar, ganska
tydligt ådagalade motsatsen samt att Utsk. då gjorde mera afse¬
ende på Lagberedningens förslag, än det rätteligen förtjenat.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan 3:ne Stånd bifallit Lag—
Utsk:s ifrågavar:de Betänk., torde det icke löna mödan att å det¬
samma upoffra mycken discussion, men då det är en vigtig prin¬
cipfråga, synes det vara angeläget att R. o. Ad. efter noggrann
pröfning uttalar sin opinion.
Hvad sjelfva myndighetsfrågan beträffar, så tillhör jag icke
deras antal, hvilka vilja tillägga qvinnan nya eller större rättig¬
heter än dem allmänna lagen henne tillerkänner. En hvar torde
af erfarenhet hafva sig bekant, att qvinnan till följd af dels sin
upfostran, dels sjn ställning i samhället icke i allmänhet, utan
endast undantagsvis besitter de egenskaper, som erfordras, för att
sjelf kunna sin egendom förvalta. Vi veta också att det hörer
till qvinnans natur att styras oftare af känsla och tillfälliga in¬
tryck, än af en klar och mogen beräkning. Man eger mångfal¬
diga bevis derpå, huruledes qvinnan i ett ögonblick af hänförelse
låter förleda sig till handlingar, hvilka hon sedermera dyrt får
ångra, och hvilka måhända bringa henne i olycka under hela
hennes lefnad. 1734 års lagstiftare kände detta förhållande och
de iakttogo nödiga försigtighetsmått genom att försatta henne i
omyndighets-tillstånd, men det värde qvinnan eger kunde icke
lemnäs utan afseende, emedan hon utgör en del af de medbor¬
gare, hvilka lefva och verka inom samhället, och derföre har man
öfverlemnat åt den högsta makten att pröfva huruvida hennes
Den 17 Maj e. m.
139
egenskaper voro så beskaffade att de borde bereda henne inträde
i de rättigheter, hvilka genom lag äro mannen vid viss ålder
tillförsäkrade, nemi. myndighets-tillst.åndet. Denna pröfningsrätt
är, af skäl jag förut haft äran anföra, högst nödvändig, ty det
har handt att ansökningar alt blifva myndiga ingilvits af qvin¬
nor, icke af böjelse att fritt kunna förvalta deras egendom, utan
derföre att de dertill blifvit öfverlalade af slägtingar och vänner,
hvilka, just vädjande lill deras känsla, derigenom söka bereda
sig tillfälle att åtkomma deras egendom. När sådant har inträf¬
fat och ytterligare kan inträffa, så är det af vigt, att qvinnans
myndighetslillslånd icke inträder förr än efler en noggrann pröf¬
ning och sedan alla de vederbönde blifvit hörde, på hvilkas yt¬
tranden den, som meddelar dispensen, icke underlåter att fästa
afseende. Jag anser således LagUtsk. hafva rigligt förfarit, då
det icke tillstyrkt att qvinnan vid viss ålder ovilkorligen må
varda myndig.
Beträffande åter den sednare delen af Utsk:s förslag, så kan
jag icke undgå att anmärka, alt det åtminstone i formelt hänse¬
ende strider mot mina åsigter, hvilka fullkomligt öfverensstämma
med dem Gr. Sparre uttalat. Jag kan icke finna någon conse-
qvcns deruti, att åt K. M. bibehålla rättigheten att dispensera
lagen så länge qvinnan innehar en viss ålder, men all, sedan
hon öfverskridit den, samma dispensmakt tillägges en domstol.
Det synes, såsom Gr. Sparre äfven anmärkt, vara helt naturligt,
att det inom samhället icke bör finnas mer än en makt, som
skall ega rättighet att medgifva undantag från allmänna lagens
stadgande. Om således qvinnan har upnåtl 25, 30 eller 40 år,
sä då hon, under alla dessa åldrar, efter lagen är omyndig, sy¬
nes mig förhållandet, hvarigenom hon skall förklaras blifva myn¬
dig, alltid vara detsamma, hvarjemte jag anser conseqvensen
fordra, att dispens-rättigheten icke på några vilkor öfverlemnas
till en domstol, utan ensamt förhehålles K. M. Jag tillstyrker
således vördsamt afslag på sista punkten och bifall lill den första.
Hr Tersmeden: Jag har endast begärt ordet, för alt till
besvarande uptaga några anmärkn:r, som här blifvit gjorda.
En ledamot af LagUtsk. bar, i anledn. af mitt anförande,
sagt, alt det icke vore af brist pä aktning för qvinnan, som vår
lag bibehållit henne i ett omyndighets-lillstånd, utan att det
tvertom vore af aktning för henne, som detta stadgande funnes;
men då han likväl icke närmare utvecklat denna sats, torde han
tillåta mig vidhålla min åsigt, ty svårligen torde det kunna an¬
föras såsom elt bevis af aktning mot halfva menniskoslägtet, att
man icke anser det kunna sköta sin egendom.
En annan ledamot, Hr von Koch, har yttrat, att i de län¬
der, der qvinnan blifver vid en viss ålder förklarad för myndig, hvil¬
ket, om jag ej misstager mig, lärer vara händelsen i de flesta
Europeiska länder, så har ingen märklig fördel deraf försports.
Detta är ett förhållande, som den värde talaren känner mycket
bättre än jag, men jag skulle dock hemställa, i fall detta fenö-
140
Den 17 Maj e. m.
men verkligen eger rum, huruvida det icke förhåller sig på
samma sätt med denna reform, som med alla andra stilla refor¬
mer, att den icke gör mycket väsen af sig, men likväl verkar
högst välgörande. Deremot skulle det hafva varit högst uply-
sande om den värde talaren omnämnt, huruvida några märkbara
olägenheter visat sig i de länder, der qvinnan blifvit förklarad
myndig. Jag tror det icke, men deremot har jag i vårt fäder¬
nesland sett mångfaldiga exempel på de olägenheter, sorn. hos
oss upstä under nuvande förhållanden. Jag vill endast nämna,
huru en qvinna blef på sin förmyndares tillstyrkande förklarad
myndig, endast på det han derigenom skulle kunna få köpa hen¬
nes faslighet. Sedan denna transaction var väl försiggången,
öfvertalades hon att inlemna en ansökan, det hon till följd af
sjuklighet och svaghet åter måtte blifva försatt i omyndighets-
tillstånd, på det att förmyndaren, som nu blifvit egare af hennes
fastighet, äfven måtte få sköta hennes kapital.
Med Ilr von Koch instämmer jag deruti att det är företrä¬
desvis i förvaltandet af revenyerna, som qvinnans förmåga att
sköta penningar visar sig, och derföre synes det mig vara billigt
att hon finge öfverlåta vårdandet af kapitalet åt ett ombud, men
sjelf disponera öfver räntorna.
Lika med Gr. Sparre anser jag att dispens-magten är oskilj¬
aktig från den monarkiska principen, och sålunda i en monar¬
kisk stat alltid bör bibehållas, likväl har man dervid att tillse,
det icke genom ett för vidsträckt begagnande af denna makt,
den mister sin kraft.
Ehuru jag ingalunda är nöjd med det lagstadgande, hvilket
Utsk:s majoritet föreslagit, anser jag mig dock böra instämma
med Hr Carleson i afseende på det formella.
Hr Printzensköld har sagt, att qvinnan genom sin upfostran
och ställning i samhället vore obehörig att förvalta sitt gods.
Den värde talaren tyckes, liksom de öfriga, hvilka yttrat sig i
denna syftning, egentligen hafva tagit i betraktande de qvinnor,
som lia förmögenhet, vare sig ärfd eller förvärfd, men icke den
mängd af qvinnor, hvilka icke tillhöra någon familj, utan genom
eget handarbete förvärfva sitt uppehälle.
Hr Printzensköld har vidare ordat om, huru känslan före¬
trädesvis är rådande hos qvinnan, och huru hon deraf ofta vilse-
ledes. Jag instämmer fullkomligt häruti, ty det är en sanning,
men jag hemställer lill eder, Mine Hrr, om icke den yngling,
som nyss fyllt 21 år, äfven kan öfverväldigas af känslor af åt¬
skilliga slag, ja om icke till och med en riksförsamling någon
gång kan vilseledas af känslor. Det anföres ju såsom ett skäl
mot Enkammare-systemet, att man der, hvilket erfarenhet åda¬
galagt, så lätt öfverrumplas af ögonblickets känsla.
Jag fortfar i min anhållan om bifall till Betänk.
Hr von Koch: Jag vill blott taga mig friheten nämna, att
om, såsom jag tyckte Hr Carleson yttrade, Lagberedningen
tillstyrkt att först vid 25 års ålder skulle qvinnan af domaren
Den 17 Maj e. m.
lil
kunna förklaras myndig, så bevisar detta yttrande huru föga
LagUlsk:s ledemöter tagit kännedom om Lagberedningens för¬
slag. Detta lyder sålunda: ”Vill ogift qvinna blifva myndig, gore
derom ansökan hos den rätt, under hvars vårdnad förmynder-
skapet för benne lyder, och pröfve Rätten, sedan hennes förmyn¬
dare och närmaste händer hörda äro, om den ansökan beviljas må”.
Här finnes ingen ålder utsatt. Men Lagberedningen ville
att rättigheten att göra qvinna myndig odeladt skulle öfverflyttas
från K. M. till domaremakten. Jag bör likväl tillkännagifva att
några ledamöter voro af skiljaktig tanka härutinnan, och ibland
dessa befann sig dess äldste och utmärktaste ledamot, Hr Exped.-
Sekret. Richert, som förklarade: att om allmän lag ej gifver full
myndighet åt qvinnan vid en viss ålder, ansåg han ingen annan
böra göra henne myndig än Konungen, hädanefter som hittills.
Prof. Schlyter var ock af denna mening.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är, i afseende på
sakens utgång, visserligen likgiltigt, hvilket beslut R. o. Ad. fat¬
tar, sedan 3:ne Stånd äro sig emellan ense. Men det är icke
likgiltigt för detta Stånd, eller för det rätta i allmänhet, om man
fattar ett förhastadt beslut. Derföre utbeder jag mig några ögon¬
blicks upmärksamhet af Eder, Mine Hrr.
De som motsätta sig qvinnans myndighet, göra det — åt¬
minstone är det förhållandet med mig — icke derföre att de
vilja nedsätta hennes värde, utan emedan de anse sina motstån¬
dare misskänna, hennes natur och bestämmelse. Om qvinnan
blir myndig till att ensam råda öfver sig och sitt gods, sä blott¬
ställes hon för de faror, hvilka härröra deraf, att hjertat vanli¬
gen har öfvervigt öfver bennes förstånd, alt känslan öfverväldi-
gar hennes försigtighet och klokhet. Det är derföre man icke
bör utsätta benne för sådane vådor.
Med afseende på de äktenskapliga förbindelserna och förvalt¬
ningen af qvinnans egendom, är det icke heller lämpligt att
hon är sjelfrådande. — Det händer visserligen, på sätt Frih.
Creutz omförmält, att qvinnan blifver olycklig derföre att hon
vid äktenskaps ingående icke får följa sin böjelse. Men sådana
fall lära numera vara sällsynta och om man närmare ser till, så
linner man att en qvinna, som gifter sig mot vänners eller släg-
tingars råd och förmaningar, oftare blifver olycklig, hvarpå jag
skulle kunna anföra mångfaldiga exempel. Förmyndaren är, så¬
som vi veta, icke hennes giftoman, med mindre begge dessa
egenskaper hos samme person förenas; utan giftoman är den,
som naturen gjort till hennes närmaste anhörig och som följakt¬
ligen bör vara ömmast om hennes framtida väl. Endast i brist
på någon sådan person öfvertager förmyndaren giftomanna-rät-
ligheten. Qvinnan kan icke sä säkert som hennes giftoman be¬
döma, hurudan en friare till sitt inre verkligen är, emedan hon
icke har så godt tillfälle som män, att utröna hans egenskaper
och upförande i hvarjehanda förhållanden. Det är således ingen
fördel för henne att få för sig sjelf utöfva giftomannens rätt.
142
Den 17 Maj e. m.
Beträffande åter egendoms-förvaltning, så är det klart, —
hvilket äfven några talare medgifvit — alt qvinnans upfoslran
och hela hennes ställning icke är egnad att låta henne förvalta
en betydligare förmögenhet. Dessutom, äfven om hon hade till¬
räcklig kännedom härutinnan, skulle hon, till följd af sitt hjer¬
tås vekhet, icke kunna motstå de försök att få begagna hennes
förmögenhet, sorn af slägtingar, bekanta och äfventyrare skulle
möjligen göras. Ja hon torde möjligen understundom afhända
sig hvad hon sjelf behöfde, för att göra andra till viljes och för
att afhjelpa antingen en öfverdrifven eller verklig nöd. Det går
i detta fall icke bättre för enkor, som genom mannens död blif¬
vit myndiga, än det skulle gå för myndiga flickor. Jag har sett
flera exempel härpå, men vill blott anföra ett, som hört till min
embetsförvaltning och således kan anses mera lämpligt att om-
förmälas. En utmärkt prestman hade lemnat sitt bo i konkurs¬
tillstånd och enkan inkom till Konungen med en ansökning om
extra nådår, hvilken Han på mjn tillstyrkan biföll. Inkomsterna
blefvo så betydliga, alt enkan derigenom bordt vara bergad för
sina återstående dagar. När jag underrättade henne att Konun¬
gen bifallit hennes ansökan, bad jag henne på det sättet mot¬
svara gifvarens goda afsigt, att hon icke bortskänkte hvad som
blifvit henne tilldeladt, utan att hon, för att icke blifva beroende
af andra, måtte sjelf behålla sitt kapital. Det dröjde dock icke
länge, förr än hon bortgaf hvad hon erhållit, och kom för sina
återstående dagar just i den belägenhet jag velat förekomma.
Om någon ändring skulle vidtagas, så synes mig, såsom Hr von
Koch föreslagit, rigtigast vara, att qvinnan finge förfoga endast
öfver sina årliga räntor och hvad hon sjelf förvärfvade, ty om
hon då skulle genom för mycken hjelpsamhet komma att lida
brist, så räckte det icke längre, än till det påföljande året. Men
utsträcker man denna förvaltningsrätt, så handlar man icke så¬
som hennes vän. Det är icke regel utan undantag, om en
qvinna har förmåga att sjelf förvalta sin egendom. Derföre har
det också blifvit stadgadt i vår lag, att hon skall vara omyndig,
så framt Konungen icke beviljar undantag derifrån. Det af Hr
Tersmeden anförda exemplet, huru en qvinna, som förklarats
myndig, bortsålt sin egendom och mistat sin förmögenhet, utgör
ett bevis för min sats, att hon bör förblifva omyndig. Hade den
ifrågavar:de förblifvit omyndig, så hade bennes egendom förmo-
deiigen varit i behåll.
Det är i min tanke olämpligt, stadga att, på sätt en talare
yrkat, Konungen skulle ega förklara en qvinna myndig innan
hon upnått 30 år; men denna befogenhet efter berörde ålders
upnående tillhöra vederbönde domare. Det bör, såsom jag tror,
tillkomma Konungen allena att göra undantag från lagens bud.
Den jemförelse man anställt med domstolsrättighet att förklara
en man omyndig, är icke riktig, emedan denna makt tillhör en¬
dast domstolen, som härutinnan icke omskiftar med Konungen,
till hvilken saken ej kommer annorledes än genom Högsta Dom¬
stolen. Visserligen torde det vara förenadt med mindre tidsut-
Den 17 M aj e. m.
143
drägt för den qvinna, som vill blifva myndig, om domstolen af-
gör frågan, än om det sker af Konungen. Men det är säkrare
om Han pröfvar sådane frågor, än om hvarje underrätt blifver
dertill behörig. Man måste komma ihåg att underdomaren icke
sällan är lika ung och nära nog lika oerfaren, som den qvinna,
hvilken begär att blifva myndig. Hvad säkerhet kan man då
hafva om hans försigtighet vid dylika tillfällen.
Man har sagt, att qvinnan bör åtminstone sjelf få välja sitt
ombud. Jag tror, för min del, att hon icke eger samma skick¬
lighet dertill som domaren, ty om han är en samvetsgrann man,
så bör hans omdöme vara i detta hänseendet tillförlitligare än
qvinnans.
Hr Tersmeden har äfven klandrat innehållet af Utslcs för¬
slag, och det synes äfven mig att R. o. Ad. bör afslå Betänk.,
hvarom jag vördsamt anhåller.
Sedan öfverläggningen härvid ansetts fulländad, framställ¬
des först propos. i den del af Betänk., hvaruti Utsk. afstyrkt bi¬
fall till såväl Gustaf Bjerkanders och Johannes Nilssons förslag
att i lag mätte stadgas, att ogift qvinna vid viss ålder är myn¬
dig, som den sistnämndes yrkande att hon må förklaras vara
myndig med skyldighet alt taga råd af god man; och blef Utsk:s
Betänk, i denna del bifallet.
Beträffande sedermera den del af Utsk:s Betänk., som in¬
nehåller förslag till en författning, blef, efter med blandade Ja
och Nej besvarad propos. till bifall, propos; lill afslag derå fram¬
ställd och besvarad med starka Ja jemte åtskilliga Nej, hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt han ansåg Ja härvid hafva va¬
rit öfvervägande.
Föredrogos ånyo och bi föllos LagUlskrs nedannämndc d. 19
och 24 sisth April pä bordet lagda Betänk:n:
JVs 18, i anledn. af väckt motion, ang:de vilkoren för vin¬
nande af lagfart å fast egendom:
JV2 19, i anledn. af väckt motion i afseende på skyldighet
att afstå jord för anläggning af jernvägar;
JVs 20, i anledn. af väckt motion om förändring i gällande
stadganden, ang:de den varning, som oenige makar skola undergå,
innan de för oenigheten vid verldslig rätt tilltalas; samt
JVs 21, i anledn. af väckt motion om förändring af hvad
15 kap. A.B. stadgar om dana-arf.
Föredrogs ånyo LagUtskis d. 19 och 24 sisth April på bor¬
det lagda Betänk. JYi 22, i anledn. af väckt motion om bestäm¬
mande af en summa appellabilis för fullföljd af talan i HofRätt
emot UnderRätls beslut i tvistemål.
Sedan, uppå förfrågan af Gr. Sparre, Erik, lindert. Rid-
darh.-Sekret. uplyst. att LagUtsk:s förevaride Betänk, blifvit åter-
144
Den 17 Maj e. m.
remitterad! af PresteSt., men bifallet af Borgare- och BondeSt:n,
yttrade
Gr. Sparre: Till följd af den lemnade uplysning att 2:ne
Ständ bifallit Utsk:s Betänk., sä lärer motionen vid denna Riks¬
dag icke vinna någon framgång. Jag hade inom Utsk. yttrat den
åsigt, att motionen hade bordt röna ett annat öde än det ”att lemnäs
utan vidare afseende”, till stöd för hvilken åsigt jag åberopat
just de skäl, som Utsk. uptager pag. 18 i Betänk, nemi.: att
rättigheten att vid alla instanser tvista om ett så obetydligt be¬
lopp, som helst, kan begagnas såsom ett tvångsmedel emot den
fridälskande, emedan han heldre upoffrar en ringa penning, än
blottställer sig för en långvarig rättegångs obehag, besvär och
kostnader; att den, som drager en obetydlig sak frän instans lill
instans, skäligen gör sig misstänkt att handla af andra motiver
än rättskänslans; att blotta föreställningen derom, att ett sådant
missbruk kan ega rum, minskar aktningen för lagen: samt att
de fleste civiliserade länders lagar förbjuda sakers fullföljd i
högre Rätt, så vida de ej angå ett belopp af någon betydenhet.
Alla dessa skäl, säger jag, borde hafva talat för bifall till motio¬
nen och icke dess afstyrkande.
Jag får vördsamt tillstyrka att R. o. Ad. låter vid de öfriga
Ståndens åtgöranden bero och lägger Betänk, till handlingarne.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. med afse¬
ende på de i denna fråga af de öfrige RiksSt.-n redan fattade
beslut, för- godt att lägga förevande Betänk, till handlingarne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 22 och 24 sisth April på bordet lagda Utlåt. 93, i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos., ang:de uphörande af den åtskilliga hem¬
man åliggande skyldighet, att utgöra dagsverken in natura till
Kungsgårdar och andra Kronolägenheter.
Usta punkten, ang:de de hemman, som hafva dagsverksskyl¬
dighet till Ridö Hofstall-äng, äfvensom dem, hvilka möjligen
kunna i laglig ordning förklaras skyldige all dagsverken
lill Kungs-Norrby f. d. Öfversle-Löjlnants boställe utgöra.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har icke kunnat af
Betänk inhemta huruvida de ifrågavarrde begge egendomarne äro
till Kronan indragna. 1 annat fall lärer väl boställsinnehafvarnes
rättighet dem förbehållas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad Ridö hofstall-äng
angår, så tyckes benämningen hof-stall-äng uttrycka, att den är
ämnad att aflemna hö för det Kongl, hofstaliets behof: hvad åter
beträffar Kungs-Norrby, så är detta förutvar:de boställe till Stats¬
verket indraget.
Uppå härefter framställd piopos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i denna pnukt tillstyrkt.
2:dra
Den 17 Maj e. m.
145
2:dra punkten, ang:de Riksdagsfullmäkligen Erik Janssons
motion om befrielse för hemmanen i Of vanbro fjerding af
Stora Tuna socken från dem till Krono-ängen Hushagen ålig¬
gande dagsverksskyldighet.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
3:dje punkten, ang:de de af K. M. framstäldle förslag i
och för uphörande af nuvar:de arbelsskyldigheten lill Krono¬
ängen Hushagen i Stora Kopparbergs län, Öfversle-boställel
Lilla Bjurum i Skaraborgs län samt åtskilliga, såsom bostäl¬
len ål embetsman och det högre militär-bef alet anslagne Kungs¬
gårdar i Christianstads och. Malmöhus län.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag tillstyrker bifall till
ifrågavande Betänk., hvilket grundar sig på K. M:s Nåd. Propos.
i ämnet, ber jag likväl få nämna, att sedan detsamma blifvit
tryckt och utdeladt, har en ledamot af BondeSt., som närmast
känner förhållandet med Löfvestads Kungsgård, erinrat om ett
misstag, hvilket influtit i Utsk:s Betänk, pag. 12. Det står nemi.
”och hade arbetsbönderne, för befrielse från hofveriet, erbjudit
sig att ärligen erlägga 190 T:r 8 kappar råg, motsvarande R:dr
1,268: 16”. Det bör i stället heta 190 T:r 8 kappar spanmål,
hälften råg och hälften korn.
Inom Utsk. har man kommit öfverens om, att en ledamot
af detsamma skulle inom de serskilda Stånden fästa upmärksam-
lieten på nyssnämnde misstag, som härleder sig från de under¬
sökningar i ämnet, hvilka KammarRådet Cassel i egenskap af
ordf:de för den af K. M. förordnade undersöknings-Commission
verkställde.
Jemte det jag tillstyrker bifall till Betänk, anhåller jag så¬
ledes att, för Exped.Utsk:s efterrättelse, det i reciten pag. 12 före¬
kommande uttryck 190 T:r 8 kappar råg måtte ändras lill 190
T:r 8 kappar spanmål hälften råg och hälften korn.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I afseende på Landshöf-
dinge-lönen i Stora Kopparbergs län är föreslaget, att dagsver¬
kena skola ingå till Kronan och Landshöfd. i stället fä er¬
sättning i penningelön, som på länets stat upföres. Vore det
icke vida rigtigare, att behandla hans indelning och i allmänhet
de civila embetsmännens på samma sätt som militärernas. Då
finge en hvar behålla sina indeldta räntor och uphära dem efter
10 års medel-markegång. Vidtager man deremot den föreslagna
åtgärden, så afviker man från den grundsats, som, vid Indel¬
ningsverkets inrättande, gjorde sig gällande. Har man börjat
dermed i ett afseende, så torde raan snart göra det i flera. Att
gifva penningar i st. f. indelning har, i afseende på Landshöf-
dinge-lönerna visat sig vara menligt. Då Landshöfd. i Malmö¬
hus län, hvilken bibehållit indelningen, har en god lön,
så har Landshöfd. i Christianstad en dålig, emedan han fått
penningar. Jag hemställer derföre att lösen, som erlägges för
7 H. 10
146
Den 17 Maj e. tn.
den spanmål och de dagsverken, hvilka man nn anser icke böra
utgå in natura, må lemnäs indelningshafvaren och icke, såsom
här är föreslaget, ingå till Kronan, emot det att indelningshaf¬
varen i stället får sin lön, en gång för alla, bestämd i penningar.
Jag anhåller vördsamt att Betänk, måtte återremitteras.
Hr von Troil: Dea ifrågavande framställningen är helt
och hållet upgjord i enlighet med K. M:s Nåd. Propos. Dags¬
verksskyldigheten, som hittills ansetts för ett stort onus, utgöres
till större delen af de dagsverksskyklige i Stora Kopparbergs län,
och jag skulle derföre tro, att icke något hinder möter i afse¬
ende på K. M:s förslag, utan yrkar jag bifall till Betänk.
Uppå härefter serskildt i afseende å mom. Litt. A och ser¬
skildt i afseende på de öfriga delarne af Utsk:s tillstyrkande
framställde propos:r, blef förevande punkt i dess helhet af R. o.
Ad. bifallen.
4:de punkten, ang:de de under Löfvestads Kungsgård dags-
verksskyldige s. k. gatehus;, och 5:te punkten, ang:de de till
Wising shor g s Kungsgård arbetsskyldige hemman i Wisingsö.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
föreslagit.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, gjord framställning,
fann R. o. Ad. den af Hr von Troil anmärkta felaktiga upgift i
Utsk:s Utlåt, icke föranleda till annan åtgärd, än att i de utgå¬
ende prot.-utdnn skulle uptagas, att vid föredragningen blifvit
uplyst, att den afgäld, som arbetsbönderne erbjudit sig att för
befrielse från hofveriet vid Löfvestads Kungsgård årligen erlägga,
rätteligen utgjorde 190 T:r 8 kappar spanmål, hälften råg och
hälften korn.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 22 och 24 sisth April på
bordet lagda Utlåt. JVf 94, i anledn. af väckt motion, ang:de af¬
trädande till Nätra och Själevads socknemän af fisket vid Try¬
sunda fiskehamn med dertill börande bolmar, skär och fiskevatten.
Hr Prytz, Lars Adolf: Den rättighet detta Betänk, om¬
fattar, nemi. möjligheten för Nätra och Själevads socknemän att
få skatteköpa fisket vid Trysunda, gör intrång i de häfdvunna
rättigheter, som tillhöra de af de norra städerna, hvilka idka
strömmingsfiske. Förhållandet är att i många af dem finnas bor¬
gare, som sysselsätta sig med strömmingsfiske och derföre äfven
benämnas städernas fiskerskap. Gefle fiskerskap har genom re¬
solution erhållit rättighet till ifrågavande fiske.
Sedan Nätra och Själevads socknemän under en tid af 150
år icke gjort någon anmärkn. deremot att Kronan haft rätt till
allmänningsfiske samt derjemte lemnat rättighet till städernas
fiskerskap att begagna sig af detta fiske, hafva socknemännen för
några år sedan genom rättegång sökt tillvinna sig ifrågavande
fiske vid Trysunda och de holmar, hvilka ligga på den yttersta
Den 17 Maj e. m.
147
gränsen mellan Nätra och Själevads socknar. Vid Härads- och
HofR:n vunno de, men K. M. har, på sätt Utsk. uplyser, genom
Nådig dom uphäft nyssnämnde Rätters beslut. På samma skäl,
som Utsk. anfört, anser äfven jag mig böra tillstyrka afslag å P.
Mattssons motion.
Sedan Utsk. uti den första punkten af Betänk., å hvilken,
såsom jag nyss nämnde, jag tillstyrker bifall, yttrat: ”att Utsk.
för sin del anser betänkligt föreslå att uphäfva verkan af berörda
Nåd. dom, så har Utsk. icke dess mindre i sednare punkten
tillstyrkt R. St:r, att till K. M. ingå med en sådan underd. skrif¬
velse, hvarigenom K. M:s dom verkligen blifver uphäfd.
Då således denna sednare punkt innefattar en fullkomlig
motsägelse af den första och då ett bifall till den underd. skrif-
velsen skulle bögst skadligt inverka på städernas fiskerskaps rät¬
tigheter, så får jag af dessa skäl anhålla om afslag å den sed¬
nare punkten.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Inom StatsUtsk. har jag till¬
hört dem, som uti första punkten af Betänk, afstyrkt R. St:rs
bifall till den gjorda motionen, men deremot har jag icke med
min röst bidragit till Utsk:s hemställan i afseende på andra
punkten.
R. o. Ad. torde af handlingarne hafva inhemtat, att ifråga-
var:de fiske alltsedan 1700-talet, d. v. s. i mer än 150 år, varit
Kronofiske, hvarför ränta vid olika tillfällen lill mer eller mip-
dre belopp erlagts, och nu utgår med 120 T:r strömming. Ar
1850 gjorde Nätra och Själevads socknemän anspråk på att, så¬
som deras egendom, få från Kronan återvinna detta fiske. Såväl
HäradsR:n som HofR:n biföllo sockneboernes ansökan, men Hög¬
sta Domstolen afslog densamma, under förklarande, att som ifrå—
gavar:de fiske utgjorde ett Kronofiske, kunde detsamma dem icke
tillerkännas. Denna dom utgafs under förlidet år. Jag medger
visserligen,'att ur en eller annan synpunkt kan en slags billighet
lala för deras ansökning, men jag skulle dock tro, alt den rätta
vägen vore, att de sjelfva ingingo med en framställning i ämnet
till K. M. och att sedan vederbönde myndigheter blifvit hörda
och frågan på administrativ väg behandlats, K. M., i fall Han
finner för godt att fästa afseende på deras anhållan, behagade
till Rikets näst sammanträdande St:r aflåta Nådig Propos. i äm¬
net. Att R. St:r nu deremot skulle ingå med ett slags förord
till den underd. ansökningen, anser jag för min del olämpligt.
Jag påminner mig, att för ett pär Riksdagar sedan inträffade
enahanda förhållande med ett laxfiske i Mörrums å i Blekinge.
Man omtalade hvilka stora förluster arrendatorerna af detta fiske
hade lidit. Saken utmålades med de mörkaste färger, och R.
St:r beslöto, att till K. M. ingå med en underd. skrifvelse deruti
R. St:r anhöllo, att arrendet måtte få uphöra. Följden häraf
blef, att då detsamma ånyo utbjöds, upsteg det till högre belopp
än förut.
10*
148
Den 17 Maj e. m.
Ehuru, sora jag nyss tog mig friheten nämna, det visserli¬
gen förefinnes flere bevekande omständigheter, såsom att de
begge lägre domstolarne tillerkänt socknemännen fisket och att
majoriteten i Högsta Domstolen, som afslog deras yrkande, ut¬
gjordes af 5 ledamöter, men minoriteten af 3:ne, så tror jag i
alla fall, att domstolens beslut bör af R. St:r så respekteras att
de anse sig icke böra till K. M. ingå med en sådan underd.
skrifvelse i ämnet, som Utsk. föreslagit.
Jag får således tillstyrka bifall till den första punkten och
afslag å den sednare.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Äfven jag erkänner
lika med Hr von Troil att förhållandet med Trysunda fiske är
sådant, att man med skäl hade kunnat vänta sig ett annat re¬
sultat af den rättegång, Nijtra och Själevads socknemän hade
anställt, men emedan nu Högsta Domstolen ogillat deras ansökan,
anser jag, lika med nyssnämnde talare, det vara betänkligt, att
R. St:r efterskänka den rätt, som genom Högsta domaremaktens
beslut blifvit Kronan tillerkänd. Då jag nu således tillstyrker
bifall till förra delen af Betänk., så anser jag mig, på sätt Hr
Prytz äfven anmärkt, handla conseqvent, när jag yrkar afslag å
den sednare punkten.
Jag vill taga mig friheten fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på åtskilliga omständigheter, hvilka Utsk. icke tyckes hafva tagit
i betraktande. Då Utsk. föreslår: ”att R. St:r måtte uti aflåtande
underd. skrifvelse meddela, att de för deras del medgifva, att
Nätra och Själevads socknemän må ega att till skatte lösa fisket
vid Trysunda fiskehamn med dertill hörande skär, holmar och
fiskevatten”, så synes Utsk. icke hafva gjort sig reda för de vil¬
kor, hvarunder Kronans fisken i allmänhet till skatte försäljas.
Vid föreg:de Riksdagar hafva R. St:r härom fattat beslut, som
af K. M. blifvit sanctioneradt. Det tillgår nemi. på det sättet,
att fisket utbjudes på offentlig auktion, sedan å detsamma först
blifvit faststäldt en ränta, hvilken motsvar medelbeloppet af hvad
det undet de 3:ne sista arrendeperioderna inbringat till Staten.
Enl. de för Kronofisken stadgade grunder, hafva strandegarne
optionsrätt att öfvertaga fisket för den högsta köpeskilling, som
erbjudes. Nu har Utsk. föreslagit, att Nätra och Själevads sock¬
nemän skola ega att till skatte lösa fisket, men Utsk. synes der¬
vid icke hafva tagit i betänkande, att om ett fiske af den bety¬
denhet, som det ifrågavande, hvilket gifver 120 T:r strömming
i ränta, skulle på auktion utbjudas, så stiger denna summa be¬
tydligt högre. Om således Nätra och Själevads socknemän skola
få rättighet att lösa sig till fisket för den summa, som på auk¬
tioner, med optionsrättighetens iakttagande, bjudes, så synes
denna rättighet icke blifva serdeles afundsvärd. Skulle åter Stats-
Utsk. anse, att dessa ofvannämnde grunder icke skola vid skatle-
lösningen följas, så får jag förklara, det jag icke vet hvilka an¬
dra, som skola tillämpas. Då Utsk. icke heller upgifvit några
sådana, synes mig, äfven om man bifaller hvad Utsk. uti sednare
Den 17 Maj e. m.
149
delen föreslagit, en återremiss vara nödvändig, på det att Utsk.
mätte komma i tillfälle att föreslå och fullständigt utveckla vil-
koren för ifrågavar:de skatteköp och sättet, hvarpå detsamma skall
försiggå, men då, såsom jag nyss tog mig friheten nämna, ett
afslag å sednare delen af Betänk, torde, i anledn. af Utsk:s till¬
styrkande till den förra, vara mera principenligt, så får jag an¬
hålla derom. Jag vill blott tillägga, att rättigheten för fiskeri-
idkande borgare, att begagna fisket, icke grundar sig på annat än
offentlig auktion, och endast under sådane vilkor kan detsamma
dem medgifvas.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller vördsamt om
bifall å så väl förra som sednare delen af StatsUtsk:s Utlåt. Då
det icke kan vara min mening, att ingå i någon, den aldra min¬
sta, vederläggning af de domskäl, som ligga till grund för Hög¬
sta Domaremaktens beslut i denna fråga, — allt domqval vet jag
nogsamt vara i lag förbjudet, — får jag af denna anledn. bi¬
träda Utsk:s hemställan i den första punkten.
Hvad äter den sednare beträffar, anhåller jag att få fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, att det ifrågavar:de fisket
varit i socknarnes ego mycket längre tid, än det sedermera har,
på grund af förnyade arrendeaftal, tillhört städernas fiskerskap.
Besagde eganderätt var, såsom grundad på urminnes häfd, aldrig
under de äldre tiderne ifrågaställd, att kunna socknarne afhändas.
Uti ett af Hertig Carl d. 29 Nov. 1602 utfärdadt bref bestämdes
hvilka persedlar, som skulle utgöras såsom hemmansräntor för
orten, och bland dem finnes äfven strömming och annan fisk
uptagen. Efter nyssnämnde år uphörde ifrågavande fiske att i
räkenskaperne upföras och skatt derför att serskildt utgöras, tro¬
ligen derföre, att samma skatt ansågs inbegripen i den ränta,
som erlades af hemmanen, hvilka emellertid förblefvo i oqvald
besittning af fisket ända till år 1700, då detsamma, enl. hvad
Betänk, uplyser, emot ett årligt och till beloppet billigt arrende
lemnades af K. M:s Befhrde till en Länsman, vid namn Sten¬
klyft. Att allmogen då icke förde någon klagan öfver arrende-
aftalet, tyckes kunna motiveras af den dervid lemnade föreskrift,
att allmogen icke skulle betagas sin urgamla frihet att nyttja
strömmingsfisket i allmännings-vattnet; utan afsåg åtgärden, het¬
tes det, allenast att moderera den taxa, allmogen sig förbehållit
af stadsboerne. Denna rättighet att nyttja fisket bestreds sock¬
narne icke heller vid de ransakningar i ämnet, som under lop¬
pet af 1700-talet fögjjhades. Tvertom, då K. M. d. 4 Nov. 1767
beviljade arfvingarne efter förbemälde Stenklyfts svärson, Baga¬
ren Sehlberg i Gefle, 50 års arrende af fisket, skedde det med
förbehåll, att de, som varit vane att der idka strömmingsfiske,
ej betungades med drygare afgifter än förut. Men då man, ef¬
ter nämnde arrendetids utgång och under sednare åren allt mel¬
odi mer åsidosatt att iakttaga ett sådant till socknarnes förmän
stadgadt förbehåll, så blef å socknarnes sida process anhängig-
gjord till återvinnande af hvad de ansågo för sina rättigheter,
150
Den 17 Maj e. ns.
dem de genom missförstådd tillämpning af författningarne gått
förlustige. De vunno denna sin talan hos Härads- och HofRät-
terna, men Högsta Domstolen afslog med en enda rösts öfvervigt
deras yrkande. Då man under en lång följd af år trott sig med
rätta hafva egt en besittning, hvilken man på laglig väg seder¬
mera blir förklarad förlustig, så är det naturligt, att man önskar
tillköpa sig och sålunda återförvärfva hvad man förlorat; det är
denna billighetsgrund, som förmått StatsUtsk. tillstyrka R. St:r
att medgifva socknemännen rättigheten att till skatte lösa ifråga-
varrde fiske.
Det torde visserligen hända att, såsom Gr. Wrangel anfört,
det ifrågavande köpet kan blifva, till följd af de för skatteköp stad¬
gade grunder, dyrt nog för socknemännen. Man bör likväl hoppas,
att en billigare grund måtte följas, med afseende å härvid förekom¬
mande omständighet. Skulle köpet blifva för köparne dyrt, hvem
har väl fördel deraf, om ej säljaren, som är Staten? Således är
det ej någon skada för det allmänna, som härvid behöfver äf-
ventyras. Säkert är i alla fall att socknarne anse som en verk¬
lig fördel, att, äfven då det måste ske genom köp, återkomma i
besittning af detta fiske, hvilket ligger inom de yttre skär, kring
hvilka socknarne fortfarande ega fiske-rättighet.
För mig synes det således som om stora billighetsskäl talade
för bifall till Utsk:s tillstyrkan i sednare punkten, hvarom jag
således för min del vördsamt anhåller. Skulle dock en återre-
miss, enl. Gr. Wrangels begäran, blifva beviljad, så skall jag
inför Utsk., i fall jag derstädes för tillfället är närvar:de, söka
med vidlyftigare uplysningar styrka mina upgifter i ämnet, på
det någon hufvudsaklig ändring ej må i Utsk:s nu afgifne hem¬
ställan vidtagas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Efter hvad StatsUtsk.
i sitt Betänk, uplyser, är det ett factum, att genom K. M:s dom,
socknemännen i Nätra och Själevad icke hafva rättighet till fiske
i Trysunda, samt att detta fiske alltsedan år 1700 tillhört Kro¬
nan, som äfven detsamma utarrenderat. Till följd häraf har
StatsUtsk. afstyrkt den väckta motionen om ändring i nyssnämnde
dom, men deremot sökt att på en annan väg bereda socknarne
rättighet att återfå fisket. Jag gillar i allmänhet icke delta sätt
att söka paralysera högsta domaremaktens beslut och derföre
motsätter jag mig bifall till Utsk:s tillstyrkande i sednare punkten.
Hvad beträffar de billighetsskäl, hvilka Frih. Gederström här
omtalat, så kan jag icke finna, hvaruti de egentligen bestå.
Allt sedan år 1700 hafva socknarne icks^haft någon fördel af
dessa fisken, hvilka för Kronans räkning varit utarrenderade.
Ehuru socknarne icke hafva förlorat någon rättighet, så försöker
man likväl att gifva dem en skänk samt bereda dem en förmån,
till mehn icke allenast för Kronan utan äfven för de norra stä¬
dernas fiskerskap, som under många år på arrende innehaft detta
fiske, som är ett ibland de större, och hvilkas näring är ställd
på fiskena utåt Bottniska viken. Skulle man nu vidtaga den af
Den 17 Maj e. m.
151
Utsk. Föreslagna åtgärd, så skulle man skänka åt socknarne rät¬
tighet till en förmån, sorn endast kan förvärfvas genom inköp å
offentlig auktion, hvaremot man tog hort den från dem, hvilka
under en tid af öfver 100 år innehaft densamma.
Jag får således vördsamt anhålla om afslag å Utsk:s tillstyr¬
kande i andra punkten, men deremot bifall till den första.
Hr von Troil: Utsk. har ingalunda förbisett alla de svå¬
righeter, hvilka äro med ett skatteköp förenade samt de dryga
afgifter ifrågavar:de socknar torde i anledn. deraf få vidkännas;
tvertom har på tllsk:s afdelning dessa frågor blifvit noggrannt
undersökte samt uplysningar i ämnet lemnade af en representant
från trakten, och jag tror att det beslut, hvartill Utsk. kommit,
föranledts af önskan att gå till mötes de åsigter, som uttryckts
af denna representant, hvilken af Utslcs samtlige ledamöter är
mycket aktad och afhållen. Jag för min del låter icke några
sådane considerationer inverka på mig samt har alltid varit af
den tanken, att R. St:rs skrifvelse:- i dylika fall äro olämpliga, i
synnerhet när andras rätt är i fråga. Det är nemi. alldeles obe¬
stridligt att Gefle fiskerskap länge innehaft och utöfvat rättigheten
till fiske på detta ställe, och jag skulle derföre tro att vederbörrde
Landshöfckr åtminstone böra yttra sig i frågan, innan man med
full sakkännedom kan fatta beslut.
Frih. Cederström har, såsom skäl för bifall, ytterligare åbe¬
ropat den strömming, hvilken såsom ränta skulle utgå från dessa
trakter, hvilket skäl, anfördt af under-rätterne, troligen äfven le¬
gat till grund för deras beslut. Det liar dock, vid sakens skär¬
skådande i Högsta Domstolen, blifvit utredt, att Konung Carl IX
verkställde en skattejemkning för Wester-Norrlands län, hvarvid
strömmingen förklarades utgöra en skattepersedel, och skulle ingå
uti ifrågavar:de socknars ränta. Jag tror således att den från
Wester-Norrland utgående strömmingsskatt ingalunda är en följd
deraf, att de i äldre tider innehade rättigheten att emot denna
skatt begagna Trysunda fiske, ulan derföre att, vid den af nyss¬
nämnde Konung verkställde skatte-reglering, strömmingen ansågs
vara en räntepersedel, hvilken lämpligen kunde härifrån utgå,
och detta förhållande bevisas ytterligare deraf, att för sjelfva
fjällsocknarne, hvilka äro från hafvet långt aflägsna, persedeln
strömming finnes i jordeboken uptagen.
Då denna fråga här blifvit så tillräckligt utredd, att jag icke
vidare behöfver uptaga R. o. Ad:s tid, får jag förklara mig vid¬
blifva min gjorda anhållan om bifall på första punkten och afslag
på den sednare.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk:s i sednare punkten fram¬
ställda förslag är oriktigt till principen och farligt såsom prejudi¬
kat. Det är oriktigt till principen derföre, att man genom det¬
samma sökt att omintetgöra verkan af en K. M:s dom. Det sy¬
nes nemi. af Betänk., alt sedan K. M. och Kronan under 150 år
innehaft ifrågavande fiske, har Nätra och. Själevads socknemän
försökt att genom rättegång erhålla detsamma, men Högsta Dom¬
152
Den 17 Al aj e. m.
stolen har ogillat deras påstående. Då man nu genom en mo¬
tion hos R. St:r söker förskaffa socknemännen fisket, så kan vä!
detta förfarande icke kallas annat än att kringgå eller omintet¬
göra verkan af den Nådiga domen.
Det är ytterligare oriktigt till sin princip, derföre att då
man på administrativ väg söker genomföra en fråga, sådan som
denna, man i första rummet gått till R. Sl:r i st. f. till K. M.,
genom hvilket sätt att tillvägagå, beslut först skulle komma att
fattas och undersökning af förhållandena först sedermera ega
rum. Hade man i första rummet gått till K. JVI., så hade saken
blifvit utredd och man hade då fått närmare kännedom om hu¬
ruvida icke — såsom förhållandet lärer vara — andra personers
rätt och bästa äro i fråga. Så har man t. ex. icke för R. St:r
omtalat, alt en stor del af Gefle fiskerskaps, om icke lätt, åtmin¬
stone bästa, är högeligen beroende af det beslut i denna fråga
R. St:r fattar, ty genom det ifrågavar:de skatteköpet skulle den
fiskidkande delen af Gefle borgerskap lida betydligt afbräck i sin
näring. Flera andra förhållanden än de af mig nu påpekade,
kunna naturligtvis förefinnas, men jag har endast anfört ett be¬
vis, för att visa huru det går, när man i första hand vänder sig
till R. St:r, i st. f. att gå till K. M., hvarigenom frågan utredd,
af K. IM. blifvit underställd R. St:rs pröfning.
Förslaget är vidare farligt såsom prejudikat, derföre att ge¬
nom detsammas antagande blefve erkändt, att å de egendomar,
hvilka Kronan under 150 års tid innehaft, skulle af enskildta
personer och corporationer anspråk kunna väckas derföre att de
möjligen för 150 år sedan innehaft dessa egendomar, och jag
hemställer, huru det skulle komma att gå med en stor del af
Kronans egendomar, om en sådan princip blefve godkänd. Vida
betänkligare och kinkigare förhållanden, än som förebäras i afse¬
ende på Trysunda fiske, torde då upstå.
Slutligen medförer ifrågavande förslag för Nätra och Själe¬
vads socknemän en ringa fördel. Utsk. synes vid affattande af
detsamma hafva tänkt sig ett vanligt skatteköp, såsom förhållan¬
det är med Kronohemman, men en värd talare har redan up-
lyst, att så icke eger rum i afseende på fisken, för hvilka skatte
köpeskillingen bestämmes genom offentlig öppen auktion.
Pä grund af alla dessa skäl anhåller jag vördsamt om bifall
till första punkten af Utsk:s förslag och afslag pä den sednare.
Hr Printzensköld, Carl: Det synes som skulle man
allt mer och mer försöka införa det oskick, som under den s. k.
frihetstiden egde rum, nemi. att den som hos domstol hade för¬
lorat en sak företog sig att appellera till R. St:r för att dyme¬
delst vinna ändring och rättelse i högsta domaremaktens beslut.
Man har ju t. ex. sett personer, hvilka af högsta domaremakten
blifvit dömda till ersättningsansvar, hos R. St:r söka befrielse
från hvad dem sålunda blifvit ålagdt. Man har derjemte äfven
sett, att, när det är fråga om mitt eller ditt, så har den tap¬
pande parten vändt sig lill R. St:r för alt vinna eftergift och
Den 17 Maj e. m.
153
ändring i Högsta Domstolens beslut. Kan väl detta vara lämp¬
ligt? Jag skulle till och med tro, att behandlingen af dylika frå¬
gor strider emot 90:de §:n Reg.F:n, emedan R. St:r dervid nöd¬
gas till bedömande uptaga de skäl och omständigheter, hvilka
redan af domaremakten genom dess beslut blifvit pröfvade. Jag
kan icke finna annat än att ett sådant förfarande är ytterst be¬
tänkligt. Man ser derföre, och man har redan af hvad Hr von
Troil yttrat erfarit, huruledes det icke är rättvisans röst, som
dikterar Utsk:s tillstyrkanden till R. St:r, utan att konsideratio-
ner ligga till grund för Utsk:s beslut. Ett sådant förfarande synes
mig på sätt Gr. Lagerbjelke anmärkt, ganska vådligt. Det bästa
för både den ena eller andra parten synes mig vara, att sedan
Högsta Domstolen afgjort en fråga, densamma icke vidare må
blifva föremål för behandling af någon annan myndighet. På
denna grund anser jag det hafva varit oriktigt af Utsk. att yttra
sig öfver denna fråga så vidlyftigt som skett, utan hade Utsk.
bordt endast förklara, att enär tvisten rörande fisket vid Trysunda
redan vore genom Högsta Domstolens beslut afgjord, så kun¬
de denna fråga icke vidare till bedömande uptagas. I afse¬
ende på skatteköpet, af ifrågavande fiske, så, enär denna fråga
■kommit å bane, hade den rigligaste formen fordrat, att de veder¬
börande som önska köpet, vändt sig lill K. M. för att der vinna
sitt mål. Derigenom hade en noggrann undersökning om det
lämpliga eller olämpliga i att försälja fisket till skatte blifvit an¬
ställd, och K. M. hade säkerligen, ifall deras ansökning ansetts
förtjena afseende, öfverlemnat frågan om skatte-köpet till behand¬
ling af R. St:r, hvilka då kunnat, till följd af målets fullständiga
utredning, utan tvekan, fatta sitt beslut.
Jag tillstyrker vördsamt bifall till första punkten och afslag
å den sednare.
Frih. Cederström: Det skarpa klander, den siste värde
talaren funnit godt uttala öfver StatsUtsk:s förfarande i denna
fråga, synes mig ingalunda vara förtjent, alldenstund Utsk. af-
styrkt bifall å den väckta motionen om fiskets uplåtande till
socknemännen, utan någon afgäld, efter n. v. arrendetids ut¬
gång; hvaremot först i den händelse om Utsk. derå tillstyrkt
bifall, de af Hr Printzensköld gjorde reflexioner hade egt någon
tillämplighet. Rerörde klander förefaller mig för öfrigt så mycket
mera besynnerligt att få höra, som den värde ledamoten sjelf
under innevande Riksdag framställt det yrkande, att en actorats-
procent, hvilken han icke på administrativ väg kunnat utbekom¬
ma, måtte honom af R. St:r anslås. Då jag förordat denna haus
efter mitt förmenande, ganska rigtiga och välgrundade framställ¬
ning, sä kan det åtminstone icke anses inconseqvent handladt af
mig, att jag nu förordar Utsk:s tillstyrkande i dess sednare punkt.
Man har, såsom mig synes, lagt för mycken vigt deruppå,
att den Gefle borgerskap förunnade förmån att arrendera fisket
skulle försvinna; men icke ens detta behöfver blifva händelsen,
ty bemälde arrendatorer kunna ju fortfarande erhålla arrende
154
Den 17 Maj e. tin.
derå, om icke af kronan, dock af sockenmännen. I aila fall är
det en gammal regel, att ”köp bryter legostämma”, och i enlig¬
het dermed lärer väl ej arrendatorernes intresse böra åberopas
såsom hinder för tillåtelsen åt arfvingarne af de fordna egarne,
att genom skatteköp återlösa Ilsket. Ganska säkert är emellertid,
att socknemännen, såsom jag i mitt första yttrande ådagalade,
under en ojemförligt längre tid odeladt och opåtaladt, samt äfven
efter år 1700 i en viss mån innehaft och utöfvat ifrågavande
fiske-rättighet. Det är först i sednare lider man lagt hinder
deremot. Allmogen inser således icke giltigheten af den dom,
som heröfvat dem sina, enl. egen upfattning och underdoraslo-
larnes deråt gifne bekräftelse, rättmätige anspråk. Sådant för¬
hållande synes mig verkligen ömmande och väl värdt ätt tagas
i betraktande.
Jag tillbakavisar alltså helt och hållet det af en ledamot af-
gifue förklarande, att det endast skulle hafva varit personliga
konsiderationer, som föranledt Utsk:s tillstyrkande. Det är icke
ens troligt, och jag bestrider all grund för denna beskyllning,
att StatsUtsk:s talrika personal, med undantag af 3:ne ledamöter,
Hrr von Troil, Björnstjerna och Åsbrinck, skulle underlåtit att
taga detta ämne i noggraiint skärskådande och deråt egna den
hemställan, saken i sig sjelf syntes påkalla och sorn med det all¬
männas kraf ej mindre än billighetens fordringar framställde sig
mest öfverensstämmande. Öfverläggningen derom var, såsom
väntas borde, både långvarig och allvarsam; och resultatet bör
sålunda ensamt tillskrifvas öfvertygelsens makt hos dem, som derom
rådplägat och med så ovanligt öfvervägande flertal af röster be¬
slutade den tillstyrkan, oss nu föreligger att behandla.
Då jag icke anser mig böra uppehålla R. o. Ad. med en
vidlyftigare utredning af denna fråga, får jag sluta med att vörd¬
samt tillstyrka bifall å StatsUtsk:s ifrågavande Utlåt.
Hr Printzensköld: I anledn. af Frih. Cederströms direkte
till mig ställda anmärkning angående en utaf mig väckt motion,
tager jag mig friheten blott erinra Frih:n derom, att i händelse
Högsta Domaremaktens beslut fått ega bestånd i st. f. att R. St:r
tillintetgjort all kraft och verkan af detsamma, sä hade den
framställning å min sida hvarpå Hr Frih. anspelar aldrig kommit
ifråga. Det är just det förfarande att man, icke nöjd med Högsta
Domaremaktens beslut, vänder sig R. St:r, för att, äfven med
förnärmande af 3:dje mans rätt, få all verkan af beslutet undan¬
röjd; det är detta förfarande säger jag, som jag under intet vilkor
kan gilla.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, blef först
den del af Utsk:s förevar:de Utlåt., hvaruti bifall till Riksdags-
fullmäktigen Pehr Mattssons motion blifvit afstyrkt, uppå derom
framställd serskild propos. af R. o. Ad. bifallen.
Propos. till bifall å den af Utsk. föreslagna underd. skrif¬
velse blef sedermera framställd, men besvarad med starka Nej,
jemte några Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om
Don 17 Maj e. m.
155
R. o. Ad. behagade afslå denna del af Utsk:s Utlåt., samt efter
det svaren härvid utfallit med starka Ja, blandade med Nej, för¬
klarade att han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämde d. 22
och 24 dennes på bordet lagde Utlåt:n.
JV2 95, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de erforder¬
liga medel för behöfvandes undsättning i missväxtår;
JW 96, i anledn. af väckt fråga om beredande af ersättning
utaf allmänna medel för förluster genom inträffad hagelskada;
samt
JV« 97, i anledn. af ånyo väckt fråga om afskrifning af
Statsverkets fordringar för Norrbottens och Westerbottens län
meddelade undsättningar.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 22 och 24 sisth April på bor¬
det lagda Utlät. N:o 98, angrde ett ytterligare låns beviljande för
hamnbyggnaden vid Wadstena.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. yttrar: ”att då inga
sådana serskilda omständigheter och förhållanden hafva tillkom¬
mit, som möjligen skulle kunna anses innefatla tillfyllestgörande
skäl för R. St:r att tillerkänna meranämnde stad ett ytterligare
lån för bestridandet af de med anläggningen af dess hamn för¬
enade kostnader, så finner Utsk. sig föranlåtet afstyrka” etc. men
just sådane serskildta omständigheter och förhållanden hafva till¬
kommit, hvilka enligt min tanka hade bordt föranleda till ett
närmare öfvervägande af denna fråga. Uti planen för byggnads¬
arbetet bestämdes, att hamnen skulle göras så djup att i den¬
samma kunde inlöpa fartyg af 10 fots djupgående. Staden ålades
att tillöka hamn-armarne så långt ut i sjön Wettern att 10^ fots
djup erhölls, samt att muddra denna sträckning; men det har
visat sig, att, fastän djupet utanföre hamnen går till 12 fot och
derutöfver, har dock vid hög sjögång fartyg stött mot botten.
Härigenom har tillkommit en omständighet, som för sjöfarten är
af vigt och som består deruti, att en större sträcka utanföre
hamnen måste upmunddras djupare än som från början varit
afsedt. Erfarenheten har, såsom jag nämnde, ådagalagt, att sjö¬
gången är af den beskaffenhet, all en ytterligare fördjupning ännu
måste verkställas. Hvartill denna kostnad kän upgå, känner jag
icke fullkomligt, men måhända torde det kunna utrönas, om Utsk.
ånyo tager saken i öfvervägande. Befinnes den utgöra en mindre
summa, så torde det icke vara skäl, att bevilja detta lån, men
om, såsom jag har anledning förmoda, den upgår till ett ganska
betydligt belopp, så hemställer jag om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt återremittera Betänk., hvarvid Utsk. torde taga i be¬
traktande, att Wadstena, icke, såsom Mariestad m. 11. städer,
erhållit något Statsanslag, utan endast lån, som återbetalas till
Statsverket, samt att staden aldrig begärt, ej heller erhållit så
156
I)enl7 M aj e. m.
beskaffade bidrag, sorn den gent midt öfver Wettern liggande
staden Hjo.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag anhålla att denna
fråga, hvilken af Utsk. torde närmare behöfva utredas, måtte
blifva återremitterad.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Om man efterser, huru R.Stuåt
kommunerne fördela anslag och låneunderstöd för utförande af all¬
männa arbeten, så skall man finna — hvilket icke heller torde kunna
bestridas — att R. St:r dervid icke följt någon bestämd grundsats,
emedan man t. ex., såsom den siste värde talaren ganska rigtigt an¬
märkt, finner att staden Hjo, som eger en hamn af vida mindre be¬
tydenhet än Wadstena och som sjelf förklarat att den icke vill af egna
medel bidraga till hamnens upbyggande, likväl bar erhållit ett årligt
anslag af 50,000 R:dr, då Wadstena med en vida större sjöfart
bekommit endast 32,000 R:dr såsom lån. Men man måste dock
tillse att, när R. St:r en gång beviljat ett anslag, detta anslag icke
varder vidare tillökadt, utan att serskildta omständigheter förete
sig, som dertill kunna gifva anledning. Efter hamnarbetets början
vid Wadstena hafva visserligen, såsom den siste talaren uplyst,
några serskildta omständigheter yppat sig, men härvid är att
iagttaga, att lust dessa blifvit af K. M. tagna i vederbörligt be¬
traktande, och att K. M. med anledning deraf helt nyligen be¬
viljat Wadstena ett låne-understöd utaf 10,000 R:dr. Mig synes,
att om Wadstena verkligen hade behöft ett så stort låneunder¬
stöd, som det motionären begärt eller 10,000 R:dr utöfver hvad
de af K. M. erhållit, så borde detta behof hafva varit kändt
under förlidet år då staden hos K. M. begärde och erhöll ofvan-
nämnde lån af 10,000 R:dr ur Handels- och Sjöfarts-fonden, eme¬
dan, sedan den tiden, inga nya omständigheter tillkommit. Då
hade frågan derom kunnat komma under K. M:s pröfning och
följaktligen kunnat blifva fullständigare utredd, än StatsUtsk.
haft tillfälle till att göra. Det är med afseende härå som Utsk.
yttrar ”att då efter detta låns beviljande, inga sådana serskilda
omständigheter och förhållanden hafva tillkommit, som möjligen
skulle kunna innefatta tillfyllestgörande skäl för R. St:r att till¬
erkänna meranämnde stad ett ytterligare lån” etc. Det är ju
också påtagligt att några sådana omständigheter icke kunnat up-
stå, emedan det är först under detta års lopp, som Wadstena
uttagit återstoden af det från Handels- och Sjöfarts-fonden utaf
K. M. beviljade låneunderstöd. StatsUtsk. har således, enligt min
tanka, haft fullkomligt giltiga skäl för sitt nu afgifna Utlåt.: lik¬
visst medger jag* att, om man betraktar frågan i sin allmänlig-
het, några andra omständigheter hafva upstått vid denna Riksdag
som väl icke angå Wadstena egentligen, men som tillhöra de
anslag och låneunderstöd, hvilka förut under denna Riksdag blif¬
vit beviljade; så t. ex. hafva R. St:r, oaktadt R. o. Ad. afslog
det ifrågasatta understödet ät Sölvitsborg, beviljat denna stad
nya förmåner för liqviderandet af dess hamnbyggnadslån, ehuru
arbetet icke var fulländadt eller några nya serskildta omständig¬
Den 17 Maj e. m.
157
heter tillkommit. Då dessa omständigheter kunna utgöra skäl
för Utsk. att taga saken i ytterligare betraktande, vill jag icke
nu motsätta mig en återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I anledn. af Hr Bildls sednaste
yttrande anhåller jag, att få nämna, att förhällandet mellan Söl¬
vitsborg och Wadstena är väsendtligen olika. Sölvitsborg hade
af K. M. fått tillstånd att under 2:ne års tid upskjuta arbetets
fullbordande och afsynande, och det var på grund häraf, att ar¬
betet icke skulle vara färdigt förr än efter 2:ne års förlopp, som
innevånarne anliöllo, att ränle-betalningen skulle få ske sednare.
För min del tror jag således att detta förhållande ingalunda bör
anföras såsom motiv för ytterligare anslag till Wadstena. Jag
erkänner fullkomligt, lika med Frih. Palmstjerna, att bevekande
skäl möjligen kunna vara förhanden i afseende på Wadstena stad,
men jag anser mig pligtig att fästa upmärksamhet på den våda,
som skulle blifva en följd deraf, att R. St:r, sedan de en gång
beviljat ett anslag — det må nu vara stort eller litet — vid
en påföljande Riksdag, på grund af derom gjord framställning,
ytterligare tillöka anslaget. Skulle R. St:r så förfara, så fruktar
jag att ganska många dylika anspråk skola väckas. Föröfrigt har
jag icke bestridt billigheten af den framställning, Frih. Palm¬
stjerna gjort, men jag anser det vara farligt alt afvika från de
bestämmelser, som en gång blifvit fattade. Om R. St:r frångå
den en gång fattade principen, att hvarje samhälle bör vara nöjdt
med det anslag, som blifvit beviljadt, så kunna vi vara förvissade
om alt den ena orten efter den andra gör anspråk på förökade
anslag, och vi veta icke hvarest fordringarne då stadna.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke inse, att det skulle inne
fatta någon våda, om R. St:r beviljade Wadstena stad detta lån;
ty den har med de af R. St:r förut tilldelade knappa medel verk¬
ställt allt det hamn-arbete, den åtagit sig, hvaremot staden icke
förbundit sig att utföra det arbete jag i mitt första anförande
omnämnde, men hvilket dock för den allmänna rörelsens skull
torde vara nödvändigt.
Hr Bildt har ansett, att de af mig omnämnde serskilda om¬
ständigheter hafva föranledt det af K. M. beviljade lånet å 10,000
R:dr; så är dock icke förhållandet; utan orsaken var att kost¬
naden för sjelfva hamnbyggnaden öfversteg kostnadsförslaget.
Derföre att det var tillgång på penningar, så erhöll staden detta
lån, alldeles på samma sätt, som när en enskild person eller
Corporation understundom erhåller lån från Handels- och Sjöfarts¬
fonden, enär fondens penningar skola göras fruktbärande.
De af mig anförde omständigheter yppade sig, som jag vill
erinra mig, icke förr än förliden höst, och det är dessa omstän¬
digheter jag tror Utsk. bör taga i öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff, Aug:: Till de skäl, som Frih.
Palmstjerna anfört, anhåller jag att få lägga ännu ett, nemi. att
Wadstena i sednare tider blifvit stapelplats för spanmåls afsätt¬
ning i Östergöthland. När nu, såsom R. o. Ad. vid mångfaldiga
158
Den 17 Maj e. rn.
tillfallen hört omförmälas, sädesafsändning äfven frän detta land¬
skap för framtiden måste beräknas vester ut, så är af vigt att en
sådan plats som Wadstena uprätthålles i ofvannämnde egenskap.
Jag tror det vara så mycket nödvändigare, som den enskilde man,
hvilken genom sin verksamhet bragt spanmålshandeln i Wadstena
till den höjd, den upnått, med döden afgått, och som man bör
söka att genom allmänna anstalter vidmakthålla hvad en enskild
person förut åstadkommit.
Propos. till bifall å Ulsk:s Utlåt, blef härefter framställd och
besvarad med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
framstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne föranleda
till återremiss, samt efter denna propos:ns besvarande med starka
Ja jemte åtskilliga Nej, förklarade det han funnit Ja härvid hafva
varit öfvervägande.
Föredrogs och biföllos Bevilln:sUtsk:s nedannämnde d. 24
sisth April på bordet lagda Betänk:n;
JVi 5, i anledn. af väckt motion, ang:de serskild bevillning
till grundläggandet af en Allmän Pensions-anstalt för ålderstigna
behöfvande;
JV2 6, i anledn. af väckte motioner om ändring i nu gäl¬
lande föreskrifter, ang:de de s. k. slämmoböternes fördelning;
JVs 7, i anledn. af väckt motion om skyldighet för perso¬
ner, som ega en årlig bestämd ränle-inkomst af utlånade kapi-
laler eller undantag af hemman, att med en viss proc. deraf bi¬
draga till Fattigförsörjningen i den församling, inom hvilken de
bo; samt
M 8, i anledn. af väckt motion om utgörande af serskilda
afgifter för uprältande och underhållande af upfostrings-anstalter
för vanartiga barn.
Föredrogs Bevilln:sUtsk:s d. 24 sisth April på hordet lagda
Betänk: N:o 9, i anledn. af väckt motion om serskild skatt för
egandet af hundkreatur, dels för Stockholm, till understöd åt
Prins Carls upfostrings-inrättning för fattige och vanvårdade barn,
dels för rikets öfrige städer, till inrättande och uprätthållande af
dylika upfoslrings-inrättningar i länen.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag ber om ur¬
säkt att jag besvärar R. o. Ad. med några ord i anledn. af detta
Betänk. Mitt förslag, som jag skulle tro icke saknar allt värde,
är ingalunda föranledt af ovilja emot hundkreaturen, hvarföre jag
också skulle tro att egarne till dem icke motsätta sig en låg
skatt, i synnerhet, om den såsom jag föreslagit, användes till
välgörande ändamål. Utsk:s Betänk, gifver anledn. till den för¬
modan, att jag icke skulle hafva sökt gifva skäl för min motion,
men så är likväl icke förhållandet, enär jag uti densamma fram¬
lagt åtskilliga sådana, hvilka, enl. min tanka, borde hafva föranledt
till ett annat resultat, än hvartill Utsk. kommit.
Den 17 31 aj e. m.
15»
Att jag gjort skillnad emellan hundar i städerna och på
landet härleder sig derifrån, att på landet hållas hundarne inom
egarens område och äro icke så farliga för befolkningen, som i
städerna, hvarest de få vistas hvar som helst inom stadens om¬
råde, hvarföre också naturligt är, att många hundar icke hafva
någon tillsyn. En annan omständighet, som bör tagas i betrak¬
tande, är nemi. att det stora antal af hundar, sorn finnes i huf-
vudstaden, — och hvilket lättast slutes derutaf att under hund¬
sjukan afdagatogos icke mindre än 4,000 — upäter en stor qvan¬
titet födoämnen, hvilka eljest skulle komma den fattigare befolk¬
ningen tillgodo, ty jag tror icke att hundarne alltid lefva af af-
skräden.
Det finnes ingen stad med så stor befolkning som Stock¬
holm, der icke någon åtgärd är vidtagen i afseende pä hundar¬
ne, så t. ex. betalar man i Christiania för hvarje hund 3 Specie,
i Wien 5 gulden för en sorts hund och 2 gulden för en annan
sort, i London är skatten mycket betydlig. I Paris åter, der
ingen sådan finnés, är i stället stränga polisåtgärder.
Det hufvudsakligaste skälet, hvarpå Utsk. grundat sitt af-
styrkande, är, att Utsk. ansett sig icke böra tillstyrka införandet
af bevillning å lyx och öfverflöd i allmänhet. Detta är en grund¬
sats, i hvilken också jag fullkomligt instämmer, men lyxen att
ega en hund kan väl icke gerna hänföras under samma kategori,
som lyx och öfverflöd i allmänhet.
Hvad beträffar frågan om den föreslagna skattens använ¬
dande till Prins Carls inrättning, så har Utsk. deröfver icke yt¬
trat sig, ej heller har Utsk. funnit skäl ingå i pröfning om be-
liofvet af denna inkomst för nämnde inrättning; och då denna
fråga äfven tillhörer StatsUtsk. så hade jag i mitt första yrkande
anhållit, att densamma måtte gemensamt af begge Utsk:n varda
behandlad. Att bereda en inkomst åt denna inrättning utgjorde
ett hufvudsyfte i motionen, ty inrättningen har, som man vet,
tillkommit genom subscription af enskilda personer, hvilka lemnat
ärliga bidrag, men en stor del af detn hafva dels flyttat från
liufvudstaden dels aflidit, hvarigenom bidragen betydligt minskats.
Då antalet af de barn, som behöfva inträda i inrättningen icke
minskas, utan dagligen ökas, isynnerhet efter kolera-farsoten, så
hade jag trott att en förökad inkomst skulle för inrättningen
vara serdeles välgörande.
Ehuru de öfriga St:n bifallit Betänk., så vore likväl önskligt
om R. o. Ad. fattade ett annat beslut.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv,: Ändamålet med
Frih. Alströmers motion, hvilken han i sitt mundtliga föredrag
fullständigare utvecklat än uti sitt skriftliga anförande, är två¬
faldigt. Det ena är att förminska det stora antal af hundar,
hvilka Frihm förmenar icke utan skäl finnas; det andra är att
genom en skatt på dem bereda medel i främsta rummet till Prins
Carls inrättning i Stockholm och sedermera till dylika inrättnin¬
gar i länen. Hvad beträffar den första frågan, nemi. minsknin-
160
Den 17 Maj e. m.
gen af hundarnes antal, så torde, såsom Frih:n omnämnt, denna
åtgärd böra tillhöra polismyndigheten; den andra deremot sön¬
derfaller i 2:ne delar, nemi. att genom den föreslagna skatten
bereda medel åt Prins Carls inrättning i Stockholm samt åt dy¬
lika inrättningar i länen. Beträffande dessa sednare, så, enär
sådane inrättningar ännu icke förefinnas, ansåg Utsk. sig icke
ega skäl att föreslå en skatt i och för ett ändamål, som möjligen
skulle kunna upstå; hvad åter angår Prins Carls inrättning i
Stockholm om hvilken inrättning Utsk. tagit kännedom samt
dervid inhemtat, att densamma torde behöfva de af Frihin före¬
slagna bidrag, så byste Utsk. den tanken, alt ett tillstyrkande
skulle leda till ett farligt prejudikat; att R. St:r icke böra ålägga
en enda kommun en skatt hvarifrån de öfriga kommunerne be¬
friades, samt att, ifall man icke generaliserade en beskattning utan
pålade den endast en ort, skulle ett dylikt förfarande hänföras
under benämningen godtycke.
Frih. Alströmer har sagt, att ifrågavar:de beskattning eger
rum i alla andra stora städer. Det kan visserligen vara sannt,
men i afseende på Christiania uplystes inom Utsk., att Stor-
Tinget påbjöd skatten endast till följd af uttrycklig begäran från
Christiania kommun, som icke ansåg sig kunna utfärda ett be¬
slut, hvilket skulle för alla vara bindande. Skulle Stockholms
stads kommun vilja ingå till R. St:r med enahanda begäran, så
torde intet hinder möta att bifalla densamma, men då nu icke
utredt blifvit, huruvida kommunen skulle vilja lefva under en för
den serskild stiftad undanfags-lag, så tror jag Utsk. haft rätt
deruti, att det icke velat föreslå någon sådan.
Uppå härefter framställd propos. blef Bevilln:sUtsk:s förevar:de
Betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå begäran af flere leda¬
möter, Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk:s d. 26 sisth April första gån¬
gen på bordet lagde Betänk.
J\i 80, ifråga om förändradt aflöningssätt för Presterskapet,
förbättrande af Komministrars- och extra ordinarie Prestmans löne-
vilkor, och om befrielse för Presterskapet från bestyret nied up-
börden af dess inkomster m. m.; och
^2 81, i anledn. af väckt motion om förändring uti den
Borgerskapet i Fahlun åliggande skjutsnings-skyldighet.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv:s o. Ekon.-
Utsk:s d. 26 sisth April på bordet lagda Mern.:
JM 82, i anledn. af återremiss utaf Usta mom. af Utsk:s
Betänk. JYs 71 ; och
JYi 83, i anledn. af återremiss utaf Usta mom. af Utsk:s
Betänk. JM 73.
Föredrogs
Den 17 Maj e. m.
161
Föredrogs Allra. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 26 sistl. April på
bordet lagda Betänk. JM 84, i anledn. af väckte motioner om
förändradt användande af de utaf lediga prestlägenheter utgående
inkomster, som hittills tillfallit vissa under Domkapitlens vård
ställda kassor.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Som detta Betänk, är grun¬
dad! pä billighet: så vill jag icke motsätta mig bifall dertill. Men
jag önskar åtminstone att, om R. o. Ad. godkänner det, Ståndet
äfven måtte vara beredvilligt, att, i händelse fråga derom väc-
kes, lemna någon ersättning ät stiftens byggnads-kassor; ty eljest
vet jag icke huru det skall gå med läroverkens byggnads-lillgån-
gar, hvilka nu komma att förlora en väsendtlig inkomst.
Förevar:de Betänk, blef uppå härefter framställd propös.
bifallet.
Föredrogs men bordlädes ånyo, uppå flere ledamöters begä¬
ran, Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 29 sistl. April på bordet lagda
Betänk M 85, ifråga om förändrade föreskrifter ronde åtgärder
till förekommande af kolera-sjukdomens införande och spridande
i riket, med flere i sammanhang dermed gjorda framställningar.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.-
Utsk:s d. 29 sistl. April på bordet lagda Mern. M 86, i anledn.
af återremiss af Betänk. JM 75.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 3 dennes på bordet
lagda Utlåt. JM 91, aug:de begärdt låneunderstöd lill Akademi¬
ska Föreningen vid Lunds Universitet.
Vid förnyad föredragning af Bevilln:sUtsk:s d. 5 dennes på
bordet lagda Betänk. JM 4, ang:de grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen samt föreskrifterne för deras tillämpning,
blef detta Betänk, ånyo bordlagdt, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran; hvarefter Hr G r. o Landtm, tillkännagaf, alt
den dag, då detta mål kunde samtidigt hos alla RiksStm före¬
tagas till afgörande, varit föremål för öfverläggning vid Talmän¬
nens sednaste sammanträde, samt jemnlikt dervid träffad öfver¬
enskommelse, hemställde att Bivilln:s-Utsk:s nu ånyo bordlagda
Betänk, måtte få förekomma nästk:de Onsdag d. 24 dennes samt
då uptagas främst på föredragn:s-listan: hvilket bifölls.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s d. 5 dennes på bordet
lagda Betänkm:
JM 27, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af de stad-
ganden, som förbjuda kronans Upbördsmän och Landtmätare att
föra annans talan inför rätta; och
7 H. II
162
Den 17 Maj e. m.
M 28. i anledn. af väckt motion om förändring af hvad i
Lag stadgas, angide domarens rätt till vadepenningar och till
andel i vissa böter.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå begäran af flere leda¬
möter, Bevilln.Utsk:s d. 6 dennes f. m. på bordet lagde Betänkin.
M 11, ang:de den s. k. kurhus-afgiften; och
JVs 12, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför.
Föredrogs och bifölls Bevilln:sUtsk:s d. 6 dennes f. m. på
bordet lagda Betänk. M 13, ang:de städernes salu-accis.
Vid föredragning af Bevilln:sUtsk:s d. 8 dennes på bordet
lagda Betänk. M 10, ang:de stämplade pappers-afgiften, hlef detta
Betänk, ånyo bordlagdt, uppå derom af flere ledamöter framställd
begäran.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 13 dennes
f. m. på bordet lagda Utlåt. M 87, i anledn. af erhållen åter-
remiss af Betänk. JY2 23, vidblef R. o. Ad. sitt förut i ämnet
fattade beslut och lades förevar:de Utlåt, till handlingarne.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 13 den¬
nes f. m. på bordet lagda Betänk. JH 88, i anledn. af väckt
motion om ingifvande af ett sammandrag af stadganden rörande
sundhetsvården.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå begäran af flere leda¬
möter, Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d. 13 dennes f. m. på bordet
lagde Betänk, i
M 89, i anledn. af väckte motioner, rörande skjutsnings-
besväret;
JW 90, i anledn. af väckt motion, angide rättighet att vid
gudstjensten eller andra presterliga förrättningar begagna äldre
andaktsböcker; samt
JU 91, ifråga dels om posthemmanens befrielse från poslfö-
rings-skyldigheten och dels om åtgärder till beredande af lättnad
i nämnde besvär.
Slutligen föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utskis d.
13 dennes f. på bordet lagda Betänk. JVg 92, ifråga om förän¬
drade föreskrifter, rörande prest-enke-säten; hvarefter H. R. o. Ad.
åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 20 Maj f. m.
103
Lördagen den 20 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s beslut
rörande Tullbevillningen samt 10 prot.-utdr. för d 17 den¬
nes e. m.
Uplästes ett af Hr von Strokirch, Jean Paul Fredrik
Otto, inlemnadt sålydande Mern.:
Förhindrad, att fortfarande bevista Riksdagen, får jag, under
vördsam anhållan om bibehållandet af min Riksdagsmanna-rätt,
afsäga mig att vara Ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, med tillkännagifvande att Hr Hagströmer, Johan
Jacob, såsom ledamot af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet ifrån d. 26 dennes, anmodade Hrr
Elektorer, att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk. efter Hr von Strokirch, samt, en ledamot alt
i samma Utsk. inträda under den Hr Hagströmer beviljade ledighet.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att vid början af nästa
Onsdags plenum val komme att förrättas, till utseende af Bänk¬
män efter Gr. Piper, Claes Gustaf Frftz, inom Usta, Gr.
Wrangel, Tönnes Reinh., inom 2:dra, Frih. von Knor-
( ring, Wolrath, inom 5:te, Frih. Stjernstedt, Fredrik,
, inora 8:de, Frih. af Schmidt, Garl Johan Georg, inom 9:de,
Frih. Stjernstedt, Joh. Wilh.„ inom 13:de, Hr Bogeman,
Carl Adolf, inom 15:de och Hr von Schantz, Malcolm
Gustaf, inom 16:de Bänkm:s-afdeln:n.
Hr Prytz, Lars Adolf, upläste en sålydande motion:
Sedan de i alla fyra RiksSt:n fulländade öfverläggningarne,
rörande Tulltaxan och de dervid fattade beslut, antyda en, genom
uphäfna förbud och å flere artiklar nedsatta tullafgifter, blifvande
friare tull-lagstiftning, och då af ingen lärer förnekas att, i sam¬
ma mån handeln frigöres och lockelsen till lagöfverträdelser der¬
igenom minskas, i lika mån ökas brottsligheten af dessa öfver-
trädelser, hemtar jag af dessa omständigheter anledning att, med
stöd af 56:te §:n i Riksdags-Ordn., väcka fråga om dels skärpta
ansvarsbestämmelser, för brott emot Tullförfattningarne, dels ut¬
vidgade rättigheter i tjensten för tullbetjeningen.
I sådant hänseende anser jag angelägnast och verksammast:
l:o Fördubblandet af de böter, som äro bestämda i K. M:s
Nåd. Förordn. af d. 22 Dec. 1841, till förekommande af oloflig
införsel och utförsel af varor; jemte bibehållande af öfrige straff¬
bestämmelser i samma Nåd. Förordning.
U *
104
Den 20 Maj f. m.
2:o Återuplifvande af den vidsträcktare förpassnings-skyl-
dighet, sorn egde rum enl. Förpassnings-Stadgan af d. 28 Nov.
1835, men i väsendtligaste delar uphäfdes i nu gällande För-
passnings-Stadga af d. 15 Maj 1843.
3:o Bestämd förklaring ronde rättigheten för den, enl. K.
Brefvet d. 11 April 1835, militäriskt organiserade Kustbevak-
nings-Corpsen att, under tjensteutöfning, för sjelfförsvar och för
att göra sig åtlydde, få begagna sina eldvapen, utan åliggande
bevisningsskyldighet om nödvändigheten deraf, emedan bevisning,
i isolerad tjenstgöring, sällan kan åstadkommas och fruktan för
ansvar alltid måste verka menligt och tillbakahållande, der ett
fritt handlingssätt erfordras.
4:o Enahanda förklaring om Jakt-Upsyningsmäns rättighet
att vid anhållningar till sjös, skjuta skarpt, hvarom de i Tull-
tjenste-Reghtet af d. 1 Oct. 1831, § 4, befinlelige föreskrifter
äro ofullständiga och alldeles icke tillfyllestgörande.
Jag anhåller vördsamt om remiss af den ifrägavar:de mo¬
tionen till vederbörligt Etsk. Jag tror att den tillhör Lag- samt
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:n gemensamt.
Denna motion begärdes på bordet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 3 och 17 dennes pä bordet
lagda Utlåt. JVf 92, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de
de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och för¬
enkling.
Detta Utlåt, ansågs böra punktvis företagas till afgörande.
Usta punkten, innehållande liemsldllati, ali framställningen
om förvandling af hufvudpersedlar i penningar matte af It.
Sl:r lemnäs utan afseende. ,
Frih. Raab, Adam Christian: Den första punkten in¬
nefattar icke något annat än en uttalad princip. Jag föreställer
mig, att det icke vore rätt om R. o. Ad. bär ville fästa sig, an¬
tingen genom afslag eller bifall vid en sådan princip, utan att
lämpligare vore att öfvergå till de serskilda artiklarne, men der¬
emot nu upskjuta den uplästa punkten, hvarå jag anhåller att
Hr Gr. o. Landtm, .ville framställa propos.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag har visst icke
något att erinra emot den siste värde talarens begäran, men då
denna punkt egentligen innehåller det resonnement, hvarifrån
Utsk. utgått i denna högst vigtiga fråga, så anhåller jag att, in¬
nan föredragningen fortskrider, få anföra eller återkalla i minnet
åtskilliga förhållanden, som stå uti mer eller mindre oskiljaktigt
sammanhang med den nu föredragna punkten. R. o. Ad. torde
erinra sig, att år 1846 en Komité blef af K. M. nedsatt för att
handlägga frågan om förenkling i skatte- och upbördsväsendet.
Denna Komité var först, i den fråga, hvarom nu handlas, eller
räntepersedlarnas reduktion, helt och hållet ense derom, att alla
räntepersedlar skulle förvandlas till bestämd penningeränta, men
Den 20 Maj f. m.
165
linder fortgången och vid slutet af Komiterades arbeten upstod
olyckligtvis fråga om ett alternativ, ett slags förmedlingsförslag,
hvilket gick derpå ut, att penningeräntan skulle bibehållas unge
får till samma belopp som hitintills, men de räntor deremot,
som iiro i persedlar eller tjenstbarheter utsatta, ulgu i spanmål
och smör. Från detta alternativ voro likväl tvenne af Komitéens
ledamöter, nemi. Hr Sekret. Stuart och Hr^Ofverkommissarien
Fredin skiljaktiga, emedan de änsågo och med exempel bevisade,
att denna förvandling af en persedel till en annan, isynnerhet
då reduktionen skedde till spanmål och smör, sannolikt skulle
leda till en ej obetydlig skatteförhöjning, hvarföre de föreslogo,
att, i händelse förvandlingen icke ansäges nu kunna ske i be¬
stämd penningeränta, vissa hufvudpersedlar, högst 3 eller 4 till
antalet, måtte bibehållas i hvarje län, allt efter räntornas nuvande
beskaffenhet derstädes, men alla de öfriga persedlarna förvandlas
i penningar. Vid föredragning i det dåvaride Kabinettet, der
n. v. Presidenten Munthe var Finans-minister, biträddes del al¬
ternativa medelvägsförslaget af samtliga ledamöterna utom Hr
Statsrådet Faxe, som, lika med minoriteten i Komitéen, ville bi¬
behålla vissa i hemmansräntorna inbegripna persedlar och tjenst¬
barheter, till beloppet oförändrade, och förvandla de öfriga till
bestämd penningeräuta. Pluralitetens mening blef Konungens
Propos. till Ständerna. Den emottogs likväl i denna del af gan¬
ska ringa sympatier och hade inom StatsUtsk. få anhängare.
Den nye Finans-Ministern, Hr Sandströmer, upträdde också vid
Riksdagen till försvar för den enda sanna och riktiga principen
i denna reform, nemi. räntornas förvandling lill fix penninge-
skatt. Också var det troligen icke utan hans inflytelse, som vid
samma års Riksdag StatsUtsk , med en ganska betydlig majoritet
äfven bland Adelns medlemmar,1 tillstyrkte att alla räntepersedlar
skulle förvandlas till bestämd penningeränta i silfver, enl. 1830
års myntfot. Hr Sandströmer understöddes den liden på Rid¬
darhuset på ett lika varmt som talangfullt sätt af sin värda kol¬
lega, ännu var:de Hr Statsrådet Gripeusledt. Det är allmänt
bekant huru det tillgick att sönderbryta detta StatsUtskis, med en
serdeles berömlig omsorg och opartiskhet upgjorda, förslag, och
huru hela frågan kom att förfalla genom vägrade proposir för
dess afgörande i förstärkt Utsk. Frågan hvilade derefter tills i
Nov. 1850, då, enl. hvad ett till R. St:r vid förra Riksdagen
öfverlemnadt Statsråds-prot. gifver vid handen, den ännu dä
vande Chefen för Finans-Depart:tet, Hr Sandströmer, anmälde
ärendet i konseljen, dervid han framställde det modifikationsför-
slag, att hälften af alla i persedlar och tjenstbarheter utgående
räntor, som voro beroende af markegång, skulle utgå i spanmål
och smör, samt den andra hälften förvandlas i penningar till
oföränderligt belopp. Detta förslag fann likväl endast understöd
af Statsråden Wallenstéen och Gunther, så att frågan ajournera¬
des intill dess Hr Sandströmer i början af Januari 1851 erhållit
afsked och Hr Gripenstedt blifvit ad interim förordnad till hans
efterträdare. Den sednare framlade då redan d. 1 Febr. sitt
160
lien 20 Maj f. di.
underd. förslag, hvilket understöddes af konseljens öfriga leda¬
möter, och hvarom K. M. under samma dag aflat Nåd. Propos.
till R. St:r. Af det Slatsräds-prot., som finnes denna propos.
bifogadt, erfar man med tillfredsställelse, alt Hr Gripenstedt, oak¬
tadt han icke vågade gå radikalt tillväga, likväl uti en både klar
och öfvertygande motivering förkastat åsiglen om en skatteper¬
sedels förvandling i en annan.
För min egen del, yttrar Hr Statsrådet, anser jag skatte¬
bidragens bestämmande och utgörande i penningar fortfarande
ega ”ett obestridligt företräde framför hvarje annan skattemetod,
”ehuru vigtiga betänkligheter utan tvifvel kunna upstå emot att
”1111 på en gäng hos oss införa detta nya system”. Beträffande
den andra principen för en ränteförenkling, eller att omsätta de
mångfaldiga persedlarne till några få, hvilken princip lades till
grund för K. M:s Propos. i ämnet vid J848 års Riksdag, erin¬
rade Hr Gripenstedt: ”alt en dylik omflyttning af räntepersedlar
”skulle kunna medföra en betydlig rubbning i förut varande
”skatte förhållanden, och att denna rubbning, så vidt framtida
”omständigheter kunna förutses, och så vidt fordna tiders erfa¬
renhet må tjena till någon ledning för omdömet, sannolikast
”torde komma att småningom medföra någon stegring i skatte-
”beloppet och således lända de skatlskylde lill skada i st. f.
”gagn, hvilket åter helt och hållet strider mot åtgärdens ända-
”mäl. Någon farhåga i detta afseende var måhända förnämsta
”orsaken, hvarföre detta förslag vid föreg:de Riksdag icke i be¬
tydligare mån syntes vinna R. St:rs sympatier, eller af dem
”bifölls; och af dessa skäl anser jag mig också icke böra i un-
”derd:het tillstyrka E. M. att nu förnya omförmälde förslag”.
Hr Gripenstedt ledde sig härefter ganska följdriktigt till försla¬
get, att ”de persedlar, hvilka för hvarje ort ingå såsom de liuf-
”vudsakligaste i grundräntorna, skola oförändrade bibehållas”, men
deremot alla de öfriga efter ett visst medelpris förvandlas till
penningar och sammanslås med den öfriga penningeräntan. Detta
förslag (hvilket i grunden var detsamma sorn Hr Stuarts och
Statsrådet Faxes alternativ) belystes med åtskilliga exempel, så
att t. ex. i Elfsborgs län, som nu hade 39 räntepersedlar, endast
3, eller spanmål, smör och dagsverken skulle bibehållas, men de
öfriga 36 förvandlas till penningar; likaså i Skaraborgs län. I
andra län voro visserligen flera hufvudpersedlar till antalet bibe¬
hållna, men alla öfriga, som icke skulle bibehållas, förvandlade
till penningar, åtminstone ingen enda hufvudsaklig persedel om¬
bytt lill någon eller några andra. Hr Gripenstedt slutade sitt
yttrande med det tillstyrkande: ”att de i ordinarie räntan ingå¬
ende hufvudpersedlar, hvilka för hvarje ort skola framdeles
”varda bestämda, må oförändrade bibehållas; men att de min-
”dre betydliga, hvilka äro beroende af markegång, efter ett, på
”grund af de nästförflutna 20 årens markegång faststäldt medel¬
pris, förvandlas i penningar tilt visst belopp, som med öfriga i
”räntan ingående penningar sammanslås”. Det var på grund af
dessa motiver, hvilka jemväl lill en del omförmälas i K. M:s
Den 20 Maj f. m.
167
Nåd. Propos., sorn det förslag framställdes, hvilket vid förra Riks¬
dagen vänn samtlige RiksStins bifall, och hvilket sedermera för¬
anledde deputerades hörande i länen, i afseende på hvilka
hufvudpersedlar de önskade bibehållna, hvar för sitt län. Jag
frågar om någon från nämnde moliver och förslag kan draga
annan slutföljd, än alt det föredragande StatsRådet liksom K. M.
helt och hållet ogillade den redan vid 1848 års Riksdag förka¬
stade grundsatsen, att omsätta vissa persedlar i andra, eller att
på det sätt blifva af med en räntetitel, alt den inginge i en an¬
nan. Jag hemställer om icke uppenbarligen både ord och me¬
ning i föredragandens yttrande och Konungens Propos. hänlyda
derpå, att de hufvudpersedlar, som enl. bestämmande framdeles
(d, v. s. genom ny propos. till denna Riksdag) komme att bibe¬
hållas, skola förblifva oförändrade, hoc est till qvantiteten hvar¬
ken större eller mindre än f. n., men deremot alla öfriga per¬
sedlar förvandlas i kontant och tilläggas den n. v. penningerän-
tan. Jag är också fullt förvissad derom, att då Hr Gripenstedt
försåg den K. Propos:n vid förra Riksdagen med sitt namn, hans
afsigt varit sådan; han hvarken kunde eller ville understödja eli
annat förslag, sådant som t. ex. det vi nu hafva framför oss
från StatsUtsk., hvilket han sjelf förklarat sannolikt komma att
medföra stegring i skattebeloppet och således lända de skattskyl¬
diga till skada i st. f. gagn. Men i och med Hr Frih. Palm-
stjernas inträde i konseljen efter Riksdagen, tyckas åsigterna
hafva förändrat sig, och Hr Frih:n torde redan haft sitt finger
med i Hr Gripensteds cirkulär af d. 10 Okt. 1851, ang:de de¬
puterades hörande öfver det upgjorda förslaget till hufvudpersed¬
lar, ehuru utfärdadt 11 dagar innan Frih:n utnämndes till Stats-
Råd; ty redan der framskymtar en vink, att deputerade kunna
få framställa en ”önskan” derom att en räntepersedel kunde få
förvandlas i en annan, hvarefter Frih. Palmstjerna, i det af ho¬
nom sjelf d. 8 April 1852 utfärdade cirkulär, så godt som för¬
bjuder deputerade att föreslå någon persedels förvandling i pen¬
ningar, utan endast i nåder tilläter att framställa anmärkn. ronde
den ena persedelns utbyte mot en annan o. s. v. Det var detta
famösa cirkulär, som helt och hållet förvirrade frågans behand¬
ling hos de deputerade, och som sedermera fört den på afvägar
såväl i den K. Propos:n till nu församlade Ständer, som isyn¬
nerhet uti StatsUtsk:s nu föredragna märkvärdiga Betänk., emot
hvilket, såsom till sin grund fullkomligt obefogadt, jag anhåller
att få nedlägga min protest. Jag anser nemi. StatsUtsk. hafva
saknat både skäl och befogenhet till det förklarande, att någon
hufvudräntepersedels förvandling till penningar skulle innefatta
ett ”uprifvande af Konungens och Ständernas beslut” enär tvärt¬
om just det innefattar ett sådant uprifvande att förvandla någon
hufvudräntepersedel, t. ex. dagsverken, sora utgöra en femtedel
af hela ordinarie räntan, till andra persedlar, såsom spanmål,
smör, kött etc. Jag uprepar att en sådan förvandling af någon
persedel till andra persedlar, eller, om den ej bibehålles, till an¬
nat än penningar, ingalunda varit afsedd, hvarken i Konungens
168
Den 20 M aj f. m.
Propos. eller R. St:rs beslut vid förra Riksdagen; att den blefve
skadlig och, åtminstone hvad dagsverken beträffar, skulle ovil¬
korligen föranleda en skatteförhöjning; att den skulle än mer
inveckla de redan nog intrasslade skatteförhållandena, och leda
snart sagdt lili en ny skattläggning i persedlar, samt dessutom
i verkställigheten möta otaliga hinder och svårigheter. Detta
grundmisstag af StatsUtsk. finner jag tillräckligt motivera en
vördsam anhållan om återremiss.
Hr von Troil, Sani. Gust.: I afseende på den siste värde
talarens yttrande vore ganska mycket att anmärka, och derest
dissciisionen konimer att fortgå öfver denna punkt, anhåller jag
att i detta afseende få behålla ordet, men då här af en talare
blifvit föreslaget, att denna punkt skall tills vidare upskjutas, så
anhåller jag att först måtte afgöras huruvida detta verkligen kom¬
mer att ske, i hvilket fall jag till längre fram skall spara mitt
svaromål. Skulle deremot discussionen öfver denna punkt komma
att fortgå, så anhåller jag att fortfarande få behålla ordet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att han ansett
sig icke böra å Frih. Raabs begäran, att behandlingen af före-
var:de punkt mätte upskjutas, tills R. o. Ad. pröfvat de öfriga
delarne af Utsk:s Utlåt., framställa propos., innan de talare,
som begärt ordet, haft tillfälle att yttra sig. ^
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såsom jag upfattade Frih. \
Raabs förslag innebar det, att R. o. Ad. skulle lemna första punk¬
ten å sido tills vidare, men ingalunda att denna punkt skulle
upskjutas, intill dess hela Betänk, blifvit genomgånget. i
Frih. Raab: För min del föreställer jag mig det vara än¬
damålsenligt, att lemna denna punkt åsido intill dess Betänk, var¬
der genomgånget, ty förr än detta skett, har man i sanning svårt
att blifva ense om, hvad som menas med hufvudpersedlar, eme¬
dan hvarken i Utsk:s förslag eller i K. M:s Nåd. Propos. detta
begrepp finnes definieradt, och första vilkoret för att veta hvad
man beslutar är väl att veta hvarom frågan är. Jag skulle så¬
ledes anse ändamålsenligast vara, att upskjuta första punkten in¬
till dess hela Betänk, blifver genomgånget.
Hr von Troil: Derest R. o. Ad., på sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit, skulle besluta att tills vidare upskjuta första punkten,
har jag ingenting deremot att invända, men jag anhåller der¬
emot att icke något bestämdt beslut mätte fattas om denna punk¬
tens föredragning förr än Betänk, är genomgånget, emedan jag
tror, att ganska många svårigheter dervid möta.
Frih. af Ugglas, Curt Gust.: Jag tror alt det blir en
nödvändighet att, på sätt Frih. Raab antydt, upskjuta med be¬
slutet öfver denna punkt intill dess att Betänk, blifver genom¬
gånget just derföre att man helt och hållet saknar definition på
hvad med hufvudpersedel förstås. Det finnes visserligen nämndt
i K. M:s Nåd. Propos. vid sisth Riksdag att, ”vidkommande frä-
D e n 20 Maj f. ni.
100
gan om fastställande af de persedlar, hvilka skulle såsom hufvud-
ränta bibehållas, K. M. i Nåder funnit att i detta afseende icke
andra räntepersedlar borde antagas än sådane, som dels till sitt
värde årligen bestämdes efter * förvandling eller levererades in
natura, dels vore af beskaffenhet att kunna tjena till grund för
en skatteberäkning, dels ock i räntorna ingingo till sä betydlig
qvantitet, att de icke utan allt för stor rubbning uti dessa rän¬
tors totalbelopp kunde utlemnas” och der finnas äfven upräknade
vissa hufvudpersedlar nemi. ”spanmål, dagsverken, smör, hö, kol,
ved, kött, fläsk, tackjern samt strömming och lax”; men att
dessa persedlar icke för bela Sverige kunna anses såsom hufvud¬
persedlar, det synes- af Kammar-Colkii yttrande alt hö, fläsk,
strömming och lax samt tackjern i Wermland och Westmanland
icke voro lämplige att såsom hufvudpersedlar bibehållas. Mig
synes, att småpersedlarne äro lill en del lika och till en del
olika inom hvarje län och således ser jag icke huru man kan
här uttala någon åsigt i detta fall, utan att göra afseende på de
serskildta länen. I fall Utsk. skulle hafva yttrat, att ifrågavar:de
framställning om allmän förvandling af qvarstående persedlar i
penningar måtte af R. Sl:r lemnäs utan afseende, då hade det
varit mening i detta beslut, men såsom det nu förekommer, så
är allt så dunkelt, att jag nödgas instämma med Frih. Raab och
anhålla att icke något beslut måtte fattas förr än Betänk, blifvit
i sin helhet genomgånget.
Hr von Troil: Då discussionen om denna punkt tyckes
fortgå, så synes det äfven mig vara svårt att helt och hållet
lemna Hr Dalmans yttrande obesvaradt, ehuru jag i detta hän¬
seende skall söka till att vara ganska kort och förbehåller mig
att framdeles under discusionen få vidare utveckla frågan.
Hr Dalman har gjort StatsUtsk. temligen skarpa beskyllnin¬
gar. Han har sagt, att StatsUtsk. icke egde någon befogenhet
eller något skäl att föreslå en räntepersedels förvandling uti an¬
nan persedel och att K. M:s Nåd. Propos. vid sista Riksdagen
alldeles icke dertill gifvit anledn. Jag ber då att till en början
få nämna att R. St:rs beslut vid sista Riksdagen innehåller dessa
ord: "It. St:r, som sålunda under instämmande i de af E. K.
M. i ämnet yttrade åsigler, i hufvudsaken funnit de föreslagne
förändringarna på ett ändamålsenligt sätt leda till dermed åsyf¬
tad enkelhet och reda” etc. Jag vill ej trötta med ett längre
upläsande, utan inskränker mig till nyssnämnde ord, hvaruti R.
St:r säga sig hafva instämt i K. M:s härutinnan framställde åsig-
ter. Ofvergår man derefter till K. M:s Nåd. Propos. vid sista
Riksdagen, så finnér man der vid slutet af pag. 11 följande yt¬
trande: ”vidkommande derefter frågan om fastställande af de
persedlar, som skulle såsom hufvudräntor bibehållas, så torde i
detta afseende icke andra räntepersedlar böra antagas, än sådane,
hvilka dels till sitt värde årligen bestämmas genom markegångs¬
taxa och sålunda antingen utgå i penningar efter förvandling,
eller levereras in natura, dels äro af beskaffenhet att kunna
170
ben 20 Maj f. m.
tjena lii! grund för en skatteberäkning, dels ock i räntorna ingå
till så betydlig qvantitet, att de icke, utan alltför stor rubbning
i dessa räntors totalbelopp, kunna utelemnas. I öfverensstäm¬
melse härmed vill det väl synas, som ifrågavande hufvudräntor för
hela riket lämpligen skulle kunna, efter olika förhållanden inom
serskilda orter, bestämmas endast till spanmål, dagsverken, smör,
hö, kol, ved, kött, fläsk, tackjern samt strömming och lax, i
hvilket full, enär år 1845 nämnde persedlar till den qvantitet,
som skulle bibehållas i räntorne ingått till ett sammanlagdt värde
i rundt tal af 2,597,000 R:dr eller, med tillägg af de årliga
penningarne, till omkring 2,900,000 R:dr ; men öfriga persedlar
deremot endast motsvarat ett belopp af 144,000 R:dr, förhållan¬
det emellan de persedlar, som skulle förvandlas och dem, hvilka
borde såsom hufvudräntor bibehållas, komme att blifva såsom
icke fullt 5 till 100. Men då emellertid, innan ett så beskaf-
fadt slutligt bestämmande af lnifvudpersedlarne lämpligen kan ega
rum, äro åtskilliga speciella utredningar och undersökningar ge¬
nom vederbör:de localmyndigheter eller serskilde komiterade,
på sätt bilagde Stalsråds-prot. utvisar, af nöden”. Till en bör¬
jan synes häraf alt det är 12 olika persedlar, som K. M. före¬
slagit såsom hufvudräntepersedlar; för det andra att de persed¬
lar, som skulle bibehållas i räntorna, ingått till ett sammanlagdt
värde i rundt tal af 2,597,000 R:dr; för det tredje, att de per¬
sedlar, som borde förvandlas, skulle upgå till ett sammanräknadt
belopp af 144,000 R:dr; för det fjerde, att de persedlar, som
skulle förvandlas, förhölle sig till dem, som skulle bibehållas,
såsom 5 till 100 R:dr; och för det femte, att K. M. vid delta
tillfälle för öfrige uplysningars vinnande hänvisar till det den
Nåd. _Propos:n vidfogade Statsråds-prot.
Äfvenledes ber jag att få påpeka ett annat ställe i den K.
Proposm, der det står, pag. 10: ”genom den på 1845 års rä¬
kenskaper grundade utredning af förhållandet inom åtskilliga län,
som uti bifogade Statsråds-prot. finnes intagen, visar sig” etc.
Det synes således gifvet att K. M. vid afgifvandet sistlidne
Riksdag af Dess Nåd. Propos. icke kunde i sin helhet afskrifva
det utförliga och vidlyftiga Statsråds-prot., men att K. M. likväl
på många ställen af denna Propos., har till detta prot. hänvisat.
Slutet af prot. innehåller nemi.: ”K. M. behagade i Nåder gilla
och bifalla hvad t. f. Depart:ments-Chefen jemte Statsrådets fleste
ledamöter i underd-.het yttrat och hemställt”.
Häraf synes att K. M. icke i något fall ändrat den fram¬
ställning, som föredragande Depart:s-Chefen gjort. Det torde så¬
ledes vara med full befogenhet, som man vid sådane delar i den
Nåd. Proposm, der ytterligare utredning kan erfordras, hänvisar
till föredragandens underd. anförande. Går jag nu tillbaka till
föredragande Depart:ts-Chefens yttrande, så synes, pag. 35, att
om de förslagsvis beräknade lnifvudpersedlarne för lönen sam¬
manföras och deras, värden i runda tal utsättas, så skulle det bli
för spanmål 1,365.000 R:dr, för dagsverken 471,000 R:dr, för
lien 20 Maj f. m.
171
smör 286,000 li:ilr etc. Jag vill icke trötta med upräkning
af alla dessa belopp. Sedermera säger den föredragande Deparhts-
Chefeu: ”enl. hvad nyss blifvit nämndt, har jag visserligen up-
gjort förslag till htifvudpersedlar för de serskilda länen, hvaraf
jag också haft nåden anföra några exempel, men jag anser lik¬
väl valet af dessa persedlar, i anseende till den locolisering, som
dervid bör iakttagas, vara af den grannlaga natur, att detsamma
icke nu bör definitivt bestämmas. Det kan nemi. hända, att i
ett eller annat län, der skatteförhällanderne inora dess serskilda
delar äro betydligt olika ('såsom t. ex. Orebro län) det kunde
vara nödigt alt bestämma olika slags hufvudräntor för vissa di-
strickter, äfvensom det också möjligen kan blifva skäl att på nå¬
got ställe, (såsom t. ex. Stora Kopparbergs län) der nästan alla
räntor utgå i skogsprodukter, hvilka mera än andra synas utsatta
för en fortgående prisstegring, omflytta dessa hufvndräntor i nå¬
gra andra persedlar; men allt detta fordrar speciella undersök¬
ningar och utredningar, som af local-auctoriteterne eller af ser¬
skildt för sådant ändamål utsedde komiterade torde böra företa-
I gas, och hvarvid, enl. min tanka, orterna sjelfva, genom full¬
mäktige, borde få tillfälle att yttra sig”. Det synes alltså leiu-
Iigen klart af den föredragande Departits-Chefens anförande, som
åtföljer den K. Propos:n, och till hvilket anförande K. M. uli
( denna Propos. vid flere tillfällen hänvisar, att Depart:ts-Chefen
/ tydligt uttryckt att det på vissa ställen torde vara nödvändigt,
att förvandla hufvudpersedlar i andra persedlar. Att man således
här, ehuru man synes hafva temligen noga genomläst handlin-
garne i målet, kan påstå att K. M. Propos vid sista Riksdagen
icke gifvit Utsk. anledn. till det slut, hvartill Utsk. kommit i af¬
seende på vissa hufvudräntepersedlars förvandling till andra huf-
vudräntepersedlar, förundrar mig i sanning, äfvensom att Utsk.
kunnat anses obefogadt, att i detta hänseende afgifva förslag, och
att man vågar påstå, att dessa förslag äro stridande emot de af
K. M. och R. St:r fattade beslut.
Här har blifvit vttradt, att det skulle vara omöjligt att säga
hvad hufvudräntepersedel är. Jag har tagit mig friheten anföra,
att K. M. i Dess Nåd. Propos. afgifvit 12 olika persedlar, hvilka
borde såsom lmfvudräntepersedlar anses, och dessa persedlar äro
till deras belopp efter medium af de föregule 20 årens marke¬
gång uptagna af föredragande Departrts-Chefen. Jag ber specielt
här få nämna, alt af de artiklar, som uti afgifna circulärer till
länen blifvit föreslagne såsom lmfvudräntepersedlar finnes t. ex.
för Upsala län i Depart:ts-Chefens anförande förslagsvis uptaget
att bibehållas
Spanmål R:dr 189,015: 24. 6.
Smör » 5,731: 29. 10.
Hö » 11,131: 30. 7.
Dagsverken » 30,557: 14. 7.
Hvaremot skulle komma att såsom ständig penniugeränta utgå,
dels beloppet af gamla penningeräntan 10,381: 26. 5. dels vär¬
det af de till förvandling föreslagne småpersedlarne 10,736: 3. 6.,
172
Den 20 Maj f. m.
hviken sednare summa ungefär motsvarar 4^ proc. af hela rän-
teheloppet.
På samma sätt finnes uti de dessa circulär åtföljande för¬
teckningar för hvarje serskildt län upgift pä hvad, som bör vara
hufvudpersedel för länet. Jemför man nu dessa för länen up-
gjorda beräkningar, så visar sig att deras sammanlagda summor
öfverensstämma med den sammanlagda summa, som finnes i K.
M:s Nåd. Propos. uptagen. Mig synes således, att derest man
vill se saken ur sin rätta synpunkt, derest man icke med advokato¬
risk spetsfundighet söker bortresonnera, hvad som är tydligt
och klart, så kau icke något tvifvel upstå om hvad som bör så¬
som hufvudpersedel antagas.
Man har klandrat, att Utsk. föreslagit förändringar i detta
hänseende. Med undantag af den i afseende på dagsverksräntor,
så äro alla öfriga förändringar föreslagna af deputerade och
så som de deputerade funnit den för länen ändamålsenligast.
Dertill kommer att den Utsk:s-afdelning, som haft frågans första
behandling sig anförtrodd i detta hänseende, sökt att med största
möjliga samvetsgrannhet tillvägagå. De BondeSt:s ledamöter, som
sutto der, meddelade sig ofta med andra ledamöter ifrån länen,
hvilken frågan angick. Jag skulle således för min del tro att
långt ifrån att klandras för en sådan åtgärd, som står i fullkom¬
lig öfverensstämmelse med K. M:s och R. St:rs sammanstäm¬
mande beslut, så borde Utsk:s möda i detta hänseende erkännas.
Här vore mycket alt tillägga, men jag vill icke nu dermed up¬
pehålla discusionen, öfvertygad att tillfälle dertill framdeles icke
kommer att saknas. Jag förnyar min anhållan att derest Hr Gr.
o. Landtm, anser lämpligt att nu icke företaga första punkten,
beslut endast måtte fattas, att tills vidare förbigå densamma.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då alla de talare,
som yttrat sig, icke tyckes hafva något emot att R. o. Ad. f. n.
förbiginge första punkten, finge till de ledamöter, som anmält
sig, hemställa om de icke ville upskjuta sina yttranden tills frå¬
gan om ordningen för denna punkts behandling först blifvit af¬
gjord, anmälde sig och yttrade
Hr Bildt, Didrik Gillis: Om jag riktigt kunde finna
nyttan af att upskjuta den ifrågavande punkten, skulle jag för
min del visserligen icke hafva någonting deremot, intill dess att
man beslutat rör:de de öfriga punkterna i Utlåt., men då jag
skulle tro att man lika väl nu som sedermera kunde företaga
denna punkt, så vet jag icke hvartill ett upskof skulle tjena.
Skulle likväl icke någon mera talare än jag anse, att man nu
kunde företaga frågan, så skall jag icke motsätta mig ett upskof.
Utsk. har blifvit klandradt derföre atti dess förslag är begag-
nadt uttrycket hufvudpersedel utan att man finnér af Utlåt, hvad
som menas med hufvudpersedel. Man har ansett, att om Utsk.
hade yttrat sig: qvarstående persedlar, så skulle man derigenom
hafva hittat på ett uttryck, som varit lämpligare, men i sådant
fall hade ju alltid tvekan sedermera kunnat upstå om hvilka per¬
Ben 20 Maj f. ra.
175
sedlar, sorn åro qvarstående och hvilka som icke äro det. Här
är icke meningen att upgifva hvad man menar med hufVudper-
sedel, utan att använda detta uttryck så, att ingen tvetydighet
dervid sedermera kan upkomma, och häri har StatsUtsk., enl. min
tanka, lyckats, ty man måste komma ihåg att i början af Utsk:s
Utlåt, finnas uptagne de artiklar, som i K. M:s Propos. antagas
såsom hufvudpersedlar i allmänhet. Sedermera står äfven under
hvarje serskildt län upgifvet, hvilka persedlar Utsk. förstått med
hufvudpersedlar, och då frågar jag, om man ser saken ifrån dess
praktiska och icke ifrån dess abstracta sida, om verkligen någon
tvetydighet kan upkomma genom uttrycket hufvudpersedel. Enl.
min upfattning kan icke den minsta tvetydighet npstå, huru ordet
hufvudpersedel här skall förstås, men de upgifna orden ”qvarstå¬
ende persedlar” hafva den olägenheten, att de ick eendast äro sväf-
vande, utan dessutom äro alldeles nya ord, som icke förut finnas
i vår kameral-lerminologi.
Man har här ingått i discussion öfver huruvida Utsk. öfver-
trädt sin befogenhet, då Utsk. här föreslagit förvandling af åt¬
skilliga hufvudpersedlar ifrån en persedel till en annan, men då
denna fråga icke 1111 förekommer till afgörande, utan fråga en¬
dast är att undersöka, huruvida det kan yara nyttigt att persed-
larne förvandlas i penningar, så är discusionen derom af de
värde talarne alldeles för tidigt väckt, och jag ämnar således
nu icke ingå i densamna.
Hr Dalman: Jag skall vara mycket kort i denna prelimi-
när-discussion, hvilken dessutom afgör ingenting. Jag vill blott
nämna, att jag alldeles icke yttrat, att StatsUtsk. varit obefogadt
att föreslå hvad Utsk. ansett lämpligast och bäst, men jag har
påstått och påstår ännu att StatsUtsk. varit obefogadt till det yt¬
trande att det skulle innefatta ett uprifvande af K. M:s och R.
St:rs vid förra Riksdagen fattade beslut, att till förvandling i
penningeränta föreslå någon annan persedel, än de s. k. små¬
persedlarna. Den motbevisning, som Hr von Troil i detta fall
sökt åstadkomma, kan jag för min del ingalunda godkänna. Det
är visserligen sant att det citerade Statsrådsprotokollet såsom en
möjlighet framställt, att i ett eller annat län t. ex. Stora Koppar¬
bergs, der nästan alla räntor utgå i skogsprodukter, det torde
blifva nödvändigt för att icke bibehålla sådana persedlar, som
mer än andra, äro underkastade prisstegring, att deraf göra en
omflyttning lill andra. Men här var uppenbarligen frågan endast
om ett undanlag från den allmänna regeln, hvarmed afsigten
var att förekomma, icke att åstadkomma, en skatteförhöjning.
Och om StatsUtsk. ålnöjt sig att i ett eller annat län föreslå för¬
vandling af en eller annan persedel, som är mera blottställd för
prisstegring, till en annan, som är det mindre, så hade visst
derom ingenting varit att anmärka. Det är också denna grund¬
sats, som synes vara följd i den K. Propos:n vid innevande Riks¬
dag, men StatsUtsk. har helt och hållet derifrån afvikit, då Utsk.
föreslagit alt t. ex. hela dagsverksräntan, som upgär till ett me¬
174
Den 20 Maj f. m.
delvärde af 470,000 R:dr, men hvarå markegången nu kan an¬
ses nästan oförändrad, skulle förvandlas till andra persedlar med
mycket föränderliga värden, hvaribland spanmål och smör, hvilka,
enl. erfarenhetens viltnesbörd, äro underkastade jemn fluktuation
och dessutom äro af den beskaffenhet, att samtidigt stiga. Dessa
persedlar äro just derföre de, som i sisla rummet bordt uptagas
för att ersätta andra, derest man velat ernå ett någorlunda be¬
stämbart och stadgadt värde äfven å de i persedlar utgående
skatterna.
Frih. Raab: Äfven jag skulle visserligen vara frestad att
deltaga i denna lilla förpostaffär, men jag skall söka spara mina
krafter lill sjelfva hufvudbataljen och nu endast yttra mig i af¬
seende på formen. 1 detta afseende och då Hr Bildt erkänt, att
begreppet om hnfvudpersedel kan vara något sväfvande och att
man icke bör neka upskof af den första punkten, så hemställer
jag till Hr Frih. Palmstjerna, om icke vi skulle kunna mötas uti
följande förslag till beslut, nemi. att R. o. Ad. f. n. vill förbigå
första punkten, och att vi på detta sätt må kunna komma in uti
hufvudsaken.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Då jag anser mig icke
kunna få något lämpligare tillfälle att besvara hvad jag tror böra
besvaras af den förste värde talarens yttrande, så ber jag att nu
derom få yttra några ord. Den värde talarens påstående går
egentligen derpå ut, att K. M:s Propos. vid denna Riksdag, och
ännu mera, StatsUtsk:s förevar:de Betänk, skulle innefatta ett
hufvudsakligt frångående af grunderna i K. M:s, vid förra Riks¬
dagen afgifna, och af dåvar:de Ständer gillade Nåd. Propos.
Innan jag härom utlåter mig, måste jag förklara, att det för mig
varit ganska tillfredsställande, men ännu mera oväntadt, att höra
de gynnsamma omdömen, som den värde talaren fällt om den
nyssnämnde K. Propos. Jag hade ingalunda från det hållet vän¬
tat ett så ampelt erkännande af grundernas riktighet i denna
Propos. Hvad nu den påstådda motsägelsen vidkommer, så är
denna visserligen icke så afgjord som den värde talaren förme¬
nar. Det eger sin fullkomliga riktighet, att såsom grundsats i
den förra K. Propos. antogs, att af de nuvar:de räntepersedlarne,
de hufvudsakligaste, eller de s. k. lmfvudpersedlarne skulle bi¬
behållas, och de öfriga mindre väsendtliga, eller de s. k. små-
persedlarne skulle förvandlas i penningar. Men att af detta
förhållande såsom regel draga den slutsats, att detsamma i intet
fall skulle kunna frångås, är att gifva en tydning åt K. M:s
förra Propos. långt utöfver hvad den i sjelfva verket innehåller.
Den värde talaren har, såsom bevis för sitt påstående, åberopat
det yttrande, jag, i egenskap af föredragande Depart:ts-Chef, af-
gifvit, men han har likväl i detta yttrande förbisett åtskilliga
omständigheter, som antyda, att förvandling af vissa persedlar
till andra verkligen varit ifrågasatt och påtänkt, der flera olika
persedlar af samma slag förekomma. Sålunda är i detta yttrande,
t. ex. bestämdt angifvet, att vissa persedlar af lefvande kreatur
Ben 20 Maj f. m.
175
skulle förvandlas till kött, att halm skulle förvandlas i hö o. s. v. På
samma sätt var äfven förhållandet i afseende på flera andra persedlar,
hvilka förekomma under olika rubriker, och som alla skulle samman¬
föras till en enda. Sådant var äfven fallet just med dagsverksräntan,
hvaraf de olika slagen, som skulle förvandlas till samma slag, upgår,
såsom jag tror, till omkring ett dussin. Med ett ord, det var såsom
grundsats i den förra K. Propos. an taget, at t der persedlar, af likar¬
tad beskaffenhet, förekomma, kunde och borde dessa, för enkel¬
hetens skull, förvandlas. Men äfven utom denna förvandling af
likartade persedlar, hvilken var såsom regel i den K. Propos:n
antagen, visar det sig bestämdt, att undantagsvis jemväl andra
förvandlingar voro påtänkta, t. ex., såsom också redan blifvit
omnämnt, i afseende å skogsprodukter, och hvilkas förvandling
till andra persedlar af olika slag tydligen var afsedd såsom en
fördel för de skattskyldiga, i anseende till dessa persedlars fort¬
gående benägenhet att stiga i pris. Sålunda var förhållandet
t. ex. med kolräntorna i Stora Kopparbergs län, kol- och ved¬
räntor i Stockholms län samt vedräntor i Hallands län, hvilka
alla, till följd af förut nämnde egenskap, att vara underkastade
prisstegring blifvit föreslagna till förvandling, ehuru de icke, efter
regeln, bordt förvandlas i andra persedlar. Om nu också K.
M. tili Sin sednare Propos. och serdeles StatsUtsk. i sitt förslag
gäll längre i att förvandla hufvudpersedlar än K. M. uti en fö-
reg:de Propos. gjort, hvilket jag gerna vill medgifva, så är or¬
saken dertill uppenbarligen icke någon annan än den, att orter¬
nas deputerade, då de deröfver hördes, yttrade en dylik önskan.
Utan att i hufvudsaken frångå den förra grundsatsen, har man
derföre blott velat modifiera denna grundsats i öfverensstämmelse
med deputerades egen önskan; och då icke något stort och öf¬
vervägande allmänt intresse häremot lade hinder i vägen, kan
jag icke, för min del, linna annat än att det varit rätt och till¬
börligt, att man i detta afseende fogat sig efter de skattskyldiges
uttryckte önskningar.
Jag har ansett mig böra yttra detta såsom förklaring på hvad
här blifvit anfördt, ang:de mitt yttrande lill Statsrådsprot., och
ang:dc de framkastade beskyllningarne om frångåendet af de
grunder, som redan vid förra Riksdagen blifviL af begge Stats¬
makterna afgjorda.
Här bar äfven talats om otydligheten af sjelfva benämnin¬
gen hufvudpersedlar, och jag kan icke annat än medgifva rik¬
tigheten af denna anmärkn. Det ligger onekligen en temligen
stor obestämdhet i detta uttryck, men det vore likväl nödvändigt
att begagna denna term i K. M:s Nåd. Propos. vid föreg:de Riks¬
dag, då man, utan att upgöra bestämda förslag, blott ville ut¬
trycka ett allmänt begrepp, eller en allmän regel, nemi. den,
att inom hvarje ort, der persedlar, som till något väsendtligt
belopp der förekomma, skulle bibehållas. Nu deremot, då frågan
är, att definitivt fastställa hvilka persedlar, som skola qvarstå,
och hvilka som skola försvinna, är det efter min tanka onödigt,
att vidare fästa sig vid ordet hufvudpersedlar, utan vore det mera
176 Den 20 Maj f. m.
bestämdt och rakt på saken gående, att blott tala om ”</e per¬
sedlar, som skola qvarståhvartill naturligtvis böra väljas de
nuvande s. k. hufvudpersedlarne. Hvad nu första punkten vid¬
kommer, sä tror jag för min del, att densamma icke allenast bör
utan äfven måste förbigås, ty då alla äro derom ense, att små-
persedlarne skola förvandlas till penningar, men här tillika ifrå¬
gasattes, att äfven hufvudpersedlar skulle förvandlas till penningar,
så är klart att denna punkt i sig innefattar sjelfva den grund¬
sats, som så ofta varit föremål för tvist, men som vid förra Riks¬
dagen underkändes, eller att alla persedlar skola förvandlas lill
penningar. Frågan härom Olifver i alla fall de facto afgjord,
då man vid de kommande pukterna beslutar öfver de persedlar,
som skola bibehållas. Jag tillstyrker således, att den första punk¬
ten f. n. må förbigås.
Hr von Troil: Jag vill endast med två ord besvara Hr
Dalmans yttrande, då han påstått alt StatsUtsk. varit obefogadt
till det yttrande, att ett bifall till den ifrågaställda förvandlingen
af hufvudpersedlar i penningar skulle innefatta elt uprifvande af
K. M:s och R. St:rs vid förra Riksdagen gemensamt fattade be¬
slut. Jag tror den saken vara temligen klar, då det har blifvit
visadt att de s. k. småpersedlarne vid sista Riksdagen eller de,
som, enl. då afgifne förslag, skulle förvandlas till penningar
upgingo till ett belopp af endast 144,000 R:dr.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer helt och hållet med
Frih. Raab uti hans yrkande, att första punkten måtte f. n. för¬
bigås, och det var icke heller något annat, som jag önskade
från början.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. alt tills
vidare förbigå den nu förevande första punkten af Utsk:s Utlåt.;
hvarefter nu förekom
2:dra punkten, innehållande tillstyrkande till R. St:r att
för deras del besluta, att dagsv erks räntan måtte förvandlas
till andra hufvudpersedlar på sätt i efterföljande punkter
serskildt för hvarje län kommer att bestämmas.
Frih. Raab: Här har Utsk. föreslagit en af de vigtigaste
ibland de åtgärder, som skola ifrågakomma i afseende på skatte-
förenklingen, nemi. den, att dagsverksräntan skall förvandlas till
andra hufvudpersedlar. Jag begär, att i hufvudsaken af frågan få
yttra några ord. Det är onekligt att hvarje stor reform, såsom
den här ifrågasatta angående skatteförenklingen, skulle blifva, om
den utfördes till en större utsträckning, fordrar sin tid. Det
hade väl ingen vid 1848 års Riksdag kunnat möjligen ana, att
man nu vid denna tiden skulle framställa och möjligen äfven
antaga en skatt af 24 sk. kannan för bränvinsbränning och denna
närings förändring till fabriksbränning ansågs dä nära nog såsom
en ytterlighet, som ogillades af alla. Ingen hade väl heller då
trott att tiden skulle komma att så snart uttala sin dom öfver
det
Den 20 Blaj f. m.
det abderitiska sätt hvarpå våra grundskatter utgått. Jag ingår
icke nu i något försvar för den grundsats, som jag anser vara
den rätta, nemi. förvandling i penningar af alla räntepersedlar.
För en sådan mening tala emedlertid icke allenast de åsigter,
som uttalades vid 1828 års Riksdag af K. M., och de åsigter
som blifvit uttalade af skalteförenklings- komitén, utan äfven Ulsk:s
vid 1848 års Riksdag afgifna Betänk, och R. Stms derefter föl¬
jande beslut. Vi kunna äfven icke förneka, att ju, om en sådan
förvandling skedde, det vore det mest Statsekonomiska, och skulle
åstadkomma det minsta besväret för framtiden och äfven, jag påslår
det, vara det rättvisaste för de skattdragande. Jemföra vi oss
med andra länder, med Tyskland t. ex., som haft en mängd
servituter ålagda jorden, så måste vi erkänna att alla dessa skatter
blifvit förvandlade under detta århundrade, icke såsom här är ifråga
genom förvandling i färre sedlar utan genom förvandling i pennin¬
gar. Jag kan således icke ett; ögonblick tveka emellan att antaga ett
sådant mera genomgripande förslag om sådant vore möjligt eller att
antaga det nu ifrågasatta, men jag har aldrig tillhört deras antal, som
förneka hvarje förnuftig reform, och ur sådan synpunkt här jag allde¬
les icke velat upträda här till något klander emot St:s Utsk. Jag
gillar till en viss del hvad St:s Utsk. föreslagit, så tillvida
som det afser småpersedlarnes förvandling i penningar, lag ser
/ t. o. m med mycket nöje .Strs Utsk:s beredvillighet att häråstad-
j komma en förenkling, men hvad angår den ifrågasatta förvand¬
lingen af en persedel i en annan, så får jag på det högsta emot-
sätta mig den. I detta afseende ber jag just att få fullfölja en
/ upläsning, som för några ögonblick sedan gjordes af Hr Troil
1 ur K. M:s Nåd. propos. vid 1851 års Riksdag. Hr von Troil
1 upläste premisserna i K. M:s förslag, men icke slutet. Jag ber
Hrr:ne låna sitt öra dertill, så torde Hrnne finna att K. M. verk¬
ligen dä icke föreslog en sådan förvandling, som den hvilken
nu är ifrågasatt. Sedan K. M. sagt hvad Hr von Troil förut up-
läst så fortfar Han längre fram: ”och K M. föreslår alltså här¬
med, att, jemte det de i ordinarie räntan, så väl hvad beträffar
den indeldtasom den kronan behållna andel deraf, ingående huf-
vudpersedlar på ofvanomförmälda säll bibehållas (jag ber Hrr:ne
bemärka ordet bibehållas och att ordet förvandlas här ingenstä¬
des finnes användt i afseende på hufvudpersedlaree) de mindre
betydliga eller s. k. småpersedlarne, hvilka äro beroende af mar¬
kegång, må efter ett, på grund af de nästföreg:de 20 årens
märkegångar, faststäldt medelpris förvandlas i penningar till visst
belopp; viljande, sedan R. St:r härom meddelat sitt beslut, K.
M., efter det nödiga uplysningar blifvit inhemtade samt veder-
bör:de embetsmyndigheter med underd. Utlåt:n inkommit, till R.
St:r aflåta ytterligare Nåd. Propos. med hänsigt till bestämman¬
det af de hufvudpersedlar, hvilka böra till utgående på hittills
vanligt sätt bibehållas. Således innefattar verkligen den K. Pro-
pos:n icke någon annan antydning på möjligheten af en förvand¬
ling, än hvad som förut är af föreg:de talare påpekadt i afseende
7 H. 12
178
Den 20 Maj f. m.
på Hr Gripenstedts yttrande såsom föredragande i ämnet, der Hr
Gripenstedt yttrar, att såsom undantag (och han nyttjade sjelf
detta uttryck, då han nyss hade ordet) och till lättnad för vissa
provinser en förvandling af hufvudpersedlar kunde komma i fråga,
men icke innebär K. M:s Propos. någon anledn. till förvandling
af en hufvudpersedel i en annan, och lill denna K. M:s Nåd.
Propos. lemnade R. St:r vid sista Riksdagen ett bestämdt och
ovilkorligt bifall, såsom förut är sagdt. Sålunda, Mine Hrr, hade
vi väl icke anledn. af 1851 års K. Propos. att förvänta en an¬
nan K. Propos. 1854, som gick ut på förvandling af hufvudper¬
sedlar. Anledn:n skulle bernias ifrån yttranden af länens depu¬
terade, hvilka, då man frågat dem, hvilka persedlar de önskade
bibehålla, skola hafva sagt, att de önskade i den ena provinsen
att få förvandla talg till smör och i den andra tvertom. Jag
förstår sannerligen icke, att man har så ytterst noggrant, så
sorgfälligt velat göra afseende på ett sammanträde af deputerade,
vid hvilket man kan antaga, att de fleste deputerade icke gjort
sig så serdeles reda för hvarken den prisstegring, den ena eller
andra persedeln haft under de sista 20 åren, eller huru den ifrå¬
gasatta förvandlingen skulle komma att utfalla för länen. Depu¬
terade hafva hufvudsakligen gjort afseende på hvilka persedlar de
tilläfventyrs hade bästa tillgång på att lemna, förglömmande att
det icke var fråga om att lemna dem in natura, utan att lösa
dem med penningar. Så har Kronobergs län begärt att få ut¬
byta smör emot talg, men Landshöfdm har visligen afstyrkt
detta. Då man emellertid nu har velat göra så synnerligt afseende
på deputerades önskningar, rör:de dessa utbyten, hvarföre har
roan dä icke velat göra afseende på deputerades önskan, beträf¬
fande dessa persedlars förvandling i penningar? Der förglömmer
man helt och hållet deputerades önskan. Just i den fråga, som
är föremål för discussion i denna punkt, nemi. dagsverksräntan,
så hafva de fleste länens deputerade begärt, att denna ränta måtte
förvandlas i penningar och icke i andra persedlar. Jag är icke
försedd med de anteckningar, som skulle erfordras, för att här
kunna ådagalägga prisstegringen af andra persedlar, i förhållande
till dagsverksräntorne, men jag föreställer mig att åtskilliga af
Ulsk:s ledamöter äro dermed försedde. Jag har sett sådana an¬
teckningar, som utvisat att då spanmål och smör hade stigit be¬
tydligt i värde under de sista 40 åren, så hade deremot dags¬
verken icke stigit så betydligt i värde. Jag ’ medgifver visserli¬
gen att dagsverken äro en olämplig räntepersedel, emedan i
samma män, som jordbruket utvecklas och man mer och mer
behöfver arbete, blifver det allt svårare att undvara dessa dags¬
verken. Meningen är väl likväl icke heller, att de skola utgå
in natura, roen då här är fråga om att förvandla denna ränta
till andra persedlar, så öfverensstämmer det föga med de lättna¬
der, sorn man i andra länder gjort uti allmänna onera, att för¬
vandla denna skatt uti persedlar, som bestämdt visat sig vara i
stigande värde, och som, efter all slutkonst, ovilkorligen skulle
komma att i framtiden medföra en icke obetydlig förlust för de
Den 20 Maj f. m.
179
ränleskyldige. Ett sådant förfarande tror jag icke vara rätt.
Jag får äfven fästa npmärksamheten derpå, att vid alla dessa för¬
vandlingar qvarstår alllid en olägenhet, sorn icke är obetydlig,
nemi. den kostnad, som det skulle medföra för Staten, att om¬
skrifva alla jordböcker och göra de förvandlingsberäkningar, som
dertill erfordras. Om vi nu antaga, att detta skulle kunna ske
för de 40,000 R:dr b:ko, som liro begärda, så torde Hrr:ne lik¬
väl komma ihåg, att dessa 40,000 R:dr äro ett förslagsanslag
och vi känna icke om icke detta anslag i stället skall komma att
upgå till 100,000 R:dr b:ko. Säkert är att dessa penningar,
om de i stället få vara qvar, antingen i folkets fickor och der
bibehållas, eller om de utgjorde en serskild fond och der för¬
räntades, skulle om 10 å 12 år upgå till nära dubbla beloppet.
Alt använda så stora summor för alt åstadkomma en sådan för¬
vandling af räntepersedlarne, som här är ifrågasatt och sålunda
förekomma möjligheten af att den mest skattedragande medbor¬
garen i samhället, nemi. skattébonden, kunde få någon lindring
i sina bördor derigenom att penningevärdet skulle falla i förhål¬
lande till persedlarne, det tror jag icke vara rätt, och på denna
grund är det, som jag vågar bestrida denna förvandling och be¬
gära Hr Gr. o. Landtnäs propos. på återremiss af denna punkt.
Hr von Troil: Om StatsUtsk., vid föreslående af dagsver¬
kens förvandling till persedlar, verkligen hade åstadkommit nå¬
gon förhöjning i de skattskyldiges bördor, så erkänner jag vil¬
ligt att detta förslag skäligen kunnat med ogillande emottagas.
Jag ber likväl att få bemöta detta inkast, hvilket icke blott här
utan äfven på andra ställen blifvit gjordt. Jag tror att då fråga
är om en persedels, och en så vigtig persedels, som dagsverksrän-
tan, förvandling till en annan, så bör man betrakta icke blott
hurudant förhållandet varit under en föregule period, utan äfven
huru det visar sig kunna blifva under den närmast kommande
tiden. Betraktar man då huru förhållandet varit under föreg:de
tider, så har Utsk. i detta afseende genom temligen fullständiga
tabeller visat icke blott markegångsvärdet på alla persedlar inom
hvarje län under loppet af 40 år, utan också meddelat ett gene¬
ral-sammandrag af dessa markegångsvärden. Det visar sig då,
för att först tala om dagsverksräntan, att denna ränta, som sön¬
derfaller i öke- och mans-dagsverken, har under 40 år ifrån och
med år 1814 till och med 1853 undergått följande prisförän¬
dringar. Okedagsverkenas markegångsvärde utgjorde nemi. i me¬
deltal för hela riket ifrån och med 1814 till och med 1823 1
R:dr 5 sk. 1 r:st. och ifrån 1844 till 1853 1 R:dr 18 sk. 9
r:st. Jemför man dessa summor med hvarandra, sä linner man
att denna ränteartikel har under de 40 åren ifrån 1814 till
1853 stedgrats med 25proc. Går jag lill mansdagsverkena,
så utgjorde deras medelvärde under 1814 till 1823 19 sk. 11
r:st och under 1844 till 1853 23 sk. och stegringen utgör så¬
ledes här 15rä0 proc. I afseende på nyssnämnde medelvärde för
12 *
180
Den *20 Maj f. m.
mansdagsverkena under de sista decennierna, anhåller jag likväl
få erinra om ett misstag, som influtit uti det pag. 29 i Utsk:s
Betänk, intagna hufvudsammandrag öfver de allmänna marke-
gångspriserna. Der linnas mansdagsverkena för de sista tio åren
uptagne till 22 sk. 8 r:st.
Men om man går tillbaka till tabellen för Södermanlands
län, så finna vi derför åren 1844 lill 1853 medeltalet af dags-
verksräntan uptagen till 13 sk. 7 r:st. Att denna ziffra är orik¬
tig är påtagligt, då man finnér att medelvärdet för det föregide
decennium utgjorde för Södermanland 19 sk. 4 r:st. Denna
ziffra bör i st. f. 13 sk. 7 rist. vara 19 sk. 7 rist. Iakttager
man denna rättelse, sä blir medeltalet af mansdagsverkena, som
under åren 1814 till 1823 utgjorde 19 sk. 11 rist., deremot
under de sista 10 åren 23 sk., utvisande en stegring af 15 js0-
proc. Alltså hafva för bela riket ökedagsverkena stegrats med
25 proc. och mansdagsverkena med 15,50 proc. Går jag till
de öfriga persedlarne, så visar sig af General-sammandraget, att
I Tia hvete bar stegrats med 9,60 proc., 1 Tia råg med 8r3a
proc., 1 Tia korn med 9T‘(I proc., 1 Tia hafra med proc.
och alltså, för att nu jemföra dagsverkena med spanmäl, så visar
sig, att ökedagsverkena stegrats med 25r’ff proc. och mansdags¬
verkena med 15j5ff proc., under det ali spanmål af olika slag
stegrats med från 5,8Ö proc. till högst 9l6rf proc. Alltså visar
sig, om jag beräknar förhållanderne under den förflutna liden,
att dagsverkenas medelvärde verkligen stigit högst betydligt mera
än spanmålens, hvadan dagsverkenas förvandling till spanmål,
efter beräkning af hvad som varit hafvet, icke kan antagas med¬
föra någon förhöjning uti de skattskyldigas utlagor. Går jag till
victualievaror, så finner jag af samma tabeller, att under de si¬
sta 40 åren medelvärdet för smör har stegrats med 23,8Ö proc.,
talg med 22(8S proc., fläsk med llj6ff proc. samt kött med 20,5ft
proc., sä att, öfverhufvud taget, stegringen för dessa viktnalie-
varor utgör 19,67 proc. Då jag deremot sammanslår stegringen
ä ökedagsverkena, som upgått lill 25,7 proc. med den å mans¬
dagsverkena eller 15,5 proc. och tager medeltalet af båda, så
Olifver det 20,6 proc. Det visar sig således att stegringen i vär¬
det för dagsverkena har varit nära nog lika, dock något öfver-
stigande den å viktualievarorna, under det att dessa dagsverkens
värde har stegrats nära dubbelt så mycket som stegringen å
spanmål i medeltal utgjort. Detta är ovedersägliga facta, som
icke kunna bestridas, såvida Hrrine icke kunna förneka de ut¬
räkningar, hvarpå de äro grundade.
Går jag vidare till kreaturen, så har stegringen i deras värde
under samma liderymd af 40 är utgjort för oxar 20,7 proc., för
kor 46,7 proc., för får 34,6 proc. och för lamm 29,8 proc. eller
i medeltal för kreatur 32,95 proc. Beträffande kreaturen, så
torde Hrrine likväl finna, att begreppen oxe, ko, får och lamm
äro i afseende på de derunder ingripna värden högst sväfvande,
emedan dessa djur kunna inom hvar sin klass vara af ganska
olika beskaffenhet. Det är äfven derföre som i den K. Proposin
Den 29 Maj f. m.
181
äfvensom i Hr StatsRådet Gripenstedts yttrande intet serskildt
slag af dessa persedlar ansetts kunna bibehållas såsom hufvud-
persedel, till hvilken de öfriga persedlarne kunde efter något
medeltal förvandlas.
Går jag derefter till lax och strömming, så befinnas de
hafva stigit, den förra med 28,1 och den sednare med 25,3 proc.
Går jag till hö och halm, som Utsk. föreslagit icke borde i
allmänhet såsom hufvudpersedel bibehållas, så befinnas de hafva
stigit, den förra persedeln med 26,2 och den sednare med 38,4
proc. Der hafva Hrr:ne nu ett bevis på att en af de persedlar,
som Utsk. i allmänhet ansett böra uphöra att vara hufvudperse¬
del, är just en af dem, som stigit mest.
Går jag till stångjern och tackjern, som skulle, enl. Utsk:s
förslag, bibehållas, så visar sig att dessa persedlar icke stigit så
mycket. Stegringen har nemi. utgjort för stångjern 12,6, och
för tackjern 7,3 proc., hvaremot osmundsjern fallit i värde 12 proc.
Går jag till kol och ved, så befinnas äfven dessa hafva sti¬
git, nemi. kol 43,3 och ved 67,7 proc.
Jag tror mig, genom hvad jag anfört, hafva visat att Utsk.
för sin del har sökt att gå så samvetsgrannt som möjligt tillväga,
och att om äfven Utsk. ansett sig icke kunna tillstyrka dagsverks-
räntans förvandling i penningar såsom i Utsk:s öfvertygelse stri¬
dande emot K. M:s och K. St:rs beslut, detsamma åtminstone
vid denna räntas föreslagna förvandling i persedlar sökt att göra
billigt afseende på de skattdragandes fördel.
Jag har nu inför R. o. Ad. tagit mig friheten göra fram¬
ställning af de förhållanden, som i detta afseende hafva egt rum.
Går man åter till de förhållanden, som kunna förutses, så tror
jag att något hvar skall finna, att då i en framtid vårt åkerbruk
går framåt, så kommer värdet af arbetskraften att ökas. Det är
således med hänsigt till både hvad som har varit och hvad som
troligen kommer att inträffa, som Utsk. föreslagit dagsverksrän-
tans förvandling i de persedlar jag nu omnämnt.
Här har visserligen blifvit nämndt, att Utsk. gått för långt,
då Utsk. föreslagit att dagsverksräntan icke skulle förvandlas i
penningar, och Frih. Raab har i detta afseende upläst slutet af
K. M:s Nåd. Propos. vid sista Riksdagen. Jag ber likväl att vid
denna upläsning få göra en liten anmärkn. Orden lyda nemi.
sålunda: ”K. M. föreslår alltså härmed, alt, jemte det de i ordi¬
narie räntan, såväl hvad beträffar den indelta, som den Kronan
hehållna andel deraf, ingående hufvudpersedlar, på ofvan om-
förmälda säll bibehållas” etc. Jag ber Frih. Raab fästa upmärk-
samheten pä dessa sednare ord. Hvilket sätt har då K. M. of¬
van omförmält? Jo, K. M. har sagt, att de små räntepersedlarne
till belopp af 144,000 R:dr skulle komma att förvandlas i pen¬
ningar, men att de öfriga persedlarna skulle såsom hufvudper¬
sedlar bibehållas. Går man sedan lill utvecklingen af K. M:s
Nåd. Propos. och till StatsRåds-prolokollerna, så visar det sig
just i de sednare att K. M. fann nödvändigt icke blott att för¬
vandla småpersedlar, sora äro af samma kategori, utan äfven att
182
D en 20 M aj f. m.
för vissa län förvandla andra persedlar, å hvilka raan kunde motse
stor stegring, och specielt kolräntan i Stora Kopparbergs län.
För den, som vill begripa hvad dylika ord innebära, ligger det
klart, att den K. Propos. vid sista Riksdag icke blott raedgifver,
utan verkligen förutsätter en persedels förvandling till en annan.
— Och då nu K. M., på grund häraf, i Dess vid denna Riks¬
dag aflåtna Nåd. Propos. med bibehållande af redan stadgade
hufvudgrunder, i detaljbestämmelserna föreslagit åtskilliga förän¬
dringar emot hvad vid sista Riksdagen afgjordes, och detta på
grund af de framställningar, som af deputerade från länen blifvit
gjorda, så har Frih. Raab klandrat icke precist K. M:s Nåd. Propos.,
men StatsUtsk. som dertill lyssnat, emedan, såsom Hr Frih:n
påstår, deputerade icke förstodo detta. Jag vet icke hvem som
skulle kunna förstå de skatldragandes intresse bättre än länens
deputerade, sammankallade för att höras öfver en viss fråga. Då
nu K. M. för dessa läns-deputerade hade framlagt just de för¬
teckningar, sora specielt för hvarje län hade blifvit upgjorda och
som lågo till grund för den huftfudförteckuing, som i K. M:s
Nåd. Propos. finnes intagen, och då K. M. föreslagit till bibe¬
hållande aila dessa persedlar, men lemnat länens deputerade rätt
att yttra sig, huruvida de kunde finna för sig fördelaktigare att
fä någon af dessa persedlar emot andra utbytt, så skulle jag tro
att StatsUtsk., som blifvit klandrat för det att det följt deputera¬
des önskan, snarare bort tackas för det afseende detsamma dervid
fästat.
Men, säger Frihm, hvarföre icke förvandla dagsverkena i pen¬
ningar. Jag har redan tagit mig friheten nämna att det vore, efter
mitt förmenande, ett uprifvande af K. M:s och Ständers beslut vid
förra Riksdagen; men jag ber dessutom få fästa upmärksamheten
derpå att det skulle i sig sjelf innebära en obillighet emot vissa län på
andras bekostnad. Jag tror nemi. att då en nedsättning af skatter eger
rum, i fall man anser det såsom en nedsättning, och det skulle det
äfven blifva om dagsverksräntan en gäng för alla sattes i pen¬
ningar, så bör en sådan nedsättning verkställas på det sätt att
hvarje län kommer att derpå skörda lika stor fördel. Vill jag
nu tillse huru stort belopp denna ränta utgör i samtlige länen,
så visar det sig att inom
Upsala län är dagsverks!1
|
äntans belopp 30,557: 14.
|
7.
|
|
|
och
|
dess proc. af liela räntebeloppet
|
11,9
|
pr.
|
Stockholms d:0 . . .
|
.... 32,244: 47.
|
7. —
|
14,4
|
51
|
Skaraborgs d:o . . .
|
.... 35,251: 10.
|
3. —
|
19,2
|
75
|
Kronobergs d:o .
|
. . . .48,156:37.
|
2. —
|
26,1
|
55
|
Jönköpings d:o .
|
.... 38,713: 36.
|
3. —
|
24,3
|
55
|
Westmanlands d:o .
|
.... 28,883: t.
|
10. —
|
10,4
|
55
|
Östergöthlands d:o .
|
.... 56,300: 4.
|
9. —
|
15
|
55
|
Södermanlands d:o .
|
.... 20,513: t6.
|
1. —
|
10,4
|
55
|
Elfsborgs d:o . . .
|
|
8. —
|
23,4
|
55
|
Kalmar d:o . .
|
.... 36,070: 1.
|
5. —
|
13,9
|
55
|
St. Kopparbergs d:o
|
.... 12,451: 15.
|
5. —
|
11
|
55
|
Örebro d:o . . . .
|
. . . .21.960:44,
|
2. —
|
18
|
55
|
Den 20 Maj f. m.
183
Wermlands d:o .
|
. . . . 21,461:
|
2.
|
t. —
|
24,7
|
pr.
|
Gefleborgs ....
|
|
32.
|
— —
|
21,4
|
|
W. Norrlands d:o .
|
. . . . 12,076:
|
36.
|
2. —
|
17
|
|
Westerbottens d:o .
|
|
|
|
0
|
|
Gottlands d:o
|
|
7.
|
— —
|
8,6
|
|
Malmöhus d:o
|
|
Hven)
|
0
|
|
Christianstads
|
. . .
|
—
|
— —
|
0
|
|
Blekinge d:o . . .
|
|
—
|
— —
|
0
|
|
Hallands d:o . .
|
. . . . 2,607:
|
1.
|
9. —
|
3
|
|
Götheborgs d:o . .
|
. . . . 5,584:
|
33.
|
— —
|
12,2
|
|
Norrbottens d:o . .
|
|
—
|
— —
|
0
|
|
Jemtlands d:o . . .
|
. . . .
|
—
|
— —
|
0
|
11
|
Herrarne torde häraf finna att dagsverkena för de olika länen
uppgå till så olika proe.-belopp, att detta varierar ifrån 26,t proc.
till 3 proc. Jag hemställer nu om dagsverks-räntans förvandling
i penningar skulle vara lämplig, då derigenom så olika fördelar
skulle tillskyndas räntetagare inom olika län. Skulle icke det
länets räntetagare, som blott finge en lättnad af 3 proc. med skäl
klandra det Utsk., som hade tillstyrkt en så ojemn fördelning.
Jag ber om förlåtelse, om jag vid detta tillfälle alltför länge uppe¬
håller R. o. Ad. med siffror. Siffror äro i allmänhet tråkiga att
höra, men de bevisa dock någonting, och derföre anser jag mig
pligtig att anföra dem, sedan StatsUtsk. blifvit så strängt klan-
dradt för sitt tillgörande i detta afseende.
Går jag nu till de serskildta länen och ser på ökedagsver-
kenas stegring, så finner jag att under de sista 40 åren öke- och
karl-dagsverkena stegrats
|
Öke.
|
Mans.
|
|
i Upsala län
|
. 8,3
|
9,7
|
proc,
|
i Stockholms d:o
|
. 27,4
|
20
|
11
|
i Skaraborgs d:o
|
. 27
|
12
|
11
|
i Kronobergs d:o
|
. 26
|
7,7
|
11
|
i Jönköpings d:o
|
. 10,3
|
9,9
|
11
|
i Westmanlands d:o ....
|
. 10,9
|
3,3
|
11
|
i Östergöthlands d:o ....
|
. 23,3
|
2,3
|
1>
|
i Södermanlands d:o ....
|
. 20,5
|
2,2
|
11
|
i Elfsborgs d:o
|
. 9,7
|
6,8
|
11
|
. v . , ( Småland . .
i Kalmare d:o j ö,and
|
. 9,6
. 23,6
|
(minskning 4
15,4
|
„)
11
|
i Kopparbergs d:o
|
|
6
|
11
|
. « . , (Nerike ....
* Orebro d:oj Retagen . .
|
. 13
. 13
|
17
17
|
17
77
|
i Wermlands d:o
|
. 22,7
|
21,8
|
71
|
, (Gestrikland .
|
. 27
|
28,4
|
|
, Gefleborgs d:o j Helsingland .
|
. 32
|
30,4
|
11
|
i W. Norrlands d:o . . . .
|
. 46,9
|
45,3
|
77
|
i Gottlands d:o
|
. 19,9
|
21,3
|
1*
|
i Malmöhus d:o
|
. 100
|
15
|
71
|
i Hallands d:o
|
. 17,9
|
23,6
|
71
|
i Götheborgs d:o
|
|
38
|
11
|
184
Den JO Maj f. tn.
Äfven här visar sig sålunda en högst olika stegring i dags¬
verkenas värde inom de serskildta länen.
Jag har, genom hvad jag 1111 tagit mig friheten framställa,
visat att dagsverkena i proportion under de föreg:de 40 åren stigit
mera än 2 å 3 gånger så mycket som spanmålen och alt de icke
stigit mer än smörräntan. Jag har äfven tagit mig friheten visa
att dervid olika förhållande eger rum inom de olika länen, men
då man gör en framställning för hela riket torde man äfven böra
betrakta förhållandet i sin helhet, och jag tror att det endast är
efter en sådan framställning af förhållandet i sin helhet man bör
fälla omdöme. Jag har äfven velat fästa upmärksamheten derpå
att i en framlid dagsverkena komma att efter ali anledn. stiga i
högre proportion än andra persedlar. Jag tror således att här¬
uti ligger eli stort billighetsskäl för det tillstyrkande Ut.sk. afgif-
vil. Fråga har visserligen inom Utsk. varit att bibehålla dags-
verksräntan, och jag erkänner att jag för min del skulle hafva
föredragit detta. Kammar-Colhm har äfven tillstyrkt detsamma,
men de skäl som Utsk. haft för dagsverksräntornas borttagande
hvila, jag vågar säga det, på en fördom hos allmänheten, sorn
tror att denna s. k. natura-praestation innehåller någonting mindre
lämpligt än andra räntor, äfvensom i den förklaring, som af
BondeSt:ts ledamöter inom Afdeln. afgafs, att de naturligt¬
vis helst ville hafva dagsverkena förvandlade till penningar, men,
om det icke lät sig göra, i andra persedlar.
Jag har redan tagit mig friheten framställa och jag uprepar
detta att i hvarje serskild fråga hafva Afdeln:ns deputerade af
BondeSt., blifvit upmanade att rådgöra med sina Ståndskamrater
ifrån de olika länen, om de önskade någon förändring i den K.
Propos:n, och att de under förklarande, att de företrädesvis ön¬
skade så stor del som möjligt af räntebeloppet satt i penningar,
likväl i öfrigt, då detta icke blef inom afdeln. godkändt,
hållit sig till hvad deputerade föreslagit och, der någon afvikelse
i förslaget förekommer så är denna afvikelse vanligen en följd
af de framställningar, som af andra ledamöter i BondeSt. blifvit
gjorda. Jag skulle högligen beklaga, 0111 genom sönderrifvande
af detta Belänk., för hvilket Utsk. visserligen blifvit klandradt,
men med hvilket det likväl gjort sig ganska mycken möda och
hvari Utsk. sökt att så samvetsgrann! sorn möjligt förlika de ser-
skilta intressena, jag skulle beklaga säger jag, om, genom ett sådant
söderrifvande, den vigtiga frågan skulle blifva upskjuten. Vi känna
alla de olägenheter, som åtfölja det nuvar:de skatteväsendet; vi
känna dess högst invecklade beskaffenhet; vi känna, att icke min¬
dre än 295 persedlar ingå i jordeboksränta^ och 155 om jag
icke misstager mig i mantalsränta!!. Vi vela att då nu en de¬
betsedel utgifves med sina otaliga bråk och många persedlar, sä
är det omöjligt äfven för den räknekunnige, att bestämma 0111
denna uträkning är riktig. Vi vete äfven att. så länge del nu-
var:de skatteväsendet fortfar, så är med detsamma alla de olä¬
genheter förbundna, som äro oskiljaktiga från upsägningsrätten.
Jag skulle derföre tro att, om också icke dessa olägenheter kunna
Den 20 Maj f. m.
185
derigenom alldeles öfvervinnas, så bör dock icke hvarje förslag
till persedlarnes förvandling i några få, hvarigenom en hvar kan
kontrollera riktigheten af sin debetsedel, endast för ett slags recht-
hafyerei förkastas. Jag skulle åtminstone för mitt fäderneslands
skull högligen beklaga om det blir en följd af frågans behand¬
ling vid denna Riksdag. Jag tillstyrker bifall på denna punkt.
Hr af Fåhraeus, Olof Immanuel: Då äfven jag upträder
till försvar för Utsk:s förslag, ber jag att till en början få för¬
klara att jag icke gör det för att inlåta mig i den strid, som här
upstått. Jag hade föreställt mig att denna strid redan vid före¬
gående Riksmöten utkämpats. Då jag vid sista Riksdagen inom
StatsUlsk. deltog i behandlingen af denna grannlaga fråga, utgick
jag ifrån den synpunkten, att man här liksom i flera andra fall
måste dagtinga med hvad man möjligen kunde anse vara det
önskvärdaste och rätta sig något efter bestående förhållanden.
Erfarenheten ifrån föreg:de Riksdag hade lärt att det icke var
någon utsigt att få fram ett förslag till förändring i skatteväsen¬
det, hvilket afsåg skattens utgående i penningar. Det förslag,
som K. M. då framlade för R. St:r hade också till föremål att
jemka förhållandena till ömsesidig fördel för de skattdragande
och för kronan. Detta förslag understöddes af StatsUtsk. och
blef af R. St:r godkändt. Efter hvad sålunda föregått, kunde
upgiften för StatsUtsk. vid innevar:de Riksdag icke blifva någon
annan än att bygga på den grundval, som genom K. M:s och
R. St:rs beslut redan blifvit lagd eller med andra ord, det kunde
endast blifva fråga om tillämpning af redan fattade beslut. Jag
vill icke säga, att det icke må vara R. St:rs rätt att nu åter frångå
dessa grunder. Beklagligen saknas icke exempel på sådana ha¬
stiga omkastningar, men det vore icke dessmindre beklagansvärd!
om sådant nu skulle inträffa.
Man har motsatt sig den åsigt, som gjort sig gällande-inom
, StatsUtsk., nemi. att en hufvudpersedel, då den icke kommer att
bibehållas, borde omsättas till en annan, och man har dervid
företrädesvis fästat sig vid dagsverksräntan. Det torde likväl icke
kunna förnekas, att de grunder, som fastställdes vid sistl. Riks¬
dag, voro deruti ganska bestämda att endast små-persedlarne
skulle förvandlas ti|l penningar. Dervid må man säga och tänka
i afseende på hufvudpersedlarne hvad man vill, så lärer väl dock
deraf följa att dessa persedlar borde, i händelse de icke kunde
bibehållas, omsättas till andra persedlar. Jag kan också icke inse,
att meningen med deputerandes hörande i detta fall kunnat vara
någon annan än den, att inhemta deras yttrande huruvida ibland huf¬
vudpersedlarne den ene eller andre kunde utbytas eller om alla
skulle qvarstå, ty icke kunde meningen vara att deputerade skulle
yttra sig om hufvudpersedlarnes förvandling i penningar, sedan
K. M. och R. St:r beslutat, att endast småpersedlarne borde till
penningar förvandlas.
Hvad dagsverksräntan angår, så har redan en föreg:de talare
och ledamot af StatsUtsk. uplyst huru förhållandet är med marke-
186
Den 20 Maj f m.
gångspriserna på denna räntepersedel under sednast förflutna 40 år.
Det visar sig deraf att det antagande, som vi hört att 2:ne föregrde
talare här gjort, nemi. att denna räntas värde skulle vara mera
konstant än det å spanmål och smör grundar sig på ett fullkom¬
ligt misstag. Man bör också icke ensamt betrakta denna fråga
efter de förhållanden, som visa sig under den förflutna tiden:
man måste också- se den under synpunkten af kommande för¬
hållanden, såvidt de kunna förutses. För mig visar det sig klart
att, dels med afseende på den stigande industrien, dels med af¬
seende på förbättringarne i våra kommunikations-anstalter och
dels med afseende på bränvinslagsliftningen, som af R. St:r nu
blifvit bestämd i en helt annan riktning än förut, man har att
emotse nedsättning i priserna å spanmål och ladugårdsprodukter,
och detla mäste väl komma i betraktande i afseende på företrä¬
det af den ena eller andra persedeln. Att deremot dagsverks-
räntan till följd af den stigande industrien kommer att ökas,
måste vi antaga på grund af hvad erfarenheten i andra länder
lärt. Följaktligen torde det icke hafva varit obetänkt af Stats-
Utsk., såsom man här velat påstå, att föreslå förvandling afdags-
verksräntan till spanmål.
Man har sagt, att det vore synnerligast eller kanske uteslu¬
tande i indelniugshafvares intresse, som förslaget blifvit gjordt.
Jag får förklara att ehuru jag några år varit innehafvare af indeldt
lön, så har jag likväl aldrig begagnat upsägningsrätten och ämnar
aldrig begagna den, men om det än vore fråga härom, så skulle
jag icke ett ögonblick tveka, med den kännedom jag nu eger
af ämnet, att icke företrädesvis behjerta räntegifvares ställning.
Frih. Raab har fästat upmärksamheten på den betydliga
kostnad, som omsättningen från en räntepersedel till en annan
skulle medföra. Han har dervid sagt att det anslag, som vore i
fråga är ett förslagsanslag, och möjligen kunde ökas till 100,000
R:dr. Jag ber likväl att få fästa upmärksamheten derpå att här
är sagdt högst 40,000 R:dr, och således kan icke summan höjas
derutöfver.
Man har äfven åberopat andra länder, och sagt, att man
förmodade att så beskaffade irriga förslager, som det ifrågavande,
alldeles icke der skulle komma ifråga. Jag ber dervid få åberopa
att i Finland, som bar i detta afseende alldeles lika kamerala
förhållanden med moderlandet, der har för kort tid sedan skatte-
förenkling blifvit bragt till stånd ungefärligen i samma riktning
som K. M:s Nåd. Propos. Man har nemi. af ett regeringsbeslut
af år 1841 sett, att såsom räntepersedlar i st. f. de mångfaldiga
små, hvilka der förut funnos, skulle bibehållas endast 3:ne af
jordprodukterna; nemi. råg, korn och hafra samt tvenne ladu¬
gårdsprodukter, nemi. smör och talg. Till penningar förvandla¬
des ingen persedel, utan endast det som förut hade utgått i pen¬
ningar qvarstod i samma form. Deremot lärer alla andra ränte¬
persedlar blifvit omsatta till spanmål, smör och talg. Denna
ränteförenkling gick i verkställighet för omkring 10 år sedan och
der hafva icke allenast de skattdragande varit fullt belåtna med
Ren 20 Maj f. m.
187
verkställigheten af denna åtgärd, utan äfven administrationen i
följd af den väsendtliga förenkling som räkenskaperna och up-
börden derigenom få. Jag hoppas och är öfvertygad derom att
derest samma åtgärd skulle komma att vidtagas här i öfverens¬
stämmelse med K. M:s Nåd. Propos., belåtenhet skulle ega rum
och derföre tillstyrker jag vördsamt att R. o. Ad. behagade an¬
taga Utsk:s förslag i denna punkt.
Frih. Åkerhjelm, Carl: Jag anhåller att. få fästa Frih.
Raabs upmärksamhet derpå, att orsaken hvarföre StatsUtsk. föresla¬
git, att dagsverksräntan skulle förvandlas lill andra hufvudpersed-
lar har varit den att StatsUtsk. har fästat afseende på Utlåt, af
såväl deputerade som fullmäktige af BondeSt., hvilka önskat att
dagsverksräntan måtte förvandlas till andra persedlar. Anled¬
ningen lill denna önskan torde vara lätt att finna om man efter¬
tänker att nu för tiden finnes hos de fleste elt begrepp af någon¬
ting odiöst fästadt vid bibehållande af en persedel, som på sitt
sätt utgör en personel skatt. Jag hade hoppas att man, ifrån
den sidan, till hvilken Frih. Raab hör, härpå fästat något afseende.
Det finnes äfven ett annat skäl till denna förvandling och
det ett ganska praktiskt, som består derutinnan, att det är alt
förmoda och lätt förutsett, att dagsverkenas värde komma i den
närmaste framtiden alt stiga, då deremot de persedlar, hvartill
de enligt delta förslag skulle förvandlas, hufvudsakligast spanmål
och smör, efter all sannolikhet komma att falla. Detta blifver
således en fördel för räntegifvare och det är af nyssnämnde skäl,
som StatsUtsk. i denna punkt ansåg sig kunna gå de uttalade
önskningarne till mötes.
I öfrigt anhåller jag endast få förena mig med de Hrr, som
yrkat bifall till denna punkt i StatsUlskis Betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad denna fråga i
sin allmänlighet beträffar, så har jag vid 1848 års Riksdag, så¬
som ledamot af StatsUtsk. haft tillfälle att uttala min åsigt. Jag
har sedan dess icke fått något skäl att förändra densamma; men
under tiden har frågan fått en annan fart än den hade då. Jag
har således icke något hopp, att kunna genomdrifva hvad 1848
års StatsUtsk. ansåg lämpligt att i denna del föreslå. Min åsigt
i afseende på reformen i allmänhet är äfven den, att man bör
taga hvad som erbjudes, när det leder till förbättring och leder
åt det håll, man anser vara det rätta.
Hvad nu serskildt beträffar den föredragna punkten, så be-
finnes efter mitt förmenande den ifrågavar:de räntetiteln vara af
en helt olika natur än räntetitlarne i allmänhet. Alla öfriga
räntetitlar äro bestämda i varor, men denna räntetitel har, enl.
dess första primitiva bestämmelse, varit afsedd att utgöras i ar¬
bete. K. M. har i dess Nåd. Propos. icke funnit lämpligt att
borttaga denna räntetitel, vare sig att förvandla den i andra varor
eller att den skulle få efter en gång för alla bestämdt pris
med penningar lösas. Denna åsigt anser jag ganska förklarlig.
När man utgår ifrån den grundsatsen att denna hufvudpersedel
188
Den 20 Maj f. m.
ej får lösas i penningar, så är också naturligt att dagsverksräntan
bör såsom sådan qvarstå. K StatsUtsk. deremot har gått en annan
väg. Utsk. har förmodligen insett det olämpliga uti en sådan
skatt i allmänhet, en skatt på arbetet, men i st. f. att föreslå dess
förvandling i penningar, har Utsk. föreslagit dess förvandling i
andra persedlar. Af alla andra nu befintliga skatte-titlar finnes
ingen, som så naturligt bör förvandlas i penningar som denna,
just på den grund som jag nyss tog mig friheten nämna, att det
är en skatt, som hittills utgått i arbete. Hvad beträffar Hr von
Troils yttrande derom, att om denna skatt skulle förvandlas i
penningar, så skulle fördelen blifva olika för det ena länet emot
det andra, enär i det ena länet den summa, som motsvarar dags-
verksvärdena, utgör i proc. en större del och i det andra länet
en mindre del af räntorna i det hela, så innebär detta yttrande
visserligen till en del en sanning; men jag skulle likväl tro att
om man närmare granskar dessa siffror, så kommer man (ill det
resultat att i del egentligen skattdragande Sverige, d. v. s. hela
Sverige, med undantag af Norrland och de conquetterade pro¬
vinserna, är denna skalte-lilel ganska jemn. Således tror jag ej
att ur denna synpunkt någon serdeles betänklighet emot förvand¬
lingen af denna räntepersedel i penningar bör npstå. Del län
der dagsverkena utgjort den minsta proc:n af det hela var Hal¬
lands. Det är också ett af de län, som icke höra till del gamla
Sverige och hvilka län i ftåga om grundräntorna icke kunna
hafva något anspråk på lindring, då grundskatterna der icke så
hårdt trycka jorden. Jag tager mig nu friheten anhålla om åler-
remiss af denna punkt i ändamål att få dagsverksräntan i pen¬
ningar förvandlad.
Det är visserligen sagdt af en talare, att detta icke öfver-
ensstämmer med hvad R. St:r vid föregtde Riksdag beslutat, och
jag vill äfven medgifva detta, men jag hemställer om R. St. i
allmänhet anse sig vara så bundna af föregtde Riksdagars beslut,
att efterföljande R. St:r icke må kunna vidtaga någon förändring
uti ett sådant beslut; aldra helst då detta beslut icke kommit till
någon verkställighet. Här hafva således endast föregtde prelimi¬
nära beslut i detta fall blifvit fattade, och då är äfven skäl att
vidtaga de förbättringar i föregtde Ständers beslut, som knnna
finnas behöfliga.
Hvad sedermera beträffar det förslag StatsUtsk. gjort, att för¬
vandla dagsverksräntan till andra persedlar, hvilka andra persed¬
lar, när man genomgår Utsk:s förslag i detta hänseende, nästan
endast uteslutande utgöras af spanmål och smör, så hvad denna
förvandling angår, för att tala om föreg:de Ständers beslut, så
finner jag deruti icke något som föranleder dertill att R. St:r
åsyftat förvandling ifrån en hufvudpersedel i en annan. När man
nu betänker hvad ändamålet är med dessa hufvudpersedlar, så
kan det väl icke vara något annat än att få en värdemätare. Det
är icke meningen att dessa skatter någonsin skola utgå in natura,
utan de skola utgå efter raedel-markegång. Detta är således blott
en värdemätare. När man nu icke vill en gång för alla för¬
Den 20 Maj f. m.
vandla dessa skatter i penningar, hvad är det då för en vinst
att förvandla dessa hufvudpersedlar den ena i den andra? Man
säger alt det är för alt få en förenkling. Denna förenkling fäs
derigenom att de s. k. småpersedlarne försvinna. Om sedan i
ett eller annat län återstår 3, 4, 5 eller 6 hufvudpersedlar, så
är det temligen likgiltigt. Kontrollerna äro dervid lika lätta att
tillvägabringa som med en eller Iva. Skillnaden är åtminstone
ganska ringa. Att då kasta sig in uli en sådan förvandling ifrån
persedel lill persedel, när man icke kan pä förhand bestämma
huruvida dervid något förloras eller vinnes, dertill kan jag icke
linna skäl. Det skulle göra, att om man bibehåller de hufvud¬
persedlar, som man då konstituerar till hufvudpersedlar, hvilket
de icke f. n. äro, så skall det då på samma gång bestämmas för
hvarje serskildt län, att de eller de skola bibehållas såsom huf¬
vudpersedlar, samt de öfriga, efter deu medelmarkegäng som be¬
stämmes, förvandlas till dessa ^persedlar, hvarigenom man skulle
göra den minsta orättvisa Afven af det skälet anser jag att
denna punkt icke kan bifallas, om man också icke ville förvandla
dagsverks-räntan.
Hvad beträffar de kalkyler, som här blifvit gjorda öfver hvilka
persedlar som skulle stiga eller falla mera, så tror jag att de äro
tämligen litet uplysande. Om man här går till den tabell, som af
StatsUtsk. är npgjord öfver medel-markegängen för 40 år, så
finnér man hvad mans-dagsverkena beträffar, att deras medelvärde
utgjort för 1814—1823 19 sk. 11 rst., för 1824—1833 21 sk.
3 rst., för 1834—1843 22 sk. 9 rst. och för 1844—1853 28
sk. 8 rst. ellerjför alla 40 åren d. v. s. för 1814—1853 21 sk.
8 rst. Kontrollerar man dessa siffror väl och jemför dem med
priserna å smöret för samma tider, så (inner man, att stegrin¬
gen å smöret är större än å dagsverkena för de 20 första åren.
Täger man åter endast de 20 sista åren,så finnér man att mans-
dagsverkena pä de sista åren hafva fallit, enär priserna å varor
fallit. Smör och spanmäl äro de hnfvudsakligaste artiklar, hvar¬
uti dagsverkena blifvit förvandlade och hela denna reform finner
jag åtminstone icke medföra den ringaste vinst, men möjligen
ledande till en skatteförhöjning. Af alla dessa skäl anhåller jag
om äterremiss af denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Raab: Det har varit sagt, att jag har strängt klandrat
StatsUtsk. Sannerligen detta har varit min afsigt, utan tvertom
är min afsigt att fä anledning till att berömma Utsk. och jag
önskar derför att Statsl]tsk:s medlemmar här pä detta rum mätte
vara så mottagliga för skäl,, att jag mätte få den tillfredsställelsen
att kunna berömma dem sä högt, sorn jag ville.
Hr von Troil har sagt, att jag icke riktigt upfattat den steg¬
ring, som egt rum i dagsverkspriserne, jemförelsevis mot stegrin¬
gen i andra persedlars värden. Detta kommer an på ifrån hvil¬
ken tidpunkt man vill räkna. Det är sanning, att om man räk¬
nar ifrån år 1814 till 1853, så företer sig den skillnad i dags-
190
Den 20 Maj f. ra.
verkspriserne som Hr von Troil ådagalagt, men om man i stället räk¬
nar ifrån 1824 till 1854, som är en tidelängd af 30 är, så hafva öke-
dagsverkena icke stigit mer än från 1 R:dr 10 sk. 8 rst. till 1 R:dr
18 sk. 9 rst., som närmast motsvarar 12 proc. och mansdags-
verkena från 21 sk. 3 rst. till 28 sk. 8 rst. d. v. s. med en
stegring af 7 ä 8 proc. Öfvergå vi nu till spanmål, så linna vi
Mine Hrr, att för samma tiderymd, nemi. ifrån 1824 t. o. m.
år 1853 rågen har stigit ifrån 7 R:dr 36 sk. 5 rst. tunnan lill
9 R:dr 11 sk. 6 rst. eller ungefärligen 20 proc. Jag tror icke
det vara orätt, att taga i beräkning de närmaste 30 åren för båda
delarne. Går man vidare till smöret sä har man för tiderym-
den ifrån 1814 till 1853 en stegring af öfver 23 proc. och öfver
24 proc. om, jag ej misstar mig för den tiderymd för hvilken jag
beräknat, nemi. från år 1824 till 1853 eller 30 år, deraf visar
sig att stegringen på dagsverken är högst obetydlig jemförelsevis
med den å spanmål och smör. Detta ådagalägges klart om man
följer den tabell, som finnes bifogad StatsUtsk:s Betänk.
Hr von Troil sade att jag, vid citerandet af ordalagen i K.
M:s Nåd. Propos., hade oriktigt fästat mig vid att det hette ”på
ofvananmäldt sätt”. Låtom oss nu se efter hvad ofvanomför-
mäldt sätt är. Jo! Mine Hrr det står just sålunda: ”i hvilket
fall, enär år 1845 nämnde persedlar till den qvantitet, som skulle
bibehållas i räntorne ingått till ett sammanlagdt värde i rundt
tal af 2,597,000 R:dr, eller, med tillägg af de årliga pennin-
garne till omkring 2,900,000 R:dr, etc.” Följer så det stycke
jag nyss läst upp, eller detsamma Hr Troil åberopat, men jag
lade vid upläsningen tonvigt vid ordet bibehållas. Går jag något '
tillbaka uti K. M:s Nåd. Propos. så heter der: ”emedlertid hafva (,
jemväl emot sistnämnde förslag anmärkn:r icke uteblifvit och det
kan ej heller bestridas att omflyttningen af de många ränteper-
sedlarne till ett mindre antal, på det sätt, som uti berörde för¬
slag blifvit ifrågastäldt, kunde komma att uti de förevande be-
skattningsförhållanderne medföra en sådan rubbning, som, såvidt
framdeles af förekommande omständigheter kunna förutses och
efter hvad fordna tiders erfarenhet gifver anledn. att befara, möj¬
ligen skulle föranleda en stegring i skattebeloppet och sålunda
lända till de skattskyldiges skada, hvilket åter helt och hållet
strider emot åtgärdens ändamål; och torde uti farhågan för en
dylik skattebeloppets stegring äfven vara att igenfinna den vä-
sendtligaste orsaken hvarföre R. St:r å sednaste Riksdag funno
betänkligt, att till den gjorda framställningen i denna del lemna
bifall. Under sädane förhållanden anser sig K. M. nu icke böra
förnya omförmäldte förslag uti den allmänna utsträckning, som
genom den förra Nåd. Propos:n varit afsedd etc,” med ett ord
K. M. har i Dess Säd. Propos. af år 1851 bestämdt uttalat den
åsigten att K. M. icke vill föreslå någon sådan förvandling af
dagsverksräntan, emedan K. M. befarade alt det skulle kunna leda
till en skatteförhöjning.
Här är vidare sagdt, att deputerade hafva begärt en förvand¬
ling af dagsverksräntan och att man derpå hufvudsakligen borde
Den 20 Maj f. m.
t‘Jl
fästa afseende. Efterser jag nu i Betänk, så hafva deputerade
för Upsala län önskat, att få denna likasom öfriga räntor förvand¬
lad i penningar. Går jag till Stockholms län, som kommer der¬
näst i ordningen, så önskade flertalet af deputerade, att större
delen af persedelräntan skulle förvandlas i penningar. Går jag
till Westmanlands län, så är förhållandet detsamma och så förde
flesta länen, så att jag tror mig icke taga miste derutinnan, att
om deputerade ansett sig berätligade att ut tala en önskan, så
skulle det hafva visat sig att de vid detta tillfälle såsom vid alla
andra hade i allmänhet uttalat den önskan att de företrädesvis
ville hafva persedlarne förvandlade i penningar. Nu deremot
voro deputerade bundna vid vissa persedlar. Man får derföre icke
vid dessa yttranden af deputerade fästa större vigt än de böra
ega. Hr von Troil har sagt, att om någon skattenedsättning sker,
”ifall”, lade Hr von Troil visligen till, detta kan kallas nedsätt¬
ning, så bör en sådan skattenedsättning göras lika för alla länen,
hvilket Hr von Troil sökt visa icke skulle blifva fallet om man
förvandlade dagsverksränlan till penningar. Man har redan an¬
märkt att Halland, en af de conquetterade provinserna, der
inga ordinarie skalter finnas, vore det län der dagsverkena ut¬
gjorde den minsta procrn af det hela, men jag vill visa att de
tvenne län, som skulle få den största fördelen deraf, d. v. s. de
län sorn hafva den största proc:n af sina skatter i dagsverksrän-
tor äro just Kronobergs län och Wermlands län. Detta anser
jag just vara ett skäl för saken, ty om genom dagsverksräntans
förvandling i .penningar någon större fördel skulle tillskyndas det
ena länet framför det andra, så skulle den då tillfalla dessa mindre
väl lottade län och åtminstone kan jag tryggt säga att Krono¬
bergs län företrädesvis skulle behöfva en sådan lindring. Emed¬
lertid hafva Utsk:s ledamöter och en bland dem, Hr von Troil,
serdeles hållet sig fast vid det skälet, alt man genom förfrågnin¬
gar hos BondeSt:s ledamöter i allmänhet erfarit att de önskade
den af Utsk. föreslagna förvandlingen. Jag ber likväl att i det
afseendet få nämna, att jag nu för ett ögonblick sedan fick ifrån
BondeSt. den uplysningen, att BondeSt. återremitterat icke alle¬
nast denna ulan äfven den följande punkten med förklarande att
de ogillade den ifrågasatta förvandlingen. Det fägnar mig myc¬
ket, — är i sanning riktigt fägnesamt förnimma, att Utsk:s både
Ordf:de och ledamöter i denna fråga serdeles fästat sig vid hvad
BondeSt. derutinnan önskar. Nu ega Hrrme då tillfälle att vid
återremissens behandling derpå göra afseende och jag anser det
vara mera lämpligt, att fästa sig vid hvad BondeSt. såsom Stånd
önskar än hvad man erfar af några enskildte personer ibland
dem och då man frågar dem såsom deputerade.
Slutligen har Hr von Troil appellerat till känslan, då'Hr
von Troil sagt, att denna fråga, sä länge agiterad, bör en gång
komma till slut, att det icke vore värdt att tvista om småsaker,
att vi icke höra söndersplittra frågan, att man icke bör af recht-
haberei göra sådant o. s. v. I det fallet ber jag R. o. Ad. be¬
hjerta att då R. o. Ad. vid denna Riksdag sannerligen synes hafva
192
Ren 20 Maj f. m.
galt framför de andra Stånden på reformernas väg, så i brän-
vinsfrågan sorn i tull-lagstiftningen, så skulle det vara serdeles
inconsequent om R. o. Ad. uti en sådan fråga som den när-
vande skulle förneka just denna benägenhet framför de andra
Stånden, att vidtaga nyttiga och för landet ändamålsenliga re¬
former.
Hr Fåhraeus har sagt, att man skulle genom dagsverksränlans
förvandling till penningar frångå förra Riksdagens beslut. Detta
har Frih. Tersmeden uptagit. Jag vet icke heller huru man
skäligen kan säga, att här vore fråga om ett frångående af förra
Riksdagens beslut. Vid förra Riksdagen gäfvo R. St:r sitt
bifall till hvad K. M. föreslagit, men detta afsåg icke någon sådan
förvandling som den nu ifrågavartde. Således skulle ett afslag å
Utsk:s förslag ingalunda innebära något slags frångående af R.
St:rs föregtde beslut.
Vidare är sagdt af Hr Fåhraeus, att man icke bör vid bedö¬
mande af prisstegring på den ena eller andra artikeln endast be¬
trakta de förhållanden, som en längre tid egt rum och deraf
sluta, utan äfven se framåt och att vi sålunda kunna förutse ett
prisfall på spanmål och smör. Ja det kan visserligen vara så
illa, men vid Hera tillfällen är just pä detta rum uttalad den
förhoppningen att med Englands numera öppna hamnar, med
den sjöfart vi f. n. hafva, med den stigande befolkningen i Eu¬
ropas tätast befolkade länder, hvilkas spanmålsförräder aldrig äro
tillräckliga för deras egna behof, skulle vi fä afsättning för vårt
öfverflöd på spanmål. På denna förhoppning hafva vi ju byggt
föregtde beslut, hvarföre skulle då denna förhoppning nu vara oss
betagen vid detta? dessutom får jag anmärka, att om man icke
kan döma efter de sista 30, 40, 50 åren tillbaka, så tror jag
att man har skäl att döma just efter de närmast förflutna åren,
och dessa sista år hafva haft högre priser än de föregtde. Detta
tyckes äfven kunna ingifva förhoppning, att i framtiden få ännu
högre pris.
Jag hade i mitt förra anförande sagt, att då Utsk. tillstyrkt
40,000 R:dr b:co till utförande af den förvandling, som är före
slagen, så kunde man icke så noga veta om icke detta skulle
kunna erfordra en ännu större summa. Detta mitt yttrande har
blifvit bemött med den anmärkning, att anslaget har blifvit före¬
slaget till högst 40,000 R:dr b:co, men läser man Utsk:s Betänk,
i ett sammanhang så finner man att Utsk. föreslagit ett förslags¬
anslag af högst 40,000 R:dr b:co. Detta kan, efter mitt förme¬
nande, tydas sä, att R. St:r må bevilja ett förslagsanslag af 20
eller 30,000 R:dr, eller högst 40,000 R:dr, men ehvad förslagsan¬
slaget beviljas större eller mindre, sä kommer det i alla fall att
bibehålla sin natur af förslagsanslag. Hade Utsk:s mening varit
att denna summa icke skulle få betraktas såsom ett förslagsanslag,
så hade Utsk. med dess förmåga, att lägga sina ord icke under¬
låtit att annorlunda uttrycka sin mening,
Jag
Den 20 Maj f. m.
193
Jag yrkar återremiss ander önskan, att förvandlingen måtte
ske i penningar, men kan detta icke ske, så yrkar jag att dags-
verksräntan hellre må bibehållas oförändrad, och jag får ett nytt
stöd för yrkande af återremiss af den nplysning jag här inhem-
tat, att icke allenast BondeSt. ulan äfven BorgareSt. återremitte¬
rat denna punkt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är svårt att yttra
sig i en fråga sådan som denna, utan att börja ifrån begynnelsen.
Jag skall göra det, ehuru i möjligaste korthet, på det att jag
icke måtte för mycket pröfva R. o. Ad:s tålamod.
Första frågan Olifver naturligtvis den: hvad är den skatt¬
skyldige i Sverige pligtig att utgöra? Jo räntepersedlar, ty deri
åro skattläggningarne gjorda med undantag af få mindre belopp,
som voro satta i penningar. Att ändra dem har man icke ifråga¬
ställa utan endast att utbyta räntepersedlarne. Om Konung och
Ständer besluta, att den gamla skatten skall utgöras såsom hittills:
sä har ingen något att klaga öfver. Men dessa persedlar äro
bestämda i varor, hvilka dels äro otjenliga för räntetagaren att
upbära, dels måhända otjenligare för räntegifvaren att utgöra.
Derföre har en del af dem på långliga tider icke blifvit lefvere-
rad in natura utan betald med penningar. Det har då upstått
fråga om deras förvandling. Min tanka har varit och är, på sätt
de ledamöter af Ståndet, hvilka bevistat föreg:de Riksdagar,
torde erinra sig, att otjenliga räntepersedlar måtte omsättas i
lämpligare och de gamlas stora antal minskas; men alt ingen ränte¬
persedel måtte till penningar förvandlas. Jag har således yrkat
att detsamma mätte ske i vårt land, som en annan talare nyss
omförmält hafva skett i Finland.
Räntepersedlarnes förvandling till penningar har jag motsatt
mig derföre att födoämnen nästan aldrig förändra sitt pris, i för¬
hållande till dagsverken, ty menniskans behof af föda är alltid i
det närmaste lika. Deremot äro öfverflödsvarorne guld och silf¬
ver ständigt underkastade betydliga prisomvexlingar. Förvandlar
man räntepersedlar i penningar: så blottställer man kronan för
sina inkomsters förminskning, serdeles som tillgången å guld och
silfver, efter Amerikas uptäckt, så betydligt tilltagit, isynnerhet
under sednare tider. Hos oss har penningens värde dessutom
förringats, genom mynt-tecken af metall och sedlar. Det är så¬
ledes af dubbelt skäl, jag beslridt räntepersedlars förvandling till
penningar. Så länge största delen af våra rörelsemedel icke ut¬
göras af klingande mynt utan af Riksbankens sedlar: så blifver
räntepersedlarnes förvandling till penningar en upmuntran både
för skattdragande och gäldskyldige att låta Banken ännu en gång
göra cession. Denna kommer alltså för alla räntegifvare och
gäldbundne att medföra den fördelen att få betala sina skulder,
med hälften mindre än de borde, eller med något annat under¬
haltigt belopp, som kunde bestämmas. Vid 1848 års Riksdag
voro R. o. Ad. samt PresteSt. af den mening att räntepersed¬
larne icke borde förvandlas i penningar men väl förenklas, hvar-
7 H. 13
194
Den 20 Maj .. m.
emot Borgare- och BondeStm påyrkade förvandlingen. Då stan¬
nade två Stånd emot två och förbittringen blef mycket stor öfver
de förstnämnde Ståndens motstånd. PresteSt. ansåg sig för den
skull böra till följd af sin förmedlande samhällsställning gå så
långt, att det upoffrade grundsatsen för en jemkning och antog
det förslag, hvilket en aktad ledamot af detta Stånd, thv värr,
hade gjort, att man skulle förvandla små persedlarne till pennin¬
gar. Derigenom var grundsatsen upgifven, ty dels var det obe¬
stämdt, såsom flere talare i dag här erinrat, hvad som är huf¬
vud- eller småpersedlar. Följaktligen hade man svårt, att besvara
frågan, hvarföre någon viss persedel förvandlades i penningar,
när det icke skedde med någon viss af de öfriga? När PresteSt.
emellertid afföll från grundsatsen: så var saken förlorad och jag
har nu haft den olyckan att alltför snart blifva sannspådd. Då
man en gång skjutit vagnen ut, på den sluttande backen, så hai¬
man icke mera förmåga att hålla emot hans rullande utföre.
Sedan ränteförvandlarne fått in ett finger så vilja de hafva in
hela näfven, såsom erfarenheten redan visat.
Jag har hört tvenne talare här yttra, att dagsverksräntan icke
borde förvandlas till andra persedlar utan till penningar, hvar¬
före återremiss yrkats. Här har äfven blifvit omförmäldt, alt
tvenne Stånd, nemi. de, som vilja hafva samma förvandling,
återremitterat antingen hela Betänk, eller de 2:ne första punk¬
terna, hvilket röjer enahanda syftning som förut inom dessa
Stånd gjort sig gällande. Jag, som ogillar afvikelse från grund¬
satsen, skulle naturligtvis vara benägen att tala för det helas åter¬
förvisning, om jag kunde hoppas att äfven småpersedlarnes för¬
vandling till penningar derigenom förfölle. Då skulle nemi. Re¬
geringen å R,. St:rs skrifvelse derom svara: ”eftersom J icke haf-
ooi velat åtnöja Eder med de eftergifter, hvilka redan äro gjorda:
så fån J alls ingen förvandling i penningar utan räntorna skola
antingen bibehållas eller omsättas i andra lämpligare persedlar”.
Då jag likväl befarar mina värde motståndares framgång, om de
nu få återremiss, och att de skola vid innevande Riksdag, truga
sig till ännu flera, samt med tiden alla persedel-räntors förvand¬
ling till penningar: sä anser jag klokare och mera välgörande
för samhället, att man genast söker stäfja deras försök och för
den skull bifaller Utsk:s Betänk, sådant det är. Derföre talar
jag för denna utgång, ehuru jag ogillar grunden. Som man
mellan två onda ting måste välja det minsta: så antager jag
heldre Utsk:s förslag än mina motståndares öfverdrift åt den mot¬
satta sidan.
Sedan jag nu talat om saken i det hela, anhåller jag att
serskildt fä yttra mig öfver den punkt, som f. n. är ifråga, nemi.
om dagsverksräntan. Det förhåller sig verkligen så, att dags¬
verkena bibehålla sig i pris bättre än någon annan dylik ut¬
skyld. Det är derföre att arbetarens föda, kläder och boning föga
ändras i pris. Deraf följer också, att dagsverksvärdet blifver i
det hela föga rubbadt. Såsom räntepersedel anser jag derföre dags¬
verkena vara förträffliga. Tvärtom påstår man att de hafva be-
Den 20 Maj f. m.
195
tydligen stigit, så väl i förhållande till deras eget pris, som till
andra persedlars. I stället att mina motståndare föregifva det
denna räntepersedel stigit så och så mycket, borde de säga att
han fallit. Man bör nemi. jemföra honom med spanmål, smör
och kött samt se efter huru dagsverkets pris förhåller sig till
matvarornas. Befolkningens ökande sker i allmänhet hastigare
än födoämnenas, emedan de alltid äro flere som vilja gifta sig än
som veta hvaraf de skola lefva. Sålunda kan man vara ganska
trygg att dagsverkena icke stiga öfver ett riktigt förhållande till
födoämnen eller andra nödvändighetsvaror. Oaktadt mine värde
motståndare nu förklarat det BondeSt:s återremiss bevisar att det
icke varit missnöjdt med dagsverksräntan: så har jag likväl all
anledning tro, alt BondeSt:s ledamöters yttranden i detta afseende,
äfvensom deputerades i landsorterne, varit hvad som nu föranledt
dagsverkenas undanrödjande, emedan man icke blott ansåg dem
besvärliga, om de skolat verkligen utgöras ulan äfven tyckte att
det var likasom en skam om så skedde. När nu fråga upstår
om deras förvandling: så upgör man en jemförelse mellan deras
j pris från 1814 till närvande tid, d. v. s. för 40 år. Denna
/ jemförelse är dock icke tillförlitlig längre än för halfva tiden, eller
från 1834, då silfverutvexlingen hos oss börjades och sedelvärdet
derigenom stadgades. Sålunda kunna dagverksprisen under de
20 åren, från 1814 t. o. m. 1833 icke här tagas i beräkning.
Jag skall för R. o. Ad. upgifva hvad medelkursen varit, hvaraf
man finnér huru oriktig beräkningen blifver, när man uptager
prisen så, som Hr von Troil gjort. Medelkursen var år 1815,
100, år 1818, 110, år 1823 och 1829 sk. 124 Sv. b:co. Jag
har uptagit silfvervärde! endast för de år, då Statsreglerin-
gar under tiden, egt rum. Beräkningen blifver derigenom mindre
fullständig, men dessa färre siffror äro dock tillräckliga för att
visa Eder Mine Hrr det de summor, hvilka före år 1834 i den
s. k. tabellen uptagas, äro för låga. De borde dessförinnan vara
högre beräknade. När det sker, visar sig, att dagsverksprisen
icke stigit så, som mina värde motståndare förmena. Då dags¬
verkenas förvandling till penningar följaktligen icke bör efter min
tanka ske och återremiss af denna punkt skulle åsyfta en dylik
förvandling: så önskar jag att R. o. Ad. måtte i stället godkänna
Utsk:s förslag.
Frih. Raab har yttrat det R. o. Ad. vid denna Riksdag be-
römvärdt föregått de andra Stånden med reformers vidtagande
och upmanat R. o. Ad. på grund deraf, att äfven besluta ifråga-
var:de skatteförenkling. Jag å min sida önskar motsatsen icke
blott för sakens skull utan äfven af vidsträcktare bevekelsegrun-
der. R. o. Ad. har vid denna Riksdag, i många väsendtliga
frågor, uphört att vara konservativ. Om sådant bådar godt för
Sveriges rike och för detta Stånd, skall framtiden utvisa. Jag
betviflar det, och önskar derföre att R. o. Ad. måtte återvända
från ett handlingssätt, hvilket jag befarar skall undergräfva vårt
samhällsskick.
t 13 *
19fi
Den 20 Maj f. m.
Hr von Troil: Jag är glad, att Hr Frih. Tersmeden har er¬
känt att dagsverksräntans förvandling till penningar vore stridande
emot förra Riksdagens beslut. Frih:n har derigenom äfven ställt
sig på samma punkt som StatsUtsk., då detsamma fann dagsverks-
räntan icke kunna, utan ett dylikt uprifvande förvandlas i pen¬
ningar. Återstår således, såsom jag redan nämnt, att tillse huru¬
vida dagsverksräntan bör bibehållas eller den skall i andra per¬
sedlar förvandlas. Skälen till denna förändring har jag äfven
tagit mig friheten att anföra. Frih. Raab har missförstått mitt
yttrande, då Frihm trott, att jag ansett det vara mest fördelak¬
tigt, om dagsverksräntan förvandlades i persedlar. Jag har redan
förut yttrat, att jag för egen del helst sett om dagsverksräntan,
i öfverensstämmelse med K. M:s Propos. blifvit, som sådan, bibe¬
hållen, men att den nu föreslagna förvandlingen är ett medgif¬
vande åt BondeSt., hvars ledamöter helst önskat denna räntas
förvandling i penningar, men då detta icke kunde ske, förklarade
sig föredraga förvandlingen i persedlar framföre dagsverkenas
oförändrade bibehållande. Jag talar nu endast om de ledamöter
af BondeSt., som voro på afdelningen tjenstgörande då frågan
der först handlades. Här har blifvit yttrat af Frih. Raab, att den
proportion jag upgifvit i afseende på stegring dels å dagsverken och
dels å andra persedlar, skulle blifva belt olika, om man tog till
grund för beräkningen en tid af 30 år ifrån och med år 1824,
i st. f. att jag dervid begagnat en tidrymd af 40 år ifrån och
med år 1814. Jag erkänner, att olika förhållanden derigenom
skulle upstå, men den värde Frihm behagade finna af tabellen,
att spanmålen under alla de decennier, som tabellen omfattar, icke
tinder något år stått så lågt som under decennium 1814—1824.
Jag för min del tror, att om man vill upställa en kalkyl, som
skall lända till uplysning för Ståndet i detta fall, så är nödvän¬
digt att gå så långt som möjligt tillbaka. Tager man alltför kort
tid till grund för beräkningen, så blifva resultalerna falska. Ju
längre denna tid kan utsträckas, ju säkrare blifva de. Utsk. hade
önskat att kunna framlägga beräkningen för ändå längre tid till¬
baka än år 1814, men dertill fattades inom Utsk. behöfliga ma-
terialier. Utsk. har således måst inskränka sig till dessa sista
40 år, och jag tror, att detta bäst bevisar, huru samvetsgrant Utsk.
har dervid velat tillvägagå. Hade man uteslutet, såsom Frihm
yttrade det första decenniet, så hade man fått en oriktig föreställ¬
ning om värdena.
Här har äfven blifvit yttradt, att den ifrågavande tabellen
icke skulle vara fullt tillförlitlig, derföre att olika kursförhållan¬
den under denna tid inträffat. Det skulle jag fullkomligt erkänna,
i händelse här vore fråga om en enda persedel för sig betraktad,
men då denna tabell endast visar de serskildta persedlarnes
olika böjning i värde, så torde en hvar finna, att om än pen¬
ningen förändrat sitt värde under denna tidpunkt, så har det
verkat på alla persedlarnes priser i lika förhållande. Jag tror
således att Utsk. rätteligen förfarit, då Utsk. gått med denna be¬
räkning så långt tillbaka som Utsk. gjort.
Den 20 Maj f. m.
107
Frih. Raab har yttrat, att dagsverkenas förvandling i andra
persedlar skulle medföra mångfaldigt mera besvär än om denna
ränta förvandlades till penningar. Jag ber då att fä visa, att detta
besvär icke derigenom i väsendtlig mån ökas, ty sedan jag först
uptecknat alla persedlarnes värde i penningar, så blir deras för¬
vandling en ganska enkel åtgärd, som fordrar föga tid.
Här har åberopats, att denna jemförelse emellan dagsverks-
räntorna i olika län vore icke i allo riktig, hvad beträffar de er-
öfrade provinserne. Jag erkänner till en viss del riktigheten af
denna framställning, ingår gerna derpå och vill alltså ifrån min
beräkning utesluta de eröfrade provinserne. Jag trodde likväl, att
jag, för att vara fullt rättvis, borde uptaga äfven dem, men vill
nu afdraga dessa provinser och det visar sig i alla fall att dags-
verksräntan inom det gamla Sverige utgör i vissa län 10, i andra
ända till 26 proc. af hela räntebeloppet, likasom att deras värde
ökats i ett ganska skiljaktigt förhållande. Herrarne linna deraf
att det är en högst betydlig skillnad emellan dagsverkenas belopp
äfven om jag håller mig endast till de ursprungliga provinserna.
Här är äfven yttradt, att förslagsanslaget kunde blifva huru
obegränsadt som helst, efter det var ett förslagsanslag. Frih:n
torde likväl veta att då ett förslagsanslag bestämmes till det eller
det beloppet, så får det icke öfverskridas och att hvad som af
detla förslagsanslag icke åtgår, det kommer icke att utanordnas,
utan kommer Staten tillgodo.
Fördelen af att förvandla flera eller färre persedlar i pen¬
ningar vill jag icke heller uptaga. Det är möjligt, att det skulle
kunna vara ur många synpunkter nyttigt att förvandla en stor
del af våra räntor i penningar. Jag betvillar likväl, att en sådan
åtgärd låter verkställa sig f. n. Jag tror att dermed stå alltför
många invecklade förhållanden i samband. En värd talare bar
äfven befarat, att man icke kunde vara förvissad om beståndet af
den realisation, som nu en längre tid egt rum, derföre att det
blefve mängdens intresse att söka att ur Banken få en så stor
sedelutsläppning som möjligt till lån och till andra Statsutgifter,
och då R. St:r ensamme hafva beslutanderätt öfver Banken, sä
skulle det ur denna synpunkt vara vådligt att hafva alla räntor i
penningar. Jag vill icke ingå i pröfning derom, huruvida det är
lämpligt att ställa alla "våra räntor i penningar. Derom kunna
tankarne vara delade emedan skäl finnas både för och emot, men
vill man komma till delta resultat, så måste man först såsom en
nyttig och lämplig öfvergång antaga den förenkling, som nu är
föreslagen. Då StatsUtsk. icke trott det vara sig tillstäudigt att
till den grad afvika ifrån K. M:s och R. St:rs föregtde beslut att
Utsk. kunde föreslå dagsverksräntans förvandling i penningar, så
har Utsk. deremot här föreslagit en åtgärd, som man trodde skulle
med välvilja emotlagas. Jag är öfvertygad derom, att om enhvar,
utan inflytande af yttre påkänuingar, skulle bedöma saken, så
skulle de fleste erkänna att StatsUtsk. har tagit saken rätt, men
nu har frågan, såsom vi alla veta blifvit en vigtig politisk parti¬
fråga, sedan många år tillbaka. Det är dess lösning jag önskar
198
Den 20 Maj f. m.
men jag tror, att det gifves de, som önska, att frågan icke måtte
lösas. För min del yrkar jag alltså bifall till Betänk.
Hr Dalman: Jag skall icke vidare förlänga discnssionen,
sedan Hr Tersmeden och Frih. Raab så fullständigt och klart
utvecklat de åsigler, jag i denna fråga hyllar. Då jag begärde
ordet var det i anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande att,
om en del persedlar blefve förvandlade i penningar, R. St:r
skulle få ett intresse uti att göra en myntförsämring," hvilken
skulle i väsendtlig mån minska både Statens och andra ränleta-
gares inkomst af de nuvande persedelskatterna. Jag föreställer
mig likväl, att en sådan åtgärd, så ingripande i enskild rätt och
så stridande emot landets nytta som en myntförsämring, mäste
hafva sitt enda sannolika motiv antingen i mycket stora olyckor
eller uti en öfverdrifvet stor vinst, men i nu förevande fall kan
intet deraf komma i fråga. Hela dagsverksräntan, om den för¬
byttes i penningar, skulle knappt upgå till en half mill. R:dr,
och hvilket intresse skulle väl vara nog mäktigt att för en ringa
minskning i detta lumpna penningevärde blottställa riket för alla
olyckorna af en myntförsämring. Det är knapt tänkbart, än
mindre antagligt. Dessutom, om en sådan minskning skulle in¬
träffa, hvem blefve det, som finge ersätta minskningen? Utan
tvifvel de skattdragande, sorn då finge betala ökad bevillning. I
öfrigt vill jag påminna derom, att de, som föreslagit, att göra en
förvandling af persedelskatten till penningar, alltid dervid fästat
det förbehåll — och det kr äfven gjordt uti K. M:s Nåd. Pro-
pos. — att penningevärdet skulle fixeras efter 1830 års mynt¬
fot. Om således man äfven antager en inträffande myntförsäm¬
ring, skulle denna icke kunna inverka på värdet af penninge-
räntan, med mindre än att Konung och Ständer gemensamt be-
slöto en uppenbar kränkning af lag, äfven om R. St:r skulle
vilja begagna sin lagstiftningsrätt i bankärenden på ett så för¬
derfligt och rättsstridigt sätt som Hr von Hartmansdorff förutsatt.
Det ifrågavande argumentet synes mig således vara endast, ett
skrämskott, men jag hoppas, att ingen, som närmare känner och
inser förhållandet, tager denna skrämsel till sig och att man så¬
ledes utan afseende derpå söker tillvägabringa den för våra finan-
ciela förhållanden så nyttiga och nödvändiga reformen. Jag till¬
styrker derföre återremiss af denna punkt i Utsk:s Betänk.
Frih. Åkerhjelm: Frih. Raab har yttrat sin glädje deröf¬
ver, att han erfarit, att några ledamöter af StatsUtsk. jemte mig,
i dag uttalat den åsigten, att de inom Utsk. gått länsdeputerades
och Fullmäktiges af BoudeSt. önskan till mötes och deraf dragit
den slutföljden att vi nu skulle göra detsamma, när vi nu erfara
att BondeSt. återremitterat frågan. Jag beklagar, att jag nödgas
betaga Frih:n denna glädje och förmodar, att de med mig lik¬
tänkande hafva gått BondeSt:s ledamöters önskningar till mötes
endast så länge de varit öfverensstämmande med de af föreg:de
R. St:r och K. M. fattade beslut. Vi hafva gått deras önsknin¬
gar till mötes, då de önskade att dagsverksräntan måtte förvänd-
Dun 20 Maj f. 111.
199
las till andi a hufvudpersedlar; men när de framställt den önskan,
som äfven Frih. Raab här yttrat, nemi. att denna dagsverksränta
mätte förvandlas i penningar, så kommer jag efter all sannolik¬
het åtminstone att inom Utsk. motsätta mig en sådan förvand¬
ling. Jag vill icke längre fördröja discussionen, utan fortsätter
att yrka bifall till den nu föredragna punkten.
Frih. Palmstjerna: Genom discussionen är ämnet så till¬
räckligen belyst, att det skulle vara iner än öfverflödigt af mig
att tillägga något till detaljerna af frågan. Jag vill endast yttra
några ord i afseende derpå att Utsk. icke, beträffande dagsverks-
räntan, tillräckligen redogjort för skälen, hvarföre det tillstyrker
ett afvikande från K. M:s Nåd. Propos. Uti denna propos. före¬
slogs, att dagsverksräntan skulle bibehållas på de skäl, som äro
der anförda, nemi. att detta ansågs vara en ränta, som närmast
följde de gällande priserna i allmänhet på varorna och således
följde med tiden bättre, än de flesta andra persedlar. Äfven
säges i R. M:s Nåd. Propos., att K. M. icke vill medgifva dags-
verksräntans förvandling lill bestämd penningeränta för framti¬
den, enär en sådan förminskning i persedelräntorna eller uti de
i persedlar eller i andra prestationer bestämda skatterna icke af
K. M. kunde medgifvas. Emellertid, då nu Utsk. på de skäl,
som här blifvit framställda och äfven i Utsk:s Utlåt, anförda, fö¬
reslagit, att denna ränta måtte i andra persedlar förvandlas, så
kan jag icke finna, på min sida, fullt giltig anledn., att deremot
göra någon hinderlig anmärkn., enär Utsk:s förslag icke strider
emot det åsyftade ändamålet, nemi. att fasta och bestämda samt
tidernas serskilda förändringar åtföljande skattetitlar i alla fäll
genom Utsk:s förslag blifvit bibehållna. Utsk:s hufvudskål, att
föreslå dagsverksräntans förvandling till persedlar, förmodar jag
vara att gifva efter för den önskan, som är uttryckt af många
räntegifvare, att denna titel: dagsverks-ränta, borde försvinna.
Många af dessa räntegifvare hafva nemi. ansett dagsverksräntan
påminna om de tider, då mångå af BondeSt. icke voro så sjelf-
ständiga, som de f. n. äro och för framtiden hoppas blifva, en
känsla hos räntegifvare, den man icke kan klandra. Jag vill
derföre icke erinra något mot Utsk:s förslag i detta afseende,
men skulle deremot hafva åtskilligt att erinra emot en återremiss,
synnerligen om den sker utur en synpunkt, som strider såväl
emot de åsigter, som varit vid föreg:de Riksdag rådande hos R.
St:r, som emot de beslut, hvilka då afR. St:r och K. M. fattades.
Jag får derföre förena mig om bifall till StatsUtsk:s förslag
i denna punkt.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Det torde tillåtas mig
att äfven yttra några ord i detta vigliga ämne, ett ibland de
vigtigaste, som förevarit på denna Riksdag, samt ett ibland dem,
som mest ingripa i folkets industriela lif och således äfven i dess
moraliska. Flere föreg:de talare hafva redan ådagalagt olämp¬
ligheten af det förslag, som StalsUtsk. i denna punkt afgifvit.
Denna fråga om skatteregleringen i allmänhet har länge utgjort
200
Den 20 Maj f. m.
föremål för Statsmakternas verksamhet. Hr Dalman har i sitt
första yttrande redan fullständigt tecknat målets historik ända
från 1S40 års Riksdag.
Jag vill endast nämna, att äfven något tidigare, till och
med ända från Frihetstiden har denna fråga förekommit, och då
en talare här yttrat, hurusom i allmänhet räntornas förvandling
till penningeskatt och i synnerhet denna räntas förvandling vore
en olycka, så får jag utbedja mig, att få upläsa några ord ur ett
StatsRåds-prot., som behandlade denna fråga, af d. 13 Fehr.
1829, der det heter: ”Det synes vara otvifvelaktigt, att efter
”återvunnen stadga i rikets myntvärde grundskatternas bestäm¬
mande till ett nedsatt oföränderligt belopp i penningar skulle
”för jordbruket utgöra en af de största förmåner, som kunde
”detsamma beviljas”. Denna stadga i myntvärdet vanns år 1830;
ljugufyra år ha sedan gått fram, men huru är förhållandet med
den lättnad i jordbrukets beskattning, som i samma prot. omta¬
las, är den äfven vunnen? Har denna reform gått fram eller har
den gått tillhaka? Hufvudsakliga skälet, som blifvit anfördt emot
en verklig förenkling i skatteväsendet, nemi. att den skulle med¬
föra förminskning i Kronans inkomster genom skattenedsättning,
synes mig icke vara grundadt. Här är nemi. icke fråga om
skattenedsättning, utan om reglering. Det hittills vande förhål¬
landet är en successiv, en jemn, en ouphörligt stigande förhöjning
till följd af persedlarnes stigande värde, ända frän dagsverkena,
hvilkas förhöjda värde man beräknat till 13 proc. ända till skogs¬
produkter, som stegrats med 65 proc. Detta förhållande blir
ändå värre om, såsom föreslaget är, dagsverksräntan skulle för¬
förvandlas i andra persedlar såsom t. ex. spanmål och smör,
hvilka hafva stigit mera än dagsverkena. Den påyrkade refor¬
men innebär ju ingenting annat än ett hämmande af denna
ouphörliga stegring, denna ouphörligt framåtskridande ökning af
de bördor, som trycka jordbruket, och då jag nu talar emot
detta slags rnouvement, det olyckligaste af alla, hoppas jag att
fä på min sida motståndarne till allt rnouvement i allmänhet.
Men detta hopp är måhända sviksamt, det är tvertom möjligt,
att flera inom och utom detta hus helst skulle se grundskatterna
ökade ända derhän, att man icke behöfde någon bevillning,
hvilken sednare beskattningsform i sjelfva sitt namn tyckes ha
någonting parlamentariskt, någonting Engelskt, någonting Norskt.
Så har man dock icke sett saken i andra länder. I Tyskland
har man, genom dessa räntors capitalisering, sökt, att efterhand
uphäfva sjelfva grundskatterna. 1 Norge har dessa räntors för¬
vandling till bestämd penningeskatt, genom en af Konungen väckt,
af Storthinget bifallen 1‘ropos., redan för mer än tio år sedan
blifvit lag. Då hos oss årligen frän sistnämnde land flera hun¬
dra tusen fö socker importeras, som undergå ordentlig tull, och
minst 400,000 fö tobak lära, som man beräknat, genom tullför¬
snillning hit införas, så synes mig icke vara ur vägen, om man
någongång äfven derifrån importerade någon nyttig reform t. ex.
denna. R. o. Ad. har nyligen, jemte de öfriga Stånden, i tull¬
Den 20 Maj f. n>.
201
frågan uttalat den riktiga grundsatsen, att den ene medborgaren
icke bör betala skatt till den andra. Vore det ej conseqvent, att
äfven i skattereglerings-frågan antaga samma sunda och billiga
princip? Ehuru det enklaste, billigaste och bästa visserligen vore,
att i skatteväsendet, likasom i alla andra affärsförhållanden, en¬
dast tillämpa den i tjugu år antagna och genom 1830 års mynt¬
lag till constant silfvervärde bestämda värdemätaren, hvilken ut¬
väg — såsom vi sett — redan för längesedan af Sveriges rege¬
ring förordats, vågar dock hvarken jag eller de med mig lika
tänkande, nu föreslå någonting så radikalt, hvilket dessutom, som
det vill synas, ej af alla räntegifvare önskas; utan torde vara
lämpligast, att, på sätt Hr Westerstrand i sin motion föreslagit,
yrka bibehållandet af hufvudpersedlarne spanmål och smör, hvilka
ensamma utgöra öfver 60 proc. af ordinarie räntans totalbelopp
samt alla öfrigas förvandling till fix penningeränta. Förenämnde
persedlar äro ock de, hvilka deputerade i de flesta län önskat
bibehållna. Hvad de landsorter beträffar, hvilkas deputerade ön¬
skat bibehållandet af andra varupersedlar såsom kött, talg, fläsk,
hö, strömming, lax och tackjern, så torde i närvande tider och
med konsumtionens till vext vida mindre svårighet möta för af-
sättningen af dessa artiklar än för spanmål: deras sammanlagda
värde utgör ock endast circa 190,000 R:dr, således ej mer än
8 proc. af hela den ordinarie räntan. De sifferberäkningar jag
här uptagit grunda sig pä uplysningar, hvilka i går benäget lem-
nades mig i K. Kammar-Colhii arkif, utom hvad artikeln tack¬
jern angar, hvarå upgift erhållits af en StatsUtsk:s ledamot, och
hvars hela belopp utgör 12,000 R:dr. I beräkningen öfver de
serskilda räntepersedlarnes olika stigande, har jag tagit år 1834
till utgångspunkt, emedan före myntbestämningen intet constant
penn ingevärde egde rum.
StatsUtsk:s skäl emot denna reform, att den nemi. skulle
innebära ett uprifvande af Konungs och Ständers vid förra Riks¬
dagen fattade beslut, har redan af föreg:de talare till fullo blifvit
vederlagdt; och om äfven det skulle anses giltigt, saknas ej ex¬
empel på, att ett slikt uprifvande tillförene skett i frågor af vida
mindre nödig och genomgripande art än denna.
Hr Gf. o. Landtm.! Mine Hrr! Vigtig är denna stund: på
samma gång denna Svenska allmogens lifsfråga här discuteras sker
det, som vi veta, äfven i de 3:ne öfriga RiksStm. Inom det
Stånd, som nästan uteslutande består af räntetagare, lärer redan
mer än en mäktig betydande röst höjas för én verklig, genom¬
gripande reform. 1 det tredje Ståndet, som icke eger annat in¬
tresse för denna sak, än det som väckes af slutkonst och billig¬
hetskänsla, lärer, efter all aniedn., majoriteten förklara sig för
reformen. Att BondeSt. i denna fråga fullt upfattat och klart
insett sitt verkliga intresse, är allmänt bekant. Sistnämnde
Stånd, ”hvars sträfvanden och omsorger för jordbrukets utveck¬
ling”, för att begagna vår Landtmarskalks vackra och innehålls¬
rika ord i helsningstalet till BondeSt:s deputerade ”emellan Riks-
”dagarne delas af R. o. Ad.” torde icke utan en billig tillförsigt
202
Den 20 Maj f. m.
vänta att äfven under Riksdagarne i allmänhet, och måhända
mest under denna af detta Högh Stånd understödjas i nämnde
sträfvanden, hvilka i väsendtlig mån belingas afen ändamålsenlig
skattereform. R. o. Ad. har vid denna Riksdag fattat åtskilliga
beslut, hvilka, ehuru rationela och välgörande i sig sjelfva, likväl
till följd af gamla och inrotade förhållanden, eller, rättare sagdt,
missförhållanden, hafva väckt oro och missnöje. Det skulle der¬
före, enl. min och mångens tanka, väl höfvas R. o. Ad., att i
detta afseende gå BondeSl:s önskningar till mötes, äfven om,
hvilket jag icke tror, sådant skulle vara förenadt med någon
upoffring för en del af detta Stånds medlemmar. Sambandet
emellan ridderlighet och upoffringar är något, som aldrig har
blifvit misskändt inom detta ädla Stånd, hvars ledamöter alltid
lära känna sig i första rummet Svenskar, i det andra Svenska
folkets representanter och först i tredje rummet tillhörande någon
embetsmannaklass. Denna upoffring, om den verkligen skulle
komma att visa sig såsom sådan, skulle för öfrigt snart till fullo
ersättas af ett tacksamt folk. Tillåten Mine Hrr! den, som nu
har ordet och som ödmjukt erkänner, att den öfverseende up-
märksamhet, den vänliga upmuntran, han på detta rum någon
gång fått erfara, ej haft och ej kunnat hafva annan grund än
Edra sympathier för en, ehuru ofullkomligt, dock varmt uttalad
öfvertygelse, att nu våga tillstyrka eder återremiss af StatsUtsk:s
Betänk, i förevar:de punkt, en åtgärd, hvilken skall verka lug¬
nande och försonande på det Stånd, hvilket, i likhet med Eder,
mest är fästadt vid den kära Svenska jorden.
Åtskilliga ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Denna fråga har så länge
utgjort ett stridsämne emellan RiksStrn, att jag för min del vis¬
serligen önskar, att den icke skall fortfara att vara det, utan
gerna skulle se om densamma vid denna Riksdag kunde komma
till sin lösning. Jag tror, att det bäst hade skett, om den vid
förra Riksdagen afgifne propos:n blifvit vid denna Riksdag tilläm¬
pad, då man. nemi., med undantag af de s. k. småpersedlarne,
som skulle förvandlas i penningar, icke hjde gjort någon annan
förvandling än den, som för något serskildt ändamål kunnat be-
höfvas, ty derigenom hade man lemnat frågan på det hela i
samma tillstånd som förut, och man kunde icke då säga, om den
förändring, som dä hade blifvit, kunnat föranleda nedsättning
eller förhöjning uti skatterna. Såsom jag har hört StatsUtsk:s
ledamöter utveckla sin åsigt af saken, så finner jag, att de hafva
föreslagit dagsverkenas förvandling i persedlar i den afsigt, att
derigenom tillskynda de skattdragande en fördel. Jag tror dock,
utan att vilja bestrida möjligheten deraf, att den saken kan vara
tvetydig och att det följaktligen vore skäl att lemna den saken
tills vidare och icke föreslå någon sådan förvandling vid denna
Riksdag, såvida man icke vill medgifva, att dagsverksräntan må
förvandlas i penningar. Jag tror det hade varit önskligt, om de
båda första Stånden och Regeringen hade velat göra den ringa
Den 20 Maj f. m.
203
eftergiften lill dem, som mest äro betungade af dessa skatter,
men om de icke vilja göra del, så skulle jag för min del finna
mig belåten att nu antaga den föreslagna reformen, om nemi.
dagsverksräntan icke förvandlades i någon annan persedel. Jag
skulle likväl äfven kunna medgifva en sådan förändring, om jag
vore öfvertygad derom, att det vore större delens af de skatt¬
dragande önskan. Jag bar hört ett par ledamöter af BondeSt.,
som jemväl äro ledamöter i StatsUtsk., säga, att de önskade en
sådan förvandling af dagsverksräntan i persedlar, då den icke
kunde förvandlas i penningar, men jag önskade att det måtte
blifva uplyst, huruvida verkligen pluraliteten af BondeSt, skulle
vilja hafva dagsverksräntan förvandlad i persedlar och på det att
det måtte blifva uplyst, önskar jag att frågan må blifva återre¬
mitterad till Utsk., emedan det otvifvelaktig! kommer att visa sig
af de inom BondeSt. hållna öfverläggningar, hvad deras åsigt i
detta hänseende är. Jag anhåller att denna återremiss måtte af
R. o. Ad. blifva medgifven.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
till återremiss å förevar:de punkt framställde propos:r besvarades
med blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hem¬
ställde, om B. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt, sedan
svaren härvid utfallit med starka Ja, jemte många Nej, förkla¬
rade, att han funnit Ja öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.:
Den, som bifaller det i SlatsUtsk:s Utlåt. M 92 gjorda tillstyr¬
kande, att R. St:r ville för deras del besluta, att dagsverksräntan
måtte förvandlas till andra hufvudpersedlar, på sätt i efterföljande
punkter serskildt för hvarje län kommer att bestämmas, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot della tillstyrkande gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss af Utlåt, i denna del.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 83.
Nej — 32.
Återstående pröfningen af förevande Utlåt, upskjöts till ef¬
termiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk;n
inkomne Utlåt:n och Betänk:n, nemi. från
204 Den 20 Maj f. m.
Stats-Utskottet:
JM 106, i anledn. af väckt motion om bidrag till under¬
hållande af Hallsnäs bro i Jönköpings län;
JM 107, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos., ang:de under¬
stöd till Hospitals-fonden;
JM 108,. i anledn. af väckt motion om anslag till premier
för skogs-plantering;
JM 109, i anledn. af väckt motion om ersättning och belö¬
ning åt Professoren B. 0. Nycander för en af honom upfunnen
röst-räkne-machin;
JM 110, i anledn. af K. M:s Nåd. Propos. om anslag till
upföfande af en ladugårds- och en mejeri-byggnad vid Ultuna
Landtbrnks-institut.
Bevillnings-U Is kottet:
JM 14, ang:de Postbevillningen.
Lag-Utskottet:
JM 30, i anledn. af väckt motion om stiftande af lag för
kompromissarier;
JM 31, i anledn. af väckt motion om bildande af en Hof-
Rätt i Norrland.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
JM 93, i fråga om åtgärders vidtagande till förekommande
af större eldskador inom städerne;.
JM 94, i anledn. af väckt motion om befrielse för Jönåkers
härad i Södermanland från skyldigheten att hålla färja vid Qvar¬
sebo; samt
JM 95, i anledn. af väckt motion om beviljande af stapel¬
rätt för staden Wadstena.
Uplästes ett af Gr. Piper, Thom Henrik, inlemnadt så-
lydande Mern.:
I anseende till min nu förestående afresa från liufvudstaden,
är jag förhindrad att längre bibehålla den plats jag, såsom leda¬
mot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. innehaft, och får derföre vörd¬
samt afsäga mig nämnde ledamots plats, under anhållan, att vid
min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Allra.
Besv. o. Ekon.Utsk. efter Gr. Piper.
Uplästes följande af Hr von Celsing, Lars Gustaf, in¬
lemnade Mern.:
Den 20 Maj e. m.
205
I anseende till resa från staden nödgas jag afsäga mig min
plats såsom Elektor, med ödmjuk anhållan, att varda vid min
Riksdagsmanna-rätt bibehållen.
Afven härtill lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 .e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Lördagen den 20 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. ro.
Justerades Pleni-prot. för d. 11 sisth April f. m.
Hr Hjärne, Harald: Jag anhåller att få reservera mig
emot det beslut, R. o. Ad. under förmiddagens plenum fattade,
i afseende å dagsverksräntans förvandling till andra räntepersed-
lar. Jag anser nemi., att detta beslut, satt i verkställighet, ovil¬
korligen leder till skatteförhöjning. Man kan visserligen icke på
förhand med säkerhet bestämma de blifvande priserna å spanmål
och smör, till hvilka artiklar dagsverksräntan skulle förvandlas,
men jag tror det ligga i sakens natur, att dessa varor skola
framgent som hittills stiga i pris. Sedan frågan redan är afgjord,
anser jag det vara mindre lämpligt att vidlyftigt utveckla skälen
för denna min åsigt, men jag har blott velat i korthet tillkänna¬
gifva min tanke i saken, såsom grund för min reservation.
StalsUtsk. har, enl. min öfvertygelse, förfarit, om icke obetänkt,
dock ganska olämpligt, då Utsk., utan något föranledande hvar¬
ken af K. M:s Nåd. Propos. eller R. St:rs föreg:de beslut, före¬
slagit ifrågarar:de förändring. Jag anser mig ej heller böra för¬
tiga min förvåning deröfver, att de af Konungens rådgifvare,
som under öfverläggningen härstädes närvoro, icke med ett enda
ord försvarade den K. l’ropos:n i denna del, utan genast öfver-
gingo till den af StatsUtsk. hyllade åsigten och såmedelst bidrogo
till ett beslut, hvaremot jag nu nedlägger min alfvarliga protest.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s Utlåt. JV2 92, i anledn.
af K. M:s Nåd. Propos., angide de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling; och förekommo nu de i
och för verkställigheten af ifrågavande ränteförenkling tillstyrkte
allmänna föreskrifter, och deribland först
200
Den 20 Maj e. m.
Momenterne 1 lill och med. 1%.
Dessa mom:r blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Momentet 13.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förmodar, att när
de ifrågavar:de, uti de norra länen utgående, persedlarne lösas
med penningar: så lösas äfven spillmarkerna. Att nu borttaga
dem är således att förminska de räntor, hemmanen skola utgöra.
Om man, vid detta tillfälle, nedsätter hemraansräntorna i några
landskap: så framkallar man i de andra dervar:de hemmansega¬
res anspråk att få deras räntor i ett eller annat afseende förrin¬
gade. I’å grund häraf anhåller jag, att denna punkt måtte blifva
återremitterad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Spillmarkerna hafva al¬
drig ingått i beräkning, då persedlarne blifvit löste med pen¬
ningar. utan de skola utgöras endast vid lefvereriug in natura.
När nu, enl. detta förslag, någon lefverering in natura ej mera
ifrågakommer, kan icke heller någon beräkning af spillmarker vi¬
dare ega rum. Dessa marker böra derföre icke inheräknas i
räntebeloppen. Såsom ledande lill uplvsning i ämnet, torde jag
få nämna att, enl. utdr. af K. KammarColhii under December
månad 1682 aflåtna skrifvelse till Hans Klerck, spillmarkerne
tillkommit genom flere KammarColhii bref och resolutioner af
1636, 1638, samt flere tillfällen under sjuttonde seklet; men se¬
dermera har genom flera K. resolutioner bestämdt förklarats, att
spillmarkerne icke få vid räntornas lösning tagas uti någon be¬
räkning; och i afseende å Helsingland, der dessa spillmarker nu
sednast utgått, är förordnadt, att de ej finge tagas i beräkning
vid regleringen af Regementets löner, och icke heller hafva de
ingått i beräkningen vid löneregleringen för Landtstatens tjen¬
stemän derstädes. Således finner jag intet hinder emot ett bi¬
fall till denna punkt, som ingalunda innefattar någon skatteför-
minskning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Sedan Frih. Palmstjerna nu
yttrat sig, är visserligen allt vidare ordande om denna punkt
öfverflödigt. Jag ber likväl att få upläsa något af hvad Kammar-
Colhm yttrat i afseende å spillmarkerne. Sedan Colhm uttalat
sig för uphörandet deraf, säger Colhm ”att spillmarkerne, hvilka
utgöra en obehörig tillökning på hemmanens verkliga ränta, böra,
med tillämpning af K. Brefvet d. 6 Augusti 1831 från all be¬
räkning vid ränteförenklingen uteslutas, hvarhelst och för hvilka
persedlar de än hittills må hafva egt rum; hvadan Colhm i un-
derddiet tillstyrker, att ett stadgande i denna syftning må af K.
M. i nåder meddelas”. Det nu anförda torde vara tillräckligt
skäl för punktens bifallande, hvarom jag vördsamt anhåller.
Förevande mom. blef, uppå härefter framställd propos., bifallet.
Momentet Ii.
Bifölls.
Den 20 Maj e. m.
207
Momentet 15.
Hr von Hartmansdorff: Väl hafva R. St:r beslutat, att
en del af salpeterlijelpen skulle, såsom för drygt beräknad, up-
böra. Men att den återstående delen skulle framdeles förvandlas
till penningeränta, och icke till någon annan persedel, synes mig
vara en afvikelse från den grundsats, Utsk. hyllat, och som jag
anser vara riktig. Jag anhåller derföre, att denna punkt måtte
återremitteras, på det att ett förslag till salpeterhjelpens förvand¬
ling till andra räntepersedlar måtle af StatsUtsk. framläggas.
Hr von Troil: R. St:r hafva beslutat, att salpeterlijelpen i
de 3 Småländska länen hädanefter skall utgå icke efter marke¬
gång, utan efter kronovärdi, i likhet med förhållandet uti alla
de öfriga länen inom Sverige. Då nu kronovärdiet utgör en be¬
stämd penningeränta, torde Hr von Hartmansdorff lätt finna, att
en naturlig följd deraf blir, att salpeterhjelpen i Småland måste
komma att inberäknas under penningeräntan. På grund häraf
anhåller jag om punktens godkännande.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. förevar:de
mora.
Momenlerne 16 och 17.
Biföllos.
Momentet 18.
Frih. Palmstjerna: Oaktadt den berömvärda noggrannhet,
som utmärker det förslag, StatsUtsk. uti förevaride Betänk, afgif-
vit, torde likväl i denna punkt ett misstag hafva insmugit sig.
Huruvida hafran är svår att fä afyttrad i de aflägsnare provin-
serne, derom kan meningen vara delad, men ett bestämdt miss¬
tag är, att detta sädesslag, mer än alla andra, är genom maga¬
sinering blottstäldt för försämring i värdet; ty hafran är deremot
lättare att längre tid bibehålla god, än annan säd. Dessutom
förekommer, att räntegifvarne i de landskap, der hafra ingår i
spanmålsräntan, hafva rättighet att lefverera densamma in natura,
vid hvilket förhållande jag för min del icke kan inse, hvarföre
denna rättighet skulle dem betagas, då de bibehållas vid rättig¬
heten att till leverering in natura upsäga annan spanmål. Jag
hemställer derföre, huruvida icke R. o. Ad. skulle finna skäligt
att afslä denna punkt.
Hr von Troil: Dä StatsUtsk. beslutade, att till R. St:rs
antagande föreslå denna punkt, skedde det derföre, att Utsk. fö¬
reställde sig, att under sådana år, då räntegifvarne skulle ega
rättighet att upsäga spanmålen till lefverering in natura, d. v. s.
då årets markegångspris understiger medelpriset, skulle stora svå¬
righeter yppa sig för administyationen, i händelse den skulle vara
nödsakad att till magasinering mottaga alltför stora qvantiteter
spanmål. Då naturligtvis de persedlar, som blifvit föreslagna att
till spanmål förvandlas, kommo att utgöra ett större antal T:r,
208
D en 20 Maj e m.
om de förvandlas till hafra i st. f. dyrbarare säd, så trodde Utsk.
att del var nödvändigt att göra det förbehåll, som innefattas i
förevand punkt; men då Frih. Palmstjerna icke finnér någon
svårighet möta hafrans lefverering in natura, så kan jag naturligt¬
vis icke å Utskis vägnar yrka bifall till denna punkt, utan skall
gerna lemna min röst till densammas afslående.
Förevaride mom. blef härefter, sedan propos. å bifall dertill
blifvit framstäid, men besvarad med Nej, af R. o. Ad. afslaget.
Vidare förekom Utskis förslag röride ränleförenklingen för
de serskilda länen, i följande ordning:
Upsala län.
Efter upläsning af Utskis tillstyrkande, att R. Sl:r malte
för deras del besluta, att den förenkling af grundräntor ne,
som kan för Upsala län finnas lämplig, må definitivt antagas
och således utan länets innevånares vidare hörande bringas
lill verkställighet, anmälde sig och yttrade
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag gillar lill alla de¬
lar Utskis uttalade åsigter i den nu föredragna punkten. Det
vore i sanning bardt för Upsala läns räntegifvare i allmänhet, om
de skulle, kanhända under en lång tidföljd af år, gå miste om
de fördelar, en ränteförenkliug säkerligen kommer att medföra,
derföre att flertalet af deras deputerade, oaktadt erhållna fullstän¬
diga uplysningar om frågans ståndpunkt, likväl vidhöllo en, som
jag har anledn. tro på förhand öfverenskommen, och sedan ut¬
talad åsigt, att alla räntepersedlar måtte förvandlas i en fix pen-
ningeskatt. Jag anhåller vördsamt om bifall på den föredragna
punkten, och tror mig derom hafva tillkännagifvit största delen
af länets räntegifvares önskan.
Uppå härefter framställd propos. blef Utskis ifrågavaride till¬
styrkande af R. o. Ad. bifallet.
Beträffande sedermera Utskis i fråga om sättet för ränleför-
enklingens utförande i Upsala län gjorda tillstyrkande, yttrade sig
Frih. von Kraemer: Utskis förslag, att till hufvudräntetillar
bibehålla spanmål och smör gillar jag, men hvad beträffar dags¬
verkens förvandling i spanmål och smör, till hälften af hvardera
slaget, tror jag, att med räntegifvarens fördel varit mest öfver¬
ensstämmande, såvida ej denna räntetitel fått förvandlas i pen¬
ningar, att, på sätt K. M. Nådigst föreslagit, räntetiteln dagsver¬
ken blifvit bibehållen. Efter den erfarenhet jag vunnit under
de 24 år jag deltagit i länets markegångssättning, har nemi.
denna räntetitel nära nog oförändrad blifvit bestämd, då deremot
spanmål och smör stundom upgätt till ganska olika värden, och
då desse nu komma att tagas i utbyte mot dagsverken kan lätt
en skatteförhöjning inträffa. Men då R. o. Ad. i dag redan af-
gjort, att förvandling häraf skall ega rum, och en rubbning af
StatsUtskis förslag i sin helhet för de fleste länen skulle inträffa,
om
Den 20 Maj e. m.
209
om ändring häri nu skedde för Upsala län, vill jag ej yrka på
återremiss, utan blott till prot. uttala min protest mot den före¬
slagna förvandlingen af dagsverken i spanmäl och smör, ledande,
efter min åsigt, till förluster för länets räntegifvare.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. säger i 3:dje punkten af
detta förslag: ”Alla öfriga nuvande, uti jordeboks- och hemman¬
tals- eller ordinarie räntan inbegripne persedlar förvandlas till
bestämd penningeränta, att, jemte till penningar förvandlade bråk¬
talen samt nuvar:de skattetiteln penningar, utgå enl. i allmänhet
stadgade grunder”. Men någon slutsats af delta tillstyrkande,
hvilket är lika för samtlige länen, har Utsk. icke framställt.
Man vet följaktligen icke, huru mycket penningar komma att ut¬
göras, när man lägger tillhopa den penningeränta, som förut fun¬
nits, och den, som tillkommer genom förvandling. Om någon
af Utsk:s ledamöter vet, huru mycket denna penningeränta ut¬
gör, skulle jag önska, att det blefve för Ståndet upgifvet. Vet
man det icke, utan lemnar det derhän, anser jag sådant vara
en brist i Utsk:s Betänk., hvilken bör afhjelpas.
Gr. Sparre, Erik: Med Landshöfd. i Upsala län är jag af
samma mening i det afseende, alt den fördel, som genom skatte-
förenklingen tillskyndas de skattdragande i allmänhet, äfven bör
tillgodokomma räntegifvarne i Upland, oaktadt flertalet af länets
deputerade vid med dem hällne sammanträden förklarat sig hel¬
dre vilja bibehålla det nuvande beskattningssättet än antaga det
förslag till ränteförenkling, som K. M. funnit vara för länet
lämpligt. Men då man vill åstadkomma den ifrågasatta förän¬
dringen i syftning, att dymedelst bereda länets innebyggare en
förmån, så bör man också vara förvissad derom, att förändrin¬
gen verkligen innefattar en fördel, och det är derom jag icke
är fullt öfvertygad. Utsk. har föreslagit alt räntepersedlarne hö
och dagsverken skola förvandlas, hälften sill spanmål och hälften
till smör. Jag tror, lika med Frih. von Kraemer, att det varit
för länet fördelaktigare, om dagsverken blifvit bland räntetillarne
bibehållne, men det beslut, som R. o. Ad. på förmiddagen fattat,
att nemi. dagsverksräntan bör till annan ränta förvandlas, hindrar
mig att yrka något sådant, enär jag måste ställa mig detta be¬
slut till efterrättelse. Men frågan är, huruvida det är lämpligt
att bibehålla smör såsom en hufvudräntepersedel, till hvilken an¬
dra persedlar böra förvandlas. Om man betraktar det nuvande
förhållandet inom Upsala län, finner man, att spanraålsräntan
utgår med omkring 189,000, smör endast med 5,000, hö med
11,000 och dagsverken med 30,000 R:dr. Redan det förhål¬
lande, att smörräntan olgor en sä ringa andel af länets ränte-
persedlar, att den endast upgår till 5,000 R:dr för hela provinsen,
gör, att denna ränta är den minst lämpliga att antagas såsom en
räntepersedel, till hvilken öfriga hufvudränlor skola förvandlas.
Upland är icke någon smörproducerande provins. Om man med
det smör, som i länets markegångstaxa omtalas, menar salt smör,
7 H. 14
210
Den 21) Maj e. m.
»å vågar jag påslå, ali något sådant alldeles icke produceras i
Upland, emedan allt smör, som der beredes, försäljes färskt dels
i Upsala och dels i Stockholm.
Man torde emot mig invända, att det icke är nödvändigt
att såsom hnfvudränlepersedlar antaga sådana produkter, hvilka
hufvudsakligen frambringas inom de serskilda länen, emedan
räntorna i alla fall icke komma att utgöras in natura, men här¬
vid får jag erinia, att meningen med vissa räntors bibehållande
såsom hufvudräntor måtte väl vara, att dessa räutepersedlar skola
hafva ett visst bestämdt värde. Detta är likväl icke förhållandet
med smöret. Om man frågar folket i Upland, huru mycket 1
LU salt smör kostar, skall man — derom är jag fullt öfvertvgad,
— icke i allmänhet erhålla ett bestämdt svar, ty det salta smör,
som der begagnas, köpes till större delen under Dislings-mark-
nad från de mera smörproducerande provinserna. Jag tror såle¬
des, att det är mycket olämpligt att antaga smör såsom en huf-
vudränte-persedel för Upland, emedan derigenom icke en lindring
uti, utan en förhöjning af skattebeloppet skall upkomma. Jag
delar visserligen den åsigt, alt meningen med skalleförenklingen
icke är att derigenom bereda de skattdragande en lindring, utan
att reformen afser, att några få räntepersedlar, till etk belopp,
som i värde motsvarar alla de f. n. befintliga, skola för hvarje
ort allt efter dess serskilda förhållanden fastställas: men då man
säger, att förändringen utgör en fördel för Upland, bör man se till,
att den icke verkställes sålunda, att den länder till de skattdragan¬
des skada, aldra helst som länets innebyggare, genom sina depu¬
terade, undanbedt sig den ifrågasatta reformen. Ar det sanno¬
likt, att förändringen skall medföra en fördel, då, på sätt länets
styresman här tillkännagifvit och markegångs-taxorna för 20 år
utvisa, dagsverksräntan icke stigit i pris, men smöret deremot,
till hvilket förstnämnde ränta skall lill hälften förvandlas, under¬
gått en ganska betydlig prisförhöjning? Om man kastar en blick
på de tabeller, hvilka åtfölja Betänk., ser man att smöret, som
år 1814 i länets markegångstaxa uptogs till ett värde af 5 R:dr
12 sk. LU, enl. de 10 sistförflutne årens medelpris stigit till 6
R:dr 20 sk. 5 r:st., d. v. s. ökats med ungefär 1 R:dr 12 sk.
pr LU. Om viktualievarorna, till hvilka smöret måste hänföras,
i framtiden stiga i samma proportion som tinder sednaste tids¬
period, så vågar jag påstå, att stadgandet, att dagsverken och hö
skola till halfva beloppet förvandlas till smör, kommer att för
Upsala läns räntegifvare medföra en ganska betydlig skatteförhöj¬
ning. Detta är ju icke meningen och jag vågar således, i öf¬
verensstämmelse med flera Uplandsbors till mig uttryckta önskan,
vördsamt hemställa, att hö och dagsverken mätte förvandlas en¬
samt till spanmål, men om R. o. Ad. anser detta icke kunna
bifallas, anhåller jag, att vid förvandlingen af hö'och dagsverken
till spanmål och smör, åtminstone den proportion måtte iakttagas,
som f. n. eger rum emellan de belopp, hvarmed sistnämnde
persedlar från länet utgå. Skulle R. o. Ad. icke finna lämpligt
att genast i frågan besluta, anhåller jag att denna del af Utsk:s
Den 20 Maj e. m.
Betäok. måtte blifva till Utsk. åtterremitterad, på det att saken
måtte tagas i närmare öfvervägande.
Hr von Troil: Hvad först beträffar den af Hr von Hart¬
mansdorff framställda frågan, får jag äran »plysa, att bland Up¬
sala läns räntor ingär f. n. den ursprungliga penningeränlan med
ett belpp af 1 R:dr 26 sk. 5 r:st. pr hemman, samt alt den
nya penningeränlan, d. v. s. det belopp, hvartill småpersedlarne
efter förvandling upgår, utgör för heia länet 10,766 R:dr 3 sk.
Hvad derefter vidkommer Gr. Sparres framställning, så ber
jag att fä fästa upmärksamheten derå, att StatsUtsk., såsom mig
synes, med rätta utgått från den åsigt, alt då förvandling af nå¬
gon räntepersedel till spanmål och smör ifrågakomme, borde, så
vidt länets deputerade icke äskat någon annan proportion, hälf¬
ten af den ifrägasalla räntepersedel förvandlas till spanmål och
den andra hälften till smör, emedan dessa varor gemenligen icke
på samma gång stiga och falla i värde, utan deremot vid pris¬
förändringar utgöra en motvigt emot hvarandra. Gr. Sparre har
sagt, att smör, som i Upland icke till någon större myckenhet
produceras, icke vore lämpligt att såsom hufvndräntepersedel bi¬
behållas; men jag her att få erinra, att det icke kommer i fråga,
att smöret skall in natura levereras, utan att frågan endast är,
att efter medelvärdet af de pris, som uti de 10 nästförutgångne
årens markegångstaxor finnas för denna vara bestämda, kontant
betala smörräntan, till dess för hvarje hemman utsatta belopp.
Således är svårigheten för provinsen att anskaffa smör derige¬
nom häfd.
Beträffande åter priserna å de ifrågakomne persedlarne, så
har Frih. von Kraemer redan uplyst, att på de sednare 20 åren
dagsverksränlan ganska obetydligt ökat sig. Smöret har visserli¬
gen stigit från och med 1814 till och med 1S33 från 5 R:dr
12 sk. till 5 R:dr 36 sk., samt, från och med 1834 till och
med 1853, frän 5 R:dr 16 sk. lill 6 R:dr 36 sk. pr LU, men
jag skulle dock tro att, i samma mån som landthushållningen
blir mera rationell och landtmannen söker att updrifva ladugårds-
afveln, i samma mån komma smörpriserna alt jemna sig. För
min del tror jag icke att det går an att för det ena länet fast¬
ställa en viss proportion vid ränteförvandling och för det andra
länet en annan, i synnerhet då, hvad Upsala län vidkommer,
dess deputerade icke behagat yttra sig i frågan. För detta län
har man, enl. mitt förmenande, gjort allt hvad med fog kunnat
begäras, då länets deputerade, oaktadt erhållne föreställningar,
flera gånger högtidligen förklarat, att de icke ville yttra sig i
frågan, såvida afseende ej fästades å deras yrkande, att få hela
räntan förvandlad till penningar. Jag anhåller ora bifall till
denna punkt.
Frih. von Kraemer: Jag har redan uttalat min åsigt, att
dagsverks-titeln borde bibehållas, men får, med anledn. af Gr.
Sparres yttrande, väl medgifva, att ladugårdsskötsel» i Upsala
14 *
212
Den 20 Maj e. m.
län, likasom i lie fleste öfriga provinser af riket, visserligen icke
uphunnit någon grad af fullkomlighet, men att, sedan R. St:r
vid denna Riksdag förändrat bränvinslagstiftningen, jag hyser
den förhoppning, att ladugårds-produkter, således äfven smör,
skola komma att inom länet erhålla en ökad tillgång, och att
således smörpriset icke bör komma att variera utöfver 5 å6 R:dr
pr Z.S’, såsom hittills vänligen varit händelsen. Jag anser jem¬
väl bättre, att fördela dagsverksräntan, med omkring 15,000 R:dr,
så väl till smör som till spanmål, än att förvandla hela beloppet,
eller 30,000 R:dr, endast till spanmål, hvilken vara vid miss¬
växtår stundom stigit ganska betydligt, och en sådan åtgärd skulle
föranleda skatteförhöjning, just sådane år, då den blir mest kän¬
bar. Fördelas dagsverken åter både på spanmål och smör, efter
ty värr denna räntetitel måste försvinna, blir säkerligen förlusten
mindre.
Frih. Åkerhjelm, Carl: För att bedöma, huruvida det al¬
for räntegifvare i allmänhet oförmånligt att få den försvinnande
räntetiteln dagsverken förvandlad lill smör, så måste man söka
sluta sig till de priser, hvilka framdeles komma att blifva för
smör gällande. Enl. all sannolikhet och efter hvad vi af jord-
brukarne här på Riddarhuset fått inhemta, kommer ladugårds¬
skötsel att högst betydligt framskrida, hvilket naturligtvis bör
hafva till följd en ökad smörproduktion, hvilket åter förorsakar,
att denna vara, efter vanlig beräkning, faller i pris. Under för¬
utsättning af att förhållandet i framtiden kommer att på nyss
antydda sätt gestalta sig, hvilket har mycken sannolikhet för sig,
kommer icke andra persedlars förvandling till smör att tillskynda
räntegifvarne någon förlust.
Hvad serskildt Upsala län vidkommer, så och då spanmåls-
räntan derstädes utgår med 180,000 R:dr och smörräntan endast
med 5,000, samt den till förvandling bestämda dagsverksräntan
utgår med 30,000 R:dr, vid hvilket förhållande hela smörräntans
blifvande belopp ej stiger till mera än 20,000 R:dr, anar jag att
skillnaden emellan spanmålsräntan och smörräntan blifver till¬
räckligt stor, hvarföre jag anser mig böra afråda R. o. Ad. att
fästa afseende å Gr. Sparres hemställan och deremot tillstyrka
Ståndet alt Utsk:s förslag i denna del godkänna.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har inom Utsk. icke bi-
trädt Afdelningens förslag och har således icke motsatt mig de
uti denna punkt föreslagne mom. Orsaken dertill var, att jag
ansåg det vara en stor vinst, att få Betänk, i dess helhet anta¬
get, emedan man sålunda kunde hoppas, att få denna, så länge
agiterade, fråga bragt till ett lyckligt slut. Men dä nu här fråga
blifvit väckt om förändring af 2:dra morn., anser jag mig böra
öppet tillkännagifva, att jag heldre slutar mig till den af Gr.
Sparre framställda mening än till den, som af StatsUtsk:s öfrige
ledamöter blifvit förfäktad. Mig synes det nemi. vara klart, att
då man skall bestämma ett läns hufvudpersedlar, bör man välja
icke allenast sådana persedlar, hvilka för det närvande inom lä¬
Den VO Maj e. in.
Slä¬
net hufvudsakligast utgöras, utan äfven sådana, hvilka derstädes
i någon betydligare mån produceras. Det är väl sant, att dessa
persedlar egentligen icke äro att betrakta annorlunda än såsom
en beräkningsgrund vid skattens erläggande, enär dess leverering
in natura ej vidare skulle ifrågakomma; men för att denna be¬
räkningsgrund skall blifva riktig, d. v. s. för att de deputerade,
som uprätta markegångstaxorna, skola kunna riktigt bestämma
varornas värde, fordras det att dessa varor skola i allmänhet vara
uti handeln inom provinsen tillgänglige. Då det nu är visadt,
att smör egentligen icke är en produktionsvara inom Upsala län,
så att det smör, som der förbrukas, hufvudsakligen köpes ifrån
de mera smörproducerande provinserna i landet, då är det klart,
att priserna å smör i Upland skola blifva ganska obestämda och
vacklande, hvaraf följer, att smörräntans bibehållande såsom huf-
vudräntepersedel, och en sådan hufvudräntepersedel, till hvilken
andra hufvudräntepersedlar skola förvandlas, är mindre lämpligt.
Jag vill väl icke nu bestämdt yrka, att den smörränta, som redan
i Upsala län finnes, skall försvinna, men jag vidhåller mitt på¬
stående i afseende å olämpligheten att till smörränta förvandla
hö och dagsverken. Gr. Sparre har visat, att inom Upsala län
smörräntan förhåller sig till spanmålsräntan, såsom 1 till 18,
hvaraf följer, att, med antagande deraf, att spanmål och smör
vid prisförändringar motväga hvarandra, det skall blifva en för¬
höjning af skattebeloppet, om hö och dagsverken förvandlas till
spanmål och smör, sä vidt förvandlingen icke sker med iaktta¬
gande af proportionen 1 till 18. Men Utsk. har föreslagit pro¬
portionen 1 till 1, och vid sådant förhållande leder förvandlin¬
gen, ifall Utsk:s praeraiss i afseende å prisförändringen är riktig,
uppenbarligen till en skatteförhöjning. Det är väl sant, att denna
förhöjning icke blifver betydlig, enär hela smörräntan, enl. hvad
en föreg:de talare uplysl, kommer att upgå till endast 20,000
R:dr, men det är i alla fall en förhöjning, och jag kan icke för¬
stå, hvilken skada skulle upkomma derigenom, att man gjorde
det ifrågasatta sammanslåendet af hö och dagsverken med span¬
mål och smör efter en rättvis skala, när hinder derför icke möler.
Man har sagt, att dagsverken vore en till bibehållande lämp¬
lig hufvudräntepersedel. Denna persedel kan numera, till följd
af R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut, icke af Ståndet bland
räntepersedlarnes antal uptagas, men, om äfven frågan härom
ännu stöde öppen, tror jag icke att denna räntas transformation
skulle medföra någon förlust för räntegifvarne. Det är visserli¬
gen sant, att denna ränta under de sistförflulne 40 åren högst
obetydligt stigit i värde, emedan tabellen för Upsala län uplyser,
att värdet å denna ränta ökats från 1814 till 1853 med 5 sk.,
men ifrån 1815 till 1853 endast med 2 sk.; men det är å an¬
dra sidan temligen sannolikt, att arbetskraftens värde i vårt land
kominer alt stiga, till följd af industriens utveckling och civili¬
sationens framsteg, så ali dagsverksräntans förvandling till andra
räntepersedlar, kan med skäl anses i framtiden lända till ränte-
gifvarnes fördel, så vidt sjelfva förvandlingen är riktig och, rättvis.
214
I)en 20 Maj e ns.
Emot 3:dje moni. har Hr von Hartmansdorff anmärkt, att
Utsk:s deri gjorda förslag icke skulle vara fullständigt, enär det
icke vore upgifvet, huru stort belopp penningeräntan skulle ut¬
göra. Jag erkänner, att en försumlighet i detta afseende kan
läggas Utsk. till last. Utsk. har nemi. icke låtit aftrycka de up¬
gifter, som tillhandakommit den Afdelning af Utsk., som frågan
först behandlat. Dessa upgifter utvisade, huru stor räntan för
hvarje län skulle blifva. De finnas i det Utlåt., som Skattcför-
enklings-Komitéen afgifvit och hvilket vid 1848 års Riksdag blef
R. St:r förelagdl. För att undvika förfrågningar och måhända
äfven för att undanrödja all anledn. till misstanke emot StatsUtsk.
att vilja undanhålla erforderliga och tillgängliga uplysningar, hade
det varit lämpligt, att dessa upgifter blifvit RiksSt:n såsom bilaga
till Betänk, meddelade; men dä det nu blifvit meddeladt, hvar
dessa upgifter kunna igenfinnas, torde anmärknrn kunna utan
någon vidare påföljd förfalla.
Hr von Troil: Då ifrågavar:de Belänk. under en ganska
rundelig lid legal pä Utsk:s bord, kan det icke annat än förvåna
mig, alt höra Hr Bildt nu framställa en betänklighet, hvarmed
han haft god tid att framkomma, under frågans handläggning i
Utsk. I fall så skett, hade den försumlighet, som Hr Bildt nu
säger kuuna föras Utsk. till last, möjligen uteblifvit och de ifrå-
gakomne upgifterne kunnat tryckas.
Hvad beträffar den af Utsk. föreslagna, men af åtskilliga
talare klandrade förvandlingen af hö och dagsverken, hälften till
spanmål och hälften till smör, ber jag att få fästa Ståndets up-
märksamhet vid 2:ne omständigheter. För det första har erfa¬
renheten visat, att då spanmålen stiger, faller smöret och tv.ert-
ora, hvaraf följer, att spanmål och smör äro ganska lämpliga
persedlar att motväga hvarandra. Det var äfven kännedomen
häraf, som föranledde Skatteförenklings-Komitéen att, såsom ett
alternatift förslag till förslaget att reducera alla räntor lill pen¬
ningar, föreslå deras förvandling i spanmål och smör. För det
andra skulle en icke ringa olägenhet upkomma deraf, att hö-
och dagsverksräntan, hvilka utgöra eli betydligt belopp, förvand¬
lades ensamt till spanmål. Då nemi. räntegifvarne under vissa
år bibehållas vid rättigheten att upsäga spanmålen till leverering
in natura, kunde Kronan komma i ganska stor förlägenhet för
magasinerandet af räntespanmålen. Af dessa skäl har Utsk. an¬
sett lämpligt att då förvandling af hufvudräntepersedel ifråga-
kom, förvandla densamma, hälften till spanmål och hälften till
smör. Pä ett och annat ställe har raan visserligen härifrån gjort
undantag, men sådant har då skett till följd af länets deputera¬
des serskildta framställning och derför framlagda skäl, hvarå af¬
seende ansetts böra fästas. Jag fortfar att tillstyrka bifall till
punkten i dess helhet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man har såsom skäl emot smö¬
rets bibehållande sorn hufvudräntepersedel för Upsala län anfört,
att detta län i allmänhet icke skulle vara smörproducerande.
fren 20 M a j e. m.
Detta skäl skulle vara giltigt, om man förordnade, alt ränteper-
sedlarne skulle utgöras in natura eller att jordbrukaren medelst
sin egen jords produkters aflemnande till Kronan skulle kunna
afbörda sig skatten. Men sådant är icke förhållandet. Meningen
med ifrågavar:de räntepersedels åsättande är att få en värdemä¬
tare, enl. hvilken bestämmes det penningebelopp, sorn af ränte-
gifvaren skall erläggas. I detta afseende synes mig smör vara
en ganska lämplig räntepersedel. Öar ock densamma icke till
någon större myckenhet produceras i Upland, kan man likväl
icke förneka, att smör är en vara, som i denna, likasom i alla
andra provinser, har ett ganska fast och bestämdt pris, hvilket
naturligtvis måste så vara, emedan smör är en nödvändighets¬
artikel, hvilken öfverallt konsumeras, och dess pris är följaktligen
öfver hela landet kändt. Erfarenheten har äfven vid marke-
gångssältningarne nogsamt visat, att under det man ganska ofta
kommer i strid ang:de det verkliga priset å spanmålssorterne,
så är man merändels temligen ense om det pris, som å smöret
skall sättas.
Farhågan att antaga smör såsom räntepersedel härleder sig
derifrån, att denna artikel under de sednare åren hetydligt sti¬
git, men man förbiser härvid den tillfälliga anledn., sorn föror¬
sakat denna prisstegring. För omkring 10 år sedan uphäfdes
den s. k. Finska traktaten, och smöret, som utgjorde en betyd¬
lig exportartikel från Finland till Stockholm, och kunde säljas
till godt pris till följd af den låga tullen derå, steg i pris, sedan
tillförseln från Finland, efter traktatens uphäfvande, i betydlig
mån förminskats. Nu är Stockholm den ort, hvarifrån en stor
del af det smör, som i Upland konsumeras, tages och äfven den
ort, dit det smör, som möjligen i nämnde provins utöfver behof-
vet produceras, till försäljning försändes. Det är således gifvet,
att priset å smör i Upland till stor del rättar sig efter smörpriset
härstädes. Detta har af nyss antydda, tillfälliga orsak under de
sednare åren varit temligen högt, men som verkningarna af om¬
nämnde serskildta förhållande torde småningom uphöra, derige¬
nom att en mera utvecklad ladugårdsskötsel kommer alt genom
ökad smörproduktion ersätta den hämmade tillförseln deraf från
Finland, skall, enl. all sannolikhet, denna artikel ej vidare stiga
i pris, utan är det snarare troligt, att priset derå kommer alt
nedgå. Jag tror således, att antagandet af denna räntepersedel,
långt ifrån att leda till en förhöjning af skatten, snarare skall
lända de skattdragande tili förmån genom smörets fallande i pris,
hvilket, på sätt jag redan omnämnt, är långt sannolikare än en
prisstegring, hvarföre jag för min del gillar det förslag, Stals-
Utsk. i frågan afgifvit.
Hr Bildt: Man har sagt, att spanmålen skall bibehålla sig
ungefärligen vid dess nuvar:de pris, men smöret deremot falla.
Jag för min del tror, att man snarare bör förmoda motsatsen.
Det beslut, som i afseende å bränvins-tillverkningen redan blif¬
vit fattadt, kommer otvifvelaktig! att medföra en ganska betydlig
216
Den 20 Maj e. m.
förändring i sättet för jordbrukets bedrifvande, och den kanhända
temligen snart synbara följden deraf skall blifva spanmålspriser-
nas sjunkande. Men jag tror icke att så blifver förhållandet
med smörpriset. Smöret har visserligen stigit något i Stockholm,
sedan den Finska traktaten uphäfdes, men om man kastar en
blick pä tabellen för Upsala län, så finnér man, att smörpriserna
i detta län under de år, som närmast föregingo traktatens up-
häfvande, äro ganska obetydligt skiljaktiga från smörpriserna un¬
der de efterföljande åren, och att det endast varit en successif
stegring å smörpriset för hvart 5:te medelår, samt att denna
stegring varit märkbar redan innan traktaten uphäfdes. Det är
således ingen anledn. alt förmoda, det berörde omständighet i
allmänhet utöfvat något inflytande på smörets pris. Våra ladu¬
gårdar äro icke heller i det skick, att man med skäl kan förut¬
sätta, att smörpriset skall falla. Deremot skall inskränkningen
af bränvins-tillverkningen, som hittills slukat en stor del af jord¬
brukets produkter, ulan tvifvel medföra ett prisfall å spanmålen,
åtminstone under de första åren. Vid sådant förhållande är det
klart, att om man gör en förvandling af andra räntepersedel-
till spanmål och smör efter en annan proportion än den, som
f. n. emellan dessa artiklar eger rum, skall en förhöjning i skatte¬
beloppet komma att deraf blifva en följd. Följer man deremot
den proportion, som 1111 emellan räntepersedlarne spanmål och
smör finnes, upfyller man rättvisans fordringar. De Hrr, som
önska, att spanmål och smör skola såsom hufvudräntepersedlar
bibehållas, få ju deras önskan likaväl upfylld, ty bär är endast
fråga om den skala, hvilken vid de andra persedlarnes förvand¬
ling till nämnde artiklar skall följas.
Hr von Troil har uttryckt sin förundran deröfver, alt jag
icke inom Utsk. yrkat, att den af Hr von Hartmansdorff 1111 äskade
uplysning skulle R. St:r i tryck meddelas. Jag får med anledn.
häraf förklara, att, ehuru alla de till saken hörande handlingar
voro inom Utsk. tillgänglige, så kunde jag likväl icke på förhand
veta, huru mycket af den digra pappersluntan skulle tryckas, ty
detta var en sak, som tillhörde Utsk:s kansli att ombesörja.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag har inom Utsk. varit
närvar:de vid detta Betänk:s upsältning och granskning samt, i
anseende till ämnets grannlaga natur och stora vigt för det all¬
männa, fogat mig efter Utsk:s majoritet äfven i de punkter, hvar¬
emot jag baft några smärre betänkligheter. Men uti ifrågavar:de
hänseende bar jag icke haft någon betänklighet och har icke
heller nu någon sådan, utan vidblifver StatsUlsk:s tillstyrkande,
anhållande om R. 0. Adis bifall derå.
Man har ifrågasatt lämpligheten af att förvandla ränteper¬
sedlarne hö och dagsverken lill hälften spanmål och hälften smör
samt dervid påstått, att det vore riktigare att förvandla först¬
nämnde persedlar endast till spanmål eller ock till spanmål och
smör, men med iakttagande af den proportion, dessa räntelillar
f. n. sins emellan hafva, enär i annat fall, till följd af smörets
Den 20 M aj e. m
217
benägenhet att stiga i pris, en skatteförhöjning möjligen skulle
komma alt ega rum. Denna förutsättning torde dock sakna grund.
Jag ser af den tabell öfver Upsala läns markegångspris från 1814
till 1853, som är Betänk, bifogad, att smörpriset, ehuru något
fluktuerande, dock varit det vida mindre än spanmålen under
samma tidrymd. Mig synes äfven, att den prisstegring å nämnde
artikel, som under de sednare åren egt rum, endast är öfvergå-
ende och att priset snart torde komma att falla till hvad det
förut varit. Man har vid denna Riksdag gjort en betydlig för¬
ändring i bränvins-lagstiftningen, hvilken otvifvelaktigt kommer
att föranleda till denna närings inskränkning. Vid sådant för¬
hållande, och då sädesodling, hittills updrifven för bränvins-till-
verkningens skull, lärer något aftaga, torde kunna förutses, att
foderväxter hädanefter komma att odlas i större skala än hittills.
Den ökade fodertillgången kommer ladugårdarne till godo och
föranleder landtmännen att öka antalet af sin boskap, hvilket
naturligtvis har till följd, att mera smör produceras, hvarefter
den ökade tillgången å denna vara sänker dess pris. Till en
sådan sänkning kommer äfven den vid nu pågående Riksdag
nedsatta tullen å utländskt smör att i sin man bidraga; hvarföre
och dä således någon giltig anledn. att förmoda en fortfarande
prisstegring å denna artikel, enl. mitt förmenande, icke förefin¬
nes, jag anser mig höra vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att Utsk:s
förslag i denna del godkänna.
Gr. Sparre: Jag hade icke väntat mig att här blifva
underrättad derom, att det icke är fråga om smörräntans lef-
vererande in natura, enär jag just började mitt förra yttrande
med att påpeka detta förhållande. Men jag erinrade om det¬
samma, som sedermera blifvit af Hr Bildt tillräckligt utveck-
ladt, eller att då man vill hafva en ränta utsatt i persedlar
och icke i penningar, så är det väl meningen att välja sådana
persedlar, hvilkas värden äro för ortens skattgifvande kända,
så att de personer, sora deltaga i markegångs-sättningarne, kunna
med fullkomlig visshet bestämma dessa värden. Nu frågar jag
en livar, som känner förhållanderne i Upland: tillverkas der
och är der i orten tillgängligt salt smör? Då meningen är
att för hvarje provins bestämma några få persedlar, hvilkas vär¬
den vid markegångssättningarne äro lätta att utsätta, kan del
väl icke vara rätt att för Upland fastställa en räntepersedel, som
denna provins icke sjelf frambringar utan köper från andra pro¬
vinser, och hvars i orten gällande verkliga värde således icke
kan med behörig tillförlitlighet bestämmas. Detta är det huf-
vudsakliga skälet emot smörets antagande såsom hufvudränteper-
sedel för Upsala län.
Jag har hört några talare framställa vissa beräkningar öfver
och förutsättningar om smörets framtida fallande i pris. Jag
tror icke, att en lagstiftande församling vid afgörandet af en så¬
dan fråga, som den nu förevande, hör bygga sitt beslut på sä
högst problematiska saker och så' djerfva slutsatser, sorn dessa
Den 20 Maj e. m.
talare framställt, .lag hoppas visserligen, att ladugårdsskötsel
inom Opsala län skall hinna en högre utveckling än den f. n.
har, men om så kommer att ske, är jag öfvertygad derom, att
de, som använda ladugårdarnes afkastning i mjölk till smörbe¬
redning icke skola insalta smöret utan afyttra detsamma färskt
till Stockholm, emedan det färska smöret gäller mycket mera än
det salta. Man har sagt, att orsaken lill smörets stigande under
de sednare åren varit uphäfvandet af den Finska traktaten. Hr
Bildt har redan uplyst att, enl. tabellen, progressionen i smör¬
priserna under en längre tidrymd varit successiv och alldeles icke
hastigt sligit under de år, som efterföljde traktatens uphäfvande.
Händelsen är, Mine Hrr, att alla viktualie-varor, och isynnerhet
sådana som smör och fläsk, stiga i pris, och jag tror alt om vi
sträcka våra statistiska beräkningar tillhaka till tiden för 100 år
sedan, vi skola finna, alt dessa varor, mera än alla andra,
hafva successivt stigit i pris. Derföre anser jag det vara olämp¬
ligt att förvandla andra persedlar till smör och alldra helst för
provinsen Opland, hvars deputerade, såsom kändt är, icke öfver
frågan sig yttrat.
Jag har redan nämnt till hvilken grad priset å smör i Up¬
land under de 40 år, tabellen omfattar, stigit. Jag har hvarken
skäl eller rättighet att uti en så beskaffad fråga, som denna,
bygga mitt beslut på tomma förutsättningar, på en oviss förhopp¬
ning, att ladugårdsskötsel skall utveckla sig, i synnerhet då i
betraktande tages det af mig omnämnda förhållande, att sådant
icke kommer att hafva något inflytande å priset på salt smör i
Upland. Jag vill icke hoppas, att R. o. Ad., på sätt en ledamot
af StatsUtsk. tyckes antyda, skall vilja bestraffa Uplands inne¬
byggare för det att deras deputerade icke velåt yttra sig öfver
frågan om den ena räntepersedelns omsättning till en annan,
utan envist vidblifvit åsigten, att alla persedlar skulle till pen¬
ningar förvandlas. Jag förmodar tvertom, att R. o. Ad. icke
skall låta denna omständighet i ringaste mån inverka på sitt be¬
slut utan bemöta Upland med lika mycken välvilja som de andra
landskapen.
Man har påstått, att det vore ganska lämpligt att förvandla ränte-
persedlar hälften till spanmål och hälften till smör, derföre alt dessa
artiklars pris balancera hvarandra, så att då spanmålen stiger, faller
smöret och tvertom. Jag deremot vågar påstå, att förhållandet all¬
deles icke är sådant. Om vi taga tabellen i hand och jemföra span-
målspriserna med smörpriserna, så finna vi, att under de år, då
spanmålspriserna varit höga, har äfven priset å smör varit högt.
Under sistförflutna år, då en T:a råg gällde 11 R:dr 32 sk., gällde
ett IM smör 6 R:dr 36 sk. Detta är det högsta smörpris, sorn
under hela den i tabellen uptagna tid funnits och således är det
icke sanni, att prisen å spanmål och smör balancera hvarann.
Men om äfven så vore, torde R. o. Ad. finna, att balanceringen
blefve högst obetydlig,| enär spanmålsräulan upgår till 189,000
R:dr och smörräntan endast till 5,000. Emelh rtid böra vi icke
göra en beräkning, som vederlägges af erfarenheten, ty tabellen
Den 20 Maj e. m.
219
visar att spanmål och smör stiga i samma proportion. Om en
missväxt pä spanmål, föranledd af torka, såsom vanligtvis är fallet,
i Upland inträffar, så inträffar äfven missväxt ä hö och således
skall smöret blifva dyrare på samma gång som spanmålen.
Jag tror icke, alt man kan framlägga något enda verkligt
skäl för den ifrågasatta förvandlingen. Alla de i Upland bosatte
landtbor, med hvilka jag i ämnet samtalat, hafva ansett det vara
förmånligare alt få hö och dagsverken förvandlade till spanmål
och jag, som är boende i denna provins, har derföre ansett det
vara min [iligt ali inför R. o. Ad. tillkännagifva denna önskan.
Jag anser mig äfven böra tillägga, att jag kanhända mera än de
flesta intresserar mig för denna frågas utgång. Den har i så
niånga år legat pä Ständernas bord, att jag skulle högeligen .be¬
klaga, om den nu folie; men jag kan ej förmoda, att den fram¬
ställning, jag nu gjort, skall, ifall den af R. o. Ad. gillas, föran¬
leda något sådant. Ifall jag befarade detta, skulle jag genast
afstå frän mitt förslag, men förändringen är för obetydlig att
framkalla någon på hela frågans utgång inverkande söndring i
sinnena. Dä StatsUtsk. i aila fall måste ånyo handlägga denna
fråga, som är af 2:ne Medstånd återremitterad, sä torde det icke
förorsaka serdeles besvär att vid frågans förnyade behandling taga
i betraktande den framställning jag nu gjort.
Jag slutar med att medgifva lämpligheten af att återremittera
punkten, i st. f. att deröfver genast besluta, och anhåller derföre
vördsamt om Hr Gr. o. Landtm:s propos. ä återremiss af 2:dra
punkten i denna del af Utsk:s förslag.
Frih. Ak e r hjelm , C ari: Hr Bildt har sökt att bevisa för¬
delen för ränlegifvarne af de ifrågavande persedlarnes förvand¬
ling till spanmål i st. f. smör. Han har resonnerat sålunda, att
sorn bränvinslillverkningen troligtvis kommer att till följd af R.
Sius beslut ang:de vilkoren för denna närings ulöfvande betyd¬
ligt inskränkas, så och då spanmål ej vidare i så betydlig mån
som hittills för denna tillverkning användes, komma spanmåls-
priserna alt falla. Jag delar Hr Bildts åsigt i della hänseende och
medger således, att om spanmälspriserna sjunka, år det en fördel
för räntegifvare att få spanmålsränta i st. f. smörränta. Men jag
ber att få fästa upmärksamheten på följden af spanmålsprisernas
fall. Efter de läror, vi här hört uttalas, skulle jordbrukaren, då
spanmålspriserna blifva låga, nödgas att använda spanmål till föder
ät sina kreatur. Afven jag" tror att så kommer att inträffa och
följden häraf blifver naturligtvis en ökad smörproduktion, som
åter medför prisfall å denna vara. Således tror jag, att förän¬
dringen i bränvinslagstifningen kommer att medföra prisnedsätt-
ning å såväl jordbrukets som ladugårdens produkter, och att det
följaktligen icke blifver förmånligare för ränlegifvarne i provinsen
Upland alt få oftanärande räntepersedlar förvandlade i bara
spanmål i st. f. spanmål och smör. Flera talare hafva redan
ådagalagt, att den å Upland sig belöpande smörräntan icke blifver
serdeles betydlig och de som deltagit i delta Betänk:s upsätlning
220
Den 20 Maj e. m.
veta ganska väl, att smörräntan ej kommer att levereras in na¬
tura utan att den endast är antagen såsom en värdemätare, så
att det föga betyder, om Upland producerar det smör, här är i
fråga, eller icke. Jag yrkar fortfarande bifall till alla 3 punkterna.
Hr. Fåhraeus, Olof Imanuel: Såsom ett tillägg till hvad
den föreg:de talaren anfört till stöd för Utsk:s förslag i denna
punkt, ber jag att få fästa upmärksamhelen derå, att R. o. Ad.
äfven som 2:ne andra Stånd nyligen beslutat att nedsätta inför¬
selstullen å smör till hälften, eller från 1 R:dr 16 sk. till 32 sk.
b:co pr LIS. Det lider icke något tvifvel, att ju icke denna om¬
ständighet kommer alt verka till nedsättning i smörpriserna samt
tillika medföra mera stadga i dessa pris.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få förena mig med
dem, som yrkat bifall till Utsk:s förslag. Jag finnér icke något
skäl att förvandlingen sker endast till spanmål. Om man när¬
mare granskar Betänk., så finner man, att det endast är 2:ne
län, hvars enda persedelränta är spanmål, men alt deremot 18
län hafva till persedelräntor både spanmål och smör. Jag vill
icke ingå i någon beräkning öfver sannolikheten af smörets fram¬
tida stigande eller fallande i pris, ty del ligger öfver min för¬
måga. Lika med Gr. Sparre är jag bosatt i Upland men kan
dock ej med honom vitsorda, att detta landskaps innebyggares
allmänna önskan är, att smöret skall afskrifvas från länets liuf-
vudränte-persedlar, då jag derom saknar tillförlitlig kunskap. För
öfrigt anser jag det ligga i sakens natur, att man till värdemätare
bör bibehålla åtminstone 2:ne persedlar, när det icke kan blifva
flere, hvarföre jag för min del anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Uppå härefter serskildt för hvardera mom. af Utsk:s före-
var:de tillstyrkande framställde propos:r, blefvo de utan anmärk¬
ning lemnade Usta och 3:dje momme bifallne, och förklarade
Hr G r. o Landtm., sedan svaren å den till bifall å 2:dra mom.
framställda proposm blifvit besvarad med starka Ja, blandade med
Nej, alt lian funnit Ja öfvervägande.
Stockholms län.
Hr Bildt: I consequens med hvad jag nyss yttrat, då fråga
var om hö- och dagsverksräntornas inom Upsala län förvandling
hälften till spanmål och hälften till smör, anser jag mig äfven
nu, i afseende å Stockholms län, böra yttra mig i samma syft¬
ning. Om Upsala län icke kan betraktas såsom någon smörpro-
ducerande provins, så kan Stockholms län ännu mindre såsom
sådan anses. I sistnämnde län produceras mycket litet smör och
provinsens innebyggare måste till större delen köpa sitt smör från
andra delar af riket. Det är således orimligt att till smör för¬
vandla andra i den ordinarie räntan ingående persedlar, hvilka upgå
till vida större summa, än den summa, som motsvarar den nuvar:de
smör-räntans värde. Om milt minne ej sviker mig, så upgår dags-
verksräntan i Stockholms län till 3 gånger så stort belopp som
smörräntan. Nu vill man förvandla denna stora ränta till smör
Den 20 Maj e. m.
221
ränta, hvilken f. n. är den 4:de eller 5:te i ordningen, hvad
storleken beträffar. Om så sker, är det ju tydligt, att Stockholms
läns räntegifvare i ännu större skala komma att vidkännas samma
slags förlust, som genom den af R. o. Ad. nyss godkända för¬
vandling kommer att drabba Upsala läns skattdragande.
Under den näst förutgångna discussionen har det blifvit ytt-
radt, att smörpriserna sannolikt skola komma att falla, bland
annat, derföre att tullen å smör blifvit nedsatt. Jag påminner
mig ganska väl att då denna tullfråga här diskuterades, alla de,
sorn förordade nedsättningen, öppet yttrade, att denna åtgärd icke
skulle lända jordbrukarne till uågon skada, emedan den höga
tullen endast utgjorde ett proemium för lurendrejeriet. Jag delar
denna åsigt och kan, med antagande af dess riktighet, icke för¬
stå, huru man kan påstå, alt tullnedsättningeu skall utöfva infly¬
tande på smörpriserna.
Jag tror, att det sakförhållande, som Ulsk. framdragit såsom
hufvudsakligt skäl för antagande af de båda hufvudränte-persed-
larne, spanmål och smör, eller att dessa varors pris stiga och
falla i motsatt förhållande, icke är så alldeles exact. Om man
kastar en blick på tabellen för Stockholms län och jemför de 4
medeltalen af 10 års markegångspriser å spanmål och smör, så
finner nian att endast å ett af dessa medeltal inträffar det för¬
hållande, att smöret fallit och stigit i motsatt riktning med span-
raålen. De öfriga medeltalen utvisa att priserna å spanmål och
smör stigit och fallit samtidigt.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. med att vidare orda i denna
fråga, då jag nyss hade tillfälle att närmare utveckla mina äsig-
ter i detta ämne. Ehuru den utgång, frågan i afseende å Upsala
län fick, var föga upmuntrande, anser jag mig likväl böra anhålla
om återremiss af denna punkt i samma syftning som vid den
föregående, emedan jag tror, att de skäl, som i afseende å Stock¬
holms län tala för min åsigt, måhända skola bättre lyckas att
göra sig gällande, enär de äro mera i ögonen fallande.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anser jag, att
2:dra mom. bör återremitteras, hvaremot Usla och 3:dje morn.,
hvilka, eril. min tanka, icke gifva anledn. till någon anmärkning,
torde kunna bifallas. Jag kan ej, i likhet med Gr. Sparre, till¬
styrka R. o. Ad. att genast vidtaga en redaktions-förändring af
2:dra morn., ty flera andra punkter i detta Retänk. torde må¬
hända böra återremitteras, vid hvilket förhållande det vore lämp¬
ligast för Utsk. att i ett sammanhang ånyo handlägga ärendet.
Hr von Troil: Jag behöfver vid detta tillfälle icke vara
vidlyftig, enär samma skäl förefinnas för gillande af Utsk:s för¬
slag i denna del, som de, hvilka anfördes af flera talare, då
fråga var om Upsala läns skattetitlar. Jag vill blott till besva¬
rande uptaga Hr Bildts yttrande, atl smörräntan, olämplig för
Upsala län, skulle vara ännu mera olämplig för Stockholms län.
Enl. min öfvertygelse är förhållandet alldeles motsatt. Det är
nemi. för en hvar bekant, att Upsala län till större delen utgöres
af slältbyggd. Stockholms län och isynnerhet den del deraf, som
Den 20 Maj e ra.
benämnes Roslagen, är deremot en mera bruten trakt med be¬
tydliga saltsjöbeten. Derföre är också i allmänhet smörproduk¬
tionen i Stockholms län vida betydligare än i Upsala län. Så¬
ledes torde, tvert emot hvad Hr Bildt påstått, smörräntan vara
vida lämpligare för del förra länet än för det sednare,
Vidare anser jag mig böra fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på det, enl. min tanke, ganska vigtiga skäl för smörräntans bibe¬
hållande, som af Hr Fåhraeus i slutet af den förra discussionen
anfördes, nemi. att smörpriserna ovilkorligen komma alt nedgå
till följd af nedsättningen i smörtullen. Under denna förutsätt¬
ning, sorn bar mera än sannolikhet för sig, länder den föreslagna
förvandlingen de ränlegifvande till ganska stor fördel. I alla fall
kommer beloppet af de blifvande spanmåls- och smörräntorna att
blifva vida mindre än enl. Skatteförenklings-komiténs alternativa
förslag, sorn åsyftade alla räntepersedlars förvandling, -^delaf till
spanmål och ^:del lill smör.
Det torde vara öfverflödigt att framlägga några vidare skäl,
enär de redan andragna äro tillräckligt bevisande, hvarföre jag
nu slutar och anhåller endast, att Utsk:s förslag i denna punkt
måtte blifva af R. o. Ad. godkändt.
Frih. Cederström: Hr Bildt synes mig hafva rätt derutin¬
nan, att smörpriserna icke alltid stigit och fallit i motsatt förhål¬
lande till spanmålspriserna, på sätt åtskilliga talare hafva förmenat.
Åtminstone synes förhållandet i Stockholms län, på sätt tabellen
utvisar, icke hafva varit sådant de antagit; men deremot lemnar
samma tabell en, enl. min åsigt, ganska vigtig uplysning, nemi.
att smörpriserne under de år, tabellen omfattar, varit mycket mera
konstanta än spanmålspriserna. Man ser t. ex. smörpriset under
flera år hafva förblifvit vid 5 R:dr pr Lii, då deremot spanmäls-
priset onder samma tidrymd varierat från 10 till 7 R:dr T:n.
Det är detta konstanta pris, som, i min tanke, gör smöret till
en ganska lämplig räntepersedel, ty stadga i beräkningsgrunden
måste naturligtvis vara af mycken vigt vid bestämmandet af de
enskildas utlagor.
Hi' Bildt har förmenat, att nedsättningen i smörtullen huf-
vudsakligast skett i afsigt alt dymedelst förebygga insmugglandet
af denna vara, men, så vidt jag ej missminner mig, åberopades,
såsom skäl för åtgärden, lika mycket den omständighet, att den
stora allmänhet, som är konsument, derigenom skulle få denna
vigtiga lefnadsförnödenhet till bättre pris. Jag får, på grund af
hvad jag nu och tillförene andragit, anhålla om R. o. Ad:s bifall
till denna punkt, under förmodan, det Ståndet ej lärer göra sig
skyldigt till den inconseqvensen att, sedan Ståndet godkänt Utsk:s
förslag beträffande Upsala län, nu i afseende å Stockholms län
göra en förändring i alldeles enahanda riktning, som vid det
förra beslutets fattande blef föreslagen, men ej följdes.
Hr Bildt: Jag kan icke underlåta att fästa R. o. Ad:s up¬
märksamhet derå, alt de skäl, som anföras för bifall till Stats-
Utsk:s förslag i denna punkt, äro af lika problematisk natur som
Den 20 Maj e. m.
de, hvilka vid förra punktens behandling framdrogos, kanhända
äfven, hvad billigheten vidkommer, ännu mera problematiska.
Så t. ex. har Hr von Troil, för att visa, att det vore obilligt att
för Stockholms län göra det undantag, som ej ansågs böra göras
för Upsala län, erinrat om Roslagens förträffliga saltsjöbelen och
gjort en sådan skildring af dessa beten, alt man kunde för¬
ledas att tro, det länet vore serdeles smörproducerande. Det
är beklagligt, att de statistiska uplysningarne i detta hänseende
äro sä knapphändiga, att man icke kan framlägga någon bestämd
siffer-upgift, men jag kati likväl, såsom ett motstycke till Hr von
Troils lockande beskrifning å de ypperliga saltsjöbetena inom
förr nämnde del af Stockholms län, anföra, all en ledamot af
BondeSt. uti StatsUtsk., som just är representant för denna trakt,
yttrade sig emot andra räntepersedlars förvandling till smör och
stödde denna sin åsigt deruppå, alt i haus hemort föga smör
producerades.
Vidkommande åter Frih. Cederslröms yttrande ang:de smör¬
prisets konstanta egenskap, så får jag fästa den värde ledamotens
upmärksamhel derå, att ifall han jemför sifferupgifterna i tabellen
öfver Stockholms län i afseende å medelpriserne ä spanmål och
smör för del första tiotalet, eller 1814—1823, med sifferupgif-
terne ä samma medelpris för hela tidrymden 1814—1853, så
skall han finna, att smörpriset har differerat med 34 sk. men
deremot spanmålspriset endast med 14 sk. Detta bevisar, att
spanmålspriset är mindre underkastadl förändring än smörpriset,
ty att 34 sk. prisförändring å en vara, som endast kostar 6 R:dr,
är vida mera än 14 skillingars prisskillnad å en mycket dyrare
vara, som i medeltal kostar 8 R:dr, måste väl medgifvas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag vill blott meddela
den uplysning, att, enl. de tabeller, som finnas i Skatteförenk-
lings-komiténs Betänk, bifogade, medelpriset å smör inom Upsala
län för åren 1824—1843 varit 5 R:dr 28 sk. 7 rst. samt att
detta medelpris för Stockholms län varit 5 R:dr 21 sk. 2 rst.,
hvilket tyckes utvisa, att Utsk:s förslag är förmånligare för Stock¬
holms län än för Upsala län.
Hr Fåhraeus: Det har blifvit anmärkt, att en större skilj¬
aktighet skulle förefinnas emellan Stockholms och Upsala län i
afseende å qvantiteten af åtskilliga räntepersedlar. Jag ber i anledn.
deraf att få ur de tabeller, sorn åtfölja K.. Kammar-Collegii yt¬
trande i ämnet, uplysa, att räntepersedeln spanmål upgår
i Upsala län till 189,015: 24. 6.
i Stockholms län lill 123,154: 9. 11.
Smör i Upsala län till 5,731: 29. 10.
i Stockholms län till 5,624: 30. 1.
Dagsverken i Upsala län till 30,557: 14. 7.
i Stockholms län till 32,244: 47. 7.
Hö i Upsala län till 11,131: 30. 7.
i Stockholms län till 16,937: 45. 8.
alla grundräntor tillsammans uppgå till ett markegångsvärde i
224
D en 20 M aj e m.
Upsala län af 257,553: 33. 5. och i Stockholms län af 223,421:
24. 2. Det torde häraf inses, att skiljaktigheterna, i förhållande
till det hela, icke äro så väsendtliga, att de böra föranleda någon
synnerligen olika tillämpning af grunderna för räntesystemets
förenkling.
Gr. Sparre: Emot Frih. Cederströms yttrande, att smör¬
räntan skulle vara så lämplig derföre att smöret har ett så kon¬
stant pris, på sätt tabellerna gåfve vid handen, ber jag att få an¬
märka, att priset å ett LU smör inom Stockholms län, enl. sam¬
ma tabell, var år 1846, 6 R:dr roen år 1853, 7 R:dr 16 sk.
Jag för min del har icke funnit någon persedel, hvars pris varit
så varierande, att detsamma under en tid af endast 7 år diffe¬
rera! med 1 R:dr 16 sk. Jag kan icke föreställa mig annat än
att R. o. Ad:s mening är, att den skatteförenklings-fråga, hvarmed
vi nu äro syselsatta, en fråga, som under loppet af 20 år syssel¬
satt R. St:r och som, på sätt en talare på förmiddagen jemväl
yttrat, redan för ungefär 100 år sedan bragtes ä bane, nu skulle
lösas på det sätt, att utgången deraf blefve för räntegifvarne så
fördelaktig som möjligt och tillfredsställa deras billiga fordringar,
isynnerhet då man ej kan undgå att finna, att räntegifvarnes
representanter vid Riksdagen tillkännagifvit en viss obenägenhet
emot hela förslaget. Uti det bemödande, som hos flera af Stats-
Utsk:s ledamöter röjer sig, att med all gevalt få förslaget oför-
ändradt igenom, tycker jag mig icke finna det bemödande att gå
räntegifvarnes billiga önskningar till mötes, som i en så vigtig
fråga borde finnas. Som R. o. Ad. redan känner, delar jag Hr
Bildts åsigt i detta hänseende och får derföre äfven instämma i
den af honom yrkade propos.
Hr von Troil: Med anledn. af Gr. Sparres sista yttrande
ber jag att få förklara, att den afdelning af Utsk., som under en
ganska lång tidrymd sysselsatt sig med denna fråga, dervid gått
så samvetsgrant tillväga som möjligt. Innan någon hufvudränte-
persedel föreslogs till antagande, afvägdes noga alla skälen både
för och emot en dylik åtgärd, men då något system måste följas
och då man i det ena fallet icke kan utgå från en grundsats
och i det andra dermed likartade från en annan, får man icke
förtänka Utsk. att det, såvidt möjligt varit, velat införa likhet
emellan de serskildta länens räntetitlar.
Såsom ett exempel, hvarthän det skulle leda, om man vid
mera omfattande frågors behandling läte än den ena och än den
andra representantens yttranden föranleda till afvikelse!- från den
bana, man ansett sig böra följa, ber jag att få nämna, att sedan
en ledamot af StatsUtsk. från ett visst län ifrigt påyrkat, att en
viss förvandling skulle för samma län föreslås, förklarade samme
ledamot några timmar derefter, sedan beslut i öfverensstämmelse
med hans åsigt blifvit fattadt, att han misstagit sig och yrkade,
att en annan förvandlingsgrund skulle följas. På detta sätt tror
jag att det ganska ofta skulle komma att gå, derest man alltför
obetänk-
Den 20 Maj e. m.
225
obetänksamt lyssnade till den ena eller andra ledamotens fram¬
ställningar.
Gr. Sparre har åberopat den stora prisstegring, som smöret
undergått från år 1846 till år 1853, utgörande 1 R:dr 16 sk.
Om Gr. Sparre behagade närmare granska tabellen, så skall han
finna, att skillnaden emellan 1852 och 1853 års smörpriser utgör
32 sk. Orsaken härtill inses lätt, blott man erinrar sig först¬
nämnde års missvext å foder. Detta var således ett undantags¬
fall, som hvarken togs eller borde tagas i betraktande vid för¬
slagets upgöiande. Jag fortfar att yrka bifall till förslaget.
Gr. Mörner: Vid den anmärkn. Gr. Sparre bär gjort, anser
jag icke någon synnerlig vigt böra fästas, enär skillnaden emellan
1852 och 1853 års rågpriser utvisar, att spanmålen under dessa
år varit till priset ännu mera fluktuerande än smöret. Under
det att smöret undergick en prisstegring af 32 sk., höjde sig
nemi. rågpriset från 10 till 12 R:dr T:n, hvilket utvisar, att span-
måls-priserna under nämnde lid voro mera varierande än smör¬
priserna.
Serskilde propos:r å hvartdera morn. af Utsk:s förevar:de
hemställan blefvo härefter framställde, hvarvid de utan anmärkn.
lemnade Usta och 3:dje momme biföiros och Hr Gr. o. Landtm.,
efter med starka Ja, jemte några Nej besvarad propos. å bifall
till 2:dra mom. förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Skaraborgs län.
Hr Palmcran tz, Joh. Mauritz: Länets deputerade hafva,
vid med dem hållet sammanträde, förklarat deras önskan vara,
att, såvida ej hela ordinarie räntan finge förändras till en be¬
stämd penningeränta, de nuvande skattetitlarne måtte oförändrade
få bibehållas. Då R. o. Ad. redan fattat ett beslut, som lägger
hinder i vägen för denna önskans upfyllande, så torde det vara
fåfängt att vidare ifra derför. Men något afseende bör väl
ändå fästas vid de skattdragandes önskningar, och jag anser mig,
hvad Skaraborgs län beträffar, uttrycka länets räntegifvares me¬
ning, då jag nu föreslår, att dagsverksräntan måtte förvandlas,
icke till spanmål och smör, utan ensamt lill spanraål. I Skara¬
borgs län eger nemi. samma förhållande rum som i Upsala län,
eller att artikeln smör är en ganska osäker värdemätare och un¬
derkastad vida större prisförändringar än spanmål. Om R. o. Ad.
behagade finna, att min framställning har något skäl för sig, skulle
jag anhålla, alt Betänk, måtte i denna del till Utsk. återremit¬
teras för vidtagande af förändring i den syftning jag antydt.
Då jag icke biträdde det beslut, som på f. m. fattades i af¬
seende å dagsverksräntans förvandling, anhåller jag att nu, medan
jag har ordet, fä deremot nedlägga min reservation, öfvertygad
som jag är, att om denna åtgärd kommer lill verkställighet, en
förhöjning af skatleboloppet i många orter af fäderneslandet deraf
blifver en följd. Jag anhåller äfven att få kasta en flyktig blick
7H. 15
226
Den 20 Maj e. m.
på hela denna stora skatteförenklings-fråga. Denna fråga härleder
sig icke från gårdagen. Det är derföre icke underligt, om den
blifvit på mångahanda sätt behandlad, isynnerhet då man be¬
sinnar dess höga ålder af 1 \ sekel och dess stora vigt för fä¬
derneslandet.
Hr von Troil: I afseende å Skaraborgs län har K. M.
föreslagit R. St:r alt besluta, det spanmål, smör och dagsverken
skola såsom hufvudrånte-persedlar bestämmas samt bibehållas vid
sina nuvar.de belopp med blott sådane jemnkningar, som vore en
följd af i allmänhet stadgade grunder, och alla öfriga nuvärde
nii jordeboks- och hemmantals- eller ordinarie räntan inbegripne
persedlar förvandlas till bestämd penningeränta, men att denna
förenkling af grundräntorna skulle i öfverensstämmelse med i all¬
mänhet stadgade grunder gå uti verkställighet först sedan veder¬
börande skattdragande uti länet derom i behörig ordning till K.
M. ingått med underd. anhållan. Således skulle det fä bero på
länets innebyggare sjelfva alt bibehålla de gamla räntepersedlarne
och detsamma har Hr Palmcrantz i första rummet önskat. Jag
får då fästa upmärksamheten derå, att Utsk. för sin del ansåg,
alt det skulle vara hårdt, om Skaraborgs län, ehuru dess depu¬
terade icke hade bestämdt sig för några vissa hufvudräntepersed-
lar, skulle derföre gå i mistning af den ifrågavande fördelen;
att likväl flere ledamöter af Utsk. yrkade bifall till denna del af
K. M:s propos. men att BondeShs flesta ledamöter förklarade,
att en sådan åtgärd från StatsUtsk:s sida skulle väcka mycket
missnöje, hvarföre Utsk. äfven med stor majoritet beslöt, att K.
M:s framställning i denna del icke borde bifallas.
För att nu komma till det andra alternativet af Hr Palm¬
crantz förslag, eller att dagsverksräntan skulle förvandlas till endast
spanmål, får jag uplysa, det K. M. föreslagit endast 3:ne hufvud-
ränte-persedlar för Skaraborgs län, nemi. spanmål, sora utgår
med omkring 75,000 R:dr, smör, utgörande ungefär 47,000 och
dagsverken, till ett ungefärligt belopp af 35,000 R:dr. Derjemte
utgår af gammalt, penningeräntan med 19,000 R:dr och småper-
sedlarne med omkring 5,000 R:dr. Då nu smörräntan inom
länet utgår med ett så betydligt belopp, som 47,000 R:dr, vill
det synas såsom vore räntegifvare vana vid denna räntepersedel.
Om raan dessutom tager i betraktande de framsteg, jordbruket
och ladugårdsskötseln inom länet å sednare tider gjort och enl.
all sannolikhet ytterligare komma att göra, tror jag, att hvarje
tvekan i afseende å lämpligheten af dagsverksräntans förvandling
till hälften spanmål och hälften smör bör försvinna, hvarföre jag
tillstyrker R. o. Ad. att, i öfverensstämmelse med förut fattade
beslut, bifalla Ulsk:s förslag jemväl i denna del.
Hr Palmcrantz: Den siste värde talaren har, till stöd för
Utsk:s förslag, endast åberopat den omständighet, att länets ränte¬
gifvare äro vana vid smörräntans utgående. Men den som kän¬
ner förhållandet inom länet finnér lätt, att smörräntan derstädes
är olämplig. En stor del af länet är nemi. slättbyggd utan några
Den 20 Maj e. m.
227
betydliga betesmarker, så att kreaturen lia undt om bete. Man
kan visserligen säga, att della förhållande ändras genom jordbru¬
kets framsteg och gräsvexters odlande, men del är ganska ovisst,
när denna lyckliga tid kommer att inträffa, när de af den siste
värde talaren gjorda förespeglingar blifva en verklighet. Jag
fortfar derföre i min anhållan, det R. o. Ad., med fästad! af¬
seende å det för länet egna förhållandet, att större delen deraf
är ett slättland, måtte besluta, det dagsverksränlan skall förvand¬
las till endast spanmål.
Uppå härefter serskildt ä såväl Utslas tillstyrkande till ränte-
förenklingens definitiva bestämmande, som å hvardera morn. af
Utsk:s förslag ronde sättet för densammas utförande i Skaraborgs
län, biföll R. o. Ad. hvad Utsk. härvid tillstyrkt och föreslagit.
Kronobergs och Jönköpings län.
Utsk:s i afseende på dessa län gjorde tillstyrkanden blefvo
af R. o. Ad. bifallne.
Westmanlands län.
Gr. Lagerbjelke: Vid behandlingen af skatteförenklingen
för Upsala län uttryckte StatsUtsk. den åsigt, att hö var en otjen¬
lig räntepersedel, emedan densamma vid landtbrukets och ladu-
gårsskötselns utveckling blifver af större vigt för jordbrukaren
och i följd deraf jemväl stiger i värde. I afseende å Westman¬
lands län, hvarom nu är fråga, har Utsk. väl icke uttryckligen
frångått nyssnämnde åsigt, men dock föreslagit, att hö skulle
bland länets hufvudränte-persedlar bibehållas, på grund af länets
deputerades derom framställde önskan. Det är likväl ganska tro¬
ligt, att denna önskan upkommit deraf, att länets deputerade
tänkt sig det gamla förhållandet, då räntepersedlarne utgingo in
natura och då jordbrukaren med sin jords egna produkter af-
bördade sig skatten, under hvilket förhållande hö för vissa trak¬
ter af Westmanland kunde vara en ganska tjenlig räntepersedel.
Men detta förhållande kommer att i framtiden uphöra samt denna
räntepersedel endast blifva värdemätare och såsom sådan är hö
en af de otjenligaste, som kan uptänkas. Förutom det att hö-
priserne från det ena året till det andra ganska betydligt vexla,
förefinnes en högst betydlig skillnad i pris emellan hö af en sort
och af en annan, så att man svårligen kan säga, hvad sorn är
verkliga priset å hö. På samma torg och vid samma tid kan
det ena pundet hö kosta 32 sk. och det andra endast 8 sk. Man
kan visserligen invända, att räntehöet alltid är s. k. hårdvallshö,
men emellan det ena pundet hårdvallshö och det andra kan
äfven en betydlig skillnad i pris ega rum, till följd af mer eller
mindre lyckad bergning samt olika grässorter, hvarföre hö alltid
måste förblifva en högst otjenlig värdemätare. Dertill kommer,
att då de öfriga hufvud-räntorna i Westmanland upgå i rundt tal
till 276,000 R:dr, så utgör höräntan endast ett belopp af om-
15 *
228
Den 20 Maj e. m.
kring 11,000 Ridr, vid hvilket förhållande olämpligheten att bi¬
behålla hö såsom hnfvudränte-persedel för Westmanland blifver
än mera i ögonen fallande.
På grund häraf anhåller jag vördsamt om återremiss å
första punkten af förevar:de förslag, på det att StatsUtsk. måtte
få tillfälle att öfverväga, huruvida icke hö, i likhet med hvad
för andra län föreslagits, borde till annan räntepersedel förvand¬
las. Emot de öfriga punkterna bar jag ingen anmärkn. att fram¬
ställa, utan anhåller, att desamma måtte blifva af R. o. Ad.
bifallna.
Hr von Troil: Lika med Gr. Lagerbjelke erkänner jag
visserligen, att hö i allmänhet är en ganska otjenlig räntepersedel.
Utsk. har äfven insett detta och föreslagit dess bibehållande endast
i Westmanlands och Gefleborgs län samt den del af Orebro län,
som ligger utom bergslagen. Orsaken till denna afvikelse igen-
(innes uti dessa 3:ne läns deputerades bestämdt uttalade önskan,
att höräntan måtte, bibehållas. Hvad nu serskildt Westmanlands
län beträffar, får jag fästa upmärksamheten derå, att flertalet af
länets deputerade uttryckt den önskan, att alla persedelräntorna,
med undantag af spanmål, mätte till bestämd penningeränta
förvandlas, men derjemte, derest sådant icke kunde bifallas, en¬
hälligt förklarat sig för bibehållande såsom räntepersedlar af
spanmål, smör, hö och tackjern samt för förvandling af fläsk till
smör och af dagsverken till kött. Med fästadt afseende å denna
önskan har äfven K.. M. föreslagit, att de serskilda skattetitlarne
för Westmanlands län skulle blifva spanmål, smör, fläsk, tack¬
jern, hö, dagsverken och penningar. I afseende å dagsverken
har Utsk. föreslagit en förändring, som redan blifvit af R. o. Ad.
godkänd; men, hvad åter höräntan beträffar hemställer jag, huru¬
vida det varit lämpligt, att StatsUtsk., tvertemot länets deputera-
rades enhälliga önskan, föreslagit höräntans försvinnande. Hvar¬
före hafva dessa deputerade blifvit hörda, om icke för att de måtte
tillkännagifva de serskildta länens innebyggares tankar i ämnet?
Då nu dessa deputerade sammanstämmande förklarat, alt hö borde
såsom serskild skattetitel bibehållas, vore det att föga fästa afse¬
ende å ett tillkännagifvande af just de personer, hvars tankår
man ansett nödigt att inhemta, om man nu beslöte, att denna
ränta skulle till en annan förvandlas. Jag ber dessutom att få
fästa upmärksamheten derå, att Utsk. icke föreslagit, att någon
af de persedlar, sora ansetts böra till andra förvandlas, skulle för¬
vandlas till hö, utan att endast den gamla höräntan blifvit före¬
slagen att oförändrad bibehållas.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
bifall till nu förevaride del af Betänk.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, först hemställde om R’. o.
Ad. behagade bifalla lista mom. af Utskis förevaride hemställan,
ropades starka Ja blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Den 20 Maj e. m.
229
De öfrige inom:ne af ifrågavande hemställan blefvo uppå se¬
dermera framställd propos. bifallne.
Östergöthlands, Södermanlands, Elfsborgs och Halmar lån.
11. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i afseende på dessa län tillstyrkt.
Stora Kopparbergs län.
Frih. Palmstjerna: I St. Kopparbergs län utgöres f. n.
kronotionden i flera sädesslag, bland andra uti s. k. dubbel-hafra.
Jag vet icke, om Utsk. i sitt förslag åsyftat att de icke bibehållna
persedlarne skulle förvandlas lill dubbel-hafra eller till enkel bafra,
hvilket dock torde vara nödigt att bestämma; och anhåller jag
alt någon af Utsk:s ledamöter behagade derom lemna uplysning.
Hr von Troil: För Utsk. har det visserligen icke varit
obekant, att inom St. Kopparbergs län hafran beräknas på tvenne
olika sätt, nemi. såsom enkel- och dubbel-hafra, men Utsk. har
icke funnit lämpligt ali föreslå huruvida räntespanmålen skulle
bestämmas efter den ena eller andra af dessa beräkningsgrunder,
emedan dubbel bafra vanligen står två gånger så högt i pris, som
den enkla, och förvandlingen sålunda skulle komma att, i qvan-
titativl hänseende, derefter lämpas. K. M. bar visserligen före¬
slagit, att spanmålsräntan skulle utgå i sådant slag, som hvarje
orts kronotionde, men jag anser Utsk:s förslag medföra mera enhet
och tror ej, att något förtydligande i detta fall behöfves samt an¬
håller således om bifall lill denna punkt.
Frih. Palmstjerna: 1 vissa trakter af Dalarne, der kol-
räntan utgår, är kronotionden icke bestämd i råg och utsädet
deraf är högst obetydligt emot hafran, som der utgör hufvud-
sädet. Det torde således vara mindre lämpligt alt stadga, det
räntespanmålen i dessa orter skulle utgå med hälften råg och
hälften bafra. Måhända anses det af mig nu anmärkta förhål¬
lande icke förtjena serdeles upmärksamhet, emedan det endast
undantagsvis eger rum, men jag har ej kunnat underlåta att det¬
samma vidröra, emedan det ugör ett bevis på företrädet af K,
M:s förslag, som innehåller, att spanmålsräntan skulle utgå i
sådant slag, sorn hvarje orts kronotionde, hvilken åter är bestämd
efter hvarje orts hufvudsäde. Om K. M:s förslag bifalles, föror¬
sakas derigenom ingen förändring i systemet, men en bestämd
fördel för de serskilda orterne skulle deraf blifva en följd och då
man i allmänhet bemödat sig att, såvidt möjligt varit, lämpa rän¬
torna efter hvarje orts beskaffenhet, skulle jag anse att denna
regel äfven i detta fall bör iakttagas och anhåller således om bifall
till K. M:s förslag i berörde hänseende.
Hr von Troil: Hvad räntepersedlarnes förvandling beträf¬
far, sä har den skett på grund af den åsigt, som blifvit uttalad
utaf de Riksdagsfullmäktige af BondeSt., hvilka inom Utsk. del¬
tagit i målets handläggning, efter samråd med alla ledamölerne
af nämnde Stånd från Stora Kopparbergs län, och sedan desse
förklarat sig nöjda med det upgjorda förslaget. Jag skulle såle¬
des tro, att förvandlingen till hälften råg och hälften bafra är
330
I)en 20 Maj c. ni.
öfverensstämmande med hvad länets innebyggare i detta hän¬
seende sjelfva önska.
Huruvida det är nödvändigt att, pä sätt Hr Frih. Palmstjerna
i sitt första yttrande äskat, bestämma, om hafran år s. k. enkel
hafra eller dubbel liafra, deröfver vill jag icke bestämdt mig
yttra. Jag skulle likväl fortfarande tro, ätt en sådan serskild
bestämmelse är öfverflödig, emedan vid markegångssättningen
serskildt pris å dessa sädesslag bestämmes. På grund häraf anser
jag intet hinder möta punktens godkännande, hvarom jag ånyo
vördsamt anhåller.
Gr. Lagerbjelke: Om spanmålsräntan, i likhet med de
öfriga hufvudpersedlarne, endast vore att betrakta såsom en be¬
räkningsgrund för bestämmande af skattebeloppet, skulle måhända
denna fråga vara af mindre betydenhet; men då rättigheten för
ränlegifvarne, att upsåga spanmälen till lefverering in natura är
bibehållen, så år det naturligtvis för räntegifvarne af mycken vigt,
att få aflemna spanmälen i det sädesslag, sora i orten hufvud-
sakligast produceras. Det är bekant, att i Dalarne odlas bafra
till en andra sädesslag betydligt öfvervägande mängd och att,
till följd häraf, kronotionden i vissa delar af nämnde landskap
utgår med § hafra och | råg i st. f. hälften af hvartdera sädes¬
slaget, hvaremot, om Iltskrs förslag antoges, skulle samma räntegif¬
vare vara tvungna att, derest de ville afbörda sig spanmålsräntan in
natura, lefverera densamma med hälften råg och hälften hafra.
Jag kan således icke annat än finna Frih. Palmstjernas apmärkn.
vara af mycken vigt och får, med anledn. häraf, vördsamt an¬
hålla, det Hr Gr. o. Landtm, behagade framställa propos. till
bifall å Irsta och 3:dje punkterna af Utsk:s förslag, men att,
hvad 2:dra punkten beträffar, densamma mätte förändras i öfver¬
ensstämmelse med K. M:sNåd. Propos., så att de icke bibehållne
hufvudpersedlarne komme att förvandlas till spanmålsränta af
sådant slag, som det, hvaraf kronotionden består.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Jag får äran fästa R.
o. Ad:s upmärksamhet derå, att sedan Ståndet redan bifallit 6:te
punkten af de allmänna bestämmelser, hvilka vid verkställigheten
af ifrågavar:de rån teförenklings-förslag böra iakttagas, och hvar¬
uti det heter, att de olika slagen utaf spanmål, som bland ränte-
persedlarne förekomma, böra förvandlas till sådan spanmål, hvaraf
ortens kronotionde består, conseqvensen torde fordra, att äfven
de hufvudräntepersedlar, som skola till spanmål förvandlas, om¬
sättas i sådan spanmål, hvaraf ortens kronotionde består. Jag
anser således, i likhet med Frih. Palmstjerna och Gr. Lager¬
bjelke, att bifall till hvad K. M. i detta hänseende föreslagit
vore mera öfverensstämmande med det beslut, R. o. Ad., i af¬
seende å de allmänna grunderna för ränteförvandlingen, redan
fattat, än antagande af Utsk:s förslag, hvarföre jag förenar mig
i dén anhållan, bemälde ledamöter framställt.
Hr von Troil: Hvad Gr. Wrahgels anmärkn. vidkommer,
får jag fästa npmärksamheten derå, alt slutet af den utaf honom
Den 20 Maj e. m.
231
åberopade öde punkten har följande lydelse: ”Dock böra i de
orter, der afraden består af Hera slags spanmäl, mjöl, malt ni. m.
de olika slagen,'så vidt ej annorlunda serskildt föreskrifves, för¬
vandlas till sådan spanmäl, hvaraf ortens knonotionde beslår; sko-
lände förvandlingen verkställas i öfverensstämmelse med föreskrif-
terue uti 3:dje och 5:le punkterne”. Denna punkt lägger således
intet hinder i vägen för R. o. Ad. att serskildt besluta1 på sätt
Utsk. i förevande fall föreslagit, ocb Gr. Wrangel torde äfven
vid genomläsning af Betänk, hafva funnit, att vid bestämmandet
af räntors omsättning till spanmål uti flere län, det blifvit ser¬
skildt utsatt, att dessa räntor skulle förvandlas till spanmål af
hälften råg och hälften korn, och att således den för Stora Kop¬
parbergs län föreslagna förvandlingen till spanmål, hälften råg
och hälften hafra icke utgör någon afvikelse från en antagen
grundsats. Men der en sådan serskild förvandling icke blifvit
föreslagen, der kommer naturligtvis den allmänna föreskriften att
gälla och spanmålsräntan således utgå på samma sätt som ortens
kronotionde. Af hvad jag nu haft äran nämna, torde R. o. Ad.
finna, att den 6:te punktens godkännande icke förhindrar Stån¬
det, att i afseende å de serkilda länen bestämma, i hvilka sädes¬
slag spanmålsräntan bör utgå och hvilken proportion emellan sä¬
desslagen bör iakttagas vid andra räntors omsättning till spanmäl.
Jag kan väl icke för ögonblicket påminna mig orsaken till det
nu ifrågavar:de beslutet, men hvad jag säkert erinrar mig är,
att BondeSt:s ledamöter önskade, att beslutet skulle blifva sådant
det nu finnes framstäldt. Jag har sednast i går fått höra, att
BondeSt. är nöjdt med ifrågavande förslag, men då tvifvel om
dess lämplighet upstått, så vill jag för min del icke motsätta
mig ett bifall till K. M:s Propos. i berörde hänseende. Jag an¬
ser ett sådant beslut vara lika ändamålsenligt som en återremiss,
ty då 2:ne Ständ redan återremitterat Betänk, i dess helhet, så
kommer Utsk. alltid att vid ärendets förnyade granskning taga
R. o. Ad:s beslut, uti denna serskilda fråga, i öfvervägande.
Hr B i 1 d t: Alldenstund, på sätt discussionen utvisar, tvekan up¬
stått om rätta tydningen af 2 punkten i förslaget till ränteförenkling
för Stora Kopparbergs län, då skulle jag, i motsats till den si¬
ste värde talaren, anse det vara lämpligast att återremittera denna
punkt. Det är nemi. en inom StatsUtsk. följd praxis, att, ifall
2:ne Stånd bifallit ett af Utsk. framstäldt förslag, vidblifva sitt
en gång fattade beslut, så att vi, enl. all sannolikhet, skulle få
behålla denna punkt, sådan den nu är affattad, ifall densamma
icke äfven härifrån blifver återremitterad. Vid sådant förhållande
och då de fleste talarne motsatt sig punktens oförändrade antagande,
hemställer jag till R. o. Ad., huruvida det icke vore lämpligare
att återremittera punkten, än att fatta ett beslut, om hvars rätta
tydning man icke är fullt öfverens.
Hr F åhraeus: Det förhåller sig verkligen på det sätt, som
en föreg:de talare redan tillkännagifvit, eller att den här före¬
slagna grunden för omsättning af räntepersedlarne kol, ved och
232
Den 20 Maj e. m.
dagsverken till spanmål hufvudsakligen härleder sig frän den
omständighet, att ledamöterne af BondeSt. frän Stora Koppar¬
bergs län önskat antagandet af en sådan grund. Nu har R. o.
Ad. emellertid afslagit 18:de punkten af de allmänna föreskrif¬
terna, som innehåller, att den bafra, som kunde komma att ingå
i den nya span målsräntan, icke mätte af räntegifvarne få till le¬
verering in natura upsägas. Genom detta beslut synes mig för¬
hållandet i afseende å Stora Kopparbergs län hafva blifvit i vä¬
sendtlig män förändradt, enär, om R. o. Ad:s beslut blifver R.
Stms, det inom nämnde län, hvarest hafra utgör hufvudsäde,
mäste öfverensstämma med räntegifvarnes intresse, att en annan
än den nu föreslagne proportion blifver fastställd emellan den i
spanmälsräntan ingående rågen och hafran. Det är af sådan
anledn., sorn jag instämmer med de ledamöter, hvilka anhållit
om bifall till hvad K. M. i detta fall föreslagit.
Hr von Troil: Hr Bildt har ganska riktigt anmärkt, att
derest denna punkt blefve af R. o. Ad. godkänd, så hade Utsk:s
förslag i detta läll blifvit gilladt af 2:ne Stånd, emedan PresteSt.
redan bifallit Betänk., samt att StatsUtsk. vid .sådant förhållande
snanolikt skulle, i öfverensstämmelse med antagen praxis, vidblifva
sitt en gång fattade beslut. Det är just med kännedom häraf,
som jag anhållit om bifall till K. M:s Propos., emedan, derest
R. o. Ad:s beslut blefve i öfverensstämmelse härmed fattadt,
StatsUtsk., som till följd af 2:ne Stånds återremiss af Betänk, i
dess helhet måste taga ärendet i förnyadt öfvervägande, blefve i
tillfälle att vid pröfningen af denna serskilda puukt, hvaruti R.
o. Ad. samt PresteSt. fattat olika beslut, taga saken i ytterligare,
öfvervägande, samt, derest sådant skulle befinnas lämpligt, afgifva
ett nytt, med K. M:s Propos. i denna del sammanstämmande,
förslag.
Frih. Palmstjerna: För den händelse, att Hr Gr. o.
Landtm, skulle finna svårighet möta ett omedelbart bifall till K.
M:s förslag i förevar:de hänseende och anse en återremiss vara
mera formenlig, så har jag för min del ingenting emot en åter¬
remiss i den syftning, att K. M:s Propos. måtte blifva i detta
fall af StatsUtsk. tillstyrkt.
Gr. Lagerbjelke: Sedan flere talare yrkat återremiss af
ifrågavande punkt, anhåller jag att få förena mig med dem och
afstär således från min förut gjorda begäran, att R. o. Ad. ge¬
nast skulle fatta definitift beslut i frågan.
Gr. Wrangel: Afven jag afstår från yrkandet å omedel¬
bart bifall till K. M:s förslag och instämmer i begäran om åter¬
remiss af ifrågavande punkt.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter det utan
anmärkn. besvarade Usta mom. af Utsk:s tillstyrkande, uppå
derom serskild framstäld propos., af R. o. Ad. bifölls.
Beträffande sedermera 2:dra mom. yttrade Hr Gr. o. Landtm.,
Dea 20 Maj e. in.
233
alt lian, sedan åtskillige talare yrkat återrerniss, men Hr von
Troil bifall lill K. M:s Propos. i denna del, finge, i fråga om
grundlagsenligheten alt nu fatta ett från Utsk:s tillstyrkande av¬
vikande definitivt beslut, fästa upmärksamheten derpå, att det
visserligen vid första ränteförvandlingen vore i afseende på Slats-
regleringen likgiltigt om förvandlingen skedde på det ena eller
andra af nu ifrågaställa sätt, men alt det för framtiden eller
ett följande år kunde hafva inflytande på Statens inkomster,
emedan det icke vore gifvet, att priserne å bafra och råg skola
stiga eller falla i samma proportion; hvarföre Hr Gr. o. Landtm,
ansåg formligare alt återremittera detta morn., än att deri besluta
en förändring.
Hr von Troil: Efter den förklaring, Hr Gr. o. Landtm,
nu afgifvit, afstår jag från min förut framställda anhållan, och
förenar mig med de ledamöter, som yrkat puktens återremitterande.
Hr Fåhraeus: Vid sådant förhållande får äfven jag förena
mig i anhållan om punktens återremitterande.
Propos. till bifall å det ifrågavande 2:dra mom. blef härpå
framstäld, men besvarad med Nej, hvarefter samma morn., på
grund af de gjorde anmäkmne, återremitterades och det utan
anmärkn. lemnade 3:dje mom. bifölls.
Örebro län.
ötsk:s hemställan bifölls.
Wermlands län.
Frih. Cederström: Det är icke min mening att bestrida
bifall till hvad StatsUtsk. i denna punkt föreslagit; men jag vill blott
till prot. anmäla, att jag vid ärendets förevande inom StatsUtsk.
icke försummat att söka fä de skattetitlar antagna, hvilka dels
länets deputerade vid det med dem hållna sammanträde förkla¬
rat sig vilja bibehålla, dels ock K. M:s Befh:de uti underd. yt¬
trande lill K. M. förordat: att nemi. bland hufvudräntepersed-
larue äfven måtte uptagas hö och kött. Länets befolkning är
icke så myckel åkerbruksidkande, som icke mera boskapsskötande,
och jag har derföre ansett det vara fördelaktigt för de skattdra¬
gande att fä bibehålla nyssnämnde skattetitlar. Men då denna
åsigt icke öfverensstämde med Utsk:s betydligt öfvervägande ma¬
joritets mening, och jemväl BondeStit jemte andra ledamöter
från ifrågavande län ansågo den af Utsk. föreslagna förenklingen
lända ej blott det allmänna, men äfven länets invånare till större
nytta än den jag förordat, -syntes det mig icke lämpligt eller
nödvändigt, att genom en reservation utveckla min åsigt i äm¬
net; jag skall icke heller nu blifva vidlyftig, utan inskränker mig
lill att inför R. o. Ad. offentligt tillkännagifva, att jag vid ären¬
dets behandling icke förbisett eller underlåtit att uttala hvad som
i detta ämne synes mig vara för det allmänna och serskildt för
länet nyttigast.
Utsk:s i afseende på Wermlands län gjorda tillstyrkande,
blef, uppå härefter framstäld propos., af R. o. Ad. bifallet.
234
t»en 20 Maj e. m.
Gefleborgs län.
Hr Prytz, Lars Adolf: I afseende å Utsk:s hemställan,
alt dagsverksräntan i Gestrikland skulle förvandlas, hälften till
spanmål och hälften till kött, vill jag blott i förbigående nämna,
att det, enl. min åsigt, skulle vara för räntegifvare fördelakti¬
gare om nämnde ränta förvandlades endast till spanmål.
Hvad åter angår Helsinglands 2:ne fögderier, har Utsk. fö¬
reslagit, att _kött skulle såsom hufvudräntepersedel bibehållas,
samt att dagsverken skulle till kött förvandlas. Detta anser jag
vara olämpligt, emedan kött är en vara, som visar benägenhet
att stiga i pris, och jag har äfven genom samtal med riksdags¬
män från Helsingland inhemtat, att allmogen derstädes heldre
ville hafva dagsverken förvandlade till spanmål. Om icke R. o.
Ad. redan förut beviljat återremiss å en del af detta Betänk.,
skulle jag icke tagit mig friheten att anhålla, det Utsk:s förslag,
1 afseende å Helsingland, måtte återremitteras, men då så skett,
anser jag mig böra framställa nämnde anhållan, på det att Utsk.,
om R. o. Ad. villfar min begäran, måtte få tillfälle att taga i
ytterligare öfvervägande, huruvida det icke vore lämpligare, att
dagsverksräntan förvandlades till spanmål i st. f. kött.
Hr von Troil: Utskrs Betänk, innehåller: ”Sedan depute¬
rade från Helsingland först förklarat sig helst önska, att all grund¬
skatt lilefve bestämd uti en viss penningeränta; men att, då-
detta ej var förenligt med Konungs och Ständers fattade beslut,
deputerade ansågo spanmål, smör. kött och hö böra antagas så¬
som hufvudpersedlar; hade flertalet af deputerade likväl slutligen
föreslagit, alt spanmål af \ råg och ] korn, smör, torrt nötkött,
hö och mansdagsverken skulle utgöra hufvudräntorna för orten
och bestämmas till lika belopp för hvarje helt hemman, nemi.
2 T:r spanmål, 32 It smör, 32 U kött, 24 LU hö och 8 mans¬
dagsverken, samt att det öfriga af nuvande persedelräntor, som
ej af förenämnde räntor motsvarades, skulle förvandlas till pen¬
ningar och jemte förutvar:de penningar utgå med 7 R:dr 45 sk.
8 r:st. för helt m:t:l och i förhållande derefter för lägenheter,
som voro mindre än ett m:t:l”. Utsk. säger vidare: ”Beträffande
derefter Helsinglands båda fögderier, så har K. M. funnit det af
deputerade upgjorda förslaget vara till sina grunder både enkelt,
redigt och verkställbar^ men att, då summan af de för hvarje
hemman utaf deputerade föreslagne persedlar icke fullt motsva¬
rade summan af dem, hvilka af K. M. ansetts böra såsom ränte-
persedlar bibehållas, någon härtill ledande jemkning i beloppet
mäste ega rum; i följd hvaraf K. M. till antagande af R. St:r
framställt deputerades förslag, med den ändring, att kötträntan
för helt m:t:l blifvit ifrån 1 LU 12 ft höjd till 2 Lti 8 U, hvil¬
ket skulle föranleda motsvarande minskning i penningeräntan”.
Utsk. fann denna skatteförenkling, upgjord af en skicklig
Kronofogde, vid namn Lidén, vara serdeles enkel och ändamåls¬
enlig, och som densamma öfverensstämde med de deputerades
önskan, var detta ett ytterligare skäl för dess antagande. Utsk.
ben 20 Maj e. m.
tiar derföre föreslagit samma persedlar, sorn K. M. ansell lämp¬
liga, med undantag af dagsverken, hvilka, enl. Utsk:s åsigt, borde
till annan hufvudräntepersedel förvandlas, och som kött är en
persedel, hvilken vid prisförändringar plägar lemna en motvigt
mot spanmål, ansåg Utsk. lämpligast, att föreslå dagsverksräntans
förvandling till köttränta. Men vid denna förvandling upkommer
en skillnad af 16 $ kött på hvarje hemman, hvilka, enl. Utsk:s
förslag, komma att förvandlas till penningar, ehuru de rätteligen
bordt till annan räntepersedel förvandlas Då nu således den
upgjorda förenklingen af räntorna icke blott är serdeles enkel,
utan äfven medför en större lättnad för Helsingland än från
början varit afsedd, finner jag deri ett dubbelt skäl till bifall å
Utsk:s förslag, hvarom jag nu vördsamt anhåller.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund: Af en fö¬
retagen resa var jag förhindrad, att i StatsUtsk. öfvervara detta
ärendes behandling och har således icke kunnat emot förevar:de
Betänk, mig reservera. Jag begagnar mig derföre af detta till¬
fälle, för att uttrycka, att, enl. min öfvertygelse, den enklaste
och riktigaste skatteförenkling hade varit, att förvandla alla rän¬
tor till penningar, och, om detta ej lät sig göra, man åtminstone
bordt förvandla så många persedlar som möjligt till penningar,
samt att, då en hufvudräntepersedel ej ansetts böra bibehållas,
densamma bordt förvandlas till penningar och ej till annan huf-
vudränlépersedel. Beslut härom är redan fattadt, och det är
således endast som en reservation emot delta beslut jag uttalat
dessa ord, och får, till ytterligare stöd för min åsigt om den
svårighet, sorn alltid upstår, då man vill antaga andra värdemä¬
tare än den naturliga, som är penningeb, påpeka hvad här in¬
träffat, enär det nu är 4:de länet, vid hvars skatteförenkling
missnöje upstått, då det blifvit fråga om att förvaudla dagsver¬
ken till annan persedel.
Hr Prytz: Hr von Troil har visserligen rätt deruti, att
Helsinglands deputerade önskat, att kött måtte såsom hufvud-
ränlépersedel bibehållas, men jag får anmärka, ali vid deras
sammanträde fråga ej upstod om dagsverkenas förvandling till
annan persedel, hvarföre de ej hade tillfälle att deröfver sig yt¬
tra. Nu deremot, sedan Utsk. föreslagit en dylik förvandling,
har man funnit det vara fördelaktigare, om förvandlingen skedde
lill spanmål, hvilken är en mycket riktigare värdemätare, än
kött, som på vissa orter af provinsen finnes endast till en ringa
qvantitet och på andra trakter alldeles icke och således är en
mera nominell än verklig artikel. Detta var anledmn till anin
anmärkn. och anim lan öm återremiss, hvarå jag likväl ej vill
envist yrka, enär frågan i allt fall genom ett MedStånds beslut
ånyo kommer att af StatsUtsk. handläggas. Om jag icke finner
något understöd, afstår jag derföre från den propos. jag yrkat.
Gr. Mörner: Då dfen siste värde talaren äfstått från sitt
yrkande 'å åtefremiSs, heböfs derom ej något vidare yttrande.
Jag ber blött att få fästa ttpmärksamhetfen derå, ätt kött icke
236
Den 20 Maj e. m.
torde vara någon olämplig värdemätare, enär, på sätt tabellen
utvisar, priset derå år 1814 och 1853 varit på några sk:r när
detsamma. Det blefve således snarare till länets fördel än skada,
om dagsverken till kött förvandlades.
Hr Palmer ant: Då R. o. Ad. redan beviljat återremiss å
en del af Betänk, samt Hr Prytz’s framställning synes mig hafva
ganska goda skäl för sig, får jag understödja hans begäran om
återremiss. Genom en sådan åtgärd förlorar man ju ingenting,
men den säkra vinsten är, att frågan blifver mera utredd, hvil¬
ket måtte öfverensstämma med allas önskan.
Gr. Sparre: Jag hörde icke nog tydligt Hr Prvtz’s sedna-
ste yttrande, för att upfatta, huruvida han afstod från sitt yrkande
å återremiss eller icke. Var det sednare händelsen, vill jag med
honom mig förena. Jag har redan, vid behandlingen af försla¬
get, ronde andra län, uttalat den åsigt, att man borde, så vidt
möjligt vore, göra afseende å länets innebyggares mening och
då jag i förevande fall icke tillåter mig någon tvekan derom, att
ju icke den mening, Landshöfd:n i Gefleborgs län här uttryckt,
öfverensstämmer med räntegifvarnes inom länet åsigt, så synes
det mig som R. o. Ad. borde derå fästa afseende. Ståndet har
redan förut bifallit, att räntepersedel' förvandlas endast till span¬
nmål, hvilket jemväl blifvit af Utsk. i afseende å 2:ne andra län,
Blekinge och Christianstads, tillstyrkt. Vid sådant förhållande
anser jag StatsUtsk:s ledamöter sakna skäl att motsätta sig den
återremiss, Hr Prytz begärt och hvarom äfven jag anhåller.
Hr Prytz: Mitt sista yttrande innehöll, att då jag icke fann
mig vara understödd i min begäran om återremiss, ansåg jag
mig böra derifrån afstå, helst frågan i allt fall ånyo skulle komma
under StatsUtsk:s pröfning. Men då jag nu funnit ett sådant
understöd så väl af Gr. Sparre som en annan värd ledamot, an¬
ser jag mig böra vidblifva mitt först gjorda yrkaude.j
Med anledn. af Gr. Mörner,s yttrande, att priset å kött va¬
rit nästan oföränderligt, ber jag att få anmärka, att detta pris
varierat från 1 R:dr och några sk:r till 2 R:dr och några sk:r,
hvilket synes mig vara temligen mycket å en sådan artikel.
Frih. Palmstjerna: Denna fråga synes mig icke vara af
någon serdeles betydenhet. Hela den summa, hvars ökande el¬
ler minskande nu är ifrågasatt, upgår endast till omkring 5,000
R:dr och detta kan icke för länet vara af någon större vigt.
Man vet, att Helsingland icke är så rikt på spanmål, samt att
boskapsskötseln derstädes är mera updrifven än åkerbruket, hvar¬
före jag icke tror, att den föreslagna ränteförvandlingen skulle
lända länet till någon skada, utan snarare tvertom, och afstyrker
således den begärda återremissen.
StatsUtsk. bar ansett del, enl. K. M:s förslag, bufvudränte-
persedlarne blifvit uptagne till så högt belopp, att något af små-
persedlarne måste dertill förvandlas, hvilket vore stridande emot
Konungs och Ständers sammanstämmande beslut, att alla små¬
Den 20 Maj e. m.
237
persedlar skola till penningar förvandlas. Men Hr von Troil hai
redan medgifvit, att detta Utsk:s yttrande grundar sig på ett
misstag och jag har i min hand en beräkning, som utvisar, att
K. M:s förslag ingalunda öfverskrider de gränser, hvilka blifvit
genom det föreg:de beslutet utstakade. Saken är likväl, på sätt
jag förut yttrat, af föga vigt och den begärda äterremissen torde
derföre, såsom en onödig åtgärd, ej böra beviljas.
Gr. Mörner: Tabellen öfver Gefleborgs län utvisar, att
medelpriset å ett Lti kött under de 10 åren 1814—23 varit 2
Hulr 6 sk. 10 r:st.; under åren 1824 — 33 2 R:dr 6 sk. 5 r:st.,
således 5 r:st. mindre än under det föregrde 10-talet. Medel¬
priset för åren 1844—53 har varit 1 R:dr 41 sk. 7 r:st. och
således inträffar det lägsta medelpriset under de sistförftutna 10
åren. Jag anser dessa siffror tillräckligt bestyrka hvad jag
mitt förra yttrande andragit.
Hr von Troil: Den sannolika följden af en återreraiss
skulle blifva, att penningeräntan för Helsingland komme att min¬
skas med det belopp af dagsverksräntan, som anses böra förvand¬
las i annan räntepersedel, eller kött, hvars belopp i sådant fall
skulle utgöra 4 Lti 16 ti i st. f. 4 Lti. Förslaget innefattar
således en fördel för räntegifvarne i Helsingland, är äfven af
ortens deputerade enhälligt tillstyrkt och det torde derföre vara
olämpligt, att återremittera detsamma.
Gr. Sparre har åberopat det förhållande, att för Stora Kop¬
parbergs län endast spanmäl blifvit såsom räntetitel föreslagen
och ansett, att man med lika skäl bordt föreslå endast denna
räntepersedel för Helsingland. Jag ber att få fästa Hr Gr:s up-
märksamhet derå, alt i Stora Kopparbergs län finnes ingen smör¬
ränta, men att Utsk., sådant oaktadt, varit mycket tveksamt,
huruvida det skulle vara skäl att föreslå endast spanmål för sist¬
nämnde län, emedan man ansåg det i allmänhet vara olämpligt,
att ett län skulle hafva endast en räntepersedel. Jag anhåller
fortfarande om bifall till punkten.
Hr von Hartmansdorff: Till stöd för hvad Gr. Mörner
yttrat om köttpriset i Helsingland, får jag anföra, att år 1814
gällde 1 Specie R:dr omkring 96 sk. i sedlar. Följaktligen var
köttpriset, då jemförelsevis med sedelvärdet, £ högre än det f. n.
är. Då kött således icke stigit utan fallit i pris, anhåller jag
om bifall till punkten.
Hr Prytz: För det första anser jag mig böra tillkännagifva,
att jag icke klandrat Utsk. derföre, att Utsk., i likhet med K.
M., föreslagit kötträntan såsom en hufvudränta i Helsingland.
Jag nämnde blott, att det skulle hafva varit fördelaktigare för
räntegifvarne, om dagsverken blifvit förvandlade till spanmål
i st. f. kött.
Hvad derefter köttpriserne angår, så får jag nämna, att mitt
förra yttrande derom är grundad! på ett misstag, tillkommet
derigenom, att jag, i anseende till den skymning, som rådde
23*
Den 20 M aj d. m.
här i salen, då jag genomsåg tabellen, oriktigt läste några af
tabellens sifferupgifter.
Uppå härefter, med anledn. af de gjorda anmärkmne, fram-
slälde serskilda propos:r, biföll R. o. Ad. livad Utsk. i afseende
på Gefleborgs län hemställt och tillstyrkt.
(Vester-Norrlands, (Vesterbottens, Gottlands, Christian¬
stads, Blekinge, Hallands, Götheborgs och Bohus, Jemtlands,
och Norrbottens län.
Utsk:s i afseende på dessa län gjorda tillstyrkanden bi föllos.
Härefter företogs Utsk:s tillstyrkande, i fråga om anslag
till bestridande af koslnaderne för verkställigheten af skatte-
för enkling s-beslutet, samt hemställan om en under d. skrifvelse
till K M. med anhållan om ifrågavar:de reglerings skynd¬
samma af slutande.
Hr von Hartmansdorff: Då R. St:r afgifva en underd.
skrifvelse till svar å Konungens Nåd. Propus, i detta ämne, så
synas de böra någorlunda redogöra för följden af deras beslut.
Sådant kunde ske i det Betänk., som StatsUtsk., till följd af
ärendets återremitterande från 2:ne Stånd, kommer att afgifva.
Der finge man då se en upgift på det förhållande, som hädan¬
efter skall ega rum mellan persedel- och penningeräntan. Man
kan måhända icke begära, att en sådan utredning skall blifva
fullständig, i anseende till de noggranna undersökningar och be¬
räkningar, som dertill erfordras, men StatsUtsk. borde väl kunna
ungefär upgifva förhållandet, så att det blefve bekant för R. St:r
och landets innebyggare, hvad följden af det föreslagna beslutet
skulle öfverhufvud varda. Affattas beslutet så, som här är före¬
slaget, så veta R. St:r sjelfva lika litet som någon annan, huru¬
dan utgången verkligen blifver, hvilket synes mig vara origtigt.
Jag hemställer således till R. o. Ad. om ej denna punkt borde
återremitteras, på det att en utredning af berörde förhållanden
måtte af StatsUtsk. vidtagas, innan Ständerna bestämma det svar
till Konungen, hvilket här är i fråga.
Hr von Troil: Då 2:ne Stånd återremitterat detta Betänk.,
får StatsUtsk. tillfälle att taga ärendet i förnyadt öfvervägande.
Om derjemte ett prot.-utdr. från R. o. Ad. inkommer med en
framställning i den syftning Hr von Hartmansdorff nu förordat,
så skall del utan tvifvel blifva en kär pligt för Utsk., alt söka
åstadkomma den önskade utredningen, hvilken naturligtvis kom¬
mer att öfverensstämma med den förteckning på hvarje läns
räntepersedlar, som åtföljde K. M:s till de deputerade i länen
aflåtne förslag, ehuru med iakttagande af den förändring, sorn
blifver en följd af det beslut, som StatsUtsk., vid återremisser-
nas besvarande, kommer att förelägga R. St:r. Det skall, såsom
jag nämnde, blifva en kär pligt för Utsk. att efterkomma en så¬
dan, af R. o. Ad. uttalad, önskan, men för min del kan jag
icke finna, huru denna önskan kan lägga hiqder i vägen för
Den 20 Maj e. m.
239
den framställning till K. M., som nu är föreslagen. Denna sed¬
nare fråga är, enl. mitt förmenande, fullkomligt oberoende af
den förra, hvarföre jag för min del anhåller om bifall till denna
punkt, under förklarande derjemte, alt StatsUtsk., såvida R. o.
Ad. delar Hr von Hartmansdorffs åsigt om behöQigheten af den
ifrågasatta utredningen, skall söka, så godt det förmår, en dylik
önskan efterkomma.
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. finner det vara
lämpligt, att gifva StatsUtsk. en sådan anmodan, som jag före¬
slagit, har jag intet emot denna punkts godkännande, ty Utsk.
finge äfven i dylik händelse tillfälle, att göra ett sådant tillägg,
som jag tagit mig friheten föreslå.
Frih. Palmstjerna: Jag befarar, att den utredning, Hr
von Hartmansdorff önskar, icke så lätt af StatsUtsk. verkställes.
Hr von Hartmansdorff önskar nemi., att Utsk. måtte inför Stän¬
derna framlägga en beräkning af det förhållande, som, till följd
af skatteförenklingen, kommer att förete sig emellan de ränte-
persedlar, som bibehållas, och de räntepersedlar, hvilka förvand¬
las till penningar jemte den gamla penningeräntan. Men jag
frågar nu: huru skall det blifva för Utsk. möjligt att updraga en
sådan jemförelse, att framlägga en sådan tablå? Det är nemi.
föreskrifvet, att den del af räntorna, sora vid förvandlingen icke
upgår till jemnt kappetal eller skålpundtal, skall förvandlas i pen¬
ningar, samt alt dessa jemna tal skola iakttagas icke allenast för
hela hemman, utan äfven för sådana lägenheter och mindre
hemman, som hafva serskilda nummer i jordeboken. Dessa lä¬
genheter upgå likväl i åtskilliga län till ett icke obetydligt antal
och således kan den önskade uträkningen omöjligen, utan en vid¬
lyftig undersökning, ske med tillbörlig tillförlitlighet, utan kom¬
mer ovilkorligen att. slå felt, kanhända på flera tusen R:dr. För
öfrigt, om äfven Utsk. skulle kunna för ett visst år göra en så¬
dan approximativ uträkning, så gäller samma uträkning endast
för det året, ty då priserna för ett annat år förändra sig, kom¬
mer äfven uträkningen att se helt annorlunda ut. Företaget
skulle således medtaga mycket arbete och ändock blifva ganska
osäkert och icke så uplysande, som man afsett, utan snarare
missledande. Jag anser följaktligen, att R. o. Ad. icke bör fatta
ett beslut i denna syftning. Hvar och en, som sådant anser
nödigt, kan ju sjelf göra en dylik uträkning, men om StatsUtsk.
skulle verkställa detta arbete, så skulle man hafva anspråk uppå,
att det blefve fullt tillförlitligt och icke missledande, men detta
anspråk torde, på sätt jag nyss visade, icke kunna af Utsk. upfyllas.
Frih. Åkerhjelm: I likhet med Frih. Palmstjerna, befa¬
rar jag, att den af Hr von Hartmansdorff begärda uträkning
skall blifva serdeles vidlyftig och ganska svår att verkställa.
Dessutom ber jag att få fästa Hrnues upmärksamhet derå, att
detta Betänk, ännu icke innefattar R. St:rs beslut, så att den
uträkning, som nu skulle företagas på grund qf R. o. Ad:s samt
PresteSt:s beslut i frågan måhända blefve utan ändamål. Vid
240
Den 20 Maj e. m.
betraktande häraf anser jag mig böra till Hr von Hartmansdorff
hemställa, huruvida han icke skulle finna skäligt upskjuta sin
begäran, intilldess StatsUtsk. afgifvit förnyadt Utlåt, i frågan, till
följd af Borgare- och BondeStrns återremisser.
Hr von Troil: Då jag förra gången hade ordet, tog jag
mig friheten nämna, att StatsUtsk., till grund för den af Hr von
Hartmansdorff begärda uträkning, icke kunde taga andra siffer-
upgifter, än dem, som åtföljde K. M:s circulär till dess Befh:de
i samtlige rikets län. Frih. Palmstjerna har sedermera emot
upgörandet af en sådan uträkning framställt en svårighet, som
äfven jag vid närmare eftersinnande måste erkänna. Jag hade
föreställt mig, att uträkningen icke skulle blifva serdeles svår,
enär man, för att hålla mig lill Upsala län, endast skulle behöfva
dela dagsverksräntan på spanmål och smör och sedermera utsätta
de belopp, hvartill sistnämnde räntelillar samt penningeräntan
upginge; men jag hade förbisett, att penningeräntan, på sätt
Frih. Palmstjerna ganska riklig anmärkt, kommer att i väsendt¬
lig mån förändras, derigenom att alla brutna tal af persedelrän-
lornå skola till penningar förvandlas. Då således kalkylen icke
skulle blifva fullt tillförlitlig, utan måhända endast gifva anledn.
till klander och missförstånd, finnér jag, med frånträdande af
min förut i ämnet uttalade åsigt, det icke vara lämpligt, att en
sådan kalkyl upgöres, och yrkar således endast bifall till denna
punkt.
Hr von Hartmansdorff: Då Konungen, i Sin Nåd. Pro-
pos., upgifvit, att grundräntorna utgöra 2,900,000 R:dr samt att
den del deraf, som är penningeränta, upgår till 144,000 H:dr,
så synes det mig, att äfven StatsUtsk. mätte kunna ungefärligen
säga, att, efter den beräkning Utsk. upställt, utgöra grundrän¬
torna i det liela så och så mycket samt penningeräntan serskildt
det eller det beloppet. Jag har med min framställning åsyftat,
att få följande frågor besvarade: 1) till hvilket ungefärligt belopp
i penningar upgå de småpersedlar, hvilka, enl. Ständernas beslut,
skola förvandlas till penningar; samt 2) huru mycket utgöra i
penningar de hufvudränlepersedlar af hvarjehanda art, hvilka
blifvit föreslagna, att till andra persedlar förvandlas? Med det¬
samma finge man en öfversigt af de förhållanden, hvilka skatte-
förenklingen skulle medföra. Sedan jag yttrat min mening, öf¬
verlemna!' jag åt R. o. Ad. att derå fästa det afseende, Ståndet
för godt finner. Vill man icke lemna dessa uplysningar, nå väl,
så torde andra komma att sakna dem mera än jag.
Hr Fåhraeus: Jag instämmer visserligen med Hr von Hart¬
mansdorff deri, att uplysning i ifrågakomne hänseende är behöf¬
lig ; men då R. o. Ad., likasom PresteSt., redan fattat definitift
beslut i afseende å frågan i dess helhet, synes det mig som
skulle för nämnde 2:ne Stånd de fordrade uplysningarne vara
utan någon serdeles vigt. Hvad åter beträffar de 2:ne andra
Stånd,
Den 20 Maj e. m.
241
Stånd, som frågan återremitterat, så och då de icke ifrågasatt
en dylik uplysning, torde det icke vara skäl för StalsUtsk. att
för deras skull uttänja tiden för återremissens besvarande med
ett så vidlyftigt arbete. Jag ber i öfrigt att få nämna, det K.
KammarColkm vid det Utlåt, som nämnde embetsverk i slutet
af är 1852 i frågan afgifvit, bifogat ett sammandrag af grund¬
skatternas belopp, fördelade enl. de förteckningar, som åtföljde K.
Cirkuläret af d. 10 Okt. 1851. Deri innehålles bestämda uplys-
ningar öfver de förhållanden, Hr von Hartmansdorff önskat hafva
utredda och intagna i R. St:rs beslut i ämnet. Som det nu¬
mera, jag uprepar det, icke kan vara af någon vigt för R. o.
Ad. samt PresleSt. att få ett sådant sammandrag aftryck!, samt
Borgare- och BondeShn icke ifrågasatt behöfligheten deraf, sy¬
nes den äskade utredningen icke böra såsom erforderlig för R.
St:r ifrågakomma; och icke heller kan den erfordras i R. St:rs
svar lill K. M., enär nyssberörde sammandrag, som innefattar
•ifrågavande uplysningar, redan förut kommit K. M. tillhanda
och finnes i Fiuans-Depart:tet tillgängligt.
O
Frih. Åkerhjelm: Jemte det jag instämmer i den siste
värde talarens yttrande, ber jag att fä fästa R. o. Ad:s och Hr
von Hartmansdorffs upmärksamhet derå, att StalsUtsk. ännu har
så många både vidlyftiga och arbetsfordrande ärenden oafgjorda,
att jag tror det vara olämpligt att vidare updraga StalsUtsk. något
annat än hvad som är oundgängligen nödvändigt, så vida man
icke vill allt för mycket förlänga Riksdagen, hvilket icke torde
vara önskvärdt.
Hr von Hartmansdorff: Sedan jag till prot. yttrat min
mening vili jag afstå från begäran om propos. derå, emedan
denna skulle, såsom jag har anledu. befara, endast fruktlöst up-
taga tiden.
Förevar:de del af Utsk:s Utlåt, blef, uppå härefter framstäld
propos., af R. o. Ad. bifallen.
Hr Tersmeden, Nils: Som R. o. Ad. torde nogsamt er¬
inra sig, blef vid sisth Riksdag, sedan R. o. Ad. till pröfning
förehaft K. M:s då aflåtne Nåd. Propos. i skatteförenklingsfrågan,
hvilken Propos. omfattade 3:ne delar, nemi.: l:o de i ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling; 2:o för¬
ändrade stadganden i afseende på indeldta räntors och kronoti-
ondes utgörande; samt 3:o ändrade föreskrifter, ang:de de årliga
markegångsprisens bestämmande, af R. o. Ad. förklarad!, att R.
o. Adis beslut afsåge de i StatsUtsk:s öfver den K. Propos. af-
gifne Betänk, framställde tillstyrkanden och förslag såsom ett
oskiljaktigt helt, hvaraf icke någon del kunde lösryckas, utan alt
i följd deraf R. o. Adis till de öfriga delarne lemnade bifall
knmme att förfalla. Ett med Ad:s likstämmigt beslut fattades
af PresteSt. Dessa tillkännagifvanden blefvo likväl icke intagna
i R. St:rs underd. skrifvelse till K. M., emedan de 2:ne andra
Stånden deruti icke instämde. Nu är det allmänt bekant, huru
7 H. 16
242
Den 20 Maj e. m.
mycken vigt man fästat, vid den andra af nyssnämnde punkter
eller det förändrade sättet för räntornas utgörande, huru stark
agitationen för det derom fattade besluts sättande i verket varit,
samt att denna agitation slutats dermed, att Konungens rådgif¬
vare blifvit inför Riksrätt åtalade, derföre att de, som det heter,
icke efterkommit och till verkställighet befordrat berörde beslut.
Vid sådant förhållande anset; jag det vara af stor vigt, att R. o.
Ad., äfven denna gång, formligen och uttryckligen förklarar, att
Ståndet vidblifver sitt nyssberörde, vid seduaste Riksdag i detta
ärende fattade beslut, och anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtm:s
propos. derå.
Hr Palmcrantz: Ehuru jag instämmer i den siste värde
talarens yttrande, anser jag likväl del vara lämpligt, att hans
förslag hvilar på bordet till nästa plenum, enär detsamma inne¬
fattar ett nytt ämne, hvarom något ej (innes i StatsUtsk:s nu
förehafde Betänk, omnämndt.
Hr Tersmeden: Jag för min del kan icke betrakta min
framställning såsom innefattande något nytt ämne, utan finner
densamma tvertom stå i ganska nära sammanhang med det nu
förehafde, hvarföre jag anser R. o. Ad. vara oförhindrad att nu
fatta det beslut, jag föreslagit.
Gr. Wrangel: Då likväl Ståndet varit alldeles oförberedt
på den framställning, Hr Tersmeden nu gjort, anhåller jag, i
likhet med Hr Palmcrantz, att densamma måtte bordläggas.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: För min del kan jag
icke förstå, huru man kan betrakta Hr Tersmedens framställning
såsom ett nytt ämne. Den afser ju endast, att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt vid förra Riksdagen fattade beslut, hvartill R. o.
Ad. väl mäste anses hafva en obestridlig rättighet. Framställ¬
ningen sammanhänger således helt och hållet med alla de beslut
i denna fråga, sorn R. o. Ad. förut fattat, och kan jag derföre
icke fatta, hvartill en bordläggning nu skulle tjena.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan 2:ne ledamö¬
ter begärt bordläggning af Hr Tersmedens förslag, R. o. Ad.
torde finna, att detsamma, enl. 49 § Riksd.Ordn. borde hvila på
bordet till nästa plenum, ropades Ja.
Vidare upläsles och lades till handlingarne Utsk:s i sista
punkten af dess Utlåt, gjorda anmälan om besvarandet af de
motioner, som med ränteförenklingen hafva sammanhang.
Slutligen företogs den förut upskjutna lista punkten af före-
var:de Utlät, och biföll R. o. Ad. hvad Utsk. deri hemställt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 24 Maj f. m.
«*
243
Onsdagen den 24 Maj 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 20 dennes samt pleni-prot.
för d. 11 sistl. April e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
Banko-Utskottet:
efter JU 1038 Hr Bogeman, Carl Adolf;
— 2010 Hr af Geijerstam, Johan Henrik.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
efter JU 814 Hr Gyllenhaal, Lars Herman, JU 1233 Hr von
Strokirch, Jean Paul Frediik Otto, och JU 1257 Hr Eding,
Fullm. Gr. Piper, Thom Henrik;
JU 393 Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg; *
— 1304 Hr Kuylenstjerna, Carl Johan Gammal;
— 2144 » Rosensvärd, Johan Henrik.
Serskildta Utskottet:
efter JU 494 Hr Croneborg, Fullm. Frih. Stjernstedt, Johan
Wilhelm;
— 1149 Hr Hjärne, Harald.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. att inträda under den ordinarie le¬
damoten JU 2230 Hr Hagströmer, Johan Jacob, beviljade 3:ne
veckors ledighet frän och med d. 26 innevar:de månad; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
JU 1722 Hr von Wulfschmidt, Fullm. Hr Törnebladh, Ottomar.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers listor^ vid val af en Sup¬
pleant i Serskildta Utsk. efter JU 2320 Hr Akerman, Fredrik:
och befanns dertill utsedd:
JU 232 Frih. Åkerhjelm af Blombacka, Claes.
Uplästes till justering samt godkändes Exped.Utsk:s under
JU 53 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M.,
i anledn. af Dess Nåd. Propos., ang:de erforderliga medel för
behöfvandes undsättning i missvextår.
Uplästes till justering, men bordlädes, Exped.Utsk:s under
JU 54 afgifna förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M.,
16 *
244 Den 24 Maj f. m.
ang:de tillstånd för Under-rätt, att under vissa vilkor förklara
ogift qvinna myndig.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkman efter följande Hrr,
nemi.:
inovi -I:sia Bänkmes-Af delnen:
JVS 46 Gr. Piper, Claes Gustaf Fritz.
inom 2: dr a Bänkmes-Af delnen:
JVS 93 Gr. Wrangel af Sausis, Tönnes Reinhold.
inom S:te Bänkmes-Af delnen:
M 177 Frih. von Knorring, Wolrath.
inom S. de Bänkm: s-Af deln:n:
JVi 358 Frih. Lagerbring, Fullm. Frih. Stjernstedt, Fredrik.
inom 9:de Bänkmes-Af delnen:
JVS 393 Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg.
inom 13:de Bänkmens-Af delnen:
JVS 494 Hr Croneborg, Fullm. Frih. Stjernstedt, Johan
Wilhelm.
inom i Sede Bänkm:s-AJ'delnen:
JVS 1,038 Hr Bogeman Carl Adolf.
inom Hede Bänkm:s-Afdeln:n:
JVs 1855 Hr von Schantz, Malcolm Gustaf.
Och befunnos, efter valförrättningens slut, till Bänkman hafva
blifvit utsedde:
inom i esta Bänkm:s-Afdelnen:
JYi 55 Gr. Cronhjelm till Flostad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel.
inom 2: dr a Bänkmes-Afdeln:n:
JVs 100 Gr. Stackelberg, Fritz Adolf.
inom Sete Bänkmes-Af delnen :
158 Frih. von Essen, Gustaf.
inom Sede Bänkmes-Af delnen:
JYs 373 Frih. Skjöldebrand, Fullm. Frih. Manderström, Carl.
inom 9:de Bänkmes-Af delnen: '
JVS 393 Frih. af Schmidt, Cari Johan Georg.
inom 13:de Bänkmes-Af delnen:
•A2 702 Hr Prytz, Lars Adolf.
Den 24 Maj f. m. 245
inom 15: de Bänkm:s-Afdeln:n:
1113 Hr Treffenberg, Fullm. Hr Björnstjerna, Koger.
inom 16:de Bänkm:s-Afdeln:n:
JV2 1257 Hr Eding, Fullm. Gr. Piper, Thom Henrik, efter
lottning med
M 1330 Hr Rosentvist, Fullm. Gr. Oxenstjerna, Axel Thure
Gabriel.
Gr. Sparre, Johan Alexander Artemis: Som jag nöd¬
gas afresa frän hufvudstaden, får jag afsäga mig min befattning som
ledamot i Bevilln.Utsk., under anhållan, att vid min Riksdags-
mannarät, varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter och enär Hr
af Geijerstam, Johan Henrik, och Hr Hjärne,-Harald,
enl. nyss öpnade vallistor blifvit valde till Ordinarie ledamöter i
de Utsk., hvaruti de förut varit Suppleanter, Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Elektorer, att utse en ledamot i Bevilln.Utsk. ef¬
ter Gr. Sparre, en Suppleant i BankoUtsk. efter Hr af Geijerstam
samt en Suppleant i Serskildta Utsk. efter Hr Hjärne.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande Bevilln.-
Utsk:s d. 5 och 17 dennes på bordet lagda Betänk. Af 4, ang:de
grunderna för den blifvande Allmänna Bevillningen samt före¬
skrifterna för deras tillämpning.
Usta punkten, innehållande erinran, att de i Ulsk:s för¬
slag förekommande sifferbelopp och procent-bestämmelser,
hvilka, först sedan stalsbristsumman blifvit känd, kunna de¬
finitivt stadgas, blifvit upstullde endast förslagsvis och för
att uttrycka det förhållande, i hvilket Utsk. ansett bevillnin¬
gen böra fördelas mellan de serskilde medborgare-klasserne.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de Hr Henschens motion om bortta¬
gandet af bevillningen efter t och 2 artiklarne; och 3:dje
punkten, ang:de komministern Beckmans motion om den urliga
bevillning ens nedsättande med en tredjedel af dess nuvar:de
belopp.
Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden biföllos.
4:de punkten, ang:de väckte motioner örn uphäfvande af
personliga skyddsafgiften.
Hr Hjärne, Harald: Utsk. har i premissen tillkännagifvit,
att det beslutat, att skyddsafgift icke bör uphöra; men kommit
till det resultat, att det slutligen vill afgifva ett Betänk, i det
afsecndet. Jag anhåller således, att denna punkt icke mätte bi¬
fallas, emedan sådant skulle innebära ett gillande af Utsk:s yt¬
246
Den 24 Maj f. m.
trande i premissen, och man i alla fall bör för sig hafva öppet
att kunna besluta öfver det Betänk., man från Utsk. har att vänta.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: Jag skulle icke tro,
att någon fara upstår af ett Ståndets bifall till Ulsk:s förslag. De
till Utsk. ankomne motioner hafva varit af 2 slag. Det ena af-
ser personliga skyddsafgiftens fullkomliga upbörande. Det andra
äter skyddsafgiftens användande till kommunala behof. I afse¬
ende på det första slaget af motionerne, liar Utsk. tillstyrkt, alt
skyddsafgiften bör fortfarande utgå. Sedermera blir fråga, om
den skall utgå lill Staten eller kommunen. Utsk. ansåg sig icke
kunna ensamt vara forum för afgörande af denna fråga, utan
borde den behandlas gemensamt med StatsUtsk. såsom vid fö-
reg:de Riksdag, då det beslöts, att hälften af skyddsafgiften skulle
utgå till skolorna; men deremot har Bevilln.Utsk. afgjort den
frågan, huruvida skyddsfgiften skall uphöra att utgå till hvad
ändamål som helst. Om Utsk:s mening än är att afgifien skall
uphöra eller icke, är sådant beroende af R. Stms bifall. Således
är intet afgjordt, om R. o. Ad. bifaller Betänk., sådant det f. n.
är. Då Utsk. förbehållit sig att afgifva ett serskildt Utlåt, i äm¬
net, vore ju sådant utan ändamål, ifall saken vore afgjord deri¬
genom att man bifaller detta förslag. Om nu R. o. Ad. bifaller
detta förslag, har man att vänta ett nytt Utlåt., och följden af
beslutet blir i alla fall intet annat än upskof. Jag anhåller att
R. o. Ad. ville bifalla denna punkt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om Utsk:s meuing än
är, att afgifterna skola uphöra, är det derföre icke R. Sims be¬
slut. Således är ingenting afgjordt, om R. o. Ad. bifaller Betänk,
sådant det befinnes, helst Utsk. förbehållit sig att framdeles af¬
gifva serskildt utlät, i ämnet. Jag anhåller alltså om bifall.
Hr von Koch, IN il Samuel: Som jag fattat Utsk:s till¬
styrkande, skulle det vara R. Stm förbehållet, att, när det ser¬
skilda Betänk., som Utsk. lärer vara sinnadt att tillsammans med
StatsUtsk. afgifva, förekommer till pröfning, då besluta ang:de
den personliga skyddsafgiften, ang:de hvilka nu befintliga stad-
ganden tills vidare, d. v. s. ditintill skulle lemnäs oförändrade,
med, på sätt Utsk. yttrat, ”R. Stm förbehållen rätt att i samma
stadgande vidtaga de förändringar, som kunna påkallas af R. Stms
blifvande beslut, i anledn. af nyssberörde serskilda Utlät.” Jag
har således trott, att det 1111 varit fråga endast om ett upskofs-
beslut. Af denna anledn. har jag icke förut begärt ordet, och
skulle icke heller 1111 hafva gjort det, om jag icke af en Utsk:s
ledamots yttrande här trott mig finna, det meningen varit att
sjelfva hufvudsaken eller frågan om skyddsafgiftens utgående in¬
till nästa Statsreglering, nu skulle afgöras; men att R. St:r fram¬
deles endast skulle bestämma, huru skyddsafgiften skulle använ¬
das. Jag har icke kunnat förstå ordalydelsen så, och jag anhål¬
ler derföre, att R. o. Ad. mätte antingen bifalla eller upskjuta
afgörandet af punkten. Det är mig likgiltigt. Jag har blott ve¬
Den 24 Maj f. m.
247
lat reservera mig mot den tydning en ledamot tyckes hafva velat
gifva åt Bevilln:s-Utsk:s tillstyrkande.
Hr Hjärne: Gr. af Ugglas’s yttrande rättfärdigar den före¬
ställning, jag gjort mig om denna fråga. Han har nemi. sagt,
att meningen med denna punkt vore, att Ulsk. skulle uttrycka
den tanke, att skyddsafgiften icke skulle uphöra, och att föremå¬
let för ett bifall till denna punkt endast vore, hvarthän afgiften
skulle gå, till Staten eller kommunen. Just detta hade jag före¬
ställt mig. Jag vill icke vara envis i påyrkande af bifall till min
framställning; men jag ber, att, lika med den sista talaren, få
nedlägga min reservation mot en sådan tydning, att, då det af
Utsk. utlofvade Betänk, lill pröfning förekommer, vi icke äfven
då skola hafva rättighet alt besluta, huruvida skyddsafgiften skall
uphöra eller icke.
Utsk:s uti förevar:de punkt afgifna förslag blef uppå härefter
framställd propos. bifallet.
5:te punkten, ang:de Hr von Köchs förslag alt bevillnin-
gen efter 2: dr a art. mätte i allmänhet bestämmas till en proc.
af alla derstädes förekommande bevillning s-titlar.
Hr von Koch: I första rummet tager jag mig friheten an¬
märka, att ett yttrande i min motion blifvit oriktigt återgifvet af
Utsk. Ifråga om den kalkyl jag upgjort öfver den förlust Staten
skulle tillskyndas genom bifall till mitt förslag, har Utsk. nemi.
sagt: det Ilr von Koch ”dels ock upgjort en summarisk beräkning
öfver det sannolika siffer-resultatet utaf hans förslag, utvisande en
minskning i bevillningen enl. 2:dra Art. af 576,950 R:dr, hvil¬
ken minskning motionären ansett Statsverkets närvar:de tillstånd
olvifvclakligt medgifva”. Jag har icke tillåtit mig ett så oför¬
sigtigt yttrande som detta, och, såsom bevis derpå, åberopar jag
ordalagen i min motion: ”Derest icke ytterligare anslag än de redan
af K. M. äskade behöfves för rikets försvar, och R. St:rs Stats-
Utsk. så beräknar inkomsterna, att icke öfverskott till sådana be¬
lopp som de sednare åren inträffat, onödigtvis samlas, så raed-
gifver otvifvelaktig! Statsverkets närvar:de tillstånd en icke obe¬
tydlig nedsättning uti allmänna bevillningen”.
Detta är hvad jag sagt. Aldrig har jag deremot yttrat att
Statsverket skulle under alla förhållanden kunna tåla en så be¬
tydlig minskning i almänna bevillningen. Vi hafva nu sett, att,
efter motionstidens slut, K. M. äskat serskilda betydliga anslag
för rikets försvar. Huruvida StatsUtsk. beräknat Statsinkomsterna
på det sätt jag förutsatt, vill jag ock f. n. lemna derhän. Jag
har nu blott velat anmärka detta, på det att man icke må kunna
tro, att jag tillåtit mig ett så obetänkt yttrande som Bevilln:s-
Utsk. upgifvit. Nu till hufvudsaken. Riksdagen har, tyvärr!
redan så långt framskridit, marken är sä grön, blommorna sä
utspruckna och vackra, att man icke får undra derpå, alt våra
bänkar i dag äro glest besatta, när ett så ledsamt ämne som all¬
männa bevillningen skall afhandlas. Dessutom äro sä mångå af
248
Den 24 Maj f. m.
Ridderskapets ledamöter redan bortresta, isynnerhet bland dem,
som mest intressera sig för skatternas förminskning, eller åt¬
minstone en jemnare fördelning deraf, att det f. n. sannolikt icke
båtar mycket att nn här försöka genomdrifva det förslag jag väckt,
isynnerhet såsom Bevillu.Utsk. knappast fästat något afseende
derpå. Men är saken riktig, går den i sinom lid framåt. Jag
tror, att så är. Jag har icke blifvit öfvertygad örn motsatsen
genom Utsk:s raisonnementer i dess förslag. Jag har äfven fått
ett litet hopp om framgång i så måtto, som jag af Hr Brodins
reservation finner, att den afdelning af Bevilln:sUtsk., som haft
tillfälle att taga bäst reda på frågan och i främsta rummet be¬
handlat henne, sökt att beträda samma väg som jag, ehuru man
förmodligen, med nu vunnen närmare kännedom om förhållandet
emellan Statsverkets tillgångar och utgifter, ansett sig icke kunna
i afseende på skatlenedsättningen gå alldeles så långt. Jag har
ylteiligare anledning alt hoppas något derutaf, att en talangfull
ledamot af detta hus, som deltagit i Utskrs arbeten, yttrat sig i
samma syfte som min motion innehåller, fast denna ledamot icke
lyckats tillvinna sig majoritet i Disk. Detta ger mig anledning
att icke alldeles låta frågan falla. Jag vill derföre taga mig fri¬
heten att uprepa något litet af de motiver, som ligga till grund
för mitt förslag. Jag vågar göra det, utan att tro det R. o. Ad.
skall finna sig besvärad att höra det två gånger, serdeles som denna
motion väcktes på e. m. sista motionsdagen d. 31 Dec. sisth år,
och Ståndet då troligen icke egnade mycken upmärksamhet åt
detaljer under den flod af motioner, som dä afgäfvos. Af dessa
motiver vill jag derföre uprepa följande:
”Den bevillning R. St:r vid hvarje Riksdag, jemlikt 60 § Reg.F.
till fyllande af brister uti de vanliga tillgångarne, sig åtaga, bör icke
öfvergå till eu orubblig, ständigt fortfarande beskattning och ej
eller vara större än som just för nämnde brists fyllande erfordras.
Denna bevillning är en skatt af den natur, att den hör förde¬
las lika, i förhållande till hvarderas förmögenhet eller inkomst, på
alla samhällsklasser, hvilket är så mycket nödvändigare, som R.
St:r derom ensamt besluta och den andra Statsmakten således
icke kan skydda personer eller näringar, som, i fall godtyckliga
grunder antagas, genom tillfälliga sympathier, anlipathier eller
andra förhållanden af R. St:r vid någon Riksdag kunde blifva
alltför mycket gynnade eller missgynnade. Konsumtions-afgifter
kunna, med afseende å den mer eller mindre nytta eller skada
man anser varornas förbrukning och andra förhållanden medföra,
bestämmas högre eller lägre på olika varor. I afseende å de icke
för lifsuppehälle! nödvändiga, kan hvar och en undandraga sig
dylika afgifler. Men att lägga en högre direkt ny skatt, — be¬
villning är ny skatt för hvar Riksdag — pä en samhällsklass än
på en annan, är högst vådligt. Man kan då snart vara inne på
progressiv förmögenhets-afgift, eller någon annan kommunistisk
favoritlära, på ett, af lag skyddadt, godtyckligt gripande i hvar¬
andras fickor. Grundlagen gifvet- icke eller ringaste anledning
dertill att, vid allmänna bevillningens fördelning, något stånd eller
Den 24 Maj f. m.
249
någon klass skall gynnas på andras bekostnad. Nu gällande Be-
villnings-förordn. föreskrifver ock, bland annat, i 72 §, att taxe¬
ringsman skola ”werf omsorg tillse, att a,lltid värdet må sä be¬
stämmas, alt alla medborgare i samhället, i förhållande lill
j deras egendom, lika beskattas”.
I mitt förslag har jag gjort ett undantag från den lika andel i be¬
villning sorn jag anser alla böra bära, och detta ”i öfverensstämmelse
med de grunder som nu gällande författning i l:sta, 2:dra och lide
§:ne följt. Det är en allmänt godkänd sats, att man ej bör taga skatt
af den, som icke eger mera än hvad som oundgängligen tarfvas
till fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven. Man blifver
annars sannolikt tvungen att återgifva sådan skatt lill flerdubbelt
belopp, i form af fattigunderstöd. Enligt 2:dra §:n i Bevilln:s-
förordn. erlägges ingen bevillning å lön, som ej öfverstiger 200
R:dr. Det är skäligt att andra samhällsklasser njuta enahanda
förmån, och beloppet 200 R:dr torde i det närmaste motsvara
hvad, efter nn vande priser, fordras för en persons nödtorftiga
underhåll i en af rikets dyraste orter, der han äfven bör vara
bei/ättigad, att välja sin bostad”.
) Dessa voro mina väsendtligt motiver. Jag har icke funnit
någon vederläggning af desamma i Utskts Betänk. Man har
/ endast sagt, att det vore svårt att fä verksamma kontroller emot
osannfärdiga taxerings-upgifter. Men äro då de nuvartde kontrol¬
lerna serdeles verksamma? Utgå verkligen skatterna nu med jemn¬
het till det belopp de skola. Är det svårare att utfinna dylika
kontroller, när skatten blir rättvis, jemn och låg, än när den
är orättvis, ojemn och oerhört hög? Eller månne den nuvande och
af Bevi!ln:sUtsk. hufvudsakligen bibehållna bevillningsförordningen
kan tjena till mönster af rättvisa och billighet. Vi hafva till en
början en personlig skyddsafgift, som drabbar lika millionären
och daglönaren, en skatt, som är oberoende af den skattdragan¬
des förmåga att bära den eller icke. Till stöd för denna skatt,
har jag hört upgifvas endast 2:ne skäl. Det ena är, att hvar
och en bör betala något för det skydd Staten lemnar; men för
detta skydd erlägges nu först två personliga afgifter, nemi. man¬
talspenningar och skyddsafgiften. Den sednare är icke annat än
ett slags supplement (ill mantalspenningarne, och således, om
jag sä får uttrycka mig, en tårta på tårta. Men den fattige är,
såsom jag förut — under öfverläggningen om mantalspenningarne—
tagit mig friheten anmärka, alldeles icke i öfrigt lottlös i afse¬
ende å skatter här i landet. Det andra skälet, är ett som åbe¬
ropas för bibehållande af skyddsafgiften jemte nästan alla de skat¬
ter som uttagas af den fattigare delen af folket. Det är ett
kardinalskäl för alla dem som vilja hafva stora Statsinkomster,
utan alt eftertänka om de i längden kunna utgå. Detta skäl är,
att beloppet, som hvarje skattskyldig bör utgöra, är obetydligt och
icke tryckande. Jag medgifver, att man lättar bördorna under
de sista åren, då t. ex. skyddsafgiften, mantalspenningarne och
saltskatten blifvit nedsatta, så att de serskilda skatterna å de fat¬
tiga hvar för sig icke numera äro så höga. Men alla samman-
250
Den 24 Maj f. m.
lagda, isynnerhet då konsumtions-afgifterna medtagas i beräknin¬
gen, utgöra dock ganska betydliga belopp för arbetaren med sin
ringa dagspenning. Dessutom har man ingen garanti att ned- <
sättningen skall fortfara. När man antager ett oriktigt beskatt-
ningssystem, så kan man derpå bygga en farlig utpressning. Det
är af vigt, att, under tiden, då lugn råder inom samhället, införa ^
ett sådant beskattningssystem, som äfven kan tillämpas under
oroliga och farliga tider, dä man måste betala högre skatter.
Ringheten af en skatt kan icke vara ett skäl ensamt för dess bi- .
behållande Skulle väl någon vilja påstå, att, för det att t. ex. 1
ett par spö eller fyra dygns vatten och bröd är ett relatift litet ,
straff, man skulle kunna utan skäl ådöma det. Kan någon jakande
besvara en sådan fråga? Granskar man åter vår Bevilln:s-förordn.,
i afseende å embelsmännens bevillning., finnes det huru man
gifver med ena handen och återtager med den andra. Dess¬
utom har i embetsmannens beskattning insmygit sig en högst
vådlig princip genom den der antagna progressiva beskattningen,
som visserligen för det närvar.-de icke kan anses vara af någon
vigt; men som likväl innefattar ett frö till utbildning utaf eib af
kommunismens mest farliga läror. På grund af denna progres¬
siva tariff tager Staten afgifter med 1 proc. af den ena och ^
t. o. m. 3 proc. af den andra. Öfvergår man derefter till be-'\v
villningen å handel och rörelse, så finnér man de största miss- \
förhållanden och orättvisor. Den fattigare handtverkaren får i
bevillning mången gång betala 10 proc. å sin behållning under
det Staten åtnöjer sig med £ proc. af den rikaste bankir eller
exportör i landel. Upkommer en ny näring eller lyckas raan i
en näringsgren under några år göra goda affärer, så är den
Svenska välkända afunden genast färdig att, om icke krossa,
åtminstone beskatta denna näring så högt som möjligt. Huru
har man förfarit emot privatbankerna? Afven vid denna Riksdag
har man sett en tillstymmelse till en ungefärligen lika godtycklig
beskattning, nemi. den man vill lägga å trädvaruhandeln, som
nu förmenas skära guld med täjgknifvar. Jag anser det origtigt,
att man på delta sätt förfar. Andtligen komma vi till bcvill-
ningen af fast egendom. Denna skulle enl. författningen utgå
med 2 proc. per mille af verkliga värdet. Vill man åter icke
härvid följa verkliga värdet, borde jemnkningen eller nedsättnin-
gen väl ske åtminstone proportionerlig! efter verkliga värdet öfver
hela landet. Men huru har väl detta stadgande blifvit lillämpadt ?
Jo! så att i Stockholm betalas bevillning efter köpeskillingen eller
köpevärdet af nyss köpt egendom, men egare af fastighet i Stock¬
holm, hvilka antingen ärft eller en längre tid egt fastighet, betala
bevilluingen efter de lägre gamla värdena. I Stockholms län åter
betalas bevillning efter ungefärligen af verkliga värdet. Här
som annorstädes gäller dock undantagsvis, att åtskilliga fastighets¬
egare, som varit i behof af större lån, serdeles när dessa sökts i
allmänna kassor, äskat och erhållit förhöjning i taxeringsvärdet
till egendomarnes ungefärliga värde. Således komma ofta just
de, sora borde skonas, nemi. de skuldsatte egendoms-innehafvar-
Den 24 Maj f. m.
251
ne, ifråga om beviltningen i särare belägenhet än de, hvilka icke
behöfva belåna sina egendomar. Under det man inom Stock¬
holms län i allmänhet betalar bevillning efter * af verkliga vär¬
det, har man inom Östergötlands och Södermanlands län sällan
/ betalt bevillning efter mera än | af värdet å egendomarne. I
/ Skaraborgs län äro åter taxeringsvärdena i allmänhet högre. Jag
känner speciell egendom derstädes som blifvit såld linder taxe¬
ringsvärdet. Detta härleder sig troligen deraf att egendomarne
. inom delta län äro högt belånade och ofta gått i handel. I de
Småländska länen äro taxeringsvärdena serdeles låga. De torde
i allmänhet ej upgå till -j:del af värdet. I Skåne, der grundrän¬
torna äro de minsta inom hela riket, och som, såväl i afseende
å klimatiska förhållanden som jordens beskaffenhet, är serdeles
väl iottadl, har man lyckats att nedtrycka bevillningen ända lill
en j idel, J:del t. o. m. ^idel af det verkliga värdet.
Alla dessa förhållanden synas mig böra framkalla bemödan¬
den att åstadkomma en rättvisare grund för beskattningens ut¬
görande. Delta var afsigten med min motion, hvari jag äfven
visat, alt de osanna upgifterna (ill Taxerings-komitéerna, hvartill
ma^i alltid förledes genom den höga bevillnings-procm, har en
demoraliserande inverkan på den del af befolkningen, hvilken
/norde föregå den andra med goda föredömen.
/ Hvad nu angår Utsk:s tillstyrkande i denna punkt samt på¬
ståendet att en äterremiss af denna punkt skulle föranleda till
en återremiss af hela Betänk . -— hvilket jag icke vill påyrka, —
så anhåller jag i stället, att Betänk, nu i denna punkt måtte af-
slås, på det man icke må vara bunden, när vi framdeles komma
till de speciella stadganderna, och att jag då på grund af min
motion mätte få upgifva, hvilka ändringar i Betänk, enl. mitt om¬
döme nu skulle kunna vidtagas. Utsk. bar till stöd för sitt af-
styrkande af mitt förslag bland annat sagt, att den af mig före¬
slagna kontroll, nemi. att alla upgifter till Taxerings-komitéerne
skola afgifvas ”på ära och tro”, vore öfverflödig, enär hvarje of¬
fentligen och med anspråk på trovärdighet lemnad upgift måste
anses så ske, äfven om en uttrycklig försäkran derom ej eger
rum. Detta klingar mycket vackert och det är visserligen äfven
bibliskt, alt edia ord skola vara ja! ja! och nej! nej! Men er¬
farenheten har tyvärr besannat, att menniskors uppgifter icke
alltid äro lika pålitliga, som när de lemnäs under edsförpligtelse
eller på ”ära och tro”. Vore förhållandet motsatt, sä behöfdes
aldrig- hvarken edgångar eller de af mig nu föreslagna föreskrif¬
ter. Så långt i religiositet och moralitet äro vi ännu icke komna.
Vi veta deremot säkert å ena sidan, att de nuvande taxerings-
upgifterne, ehuru ”offentliga” äro falska; men deremot, å den
andra, alt dä lån sökas i allmänna kassor, nöja sig dessa ofta
med gäldenärens försäkran ”på ära och tro”, alt han icke innehar
medel, som enl. de tysta förmånsrätterne ega företräde till betal¬
ning. Jag har icke sport, att någon enda dylik förklaring varit
falsk. Just pä denna omständighet har jag grundat min motion.
Det torde vara kändt, att då alla försök alt afskaffa de tysta
252
Den 24 Maj f. m.
förmånsrätterna misslyckats, hafva först några allmänna kassör
åtnöjt sig med ett dylikt förklarande, enär det tjenar till föga,
att erhålla förmyndarebevis från den domstol, hvarunder lånta¬
garen lyder, emedan han kan vara förordnad till förmyndare af
hvilken annan domstol som helst inom landet, till hvars befatt¬
ning förordnande af förmyndare hör. Det är väl möjligt, att,
ehuru jag icke känner det, man någon gång äfven på dylik up-
gift blifvit sviken. Men jag betviflar det. Ofta måste det i allt
fall icke inträffat. Detta slutar jag deraf, att våra kassor alltmera
och mera begagna sig af den utaf mig föreslagna utväg. Jag
förnyar min anhållan att den föredragna punkten i Betänk, måtte
af R. o. Ad. afslås.
Hr von Hartmansdorff: Som åtskilliga ledamöter torde
hysa farhåga att bifalla denna punkt, så, ehuru jag anser benne
mindre grundad, hemställer jag likväl om icke Ståndet ville ho¬
nom förbigå, intill dess vi komma till de §§, der Hr von Köchs
m. 11. motioner afhandlas. Ståndet blir derigenom i tillfälle att
slutligen pröfva huruvida man bör fatta det beslut här föreslagits.
Hvad derefter beträffar den större tillförlitlighet i upgifter
till Taxerings-komitéerna, hvilken den siste talaren ansett vinnas
derigenom, att de aflemnas på ära och tro: så hyser jag, likasöai
Utsk. tvifvelsmål derom. Jag vill t. ex. anföra hvad som in¬
träffat med taxeringsman, hvilka skolat beskatta efter heder och
samvete, som lärer motsvara ära och tro, om det icke innebär
mera. I en af våra landsortsstäder, der fattigvårds-afgifterna
bestämdes af en dertill serskild vald Taxerings-komité utan att
besvär deröfver finge anföras, hände nemi., att en borgare, som
fann sig missnöjd med åtgärden, för en af taxeringsmännen kla¬
gade deröfver, att denne gjort honom orätt. Ordvexling upstod
dem emellan, och, på taxeringsmannens svar, alt han beskattat
den klagande efter heder och samvete, invände den sednare: du vet
icke hvad de betyda. Jo! det vet jag, gemälde taxeringsman-
nen; heder är: att jag taxerat dig hederligt, och samvete är med¬
vetandet att hafva så gjort.
Gr. af Ugglas: Då Bevilln:sUtsk. uti sitt nu afgifna förslag
bibehållit stadgarne eller grunderne i nu gällande Bevilln:s-för-
ordn., härrör icke sådant af öfvertygelse om dessa grunders rig-
tighet eller ovetenhet af de skäl till anmärkning, som mot dem
kunna göras och hvilka Hr von Koch äfven framdragit.
Emot de hittills antagna grunderne för bevillningens utgö¬
rande finnas två väsendtliga anmärkningar. Den ena består deri,
att, ehuru en så hög bevillnings:proc. blifvit stadgad, man likväl
icke afsett att bevillning derefter skall utgå, enär den f. n. ut¬
göres med omkring endast 2,000,000 R:dr eller efter 2:dra Art.
1,400,000 R:dr. Häri ligger otvifvelaktigt ett stort fel. Den
andra anmärkningen åter består deri, att då man icke mäktat att
genom kontroller närmare bestämma bevillningens utgående för
den ena eller andra samhällsklassen, är deraf äfven en följd, att
bevillningen på ett ställe ulgår till fulla proc:n, men på ett annat
)
Den 24 Maj f. m. 253
åter långt derunder, hvilket alltså innebär en orättvisa. Allt
detta liar Bevilln:sUtsk. icke förbisett. Utsk. har äfven med myc¬
ken upmärksamhet följt de motioner, som till afhjelpande af dessa
olägenheter blifvit väckte och till Ulsk. remitterade. Utsk. har
också ganska mycket öfvertänkt möjligheten att kunna beträda en
bana, som kunde leda till en rättvisare beskattning, men Utsk.
har likväl icke vågat försöket och det af skäl, att derest Hr von
Köchs förslag bringats otill lag, hade bevil!nings-proc:n utgjorts
, endast efter en proc. Åtskilliga ledamöter i Utsk. insågo visser-
' ligen, att med tiden bevillningen möjligen kunde komma att så¬
som nu utgå med 5 proc., men jemväl, alt under mellantiden
ett betydligt deficit i Statens inkomster ovilkorligen skulle upstå.
Det är icke tänkbart, alt de sorn skola taxeras, genast till siffran
upgifva det verkliga belopp, hvarföre de skola utgöra bevillning, enär
nu gällande förordning tvingat dem att så göra, och följden häraf
har varit, att mången icke utgjort bevillningen till J:del, ja icke
ens J^del af hvad han bordt. De fordna underslefven i detta
hänseende skulle genom föreslagna stadgandet alltså blifva för
mycket märkbara, och då man icke kan förutsätta, att Taxerings-
korciitéerne genast kunna beskatta hvar och en efter behållna
inkomsten, skulle en brist i Statsinkomsterne ovilkorligen upstå.
lievilln:s-Utsk:s afdelning, som behandlat frågan, tillstyrkte, såsom
\nr von Koch nämnt, en nedsättning till 3 proc., ingalunda, åt-
/minstone var det icke majoritetens tanke, hvilket äfven synes af
Betänk., som frän afdelningen till Utsk. inkom, ingalunda, säger
jag, i den mening, att bevillningen derigenom skulle mera rätt¬
vist utgå, utan derför, att man just med den tiden ansåg, att
bevillningen icke skulle behöfva utgå till mera än ungefärligen
|:delar af det belopp, som förut utgjorts. Dä sedermera under Riks¬
dagens lopp, och då målet förevar i Utsk., man började alltmer
och mer komma på den tanken, att anspråken på enahanda be-
villnings-summor som förut än vidare skulle fortfara, tilltrodde
man sig icke skäligen kunna göra någon förändring i grunderne
för bevillningens utgående. Man erkände orättvisan i de nnvar:de
grunderna, men man ansåg den ega, om jag så får säga, en slags
gammal häfd. Man fruktade att göra förändringar och med dem
införa säkra kontroller, enär man då möjligen skulle kunna till¬
skapa en ny orättvisa, hvilken just derföre, att hon var ny fastän
icke så stor som den föreg:de, likväl skulle åstadkomma mycket
större missnöje. Jag tror och hoppas, att den tid varder kom¬
mande, då bevillningen kan utgöras efter en rättvisare grund än
f. n., men jag tror äfven, att bevillningen till dess fordna belopp
nu behöfver utgå. Försöket, som är i fråga, anser jag för vådligt.
Hvad kontrollen på ära och tro beträffar, så delar jag full¬
komligt Hr von Hartmansdorffs mening och tror, att man genom
en dylik föreskrift skall i moralisk hänseende beträda en vida
sämre väg än hittills, enär man just genom inläggande af orden
ära och tro i upgifterne skall nedsätta begreppet härom hos
mången.
Jag anhåller, att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s Betänk, i denna
254 Den 24 Maj f. m.
j
punkt, öfvertyga»! som jag är, att resultatet blir fullkomligt ena¬
handa, om än punkten förbigås, men man vinner derigenom ett
plus, nemi. att discussionerne om principer vid de-serskilda §§:ne
icke ånyo updyka, ty jag trotsar någon alt i närvar:de stund kunna
framlägga förslag till kontroller eller omskrifva en Bevilln:s-för-
ordn. så, att en annan grund kan läggas. Utsk. ansåg det öf¬
verstiga sin och äfven R. St:rs förmåga, att sammanfatta en Be-
villn.-s-förordn. fullt lämplig och fullt motsvarande ändamålet, enär
man först måste hos K. M. begära uplysning om den bevillnings-
procept, som bör stadgas för att, om den utginge, Statsbehofven i
må kunna fyllas, i hvilket afseende K. M. måste afgifva ett för¬
slag, som sedan af kommande BevillmsUtsk. och R. St:r skall
pröfvas. Fråga upstod visserligen härom inora Utsk., men hon
förföll. Jag tror likväl, att delta engång blir den enda väg, på
hvilken en på rigtiga grunder byggd bevillning kan åstadkommas.
Emellertid anser jag Utsk:s förslag icke såsom ett förträffligt opus
utan endast ett sådant, som f. 11. kan åstadkommas. Jag förnyar
min anhållan om bifall till denna punkt.
Ur von Koch: Jag har intet emot Hr von Hartmanselorffs
förslag, att man nu förbigår denna punkt och öfvergår till de
öfriga, i sammanhang hvarmed min motion äfven förekommer,
men jag tror icke, att man bör binda sig vid en allmän princip
genom att gilla Utsk:s förslag. Ett uprepande af principer kan
under discussionen om detta Betänk, i alla fall icke undvikas/v
Hvad beträffar den af Hr von Hartmansdorff berättade historia,
så hade den sannolikt icke berättats eller roat, om den varit en
hvardagshistoria. Den häutyder emellertid blott å ett undantag
och sådana bevisa intet. Jag har icke så ringa förtröstan till
Svenska mäns upgifter ”på ära och tro”, som åtskilliga andra
ledamöter. Det har likväl icke kunnat falla mig in att vilja hafva
dylika upgifter, sä länge bevillnings-procenten är så hög som f. n.,
ty med sådana afgifter kunna origtiga upgifter aldrig förekommas.
Hade man antagit mitt förslag, hade det nu öfverklagade förhål¬
lande undanröjts. Om skatten är billig, uphöra i allmänhet försö¬
ken att eludera författningen. Sannolikt är det för många le¬
damöter af detta hus bekant, hurusom i Hamburg, hvarest tull-
afgifterna såsom jag tror, blifvit nedsatte till 1 proc., köpmän¬
nen aflemna förteckningar pä varor, som skola förtullas, och en¬
dast dessa förteckningar utan ringaste kontroll äro tillfyllestgö¬
rande. En köpman der, som skulle vilja undandraga sig den
ringa afgiften, blir i allmänna opinionen brännmärkt. Slutligen
åberopar jag sista punkten af Hr Brodins reservation sä lydande:
”Det bör icke heller lemnäs oanmärkt, att all lagstiftning bör
efter min åsigt, undvika sådane stadganden, hvilkas orimlighet
föranleder till försök att eludera samma lag, och att det är både
rimligt och troligt att en lägre bevillnings-proc. skulle föranleda
sanningsenliga taxerings-upgifter i allmänhet och jordegendomars
upskattande till deras ungefärliga värde”.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Denna punkt innefattar
Den 24 Maj f. ra.
255
detsamma som Hr von Köchs förslag, nemi. att alla upgifter till
taxeringar skola afgifvas på ära och tro. Just detta har Utsk.
afsett och jag anser, att propos. framdeles måste göras derpå, att
upgifterna skola ske på ära och tro. Det är visserligen sant att
Utsk. i reciten omtalat, att bevillningen bör nedsättas till 1 proc.,
men frågan härom förekommer längre fram på ett annat ställe,
då propos måste framställas derpå, att en sådan nedsättning ic.ke
hör ega rum. Temmeligen gifvet är, att så betydlig nedsättning
icke får eller kan ske, emedan bevillning i annat fall icke blir
tillräcklig.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Utsk:s i förevande punkt gjorda hemställan, ropades Ja, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Jag vill icke begära omröstning, ty jag är öfverlygad, det
Siandet anser sig af detta beslut bundet att afhandla de serskilda
punkterna, och att följaktligen bifalla eller afslå dem, i hvilka
förekomma sådana förslag, som i denna punkt omförmälas.
öde punkten, ang:de Hr Rosenblads och Hr Henschens för¬
slag i fråga om nedsättning af bevillning efter Z:dra artikeln.
Ulsk:s yttrande bifölls.
j
7:de punkten, ang:de väckte motioner i fråga om den af
' Embels- och Tjenstemäns- samt Betjenls-löner m. m. utgående,
bevillning.
Den af Hr J. G. Schwan vid förevande Betänk, fogade re¬
servation uplästes på begäran af
Hr Bildt, Knut, som derefter yttrade:
Instämmande i Hr Schwans reservation vill jag fästa up-
märksamheten på några med denna fråga sammanhängande om¬
ständigheter. Den ifrägavande beskattningen är i sig sjelf orim¬
lig. Hvarföre gör man icke så gerna en löneförminskning, som
man föreskrifver, att embets- och tjenstemän skola aflemna up¬
gifter å sina inkomster, på det att man sedermera skall på runstyc¬
ket afdraga icke blott Statsutgifter utan en mängd bidrag till
kommunerne. De skola nemi. efter 2:dra Art:s bevillning erlägga
viss proc. till kommunal-afgiften såsom fattigvårdsskatt, folkskole-
afgift o. s. v., hvilka afgifter årligen ökas och väcker missnöje
samt obelåtenhet hos embets- och tjenstemännen. Den medgång
motionen hos BorgareSt. vunnit tyckes också gifva anledning till
en förändring i denna grundsats för deras beskattning. Jagskall
nu anföra exempel, huru man gått tillväga vid beskattning afen
af andra klassens städer, der koramunal-afgifterne skulle utgå efter
grunder, som man sjelf upgjort. Då sade man, att embetsmän-
nens upgifter äro alltid rigtiga, men att tvifvelaktigt vore, huru¬
vida öfriges upgifter kunde så anses. Man upgjorde då grunder
efter hvilken kommunal-afgifterne skulle utgå och följden blef,
att embetsmännen erlade dessa afgifter efter sina upgifna inkom-
256
Den 25 Maj f. ra.
sier, hvaremot handlande borgares inkomster multiplicerades med
2J| och öfriga borgares med 2, d. v. s. att en handlande, sorn
var upskattad till 1000 R:dr inkomst ansågs lika med en em¬
betsman, som hade 2,500 R:dr och en borgare, som upskattats
till 100 R:dr i inkomst ansågs lika med en embetsman, som hade
200 R:dr i lön. Denna beskattningsgrund har följts i 3 år och
jag tror, att den följes ännu. Det märkvärdiga är, att ingen
klagan häröfver försports. Möjligen kan det synas ensidigt, att
dessa anmärkmr utgå från ett Riksstånd, der så många ledamöter
äro embets- och tjenstemän, men hvad som är rättvist mäste gälla
öfverallt, och jag anhåller derför, att R. 0. Ad., med antagande
af Hr Schwans reservation, ville återremittera denna punkt.
Hr Hjärne: Möjligan kan en och annan anse granlagen¬
heten böra gå så långt, att denna fråga, hvilken angår detta Stånd
i främsta rummet, här icke bör mycket discuteras, men jag anser
mig icke bunden af en sådan granlagenhet, ty jag upbär icke af
Statsverket sådana inkomster, hvars beskattning nu är i fråga.
Beskattningen å embetsmäns löner har jag alltid ansett
orättvis och grundad på en alldeles falsk eller rättare sagdt all¬
deles ingen princip. Att det är origtigt att säga, att Staten be¬
står så och så stor lön åt embetmännen, men sedermera säga,
för att gifva honom denna lön taga vi från honom en del dei^af,
tarfvar inga bevis. Vid behandlingen af denna fråga bör man
ihågkomma, att Sverige är det enda land, åtminstone som jagj\
känner, der man låter embetsmannen betala icke blott för den
lön han har, utan äfven för hvarje befordran eller utmärkelse.
Denna utmärkelse uphör naturligtvis att vara sådan, då jag snart
sagt skall köpa mig den. Detta i afseende på principen. Man
bör ihågkomma att det icke ensamt är skatten, som afdrages å
lönerna, utan jemväl kommunal-afgifter, och det är många gån¬
ger bevist af erfarenheten inom Taxings-komiléerna, att ingen
är så högt beskattad som embetsmannen: ty just derigenom, att
hans lön är till siffran känd, men andra medborgares inkomster
icke så, har följden blifvit, att de sednares inkomster nedsättas
så lågt som möjligt. En sådan embetsmännens beskattning måste
alltid vara orättvis. En annan fråga blir, då en serskild skatt
för ett serskildt tillfälle eller stort ändamål erfordras, såsom t. ex.
en krigsgärd, i hvilket fall jag anser hvarje medborgare böra åtaga sig
en sådan; men den hittills följda grunden för embetsmännens
beskattning är ostridligen oriktig. På grund af dessa skäl an¬
håller jag om återremiss på Betänk, och anser för min del att
denna skatt utan fara kan nedsättas till -y:del af dess nuvar:de
belopp. Jag hoppas, att vid en kommande Riksdag denna be¬
skattning kommer att alldeles uphöra: men att nu yrka dess bort¬
tagande, skulle endast föranleda ett starkare motstånd, än om den
småningom försvinner.
Gr. Gyldenstolpe: Visserligen är det sannt, att embets-
och tjenstemäns beskattning är oriktig; ty det finnes icke skäl
för
Den 24 51 aj f. m.
257
för Staten att gifva med ena handen och taga åter med den
andra. Således borde icke tjenstemännen erlägga någon bevill¬
ning. Ehuru Hr Schwan talar om rättvisa och billighet, har han
likväl icke erkänt sjelfva principen; ty då skulle han hafva
föreslagit, att embets- och tjenstemän skulle från bevillning be-
/ frias. Han har endast medgifvit en nedsättning i denna bevill-
j ning. Då är det egentligen icke annat än en skänk åt embets-
mannen; ty man har icke erkänt sjelfva grundsatsen derför, så
länge man bibehåller beskattningen, utan det blir en nedsättning
/ i deras afgifter, hvilken icke får tillgodonjutas af öfrige skattdra¬
gande. Detta anser jag icke billigt, serdeles under nuvande för¬
hållanden, då Staten till sina utgifter behöfver allt hvad den kan
få, och det synes mig, att denna grundsats eller tillämpningen
af densamma icke borde utgå frän detta Stånd. Gör den eller
kan den göra sig gällande inom representationen, är det bättre,
att. den utgår från ett annat Stånd, då man sedermera kan få
se, huruvida förstärkt StatsUtsk. kan godkänna och tillämpa denna
grundsats.
Hr Cederschiöld, Kob. Theophron: Enl. min åsigt är
i della Betänk, alltför mystiskt i denna punkt, för att i dess när-
varide skick kunna bifallas. Jag anser nemi., att då Utsk. till¬
styrkt afslag A en motion, detsamma äfven bordt anföra sådana
skäl, som kunna fattas af dem, hvilka skola desamma pröfva.
. 'Så är icke förhållandet med Utsk:s ifrågavar:de Utlåt.; ty, ehuru
f Utsk. erkändt, att förslaget är billigt och rättvist, har Utsk. lik¬
väl afstyrkt R. St:rs bifall dertill; men hvarföre? jo, derför att
nuvarrde förhållanden icke äro lämpliga för vidtagande af en sådan
åtgärd: men hvilka dessa förhållanden äro, derom lemnäs Riks¬
stånden i okunnighet. Man får således gissa hvad man vill;
men hvad Utsk. derom tänkt, får man alldeles icke veta. Då
nu Hr Schwan i sin reservation deremot sagt, att just nuvande
förhållanden äro serdeles lämplige, för att bifalla förslaget, och
han jemväl för sin framställning anfört skäl, som af alla jag hört
synas mig vara mest öfvertygande, tyckes det vara i sin ordning,
att denna punkt återremitteras, på det att Utsk. må blifva i till¬
fälle att besvara motionärens framställningar, och först derefter
lära R. St:r blifva i tillfälle att kunna fatta en på skäl grundad
öfvertygelse i frågan. Alla som i denna fråga yttrat sig hafva
sagt, att rättvisa och billighet fordra en sådan nedsättning, eller,
för att gå principenligt tillväga, att man borde helt och hållet
borttaga beskattningen; men, säger man, granlagenheten bör af¬
hålla R. o. Ad. att sådant besluta. Jag måste bekänna, att jag
icke kan fatta denna grannlagenhet; ty om Staten aflönar tjenste¬
männen otillräckligt, ser jag icke, hvarföre man då icke skall
öppet sådant tillkännagifva. Det må vara de öfrige Stånden obe¬
taget att afslå frågan om nedsättning i beskattning af embets-
mäns löner; men att uttala hvad man tänker, kan jag aldrig finna
vara orätt, och något hinder för Utsk. att, såsom Gr. Gvlden-
7 H. 17
258
Den 24 Maj f m.
stolpe yttrat, gA principenligt tillväga, nemi. att föreslå uphörande
af embetsraännens beskattning i sin helhet, kan jag icke finna,
helst flere Ledamöter derom framställt förslag. Jag anhåller om
återremiss på denna punkt.
Hr Hjärne: Jag har redan yttrat, att jag icke förbisett den i
grannlagenhet, hvarom här blifvit ordadt. Gr Gyldenstolpe har \
yttrat, att inom detta Stånd denna fråga icke bordt väckas. Jag ^
har icke något emot ett upskof af denna fråga, till dess de öfrige
Ståndens beslut blifva kände; men jag vill fästa upmärksamheten
derpå, att om R. o. Ad. bifaller denna punkt, har den derigenom \
lagt ett veto i frågan, som måste häfvas, inan de öfriga två kunna
fatta ett afgörande beslut. Hå återremiss blifvit begärd, tror jag, att
R. o. Ad. tillfredsställt alla grannlagenhetens fordringar, som här
kunna komma ifråga; men jag skulle tro, att när öfriga Stånden
äro skyldiga att yttra sig öfver förekommande frågor, man bör
åsidosätta alla konsiderationer, och att då det är fråga om ett
serskildt Stånds intresse, det är R. o. Ad:s skyldighet att uttala
sin tanke i denna fråga; och jag skulle finna det högst besyn¬
nerligt, om R. o. Ad., af en missförstådd grannlagenhet, skulle
uttrycka den åsigten, att man i denna fråga bör handla tvärt emot (
rättvisans fordringar, derföre att frågan rör Ståndets enskilda
intresse. Jag förnyar min anhållan om återremiss, och instärja-
mer med Hr Cederschiöld deruti, att Utsk. icke anfört något skäl
för sitt afstyrkande. \
Gr. af Ugglas: 1 afseende på det mystiska i Ulsk:s Betänk., ^
hvarom man här talat, må det tillåtas mig den erinran, att my¬
stiken torde vara någorlunda genomskinlig, nemi. att Utsk:s åsigt
varit att enahanda bevillning som förut bör utgå. Uti afdelningen
inom Utsk. hade man tillstyrkt icke bifall till Hr Schwans mo- !
tion, utan något, som jag anser vida bättre, nemi. att bevillning
af alla löner skulle utgå med en proc., hvarigenom den ojemnhet
rättades, som, enl. den progressiva tariffen, nu förefinnes. På
afdelningen utgick man från den synpunkten till en början, att
bevillningen borde nedsättas från 5 till 3 proc.; men då frågan
förekom inom Utsk., gendrefs afdelningens förslag, hufvudsakligast
af R. o. Ad:s samt PresteSt:s ledamöter eller med andra ord af
löntagarne sjelfva, och detta på den grund att då, enl. deras öf¬
vertygelse, enahanda bevillning som förut borde utgå, var det
äfven gifvet att om en del af densamma eller omkring 100,000
R:dr, hvartill denna nedsättning skulle upgå, borttages, andra sam¬
hällsklasser måste fylla bristen i bevillningen. Detta var ett skäl,
som anfördes af de ledamöter utaf R. o. Ad. samt PresteSt., hvilka
gendrefvo förslaget, och man kan således icke helle; neka, att
rättvisa och billighet föresväfvade dessa ledamöter.
Hvad sjelfva principen beträffar, instämmer jag till alla delar
med dem, som visat orimligheten deraf, att embetsman betala
bevillning för sina löner. Att helt och hållet borttaga denna
bevillning, torde väl icke gå an, just på grund af de skäl Hrr
Bildt och Hjärne omförmält, nemi. att komunal-beskattningen
Den 24 Maj f. m.
259
nas efter bevillningen, och att således, om all bevillning för
nbetsmännen uphör, det vore svårt att få reda på någon grund,
varefter denna komunalskatt bör utgöras. En nedsättning åter
skulle jag anse mycket billigare, och, ifall den bestämdes till en
proc., tror jag att embetsmännen till Staten icke få erlägga mera
än andra samhällsklasser. Det är således endast fråga om tid¬
punkten för åstadkommande af denna nedsättning eller förändring.
Hr Schwan har i sin reservation, som nu blifvit åberopad, ansett
den närvarrde såsom serdeles gynsam och omtalat, de millioner,
sorn ligga besparade, och de intägter, som äro att förvänta. För
användande af dessa millioner och intägter npslå förr eller sed¬
nare nog utvägar. Jag önskar lifligt, att Sverige må kunna bi¬
behålla den ställning, det genom Regeringens kloka åtgärder in¬
tagit, men äfven denna ställning kräfver upoffringar, och skall
Sverige tvertemot den af mig nu yttrade önskan på något acti-
vare sätt gä tillväga, är det klart, ätt dessa besparade millioner
icke äro tillräckliga; men det är så mycket lyckligare att nu
ega dem, som utomordentliga utgifter äro att emotse. När åter
den. tidpunkt inträder, att bevillningen kan minskas, då anser
jag, att i främsta rummet bevillning på embetsmännens löner
bör nedsättas till -i:del. Likväl, jag säger det ännu en gång,
anser jag afdelningens förslag vara bättre, och skulle R. o. Ad.
jmot min önskan återremittera denna punkt, önskar jag, att R.
o. Ad. icke mätte antaga hvad Hr Bildt föreslagit, nemi. Hr Sehwans
motion och derigenom binda händerna på sig för en annan åt¬
gärd. Bättre torde måhända vara att med ens komma ifrån de
ojemnheter, som ligga i den progressiva tariffen, enl. hvilken,
om män har 1 R:dr högre inkomst, man kan komma att skatta
2 å 3 R:dr mera. Jag resumerar mig således till, att jag anser
saken billig, men tidpunkten illa vald, enär man har att emotse,
att bevillningen genom bifall till motionen kommer att kastas på
en annan samhällsklass, och anhåller alltså om bifall till punkten.
Skulle B. o. Ad. finna lämpligt att återremittera denna punkt,
anhåller jag likväl, att Hr Bildts förslag icke måtte antagas.
Hr Adelborg, Anders Otto: En af de största och för¬
nämsta rättigheter inom samhället år hvarje medborgares jem-
likhet inför lagen, oberoende af den ställning i samhället honom
blifvit anvisad, så att skattebördorne icke trycka den ena mera
ån den andra. Möjligheten att åstadkomma en jemn beskattning,
enär den nu beror af personers mer eller mindre tillförlitliga up-
gifter, kan icke inträffa förr än man i en framtid, om ens då,
kan, lill följd af bättre beräkningsgrunder, komma till en fullkom¬
ligare kännedom om hvars och ens inkomst och kontrollerne å
dessa upgifter således blifva skarpare än hittills. F. n. kan detta
icke ske; men hvad man åtminstone bör söka tillvägabringa är,
att de medlemmar, hvilkas inkomster nu kunna kontrolleras, icke
blifva hårdare tryckte än de andre, derför att deras inkomster
äro på siffran kände. Det är således billigt, att, embets- och
17*
200
Den 24 Maj f. m.
tjenstemän, hvilkas inkomster kunna kontrolleras, icke höra
kännas den nuvande bevillningen af 3 proc., då öfrige samhäil
medlemmar sannolikt icke gifva mera än högst 1, kans; a *:di
proc. Det är i sanning en redan nog egen företeelse, att Stain, sk,.'!,
då den aflönar de män, hvilka bidraga till samhällets riks(6n
genom bevillningen återtaga med ena handen hvad deryf, j flG.'
andra gifver sina embetsman. Det kan icke förefinnas ggcpiijjtd
härtill, om icke det, att man bör skilja embetsmannensjgisi g.ioq
såsom sådan, från hans plats som medborgare. Han åt
lön som embetsman; men betalar skatt såsom medborg
han således återger till Staten en del af sin lön, såso
ning kan förklaras; men ej att han i denna väg skai, t*
hårdare än andra. Jag anser 1 proc. tillräcklig och förenar mig
med dem, som yrka återremiss af denna punkt.
Frih. Paijkull, Joh. Gust.: Jag anser ingalunda billigt,
att embets- och tjenstemän skola vara utan beskattning. F vårt
land är en tjenst alldeles detsamma som en egendom. Den, som
erhållit en tjenst, kan derifrån icke afsättas, utan laga dom och
ransakning. Det är således billigt, att embets- och tjenstemän
erlägga någon bevillning för sina löner. Om beloppet möjligen
kan något minskas, har jag intet deremot; men sjelfva bevill¬
ningen anser jag rättvis. Det är visserligen sannt, att en em¬
betsman erhåller lön för det arbete han lemnar Staten, men jag
hemställer på andra sidan, om icke hvem som helst måste arbeta,
om han skall förtjena något. En landtman måste arbeta ganska
mycket, om han skall förtjena något. Hvarje handtverkare måste
arbeta, för att hafva sitt uppehälle, och han är alltså i samma
belägenhet som en embetsman. Jag tillstyrker bifall till denna
punkt.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet, för att besvara Gr. af Ugglas.
Jag kan icke inse, att, såsom Gr;n yttrade, tidpunkten för ifrå-
gavande förändring är illa vald. Tvertom tror jag, att den är
ganska riktigt vald, och det är verkligen högst eget att den ifrå-
gavar:de motionen utgått från BorgareSt. och att den der varit
understödd af flere Iedamöler; af sådan anledn. anser jag äfven
riktigt att söka åstadkomma förändringen. Jag tror äfven, att
man skall lyckas häri, och Hr Schwan har isynnerhet i sin re¬
servation upmanat R. St:r att antaga hans förslag, hvarföre jag
anser det riktigt, att man vidhåller detsamma, för att erhålla ned¬
sättning i bevillnings-proc:n. Jag förnyar alltså min anhållan
om återremiss på denna punkt, och att R. o. Ad. måtte god¬
känna de åsigter Hr Schwan i sin motion uttalat.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har med upmärksamhet afhört
denna discussion, derunder tvenne af motionären upgifna förhål¬
landen blifvit åberopade, dock ur en helt annan mening, än jag
nu ernar framhålla dem. Det är bekant, att vid denna Riksdag
genomgripande beslut blifvit fattade, ang:de såväl bränvinsbrän-
ningen som tullen, båda i den mening att åtstadkomma förminsk¬
ning på förnödenhetsvarorna i landet. Att dessa åtgärder skola
Den 24 Maj f. m.
JA t
för landtmaniien i framtiden blifva välgörande, derpå tviflar åt¬
minstone icke jag; men att dessa åtgärder för de närmaste åren
Jeller kanske intill nästa Riksdag komma att föranleda åtskilliga
/ upoffringar genom en nödvändig förändring i antagna hushålls-
( melhoder, o. s. v., synes åtminstone de flesta tro. Enl. min
åsigt, skall det hafva en menlig inverkan, om, då vi hafva sådane
upoffringar att emotse, embelsmännen å deras sida skola undandraga
sig den lilla skärf de nu lemna till det allmänna. På grund af
alla dessa skäl får jag förorda bifall till punkten.
Propos. till bifall å Utsk:s yttrande i förevar:de punkt blef
härefter framställd och besvarad med blandade Ja och Nej; hvar¬
på Hr Gr. o Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda till densammas återre¬
mitterande, samt sedan svaren härvid utfallit med starka Ja jemte
åtskilliga Nej, förklarade sig funnit Ja öfvervägande.
8:de punkten, ang:de väckte motioner om nedsättning i
bevillningen af handel och näringar i allmänhet, äfven som af
fast egendom.
Hr Hjerta, Lars: Såväl vid innevar:de som föreg:de Riks¬
dagar har jag väckt motion derom att bevillning på handel och
rörelse efter 2 Art. skulle nedsättas från 5 till 3 proc., hufvud¬
sakligen ur den synpunkt, att jag trodde, att taxeringsupgifterne
derigenom skulle blifva mera samvetsgranna än hittills. Utsk.
har likväl i stället sagt, alt det vågar icke dela motionärens för¬
hoppning, att den förordade nedsättningen i bevillnings-proc:n
från 5 till 3 skulle i någon betydlig mån medföra större san¬
ningsenlighet i de skaltskyldiges taxerings-upgifter eller en strän¬
gare pröfning från taxeringsmännens sida af de taxerades verk¬
liga tillgångar utan fruktar Utsk. tvertom, att denna proc.-nedsätt-
ning möjligen skulle förorsaka en minskning i Statsintraderne
tili en nära nog lika proportion. Detta raisonnement tyckes mig
utvisa, att Utsk. icke fullkomligt känner förhållandet med upgif-
terne till Taxerings-komitéerne. Det är ganska väl bekant, att
nästan öfverallt i landet till följd af en slags tyst öfverenskom¬
melse göras upgifterne för låga, der de icke omedelbarligen kunna
kontrolleras såsom förhållandet är med embetsmännens löner.
Men hvad är väl orsaken härtill, om icke den alltför höga be-
villnings-proc:n. Man må höra nästan hvem som helst och med
hvilka begrepp som helst yttra sig häröfver, så erkänna de, att
bevillnings-procm är för hög, och att de derföre icke upgifva sina
inkomster till rätta beloppet. Denna omständighet har verkat
derhän, att man öfverallt ser genom fingrarne med de mindre
noggranna taxerings-upgifterna, men jag är fullkomligt öfverty-
gad, emedan jag hört mången yttra det, att om bevillningen ned-
sättes till 3 proc., finge Staten ungefärligen lika inkomst som
nu, enär upgifterne då mera ordentligt och samvetsgrannt uprät-
tades. En annan fördel vunnes äfven, nemi. att Bevilln:s-förordn.
icke utöfvade ett menligt inflytande, så att pluraliteten af närings¬
idkare, som eljest äro fullkomligt respektabelt folk, icke draga i
Den 24 Maj f. m.
betänkande att rigtigt upgifva sina inkomster. Jag tror, att öf¬
ver hufvud taget i Stockholm och i Götheborg kontrollen är mera
noggrann. Man har i dessa städer ett större antal taxeringsman,
hvarigenom undseende till följd af personlig bekantskap icke kan
ega rum. I en del af vära småstäder åter, är det märkvärdigt f j
att se, till hvilken grad dessa upgifter uptaga inkomsten under
verkliga beloppet, då t. ex. samtlige handlande och handtverkare
i en residensstad icke skatta mera än i> å 6000 R:dr b:ko, dä
man likväl vet, att der finnes 20 å30 handlande och i förhållande >
dertill näringsidkande borgerskap. Enl. min åsigt skulle en lägre
bevillnings-proc. hafva samma verkan som nedsättning i tullaf-
gifterne, nemi. att Statens inkomster ingå ordentligare, ty opio¬
nen skall förr eller sednare förmå hvarje skattskyldig att blygas
för en origtig upgift. Jag vet nogsamt och har icke heller hopp,
att min eller någon annans motion i detta hänseende kan vid
denna Riksdag vinna framgång, men jag har åtminstone velat
till prot. uttala min reservation, öfvertygad som jag är, att Utsk. 1
icke gått så grundligt tillväga som vederbort, emedan Utsk. i annat
fall bort komma till ett annat resultat.
Hr von Hartmansdorff: Förhoppningarne, att vederbö¬
rande skola sannfärdigare upgifva sina inkomster, om bevillnings-
proc:n nedsättes från 5 till 3, synas mig lika fåfänga som de, alt
tullförsnillningarne skola blifva mindre derföre, att tullsatserne
förringas. Jag vill erinra Höglofl. Ståndet derom, ali det finnes .
en utväg att undandraga sig upgifter, nemi. den, att icke alls
aflemna några sådana, utan plikta i stället, hvarpå betydligt kan
vinnas. Jag har känt en civil embetsman af mycket anseende
inom detta land, hvilkens inkomster hufvudsakligast bestodo i
sportler. Om lian upgifvit sin verkliga inkomst, bade lian fått
betala mycket mera, än om lian icke npgaf någon. Osanning I
ville han icke säga, hvarföre han valde utvägen att böta, och :
vann derpå, emedan Taxerings-komilén icke pä långt när up- '
skattade hans inkomster så högt, som efter verkliga förhållandet
vederbordt. Följaktligen anser jag dessa förhoppningar alltför
tomma för att kunna bereda samhället någon fördel, utan tror
att Utsk. baft orätt.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Det låter både vackert och
liberalt, att föreslå nedsättning af bevillningen för rörelse och
näring från 5 till 3 proc. af den årliga inkomsten, under för¬
klarande derjemte, att Staten genom denna nedsättning icke
skulle förlora något, emedan upgifterne till Taxerings-komitéerne
korame, att allt mer och mer närma sig det rätta och sanna.
Jag vördar högeligen en sådan tanke, men tviflar om resultatet
—- ty klokheten hos vederbörande gör, att de i sina upgifter rätta
sig efter de nya förhållanderne, jemförde med de gamla upgif-
teriie, om ej af annan orsak, åtminstone för conseqvensens skull,
på det de må undvika ett rältvisligt klander öfver föreg:de årens
ariktige upgifter —- och således Staten förlora |:delar af sin på¬
räknade inkomst i detta afseende.
I Den 24 Maj f. m. 263
En hufvudorsak hvarföre upgiflerne af inkomst och rörelse
äfrö så låga, ligger deruti, att de flesta, om ej alla, afdraga från
{sin inkomst icke allenast hvad Bevilln:s-förordn:s 8 § berättigar,
utan äfven hela sin lefnads-kostnad m. m., och derigenom tro
de sig kunna något så när lugna sitt samvete om en mer rätts¬
enlig upgift.
Hvad äter beträffar bevillningens nedsättande för fastigheter,
från 2 lill 1 proc. per mille, så är del allmänt kändt, att de
fl.esta landtegendomar äro så lågt taxerade, att de knappast erlägga
|:dels proc. pr tusende af egendomens egentliga värde. Staten
skulle således pä denna nedsättning förlora hälften af den påräk¬
nade betydliga summan, hvilken ovilkorligen på annan väg måste
ersättas, och detta blifver icke så lätt. På dessa af mig i kort¬
het anförde skäl, tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag uti före-
var:de punkt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme att
fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Hjerta: Om Hr von Hartmansdorff har rätt deruti, att
nedsättning af tullafgifterna icke förminskar lullförsnillningarne,
lr0r jag, att han äfven har rätt i det skäl han velat hemta af
l)vad jag i detta ämne yttrat; men jag tror icke att så är. Hvad
ängar Hr Aminoffs anmärkning, vill jag blott erinra, att jag icke
j' har mig bekant det någon motion blifvit väckt om nedsättning för be-
villningen på fastighet, utan blott för handel och rörelse. I allmänhet
tror jag icke, att någon här i Stockholm är för högt beskattad, åt¬
minstone ganska få af de förmögnare; men deremot äro de fat¬
tigare af borggrne ganska drygt beskattade. Jag har väckt min
motion hufvudsakligen i det syfte, nemi. att förekomma hvad som
i sjelfva verket är en abnormitet, nemi. den höga beskattningen
af 5 proc., som ovilkorligen föranleder de låga upgifterna, och
då det förhåller sig så, som Hr Aminoff nämnt, nemi. att nä¬
ringsidkare afdraga sin lefnadskostnad innan de upgifva sin in¬
komst, är detta ett ytterligare stöd för min åsigt. Emellertid,
om ingen annan 'understödjer mig, vill jag icke begära jiterre-
miss, men eljest skulle jag önska den, på det att Utsk. måtte fä
tillfälle att ånyo taga saken i öfvervägande.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då Ståndet nyss återremitterat
föreg:de punkt, men icke fästat sig vid, hvad som af en talare
då bestriddes, att Hr Schwans motion skulle blifva föremål för
Utsk:s handläggning af återremissen, innan Utsk. fått änledn. att
nu fästa sig vid de serskilda anmärkn:r, som i Stånden blifvit gjorda
före den beviljade återremissen, och Utsk. således har sig öppet
att återupptaga afdelms förslag, ang:de nedsättning i bevill-
ningen å embets- ocfi tjenstemäns löner, samt ifråga om proc.-
beräkningen af bevillningeu å handel och rörelse, tror jag alt
dermed öfverensstämmer att äfven denna punkt blir återremitte¬
rad, på det att Utsk. må kunna på en gång taga dessa serskilda
beskattningsförhållanden i öfvervägande.
Den 24 Maj f. m.
t
Hr von Koch: Ehuru jag föreslagit en nedsättning i t»e-
villningen för embets- och tjenstemän till 1 proc., har jag likväl
icke yttrat mig i den fråga, som nu är föremål för öfverlägg¬
ning. Jag hade önskat och önskar, att embets- och tjenstemän
icke ensamme skola under nuvar:de förhållanden åtnjuta en sådan
förmån, utan att äfven andra medborgare blifva deraf delaktige;' <
men sedan R. o. Ad. nu återremitterat frågan om bevillning å
embetsmännens löner, anser jag rättvisan fordra, att Utsk. får
tillfälle att tillse, om icke en nedsättning kan ega rum i bevill- i
ningen på rörelse, näring och fast egendom. Jag vill visserligen
medgifva, att på sätt några ledamöter yttrat, man kanske icke
har hopp, att få serdeles tillförlitliga upgifter, i fall nedsättning
i bevillning å rörelse sker från 5 till 3 proc.; men för denna
åsigt har jag ett hell annat skäl, nemi. att äfven 3 proc. är för
mycket och vida mera än hvad man i England tilltrott sig taga
af näringsidkare. Jag har föreslagit 1 proc., och då detta i sjelfva
verket är en billig afgift, är jag öfvertygad, att man af rättskän¬
slan och opinionen tvingas till rigtiga upgifter. Jag anser punk¬
ten böra återremitteras, på det att Utsk. må kunna ånyo' tillse, i
hvad mån bevillningen må kunna nedsättas.
I afseende på bevillningen för handel och rörelse harten
annan talare här yttrat, att fråga icke blifvit väckt om nedsätt¬
ning i bevillningen å fast egendom. Jag får fästa hans npmärk-
samhet derpå, att han förbisett den af Riksdagsmannen Lar*N
Larsson väckta motion, oberäknadt min motion om nedsättning i v,
allmänhet af bevillningen och jemväl å fastighet. Afven i denna
del hade Utsk. bort tillstyrka bifall å min motion, och derföre
yrkar jag återremiss. Om verkliga värdet skall upgifvas måste
bevillnings-proc:n nödvändigt nedsättas till 1 proc. Eljest åstad¬
kommes på många ställen en skatteförhöjning för jordbrukare, ,
och en sådan skulle jag icke vilja vara med om. Kontrollerna \
komma vi lill uti 68 §:n Bevillms-förordn. Jag ernar påyrka
sådana, dock icke annorlunda än i sammanhang med en lägre
proc. Jag tager mig friheten ytterligare fästa upmärksamheten
på en omständighet, som jag först endast i förbigående omnämt.
Jag sade nemi. att det är af vigt, att man under lugna tider
inför en annan grund för beskattningen, på hvilken man i be-
liofvets stund kan bygga. Om en krigsgärd behöfves, är väl icke
sannolikt att annan grund kommer att dertill tagas 'i första rum¬
met än den allmänna bevillningen. Så var åtminstone förhål¬
landet år 1848. Då ökades bevillningen efter l:sta och 2:dra
Art. med judel. Denna tillökning kan tålas och lidas under
fredstid och jemväl då tillökningen icke blir större än J:del eller ,
164:dels proc. Det är likväl icke obekant, att ett icke så ringa
missnöje förmärktes år 1848 öfver den då beslutade förhöjnin¬
gen, men få vi ett krig eller annan olycka inom landet, som
påkallar en skatteförhöjning, stannar det icke vid J:del. Harman
då en sådan grund som den nuvar:de, så får den rike Skånin¬
gen betala endast J:del, men den fattige Uplänningen deremot
efter hela egendomsvärdet. Detta är en orättvisa, den jag velat
Den 21 Maj f. m.
265
med mitt förslag undanrödja. På grund af alla dessa skäl yrkar
jag ålerremiss af Utsk:s förslag.
Hr Flach, Joh. Fredr. Philip: Man synes allmänt vara
ense derom, att 5 proc:s bevilln. af handel och rörelse är för
hög och sådant lärer väl icke kunna bestridas, men man här
icke velat medgifva någon nedsättning, emedan man kommit
under fund med de många underslef, som i fråga om upgifterne
lill Taxerings-komiléerne eger rum. Ingen lärer finna sitt sam¬
vete belungadt, om, då proc:n såsom nu är så hög, dessa up-
gifter icke blifva sanningsenliga. Man har, enl. min åsigt, just
genom denna höga bevilln:s-proc. legaliserat, så till sågandes,
olagligheter. Jag tror likväl, alt man icke skulle vara så obe¬
nägen, att nedsätta bevilln:s-proc:n, derest man hade så säkra
och ändamålsenliga kontroller, att underslef icke utan äfventyr
kunde göras. Vid denna Riksdag har man väckt motion lill
åstadkommande af dessa kontroller, och vi komma snart till den
punkt i Betänk., der dessa afhandlas. Skulle man nu bifalla
Betänk, och jemväl antaga skärpta kontroller, så kan icke heller
förnekas, att man går nog hårdhändt tillväga, hvarföre en åter-
remiss icke torde vara ur vägen. Rättast synes mig likväl, att
förevar.-de punkt upskjutes till vi komma till frågan om kontrol-
lerne, ty då kan man i eli sammanhang besluta hvad som är
rätt och lämpligt i fråga både om nedsättning i bevilln. och om
kontrollerne. Beslutar R. o. Ad. då en dylik nedsättning, skall
jag vara redobogen att bifalla Betänk.
Hr Adelborg: Fullkomligt instämmande i de af Hr von
Koch uttalade åsigter, ronde Bevilln:s-förordn:n, kan jag likväl
icke tillstädja att lappvis förbättra densamma, hvaraf, enl. mitt
omdöme, orättvisa blir en följd. Om nu, såsom man har yrkat,
bevilln. skulle nedsättas från 5 till 3 proc. å handel och rörelse
utan att man dervid har motsvarande garanlie för beräkningen
af inkomster, hvad skall blifva följden deraf för landets moder-
näring och alla andra näringar, hvilka åro lättare att kontrollera?
Naturligtvis äfven nedsättning i afgifterna för dessa och för jord¬
bruket, såsom här blifvit yrkadi från 2 lill 1 pr mille. Häraf
skulle åter följden blifva, att man då äfven önskar, att den sista
köpeskillingen eller motsvarande värden för de egendomar, hvilka
icke gått i alf eller under en längre tid gått i köp, skola up-
gifvas till taxering. Egendomarne kan man således i de flesta
fall på håret noga taxera; men ej så med handel och rörelse,
hvaraf blir en följd att landets modernäring, landtbruket, ehuru
bevillnm pä densamma blir känbart nedsatt, dock i sjelfva verket
blir den, som får betala mest; ty i de flesta trakter af landet
äro egendomarne ännu ej taxerade till högre än J-del, ja, -‘-del
af verkliga värdet. Det är således, efter min tanke, omöjligt
för Bevilln.Utsk. att med de få medel, detta Utsk. eger i sina
händer, kunna gå till grunden i en sak af den vigt för landet
som denne. Regeringen måste förr eller sednare blifva betänkt
pä alt i detta hänseende nedsätta en komité af sakkunnige män
266
Den 24 Maj f. m.
till frågans utredande» Upgifternes aflemnande på ära och tro
synes mig äfven vanskligt. Beskattningen skall väl grundas, på
verkliga facta och sådane äro väl icke omöjliga att åstadkomma
genom export- och import-listor och dylikt, hvaraf kan temligen
noga utredas hvarje handlandes förtjenst. Allt detta kan endast utre¬
das genom att i sin helhet uptaga och handlägga denna för lan¬
det vigtiga fräsa; men ingalunda vinner man målet genom nå¬
gra proc:s nedsättning här och der, hvilket endast har trassel
och ojemnhet till följd. På grund af dessa skäl anhåller jag om
bifall till Ulsk:s Betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Fullkomligt godkännande
Utsk:s argumentation, anhåller jag vördsamt om bifall på Utskrs
Betänk, i denna del. Skulle, på sätt flere talare här antydt,
upgifterne tili Taxerings-komitéerne vara mindre tillförlitliga,
så härrör detta tvifvelsutan af bristande sanningskärlek, bristande
rättskänsla och bristande patriotism. Sådana lyten afhjelpas icke
genom det nyss föreslagna sättet. Enl. Hr Hjertås förslag skulle
en förbättring i detta hänseende åstadkommas genom nedsättning
i bevilln:s-proc:n; men, enl. mitt omdöme, ligger icke frestelsen
till osannfärdiga upgifler så myckel uti den af den af honom anmärkta
omständighet, som fastmera deri, att tillräckliga kontroller sak¬
nas. Jag nekar emellertid icke att upgifterne till taxeringen äro
vida lägre än de efter all sannolikhet borde vara. Under loppet
af 4 år har jag varit taxeringsman för Stockholms stad, och der¬
vid med bedröfvelse tyckt mig finna förhållandet icke sällan vara
sådant, Hr Hjerta anmärkt. Men hör derföre afgiften nedsättas?
Icke kan det vara rättvist, att en och annan person, som veter¬
ligen har råd att betala hyra för en dyr bostad, föra en kostsam
lefnad, underhålla vackra eqvipager, ädelmodigt och frikostigt
försörja några mer eller mindre dygderika qvinliga sujetter, allt
utgifter, som kräfva en rundlig årlig inkomstsumma, taxeras till
endast 3 proc. å 800 eller högst 1,000 R:drs upgifven inkomst?
Slutligen kan jag icke finna, att den nyssåterremitterade punkten
har något gemensamt med den nu föredragne, utan anser jag,
att de böra hvar för sig behandlas; hvarförutan jag icke heller
kan finna, att de skäl, som föranledt återremiss af föreg:de punkt,
här äro lillämplige. Jag deltog icke i discussionen om den punk¬
ten, men biföll för min del densamma; dock tyckte jag mig
finna, att, om votering blifvit begärd, den icke skulle hafva ut¬
fallit efter min önskan. Emellertid och eftersom besagde punkt
nu blifvit i förbigående vidrörd, afgifver jag min reservation
emot Ståndets derom fattade beslut; — och yrkar bifall ä den
nu föredragna punkten.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag mäste vördsamt
tillkännagifva, att jag icke var närvar:de, när R. o. Ad. fattade
beslut om föreg:de punkt. Jag beklagar på det högsta detta be¬
slut. Första resultatet deraf är den discussion, som deraf upstått.
Jag medgifver, lika med Hr Prytz, att eonseqvensen fordrar, att
äfven denna punkt återremitteras, men skola vi fortsätta på denna
Den 24 Maj f. ni.
267
bana, hvar skola vi erhålla tillräckliga och för Staten oundgäng¬
liga anslag. Jag begriper det i sanning icke. Man har sagt,
ättt genom bevilln:s-proc:s nedsättning sannare taxerings-upgifter
sSkola erhållas och att lika stora summor komma att tillflyta Stats-
/kassan. flurn skola dessa upgifler inrättas i fråga om den fasta
' förmögenheten. Skall man, såsom i Frankrike, beskatta jorden
genom serskildt tillsatte personer för hvarje egendom i landet.
Skall icke sådant väcka den största oro likasom der, och hvilka
omgångar skola icke upkomma derigenom, att egendomar å en
ort förbättras och å en annan försämras. Följden blir, att man
icke kommer till något resultat. Alt upgifterne a inkomst af
handel och rörelse blifva sanningsenliga genom nedsättning af
bevilln:s-proc:n, det betvitlar jag på det aldra högsta. Jag tror
tvertom, att en person, sora i år upgifvit sin behållna inkomst
till 1,000 Hulr, skall nästa år skämmas att upgifva den till
5,000 R:dr. Jag betviflar högligen, att någon vill visa, att han
så oriktigt upgifvit sina inkomster. Få dessa skäl anhåller jag
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr Hjerta bar anmärkt, huru¬
ledes jag kommit alt vidröra Tullfrågan. Detta ångrar jag hög¬
ligen, ty jag har redan märkt, huru ömtålig man för detta ämne
iy. Jag ber Ståndet fördenskull anse min jemförelse med tullen
ysåsom non avenue, på det att mina skäl derigenom icke må för¬
svagas.
Ang:de bevillms nedsättning från 5 till 3 proc., nämnde
jag förra gången, hvad jag tror vara bekant, äfven för dem af
Ståndets ledamöter, hvilka icke äro embetsmän, nemi., att be-
villn. för högre löner är 3 proc. Likväl har detta lägre belopp,
till hvilket man nu vill nedsätta bevillnm för handel och rörelse,
icke kunnat förmå åtskilliga embetsman att riktigt npgifva sina
inkomster, utan de hafva liksom den nyss af mig omnämnde
personen visligen tegat. När nu skattskyldige, hvilkas bevilln.
redan varit så låg som 3 proc., förhållit sig på det sättet, kan
man då vänta, att näringsidkare, som nu erlägga 5 proc., icke
skola likaledes förfara, i fall deras afgifter till samma belopp ned¬
sättas. Man har sagt, att minimi-afgiften för ringare näringsid¬
kare vore för hög. Det är sant och jag har tillförene på detta
rum yrkat rättelse häri. Det bryr man sig dock icke om, utan
låter obilligheten emot dem fortfara, under det man lindrar de
större näringsidkarne, ehuru deras upgifter hittills ansetts vara
otillförlitligast. Något bemödande hos Utsk. alt deremot vidtaga
nödiga kontroller, har icke förmärkts. Jag ser således ingen
annan utväg att komma lill rätta med dessa skattskyldiga, än
den Hr Bildt omförmält, nemi. att den, som upgifver sin inkomst
till 600 R:dr får betala för 1,500 R:dr o. s. v. hela vägen ige¬
nom. Då kan möjligen rättvisa utöfvas. Man nödgas förlita sig
på Taxerings-komitéerna, när man icke kan sätta tro till upgifterna,
samt öfverhufvud trösta sig dermed, att när vederbönde Utsk.
268
Den 24 Maj f. m.
icke ville besvära sig med atl rätta förhållandet, så måtte det
medföra allmän belåtenhet.
Hr Hjerta nämnde, att handlande afdraga sin lefnadskostnad
från den behållning de till taxeringen upgifva. Detta har ja^,
såsom President i KammarB:n, äfven markt. Om vi embetsmål
gjorde på samma sätt, skulle vi blifva skattefria, ty jag vill se v
dem ibland oss, hvilka hafva något öfver på sina löner, sedan 5
lefnadskostnadeu afdragits. Åtminstone måtte de vara få. Hade
en dylik tillåtelse lemuats oss, så hade R. o. Ad. undgått den
återremiss, Ståndet nyss beslutat, och hvilken så många leda¬
möter beklagat. Vi hade då förblifvit vid samma skatteproc.,
60m den man nu velat bestämma för köpmän och fabrikanter m. fl.
Hr von Koch sade, alt 5 proc., som nu betalas af näring
och rörelse, är för mycket, och att i det högt beskattade Eng¬
land afgiften på långt när icke vore så hög. Jag känner icke
beloppet af den skatt, som ligger å näringsidkare i England;
men hvar och en vet att, med undantag af Holland, är i Europa !
intet land, hvarest man så högt beskattas som i Stora Britanien.
Jemför man skatten med folkmängden, så befinnes att, enl. de
af H. Ex. Gr. Björnstjerna i lifstiden lemnade upgifter, Sven¬
ska folket betalar, i förhållandet till antalet, ringare skatt ån nå¬
got annat, utom Norrmännen. Är hos oss någon hårdt beskat¬
tad, så härrörer det deraf, att utskylderna falla ojemt; men in¬
galunda deraf, alt de i allmänhet äro för dryga. Jemnade viv
skatterna, hvarpå Utsk:s ledamöter, likasom på kontrollerna, allt
för litet tänkt, så blefve denna olägenhet undanröjd. Jag är af
den tanke, att det är förgäfves att vilja rätta på en eller annan ,
sak serskildt, såvida man icke upgör sammanhängande riktiga
grunder. Jag instämmer således med Hr Adelborg deruti, att
denna åtgärd först måste vidtagas. ,
Jag vet icke heller, på sätt Gr. Björnstjerna nyss yttrade,
hvar R. Sl:r skola finna medel att bestrida Statens utgifter, om ;
man fortfar med Statsinkomsternas nedsättande. Men om man
befarar, att R. o. Ad. ogillar denna punkt, anser jag det vida
bättre att hans afgörande upskjutes intilldess ö8 § till pröfning
förekommer, der kontrollerna afhandläs. Afslår Ståndet ett så¬
dant upskof, och fråga således blir antingen om nedsättning i
bevilln:s-proc:n eller bifall till Utsk:s förslag, yrkar jag det sed- ,
nare; ty nedsättning i bevilln:s-proc:n utan tillräckliga kontrol¬
ler kan jag icke medgifva.
Gr. af Ugglas: Såsom en följdriktighet af återremissen
utaf den punkt, som angår bevilln. af embetsmäns löner, hafva ,
åtskilliga talare yrkat återremiss äfven af denna punkt. Jag får
fästa dessa Hrr:s upmärksamhet derpå, att emellan den nu före-
var:de och den förra punkten finnes icke ett sådant sammanhang,
att den föreslagna åtgärden bör vidtagas. Den föreg:de punkten
afsåg en bestämd nedsättning af bevilln. på lönerna till 3 proc.,
hvaremot förevande punkt endast afser att genom nedsättning
af proc.-siffran ärligare och sannfärdigare upgifter till Taxerings-
| Den 24 Maj f. ra. 269
l >
komitéerna skola leranäs. Såsom jag nämnt, finnes emellan
deésa punkter icke det sammanhang, att den nu under öfver¬
läggning varande jemväl bör återremitteras.
f Hvad sjelfva saken beträffar, hafva inom Utsk. flertalet ut¬
talat den åsigt, som af Hr von Koch här blifvit yttrad. De
/hafva trott, att en nedsättning från 5 till 3 proc. ingalunda
skulle medföra den fördel motionären åsyftat, emedan meningen
med Bevilln:s-Förordn:n icke lärer kunna vara att af all inkomst
uptaga 3 proc.; ty då skulle bevilln:n efter 2:dra Art. utgöra
3.000.000 R:dr, och hela skatten svara mot en inkomst af
50.000.000 IDdr, hvilket vore hela landets inkomst, hvaraf sy¬
nes, att siffran påtagligen är alltför hög. Då Bevilln:s-Förordn:n
sålunda antyder, alt afsigten icke är att utfå skattebeloppet efter
denna proc., så är detta en anvisning åt hvar och en att söka
jemka och se till, del nedsättningen icke blir alltför ringa, hvil¬
ket just skulle bli en följd af en nedsättning från 5 till 3 proc.
Sannolikt, och jag vågar påstå, att man kan taga det för gifvet,
skall mången, så vidt möjligt är, undandraga sig beskattningen
lika såsom nu, oell Statens inkomster skulle nedsättas i samma
proportion som 5 till 3. Dessutom hafva åtskillige talare påpe¬
kat^ att då meningen icke är att åstadkomma en nedsättning i
beyilln:s-proc:n, utan endast att erhålla sannfärdiga upgifter, en
dylik nedsättning omöjligen kan vidtagas, med mindre än att
skärpta kontroller åstadkommas.
Beträffande kontrollerna, så äro äfven dermed svårigheter
förenade, och bestå bland annat deruti, att man för åtskilliga
klasser t. ex. för jordbrukaren, kan lättare stadga kontroller än
för handlande, hvarigenom det förhållande kunde inträffa, att
beskattningen minskades för handlande, men stegrades för jord¬
brukare. Såsom skäl till nedsättning har man sagt, att, enl.
minimi-lariffen, skulle åtskillige af de mindre liandtverkarne er¬
lägga för hög bevilln. Jemför man deras bevilln. med den, som
drabbar handlande och andra personer i städerna, är den vis¬
serligen alldeles för hög. För hög efter Bevilln:s-Förordn:s bok¬
staf blir den icke och kan icke blifva det, enär det är Taxe-
rings-komitéerna medgifvit, att efter omständigheterna nedsätta
bevillmn under minimi-afgiften. Minimi-afgiften är således en
ledare för Taxerings-koraitéerna; men alldeles icke en ovilkor¬
lig! bestämmande siffra. Hr von Hartmansdorff har föreslagit,
att denna punkt skulle upskjutas. Hade han för ett par timmar sedan
framställt detta förslag, skulle jag icke haft något deremot; men
nu kan jag icke biträda honom, emedan resultatet deraf endast
skulle blifva sönderdelade discussioner om olika §§, lika tids¬
ödande som den närvande och utan all vinst. Jag anhåller på
grund af alla dessa skäl om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Palmcrantz, Joh. Mauritz: Hvad som hittills blifvit
yttradi, har icke öfvertygat mig, att jag begått något misstag i
den föreställning, att, då R. o. Ad. återremitterade frågan om
nedsättningen i bevillmn å tjenstemännens löner, R. o. Ad. i
270
Den 24 Maj f. ra.
conseqvens dermed jemväl bör återremittera denna punkt. Öet
torde väl icke kunna bestridas, att om, såsom nu är i fråga, len
medborgareklass skall undfå nedsättning i dess bevillning, sådänt
ju icke skall verka derhän, att bevillnm kommer att höjas fåf
en och annan medborgareklass, hvilken troligen blefve jordbruk
kare och industriidkare. Jag hör till deras åsigt, som anse, att\
den bevilln., tjenslemännen billigtvis böra erlägga, är orättvis;
men jag kan ingalunda medgifva att, om tjenstemännen undfå
nedsättning, densamma skall hemtas från jordbruket, som mån¬
gen gång blifvit alltför hardt taxerad t'. Jag skulle således tro,
att en återremiss af denna punkt, såsom Hr Prytz yrkat, vöre
af behofvet påkallad. Derigenom skulle II. o. Ad. visat sig hafva
handlat fullkomligt opartiskt. Jag anhåller om återremiss.
Hr Hjerta: Jag anhåller först och främst att få erinra, att
jag icke sagt, att personer pläga afdraga sin lefnadskostnad från
den inkomst, för hvilken de bordt erlägga bevilln. Det var
någon annan; men jag får likväl bekänna, att jag hört, det så¬
dant stundom skett. Jag tror icke, att det är ett normalt för¬
hållande; men jag uptog denna anmärkn. såsom ett bevis derpå,
att det icke är rätt slälldt med vårt bevilln:s-väsende. En talare
har sagt, att man icke borde söka lappvis någon ändring i det
sora rör bevillnm, och en annan har yttrat, att, om man vill
åstadkomma någon reform i sättet för bevilln:s utgörande, borde
man först framlägga riktiga grunder. Härpå vill jag lemna det
svar, att vi just nu sysselsätta oss med dessa grunder, och det
är en ganska vigtig grund, den der angår den näringsidkande
klassen, och åtminstone utgör detta en ganska stor lapp, om
icke en fullkomlig renovation af hela hevil!n:s-väsendet, sorn
derigenom åstadkommes. En talare har ansett som ett olycksa¬
ligt förhållande att ära och tro icke aktas. Just detta har jag
beklagat, och derföre väckt min motion. Det är många, som
fela mot ära och tro i detta fall; men om pluraliteten skulle göra
sig härtill skyldige, ehuru dessa personer i öfrigt äro bland de
mest aktade medlemmar i samhället, måste man deraf sluta, att
i sjelfva institutionen ligger orsaken härtill, den en stor del af
dessa personer skulle önska få afhjelpt.
Nu vill jag taga mig friheten att påpeka hvad som jag tror
vara närmaste orsaken till de felaktiga upgifterna. Denna orsak
består icke så mycket deri, att taxeringsmännen anse 5 proc. af
bevillnm för hög, som icke mera deruti att, utom afgiften till
Kronan, måste afgiften erläggas till kommunen, och desse be¬
räknas efter bevillnm af 2:dra Art. Derföre har i de större stä¬
derna inträffat, att, då afgifterna till Kronan efter 2:dra Art.
utgår med 5 proc. af handel och rörelse, uptager debetsedeln
omkring 10 proc., stundom något mer och stundom något min¬
dre, och derföre anse de skattskyldiga, att det är en öfverdrif¬
ven taxering, när de skola betala 10 proc. af sin inkomst.
Följden deraf har blifvit, att ledamöter i Taxeriögs-komitéerna,
hvilka höra till en klass, i hvilken en person skall taxeras, re-
Den 24 Maj f, ni
271
sonnera sålunda: vi känna ganska väl alt lian afdrager sin lef-
nädskostnad, innan han upgifver sin inkomst; men vi veta äfven,
att en afgift af 10 proe. är högst dryg; om vi nu beskatta ho¬
nom så högt, så går det hela laget omkring inom denna klass.
Om således bevilln:s-proc. nedsättes, skall, enl min åsigt, detta
förhållande uphöra, och i sjelfva verket erhållas närmare reda
på den verkliga inkomsten.
Man har talat hår om kontroller, och ingenting är lättare
än att åstadkomma ganska tillförlitliga sådana; men så länge 5
proc:s-beräkningen på handel och rörelse fortfar, anser jag dessa
kontroller orättvisa, emedan de endast komma alt öka delielsed-
larne till en höjd, som man på förhand icke kan veta, och jag
anser således icke nödigt, att nu angifva dem.
En talare har sagt, att det icke finnes något sammanhang
emellan den nu förevande punkten och den, som angår ned¬
sättning i embetsmännens löner. Jag ber om förlåtelse, alt jag
är af motsatt mening så tillvida, att man tillförene ansett att af
all inkomst bör utgå 5 proc., men att detta vore för mycket i
fråga om embetsmäns löner, hvilka på rundstycket kunna be¬
stämmas, helst andra afgifter dertill komma, hvarföre en nedsätt¬
ning i bevilln:s-proc:n från 5 till 3 vore alltså billig. Vid alla
Riksdagar har fråga varit om borttagande af bevilin. å embets-
nyänuens löner. Detta är en princip, som en viss åsigt sökt
göra gällande, men som aldrig vunnit gehör, emedan man an¬
lett, att ingen medborgareklass borde från afgifter vara befriade,
^ utan det är endast en koncession åt embetsmännen, hvilkas lö¬
neinkomster i allmänhet äro bestämda, och derföre har man äf¬
ven ansett 5 proc. vara för mycket. Uti detta resonnement lig¬
ger ju erkännandet af 5 proc. å inkomst af handel och rörelse
är en för hög beskattning, .hvarföre jag trott, att, om man ned¬
sätter proc. lili 3, skulle den allmänna opinionen framtvinga
rikliga upgifter. Möjligen kan sådant icke ske första året, men
jag tror dock, att man icke kan beskylla pluraiiteten af Svenska
nationen ätt alldeles hafva förgätit ära och tro. Jag förnyar min
anhållan om återremiss af denna punkt.
Hr Flach: Då jag för en stund sedan hörde en talare yt¬
tra den öfvertygelse, att bibehållande af 5 proc:s-bevilln:n skulle
utgöra sä till sågandes ett erkännande af det olagliga förhållande,
alt man eluderar författningens föreskrifter, hyste jag den billiga
förutsättning, att samme talare skulle komma till den konklusion,
att ändring härutinnan borde ega rum; men till min förundran
hörde jag honom icke allenast yrka vidhållande af 5 proc:s-be-
räkningen, utan äfven förklara, att, om det af mig framställda
yrkandet om denna frågas ställande i sammanhang med den om
kontrollerna blifvit väckt ett par timmar förut, bade han icke
varit obenägen att gå in på detta förslag. Det vore intressant
att få veta, hvilken märklig epok inträffat i denne talares lefnad
för några timmar sedan, som föranledde honom att förändra
åsigter. Emot bestämmandet af bevilln:s-proc. till 3, såsom för
272
Den 24 Maj f. m.
lågt beräknad, har egentligen ingenting annat blifvit anfördt, än
att, om också bevilln:n nedsättes till detta belopp, man kunde
vara öfvertygad att enahanda underslef som förut komme atc
ega rum, och, denna anmärkn. har egentligen utgått mest fråp
ledamöter i Bevill.Utsk. Man har likväl icke velat fästa sig der¬
vid, att, såsom ett vilkor för bevillms nedsättning, ökade kon¬
troller skulle blifva eu följd deraf, och att det måste vara Be-
villn.Utsk:s åliggande att, till följd af en återreraiss, närmare
utreda detta förhållande.
Det vore således förlåtligt, om man frestas alt tro, att Be-
villn.Utsk:s ledamöter önska undgå detta besvär; men man får
göra vida flere upoffringar för det allmänna bästa, såvida man
vill detsamma och icke blott med tomma ord befrämja det. Jag
fortfar i min anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Såsom stöd för sin motion
ang:de nedsättning i bevil!n:s-proc:n för handel och rörelse, har
Hr von Koch anfört, att män derigenom skulle erhålla mera
sannfärdiga upgifter om de handlandes inkomster än sorn nu är
förhållandet. Ifall denna Hr von Köchs förhoppning ginge i
fullbordan, skulle jag med honom dela den önskan, att en ned¬
sättning i proc.-beräkningen måtte ega rum; men beklagligtvis
har min 30-åriga tjenstemanna-verksamhet öfvertygat mig, alt
Hr von Köchs förhoppningar äro alltför sangviniska. Jag ha\f
icke vid ett utan mångfaldiga tillfällen tyvärr funnit bekräftelse1^
uppå, att mängden af menniskor gerna, så vidt möjligt är, vill
undandraga sig skatt till Staten, att således mången, ehuru i
allmänhet aktningsvärd, likväl icke anser det vara oriktigt, att
han upgifver sina inkomster så, att hans beskattning blir den
minsta möjliga. Uti dessa förhållanden hemtar jag stöd för de
betänkligheter jag har mot bifall till Hr von Köchs motion. Dessa
betänkligheter minskas icke genom en talares erinran om orsa¬
ken, hvarföre handlande och andra, som idka rörelse, i allmän¬
het upgifva sina inkomster under det belopp, hvartill de verkli¬
gen upgå. Han har, såsom skäl härtill, upgifvit fruktan för de
högst betydliga kommunalafgifter, hvilka i allmänhet beräknas
efter samma grunder, hvarefter bevillnm till Staten utgöres;
men, oaktadt ett sådant förhållande verkligen existerar, har, enl.
min åsigt, denna fruktan blifvit nog långt drifven, enär man
svårligen torde kunna förneka, att mången handlande och nä¬
ringsidkare, hvars inkomster i allmänhet äro svåra att kontrol¬
lera, upgifver dem icke ens till hälften, knappast nog till -J-del
af hvad de verkligen utgöra. Hr Bildt har framlagt ett praktiskt
bevis på sanningen häraf, då, enl. den af honom meddelade
uplysning, man i en viss stad, vid uttaxerandet af kommunal-
upgifter, derföre lade taxerings-upgifterna till grund på det sätt,
att för alla tjenstemän deras upgifter godkändes utan förändring,
hvaremot alla handlandes upgifter höjdes 2| gånger utöfver det
inkomstbelopp, för hvilket de skattade till Staten. Det vore
således
Den 24 Maj f. m.
273
således vida bättre, att öka än att minska bevilln:s-proc:n för
denna klass af medborgare, för att kunna af dem erhålla ett
Statsbidrag, som åtminstone i någon mån motsvarar hvad de
enl. Bevilin:s-Förordn:n borde betala; ty, om jag t. ex. antager,
alt en handlande eger en inkomst af 10,000 R:dr b:ko, men
han allenast betalar 5 proc. för jj-delen eller J-delen deraf, så
erhåller ju Staten i bevillning af denna verkliga inkomst icke
ens så mycket som en tjensteman erlägger för sina inkomster,
hvilka', med högst få undantag, äro så väl kände, att de kunna
på skillingen kontrolleras. När nu Hr Hjerta anser en återre-
miss böra beslutas, kan jag icke finna annat, än att en sådan
åtgärd snarare skulle leda till motsatsen af hvad man åsyftat,
berni. till en minskning i bevilln:s-afgifterna. Tjenstemannen
kan icke-genom oriktiga upgifter undandraga sig de kommunal-
afgifter han är skyldig att betala. Han måste vidkännas dem,
ehuru måhända han skulle kunna ega lika mycket skäl som in-
dustriidkarne att frukta för dessa afgifler.
Man har visserligen yrkat och jemväl erhållit återremiss af
den punkt, som angår nedsättning i bevillntn å tjenstemännens
löner; men jag betviflar, att en sådan nedsättning kommer att
ega rum, och tror det icke heller vara rådligt, att under nu—
var:de förhållanden göra den. Den omständigheten att tjenste-
»'ännen med 3 proc. erlägga bevilln. till Staten, och att denna
bevilln. utgör grunden, hvarefter alla deras kommunal-afgifter
Wtgå, synes mig vara ett upmuntrande exempel för industriidkare,
att till bevilln. upgifva åtminstone så stor del af deras inkom¬
ster, att de i fråga om beskattningen må komma i lika kategori
med tjenstemännen. Jag ansar en återremiss vara utan ändamål.
Gr. af Ugglas: Jag har endast några ord att besvara Hr
Flach, hvilken tycktes periodiskt och afbrutet hafva afhört mitt
yttrande. Han har nemi. förundrat sig deröfver, att då jag med-
gifvit det underslef och den orättvisa, som under nuvande 5 proc:s
bevilln. eger rum, jag likväl motsatte mig nedsättning till 3 proc.
Hade han med upmärksamhet afhört mitt yttrande, så skulle han
hafva erfarit, att detta skedde just af den orsak, att äfven med
3 proe:s bevilln. förhållandet blir enahanda som nu, hvilket jag
tog mig friheten bevisa, då jag nämnde hvilken inkomst med
denna proc. inflyter, nemi. 1,500,000 R:dr, men om hela inkom¬
sten, som efter 5 proc. bör utgå, skulle inflyta, upgår den till
50,000,000 R:dr eller hela landets inkomst, hvilket torde vara
en orimlighet. Jag har således visat, att en nedsättning till 3
proc. endast skulle sanctionera underslefven, såvida icke stränga
kontroller föreskrifvas. Dessutom förundrade sig Hr Flach der¬
öfver, att jag under ett par timmar ändrat principer, jemte det
han önskade veta orsaken dertill. Uplysningsvis får jag nämna,
att sedan man under ett par timmar discuterat frågan a fonde,
vore det väl icke skäl att upskjuta henne, för att än vidare ut¬
tänja denna nog vidlyftiga discussion.
7 H. 18
Den 24 Maj f. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Man har begärt upskof
med denna punkt oell önskat dess behandling i sammanhang
med 68 §. I anledn. häraf anhåller jag få fästa upmärksamhe-
ten derpå, att 68 § handlar endast om taxering af egendom på
landet och har således icke någon gemenskap med första delen
af denna punkt, utan endast andra delen, som afser nedsättning
i bevilln:n från 2 till 1 pr mille. Hvad den sista delen af punk¬
ten åter angår, torde en hvar inse, att en sådan nedsättning
afser en jemnare taxering af jordegendomar i de serskilda länen.
En sådan jemnare taxering af jordegendomarne kan icke ske,
utan närmare och vidlyftigare undersökningar, hvilka icke kunna
så hastigt verkställas, och alltså lärer det icke kunna inverka på
bevilln:n för de närmaste åren, hvarföre jag kommer till den
konklusion, att Utsk:s förslag, att hevillmn på fast egendom bör
förblifva vid 2 pr mille, hör bifallas, och om Utsk. kan föreslå
något sätt att närmare och jemnare bestämma värdet å egendo-
marne i riket, är detta en annan fråga, som icke hör till denna
punkt. Dernäst förekommer frågan om nedsättning af bevilln:n
ä handel och rörelse från 5 till 3 proc., hvilken fråga, enl. min
åsigt, alldeles icke behöfver upskjutas, lills vi komma till den
68 §, eller har något sammanhang med nämnde §. Då nu
emellertid denna fråga flera limmar blifvit discuterad, måste jag,
lika med Gr. Ugglas, anse, att beslut i följd af discussionen bär
fattas. Under discussionen har Hr Hjerta yttrat, om jag fattacfe
det rätt, alt det vore en lätt sak att åstadkomma kontroller, för
att bestämma den inkomst som näringsidkare, handlande oell
de, som hafva någon rörelse, kunna deraf ega. Om Hr Hjerta
hade behagat upgifva denna kontroll, hade det varit en serdeles
vinst och då skulle man med tacksamhet sett tillhaka på de
timmar, som under denna discussion förflutit; men jag måste
erkänna, att jag tror det vara ganska svårt att upgifva säkra
kontroller i detta afseende. En och annan kan visserligen fram¬
läggas; men då man närmare betraktar saken, torde det vara
förenadt med svårigheter att sätta dem i verket.
Emellertid, om sådana kontroller skulle kunna upgöras, torde
de erfordra undersökningar och beslut, hvilka icke så skyndsamt
kunna verkställas, att de må tillämpas redan med nästa års bör¬
jan. Jag tror således att det är lämpligare att bibehålla det
nuvande stadgandet, tills man kan utfinna något annat, som man
med visshet vet är bättre; men att nu nedsätta bevil!n:n till 3
proc. torde, såsom äfven Hr Hjerta medgifvit, endast verka tili
en nedsättning af Statsinkomsterna; och då vi sett och erfarit,
att alla, som i dag yttrat sig i denna fråga, erkänt, att den af
handel och rörelse inflytande Statsinkomst är mindre än den
borde vara, kan jag icke inse något skäl, att än vidare nedsätta
bevilin:s-proc:n, hvarigenom Statsinkomsterna blifva ännu mindre.
Skall en nedsättning nödvändigt ega rum, bör sådant ske i sam¬
manhang med antagande af kontroller, och som dessa kontroller
icke höra till 68 §, kan väl upskof af denna fråga, tills vi komma
till denna §, icke rimligen komma i fråga.
Den 24 Maj f. m
275
Hr von Koch: Det är ganska sant att, på sätt nyss blif¬
vit anmärkt, första delen af nu föredragne punkten, ang:de ned¬
sättning af bevilln. på handel och rörelse, icke har att göra med
68 §. Deremot har, såsom siste talaren yttrat, andra delen,
eller frågan om bevilln. på fast egendom, alt göra med de kon¬
troller, som äro föreskrifna eller än vidare kunna utfinnas, så¬
som amendement till 68 §. Jag uprepar hvad jag redan yttrat,
att jag med min motion mindre åsyftat nedsättning i skatterna,
än en jemnare fördelning deraf. I anledn. af Hr von Hart-
mansdorffs yttrande, får jäg förklara, att det icke varit min me¬
ning alt jemnföra våra utgifter med dem som utgå inom Eng¬
land, eller att påstå det Svenska folket skulle vara lika betun-
gadt, som det Engelska. Jag har blott sagt, att den ifrågavande
inkomst-beskattningen är i Sverige högre än i England. Der
har man ock för uptagande af en inkomstskatt äfven af kapita¬
ler trott sig finna kontroller, som motsvara ändamålet, sävidt
sådant kan vara möjligt. Någon fullkomlighet finnes icke. Hr
Printzensköld har sagt, att han motsatt sig nedsättning i skatten
eller bevillmn å handel och rörelse, emedan han under sin 30-
åriga tjenstemannatid funnit, att man i allmänhet vill undan¬
draga sig all skatt, såvidl möjligt är. Jag får förklara, alt jag
också under nära 30-årig embetsmanna-verksamhet vunnit samma
erfarenhet som Hr Printzensköld, men både Hr Printzensköld
och jag hafva vunnit denna erfarenhet under ett, enl. min åsigt,
felaktigt system, hvaraf, efter mitt omdöme, man icke kan draga
några slutsatser om hvad som skall inträffa efter införande af
ett riktigt beskattningssystem, och min öfvertygelse är, att våra
efterkommandes erfarenhet skulle blifva helt annan än vår, om
R. St:r nu behagat bifalla mitt förslag.
Man har sagt, att det vore omöjligt att utfinna riktiga kon¬
troller för beräknandet af bevillmn. Det kan icke tillhöra en
enskild motionär att upgifva fullständiga kontroller, utan detta
måste tillhöra Utsk. Jag tilltror mig likväl kunna uttala den
öfvertygelsen, att det icke ligger utom möjlighetens gräns att
Utfinna sådana kontroller. I afseende på fast egeudom här jag
föreslagit, att man skulle taga till ledning de sista köpvärdena,
och att upgifterna borde aflemnas på ära och tro. Derigenom
skulle afgifterna blifva lika, och den ene icke mera betungas än
den andre; och hvad fast egendom vidkommer, anser jag, såsom
jag redan nämnt, köpeskillingen vara tillräcklig, för att få ett
riktigt värde. Det var också i gamla Bevillms-Förordmn stad¬
gadt, att Häradshöfdme på landet skulle aflemna upgifter å kö-
peskillingarne, för att gifva ledning åt taxeringsmännen, vid be¬
stämmandet af egendomarnes värden. Först vid utfärdandet af
1841 års Bevillms-Förordn., om jag minnes rätt, blef detta ute¬
slutet, sannolikt derföre att man befarade, att, när man icke
kunde få per-mille-afgiften nedsatt, skatten skulle blifva för dryg,
om verkliga värdet kunde utfinnas, och derföre tillkrånglade man
en redaktion, som nu jemväl finnes i 68 § af nu gällande Be-
18*
276
Den 24 M aj f. m.
villn:s-Förordn., hvilken jag för min del icke begriper. Så tyc¬
kes förhållandet äfven hafva varit, med de fleste, som tillämpat
densamma. Det synes nästan som om det hade varit en tyst
öfverenskommelse, att man skulle anse minimi-tariffen såsom ma-
ximitariff.
I afseende på inkomsten af handel och rörelse, tror jag
icke heller det vore omöjligt att åstadkomma kontroller. Jag
har omnämnt en, nemi. att upgifterna skola göras på ära och
tro. Men hufvudsaken är dock, att proc:n bestämmes tillräck¬
ligt låg. I sådant fall tror jag, alt man skall anse den rättvis,
och om än en och annan icke skall riktigt upgifva sina inkom¬
ster, lära nog taxeringsmännen då icke lägga fingrarne emellan.
I städerna är, såsom här blifvit omnämndt, förhållandet, att alla
kommunalafgifter utgå efter 2:dra Art:s bevillning. Delta gör,
att då taxeringsmännen icke finna sig bundne hvarken af lagens
bokstaf eller hindrade af skatte-procis orimliga höjd, skall om-
tankan derom att alla må komma att behörigen bidraga till kom¬
munen, vara en eggelse, att äfven bevillmn till Staten efter 2:dra
Art. blir lämpligen ökad. Låtom oss derföre icke misströsta,
derest bevilln:s-proc:n nedsättes t. ex. till En proc. och blir lika
för alla, att icke taxeringsmännen skola bestämma taxerings-be-
loppet till hvad de anse rättvist. I de mindre städerna i syn¬
nerhet känner man hvarandra så väl och äfven lefnadskostnaden,
som är den bästa gradmätaren på inkomsten, att man derigenom
bör kunna komma till det rälta beloppet af inkomsten. Ett mot¬
stycke till det exempel Hr Bildt anfört, vill jag anföra. Här i
hufvudstaden äro afgifterna till gaslysningen bestämda att utgå
för löner till 2 sk. af b:ko Hulm, men till dubbelt eller 4^sk. af
R:drn för dem, hvilka skatta för handel och rörelse, hvilket tyd¬
ligen bevisar, att man ansett, att de sednare skatta alldeles för litet.
Hr Hjerta: I anledn. af Frih. Palmstjernas yttrande, får
jag förklara, att, om jag haft säker förhoppning, att min motion
skulle vinna R. Stms bifall, hade jag ofelbart icke underlåtit att
framställa mitt förslag till kontroller, hvilket, jag vågar visst icke
säga, att det skulle vara verksamt, dock skulle utgöra ett ganska
enkelt machineri. Jag anser det likväl såsom en samvetssak, att
icke framlägga detta förslag, så länge jag icke har hopp att
vinna något i hufvudsaken, i hvilket fall mitt förslag endast skulle
åstadkomma en skatteförhöjning, som för de mindre förmögne
borgarne i städerna skulle blifva serdeles tryckande. „
Då nu härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad-
behagade bifalla det af Hr Flach framstälda förslag, att förevande
punkt må upskjutas, lills R. o. Ad. pröfvat frågan om kontrol-
lerne vid taxeringen, ropades starka Nej, blandade med Ja, hvarpå
Hi- Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Nej öfvervägande.
Hr Pal mcrantz: Sedan Hr Gr. o. Landtm, på dess propos.
å Hr Flachs motion upfattat Ståndets svar, återstår naturligtvis
endast propos. på återremiss, och får jag fästa upmärksamheten
Dea 24 Maj j. ni.
277
derpå, att de ledamöter, hvilka yttrat sig i frågan, ang:de be-
villn. af tjenstemannnens löner, naturligtvis måste önska, att den
nn under öfverläggning vande punkten jemväl återremitteras, så¬
vida det varit någon mening med frågan om nedsättning af be-
villn:n för tjenstemannen ; ty det torde vara klart, att den bevilln.,
som genom ett blifvande bifall till Utsk:s förändade förslag i
förra punkten kommer att försvinna, måste öfvertagas af andra
medborgareklasser. Således måste det vara i deras intresse att
äfven i denna fråga votera för återremiss.
Ofverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla hvad Utsk.
lili förevaride punkt hemställt, samt, efter denna proposis besva¬
rande med starka Ja, blandade med Nej, förklarade att han an¬
såg Ja hafva varit öfvervägande.
Fortsättningen af förevaride måls pröfning upskjöts till efter¬
middagens plenum.
Uplästes ett af Hr Wolffelt, Mauritz Constantin, in-
lemnadt sålydande Mem.i
Hindrad att så oafbrutet bevista Riksdagen, att jag fortfarande
kan fullgöra det mig lemnade förtroendet att vara ledamot af
Bevilln.Utsk., nödgas jag detsamma mig afsäga; anhållandes lik¬
väl vördsamt att vid min Riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer ali utse en ledamot i Bevilln.-
Utsk. efter Hr Wolffelt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 24 Maj 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 12 sistl. April,
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskis Betänk. M 4, angide
grunderna för den blifvande allmänna bevillnin, samt föreskrif-
terne för deras tillämpning; hvaraf nu förekom i
9ide punkten, ang:de väckte förslag. rör:de ej mindre
uphäfvande af nu gällande minimi-af gifts bestämmelser, än
273
Den 24 Maj f. m.
äfven införande i Bevilln:s-Förordn:n af stadganden derom,
att inkomster, som ej öfverstiga 200 R:dr, eller fast egen¬
dom, hvars värde ej öfvergur BOO II:dr, skulle befrias från
bevillning.
Hi- von Koch, Nils Samuel: Den nu föredragna punk¬
ten innefattar irenne serskilda frågor, nemi. för det första, ang:de
uphörande af den miuimi-afgift, som f. n. erlägges för handel
och rörelse; för det andia, om befrielse från hevilln. för den
inkomst, sorn icke öfverstiger 200 R:dr tuko, och för det tredje,
om befrielse från berjlin, för de egendomar, hvilkas värde icke
öfverstiger 500 R:dr b:ko. I afseende på den sista punkten har
jag ingenting all anföra, men hvad de begge andra beträffar,
ber jag att få yttra några ord.
De s. k. minimi-afgifterna äro, efter min öfvertygelse, att
hänföra till de mest vederstyggliga sätt, som finnas, att beskatta
de fattige. Det förslag, som från flera håll blifvit väckt om de¬
ras borttagande, liar likväl af Utsk. nu blifvit afspisadt med det
skäl, att laxeitngsmännen hafva sig rättighet tillerkänd, ali, när
verkliga skäl förekomma, sätta afgifterna lägre, än berörde mi-
nimi-beslämraeiser. Går man nu till detta stadgande i Bevilln:s-
Förordn:n, hvilket innefattas i 12 §, så lyder det sålunda: ”Ta-
xeringsmännen ega äfven att påföra bevilln. under minimi-afgif-
lerna för alla i 9 och 10 §§ nämnde personer, då de, utan att
vara alldeles utfattige, och på sådan grund från afgift frie, lik¬
väl ej mäkta den fastställda minsta afgiften erlägga. Detsamma
iakttages i afseende ä dem, som, ehuru egande enskild förmö¬
genhet, likväl drifva så obetydlig rörelse, att den icke anses mot¬
svara minimi-afgiften”. Ja, det är sant, de, som drifva rörelse,
kunna verkligen på det sätt, som här är föreskrifvet, vinna en
sådan nedsättning; men jag hemställer till en hvar, som hört
§:n upläsas, om det är sannolikt, att en sådan nedsättning ofta
kan ega rum, eller i verkligheten eger rum? Nedsättning är,
enl. denna §:s medgifvande, först och egentligen för sådana, sorn
icke magla denna afgift erlägga. Men skatten kan vara gan¬
ska tung och framförallt högst orättvis i jemförelse till hvad an¬
dra erlägga, innan den hunnit den gräns, alt den skattskyldige
icke mäglar betala, d. v. s. att hans yttersta skärf blifvit tillgri¬
pen och att tillgång saknas. Nedsättning är väl ock medgifven för
dem, som drifva ”obetydlig rörelse;” men en sådan lärer sällan
ega rum. En dylik nedsättning är ock stridande emot begreppet
af "minimi-afgifter.” Hvar och en, som deltagit i några kom¬
munalbestyr, vet att de, sorn erlägga sin skatt enl. stadgaoderna
ang:de miniini-afgifter, ejler de smärre näringsidkaren, betala jem¬
förelsevis hög skatt, hvaremot de stora näringsidkarne, som skatta
efter 5 proc. beräkningen, i allmänhet betala ganska litet. Jag
har haft tillfälle att på nära håll se exempel af en alldeles orim¬
lig beskattning på personer, som tillhöra den fattigare handt-
verksklassen; de betala enormt i förhållande till hvad de fö—
Den 24 Maje. m.
279
tjena. Jag kan derföre icke finna annat 5n att denna klass har
all anledning att beklaga sig.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag om
återremiss å denna del af Utsk:s Betänk. En sådan åtgärd är
också vidtagen af det Stånd, som närmast känner förhållanderna.
’ Jag yrkar dessutom att de, hvilkas inkomst icke öfverstiga 200
R:dr, skola vara befriade från bevilln.; och det skäl, som jag
för denna anhållan framställt, har icke ännu blifvit vederlagdt.
Detta skäl är, att det är en allmänt godkänd sats, att man icke
bör taga något af den, som icke eger mera än hvad som ound¬
gängligen tarfvas för fyllande af de nödvändigaste lefnadsbehofven.
Det är naturligt att kontroller böra finnas, för att. icke någon må kunna
upgifva sig för en lägre inkomst, än den han verkligen har, men
> jag anser det vara Bevilln.Utsk:s skyldighet att sjelf utfinna dessa
\ kontroller, och kan icke inse att, emedan några sådane uti ifrå-
/ gavande motioner icke funnits upgifne, detta varit ett tillräckligt skäl
för all afslå dessa motioner. Då dessutom embets- och tjenste¬
män äro fritagne från bevilln., när deras inkomst icke upgår till
200 R:dr, är det väl dä billigt, att låta de fattigare klasserna
betala afgifter, från hvilka vi, till större delen embetsman, fritaga
oss sjelfva? Jag uprepar min anhållan om återremiss så väl af
den punkt, som rör min motion, som af den, hvilken behandlar
Hrr Hjertås och Spångbergs.
Hr Hjerta, Lars: Då jag väckt motion i detta ämne, kan
jag icke underlåta att förena mig med den siste värde talaren i
hans yrkande om återremiss. Jag betviflar ingalunda, emedan
erfarenheten i vissa fall ådagalagt det, att Bevilln.Utsk. vid denna
Riksdag sökt, i hvad på detsamma kunnat ankomma, att lindra
beskattningen, när den varit alltför tung, nemi. i afseende på
tullbestämmelserna, och att Utsk. i allmänhet sökt att efter ratio¬
nellare grunder göra sig reda för de ämnen, hvilka varit under¬
kastade Utskrs pröfning. Men då man läser det resonnement,
hvarpå Utsk. grundar sitt afstyrkande af de motioner, som blif¬
vit väckta ang:de de s. k. minimi-afgifternas uphörande, har man
mycket svårt att föreställa sig, att Utsk:s ledamöter verkligen
varit i tillfälle att se, huru härdt dessa afgifter i vissa fall onek¬
ligen trycka obemedlade personer, och huru svårt de hafva att
utgöra dem. För alt icke vara vidlyftig, ber jag endast att fä
framlägga några fä exempel. I afseende på fabrikanternas klass
finnes stadgadt, alt den minsta afgift, som egare af fabrik beta¬
lar i första klassens städer, är 15 R:dr b:ko. När jag nu härtill
lägger de additionel^ afgifter, som tillkomma på debetsedeln, så
upstår en summa, hvilken jag med säkerhet kan antaga till minst
50 R:dr b:ko. Detta tyckes icke vara mycket, säger man, för
en egare af en fabrik, ålen, Mine Hrr, hvad innefattas under denna
benämning? Jo, om t. ex. en klädesväfvaregesäll sparat ihop så
mycket, att han kunnat blifva egare af en väfstol, hvilken kan
vara värd 40 eller 50 R:dr b:ko, och det icke finnes arbete hos
någon fabrikant, så har han icke någon annan utväg att försörja
280
Den 24 Maj e. tn.
sig än med sin egen väfstol och de förlager han kan få af den,
för hvilken han arbetar. Men detta kan han icke göra, så vida
han icke anmäler sig såsom fabriksidkare; och då är han egare
af en fabrik, hvilken består af hans väfstol. Så snart han nu
sätter sig i denna väfstol, så är han efter Bevilln:s-Förordn:n
ovilkorligen skyldig att betala till Kronön 15 R:dr b:ko och alla
de öfriga afgifterne i förhållande derefter. Man må, och detta
icke utan skäl, svara mig med åberopandet af det faktum, att
det finnes personer, som arbeta under hand och i smyg, utan
att de betala sina utskylder. Men härpå svarar jag, att de göra
det i smyg, ty författningen ålägger dem att betala.
Jag vill anföra ett annat exempel. En person hor inhyses
med hustru och ett par barn i ett rum. lian är för gammal för
att tjena som dräng; men han har den förmågan att kunna göra
sigill-lack, och har fördenskull skaffat sig en form, för att deruti
gjuta detta lack. Men han får icke göra det förr än han an¬
mält sig hos Kommerce-Colbm och blifvit en välbeställd lack¬
fabrikör. I hans rum finnes icke någon kakelugn, utan blott
en spis, och vid denna spis gör han sitt lack. Men för rättig¬
heten att tillverka delta lack, och utan alt ega några arbetare,
är det hans skyldighet att betala 15 R:dr i skatt och alla de
additionella afgifterna i förhållande dertill. Detta är ett faktum,
som icke kan bestridas. En person, som tillverkar blanksmörja,
bjuder ut sin vara sjelf, utan att derföre skatta till Kronan. Men
efter författningen har han icke rättighet dertill, utan han skall
anmäla sig som blanksmörje-fabrikör, och skall således äfven
betala 15 R:dr b:ko.
Det må vara, att dessa förhållanden åro något öfverdrifne;
men det finnes mycket, som låter öfverdrifvet, ehuru det är
verkligt, och man har svårt att ur imaginationen framställa några
exempel, som äro mera öfverdrifne, än dem man finner i verk¬
ligheten. De exempel, jag här framdragit, påstår jag vara grun¬
dade i verkligheten och i lagarnes beskaffenhet. Dessa lagar
innefatta således en orimlighet, och att Utsk:s ledamöter det
oaktadt temligen summariskt afstyrkt och bortresonnerat dessa
motioner, bevisar blott, att Utsk. icke föreställt sig dessa verkliga
fall, som kunna npsökas, icke ett bland 1,000, icke ett bland
100, utan ett bland 10, ja till och med bland 5. Det finnes
ett stort antal personer, som äro i så knappa omständigheter, att
de mycket väl behöfde komma i åtnjutande af den beskattande
maktens undseende för deras fattigdom. Exempla sunt odiosa,
och namn är ännu mindre grannlaga att nämna. Men jag kan
vid detta tillfälle icke underlåta att omtala det jag känt en lä¬
rare vid de fria konsternas akademi, sorn satt med familj och
knappast kunde lifnära sig, ja, som nära nog icke hade sin sill
eller sin strömming för dagen. Men en person, som icke eger
så mycket, att han kan äta sig mätt för dagen eller att han kan
visa sig anständigt klädd på gatan, hvarmed skall väl han betala
sin skatt? Jag känner många, som kunna bestyrka sanningen
af detta förhållande. Jag vet en sådan person, som på sin de¬
Den 24 Maj e. m. 281
betsedel fåll betala 40 R:dr b:ko; hvarföre? jo, på den grund
alt man antog, att emedan han var mycket skicklig i sin konst,
så kunde han ock förtjena myckel. Men förhållandet var, att
han gaf information i en konst, deri mycken konkurrens egde
rum; han hade fördenskull icke så tillräckligt antal elever, att
han kunde föda sig.
På detta sätt trycker denna minimi-afgift på mången verk¬
ligen nödlidande, som icke synes i det allmänna. Hr von Koch
har redan visat halten af Utsk:s invändning, alt man kan söka
nedsättning. Huru mänga äro icke de, som blygas att framställa
sin fattigdom för en Taxerings-komité? Jag frågar då, om delar
skäl att bibehålla denna minimi-afgift? Jag tror att mau skulle
vinna mer i st. f. mindre, om Ulsk. och 11. St:r frångiuge hela
denna afgift, hvilken förefaller mig nog mycket som ett hån; ty
när man en gång fastställt den principen att hvar och en skäll
beskattas efter sin inkomst, så kan väl meningen icke vara nå¬
gon annan, än att denna skatt skall erläggas af den, som har
vinst. Men minimi-afgiften skall utpressas af den, som har
minst råd, och icke af den, som har mest, och deruti ligger det
1 oriktiga.
Jag anhåller, på grund af dessa skäl, om bifall till min mo¬
tion och återremiss å denna punkt i Utsk:s Betänk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Ehuru Bevilln:s-Förordn:n
i sin helhet icke tillåter någon harmonisk omarbetning förr än,
efter min åsigt, en komité blifver nedsatt, som granskar den i
alla dess delar och söker åstadkomma en jemnare fördelning af
afgiflerna, tror jag likväl att man under tiden och innan detta
lyckliga förhållande kan inträda, bör vara så billig som man kan och
i synnerhet söka lätta bördorna för dem inom samhället, hvilka
alltid ovilkorligen måste befinna sig i en tryckande belägenhet.
Bland dessa befinna sig de, som äro utsatta för minimi-afgiften,
och hvilka proportionaliteter erlägga en vida högre skatt, än de,
\ som betala efter rörelse. Men taxeringsmännen skola påföra
{ dessa afgifter, och få icke göra något afdrag derå, såvida icke,
såsom i 12 § säges, med bevis från vederbör:de auktoritet styr¬
kes, att den, som skall taxeras, icke mägtar erlägga den fast¬
ställda minimi-afgiften. Nu skola taxeringsmännen, så framt de
eljest vilja upfvlla sin skyldighet, enl. den ed de aflagt, granska
de sålunda från vederbönde myndigheter inkomne upgifter, och
dessa kunna icke förutsättas vara osannfärdiga. Alltså kan män
taga för gifvet, att de, som icke ega högre inkomst än 200 R:dr
b:ko, (hvilket är en så ringa inkomst, att den icke med skäl
kan anses vara tillräcklig för en familj inom stad, och nätt och
jemt kan räcka till för ett hushåll på landet), i de flesta fall
. icke blifva befriade från denna hårda afgift. — För min del an¬
ser jag, att den är af en serdeles svår beskaffenhet och bland
de sämsta, som för Statsverkets behof och bestånd af rikets in¬
nebyggare tagas.
Men å andra sidan vet jag icke huru det skall gå till, att
282
Den 24 Maj e. m.
helt och hållet afskaffa minimi-afgifterna; någon gräns måste
finnas, emedan i annat fall antalet af dem, som ville undandraga
sig bevilln., skulle blifva alltför stort, och taxeringsmännens be¬
mödanden stranda mot npgiften att på samvete taxera sina med¬
borgare. Jag tror således, att en minimi-afgift behöfves, men
att den bör rättas efter en tarflig familjs behof i stad eller på
landet. Jag tror också derför, alt det vore önskligt, att minimi-
afgiften bestämdes till 300 R:dr ä landet och 400 R:dr i stad,
samt att minimi-värdet för fast egendom fastställdes till 1,000
R:dr. 1 sådant fall tuor jag icke, att man skulle riskera, att allt ,
för hardt betunga den, hvars inkomst är ringa, och hvilken än¬
dock är tryckt af en mängd skatter utaf olika slag, såsom skydds¬
afgift, mantalspenningar, kurhusafgift m. m.
På grund af de skäl jag nu haft äran anföra, anhåller jag
vördsamt lios Hr Gr. o. Landtm, om propos. derå, att minimi- (
afgiflen måtte, på sätt jag nämnde, bestämmas till 300 R:dr b:ko
å landet samt 400 R:dr i stad, samt att minimi-värdet för fast
egendom må varda fastställd till 1,000 R:dr b:ko.
Hr Flach, Joli. Fredr. Philip: För att vinna befrielse
från minimi-afgiften har man vädjat till R. o. Ad:s känsla, och
för densamma framställt allehanda bedröfliga exempel på lagens
obillighet. Jag ömmar för den fattige så mycket som någon,
och vill äfven hjelpa honom så vidt jag kan; men jag finnér i
detta fall, så väl som i andra, att man bör rätta sig efter den <
nödvändighetslag, som bjuder, att när man vill hjelpa, så bör
man se till, att den som skall hjelpas verkligen vill blifva hjelpt.
Nuvande Bevillms-stadga innehåller regeln för sättet att blifva
befriad från minimi-afgiften. Hvarföre underkastar sig icke den,
som behöfver sådant, detta vilkor, som för honom bör vara gan¬
ska lätt att upfylla. Jag har några år setat i Stockholms stads
Taxerings-komilé och har dervid inhemtat att aldrig något ex¬
empel existerat, att icke en nödlidande person, som ej kunnat
erlägga minimi-afgiften, blifvit derifrån befriad. Jag skulle der- /
före anse det vara utan ändamål att borttaga denna afgift, hvil- '
ken, efter min öfvertygelse, är af största vigt alt bibehålla. Ty
de egentliga fall, då den kommer att tillämpas, är, då bland en
stor mängd näringsidkare, hvilka man omöjligen kan känna alle¬
sammans, fråga upstår, huruvida den eller den personen, som
icke upgifvit sig till någon inkomst, bör erlägga den eller den
summan. Ingen känner honom och de, som känna honom, säga
intet, under förhoppning, att lian skall blifva lågt taxerad. Då
har man icke någon annan utväg, än att säga: ”han må väl
åtminstone tåla vid minimi-afgiften”. Skulle han icke erlägga
den, komme han att alldeles undslippa skatt. Man har här an¬
fört sorgliga exempel på personer, hvilka med största svårighet!
kunna fördraga tungan af minimi-afgiften. Jag ber att fä pre¬
sentera en motbild. Jag såg nemi. under arbetet i förra årets
Taxerings-komité en kramhandlare, som sitter i en våning, hvil¬
ken minst kostar honora 1,000 R:dr, sora håller ett elegant'
Den 24 Maj c. m.
283
equipage och hästar på stall, samt för i öfrigt ett lefnadssätt, som
är härefter lämpadt. Hvad tron J nu, Mine Hrr, att denne gross¬
handlare blef taxerad lill ? Jo, till 600 R:dr b:ko, och skälet, att
han icke kunde sättas högre än till minimi-afgiften, var, att han
sades icke idka någon rörelse, ehuru han ej upsagt burskap. Då
framställde jag den frågan, huruvida icke en sådan persons lefnads¬
sätt borde, enl. Bevilln:s-förordn., ingå i beräkningen. ”Nej”, sva¬
rades det, ”han lefver för öfverskottet af sina kapitaler”. Och
på detta sätt slapp han undan. Jag skulle tro att dylika exempel
äro tillräckliga bevis för nödvändigheten att bibehålla minimi-
afgifterna.
Gr. af Ugglas, Carl Fredr. Ludv.: BevilIn:s-Utsk. har
icke så lättfärdig!, om jag så får uttrycka mig, afspisa! eller be¬
handlat dessa frågor, som några talare här tyckas hafva förutsatt.
Man har naturligtvis i främsta rummet måst utgå derifrån,
att Bevilln:s-fötordn:s bokstaf någorlunda skulle följas. Då jag
närmare skärskådar dessa minimiafgifter, hvilka, såsom Hr Hjerta
uplyst, i Stockholm och Göteborg utgöra för fabriksegare 15 R:dr
och för handtverkare 10R:dr, allt banko, svarande emot en inkomst
för dén ene af 300 R:dr och för den andre af 200 R:dr, sä
torde icke kunna nekas, att dessa personer verkligen, enl. Be-
villn:s-förordn:s mening, blifva hårdare taxerade, än andra. Detta
må vara en sanning; men de blifva det lill följd af det under¬
slef, som af Bevilln:s-förfatln. föranledes, och, när denna författ¬
ning stadgar 5 proc. beräkningen, och R. o. Ad. för sin del af-
styrkt motionen om nedsättning till 1 proc., eller från 5 till 3
proc., så torde man väl icke kunna säga att minimi-afgiflerna
verkligen innefatta en sådan tunga, alt man icke anser desamma
kunna af hvar och en bäras. Om emellertid så skulle inträffa, så
har man ju 12:te § i den nu föreslagna förordn., för att kunna
afhjelpa de sällsynta fall, då en person i denna ställning icke eger
den inkomst, som med minimiafgiften är åsyftad, att han verk¬
ligen skall ega. Det är icke allenast, såsom Hr von Koch sagt,
den, som icke mägtar betala, ulan äfven den, som icke drifver
så stor rörelse, att den anses motsvara minimum, hvilken, så
framt detta förhållande är bestyrkt, varder befriad från afgift»
erläggande.
Utsk. har äfven lill en del gjort en förändring i hvad förr
stadgadt var. Utsk. har nemi. borttagit den klassifikation för handt¬
verkare, sorn fanns i förra Bevilln:s-lörordn:s 10:de §. Den fråga,
som nu är å bane, gäller många §§ i författn.: den gäller de
fordna 9, 10 och 14 §§:ne och, hvad namnet beträffar, den 25
och flere af de nu föreslagna §§:ne. Att helt och hållet bort¬
taga minimiafgiften vågade Utsk. icke föreslå, så länge 5 proc:s
bevillnm bibehölls. Men Utsk. var fullt öfvertvgadt, att med det
snart sagdt häfdvunna begäret att nedsätta sina inkomster, och
med den beskedlighet i afseende på författn:* tillämpning, som
vanligen är rådande hos Taxerings-koroiléerna, så sknlle följden
blifva, att bevillnm alltför mycket nedginge, eller, rättare sagdt.
284
Den 24 Maj e. m.
att alltför många, sorn borde erlägga bevillning, undandroge sig
densamma.
Fråga npstod just inom Utsk. om hvad Hr von Koch före¬
slagit, nemi. att fastställa en viss siffra, hvarigenom den, som icke
ansåges ega så stor inkomst som 200 R:dr, skulle befrias från
bevillnings erläggande. Men äfven detta förslag föll, och det just af
den orsak, att man fruktade att, genom fastställandet af en sådan
siffra, en ytterligare eggelse skulle åstadkommas att söka drifva
ned sin inkomst till denna tvåa, och derigenom undslippa be-
villms utgörande.
Hr von Koch har sagt, att det vöre Bevilln:s-Utsk:s skyldighet
att föreslå kontroller emot dylika missbruk. Jag får öppet be¬
känna, att Utsk. har tagit i allvarligt öfvervägande, huruvida icke
kontroller skulle kunna åstadkommas. Men dels har Utsk. i af¬
seende på beskattningen af handel och rörelse icke kunnat finna
någon säkrare kontroll än den, som redan linnes och hvilken
ligger i Taxerings-komiléens egen hederskänsla; och dels har
Utsk., om det också kunnat föreslå några kontroller, icke velat
göra det, emedan det dervid stött på än det ena än det andra
hållet, och befunnit dem vara alldeles otillräckliga i så måtto, att
den ena klassen, hvilken kunde nås af kontrollen, finge skatta
efter författn:s föreskrift, då deremot den andra, för hvilken ingen
kontroll kunde åstadkommas, ginge fri från bevillms erläggande.
Ehuru jag vill medgifva, att en verklig orättvisa till en del kan
blifva en följd af dessa minimiafgifter, ber jag eder likväl besinna,
Mine Hrr, att, om de skulle försvinna icke allenast i 9:de §:n,
utan äfven i den 10:de och flere andra, der en klassifikation
qvarstår af den orsah, att man ansett sig behöfva en ledning,
rörande dessa speciella klasser af personer, för bedömmande af
hvilkas förmögenhet Taxerings-komitéerna ofta hafva ganska stora
svårigheter att öfvervinna; skulle, säger jag, dessa minimiafgifter
försvinna, så skulle de också bortgå för alla de uti berörde §§:r
omnämnde klasser, och hvilken bevillning dessa då komme att
erlägga, torde vara problematiskt.
Om således förändrade förhållanden vid en kommande Riks¬
dag möjligen skulle medgifva en minskad bevillnings-afgift, äfven¬
som alt ett förslag i den syftning, Hr von Koch angifvit, då
skulle kunna för R. St:r framläggas, med hvilket förslag jag anser
frågan om minimiafgiften vara ovilkorligen förbunden, emedan
denna då vore obehöflig, och man kunde hoppas att Taxerings-
komitéerna i sådant fall bättre skulle upfylla sina skyldigheter,
då först tror jag att den tidpunkt vore inne, då det kunde blifva
fråga om att borttaga dessa minimiafgifter. Men att göra det förr,
skulle ovilkorligen medföra en betydlig sänkning af bevillmn;
och äfven om man antöge en sådan siffra, som Hr von Koch
föreslagit, tror jag att följden deraf skulle blifva ett mycket all-1
mänt försök att vilja maka sig ned till denna siffra.
Hvad beträffar Hr Adelborgs förslag, så måtte det innehålla
ett misstag. Hans förslag innefattar nemi., att minimum skulle
vara 300 R:dr för land och 400 i stad, samt 1000 R:dr för fast
D en 24 Maj e. m.
285
egendom. Hans mening har väl varit att minimi-afgiflerua skulle
erläggas för en inkomst af detta belopp. I alla fall torde dock
dessa summor, isynnerhet, när man besinnar att de, som f. n.
finnas stadgade, icke uttrycka den verkliga inkomsten, utan van-
1 ligen blott 4:del deraf, vara väl låga oell temligen godtyckliga.
Skall någon siffra vära antaglig, så bör den vara sådan, att den
gamla Bevilln:s-förordms föreskrift dertill lemnar någon anledn.,
och denua beskaffenhet är den, som Hr von Koch föreslagit i
afseende på embetsman, och hvilken redan är antagen. Men jag
tiprepar ännu engång hvad jag förut yttrat, nemi. att hvad här
blifvit yrkad t, onekligen är riktigt,' fastän tidpunkten ännu icke
är inne, för att göra någon förändring i denna syftning. Jag
tror att en omskrifning af vår Bevillms-förordn., hvarigenom
taxeringen kunde komma att uttrycka de verkliga förhållanderna,
icke kan låta sig göra, så länge nuvar:de omständigheter ega rum
och så länge ännu det häfdvunna begäret ali nedsätta sina in¬
komster fortfar. En sådan omskrifning skulle ovilkorligen komma
att allt mer och mer upmuntra detta begär, och jag tror, att R.
|St:r skulle vid nästa Rikdag få se en betydlig minskning i de
^inkomster, som de påräknat.
Hr von Koch: Ehuru jag skiljer mig något, i afseende på
resultaterna, från min aktade motståndare, som sist yttrade sig,
i>så gör jag det ganska föga i afseende på praemisserna. Han har
[ medgifvit, att, efter hvad 12 §:n stadgar, skall minimi-afgiften
komma att utgå med 5 proc. af inkomsten utaf dem som skatta
i denna kategori. Sådant är ock klart. När nemi. nedsättning
skall ske, antingen enl. den l:sta punkten, deri det talas om
dem, som icke mägta att erlägga den fastställda minsta afgiften,
eller enl. den andra, för den som har så obetydlig rörelse, alt
F den icke anses motsvara minimi-afgiften, så skall det styrkas,
| att ett sådant förhållande eger rum, det vill säga det skall ådaga-
( läggas hvad inkomsten verkligen är, och sedan får nedsättning
Kunder minimi-afgiften ske, dock blott så, att skatten ändå blifver
proc. af inkomsten. Då måste ju äfven alltid de, som tillhöra
den lägsta klassen, betala sina 5 proc. Men nu erkännes ju
af alla, att 5 proc. skatt, om den verkligen utgår, är för hög.
1 Erkännes detta, så måste den väl äfven vara för hög för den
fattige, när den är det i allmänhet för den rike.
Gr. Ugglas har sagt, att han icke ens med den höga 5 proc.
beräkningen skulle vilja införa kontroller, för att utfå denna orim¬
liga afgift. Jag instämmer fullkomligt häruti, men går ännu
längre: jag vill nemi. borttaga de ensidiga kontroller, som redan
finnas, och med hvilka man i min tanka på ett obehörigt sätt
vakar öfver att dessa 5 proc. verkligen utpressas af den fattige,
pnder det att raan icke har och icke vill hafva några kontroller
leröfver att den rike äfven betalar en motsvarande afgift, utan
)fta torde undslippa med ^ ibland ^:del af hvad författn:n stadgar,
lag tror, att om Gr. Ugglas närmare betraktar denna omständig-
let, så skall han finna att jag har goda skäl för den återremiss,
iom jag begärt.
286 D en 24 M»j e. m.
Man har talat om Taxerings-komitéernas beskedlighet; men
denna beskedlighet bör väl sträcka sig lika väl till den fattige,
sora till de rike.
Hvad beträffar Hr Flachs bevis, så har denna bevisning en-
dast det fel, att den intet bevisar i denna sak; ty den innefat¬
tar blott det, att om förhållanderna vore sådane, som Hr Flach
anfört, och såsom han yttrade i Taxerings-komitéen, så lefde den ,
omtalade personen allenast af sina kapitaler och idkade icke någon
rörelse, hvarföre han också icke kunde beskattas, emedan vi ännu
icke hafva någon kapital beskattning. De sora bo i dyra vånin-f
gar och hålla ekipager, utan att drifva rörelse, hafva lön eller
faslighet, kunna vi nu icke beskatta.
Jag tror att våra Taxerings- och Pröfnings-komitécr äro«
eller kunna blifva ett godt machineri, mycket bättre än hvad sorni
finnes i de flesta andra länder för samma ändamål. Felet ligger?
icke hos machineriet, utan det ligger i sjelfva den författning,[
som skall tillämpas. 1 samma stund som man antager en för¬
ståndig och billig bevilln:s-proc., tror jag att. nämnde machineri
skall verka godt. i
Jag kan icke se någon fara i borttagandet af minimi-afgif-^
terna, och jag inser icke, hvarföre man skall envisas med kon- j
trollér endast för den fattige, när man icke vill att de skola gälla j
för den rike. Jag tror att när man ihågkommer den § i för-Å
fattn., som säger alt laxerings-männen skola ”på ära och sam-j
vete dess beslut meddela», oberoende af de inkomne upgifterna;'
och derjemte erinrar sig att innevånarne alltid i de mindre
städerna och oftast äfven i de större känna hvarandra så väl,
att de ganska lätt kunna upskatta hvarandras inkomster, så er¬
fordras inga orimliga föreskrifter, bland hvilka jag i främsta rum¬
met räknar de- många minimi-afgifterna.
Hr Adelborg: Jag troi för min del, i motsats mot Gr.
Ugglas, alt de lägsta eller s. k. minimi-afgifterna icke komma
att slå slint om det verkliga förhållandet, utan att de träffa det(1
på pricken. Vid deras tillämpning kommer icke i fråga att nnder-i
skatta inkomsten två å tre gånger mot hvad den verkligen är,
utan den uppgifves med den kännedom, som Taxerings-komitén'
anses ega, och jag tror, att de i sådant fall bestämmas just på,
siffran rätt; men också drabba de i främsta rummet dem, sorn
hafva _minst till sina lefnadsbeliof.
Är det möjligt att borttaga minimi-afgifterna, hvilket jag
icke tror, så vill jag visserligen icke sätta mig deremot: men om
det icke är möjligt, så vill jag åtminstone att de bestämmas så,
att de stå i ett afpassadt förhållande till en familjs lefnadsbeliof
Naturligtvis var det min mening, att fastighetsvärdet borde
bestämmas till 1000 R:dr, och att afgiften f öfrigt skulle beräknas
efter en minimi-inkomst af 400 R:dr i stad, och 300 R:dr å landet
Jag vill dock icke alltför mycket hålla på detta yrkande, för att icke
uptaga tiden, utan förenar mig med dem, som anhållit om åter;
remiss, i den förhoppning alt, i fall denna anhållan bifalles, äfvei
mitt förslag skall komma under Utsk:s pröfning. 1
Den 24 Maj e. m.
287
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: I fall denna fråga skulle
blifva till Ulsk. återremitterad, och möjligtvis derigenom de Hrr,
som yrkat, alt minimi-afgiflerna må varda afskaffade, skulle få
sin vilja fram, så vill jag fästa Utsk:s upmärksamhet på nödvän¬
digheten deraf att tillse, det icke kapitalisten må kunna begagna
denna skattefrihet på det sätt att han, i st. f. alt t. ex. ega 100
väfstolar under samma tak, utsprider dem till 100 serskilda ar¬
betare inom staden. Ty hvar och en kan iipgifva sig sorn egare
till den eller den fabriken, hvilken, såsom af en föregrde talare
uplysts, endast , behöfver bestå i en enda väfstol. Sålunda går
denna person med sin stora tillverkning alldeles skattefri.
Jag får för öfrigt tillkännagifva, det jag Anner ytterst billigt,
att den, som med hustru och barn försörjer sig medelst ärligt
arbete och med sina händers verk, bör vara i det närmaste skatte¬
fri, eller åtminstone icke skatta såsom fabrikant. Och jag skulle
för den skull icke motsätta mig en ändring i denna syftning,
blott det missbruk, som jag haft äran påpeka, kan förekommas.
Hr Hjerta: I anledn. af den siste värde talarens invänd¬
ning eljer yppade farhåga för följderna afminimi-afgifternas
afskaffande, ber jag att få nämna, att det exempel han anfört
innefattar, efter min tanka, ett temligen öfverflödigt bekym¬
mer, då den förmögnare i alla fall måste skatta efter sin in¬
komst. Och hvad de serskilda fabrikerna beträffar, så lärer
deras beskattning icke bero af något annat, än mängden af de
varor, som egarne visa sig hafva tillverkat och afstämplat, i hvil¬
ket afseende en serskild kontroll finnes i Taxerings-komitéerna.
Oin en fabriks-idkare producerar 10 gånger så mycket varor som
en annan, så lära väl ledamöterna i en Taxerings-komité be¬
gripa, att denna produktion icke tillkommit genom ett trolleri,
utan att arbetare dertill måste antagas antingen på ett eller annat
sätt; och något annat förhållande lärer icke upstå, vare sig att
dessa arbetare sitta under eget tak eller under någon annans.
Men det förhåller sig så, att om en fattig person eger en eller
två eller tre väfstolar, så är han fattig ändå, så vida han icke
arbetar för egen räkning. Det kan visserligen hända, att han
skaffar sig en förläggare, som hör till samma fabriks-samfund,
som han sjelf, och att lian genom dennes hjelp kan erhålla syssel¬
sättning och sålunda sättas i stånd att föda sig med sitt eget ar¬
bete. Men då skall han också ovilkorligen skatta efter 9:de §:n
i Bevilln:s-stadgan.
Hr von Koch har redan vederlagt den invändning mot mi-
nimi-afgifternas borttagande, som en annan talare gjort, medelst an¬
förande af ett exempel om en grosshandlare, som, ehuru han för
ett kostsamt lefnadssätt, ändock icke skattar mer än efter 600
R:drs inkomst. Det är klart, att en sådan person måste lefva
af en förmögenhet; måhända var han skeppsredare, kanske egde
. han någon egendom på landet eller hade utlånta kapitaler. Men
dessa skola skatta genom bevillnings-afdrag, om det eljest går
riktigt till. Således bevisa dylika exempel ingenting.
?88
Den ?i iMaj e. m.
Man har sagt, alt ingen hehöfver erlägga mininii-afgiften,
om han icke raägtar utgöra flen. Detta heror mycket på hvad
man menar med uttrycket ”att man icke mägtar utgöra beskatt¬
ningen”. En person, som skall lefva af sitt eget arbete och icke
har kapital alt använda andra arbetare, samt för öfrigt icke för-
tjenar mer än 2 å 300 R:dr, hvarmed han skall föda sig och
sin familj, jag hemställer, 0111 det icke är hardt att fråntaga denna
person af hans lilla inkomst en så stor summa, som enl. Bevilln:s-
förordn. skall utgå af en fabrik.
Man invänder,' att det skulle göra en alltför stor bréche
i Statsinkomsterna, örn man borttoge minimi-afgiflerna. Denna
invändning anser jag dock hvila på en oriktig princip, och inne¬
bära ingenting annat, än att följa det gamla ordspråket: ”man
täger, der det finnes att taga, och lägger dit, der det fordras”, 1
ulan afseende på huru mer eller mindrq hårdi det tynger dem, 1
som drabbas af beskattningen.
Jag tror icke på en talares uttryck under förmiddagens ple¬
num, att nemi. det Svenska folket är det minst beskattade af 1
alla folk i Europa. Gr. Björnstjerna citerade visserligen en f
auktoritet för delta påstående; men jag ber att få erinra, att i
Forssells Statistik finnes en ganska utförlig redogörelse för hvad
Svenska folket skattar, hvaraf befinnes, att detta folk icke är det
minst beskattade. Jag medgifver det öfverdrifna i klagomålen
öfver beskattningen; jag vill medgifva att Svenska folket icke är
högre beskattadt, än att det i närvar:de stund förmår alt bära
denna beskattning, och ett bevis derpå är alt landtbruket och
industrien gått framåt. Men det kan dock icke nekas, att bredvid
detta förhållande, som på det hela är hugnesamt, står ett annat
motsatt, nemligen att skatterna äro ojemt fördelade och att denna .
ojemna fördelning verkar pä de mindre bemedlade alltför hårdt.
Ty jag kan icke förneka den tanken, att lagstiftarne härutinnan |
icke iakttagit den måtta, som i andra länder, med hvilken poli- j
tisk författning som helst, har vunnit det största afseende. I 1
Frankrike t. ex., som undergått så många politiska hvälfningar, I
hafva de styrande alltid haft till ögonmärke att söka befria den j
arbetande klassen från den tryckande inkomst-beskattningen. Då <
i England inkomstskatten pålades, befriades alla, som icke egde
150 Livres Sterb i inkomst, eller numera, såsom jag tror, endast
100 Livres, från erläggande af skatt. Då således i detta land alla,
som befinna sig i denna kategori, äro fritagne från all skatt, sä
är det väl icke för mycket begärdt, om man i Sverige påyrkar {
att någon minimi-afgift icke skall vara fastställd, d. v. s. att ,
en person, som lefver med sin familj af sina egna händers
arbete, icke skall vara underkastad en så dryg beskattning, som
nu eger rum. Vill man för öfrigt finna en jemförelsepunkt i och
för beloppet af denna beskattning, så kan man finna deri inom ,
den arbetande klassen sjelf. Vid föreg:de Riksdagar, i hvilkas
öfverläggningar jag deltagit, har jag hört, att det varit fråga om.
att gesällerne, i fall det vore möjligt och kunde ske utan alltför
mycken
Den 24 M aj e. m.
289
mycken upoffring, borde vara fria från bevillning. Jag tror, att
Frih. Palmstjerna vid den sist förflutna Riksdagen yttrade denna
tanke i afseende på gesällerna, och alt det var mycken fråga hos
R. o. Ad. att befria dem från beskattning. Jag täger detta för¬
hållande till utgångspunkt. En handtverksmästare sitter t. ex.
med två gossar om 12 eller 13 års ålder; då skall likväl denne
' handtverkare betala lill Staten 10 R:dr b:ko. Men äro väl hans
k armar senigare eller muskulösare än en gesälls? Jag känner icke
Il någon trollkonst, hvarigenom hans armar skulle förtjena mer,
I derföre alt han heler mästare. Nå väl, om jag då vill evaluera
I värdet af de inkomster, som han kan hafva, så borde väl, då
gesällens beskattning är 2 R:dr, äfven mästarens vara 2 R:dr.
i Nu har denne två, eller också blott en gosse, hvilken nästan in-
I genting kan. Möjligtvis äro två gossar icke värda så mycket i
| arbetsförmåga som en gesäll, jag vill således uptaga deras be-
\ skattning endast till 2 R:dr. Då skulle mästarens hela skatte¬
belopp utgöra 1 R:dr b:ko. Men Bevillms-förordn. säger: vi få
; lof alt taga, der det finnes, och lägga dit, der det tarfvar, och
derföre får han, emedan han är mästare, betala 10 R:dr. Nu
händer mången gång, att en sådan, som kallas mästare, icke vill
vara det; men han blyges att afstå derifrån. Det ena året har
han haft någon inkomst; ett annat år har han icke haft någon. Han
I, har kreditorer, som trycka honom. Han vill försöka att göra dem
rätt, och om de icke taga från mig mina verktyg, tänker han,
i så skall jag försöka alt vigilera så, att jag kan få arbete och der¬
igenom göra rätt för mig; men, om han ändock icke kan betala,
så taga de hans verktyg och göra sig dermed betäckta. Så kan
det gå till. Det är väl möjligt, att Upbörds-komissarierne äro
ädelsinnade och öfverseende personer, och jag tror, att humani-
‘ telen gjort sig i detta afseende gällande mer än förr; men i all¬
mänhet tror jag, att upbördsmännen anse för sin pligt att gå
strängt tillväga, så att der de icke kunna få ut skatten med godo,
der måste de anlita utmätningstvång. Det är sådana förhållan-
I den, som böra afskaffas, då de inom vissa klasser åstadkomma
| missnöje.
Det finnes andra klasser, der man icke vet af detta missnöje
eller dessa klagomål, utan man tror, att de äro inbillade, och
man säger, att det vore bättre, om sådane personer icke funnes,
eller om man kunde göra här sora Reventlow sade åt Provincial-
Ständerna i Danmark, ”att det bästa vore att låta de fattige dö”.
Men man kan icke låta dem dö; man måste låta dem lefva, och
om man trycker dem för mycket, så lefva de ett uselt lif.
Man kan säga, att det icke är passande att anföra sådant vid
detta tillfälle. Men jag tror, att man icke kan neka att taga det
i betraktande. Det är just derigenom alt man trycker de fattige,
som man väcker deras begär till utflyttningar, och man kan i
•dagens tidningar läsa från Götheborg, alt der ligga nära 1,500
irnen niskor, som ämna utvandra till Amerika. Flertalet af dessa
menniskor äro icke några fantasi-menuiskor; det måste vara nå-
7 H. »9
290 Ben- 24 Maj t. m.
gonting materiell, som trycker dem, när de ieke kunna lefva i
ett land, som de älska så högt som sitt fädernesland. Det måste
vara något, som hårdt betungar dem, något som gör, att de se
framtiden i mörka färgor. Vore det då icke val, om man kunde
göra dessa menniskors ulsigter ljusare, om man kunde minska de
svårigheter, mot hvilka de hafva alt kämpa? Jag tror, att det
skulle vara välgörande, om R. St:r i tid vidtoge några sådane
åtgärder, att de icke öka klagomålen, eller öka antalet af den
mängd motiöuer och förslag, som vid hvarje Riksdag framkom- 1
ma, men hvilka man anser vara öfverflödiga, ehuru de till största
delen ärt» uttryck af ej blott i fantasien utan i verkligheten be- ‘
fintliga tänkesätt hos mängden, sorn sjelf bäst känner, hvar skon
klämmer. Jag tror att det vore väl, om den lagstiftande makten
sökte jemna beskattningen så, att den mindre bemedlade funne
sig något lindrad i sina bekymmer, och jag skulle önska^ att
Bevil!u:sUtsk. ville göra något afseende på de omständigheter,/
hvilka; här af mig blifvit påpekade.
Gr. af Ugglas: Jag vill visst icke envist motsätta mig en
återremiss, ehuru jag icke tror, att den kan verka till någonting, t
Men innan R; o. Ad. fattar detta beslut, anhåller jag att R. o. Ad.
ville besinna, hvarthän under nuvar:de förhållanden en sådan
minimi-afgift, som Hr von Koch föreslagit, verkligen skulle leda. f
Vore 200 R:dr den verkliga inkomsten, skulle jag kanske vilja
medgifva afgiftens borttaga tide. Men då del är uplyst, att per-j
söner, som hafva 1,000 eller 1,200 R:drs inkomst, icke i sina
taxerings-upgifter angifva sig för mera än 200 R:dr, så frågar
jag, om det är skäl, att låta desse gå frie?
Hvad beträffar jordegendom, så har Hr Adelborg ansett det
miniml-värde, efter hvilket sådana må taxeras, böra vara 1,000'
R:dr. En sådan egendom gifver mig 40 R:drs inkomst och så¬
ledes vida lägre än 200. Men går jag återigen till hvad denna
sålunda taxerade egendom verkligen är värd, så tror jag mig icke
begå något misstag, om jag säger, att den i allmänhet har ett I
värde af 5,000 R:dr. Skulle således alla de serskilda hemman,/
hvilka ega 5,000 R:drs värde, och hvaruti en stor del af vår jord
är fördelad, gå frie från bevillnings erläggande, hvart skulle så¬
dant leda? Jag säger ännu engång, att jag anser förslaget vara
riktigt, ehuru jag, i afseende på Hr Hjertås sista yttrande, alt dessa
skatter äro så tryckande, att folket måste utflytta, får bekänna,
det jag tror, att orsaken till dessa utflyttningar icke ligger så
mycket i skatterna till Staten, som icke mer i andra omständig-;
heter inom landet, och, efter vi skola tala om skatterna, mycket
mera i Ironi nninal-s k att erna,. än i de öfriga. Men jag uprepar
hvad jag förut sagt, att om det verkligen funnes någon kontroll
pä, att man icke egde mer än dessa 200 R:dr, ii afseende hvarå
jag, under mivande förhållanden, icke kan komma till någon sä¬
kerhet, då det är vanligt, att man upgifver en; betydligt lägrej
inkomst, än man verkligen eger, så, och då jag derjemte tager
i betraktande, hvilken ansenlig summa, som dymedelst skulle Stats¬
Den 24 Maj e. m.
291
verket beröfvas, frågar jag, hvarthän ett sådant förhållande skulle
leda, och om det icke vore mera skäl att vänta med detta för¬
slag till den tidpunkt, då man kan skrifva om den orimlighet i
Bevillms-förordn., som ligger i 5 proc:s-beskattningen, och hvil¬
ken är alldeles förkastlig.
Jag önskar att förslaget, såsom det af Utsk. blifvit framställdt,
måtte af R. o. Ad. bifallas, och, med den kännedom jag eger
om debatterna i de öfriga St:n samt om de åsigter, som hos dem
i allmänhet gjort sig gällande, är jag fullt öfvertygad, att, om
också R o. Ad. nu återremitterat Betänk., så skall en sådan åter-
remiss icke af de andra St:n beviljas.
Hr Printzensköld, Carl: Jag upskattar som sig bör de
menniskoälskande tänkesätt, som af Hr von Koch i hans förslag
blifvit uttalade, äfvensom de, hvilka Hr Hjerta åberopat för bort¬
tagandet af minimi-afgifterna, men jag kan icke medgifva, alt
hvarken den ene eller andre anfört sådana skäl, sora under när-
vande förhållanden böra leda till ändring i hvad BeviHmsUtsk.
tillstyrkt.
Hr von Koch har sagt, att det ligger en stor orättvisa der¬
uti att taga skatt af den, som icke eger mer än han behöfver
till fyllande af sina oundgängligaste lefnadsbehof. Jag medgif-
ver i så måtto, att lian har rätt, att, i fall denna skatt uttages
af den verkligen fattige, en orättvisa då onekligen eger rum. Men
i annat fall torde satsens giltighet blifva ganska relativ; ty mån¬
gen finnes, som icke eger större inkomst, än att den knappast är
tillräcklig för hans oundgängligaste lefnadsheliof, efter antalet af
de familj-medlemmar, som han har att underhålla; ja, ofta är
delta antal så stort, att äfven den, som eger 4 gånger den summa,
som Hr von Koch antagit såsom minimum, likväl kan sägas draga
sig fram i den största fattigdom. Således lärer väl icke, efter
min öfvertygelse, något skäl vara för handen att förändra det
minimi-belopp af inkomst, som Bevilln:s-stadgan föreskrifver i
afseende på de näringsidkande klasserna, så mycket mindre sora
det är alldeles omöjligt att med visshet kunna bestämma, huru¬
vida en näringsidkare har större eller mindre inkomst.
Att yrka borttagandet af skatten för de klasser af närings¬
idkare, som skola erlägga minimi-afgift, på den grund, att den
tariff, som f. n. gäller, skulle vara ojemn,: och att skatten till
följe häraf äfven skulle blifva ojemn, torde vara högst äfventyr¬
lig,t. I fall vederbörande Taxerings-komiléer förfore riktigt, eller
rättare, i fall alla de skattskyldige ville upgifva sin verkliga in¬
komst, då vore möjligen tiden inne att upfylla alla de af Hrr von
Koch och Hjerta yttrade önskningar. Ty jag är då förvissad,
att den bevillning, som af de mera bemedlade och de rika fabriks-
egarne, närings-idkarne och handlanderne erlades till Staten, skulle
uppgå till en så stor summa, att man utan tvifvel kunde med lätthet
befria alla de skattdragande, som erlägga skatt till Staten under
namn af minimi-afgifter, från denna börda. Men då, å ena
19*
29?
D*n 24 Maj c. tiij
sidan, en mångårig erfarenhet visat, hurti ojemnt skatterna falla,
så att den verkligen obemedlade och i torftiga omständigheter
stadde måste erlägga skatt till Staten, så har man likväl å andra
sidan icke ansett detta förhållande böra verka derhän, att man,
för att sätta Vederbörande i tillfälle att borttaga denna sä hardt
tryckande beskattning, velat upgifva det minimi belopp, efter hvil¬
ket skatten skall beräknas; utan man har ansett det absolut nöd¬
vändigt att behålla skatten äfven för dem, öfver hvilka man nu
klagar, att de äro för högt beskattade.
Jag delar helt och hållet de åsigter i detta hänseende, som
Gr. Ugglas yttrat, och anser, lika med honom, att det skulle leda
till de mest vådliga följder, om de klass-bestämmelser, som f. n.
ega rum, skulle ur Bevilln:s-förordn. försvinna. Jag tillstyrker
för den skull bifall till hvad Utsk. föreslagit.
I afseende på hvad Hr Hjerta anfört om den mängd perso¬
ner, som lemna landet derföre att det är någonting, som tryc¬
ker dem, och hvarmed Hr Hjerta förmodligen menar beskattnin¬
gen, ber jag att få nämna, det jag är af den öfvertygelse, att det
ingalunda är de skatter, som desse personer erlägga, hvilka för¬
anleda dem att utflytta; utan det är de lockande beskrifningar,
som man gjort öfver det Eldorado, dil de ämna begifva sig,
enär det ligger i menniskans natur att aldrig vara nöjd med hvad
hon eger, utan att städse söka befrämja sin fördel i än högre
grad, dessa försök må lyckas, eller icke.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag vill icke inlåta
mig i någon undersökning, huruvida minimi afgifterna äro orätt¬
visa eller icke. Jag vill medgifva, alt de i åtskillige fall kunna
vara olämpliga; men nödvändiga äro de ännu, och jag fruktar
alt, i fall de borttages, skulle vi snart få se många af de perso¬
ner, som nu i Stockholm och Göteborg erlägga afgifter efter 600
R:drs inkomst, ehuru de ega många gånger denna summa, up¬
gifva sina inkomster under 200 R:dr och således komma att gå
alldeles skattefria; ty dä man kan lemna en oriktig upgift, - så'
kari man äfven lemna en annan. Vi skulle härigenom komma
att lida en stor förlust, under det vi beredde en betydlig vinst
ål dessa personer, för hvilka jag icke serdeles mycket ömmar.
Man har nämnt, att i England äro de personer, som icke
hafva en inkomst öfver 100 L. St., befriade från afgifter till Sta¬
ten. Om man här i Sverige, likasom i England, ville under¬
kasta sig Taxerings-komiléernas godtycke, sä skulle äfven här
ett sådant förhållande kunna ega rum, och jag skulle då icke
hafva någonting emot saken Jag skulle från många komiléer
der kunna omtala åtskilliga intressanta anekdoter, men jag in¬
skränker mig blott att anföra en enda. I London finnes en Svensk
gymnastikus, som reste bort på någon lid; då han återkom fann
han, att man taxerat honom till en ganska betydlig summa, oak¬
tadt han icke förtjeuade en shilling. Da han häröfver beklagade
sig, tillfrågades han, om han hade sagt upp sin våning, och då han
härtill svarade nej, sade man endast: ”var dasa god och betala”.
Den 24 .Maj e. ra.
293'
Vill man deremot icke underkasta sig en sådan taxering, så torde
vara bäst att bibehålla hvad man bar.
Hr von Koch bar föreslagit, att de, sorn icke ega mer än
200 R:drs inkomst, skola vara befriade från erläggande af be¬
villning. Jag hemställer till Hr von Koch, om man kan antaga,
att en handtverkare i Stockholm föl tjenar mindre än 200 R:dr,
eller i småstäderna mindre än 80. Förtjenar han icke sä myc¬
ket, så lärer han nog begagna sig af 12:te §:n i Bevillms-stadgau,
enl. hvilken befrielse från liela afgiften kan beviljas.
Jag bar med rörelse bort omtalas lackfabrikören i spiseln;
men jag tror icke att någon sådan blifvit ålagd bevillning såsom
fabriksegare.
Pä grund af de skäl, jag nu haft äran anföra, hoppas jag
att R. o. Ad. mätte bifalla Utsk:s Betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.; Hen upgift, som jag på
f. m. lemnade, ang:de skatternes belopp i Sverige, jemförd med
andra länders, har nu blifvit åberopad. Om jag förmodat sådant,
skulle jag hafva tagit med mig en tryckt skrift i detta hänseen¬
de, för att dermed styrka min upgift. Hon torde dock kunna
lemnäs derhän; och jag vill blott anföra såsom bevis på den ringa
beskattningen i Sverige, att man här tarfligt lefver för bättre
pris, än i andra länder.
Hr Hjerta har framställt sig såsom målsman för de fattigare
arbetarne i allmänhet och, såsom jag tyckt, för städernas i syn¬
nerhet. Han bar omtalat, huruledes det vore skatterna, som tryckte
dem, och huru beklagansvärd en mästare vore, sora icke kunde
hålla sig en gesäll, utan måste ätnöjas med ett par lärlingar.
Det är icke skatterna, utan näringsfriheten, som sådant vållat.
Likasom hemmans-klyfningen gjort många jordbrukare till back¬
stugusittare och förringat deras näringskretsar till de minsta möj¬
liga, likaså har näringsfriheten verkat på handtverkarne. Hon
har inskränkt dem till alltför litel verkningsområde. Der del
fordom fnnnos 2 mästare och 8 gesäller, der finnes nu 8 mästare
och 2 gesäller. När handtverksmästaren sålunda blifvit inskränkt
till ett alltför ringa omfång för sin verksamhet: så är det natur¬
ligt, att han icke kan hälla sig gesäller, utan måste nöja sig med
lärlingar, hvaraf en ringa inkomst blifver följden. Men det går
icke blott så långt, att en mästare icke kan hålla sig gesäll,
utan missförhållandet sträcker sig sä vida, att man fått sjelfför-
sörjnings-arbetare, hvilka hvarken må hafva gesäll eller lärling.
Felet ligger således icke i beskattningen, utan i näringsfriheten.
Hvem det är, som i många år predikat hennes falska lära, det
vet Hr Hjerta bäst. Till hennes ulspridare böra de fattiga ai
betarne vända sig med sin klagan.
Jag har förut sagt, det jag anser minimi-afgifterna vara nog
tryckande för åtskillige handtverkare; men jag tror det likväl
vara för R. o. Ad. ogörligt att i detta ögonblick, likasom för
Bevilln:sUtsk. att under den återstående Riksdagen, föreslå en ny
Bevilln:s-förordn., hvari man rubbade sådana grunder, som mi-
Den 24 Maj e. m.
nimi-afgifterna utgöra. Man må, i stället söka alt lill ett kom¬
mande Riksmöte bereda rättelse härutinnan, och en sådan vill
jag, i ett hänseende, framdeles föreslå. Men. såsom Frih. Palm¬
stjerna redan ytlral, vill icke heller jag nu göra något förslag,
utan att förut hafva sett saken i sitt vidsträcktare sammanhang.
Jag kan derföre icke annat, än tillstyrka R. o. Ad:s bifall å denna
punkt i Utslos Betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Del är blott en om¬
ständighet, hvarå jag utber mig alt få fäsla upmärksamhelen,
nemi. ali, genom elt bifall till denna punkt, beloppet af de s. k.
miniroi-afgifterna alldeles icke är oryggligen bestämdt, utan man
har sig öppet lemnadt att förändra delta belopp, såsom man fin¬
ner omständigheterna påkalla. Om man således finner det ut¬
satta minimum på ett. eller annat ställe för mycket tryckande,
så har man frihet alt jemka det efter de klasser, hvilka man
finner mest rättvist alt bestämma. Man kan derigenom förmin¬
ska afgifterna under minimum, ulan att behöfva i allmänhet bort¬
taga minimi-bestämmelsen; och något minimum måste väl ändå
finnas, så länge nian har så osäkra grunder att vid beskattnin¬
gen gå efter, som de nuvar:de.
Hr Hjerta: Jag vill blott besvara Hr von Hartmansdorff,
som ansåg, att de bekymmer, som trycka handtverkarue, icke
härröra från beskattningen, utan från näringsfriheten, hvilken för¬
orsakar att arbetet sprides på flere händer, utan att lemna till¬
räcklig bergning åt någon. Emedan denna sats möjligen kan
hafva inflytande på R. o. Ad:s beslut i denna fråga, så hemstäl¬
ler jag till den värde talaren, om det icke äfven, innan närings-
frihen infördes, fanns fattige mästare, hvilka icke hade råd att
hålla sig med gesäller, utan måste nöja sig med lärlingar? Jag
skulle kunna framtaga bevis för att det nu, efter näringsfrihetens
införande, finnes ganska många mästare, sora hafva flere arbetare,
än innan denna författning utfärdades. Skillnaden är blott den,
att då näringarne tilltagit, så föda de flere mästare. Det fördes
för en icke mycken aflägsen lid tillbaka en skriftvexling i detta
ämne mellan skråmästare och arbetare. Dä de förre klagade
öfver den ökade svårigheten att försörja sig, som näringsfriheten
förorsakade, visade de andre, genom utdrag af Cessions-förteck-
ningarne i Handels- o. Ekon.-Colhm, att sedan det året, då den
nya Fabriks- o, Handtv:-Ordn. utkom, hade det blifvit flere mä¬
stare, men färre cessioner, än förut. Detta tyckes bevisa, att de
icke äro i särare belägenhet, än förut. Men härom är nu icke
fråga; utan frågan är, huruvida man anser, att en handt¬
verkare, som icke har något annat än sitt eget arbete att lefva
af, och som icke har någon gesäll, detta må vara af den ena
eller andra orsaken, skall erlägga en så hög skatt sorn 10 R:dr
b:ko. Det är på denna omständighet, som jag ansett det vara
skäl att fästa St;s upmärksamhel.
Propos. till bifall i förevande punkt af Utsk:s Betänk, blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, blandade med
Den 24 Maj e. m.
20 5
Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han funnit Ja öf¬
vervägande.
Hr Hjerta och Hr von Koch begärde votering, hvarefter
till justering uplästes följande förslag till voter:s-propos.:
Den, som bifaller den punkt af Bevilln.Utsk:s Betänk. M 4,
hvaruti afstyrkes bifall till gjorda förslag, ang:de ej mindre up-
häfvande af vissa minimi-afgifts-bestämmelser för rörelse och in¬
komst, an äfven införande i Bevilln:s-Förordn:naf stadganden derom,
att inkomster, som ej öfverstiga 200 R:dr, eller fast egendom, hvars
värde ej öfvergår 500 R:dr, skulle vara fria från bevilln., röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej,
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot berörde punkt gjorde an-
märkn:r föranleda till densammas återremitterande.
Och befunnos vid voteringens slut, sedan en voter:s-sedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de öfriga sedlarue blifvit
öpnade, rösterna hafva utfallit, som följer
Ja — 46.
Nej — 17.
Gr. Mörner: I Utsk:s hemställan står: ”ifrågakomne mi¬
nimi-afgifts-bestämmelser”, hvilket tyckes antyda, att det endast
vore fråga om några vissa minimi-afgifter, i st. f. att det är fråga
ora alla dylika. Om derföre ordet ifrågakomne uteslutes, tror
jag meningen skulle blifva riktigt uttryckt.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att voter:s-
propos. blifvit upsatt i full öfverensstämmelse med L'tsk:s Betänk.,
enär de uti Utsk:s afstyrkande förekommande orden: ”ifrågakomne
minimi-afgifts-bestämmelser” motsvarade de i dess recit uptagne
orden: ”bestämmelser om vissa minimi-afgifter för rörelse och
inkomster”; hvarefter det uplästa förslaget till voter:s-propos. af
R. o. Ad. godkändes.
10:de punkten, ang:de progresiv beskattning i borgerlig rö¬
relse under 1000 It.-drs inkomst:; 11:1 e punkten, an g: de faststäl¬
lande för hvarje stad af eli minimi-belopp af bevilln.-n för all
slags borgerlig rörelse; och 12 punkten, ang:de afdrag af lef-
nailskoslnader vid beräkningen af de skattskyldiges inkomster.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och yttrat.
13:de punkten, ang:de direkt beskattning å kapitalcr.
Hr von Koch: Bevilln.Utsk. har i allmänhet härstädes haft
en så kompakt majoritet för sina tillstyrkanden, att jag numera
finner det vara fruktlöst försöka att. åstadkomma en förändring
uti densamma. Jag hoppas således icke nu heller att vinna nå¬
gon framgång för min åsigt, och skall derföre icke yrka något
annat, än att för min egen räkning få i prot. antecknadt, att,
efter min öfvertygelse, de skäl, som Utsk. anfört för sitt afstyr¬
kande, alldeles icke passa såsom vederläggning af min motion.
Detta är ock så mycket mindre underligt, som dessa skäl skref-
296
Den 2 i Maj t. m.
vos år 1844 oell min molion skrefs år 1853, innefattande ett
1844, mig veterligen, aldrig påtänkt, än mindre framstäldt för¬
slag. Jag har tillstyrkt, att af kapitaler bevilln. skall utgöras på
det sätt, att 1 proc. skulle betalas af den inkomst, man under
sednast förflutna året upburit såsom ränta å utlånadt kapital, med
afdrag af den ränta, som man sjelf erlagt för uplänadt kapital.
Ulsk. bär erkänt, alt direkt beskattning å kapitaler är ”både rätt¬
vis och billig”, men trott verkställigheten för svår. Kan det
dock, med något sken af rimlighet, påstås vara svårare att beskatta
en så enkel rörelse som penninge-ulläning, än t. ex. de i all¬
mänhet vida mera invecklade handels- och fabriks-rörelserna,
hvaruti försträckningar och ränleberäkningar äfven vanligen ingå?
1 England har beskattning af kapitaler väl lyckats. Den indirekta
beskattning af kapitaler, som vi här hafva och Utsk. vill låta
fortfara, är ett rent gäckeri. Sedan räntefoten å län emot in¬
teckning nu nedgått till 5 proc., kommer bevilln:s-afdrag nästan
aldrig andra gäldenärer tillgodo, än sådana, som ej behöfva att
låna, utan tillåta, att pengar hos dem insättas. Den fattigare
låntagaren mäste nu i allmänhet betala bevilln. för den rikare
kapitalisten. Med en måttlig direkt skatt tror jag icke, att vi nu
skulle hindra kapitaler att inkomma eller tvinga dem utur lan¬
det. Tillfället kanske ej blir så gynnande en annan gång. Det
är icke under alla förhållanden, kapitaler kunna med direkt skatt
åtkommas. Del är derför illa att ej begagna det gynnande ögon¬
blicket. Men, som sagdt är, intet kan här uträttas emot den
gifna majoriteten, hvarför jag erkänner mig öfvermannad, fastän
ej öfvertygad.
' Förevar:de punkt af Utskis Betänk, blef, uppå härefter barn¬
stöld propos., af R. o. Ad. bifallen.
14:de punkten, äng:de bevilln: s-af drags beräknande äfven
ä ränta, som blifvit föreskrifva:: lill blott S proc. eller derunder ;
laide punkten, ang:de beskattning å lyx- -och öfverflö ds-arlik-
lar; 16:de punkten, ang:de § 2; 17:de punkten, ang:de § 10;
och 18:de punkten, ang:de §§ II, 12, 13 och Ii.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och yttrat.
lDide punkten, ang:de § 14.
De 3 första momme af hvad Utsk. i afseende på denna §
yttrat, bilöllos utan discussion.
I fråga om 4 morn., innehållande hemställan, att, i st. f.
understöd, upsigl af kommunen må erfordras för de s. k. Nyk-
terhets-värdshusens befriande från bevilln., yttrade sig
Ur von Hartmansdorff: Jag förmodar Utskis mening
hafva varit, ali äfven sådana värdshus, der öl men icke bränvin
eiler andra spritdrycker ulskänkas, skola vara från bevilln. be¬
friade. Till Serskilda Utsk. hafva åtskilliga motioner i detta hän¬
seende blifvit remitterade; men det har upskjutit deras behand¬
ling, under väntan på den framställning, Bevilln.Utsk. skulle
komma att i ämnet göra.
Så som jag upfattat Utskis hemställan, lärer meningen vara
Den 24 Maj e. m.
att värdshus, der öl försäljes utan att bränvin eller vin hållas
lill handa, skola befrias från bevilln:s erläggande. Om meningen
är sådan, har jag deremot ingenting att invända. I annat fall
skulle jag önska, att R. o. Ad. icke ville nu afgöra denna punkt,
utan antingen upskjuta dermed, eller återremittera honom till
■ Ulsk., på det att tillfälle måtte beredas begge Utsk:n att sam¬
manträda och derom öfverlägga.
Gr. Björnstjerna: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs
I förfrågan, får jag hänvisa till pag. 10 i Utsk:s förslag till Bevillms-
stadga, der i den, under rubriken ”Spisqvarlers-, Värdshus- och
dylika Närings-hållare”, förekommande anmärknm står: ”För
den Spisqvai ters- eller Värdshus-rörelse, som idkas under upsigt
af kommunen, mot förbindelse, att hvarken vin- eller sprit¬
drycker dervid tillhandahållas, eger bevilln. efter denna artikel
ej rum.
Frih. af Schmidt, Carl Joli. Georg: Jag är förekom¬
men af Gr. Björnstjerna, men ber likväl att få tillägga en ytter¬
ligare uplysning, nemi. att, under Utsk:s öfverläggning ronde
denna fråga, uttryckte Utsk. den tanken, att äfven öl skulle vid
dessa spisqvarter få tillhandahållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen icke under¬
låtit att läsa den å sid. 10 förekommande anmärkn., hvartill Gr.
Björnstjerna hänvisat. Men jag fann icke ordalagen så klara,
att jag trodde mig kunna afstå från den anmärkn., jag nyss
framställt. Sedan jag likväl hört Frih. af Schraidts yttrande,
har jag ingenting vidare att tillägga, utan hoppas att de, som
komma all tillämpa Bevilln:s-förfatln:u, skola tyda denna före-
• skrift på samma sätt som Utsk:s ledamöter.
A Utsk:s ifrågavar:de hemställan blef, uppå härefter frarastäld
l propos., af R. o. Ad. bifallen.
5:te och 6:te momme biföilos utan discussion.
I fråga om 7:de moni., ang:de taxering af medarbetare i
tidningar, anförde
Hr Hjerta: lag gör mig visserligen icke någon förhopp¬
ning, att, genom yrkande af återremiss å delta morn., vinna
framgång för min motion; men jag skulle dock vilja anhålla,
att, ifall R. o. Ad. anser Utsk:s hemställan böra bifallas, fä re-
i servera mig deremot, under förhoppning att saken vid en kom¬
mande Riksdag mätte vinna mera afseende. De skäl, på hvilka
jag grundar denna reservation, äro desamma, som jag i korthet
i min motion sökt utveckla. Ett tidningsföretag kan nemi. icke
betraktas i jemförelse med andra företag i det hänseende att
det icke beror af ständigt engagerade medarbetare. Visserligen
är förhållandet, att några tidningar äro så utsträckta och omfat¬
tande, att förläggaren nödgas anlita ständiga medarbetare i och
| för densamma; men dessas göromål äro af samma egenskap, scm
om en förläggare anmodar någon att biträda sig vid ularbetan-
298
Den 24 Maj e. m.
del af ett annat litterärt arbete, t. ex. en bok, eller en svit af
böcker. Jag har icke hört, att man satt i fråga något sådant,
som alt författaren, hvilken betalas efter den qvantitet han till
trycket lefvererar af ett visst slags arbete, skall derför skatta till
Staten. Man bar i allmänhet antagit, att sådant hörer under
sådana inkomster, för hvilka sjelfve ntgifvaren skall beskattas. .
Det är också otvifvelaktig!, att Bevillms-Förordnm från början
tillämpats så, alt Tidningsutgifvare borde skatta för hela inkom¬
sten af sin tidning, med undantag af de materiella kostnaderna.
Detta synes också vara naturligt; ty en förläggare kan anlita än 1
den ene medarbetaren, än den andre. Han kan ställa allting på I
beting; de lemna vissa artiklar i vissa ämnen. Jag anser det
vara en i det hela otjenlig nyfikenhet och inqvisition, som också
icke alltid kan lika rättvist emot alla fullföljas, att Taxerings-
komitéerna söka utspeja, hvilka som äro medarbetare i en tid¬
ning. Det bör för Staten vara nog, om den periodiska skriften ;
beskattas efter den inkomst, som den anses kunna gifva. Denna
inkomst är också mycket lättare att utröna än annan inkomst,
derföre att man på Postkontoren har upgifter, huru stort antalet
af prenumeranter på en tidning är, och det är dessutom icke
omöjligt att approximativt uträkna, huru många exemplar, som
af denna tidning afsättas på det ställe, der den utgifves. Såle¬
des, dä man har tillfälle att komma en tidning temligen nära i
afseende på dess inkomst, och jag tror äfven, att Taxerings-ko-
mitéen icke underlåtit att göra det temligen skarpt, så är det
ett onödigt besvär och utan vinst i något hänseende att söka
utröna hvilka personer, som, i egenskap af medarbetare, biträda
förläggaren.
Jag har ansett mig böra nämna della, såsom en ytterligare ,
utveckling af de skäl, hvilka föranledt min motion; och jag an- ,
håller på grund häraf om återremiss. Skulle R. o. Ad. deremot
finna för godt att bifalla Utsk:s hemställan, så anhåller jag att !
detta mitt yttrande måtte såsom en reservation qvarstå i prot. j
Gr. af Ugglas: Jag vet verkligen icke af hvad orsak Hr !
Hjerta har ansett, att Bevilln:s-Förordn:s föreskrift skulle så trångt
förstås, som han nyss förklarat, nemi. att endast den materiella
kostnaden skulle få afdragas för tidningsredaktörer. I den 8 §, :
till hvilken de andra hänföras, står: ”Endast aflöning för verk¬
liga arbetare och arbetskostnad samt bevisliga förluster i och för
sjelfva rörelsen eller handteringen, men icke näringsidkares lef- .
nadskostnad eller andra dylika utgifter, få derå (nemi. å bevilln.)
afräknas”. Dä nu ovilkorligen den aflöning, som går till desse
medredaktörer, är en arbetskostnad, skulle jag äfven tro, att i
den upgift öfver sin behållning, som en tidningsutgifvare aflem-
nar, han också uptagit denna kostnad, och att han således från f
ali beskattning derå blir befriad.
Sedermera har Hr Hjerta ansett det vara en otidig nyfiken¬
het att taga reda på, hvilka som äro medarbetare i en tidning. '
Jag skulle icke tro detta vara Bevilln:s-Förordn:s mening, då alla
i
Den 24 Maj e. m.
skola upgifva den inkomst de ega, af hvad namn den vara må,
hvarföre också en person, som är medarbetare i en tidning och
derföre erhåller ett arfvode, ovilkorligen, enl. Bevilln:s-Förordn:s
föreskrift och mening, är skyldig att upgifva denna inkomst, för
alt derför erlägga bevilln. Jag tror icke, att det är mera nyfi¬
ket af Bevilln:s-Förordn:n att söka få reda på detta, än på hvil¬
ken annan sportel, som enl. denna Förordna föreskrift skall up-
gifvas, och skall derföre för min del tro, att Utsk. haft skäl för
sitt tillstyrkande.
Hr von Hartmansdorff: Väsendtligen förekommen af
Gr. af Ugglas, vill jag blott tillägga, alt så väl den inkomst, som
förvärfvas genom själsarbete, som den, hvilken erhålles för hand¬
arbete, bör beskattas. När R. o. Ad. genom ett föreg:de beslut
ålagt gesäller i handarbete bevilln. för deras inkomst, så ser jag
icke något skäl, hvarföre icke äfven gesäller i själsarbete äfven
skola skatta för sin inkomst.
På grund häraf får jag vördsamt anhålla om bifall till Ulsk:s
förslag.
Då nu propos. till bifall å Utsk:s i delta mom. gjorda hem¬
ställan framstäldes, ropades starka Ja jemte ett eller annat Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han funnit Ja öfver¬
vägande.
20:de punkten, ang:de §§ 44, 24, 23, 27 och 29.
Utskrs hemställan ang:de indelningen af 14, 27 och 29 §§
bifölls, och då sedermera förekom Utsk:s yttrande om upställnin-
gen af stadganderne i 24 och 25 §§, yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har ingenting att
erinra mot Utsk:s Utlåt, i denna punkt. Men jag ber blott att
få erinra, det jag förmodar, att ett bifall härtill icke hindrar att
i 24 eller 25 §§ införa några kategorier, som f. n. icke finnas
deruti uptagne; ty detta kan ju ske, när R. o. Ad. kommer till
sjelfva förslaget till Bevilln:s-stadga.
1 anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han ämnade,
sedan R. o. Ad. genomgått Utsk:s Betänk., föredraga de serskilda
§§:ne uti förslaget till Bevilln:s-stadga, och att dä blefve tillfälle
att i afseende på dem framställa anmärkn:r, samt icke upkomme
något binder att pröfva sådane framställningar, som icke före¬
kommit i Betänk, och således ej förut varit föremål för R. o.
Ad:s beslut.
Uppå sedermera framstäld propos. bifölls Ulsk:s förevar:de
yttrande ang:de upställningen i 24 och 25 §§.
2 Usta punkten, ang:de §§ 2i och 23.
Utsk:s yttrande bifölls.
22:dra punkten, ang-.de §§ 27, 28 och 29.
Hr von Hartmansdorff: Då 29 § kommit under öfver¬
läggning, hemställer jag, om mig tillätes att nu få göra en an-
300
Den 24 Maj e. ro.
märkn. dervid, eiler om jag dermed skall upskjiita till längre
fram. Jag frågar della med anledn. af den framställning Hr Gr.
o. Landtm, nyss gjorde, lill följd af Hr Palmcrantz’s anmärkn.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att såvida den fråga, Hr von
Hartmansdorff ville väcka, icke vore så vidrörd i Utsk:s Uetänk.,
att något beslut derom vid detsammas pröfning komme att fat¬
tas, fnnnes icke något hinder alt framställa den vid §§:s genom¬
gående; hvaremot, i händelse den fråga, hvarpå Hr von Hart-
mansdorffs yttrande hade afseende, förekomme i Betänk., det
vore angeläget, att framställningen nn klefve gjord.
De 3 första momme af hvad Utsk. i afseende på ifrågavande
§§ yttrat, blefvo härefter utan discussion af R. o. Ad. bifallne.
I fråga om 4:de morn., rör:de borttagande af de i början
af 14, 27 och 29 §§ förekommande orden: ”såvida den till 5
proc. af inkomstens beräknade bevillnm icke upgår (ill högre
belopp”, anförde
Hr Hård, Adam, dels muntligen, dels skriftligeö:
Då jag hos R. o. Ad. väckte motion om borttagande af de
i 27 § förekommande orden: ”Såvida den till 5 proc. af in¬
komsten beräknade bevillnm icke upgår (ill högre belopp”, skedde
sådant af det skäl, alt man i allmänhet hör undvika vilkorliga
lagar och författningar, de der i sin tillämpning oundvikligen
gifva anledn. till godtycke, och dymedelst verka moraliskt skad¬
ligt, i synnerhet å frågor, der Statens och den enskildes rätt
skall bevakas. Jag bade dessutom äfven det .skäl för min mo¬
tion, alt jag ansåg det vara en oskäligt hög afgift, som pålades
den enskildes tjenare; och det har visat sig, att den af sistför-
flutna årets Taxerings-komitéer inom Stockholms län fastställda
bevilln. efter 5 proc. för dylika personer upgått till ett så högt
belopp, att om denna beräkning öfver hela landel skulle göra
sig gällande, komme bevillms-afgifterna att mångfaldigas utöfver
hvad man heräknat. Jag har här ett utdr. af prot., hållet vid
Stockholms läns Pröfnings-Komités sammanträde d. 7 Sept. 1853,
hvarur jag anhåller att få upläsa några delar: ”Ofver Taxerings-
Komitéens för Sollentuna Fögderies I:sta distrikt fattade beslut
derom, att Bokhållaren vid Runsa, F. Olsson, skulle, jemlikt stad¬
gandet i 27 § 1 mom. Bevilln:s-Förordn:n, i bevilln. erlägga 10
R:dr b:ko, eller 5 proc. af hans till 200 R:dr b:ko upskattade
löne-inkomsler, hade egaren lill berörde egendom, Hr Kammar¬
herren Ankarcrona, hos Pröfnings-Komitéen sig hesvärat, med
anhållan att, som bemälde Olsson, jemlikt ett vid besvären fo-
gadt, bestyrkt utdrag af Runsa egendoms räkenskaper, af honom
endast njuter 100 Rull- b:ko i lönevilkor årligen, icke mera än
halfva beloppet af den äskade bevilln:s-proc:n, eller 5 R:dr b:ko,
måtte Hr Kammarherren affordras.
Efter öfverläggning härom stannade Pröfnings-Komitéen,
som en gång för alla förklarade, att den i 27 och 29 §§ i Be-
vil!n:s-Förordn:n antydde klassberäkning vid åtskilliga personers