Den 25 September.
301
ma. För ali slutligen skydda sig emot lietta prejeri, sökte de få
tullen på utländskt silke förhöjd. Men fabrikanterna voro nog
starka för att tvärtom borttaga all tull på denna råvara, förmodligen
i förbund med Hrr frihandlare. När då silket till följd häraf hade
fallit, så funno Engelska kapitalister, som i grannskapet af Lyon an¬
lagt sidenfabriker, i Chambery på det Piemontesiska området, för
godt att köpa råsilke i Frankrike, hvarigenom priset återigen steg.
Men då bade de Franska kapitalisterna åter sådan makt, att de äslad-
kommo utförsels-tull på Franskt silke, oell prejade på detta sätt åter
den silkesodlande landtmannen. Men på roenniskor kan i Frank¬
rike ej mera än annorstädes läggas lull, hvarföre de Engelska ka¬
pitalisterna förmådde alt, genom höga arbetslöner, frän Frankrike
locka en befolkning, hvilken, från längre tider tillbaka, utmärkt sig
för sin skicklighet i silkesspånad. På detta sätt har ifrågavaride nä¬
ring blifvit behandlad.
J sen således, mine Hrr, hvad man vågar, när man har mak¬
ten i sina händer. Fruktlöst har man hitintills försökt att skaffa
rättelse deri. En deputation vågade visserligen i Frankrike år 1848,
när friheten fått nog mycken luft, alt begära kapilalernas beskatt¬
ning, och ingenting skulle naturligtvis vara lättare, än att, från de
räntor Staten betalar, afdraga den skatt, som derpå lades. Men den
deputation, som vågat sälla sådant i fråga, var nära att blifva per¬
sonligen misshandlad, och saken förföll. Det skedde äfven derföre,
att regeringen icke tordes stöta kapitalisterna för hufvudet, ty de
stora skulle då icke hafva velat, mot drägliga vilkor, lemna de pen¬
ningelån, som regeringen alltid behöfver, och de små, som äro
många, hade ej blifvit mindre förbittrade. Frågan är följaktligen
så beskaffad, ali hon sannolikt leder till en Statshvälfning, derföre
att hon å den ena sidan icke kan falla, och emedan hvarken landt¬
brukare eller andra näringsidkare kunna, å sin sida, i längden ut¬
härda detta förtryck. Hon är sådan, att det icke äro några rofgi-
riga socialister, som vilja plundra andras egendom, utan det är den
stora mängden af Franska folket, som vill skydda sin förmögenhet
och sin arbetskraft mot andras prejeri. Om af denna, eller någon
annan anledning en Statshvälfning utbrister i Frankrike, så är van¬
liga förhållandet, att man, äfven i det öfriga Europa, följer efter-
döraet. Då önskar jag att vi ej måtte hafva nu fattat sådane be¬
slut i statslåne-frågan, alt allmogen eller de landtman, som 1848
voro i fr igast alt qväfva de oroligheter, som här utbröto, icke mätte
understödja dem, utan äfven då medverka till deras undertryckande.
Viljen J, att så skall ske, så börén J ock se till, att J ej öpnen
porten vidare, än att J kunnen tillsluta honom, när det behöfves.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag, alt
R. o. Ad. icke måtte återförvisa, utan bifalla denna punkt, och der¬
igenom, så vidt möjligt är, göra slut på de Qerfaldiga bemödandena,
att. oberoende af Regeringen, tränga sig fram till Statens kassakista.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Ender öfverläggningen i Lörda¬
gens plenum, hade jag tillfälle att framlägga de skäl, som talade
för en jernväg i främsta rummet från Götheborg såsom ändpunkt
302
Den 25 September.
Jag vill således icke nu trötta R. o. Ad. med ålernprepande af
dessa skäl; men anhåller dock, all i minnet få återföra, det jag då,
likasom vid föregide tillfällen, förklarat mig ingalunda vara någon
motståndare mot anläggandet af en jernväg från Skåne inåt landet,
utan tvertom anser eu sådan vara af mycken vigt för utvecklingen
af vår industri i södra och medlersta Sverige, och således jemväl
för liela riket. Huruvida vi emedlertid på samma gång, som den
af K. M, föreslagna jernvägen anlägges, äfven kunna utföra andra,
del är en fråga, hvars besvarande helt och hållet beror på tillstån¬
det af våra finanser. Kan man nemi. visa, att flere jernvägar på
en gäng kunna påbörjas och fullbordas inom en icke långt aflägsen
framtid, och icke inom så långt aflägsen, att de s. k. fanx frais
stiga till högst betydliga belopp, just derföre, alt landet icke har
kapitalstyrka nog, att samtidigt verkställa flere större sådana anlägg¬
ningar inom en kortare tiderymd, dä vill jag gerna med min röst
bidraga till främjandet af mer än ett dylikt at belsföretag. Men örn,
såsom jag befarar, Sverige icke har råd dertill, måste vi gä mera
varligt till väga. Enl. K. M:s Propos. skulle kostnaden för jernvä¬
gen från Slockholm till Götheborg komma att upgå till en summa,
sum vore något mindre än den, som lärer erfordras för den från
Skåne upät landet löpande jernvägen. Den skulle nemi. upgå lill
16 milhr R:dr, med afdrag af kostnaden för Köping-Hults-banan.
Jernvägen från Slockholm till Malmö skulle deremot kosta 21 milhr
R:dr. Om R. St. tinder fyra statsreglerings-periodér ansloge 5
milhr R:dr till den förra jernvägsbyggnaden, skulle denna dermed
sä mycket sannolikare blifva fullbordad, sorn förslaget uptager den
förutnämnda lägre summan. Om man än antager, att någon miss¬
räkning kunnat insmyga sig i de hittills gjorda kalkylerna, i följd
hvaraf verkliga kostnaden komme att öfverskjuta den gjorda beräk¬
ningen, samt att således anslaget under de fyra statsregleringsperio-
derna skulle åtgå, så blefve denna summa 20 milhr R:dr, och ef¬
ter 5 proc. skulle räntan på detta kapital utgöra en millin R:dr.
En millin skulle utgå till amortering under loppet af 42 år; 'och
denna summa är icke betydligare, än att Sverige skulle med ett
väl ordnadt fondsystem kunna bära den. Men skulle Sverige dess¬
utom bära kostnaden för en jernväg emellan Slockholm och Malmö,
som upgår till 21 milhr, så skulle ytterligare en milliu eller något
mer erfordras, som Slaten tinder dessa år skulle nödgas årligen ut¬
betala; och detta torde vara alltför mycket. Ar det väl alltså nu
rätta ögonblicket att besluta, det en sådan skuldsättning på eu gång
skall göras för båda banorna? Ar del då icke klokare, att den ena
först afslutas, innan den andra påbörjas? Skördar Slaten redan för-
delarne af den enes anläggning, och har Slaten redan tinder dessa
arbetsår afbetalt en del af den härför iråkade skuld, då försl kan
det vara lid att tänka på anläggningen af den andra banan. Jag
anser fördenskull mindre lämpligt, att nu påbörja båda stam¬
banorna.
Då man således har att afgöra, huruvida den ifrågavarifie punk¬
ten bör bifallas eller återremitteras, bör man göra sig reda för hvad
ett bifall dertill innebär, och hvad en ålerremiss betyder. Ett bi-
Den 25 September.
303
fall till SlatsUlskis förevande Uilåt. utesluter ingalunda frågan, alt
äfven vid denna Kiksdag bevilja anslag till en jernväg mellan Jön¬
köping och någon punkt uppåt. Utsk:s förslag innehåller blott ”att
ett särskildt jernvägssysteiu för Skåne ej bör fastställas”, samt att
de föreslagna ”jernvågsanläggningarne inom denna provins och
Småland icke må lill någon serskild åtgärd af II. St. föranleda.”
Det är delta, som StatsUtsk. föreslagi*. Nu har BorgareSt., på sätt
Frih. Raab upgifvit, återremitterat frågan, med uttalande af den
åsigt, att anslag i andra rummet borde beviljas för en bana mellan
Jönköping och Skåne. Man Ilar äfven underrättat mig, att Bonde-
St. återremitterat Utlåt, för att få anslag till jernväg både mellan
Slockholm och Götheborg och mellan Götheborg och Malmö. En
återremiss skulle hår betyda, att R. o. Ad. ogillar StatsUtsk:s Ut¬
låt., som säger att de föreslagna jernvågsanläggningarna inom Skåne
och Småland icke må till någon R. Sttrs åtgärd f. n. föranleda;
delta ogillande vill med andra ord säga, all R. o. Ad. äfven an¬
ser, att en jernväg vid denna Riksdag bör beslutas frän Skåne till
någon punkt uppåt landel. Måhända tänker mau sig härvid att
anslaget, det må blifva 5 millir eller något derunder, bör delas
mellan både denna oell Slockliolm-Göiheborgs-banan. Men ett så¬
dant bestämdt uttalande af alt den Skånska banan bör hafva före¬
trädet framför de öfriga, skulle lätteligen gifva denna fråga en be¬
tydlig öfvervigt äfven öfver den af K. M. föreslagna. Ty hvad Gö-
theborgs-banan beträffar, sä hafva visserligen 3 Stånd återremitterat
frågan derom; men vid de diskussioner, sora i anleda, deraf före-
föllo, var det egentligen icke endast fråga om sjelfva Götheborgs-
hanan, ulan många talare yttrade sig äfven om den Skånska banan,
samt ansågo alt frågan om valet af stambanorna icke borde af R.
St. afgöras, utan penningar ställas lill K. M:s disposition, på det att
K. M. sjelf skulle ega välja mellan den ena eller andra banan. Deu
förra återremissen inom detta Höglofl. Stånd betydde således ingen¬
ting annat, än att R. o. Ad. uttryckte missnöje med Ulsk:s Utlåt.,
i hvilket StatsUtsk. afslyrkt bidrag till stambanorna, i det serskilda
ledamöter af Ståndet framställde olika förslag till penniugarnes för¬
delning mellan dessa banor. Frågan är således, oaktadt ålerremis-
sen af Utlåt. JVs 273, fullkomligt öppen i afseende å Utlåt. JV2 274
rör:de den Skånska banan. Nu skulle, genom en återremiss af fö-
revande ponkt, R. o. Ad. förklara sitt missnöje med StatsUtsk.,
emedan det afstyrkt all serskild åtgärd med anledn. af de i sist be¬
rörde hänseende väckta motioner; hvaremot R. o. Ad. ansåge en
sådan åtgärd böra vidtagas. Jag hemställer likväl, om icke detta
är detsamma, som att uttala den äsigten, att det må gå roed de
öfriga stambanorna huru som helst, något måste dock göras för
den Skånska jernvägen. Jag har visserligen ingen motvilja i hän¬
seende till denna bana, men jag anser tiden ännu icke vara inne
för dess anläggande. Jag skulle också icke motsätta mig en ålerre-
miss af denna punkt, om dermed uttalades en opinion för berörde
jernvägs framtida anläggning; men så som frågan nu kommit från
de serskilda RiksStånden, så sorn Borgare- och BondeStms återre¬
miss blifvit ställd, och så som diskussionen här förevarit, tvekar jag
304
Den 25 September.
icke all motsätta mig en åtgärd, som skulle innebära en serskild
opinionsyttring för den Skånska banan; ulan anhåller fördenskull
om bifall ä denna punkt af StatsUtsk:s Utlåt.
Hr von Troil: Jag skulle hafva orätt, om jag här sökte ingå
i åtskilliga af de långa dednktioner, som blifvit under diskussionen
framställda, och hvilka egentligen haft sin plats, då frågan förra
gången förevar, och då dess innehåll uttömdes ur så mångå syn¬
punkter, all jag tror, att man icke nu behöfver sysselsätta sig med
några detaljundersökningar, an g: de den ena eller andra jernvägens
företräde. Jag ber blott att få fästa upmärksamheten derpå, att de,
som yttrat si£ till fördel för de sodia stambanorna, gjort det der¬
för, att del mellersta Sverige redan genom stora sjöar och kanaler
eger naturliga vägar för varuforslingen. Jag har begärt, att R. o.
Ad. mätte täckas återremittera äfven den nu ifrågavartde punkten,
på det att SlatslJtsk. må komma i tillfälle att pröfva frågan i sio
helhet. Den siste värde talaren har visserligen yttrat, att Utsk:s
Utlåt skulle innehålla ett afstyrkande af ett serskildt jernvägssystem
för Skåne; men jag ber att få återkalla i hans och Ståndets min¬
ne, att detta ingalunda är förhållandet; ty SlalsUtskis yttrande an-
g:de en serskild jernväg för Skåne är en mellanmening, som står i
recilen, hvaremot de ord, som utgöra sjelfva beslutet, endast in¬
nehålla, ”att de uti ofvanstående motioner framställda förslag, i af¬
seende på utförandet af deruti upgifna jernvägsanläggningar inom
Skåne och Småland, icke må lill någon serskild åtgärd af R. St.
föranleda.” Den naturliga följden af ett bifall till denna hemställan
vore fördenskull, att R. o. Ad. afsloge de väckta motionerna, rö¬
rande en jernväg mellan Skåne och Småland, och tydligt och klart
vore således, alt R. o. Ad. i denna fråga fattat ett definitivt be¬
slut. Jag har vidare begärt att ett sådant definitivt beslut måtte
blifva upskjuiet, till dess StatsUtsk. fått tillfälle alt ånyo taga frågan
i öfvervägande. Här bar visserligen blifvit nämndt, att ingen annan
jernväg borde f. n. komma i fråga, än den K. M. föreslagit. Jag
ber likväl att med anledn. häraf få erinra, det K. M. i Sin Pro-
pos. omtalar åtskilliga stamlinier, hvilka borde inom Riket anläggas
och deribland äfven den mellan Skåne och Småland; men alt K.
M., som i Sin Propos. nämner, att R. St. redan gifvit garanti föl¬
en bana mellan Köping och Hult, föreslår Ständerna att nu bevilja
medel för denna banas fortsättning. Men en talare har redan er¬
inrat derom, att denna fortsättning, som K. M. omtalar, numera
genom händelsernas gång icke existerar, och att tvekan kan upstå,
huruvida Köping-Hults-banan någonsin kommer till verkställighet.
Mig synes fördenskull, att då hufvudfrågan i allmänhet blifvit åter¬
remitterad, och då man vet att inom nästan alla Stånd represen¬
tanterna är delade i tvenne ungefär lika starka delar, hvardera för¬
ordande den ena eller andra af de ifrågavar:de banorna, fordrar
billigheten, att åtminstone medgifva ålerremiss å denna punkt, på
det att StatsUtsk., efter att ånyo hafva tagit frågan i öfvervägande,
må kunna inkomma med ett fullständigt motiveradt förslag öfver
ärendet
Den 25 September.
305
ärendet i sin helhet. Möjligen afstyrker StalsUtsk. anslag till denna
jern vägsan läggning, men Utsk. kan icke destomindre förklara, det
Utsk. anser Gölheborgs-banan vara den vigtigaste näst den Skån¬
ska; eller Utsk. kan med ett ord betrakta frågan i sin helhet.
Detta afldippes om man nu bifaller ifrägavaride punkt. Jag ber
för öfrigt att få fästa upmärksamheten pä ett förhållande, nemi. att
troligen vid ingen bana så noggranna och fullständiga undersöknin¬
gar blifvit gjorda, som ang:de den bana jag motionerat. Detta är
också ett förhållande, som icke var kändt, då den K. Propos. af-
gafs, emedan man då icke hade några andra nplysningar om denna
bana, än sådana, som voro en följd af, så att säga, okulär-under-
sökuingar. Men, jag upprepar det, här är nu icke frågan om att
fatta ett definitivt beslut öfver detta ärende, utan blott att icke på
förhand afklippa pröfningen deraf; och det är derföre som jag ännu
en gång anhåller om punktens ålerrepaitterande.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene; Jag förenar mig i allo
med Frih. Cederström i afseende på hans anmärkn.-r mot Gr. La-
gerbjelkes yttrande, rör:de den förmenade begrafningsfesten öfver
Köping-Hult-banan, på hvilken man ständigt tyckes vjlja tillämpa
Goethes uttryck om barnet: ”lieule roth, morgen todt.” Jag vågar
nemi. hysa en helt annan öfvertygelse om denna bana, och jag
tror icke alt liderna så förändrat sig, att man skall glömma allt
hvad som har blifvit yttrat om ifrågavar:de ämne. Med Hr von
Hartmansdorff instämmer jag jemväl, i det jag tror, att, ifall fråga
blott vore om Småland, skulle den naturligaste rigtningen för en
jernväg derifrån vara genom Nissa-dalen till Falkenberg i st. f. ge¬
nom Skåne; ty derigenom finge Småland kommunikation med Gö¬
theborg och andra orter, der det kunde afsätta sina produkter.
Deremot tror jag icke, att hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, an¬
gående fondsystemet, är riktigt; att nemi. hopstapla én mängd iso¬
lerade siffror medför icke mycket godt, och att blott tala om skul¬
derna, men icke om hvad genom dem'kan åstadkommas i och för
ländernas välstånd, tjenar i sanning till ingenting, och kan allra
minst utgöra någon bevisning för oss Svenskar. Jag tror att det
är mycket svårt, att gå rikligt till botten af den frågan, huruvida
de skulder, som Frankrike gjort, varit förgäfves. Troligen har in¬
gen'bland eder, mine Hrr, lefvat längre tid i Frankrike än jag,
nemi. ifrån 1815 till 1854, d. v. s. 39 år, ehuru under olika ti¬
der; men att i industriellt hänseende jemföra Sverige med Frank¬
rike, vore verkligen detsamma sora att jemföra Ryssland med Bel¬
gien. Frankrike har ulan tvifvel till en stor del att lacka fondsy¬
stemet för den utveckling dess industri fått; men jag vill derföre
icke påstå, att detta system är nyttigt för andra stater under olika
förhållanden, och jag tror icke heller, att det i Frankrike varit väl
och försigtigt behandladt, hvarföre man icke nog kan varna Sverige
för att gå lika hufvudlöst till väga i afseende på de lån, som er¬
fordras, så framt de icke direkt afse produktiva förelag. Jag har
tillstyrkt fondsystemets införande i vårt land; men icke såsom prin-
12 H. 20
300
Den 25 September.
cip, utan endast såsom en utväg att anskaffa penningar, icke alle¬
nast till jernvägarne, utan äfven till andra särdeles nyttiga oell gag¬
nande arbeten; ty det är klart, om man uteslutande skulle hålla sig
till den blifvande bränvinsskallen, så skulle densamma belt och hål¬
let absorberas af jernvägarne, och intet återstå för andra företag.
Jag tror fördenskull, att det var nödvändigt alt vid delta tillfälle
votera för fondsystemets antagande, ehuru jag måste erkänna, att jag
i princip är bestämdt emot detsamma, och jag kan icke annat än
beklaga, att Hr vbn Hartmansdorff, med den talang han eger, skulle
till den grad vara intagen af ”delenda est Carlhago”, att lian icke
åtminstone i delta hänseende bistod mig, då vi möjligen skulle hafva
sluppit fondsystemet.
Jag kan icke se, alt K. M. skall hafva svårt alt bestämma,
hvar jernvägarne skola börjas. En af Konungens Rådgifvare, Gr.
Mörner, yrkade, lika med mig, att man borde vidblifva K. M:s
Propos., och mig synes, all K. M. icke under denna korta lid ännu
kunnat hinna stadga sin öfvertygelse i delta ämne, ulan att Han i
närvar:de stund derom är lika obeslulad som vi. För min del får
jag förklara, att jag skulle blifva ganska glad, om äfven en jernväg
kunde anläggas i Skåne och andra rigtningar i Sverige; men då
den summa, sorn här är föreslagen, eller 5 mill:r, icke är större,
skulle jernvägssyslemet i sin helhet komma ali lida på om sum¬
man delades i två delar, isynnerhet nu, då, såsom jag i Lördagens
plenum yttrade, vid begynnelsen af ett sådant arbete alltid ganska
många svårigheter yppa sig. Jag vågar derföre påstå, att man gör
bättre uti att icke pä flera håll splittra den summa, som blifvit an¬
slagen, utan i stället låta den förvaltning, som nu i en hast måste
organiseras, ensam få fästa sin upmärksamhet pä en punkt, och det är
otvifvelaktig!, att det är vida bättre att, i st. f. alt slita sönder
summan och dela den emellan två stora jernvägar, oafkortadt an¬
vända densamma på en hufvudbana, då man jemväl kunde kom¬
ma i tillfälle att understödja de smärre vågar, hvilka icke fordra sä
stora anslag.
Jag vill icke längre upphålla R. o. Ad:s tid, ulan anhåller
att få förena mig med de talare, sorn yrkat återremiss å ifråga-
var:de punkt.
Frih. Raab: En föregide talare har nämnt mitt namn, såsom
ville jag framträda som en förespråkare för ett ort-intresse. Om så
vore, skulle jag icke underlåta att understödja det förslag, som va¬
rit ä bane under föreg:de plenum, nemi. att söka tillvägabringa en
bana från Kalmar till Götheborg; men jag har haft precist samma
skäl att icke göra detta, som denne talare haft, att icke tala för en
bana genom Småland, eller att det icke skulle vara af något gagn
för hela landet, och jag hoppas det R. o. Ad. funnit, att jag aldrig
yttrat mig för något, som jag icke ansett nyttigt för fädernes¬
landet. Af denna orsak tror jag mig opartiskt kunna bedöma
frågan.
Hr von Hartmansdorffs upträdande är icke utan sin betydelse.
Vi veta nemi. att han misstror, att jernvägarne kunna bära sig här
t
Den 25 September.
307
i landel, och au han derföre yrkal bifall lill ifrågavartde punkt,
hvilket icke betyder godt för saken i sin helhet. Jag har derföre
ansell mig böra lill närmare granskning uptaga några af de skäl,
sorn Hr von Hartmansdorff anförl. ilan har sagl, att man borde
undvika den Oresundska tullen, och derföre draga jernvägen norr
om kusten, i st. f. söder om densamma. Jag tror, alt det vore
orätt ali, för en afgift af så prekär natur som denna tull, inlåta
sig på ett kostsamt arbete, som troligen icke kommer att fullbordas
under den tid Sundska tullen, åtminstone icke lill så betydligt be¬
lopp som nu, fortfar, och vi böra erinra oss att den redan blifvit
nedsatt. Vidare har Götha kanal blifvit anfördt som ett exempel.
Ilr von Hartmansdorff har nemi. sagt, alt den börjats på flere stäl¬
len, och att den derföre måste fullbordas. Jag tror icke att någou
finnes, som önskar Götha kanal ogjord; och således, om vilkoret för
att få ett jernvägsnät fullhordadt i landet, vore att börja det på flere
ställen, tror jag alt en sådan åtgärd skulle vara nyttig, så framt
den hade en sådan följd.
Hr von Hartmansdorff har anförl .åtskilliga exempel från Frank¬
rike. och han har bland annat yttrat, att under Ludvig Philips re¬
gering kunde någon jernväg icke komma till stånd i delta land,
derföre att enskilde och olika intressen sökte göra sig gällande ge¬
nom de serskilda orternas mäktige ombud i kamrarne, och derföre
att Frankrike egde en minister-styrelse. Men Hr von Hartmans¬
dorff har ju vid flere tillfällen bestridi, alt vi ega en sådan styrelse,
och jag kan fördenskull icke finna denna jemförelse vara lämplig. Jag
tror icke, att det kommer att utöfva något serdeles stort inflytande
på Regeringen, om en eller annan ledamot skulle ifra för den ena
eller andra banan. Vidare är sagdt, alt jernvägarne både i Frank¬
rike och andra länder medförde en oändligt mycket högre beskatt¬
ning än tillförene, så att t. ex. jorden betungades af en utgift af
ända till 24 proc. af inkomsten. Jag vill påminna om, all för nå¬
gra år sedan sågo vi räkenskaper införda i tidningarne, som åda-
galade, att våra skattehemman icke lemna någon behållning; och
vilja vi jemföra dessa hemmans beskattning i vårt land med be¬
skattningen i Frankrike, så skulle vi säkert finna, att Frankrikes
jord är lindrigare beskattad än hos oss, och i allt fall bär den jor¬
den lättare sina skatter än vår, derföre att den eger bättre kom¬
munikationsmedel. Då jag för några år sedan var i Frankrike
gjorde jag mig underrättad om värdet af ett tunnland jord, och
fick då veta att det upgiek lill 5ÖO ä 600 R:dr b:ko.
Vidare har den strid blifvit omtalad, som egde rum mellan
de silkesodlande jordbrukarne och kapitalisterne. För jordbrukarne
var det ju en lycka, att kapitalisterne icke ville betala varan; de
hade jernvägar för att föra den till en annan ort.
I afseende på Hr Bildis anmärkn., att ett bifall till ifrågavartde
punkt icke skulle lägga hinder i vägen för alt taga i betraktande
en jernväg genom Skåne, har Hr von Troil fästat upmärksamh?ten
derå, att ordet särskildt står i reciten; men jag anser af synnerlig
vigt, att man upmårksammar det förhållande, att ett bifall till punk-
308
Den 25 September.
ten innebär elt afslag å hvarje jernväg, utom den af K M. före¬
slagna, och således ett bestämdt afklippande för så väl StalsUisk.
sorn alla andra att vidare laga i betraktande, huruvida, då frågan
återkommer, den Skånska jernvägen hör till dem, som i främsta
rummet börtie anläggas. Om här vore fråga om att anlägga jern¬
vägar i olika delar af landel, som icke sedermera tillhörde de be¬
slutade stambanorna, då skulle jag hålla före, alt man gjorde bättre
att helt och hållet öfverlemna frågan åt K. M., i st. f. alt Ii. St.
nu skulle besluta derom. Men de banor, som här äro i fråga, äro
just de, som blifvit af K. M. i Dess Nåd. Propos. omnämnde, nemi.
från Slockholm till Götheborg och från Jönköping lill Malmö. Så¬
ledes, om del också skulle hända, all begge dessa banor börjades
på en gång, hvad blefve följden, annat än just det, som hände med
Götha kanal; den måste fullbordas, och detta till efterkommandes
lycka. Jag tror alt, då frågan icke hår är om elt definitivt afgö¬
rande, utan blott all öfverlemna saken lill Utsk:s begrundande, ai¬
del icke skäl alt afklippa möjligheten att taga frågan i serskildt
betraktande, och allt hvad jag önskar är, att StalsUtsk. måtte komma
i tillfälle alt pröfva saken i sin helhet.
På grund af dessa skål, anhåller jag om ålerremiss å före-
var.de punkt.
Hr Hjärne, Harald: Jag skall vara kort och strängt hålla
mig till innehållet af den ifrågavar:de punkten, hvilken, såsom R.
o. Ad. möjligen glömt, blott innefattar elt enkelt afslyrkande af de
utaf åtskilliga Ståndsmedlemmar väckta motioner om anslag till en
jernväg mellan Skåne och Jönköping. Man behöfver icke, för att
yttra sig i denna fråga, ingå uti någon så vidlyftig diskussion, som
erfordrades i sista plenum för den då förevande frågan. Jag tror
alt frågan här är att söka fatta ett sådant beslut, att del står i öf¬
verensstämmelse med 7:de punkten i Betänk. JVs 273, såvida man
icke anser att en dags mellanrum är tillräckligt för att motivera en
förändrad öfvertygelse inom Ståndets majoritet. Man påminner sig,
att beslutet i förra plenum innehöll ett afslag å Ulsk:s Utlåt., och
jag tror alt alla äro ense om att delta beslut å R. o. Ad:s sida
var välbetänkt. Visserligen yttrade sig några ledamöter till förmån
för den Skånska jernvägen, men jag tror, att den öfvervägande
mängden af talare på detta rum lemnade företrädet åt den af K.
M. förordade banan, och man behöfver icke vara särdeles vidlyftig
för att söka bevisa, att det beslut, R. o. Ad. då fattade, enl. all an-
ledn. föranleddes deraf, alt pluralileten ansåg, det Statsötsk. i främsta
rummet borde hafva föreslagit elt anslag för jernvägen emellan
Stockholm och Götheborg, och i sammanhang härmed yrkades elt
anslag af 5 milhr. Visserligen yrkade några ledamöter, jag tror
blott två eller tre, att delta anslag skulle ställas till K. M-s dispo¬
sition för att användas till en af de föreslagna jernvägarne;'men
jag tror att de fleste voro ense derom, att detta anslag skulle an¬
vändas till jernvägen mellan Slockholm och Götheborg. Om man
uu upfattar frågan från denna synpunkt, så hemställer jag, huru
man, i fråga om en jernväg mellan Jönköping och Malmö, vill yrka
/
Den 25 September.
309
en åter remiss, hvilken naturligtvis -skulle innebära eli afslag å hvad
Siandet förut beslulal i afseende på den förra jernvägen, Jag skulle
visserligen ingenting hafva emot, om man äfven för den Skånska
jernvägen här ville besluta ett anslag; men, om man är ense derom,
alt 5 milla- icke böra ötverskridas, emedan denna summa är yrkad
af tre Stånd, så lära dessa 5 milhr af alla hafva ansetts böra an¬
vändas till jernvägen mellan Stockholm och Götheborg, och då
lärer det icke heller finnas något öfverskott för banan mellan Jön¬
köping och Malmö.
Det är på grund af dessa skäl som jag anser, alt man icke
nu kati, mm man vill vara konseqvent, yrka återremiss på den ifrå-
gavar:de punkten. Det är visserligen obehagligt för de ledamöter,
som ifrat för alt jernvägen mellan Jönköping och Malmö i främsta
rummet borde få elt anslag vid denna Riksdag; men man måste
underkasta sig majoritetens beslut, och då denna majoritet tyckes
vara emot detta yrkande, torde del icke vara lämpligt att nu en¬
visas att genomdrifva eli beslut, sorö icke under en hel dags diskus¬
sion kunde vinna framgång. För min del får jag derföre förklara,
alt om också framdeles tillfälle yppar sig att förorda elt anslag till
den ifragavar.-de banan, anser jag mig likväl för konseqvensens skull
böra instämma med de Hrr ledamöter, som yrkat bifall till Slats-
Utsk:s hemställan i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har erinrat, huruledes
våra skattehemman vore så svårt belagda med utskylder, alt,dessa öf-
verstege jordens beskattning i Frankrike. Frih:n har dock varit
alltför hofsam i sitt yttrande om våra skattehemman; ty jag på¬
minner mig den tid, då en annan Frih. på Riddarhuset förklarade,
att egare af rusthåll satte lill på att vara rusthållare. Likväl bar
man icke hört omtalas att något rusthåll nu för tiden blifvit skatte¬
vrak, ej heller att någon innehafvare af sådant hemman skänkt bort
det, för att slippa den dermed förenade tungan. Jag tror förden¬
skull, att dessa beräkningar böra lemnäs derhän. R. o. Ad. torde
i alla fall benäget erinra sig, att kronoskatte-hemman blifvit af Sta¬
ten till innehafvarne bortskänkta för en spottpenning, kallad skatte-
köpeskilling. Det är således icke mer än rätt, om innehafvaren af
ett hemman, som han fått till skänks, betalar något mera i skatt
derför. Dessa fastigheter borde snarare hela arrende än skattehem¬
man. Hvad jordens värde i Frankrike beträffar, så är det naturligt,
att det måste vara högt på de ställen, der jernvägar stryka fram,
och att förhållandet allestädes är sådant vid jernvägar. Men det
är också uaturligt, att den skuld, som för dessa anläggningar vid¬
låder Fransyska statsverket, bidrager att nedsätta egendomsvärdet.
Nedsättningen genom skattebördorna är så betydlig, att på de större
egendomarne icke kan beräknas, om de skola säljas (hvilket nästan
är ogörligt), mera än eli kapital, svarande mot 1 till \\ proc:s
afkastning eller något dylikt. Det är endast de små jordstyckena
som i Frankrike äro dyrare, emedan fattigare folk kan köpa dem.
I ett land, der ständiga statshvälfningar förefalla, är en hvar ange¬
lägen om att förskaffa sig någonting som är fast, en jordlapp eller
310
Den 25 September.
ett luis, dit lian, under stormarne, kan taga sin tillflykt; der måste
ock fastigheterna stegras lill öfverdrifvet värde. Till följd häraf ser
man äfven huruledes på de små täpporna byggas hus af mycket
liten omkrets, men serdeles höga, så att de se ut, såsom fyrkan¬
tiga tom.
Frih. Raab har erinrat derom, att det var den parlamentariska
styrelsen i Frankrike, som vållade alt jernvägarne blefvo så sent
färdiga, samt alt jag, vid mångfaldiga tillfällen, sagt, alt vi här i
Sverige icke hade någon sådan styrelse. Men, Mine Hrr, vore det
icke början till en dylik, om ledamöter från de serskilda landska¬
pen, och i synnerhet Landshöfd:r, sökte att, hvar för sin ort, genom¬
drifva sina förslag oberoende af Regeringen? Lålotn oss derföre vara
enige ali mota den parlamentariska styrelseformen, om han här vill
intränga 1
Hr von Troil: Jag har begärt ordet med anledn. af det yt¬
trande, som en talare fällt, att nemi. jag och de ledamöter, som
yttrat sig i samma rigtning sorn jag, skulle framställt den åsigten
alt en jernväg mellan Jönköping och Malmö skulle vara den, som
företrädesvis borde komma i åtanka. Mig veterligen har hvarken
jag eller någon af dessa talare yrkat något sådant: åtminstone ber
jag alt derifrån få helt och hållet fritaga mig sjelf. Jag har, då
frågan förra gången förevar, yttrat den åsigt, alt ett anslag borde
ställas till K. M:s disposition för, att användas lill den hana, som
K. M. funne lämpligast; men då en Konungens Rådgifvare upmanat
Ståndet att bestämdt uttala sig för en gifven bana, på det icke K.
M. måtte bringas i den obehagliga belägenheten att sjelf behöfva
välja mellan de föreslagna stambanorna; så har jag yrkal ålerremiss
för alt derigenom sätta StatsUtsk. i tillfälle att undersöka, huruvida
det beviljade anslaget skulle kunna fördelas mellan de båda banorna,
eller åtminstone tillse om icke, då anslag beviljades för en jernväg
mellan Stockholm och Götheborg, ett dylikt äfvenledes skulle kunna
beviljas för en jernväg emellan Jönköping och Malmö.
Hr Gr. o. Landtm:s nu först till bifall och sedermera till
ålerremiss af förevar:de punkt framstälde propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde
om R. o. Ad. behagade bifalla denna punkt, samt, sedan svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte många Nej, förklarade det han
ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Troil begärde votering.
Upläsles till justering samt godkändes en sålydande voter:s-
propos.:
Den som bifaller den i StatsUlsk.s Utlåt. JVs 274 förekom¬
mande punkt litt. A, ang:de föreslagna jernvägsanläggningar genom
Skåne och Småland lill Wetlern, röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
Den 25 September.
311
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorde an-
märkmr föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som föijer:
Ja — 30.
Nej — 23.
Punkten Litt. B.
Bifölls.
Punkten Litt. C.
Hr Hjärne: Jag ämnar icke begära återremiss å denna punkt
i det skick, som frågan f. n. befinner sig, emedan jag anser det
vara rätt att bifalla U(sk:s hemställan; men jag ber att få nämna,
att jag icke kan instämma uti de af Utsk. såsom grund för afslaget
anförde skäl. Utsk. har nemi. yttrat, att ”då Utsk. tillstyrkt R.
St. att godkänna den af K. M. i Nåder förordade grundsats, att
jernvägs-slarolinierna böra uteslutande genom Statens försorg anläg¬
gas, så, och ehuru Utsk. ansett något beslut f. n. icke böra af R.
St. meddelas i fråga om sistnämnde jernbanas fortsättning, lärer, i
fall Utsk:s uti sagda hänseende gjorda framställningar varda af R.
St. bifallna, Hr Sandströmer motion komma att förfalla.” R. o.
Ad. har bifallit StatsUtsk:s hemställan, ang:de grundsatsen lörstam-
liniernas anläggning, nemi. att den skall ske på Statens bekostnad;
men andra punkten i detta Betänk., sora afhandlar denna omstän¬
dighet, innehåller att äfven enskilde bolag kunna sig bilda, för att
anlägga någon del af en stambana efter öfverenskommelse med Re¬
geringen och med vilkor alt denna del sedermera kan af Staten
inlösas. Det skäl, som StalsUlsk. i denna punkt anfört, är således
icke riktigt; ty enl. andra punkten är det ju ingenting, som hin¬
drar en enskild innevånare i en landsbygd, att hos Regeringen anmäla
sig, för att med bidrag af allmänna medel och tillskott af egna
bygga en del af jernvägen mellan Stockholm och Götheborg. Man
skulle således af Utsk:s nu ifrågavaride hemställan kunna tro, att
Utsk. icke npfattat den grundsats, som i 2:dra punkten finnes ut¬
talad, på det säll, som jag tror att de fleste bland R. o. Ad. up-
fattal densamma. Jag har endast reservationsvis velat anföra detta,
på det att jag åtminstone icke för min del måtte synas hafva velat
erkänna någon annan tolkning af 2:dra punkten, än den som af
R. o. Ad. redan blifvit godkänd.
Hr Bildt: Då den siste värde talaren endast reservationsvis
uttryckt sitt missnöje med Utsk:s nu afgifna förslag och icke yrkat
återremiss å detsamma, inskränker jag mig nu blott, för att icke
uptaga R. o. Adis tid, att anhålla om bifall till ifrågavar:de punkt.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. den förevande
punkten.
Punkten Litt. D.
312
Den 25 September.
Gr. von Hosén: Jag tager mig friheten vördsamt anhålla om
ålerremiss å denna punkt. Af alla sidobanor, som jag haft tillfälle
all undersöka i Sverige, känner jag ingen, som jag ställer så nära
en stambana, som den ifrågavar:de banan mellan Askersund och
Qvisbro. Denna jernväg skulle nemi. på Sveriges inre rörelse
komma att utöfva ett ganska stort inflytande, naturligtvis förut¬
satt att Köping-Hult-banan vore utförd. Den skulle ibland annat
hafva del inflytande på vår postgång, att bref skulle ganska lätt
kunna på 17 timmar hinna härifrån och till Jönköping: ty på 5
limmar går jag med en snabb ångbåt till Köping, pä 3 timmar
till Orebro, derifrån på 2 (immar till Askersund, och slutligen
med ångbåt pä 6 timmar lill Jönköping. Lägger jag härtill 1
timmas tidsförlust i och för ångbåtarne, så upkommer den förut¬
nämnde summan af 17 timmar. Men icke nog härmed; denna
jernväg skulle, i samband med Köping-Hult-banan och l\ora-banan,
förena Nerikes rika malmfält med Wetterns bassin, och skulle så¬
ledes kunna tillåta att dessa förträffliga malmer kunde begagnas vid
en stor mängd bruk, dit de nu icke kunna komma. Jag tror der¬
före, att om man jemför den ringa summa, som är begärd, med de
stora resultater, som den derför anlagda jernvägen skulle gifva, så
vore det en ganska god spekulation af Staten att bevilja detta an¬
slag, och jag får fördenskull anhålla om punktens återremitterande.
Medan jag har ordet, ber jag, att ännu en gång få framställa
några anmärkn:r med afseende å hvad Gr. Lagerbjelke och Hr von
Hartmansdorff yttrat om Köping-Hult-banan. Utan att på minsta
sätt vilja tilltro dessa Hrr, icke ens Hr von Hartmansdorff, hvilken
alltid varit min antagonist på detta rum, några känslor af skadefröjd
öfver att ifrågavar:de bana icke blifvit fullbordad, vill jag tvertom
bedja R. o. Ad. vara förvissad, det jag tror, så vida icke något
politiskt skål skulle förefinnas, hvilket dock icke kan vara fallet med
Gr. Lagerbjelke, som alltid delat mina åsigter om jernväsarnes
nytta, att det ändock skulle göra de begge talarne ondt, om saken
ginge under. Men jag vill anföra några ord för alt visa, huru
oriktigt det är att, på sätt dessa Hrr gjort, bedöma saken a priori.
Ett arbete är slut eiler afstannadt, såvidt jag kan upfatta ett arbetes
afslannande, när man icke arbetar mer. Jag får i detta afseende
uplysa, att vi i förrgår nedskickade något öfver 7,000 R:dr b:ko
för arbetslöners betalande, och när jag jemför detta förhållande med
förhållandet vid Strömsholms kanal, så åtgår der i och för arbets¬
löner med materiel och allt annat icke mer än 10,000 R:dr i
månaden, då deremot vid Köping-Hult-banan behöfvas 14,000 R:dr
på samma tid, utom materiel och befälets aflöning. Men har väl
det förra arbetet afstannal? Jag tror fördenskull, att man antagit
såsom sanni, hvad en hop tidningar med stor skadeglädje updiktat
ang:de arbetets afstannande. Sannt är visserligen, att svårigheter
yppat sig att fortfara dermed; men della är icke detsamma som alt
det afstannat. Svåra konjunkturer och börsförvecklingar hafva mel-
lankommit, som menligt inverkat på arbetets gång; men hvem har
icke haft motgångar? Just deruti ligger emellertid faran att yttra
sådana ord, att då man på börsen vill sälja aktier för ett dylikt
Den 25 September
313
förelag, så är det läll alt begripa,att man icke kan tillfoga saken ett mera
dödligt sår. Del är ett sätt alt ruinera, att få hvilket förelag som helsi
ali falla; och jag påslår, att om dessa aktier med ens rönte eli starkt
misstroende, så hade man dessa förhastade ord att tacka derför. Har
man då gjort aktieegarne rättvisa? Har man gjort den Direkt, rättvisa,
sorn gjort allt hvad i dess förmåga stålt för att hindra, att ett riksgagne-
ligl företag skulle gå under? Man bör fördenskull vara försigtig, innan
man uttalar dylika ord om sådana förelag, hvilkas framgång i mer
eller mindre mån bero påkredilen; och jag tror att om del förhållan¬
de skulle inträffa, att man nödgades nedlägga arbetet, skulle ifråga -
var:de Hrr talare icke hafva någon tillfredsställelse deraf, att de på
förhand uttalat .farhågor derför. Jag uprepar ännu en gång, att
man bör vara försigtig > sina uttryck om dylika företag, och alt de
serskilda Stånden böra respektera sina egna och hvaraudras beslut.
Hr Bildt: Jag vill utgå från den sats, som den siste värde
talaren yttrat, eller att R. o. Ad., likasom hvarje Stånd, bör re¬
spektera sina fattade beslut. Förhållandet är nemi., alt R. o. Ad.
antagit 3:dje punkten af StatsUtsk:s Utlät. JVs 273, och der slår
alt ”företagandet och nlförandet af de smärre jernvägsanläggningar
inora landet, som för kommunikationer af mindre utsträckning er¬
fordras, må ankomma på den enskilda industrien och företagsamhe¬
ten.” Nu är den ifrågavar:de jernvägen just en så beskaffad bana,
att den torde böra hänföras till dessa, om man så vill kalla dem,
smärre hufvudbanor. Den äger visserligen en icke obetydlig vigt;
men är dock sådan, att den icke i och för sig kan utgöra nå¬
gon egentlig stambana, och således kan den icke hänföras till dem,
hvilkas anläggning, enl. den upställda allmänna grundsatsen, tillhö¬
rer Statens åtgärd. För ifrågåvar:de banas fullbordande erfordras,
enl. upgift, en summa af 1,414,000 R:dr. Detta belopp, långt
ifrån att kunna kallas obetydligt, synes tvertom vara ganska ansen¬
ligt, och skulle, om det härtill beviljades, hindra utförandet af
måDga i närvar:de stund mycket vigtigare företag. Jag vill visser¬
ligen icke lägga sten på börda och, genom hänsyftning på möjlig¬
heten af arbetets inställande vid Köping-Hult-banan, gifva en an¬
tydning om alt nämnde företag befinner sig i ett financielt betryck;
men ett faktum är emellertid, att denna bana icke är färdig. Delta
är icke utan betydelse för den i denna punkt föreslagna banan,
och enl. mitt förmenande torde fördenskull de, som önska besagde
banas bekostande af Staten, böra upskjuta afgörande! deraf intill nä¬
sta Riksdag.
På grund häraf tror jag att äfven de ledamöter, som vilja
gynna ifrågavar:de arbete, skola förena sig med mig i yrkandet om
bifall till den förevande punkten.
Gr. von Rosen: Jag gillar fullkomligt hvad Hr Bildt nu yt¬
trat derom, att Stånden böra vara sina beslut trogna; men det kan
dock gifvas undantag ifrån denna regel. Jag skall kunna nämna en
bibana, hvilken jag förutser, att äfven Hr Bildt skall anse såsom
en hufvudbana, nemi. Westgötha-linien ända till Carlsborg. Ingen
kan väl säga, att icke denna linie är en hufvudbana. Jag tror så¬
314
Den 25 September.
ledes, att raan icke kan upställa en regel så, att icke undantag der¬
ifrån kunna göras, och man må förlåta mig, ifall jag har en sådan
åsigt. Jag anser den nu ifrågavar:de banan bilda ett sådant un¬
dantag; ty den är verkligen en hufvudbana, både i strategiskt och
industriell afseende, samt såsom en postväg. Jag behöfver icke för
Hr Bildt förklara, att den uti strategisk synpunkt är en så beskaf¬
fad bana, emedan den kan debouchera Wettern och aflemna trup¬
per m.' ro. från hela södra och vestra Sverige. Jag vill emellertid
blott undantagsvis framställa denna bana såsom nödvändig. Hvad
åter angår Hr Bildls yttrande, att beslutet öfver densamma kunde
upskjulas till nästa Riksdag, så kan sådant vara möjligt, ifall man
nemi. antager Köping-Hult-banan såsom en hypolhes. Gör roan
deremot icke så, då anser jag det vara högst nyttigt, att få denna
jernväg färdig på samma gång som den sednare banan, emedan jag
derigenom ställt hela det mellersta Sverige på 17 mils distans från
Stockholm, eli förhållande, som icke kan inträffa med någon af de
andra banorna. Det fordras för öfrigt för denna banas utförande
ungefär lika lång tid, sam för Köping-Hults-vägens fortsättande.
Af alla dessa skäl anhåller jag om återremiss å ifrågavartde
punkt.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad
jag förut yttrat, anhåller jag hos Hr Gr. o. Landtm, om propos. å
bifall till Utsk:s framställning, rör:de denna grenbana, hvilken i
likhet med de öfriga icke blifvit af K. M. föreslagen.
Propos. till bifall å förevar:de punkt blef härefter framställd
och besvarad med Ja, jemte ett eller annat Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade, att han funnit Ja hafva öfverrösta! Nej.
Punkten Litt. E.
Bifölls.
Punkten Litt. F.
Gr. von Rosen: Jag tager mig friheten anhålla om återre¬
miss å denna punkt. Den ifrågavar:de lilla banan emellan Lindes¬
berg och Köping-Hult-banan är verkligen för hela orten af allra
högsta vigt, och jag försäkrar, att man gjort allt hvad man kun¬
nat för att icke behöfva anlita Statens bistånd för dess utförande.
Beklagligtvis öfverstiger dock kostnaden derför ortens förmåga. Det
vore öfverflödigt att uppehålla R. o. Ad:s tid med upräknande af
de fördelar, som skulle upkomma af denna bana; ty enhvar kän¬
ner, hvilka ofantliga malmfält, som ligga bakom Linde. Transpor¬
ten af dessa rika tillgångar är emedlertid f. n. mycket svår; men
genom en jernvägs anläggande skulle man kunna föra dem icke al¬
lenast kring hela Mälardalen, utan också till Wenern och Wet¬
tern. Jag får derföre på del allra varmaste förorda motionärernes
framställning, och yrka återremiss å punkten.
Hr Bildt: Den nu ifrågavar:de jernvägen befinner sig i sam¬
ma ställning som den föregående från Askersund. Båda hafva för
orterna en ganska stor betydelse och skulle otvifvelaktig! lätta varu-
Den 25 September
315
transporten för en mängd tillverkningsartiklar; men, för det första,
är det väl icke skäl, ali nu vid denna riksdag bevilja understöd åt
andra jernvägsföretag, än sådana, som ej allenast åro af största be¬
hof för orten, men hvilkas tillvaro derjemte icke är beroende af
ett arbete, som ännu icke är fullbordad!; utan man bör väl vänta
lill dess detta arbete hunnit blifva färdigt. För det andra, hvad
1111 beträffar det begärda låneunderstödet, så uplyste en ledamot j
StatsUtsk., att en af sjelfva inotionärerne för honom upgifvit, alt
tankarne inom orten bade, sedan motionen blifvit väckt, undergått
någon förändring. Man ansåg nemi. att en kanal-linie möjligtvis
skulle för orten vara tillräcklig, och della torde vara en anledning
att icke nu tillstyrka bifall till det väckta förslaget, hvilket dessutom
icke har att glädja sig öfver att af K. M:t vara förordadt. Då Utsk.
icke befunnit sig försatt i erforderlig kännedom rörande hela om¬
fånget och betydelsen af denna jernvägs påstådda nylla, har Utsk.
icke heller kunnat tillstyrka R. St. att bevilja understöd åt densam¬
ma; hvarföre jag af samma skäl nu äfven anhåller om bifall till
förevande punkt.
Gr. von Rosen: Hr Bildt har sagt, all meningarne inom
orten rörande denna jernvägs nytta undergått någon förändring,
sedan motionen väcktes. Jag känner icke, hvilken af de begge
motionärerna, som Hr Bildt menar; men jag tror att denne mo¬
tionär, derigenom alt han framhållit alt opinionen der på orten i
så måtto förändrat sig, att man anser en kanal-linie tillfyllestgö¬
rande, gjort denna ort en verklig otjenst, och att han icke skall
blifva särdeles väl emotlagen, när lian hemkommer. Detta förslag
är, som man säger, gammalt som gatan; det har här redan varit
två gånger å bane och dess verkställande vore, efter min öfver¬
tygelse, eli af de största felsteg, som man i sednare lider kunde
begå. Det bestod deruti alt, i stället för att från Linde gå ned
med en jernväg till Arboga eller till Köping-Hult-banau, skulle
man med en mängd slussar nedgå till sjön Wäringen; men huru
man skulle komma från denna sjö, det blir en annan fråga. Denna
kanal-anläggning har, så vidt jag vet, och jag har vislats länge på
orten, aldrig förordats af någon annan, än den person, som för
några år sedan begärde anslag för undersökningar af kanalvägen.
Tvertom var det för tre månader sedan en sammankomst af ortens
inflytelserikaste personer, der en ganska stor förbittring gaf sig
luft emot det att man ånyo framkom med detta förslag.
Hvad åter beträffar anmärkmn, att vägen icke blifvit under¬
sökt, så är det väl möjligt att Hr Bildt anser de undersökningar,
sorn verkställas af Löjtnant Adelsköld och mig, vara af noll och
intet värde; men jag ber dock att få uplysa att undersökningar
verkligen blifvit gjorda af mig och att plankartor och profiler blif¬
vit inlemnade till StatsUtsk. Om de sedermera blifvit borttagne
derifrån, känner jag ej; men att jag en gång burit dit dem, det
vet jag bestämdt. Det må, vara möjligt att förslaget om Lindes-
vägen blifvit för tidigt väckt, emedan man tager för gifvet att icke
Köping-Hult-banan kommer att fullbordas; men ändock tager jag.
316
Den 25 September.
mig friheten att föreslå en ålerremiss å denna punkt, emedan jag
icke kan förneka den öfvertygelse jag hyser eller svika det löfte
jag gifvit att ärligt strida för en rättmätig sak.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen, lika med Gr.
von Rosen, att den ifrågavar:de jernvägen skulle vara af stor nytta
för de landskap, genom hvilka han skulle komma att gå, och jag
undrar icke olver alt Gr. von Rosen ifrar derför. Men det är väl
nödvändigt att hufvudbanan, eller Köping-Hnlts-vägen, är färdig,
eller att man har någon säkerhet att hon skall blifva det, fanan
man börjar gren-banan. Del kunde ju eljest bända, alt denna
verkställdes innan hufvudbanan blifvit fullbordad. Jag anhåller för¬
denskull, att R. o. Ad. mätte, i öfverensstämmelse med föregående
beslut, jemväl bifalla denna punkt.
Frih. Cederström: Den nitälskan, Sveriges för jernvägs-an-
läggningar i delta land så ihärdigt och lyckligt kämpande, och om
deras framgång så högt förtjenta riddersman, Hr Gr. von Rosen
för den i(rågavar:de ortens bästa i förevar:de hänseende ådagalagt,
förljenar visserligen all högaktning; men jag anser mig likväl skyl¬
dig att vitsorda det förhållande, som Hr Bildt redan vidrört, nemi.
att, då frågan inom Utsk. förevar, yttrades med bestämdhet af per¬
soner, som derom erhållit direkta uplysningar från orten, att man
derstädes numera icke önskade det understöd, som föranläggningen
blifvit begärdl, enär man funnit kommunikationsbehofvet på annat
och tjenligare sätt kunna upfyllas. Och när sådant, ä motionärernas
egna vägnar, yttrades af StatsUtsk:s ledamöter efter dertill erhållet
updrag, hemställer jag, om StatsUlsk., äfven vid betraktande af de
allra vackraste ritningar och förslag, kunde finna sig upmanadt, att
tillstyrka R. St. att med anslag understödja företaget ? Frågan om
det kanal-arbete, hvilken Gr. von Rosen säger vara gammal som ga¬
tan, är likväl icke sedan mer än tio år väckt. Den har sedan
hvilat; men lärer nu i förbättrad och föryngrad gesalt återlifvas.
De vattenrika sjöar, som finnas inom denna ort, gifva också all “an¬
ledning, att detta företag kan komma till stånd och blifva ganska
gagnelig! för forslandet af de många tunga varor, som utgöra
ortens produktion och böra till aflägsnare afsältningsorler befordras.
Således kan jag, för min del, icke inse den öfvervägande, den
uteslutande nyttan af en jernvägs-anläggning inom denna ort; allra¬
helst som jag likaledes finner, alt de dryga utgifter, statsverket
måste vidkännas för andra jernvägs-anläggningar af mera obestridd
erforderlighet, måste påkalla någon sparsamhet i fråga om under¬
stöd för sådana föremål, hvilka, lindrigast sagdt, äga anspråk blott
på en relatif npmärksamhet, såsom de der icke i främsta rummet
befinnas af egenskap att företrädesvis böra omfattas af det allmännas
behjertande. På grund häraf anhåller jag om bifall till den ifråga¬
varande punkten.
Då nu propos. till bifall å förevande punkt framstäldes, ropa¬
des starka Ja, jemte några Nej; hvarpå Hr Gr. d. Landtm, förkla¬
rade att han funnit Ja öfvervägande.
Den 25 September.
317
Punkten Litt. G.
Bifölls.
Punkten Litt. II.
Hr von Hartmansdorff: I 16:de punkten står följande:
”Bolaget är berättigad!: a) att, efter gällande lag oell författningar,
till sig lösa och med eganderäll besitta enskilda personer och kor¬
porationer tillhörig jord, som för jernvägs-anläggningen erfordras,
hvilken jord dock ej får för bolagets skuld intecknas.” I händelse
den ifrågavar:de jorden är med egande-räll i bolagets händer, huru
kan eli sådant förbehåll göras, sorn det, hvilket här föreslagits?
Jag hemställer till StatsUlsk:s ledamöter, att i detta fall lemna nå¬
gon uplysning. Mot förslaget har jag egentligen ingenting att in¬
vända; men jag skulle önska att man icke tillstyrkte något, som ej
kan inför domstol göras gällande.
t
Gr. Lagerbjelke: Bolaget har naturligtvis ingen rättighet
att pocka sig till expropriations-rätl, utan all en sådan blifver bo¬
laget af K. M:t medgifven. Nu kan det väl icke bestridas att det
är billigt, att, då R. St. beviljat bolaget ett högst betydligt lån, de
jemväl utfästa det vilkor alt någon expropriation icke medgifves
annat än så framt den här gjorda (öreskriften upfylles. Jag kan förden¬
skull icke finna annat än alt det ifrågavar:de stadgandet är riktigt.
Förevande punkt blef uppå härefter framställd propos. af R.
o. Ad. bifallen.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jemte det jag får fram¬
bära min tacksägelse för det beslut R. o. Ad. fattat i anledo. af
nn förevande fråga, och hvilket beslut kommer att blifva af mycken
nytta för den ort del afser, anser jag mig likväl pligtig att till prot.
yttra den öfvertygelse, sorn jag hyste, då jag framlade förslaget,
och vid hvilken jag ännu står fast, nemi. att det varit rättast att
lemna det understöd, som här blifvit beviljadt, icke i form af lån,
utan i form af anslag. Jag hyser denna öfvertygelse, icke derföre,
att jag tror att detta lån icke skall blifva återbetaldt, ty jag är för¬
vissad, att företaget äfven skall kunna genom lån till vägabringas;
men jag tror, att det varit riktigt, att af samma skäl, sorn man
under de föreg:de diskussionerna försvarat den satsen, att stamba¬
norna borde blifva Statens tillhörighet, af samma skäl hade äfven en
så vigtig bana, som den ifrågavar:de, bort ställas så, att den i
framtiden kunde blifva Statens egendom. Jag är öfvertygad, att
Staten icke skulle hafva förlorat derpå, äfven i afseende på sina bi¬
drag, emedan det genom kalkyler, som lätt kunna upgöras, kan
styrkas att Staten, genom bidrag, lemnade i form af anslag, lättare
skulle återfå sina penningar, än genom det ålerbetalningskätt, som
af R. o. Ad. nu blifvit bifallet.
Jag anhåller blott, att dessa ord måtte få i prot. inflyta.
Vid föredragning af Consl.Utsk:s den 20 dennes f. m. på bor¬
det lagda Mern. JM 50, i anledn. af tre Stånds återremiss af Mern.
JM 38, innehållande förslag till ändring af 11 :te och 14:de §§:ne
318
Den 25 September.
Riksd.-Ordmn, angide städernes representalions-rätt,, lades lill liand-
lingarne såväl Ulsk:s anmälan, atl skiljakligheterne emellau de af
RiksSt:n uttryckta gemensamma tankar befunnits oförenlige, sorn
ock de derjemte dels till BondeSl. och dels till Preste- och Boude-
Si:n ställde inbjudningar, samt anlog R. o. Ad. det i förevaride
Mern. afgifne förslag till ändring af ifrågavande §§:r att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns den 20 dennes f. m.
på bordet lagda Betänk. JM 14, i anledn. af väckt fråga atl presl-
ntän, sorn innehafva prmbenden, matte i stället för dessa erhålla
viss tillökning i förut inuebafvande löner, och att jura patronatus
måtte uphöra.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
nedannämnde den 20 dennes e. m. på bordet lagde prot.-utdr.:
BondeStis prot.-utdr. JM 396, med inbjudning till instämman¬
de i det tlederv. Ståndets vid föredragningen af Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.-Ulsk:ns Betänk. JM 20 fattade beslut, ang:de 14:de
§:n 2:dra momilet i K. M:s Nåd. Förordn. om fattigvården i riket
af den 13 Juli 1853; och
PresteStis prot.-utdr. JM 376, med inbjudning till instäm¬
mande i det Högv. Ståndets vid pröfningen af LagUtsk:s Betänk.
JM 43, i anledn. af väckt motion angule ändring i Kyrkolagens
25:te kap. om prestmöte, fattade beslut.
Vid föredragningen af Allm. Besv. o. Ekon.Utskis den 22 den¬
nes e. m. på bordet lagda Betänk. JM 129, i anledn. af väckte
motioner om ändringar i Kongl. Handels-Ordnin den 22 Dec.
1846, blef äfven detta Betänk., på begäran af flere ledamöter, ånyo
bordlagd t.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s den 23 den¬
nes f. m. på bordel lagde Mern. JM 288, i anledn. af återremiss å
Utlåt. JM 192, angide R. St:rs Revisorers berättelse om granskningen
af de under Kongl. Kommers-Kollim ställde fonders 'och medels
förvaltning och räkenskaper.
Föredrogs StatsUtskis den 23 dennes f. ni. på bordet lagda
Utlåt. JM 289, i fråga om ytterligare utbetalning utaf kredilivet
för de genom postskjuts-legans förhöjning föranledda kostnader.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Posl-legan är icke höjd
för alltid, eljest borde väl den ersättning, som gifves för denna för¬
höjning, vara årlig, eller åtminstone fortfara intilldess Ständerna för¬
klarat, att den skall uphöra. Men icke bör den väl på en gång
Den 25 September.
319
upliöra med första arel, och den summa, som är gifven, är väl
icke gifven i elt för allt, utan för år, eftersom förhöjningen eller
förlusten genom denna förhöjning är beräknad för år. Jag hem¬
ställer deiföre att Betänk, matte återremitteras.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hvad den siste värde talaren för¬
utsatt icke vara händelsen, är det likväl. Vid sednaste Riksdagen
gåfvo R. JSt. ett kreditiv, en gäng för alla, till ersättning för den
förhöjda post-legan. Delta kreditiv har lill sista runstycket blifvit
af postverket lyftadt; men sedermera har postverket velat fortsätta
detta lyftande, oaktadt R. St. blott för en gäng beviljat anslaget.
Fullmäktige kunde naturligtvis icke utbetala penningarne, då de
icke voro bemyndigade att göra det mer än en gång; men de an-
sågo sig i alla fall böia öfverlemna saken lill Ständernas pröfning,
och detta är anledningen, hvarföre denna fråga "kommit till Slats-
Utsk. 'StatsUtsk. fann, lika med Fullm., att detta kreditiv var gif¬
vet blott för en gång; men Utsk. fann jemväl, ali det var så stort,
alt något mer icke behöfdes; det visas af de räkenskaper, som fin¬
nas Betänk, vidfogade, att postverket, år efter år, uplade allt större
och större summor, och alt således hvad som gifvils såsom ersäll-
ning_ för postlegan var mer än tillräckligt, och icke för framtiden
vidare behöflig!.
Jag anser det derföre alldeles onödigt, att nu lemna postverket
en sådan gåfva för det sist förflutna året, hvarföre jag vördsamt
anhåller om bifall till StatsUtsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om postverket uplagl penningar
under det sista året, så måste man också erinra sig, att postverket
behöfver penningar för att anskaffa postfartyg, åtminstone till elt
aulal af två eller lie, isynnerhet som delta verks inkomster möjli¬
gen komma ali blifva förminskade genom införandet af ett medel-
porto." Om då brist upslär för bestridandet af dess utgifter, är del
väl icke billigt att betaga verket den skäliga ersättning, som för den
förflutna tiden blifvit begärd.
Propos. till bifall å förevartde Utlåt, blef härefter framställd och
besvarad med starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s den 22 dennes f. m. på bor¬
det lagda Utlåt. JY2 290, i anledn. af väckt motion om öfverflytt-
ning lill Riksg:s-Kontoret af alla Staten tillhöriga, samt under dess
omedelbara vård stående fonder eller kassor.
Vid föredragning af StatsUtsk:s den 23 dennes f. m. på bor¬
det lagda Utlåt. JVs 291, i anledn. af väckt motion om förändrade
stadganden, ang:de Hypotheks-föreningarnes obligationers upköpande
af Riksg:s-Kontoret, blef delta Utlåt., på begäran af flere ledamö¬
ter, ånyo bordlagdt.
320
Den 25 September.
Föredrogs och bifölls StatsDtsk:s den 23 dennes f. m. på bor¬
det lagda Utlål. J\s 292, i anledn. af väckt fråga om alla Svenska
Hypolheks-förenings obligationers upköpande oell försäljning genom
Biksg:s-konioret.
Föredrogs, roen bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Statslltsk:s den 23 dennes f. m. på bordet lagda Utlål. JU 293,
ang:de gjord framställning om elt kredilivs afsättande för upköp el¬
ler belåning af Svensk spanmäl.
Föredrogs och lades till handlingarne SlaisUtsk:s den 23 den¬
nes f. m. på bordel lagda Mein. JVs 294, i anledn. af ålerremis-
ser å Utlål. JV2 189, ang:de upbörds-arfvode till Skepps-Ombuds-
mannen vid Stockholms Sjömanshus för derstädes sedan år 1848
debiterade och redovisade kronoutskylder.
Yrid föredragning af Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Ulskms
den 23 dennes f. m. på bordet lagda Betänk. JU 15, i anledn. af
väckt motion om tillhandahållande, pä allmän bekostnad, af elt of¬
ficiell dagblad ä vissa upgifna ställen, blef detta Betänk., på begä¬
ran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och lades lill handlingarne Stats- samt Allm. Besv.-
o. Ekon.Utsk:ns den 23 dennes f. m. på bordet lagda Utlåt. JU
16, i anledn. af återremiss af Utskins Betänk. J\s 2, ang:de väckt
fråga om inrättande af ett statistiskt embetsverk samt anslag dertill.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-
Ulsktns nedannämnde den 23 dennes f. m. pä bordet lagde
Ullåttn :
JU 17, i anledn. af väckte frågor om vidtagande af åtgärder
till lindring i rustningsskyldigheten ;
J\s 18, i anledn. af väckte frågor, att rustnings- och rote-
rings-skyldigheten i Småland mätte nedsättas eller lindring deri
ega rum; samt
JU 19, i anledn. af väckte frågor, att kronobrefbäringen måtte
bekostas af postmedlen eller bestridas af allmänna medel.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats- och Bevilln.Utskms
den 23 dennes f. m. på bordet lagde Meni. JU 20, i anledn. af
erhållen återremiss af Utlåt. JVs 11, ang:de väckte motioner om den
personliga skyddsafgiftens användande för kommunala behof.
Före-
Den 25 September.
321
Föredrogs och lades till handlingarne Bevilln:sUtsk:s den 23
dennes f. m. på bordet lagda Mern, Jfå 29, i anledn. af erhållen
återrémiss i vissa delar af Mern. Jtä 27.
Vid föredragning af BankoUtsk:s den 23 dennes f. m. på bor¬
det lagda Mena. M 60, med underrättelse om RiksStms beslut, i
anledn. af Uisk:s Ut!åt:n N:ris 11 och 49, blef delta Mern., på be¬
gäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s den 23 den¬
nes f. m. på bordet lagda Betänk. JV2 126, i anledn. af väckt mo¬
tion om beviljande lills vidare af tullfri införsel från Finland land¬
vågen af bjeikar, bräder, plankor, sparrar, master, spiror och tjära.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamö¬
ter, nedannämnde den 23 dennes f. m. på bordet lagde Betänkm
och Mern., nemi. från
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskottet:
JW 127, i anledn. af väckt motion om ändring af Irsla mom.
af 4:de §:n tili Folkskole-stadgan af den 18 Juni 1842;
JW 128, i anleda, af väckte motioner, angrde ändringar i
Kongl. Fabriks- och Handl verks-Ordn:n den 22 Dec. 1846;
Serskildta Utskottet:
J\G 19, med förslag till voter:s proposrr, i anledn. af Riks-
St:ns olika beslut om beskattning å bränvins tillverkning och de-
stillering:
Rid dar h.-Utskottet:
M 11, i anledn. af Hr Adelborgs motion om ändringar i
23:dje §:n Riddarh.-Ordn:n.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
12 H.
21
322
Den 27 September f. m.
Onsdagen den 27 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prol.-utdr. för den 25 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledaraöter, oell
befunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten JM 1,506. Hr Stjern¬
granat, Georg Gustaf Henrik, beviljade Irenne veckors ledighet från
och med den 28 Sept.;
M 678. Hr Bildt, Knut.
Sta ts- Utsk ot te I:
att inträda under den ordinarie ledamoten JM 1,659. Hr Sweden¬
stjerna, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf, beviljade 14 dagars
ledighet från och med den 28 Sept.;
JM 1,702. Hr Törnebladh, Gustaf.
Banko-Utskottet:
att tjenstgöra under den JM 1,885. Hr Arnell, Gustaf Fredrik, be¬
viljade irenne veckors ledighet från och med den 25 Sept.;
JM 456. Hr Aminoff, Johan Fredrik.
Serskildta Utskottet:
efter JM 1,861. Hr von Hartmansdorff, August;
JM 1,661. Hr Carlheim-Gyllenskjöld, Henrik Adolph Oscar.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.-
Utsk:ns den 20 och 25 dennes på bordet lagda Betänk. JM 14, i
anledn. af väckt fråga, att prestman, som innehafva prrebenden,
måtte, i st. f. dessa, erhålla viss tillökning i förut innehafvande lö¬
ner, och att jura patronatus måtte uphöra.
Föredrogs ånyo Hederv. BondeSt:s den 20 och 25 dennes på
bordet lagda prol.-utdr. JM 396, innehållande inbjudning till in¬
stämmande i nämnde RiksStånds, vid föredragningen af Lag- samt
Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:ns Betänk. JM 20, fattade beslut, ang:de
14:de §:n 2:dra mormtet i Kongl. Förordnm om fattigvården i Ri¬
ket af den 13 Juli 1853.
D/en 27 September f. m.
323
Sedan Hr Gr. o. Landtm, yttrat, att Lag- samt Allm. Besv.
o. Ekon.Utskm, i Betänk. M 20, hemställt, att det väckta försla¬
get om ändring i 14:de §:n 2:dra mom:tet af Kongl. Fattigvårds-
förordn:n ej må till någon åtgärd föranleda, och denna hemställan
blifvit af 2 Stånd bifallen, samt all, då således frågan om förän¬
dringen, till följd af 2 Stånds beslut, förfallit, utan att konna vid
denna Riksdag ånyo uplagas, R. o. Ad. torde finna förenande in¬
bjudning icke föranleda till någon annan åtgärd än att läggas till
handlingarne;
Anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt Riddarh.-Sekre-
ter:n måtte upläsa de från de öfriga Stånden ankomne prot.-utdr.,
ty jag tror icke att 3 Stånd beslutit, alt lägga Betänk, till haud-
lingarne.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., alt, såsom han för¬
ut sagt, Dtskms hemställan blifvit af 2:ne Stånd bifallen, nemi. af
R. o. Ad. samt BorgareSt., hvarigenom frågan om förändringen
förfallit.
lindert. Riddarh.-Sekret. upläste sedermera de, rör:de detta
ämne, ankomne prot.-utdragen, innehållande, såvidt det ifrågavar:de
niomdet beträffade, alt, vid föredragningen af Lag- samt Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk:ns Betäuk. M 20, PresteSt. ogillat Ulskms hemstäl¬
lan och ansett slutorden i merberörde mörn. ”men, om detta ej
kan utrönas, der personen sjelf blifvit född” böra utgå, BorgareSt.
bifallit Betänk, i denna del, samt BondeSt. antagit, i enlighet med
förre Talmannen Nils Perssons i denna del emot Utskms Ullåtide af-
gifna reservation, hvad R. St. vid sisthållna Riksmöte för deras del
beslutat, nemi. ”att som, till följd af stadgandet i denna §, det
skulle föranleda till ett obehörigt betungande för det faltigvårds-sam-
hälle, inom hvilket barn af kringstrykande eller resande qvinna blif¬
vit framfödt, med uteslutande af bestämmelsen derom, att, då mo¬
drens försörjningsort ej kan utrönas, barnet skall tillhöra fattigvårds-
samhällct i den ort, der det blifvit födt, det borde stadgas, att i thy
fall K. M. och Kronan bekostade personens fattigvård, på sätt i
3:die mom:tet föreskrifves”; samt att BondeSt. ville, med vidblif-
vande af berörde beslut, förnyad underd. skrifvelse i ärendet lill
K. M. aflåta.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade härefter, att R. o. Ad. af de up¬
läste prot.-utdr:n torde finna, att, såsom han förut nämnt, den punkt
af Utskms Betänk. JYt 20, som BondeSt:s inbjudning afsåg, blifvit
af 2:ne Ständ bifallen, i följd hvaraf den deri förekommande fråga
förfallit, och således BondeSus inbjudning borde läggas till hand¬
lingarne.
Ropades Ja.
21*
324
Den 27 September f. m.
Föredrogs ånyo Högv. PresteSt:s den 22 och 25 dennes på
bordet lagda prot.-nldr, M 376, innehållande inbjudning till in¬
stämmande i nämnde RiksStånds, vid pröfningen af LagUtsk:s Be¬
tänk. Jtä 43, i anledn. af väckt motion om ändring i Kyrkolagens
25:te kapitel, om prestmöte, fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att Riddarh.-
Sekret. jemväl måtte framtaga och upläsa prot.-utdraget från Bor-
gareSt., ty om icke mitt minne felar, så har R. o. Ad. bifallit Be¬
tänk. Det lärer således bero på hvad BorgareSt. beslntit.
I anledn. häraf uplyste lindert. Riddar hl-Sekret., att R.
o. Ad. samt BondeSt. bifallit LagUtsk:s ifrågavar:de Betänk, och
uplästes jemväl BorgareSt:s prot.utdr. i ämnet, innehållande att det
Vällofl. Ståndet afslagit Ulsk:s förslag till författning; hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Pä del att något måtte blifva af ifrågavar:de förslag, tillstyrker
jag att R. o. Ad. måtte antaga inbjudningen. Jag önskar blott att utsät¬
tandet af 6 år för hvarje prestmöte icke mätte komma att efterlefvas.
Nu gällande kyrkolag föreskrifver, att prestmöten skola hållas hvart
år. Jag tror att de hittills icke hållits oftare än hvart 10:de.
Skulle det nu hädanefter icke ske oftare än hvart 60:de, så blefve
det alltför sällan.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få instämma uti hvad
Hr von Hartmansdorff anfört i afseende på inbjudningen. Ett yt¬
terligare skäl härtill liemtar jag derutaf, att PresteSt. för sin del af-
skaffat den nu påbjudna dispulationsakten, hvilket LagUtsk. af skäl,
som jag icke inser, ej vågat föreslå. Såsom den nu föregår, synes
den mig icke heller lämplig.
Jag anhåller att Ståndet måtte bifalla inbjudningen. '
Gr. Sparre, Erik: I fråga om den delen af inbjudningen,
som den siste värde talaren förordade, har jag deremot ingenting
att anmärka, utan förenar mig med honom; rör:de åter tiden för
prestmötes hållande, ber jag att få anföra några ord till försvar för
Utsk:s ut lät. i detta afseende. Det är R. o. Ad. bekant, dels att
kyrkolagen f. n. innehåller föreskrift derom, att ifrågavande prest¬
möten skola årligen hållas, dels att delta lagbud, beklagligt nog,
icke eflerlefves. Vi hafva under denna Riksdag på detta rum va¬
rit vittne till de heta strider, som bär blifvit förda i fråga om de
religiösa ämnena och de olagligheter, som i detta afseende yppats
inom vårt land; vi hafva från en af de talare, som yttrat sig i frå¬
gan, emoltagil icke mindre ån 2:ne serskilda motioner med föran¬
ledande af dessa olagligheter och visande vägar att dem stilla. Jag
lemnar dock osagdt huruvida de föreslagna medlen leda till det
åsyftade målet. Det ena, inrättandet af eli eck!esiastik-koll:m, är re¬
dan af R. St. bifallet. Den andra frågan, ronde prestmöten, har
fallit. Bland de medel, som kunna användas för ätt väcka det af-
tynade lifvet inom kyrkan, skulle jag tro att prestmöten, der kyr¬
kans tjenare kunde tidtals sammankomma och upmunira hvarandra
Den 27 September |f. m. 325
till verksamhet i kyrkans tjenst och rådpläga om dess angelägenhe¬
ter, voro ganska nyttiga och välgörande. I saknad af de hittills år¬
ligen påbjudna préstmötena, har, såsom vi känna, prestsällskaper
bildat sig, och helt nyligen har ett sådant hållit]sammanträde.
Hr von Hartmansdorff har vid ett föregtde tillfälle om dessa
prestsällskaper yttrat, att de voro olagliga sammankomster, föran¬
ledda just deraf, att de lagliga icke voro medgifna. Om nn pre-
sterskapet finner sig, till följd af sin inre drift, upmanadt att årli¬
gen sammankomma, och jag tror, att det nu är flere år sedan prest¬
sällskaper hållits öfver hela riket, kan det då vara för mycket alt
lagen påbjuder, att presterskapet i hvarje stift skall hvart 3:dje år
sammankomma? Kan icke, med afseende på dagens många reli¬
giösa frågor, tillräckliga ämnen förefinnas, för att hvart 3:dje år
under 3:ne dagar sysselsätta stiftets presterskap? Hvad kanna vi
vänta af dessa möten, om de, på sätt PresteSt. beslutit, icke mer
än hvart 6:te år skola hållas? och hvarföre detta upskof eller denna
långa tid, från årligen, såsom det nu är stadgadt, till 6 år?
Då jag skulle tro, att den inskränkning för dessa möten, att,
ifrån att vara årliga, hållas hvart 3:dje år, är alldeles tillräcklig, vågar
jag i detta afseende afstyrka bifall till inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag begär icke bättre, än att mö¬
tena måtte hållas, på sätt LagUtsk. föreslagit samt R. o. Ad. be¬
slutit, hvart 3:dje år. Men jag väntade mig motstånd just af de
ledamöter, som nu med mig instämt, och serdeles af den, som ve¬
lat hafva 3 år. Under sådana förhållanden vill jag visserligen yrka,
att R. o. Ad. måtte vidhålla de 3:ne åren, men för öfrigt antaga
PresteSt:s inbjudning, hvars innehåll jag anser vara riktigare än
Utsk:s förslag.
Häruti hördes Gr. Sparre och Frih. Raab, Adam Chri¬
stian, instämma.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr Gr. o.
Landtm, att under densamma blifvit yrkadt, dels att R. o. Ad.,
med vidblifvande af sitt beslut om tiden för prestmötes hållande,
måtte i öfrigt antaga PresteSt:s inbjudning, dels ock af Hr Tersme¬
den, att inbjudningen i dess helhet måtte antagas; hvarefter R. o.
Ad., uppå serskildt framstälda propos:r, först, med vidblifvande af
sitt förut fattade beslut om tiden för prestmötes hållande, afslog in¬
bjudningen i denna del, och sedermera antog inbjudningen i öf¬
riga delar.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.-Utsk:s den 22 och 25
dennes på bordet lagde Betänk. J\s 129, i anledn. af väckte mo¬
tioner om ändringar i Kongl. Handels-Ordmn d. 22 Dec. 1846.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande, och förekommo
dervid U(sk:s yttranden öfver nedannämnde delar af ifrågavar:de
författning:
§ 1-
326
Den 27 September f. m.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Örn det har inträffat, att perso¬
ner, sam icke kunna skrifva och räkna, möjligtvis erhållit handels-
rätlighet, så är det icke författningens fel, ulan bör sådant tillskrif-
vas dera, som densamme tillämpa. Sådane missbruk böra rättas,
icke derigenom alt författningen ändras, utan derigenom att de för¬
sumliga embetsmyndigheterne tillhållas att göra sin skyldighet. In¬
rättandet af de föreslagna exaroens-kommissionerna kan jag icke
annat än motsätta mig. Om en person genomgått det högre läro¬
verket vid Marieberg, samt således gjort sig känd för att kunna
både skrifva och räkna, skulle han likväl, för att erhålla handels¬
rättighet, inför en sådan kommission ådagalägga, att han verkligen
kan skrifva och räkna. Då det icke behöfver bevisas mera, än att
en person innehar den obetydliga bildningsgrad, att han kan skrifva
och räkna, bör man väl kunna öfverlemna ål embetsmyndigheterne
ali bedöma, huruvida sökanden företer ett nöjaktigt bevis i före¬
nämnde hänseenden och, i händelse han det icke gjort, är det gan¬
ska lätt för embetsmyndigheterna, att sjelfve förstå, om det anskaf¬
fade beviset är tillräckligt, utan att en sådan författning, som den
. här föreslagne, om examens-kommissioner, behöfver införas.
Jag anhåller vördsamt om propos. på afslag å Utsk:s förslag i
denna del.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag vill icke tala myc¬
ket för det ifrågavar:de stadgandet, men då det synes mig icke/
kunna medföra någon skada, anhåller jag om bifall till Betänk. Då
det verkligen inträffat, att personer, som sakna ifrågavar:de obetyd¬
liga kunskaper, blifvit antagne till handlande, kan jag icke förstå
hvarföre man skall motsätta sig Utsk:s förslag.
Den af Gr. Lagerbjelke omnämnda orikligheten i förslaget kan
lätteligen på så sätt afhjelpas, att man efter orden: ”samt vid un¬
dergånget prof inför lärare vid allmänt läroverk och fullmäktig från
handelsförening, hafva visat sig kunna skiifva läsligt och räkna”
införer: ”så vidt icke den person, som är i fråga, tagit någon exa¬
men vid Rikets allmänna läroverk, eller i öfrigt visat sig ega erfor¬
derliga kunskaper.”
Frih. Raab, Adam Christian: Det är en ovana, som R.
St. icke sällan ådagalägga, att vid hvarje Riksdag tumma på förut
gifna författn:r. Den här föreslagna förändringen synes mig både
onödig och mera skadlig än gagnelig. Här är icke så mycket fråga
om examensprof på konsten att kunna räkna och skrifva, utan sna¬
rare färdigheten att föra bok och räkning; men oaktadt föreg:de ta¬
lare förbigått denna omständighet, tror jag likväl det är öfverflödigt,
att föreskrifva några serskilda examens-kommissioner för sådant än¬
damål. Då vi hafva erhållit en Kongl. Propos. om handelsboks
vitsord, hvaruti äfven föreslås, att handelsböcker skola vara ordent¬
ligt förde, samt då härutinnan ligger ett såketl korrektiv emot be¬
farandet, att den handlande icke skulle ega de ifrågavar:de kunska¬
perna, synes mig onödigt, ali här föreskrifva ett sådant stadgande,
som Utsk. här föreslagit, hvarföre jag äfven yrkar afslag å Utsk:s
Betänk.
Den 27 September f m.
327
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig visserligen så,
som Frill. Raab nyss sagt, att sjelfva hufvudfrågan egentligen rörer
förmågan att föra handelsbok och räkning, och ej egentligen kon¬
sten att räkna och skrifva. Men författningen, som utgick fråndell
aldra liberalaste grund, antog, att de ringaste kunskaper, som man
vanligen fordrar af en skolgosse, skulle vara tillräckliga för en hand¬
lande i Sverige. Likväl har det visat sig, att icke ens dessa for¬
dringar blifvit upfyllda, samt att, när okunnige handlande gjort kon¬
kurs, har det icke funnits någon räkning, att rälta sig efter, utan
endast ofullständiga anteckningar, hvarigenom vederbörandes rätt, att
utbekomma sina medel, blifvit outredd och tvifvelaktig. Då man af
skadan blifvit klokare, söker man nu erhålla någon rättelse häri,
samt begär, att vissa qvalifikationer uiåtte bestämmas i afseende på
de personer, hvilka skola meddela bevis rör:de de kunskapsmått,
som en handlande bör, i förevartde ämnen, innehafva; att dessa be¬
vis måtte utgifvas af någon lärare, anställd vid offentligt läroverk,
eller af någon medlem eller fullmäglig från handelsföreningen, med
ett ord af sådane personer, som hafva kunskap i räknekonst och
bokföring. Kan detta sägas vara något öfverdrifvet anspråk?
Gr. Lagerbjelke har befarat, alt om förslaget antoges, skulle
det föranleda till den öfverdrift, att personer, som genomgått of¬
fentliga läroverk, nödgades ånyo undergå examen och blottställas
att dervid blifva chikanerade. Men då det icke kan vara fråga om
någon sträng examen, utan endast om ett litet förhör, synes mig
hans fruktan i detta afseende onödig. Att lemna saken sådan hon
nu befinnes, visar nog mycken likgiltighet om deras rätt och bästa,
hvilka hafva med handlande att göra.
Jag anhåller följaktligen alt R. o. Ad. måtte bifalla förevande
punkt af Utsk:s Betänk.
Hr Flach, Johan: Det är icke allenast med afseende på
närvar:de förhållanden, som Utsk:s förslag blifvit afgifvet, utan äf¬
ven, på sätt Frih. Raab antydt, med hänseende till den nya för¬
ordning, ang:de handelsboks vitsord, som K. M. i Sin Nåd. Propos.
framställt. Det ligger i sakens natur att, till följd af den ansva¬
righet, som enl. förordningen skall åligga handlande, det är nöd¬
vändigt, att man erhåller starka kontroller deruppå, att han fullgö-
rer sina skyldigheter så väl emot Staten, sora de enskilde medbor-
garne och sig sjelf. Huru ett sådant åliggande kan af honom up-
fyllas, enl. nnvar:de författa., vill jag genom ett uti Utsk. fram-
stäldt exempel ådagalägga. Det har icke saknats exempel deruppå,
att just de personer, som skola examinera en handels-kandidat, va¬
rit till den grad okunniga, att uti det af dem afgifna betyget stått
”qvarter och specier.” Det synes alltså icke utgöra någon öfverdrifven
fordran, att en sådan person, på hvars insigter så många menniskors
väl i mer eller mindre mån kan bero, må vederbörligen efterhållas
och kontrolleras. Jag skulle således tro, att denna punkt borde
bifallas, så vidt den rörer handlande uti städerne, men jag önskade
deremot — hvilket jag äfven framställde uti Utsk. —, alt landt¬
handlande väl skulle vara tvungna att undergå examen inför veder¬
328
Den 27 September f. m.
börande lärare, hvilket vore billigt oell rättvist, men icke inför nå¬
gon ledamot i handelsföreningen i närmaste stad, emedan det icke lig¬
ger utom möjlighetens gräns, att en sådan ledamot skulle kunna
utestänga landthandel just genom att försvåra möjligheten för en
sådan person att få idka haudel.
Jag anhåller derföre vördsamt att R. o. Ad. behagade återre¬
mittera denna punkt af Betänk.
Gr. Lagerbjelke: Flera talare hafva vidlyftigt och ganska
riktigt yttrat sig derom, att det vore väl om det funnes säkerhet
för allmänheten, att handlande komma att föra ordentliga och på¬
litliga böcker. Om det nu föreslagna stadgandet medförde denna
verkan, skulle jag för min del förorda detsamma, men, så vidt jag
kan förslå, medförer det icke någon sådan säkerhet. F. n. är
stadgadt, alt om en handlande icke fört ordentlig räkning och se¬
dermera gör konkurs, så kommer sådant, vid konkursens afgörande,
att ganska betydligt inverka på bedömandet af ansvarigheten. K.
M. har föreslagit sladganden om handelsboks förande, samt åtskil¬
liga andra föreskrifter i ifrågavarrde hänseende, hvaraf visar sig. att
en handlande behöfver kunna föra bok, hvilket, om ordning skall
ega rum, han äfven måste kunna för sin egen skull, men häraf
följer icke, alt det nu föreslagna stadgandet leder till undanrödjan-
de af de missbruk, som f. n. förefinnas.
F. n. är icke stadgadt, huru den bevisning, att en handlande
kan räkna och skrifva, skall försiggå, utan är endast öfverlemnadt ål
embelsmyndigheterna att bedöma, huruvida han bevisat, att han kan
det. Det är gifvet, att om en myndighet tillkännagifver någon tve¬
kan,, huruvida en sökande innehafver ifrågavar:de färdighet, så kan
denne åstadkomma ett erforderligt bevis. Hvaremot, om stadgandet
uti ifrågavar:de punkt antages, en person, hvilken ovedersägligen är
alldeles utmärkt skicklig i dessa stycken, blir tvungen att aflägga
examen inför en examens-kommission, samt genom betyg af lärare
vid allmänt läroverk och fullmäglig vid handelsförening visa, att
han besitter ifrågavar:de kunskaper. Ingen lärer väl vilja betvifla,
att icke officerare äro i besittning af ifrågavarrde kunskaper, men
icke desto mindre och oaktadt dessa personer genom högre läro¬
verks exaraens-betyg visat sig innehafva större skicklighet, än som
för förandet af dessa räkningar erfordras, är sådant, ifall någon af
denna klass öfvergår till handelsyrket (hvarpå icke saknas exempel),
enl. Utsk:s förslag icke fullt tillräckligt, så vida icke fullmäglig från
handelsföreningen gifvit sitt videtur. Sådant kan jag icke anse för
tjenlig!, utan fortfar i min vördsamma anhållan om afslag.
Frih. Rehbinder: I afseende på Frih. Raabs yttrande vill
jag nämna, att jag alldeles icke förbisett den omständighet, att hand¬
lande böra kunna föra bok och räkning. Om man jemförer nu
gällande författning med Utsk:s förslag, som, endast i vissa delar
åberopande förfallntn, stadgar, attén handlande bör ”hafva begått
Herrans heliga nattvard, råda öfver sig sjelf och sin egendom, ega
god frejd, samt, vid undergånget prof inför lärare yid allmänt läro¬
verk och fullmäglig från handelsförening, hafva visat sig kunna
Den 27 September f. m.
329
skrifva läsligt och räkna — — — — öfliga sätt,” så skall man
finna, att Utsk. äfven bibehåller det nn gällande stadgandet, alt
handlande bör Itunna föra bok och räkning. Då det nu endast är
fråga om en kontroll, som visat sig högst behöflig, kan jag icke
inse, hvarföre man skall motsätta sig densamma. Det af Gr. La¬
gerbjelke omnämnda undantag kan icke rubba min öfvertygelse, ty
om en officer vill drifva en handelsrörelse, måste han underkasta
sig de derför bestämda prof. Att han kan läsa och skrifva faller
af sig sjelf, men att han kan föra bok och räkning är icke sagdt,
och derföre bör han aflägga prof derpå. Om en militär vill slå sig
på den civila banan, mäste han ju äfven hafva aflagt Kansli- eller
HofRätls-examen. Skulle man antaga del förslag, som åtskillige
talare föreslagit, skulle man också stadga, att en handlande bör
kunna del och det, utan att föreskrifva på hvad sätt en sådan kun¬
skap bör ådagaläggas.
Då Utsk:s förslag, ehuru obetydligt, innebär en förbättring och
icke en försämring af det uti ifrågavar:de hänseende nu gällande
stadgande, anhåller jag, alt detsamma måtte vinna R. o. Adis bifall.
Hr Flach: Det är väl sannt, alt det ansvar, handlande löper,
derest han icke kan föra hok och räkning, är så stort, att det bör
afhålla honom ifrån att obehörigt gifva sig in uti i fråga vande jhke;
men om Utsk. icke föreskrifvit, på hvad sätt han skall annorlunda
dokumentera sin skicklighet, än alt han företer betyg af en person,
hvilken han sjelf väljer-och till hvilken han har förtroende, så skall
han, om han sedermera råkar i olycka och betyget då icke hjelper
honom, icke eller kunna annat än tillvita Staten den ofullständighet
i dessa bestämmelser, som förorsakar hans fall. Detta är skälet,
hvarföre jag anser det vara Statens skyldighet, alt, när det ifråga-
varide stadgandet icke är tillräckligt betryggande, komplettera det
med ett nytt, sorn fullt kontrollerar en handlandes skicklighet i ifrå-
gavaride hänseende.
I afseende på Gr. Lagerbjelkes antnärkn., att ett yttrande i
denna fråga af en ledamot i handelsföreningen vore öfverflödigt, får jag
fästa den värde talarens upmärksamhet deruppå, att detsamma dock
torde vara nödvändigt jned afseende på kontrollen af en handels-
kandidats skicklighet i bokföring. Man kan icke begära att en lä¬
rare vid gtt allmänt läroverk skall hafva kännedom derom, ehuru
jag visserligen medgifver att de finnas, som härutinnan ega full
skicklighet. Då jag således skulle vara benägen alt medgifva någon
mindre begränsning ronde utväljandet af sådane personer, serdeles
hvad landet angår, fortfar jag uti min hemställan att R. o. Ad.
behagade återremittera ifrågavaride punkt.
Frih. Raab: Om man granskar hvad motionären klagat' öfver,
finner man, enl. Utsk:s Betänk, första sidan, att det är deröfver,
”att vederbönde embetsmyndigheter, utan invändning, antagit kun-
skapsbetyg, hvilka med allt skäl bort förkastas, såsom utgångne
från personer, hvilkas insigter i räkning varit okände.” Motionären
har således klagat deröfver, att en utgifven författn. icke blifvit or¬
dentligt efterlefd. Ora en sådan underlåtenhet å embelsmyndighe-
330
Den 27 September f. m.
ternas sida skulle utgöra ett tillräckligt motiv att ändra en författn.,
så hemställer jag huru mångå förfatlmr i detta hänseende skola vara
af den beskaffenhet, alt icke någon embetsmyndighet skulle kunna
tilltro sig ega skäl att yrka en förändring uti desamma. ^Hvad som
nu är föreskrifvet är, alt den person, som söker handelsrättighet,
skall kunna räkna, skrifva samt föra bok, hvarjemte del åligger era-
betsmyndigheterna att underrätta sig, om han det verkligen kan.
Nu har Ulsk. föreslagit, att som embetsmyndighelerna hafva försum¬
mat att fullgöra sina skyldigheter tili ifrågavar:de hänseende, det
måtte blifva föreskrifvet, att en lärare vid allmänt läroverk och
fullmäktig från handelsförening skola vara tillstädes vid examen,
hvilken består uti att kunna skrifva, räkna och föra bok. Hvad
skrifva och räkna angår, så behöfves det icke någon lärare vid en
skola för att man skall kuuna underrätta sig derom huruvida den
handlande besitter denna obetydliga kunskap. Beträffande deremot
konsten att föra bok, så kan man icke alltid vara försäkrad om sö¬
kandens skicklighet i ifrågavar:de hänseende, isynnerhet då det kan
inträffa, såsom Hr Flach nyss sagt, att till examinatorer blifvit
antagna sådana personer, hvilke lala om ”qvarter och specier,” men
jag kan dock icke inse, alt samhället blifver mera hjelpt dermed,
att dessa examens-kommissioner inrättas, än om vederbörrde myn¬
digheter tillhållas att fullgöra sina skyldigheter, att på ett tillförlit¬
ligt sätt underrätta sig derom att den sökande verkligen kan skrifva,
räkna och föra bok. Jag för min del tror, alt man hvarken i ett
eller annat afseende bör ändra en författn., för vinnande af sådana
reformer, som den ifrågavar:de, hvilken icke medförer någon nylla
ulan endast skada. När en författn. befinnes vapt ändamålslös och
när dess grundval är helt och hållet förstörd, ma man då omarbeta
och omskrifva författnm, men när en författn. erkännes vara rigtig
och ändamålsenlig — som jag hoppas majoriteten af delta Stånd
anser den förenämnda vara —, så kan jag icke inse, hvarföre man
skall införa en så föga tillfredsställande förändring, sorn den förer
vande, till följe hvaraf jag äfven fortfar uti min anhållan om afslag.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har sagt,
att vederbör:de embetsmyndigheter skola försäkra sig derom, att den
person, som anmäler sig till handelsrättighets erhållande, verkligen
innehar de kunskaper, som vederbör. Men om han ej företer be¬
tyg, huru skall det ske, med mindre myndigheterna sjelfva examinera
honom? Skall Landshöfd. sälta sig ner att förhöra sådana handels-
kandidater? Om han dertill ej har tid och när det dessutom icke
hörer till hans embelspligter, så är det nödigt, att någon person,
som eger vitsord om insigt i förenämnde kunskaper, utfärdar be¬
tyget. Något annat har Utsk. icke heller föreslagit och det är just
med afseende pä Konungens Nåd. Propos. om det ökade ansvar,
hvilket hädanefter skall åligga dem, hvilka föra oriktig räkning, som
Utsk. har velat skärpa föreskriften. Orsaken hvarföre jag icke an¬
höll om återförvisning, utan om bifall, ehuru jag erkänner att orda¬
lagen kunnat vara bättre valde, var den, att jag befarade en åter-
remiss skulle möjligen kunna verka derhän, att saken alldeles för¬
Den 27 September f. m.
331
folie, ty uär återremissen kommer till Utsk., är Riksdagen så långt
framskriden, alt det icke hinner före hans slut inkomma med nytt
förslag. Men då en Utsk:s-lédamot, som är min granne, påyrkat
återförvisning, så förmodar jag, ali han, äfvensom Frih. Rehbinder,
tillser, att saken icke förfaller, hvarföre jag, på det att ordalagen
målte blifva mera tillfredsställande, afslår från mitt yrkande på bifall
och förenar mig med Hr Flach att begära återförvisning.
Gr. Lagerbjelke: Då jag egentligen yttrat mig emot det
sätt, hvarpå Utsk. velat lösa denna fråga, och då den ledamot, hvil¬
ken hufvudsakligen yrkat bifall till Utsk:s förslag, instämt med Hr
Flach i begäran om återremiss, så vill jag äfven afstå från min be¬
gäran om afslag och förena mig med dem, som yrka återremiss.
Frih. Cederström, Rud.: Det embetsverk, jag har åran
tillhöra, har under ^in behandling, förr icke så sällan, numera nå¬
gongång, fått sådana frågor, som härröra af tillämpning af ifråga-
var:de §, rör:de handelsrättighet; och det har alltid visat sig, att då
man kunnat bevisa, det tillåtelse blifvit obehörigen medgifven, så
har rättelse i det anmärkta förhållandet aldrig uteblifvit. För min
del således tror jag icke, att det föreslagna stadgandet är af den
synnerliga vigt, som en del talare ansett. Det synes i allmänhet,
och just för beredande af framgång åt verkligt angelägna ärender,
som af R. St. hos K. M. framställas, vara ganska önskvärdt, om
R. St. i möjligaste måtto inskränkte sina skrifvelser till sådane fall,
då de äro af behofvet tydligen påkallade, och icke befattade sig med
hvarjehanda saker af underordnad vigt, isynnerhet då rättelse lätte¬
ligen vinnes genom anlitande af lagliga aukloriteter, eller, med an¬
dra ord, på administrativ väg. Följaktligen kan jag icke tillstyrka
bifall till det ifrågavande förslaget, hvarjemte jag afstyrker återre¬
miss i den af Hr Flach begärda syftning, emedan, örn detta stad¬
gande är nödigt, så är det just för landthandlandena, ty jag kan
icke föreställa mig att en ledamot af en handels-förening skulle af
partiskhet kunna jäfva en person, rör:de hans kunskap att läsa och
skrifva redigt samt föra bok och räkning på ett för handeln öfligl
sätt; ty dessa insigter och färdigheter äro så allmänna och så lätt
kontrollerade, att den, som af illvilja missbrukade till deras under¬
kännande sin ställning af bedömare i egenskap af handelsförenings-
ledamot, den mannen hade, i och med detsamma, blottat sin elaka
afsigt för hvem som helst, och skulle ofelbart förlora allt anseende
bland hederligt och redbart folk. Sådant utsätter man sig icke
gerna för, om man ej är så alltför illvillig, att böra anses såsom ett
undantag från all medborgerlig dygd; och dylika undantag må väl
icke utgöra våra aktade stadsinvånares val till sina handelsföreningar.
Just samma påtagliga nödvändighet, att i förenämnde hänsigt hålla
sig vid rättvisa och sanning, synes ock göra det nuvar:de stadgandet
tillräckligt betryggande för dera, sorn saken angår.
Jag instämmer således med Frih. Raab, som yrkar afslag å
Betänk.
Frih. Rehbinder: Jag är visserligen af samma åsigt, som
332
Den 27 September f m.
Frih. Cederström, att det vore lyckligast saint häst, att R. St. icke
befatta sig med sådana frågor, som ändå kunna regleras, men då
det har visat sig att en ändring varit högst behöflig, synes det mig
äfven vara skäl att densamma verkställes. Hr von Hartmansdorff
har tydligen ådagalagt, att man icke rimligtvis kan begära, att ett
Landshöfd.-Embete skall examinera de personer, hvilka blifva hand¬
lande, samt att Embete! icke kan göra någonting annat än granska
de betyg, som af handels-kandidaterna presteras, samt efterse, huru¬
vida betygen äro afgifna af personer, hvilka äro kompetente alt
examinera vederbönde. Då jag icke kan förstå huru K:s Befhide
skall kunna hafva kännedom derom, kan jag icke inse, hvarföre
man icke vill tillåta all en kontroll i detta hänseende eger rum
eller med andra ord, bestämma hvilka personer, som böra handels-
kandidater examinera.
Beträffande Hr von Hartraansdorffs anmärka. rör:de stiliseringen
af (Jtsk:s förslag, vill jag nämna, alt Utsk. begagnat enahanda orda¬
lag, som finnas uti nu gällande författn., samt endast tillagt orden:
”samt vid undergånget prof inför lärare vid allmänt läroverk och
fullmäktig från handelsförening.” Jag kan icke finna hvad man
egentligen har att häremot anmärka, äfvensom jag icke kan inse,
hvartill en återremiss skall tjena, ty sannolikt vidhåller Utsk. sitt
gamla förslag, emedan jag för min del icke inser att detsamma kan
på något säll omredigeras. Dessutom är Riksdagen alltför långt
framskriden, för att en återremiss skulle lända lill någon syn¬
nerlig nytta.
Ehuru jag förutser, att det nu af Utsk, afgifna förslag icke
torde blifva R. St:s beslut, kan jag dock icke underlåta alt fortfa¬
rande yrka bifall.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har ansett ifrå-
gavar:de förändring onödig, derföre att rättelse kan hos Konun¬
gen genom Civil-Depart:t erhållas. Men händelsen är den, att de
flesta öfverträdelser, i detta afseende, icke komma till Civil-Depart:t,
derföre att man icke bryr sig om att åtala dem. Man klagar icke,
förr än skadan är skedd och konkursen gjord och man med det¬
samma uptäcker, att den ifrågavande personen icke kan föra bok
och räkning. Dessutom bör man, så mycket som möjligt är, akta
sig, att icke besvära Konungen med sådane småsakers afgörande,
som denna. Om man, vid alla tillfällen, iakttoge detta försigtighets¬
mått, så skulle Const.Utsk. icke behöfva framkomma med förslag
till en serskild RegeringsRätl, hvarigenom ärendena dragas från
Konungen.
Orsaken hvarföre jag anser de af Utsk, föreslagna ordalagen
böra ändras, är den att, såsom Gr. Lagerbjelke anmärkt, desamma
äro så beskaffade, att en person, som redan varit af vederböride
lärare, äfven vid högre läroverk, examinerad, likväl kan föranlåtas
underkasta sig nytt förhör, om han vill i handelsyrket inträda. Då
denna olägenhet kan förekommas genom ordalagens ändring, hvar¬
före skulle man då icke bevilja den återremiss, hvarom Hr Flach
anhållit och hvilken jag äfven önskar att R. o. Ad. måtte bifalla.
Den 27 September f. m.
333
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sora jag redan till¬
räckligt ordat i denna fråga, vill jag icke mycket förlänga diskus¬
sionen, utan endast i afseende på sjelfva saken nämna, att, enl.
mitt förmenande, äro alla éxamens-prof i och för rättigheten alt
drifva en näring olämpliga, hvarföre jag äfven yrkar afslag å Utsk:s
förslag i denna del. Men jag har egentligen begärt ordet för att
motsätta mig den af flere talare här yrkade återremiss, hvilken en
ledamot, som i denna fråga tillhör samma parti som jag, äfven
medgifvit. Hvartill en sådan återremiss skall tjena, då Riksdagen
är så långt framskriden, kan jag icke fatta, isynnerhet när frågan
är af den enkla beskaffenhet, att den genast kan afgöras.
Jag förenar mig således med de ledamöter, hvilka hafva yr¬
kat afslag.
Frih. Rehbinder: Om återremiss skulle beviljas endast för
all få tillagd en sådan mellanmening, sorn jag, med anledn. af Gr.
Lagerbjelkes anroätkn., tog mig friheten i början af diskussionen
föreslå, så vill jag icke motsätta mig densamma, men eljest synes
den mig öfverflödig. Ifall man efter orden ”skrifva läsligt och
räkna” tillägger ”så vidt prof förut icke blifvit aflagdt, eller offentlig
examen blifvit genomgången” eller något dylikt, som utmärker att
sökanden innehar de kunskapsprof, som här äro föreskrifna, så vore
ju saken hjelpt. Sådant har skett flere gånger förut under denna
Riksdag och jag inser icke hvarföre en sådan obetydlighet skulle
föranleda en återremiss.
Hr Munck, Carl: Af den diskussion, som i Utsk. förevar
öfver detta ämne, blef jag icke öfvertygad om nödvändigheten af
den ifrågavande förändringen, men då ledaraöterne i Utsk. voro
serdeles enträgna och då icke nekas kan alt missbruk egt rum, så
ansåg jag mig icke böra motsätta mig förslaget. Men jag tager mig
friheten fästa R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, att när vi komma
till den 6:te §:n, så finna vi, att ingen förändring i kunskaps-profs
afläggande för landthandlande blifvit föreslagen. Om nu R. o. Ad.
bifaller förevar:de hemställan, skulle äfven landthandlande blifva
skyldige, att inför fullmäktig från handelsförening undergå det ifrå-
gavar:de profvet. Som jag anser detta högst olämpligt, skulle jag
helst önska, att punkten blefve afslagen, men om detta icke bifalles,
har jag ingenting emot en återremiss, hvarigenom Utsk. blifver i
tillfälle att befria landthandlande från skyldigheten alt undergå prof
inför fullmägtig från handelsförening.
Frih. Raab: Då det ingalunda är qvinnor förmenadt, att
drifva handel, skulle de vara skyldige att framträda inför, samt
examiueras af de ifrågavande examens-kommissionerna. Jag hem¬
ställer huruvida sådant vore lämpligt.
Då återrremiss nu är begärd, och jag icke kan förmoda an¬
nat än att åtminstone en af dem, som framställt ett sådant yr¬
kande, derigenom önskar få saken förfallen, synes det mig vara
bättre, att genom eli afslag på en gång göra af med saken.
334
Den 27 September f. m.
Hr vou Hartmansdorff: Den 6:te §:n innehåller: ”Beträf¬
fande behörigheten till sådan handelsfrihet och vilkoren derför,
gälle hvad uti §. 1 med hänsigt till handel i stad föreskrifvet är,
dock att härvid burskap icke må erfordras;” Månne det icke är
nödigt, att den, som drifver handel på landel, också förstår alt föra
bok och räkning? Troligen ntborgas äfven der varor såsom i stä-
derne. Men om man anser någon rättelse eller olikhet böra iakt¬
tagas i afseende på förhöret, torde det väl vara skäl, att, på sätt
Hr Munck föreslagit, återförvisa denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, framstälde härefter propos., först till bifall,
hvarvid ropades Nej, sedan lill återremiss, hvarvid ropades starka
Nej, blandade med Ja, och slutligen till afslag å Utsk:s i förevar:de
punkt gjorda förslag, hvarvid svaren utföllo med starka Ja, jemte
åtskilliga Nej; samt förklarade sedermera, alt han funnit den sist
framslälda proposm besvarad med öfvervägande Ja.
Efter härvid af Hr Flach begärd votering, uplåstes till juste¬
ring och godkändes följande votens-propos.
Den som afslår Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk:s förslag om än¬
dring i litt. a. af l:sta §:n i 1S46 års Handels-Ordning, röstar
Ja;
den del ej vill, röstar-
JNej;
vinner Nej, anser B. o. Ad. de emot nämnde förslag gjorde an-
märkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 20.
Nej — 12. (
§. 3. Morn. 4.
Ulsk:s afstyrkande yttrande, i fråga om utbyte af de i detta
mom. förekommande ord ”i stad eller å landet” emot orden ”på
grund af Fabriks- och Handlverks-Ordningen,” bifölls; men, i Iråga
om det af Utsk. tillstyrkta tillägg vid detta morn., yttrade
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till ifrågavar:de un-
dantags-stadgande har jag svårt att finna något egentligt skäl. Om
de varor, som försäljas, hitkomma från Norrland eller andra orter,
må vara likgiltigt, ty de böra i alla afseenden vara underkastade
enahanda vilkor. Men då det ibland ifrägavar:de handlande finnes
sådane, som hålla bod, synes mig mindre rättvist att de skola drif¬
va en sådan rörelse, utan alla afgifters erläggande.
Jag anhåller om afslag å denna punkt.
Häruti instämde Frih. Raab och Frih. Tersmeden.
Hr Flach: En sådan rättighet, som här för Norrländska
handlande är föreslagen, existerar verkligen lill följd af Kongl,
Den 27 Se p t e m b e r f. m.
335
Förordm elen 5 Juni 1824, men då densamma afviker från Handels-
Ord:n, ansåg man alt äfven i denna sednare en bestämmelse af
sådan syftning, som 1824 års Förord, innehåller, borde inflyta.
Delta är anledningen till det af Utsk. afgifna förslag, hvilket man
ansåg vara så mycket mer af behofvet påkalladt, som det visat sig
dels alt den af mig nyss åberopade författning af 1824 fallit uti
glömska hos de polismyndigheter, hvilka densamma tillämpa, dels
att de Norrländska handlande' blifvit af nyssnämnda myndighet an¬
tastade samt fällde. Då man klagat häröfver och sökt ändring hos
Hof-Rätten, har visserligen polisens beslut blifvit uphäfdt, men då
det utgör en tillfällighet, att klagan öfver ett dylikt beslut fullföljes,
önskade jag att ifrågavar:de tillägg bltjfve i HandelsOrdningeu infört.
Jag anhåller om bifall.
Gr. Lagerbjelke: Den fråga, som nu blifvit oss förelagd,
är redan och det ganska nyligen afgjord, nemi. genom K. M:s
Nåd. Bref till KommersKolhm, af år 1853. Stockholms handels¬
förening- hade till K. M:t ingått med förfrågan, huru den, Norr¬
ländska handlande i Stockholm medgifna rättighet borde förstås.
K. M. förklarade, i anledning deraf, att någon förändring i Handels-
Ord:n icke skulle ega rum, till följe af den fordna rättighet, som varit
Norrländska allmogen förunnad. Saken är således afgjord och Handels-
Ord:n skall i hela sin vidd tillämpas så väl på Norrlänningar som på alla
andra. Att nu R. St. ett år efter det K. M:t pröfvat och afgjordt frågan,
skulle, utan att något serskildt skäl blifvit förebragdt, ingå med en underd.
skrifvelse, hvari R. St. anhålla att den Norrländska handlande all¬
mogen skulle få företräde framför den öfriga allmogen i hela riket
samt varda befriad från de i HandelsOrd:n föreskrifna stadganden,
kan jag för min del icke finna skäligt och rättvist. Mig synes det
rättaste vara, att den Norrländska allmogen i första hand sjelf vände
sig tilt K. M:t med en underd. anhållan i ämnet, men att R. St.,
utan att något behof till ett undantags-stadgande är visadt, skulle
till K. M:t ingå med den föreslagna underd. skrifvelsen, kan jag
icke gilla, hvarföre jag också förenar mig med Gr. Mörner i dess
begäran om afslag å denna punkt.
Frih. Cederström: Den ledamot, som begärde bifall till
Utsk:s Betänk., har dervid yttrat, alt då Norrländska allmogen blef-
ve, tvertemol tydlig lag, lidande, borde man afvärja sådant genom
en förändring i författningen. Men denna allmänna åsigt är all¬
deles stridande, icke allenast emot min tanke om det rätta, utan
äfven emot Ståndets, hvilket vid den nyss hållna voteringen på ett
ovedersägligt sätt visade sig. När lagar och författningar finnas,
som äro rigtiga lill syftningen och tydliga till ordalagen, äger man
ju alt göra dem åtlydda. Deras tillämpning kan rättas och förbätt¬
ras på laglig väg, om- fel deruti förekomma; men ingen onödig
förändring uti sjelfva lagarne bör derföre vidtagas. Följaktligen
instämmer jag med de ledamöter, som på föregående och denna
punkt yrkat afslag.
336
Den 27 September f. m.
Frill. Rehbinder: Jag anhåller endast alt få nämna att jag
icke bilrädt det af Disk. i denna punkt framställda förslag, ehuru
jag icke ansett det löna mödan att emot detsamma mig reservera,
till följe hvaraf jag också instämmer med de talare, som yrka af-
slag å förevande punkt.
Hr Flach: Jag fruktår Frill. Cederström missförstått mig, då
han yttrade, att jag sagt ali det vore en i lagen grundad rättighet,
som nu vore i fråga. Så är icke förhållandet, utan det är i den
af mig åberopade författning, som denna rättighet existerar. Jag
skulle kunna upläsa ett af Svea Hof-Rätt utgifvet utslag, som, i
strid med polisens beslut, tillägger handlande ifrågavar:de rättighet,
men som jag icke för närvande har detta utslag tillhands, har jag
skickat bud till EkonomiUtsk. efter det, och, om diskussionen
fortfar till dess utslaget hinner hit förskaffas, skall jag hafva äran
upläsa detsamma.
Hr Gr. o. Landtm:s först till bifall å Utsk:s förevande tillstyr¬
kande framställda propus, besvarades med Nej, hvarefter detsamma
af R. o. Ad. afslogs.
§. 3 mom. 2.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Hr Hesselgren hafva
haft ganska rätt. Följden af ntivande HandelsFörordning är den,
att handelsrättigheten blifvit utminuterad oell att, i stället för be¬
tydliga bodar, så ser man nu å Munkbron, Kornhamn eller hvar,
som helst, en mängd småhandlande, som under bar himmel eller
tak af lärft utbjuda sina varor. Detta slags handlande i städerna
hvilka den nya författningen tillskapat, motsvara backstugusittare pä
landet. På förenämnde platser är derföre stundom så trångt, att
åkande, äfven om de köra i gående, svårligen kunna komma fram.
Jag hörer nu en ledamot anmäla sig, hvilken förmodligen kommer
att upträda mot mig. Dessförinnan vill jag, vidhållande mitt yr¬
kande, blott tillägga att det menliga förhållande, jag omnämnt, ännu
icke hunnit göra skada nog, för att föranleda en sådan återgång,
som jordens styckande, hvilket redan genom den upkomna mängden
af backstugusittare förmått Konung och Ständer att vara betänkta
på en författnings utfärdande deremot. Handelns utminutering,
som synes mig vara i sin mon lika skadlig, skall ofelbart leda lill
samma slut.
Gr. Lagerbjelke: Då det är tillåtet för fattigt folk att ge¬
nom eget arbete försörja sig, samt att tillverka varor, måste det
äfven vara tillåtet att, sedan varorna äro förfärdigade, desamma för¬
sälja. Här är nu likväl fråga om att förbjuda en person, hvilken
gör dylika tillverkningar i ganska liten skala, att få afyttra sina
varor på det ställe, der sådant för honom sjelf medför minsta kostnad
samt afbräck i hans förtjenst.
Ett sådant förbjudande innefattar i sjelfva verket ingenting
annat, än ett förhindrande att tillverka varorna, ty huru kan man
begära, att den, som säljer på torgen, skall icke allenast bestå sig
det
Den 27 September f. m.
337
det förlag, sorn erfordras för varornas tillverkning, utan också
vidkännas de kostnader, sora äro förenade med hållande af verk¬
lig salubod. Om han äfven skulle vara i stånd härtill, så blefve
hans varor dyrare, till skada icke allenast för honora sjelf, utan
äfven för de personer, som köpa dera.
Hvad åter beträffar det af Hr von Hartmansdorff anförda skälet
att rörelsen på torgen skulle blifva så stark, att hvarken gående
elier farande skulle kunna komma fram, så ser jag ingen lämpli¬
gare utväg, än att torgen göras- större, ty icke lärer det väl
falla någon in och påstå, att om rörelsen upfyller hamnar och
torg, är det rörelsen, sorn skall inskränkas, och icke hamnarne
samt Torgen, hvilka skola utvidgas.
Jag anhåller vördsamt om bifall till punkten.
Propos. lill bifall å Utsk:s i ämnet afgifna afstyrkande yttrande blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt han funnit Ja öfvervägande.
§:n 6 inom. 7.
Hr von Hartmansdorff: Ifrågavar:de motionärer åsyfta att
inskränka antalet af landthandlare. Denna åsvftniug synes mig
lika god, som den att inskränka deras antal, hvilka idka handel i
städerna. Landlhandlarne hafva gjort mycken skada, såsom hrän-
vins ut prånglare och i flera andra hänseenden; ty de hafva utbredt
yppighet hos allmogen, och derigenom skadat mångfaldigt. Denna
ntminulering af handeln på landet, jag vill icke säga åsyftar, men
föranleder likväl dertill, att man får backstugnsiltande Köpmän
äfven där. Således öfverensslämmer det ena förhållandet med det
andra; och man förfar följdrigligt då man på detta sätt öfverdrif-
ver handeln. Enär R. o. Ad. godkäunt sådan öfverdrift i afseende
på stadshandeln, befarar jag att Ståndet på enahanda sätt förfarer
med landthandeln. Men då jag icke kan gilla en sådan åsigt,
önskar jag likväl att punkten måtte återförvisas.
Frih. Raab: Det förhåller sig visserligen så, att en af de
motionärer, hvars förslag blifvit uti ifrågavande punkt besvaradt,
har yrkat en inskränkning af handelsrättigheten på landet eller att
afståhdet från stad, hvarinom landthandel ej må idkas, måtte ut¬
sträckas lill 5 i st. för 3 mil, men 2:ne andre Riksdagsmän, G.
Bjerkander och Jöns Persson hafva motionerat i en alldeles motsatt
syftning, enär den förra har yrkat, att afståndet för landthandelns
idkande mätte bestämmas till 2 mil från närmaste stad, samt den
sednare, att delta afstånd måtte inskränkas till 1^ mil. Således
tror jag att Utsk. gått en medelväg, då det afslagit både den enas
och den andras yrkande, HVad beträffar landthandeln i allmänhet,
så erkänner jag visserligen att den genom bränvinsutprånglandet
gjort mycket ondt, men den saken kan hjelpas på annat sätt, än
genom inskränkning i antalet af landthandlande. Att stadshand-
landerne vilja hafva bort sina medtäflare på landet, förundrar mig
icke, men då landthandlarne synes mig hafva verkat mera godt än
ondt, böra de enligt min tanka icke till antalet inskränkas.
Jag yrkar bifall.
12 H. 22
338
Den 27 September f. m.
Frih. Rehbinder: Jag har verkligen uti denna fråga låtit,
som man säger, kyrkan stå midt uti hyn.' Den ena motionären
har yrkat att afståndet från stad, hvarinom landthandel ej må
idkas, måtte utsträckas till 5 i st. för 3 mil, den andra åter alt
delta afstånd endast mätte bestämmas till 1^ eller 2 mil. Jag
tror att begge motionärerna haft orätt. Den som bor på 3:ne mil
från en stad, kan lätteligen derifrån erhålla sina förnödenheter,
den åter som har sin bostad på ett längre afstånd, bör på närmare
håll än 3 mil kunna erhålla dem. Om K. M:t stadfäster den af
R. St. beslutade författning, rörande bränvins utminutering och för¬
säljning, och genom hvilken s. k. utminuteringsslällen, der bränvin
kan få köpas, blifvit inrättade, så tror jag all landthandel!], i afse¬
ende på ntprångling af bränvin, icke kan komma att utöfva nå¬
gon skada; deremot tror jag att nyttan af landthandel torde vara
af de flesta insedd, ty de af allmogen, som bo långt frän staden
och icke hafva råd att köpa förnödenheterne i större skala, utan
endast litet om sender, kunna nu på nära håll erhålla desamma,
utan att behöfva upoffra flera dagar pä resan till och från staden.
Jag anhåller således vördsamt om propos. på bifall å Utsk:s
hemställan i förevar:de punkt.
Hr Flach: Då Frih. Raab, sedan jag anmält mig, erinrat om
den irring Hr von Hartmansdorff begått, när han yttrade att mo-
lionärerne åsyftat inskränkning i landtmannahandeln, vill jag en¬
dast tillägga, att, enl. min tanka, Utsk. verkligen gått en medelväg,
då det föreslagit att nu gällande stadganden måtte bibehållas. 1
afseende på bränvins-utminulerings-rättigheten har Utsk. ganska rig-
tigt anmärkt, alt det är ett stadgande, som kommer alt bero på
Särskildta Utsk:s behandling.
Jag anhåller derföre om bifall till Utsk;s hemställan.
Hr, von Hartmansdorff: Jag har ganska riktigt genomläst
Betänk, och äfven denna punkt. Alt jag nämnde motionärer i st.
f. motionären var ett felagtigt uttryck. Men jag gör alldeles icke
afseende på motionärernas antal; ty ora vi skulle taga såsom ex.
bränvinsfrågan, hvilken jag olyckligtvis kom att omnämna, så finna
vi att de flesta motionerna i den sednare saken voro just från
det Stånd, som, då fråga blef om bränvins beskattning, visat sig va¬
ra gensträfvigast. Genom min ämbets-utöfning i Kammar-Rätten,
har jag erfarit huru halade landlhandlarne äro. Mål förekomma icke
sällan, där desse klaga öfver, att de blifva för hårdt beskattade, och
efter hvad handlingarne visa, är det ock sannt. De till Karomar-
Rätten afgifna förklaringarne antyda att taxerings-kommitéerna på
landet anse landthandlare såsom skadedjur och söka att, då socknarne
ej lyckas, genom Iandshöfdinge-embetels åtgärd, blifva från dem
befriade, beskatta dem så högt, att de förlora lusten lill bosättning
på landet. Ar det nu bättre alt folket derstädes söker genom sjelf¬
hämd göra sig af med dem, än att lagstiftningen förekommer den
skada och det missbruk, dessa handlande förorsaka.
Ben 27 September f. m.
33a
Gr. Lagerbjelke: Äfven den, sora erkänner oell anser alt landt¬
handel kan göra godt, mäste dock medgifva, att densamma blifvit
i icke obetydlig grad missbrukad, men sädane missbruks motarbe¬
tande har icke utgjort föremål för Utsk:s förslag. Deremot hafva R.
St. så väl vid (öreg:de, som innevande Riksdag vidtagit ganska rik¬
tiga åtgärder i detta hänseende. Då det uti Handels-Ordnm förut
stadgades, alt hvar och en person, som egde de i förordnm np-
gifne qvalifikationer, hade ovilkorlig rättighet, att å landet idka han¬
del, så blef vid sednaste Riksdagen den förändring uti stadgandet
vidtagen, ätt då en ansökning om handels utöfvande å landet gjor¬
des, skulle det derjemte bero på K. M:s Befhtde alt, efter för-
samlingarnes hörande, efter omständigheterna besluta, hvarigenom
således den absoluta rättigheten till handels idkande å landet up-
hörde. R. St. hafva vid denna Riksdag afgjort, att bränvinsförsälj-
ning icke får ega rum i förening med handel, äfvensom att brän¬
vin icke får gratis uti handelsbod utbjudas. Då genom dessa beslut
den af landthandeln förorsakade största skadan blifvit i väsendtliga-
ste mån undanröjd, och då de af motionärerne framställda försla¬
gen icke skulle, enl. min tanke, leda till ett nyttigt resultat, anhål¬
ler jag vördsamt, alt R. o- Ad. behagade bifalla Ulsk:s förslag.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s förevartde hemställan, ropades starka Ja, jemte ett el¬
ler annat Nej; hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt han fun¬
nit Ja öfvervägande.
Ånyo föredrogs SlatsUtsk:s den 23 och 25 dennes på bordet
lagda Utlåt. 291, i anledn. af väckt motion om förändrade stad-
gauden, ang:de Hypolheks-föreningarnes obligationers upköpande af
Riksg:s-kont:t.
Frih. Raab, Adam Christian: Som R. o. Ad. vid upläs-
ningen nyss hört, år jag motionär i frågan, men då Riksdagen nti
lider lill slutet, vill jag icke besvära med en återremiss, utan blott
närmare utveckla skälen för min motion. Det förhåller sig nemi.
sä, ätt enl. den för Fullm:ge i Riksg:s-kont. utfärdade instruktion,
ega Fullm:ge alt genom upköpande af räntebärande obligationer
göra fruktbärande de kapitaler, som finnas i dess vård. Detta
hafva Fullm:ge visserligen gjort till fördel för det allmänna, men
Fullm:ge hafva vid upköpandet fordrat såsom vilkor, att obligatio¬
nerna skola vara förfallna inom 1 ä 6 månader eller också den
serskilda förbindelse afgifvas, att, ehuru obligationerne icke äro enl.
sin ordalydelse på en sådan lid förfallne, de likväl skulle kunna
inom en dylik liderymd infrias. Men då grunden för Hypotheks-
förenings-inrätlningarne icke är att söka skaffa sådana lån, som inom
en kort tid skola återbetalas, utan lån, som blifva under en längre
följd af år stående, måste äfven de ntgifne obligationerna löpa för
en längre tid och icke kunoa vid anfordran eller inom en kort tid
upsägas. Det är ju derföre klart, att de obligationer, som Hypo-
340
Den 27 September f. m.
theks-föreningarne utfärda, icke kunna vara till betalning förfallne en
eller sex raänader efter deras ingifvande. Sä vida icke dessa före¬
ningar skola tvingas, att ifrån utlandet hemta sina resurser, är det
af vigt, att de kunna få obligationerne löpande inom landet. För
ett sådant ändamåls vinnande vore ingenting bättre, än att Riksgts-
kont. upköpte dessa obligationer i enlighet med deras verkliga ly¬
delse, och hvarigenom med ett ord obligationerna upfyllde de med
dem i allmänhet åsyftade ändamål. Detta har äfven jag önskat,
samt i min motion jemväl föreslagit att Fullmtge i Riksg:s-Kont. borde
inköpa de obligationer, som gå med lägsta kurs, äfven om de voro
ställde på utländskt språk.
Då StalsUtsk. icke funnit skäl att understödja min motion, vill
jag icke, då Riksdagen är sä nära sitt slut, försöka vinna det af
mig åsyftade ändamålet, utan må det, som jag tagit mig friheten an¬
föra, anses såsom en reservation.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den behållning, som Riksgts-
Kontoret eger, alt genom tipköp af räntebärande obligationer göra
fruktbar, är icke af den beskaffenhet, alt den för en längre tid skall
blifva qvarliggande i Kon(:s kassa, utan den är afsedd till kon¬
tant bestridande af de Kont:s utgifter i ett eller annat hänseende,
som f. u. icke utgå. I st. f. alt dessa penningar skola under li¬
den ligga i Ranken, upköpes för dem obligationer, dels för att skaffa
Kont. någon räntevinst, dels ock väsendtligen, för det alt medlen
icke mätte dragas ur allmänna rörelsen. Vid sådant förhållande
kan Riksg:s-Kont. endast upköpa sådana papper, hvilka lätt och ha¬
stigt kunna realiseras. Vore handeln med obligationerne allmän,
så låter det sig visst göra för Riksg:s-Kont. att upköpa dej utländsk
myntsort utgifne hypotheks-obligationerna, hvilka äro oupsägbara,
men då så f. n. icke är förhållandet, kan Kont. icke, med säkerhet
att få dem snart realiserade, uphandla dessa papper, ulan att veder¬
våga att derigenom lida icke obetydlig förlust.
Af sådan anledn. hafva Fullmtge, ehuru Reglementet icke lägger
hinder i vägen för ett sådant köp, ansett sig detsamma icke böra
verkställa. Skulle Kont., emot all förmodan, erhålla en behållning,
hvilken icke på en längre lid behöfde användas, så skulle Fullmtge
kunna verkställa sådane köp af obligationer, som Frih. Raab föror¬
dar, men eljest icke, såsom jag nyss nämnde, utan att förlust kom¬
mer vedervågas. Om det af R. St. beslutade fondsystemet kommer
till stånd, upkommer af sig sjelft en sådan handel, sorn Frih. Raab
åsyftat, utan att R. St. behöfva vidkännas den förlust, som f. n.
lätt kan ådragas genom de å Tyska språket och i Tyskt mynt utgifne
obligationerne. Delta fondsystem eger ett stort företräde framför de
nyssnämnde Tyska papperen, emedan de äro ställde i Svensk mynt¬
sort, lill följd hvaraf det också går lättare, att med dem få en så¬
dan handel i gång. Då obligationerne äro ställde å utländskt mynt,
måste handeln med dem ega rum i större poster, hvaremot då frå¬
ga är om inländskt mynt, en handel äfven för smärre poster kan
upkomma. Hvad nu beträffar de i Svensk myntsort löpande, redan
befintliga obligationerna, så hafva, på sätt jag förut nämnt, Fullmtge,
Den 27 September f. m.
341
vid upköp af dem, nödgats, liksom i afseende på de utländska,
tillse att Fullmtge alltid kunna vara säkra, att, när så behöfves,
återfå de för dem utgifne penningar. Dessa obligationer gå nu
icke till större belopp i den allmänna handeln, och komma svårli¬
gen att göra det förr, än kapital-rabatt blifver införd. De gå nu
alltid al pari och med 6 månaders upsägningstid, men denna up-
sägoing kan icke ske annat än vid Direktionernas qvarlals-samraan-
komster. Om nu Fullmtge skola underkasta sig detta stadgande,
måste Fullmtge före hvarje qvartals-sammanträde först eftertänka om
för möjligen inträffande behof man icke behöfver upsäga obligatio¬
ner till kanske icke så obetydliga belopp, för att icke intill tiden
för nästa upsägningstid komma i förlägenhet. Det är således klart,
attoni Fullmtge i Riksgts-Kont. icke fordrat af hypotheksföreningarne
sådana vilkor, sora nu skett, hade den dubbla olägenhet upstått, att
Fullmtge nödgats dels mer än en gång göra upsägning, hvilket nu,
dä upsägning när som helst får ske, kunnat undvikas, dels i smärre
skala nu verkställa upköp af obligationer. Att någon fara för onö¬
dig upsägning från Fullmtges sida icke förefinnes, bevisar just
denna Riksdag och det af R. o. Ad. fattade beslut, hvarigenom
Fullmtge, i enlighet med af dem afgifvet förslag, bemyndigas att up-
taga lån. i
Jag anhåller således vördsamt om bifall till Utskts förslag.
Frih. Raab: Då jag uti milt förra yttrande lillkännagaf, att
jag icke yrkade återremiss, vore det högst oriktigt att uptaga R. o.
Adts lid med diskussion öfver en principfråga, hvartill ett ytterli¬
gare ordande öfver denna fråga skulle leda. Jag vill blott med nå¬
gra få ord tillkännagifva, alt jag genom framställandet af min mo¬
tion ingalunda åsyftat, att klandra del sätt, hvarpå Fullmtge i Riksgts-
Kont. i denna fråga förfarit, utan endast önskat, att delta måtte på
ett annat sätt försiggå. Derjemte anhåller jag, att få uptaga Gr.
Lagerbjelkes uttryck, att om del funnes en allmän handel med
ifrågavartde obligationer, så skulle Fullmtge kuDnat hafva köpt dem.
Men det är just felet, att en sådan handel icke kunnat upstå i vårt
land, och huru i all verlden skall den kunna åstadkommas, med
mindre, än att den auktoritet, sorn är närmast dertill, löper risken
af en eller ett par proc:s fall? ilvad åter beträffar de å utländskt
språk skrifne och i fremmande mynt ställde obligationer, vill jag fä¬
sta upmärksamheten deruppå, alt jag föreslagit, att om Fullmtge in¬
köpte sådana obligationer, skulle det åligga hypotheksföreningarne
att utbyta dem emot obligationer, skrifne på Svenska språket och
ställde i vårt mynt. Således har derutinnan icke legat något
binder.
förevartde Utlåt, blef uppå härefter framställd propos. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUlskts den 23 och 25 dennes på bordet
lagda Utlåt. JVs 293, ang:de gjord framställning om ett kreditivs
afsätlande för upköp eller belåning af Svensk spanmål.
34 2
Den 27 September f. m
Frih. Raab, Adam Christian: Äfven denna min motion
har rönt samma öde, som den föreg:de, oell jag ber blott alt fä
säga uägra ord vid dess likbegängelse. Orsaken hvarföre motionen
blifvit så knapphändigt behandlad, torde fä sökas deruti, att jag be¬
gärde alt densamma malte remitteras till Släts-, och icke, såsom jag
borde hafva gjort, till BankoUlsk., dit den rätteligen torde hafva
hort. Detta var ett förbiseende af mig sjelf, för hvilket jag icke
kati klandra någon annan. Win motion gick endast derpå ut, att
återuplifva det kreditiv för spanmålsbelåning, som redan vid 1834
och 1835 års Riksdag beviljades, men sedan vid Riksdagen åren
1847 och 1848 indrogs. Jag förutsäg nemi. hvad sorn visserligen
i år ännu icke inträffat, men som innan årets slut kan hända, att,
till följd af bränvinstillverkningeus förväntade inskränkning, åtgån¬
gen af spanmål inom landet kommer all betydligt minskas, samt att,
man derigenom skulle komma i den ställning, att det blefve gan¬
ska svårt ali afsätta spanmål, isynnerhet om en'gynnande årsväxt
inträffade i Europa. Till afhjelpande af dessa bekymmer ansåg jag
det vara nyttigt, att de associationer, som på större handelsplatser
kunde bilda sig för upköp eller belåning af Svensk spanmål, finge
sig öppet lemnat, alt på Banken emot billiga vilkor erhålla ett kre¬
ditiv. Jag föreställer mig således, att de tider komma, hvilka skola
bekräfta nyttan af ett sådant kreditiv, samt att ett dylikt förslag, som
mitt, dä blitver framställt och vinner bifall. Emellertid torde under
tiden erfarenheten blifva ganska dyrköpt.
Jag yrkar äfven i afseende på detta Utlät, icke någon åter-
remiss.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter lill bifall å förevande Utlåt, fram¬
ställda propos. blef med Ja besvarad.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms den
23 och 25 dennes på bordet lagda Betänk. M 15, i anledn. af
väckt motion om tillhandahållande, på allmän bekostnad, af eli of¬
ficiell dagblad å vissa upgifna ställen.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wijlh.: Enär förev:de fråga är
af ganska stor vigt, anhåller jag, ehuru det kommer att uptaga R.
o. Ad:s lid, att den af mig afgifna reservationen mätte blifva up-
läst, samt alt jag derefter måtte återfå ordet.
Sedan denna upläsning försiggått, anförde
Frih. Rehbinder: Jag har föga alt tillägga till min reserva¬
tion. De uti densamma uptagna skäl synas mig vara tillräckliga,
samt ådagalägga behofvet af en officiell tidning. De sammansatta
Uisk:ns afdelu. hade till Ulsk:n framställt enahanda förslag och till¬
styrkan, som jag nu uti min reservation uptagit; men uti Utsk:ns
plenum föll det med en pluralitet af 4 röster, om jag mins rätt.
Lagberedningen, som år 1850 yttrade sig på det mest ampla sätt
till förmån för ett dylikt förslag, slutar sin till K. W. afgifna un¬
derd. skrifvelse med följande ord: ”och Beredningen har funnit
Den 27 September f. ni.
343
denna sak , vara af så stor vigt, att den trott sig ej böra belt och
ballet afsluta sitt arbete, utan alt derå fästa E. K. M:s Nåd. up-
märksamhet.” — Allmogen har sällan råd eller håg alt bålla sig
tidningar, och när de det hafva, bestå de sig endast en mindre tid¬
ning, som kommer ut en å två gånger i veckan. Det är bekant,
huru dessa tidningar vanligen innehålla förvillande upgifter, samt,
i st. f. att sprida ljus och uplysning ibland allmogen, föra den bak¬
om ljuset. Det torde derföre vara nödvändigt, att allmogen kom¬
mer i tillfälle att erhålla eu sådan tidning, som den, hvilken nu år
i fråga.
Jag vågar hoppas, att R. o. Ad. skall uphäfva det beslut, som
de sammansatta Utslcn fattat, samt återremittera frågan i den syft¬
ning, som min reservation innehåller.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit ulfärdadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Rud.: Frih. Rehbinder har ganska rik¬
tigt erinrat, hurusom, vid behandlingen af denna fråga i lilsk:ns
plenum, en majoritet af blott högst få rösters öfvervigt förkastade
det af de sammansatta Utskms afdelning framställda förslag, hvilket
Fritnn i form af reservation lill R. St. nu öfverlemna!.' Jag an¬
håller, att lill hvad Ftilun anfört fä bifoga ett försök till vederlägg¬
ning af de utaf de sammansatta Utsk:n för sitt afstyrkande fram¬
lagda skäl. Ulsk:n anse i främsta rummet, att, då Svensk Författ-
niugssamling, innehållande påbud och författn:r, som utkomma, re¬
dan pä Statens bekostnad utdelas till hvarje församling i Riket,
skulle spridandet af en officiell tidning icke vara behöfligt; men då
nian känner den mindre lockande form, som allmänna påbud och
författmr äga, och i anseende till sitt allvarsamma innehåll måste
hafva, och då man besinnar, alt en tidning, äfven om den inne¬
håller vissa delar, som kunna vid en flyktig läsning befinnas temli-
gen tråkiga, likväl, i anseende lill de öfriga ämnenas omvexling och
mängd, anses vida mera läsbar och underhållande än den torra För¬
fattningssamlingen, torde man likaledes lätteligen inse, att författmr
och påbud, införda uti en officiel tidning, skola bland allmänheten med
mycket större sannolikhet kunna påräkna och vinna läsare, än nu, då
desamma spridas endast genom den s. k. ”Svensk Författningssamling.”
Dernäst yttra Utskm, för att visa onödighelen af ett officellt
dagblad, att stämningar i allmänhet böra serskildt kungöras dem,
hvilkas rätt är deraf beroende. Detta är visserligen sannt, ang:de
alla egentligen s. k. rättegångsmål; men uti en mängd andra ären¬
den, hvilka röra lagliga, och för den enskilde högst vigtiga förhål¬
landen, såsom kallelser, der bostaden är okänd, underrättelser om
arf och testamenten, spörjsmål om hinderslöshet för ålskillige, som
vilja gifta sig, men ej kunna bevisa sig vara till äktenskap lediga,
dessa m. fl. Kungörelser erhållas icke på annat sätt, än genom lid-
ningarne, af de personer, hvilkas rätt, fördel och bästa dock måste
i hög grad af dessa tillkännagifvanden vara beroende; ty sådana
serskilda underrättelser meddelas icke genom det ståmningssätt, som
Utsk:n omtala.
344
Den 27 September f. ni.
Vidare säga litslen, alt den af motionären föreslagna åtgärd
desto mindre kan anses upfylla den dermed åsyftade fördel, som,
äfven om den i motionen anlvdda tidningen skulle utdelas lill hvarje
socken i Riket, i allt fall jemförelsevis ganska fä persouer komme
att blifva i tillfälle deraf taga kännedom. Delta yttrande innefattar
säkerligen ett stort misstag; ty man finner t. ex. i en mängd för¬
samlingar s. k. sockenbibliolheker anlagda, hvarest icke finnes mer
än ett exemplar af hvarje hok att tillgå, men detta exemplar cir¬
kulerar inom socknen, så alt det blifver läst af ganska mångå per¬
soner. Sådant skulle naturligtvis i mycket högre grad blifva för¬
hållandet med en tidning, som i anseende till sitt, i jemförelse med
de liesta böcker, ringa omfång och snarlästa beskaffenhet, icke be-
höfver stanna länge hos hvar och en. Hvad utdelningen beträffar,
så kan den på flera säll ordna», efter hvarje oits olika behof, va¬
nor och lokala förhållanden. Ingenting hindrar alt bladet finge lä¬
sas uti viss tur uti gårdarne, alltefter som deras läge och folkrik-
hel sådant föranledde. Men, om man heldre så ville, kunde, in¬
nan denna kringsändning ägde rum, tidningen vara tillgänglig för
läsning i den s. k. sockenstugan, hvarest t. ex. på Söndagsefter¬
middagen, sedan allmän gudstjenst helt och hållet slutat i kyrkan,
någon frivillig föreläsare kunde underrätta de kringstående om tid¬
ningens innehåll, hvilket lika väl torde låta sig göra, som jag med
egna öron hört t. ex. tidningen ”Folkets röst” m. fl. under sön-
dagseftermiddagarne på landsbygden för grannar och vänner hos
allmogen upläsas, samt af den med största upmärksamhe! afhöras,
hvilken häst bevisades genom de lifliga kommentarie!-, hvartill in¬
nehållet merändels gaf anledn.
Ulsk:n hafva slutligen ansett den betydliga kostnad, förslagets
verkställande skulle medföra, utgöra ett tillräckligt skäl att afstyrka
motionen; men jag kan icke föreställa mig, all Svenska statsverket
är uti den brydsamma ställning, alt ett anslag al 20,000 R:dr skulle
kunna antagas såsom ett tillfyllestgörande skäl för att afslå en vig¬
tig sak, derest den i och för sig sjelf är nyttig, och snart sagdt
nödvändig, såsom obestridligen förhållandet torde vara med den fö-
revande angelägenheten, vare sig att upgiften löses på det ena el¬
ler andra sättet, huru man bäst må kunna ordna tidningsväsendet
på ett gagnrikare vis, än hittills kan sågas ernådl, och finna ett bo¬
temedel, i spridandet af uplysning och sanning, mot de alldeles
motsatta notiser, som nu mångengång verka förvillande på god¬
trogna läsare.
Offentligheten är en af vår tids mest älskade sedvänjor, ja
man kan säga, nu mera ett behof, som dock desto angelägnare bör
på ett värdigt sätt tillfredsställas. Det är sanning och välvilja, men
icke motsatsen deraf, lättsinniga, ogrundade och vilseledande tipgif-
ler och satser, alltför ofta uppenbart syftande att nedsätta och håna
institutioner och samhällsmedlemmar, som böra spridas; och att
sanna notiser, äfvensom en hofsam framställning, hufvudsakligen
skola afses i ett blad af sådan beskaffenhet som det förevar:de, lig¬
ger i sjelfva sakens natur; ty det är icke möjligt, att en tidning¬
skall ett år eller ens ett qvartal få fortfara såsom officiel, derest
Den 27 September f. m.
345
den icke nöjaktigt upfylier deremot svarande billiga fordringar. Vil¬
ligt, så väl som skyldigt, medgifves alt tidningsblad gifvas af för¬
tjenstfull! syfte och sakrikt innehåll; men just sådana är det man
borde erbjuda åt allmänheteD, medelst lättade utvägar för deras vid¬
sträcktare spridning. Ogräs sjelfsår sig nog; men den ädla säden
måste med möda och orhsorg odlas och vårdas.
Jag anhåller således, att delta ärende måtte lill Utsk:n varda
återremitterad!, uti afsigt, att R. St. framdeles under innevar:de
Riksmöte måtte anslå nödiga medel för spridandet af ifrågaställa
officiella tidning. Den erforderliga summan blifver nu något min¬
dre än de sammansatta Utsk:ns afdela, sig föreställt, enär genom
omröstning i förstärkt StatsUtsk. lidningsbevillningen nyligen blifvit
nedsatt. Della komma Ulsk:n nogsamt att taga i öfvervägande, i
fall, såsom jag hoppas, Ulsktn få tillfälle att ånyo pröfva förevartde
ärende.
Hr Adelborg, Anders Otto: Frih. Rehbinders förslag är
utan tvifvel af mycken vigt och af stundens behof påkalladt; och
liufvndidéen deri ovedersägligt riklig; men sättet, på hvilket han
velat genomföra del, är, efter min tanka, ej det rälta.
Sedan nu skolor äro inrättade öfver allt i landet, och folket
mera allmänt lärt sig läsa, är tydligt, att vet Igirigheten hos detsam¬
ma blifvit ökad emot förr, då endast ett färre antal innehade denna
förmåga. Alt detta begär alt läsa, så nytt i sin uprinnelse, ej kan
med den mogna erfarenhetens urskiljning välja de ämnen, som bäst
passa, eller de skriftliga meddelanden, som med sanningen mest öf¬
verensstämma, är ju naturligt. Del tillhör dä en vis Öfverhet att
leda detta kuuskapsbegär på en riktig väg, och att så laga, att sko¬
lan genom sin undervisning ej kommer alt göra skada i st. f. att
gagna. En förbättrad folklitteratur är också f. n. en af dagens vig-
tigaste frågor, och så vigtig, att jag ej kan förstå, att man så
länge förbisett den inverkan densamma skulle hafva på folkets
bildning.
Sedan folket lärt sig läsa, skall det nog skaffa sig tillfälle der¬
till, och hvad som kommer i dess händer blir med nybörjarens lä-
sehunger slukadt. Både godt och ondt får då följa med utan ur¬
skiljning. Intryck göra sig gällande, som förut aldrig funnits; nya
åsigter laga ut sin rätt. Mera rörelse kommer att upsla inom na¬
tionens intellektuella område. Att man således mäste vara betänkt
på, att i tid sprida en nyttig läsning, är klart, ty eljest skall all¬
mogen snart falla i händerna på skandalpressen, hvilken, minsann,
ej år overksam. Vill man förekomma att tidningar och folkskrifter
af dålig art under sin rund genom landet få en alltför skadlig in¬
flytelse, så må man då äudtligen blifva betänkt på, att underlätta
kringspridandet af den bättre pressens alster. Skrifter, affattade i
en nphöjd, fosterländsk anda, och med en ren, moralisk tendens,
dock inhöljda, isynnerhet till en början, i sagans och folksångens
på landsbygden omtyckta klädnad, borde derföre alternerande med
npgifter, rör:de naturens enklaste företeelser och landtmanna-rön,
öfverallt spridas, till ett pris, så billigt, att denna penning utan af-
• 346
Den 27 September f. m.
saknad kunde gå ur bondens ficka. Man borde så till sågandes låta
öfversvämma landet af dylika skrifter af alla slag, för att derigenom
kunna så småningom, år ifrån år, genom denna läsning söka lyfta
folkets känslor oell tankar lill de högre föremål, som utveckla na¬
tionaliteten och fostra en vackrare samhällsanda. Intet politiskt
borde i dessa få inblandas, påen deremot enkla underrättelser om
Regeringens åtgärder understundom medfölja. Att på detta vis sätta
sig i beröring med rikets mest aflägset boende iunebyggare och Så¬
lunda med goda råd och lifvande känsloinlryck tala till alla och
göra sig förstådd af dem, anser jag vara ett behjerlansvärdt före¬
mål för en vis och omtänksam Regerings åtgärder. Genom en så¬
dan utvidgad folklitteratur, alltid omsorgsfullt vårdad af en genom
högsta makten tillsatt redaktion, — hvad skulle icke kunna vinnas?
Nästan i bredd med katechesen och psalmboken skulle denna läs¬
ning kunna spridas, och dess välkända alster, alltid bundna i ett
visst format, och med en viss yttre likhet, skulle snart blifva så
bekanta för allmogen, att de skulle blifva lika nödiga för dem, som
tidningarne för den mera bildade delen af samhället. Mycket mera
skulle vara att säga i denna väg, men jag vill ej uptaga R. o. Ad:s
tid dermed, då öfverläggningen egentligen icke handlar om denna
sak. — Men jag har velat framställa min åsigt om rätta sältet att
meddela sig till folket, hvilket jag tror vara såsom jag här fram¬
ställt det, och icke såsom Hr Rehbinder föreslagit det.
Den okunnige är alltid mera benägen för misstänksamhet och -
misstydning, och drar sig genast tillbaka för det man vill påtruga
honom. Hans första fråga till sig sjelf är: Hvarföre vill man nöd¬
vändigt, att jag skall inhemta delta? Hvad kan vara skälet till detta
bemödande för min skuld? Ligger derinunder ej någonting, hvilket
för mig är farligt? Gör man ej detta för att leda mig åt ett visst
håll? Dessa och dylika reflexioner göra sig alltid mer eller mindre
klart gällande inom massan, då man öfver den vill åtaga sig ett
oombedt målsmanskap. Blir det väl möjligt, alt, genom offieiela
förklaringar af Regeringens åtgöranden, alltid öfvertyga om riktighe¬
ten af desamma? Ofta måste ju Regeringens påbud, för att blifva
nyttiga för del hela, blifva störande för den enskildte. De bäst ut¬
arbetade förklaringar skola vid dylika tillfällen ej kunna förmå att
öfvertyga den, som förlorar vid en Regeringens åtgärd, om riktig¬
heten af densamma. Regeringen skulle på detta sätt gifva sig in
i en farlig polemik med nationen, hvilken tvifvelsutan ej skulle un¬
derlåta att uptaga den utkastade handsken, och anse sig fullt be¬
rättigad att förklara, på sill sätt, ulgifna författningar, och dymedelst
skulle tillvägabringas ett klander, vida skarpare än som nu pågår,
och detta vill säga mycket. Delta sätt att från högre regioner in¬
om samhället meddela sig till de lägre, är allmänt vidtaget inom
despotiska samhällen, och har ibland dessa längst varit begagnadt
i Österrike. Det smakar af despotism, och jag tror ej det passar
för vårt land. Vill man inverka på folkets omdöme på ett fördel¬
aktigt sätt, bör det ske på ett vida finare vis, utan att bemödan¬
det i denna väg så tydligen låter märka sig; och dessutom, detta
sätt, en gång börjadt, hvar skulle det en gång sluta? Jag fruktar
Den 27 September f. m.
347
för, alt i en -framlid man mångengång sedan innerligen skulle ön¬
ska, alt man aldrig börjat ett sådant förelag. Om förklaringar öf¬
ver Regeringens handlingar skola till folket ulga, hvilket äfven jag
anser nyttigt, så hör della ske genom enkla förtydliganden, ut¬
sända lid efter annan kling bygderna med folklitteraturens alster,
ungefärligen så affattade, sora man nu understundom ser dylika ar¬
tiklar införda i almanachorna, och ej på det sätt Frih. Rehbinder
föreslagil, hvilket, jag säger det ännu en gång, hell och hållet skulle
förstöra den rätta verkan af denna i grunden goda idée.
Jag yrkar bifall till Utskms Betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: I likhet roed den siste
värde talaren, kommer äfven jag alt begära bifall till Utskms förslag.
Jag värderar visserligen den af Frih. Rehbinder uti dess reservation
Uttryckta goda afsigt, men jag tror icke att man pä det af honom
föreslagna sätt kan upnå det åsyftade målet. Hvad är det sora
skulle genom den officiella tidningen spridas? Jo, det vore först och
främst legala annonser; men sådana, som allmogen behöfver känna,
delgifvas den nu genom kungörelserna.
Frih. Cederström har visserligen erinrat, att kungörelserna icke
sprida annonser om giftermål, men dessa annonser äro lyckligtvis
så få, att de icke torde föranleda behofvet af en tidnings spridande
öfver hela riket. Allt hvad som i öfrigt af Regering och myndig¬
heter föreskrifves till efterlefnad, kommer ut genom författnings¬
samlingen. Vidare skulle ”utländska nyheter” genom tidningen
spridas. Ja, visserligen kunde det vara bra, men de äro icke alltid
sanningsenliga eller af det värde, att de förtjena komma till all¬
mänhetens kunskap. Den som känner allmogen vet nog, att den
icke är serdeles intresserad utaf utländska nyheter. Sedermera kom¬
mer ”nyare rön och upfinningar, tillika med andre upsatser, som
kunde vara för allmänheten nyttige.” Det kunde visserligen vara
serdeles väl om sådant komme till allmänhetens kunskap, men i
detta hänseende hafva vi redan ett sällskap för nyttiga kunskapers
spridande, som genom sina tidskrifter meddelar allmänheten dylikt,
och då vore bättre genom anslag understödja dess bemödanden, än
alt konkurrera med detsamma. Dertill kommer att Hushållnings-
sällskaperna i alla län utgifva, i form af tidning eller tidskrifter,
sina nyttiga upsatser, hvilka lyckligtvis äro både läste och trodde.
Allmänheten har annars hunnit lära sig inse, att icke allt som är
tryckt i en tidning är sannt; skandaltidningarne hafva så länge lju¬
git, alt den icke mera tror som förr på tidningsberältelser, men den
misstro, som härigenom hos allmänheten sig inrotat, kunde möjli¬
gen äfven komma att sträcka sig till en sådan tidning, som den
ifrågavar:de.
Frih. Cederström har föreställt sig, att tidningen skulle kunna
blifva myckel spridd, antingen derigenom, att den cirkulerade inom
socknen, eller på det sätt, alt den förelästes. Uti en medelstor
socken, der 2,000 personer finnas, torde åratal åtgå, innan denna
tidning cirkulerat lill alla läsare, och nyheterna blifva serdeles gamla
och utan allt intresse för dem, som sist skulle få läsa dem. Hvad
348
Den 27 September f. m.
åter angår föreläsare, tror jag icke det vore alt rekommendera, isyn¬
nerhet, när jag hörde det ganska ledsamma prejudikatet, som i så¬
dant afseende finnes, rörande en annan tidning, som på dylikt sätt
blifvit spridd och känd. Med Hr Adelborg öfverensstämmer jag
deruti, att, om en tidning utdelas, som innehåller sådana oskyldiga
upsatser och välmenande råd, som den ifrågavar:de vore ämnad all
göra, skulle skandaltidningarne mer än någonsin hittills bemöda
sig, att få densamma vederlagd, och genom ett smakligt framställ¬
ningssätt i bedrägeriets och skämtets ordalag försöka att tillintetgöra,
hvad som man å andra sidan genom densamma ville åstadkomma,
och hvar och en vet huru olycklig begärelse, som ligger i deu syndiga
naturen, att heldre vilja läsa del som är skandalöst, än det som är
nyttigt, hvadan det är troligt, att det onda upsålet skulle få bättre
framgång, än det goda. Sedt ur denna synpunkt anser jag försla¬
get icke allenast onyttigt, utan till och med skadligt; lill följe hvaraf
jag tillstyrker bifall till Utskras hemställan.
Frih. Cederström: Jag kan icke inse, på sätt en värd ta¬
lare förmenat, att öfvermåttet af falska underrättelsers spridande,
ifall sådant eger rum, icke borde forma Slaten, all deremot vidtaga
' någon åtgärd, emedan man, enl. hans förmenande, derigenom lor-
dehända, om jag rätt fattade det, endast skulle reta de illasinnade
till ökade ansträngningar. Ett sådant sätt att argumentera, skulle,
om det tillämpades i ailä andra afseenden, förlama hvarje redlig
mans verksamhet, enär han alltid skulle befara, att det onda blefve
genom motarbetandet fördubbladt i st. f. hämmadt. Men likasom
man i allmänhet måste kämpa för det rätta, under förhoppning om
slutlig seger deråt, bör man äfven göra det i tryck, isynnerhet i
dessa tider, då det är ett faktum, som icke kan förnekas, alt tid-
ningsläseriet uptager en stor del af den läsande allmänhetens tid
oell upmärksamhet. Det är derföre dubbelt angeläget, att man be¬
reder henne tillfälle till att läsa sådant, som är i möjligaste måtto fritt
( från förvrängningar och förlyduingar, enkelt, uplysande, sannings¬
enligt och ädelt. :
Hr Adelborg har visserligen förklarat, att det i detta land fin¬
nes en skandalpress. För min del tror jag, att här dessutom fin¬
nas blad, som väl icke kunna tilldelas ett sådant epithet, men som
likafullt verka i en samhällsuplösande rigtning. Emedlertid har, så¬
som nyss sades, Hr Adelborg medgifvit, alt här, bland andra, exi¬
sterar en art af tidningar, som till sitt innehåll är skadlig och som
bör motarbetas; men på sitt vanliga sätt afslår han icke desto min¬
dre ett förslag, som skulle kunna, fastän visst icke alldeles tillintet¬
göra, dock betydligt hejda skadligheten af denna slags press, deri¬
genom att åt menigheten erbjödes en bättre läsning, som likväl,
medelst delgifvande af faktiska upgifter om tidshändelser och hvar¬
jehanda tilldragelser af allmännare intresse, tillfredsställde en nu¬
mera ganska mycket spridd vetgirighet, eller om man heldre så vill
kalla den, nyfikenhet hos allmänheten, äfvensom den ärelystnad,
som genom en mera vidgad läsekunskap nu för tiden i folksko¬
lorna inhemtats. Hvad angår den misstro, sora skulle väckas ge-
Den 27 September f. m.
349
nora bemödanderne alt motverka illvilliga angrepp å pressens sida,
så gäller härom detsamma jag förut sagt i afseende å vådan alt reta
motståndarnes hätskhet. Ingendera farhågan får gälla såsom skäl
alt lägga armarne i kors oeh förblifva overksam, när man ser klan¬
derbegäret och lättsinnet ständigt ökadt och kringspridt. Den en¬
skildes välvilliga försök alt i sin krets bibringa uplysning och rät¬
telse lemnar jag i sitt fulla värde; de blifva aldrig öfverflödiga,
men de blifva otillräckliga, att i vidsträcktare mån gagna, när det
vilseledande ämnet sprides genom tusentals organer. Man måste
anlita kraften af större omfång och större verkan, motsvarande den
häfstång, sora ger fart åt det man vill och bör bekämpa.
Hvad jag icke kan med lystnad lemna å sido, är den ogrun¬
dade upgift, att officiella, samt af Staten bekostade eller understödda
blad egentligen tillhöra despotiska stater; ty då skulle man i och
med detsamma påstå eller medgifva, att t. ex. Belgien, hvarest på
Statens bekostnad le Moniteur Beige ulgifves, och att Frankrike,
der under den s. k. Reslauralions-perioden och under den s. k.
Juli-monarkien, likasåväl som under de båda Kejsarväldena och
under Republiken, likaledes en med rikligt offentligt understöd för¬
sedd tidning, le Moniteur Universel, allmänheten tillhandahållits,
kunnat kallas despotiskt styrda stater. Men enär det konstitutio¬
nella statsskicket och den parlamentariska styrelsens anda just i
dessa länder och epoker varit företrädesvis hyllade, synes en dylik
sats innebära för mycken orimlighet, för att kunna antagas.
Då således, enl. min tauke, några giltiga invändningar icke
blifvit emot det af Frih. Rehbinder framställda förslag förebragta, utan
man endast framkastat upmaningar, alt försöka på något annat sätt,
medelst andra utvägar, vinna ett önskadt och önskvärd! mål, de der
icke, efter min upfattning och mitt sätt att se saken, leda till nå¬
got verksamt resultat, får jag vördsamt fortfara uti min anhållan
om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag är ense med Frih.
Rehbinder derutinnan, att en sådan tidning som den ifrågavar:de,
i hvilken alla Regeringens åtgärder och tillika alla officiella kungö¬
relser införas, bör genom Statens försorg och för hans medel ut-
gifvas; alt tidningen bör kostnadsfritt tillställas alla myndigheter i
landet, på det att det ej måtte bero på en eller annan persons
godtfinnande, huruvida tidningen allestädes är tillgänglig eller icke.
Jag vill ej uprepa de flera skäl derför, sorn Frih.-n redan anfört;
men då en talare i mitt grannskap beslridt åtgärden, såsom utgående
från Regeringen och derföre väckande misstroende, torde det tillåtas
mig åberopa en myndighet, hvilken med skäl anses, åtminstone är
det min tanka, för att till sina tänkesätt vara mycket liheral, nemi.
den fordna Lagberedningen och hennes mening om saken. Jag an¬
håller alltså, att få för R. o. Ad. upläsa ett af benne i ämnet af-
gifvet yttrande, samt derjemte nämna, på det att R. o. Ad. må be¬
döma om denna Beredning bör ansdk för liberal eller ej, att hen¬
nes till Konungen ställda skrifvelse är undertecknad af N. S. von
350
Den 27 September f. m.
Koch, J. G. Richert, J. A. C. Qvensel, C. II. Pfeffer och J. Lun¬
dell. Dessa Hrr hafva yttrat sig på följande sätt:
”Under fortgången af del arbete, Beredningen nu fullbordat,
har den fråga ofta förekommit, huruvida för de (alrika fall, då
efter lagförslagen, likasom efter åtskilliga redan gällande lagar och
författa:!', stämningar, andra kallelser elier underrättelser af hvarje¬
handa slag skola meddelas allmänheten genom tidningar, det sätt,
som dertill f. n. begagnas, må antagas vara för ändamålet verkligen
lillfyllestgörande. En tidning, som skpll köpas, kan omöjligen
här i landet’ blifva så spridd, att den läses af mer än en
ganska ringa del af landets befolkning. Hvad den innehåller,
får således icke, med något sken af sanning, sägas hafva kom¬
mit till den stora allmänhetens kännedom. Ej heller synes det
vara med rättvisa väl förenligt, att den, åt hvilken en stämning,
en kallelse eller en annan underrättelse af ifrågavarule slag medde¬
las, skall derföre vidkännas någon afgift, vare sig större eller
mindre. Kostnaden bör falla den till last, som later ett sådant
meddelande utgå, icke den, till hvilken det utgår, emedan det är
den förre allena, som njuter förmånen deraf, att han ej behöfver,
med större omgång och på ett vida mer betungande sätt, för med¬
delandet söka den sednare. Af allt delta är det, efter Beredningens
tanke, en följd, att de oftanämnda meddelanden, på hvilkas iaktta¬
gande ganska många menniskors hela välfärd ej sällan beror,
böra införas i 'något kungörelseblad, som sprides lika vid¬
sträckt med del, hvarigenom lagar och f ärjatln:r pr omulger as,
och som, lika med delta, kostnadsfritt utdelas till hvarje
församling och lill offentliga myndigheter, för att öfverallt i
Riket vara tillgängligt för en hvar, som deraf vill hemta någon
uplysning. Ett sådant blad, af den vidd för hvarje gång det ut-
gifves, att alla till tryckningsdagen inkomna meddelanden deri få
sitt tillbörliga rum, kan med skäl förtjena den i lagstil vedertagna
benämningen af allmänna tidningar, emedan allmänhetens rätt och
säkerhet, så vidt möjligt är, derigenom vårdas. Och Beredningen
har funnit denna sak vara af så stor vigt, att den trott sig
ej böra hell och hållet af sluta sitt arbete, ulan att derå fästa
E. E. M:s Nåd. upmärksamhet.” Jag tror således saken vara
tillräckligt förordad både af den konservativa och den liberala, eller
om man snarare vill säga, den framåtskridande sidan.
I saken får jag tillägga, att tidningen borde dagligen utgifvas,
på det alt enskilda tidningar ej måtte komma henne i förväg med
underrättelser om de allmänna åtgärder, som böra allmänheten med¬
delas. Om hon icke erhåller dem lika hastigt genom den officiella
tidningen, som genom de andra, tipfyller denna icke sin bestäm¬
melse. Derjemte anser jag det nödvändigt, att den officiella tid¬
ningens ulgifvaude eller fortsättning icke må bero hvarken af en
serskild inrättnings, såsom Svenska Akademiens, tillfälliga förfoganden
eller på en företagsam måns åtgöranden; ty denne skulle kunna
falla ifrån eller uphöra med utgifvandel. Detta borde, med ett ord,
vara lika beständigt och säkert, som förhållandet nu är med för*
faltnings-somlingcns meddelande.
Den 27 September f. m.
351
Man har sagt, att det vore despotiska Regeringar, som gåfve
anslag åt dylika tidningar. Frih. Gederström har häremot nyss
åberopat den Belgiska Regeringen; och jag anhåller ali dertill få
lägga Ludvig Philips, hvilken visserligen icke ansågs vara despotisk,
ulan mycket parlamentarisk.
Det har blifvit påsiådt, att en sådan tidnings npgifter skulle
misstros, just derföre, alt hon vore officiel. Hvad Regeringen be¬
slutar och påbjuder, kan icke belviflas, emedan det icke innehåller
betraktelser, ulan den oböjliga bokstaf, som uttalar Regeringens
förfoganden. Misstror man den likväl och handlar deremot, så får
man plikta derför när vederböV:de komma alt verkställa besluten.
Hvad är det då man skall misslro? De officiella kungörelserna kan¬
hända? Den som icke vill tro på dem skadar sig sjelf; ty om han
icke inom föreskrifven lid inställer sig hos upgifven myndighet, så
förlorar han sin talan. Återstår således ingenting annat alt misstro,
äu de tidnings-artiklar, som kunna införas till försvar för Regerin¬
gens åtgärder. I fall någon läsare är så beskaffad, alt han endast
hörer pä det ena örat, nemi. det, som vetter åt oppositionen, då är
det förgäfves att för honom andraga några skäl och då vöre han
förmodligen lika döf för dem, i händelse någon annan tidning än
den officiella yttrade sig mot oppositionen.
De Hrr ledamöter, som lala mot en officiel tidnings lifgifvande,
synas hysa den tanken, alt man ej skall kunna få Svenska allmän¬
heten att tro på sanning, om man icke pressar den » henne; eljest
tror hon blott på oppositionen. Ar allmänheten redan kommen
derhän, så torde intet annat intyg erfordras för att visa huru väl
hon behöfver alt ställas till råtta. Kan detta ske derigenom att Re¬
geringen stillatigande läler ensidigheten fortfara? Jag har, lill min
stora bedröfvelse, sett Sveriges Regering i många år förfara på det
sättet. Följden blifver den, att man tror och säger det Styrelsen
och hennes biträden, när de icke anföra någonting eller ens försöka
att försvara sig mot de beskyllningar, som dem .göras, måtte hafva
orätt. När man å ena sidan anförer skäl, de må vara sämre eller
bättre, så måste man äfven å den andra visa, att man kan andraga
grunden för sitt handlingssätt. Att liga stilla är en utväg, som
icke leder till målet, utan slutligen derhän, att man måste med våld¬
samma medel försvara sig.
Här är sagdt, att nyare rön och upfinningar ej behöfva genom
en officiel tidning kungöras, emedan man liar de skrifter, som säll¬
skapet för nyttiga kunskapers spridande utgifver. Men jag befarar,
att de underrättelser, som deri meddelas, äro alltför torftiga, eme¬
dan de åro beräknade på läsare med nog ringa kuBskaper. Jag
har sett andra använda och har äfven sjelf begagnat dessa skrifter,
för att gifva min betjening en lämplig sysselsättning på lediga stunder.
Således, när jag genomgår de serskildta skäl, som mot saken
blifvit anförde, kan jag icke finna dem giltiga, utan anhåller vörd¬
samt att R. o. Ad. måtte återremittera Betänk., på det att Utskm
mätte ånyo taga saken i öfvervägande.
Frih. Rehbinder: Ehuru jäg egentligen begärde ordet för
att få upläsa Lagberedningens yttrande, hvilket nu af Hr von Hart-
352
Den 27 September f. m.
mansdorff blifvit verkställt, vill jag dock begagna mig af tillfället
att nämna några ord. Jag anser det vara så mycket nödvändigare
att fästa upmärksamhelen deruppå, all under Lagberedningens yt¬
trande slår namnet J. G. Richert, emedan Hr Adelborg förklarat,
alt den af mig afgifna reservationen smakar af despotism. Jag
hemställer till Hr Adelborg, om det är sannolikt alt denne man
lånat sig till att gå despotismens ärenden Del synes tydligt, att
han hyser samma åsigt som jag ronde denna tidnings nytta, och
man behöfver icke hafva mycken kännedom ora förhällanderna på
landet, för alt finna, att ifrågavaride tidning är af behofvet högt
påkallad.
Hr Adelborg har sagt, alt han önskar att spridandet af ljus
och sanning sker i tysthet. Det kan visserligen hända, att någon
enda för saken nitälskande och med tillräckliga medel försedd per¬
son i detta afseende gör sitt bästa, men sådant torde dock icke
blifva allmänt. Afven om detta sker uti en socken i Söderman¬
land, hvilket jag icke heller betviflar, så gör, såsom ordspråket
säger, en svala ingen sommar.
Frih. Raab har sagt, alt om tidningen skulle cirkulera uti en
socken med 2,000 personer, skulle den för dem, som sist erhölle
densamma, blifva ganska gammal. Det synes mig, sorn Frihin tagit
i beräkning, att qvinnor och barn äfven skulle läsa tidningen.
Ehuru jag uti min domsaga har en socken, som består af öfver
4,000 personer, är jag dock fullkomligt förvissad derom, alt tid¬
ningen der skulle blifva ganska hastigt läst, antingen den cirkulerar
eller blifver på något allmänt ställe föreläst. Jag tror icke, att tid¬
ningen skall hinna blifva 14 dagar gammal, när den kommer till
den siste, ty de flesta inora socknen skola icke läsa den, utan en¬
dast de, sorn taga del uti allmänna angelägenheter, d. v. s. den be¬
suttna allmogen.
Då mina motståndare yttrat sig om skandal-pressen mycket
skarpare än jag, kan jag icke förstå, hvarföre de skola motsätta
sig spridandet af en tidning, som kån motverka Dyssnätnnde press’
oriktiga och förvrängande läror. Man invänder visserligen och sä¬
ger, att äfven om folket erhåller den ifrågavar:de tidningen, skall
det köpa skandalpressens, men då man känner den allmänna hus-
hållsandan på landet, torde det icke vara svårt alt inse, att allmo¬
gen, när den gratis erhåller en tidning, hvilken innehåller just så¬
dant, som den hufvudsakligen behöfver vela, icke skall gifva ut
några penningar för andra tidningar. Huruledes det af mina mot¬
ståndare erkända goda ändamålet skall, genom ifrågavaride tidning,
komma att, i st. f. att befrämjas, motverkas, kan jag icke inse och
icke heller hafva de nöjaktigt förklarat det.
Man har sagt, att allmänheten numera just icke tror uppå, alt
det som är tryckt, är sanning. Detta kan vara förhållandet i Stock¬
holm, men jag vet att allmogen, och äfven ståndspersoner, rätt
ofta härutinnan hysa andra tankar. Jag påminner mig i detta af¬
seende ett af samme J. G. Richert, som undertecknat Lagberednin¬
gens skrift, fälldt yttrande, att när en upgift i tidningarne länge
är
Den 27 September f. m. 353
är vorden idislad, tror allmänheten den slutligen, utan att veta hvar¬
ifrån den erhållit sin öfvertygelse i ämnet.
Jag vågar vördsamt fortfara i min anhållan om äterremiss uti
den syftning min reservation innehåller.
Hr Hjerta, Lars: Jag skulle icke hafva deltagit uti denna
diskussion, om icke det förefallit mig, alt en sida af frågan blifvit
förbigången, som förtjena!' tagas i betraktande. Jag anhåller dock,
alt dessförinnan få, med anledn. af några föreg:de talares yttrande,
anmärka att man, rör:de lämpligheten eller icke af att bestå all¬
mänheten ifrågavar:de tidning för intet, icke behöfver sätta uti fråga
huruvida den skall komma att föra despotismens talan eller ej; men
eftersom man vidrört den politiska sidan af saken, tager jag mig
friheten fästa upmärksamhelen derpå, att, utan alt anse det ifråga-
var-.de förelaget vara utgånget från despoliska afsigter, skulle roan
kunna föreställa sig det fall, att en (legering, som vore uti hög
grad impopulär och-som vidloge för landet så skadliga åtgärder,
att de på det högsta ogillades af hela den oberoende delen af prés*
sen, utan1 alt Styrelsen förmådde försvara sig inför den länkande
allmänheten, man skulle kunna föreställa sig säger jag — hvilket
historien äfven visar någongång hafva inträffat — att en sådan Styrelse,
om den kunde disponera öfver en tidning, som egde ett slags
tvängsmonopol att komma till den stora del bland folket, hvilken föga
äger tillgång till eller råd att hålla sig andra tidningar, begagnade
delta medel för alt dels genom undertryckande af verkliga fakta,
dels genom origtiga förespeglingar, pä sätt man ofta sett fallet vara
med besoldade tidningar i en opopulär Styrelses hand, söka gifva
sina handlingar en färg, motsatt den verkliga, och som icke kunde
gälla inför den tänkande allmänhet, som har tillfälle och förmåga,
att bedöma hvad som å båda sidorna anföies. Om något sådant
inträffade, så uphörde sjelfva den utgångspunkt, hvarifrån de talare,
som vilja hafva ifrågavar:de tidning, utgått, nemi. att ändamålet
med spridandet af tidningen vore åstadkommandet af rikliga be¬
grepp om sakernas ställning. Den ifrågavartde tidningen blefve i
stället ett medel alt gifva ett falskt begrepp derom.
Ofvergående nu till hvad jag egentligen ämnade framställa, vill
jag först begagna tillfället att förklara min tillfredsställelse deröfver,
att om också icke i afseende pä sakeu i sin helhet, dock till en del,
hafva fått anledn. att instämma med Hr von Hartmansdorff. Då jag
förklarar, att jag ingalunda anser det kunna vara skadligt, att uti
hvarje socken spiides en tidning, som innehåller officiela annon¬
ser och underrättelser om de officiela handlingar, hvilka Re¬
geringen önskar måtte komma till allmänhetens kunskap, så bör det
erinras, att detta icke blefve en tidning af den beskaffenhet, som
man synes hafva åsyftat genom det inom Utsk:n framlagda förslag,
hvilket blifvit afstyrkt, ty om det endast varit fråga om hvad man
kallar officiell, d. v. s. helt enkelt ett register eller en krönika öf¬
ver Regeringens förfoganden, jemte de legala annonser, som allmän¬
heten är skyldig att ställa sig till efterrättelse, så skulle det vara
12 H. " 23
354
Den 27 September f. m.
ganska lätt att tillvägabringa kådant på helt andra vilkor än man
nu ifrågasatt. Det är icke mångå år sedan del officiera bladets pre¬
numerationspris var mindre ån hälften emot nu, äfvensom annon¬
serna då kostade ungefärligen hälften af hvad nu för dem betalas.
Dessa afgifter utgöra en skatt, en kontribution, som, när den in¬
skränker sig lill det minsta möjliga, naturligtvis mäste påläggas all¬
mänheten, såvida någon tidning bör finnas, uti hvilken allmänheten
vet, att hon kan säkert finna de embelsverks kungörelser m. m.,
sorn erfordras för hvarjehanda iakttaganden. Nu har emellertid, un¬
der tidernas lopp, så inträffat, att — jag vet icke örn del skett för att
gynna enskilda personer eller för att kunna bereda tillfälle att pen¬
sionera medlemmar af en Akademi — man, på sätt jag nyss nämnde,
godtyckligt förhöjt denna skatt ganska betydligt. Vore det nu fråga
om alt Staten skulle lemna anslag till ulgifvandet af en officiel tid¬
ning, inskränkt inom det område, jag nyss antydt, och hvilket synes
vara ungefärligen hvad Lagberedningen med sitt förslag åsyftat, så
anser jag det vara icke allenast i sin ordning, ulan äfven nödvändigt,
att härvid tillvägagå på samma sätt, som i andra ärender, der fråga
är om allmänna utgifter, och på samma sätt, som det sker i fråga
om riksdagstryck, genom anställandet af auktion eller emottagande
af anbud inhemta hvilka boktryckare och förläggare vore hågade all
för det billigaste priset lemna ett visst antal exemplar af en sådan
tidning. Om delta skedde, tror jag alt del kunde vara skäl, alt
bifalla det nu framställda förslaget, likväl med inskränkning endast
till det officiela. Men jag undrar likväl, om icke en och annan,
som varit med om detta förslag, dervid tänkt mindre på det offici¬
ela, än på del half-offieiela eller icke officiela i en sådan tidning,
eller med andra ord tänkt på, att under den officiela skylten få
tillfälle framställa läror, som Regeringen sjelf icke precist skulle
vilja svara för. Dessutom om en så beskaffad tidning skall till
hvarje kommun eller socken inom Riket spridas, huru och på hvad
sätt skall det försiggå i sista hand? Skall det ske derigenom att
presten efter gudstjenstens slut upläser hela tidningen eller blott den
del deraf, som innefattas i de välbekanta fet-stil-notiserna, på samma
sätt som nu eger rum med kungörelser? Eller skall tidningen cir¬
kulera emellan de mer eller mindre besutlne innevånarne i försam¬
lingarna? Jag tror att antalet af tidningscirklar inom hvarje för¬
samling härigenom för de flesta fall blefve så stort, att jag hö¬
geligen undrar huru tidningen skulle se ut, när den kom tillbaka
för att uti församlingens arkiv förvaras, samt om ens så mycket
vore i behåll af tidningen, sedan den hunnit tummas af alla ”be-
sutna" fingrar, alt den vidare kunde tjena till efterrättelse fördem,
som i framtiden ville begagna sig af densamma? Det förekommer
mig ock, att genom tidningens cirkulerande skulle komma alt upstå
någon ny afart af den förut tillräckligt öfverklagade krono-bref-
bärings-skyldigheten.
Hvad beträffar de rön och försök, som man ville hafva införda
i en sådan tidning, så utgör detta ett så vidsträckt falt i och för
sig sjelf, att det icke kan komma i fråga, att Regeringens Depart:s-
Chefer skulle befatta sig med öfverinseende! i detta afseende. Detta
Den 27 September f. m.
355
bestyr mäste således öfverlemnas åt en enskild person, hvilken Sta¬
ten skulle betala för att åt hans omdöme öfverlemna hvad slags
själaspis allmänheten i delta afseende kunde erhålla. Del är nog¬
samt bekant, alt förelag af den art, att de utgöra ett slags mono¬
pol, icke alllid blifva väl utförde, emedan det saknas den sporre
till täflan, som är nödvändig, för att genom ansträngningar åstad¬
komma någonting, som kan vara tillfredsställande. Således skulle
det kunna hända, alt, med undantag af det egentligt officiela, re¬
daktionsbestyret i öfrigt endast korome att utgöra en sinekur.
På de af mig nu anförda skäl, vågar jag vördsamt tillstyrka
bifall till de Sammansatta Utsk:ns Betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Enl. mitt förmenande skulle eli
bifall till denna motion icke medföra någon annan följd än att ve-
derbör:de presterskap sluppe den utgift de nu hafva för prenume¬
ration å Post- och Inrikes-lidningen. Det är gifvet, alf om, på sätt
föreslaget blifvit, den ifrägavar:de tidningen gratis skickas till hvarje
socken, skall den på något sått komma socknens innevånare till¬
handa. Icke kan della ske genom cirkulering, ty då man isynner¬
het synes önska att den medellöse mätte få tillfälle alt läsa tidnin¬
gens notiser, skulle en ganska betydlig tid komma alt förflyta, in¬
nan lidningeu blefve uti hvarje koja läst, och samma tidning sä¬
kerligen dessförinnan befinnas uti ett tillstånd af oläslig trasa. Det
är således tydligt, att tidningen icke pä annat sätt kan komma sock-
nemännen tillhanda, ån att densamma hålles tillgänglig på något
bestämdt ställe för att läsas af dem, som i sådant ändamål der in¬
finna sig. Sannolikt blefve dock resultatet häraf ingenting annat
än att, såsom jag nyss nämnde, presterskapet icke behöfde prenu¬
merera på post-tidningen, men om jag ock antager att församlings-
boerne någorstädes verkligen samlades för att läsa tidningen, skulle
troligen äfven de skandal-pressens alster, hvilkas spridning man ge¬
nom detta förslag velat motarbeta, leta sig väg till samma klubb för
tidningsläsning, och det åsyftade målet göras om intet.
Ehuru jag således icke kan godkänna förslaget, vill jag dock
icke dermed hafva sagt, alt ämnet icke förtjenar upmärksamhet. I
likhet med Lagberedningen anser jag ett officiell blad vara af be-
hofvet påkalladt. Förfatlnings-samlingen innehåller icke annat än
Regeringens och offentliga verks kungörelser, men det finnes en
hel mängd andra saker, t. ex. legala annonser m. fl. underrättelser
af allmän vigt, utaf Dvilka det är nödvändigt för de alidia fleste att
icke sakna kännedom. Eli andra länder finnes också officiela tid¬
ningar, hvilka af Staten erhålla icke obetydliga anslag. Uti Sverige
deremot har man gått en alldeles motsatt väg. Då det blad, hvil¬
ket här skall vara det officiela, nemi. Post- och Inrikes-tidningen,
långt ifrån att njuta något understöd af allmänna medel, är Svenska
Akademiens enskilda tillhörighet och nästan den enda inkomstkälla,
som denna Akademi har att tillita:, mäste tidningen naturligtvis skö¬
tas pä det sätt, att den inbringar de största inkomsterne, men icke
så, att den bäst kommer att upfylla sitt ändamål sorn officiel. Del
23*
35G
Den 27 September f. m.
är tydligt att om Post-tidningen skall motsvara de anspråk, man
eger på en officiel tidning, måste den icke allenast innehålla Rege¬
ringens och offentliga embetsverks kungörelser, legala annonser
samt öfriga nnderättelser, hvilka äro för hvar och en behöflige att
känna, utan äfven ullemnas emot ett så lågt prenumeratiions-pris,
alt det blir möjligt för den mindre bemedlade alt förskaffa sig den¬
samma.
Jag anser således för min del, att Utskm misstagit sig uti det
sått, hvarpå Utskm velat upnå målet; men då det torde kunna ernås,
om ett anslag af allmänna medel bestämdes till understöd för ut-
gifvandet af en officiel tidning, på det sätt jag nu försökt framställa,
så får jag, på det att Utskm må komma i tillfälle att taga frågan uti
ytlterligare öfvervägande, förena mig med dem, som yrkat återremiss
af Betänk.
Hr Adelborg: Att Regeringen må hafva en ministeriel) or¬
gan, hvarigenom hon kan meddela sig lill folket, deremot har jag
ingenting att invända och har jag deremot icke heller gjort någon
anmärkning. Att ett anslag till en sådan tidning må af repre¬
sentationen gifvas, synes mig vara ganska billigt, ty det är klart,
att om nationen underhåller sin Regering, bör hon också vara be¬
tänkt på att anskaffa de medel, hvarigenom Regeringens åtgärder
komma lill allmänhetens kunskap. Jag har alldrig opponerat mig
emot något sådant, och, i likhet med den sista talaren, vill jag gerna
söka åstadkomma ett beslut i denna syftning. Ett anslag af denna
art bör likväl icke hafva (ill föremål ett fritt utdelande af en dylik
tidning, utan endast nedsättandet af priset å densamma, så att all¬
mänheten må komma i tillfälle, att så väl från denna, som de
öfriga tidningarne, inhemta sina åsigter. Hvad angår det föreslagna
sältet att gratis sprida tidningen, kan jag icke neka, och jag upre-
par det ännu, att det smakar i mina öron bra mycket af despotis¬
mens sätt att gå till väga. Det ligger visst ingenting despotiskt uti
att gå till väga på det sättet, men det är despotiska staters sätt all
inverka på folket. Delta har jag sagt, ehuru Frih. Cederström an¬
norlunda tolkat mina ord. Ifrågavande tidning skall ju innehålla
officiella kungörelser, legala annonser, som hvar och en inom lan¬
det bör känna, nyttiga rön och försök, samt derjemte lidnings-ar-
tiklar, ledande förmodligen, rörande Regeringens åtgärder och våra
politiska förhållanden. I dessa sednare omständigheter ligger till¬
räckliga medel för en Regering att kunna inverka på nationen, och
det är just detta jag anser vara oriktigt. Jag tror dessutom icke
att man nu mera skall kunna ensidigt inverka på Svenska nationen,
ty hon börjar blifva van att på ensam hand tänka.
Man har sagt att de besuttne äro de, som egentligen komma
att läsa ifrågavande tidning. Ja, det är sannt, men ega de ett så
utveckladt förstånd, att de kunna rätt fatta innehållet af tidningen,
och förstå alltid rätt de deruti förekommande artiklar? Händer det
icke, att just dessa s. k. besuttne, hvilka gerna vilja vara stora
kaxar i sitt omdöme, dock icke äro det, samt möjligen kunna
missledas af tidningen. Att Hr von Hartmansdorff, som sjelf på
Den 27 September f. m.
357
lietta runi förut taillal Lagberedningens sätt atl gå tillväga, nu likväl
icke tvekat att åberopa samma auktoritet till bestyrkande af det utaf
bonom nu framställda yrkande, synes mig icke underligt, emedan
han denna gången kan begagna nyssnämnde myndighets yttrande
lill sin egen fördel.
Jag slutar nu med alt uprepa hvad jag i början af mitt yt¬
trande anförde, att jag nemi. ingenting heldre önskar, än att, då
folket lärl sig alt läsa och då de skolbarn, som ingått uti de under
Carl Johans regering inrättade skolor, nu desamma lemnat, för att
blifva verkande samhällsmedlemmar, Staten äfven måtte gifva dem
något nyttigt att läsa, så att de icke må kasta sig på hvad den då¬
liga pressen har ät dem att erbjuda. Detta är ett värdigt mål, för
hvars ernående jag för min del skall göra allt hvad jag kan, men
då detta försök icke leder dit, utan nära nog till raka motsatsen,
kan jag detsamma icke heller bifalla.
Hr Tersmeden, Pehr Reinh.: Jag anhåller alt få förena
mig med de ledamöter, som yrkat bifall på ifrågavar:de Betänk, och
serskildt roed de båda sista talarne. Det är likväl en omständighet,
som jag vill anmärka, nemi. alt, ehuru jag lika med dem delar
åsigten om behofvet och nyttan utaf en s. k. officiel tidning, anser
jag dock, att det af Gr. Lagerbjelke föreslagna, visserligen bättre
sättet till ändamålets vinnande utgör en annan fråga, som icke står
i direkt sammanhang med den förevande och som borde hafva
väckts genom enskild motion, eller ännu lämpligare genom en Kongl.
Propos. Jag anhåller nu att få tillägga några ord om min åsigt i
afseende pä sjelfva saken. En tidning är, åtminstone om den skall
äga något värde och inflytande, till följe af sin natur, på en gång
officiel och icke officiel. Ingen tidning är rent officiel, ty då up-
hör den att vara en tidning. Med en rent officiel tidning menar
jag en sådan, som endast uptager Regeringens beslut, embetsverks
kungörelser m, ra. s., och en sådan synes Lagberedningen hafva af-
sett, emedan den icke nämner eli ord om allt det öfriga, som tili
en tidning kan inflyta. Skall en tidning hafva något intresse
och icke endast utgöra en författnings-samling eller ett s. k. års-
tryck, måste den emedlertid äfven innehålla ledande artiklar, dessa
må nu vara af officiös art å ena sidan, af mer eller mindre
maliciös å den andra.
Man har sagt, att uti andra länder finnas officiela tidningar
på Statens bekostnad utgifna och spridda, och uti en brochure, som
här nyligen blifvit utdelad, står upgifvet, att af Moniteur Beige gratis
utlemnas öfver 1,100 exemplar samt att af densamma icke köpes
mer än 700. Men förhållandet i främmande länder är så till vida
olika, att der större delen af allmänheten håller och läser tidningar
af alla färger, till följe hvaraf Regeringen ansett nödigt, att äfven
dess åsigter komma till allmänhetens kännedom, hvarigenom denna
allmänhet kommer i tillfälle att pröfva och bedöma. Hos oss åter,
bland hvilka högst få kunna hålla mer än en tidning, de flesta in¬
gen, skulle sannolikt en sådan gratis utdelad tidning komma att
utgöra folkets enda läsning. Hvad för öfrigt officiela tidningar angår,
358
Den 27 September f. m.
så hafva — om jag icke misstager mig — redan uu alla embets¬
verk Post-tidningen gratis, äfvensom K:s Beflnde och Dom-Kapitlen
erhålla det s. k. årstrycket eller Svensk Författnings-Samling. Skulle
tidningen blifva sådan, som Ftih. Rehbinder uti sin reservation sy¬
nes åsyfta, kan' jag icke finna annat, än att en viss ensidighet deraf
blefve en följd, då just bedömandet af olika framställningar betin¬
gar och grundlägger verklig uplysning enl. den gamla regeln: ”au-
diatur et altera pärs'". I öfverensstämmelse med Gr. Lagerbjelke
anser jag således, att den egentliga förmånen skulle bestå deruti,
att man besparade prenumerations-afgiften för vissa personer och
embetsmyndigheter.
Då jag sålunda icke kan betrakta detta företag annorlunda än
som rön och försök att bearbeta opinionen, får jag vördsamt till¬
styrka bifall lill de Sammansatta Utskms Betänk.
Frih. Rehbinder: Jag skall vara ganska kort och icke länge,
uptaga R. o. Ad:s dyrbara tid. Jag vill endast yttra några ord i
anledn. af Hr Hjertås anförande. Han talade om brefbärings-skyl-
digheten och ansåg att kringspridandet af tidningen skulle, med af¬
seende på nyssnämnde skyldighet, blifva en ny pålaga för allmogen,
men jag vill fästa hans opmärksamhet deruppå, att här är icke
fråga om någon skyldighet, utan endast en rättighet för dem, som
vilja taga kännedom om tidningen. Det är gifvet, att de, som ön¬
ska läsa tidningen, anteckna sig och komma öfverens om i hvilken
ordning de skola ega rättighet att bekomma densamma. Då det
således icke är någon pålaga eller skyldighet, att bära bort eller
skicka efter tidningen, ulan endast en rättighet, hoppas jag, att den
i delta afseende framställda anmärkn. icke skall det ringaste in¬
verka på sjelfva saken.
Man har sagt, alt om tidningen blefve gratis spridd, skulle
den möjligen komma alt, till följe af brist på täflan, blifva illa redi¬
gerad samt följaktligen motverka sitt ändamål, men jag ber dem,
som hysa en sådan åsigt, betänka, att om Regeringen gifver ut,
eller rättare later en person under dess auspicier utgifva en sådan
tidning, är det klart, att man afskedar hufvudredaktören, derest
han icke väl upfyller sitt kall. Således är i det afseendet ingenting
att befara.
Man har mycket ordat om svårigheten att sprida tidningen.
Det kan, såsom jag förut visat, ske på mångahanda sätt, äfvensom
om söndagarne vid kyrkan, om den, som man säger, ”ligger midt
i byn”, samt vid bröllop och dylika samqväm. Denna anmärkn. är
följaktligen af ingen betydenhet.
Hr Tersmeden har yttrat, att embetsverken erhålla den offiei-
ela tidningen, d. v. s. Post- och Inrikes-tidningen, utan att derför
erlägga någon betalning. Så är dock icke förhållandet, ty tidnin¬
gen betalas med allmänna medel, expeuce-medlen, om jag ej miss¬
tager mig.
Slutligen får jag förklara min synnerliga belåtenhet dermed,
att Gr. Lagerbjelke och Hr Adelborg i hufvudsak icke ogillat det
förslag, som nu är i fråga, utan endast önskat den ändring, att
Den 27 September f. m.
359
tidningen på det sätt blefve spridd, att prenumerationen på den¬
samma sattes mycket låg. Om sådant läte sig göra, skulle jag
icke hafva någonting deremot, men då jag anser att det af afdel¬
ningen framställda, och uti min reservation uptagna förslag är än-
damålsenligare, får jag vördsamt fortfara i min aöhållan om återremiss.
Gr. Posse, Gust. Mauritz: Det hufvudsakligaste skäl, som
Frihme Cfederström och Rehbinder anfört för åstadkommande af en
återremiss, åsyftande bifall till motionen, har, enl. milt förmenande,
utgjort den lyckliga ställning, hvaruti dessa Hrr anse, att Svenska
allmänheten skulle komma. Jag får förklara, att jag icke kan gifva
min röst dertill, att det om söndagarne må blifva tillåtet att öppet
föreläsa en framdeles utkommande officiel tidning, ty jag hade trott,
att den angelägnaste omsorgen under dylika dagar vore att bibringa
folket undervisning uti bibeln. Att understödja ifrågavar:de förslag
vore detsamma, som att öppet tillåta, att en officiell tidning finge
från kyrkovallarua föreläsas. Jag yrkar följaktligen bifall till de
sammansatta Utskms Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Hr Adelborg har lagt mig till
last, att jag åberopat Lagberedningens förslag och yttranden af Hr
Richert, hvars meningar jag i allmänhet skall hafva bestridt. Men
hvad är naturligare än alt, då någon ledamot påslår, förslaget vara
af despotiskt syfte, man åberopar det liberalaste namn af anseende,
man känner för att bevisa, det åtgärden anses nyttig och nödig, ej
blott af dem, som äro Konungske, utan äfven af dem, som hållas
för att vara motsatsen.
För min del, har jag ingenting emot, att saken bedrifves på
sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit. Hufvudsaken är att erforderligt an¬
slag gifves till en officiel tidnings underhållande. Huru med utgif-
ningen skall tillgå, synes mig vara en senare omsorg, som lämpli¬
gen bör åt Regeringen öfverlemnas.
Innan jag slutar, måste jag uptaga ett par anmärkmr af Hr
Hjerta och en annan ledamot. Den förre säger, att om ifrågavar:de
tidning skulle komma att innehålla ledande artiklar, kunde det
hända, att bon, i täflan med oppositionens tidningar, icke skulle
kunna försvara sig. Ja, hvad ondt läge deri, om de bade rätt? I
annat fall finge hon tillfälle visa, att deras styrka ej bestode i skäl,
utan i tomma eller otidiga ord. Det är i alla fall naturligt, att på
tidniugsulgifvaines skicklighet väsendtligen betor hvem som får öf¬
verlagd. Derföre borde det då lika väl blifva Regeringens omsorg
alt skaffa sig en skicklig utgifvare, som det nu är oppositionens.
Men likväl är det icke sagdt, att de skickligaste skriftslällarne äro
de som hafva rätt. Således tordén J påminna eder, mine Hrr, att
samme Milton, som med nästan helig stämma besjöng det förlorade
paradiset, försvarade Carl I:s afrättning. Kan icke en tidning i vår
tid göra på samma sätt? Om en oppositions-tidning den ena dagen
kommer med en ledande artikel för att nedsätta en Kongl. Pro-
pos., skall då Regeringen icke hafva en tidning, som försvarar Pro-
pos:n och utvecklar skälen för hennes innehåll.
360
Den 27 September f. m.
Min granne bär sagt, atl allmänheten i Sverige vore så för¬
ståndig, att hon icke läte leda sig af tidningar. Jag påstår mot¬
satsen, samt att de fleste, lill och med bland Riksdagsmän, sällan
hafva någon sjelfständig mening, utan rälla sig efter audra, för
hvilka de hysa förtroende, och ofta efter tidningarne. Man lånade
sina tankar från Argus, när han var i ropet, och numera gör man
det från Aftonbladet eller andra tidningar. Hvartill skulle eljest de
ledande artiklarne tjena, om icke för att leda allmänheten och
Riksdagsmän dit man vill. Också torde man icke sällan på ett och
annat RiksStånds beslut märka den inverkan Aftonbladets artik¬
lar gjort.
Jag vill icke längre uplaga R. o. Ad:s tid; utan fortfar uti
min vördsamma anhållan om ålerremiss.
Hr Hjerta: Jag anhåller att med några ord få genmäla den
siste värde talarens anmärkt), öfver mitt förra yttrande. Möjligtvis
har jag af honom blifvit missförstådd.- Meningen med mitt yttrande
om de följder i politiskt afseende, som kunna upsla genom miss¬
bruket af ledande artiklar, var den, all man kan tänka sig möjlig¬
heten af en Regerings personal, som vidloge sä förvända åtgärder,
att de helt och hållet stridde emot hvad en tänkande allmänhet
ansåge vara rätt, och emot majoritetens af nationen önskningar, el¬
ler, med ett ord, alt man hade allt skäl atl fördöma Regeringens
åtgärder. Om en sådan Regering hade ett så beskaffadt monopol
till sitt förfogande, som en tidning, spridd ibland den allmänhet,
som icke hade tillfälle till att hålla sig någon annan tidning, så är
det klart, att Regeringen, då den icke kunde med skäl och argu¬
menter försvara sig inför en tänkande allmänhet, skulle söka up-
rätthålla sig på Statens bekostnad. Detta var meningen roed hvad
jag framställde.
I afseende på lii- Adelborgs anmärkn., att man borde ställa så
lill, att den officiela tidningen kunde erhållas för billigare pris, har
jag icke satt mig deremot, utan jag har endast tagit mig friheten
påpeka, att, ifall man inskränkte tidningens omfattning lill hvad den
bör vara, lindring uti prenumerationspriset kunde på det sätt åstad¬
kommas, alt den uplätes på entreprenad till den som ville utgifva
den för billigaste priset.
Jag tager mig friheten anföra några exempel härpå, hämtade
från andra länder. Uti England finnes en tidning, London Ga-
zette, som innehåller Regeringsntnämningar och vissa parlaments¬
akter, men inga politiska, half-officiela eller ledande artiklar, såle¬
des en riktig officiel tidning. Den är obetydligt spridd och utkom¬
mer blott en gång i veckan. Hvad Monitören i Frankrike beträf¬
far, är det ganska väl bekant, att det är ett stort blad, och del
största af alla dervartde; men det cirkulerar uti ett ringa antal ex¬
emplar och åtnjuter, ehuru utgifvet på Statens bekostnad, icke nå¬
got serskildt privilegium att kunna fritt spridas till hvarje försam¬
ling. Det är visserligen sannt, att under den förra regimen be¬
gärde man alt ett anslag skulle lemnäs, på det man måtte kunna
tilldela hvarje kommun ett exemplar, men detta afslogs af Depute¬
Den 27 September f. m.
361
rade Kammaren, emedan det ansågs förorsaka för stora kostnader.
Om raan uti en officiel tidning vill intaga ledande artiklar, för
hvilken någon ansvarade, så att man visste att de voro från Rege¬
ringen, och om man ville sprida dem (ill den större allmänheten,
skulle utrymme för dem uti tidningen på det sätt kunna beredas, att
åtskilliga uti densamma nu förekommande annonser förkortas till hälf¬
ten emot deras nuvar:de längd. Vi vela t. ex. att mycket tryck
och papper onödigt uptages blott för införandet af patenter, då dessa
3:ne serskilda gånger fullständigt publiceras med en hop föreskrif¬
ter, som äro precist lika för alla. Man skulle likväl kunna införa
dem blott en gång fullständigt, och de andra gångerna helt kort
åberopa dem.
Jag önskar åtminstone, att om Staten gifver anslag till en of¬
ficiel tidning, man må vara förvissad derom, att de uti densamma
intagne artiklar — de må nu hafva mer eller mindre form af För¬
ordning — verkligen äro officiela, samt af Regeringen följaktligen
erkännas; men så länge sådant icke är förhållandet, tror jag det
vara bäst alt tillstyrka bifall till Ulskms förslag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad och förnyade
propostr först till bifall och derefter till återremiss å förevarale Be¬
tänk. blifvit framställde och besvarade med blandade Ja och Nej,
förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han ansåg den sednast till åter¬
remiss framställde proposm hafva blifvit besvarad med öfvervä¬
gande Ja.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Uplästes (ill justering samt godkändes följande votens-propos.
Den som bifaller Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulskms
Betänk. Jtä 15, i anledn. af vackt motion om tillhandahållande, pä
allmän bekostnad, af ett officielt dagblad å vissa upgifna ställen,
röstar
Ja;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämude Betänk, gjorde an-
märkntr föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befanns att rösterne hade utfallit sålunda:
Ja — 12.
Nej — 20.
Uplästes ett af Hr Björnstjerna, Oscar Magnus, inlera-
nadt sålydande Mern.:
• Af tjensteåligganden hindrad, att efter tilländalupen tjenstle¬
dighet återinträda såsom ledamot i BankoUtsk., får jag vördsamt an¬
hålla att, med bibehållande af min Riksdagsmanna-rält, blifva från
ifrågavar:de befattning entledigad.
362
Den 27 September f. m.
R. o. Afl. letnnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt utse en ledamot i Banko-
Utsk. efter Hr Björnstjerna.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-
komne Mern., Utlåtm och Belänkm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
JVs 51, med voter:s-propos:r, rör:de Const.Utsk:s uti Mern.
JVs 40 afgifna förslag till ändring i 56:te och 81:sta §§:na Reg:s-
Formen samt 29:de §:n l:sta mom:tet Riksdags-Ordn:n;
Siats-Utskottet:
Jl? 295, med förslag till votens-propos., i anledn. af Riks-
St:ns skiljaktiga beslut, ang:de K. M:s Nåd. Propos. om frami, förre
Deparlds-Chefen i Kongl. General-Tullstyrelsen, Kansli-Rådet J. D.
Valerii enkas och barns befriande från bemälde Kansli-Råd ådömdt
ersättnings-ansvar i målet, rör:de den efter afl. Tullförvaltaren M.
F. Finér yppade balans;
M 296, i anledn af erhållen återremiss å Betänk. M 242,
ang:de väckt fråga om ersättnings beviljande åt Advokat-Fiskalen i
Kongl. Kammar-Rätten, Protokolls-Sekreteraren C. Printzensköld för
det aktorats-arfvode, hvaraf iian gått i mistning genom den Presi¬
denten J. P. Billberghs sterbhusdelegare medgifna befrielse från Pre¬
sidenten i lifstiden ådömd ersättningsskyldighet för en del af afl.
Tullförvaltaren M. F. Finérs iråkade balans;
jy,s 297, ang:de tiden för nästa revision af Stats-, Banko- och
Riksgts-verkens förvaltning och räkenskaper;
J12 298, i anledn. af väckt motion, rör:de den från Andra¬
rums Alunverk i Christianstads län hittills utg:de Alun-tionden;
J\s 299, i anledn. af erhållne återremisser å Betänk:t Jt? 194,
ang:de K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse åt enskild person af norra
delen af Kon. Carl XHI:s torg i hufvudstaden till bebyggande och
disposition under viss tid emot tomt-öre-afgift;
JW 300, i anledn. af väckt motion om anslag till Lazarettet i
Lund;
M 301, i anledn. af väckt motion om anslag till Baggens-
ståkets uprensning;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
M 130, i anledn. at väckt motion om utfärdandet af fullstän¬
dig Förordn. om val af orgelnister, klockare och andre kyrko¬
lid jente ;
JVs 131, i anledn. af väckte motioner, dels om utredning af
tolagens tillkomst och rättvisare grund för densammas fördelning,
Den 27 September e. m.
363
dels ock om rättighet för fiskeläget Torekow, att upbära tolag för
alla varor, som derstädes lossas eller lastas efter förolyckade fartyg;
JVs 132, i aoledn. af vackt motion om förändring uti nu gäl¬
lande författn., rör:de behandling och försäljning af s. k. strand-
vraksgods;
JVs 133, i anledn, af väckt motion om kronoskjulsskyldiges be¬
frielse från krut-transporter; samt
JI? 134, i anledn. af väckt motion om uphörande af raelall-
vågarne i släderne Westerås, Arboga och Köping, samt vid
Strömsholm.
II. R, o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen ilen 27 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för förmiddagens plenum.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande BankoUtskis
den 23 och 25 dennes på bordet lagda Mern. JY2 60, med un¬
derrättelse om RiksStms beslut, i anledn. af Utskis Utlåtm Niris
14 och 49.
lista punkten, ang:de af samtlige RiksSUn lemnadl bifall
till decimal-systemets tillämpning pä Rikets mynt och den af
Ulsk. föreslagna räkne-enhetens fastställande.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de förslaget att mynt- och räkne-en-
heten må lill enahanda värde bestämmas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När deuna fråga i
BankoUtsk. förevar, fastades upmärksamheten derpå, att myntbe-
stämningslagen af 1830 bestämmer mynt-enheten till 2 Ridr 32
sk. biko eller 4 R:dr r:gs, och att således denna fråga borde be¬
handlas såsom en lag-fråga, enär myntbeslämnings-lagen är af Ko¬
nungen och R. St. gemensamt antagen, hvarföre frågan, sedan 2
304
Den 27 September e. m.
Stånd stannat mot 2, borde anses vara förfallen. På grund häraf
ansåg jag, att votering i förstärkt Utsk. om denna fråga, icke borde
ega rum. Bankoötsk. var icke af samma tanke som jag, hvarföre
äfven voter:s-propos. blef upställd, sådan den nu tili Betänk, före¬
finnes. Jag har ansett mig böra inför R. o. Ad. redogöra härför,
beroende naturligtvis på det Höglofl. Ståndet att afslå eller godkänna
den nu upsatta voter:s-propos.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: På sätt föreg:de talare anfört, in¬
nefattar en förändring af mynt-enheten obestridligen §n förändring
af 1830 års myntbestämnings-lag, hvilken såsom en orubblig grund
för samma mynt-enhet fastställde 1 R:dr silfver-specie. I afseende
ä föreslagen förändring af denna mynt-enhet hafva 2 Stånd stannat
mot 2, och denna fråga skall således förfalla, enär man icke lärer
kunna påstå, alt den måste, vara vid lif, såsom stående i ett oskilj¬
aktigt sammanhang med decimal-systemets införande, ty detta sy¬
stern, i förening med den nya räkne-enheten, är alldeles oberoende
utaf frågan om mynt-enhetens förändring, uti hvilken sistnämnde
icke den ringaste rubbning behöfver ske, derföre, att man jemte
denne mynt-enhet får en räkne-enhet, motsvarande ^ R:dr i silfver.
Frågan om förändring af mynt-enheten måste således, som saken nu
står, förfalla, hvarföre jag hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhåller
om propos. på afslag af den föreslagna voter:s-propos.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är förekommen af de
bägge sista talarne och afstår således från någon annan anmärkn. än
den, alt som frågan lagligen förfallit, så är omröstningen olaglig.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, på sätt flere talare fram¬
ställt, frågan om mynt- och räkne-enhetens bestämmande till ena¬
handa värde redan förfallit, R. o. Ad. torde finna den af Utsk. i
denna fråga gjorde inbjudning ej kunna föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Ropades Ja; hvarefter jemväl den i sammanhang härmed före¬
slagna vo!er:s-propos. af R. o. Ad. afslogs.
3:dje punkten, ang:de ifrågaslälld förklaring öfver hvad
med benämningen Riksdaler utan tillägg skall förstås; och
4:de punkten, ang:de räkne-enhetens fördelning.
Lades till handlingarne.
5:te punkten, ang:de 40-örestyckets ulmynlning af 43- el¬
ler 8-lödigt silfver.
Gr. Lagerbjelke: Utsk. har här inbjudit R. o. Ad. alt
frångå sitt förra gången fattade beslut, hvilket likväl blifvit af R. o.
Ad. fattadt efter mogen och grundlig pröfning. Jag hemställer der¬
före, att R. o. Ad. måtte detsamma vidblifva, och, med afslag af
den gjorda inbjudningen, antaga den framställda voter:s-propos.
y R. o. Ad. fann för godt, att, med vidblifvande af sitt förut i
ämnet fattade beslut, afslå Utsk:s inbjudning, samt godkänna den
föreslagna voler:s-propos:n.
Den 27 September e. m.
365
6:le punkten. ang:de utmyntning af \-öreslycken.
Frih. Tersmeden: Till en början får jag taga mig friheten
upmana R. o. Ad., alt antaga den af Utsk. gjorda inbjudningen i
denna fråga. När det har visat sig, att den samhällsklass inom re¬
presentationen, som mest handskas med den minsta myntsorten, an¬
sett att dessa £ ören icke äro behöfliga för den allmänna rörelsen,
skulle jag tro att det icke vore skäl för R’. o. Ad. att qvarstå vid
sitt förra beslut. Skulle R. o. Ad. icke antaga inbjudningen, får
jag fästa upmärksamheten på, huruvida det skulle vara riktigt att
votera öfver denna fråga. Del är nemi. Konungen, som ensam be¬
stämmer präglingen af mynt, och hvad mynt som skall slås, hvar¬
före detta blott är att betrakta såsom ett önskningsmål. Nu hafva i
denna fråga 2 Stånd stannat emot 2, och på denna grund anser
jag densamma böra förfalla.
Gr. Lagerbjelke: Uti 75:de §:n Riksd.-Ordn:n stadgas, alt
då 2 Stånd stanna emot 2 uti alla sådane frågor, hvilka icke finnas
uti 66:te, 69:de, 70:de, 71 :sta och 72:dra § :na U. F. uplagne,
skola de förfalla och förblifva vid hvad tillförene stadgadt varit. Nu
förekommer icke frågan om utmyntningen i någon af dessa §§:r,
hvarföre det är gifvet, att nu förevar:de fråga, om | öre-stycken
böra utmyntas eller icke, måste, då 2 Stånd stannat emot 2, vara
förfallen, och således den uppställda votens-propos. olaglig. Hvad
åter den af Utsk. gjorda inbjudningen beträffar, så är dermed pre¬
cist samma förhållande, som med den ang:de förre punkten. Frå¬
gan är nemi. redan förfallen, och det har således varit olagligt af
Utsk., att genom en inbjudning söka åter blåsa lif i en redan af¬
gjord fråga.
Jag får derföre anhålla, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa
propos. å inbjudningens läggande till handlingarne, hvilket är det
enda, som grundlagsenlig! kan dermed företagas.
Hr von Hartmansdorff: För min del bestrider jag inbjud¬
ningens antagande, emedan jag anser Ståndets förra beslut vara väl
grundad!. När 2 Stånd stannat mot 2, skola sådana frågor, som
denna, visserligen förfalla. Men i den nu förevar:de har Konun¬
gen framställt en Propos., hvilken naturligtvis måste besvaras. I
henne föreslogs, att half-öreslycken skola af koppar utmyntas. Om,
när svar skall afgifvas, detta fordrar att man^ röstar i förstärkt
BankoUtsk. eller om det är nog, att man, på grund af de mot
hvarandra stridande besluten, svarar att Ständerna icke bifallit denna
del af Konungens Propos., det öfverlemnar jag åt Hr Gr. o. Landtm,
att afgöra; men alt Konungen skall hafva eli svar, anser jag
vara gifvet.
Gr. Lagerbjelke: Endast i afseende på grundlagsfrågor gör
Riksd.-Ordn. någon skillnad på behandlingen af ett mål, antingen det
är kommet till R. St. ifrån Konungen eller enskild motionär. I afse¬
ende åter på frågor, sådane som denna, eller lagfrågor, finnes icke
någon sådan skillnad föreskrifven, utan, då 2 Stånd stannat emot
2, förfaller frågan, antingen den blifvit väckt af Konungen eller af
366
Den 27 September e. m.
enskild Riksdagsman, och någon votering i förstärkt Utsk. kommer
icke i fråga, utan då frågan ursprungligen blifvit väckt af Konun¬
gen, men till följd af 2 Stånds afslag förfallit, svara R. St. genom
underd. skrifvelse, alt de icke ansett sig kunna den Nåd. Propos.
antaga. Delta är den enda behandling den under handläggning va¬
rande frågan uti sitt nuvar:de skick kan erhålla, och jag förnyar
derföre min vördsamma‘anhållan, att inbjudningen måtte läggas till
handlingarné.
Frih. Cederström, Rud.: Jag delar Gr. Lagerbjelkes åsigt
om del formella af detta ärende, och anser, alt om äfven frågan
ginge till förstärkt Utsk., så skulle icke derigenom någon större
lätthet för Exped.Utsk. förefinnas att formulera förslag till svar till
Konungen, för den händelse, att frågan inom det förstärkta Utsk.
blefve afslagen. Utsk. mäste nemi. i sådane fall alltid vara be¬
tänkt på alt begagna sådana ordalag, alt R. St:s beslut tydligen ut-
tryckes, men att dervid, så vidt sig göra låter, undvika att uttryck¬
ligen uttala något ogillande af minoritetens åsigter. Helt annat är
det när ett bifall skall frambäras, då motiverna linnas i det gillade
ursprungliga Betänkandet. Emedlertid och hvad sjelfva nu förelig¬
gande sak angar, finner jag oss från antagandet af Utsk:s inbjud
ning så mycket mera förhindrade, som jag tror oss äga samma
skäl att vidhålla, som tillförene ali fatta, den af detta Stånd förut
yttrade åsigt, att det vore önskvärdt om \ örestycken utpräglades,
enär sådant skulle befrämja den lofliga och berömvärda sparsamhet,
som hos den fattigare klassen, mången gång endast genom samlan¬
det af äfven de minsta mynt-valörer, kan äga tillfällen att från barn¬
domen sig utveckla och upöfva.
Vid sådant förhållande, och då vi ej efter min upfattning äga
skäl lill frånträdandet af vår förut yttrade åsigt, torde inbjudnin¬
gen lämpligast böra läggas till handlingarné; om propos. hvarå äf¬
ven jag vördsamt anhåller.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad först Utsk:s in¬
bjudning beträffade, R. o. Ad. torde finna, att densamma, sedan fö-
revar:de fråga på grund af 75:te §:n Riksd.-Ordn:n förfallit, icke kunde
föranleda lill annan åtgärd än att läggas till handlingarné, ropades
Ja; och blef sedermera den i ämnet föreslagna voter:s-propos:n af
R. o. Ad, afslagen.
7:de punkten, ang:de den af Utsk. föreslagna förfallna-
rubrik.
Gr. Lagerbjelke: Naturligtvis måste den Författa., sorn
kommer att utfärdas, hafva en rubrik, och denna fråga kan således
icke förfalla. BankoUtsk. har således, enl. min tanke, gjort ganska
rätt uti att upställa voter:s-propos., och det är icke eller derföre
jag har begärt ordet, men, då jag i alla fall har det, anhåller jag
att propos. mätte af R. o. Ad. bifallas, .lag begärde egentligen
ordet för att anhålla, att R. o. Ad. täcktes afstå den gjorda inbjud¬
ningen, enär den rubrik för Författarn, som Utsk. föreslagit, up¬
penbarligen är behäftad med ett stort fel, nemi. mindre god Sven¬
Den 27 September e. m.
367
ska. R. o. Ad. liar dessutom efter mogen öfverläggning fattat sitt
beslut om den rubrik Ståndet ansåg lämpligast och torde derföre
böra densamma vidblifva.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och god¬
kände den derom föreslagna votens-propos.
8:de punkten, ang:de Utk:s afsigt att framdeles inkomma
med förslag i afseende på den ifrugavar:de förfaltn:s in¬
nehåll.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utskis den
23 och 25 dennes på bordet lagda Betänk. JVg 127, i anledn. af
väckt motion om ändring af lista moimtet af 4:de §:n uti Folk¬
skolestadgan af den 18 Juni 1842.
O
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utskis den 23 och 25
dennes på bordet lagda Betänk. Af 128, i anledn. af väckte motioner,
ang:de ändring i Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordnin den 22
Dec. 1846.
Detta Betänk, företogs punktvis till afgörande och förekommo
dervid Utsk:s yttranden öfver nedannämnde delar af den i fråga vande
författnin:
§ '•
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig tyckes att motionären
i denna punkt haft rätt, och Utsk. orätt. Jag vet att det är för¬
gäfves, att här söka göra en sådan åsigt gällande. Men jag har icke
velat, genom mitt stillatigande, synas medgifva, att jag skulle
hafva samtyckt till den framställning Utsk. här gjort.
Hr Flach, Johan: Den förändring uti nuvar:de författnings
lydelse, motionären föreslagit, är af ganska väsendtlig betydelse.
Det är nemi. klart, att, genom denna förändring, skulle den frihet
borttagas, som nu är landt männen förunnad att förädla en stor del
af deras produkter och hålla dem till salu. Sådant vore ett af de
största bevis på en vacklande lagstiftning och en retrograd rörelse
i Rikets hushållning, hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:s
Betänk.
Hr von Hartmansdorff: I fall man i en lagstiftning kom¬
mit på afväg, så är ingenting för Riket så helsosamt som den re-
trograda rörelsen.
Propos. .lill bifall å Utsk:s förevar:de yttrande blef härefter
framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej; hvarpå
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 2.
Utsk:s yttrande bifölls.
368
Den 27 September e. m.
§ *•
Utsk:s först förekommande yttrande, ang:de ifrågaslälldt uphäf-
vande af rättigheten lill handtverks-verkstäders anläggande på lan¬
del, bifölls.
Då härefter förekom mom. 6 af ifrågavande §, uplästes Frih.
Alströmers vid Betänk, fogade reservation, på begäran af
Hr Printzencreutz, Bernh. Wilh., som sedermera
yttrade:
Då jag hufvudsakligen instämmer i de åsigter, Frih. Alströ¬
mer uttalat, och jag således anser förslaget oriktigt och ändamåls-
löst, så inskränker jag mig till att anhålla om R. o. Ad:s afslag å
denna del af Betänk.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Alströmer yttrar, att for¬
dran af mäslare-prof är en föråldrad fördom, som man vill åter-
uplifva. Men hvad är väl mästareprofvet annat än ådagaläggande
att man besitter den skicklighet, som för yrkets utöfning är nödig?
Ar det väl en fördom, att man skall ega de kunskaper, som man
för eli yrke behöfver? Jag skulle tro att motsatsen, eller att man
utan kunskaper duger till hvad som helst, är fördom. Förr hette
det att: ”Les gens comme il fant savent tout par eux-mémes sans
avoir jamais rien appris.” Månne tillämpningen häraf nu skall
Hyltås ned till handtverkare? Sådant öfverensstämmer väl med nu
gällande näringsgrundsatser, men påståendet är dock oriktigt, antin¬
gen det gäller de lägre eller högre klasserne.
Man har sagt, att mästareprof icke äro betryggande. Ja, det
händer visserligen, ait den, sorn tagit en examen, eller aflagt ett
prof, ändock är en stackare, som ingenting kan uträtta. Men ännu
säkrare är, att om han ingenting vet och inga kunskaper ådagalagt,
så är han än sämre. Duger han åter till något och har kunska¬
per derjemte, så är han bättre, än om han inga kunskaper egde.
Man har vidare sagt, alt detta stadgande vore obilligt mot gesällerne.
Denna sats svarar alldeles mot förhållandet i Portugal, då Marquis
Saldenha gjorde uppror emot Regeringen, och till belöning åt Stu¬
denterna i Coimbra för deras revolutionära tänkesätt visade dem
den gagneliga billigheten att för ett år befria dem frän alla examina.
Lika förständiga, som Marquisen och Studenterna voro i Portugal,
när de ansågo denna befrielse vara en förmån, lika förståndige äro
gesällerne här, och deras försvarare, som vilja befria dem ifrån att
aflägga något prof på sina kunskaper. För den obemedlade dug¬
ligheten finnes intet säkrare värn, än just examina. Taga vi bort
dem från våra embetsman, så skola vi få se om det är dugligheten
och fliten, eller börd, rikedom och mäktiga förespråkare som be¬
stämma fordriugarne. På samma sätt går det bland arbetarne. När
man tager bort kunskapsprofvet, så är det icke längre skickligheten,
som gör sig gällande, utan penningar; och äfven den duglige ar¬
betaren inskränkes lill atl varda daglönare hos kapitalisten. Detta
blir följden. I stället alt gagna den fattige, förtrycker man honom,
genom
/
Den 27 September e. nr.
369
genom nu gällande stadganden. I stället att inskränka sig till hvad
sorn blifvit af Utsk. föreslaget, hvilket jag dock vill göra för att
åtminstone vinna något, hade man bordt utsträcka föreskriften vida
längre. Här står nemi.: ”handtverk, med undantag afbyggmästare-
ellpr mnraremästare-yrkena; börande dock, då desse sednare skola
i stad ntöfvas, bevis företes om vunnen skicklighet i yrket på sätt
nedanföre sägs.” Alltså få byggmästare och murmästare på landet
vära befriade från profs afläggande. Om bevis någorstädes är i
ögonen fallande, hvarthän bristen på undervisning och profs afläg¬
gande leder: så är det just i byggmästare-yrket. Jag vill börja
med ett exempel ifrån landet. I den socken, hvarest jag är född,
byggdes för icke länge sedan ny kyrka. Allmogens mening om
byggmästarens skicklighet var sådan, att när beslut om denna bygg¬
nad fattades, förbehöll sig en bonde, alt om kyrkan ramlade ned,
sedan hon vore upbyggd, skulle han vara befriad från vidare del¬
tagande i kostnaden. Man skrattade åt honom; men hans yrkande
bifölls och infördes i sockneslämmo-prot. Natten, sedan taket
var lagdt på kyrkan, föll det in, och väggarne störtade ned. För
några år sedan byggdes en bro mellan Ladugårdslandet och Djur¬
gården. Jag är icke viss om hon hörer till staden eller landet;
men säkert är, att hon satte sig och man var länge sysselsatt med
hennes lagning. Nyligen hörde man att en ugn instörtade vid
Rörstrand, då flere menniskor skadades, af hvilka ett par möjligen
sätta lifvet till; och hvarföre? Jo, derföre att byggmästaren icke
förstod sin sak. Allt detta oaktadt, undantager man byggmästare
på landet från profs afläggande. Vill man alt ännu flere menni¬
skor skola lill följe häraf tillsätta lif, lemmar, eller åtminstone sina
penningar. Huru är allmänna förhållandet med byggnaderna i vårt
iand? Fängelserna upföras icke af civila byggmästare, utan af For»
lifikations-Officerare; likaså är det med Nalional-Museum o. s. v.
Hvad är orsaken? Jo den, att de sednare hafva lärt sin sak, och
förstå henne, derföre kunna de bygga. Jag vill dock icke lägga de
andre deras okunnighet lill last, utan jag tillräkna!' henne vår lag¬
stiftning, emedan hon icke fordrar några kunskaper eller gifver nö¬
diga anslag lill deras meddelande.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla detina punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Innan 1846 års Handtverks-
Ordn. utfärdades, voro en del handtverkare underkastade skrå, an¬
dre deremot icke, och en ytterligare frihet förefanns derutinnan att
en person kunde få utöfva handtverk, oberoende af skrå, på
grund af 1739 års manufaktur-privilegier. Uti 1846 års Författn.
ordnades dessa förhållanden så, alt man i allmänhet, med afseende
på hvad som redan förefanns. borttog skrå-tvånget för alla de handt¬
verk, som öfvergålt till fabriker, och alla sådane, hvilka dåmera
knappt i landet förefunnos, samt slutligen sådane, hvilka under van¬
liga förhållanden ofta vid beställningar erhålla råämnen att förar¬
beta. På sådant sätt har den skillnad upkommit, som f. n. före¬
finnes emellan handtverk, hvilka äro underkastade mästare-prof, och
12 H. 24
370
Den 27 September e. m.
sådane, hvilka icke äro det. Äfven den ifrigaste förfäktare af nä¬
ringsfriheten bör medgifva att öfvergången från den gamla skrå-
förfaltmn till ilen nya näringsfriheten måst medföra åtskilliga olä¬
genheter och äfven lidanden genom den omhvälfning, som skedde
i en mängd förhållanden. Dessa olägenheter, oskiljaktiga från ,de
flesta stora förändringar, och isynnerhet förändringar i sådane för¬
hållanden, som de nu ifrågavande, hafva nu likväl lill det mesta
öfvergå», de nya förhållandena hafva börjat inträda och allt häref¬
ter desamma börjat ordna sig. Om man nu återgår lill det gamla,
så år det gifvet att man genom denna återgång skulle iråka samma
olägenheter, som dem man lyckats alt genomgå för att komma till
förändringen. Men, äfven om man, utan afseende härpå, betraktar
Ekon.Uiskts förslag i och för sig sjelf, så finner man det sådant,
att det omöjligen kan antagas. Förslaget föreskrifver nemi. mä-
stareprof såsom ett vilkor ”att förvärfva mästerskap, då fråga at¬
om handtverk, med undantag af byggmästare och murmästareyr¬
kena, börande dock, då dessa sednare skola i stad öfvas, be¬
vis företes om vunnen skicklighet i yrket, på sätt nedanföre sägs.”
Det är således gifvet, att enl. Utskts^ förslag skall, så snart det är
fråga om något handtverk, mästareprof alltid afläggas om handtver-
ket skall fä utöfvas, men hvad som menas med handtverk har Disk.
icke sagt. Om man med handtverk menar hvad som i allmänhet
mera göres för hand och icke hörer lill manufaktur eller fabrik, så
förändrar sig detta förhållande nästan dagligen. Det lärer väl icke
någon betvifla att skrädderi f. n. anses som ett handtverk, men
det är oss jemväl bekant, att man genom upfunna machiner i Eng¬
land och Amerika är på väg att förvandla skrädderiet lill fabriks-
rörelse. R. o. Ad. behagade således finna, att pä della sätt ingen
bestämd regel är gifven för hvad som är bandtverk eller icke. Men
hvad är då handtverk? Skulle med handtverk menas allt hvad som
göres för hand, så kan en person icke en gång lå göra en qvast,
utan att hafva aflagt mästare-prof. Ulsk. säger derom ingenting.
Man skulle således få ett ganska betydligt näringstvång, utan all
likväl täll veta, huru långt del sträcker sig, enär sådant af Ulsk.
blifvit lemnadl oafgjordt. Hvarföre skulle man då återfå närings¬
tvång och det till och med strängare än före år 1846, då, såsom
förut blifvit visadt, åtminstone någon frihet fanns? Är det väl gif¬
vet att de handtverkare, som icke aflagt mästareprof, göra sina ar¬
beten sämre, äro fattigare och förtjena mindre än de handtverkare,
som sköta näringar, för hvilka mästareprof skola afläggas? Harman
visat att vagnmakaren är sämre än skomakare!?? Vagnmakaren be-
höfver icke mästareprof, skomakaren gör del. Om nu vagnmakaren
i allmänhet icke är fattigare eller förtjenar mindre än skomakaren,
så är det klart att föreskriften om mästareprof icke är till för nä¬
ringens skuld. Om han icke gör sina arbeten sämre än den sorn
är underkastad mästareprof, så behöfves detta prof icke eller för
köparens skuld. Icke måste man behöfva ålägga de handtverkare,
som nu äro befriade från mästareprof, att aflägga sådant för deras
skuld, som äro det underkastade, ty icke blir skomakaren rikare
derföre, att vagnmakaren aflägger ett sådant prof. Allt detta har
Den 27 September e. m.
371
Ulsk. underlåtit att taga i betraktande. Utsk. liar endast sagt, alt
man skall göra mästareprof i alla händelser. Den enda examen,
som der håller streck, är den alt allmänheten får se att varorne äro
bättre hos den ena handtverkaren än hos den andre. Den sorn
gör goda varor, får kunder, antingen han. aflagt mästareprof eller
icke, och den som gör dåliga, får inga kunder, antingen Iian un¬
dergått detta prof eller icke. Jag kan således icke finna att genom
Utsk:s förslag skulle åstadkommas annat än att, sedan man nu lyck¬
ligtvis börjat inrätta sig efter näringsfriheten och njuta dess fruk¬
ter, vi skulle åter inkomma i omkastningarne och rubbningarne af
återgången till ett redan frånlrädt system, och således åter underkastas
alla olägenheterna af en förändring, utan att kunna se hvar de
skola slutas annat än genom alt komma in i nya. Jag anhåller
således vördsamt om afslag på denna punkt.
Frih. Rehbinder, Wilh. Fredr.: Under de (lere månader
jag bevistat denna Riksdag, har Ekon.Utsk. haft den sällsynta lyc¬
kan att vinna framgång inom detta Stånd åt de fleste af sina för¬
slag. Jag har ingalunda varit nog förmäten att vilja tillegna mig
någon förtjenst häraf, men jag har emot tagit dessa lyckans gåfvor
med tacksamhet. Nu äro för Ekon Utsk. de onda dagar komman¬
de, som man säger, och vi få med resignation finna oss deruti.
De anmärkmr, som blifvit gjorda emot denna punkt, hafva icke
varit mig oväntade; jag anade alt detta förslag skulle röna mycket
motstånd. Redan vid förra Riksdagen förekom detta förslag, det
afslogs då af R. o. Ad. och BondeSt., men bifölls af Preste- och
BorgareSl:n. Jag har, som sagdt, icke väntat mig att annat skulle
hända nu, men jag har följt min öfvertygelse då jag var en bland
dem, som röstade för detta förslag. Inom Ekon.Utsk. voro tan¬
karne i denna fråga så litet delade, att vid voteringen endast 7
röster voro emot förslaget, men alla andra, hvaribland BorgareSt:s
ledamöter enhälligt, röstade för detsamma. För min del anser jag,
att man hör fästa något afeeende på BorgareSt:s åsigter i denna
fråga. Då jag biträdde förslaget, utgick jag ifrån en speciel och
en generel synpunkt. Den speciella var den obillighet emot deni,
som aflagt mästareprof, hvilken jag anser ligga i nu gällande stad-
ganden, och den generella de svårigheter, hvilka, såsom Hr von
Hartmansdorff redan ådagalagt, mången gång skulle upstå. Jag vill
härtill blott lägga några ord. Det är nemi. ganska svårt för all¬
mänheten, om en person, som icke har någon kännedom om sitt
yrke, likväl derföre, alt han har godt om penningar, skulle slå sig
på än det ena och än det andra yrket. Då icke mästareprof be-
höfver afläggas, kan han, ehuru alldeles okunnig i yrket, anlägga
en större verkstad. Han skaffar sig en skicklig verkgesäll; hans
etablissement kommer i rop, man håller sig till honom och får till
en början godt arbete; men sedan blir han osams med sin skick¬
lige verkgesäll, hvilken går ifrån honom, och då blir hans arbete
icke så godt som förut. Häraf kunna stora förluster upsla, isyn-
24*
372
Den 27 September e. m.
nerhet för landlboer, hvilka i långliga lider kunna råka ut för då¬
liga varor. Sådane exempel äro icke sällsynte och kunna blifva
ännu talrikare framdeles. Har en person atlagt mästareprof, kan
han visserligen möjligtvis vara mindre duglig, men något måste
han dock kunna. Nu deremot kan nära nog hvem som hellst,
Per eller Pål, idka handtverk, och af allmänheten narra sig till pen¬
ningar. Detta är ganska vigtig!, men än vigtigare äro de skäl,
som röra BorgareSl. serskildt, och äfven de skäl, sora af Hr von
Hartmansdorff blifvit anförde. Den anmärkn. Gr. Lagerbjelke gjort,
all man icke uttryckligen sagt, hvilka handtverk vore i fråga, är
redan i Utskts förslag, der de alla upräknas, tillräckligt besvarad.
Jag anhåller vördsamt om propos. på bifall lill denna punkt.
Hr Flach: Utsk. har i sina premisser yttrat sig icke kunna
finna något giltigt skäl, hvarföre en skillnad blifvit gjord emellan
yrken, der mästareproGskola afläggas, och andra, der de icke erfor¬
dras, och Utsk. har derjemte yttrat det vara en ofullsländighet i
Kongl. Förordnm af d. 2 Dec. 1846, alt orsaken lill en sådan
skillnad icke blifvit upgifven. Ändring i denna § var redan vid
förra Riksdagen motionerad, och när deuna fråga här då förekom,
var kontrasignenlen af nyssnämnde Författn. Hr Siats-Rådet Fåhraus
jemväl tillstädes, samt uplysle på ett ganska tillfredsställande sätt
om orsaken till den af Utsk. då, liksom nu, öfverklagade omstän¬
digheten, livar jemte han då ock erinrade hurusom rnotiverna för en
Kongl. Förorda, icke i allmänhet uti Förordnm inlagas, utan att
man dock deraf får sluta, alt den saknar sådane. Vore nu för¬
hållandet, såsom den siste värde talaren påstått, sådant, att ifråga-
var:de mästareprof utgjorde eli bevis på verklig duglighet och skick¬
lighet, sä skulle äfven jag biträda de Hrr, som önska bifall till
denna punkt af Betänk,, men så är icke förhållandet, och jag tror
att då vi komma till den punkt, som angår kontrollen af mästare¬
prof, skola vi få- tillfälle alt i gemen ådagalägga det. Hvad nu
serskildt beträffar de yrken, som blifvit fritagne från afläggande af
mästareprof, och skälen härtill, så -ådagalades dessa, på sätt jag förut
nämnt, vid sisth Riksdag på ett ganska klart sätt af Hr Stals-Rådet
Fåhraeus. De bestodo hufvudsakligen deruti, alt dessa yrken kunde
hänföras till fabriks- och manufaktur-yrkena. Deraf följer naturligt¬
vis alt i samma män, som fabrikerna utveckla sig, i samma mån
blir det äfven en omöjlighet, att på denna väg finna bergning för
handtverkaren, som icke kan täfla med fabriken. Det ligger i
sjelfva sakens natur, ali der måste handtverkaren stå tillbaka, och
della är skälet hvarföre man icke velat bibehålla mästareprof på
sådane handtverk, som äro af fabriksnatur, emedan de, som deråt
egna sig, uti Tekniska skolor m. m. bättre kunna inhemta erfor¬
derliga kunskaper, än om de skulle stå under skrået och täfla med
fabriken.
På grund af dessa och andra förut af, med mig liktänkande,
talare anförda skäl, anhåller jag om afslag å denna punkt af
Betänk.
Ben 27 September e. m.
373
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har åberopat huru
felaktiga våra skråförfattningar voro, innan de uphäfdes. Författnin¬
gars felaktighet afhjelpes icke derigenom, att man gör dem sämre
eller alldeles uphäfver dem. Tvertom hade man bordt nndanrensa
det odugliga, uprälthålla det gamla goda, och tillfoga det nya, som
tiden kunnat påkalla. Så har man gjort i Hanse-städerne; så i
Preussen och så kommer man val äfven ali göra hos oss, när män
hunnit blifva vis af skadan; men dertill fordras tid. Man skall icke
återgå till skrå-tvånget, heter det. Ja, i den händelse alt skrå¬
väsendet vore något i sig sjelf origtigt. Men skall arbetets organi¬
sation, hvarom så mycket och så länge talats, kunna någonstädes'
införas, så är det genom kloka författningar, ang:de handtverk, fa¬
briker och handel. Klokheten består väl icke deri, alt borttaga
alla dithörande föreskrifter, samt öfverlemna åt den starkare alt up-
sluka den svagare, hvilken icke kan försvara sig, alldeles så,
som näringsfriheten är beskaffad mellan fiskarne i hafvet. Besyn¬
nerligt nog är, att då Preussen år 1845 hade ålervändt från nä¬
ringsfriheten, sä skulle vi komma efter är 1848 och börja på der¬
med, likasom eli folk aldrig kunde lära sig af eli annat hvad som är
skadligt eller nyttigt, utan hvart och ett först mäste bränna sina
egna fingrar, innan det återvänder.
Samme Gr. har sagt, att här icke omnämnts hvilka handtverk
som menades, och att man således skulle kunna kopima derhän,
alt jemväl qvaslar blefve föremål för handtverk. Gr:n har förmod¬
ligen tänkt, att ”när qvastar komma in, komma viskorna med.”
Men denna fruktan för obetydligheter, är onödig. I K. Förordmn
af 1846, huru felaktig bon än må vara, stå likväl de yrken upräk-
nade, hvilka skola anses vara handtverk, Och för hvilka de nu fö-
reskrifna otillräckliga mästare-profvens afläggande hör fordras. Jag
benöfver icke för R. o. Ad. upläsa den långa listan härå, enär en
hvar, sora behagar, kan sjelf genomgå henne. Hr Gr:n säger, att
vagnmakare icke behöfva underkasta sig prof, då andra deremot
mäste göra det. Manne del är riktigt, att vagnmakare icke behöfva
känna sin konst? Jag skulle tvertom tro della vara eli fel, emedan
menuiskolif kunna genom vagnmakares okunnighet äfventyras. Skall
roan åberopa ett fel för att dermed försvara ett annat? Om nå¬
got borde rättas, så vöre det väl första felet; för all icke lägga
ett nytt till det redan befintliga. Det heter att allmänheten må
sjelf se till hvad som duger, och att detta är det bästa mästare-
profvet.
Frih. Rehbinder bar redan visat huru det går med allmänheten,
när bon rättar sig efter skylten, utan att veta i hvad mån handt¬
verkaren gör skäl för densamma eller icke. Allmänheten tror på
honom, likasom hon rättar sig efter uniformen pä en embetsman,
och tror, att då han får bära henne, så är han äfven värdig der¬
till. Detta har dock mera skål för sig, emedan lian är rigtigare
pröfvad till sin duglighet, än handtverkaren, när hans skicklighet
undersökes på det ofullständiga sätt, som nu gällande förfatln:r be¬
stämma. Det är sagt, att åtskilliga handtverk kunna kallas fabriker
eller öfvergå dertill, hvarigenom hela föreskriften om raästareprofven
37*
Den 27 September e. m.
lillintelgöres. Man bär anfört exempel på, huru sjelfva skräddare-
handlverket kan öfvergå lill fabriks-näring o. s. v. Väl hafva vi
selt, ali sömnaden kan af machiner verkställas; men att skäia till
kläden åt en mager person eller en fet, en puckelryggig eller en
rak, det lärer machinen svårligen kunna lära sig. Dertill fordras
en menniska med omdöme och derföre måste handtverkare finnas.
Derföre har ej heller skräddaren sin skyll och sitt namn af nulen
utan af saxen; af skräda (skära, klippa till). Hvar gränsen lie-
finnes mellan fabrik och handtverk, är visserligen icke lätt att säga.
Men det finnes dock eu allrpän grund, nemi den, alt fabriksvaran
är en sådan, som utgör föremål för verldshandeln, hvaremot handt-
verksvaran beror på beställning för tillfälliga omständigheter, perso¬
ner och behof. Om eu näringsförfattn. skall, enl. min lanke, vara
väl inrättad, hör lian vara sådan, att han, sä vidt möjligt är, skyd¬
dar handtverket, hvilket, genom ett allvarligt mäslareprofs erfor¬
drande, åstadkommer alt den fattige kan blifva sin egen; ty den
förnäme eller rike underkastar sig ej lära och prof. Just genom
dem är det, som den fattige blifver sjelfständig verkstadsegare och
deltagare i samhällets, ja äfven Statens angelägenheter. Hail kän
blifva rådman, riksdagsman, med ett ord allt hvad en medborgare
kan fordra. Hvad blir deremot en fabriksarbetare? Han blir ingen¬
ting annat än ständig daglönare hos fabriksägaren. Vill roan qvar¬
hålla den fattige i eli ouphnrligt beroende, så skall man gynna fa¬
brikerna. Men vill man all han skall komma sig lipp, så skall
man bibehålla mästareprofven.
Jag förnyar min förra anhållan om bifall till denna punkt.
Hr Hjerta, Lars: Det lärer väl, ehuru man kan vara af
olika åsigler i denna fråga, icke kunna bestlidas såsom ett faktum,
att den förfaltn., som är föremål för öfverläggningen, nemi. Fabriks-
och HandtverksOrdmn af år J84G, då den utfärdades och äfven
sedermera hos den stora allmänheten och jemväl hos dem, som
sjelfve aro sysselsatte med närings- och handtverksyrkens utöfvande,
med undantag af en del mästare, verkat en stor belåtenhet. Handt-
verksarbetarne hafva i anleda, deraf vid flere tillfällen yttrat sin
tacksamhet för Konungen, och på denna grund skulle jag tro, att
del argument, den siste, värde talaren åberopade, nemi. att flere fö¬
reslagna ändringar i en restriktiv anda skulle vara nödiga just för
den fattige handtverksarbelarens skuld, icke rikligt håller streck.
När nu detta af pluralileten' af det Höglofl. Ståndet icke kanjäfvas,
och då man derjemte icke kan förneka, att den ifrågavartde flandt-
verksOrdnm ansetts såsom en af de vigligaste lagstiftningsåtgärder,
vår uuvartde Alleroådigsie Konung vidtagit i den allmänna hushåll¬
ningen, så synes det mig, som R. Sits Ekon.Utsk., innan det fö¬
reslår ändringar i hufvudsakligare delar deraf, borde hafva mycket
stora och vigtiga skäl dertill, på grund hvaraf de kunde motivera
sådane ändringar. Nu förekommer hår emedlertid, att Ulsk. uttryckt
sin motivering i denna vigtiga fråga, som så starkt ingriper i hela
samhällets ekonomiska intresse, på 15 rader. Hade dessa 15 rader
innehållit något serdeles exkläckligt, skulle jag icke säga något
Den 27 Sep te mijer e. m.
375
derom, men jag vågar påslå, atl Ulsk:s Betänk, icke ens är full¬
komligt logiski, och skall i sådant afseende göra en analys deraf.
Utsk. säger: ”Något skäl hvarföre de handtverksyrken, hvilka mo¬
tionären upräknat, äro från mäslerskaps vinnande befriade, är icke
i författningen upgifvet och Utsk. har ej eller kunnat finna någon
giltig anledn. till eli sådant undantag, helst ganska många bland
dessa yrken finnas, hvilka erfordra lika, om ej högre grad af fär¬
dighet, som de, för hvilka mästerskaps förvärfvande är föreskrifvet;
och då nödig kontroll å skicklighet i yrket för alla handtverks utöf-
vande bör förefinnas” etc. För att kunna gilla den slutsats, hvar¬
till Ulsk. kommit, måste man väl antaga såsom gifvet, atl premissen
måste vara sådan, men gå vi till sjelfva HandtverksOrdnms 3:dje §,
örn hvars ändring bär är fråga, så finna vi att Ulsk. i premissen
af sitt resonemang begått en fullkomlig oriktighet, ty der förekom¬
mer under morn. lill. b., såsom vilkor för rättigheten alt i stad eller
å landet hålla handtverks-verkstad: ”att förvärfva mästerskap, då
fråga är om något af de handtverk, som tillhöra bleckslagare, bok¬
bindare, gelbgjutare” etc., hvarefter alla dessa bandtverk äro upräk-
nade. Det är således tydligt, alt den K. Författmn anser dessa bär
upräknade handtverk böra undantagsvis utgöra föremål för mäster¬
skap, men att alla öfriga skola vara derifrån fria. Det kan väl
förefaH-a, som del vore mindre vigtigl att fästa sig vid denna sak,
men jag tror, att den slutsats, man kan draga af Utsk:s resonemang,
blir helt annorlunda, dä man finner att Utsk. utgått från en oriktig
premiss, och att i sjelfva verket uti författmn är ultaladt såsom en
regel, att icke mästerskap behöfver vinnas, och att de yrken, för
hvilka det fordras, anses såsom undantag. Jag tror också, alt man
ej misstager sig, då man säger, att det är just för de delar, hvaruti
den K. Föitattmn utsträckt näringsfriheten, som denna Förfaltn. vun¬
nit bifall hos nationen, hvilket jag anser och tror de flesta med mig
skola anse den hafva gjort.
I fråga om sjelfva mästerskapet, så nekar jag ingalunda, alt
de gamla skråförfattningarne kunnat vara af stort värde för sin tid,
och jag behöfver icke genomgå de historiska skälen derför; men de
förhållanden, under hvilka dessa skråförfattningar upstått, hafva så
småningom gått bort och gifvit rum åt helt andra. För närvar:de
anser jag således, att mästerskap tjenar till ingenting. Det är efter
min lanke eli fullkomligt oriktigt antagande, om man tror, att
numera någon bland allmänheten, vid sitt förtroende till handtver¬
karen, rättar sig efter om denne aflagt mäslarprof eller icke, och
hvad den af en vård talare omnämnde skylten beträffar, tror jag
icke att någon, minst en puckelryggig person, som behöfver en
skicklig arbetare för att få sina kläder tillskurna, går blott efter en
skylt, för att få arbetet verkstäldt. Han underrättar sig säkert förut,
huruvida den eller den Skräddaren, sora han ämnar anmoda, förmår
att så föra saxen, att han kan klippa rocken efter hans puckel, och
icke går han blott efter en skylt, som han ser på gatan. Skulle
han det göra, måste del erkännas, att han är en oförståndig man,
ty då det ingalunda kan blifva svårt att af sina bekanta få veta
376
Len 27 September e. m.
hvem sorn med skäl har deras förtroende, vore det mera än enfal¬
digt, alt rätta sig blott efter en skyll.
De anraärkmr, sorn Frih. Rehbinder framställt, äro af samma
slag, sora de lösliga skäl, hvilka mången gång blifvit åberopade lill
förmån för restriktioner; men ingen har fästat upmärksamhet på
de skriflvexlingar, som föregått i detta ärende, innan del inkommit
till R. St. Det är nemi. bekant, att flere handtverksmästare i
denna stad och andia släder ingingo till Konungen med en petition
om ändring af Handtvei ksOrdnm i såväl denna puukt, som äfven i
andra delar, hvilka jemväl blifvit af motionärerne uptagne, men Ulsk.
till en del afslyrkt. Koil efter det denna petition var afgifven,
samlades här i hufvudstaden en del arbetare i bandtverk och höllö
sins emellan sammankomster för att afgöra, om de skulle anse denna
petition nyttig för handlverkarne och arbelarne i allmänhet och för
en hvar särskildt. De kommo då till den slutsats, att det var nö¬
digt att hos K. M. i underddiet anhålla, att Han läcktes bibehålla
Sin Författn. och afslå nästan hvareuda ponkt i petitionen. En
petition afgafs af dera till K. M. och i denna mol-pelitiou upgåfvos
bland annat några statistiska förhållanden, som utvisade, ali det
bufvudsakliga motiv, hvarpå mästarne grundal sin anhållan om re¬
striktioner, nemi. alt 1846 års författning redan visat en för¬
derflig verkan till handtvei keriernes förfall och handtvei karnes
obeståud, alldeles icke öfvet ensstämde med verkliga förhållandet.
Det framhölls nemi. i denna kontra-petilion, att då man ville
bedöma huruvida författmn efter sin tillkomst verkat fördelak¬
tigt eller menligt på handtvei karnes välstånd, kunde man icke
göra det annorlunda än dels efter antalet af dem, sora hade, åren
före och åren efter författnrns tillkomst, blifvit mästare, och dels
efter det registratur i RådhusRälten, som visade huru det förhöll
sig med cessionerne både före och efter förfalln:ns tillkomst.
Då visade sig, vid jemförelse af dessa statistiska upgifter, tagne dels
ur Handels- och Ekon.-Rolhm, i fråga om mästarnes antal, och dels
ur Rådslufvu-Rätten, i fråga om cessionernes antal, alt, medan mä¬
starnes antal under de 4 åren efter författnins utfärdande i förhål¬
lande till de 4 åren före författnms tillkomst ökat sig med unge¬
färligen hälften, hade cessionernes antal under dessa båda terminer
förändrat sig så, att förhållandet blifvit såsom 32 lill 27. Således,
såvidt man kan döma af siffror, kommer man deraf till den slut¬
sats, att, långt ifrån alt den nya författmn skulle verkat ofördel¬
aktigt för handtverkarne, har den visat ett ganska gynnsamt resul¬
tat; och dervid bör man äfven taga i betraktande, alt samma för¬
fattn. jemväl tillskyndar hvarje man rättighet, att jemte sin familj
utöfva handtverk såsom näringsfång. Det skulle således hafva varit
detta, sora skulle tryckt dem, som hålla handtverks-verkstäderne,
hvilket åter bordt uppenbara sig i något siffer-förhållande, men d.i,
delta oaktadt, siffer-förhållanderne visa sig så gynnsamma, drogo
handtverkarne deraf den slutsats, att mästarne, som icke anfört
några objektiva skål för den supposition, hvarpå de grundade sin
framställning, haft helt och hållet orätt i denna supposition. Denna
mot-petition afgafs, om jag minnes rätt, i April eller Maj månad
Den 27 September e. m.
förra å^et. Sedermera hafva påminnelser af mästarne blifvit afgifne
vid denna mot-petition och i dessa påminnelser hafva de visserligen
med åtskilliga fraser och en liten ondgörelse sökt underkänna hvad
arbetarue sagt, men icke med ett enda objectivt skäl. De hafva
icke kunnat underkänna dessa siffror, på annat sätt, än att de sagt,
alt antalet af cessioner icke bevisar något, utan att många handt¬
verkare kunna 'befinna sig i mycket sämre ställning, utan alt göra
cession, än de som verkligen gjort cession. Del är sannt, att så¬
dant kan verkligen vara förhållandet någon gång, men då fråga år
om att bedöma sakerne, i deras helhet, plägar man dock kunna
sluta sig lill huruvida en viss klass befinner sig i mer eller mindre
obestånd, eftersom cessionerne varit talrika eller icke. Således säger
man alt Grosshandlare-klassen här i Stockholm och i Götheborg
har under de sista åren jemförelsevis befuunit sig i ett ganska godt
och solidt tillstånd, och då man säger det, så grundar man det på
det faktum, att det jemförelsevis med vissa föregide perioder har
varit få cessioner. Jag anför detta för alt visa, att man tillägger
della skål en viss giltighet i afseende-på en så beskaffad upskatt-
ning, och i afseende pä sjelfva mäslerprofven må del tillåtas mig att
säga, att om man vill se saken från rent rationel synpunkt, utan
afseende på häfd, så är det svårt att inse hvarföre vissa slags handt¬
verk, såsom skräddare, skomakare, glasmästare och andra sådane
handtverk, oaktadt de äro egentligen blott och hart handtverk, d.
v. s. att arbetena äro föremål för beställningar, äro i behof af mä-
slerprof, då det torde vara klart att allmänheten, för alt få dessa
sina första förnödenheter, eger att vända sig till hvem den behagar,
äfvensom alt hvem som behagar borde hafva rätt att, mot förbin¬
delse att betala skatt, få betjena allmänheten med sina tillverknin¬
gar. Jag vill härmed icke säga att de nuvar:de föreskrifterne för
dessa yrken i detta hänseende skola borttagas, men jag tror, att
om man vill resonera utan förut fattade meningar och utan afse¬
ende på befintliga autecedentia, så måste detta resonemang stå fast,
och ännu mera måste det slå fast i afseende på vissa andra yrken,
såsom bleckslagare- och gelbgjulare-yrkena m. fl. Dessa yrken äro
tilf så betydande del fabriksnäringar, alt jag anser ali industri-ut¬
vecklingen i den delen skulle befordras oändligen mycket, om icke
mästerprof för dem erfordrades, och vi vela att, i vissa af dessa yr¬
ken, är det ganska svårt att fä beställningar utförde. För att icke
blifva alltför vidlyftig vill jag endast i afseende på bleckslagare-yrket
anföra det exempel, att då härvarande gaslysnings-direklm till nu-
var:de höst-termin hade sig ålagdt, att söka införa gas i st. f. olje-
lysning inom hufvudstaden, så förekom den aldra yttersta svårighet
att kunna få lyktorne tillverkade och iordningsatle, derföre att sta¬
dens handtverkare voro så mycket sysselsatte med andra arbeten,
att de ej medhunno att fullgöra beställningarne. Jag säger detta
blott för att deraf draga den slutsats, att jag icke tror alt det kan
vara någon vinst hvarken för allmänheten eller för handtverkarne
sjelfva, om nan nu ville införa restriktioner der de icke förut finnas.
Ang:de mästerprofs afläggande anfördes i den af mig omnämnde
kontra-petitionen några omständigheter, som jag tror bevisa, huru
378
Den 27 September e m.
litet man genom dessa restriktioner skulle vinna. Der anfördes det
faktum, som troligen icke lärer kunna bestridas, eftersom det icke
kunnat jäfvas af mästarne sjelfve, att rnäslerprofvens afläggande till¬
förene varit till det mesta en formalitet, att den, som baft godt om
medel, kunnat få sitt arbete verkstäldt genom andra och att det har
gått underhand, som man säger, mycket lätt att befria sig från att
verkställa arbetet sjelf, hvarföre desse mästerprof egentligen icke
haft annat med sig, än att de tillbakahallit den fattigare arbetaren,
som icke haft råd att depensera den långa tid han behöft afhålla
sig från arbete på beställning i och för mästerprofvels förfärdigande.
Vi veta också, alt vid den pröfning, som sker af mästerprof, åtmin¬
stone känner jag detta förhållande, likasom jag tror, att många an¬
dra af R. o. Ad:s ledamöter göra det, är det snart sagdt en lifsfråga
för den fattiga gesällen, som likväl kan vara ganska skicklig,
alt få sitt mästerprof godkändt, och att det för honom stundom
varit ganska kinkigt, om det också varit utstäldt för allmänhe¬
tens ögon, och mången gång har det för honom varit desto kin¬
kigare, om lian varit en skicklig man, hvars medtäflan de äldre
mästarne fruktat, emedan de då sökt upleta fe! för att föranleda till
upskof med hans erkännande såsom mästare. Det är dessa obilliga
och till pekuniära upoffringar ledande restriktioner, jag tror det vara
skäl att undvika, och på sådan grund förenar jag mig med dem,
som begärt afslag.
Frih. Rehbinder: Då jag förra gången hade.ordet och slut¬
ligen skulle besvara Gr. Lagerbjelke.? aomärkn., begick jag så till
vida ett misstag, ätt jag bortblandade motionärens förslag med Utsk:s.
Det hade nemi. fallit mig ur minnet, att Ulsk., som i allo gillade
motionärens förslag, likväl i denna punkt ansåg försigtigare att icke
införa de af motionären upräknade handtverk, af det skäl, att möj¬
ligen något kunde vara uteglömdt.
Gr. Lagerbjelke har emot förslaget hufvudsakligen anmärkt,
att icke alla hndtverkare der blifvit upräknade, under förmenande,
alt vissa handtverk skulle kunna hänföras till fabriker; men jag
hemställer lill R. o. Ad., om det icke må kdnna anses tillräckligt,
att de handtverk finnas upräknade, som äro befriade från afläggande
af prof.
Jag anhåller, alt, medan jag har ordet, få anföra ett yttrande
af en bonde i Ekon.Utsk., då denna fråga der förevar. Denne
man, som är känd för sitt goda hufvud, yttrade nemi: ”Den vet
bäst hvar sk,on klämmer, som har henne på sig; då ledamöterne
af BorgareSt. yttra sig för förslaget, så röstar äfven jag för det¬
samma.” Detta föranledde alla hans kamrater att följa med honom.
Hr Hjerta har visserligen sagt, att gesällerna hafva varit myc¬
ket belåtna med den nuvar:de förfatlnm, men jag skulle tro, alt
det varit derföre att de icke rätt förslå sitt eget bästa, ty, då de
hunnit blifva mästare, komma de nog alt sala om och blifva af en
annan mening.
Jag förnyar ruin anhållan om propos. på bifall till denna
punkt.
Den 27 Sep t c mijer e. m.
379
Gr. Lagerbjelke: Det skulle blifva aldeles för långt althar
göra en histoiisk framställning om huruledes under helt andra för¬
hållanden skräna upkommo, och då gjorde mycken nytta, samt huru
de i tidernas längd öfvermått till hvad de slutligen blefvo. Allt
nog, att om man betraktar förhållandena, sådana de på sednare ti¬
der gestaltat sig, så finner man att mästerprofven nu meia icke
utgöra eller kunna vara afsedde att utgöra en verklig garanti för
att den som undergått ett sådant prof, skulle vara en duglig mä¬
stare, hvartill erfordras långt mera än handfärdighet i yrket; ty det
är ingalunda sagdt att man är en duglig t. ex. skomakaremästare
derföre att man kan väl sula en sko. För att pgssa dertill mäste man
äfven ega en viss administratif förmåga, man måste förstå att hålla
folket till arbetsamhet, ordna allt, se till alt arbetet på verkstaden
väl och noggrant utfores, och icke blott det arbete som ntföres
med egna händer. Del är allmänt kändt att personer, hvilka gjort
förträffliga mäslerprof, likväl, då de sjelfve blifvit mästare, haft full¬
komligt odugliga verkstäder, från hvilka odugligt arbete kommit,
förutsatt alt något arbete alls kommit derifrån. Den enda bety¬
delse, som mästerprofven nu kunna ega, är den, att likasom ut¬
göra en rå-skillnad emellan kapitalets öfvervägande inflytande och
handskicklighelen; och såsom sådan, är del, enligt min tanke, som
de blifvit bibehåll ne i nu gällande Handtverks-Ordning. Jag har
redan fästat upmärksamheten på det försigtiga sätt, hvarpå lagstif-
tarne gått tillväga vid stiftandet af denna Författning. Handtverk
funnos, hvilka voro underkastade skrå-tvång, och andra voro aldeles
fria. I detta afseende lät Författn:n förhållandet förblifva sådant
det var. De handtverk, som voro underkastade skrå-tvång, voro
väl underkastade sådant i allmänhet, men 1739 års Manufaktur-
Förordn. gjorde, att fri-mästare kunde upstå, hvilka icke voro in¬
passade i detta skrå-tvång. För att nu afgöra hvilka af dessa handt¬
verk skulle stå pä ena eller andra sidan om gränsen, gick lag¬
stiftaren ganska klokt och försigtigt till väga. Sådane handtverk,
hvilka öfvergått till fabriker, lät man vara fria, enär det icke
kunde vara Ijeniigl att åter nedtvinga dem till blott handtverk.
Icke kunde det t. ex. vära tjenlig!, att hindra bomulls-spinneri-
fabriker alt upstå, derföre att man ville gifva större förtjenst för
spinuing af bomull för hand. Man gjorde der icke något annat,
än att man lät saken hafva sin naturliga gång, och hvad som var
fabrik, lät man dervid förblifva. Andra handtverk funnos, hvilka
voro underkastade skrå-tvång; men som icke längre funnos i lan¬
det. Af dessa vill jag nämna Blymakare-handteringen, hvaraf år
1846 ingen fanns inom riket. Man ansåg då onödigt att för dem
stadga mästerprofs atläggande. Slutligen funnos en mängd andra
yrken, hvilka väl i allmänhet voro underkastade skrå-tvång, men
der likväl frimästerskap funnos. Med dem gick man så till väga,
att man i allmänhet ansåg mäslerprof böra afläggas för sådana yr¬
ken, hvilka vid beställningar ofta erhålla råvara att förarbeta. Desse
blefvo underkastade mästerprof, de andra icke. Således voro före
1846 t. ex. Snickare och Skomakare underkastade skrå-tvång, ehuru
ibland dem fri-mästare kunde finnas. Efter 1846 uphörde skrå-
380
Den 27 September e. m.
tvånget, men bestämdes att, för bedrifvande! af dessa yrken, skulle
mästerprof ovilkorligen afläggas. Man gick således en ganska billig
medelväg. Nu vill Utsk. alt man skall öfvergifva allt delta, icke
för att öfvergå till elt friare system, utan för att gå tillbaka, icke
allenast till hvad soiia var före 1846, utan många 100:dra år till¬
baka; ty då man 1846 kunde få blifva fri-mästare, och då del
1846 fanns fria yrken, så vill Ulsk. nu förbjuda all sådan frihet,
och stadga alt alla handiverk skola vara underkastade mäster-prof.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att jag misstagit mig i min an¬
märkning emot Ulsk:s mångtydiga stadgande om mäster-profs af-
läggande för alla handtverk, enär enligt hans utsago i Författn:n
funnes upräknadt hvilka yrken sora vore handtverk eller icke. Den
värde talaren misstog sig dock härutinnan. Han har nemi. trott
att hvad han vill uphäfva skulle blifva qvarstående. I Förfatlmn
säges nu att ali? handtverk äro fria, men att de eller de äro un¬
derkastade mästerprof, hvilket allt, enligt Utsk:s förslag, uphäfves,
och i stället införes endast dessa ord: ”att förvärfva mästerskap då
fråga är om handtverk, med undantag af byggmästare- och mur¬
mästare-yrkena.” Det är således gifvet, alt alla handtverk, utom de
båda undanlagne, då vore underkastade mästerprof, och detta förslag,
det må tolkas huru som helst, är således mycket restriktivare än
det gamla förhållandet före år 1846, ehuru man icke så noga kan
veta huru långt Utsk. går, emedan man icke kan så noga veta
hvad som menas med handtverk, och emedan åtskilliga näringar
finnas, hvilka man icke så noga kan säga om de icke kunna kom¬
ma under fabriksbestämmelsen. Jag kan således under intet af¬
seende gilla Utsk:s förslag. Det medförer ingen säkerhet för den,
som skall hafva något arbete åt sig förfärdigadt; det medförer in¬
gen vinst för handtverkaren, men det medförer deremot skada för
alla genom den starka omkastningen af system och alla de olä¬
genheter, som deraf åstadkommas.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om afslag å denna punkt.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Såsom skäl för en ytterli¬
gare utsträckning af skyldigheten alt aflägga mästerprof har man
hört åberopas så väl allmänhetens behof af garantier, som handl-
verkarens egen fördel. Hvad beträffar allmänhetens större trygg¬
het att få elt godt arbete, får jag för min del förklara, att jag
icke anser allmänheten i ett sådant mästerprofs afläggande ega nå¬
gon garanti alls. Jag kan icke ens fatta hvarföre delta prof skall
behöfvas och hvartill det skall tjena, i något yrke, som är af den
beskaffenhet, att allmänheten sjelf kan bedöma saken. Helt annat
är förhållandet, om det är fråga om alt hafva kontroll på huruvida
en metall har en viss lödighet, eller huruvida t. ex. medikamenter
äro af god och oförfalskad beskaffenhet. I sådana och likartade
frågor kan allmänheten behöfva garantier, emedan den icke kan
med egna ögon bedöma dem, men ingalunda då fråga är att be¬
döma huruvida en hatt är vacker, eller klädning är väl gjord eller
ej. I sådana afseenden är allmänheten ulan allt tvifvel den som
bäst bedömmer sin egen sak. Det finnes för öfrigt flera yrken,
D e D 27 September e m,
381
sorn stå hvarandra oändligt nära i afseende på sin art, men der
olika bestämmelser existera, såsom t. ex. skräddar-yrket för mans¬
personer och sömmare-yrket för qvinspersoner. Det finnes nu icke
någon kontroll för sömmerskor, ehuru delta yrke säkerligen fordrar
lika mycken kouslfäidighet som skräddarnes; hvarföre skall det då
behöfvas för skräddaren? Det är således i min tanke icke allenast
ett alldeles öfverflödigt, utan äfven ett skadligt arbete man förelager
sig, då man i författnm vill söka nedlägga dessa chimériska garan¬
tier. Hvad återigen beträffar den andra sidan af saken, eller att
det skulle vara en fördel för handtverks-mästarne, om profven skärptes
och försvårades, så kan det icke nekas, att delta argumeut har nå¬
got mera styrka, sfi vidt man nemi. afser endast de nuvar:de mä~
stärne, ty det är klart, att för dem är det angenämt att icke1 kon¬
kurrensen blir dem lör besvärlig, och allt hvad som kan hämma
denna konkurrens är således för dem förmånligt och välkommet.
Men här, som i många andra fall, äro intressena stridande. Det
är härvid några få mästares intresse, sora är i strid med allmänhe¬
tens, hvilken har fördel af den större konkurrensen, och i valet
emellan dem må jag bekänna, att jag icke är det minsta tveksam,
utan anser alt allmänhetens rätt i främsta rummet måste beaktas.
Alt genom konstlade medel inskränka tillgången på menniskans
förnödenheter, blott för att, genom eli stegradi pris å desamma,
gynna några få tillverkare, är en anli-social grundsats, som i sina
yttersta slutföljder skulle leda till brist på allt, och till samhällets
utarmande. Dessutom får jag slutligen mot förslaget anföra, att då
fråga är om ändring i sådane förfaltn:r, som denna, så bör man
enl. min tanka vara ytterst varsam. Det kan icke yara nyttigt, att
tili dem göra täta förändringar, utan hvarje sådan måste för att
vara befogad, grunda sig på en bestämd rätt eller en bestämd nytta,
och hvad som är rätt, och hvad som är nyttigt, kan väl icke så
hastigt undergå förändringar, så vida ej helt och hållet förändrade
omständigheter inträffat. Att utan trängande nöd och utan be¬
stämda bevis på dess behöflighet göra förändring i sådana förfaltmr,
tror jag således icke kunna vara rätt, och för min del anser jag
icke någon giltig bevisning härom vara förebragdt, hvarföre jag
tillstyrker, alt med vidblifvande af 1846 års författn. i detta afse¬
ende, denna punkt måtte afslås.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har erinrat der¬
om, att jag, likasom Frih. Rehbinder begått ett misstag, i afseende
på handtverkarnes upräknande i författmn. Deri har Gr:n rätt och
jag ber det Höglofl. Ståndet om ursäkt. Men jag tror icke att nå¬
gon skada derigenom åstadkommits; ty i de förfaltmr, som angå
stadsmanna-näringarne, äro handtverken ganska noga upräknade.
Såsom embetsman i KammarRätten bar jag ofta tillfälle alt se detta,
när tvister upslår om deras beskattning. Dä måste i samlingen af
de förfaltmr, hvilkas verkställighet Kommerce-Kolhm öfvervakar, sö¬
kas reda på alla dessa handtverk. Det är för öfrigt ett giltigt skäl,
som blifvit inom Utsk. åberopadt, att man kan, vid upräknandet,
förbigå något handtverk. Då de dessutom äro rörliga, så tillkomma
382
Den 27 September e. tn.
nya och andra gå ut, på sätt Gr. Lagerbjelke nyss erinrat, hvarföre
det måhända är bättre att icke upräkna dera. Jag vill derföre hel¬
dre antaga Utsk:s förslag, Dn motionärens, hvilket Frih. Rehbinder
omförmälte. Jag gör det äfven derföre, att jag befarar det R. o.
Ad. torde snarare förkasta motionärens än Utsk:s förslag.
Hr Hjerta har omtalat de pelitions-strider, som i hufvudstaden
egt rum mellan gesäller å ena sidan, och handtverksmästare å den
andra. Jag har för min del velat förbigå den saken, och har icke
eller förut omnämnt henne, derföre, alt ur sådane strids-skrifter är
i allmänhet icke mycket att hemta, emedan man, å ömse sidor, van¬
ligen gör sig skyldig till öfverdrift. Hvad dessa strids-skrifter be¬
träffar, så är det klart, att gesäller äro, i afseende på prof, lika
sinnade sora studenterna i afseende på examina. Gesällernas för¬
hållande till verkstadsegaren är att förlikna med backstugusittarnes
lill hemmansegaren. Vill man fråga backstugusittarne om deras
åsigter rörtde hemmansklyfningen, så finge man af dem lika grund¬
liga utlåt:n, som man nu fått af gesällerne i afseende på mästare-
profs afläggande. Möjligt är, att Hr Hjerta om detta mål vet mera
än gesällerna sjelfva. Det stod en gång under en transparent:
”detta hafva skomakare-gesällerna gjort.” Om ifrågavande petition
torde, man med skäl kunna säga: ”denna hafva gesällerna icke gjort.”
Vi kunna således lemna henne derhän.
Hr Hjerta har upgifvit, att sedan 1846 hade mästarnes antal
ökats. Sådant är ganska naturligt, när de ganda banden lossats och
en hvar kunnat blifva mästare, utan tillräcklig kännedom af sitt
yrke. Men en mästare utan gesäller betyder icke stort hvarken för
sin egen bergning eller för samhället i det hela, utan han är nä¬
stan att betrakta såsom ett sjelf-försörjnings-hjon. Ytterligare sade
Hjerta, att cessionerna sedan den tiden blifvit färre. Detta kommer
förmodligen af 2:ne skäl. Först och främst äro de personer, hvilka
förtidigt blifvit mästare, i sin bästa ålder, så att, om de någonsin
skola kunna uppehålla sig, så är det just nu. För det andra hafva
de ingenting alt cedera, så att genom en cession vore ingenting
hvarken för dem eller deras fordringsägare alt utreda. Man har
äfven sagt, att profvet afhällit den fattige från att blifva mästare.
Det är möjligt, alt några svårigheter hafva, i detta hänseende, kun¬
nat för honom upkomma, ehuru jag tror dem hafva varit undan¬
röjda, redan före 1846. Men ganska säkert är, att den fattige
kommer att, genom kapitalisten, blifva vida mera, än genom profvet,
utesluten från egen verkstads innehafvande. Fruktan för täflan är
naturligtvis den orsak, man åberopar, då man talar om mästarnes
önskan alt bibehålla profven, emedan de derigenom skulle afhålla
andra från att i sin ordning blifva mästare. Men del är ju klätt,
att om de, som äro mästare 1854, hafva denna fördel nu, så hafva
äfven de, som äro mästare 1864, densamma. Delta är således en
stadigvarande fördel på mästarnes sida. Denna förmån för dem och
för de gesäller, som hädanefter blifva mästare, anser jag tillika vara
en fördel för hela samhället, derigenom, alt några handtverkare då
finnas, som äro sina egna, som äro belåtna. När deremot kapita-
listerne bemäktiga! sig verkstäderna, och handtverkarne sakna utsigt
I
Di! n 27 September c. m. 3S3
till förkofran med tiden: sä går det här, såsom i Frankrike, alt
arbetarne utbryta i bittra klagomål öfver ”medtäflans förbannelse”,
såsom de säga. Det är ock klart, att den, som i sig sjelf är svag
och icke har något skydd i förfaltnme» utan bloltslälles för med¬
täflare från alla håll in- och utrikes, lian måste falla.
Gr. Lagerbjelke har yttrat, det man skulle geDom antagande af
Utsk:s förslag återgå ett par århundraden, samt alt de gamla För-
fatln:ne, före år 1846, voro ändock något bättre än Utsk:s förslag.
Han omförmälde, huruledes den ena handteriugen då var fri der¬
före, alt hon räknades till fabrik; men den andra bunden derföre,
att hon räknades till handtverk. Ja, det är sanni, att då funnos t.
ex. manufaktur-snickare, sora voro frimästare, och handtverkssnic-
kare, som voro underkastade lära och prof. Detta var en oriktig¬
het, som hade bordt afhjelpas derigenom, att man rättat författn:o,
men icke derigenom, att man alldeles afskaffade henne. Här säges,
alt allmänheten icke har större trygghet, då profven afläggas. Men
detta påstående är en öfverdrift. Jag vill derpå anföra ett bevis. I
Londons City äro skrän bibehållna, .lag hade tillfälle att, då Lord
Mayors-valet 1851 förrättades, se representanter af desse skrän up-
ställde vid ingången till Guildhall. Desse hafva betydligt större af-
gifler, än de handtverkare, som bo i förstäderne; men kunna än¬
dock beslå, vid sidan af dem. Huru skulle sådant vara möjligt,
om ej skrå-handtverkarne hade en större skicklighet att sälta mot
de andra och derigenom hålla sig uppe. Hvarföre fortfara de med
denna inrättning, om de icke holle henne för god. Imedlertid an¬
ses Londons City vara kärnan af det varuförädlande England.
Hr Gripenstedt har sagt, att då fråga är om fördel för allmän¬
heten, eller för en viss klass, så bör man göra mera afseende på
allmänheten. Jag tror att man bör göra mera afseende på dugliga med¬
borgares, än på penningars eller besparingars erhållande. Om en
författn. är sådan, att allmänheten besparar medel, men raan under-
gräfver en medborgare-klass, som borde uprätthållas, så är det en
förlust, emedan menniskor äro mera värda än mynt. Man må icke,
för det sednares skuld, upoffra de förre.
Jag fortsätter milt yrkande på bifall till denna punkt.
Hr Hjerta: Sedan jag för en stund sedan anmälde mig, har
den siste värde talaren emot mitt förra yttrande gjort anmärkmr af
den beskaffenhet, att jag hoppas det Höglotl. Ståndet ursäktar mig,
om jag uptager några ögonblick med att besvara dem. Den värde
talaren har ansett, att man af det utaf mig upgifna faktum, nemli¬
gen antalet af dem, som blifvit mästare före och efter Författms
utfärdande, och antalet af de cessioner, som under samma tider in¬
träffat, ej kan draga några slutsatser, emedan det syntes honom
klart, att de, som blifvit mästare efter Författnms utfärdande, ännu,
då de nyligen trädt i utöfning af sina yrken, borde vara i den ställ¬
ning, att de ej behöft cedera, men jag ber vördsamt att få fästa
hans och det Höglofl. Ståndets upmärksamhet derpå, att om detta
kan änses gälla för det mindre betydande antalet, som blifvit mä¬
stare sedan Förfaltmn utkom, så skulle, om de skäl, som petilionä-
384
Den 27 September e. m.
rerne anfört för sin anhållan om ändring i Författnin, skola gälla
något och i fall det egde någon grund att författningen verkat till
handtverkeriernes förfall, sådant visat sig åtminstone deri, att ett
större antal af de äldre mästarne gjort cession. Men man behöfver
icke blott hålla sig dervid, att cessioner ej egt rum, ulan jag tror
alla äro ense derom, att om också bland det antal arbetare, som
blifvit mästare efter det författningen utkom, många äro i mindre
bemedlad ställning, och hafva svårt att laga sig ut, slå dock handt-
verkarne, åtminstone här i hufvudstadén, i en mera fördelaktig ställning
än någonsin förut, och det torde icke vara någon obekant, ali handt-
verkarne tilltagit både i skicklighet och i mängden af produkter,
samt alt konsumtionen sker hastigare och afsändningarne till lands-
orlerne äro talrikare än förut egt rum. Den värde talaren har til¬
lika, i afseende på den af mig åberopade mot-petilionen, sagt, alt
dermed troligen icke var samma förhållande som med en transpa¬
rent, hvilken haft till underskiift: ”detta hafva skomakaregesällerne
gjort.”
I anledn. deraf ber jag alt få uplysa hvad som händelsevis är
mig bekant, ehuru jag icke var närvar:de vid sammankomsterne, att
då flere hundrade gesäller samlades till dessa rådplägningar, fördes
dervid prol. öfver hvad sora yttrades. Detta prot. finnes ännu till¬
gängligt, och det var stride efter de opinionsyttringar, sorn då af-
gåfvos och de argumenler, som dermed anfördes, som den omför-
mälde mot-petilionen sedan upsattes och afgafs till K. M. Således,
om man också med rälta kan säga, alt icke skomakaregesällerne
gjort denna petition, så hafva dock, i afseende på dess hnfvudinne-
håll, gesällerne gjort den sjelfve. Den värde lataren har sagt, alt man
icke kan draga några slutsalser från sådane stridsskrifter, emedan man
deri vanligen på begge sidor kommer till öfverdrifler. Nu är likväl för¬
hållandet, att de motioner, som blifvit väckte hos RiksStm, grunda
sig nästan alla på innehållet af den petition, sora mästarne afgåfvo,
emedan ett par af de personer, som stodo i spetsen för denna pe¬
tition, just nu äro Riksdagsmän i BorgareSt., och derföre på sam¬
ma petition grundat sina motioner. A andra sidan tror jag, att,
ehuru litet afseende raan må fästa på mot-petitionen och hur stora
öfverdrifler den må anses innefatta, det icke kan nekas, att den in¬
nehåller argumenler, som icke blifvit och ej kunnat blifva veder-
lagde af motparten, och då böra väl dessa argumenter tillerkännas
någon klags vigt.
Jag ber att få begagna tillfället att säga några ord i afseende
på hvad den värde talaren ylirade om förhållandet i andra länder,
och den slutsats han deraf dragit, att en reaktion i afseende på nä-
ringsförhållanderne egt rum i Preussen. Detta hafva handtverksmä-
starne icke heller underlåtit, alt i sin petition åberopa, men jag vet
icke hvarföre den värde talaren fästat sig uteslutande vid detta land,
då del likväl är bekant, alt i de flesta öfriga länder en nästan
komplett näringsfrihet eger rum. I England, med undantag af Lon¬
dons City, der skrån finnas qvar, vet man alt enhvar eger rättig¬
het, att, utan något i förväg lagdt hinder, anmäla sig till bedrifvande
af
Den 27 September e. m.
385
af hvilken näring han behagar. Dervid förekommer icke afläggande
af något prof. Delsamma är förhållandet i Frankrike, der en hvar
för hvarje år eger rättighet att förändra sitt yrke, blott han dertill
anmäler sig och uttager ett patent, hvarigenom kan kontrolleras alt
han betalar sin skatt. Samma förhållande eger ram i Holland,
Belgieo, Spanien och äfven Ryssland, hvad handtverksyrken angår,
oaktadt fabrikerne der äro föremål för särskilde privilegier. Då sy¬
nes mig, alt då man vill taga exempel från öfriga Europa, bör
man taga det snarare från flertalet än från ett enda land, der dess¬
utom icke denna reaktion visat sådane frukter, . att man deraf kan
draga några slutsatser. Man vet väl, att den i många fall verkat
stort missnöje, men man kan jemväl säga, att den verkat belåten¬
het på andra sidan, och jag vill således icke derom yttra mig, men
jag tycker att man långt hellre borde rätta sig efter exemplet från
flere länder än efter förhållandet i ett enda. Ser raan återigen på
verkan af lagstiftningen i afseende på qvaliteten af produklerne och
de yrkes-drifvandes ställning, torde det icke vara obekant, att det
ej finnes några länder der handtverksskickligheten är så långt drif¬
ven som i England och synnerfigasl i Frankrike. Den som varit
närvarande vid de sednasle expositionerne i Frankrike, kan vitsorda
detta, och lika så den som besökt expositionen uti krystall-palatset
i London. Men icke nog dermed att i Frankrike finnes den stör¬
sta skickligheten och konstfärdigheten, (jag säger icke, oaktadt mä-
sterprof ej afläggas, utan just derföre, att näringsfriheten eger rum)
man kan äfven, då man frågar de handtverksarbetare, som rest i
fremmande länder, öfvertyga sig derom, att uti intet land är arbe¬
taren så väl betald som i Frankrike och England och långt mera
än i Preussen, der den nya reaktionen icke, så vidt jag tror, visat
några särdeles fördelaktiga frukter, hvarken för mäslarne eller ar-
betarne.
Hr von Hartmansdorff har slutligen kommit fram med ett för¬
modligen i hans tanke rikligt kardinal-skäl, hvarmed han trott sig
kunna verka på R. o. Ad:s öfvertygelse, då han sagt, att man ge¬
nom den nu föreslagna återgången skulle lemna den fattige men
skicklige handtverkaren ett stöd mot kapitalisten. Det är också min
tanke, att om, genom en större näringsfrihet, den skicklige handt¬
verkaren riskerade att blifva qväfd af kapitalisten, borde man be¬
sinna sig innau man vidloge ett sådant steg och tillse om ett sådant
förhållande verkligen eger rum, som kan påkalla en återgång. Men
innan något sådant beslut fattas, mäste man väl undersöka om
sjelfva premissen eger grund, och då lager jag mig friheten fråga,
om man hört all någon större kapitalist anmält sig till ulöfvande af
något handtverk, vare sig i hufvudsladen eller i någon annan stad i
riket. Kan man icke upgifva att den tvetydiga näringsfrihet, som lem-
nades genom 1846 års Författa., haft en sådan verkan, så förfaller ju
sjelfva basen, hvarpå yrkandet grundades, och efter min tanke är
verkliga förhållandet att sådant icke egt rum. Det är också natur¬
ligt, när det är fråga om ett handtverk, att det ej kunnat inträffa,
emedan den, som drifver ett handtverk, måste till en viss grad sjelf
12 H. 25
380
Den 27 September e. m.
lägga hand dervid, såvida han icke skall blifva helt och hållet bero¬
ende af den verkmästare lian använder. Dessutom är förhållandet
med handtverk i allmänhet, alt de icke fordra stora kapitalförlag.
De utföras efter beställningar, hvarföre det icke kan blifva uträkning
för verkliga kapitalister att lägga sig derpå. Det enda man kunde
anföra såsom bevis, att kapitalister befattat sig med sådan rörelse, är
att en och annan börjat alt här i hufvudstaden hålla magasin för
färdiggjorda kläder. Några andra dylika exempel kunna icke fram¬
dragas, men utom det, att ganska mångå arbetare hafva en fördel
deraf, alt personer, som hafva tillgångar att upköpä kläde, kunna
sysselsätta arbetare vid sådane tillfällen då de eljest icke hade nå¬
got alt göra, så är det ganska klart, att sjelfva arbetsskickligheten
derigenom utvecklas, och det har icke visat sig, alt dessa magasiner
för färdiggjorda kläder minskat arbetet för de egentliga skräddarne.
Delta kan vara en intressant fråga, hvarföre jag också försökt att
taga reda på förhållandet, men jag har ej kunnat finna att någon
sådan minskning egt rum. Således bortfaller basen för del argu¬
ment Hr von Hartmansdorff framdragit, hvarföre hans' påstående för¬
lorar allt värde såsom argumentation, och på dessa grunder vidblif-
ver jag min anhållan om afslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Hartmansdorff: Beträffande prol. vid gesällernas
och sjelfförsörjarnes öfverläggning, så tror jag, alt det var just pro-
lokollislen som tillika var Ordför:de. Jag minnes icke hvad han
hette; men jag kommer säkert ihåg, att han hvarken var gesäll el¬
ler sjelfförsörjare, utan någon skrifvare. - >
Hr Hjerta har sagt, att man icke bör åberopa Preussens exem¬
pel allena, ulan man måste äfven hålla sig lill England och Frank¬
rike. Dessa länder har jag redan omnämnt. Men Ilr Hjerta har
jemväl upräknat Holland, Spanien och kanske äfven ännu flere, som
det skulle vara tröttande all genomgå. Det är klart, alt i eli land
sådant som Frankrike, hvars folk har förklarat sig sjelft vara sam¬
hällenas pånyttfödare, — det är klart, säger jag, att detta folk, om
det äfven finnér sig hafva begått misstag, icke anser sig kunna, för
skams skuld, återvända lill hvad det en gång afskaffat såsom ringa
och föraktligt. De svårigheter, Fransmännen haft alt bekämpa i af¬
seende på arbetarne, visa hvilken nylla näringsfriheten der medfört.
11 intet land, utom England, har man haft så många svårigheter af
arbetares sammangaddningar, som i Frankrike. Hr Hjerta påstår alt
gesäller och arbetare äro, i Frankrike och England, bättre betalade
än annorstädes. Del känner jag icke så noga; men hvad jag vet
är, att just i dessa länder hafva arbetare-föreningar, mot fabriks-
och verkstadsägare, allmännast förekommit. Hvarföre är det, som i
Frankrike en tidning, utgifven, såsom jag tror, af Proudhon,
och kallad ”la voix du peuple”, förer lill valspråk: ”guerrc an
capital et aux capitalistes”, om icke derföre, alt arbetarne känt sig
förtryckta af kapitalisterne? Hade icke detta varit händelsen, så
hade icke Tidningen kunnat väcka så mycken oro i landet, som bon
verkligen gjort. Jag hör tillägga ali, utom Preussen, hafva äfven
Den 27 September e. m.
387
hansesläderna återgått till gammal Handtverks-Ordning — om man
vill kalla det cn återgång, (y det voro Fransmännen, som der in¬
förde näringsfriheten under den korta lid, de innehade dessa stä¬
der. Hr Hjerta har sagt, alt handtverk icke fordrade så stora ka¬
pitaler och att följaktligen icke heller så stor fara vore för kapita¬
listernas intrång deri. Men hurudant är förhållandet med handt¬
verkeri i Frankrike, i Paris? En skräddareverkstad der håller tillika
kläden, och är således försäljningsbod tillika. En dylik verkstad för-
säljes från den ena egaren tifl den andra, jemte kunderne, och lös-
ningspriset derför går understundom till 2 eller 300,000 francs.
En sådan summa kan ingen annan än en kapitalist anskaffa. Jag
har frågat en der bosatt Svensk skräddare, vid namn Arfvidsson,
om .förhållande! med handtverket och med de gesäll-upror, sorn der
flera gånger egt rum, samt om det icke hände, då gesällerne up-
sagl sitt arbete och mäslarne således voro i förlägenhet, att många
gesäller sjelfve blefvo mästare. ”Det kail väl hafva handt, sade
han, med en eller annan; men jag kan icke påminna mig del, och
kan icke heller tro, att det skulle hafva för någon lyckats; ty hvar¬
ifrån skulle han i en hast fått kredit och kunder, då ingen kände
honom?” Det tillgår så i Frankrike med delta handtverk, likasom
med många andra, att elei bedrifves genom bolag. Dä hnfvudman-
nen börjar blifva gammal, vill han, efter vanligheten der i landet,
blifva rentier och säljer sin andel, sedan han bos kunderne infört
den yngre bolagsman, sorn är köpare, och så hela vägen igenom.
Sjelfva vattenbäraren, t. o. m. läkaren gör på samma sätt. Sådan
är kapitalets makt, när man lemnar henne ohejdad. I afseende på
storleken af sådane företag, att sälja färdiggjorda kläder, hvilka Hr
Hjerta nyss omnämnt, får jag erinra honom om en försäljningsbod
i London, hvilken han lika väl som jag förmodligen sett och hvil¬
ken, om jag rätt minnes, tillhörde en jude, vid namn Moses. Denna
försäljning nptager ett helt hus, så stort, att det utgör ett serskildt
qvarter. Då kunnen J föreställa Eder, Mine Hrr, lill hvilken grad
kapitalet kan utveckla sin magt äfven i handtverken, och huru svårt
det är för den fattige arbetaren alt tälla dermed!
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad och propos. till bifall
å Ulsk:s förevaride hemställan framställdes, ropades starka Nej, blan¬
dade med Ja, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade afslå hvad Utsk. i ämnet hemställt, samt, sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka Ja, jemte åtskilliga Nej, förkla¬
rade det han funnit Ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteris-propos.:
Den som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Ulskis hemställan i fråga
om morn. b. uti 3:dje §:n af Kongl. Fabriks- och Handtverks-
Ordnin d. 22 Dec. 1846, röstar
25*
388
Den 27 September e. ra.
Ja;
den det. ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, varder Utslits berörde hemställan af R. o. Ad. aif-
slagen.
Vid voteringens sint befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja - 8.
Nej — 25.
Härefter förekom och bifölls ölskts yttrande, ang.-de mom. b.
af §:n 3.
Beträffande sedermera Ulskts yttrande, angtde väckt fråga om
i allmän tjenst med lön anställde personers uteslutande från rättighe¬
ten alt hålla handtvcrks-verkslad, yttrade
Hr von Hartmansdorff: I alla andra hänseenden plägar
matt yrka, att de, sorn arbetar för Statens räkning, skola vara lika
knnnige om icke kunnigare, än andra. Men bär har man omvändt
grundsatsen och förklarat, alt de, som arbeta för Staten, icke be¬
höfva något veta. Om detta är rätt, öfverlemna!1 jag åt R. o. Ad.
att afgöra.
llr Flach, Johan: Det är icke derföre alt de, sorn arbeta
för Slaten, icke behöfva något veta, sorn Utsk. afgifvit nu ifräga-
var:de yttrande, utan det är derföre, alt man måste ovilkorligen för¬
utsätta, att den, som arbetar för Statens räkning, mäste hafva den
skicklighet, alt han kan vara befriad från mästerprofs afläggande.
.lag yrkar bifall till denna punkt.
Propos. till bifall å Utsk:s förevar:de yttrande bief härefter
framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej, hvarpå llr
Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§ 5-
Gr. Lagerbjelke: Till följe af det beslut I!. o. Ad. nyss
med stor pluralitet fgtlade, kan ötsk:s förslag i nu förevande läll
icke antagas, emedan det, såsom Utsk. sjelf ganska riktigt säger, en¬
dast är en följd af hvad Utsk. i 3:dje §:n mom. b.-föreslagit, men
hvilket R. o. Ad. förkastat. Del nu ifrågavar:de stadgandet inne¬
håller, ali då enka eller ogift qvinna, hvilken idkar något handt¬
verk, träder i gifte med en man, som är handlande, få icke båda
dessa handteringar af dem på en gång i samma stod drifvas. Då
något oskick likväl icke genom sådant, kan sägas vara för handen,
enär båda rörelserna på förhand finnas, och då Utsk. icke upgifvil
något giltigt skäl för förändringens behöflighet, anser jag för min
del densamma böra afslås.
Häruti instämde Frih. Raab.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad l:sta momdet
angihge', lJtsk:s hemställan vöre beroende af det .beslut R. o. Ad.
Den 27 September e. m.
389
förut fatlat, och att R. o. Ali derföre torde finna, att Utsk:s för¬
slag till förändring af della inom. mäste afslås, ropades Ja; och efter
sedermera å de öfriga momme framställd prop. försl till bifall, som
besvarades med starka Nej, jemte några Ja, och derpå till afslag,
hvarvid ropades starka Ja, jemte eli eller annat Nej, förklarade Hr
Gr. o. Landtm, att han funnit sistnämnde propos. med öfvervägande
Ja besvarad.
§ 8•
Hr von Hartmansdorff: Jag anser motionären i delta fall
hafva hafi, ehuru jag är viss på, att han icke får rätt. Likväl
bar jag vejal uttrycka min mening om saken.
Den härefter lill bifall å Ulsk:s härom afgifna yttrande fram¬
ställda propos. besvarades med starka Ja, jemte ett eller annat Nej;
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit Ja öfver¬
vägande. i
' § 0.
Gr. Lagerbjelke: IL o. Ad. behagade af den uplästa mo¬
tiveringen fiona, ali Ulsk:s förslag i delta afseende endast är en
tillämpning och nödvändig följd af Ulsk:s förslag till ändring af
3:dje §:n mom. b., hvilket likväl blifvit af IL o. Ad. afslaget, hvar¬
före äfven detta naturligtvis måste förfalla.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s förevaride förslag,
i öfverensstämmelse med R. o. Adis i afseende pä §:n 3 mom. b.
fattade beslut, afslaget.
§ fö-
Ilr von Hartmansdorff: När man npstållt -förfaltn:n så,
som bär är förhållandet, tror jag alt den enda säkerhet, man kan
vinna, för ifrågavar:de afgiflefs utbekommande, vore att vidtaga de
åtgärder, motionären föreslagit, och dem jag anser välgrundade;
hvarföre jag beklagar att Ulsk. icke. fästat afseende derpå.
Utsk:s yttrande blef af R. o. Ad. bifallet.
§
Hr von Hartmansdorff: Samma försvagande, samma ut-
minutering af handel, som jag förut omtalat r näringars bedrifvan¬
de, både på landet och i städerna, densamma åstadkommer man
jemväl i afseende på handlverken genom sjelfförsörjningen. Man får
således de båda skarpa motsatserna af stora bolag å ena sidan, och
fattiga, enstaka, hjelplös» näringsidkare å den andra. Vi hafva re¬
dan i vårt land sett, att, sedan beslutet om uphäfvande af förbu¬
den mot klädesinförsel faltals, har man i Norrköping varit nödsa¬
kad sluta sig tillsamman i stora bolag, jemväl med utlänningar, för
att kunna sammanbringa de ansenliga kapital, som erfordras till den
vidsträcktare rörelse, hvilken måste drifväs, om täflan med utländ¬
ska fabriker skall kunna lyckas.
390
Den 27 September e. m,
Hr Flach: Då denna punkt i Författn:n jusi är deD, vid
hvilken alla de s. k. sjelfförsörjarne fästa sina förhoppningar, oell på
hvilken de grunda sin existens, anser jag det orätt, att söka för¬
ändra detta stadgande, hvarföre jag anhåller om bifall till U(sk:s yt¬
trande i denna punkt.
R. o. Ad. biföll Ulsk:s yttrande ang:de ifrågavaride §.
§ 13.
Då härvid först förekom Utslcs yttrande, ang:de väckt förslag
att borttaga den Kronan förbehållna rättighet, att, på sätt lämpli¬
gast finnes, besörja om tillverkning af dess förnödenheter, anförde
Hr von Hartmansdorff: I andra delar af näringarne, plä¬
gar man yrka, att Kronan icke skall befatta sig med deras utöf¬
ning, emedan hon är en kapitalist, som i styrka öfverträffa!- alla an¬
dra; alldenstund hon kan pä sina näringar sälta lill mera pennin¬
gar, än någon annan, ulan att göra bankrutt. Men i denna del af
näringarne har man tillåtit Krona^n tälla med den enskilde. Huru
skall han kunna i detta, mera än i andra yrken, uthärda denna
täflan? Han förmår det icke. Om Kronan låter för sin räkning ut¬
öfva handtverk, så är det klart, att hon derigenom skall under¬
gräfva andra handtverkare. Hvad blir följden? Naturligtvis den,
alt fattighjonen blifva så mycket flere. Hvem får försörja dem?
Menigheterne. Det är således på deras bekostnad, som Kronan
drifver handtverk, hvilket väl icke måtte vara det allmännas nytta.
Utsk:s yttrande i denna punkt bifölls.
I fråga om Utslcs derefter förekommande yttrande om väckt
förslag att den, fattigvårds-inrätlningar medgifna rättighet, att till
afsalu åstadkomma alla slags tillverkningar, måtte uphöra, yltrade_
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt är eu af de svåraste
alt ordna. Det är klart att, vid fattigvårdsinrältningarne, kan man
icke lemna dem, som äro arbetsföre, ulan arbete, dels för att icke
förderfva dem sjelfve, dels för att icke skada de menigheter, som
skola underhålla inrättningen. Men, å andra sidan, är det äfven
gifvet, att emedan dessa inrättningar hafva ett räntefrilt kapital att
begagna, kunna de sälja sina tillverkningar för baltie pris än handl-
verkarne. Om falligvärdsanstalterna äfven göra det, så undergräf-
vas derigenom de sjelfsläudiga handlverkarne och raan ökar de fat¬
tiges antal endast för alt söka gagna de fattige. Alt med ett blott
afstyrkande gå en sådan fråga förbi och lemna henne derhän, vi¬
sar allt för mycken likgiltighet, eller brist på eftertanka, ty man
slipper ej på detta -sätt från en svårighet, hvilken ändock må¬
ste lösas.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande bifölls.
Sedermera förekom Utslcs yttrande om ifrågaslälld inskränkning
#f den i författn:n medgifna arbetsfrihet inom fängelserna, och
anförde
Hr von Hartmansdorff: Här är samma förhållande, som jag
Den 27 September e. m.
391
vid de 2:ne föreg:de punkterna anmärkt. Följden af det låga pris,
hvartill man vanligen försäljer arbeten från fängelserna, måste na¬
turligtvis undergräfva den frie handtverkaren bestånd. Han blir
antingen fattighjon eller brottsling, måste då försörjas antingen af
Staten eller af någon menighet. Kan sådant vara klokt tillställdt?
Hr Flach: Jag vill, i anledn. af Hr von Harlmansdorffs yt¬
trande, anmäla, att på den Afdeln. inom Ulsk.y der detta ärende
handlades, beslöts verkligen att en skrifvelse skulle lill K. M. aflå-
las i den syftning, motionären föreslagit, -men upmärksamheten fa¬
stades då derpå, alt samma dag sorn Förfaltnm utfärdades, eller d.
22 Dec. 1846, allat K. M. en Skrifvelse till Fångvårdsstyrelsen,
ang:de just denna 13:de §, i hvilken Styrelsen anbefalles alt tillse,
det ej, genom fängelse-inrältningarnes täflan, den frie arbetarens
skäliga anspråk må förnärmas, och att inom fängelserna företrädes¬
vis verkställas de arbeten, som åro för fångvårdens och Statens
eguä behof användbara, samt tångarne i öfrigt, så vidt ske kan,
sysselsättas med tillverkning af sådane varor, som mindre allmänt i
orten åstadkommas. Vid detta förhållande, att K. M. redan fästat
Sin Nåd. upmärksamhet vid de ömmande omständigheter, som mo¬
tionären åberopat, ansåg således Ulsk. icke skäl att besvära K. M.
med ytterligare påminnelse i ämnet.
Propos. å bifall lill Utsk;s i denna punkt afgifna yttrande blef
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, tillkäunagaf, att han funnit Ja öfver¬
vägande.
§ '4.
Utsk:s yttrande bifölls.
§ is.
Beträffande först del väckta förslaget att strängare föreskrifter i
afseende på handlverksvarors stämpling måtte meddelas, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Denna punkt rörer ett förslag alt
alla handlverksvaror skola med stämpel förses. Sådant har visser¬
ligen, på sätt Utsk. anmärkt, sina stora svårigheter, enär sjelfförsör¬
jare äga, åstadkomma handlverksvaror, så mycket de förmå. Hade
man åtminstone föreskrifvit stämpels anbringande på mästares handt-
verksarbeten, så hade köpare kunnat komma i tillfälle att urskilja
dem från sjelfförsörjares tillverkningar, och sålunda taga sig till vara
för sämre arbeten. Men som Utsk. förmodligen velat gynna sjelf-
försörjarne, på mästarnes bekostnad, så har det icke gjort en sådan
framställning. Jag beklagar detta förhållande, emedan jag tror alt
det kommer alt skada i st. -f. att gagna allmänheten.
Hr Flach: Enl. min upfatlning är det alldeles klart, alt om
mäslarne verkligen göra bättre arbete än sjelfförsörjarne, så ligger
det i deras eget intresse att låta stämpla sitt arbete, hvarföre jag
tror alt man bör bifalla denna Utsk:s hemställan.
I
Propos. lill bifall å Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande blef
302
Den 27 September e. m.
härefter framställd och besvarad med starka Ja, jemte några Nej,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, förklarade sig hafva fupnil Ja öfver¬
vägande.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, framställde propos, å bifall
lill den af Utsk. i anledn. af Hr Dalmans motion tillstyrkta underd.
skrifvelse, ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Landtm, förklarade det han ansåg Ja hafva öfverrösta! Nej.
§ 17-
Utsk:s yttrande bifölls. *
§ 23.
Gr. Lagerbjelke: Det förslag Lisk. här afgifvit, skulle, om
det blefve lag, enl. min tanke, komma att medföra ganska stora
svårigheter för de personer, som vilja aflägga mästerprof. Det är
nemi. ganska lätt förutseddf, och erfarenheten har jemväl gifvit vid
handen, att de gamle mästarne ganska ogerna se ätt flere nya mä¬
stare i samma yrke upstå, och att de göra alla ansträngningar för
att söka förekomma sådant och lägga hinder i vägen derför. Det
är icke många år sedan en bekant rättegång förevar, då sökanden
hade 2 eller 3 gånger måst i besvlirsväg gå till Konungen, derföre,
bland annat, alt då han hade varit kammakare, men ville blifva
glasmästare och skulle aflägga mästareprof i detta sednare yrket, sä
förelädes honom alt göra en lykta, hvars sammansättning han be¬
visade vara omöjlig. Utsk. har föreslagit, att mäslerprofvel skulle
utföras under tillsyn af 2:ne sakkunnige personer, af hvilka sökan¬
den Ange tillsätta den ene och handtverksföreningen den andre,
men denna tillsyn skulle, efter ali sannolikhet, blifva så vexatorisk
för den sökande, alt han icke utan betydlig tidsutdrägt och stor
kostnad skulle kunna utföra sitt mästerprof. Om man också antager, alt
icke hågra hinder med flit läggas i vägen för honom, så måste det
dock nödvändigt blifva för honom ganska betungande, att ständigt
hafva öfver sig dessa 2 personer, sorn’ utöfva tillsyn öfver hans ar¬
bete, ty man kan icke begära att dessa båda personer skola åtaga
sig ett så tidsödande göromål, utan att någon ersättning dem be¬
viljas för deras tidsspillan. Jag kan således icke linna annat, än
att genom detta förslag ett verkligt förtryck skulle kunna och san¬
nolikt äfven skulle blifva ulöfvadt mot de gesäller, som skulle vilja
blifva mästare.
Frih. Rehbinder: R. o. Arks liberala ståndpunkt i afseende
på detta Retänk. är verkligen sä tydlig, ali det icke tjenar mycket
till att söka försvara det, enär man dock lätteligen kan förutse hvad
utgång saken kommer att få. Jag vill blott med några ord uptaga
Gr. Lagerbjelkes yttrande, att de 2:ne personer, af hvilka den ene
skulle utses af gesällen och den andre af handtverksföreningen,
skulle hafva sökanden under ständig tillsyn hela den lid han arbe¬
tade på mästerprofvet. Detta är icke meningen och kan icke el¬
ler så förstås, ty meningen är den, att de kunna gå .till honom
och taga arbetet i betraktande, när de så behaga, hvilket icke för
Den 27 September e. m.
393
deni bör blifva så betungande, ali de icke kunna göra det utan er¬
sättning.
I öfrigt tjenar det till ingenting att uptaga Ståndets lid med
någon öfverläggning härom, hvarföre jag 'inskränker mig till att
yrka bifall till denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: För min del gillar jag det för¬
slag, sorn här blifvit framställdt. Hvarje korporation häller, nied
skäl, för sin rättighet och pligt, att tillse, det inga andra medlem¬
mar med henne införlifvas, äti dem, hon pröfva:' vara dertill vär¬
diga. Detta vill man dock icke medgifva handtverkarne. Hvarföre
må ej de, så väl som många andra, få afgöra om personer äro vär¬
dige att tillhöra deras yrke? Man säger sig vilja förskaffa dem för¬
delär; men gör del på sådant sätt, att man uttrycker förakt för
dem. Sådant måtte icke vara rätt.
Hr Hjerta: När man först genomläser del förslag, Utsk. här
framställt, synes det till en början raisonnabell nog, men då man
gifver sig in i tillämpningen deraf, så linner man, att det endast
blir ett åternplifvande af det gamla stadgandet om skädemåstare,
hvilkas tillsyn hufvudsakligen bestod deruti, att den unge blifvande mä¬
staren skulle bjuda dem åtskillig traktering, hvilket var ganska be-
ttmgande för hans kassa, helst han vanligen var en fattig nian och
redan skuldsatt. Hans skuld ökades härigenom, och del just på den
lid, då han skulle börja att söka arbeta sig derutur. Det är utan
tvifvel af denna anledn., som Konungen ganska visligen har förän¬
drat delta förhållande uti nu gällande Författnings 23:dje §, och i
stället blott infört det stadgande, att 2:ne ojäfvige män skulle be¬
döma profvei. Jag medgifver att detta icke ser så tillförlitligt ut,
som då det är en af sökanden oell en af handtverk sföreningen ut¬
sedd person, hvilka skola intyga att arbetet är rinder deras tillsyn
utfördt. Men då detta förslag i sjelfva verket är overkställbar! i
all sin stränghet, och en af de ledamöter, som yrkat bifall dertill,
genast förklarat, att meningen blott vore den, att de då och då
skulle gå till honom under den tid han arbetade pä sitt mäster-
prof, så tror jag att detta stadgande skulle tjena till ingenting i af¬
seende på fördelarne, titan i stället återföra de förut öfverklagade
olägenheterna.
Jag anhåller således om afslag å denna punkt.
Hr Gripenstedt: Då fråga nyss förevar om all utsträcka
skyldigheten af måsterprofs afläggande, tog jag mig friheten alt
yttra huru liten garanti jag anser ligga i dessa prof. Af samma
skäl är jag äfven af den mening, alt någon skärpning i nu före-
var:de afseende är alldeles öfverflödig, men väl skulle det föreslagna
stadgandet ofta blifva betungande, och kunna gifva anledn. till al¬
lehanda kitslighet.
Jag får således förena mig med dem, som yrkat afslag af det¬
samma.
Den härefter till bifall å Utsk:s i afseende på i fråga var :de §
gjorda tillstyrkande framställda propos. besvarades med starka Nej,
394
Den 27 September e.xm.
blandade med Ja, hvarpå Hr Gr. o. Landina, hemställde om II. o.
Ad. afsloge hvad Ulsk. tillstyrkt, samt efter denna proposms be¬
svarande med starka Ja, jemte åtskilliga INej, förklarade det hau nu
funnit Ja öfvervägande.
§ 24.
Gr. Lagerbjelke: Såsom Ulsk. jemväl i sina motiver yt¬
trat, är detta förslag helt och hållet beroende af och en följd äf
förslaget till förändring af 3:dje §:n. Då nu R. o. Ad. afslagit
detta förslag, måste deraf följa att R. o. Ad. afslår jemväl detta,
hvarom jag vördsamt anhåller.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade' att han, då Ulsk:s i afseende på
ifrågavande § gjorda förslag blott var en följd af eli tillstyrkande,
som R. o. Ad. afslagit, finge hemställa om R. o. Ad. afsloge Utsk:s
förevar:de förslag. '
Ropades Ja.
§§:ne 26 ock 2S.
Utsk:s härom afgifna yttranden biföllos.
§ 29.
Hr von Hartmansdorff: Här är fråga om att gesäller skola
jemväl få deltaga såsom ledamöter i handlverksföreningen. När, år
1848, represenlalionsfebern var i svang här i landet, så yrkade
man, pä den liberala sidan, som äfven nu har öfverhand, att ar¬
betare och gesäller skulle få representations-rätt vid Riksdagarne.
Nu deremot, då det är fråga om, alt låta gesällerna få representa¬
tionsrätt, inora det egna yrkets angelägenheter, då sätter man sig
deremot. Ar det sammanhang i ett sådant förfarande? Eller är
det icke snarare afvoghet mot handtverkare och gesäller. I Preus¬
sen är, genom 5:te §:n i Förfaltmn af den 9 Febr. 1849 ett så
kalladt Närings-Råd uprättadt, der icke allenast handtverksmästare
och fabriksidkare, utan äfven gesäller och fabriksarbetare hafva in¬
träde. Dessa Närings-Råd skola utgöras af ett lika antal arbetsgif-
vare å den ena och arbetstagare å den andra sidan. I närings-
domstolarne skola deremot vara flere ledamöter af arbelsgifvare och
färre af arbetstagare, nemi. 7 af de förre och 6 af de sednare."
Men i bägge hänseenden har man der varit ense orny att icke blott
mästare utan äfven gesäller skulle hafva rösträtt. Detta anser jag
för ruin del vara riktigt, och beklagar det sätt, hvarpå Utsk. be¬
handlat denna fråga. Svårligen torde man kunna finna något an¬
nai skäl dertill, än ett slags föresalls alt, i allt, ogilla hvad i delta
fall föreslagits.
Frih. Rehbinder: Jag har aldrig varit angripen af den re¬
formfeber, hvarom Hr von Hartmansdorff talat, och har således
icke handlat inkonseqvent då jag talat för det förslag Ulsk. här
framställt. Jag kan för öfrigt icke finna, alt Utsk. lagt sig emot
allt hvad motionären föreslagit. Utsk. har tvertom tillstyrkt åtskil¬
ligt, som inom detta Stånd Ihyvärr blifvit afslaget. Detta rår dock
Den 27 September e. ni.
395
icke Utsk. för, som med stor majoritet antagit en del af motionä¬
rens förslag.
På grund af de skäl Utsk. anfört, hvilka jag finnér alldeles
tillfylleslgörande, tager jag mig friheten anhålla om bifall lill Utsk:s
här gjorda hemställan.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Ulskis yt¬
trande, ang:de ifrågavar:de §.
§ 32- *
Gr. Lagerbjelke: Innan förändring i hvilken förfaltn. som
hellst företages, bör väl något skäl för förändringen vara anfördt.
För min del kan jag icke finna att sådant här är gjort. Det är
redan stadgadt, att kontrakter vid de tillfällen, som här äro i fråga,
skola uprättas; men att föreskrifva att sådant skall ske inför handt-
verksföreningar och inlagas i dess protokoll, med mera dylikt, skulle
eril. min tanke icke föranleda till annat än flere utgifter, hvilka
för åtskillige fattige, som här äro i fråga, skulle blifva ganska be¬
tungande. Man vet ganska väl att större delen af de unga per¬
soner, hvarom nu är fråga, befinner sig uti ett ganska fattigt och
utblottadt tillstånd, och mera än en gäng uptages af handtverks-
mästaren blott utaf barmhertighet. Just för desse skulle det nya
stadgandet blifva > ganska betungande, och mera än en gång leda
dertill, att mästarne icke taga dem lili sin lära, utan de få för¬
blifva i sitt förra utblottade tillstånd. Finge handtverksföreningarne
laga del i denna sak, så kunde det ofta hända, att, trångbröstade
som åsiglerne stundom äro i dessa föreningar, skulle de kunna be¬
gagna sig af denna deras rätt för alt för en företagsam mästare
försvåra antagandet af lärlingar. De kunna väl icke neka honom
det, men de kunna för honom upställa många svårigheter, som för
honom vore ganska betungande.
Jag tror mig härmed hafva visat de olägenheter, som genom
det nya stadgandet lätt kunna npkomma, hvaremot Utsk. blifvit
skyldigt bevisning för dess behöflighet och nytta, hvarföre jag vörd¬
samt anhåller om afslag å denna punkt.
Frih. Rehbinder: Utsk. har gjort detta förslag till mästares
och lärlingars ömsesidiga belåtenhet, ty det lärer ofta hända, att
lärlingar antagas utan kontrakt, hvaraf följden blir antingen den,
att de inom kort tid lemna mästaren, eller blifva af honom bort¬
körde. Detta förslag skulle förekomma ett slikt förfarande, och
vore således, enl. min tanke, ganska tjenligt, men då jag finner
att, så snart Utsk. tillstyrkt något af motionärens förslag i väsendt-
ligare delar, så vinner det icke bifall inom detta Stånd, hvars lid
dessutom redan genom detta Betänk, blifvit nog anlitad, så vill jag,
för att icke onödigtvis förlänga diskussionen, inskränka mig till att
anhålla om bifall till denna punkt, ehuru jag kan förmoda alt det
icke beviljas. i
Hr von Hartmansdorff: Om kontrakt mellan mästare och
lärlingar skola bibehållas, så är jag visserligen af samma me¬
ning, sora den Utsk. framställt och Frih. Rehbinder nyss försvarat.
396
Den 27 September e m.
Men jag anser del vara eli misstag, en oklokhet, att någonsin for¬
dra sädane. Om man ville begära skriftligt kontrakt mellan hvarje
husbonde och hans tjenstehjon, sä skulle förmodligen hela Sveriges
allmänhet skralta deråt. Efter som man icke kan »prälla sådana
öfverenskommelse!' mellan husbönder och tjenstehjon, så har Ko¬
nungen utfärdat en tjenstehjonsstadga, som är allmänt kontrakt
mellan husbönder och tjenare. Sådan skrå-ordningen tillförene var,
gällde hon, på samma sätt, för mästare, gesäller och lärlingar i
allmänhet. Nu bar man borttagit henne och infört kontrakt,
hvilka, såsom Frih. Rehbinder nyss nämnde, merändels uraktlåtas.
Lärlingarne kunna icke sjelfva uprätla ett sådant, och om de hafva
mödrar eller ändra personer, hvilka om dem draga försorg, så
kunna dessa, hvilka vanligtvis äro fattiga och okunniga, icke heller
göra del. De äro belåtna blott de få gossarne försörjda och fästa
sig föga vid vilkoren. ' Delta är således ett misslyckadt stadgande,
och bevisar med huru liten omtanke man upgjort denna Förfalln.
och huru overkställbar hon i vissa delar år.
Hr Munck, Carl: Afven jag anhåller om afslag å denna del
af Betänk., dels på grund af de skäl Gr. Lagerbjelke redan an¬
fört, och dels äfven på grund utaf några andra. Haudtverksföre-
ningen sammanträder, såsom kändt är, blott en gång i månaden.
Skola då lärlingarne vänta till nästa sammanträde för att blifva
antagne? En annan omständighet, som hade bordt vara i Betänk,
med kursiv stil utmärkt, är att till handlvetksföreningens kassa 1
R:dr b:ko sktdle erläggas, hvilken afgift troligen kommer att drabba
lärlingen. Jag vill anföra ett annat vigtigare skäl, hvilket föränledt
mig att yttra mig emot detta förslag, och som visar huru farligt det
är att lappa på en Förfalln. Det står nemi. i 34:de §:n: ”Då ge¬
säll skall anställas till arbete hos fabriks- eller handtverksidkare,
uprältas kontrakt derom för högst 3 år, på sätt i 32:dra §:n sagdt
är.” Således skulle, äfven då gesäll hos mästare antages, kontrakt
dem emellan inför handtverksföreningen upgöras, men detta har in¬
galunda varit meningen, så myckel mindre, som både motionären
och åtskillige af Utsk:s ledamöter varit af den tanken, alt kontrakt
för gesäller icke borde finnas. Om således 32:dra §:n godkändes,
skulle en förändring vidtagas, som hvarken motionären eller Ulsles
pluralitet åsyftat.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har såsom ett skäl för
Utsk:s förslag anfört, att, ehuruväl det f. n. vore föreskrifvet, att
kontrakter skola uprältas, så sker sådant ändock icke. Ett mycket
bättre korrektiv emot detta missbruk, än del Utsk. föreslagit, före¬
finnes redan och tillämpas uti vår största fabriks-stad samt bar der
visat sig ganska välgörande. Man går der så tillväga, att om en
lärgosse inträdl uti lära utan författningsenligt upgjordt kontrakt,
och någondera sedan vill skiljas ifrån den andra, anses denne lär¬
gosse hafva varit i tjenst enl. tjenslehjons-sladgan. Delta korrektiv,
som är vida kraftigare än det Utsk. föreslagit, är tillika mera lag¬
ligt, ty då gesällernas och lärfingarnes förhållande till mästaren är
ett undantag, så måste den allmänna författnm kunna och böra till-
Den_27 September e. m.
397
lämpas så snart icke kan visas, alt special-författningen är tillämplig,
hvilket naturligtvis icke kan vara fallet, då de serskildt stadgade
fordringarne icke blifvit upfyllde.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan oni afslag å denna punkt.
Hr Hjerta: Jag instämmer tili den bär gjorda anhållan om
afslag, oell ber att lill hvad förut blifvit yltradt få lägga eli nytt
skäl. Det är sannt, såsom en talare yttrat, att det för lärlingarne
torde möta svårighet vid att upgöra konlrakter, men man måsle
också observera, alt när sådana kontrakler ingas, göras de för det
mesta lill mästarnes förmån. Det är- nemi. gifvet, alt mästaren icke
har någon synnerlig nytta af gossen under början af bans lärotid,
och det är således hans intresse att få ett kontrakt upgjordt, som
skall binda lärlingen vid bans verkstad under (lere år, äfven sedan
han hunnit lära något af handtverks. Detta är ganska billigt, men
i sammanhang härmed följer också ett intresse, att göra denna lä¬
rotid sä lång som möjligt, och den, som har någon erfarenhet utaf
huru det tillgår, vet ganska väl, att föräldrar och målsmän ofta åro
så lättsinnige, alt, blott för att få uppehälle åt en gosse, sorn
befinner, sig i en ålder af 10 ä 12 år, ingå på alt han får för¬
skrifva sig på huru lång lid aom helst. Derföre anser jag den
gräns, nämnde förfalln. stadgar för en sådan förskrifning, vara
ganska lämplig och nyttig, och jag förstår icke huru Utsk:s Hrr le¬
damöter kunnat vara så förbiseende, alt de uti nu föreslagna § helt
och hållet hafva bortglömt detta stadgande, genom hvilket uraktlå¬
tande. missbruk ifrån mästarnes sida lätteligen kunna upkomma.
Det är egentligen pä denna grund jag anhåller om afslag å denna
punkt¬
ur von Hartmansdorff: Den händelse Gr. Lagerbjelke
omtalat, ali man, i vår största fabriksstad, har nödgats taga sin
tillflykt till tjenstehjons-stadgan, bevisar oriktigheten att hafva bort¬
tagit de gamla fabriks- och skrå-ordningarne. När man för fabriks-
och händtverks-arbelare icke längre liar någon allmän förfalln., sorn
gäller, i st. för kontrakt, så mäste roan taga sin tillflykt till tjen¬
stehjons-stadgan, hvarigenom lärlingarne, i stället att -uphöjas, blifvit
nedflyttade i tjenstebjons-klassen. Förhållandet mellan lärlingen och
mästaren är detsamma som mellan Extra-ordinarien och Just.-Stats-
Minislern. Den förre kan med liden blifva Stats-Minister, roen
förhållandet mellan husbonde och tjenstehjon är, såsom mellan Mi¬
nistern och vaktmästaren, ty denne kan icke blifva Minister. Så¬
ledes hafva Hrr Irberalisler förringat riem de velat gynna. Så går
det med kortsyntheten!
Gr. Lagerbjelke: Jag ber eudast att, med anledn. af den
siste värde talarens yttrande, få med några få ord fästa upmärk-
samheten derpå,, att om, under de i hans tanke lyckliga tiderna,
under skrå-ordningen, någon hade kastat skråförfattn:n å sido, och
i sitt hus uptagit en pojke, anseende' honom såsom lärling, men
ulan att i sitt aftal med honom efterfråga skrå-författn:n, så hade
det troligen galt såsom jag nyss sade, eller alt tjenstehjons-stadgan
hade tillämpats.
398
Den 27 September e. m.
Hr von Hartmansdorff: Så länge skråförfaltn:n gällde,
kunde icke Ijenstehjons-stadgan tillämpas på lärlingarne.
Den härefter först till bifall å Utsk:s förevar:de förslag fram-
stälda proposm besvarades med starka Nej, jemte ett eller annat Ja,
hvarpå Hr Gr. o. Landtm, hemställde örn R. o. Ad. behagade afslå
samma förslag, samt, efter denna proposms besvarande med starka
Ja, jemte några Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
§. 33. \
Härvid förekom först Ulsk:s afstyrkande yttrande om föreslagen
ändring uti den vederbönde sockne-nämnd medgifna rättighet alt
gesällbref utfärda, och yttrade sig derom
Hr von Hartmansdorff: Motionärens förslag åsyftar här än¬
dring i socknenämnds rättighet att utfärda gesällbref. Kan någon¬
ting vara förvändare, om jag pia begagna eli sådant ord, än att
npdraga åb sockne-nämnd ett dylikt brefs utfärdande? Der finnes
måhända ingen medlem, som förstår något af det handtverk, nämn¬
den skall bedöma. Om annan sakkunnig och erovärdig person gif-
vit lärlingen ett intyg, att han förstår sitt handtverk, så måste socknc-
nämnden meddela honom gesäll-bref, ehuru hori icke kan bedöma,
om belygsgifvaren sjelf är sakkunnig eller ej. Lil sådant förfarande
visar en fullkomlig likgiltighet för gesäll-brefvet. Hvartill tjenar då
att bibehålla det? Antingen bör man göra inrättningen riktig, eller
ock låta gesäll-brefvet fara.
Hr Hjerta: I anledn.af den siste värde talarens anmärkn., ber
jag ali fåjjfäsla upmärksamheten på 33:dje §:n i nu gällande Handt-
verksOrdn., i afseende på den af honom anmärkta rättigheten för
sockne-nämnd alt utfärda gesäll-bref. Der står nemi.: ”1 hvarje
fall vare lärling eller annan arbetare, som upnåtl 18 års ålder och
vunnit nöjaktig färdighet och kunskap i något handtverk eller annan
handtering, samt derom företer betyg af sakkunnig och trovärdig
person, berättigad att, såvida han begått Herrans Heliga Nattvard
och något icke är emot hans frejd att anmärka, af vederbönde fa¬
briks- eller handlverks-förening i stad, der han vistas, eller om
han är boende på landet, af vederbönde socknenämnd förses med
gesäll-bref emot lösen af en R:dr.”
Det är således ett vilkor för socknenämnden eller den aukto¬
ritet, som underskrifver gesäll-brefvet, alt lärlingen skall förete betyg
af sakkunnig person, att han eger kunskap och färdighet i handl-
verket. Det är således icke alldeles samma casus, som Hr von
Hartmansdorff supponerat, efter hvad jag kunnat förstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag har just sagt, att sockne¬
nämnden icke förstår att bedöma om en person, som gifver sig ut
för alt vara sak-kunnig, är det eller icke. Det är derföre jag ej
anser henne kunna utfärda tillförlitligt gesäll-bref.
Då nu propos. till bifall å Jötsk:s yttrande blef framstäld, ro¬
pades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, för¬
klarade, det han funnit Ja öfvervägande.
Den 27 Sep leni lier e. m.
399
Beträffande sedermera Ulsk:s förslag rörule förhöjning af af-
giflen för gesäll-bref, anförde
Gr. Lagerbjelke: Den punkt, som nu är under öfverlägg¬
ning, angår en fråga af föga vigt, och om Förfaltn.-n innehölle
hvad som här föreslås eller 1 R:dr 16 sk. lill lösen för gesällbref,
och det vore föreslaget att nedsätta den lill 1 R:dr, så skulle jag
motsätta mig en sådan förändring. Jag anser nemi., att då en
Förfatln. förefinnes, bör densamma icke utan anförda giltiga skäl
förändras, men jag har här icke sett något enda skäl anfördt, hvar¬
före det skulle vara tjenligare att hafva 1 R:dr 16 sk. till lösen,
än 1 R:dr, såsom nu är föreskrifvet. Jag anhåller derföre alt vi
mätte få vidblifva hvad nu stadgadt är, intill dess något bättre gif-
ves med bestämda skäl för sig.
Efter först till bifall å Utsk:s j denna punkt afgifna förslag
framstäld proposition, som besvarades med Nej, blef detsamma af
R. o. Ad. afslaget.
§. 34.
Hr von Hartmansdorff: Medgifvande! alt en Förfatln. icke
efterlefves, bevisar antingen hennes olämplighet eller handhafvar-
nes vårdslöshet. Lika gerna som man anbefaller de kontroller,
hvilka här fordras, borde man äfven påbjuda skriftliga kon¬
trakts upgörandc med utvandrade Dalkarlar, Dalkullor, Wermländ-
ningar och dylika, som arbeta än här, och än der, under vissa
veckor, eller månader. Sådant låter sig icke verkställas, man må
skrifva Förfallnin huru som helst.
R. o. Ad. biföll U(sk:s i afseende på ifrågavar:de § afgifna
yttrande.
§. 35.
Ulsk:s yttrande bifölls.
§. 36.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har vid föreg:de tillfällen
varit af den tanker att en Författn. icke bör ändras, utan alt giltiga
skäl derför hafva blifvit anförda. Något giltigt skäl för den här
föreslagna underd. skrifvelsen till K. M., med begäran om förän¬
dring i denna del af Förfaltmn, har icke blifvit anfördt, och jag
anhåller derföre att R. o. A. mätte anse denna fråga vara alltför
obetydlig alt förljena eli bifall, och derföre afslå densamma.
Efter först lill bifall å Ulsk:s hemställan framstäld proposi¬
tion, som besvarades med Nej, blef denna hemställan af R. o. Ad.
afslagen.
' §§. 3S, 40, 44, 43, 44 och 48.
Otslcs i afseende på dessa §§ afgifna yttranden biföl los.
§. 46.
Frih. Cederström: I den reservation, Frih. Alströmer emot
Utsk:s förslag i denna punkt afgifvit, yttrar, han: ”Utan alt vilja
Den 27 September e. m.
förneka den goda afsiglen med U(sk:s förslag, alf i 46:te §:n af ofvan-
berörda Nåd. Förordn. inrymma ett stadgande, enligt hvilket frågor
om underlätet iakttagande af de förbindelser, som handtverks-idkare
samt deras arbetare ömsesidigt åligga, skulle, innan sådane tvister
finge vid domstol anhängiggöras, hos handtverksförening anmälas
för alt om möjligt förlikas, måste jag likväl reservera mig här¬
emot, bland annat, på den grund, att jag anser högst betänkligt
att för en serskild samhällsklass -inskränka den hvarje annan med¬
borgare tillförsäkrade förmån, att kunna, utan hinder och tidsutdrägt,
söka i laga ordning göra sina rätts-anspråk gällande. Dessutom
skulle, genom ett så beskaffadt stadgande, handlverks-föreningarne
tilläggas en vidsträcktare myndighet och betydelse, än med dessa
föreningars inrättande varit afsedt.” Jag tillåter mig alt åberopa
detta, den, i följd af opasslighet, för tillfället frånvar:de aktade leda¬
motens yttrande, och begär, på grund af hvad han sålunda anfört,
att R. o. Ad. måtte afslå Utsk:s förslag i denna punkt.
Häruti instämde Hr Hjerta.
Hr Flach': Den enda väsendlliga skillnad Utsk. i denna punkt
föreslagit är den, att, vid tvist emellan handtverksidkare och hans
arbetare, tvisten först skall anmälas hos handtverksföreningén, för
att af densamma möjligen biläggas. Jag har, i likhet med Frih.
Alströmer, varit skiljaktig ifrån beslutet i denna punkt, på den
grund, alt lika val och nödvändigt som det är, att man kan få ingå
förlikning när man så vill, lika skadligt anser jag det vara att man
skall vara tvungen att hos en enskild auktoritet inställa sig för att
söka upgöra förlikning, ty i detta fall blir handtverksföreningen
ingenting annat än en ytterligare instans utöfver dem man måste i
rättegångsväg sedermera genomlöpa. På grund af detta skäl och
jemväl derföre att R. o. Ad. vid sistlidne riksdag afslog Lag-Utsk:s
förslag om förliknings-kommitéers inrättande, anhåller jag alt R.
o. Ad. malte afslå jemväl detta förslag.
Frih, Rehbinder: Jag har icke varit ense med Utsk. i af¬
seende på denna punkt, hvilken, efter hvad jag vill påminna mig,
med obetydlig mojoritel gick igenom i Utsk. Jag gillar helt och
hållet de tvänne siste talarnes framställningar och förenar mig med
dem i anhållan om afslag af denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Genom Utsk:s förslag har en mening ur
den nu gällande §:n blifvit utesluten, hvilken, enligt min tanke, icke
är af så obetydlig vigt, nemi. denna: ”äfvensom åtal för i denna
Författn. med serskildt ansvar belagde förseelser.” Genom bort¬
tagandet af detta stadgande fruktar jag att gesäller och i synnerhet
lärlingar kunna komma i sämre belägenhet, än de nu äro. För
denna förändring har Utsk. icke anfört något giltigt skäl, och jag
anhåller således, att, såvidt icke bättre motivering kan förebringas,
få förena mig i den begäran, som redan blifvit framställd om afslag
å denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag förutser visserligen att detta
förslag
Den 27 September e. m.
401
förslag varder, likasom de föregide, af R. o. Ad. förkastadt, men
det har imedlertid för mig sin egen intressanta märkvärdighet.
Det afser nemi. att man måtte återgå till den gamla inrättningen,
alt, inför sakkunnige personer, slita tvister mellan handtverkare och
arbetare. Hade man ej uphäft Hall-Rätterne: så hade man nu icke
behöft gå baklänges, såsom man nu nödgas göra. Detta är första
tecknet dertill, som jag sett. Flera komma nog, intill dess man
slutligen nödgas återställa den gamla inrättningen.
Elter först till bifall å Iltskts förevarande förslag framstäld,
med Nej besvarad 1’ropos., blef detta förslag af R. o. Ad. afsiagel.
§■ 48.
Utskis afstyrkande yttrande, ang:de föreslagen redaktions-för-
ändring för denna §:s lista morn., bifölls, och dess yttrande ang.-de
2:dra momentet lades till handlingarna.
Slutligen förekom och lades till handlingarne Utsk:s yttrande
rör:de ifrågaställd allmän revision af K. Förordmn angide fabriker
och handtverk.
Föredrogs ånyo Särskildta ölskis den 23 och 25 dennes på
bordet lagda Mern. JVs 19 med förslag lill voter:s-propos:r, i ant.
af RiksStms olika beslut om beskattning å bränvins tillverkning oell
destillering; och blefvo de i delta Mern. föreslagne voter:s-proposir
af R. o. Ad. godkände.
Hr Adelborg, Anders Otto: Jag får hos R. o. Ad. och
Hr Gr. o. Landtm, ödmjukeligen anhålla, det ,min motion röride
förändring uti 23idje §:n Riddar!).Ordn. måtte sältas främst på fö-
redragu:s-listan till nästa plenum, enär milt vistande i hufvudstaden
som öftasl är afbrutet af resor till landet, och jag gerna sjelf ville
öfvervara diskussionen om denna motion.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Någon egentlig olägenhet förefin¬
nes visserligen icke alt ändra föredragnis-listan på sätt Hr Adelborg
föreslagit, men jag skulle likväl heldre hafva ingått derpå, om han
icke, på sätt som skett, motiverat sin anhållan, ty mig synes det
icke vara något giltigt skäl att ändra föredragnis-listan, derföre att
någon eller några riksdagsmän vilja lemna pleni-rummet. Hvad
sjelfva saken beträffar, så är, så vidt listan för dagen utvisar, icke
ett enda mål qvar på densamma, hvilket är bordlagdt mera än en
gång, utom Hr Adelborgs motion. Om således också flere Betänkm
blifva i afton bordlagda, är det likväl all sannolikhet för att listan
nästa plenum hinner att helt och hållet genomgås.
Frih. Cederström, Rud.: Då det är oss tillkännagifvet, att,
efter detta måls afgörande, den värde motionären ämnar lemna
hufvudstaden, så, och för att, hvad på oss beror, bereda oss tillfälle
alt längre få njuta gagnet af hans, såsom sig bör, värderade här-
12 H. ' 26
402
Den 27 September e. m.
varö, förenar jag mig med Gr, Lagerbjelke tili den önskan, att
föredragms-listan matie bibehållas i sådan form, grundlagsenligen åt
densamma är anvisad för de fall, då icke serskildt undantag, för
synnerliga orsakers skull, af Ståndet göres.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip: Jag anhåller att få förena
mig uti flr Adelborgs begäran, att den af honom väckta motion
måtte sättas främst på föredragms-listan till nästa plenum.
Frih. Raab, Adam Christian: Det ärende, som nu är fö¬
remål för öfverläggning inom Ståndet, synes mig vara af föga be¬
tydenhet, ty då alla de ärenden,' sorn nästa gång skola förekomma,
kunna utaf Hr Adelborg och någon mera för andra gången bord¬
läggas, så är det ju alldeles likgiltigt, om den ifrågavar:de motionen
står först eller sist på listan. Jag hemställer således, om icke Hr
Adelborg skulle vilja låta sin hemställan falla.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig synes det vara en stor
oginhet att ej vilja bifalla Hr Adelborgs begäran. Denna oginhet
är så mycket större, --som, mig veterligen, intet enda mål blifvit
bordlagdt. Hvarföre då tvista med Hr Adelborg härom? Jag an¬
håller om bifall till hans hemställan.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag skulle gerna bifalla
Hr Adelborgs hemställan, men då den motion, som nu är i fråga,
just afser att hindra riksdagsmän ifrån alt resa ur staden, finner
jag det icke vara anledn. att, på de skäl han anfört, bifalla hans
hemställan.
Hr Adelborg: Jag erkänner gerna alt, såsom sakerna nu stå,
det var förhastad! af mig att begära min motion främst på före-
dragn:s-listan, hvilket likväl under andra förhållanden varit nödvän¬
digt, enär en motion, som rör Riddarhusets enskilda angelägenheter,
eljest kunnat på en längre tid undanskjutas. Hvad åter mina mo¬
tiver beträffar, sä sade jag icke, att jag ämnade resa bort ifrån liuf-
vudstaden, utan att mina resor lill och ifrån staden möjligen kunde
hindra mig ifrån att vara närvar:de när motionen förekom. Då
likväl denna nu i alla händelser i nästa plenum förekommer, vill
jag gerna göra de Hrr, som skänkt oss detta diskussions-nöje på den sena
midnatten, den tjensten, att afstå ifrån min först gjorda hemställan.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, sedan Hr Adelborg afslålt ffän
sin begäran, R. o. Ad. torde finna, att densamma förfallit.
Ropades Ja. ‘
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 29 September.
•403
Fredagen den 29 September 1854.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prol.-utdr. för den 27 dennes e. m. samt pleni-
prot. för den 21 sistl. Juni e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att åtskilliga af de ledamöter,
som af R. o. Ad. blifvit utsedde till ordinarie ledamöter eller sup¬
pleanter i de förstärkta Utskm, lemna! Riksdagen, samt hemställde,
enär det således kunde vara osäkert, om antalet af dessa ledamöter
och suppleanter blefve tillräckligt, om R. o. Ad. behagade företaga
val af ytterligare 4 suppleanter i hvartdera af förstärkta Constia-,
Stats- och BankoOtskin, samt insätta tiden för dessa valförrättningar
lill nästa Måndag e. ra.; hvilket bifölls.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
Coust.Utskis den 27 dennes f. m. på bordet* lagda Mera. M 51,
med votens-proposir röride Consl.Utskis uti Mern. JM 40 afgifna
förslag till ändring i 56:te och Blista §§ine RegisFin samt 29ide
§:n lista mora. RiksdisOrdnin.
Föredrogs StatsUtskis den 27 dennes f. ra. på bordel lagda
Mern. M 295, med förslag till voleris-propos. i anleda, af Riks-
Stins skiljaktiga beslut, angide K. Mis Nåd. Propos. om framlidne
förre Departis-Chefen i Kongl. General-Tull-Slyrelsen, Kansli-Rådet
J. D. Valerii enkas och barns befriande från hemätde Kansli-Råd
ådömdt ersättnings-ansvar i målet röride den efter aflidne Tullför¬
valtaren M. F. Finér yppade balans.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Uti förevaride Mera. har Utsk.,
jemte upställda votens-proposir i ämnet, tillika framställt den in¬
bjudning till de öfriga RiksStin, alt de malle förena sig uti Borgare-
Stis bifall lill ett af Ulsk. afgifvel Utlät., deruti Ulsk. afstyrkt allt
afseende på förslaget om ersättning ål Adv.-Fiskalen Printzensköld
för hans tillgöranden uti Finérska balansmålet; men då jag anser de
skäl, som förut föranledi R. o. Ad. alt fatta ett emot innehållet af
denna inbjudning stridande beslut, af syftning, alt åt Hr Printzen¬
sköld tilldela 12 proc. å det oguldna belopp, hvarför ansva¬
righet blifvit Kansi-Rådet Valerius ådömd, ännu vara oveder-
lagde, så anhåller jag, att R. o. Ad. mätte, med vidblifvande af
sitt förut fattade beslut, afslå inbjudningen samt godkänna voteris-
proposine.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff, Au g.
20*
%
404 Den 29 September.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med af-
slag å Ulsk:s inbjudning till instämmande i BorgareSt:s beslut,- god¬
känna de föreslagne voter:s-propos:ne.
Föredrogs och lades tilL handlingarne StatsUtsk:s den 27 den¬
nes f. m. på bordet lagda Mern. JVI 29(5, i auledn. af erhållen
ålerremiss å Betänk. A? 242, ang:de väckt fråga om ersättnings
beviljande åt Adv.-Fiskalen i Kongl. KammarRätlen, Protokolls-Se¬
kreteraren C. Printzensköld för det aktorats-artvode, hvaraf han galt
i mistning genom den, Presidenten J. P. af Billberghs sterbhus¬
delegare medgifna befrielse från Presidenten i lifstiden ådömd er¬
sättningsskyldighet för en del af aflidne Tullförvaltaren M. F. Finérs
iråkade balans.
Föredrogos och biföllos S(atsUlsk:s den 27 dennes f. m. på
bordel lagde Mera. och Utlåt.:
JVJ 297, ang:de tiden för nästa Revision af Stats-, Banko- och
Riksgälds-verkens förvaltning och räkenskaper; och
M 298, i anledn. af väckt motion ronde den från Andrarums
alunverk i, Christianstads län hittills utgående aluntionden.
Föredrogs SlatsUtsk:s den 27 dennes f. m. på bordet lagda
Utlåt. JYä 299, ang:de K. M:s Nåd. Propos. om uplåtelse åt en¬
skild person af norra delen af Konung Carl XIIUs torg i hufvud-
staden, till bebyggande och disposition under viss tid emot tomt-
öres-afgift.
Frih. Cederström, Rud.: Vi veta väl, att Borgare- och
BondeShn bifallit Utsk:s föregide Betänk. ijöre'var:de ämne; men
deremot hafva R. o. Ad. samt PresleSt. icke fattat enahanda beslut.
Jag tillstyrker alltså, att dä några nya och mera talande omständig¬
heter eller skäl icke kunnat Ijll stöd för StatsUtsk:s Utlät, åberopas,
R. o. Ad. behagade finna lämpligt, att nu fatta ett beslut i öfver¬
ensstämmelse med de åsigler, som, förra gången ärendet förevar, gaf
anledn. lill återremissen. Såsom jag uti min reservation tillkän-
nagifvit, har uti Utsk. blifvit företedda serdeles omsorgsfullt ut¬
förda alternativa ritningar och kostnadsförslag, hvilka tydligen visa,
att planer icke felas för ett smakfullt ordnande af ifrågavar:de del
af Carl XIlI:s torg. StatsUtsk. har hvarken kunnat uttala någon
bestämd afsigt med platsens bebyggande för Statens räkning, ej hel¬
ler har man kunnat blifva öfverens, huruledes den öfre delen af
torget borde, medelst planteringar, till en park förvandlas. Följ¬
aktligen och då jag föreställer mig, att K. M:s Propos. innefattar
den betydliga fördelen, att gifva förhoppning om platsens bebyggande
på ett för densamma förskönande sätt, utan att derigenom Staten
tillfogas någon förlust, hemställer jag, att R. o. Ad. behagade bi¬
falla K. M:s Propos. samt derjemte, i del hänseende K. M., i fråga
D e n 29 S ep t e m b er. 405
om lämplig tidslängd, behagat åt R. St. öfverlemoa förfogandet,
bestämma au öfverlåtelsen af platsen åt enskild person bör omfatta
en tiderymd af 40 år.
Jag anhåller vördsamt om propos. härpå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sedan den hemställan jag
gjort, i afseende på ifrågavar:de plats’ uplåtelse, icke vunnit Utsk:s
bifall, så anhåller jag att få instämma med Frih. Cederström.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke annat än beklaga,
att StatsUtsk. icke fästat afseende på de skäl, som såväl i sjelfva
motionen, som äfven sedermera af ledamöter i Utsk. och företrä¬
desvis. Frih. Cederström blifvit anförde för bifall till K. M:s Propos.
Jag skulle tro det vara R. St:s pligt att bifalla sådana framställ¬
ningar, hvilka åsyfta att försköna Rikets hufvudstad. Säga hvad
raan vill, blir ändamålet icke derigenom upoåddt, att platsen befinner
sig i sitt nuvar:de skick; möjligen hade det dock kunnat vinnas
på det sätt, alt K. M. ät enskild person emot tomtören och på en
viss tid uplåtit platsen. Sådana exempel finnas och jag tror icke
att K. M. derigenom trädt grundlagen för nära. På sådant sätt
hade det åsyftade ändamålet kunnat upnås, ulan att R. St. behöft
blanda sig deruti, men då K. M. visat R. St. den upmärksamhet,
att lill dem framställa delta ärende, hvilket K. M. trott att R. St.
skulle af eget skönhetssinne bringa till ett lyckligt slut, så hade
jag hyst den förhoppning, att R. St. skulle gå K. M:s önskningar
lill mötes.
Jag förenar mig med Frih. Cederström.
Sedan härefter först propos. lill bifall å StatsUtsk:s Utlåt, blif¬
vit framställd, men besvarad med Nej, fann R. o. Ad., i öfverens¬
stämmelse med Frill. Cederströms hemställan, för godt att, med af-
slag å Utsk:s Utlåt,, bifalla K. M:s ifrågavar:de Nåd. Propos. samt
bestämma tiden för platsens uplåtande åt enskild person emot tomt¬
ören till 40 är.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere ledamöter,
' StatsUisk:s den 27 dennes f. m. på bordet lagde Utlåt-.n:
M 300, i anledn. af väckt motion om anslag till Lazarettet
i Lund; och
M 301, i anledn. af väckt motion om anslag till Baggens-
Stäkets uprensning.
Vid föredragning af Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den 27
dennes f. m. på bordet lagda Betänk. JVs 130, i anledn. af väckt
motion om utfärdande af fullständig förordn. om val af orgelnisten,
klockare och andra kyrkobetjente, blef äfven detta Betänk., på be¬
gäran af flere ledamöter, ånyo bordlagdt, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Aug., yttrade:
406
Den 29 September.
Sorn tili delta Betänk. ingå examensfrågor för kyrkobetjeningen,
hemställer jag ali R. o. Ad. måtte fatta enahanda beslut, sorn i
fråga om pastoralexamen, nemi. atl icke företaga detta ärende
förr än PresleSlis beslut blifvit R. o. Ad. bekant.
Dppå Hr Gr. o. Landtm» i anledn. häraf framställda propos.
bifölls, att med ytterligare föredragning af ifrågavande Betänk. JVs
130 skulle upskjutas, lills PresteSt:s derom fattade beslut blifvit
R. o. Ad. genom prot.-utdr. meddeladt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besvärs- och Ekon.Utsk:s den
27 dennes f. m. på bordet lagde Betänkm:
Jtä 131, i anledn. af väckte motioner, dels om utredning äf
tolagens tillkomst och rättvisare grund för densammas fördelning,
dels ock om rättighet för Fiskeläget Torekow, att upbära tolag för
aila varor, som derstädes lossas eller lastas efter förolyckade far¬
tyg; och
M 132, i anledn. af väckt motion om förändring uti nu gäl¬
lande stadganden ronde behandling och försäljning af s. k. slrand-
vraks-gods.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekon.Ulskis den 27 dennes f.
m. på bordet lagda Betänk. JV2 133, i anledn. af väckt motion om
kronoskjuts-skyldiges befrielse från krut-transporter.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det är visserligen skäl,
såsom Ulsk. yrkat, att krut-transporter icke få verkställas, utan up-
sigt af Kronans tjenstemän, eller sådane som dertill få updrag,
men deremot Anner jag det vara obilligt, att krut skall, för enskild
räkning, forslas genom kronoskjuts. Att jordegare äro förbundne
utgöra skjuts för allmän räkning, kan vara billigt. Men att de
skola utgöra kronoskjuts för enskild räkning, det är en motsägelse
och för mycket hegardt. Motionären har upgifvit — utan att så¬
dant af Utsk. blifvit vederlagdt — att dylik kronoskjuts verkställes
af bönder, som bo på 5 rails afstånd från det ställe, hvarest skjut¬
sen mottages, samt att i lega erlägges endast 16 sk. b:ko milen,
en ersättning, som icke skulle motsvara fjerdedelen af verkliga
kostnaden. Att någon enskild man, på andra medborgares bekost¬
nad, tilltvingar sig fördelar, bör ej af R. St. tillstädjas.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte återförvisa Betänk.
Häruti instämde Frih. Raab, Adam Christian.
Propos. till bifall å förevar:de Betänk, blef först framställd och
besvarad med blandade Ja och Nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkmne föranleda
till återremiss, samt, sedan svaren härvid utfallit med starka Ja,
jemte åtskilliga Nej, förklarade sig hafva funnit Ja öfvervägande.
Den 29 September.
407
Föredrogs och bifölls Allra. Besvärs- och Ekon-Ulsk:s den 27
dennes f. ra. pä bordet Jagda Betänk. JV° 134, i anleda. af väckt
motion om uphörande af metall-vågarne i städeroe Westerås, Ar¬
boga och Köping samt vid Strömsholm.
Ånyo föredrogs Riddar!).Ulsk:s den 23 och 25 dennes på bor¬
det lagda Mera. JU 11, i anledn. af Hr Adelborgs, A. 0., motion
om ändring i 23:dje §:n Riddarh.-Ordn:n.
Hr Adelborg, Anders Otto: Vi veta alla, att den stats¬
form, vi na ega, år 1809 framkallades under inre hvälfningar, al¬
strade genom en anarki, hvilken lätt kunnat urarta, men lyckligt
nog, ledd genom ljusa hufvuden och kraftiga viljor, blef för vårt
land lyckligt till sitt resultat. Tackande Gud för det återfunna
lugnet, sä väl behöflig! för ett älskadt fosterland, som under långa
tider förut lidit under det yttre krigets och en inre uplösuiugs sorg¬
liga inverkan, ville man betrygga de vunna fördelarna genom att i
landels nya institutioner inlägga starka garantier för deras framtida
bestånd. Att delta lyckats veta vi mer än väl, och att det lyckats
alltför väl, få vi nog ofta erfara, då de förändringar, lidens for¬
dringar åsyfta, och hvilka Riksdag för Riksdag påyrkas, gång för
gäng återstudsa, ifrån de orubbliga skyddsvärn, som blifvit updragna
kring vår nu föråldrade statsform. I försöket att stadga det bestå¬
ende och trygga landet för nya skakningar har man kommit till en
konservativ orörlighet, som nu å sin sida hotar att skada lika myc¬
ket som den rörlighet, man förut velat skydda sig för. För mycket
och för litet skadar allt; delta har man äfven här fått erfara. För
att i dessa dagar åstadkomma en representationsförändring, behöfdes
således grundliga medel och jag vet i sanning ej hvad sorn skulle
kunna bringa dertill, såsom sakerna nu slå, om ej en förnyelse af
1848 års yttre påtryckning, eller ock, det Gud förbjude, en inre
revolution. Att genom dylika medel erhålla en ny Grundlag, måste
dock för gode medborgare ej vara önskvärdt. Tider, under hvilka
lagar framkallas ur* folkyrans hugskott, kunna väl föda snillefoster,
men ej dessa lugnt beräknade och praktiskt nyttiga lagbud, som
för en Stats lugna framåtskridande äro så nödvändiga. Önskar man
således en förbättring i vår statsform, under det man inser omöj¬
ligheten af att under nämnde tidpunkt få den i sin helhet förän¬
drad, bör man väl åtminstone försöka alt förbättra de detaljer,
hvilka påtagligen fordra sådant. Del är ur denna synpunkt jag
sett saken och derföre haft äran för R. o. Ad. framlägga det för¬
slag till förändring i Riddarh.-Ordnm, hvilket nu är under Ståndets
pröfning. Jag har föreslagit, det ingen af R. o. Ad:s .ledamöter
hädanefter borde till ledamot i Utskott inväljas, utan att med det¬
samma förbinda sig till att fortfarande arbeta i samma Utsk. under
hela Riksdagen, med rättighet likvisst till åtnjutande af sammanlagdt
2 månaders permission. Genom ett dylikt stadgande skulle natur¬
ligtvis det lyckliga förhållande upstå, att samma ledtmöter inom
Utsk:n komme att handlägga der förekommande frågor och. således,
i likhet med dc andra Ståndens derstädes arbetande representanter,
408
Den 29 September.
kunde, till stor båtnad för Utsk:ns verksamhet, följa med frågornas
gång ifrån början och till slut. Del kan ej vara bra, att, som uu
sker i vissa Utsk., personalen beständigt omvexlar och det kan ej
för R. o. Ad. vara särdeles hedrande, att se sina åsigter inora
Ulskra representerade genom ständigt nyinkomne och således, genom
bristande erfarenhet af sakernas fortgång, okunnige personer. Att
i dessa Utsk. de andra Stånden skola i de flesta fall hafva en be¬
stämd öfvervigt, är tydligt. Eller ock inträffar, hvad Gudnås alltför
ofta sker, att betydelselösa personer insättas, hvilkas verksamhet le-
des genom impulser, komna utom Utskis krets, och således, icke
vuxna den plats de bekläda, inför de andra Ståndens mera intelli¬
genta ledamöter nedsätta R. o. Ad:s anseende. Bör det vara så
omöjligt, alt inom detta Stånd, så ärorikt genom historiska minnen,
vittnande om sann fosterlandskärlek och en ädel upoffringsanda för
det allmänna bästa, finna ett tillräckligt antal personer för Utskms
besättande, hvilka under den tidslängd, som Riksdagen varar, skulle
förbinda sig, att, med upoffringen af daglig tillsyn om egna värf,
förena ett nitiskt arbete för det allmänna bästa. Jag för min del
har ej en så dålig tanka om denna den första del af representatio¬
nen. Nej, uti omöjligheten af alt verkställa förslaget, ligger ej or¬
saken lill det stora motstånd, som det rönt. Uti Conslis- och Stals-
Utskm har man ju under flere Riksdagar och äfven vid denna öf-
vat samma sak, ty jag vet bestämdt, alt större delen af de leda¬
möter, hvilka vid Riksdagens början invaldes i dessa, förbundo sig
till alt fortfarande under dess lopp arbeta inom desamma. Också
hafva dessa Utsk. visat en mindre ombytlig fysionomi, och i afse¬
ende på frågornas behandling mera enhet i åsigter än de andra.
Om del har lyckats att kunna tillvägabringa denna upoffring af le¬
damöterna inom dessa IJlsk., hvarföre skulle det då ej kunna lyc¬
kas äfven för de andra? Ar det icke, med den rastlöst framåtskri¬
dande riktning i förbättring af alla samhällets angelägenheter, som
nu gör sig gällande, lika nödigt, att de andra Utsk:n, hvilkas ar¬
beten numera i vigt på intet sätt stå efter de begge förutnämndes,
få samma omvårdnad i afseende på val af arbetande personer och
deras fortfarande verksamhet derstädes? Jo visserligen. Det kan
icke nekas, att Banko-, Bevilln:s-, Lag- och Ekon.Ulskin, under sed¬
nare Riksdagar, och påtagligast under denna, spela en lika vigtig
röle som någonsin Const:s- och StalsUtskm. De konstitutionella
striderna ligga f. n. nere; statskassaus pung är öppen, mer än nå¬
gonsin, för hvad till landets nytta hörer; i drssa Utsk. går arbetet
tyst och stilla, ulan serdeles bråk och bryderi. I de andra Ulskin
deremot, inom hvilka dagens vigtigasle frågor nu skola lösas, går
det lemligen stormigt tillväga. Jag skulle således tro, att det an¬
tagna sältet all tillsätta ledamöter i de två första Ulskm, mer än
väl borde tillämpas på de öfriga. Hvarföre motsätter man sig då sä
ifrigt denna föreslagna förändring, hvilken ju tydligen hvarken år
omöjlig eller onyttig? Jo, säger förtalet, man önskar denna rörlig¬
het inom de andra Ulskm och vill ej hafva den förändrad. Genom
denna ständiga omvexling af ledamöter, har sido- och part i-i n fly tel-
seu större spelrum och en skicklig ordfide större chance att drifva
Den 29 September.
409
igenom redan förut bestämda meningar. Dock, märken väl, alt jag
ej vågar säga något sådant; det är -förtalet. denna månghöfdade hy¬
dra, hvilken med sina många ögon ej ser annat än fel och oftast
ser mer än hvad sorn behöfves. Dock, ”ingen rök utan eld
kanske hon har en smula rätt denna gången.
Utsk. har alltför knapphändigt hehandlat motionen, då Utsk.
säger, alt i Riddarh.-Ordn:n finnes en tillräcklig garanti för bibe¬
hållande af samma ledamöter under Riksdagens lopp inom Utsk:n,
ty, säger del Vällofl. Utsk., ”R. o. Ad. har ju rätt all neka till
Utsk:s-ledamots anhållan om permission eller afgång från Utsk.”
Hvad menas med delta? Hvar och en vet ju, all så länge denna
representation stålt, ännu aldrig något försök, alt på detta säll be¬
gagna Riddarh.-Ordnm, blifvit gjordt; or.h hvar och en bör finna,
all häruti skulle ligga en despotism af den mest krassa ari. Utsk.
har således hår åtnöjt sig med alt framkasta eli skål, hvilket hvar
och en vet i sig sjelf innebär intet, och dess menlösa medlemmar
hafva lålit förleda sig af sin Sekreterare till att, förnekande ett
bättre velande, gifva ett både löjligt och intetsägande svar och dy¬
medelst brista i aktning mot det Stånd, hvaraf det ulgör en de¬
legation.
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:s förslag,
antaga den motion jag haft äran framställa.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Ehuru jag, i likhet med
motionären, är djupt bedröfvad deröfver, att den s. k. landladeln
så föga begagnar sin Riksdagsmanna-rält, samt att större delen af
ledamölerne i Ståndet öfvergifva, efter blott några få månaders här¬
varo, Riksdagen, samt de åt dem anförtrodda platserna i Utskfn, kan
jag dock icke gilla det resultat, hvartill motionären kommit. Då
jag anser att det band, som lägges på R. o. Ad., bör vara mora¬
liskt, tror jag att det juridiska, hvilket motionären föreslagit, endast
leder lill motsatsen emot hvad han önskar åstadkomma, samt att
Riksdagen skall blifva ännu mindre besökt, än hittills varit förhål¬
landet, ty det är tydligt, att om man än pålägger hvilka tryckande
band som helst, står det ju i alla fall hvar och en ledamot öp¬
pet att inlemna sin pollett och afresa från Riksdagen. Motionärens
förslag all fordra läkare-bevis derom, att en ledamot varit sjuk i 2
månader, för att kunna få härifrån afresa, är i högsta grad orimligt
och kan icke bära sig. Jag kan icke heller linna någon skälig an-
ledn. hvarföre man, för alt få begifva sig härifrån, skall vara sjuk
uti 2:ne månader. Utsk:s motiver kan jag heller icke gilla, ty om
R. o. Ad. skulle begagna sin rättighet att neka en af en person
framställd anhållan, att, sedan han en tid suttit i Utsk., få afsäga
sig sin plats och resa härifrån, skulle sådant kunna föranleda till
stor orättvisa, emedan man icke alltid kan hafva kännedom om hvad
som föranleder en person till en dylik anhållan. Då en person kan
hafva giltiga skäl till sin afresa, och en annan deremot icke, samt
då man hvarken upgifver det ena eller andra, så skulle, i fall R. o.
Ad. tillät den ena personen afresa, men icke den andra, del se ut
410
Den 29 September,
såsom väld eller eli blott gyckel. Derföre bär R. o. Ad. aldrig gil-
vit eli nekande svar.
På grund af hvad jag nu anfört anhåller jag om afslag på mo¬
tionen samt bifall till Ulsk:s Betänk., ehuru jag icke kan gilla de
deruti framställda motiverna.
Hr Törnebladh, Carl Ottomar: Såsom ledamot af Rid¬
dar!). -Ulsk. anser jag mig skyldig att lill besvarande uptaga del an¬
förande, Hr Adelborg framställt, emot IJlskis förslag. Ehuru jag
icke kunnat följa talaren på hans vidsträckta flygt, synes mig likväl
den af honom vidrörda representationsfrågan, samt de i delta hän¬
seende framställda och på delta rum ventilerade olika förslagen icke.
höra till det ämne, som nu utgör föremål för öfverläggning. Fastän
Utsk., i likhet med Hr Adelborg, anser de täta ombyten af R.
o. Ad:s Utsk:s-ledamöter, som nu ega rum, vara beklagansvärda,
tror Ulsk. likväl, att desse olägenheter icke kunna afhjelpas genom
det af Hr Adelborg framställda förslag, ty R. o. Ad. eger rättighet
att förneka permission åt Ulsles-ledamölerne. Det är visserligen
sannt, att Ståndet så icke gör, men då i anledn. af Hr Gr. o.
Landtm:s propns. på en dylik permissions-ansökning, ganska ofta
ropas nej, samt dä R. o. Ad. genom Hr Adelborgs förslag skulle'
effektivt beröfvas sin rättighet, alt uti ifrågavarrde hänseende gifva
ett afslag, synes mig det af Hr Adelborg så satiriskt benämnda
menlösa Utsk. hafva haft giltig anledh. till det framställda skälet.
Enl. Hr Adelborgs motion, -skulle ett vanligt läkarebelyg, som eljest
gäller för laga förfall, icke kunna medföra permission från Riksda¬
gen, utan skulle dertill erfordras ett betyg, som uploge 2:ne måna¬
ders fortfarande sjuklighet. Jag hemställer om förslaget i den delen
är praktiskt. Dessutom kan icke det af Hr Adelborg öfverklagade
förhållande genom antagandet af hans motion afhjelpas, emedan i
alla fall rättigheten att återlemna sin pollet qvarstår för hvar och
en ledamot, som derigenom praktiskt kan tillintetgöra ali verkan af
Hr Adelborgs förslag.
På de af mig nu anförda skäl anhåller jag om bifall till Utsk:s
Betänk.
Frih. Cederström, Ruth: Det är i sanning en egen och i
sig sjelf en hugnande företeelse, alt en af de ledamöter, som bi¬
dragit till fällande af det seduaste representationsförslaget, numera
ändtligen kommit sig för, att i sin mån söka medverka lill afhjel-
pande af de brister, sora vidlåda vårt representationssätt och som
förorsaka så mångå svårigheter vid Riksdags-ärendernas behandling;
men huru sorgligt, att icke få erfara den angenäma känslan oblan¬
dad, utan att genast vid upläsandet af Utsk:s förslag förnimma den
framställda motionen vara behäftad med brister och ofullkomlighe¬
ter, hvilka tyvärr kunna förmodas göra den alldeles overkställ¬
bar. Om det framställda förslaget antoges, då skulle t. ex. deraf
blifva en följd, att en person, som Finge ett kolera- eller slaganfall,
icke skulle, vid äfventyr att på ett skymfligt och ganska smärtande
sätt varda håff sin representations-rättighet utstruken, få aflägsna sig
från sin Utsk:s-mannaverksamhet, då deremot en annan gerson,
Den 29 September.
411
sorn lider af någon kronisk sjukdom, men hvilken icke hindrar ho¬
nom alt oafbrutet deltaga i UUk:s-göromål. skulle, genom företeende
af läkarebetyg om nämnda sin åkomma, kunna saklöst öfvergifva
Utsk:s öfverläggningar. Kunna vi godkänna ett sådant förslag?
Frih. Rehbinder har funnit sig böra för sin del bifalla Utsk:s
hemställan om motionens afslående, ehuru lian icke kunde gilla de
för detta afstyrkande upslällda motiver; men jag kan icke instämma
tili detta Frihins ogillande af motiveringen; ty då Hr Gr. o. Landtm.,
hvarje gång en Utsk:s-ledamol begärt frikallelse från sin Utsk:s-
manna-verksamhet med bibehållande af sin Riksdagsmanna-rält, —
tillspörjer Ståndet, om det tillåter att afsägelsen får ega rum, så är
det ju — på sätt Utsk. ganska riktigt anfört — tydligt och klart,
att det helt och hållet beror på Ståndet att på framställningen svara
ja eller nej. Då det således synes mig att Utsk. pä goda och gan¬
ska skonsamma grunder afstyrkt motionen, anhåller jag om bifall
lill Utsk:s Mern.
Frih. Hjerta, Fredr. Philip: I likhet med motionären, an¬
ser jag det vara önskligt att ett korrektiv funnes emot de täta om¬
bytena af Adelns ledamöter i Utskm, tilen då jag icke tror att det af
honom upgjorda förslag är användbart eller leder till del åsyftade
ändamålets upnående, anhåller jag vördsamt att Meni. måtte varda
till Lisk. återremitterad!, på det att Utsk. må komma uti tillfälle att
föreslå något nytt korrektiv.
v Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan icke, i likhet med
Frih. Cederström, taga ifrågavande förslag från skämtets sida, ty
för mig förekommer detsamma såsom ganska alfvarligt menadl och
derjemte nyttigt, såsom påminnande om oläropligheten deraf, ått en
slör del af R. o. Ad:s ledamöter låta välja sig till Utsk:s-ledamöter
samt efter en eller annan månads härvaro resa ifrån Riksdagen och
icke återkomma förr än vid dess slut. Men jag får dock erinra,
alt förslaget, sådant det nu är, icke synes mig tillämpligt, emedan
jag icke tror att det går an, att, såsom motionären föreslagit, binda
dem, som blifvit valde, lill den oeftergifliga skyldigheten, att om Riks¬
dagen räcker inpå andra året, ändock nödgas, så vida han icke blifver
under 2:ne månader sjuk, öfvervara hela Riksdagen. Härigenom skulle
en stor del af landtadeln förhindras att taga emot platser i Utsk.,
ty landtadeln kan visserligen under vintern vara borta från sitt
bern, men icke från den ena bosten till den andra. Då jag såle¬
des anser att förslaget i dess ursprungliga skick icke kan af R. o.
Ad. bifallas, tror jag, i likhet med Frih. Hjerta, att Utsk. bordt be¬
gagna motionen såsom anledn. lill framställandet af en sådan mo¬
difikation, som kunnat vinna Ståndets bifall, samt att det varit rätt
att föreskrifva, att den, som emottager en plats uti ett Utsk., åtmin¬
stone borde qvarblifva den lagliga tiden eller 4 månader. Detta
tror jag man kunnat ålägga dem, som emottaga föttroendet. Jag har
hår omkring mig hört sägas, att ledamölerne alltid äro qvar de 4
första månaderna, men jag ber likväl att få erinra, alt det inträffat
att ledamöter emottagit förtroendet att sitta i Utsk., men straxt der¬
efter härifrån afrest, samt icke på flera månaders tid återkommit.
412
Den 29 September.
Vid sådant förhållande tror jag icke det vara otjenligt ali ålägga
dem, som emottaga platser i Ulsk., alt åtminstone under de 4 första
månaderna vara närvarande.
Jag anhåller att i denna syftning Mern. måtte blifva till Rid-
darh.-Ulsk. återremitterad!.
Hr Tersmeden^ Pehr Reinh.: - Denna motion synes mig
väl förtjent af upmärksamhel. Den afser alt förekomma olägenhe¬
terna af den rörlighet, sorn uti ifrågavar:de hänseende f. n. räder
inom detta Högloft. Stånd, oell som är lika menlig för dess an¬
seende, som egnad alt framkalla grundade missnöjen från de öfriga
Ståndens sida, samt för öfrigt föga förenlig med den stabilitet, som
annars råder inom della Stånd.
Såsom jag har upfattal motionen, sönderfaller den i 2:ne af-
delningar. Först har blifvit föreslaget, att afsägelse icke skulle få
ega rum, sedan densamma, såsom Riddarh.-Ordnms 23:dje § om¬
nämner, blifvit i 1 :sla och 2:dra plenum uraktlåten, så framt ej
den valde ledamoten sedermera kan bestyrka 2:ne månaders sjuk¬
lighet.
' Vidare har motionären yrkat, att den sammanlagda permis¬
sionstiden under hela Riksdagen icke skulle få öfverstiga 2:ne må¬
nader. De skäl, Utsk. anfört emot dessa förslag, ha ej kunnat öf¬
vertyga mig. Utsk. anmärker visserligen att motionärens förslag står
i strid med 79:de §:n Riksdts-Ordmn, men denna § nämner icke ett
ord om afsägelse!-, ulan endast om ledigheter. Ett ytterligare skäl
liar Utsk. trott sig finna deruti, att, jemlikt Riddarh.-Ordntn, Stån¬
dets samtycke eller vägran är för dessa afsägelser erforderlig, men
jag kan icke finna annat än att det är för Ståndet högst oange¬
nämt ali gifva sin vägran, på hvars spridda yttringar jag, i likhet med
motionären, ej anser att man kan fästa synnerligt afseende.
Hvad beträffar motionärens yrkande att hela sammanlagda per¬
missionstiden måtte inskränka sig till 2 månader, har Riddarh.-Ulsk.
icke gifvil något skäl för sitt afstyrkande.
Frih. Rehbinder har talat om, att det band, som ålägges en
ledamot, bör vara moraliskt, icke juridiskt. Ja, delta äger visserli¬
gen, i allmänhet belrakladt, sin rigtighet, men jag hemställer dock
om icke erfarenheten just visar att härvid behöfves annat än ett
uteslutande moraliskt.
Man har sagt alt ingenting förhindrar en ledamot att återlemna
sin pollett. Della har visserligen sin riktighet, men jag kan icke
finna att härmed förhåller sig på annat sätt, än att, ehuru t. ex. en
tjensteman kan begära sitt afsked, denna möjlighet likväl ingalunda
berättigar honom att afsäga sig ett updrag, som i ock för tjensten
honom ålägges, och alt befattningen af Ulsk:s-ledamot äfven inclu-
sive tillhör Riksdagsmanna-befattningen, lärer svårligen kunna för¬
nekas. Det är äfvenledes sannt, mine Hrr, att vi icke erhålla nå¬
got arfvode för vårt besvär, men sådant bör icke minska förbindel¬
sen eller lägga något hinder i vägen, ty om jag ingår i en frivillig
brandkorps l. ex., så bör jag väl upfylla mitt åtagande med samma
nit, som om jag hade arfvode för besväret.
Den 29 September.
413
Ilr Törnebladh har sökt visa, att de vid proposir pä Ståndets
bifall i dylika fall nägongång hörda nejen icke ega så ringa vigt,
som motionären velat tillerkänna dem; jag måste dock i detta hän¬
seende biträda motionärens mening.
Frih. Raab har föreslagit det amendement, att man icke skulle
få aflägsna sig från Riksdagen förr än 4 månader förflutit. Jag
biträder detsamma, och får derjemte, såväl af egen öfvertygelse, som
för att häfva Frih. Cederströms medicinska beläukligheter, föreslå ett
ytterligare amendement, nemi. ett vilkor af ”behörigen styrkt laga
förfall” i st. f. läkarebetyg.
På de af mig nu anförda skäl anhåller jag om återremiss.
Hr Adelborg: Under den diskussion, som nu fortgått, hai¬
man ånyo framdragit, såsom skäl för att bevisa olämpligheten af
mitt förslag, rättigheten hos R. o. Ad., att enl. Riddarh.-Ordnm
kunna förneka Utsk:s-ledamot rätt lill permission, eller ali från
Ulsk. utgå. Det är mer än löjligt, att man ånyo vågat framdraga
delta Riddarh.-Utsk:S svepskäl. Jag frågar er, mine Hrr, har det
ännu någonsin handt, att R. o. Ad., på Landtmms fråga, om Stån¬
det bifaller en Utsk:s-ledamots anhållan i denna väg, svarat nej?
Om detta ännu aldrig handt, är det då icke ett klart bevis på, att
de stadganden, sora föreskrifva detta, är o af den art, att de ej
kunna begagnas. Denna föreskrift är således de facto härigenom
ju klarligen erkänd såsom af noll och intet värde. Del fordras så¬
ledes något mer, än det man här åberopar, för att iå Ulsk:s-leda-
möterna att under längre tid qvarvara i Utskm.
Man har äfven sagt, att det band, som bör fästa R. o. Ad.
vid dess pligt alt sköta Riksdagsmannens kall, endast och allenast
bör vara af moralisk halt. Nåväl, detta tror jag också. Detta bör
vara enda driffjedern för detta ädla Stånds verksamhet; och, i sam¬
ma stund man begagnar någon annan, har det afträdt ifrån den
enda och rätta ståndpunkten för dess ställning till nationen. Adelns
verksamhet bör vara fri och obetald; fosterlandskärleken dess enda
ledare och äran dess enda lön. Så länge Ståndet inser detta, och
ej i denna väg låter förnedra sig, skall, huru än tiderna må för¬
ändra sig, dess anseende vara aktningsbjudande. Må Ståndet hel¬
dre en gång, då Rikets väl fordrar det, sjelfvillig! afträda från sin
plats, och lemna rum för en ny och kanske kraftfullare institution,
än i förtid så småningom nedsjunka ifrån den oberoende, oegen¬
nyttiga och fria ståndpunkt, det innehar, till de betalda represen-
tanlernes leder. Så länge en adelsman finnes och ännu äger det,
nästan enda qvarstående, privilegium att vara representant, så må
han utöfva delta kall utan att betalas derför. Just i detta ligger
Ståndets rätta kraft qvar, och utan detta är Ståndets ställning i re¬
presentationen, såsom adel, af intet värde. Låt dessa förslag, hvilka
redan ofta framkommit, och framdeles ej, tyvärr, skola uteblifva, som
åsyfta Ståndets decimering till ett färre och aflönadt antal, gå ige¬
nom, och Adeln är icke mer någon Adel; det blir då blott och
barl ett Stånd, som de andra. Jag vill icke dermed säga, att det
är något ovärdigt uti alt taga emot betalning såsom representant,
414
Den 29 September
tueli jag vill blott lifligt påslå, alt med R. o. Ad:s verkliga existens
ej sådant kati förenas. R. o. Adis tid är i det närmaste förbi; ti¬
derna, hvilka förändra alli, göra äfven della Stånd en gångobehöf-
ligt; kanske tidpunkten för dess afträdande är närmare än vi tro;
roen må vi då afgå utan fläck på vår sköld, och i sista stun¬
den häfda de hugstora minnen, som ligga till grund för vår np-
rinnelse.
Ulsk. har, i sällskap med Frih. Cederström, kastat sig öfver or¬
den: ”tvänne månaders sjuklighet,” hvilka jag bestämt i mill förslag
såsom maximum för den lid, under hvilken en Otskis-ledamol egde
rätt att från Utsk. frånvara. Min mening lyckeS dock likväl här¬
vid vara lydlig och klar. Om en Ulskis-ledaraot nemi. skulle kom¬
ma alt blifva 2:ne månader sjuk, och han slyrker detta genom lä¬
karebetyg, så eger han rätt att ifrån Utsk. utgå. Skulle tiden la¬
gils kortare, så skulle ju hända, att lätt samma rörlighet sorn förul
i Hiskin inträdde; ty, vid den minsta sjuklighet, skulle genast an-
ledn. vinnas till utträdande derifrån.
Hr Törnebladh har ej kunnat följa mig, som han säger, på
min höga flygt under min enkla framställning af R. o. Adis ställ¬
ning inom representationen, och han har ej kunnat begripa, att
denna är olika emot de andra MedStrns. Som han är den ende,
hvilken svarat för det Hederv. Utsk., så måste han också kunna an¬
ses såsom den, hvilken för det närvande representerar dettas åsig-
ter. Jag får då nämna, all åt ett Riddarh.-Utsk., sorn ej kan fatta
delta, har jag ingenting att lära. Jag lemnar Hr Törnebladh med
sin obegriplighet åt sill värde, och afslår från försöket att blifva
hans lärmästare i denna väg.
Eli vill jag dock, i likhet med en annan talare, lägga den värde
Riddarh.-Utskis-ledamoten på lijedal, och det är, att om han verk¬
ligen varit så mån om Ulskis anseende, som hans ifver i försvaret
för detsamma tyckes gifva tillkänna, så hade han bordt söka så ställa
till, att om Utsk. ej gillat milt förslag, det åtminstone behjerta!
sjelfva saken. Att det fel, jag velat afhjelpa, är ett af de största, som
vidlåda R. o. Ad. såsom deltagande i representationen, kan ju icke
bestridas; hvarföre har då ej Utsk. framkommit med elt annat för¬
slag, bättre än mill? Jag skulle med glädje emottagit detsamma och
sökt att, på hvad mig vidkommit, bidraga lill dess framgång. — Då
nu emellertid mitt förslag ej fått något medhåll, vill jag icke längre
hålla på detsamma, utan förenar mig i stället med det af Frih.
Raab framställda och af Hr Tersmeden förordade amendement, ön¬
skande della en bättre framgång.
Frih. Creutz, Stephan: Då R. o. Ad. har den vigliga och
dyrbara rättigheten, att genom jlin börd representera Svenska fol¬
ket, anser jag det äfven vara Slåndets skyldighet, alt, i likhet med
de öfriga RiksStm, qvarblifva under hela Riksdagen. Det kan icke
annat än medföra stora olägenheter i afseende på Utsk:s-til!sältnin-
garne och ärendernas behandling, att en stor del af R. o. Ad.
kommer bil, för att härstädes tillbringa vintersäsongen, men seder¬
mera öfvergifver Riksdagen.
Den 29 September.
415
Frih. Cederström: Den ihärdighet, hvarmed förslaget förfäktas,
påkallar måhända ytterligare några oi;d till besvarande deraf. Del kan
ieke annai än väcka förundran, all molionären i sin ifver för för-
slasret låtil hänföra sig derhän, att emot opartiskheten hosR.o. Ad:s
Elektorer framkasta det tvifvelsmål, sorn skulle sjelfständiga karak-
terer för dem vara mindre angenäma. Naturligtvis syftar sådant på
framtiden, ty motionärens grannlagenhet förbjuder honom säkerligen
att vilja framkasta en dylik beskyllning emot våra nuvarande, högt
aktade Elektorer, hälst som de vid flera tillfällen sökt bereda det
vigtiga Serskildta Utsk. fördelen af att i sitt sköte ega den värde
motionärens eget biträde. Men kan verkligen förslagets antagande
tillförsäkra oss förträffliga val till Utsk:s-ledamöter? — Ja, jag
medger del i eli hänseende, nemi. det, som rörer den fysiska styr¬
kan och uthålligheten. Det är en stor förmån; men månne den
förnämsta? Och vore det väl fullt rådligt, alt vid början af Riksda¬
gen ytterligare försvåra den redan nu mången gång ganska beniga
Ulsk:s-tillsåttningen, hvarvid ej sällan försports obelåtenhet af en och
annan, som icke fått sin, efter eget bedömande, rätta plats? Hit¬
tills hafva Elektorerna åtminstone bemödat sig om att, i främsta
rummet, efter råd och lägenhet, till ledamöter i Ulsk:n utse perso¬
ner med goda hufvuden, fastän, Gudi klagadt, de icke äro så många
eller så lätta att anträffa och erhålla, som alltid kunde vara önsk-
ligl; hädanefter skulle man nödvändigt göra afseenda på goda ma¬
gar och stark fysik. Men då det kanske icke lärer blifva så lätt,
att i hvarje serskildt fall utfinna personer, sorn äro nog lyckligt lot¬
tade att hos sig grundligen förena begge dessa utmärkta förmåner,
så synes mig den hittills följda methoden böra tillerkännas ett visst
företräde, som torde föranleda dertill, att vi f. n. öfverlemna åt sitt
öde det framställda välmenta förslaget.
I sanning skulle man trott, att, efter den vederläggning, som
della lörslag redan erhållit, dess uphofsman gerna skulle gripa ef¬
ter det halmstrå, som af välvilliga händer honom räcktes; men då
det ursprungliga förslaget af honom fortfarande vidhålles och för¬
svaras, och det andra endast eventuellt omfattas, är det deras skyl¬
dighet, som hafva en alldeles motsatt tanke, alt vördsamt framlägga
sina betänkligheter inför R. o. Ad. i denna vigliga organisations¬
fråga. Detta är hvad jag efter min ringa förmåga sökt tydliggöra
i nämnde hänseende. Andra hafva, måhända mera öfvertygande,
uttryckt enahanda åsigter.
Följaktligen och för att icke längre uptaga R. o. Adis tid med
något följande på spåren af de för öfrigt visserligen uphöjda och
fosterländska utflygter, den värde motionären oss delgifvit, anhåller
jag fortfarande endast om bifall till Riddarh.Ulsk:s ifrågavaride Mern.
Hr Gr. o. Landtmis härefter först till bifall och sedan till
återremiss å förevar:de Mern. framställde propos:r besvarades med
blandade Ja och Nej, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde
om B. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s Mern., samt efter det svaren
härvid utfallit med starka Ja, jemte många Nej, förklarade det han
ansåg Ja nu hafva varit öfvervägande.
£16 Den 29 September.
Frih. Raab hegärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterts-propos.:
Den sorn bifaller Riddarh.-Ulsk:s Mern. M 11, löstal¬
ja j
den del ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde Mern. gjorde an-
märkntr föranleda till delsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 17.
Nej — 15.
Anmäldes och lades på hordet nedannämnde från Utsktn in-
komne Alem. och Utlåttn, nemi. från
Constilutions-Utskottet:
•A2 53, med voter:s-propos:r i afseende på det uti Mem:n
N:ris 38 och 50 väckte förslag lill ändring af 1 l:te och 14:de §§:ne
Riksd.-Ordntn;
St a ts-Utsk ot t e t:
JVs 302, i anledn. af återremisser å Utlåtit J\s 164, angtde
begärdt ytterligare anstånd med inbetalningarne å staden Cimbrits-
hamns hafnnbyggnads-lån; och
JYs 303, i anledn. af K. Alts Nåd. Skrifvelse samt väckt mo¬
tion, angtde begärdt understöd för fullbordandet af Norbergs jernväg.
Gr. Puke, Folke Magnus, anförde dels skriftligen, dels
muntligen:
En stor och länge öfverklagad olägenhet vid örlogs-fartygs ut¬
rustning till längre expeditioner har städse varit det stora utrymme,
som erfordrats för inrymmande af det nödiga vattenförrådet. Denna
olägenhet har i en högre grad ökats, sedan raau börjat anbringa
auxiliäf-ångmachiner äfven på de större örlogsskeppen. Åtskilliga
försök i utlandet hafva således blifvit gjorde för alt afhjelpa nämn¬
de olägenhet, ulan att man hittills lyckats nöjaktigt lösa det svåra
problemet. Väl visste mao, att i England i detta hänseende en up-
finniog blifvit gjord, hvarföre, då K. AI. beslöt, att å linieskeppet
Carl XIV Johan skulle anbringas ångmachin, tillika anbefalldes att
från England skulle anskaffas en sådan vatlendistillerings-apparat,
som
Den 29 September.
417
som å Engelska örlogsfartyg begagnades, till en förslagsvis beräk¬
nad kostnad af 10,000 R;dr b:ko, uien sedan uplysning ifrån Eng-
land erhållits, att der nyttjade valte ndisljl leri ngs-apparaler voro
mycket compliccrade, ofta gingo sönder och, såsom varande i före¬
ning med kabyssen, hade den stora olägenhet, att, om endera köm¬
öte i olag, kunde ej heller den andra begagnas, hvadan patent-
innehafvaren vore betänkt vidtaga nödiga förbättringar å apparaten,
som icke åtnjöt något serdeles förtroende i England, och således
på de flesta Engelska örlogsfartyg vore aflagd, i förväntan pii de
ullofvade förbätlringarne, så förföll frågan om inköp af en dylik
apparat ifrån England. Härefter upgjorde Kapten-Mekanikus E. W.
Sasse ritning lill en vatlen-distillerings-apparat, som erhöll K. M:s
Nåd. gillande, och hvilken, för en kostnad af ej fyllest 2,000 R:dr
teko, blef tillverkad ä Floltaus Varf i Earlskrona., samt, under in-
nevartde års expedition med skeppet, visat sig ega alla de egen¬
skaper, soot af en dylik apparat kunde fordras. Den är, ehuru
placerad på santina ställe sont kabyssen och uptagande ett ganska
inskränkt utrymme, dock alldeles oberoende af densamma, så ali,
om någon tillfällig skada å endera skulle inträffa, kan dock den
andra ttpfylla det dermed afsedda ändamål; den gifvet- tillräckligt r
och godt vatten, hvadan således, till följd af denna upfinning, vat-
tenförrädet ä seglande skepp kan i väsendtlig nian inskränkas och
utrymme derigenom vinnas för andra förnödenheter, hvartill svå¬
righet, för att ej säga rent af omöjlighet, annars före funnits, dä
ångmachin skolat anbringas å seglande och sjögående skepp, Afven
för handelsfartyg bör denna upfinning kunna blifva af nytta, lika¬
som på Rikets fästningar, af hvilka de fleste äroM saknad af färskt
vatten, della behof numera kan med en ringa kostnad afhjelpas.
Sålunda har del lyckats för en vår landsman, att på ett i allo fullt
tillfredsställande sätt åstadkomma denna i mångfaldiga rigtuingar
gagnande upfinning, hvilken så väl i afseende på enkelhet, ringa
kostbarhet och föga utrymme-tagande, som ock med hänsigt till det
afsedda ändamålets fullkomliga upfyllande, synes af den vunna er¬
farenheten lemna intet öfrigt att önska i delta hänseende.
Flere ledamöter af så väl detta, som de andra Stånden hafva
säkerligen vid skeppets härvaro på strömmen med nöje och till¬
fredsställelse åsell ifrågavartde inrättning, och jag behöfver således
ej vidare här uppehålla mig vid fördelarne och nyttan af denna
sinnrika och föga kostsamma upfinning. Då ingenting kunnat hindra
Kapten Sasse att å denna sin upfinning laga patent, eller ali för an¬
bringandet af densamma å skeppet Carl XIV Johan betinga sig nå¬
gon skälig vedergällning, men lian oegennyttigt och utan beräkning
på egen fördel, hembjudet Riket frukten och nyttan af denna sin
upfinning, synes det mig med R. St:rs och Statens värdighet lämp¬
ligt, att härför tillerkänna honom någon ersättning; och vågar jag
derföre vördsamt .föreslå, alt Kapten-Mekanikus E. W. Sasse för
denna sin värderika upfinning malle beviljas en belöning af 2,000
R:dr b-.ko.
Jag hör kanske vid detta tillfälle upiysa all ifrågavartde apparat
12 11 27
418
Den 30 September.
blifvit icke påbörjad, men fullkomnad under Riksdagens lopp och
långt efter.motionstidens slut, oell att således denna min motionär
af beskaffenhet, att enl. 50:te §:n Riksd.-Ordmn kunna uptagas;
hvarföre jag hoppas att remiss derå icke kan förvägras.
Denna motion begärdes på bordet.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-
Utsk. inkomne Förslag till R. Slas underd. Skrifvelse!' till K. M.:
JVå 140, ang:de sättet huru åbo å de under bruk skatteköpta
hemman, i visst fall, bör antagas;
JM 141, angale extra Stats-anslag lill föremål, tillhörande
Landtförsvars-Departdets handläggning; samt
JM 142, ang:de extra Stats-anslag till föremål, tillhörande Sjö¬
försvars- Deparldels handläggning.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 1) på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 30 September 1854.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för den 29 dennes, samt pleni-prol:t
för den 22 sisth Juni.
Frih. Raab, Adam Christian: På dagens föredragms-lista
förekommer StatsUtslus Utlåt. JM 301, i anledn. af väckt motion
om anslag till Baggens-Stäkets uprensning. Detta är en ganska
vigtig fråga för den handelsrörelse, som bedrifves mellan Stock¬
holm och de södra orterne. Jag hemställer derföre om icke R. o.
Ad. ville upskjuta behandlingen af detta Utlåt., till dess Borgare-
St. deröfver beslutat, vördsamt erinrande R. o. Ad. derom, att
Ståndet i gårdagens plenum upskjöt en fråga, som rörde klockare¬
val, derföre att R. o. Ad. ville afbida PresteSt:s beslut. Jag före¬
Den 30 September.
419
ställer mig, ali denna fråga rörer lika mycket BorgareSt., som frågan
om klockareval PresteSt., och förlitar mig deruppå, att R. o. Ad.
äfven i detta fall skall visa prof på Ståndets vanliga grannlagenhet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om den siste värde talaren ön¬
skar frågans upskjutande till något annat plenum, på del att nå¬
gra till frågans utredning nödiga uplysningar niå hinna anskaffas,
vill jag icke motsätta mig hans begäran; men är enda skälet der¬
till, att BorgareSt:s beslut bör afvaktas, så anser jag ett upskof
mindre lämpligt. Det är nemi. gifvet, alt om BorgareSt:s beslut
i denna särskildta fråga anses böra inväntas, så bör samma förfa¬
ringssätt följas vid behandlingen af alla vid Riksdagarne förekommande
frågor om hamnars och sjöars uprensning m. m., ty alla dessa frå¬
gor röra handeln.
För min del anser jag ganska lämpligt, att om en fråga rö¬
rer ett Stånd särskildt, delta Stånds beslut först inhemtas, och jag
har äfven någon gång härom gjort framställning, men denna fråga
rörer icke BorgareSt. serskildt, hvarföre och då ett bifall till Frih.
Raabs förslag skulle vara ett för framtiden otjenlig! prejudikat, jag
anser mig böra bestrida frågans upskjutande.
Frih. Raab: Jag hade icke väntat mig, alt min framställning
skulle möta motstånd. Gr. Lagerbjelkes motiv för ett afslag å den¬
samma var, alt saken icke skulle röra BorgareSt. mera än något
annat Stånd, men man torde med lika mycket skäl kunna säga,
att klockarevalen lika mycket röra församlingarne som kyrkoher-
darne. Jag tror derföre, att den jemförelse, jag updrog, är riktig,
och jag hemställer till Eder, Mine Hrr, om det är rätt att visa
större grannlagenhet emot det ena Ståndet än emot det andra.
I afseende på sjelfva frågan ber jag att få erinra derom, att
densamma, i händelse af en återremiss af Utlåt,, icke torde förorsaka
SlatsUtsk. någon särdeles tidspillan, enär den endast rörer en hem¬
ställan till K. M. om anslag från Handels- och Sjöfarts-Fonden lill
Stäkets uprensning och således ingenting annat kan ifrågakomma, än
ett enkelt bifall eller afslag lill förslaget härom.
Jag hoppas, att R. o. Ad. mätte villfara min begäran om up¬
skof med målet och detta så mycket heldre, som under frågans di¬
skuterande i BorgareSt. otvifvelaktig! alla de för ämnets behöriga
utredning erforderliga uplysningar komma att afgifvas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade icke ämnat yt¬
tra mig i denna fråga, och då Frih. Raab derom enskildt med
mig samtalade, ansåg jag del vara likgiltigt, om hon upskjötes el¬
ler icke. Men då frågan om klockareval blifvit åberopad, och det
var jag, sorn i gårdagens plenum begärde den sakens upskju-
tande, till dess PresteSt. öfver henne beslulit, vill jag, i afseende
å den jemförelse, som nu updragits mellan dessa mål, erinra, ali,
i Beiänk:t om kyrkobetjentes väljande, handlade flera §§ om de
examensbetyg, hvilka desse personer borde aflemna för att anses lill'
sysslorna behöriga. Kan det vara lämpligt, att andra Stånd afgöra
en sådan fråga, innan PresteSt. uttalat sin mening? Det är ju, så
420
Den 30 September.
ali sä>;a, en éxamensfråga och PresteSt. malle väl vara del, snm
försl bör yttra sig deröfver. På samma sätt har R, o. Ad. lali!
frågan om Pasloral-examens afskaffande anstå, lill dess PresteSl.
beslut it.
Beträffande hagan om Sodia eller Baggens-Släkets uprensning,
sä är hon icke blolt en köpmans-, utan äfven en militär-sak. I hän¬
delse detta sunds uprensning icke ansetts medföra fara för hufvud-
sladen, hade hon tboliglvis skelt längesedan, emedan hon skulle för
sjöfarande lill och från Stockholm medföra mycken beqvämlighet.
Men B. o. Ad. vel nogsamt, alt liyssarne är 1719 sökle fram¬
tränga lill Stockholm genom delta sund. Hade icke Söderman-
ländningarne gjort tappert motstånd, så hade förmodligen de Ryska
galererna banat sig väg till hufvudstaden. Vilja vi upreusa sundet,
så måste vi påtänka att dervid anlägga ett annat Waxholm. Om
vi hafva råd lill sådant, bör utan (vifvel lagas i betraktande. Re¬
presenterar BorgareSl. företrädesvis handelsintresset, så representerar
R. o. Ad. i framsta rummet försvarsverket och bör bäst af Stånden
kunna bedöma dertill hörande frågor.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jemte det jag instämmer med
Gr. Lagerbjelke, ber jag alt få tillkännagifva, alt jag är förekom¬
men af Hr von Hartmansdorff i hvad jag ämnat andraga. Frågan
måste nemi. utan tvifvel betraktas lika myckel ur militärisk som
merkantil synpunkt, hvarföre jag anser R. o. Ad. vara oförhindrad
alt densamma utan upskof afgöra.
Frih. Raab: Efler etl så starkt motstånd i en så liten fråga,
lönar det icke mödan att envisas. Jag vill derföre inskränka mig
lill all begära målets upskjulande till nästkommande Onsdag, emot
hvilket förslag Gr. Lagerbjelke förklarat sig icke hafva något att
invända.
Gr. Lagerbjelke: Sedan Frih. Raab förändrat formen af sitt
upskofs förslag, har jag intet alt deremot anmärka.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. hi-
fölle ali, såsom Frih. Raab nu sednast begärt, pröfningen af SlatsOtsk:s
Utlåt. JVs 301, angole anslag til! Baggens-Släkets uprensning, up-
sk jöts lill nästa Onsdag, ropades starka Ja, jemte några Nej, hvarpå
flr Gr. o Landtm, förklarade det han funnil Ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-
Ulsk.-ns den 10 och 20 dennes pä bordet lagde Belänk. JVJ 26, i
anledu. af väckte motioner om afskaffande af pastoral-examen eller
förändring af gällande föreskrifter ang:de densamma.
Vid förnyad föredragning af Coust.Utsk:s den 27 oell 29 den¬
nes pä bordet lagda Mern. JVi 51, med voier:s-propos:r, ronde
Coust.Utsk:s uti Mein. JVs 40 afgifua förslag till ändring i 5ö:te
och 81 :sta §§:ua Regeris-Fonoeu, samt 29:de §:n lista momitet Riksd.-
Den 30 Sep t em lier.
Ordmn, blefvo de i förevartde Mein. föreslagne völer:s-propos:r af
H. o. Ad. godkände.
Föredrogs ånyo oell bifölls StatsUt<k:s den 27 och 29 den¬
nes på bordet lagde Utlåt. J\s 300, i anleda, af väckt motion otu
anslag till Lazarettet i Lund.
Vid föredragning af ConsLlitskis den 29 dennes på bordet
lagda Mein. Al 53, med voter:s-propos:r i afseende på det uti
Memtn N:ris 38 och 50 väckte förslag till ändring af Utte och
14:de §§:ne Riksd.-Ordmn, jilef den i förevartde Mern. föreslagna
voter:s-propos. af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af (lere ledamö¬
ter, StalsUlskts den 29 dennes på bordel lagde Utlåttn:
JVs 302, i anledn. af ålerr emisser å Utlåt. JVI 164, angtde
hegardt ytterligare anstånd med inbetalningarne å staden Cimbrils-
bainns liamnbyggnads-lån; och
JVs 303, i anledn. af K. M:s Nåd. Skrifvelse, samt väckt
motion, angtde begärdt understöd för fullbordandet äf Norbergs
jernväg.
Föredrogs Gr. Pukes, Folke Magnus, den 29 dennes på
bordet lagda motion, alt Kapten-Mekanikus E, W. Sasse, för sin up-
finning af en vattendistillerings-apparat, måtte beviljas en belöning
af 2,000 Rtdr btko.
‘Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer fullkomligt
i Gr. Pukes motion, men hon synes mig vara nog inskränkt. Han
har till belöning ål Kapten Sasse föreslagit endast ^ af den bespa¬
ring, som Svenska Statsverket gjort på en enda machin. Hvilken stor
besparing kommer icke Kronan att i längden göra på bemälle Kap¬
tens upflnning, derigenom att hon på Svenska flottan allmänt an¬
vändes? Jag yrkar således att åt Kapten Sasse måtte anslås åtmin¬
stone hälften af hvad Kronan igenom hans förtjenst besparat på ett
enda fartyg, eller 4,000 Rtdr btko. Våra landsmän hafva ofta
den förljensten att i mekaniska inrättningar öfverträffa andra. Vi
böra derföre, så vidt vi förmå, belöna dem. Detta är i förevartde
händelse så mycket mera Statens pligt, som Kapten Sasse i Kro¬
nans tjenst förlorat sin ena hand, och likväl är sä verksam, som
hans upflnning utvisar. R. o. Adts ledamöter, som varit ombord å
linie-skeppet Carl XIV Johan, hafva haft tillfälle att se den ifråga-
vartde maclrinen; och jag hoppas derföre alt Ståndet, när frågan till
afgörande återkommer, ville behjerta hvad jag nu haft äran anföra.
Häruti instämde Hr Bildt, Knul och
Frih. Hjerta, Fredr. Philip.
Remitterades till StalsUtsk.
422
Den 30 September.
Uplästes och lades till hatidlingarne från de öfrige RiksSltn
ankomne prot.-utdr., nemi. från PresteSt. af den 6, 9, 13, 16,
20, 22, 23, 25 och 27 dennes, från BorgareSt. af den 6, 9, 13,
16, 20, 22, 23 och 27 dennes, samt från BondeSt. af den 6, 9,
13, 16, 20, 23 och 27 dennes.
Anmäldes och lades på bordet:
Const.Utsk:s Mern. JVs 52, med förslag lill ändrad lydelse af
2:dra och 9:de §§:ne Successions-Ordnm; och
Serskildta Utsk:s Utlåt. JYs 20, i anledu. af RiksStms beslut
och återremisser vid behandling af Ulskts Betänk. M 13, med för¬
slag till Förordn., ang:de vilkoren för bränvins försäljning.
fl. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ lill 12 f. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.